Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1978/79:159

Tisdagen den 29 maj

Kl. 10.30

Förhandlingarna leddes till en början av tredje vice talmannen.

§ 1 Om rätten till studiemedel vid fritidsledarutbildning

Utbildningsministern JAN-ERIK WIKSTRÖM erhöll ordet föratt besvara Eva Hjelmströms (vpk) den 10 maj anmälda fråga, 1978/79:545, och anförde:

Herr talman! Eva Hjelmström har frågat mig om jag avser att avskaffa de diskriminerande bestämmelser som gäller studerande vid fritidsledarutbildningar och likställa dem med studerande vid gymnastik- och idrottshögskoleutbildning.

Enligt 4 kap. 25 § sludiestödslagen får s. k. extra studiemedel utgå om synnerliga skäl föreligger. Det ankommer på centrala studiestödsnämnden (CSN) att tolka och lillämpa denna bestämmelse.

Enligt vad jag erfarit är den beskrivning som Eva HJelmslröm lämnat av CSN:s praxis beträffande extra studiemedel lill studerande vid idrotts- och fritidsledaruibildningar i stort sett korrekt. Bakgrunden lill dagens situation är i korthet följande.

Redan i slutet av 1960-talet fattades ett principbeslut i nämnden om att studerande vid gymnastik- och idrottshögskolan skulle beviljas extra studiemedel för inköp av ulrusining. I takt med all kostnaderna för sådan utrustning stigit mycket snabbt har CSN därefter intagit en alltmer restriktiv inställning till all bevilja extra studiemedel för inköp av utrustning och liknande. I syfte att så långt som möjligt begränsa de studerandes skuldsättning beviljas extra studiemedel att användas för hyra av sådan utrustning. Jag har erfarit att CSN emellertid inte har för avsikt atl ändra på tidigare nämnda principbeslut belräffande gymnastik- och idrottshögskolan. Dessa olikheter i CSN:s tillämpning av reglerna om extra studiemedel ärenligt min mening motiverade med hänsyn till all det pä studerande vid gymnastik- och idrottshögskolan, som Ju undergår en lärarutbildning, ställs krav på viss färdighet i olika idrottsgrenar. Några motsvarande krav ställs inte på studerande vid fritidsledarutbildning.

Studiestödsutredningen har i direktiven bl. a. fått i uppgift att särskilt se över bestämmelserna om extra studiemedel. Med hänsyn härtill ärjag nu inle beredd alt föreslå några förändringar i gällande bestämmelser.

EVA HJELMSTRÖM (vpk):

Herr lalman! Jag lackar utbildningsministern för svarel på min fråga.

Det statliga studiestödssystemet har i dag mänga brister. Det är krångligt.

Nr 159

Tisdagen den 29 maj 1979

Om rätten till studiemedel vid frittdsledarutbild-ning

Nr 159

Tisdagen den 29 maj 1979

Om rätten till studiemedel vid fritidsledarutbildning

oöverskådligt och näst intill obegripligt närdet gäller såväl utnyttjandet som konsekvenserna. Dess största brist är självfallel att beloppen över lag är för låga.

Men uppenbarligen har systemet också andra brister. Jag har i min fråga tagit upp en av dem, nämligen det faktum att studerande vid fritidsledarutbildningar diskrimineras i förhållande lill studerande vid gymnastik- och idrottshögskolor. De tillhör på grund av utbildningens speciella karaktär de gmpper som kan få extra studiemedel för hyra eller köp av sportutrusining som är obligatorisk för utbildningen. Medan de som studerar till fritidsledare får låna till hyra så får de som pluggar vid gymnastik- eller idrottshögskolorna låna till köp, vilket är en avsevärd skillnad.

Jag har svårt alt förslå att man klassar utbildningar på detta sätt. Enligt riksdagens beslul skall frilidsledarutbildningen som bedrivs vid vissa folkhögskolor likställas med högskoleutbildning. Och alldeles oavsett detta sä bör självfallet diskriminering av alla slag avskaffas.

Jan-Erik Wikström anser all olikheterna är motiverade därför atl del ställs krav på viss färdighet vid gymnastik- och idrottshögskolorna och hävdar all motsvarande krav inle ställs på de studerande vid frilidsledarutbildningen. Jag tycker del är ell myckel egendomligt påstående, som utbildningsministern bör motivera närmare, eftersom det strider klart mol innebörden av riksdagens lidigare beslul.

Utbildningsministern JAN-ERIK WIKSTRÖM:

Herr talman! Jag vill fråga Eva HJelmslröm: I vilket avseende?

EVA HJELMSTRÖM (vpk):

Hert talman! I det avseendet atl högskoleutbildningar självfallel skall likställas i alla avseenden, och då naturiigtvis också när del gäller studiestödssystemet.

Jag tycker alt man bör vända på frågan: Varför skall studerande vid gymnastik- och idrotlshögskoleutbildning behandlas bättre än de som studerar vid vissa fritidsledaruibildningar?

Utbildningsministern JAN-ERIK WIKSTRÖM:

Herr talman! Skillnaden är den atl det vid gymnastik- och idrottshögskolorna ställs krav pä viss färdighet i olika idrottsgrenar. Motsvarande krav ställs inte vid frilidsledarutbildningen, och del vore mig främmande alt vi från regeringens sida skulle ålägga eleverna vid dessa folkhögskolor krav som skolorna själva inte ställer.

EVA HJELMSTRÖM (vpk):

Herr talman! Visst ställs det krav på att de som studerar lill fritidsledare skall kunna redovisa vissa färdigheter i de här avseendena! Del ärju därför som också de kan få studiemedel för all hyra viss ulrusining. Det finns enligt min uppfattning ingen skillnad mellan utbildningarna på den här punkten.

Jag tycker au den översyn av bestämmelserna som skall göras bör omfatta också den diskriminering som nu drabbar dem som studerar vid friiidsledar-utbildning, så alt man får en rättelse till stånd.

Utbildningsministern JAN-ERIK WIKSTRÖM:

Herr talman! Faktum är alt det rör sig om två i väsentliga avseenden olika utbildningar.

EVA HJELMSTRÖM (vpk):

Herr talman! Det resonemanget skulle innebära att t. ex. de som studerar vid ekonomlinjen och de som studerar vid någon linje som skiljer sig markant från den skulle behandlas olika vad det gäller studiemedel. Alt utbildningarna i och för sig är olikartade skall ju inte motivera en olikartad bedömning närdet gäller studiemedel. Det resonemanget håller helt enkelt inte, eftersom vi har så oerhört mänga olika utbildningar.

Nr 159

Tisdagen den 29 maj 1979

Om en redovisning av bristerna i konstruktionen av Barsebäcksverket

Utbildningsministern JAN-ERIK WIKSTRÖM:

Herr talman! Eva Hjelmström missar helt poängen. Om man i en utbildning ställer krav på kunskaper i exempelvis vissa vintersporier som man inte ställer i en annan utbildning, så kan det naturiigtvis bli fråga om olika bedömningar av behovet av extra studiemedel jusl för utmstning till sädana vintersporter. Det ärju det frågan gäller.

EVA HJELMSTRÖM (vpk):

Herr talman! Jag tycker aU utbildningsministern skall se på de fritidsledarutbildningar del gäller. Det är uppenbart sä atl de som studerar vid dessa utbildningar tvingas hyra viss ulrusining, och del är fråga om samma typ av utrustning som de studerande vid gymnastik- och idrottshögskolorna flr låna studiemedel för att köpa. Det är inte så atl anskaffningen av den här utrustningen är på någol sätt frivillig för de studerande vid friiidsledarutbild-ningarna. De måsle ha den, och därför skall de i del här avseendet jämställas med och ha motsvarande förhållanden som de studerande vid gymnasiik-och idrottshögskolorna.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 2 Om en redovisning av bristerna i konstruktionen av Barsebäcksverket

Statsrådet CARL THAM erhöll ordet för alt besvara Ulla Tilländers (c) den 26 april anmälda fråga, 1978/79:515, och anförde:

Herr talman! Ulla Tilländer har frågat mig om jag ämnar vidtaga några åtgärder för att fl till stånd en samlad kritisk granskning och redovisning av de brister i konstruktionen av Barsebäcksverkei som framkommit dels genom energikommissionens granskning, dels genom de erfarenheter av

Nr 159

Tisdagen den 29 maj 1979

Om en redovisning av bristerna i konstruktionen av Barsebäcksverket

konstruklionsbrister som branden i reaktorhallen givit.

Som svar på frågan vill jag anföra följande:

Regeringen bemyndigade mig den 26 april i år all tillkalla en kommitté med uppgift alt dels utvärdera vad som inträffat vid kärnkraflblocken Three Mile Island 2 i USA, dels bedöma säkerheten vid de svenska kärnkraftverken. Kommittén, under ordförandeskap av universitetskansler Hans Löwbeer, skall även lämna förslag till ålgärder som syftar till atl höja säkerheten vid de svenska kärnkraftverken. Kommittén kommer således att myckel noggrant undersöka och redovisa säkerheten vid alla kärnkraftverk i landet. I delta sammanhang kommer självfallet även Barsebäcksverket att noggrant studeras.

Vidare har regeringen den 17 april i år bemyndigat mig atl tillkalla representanter för Sverige i en gemensam svensk-dansk kommitté, som skall överiäggaom hur erfarenheterna frän den nyligen inträffade reaktorolyckan i USA kan komma atl påverka bedömningarna av kärnsäkerhetstekniska frågor i anslutning till Barsebäcksverket. Ordförande för de svenska ledamöterna i denna kommitté är förre landshövdingen Gösta Netzén.

ULLA TILLÄNDER (c):

Herr talman! Jag tackar statsrådet för svarel på min fråga och noterar all en kommitté har lillsaUs med uppgift all dels utvärdera vad som har inträffat vid kärnkraftsblocken Three Mile Island i USA, dels bedöma säkerheten vid de svenska kärnkraftverken. I del sammanhanget skall också Barsebäcksverkei studeras. Dessutom har en svensk-dansk kommitté tillsatts.

Man får hoppas alt dessa kommittéer kommer atl undersöka de risker som Barsebäck utgör för sin omgivning. Naturiigtvis är sig ingenting riktigt likt efter Harrisburg. Del som hände där - vad del nu var som hände där - har kastat sin slagskugga över allt vad kärnkraft heter. Ett nytt förtecken har satts som ändrar förutsättningarna för all fortsatt diskussion om riskerna med kärnkraft. Tidigare kända fakta har fält en ny innebörd, och efler Harrisburg har det varil mest bedrövelse för kärnkraften. En sund skepsis har vuxit fram. Barsebäck 1 har trots årlig översyn lämnat eftertryckliga bidrag genom branden i generatorn.

Den aviserade undersökningen måste arbeta öppet och opartiskt och dra fram i ljuset sådant som man tidigare har varit benägen atl inte tillmäta så slor vikt. Del finns numera en seismologisk känslighet och vaksamhet för vad som är sant och giltigt och dä det gäller varje försök lill dupering från kraflförelagens sida.

Del är därför man ställer höga krav pä en öppen och genomgripande redovisning av de risker som har byggts in i värt samhälle. Slora städer som Köpenhamn och Malmö skaffar sig nu ganska brådstörtat utrymningsplaner. Det är elt exempel pä den förändring som har skett. Jag vet inte i hur hög grad en förnyad granskning av riskerna innebär etl underkännande av lidigare bedömningar. Del märkliga ärju att del inte alls är svårt atl leta fram material - tillkommet långt före Harrisburg förstås - som inte har tillmätts tillböriig vikt.

På många håll behandlades Rasmussen-rapportens riskbedömningar som det sista ordet utan alt man log hänsyn till den negativa omprövning som den rapporten utsatts för och som innebar att riskerna måste anses vara betydligt större än vad Rasmussen hade förutsagt.

Pollard-rapporten, framlagd inom ramen för energikommissionens arbete, innebar redan då en kritisk genomgång av Barsebäcksverket. Men om den har man hört myckel lilet. Den är i själva verket en ganska intressant läsning. Enligt den uppfyller inte Barsebäcksverkei amerikanska normer.

Del här materialet harju i hög grad aktualiserats och fltt en delvis ny och allvariigare innebörd. Enligt min mening är i alla fall det viktigaste au den sakligt grundade oron inför hela kärnkraften blir tagen på allvar och att redovisningen blir opartisk, just, öppen och allsidig - obunden av ekonomiska och taktiska överväganden - och atl resultatet presenteras i klarspråk. Jag vill fråga statsrådet, om vi nu vågar räkna med det? Den frågan är inle retorisk utan framställd på förekommen anledning.

Nr 159

Tisdagen den 29 maj 1979

Om en redovisning av bristerna i konstruktionen av Barsebäcksverket

Statsrådet CARL THAM:

Herr talman! Jag kan svara ja på den frågan.

ULLA TILLÄNDER (c):

Herr talman! Jag vill tacka även för detta svar men vill samtidigt tillägga att det kanske behövs andra aspekter när det gäller inställningen lill kärnkraften än dem som vi har sett hitintills på visst häll.

När de danska kärnkraflsmotståndarna överiämnade de över 300 000 namnunderskrifterna med krav på alt Barsebäck borde stoppas yttrade Anker Jörgensen: Jag delar er oro. Del finns många i de slora städerna pä båda sidor av sundet som delar Anker Jörgensens bedömning, och vi tror atl den bedömningen inte är främst känslomässigt ulan sakligt grundad.

Det börjar stå alltmer klart all kärnkraften kräver en teknologi som i alla väder fungerar perfekt. Det är en praktisk omöjlighet, och även om en sådan teknologi vore möjlig skulle den handhas av människor som kan vara nog så perfekta men ändå inte är felfria.

Den attityd som Anker Jörgensen ger uttryck för och som avspeglar den oro som är tämligen allmänt utbredd, den attityden inger förtroende. En allmänt överslätande, tillrättalagd och glättad bild av kärnkraften och de latenta risker som den utsätter slora områden för om någol skulle hända, den attityden genomskådas snart. Vi vet numera alltför mycket om de risker som kärnkraften medför.

Överiäggningen var härmed slutad.

Nr 159 § 3 Om kolkraftverk /

Tisdagen den

29 mai 1979 SlalsrådetCARLTHAMerhöllordetföraltbesvara/4//'Ife««e//ö/-5(m)den

_____________ 27 april anmälda fråga, 1978/79:517, och anförde:

Om kolkraftverk '' talman! Alf Wennerfors har frågat mig om jag vidtagit några

förberedelser för atl - i händelse av etl kärnkraftsnej i den planerade folkomröstningen - snabbi få en etablering av erforderligt antal kolkraftverk.

Som framgår av regeringens proposilion 1978/79:115 om riktlinjer för energipolitiken bör etl av de centrala energipolitiska målen vara atl minska landets oljeberoende. En ökad användning av kol kan bidra till att åstadkomma detta. En förutsättning härför är dock atl de miljöproblem som är förknippade med kolanvändningen kan bemästras. För den händelse alt kärnkraften i landet skall avvecklas lorde det vara nödvändigt med en forcerad introduktion av kol i det svenska energisystemet. Det är mot denna bakgrund nödvändigt att vidla åtgärder för alt möjliggöra en ökad användning av kol.

Som aviserades i energipropositionen avser jag inom kort att föreslå för regeringen atl statens valtenfallsverk far i uppdrag atl i samråd med övriga intressenter och berörda myndigheter visa hur de miljöproblem som är förenade med användningen av kol skall lösas.

En ökad kolanvändning fömtsätter vidare atl eventuella fysiska begränsningar avseende möjligheterna till import, hantering, vidaredistribution m. m. klarläggs och i förekommande fall undanröjs. Jag vill erinra om alt den nyligen tillkallade delegationen för solvärme och bränslen som kan ersätta olja har att klarlägga bl. a. dessa frågor och lägga fram erforderiiga förslag.

Jag har vidare för avsikt all föreslå regeringen att delegationen ges i uppdrag atl skyndsamt utreda frågan om en snabb kolintroduktion ochvilka speciella åtgärder som kan krävas för delta.

Frågan om hamnar för import av kol har aktualiserats under senare tid. Denna fråga bereds f n. inom regeringskansliet.

De större kraftföretagen planerar för en utbyggnad av kolkraftverk och för att trygga en framlida kolförsönning. Exempel på detta är Sydkrafts planer på alt bygga ett kolkraftverk i Sydsverige.

En rad aktiviteter pågår alltså för atl möjliggöra en ökad kolanvändning i landet på ett miljömässigt godtagbart sätt. Del gäller såväl för el- som för värmeförsörjning. Kolet kommer att spela en viktig roll i den framtida energiförsöriningen i syfte att minska oljeberoendel oavsett kärnkraftens framtid. En avveckling av kärnkraften kommer dock självfallel att öka behovet av kol.

ALF WENNERFORS (m):

Herr lalman! Jag skall först be att få tacka för svaret.
Det är faktiskt rätt många människor som dä och då frågar: Vad händer
, egentligen om det blir ett kärnkraflsnej? Vilka alternativa energiformer står

10 , lill buds?

Skall vi spara och hushålla, minska oljeimporten och göra oss oberoende av Nr 159

oljan? Vattenkraften kan vi inte bygga ut så mycket mer. Vindkraften ligger Tisdagen den

långt fram i tiden - solenergin likaså. Torvanvändning kan det inte bli något 29 maj 1979

allvarligt av förrän på 1990-lalet. Detsamma gäller skogsavfall och energi-___

skogar. Qm kolkraftverk

Då återstår kolet. Det framstår mer och mer, vilket ocksä framgår av propositionen, som elt slags huvudalternativ om del skulle bli ett kärnkrafts-nej.

Det finns slora tillgångar kol. Men vi vet också all kolet är förenat med många och stora problem. Det förekommer olycksfall i samband med kolbrytningen. Vi har vidare utsläpp av svavel och koldioxid, och det är problem med stoffet och kväveoxiden. De både aromatiska kolväiena anses framkalla cancer, osv. Del allra allvarligaste problemet är kvicksilvret.

Jag lycker att proposiiionen och svaret pä min fråga lyder på stor framsynthet, inle minst om man ser svaret i dag som en komplettering till vad som stod i proposiiionen. Men Jag lycker ändå att del är angeläget atl H ställa denna fråga till statsrådet: Har vi en tillräckligt stor handlingsberedskap? Hur pass snabbi går utvecklingsarbetet på detla område? Det är naturligtvis svårt att i exakta termer ge ell svar på den frågan, men jag vill ändå ställa den. Vilket år t. ex. kan kolkraftverket i Sydsverige etableras? Vi har i dag i tidningarna läst att Sydkraft håller pä att bygga elt sådant kraftverk, och del meddelas ocksä i svaret. När kan detta kolkraftverk las i bruk? Hur pass skyndsamt skall den här delegationen arbeta, osv? Många människor undrar om handlingsberedskapen är tillräcklig. Ligger vi tillräckligt långt framme? Vad händer t. ex., herr statsråd, om oljekranarna stängs?

Statsrådet CARL THAM:

Herr lalman! Om vi får akuta oljeproblem - om oljekranarna stängs, för att använda detta dramatiska ullryck - är del självklart alt vi inte i all hast kan introducera kol. Men vi måsle planera fören kolintroduktion, oavsett om vi använder kärnkraft eller inte. Självfallet innebären avveckling av kärnkraften att vi måste utnyttja mer kol, och olyckligtvis blir vi genom en avveckling av kärnkraften också mer beroende av oljan.

Jag tror att man kan påstå att del förekommer en betydande aktivitet med förberedelser för en kolintroduklion. Del förekommer naturligtvis en viss tröghet. Sverige har inte sysslat med kol på länge. Det var i och för sig pä goda grunder som Sverige och världen i övrigt övergav kolet som den dominerande energikällan. Kolet medför, som frågeställaren ocksä påpekade, betydande miljöproblem. Det är dessa vi nu i första hand måsle försöka bemästra, så att vi får en hygglig teknik, något som naturligtvis inle kommer alt innebära att den i alla avseenden blir perfekt.

Vi har alltså de uppdrag som jag nämnde. Jag räknar med alt den i dagligt tal kallade solbränsledelegationen skall kunna göra en snabb utredningsinsats, som klarlägger förutsättningarna fören forcerad kolintroduktion om en sådan skulle vara nödvändig.

Del är också uppenbart atl flera kommuner som nu diskuterar sin framtida 11

Nr 159

Tisdagen den 29 maj 1979

Om avverkningen av skog för dragning av kraftledningar

kraftvärmeförsöriningvänderblickarna mot kol och andra fasta bränslen, och det ser vi med tillfredsställelse. Vi tror att det är helt omöjligt och orimligt au nu planera för en krafivärmeförsörining som är baserad på olja.

ALF WENNERFORS (m):

Herr lalman! Jag är lacksam för alt statsrådet instämmer med mig. Skulle något så pass dramatiskt inträffa som Jag nämnde, blir det verkligen besvärligt för oss.

Vi får emellertid inte nöja oss med detta, även om Jag naturligtvis tar statsrådet pä orden närhansägeratt man skall göra allt vad man kan. Men del räcker inte med alt åstadkomma den allmänna handlingsberedskap som del talas om i propositionen och i svaret pä min fråga. Vi måste också komma till klarhet om vad vi handgripligen kan göra den dag någonting sådant här inträffar. Jag är ledsen att behöva säga del, men Jag upplever inte atl vi har den verkliga handlingsberedskap som vi borde ha. Det kommer att bli ett bekymmer för det statsråd som den dagen har ansvaret för dessa frågor.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 4 Om avverkningen av skog för dragning av kraftledningar

Statsrådet CARL THAM erhöll ordet för alt besvara Arne Anderssons i Ljung (m) den 2 maj anmälda fråga, 1978/79:521, och anförde:

Herr talman! Arne Andersson i Ljung har frågat mig om Jag avser atl ge sådana direktiv till statens valtenfallsverk att avverkning av skog för kraftledningsdragning inte kommer att ske innan folkomröstning i energifrågan ägt rum.

Regeringen har nyligen lagt fram förslag lill lag om förbud mot alt under viss tid tillföra kärnreaktor kärnbränsle. Förslagel föranleds av atl de politiska partierna under våren 1979 har enats om att en folkomröstning om kärnkraftens framtida användning bör hållas senast under första halvåret 1980. Byggnadsarbetena på ännu inte färdiga reaktorer fortsätter för att handlingsfriheten pä elförsörjningsområdet skall kunna bibehållas i avvaktan på resultatet av folkomröstningen. Motsvarande synsätt bör enligt min mening vara vägledande också för kompletterande arbeten av det slag som erforderliga ledningar från kärnkraftstationerna utgör. Vad jag nu anfört avser givetvis sädana ledningar för vilka koncession meddelats.

ARNE ANDERSSON i Ljung (m):

Herr talman! Jag ber att få lacka statsrådet Tham för svaret pä min fråga.

Del är nu hell klart att en folkomröstning om den framtida energipolitiken kommer att äga rum, kanske om tio månader. Det är hell ointressant vilken personlig uppfattning man har om de här frågorna. Det är ändå helt självklart atl man inte kan falla några beslut med förutfattad mening om utfallet av den

folkomröstningen, men del ligger ändå bakom min fråga, hell enkell därför alt den produktion jag har pekat pä, nämligen skogsbruk, är en myckel långsiktig produktion. Trädets omloppstid, dess växttid i skogen, omfattar 80-100 år.

Mot den bakgrunden skall man se att vi nu på våren och försommaren 1979 avverkar icke obetydliga skogsarealer för sådan ledningsdragning, som kanske ändå icke kommer atl bebyggas med ledningar från de reaktorer som trots allt kanske inte kommer atl startas. Vi vet ingenting om del.

Det är därför som mänga skogsägare, som i mycket hög grad berörs av-en sådan här kraftledningsdragning, tycker det är underiigt att man fortsätter. De tycker helt enkelt atl del ter sig mera omotiverat atl man gör dessa stora märken i naturen än att man fullföljer byggandet av anläggningen som sådan, vilket Ju ändå har påbörjats och pågått under läng tid.

Jag kan inie riktigt förstå statsrådets svar på frågan just av detta skäl. Jag menar att det som sagts i svaret självklart gäller för den typ av anläggningar som finns i anslutning till de här anläggningarna, men det bör rimligen inte gälla för markanläggningar ute i fält.

Jag ber att få fråga statsrådet: Har man verkligen tagit hänsyn till och ställt i relation lill varandra de här tio månadernas väntan, som del är fråga om, och de 100 år som ell träd står och växer sami de belydande kostnadsökningar som det innebär för den skogsbrukare som eventuellt blir av med en icke obetydlig del av sitt skogsinnehav - kanske till ingen nytta?

Nr 159

Tisdagen den 29 maj 1979

Om avverkningen av skog för dragning av kraftledningar

Statsrådet CARL THAM:

Herr talman! Arne Andersson i Ljung och Jag är säkert överens om att när folkomröstningen äger rum, skall människor ha möjlighet atl säga ja eller nej till fortsatt användning av kärnkraft. Om man säger ja, är vi säkert också överens om alt då skall vi kunna utnyttja de reaktorer som finns i drift, under förutsättning givetvis all normala och lagstadgade säkerhetsvillkor kan uppfyllas. Om detta skall vara möjligt måste det finnas ledningar lill reaktorerna. Det är vi säkert också överens om. En reaktor utan ledning kan självfallet inte förse nätet med ström.

Om vi nu skulle avbryta det ledningsarbele som pågår och som väsentligen gäller Ringhalsstationen, skulle det innebära att det blirall varliga förseningar i idrifttagandet efter ett eventuellt ja i en folkomröstning.

Om det å andra sidan skulle bli nej, är fördel första den merinvestering som delta innebär i förhållande till de totala avvecklingskostnaderna mycket blygsam. För det andra kan ledningarna likväl utnyttjas som en förstärkning av del befintliga nätet. Det är alltså inle någon bortkastad investering, även om den naturligtvis kommer till större nytta om kärnkraften fortsättningsvis kommer atl utnyttjas.

ARNE ANDERSSON i Ljung (m):

Herr talman! Statsrådet Tham för nu in i bilden att de ledningsdragningar som vi talade om mycket väl kan komma in i sitt sammanhang även om de här reaktorerna inte startas. Men då är det faktiskt en hell annan sak som vi

Nr 159

Tisdagen den 29 maj 1979

Om avverkningen av skog för dragning av kraftledningar

talar om, och den skulle kanske inte ha gett anledning till Just den här frågan.

Jag vill erinra om att Jusl frän Ringhals, och pä en så kort sträcka som ca 15 kilometer nere i Västergötland, är det inte mindre än i runda tal 5 000 kubikmeter skog som man plockar bort. Del är del förhållandet som jag känner bäst lill, men del finns ingen anledning tro atl det inte skulle finnas motsvarande sträckor på andra ställen i landei och alt det då är fråga om lika mycket skog. Jag tycker nog ändå, som Jag påpekade alldeles nyss, alt det är en väsentlig skillnad mellan alt fortsätta med arbetet på själva anläggningen och atl ta upp stora sår i naturen, som faktiskt -jag tror att statsrådet får ge mig räu pä den punkten - inle kommer till den användning som försl var tänkt. För det är väl ändå inte pä det sättet att ledningsnätet är så underdimensionerat att man måsle tillföra det den betydande kapacitet som en helt ny ledning frän de icke startade reaktorerna innebär? Detta bär inte verklighetens prägel, och följaktligen skulle vi nog inle föra in det i debalten.

Statsrådet CARL THAM:

Herr tahian! För del första är det så att om vi försenar ledningsbyggena i Ringhals innebär del naturiigtvis en kraftig försening för den händelse vi senare skulle ta aggregaten Ringhals 3 och Ringhals 4 i drift.

För del andra-Arne Andersson ställde ju en mera allmän fråga - är det så alt den ledning som är aktuell under alla omständigheter behövs för alt klara elbehovet för Storstockholm, särskilt för den södra delen. Det är alltså fråga om den ledning som går i riktning norr-söder frän Forsmark och ned emot Odensala. Den ledningen är nödvändig oavsett om vi utnyttjar kärnkraftverken i Forsmark eller inle.

För det tredje - när det gäller ledningen frän Ringhals 4 - harju ungefär 75 % av skogen i ledningsgalan redan avverkats. Del återstår alltså bara en liten bit. Och även den ledningen kan, som jag sade - inte helt och hållet, men till vissa delar- utnyttjas med den ledningssiräckning som är given, även om Ringhalsaggregaten icke skulle tas i drift.

ARNE ANDERSSON i Ljung (m):

Herr lalman! Humvida en sä stor del av avverkningen är gjord undandrar sig min bedömning, men vid den tid när frågan framställdes -Jag vill inte kritisera statsrådet för atl ganska lång lid har förrunnit sedan den ställdes -irorjag mig veta alt bara en mycket liten del av skogen, kanske rent av ingen skog, hade avverkats. Avverkningen har alltså skett under vårmånaderna. Skulle den ha gått med den hastighet som statsrådet antydde ärdet bara att beklaga att det är på det sättet.

Samlidigl skall vi hålla i minnet vilka skador det blir för de skogsägare där nere som släpper lill mark för kraftledningar - detta är inte den första kraftledningen som går fram där, ulan del är den tredje i bredd, och kraftledningsgalan är nu uppe i en bredd på ca 200 meter. Man behöver inte vara en helt obetydlig skogsbonde for all få större delen av sin skogsmark

liggande under kraftledningsgatan. Det är självklart alt skogsägarna ser med oro på detta.

Statsrådet CARL THAM:

Herr lalman! Jag kan förstå de problemen. Det är klart aU de här investeringarna ursprungligen är planerade och gjorda och koncessioner givna med sikte på atl aggregaten skulle tas i drift. Då är det självklart att det också behövs ledningsgator, som olyckligtvis medför inträng i skogsbruket.

Men, som jag sade, om man nu inte fullföljer det här-skogsavverkningen är alltså lill större delen genomförd-innebär det en mycket all vari ig försening om det skulle bli ett ja för kärnkraft vid folkomröstningen, och om det blir ett nej, går Ju ändå delar av anläggningen atl utnyttja för atl förslärka ledningsnätet i den delen av landet.

Nr 159

Tisdagen den 29 maj 1979

Om planerna på fasta förbindelser över Öresund

Överläggningen var härmed slutad.

§ 5 Om planerna på fasta förbindelser över Öresund

Kommunikationsministern ANITHA BONDESTAM erhöll ordet föratt besvara Joakim Ollens (m) den 17 maj anmälda fråga, 1978/79:562, och anförde:

Herr talman! Joakim Ollen har frågat mig vilka initiativ somjag har tagit för att påskynda handläggningen av frågan om fasta förbindelser över Öresund.

Frågan om Öresundsförbindelser togs upp vid statsminister Anker Jörgensens besök i Slockholm den 7-8 maj i år. Vid detta tillfälle kom man överens om all de fortsatta överläggningarna i frågan skulle ske direkt mellan de ansvariga fackminislrarna. Jag har i anledning av detta inbjudit den danske trafikminislern Ivar Hansen alt besöka Slockholm under Juni månad.

JOAKIM OLLEN (m):

Herr talman! Jag lackar kommunikalionsminislern för svarel.

Anledningen till au jag har tagit upp frågan om handläggningen av de fasla förbindelserna över Öresund i allmänhet och förbindelserna mellan Köpenhamn och .Malmö i synnerhet är de problem som Malmö f n. har. Ett av dem är de i många avseenden försämrade kommunikationer som Malmö tvingas leva med och som har gjort det utomordentligt angeläget - inte bara för Malmö utan för landei över huvud taget-all sä snabbt som möjligt få klarhet i den urgamla frågan om fasla förbindelser över Öresund. Det är naturiigt atl man kände en viss oro när det cirkulerade uppgifter om att efter den senaste långa uiredningen - vi får se om del blir den sista - förhandlingar mellan kommunikationsministrarna kanske inte skulle tas upp förrän i början av nästa är. Nu haremellertid regeringen, likt en Fritiof Nilsson Piraten, tydligen pä sitt yttersta bättrat sig och verkligen tagit etl initiativ. Det är naturligtvis

Nr 159

Tisdagen den 29 maj 1979

Om planerna på fasta förbindelser över Öresund

utomordentligt lovvärt, och Jag noterar att kommunikationsministerns svar pä min fråga är positivt.

När dessa två förbindelser har diskuterats, har del ibland framskymtat all del skulle vara nödvändigt atl göra en politisk prioritering mellan å ena sidan HH-leden och å andra sidan KM-leden. Såvitt jag förstår talar mycket för all det är möjligt att ulan atl behöva göra en sådan prioritering, utan alt belasta skattebetalarna eller den svenska kapitalmarknaden, åsladkomma båda dessa leder och i varie fall en bro mellan Köpenhamn och Malmö. För att åstadkomma en sådan lösning är det naturiigtvis nödvändigt all la kontakt med de intressenter som kan länkas vilja medverka lill att man utan alt regeringarna och kommunerna får ta huvudansvaret för projekten kan utföra desamma.

Därför vill jag gärna fråga kommunikationsministern dels om hon delar uppfattningen att det bör vara möjligt atl få relativt snabba beslul som innefattar båda dessa förbindelser, dels om hon ämnar ta kontakt med olika intressenter pä detta område i anslutning till överiäggningarna med den danske kommunikationsministern för att på det sättet från början få ett sä brett underiag som möjligt för bedömandet av vilken lösning man skall välja, i första hand när del gäller frågan om bron mellan Köpenhamn och Malmö.

Kommunikalionsminislern ANITHA BONDESTAM: Herr talman! Jag är medveten om de problem som Joakim Ollen tar upp, och det är därför som jag har drivit på frågan skyndsamt. Remissutfallet är sådant atl man inte kan bortse från någon av de två förbindelserna, och det finns inte heller någon nödvändig koppling mellan dem. Man kan lösa varje fråga isolerad om man sä vill.

Joakim Ollen frågade om jag tänker ta kontakt med intressenterna. Delta är en fråga mellan två länder, och regeringsöverläggningarna måsle därför komma först. Joakim Ollen tror att jag genom sådana kontakter med intressenterna skulle fä etl bredare underiag för överläggningarna. Remissutfallet och uppvaktningar som Jag har haft från berörda intressenter har emellertid redan givit ett tillräckligt gott underiag, och av den anledningen behövs inga ytteriigare kontakter i samband med överläggningarnas påbörjande.

JOAKIM OLLEN (m):

Herr talman! Svarel på den ursprungliga frågan var mycket klart och positivt. Svaren på de frågor jag nu har ställt var kanske inte riktigt lika klara.

När det gäller kontakterna med olika intressenter vill jag närmast fråga kommunikationsministern om hon delar uppfattningen atl del är möjligt att åstadkomma dessa leder ulan all sä att säga göra någon politisk prioritering och tidigarelägga den ena leden framför den andra.

Jag är naturligtvis medveten om alt man i dessa frågor kan fatta det ena beslutet först och det andra senare. Man kan också falla dem samtidigt. Jag

undrar: Är kommunikalionsminislern beredd atl medverka lill atl man i ell Nr 159 sammanhang fattar beslut i dessa tvä frågor rörande fasta förbindelser över Tisdagen den Öresund? Del är utomordentligt angeläget att få klarhet på den punkten. 29 maj 1979

Kommunikationsministern ANITHA BONDESTAM: Herr lalman! Jag vet inte riktigt vad Joakim Ollen menar med politisk prioritering, men i mitl förra anförande låg all Jag är öppen för alla tänkbara lösningar.

Jag är medveten om atl vi behöver ett beslut relativt snart, Jusl på grund av de planeringskonsekvenser som uppkommer av alt man håller olika alternativ öppna. Man kan inle fortsätta med det hur länge som helst. Regeringen är alltså inte läst utan kan mycket väl fatta beslut om båda lederna pä en gång, om den danska regeringen menar atl del är så beslutet skall utformas. Regeringen kan också fatta beslul i den ena delen först och den andra sedan, och vi är öppna för överläggningar utifrån olika tänkbara alternativ.

Om bemanningen av sjömätningsfar-

fyg

JOAKIM OLLEN (m):

Herr lalman! Det är i och för sig bra alt regeringen är öppen för olika alternativ, men det vore ännu bättre om regeringen hade en klar vilja alt åsladkomma en samlad lösning i denna region. Om man fattar beslul i den ena frågan försl och sedan låter den andra vila, finns det betydande risker för. alt en obalans uppstår i regionen. Ell sådant beslut skulle få ganska allvariiga följder för de samlade kommunikationerna, som man här försöker förbällra. Det är alltså fråga om huruvida den svenska regeringen har ambitionen atl åstadkomma elt samlat beslul rörande dessa båda förbindelser, sä all vi inom någorlunda överskådlig lid en gäng för alla kan få klarhet.

Kommunikationsministern ANITHA BONDESTAM: Herr talman! Självfallel är vår ambition all om möjligt åsladkomma en samlad lösning, så alt planeringsproblemet kommer ur världen. Men eftersom två regeringar är inblandade, måste vi hälla alla vägar öppna.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 6 Om bemanningen av sjömälningsfartyg

Kommunikationsminister ANITHA BONDESTAM erhöll ordet för all besvara Biiger Rosqvists (s) den 17 maj anmälda fråga, 1978/79:567, och anförde:

Hert lalman! Birger Rosqvist har frågat mig om även konstaterade brister i utförd sjömälning föranleder överväganden i samband med kommunikationsdepartementets prövning av frågan om militär eller civil bemanning för sjömälningsfartyg.

Sjöfartsverkels sjökorlsframställning har nyligen utretts av en särskilt tillkallad utredare. Utredarens uppgift har varit alt göra en allsidig översyn av

2 Riksdagens protokoll 1978/79:159-160

Nr 159

Tisdagen den 29 maj 1979

Om bemanningen av sjömälningsfartyg

effektiviteten och tillförlitligheten i processen från sjömätning till färdiga sjökort. Utredningen har remissbehandlats och bereds f n. inom departementet.

Uiredningen aren kritisk analys av de olika momeni som ingår i processen från sjömätning lill färdiga sjökort. I en avslutande kommentar uttalar utredaren alt de instmmenl och mätmetoder som använts vid sjökartläggning i Sverige är av mycket hög klass. Han konstaterar ocksä att sjömät-ningsarbelet delvis har fått utföras under mycket svära förhållanden men att resultatet i allmänhet synes mycket gott.

Under 1960-talet utvecklades en ny teknik för sjömätning. Utvecklingsarbetet var komplicerat. Det är därför inte märkligt att vissa sjömätningsresul-lal uppvisar en del brister, framför allt vad gäller den med teleteknik gjorda positionsbestämningen. Under etl utvecklingsskede måste vissa brister godtas. Dessa brister är enligt sjöfartsverket avhjälpta.

Den nya teknik som utvecklades under 1960-talel innebaren belydande kapacitetsökning i sjömätningen. Denna ökning har kommit sjösäkerheten till godo genom den preliminära utvärdering som har gjorts i anslutning till mätningen. Upptäckten av nya grund rapporterades således omedelbart utan alt avvakta fullständig utvärdering. Denna prioritering gjordes under en period då en snabb utveckling mot allt större och mer djupgående fartyg ägde mm.

I det arbete som nu pågår inom. departementet i frågan om den fortsatta bemanningen på statens isbrytare och sjömälningsfartyg skall självfallet alla relevanta faktorer beaktas. Mot bakgrund av vad Jag nu har anfört kan Jag emellertid inte se alt de av Birger Rosqvist påstådda bristerna i utförd sjömätning skulle vara en sådan faktor.

BIRGER ROSQVIST (s):

Herr lalman! Jag ber att få tacka kommunikationsminister Bondestam för svarel. Jag finner alt slora delar av del är yttranden av berörd part som skönmålar i egen sak.

Framställningen av på nyare sjömälningar grundade sjökort har inte skett på etl sätt som från sjösäkerhelssynpunkl varit tillfredsställande.

Vid ett besök som trafikutskottet gjorde hos sjöfartsverket för några är sedan betonades vikten av atl få medel lill ett nytt sjömälningsfartyg för att kunna snabba upp och effektivisera sjömälningen. Motioner som väcktes i riksdagen med anledning härav föranledde utskott och riksdag att hos regeringen begära medel till ett nytt fartyg, som snart står till förfogande. Utskottet upplystes ocksä av verket om att flyttningen lill Norrköping orsakat vissa svårigheter i fråga om personal liksom också vissa problem med tryckeriutrustningen. Men detla betraktades inte som någol avgörande problem.

Efter några olyckor med grundstötningar och efler tillbud till haverier med handelsfartyg har det, pinsamt nog för den för sjömätning och sjökortsfram-ställande ansvariga myndigheten, kunnat konstateras att sjökorten inte varit tillförlitliga. Del gäller även områden som har mätts i modern tid. Det har

framkommit att åtskilliga år gamla mäluppgifter inle är införda pä sjökorten. Delta har förklarats med atl arbetet släpar efter på den kortframslällande enheten. Del är klart atl sädana förhållanden väcker uppmärksamhel och undran hos av sjöfarten direkt berörda och hos press och andra massmedia.

Det är mig bekant att del före kommunikationsminister Bondeslams tillträde i ämbetet på begäran hölls en föredragning i departementet om lägel pä sjökortsfronten. Därvid tillstods alt inle heller den slora bank som finns av obehandlade data, grundade pä många års mätningar, är lillföriillig. När man noga gått igenom uppgifterna över mätningar har det framkommit alt del finns luckor, fel och ofullständigheier som gör au framställningen av hell tillfredsställande sjökort kräver ommätning av områden som redan mätts. Det gällerobehandlade mäluppgifter sedan hela 15årbakåtitiden. Arbete, lid och pengar är bortkastade.

Herr lalman! Sjömätning är etl precisionsarbete. Del kräver vant och erfaret folk. Det är i stor ulslräckning ett arbete för yrkesfolk. Men sjömälningens grovjobb, som skall ligga till grund för precisionsarbetet, utförs av nytt folk varje år. Det utförs av personal som kommenderas till detta arbete. Det utförs av unga pojkar som gör sin värnplikt och har fält några veckors utbildning. Det utförs vidare som elt led i utbildningen för blivande reservofficerare eller för reservofficerare i flottan. Många har säkert haft ambitionen atl göra ell bra jobb, men del är inle alllid del räcker. Det säger sig självt alt den yrkeserfarenhet som den person får som sysselsätts år efter är i en arbetsuppgift bhr en större tillgång.

Det har framkommit att bristerna i mätningarna, som går tillbaka lill 1960-talel och som man nu uppläckt, beror pä fel som kan häriedas till nybörjarfel och felaktiga metoder. Om del kortsiktigt bedömts som ekonomiskt gynnsammare med värnpliktig arbetskraft torde det långsiktigt bli mycket dyrt. Del är detta Jag har velat fästa uppmärksamheten pä när frågan om civil eller militär bemanning av sjömälningsfartyg nu prövas i departementet.

Herr talman! Tillåt mig ställa en fråga lill kommunikationsministern. Anser kommunikationsministern alt de uppgifter som nu har lämnats av sjöfartsverket ocksä behöver prövas av annan part?

Nr 159

Tisdagen den 29 maj 1979

Om bemanningen av sjömälningsfartyg

Kommunikationsministern ANITHA BONDESTAM:

Herr talman! Om jag flr koppla den senaste frågan lill vad Birger Rosqvist sade inledningsvis, atl det var intressenter som uttalat sig i mitl svar, kan jag tala om atl del är professor Bjerhammar, som inte kan anses vara intressent på någondera sidan, som i sin utredning har konstaterat hur del ligger till - inte sjöfartsverket.

Det Birger Rosqvist tog upp inledningsvis i sitt anförande våren hell annan sak än det frågan gällde, nämligen de brister som visat sig föreligga när del gäller atl fä sjömälningsresullalen överförda till sjökort. Del är en svårighet på ritningssidan, som inte har med bemanningen att göra.

När det gäller det kortsiktiga perspektivet vill jag säga att del militära

Nr 159

Tisdagen den 29 maj 1979

Om bemanningen av sjömälningsfartyg

bemanningssystemet på sjömätningsfartygen har kännetecknats av en stor omsättning av besättningar. Det har självfallet varit en nackdel i den meningen atl mätsäsongen lill en del har utnyitjats i utbildningssyfie. En stadigvarande besättning skulle självfallet öka kontinuiteten i mälningsarbe-lel, och de under en längre lid vunna erfarenheterna frän sjömäiningsarbetei skulle naturligen komma hela sjökartläggningsverksamheten till godo.

Men Birger Rosqvist har i sin fråga kopplat brister i mätningsförfarandet lill bemanningssystemet som sådant. Som framgår av mitt svar beror bristerna i huvudsak på barnsjukdomar i övergången till ett nytt tekniskt system och inte på de faktiska besättningarnas arbetsprestationer. För all främja effektiviteten i sjömätningen för framtiden bör man alltså i första hand minska omsättningen av besättningar, primärt pä befälsbefattningarna.

BIRGER ROSQVIST (s):

Herr talman! Jag kom in på den stora bank av obehandlade data som finns på sjöfartsverket därför alt den är bakgrunden till de problem som föreligger. Slora delar av det som finns i den banken är ofullständigt material. Det har inle kunnat omsättas i rättelser i sjökort, därför att det finns luckor i mätningarna, och det har inte blivit antecknat vare sig klockslag eller positionsbestämning för dessa luckor. Dä kan man inte med lillföriillig säkerhet införa rättelser i sjökort, om man t. ex. registrerat en grundklack någonstans. De här uppgifterna har sparats mycket lång lid. Man upptäcker nu att en stor del av del sjömälningsarbeie man gjort sedan lång lid tillbaka måste göras om.

Att man har en besättning som man först får utbilda under en viss tid varje sommar för all utföra mätningsarbelen måste väl ändå vara en stor nackdel för arbetet? När den väl är utbildad och kan det här Jobbet slutar den; då muckar de värnpliktiga pojkarna. Nästa är är del nytt folk igen, som man flr lära upp. Självfallel blir det felaktigheter när man hela tiden arbetar med etl antal nyböriare.

Med en stabil besättning av yrkeserfaret folk kan man komma runt de här utbildningsproblemen. Dä görs utbildningen en gäng, och sedan bygger man vidare på de erfarenheter man får. Därigenom kan man få lill stånd en smidigare, snabbare, bättre och mer tillförlitlig mätning.

Jag lycker att kommunikationsministern skall titta närmare på de resultat som har uppnåtts under alla de är mätningar har pågått utan att man åtgärdat alla dessa data och som inte kommit in i nya sjökort.

Kommunikationsministern ANITHA BONDESTAM:

Herr lalman! Del är precis vad Jag har sagt i mitt svar och i mitt förra anförande: Professor Bjerhammar har konstaterat alt mätningsarbetet i stort har givit elt mycket gott resultat, och del lyder på all de arbetsprestationer som har utförts har varit bra, medan däremol de luckor i mätningsarbetet som föreligger har berott pä övergången lill ett nytt tekniskt system. Precis det som Birger Rosqvist påpekade i sitt senaste anförande sade jag i milt förra: Man måste se till alt koniinuileten ökar och på del sättet fl lill stånd en slörre

rationalitet i arbetet. Det gäller primärt pä befälsbefattningarna. Nr 159

Mätningsförfarandei skall alltså inte kopplas till bemanningssystemet som Tisdagen den
sådant; det viktiga är att få stadigvarande besättningar. 29 maj 1979

BIRGER ROSQVIST (s):

Herr lalman! Är det inte kommunikationsministern bekant att de mätmetoder man använder, l.ex. den s. k. kraltmetoden, för med sig en del felaktigheter och alt man är pä väg alt lämna del systemet och övergå lill en nyare form av mätning? Det har uppstått interferensproblem, dvs. den våg som har skickats ul och skulle tas upp av elt ekolod har tagits upp av ell annat. Därigenom har djupmätningarna blivit felaktiga. Avbrott i mätningarna har också skett och även andra svårigheter har förekommit.

Den metod som sjöfartsverket självt bedömer vara sä förnämlig används inte på så mänga andra håll. Man är nu på väg att övergå lill andra system. Den som i svarel betygsätter detta system är kanske den som själv har kommit upp med del, och det kan ibland vara svårt att erkänna att man har begått etl misstag. Mätningarna är inte tillfredsställande. Vi har konkreta fall med haverier och grundstötningar, vilka inle berott på alt grunden inte varil utmärkta utan på att de varit utmärkta på fel ställen.

Om bemanningen av sjömälningsfartyg

Kommunikationsministern ANITHA BONDESTAM: Herr lalman! Lät mig för tredje gången säga all man visserligen kan ifrågasätta sjömätningsmetoderna men att det resultat som har kommit fram via de använda metoderna har visat att de som utfört arbetet gjort goda arbetsprestationer. Man skall inte nödvändigtvis koppla metoderna till bemanningen som sådan. Det var delta frågan gällde.

