Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1978/79:157

Måndagen den 28 maj

Kl. 10.30

§ 1 Justerades protokollet för den 18 innevarande månad.

Nr 157

Måndagen den 28 maj 1979

A ndrad företags -beskattning

§ 2 Föredrogs

Socialutskottets betänkanden

1978/79:42 om uppskov med behandlingen av visst ärende till riksmötet

1979/80 1978/79:46 om uppskov med behandlingen av visst ärende till riksmötet

1979/80

Kammaren biföll vad utskottet i dessa betänkanden hemställt.

§ 3 Ändrad företagsbeskattning

Föredrogs skalieutskottets belänkande 1978/79:57 med anledning av proposiiionen 1978/79:210 om ändrad förelagsbeskaUning jämte motioner.

Regeringen (budgetdepartemeniet) hade föreslagit i propositionen 1978/ 79:210 aU riksdagen skulle anta vid proposiiionen fogade förslag till

1. lag om allmän investeringsfond,

2. lag om allmän invesleringsreserv,

3. lag om upphovsmannakonlo,

4. lag om ändring i kommunalskatlelagen (1928:370),

5. lag om ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt,

6. lag om ändring i lagen (1941:416) om arvskaU och gåvoskatt,

7. lag om ändring i lagen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt,

8. lag om ändring i lagen (1951:763) om beräkning av statlig inkomstskatt för ackumulerad inkomst,

9. lag om ändring i lagen (1960:63)om räll till föriustutjämning vid taxering för inkomst,

10 lag om ändring i lagen (1967:94) om avdrag vid inkomsttaxeringen för viss aktieutdelning.

Beträffande propositionens huvudsakliga innehåll anfördes följande: "I propositionen läggs fram förslag om ändrade regler för beskattning av förelag. Förslaget, som bygger på företagsskatteberedningens slutbetänkande (SOU 1977:86 och 87) BeskaUning av företag, berör två huvudområden inom företagsbeskattningen. Del första området gäller möjligheten för olika Kategorieravrörelseidkare all bygga upp obeskattade reserver (skaltekrediter) och att skattemässigt fördela inkomster mellan olika år. Det andra huvud-

Nr 157

Måndagen den 28 maj 1979

Andrad företagsbeskattning

området avser frågor rörande s. k. kedjebeskaiining inom bolagssektorn samt koncernbeskatlning.

Enligt nuvarande regler kan obeskattade reserver byggas upp i första hand genom nedskrivning av lager och - såvitt gäller aktiebolag och ekonomiska föreningar - genom avsättning till investeringsfond för konjunkiurutjäm-ning. I proposiiionen föreslås atl de nuvarande allmänna lagernedskrivnings-reglerna skall kompletteras med en möjlighet till lönebaserad reservering. Syftet med denna nya bas för bildande av skaltekrediter är bl. a. att ge löneinlensiva företag ökade möjligheler all hålla sysselsättningen uppe även under förlustperioder. Förslaget innebär närmare bestämt atl den som bedriver rörelse eller jordbmk kan få avdrag för belopp som avsätts lill en s. k. resultatutjämningsfond. Avsättningen får uppgå till högsl 20 % av beskattningsårets lönesumma. I fråga om fysiska personer som bedriver rörelse eller jordbruk (egenföretagare) fr avsättning göras med - fömtom 20 % av lönen till anställda -högst 15 % av egen företagarens inkomst före fondavsättningen.

Avsättningen till resullalutjämningsfond utgör ett alternativ till lagernedskrivning. Ett företag som yrkat avdrag för sådan avsättning har därför inte rätt alt till någon del utnyttja de allmänna reglerna för lagernedskrivning. För atl förhindra obehöriga skatteförmåner genom uppdelning av verksamhet pä fiera formellt frislående företag föresläs vidare att lagernedskrivningsrälten skall gå föriorad även om ell närstående förelag har gjort avsättning till resultatutjämningsfond.

F. n. får högst 40 96 av årsvinsten sättas av till investeringsfond. En förutsättning för att avsättningen skall vara avdragsgill är alt 46 96 - för ekonomiska föreningar 40 96 - av det avsalta beloppet betalas in pä elt räntelöst konto i riksbanken. I propositionen föreslås att utrymmet för fondavsättningen ökas från 40 96 till 50 96 av årsvinsten samt att del belopp som skall betalas in till riksbanken höjs från 40 % resp. 46 96 lill 50 96. Samtidigt föreslås att den relativt sällan utnyttjade möjligheten atl göra avsättning till investeringsfond för skogsbmk avskaffas genom atl skogsfonder och rörelsefonder slås samman.

I propositionen föresläs vidare att etl investeringsfondsliknande system skall införas för egenföretagare. En egenföretagare skall enligt förslaget kunna sälta av högst hälften av inkomsten av rörelsen eller jordbruket lill en s. k. allmän investeringsreserv. För atl avdrag skall medges för avsättningen krävs alt egen förelagaren betalar in ett belopp motsvarande hela avsättningen på en särskild bankräkning (allmänt invesleringskonlo). Den allmänna investeringsreserven för enligt förslaget i princip utnyttjas endast för investeringsändamål, dvs. för anskaffning av maskiner och andra inventarier samt förarbeten pä byggnader och markanläggningar m. m. Underde första fem åren efter avsättningen är investeringsreserven bunden, vilket innebär att reserven inle får utnyttjas utan tillstånd av regeringen eller annan myndighet. Sedan denna femårsperiod hargätt till ända får reserven utnyttjas utan tillstånd för investeringsändamål under en ny femårsperiod. Tio är efter avsättningen skall eventuellt kvarvarande del av reserven las upp lill

beskattning. Om en egenföretagare tar ul medel frän invesleringskonlo utan atl använda motsvarande del av reserven för ell lillålet invesleringsändamål återförs reserven till beskattning. Samtidigt beskattas egenföretagaren i regel för elt särskilt tilläggsbelopp.

De föreslagna bestämmelserna om allmän investeringsreserv innehåller särskilda regler för yrkesfiskare. En yrkesfiskare skall sålunda kunna använda invesleringsreserven fritt under hela tioårsperioden. Dessulom föresläs atl kravet att investeringsreserven skall utnyttjas för invesleringsändamål inte skall gälla i det fall då en yrkesfiskare har drabbats av en inkomstminskning. I en sådan situation skall yrkesfiskaren ulan tillägg kunna återföra reserven t. ex. för bestridande av löpande driftkostnader.

För kulturarbetare föreslås elt inkomstutjämningssysiem av skogskonto-modell. Förslagel innebär i huvudsak atl en kulturarbetare, som visst är har fått en ovanligt hög inkomst, kan fördela beskattningen av en del av inkomsten på de därpå följande sex beskattningsåren. Tekniskt sett görs denna inkomstutjämning pä det sättet atl kullurarbelaren får avdrag för belopp som betalas in på etl särskilt bankkonto (upphovsmannakonlo). Beloppet beskattas när det, senast efler sex år, betalas ul från banken. Den föreslagna inkomstutjämningen knyts till ersättningar som den skallskyldige uppbär i egenskap av upphovsman enligt lagen (1960:729)om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk och som skattemässigt skall redovisas som intäkt av rörelse.

Propositionen innehåller också förslag om en tekniskt inriktad översyn av reglerna för nedskrivning av lager. För alt förhindra missbmk genom förvärv av s. k. bokslutslager föreslås all de allmänna lagernedskri vningsreglerna inle skall gälla om det är uppenbart att den skaltskyldige har förvärvat visst varuparti för annat ändamål än den vanliga verksamheten. Vidare föresläs all lager av djur på jordbruksfastighet eller i renskötselrörelse skall värderas med utgångspunkt i en uppskattad genomsnittlig produktionskostnad för djuren och inle - som f. n. - på gmndval av djurens genomsnittliga marknadsvärde.

Del i Sverige tillämpade systemet för beskattning av bolagsinkomster innebär bl. a. atl aktiebolagen försl beskallas för sina vinster och att beskattning därefter också sker hos aktieägarna när vinstmedlen delas ul (dubbelbeskattning). I elt sådant syslem kan vinstmedel, som slussas mellan två eller flera bolag innan de delas ut till de slutliga bolagsägarna, bli beskattade i tre eller flera led (kedjebeskattning). När medlen förs mellan svenska bolag, är kedjebeskattningen i slor ulslräckning upphävd. I propositionen föreslås viss ytteriigare inskränkning av kedjebeskattningen i dessa fall.

Kedjebeskattning kan också uppkomma när ett svenskt moderbolag uppbär utdelning frän utländskt dotterbolag. Genom de dubbelbeskattningsavtal som Sverige har ingått med andra länder har denna form av kedjebeskattning reducerats eller eliminerats. Vi saknar dock avtal med vissa länder där svenska företag gör betydande investeringar. 1 propositionen föreslås att en möjlighet skall öppnas att medge dispens frän kedjebeskatt-

Nr 157

Måndagen den 28 maj 1979

Ändrad företagsbeskattning

Nr 157

Måndagen den 28 maj 1979

Ändrad företagsbeskattning

ningen i de fall då avtal saknas.

Propositionen innehåller också förslag om ändring i koncernbidragsreglerna. F. n. kan elt företag få avdrag för koncernbidrag som lämnas lill vissa närstående företag inom samma koncern men däremot i regel inle för bidrag som lämnas direkt lill koncernföretag som inte är på .samma sätt närstående. Det är dock möjligt all med bibehållen avdragsräti föra koncernbidrag etappvis genom en koncern till sådana företag. När koncernbidrag på detta sätt går i flera led genom koncernen, uppkommer särskilda problem vid den kommunala beskattningen. För att komma till rätta med dessa problem föreslås i proposiiionen att avdrag i betydligt störte utsträckning än hittills skall kunna medges för koncernbidrag som lämnas direkt till företag utanför närsiåendekretsen. Samtidigt upphävs möjligheterna att med avdragsräti föra koncernbidrag genom flera led.

Inom näringslivet förekommer inle sällan alt elt företag bedriver verksamhet genom s. k. kommissionärsförelag. Enligt nuvarande regler får kommis-sionärsföretagets vinst redovisas hos huvudförelaget även om motsvarande vinslöverflyltning genom koncernbidrag inle skulle ha tillåtits. I propositionen föreslås alt sådan vinslöverflyltning lill huvudförelaget i forlsältningen skall godkännas bara i de fall dä förutsättningarna för avdag för koncernbidrag är uppfyllda.

I proposiiionen läggs slutligen fram förslag om vissa ändringar i bestämmelserna om aktiebolagens rätt lill avdrag på nyemitterade aktier, det s. k. Annell-avdraget. Syfiet med ändringarna är atl bättre än hittills anpassa avdragsreglerna till bestämmelserna om dubbel- och kedjebeskaiining.

De nya reglerna avses i huvudsak bli tillämpliga första gången vid 1981 års taxering. Det föreslås dock alt avdrag för avsättning till allmän investeringsreserv och uppskov med beskattning för insättning pä upphovsmannakonlo skall kunna medges redan vid 1980 års taxering. Den nya dispensregel som avser utdelning från utländskt dotterbolag föresläs bli tillämplig på utdelning som har blivit tillgänglig för lyftning efter utgången av år 1978."

I detta sammanhang hade behandlats

dels de med anledning av propositionen väckta motionerna

1978/79:2656 av Jan Bergqvist (s) och Lennart Pettersson (s),

1978/79:2657 av Erik Hovhammar (m) och Marianne Karisson (c).

1978/79:2658 av Stig Josefson m. fl. (c), vari hemställts au riksdagen beslutade

1. att medge förelag med begränsade lager rätt all välja mellan nuvarande metod med nedskrivning till 40 96 å varulager och företagsskalteberedning-ens förslag om nedskrivningå vamlagertill 55 96 och avsättning med 20 96 på lönesumman och 15 96 av egenföretagarnas egna inkomster före fondavsättning,

1. att medel avsatta lill allmän investeringsreserv skulle kunna las ul för

investering ett är efter utgången av det år insättning verkställts och vara Nr 157
uttagna senast sex år efter samma lidpunkt. Måndagen den

28 maj 1979
1978/79:2659 av Göthe Knutson m. fl. (m),

1978/79:2660 av Kari Leuchovius m. fl. (m),

1978/79:2661 av andre vice talmannen Tage Magnusson m. fl. (m), vari hemställts att riksdagen beslutade

1. att egenföretagare gavs rätt att fritt disponera den allmänna invesleringsreserven även underde första åren efter avsättningen utan särskilda krav på tillståndsgivning,

2. att 4 § tredje stycket i förslagel till lag om allmän investeringsfond skulle avslås,

3. att punkten 2 sjunde stycket anvisningarna till 41 § kommunalskatlelagen skulle ges av motionärerna föreslagen lydelse, innebärande att bestämmelserna om begränsning av möjligheterna atl tillämpa supp-lemenlärregel I skulle ges den utformningen alt - i de fall supplementärregel I skulle tillämpas - lagrets värde vid beskattningsårets utgång skulle ökas med värdet av sådana lagerlillgångar som avyttrats lill elt närstående företag.

Ändrad företagsbeskattning

1978/79:2662 av Olof Palme m. fl. (s), vari hemställts att riksdagen skulle

1. besluta i enlighet med vad som i motionen anförts om arbetstagares rätt
att väcka förslag om användning av investeringsfond,

1. med avslag på propositionens förslag i berörd del besluta om en resultalutjämning med lönekostnaderna som bas i enlighet med vad som anförts i motionen,

2. besluta om en begränsning av lagernedskrivningen i enlighet med vad som anförts i motionen,

3. med avslag pä propositionens förslag om räll lill avsättning till allmän investeringsreserv hos regeringen i enlighet med vad som anförts i motionen begära en utredning om möjligheterna att utvidga rätlen att använda investeringsfondssyslemei även lill egenföretagare,

4. med avslag pä förslagen i proposiiionen i berörda delar besluta i enlighet med vad som anförts i motionen om värderingen av djur,

5. med avslag på propositionens förslag i berörda delar beslula i enlighet med vad som i motionen anförts om upphovsmannakonlo,

6. besluta i enlighet med vad som i motionen anförts om förelagsskattens höjd samt den kommunala beskattningen av företagens nettovinster,

7. beslula som sin mening ge regeringen lill känna vad som anförts om avdrag för representation,

8. beslula avslå propositionens förslag om särskilda regler för yrkesfiskarnas användning av investeringsreserver.

Nr 157

Måndagen den 28 maj 1979

Ändrad företagsbeskattning

1978/79:2663 av Per Olof Sundman (c) och Sven Johansson (c),

1978/79:2664 av Ingegerd Troedsson m. fl. (m),

1978/79:2665 av Lars Werner m. fl. (vpk), vari yrkats att riksdagen beslulade

1. att höja bolagsskatten med 10 procentenheter till 50 96,

2. alt ta ut en allmän arbetsgivaravgift, dock med undanlag för kommuner och landsting, beräknad på förelagens omsättning så att den under budgetåret 1979/80 inbringade minst 6 000 000 000 kr.,

3. atl hemställa hos regeringen om tilläggsdirektiv lill den nyligen tillsatta kommittén för utredning av olika former av brutioskaller (Dir 1979:28) i enlighet med vad som anförts i motionen,

4. alt hemställa hos regeringen om skyndsam utredning av möjligheterna för en demokratisering av besluten om obeskattade reserveringar inom företagen i enlighet med vad som anförts i motionen,

5. att avslå propositionen 1978/79:210 i vad gällde

2. förslagel om lönebaserad reservering genom s. k. resullalutjämningsfond,

3. förslag till lag om allmän investeringsfond och lag om allmän investeringsreserv,

4. förslagel lill lag om upphovsmannakonlo och hos regeringen hemställa atl denna i stället skulle utarbeta och utfärda anvisningar i enlighet med vad som föreslagils i motionen,

d) den föreslagna skattefriheten för utdelning från utländskt dotterbolag
till svenskt bolag,

e) den föreslagna utvidgningen av dispensregeln i 43 § 3 mom.
kommunalskatlelagen,

O de föreslagna utvidgningarna av rnöjlighelerna lill avdrag för koncernbidrag till företag utanför den s. k. närståendekretsen,

g) den föreslagna dispensregeln avseende tillämpningen av de nya anvisningarna angående beskattningen av de s. k. kommissionärsbolagen,

1. att hos regeringen hemställa om förslag lill begränsning av möjligheterna till skattefria fonderingar inom företagen via avskrivnings- och nedskrivningsmöjligheler i enlighet med vad som anförts i motionen,

2. alt upphäva lagen om särskilt invesieringsavdrag vid taxering lill statlig inkomstskatt och lagen om statligt investeringsbidrag för inventarieanskaffning från den 1 juli 1979,

3. atl punkt 1 femte stycket anvisningarna till 54 § kommunalskattelagen skulle erhålla av motionärerna föreslagen lydelse, innebärande att för skattefrihet för utdelning på aktier från dotterförelag skulle krävas all moderföretagets innehav av aktier i dotterföretaget motsvarade 35 96 eller mer av röstetalet för samtliga aktier i det utdelande företaget eller att ägarföretaget kunde visa att innehavet hade direkt anknytning till eller väsentlig betydelse för ägarföretagets verksamhet,

4. atl hemställa hos regeringen om förslag till åtgärder för undvikande av

atl upplupna vinstmedel undgick beskattning vid etablerandet av organisa- Nr 157

tionsförhällanden enligt kommunalskatlelagen och lagen om statlig inkomst- Måndagen den

slätt, 28 maj 1979

10. att mellan sjätte och sjunde styckena i 35 § 3 mom. kommunal-______ ___

skaltelagen ett nytt stycke infördes med den lydelse motionärerna föreslagit Ändrad företass-(avseende beskattning av realisationsvinst vid akiieöverlälelser mellan feskattnins koncernförelag),

11. alt upphäva förordningen om avdrag vid inkomsttaxeringen för viss aktieutdelning, den s. k. Annell-lagen, från den 1 juli 1979,

dels de under allmänna motionstiden vid 1978/79 års riksmöte väckta motionerna

1978/79:241 av Kerstin Andersson i Hjärtum (c) och Kerstin Gölhberg (c),

1978/79:348 av Hans Wachtmeister m. fl. (m), vari hemställts au riksdagen beslutade att hos regeringen begära förslag lill inkomstutjämning för fiskare enligt vad i motionen anförts,

1978/79:413 av Rune Johnsson i Mölndal m. fl. (c, m, fp), vari hemställts att riksdagen beslutade hemställa hos regeringen alt yrkesfiskare bereddes möjlighet all skattefritt avsätta medel i speciella resultatuljämningsfonder liknande skogskonto,

1978/79:415 av Stig Josefson m. fl. (c),

1978/79:581 av Gunnar Johansson (m),

1978/79:680 av Birgitta Hambraeus m. fl. (c),

1978/79:828 av andre vice talmannen Tage Magnusson (m) och Ingegerd Troedsson (m),

1978/79:833 av Per-Eric Ringaby (m),

1978/79:837 av Ingegerd Troedsson (m),

1978/79:1133 av Margareta Andrén (fp) och Esse Petersson (fp),

1978/79:1137 av Gösta Bohman m. fl. (m),

1978/79:1140 av Thorbjörn Fälldin m. fl. (c),

1978/79:1150 av Sven Lindberg m. fl. (s), vari hemställts 1. all riksdagen hos regeringen begärde en utredning med uppdrag att se över skattelagstiftningen inom jord- och skogsbruket i syfte att stoppa

Nr 157

Måndagen den 28 maj 1979

Andrad företagsbeskattning

markspekulationen och öka utbudet av skogs- och jordbruksfastigheter,

2. atiriksdagen i anslutning härtill som sin mening gav regeringen lill känna vad som i motionen anförts beträffande utredningens inriktning och syfte,

1978/79:1155 av OlofPalme m. fl. (s), vari hemställts

10. alt riksdagen beslutade godkänna de riktlinjer för stimulans av företagens forsknings- och utvecklingskostnader genom avdrag vid beskattningen och bidrag vilka föreslagits i motionen,

11. all riksdagen lill Särskilda bidrag till företagens forsknings- och utvecklingsarbete för budgetåret 1979/80 under åttonde huvudtiteln anvisade ett förslagsanslag av 1 000 kr.,

12. att riksdagen beslutade att den statliga bolagsskatten fastställdes till 45 96 för aktiebolag m.fl. och 36 % för ekonomiska föreningar m. fl. fr. o. m. den 1 Januari 1980,

13. all riksdagenbesluladeom möjligheten alt använda investeringsfonder för forsknings- och utvecklingsarbete i enlighet med företagsskatteberedningens förslag.

1978/79:1164 av Margaretha af Ugglas (m), såvitt nu vari fråga (yrkandet

2),

1978/79:1621 av Lars Werner m. fl. (vpk), vari hemställts atl riksdagen beslutade

2. att höja bolagsskatten med 10 procentenheter till 50 96 och till följd härav anta av motionärerna framlagt förslag till lag om ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt,

3. atl la ut en allmän arbetsgivaravgift, dock med undanlag för kommuner och landsting, beräknad på förelagens omsättning så att den under budgetåret 1979/80 inbringade minst 6 000 000000 kr.,

1978/79:1624 av Gösta Bohman m. fl. (m).

1978/79:1656 av Erik Hovhammar m. fl. (m).

1978/79:1709 av Tage Adolfsson m. fl. (m)

1978/79:1723 av Kari Leuchovius m. fl. (m).

1978/79:1734 av OlofPalme m. fl. (s), vari såvitt nu var i fråga (yrkandena 1 och 3) hemställts att riksdagen beslutade

1. att spärreglerna i fråga om uppdelning av inkomsterna mellan makar i gemensamt företag och lön till barn från föräldrars företag fick i princip den lydelse de hade före riksdagens beslut den 17 december 1976 och atl de nu föreslagna reglerna skulle tillämpas fr. o. m. den 1 juli 1979,

3. atl reglerna för beskattning av bilförmån för flmansbolagsdelägare

fr. o. m.den 1 Juli 1979 fick den lydelse de hade före riksdagens beslul den 17 Nr 157
december 1977, Måndagen den

1978/79:1735 av Lennart Pettersson m.fl. (s).

28 maj 1979

Ändrad JÖretags-
1978/79:1737 av Gunde Raneskog (c) och Arne Persson (c), beskattnins

1978/79:1740 av Kari-Erik Svartberg m.fl. (s), vari hemställts au riksdagen beslutade atl införa skatlemässig resultalutjämning för yrkesfiskare enligt skogskonlomodellen,

1978/79:1741 av Sven-Olov Träff (m) och

1978/79:1743 av Sven-Olov Träfl"(m).

Utskottet hemställde

belräffande avslag på lönebaserad resultalutjämning m. m. all riksdagen skulle avslå motionen 1978/79:2665, yrkandet 5 a,

beträffande utformningen av lönebaserad resultalutjämning att riksdagen med avslag på motionen 1978/79:2662, yrkandena 2 och 3, och med anledning av propositionen 1978/79:210 i motsvarande del skulle bifalla motionen 1978/79:2658, yrkandet 1,

beträffande resultalutjämning genom företagskonlo att riksdagen skulle avslå motionen 1978/79:1709,

beträffande supplementärregel 1 att riksdagen med avslag pä motionen 1978/79:2661, yrkandet 3, skulle bifalla propositionen i motsvarande del,

belräffande avslag pä nya regler för värdering av djur m. m. alt riksdagen skulle avslå motionen 1978/79:2662, yrkandet 5,

beträffande utformningen av värderingsreglerna au riksdagen med avslag på motionerna 1978/79:415,1978/79:1723 och 1978/79:2660 i den mån de inte kunde anses besvarade med vad ulskotlei anfört skulle bifalla propositionen i motsvarande del,

beträffande avslag på allmän investeringsfond all riksdagen skulle avslå motionen 1978/79:2665, yrkandet 5 b i motsvarande del,

beträffande samrådsförfarande i fråga om allmän investeringsfond atl riksdagen med avslag på motionerna 1978/79:2661, yrkandet 2, och 1978/ 79:2662, yrkandet 1, skulle bifalla propositionen i motsvarande del,

belräffande allmän invesleringsreserv m. m. atl riksdagen med avslag på motionerna 1978/79:2665, yrkandet 5 b i motsvarande del, och 1978/ 79:2662, yrkandena 4 och 9, skulle bifalla propositionen i motsvarande del,

10. beträffande ianspråklagande av allmän investeringsreserv m. m. att
riksdagen med anledning av motionerna 1978/79:2658, yrkandet 2, och
1978/79:2661, yrkandet 1, samt propositionen beslutade att medel avsatta till
allmän invesleringsreserv fick - utan beslul av regeringen eller arbetsmark
nadsstyrelsen - las i anspråk sedan minsi två år förflutit efler utgången av det 1

Nr 157

Måndagen den 28 maj 1979

Andrad företags-beskattnittg

inbetalning senast skulle ha gjorts och att de skulle ha betalats

. rx..n.i*:f r..Ä« ,.t.x««« «,, t K,- a?, x,',, ui««. .....t c,i,..ii u.

_______ .. „________ „ ________ utsedan

sju år förflutit från utgången av del år då visst belopp senast skulle ha betalats in,

beträffande särskilt tillägg vid återförande av investeringsreserv all riksdagen med avslag på motionen 1978/79:2664 skulle bifalla propositionen i motsvarande del,

beträffande skatlemässig resultalutjämning för fiskare att riksdagen med bifall till proposiiionen i motsvarande del skulle avslå motionerna 1978/79:348,1978/79:413 och 1978/79:1740, samtliga motioner i den mån de inte var tillgodosedda med vad utskottet anfört,

beträffande avslag på upphovsmannakonlo alt riksdagen skulle avslå motionen 1978/79:2665, yrkandet 5 c,

belräffande upphovsmannakontots utformning atl riksdagen med avslag på motionerna 1978/79:2662, yrkandet 6, 1978/79:2659 och 1978/ 79:2663 skulle bifalla propositionen i motsvarande del,

beträffande uppfinnare atl riksdagen skulle avslå motionen 1978/ 79:680 i den mån motionen inle kunde anses tillgodosedd med vad utskotiet anfört,

beträffande översyn av skatte- och avgiftsreglerna för kulturskapare atl riksdagen skulle avslå motionen 1978/79:1137 i den mån motionen inte kunde anses tillgodosedd med vad utskottet anfört,

beträffande dubbelbeskattning av aktieutdelning att riksdagen skulle avslå motionen 1978/79:1164, yrkandet 2,

beträffande skattefrihet för aktieutdelning att riksdagen med avslag pä motionen 1978/79:2665, yrkandet 8, skulle bifalla proposiiionen i motsvarande del,

belräffande utdelning från udändskt företag atl riksdagen med avslag på motionen 1978/79:2665, yrkandet 5 d, skulle bifalla propositionen i motsvarande dei,

belräffande koncernbidrag att riksdagen med avslag pä motionen 1978/79:2665, yrkandena 5 e och 5 f, skulle bifalla propositionen i motsvarande del,

21. beträffande kommissionärsförelag all riksdagen med avslag på motio
nen 1978/79:2665, yrkandet 5 g, skulle bifalla propositionen i motsvarande
del,

22. beträffande representation atl riksdagen skulle avslå

a. motionen 1978/79:241,

b. motionen 1978/79:1133,

c. motionen 1978/79:1737.

d. motionen 1978/79:2656,

e. motionen 1978/79:2662, yrkandet 8,

23. beträffande forskning och produktutveckling att riksdagen skulle
avslå

a. motionen 1978/79:1155,

b. motionen 1978/79:1624,

c. motionen 1978/79:2657,

24. beträffande fåmansföretag atl riksdagen skulle avslå

a. motionen 1978/79:1734, yrkandena 1 och 3,

b. motionen 1978/79:1743,

belräffande förlustutjämning att riksdagen skulle avslå motionen 1978/79:828,

beträffande avdrag för framtida kostnader att riksdagen skulle avslå motionen 1978/79:837,

belräffande realisationsvinstbeskattning att riksdagen skulle avslå motionen 1978/79:2665, yrkandet 10,

beträffande bolagsskatt m. m. atl riksdagen skulle avslå

a. motionen 1978/79:1621,

b. motionen 1978/79:2665, yrkandena 1 och 2,

beträffande höjd bolagsskatt för affärsbanker att riksdagen skulle avslå motionen 1978/79:1735,

belräffande avdrag för B-andelskapital i ekonomisk förening m. m. att riksdagen skulle avslå motionen 1978/79:1140,

belräffande Annell-lagen att riksdagen skulle avslå motionen 1978/ 79:2665, yrkandet 11,

beträffande kontanimässig redovisning i rörelse att riksdagen skulle avslå motionen 1978/79:581,

belräffande kompanjonsförsäkring att riksdagen skulle avslå motionen 1978/79:833,

beträffande konsolideringsmöjligheler för vissa förelag alt riksdagen skulle avslå motionen 1978/79:1656,

belräffande avdrag på grund av stöld av kontanter att riksdagen skulle avslå motionen 1978/79:1741,

belräffande markspekulaiion m. m. att riksdagen skulle avslå motionen 1978/79:1150,

belräffande lagernedskrivning m. m. alt riksdagen skulle avslå motionen 1978/79:2665, yrkandena 3, 4, 6, 7 och 9,

belräffande enhetlig företagsskatt m. m. alt riksdagen skulle avslå moiionen 1978/79:2662, yrkandei 7,

belräffande författningsförslagen alt riksdagen lill följd av vad utskottet anfört och hemställt skulle anta de i proposiiionen framlagda förslagen till

a. lag om allmän investeringsfond,

b. lag om allmän investeringsreserv med de ändringar att 6 och 7 SS skulle
erhålla av utskottet föreslagen lydelse,

c. lag om upphovsmannakonlo,

d. lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370), med de ändringar alt

Nr 157

Måndagen den 28 maj 1979

Ändrad företagsbeskattning

41 d

kommunalskattelagen skulle

i; och punkt 2 av anvisningarna till 41

erhålla av utskottet föreslagen lydelse, e. lag om ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt, f lag om ändring i lagen (1941:416) om arvskatt och gåvoskatt, g. lag om ändring i lagen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt, h. lag om ändring i lagen (195l:763)om beräkning av statlig inkomstskatt

för ackumulerad inkomst.

Nr 157

Måndagen den 28 maj 1979

Ändrad företagsbeskattning

i. lagom ändring i lagen (1960:63)om rätt lill förlustutjämning vid taxering för inkomst,

j. lagom ändring i lagen (1967:94) om avdrag vid inkomsttaxeringen för viss aktieutdelning.

Reservationer hade avgivits

1. beträffande utformningen av lönebaserad resultalutjämning m. m. av Erik Wärnberg, Valter Kristenson, Tage Johansson, Rune Caristein, Olle Wesiberg i Hofors, Curt Boström och Bo Forslund (samtliga s) som ansett att utskottet under 2 bort hemställa

a. att riksdagen med avslag pä moiionen 1978/79:2658, yrkandei 1, och
med anledning av propositionen 1978/79:2101 motsvarandedel skulle bifalla
motionen 1978/79:2662, yrkandet 2,

b. alt riksdagen med anledning av moiionen 1978/79:2662, yrkandet 3, hos
regeringen begärde förslag om en successiv begränsning fr. o. m. 1981 års
taxering av rätlen till nedskrivning av varulager i enlighet med vad i
motionen anförts,

2. belräTande supplemenlärregel 1 av Kurt Söderström (m) och Ingegerd
Troedsson (m) som ansett att utskottet under 4 bort hemställa

att riksdagen med avslag på propositionen i denna del skulle bifalla motionen 1978/79:2661, yrkandet 3,

3. beträffande värdering av djur m. m. av Erik Wärnberg, Valter Kristen
son, Tage Johansson, Rune Caristein, Olle Wesiberg i Hofors, Curt Boström
och Bo Forslund (samtliga s) som ansett atl utskottet bort hemställa

under 5

att riksdagen med bifall till moiionen 1978/79:2662, yrkandet 5, skulle avslå proposiiionen 1978/79:2101 motsvarande del och hos regeringen begära förslag lill nya regler för värdering av djur i enlighet med vad i moiionen anförts,

under 6

atl riksdagen skulle avslå motionerna 1978/79:415,1978/79:1723 och 1978/79:2660,

4. belräffande samrädsförfarande i fråga om allmän investeringsfond av
Erik Wärnberg, Valter Kristenson, Tage Johansson, Rune Caristein, Olle
Westberg i Hofors, Curt Boström och Bo Forslund (samtliga s) som ansett atl
utskottet under 8 bort hemställa

alt riksdagen med anledning av propositionen i motsvarande del och med avslag på moiionen 1978/79:2661, yrkandet 2, skulle bifalla motionen 1978/79:2662, yrkandet 1,

5. beträffande allmän invesleringsreserv, ianspråklagande av sådan reserv m. m. av Erik Wärnberg, Valter Kristenson, Tage Johansson, Rune Caristein, Olle West berg i Hofors, Curt Boström och Bo Forslund (samtliga s)som

ansett atl utskottet bort hemställa

under 9

att riksdagen med bifall lill motionerna 1978/79:2662, yrkandena 4 och 9, och 1978/79:2665, yrkandet 5 bi motsvarande del, skulle avslå propositionen 1978/79:210 i motsvarande del,

under 10

all riksdagen skulle avslå motionerna 1978/79:2658, yrkandei 2, och 1978/79:2661, yrkandei 1,

under 12

alt riksdagen med anledning av motionerna 1978/79:348, 1978/79:413 och 1978/79:1740 hos regeringen skulle begära etl förslag lill resultalutjämning för fiskare enligt skogskoniometoden.

Nr 157

Måndagen den 28 maj 1979

Andrad företagsbeskattning

beträffande representation mom. 22 av Kurt Söderström och Ingegerd Troedsson (m) som ansett att utskottets yttrande i viss del skulle ha av reservanterna angiven lydelse,

beträffande forskning och produktutveckling av Erik Wärnberg, Valter Kristenson, Tage Johansson, Rune Caristein, Olle Westberg i Hofors, Curt Boström och Bo Forslund (samtliga s) som ansett alt utskottet under 23 bort hemställa

att riksdagen skulle

a. bifalla motionen 1978/79:1155, yrkandena 1 och 3, och avslå motioner
na 1978/79:1624 och 1978/79:2657,

b. med bifall till motionen 1978/79:1155, yrkandet 2, lill Särskilda bidrag till
företagens forsknings- och utvecklingsarbete för budgetåret 1979/80 under
åttonde huvudtiteln anvisa etl förslagsanslag av 1 000 kr.,

c. lämna moiionen 1978/79:1155, yrkandet 4, utan åtgärd,

8. beträffande fåmansföretag av Erik Wärnberg, Valter Krislenson, Tage
Johansson, Rune Caristein, Olle Westberg i Hofors, Curt Boström och Bo
Forslund (samtliga s) som ansett alt utskottet under 24 a bort hemställa

att riksdagen skulle bifalla motionen 1978/79:1734, yrkandena 1 och 3,

9. beträffande markspekulation m. m. av Erik Wärnberg, Valter Kristen
son, Tage Johansson, Rune Caristein, Olle Wesiberg i Hofors, Curt Boström
och Bo Forslund (samtliga s) som ansett atl utskottet under 36 bort
hemställa

atl riksdagen med bifall lill motionen 1978/79:1150 hos regeringen skulle begära en utredning med uppdrag att se över skattelagstiftningen inom Jord-och skogsbruket i syfte all stoppa markspekulationen och öka utbudet av skogs- och Jordbruksfastigheter samt i anslutning härtill som sin mening ge regeringen till känna vad i motionen anförts om utredningens inriktning och syfte.