BIRGER ROSQVIST (s):

Herr talman! Varken metoderna eller arbetet kan vara tillfredsställande, när markeringen av grund görs på fel ställe i sjökortet, vilket orsakar haverier. Dä är väl inle alltsammans så tillfredsställande, kommunikationsministern?

Kommunikationsministern ANITHA BONDESTAM: Herr lalman! Jag säger inte alt metoderna är tillfredsställande. Jag säger bara att de som har arbetat efter de metoder de hade att arbeta efter har gjort ett gott arbete och att man därför inte kan koppla metoderna till bemanningssystemet som sådant. Det var detla frågan gällde.

BIRGER ROSQVIST (s):

Herr talman! Vi skall väl inie hålla på sä länge och prata om detta. Om mäiningsmetoderna inte är sä bra, medan de som har utfört jobbet har gjort elt bra arbete, kvarstår ändå det faktum alt grunden ligger på fel ställen. Om man bedömt mätningarna såsom goda, infört dessa och lever i den tron att de är bra, kan det väl inte vara sä särskilt förnämligt att ha gjort den bedömningen.

Nr 159

Tisdagen den 29 maj 1979

Energibesparande åtgärder i bostadshus, m. m.

Kommunikationsministern ANITHA BONDESTAM: Herr lalman! Frågan gällde civil eller militär bemanning av sjömälningsfartyg.

BIRGER ROSQVIST (s):

Herr lalman! Min uppfattning är all om samma personal fick utföra detta arbete år efter är och skaffa sig yrkeserfarenhet, skulle den ulföra arbetet väsentligt bättre än den personal som nu fyller denna vikliga uppgift för sjösäkerheten. Det är nu fråga om utbildning, och när personalen väl är utbildad lämnar den detla jobb. Så får man nästa år sälta i gång med nyll folk. Detta ger det resultat som jag här försökte påvisa, dvs. sjökorlen är inte i del skick som man har anledning alt önska.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 7 Föredrogs och hänvisades

Motion

1978/79:2717 lill utrikesutskottet

§ 8 Föredrogs men bordlades äter Juslilieulskottets betänkande 1978/79:39 Lagutskottets betänkanden 1978/79:23 och 24 Försvarsutskottets belänkande 1978/79:27 Trafikutskottels betänkande 1978/79:22 Arbetsmarknadsutskottets betänkande 1978/79:39

§ 9 Energibesparande åtgärder i bostadshus, m. m.

Föredrogs civilutskoltets belänkande 1978/79:37 med anledning av propositionerna 1978/79:115 om riktlinjer för energipolitiken, bil. 3, och 1978/ 79:100 i vad avser anslag till byggnadsforskning, m. m., jämte motioner.

Regeringen hade i proposiiionen 1978/79:100 bil. 16 (bostadsdepartementet) under liu. B 8 och B 11 (s. 58-62, 68-69) samt V: 12 (s. 152-153) föreslagit riksdagen alt

1. pä driftbudgeten under trettonde huvudtiteln för budgetåret 1979/80

a. lill Byggnadsforskning anvisa ell anslag av 10 000 000 kr.,

b. i avvaktan pä särskild proposition i ämnet för Vissa energibesparande
ålgärder inom bostadsbeståndet m. m. beräkna elt reservationsanslag av
1010 000 000 kr.,

2. medge all beslut om lån till experimentbyggande m. m. fick meddelas intill etl belopp av 25 000 000 kr. under budgetåret 1979/80,

3. medge att beslut om lån till experimentbyggande m. m. preliminärt fick meddelas intill ett belopp av 20 000 000 kr. under vart och elt av budgetåren 1980/81 och 1981/82,

4. på kapitalbudgeten under Fonden för läneunderstöd för budgetåret     Nr 159
1979/80 till Län till experimentbyggande m. m. anvisa elt investeringsanslag     Tisdagen den
av 23 500 000 kr.                                                           29 maj 1979

I propositionen 1978/79:115 bil. 3 om riktlinjer för energipolitiken såvitt avsåg bostadsdepartementets verksamhetsområde hade regeringen föreslagit riksdagen att

1. bemyndiga regeringen au under de förutsättningar som angetts i regeringsprotokollet besluta om grunderna för statligt stöd till energibesparande åtgärder i bostadshus m. m. såvitt gällde stödberätiigade åtgärder och energisparbidragets storlek,

2. godkänna vad i regeringsprotokollet hade förordats i fråga om räntebidrag för lån till energibesparande åtgärder i småhus,

3. bemyndiga regeringen alt besluta om grunderna för statligt stöd till energibesparande åtgärder i kommunala och landslingskommunala byggnader såvitt gällde stödberätiigade åtgärder samt godkänna vad i regeringsprolokollel förordats i fråga om län till sådana åtgärder i vissa fall,

4. godkänna vad i regeringsprolokollel förordals i fråga om finansieringen av lån lill energibesparande åtgärder,

5. medge alt bidrag och lån till energibesparande ålgärder i bostadshus m.m. beviljades intill etl belopp av 1 175 000 000 kr. under budgetåret 1979/80,

6. medge all bidrag lill energibesparande åtgärder i allmänna samlingslokaler beviljades intill ett belopp av 10 000 000 kr. under budgetåret 1979/ 80,

7. medge alt bidrag och län till energibesparande ålgärder i kommunala och landslingskommunala byggnader beviljades intill ell belopp av 90 000 000 kr. under budgetåret 1979/80,

8. medge alt stöd lill energibesparande åtgärder inom statliga byggnader beviljades intill ett belopp av 10 000 000 kr. under budgetåret 1979/80,

9. bemyndiga regeringen alt under de förutsättningar som hade angetts i regeringsprolokollel besluta om utbyte mellan de under 5-8 angivna ramarna,

1. medge regeringen all inom ramen för en planeringsreserv av 640 000 000 kr. besluta om utökning av de under 5-8 angivna ramarna enligt de grunder som hade förordats,

2. medge alt anslaget Vissa energibesparande åtgärder inom bostadsbeståndet m. m. disponeradesförenergiinriktad utvecklings-ochdemonslra-lionsverksamhei m. m. intill ett belopp av 22 200 000 kr. under budgetåret 1979/80,

12. medge att beslut i fråga om stöd under budgetåren 1980/81 och 1981/82
till energiinriktad utvecklings- och demonstralionsverksamhet preliminärt
fick meddelas intill ett belopp av resp. 23 000 000 kr. och 13 000 000 kr.,

13. medge att bidrag lill kommunerna för rådgivnings- och besiktnings
verksamhet m.m. beviljades intill ett belopp av 95 000 000 kr. under
budgetåret 1979/80,

Energibesparande åtgärder i bostadshus, m. m.

Nr 159

Tisdagen den 29 maj 1979

Energibesparande åtgärder i bostadshus, m. m.

3. medge atl beslut i fråga om bidrag under vart och ett av budgetåren 1980/81 och 1981/82 till kommunerna för rådgivnings-och besiktningsverksamhet m. m. preliminärt fick meddelas intill ett belopp av 95 0(K)000 kr.,

4. till Vissa energibesparande åtgärder inom bostadsbeståndet m. m. för budgetåret 1979/80 på driftbudgeten under trettonde huvudtiteln anvisa etl reservationsanslag av 498 500 000 kr.,

5. medge atl lån lill experimentbyggande m. m. beviljades intill ett belopp av 41 000 000 kr. under budgetåret 1979/80, liksom alt outnyttjad del av denna ram fick utnyttjas även under budgetåret 1980/81,

6. medge att outnyttjad del av ram för beslut under innevarande budgetär om lån till experimenlbyggande m. m. fick utnyttjas även under budgetåret 1979/80,

7. medge all beslut i fråga om lån under budgetåren 1980/81 och 1981/82 lill experimenlbyggande m. m. preliminärt fick meddelas intill ett belopp av resp. 32 000 000 kr. och 17 000 000 kr.

Belräffande del huvudsakliga innehållet i proposiiionen 1978/79:115 i vad avsåg den del som behandlades i detta belänkande anfördes följande:

"I propositionen lämnas förslag till ändringar av stödet lill energibesparande ålgärder i bostadshus m. m. Syftet är atl ge möjligheler alt mer aktivt styra stödet till de åtgärder som är önskvärda från samhällets utgångspunkter. I anslutning härtill behandlas frågor om finansiering av stödet. Till kommunernas rådgivning föreslås ett ökat stöd under en treårig uppbyggnadsperiod. Vidare föreslås ökade satsningar på utveckling och införande av ny teknik för energihushållning. Beslut om lån och bidrag, inkl. utvecklingsstöd, föreslås kunna meddelas med sammanlagt drygt 2 000 milj. kr. under budgetåret 1979/80."

I detla sammanhang hade behandlals

dels de under allmänna motionstiden vid 1978/79 års riksmöte väckta motionerna

1978/79:293 av Fritz Böriesson m. fi. (c, s, m, fp, vpk, apk), vari hemställts atl riksdagen hos regeringen begärde förslag om sådan ändring i byggnadsstadgan alt rökkanal för faslbränsleanläggning ingick i förutsättningarna för erhållande av byggnadslov för faslighet för permanentboende,

1978/79:488 av Maj-Lis Landberg (s)och Per Olof Håkansson (s), vari såvitt nu var i fråga (yrkandet 4) hemställts alt riksdagen som sin mening gav regeringen lill känna vad som i moiionen anförts belräffande utformningen av energisparstödel,

1978/79:779 av Birgitta Hambraeus m. fl. (c), vari hemställts att riksdagen skulle anhålla att regeringen lät fastställa atl energisparslöd skulle utgå till installation av braskaminer som uppfyllde gällande säkerhetskrav.

1978/79:784 av Oskar Lindkvist (s) och Per Olof Håkansson (s), vari föreslagits

4. atl riksdagen som sin mening gav regeringen lill känna alt individuella mätaranordningar för varmvatten, gas och el inte skulle vara villkor för bostadslän,

5. alt riksdagen som sin mening gav regeringen till känna att i Svensk byggnorm inte borde ingå föreskrifter med krav på anordningar för lägen-helsvis varmvattenmäining.

Nr 159

Tisdagen den 29 maj 1979

Energibesparande åtgärder i bostadshus, m. m.

1978/79:788 av OlofPalme m. fl. (s), vari såvitt nu var i fråga (yrkandet 22) hemställts atl riksdagen som sin mening gav regeringen till känna vad i motionen anförts

a. om inriktningen m. m. av byggnadsforskningen,

b. om ramen för och anslag till experimentbyggande m. m.,

1978/79:791 av Lars Werner m. fl.(vpk), vari såvitt nu vari fråga (yrkandei 2) hemställts att riksdagen i budgetpropositionen under Bostadsdepartementet B 8 anvisade ett i förhållande till regeringens förslag med 25 00 fO kr. förhöjl belopp för att utveckla kollektivhusen och andra kollektiva boendeformer,

1978/79:1476 av Gösta Bohman m.fl. (m), vari såvitt nu var i fråga hemställts all riksdagen uttalade att det vid utformningen av den framlida energipolitiken borde beaktas vad i moiionen anförts,

1978/79:1572 av Tore Claeson m. fl. (vpk), vari föreslagits

10. all riksdagen hos regeringen hemställde om att enhetliga normer för värmefotografering skyndsamt utarbetades,

11. att riksdagen uttalade att kostnaderna för värmefotografering borde betraktas som en produktionskostnad och inrymmas under bestämmelserna för bosiadsbelåningen,

12. att riksdagen uttalade att värmefotografering så snart det var praktiskt möjligt borde göras till villkor för statliga bostadslån,

1978/79:1576 av Arne Fransson m. fl. (c), vari hemställts atl riksdagen skulle hos regeringen anhålla om förslag om obligatorisk besiktning av uppvärmningsanordningar i fastigheter,

1978/79:1578 av Thorbjörn Fälldin m. fl. (c), vari hemställts au riksdagen som sin mening gav regeringen lill känna alt energisparplanen borde fullföljas i enlighet med riksdagens beslut och vad som anförts i motionen.

1978/79:1583 av Sune Johansson m. fl. (s), vari hemställts att riksdagen beslutade alt som sin mening ge regeringen lill känna vad som i motionen anförts angående en ökad satsning på yijordvärme.

Nr 159 1978/79:1587 av Kjell Mattsson m.fl. (c), vari såvitt nu var i fråga

Tisdagen den hemställts att räntebidrag i vissa fall skulle kunna utgå när bostadslänen

29 maj 1979 kombinerades med energisparlån,

Energibesparande 1978/79:1607 av Sven Eric Åkerfeldt (c), vari hemställts att riksdagen som

åtgärder i bostads- sin mening gav regeringen till känna att redovisning och förslag rörande
hus, m. m. energisparstödets inriktning snarast borde föreläggas riksdagen enligt vad i

motionen anförts,

1978/79:1663 av Eivor Marklund (vpk), vari hemställts att riksdagen skulle anhålla att regeringen initierade försök i Norrbottens län med i ett första skede en planmässig energihushållning i befintliga fastigheter i linje med vad som anförts i motionen 1978/79:1662,

1978/79:2082 av Åke Green m. fl. (s), vari hemställts att riksdagen som sin mening gav regeringen till känna

1. atl grunderna för energisparstödel snarast borde omprövas,

2. att en studie och redovisning av bl. a. i Kiruna tillämpade metoder för energisparande snarast borde göras,

3. au nämnda studie och redovisning borde las till utgångspunkt för fortsatta överväganden och för utbildning på energisparområdel,

1978/79:2089 av Kjell Maltsson m. fl. (c), vari såvitt nu var i fråga (yrkandei 3) hemställts att riksdagen godkände de riktlinjer för byggforskningen beträffande utvecklingen av alternativ till centraliserade former av avloppssystem som förordats i motionen,

dels de med anledning av propositionen 1978/79:115 väckta motionerna 1978/79:2229 av Nils Hörberg (fp) såvitt nu var i fråga,

1978/79:2263 av Kari-Erik Strömberg (fp) och Karin Ahriand (fp), vari föreslagits alt riksdagen som sin mening gav regeringen till känna vad som anförts om övergångsreglerna för energisparbidrag i vissa fall,

1978/79:2317 av Rolf Hagel (apk) och Alf Lövenborg (apk), vari såvitt nu var i fråga (yrkandet 7) föreslagits att riksdagen uttalade sig för atl bidragen lill energibesparande åtgärder inom bostadsbeståndet m. m. inte användes på sätt som stod i strid med strälskyddsinstitutels varningar för en ökning av koncentrationen av radon och radondöttrar i bostäderna, på arbetsplatserna etc. och därmed en ökning av risken för lungcancer.

1978/79:2357 av Gösta Bohman m. fl. (m), vari såvitt nu var i fråga hemställts-

1. att riksdagen bemyndigade regeringen atl under de förutsättningar som angivits i motionen beslula om grunderna m. m. för statligt stöd till energisparande åtgärder i bostadshus m.m..

1. atl riksdagen skulle avslå propositionens förslag angående räntebidrag till energisparande åtgärder i bostadshusen m. m.,

2. att riksdagen som sin mening gav regeringen lill känna vad som i moiionen anförts rörande utvärderingen av energisparprogrammei,

3. att riksdagen som sin mening gav regeringen till känna vad som i motionen anförts rörande obligatorisk besiktning som ett led i energisparandet,

1978/79:2406 av Thorbjörn Fälldin m. fl. (c), vari såvitt nu var i fråga hemställts

I. atl riksdagen i avvaktan på utgången av folkomröstning i kärnkraftsfrå
gan beslulade uppskjuta behandlingen av propositionen 1978/79:115, här i
vad avsåg bil. 3,

II. alt riksdagen, därest yrkandei under I inle skulle vinna riksdagens bifall,
skulle

C. ge regeringen till känna all del i belänkandet CU 1977/78:31 formule
rade sparmålet liksom bedömningen avseende programmets genomförande,
inriktning och omfattning kvarstod oförändrade,

D. avslå regeringens begäran om vissa bemyndiganden enligt dess
hemställan bil. 3 s. 45 och 46, punkterna 1 och 3,

E. avslå regeringens förslag angående avskaffande av räntebidrag i vissa
fall, hemställan punkt 2,

F. 1) med avslag på regeringens förslag angående finansiering av län lill
energisparande ålgärder, hemställan punkt 4, ge regeringen till känna atl
lånen för budgetåret 1979/80 skulle finansieras över statsbudgeten,

2)begära atl förslagom ytteriigare medelsanvisning enligt C och F 1 ovan förelades riksdagen sä snart som möjligt,

G. ge regeringen till känna atl villkoren för användande av plane
ringsreserven, hemslällan punkt 10, borde vara oförändrade,

H. med avslag pä regeringens hemställan punkt 14 ge regeringen till känna atl en garanti för den kommunala rådgivnings- och besiklningsverksamhe-lens finansiering skulle lämnas enligt de grunder som redovisats i denna motion,

J. belräffande utvärdering av energisparprogrammei och vidareutveckling av dess styrning och administration ge regeringen lill känna vad som anförts i motionen,

K. ge regeringen till känna

1) att den kommunala energiplaneringen borde utvecklas med beaktande
av vad som anförts i denna motion,

b) atl förslag om individuell mätning och debitering av energiförbrukningen snarast borde föreläggas riksdagen,

c) all lypgodkännandeverksamheten borde ytterligare utvecklas och effektiviseras,

5. alt lånebesluten snarast borde decentraliseras lill kommunerna,

7. att ett rätt utförande av energisparåtgärderna snarast borde bli ell krav för all stöd skulle ulgå.

Nr 159

Tisdagen den 29 maj 1979

Energibesparande åtgärder i bostadshus, m. m.

Nr 159

Tisdagen den 29 maj 1979

Energibesparande åtgärder i bostadshus, m. m.

L. belräffande alternativa energikällor och stödberätiigade åtgärder ge regeringen till känna

a) all bosiadsfinansieringsförordningen borde ses över för att stimulera användning av alternativ teknik, bl. a. solvärme,

b) alt vid all ny- och ombyggnad av hus som var helt beroende av elförsörining för uppvärmning dessa borde utrustas för alternativ uppvärmning och att sådana åtgärder skulle ingå i låneunderlagel,

c) att direktverkande elradiatorer vid nybebyggelse eller vid ombyggnad skulle avses endast som kompletleringsvärme,

d) all övergång till flexibla energisystem i befintlig bebyggelse borde ges ökat stöd och lån,

e) att regeringen snarast borde förelägga riksdagen förslag om utökning av kretsen av stödberätiigade åtgärder för kommunala byggnader och anläggningar,

f) atl en verklig utvärdering av olika stödberätiigade åtgärders spareffekier snarast borde komma till stånd och att regeringen borde förelägga riksdagen därav föranledda förslag till ändring av slödel,

M. hos regeringen begära förslagom statligt stöd för byte av oljepannor mol anläggningar för eldning med fasta inhemska bränslen.

1978/79:2413 av Olof Palme m.fl. (s), vari såvitt nu var i fråga hemställts

1. atl riksdagen som sin mening gav regeringen lill känna alt en utredning
snarast borde tillsättas för att överväga och lämna förslag till etl utvecklings
program för den framlida samhällsutbyggnaden enligt vad som anförts i
moiionen,

att riksdagen som sin mening gav regeringen lill känna vad som i moiionen anförts belräffande inriktningen av den pågående översynen av plan- och byggnadslagstiftningen,

alt riksdagen som sin mening gav regeringen till känna vad som i motionen anförts belräffande ökat kommunalt ansvar för energihushållningen,

all riksdagen som sin mening gav regeringen lill känna vad som i moiionen anförts belräffande inriktningen av arbetet inom delegationen för energihushållning, såvitt inte avsäg vissa samhällsekonomiska studier rörande energianvändningen,

1978/79:2417 av Åke Polstam (c), vari hemställts att riksdagen vid behandlingen av propositionen 1978/79:115 belräffande ikraftträdandeliden för de nya reglerna för lån och bidrag lill energisparande arbeien beslulade om sådana övergångsbestämmelser att de äldre reglerna fick tillämpas fram lill den 1 Juli respektive 1 oktober 1979 i de fall som angetts i moiionen.

1978/79:2418 av Åke Polstam (c), vari hemställts att riksdagen vid behandlingen av propositionen 1978/79:115 beslutade att energisparslöd

skulle ulgå även för åtgärder som medförde besparing av varmvatten och elektricitet, oavsett användningsområde,

1978/79:2422 av Lars Werner m. fl. (vpk), vari såvitt nu var i fråga (yrkandena 4, 11 och 12) föreslagils

4. atl riksdagen hos regeringen begärde förslag lill en energihushållningslag som gav de styrmedel som talats om i motionen och som måste till för alt garantera genomförandet av planen för energihushållning i befintlig bebyggelse,

att riksdagen hos regeringen begärde åtgärder för förbud mot direktverkande elvärme enligt motionens förslag,

att riksdagen hos regeringen hemställde om förslag om direktiv till kommunerna att inventera lämplig mark för utbyggnad av solvärmesysiem, och

Nr 159

Tisdagen den 29 maj 1979

Energibesparande åtgärder i bostadshus, m. tn.

1978/79:2423 av Allan Åkerlind (m), vari hemställts att riksdagen vid behandlingen av proposiiionen 1978/79:115 beslutade alt godkänna vad i motionen anförts angående ikraftträdandetiden för nya bestämmelser om bidrag och län till energisparande i bostäder.

Av ovannämnda motioner hade 1978/79:1476 i viss del, 1978/79:2357, yrkandena 3 och 4, samt 1978/79:2406 i vissa delar hänvisats till näringsutskottet som sedermera överlämnat dem till civilutskouet.

Utskottet hemställde

1. belräffande uppskov att riksdagen skulle avslå motionen 1978/79:2406,
yrkandet I såvitt nu var i fråga,

beträffande energisparandels omfattning och inriktning m. m. atl riksdagen skulle avslå motionerna 1978/79:1476 såvitt nu var i fråga, 1578, 1607 och 2406, yrkandet II.5.C,

beträffande energisparslöd för bostäder m. m. samt räntebidrag alt riksdagen skulle

a. med anledning av regeringens förslag i motsvarande del samt med avslag
på motionerna 1978/79:2357, yrkandet 1, och 2406, yrkandet II.5.D i
motsvarande del, bemyndiga regeringen att under de förutsättningar som
angetts i regeringsprotokollet och utskottets yttrande besluta om grunderna
för statligt stöd till energibesparande ålgärder i bostadshus m.m. såvitt gällde
siödberätiigande ålgärder och energisparbidragets storlek,

b. med bifall lill regeringens förslag i motsvarande del samt med avslag på
motionerna 1978/79:2357, yrkandet 2, och 2406, yrkandet II.5.E, godkänna
vad i regeringsprolokollel förordats i fråga om räntebidrag för lån till
energibesparande åtgärder i småhus,

c. avslå moiionen 1978/79:1587 i vad den inte behandlals i betänkandet CU
1978/79:26 punkterna 41 och 44,

4. belräffande vissa uttalanden om energisparstödets inriktning m. m. atl
riksdagen skulle avslå motionerna 1978/79:779, 1583, 2406, yrkandena

Nr 159

Tisdagen den 29 maj 1979

Energibesparande åtgärder i bostadshus, m. m.

II.5.K.3, II.5.K.5, II.5.L.3, II.5.L.6 och II.5.M,

belräffande normer för värmefotografering alt riksdagen skulle avslå motionen 1978/79:1572,

belräffande energisparslöd lill kommunala m. fl. byggnader, statliga byggnader och allmänna samlingslokaler att riksdagen skulle

a. med anledning av regeringens förslag och med avslag pä moiionen
1978/79:2406, yrkandena II.5.D i motsvarande del och II.5.L.7, samt 2418
bemyndiga regeringen att besluta om grunderna för statligt stöd lill
energibesparande åtgärder i kommunala och landslingskommunala byggna
der såvitt gällde stödberättigande åtgärder och energisparbidragets storlek,

b. med bifall till regeringens förslag godkänna vad i regeringsprolokollel
förordals om lån i vissa fall lill åtgärder i under a angivna byggnader,

c. bemyndiga regeringen au beslula om grunderna för statligt stöd lill
energibesparande åtgärder i allmänna samlingslokaler och statliga byggnader
såvitt gällde siödberätiigande åtgärder och energisparbidragets storlek,

beträffande ikraftträdande att riksdagen med anledning av regeringens förslag i vad del inle behandlats under 3 och motionerna 1978/79:2263, 2417 och 2423 som sin mening gav regeringen lill känna vad utskottet anfört,

beträfande finansiering av energisparlån alt riksdagen med anledning av regeringens förslag och med avslag på motionen 1978/79:2406, yrkandena II.5.F.1 och II.5.F.2, som sin mening gav regeringen lill känna vad utskottet anfört,

belräffande utvärderingar m. m. all riksdagen skulle avslå motionerna 1978/79:2357, yrkandei 3, samt 2406, yrkandena II.5.J och II.5.L.8,

beträffande energihushållningsdelegationens uppgifter att riksdagen med bifall lill moiionen 1978/79:2413, yrkandei 4, och med anledning av motionerna 1978/79:488, yrkandei 4, 1663, 2082, 2317, yrkandei 7, som sin mening gav regeringen till känna vad utskottet anfört,

belräffande energihushällningsaspekter inom samhällsplaneringen, m. m. alt riksdagen med anledning av moiionen 1978/79:2413, yrkandenal och 2, som sin mening gav regeringen lill känna vad utskottet anfört,

beträffande kommunal besiktning m. m. all riksdagen med bifall lill motionen 1978/79:2413, yrkandei 3 i motsvarande del, med anledning av motionen 1978/79:1576 samt med avslag på motionerna 1978/79:2357, yrkandet 4, och 2406, yrkandei II.5.K.1 i motsvarande del, som sin mening gav regeringen lill känna vad ulskotlei anfört,

beträffande kommunala beslut om energisparslöd, m. m., atl riksdagen med bifall till motionen 1978/79:2413, yrkandet 3 i motsvarande del, och med avslag pä motionen 1978/79:2406, yrkandei II.5.K.4, som sin mening gav regeringen till känna vad ulskotlei anfört,

belräffande verkan av förmedlingsorganeis yttrande atl riksdagen med avslag pä moiionen 1978/79:2406, yrkandei II.5.K.1 i motsvarande del, som sin mening gav regeringen lill känna vad utskotiet anfört,

15. beträffande bidrag lill kommunerna alt riksdagen med avslag på
moiionen 1978/79:2406, yrkandet II.5.H, medgav atl beslul i fråga om bidrag
under vart och ell av budgetåren 1980/81 och 1981/82 lill kommunerna för

rådgivnings- och besiktningsverksamhei m. m. preliminärt fick meddelas intill ett belopp av 95 000 000 kr.,

beträffande lagreglerade styrmedel att riksdagen skulle avslå moiionen 1978/79:2422, yrkandet 4,

belräffande individuell mätning alt riksdagen skulle

a. med bifall lill motionen 1978/79:784, yrkandei 1, som sin mening ge
regeringen till känna vad utskottet anfört,

b. avslå motionerna 1978/79:784, yrkandei 2,2229, yrkandet 2 b, och 2406,
yrkandet II.5.K.2,

beträffande obligatorisk soluppvärmning alt riksdagen skulle avslå motionen 1978/79:2229, yrkandei 2 d,

beträffande direktverkande elvärme att riksdagen skulle avslå motionen 1978/79:2406, yrkandena II.5.L.4 och 1I.5.L.5, samt 2422, yrkandei

Nr 159

Tisdagen den 29 maj 1979

Energibesparande åtgärder i bostadshus, m. m.

belräffande rökkanal för faslbränsleanläggning alt riksdagen skulle avslå motionen 1978/79:293,

beträffande principer för ram och anslag för experimentbyggande att riksdagen skulle avslå motionen 1978/79:788, yrkandei 22 b,

beträffande vissa markinventeringar att riksdagen skulle avslå motionen 1978/79:2422, yrkandet 12,

beträffande fömtsältningarna för att utnyttja en planeringsreserv atl riksdagen skulle avslå motionen 1978/79:2406, yrkandei II.5.G,

belräffande inriktningen av byggnadsforskningen alt riksdagen skulle avslå motionen 1978/79:788, yrkandei 22 a,

beträffande forskning om avloppssystem att riksdagen skulle avslå motionen 1978/79:2089, yrkandet 3,

beträffande anslag till byggnadsforskning atl riksdagen med bifall lill regeringens förslag och med avslag pä motionen 1978/79:791, yrkandei 2, på driftbudgeten under trettonde huvudtiteln för budgetåret 1979/80 lill Byggnadsforskning anvisade etl anslag av 10 000 000 kr.,

belräffande ramar och anslag i övrigt, m. m., all riksdagen skulle

a. medge all bidrag och län till energibesparande ålgärder i bostadshus
m.m. beviljades intill etl belopp av 1 175 000 000 kr. under budgetåret
1979/80,

b. medge atl bidrag lill energibesparande åtgärder i allmänna samlingslo
kaler beviljades intill elt belopp av 10 000 000 kr. under budgetåret 1979/
80,

c. medge att bidrag och lån till energibesparande åtgärder i kommunala och
landstingskommunala byggnader beviljades intill ett belopp av 90 000 000 kr.
under budgetåret 1979/80,

d. medge att stöd lill energibesparande åtgärder inom statliga byggnader
beviljades intill ell belopp av 10 000 000 kr. under budgetåret 1979/80,

e. bemyndiga regeringen att under de förutsättningar som hade angetts i
regeringsprotokollet besluta om utbyte mellan de under e-h angivna
ramarna,

f medge regeringen att inom ramen fören planeringsreserv av 640 000 000

Nr 159

Tisdagen den 29 maj 1979

Energibesparande åtgärder i bostadshus, m. m.

kr. besluta om utökning av de under e-h angivna ramarna enligt de grunder som förordats i regeringsprolokollel och av utskottet,

g. medge att anslaget Vissa energibesparande åtgärder inom bostadsbeståndet m. m. disponerades förenergiinriktad utvecklings-och demonstralionsverksamhet m. m. intill elt belopp av 22 200 000 kr. under budgetåret 1979/80,

h. medge att beslut i fråga om stöd under budgetåren 1980/81 och 1981/82 till energiinriktad utvecklings- och demonstralionsverksamhet preliminärt fick meddelas intill eu belopp av resp. 23 000 000 kr. och 13 000 000 kr.,

i. medge alt bidrag till kommunerna för rådgivnings- och besiktningsverksamhei m. m. beviljades intill ett belopp av 95 000 000 kr. under budgetåret 1979/80,

J. medge alt beslul i fråga om bidrag under vart och ett av budgetåren 1980/81 och 1981/82 lill kommunerna för rådgivnings- och besiktningsverksamhet m. m. preliminärt fick meddelas intill ett belopp av 95 000 000 kr.,

k. på driftbudgeten under trettonde huvudtiteln för budgetåret 1979/80 lill Vissa energibesparande åtgärder anvisa ett reservationsanslag av 498 500 000 kr,

1. medge att län lill experimentbyggande m. m. beviljades intill ell belopp av 41 000 000 kr. under budgetåret 1979/80, liksom att outnyttjad del av denna ram fick utnyttjas även under budgetåret 1980/81,

m. medge att outnyttjad del av ram för beslut under innevarande budgetår om lån till experimentbyggande m. m. preliminärt fick meddelas intill ett belopp av resp. 32 000 000 kr. och 17 000 000 kr.,

n. medge att beslut i fråga om län under budgetåren 1980/81 och 1981/82 till experimenlbyggande m. m. preliminärt fick meddelas intill elt belopp av resp. 32 000 000 kr. och 17 000 000 kr.,

o. på kapilalbudgeien under Fonden för låneunderstöd för budgetåret 1979/80 till Lån lill experimentbyggande m. m. anvisa ell investeringsanslag av 23 500 000 kr.

Reservationer hade avgivits

1. beträffande bekräftande av energisparplanen av Kjell Mattsson (c), Sven Eric Åkerfeldt (c), Anna Eliasson (c). Elvy Olsson (c), Gölhe Knutson (m) och Rolf Dahlberg (m) som ansett att utskotiet under 2 bort hemställa

beträffande energisparandets omfattning och inriktning m. m. alt riksdagen med bifall till moiionen 1978/79:2406, yrkandet II.5.C, och med anledning av motionerna 1978/79:1476 såvitt nu var i fråga, 1578 och 1607 som sin mening gav regeringen till känna vad reservanterna anfört.

2. beträffande energisparslöd för bostäder m. m. samt räntebidrag av Kjell Mattsson (c), Sven Eric Åkerfeldt (c), Anna Eliasson (c). Elvy Olsson (c), Göthe Knutson (m) och Rolf Dahlberg (m) som ansett all utskottet under 3 bort hemslälla

att riksdagen skulle

a. med bifall till motionerna 1978/79:2406,yrkandena II.5.Di motsvarande

del och II.5.E, samt 2357, yrkandet 2, och med anledning av motionen 1978/79:2357, yrkandet 1, avslå regeringens förslag,

b. med anledning av moiionen 1978/79:1587 i här behandlad del som sin mening ge regeringen lill känna vad reservanterna anfört,

3. beträffande vissa uttalanden om energisparstödets inriktning m. m. av Kjell Maltsson (c), Sven Eric Åkerfeldt (c), Anna Eliasson (c). Elvy Olsson (c), Göthe Knutson (m) och Rolf Dahlberg (m) som ansett all utskottet under 4 bort hemställa

att riksdagen med anledning av motionerna 1978/79:779, 1583 och 2406, yrkandena I1.5.L.3, II.5.L.6 och II.5.M, samt med avslag på moiionen 1978/79:2406, yrkandena II.5.K.3 och 11.5.K.5, som sin mening gav regeringen till känna vad reservanterna anfört.

Nr 159

Tisdagen den 29 maj 1979

Energibesparande åtgärder i bostadshus, m. m.

4. beträffande kommunalam. fl. byggnader av Kjell Maltsson (c), Sven Eric
Åkerfeldt (c), Anna Eliasson (c). Elvy Olsson (c), Göthe Knutson (m) och Rolf
Dahlberg (m) som - under förutsättning av bifall lill reservationen nr 2 -
ansett att utskottet under 6 bort hemställa

au riksdagen skulle

a. med bifall till motionen 1978/79:2406, yrkandet II.5.D i motsvarande
del, avslå regeringens förslag att riksdagen lämnade etl bemyndigande för
regeringen att beslula om siödberätiigande åtgärder,

b. med bifall lill motionen 1978/79:2406, yrkandet II.5.L.7, och med
anledning av motionen 1978/79:2418 som sin mening ge regeringen till
känna vad reservanterna anfört om förslag till riksdagen beträffande
utökning av kretsen av siödberätiigande åtgärder,

c. bifalla regeringens förslag om lån lill kommuner m. fl.,

5. belräffande ikraftträdande av Kjell Mattsson (c), Sven Eric Åkerfeldt (c),
AnnaEliasson(c), Elvy Olsson (c), Gölhe Knutson (m) och Rolf Dahlberg (m)
som - under förutsättning av bifall till reservalionerna nr 2 och 4 - ansett atl
utskottet under 7 bort hemställa

atl riksdagen med bifall till motionerna 1978/79:2263,2417 och 2423 skulle avslå regeringens förslag i motsvarande del,

6. beträffande finansiering av energisparlån - förslag av Kjell Maltsson,
Sven Eric Åkerfeldt, Anna Eliasson och Elvy Olsson (samtliga c) som ansett
alt ulskotlei under 8 bort hemställa

alt riksdagen med bifall till motionen 1978/79:2406, yrkandena II.5.F.l och II.5.F.2, och med avslag på regeringens förslag som sin mening gav regeringen till känna vad reservanterna anfört.

7. belräffande finansiering av energispariän - ulskollets bedömning av Göthe Knutson (m) och Rolf Dahlberg (m) som ansett aU ulskollets yttrande i viss del skulle ha av reservanterna angiven lydelse,

3 Riksdagens protokoll 1978/79:159-160

Nr 159

Tisdagen den 29 maj 1979

Energibesparande åtgärder i bostadshus, m. m.

8. beträffande utvärderingar m.m. av Kjell Mattsson (c), Sven Eric
Åkerfeldt (c), Anna Eliasson (c). Elvy Olsson (c), Göthe Knutson (m) och Rolf
Dahlberg (m) som ansett att utskotiet under 9 bort hemställa

att riksdagen med bifall till motionerna 1978/79:2357, yrkandet 3, samt 2406, yrkandena II.5.J och II.5.L.8, som sin mening gav regeringen lill känna vad reservanterna anfört,

9. beträffande energihushållningsdelegationens uppgifter av Kjell Matts
son (c), Sven Eric Åkerfeldt (c), Anna Eliasson (c). Elvy Olsson (c), Göthe
Knutson (m) och Rolf Dahlberg (m) som ansett atl utskottet under 10 bort
hemställa

all riksdagen skulle avslå motionerna 1978/79:488, yrkandet 4,1663,2082, 2317, yrkandet 7, och 2413, yrkandet 4,

10. beträffande energihushällningsaspekter inom samhällsplaneringen,
m. m. av Kjell Mattsson (c), Sven Eric Åkerfeldt (c), Anna Eliasson (c). Elvy
Olsson (c), Göthe Knutson (m) och RolfDahlberg(m)som ansett all utskottet
under 11 bort hemställa

att riksdagen skulle avslå motionen 1978/79:2413, yrkandena 1 och 2,

11. beträffande kommunal besiktning m. m. av Kjell Mattsson (c), Sven
Eric Åkerfeldt (c), Anna Eliasson (c). Elvy Olsson (c), Göthe Knutson (m) och
Rolf Dahlberg (m) som ansett att ulskotlei under 12 bort hemslälla

alt riksdagen med bifall till motionerna 1978/79:2357, yrkandei 4, och 2406, yrkandei II.5.K.1 i motsvarande del, med anledning av motionen 1978/79:1576 samt med avslag på motionen 1978/79:2413, yrkandet 3 i motsvarande del, som sin mening gav regeringen lill känna vad reservanterna anfört,

12. belräffande kommunala beslut om energisparslöd, m. m. av Kjell
Mattsson (c), Sven Eric Åkerfeldt (c), Anna Eliasson (c). Elvy Olsson (c),
Gölhe Knutson (m) och Rolf Dahlberg (m) som ansett att utskottet under 13
bort hemställa

au riksdagen med bifall till moiionen 1978/79:2406, yrkandei II.5.K.4, samt med avslag på motionen 1978/79:2413, yrkandei 3 i motsvarande del, som sin mening gav regeringen till känna vad reservanterna anfört.

13. beträffande verkan av förmedlingsorganeis yttrande av Kjell Matts
son, Sven Eric Åkerfeldt, Anna Eliasson och Elvy Olsson (samtliga c) som
ansett atl utskottet under 14 bort hemslälla

au riksdagen med bifall till moiionen 1978/79:2406, yrkandet II.5.K.1 i motsvarande del, som sin mening gav regeringen till känna vad reservanterna anfört,

14. belräffande garanti för bidrag lill kommunerna av Kjell Mattsson (c),
Sven Eric Åkerfeldt (c), Anna Eliasson (c). Elvy Olsson (c), Gölhe Knutson

(m) och Rolf Dahlberg (m) som ansett att utskotiet under 15 bort hemsiäl- Nr 159

atl riksdagen med anledning av regeringens förslag och moiionen 1978/ 79:2406, yrkandet II.5.H, skulle

a. medge att beslut i frågor om bidrag lill kommunerna under vart och ett
av budgetåren 1980/81 och 1981/82 för rådgivning m. m. preliminärt fick
meddelas intill ell belopp av 95 000 000 kr.,

b. som sin mening ge regeringen till känna vad reservanterna anfört om en
garanti för bidrag till kommunerna under energisparprogrammets hela
löplid.

Tisdagen den 29 maj 1979

Energibesparande åtgärder i bostadshus, m. m.

15. belräffande direktverkande elvärme m. m. av Kjell Mattsson, Sven
Eric Åkerfeldt, Anna Eliasson och Elvy Olsson (samtliga c) som ansett alt
utskottet under 19 bort hemslälla

aU riksdagen med bifall lill motionen 1978/79:2406, yrkandena II.5.L.4och II.5.L.5, samt med anledning av motionen 1978/79:2422, yrkandet 11, som sin mening gav regeringen lill känna vad reservanterna anfört,

16. belräffande rökkanal för faslbränsleanläggning av Kjell Maltsson,
Sven Eric Åkerfeldt, Anna Eliasson och Elvy Olsson (samtliga c) som ansett
atl utskottet under 20 bort hemställa

atl riksdagen med anledning av motionen 1978/79:293 som sin mening gav regeringen till känna vad reservanterna anfört,

17. beträffande inriktningen av byggnadsforskningen av Per Bergman,
Oskar Lindkvist, Lars Henrikson, Maj-Lis Landberg, Magnus Persson,
Roland Brännström och Per Olof Håkansson (samtliga s) som ansett all
utskotiet under 24 bort hemslälla

all riksdagen med bifall lill moiionen 1978/79:788, yrkandet 22 a, som sin mening gav regeringen till känna vad reservanterna anfört,

18. beträffande forskning om avloppssystem av Kjell Mattsson, Sven Eric
Åkerfeldt, Anna Eliasson och Elvy Olsson (samtliga c) som ansett alt
utskottet under 25 bort hemställa

aU riksdagen med anledning av motionen 1978/79:2089, yrkandet 3, som sin mening gav regeringen lill känna vad reservanterna anfört,

19. beträffande ramar och anslag av Kjell MaUsson (c), Sven Eric Åkerfeldt
(c), Anna Eliasson (c). Elvy Olsson (c), Göthe Knutson (m) och Rolf Dahlberg
(m) som - under förutsättning av bifall till reservationerna nr 2 och 4 - ansett
att avsnillet 3.10.4 av utskottets yttrande bort utgå.

Bostadsministern BIRGIT FRIGGEBO:

Herr lalman! Av vår totala energiförbrukning används 40 9* till uppvärmning av byggnader, ca 40 96 används inom industrin och 20 96 går ål för transporter.

11 96 av uppvärmningsbehovei i våra bostäder och lokaler täcks i dag av

Nr 159

Tisdagen den 29 maj 1979

Energibesparande åtgärder i bostadshus, m. m.

elvärme. Resten - hela 89 % - klaras med olja, varav merparten används i enskilda uppvärmningsanordningar och en mindre del levereras från fjärrvärmeanläggningar.

Sverige har anslutit sig lill det internationella energiprogrammei. Enligt detta är de deltagande länderna beslutna alt minska sitt beroende av olja.

Den olja vi använder är, som vi alla vet, importerad lill sista droppen. Vår sårbarhet och värt beroende är påtagligt. Till yttermera visso är oljan en ändlig resurs, och den utgör en miljöfara. Jag tänker då främst pä försurningen av våra vatten. Och det finns inga garantier för leveranssäkerhet och stabila priser i framtiden.

Värt Slora oljeberoende innebär betydande olägenheter och risker för det svenska samhällel. Det bästa sättet atl på kort sikt minska detla oljeberoende ligger i att spara energi.

Den politiska uppslutningen kring detta mål är numera stor. Men del är också lätt att göra en dygd av nödvändigheten. Låt mig påminna om det svaga gensvar som folkpartiets sparkampanj under Gunnar Helén mötte i vida kretsar under liden närmast före oljekrisen 1973-1974. Krisen fick många att tänka om. I ärlighetens namn bör dock sägas alt energikonsumenterna tidigare pä del hela taget handlade i god tro. Energiproducenlerna - både i enskild och offentlig regi - verkade under många är för ökad energiförbrukning; Ju högre förbmkning, desto lägre taxa för alla, var budskapet.

På såväl transport- som induslrisidan kan säkeriigen slora energibesparingar göras. De största besparingarna bedöms emellertid kunna göras i våra byggnader. Effektiva energihushällningsätgärder i våra byggnader är därför en ovillkoriig fömlsältning för all snabbt minska oljeberoendet.

Detta självklara förhållande slogs ocksä fast i 1978 års riksdagsbeslut om den tioåriga sparplanen med dess målsättning all under perioden åsladkomma en betydande besparing av energi. Därom var alla överens, även om socialdemokraterna var avvaktande när del gällde riktpunkten för energibesparingen. I dag har socialdemokraterna accepterat den.

Mol denna bakgmnd och regeringens klart manifesterade sparvilja finner jag det anmärkningsvärt atl center- och moderalreservanterna i reservation nr 1 lycks ifrågasätta sparambitionerna. 1978 års riksdagsbeslut utgör utgångspunkten för våra gemensamma ansträngningar alt spara energi -snabbt och effektivt. De av regeringen föreslagna ändringarna belräffande energisparstödel har till syfte atl effektivisera insatserna, inom ramen för det sparprogram som vi arbetar med.

Sparplanen kan ju inte i sig själv vara sä helig all inte befogade ändringar kan göras. Del har också förutsatts i 1978 års beslul all sä skall kunna ske. Men dessa intentioner fullföljdes inte i konkreta förslag 1978. 1977 års stödsystem låg fast.

Tillät mig erinra om dåvarande departementschefen Elvy Olssons deklaration i 1978 års riksdagsdebatt. Hon sade då: "Energisparplanen skall fortlöpande anpassas lill nya kunskaper och ändrade förutsättningar." Och vidare: "I samband med ökningen av samhällets insaiser på energisparområdel bör en längre gående differentiering av stödets användning införas."

Regeringens bedömning är atl del nu föreligger skäl atl anpassa stödsystemet till de förhållanden som redovisas genom bostadsstyrelsens utvärdering. En utvärdering, för övrigt, som man med Elvy Olssons ord i den nämnda riksdagsdebatten skulle komma atl "fästa stort avseende vid". Ja, del är just det som regeringen nu har gjort! Regeringens förslag är ett steg på vägen mot den differentiering och redovisning som dåvarande departementschefen och för övrigt också civilutskottet uttalade sig för. Genom detta steg genomförs i och för sig inle någon långtgående differentiering - men man lar fram de instmmenl som krävs för alt successivt genomföra den differentiering som tillgängliga kunskaper och erfarenheter ger gmnd för.

Om den verkliga viljan finns lill en effekiivisering av sparstödet kan man emellertid ifrågasätta lämpligheten av atl - som centern föreslog i sin partimolion - uppskjuta behandlingen av bostadsdepartementets energiproposition i avvaktan på utgången av folkomröstningen i kärnkraflsfrågan. Etl sådant uppskov vore verkligen alt äventyra möjligheterna lill snabba energibesparande åtgärder.

Även i elt annat avseende syns dålig överensstämmelse föreligga mellan det önskemål om ökad differentiering, som då uttalades, och den bristande förståelse som reservanterna visar inför regeringens hemställan om etl riksdagsbemyndigande som skall kunna möjliggöra den differentiering av stödåtgärder som ceniermotionärerna säger sig eftersträva, t. ex. beträffande byte av oljepannor, installation av braskaminer etc. Med det begärda bemyndigandet kommer regeringen atl kunna pröva föreslagna och liknande åtgärder.

I etl avseende vill Jag bekräfta riktigheten av reservanternas påslående atl regeringens förslag inenbärell avsteg från 1978 års energisparplan. Det gäller frågan om de tunga investeringarna med läng livslängd och spareffekt på sikt. Det är rikiigi alt regeringens förslag innebär en prioritering av åtgärder, och gärna en kombination av åtgärder, som snabbt kan ge belydande spareffekier. Självfallet skall också insaiser göras som på sikt kan ge önskade spareffekier. Men del gäller nu atl snabbt ininska vårt oljeberoende, och de tunga, långsiktiga investeringarna och åtgärderna bör ändå kunna rymmas inom ramen för den totala energisparplanen, såväl ekonomiskt som tidsmässigt.

Energisparstödel skall alltså inriktas pä åtgärder som ger snabb energispareffekt i förhållande till insatta medel. Del välmotiverade i delta förslag har framgått med ökad tydlighet under den senaste tiden. Det behövs inte mycket av kunskap eller fantasi för alt begripa atl här är det bråttom med att prioritera det som ger snabb spareffekt. Förslaget innebär inte au de invesleringslunga åtgärderna skall anstå lill slutet av perioden och atl vi därmed skulle skjuta utgifterna framför oss. Regeringens förslag innebär en satsning för nästa budgetår som svarar mot vad dåvarande departementschefen förutsatte i propositionen 1977/78:76. Vad förslaget om ändrad inriktning innebär är alt de åtgärder, som har en lång och långsam äterbetalningstid i form av sparad energi något flr stå tillbaka till förmån för åtgärder som redan på kort sikt kan minska värt oljeberoende. Detta ger inte totalt mindre investeringar nu och slörre senare, utan i stället eu snabbt

Nr 159

Tisdagen den 29 maj 1979

Energibesparande åtgärder i bostadshus, m. m.

Nr 159

Tisdagen den 29 maj 1979

Energibesparande åtgärder i bostadshus, m. m.

utbyte av en given mängd investeringsmedel.

Förslaget atl slopa räntebidragen till småhus för arbeten överstigande 25 000 kr. ser reservanterna också som en åtgärd i syfte att motverka insaiser med långsikliga effekter. Så är del naturiigtvis inte. De energispareffekter som i dessa fall eftersträvas kan på elt mera ändamålsenligt sätt tillgodoses genom en höjning av bidragstakel på 3 000 kr. per lägenhet inom ramen för det av regeringen begärda bemyndigandet och med beaktande av t. ex. alt önskvärda kombinalionsåtgärder kommer till stånd. Utskottet har i sammanhanget påpekat alt des. k. kombinationsfallen, där även bostadslån ingår, inte belysts i proposiiionen. Så har emellertid skett, även om Jag måste medge, all skrivningen på denna punkt kunde ha varit klarare. Arbeten som finansieras med energisparslöd skall inle kombineras med räntebidrag. I kombinations-fallen innebär detta alltså att räntebidrag inle kommer att utgå lill den del av arbetena som finansieras med energispariän.

Låt mig sä, herr talman, ta upp ytteriigare två frågor. Dels frågan om kommunernas roll, dels frågan om energihushållningsdelegationen.

Först vill Jag med tillfredsställelse konstatera att inga invändningar har rests mot regeringens förslag att ge län till energibesparande ålgärder i kommunala och landstingskommunala byggnader. När del gäller de aviserade förslagen om kommunernas möjligheter lill besiktning av byggnader bör del slå helt klart att de uttalanden som görs i proposiiionen om det värdefulla med kommunal besiktning inte syftar till att införa etl obligatorium. Avsikten är alt ge de kommuner som så önskar en rätt atl efter eget politiskt ansvarigt beslut utnyttja mera ambitiösa planeringsinstrument. En sådan möjlighet skall ses i samband med kommunens uppgifter och ansvar inom den kommunala energiplaneringen. Jag har under hand, som aviserats i propositionen, tagit upp överläggningar med Kommunförbundet i denna fråga. Jag har anledning förmoda atl de förda förhandlingarna skall kunna leda fram lill elt beslut som skall förbättra planeringsmöjligheterna för kommunerna och därmed också göra energisparinsalserna mer effektiva.

Min bedömning är alt kommunerna själva har de bästa möjligheterna att bedöma inriktningen av energisparstödel i de fall dä en konflikt kan tänkas uppstå mellan utgående stöd och de riktlinjer som kommunerna antagit för energi-, bebyggelse- och bostadsförsörjningen inom kommunen. Kommunen bör alltså ha ett betydande inflytande på det sätt som anges i ulskollets betänkande om den kommunala lämplighetsprövningen. Jag delar således utskottets uppfattning atl ell mer utvecklat positivt inflytande pä den lolala långivningen inom kommunen är önskvärt, men jag anser i likhet med utskottet atl en kommunal lånehantering med de förutsättningar i form av utbyggda kommunala resurser som detta fordrar ännu inte föreligger. Frågan om decentralisering av lånehanteringen är f ö. föremål för utredning inom bosladsslyrelsen.

Slutligen några ord om energihushållningsdelegationen, som under hand harombildats med pariamenlariskl inslag. Center- och moderalreservanterna har i reservationen 9 i och för sig accepterat ombildningen men efterlyser en klar markering att regeringen inte denna väg kan undandra sig ansvaret för all

energispararbetet leds och samordnas av regeringen. Någol sådant syfte ligger naturligtvis inte bakom omformningen. Den har uteslutande styrts av det önskvärda i ökad och bredare politisk insyn i delegationens arbete i syfte att nä störsla möjliga politiska enighet, pä både kort och lång sikt, beträffande de betydande energisparfrämjande satsningar som måste göras. Samtidigt kommer vissa uppgifter, som lidigare helt legal på delegationen, all överföras lill regeringskansliet. Del gäller t. ex. samordning mellan berörda myndigheler, förslag om energisparstödets konjunktur- och säsonganpassning, finansieringssystem, utbildningsfrågor, förslag om stödels inriktning och systemet i stort. Delegationen kommer ocksä atl höras i dessa frågor, men kvar pä delegationen ligger med förslahandsansvar bl. a. att följa, sammanställa och initiera utredningar vad gäller energisparprogrammets övergripande styrning och utveckling. Den skall ocksä ansvara för att följa, initiera och sammanställa utvärderingar av besparingseffekter, och den skall sammanställa underlag för omprövning av sparplanen.

Herr talman! Vad som är viktigast atl notera i civilutskoltets betänkande är alt samtliga partier nu är överens om sparplanens omfattning, nämligen om riktpunkten för energibesparingen i det befintliga beståndet 1978-1988. Del är en viktig politisk vinst, som inte bör negligeras.

Vad åsiktsskillnaderna nu handlar om är metoderna atl uppnå målen. Vad regeringen begär-och fått utskottets accept på-är riksdagens bemyndigande att kunna differentiera stödet så atl vi får de mest lönsamma åtgärderna snabbi utförda. Att någon kan ha någonting emot detla i dagens oljeförsörjningssituation är obegripligt.

Nr 159

Tisdagen den 29 maj 1979

Energibesparande åtgärder i bostadshus, m. m.

KJELL MATTSSON (c):

Herr lalman! Kraftfulla insatser för energisparande i befintlig bebyggelse är angelägna för att åstadkomma ell samhälle med god hushållning med energi och naturtillgångar och en rättvisare fördelning av den materiella välfärden. Strävan efter en sådan samhällsutveckling måste alltså ligga till grund för energipolitiken. Även om det finns tekniska och administrativa problem är det den politiska viljan som avgör om vi skall lyckas.

Trepartiregeringen lade fram elt omfattande program för energisparande i befintlig bebyggelse, den s. k. energisparplanen. Under en tioårsperiod skall 25-30 96 av energibehovet för befintlig bebyggelse sparas, och de totala investeringarna för att åsladkomma detta beräknas ligga mellan 30 och 50 miljarder kronor. Elt så stort program måste följas omsorgsfullt, och erforderliga förändringar måste successivt vidtas för atl största effektivitet skall uppnås. Samlidigl måste ryckighet undvikas och hållbart underiag finnas för föreslagna förändringar. Etl av statsmakterna antaget långsiktigt mål äralltså en förutsättning för etl framgångsrikt energisparande. Erforderliga insatser kommer annars inte lill stånd. Inriktningen måste vara stabil, och någon tveksamhet om den politiska färdriktningen flr inle råda.

En koalition av folkpartister och socialdemokrater har presenterat sin syn på energisparandet i två dokument. Del ena är regeringsförslagel i bilaga 3 lill propositionen 115. Dei.-andra är den socialdemokratiska motionen 2413.

Nr 159

Tisdagen den 29 maj 1979

Energibesparande åtgärder i bostadshus, m. m.

Eftersom koalitionsuppgörelsen tydligen innebär all förslagen i båda dokumenten skulle röstas igenom med varandras stöd, ser Jag dem som en enhet. Tillsammans skall de Ju ses som koalitionsparternas samlade insats för det framtida energisparandet i bostäder.

Vår allmänna bedömning av regeringens proposition är att den pä väsentliga punkter avviker från utgångspunkterna för insatserna inom energisparandet såsom de uttrycktes i 1978 års beslut. Vi finner att regeringen haren allmän osäkerhet om målen för energisparandet och i stället satsar på en ulbyggnad av produktionsapparaten. Vi tyckte oss finna i propositionenatt man övergerenergisparplanens långsiktiga grundprinciper. Den omsorgsfulla planeringen av resursinsatser och arbetskraftsbehov som förutsattes i energisparplanen kan då omintetgöras, och vad som nu försummas kan man inte la igen senare under perioden. Därmed menar vi att möjligheterna att uppnå energisparplanens mål äventyras. Man försämrar energisparstödel både för småhus och flerfamiljshus utan att egentligen redovisa varför. Man har inte löst frågorna om energisparstödets finansiering, och del innebär att hela verksamheten kan äventyras.

Jag skall gå över till civilutskoltets betänkande och beröra några av de frågor som vi där behandlat och en del av de reservationer som centern och i vissa fall centern och moderaterna gemensamt har fogat till betänkandet.

Vad är det då för reformförslag vi ställts inför? Huvudnumrel är att man i praktiken skall avveckla stödet för utväries isolering av ytterväggar. Det bekräftades också av statsrådet Friggebo i hennes inlägg. Den enda grund som anges för detta är det självklara faktum att lönsamheten av dessa åtgärder varierar med väggarnas tidigare isoleringsförmåga. Härav dras då slutsatsen att stödåtgärderna skall ut ur bilden rent generellt - sålunda inte bara i de fall där isoleringen är någorlunda bra.

Den s. k. reformen innebär att riksdagen skulle låna ut pengar för energisparålgärder i småhus pä sämre villkor än eljest - dvs. hell ulan räntebidrag även för de större lånen. Vi tycker atl den motsatta vägen vore den naturliga - all ge räntebidrag ocksä för län under 25 000 kr. Del har vi föreslagit i en motion och följt upp i en reservation. Det ser vi som en myckel viktig fråga om man vill behälla en frivillig linje. Räntebidraget har inte minst en stor psykologisk effekt när del gäller att fl ålgärder utförda i ett sammanhang. Det är inte så -som Birgit Friggebo i sitt anförande ville göra gällande -all man kan räkna med aU en fastighetsägare skall återkomma med ingripanden i sin fastighet vid upprepade tillfällen, utan han vill helst se aU alla nödvändiga åtgärder utförs i ett enda sammanhang. Det är därför man måsle ha den uppläggning som energisparplanen angav.

Den negativa reformen innebär vidare all energisparbidrag inle utgår för bl. a. nytt fasadskikt. Detta gäller både småhus och flerbostadshus och drabbar hårdast flerbostadshusen genom maximeringsregeln - bidraget far vara högst 3 000 kr. per lägenhet. Som Jag sagt slår detta blint, oavseu hur belagt behovet kan vara i det enskilda fallet och oavsett om åtgärden är samhällsekonomiskt motiverad eller inle. Det kommer att effektivt hindra de här åtgärderna, och det är väl det som egentligen är meningen med

förslaget.

Den tredje huvudpunkten är alt bidragsandelen skall kunna sänkas från 35 96 i vissa fall-iexakt vilka det skall gälla får vi inle veta. Bl. a. nämns dock isoleringsskiktet.

Den generella innebörden av åtgärderna är alltså negativ - man släpper hell den centrala utgångspunkten i 1978 års beslul om atl uppmuntra åtgärder som är samhällsekonomiskt lönsamma.

Detta är den ena sidan av saken. Den andra sidan är att varken regeringen eller socialdemokraterna säger elt ord om 1978 års principiella beslul om energisparandet. Detta riksdagsbeslut slår alltså fast, och det har också Birgit Friggebo bekräftat i sitt inlägg. Ingen föreslär heller att det skall ändras eller upphävas. Delta innebär i sin tur att målet för insatserna skall slå kvar, atl inriktningen skall vara oförändrad och att genomförandel skall ske efter samma principer som de som nu gäller. Detla bekräftas också av utskoltsmajoriteten, vilken som svar pä centerns krav skriver: "Del flnns därför inte anledning för riksdagen att genom etl särskilt beslut bekräfta gällande utgångspunkter." Samma utskotlsmajorilel anser det "vidare uppenbart att det begärda bemyndigandet inte avsetts ge regeringen möjlighet atl gå ifrån av riksdagen godtagna allmänna grunder för energisparinsalserna". Citaten harjag hämtat på s. 10 i betänkandet.

Den fråga som vi ställer oss är nu hur det här går ihop. För socialdemokraterna är del väl inte så konstigt. De log ju avstånd från 1978 års energisparbeslut och har konsekvent visat ett svalt intresse för de här frågorna. De har självfallel inte någol samvete när det gäller att fullfölja den inställningen. Alt de sedan vill medverka till atl riksdagen fattar motstridiga och oförenliga beslut -som båda skall gälla samtidigt -ärju upplysande när man skall bedöma ansvaret i hanteringen. Jag lycker däremot all del måste ha varil knepigare för folkpartiet, som ju stod bakom 1978 års beslut och officiellt inte har ändrat sig.

Nu har bostadsminislern sagt att 1978 års beslut skall vara gällande. Vi har ifrågasatt huruvida de ålgärder som nu föreslås i propositionen och som utskottsmajoritelen har anslutit sig till är förenliga med ett sådant ständ-punkislagande. Vi lycker inle alt 1978 och 1979 års beslut kan förenas. Om detta är fallet - varför har folkpartiet då inte stött vårt yrkande i reservationen 1? Då hade det inte behövt uppstå någon tvekan och diskussion om uppslutningen bakom 1978 års beslut. Den fråga som Jag vill ställa till bostadsminislern är om hon därmed anser att alla önskvärda åtgärder för alt isolera ytterväggar kommer till stånd utan nu gällande stöd. Om inte, hur skall dä målet kunna uppnås? Finns det några nya åtgärder som skall kompensera detta bortfall?

Om inte det här kan redas ut, kvarstår vår misstanke atl folkpartiet och socialdemokraterna vill skära ner energisparmälet och ersätta det med ytteriigare energiproduktion i någon form för att fa balansen att gä ihop. Jag vill nämna alt det enligt energisparplanen är ett stort antal lägenheter som skall ha förbättrad ytterväggsisolering, nämligen 400 000 enligt alternativ 11 och 800 000 enligt alternativ III. Frågan är om man tror atl sådana

Nr 159

Tisdagen den 29 maj 1979

Energibesparande åtgärder i bostadshus, m. m.

Nr 159

Tisdagen den 29 maj 1979

Energibesparande åtgärder i bostadshus, m. m.

förbättringar kommer all ske, när man nu försämrar villkoren.

Detta var någol om den första huvudfrågan där vi reserverat oss, nämligen energisparandets utformning. Till delta kommer också den rent beslulsmässiga utformningen av energisparandet. Regeringen begär och får en fullmakt som -enligt utskotlsmajoriletens eget konstaterande på s. 8 -formellt inle begränsas av annat än att ämnesområdet angetts. Man måste ha insett att det här är något ganska märkligt. Både i propositionen och i betänkandet försöker man lugna de anade farhågorna med all regeringen inte skall fl regera ensam i den här delen - bostadsminislern skall sitta i knät på den samlingsregering som den särskilda delegationen skall bli. Det är i och för sig en intressant stalsrätlslig konstruktion att ha etl parlamentariskt organ inne i regeringen, och vi har inte satt oss emot denna lösning -om regeringen känner att den behöver kontakt och inte orkar regera, sä är det väl bara naturligt all den tyr sig till andra krafter. Men den beskrivning som statsrådet Friggebo gav här innebär egentligen, att hon delar den uppfattning som vi anför i reservationen i vad gäller den ställning och de arbetsuppgifter som delegationen skall ha.

Finansieringen ärockså en öppen fråga. I proposiiionen har man egentligen inle alls något försvar för atl frågan ännu inle lösts. I betänkandet barman för att fl någon sorts försvar hänvisat till sambandet med kapitalmarknadspro-posilionen, vars behandling har skjutils till hösten. Hur som helst är skadan nu skedd. Det är väl nu helt självklart att etl finansieringsbeslui inte kan fattas av riksdagen förtän i november eller december, och man är dä i motsvarande situation som nu, med etl halvt års förskjutning. En ny finansieringsordning kan inte fungera förrän vid nästa budgetårs utgång. Del majoriteten nu med beråll mod gör är att frisera statsbudgeten. Det vore ju enkell alt fl en snygg budget, om man tog upp bara del första hafvårets utgifter och tog upp resten pä tilläggsbudget. Vi tycker atl riksdagen under alla förhållanden bör markera sin inställning genom att kräva elt snabbi förslag om medelsanvisning. Detla är särskilt viktigt, eftersom den negativa inställning i övrigt som vi anar i proposiiionen och därmed också i utskottsbetänkandel kan kopplas ihop med anslagsfrågan och las som ett tecken på att man avrustar hela verksamheten.

Men det räcker inte alt anvisa pengar. Utvärderingsarbetet, som del redovisas i proposiiionen och godtas av majoriteten, ger också samma bild av uppgiven passivitet och handfallenhet. Därför tycker vi all riksdagen också på den här punkten måste fatta ett pådrivande beslul.

Samma situation är det också på genomförandesidan: i bästa fall en passiv förhoppning alt allt skall ordna sig till det bästa - i sämsta fall ett tecken pä att man i tysthet vill strypa sparinsalserna och satsa pä en ökad energiproduktion. Vissa uttalanden i riktning mot ett allmänt besiktnings-tvång för alla fastigheter är rent destruktiva - det skulle ta bort resurser från den konstruktiva service och rådgivning som kommunerna måste ge i det enskilda fallel. Det ärju den typen av insatser som kan ge fastighetsägaren en bild av de optimala åtgärderna - att få ett rätt utförande av energi-sparåtgärderna. Ytterst gäller det Ju också att ta till vara de personliga

initiativen, så all vi inle hamnar i en byråkratisk organisation.

Till delta hör också frågan om beslutsprocessen. I och för sig har vi väl varit eniga om värdet av att besluten decentraliseras. Propositionen och betänkandet har emellertid, som vi ser det, gett en annan vinkling av frågan. Där är det närmast tal om all utrusta kommunerna inle med positiva befogenheter utan med möjligheter alt hindra ett energisparslöd. Del kan ta sig uttryck i en utbyggnad av en energikälla som inte är önskvärd ur allmän synpunkt. Det kan också ta sig uttryck i kommunala veton mot beslut i enskilda ärenden. Här har utskotiet gått längre än vad man gjort i propositionen, som inte innehöll något direkt förslag i frågan. Jag hoppas att bostadsministern eller Karl-Erik Strömberg vill kommentera detta och ge en förklaring till denna ytteriigare negativa inställning. Ärdet meningen-t. ex.-att en kommun nu skall kunna hindra energisparslöd för elt fritidshus som används som permanentbosiad? Är del meningen att man skall kunna vägra stöd för t. ex. solvärme för atl fl bättre lönsamhet i ett fjärrvärmesysiem av någon typ?

Föratt ge kommunerna en fast utgångspunkt ärdet i stället viktigt att de får garantier för bidrag under hela energisparprogrammets löplid. Det ärju under alla förhållanden sä alt genomförandel står och faller med de kommunala insatserna. Det behövs kontinuerliga insatser i personal och utbildning. Särskilt mot bakgrund av den vacklande inställning som regeringen nu visar upp och socialdemokraternas rent negativa utgångspunkter är det viktigt, all riksdagen ger en garanti för fortsatta bidrag. Här är detju fråga om personella insatser, som inte kan skapas och avvecklas med kort varsel.

Del här leder i sin lur in på de allmänna frågorna om energihushållningens roll i samhällsplaneringen. Vad utskotismajoriieten föreslär i denna del är minst sagt oklart. Man ger regeringen till känna någonting. Det verkar pä oss reservanter närmast som elt försök all skriva sig ur ell nalurligl avslag pä den socialdemokratiska motionen men samtidigt göra del så att regeringen inte blir förpliktigad till någonting. Del skall bli mycket intressant alt se hur regeringen i framliden kommer att redovisa sina åtgärder med anledning av ett eventuellt riksdagsbeslut.

T. v. vill Jag dock be Kari-Erik Strömberg att tala om vad folkparliledamölerna anser sig ha menat med tillkännagivandet - vad är det regeringen skall göra? Jag hoppas atl sedan Birgitta Dahl i sitt anförande beskriver samma sak som hon uppfattar dem, sä atl vi kan bedöma dessa versioner och sedan Jämföra dem med resp. partiers ståndpunkter i värt tidigare betänkande, nr 30. Hur som helst tycker vi reservanter atl motionsyrkandena måste avslås - fastän del nu faktiskt är för tredje gången.

Jag skulle också kommentera några ytteriigare centerreservationer, nämligen de som gäller direktverkande elvärme, rökkanal för faslbränsleanläggning och större betoning av forskning om en ekologisk avloppsteknik.

Jag skall emellertid försöka hålla mig inom tidsgränsen med tanke på arbetssituationen. Jag skall därför inte gå in på ytterligare detaljer när det gäller delta betänkande och de reservationer som är fogade vid detta, även om det finns väldigt mycket att tillägga. Jag vill dock summera det mest väsentliga. Socialdemokraternas traditionellt bristande intresse för ett

Nr 159

Tisdagen den 29 maj 1979

Energibesparande åtgärder i bostadshus, m. m.

Nr 159

Tisdagen den 29 maj 1979

Energibesparande åtgärder i bostadshus, m. m.

planenligl energisparande har nu fäll stöd av folkpartiet, och pä del sättet har de bildat en majoritet. Det försöker man dölja genom atl formellt vidhålla 1978 års beslut som en energisparplan och samtidigt föreslå riksdagen ålgärder som står i strid mot detta beslut. Riksdagen skall alltså utåt inta två oförenliga ståndpunkter. Del tycker vi är felaktigt. Vi hoppas på ett klart svar -Ja eller nej - pä frågan om 1978 års beslut skall leda regeringens arbete och om man i så fall följer reservalionerna för att ge det innehåll ål regeringens fortsatta arbete med energisparälgärderna som överensstämmer med 1978 års beslut.

Herr talman! Jag yrkar bifall till de reservationer som gjorts av utskotts företrädarna från centern och i övrigt lill utskottets hemställan.

Bostadsministern BIRGIT FRIGGEBO:

Herr talman! Jag undrar om Kjell Mattsson och jag har läst samma proposition och samma civilutskottsbetänkande. Jag har läst dem noggrant, men på mig verkar del som om Kjell Mattsson inte har gjort del utan att han utgår från en av honom själv skapad bild. Dels säger Kjell Mallsson att vi försöker urholka sparplanen och atl vi visar passivitet, ett slags handlingsförlamning och elt slags ointresse. Dels säger han att vi har föreslagit drastiska förändringar, atl vi visar tecken på en aktivitet och slagfärdighel. Detta går inle ihop.

Det är emellertid en rätt intressant teknik som används av centern och moderaterna. I propositionen har vi redovisat den riktpunkt som civilulskottet förra året fattade beslut om när det gäller energisparplanen. Civilulskottet säger i sitt yttrande att det inte finns någon anledning till ytteriigare beslut i frågan. Beslut är redan fattat. Så sär man ul tvivel om riktpunkten som sådan, och sedan använder man det tvivel som man själv säu för alt spika målsättningen en gäng till. Ingen annan har ifrågasatt målsättningen.

När sparplanen presenterades tidigare var ett av slagnumren atl vara flexibel under tioårsperioden. Om jag inte minns fel sades det vid flera tillfällen att man ändå under frivillighetens mantel skulle försöka vidla rätt åtgärd vid rätt tidpunkt. Detta innebär alt man med de styrmedel som finns i form av bidragoch lån försöker styra in det mänskliga beteendet på rätt åtgärd och rätt tidpunkt. Det är precis vad förslagen i proposiiionen utgår ifrån.

1978 års beslut varett principbeslut. Man gjorde inga som helst ändringar i stödsystemet, ulan man använde 1977 års stödsystem. Här måste Jag fråga mig: Vad är det som säger att del dä fattade beslutet för läng tid framöver är det enda vettiga? Dessulom är del så att det är med utgångspunkt i detla stödsystem som bostadsstyrelsen gjort sin utvärdering, där man arbetat fram förslag, som regeringen sedan tagit upp som sina, till ändring av stöden föratt på kort sikt fa ned oljeförbrukningen så snabbt som möjligt.

Kjell Mattsson säger att inriktningen är atl helt avveckla stödet till isolering av ytterväggar. Var i de papper som vi har alt behandla i dag står delta? Tvärtom, de förslag som vi har lagt innebär att vi skall differentiera stödet, bl. a. genom att differentiera bidragsgivningen så, att det blir de isoleringsåtgärder som ger den största spareffekten som i första hand skall komma till

utförande.

Dessutom går det alt isolera ytterväggen och att fl etl nytt fasadskikt i stort sett lill en kostnad understigande 25 000 kr. i normalfallet. Del betyderatt den som utför åtgärden flr den finansierad. Mina erfarenheter - från kontakter ute på fältet - är atl människorna framför allt är intresserade av att fä själva investeringen finansierad. Med det skattesystem som vi har blir ändå räntekostnaderna mindre än vad de faktiskt ser ul alt vara pä ränteavierna. Det är alltså en skillnad Jämfört med flerbostadshusen för vilka skattereglerna delvis är annoriunda.

Kjell Maltsson säger vidare alt vi går ifrån inriktningen alt åtgärderna bör utföras i etl sammanhang. Men jag tror inte atl Kjell Mattsson ger en riktig beskrivning av 1978 års sparplan, när han säger att man bör försöka inrikta sig på att alla ålgärder skall vidtas i ett sammanhang. Det strider nämligen mot principen,som han ocksä nämnde,att ulföra rätt åtgärd vid rätt tidpunkt. Del gäller alltså ur lönsamhetssynpunkl. Om man skall gå efter en lönsamhels-trappa, så bör de tunga investeringarna -som har en lång avskrivningslid och som ger en spareffekt på sikt - utföras så sent som möjligt inom sparplanens ram. Vi har inte avfärdat tanken pä samtidiga åtgärder. Tvärtom säger vi att vi är beredda att öka bidragen, om man vidtar kombinerade åtgärder och framför allt sädana som ger hög spareffekt. Det är hela tiden inriktningen i de förslag som lagts i proposiiionen.

Enligt Kjell Mattsson vill bostadsministern sitta i knät på energi-spardelegationen, eftersom en parlamentarisk delegation skall vara inblandad i regeringens arbete. loch för sig harjag inget emot att sitta i knät på folk, om de bara är trevliga. Men delegationen var lidigare och är nu en kommitté skild från regeringskansliet. Del är ingen ändring på den punkten.

Vi har delat upp arbetsuppgifterna - det har varit inriktningen hela liden -eftersom vi nu flr en parlamentarisk sammansättning, sä att vissa bitar förs tillbaka till regeringskansliet för atl man på ett effektivt sätt skall kunna samordna bl. a. verkens insatser.

Herr lalman! Avslutningsvis skall jag vara liiei naiv och blåögd. Jag måsle säga atl Jag begriper ganska lilet av del här försöket att blåsa upp en oenighet beträffande ambitionerna att spara energi i Sverige. Men den oenigheten finns inle belräffande målsättningen. Vi kan ha olika åsikter om metoderna, men låt oss då diskutera metodernas effektivitet och inte försöka misstänkliggöra varandra.

Nr 159

Tisdagen den 29 maj 1979

Energibesparande åtgärder i bostadshus, m. m.

KJELL MATTSSON (c) kort genmäle:

Herr lalman! Jag kan uppskatta den del av bostadsminisierns inlägg där hon säger atl hon gärna umgås med trevliga människor, och jag hoppas hon skall få göra det i denna delegation. Vi reservanter försökte emellertid se till atl delta inte behövde innebära alt statsrådels ställning som statsråd och chef för bostadsdepartementet förändrades. Jag tror att Birgit Friggebo egentligen skulle vilja ha den utformning av riksdagsbeslutet om delegationen som reservanterna föreslår och inte den här mera preciserade styrningen som utskotlsmajoriteten föreslär.

Nr 159

Tisdagen den 29 maj 1979

Energibesparande åtgärder i bostadshus, m. m.

I inledningsanförandet sade Birgit Friggebo också att energisparplanen naturligtvis inte kan vara helig och att den kan ändras. Det är helt riktigt. Jag gjorde samma konstaterande, precis som det sades i samband med beslutet 1978, all man naturligtvis skall ändra de ålgärder och metoder man använder efterdelattman har fltt klart försig vilka ändringar som skall göras. Men om det är någonting som har varit heligt så är det närmast den proposition som lagts fram. Den är oklar på en massa punkter, speciellt när det gäller effekterna av förslagen. Man begär bara bemyndigande för dem. Vi skulle gärna ge bemyndigande till en regering under förutsättning att vi vet att det är positiva åtgärder man tänker vidta. Men vi misstänker atl de åtgärder man föreslär i proposiiionen egentligen är sådana alt de strider mot den inriktning och de mål man har satt upp i 1978 års plan. Vi har velat klara ut de frågetecknen under utskottsbehandlingen, men det har inte lyckais. De farhågor vi har läst in i propositionens dunkelhet har funnits kvar, och därför har del inte ätersiått någonting annat för oss än att ge uttryck för vår uppfattning genom alt på olika specifika punkler avslyrka propositionen.

Jag lycker ocksä att Birgit Friggebo styrkte mig i delta resonemang, därför att hon i sitt första anförande bekräftade avvikelser i förhållande lill 1978 års sparplan när det gäller fasadskikt. Det bedömer vi som en rätt allvarlig avvikelse. Det är en tung bil rent ekonomiskt att byta fasadskikt, och därför behöver man göra del samlidigl som man vidtar andra isoleringsätgärder. Vi tror alltså alt det inte är möjligt att komma fram på det sätt som proposiiionen föreslår, dvs. att försöka hitta de enklaste och billigaste åtgärderna nu för atl i etl senare skede återkomma med sådana som inle har fullt sä stor spareffekt men som är ekonomiskl tyngre. Vi måste ha en mycket långsiktig uppbyggnad av energispararbeiei, 11 en bra utvärdering av detta och en bra rådgivning lill fasiigheisägarna. Vi misstänker au om vi inte har det så kan 1978 års mål inle uppnås. Det är därför vi har velal få preciseringar, men del har vi inie fatt.

Bostadsministern BIRGIT FRIGGEBO:

Herr talman! Jag vet inle om Kjell Mattsson har missuppfattat propositionen och utskoltsmajoriteten. Vad vi har föreslagit äralt bidraget,som är 3 000 kr. totalt för energisparinsaiser, inie skall gå lill fasadskikt. Men däremot får man fortfarande statliga lån för alt utföra fasadskiktarbete. Del är naturiigtvis av stort intresse för dem som avseratt göra sådana insatser, så att de kan 11 det hela finansierat. Vi gör del alltså litet mindre lönsamt att vidla slora, tunga och dyrbara åtgärder som ger mindre spareffekt än lättare och snabbt verkande åtgärder. Det måste vara flexibilitet och differentiering för alt vi skall ha någon chans alt uppnå det mål vi har salt upp.

Jag kan inte underlåta alt tycka atl centerpartiets och moderaternas behandling av denna proposition har varil någol rigid. Man har i stort sett inte velat diskutera någon förändring över huvud taget i mer effektiviserande riktning. Låt mig nämna som elt exempel au man inte vill ge regeringen bemyndigande att fatta beslut i detaljfrågor vid utformningen av sparstödet, utan man anser att riksdagen skall göra detta. Men samtidigt vill man alt

regeringen skall vidla ålgärder för införande av nya energisystem och annal sådani. Del går inte ihop. Man vill heller inle låta kommunerna subsianlielll ha någol inflytande på stödulformningen, men kommunerna kan däremol fä ägna sig ål lånehanleringen, den byråkratiska delen av verksamheten.

Jag tycker att delta är elt tecken på en väldigl rigid inställning och etl mycket centraliserat tänkande. Del gäller Ju här en slor och omfattande uppgift, som kräver all ålgärder vidtas snabbi. Då måste vi också ha ell system som engagerar fler nivåer än riksdagen när del gäller all göra förändringar och bedömningar inom stödsystemets ram.

Nr 159

Tisdagen den 29 maj 1979

Energibesparande ålgärder i bostadshus, m. m.

KJELL MATTSSON (c) kort genmäle:

Herr lalman! Statsrådet Friggebo konstaterade att del var glädjande atl man nu hade en enhällig uppslutning bakom 1978 års beslut i och med atl socialdemokraterna också anslutit sig till det. 1 fjol kritiserade socialdemokraterna energisparplanen rätt kraftigi, men de har nu anslutit sig lill den. Som vi ser det har delta skett sedan de fått möjligheter att genomföra en del försämringar i de insaiser som krävs för alt man skall nä upp till det fastställda målet, och vi tycker naturligtvis atl del är fel att göra den typen av försämringar.

Mol den här bakgrunden är vi, såsom också framgår av vår motion och av våra reservationer, inte övertygade om regeringens inställning lill de här frågorna. Del verkar som om regeringen har fall sälja en del av sina ställningstaganden från 1978, då man Ju ställde sig bakom proposiiionen om energisparplanen, föratt 11 anslutning lill andra delar av den nu föreliggande energipropositionen. De här frågetecknen kring de av regeringen föreslagna åtgärderna har inle rätats ul under utskottsbehandlingen. Det är inle sä att vi har varit vränga, ulan det har inte varit möjligt all gå in i de olika delarna av regeringens förslag och fl klarhet i varför man föreslår de olika åtgärderna. Del finns inte heller någonting i propositionen som säger vilken effekt förändringarna egentligen kommer au fl.

Därför har vi inie ansett all vi kan lila på atl regeringen kommeratt vidla de rätta åtgärderna om den flr det begärda bemyndigandet, och del är ocksä anledningen lill atl vi inte velal ge regeringen detla. Men som Jag sade lidigare kan vi naiuriiglvis länka oss all ge elt bemyndigande lill regeringen under förutsättning att vi vet atl detla används för all vidla åtgärder i den politiska riktning som vi anser alt man här bör ha i sakfrågan.

Låt mig också säga några ord närdet gäller finansieringen. Vi lyckeralt det aren väldigt stor brist i propositionen att regeringen där bara talarom pä vilket sätt man tror au man skall klara finansieringen och att man därvid bara anvisar samma belopp som lidigare. Enligt vår mening är det viktigt all man bibehåller möjligheten atl även fortsättningsvis hålla verksamheiennied de frivilliga insatserna i gång. Det förhållandet att man nu inle vet varifrån man skall fa pengar till sådana insatser efter den 1 Januari måste innebära all vi får ell avbräck i fråga om intresset från fastighetsägarnas sida och närdet gäller verksamheten med frivilliga insatser över huvud taget.

Vi har således inte heller när del gäller finansieringen fatt klarhet i hur

Nr 159

Tisdagen den 29 maj 1979

Energibesparande åtgärder i bostadshus, m. m.

frågan skall lösas i fortsättningen, och vi har då sett det som fullständigt självklart atl riksdagen fattar ett beslul om all anvisa pengar för det här budgeiåret i dess helhet över statsbudgeten. Inle heller en sådan lösning har varil möjlig alt diskutera vid uiskoilsbehandlingen, ulan vi har fltt gå reservalionsvägen även pä denna punkt.

Bostadsminislern BIRGIT FRIGGEBO:

Herr lalman! När vi behandlar omfattningen av sparinsalserna resonerar vi om totala investeringar, och det har tidigare förde närmaste åren gjorts upp en plan för hur slora investeringarna bör vara. Förra året sades del all investeringarna för nästa budgetår borde uppgå till 2,7 miljarder kronor.

I den här proposiiionen har vi räknat upp beloppet litet grand på grund av den pågående inflationen som visserligen är lägre än tidigare. Men det är alltså uppräknat till 2,85 miljarder kronor, vilket är den totala investeringsvolym som skall användas. Delta är utgångspunkten och därtill samma utgångspunkt som den som fanns i Sparplan 78.

Det intressanta är alltså: Vad skall vi använda dessa 2,85 miljarder till? Då har vi sagt, vilket har framhållits många gånger tidigare, att det är viktigt att pengarna används effektivt.

Man kan fördela pengarna på två olika sätt. Det ena sättet är atl se lill att man ligger på en optimal nivå, sä att man ger till det som är mest effektivt och så att pengarna också kan delas ut tidsmässigt jämnt fördelat under året. Det är det bästa sättet. Det är den inriktningen som vi har tillämpat när vi har lagt upp differentieringen av stödsystemet.

Man kan ha ett annal system också, nämligen att man ger stöd till litet av varje som verkar trevligt och låter människorna ställa sig i kö för att fl pengarna. Dessa pengar kommer alltid att gå åt. Men det kommer alltså atl vara kön som avgör, om man far pengar. Det intressanta är då också att pengarna kommer atl ta slut ganska snart. En stor del av året kommer man att stå utan pengar till de sökande. Jag lyckeralt detta är ett otillfredsställande säll att använda våra begränsade resurser på.

Det faktum alt vi av olika anledningar - och här har alla partier i olika funktioner sitt ansvar för det hela - inte har lagt fram elt slutligt förslag beträffande finansieringen är egentligen en leknikalitei i delta avseende och har ingenting med inriktningen av sparslödsverksamheien all göra.

Tredje vice talmannen anmälde atl Kjell Mallsson anhållit atl till protokollet fl antecknat att han inte ägde rätt till ytteriigare replik.

BIRGITTA DAHL (s):

Herr talman! En skärpt hushållning med energi har varit och är en huvuduppgift för energipolitiken alltsedan oljekrisen. Kraven på energihushållningen har ständigt skärpts både i de program som har fastställts av riksdagen och i dem som har fastlagts av del socialdemokratiska partiet. Bakgrunden lill delta är bl. a.:

1. De nu tillgängliga energikällorna ter sig alltmer otillräckliga, särskilt

mol bakgrund av u-ländernas behov. Men också i-länderna drabbas redan nu svårt av bristen pä energi. Brist och stigande priser på energi är en viktig bidragande orsak till den ekonomiska krisen och arbetslösheten.

De nu tillgängliga och de flesta av de nya energikällorna innebär risker för hälsa och miljö. Vi far ständigt nya och allvarliga påminnelser om det.

Oljekrisen har ständigt förvärrats, bl. a. till följd av inre och yttre konflikter i producenlländerna. Även andra energislag, som gas och uran, är känsliga för sådana konflikter.

För Sveriges del är situationen särskilt svår. Vår extremt höga oljeförbrukning är etl hot mol hälsan och miljön, mot samhällsekonomin och handelsbalansen, mol säkerhetspolitiken och vårt oberoende och mot våra möjligheler att leva upp till den internationella solidaritetens krav.

Den viktigaste uppgiften i vår energipolitik är därför att minska oljeberoendet genom bättre hushållning och genom alt ulveckla nya energikällor. Den senasle lidens händelser har dramatiskt skärpt dessa krav.

Oljekrisen förvärras nu dag för dag, och vi står inför en situation dä vi kan tvingas lill ransoneringar och drastiska inskränkningar som hårt skulle drabba såväl hushällen och industrin som transporterna.

Händelserna i Harrisburg har i Sverige ocksä letl till att vi flr en folkomröstning som kan utmynna i elt nej till kärnkraften. Internationellt sett kommer det säkeriigen att leda till en allt svårare energikris som i sin lur kan leda till svåra ekonomiska och politiska påfrestningar.

Inför den situationen är det ett oavvisligt krav alt alla ansträngningar görs för att effektivisera hushållningen, minska oljeberoendel och ulveckla nya energikällor.

Uppgifterna all förverkliga de kraven måste enligt vår uppfattning innefatta olika punkter.

1. Det krävs åtgärder som inriktar sig pä att kraftigi minska energiätgången
för uppvärmning i hus, att så fort som möjligt gä över till energisnåla
processer i industrin samt alt genomföra en kraftfull minskning av
energiätgången i transportsystemet, både av hushållningsskäl och av miljö
skäl.

2. Det krävs en övergripande samhällsplanering som utgår från hell nya
och mera ambitiösa krav när det gäller hushållningen med energi.

Vi är till mellan 70 och 75 96 beroende av importerad olja. 50 % av den olja som vi importerar går till uppvärmning av byggnader. Räknar man in den oljeförbrukning inom transportsektorn som är beroende av bebyggelsens lokalisering stiger den siffran till 75 96. Det visar hur viktigt det äralt vi, pä det sätt som vi beskriver i vår partimolion, använder oss av samhällsplaneringen för att utveckla ett energisnålt samhälle, bl. a. genom en samordning av planeringen av bostäder och arbetsplatser, transporter och service.

I det arbetet måste vi ta itu med såväl planering av ny bebyggelse som förbättring och komplettering av färdig bebyggelse. En viktig fråga atl la itu med är då atl klarlägga de praktiska och ekonomiska förutsättningarna för ombyggnad, sanering och stadsförnyelse. Samtidigt måsle vi redan nu utveckla en samhällsplanering och byggnadsteknik som underiäiiar införan-

4 Riksdagens protokoll 1978/79:159-160

Nr 159

Tisdagen den 29 maj 1979

Energibesparande åtgärder i bostadshus, m.m.

Nr 159

Tisdagen den 29 maj 1979

Energibesparande åtgärder i bostadshus, m. m.

det av ny energiteknik och nya energiförsöriningssyslem, t. ex. solvärme.

3. Vi mäsie medvetet satsa på en samhällsutveckling som innebär all vi satsar mer på den gemensamma sektorn, på vård, omsorg och kultur och mindre pä en onödig och energislösande lyxkonsumtion. Det förulsälter en solidarisk fördelningspolitik som gynnar de svaga i samhället.

Det finns ingen anledning att släppa loss onödigt energislöseri pä del säll som man gör med en borgerlig polilik förökade inkomstklyftor i samhällel. Däremol är del nödvändigt alt utforma både energihushållningen och fördelningspolitiken sä att människors basbehov av energi kan tillgodoses. Särskilt viktigt blir det att tillämpa den principen om vi tvingas till ransoneringar. Det går inte all få med människor pä personliga uppoffringar för atl spara energi om inle åtgärderna grundar sig på rättvisa.

De krav på samhällsplaneringen och fördelningspolitiken som måste ställas om vi skall kunna ulveckla vårt samhälle lill ell energisnålt samhälle som samtidigt kan ge människorna trygghet, välfärd och högre livskvalitet stämmer väl överens med socialdemokratins allmänna politik. Men de är myckel svåra att förena med den politik som de borgerliga partierna företräder. Det är kanske en förklaring till atl energihushållningsdebalten på borgerligt håll, inle minst från centerns sida, hittills mest handlat om åtgärder i enskilda hus trots att de övriga åtgärderna långsiktigt har mycket större betydelse för om vi skall klara kraven på en skärpt energihushållning. Det är, herr lalman, myckel viktigt alt frågorna om samhällsplanering, samhällsutveckling och fördelningspolitik i fortsättningen får sätta sin prägel på energihushållningspolitiken mer än hittills.

Men insatserna för all hushålla bättre med energin i bebyggelsen är självfallet också viktiga och måste förbättras.

Tyvärr ledde regeringsskiftet 1976 till atl lid och resurser förlorades i det arbetet. Det tog lid innan sparplanen kom, och när den kom visade den sig oduglig. Förslag och kritik från oss och andra avvisades. Det fanns inte utrymme för saklig diskussion i det taktiska spel om energin som förekom i trepartiregeringen.

Tyvärr har utvecklingen gell oss rätt. Bosladsslyrelsens och andras utvärderingar visar atl de ålgärder som hittills vidtagits i alltför slor utsträckning varil fel åtgärder i fel hus, i stället för "räll åtgärd-i rätt byggnad - vid rätt lidpunkt och på rätt sätt" som det så tvärsäkert helte i sparplanen. Det är enorma belopp som slösats bort på ineffektiva åtgärder. Det är dyrbar tid som har gått förlorad.

Också den proposition som vi nu behandlar har mänga brister. Det är ont om konkreta förslag, eftersom grundläggande kunskapsunderiag och utvärdering av gjorda erfarenheter fortfarande saknas. Man har misslyckats med att lösa den viktiga finansieringsfrågan. De viktiga frågorna om samhällsplaneringen och fördelningspolitiken och deras roll för samhällets långsiktiga energibehov berörs knappast alls.

Men propositionen har också klara förtjänster, framför allt därigenom alt den på en rad principiellt viktiga punkter instämmer i kritik och synpunkter som vi tidigare framfört. Genom olika uttalanden och förslag markeras nu en

vilja att utveckla energisparinsalserna till någol som kan ge de resultat som vi alla eftersträvar. Ty del råder ju, herr lalman, enighet om att målet och ambiiionsgraden måsle sättas mycket högt.

Låt mig här summera några av de viktigaste uttalanden av detta slag som görs i propositionen:

Regeringen uttalar att det är nödvändigt all effektivisera energi-sparverksamheten, om de av riksdagen fastställda målen skall kunna nås. Med andra ord: de medel som angavs i sparplanen är inle tillräckliga.

Det sägs vidare alt det krävs effektiva styrmedel om målen skall kunna nås. Sparplanen sade nej till styrmedel.

I propositionen lämnas förslag om en rad åtgärder som bör vidtas för alt styra insatserna sä alt de ger del bästa resultatet ur energihushällningssyn-punkt och samhällsekonomisk synpunkt. Ytteriigare omprövning ställs i utsikt.

Det krävs - sägs det vidare - kunskaper och utvärdering av de hittillsvarande erfarenheterna.

Propositionen slår vidare fast det som vi och riksdagen sade redan förra året, nämligen alt det är osäkert -även om del är eftersträvansvärt -om vi kan uppnå det uppställda sparmålet.

Herr talman! 1 den situation som vi nu befinner oss i har vi sagt atl det bästa och mest ansvarsfulla vi nu kan göra är att vända det förgångnas misstag ryggen och beslutsamt inrikta oss på framtiden.

Av den anledningen har vi avstått frän att åter gå in på en detaljerad kritik av den gamla sparplanen, som ju hell enkelt, herr lalman, är överspelad av utvecklingen. Vi har heller inle ansett det nödvändigt, eftersom Ju propositionen inle innehåller några förslag om att centerns sparplan skall ånyo bekräftas av riksdagen, utan tvärtom konsekvent utgår frän riksdagens beslul 1975 och 1978, och del är inle samma sak.

Herr lalman! Man kan tycka att det borde ligga i centerns intresse att ta chansen att följa med på färden, när vi andra har varit beredda atl i för centern barmhärliga former inrikta oss på framliden ulan au riva i gamla sår. I stället har centern valt tillbakablickandets och smäaktighetens väg. Del är trist, framför allt därför atl del visar all centern är mer rädd om prestigen än angelägen om atl bidra till alt nu snabbt förbättra energihushållningen. Del tvingar mig all här klart och tydligl säga ifrån alt det självfallet inte förhåller sig så som centern och moderaterna påstår i reservationen 1, nämligen att centerns sparplan numera är oomstridd, 1. o. m. av socialdemokraterna. Centerns sparplan har naturligtvis inte blivit bättre och mer acceptabel i år än vad den var förra året. Ochjag vill, herr lalman, tillägga alt hade vi i samband med utskottsbehandlingen sett denna reservation, så hade vi haft ell behov av all mer direkt uttrycka detta i utskottsbetänkandel.

Nu är Ju, herr talman, utskottets ställningslagande i sak atl vi ställer oss bakom proposiiionen och samtidigt tillstyrker samtliga de förslag som har väckts från socialdemokraliskl håll, medan centerns förslag avvisas, inkl. kravet på alt vi skall bekräfta centerns sparplan.

Vi har, herr talman, också avståll från den deialjkritik av regeringens

Nr 159

Tisdagen den 29 maj 1979

Energibesparande åtgärder i bostadshus, m. m.

Nr 159 förslag.som på mänga punkter är befogad. Vi har i stället, som Jag sade, ansett

Tisdagen den •"' ' ''°'' medverka till alt det praktiska arbetet med alt förbättra

29 maj 1979 energihushållningen kan komma i gång så snabbt som möjligt och därför

_____________ föreslagit en rad åtgärder i delta syfte.

Energibesparande avgörande betydelse för oss har då varit att vi kommer att fa ett direkt

åtgärder i bostads- innytande på del fortsatta arbetet genom energihushållningsdelegationen,
hus m. m " "" S's pariamentarisk. Denna omorganisation stämmer väl överens

med synpunkter som vi redovisade förra året. Vi har också fått alla våra krav i vår partimotion om energipolitiken tillgodosedda pä det här området. Del gäller kraven pä inriktningen av arbetet i energihushållningsdelegaiionen -bl. a., fru statsråd, au delegationen skall behandla finansieringsfrågor, del vill jag understryka med anledning av vad statsrådet sade här förut. Det gäller vårt krav pä all energihushållningen måste beaktas bättre i samhällsplaneringen och i arbetet pä att ulforma en ny bygg- och planlagstiftning. Det gäller kravet att kommunerna skall få rätt att genomföra besiktningar. Det gäller kravet på ökat kommunalt ansvar för energihushållningsålgärderna.

Låt mig, herr talman, uttala all del är vår förhoppning att del nu skall bli möjligt all genom beslutsamma gemensamma insaiser fa till stånd den skärpning av energihushållningen som är helt nödvändig.