10. belräffande enhetlig företagsskatt m. m. av Erik Wärnberg, Valter Kristenson, Tage Johansson, Rune Caristein, Olle Westberg i Hofors, Curt

Nr 157

Måndagen den 28 maj 1979

Andrad företagsbeskattning

Boström och Bo Forslund (samtliga s) som ansett att utskotiet under 38 bort hemställa

atiriksdagen med anledning av moiionen 1978/79:2662, yrkandet 7, skulle falla principbeslut om en för hela landei likformig företagsbeskattning i enlighet med vad i moiionen anförts och hos regeringen begära förslag till erforderliga författningsändringar utformade i överensstämmelse med motionärernas förslag.

belräffande författningsförslagen

11. av Erik Wärnberg, Valter Krislenson, Tage Johansson, Rune Caristein, Olle Westberg i Hofors, Curt Boström och Bo Forslund (samtliga s) som ansett alt utskottet under 39 bort hemslälla

au riksdagen med anledning av vad som anförts och hemställts i motionerna 1978/79:1155, yrkandena 1 och 3 (reservation 7), 1978/79:1734, yrkandena 1 och 3 (reservation 8), samt 1978/79:2662, yrkandet 1 (reservation 4), yrkandet 2 (reservation 1), yrkandei 4 (reservation 5) och yrkandei 5 (reservation 3), skulle

A. anta de i propositionen framlagda förslagen till

a. lag om allmän investeringsfond, med den ändringen att 4 i; skulle
erhålla av reservanterna föreslagen lydelse,

b. lag om upphovsmannakonlo,

c. lag om ändring i kommunalskatlelagen (1928:370) med de ändringar
alt

dels ingressen skulle erhålla av reservanterna föreslagen lydelse, dels 20 §, 41 d §, 42 §, punkt 2 av anvisningarna lill 20 §, punkt 1 av anvisningarna till 22 ij. punkt 11 av anvisningarna lill 29 §, punkt 13 av anvisningarna lill 32 S. punkt 2 av anvisningarna till 41 ij samt anvisningarna till 42 och 52 Si; skulle ha av reservanterna föreslagen lydelse,

d. lag om ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt med de
ändringar att

dels ingressen skulle erhålla av reservanterna föreslagen lydelse, dels 10 ij 2 mom. skulle ha av reservanterna föreslagen lydelse, . e. lag om ändring i lagen (1941:416) om arvskatt och gåvoskatt, f lag om ändring i lagen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt, g. lag om ändring i lagen (1951:763)om beräkning av statlig inkomstskatt

för ackumulerad inkomst, h. lag om ändring i lagen (1960:63)om rätt till föriustutjämning vid taxering

för inkomst, i. lag om ändring i lagen (1967:94)om avdrag vid inkomsttaxeringen för viss

aktieutdelning,

B. anta av reservanterna framlagda förslag lill

a. lag om ändring i förordningen (1973:421) om särskilt forskningsavdrag
vid taxering till statlig inkomstskatt,

b. lag om statligt forskningsbidrag.

12. av Kurt Söderström (m) och Ingegerd Troedsson (m) som ansett atl

utskottet under 39 bort hemslälla

att riksdagen med anledning av vad som anförts och hemställts i reservationen nr 2 skulle anta de i proposiiionen framlagda förslagen lill

a. lag om allmän investeringsfond,

b. lag om allmän invesleringsreserv,

c. lag om upphovsmannakonlo,

d. lag om ändring i kommunalskatlelagen (1928:370) med den ändringen
att punkt 2 av anvisningarna lill 41 § skulle erhålla av reservanterna
föreslagen lydelse,

e. lag om ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt,

f lag om ändring i lagen (1941:416) om arvskall och gåvoskatt,

g. lag om ändring i lagen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt,

h. lagom ändring i lagen (1951:763) om beräkning av statlig inkomstskatt

för ackumulerad inkomst, i. lagom ändring i lagen (1960:63)om rätt till föriustutjämning vid taxering

för inkomst, j. lag om ändring i lagen (1967:94)om avdrag vid inkomsttaxeringen för viss

aktieutdelning.

Nr 157

Måndagen den 28 maj 1979

Ändrad företagsbeskattning

Till betänkandet hade fogats särskilda yttranden

beträffande upphovsmannakontots utformning av Kurt Söderström (m) och Ingegerd Troedsson (m),

belräffande dubbelbeskattning av aktieutdelning av Kurt Söderström (m) och Ingegerd Troedsson (m).

CURT BOSTRÖM (s):

Herr talman! I den socialdemokratiska partimotionen 2662, väckt med anledning av propositionen om ändrad företagsbeskattning, som vi nu haralt behandla har vi inledningsvis redovisat partiets principiella syn pä företagsbeskattningen.

Även om vår ambition är att begränsa talartiden så här i slutskedet av sessionen, har jag ansett del nödvändigt alt med några ord beskriva vår grundläggande uppfattning i den här frågan.

Bolagsbeskatlningen i vårt land kännetecknas av en hög skattesats pä förelagens redovisade nettovinster. F. n. är det fråga om ca 55 96. Men kombinerat med de relativt generösa regler som gäller för konsolidering och fondering har den effektiva skattebelastningen på företagens vinster under senare är uppgått till drygt 20 96 - således inle fullt hälften av den skattesats som nominellt gäller för den redovisade nettovinsten.

Den grundläggande tanken bakom detta skattesystem har varil att stimulera förelagen till en konsolidering och stabilisering av verksamheten, sä atl de klarar tillfälliga nedgångar i försäljning och produktion och därmed också tryggar sysselsättningen för den anställda personalen. Även motivet atl systemet stimulerar till en fortsatt kapitalbildning och tillväxt måste anses som väsentligt. Detta skapar ju nya sysselsättningstillfällen.

Så länge överskotten hållils kvar i företagen och används för investeringar

2 Riksdagens protokoti 1978/79:157-158

Nr 157

Måndagen den 28 maj 1979

Ändrad företagsbeskattning

och en ulbyggnad av kapaciteten blir de enligt värt system lägre beskattade. Men den dag man upphör eller drar ner på investeringarna och lar ut pengarna ur förelaget skall man givetvis avskatla den skaltekredit man kommit i åtnjutande av genom skattesystemels utformning.

Del torde stå klart alt värt förelagsskattesyslem verkligen stimulerat företagen till en ökad konsolidering och en ökad kapitalbildning. De senaste årens utveckling har visat alt våra företag i många fall haft en betydande finansiell motståndskraft mot de påfrestningar de varil utsatta för. Sannolikt skulle också effekten pä sysselsättningen ha blivit myckel allvariigare om inle företagen haft denna konsolideringsmöjlighet.

Vår uppfattning är således atl beskattningen av företagens vinster även fortsättningsvis bör uiformas så all den bidrar till stabilisering och tillväxt av verksamheten. Om företag väljer atl konsolidera och investera bör man även fortsättningsvis få en temporärt lägre beskattning, och motsatsen måste gälla de företag som väljer alt i större ulslräckning dela ul vinsterna. Emellertid finns del enligt vår mening i dagens läge inget behov av generella lättnader i neltovinstbeskaltningen. Bolagsskatterna har, om man Jämför med andra skatteinkomster, minskal i betydelse. I vår motion har vi gett en rad exempel pä detla förhållande, som jag inte skall ta upp tiden med atl nu redovisa. Av våra exempel framgår emellertid all bolagsinkomsterna har fått en alltmer gynnad ställning i beskattningshänseende i förhållande till andra inkomstslag. Det har visserligen, som jag lidigare sagt, motiverats av behovet av alt skapa en stimulans för investeringar och en utbyggnad av kapaciteten, men om man - som del föreslås i proposiiionen - ytteriigare minskar nettovinst-beskattningens nivå kan del leda lill en allt större koncentration av förmögenheterna.

Enligt vår mening måsle således företagsbeskattningen uiformas inle bara med hänsyn till dess betydelse för stabilisering och tillväxt utan även med beaktande av dess effekter på förmögenhetsbildningen.

Även vid en iniernalionell jämförelse kan vår företagsbeskattning betecknas som gynnsam. Det framgår nämligen av en del material som redovisats i företagsbeskattningens slutbetänkande. Även del förhållandet bör man rimligen ta hänsyn till vid en bedömning av vår företagsbeskattning.

Slutsatsen vid en bedömning av den sammanlagda effekten av de olika förändringar på företagsbeskattningens område som nu föreslås i regeringens proposition blir atl de leder till en betydande lättnad i beskattningen. Den borgeriiga utskottsmajoritetens förslag till förändringar av propositionen på vissa punkler förstärker bara den slutsatsen.

I företagsskalteberedningen begärde de socialdemokratiska ledamöterna, tillsammans med löntagarorganisationernas representanter, atl fä ett underlag för att kunna bedöma kostnaderna för de olika alternativ lill förändringar i företagsbeskattningen som lades fram. Men av tidsskäl kunde inle beredningen ges den möjligheten. Även när det gäller den proposilion som vi nu förelagts saknas dessa förutsättningar. Del gör del naturiigtvis svårt all exakl ange storleken av den samlade skatleminskningen. Men om man räknar in även effekten för egenföretagarna lorde skattelättnaden under de närmaste

åren komma aU uppgå till ca 1 miljard kronor. Del innebär aU folkpartiregeringen fullföljer trepartiregeringens konsekventa fördelningspolitik, nämligen alt förskjuta skattebördan från kapitalägarna och företagen lill hushållen och lönlagarna.

Herr lalman! Jag övergår sä till atl kommentera våra reservationer. I reservation nr I behandlas förslagel alt tillskapa resultalutjämning genom avsättning med lönesumman som underiag. De analyser som företagsskalteberedningen gjorde visade alt lagernedskrivningen hade mycket stor betydelse ur konsolideringssynpunkt. All företag med stora lagervärden har denna möjlighet lill nedskrivning är rikligt, eftersom stora lagervärden innebär vissa finansiella påfrestningar.

I företagsskatteberedningen diskuterades möjligheten att även företag som saknar lagervärden skulle ges en möjlighet atl konsolidera sin verksamhet genom någon form av resultalutjämning. Inle minst kraven på ökad trygghet i anställningen motiverade en sådan lösning.

Det förslag som företagsskalteberedningen stannade för innebar således ytterligare en konsolideringsmöjlighet med lönesumman som grund, kombinerad med ett förslag om att man då också skulle begränsa nedskrivnings-möjligheten när del gäller vamlager. Principen var vi Ju överens om, även om vi inle kunde komma överens om på vilken nivå nedskrivnings- resp. avsätlningsprocenlen skulle ligga.

Propositionen innehåller också förslag lill lönebaserad konsolideringsmöj-lighel med 20 96 resp. 15 % för egenföretagare. Förslagel innebär emellertid den ändringen gentemot beredningens förslag all förelag som utnyttjar lagernedskrivning inle får göra lönebaserad avsättning. Enligt förslagel får lagernedskrivning göras lill nu gällande nivå, således till lägst 40 % av lagrets anskaffningsvärde.

Utskottsmajorileten har här frångått propositionens förslag och föreslår all företagen skall ha möjlighet atl välja mellan nuvarande nedskrivning till lägst 40 % av lagrets anskaffningsvärde och nedskrivning lill 55 % av samma värde och en lönebaserad avsättning med 20 resp. 15 96.

Utskousmajoriletens förslag innebär en ännu större skattelättnad än propositionens förslag. Pä socialdemokraliskl håll vidhåller vi den uppfattning som hade en mycket stark förankring i företagsskatteberedningen, nämligen alt man bör införa en ny konsolideringsmöjlighel med lönesumman som bas, kombinerad med möjlighet till lagernedskrivning, ehuru med ett lägre procenttal än vad som nu gäller. Vi förordar därför atl en generell möjlighet öppnas för företag att göra avsättning till en resullalutjämningsfond med högsl 10 % av lönekostnaderna och inkomsten i förvärvskällan.

För all undvika en skattelättnad genom den nya lönebaserade avsättningsmöjligheten föreslår vi en ändring av den huvudregel som nu gäller för lagernedskrivning, innebärande all lagervärdet vid beskattningsårets utgång inte får las upp lill lägre belopp än 55 % av anskaffningsvärdet. Vi föreslär vidare atl den förändringen i lagernedskrivningen bör ske under en treårsperiod med början fr. o. m. 1981 års taxering.

Jag ber au få yrka bifall till reservation nr 1.

Nr 157

Måndagen den 28 maj 1979

Ändrad företagsbeskattning

Nr 157

Måndagen den 28 maj 1979

Å ndrad företagsbeskattning

Belräffande värdering av djur, som vi behandlar i reservation nr 3 och som Jag ber all fl yrka bifall lill, föreslog förelagsskalteberedningen en värderingsprincip, som innebar alt värdestegringen beskattas i ungefär den lakl som djuren omsätts. Djuren skulle tas upp till de av riksskatteverket fastställda värdena fördel löpande beskattningsåret eller för någol av de fem lidigare beskattningsåren. Etl flertal remissinslanserslällde sig dock negativa lill beredningens förslag. Atl hitta en från skatlerätlvisesynpunkl acceptabel värderingsprincip när del gäller djur är ulan tvivel en svär uppgift.

Vi anser oss emellertid inte kunna anta propositionens förslag, som innebär alt värdena skall bestämmas med utgångspunkt i den genomsnittliga produktionskostnaden för olika slags djur. Vår uppfattning är alt den värderingsprincipen kan leda lill omotiverat slora engängsnedskrivningar, betydligt slörre än vad som enligt nu gällande regler gäller för andra förelagsformer.

Vi föreslär således atl propositionens förslag, som antagils av utskottsmajorileten, avslås och begär ell nytt förslag som undviker den skattelättnad som regeringsförslagel innebär.

Vi motsätter oss inte propositionens förslag lill ändringar av reglerna för avsättning till allmän investeringsfond, som i allt väsentligt överensstämmer med företagsskalleberedningens förslag. Jag utgår ifrån att utskotlsmajoriieiens talesman närmare redogör för de nya reglernas innebörd.

Med finns också del socialdemokratiska förslagel om atl företag som ansöker om all fl ta medel i anspråk frän investeringsfond lill ansökan skall foga arbetstagarorganisationens yttrande över ansökningen.

I reservation nr 4 föreslår vi emellertid alt förslagel utvidgas lill alt omfatta en rätt för arbetstagarorganisationerna atl hos arbetsmarknadsstyrelsen väcka förslag om atl etl visst företags investeringsfond skall få tas i anspråk.

Jag ber all få yrka bifall till reservation nr 4.

I proposiiionen föreslås vidare alt elt investeringsfondsliknande system skall införas även för egenföretagarna. Förslagel innebär alt egenföretagarna skall kunna sätta av hälften av inkomsten av rörelse eller Jordbruk till vad man kallar allmän invesleringsreserv.

Avdrag för avsättningen medges om egenföretagaren betalar in ell belopp, motsvarande hela avsättningen, pä särskild bankräkning. Reserven får nyttjas lill invesleringsändamål, exempelvis anskaffning av maskiner och andra inventarier.

Belräffande investeringsreservens bundenhet och ulnylijandelid har emellertid ulskottsmajorileten frångått propositionens förslag i vissa delar. Sålunda får reserven inte utnyttjas under de två första åren utan tillstånd av regeringen eller annan beredande myndighet. Men efter tvåärsperioden är del fritt fram att utan tillstånd utnyttja reserven för invesleringsändamål under en femårsperiod. Efler sju år skall eventuellt kvarvarande del las upp lill beskattning.

Del investeringsfondssystem som nu tillämpas har som grundläggande syfte atl stimulera lill ökade investeringar och lill ökad sysselsäUning. Vi

menar au det kan finnas skäl att med bibehållande av detla grundläggande syfte undersöka möjligheterna alt utvidga detla syslem, så att det även inbegriper egenföretagarna.

Vi har i vår partimolion redovisat vissa tankegångar hur investeringsfonds-systemet skulle kunna anpassas till all även gälla egenföretagarna.

Propositionens förslag lill invesleringsreserv har ulan tvivel klara brister. Det saknas exempelvis en tillfredsställande förklaring till hur själva kontrollen av atl förelagen verkligen använder frisläppen till avsedda ändamål skall fungera. Om man inte kan hitta etl effektivt sätt atl kontrollera användningen av dessa nya fonder kommer det att innebära atl egenföretagarna flr ytteriigare en möjlighet till resultalutjämning. Vi står således fast vid vårt motionsyrkande, all innan beslul tas bör frågan om införande av invesleringsreserv för egenföretagare utredas ytterligare med beaktande av bl. a. de synpunkter vi framfört i vår motion.

I proposiiionen föreslås vidare alt investeringsreservsysiemel utformas på elt sådani säll, atl det ökar möjligheterna för yrkesfiskare alt använda systemet i inkomsiuijämnande syfte. All yrkesfiskarnas bruttoinkomster -av olika skäl - kan variera mellan olika år är känt. Även vad gäller utgifterna kan del bli stora variationer mellan olika år. Det förhållandel kan givetvis innebära atl en yrkesfiskare ett år kan ha stora bruttoinkomster och små utgifter, medan elt annat år motsatsen kan vara gällande. Sådana differenser i nettovinsten kan givetvis vara besvärande.

De föreslagna lönebaserade utjämningsfonderna öppnar givelvis en skatlemässig resultalutjämning som även yrkesfiskarna kan tillgodogöra sig. Deras speciella silualion kanske motiverar atl man öppnar en alternativ möjlighet.

Del förslag som framförs i motionen 1740av Kari-Erik Svartberg m. fl. om införandet av en skatlemässig resultalutjämning för yrkesfiskare enligt skogskoniometoden bör enligt vår mening vara det mest logiska, om syftet är alt tillskapa ytterligare utjämningsmöjligheter för denna grupp. Vi föreslår därför atl riksdagen hos regeringen begär ell förslag i huvudsak i överensstämmelse med vad som förordas i motion nr 1740 och i sådan lid all del kan träda i kraft och tillämpas vid 1981 års taxering. En utgångspunkt bör därvid vara, alt denna utjämningsmelod inle bör kunna användas samtidigt med den lönebaserade resultaluljämningen. Därmed ber Jag atl fl yrka bifall till reservation nr 5.

I reservation nr 7 - som jag också yrkar bifall till - tar vi upp förslag från partimolion nr 2020 om vissa näringspolitiska åtgärder vad gäller elt program för en kraftigi ökad forsknings- och utvecklingsverksamhet inom den svenska industrin. Förslagel innebär också en höjning av den statliga inkomstskatten för aktiebolag och ekonomiska föreningar i syfte atl finansiera den ökning av forsknings- och utvecklingsavdragen som föreslås.

Tyvärr medger inle liden alt jag närmare preciserar våra förslag, utan jag rekommenderar dem som känner fören kraftigi ökad satsning på forsknings-och utvecklingsverksamhet atl la del av våra synpunkter i moiionen och i vår reservationsskrivning.

Nr 157

Måndagen den 28 maj 1979

Ändrad företagsbeskattning

Nr 157

Måndagen den 28 maj 1979

Ä ndrad företags -beskattning

I vår partimolion nr 1734 har vi än en gång pekat på vissa ändringar som genomförts under senare år belräffande företagsbeskaliningsreglerna och som inneburit all vissa företagare fält omotiverade skattelältnader. Det gäller fördelningen av inkomst mellan makar, kapitalbeskattningen och reglerna för beskattning av bilförmån för fåmansbolagsdelägare.

De här frågorna har vi diskuterat i kammaren många gånger under en relativt kort tidrymd, varför jag nöjer mig med alt yrka bifall lill reservation nr 8, som innebär all vi föreslår en återgång lill tidigare gällande regler atl tillämpa fr. o. m. den 1 juli 1979.

I motion nr 1150 har Sven Lindberg m. fl. socialdemokrater föreslagit en översyn av skattelagstiftningen i syfte alt stoppa markspekulaiion inom Jord-och skogsbruk. Vi socialdemokrater i skatteutskottet stöder detta motionsyrkande i reservation nr 9. I likhet med motionären tror vi att skärpningen av jordförvärvslagstiftningen och artendelagstiftningen måste kompletteras med en översyn av skattelagstiftningen på detla område om man skall kunna komma till rätta med förekomsten av markspekulation inom Jord- och skogsbruk. Jag yrkar bifall till reservation nr 9.

1 företagsskalteberedningen föreslogs av en majoritet all den kommunala taxeringen av aktiebolag, ekonomiska föreningar och andra juridiska personer skulle avskaffas. I propositionen lar regeringen inte upp detla förslag ulan hänskjuter frågan lill en kommande utredning.

De socialdemokratiska ledamöterna i företagsskalteberedningen reserverade sig pä den här punkten och föreslog en annan lösning. Förslagel innebär i korthet atl nu gällande avdragsräti för kommunalskall vid den statliga beskattningen skulle upphöra. För all förhindra en förstärkt olikhet i fråga om företagsbeskattningen mellan olika kommuner föreslogs en likartad skatt på företagen över hela landei. Konstruktionen skulle vara den att man lägger en 30-procentig statlig skatt i bollen. Ovanpå denna skulle man sedan lägga den för landet genomsnittliga kommunala utdebiteringen.

För all kunna rättvist fördela skatteinkomsterna från företagssektorn miåste härvid de särskilda kommunala laxeringarna bibehållas. Varie enskild kommun erhåller således de skatteinkomster som svarar mol i kommunen gällande utdebitering. Men företagen får betala en likartad skatt över hela landet. Det skulle bl. a. la bort den påverkan olika utdebiteringar kan ha på företagens val av lokalisering för sin verksamhet.

I reservation nr 10 behandlas den här frågan, och eftersom vi inle finner någon anledning att ytteriigare skjuta på ett ställningstagande, föreslår vi att förslaget nu genomförs. I reservationen uppmärksammar vi även behovet av alt utreda möjligheterna atl förenkla den nuvarande kommunala taxeringen av företagen.

Jag yrkar bifall lill reservation nr 10.

Slutligen, herr talman, yrkar jag bifall lill reservation nr 11, där de förfaltningsförslag som är erforderiiga med anledning av mina lidigare yrkanden redovisas. Delta innebär all jag yrkar bifall lill samtliga reservationer som fogats vid skatteutskottets betänkande nr 57 och som har Erik Wärnberg som första namn.

INGEGERD TROEDSSON (m):

Herr lalman! I stort står vi moderaler bakom ställningstagandena i skatleulskoltels belänkande nr 57, som innebär vissa betydande förbättringar i förhållande till proposiiionen 210 om ändrad företagsbeskattning.

Vi finner del glädjande att utskottsmajoritelen vill bereda företagen möjlighet att välja mellan antingen nuvarande lagernedskrivning lill lägst 40 96 av anskaffningsvärdet eller nedskrivning till 55 96 av samma värde och avsättning till lönebaserad resullalutjämningsfond i enlighet med förslaget i proposiiionen.

I propositionen föreslogs också alt egenföretagare skall kunna sätta av högsl hälften av inkomsten av rörelsen eller jordbruket till en s. k. allmän investeringsreserv. Delta är en myckel efteriängtad reform. Den positiva effekten skulle dock minska betydligt, om förslaget i proposiiionen antogs. Enligt delta skulle invesleringsreserven få utnyttjas först efter nära fem år, såvida inte regeringen eller AMS meddelat individuellt eller generellt tillstånd. Ulskottsmajorileten föreslår i stället att medlen skall kunna disponeras fritt efter en tid av tvä är efter insältningsårets utgång och all medlen skall vara uttagna senast sju år efler samma lidpunkt. Vi ser detla som en betydande förbättring för småförelagen, ägnad att ulan en massa onödig byråkrati positivt påverka deras investeringsmöjligheter och därmed konkurrensförmåga och sysselsättning.

Vi yrkar därför bifall till utskottets hemslällan i dessa delar.

I propositionen föresläs vidare - i enlighet med företagsskalleberedningens förslag - atl de allmänna investeringsfonderna också skall fä användas för bl. a. forsknings- och utvecklingsarbete. Även det innebär efteriängtade förbättringar.

Från vårt håll har vi också under mänga år begärt en rättvisare värdering av djur på jordbmksfaslighet. I motsats till andra lagerlillgångar har stamdjurens värde skrivits upp i takt med inflationen, vilket inneburit alt också orealiserade vinster har beskattats. I proposiiionen föresläs nu med övriga lagerlillgångar mer jämlika beskattningsregler genom att djurens värde skall baseras på del kostnadsläge som gällde under den tid dä djuren föddes upp. Någon successiv beskattning av värdestegringar i en djurbesättning kommer därigenom inte atl ske - annat än givetvis i samband med atl djuren omsätts. Vi hälsar med slor tillfredsställelse atl inflationsbeskaltningen av slamdjuren på detla säll äntligen undanröjs.

Kulturarbetarna får också en välkommen förbättring genom att de kan fä uppskov med beskattningen om inkomsten överstiger inkomsten under de två tidigare åren med 50 % och motsvarande belopp sätts in pä s. k. upphovsmannakonlo. Frän värt håll hade vi helst sett att del skulle vara möjligt alt göra en sådan avsättning redan om inkomsten med 25 96 översteg den under de två tidigare åren. Men vi förutsätter att de nya reglerna noga följs upp och alt procentsatsen justeras nedåt om det skulle visa sig atl behov föreligger av detta.

I propositionen tas möjligheten atl lindra dubbelbeskattningen av aktier upp. Vi fömtsätter från moderat håll atl den av departementschefen

Nr 157

Måndagen den 28 maj 1979

Ändrad företagsbeskattning

Nr 157

Måndagen den 28 maj 1979

Ändrad företagsbeskattning

skisserade uiredningen skyndsamt tillsätls med den bestämda inriktningen atl snarast avskaffa denna dubbelbeskattning, som innebär en djupt allvariig snedvridning av kapitalmarknaden.

Herr lalman! 1 etl par avseenden har vi inle kunnat ställa oss bakom utskoltsmajoriteten. Det gäller dels i fråga om den s. k. supplementärregel 1, dels i fråga om avdrag för representationskostnader.

Huvudregeln vad gäller lager är att lagret vid beskattningsårets utgång inte får tas upp lill lägre belopp än 40 96 av anskaffningsvärdet eller äleranskaff-ningsvärdel.

Enligt den s. k. supplementärregel 1 flr lagret vid lagerminskning tas upp lill medelvärdet av lagren vid utgången av de tvä föregående beskattningsåren. Denna regel har tillkommit för alt motverka de negativa konsekvenser som annars kan uppkomma vid tillfälliga lagerminskningar.

I företagsskalleberedningens belänkande uttalas att supplemenlärregeln i stort sett tillämpats på avsett sätt, men alt den i vissa situationer har utnyttjats föratt uppnå en större nedskrivning än vad lagstiftaren åsyftat. För alt hindra elt sådant utnyttjande föreslog beredningen en begränsningsregel.

Men den begränsningsregel som föreslås i propositionen innebär med viss modifikation alt antingen alla eller inget av företagen i en koncern skall lillämpa supplementärregeln. Delta förslag går därmed längre än vad företagsskalteberedningen ansett nödvändigt. I själva verket innebär del en så drastisk inskränkning av möjligheterna alt tillämpa supplementärregeln atl denna, om förslagel genomförs, i många fall inte längre kan anses fylla det behov den är avsedd alt läcka. Begränsningsregeln drabbar sålunda inle bara koncernföretag som vidtagit åtgärder för att uppnå för slor nedskrivning utan alla koncernföretag med likartad verksamhet, alltså också förelag, mellan vilka några interna leveranser över huvud inle förekommer. Vi menar därför alt den av företagsskatteberedningen förordade mera nyanserade regeln i stället bör väljas. Del innebär alt supplementärregel 1 bara får utnyttjas om lagrets värde vid beskattningsårets utgång ökas med värdet av sädana lagertillgångar som avyttrats lill elt närslående förelag.

När del gäller representationskostnader är utskottet enigt om att avstyrka de motioner som väckts om begränsning av avdragsräiien. Representationskostnaderna är nämligen föremål för överväganden inom regeringskansliet. En tillfredsställande kontroll av etl företags representationskostnader är nödvändig. Detla är vi helt överens om. Redan vid 1963 års riksdag beslöts om begränsning när det gäller avdrag för representationskostnader och krav på uppgiftslämnande i deklarationen för alt sådana avdrag skulle kunna erhållas. Dessa begränsningsregler kompletteras ärligen genom beslämmelser som utfärdas av riksskatteverket. Den princip som har fastslagits är atl inget avdrag godkänns som inte har samband med förelagels verksamhet och inle heller till högre belopp än riksskatteverket fastställt. Sedan gammalt är del sed alt representation förekommer såväl inom affärslivet som inom offentlig verksamhet både när del gäller kommuner och när det gäller staten. Inom affärslivet spelar den rent personliga kontakten en stor roll, vilket inte minst gäller för de alltmer ökande internationella affärskontakterna.

Vi kan därför inte ställa oss bakom utskottets uttalanden om ytteriigare begränsningar av den nuvarande avdragsräiien utan atl först fä konsekvenserna förbi. a. det internationella handelsutbytet, för reslaurangnäringen, för kommunernas och statens motsvarande representation allsidigt belysta.

Herr talman! Det ankommer inte pä mig alt bemöta socialdemokraternas reservationer som fogats vid detta belänkande. Lät mig ändå uttrycka min stora förvåning över all socialdemokraterna i detla jämställdhetens lidevarv fortfarande håller fast vid förslaget atl medarbetande make - i praktiken oftast hustrun - aldrig skall kunna beskattas för mer än hälften mol den andra maken, även om hon arbetat lika myckel eller t. o. m. mer, och att studerande barn - om än aldrig sä myndiga - normall inle skall fä skatta själva, om de arbetar i föräldrarnas förelag. Det skulle i många fall innebära atl skatten på samma arbete blev betydligt högre för dem som arbetar i den egna rörelsen än om de utförde samma arbete som anställda hos någon annan. Likhet inför skallelagarna måste gälla också för småföretagarna och deras familjer!

Med detla ber jag, herr talman, atl få yrka bifall till reservalionerna 2 och 6 och i övrigt bifall lill utskottets hemslällan.

Nr 157

Måndagen den 28 maj 1979

Ändrad företagsbeskattning

I delta anförande instämde Kurt Söderström (m).

CURT BOSTRÖM (s) kort genmäle:

Herr lalman! Men, Ingegerd Troedsson, de här reglerna som gäller för fördelningen av inkomsterna mellan äkta makar öppnar ju möjligheler till skattefusk. Jag skulle vilja påstå alt man inte hjälper de lojala skattebetalarna genom atl tillskapa regler som gör att skaltesmitare kan komma undan skaller genom ytterligare skattesmitning. I verkligheten innebär del här förslagel atl den som så vill lyckas smila ifrån ytterligare skall, men vem drabbar delta, om inle Just den lojale skattebetalaren? Vi kan inte, med tanke på solidariteten, tillskapa regler som erbjuder sådana människor möjligheter atl låta bli alt betala skall.

INGEGERD TROEDSSON (m) kort genmäle:

Herr lalman! Enligt socialdemokraterna skulle alltså en medarbetande make anses värd högst hälften sä mycket som den andra maken, även om de arbetar precis lika mycket? Att vilja sluta upp kring en sådan begränsningsregel måsle väl vara uttryck för bevis pä en ganska enastående uppfattning, eftersom vi befinner oss i en tid som kännetecknas av en medveten strävan au öka jämställdheten både mellan olika yrkesgrupper och mellan könen. Jämställdheten måsle då naturiigtvis också gälla de makar som arbetar i den gemensamma rörelsen.

Jag har sett på litet lönestatistik. Den visar atl en lantarbetare i lön har 67 % av arbeisledarens inkomst - några 50 96 är del verkligen inle fråga om - och atl en industriarbetare har 87 96 av förmannens lön, för all bara ta några exempel. Men om de skulle vara gifta med varandra och arbeta i elt gemensamt företag,skulleden medarbetandes-vanligen hustruns-inkomst bara värderas till högst hälften av den andra makens.

Nr 157

Måndagen den 28 maj 1979

Ändrad företagsbeskattning

Jag bor i en bygd där det är myckel vanligt atl båda makarna, och även barnen på sin fritid. Jobbar i del gemensamma förelaget. Det är väl ganska naturligt alt de då inte skall beskallas belydligl högre än andra som gör jämförbara arbetsinsatser.

Jag hoppas verkligen alt socialdemokraterna i tid skall tänka om i den här frågan.

TOMMY FRANZÉN (vpk):

Herr talman! Det svenska företagsbeskaltningssystemel avser att bevara och utveckla en kapitalistisk produktionsordning. De förslag som den folkpartistiska regeringen lagt fram innebär i delta avseende inte någon nyordning, ulan en fortsättning av den borgeriiga klasspolitiken. Den borgerliga politiken låter ekonomin styra de politiska besluten. I stället borde de politiska besluten styra ekonomin. En sådan demokratisk utveckling är den samlade borgeriigheten och kapitalisterna emot.

En demokratisk utveckling måste innebära alt förelagen åläggs beskattning, så atl ekonomiska resurser överförs från bolagen och dess odemokratiska beslutsprocesser till samhället och till en annan, för folkflertalet nyttig produktion och lill nödvändig offentlig konsumtion.

Den liberala förelagsbeskattning vi har i det här landet medför betydande förmögenhetsökningar och skatleundanglidningar som tjänar de stora finansintressena. De tilläts alt själva bestämma över investeringar som rör sysselsättningen för nära hälften av de arbetande i landei samtidigt som de också undandrar sig nära nog all beskattning och överföring av medel till samhällel för dem som slås ut och måste ersättas genom samhälleliga ingripanden.

Under den socialdemokratiska regeringsperioden framlades heller inga förslag som innebar någon maktförskjutning till arbetarklassens förmån. I stället inriktades reformerna pä andra områden. Företagsbeskattningen har använts lill atl hålla kapitalismen under armarna. År 1950 utgjorde beskattningen av företagen 13,8 96 av de totala skalleinkomsterna och avgifterna lill samhällel medan den 27 år senare, år 1977, endast utgjorde 2,9 %. En omfördelning av skattebördorna har skett som gynnat företagen och kapilalägargrupperna. Denna utveckling är enligt vänsterpartiet kommunisterna hell oacceptabel.