Till sist vill Jag, herr talman, ta upp ytteriigare en fråga som behandlas i utskottsbetänkandet, nämligen byggnadsforskningens inriktning. Vi har i en partimolion om bostadspolitiken, som vi lämnade in i början av riksmötet, begärt atl riksdagen skall uttala att byggnadsforskningen mer än hittills skall inriktas på sådana frågor som en samhälls- och bebyggelseplanering som utgår från ett socialt helhetsperspektiv och från höga krav pä energihushållning och miljövård. Det är med tanke på hur betydelsefulla dessa frågor är och hur starkt gensvar de har bland människorna myckel förvånande att utskottet inte velat följa vårt förslag. Utskotlels motivering - alt ett sådant uttalande inle skulle tjäna något konkret ändamål -är ingenting annat än nonsens. Var och och en i denna kammare vet atl etl sådant uttalande av riksdagen skulle ha slor betydelse i framtiden, l.ex. vid fördelningen av anslag eller vid utarbetandet av nya program. Vi har därför i reservationen 17 hemställt att riksdagen i sill beslul skall följa värt motionskrav.

Herr lalman! Jag yrkar bifall till reservationen 17, i övrigt bifall lill civilutskoltets hemställan i betänkandet 1978/79:37.

KJELL MATTSSON (c) kort genmäle:

Herr talman! 1 milt replikskifte med statsrådet Friggebo ville hon göra gällande au 1978 års sparplan fortfarande gällde och aU hon inte kunde begripa centerns synpunkter i reservalionerna.

Efter att ha lyssnat till Birgitta Dahls anförande hoppas Jag atl det inte finns någon enda riksdagsledamot kvar som inte inseratt det är alldeles klart att vi är fundersamma, därför aU de här två inläggen frän de olika proposilions-förfallarna går verkligen inle ihop.

Först talar Birgitta Dahl om centerns sparplan. Nu är det sä att det var en
52 regering som lade fram en energisparplan, och därefter har den blivit

riksdagens sparplan.

Birgitta Dahl säger aU sparplanen, som vi fattade beslul om 1978, var oduglig.

Jag har tillåtit mig alt i mitt första inlägg anföra ett citat: Något förslag om all energisparplanens omfattning, inriktning eller de allmänna riktlinjerna för genomförandet skall ändras har inle framställts frän något häll.

Det skriver alltså Birgitta Dahl och socialdemokraterna under pä.

Inte heller har pä annal sätt överväganden i sådana riktningar redovisats. Därför finns det ingen anledning att fatta etl nytt beslut, säger man, ulan nu gäller alltså 1978 års sparplan - den som var fullständigt oduglig.

De där två ståndpunkterna går inle ihop. Birgitta Dahl och socialdemokraterna menar alt sparplanen är oduglig, statsrådet Friggebo säger all 1978 års beslut är bra, del skall vi fortsätta att arbeta efter, vi gör bara vissa förändringar.

Birgit Friggebo förnekade att förändringarna var drastiska, och jag hade väl inle påslåtl alt de värdet hellerelleranvänt det uttrycket. Birgitta Dahl har nu möjlighet all acceptera 1978 års sparplan, eftersom förändringarna i den är så drastiska alt de lillgodoser socialdemokraternas synpunkter.

Trätan är alltså i full gång, inte bara om vad delegationen skall syssla med utan också om vad socialdemokrater och folkpartister har varit överens om i utskottets betänkande. Jag skulle därför vilja säga atl det är bäst för folkpartisterna alt de ansluter sig till våra reservationer - åtminstone till den som gäller energihushållningsdelegationens uppgifter -sä att ni slipper trätan med socialdemokraterna och så att Birgit Friggebo får den uppläggning som hon egentligen vill ha.

Birgitta Dahl kritiserade också finansieringen. Men socialdemokraterna harju accepterat den uppläggning av finansieringen som görs i propositionen. Detta är häpnadsväckande. Jag hade aldrig troll att socialdemokraterna skulle kunna ansluta sig lill propositionen på den punkten, eftersom ni i fjol sade -Jag läser här innantill ur Birgitta Dahls anförande - "att stödet lill fastighetsägare som behöver lån och bidrag till energihushållande ålgärder försämras, när finansieringen inte längre skall ske över statsbudgeten". Nu sväljer man på socialdemokratiskt håll förslaget till finansiering i betänkandel, samtidigt som Birgitta Dahl här säger att del var en av bristerna i proposiiionen. Den skulle väl socialdemokraterna i sä fall ha sett upp med när betänkandel utarbetades och inte nu efteråt försöka springa ifrån ansvaret för vad som står i majoritetens skrivning.

Nr 159

Tisdagen den 29 maj 1979

Energibesparande åtgärder i bostadshus, m. m.

BIRGITTA DAHL (s) kort genmäle:

Herr talman! Får jag först ta upp finansieringsfrågan. Det är en punkt där Jag tycker att centern borde ligga lågt.

Vi kritiserade er förra året för att ni uttalade - och det var inte vagt, utan klart-atl finansieringen inle längre skulle ske över statsbudgeten. Vi har inte accepterat vad som står i regeringspropositionen, utan vi är kritiska till det, och vi harju fått igenom värt motionskrav,att finansieringsfrågan med förtur skall behandlas i delegationen. Sä är det med den saken.

Nr 159

Tisdagen den 29 maj 1979

Energibesparande åtgärder i bostadshus, m. m.

Sedan kan Jag hålla med Birgit Friggebo om att det inte verkar som om Kjell Mattsson har läst vare sig propositionen eller utskottsbetänkandet ordentligt. För det första var 1978 års riksdagsbeslut icke etl slaviskt instämmande i sparplanen, utan man lät på en rad punkler bli att fastställa det som centern skulle ha önskat atl man fastställde. Fördel andra utgår man när det gäller del här beslutet, både i propositionen och utlåtandet, från riksdagsbesluten 1975 och 1978, men inle någonstans finns del något ställningstagande till förmån för den proposition som framför allt bär centerns signum. Det är Ju en offentlig hemlighet att de andra borgerliga partierna vid den kohandel om energipolitiken som då pågick i regeringen tvingades atl acceptera centerns sparplan, fastän de skämdes över den. De förslag vi nu behandlar är Ju inte någonstans så utformade att vi inbjuds lill atl bekräfta centerns sparplan och trepartiregeringens proposition.

Nu, herr talman, lycker jag att det är myckel trist om den här debalten bara skall handla om det förgångna. Jag har nu redovisat vår inställning, och sagt vad Jag har atl säga i den här debatten. Jag har markerat att vi på den socialdemokratiska sidan vill lämna del förgångna och inrikta oss pä framtiden.

Jag vill, herr talman, sluta med att citera någonting från Grönköpings Veckoblad, som Jag råkade fa i min hand samtidigt med det här betänkandet och som Jag tycker passar in mycket bra som en beskrivning på centerns reaktioner f n. Det står i "Riksdagsbrev" från herr Kröken i Kröken: "Det förefaller sannerligen ibland, som om folkpartiet numera alldeles glömt bort sin anslutning lill mittenpolilikens principer, sådana de förestavats av centern, något som näppeligen kan gagna något annat parti än det egna -och vad hjälper del då, om regeringsbesluten eventuellt skulle vara lill nytta för landei?"

Herr lalman! Jag vill för min del låla detta vara finalen på milt deltagande i den här debatten.

KJELL MATTSSON (c) kort genmäle:

Herr talman! Både statsrådet Birgit Friggebo och Birgitta Dahl vill göra gällande att Jag inte har läst vare sig belänkandet eller proposiiionen. Jag har försökt läsa efter fattig förmåga. Om Jag sedan inte har fattat kan det naturligtvis bero på mig, men det kan också bero pä brist pä klarhet i både propositionen och betänkandet. Misstanken att det snarast är fråga om del sistnämnda stärks egentligen nu,eftersom Birgitta Dahl är pä fullt återtåg från vad hon har skrivit under i betänkandet. Det är inte centerpartisterna och moderaterna, vi som har reserverat oss, som har dikterat texten i ulskottsbetänkandet -den har socialdemokrater och folkpartister gjort upp om. Då kunde de väl ha skrivit som det passade deras synpunkter bl. a. i fråga om finansiering etc.

I inledningen av sitt anförande kom Birgitta Dahl med det vanliga: Del var ingen mätta pä trepartiregeringens och folkpartiregeringens dåliga agerande, den borgerliga politiken hade skapat ökade klyftor i samhällel. Och sedan sade hon att om socialdemokraterna hade suttit kvar i regeringsställning

skulle energisparandel ha varit av betydligt större omfattning. Etl sådant påstående blir inte sanning bara för atl det upprepas, och Birgitta Dahl kan aldrig övertyga svenska folkel om det. Det är bara att konstatera att socialdemokraterna lidigare inie har varit intresserade av enegisparande. Nu försöker ni hinna i kapp och påstår all ni även denna gäng har varil försl och bäsl.

Och vi kriliseras naiuriiglvis för all vi har inriklal oss pä konkreta ålgärder i stället för att ansluta oss till socialdemokraternas förslag om allomfattande "nationellt miljöprogram". Skälet till att vi satsar på konkreta sparåtgärder är atl del inte är med den socialdemokratiska typen av program som man sparar energi; det är i bostäder och lokaler som det går ål energi för uppvärmning, och därför tycker vi att del är viktigast all satsa pä konkreta sparåtgärder.

Nr 159

Tisdagen den 29 maj 1979

Energibesparande åtgärder i bostadshus, m. m.

ROLF DAHLBERG (m):

Herr talman! Oavsett hur den framtida energipolitiken kommer atl uiformas får vi räkna med att vi i vårt land kommer all ha slor brist på energi liksom atl energisparandet blir någol som vi måste lära oss atl leva med. Pä den punkten irorjag att alla nu är överens. Den sparplan som riksdagen 1978 antog pä trepartiregeringens initiativ var synneriigen ambitiös. Som statsrådet Friggebo nämnde skulle man under en tioårsperiod spara mellan 32 och 39 TWh i den befintliga bebyggelsen. Kraftfulla insaiser skulle vara möjligaattgenomföraeftersom, vilket statsrådet också nämnde, 40 96 av vår totala energiförbrukning går ål Just till uppvärmning av bostäder och byggnader. Vi har dessutom gamla försyndelser pä detla område - vi har tidigare inle uppmärksammat möjligheterna atl spara energi. Trepartiregeringen utgick från all sparmålei skulle kunna uppnås om man fick med fasiigheisägarna i en positiv anda av frivillighet. Man avvisade olika typer av tvångsåtgärder.

I sparplanens intentioner låg alt inslaget av bidrag skulle spela en begränsad roll för sparandel. 1 energisparproposiiionen förulskickades t. o.m. atl bidragen skulle komma all avvecklas i framtiden. Regeringen tycks nu gä den motsatta vägen. Även om en viss nexibiliiet kan vara motiverad bör fortfarande målsättningen vara att så småningom komma bort från bidragsdelen.

1 energisparproposiiionen förutsattes alt programmet skulle omprövas under den tioårsperiod som del skulle omfatta. Den första mera omfattande omprövningen skulle göras efler tre år. För all ge underiag för omprövningen förutsatte propositionen att etl omfattande och mångsidigt utvärderingsarbete skulle genomföras.

I årets energiproposition föreslås redan nu vissa förändringarav inriktningen pä programmet för energisparande. Det är förvånande och oväntal att så sker. Fiamför allt måste inriktningen mot åtgärder med mer omedelbara effekter ifrågasättas. Det stämmer inte med energisparplanens intentioner, och en sådan förändring riskerar att minska de potentiella sparmöjligheter-na.

Utvärderingsinsatser utgör ett viktigt led i energisparprogrammets

Nr 159

Tisdagen den 29 maj 1979

Energibesparande åtgärder i bostadshus, m. m.

uppbyggnad. Endast genom effektiva utvärderingsinsatser blir det möjligt all på sakliga grunder ompröva programmet. Men här kan man spåra en betänklig passivitet från regeringens sida. Den enda konkreta åtgärd som hittills tycks ha vidtagits är att bostadsstyrelsen fltt ett formellt uppdrag atl följa energisparprogrammets genomförande. De bristande utvärderingsinsatserna innebär aU underlag för mer omfattande ställningstaganden till förändringar av energisparprogrammei saknas. På några betydelsefulla punkter hardock regeringen nu föreslagit omfattande förändringar i programmets inriktning, bl. a. när det gäller kommunal besiktning, som Jag strax skall återkomma till.

De utvärderingsinsatser som är motiverade är a v två slag. För det första bör man på olika vägar fortlöpande försöka öka kunskapen om olika åtgärders faktiska besparingseffekter För det andra bör man fortlöpande studera effekterna av det styrsystem man valt. Man bör således metodiskt studera vilka ålgärder som vidtas och i vilken omfattning detta görs, liksom vilka förändringar av styrsystemet som skulle kunna förbättra samstämmigheten mellan vad som är energiekonomiski motiverat och vad som verkligen sker i fråga om energisparande. Några sädana utvärderingsinsatser omnämns inte i proposiiionen, och det är grunden för vår reservation nr 8.

En annan viktig del gäller ulbildning. En väsentlig förutsättning för energisparinsalserna är alt det finns resurser för rådgivning i energisparfrågor. Här krävs aktiva utbildningsinsatser från statsmakternas sida. I den nu aktuella propositionen nämns inle några sådana utbildningsinsatser. Regeringen bör med del snaraste ta initiativ för atl öka antalet utbildade tekniker med inriktning just på energisparfrågor.

Som jag tidigare sade, byggde energisparproposiiionen på atl energisparprogrammei skulle genomföras utan tillgripande av tvångsåtgärder. Regeringen föreslär att man nu inte lämnar den linjen, men samtidigt förutskickas att man senare kommer alt framlägga sådana förslag. Man talar positivt om en obligatorisk och för samtliga fastigheter omfattande besiktning - den som planverket har föreslagit. Delta är förvånande av fiera skäl. Dels har förslaget hårt kritiserats av remissinstanserna. Dels kan vi konstatera alt den frivilliga linje, som vi hittills har valt, har varil framgångsrik.

En besiktning av landets ca 3 miljoner lägenheter skulle ta myckel lång tid, kosta stora pengar och medföra en ökad byråkrati. Och på så sätt skulle del bli en utomordentligt dålig start på själva energisparandet. Den obligatoriska besiktningen bygger därtill på tanken att den skall kunna fullföljas av förelägganden att vidta olika åtgärder. Vi skulle då medverka lill att skapa konfökter i en verksamhet där i själva verket samstämmiga intressen föreligger hos olika inblandade.

Regeringen antyder atl man nu skall ge kommunerna ett slags vilande rätt alt tvångsmässigt utföra besiktning. Kommunfullmäktige skall på grundval av elt slags fullmaktslag kunna besluta om obligatorisk besiktning. Det borde vara självklart alt ett så drastiskt ingrepp i den personliga integriteten inte skall vara beroende av om kommunfullmäktige på orten anser alt sådana intrång skall göras. Det är bakgrunden till reservation nr 11.

Herr lalman! Några ord om finansieringsfrågan. I energisparproposiiionen förulskickades att fr. o. m. budgeiåret 1979/80 skulle finansieringen av energisparlånen läggas över på kapitalmarknaden och inte längre belasta statsbudgeten. Det är med beklagande man nu konstaterar atl regeringen inte förmält bereda etl förslag till förändring. Uppgiften har endast varil all finna den tekniska lösning som skulle möjliggöra att de medel som används för energisparlån tas fram direkt frän kapitalmarknaden i stället för över statsbudgeten. Det är nu för sent att lösa frågan för del nya budgetåret, men regeringen bör ändå så snart som möjligt lösa den här frågan. Del har vi moderater i civilutskouet framfört i reservationen 7. Det är viktigt att notera att lösningen naturiigtvis inte far medföra försämrade möjligheter för den enskilde att fa det stöd som han eller hon är berättigad till.

Får jag sedan, herr talman, eftersom utskottets ordförande i sill anförande har berört en rad av de gemensamma cenler- och moderatreservationer som är fogade till betänkandet, bara säga några ord om den deball som statsrådet Friggebo själv drog upp genom att ifrågasätta anledningen till att centerpartiet och moderaterna har reserverat sig när det gäller inriktningen av energisparstödel och i frågan om regeringen har frångått sparplanen eller ej.

Att döma av Birgitta Dahls anförande torde del vara hell klart att statsrådets uppläggning av detta ärende är helt förödande. Antingen vet inte socialdemokraterna och folkpartiet vad de har skrivit sig samman om, eller också trodde statsrådet att socialdemokraterna hade en annan uppfattning än de hade. Det ärju, som Kjell Mattsson sade, nu klarlagt att vår reservation nr 1 är helt nödvändig för att slå fast alt del som trepartiregeringen var ense om, nämligen sparplanen, inte längre gäller. Därför är det viktigt all kammaren röstar på reservationen 1.

Av de övriga reservalionerna villjag yrka bifall lill nr 1-5, nr 7, nr 8-12 samt nr 14.

Nr 159

Tisdagen den 29 maj 1979

Energibesparande åtgärder i bostadshus, m. m.

Bostadsministern BIRGIT FRIGGEBO:

Herr talman! Egentligen harjag kanske inte så stor anledning att begära replik på Rolf Dahlbergs anförande, men eftersom han kritiserade regeringen för passivitet vill Jag försöka svara på det. Del gäller utvärderingen av sparstödet. Rolf Dahlberg antydde att det egentligen bara var bostadsstyrelsens utvärdering som fanns. Det förhåller sig inte riktigt så. Den utvärderingen är den enda som visar ett färdigt resultat. Där har man gjort vissa rekommendationer för ändring i sparstödels utformning som vi har tagit fasta pä. Centerpartister och moderater vägrar emellertid att ta fasta på dessa rekommendationer när de bedömer sparstödet. Man kan Ju fråga sig om man över huvud tagel skall ha några utvärderingar när man inte vill titta på vad dessa kommit fram till. Nåväl, nu önskar Rolf Dahlberg ännu fler utvärderingar. Och sådana är på gång. Jag har i propositionen redovisat tvä utvärderingar som initierats från regeringen, varav en grundar sig på en mycket konkret undersökning av faktiskt utförda åtgärder i befintliga hus. Dessulom pågår utvärderingar på en rad håll mnt om i landet: byggforsk-

Nr 159

Tisdagen den 29 maj 1979

Energibesparande åtgärder i bostadshus, m. m.

ningsrådet, universiteten och också näringslivet har välvilligt ställt upp här. Del är självfallet energihushällningsdelegationens uppgift att samordna de utvärderingarna.

Rolf Dahlberg ställde krav på att utvärderingarna skulle komma från olika håll och inte från ett och samma håll. De ca 30 olika utvärderingar som görs runt om i landet uppfyller del kravet. Det finns dä ingen anledning för regeringen atl la initiativ till ytterligare utvärderingar ulöver de många som pågår och som säkert kommer alt vara mycket värdefulla när den stora utvärderingen av sparplanen sedermera skall göras.

Vi har antytt all vi kommer atl föreslå alt vi skall göra det möjligt för de kommuner som själva sä önskar att göra besiktningar i fastigheter för att bedöma bostadsbeståndets energistalus. Rolf Dahlberg ville antyda all del här var fråga om att införa ett slags obligatorisk besiktning, vilket skulle innebära inträng i den personliga integriteten.

Det ärju så att vi har väldigt dålig kunskap om hur våra fastigheter ser ut närdet gäller energiätgången. Del är viktigt att vi får bättre kunskap om det. Jag tror att människor skulle bli glada om kommunerna erbjöd sig att besiktiga deras fastigheter och efter en sådan besiktning ocksä kunde komma med förslag till fastighetsägaren om åtgärder - enkla förslag om hur man skulle kunna förbättra faslighetens energistandard.

Världen brinner - för alt uttrycka det litet drastiskt - när det gäller oljeförsöriningen, och så talar man med emfas om vilket elände det skulle innebära om kommunerna fick möjligheter atl besiktiga fastigheterna, självfallet efter att i god tid ha meddelat alt man avser att besiktiga fastigheten! Man går vänligt och knackar dörr och frågar om man får titta in och kommer kanske sedermera -det är kommunen själ v som avgör det - med råd och förslag lill fastighetsägarna.

ROLF DAHLBERG (m) kort genmäle:

Herr talman! Den av bosladsslyrelsen gjorda ulvärderingen är myckel knapphändig och i många avseenden helt ofullständig, och det är naturligt, eftersom man haft möjlighet alt arbeta med den under så kort tid. I den förra propositionen och riksdagsbeslutet sades det att man skulle ta tre är på sig all fä till stånd den första utvärderingen. Det sades också alt en tioårsperiod skulle ägnas ät forsatia studier av de olika åtgärderna. Vad vi kritiserar är att regeringen nu är beredd alt förelägga riksdagen förslag till ändringar pä så lösa grunder.

Vi har i vår partimotion sagt att den som sökerenergispariån och vändersig till kommunen självfallet skall kunna få hjälp där, och naturiigtvis skall hans fastighet besiktigas efter det att han fltt lånet -del är inget tvivel om det. Men vad det här är fråga om är en obligatorisk besiktning av alla fastigheter. Vi tror inle att detta är nödvändigt. Frivilliglinjen är elt genomgående tema hos oss och borde användas även här. Man skall ha rätt att begära hjälp hos kommunens fastighetskontor eller byggnadsnämnd eller vilken instans som nu handlägger dessa frågor, men man skall inle vara påtvingad en besiktning av ell hus. Del är där skillnaden ligger. Vår uppfattning är att del för dagen

knappast finns någol behov av en tvingande obligatorisk besiktning. Alla     Nr 159
pengar som ställs lill förfogande för energisparande åtgärder går ju åt. Folk     Tisdagen den
står i kö för alt fl dessa medel.                                          29 maj 1979

Bosladsministern BIRGIT FRIGGEBO:

Herr lalman! Kommunerna har givits en väldigl slor roll när det gäller genomförandet av energisparandet. Hela rådgivnings- och besiktningsverk-samheien har lagts på kommunerna, och staten betalar dem härför. Det innebär att kommunerna för att kunna göra upp effektiva energisparprogram måste ha någon uppfattning om energistatusen i de olika fastigheterna. Hur sådana här besiktningar skall kunna gå till vet ingen i dag. Rolf Dahlberg antydde atl del skulle vara fråga om en obligatorisk besiktning av alla fastigheter. Vem har sagt del?

Vad det gäller är att ge kommunerna en möjlighet, om de så vill, atl göra besiktningar, som kan vara av stickprovskaraklär eller beröra ett visst område, för atl fl kännedom om vilka uppvärmningsanordningar som finns, hur isoleringen över huvud laget ser ut i fastigheten och liknande. Det skall bilda underiag för den kommunala energiplanering som riksdagen ju har beslutat om.

När det gäller utvärderingsverksamheten antydde Rolf Dahlberg någonting om att sparplanen - som också Jag sade tidigare - är helig under en treårsperiod. Man lar alltså inle röra den. En utvärdering skulle kunna ske efter tre år. Riksdagen talade om en omprövning av planen. I utskotlsbetänkandet sägs att det finns anledning atl under hand göra löpande justeringar. Den verksamheten pågår faktiskt redan i dag, exempelvis inom bostads-styrelsen, som har vissa möjligheter lill infiytande över energisparverksamheten. Självklart måste man efter hand som liden går göra finslipningar. Det är också vad regeringen föreslär och den fullmakt som vi begär för alt på ett effektivt sätt kunna sköta denna verksamhet. Till detla Jobb har vi knutit energihushållningsdelegaiionen och gjort den parlamentarisk för att fä en pariamentarisk löpande insyn i denna verksamhet. Det är inte någol förslag rakt ul i luften att vi skall ombilda energihushållningsdelegationen, utan bakom ligger tanken all kunna göra fortlöpande effektiviseringar i brett samförstånd.

Energibesparande åtgärder i bostadshus, m. m.

ROLF DAHLBERG (m) kort genmäle:

Herr talman! Nu måsle vi reda ut detla med kommunernas besiktningsrätt eller besikiningsivång. Om man ger kommunerna och fullmäktige rätt all uiöva obligatorisk besiktning av samtliga fasligheter, kan man inle göra det på så lösa boliner som antyds i detta förslag. Det är förvånande att statsrådet överhuvud taget försvarar den tanken. Det finnsju flera skäl till att man inte börvälja den linjen. För det första föreligger för dagen inget sådant behov. Det finns dessutom inte utbildat folk så alt det räcker till. Alla som nu sysslar med dessa frågor har fullt upp att göra med alla dem som frivilligt kommer och vill utnyttja deras tjänster.

Fördel andra måste vi väl rimligen låta det gä en tid och se om del verkligen

Nr 159 förhåller sig så att vi nödgas slå in på en hell ny väg med lagstiftning, där man

Tisdagen den tvingar människorna att ställa upp och låta kommunfullmäktige avgöra vilka

29 maj 1979 bostäder som skall inspekteras.

_____________ Sedan måsle det ju i sin tur medföra alt kommunen skall ålägga

Energibesparande vederbörande att utföra vissa energisparande åtgärder i huset. Vad skulle det
åtgärder i bostads- annans vara för vits med att kosta på pengar och tid och byråkratiskt krångel
hus m. m. ''' kartlägga? Avsikten måste Ju vara alt tvinga fastighetsägarna atl vidta

vissa speciella åtgärder.

Förfarandet kommer dä atl variera frän kommun till kommun, och det kommer naturligtvis att bli godtycke av del hela. Jag tycker alt det är en principiellt viktig fråga, om vi skall hälla fast vid frivilliglinjen eller inte. Vi måste väl säga statsrådet, att den linjen hittills har varit mycket framgångsrik. I varie fall finns det inga pengar kvar, och folk står i kö med ansökningar om att fl pengar frän statsrådet lill åtgärder för att spara energi.

Bostadsminislern BIRGIT FRIGGEBO:

Herr lalman! Vad vi avser att lägga fram förslag om är all ge kommunerna en räll alt besiktiga fastigheter. Vi avser inte alt lägga fram något förslag om atl därtill skulle kopplas en möjlighet för kommunerna att ålägga fastighetsägare atl vidla några som helst åtgärder. Jag tycker au Rolf Dahlberg beskriver mänskligheten som en samling individer som sätter sig på hasorna. Tvärtom ärju människor ofta förfärligt lacksamma när de far råd och uppslag till hur de skall kunna agera. Del behövs inte alls några speciella ålägganden.

Men det kan ju tänkas att en kommun som har kommit ganska långt i energisparande vill ha ytteriigare möjligheler alt utvidga rådgivningsverksamheten. Alla människor kommer Ju inte bara pä grund av att man sätter in en annons i tidningen om alt det finns rådgivningsverksamhet eller på grund av all man skickar ut reklambroschyrer, ulan de behöver en extra liten puff Vi vill pä ell tidigt stadium ge kommunerna den möjligheten.

Tredje vice talmannen anmälde all Rolf Dahlberg anhållit atl till protokollet fl antecknat atl han inte ägde rätt lill ytteriigare replik.

TORE CLAESON (vpk):

Herr talman! Jag kommer i detta inlägg atl uppehålla mig vid de vpk-motioner som behandlas i civiluiskottets betänkande nr 37. Det gäller förslag om mera byggforskningspengar till kostnader för att utveckla kollektivhusen och andra kollektiva boendeformer, frågan om enhetliga normer för värmefoiografering och förslaget om en energihushållningslag som skall ge de styrmedel som måste till för att garantera genomförandet av planen för energihushållning i befintlig bebyggelse. Jag kommer vidare all något beröra energidelegationens sammansättning och kommande arbetsuppgifter, frågan om direktverkande elvärme och slutligen satsningen på solvärme.

Hur vi planerar värt boende har som bekant stor betydelse även ur 60

energisynpunkt. F. n. flr energibesparande åtgärder bidrag och län till mångmiljonbelopp, och den slora delen av dessa pengar går lill enfamiljshusen, en ytkrävande boendeform som ofta är eluppvärmd och som ivingar fram etl ökat behov av resor.

Utformningen av våra bostadsområden har varit ett hinder för människors gemenskap, för gemensamma aktiviteter och gemensamt arbete. Småhusområden byggs huvudsakligen för en familjetyp och utestänger en stor del av befolkningen - ungdomar, ensamslående och äldre.

En utspridd bebyggelse gör det nästan omöjligt alt bygga upp en god kollektiv service, den förutsätter avsevärt högre anläggningskostnader, ökad privatbilism och är myckel energikrävande. Det flnns en rad förhållanden som innebär all nya krav måsle ställas på bostädernas utformning och boendels organisering. Ett stigande antal kvinnor förvärvsarbetar, och könsrollerna utvecklas mot ökad Jämställdhet. Andelen pensionärer och handikappade som önskar bo kvar i sina bostadsområden ökar. Sextimmarsdagen kommer alt förbättra möjligheterna till gemenskap och samvaro på fritiden och på ell rikt kulturliv. Jordens begränsade resurser innebär att bostäderna måste utformas med sikte pä hushållning med energi och andra resurser, både i bygg- och användningsskedel. De mänga sociala problemen i boendet i dag understryker behovet av att ulveckla nya boendeformer.

Civilulskottet har avstyrkt vårt motionsförslag alt riksdagen, utöver de 10 miljoner som föresläs i budgetpropositionen till byggnadsforskning, skall anvisa ytterligare 25 milj. kr. för atl täcka kostnaden för all ulveckla kollektivhusen och andra kollektiva boendeformer. Utskottet anför bl. a. all utrymme för nya forskningsuppgifter far skapas genom omprövning av tillgängliga resurser. Det kan såvitt Jag förslår bara betyda atl andra viktiga områden får stå tillbaka om man satsar mera på kollektiva boendeformer. Jag yrkar bifall till motionen 791, yrkande 2.

Frågan om nya boendeformer har alltför länge hållits tillbaka genom uteblivna satsningar från staten och kommunerna. För atl nya boendeformer skall kunna utvecklas måste staten aktivt stödja olika former av utvecklingsarbete i samarbete med kommuner, landsting, allmännyttiga bostadsföretag och de boende. Ulvecklingsarbetet bör gälla både nyproduktionen och de befintliga bostadsområdena och alla led från finansiering, planering och utformning till förvaltning och boendedemokrati. Satsningen måste gälla olika boendeformer, storfamiljer, små och stora kollektiv som samarbetar kring hushållsarbetet eller lokal produktion och servicehus. Särskild uppmärksamhel måste enligt vpk:s mening ägnas åt befintliga bostadsområden. Kompletteringar med kollektiva funktioner kan bl. a. innebära atl kraven pä sammanslagningar och långt gående ingrepp i befintliga bostäder kan minskas.

Herr talman! Det kanske kan tyckas att delta ligger något vid sidan om den debatt som förs, men det får i sä fall civilulskottet ta på sig skulden för när man i samma betänkande behandlar energisparande och frågan om ökat stöd till kollektivhus och andra kollektiva boendeformer.

En systematisk och planerad hushållning med energi är nödvändig. Inom

Nr 159

Tisdagen den 29 maj 1979

Energibesparande åtgärder i bostadshus, m. m.

Nr 159

Tisdagen den 29 maj 1979

Energibesparande åtgärder i bostadshus, m. m.

den tidrymd propositionen avser måste inbesparingen av energi spela en större roll än tillförseln av energi från nya källor. För att vi skall nå denna effekt är del också nödvändigt au samhället - stat och kommuner - har tillgäng till verksamma medel för atl styra både produktion och konsumtion av energi i önskvärd riktning. Först då kan man säga att samhället i praktiken har en medveten energipolitik.

Erfarenheten visar alt de hittillsvarande styrmedlen varil hell otillräckliga. Ulvärderingen av den effekt lån och bidrag till energihushållning i befintlig bebyggelse haft visar att "frivilliglinjen" inte medfört särskilt goda resultat. Fastigheternas ägare, oftast privata, har sett lånen och bidragen som en möjlighet att öka fastighetsvärdet, i bäsia fall i samband med åtgärder som samtidigt medfört viss energibesparing.

Vad vi behöver för att nå bästa effekt är en inventering av möjliga och/eller behövliga ålgärder att kraftigi fl ner energiförbrukningen i befintlig bebyggelse, Därefter behöver vi metoder för att konkret förverkliga ett program som i första hand tar sikte pä de ålgärder som sparar mest energi i förhållande till insatsen. Detla kan säkeriigen inte ske systematiskt om vi också fortsättningsvis bara litar lill lån och bidrag som morot. Det kan bara ske genom en samhällelig styrning, genom en lagstiftning som ger kommunerna medel atl förverkliga de energimål vi måste uppnå.

Det kan möjligen ske genom ändringar i byggnadsstadgan, så alt byggnadsnämnderna i sin verksamhet får möjlighet att ingripa då det gäller energiförsörining. I praktiken är det säkerligen dock nödvändigt, för alt täcka in tänkbara åtgärder, med en lag om energihushållning som ger de nödvändiga styrmedlen. Naturiigtvis är det också i fortsättningen nödvändigt med statlig hjälp med län och i viss utsträckning bidrag som en förutsättning för att snabbt nå resultat.

Vi har från vpk föreslagit en särskild energihushällningslag för atl ge de styrmedel som behövs för att klara en systematisk och planerad hushållning med energi. Erfarenheterna hittills har visat att den s. k. frivilliglinjen, som senast Rolf Dahlberg här i debalten lalade sig varm för, inle räcker till, särskilt inle dä del nu borde slå klart all vi måsie väsenlligl öka sparinsalserna. Jag yrkar bifall till vpk-motionen 2422, yrkande 4.

Utskottet har noterat au syfiet med vpk-förslagei skiljer sig från den typ av energihushållningslag som diskuterades i regeringens energiproposition. Ja, det gör del, och vpk-förslaget skiljer sig lill det bättre om man vill åstadkomma bra resultat och avgörande förbättringar. Nu avvisas vpk-förslaget med hänvisning till atl det inle utvecklats och preciserats så att det möjliggör närmare bedömningar. Men det menar Jag är de obotfardigas förhinder - det framgår klart vad som avses i moiionen. Del utvecklas på etl ganska konkret sätt, och det måste kunna ge tillräckligl underiag. Jag vill påstå att del i detta fall är viljan som har saknats från utskottets sida alt tillmötesgå värt förslag om energihushållningslag och au söka ulforma en sådan.

Herr talman! Bakgrunden till vpk-motionen om normer för värmefotografering, som också behandlas i förevarande utskottsbelänkande, är olika

problem som aklualiserals framförallt under de senasle åren, den brisifiilliga kontrollen av utförda arbeien och svårigheterna att la rättelse för fel i bl. a. isoleringsarbeten vid bostadsbyggandet.

Fusk med värmeisoleringsarbeten i bostadsproduktion och annan byggnadsverksamhet medför stora, onödiga och växande framlida driftkostnader. Delta gäller såväl småhus som flerfamiljshus. I båda fallen drabbas bostads-konsumenten direkt. De kommunala bostadsstiftelserna har liksom andra beställare mycket svårt alt hinna kontrollera alla isoleringsarbelen under pågående byggnation. S. k. dolda fel uppstår. Beställarna har svårt att hävda sina intressen mot byggföretagen. Från rent teknisk synpunkt finns i dag metoder att vid t. ex. besiktning fastställa värmeläckage med hjälp av strålvärmekänslig film. Denna s. k. värmefolograferingsleknik är nu tekniskt sett långt utvecklad och lillföriillig. Slora brister finns dock vad gäller tillämpningsföreskrifter och tolkning av dala. En flora av mer eller mindre seriösa firmor har utvecklat sina metoder för tillämpning och utvärdering. De lämnar därför utlåtanden som inle är normrelaterade. Därmed undergrävs successivt förtroendet fören utmärkt hjälpmedel föratt komma lill rätta med byggfusk och energislöseri. Den typav utlåtanden som parterna i en tvist i dag kan fä är inte juridiskt hanlerbara på grund av atl enhetliga och genomtänkta normer ännu saknas.

Såväl från samhällsekonomisk synpunkt som med tanke på bostadskonsumenlerna är det både önskvärt och nödvändigt alt värmefoto-graferingstekniken förses med en Juridiskt hållbar normering. Som vi också framhåller i vår motion anser vi alt kostnaderna för sådan värmefoiografering skall betraktas som en produktionskostnad och inrymmas under lånebestämmelserna. På sikt bör ocksä värmefotografering göras till villkor för erhållande av statliga bostadslån.

Utskottet säger atl de i och för sig viktiga synpunkterna far förutsättas bli beaktade och all ett riksdagsbeslut i ämnet nu inte kan anses tillräckligt underbyggt. Vad vi föreslagit innebär en beställning om utarbetande av enhetliga normer för värmefotografering samt ett uttalande om att kostnaderna skall inrymmas i bostadsbelåningen och göras till villkor för statliga bostadslån. Del borde vara fullt möjligt att redan nu ta ställning till och bifalla de kraven.

Jag yrkar bifall till motionen 1572.

Under punkt 3.4 i ulskottsbetänkandet behandlas energidelegaiionens sammansättning och kommande arbetsuppgifter. I del sammanhanget behandlas också vpk:s motion 1663 om att försök i större skala med energihushållning och energiproduktion byggd pä alternativa energikällor skall siarias i Norrbollen. Ulskoilel anseratt det genom de uppgifter som delegationen tilldelas finns möjligheler att överväga dessa förslag. Det är vaga och lill inlel förplikiande ullalanden. Som påpekas i moiionen har Norrbotten en mängd förutsäuningar i form av råvaror och arbetskraft, som gör länet mycket lämpligt som försöksområde, plus atl åtgärden skulle la ekonomiska och sociala effekter som man nu försöker uppnå med mera konstlade medel.

Nr 159

Tisdagen den 29 maj 1979

Energibesparande åtgärder i bostadshus, m. m.

Nr 159

Tisdagen den 29 maj 1979

Energibesparande åtgärder i bostadshus, m. m.

Herr lalman! Myckel har hänt inom energiområdet under de senaste månaderna, och en satsning på framför allt skogsavfall betraktas nu, i ett läge med stigande oljepriser och kanske oljebrist, som etl realistiskt, inhemskt alternativ som vi inte har råd atl vara utan. Snabbi insatta åtgärder i form av forskning och energiproduktion i regional skala så som föreslås i motionen kan ge värdefulla erfarenheter för del fortsatta arbetet på nationell nivå.

Jag yrkar bifall lill moiionen 1663.

Under rubriken Frivilliga insatser och obligatorier behandlas i utskotlsbetänkandet ett krav i vpk:s motion 2422 på förbud mot direktverkande elvärme. Del är hell korrekt som uiskouet skriver i fråga om att "förslagen rörande direktverkande elvärme torde närmast syfta till all minska efterfrågan pä elektriskt överförd energi och därmed påverka produktionssystemets utformning".

Utskottet anser sig emellertid inte ha mandat alt nu ta ställning i frågan, utan hänvisar lill näringsutskottets kommande ställningstagande. Som framgåräven av centerreservationen nr 15 är det klart att vi inomen ganska snar framlid måste gå över till andra alternativ än olja för att klara vår värmeförsörjning. Solvärme och fasta bränslen är i det fallel de mest näraliggande möjligheterna. Det är därför viktigt att vi har värmesystem i våra fastigheter som på ett enkell sätt kan användas för dessa alternativ. Elvärmesystem ger inte den möjligheten utan är beroende av elproduktion i stora, centrala anläggningar, typ atomkraftverk. Även om elkraften framställs i mindre, lokala verk är det från energiproduktionssynpunkt ell slöseri alt använda den lill uppvärmning. El är en högvärdig energiform, som inte bör förslösas genom att omvandlas till värme så länge det finns möjlighet au använda lågvärdig energi, transporterad i vattensystem. Förslaget i vpk-motionen gäller nya byggnader och avser inte heller ett absolut förbud. För fastigheter där koppling lill Oärrvärme inte är möjlig, eller där andra skäl talar för all elvärme bör tillåtas, måsle givetvis undantag göras. All däremol tillåta att Slora delar av byggnadsbeståndet görs beroende av en framtida låsning lill elenergi som enda värmekälla måsteanses förkastligt. Vpk kommer därförait vid voteringen i andra hand stödja centerreservationen nr 15.

Det har i energipropositionen 115 gjorts ett stort nummerav satsningen pä solvärme. Vpk har i motionen 2422 påpekat att ell steg i rätt riktning har tagits, men att det fortfarande behövs mycket snabba och väl planerade åtgärder, om solvärmen skall fä den omfattning .som är nödvändig för att klara 1990-ialets värmeförsörjning. En viktig fråga i dessa sammanhang är tillgängen pä mark för att kunna bygga ut dels solflngare, dels anläggningar för lagring av den på det sättet insamlade värmemängden.

Del är framför allt kommunerna som bör öka sin beredskap på del här området. När därför uiskouet under rubriken Forskning, utveckling, experimenlbyggande m. m. avfärdar vpk:s krav pä att kommunerna bör ges direktiv om atl inventera lämplig mark för detta ändamål förefaller det inte särskilt framsynt. Utvecklingen av solvärmesystem går raskt framåt, och det kan redan nu fastslås att det inom en snar framtid kommer att ställas stora krav på kommunerna att skaffa fram mark för denna utbyggnad. Au som

utskottet gör hänvisa lill alt de föreslagna satsningarna på solvärmeområdet skulle vara tillräckliga också för detta ändamål är inte godtagbart.

Jag yrkar bifall till moiionen 2422, yrkande 12.

Herr talman! Debalten i dag har visat att de borgerliga partierna saknar ambitioner all på elt avgörande sätt söka lösa de viktiga frågor som hänger samman med energisparande och hushållning. Diskussionen och förslagen från borgerligt håll präglas av en vänta-och-se-allityd, en ovilja och oförmåga all klart ange någon riktig handlingslinje,en handlingslinje som skulle kunna inrikta samhällets och medborgarnas ansträngningar mol elt gemensamt mål och snabbt ge resultat. Vad man i dag i stor utsträckning har sysslat med, vilket de som lyssnat lill debalten har kunnat konstalera, har varit en träta om vilka som egentligen har de bästa förslagen, om vilka som har varit mest framsynta då del gälleratt tidigare komma med förslag till energisparande och hushållning. Men ingen av dem som hittills har yttrat sig i debatten har ställt frågan på det enda sätt som är möjligt, om man skall kunna klara de uppgifter som föreslår: Hur skall samhället -statsmakterna och kommunerna - fa mera alt säga till om? De måste fl bättre medel för atl styra inriktningen av energisparande och hushållning i det här landei, så atl det blir möjligt atl avveckla kärnkraften och salsa på och klara sig med andra allernaliva energikällor.

Nr 159

Tisdagen den 29 maj 1979

Energibesparande åtgärder i bostadshus, m. m.

KARL-ERIK STRÖMBERG (fp):

Herr talman! Först är det min uppgift atl yrka bifall till civilutskoltets hemställan i alla dess delar. Det är nu gjort.

Vidare kommer det på min lott att kommentera de olika reservationerna och försvara majoriietsskrivningen. Under den ganska långa debatt som varil har en lång rad av reservalionerna blivit tämligen utförligt diskuterade, och dein kommer jag nu alt lämna därhän. Därför blirdet en del ofullständigheier i detjag säger. Jag kommer att ta upp endast etl par reservationer som tidigare inte getts sä mycket tid.

Reservationen 2 och de därpå följande tre reservationerna utgör ett enda block. I reservationen 2 vill inte centerpartiet och moderaterna ge regeringen begärt bemyndigande. Och i de därpå följande reservationerna utgår man från del avslagsyrkandei.

Avsikten med bemyndigandet är atl ge regeringen möjligheler alt snabbi anpassa sig efter de erfarenheter som kommer fram. Del är väl knappast någon överdrift att säga atl energisparandel och problemen med vår energiförsörjning har kommit snabbt. Bara för sex är sedan presenterade folkpartiet sitt energisparprogram. Statsrådet Friggebo har lidigare berört detta. Det programmet blev inte bara kritiserat. Det blev ocksä förhånat.

1 dag, när riksdagen behandlar folkpartiregeringens förslag om all spara energi, råder det en grundläggande enighet om själva inställningen att vi måsle spara. Mycket har hänt under de här sex åren. Energisparålgärder har satts in under tidspress. Del är då helt rimligt atl belydande insaiser måste göras för att ta reda pä om det vi gjort varit det mest lämpliga eller om vi eventuellt kan söka oss fram pä någol andra vägar.

5 Riksdagens protokoll 1978/79:159-160

Nr 159

Tisdagen den 29 maj 1979

Energibesparande åtgärder i bostadshus, m. m.

Att vi skall utvärdera våra erfarenheter råder det enighet om. Då borde del också vara naturligt att regeringen flr möjligheieratt snabbt dra konsekvensen och styra våra insaiser mol de områden där de bästa och snabbaste resultaten näs mot bakgrund av de erfarenheter som vunnits. Riksdagen har möjligheler alt få full insyn i delta arbete genom den pariamenlariskl förankrade delegationen.

Man kritiserar atl utvärderingar saknas samtidigt som man inle vill ge regeringen möjlighet att dra slutsatser och komma med konkreta förslag med anledning av de utvärderingar som ändå är på gång. Del resonemanget går hell enkell inte ihop. Det kan inle vara så all man helt slaviskt måste följa tidigare beslut, utan del måste vara både en rätt och en skyldighet för regeringen alt sätta in sparåtgärder där erfarenheten säger atl de ger störst resultat. Vi måste alla acceptera all metoder kan förändras och att situationer kan skifta.

Fyra reservationer lar upp frågor som rör kommunernas roll i energisparandel. En av reservationerna gäller frågan, om besiktning skall vara obligatorisk eller ej. I övrigt behandlar dessa reservationer frågor om information och rådgivning, kommunala beslul om energisparslöd, osv. Skillnaden mellan majoriteten och reservanterna är här ganska liten. Vi är överens om kommunernas viktiga roll, men vi skiljer oss något närdet gäller det praktiska genomförandet. I dag skall vi heller inle fatta någol principiellt beslul om hur kommunernas slutliga ansvar skall utformas. Den frågan kommer att diskuteras vidare. Det finns skäl att anta att den fortsatta utvecklingen närdet gäller hela energiproblematiken kan komma alt spela en roll i dessa överväganden.

Herr talman! I diskussionen huruvida kommunen skall ha en obligatorisk rätt atl besiktiga vissa fastigheter eller inle villjag göra ett inlägg från en något annan utgångspunkt än vad lidigare talare haft. Jag utgår i miu inlägg från de erfarenheier som Jag under de senasle veckorna gjort hos etl av de stora allmännyttiga bostadsföretagen i Stockholm.

Hela den här diskussionen handlar om vilka insaiser stal och kommun skall göra för alt öka energisparandel i bostäderna. En grupp kommer emellertid bort i den här diskussionen, och det är de boende.

Länge var energin så billig atl den spelade en mycket liten roll i hyran. Nu häller situationen snabbt - mycket snabbi - pä att förändras. Före den senaste höjningen av oljepriset för någon vecka sedan var den genomsnittliga uppvärmningskostnaden för hyreslägenheter i Storstockholm mellan 22 och 25 kr. per m. Del gör för en trea på 75 m- ca 1 800 kr. per år. Den summan har snabbt ökat under de senaste åren, och nu hotar den att skjuta i höjden ännu mer. Den höjning av oljepriset med ca 50 % som nu diskuteras-den senaste höjningen dä medräknad - ger en bränslekosinad för denna irerumslägenhei på ca 2 500 kr. Det är självklart att de boende - oberoende av om de bor i ett flerfamiljshus eller i ett småhus - är djupt oroade över detla.

Atl småhusägarna gjort och kommer atl göra stora insaiser för att spara vet vi. Det är inte heller öveuaskande alt hyresgästerna genom sina organisationer under den senaste tiden visat en stor och överraskande aktivitet.

I mänga föreningar har man tagit upp förhandlingar med hyresvärdarna och diskuterat olika möjligheter att spara energi. Del är helt klart alt vi med stigande oljepriser kommeratt fl uppleva ett allt starkare tryck från de boende i syfte att motverka de prishöjningar som blir följden av ökade energikostnader.

De stora fastighetsägarna -både de allmännyttiga och de privata - haregen kapacitet för alt bedöma vilka åtgärder som bör sällas in. Mindre faslighets-ägare och småhusägare saknar ofta den kapaciteten. Det är då angelägel all kommunen både har resurser för rådgivning och kan vidta andra ålgärder som eventuellt behövs.

All ge kommunerna rätt atl besiktiga fastigheten, om detta är nödvändigt, kan knappast vara emot de boendes intressen. De ekonomiska faktorerna blir här högsl väsentliga.

Min tro är alt frågan om obligatorisk besiktning eller inte kommer att bli föga aktuell. De boende själva kommeratt tvinga fram alla tänkbara åtgärder för all försöka klara del här problemet.

Nr 159

Tisdagen den 29 maj 1979

Energibesparande åtgärder i bostadshus, m. m.

ROLF HAGEL (apk):

Herr lalman! Eftersom några av de föregående talarna funnit det påkallat att deklarera sina partiers nuvarande inställning till energipolilik, kan det ocksä vara på sin plats alt Jag helt kort deklarerar arbetarpartiet kommunisternas principiella, konsekventa syn pä en i ordels rätta bemärkelse nationell politik. Vi har i en rad motioner lagt fram ell utförligt program för en sådan energipolilik.

Vi har visat pä atl vårt land har alla naturtillgångar, alla tekniska resurser som krävs för att frigöra oss från del såväl politiskt och ekonomiskt som ur miljösynpunkt farliga oljeberoendel. Arbetarpartiet kommunisterna hävdar kort och goll att vi måste utnyttja våra alunskiffertillgånger och vår kärnkraftsindusiri för både kraft- och värmeproduktion. En statlig satsning, fri från privata vinstintressen på delta område, är den ena realistiska lösningen pä de problem som nu vållar både professionella politiker, enskilda hyresgäster och villaägare såväl huvudvärk som kalla föller.

I övrigt vill jag återkomma till den principiella sidan av energidebatten om några dagar, när den slår pä dagordningen.

Lät mig därefter övergå till en särskild punkt i vår motion 2317, som berör radongasen.

För några dagar sedan framträdde en representant för statens strålskydds-institut i TV och hävdade att om man skulle ställa lika höga krav när det gäller strålningen i landets bostäder som man gör när del gäller kärnkraftverken, så skulle resultatet bli atl etl mycket stort antal lägenheter i vårt land måsle utrymmas. I samband med årsskiftet fördes en deball i bl. a. Dagens Nyheter om radonel i bosläder och den därmed sammanhängande risken för lungcancer.

Det här är inte någon ny fråga; varningar mot elt energiprogram som skulle minska ventilationen och vädringen och därmed göra även moderna och bra bostäder hälsofarliga har verkligen framförts flera gånger. Låt mig påminna

Nr 159

Tisdagen den 29 maj 1979

Energibesparande åtgärder i bostadshus, m. m.

om arbetarpartiet kommunisternas riksdagsmotion om energiforskningen 1977/78:1809, där del Slår:

"Del paradoxala resultatet av en fanatisk politik belräffande energibesparing kan bli att radonhalten i våra bostäder blir större än den är vid underiordsbryining i väl ventilerade urangruvor."

Sverige är ell av världens mest uranrika länder. Det naturliga uranet, av vilket det finns 1 miljon ton enbart i alunskiffern i Västergötland, består numera lill omkring 0,7 96 av uran-235, som har en halveringstid av ca 700 miljoner år, och lill omkring 99,3 96 av uran-238,som haren halveringstid på över 4,5 miljarder år.

Vid Jordens bildande för ca 5 miljarder är sedan bestod uranet lill 23 96 av uran-235. Man vet att livet på Jorden har utvecklats i en betydligt mer radioaktiv miljö än den vi nu har.

Del anses också troligt att människor och djur har en nedärvd motståndskraft mot små stråldoser utspridda över år och decennier. Men så länge man inte med säkerhet kan fastslå delta, är huvudregeln i allt slrålskyddsarbete att hålla alla stråldoser nere så långt det över huvud laget är möjligt.

Au höga radonhalter i luften och en ökad frekvens av lungcancer hör samman - det vet man dock med mycket stor säkerhet.

En del av bakgrundsstrålningen, den s. k. naturiiga strålningen, kan inte göras mycket ål. Den del eller den dos som en normalsvensk flr av denna naturliga strålning är omkring 100 millirem om året. Av dessa faller 30 millirem från den kosmiska strålningen och 20 millirem från det radium och kalium-40 som var och en har i sin egen kropp.

Men allting i vår omgivning innehåller radium, lorium och kalium-40. Varje kilo svensk granit innehåller 4 milligram uran-238, 12 milligram torium-232 och 3 milligram kalium-40.

Av den bakgrundsstrålning varie normal svensk får kommer hälften, omkring 50 millirem om året, frän dessa radioakliva ämnen i byggnadsmaterial och annan materia i vår närmaste omgivning.

Redan 1956 visades i en svensk undersökning, som del bl. a. refererats till i statens strälskyddsinstituts broschyr Strålning i våra bostäder, som utkom 1976, att det är stor skillnad mellan olika bostäder. Det är .så stor skillnad att strålningen pendlar mellan 10 millirem i vissa trähus och 100 millirem i vissa tegelhus och över 250 millirem i hus av lättbetong av alunskiffer. För dem som oavbrutet vistas inomhus och året om gäller alltså de här uppgifterna om milliremen. Delta är gammastrålning - som är av exakt samma typ som röntgen - och den påverkas inle av ventilation eller av vädring. Men byggnadsmaterialet ger inte enbart strålning genom gammasträlningen; vid sönderfallet bildas radon, som f ö. ocksä kommer frän husgrunden. Byggnadens och grundens radiumhall är utomordentligt skiftande.

Särskilt hög är den i lättbetong av alunskiffer. Men i nästan alla bostäder stiger radonhalten i luften på några dagar lill mycket höga värden om ventilation och vädring är sämre än vad de normalt skall vara. Ventilationen och vädringen är betydligt mer avgörande än byggnadsmaterialet och grundens radiumhalt.

Det är mol denna bakgrund man skall se vår motion 2317, punkt 7, där vi hemställer "alt bidragen till energibesparande åtgärder inom bostadsbeståndet m. m. inte används på sätt som står i strid med strålskyddsinstilutets varningar fören ökning av koncentrationen av radon och radondöttrar i bostäderna, på arbetsplatserna etc. och därmed en ökning av risken för lungcancer".

Sverige har f n. - som vi också påpekade i vår motion - 2 000 nyupptäckta lungcancerfall ärligen. Statens strålskyddsinstitut har sedan många är varnat för radonfaran i dåligt ventilerade och dåligt vädrade bostäder. I en serie rapporter de senaste åren har strälskyddsinstitulet redovisat nya mätningar av strålningen och radonhalten i olika typer av bostäder. I en sådan rapport av Gun Asiri Swedjemark, Stråldosens ökning vid energibesparing i bostäder genom minskning av ventilationen, som utkom i Juli 1978, görs en riskberäkning:

"Vartefter nyll statistiskt material beträffande förekomst av olika typer av byggnadsmaterial och boendevanor i Sverige kommer fram och nya undersökningar av koncentrationen av radon och radondöttrar sker i olika lyper av hus kommer bättre uppskattningar att kunna göras av vad inbesparad energi genom minskning av luftomsättningen väntas medföra i ökad stråldos lill befolkningen och ökad risk för lungcancer. Osäkerheten i detta material lorde dock inte vara större än atl en del slutsatser kan dras beträffande ökad stråldos och därav följande hälsorisker vid minskning av luftomsättningen i bostäder i Sverige."

Dessa stråldoser kan tänkas medföra en ökning av risken för lungcancer med 70 fall per inbesparad TWh om besparingsåtgärderna skulle sältas in på alla lyper av bostäder med självdragsvenlilalion.

Enligt rapporten från Expertgruppen för energihushållning kan det länkas vara möjligt all spara ca 5 TWh genom minskning av luflomsällningen i del svenska bostadsbeståndet med självdragsvenlilalion. Det skulle således kunna medföra en ökning av risken för lungcancer med 35-200 fall per år, därest de föreslagna åtgärderna skulle realiseras.

Del paradoxala har alltså inträffat all i sin rädsla alt ulnyllja den tekniska vetenskapliga revolutionen föratt tillföra människorenergi sträcker man upp händerna och är rädd för kärnkraften och rädd för alt vidla ålgärder som innebär mångdubbelt slörre risker för människorna i vårt land.

De ålgärder som vi föreslär skulle innebära ell ställningstagande frän riksdagen, där man sade ifrån all pengar inte fick användas för atl ytteriigare öka antalet radondöttrar och därmed cancerfall i värt bostadsbestånd. Utskottet konstaterar atl något särskilt uttalande från riksdagens sida i dessa delar inte är påkallat. Skall det uppfattas sä att detta inte utgör något problem? Skall det uppfattas så att bostäderna även i fortsättningen skall tätas lill så atl de mer påminner om termosflaskor än hälsosam ma bosläder? Utgör det inget problem -Jag frågar utskottet det - att i vissa hus strålningen är 25 gånger slörre än den som tilläts enligt normerna för kärnkraftverken?

Jag menar inte elt ögonblick alt vi skall ställa sä stora krav pä värt bostadsbestånd att större delen av bostäderna måste utrymmas. Men det

Nr 159

Tisdagen den 29 maj 1979

Energibesparande åtgärder i bostadshus, m. m.

Nr 159

Tisdagen den 29 maj 1979

Energibesparande åtgärder i bostadshus, m. m.

måste finnas någon relation mellan de krav som ställs i del ena fallet och i det andra fallet. Del är orimligt att i en smält hysterisk strävan alt spara energi för att kunna avvara vad i varie fall en del människor uppfattar som farligt, nämligen kärnkraft, skapa betydligt större risker genom att åstadkomma hälsofarliga bosläder.

I reservationen 9, undertecknad av centerpartister och moderaler, yrkas dessulom alt vårt motionsyrkande avslås. Innebär detta att man även i fortsättningen skall använda pengar till att förändra lägenheterna i en riktning som klart strider mol strälskyddsinstilutets varningar?

Jag har i dag i pressen kunnat läsa alt Birgitta Dahl har frågat såväl Jordbruks- som bostadsminislern vad regeringen har gjort för atl undanröja problemet med den fariiga radongasen i bostäder. Jag vill understryka all del missnöje som kan utläsas av denna fråga är berättigat. Men jag lar mig ocksä friheten atl fråga: Om socialdemokraterna har den uppfattningen, hade del dä inle varil på sin plats alt de socialdemokratiska ledamöterna i civilulskottet hade biträtt förslaget i vår motion?

Herr talman! Jag anser inte atl den här frågan har fltt en seriös behandling i utskottet och yrkar alltså bifall till vår motion 2317.

Lät mig sedan framföra etl par synpunkter pä vpk-motionen 2422, yrkandet 11,1 vilket begärs förbud mot direktuppvärmning med elvärme.

Eluppvärmning är för många, inte minst för människorna i Norriand och i andra glesbefolkade områden, den absolut bästa, den miljövänligaste och den billigaste formen av uppvärmning. All i överdrivet nit spara energi och -detta trots all vårt land faktiskt har gott om den varan, därest vi skulle utnyttja alla de tillgångar som vi förfogar över - förbjuda eluppvärmning skulle enbart drabba de små i samhällel, de sämst lottade. Och glädje skulle del endast kunna sprida på de stora multinationella oljebolagens kontor.

TORE CLAESON (vpk) kort genmäle:

Herr lalman! Jag skall bara något kommentera vad Rolf Hagel sade om förbud mol direktverkande elvärme.

Jag sade i milt inlägg - men Rolf Hagel kanske inte hörde det - och det framgår också av moiionen, all förslagel i vpk-motionen inte avser ell absolut förbud mol eluppvärmning. Jag sade, och Jag vill understryka det, att för fastigheter där koppling till fjärrvärme inte är möjlig eller där andra skäl talar för att eluppvärmning bör tillåtas skall man kunna bevilja dispens. Au däremot tillåta au stora delar av byggnadsbeståndet görs beroende av en framtida låsning till elenergi som enda värmekälla måste anses vara helt förkastligt.

Under detta anförande övertog förste vice talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

ROLF HAGEL (apk) kort genmäle:

Herr lalman! Jag har faktiskt läst vpk:s motion. Jag har också sett den - om Jag får uttrycka det så - lilla parentes som kommer i slutet, där man säger:

"Del innebär förbud mol inslallering av elradiatorer men medger dispens-möjligheter i sådana fall där annan uppvärmning inte är lämplig." Detta är en så otroligt lös skrivning atl det är svårt atl acceptera den och ha den som rättesnöre.

Om man sedan vet all bakgrunden och motivet för motionen är alt man icke är villig all ulnyllja den teknisk-vetenskapliga revolutionen för all försöria oss med energi, är det lätt atl ta avstånd från molionskravet. Motivet äralt förhindra en ulbyggnad av kärnkraften och alt slå vakl om att vi även i fortsättningen skall värma upp våra hus med de betydligt dyrare och frän miljösynpunkt myckel sämre bränslena olja och kol. Därför kan man icke biträda denna ståndpunkt.

Slora delar av vårt land har under årens lopp byggt upp sin hushållning för eluppvärmning i bostäderna, varför förslaget skulle få mycket allvariiga konsekvenser förde människor som berövas möjligheten till eluppvärmning. El är en bekväm och frän miljösynpunkt ojämföriigl bra energiform.

Nr 159

Tisdagen den 29 maj 1979

Energibesparande åtgärder i bostadshus, m. m.

TORE CLAESON (vpk) kort genmäle:

Herr lalman! Sä otroligt lös är nu inte denna skrivning - för den som vill begripa vad det handlar om, nämligen att det är slöseri alt genom direktverkande elvärme använda en sä högvärdig energiform som el till uppvärmning. Del borde var och en begripa, och det framgår för den som vill sätta sig in i ämnet.

Detla har ingenting alt göra med inställningen lill en teknisk-vetenskaplig revolution, som Rolf Hagel talade om, utan detla handlarom praktiska ling. Del gäller på vilket område vi skall sälla in sparåtgärderna för all klara de spar-och hushällningsprogram som de flesta är överens om alt vi måstesöka klara.

ROLF HAGEL (apk) kort genmäle:

Herr talman! Med hänsyn till del sista avsnittet i Tore Claesons inlägg måste jag nog återigen läsa högt för honom ur vpk:s motion 2422. Man polemiserar där framför allt emot regeringens skrivning i eluppvärmningsfrågan och säger all propagandan för användning av el är "direkt avsedd atl motivera den fortsatta utbyggnaden av atomkraften". Alternativet lill atom kraft måste, såvitt Jag begriper, även för Tore Claeson - om han inle bara vill plocka pinnar och mossa - vara antingen kol eller olja.

Det är alldeles rikligt att Tore Claeson aldrig kan övertyga mig om det rätta i att biträda detta krav. Men del måsie vara betydligt värre för Tore Claeson atl han inte ens kan övertyga sina partikamrater i Norrbotten om att de skall gå ul och kämpa för denna motion - del borde ju ligga närmare lill hands.

FRITZ BÖRJESSON (c):

Herr talman! I en sexpartimotion, vilka är ganska ovanliga här i riksdagen, har det yrkats att riksdagen hos regeringen skall begära en sådan ändring i byggnadsstadgan atl rökkanal för faslbränsleanläggning ingår i förutsättningarna för erhållande av byggnadslov för fastighet för permanentboende. Vi

Nr 159

Tisdagen den 29 maj 1979

Energibesparande åtgärder i bostadshus, m. m.

motionärer avser de eluppvärmda bostäderna som kan komma i en kris vid strömavbrott. Vi har under senare är upplevt exempel pä detta. Vi känner lill den händelse som inträffade i Vargforsen, då slora delar av Sverige blev strömlöst. Genom snö och is blev ocksä stora delar av Österien strömlösa i myckel stark kyla.

Civilulskottet säger i betänkandel atl planverket vid revideringen av byggnormerna kommer atl undersöka vilka ålgärder som kan behöva vidtas vid strömavbrott för t. ex. eluppvärmda bosläder. Uiskouet skriver att motionärerna därmed har fått sina inlressen tillgodosedda utan atl riksdagen begär något särskilt lagförslag. Utskottet menar atl motionärerna rent allmänt har fltt sina motionskrav tillgodosedda genom atl utskottet hänvisat till planverket, dock ulan att detla tas med i utskottsbetänkandets kläm.

Planverket har i andra sammanhang visat atl det vill bestämma över vad riksdagens ledamöter skall framföra i motioner, så man undrar vad som kan komma ut av detta.

Planverket har gjort en utredning om anpassningsbara uppvärmningssys-lem i nybyggnader och där huvudsakligen tagit upp frågan huruvida byggnaderna och värmesystemen skall anpassas lill s. k. alternativa uppvärmningsformer. De eluppvärmda skorsienslösa husen anser verket tydligen förfarande inte vara något större problem. Man har nämligen i uiredningen kommit fram lill att eluppvärmda småhus inte redan från början skall förses rned skorsten. Däremot skall de förberedas för en framtida skorsiensinstallation.

Hur skall då de skorsienslösa husen klara en längre energikris? Märkligt nog har planverket inget svar på den frågan, trots att del är uppenbart all del i en sådan situation inte finns möjlighet att i tid bygga ut rökkanaler och skorstenar. Planverket bedömer delta som en beredskapsfråga, som andra bör utreda. Men bör inte elt statligt verk ta hänsyn lill konsekvenserna av sina egna ställningstaganden?

Jag är av den uppfattningen att om riksdagen mer bestämt tog ställning i denna fråga skulle man vinna åtskilliga år när det gäller att nå den slutliga lösningen av dessa problem. En lösning måsie man ju ändå finna.

Jag skulle gärna, herr talman, yrka bifall till vår motion, men jag stannar nu vid att yrka bifall till reservationen 16, som är fogad till civilutskoltets betänkande nr 37.

Överiäggningen var härmed sluiad.

Mom. I

Utskottets hemslällan bifölls.

Mom. 2

Propositioner gavs pä bifall till dels utskotlels hemslällan, dels reservationen nr 1 av Kjell Mattsson m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägandeja besvarad. Sedan Kjell Maltsson begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Den som vill alt kammaren bifaller civiluiskottets hemställan i betänkandet

nr 37 mom. 2 röstar Ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallil reservationen nr 1 av Kjell Mattsson

m.fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat förja-proposilionen. Då Kjell Mattsson begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Nr 159

Tisdagen den 29 maj 1979

Energibesparande åtgärder i bostadshus, m. m.

Ja - 164

Nej - 117

Avstår - 10

Mom. 3

Propositionergavs pä bifall lill dels utskottets hemställan,dels reservationen nr 2 av Kjell Mattsson m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägandeja besvarad. Sedan Kjell Mattsson begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller civilutskoltets hemslällan i belänkandet

nr 37 mom. 3 röstar ja,

den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 2 av Kjell Mattsson

m.fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat förja-proposilionen. Dä Kjell Mattsson begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 164

Nej - 117

Avstår - 10

Mom. 4

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 3 av Kjell Mattsson m.fl., och förklarades den förra proposiiionen vara med övervägande ja besvarad.

Mom. 5

Propositioner ga vs pä bifall till dels utskottets hemslällan, dels motionen nr 1572 av Tore Claeson m. fl.,och förklarades den förta proposiiionen vara med övervägandeja besvarad. Sedan Tore Claeson begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Nr 159

Tisdagen den 29 maj 1979

Energibesparande åtgärder i bostadshus, m. m.

Den som vill atl kammaren bifaller civiluiskottets hemställan i betänkandet

nr 37 mom. 5 röstar Ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit motionen nr 1572 av Tore Claeson

m.fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat förja-proposilionen. Då Tore Claeson begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 278

Nej - 12

Avstår - 1

Mom. 6 och 7

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

Mom. 8

FÖRSTE VICE TALMANNEN: Propositioner ställs försl belräffande utskottels hemställan och därefter i fråga om motiveringen.

Hemslällan

Propositionergavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels hemställan i reservationen nr 6 av Kjell Maltsson m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Kjell Maltsson begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller civilutskoltets hemställan i betänkandet

nr 37 mom. 8 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallil hemslällan i reservationen nr 6 av Kjell

Mattsson m. fl.

Ja - 211

Nej - 80

Motiveringen

Propositioner gavs pä godkännande av dels utskotlets motivering, dels utskottets motivering med den ändring däri som föreslagits i reservationen nr 7 av Gölhe Knutson och Rolf Dahlberg, och förklarades den förra proposi-

tionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Rolf Dahlberg begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Den som vill all kammaren godkänner civilutskoltets motivering i belänkandet nr 37 mom. 8 röstar ja, den del ej vill rostar nej.

Vinner nej har kammaren godkänt utskotlets motivering med den ändring däri som föreslagils i reservationen nr 7 av Göthe Knutson och Rolf Dahlberg.

Nr 159

Tisdagen den 29 maj 1979

Energibesparande åtgärder i bostadshus, m. m.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat förja-proposilionen. Dä Rolf Dahlberg begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 237

Nej - 50

Avstår - 4

Mom. 9

Propositioner gavs på bifall till dels utskotlets hemslällan, dels reservationen nr 8 av Kjell Mattsson m.fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad.

Mom. 10

Propositioner gavs pä bifall lill

l:o) utskottets hemslällan,

2:o) reservationen nr 9 av Kjell Mallsson m. fl.,

3:o) ulskollets hemslällan med den ändring däri som föranleddes av bifall lill moiionen nr 1663 av Eivor Marklund samt

4:o) utskottets hemslällan med den ändring däri som föranleddes av bifall till moiionen nr 2317 av Rolf Hagel och Alf Lövenborg i motsvarande del,

och förklarades den förstnämnda proposiiionen vara med övervägande ja besvarad. Dä Tore Claeson begärde votering upptogs för bestämmande av kontraproposition i huvudvoteringen de återstående propositionerna, av vilka den under 2:o) angivna förklarades ha flertalets mening för sig. Sedan Tore Claeson ånyo begärt votering upptogs för bestämmande av kontraproposition i voteringen om kontraproposition i huvudvoteringen ånyo propositionerna under 3:o) och 4:o), av vilka den under 3:o) angivna förklarades ha flertalets mening för sig. Rolf Hagel begärde emellertid votering, varför följande voleringsproposition upplästes och godkändes:

Nr 159

Tisdagen den 29 maj 1979

Energibesparande åtgärder i bostadshus, m. m.

Den som vill att kammaren till kontraproposition i voteringen om kontraproposition i huvudvoteringen angående civilutskoltets hemställan i betänkandel nr 37 mom. 10 antar utskottets hemställan med den ändring däri som föranleds av bifall lill motionen nr 1663 av Eivor Marklund röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren till kontraproposition i förslnämnda votering antagit utskottets hemställan med den ändring däri som föranleds av bifall till motionen nr 2317 av Rolf Hagel och Alf Lövenborg i motsvarande del.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat förja-proposilionen. Dä Rolf Hagel begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 11

Nej - 5

Avstår - 276

1 enlighet härmed blev följande voleringsproposition för voteringen om kontraproposition i huvudvoteringen uppläst och godkänd:

Den som vill atl kammaren lill kontraproposition i huvudvoteringen

angående civilutskoltets hemställan i betänkandet nr 37 mom. 10 antar

reservationen nr 9 av Kjell Mallsson m. fl. röstar ja,

den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren ull kontraproposition i nämnda votering antagit

utskottets hemställan med den ändring däri som föranleds av bifall lill

motionen nr 1663 av Eivor Marklund.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Tore Claeson begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 112

Nej - 13

Avslår - 165

I enlighet härmed upplästes och godkändes följande voleringsproposition för huvudvoteringen:

Den som vill atl kammaren bifaller civiluiskottets hemställan i belänkandet

nr 37 mom. 10 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallil reservationen nr 9 av Kjell Mattsson

m.fl.

Ja - 175 Nej - 118

Mom. 11

Propositioner gavs på bifall till dels utskotlels hemslällan, dels reservationen nr 10 av Kjell Mattsson m. fl., och förklarades den förta propositionen vara med övervägande Ja besvarad.

Nr 159

Tisdagen den 29 maj 1979

Energibesparande åtgärder i bostadshus, m. m.

Mom. 12

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 11 av Kjell Maltsson m. fl., och förklarades den förta propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Kjell Mattsson begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller civiluiskottets hemställan i belänkandet

nr 37 mom. 12 röstar ja,

den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallil reservationen nr 11 av Kjell Mattsson

m.fl.

Ja - 177 Nej - 116

Mom. 13

Propositioner gavs på bifall lill dels utskottets hemslällan, dels reservationen nr 12 av Kjell Mattsson m. fl., och förklarades den förta propositionen vara med övervägande Ja besvarad.

Mom. 14

Propositionergavs på bifall till dels utskottets hemställan,dels reservationen nr 13 av Kjell Maltsson m. fl., och förklarades den förta propositionen vara med övervägande ja besvarad.

Mom. 15

Propositionergavs pä bifall till dels utskottets hemställan,dels reservationen nr 14 av Kjell Maltsson m. fl., och förklarades den förta propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Kjell Maltsson begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Nr 159

Tisdagen den 29 maj 1979

Energibesparande åtgärder i bostadshus, m. m.

Den som vill all kammaren bifaller civilutskoltets hemslällan i belänkandet

nr 37 mom. 15 röstar ja,

den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallil reservationen nr 14 av Kjell Mallsson

m.fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat förja-proposilionen. Dä Kjell Maltsson begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Nej

175 118

Mom. 16

Propositioner gavs pä bifall lill dels utskottets hemställan, dels motionen nr 2422 av Lars Werner m. fl. i motsvarande del, och förklarades den förra propositionen vara med övervägandeja besvarad. Sedan Tore Claeson begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Den som vill aU kammaren bifaller civilutskoltets hemslällan i betänkandet

nr 37 mom. 16 röstar Ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit motionen nr 2422 av Lars Wemer m. fl. i

motsvarande del.

Ja - 281

Nej - 11

Avstår - 1

Mom. 17 och 18

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

Mom. 19

Propositioner gavs på bifall till l;o) ulskollets hemställan, 2:o) reservationen nr 15 av Kjell Mattson m. fl. samt 3:o) motionen nr 2422 av Lars Werner m. fl. i motsvarande del, och förklaradesden förstnämnda proposiiionen vara med övervägandeja besvarad. Dä Olof Johansson begärde votering upptogs för bestämmande av kontrapropositionen ånyo de båda återstående propositionerna, av vilka den under 2:o) angivna förklarades ha flertalets mening för

sig. Sedan Tore Claeson begärt votering beträffande kontrapropositionen upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren till kontraproposition i huvudvoteringen

angående civilutskoltets hemslällan i betänkandet nr 37 mom. 19 antar

reservationen nr 15 av Kjell Mattsson m. fl. röstar Ja,

den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren lill kontraproposition i nämnda votering antagit

motionen nr 2422 av Lars Werner m. fl. i motsvarande del.

Nr 159

Tisdagen den 29 maj 1979

Energibesparande åtgärder i bostadshus, m. m.

. Vid omröstning genom uppresning förklarades nertalel av kammarens ledamöter ha röstat förja-proposilionen. Då Tore Claeson begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 76

Nej - 14

Avslår - 201

I enlighet härmed blev följande voleringsproposition uppläst och godkänd:

Den som vill atl kammaren bifaller civilutskoltets hemställan i betänkandel

nr 37 mom. 19 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 15 av Kjell Mattsson

m.fl.

Ja - 214

Nej - 77

Avstår - 2

Mom. 20

Propositionergavs pä bifall lill dels utskottets hemslällan,dels reservationen nr 16 av Kjell Mattsson m. fl., och förklarades den förta proposiiionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Kjell Mattsson begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller civilutskoltets hemslällan i betänkandet

nr 37 mom. 20 röstar Ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallil reservationen nr 16 av Kjell Mattsson

m.fl.

Nr 159

Tisdagen den 29 maj 1979

Energibesparande åtgärder / bostadshus, m. m.

Ja - 207

Nej - 83

Avstår - 2

Mom. 21

Utskotlets hemslällan bifölls.

Mom. 22

Propositioner gavs pä bifall till dels utskottets hemslällan, dels motionen nr 2422 av Lars Werner m. fl. i motsvarande del, och förklarades den förra propositionen vara med övervägandeja besvarad. Sedan Tore Claeson begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som "ill alt kammaren bifaller civilutskoltets hemslällan i betänkandel

nr 37 mom. 22 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit motionen nr 2422 av Lars Werner m. fl. i

motsvarande del.

Ja - 278 Nej - 11

Mom. 23

Utskotlets hemslällan bifölls.

Mom. 24

Propositionergavs på bifall till dels utskottels hemställan,dels reservationen nr 17 av Per Bergman m. fl.,och förklarades den förta propositionen vara med övervägandeja besvarad. Sedan Birgitta Dahl begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition;

Den som vill att kammaren bifaller civiluiskottets hemslällan i betänkandel

nr 37 mom. 24 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallil reservationen nr 17 av Per Bergman

m.fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat förja-proposilionen. Dä Birgitta Dahl begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

152 141

Ja Nej

Nr 159

Tisdagen den 29 maj 1979

Energibesparande åtgärder i bostadshus, m. m.

Mom. 25

Propositioner gavs på bifall lill dels ulskollets hemslällan, dels reservationen nr 18 av Kjell Mattsson m. fl., och förklarades den förta propositionen vara med övervägande ja besvarad.

Mom. 26

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemslällan, dels utskottets hemställan med den ändring däri som föranleddes av bifall lill moiionen nr 791 av Lars Werner m. fl. i motsvarande del, och förklarades den förra propositionen vara med övervägandeja besvarad. Sedan Tore Claeson begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Den som vill all kammaren bifaller civilutskoltets hemställan i betänkandet

nr 37 mom. 26 röstar ja,

den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallil utskottets hemställan med den ändring däri

som föranleds av bifall till motionen 791 av Lars Werner m. fl. i motsvarande

del.

Ja - 281

Nej - 11

Avslår - 1

Mom. 27

Utskottets hemställan bifölls.

6 Riksdagens protokoll 1978/79:159-160

Nr 159

Tisdagen den 29 maj 1979

Anslag och riktlinjerför u-landsinformation, m. m.

§ 10 Anslag och riktlinjer för u-landsinformation, m. m.

Föredrogs utrikesutskottets belänkande 1978/79:30 med anledning av propositionen 1978/79:100, bilaga 6, lill. C 3-5, och 1978/79:113 om anslag och riktlinjer för u-landsinformation och biståndets organisation m. m. jämte motioner.

FÖRSTE VICE TALMANNEN:

I fråga om detla betänkande hålles gemensam överiäggning för samtliga punkler. Under den gemensamma överläggningen får yrkanden framställas beträffande samtliga punkter i betänkandel.

Idelföljanderedovisasendastdenpunkt, vid vilken under överläggningen framställts särskilda yrkanden.

Punkten 1 (U-landsinformalionen)

I budgetpropositionen - 1978/79:100 bil. 6 (s. 111-113) - redogjordes för SIDA:s anslagsframställning för budgetåret 1979/80 belräffande u-landsinformation och föreslogs i avvaktan på särskild proposition om riktlinjer för bl. a. u-landsinformationen att reservationsanslaget C 3. Information ökades med drygt 0,5 milj. kr. till 17,3 milj. kr. under budgeiåret 1979/80. Härav beräknades ca 11,1 milj. kr. för information genom enskilda organisationer och ca 6,2 milj. kr. för S1DA:s egen informationsverksamhet.

I den i mars månad framlagda proposiiionen 1978/79:113 om riktlinjer för u-landsinformalion och biståndets organisation m. m. hade föreslagits att reservationsanslaget C 3. Information i förhällande lill budgetpropositionens förslag ökades med ytterligare 2,6 milj. kr. till sammanlagt 19,9 milj. kr. för budgetåret 1979/80. I det föreslagna påslaget ingick en engångshöjning pä 2 milj. kr. för att bestrida kostnaderna för en vidgning av den nuvarande motlagarkretsen för generella bidrag. Av det senare föreslagna anslaget beräknades 13,6 milj. kr. för information genom enskilda organisationer och 6,3 milj. kr. för SIDA:s egen informationsverksamhet.

1 proposiiionen hade föreslagits en viss vidgning av de s. k. generella bidrag, som f n. utgick lill löntagarorganisationer och studieförbund lill atl gälla även Swedish Cooperative Centre (SCC), Lantbrukarnas riksförbund (LRF), Sveriges fiskares riksförbund (SFR), Sveriges hantverks- och indusiriorganisation (SHIO), Svenska FN-förbundet och en krislen samarbetsorganisation. Vidare hade förordats ett stående årligt bidrag till Sveriges ungdomsorganisationers landsråd (SUL).

I detta sammanhang hade behandlats

dels de under allmänna motionstiden vid 1978/79 års riksmöte väckta motionerna

1978/79:590 av Lars Werner m. fl. (vpk), vari i yrkandet 2 hemställts att riksdagen under punkten C 3. Information i bil. 6 till budgetpropositionen

skulle anslå ulöver i propositionen föreslagna belopp 2,7 milj. kr. alt ulgå lill Afrikagrupperna i Sverige och Isolera Sydafrika-kommittén,

1978/79:1205 av Gösta Bohman m. fl. (m), vari i yrkandet 10 hemställts alt riksdagen skulle uttala alt SIDA:s informationsverksamhet borde lillgodose krav på opartiskhet och saklighet,

dels de med anledning av proposiiionen 1978/79:113 väckta motionerna 1978/79:2282 av Anna Lisa Lewén-Eliasson m. fl. (s), vari i yrkandena 1 och 2 hemställts

alt riksdagen som sin mening gav regeringen till känna vad som i motionen anförts angående målen för u-landsinformalionen,

alt riksdagen skulle avslå förslaget alt utvidga systemet med generella bidrag lill u-landsinformalion att gälla Lantbrukarnas riksförbund (LRF), Sveriges fiskares riksförbund (SFR) och Sveriges hantverks- och industriorganisation (SHIO), samt

Nr 159

Tisdagen den 29 maj 1979

Anslag och riktlinjerför u-landsinformation, m. m.

1978/79:2283 av Bo Siegbahn (m) och Per Petersson (m), vari hemställts

atl riksdagen beslutade alt av medel under reservationsanslaget C 2. Bilateralt utvecklingssamarbete, posten Ofördelad reserv, för budgetåret 1979/80 bemyndiga regeringen att ta i anspråk högst 600 000 kr. för Information,

att riksdagen gav regeringen till känna vad som i motionen anförts rörande fördelning och användning av informalionsbidrag lill enskilda organisationer, speciellt en översyn av fördelningsnyckeln för generella bidrag och en granskning av att lämnade bidrag användes pä etl sätt som överensstämde med u-landsinformationens syften,

atl riksdagen hos regeringen skulle anhålla alt en allmän informationsberedning med del snaraste tillsattes i enlighet med riktlinjerna i SOU 1977:73,

all riksdagen beslulade all de medel som f n. användes av SIDA för utgivande av tidskriften Rapport från SIDA i stället reserverades för en informations- och debattidskrift av samma slag, atl utges enligt de riktlinjer som angetts i moiionen.

Utskottet hemställde

atl riksdagen förklarade motionen 1978/79:1205, yrkandet 10, besvarad med vad utskottet i belänkandet anfört,

alt riksdagen förklarade motionen 1978/79:2282, yrkandet 1, besvarad med vad utskottet anfört,

alt riksdagen med bifall till propositionen 1978/79:113 i denna del skulle avslå moiionen 1978/79:2282, yrkandet 2,

alt riksdagen skulle avslå motionen 1978/79:2283, yrkandet 2,

att riksdagen förklarade motionen 1978/79:2283, yrkandei 3, besvarad med vad utskottet anfört,

alt riksdagen skulle avslå motionen 1978/79:2283, yrkandei 4,

att riksdagen i övrigt godkände de principer för och den inriktning av

Nr 159

Tisdagen den 29 maj 1979

Anslag och riktlinjerför u-landsin formation, m. m.

svensk u-landsinformation som förordats i propositionen 1978/79:113,

atl riksdagen med bifall till budgetpropositionens förslag och med avslag på motionen 1978/79:590, yrkandei 2, lill Information för budgetåret 1979/80 anvisade ell reservationsanslag av 17 300 000 kr.,

att riksdagen med bifall till förslag härom i propositionen 1978/79:113 och med avslag på motionen 1978/79:2283, yrkandei 1, bemyndigade regeringen alt av medel under reservationsanslaget C 2. Bilateralt utvecklingssamarbete, poslen Ofördelad reserv, för budgetåret 1979/80 la i anspråk högsl 2 600 000 kr. för Information.

Reservation hade avgivils beträffande folkrörelsernas och övriga organisationers u-landsinformalion av Anna Lisa Lewén-Eliasson, Erik Adamsson, Sture Palm, Mats Hellström, Gertrud Sigurdsen, Jan Bergqvist och Axel Andersson (samtliga s) som ansett alt utskottet under 3 bort hemslälla

all riksdagen med bifall lill moiionen 1978/79:2282, yrkandet 2. och med ändring av propositionen 1978/79:113 som sin mening gav regeringen till känna vad reservanterna anfört angående folkrörelsernas och övriga organisationers u-landsinformation.

Vid denna punkt hade avgivits elt särskilt yttrande beträffande folkrörelsernas och övriga organisationers u-landsinformalion av Allan Hernelius (m) och Ingrid Sundberg (m).

JAN BERGQVIST (s):

Herr talman! Del internationella medvetandet är i dag större än någon gång tidigare i vårt lands historia. Ändå är del bara etl frö till vad det kunde vara.

Hur myckel orkar vi ta ät oss av världens nöd? Vi kanske sitter där hemma framför TV-n och kopplar av efler Jobbet. Och sä tränger sig världens elände in i vardagsrummet: de svältande barnen, flyktinglägren, krig, förtrjxk och förtvivlan.

Hur mycket av det tränger igenom vår känslohud? Åtskilligt skjuter vi ifrån oss. Men en del kan inte undgå att tränga sig igenom - trots avstånden som annars dämpar.

Ofta griper oss då vanmakten; skuldkänslorna kommer krypande för att vi är så gynnade. Men sedan? Ja, vi kanske försöker ruska av obehaget. Vi kanske ger några tior till en insamling eller någol liknande. Men sammanhanget - meningen - hittar vi inte.

Molande skuldkänslor tar kraft, men de leder inte vidare. Information och påverkan måste länkas till aktivitet och engagemang, au vi får vara med och förändra även om det bara gäller en enda punkt, att vi får hjälp atl förstå sambandet mellan u-landsmänniskans liv och vårt eget liv, att vi flr öppna ögonen för atl världens öde också är vårt eget öde. Skall u-landsinformationen finna sin mening, då måste den nå det frö till solidaritet som vi bär inom oss, då måste den kopplas lill ett engagemang som gäller mitt Jobb, min förening eller milt liv i övrigt.

Hur myckel av världens problem som vi kan ta lill oss och vad vi kan använda den informationen till beror försl och främst påjölkrörelserna och deras arbete. Skall del svenska samhället genomsyras av solidaritet med de fattiga och förtryckta folken, då måste folkrörelserna sätta sin prägel på samhällsutvecklingen, dä måste de cyniska värderingar som föds av de kalla privata vinstintressena trängas tillbaka lill förmän för de värderingar som springer fram ur folkrörelserna. Därför var det en bra grund för u-landsinformaiionensom murades under den socialdemokratiska regeringens lid. Den grunden hålleratt bygga vidare på. Del varorganisaiionerna som fick den centrala rollen i den informationsplan som arbetades fram i början av 1970-lalet. Deras andel av de växande informationspengarna skulle öka undan för undan. I dag har de drygt två tredjedelar av de statliga anslagen.

Det är svårt att informera om de internationella sammanhangen, och det är ännu svårare alt påverka och förändra attityder. Därför måste u-landsinformalionen i stora drag bedömas ha varit framgångsrik. Det gäller både för organisationerna och för SlDA:s egen informationsverksamhet.

De internationella kunskaperna är i dag både bredare och djupare än förut. Vår u-landsopinion är starkare, och den står sig ganska bra i jämförelse med opinionen i andra länder. Men vi kan inle slå oss lill ro med vad som äsladskommiis. Tvärtom, vi vet inte hur hållfasi u-landsopinionen arom den utsätts för allvarliga påfrestningar. Vad som väcker farhågor just nu är tecknen pä hårdnande motsättningar mellan invandrare och den övriga svenska befolkningen.

Det forisatta arbetet med u-landsinformaiion bör utgå ifrån att dagens internationella medvetande bara är den första gnistan till morgondagens solidaritet.

Socialdemokraterna har i den bislåndspolitiska utredningen drivit på för alt förbättra och ulveckla u-landsinformalionen. De förslag och motiveringar som utrikesutskottet nu för fram överensstämmer i stort sett med vår linje. Det betyder samtidigt tummen ner för den vidlyftiga reservation som moderaterna fogat till den bislåndspolitiska utredningen.

På en punkt använder de borgeriiga partierna sin majoritet för all brutalt köra över flertalet av remissinstanserna. Där protesterar socialdemokraterna. Frågan gäller vilka organisationer som skall fl stöd lill sin u-landsinformation Just i form av de s. k. generella bidragen.

Visst kan del vara en fördel för en organisation alt garanteras en viss summa pengar varje är. Det ger trygghet och långsiklighet i planeringen. Det ger frihet under ansvar i verksamheten. Ändå vill ingen, såvitt jag vet, sträcka ut de generella bidragen lill alla organisationer som kan fä statliga pengar för u-landsinformation. Tvärtom talar man i alla läger om restriktiviiet när del gäller att bestämma den krets som får generella bidrag.

Om man skulle gå med på allmänna bidrag lill alla tänkbara organisationer utan att i förväg pröva vilken verksamhet de kommer att driva, så blir det förmodligen starisignalen till en ihållande dragkamp om pengarna. Myckel av den kraft som behövs i själva informationsverksamheten skulle ödas i

Nr 159

Tisdagen den 29 maj 1979

Anslag och riktlinjerför u-landsinformation, m. m.

Nr 159

Tisdagen den 29 maj 1979

Anslag och riktlinjerför u-landsinformation, m. m.

kampen om atl fl mesta möjliga generella bidrag. Alt försöka stryka ut de otillräckliga informationspengarna som tunn fernissa över Organisationssverige skulle missgynna organisationer som vill göra extra insaiser, del skulle försvåra satsningar på stora projekt och det skulle totalt sett göra informationen svagare.

Nu föreslås att generella bidrag skall gä inte bara till de centrala löntagarorganisationerna och de godkända bildningsförbunden utan ocksä till en del andra.

Det gäller Svenska FN-förbundet, den kooperativa stiftelsen för utvecklingssamarbete och en krislen samarbetsorganisation. Vidare föresläs att SIDA skall ge elt stående bidrag till Sveriges ungdomsorganisationers landsråd. Allt detta är socialdemokraterna med på. Del rör sig här om organisationer som har förutsättningar för en omfattande u-landsinformalion och som dessutom har klara och entydiga gränser till resten av Organisationssverige. Däremot tror vi att de borgerliga är pä fel väg närde i motsats till remissopinionen vill ge generella bidrag också lill Lantbrukarnas riksförbund, Sveriges fiskares riksförbund och Sveriges hantverks- och indusiriorganisation.

Vi anser au dessa organisationer både kan och bör bedriva u-landsinformalion. Vi anser del också vara rimligt all de får statliga informaiionspengar. Men del är inte del saken gäller. Frågan är: Skall de få bidrag i just den generella formen?' Då hamnar vi på de hopplösa gränsdragningarnas sluttande plan: Varför skall fiskarena få men inte trädgårdsmästarna? Varför skall hantverks- och induslriorganisaiionen få men inle ell tjogtal andra näringsorganisaiioner? Varför skall det producenikooperaiiva LRF få men inte del konsumenikooperativa KF?

Tar vi stegel ut i de oklara gränsernas område vet vi inte var vi hamnar till slut, och då är del inte säkert alt del i längden går alt klara den fasthet och stadga som även de borgerliga partierna säger sig vara för.

När del sedan gäller biståndets organisation beklagar vi alt regeringen inte lyckades få fram förstärkningar av långsiktsplaneringen och utredningsarbetet vid SIDA.

Med tanke på de stora krav som kommer atl ställas pä biståndsorganisationen under 1980-talel ger utrikesutskottet regeringen bakläxa och ger till känna atl ökad vikt bör läggas vid lednings-, långsiktsplanerings- och utredningsfunkiionerna. Del kan inte vara utskottets sak att ta upp enskilda tjänster eller organisaiionsiekniken, utan det får regeringen göra elt nytt försök atl reda ut.

Herr talman! Jag ber att få yrka bifall till reservationen och i övrigt bifall lill utskottets hemställan.

INGRID SUNDBERG (m);

Herr talman! Genom dagens beslut kommer anslaget lill u-landsinformation att höjas avsevärt. Närmare 20 miljoner kommer att avsättas för detta ändamål. Troligen uppnås därmed det maximala belopp som i dagens läge kan användas för sådan information, eftersom det dels finns gränser för

människors förmåga atl la emot information, som Jan Bergqvist också pekade på, dels uppstår svårigheter av administrativ art.

Det har också blivit nödvändigt atl låta en allt slörre del av anslagen gå lill enskilda organisationer för atl de med sina personella resurser skall kunna bidra till all informationen verkligen når ut. SIDA skulle knappast ensam klara den upplysning och information som är nödvändig och vilken bidrar lill alt öka kunskaperna om förhållandena i tredje världen men också om omfattning, verkan och resultat av vårt bistånd.

Moderata samlingspartiet har i moiionen 1205 understrukit vikten av att SIDA:s information präglas av opartiskhet och saklighet. Alt så inte alltid varit fallet finns det vittnesbörd om. Utskottet har instämt i detta molionskrav och betonar atl sakligheten är särskilt betydelsefull eftersom SIDA-maierialel måste kunna tjäna som faktabas för alla övriga parter.

De enskilda organisationernas information står i högre grad fri frän kravet pä opartiskhet, eftersom varje organisation helt naturligt låter egna värderingar och uppfattningar komma fram i sin verksamhet. Det gäller också när man informerar om u-länder och bistånd. Frän vissa håll bedrivs t. ex. en skräckinformation om länder i Latinamerika, medan brott mot mänskliga rättigheter i socialiststater förtigs.

Som elt fritt och demokratiskt land har vi råd till mångsidighet i informationen. Det vore mig fjärran atl vilja påverka enskilda organisationer i deras på ideologisk grund byggda informationsverksamhet. Det skulle dessulom vara lönlöst.

Däremol harjag och andra med mig rätt att kräva att fördelningen av de medel som skulle användas för information grundas på regler som är rättvisa och som tillgodoser kravet på opartiskhet. Så är inte fallet med de mer än 13 milj. kr. som anslås lill enskilda organisationer, och särskilt gäller delta de medel som fördelas mellan studieförbunden efter en särskild fördelningsnyckel. Allan Hernelius och Jag har därför i ell särskilt yttrande krävt en översyn av dessa fördelningsregler. Uiskouet säger emellertid au uiskouei inte har anledning ifrågasätta de etablerade principerna på delta område, något som således Allan Hernelius och jag gör i värt särskilda yttrande.

Litet bakgrundshistoria:

fattades första gången beslut om en fördelningsnyckel för informationsmedel lill studieförbunden - anslaget var dä obetydligt mer än 1 milj. kr. Principen var krånglig, och studieförbunden var inte enhälliga i fattandet av beslutet. Motförslag lades också fram om etl system som mera var baserat på förbundens verksamhet.

föreslog ABF att antalet medlemmar skulle ligga lill grund för fördelningen. Då hade anslaget tredubblats. ABF hade genom kollektivanslutning av fackföreningsförbund, pensionärsorganisationer, hyresgästförbund m. fl. 5 296 000 medlemmar. En person som var medlem i flera av dessa olika organisationer kom därigenom atl dubbel- eller flerdubbelräknas som underlag för fördelningen av informationsmedlen. Alt så var fallet visas av atl antalet uppgivna medlemmar i ABF vid den tiden var större än det totala antalet svenskar mellan 16 och 70 år. Tillsammans hade studieförbun-

Nr 159

Tisdagen den 29 maj 1979

Anslag och riktlinjerför u-landsln-formatton, m. m.

Nr 159

Tisdagen den 29 maj 1979

Anslag och riktlinjerför u-landsinformation, m. m.

den 9,1 miljoner medlemmar. Siffran lär i dag vara 12 miljoner.

Enligt ABF:s förslag skulle de tilldelas 58 % av informaiionsmedlen. Medborgarskolan lade fram etl förslag som grundades pä verksam-hetsintensiteten. När man skulle beslula blev det stormiga sammanträden, och del framkom olika uppfattningar på olika håll. Man anförde alt principerna för medlemsregistrering växlade kraftigt mellan olika studieförbund. Många s. k. medlemmar hade över huvud taget ingen som helst kontakt med studieförbunden. All ABF kämpade hårt kan man förstå. Del gällde åtskilliga hundratusentals kronor. Folkuniversitetet anförde all av samtliga kriterier för anslagsberäkning är medlemsantalet i studieförbunden det minst relevanta.