Som exempel på denna oacceptabla utveckling kan forskningen och utvecklingen i förelagen tjäna. Enligt den socialdemokratiska moiionen har tanken bakom den rådande bolagsbeskatlningen varit alt "stimulera företagen till en konsolidering av sin verksamhet så alt de kan stå emot tillfälliga nedgångar". Forskningen och utvecklingen inom företagen har fått fortgå obehindrat på kapitalismens villkor. Olika former för avdrag medges för atl inkomster därigenom skall kunna undandras beskattning. Forskningen och utvecklingen är alltför viktiga för atl få bedrivas på detta sätt. Resultatet av strukturomvandlingen och den kapitalistiska utvecklingen har skapat arbetslöshet och utslagning.

1 stället bör forskningen och produktutvecklingen bedrivas på av samhällel

uppställda villkor med en samhällelig produktutveckling. Utvecklingen av produkter och den försämrade arbetsmiljön under de kapitalistiska betingelserna innebär en konflikt som visar alt andra mål måsle ställas. Olika gifter, stress och monotoni i arbetet tillhör den kapitalistiska utvecklingen men slår i klar motsats till de arbetandes intressen. Det är därför nödvändigt med en beskattning för forskning och utveckling i samhällelig regi, varvid hänsyn kan las till alla faktorer i utvecklingen. Därav betingas en skärpt beskattning av bolagen.

Systemet har också medfört en kraftig förmögenhetstillväxt i bolagen som kommit aktieägarna till godo. Detla kritiseras även i den socialdemokratiska motionen, men tyvärr ulan all del utmynnar i förslag som vänder denna utveckling. Del leder lill ell bevarande och utvecklande av den kapitalistiska produktionsordningen.

I den politiska debalten har vid elt flertal tillfällen diskuterats all man skall göra den nuvarande folkpartiregeringen till en expeditionsminislär. Jag vill påstå all den folkpartistiska regeringen redan är en expeditionsminislär. Den har myckel klart visat alt den expedierar storföretagens beställningar. Inte minst har de olika förslag som effektuerats pä skattepolitikens område visat på detta. Vad företagsbeskattningen beträffar förstärker ju förslagen ytteriigare dess klasskaraktär. Regeringen ger genom propositionens förslag företagen de goda karamellerna medan den beska medicinen göms undan i medicinskåpel i väntan på utredningar.

Vänsterpartiet kommunisterna har genom förslag, som avslagils av riksdagsmajorileten, visat pä grundlinjerna i en demokratisk skattepolitik. En av gmndlinjerna för en demokratisk skattepolitik bör vara alt vinstreserve-ringar sker hell under samhällelig kontroll och, framför allt, under facklig insyn. Delta borde även få stöd av socialdemokraterna, då syftet naturiigtvis är alt tillföra de politiska instanserna resurser all föra en sysselsättningspolitik i folkels intresse. Härigenom skulle omedelbart resurser skapas till 100 000 nya Jobb inom samhälleliga nytloomräden, i enlighet med vad vänsterpartiet kommunisterna har lagt fram i en speciell sysselsättningsmolion.

Företagen tilläts i nuvarande syslem all bestämma över investeringar som berör en slor del av sysselsättningen i samhället. De tilläts dessutom bestämma var investeringarna skall sättas in ulan alt de samhälleliga intressena därför behöver bli tillgodosedda. Kapital- och indusiriexporlen från landei tilläts fortsälta i oförminskad takt. En skärpt företagsbeskattning måste enligt vår mening i stället kopplas lill samhällets behov av resurser för alt skapa sysselsättning och förbättrad service. Bolagen måste tvingas atl tillföra samhället skatteinkomster. Som det nu är slår hushållen för nästan hela lillförseln. Detla innebär alt den privata konsumtionen pressas tillbaka. Det har framför allt märkts under de senaste åren, då arbetare och tjänstemän fält betydande reallönesänkningar.

Etl andra steg i en nyorientering av företagsbeskattningen är en övergång lill produktionsbeskaltning. Den bör ha alternativa skattebaser som omsäu-ning, råvaru- och energiförbrukning samt graden av samhällelig nytta. En produktionsbeskaltning som bygger pä nya arbetsgivaravgifter och en

Nr 157

Måndagen den 28 maj 1979

Ändrad företagsbeskattning

Nr 157

Måndagen den 28 maj 1979

Ändrad företagsbeskattning

omsättningsskatt är alltför otillräcklig och tjänar inle syftet atl differentiera skatten efter vilken nytta produktionen utgör. Den förändrar i sak ingenting av det rådande systemet.

Produktionsbeskattningen enligt vpk:s modell bör på sikt bära en väsentlig del av del samlade skatleultagel i samhällel. Två krav måste emellertid upprätthållas. För det första får en sådan skatteomläggning inte öka skattebelastningen för vanliga löntagare. Fördel andra måste de fördelnings-politiska synpunkterna beaktas, så atl omläggningen inte leder lill omotiverade skattelättnader för höginkomsttagarna. En utredning av denna modell bör ske inom ramen för den nyligen tillsatta brultoskaltekommitléns arbete.

Del väsentliga kravet på skattesystemet är dock att det som helhet bör ha en demokratisk inriktning, dvs. atl det bidrar lill alt beskära kapilalislklassens makt över produktionen och nationalförmögenheten med motsvarande demokratiska landvinningar för lönearbetarna.

Samhällsfonder är en annan del av en demokratisering av de ekonomiska tillgångarna. Även dessa måste ha till uppgift atl överföra kapital frän kapitalistklassen till arbetarklassen i syfte alt stärka den sistnämndas ställning.

Det behöver knappast nämnas alt de i propositionen föreslagna åtgärderna i stort föreslås lösta på elt sätt som går stick i stäv med den lidigare nämnda inriktningen av företagsbeskattningen. Grovt sett behandlas bara möjligheterna av atl bereda företagen nya förmåner i förhällande till löntagarna. Trots denna principiella inställning vill jag ändå gå in på en del detaljfrågor i de framförda förslagen från regeringen.

En viktig kreditkälla för de flesta företag är möjligheten alt bilda obeskattade reserver genom lagernedskrivningar och värdeminskningsavdrag. I likhet med vad jag tidigare anfört måste detla var en samhällelig fråga, där de fackliga organisationerna bör ha ett avsevärt inflytande. Genom det nuvarande systemet undandrar sig företagen åtskilliga miljarder frän beskattning, medel som verksamt - om de ställdes under samhällelig kontroll - skulle kunna bidra lill en önskad omläggning av exempelvis inkomstskatten för löneinkomster.

Permanenlningen av investeringsfondssystemet gör atl detta numera får ses som ett system i de arsenaler av generösa bidragsformer som de socialdemokratiska och borgerliga regeringarna infört. Vid ell vidmakthållande av detla system måste inom ramen för delta arbetare och tjänstemän ha såväl yttrande- som vetomöjlighel.

Även beträffande införandet av "Allmän investeringsreserv" gör sig våra principiella invändningar gällande. Därför yrkar vi alt det förslaget avvisas.

Del har också skapats skenmotsätlningar för försvar av införandet av allmän invesleringsreserv. De speciella problem som berörs i proposiiionen för bl. a. yrkesfiskarna, upphovsmän och arbetskraftsintensiva förelag kan enligt vår mening bättre lösas inom ramen fören samhällelig sysselsättningspolitik. Det väsentligaste är atl ekonomiska medel ställs lill samhällets

förfogande genom skattesystemet. Då undviks de problem som de generella avskrivningsmöjligheterna medför, bl. a. att förmånerna kommer icke berättigade grupper till godo.

Beträffande upphovsmannakonlo ansluter vi oss lill den av KLYS framförda hemställan om en utredning. Vi anser inte att det finns någon anledning att i nuvarande situation införa ell provisorium, som regeringen föreslår och som dessutom har erhållit mycken kritik. I avvaktan pä utredningsresultat måste en tillfällig lösning dock sökas. Denna lösning kan grundas pä en mer frikostig tillämpning av lagen om beräkning av statlig inkomstskatt för ackumulerad inkomst i dessa fall.

Beträffande dubbel- och kedjebeskatlningen samt koncernbidragen, för vilka regeringen föreslär reglerna uppluckrade, begränsar vi oss lill de delar av förslagel som innebär en utvidgad skattefrihet för företagen. Regeringen ställer låga och lösa krav när det gäller gränsdragningen mellan organisa-tionsaklier å ena sidan och kapilalplaceringsaklier å andra sidan. Vi föreslär alt aktieinnehavet måste uppgå lill minst 35 96 av aktiekapitalet och röstetalet för att denna beräkningsform skall få komma i fråga. Vidare är del oacceptabelt med den skattefrihet för erhållen utdelning från utländskt dotterföretag som föreslås. Den kapitalexport och indusirietableringsom sker utomlands är inte i de svenska arbetarnas och tjänstemännens intresse. Det kan därför inte heller anses som acceptabelt all dessa företag skall gynnas genom särskilda skatlefriheler.

Slutligen vill jag något kommentera vårt förslag till höjd bolagsskaU.

Vpk är inte ensamt om krav på höjd bolagsskatt. I en socialdemokratisk partimotion föreslås 5 procentenheters höjning, och en enskild socialdemokrat kräver samma höjning av bolagsskatten för bankerna under 1979.

För vår del har vi den uppfauningen au ytterligare skärpningar är befogade. Det får inle, som jag sade inledningsvis, vara sä alt stora delar av ekonomin undandras verklig beskattning. Del är inte förelagens sak alt bestämma över så stora samlade tillgångar, utan det måsle vara samhällets skyldighet och intresse. Därför bör en skärpning av skatten komma lill stånd dels genom en höjning av skattesatsen med 10 procentenheter, dels genom de föreslagna skärpningarna av avdragsreglerna.

En allmän arbetsgivaravgift går atl införa utan att den måste utredas och då kallas för produktionsfaktorsskatt. De borgeriiga partierna har under sitt regeringsinnehav bestulit de svenska lönearbelarna på 8 miljarder varje år i uteblivna arbetsgivaravgifter. Dessa bör därför återinföras men med den begränsningen att de inte skall avse kommuneroch landsting. Vidare skall de beräknas på företagens omsättning och inle, .som tidigare, på lönekostnaderna. Denna arbetsgivaravgift skall beräknas sä all den inbringar minst 6 miljarder under budgetåret 1979/80. Pä sä sätt ges samhället resurser atl föra en sysselsättningspolitik samtidigt som kapitalisterna undandras beslutanderätten över en slor del av kapitalet. Detta är en del i en demokratrisering av skattesystemet.

Herr talman! Jag yrkar bifall lill motion 2665 yrkandena 3-11 och till del

Nr 157

Måndagen den 28 maj 1979

Ändrad företagsbeskattning

Nr 157

Måndagen den 28 maj 1979

Ändrad företagsbeskattning

särskilda yrkande som delals ul lill kammarens ledamöter. Yrkandet lyder:

att riksdagen

med bifall till motionerna 1978/79:1621 yrkandei 1 och 1978/79:2665 yrkandet 1 antar del i förstnämnda motion intagna förslagel till lag om ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt

med anledning av motionerna 1978/79:1621 yrkandet 2 och 1978/ 79:2665 yrkandet 2 antar följande:

Förslag till

Lag om allmän arbetsgivaravgift

1§

Allmän arbetsgivaravgift eriäggs för varje är till staten enligt denna lag.

2§

Arbetsgivare eriägger allmän arbetsgivaravgift med belopp motsvarande en procent av summan av arbetsgivarens bruttointäkter av rörelse.

3§

Med arbetsgivare avses i denna lag den som har minst tre anställda och har en bruttointäkt av rörelse om minst 300 000 kronor per år.

4§

Kommuner och landstingskommuner är undantagna frän skyldighet atl eriägga allmän arbetsgivaravgift.

5§

Närmare föreskrifter för tillämpningen av denna lag meddelas av regering-

en.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, dä lagen enligt därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling och äger tillämpning på intäkter av rörelse som arbetsgivare åtnjuter från och med den 1 Juli 1979,

ALVAR ANDERSSON (c):

Herr talman! Liksom Curt Boström vill jag inledningsvis påpeka att skaiteutskottets ledamöter är inriktade på alt med hänsyn till riksdagens arbetsbörda inte låta den här debatten dra alltför långt ut på liden. Del är alldeles uppenbart att det ämne vi i dag behandlar annars skulle kunna ge anledning till mycket långa och ingående redovisningar på avsnitt efter avsnitt av nu gällande beslämmelser, av vad förelagsskalteberedningen har föreslagit, av vad regeringen har föreslagit och av vad utskottet slutligen stannat inför. Jag skall begränsa mig till atl beröra de avsnitt där vi inom

utskottet har olika uppfattningar.

Lagernedskrivningen är sedan gammalt den stora möjligheten för förelagen alt konsolidera sig. Men den möjligheten har kunnat utnyttjas myckel skiftande. Förelag med slora lager, lager som varit en naturlig del av deras verksamhet behöver ha större möjligheler än andra att konsolidera sig. Å andra sidan har lagernedskrivningen utgjort en möjlighet för förelag med normall behov av väsentligt mindre lager att konsolidera sig, dä andra möjligheler i slor utsträckning har saknats eller inte varit tillräckliga. Del har gjort alt åtskilliga till bokslutstillfällena skaffat sig lager som varil onödigt slora. Jag skall här inle gå in pä de lager som varil direkt felaktigt redovisade, alltså lagerbevis som i själva verket inte har representerat någonting ulan varit en manöver för alt åstadkomma en nedskrivning som man egentligen inte skulle ha haft rätt till. Jag syftar pä de lageranskaffningar som i och för sig har varit skattemässigt korrekta men i alla fall från rörelsesynpunkt inte motiverade. Man har tagit lill dem därför atl man skulle få konsoliderings-möjligheter.

I företagsskalteberedningen försökte vi skapa vissa andra möjligheter till konsolidering än enbart lagernedskrivning. Vi kom dä fram lill avsättningar baserade på lönerna. De förelag, konsultföretag och liknande, som inte har några lager och därmed inga konsolideringsmöjligheter på den sidan behöver ändå ha möjligheter att skapa en viss stabilitet i förelaget vid skiftningar i sysselsättningen, alldeles speciellt med tanke på det arbetsgivaransvar som företagen har fått på senare år. Även vid svackor i sysselsättningen kan förelag inle permiitera ulan måste behålla de anställda. Då är hell naturligt en konsolideringsmöjlighet via lönerna elt lämpligt system. Vi kombinerade sedan detta med en lagernedskrivning, som i viss män skulle begränsas gentemot nuvarande regler. Vi räknade med atl därigenom skapa tillfredsställande konsolideringsmöjligheler för företag med olika produktionsinriktning och av olika karaktär.

Under remissbehandlingen har det emellertid framförts åtskillig kritik mot avskaffande av möjligheterna lill en lagernedskrivning med 60 96. Särskilt en rad slörre exportföretag har varit kritiska mot delta. Jag förslår därför alt regeringen i sin proposition har velat behålla möjligheten till nedskrivning med 60 96. Men all såsom ett alternativ till delta ha endast en ren jönebasering har vi i utskottet inte ansett vara ett lämpligt system. Vi har därför skapat en majoritet i utskottet för alt godta företagsskatteberedningens förslag till konsolideringsmöjligheler såsom etl alternativ. Del andra alternativet blir då regeringens förslag om nedskrivning med 60 %.

Det är klart alt man kan diskutera om detta ger för stor konsoliderings-möjlighet. Alldeles uppenbart är att de ändrade reglerna kommer alt medföra elt visst skattebortfall i inledningsskedet. Vi fårju med i bilden de företag som förut inle haft några konsolideringsmöjligheler men nu får sådana genom lönebaseringsalternaiivet. Avskrivningarna kanske ökar någol även för en del biandföretag, men jag skulle ändå tro att de blir ganska marginella. Jag har svårt att tänka mig atl de socialdemokratiska beräkningarna om bortfallet är riktiga. Här slår givelvis påslående mol påstående. Vad som kommer atl ske

Nr 157

Måndagen den 28 maj 1979

Ä ndrad företags -beskattning

Nr 157

Måndagen den 28 maj 1979

Andrad företagsbeskattning

kan vi inte exakt avläsa förrän efteråt.

Vi skall i alla fall komma ihåg att avskrivningarna återföres i nästa bokslut. Då gör man nya avsättningar, om resultatet är sådani alt det ger möjlighet därtill. Jag skulle tro alt det förslag lill konsolideringsmöjligheler som utskoltsmajoriteten har stannat inför bör vara tillfredsställande för olika slag av företag. Som Curt Boström inledningsvis framhöll är del klart alt vi i vår lagstiftning har goda möjligheler till konsolidering och lill avsättning. Om förelagen går med en tillfredsställande vinst har man möjlighet all göra avsättningar som är skattefria så länge de står kvar i företaget men så fort man återför dem och lar ut dem som vinster drabbas de av den härda beskattning som vi har i hela vårt skattesystem. Hade vi i vår skattelagstiftning inte haft så goda konsolideringsmöjligheter som vi har är del uppenbart atl den situation vi under senare är upplevt i fråga om företagens lönsamhet med den långvariga svackan i sysselsättningen skulle ha blivit mycket värre än den blev.

När del gäller avsättning lill allmän investeringsreserv föreslår företagsskalleberedningens majoritet en avsättning som man omedelbart skulle få ta i anspråk, alltså allteftersom den avsatts. Den skulle få utnyttjas för investeringar inom en femårsperiod. Regeringen har förlängt denna period lill tio år och föreslagit att avsättningen inle skall få användas under de första fem åren. Utskottet har ansett atl man med delta inle kommer atl uppnå syftet med en ökad investeringsverksamhet inom småföretagen. Med det system som föreslås blir del alltför invecklat, och vi har därför stannat för atl man skall få ta invesleringsreserven i anspråk tvä är efler avsällningsäret. Uttaget skall vara gjort sju år efter del atl avsättningen gjordes.

Vi tror att detla kan bli eU icke oväsentligt plus i försöken atl öka investeringarna. Genom införande av investeringsavdrag osv. har vi under en följd av år försökt höja investeringsviljan i vårt näringsliv. Men delta har tyvärr letl lill relativt blygsamma resultat, trots att det i betydande utsträckning utnyitjats enbart för sådana investeringar som ändå skulle ha gjorts. Med de förbättringar som här föreslås tror vi atl man skall kunna uppnå en icke oväsentlig ökning av investeringarna, och det måste för den samlade sysselsättningen ha ett betydande värde.

Värderingen av djurbesättningar har utgjort elt stridsämne under många år. Närdet pä sin lid infördes i samband med lagstiftningen om redovisning av jordbrukets inkomster enligt företagsmässiga grunder rådde fullständig enighet i riksdagen. Både utredningen och riksdagen var helt eniga om atl införa de regler som sedan har gällt, men kritiken har varil betydande under åren. Åtskilliga förslag lill ändringar har kommit, och företagsskalteberedningen lade också fram ett förslag, som i och för sig ligger lill grund för regeringens förslag i propositionen, även om detta väl innebär vissa förenklingar. Förmodligen kommer värdena också att ligga något lägre, men Jag tror inle all det blir särskilt mycket lägre än enligt företagsskatteberedningens förslag.

Med de nu gällande reglerna om värderingarna - riksskatteverket utfärdar anvisningar enligt regeringens uppdrag - har livdjuren fått spela en för stor

roll i de sammanvägda djurvärdena. Riksskatteverket uppmärksammade del när de senaste anvisningarna utfärdades och gjorde för det år som nu löper en mycket liten uppjustering. Man hade väl för avsikt alt även med oförändrade grunder agera på det sättet i fortsättningen. Den större delen av produktions-djuren i en besättning säljs ju inte som livdjur utan som slaktdjur, närde så atl säga har tjänat ul. Livdjuren är högdräktiga eller nykalvade kor och representerar givetvis toppen av värdena.

Del regeringsförslag som nu föreligger, och som utskotismajoriieten yrkar bifall till, kommer i realiteten att innebära ett genomsnittsvärde för en besättning, alltså vad det genomsniltligen kostade att producera djuren för fem år sedan. De första djuren i en besättning representerar ju produktionskostnaderna för t. ex. tio år sedan, medan de yngsta djuren motsvarar de färska produktionskostnaderna. 1 framtiden blir det naturligtvis inte så som Ingegerd Troedsson menade, alt del inte sker någon uppräkning alls, ulan del är givet alt produktionskostnaderna för de äldsta djuren faller bort och produktionskostnaderna för de nya djuren kommer till. Har vi en viss inflation, lär den också ge utslag här. Höjningar kommer alltså att ske, men sammantaget blir det naturligtvis en lägre nivå än den nuvarande. Jag tror att det hela skall ge ett resultat som skall kunna accepteras från olika håll.

En del har kritiserat systemet med att räkna djuren som lager och förmenat att de i stället skulle räknas som inventarier. Jag hinner inte gå in på olägenheterna med ett sådant system, men de är alldeles uppenbara.

Jag skall bara beröra en sak till, och del är de socialdemokratiska förslagen om alt vi skulle gå tillbaka lill regeln atl äkta makar som arbetar i ell gemensamt familjeföretag inte skulle få dela inkomsten sig emellan, om det inle kan bevisas att den make som arbetar den minsta liden dock arbetar minst 600 timmar. Man vill spärra möjligheterna att ge lön ät barn som arbetar i familjeföretag som avlösare sön- och helgdagar, under kortare perioder pä sommaren än en månad, osv.

Jag vill bara säga att det är etl ytterst egendomligt agerande. När vi har i princip genomfört en särbeskattning, skall man då för vissa kategorier resa upp alla möjliga hinder och försöka atl till varie pris behålla sambeskatlning-en? Man borde åtminstone kunna vänta något och se om de regler som nu gäller verkligen har utnyitjats otillböriigt och alltså inneburit en möjlighet lill skatteflykt. Ingen sådan bevisning har anförts, och då borde man i varje fall kunna avvakla.

Jag tror att det system vi nu har tillämpas på rätt sätt såväl av deklaranterna som av taxeringsnämnderna och atl det inte finns skäl för några misstankar. Därför finns det inle heller anledning att på allvar ifrågasätta att vi i nuvarande situation skall återgå lill en ökad sambeskaltning.

När del gäller representationen vill Jag endast påpeka atl utskotlsmajoriteten har refererat vad skatteutskottet och riksdagen lidigare har uttalat, knutit samman detta med vad förelagsskalteberedningen anfört och beställt förslag från regeringen, att avlämnas inom en nära framlid.

Jag har därför litet svårt atl förstå varför Ingegerd Troedsson skulle här sväva ut i en relativt omfattande argumentation för att behålla nuvarande

Nr 157

Måndagen den 28 maj 1979

Andrad företagsbeskattning

3 Riksdagens prolokoll 1978/79:157-158

Nr 157

Måndagen den 28 maj 1979

Ändrad företagsbeskattning

represeniationsregler. Riksdagen har i själva verket flera gånger påtalat angelägenheten av atl de gamla anvisningarna justeras.

Herr lalman! Med delta ber Jag all fä yrka bifall lill utskottets hemslällan på samtliga punkter.

CURT BOSTRÖM (s) kort genmäle:

Herr lalman! Alvar Andersson beskrev den enighet som fanns inom företagsskalteberedningen när det gällde varulagernedskrivningen och tillkomsten av en möjlighet till lönebaserad avsättning. Jag tror också alt Alvar Andersson är överens med mig när jag säger alt det förslag som nu framlagts av utskottsmajoritelen innebär ytterligare möjligheter atl göra förmänliga nedskrivningar och avsättningar. I företagsskalteberedningen var vi överens om alt man skulle ha den här kombinationen, även om det sedan fanns förslag om skilda nivåer.

Vad beträffar kostnadsberäkningen vill jag gärna säga alt jag tycker att det är allvarligt alt vi inte har bjudits möjligheten atl göra en sådan bedömning. Vi fick del inte i företagsskalteberedningen, och vi har inle fäll del i samband med behandlingen av den proposilion det nu gäller.

Alvar Andersson betvivlar de siffror vi har räknat fram, och det är som Jag lidigare nämnt väldigl svåri all göra en exakt beräkning av skatiebortfallei, eftersom det saknas etl ordentligt underlag. Men tillkomsten av en lönebaserad resultalutjämning innebärju atl det ges en förmån lill en ny grupp av företagare, nämligen de tjänsteproducerande.

Man skall komma ihåg atl den inkomst som egenföretagarna lägger fram för beskattning uppgår till ca 15 miljarder kronor. Antas då förslagel om en avsättningsmöjlighet pä 50 96, måste det rimligtvis innebära en hel del i skattebortfall - effekten sprids naturligtvis ut på ell antal är från det att man böriar bygga upp investeringsreserven. Vidare utökas möjligheterna att göra avsättning till investeringsfond, en utökning som svarar mot 25 % av lidigare gällande procentsats.

Vi vill inte göra gällande att vi har nått fram lill någon exakthet när del gäller kostnadsberäkningen, men vi tycker att det är rimligt - framför allt i en situation som statsfinansiellt sett är väldigt besvärlig - alt regeringen skulle vara intresserad av atl vara med om alt räkna fram hur stort bortfallet blir.

1 fråga om värdering av djur sade Jag inledningsvis atl det är svårt all hitta ordentliga värderingsprinciper. Elt konventionellt varulager ärju ett omsält-ningslager, och här talar vi om etl producerande varulager. Jag hoppas, herr talman, atl Jag får tillfälle att återkomma till detta senare.

ALVAR ANDERSSON (c) kort genmäle:

Herr talman! Det är klart -del sade jag också, Curt Boström - att när vi ger de tjänsteproducerande företagen möjligheler till en viss konsolidering, så kommer det under del första året alt innebära ett inte sä obetydligt skattebortfall.

Vi var i princip överens inom företagsskatleberedningen, även om vi hade

olika uppfattningar i fråga om nivån, alt en lönebaserad avsättning skulle få göras av företag av konsullkaraklär och liknande, som har betydligt längre gående åtaganden nu än de hade tidigare. Dessa företag behöver ha möjligheler till en sådan avsättning. Men del är väl knappast rimligt alt försvaga avsättningsmöjligheterna för förelag av annan karaktär i den omfattningen atl del sammantaget inte skulle kosta samhället mer än förut, om man vidgade ramen inom vilken olika företagskategorier skulle rymmas.

Alt detta kommer alt kosta pengar i inledningsskedet ärjag helt överens med Curt Boström om, och del irorjag atl vi var överens om från början.

Frågan är om man kommer att sträcka sig väsentligt längre när del gäller de samfällda avsättningarna inom de företag som nu har reserveringsmöjlighe-ler. Det är väldigt svårt att säga något exakt, och det var därför som uiredningen inle heller kunde presentera något säkert material. Då var del ju frågan om i vilken utsträckning de nuvarande konsolideringsmöjligheierna hade utnytljals, och därvidlag fanns det en myckel rik provkarta. Det är alldeles uppenbart alt de senaste årens svaga konjunktur inte har förbättrat konsolideringsmöjligheterna. Sedan får vi se hur konjunkturen kommer all gesialia sig under de första åren då del syslem är i tillämpning som vi nu fattar beslut om.

Nr 157

Måndagen den 28 maj 1979

Ändrad företagsbeskattning

CURT BOSTRÖM (s) kort genmäle:

Herr talman! Man försämrar inte konsolideringsmöjligheterna för de företag som har varulager. Även om vi sänker procentsatsen erbjuds de att kombinera med möjligheten att göra avsättningar på det lönebaserade beloppet.

Under beredningsarbetet påpekade vi Jämt och ständigt atl vi rimligtvis borde få ta del av underiaget för atl kunna göra en lotalbedömning av alla dessa avskrivnings- och nedskrivningsmöjligheler som staplas på varandra. Jag är alldeles övertygad om alt även Alvar Andersson skulle vara intresserad av atl vi hade haft den möjligheten. I varie fall borde vi ha fått den nu när vi i riksdagen skall la slutgiltig ställning till vilka förändringar som skall ske.

När det gäller värdering av djur är det ulan tvivel, som Jag har sagt tidigare, svårt alt hitta en värderingsprincip. Här är det inte fråga om ett omsättningslager utan om ell producerande lager med lång omsättningstid. Alvar Andersson sade alt med denna värderingsprincip kommer anskaffningsvärdet att ligga fem år bakåt i tiden. Jämfört med elt konventionellt varulager som har mycket snabb omsättning är det fråga om en mycket lång tid. Det innebär enligt vårt förmenande atl man får en stor engångsavskrivning.

Del fanns ett motionsförslag, som dock avstyrktes, som innebar att man skulle la medelvärdet mellan slaktvärdet och det pris som erhålls vid livdjursauktioner. Jag undrar om inte del värdet skulle ha legal närmare sanningen när del gäller alt betala skatt.

Dä det gäller vårt förslag all återgå lill de gamla reglerna för fördelning av inkomst mellan makar vill jag påminna om alt de nuvarande reglerna lämnar fritt fram för fördelning av inkomsterna inom familjen. Jag är medveten om

Nr 157

Måndagen den 28 maj 1979

Ändrad företagsbeskattning

alt storparten aktuella familjer säkert sköter detla mycket bra. Men som Jag sade tidigare tillskapar man med dessa regler möjlighet för dem som inle är seriösa all smila ifrån ytterligare skatt. Det drabbar til syvende og sidst de lojala skattebetalarna. Vi vill inle medverka lill en skattelagstiftning som innebär atl man utvidgar skatteflyktsmöjligheten.

Var för resten inle Alvar Andersson i förelagsskalteberedningen med på tankegångarna om minskning lill 400 limmar och begränsning av överfö-ringsmöjligheien?

ALVAR ANDERSSON (c) kort genmäle:

Herr talman! Det var väl en felsägning från Curt Boström -Jag skulle tro att han menade 600 limmar. Del är rikligt att jag stod bakom det förslaget, men del var i en silualion då vi inte lyckades få majoritet för en särbeskattning. Annars var del i själva verket så atl i elt tidigt skede av utredningen var vi överens om alt sätta upp 300 timmar. Det stötte på patrull pä högsta ort. Jag skall inle ange vilken instans, men det är alldeles uppenbart atl de socialdemokratiska ledamöterna fick bakläxa och kom tillbaka och sade alt del skulle vara 600 timmar. Med de majoritetsförhållanden vi hade i riksdagen då måste man acceptera detla för all över huvud taget komma någonstans. De som var med då vet Ju hur spelet i själva verket gick.

När det gäller värdering av djur talar Curt Boström om elt medelvärde mellan priset på slaktdjur och livdjur. I själva verket är livdjuren mindre än 20 % av hela antalet djur i en besättning och alltså slaktdjuren något över 80 %. Del har nog brustit en del i den sammanvägningen tidigare och det har gjort att vi legat något för högt.

När del gäller frågan om seriösa och icke seriösa förelag är det alldeles uppenbart - och där är vi väl hell överens - alt hela värt skatteväsen går ut på att komma åt icke seriösa deklaranter, antingen det gäller företag eller enskilda personer. Del beslut vi skall fatta i dag medför inte någon ökad risk för skatteflykt, men vi måste uppenbart ständigt hålla bevakningen på topp.

HOLGER BERGQVIST (fp):

Herr talman! Bästa försvaret mot arbetslöshet är lönsamma företag. Jag skall ta detla lill utgångspunkt i denna debatt om ändrad företagsbeskattning. Det är motiverat med hänsyn lill de konstlade motsatsförhållanden mellan förelag och anställda som ofta konstrueras i debatten om våra skatter av olika slag. I själva verket handlar det ju om alt ta in pengar för våra gemensamma angelägenheter på etl sådant sätt att arbetsvilja och initiativ främjas och atl man inte tvärtom hindrar de grundläggande fömtsältningarna för vår välfärdsutveckling.

Denna grundtanke hade jag i debatten för knappt ett par veckor sedan om fortsatt reformering av inkomstskatten. Det finns etl orsakssammanhang mellan lönsamma företag och kravet frän löntagarna atl det måste löna sig att arbeta. Det är därför i linje med vad flera av oss hävdade i inkomsl-skattedebatlen om nödvändigheten av atl sänka marginalskatten. Det ärelt

intresse också för löntagarna att i dag hävda nödvändigheten av en sådan utformning av företagsbeskattningen alt den ger goda förutsättningar för en Jämn och tillräcklig lönsamhet, sä att bästa möjliga garantier skapas för företagens fortsatta verksamhet. Bästa försvaret mol arbetslöshet är lönsamma företag.

Sysselsättningspolitik och näringspolitik är tvä sidor av samma sak. Inkomstskatlepoliliken är en del av sysselsättningspolitiken, och företags-skallepolitiken är en del av näringspolitiken. Men det är också angeläget alt observera beroendeförhållandena mellan dessa olika politiska discipliner. Det är, herr lalman, mot den bakgrunden jag vill kommentera några av de viktigaste delarna i det betänkande från skalteutskottet som har sitt ursprung i regeringens proposition om ändrad företagsbeskattning.

Den grundläggande orsaken lill det förslag om reformering av företagsbeskattningen som nu ligger pä riksdagens bord är det av administrativa skäl ofrånkomliga förhållandel alt varie beskattningsårs resultat beskattnings-mässigi måste behandlas för sig oberoende av resultatet andra år. Av lättförklarliga skäl kan denna olägenhet allvarligl skada framtidsförutsättningarna för verksamheten i ett företag som upplever variationer från det ena året till det andra när det gäller marknader och konjunkturer.

Redan det nuvarande systemet för beskattning av företag har utformats för att lindra skadeverkningarna av detla problem. Del har skett med olika möjligheter atl ge företagen skaltekrediter i form av obeskattade reserver genom nedskrivning av lager, avsättning till investeringsfonder och avskrivningar av olika slags tillgångar. Utan dessa ålgärder med många år på nacken hade vi i dag, som redan tidigare påpekats av Alvar Andersson, haft en sämre och mer osäker situation för företagsamheten och sysselsättningen i vårt land.

Det är bara alt lyfta på hatlen för det förutseende som härvidlag visals sedan många år tillbaka av socialdemokratiska regeringar. Det vittnar på eU övertygande sätt om alt även s-märkta finansministrar haft kunskap om förelagens praktiska arbetsförutsättningar och förståelse för vad en affärsmässigt motiverad resultatutveckling för företagen betyder för att skapa trygghet pä arbetsmarknaden ulan att behöva tillgripa en subvenlionspolilik som ofta efter en tid får smaken av Döbelns medicin.

Nu verkar del emellertid som om denna kunskap och förslåelse börjat stelna i sina former. Den slutsatsen måste man dra av den avvisande attityd som socialdemokraterna nu demonstrerar mol de föreliggande förslagen. Med de ökande svårigheter som förelag nu möter när det gäller osäkerheter av olika slag, både marknadsmässigt och konjunkturellt, hade man väntat sig en positiv attityd, inle minst med hänsyn till den positiva bild som socialdemokraterna förtjänstfullt kan visa upp i sitt historiska bagage. Men, herr talman, man skriver inte framtid och utveckling på gulnade blad i historieboken.