ABF återkom 1976 men blev nedröstat, varefter beslutet rycktes upp igen dä tillräcklig majoritet inte hade funnits. Folkbildningsförbundet fick så gå till SIDA 1976 utan atl kunna lämna eget förslag om beräkningsgrund. Av intresse äralt Vuxenskolans tidskrift Impuls i en artikel den lOjuli 1976 starkt kritiserade metoderna all använda medlemsantalet som beräkningsgrund. I artikeln påpekas alt ABF, som fltt 42 96 av medlen, endast redovisade 18 96 av studiecirklarna, medan Vuxenskolan, som fick 15 9fi av informations-anslaget, redovisade 27 96 av studiecirklarna.

Sedan SIDA fastställde beräkningsgmnderna efter särskilda principer, där medlemsantalet ligger som grund för 22,5 96, har ingenting hänt merän all de övriga studieförbunden har konstaterat atl det inte lönar sig alt bråka mer.

Herr lalman! Allan Hernelius och jag har emellertid med värt särskilda yttrande velat peka pä de rådande missförhållandena och kanske också ge dem som inte är nöjda med de nu gällande fördelningsgrunderna litet råg i ryggen.

1 övrigt berjag att fä yrka bifall till utskottels hemställan.

Förste vice talmannen tillkännagav att anslag utfärdats om sammanträdels fortsättande kl. 19.30.

JAN BERGQVIST (s) kort genmäle:

Herr talman! När moderaterna talar om den politiska kollektivanslutningen brukar de av någon anledning glömma all det finns en fullständig reservationsrätt.

Jag känner några ungdomar i Göteborg som dansar folkdans och som har blivit kollektivanslutna lill moderaternas studieförbund Medborgarskolan. Men de har tyvärr ingen reservationsrätt.

Sedan villjag konstatera alt moderaterna blåste väldigl i stridslurarna i sin reservation i den biståndspolitiska uiredningen, men nu är det bara ett pip kvar. Moderaterna har inte ens ett eget yrkande.

INGRID SUNDBERG (m) kort genmäle:

Herr talman! Jag berörde inte alls kollektivanslutningen som princip. Del har funnits tillfälle atl göra del i andra sammanhang. Milt anförande har

handlat om det felaktiga i alt använda studieförbundens medlemsantal som grund vid fördelningen av anslag. Del är någol hell annat. Av Jan Bergqvists anförande kunde man fä uppfattningen att han menar alt kollektivanslutningen, även om han gillar denna,Jusl därför au den på detta sätt kan förekomma inom olika studieförbund är olämplig som beräkningsgrund.

Herr lalman! I övrigt vill jag erinra om att den bislåndspolitiska utredningen tillsattes av en socialdemokratisk regering som också satt när uiredningen framlade sitt betänkande. Sedan frågorna behandlals har vi haft en borgerlig irepartiregering, och nu har vi en folkpartiregering.

Nr 159

Tisdagen den 29 maj 1979

Anslag och riktlinjerför u-landsinformation, m. m.

JAN BERGQVIST (s) kort genmäle:

Herr talman! Det är ändå värdefullt atl Ingrid Sundberg nu medger alt
samtliga studieförbund använder sig av kollektivanslutning. 1 det särskilda
yttrande som moderaterna har i utrikesuiskotteis betänkande står det
nämligen: "Genom all en organisation kan tillämpa en princip om kollektiv
anslutning - ." Det gäller således alla studieförbund.

INGRID SUNDBERG (m) kort genmäle:

Herr lalman! Jag kanske skulle förklara att jag känner till vävcirklar, folkdanslag och andra sammanslutningar som bedriver en form av studiecirkelverksamhet, lät vara inom konstnärligt område, och därmed utnyttjar Medborgarskolan. 1 flera av de fallen låter man gruppen ansluta sig till studieförbundet. Men, herr lalman, vad Jag vet har Medborgarskolan inga organisationer kollektivanslutna till sig pä samma sätt som ABF. Dessutom kan en cirkel eller grupp pä 30-40 människor-det är de fallen jag känner till -knappast Jämföras med 5,3 miljoner människor när del gäller beräkning av underiaget för bidrag.

Förste vice talmannen anmälde atl Jan Bergqvist anhållit att till protokollet fä antecknat atl han inte ägde rätt till ytteriigare replik.

BERTIL MÅBRINK (vpk):

Herr talman! Vpk har i motionen 590, yrkandet 2, begärt atl riksdagen under punkten C 3. Information i bil. 6 till budgetpropositionen utöver i proposiiionen föreslagna belopp anslår 2,7 milj. kr. som skall utgå lill Afrikagrupperna i Sverige samt kommittén Isolera Sydafrika.

De nämnda organisationerna har salt i gång en omfattande upplysnings-kampanj om apartheidsysiemel i Sydafrika. I arbetet deltar ett stort antal av de politiska och religiösa ungdomsorganisationerna i Sverige.

Vi menar alt det är viktigt att denna informationskampanj ges etl sådant stöd att den när ut till varie människa i detta land -detta inte minst med tanke på all regeringen lagt fram eu lagförslag som avser all försvåra nyinvesteringar i Sydafrika för svenska företag. Men kampanjen är också viktig därför att bl. a. svenska massmedia inte pä elt tillfredsställande säll informeral om kampen och siluationen i södra Afrika.

Nr 159

Tisdagen den 29 maj 1979

Anslag och riktlinjerför u-landsinformation, m. m.

Ulskotlei avstyrker värt yrkande genom atl hänvisa lill au informations-anslaget höjs med 2,6 milj. kr., alltså ungefär den summa som vi begärt. Men den höjning som föreslås av regeringen och utskottet skall användas för all öka antalet organisationer som erhåller generella bidrag - och bland dessa finns som bekant inle Afrikagrupperna.

Jag vill med de här orden yrka bifall lill motionen 590, yrkandei 2.

DAVID WIRMARK (fp):

Herr talman! I betänkande nr 30 från utrikesutskottet behandlas frågan om anslag och riktlinjer för u-landsinformalion och biståndets organisation. Till grund för del betänkandet ligger dels regeringens förslag i budgetpropositionen beträffande u-landsinformation, SIDA.s administration och biståndsutbildningsnämnden, dels del förslag som regeringen lagt fram i den särskilda propositionen belräffande riktlinjer för u-landsinformation och biståndsverksamhetens organisation. Särpropositionen grundar sig i sin lur på bislåndspolitiska utredningens tvä betänkanden U-landsinformaiion och Internationell solidaritet samt Biståndets organisation.

Inom de båda ämnesområdena är det bara mindre justeringar som föresläs. I stort sett rör det sig om en bekräftelse av riktigheten och önskvärdheten beträffande redan påbörjad utveckling och praxis för verksamheten.

Jag kan alltså hålla med Jan Bergqvist när han säger all en bra grund har lagts under den socialdemokratiska regeringens lid och alt den håller för alt bygga vidare på.

Vad gäller u-landsinformationen konstateras nu i proposiiionen alt

"informationsverksamhetens mål och syften har präglats av en

betydande kontinuitet". Målet är enligt propositionen "alt utveckla människors kunskaper om och intresse för förhållanden av betydelse för u-ländernas utveckling. Därmed kan engagemanget för Sveriges internationella solidariteispoliiik fördjupas."

Det slås fast att SIDA liksom hittills skall vara det statliga organet för u-landsinformationen, liksom alt SIDA och de organisationer, som mottar den största delen av anslaget, har skilda roller i det opinionsbildande arbetet.

Genom dagens beslut kommer riksdagen alt ställa sig bakom propositionens uttalande, att satsningen på löntagarorganisaiioner, studieförbund och enskilda organisationer varit riktig och alt den satsningen förmodligen bidragit till atl förstärka u-landsengagemanget i Sverige.

Vidare uttalas i propositionen alt organisationerna har kunnat bedriva u-landsinformation i mycket fria former och utifrån de olika värderingar och samhällsuppfattningar som präglar varje enskild organisation. Departementschefen anser alt den ansvarsfördelningen bör kvarstå väsentligen oförändrad. Av vikt är atl utrikesministern i proposiiionen särskilt vill betona betydelsen av all slödel lill mindre organisationer fortsätter atl utökas. Han uttalar: "Dessa organisationers verksamhet är av stort värde för att fördjupa engagemanget för Sveriges internationella solidaritetspolitik."

Jag vill säga lill Bertil Måbrink att den överfly ilning som sker av medel från

elt anslag till etl annat innebär atl vi ger generella bidrag till ett utökat antal organisationer. Det medför all vi får ungefär en halv miljon kronor mer på det anslag, varifrån de mindre organisationerna efler ansökan kan få bidrag. Även för dessa sker det alltså en väsentlig utökning.

Del föreslås en väsentlig utvidgning av del generella bidragssystemet. Svenska FN-förbundet flrgenerellt bidrag,även Swedish Cooperative Centre och en planerad kristen samorganisaiion. SUL, dvs. Sveriges Ungdomsorganisationers Landsråd, flr garanterad planeringstrygghei genom elt stående årligt bidrag.

Vad beträffar dessa organisationer är vi eniga i utskottet. Striden står belräffande den utvidgning som föresläs av bidragen lill LRF, Sveriges fiskares riksförbund och SHIO. Socialdemokraterna har reserverat sig på denna punkt.

Alla dessa tre organisationer arbetar inom områden som är viktiga ur biständssynpunki. Landsbygdskooperalionen och landsbygdens utveckling är etl huvudinslag i vårt biståndsarbete. Fiskeinsalserna är ofta väsentliga för mottagarländerna. Utvecklingen av småindustri och hantverk är ocksä viktig för att man skall kunna åstadkomma en balanserad utveckling i mottagarländerna. Genom generella bidrag kan organisationerna bygga upp en u-landsinformalion som ökar och befäster medlemmarnas intresse och som stärker dessa organisationers förmåga att lämna bistånd.

I ett läge där utvecklingssamarbetet breddas till all bl. a. engagera mindre industri och fiske ärdet väl ändå naturligt all öka informalionsbidragen lill de organisationer som företräder dessa verksamheter. Det är lika viktigt att nå dessa grupper i vårt samhälle med u-landsinformation som del är au nå löntagarna. Det finns alltså ingen anledning all särbehandla löntagarna genom att bara ge deras organisationer generella bidrag. Hantverkaren, bonden eller fiskaren bör ha samma rätt lill u-landsinformation som arbetaren eller tjänstemannen. Prästen och läraren har del redan, eftersom de genom SACO/SR har fati generellt bidrag genom sin fackliga organisation sedan systemets början.

Till Ingrid Sundberg villjag säga att ulskotlei inte ansett alt riksdagen bör gå in och peta pä reglerna för fördelning av anslagen. Det ankommer pä SIDA:s styrelse alt avgöra medlens fördelning efter förslag från beredningen för u-landsinformation. Hittills har dessa frågor avgjorts av SIDA efter ell samråd med organisationerna, och dei är ett system som bör fortsätta enligt utskottet. Jag vill erinra fru Sundberg om atl antalet medlemmar i medlemsorganisationerna bara är ett av de fyra kriterier för fördelningen som i dag tillämpas. När vi införde detla system och bestämde oss för en någol ändrad bedömningsgrund visade del sig all skillnaden då del gällde utslaget i form av bidrag för de olika studieförbunden blev mycket liten i förhällande lill tidigare.

Om någon av Ingrid Sundbergs argumentering fick intrycket au antalet medlemmar ger elt 100-procentigt utslag i bidragen, sä är delta fel. Jag är säker på att det inte var Ingrid Sundbergs mening, men en del av hennes argumentation kunde ändå missförstås på den punkten.

Nr 159

Tisdagen den 29 maj 1979

Anslag och riktlinjerför u-landsinformation, m. m.

Nr 159

Tisdagen den 29 maj 1979

Anslag och riktlinjerför u-landsinformation, m. m.

Jag vill också understryka att utskottet än en gång slår fast att en rad skäl talar för inrättande av en allmän beredning i internationella och utrikespolitiska frågor och alt effektiviteten i informationsälgärderna i sådana frågor skulle öka, om en dylik beredning inrättades. Detta konstaterande som svar på en moderatmotion innebär en klar meningsyttring från riksdagen till förmän för att en sådan beredning bör inrättas. Det samråd som nu försiggår med berörda organisationer kan därför ske med en klar riktning angiven av riksdagen.

Vad gäller biståndets organisation är betänkandet enhälligt. Del är ganska naturligt, eftersom inga radikala förändringar påyrkats av bislåndspolitiska utredningen,då del förväntas att det direkta utvecklingssamarbetet underde närmaste åren kommer att ske huvudsakligen i de former som nu tillämpas. Samtidigt understryks i både propositionen och ulskottsbetänkandet behovet av fiexibililel i SIDA:s arbetsformer och av en anpassning lill ofta snabbi uppkommande nya arbetsuppgifter liksom till de ändrade krav som en svår och varierande arbetsmiljö ställer. Därför understryker utskottet behovet av att fortlöpande diskutera och se över organisation och ledningsmeloder. Med hänsyn härtill är det, som utredningen och departementschefen i propositionen understryker, önskvärt atl SIDA liksom hittills lämnas frihet att själv besluta om de administrativa formerna för arbetet.

Organisatoriskt sker nu en förstärkning av SID A både på bislåndskonioren och här hemma. Det är en välbehövlig personalförstärkning. Anslagsmässigt betyder del att ulöver budgetpropositionens förslag nu anslås nästan 5 milj. kr. till personal förstärk ningar.

Under 1970-talel har,allteftersom viktiga samarbetsfrågor med u-länderna utanför biståndsområdet identifierats, en rad olika samarbetsorgan utvecklats. Utskotiet konstaterar här att en lämplig och fungerande rollfördelning vuxit fram. Del ärockså därför som bara lätta organisatoriska justeringar nu görs. Ulbildningsberedningen, som i huvudsak svarar för administrationen av det bredare samarbetet, fiy Ilas över till UD från utbildningsdepartementet, och SAREC - dvs. beredningen för u-landsforskning - övergår till all bli ett permanent organ med särskild instruktion. Dess klart markerade forsknings-identitet slås fast, likaså dess nära samverkan med SIDA.

Förutsättningarna för samordning förbättrades i och med all del departementala ansvaret för bisländsanslagen 1970 samlades i eu enda departement, nämligen UD. Nya organ bör, som bislåndspolitiska utredningen påpekar, naturligtvis inrättas bara om det finns starka skäl härför. Utskottet stryker nu under vikten av atl behovet av samordning mellan berörda organ fortlöpande uppmärksammas. Inte minst är detta angelägel når det blir fråga om nya institutionella engagemang och arbetsuppgifter.

Herr talman! Med delta vill Jag yrka bifall till utskottets förslag pä alla punkter.

INGRID SUNDBERG (m) kort genmäle:

Herr lalman! När man lyssnade pä David Wirmark kunde man få den uppfattningen all del som SIDA:s styrelse hanterar med eller utan samråd

skall riksdagen inle lägga sig i. Jag vill då erinra David Wirmark om att i den mån riksdagen har uttalat något i denna fråga är detta inle utanför reglerna.

Jag vill vidare erinra om att Jag i milt anförande påpekade att till grund för beräkningen ligger medlemsantalet i studieförbunden, som svarar för 22,5 96 av beräkningsunderlaget.

I övrigt vill Jag erinra om att det är del David Wirmark närstående studieförbundet Vuxenskolan som har påtalat de felaktigheter, eller ibland t. o. m. orimligheter, som man kan finna i den fördelningsmeiod som nu gäller. Vi har, herr lalman, inte ställt någol yrkande på den punkten, men del kan vi kanske göra senare, när vi mera ingående fltt konstaterat uppfattningen i den här frågan hos samtliga studieförbund.

Nr 159

Tisdagen den 29 maj 1979

Anslag och riktlinjerför u-landsinformation, m. m.

JAN BERGQVIST (s) kort genmäle:

Herr talman! Jag beklagar atl David Wirmark inle ville diskutera de gränsdragningsproblem som kan uppslå, om man nu ger sig ul på del här oklara fallet.

Jag tog några exempel på nya organisationer som kan komma in med begäran om generella bidrag och sade att hela systemet kan komma att slitas sönder av en dragkamp om generella bidrag. Jag tror del är viktigt alt vi diskuterar den saken.

Sedan lycker jag att David Wirmark var litet väl demagogisk när han undrade varför inte ocksä hantverkaren, bonden och fiskaren skulle fä möjligheter till information - underförstått att de i dag inte har chans alt fl information. Delta är alldeles fel.

Vi kan som etl exempel ta LRF. Det ärju sä all både LRF och KF ingår som de största samarbetspartnerna i den kooperativa stiftelsen för utvecklingssamarbete. Denna stiftelse skall nu fä elt generellt bidrag. Dessutom kan LRF få särskilda projektpengar. Detta borde väl vara intressant alt diskutera, om LRF nu vill bygga upp en ambitiös informationsverksamhet, vilket Jag hoppas. Ger man generella bidrag över hela linjen och inte flr ordning och fasthet i systemet, då finns risken att LRF inte kan få tillräckligl med pengar till bra projekt därför att anslaget är utspritt på så förfärligt mänga generella bidrag alt informationen kommer att förlora i styrka.

DAVID WIRMARK (fp) kort genmäle:

Herr talman! Det är rikligt att gränsdragningen är elt problem, men redan det faktum atl vi gör ändringar i den -en del av dem i enighet - här i dag tyder på alt den nuvarande gränsdragningen inte har varil helt utan problem.

Det förslag som utredningen kom med och som omfattar generella bidrag lill SHIO, LRF och Sveriges fiskares riksförbund är analogt med det förslag till anslag inom vuxenutbildningen som antogs av 1976/77,års riksdag. Reglerna för bidrag till uppsökande verksamhet på arbetsplatser ändrades då så atl anslag för den verksamheten också skall utgå generellt till de här tre organisationerna.

Jag vill alltså inte förneka alt det kan uppstå gränsdragningsproblem även i

Nr 159

Tisdagen den 29 maj 1979

Anslag och riktlinjerför u-landsinformation, m. m.

framliden, men det är principiellt inget nytt problem och del blir inte värre genom denna utvidgning. Här har vi faktiskt rättal till en orättvisa som har funnits i det hittillsvarande systemet.

Till Ingrid Sundberg vill jag säga att Jag citerade utskottet när det gällde reglerna för hur medlen till studieförbunden skall fördelas. Utskotiet säger att del ankommer på SIDA:s styrelse atl avgöra om medlens fördelning efter förslag från beredningen för u-landsinformalion och tycker inte alt det systemet skall ändras. Det tycker'inte Jag heller. Det skulle bli ganska oregeriigt om vi här i riksdagen skulle detaljbesluia hur myckel den och den organisationen skulle få.

F. ö. ärdet min personliga åsikt alt den bedömningsgrund som man nu har kommit fram till i fråga om studieförbunden nog är en ganska bra kompromiss. Att lyfta ul en enda faktor och ha en slor debatt kring den tror Jag inle gagnar saken - medlemsantalet svarar faktiskt bara för en fjärdedel av bedömningsgrunden.

JAN BERGQVIST (s) kort genmäle;

Herr talman! Del är ändå etl faktum att fiertalet remissorgan har gäll emot utvidgningen till LRF, SHIO och Sveriges fiskares riksförbund.

Vad svarar David Wirmark när trädgårdsmäslarna kommer och säger atl "vi vill också ha generella bidrag", när etl 20-lal andra näringsorganisationer säger atl "vi sysslar också med småindustri, vi vill ocksä ha generella bidrag"? Vad svarar David Wirmark när handikapporganisationerna säger alt "vår verksamhet är av stor betydelse för biståndsverksamhet, katastrofhjälp och sådani", när Röda korset. Lutherhjälpen, KF begär generella bidrag?

En utvidgning som kan klart avgränsas så all man fortfarande har möjlighet att satsa pengar på stora projekt kan vara riktig, men när man utvidgar systemet lill att gälla organisationer som inte har några särpräglade gränser i Organisalionssverige blir det problem, och risken är atl de problemen blir mycket stora.

DAVID WIRMARK (fp) kort genmäle:

Herr lalman! Jag har medgivit att det i dag finns gränsdragningsproblem och att det även efter dagens beslut kommer att finnas sådana.

När nya organisationer begär bidrag får vi ta ställning till deras önskemål mol bakgrunden av de fakta som de presenterar. De tre organisationer som socialdemokraterna i dag motsätter sig skall få bidrag arbetar inom områden som är mycket vikliga för biståndsverksamheten. Vi har stora och viktiga fiskeprojekt i många av mottagariänderna. Vi vet att i de flesta moltagariän-derna är landsbygdsutvecklingen och Jordbrukskooperationen etl av de största biståndsområdena. Vi vet också att för att fl i gång en balanserad utveckling är småindustri och hantverk viktiga. Då är del väl rimligt att vi även på informationssidan ser lill att dessa organisationers medlemmar har samma möjligheler som andra grupper i samhället atl bli välinformerade.

Jag för min del berörs illa av anspråken på atl enbart löntagarorganisationerna skall ha de generella bidragen.

Förste vice talmannen anmälde att Jan Bergqvist anhållit att till protokollet få antecknat alt han inte ägde rätt till ytteriigare replik.

STURE KORPÅS(c):

Herr lalman! Bakom det betänkande och därmed den proposilion vi nu behandlar ligger, som det tidigare har påpekats, biståndspolitiska utredningens två sista betänkanden, dels det om u-landsinformation, dels det om biståndets organisation. Jag beklagar att regeringen valt all göra minsta möjliga av utredningens mycket försiktiga förslag lill anpassning av bistånds-förvaltningens organisation. På SIDA lär man tala om regeringens proposition som råttan - berget födde en råtta.

Under utredningsarbetet, som skedde under nära medverkan av SIDA:s ledning och personal, kom del fram goda idéer om hur biständsförvaltningen fortsatt skall kunna anpassas till en förändrad bisiåndsbild. Jag hoppas verkligen atl denna idéaktivitet skall fa fortsätta atl mogna lill praktiska ny lösningar och inle nu passiviseras av del bleka regeringsförslaget. Eftersom del emellertid inte är riksdagens sak att mot regeringen föreslå inre reformer av ämbetsverk och departement, nöjer Jag mig med denna kommentar till Ulskotlsbetänkandels organisationsdel.

I stället skall ocksä Jag något ägna mig åt den bil av informalionsdelen som tas upp i den socialdemokratiska reservationen, så flr vi se om vi ändå inte flr rälsida på denna fråga.

Sedan flera är har det utgåli generella bidrag till studieförbunden och löntagarorganisationerna förderas u-landsinformaiion lill sina medlemmar. Man kan observera att del har skett samtidigt till studieförbunden och löntagarorganisationerna, vilket har gjort del möjligt för löntagarorganisationerna all lämna dessa pengar till sina studieförbund och därmed öka deras resurser. Utredningen och proposiiionen föreslår, som vi har hört, en utökning till fler organisationer. Socialdemokraterna i utskottet vänder sig emellertid i en reservation emot att Lantbrukarnas riksförbund (LRF), Sveriges fiskares riksförbund (SFR)och Sveriges hantverks- och indusiriorganisation (SHIO) skall fl sådana generella bidrag. De är, säger man, inte med löntagarorganisationer jämförliga fackliga organisationer. Del kan inle gärna bestridas alt de är fackliga organisationer. De fungerar som sådana och upplevs som sådana av sina medlemmar. Det är emellertid inle det som är det viktiga. Del väsentliga är atl vi denna väg med u-landsinformation når klart avgränsade befolkningsgrupper som genom sina förbund är väl organiserade för att ta emot och behandla information. Dessa organisationer har en folklig karaktär och representerar dessulom, vilket ocksä har sagts lidigare, yrkesgrupper som har särskilda förutsättningar för att ställa upp i eii aktivt biståndsarbete. I detla sammanhang är inte minst dessa organisationers breda demokratiska karaktär etl värde.

Om LRF:s föregångare Riksförbundet landsbygdens folk (RLE) skrev Nils Elvander,då ännu socialdemokrat, i boken Intresseorganisationerna idagens Sverige: "Ingen av Sveriges stora intresseorganisationer lorde ha en så vital inre demokrati som RLF. 1 lokalavdelningarna råder direkt demokrati. På

Nr 159

Tisdagen den 29 maj 1979

Anslag och riktlinjerför u-landsinformation, m. m.

Nr 159

Tisdagen den 29 maj 1979

Anslag och riktlinjerför u-landsinformation, m. m.

länsförbundens och riksförbundets stämmor kommer medlemsopinionen snabbi och hörbart lill uttryck genom de valda ombuden. Antalet motioner till riksförbundsslämman är högre i förhållande till medlemsantalet än inom någon annan folkrörelseorganisation."

Enligt den socialdemokratiska reservationen skulle det vara svårt med gränsdragningen mellan delta förbund och organisationer som Lutherhjälpen och Röda korset. Känner socialdemokraterna inte längre igen beskrivningen på en äkta folkrörelse?

Del finns gränsdragningsproblem redan i dag. Del har också David Wirmark påpekat. Vi ökar emellertid inte dem genom att lägga lill LRF, SFR och SHIO. Tvärtom löser vi då några av dem. Dessa organisationer har del gemensamt med varandra och med löniagarorganisalionerna,all de upplevs som en väsentlig del av den enskilde medlemmens tillvaro och därmed blir den naturiiga förmedlaren av information.

Det är med tillkomsten av överorganisationer av typ en kristen samorganisation, SCC och FN-förbundet som vi får de svåra gränsdragningsproblemen i förhällande lill organisationer som Lutherhjälpen och Röda korset. Men vi harju varil eniga om atl ta de problemen, så det kommenterar Jag inle ytteriigare här.

Genom de generella bidragen till böndernas, fiskarnas och hantverkarnas organisationer fyller vi alltså en lucka och minskar gränsdragningsproblemen. Vi ökar bredden på u-landsinformationen till de återstående större primärgrupperna. De generella bidragen till en krislen samorganisation, SCC och FN-förbundel har inte denna täckande effekt. Där är del snarare fråga om en mer kvalificerad information lill särskilt engagerade gmpper. Det är också viktigt, men det är en sak för sig, och det är något nytt.

LRF, SFR och SHIO är liksom löntagarorganisationerna primär-organisalioner. De påverkar sina medlemmar. Genom dem påverkar medlemmarna samhället. I del avseendet står de varandra nära, och det vore fel att försvaga den totala u-landsinformalionen genom att ställa någon av dem utanför.

Herr lalman! Jag ber alt fl yrka bifall lill utskottets hemslällan.

JAN BERGQVIST (s):

Herr talman! Jag försökte tidigare ta upp en diskussion där jag visade att om man ger generella bidrag till väldigt många organisationer kan det bli så att den totala effekten av informationen kraftigt försvagas. Det kan t. o. m. bli så att en organisation som LRF får mindre möjlighet att informera än om man inte utsträcker det generella bidraget så atl man flr gränsdragningsproblem. Jag konstaterar atl de exempel pä problem som jag tog fram i mitt anförande har varken David Wirmark eller Sture Korpås konkret gått in och diskuterat, ulan de har talal om andra saker.

Faktum kvarstår att om man vill ha etl system som står sig för framtiden och som möjliggör atl man satsar på slora projekt, så att de organisationer som vill göra extra insatser flr möjlighet lill del, dä far man vara försiktig. Det erkänner ju alla i princip. Men vad blir konsekvensen om vi lar del steg som

utskottsmajorilelen föreslår? Del finns en hel mängd organisationer som kan åberopa precis samma argument som här har anförts för SHIO m. fl. Alla dessa organisationer kan ställa anspråk, och vi flr dä väldigt slora problem.

STURE KORPÅS (c):

Herr talman! Jan Bergqvist nämnde lidigare bl. a. trädgårdsmäslarna. Såvitt Jag vet är de flesta trädgårdsmästare på ett eller annal sätt genom medlemskap knutna till LRF.

Låt mig la upp gränsdragningsproblemel sett från lokal synpunkt. Vi sitter här i Stockholm och ser problemet härifrån. Lät mig ta min hemsocken Balingsla i Hagunda härad i Uppsala län som exempel på orimligheten i dagens system, som socialdemokraterna vill slå vakl om. I min hemsocken är del så att kontraktsprosten. Jag och mina arbetskamrater på folkhögskolan kan gä pä kurs om u-landsfrågor med statligt stöd, medan huvuddelen av våra sockenbor, som legat i med vårbruket nästan dygnet runt de senasle veckorna, skulle 11 bekosta sin information själva, om de vill ha någon. Delta förefaller mig strida mot allt förnuft. Men från socialdemokratisk synpunkt skulle del alltså vara förnuftigt! Det försvårar möjligheterna all sprida annan information än den socialdemokraterna vill ha spridd. Är del alltså en medveten avsikt att slå vakt om den politiska enkelriktning som är en tendens både i vårt bistånd och i vår u-landsinformation?

Nr 159

Tisdagen den 29 maj 1979

Anslag och rikdinjer för u-landsinformation, m. m.

JAN BERGQVIST (s):

Herr talman! Jag blir väldigl förvånad över vad Sture Korpås nu säger. Vi har klart deklarerat att vi anser all de här nämnda organisalionerna både kan och bör bedriva u-landsinformalion. Vi anser det rimligt atl de får statliga informaiionspengar. Men det är Ju inte den saken vi diskuterar nu. Vi diskuterar om pengarna skall utgå just i den generella formen. Vår uppfattning är atl vida får mycket svåra gränsdragningsproblem. Det finns en massa andra näringsorganisationersom med samma argument kan hävda alt de också skall ha generella bidrag.

Del går an atl säga alt en del av trädgårdsmäslarna är med i LRF, men de har ändå en annan organisation. Trädgårdsnäringens riksförbund, som sin huvudorganisation, och mänga är med bara i den.

Både LRF och KF ingår som de största samarbetsparlerna i den kooperativa stiftelsen för utvecklingssamarbete. Den föreslås nu få generellt bidrag. LRF kommer därför den vägen i åtnjutande av en hel del pengar. Dessutom kan man fa särskilda projektpengar. Den bild som Sture Korpås tecknade från sin hemsocken visar därför icke pä något allmängiltigt; del är en bild som det mycket väl går för sig alt ändra.

STURE KORPÅS (c):

Herr talman! Det varjusl detjag hoppades att vi skulle göra genom dagens oeslui här i riksdagen, Jag har också haft den grundinställningen atl vi egentligen borde låta alla

7 Riksdagens protokoll 1978/79:159-160

Nr 159

Tisdagen den 29 maj 1979

Anslag och riktlinjerför u-landsinformation, m. m.

dessa pengar gå genom studieförbunden; där finns alla organisationer som medlemmar. Men problemet äralt vi redan har plockat ut löntagarorganisationerna och sagt att de - utöver atl de som andra får pengar genom studieförbunden - flr egna pengar. Men vi har ställt andra förbund, väsentliga för dessa förbunds medlemmar, utanför den möjligheten.

Jag ställer mig bakom de generella bidragen till SCC, Men vi skall ha klart för oss att SCC inle är en organisation för atl informera medlemmarna i KF och LRF om u-landsproblem, SCC är en organisation för alt bedriva bistånd på det kooperativa området.

JAN BERGQVIST (s):

Herr talman! Det var intressant att nu fl belagt alt enligt Sture Korpås egentliga uppfattning är del för mänga som får generella bidrag,

Överiäggningen var härmed slutad.

Punkten 1

Mom , 1 och 2

Kammaren biföll vad ulskotlei i dessa momeni hemslälll.

Mom , 3

Propositionergavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen av Anna Lisa Lewén-Eliasson m, fl,, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande Ja besvarad. Sedan Jan Bergqvist begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Den som vill atl kammaren bifaller utrikesutskottets hemslällan i belänkandet nr 30 punkten 1 mom, 3 röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen av Anna Lisa Lewén-Eliasson m,fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat förja-proposilionen. Då Jan Bergqvist begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 150

Nej - 140

Avstår - 1

Mom , 4-7

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

Mom, 8

Propositionergavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels utskottets

hemslällan med den ändring däri som föranleddes av bifall till moiionen nr Nr 159

590 av Lars Werner m, fl, i motsvarande del, och förklarades den förra Tisdagen den

propositionen vara med övervägandeja besvarad, 29 maj 1979

Mom, 9

Utskottels hemslällan bifölls,

Punkterna 2 och 3

Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkler hemställt.

§ 11 Föredrogs Socialutskottets belänkande

1978/79:39 med anledning av proposiiionen 1978/79:174 om avveckling av nämnden för sjukvårds- och socialvårdsbyggnader (NSB) jämte motion

UtskoUels hemslällan bifölls.

Ålerkrav av bidragsförskott

§ 12 Återkrav av bidragsförskott

Föredrogs socialutskottels betänkande 1978/79:43 med anledning av motion om återkrav av bidragsförskott.

Idetia betänkande behandlades motionen 1978/79:513 av Göran Karisson m. fl. (s), vari yrkats atl riksdagen hemställde hos regeringen att kommittén för översyn av samhällsstödet till ensamstående föräldrar m. m. (ensamförälderkommittén) fick tilläggsdirektiv angående återkrav av bidragsförskott i enlighet med vad som framhållits i moiionen.

Utskotiet hemställde atl riksdagen skulle avslå motionen 1978/79:513.

Reservation hade avgivits av Evert Svensson. John Johnsson, Ivar Nordberg, Sven-Gösta Signell, Stig Alftin, Lena Öhrsvik och Iris Mårtensson (samtliga s) som ansett att ulskotlei bort hemslälla

atl riksdagen med anledning av moiionen 1978/79:513 som sin mening gav regeringen till känna vad reservanterna anfört om ålerkrav av bidragsförskott.

EVERT SVENSSON (s):

Herr talman! Del ärende som vi nu behandlar var uppe i riksdagen i december 1978. När vi nu återkommer från socialdemokraliskl häll ärdet inte ulan orsak. Vi är ute i ett angeläget ärende. 1 grunden gäller frågan hur återkravet sker av bidragsförskott. Del är etl led i kampen mol den sociala utslagningen i samhällel.

Kraven på den underhällsskyldige gäller ocksä den del av avtalet som överstiger bidragsförskollsbeloppei. Kraven kan alltså bli för betungande, och

Nr 159

Tisdagen den 29 maj 1979

Återkrav av bidragsförskott

100

skuldbördan växer för de underhällsskyldiga.

Jag betraktade frågan om ändrade regler i delta avseende som en huvudfråga i familjelagssakkunnigas förslag, när del kom på våren 1977. Detta förslag tillstyrktes av åtskilliga remissinstanser. Det var tillfredsställande.

Vårt förslag i familjelagssakkunniga gick helt enkelt ul på atl försäkringskassorna skulle kontinuerligt pröva belalningsförmägan hos den underhållsskyldige. Ändrade förhållanden i ekonomiskl hänseende skulle innebära ändrade ålerkravsbelopp. Avtalens och domarnas slorleksbelopp blev därför av sekundär betydelse och kunde ändras efler hand. För den underhållsskyldige hade de inle primär betydelse i de fall där bidragsförskott utgick.

Nu följde inte den borgeriiga regeringen vårt förslag. Man sköt på frågan om sättet atl återkräva bidragsförskott. Vi hade inom socialdemokratin en viss förståelse för detla, och anledningen lill det var att försäkringskassorna inte vara beredda atl ta över detta arbete utan närmare utredning och prövning. Man hade hell enkelt för myckel atl göra just vid det tillfället.

Regeringen sade att ensamförälderkommittén får utreda frågan vidare. Vad vi ville inom socialdemokratin och vad vi vill nu äralt denna utredning lar upp del här problemet med förtur. Vi menar all det är myckel brådskande.

Det var delade meningar mellan socialdemokraterna och den borgeriiga majoriteten också i fråga om hur stort belopp som den underhållsskyldige skulle fl behålla för sig själv, sina eventuella barn och sitt nya familjeförhållande. Vi ville ha etl generösare prövningsförfarande.

Inte heller här följde riksdagsmajorileten vårt förslag, och nu visar sig svårigheterna. Socialnämnderna blir nu överhopade med arbete för alt räkna om avtalen. Också domstolarna kommer säkerligen att fl mer all göra, även om det där sker en viss eftersläpning. Förbehållsbeloppen är låga, och detta drabbar de lågavlönade i mycket hög grad.

1 den socialdemokratiska reservationen lill det nu föreliggande betänkandet har vi sagt alt riksdagen bör skriva lill regeringen och beställa ett förslag frän ensamförälderkommiitén och samlidigl begära all kommilién lar upp frågan med förtur.

Utskottsmajoriteten säger att frågan utreds och tyckeratt man kan nöja sig med all frågan om reglerna rörande förbehållsbeloppet för den underhällsskyldige llr prövas av kommittén fÖr den händelse kommittén stannar forell nytt äierkravssystem.

Vi tycker att det är ett mycket svagt uttalande. Vi vet inle alls vad som kommeratt hända i utredningen. Detla ärju inle någon beställning. Del är svagt och lill inlel förpliktande.

Herr lalman! Del är tre parter involverade i detla drama -Jag använder det ordet. Det är barnet naturligtvis, som måste ha sin försörining säkrad. Det är den underhållsberäitigade - och där utgår sedan länge bidragsförskott. Vi kanske kan säga att den parten därför kan anses skyddad. Men sä är del den underhållsskyldige. Vi har både tidigare och nu i motioner påpekat ölägenheterna med del nuvarande systemet. Skuldbördan ökar, och det blir

svårigheter för de personer det gäller. I kölvattnet av detla följer ofta en social utslagning.

Nu har regeringen infört nya regler. Jag har redan sagt att del nu pågår en prövning ute i socialnämnderna. Enligt uppgifter ifrån dessa kommer delta att ta mycket av deras arbele i framliden, eftersom det gäller en mycket omfattande omräkning av avtalen. Som jag också sade kommer sedan domstolarna att följa efter.

Med dessa ord, herr lalman, yrkar Jag bifall lill reservationen i socialulskollets belänkande 43, som innebär en beställning lill regeringen atl påskynda utredningsarbetet så all vi får ordning på dessa förhållanden.

Nr 159

Tisdagen den 29 maj 1979

Återkrav av bidragsförskott

KERSTI SWARTZ (fp):

Herr talman! Såväl i är som vid tidigare behandling kan man av vad utskotiet säger i betänkandel i den här frågan utläsa alt en ändring i besiämmelserna om ålerkrav av bidragsförskott är nödvändig. Både utskotlsmajoriteten och reservanterna betonar atl ytterligare överväganden erfordras. Vid tidigare behandling framhölls att utskottet utgår ifrån att kommittén för översyn av samhällsstödet till ensamstående föräldrar lar upp frågan. Kommittén kommer såvitt jag har erfarit att c rbela ocksä under hela 1979. Dä man har alt behandla också bidragsförskotlsinstilulet ligger ju frågan om återbetalningsskyldighelen i så nära anslutning därtill att man svårligen kan tänka sig all den inte las upp, i synnerhet som nu socialutskottet, liksom tidigare, förutsatt atl så sker. Vi harju i delta betänkande upprepat samma skrivning som vid tidigare behandling.

Herr lalman! Jag yrkar bifall lill socialutskottets hemslällan.

EVERT SVENSSON (s):

Herr lalman! Vi kunde ha nöjloss med det. Frågan behandlades i december och vi kunde ha låtit bli att motionera igen i januari. Men anledningen till atl vi återkommer ärju att ensamförälderkommiitén är en stor utredning som kommer alt ta lång lid. Fru Swartz talar om alt den kommer att arbeta under hela 1979 - den kommer säkert alt arbeta ännu längre. Del lar för läng tid. Värt yrkande i reservationen är alt uiredningen skall la upp denna fråga med förtur. Den kan arbetas fram oavsett vad utredningen kommer lill för resultat i övrigt.

KERSTI SWARTZ (fp):

Herr lalman! Får jag säga lill Evert Svensson alt denna fråga måste hänga så pass myckel samman med denna utrednings arbele att man kan fråga sig om det vore rätt alt bryta ut den.

F. ö. vill jag bara ytterligare stryka under atl Jag tror del är som Evert Svensson säger. Det måsle ske en förändring. Och vi ser fram mot delta utredningsarbete, som skall läggas lill grund för de ändringar som behöver göras.

101

Nr 159 EVERT SVENSSON (s):

Tisdagen den talman! Vi är naturligtvis tacksamma för all vi är överens om att del är

29 maj 1979 ' angeläget problem. Men det rymmer alltså två saker: Dels är det fråga om

_____________ . hur stort förbehållsbeloppel är. Vi har från socialdemokratiskt håll velat vara

Återkrav av bi- generösa, vilket beror pä att vi är medvetna om den utslagning som sker på

dragsförskott grund av atl skulderna växer, alt man tar ut för mycket pengar. Dels måsle

frågan om ålerkrav föras över till försäkringskassorna. Del senare är en sak som vi kanske inte kan genomföra omedelbart, och därför har vi velal ha ytterligare en utredning utöver den som familjelagssakkunniga gjorde. Jag hoppas alt en följd av denna debatt kan bli att utredningen, oavsett vad utskottsmajoriteten skriver och vad som kommer att beslutas här i dag, lar upp denna fråga till allvariig prövning föratt se om det inte finns möjligheter all komma med elt förslag fortare.

KERSTI SWARTZ (fp):

Herr lalman! Även när det gäller förbehållsbeloppens storiek måsle det vara av väsentlig betydelse vad kommittén kommer fram till i sitt arbele.

Överiäggningen var härmed slutad.

Propositioner gavs pä bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen av Evert Svensson m. fi., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Evert Svensson begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill alt kammaren bifaller socialutskottets hemslällan i betänkandet

nr 43 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen av Evert Svensson m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat förja-proposilionen. Då Evert Svensson begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 147

Nej - 138

Avstår - 3

102

§ 13 Fjällsäkerheten

Föredrogs kulturutskottets betänkande 1978/79:32 med anledning av propositionen 1978/79:187 om huvudmannaskapet för fjällsäkerhelen m. m. jämte motioner.

Regeringen hade i proposiiionen 1978/79:187 (jordbruksdepartementet) föreslagit riksdagen alt

bemyndiga regeringen att inrätta etl fjällsäkerhelsråd,

godkänna de riktlinjer i övrigt som förordats i propositionen 1978/ 79:187 för ansvaret rörande fjällsäkerheten och därmed sammanhängande frågor.

I propositionen hade föreslagils att etl fristående fjällsäkerhelsråd inrättades som statlig huvudman för fjällsäkerheten. Rådet borde främst ha en initierande och samordnande funktion.

Vidare hade i propositionen föreslagils åtgärder avseende information och ulbildning, väderljänsl m. m. i syfte alt ytterligare förbättra fjällsäkerheten.

I detla sammanhang hade behandlats de med anledning av proposiiionen väckta motionerna

1978/79:2590 av Bertil Johansson (c),

1978/79:2605 av Rolf Rämgård (c) och Per Stjernström (c), vari yrkats atl riksdagen som sin mening gav regeringen lill känna vad som i moiionen anförts om placering av fjällsäkerhelsrådet i något av fjällänen,

1978/79:2608 av Georg Andersson m. fl. (s), vari yrkats att riksdagen med avslag på propositionens förslag beträffande inrättande av elt fjällsäkerhelsråd beslulade hos regeringen anhålla att huvudmannaskapet för fjällsäkerheten uppdrogs ät statens naturvårdsverk, varvid samverkan med andra intressenter skedde genom en rådgivande samverkansgrupp, och

1978/79:2639 av Frida Berglund (s), vari yrkats alt riksdagen beslulade

1. atl en företrädare för landets fjällkommuner skulle ingå i det planerade
fjällsäkerhetsrådet,

2. att fjällsäkerhetsrådets kanslifunktion förlades till Jokkmokk.

Nr 159

Tisdagen den 29 maj 1979

Fjällsäkerheten

Utskottet hemställde

alt riksdagen med bifall lill propositionen 1978/79:187 och med avslag pä motionen 1978/79:2608 bemyndigade regeringen atl inrätta elt fjällsäkerhelsråd,

atl riksdagen skulle

a. avslå motionen 1978/79:2639, yrkandet 1,

103

Nr 159

Tisdagen den 29 maj 1979

Fjällsäkerheten

b. med anledning av motionerna 1978/79:2605 och 1978/79:2639, yrkandet 2, som sin mening ge regeringen till känna vad utskottet anfört om lokaliseringen av fjällsäkerhetsrådets kansli,

att riksdagen godkände de riktlinjer i övrigt som i propositionen 1978/79:187 förordats för ansvaret rörande fjällsäkerhelen och därmed sammanhängande frågor,

alt riksdagen skulle avslå moiionen 1978/79:2590.

Reservation hade avgivits av Georg Andersson, Ingemar Leander, Åke Green, Lars-Ingvar Sörenson, Hans Alsén, Catarina Rönnung och Helge Klöver (samtliga s) som ansett

dels atl utskottet under 1 bort hemställa

atl riksdagen med avslag på propositionen 1978/79:187 och med bifall till moiionen 1978/79:2608 beslutade att huvudmannaskapet för fjällsäkerheten skulle uppdras ät statens naturvårdsverk samt atl samverkan med andra intressenter skulle ske genom en rådgivande samverkansgrupp,

dels atl ulskotlei - under förutsättning att riksdagen beslutade i enlighet med vad sålunda uttalals - under 2 bort hemställa

atl riksdagen skulle avslå motionerna 1978/79:2605 och 1978/79:2639.

104

HANS ALSEN (s):

Herr talman! Kammaren har etl pressat lidsschema, och Jag skall därför fatta mig kort när jag nu kommenterar den socialdemokratiska uppfattningen i fråga om del ärende som behandlas i kulturutskottets betänkande nr 32 rörande huvudmannaskapet för fjällsäkerhelen m. m. Mina kommentarer blir huvudsakligen ett noterande av de skäl som legat till grund för ställningstagandena i den socialdemokratiska motionen med anledning av proposiiionen 187 och vår reservation till del nu aktuella betänkandet.

Låt mig först peka på atl utredningsmannen i fjällsäkerhetsutredningen föreslog att huvudmannaskapet för fjällsäkerheten skulle läggas på statens naturvårdsverk. Ett flertal remissinstanser instämde i del förslagel, som också förutsatte - och det är viktigt all understryka - en omfattande samverkan med andra intressenter. Dessa intressenter, som är mänga och viktiga i sammanhanget, föreslogs medverka i en särskild rådgivande samverkansgrupp.

Utredningsmannens förslag har vi från socialdemokratiskt håll funnit väl underbyggt. Vi har därför inte kunnat biträda proposiiionen vad avser förslaget om huvudman. Det är vår mening att fjällsäkerheisfrägorna naturligt hör hemma i naturvårdsverket. Propositionens förslag, som utskoltsmajoriteten ställt sig bakom, förvånar oss, för del är ju så att naturvärdsverket är statlig huvudman för fjälledssystemet med därtill hörande anordningar i form av broar, vindskydd, raststugor m. m. För fjällsäkerheten och för fjällräddningsarbetei är lederna onekligen av myckel vital betydelse.

Mot den bakgrunden ter det sig minst sagt naturiigt att naturvårdsverket

blir huvudman också för Oällsäkerheten. En sådan lösning tillgodoser såväl effektivitets- som kostnadssynpunkter.

Folkpartiregeringens förslag, som vunnit den borgerliga utskottsmajoritetens bifall, innebär inrättandet av en ny statlig myndighet. Det är väl ändå en märklig åtgärd i folkpartiets Sverige, där vi Ju uppbyggts med talet om minskad byråkralisering, men tydligen är det talet endast en läpparnas bekännelse.

Det känns angeläget för mig alt betona all den verksamhet som bedrivs av de frivilliga organisationerna är av största betydelse. Dessa organisationer utgör en resurs på området som samhällel med stor tacksamhet bör tillvarata. Etl fortlöpande smidigt och effektivt samarbete mellan naturvårdsverket och övriga intressenter i fjällsäkerheisarbetet bör därför ske genom en särskild samverkansgrupp i enlighet med utredningsmannens förslag. I en sådan grupp bör alla organisationer som är engagerade i fjällsäkerhetsarbetet samt länsstyrelserna i de fyra fjällänen vara representerade.

Med det sagda, herr lalman, villjag yrka bif\ill lill den socialdemokratiska reservationen. Om kammaren biträder reservationen yrkar Jag i konsekvens därmed dessutom bifall till förslagel om avslag på motionerna 2605 och 2639.

Nr 159

Tisdagen den 29 maj 1979

Fjällsäkerhelen

I detta anförande, under vilket andre vice talmannen övertog ledningen av kammarens förhandlingar, instämde Nils HJorth (s).

FRIDA BERGLUND (s):

Herr talman! I mitt inlägg kommer Jag all kommentera moiionen 2639.