Vad är det då för förändringar som nu föresläs? Är de särskilt revolutionerande? Nej, del kan man inte säga. Det handlar egentligen bara om konsekventa anpassningar till lidens krav av principer som det sedan länge råder bred enighet om.

Nr 157

Måndagen den 28 maj 1979

Ä ndrad företags -beskattning

Nr 157

Måndagen den 28 maj 1979

Ändrad företagsbeskattning

Om det socialdemokratiska motståndet har Jag avsiktligt använt det försikliga uttrycket "avvisande attityd". Inte ens den ivrigaste valpropagan-disi kan kalla det mer än en gradskillnad. När valåret är över skall vi nog kunna fortsätta arbetet alt Jämna vägen för den företagsamhet som är grunden för sysselsättningen i värt land.

Herr talman! Frän principiell utgångspunkt finns del anledning att kommentera följande förslag i skatteutskotlets belänkande.

Elt nytt begrepp i företagsbeskattningen blir lönebaserad avsättning till resullalutjämningsfond. Det är en motsvarighet lill den möjlighet till lagernedskrivning som funnits sedan länge. Här handlar det om att rätta till en orättvisa som blivit alltmer uppenbar.

Lagernedskrivning som konsolideringsmetod har naturligtvis spelat en roll enbart för förelag med lager. Personalintensiva företag har varit satta på undantag, och del är knappast i takt med lidens krav - tvärtom. Sysselsättningslägel gör det självklart att ge de personalintensiva företagen en Jämställdhet med de lagerintensiva. Del sker på det sättet att möjlighet skapas alt avsätta högst 20 % av lönekostnaden och för egenföretagare 15 96 av den egna inkomsten till en resullalutjämningsfond.

Samtidigt har utskottet, med viss ändring i propositionen, velat ta hänsyn till företagen i skiktet mellan de mer personalinlensiva och de lagerintensiva genom alt låta avsättningen till en resullalutjämningsfond kombineras med en lagernedskrivning lill 55 % av lagrets anskaffningsvärde. Det är alltså mellan delta kombinationsalternativ och den gamla vanliga nedskrivningen av lager till 40 96 som förelagaren har alt välja för sin resultalutjämning mellan goda och dåliga är.

Nästa nyhet i förslaget är all den andel av årsvinsten som får sältas av till investeringsfond höjs från nuvarande 40 till 50 96. Samtidigt höjs det belopp som räntelöst skall sättas in på konto i riksbanken till 50 96 av det avsalta beloppet.

Ett exempel pä anpassningen lill tidens krav är att investeringsfonderna nu får användas också till forsknings- och utvecklingsarbete och för utbildning av anställda.

Det är också fastlagt atl beslut om frisläpp av invesleringsfondsmedel skall föregås av etl samrådsförfarande mellan förelaget och de anställda. Redan nu torde arbetslagarparten ha möjlighet atl hos AMS aktualisera frågor om ianspråklagande av invesleringsfondsmedel. Även här har socialdemokraterna varil framme och åtminstone trott sig kunna skapa en gradskillnad genom atl slå in en öppen dörr.

En mycket viktig nyhet i fråga om reservering och resultalutjämning äralt förelag som drivs som enskild firma i likhet med bolagen får möjlighet att bygga upp obeskattade reserver genom att sätta av medel till en s. k. allmän investeringsreserv. Den har konstruerats med investeringsfondssyslemei som förebild. Pengarna i en investeringsreserv får, efter viss ändring av utskottet i förhållande till propositionen, fritt disponeras för investeringsändamål efter två år från utgången av det är dä avsättningen senast skulle ha verkställts, och de skall vara uttagna senast sju år efler samma tidpunkt.

En alldeles särskild regel har skapats för fiskerinäringen, och det var sannerligen inle en dag för tidigt. Del finns väl ingen näringsgren som befinner sig i en så variationsrik resullatsituation. Därför föreslås att de investeringsreserver som skapas inom fiskerinäringen skall kunna utnyttjas kontinuerligt. I praktiken kommer fiskets investeringsreserver att fungera som en ren resultalutjämning mellan olika är.

Även i delta avseende har socialdemokraterna visat upp en negativ attityd. Det har blivit tummen ner, samtidigt som Kari-Erik Svartberg försöker hålla upp lillfingrei. Men den propagandagesten är dömd atl misslyckas.

Som en väldig våg väller i stället kraften fram från det opinionsarbete som Georg Åberg i detta avseende har utfört under ett dussintal år. Med en envishet som slår rekord Jusl i den hårda fiskerinäringen har Georg Åberg slagits för resultalutjämning mellan variationsrika är i den näringsgren som väl har störst behov av resultalutjämning. Del är en lång och hård kamp som Georg Åberg äntligen har nätt framgång i. Äras den som äras bör!

Herr talman! Med delta har Jag kommenterat de principiellt viktigaste avsnitten i det föreliggande förslaget, och Jag skall begränsa mig till det. Förslaget innebär väsentligt förbättrade möjligheter för framför allt enskilda företagare alt fördela inkomster och därmed skattebelastning mellan olika beskattningsår. Detta ökar deras motståndskraft mot konjunklurbetingade påfrestningar och kan bidra till alt positivt påverka företagens tillväxt, effektivitet och konkurrensförmåga och lill tryggad sysselsättning.

Pä den grunden, herr talman, vill jag yrka bifall lill skatteutskottets hemställan i dess helhet.

Nr 157

Måndagen den. 28 maj 1979

Ändrad företagsbeskattning

Under detla anförande övertog andre vice talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

CURT BOSTRÖM (s) kort genmäle:

Herr lalman! Holger Bergqvist upprepade i huvudsak Alvar Anderssons beskrivning av det nya förslagel liksom utskottsmajoritetens ställningstagande i denna fråga. Jag anser det inte speciellt meningsfullt att upprepa våra argument. Men på två punkler skulle Jag vilja bemöta Holger Bergqvist.

När det gäller fiskerinäringen menar Holger Bergqvist atl den föreslagna investeringsreserven för yrkesfiskarnas vidkommande skulle kombineras med en resultatutjämningsmöjlighet. Del kan väl ändå inte anses speciellt lyckat att göra den kombinationen. Är man ute efter en resultalutjämnings-möjlighel, så bör den Ju säras. Vårt förslag, som grundar sig på Karl-Erik Svarlbergs motion, innebär alt man skulle införa ett slags skogskontosystem och pä det sättet frigöra denna utjämningsmöjlighet när del gäller yrkesfiskarna.

Sedan sade Holger Bergqvist att socialdemokraterna demonstrerar mot detla förslag. Jag vill gärna erinra Holger Bergqvist om alt bakom nettovinst-beskattningssystemet, som haft en sådan framgång när det gäller företagens möjligheter alt stabilisera sin verksamhet, står socialdemokratin. I mitl inledningsanförande sade Jag alt vi självfallet slår fast viddetta system. Men

Nr 157

Måndagen den 28 maj 1979

Ändrad företagsbeskattning

jag trodde atl Holger Bergqvist skulle vara intresserad av atl veta vad delta kostar. Jag erinrar mig att när Holger Bergqvist var med i debalten om inkomstbeskattning, så upprepade han ständigt all del är angeläget all vi lar etl gemensamt ansvar för det statsfinansiella läget. Han har inle med etl ord nämnt vad detta förslag kan komma alt kosta. Jag upplever det som otillfredsställande att riksdagens ledamöter, som nu är beredda alt fatta etl så här pass stort beslut, inle är intresserade av att veta vad förslaget i sig kan komma alt kosta - del innebär en försvagning av det siatsfinansiella läget.

TOMMY FRANZEN (vpk) kort genmäle:

Herr lalman! Holger Bergqvist menade atl del uppstod konstlade motsättningar mellan arbetarna och företagen. Jag utgår från alt Holger Bergqvist inte undantar de privata storföretagarna när han talar om företagen.

Sedan säger Holger Bergqvist att bästa försvaret mot arbetslöshet är lönsamma företag. Men, Holger Bergqvist, vi har mängder med för kapitalisterna lönsamma företag, som hela tiden rationaliserar och därigenom också ökar lönsamheten men som sparkar ul arbetare och tjänstemän på samma löpande band som de rationaliserar.

Del är inte några revolutionerande förslag som här läggs fram, säger Holger Bergqvist vidare, utan det är endast fråga om konsekventa ändringar. Ja, de förslag regeringen lagt fram är hell konsekventa i en fortsatt kapitalistisk utveckling med ökad arbetslöshet och utslagning men också med ökad lönsamhet och ökade förmögenheler för aktieinnehavarna. Trots detla förhällande påslår alltså Holger Bergqvist att det skapas konstlade motsättningar mellan arbetare och företag. Jag tycker att det slår helt klart att del råder verkliga - inte konstlade - motsättningar mellan de kapitalistiska profilinlressena och arbetarnas och tjänstemännens intresse av försörjning och sysselsättning. Atl Holger Bergqvist inle inser delta kan i och för sig vara förklariigt.

När del gäller de lönebaserade reserveringsmöjligheterna är del generella regler som införs och som kommer även sädana företag till del som icke skall ha dessa möjligheler. Som exempel pä företag som har behov av sädana här avsättningar kan man la ett textilföretag i Borås, men även en advokatfirma eller ett konsultförelag i Stockholm, som enligt mitt förmenande näppeligen har något behov av de här reserveringsmöjligheterna men ändå får samma förmåner. Del vore bättre alt satsa pä sysselsättningspolitiken än på generella avskrivningsmöjligheier.

Slutligen villjag säga att när företagsskalteberedningen, som vpk f ö. inte gavs möjligheter atl medverka i, föreslår skärpta regler, så anses dessa inte vara mogna all införas, medan det när det gäller lättnader går bra - dessa genomför regeringen.

HOLGER BERGQVIST (fp) kort genmäle:

Herr lalman! Curt Boström får anstränga sig atl hitta de där slora motsättningarna som skulle kunna hetsa lill en underhällande debatt. Han

väljer frågan om kostnaderna för denna förändring av förelagsbeskattningen. Jag utgår ifrån atl Curt Boström väljer kostnadsfrågan bl. a. av det skälet att del där föreligger utomordentligt stora svårigheter atl konkretisera sig. Jag skulle i korthet vilja kommentera den frågan på del sättet, att en kostnadsberäkning - hur den nu än görs - med nödvändighet måste fä en statisk karaktär, medan verkligheten i allra högsta grad är dynamisk. Vi har här elt komplicerat nätverk av orsakssammanhang, där inte minst sysselsättningen, som Jag särskilt ville stryka under, spelar en avgörande roll över förslagens utformning.

Curt Boström hade fäst sig vid alt jag använde uttrycket att socialdemokraterna demonstrerade mot del här förslaget. Jag tillåter mig påminna om atl Jag använde del mera fullständiga uttrycket aU man demonstrerade en avvisande attityd. Jag tog mig samtidigt friheten att beteckna detla som en myckel försiktig kritik av det förslag som skalleutskottet här lagt på riksdagens bord. Jag är övertygad om all vi snart nog skall kunna fortsätta det gemensamma arbete som vi lade grunden lill redan under den socialdemokratiska tiden.

Nr 157

Måndagen den 28 maj 1979

Ändrad företagsbeskattning

KARL-ERIK SVARTBERG (s):

Herr talman! I motionen 1978/79:1740 har Jag förespråkat en skatlemässig resultalutjämning för yrkesfiskare med hänvisning till de alldeles speciella förhållanden som råder för denna kategori. Yrkesfiskarnas bruttoinkomster kanju variera avsevärt mellan olika år, beroende bl. a. på lillgången på fisk, fångslbegränsningar av olika slag och avsättningsmöjligheter. Vidare kan bruttoinkomsten påverkas av atl fiskefartygen blir stillaliggande på grund av otjänlig väderlek eller reparationer. Även i fråga om utgifterna kan det bli slora variationer mellan olika år. Omfattande reparationer på bålar, motorer och redskap kan bli nödvändiga. Blir de dessutom tidskrävande kan de medföra ett långvarigt stillaliggande. Variationerna i bruttoinkomster och utgifter kan medföra att en yrkesfiskare ett år kan ha stora bruttoinkomster och små utgifter, medan han elt annat år kan ha små bruttoinkomster och stora utgifter. Differenserna i nettoinkomsten kan pä så sätt bli betydande mellan olika år.

Det är därför, herr talman, glädjande all kunna konstalera alt det nu tycks råda enighet i riksdagen om atl yrkesfiskare arbetar under sådana förhållanden alt de bör behandlas särskilt i skattehänseende.

Skaiteutskottets borgeriiga majoritet och den socialdemokratiska minoriteten går visseriigen skilda vägar när del gäller konstruktionen av skalteutjämningen. Det hade naturiigtvis varil lyckligare, om del hade rått enighet också härvidlag, men det vikliga är ändå atl det blir en skatteutjämning.

I moiionen 1978/79:1740 harjag tillsammansmed några partivänner krävt en skatlemässig resultalutjämning enligt skogskontometoden. Motionsförslaget överensstämmer, Holger Bergqvist, med förslaget i moiionen 1978/79:413 av Rune iohnsson i Mölndal, Gunnar Johansson och Georg Åberg.

Jag delar den uppfattning som framförs i reservationen 5, nämligen att

Nr 157

Måndagen den 28 maj 1979

Andrad företagsbeskattning

skogskoniometoden bättre lillgodoser yrkesfiskarnas speciella problem än proposiiionen. Emellertid harjag en fråga till Curt Boström som är företrädare för reservanterna. 1 reservationen tycks man nämligen förespråka att den skatlemässiga resultaluljämningen för yrkesfiskare skall gälla fr. o. m. 1981 års taxering, medan den enligt propositionen skulle gälla fr. o. m. 1980 års taxering. Min fråga lyder: Kan förslaget i reservationen 5 om skogskontometoden för skatlemässig inkomstutjämning för yrkesfiskare genomföras fr. o. m. 1980 års taxering?

CURT BOSTRÖM (s) kort genmäle:

Herr lalman! Del är naturiigtvis fullt möjligt atl genomföra del här förslagel, så alt bestämmelserna kan tillämpas vid 1980 års taxering. Det avgörande är atl få fram ett förslag i god lid i höst. Etl sådant system skulle då komma atl innebära alt avsättningen skulle kunna göras först vid bokslutstillfället i motsats till fallet vid skogskontometoden som sådan. Här måsle man alltså välja att göra en avsättning vid Jusl bokslutstillfället. Vill man lägga fram det förslag som vi förordar, finns det givetvis möjligheter att genomföra det så atl bestämmelserna kan tillämpas vid 1980 års taxering, dvs. för beskattningsåret 1979.

RUNE JOHNSSON i Mölndal (c):

Herr lalman! Yrkesfiskare har som sagts tidigare här i dag mycket varierande inkomster under olika år. Variationerna gör del svårt alt planera investeringarna inom näringen. För fiskare i vissa andra länder har det under många år funnits möjligheter att tillfälligt göra skattefria avdrag, att avsätta medel i fonder som får tas i anspråk för investeringar i sådana objekt som är avskrivningsbara enligt skattelagens beslämmelser. För exempelvis fiskare i Norge har det under lång tid funnits möjligheter att avsätta medel till en s. k. driflregleringsfond.

För att göra det möjligt att inom fiskerinäringen föra över medel från elt inkomstmässigt bra år till ett sämre år är del av utomordentligt stor betydelse att en sådan resultatutjämningsmöjlighel tillskapas. Skall man kunna satsa på en ny båt, ny motor eller ombyggnad av båten krävs med nuvarande höga priser etl stort tillskott av kapital. Värdet av den gamla bålen förslär inte långt vid beställningen av en ny båt. Därför fortsätter fiskaren att reparera och underhålla den gamla båten, vilket i många fall måste anses otillfredsställande. Kostnaderna för reparationer och för byte av vinschar, motorer, styrhus och annat har stigit oerhört snabbt. SJälvfinansieringsförmägan från fiskarnas sida har som en följd härav sjunkit oroväckande under de senaste åren. Ett ständigt återkommande krav från yrkesfiskare har varit alt de måsie få möjlighet till någon form av investeringsfond för att göra det möjligt all under några år, då fisket går hyggligt, avsätta pengar för eventuell nybesiäll-ning, ombyggnad, reparation, motorbyte eller liknande. Tillgängen till ett sådani system innebär stimulans för enskilt sparande till nyinvesteringar.

Dessa synpunkter harjag tillsammans med Georg Åberg från folkpartiet och Gunnar Johansson från moderaterna framfört i motionen 1978/79:413,

och det är med tillfredsställelse Jag kan konstatera alt våra synpunkter och önskemål i motionen i huvudsak lillgodosetts, vilket framgår av skatteutskottets betänkande 1978/79:57 som vi nu behandlar.

Herr talman! Med det sagda yrkar Jag bifall lill utskottets hemställan.

GEORG ÅBERG (fp):

Herr talman! När del gäller en resultalutjämning för yrkesfiskarna behöver Jag inte orda någonting om motiveringen för en sådan specialbehandling. Del har redan gjorts här.

Motiveringen har framförts dels av Rune Johnsson, dels av Kari-Erik Svartberg. Precis samma motivering har vid otaliga tillfällen framförts i denna kammare och lidigare i den gamla riksdagen. Vad som i dag är nytt i sammanhanget är att vi äntligen tycks vara framme vid målet, att yrkesfiskarna kan få den behandling som de är berättigade till och som möjliggör alt vinster ur näringen ett år i varje fall till en del kan slanna kvar inom näringen och bli arbetande kapital inom densamma under ett annat år. Detta har fiskarna varit förvägrade under alla år.

Eftersom fiskarna inte har möjlighet alt göra avskrivning på lager eller liknande har de varit i en särskilt dålig situation. Vi har, som Rune Johnsson nämnde, under mänga år på flera säu arbetat gemensamt för detla. Vi är därför mycket glada över behandlingen av frågan i propositionen och över all vi äntligen lycks kunna nå resultat. Del var därför som jag med slor förvåning läste i den socialdemokratiska partimoiionen atl man yrkade avslag på denna punkt i propositionen. Den välregisserade vändning, eller vad Jag nu skall kalla det för, som Kari-Erik Svartberg gjorde här vid sitt senaste framträdande, verkar litet underiig. Men om det kan leda lill att man från socialdemokratiskt håll närmar sig propositionen och den motion som Rune Johnsson nämnde, så hälsar vi det med tillfredsställelse.

Herr talman! Jag yrkar bifall till utskotlets hemslällan.

Nr 157

Måndagen den 28 maj 1979

Ändrad företagsbeskattning

KARL-ERIK SVARTBERG (s):

Herr lalman! Till Georg Åberg vill Jag säga alt "föreställningen" inle är särskilt välregisserad. Jag har tillsammans med några partivänner väckt den motion som tillstyrkts i reservationen, och vi har faktiskt också arbetat föratt moiionen skall bli bifallen.

Överläggningen var härmed sluiad.

Mom. 1 '

Propositioner gavs på bifall till dels utskottels hemställan, dels motionen nr 2665 av Lars Werner m. fl. i motsvarande del, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Tommy Franzén begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Nr 157

Måndagen den 28 maj 1979

Ändrad företagsbeskattning

Den som vill att kammaren bifaller skaiteutskottets hemställan i betänkandel

nr 57 mom. I röstar ja,

den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit moiionen nr 2665 av Lars Werner m. fl. i

motsvarande del.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Dä Tommy Franzén begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 247

Nej - 14

Avslår - 1

Mom. 2

Propositionergavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr I av Erik Wärnberg m. fl., och förklarades den förra proposiiionen vara med övervägandeja besvarad. Sedan Curt Boström begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller skalieutskottets hemställan i belänkandet

nr 57 mom. 2 röstar Ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 1 av Erik Wärnberg

m.fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat förja-proposilionen. Då Curt Boström begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 140

Nej - 109

Avstår - 13

Mom. 3

Utskottets hemslällan bifölls.

Mom. 4

Propositioner gavs pä bifall till dels utskottets hemslällan, dels reservationen nr 2 av Kurt Söderström och Ingegerd Troedsson, och förklarades den förra proposiiionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Ingegerd Troedsson begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill alt kammaren bifaller skatteutskottets hemställan i betänkandel

nr 57 mom. 4 röstar Ja,

den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 2 av Kurt Söderström och

Ingegerd Troedsson.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Ingegerd Troedsson begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 220

Nej - 42

Avstår - 1

Nr 157

Måndagen den 28 maj 1979

Andrad företagsbeskattning

Mom. 5 och 6

Den som vill atl kammaren nr 57 mom. 5 och 6 röstar ja den det ej vill röstar nej. Vinner nej har kammaren bifall m.fl.

Propositionergavs på bifall till dels utskottets hemslällan, dels reservationen nr 3 av Erik Wärnberg m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägandeja besvarad. Sedan Curt Boström begärt votering upplästes ocii godkändes följande voleringsproposition:

bifaller skatteutskottets hemställan i betänkandet it reservationen nr 3 av Erik Wärnberg

Ja - 139 Nej - 122

Mom. 7

Propositionergavs på bifall lill dels utskottets hemställan, dels motionen nr 2665 av Lars Werner m. fl. i motsvarande del, och förklarades den förra proposiiionen vara med övervägande Ja besvarad. Sedan Tommy Franzén begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller skalieutskottets hemställan i betänkandel
nr 57 mom. 7 röstar ja, /

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit moiionen nr 2665 av Lars Werner m. fl. i motsvarande del.

Nr 157

Måndagen den 28 maj 1979

Ändrad företagsbeskattning

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för Ja-propositionen. Då Tommy Franzén begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 246

Nej - 14

Avslår - 2

Mom. 8

Propositionergavs pä bifall lill dels utskottets hemslällan, dels reservationen nr 4 av Erik Wärnberg m. n.,ochförklaradesden förra propositionen vara med övervägandeja besvarad. Sedan Curt Boström begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill au kammaren bifaller skatieutskotiets hemslällan i betänkandet

nr 57 mom. 8 röstar ja,

den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 4 av Erik Wärnberg

m.n.

Ja - 139 Nej - 124

Mom. 9, 10 och 12

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 5 av Erik Wärnberg m. fl., och förklarades den förra proposiiionen vara med övervägandeja besvarad. Sedan Curt Boström begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill alt kammaren bifaller skaiteutskottets hemställan i betänkandet nr 57 mom. 9, 10 och 12 röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 5 av Erik Wärnberg Km. fl.

Motn. II

Utskottets hemslällan bifölls.

Mom. 13

Propositioner gavs på bifall lill dels utskottets hemslällan, dels motionen nr 2665 av Lars Werner m. fl. i motsvarande del, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande Ja besvarad.

Nr 157

Måndagen den 28 maj 1979

Ändrad företagsbeskattning

Mom. 14-17

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemslälll.

Mom. 18

Propositionergavs på bifall lill dels uiskoueis hemslällan, dels moiionen nr 2665 av Lars Werner m. fl. i motsvarande del, och förklarades den förra proposiiionen vara med övervägandeja besvarad.

Mom. 19

Propositionergavs på bifall till dels ulskollets hemslällan, dels motionen nr 2665 av Lars Werner m. fl. i motsvarande del, och förklarades den förra proposiiionen vara med övervägande Ja besvarad.

Mom. 20

Propositionergavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels motionen nr 2665 av Lars Werner m. fl. i motsvarande del, och förklarades den förra proposiiionen vara med övervägandeja besvarad.

Mom. 21

Propositionergavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels motionen nr 2665 av Lars Werner m. fl. i motsvarande del, och förklarades den förra propositionen vara med övervägandeja besvarad.

Mom. 22

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan med godkännande av utskottets motivering, dels utskottets hemställan med godkännande av den i reservationen nr 6 av Kurt Söderström och Ingegerd Troedsson anförda motiveringen, och förklarades den förra propositionen vara med övervägandeja besvarad. Sedan Ingegerd Troedsson begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Den som vill atl kammaren bifaller skaiteutskottets hemställan i betänkandel

nr 57 mom. 22 med godkännande av utskottets motivering röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallil utskottets hemställan med godkännande av

den i reservationen nr 6 av Kurt Söderström och Ingegerd Troedsson anförda

motiveringen.

Nr 157

Måndagen den 28 maj 1979

Andrad företagsbeskattning

Ja - 224

Nej - 41

Avstår - 1

Mom. 23

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemslällan, dels reservationen nr 7 av Erik Wärnberg m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägandeja besvarad. Sedan Curt Boström begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Den som vill att kammaren bifallerskatteuiskoiiets hemställan i betänkandet

nr 57 mom. 23 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallil reservationen nr 7 av Erik Wärnberg

m.fl.

Vid om.röstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat förja-proposilionen. Då Curt Boström begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 140 Nej - 125

Mom. 24 a

Propositionergavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 8 av Erik Wärnberg m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägandeja besvarad. Sedan Curt Boström begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Den som vill att kammaren bifallerskatleutskottets hemställan i betänkandet

nr 57 mom. 24 a röstar Ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 8 av Erik Wärnberg

m.fl.

Ja - 140 Nej - 125

Mom. 24 b, 25 och 26

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

Mom. 27

Propositionergavs på bifall till dels utskottets hemslällan, dels motionen nr 2665 av Lars Werner m. fl. i motsvarande del, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Tommy Franzén begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Nr 157

Måndagen den 28 maj 1979

Ändrad företagsbeskattning

Den som vill atl kammaren bifaller skatteutskottets hemslällan i belänkandet

nr 57 mom. 27 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallil moiionen nr 2665 av Lars Werner m. fl. i

motsvarande del.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Tommy Franzén begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 250

Nej - 14

Avstår - 1

Mom. 28

Propositioner gavs på bifall lill dels utskottets hemställan, dels del av Tommy Franzén under överiäggningen framställda yrkandei, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Tommy Franzén begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill atl kammaren bifaller skatteutskottets hemställan i betänkandet nr 57 mom. 28 röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallil del av Tommy Franzén under överiäggningen framställda yrkandet.

Ja - 250

Nej - 15

Avslår - 1

Mom. 29 och 30

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

4 Riksdagens protokoll 1978/79:157-158

Nr 157

Måndagen den 28 maj 1979

Ändrad företagsbeskattning

Mom. 31

Propositionergavs på bifall lill dels utskottets hemställan, dels motionen nr 2665 av Lars Werner m. fl. i motsvarande del, och förklarades den förra proposiiionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Tommy Franzén begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Den som vill au kammaren bifaller skatteutskouets hemställan i betänkandet

nr 57 mom. 31 röstar Ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit motionen nr 2665 av Lars Werner m. fl. i

motsvarande del.

Ja - 251

Nej - 14

Avslår - 1

Mom. 32-35

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemslälll.

Mom. 36

Propositionergavs på bifall lill dels utskottets hemslällan, dels reservationen nr 9 av Erik Wärnberg m.fl., och förklarades den förta proposiiionen vara med övervägandeja besvarad. Sedan Curt Boström begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifallerskatleutskottets hemställan i betänkandet

nr 57 mom. 36 röstar Ja,

den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 9 av Erik Wärnberg

m.fl.

Ja - 140 Nej - 125

Mom. 37

Propositionergavs pä bifall till dels ulskollets hemställan, dels motionen nr 2665 av Lars Werner m. fl. i motsvarande del, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Tommy Franzén begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Den som vill alt kammaren bifaller skatteutskottets hemslällan i belänkandet

nr 57 mom. 37 röstar ja,

den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit moiionen nr 2665 av Lars Werner m. fl. i

motsvarande del.

Ja - 251

Nej - 14

Avstår - 1

Nr 157

Måndagen den 28 maj 1979

Åtgärder för tekoindustrin

Mom. 38

Propositionergavs på bifall lill dels ulskollets hemslällan, dels reservationen nr 10 av Erik Wärnberg m. fl., och förklarades den förra proposiiionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Curt Boström begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Den som vill all kammaren bifaller skatteutskottets hemställan i betänkandel

nr 57 mom. 38 röstar ja,

den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallil reservationen nr 10 av Erik Wärnberg

m.fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kamrnarens ledamöter ha röstat förja-proposilionen. Då Curt Boström begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 140 Nej - 125

Mom. 39

Utskottets hemslällan bifölls.

§ 4 Åtgärder för tekoindustrin

Föredrogs näringsutskoltets betänkande 1978/79:48 med anledning av propositionen 1978/79:145 om ålgärder för tekoindustrin jämte motioner.

Genom propositionen 1978/79:145 bil. 1 (s. 43) bereddes riksdagen tillfälle atl avge yttrande över vad chefen för handelsdepartementet anfört om en övergripande plan för tekoindustrin. Därjämte hade riksdagen föreslagits godkänna de ålgärder för försörjningsberedskapen på lekoområdet som

Nr 157

Måndagen den 28 maj 1979

Åtgärder för tekoindustrin

chefen för handelsdepartementet hade förordat.

Regeringen hade vidare föreslagit, under punkten V:9 (s. 44), att riksdagen lill Försöriningsberedskapslån under budgetåret 1979/80 ulöver i propositionen 1978/79:1(X) bil. 14 föreslaget invesleringsanslag anvisade ytteriigare 21300 000 kr.

I bil. 2 till propositionen (s. 52) hade föreslagits atl riksdagen skulle

godkänna av chefen för arbetsmarknadsdepartementet förordade riktlinjer för fortsatt användning av tillfälligt sysselsättningsbidrag till äldre arbetskraft inom tekoindustrin,

till Sysselsältningsskapande åtgärder för budgetåret 1979/80 under tolfte huvudtiteln utöver i proposiiionen 1978/79:100 bil. 15 föreslaget reservationsanslag anvisa ytterligare 250 000 000 kr.

I bil. 3 lill proposiiionen (s. 59) hade föreslagits au riksdagen skulle

godkänna alt industripolitiska åtgärder för tekoindustrin vidtogs under budgetåren 1979/80, 1980/81 och 1981/82 i enlighet med vad chefen för industridepartementet hade anfört,

godkänna vad chefen för industridepartementet hade förordat om disposition av tillgängliga medel på anslaget Lån lill rationaliseringsinvesle-ringar inom konfektionsinduslrin vid utgången av budgetåret 1978/79,

3. bemyndiga regeringen all under budgetåret 1979/80 ikläda staten
förpliktelse i form av särskilda siruklurgarantier för tekoindustrin, som
inberäknal löpande garantierinnebar åtaganden om högsl 239 500 000 kr.

Vidare framlades i denna bilaga (s. 59) förslag om vissa anslag för budgetåret 1979/80. I anslutning lill punkterna B 7 och B 10 hade föreslagits:

5. all riksdagen lill Bransch främjande ålgärder för budgetåret 1979/80 under fjortonde huvudtiteln anvisade etl i förhällande till vad regeringen föreslagit i propositionen 1978/79:100 bil. 17 med 8 000 000 kr. höjt reservationsanslag av 53 985 000 kr.

4. att riksdagen lill Kostnader för räniebefrielse vid särskilda struktur-
garantier för textil- och konfektionsindustrierna för budgetåret 1979/80
under fjortonde huvudtiteln anvisade ett förslagsanslag av 22 000 000 kr.

Beträffande propositionens huvudsakliga innehåll anfördes följande: "I propositionen redovisas en övergripande plan för tekoindustrin för budgetåren 1979/80-1981/82. I planen anges vissa nivåer för den löpande produktion av olika lekovaror som behövs av försörjningsberedskapsskäl. För alt säkra försörjningsberedskapsviktig produktionskapacitet inom kritiska delbranscher föreslås försörjningsberedskapslån kunna utgå. Försöri-ningsberedskapslänen skall kunna utgå generellt till delbranscher vars produktionskapacitet har nått en frän försöriningsberedskapssynpunkl kritisk nivå. Då så är motiverat av arbetsmarknads- och regionalpoliliska skäl, bör dock lånen i vissa fall kunna utgå lill företag inom delbranscher som

inte har nått en försörjningsberedskapsmässigi kritisk nivå. För försörjningsberedskapslån föreslås för budgetåret 1979/80 ytteriigare 21,3 milj. kr. ställas till regeringens disposition.

Det tillfälliga stödet till äldre arbetskraft föreslås finnas kvar under planeringsperioden. Stödet föreslås ulgå på oförändrad nivå under budgetåret 1979/80.

De industripoliliska åtgärderna på lekoområdel föreslås bli föriängda t. o. m. budgetåret 1981/82 med förstärkta exportfrämjande åtgärder."

Nr 157

Måndagen den 28 maj 1979

Åtgärder för tekoindustrin

1 detta sammanhang hade behandlals

dels de med anledning av propositionen väckta motionerna

1978/79:2244 av Ove Karisson m. fl. (s), vari hemställts atl riksdagen skulle

hos regeringen begära atl en beredskapsplan omfattande 200 000 plagg upprättades för skinn- och lädervaruindusirin,

hos regeringen begära att en beredskapsplan upprättades för tillverkning av skyddshandskar,

hos regeringen begära utredning av den svenska skinn- och läderindu-sirins framlida dimensionering,

1978/79:2257 av Birgitta Hambraeus m. fl. (c), vari hemställts aU riksdagen skulle

som sin mening ge regeringen till känna alt en inhemsk produktion av fiber förlexlilframslällning borde främjas med hänsyn till textilindustrin och landets försörjningsberedskap,

inrätta en delegation med uppgift atl

utarbeta etl program för inhemsk råvaruproduktion,

samordna ålgärder för atl säkerställa en inhemsk råvaruproduktion för textilindustrin,

1978/79:2258 av Lars Werner m. fl. (vpk), vari hemställts att riksdagen skulle

avslå propositionen 1978/79:145,

besluta om ett engängsanslag lill den svenska tekoindustrin med 100 milj. kr. för finansiell sanering,

beslula om ett statligt lån på 400 milj. kr. för ulvecklingsinvesteringar inom svensk tekoindustri,

anslå 60 0(K)000 kr. för marknadsföring m. m. av svensk lekoexporl,

anslå 400 milj. kr. för planmässiga utvecklingsprogram avsedda att skapa alternativ sysselsättning i tekoregionerna,

6. begära att regeringen i konsumentverkets regi skulle låta utforma
kvalitetskrav avsedda all gälla alla i Sverige saluförda textila produkter,

1978/79:2302 av Alf Lövenborg (apk) och Rolf Hagel (apk).

1978/79:2303 av Olof Palme m.fl. (s), vari hemställts aU riksdagen skulle

Nr 157

Måndagen den 28 maj 1979

Åtgärder för tekoindustrin

1. med avslag pä propositionen uttala au målet för samhällets tekopolilik
borde vara att nuvarande produktionsvolym på tekoområdet i allt väsentligt
bibehölls,

2. med avslag pä propositionen i denna del begära att regeringen
genomförde de förändringar av handelspolitiken som förordats i motio
nen,

begära förslag av regeringen lill lagstiftning i fråga om prissätlningsme-loder inom beklädnadshandeln,

begära hos regeringen tvingande bestämmelserom ursprungsmärkning av kläder,

begära alt regeringen gav överstyrelsen för ekonomiskt försvar och lekodelegalionen i uppdrag alt genomföra en försörjningsberedskapspolitisk planering i enlighet med vad som anförts i motionen,

som sin mening ge regeringen till känna vad i motionen anförts om försörjningsberedskapslån,

som sin mening ge regeringen till känna vad i motionen anförts om beredskapslager med begagnade kläder,

beslula inrätta etl saneringsbolag för tekoindustrin i enlighet med vad som anförts i motionen,

9 a. lill Teckning av aktier i saneringsbolag för lekoindustrin (industridepartementet) för budgetåret 1979/80 anvisa elt investeringsanslag av 25 000 000 kr.,

9 b. bemyndiga fullmäktige i riksgäldskontorei au medgiva saneringsbolaget för lekoindustrin en kreditgaranti av högst 75 000000 kr.,

godkänna de grunder för lekostmkiurlån som angivits i motionen,

till Tekoslrukturlän (handelsdepartementet) för budgetåret 1979/80 anvisa ett investeringsanslag av 25 0(X)(X)0 kr.,

12. medge all statlig kreditgaranti fick ingås för säsongkrediter lill
konfektionsföretag inom en ram av 30 000000 kr.,

som sin mening ge regeringen lill känna vad i motionen anförts om den hemiexiila industrin,

besluta all de statliga stödåtgärderna även skulle utgå lill de statliga lekoföretagen.

1978/79:2429 av Thorbjörn Fälldin m. fl. (c), vari hemställts au riksdagen, med anmälan alt propositionen 1978/79:145 icke kunnat av riksdagen bifallas lill de delar som framgick av motionen, skulle

1. i skrivelse till regeringen begära

att den statliga tekopolitiken skulle utformas i enlighet med i motionen angivna allmänna mål och riktlinjer,

all regeringen verkade för en sådan inriktning av den internationella lekopolitiken som angivils i moiionen,

alt för lekoimporlen skulle tillämpas de former och riktlinjer som angivits i motionen,

d)alt arbetsmarknads- och regionalpolitiska insaiser- inbegripet oförändrat s. k. äldrestöd samt utbildnings- och rekryteringsinsatser bekostade över

anslaget Bidrag till arbetsmarknadsutbildning - skulle genomföras för atl främja tekoindustrins utveckling i enlighet med vad i motionen anförts,

e) all offentlig upphandling av tekovaror skulle bedrivas och förhandlingar upplagas med handeln i enlighet med vad i moiionen anförts,

O au i motionen angivna riktlinjer skulle tillämpas i fråga om exportfrämjande åtgärder avseende tekoindustrin,

g) all översyn av den statliga tekoadministralionen skulle genomföras i enlighet med vad i motionen anförts,

2. för budgetåret 1979/80 anvisa

lill Försörjningsberedskapslån totalt 50000 000 kr.,

till Branschfrämjande åtgärder 57 985 000 kr.,

3. beakta vad i moiionen i övrigt anförts.

Nr 157

Måndagen den 28 maj 1979

Åtgärder för tekoindustrin

1978/79:2430 av Erik Hovhammar m. fl. (m), vari hemställts att riksdagen skulle

som sin mening ge regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en ekonomisk politik och skattepolitik som befrämjade tekoindustrins - och näringslivels i övrigt - konkurrensförmåga och avsättningsmöjligheter,

uttala all ell oförändrat äldreslöd borde utgå under hela planeringsperioden,

uttala all del maximala äldreslödel borde förbli oförändrat oavsett om dispens medgetts för all erhålla stödet eller ej,

uttala atl de fackliga organisationernas vetorätt mol beviljandet av dispens för all erhålla äldrestöd borde kunna upphävas av arbetsmarknadsstyrelsen,

uttala atl reglerna för de särskilda slmklurgaranlierna borde bibehållas oförändrade,

uttala att ramen för konsultbidrag, utbildningsstöd m. m. borde ulgå med oförändrat belopp under hela planeringsperioden,

uttala all fortsatt restriktiviiet och kontroll i fråga om lågprisimporten borde iakttas i enlighet med vad som anförts i moiionen,

anhålla all regeringen kontinuerligt följde utvecklingen inom de olika delbranscherna inom tekoindustrin,

uttala att verksamheten inom de statliga lekoföretagen ej fick innebära en gentemot övriga företag snedvriden konkurrens.

1978/79:2431 av Maj Pehrsson (c) och Arne Persson (c), vari hemställts atl riksdagen skulle

uttala atl i en övergripände plan för svensk tekoindustri ett betydande utrymme borde ägnas åt utbildnings- och kulturfrågor,

begära att regeringen gjorde en kartläggning av tillgänglig utbildningskapacitet och industrins långsiktiga behov av yrkesinriktad arbetskraft och möjligheten att lillgodose dessa behov,

anslå 10 milj. kr. lill utvecklingsfonden i Älvsborgs län för att fonden skulle kunna stödja aktiviteter av den typ som behandlals i moiionen - bl. a.

Nr 157 borde medel avsättas för utveckling av ett hemiexiilcentrum i Sjuhäradsbyg-

Måndagen den "

28 maj 1979

dels de under allmänna motionstiden vid 1978/79 års riksmöte väckta

Åtgärder för teko- motionerna

industrin 1978/79:1024 av Sven-Erik Nordin (c) och Jan-Ivan Nilsson (c), vari

hemställts alt riksdagen hos regeringen begärde förslag om inrättandet av ell

statligt prisstöd för produktion av kvalitelsull,

1978/79:1032 av Svea Wiklund (c) och Jan-Ivan Nilsson (c),

1978/79:1526 av Lars Werner m. fl. (vpk), vari hemställts att riksdagen skulle anta ell offensivt program för lekopoliliken i enlighet med de huvudlinjer som anförts i motionen och med målsättningen att 38 000 arbeten skulle behållas, och

1978/79:1642 av Lars Werner m.fl. (vpk) såviu gällde hemställan aU riksdagen hos regeringen skulle anhålla om åtgärder för atl sysselsättningen inom textilbranschen ej skulle minska (yrkandet 3).

Ulskoilel hemställde

belräffande avslag på propositionen 1978/79:145 i dess helhet att riksdagen skulle avslå moiionen 1978/79:2258, yrkandet 1,

belräffande en långsiktig plan för tekoindustrin m. m. atl riksdagen skulle

med anledning av propositionen 1978/79:145 bil. 1 mom. 1 samt motionerna 1978/79:2303, yrkandet l,och 1978/79:2429, yrkandena 1 a och 3, som sin mening ge regeringen lill känna vad utskottet anfört,

avslå moiionen 1978/79:1526,

avslå moiionen 1978/79:1642, yrkandei 3,

d) avslå moiionen 1978/79:2258, yrkandena 2-5,

belräffande uttalande om den ekonomiska politiken m. m. att riksdagen skulle avslå motionen 1978/79:2430, yrkandei 1,

belräffande utbildnings- och kulturfrågor atl riksdagen med anledning av motionen 1978/79:2431, yrkandena 1 och 2, som sin mening gav regeringen lill känna vad utskottet anfört,

beträffande utredning om försörjningsberedskapslän all riksdagen med anledning av moiionen 1978/79:2303, yrkandena 5 och 6, som sin mening gav regeringen lill känna vad utskottet anfört,

6. beträffande anslag till försörjningsberedskapslån att riksdagen med
bifall till propositionen 1978/79:145 bil. 1 i vad gällde Anslagsfrågor för
budgetåret 1979/80 och med avslag på motionen 1978/79:2429, yrkandei 2 a,
till Försörjningsberedskapslån för budgetåret 1979/80 ulöver lidigare beviljat
invesleringsanslag anvisade ytteriigare 21 300 000 kr.,

7. belräffande beredskapslager av begagnade kläderalt riksdagen med bifall
till motionen 1978/79:2303, yrkandet 7, som sin mening gav regeringen lill

känna vad utskottet anfört,

8. belräffande beredskapsplan för skinn- och lädervaruindusirin alt
riksdagen med anledning av motionen 1978/79:2244, yrkandena 1 och 2, som
sin mening gav regeringen lill känna vad utskottet anfört,

9. beträffande försöoningsberedskapspolitiska ålgärder all riksdagen med
anledning av proposiiionen 1978/79:145 bil. 1 mom. 2 godkände de av
regeringen föreslagna åtgärderna i den mån de inte omfattades av utskottets
hemställan under 5, 7 och 8,

10. beträffande importlicenser att riksdagen med bifall lill moiionen
1978/79:2303, yrkandei 2 i ifrågavarande del, som sin mening gav regeringen
lill känna vad utskottet anfört,

11. beträffande globalkonlingenier att riksdagen med anledning av motio
nen 1978/79:2303, yrkandet 2 i ifrågavarande del, som sin mening gav
regeringen till känna vad utskotiet anfört,

belräffande övervakningslicenser att riksdagen med bifall till moiionen 1978/79:2303, yrkandei 2 i ifrågavarande del, som sin mening gav regeringen till känna vad utskottet anfört,

belräffande ursprungsdeklarationer atl riksdagen med bifall lill motionen 1978/79:2303, yrkandei 2 i ifrågavarande del, som sin mening gav regeringen till känna vad utskottet anfört,

belräffande omprövning av det internationella regelsystemet au riksdagen skulle avslå motionen 1978/79:2429, yrkandet I b,

beträffande stärkt urspmngskonlroll m. m. att riksdagen skulle

avslå moiionen 1978/79:2429, yrkandei 1 c,

avslå moiionen 1978/79:2430, yrkandei 7 i ifrågavarande del,

belräffande prissäliningsmeloder inom beklädnadshandeln atl riksdagen skulle avslå motionen 1978/79:2303, yrkandei 3,

belräffande ursprungsmärkning av kläderalt riksdagen med anledning av motionen 1978/79:2303, yrkandet 4, som sin mening gav regeringen till känna vad utskottet anfört om behov av lagstiftning rörande ursprungsmärkning,

belräffande en trettioprocentig importbegränsning att riksdagen skulle avslå motionen 1978/79:2302, yrkandei 1,

belräffande tvingande kvalitetskrav au riksdagen skulle avslå motionen 1978/79:2258, yrkandet 6,

belräffande offentlig upphandling atl riksdagen med anledning av moiionen 1978/79:2429, yrkandei 1 e, som sin mening gav regeringen lill känna vad utskottet anfört,

beträffande äidrestödeis nivå under planeringsperioden att riksdagen med anledning av proposiiionen 1978/79:145 bil. 2 mom. 1 i ifrågavarande del samt moiionen 1978/79:2429, yrkandei 1 d i ifrågavarande del, och motionen 1978/79:2430, yrkandet 2 i ifrågavarande del, som sin mening gav regeringen lill känna vad utskottet anfört,

beträffande förhöjt maximibelopp för äldreslöd au riksdagen skulle avslå motionen 1978/79:2429, yrkandet 1 d i ifrågavarande del,

23. belräffande de fackliga organisationernas inflytande i fråga om

Nr 157

Måndagen den 28 maj 1979

Åtgärder för tekoindustrin

Nr 157

Måndagen den 28 maj 1979

Åtgärder för tekoindustrin

äldrestöd alt riksdagen skulle avslå motionen 1978/79:2430, yrkandet 4,

belräffande bidragsmaximum för äldreslöd i dispensfall alt riksdagen med anledning av motionen 1978/79:2429, yrkandei 1 d i ifrågavarande del, och med avslag på moiionen 1978/79:2430, yrkandei 3, som sin mening gav regeringen till känna vad utskottet anfört,

beträffande arbetsmarknadspolitiska ålgärder i övrigt att riksdagen skulle

a) med anledning av proposiiionen 1978/79:145 bil. 2 mom. 1 godkänna de
av regeringen förordade riktlinjerna för fortsalt användning av äldreslöd
inom tekoindustrin, i den mån de inle omfattades av utskottets hemställan
under 21-24,

b) - med ändring av tidigare beslut (AU 1978/79:33 mom. 10, rskr
1978/79:320)- med anledning av propositionen 1978/79:145 bil. 2 mom. 2 lill
Sysselsältningsskapande åtgärder för budgetåret 1979/80 under tolfte huvud
titeln anvisa etl reservationsanslag av I 958 000 000 kr., varav förslagsvis
300 000 000 kr. att avräknas mot aulomobilskattemedlen,

beträffande lån lill ralionaliseringsinvesteringar inom konfektionsinduslrin att riksdagen med bifall lill proposiiionen 1978/79:145 bil. 3 mom. 2 godkände vad i propositionen förordals om disposition av tillgängliga medel på anslaget Län till ralionaliseringsinvesteringar inom konfektionsinduslrin vid utgången av budgetåret 1978/79,

beträffande särskilda siruklurgarantier all riksdagen med bifall lill proposiiionen 1978/79:145 bil. 3 mom. 3 bemyndigade regeringen alt under budgetåret 1979/80 ikläda staten förpliktelser i form av särskilda struktur-garantier för tekoindustrin, som inberäknat löpande garantier innebar åtaganden om högst 239 500 000 kr.,

belräffande generell räniebefrielse för särskilda siruklurgarantier, m. m. atl riksdagen skulle avslå moiionen 1978/79:2430, yrkandei 5,

beträffande kostnader för räntebefrielse vid särskilda siruklurgarantier all riksdagen med bifall lill propositionen 1978/79:145 bil. 3 mom. 4 lill Kostnader för räntebefrielse vid särskilda siruklurgarantier för textil- och konfektionsindustrierna för budgetåret 1979/80 under fjortonde huvudtiteln anvisade ett förslagsanslag av 22 000 000 kr.,

beträffande branschfrämjande åtgärder för budgetåret 1979/80 att riksdagen med anledning av propositionen 1978/79:145 bil. 3 mom. 5 och motionen 1978/79:2429, yrkandet 2 b, som sin mening gav regeringen till känna vad utskottet anfört,

beträffande branschfrämjande åtgärder under hela planeringsperioden au riksdagen skulle avslå motionen 1978/79:2430, yrkandei 6,

beträffande industripoliliska åtgärder i övrigt atl riksdagen med anledning av propositionen 1978/79:145 bil. 3 mom. 1, i den mån propositionen i denna del inte omfattades av utskotlets hemställan under 28,30 och 31, som sin mening gav regeringen lill känna vad ulskotlei anfört,

beträffande utvidgning av den statliga lekokoncernen att riksdagen skulle avslå moiionen 1978/79:2302, yrkandei 3,

34. beträffande ålgärder till stöd för den statliga tekokoncernen atl
riksdagen skulle

avslå motionen 1978/79:2303, yrkandei 14,

med anledning av motionen 1978/79:2430, yrkandet 9, som sin mening ge regeringen lill känna vad ulskotlei anfört,

beträffande saneringsbolag för tekoindustrin alt riksdagen skulle avslå motionen 1978/79:2303, yrkandena 8, 9 a, 9 b, 10 och 11,

belräffande anslag lill de regionala utvecklingsfonderna att riksdagen skulle

avslå motionen 1978/79:1032,

avslå motionen 1978/79:2431, yrkandet 3,

beträffande kreditgaranti för säsongkrediter atl riksdagen skulle avslå motionen 1978/79:2303, yrkandei 12,

beträffande villkor för nedläggning av tekoförelag att riksdagen skulle avslå moiionen 1978/79:2302, yrkandet 2,

belräffande uppföljning av delbranscherna att riksdagen skulle avslå moiionen 1978/79:2430, yrkandet 8,

beträffande produktionskapacitet i fråga om lexlilfibrer alt riksdagen med bifall till motionen 1978/79:2257 och med anledning av motionen 1978/79:1024 som sin mening gav regeringen lill känna vad utskottet anfört,

beträffande hemlextilindustrin atl riksdagen med anledning av motionen 1978/79:2303, yrkandei 13, som sin mening gav regeringen till känna vad utskottet anfört,

beträffande skinn- och lädervaruindusirin alt riksdagen med bifall till moiionen 1978/79:2244, yrkandet 3, som sin mening gav regeringen lill känna vad utskotiet anfört,

belräffande exportfrämjande åtgärder atl riksdagen skulle avslå motionen 1978/79:2429, yrkandei 1 f,

beträffande utredning om den statliga tekoadministralionen att riksdagen skulle avslå motionen 1978/79:2429, yrkandet 1 g.

Nr 157

Måndagen den 28 maj 1979

Åtgärder för tekoindustrin

Reservationer hade avgivits

1. beträffande uttalande om den ekonomiska politiken m.m. av Erik
Hovhammar(m)ochMargarelhaaf Ugglas (m) som ansett all ulskotlei under
3 bort hemställa

au riksdagen med anledning av moiionen 1978/79:2430, yrkandei 1, som sin mening gav regeringen lill känna vad reservanterna anfört,

2. beträffande utredning om försörjningsberedskapslån av Erik Hovham
mar (m), Sven Andersson i Örebro (fp) och Margaretha af Ugglas (m) som
ansett att utskottet under 5 bort hemställa

att riksdagen skulle avslå moiionen 1978/79:2303, yrkandena 5 och 6,

3. belräffande importlicenser av Bengt Sjönell (c), Erik Hovhammar (m), Fritz Börjesson (c), Sven Andersson i Örebro (fp), Birgitta Hambraeus (c).

Nr 157

Måndagen den 28 maj 1979

Åtgärder för tekoindustrin

Margaretha af Ugglas (m) och Kari-Anders Petersson (c) som ansett atl utskottet under 10 bort hemställa

atl riksdagen skulle avslå motionen 1978/79:2303, yrkandei 2 i ifrågavarande del,

4. beträffande globalkonlingenier av Bengt Sjönell (c), Erik Hovhammar (m), Fritz Börjesson (c), Sven Andersson i Örebro (fp), Birgitta Hambraeus (c), Margaretha af Ugglas (m) och Kari-Anders Petersson (c) som anseu atl utskottet under 11 bort hemställa

all riksdagen skulle avslå motionen 1978/79:2303, yrkandet 2 i ifrågavarande del.

5. beträffandeövervakningslicenserav Bengt Sjönell (c), Erik Hovhammar
(m), Fritz Börjesson (c), Sven Andersson i Örebro (fp), Birgitta Hambraeus (c),
Margaretha af Ugglas (m) och Kari-Anders Petersson (c) som ansett alt
utskottet under 12 bort hemställa

alt riksdagen skulle avslå motionen 1978/79:2303, yrkandei 2 i ifrågavarande del,

6. beträffande ursprungsdeklaralioner av Bengt Sjönell (c), Erik Hovham
mar (m), Fritz Börjesson (c), Sven Andersson i Örebro (fp), Birgitta
Hambraeus (c), Margaretha af Ugglas (m) och Kari-Anders Petersson (c) som
ansett att utskotiet under 13 bort hemställa

att riksdagen skulle avslå motionen 1978/79:2303, yrkandei 2 i ifrågavarande del,

7. beträffande prissäliningsmeloder inom beklädnadshandeln av Ingvar
Svanberg, Hugo Bengtsson, Arne Blomkvist, Nils Erik Wääg, Lilly Hansson,
Karl-Erik Häll och Rune Johansson i Ljungby (samtliga s) som ansett alt
utskottet under 16 bort hemställa

atl riksdagen med bifall lill motionen 1978/79:2303, yrkandei 3, som sin mening gav regeringen lill känna vad reservanterna anfört,

8. belräffande ursprungsmärkning av kläder av Erik Hovhammar(m),Sven
Andersson i Örebro (fp), Margaretha af Ugglas (m) och Hugo Bergdahl (fp)
som ansett au utskottet under 17 bort hemslälla

att riksdagen med anledning av motionen 1978/79:2303, yrkandet 4, som sin mening gav regeringen till känna vad reservanterna anfört om frivillig ursprungsmärkning av kläder.

9. belräffande de fackliga organisationernas inflytande i fråga om äldreslöd av Erik Hovhammar (m) och Margaretha af Ugglas (m) som ansett atl utskotiet under 23 bort hemslälla

atl riksdagen med bifall till motionen 1978/79:2430, yrkandet 4, som sin mening gav regeringen till känna vad reservanterna anfört.

10. beträffande bidragsmaximum för äldrestöd i dispensfall av Erik Hovhammar(m)och Margaretha af Ugglas (m) som ansett att utskottet under 24 bort hemställa

all riksdagen med bifall lill motionen 1978/79:2430, yrkandei 3, och med avslag pä motionen 1978/79:2429, yrkandet 1 d i ifrågavarande del, som sin mening gav regeringen till känna vad reservanterna anfört.

Nr 157

Måndagen den 28 maj 1979

Ålgärder för tekoindustrin

11. belräffande generell räniebefrielse för särskilda siruklurgarantier,
m. m. av Erik Hovhammar (m) och Margaretha af Ugglas (m) som ansett all
utskottet under 28 bort hemslälla

att riksdagen med bifall till moiionen 1978/79:2430, yrkandet 5, och med avslag pä proposiiionen 1978/79:145 bil. 3 mom. 1 i ifrågavarande del som sin mening gav regeringen lill känna vad reservanterna anfört,

12. belräffande branschfrämjande åtgärder för budgetåret 1979/80 av Erik
Hovhammar (m) och Margaretha af Ugglas (m) som ansett all utskottet under
30 bort hemslälla

alt riksdagen med anledning av propositionen 1978/79:145 bil. 3 mom. 5 och med avslag pä moiionen 1978/79:2429, yrkandei 2 b, som sin mening gav regeringen lill känna vad reservanterna anfört,

13. belräffande branschfrämjande ålgärder under hela planeringsperioden
av Erik Hovhammar (m) och Margaretha af Ugglas (m) som ansett att
utskottet under 31 bort hemslälla

all riksdagen med bifall lill moiionen 1978/79:2430, yrkandet 6, och med avslag på proposiiionen 1978/79:145 bil. 3 mom. 1 i ifrågavarande del som sin mening gav regeringen lill känna vad reservanterna anfört,

14. belräffande åtgärder till stöd för den statliga lekokoncernen av Ingvar
Svanberg, Hugo Bengtsson, Arne Blomkvist, Nils Erik Wåäg, Lilly Hansson,
Kari-Erik Häll och Rune Johansson i Ljungby (samtliga s) som ansett att
ulskotlei under 34 bort hemslälla

all riksdagen skulle

avslå motionen 1978/79:2303, yrkandei 14,

avslå motionen 1978/79:2430, yrkandei 9,

15. belräffande saneringsbolag för tekoindustrin av Ingvar Svanberg, Hugo Bengtsson, Arne Blomkvist, Nils Erik Wåäg, Lilly Hansson, Kari-Erik Häll och Rune Johansson i Ljungby (samtliga s) som ansett atl utskottet under 35 bort hemslälla

all riksdagen med bifall lill motionen 1978/79:2303, yrkandena 8,9 a, 9 b, 10 och 11, skulle

a) som sin mening ge regeringen lill känna vad reservanterna anfört om elt
saneringsbolag för tekoindustrin,

b) till Teckning av aktier i etl saneringsbolag för tekoindustrin för

Nr 157

Måndagen den 28 maj 1979

Åtgärder för tekoindustrin

budgetåret 1979/80 under fonden för statens aktier anvisa etl investeringsanslag av 25 000000 kr.,

c) bemyndiga fullmäktige i riksgäldskontorei all medgiva saneringsbolagel
för tekoindustrin en kreditgaranti av högst 75 000 000 kr.,

d) som sin mening ge regeringen till känna vad reservanterna anfört om
grunder för tekoslrukturlän,

e) lill Tekoslrukluriån för budgetåret 1979/80 under fonden för läneun
derstöd anvisa ett investeringsanslag av 25 000 000 kr..

16. beträffande kreditgaranti för säsongkrediler av Ingvar Svanberg, Hugo Bengtsson, Arne Blomkvist, Nils Erik Wåäg, Lilly Hansson, Karl-Erik Häll och Rune Johansson i Ljungby (samtliga s) som ansett all utskottet under 37 bort hemställa

all riksdagen med anledning av moiionen 1978/79:2303, yrkandet 12, som sin mening gav regeringen till känna vad reservanterna anfört.

Till betänkandel hade fogats etl särskilt yttrande beträffande en långsiktig plan för tekoindustrin, m. m. av Sven Andersson i Örebro (fp) och Rune Ångström (fp).

RUNE JOHANSSON i Ljungby (s):

Herr talman! Vi kommer nu lill en fråga som har diskuterats åtskilligt under de senaste åren. Sä sent som i december i fjol gjorde näringsutskotlet etl uttalande som godtogs av riksdagen och som kan betecknas som en myckel klar beställning lill regeringen.

I sambänd med att riksdagen i december 1978 behandlade regeringens förslag om medelstillskott lill Statsföretag AB uttalade näringsutskottet i sill av riksdagen godkända betänkande att den till våren 1979 väntade propositionen om tekoindustrin borde innehålla "en övergripande plan för samhällets insatser på lekoområdel såväl på kort som på lång sikt. Planen bör syfta till alt nuvarande produktionsvolym i allt väsentligt skall bibehållas. Den bör grundas på försöriningspoliliska och arbeismarknadspoliiiska bedömningar." Utskottet anför vidare atl i planen borde anges den produktionsnivå resp. produktionskapacitet som krävs för all försörjningsberedskapsmålel skall kunna uppfyllas. Man lalade vidare om samordnade insaiser som nödvändiga för att man skulle kunna genomföra förändringarna i socialt acceptabla former. Utskottet framhöll också alt del behövdes en effektiv samplanering, omfattande både de statliga och de privatägda lekoföretagen. Slutligen anförde utskottet att inga väsentliga personalnedskärningar borde ske inom den statliga lekokoncernen förrän den begärda planen behandlals av statsmakterna.

Herr talman! Efter en så klart uttalad beställning till regeringen avvaktade vi självfallet med en viss spänning det besked som vi skulle fl i den tekoproposilion som lades i våras. Svarel blev atl handelsministern -och man får anta hela regeringen - inte delar den uppfattning som en praktiskt laget enhällig riksdag uttalat sig för. Alt förfara på del sätt som riksdagen uttalat sig

för är enligt handelsministerns uppfattning stridande mot grundläggande principer för vår samhällsekonomi. Regeringen lever alltså kvar i den uppfattningen atl ingenting har skett i vår samhällsutveckling under det senaste årtiondet. Man söker ge en glättad föreställning om atl del industripoliliska problemet är att "stimulera en viss röriighei från stagnerande sektorer till sektorer med bättre konkurrensförutsättningar".

Det varjusl i denna fråga riksdagen i december i Ool hade kommit till ell annat resultat.

Induslrisysselsätlningen fortsätter inte atl öka. Tvärtom har den under en dryg tvåårsperiod minskat med omkring 100 000 arbetstillfällen. Den offentliga sektorn och servicenäringarna växer f n. i väsentligt långsammare tempo än exempelvis under 1960-talel. Därmed har vi fåu en relativt hög arbetslöshet och framför allt stora svårigheter för ungdomen all få arbete. Den besväriiga silualion som värt land upplever har förstärkts genom de strukturproblem vi nu brottas med när det gäller varven, stålindustrin och skogsindustrin.

Riksdagen bör med rätta reagera starkt på den nonchalans med vilken regeringen bemött de uttalanden som gjordes strax före årsskiftet. Somjag ser det kan del endast finnas två förklaringar lill regeringens hantering av tekofrågorna.

Det kan vara så atl man över huvud laget inte tagit del av riksdagens uttalanden. Det kan också vara så atl man har gjort det men ansett atl dessa uttalanden slår i strid med den egna grunduppfaitningen och därför inte lar hänsyn till dem. Vare sig den ena eller den andra av dessa förklaringar till regeringens handläggning av tekoindustrins problem är riklig, anmäler sig frågan: Kan pariameniarismen fungera på del sättet? Är samspel mellan riksdag och regering möjligt under någon längre tid när respekten för vad riksdagen klart uttalat blir så ringa?

Tre utskott har haft anledning atl ta del av tekopropositionen: näringsutskotlet, arbetsmarknadsutskottet och försvarsutskottet.

Försvarsutskottet konstaterar i sitt yttrande till näringsutskotlet atl proposition och förslag inle motsvarar de önskemål riksdagen tidigare uttalat. Planen bedöms inte vara ägnad atl leda till alt nuvarande produktionsvolym i allt väsenlligl kan bibehållas.

Arbetsmarknadsutskottet säger sig icke kunna acceptera regeringens resonemang att man i princip inte skall anföra regionalpoliliska skäl för all upprätthålla produktionen och därmed sysselsättningen.

Näringsutskotieis helt övervägande majoritet säger i betänkandet bl. a.: "I propositionen uttalas klart alt den enda faktor som enligt regeringens uppfattning kan motivera elt bibehållande av den levande produktionen är hänsynen till försörjningsberedskapen. Uttalandel kan inle tolkas på annat sätt än atl regeringen därmed i princip underkänner riksdagens ställningstaganden i fråga om de arbetsmarknads- och regionalpoliliska hänsynen. När det gäller den senare typen av insaiser har delta f ö. klart utsagts i proposiiionen. Det bör dock observeras atl regeringens förslag när det gäller utformningen av systemet med försörjningsberedskapslån kan fä viss

Nr 157

Måndagen den 28 maj 1979

Åtgärder för tekoindustrin

Nr 157

Måndagen den 28 maj 1979

Åtgärder för tekoindustrin

regionalpolitisk effekt. Utskottet finner det emellertid i hög grad förvånande alt regeringen frångår de av riksdagen förordade riktlinjerna."

Där anmäler sig tvivelsutan en förtroendefråga mellan regering och riksdag, som möjligen kan anstå av tvä skäl. Det ena är elt statsråds obekantskap med vad som är kutym i en fungerande pariamenlarism. Det andra ärdet politisk-pariamentariska läget, som får klariäggas i det val som äger rum i höst.

De senaste tvä årens debatt omkring tekoindustrin har i hög grad präglats av att såväl försörjningsberedskaps- som sysselsättnings- och regionalpolitiska hänsyn skall vägas in i bedömningen av de åtgärder som är nödvändiga på detta område. Utskottet skriver i föreliggande betänkande: "Ett rimligt mätt av försörjningsberedskap förutsätter alt tillgången på maskiner och välutbildad personal är säkerställd redan i fredstid. Utskottet anser att riksdagen inle bör frångå sitt tidigare önskemål om all nuvarande produktionsvolym i allt väsentligt skall bibehållas. En planering med detta mål bör, som riksdagen redan uttalat, grundas pä försörjningspolitiska, arbeismarknadspoliiiska och regionalpolitiska bedömningar." Riksdagen rekommenderas således all vidhålla sina beslut från tidigare.

Det finns, tyvärr, inget som ger anledning lill en ändrad syn på utvecklingen av denna bransch. Några statistiska data belyser lägel.

I januari 1976 fanns 47 100 arbetare och 11 000 tjänstemän inom beklädnadsindustrin. Summa 58 000. Två är senare är det lolala antalet anställda ca 47 000, och i Januari 1979 ca 42 000.

Industriverket beräknar alt sysselsättningen inom tekoindustrin under perioden 1978-1981 minskarmed ca 15 96, om äldreslödel behålls oförändrat. Man kan således räkna med atl ytteriigare omkring 5 000 anställda måste lämna sina jobb under den närmaste treårsperioden om ingenting särskilt görs.

Under hand har utskottet fält del av en företagsenkäl inom branschen, som är något mer optimistisk. Väl vore det. Men fortfarande går del fyra fem medlemmar inom Beklädnads arbetslöshetskassa utan arbete pä varie anmält ledigt jobb. Självfallet räknar vi inte med all varie arbetsplats skall kunna behållas. En produktivitetsökning kan dock här liksom inom andra områden ske även med elt mindre antal arbetande.

Vi kan emellertid inte vara med när departementschefen förordar alt nivån av levande produktion inom tekoindustrins delbranscher skall svara mot försörjningsberedskapsbehoven. Det är sä myckel svårare som regeringen uttalar att vi alla förutom beredskapslagring och levande produktion skall hänga undan begagnade kläder i malpåse och ställa undan begagnade skor. När skall vi i så fall börja med det?

Tekoindustrins företrädare har starkt reagerat mot regeringens politik och uttalat såsom sin bestämda uppfattning all man inte kan godta regeringens långsiktiga målsättning. Den bildar ej grund för en vilja till investeringar och bibehållande av tillgänglig produktionskapacitet i Sverige. Man är besviken över denna brist på målsättning, som ej skapar en framtidstro inom branschen och som försvårar möjligheterna att göra tekoföretagen till trygga arbetsplat-

ser och därmed främja rekryteringen.

Regeringens syn på lekoproblemen domineras av beredskapsaspekien. Man bollar där med siffror om möjlig import också i ell avstängningsläge och vad som därutöver behövs av produktion inom landei. Vi har i den socialdemokratiska motionen framhållit alt neddragningen av produktionen inom vissa delbranscher har gått så fort all man vid en realistisk bedömning av nuläget lorde ligga inom eller vid den s. k. riskzonen. Regeringen bör därför nogsamt observera vad utskottet skriver i detta sammanhang om alt försörjningsberedskapslän bör kunna beviljas redan i den situationen att produktionen i en delbransch sjunker under nuvarande nivå. Därmed kan man på elt rimligt säll kombinera beredskapsmotivet med sysselsättnings-motivet och det regionalpoliliska motivet.

Vårt parti har framlagt skilda förslag, som fäster slor vikt vid alt söka bevara den nu befintliga tekoindustrin och därmed en bibehållen sysselsättning pä nuvarande nivå. I delta krav har många instämt, men när man kommer lill diskussionerna om med vilka medel arbetet skall genomföras för atl uppnå del så ställda målet är del svårare, för alt inte säga omöjligt, all bli ense.

Vi har förordat en politik med handelspolitiska ålgärder, som sammanfattningsvis kan uttryckas så: Vi är i vårt land beredda alt godta alt vad vi förbrukar av kläder och skor till omkring 70 96 importeras och atl nuvarande produktionsvolym i allt väsenlligl skall bibehållas. Del förefaller oss någol förvånande all företrädare för andra partier säger sig dela vår målsättning men går emot förslag, som innebär nödvändiga medel för alt nå del mål som vi gemensamt ställer upp. Vi förordar i vår motion - och detta har blivit utskottets skrivning - att kommerskollegium ges i uppdrag att pröva bl. a. global kvotering mot länder utanför EFTA och EG liksom sialshandels-länderna för atl nå en effektivare övervakning av importen frän lågprisländerna, när begränsningsavial ger importörerna anledning alt snabbi flytta över sin import lill andra produceniländer.