I motionen tar Jag upp vikten av att Qällkommunernas erfarenheter och kunskaper tas till vara i samband med samordningen av insatserna för Oällsäkerheten. Genom att någon av kommunerna ingår i fjällsäkerhelsrådet kan kommunerna aktivt delta i fjällsäkerheisarbetet.

Det andra kravet i moiionen är atl kanslifunktionen för dem som skall sköta samverkansarbetet skall placeras i Jokkmokk.

Beträffande kommunernas representation hänvisar uiskollsmajorilelen till atl den kan ordnas genom alt fjällänen får representanter i rådet. Jag förulsälter i likhet med utskottsmajoritelen att regeringen beslutar om delta.

Beträffande kanslifunktionen skriver utskotiet, att om samverkan skall bli en realitet, måste det bli någol slags central administration. Jag instämmer i dessa synpunkter, och det är den administrationen som bör förläggas till Jokkmokk i enljghet med kravet i min motion.

Det är viktigt, och bör vara helt naturligt, all de praktiska åtgärder som genomförs för att förbättra fjällsäkerheten får sin tyngdpunkt lokaliserad till själva fjällområdet. Elt operaiionsfäli i fjällbygden och ett kansli i Stockholm kan under ogynnsamma förhållanden framstå som två skilda världar.

Herr talman! Alt jag i min motion har fört fram Jokkmokk beror på all kommunen haren mycket svår situation. För all klara denna krävs kraftfulla och snara insaiser av såväl kortsiktig som långsiktig karaktär.

105

Nr 159 Samhället har ett speciellt ansvar för Jokkmokk. I Jokkmokks kommun

Tisdagen den produceras elkraft till ett värde av ca 2 miljarder kronor varje år. Ändå är

29 maj 1979 Jokkmokk en fatiig kommun, sä fattig all kommunens politiker sitter och

_____________ diskuterar, om man har råd au ge barnen frukt till skolmåltiderna. Detta

Fjällsäkerheten händer i Sverige, ett land som är väridsberömi för sin höga levnadsstandard

och sin Jämlikhet.

Riksdagen kommer senare alt la ta ställning till motioner som behandlar lägel i Jokkmokk och som handlagts i näringsulskottet. Därför skall jag inle gå närmare in på den saken.

Jokkmokks kommun har också vänt sig lill länsstyrelsen med etl "nödrop". Man har bl. a. framhållit att för 70 96 av kommunens areal gäller olika konserverings- och skyddsbestämmelser. Kommunens medborgare har inga möjligheler alt påverka dispositionen av slora arealer i kommunen. Jokkmokk måsle klara alla sina näringslivsinsatser och fritidsaktiviteter på elt område som motsvarar ca 30 96 av kommunens yla.

Länsstyrelsen har efter kommunens uppvaktning bedömt alt det måste finnas möjlighet att till Jokkmokk lokalisera vissa samhälleliga förvaltnings-funktioner som har anknytning till Oällområdei. Därför arbetar man pä olika vägar med att påverka lokaliseringen till Jokkmokk av exempelvis lantbruks-styrelsens rennäringsdelegation, lantbruksnämndens rennäringsavdelning, förvaltningen av nationalparker, fjällmuseum, nomadskoleenhelen och naiurvårdspatrullerna.

Kanslifunktionen för Oällsäkerhetshetsrådet skulle passa bra i den miljö som skulle skapas i Jokkmokk genom lokaliseringen av fjällnära aktiviteter till en och samma ort. Var för sig är enheterna små, men tillsammans skulle de kunna bli en ganska stor arbetsplats med mångsidig sakkunskap.

Det är regeringen som kommer att ha ansvaret för förläggningen av kanslifunktionen. Utskotlsmajoriteten skriver atl kanslifunktionen bör förläggas till ett fiällän. Goda skäl talar för en placering i Jokkmokk. Dels har jag i min motion pekat pä en del skäl, dels harjag nu tagit upp en del andra, bl. a. beträffande möjligheterna all skapa en bra miljö för kanslifunktionen. Dessulom lillkommersiluationen i Jokkmokk, med svårigheierail skapa nya sysselsättningar, och samhällets speciella ansvar för den kommun som genom sin energiproduktion har bidragit lill den ökade välfärden i landet mer än någon annan enskild kommun.

Herr talman! Avgörandet ligger hos regeringen. I regeringens överväganden måste samhällets speciella ansvar för Jokkmokk väga tungt. Varken utskottsmajoriteten eller reservanterna har bifallil min motion. Utskottsmajoritelen har behandlat den mest välvilligt genom etl lillkännagivande om förläggning av kanslifunktionen till etl fjällan. Därför kommer jag att rösta med utskottsmajoriteten i omröstningen.

106

KARL-ERIC NORRBY (c):

Herr lalman! Den fråga som riksdagen nu har alt behandla är av sådan betydelse att det vore värdefullt om längre tid stod till förfogande för debatt och diskussion. Här delar Jag hell Hans Alséns åsikter. Denna tid har vi dock

inle, varför Jag skall försöka att sä kort som möjligt ge utskoltsmajoriietens syn på frågan.

Under senare år har turistströmmen lill den svenska fjällvärlden ökat kraftigi. Detla har ställt krav på en utbyggnad av fjällräddningsorganisatio-nen, för vilken polisen har haft ansvaret. Denna fjällräddningsljänsi, som successivt fltt ökade resurser, har också fungerat tillfredsställande.

I anslutning till fjällräddningstjänslen har polisen bedrivit ett omfattande arbele som inriktats på fjällsäkerheten, åtgärder som syftar till alt begränsa olycksriskerna. Även statens naturvårdsverk. Svenska turistföreningen och Friluftsfräinjandei arbetar med fjällsäkerheisfrägor.

Med anledning av en motion till 1976/77 års riksmöte av Tore Nilsson i Agnas fann kulturutskottet alt en utredning borde tillsättas som hade atl utreda huvudmannaskapet och ansvarsfördelningen för fjällsäkerhelen.

Denna utredning, som arbetade med berömvärd snabbhet, var dock inte enig i fråga om huvudmannaskapet. En del av uiredningen föreslog statens naturvårdsverk som huvudman, och en annan del föreslog inrättande av elt fristående fjällsäkerhelsråd, vari de olika intressenterna skulle beredas plats.

I propositionen 187 förordar statsrådet all etl fristående fjällsäkerhelsråd snarast inrättas med uppgift atl vara huvudman för fjällsäkerheten. Statsrådet anser i likhet med utredningen alt huvudmannen främst bör ha en initierande och samordnande funktion. Alt en huvudman utses flr inte innebära alt ansvar, planering och verkställighet flyttas över från intressenterna lill huvudmannen.

Uiskoltsmajoriieien delar siatsrådeis synpunkter och vill också peka pä all en viktig förutsättning för en lämplig organisatorisk lösning måsie vara att det positiva intresse för fjällsäkerheisfrägor som finns i de frivilliga organisalionerna kan bibehållas.

Vi anser det vidare vara värdefullt atl representanter för de fyra fjällänen kan beredas plats i rådet och föreslår också med anledning av motionerna 2605 och 2639 alt Qällsäkerheisrådels kansli bör placeras i något av de fyra fjällänen.

Utskottet är inte, som jag har konstaterat, enigt i sill ställningstagande. Socialdemokraterna har för sin del föreslagit all huvudmannaskapet för fjällsäkerheten bör förankras i en myndighet och har därför föreslagit statens naturvårdsverk som huvudman.

Jag tycker nog alt reservanterna har kommit snett i sin bedömning. Del styrks också av det faktum alt de har ett behov av att en samverkansgrupp inrättas, som skall knytas till naturvårdsverket.

Jag lycker att jag stärks ytterligare i denna min uppfattning av vad en av intressenterna, nämligen Friluftsfrämjandet, skriver i sin tidning:

"Att del blev elt fristående fjällsäkerhelsråd - och inte ett samverkansräd infällt i ett statligt verk - måsle hälsas med tillfredsställelse av alla ideellt verksamma. Det är inte alls samma sak att sitta pä undanlag i elt rädfrågningsorgan som sparsamt tillfrågas när myndigheten finner det lämpligtjämfört med alt verkligen kunna påverka utvecklingen via en central

Nr 159

Tisdagen den 29 maj 1979

Fjällsäkerheten

107

Nr 159 instans."

Tisdagen den ■'S "" '''' ' ytterst är en fråga om tilltron lill au de frivilliga

29 maj 1979 organisationerna av folkrörelsekaraktär kan klara detta viktiga arbete. Jag

_____________ hyser - statsrådet och ulskottsmajorileten gör det tydligen också - stor tilltro

Ffällsäkerheten ''" 'sssa organisationers förmåga att ta initiativ och att lösa de frågor som

dyker upp på etl område, som de länge arbetat inom och har goda kunskaper om.

Atl de ideella organisalionerna är beredda all forisälla all arbeta helhjärtat är självklart - del framgår av det Jag nyss citerade ur FrilLj,ftsfrämJandets tidning. Artikeln slutar med orden: "Så vi släpper inle tagel ulan tackar för förtroendet." Jag tror att detta borgar för att vi har lagt fjällsäkerhetsrådets angelägenheter i händerna pä dem som är kompetenta.

När det gäller övriga frågor som vi inom utskottet haft att behandla -förbättring av ledsysiemel, förbättring av hjälptelefonnätet, informationsverksamheten, m. m. - förutsätter utskottet atl dessa frågor uppmärksammas i rådets viktiga arbete.

Men hänvisning till vad Jaganfört yrkarjag bifall lill utskottels hemställan i kullurutskottets betänkande nr 32.

HANS ALSÉN (s) kort genmäle:

Herr talman! Jag har ingen anledning all polemisera med Frida Berglund. Jag har full förståelse för aU hon slår vakt om Jokkmokks kommun med de svårigheter av olika slag som finns där. Men jag vill ändå påpeka för Frida Berglund all del i utskotismajoriielens förslag inte finns någon medelsanvisning för några kansliresurser. Vi har också i vår reservation påtalat det egendomliga i det förhållandet alt man icke anvisar några som helst medel för den föreslagna resursen; vare sig den hamnar i Jokkmokk eller annorstädes saknar den alltså ekonomiska resurser.

ANDRE VICE TALMANNEN lät nu klubban falla och yttrade: Jag färgöra talaren uppmärksam på att det korta genmälei gällde Karl-Eric Norrbys anförande.

108

Talaren fortsatte:

Till Karl-Eric Norrby vill Jag säga att reservanterna ingalunda har kommit snett. 1 utredningsmannens förslag ingick formen samverkansgrupp. Del var alltså den väg som utredningsmannen ansåg ledde till elt nära samarbete mellan naturvårdsverket och de ideella organisationer, vars medverkan i detta samarbete är sä viktig. Det finns alltså ingen som helst motsättning mellan det förslag som vi har ställt oss bakom och Karl-Eric Norrbys understrykande av önskvärdheten och nödvändigheten av de frivilliga organisationerna medverkan.

En annan ideell organisation. Svenska frisksportförbundet, har för sin del anslutit sig till utredningsmannens förslag och alltså förordat denna samverkansgrupp med naturvårdsverket som huvudman. Det tycker jag väl sä myckel är en verifikation på att ideella organisationer känner sig tillgodo-

sedda genom samverkan i naturvårdsverket. Nr 159

Jag lycker med föriov sagt att det är en något underiig formulering som Tisdagen den presterats i den tidningsartikel som Kari-Eric Norrby citerade, nämligen atl 29 maj 1979

man skulle hamna på undanlag i naturvårdsverket. Jag tror inle alls atl del är

på del sättet utan atl man här flr nog sä goda möjligheieratt pä jämställd fot Ffällsäkerheten föra resonemang med såväl naturvårdsverkels företrädare som företrädare för andra samhällsorgan, i första hand länsstyrelserna i de fyra Norrlandslänen.

KARL-ERIC NORRBY (c) kort genmäle:

Herr talman! Jag är väl rnedveten om att reservanterna så att säga bara har
fört vidare vad utredningsmännen här har föreslagit. Men Jag måste säga att
man bör ändå ta hänsyn till synpunkter och yttranden, till remissinstansers
syn pä frågan. Då kan man t. ex. när del gäller om vi skall förlägga
huvudmannaskapet lill naturvårdsverket ändå la intryck av vad Frida
Berglund säger i sin motion: "Som exempel vill jag ta naiurvårdspa
trullerna i Norrbottens fjällvärld, som lidigare administrerades av länsstyrel
sen men numera överförts till naturvårdsverket i Stockholm. Personalen i
pairullerna har deklarerat att deras arbetsmiljö försämrats avsevärt på grund
av tilltagande byråkrati efter lokaliseringen till Stockholm."

Frida Berglund exemplifierar alltså här hur utvecklingen varit för naturvårdspatrullerna. Och man skall väl inte bortse från det faktum alt vi också gått ett steg längre i värt förslag från utskottet, när vi säger alt etl fristående fjällsäkerhelsråd bör knytas till något av de fyra fjällänen.

Då Hans Alsén säger att det inte föreslagils några pengar till kanslifunktionen, sä kan Jag inle säga annat än atl vi förutsätter att någon form av kanslifunktion kommer atl byggas upp. Vi har emellertid inle velat gå in på precis hurden skall se ul och värden skall lokaliseras, men vi måsle absolut se det som en fördel att ett fristående fjällsäkerhelsråd kommer att inrättas och lokaliseras nära den arbetsplats man skall verka inom, nämligen den stora fjällvärid där de åtgärder skall vidtas som rådet får anledning atl föreslå.

HANS ALSÉN (s) kort genmäle:

Herr talman! Jag vill bara göra Kari-Eric Norrby uppmärksam på all det var en utredningsman som var tillsalt av regeringen. Uiredningsmannen i fråga var generalen Cari Eric Almgren, och delar hans förslag vi ställloss bakom. Däremol fanns del elt antal experter knutna till utredningsmannen, och en majoritet av experterna valde det alternativ 2 som nu utskotlsmajoriteten i huvudsak gjort lill sitt förslag. Del är det rätta förhållandel.

När del gäller delta med byråkrati kan man ändå känna viss tveksamhet inför Kari-Eric Norrbys tankar om atl vi minskar byråkratin ifall vi inrättar en ny statlig myndighet. Det ärju det man gör genom detla Oällsäkerhetsråd. Man inrättar ytteriigare ell organ, och del är inle - efter vad jag förslår - något som normalt brukar underiätta kontakterna, utan del försvårar snarare kontakterna. Detta gäller isynnerhet när-som jag påpekat i mitt anförande-naturvårdsverket redan i dag barett sä betydande ansvar för fjällsäkerheis-

109

Nr 159 arbetet genom sitt huvudmannaskap för OäHeder och därtill hörande

Tisdagen den anläggningar.

29 maj 1979 Sedanärdeisä,att vi har visst lyssnat på remissinstanserna, som Karl-Eric

_____________ Norrby lycker au man skall göra. Det är en majoritet av remissinstanserna

Fjällsäkerheten som ställt sig bakom utredningsmannens förslag att huvudmannaskap skall

ligga hos naturvårdsverket. Låt mig läsa upp namnen pä dessa remissinstanser. Del är rikspolisstyrelsen, SMHl, statskontoret, riksrevisionsverket, nämnden för samhällsinformation, lantbruksstyrelsen, naturvårdsverket, länsstyrelserna i Jämtlands och Västerbottens län, konsumentverket och Svenska frisksportförbundet.

Jag vet inte om Karl-Eric Norrby inte tilltror dessa myndigheter, organ och organisationer möjligheten alt göra nog så seriösa och värdefulla bedömningar i den här frågan. Vi gör del i varje fall,

KARL-ERIC NORRBY (c) kort genmäle:

Herr talman! Jag har med milt inlägg inte velat pä någol sätt diskriminera statens naturvårdsverk och dess möjligheter atl administrera fjällsäkerhelen eller frågor rörande den, eftersom jag har den uppfattningen att statens naturvårdsverk mycket väl skulle kunna klara detta. Men vi har kommit fram till att ett fristående fjällsäkerhetsråd med placering i något av de fyra Oällänen och alltså med nära anknytning till verksamhetsområdet vore atl föredra, och därför har vi fört fram detta förslag till riksdagen. Det ligger alltså i linje med den, om Jag förslår det rätt, noggranna bedömning som också departementschefen har gjort i denna fråga.

Jag vill ocksä säga atijag inte på något sätt har negligerat remissyttrandena, men om Hans Alsén titlar närmare pä den förteckning som han nyss läste upp finner han där en mycket stor tyngd ät de statliga institutionerna. Man farväl i sammanhanget förlåta dem om de inte har så stor tilltro till de ideella organisationernas möjligheter au verka, men dessulom finns i detla sammanhang ocksä - vilket ju inte ingick i dei ursprungliga förslagel - en utökning med representanter för de fyra fjällänen som skulle beredas plats i elt fristående fjällsäkerhetsråd. För min personliga del lyckerjag atl delta är av utomordentligt stor betydelse. Därför hävdar jag fortfarande - och det tror jag all ocksä uiskoltsmajoriieien vill trycka på - all huvudmannaskapet för Oällsäkerheten bör läggas pä eu fristående Oällsäkerhetsråd,

110

BERTIL JOHANSSON (c):

Herr talman! Jag tycker nog atl vi kan känna viss tillfredsställelse med del beslut som vi kommer att fatta om en stund. Vi tror att vi med detla får en vettig lösning pä ell önskemål som länge stått högt upp på önskelistan, nämligen en enhetlig organisation för Oällsäkerheten, Den splittring som rätt på det här området har ipte varil tillfredsställande. Jag vill gärna tro alt del Oällsäkerhetsråd som vi nu är överens om kommer au bli en vikiig milsiolpe för en bättre Oällsäkerhet,

Men det är naturligtvis så att bara därför att vi har sagt ja lill ett Oällsäkerhetsråd ärju inte alla problem ur världen. Det gäller nu verkligen atl

detta råd får en administration .som ger effektivitet. Man måste bli enig om     Nr 159
lagen som ger ledtrådar för information och utbildning. Målsättningen en     Tisdagen den
säkrare Qällvärld måste bli en realitet.                                29 maj 1979

Jag vill ge etl erkännande både till utredningsmannen och lill statsrådet för

ell snabbi utfört arbete. Vi vet all uiredningen lillsaiies så sent som den 9 Fjällsäkerheten

mars 1978, Del var strax efter den svåra Oällolyckan i JämilandsOällen, där

många ungdomar, bl, a, från min bygd, omkom. Utredningen lade fram sill

förslag den I augusti förra året efter etl mycket snabbt utfört arbete av general

Almgren och hans medarbetare. Även regeringen harju handlat skyndsamt,

och det finns all anledning atl berömma den för del.

Jag har med anledning av den här propositionen väckt en motion, där jag har understrukit några viktiga saker. Det gäller information och ulbildning, leder, polisens hjälpmedelstelefonsystem och ansvarsfrågan.

Jag vill här närmast ta upp informationsfrågan.

Jag kan visst hålla med om att uiskouet har skrivit välvilligt om,mycket av detta, men jag hade nog blivit gladare om utskottet hade kunnat göra elt tillkännagivande lill regeringen på del område som gäller just informationen, vilken ju är mycket viktig. Vi vet att OäUsäkerheisulredningen - general Almgren och hans mannar- påtalade bristerna i informationen och sade atl den är alltför glättad-man lockar människor till Oällen,men man talar sällan om vilka risker de kan utsättas för.

Statsrådet skriver också i propositionen atl informationen och utbildningen är myckel vikliga, men just den samordnade effekten lar han inie upp. Det gör inte heller ulskoilel direkt uian skriver i allmänna ordalag att utskottet hoppas alt de synpunkiersom har förts fram i motionen skall bli tillgodosedda i det Oällsäkerhetsråd som vi nu skall beslula att tillsätta, men någon egen åsikt har man inle.

Det hjälper inle alt man skjuter till en hel del pengar, vilket statsrådet Ju gör. De 775 000 kr, som anslås skall bl, a, gå till information. Jag hörde elt program i radio i vintras, där man informerade om Oällsäkerheten, Där visade del sig hur mänga olika åsikter del finns om Oällsäkerheten - åsikterna var faktiskt lika många som antalet deltagare i radiodebalien. Det anserjag ärelt problem och någonting som utskottet borde ha skrivit hårdare om och givit regeringen till känna. Men det har utskottet inte gjort - om det hade gjort det hade jag sluppit ta lill orda här.

Det aren annan sak som Jag har tänkt på. När en olycka har inträffat under
en Oälltur görs det en utredning. Denna utredning kommer ofta fram till
slutsatsen atl de omkomna inte hade någon utbildning, alt de inle hade fåll
den rätta informationen, atl de hade vidtagit felaktiga ålgärder. Delta är ofta
slutklämmen i de utredningar som görs. Jag lycker det är ett hårt slag för de
anhöriga. Sorgen över alt ha mist en anhörig är stor nog ulan att de dessulom
skall behöva höra alt vederbörande har handlat felaktigt i Oällen, Vid varje
utredning borde man ta kontakt med de anhöriga och med någon av de
överievande sä atl man flr riktig information. När de anhöriga vet att den som
har omkommit har ägnat hela hösten och förvintern ät att gä pä kurser och
skaffa sig information för alt klara av en Oällfärd känns det hårt för dem att 111

Nr 159 höra ett sådant omdöme. Detta är ocksä någonting för Oällsäkerheisrådei atl

Tisdagen den tänka på, inte minst då det finns så många olika uppfattningar om hur man

29 maj 1979 skall bete sig i fiällen.

Fjällsäkerheten KARL-ERIC NORRBY (c):

Herr lalman! Jag skall inte ytterligare förlänga debatten utan vill bara göra etl konstaterande och lämna etl svar till Bertil Johansson,

Bertil Johansson har i sin motion tagit upp en rad viktiga frågor om Oällsäkerheten - lederna, hjälptelefonerna och informationsfrågan. Den sistnämnda frågan är myckel vikiig, och del har också statsrådet tryckt pä. Han har ställt slora resurser till förfogande för information och utbildning. Utskotiet har inte kunnat finna att ambitionsnivån hos statsrådet har varit lägre än hos Bertil Johansson. Vi utgår därför från atl huvudmännen med de pengar som de får till sitt förfogande och med den insikt som de har kommer att verka for en samordning av informationen och för samstämmighet i dess innehåll.

Lät mig lill sist slå fast att hur myckel samhällel än tar ansvar för Oällsäkerheten mäste ocksä den enskilde ta sin del av ansvaret om vi skall kunna unr'vika olyckor i vår Oäll värid. Til syvende og sidst är det ändå upp till den enskilde att ta ansvar för sin vistelse i Oällen. Men givetvis skall samhällel ställa upp med alla de resurser som det har möjlighet atl erbjuda.

BERTIL JOHANSSON (c):

Herr talman! Det finns inga delade meningar mellan Karl-Eric Norrby och mig när det gäller uppfattningen att den enskilde har ell stort ansvar. Men även samhällel måste,som Jag harskrivit i min motion och som utskottet har framhållit i betänkandel, ta ett ansvar. Det ärockså anledningen till bildandet av Oällsäkerheisrådei. Det är då viktigt att den information som kommer ut till de Oällbesökande är sä enhetlig som möjligt och att de olika organisationerna inte har olika uppfattning när de informerar dem som skall åka upp lill Oällvärlden. Det är verkligen en vikiig detalj i denna information.

Överiäggningen var härmed slutad.

Mom. 1

Propositioner gavs pä bifall till dels utskotlets hemslällan, dels reservationen av Georg Andersson m. fl. i motsvarande del, och förklarades den förra propositionen vara med övervägandeja besvarad. Sedan Hans Alsén begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller kullurutskottets hemslällan i betänkandel iir 32 mom. I röstar Ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen av Georg Andersson m. fl. i motsvarande del.

112

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat förja-proposilionen. Dä Hans Alsén begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja -	158
Nej -	128
står -	1

Nr 159

Tisdagen den 29 maj 1979

Nordiska ministerrådets kulturbudget

Mom. 2

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

§ 14 Nordiska ministerrådets kulturbudget

Föredrogs kulturutskottets belänkande 1978/79:33 med anledning av proposiiionen 1978/79:203 om Nordiska ministerrådets kulturbudget för år 1980 Jämte motioner.

Sedan regeringen i propositionen 1978/79:100 bil. 12 under punkten G 5(s. 695) beräknat medel till Nordisk kuliurbudgei m. m. hade regeringen i propositionen 1978/79:203 (utbildningsdepartementet) föreslagit riksdagen atl lill Nordisk kuliurbudgei m. m. för budgetåret 1979/80 under nionde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av 27 317 000 kr.

Beträffande det huvudsakliga innehållet i proposiiionen 1978/79:203 anfördes följande:

"1 del år 1971 ingångna avtalet om nordiskt kulturellt samarbete ingår bestämmelser om en gemensam verksamhetsbudget för kultursamarbetet. Nordiska ministerrådet fastställde den 19 mars 1979 elt förslag till en sådan budget för är 1980. I propositionen begärs 27 317 000 kr. för att täcka den svenska andelen av denna budget.

I propositionen lämnas också en redogörelse för vissa viktigare åtgärder inom del nordiska kultursamarbetet under är 1978 och 1979."

I detta sammanhang hade behandlals

dels de under allmänna motionstiden vid 1978/79 års riksmöte väckta motionerna

1978/79:729 av Lars Werner m. fl. (vpk), vari yrkats atl riksdagen som sin mening gav regeringen lill känna atl planerna pä en nordisk radio- och TV-salellit borde avskrivas,

1978/79:1778 av Per Olof Sundman m. n. (c) - denna motion hade remitterats till ulrikesutskottet och sedermera överlämnats till kulturutskottet.

8 Riksdagens protokoll 1978/79:159-160

113

Nr 159

Tisdagen den 29 maj 1979

Nordiska ministerrådets kulturbudget

dels den med anledning av propositionen 1978/79:143 om barn och kultur väckta motionen 1978/79:2301 av Lars Werner m. fl. (vpk), vari såvitt nu vari fråga yrkats all riksdagen uttalade all planerna på en nordisk satellil-TV borde avskrivas (yrkandet 7),

dels de med anledning av proposiiionen 1978/79:203 väckta motionerna 1978/79:2653 av Georg Andersson m. fl. (s) och

1978/79:2654 av Lars Werner m. fl. (vpk), vari yrkats all riksdagen skulle

1. uttala atl planerna på en nordisk radio- och TV-salellit borde avskrivas
och att det svenska engagemanget i utredningsarbetet borde upphöra,

2. besluta alt till Nordiska ministerrådets kulturbudget för budgetåret
1979/80 under nionde huvudtiteln anvisa elt i förhållande lill propositionen
med 1 826 000 kr. minskat belopp och atl anslaget fastställdes lill 25 491 000
kr.

Utskottet hemställde

att riksdagen skulle avslå moiionen 1978/79:2653,

att riksdagen skulle avslå motionerna 1978/79:729, 1978/79:2301, yrkandet 7, och 1978/79:2654, yrkandei I,

alt riksdagen skulle avslå motionen 1978/79:1778,

att riksdagen med bifall lill propositionen 1978/79:203 och med avslag på moiionen 1978/79:2654, yrkandet 2, till Nordisk kuliurbudgei m. m. för budgeiåret 1979/80 under nionde huvudtiteln anvisade ett förslagsanslag av 27 317 000 kr.

114

EVA HJELMSTRÖM (vpk):

Herr talman! Frågan om en nordisk TV-salellit har stötts och blötts etl upprepat antal gånger här i kammaren, och för var gång blir turerna allt egendomligare. Jag skall inte här ta upp alla de argument som kan anföras mot projektet utan nöja mig med all konstatera alt Nordsal ärden viktigaste kullurpolitiska utmaning vi står införjusi nu. Vänsterpartiet kommunisterna motsatte sig tidigt delta projekt och har därvidlag stöd inte bara från hela Kultursverige ulan också frän fackföreningsrörelsen och folkrörelserna.

Ocksä centern och socialdemokraterna har på stämma resp. kongress motsatt sig projektet av kulturpolitiska skäl, men de drar inte ut konsekvenserna av sina ställningstaganden. Samtidigt som de säger nej lill projektet är de beredda alt satsa ytterligare miljoner på ett fortsatt utredningsarbete -miljoner som skulle ha kunnat komma exempelvis barnen och kulturen, som vi Ju diskuterade häromveckan, till del. För mig framstår ett sådant agerande inte bara som inkonsekvent och ologiskt - det inger också farhågor för framtiden. Är dessa ställningstaganden bara villkorliga, eller står de fast, oavsett hur långt vi drivits in i projektet inle av kullurpolitiska utan av andra skäl?

Faktum ärju att industrin satsar för fullt pä au Nordsat-projeklet skall bli verklighet - .satsar inte bara av egna resurser utan flr också statliga bidrag och

län. Faktum är att radiohandlarna sedan länge går ul med försäljningsargumentet om satellilknapp på TV-apparaierna.

Om inle något görs nu finns risken att dessa mäktiga påtryckningsgrupper hell kommer att köra över ocksä förmenta kullurpolitiska motståndare. Visserligen hävdar utskottet - Jag citerar ur ulskottsbetänkandet: "Några bindningar från den svenska regeringens sida får självfallel inle komma i fråga innan avsett underlag för frågans vidare behandling föreligger och redovisats för riksdagen."

Delta besked är naturligtvis positivt. Men när man samlidigl ser lill vad som sker bakom kulisserna är bilden én annan, och den oro mänga känner kommer att kvarstå. Bakom kulisserna har planer dragits upp och beslut fatlats som gör de synliga uttalandena exempelvis av kullurutskottet till något av etl demokratiskt ulanverk. Jag tänker dä pä Rymdbolagets satsningar, på planerna inom Saab-Scania, L M Ericsson, Philips och även Luxor. Där diskuteras över huvud taget inle om Nordsal skall genomföras utan när.

Därmed vill Jag, herr lalman, yrka bifall till vpk-molionerna, dvs. 729,2301 och 2654.

Nr 159

Tisdagen den 29 maj 1979

Nordiska ministerrådets kulturbudget

KERSTIN GÖTHBERG (c):

Herr lalman! Kulturulskoiiets belänkande nr 33, som vi just nu behandlar, handlarom den gemensamma nordiska kuliurbudgeten. Jag tycker att det är glädjande alt konstatera att del alltid räll slor enighet i riksdagen om det värdefulla i samarbetet mellan de nordiska länderna pä kulturområdet. Även bakom årets betänkande slår etl enhälligt kulturutskott.

I de motioner, 729 och 2654, som Eva HJelmslröm berörde yrkar vpk pä att planerna på en gemensam nordisk TV-salellit skall avskrivas. Jag har en känsla av att Eva HJelmslröm har missuppfattat det här. Vi diskuterar faktiskt inte i dag om vi skall medverka till en TV-salellit i Norden eller inle. Vad vi i dag har att ta ställning lill är den sista delen av del åtagande vi har i utredningen.

I mars 1978 träffade nordiska ministerrådet en överenskommelse atl man gemensamt skulle genomföra en utredning rörande vad man kallade Nordsaiprojektet. Ramen för de medel som skulle anvisas är fastställd till 6 miljoner danska kronor. Till del kommer då pengarna lill den tekniska och ekonomiska delutredningen, som uppgår till ungefär 7,3 milj. kr.

Den summa som är aktuell i proposiiionen och i betänkandel i dag är den svenska slutposien enligt den överenskommelse som träffats mellan länderna. Alt hoppa av frän den överenskommelsen är inte möjligt, och det skulle inte heller vara hederligt.

Som jag sade tidigare finns det i dag ingen orsak all ta ställning till om vi i Sverige skall medverka till en nordisk TV-salellit. Vi bör avvakla utredningen, och den är praktiskt laget klar. Del sägs att den inom ett par tre veckor kommer att överiämnas lill ministerrådet. Därefter skall den i vanlig ordning gä ut på remiss, och sedan är det meningen all den skall behandlas av Nordiska rådet våren 1980.

115

Nr 159 KullurutskoUet har i del här betänkandet liksom tidigare klart deklarerat

Tisdagen den sin ståndpunkt i denna fråga. Den innebär atl vi skall fullgöra de åtaganden

29 maj 1979 som Sverige har gjort i utredningen. Ulöver det får inte några ytterligare

_____________ utfästelser eller bindningar göras före det slutliga avgörandet.

Nordiska minister- " HJelmslröm citerade ett par rader ur utskotlets betänkande. Jag vill rådets kulturbudget Srna fortsätta det citatet en liten bil; i det ligger hela ulskollets ställningstagande, både i dag och vid tidigare tillfällen dä den här frågan varit uppe. Ulskotlei säger: "Svenska projekt och aktiviteter i övrigt som har inriktning på ett eventuellt salellitprojeki får givetvis inte heller medföra några utfästelser eller bindningar för framliden frän regeringens sida. Utskottet utgår härvid frän att den generellt giltiga principen att inte genom beslut eller utfästelser föregripa utredningsarbete och remissbehandling iakttas av regeringen."

Jag tycker inte det kan sägas klarare. Herr talman! Jag yrkar bifall till utskottets hemställan.

EVA HJELMSTRÖM (vpk) kort genmäle:

Herr talman! Vi lär få återkomma lill frågan - det är helt riktigt - när utredningen presenterats. Men faktum kvarstår att vi i dag kommer att anslå ytterligare 2 miljoner danska kronor till det här projektet, som hela Kultursverige, folkrörelserna och fackföreningsrörelsen redan motsatt sig -av jusl kullurpolitiska skäl.

Kerstin Gölhberg sade att det inte vore hederiigt att inte fullfölja värt åtagande. Jag tycker det hade varil hederligt att över huvud taget inte anslå några pengar till del här utredningsarbetet, när man redan från början hade klart för sig att så mänga motsatte sig projektet. Dessutom kan det ifrågasättas pä vilket sätt de pengar som redan anslagits har redovisats. Det harf ö. också andra motionärer tagit upp.

KERSTIN GÖTHBERG (c) kort genmäle:

Herr lalman! Som Jag sade tidigare ärju de tvä miljoner kronorna vår sista del av denna överenskommelse. Några nya åtaganden är del inte fråga om. Vi får säkert många tillfallen att debattera detta ämne, när vi har ett bättre underlag genom tillgången lill utredningen och remissvaren. Jag tror att vi skall ta debatten då.

116

INGRID SUNDBERG (m):

Herr talman! Såsom ledamol av Nordiska rådets kulturutskott villjag gärna komplettera debatten med några upplysningar. Låt mig först säga att jag helt och fullt instämmer i vad Kerstin Gölhberg här har sagt. Det är inte fråga om atl riksdagen pä någol sätt skall fatta beslul om Nordsal.

Eva Hjelmström tog i sitt första anförande upp den industriella utvecklingen och påstod att industrin i dag förbereder Nordsat. Det är inte sä. Industrin i dag förbereder satellitsändningar. Oberoende av om den nordiska radio- och TV-satellilen blir verklighet, förbereds - och man ligger långt framme-såväl i Östeuropa som i Västeuropa uppsändandet avTV-satelliier.

Deras täckningsområde kommer i många fall atl beröra också Sverige. Del kommer alltså att bli möjligt atl i värt land pä ett utmärkt säll ta in TV-program såväl från öststater som från väststater beroende på vilken typ av apparat och antenn man skaffar sig. Det är inte Nordsal som gör all den teletekniska industrin i dag arbetar för mottagning inom satelliiomrädet.

Eva HJelmslröm påstod all folkrörelserna, fackföreningarna och andra organisationer har motsatt sig tillskapandet av en nordisk TV-salellit. Pä Nordiska rådels förslag tillsattes - vid detla laget för mänga är sedan - en förberedande utredning om en nordisk radio- och TV-salellil. Utredningens förslag har varit ute på remiss. Det mötte inte etl sä överväldigande motstånd som Eva HJelmslröm redogjorde för men såväl positiva som negativa yttringar från olika förbund, organisationer och föreningar.

Resultatet av just denna diskrepans i mottagandet och behovet av ett bälire underlag för ett realiserande av det nordiska radio- och TV-satellitprojektet blev att Nordiska rådet beslöt om dessa två nya utredningar, vilka, precis som här tidigare har sagts, snart är färdiga och skall behandlas av Nordiska rådet under våren. Då blir del möjligt för alla organisationer att seriöst bedöma förslaget från såväl teknisk som kosinadsmässig, kulturpoliiisk och programmässig synpunkt. Då kan här i kammaren redovisas vilka synpunkter olika organisationer har pä projektet i fråga. Men som Eva HJelmslröm sade lidigare är det långt dit. Vi kommer alt debattera denna fråga mänga gånger till.

Nr 159

Tisdagen den 29 maj 1979

Nordiska ministerrådets kulturbudget

EVA HJELMSTRÖM (vpk):

Herr lalman! Låt mig göra några rättelser av vad Ingrid Sundberg sade. Hon framhöll alt industrin inte är inriktad på Nordsat. Jo, det räcker med att studera de uttalanden som gjorts av de företag somjag lidigare räknade upp, t. ex. Rymdbolaget, som klart framhåller att Nordsat är etl av företagets största projekt och atl man hoppas myckel på del. Det finns alltså svart på vitt på detta. Del lorde inte råda något tvivel om atl industrin i dag förbereder etl uppsändande av en nordisk satellit. Som Jag tidigare sade gör också radiohandeln redan nu reklam och säljer TV-apparater med s. k. satellit-knapp.

Ingrid Sundberg målade upp en framlid, där vi oavsett om vi vill eller inle skulle drabbas av andra länders satelliter.

Så är nu inte fallel. Det krävs slora investeringar för den enskilde för att över huvud tagel kunna ta in övriga satelliter som kan länkas sändas upp. Del är alltså en skräckpropaganda som här målas upp.

Slutligen något om remissinstanserna. De enda som var odelat för en nordisk satellit var de faclo Industriförbundet och Sveriges radiohandlares riksförbund. Samtliga kulturinstanser liksom invandrarorganisationerna och statens invandrarverk var om inte bestämt motståndare så synnerligen tveksamma till den nordiska TV-satellilen, av kullumoliiiska skäl.

INGRID SUNDBERG (m) kort genmäle:

Herr talman! Del var bl. a. den av Eva Hjelmström redovisade iveksam-

117

Nr 159

Tisdagen deti 29 maj 1979

Nordiska ministerrådets kulturbudget

heien som låg till grund för att man beslutade om de två nya utredningarna. Däremot har Eva Hjelmström kommit verkligt fel när det gäller frågan om vilka tillbehör man behöver. Det är ingen som helst skillnad mellan de tillbihör jag behöver för alt la in en engelsk eller belgisk TV-salellil och dem jag behöver för atl ta in en nordisk.

Antennerna får vändas ål olika håll, för del kommer att sändas på olika frekvenser, men kostnaden för att ta in en västeuropeisk satellit blir identiskt lika med vad del kostar atl ta in en nordisk.

Ett av de myckel starka skäl som talar för en nordisk TV-saiellit är atl man erfarenhetsmässigt vet att svenska folket kommer au kosta på sig att kunna ta in satellitsändningar. Ur jusl kulturpoliiisk och nordisk synpunkt finner vi i Nordiska rådets kulturutskott del betydligt mera angeläget alt man lar in nordiska program, som kulturellt, ideologiskt och på många andra sätt är likartade våra egna, än atl vi genom atl inte ha en nordisk TV-salellit släpper fritt fram för att ta in övriga länders program.

Sedan vill Jag bara notera atl en TV-salellii, tydligen även en från Östeuropa, är för Eva HJelmslröm någonting som inger skräck. Den uppfattningen delar Jag inte.

EVA HJELMSTRÖM (vpk) kort genmäle:

Herr talman! Jag har inte påslåtl att kostnaderna för antennerna skulle vara annorlunda för att ta in en nordisk TV-saiellit än för atl ta in en TV-satellii från Västtyskland, England eller något annat land i Europa. Vad jag har päsiätl är alt de enskilda hushållens kostnader för antennerna skulle bli enorma. Det finns en uppgift om alt de för hela Norden skulle uppgå till långt över 20 miljarder kronor. Det är alltså därför som industrin satsar så hårt på det här projektet.

Sedan låter del litet betänkligt när Ingrid Sundberg säger att i Nordiska rådets kulturutskoit ställer man sig positiv till atl kunna ta in olika nordiska program. Men del finns ju en hel rad undersökningar, som väl 'Ingrid Sundberg inte kan vara helt omedveten om,som hargjorts vid Sveriges Radio och av forskare vid universiteten som visar aifvad som kommeratt ske är inle att man lar in nordiska kulturprogram, ulan vad som kommer att ske är att man kryssar mellan olika amerikanska eller engelska deckare. Det kommer helt enkelt att bli ett slags 7-kanals-Kojak,en företeelse som hårt kommeratt drabba Just kulturlivet i samtliga nordiska länder.

Ocksä invandrarorganisationerna har, som Jag framhöll lidigare, motsatt sig det här projektet. Framför allt den största invandrarorganisationen, den finska, harsagt att man hellre vill ha en kabel och ett utökat samarbete mellan de nordiska länderna och hellre vill ha program om de finska invandrarnas situation i Sverige än den nordiska TV-satellilen.

118

INGRID SUNDBERG (m) kort genmäle:

Herr lalman! Jag skall bara be Eva HJelmslröm ta reda på vad svenska folket i dag satsar på videobandspelare. De kostar tvä å tre gånger så mycket som det kommer atl kosta alt sätta upp en antenn för att ta emot

satellitsändningar.

Sedan villjag slutligen säga att del framgår klart av Eva Hjelmströms inlägg atl hon vill ha ell förbud mol varie förbindelse med en TV-satellit för svenska folket. Del är en mediapolitik som lidigare inte har förts här i landei.

EVA HJELMSTRÖM (vpk) kort genmäle:

Herr talman! Det är alldeles riktigt all av kullurpolitiska skäl motsätter sig vänsterpartiet kommunisterna den nordiska TV-satellilen. Jag kunde uppehålla debatten länge med all redovisa alla skälen, men vi står Ju inte ensamma. Somjag framhållit upprepade gånger delar vi den uppfattningen med förhoppningsvis en majoritet också här i riksdagen, eftersom ju socialdemokraterna och centern har sagt ifrån på sina stämmor och kongresser.

Vi kommer på allt sätt au motarbeta att den nordiska TV-saielliien skjuts upp. Del är fullt klart; däri har Ingrid Sundberg alldeles rätt.

Jag skall inte gå in på någon diskussion om kostnaderna. Jag vet var Ingrid Sundbergstår i fråga om mediapolilik: kommersialismens krafter skall fritt fa häria och få indoktrinera våra barn med våld, cynism, kvinnoförakt och liknande. Det må vara att det är moderaternas mediapolitik, men det är inte vänsterpartiet kommunisternas.

Andre vice talmannen anmälde atl Ingrid Sundberg anhållit alt till protokollet fä antecknat att hon inle ägde rätt till ytterligare replik.

ERIC CARLSSON (c):

Herr lalman! Jag har begärt ordet i denna fråga av två skäl. Dels är detla sista gången Jag har möjlighet alt yttra mig i ärendet om Nordsat. Närdet skall avgöras av riksdagen ärjag inie med längre här. Dels har man målat upp en skräckpropaganda angående nordisk samverkan på TV-området, somjag inle vill låta stå oemotsagd.

Denna skräckpropaganda fördes också när TV kom till vårt land. Allt fördärv skulle spridas över Sveriges land. Men man har TV praktiskt taget överallt i dag och har accepterat del som etl medium som går ul till alla människor.

Får jag säga att Nordsat är etl medel, ett projekt i del nordiska samarbetet som kan bidra till att öka kännedomen om varandras språk, kultur, arbetsmarknad och om de förhållanden vi har i de olika länderna. Det är angeläget alt vi llr ett vidgat nordiskt samarbete och en ökad kännedom om varandras förhållanden. Vi har en fri arbetsmarknad i Norden och det är viktigt också med hänsyn till den atl vi ökar kännedomen om varandra.

Ett nordiskt samarbete pä detta område skulle ur kultursynpunkt och språksynpunkl vara synnerligen viktigt. Vi känner mycket litet till om varandras kulturer. Försök fa en bok från ett nordiskt grannland genom en bokhandel! Det är förenat med stora svårigheter. Vi förstår varandras språk dåligt. Det nordiska samarbetet via Nordsat kan främja möjligheterna att lära känna varandras kultur och språk, och del är viktigt.

Nr 159

Tisdagen den 29 maj 1979

Nordiska ministerrådets kulturbudget

119

Nr 159

Tisdagen den 29 maj 1979

Nordiska ministerrådets kulturbudget

Sedan harjag inte den uppfattningen om svenska folkets smak att den är så dålig alt man skulle kryssa mellan de dåliga programmen. I dag har vi i slor omfattning inget val i fråga om dåliga program. Vi flr ta del som bjuds. Med en nordisk TV-salellil och samverkan skulle vi fl möjligheter att välja de goda program som finns i grannländernas kanaler.

Man ställer sig tveksam till detta ifrån vissa delar av det svenska kultursamhället. Får jag bara lill det kort säga att nog finns det anledning all föra en diskussion om inte programkvaliteten kan behöva höjas. Den kan höjas utan alltför stora ekonomiska insatser. Vad vi skulle behöva ärelt bättre omdöme hos dem som har ansvaret för svensk TV.

Till slut, herr lalman, hoppas jag man skall finna vägar för en lösning av detla nordiska samarbete. Vi behöver inte vara rädda för varandra. Vi bör känna glädje över alt kunna komma varandra närmare. Jag hoppas verkligen, oavsett var de politiska partierna står i dag, atl man i framliden skall finna möjligheler att främja del nödvändiga samarbetet via en nordisk TV-salellit som kan föra Nordens folk närmare varandra. Vi behöver det i en liten värld.

GEORG ANDERSSON (s):

Herr talman! Denna debatt ger mig anledning att göra en kort deklaration. Utskotlets skrivning om Nordsal bygger i allt väsenlligl på synpunkter i den socialdemokratiska motionen, och det finns därför skäl aU en socialdemokrat säger något.

Moiionen har skrivits av följande skäl. För det första vet vi att folkpartiregeringen hyser stark tilltro till projektet Nordsat och gärna ser det förverkligat. För det andra vet vi att utvecklingsarbete pågår inom industrin. För atl etablera faktum - utrustningen finns, alltså måste den användas. För det tredje vet vi av remissopinionen på den förra utredningen att det finns ett starkt motstånd inom kulturkretsar, löntagarorganisationer, massmediakretsar, folkrörelser osv. mot detla projekt. Det vore därför fel om vi inle förutsättningslöst har möjlighet att behandla det utredningsmaterial som kommer om någon månad. Därför har vi skrivit motionen, som går ul på att regeringen förhindras göra några utfästelser. Vi har blivit helt tillgodosedda av etl enigt kulturutskott.

Överläggningen var härmed slutad.

Mom. 1

Utskottets hemställan bifölls.

120

Mom. 2

Propositioner gavs på bifall till dels ulskollets hemställan, dels motionerna nr 729 av Lars Werner m. fl., nr2301 av Lars Werner m. fl. i motsvarandedel och nr2654av Lars Wernerm. fl. i motsvarandedel,och förklaradesden förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Eva Hjelmström begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill atl kammaren bifaller kullurutskottets hemställan i betänkandet nr 33 mom. 2 röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit motionerna nr 729 av Lars Werner m.fl., nr 2301 av Lars Werner m. fl. i motsvarande del och nr 2654 av Lars Werner m. fl. i motsvarande del.

Nr 159

Tisdagen den 29 maj 1979

Trädgårdsnäringen

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat förja-proposilionen. Då Eva HJelmslröm begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 270

Nej - 14

Avstår - 1

Mom. 3

Utskottets hemställan bifölls.

Mom. 4

Propositionergavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels moiionen nr 2654 av Lars Werner m. fl. i motsvarande del, och förklarades den förra proposiiionen vara med övervägande Ja besvarad. Sedan Eva HJelmslröm begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Den som vill alt kammaren bifaller kullurutskottets hemslällan i betänkandet nr 33 mom. 4 röstar Ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallil moiionen nr 2654 av Lars Werner m. fl. i motsvarande del.

Ja - 273

Nej - 13

Avslår - 2

§ 15 Trädgårdsnäringen

Föredrogs

Jordbruksutskottets betänkande 1978/79:29 med anledning av propositionen 1978/79:136 om trädgårdsnäringen Jämte motioner och

121

Nr 159

Tisdagen den 29 maj 1979

Trädgårdsnäringen

skatteutskotlets betänkande 1978/79:47 med anledning av proposiiionen 1978/79:136 om trädgårdsnäringen såvitt avser handelsdepartementets verksamhetsområde (bil. 2) jämte motioner.