Den licensiering vi förordar bör förknippas med åtaganden om alt importören blir pliktig atl medverka lill försäljning av 30 96 av försäljningsvärdet i form av svenska varor. Vi förordar vidare alt del nuvarande systemet med produktpåslag i handelsledet ersattes med kronpäslag och begär också en lagstiftning härom. Vi menar atl när en kund kommer in i butiken för alt köpa, lar han i hög grad intryck av den totala kostnaden, priset på den vara som han skall lillhandla sig. Vid ett procenlpäslag som är lika för importerade och svensktillverkade varor ligger priset för de svensktillverkade varorna redan i produktionsledel väsentligt högre, och därför blir också försäljningspriset med hänsyn till procenlpäslaget så myckel högre. Elt kronpäslag skulle i någon mån reducera prisskillnaden mellan den importerade varan och den svensktillverkade.

Vi önskar vidare ursprungsmärkning av kläder. Köparen skall i butiken få veta var den produkt han vill lillhandla sig är tillverkad.

Mot licensiering och ursprungsmärkning vänder sig majoriteten av de borgeriiga ulskotlsledamölerna. Jag använder denna vändning, eftersom

Nr 157

Måndagen den 28 maj 1979

Åtgärder för tekoindustrin

5 Riksdagens protokoll 1978/79:157-158

Nr 157

Måndagen den 28 maj 1979

Åtgärder för tekoindustrin

utskottets skrivning är den som vi förordat i vår motion. Del hänger samman med att vi i ulskotlei vid tillfället för voteringarna var 7 socialdemokratiska och 7 borgerliga ledamöter. Utskotlsordföranden kunde därmed få utslags-rösten. Men detta innebär, som jag framhållit, att de borgerliga ulskotlsledamölerna vänt sig mot delta med uppdrag ål kommerskollegium, prövning av globall system och licensiering liksom också tanken på elt kronpäslag i handelsledel.

Det visar sig alltså, herr lalman, att sedan man sträckt sig sä långt atl man uttalat sig för bibehållen tekoindustri i landet har man inte velat gå industrin och dess anställda till mötes för aU klara målsättningen all bibehålla nuvarande industri, och därför har vi kommit pä hell skiljaktiga linjer i övervägandena kring väsentliga frågor. Min förhoppning är nu atl man inom de områden där vi har en betydande del av vår tekoindustri föriagd nogsamt skall fundera över vilka medel som erfordras för atl vi skall klara den målsättning om bibehållen industriproduktion som vi gemensamt varit med om atl ställa upp. Är det ändå inte nödvändigt alt dessa medel går längre än de vi har prövat hitintills, vilka i och för sig är vikliga och där vi vidgar arsenalen med del s. k. beredskapsförsörjningslänet, där vi också utökar slödel men där det visar sig att effektiviteten i stödåtgärderna inte har varil tillräckliga för att hindra eller bromsa upp den långtgående nedlrappning av den svenska tekoindustrin som vi upplevt under elt flertal år?

Vi har också i våra motionsförslag - och det ligger dä i vår reservation -förordat inrättandet av elt särskilt saneringsbolag. Det är enligt vår uppfattning elt mycket väsentligt medel för alt uppnå produktionsmålet. Visserligen är det viktigt atl förslaget om utvecklingsstöd och förslagen om atl arbeismarknadspoliiiska inlressen skall beaktas vid en nedläggning vinner bifall, men eU saneringsbolag skulle enligt vår mening ha etl annat syfte. Del skall inte i första hand vara något avvecklingsstöd. Långt utdragna avvecklingar är enligt vår erfarenhet ofta myckel påfrestande förde anställda, något som också framhållits från de anställdas organisationer. Elt beslut bör kunna las tämligen snabbi om huruvida elt förelag behövs och kan vara kvar eller inte. Det är närdetta beslut fattals som saneringsbolagel träder in. Uppgiften blir då alt rekonstruera bolaget så atl del får livskraft. Dä gäller det också all söka en ägare. Del är kanske inte minst detla med alt söka en ägare som i sammanhanget tillhör de besväriigasle uppgifterna. Då skall förelaget kunna finnas inom ramen för det av oss förordade saneringsbolaget.

Vi Rister också stort avseende vid vad staten genom direkt förelagsverksamhet kan göra på del här området. De statliga förelagen kommer Ju genom de beslul som är fattade alt efter den 1 januari 1980 bli likställda beträffande statligt stöd till lekoindustrin. Redan nu borde del vara möjligt att göra elt uttalande som ger samma förutsättningar och samma villkor för den statliga förelagsdelen av tekoindustrin.

Men vi vill också, herr lalman, rikta uppmärksamhel på möjligheterna till mera aktiva insaiser, mera aktiva ålgärder. Vi har etl speciellt område som det finns anledning alt ägna uppmärksamhet, nämligen skydds- och arbetskläder och motsvarande utrustning. Under de senaste åren - kanske de tvä allra

senaste-har del uträttats åtskilligt på det området. Fackförbund tillsammans med bl. a. styrelsen för teknisk utveckling och i samarbete med företag och kommuner har gjort etl fint utvecklingsarbete i fråga om exempelvis sjukhusulrustning, specialkläder inom metallindustrin, för byggnadsarbetare och för eleklriker osv. Här är etl fält som har etl utomordentligt stort utrymme för alt kunna bearbetas, och del borde vara möjligt alt i samarbete mellan de fackliga organisationerna och arbetsgivarorganisationerna under ledning eller på initiativ av staten samordna de här aktiviteterna, så att den statliga, den kooperativa och den privata industrin skulle kunna samordnas också i fråga om produkiionsuppgifierna framöver. Jag tror inte atl elt sådani aktivt arbete med syfte bl. a. att bevara de norrländska industrier, på vilka vi från statens sida satsat sä myckel inom lekoområdel, skulle behöva bli på något sätt besvärande eller störande för de privata företagen. Det torde finnas utrymme för samtliga parter.

Herr talman! Med dessa kommentarer till del utskottsbetänkande som föreligger ber jag alt fl yrka bifall lill de socialdemokratiska reservationerna 7, 14, 15 och 16 och i övrigt bifall lill utskottets hemslällan.

Nr 157

Måndagen den 28 maj 1979

Åtgärder för tekoindustrin

BENGT SJÖNELL (c):

Herr lalman! Textil- och konfekiionsindustrierna lorde tillhöra de äldsta branscher i vårt land där människor har sysselsatts i industriell tillverkning. Det som i dag kallas tekobranschen - alltså textil- och konfeklionsindustri och några andra grenar- har också under en lång följd av år varit en av våra mest betydelsefulla industribranscher. Ända fram till mitten av 1960-talet var den en av de stora, tunga branscherna med inemot elt par hundra lusen människor sysselsatta. Emellertid är tekoindustrins tillverkningsprocess inle sä våldsamt komplicerad och sofistikerad som exempelvis datateknikens. Den kan ganska lätt klaras med relativt enkla maskiner och metoder och har alltså legat utomordentligt väl till för utvecklingsländerna, som i rasande takt har kommit i falt oss. I slor utsträckning utgör delta anledningen till att den svenska tekoindustrin så kraftigt har minskat. Del har varit en myckel stark och mycket snabb minskning. Så sent som under mitten av 1960-lalet sysselsattes ungefär 90 000 människor i tekobranscherna, och antalet gick ner lill 35 000 på bara några få år. När del gäller minskningen från 1970 tilll 978, så gick antalet ner frän 67 500 år 1970 lill knappt 38 000 år 1978.

Sysselsäitningsminskningen har varit mest påtaglig inom konfektionsinduslrin. Jag kan ge ett exempel som visar hur pass våldsam den nedåtgående utvecklingen har varit. Bara på etl år frän 1977 lill 1978 försvann inom konfektionsinduslrin 12 96 av arbetstillfällena, medan textilindustrin fick vidkännas en minskning med 9 96. Detla har gjort aU statsmakterna i mycket hög grad har insett allvaret och vidtagit diverse åtgärder för atl förbättra lägel. Visserligen har en del förbättringar ägt mm inom teko under den första delen av delta år, enligt vad handelsdepartementet uppger, men ändock framstår läget som myckel allvariigt.

Det finns dock, herr talman, vissa ljuspunkter. Jag har personligen nästan handgripliga erfarenheter av dessa ljuspunkter, och det gäller de mindre och

Nr 157

Måndagen den 28 maj 1979

Åtgärder för tekoindustrin

medelstora förelagen i denna bransch. Jag hade under min tidigare verksamhet som chef för Industriföreningen mycket nära kontakt med just textil- och konfektionsbranscherna, ochjag känner personligen många av dess utövare. De har pä etl förunderiigl säU klarat olika lexlilkriser. Jag känner personer, eller deras söner och döttrar, som frän början 1950-talet har varit och fortfarande är verksamma i samma förelag och med framgång.

Del finns alltså ljuspunkter, och en annan ärden alt man kan exportera i ganska stor omfattning. Del finns också förhoppningarom att exporten skulle kunna ökas. Men lotalinlrycket är som sagt bekymmersamt.

Riksdagen antog sä sent som i slutet av förra året en plan för teköbranschen med åtgärder som skulle vidtas. Mot bakgrund av delta kan man konstatera atl regeringen nu närmast kommer med - och jag försöker inle skämta - en s. k. väslgölaklimax. Den plan som regeringen lägger fram visar föga överensstämmelse med vad riksdagen har beslutat. Chefen för handelsdepartementet säger t. ex. att industripolitiken syftar lill alt främja och utveckla livskraftiga företag, och del är snarare eU induslripolitiskl mål atl stimulera en viss röriighei från stagnerande sektorer till sektorer med bälire konkurrensförulsältningar. Atl av regionalpoliliska skäl upprällhålla sysselsättningen i en hel bransch pä en viss nivå strider enligt handelsministerns uppfattning mol grundläggande principer för vår samhällsekonomi.

Från centerns sida har vi i vår partimolion mycket starkt reagerat mol detla uttalande och mot denna ideologi. Vi vill säga all regionalpolitiken är i hög grad en väsentlig och myckel viktig del av den allmänna närings- och industripolitiken. Näringspolitiken ärelt av de viktigaste inslmmenten vi har för atl inte bara uppräuhålla utan även utveckla sysselsättningeri. Industriproduktion ärju inte någol självändamål. Industriproduktion och näringsverksamhet över huvud tagel skall komma hela samhället lill gagn, och det skall också enligt vår ideologi utjämna olikheterna och ojämnheterna mellan olika regioner. Därför är regionalpolitiken så utomordentligt väsentlig. Handelsministern frånkänner alltså regionalpolitiken en roll och trycker ensidigt på försöriningsberedskapssynpunkterna.

Vi har därför haft anledning atl i vår motion mycket starkt kritisera hela denna lekoproposition. Frän början funderade vi över om vi över huvud taget skulle kunna undvika att avstyrka hela propositionen. Sä pass starka är bristerna i propositionen. Vi har emellertid under utskottsbehandlingen lyckats komma fram till överenskommelser på väsentliga punkter, där alltså proposiiionen har förbättrats och de värsta bristerna har undanröjts.

Men utskottet är icke desto mindre mycket kärvt i sin kritik: "Riksdagens uttalande hösten 1978 om de mål som borde vara vägledande för en övergripande plan var otvetydigt. Planen borde syfta till alt nuvarande produktionsvolym i allt väsentligt skulle bibehållas." Och sedan kommer något mycket väsentligt, herr lalman: "Den skulle ange såväl lång- som kortfristiga perspektiv och grundas på försörjningspolitiska, arbetsmarknads-politiska och regionalpolitiska bedömningar." I propositionen säger handelsministern, som jag nyss framhållit, atl del enligt regeringens

uppfattning bara är försörjningsberedskapen som kan motivera ell bibehållande av produktionen. Detla uttalande av handelsministern har vi alltså reagerat myckel starkt emot, och denna handelsministerns inställning har också underkänts av utskottet.

Men, herr talman, om de beredskapspolitiska synpunkterna skulle vara avgörande borde del ändå betyda alt den andra huvudförulsältningen som riksdagen antog skulle ha uppfyllts, dvs. en konsekvens av regeringsplanen skulle bli en oförändrad produktionsvolym. Men så är ingalunda fallet. Enligt en utredning som industriverket presenterat blir det en minskning i tekoindustrin under perioden 1978-1981 med ca 15 96, även om del s. k. äldreslödel bibehålls oförändrat. Minskningen drabbar framför allt konfektionsinduslrin. "De av regeringen föreslagna åtgärderna kan inle beräknas påtagligt rubba förutsätlningarna för industriverkets prognos", säger utskottet. Utskottet pekar också på en annan mycket viktig sak, nämligen atl 40 96 av antalet sysselsatta i branschen återfinns i etl enda län - Älvsborgs län. Del är mol den bakgrunden myckel väsentligt all man bibehåller en oförändrad produktionsvolym och atl del inle blir någon snedbelastning.

Del är mot denna bakgrund i hög grad självklart att man måsle ta regionalpolitiska hänsyn. Dessa måsle få inverkan på statsmakternas målsättning. Annars blirdet en katastrof, inle minst i Älvsborgs län men även i andra delar av landet där man har en utvecklad lekoindustri.

Vi har också från centerns sida sagt alt om del blir slmkturförändringar, vilket del Ju blivit och vilket det otvivelaktigt kommer alt bli även i forlsältningen, så måste dessa ske i socialt acceptabla former och med hänsynstagande lill den regionala balansen. Denna viktiga punkt saknas hell i propositionen, vilket vi anser vara allvarlig brist.

Ulskotlei kritiserar alltså proposiiionen pä en rad punkter, där man förstärker förslagen och undanröjer en del av bristerna. Utskottet anser "atl riksdagen inte bör frångå sitt lidigare önskemål om atl den nuvarande produktionsvolymen i allt väsentligt skall bibehållas". Sedan säger utskottet återigen - del är viktigt atl understryka delta: "En planering med detta mål bör, som riksdagen redan uttalat, grundas på försörjningspoliliska, arbeismarknadspoliiiska och regionalpoliliska bedömningar."

Herr talman! När del gäller propositionens förslag lill ålgärder mot sysselsäitningsminskningen på kort sikt säger utskottet: "Ulskoilel kommer' i det följande atl förorda en ytteriigare förstärkning av en del av dessa åtgärder. För att en vändning till del bättre skall bli bestående krävs långsiktiga samhällsinsatser av en hell annan storieksordning än den regeringen förordat i proposiiionen."

Herr lalman! Jag skulle kunna sluta här med min genomgång av propositionens brister och inla en mer positiv hållning. Den positiva hållningen grundas pä utskottets behandling av propositionen. Utskottet har, somjag nyss sagt, pä avgörande punkter förstärkt propositionens förslag och undanröjt bristerna i den. Jag skall inle i detalj gä in på utskottets förslag till ändringar. Jag skall bara nämna atl utskottet underkänner regeringens tro att

Nr 157

Måndagen den 28 maj 1979

Åtgärder för tekoindustrin

Nr 157

Måndagen den 28 maj 1979

Åtgärder för tekoindustrin

man under en krisperiod skulle ha möjligheter atl upprätthålla en fjärdedel av lekoimporten.

Sammanlaget har utskottet kommit fram till alt med de ändringar som föreslås bör proposiiionen kunna godtas. Del har till betänkandel fogals 4 reservationer som centerns utskottsledamöter deltar i. Det har, som Rune Johansson redan påpekat, en något märklig bakgrund. De fyra reservationerna nr 3, 4, 5 och 6 skulle normall sett har varil en majoritelsskrivning i utskotiet. En av folkpartiets ledamöter var frånvarande vid den slutliga voteringen, varför del blev lika röstetal. Därmed kunde den socialdemokratiske utskotlsordföranden med sin ulslagsrösl avgöra voteringen till del socialdemokratiska förslagels favör. Detla är alltså bakgrunden. Jag skall därför la upp reservationerna 3,4, 5 och 6. Andra kolleger i näringsutskotlet kommer alt behandla de övriga reservalionerna.

Först vill jag säga att jag lycker au Rune Johansson var ovanligt demagogisk när han i sitt anförande kom in på de åtgärder som man på olika håll vill vidla dels för all förbättra proposiiionen där den brister, dels för atl rent allmänt förbättra tekoindustrins möjligheler. Han sade ungefärså här: Vi har kommit överens om atl det är nödvändigt att bibehålla lekoindustrin. Alla partierna hade i stort sett kommit överens om atl den här industrin måste utvecklas i framtiden, och del inle bara av beredskapsskäl utan även av andra skäl. Inte minst var vi tvungna alt göra det med hänsyn till de anställda. Men när vi nu föreslog de och de metoderna ville de borgeriiga ledamöterna i utskottet inle vara med. Alltså: de vill inte bibehålla tekoindustrin pä oförändrad nivå med allt vad detta innebär för de anställda och övriga intressenter. Herr talman! Med föriov sagt är delta inte bara demagogi utan en mycket enkel sådan. Skulle jag vilja vara elak - det är Jag myckel sällan, framförallt inle om det gälleren så hygglig man som Rune Johansson -skulle jag kunna påpeka all den period dä tekoindustrin pä allvar började rutscha utför var den period när Rune Johansson var industriminister. Han föreslog fiitigl ålgärder av olika slag som ändock inte hade någon verkan. Jag vet inle vad del finns för anledning att tro all de ålgärder han nu föreslär skulle ha slörre verkan nu än den gången. Del är nog, herr talman, viktigt atl vi presenterar våra egna förslag och satsar på dem. Förslagen återfinns i de här reservalionerna.

När det gäller imporllicenserna avvisar vi det förslag som finns i socialdemokraternas partimolion. Vi konstaterar atl etl sådant import-Hcenssystem väl i och för sig inte strider mot GATT-avialel och mol våra överenskommelser med EG och EFTA men, herr talman, del är nog snudd på del. Man bör akta sig för all här i riksdagen träffa sädana beslul som kan medföra svårartade förvecklingar internationellt. Dessutom är del svårt att överblicka verkningarna av elt sådani licenssystem enligt vilket importandelen av de tekovaror som elt företag säljer inte skulle få uppgå lill mer än l.ex. 70 96.

Vidare är det, herr talman, uppenbart atl elt sådant system skulle bli mycket byråkratiskt och mycket tungrott. Både Rune Johansson och Jag är tillräckligl gamla för atl ha varil med under det andra väridskriget. Då hade vi

verkligen ell stenhårt licenssystem, och vi vet båda hur fruktansvärt tungrott och byråkratiskt det var.

Dessulom skulle en sådan här ordning kunna drabba skilda förelag myckel olika. Huvuddelen av den svenska lekoimporlen kommer i dag från EG och EFTA. I vissa delbranscher kommer närmare 90 96 av importen frän de här områdena. Inför man då elt sådant licenssysiem som det socialdemokraterna föreslår, skulle effekten bli den alt importen från EG och EFTA minskade. Som jag förut nämnde måsle EG och EFTA komma all reagera pä detla. Det kan alltså bli handelspolitiska förvecklingar. På de grunder som Jag här har anfört vill vi alltså inle acceptera elt sådani syslem.

Globalkontingenterna kan det vara svårare all bedöma. Här finns del vägande synpunkter både för och emot. Jag vill påstå atl det för oss varit ganska svårt att bedöma vad som var lämpligast. Vi vill emellertid inle överge dél nuvarande begränsningssystemet och övergå lill globalkonlingenier. Vidare instämmer vi i de skäl som i propositionen anförs mol ett sådant system.

Med hänsyn till Sveriges åtaganden inom GATT-avtalel är det knappast troligt alt vi skulle kunna åstadkomma några väsentliga nedskärningar av lekoimporlen genom införandet av etl såd.anl här system. Dessutom drar man, herr lalman, genom alt byta ell sådant här genomgripande system också pä sig mycket omfattande förvecklingar och svårigheter. Övergångsproblem skulle uppstå som kan drabba både industrierna och de anställda på etl ganska besvärande sätt.

De redan nu ingångna begränsningsavtalen omfattar ca 95 % av importen av känsliga varor från länder utanför EG och EFTA. En övergång till ett globalsystem skulle alltså även i det här avseendet medföra endast marginella förändringar.

Beträffande övervakningslicenser, som föreslås frän socialdemokratiskt häll, vill jag säga alt vi inle tror särskilt mycket pä sädana. De kanske skulle fl en viss imporibegränsande effekt, men den skulle bara vara marginell. Med elt sådant syslem skulle risken vara slörre för motåtgärder från en del handelsblocks sida, i första hand frän EG och EFTA. Som jag nyss sagt måste vi undvika en sådan situation, därför atl lekoindustrin - och del gäller såväl företagare som anställda inom denna industri - redan nu har tillräckligl med svårigheter. Atl utsträcka licenskravet till lekovaror, för vilka tullfrihet inle begärs, är enligt vad utskottet inhämtat dessutom förenat med i första hand tekniska svårigheter. Vi avstyrker således delta förslag på nämnda grunder.

I fråga om ursprungsdeklaralioner erinrar vi i reservationen 6 om att del för den del av importen som är tullfri enligt EG/EFTA-reglerna redan i dag krävs en ursprungsdokumenlation som intygar atl varorna på visst sätt producerats inom EG eller EFTA. Mot bakgrund av praktiska erfarenheter i form av samtal med i delta sammanhang aktuella företagare vill jag här vitsorda all den ursprungsdokumenlation som krävs uppfyller ganska högt ställda krav. Därför blir den ursprungsdeklaration som begärs från socialdemokratiskt håll

Nr 157

Måndagen den 28 maj 1979

Åtgärder för tekoindustrin

Nr 157

Måndagen den 28 maj 1979

Åtgärder för tekoindustrin

i det närmaste kaka på kaka. Del finns alltså inle anledning atl införa en sådan deklaration.

Vi vill dock från centerpartiels sida erinra om - vilket vi även gör i vår partimolion - all del är väldigt angelägel all åtgärder sätts in mot försök att kringgå de här begränsningsreglerna. Frågan om eventuella åtgärder mot tredje lands import via EG och EFTA utreds f ö. av handelsdepartementet i samråd med berörda myndigheter. Det finns anledning att avvakta delta utredningsarbete innan vi pä allvar prövar frågan om införande av etl sådant system.

Herr lalman! Efter den gjorda genomgången av reservationerna ber jag alt få yrka bifall till utskottets förslag och motiveringar pä de punkler där icke reservalionerna nr 3,4,5 och 6 avviker. I del sistnämnda hänseendet yrkar jag bifall till dessa reservationer.

ERIK HOVHAMMAR (m):

Herr lalman! Textil- och konfektionsinduslriernas utveckling har, som vi alla känner till, sedan 1960-lalet kännetecknats av en fortgående minskning i fråga om både produktion och sysselsättning. Trots atl en hel del stödåtgärder har salts in från samhällets sida har branschens läge försämrats även under de senaste åren. Antalet sysselsatta inom lekoindustrin har sjunkit med över 40 96 under de senaste älta åren.

Den primära orsaken lill delta är enligt min uppfattning de enorma koslnadsstegringarna under åren 1974-1976. Till de näringar som drabbats speciellt hårt av detla hör just teko.

Trepartiregeringen vidtog en serie ålgärder för alt förbättra del allmänna konkurrenslägel. Jag tror alt del inle minst i dag är viktigt atl notera detla. Nedskrivningen av den svenska kronans värde med totalt 20 % och borttagandet av den allmänna arbetsgivaravgiften - båda åtgärderna f ö. i strid mot den socialdemokratiska oppositionens förslag, som i stället skulle ha inneburit avsevärda skaiteskärpningar och kostnadshöjningar- ledde till att kostnadsläget inom lekoindustrin sänktes med ca 25 96. Tillsammans med de stödåtgärder som samtidigt saltes in gav detta en positiv effekt. Den s. k. lemperaturmätning avseende konfektionsinduslrin som genomförts på uppdrag av handelsdepartementet visar atl lönsamheten inom branschen nu äntligen något har förbättrats. Andelen företag som har fått full täckning för sina rörliga kostnader vid tecknade order har ökat successivt sedan 1977. Jag tycker att det är en glädjande tendens.

Frän moderala samlingspartiets sida beklagar vi atl man såväl inom regeringen som inom socialdemokratin på nytt talar om ytteriigare höjningar av löneskatterna och vill understryka alt tekobranschens belägenhet visar hur olycklig en sådan skattepolitik är. Höjningar med över 2 96 väntas med största sannolikhet för 1980, om regeringen får sin vilja igenom. Med den avtalsrörelse som vi har framför oss riskerar vi pä del sättet en ny kostnadsexplosion med åtföljande försämrad konkurrenskraft.

Och, herr talman, jusl konkurrenskraften är viktig, inle bara för atl kunna bjuda bättre motstånd på den egna hemmamarknaden ulan också för atl

kunna vidmakthålla och utveckla exporten. Sverige exporterar f n. tekopro-dukier lill etl värde av mer än 2 300 milj. kr. per år. Det är inte så många som tänker på det, men så är det faktiskt. Mer än 40 96 av produktionen avsätts alltså på export.

Efter delta, herr lalman, vill jag något kommentera de moderata reservationerna.

I reservationen 1 motsätter vi oss utskottsmajoritetens uppfattning atl ell uttalande av uppfattningen om behovet av en ekonomisk politik och en skattepolitik som befrämjar tekoindustrins och det övriga näringslivets konkurrensförmåga och avsättningsmöjligheter bör prövas i annat sammanhang. Men, herr talman, atl diskutera statlig subvenlionspolilik för atl stärka konkurrenskraften hos tekoförelagen utan all först ta upp frågan om del allmänna kostnadsläget är att sätta skygglapparna på. För del ärdet allmänna kostnadslägel som på sikt avgör om många lekoförelag kan överleva.

Reservationerna 3-6 har Bengt Sjönell nyss kommenterat. Jag skall därför inle gä in på dem ulan skall ta upp reservalionerna 8, 9 och 10.

Reservationen 8 gäller ursprungsmärkning av kläder. Vi anser del viktigt atl importvaror märks med uppgift om ursprungsland, men vi vill inte förorda lagstiftning om delta utan rekommenderar regeringen atl återuppta förhandlingar med branschen för att på frivillig väg få lill stånd en överenskommelse.

I reservationen 10 reserverar vi moderaler oss mot att den tillåtna bidragssumman i bidragsfallen högsl skall kunna uppgå lill 10 96 av lönekostnaderna under budgetåret 1979/80. Vi anser nämligen alt företag som kan utnyttja dispensen i regel borde vara i en sådan situation, att de mer än väl behöver komma i åtnjutande av del normala maximibidraget på 15 % av lönesumman.

Inte heller finner vi det rimligt atl de fackliga organisationerna skall ha en sådan absolut vetorätt i de aktuella frågorna som förordas i propositionen och f ö. också i yttrandet från arbetsmarknadsutskoltet. Etl system av del slaget kan, som av arbetsmarknadsutskottets moderater anförts i den avvikande meningen till delta yttrande, ifrågasättas från både principiella och andra utgångspunkter.

Vi anser i reservationen 9 frän moderat sida ätt det bör finnas möjligheler för AMS att under alla förhållanden pröva frågan och bevilja dispens och därmed äldreslöd.

Etl led i utjämningen av tekoindustrins koslnadshandikapp har varit de särskilda strukturgaranlierna för vilka ränte- och amorteringsbefrielse åtnjutits i tvä är. I en del fall har en kombination skett med elt särskilt avskrivningsförfarande. I propositionen har föreslagits en försämring, vilket även vunnit utskousmajoriletens gillande.

Från moderat sida finner vi det i reservationen 11 ologiskt alt de industripoliliska ålgärder som föreslås i vissa fall innebär en förbättring av industrins villkor, i en del andra fall en direkt försämring. Det stämmer inte överens med en kraftfull satsning på tekoindustrin. Vi kan för vår del inte godta någon försämring av ränte- och avskrivningsbesiämmelserna på säll

Nr 157

Måndagen den 28 maj 1979

Åtgärder för tekoindustrin

Nr 157

Måndagen den 28 maj 1979

Åtgärder för tekoindustrin

som har föreslagits i propositionen.

1 reservationerna 12 och 13 reserverar vi moderater oss till förmån för ett syslem där konsullbidrag, utbildningsbidrag m. m. skall utgå med oförändrat belopp under hela planeringsperioden-detta föratt branschens företag måsle ges en längre planeringssikt än ett år avseende del stöd som regering och riksdag har för avsikt atl lämna. Alla som sysslar med tillverkning vet atl man inte kan planera bara för elt år i laget. Del blir ryckigt. Därför behövs del mera långsiktig planering. Det är det som vi här har markerat.

Herr talman! Till sist skulle Jag helt kort också vilja beröra den socialdemokratiska lekopoliliken. Den utgör tyvärr en fortsättning på en politik baserad på tron atl tekoindustrin kan utvecklas genom ökad byråkrati.

Genom ett system med importlicenser vill socialdemokraterna förbjuda all imporiandelen i etl förelags försäljning av tekovaror får uppgå lill mer än 70 96. Förutom alt del systemet skulle bli byråkratiskt och tungrott torde det också vara oacceptabelt från näringsfrihetssynpunkt. Följden av förslaget skulle bli atl de sysselsättningsproblem som nu finns inom tekosektorn överflyttades till import- och handelsföretagen, där också åtskilligt med folk finns sysselsatt.

Socialdemokraterna tycks glömma bort konsumenternas beteende i denna fråga. Jag tror för min del inte att en importlicensiering av socialdemokratisk modell leder till att svenskarna skulle köpa mera svenskt. Risken är däremol uppenbar att svensken minskar sin konsumtion av tekovaror, vilket i sin tur skulle medföra ökad arbetslöshet bland de handelsanställda.

Inte heller torde införandet av globalkonlingenier och övervakningslicenser för all tekoimport i någon nämnvärd grad stärka den svenska tekoindustrin. Tvärtom! Risken för motåtgärder frän EG/EFTA-länderna och kanske även från andra länder är uppenbar.

Herr lalman! Den enda framkomliga vägen för atl hålla en sådan kostnadsnivå atl vi pä sikt kan konkurrera är alt man bedriver en annan ekonomisk politik med mera generella ålgärder. Höjda arbetsgivaravgifter är i detta hänseende en mycket dålig medicin.

Med delta berjag att fä yrka bifall lill reservalionerna 1,2,3,4,5,6,8,9,10, 11, 12 och 13 vid näringsutskoltets betänkande 1978/79:48.

I detta anförande instämde Alf Wennerfors (m).

JÖRN SVENSSON (vpk):

Herr talman! Skall vi ha en industri som är till för människornas skull -eller skall vi ha människor som bara får vara till för industrins skull? Sällsynt skarpt slår den frågan för textilindustrin i dag. Vad som nu utspelas ute i tekobygderna är början pä slutet - del är den första fäktningen i slutstriden om den svenska tekoindustrins existens.

Och i den striden vet regeringen Ullstens ministrar verkligen sin plats. Man bryr sig inte ens om att nödloftigt skyla över sin cynism. I folkpartiets Sverige skall del inte finnas plats för någon tekoindustri.

Det är en rätt märklig omsvängning i den liberala tankeväriden. På

1950-talel var Bertil Ohlin en förespråkare för textiltullar-detta i polemik mol den dåvarande socialdemokratiska regeringen. I dag intar Hädar Cars den dåvarande socialdemokratiska ståndpunkten - och det med råge på, kan man säga - medan Rune Johansson ironiskt nog är den som har axlat Bertil Ohlins roll. På den liden var folkpartiet under inflytande av sädana representanter för lextilprodukiion och handel som Gustaf Kollberg och Thorsten C. Bergh på Mab och Mya. Men tiderna förändras. Aktieägarna i regeringen Ullsten har flyttat sina portföljer till mer intressanta delar av näringslivet. Därför kan de nu förespråka textilindustrins död.

Mer överraskande ärden allmänna ekonomiska filosofl som folkpartiregeringen företräder och som skiner igenom i dess proposilion. Bertil Ohlin var-säga vad man i övrigt vill -en väl skolad ekonom i 1930-lalets Keyneska anda. Men folkpartiregeringen har med sin tekoproposilion förflyttat sig tillbaka till tiden före 1930. Det vilar en anda av Millon Friedman över folkpartiets allmänna nationalekonomi. När man läser dess tekoproposilion är del som all höra gamle Arvid Lindman, högeriedaren, tala vid 1933 års riksdag. Och det är väl ändå en bedrövlig målsättning atl ha i delta nådens år 1979.

Därför måste del sägas klart ul: Regeringens syn pä tekoindustrin och den internationella arbetsfördelningens problem hör inte hemma i vår lid. Mer och mer har den ekonomiska teorin orienterat sig därhän, atl man har insett del fariiga i alt hela branscher raderas ul i vissa länder. En viss bredd och mångsidighet i del industriella schemat stärker tvärtom eU land. Det skapar fler alternativ i utvecklingen. Det gör den allmänna efterfrågan i samhällel jämnare. Del ger etl rikare flöde lill teknologi och idéer. Bl. a. därför måste svensk lekoindustri finnas kvar i sin nuvarande omfattning. Regeringens brutala nedläggningslinje har mött motstånd i näringsulskottet. Del finns inle myckel kvar av propositionen, och det är tur.

Men också utskottet, den borgeriiga oppositionen och socialdemokraterna är egentligen talesmän fören kapitulationslinje. Den främsta skillnaden äralt man vill dra ul pä nedläggningsprocessen längre än regeringen. Men man accepterar i och för sig arbetslöshet och fabriksdöd, bara den sker, som man säger, planmässigt och i "acceptabla former".

Utskollslinjen är motsägelsefull och har tyvärr inle någon riklig trovärdighet. De borgerliga oppositionspartierna säger sig vilja slå vakt om teko. Men på varenda punkt där socialdemokraterna å sin sida kommer med förslag till importbegränsningar och lagstiftning mot orättvisa prispåslag flyr de borgerliga undan.

Också den socialdemokratiska linjen kan i viss mån kritiseras för alt den i en del stycken hänger dåligt ihop. Å ena sidan kräver man alt tekoindustrin skall hållas kvar på nuvarande produktion, men å andra sidan talar man inte om alt delta innebär ständigt nya avskedanden och nedläggningar. På grund av rationaliseringen innebär ju en bibehållen produktionsnivå en stadigt minskande sysselsättning. Där tyckte Jag atl Rune Johansson bl. a. blandade ihop två ling när han å ena sidan sade sig vara för en bibehållen produktionsnivå och å andra sidan sade sig vara för en bibehållen sysselsätl-ningsnivå - del är två ting som inie hör ihop och som inte låier sig förenas. Å

Nr 157

Måndagen den 28 maj 1979

Åtgärder för tekoindustrin

Nr 157

Måndagen den 28 maj 1979

Åtgärder för tekoindustrin

ena sidan vill socialdemokraterna ha restriktioner för lågprisimporten - och det är en tankegång som vi naturligtvis ansluter oss till - men å andra sidan uttalar de sig offentligt för en 70-procenlig import och vill inie gä in för en socialklausul mot frizonerna i världen. Man så att säga både vill och inle vill. Man vill ha etl saneringsbolag för tekoindustrin och ökat stöd ät den statliga tekokoncernen. Men man vill i utskottet inte ens sakbehandla del kommunistiska kravet pä förstatligande av tekoförelagen och en ledning med valda arbelarmajoriteier på alla nivåer.