ANDRE VICE TALMANNEN:

Jordbruksulskotiets betänkande nr 29 och skatteutskottets betänkande nr 47 debatteras i eu sammanhang och yrkanden beträffande båda dessa betänkanden far framställas under den gemensamma överiäggningen.

I det följande redovisas endast del belänkande, belräffande vilket under överläggningen framställts särskilda yrkanden.

Jordbruksutskotleis belänkande nr 29

I proposiiionen 1978/79:136 hade regeringen (jordbruksdepartementet) föreslagit riksdagen bl. a. atl

1. godkänna de i propositionen förordade riktlinjerna för trädgårdsnärings-
politiken,

godkänna de i proposiiionen förordade grunderna för stöd till trädgårdsnäringens rationalisering,

godkänna vad i propositionen förordats om stöd till energibesparande åtgärder inom trädgårdsnäringen,

godkänna vad i propositionen förordals om rådgivning pä trädgårdsom-rådel,

medge alt under budgetåret 1979/80 statsbidrag'beviljades till trädgårdsnäringens rationalisering med sammanlagt högst 2 000 000 kr.,

lill Bidrag lill trädgårdsnäringens rationalisering, m. m. för budgeiåret 1979/80 anvisa ett förslagsanslag av 2 000 000 kr.,

medge atl för budgetåret 1979/80 utöver vad som hade föreslagils i propositionen 1978/79:100 bil. 13 statlig kreditgaranti lämnades för lån lill trädgårdsnäringens rationalisering m. m. med högst 10 000 000 kr.

122

Beträffande propositionens huvudsakliga innehåll anfördes bl.a. följande;

"I propositionen läggs fram förslag till riktlinjer för irädgårdsnäringspoli-tiken. Dessa gmndar sig på de förslag som avgetts av 1974 års trädgärdsnä-ringsuiredning. I proposiiionen behandlas förutom riktlinjer för politiken det statliga finansiella slödel till trädgårdsnäringens rationalisering, stödet lill energibesparande åtgärder inom näringen samt den statliga rådgivningen pä området. Vidare behandlas lullskyddet för trädgårdsprodukter.

I propositionen slås fast atl Sverige har goda förutsättningar för en effektiv trädgårdsproduktion. Produktionens omfattning kommeratt bli beroende av dess internationella konkurrenskraft. Konsumtionen av trädgårdsprodukler väntas öka i framliden. Denna ökade efterfrågan bör lill slor del kunna tillgodoses genom en ökad inhemsk produktion. Näringens konkurrenskraft bör därför stärkas genom ökad forskning, försök, rådgivning och finansiellt stöd.

I proposiiionen föreslås vissa ändringar i nuvarande finansieringsstöd till trädgårdsnäringens rationalisering. Stöd föreslås kunna utgå i samband med

nyetablering av företag. Statsbidrag föreslås ulgå lill investeringar i ny teknik och vid samverkan. Bidrag föresläs vidare ulgå till investeringar i regionerdär det från samhällets synpunkt är särskilt önskvärt att näringen utvecklas, i första hand Norriand. Statsbidrag lill energibesparande åtgärder föreslås även i vissa fall utgå vid uppförande av växthus."

I delta sammanhang hade behandlals de med anledning av propositionen väckta motionerna

1978/79:2473 av Thorbjörn Fälldin m.fl. (c), vari såvitt nu var i fråga (yrkandena 1, 2, 3, 7 och 8) hemställts att riksdagen beslutade

1. all som sin mening ge regeringen lill känna vad som i moiionen anförts
belräffande ekonomisk och social standard för de inom näringen verksam
ma,

att lill Bidrag lill trädgårdsnäringens rationalisering m. m. för budgetåret 1979/80 anvisa elt i förhållande till regeringens förslag med 3 000 000 kr. förhöjt anslag om totalt 5 000 000 kr.,

att medge att för budgetåret 1979/80, utöver vad som föreslagits i propositionen 1978/79:100 bil. 13, statlig kreditgaranti lämnades för lån till trädgårdsnäringens rationalisering m. m. med högst 16 000 000 kr.,

alt begära atl regeringen på sätt som i motionen nämnts skyndsamt lät överarbeta trädgårdsnäringsulredningens förslag för att ål trädgårdsnäringen skapa en fond för marknadsfrämjande och marknadssanerande åtgärder,

alt begära all regeringen skyndsamt lät utreda och igångsätta rådgivningsverksamheten till Irädgärdsanläggningsbranschen,

1978/79:2474 av Kerstin Gölhberg m. fl. (c), vari föreslagils alt riksdagen beslutade

att inrätta en sektion vid maskinprovningarnas allmänna avdelning i Alnarp för provning av irädgårdsbrukets maskiner i enlighet med maskinprovningarnas anslagsframställning,

att till Statens maskinprovningar: Uppdragsverksamhet anvisa ett anslag om 580 000 kr.,

1978/79:2476 av Wiggo Komstedt (m) och Bo Lundgren (m), vari hemställts atl riksdagen beslutade begära alt regeringen skulle

uppdra ät trädgårdsnäringsulredningen all med slor skyndsamhet överarbeta förslagel lill en fond för marknadsfrämjande åtgärder med avsikt atl mer ingående presentera ålgärdsområde, arbetssätt och administration,

höja ramen för kreditgarantier lill trädgårdsnäringens rationalisering för budgetåret 1979/80 i enlighet med trädgårdsnäringsulredningens förslag med 16 milj, kr. till 35 milj. kr.,

omedelbart återbesätta de vid lantbruksnämnderna vakanta trädgårds-rådgivningsljänsierna.

Nr 159

Tisdagen den 29 maj 1979

Trädgårdsnäringen

1978/79:2477 av Svanie Lundkvisl m. fl. (s), vari hemställts I. att riksdagen beslutade som sin mening ge regeringen lill känna vad som i moiionen anförts om

123

Nr 159 a) prisövervakningen av handeln med trädgårdsprodukler.

Tisdagen den förbättringar för de anställda genom ökade forskningsinsatser för all

29 mai 1979 styra en jämn sysselsättning och därmed ökad trygghet,

_____________ c) skapandet av en bättre planering av produktionen,

Tiädsårdsnärinsen ' "" riksdagen beslutade atl öka ramarna för statlig kreditgaranti för lån till trädgårdsnäringens rationalisering med 15 milj, kr.,

3. alt riksdagen beslutade alt hos regeringen begära en utredning om
rådgivning och information till irädgärdsanläggningsbranschen i enlighet
med vad som sagts i motionen, samt

1978/79:2495 av Alf Wennerfors (m)och Sten Svensson (m), vari såvitt nu var i fråga (yrkandena 1 och 4) hemställts att riksdagen beslutade

1. alt en fond för stöd till trädgårdsnäringen på sätt som 1974 års trädgårdsnäringsutredning föreslagit inle borde komma till stånd, men all vissa andra stödåtgärder, som utvecklats i motionen, borde utredas,

4. atl ramen för kreditgarantier till lån för rationalisering ökades med 16
milj. kr.

Utskottet hemställde att riksdagen skulle

1. godkänna de i propositionen förordade riktlinjerna för trädgårdsnärings
politiken,

anse motionen 1978/79:2473, yrkandet 1, besvarad med vad utskottet anfört om utgångspunkter för irädgårdsnäringspolitiken,

med anledning av motionen 1978/79:2477, yrkandet 1 a, som sin mening ge regeringen lill känna vad utskottet anfört om prisövervakning på trädgårdsprodukter,

som sin mening ge regeringen lill känna vad utskottet anfört om överlämnande av motionen 1978/79:2477, yrkandet 1 b, lill 1974 års irädgärdsnäringsutredning,

belräffande fond för marknadsfrämjande åtgärder inom trädgårdsnäringen

a. som sin mening ge regeringen till känna vad utskottet anfört med
anledning av motionerna 1978/79:2473, yrkandet 7, 1978/79:2476, yrkandet
1, 1978/79:2477, yrkandet le, samt 1978/79:2495, yrkandei 1 i den del
yrkandet avsåg förslag till vissa allmänna stödåtgärder,

b. avslå motionen 1978/79:2495, yrkandet I i återstående del,

godkänna de i proposiiionen förordade grunderna för stöd lill trädgärds-näringens rationalisering,

godkänna vad som i propositionen förordats om stöd lill energibesparande åtgärder inom trädgårdsnäringen,

8. beträffande rådgivning på irädgårdsområdel

a. godkänna vad som i propositionen förordats om rådgivning på iräd
gårdsområdel,

b. lämna motionen 1978/79:2476, yrkandet 3, ulan vidare åtgärd,

124 9. med anledning av motionerna 1978/79:2473, yrkandei 8, och 1978/

79:2477, yrkandei 3, som sin mening ge regeringen till känna vad utskottet hade anfört om utredning angående rådgivning till trädgårdsanläggningsbranschen,

10. belräffande bidrag till trädgårdsnäringens rationalisering, m. m.

a. med bifall lill regeringens förslag och med avslag på motionen
1978/79:2473, yrkandei 2 såvitt nu var i fråga, medge alt under budgelårel
1979/80 stalsbidrag beviljades lill Irädgårdsnäringens ralionalisering med
sammanlagl högsl 2 000 000 kr.,

b. med bifall till regeringens förslag och med avslag pä moiionen
1978/79:2473, yrkandet 2 såvitt nu var i fråga, till Bidrag till trädgårdsnä
ringens rationalisering, m. m. för budgelårel 1979/80 anvisa ett förslagsan
slag av 2 000000 kr.,

med anledning av regeringens förslag och moiionen 1978/79:2477, yrkandei 2, samt med bifall lill motionerna 1978/79:2473, yrkandet 3, 1978/79:2476, yrkandet 2, och 1978/79:2495, yrkandet 4, medge atl för budgetåret 1979/80 statlig kreditgaranti lämnades för län till trädgårdsnäringens rationalisering m. m. med sammanlagt högst 35 000 000 kr.,

som sin mening ge regeringen till känna vad utskotiet anfört med anledning av motionen 1978/79:2474.

Nr 159

Tisdagen den 29 maj 1979

Trädgårdsnäringen

Reservation hade avgivits av Märta Fredrikson, Ingemar Hallenius och Anders Dahlgren (samtliga c) som ansett all utskottet under 10 bort hemställa

att riksdagen skulle beträffande bidrag lill Irädgårdsnäringens rationalisering, m. m.

a. med anledning av regeringens förslag och motionen 1978/79:2473,
yrkandet 2 såvitt nu var i fråga, medge atl under budgetåret 1979/80
stalsbidrag beviljades till trädgårdsnäringens ralionalisering med samman
lagt högsl 5 000 000 kr.,

b. med anledning av regeringens förslag och moiionen 1978/79:2473,
yrkandei 2 såvitt nu var i fråga, till Bidrag till trädgårdsnäringens ralionali
sering, m. m. för budgetåret 1979/80 anvisa eU förslagsanslag av 5 000 000
kr.

DAVID WIRMARK (fp):

Herr talman! Idets. k. u-landskapitlei i GATT, dvs. det allmänna tull-och handelsavtalet, har industriländerna åtagit sig atl i största möjliga utsträckning avstå från alt införa eller öka tullar på produkter som är eller kan bli av särskilt intresse för u-ländernas export.

Enligt del handlingsprogram för en ny ekonomisk världsordning som antogs vid FN:s extra generalförsamling 1974 skall u-länderna beredas ökat tillträde till i-landsmarknaderna genom successiv avveckling av handelshindren. Varje i-land skall vidare underlätta en ökning av importen från u-länderna och söa för rimliga möjligheler för u-länderna att fl del av marknadstillväxten i de fall då deras produkter konkurrerar med i-ländernas. För alt underiätta en ökning av importen frän u-länderna bör därför

125

Nr 159

Tisdagen den 29 maj 1979

Trädgårdsnäringen

i-länderna enligt handlingsprogrammet vidla anpassningsätgärder.

Det är mot denna bakgrund svårt alt förslå den tullhöjning som skatteutskottet tillstyrker för nejlikor och andra sniliblommor.

Importen av nejlikor har totalt sett fördubblats på omkring fem år. En stor del av denna ökning avser import från u-länder. Frän atl ha utgjort några procent kommer nu närmare hälften av importen frän Colombia. År 1978 avsåg 16,8 milj. kr. av totalt 35,5 milj. kr. Colombia. Man kan räkna med att vi bara är i börian av en ökande u-landskonkurrens på snittblomsterområdet. Odlingsbetingelserna är sådana i åtskilliga u-länder alt del är lätt att etablera en mycket konkurrenskraftig produktion.

Alt möta den ökande u-landskonkurrensen med en förstärkning av gränsskyddei strider mol svensk u-landspolilik och främjar knappast den anpassning som ändå måste ske inom svensk trädgårdsnäring. Regeringen förordade i propositionen om trädgårdsnäringen följdriktigt oförändrade tullar för nejlikor och andra snittblommor. Skatteutskottet däremol tillstyrker en höjning av tullarna med hänvisning lill u-ländernas förmånligare klimatiska förutsättningar och till all det finns sä många andra och slörre avsättningsområden för u-ländernas nejlikor. Om nu u-länderna pä elt område har komparativa fördelar, bör inle i-länderna rusa fram och vidla åtgärder för atl motverka eller uppväga de här fördelarna. Gör man det motverkar man ju en av huvudprinciperna i den internationella arbetsfördelningen.

Sverige har kommit all framstå som någol av etl föregängsland när del gäller att stödja u-ländernas intressen. Utskottet anser atl en tullhöjning pä nejlikor kan godtas ulan att en sådan åtgärd skall anses strida mol den traditionellt u-landsvänliga svenska tullpolitiken. Jag belivlar detla. Det torde tvärtom stå klart atl det är svårt att bibehålla den u-landsvänliga profilen, när åtgärder av del här slaget vidtas som direkt drabbar u-länder. Redan nu har vi sett exempel på all ålgärder som Sverige har vidtagit kritiserats i internationella fora, därför atl de verkar i riktning mot en ökning av prolektionismen, en proiektionism som speciellt drabbar u-länderna.

Herr talman! Med de härorden harjag i kammarens prolokoll velal visa att Jag på denna punkt inte kan stödja utskottsmajoritelen.

I detla anförande instämde Kerstin Anér (fp).

126

INGRID SUNDBERG (m):

Herr talman! Propositionen om trädgårdsnäringen har varit efteriängtad. Sedan trädgårdsnäringsulredningen tillsattes har alla förslag i syfte atl underlätta för dem som är verksamma med odling av grönsaker och växter lagts ål sidan i väntan pä denna utredning. Samtidigt har odlarna upplevt stigande oljepriser, försämrad lönsamhet och växande konkurrens från länder med lägre produktionskostnader. Rationaliseringskraven har vuxit sig starka samtidigt som efterfrågan pä bl. a. prydnadsväxter av olika slag har ökat mycket kraftigt. Hela liden har man fått kämpa mot en hård utlandskonkurrens, där del svenska lullskyddet i hägn av GATT och EG

måste hållas på en nivå som i flera fall ställer de svenska producenterna på hårda prov.

Så läggs proposiiionen fram i denna den hektiska våren 1979, och dess förslag blir föremål för noggrann granskning men ocksä elt antal motioner.

Från moderala samlingspartiet väcktes en kommitlémolion med fem s. k. klämmar, varav en var iredubbel. Antalet yrkanden varalltså sju. Vi försökte atl begränsa våra önskemål lill de mest angelägna, och del var kanske inle förvånande all ell par av dessa mer eller mindre sammanföll med yrkanden i andra motioner.

Trädgårdsnäringen är ovanlig i så måtto all ärenden rörande densamma berör flera olika utskott. Den näringspolitiska och energipolitiska delen hänförs till näringsutskoltets verksamhetsområde, medan frågor om gränsskydd och skatter berör skalieutskottet. Ålgärder för all främja rationaliseringssträvanden, rådgivning m. m. hör vidare hemma i Jordbruksutskottet.

Vår motion 2478 har fltt en behandling som lorde vara ganska ovanlig - sä till vida att etl av utskotten gjort en felaktig hänvisning och etl annat utskott hell enkell glömt bort atl redovisa behandlingen av delar av moiionen.

Pä ledamöternas bänk ligger nu ett ändringsförslag med rubriken "Ändring av betänkandel SkU 1978/79:47 med anledning av proposiiionen 1978/

79:136-- ". Detla ändringsförslag haren kläm med nr 7 a som har formen

av någon sorts skaiteutskottets generalklausul -en form som, om den vore allmän, i hög grad skulle underlätta behandlingen av motioner som väcks i kammaren.

Men, herr lalman, lät mig ta det frän böOan. Jordbruksutskottet säger i sitt betänkande nr 29 att moiionen 2478 i sin helhet hänvisats till näringsutskotlet. Detla är felaktigt. Etl av de sju yrkandena, del som rör energibesparande åtgärder, är hänvisat dit, men för säkerhets skull tar Jordbruksulskollel i sin hemställan under 7 och föreslår atl riksdagen måtte godkänna vad som i propositionen förordats om stöd till energibesparande åtgärder inom Iräd-gårdsnäringen - ulan all i det sammanhanget omnämna vår motion.

Skatteulskoltel har fäll hand om de sex övriga yrkandena. Tre av dessa är omnämnda i texten, och etl av dem finns med i den ursprungliga hemslällan. 1 övrigt har de i skatteutskotlels belänkande inle annat än omnämnts i reciten.

Vi moderaler är glada för att en ändring kommit till stånd. Den har inneburit - enligt det förslag som nu ligger på ledamöternas bord - att etl av motionsyrkandena är bifallet och att motionen i tvä fall ligger lill grund för ändringsförslag i förhällande lill proposiiionen,

Herr lalman! Jag skall här bara beröra tvä sakfrågor, först vårt yrkande om atl riksdagen hos regeringen mätte anhålla om föreskrifter för tullverket i syfte att begränsa de kontrollsvårigheier som kan beräknas uppkomma genom övergäng till värdetullar. Utskottet har inte alls berört detta yrkande, som är en uppföljning av det förslag som framfördes frän trädgårdsnärings-utredningen. Utredningen fann det liksom vi nödvändigt alt påpeka de

Nr 159

Tisdagen den 29 maj 1979

Trädgårdsnäringen

127

Nr 159

Tisdagen den 29 maj 1979

Trädgårdsnäringen

128

missförhållanden som finns och som kan beräknas öka. Mänga seriösa importörer är medvetna om att en oriktig konkurrens uppkommit genom all mindre nogräknade importörer använder sig av dubbla fakturor. Såväl moms som nu ocksä tull skall beräknas på fakturans belopp. Genom att ha fakturor som inte visar det verkliga inköpspriset på produkter från annat land kan avsevärda besparingar göras av medel som annars skulle ha tillfallit statskassan. Tullen vet i allmänhet vad en lastbil väger med en last, men vid en övergång till värdetull har man bara den medföljande fakturan att lita lill. Redan nu har emellertid tullverket möjlighet att göra prover, och Jag förutsätter atl Jordbruksministern, som sitter här, kommer atl beakta vad trädgårdsutredningen sagt i den här frågan.

Frågan om frysta varor är behandlad i betänkandets text. I moderatmoiionen hade påpekats atl regeringens förslag om att prövningen av lullnivåerna för frysta bär och frysta köksväxter skall ske försl när trädgårdsnäringsulredningen behandlat lullskyddet för beredningar av köksväxier och frukter -med vanliga ord konserver - innebär en ökning av tullen på frysta varor. Det är glädjande alt utskottet här säger att det delar motionärernas uppfattning alt elt bibehållande a v nuvarande lullnivå hade varil att föredra. Utskottet lägger här till orden "om delta kunnat genomföras utan några komplikationer". Komplikationerna skulle vara att man temporärt måsie göra en uppdelning av de frysta varorna i en mängd underpositioner. Moiionen avstyrks så med ell utlalande alt man förutsätter alt utrednings- och lagstiftningsarbetet kan utföras planenligl. Låt mig hoppas att så blir fallet. Komplikationerna kommer annars atl bli betydligt allvarligare än vad som fallet skulle ha blivit om en uppdelning på underpositioner hade gjorts.

Siluationen är nämligen den att tullen på konserver, som regleras i kapitel 20 i tulltaxan, blir oförändrad till dess utredningsarbetet är klart, medan tullen på frysta varor med undanlag för Jordgubbar höjs. I själva verket har de djupfrysta grönsakerna och bären ur konkurrens- och användningssynpunkt väsentligt större likheter med varor enligt kapitel 20 än med färska grönsaker.

Handelsministern är uppenbariigen medveten om de här nämnda relationerna. I varie fall framhåller han i propositionen del angelägna i alt tullarna på beredda och frysta varor korresponderar. I propositionen behandlas dock de djupfrysta varorna som färska t. v., varvid statsrådet räknar med atl lulländringarna för beredda och frysta varorskall kunna genomföras omkring den 1 Januari 1980.

När alltså utskottet förutsätter att utredningsarbetet skall kunna gå planenligl innebär det atl på de sju månader som är kvar skall förslag från utredningens sida kunna läggas frain, remissbehandling ske och förslag till riksdagen framläggas. Jag tvivlar tyvärr på atl sä blir fallet, men ulskollets skrivning är klar, och Jag kan inte tyda detta på annal sätt än alt utredningsarbetet i detta avseende måsle påskyndas.

Det bör erinras om alt handelsministern fö: en vara -djupfrysta jordgubbar -är medveten om svårigheterna och föreslåratt tulltaxan för Just denna vara skall vara oförändrad tills utredningen är klar. Man kan undra över varför det

skall gälla just djupfrysta Jordgubbar - det är i alla fall en produkt som vi har rätt gott om i vårt land. Hallon däremol som importeras i mycket slörre kvantiteter skulle fl en ökning av lullincidensen med 180 96. Och broccoli med 170 %. Tullincidensen mer än fördubblas för brysselkål och små hela bönor. Av dessa varor finns ingen odling för djupfrysning i Sverige.

Förde industriföretag som producerar djupfrysta grönsaker eller produkter i vilka sädana ingår skulle det bli total höjning av tullincidensen med mellan 40 och 50 96. För alt tala vanligt språk skulle man kanske säga att Jordgubbsyoghurten i framtiden måste bli betydligt vanligare än hallonyoghurten.

Men, som sagl, skalleulskoliei har den brasklappen i sin förulsällning all arbetet skall bedrivas planenligl, och lät oss hoppas atl så blir fallel.

Herr talman! Frän många håll har det klagats pä all årets propositioner varit alltför snabbt ihopkomna och att kvaliteten inte varit den som bör eftersträvas. Personligen lyckerjag kanske att det är värre när riksdagsbehandlingen försvåras pä grund av alt utskottens arbete inte är av önskvärd kvalitet. Arbetsbelastningen har emellertid varit osedvanligt hård denna vår, och det vore mig Oärran all kritisera vare sig jordbruksutskottet eller skatleutskotiet. På sin höjd vill jag uttrycka förvåning över all utskottens ledamöter inle följt upp behandlingen av framlagda motioner. I övrigt harjag inga yrkanden.

Nr 159

Tisdagen den 29 maj 1979

Trädgårdsnäringen

STIG JOSEFSON (c):

Herr talman! Skatleutskottet har i sitt betänkande nr 47 behandlat den del av propositionen 136 som berör lagen om tulltaxa. Propositionens förslag innebär vissa ändringar i lullskyddet på irädgårdsområdel. Förslaget innebär också en övergång från viktlull till värdetull för vissa produkter. Det innebär både höjningar och sänkningar av tullen samt vissa Justeringar av tullperioderna.

Samtidigt har utskottet behandlat ett flertal motioner som väckts i anslutning till propositionen.

Frågan om gränsskyddei för den svenska irädgårdsnäringens produkter har ingående prövats av 1974 års trädgårdsutredning, som haft som utgångspunkt alt bibehålla tullskyddet på i stort sett oförändrad nivå men med beaktande av penningvärdets förändringar. Utredningens förslag innebär totalt sett något ökat lullskydd.

Skatleulskottet har i stora drag följt proposiiionen, även om utskottet pä några punkter vidtagit justeringar. Sä har skett för att man på vissa särskilt utsatta områden skall kunna hålla någon del av produktionen kvar inom landet. Det gäller bl. a. belräffande snittblomsodlingen.

Under utredningstiden har åtgärder vidtagits för att bevara denna inhemska produktion. Uiredningen har i sitt betänkande varit enig om vilka åtgärder som behövs, och elt enigi utskott har beträffande snittblommorna anslutit sig lill det förslag som uiredningen presenterade och som ocksä har framförts i motionen 2473 frän centerpartiet.

Avvägningarna mellan olika intressen är alltid svåra all göra, inle minst pä detta område. Vill vi ha kvar en viss svensk produktion när det gäller

129

9 Riksdagens protokoll 1978/79:159-160

Nr 159

Tisdagen den 29 maj 1979

Trädgårdsnäringen

blomsterodling måste vi också skapa en viss trygghet för de i denna odling sysselsatta - anställda och företagare. De förändringar ulskoilel föreslagit gäller framförallt grundskyddet, och utskottet harockså tillstyrkt yrkande 6 i den nyssnämnda cenlermotionen 2473 - vilken har Thorbjörn Fälldin som första namn -om fortsalla ålgärder mot lågprisimport. Jag anser all denna punkl är av oerhört stor vikt. Regeringen llr i uppdrag all skyndsamt utarbeta skyddsåtgärder för all förhindra del som vi i vanliga fall kallar för dumping -med andra ord lågprisimport. Del ärsynnerligen angeläget att man här vidtar åtgärder för atl kunna möta den silualion som uppslår vid vissa tillfällen.

Under dagens deball har David Wirmark framfört kritik mot skatieutskotiets ställningstagande när det gäller nejlikodlingen. Vi harju byggt upp en ganska omfattande nejlikodling i vårt eget land. Del har satsats inle så lilei kapital. Det finns en ganska stor grupp sysselsatta, och del är givet all här föreligger ell visst intresse i vårt land - sä har både utredningen och skatteutskoitel bedömt del - att vi skall ha kvar någon del av odlingen inom landet.

David Wirmark sade själv all man kan förvänta en ökad konkurrens från u-länderna på detla område, och del ärjag beredd på. Men dä ärdet ännu mer motiverat atl vidtaga en justering av importskyddet- en justering som i stort sett motsvarar den penningvärdeförändring som skett sedan det tidigare skyddet fastställdes. Vi skall vara medvetna om att ett fast tullskydd ständigt minskar i värde i och med att inflationen pågår.

Ingrid Sundberg framförde viss kriiik mol skaiieutskoitet, och det är givetvis beklagligt alt motionen 2478 inle har kommit med i hemslällan. I sak har moiionen behandlals; den är behandlad i yttrandet, men den har fallit bort på elt par ställen i hemslällan. Nu är Ju inle delta något unikt - under den tidspress behandlingen av olika ärenden och utarbetandet av yrkanden sker händer sådant här ganska ofta. Men i sak har motionen när det gäller nejlikorna - där den överensstämmer med centerns partimotion - blivit tillgodosedd.

Jag skall inle försvara utskottets handlingssätt. Jag vill emellertid klart säga atl det denna gäng, liksom närdet eljest händer en sådan här sak, är fråga om ett olycksfall i arbetet. I och med all del rättats lill här ärju ingen olycka skedd.

Vi har anledning au i sak se denna fråga som myckel betydelsefull, främst för de i denna näring sysselsatta, men också för hela vårt samhälle. Det är för mig en glädje, herr talman, atl ulskotlei avgivit ett enhälligt yttrande, och Jag ber atl fl yrka bifall lill utskotlets hemslällan.

130

DAVID WIRMARK (fp) kort genmäle:

Herr talman! I väridsekonomin har på senare år tendenser lill proiektionism gjort sig alltmer kännbara. GATT-sekrelarialel har gjort beräkningar enligt vilka 3-5 % av världshandeln sedan 1974 pä ett eller annat sätt påverkats av handelsbegränsande åtgärder. Denna protektionistiska utveckling har negativt påverkat tillväxt- och utvecklingsprocessen i u-länderna och hindrat den strukturanpassning i i-länderna som anses nödvändig för att

lämna utrymme åt ökad framtida import på områden där u-länderna har stor lillväxlpoienlial. Del område som jag har tagit upp lill diskussion här passar väl in på den beskrivningen.

Genom utskottets förslag deltar vi i de handelsbegränsande åtgärderna, till nackdel för berörda u-länder, eftersom ulskoilel uppenbarligen vill motverka de komparativa fördelar som vissa u-länder har på området.

Ändå är del Ju så att Sverige som elt litet handelsberoende land måste se med oro på de ökade tendenserna till proiektionism. Vi vet att vi själva kan utsättas för sådana åtgärder och att de kan få allvarliga effekter för oss. Vi vet också - och det är en traditionell svensk uppfattning - atl en rationell internationell arbetsfördelning åsladkommes främst genom en liberal handelspolitik.

Stig Josefson har i utskottets namn försvarat de förslag till höjning av tullar för nejlikor och andra sniliblommor som uiskouet har framlagt och sagt att del finns etl visst intresse för alt bevara den odlingen i Sverige. Jag vill instämma i att del finns ett sådani intresse, men jag vill samlidigl betona all vi måsle vara väldigl restriktiva när del gäller all la lill handelsbegränsande ålgärder för atl värna om dessa intressen.

När del gäller u-landspolitiken har vi accepterat all försöOnings- och beredskapsskäl kan vara motiv föratt vi vidlarskyddsätgärder. Det skälet kan jag acceptera, men de motiven gäller ju inte det område som vi nu diskuterar.

Jag vill upprepa all utskottets förslag går stick i stäv mot vår deklarerade u-landspolilik. Genom biståndet söker vi stödja u-ländernas ansträngningar att exportera. Men närde väl lyckas, när de blir effektiva-skal I vida vända på idealen och argumentationen och höja tullarna? Det är det frågan gäller.

Nr 159

Tisdagen den 29 maj 1979

Trädgårdsnäringen

STIG JOSEFSON (c) kort genmäle:

Herr talman! Jag sade att vi vill ha kvar en viss del av den odlingen inom vårt land. Om man vill del, lyckerjag del är rikiigi au man också skapar någol sä när drägliga inkomstförhällanden för de i denna odling sysselsatta. Vill man däremot helst ta bort hela odlingen, bör man säga delta rent ut och se lill att man flr en möjlighet att sysselsätta personalen och företagarna på något annal område.

Sedan måslejag lill David Wirmark ställa frågan: Anser David Wirmark alt del är inflationen som skall bestämma lullskyddet? Faktum är att man här närmast återför lullskyddet lill det ursprungliga värdet, och frän den synpunkten sett ärdet ju ingen höjning. Vid andra tillfällen har, inte minst folkpartiet, varit angeläget om atl förändringar i penningvärdet inte skall få ändra värden och skalor som riksdagen fastställt.

DAVID WIRMARK (fp) kort genmäle:

Herr lalman! Jag har kritiserat utskottet föratt ulskoilel föreslären höjning av tullarna på dessa varor. Enligt min bedömning hade det fuller väl räckt med regeringens förslag som innebar oförändrade tullar. I och med att man höjer tullarna går man i en riktning uppåt, och det motverkar u-ländernas

131

Nr 159

Tisdagen den 29 maj 1979

Trädgårdsnäringen

intressen. Den sammanvägning av u-landsiniressen och svenska inlressen som vi numera brukar skryta med att vi gör i svensk polilik, och som bildar grunden för vår u-landspolilik, kan Jag inte finna i skatleulskoltels förslag. I sin argumentation har ulskotlei enbart tagit hänsyn till de inhemska intressena och inte sett lill alt tullhöjningen kommer att drabba u-länderna -och i synnerhet ett visst u-land - mycket hårt.

STIG JOSEFSON (c) kort genmäle:

Herr lalman! Regeringens förslag innebar, om man ser lill realvärdet, ett väsentligt sänkt tullskydd Jämfört med vad det var vid den lidpunkt dä del senast fastställdes, det kommer vi inte ifrån. Frågan är om man skall låta infiaiionen urholka skyddet för en svensk odling. Jag är övertygad om aii snillblomsodlingen kommer au fl myckel stor konkurrens utifrån ocksä i fortsättningen. Men med det av ulskotlei föreslagna lullskyddet kommer vi alt kunna bevara en del av snittblomsodlingen.

Andre vice talmannen anmälde att David Wirmark anhållit atl till protokollet få antecknat att han inte ägde rätt lill ytterligare replik.

132

EINAR LARSSON (c):

Herr talman! Jag lycker som David Wirmark att del är angelägel all noggrant vårda den u-landsprofil som vi i vårtlandärenigaomatt ha. Men då måste vi också vara beredda all betala något för den profilen. Vi kan väl ändå inle, David Wirmark, räkna med alt trädgårdsnäringens folk ensamma skall Slå för kostnaderna? Då är det inte vi som kan skryta med den profilen.

Eftersom trädgårdsnäringens folk faktiskt är den grupp inom de areella näringarna som har drabbats av de största svårigheterna i och med alt vi har öppnat vårt lands gränser och i och med våra närmare kontakter med EG har det länge varil utomordentligt angeläget all kompensera denna grupp så atl näringen kan bibehållas i vårt land. Om man menar allvar med all kämpa för vår u-landsprofil borde man i proposiiionen ha föreslagit andra lösningar, för det kan inte vara rimligt alt trädgårdsnäringens utövare ensamma skall svara för kostnaderna.

Vi har anledning alt med stor glädje konsiaiera au vi nu står inför etl riksdagsbeslut som i någon män ger rättvisa, trygghet i arbetet och framtidstro ät trädgårdsnäringen. Vi flr bara beklaga att propositionen inte hell har kunnat leva upp till utredningens förslag. Dess bättre har vi inom Jordbruksutskottel kunnat ena oss på en rad vikliga punkler när del gäller au följa upp önskemålen från trädgårdsnäringsulredningen. Jag skall i korthet redovisa dem.

Fördel första ärdet fråga om målformuleringarna. I en del motioner har det påtalats att dessa i propositionen kanske inte var sä distinkta och tydligt uttryckta som man kunde önska. Till följd därav säger jordbruksutskottet att man utgår från att näringen skall erbjuda en trygg sysselsättning och en god arbetsmiljö. Visseriigen tillstyrker vi inte direkt motionerna, men vi hoppas att den skrivning som vi har gjort skall ha sin betydelse för dem som har all

följa upp riksdagsbesluiel.

För del andra har utskottet i linje med uppföljningen av nämnda målformulering tillmötesgått kraven pä prisövervakning och ökad forskning genom elt tillkännagivande.

För det tredje har utskottet en skrivning och gör ett tillkännagivande angående fortsatt utredningsarbete i trädgårdsnäringsulredningen, som bör inriktas på atl skapa ett system med kollektiva marknadsfrämjande ålgärder. Vi anser detta vara en mycket väsentlig bil som fattas i totalbilden.

För det Oärde har ett ulredningskrav tillgodosetts när utskottet uttalat sig för en fortsatt utredning beträffande särskild rådgivningsverksamhet. Vi har för del femte, enligt en rad motionskrav och trädgårdsnäringsulredningens förslag, enat oss om en höjning av den statliga kreditgarantiramen från 29 lill 35 miljoner.

För del sjätte har vi föreslagit inrättande av en särskild sektion vid statens maskinprovningar för prövning av trädgårdsmaskiner. Del är i enlighet med kravet i motion nr 2474 av Kerstin Gölhberg m. fl. Vi anser detta vara angeläget och menarait förslaget skyndsamt bör prövas,så att regeringen kan behandla hithörande spörsmål i samband med höstens budgetarbete. Utskottet gör där etl lillkännagivande.

Jag vill beklaga att utskottet inte har kunnat ställa upp på kravet på 5 miljoner i statsbidrag till trädgårdsnäringens ralionalisering, som återfinns i cenlermotionen 2473. Kravet är så starkt motiverat i utredningen all Jag närmast vill tolka det som elt tryckfel när det i propositionen står 2 miljoner i stället för 5. Kravet pä 5 miljoner är mycket blygsamt, och det fanns mycket starka motiv för etl bifall. Vi har påtalat detta i en reservation som har fogats till utskotlsbetänkandet. Jag ber, herr lalman, att med detta fl yrka bifall till den reservationen och därutöver till utskottets hemställan.

Nr 159

Tisdagen den 29 maj 1979

Trädgårdsnäringen

BÖRJE STENSSON (fp):

Herr talman! Först vill jag yrka bifall lill samtliga moment i jordbruksutskottets hemställan i det betänkande vi nu har till behandling. Belänkandet grundar sig på propositionen 1978/79:136 om trädgårdsnäringen, som Jordbruksminister Eric Enlund och handelsminister Hädar Cars gemensamt framlagt.

I proposiiionen läggs fram förslag till riktlinjer för irädgårdsnäringspolitiken. Dessa grundar sig pä de förslag som avgivits av 1974 års irädgärdsnäringsutredning. I proposiiionen behandlas förutom riktlinjer för politiken det statliga finansiella stödet till trädgårdsnäringens ralionalisering, stödet till energibesparande åtgärder inom näringen samt den statliga rådgivningen på området. I den del som framlagts av handelsminister Cars behandlas lullskyddet för trädgårdsprodukler.

Förutom 1974 års trädgårdsnäringsutredning har jordbruksdepartementet som underlag haft dels betänkandet Svensk trädgårdsnäring: Produktion, ralionalisering och internationella förhållanden, dels betänkandet Svensk trädgårdsnäring: Rådgivning.

Vidare har 1974 års irädgärdsnäringsutredning anmält au den avser all i

133

Nr 159

Tisdagen den 29 maj 1979

Trädgårdsnäringen

senare betänkande ta upp vissa ytteriigare frågor, såsom distributions- och marknadsfrågor, samt frågor om försök, forskning och utbildning.

Det senast anförda ger besked om atl statsmakterna har ett stort intresse av alt de goda förutsättningar som trädgårdsnäringen har i vårt land verkligen skall las lill vara.

Glädjande nog har jordbruksutskottet i stort sett varit enigt i sina slutsatser vid behandlingen av här berörd proposilion. Till betänkandel har del fogals en reservation av centerpartiets ledamöter i utskottet. I densamma yrkas på höjning av statsbidraget lill trädgårdsnäringens ralionalisering från regeringens förslag 2 milj. kr. till 5 milj. kr. Jag yrkar avslag på denna reservation. Det är ändå fråga om anslagshöjningar i delta belänkande såväl som i andra betänkanden med anknytning lill trädgårdsnäringen. Jag vill hänvisa bl. a. till anslaget lill energisparåtgärder, som i budgetpropositionen höjts med 1 milj. kr. lill 4 milj. kr. för budgetåret 1979/80. Det ansträngda budgetläget måsle givetvis spela in även vid behandlingen av medelstilldelningen i detta ärende.

Vidare är det svårbedömt hur stor efterfrågan på medel blir både vad gäller bidrag lill energisparålgärder och vad gäller bidrag lill irädgårdsnäringens rationalisering. Skulle det visa sig atl efterfrågan pä medel blir mycket slor har regeringen möjlighet atl återkomma lill riksdagen i frågan med äskanden pä tilläggsbudget. Om delta har utskotiet erinrat i sin skrivning i belänkandet.

Vidare harju utskottet i enighet föreslagit riksdagen besluta höja ramen för kreditgaranti för lån lill trädgårdsnäringens rationalisering lill högsl 35 milj. kr.

Herr lalman! Avslutningsvis vill Jag yrka bifall lill vad Jordbruksulskollel hemslälll på samtliga punkler i sitt belänkande 1978/79:29.

134

FRITZ BÖRJESSON (c):

Herr lalman! Jag skall inflika några ord med anledning av skatteutskoiteis betänkande nr 47 vad gäller utskotlels behandling av moiionen 2472 med förslag lill höjning av lullskyddet för lök. Moiionen är undertecknad av företrädare för fyra partier.

Lök ärju en litet udda produkt. Lökodling är inle trädgårdsmästeri i vanlig ordning. Det är en fällodlad grönsak. På grund av klimatiska förhållanden och genom tradition stor kunnighet hos befolkningen förekommer en stor del av denna odling i min egen hembygd på Öland. Av de dominerande familjejordbruksföretagen ägnar sig nära en tredjedel eller ungefär 200 familjejordbruk åt lökodling. Men prislrycket utifrån har under senare år varit starkt, och man har befarat att odlingen skulle gä tillbaka eller kanske rent av försvinna. U-landsfrågorna har förts in i debatten här, men konkurrensen utifrån har under senare år i huvudsak kommit frän öststaterna. Tidigare år kunde det hända någon gång att del förekom konkurrerande import från Egypten.

Att värna om lökproduktionen är en mycket god regionalpolitik, som ger arbete ät ett sysselsältningssvagl område av värt land. Inte bara odling ulan också sortering och lagring sysselsätter förhållandevis många människor

inom LO-sektorn. Nr 159

Vi motionärer har yrkat atl importtullen skulle öka från 16 96,som föresläs Tisdagen den i proposiiionen, lill 25 96 och att den tullfria tiden fr. o. m. den I mars t. o. m. 29 maj 1979

den 1 juli skulle minskas med mars månad. Vi har också yrkat atl

Trädgårdsnäringen

lökproduklionen skulle överföras lill jordbruksregleringen och att man i samband därmed skulle ta ut importavgifter och fl mailök importskyddad på samma sätt som övriga Jordbruksprodukter.

Uiskouet föreslår efter sin behandling av motionen att lullskyddet skall ökas från 16 96 till 20 96. Utskottet är inte nu berett att uttala sig för etl slopande av tullfriheten för mars månad utan vill avvakta resultatet av dagens beslut. Belräffande överföring av mailök lill Jordbruksregleringen erinrar utskottet om att detla spörsmål f n. är föremål för regeringens prövning. Man får väl säga att vad utskottet föreslagit är en framgång som man naturligtvis inte skall ringakta. Även om odlarna och vi motionärer kanske hade tänkt oss atl importtullen kunde höjas ännu mer är resultatet ändå ganska bra.

1 debalten här talas det om att man genom frihandel skapar en bättre arbetsfördelning i världen. All man t. ex. med en helt fri handel skulle skapa en bättre arbetsfördelning harjag väldigl svårt all förslå.

Jag vill än en gång understryka att det här dag inie är någon u-landsfråga. Den hårda konkurrensen kommer från öststaterna.

Herr talman! Jag ber att la yrka bifall till skalleutskottets hemställan i betänkande nr 47.

Överläggningen var härmed slutad.

Jordbruksutskottets betänkande nr 29

Mom. 1-9

Kammaren biföll vad utskotiet i dessa momeni hemställt.

Mom. 10

Propositioner gavs pä bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen av Märta Fredrikson m. ft., och förklarades den förra proposiiionen vara med övervägandeja besvarad. Sedan Einar Larsson begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill atl kammaren bifaller jordbruksulskotiets hemslällan i

betänkandel nr 29 mom. 10 röstar Ja,

den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen av Märta Fredrikson

m.n.

Vid omröstning genom uppresning förklarades nertalel av kammarens ledamöter ha röstat förja-proposilionen. Då Einar Larsson begärde rösträk-

135

Nr 159

ning verkställdes votering med omröstningsapparal. Denna omröstning gav

Tisdagen den 29 maj 1979

följande resultat:

Ja - 209

Nej - 68

Trädgårdsnäringen Avstår - 4

Mom. 11 och 12

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

136

Skatteutskottets betänkande nr 47

Utskottets hemställan bifölls.

§ 16 Föredrogs

Jordbruksutskottets belänkande

1978/79:32 med anledning av propositionen 1978/79:176 om rapportering av oljeföroreningar m. m. jämte motioner

Utskottets hemställan bifölls.

§ 17 Pä förslag av andre vice talmannen beslöts att kammarens förhandlingar skulle fortsättas kl. 19.30.

§ 18 Anmäldes och bordlades Motion

1978/79:2718 av Lars Werner m.fl.

med anledning av propositionen 1978/79:217 om bildande av nafionalparker i Skuleskogen och Tiveden

§ 19 Anmäldes och bordlades Skatteutskottets betänkanden 1978/79:58 med anledning av propositionen 1978/79:185 om ändring i

dubbelbeskattningsavtalet mellan Sverige och Schweiz jämte motioner 1978/79:61 med anledning av motioner pä bostadsbeskattningens område

Socialutskottets belänkande

1978/79:47 med anledning av propositionen 1978/79:178 om husläkarsystem inom hälso- och sjukvården m. m. jämte motioner

Jordbruksutskottets betänkanden

1978/79:35 med anledning av propositionen 1978/79:205 med förslag till

renhållningslag. m. m. jämte motioner 1978/79:36 med anledning av propositionen 1978/79:208 om reglering av

priserna på Jordbruksprodukter, m. m. jämte motioner 1978/79:37 med anledning av motioner om vissa Jordbrukspolitiska frågor

Näringsutskoltets betänkande

1978/79:59 med anledning av proposiiionen 1978/79:100 i vissa delar, propositionen 1978/79:123 om riktlinjer för industripolitiken, m. m. och propositionen 1978/79:184 om lag om ändring i lagen (1976:350) om styrelserepresentaiion för samhället i aktiebolag, ekonomiska föreningar och stiftelser Jämte motioner

Nr 159

Tisdagen den 29 maj 1979

Meddelande om frågor

§ 20 Meddelande om frågor

Meddelades att följande frågor framställts

den 29 maj

1978/79:578 av Sven-Erik Nordin (c) lill bosladsministern om parkeringsanordningar vid statliga byggnader:

Enligt gällande byggnadsstadga är fastighetsägare skyldig alt anordna parkeringsutrymme för såväl långlids- som korttidsparkering. Bestämmelserna i detta avseende är tvingande och omfattar såväl befintlig bebyggelse som nybyggnad. Kronan är dock särbehandlad i byggnadsstadgan. Statlig myndighet har möjlighet all själv dispensera från stadgans beslämmelser och de föreskrifter som utfärdats med stöd av denna. Kronan behöver t. ex. inte ha byggnadslov för sitt byggande, man behöver inte följa kommunens parkeringsnormer osv.

Med stöd av relaterade förhållanden har kronan därför under en följd av är kunnat övervältra en del av sin parkeringsbyggnadsskyldighet på kommunerna. Denna utveckling har varit betungande för kommunerna, då besöksfrekvensen vid statliga myndigheler ofta är slor, vilket i sin lur kräver omfattande parkeringsanordningar.

Med hänvisning lill det anförda vill Jag ställa följande frågor:

Vill statsrådet redogöra för regeringens principiella uppfattning om kronans ansvar för parkeringsanordningar vid statliga byggnader?

Överväger regeringen all vidta åtgärder för en klarare och mera rättvis gränsdragning mellan stal och kommun i den aktuella frågan?

1978/79:579 av Mats Hellström (s) till utrikesministern om FN:s biståndsorgans samarbete med multinationella livsmedelsföretag:

Ett stort antal multinationella livsmedelsföretag har tidigare samarbetat med FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation, FAO, genom Indusiry Cooperative Program (ICP), i former som hårt kritiserats från svensk sida av såväl regeringen som LO och TCO. Risker har funnits för all de privata företagen och deras organisation otillbörligt skulle kunna påverka FAO:s arbele och genom tidig information om projekt få kommersiella fördelar före andra leverantörer etc. Till följd av bl. a. den svenska kritiken har systemet sedermera upphört. De multinationella företagen inom livsmedelsområdet

137

Nr 159 har därefter sökt en ny anknytning lill FN-systemet. Långtgående planer

Tisdagen den '''""s inom FN-sekretariatei på att knyta multinationella förelag till UNDP

29 maj 1979 genom en ny samarbetsorganisation, Indusirial Council for Development

_____________ (ICD). Också dessa planer har kritiserats från svenskt häll.

Meddelande om '" L'NDP:s styrelsemöte inom kort kommer att behandlas förslag lill

frågor riktlinjer för avtal mellan UNDP och externa organisationer. Förslaget kan

betraktas som skräddarsytt för atl åstadkomma ett samarbete mellan multinationella företag, i första hand livsmedelsföretag, och FN:s biståndsverksamhet. Det finns anledning atl också beträffande del nya modifierade förslag som nu föreligger inom UNDP rikta kriiik mot riskerna för framtida sammanblandning av kommersiella intressen och FN:s biståndspolitik. Mot denna bakgrund får Jag lill utrikesministern ställa frågan: Vilken inställning kommer den svenska regeringen alt inla vid UNDP:s styrelsemöte till förslagel om riktlinjer föravtal med externa organisationer-mot bakgrund av de multinationella livsmedelsföretagens intresse av all liera sig med FN:s biståndsorgan?

§ 21 Kammaren åtskildes kl. 18.01.

In fidem

BERTIL BJÖRNSSON

/Solveig Gemert