Enligt vår mening hade det varit bäst om arbetarrörelsen konsekvent tagit upp Beklädnadsarbetareförbundets krav, liksom man över huvud taget bort gä in för en ny, egen tekopolilik. Av del som nu är blir bara nya reträtter, nya ödeläggelser, faslän i långsammare lakt än vad folkpartiregeringen ville.

Tekoindustrin har enligt vår mening nätt därhän all den bara kan räddas med en i grunden ny tekopolilik, med etl nytt synsäu på produktionens framlida ändamål och en ny inställning till den internationella situationen.

Vpk kräver, som enda parti, atl de 38 000 arbeten inom svensk teko som fanns vid utgången av 1978 skall vara kvar. Delta skall vara riktpunkten för den långsiktiga lekopoliliken.

Lät oss då ställa frågan: Är detla illusioner? Är del elt orealistiskt riktmärke? Är det ren demonstraiionspolitik? Knappast. Av industriverkets utredning - när den refererar lill statistiska centralbyråns förelagsslalistik -framgår alt det stora flertalet lekoförelag, liksom tekobranschen över huvud laget, faktiskt går med vinst. Lönsamheten är blygsam, den är lägre än i flertalet andra branscher. Därför flyr naturligtvis kapitalel bort frän teko - vill hellre lägga ner och satsa på annat. Men man skall komma ihåg atl tekoproduktion i allmänhet i Sverige dock är lönsam och har varit lönsam under 1970-lalet.

Målsättningen 38 000 arbeten skulle vara orealistisk, om man som utskottet och regeringen förutsatte alt nuvarande utveckling av produktion och handel obönhöriigl skulle fortsätta, om tekoproduklionen alltjämt i huvudsak var en angelägenhet för privatkapitalet och om de statliga tekoförelagen hade precis samma inriktning som de privata. Däremol skulle den vara realistisk under förutsättning atl man går in för elt brett program av förnyelse för hela tekoindustrin. Vad innebär då ett sådant program av förnyelse?

Man bör enligt vår mening nationalisera alla eller flertalet lekoförelag i landei. Därav bör man bilda ell stort statligt lekokombinat med underieve-ranlörer inom hela produktionskedjan. I detla stora lekokombinat, där man alltså långsiktigt kan planera fören ny utveckling,skall valda representanter för de arbetande ha majoritet i alla ledningsorgan. De arbetandes kunnande skall mobiliseras i förnyelsen.

Till del statliga tekokombinalei bör knytas etl statligt imporlbolag, genom vilket all lekoimport skall gå. Del bör sällas upp ett kvalitetskrav, enligt vilket all import som är kvalitetsmässigt undermålig helt enkelt inte skall släppas in i landet.

Skall man undvika nya nedläggningar, måsle man garantera en slörre del av marknaden åt svensk tillverkning. Del räcker då inte med de 25-30 % som t. ex. socialdemokraterna förespråkar. Gränsen måste sällas vid minst 40 96 egen tillverkning. Då frågar kanske någon: Går del för sig för frihandelns skull? Ja, det måste det göra. År 1974 - vid en inte avlägsen tidpunkt - var importandelen bara 53 %, och del var på några fä är som den hastigt steg till över 70 96. Delta var ingen naturlig följd av frihandeln, det var snarare en följd av medveten inköps- och prispolilik från främst de slora varuhuskedjorna. Redan 1974 års siffra - 53 96 - var en hög siffra för import, sett ur internationell handelssynpunkt. Med 60 % import som riktmärke skulle vi ge svensk teko en hygglig garanti, samlidigl som vi ändå skulle ha en generös import internationellt sett.

Hur kan vi då bringa ner importen med ca 15 procentenheter till nivån 60 %'} Det målet kan bara uppnäs om vi helt slopar import från länder där man har frizoner eller där de politiska regimerna upprätthäller en grov ulsvältningspolilik mol de arbetande.

Vi är här i landet och i svensk arbetarrörelse traditionellt vänner av frihandel. Men vi kallar inte ekonomisk gangslerism och politisk laglöshet för frihandel. Lika litet som en seriös köpman handlar med halare eller banditer, lika litet boren civiliserad nation handla med de s. k. frizonerna. Frizonerna är en form av brutal subventionering av privatkapitalet. Denna subventionering åstadkoms genom all normala lagar i ell land upphävs inom frizonerna, aU utsugningen görs fullständigt omänsklig och att man bryter mol mänskliga rättigheter pä samma sätt som nazisterna bröt mot de principer som proklamerades av domstolen i Niirnberg. Det är en fullständig orimlighet när man i frihandelns namn kräver alt frizonerna ohämmat skall fa släppa in sin produktion. Och atl handla med frizonerna är faktiskt ett förräderi mot de fattiga, som där är föremål för uisvältning. Frizonernas förhållanden är i själva verket en hämsko på en sund industrialisering. De är till nackdel för u-ländernas folk likväl som de är till nackdel lör arbetarna i Sverige. Därför bör vi stoppa importen frän frizoner, liksom från länder som Indonesien, Sydkorea, Thailand, Taiwan, Malaysia, Singapore och Macao.

Vidare måsle handelns prissättning regleras i lag på det säll som föreslås i den socialdemokratiska reservationen på denna punkt. Del visar sig Ju, vilket Rune Johansson påtalade, all svensk teko inte bara missgynnas genom själva metoden med procenipälägg. Därutöver förekommer ofta en ytterligare, medveten diskriminering med högre pålägg på svenska varor.

Men kan dä svensk lekoindustri producera vad som krävs, ulan atl del blir för dyrt för konsumenterna? Del är naturligtvis inle realistiskt atl tro atl tekoindustrin i Sverige skall kunna öka sin sysselsättning i framtiden. Men den kan behålla de 38 000 jobb om vilka jag här har talat, under förutsättning av alt den stegvis börjar slå in på produktion för nya ändamål. Vad innebär då det?

Textil produktion har länge styrts av en mycket ensidig teknologisk utveckling. Tekniken har gynnat kortflbrig bomull, uttunnade syntetplagg och låg hållbarhet.

Nr 157

Måndagen den 28 maj 1979

Åtgärder för tekoindustrin

Nr 157

Måndagen den 28 maj 1979

Åtgärder för tekoindustrin

Därför har vi fält brist på en mängd textilier, som människor har behov av, samtidigt som vi bjuds en mängd dåliga varor, till vilka alternativ saknas och som vi mycket väl skulle kunna vara av med.

Man öser t. ex. ut över oss importerade Jeans, som går itu så fort man drar i byxlinningen och som säljs med fickor och sömmar fulla av fransar.

Man importerar handdukar som har så dålig uppsugningsförmåga att man inte ens blir torr av dem efler vanlig handtväti och som dessutom fäller ut stora mängder stoff efter varje maskinlväti. Då har vi ändå här i landei t. ex. Marks Pelle Vävare AB, som gör högklassiga handdukar och som skulle kunna göra dem lill lägre kostnader med längre serier.

Både plocknings- och spinnteknik har iniernationelll utvecklats efter en linje där de ger lill resultat uiglesal material. Följden härav är alt plaggen måste förses med etl övermått av färg och appretur. Det är naturiigtvis till glädje för Du Pont och andra stora internationella kemikoncerner, men del ger större kemisk påverkan i lexlilarbelarens arbetsmiljö och allt slörre problem för allergikerna i landei. Det ger också opraktiska lösningar för konsumenten, som upprepade gånger måste separattvälta överfärgade plagg, och del ger ett sladdrigl och stillöst material, när man väl efter några omgångar tvättat ur ytbehandlingen.

Syntetfiberär, som vialla vet, ett användbart och ofta mycket bra material. Men i sin dåliga form och använda på fel områden blir synteiplaggen en belastning, både praktiskt och ekonomiskl.

Vi har hundratusentals hudallergiker i landet, som behöver icke-arlificiella material i sina kläder, material utan överdriven ytbehandling. Vi har barn i sliläldrarna, som inte får vettiga kläder utan överfärgade plagg med låg hållbarhet och svag isolering.

Vi bjuds en mängd vinterkläder av syntetmaterial, som stoppats upp med konstvadd för atl dämpa den dåliga isoleringen - med påföljd att lufttätheten drivs upp, kroppsvärmen bildar kondens på plaggens insida, nedkylningsef-fekter uppstår och direkt hälsofarliga verkningar kan framkomma. För sädana kategorier som uiearbeiare, idrotts- och friluftsfolk samt barn i ras och lek är detla inte bara en brist pä funktionalitet i produkten - i vissa situationer kan det faktiskt vara en ren hälsofara.

När vi söker se ut över verklighetens falt, hur det konkret står till, då skall vi finna breda sektorer av mänskliga behov som aldrig har lillgodosetts och där man i stället i den heliga frihandelns - eller snarare de heliga frizonernas -namn bjudit skräp, som varit följden av en ensidig teknik.

Här i landet finns utvecklingsmöjligheter för alt lillgodose dessa mänskliga behov. Här finns yrkeskunnandet. Här finns ännu mångsidigheten i lillgången på material. Här finns ullproduktion av klassiskt, högklassigt slag. Här finns rayonproduktion, dvs. elt levande naturmaterial, som med teknik och forskning kan stärka och utveckla sina gynnsamma egenskaper. Här finns förutsätlningarna alt införa en annan teknik som inte nödvändigtvis förutsätter utglesning av materialet. Här finns också politiska kontaklkanaler lill de länder i tredje världen som inte underkastat sig de amerikanska bomullsplockningsmaskinernas krav på korta fibrer utan alltjämt tillhanda-

håller goda kvaliteter på råvaran.

Detla skall vi slå vakt om. Det får inte förödas, därför att mycket av det hör med all säkerhet framtiden till.

Vi skall handla med ullandel. Vi skall inte minst stimulera svensk kvalitetsexporl äv textil, ty den ger oss mer valuta än vad malmexporten gör. Vi skall givelvis erkänna atl myckel kan utlandet göra bälire och billigare än vi. Vi skall därför förbli elt frihandelsiand. Men vi skall bygga upp en ny sektor, där rättesnöret skall vara de mänskliga behoven. Vi bör garantera denna sektor en hygglig och någoriunda bred avsättning. Vi skall inle sluta våra hamnar ulan inse att minst halva marknaden kommer att höra importen till. Men vi skall skydda oss från skräp, och vi skall inte ställa upp på frizonernas slavarbete. Så räddar vi svensk teko från undergängen.

Några ord lill sist, herr lalman, riktade till landets textilarbetare. Del är en ödesdiger period för svensk textilindustri som i dag inleds. För den som här i riksdagen ser politikernas hänsynslöshet eller- i bästa fall -deras fortlöpande påtvingade reträtter förstår all skall svensk teko kunna slå fast vid 38 000Jobb och kunna genomföra en stor och nödvändig kvalitativ förnyelse, då håller inte i längden det kapitalistiska ägandet. Då måsle vi ha samordning, lårigsiklighel och planering. Då måste vi framför allt ha en kår av textilarbetare som säger klart ifrån: Stopp för nedläggningarna! Hit, men inte längre! Nu måsle vi slå in på en ny linje!

Del är på textilarbetarna själva det lill sist hänger. Ty den dag den sista bobinen slutat snurra och den siste färgaren går ut genom fabrikens dörr, ut till den stora AMS-armén, då är det för sent. Då har ni inle längre styrkan och kamratskapet all falla tillbaka på. Dä kan det som revs ner inle gärna byggas upp.

Gamla textilarbetare kommer säkert ihåg Kungsfors. Mol kortsynta och egoistiska lextilföretagare, mot vacklande och maktlösa politiker är andan och solidariteten från Kungsfors den faktor som kan tvinga fram nya lösningar och en bättre tid. Kanske har ni textilarbetare varit alltför tysta under många år. Del är dags alt säga ifrån för en ny tekopolitik, för en förnyelse åt de bygder vilkas framlid i dag på ett så ödesdigert säll ligger i den politiska vägskålen.

Herr lalman! Jag yrkar bifall till vpk:s motioner 1526, 1642 och 2258.

Nr 157

Måndagen den 28 maj 1979

Åtgärder för tekoindustrin

SVEN ANDERSSON i Örebro (fp):

Herr lalman! Näringsulskottet har under 1970-ialei behandlat eu stort antal propositioner om åtgärder för tekoindustrin. Åtgärderna har under denna tid varit i allt väsenlligl av industripolitisk natur. Det har varit stöd lill omstrukturering och utbildning, bidrag för konsultundersökningar och exportstöd. De olika stödformerna lill trots minskade branschens produktionsförmåga undan för undan, och statsmakterna fick därför lägga försörj-ningsberedskapspoliliska aspekter på stödformerna. Den statliga tekopolitiken har därmed kommit att bli beroende av den svenska säkerhetspolitikens utformning. Jag tycker alt det är väsentligt att vi har klart lör oss bakgrunden till de olika stödåtgärder som vi i dag sätter in.

Nr 157

Måndagen den 28 maj 1979

Åtgärder för tekoindustrin

Från 1977 har en betydande förändring inträffat i åtgärderna för alt trygga en godtagbar och tillräcklig lekoproduktion. Statens stödåtgärder dominerades, som Jag sade, tidigare av industripolitiken. Genom riktade åtgärder lill lekoindustrin i form av äldrestöd har arbetsmarknadspolitiken och försörj-ningsberedskapspoliiiken blivit de väsentliga inslagen i statens stödåtgärder. Det är på de oundgängliga försörjningsområdena som vi måste ha kvar en minimikapacitei inom tekoindustrin. Vi kan Jämföra lekoområdet med läderskoomrädet, där elt års produktionsmål pä 2 miljoner par har fastställts av riksdagen.

När vi behandlade proposiiionen i utskottet hade vi tillgäng till industriverkets utredningar och rapport om lägel. Lägel för den svenska konfektionen har blivit betydligt bättre, även om förbättringen är av kortsiktig natur. Devalveringen av den svenska kronan, äldreslödel och borttagandet av löneskallen har varit de mest positiva åtgärderna för tekoindustrin.

I olika motioner som utskotiet behandlade i dessa sammanhang redovisades varslen på den här arbetsmarknaden. Men under behandlingen inkom en rapport bl. a. från industriverket att varslen hade åleriagils. Läget för konfektionsinduslrin har under denna vår i hög grad förändrats. Om del är en förändring pä läng sikt eller inte vet vi ingenting om. Men f n. har konfektionsindustrin det hyggligt, och det behöver den sanneriigen ha.

Den statliga lekopolitiken har mot den bakgrund Jag här beskrivit blivit svår atl överblicka vad gäller både mål och åtgärder. Därför har behovet av en samlad och övergripande plan för lekoindustrin växt sig allt starkare. Även om man inle kan lösa alla problem med planering, var-det villjag nog påstå -förväntningarna stora pä den plan som regeringen aviserade till våren 1979 för tekoindustrin.

I proposiiionen fastläggs nu en plan för en treårsperiod, vilket bör ge stadga ål förelagens planering. I proposiiionen fastläggs också miniminivåer som inle får underskridas av försörjningsberedskapsskäl. Elt omfattande försörjningsberedskaps-, arbetsmarknads- och induslripolitiskl åtgärdsprogram föreslås. Propositionens kostnadsram ligger på 375 milj. kr. Del är alltså den största satsning som har gjorts pä lekoområdel. Och del finns skäl till del också, för tekoindustrin har haft atl kämpa med slörre svårigheter än nästan någon annan bransch. Den plan som nu föreslagits innebär ä andra sidan en större satsning frän statens sida än vad flertalet andra branscher kommit i åtnjutande av.

Med anledning av proposiiionen har det väckts elt antal motioner som behandlas i delta betänkande från näringsutskotlet. Även om det i motionerna i ord rätt slora skillnader i uppfattningen om kvaliteten på propositionen, så har det i sak varil mycket måttliga skillnader.

Nåväl -del har förekommit mycket kritik av proposiiionen, inte minst från kammarens talarstol i dag. Vad beror nu del på? Kritiken i näringsutskoltets betänkande och i debatten har sin bakgrund i riksdagens och näringsutskoltets uttalande i december förra året.

Riksdagen uttalade alltså i december förra året alt regeringens aviserade proposition om tekoindustrin borde innehålla en övergripande plan för

samhällets insatser på lekoområdel såväl pä kort som på lång sikt. Planen borde syfta lill alt nuvarande produktionsvolym i allt väsentligt bibehålls samt grundas pä försörjningspoliliska och arbeismarknadspoliiiska bedömningar. I planen borde anges den produktionsnivå resp. produktionskapacitet som krävs för aU försörjningsberedskapsmålen skall kunna uppfyllas.

Riksdagens uttalande bör ses som en allmän inriktning av propositionsar-belel i fråga om de mål i stort som bör gälla för den övergripande planen på lekoområdel. Det kan självfallet inte vara fråga om atl regeringens mer preciserade överväganden rörande avvägning mellan olika mål och mellan mål och medel skulle bestämmas i förväg. Del utskottsbetänkande som riksdagens decemberutialande grundade sig pä, näringsutskotieis betänkande 1978/79:16, innehöll ju inle heller någon som helst analys i detta avseende.

Utskottet hävdar i betänkandet atl regeringen i princip underkänner riksdagens ställningstagande i fråga om arbetsmarknads- och regionalpoliliska hänsyn. Rune Johansson påstod detsamma. Till denna slutsats kommer utskottet med anledning av diskussionen i propositionen om vilka faktorer som kan motivera alt en nivå fastställs för den produktion som en hel industribransch inte bör fl underskrida. Enligt propositionen är det endast försörjningsberedskapsaspekterna som kan utgöra ell skäl för all läsa fast en bransch vid en viss storiek. Såsom framhålls i proposiiionen strider det mot grundläggande principer för vår samhällsekonomi atl upprätthålla sysselsättningen i en hel bransch pä en viss nivå. Del som är av regionalpoliliskt intresse är den totala tillgängen på arbetstillfällen, inle i första hand arbetstillfällena i en viss industrigren.

Mot bakgrund av de olika preciserade mål för försörjningsberedskapen som riksdagen hösten 1977 tog ställning till anger regeringen i propositionen för olika delbranscher den nivå som inle bör fä underskridas av försörjningsberedskapsskäl, dvs. helt i enlighet med riksdagens önskemål om alt "i planen bör anges den produktionsnivå resp. produktionskapacitet som krävs för att försörjningsberedskapsmålen skall kunna uppfyllas". Enligt riksdagen skulle således hänsyn inle tas till arbetsmarknads- och regionalpoliliska aspekter vid fastställande av dessa nivåer. Vad som sägs i propositionen i delta avseende slår således i överensstämmelse med riksdagens decemberutialande. Det bör också framhållas att del endast torde vara det försörjningsberedskapspolitiska motivet som kan försvaras från handelspolitiska utgångspunkter. Enligt samma uttalande borde den övergripande planen gmndas pä förutom försörjningspoliliska även arbeismarknadspoliiiska bedömningar.

Regeringen föreslår att äldrestödet skall bibehållas under hela planeringsperioden och atl det skall ulgå på oförändrad nivå under hela budgetåret 1979/80. Vidare föreslås atl försörjningsberedskapslän, då del finns särskilda arbetsmarknads- och regionalpolitiska motiv, skall kunna utgå lill företag inom delbranscher, där en försörjningsberedskapsmässigi kritisk nivå ännu inle har underskridils.

Sammanlaget innebär detta den mest omfattande arbetsmarknads- och regionalpoliliska satsning som gjorts för tekoindustrin. Riksdagens önskemål

Nr 157

Måndagen den 28 maj 1979

Åtgärder för tekoindustrin

6 Riksdagens protokoll 1978/79:157-158

Nr 157

Måndagen den 28 maj 1979

Åtgärder för tekoindustrin

har således även i dessa avseenden lillgodosetts. Jag har svårt alt förstå den kritik som har riktals mol proposiiionen. All kritik har i sak endast inneburit au utöver de 375 milj. kr. som regeringen har föreslagit i olika stödformer utskottet har plussal pä med ytteriigare 4 milj. kr. för olika åtgärder. Det är alltså omkring 1 % mer än vad som föreslagits i propositionen.

Enligt riksdagsuttalandet bör den övergripande planen syfta till att nuvarande produktionsvolym i allt väsenlligl skall bibehållas. Med hänsyn främst till de positiva rapporter som kommit fram om tekoindustrins utsikter under den senaste tiden, om den psykologiska betydelsen av alt miniminivåer fastställs för branschen och atl de åtgärder som föreslås skall vidtas resp. finnas i beredskap finns del all anledning alt tro atl nuvarande produktionsvolym i allt väsentligt skall kunna bibehållas. Om utvecklingen efler en lid trots allt skulle bli negaliv, finns självklart möjlighet för regeringen alt återkomma med ytteriigare medel.

Alla i utskottet är, trots den ganska hetsiga debatt som har varil, ändå i allt väsentligt eniga om vad som skall gälla för samhällets tekopolitik i framtiden. Del är viktigt att vi får en modell som står sig under en längre tidsperiod. Pä den statliga sidan får lekodelegalionen och myndigheter la över vardagsarbetet. Den stadga som tekopolitiken får bör ge tekoindustrin del som den mest behöver, nämligen arbetsro och framtidstro.

Herr talman! Jag yrkar bifall till reservationerna 3,4,6 och 8 samt i övrigt lill utskottets hemställan.

JÖRN SVENSSON (vpk) kort genmäle:

Herr talman! Goda strateger pä folkpartisidan, som inser alt de lidit nederiag när del gäller propositionen och utskotlels förkastande av denna, företar naturiigtvis skickliga reträtter på del sättet atl de nu vill låla påskina att del egentligen inle finns någon oenighet i sak. Sven G. Andersson karakteriserar den kritik som framkommit mol propositionen som verbal.

Får Jag först fråga: Hur skall en kritik se ut som inle är verbal? Det tillhör så atl säga kritikens normala form alt uppträda i ord. Det är självklart atl man med ord då måste utöva kritik. Den kan inte vara annat än verbal-dvs. om vi inte böriar kasta sten på varandra.

Sedan uppfattar Jag också Sven G. Anderssons yttrande att här bara finns små skillnader i sak som ett klart försök alt komma bort från den skarpa kritik som framförts frän den fackliga rörelsens sida, från regionala intressens och myndigheters sida mol proposiiionen, frän en nedgörande kritik och naturligtvis även frän den kritik som framfördes frän milt partis sida.

Rune Johansson i Ljungby får svara för sig själv i den här replikomgången, men om jag säger alt vpk krävde upprättandet av ell stort statligt lekokombinat, en nationalisering av de privata tekoindustrierna, sä ligger det väl inte nära Sven G. Anderssons åskådning i sak. När vi kräver arbetarmajoritet i alla den statliga tekoindustrins ledningsorgan, är väl inle detla i saklig överensstämmelse med vad Sven G. Andersson och folkpartiet står för. Någon sådan arbetarmajoritet vill de inle vela av, för de harju avstyrkt vår motion - ulan sakbehandling lill råga pä allt.

Vårt krav pä en oberoende texlilforskning har man inte kommenterat. Ni vill uppenbariigen inle ha någon 60-procenlig import. Ni är beredda alt acceptera betydligt högre siffror. Dä kan man inte tala om all del är en nära saklig överensstämmelse. Ni är också mol kravet på ell kvaliielsminimum på importerade produkter. Man kan inle heller säga alt ni därvidlag sakligt står propositionens kritiker nära. När del t. ex. gäller prissättningen finns en socialdemokratisk reservation, som vi från vpk givetvis kommer all rösta för. I denna redovisar man en i grunden annoriunda syn på vilka metoder som skall användas.

Ni kan väl inte påstå all ni genom atl avslå den skulle ge uttryck för all ni slår nära socialdemokraternas och vpk:s ståndpunkt? Kritiken har väl, Sven G. Andersson, varil mer än verbal. Den har rört ganska grundläggande förhållanden, i synnerhet när del gäller textilindustrins utveckling på litet längre sikt.

Nr 157

Måndagen den 28 maj 1979

Åtgärder för tekoindustrin

RUNE JOHANSSON i Ljungby (s) kort genmäle:

Herr lalman! Först en fråga till Sven Andersson i Örebro. Jag uppmärksammade alt han nämnde lekodelegalionen. I näringsutskoltets betänkande från i fjol tillmättes denna lekodelegalionen mycket stor betydelse - det är riktigt. Vi förväntade att den, med hänsyn också lill parisammansätiningen, skulle kunna uträtta åtskilligt. Nu har jag fåll uppgifter om att tekodelegationen sedan februari månad saknar ordförande, under alla omständigheter ordinarie ordförande. Som ordförande fungerar tillfälligt -Jag räknar med del - en av tjänstemännen i industriverket, och del har sagts alt arbetet ligger praktiskt laget nere. Det borde väl ändå vara del minsta man kan begära av regeringen all den skyndsamt tillser atl lekodelegalionen fungerar under en, som vi hoppas, kraftfull ordförande.

Herr lalman! De tre borgeriiga partiernas företrädare i näringsutskotlet har varit ganska samstämda i fråga om sin bedömning av de åtgärder som vi föreslagit från den socialdemokratiska sidan. Min huvudinvändning både mot regeringen och mot de borgeriiga partierna - framför allt mot dem som vill vara med om den allmänna målsättningen alt bevara den tekoindustri som vi har nu - riktade sig mol alt man inte var beredd alt försöka ställa de medel till förfogande som är nödvändiga för alt åstadkomma atl denna målsättning kan uppfyllas. Del är för mig utomordentligt bekymmersamt å alla de anställdas och denna industris vägnar.

Sven Andersson säger alt det vidtas Ju kraftfulla arbeismarknadspoliiiska ålgärder, och samtidigt talar man i regeringens proposition och i de delar av näringsutskottets betänkande som de borgerliga partierna står för om alt äldreslödel skall bibehållas och är föriängt lill tre år. Ja visst, men industriverket redovisar alt trots de mycket långtgående stödåtgärder som vidtas kommer under perioden 1978-1981 mellan 5 000 och 6000 jobb att försvinna. Om detta är elt mätt på vad Sven G. Andersson menar är en tillfredsställande utveckling och etl tillfredsställande stöd för all bevara tekoindustrin, då måsle vi belacka oss. Vi iriåsie vidta längre gående ålgärder.

Nr 157

Måndagen den 28 maj 1979

Åtgärder för tekoindustrin

SVEN ANDERSSON i Örebro (fp) kort genmäle:

Herr lalman! Tyvärr kan Jag inle ge Rune Johansson i Ljungby besked om varför lekodelegalionen inte har fått en ny ordförande, och jag känner inle heller till någol om den ordförande som han här nämnde. Del är också litet svårt för mig att ta reda på del under ell replikskifte, men jag hoppas alt del kan ge sig senare under debatten.

Rune Johansson belackar sig för den tillfredsställelse Sven Andersson känner. Rune Johansson harju lång erfarenhet av industripolitik och har följt lekoindustrin under alla dessa är. Själv harjag milt hemvist i en skostad. Jag har fört åtskilliga debatter ända från den tid då problemen började inom skoindustrin; utvecklingen har varil mycket ogynnsam även där. 1 mitt anförande sade Jag atl tekoindustrin verkligen behöver få det här stödet.

Nu hänvisar Rune Johansson lill industriverkets prognoser - vi skall hålla oss lill prognoser också - men ändå är socialdemokraterna villiga att godta en viss avgång genom en produktivitetsförbättring inom branschen. Vi förutsätter all de åtgärder som nu har vidtagits skall ge både framtidstro inom branschen och lugn så atl man kan jobba på litet längre sikt, när man nu har fått åtminstone ett treårsiniervall.

Herr talman! Det är självklart, Jörn Svensson, all vi icke har samma uppfattning. Vpk:s motion har inle heller rönt någon som helst förståelse i utskottet.

Vad jag anförde var Ju att i utskottet var vi i stort sett överens, utom i fråga om de förslag med protektionistisk inriktning som socialdemokraterna fört fram. Vpk vill, som Jörn Svensson här har framhållit, ha etl stort jätteföretag på tekoområdet, och på den punkten har vi självklart ingenting gemensamt. Vi känner ju alla till alt de tekoförelag som har gått hyggligt är de som har kunnat hitta "nischer" och utveckla sin produktion med tanke på dessa. De förelagen går fortfarande bra.

JÖRN SVENSSON (vpk) kort genmäle:

Herr talman! Jag lackar Sven G. Andersson för att han erkände det riktiga i vad jag sade. Jag sade atl del finns etl svalg befäst mellan ä ena sidan folkpartiets och regeringens syn på tekofrågan och å andra sidan vpk:s syn. Han ville lidigare göra gällande att skillnaden mellan oss bara var verbal - det var vad han sade i sill första anförande.

Nu har vi alltså konstaterat all del finns en mycket klar saklig skillnad -Sven G. Andersson står främmande för nästan alla de åtgärder vi har föreslagit.

Låt mig utvidga mitt näsvisa frågande litet grand med alt säga: Var det denna skillnad som var orsaken till all vpk-motionen 1526 och del liopunktsprogram för ålgärder pä del lextilpoliliska området som där finns ulföriigt beskrivet inle blev föremål för någon som helsi sakbehandling i utskottet? Ingenting av det som framförs i detta program i sak är med en enda rad kommenterat i utskottets betänkande. Utskottet säger bara atl man avstyrker motionen.

Kanske var orsaken den alt skillnaden var så påtaglig. Kontrasten var sä

slor atl man inte ville gå in i en debatt om dessa känsliga ling.

Sedan skulle Jag vilja fråga Sven G. Andersson, och det aren fråga som lika gärna hade kunnat komma från Rune Johansson och socialdemokraterna: Tror Sven G. Andersson pä allvar all en någoriunda rimlig framtid för svenskt tekoindustri över huvud tagel kan garanteras, ifall man inte som en av åtgärderna har ökade spärrar mot vissa typer av import från de s. k. lågprisländerna?

Vad Jag förslår, är del illusioner atl tro att man skall kunna behälla frihandeln i den fullständigt oinskränkta och onyanserade mening som gällt hittills, ifall man vill åsladkomma en någorlunda positiv utveckling inom teko i Sverige.

Om svarel på detta är ja, dvs. atl det måsle införas restriktioner, är det inte en väsentlig saklig skillnad mellan er ä ena sidan och de båda arbetarpartierna i riksdagen å den andra? Inte är det väl då bara en verbal skillnad?

Lät mig till sist kommentera talet om arbetsro och all man skall fl tid på sig. Det treärsperspekliv som det nu är fråga om ärju elt ovanligt kort perspektiv, och det ger sannerligen inle myckel arbetsro. Det är ungefär som med varvsindustrin. Del blir en respiltid, som egentligen är alldeles för kort för att åstadkomma den förnyelse som skulle vara behövlig för atl verkligen kunna avgöra de reella chanserna för branschen.

Nr 157

Måndagen den 28 maj 1979

Åtgärder för tekoindustrin

RUNE JOHANSSON i Ljungby (s) kort genmäle:

Herr lalman! Sven G. Andersson vidhåller självfallet sin ståndpunkt belräffande regeringens handläggning av den här frågan. Men det kan väl ändå inte ha undgått Sven G. Andersson att tre utskott har skrivit utomordentligt kritiskt om regeringens sätt alt hantera den föreliggande propositionen.

Det är möjligt atl handelsministern kommer aU gå upp i debatten för atl ge en förklaring, något som jag avvaktar med etl visst intresse. T. v. skall jag alltså avstå frän all debattera med Sven G. Andersson om detta.

Jag skulle bara vilja säga till Sven G. Andersson att han har sannerligen inte lärt mycket av erfarenheten. Han åberopar atl han deltagit mänga år i debatten kring tekoproblemen och alt han har varil med om de stödformer som vi har utvecklat. Men han har inte lärt sig av den erfarenhet vi har vunnit, att de åtgärder som vidtagits inte är tillräckliga. Det är ju den avgörande punkten: De är inte tillräckliga.

Vi har sagt tidigare att vi går in för atl bibehålla äldrestödet. Ändock förutsätter industriverket atl tekoindustrin kommer atl minska med 5 000 eller 6 000 personer ytterligare under låt mig säga de närmaste tre åren. Detla är inte elt bibehållande av industrin vid den produktionskapacitet och sysselsättning som vi har förutsatt dä vi lagt de sysselsättnings- och regionalpolitiska motiven som bakgrund till den planering som vi skall genomföra.

Jag sade i mitt inledande anförande atl del har hänt en hel del under den tid som ligger bakom oss. På 1950-talel, 1960-lalet och det inledande 1970-lalet kunde vi i stor utsträckning erbjuda andra jobb inom andra branscher. Nu

Nr 157

Måndagen den 28 maj 1979

Åtgärder för tekoindustrin

befinner vi oss i en ny situation. Vi kan inte bara säga: Industrin må läggas ned, vi har nya jobb som står till förfogande. Tyvärr är det ju så all det är arbeislöshelskön som förefaller att oavbrutet växa i det nuvarande läget. Därför måste vi också vårda oss om den industri och den kapacitet vi har i dag.

SVEN ANDERSSON i Örebro (fp) kort genmäle:

Herr lalman! Rune Johansson i Ljungby säger alt Sven G. Andersson varit med länge men ingenting lärt. Men det harju visat sig att det vi lidigare gjort när del gäller bl. a. tekoindustrin inte varil tillräckligt. Därför föreslår vi nu visserligen ingenting utöver vad propositionen innehåller men en hel del proiektionism i stället.

Då menar Rune Johansson, som den gamle industriminister han är, atl riksdagen skall fatta beslut som kan leda till att det blir besväriigt att sälja papper - vi har viss erfarenhet av det sedan tidigare - och en hel del andra varor. Detla kan slå tillbaka på de orter som nu haft det besvärligt. I likhet med dem som slår för reservationerna till utskottsbetänkandel anserjag atl man bör vara utomordentligt försiktig med ensidiga importbegränsningar.

Sedan några ord till Jörn Svensson. Jag stod på Centralen i går tillsammans med en kammarkamrat och tittade på människorna där. Jag sade: Se dig omkring här - ungefär 70 96 av människorna på Centralen har jeans och kofta.

Detla faktum ärju en av de väsentliga förklaringarna till de problem den svenska konfektionen har. Kan man styra över klädedräkten lill annat än jeans och kofta?

Jag förmodar all Jörn Svensson inte vill påstå att del är storfinansen som drivit igenom detla mode. Fastmera är det kanske olika popgrupper. När man har litet kontakt med branschen, så vet man att ungdomar vill ha just en viss sorts byxor även om de måsle lägga sig på golvet för atl ta på sig dem. Detta är del faktiska förhållandet.

Vi kan självklart propagera för svenska varor, men här fordras en annan syn på klädsel och konfektion i Sverige över huvud laget. Jörn Svensson häller väl gärna med om atl den svenska klädedräkten i dag inte är så perfekt som den kanske varit tidigare, även om den nu är mera ledig?

Andre vice talmannen tillkännagav att anslag utfärdats om sammanträdets fortsättande kl. 19.30.

Handelsministern HÄDAR CARS:

Herr lalman! Tekoindustrin var under 1950-lalet en blomstrande industri med 115 (X)0 anställda. Nu är den sedan lång tid tillbaka en bransch i nedgång med nedläggningar täu kommande och med minskad sysselsäUning, nu totalt 38 000 anställda - en myckel kraftig nedgång sedan 1950-lalet. Och nedläggningarna drabbar särskilt hårt vissa regioner, vilket inle på någol säll gör utvecklingen lättare för människorna alt bära.

Nu har nedläggningarna inom tekoindustrin gått så långt alt risker har

uppstått för våra möjligheler atl trygga försöriningsberedskapen inom ell myckel viktigt område. Mal, kläder och värme - del måsle vi ha även under avspärrningsperioder och i händelse av krig.

Så här får del inte fortsätta. Den negativa utvecklingen inom tekobranschen måsle brytas. Vi behöver ur mänga synpunkter en stark, livs- och konkurrenskraftig tekoindustri. Och det syfiet uppnås genom riksdagens beslut i dag, grundat på regeringens tekoproposilion.

Orsakerna till den svenska textil- och konfektionsindustrins nedgång är knappast en totalt minskad efterfrågan på textil- och konfeklionsprodukler. Tvärtom har försäljningen av sädana produkter ökat i Sverige - myckel kraftigt dessulom. Om man tittar på hur del varit för exempelvis beklädnadsvaror exkl. skor finner man atl vi år 1965 - räknat i 1975 års priser- sålde för 7,4 miljarder, år 1970 för 8 miljarder, 1975 för 9 miljarder och 1977 föröver 10 miljarder kronor. Del är alltså inle så all branschen drabbats särskilt av att människorna inle längre behöver eller är intresserade av branschens produkter. Andra skäl måste ligga bakom, eftersom konsumtionen totalt i fasta priser har ökat.

Ell problem för den svenska textil- och konfeklionsbranschen har varil löneutvecklingen. Omkring är 1957 var lönen per timme för en svensk textilarbetare i genomsnitt 3:70 kr., fören engelsk 2:80 kr. och fören finsk 3:15 kr. År 1975 hade lönerna förändrats så atl man för den svenska lexiilarbeiaren i timlön betalade 18:70 kr., förden engelska 10:25 kr. och för den finska 10:60. Timkostnaden för en svensk textilarbetare har således blivit fem gånger högre, för en engelsk och en finsk 3,7 resp. 3,4 gånger högre. Löneutvecklingen har alltså haft en betydande del i den svenska textil- och konfektionsindustrins växande svårigheter.

Men inle nog härmed! Nya lexlilländer, med ännu lägre produktionskostnader, har tillkommit. Del är länder som Portugal och Spanien, länder i Östeuropa och de verkliga lågprisländerna, bl. a. Hongkong och Taiwan. De har ökat sin produktion och sin export.

Av den totala lekoimporlen kom är 1978, alltså förra året, över 70 % från EG/EFTA-länderna, ca 17 96 från u-länderna, 4 96 från slatshandels-länderna och resten, ca 8 96, från övriga länder. Till bilden hör också att många svenska förelag vall att ta upp produktion utanför Sverige.

Nu är det sä, vilket också sagts här i dag, atl vi har små möjligheter alt bromsa lekoimporten från EG/EFTA-länderna. Orsaken är all våra frihandelsavtal med dessa länder inle medger åtgärder riktade mot import från dem. Och om vi ändå vidtar sädana ålgärder är risken stor för att vår export drabbas. Erfarenheterna av den svenska skotullen mol EG/EFTA-länderna lockar inte till efterföljd.

Del bör i del här sammanhanget erinras om atl svensk lekoindustri också är en stor exportindustri. År 1978 sålde vi på export för 2,3 miljarder kronor, och huvuddelen gick till EG/EFTA-länderna. Om vi inför restriktioner mol EG/EFTA-ländernas export har vi anledning tro atl de länderna inle kommer alt tillåla den svenska textil- och konfeklionsexporlen alt i samma

Nr 157

Måndagen den 28 maj 1979

Åtgärder för tekoindustrin

Nr 157

Måndagen den 28 maj 1979

Åtgärder för tekoindustrin

utsträckning finna avsättning pä EG/EFTA-marknaden.

Vår tekoimport från Östeuropa och andra slalshandelsländer reglerar vi genom bilaterala s. k. årliga protokoll, som vi kommer överens om inom ramen för nu gällande långsikliga avtal eller genom på svensk sida fastställda begränsningar.

Vad slutligen gäller vår import av tekoprodukter frän u-länderna, så har vi i dag förhållandevis goda möjligheler all begränsa denna på ett sådani sätt atl den inle behöver utgöra ell verkligt problem för en konkurrenskraftig svensk tillverkning.

Vi har genom mullifiberavialet ingått bilaterala avtal med 14 lågprisländer. De avtal som ingåtts sedan år 1977 är "heltäckande" och avser alla slags känsliga varor. Avtalen har för de största exportländerna inneburit nedskärningar i förhällande lill lidigare export. Del har varil möjligt atl ingå denna nya typ av avtal genom alt förhandlingarna har utgått från de särskilda regler .som fastställdes i samband med föriängningen av mullifiberavialet vid årsskiftet 1977-1978.

Vi måste alltså, herr talman, konstalera alt den svenska tekoindustrin hittills främst har drabbats av den import som kommer frän EG/EFTA-länderna. Eftersom vi på del hela taget saknar förutsättningar atl begränsa vår import frän dessa länder, måste vi tillsammans medverka lill alt svensk tekoindustri omstruktureras på ett sådani säll alt den kan återhämta sin konkurrenskraft gentemot lextilproduktionen i andra industriländer. På bas av mullifiberavialet kan vi förhindra en omfattande u-landsimport av tekovaror. Att totalt minska u-ländernas andel av den svenska marknaden skulle emellertid inte stå i överensstämmelse med de principer som flertalet av de politiska partierna i andra sammanhang ställer sig bakom. U-länderna måste ges fortsalla möjligheler atl sälja industrivaror. Deras industrialisering aren utveckling som vi uppmuntrar. Jag vill starkt understryka atl en kraftig begränsning av den s. k. lågprisimporten också skulle innebära en väsentlig försämring - både minskad valfrihet och högre kostnader - för den svenske konsumenten.

Nu är del också så alt den svenska textil- och konfeklionsbranschen lyckligtvis inte uppvisar en bild av genomgående hopplöshet. Vissa svenska lekoförelag - däribland många mindre som satsar på kvalitet och särart -hävdar sig väl både i Sverige och utomlands. Jag nämnde atl vår tekoexport förra året uppgick till 2,3 miljarder, och Jag vill Jämföra del med exporten av en sådan svensk paradprodukt som järnmalm, som uppgick lill 1,4 miljarder. Vi säljer alltså väsentligt mer textil- och konfeklionsprodukler än järnmalm. Del är således en viktig exportmarknad som vi har i vår svenska textil- och konfeklionsindustri. Del om något visar atl det inom branschen finns en livskraft, elt aktivt marknadsföringslänkande osv. Motsatsen vore också egendomlig, bl. a. därför att svensk teko i så slor ulslräckning utvecklats inom en del av landet där företagskunnande varil väl tillgodosett.

Bilden av svensk teko är ändå - om också med några glittrande inslag -alltjämt en bild av en bransch på nedgång. Ju mer detta understryks, desto mer blir del också en självförverkligande profetia. Det är naturligt atl fl vill

satsa pengar i maskiner, ombyggnad, produktionsutveckling, marknadsföring, miljö m. m. i en bransch på nedgång. Resultatet blir att idérika och framåtsträvande tekniker och designers, förelagsledare och ungdom söker sig lill andra branscher. Gråheten och tristessen breder ut sig. Kraven pä staten alt rädda sysselsättningen växer sig allt starkare. När sedan staten går in för alt klara sysselsättningen understryker del ytterligare bilden av tekobranschen som en kris- och siödbransch. Och vilka ungdomar vill länka sig atl ägna sin livskraft åt en sådan bransch?

Vad finns det då som kan förhindra atl den svenska tekobranschen går mot sin totala utplåning?

Det finns etl mycket starkt skäl, och det är kraven på atl vi skall upprätthålla vår försörjningsberedskap. Det ger staten anledning atl långsiktigt, till skillnad från kortsiktiga arbeismarknadspoliiiska åtgärder, garantera lekoindustrin en framtid i Sverige. Försörjningsberedskap är etl starkt och hållbart argument som del också finns möjlighet all få andra länder, inkl. EG/EFTA-länder, att förstå och acceptera. Del är också försörjningsberedskapsbehov som ligger som bas för regeringens proposition om svensk textil och konfektion. Jag vill ändå gärna erinra om det beslul som tidigare fatlats.

Eftersom min talelid är begränsad lill tio minuter- vilkeljag inle kände lill - får jag, herr talman, återkomma senare.

Nr 157

Måndagen den 28 maj 1979

Åtgärder för tekoindustrin

JÖRN SVENSSON (vpk) kort genmäle:

Herr lalman! Det har alltid sill intresse och måste noteras med tillfredsställelse alt statsråd som inle är ledamöter av kammaren dock tidvis kan infinna sig i sagda kammare och erhålla upplysning om vad som står i grundlagen.

Handelsministern envisas med atl påstå att utskotlsbetänkandet och det beslul riksdagen kommer alt fatta i dag dock grundar sig på regeringens proposilion, trols atl utskottet skjutit det mesta av proposiiionen i sank. Detta hans påstående ger mig en möjlighet atl dra en parallell. Det är som om regeringen skulle ha räckt fram en kniv lill utskottet och utskottet då skulle ha sagt: Nu använder vi den här kniven, men vi byter ut bladet och gör elt nytt skaft.

Jag begärde ordet med anledning av alt handelsminister Cars nu plockat fram en syndabock som ofta figurerar i de borgerliga sammanhangen när man skall förklara varför industribranscher råkar i kris. Det kan naturiigtvis inte bero på ägarna, och det kan naturiigtvis inte bero på bristande förutseende eller på att privatkapitalet sett alt man kan fä större profiler på annat håll och därför flytt frän sitt ansvar. Det är inte de orsakerna som folkpartisterna som liberaler tar fram. De lar i stället fram orsaker som Gösta Bohman brukar peka pä, nämligen aU det är lönlagarnas fel, därför atl dessa haft oförsyntheten au skaffa sig alldeles för höga löner.

Nu skall vi titta litet grand på Hädar Cars räknestycke. Han anförde elt antal siffror på timlöner för textilarbetare i tre olika länder- Sverige, England och Finland,omjag minns rätt. Med del ville han uppenbariigen bevisa-det

Nr 157

Måndagen den 28 maj 1979

Åtgärder för tekoindustrin

framgick av det sammanhang som dessa siffror anfördes i - att lönekostnaderna skulle ha ökat mera i Sverige. Den merbelastning som detla hade inneburit skulle enligt Hädar Cars ha varit huvudorsaken lill den bristande konkurrenskraften hos textilindustrin här i landei. Så måste man tolka del, eftersom han inte angav någon annan huvudorsak.

Får jag då fråga: Är det inle hell felaktigt atl anföra timlönesatserna? De säger Ju ingenting som helst om den andel med vilken lönekostnaden ingår i varans pris. För all få fram den andelen, som är den verkligt relevanta faktorn när det gäller konkurrenskraften, måste man också ta hänsyn till produktivitetsutvecklingen. Jag har inte sett någon speciell statistik för textil, men allmänt sett är det faktiskt så att lönekostnaden per producerat stycke i Sverigesedan 1960 har stigit mindre än i flertalet andra industriländer. Hur får handelsministern det all gå ihop?

RUNE JOHANSSON i Ljungby (s) kort genmäle:

Herr talman! Jag har alltså inte, lika litet som kammarens övriga ledamöter, fält höra herr Cars hela anförande, och vi avvaktar naturiigtvis avslutningen.

Jag vill emellertid beröra två saker som handelsministern tog upp i den inledande delen av sill anförande.

Den ena gällde induslriulvecklingen, där vi självfallel har alt avläsa hurusom branschen gått ned från 115 000 sysselsatta i mitten av 1950-lalet till 38 000 nu. Den saken har jag talal om tidigare och skall inte ytteriigare inveckla mig i den. Jag bara noterar att under 1950-lalel, 1960-talet och början av 1970-talel så kunde, i varje fall rent statistiskt, den arbetskraft som blev ledigslälld inom exempelvis teko- och skoområdel flyttas över till andra branscher eller sugas upp av den offentliga sektorn eller av servicesektorn. Den situationen föreligger inte nu, och det ärju det man måste grundligt studera, observera och dra slutsatser av. I stället har vi fått motsvarande problem, om inle till omfattningen så dock lill karaktären, när del gäller varven, stålindustrin och skogsindustrin, vilkeljag tidigare har nämnt. Del är därför, herr handelsminister, som de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna inle är tillräckliga.

Låt mig sedan göra ett par reflexioner med anledning av resonemanget att vårt förslag om övervakningslicenser gentemot EFTA och EG skulle få dessa katastrofala följder som här utmålas. Det talas ju om handelspolitiska åtgärder. Övervakningslicenserna är i och för sig inle begränsande utan ger oss framför allt en möjlighet alt följa utvecklingen, sä att inte importen från lågprisländerna sker via EG- och EFTA-länderna lill värt land.

Vad är del som säger alt EG- och EFTA-staterna, från vilka vi Ju har en så betydande import av tekovaror, kommer all vidla åtgärder när de är underkunniga om - man lär ändå kunna ge dem upplysningar - atl vi är beredda atl via importen upplåta omkring 70 % av vår egen marknad närdet gäller vår försörjning av kläder och skor? Vi förbehåller oss endast rätten alt slå vakt om en egen försörjning på ungefär 30 96. Nog borde man också i andra länder kunna vinna förståelse för en sådan åtgärd.

Det är i det läget som vi säger atl de ålgärder vi skall vidta för att klara del Nr 157

målet också måste rikta sig mol importen, antingen genom förhandlingar Måndagen den

eller också på det sättet som vi har förordat, nämligen genom importlicenser, 28 maj 1979

eventuellt i form av globalkvolering.

Åtgärder för teko-

Handelsministern HÄDAR CARS: industrin

Herr talman! Jag fortsätter nu med andra delen av mitl anförande. Sedan skall jag gärna, i den mån liden medger del, svara pä de frågor som har tagits upp.

Jag slutade förut med att erinra om alt riksdagen lidigare har fattat vissa beslut. Del första kom i början av 1970-talet och gällde de industripoliliska åtgärderna i form av utbildnings- och exporifrämjande ålgärder. Det här industripolitiska stödprogrammet har därefter successivt byggts ut och förlängts.

År 1972 beslöt riksdagen om vissa försörjningsberedskapspoliiiska åtgärder för tekoindustrin. Bland dessa kan nämnas upphandlingsstöd och kreditstöd för investeringar i maskiner och byggnader. Stöden har haft betydelse för branschens fortlevnad.

Våren 1977 beslöt riksdagen om införande av det s. k. äldreslödel, som är etl arbetsmarknadspolitiskt riktat stöd till tekoindustrin.

Tekoindustrins produktionskapacitet hade nu sjunkit till en nivå som kunde befaras vara kritisk för våra möjligheler att klara försörjningen i en krissituation. Riksdagen beslöt därför samma är om preciserade mål som skulle gälla för den fortsatta planeringen av försörjningsberedskapen pä lekoområdet.

Regeringen har i den proposition som näringsutskotlet nu behandlat lämnat förslag lill en sådan plan, omfattande en tidsperiod på tre år.

Planen innebär i sammanfattning alt mot bakgrund av försörjningsberedskapskraven fastställs miniminivåer under vilka produktionskapaciteten inom tekoindustrins olika delbranscher inle får sjunka.

Särskilda åtgärder hålls i beredskap inför möjligheten all miniminivån skulle hota atl underskridas och för atl sältas in för företag av särskild regionalpolitisk betydelse.

Äldrestödet bibehålls under//e/o planeringsperioden, och del har lidigare, som vi alla vet, beslutats försl ett halvt är ål gängen.

Fortsatta kraftfulla åtgärder vidtas på det industripoliliska området.

De anslag som begärs för planeringsperiodens första år uppgår lill sammanlagt närmare 400 milj. kr. i bidrag och lån med väsentligt bidragsinnehåll. För all ge en uppfattning om ambitionshöjningen kan jag nämna aU under budgetåret 1976/77 uppgick bidraget til' tekoindustrin till 75 milj. kr. Den budgeten var den senaste som den socialdemokratiska regeringen svarade för. Rune Johansson i Ljungby talade om de stödformer som "vi har utvecklat". Jag konstaterar bara atl slödel blivit mer än fem gånger så stort sedan socialdemokraterna lämnade regeringen.

Enligt min uppfattning innebär näringsutskoltets belänkande ingen
väsentlig skillnad i sak jämfört med regeringens proposition. Detta avspeglas i 91

Nr 157

Måndagen den 28 maj 1979

Åtgärder för tekoindustrin

de ändringar av anslagen som utskotiet föreslår. Jag erinrar om atl enligt regeringens förslag skulle bidraget lill tekoindustrin uppgå lill 390,5 milj. kr. Utskottet föreslär 394,5 milj. kr. Det är med andra ord fråga om en ökning med 4 miljoner eller med 1 96. Jag undrar om de som här i dag kritiserar regeringens proposilion i hårda ordalag verkligen själva tror atl del går atl övertyga de närmast berörda, anställda och företagare inom tekobranschen, att folkpartiregeringens förslag - 390,5 milj. kr. - skulle vara ell uttryck för lältsinnighel och likgiltighet inför branschens problem,-medan riksdagsma-jorilelens förslag-394,5 milj. kr., alltså 1 96 mera-räddar branschen undan förödelse. Är inle detta alt underskatta människornas förmåga atl länka själva? Det måste vara uppenbart för alla atl behovet atl fl små sakliga skillnader att framstå som slora principiella och politiska motsättningar ökar kraftigare Ju närmare valet vi kommer.

I betänkandet riktas emellertid en mångordig kritik mot regeringen på en punkt, nämligen om regeringen i arbetet med proposiiionen följt de riktlinjer som riksdagen beslöt om i december 1978. Jag skall här ta upp tre huvudpunkter i fråga om den övergripande planen för tekoområdet som angavs i riksdagens decemberutialande:

För det första: I planen borde anges den produktionsnivå resp. produktionskapacitet som krävs för alt försönningsberedskapsmålen skall kunna uppfyllas.

För det andra: Planen borde grundas pä försörjningsberedskaps- och arbetsmarknadspolitiska bedömningar.

För det tredje: Planen borde syfta lill alt nuvarande produktionsvolym i allt väsentligt skall bibehållas.

Somjag nyss nämnde beslöt riksdagen hösten 1977 om vilka mål som skall gälla för försöriningsberedskapen på lekoområdel. Dessa mål avser försön-ningsulhällighet, försönningsslandard, krisimporl och andra detaljerade förutsättningar. Med ledning av dessa riksdagens ställningstaganden har regeringen i propositionen lämnat förslag till nivåer för den produktionskapacitet som inle får underskridas för olika delbranscher inom tekoindustrin.

När det gäller fastställande av nivåer överensstämmer således propositionen med vad riksdagen uttalade i december förta året. Del bör framhållas all riksdagen inte uttalade atl nivåerna skulle bestämmas med hänsyn tagen till regionalpolitiska och arbeismarknadspoliiiska aspekter. Elt sådant beslul hade Ju också, som framhålls i propositionen, stridit mol grundläggande samhällsekonomiska principer. Det är del totala antalet arbetstillfällen och deras geografiska fördelning som i första hand är av intresse, inte antalet arbetstillfällen i en viss bransch.

I detla sammanhang vill Jag också betona atl del enda argument som handelspolitiskt kan motivera och försvara fixerade miniminivåer i en bransch torde vara just hänsynen lill försörjningsberedskapen.

Jag övergår sä till den andra huvudpunkten i riksdagens "kravlisia" från december. Enligt denna borde den övergripande planen grundas på försörjningsberedskaps- och arbeismarknadspoliiiska bedömningar.

De försörjningsberedskapspoliliska övervägandena i propositionen harjag delvis berört. Del bör härutöver nämnas atl försörjningsberedskapslån skall finnas i beredskap, om regeringen efter anmälan av överstyrelsen för ekonomiskt försvar finner atl en delbransch kan befaras underskrida den bestämda miniminivån.

Närdet så gäller hänsynstagande lill de arbetsmarknadspolitiska målen har detta skett på två san i proposiiionen: äldreslödel skall bibehållas under planeringsperioden, och vidare skall försörjningsberedskapslån kunna utgå till enskilda företag av särskild regionalpolitisk betydelse inom delbranscher som inle har nått en frän försöriningsberedskapssynpunkl kritisk nivå.

I likhet med vad Sven G. Andersson anfört i sitt särskilda yttrande till utskottets betänkande villjag framhålla alt det som föresläs i propositionen är den mest omfattande arbetsmarknads- och regionalpoliliska satsning som har gjorts för tekoindustrin. Riksdagens önskemål lorde således ha tillgodo-setts även på denna punkt.

Häreflerålerstärdenpunki,enligt vilken planen börsyfta till alt nuvarande produktionsvolym i allt väsentligt skall bibehållas. Har detta lillgodosetts i proposiiionen?

Jag tror del är säkrast atl äter beröra den missuppfattning som näringsulskottet här verkar ha gjort sig skyldigt till. De nivåer som anges i proposiiionen är miniminivåer, som måste försvaras av försörjningsberedskapsskäl. Och -Jag upprepar- detla är i enlighet med vad riksdagen uttalade i december förra aret. En helt annan sak är, huruvida det totala målsältnings-och ålgärdspakelet i propositionen kan bedömas innebära atl produktionsvolymen i allt väsentligt skall kunna bibehållas. Enligt regeringens mening finns det goda förutsäuningar att sä skulle vara fallet. För delta talar följande:

De föreslagna åtgärderna för branschen är mer omfattande än någonsin och har en långsiktig karaktär.

Psykologiskt bör det vara till stor fördel för branschen att ett golv har fastställts för produklionsnedgången.

För den närmaste liden synes de marknadsmässiga förhållandena vara gynnsamma för tekoindustrin.

Som Jag nyss nämnde synes inte heller utskottet bedöma att ytteriigare ålgärder, fömtom ökningen med 4 milj. kr. - 1 96 mer än vad regeringen har föreslagit-behövervidtas. Regeringen harju också möjlighet att återkomma, redan i tilläggsbudget, om utvecklingen skulle bli negativare än vad som nu kan förmodas.

När det gäller de handelspolitiska frågorna är det bara för mig alt notera, atl majoritetsförhållandet i näringsutskotlet enligt vad jag harerfarit förändrades vid voteringen där, genom att en av ledamöterna inte var närvarande. Därför skulle näringsutskoltets verkliga majoritet utgöras av dem som står för reservalionerna i dessa frågor. Jag konstaterar detla med tillfredsställelse.

Herr talman! Jag vill avslutningsvis återigen säga alt jag anser att näringsutskoltets betänkande i sak inle skiljer sig i särskilt hög grad från vad som sägs i regeringens proposilion. Denna enighet i sak bör, tillsammans med

Nr 157

Måndagen den 28 maj 1979

Åtgärder för tekoindustrin

Nr 157

Måndagen den 28 maj 1979

Åtgärder för tekoindustrin

de faktiska åtgärder som nu kommer atl genomföras, få en positiv inverkan pä framtidstron inom tekoindustrin.

Under detta anförande övertog tredje vice talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

JÖRN SVENSSON (vpk) kort genmäle:

Herr talman! Detla är enligt de regler som gäller i kammaren min sista replik till handelsminister Cars. Jag skall ta upp två frågor.

Egentligen är det inte min sak atl blanda mig i denna debatt mellan regeringen och utskottets majoritet om vilken målsättning riksdagen beställt av regeringen för lekopolitiken, men eftersom Jag nu kommer upp med min replik omedelbart efter handelsministern, kan Jag inte underlåta alt säga följande. Det förefaller mig när Jag läser ulskotlsbetänkandels referat av riksdagens beslul från hösten 1978 som om handelsminislerns senaste påstående om utformningen av detla beslut var medvetet missvisande. Utskotiet anför nämligen följande om den plan som vi talar om: "Planen borde syfta till atl nuvarande produktionsvolym i allt väsentligt skulle bibehållas " Det är något helt annat än vad regeringen föreslår. Planen skulle vidare ange såväl läng- som kortsiktiga perspektiv och gmndas på försörjningspolitiska, arbeismarknadspoliiiska och regionalpolitiska bedömningar.

Om jag minns rätt ville handelsministern göra gällande atl den nivå regeringen föreslär uteslutande syftar lill atl vara en miniminivå ur försörj-ningspolilisk synpunkt, vilket han menar är tillräckligt. Delta kan inle stämma. Handelsministern måsle vara medveten om all han har felrefereral på denna punkt. Jag ser med intresse fram emot den deball som kan utvecklas mellan honom och utskotiet pä den punkten.

Låt mig så gå tillbaka till lönefrågan. - Eftersom Jag vore tacksam om handelsministern ville svara på del som Jag tar upp, vill Jag säga, atl det kanske vore underlättande för honom om han inle jusl nu konfererade med sina sex medhjälpare på stalssekreterarbänken. Det är förmodligen en fördel för honom att höra vad Jag säger.

Handelsministern gjorde alltså gällande atl en huvudfaktor för den svenska tekoindustrins försämrade konkurrensläge skulle vara de svenska lönekostnadernas utveckling. Då frågarjag: Är det inte en grov missvisning alt la de nominella lönebeloppens utveckling per timme till utgångspunkt fören sådan analys? Lönebeloppen per timme säger Ju ingenting. De är fullständigt värdelösa som statistiska mätare, om man inte samtidigt registrerar produktionsutvecklingen, så alt man får ett mätt pä lönekostnaden per producerad varuenhet. Då först får man en adekvat jämförelse.

Jag anförde lidigare att den existerande statistiken över de allmänna lönekostnaderna, alltså icke specifikt de textila lönekostnaderna, frän 1970 och framöver synes tyda på all en mängd länder har haft en slörre stegring per producerad varuenhet än Sverige. Hur kan då handelsministern påstå, att

tekolönerna skulle skilja sig från andra i del avseendet? Bör han inte ta tillbaka påståendet?

RUNE JOHANSSON i Ljungby (s) kort genmäle:

Herr lalman! Det är inle så ofta somjag har tillfälle att instämma i vad Jörn Svensson säger. Han inleder sill anförande med att säga att det inle var hans sak all lägga sig i diskussioner mellan statsrådet och näringsutskotlet. Här instämmer Jag hell och fullt.

Sedan, herr lalman, några kommentarer till vad handelsministern sagt. Handelsministern hävdar att i sak föreligger ingen ändring i näringsutskoltets skrivning i förhållande lill propositionen. Låt mig då bara säga att anspråken på tillmötesgående inle kan vara särskilt stora från folkpartiregeringens sida, när man inte uppmärksammar det mera långtgående krav som näringsulskottet funnit anledning framföra. Ta bara detta med äldrestödet! I detla sammanhang begärdes från riksdagen och från industrin en långsiktig plan, men regeringen föreslog elt äldreslöd föriängt med elt år till den nivå som man nu har. Här har näringsulskottet kunnat tillmötesgå industrin som visat stort intresse för planeringsperioder genom alt föreslå riksdagen alt den nivå som gäller för äldreslödel skall gälla under hela den treårsperiod om vilken man nu talar. Men detla är bara en detalj. Jag skall inle fördjupa mig i övriga avsniu.

Del som naturiigtvis var mest intressant atl avlyssna var hur handelsministern skulle bemöta de många ullryck för kritik som levererats i utskotten -i försvarsutskottet, iarbetsmarknadsulskotletoch nu i närtngsutskottel-mot regeringens sätt atl behandla riksdagens lidigare uttalanden, som jag så ulföriigt tog upp i milt inledande anförande. När Jag nu lyssnat till handelsministern drar Jag mig till minnes den myckel bekanta historien om Charies Lindley, som i en liten träta med sin hustru på kvällen fick beskedet: Förklara dig inte, Charies. Det gör saken bara sämre.

Jag kan inte finna alt de förklaringar som handelsministern här kunnat prestera på något säu gör det inträffade bälire. Del hade varit enklare, mer rättvisande och mer renhårigt att stiga upp och säga: Vi har missat ett väsentligt led i del besked som riksdagen uttalade sig om. Det slår ju klart uttryckt i handelsministerns proposition alt handelsniinistern inle finner anledning atl sträva efler en målsättning vare sig av industripoliliska eller av regionalpolitiska skäl, ulan att del är uteslutande de försörjningspolitiska motiven som bildar underiaget. Det är där som den väsentliga skiljelinjen går och det är där som missen gjorts.

Nr 157

Måndagen den 28 maj 1979

Åtgärder för tekoindustrin

Handelsministern HÄDAR CARS:

Herr talman! Jag har i milt anförande visat alt regeringen i sin proposition tagit hänsyn till de arbetsmarknads- och regionalpolitiska motiv, som riksdagen hemställt att regeringen skulle ta hänsyn till. Det finns i det avseendet ingen skillnad mellan regering och riksdag. Däremot har regeringen i sin proposition understrukit all del försörjningsberedskapspoliliska motivet är huvudmotivet när det gäller att vidla olika åtgärder och få dem

Nr 157

Måndagen den 28 maj 1979

Åtgärder för tekoindustrin

accepterade av våra viktiga handelspartner. Därför har utgångspunkten varit att proposiiionen skall uiformas på ett sådant sätt atl de ålgärder som riksdagen kan besluta med anledning av proposiiionen inle skall kunna leda lill motåtgärder från dessa länders sida mol svensk export. Del är min innerliga förhoppning all man, när man nu i huvudsläder i Europa studerar den svenska textil- och konfektionspoliliken, skall finna atl riksdagen i dessa avseenden har följt regeringens förslag. Om man inteskuWe finna detta, skulle riksdagens beslut i dag sannolikt om några år komma atl betecknas såsom mycket olyckligt av många.

Rune Johansson i Ljungby sade också all det var en "detalj" som han tog upp när han talade om äldrestödet och sade au regeringen inte skulle ha tillgodosett riksdagens önskemål därvidlag.Får jag erinra om att äldrestödet inte infördes av någon socialdemokratisk regering utan av ireparliregeringen, där folkpartiet ingick. Det är kanske den viktigaste stödåtgärden för den svenska textil- och konfektionsbranschen. Tidigare har stödet utgått för ell halvt år i taget. Enligt regeringens förslag bör riksdagen fatta etl beslut om att det stödet skall utgå under en treårsperiod och beloppet fastställas för ett år i taget. Syftet med atl inte fastställa beloppet för mer än ett är i taget är jusl atl äldreslödel för au vara ett av andra länder accepterat inslag i den svenska näringspolitiken inte får ha permanent karaktär - då strider del mot de överenskommelser vi har ingått genom vår anslutning till GATT-avtalet och lill EFTA och mol de överenskommelser som Sverige har med EG. Jag upprepar atl det är min förhoppning atl de andra länderna skall finna all även det beslut som riksdagen nu går alt fatta ger uttryck för all äldreslödel är av tillfällig karaktär. Om inle - och del upprepar jag också - kan konsekvenserna för svensk textil- och konfeklionsindustri, liksom för annan svensk export, bli myckel besvärande.

Till Jörn Svensson: Nivåerna år en sak, åtgärderna aren annan. Nivåerna har fastställts med utgångspunkt i försörjningsberedskapspoliliska skäl, men åtgärderna kan, som jag också klart redovisade utgå även av andra motiv och för andra ändamål.

Lönekostnaderna log Jörn Svensson upp. Jag bara konstaterar, ulan att pä något säu kritisera det förhållandet, all textil- och konfektionslönerna har stigit kraftigare i Sverige än i andra jämförbara länder, all del måste ha haft betydelse för möjligheten att driva en konkurrenskraftig industri inom branschen. Vi harju varil överens om den solidariska lönepolitiken, och den solidariska lönepolitiken har i myckel hög grad fält prägla just utvecklingen inom textil- och konfektionsinduslrin. Jag kritiserar inte detta, men jag konstaterar samtidigt att man inle kan både driva en medveten politik i syfte atl åstadkomma en övergång från branscher med svag utveckling till branscher med stark utveckling och kritisera au man uppnår just det syfte som man har satt sig före att uppnå.

Sedan behöver Jörn Svensson inte vara orolig för atijag inte uppfattar vad han säger. Han talar så klart och tydligt som väl någon annan här i riksdagen.

Tredje vice talmannen anmälde all Rune Johansson i Ljungby och Jörn    Nr 157
Svensson anhållit alt till protokollet få antecknat alt de inte ägde rätt lill    Måndagen den
ytteriigare repliker.                                                         28 maj 1979

GÖRDIS HÖRNLUND (s):

Herr lalman! Den 7 mars i år åkte handelsminister Cars till Borås för all presentera folkpartiregeringens tekoproposition. Visseriigen hade inle riksdagen - och riksdagsmännen - filt någon proposition vid den tidpunkten, men del här hände ju under den lid när del gjordes utspel efler utspel från folkpartiregeringens sida genom pressmeddelanden och presskonferenser.

Alt man valde Borås och Sjuhäradsbygden för lekoulspelel kan möjligen bero på all man räknade med ell alldeles speciellt intresse för tekofrågorna i tekos egen huvudstad och bygd - och således litet PR för propositionen. Ca 40 96 av tekobranschen finns nämligen i Boråsregionen. Men del kan hända alt handelsministern har ångrat atl presentationen eller utspelet - vilket man nu vill kalla det-gjordes just i Borås. Det finns naturiigtvis en slor kunskap om branschen just i delta område, och Jag kan konstalera all proposiiionen mötte en nedgörande kritik från företagare, frän facket, från kommunerna i Boråsregionen och från länsstyrelsen liksom i pressen. Denna lokala kritik harju sedan följts upp av de slora branschorganisationerna inom tekoindustrin liksom av Beklädnadsarbetarnas förbund och i partimolioner från socialdemokraterna och centern.

Del man främst har vänt sig emot är att folkpartiregeringen inle tagit någon hänsyn lill arbetsmarknads- och regionalpoliliska skäl och godtar en minskning med åtminstone 6 000 - eller kanske uppemot 10 000 - personer fram till 1981. Vad det skulle innebära i Boråsregionen, där 40 96 av de lekoanslällda finns och där teko utgör 60-70 % av den totala induslrisysselsätlningen är tämligen lätt all räkna ut. Del skulle betyda rena katastrofen. Del är också därför som den allra hårdaste kritiken kommer från de fem kommunerna i Södra Älvsborg, samtliga borgeriigt styrda. I medvetande om vad en ytteriigare drastisk nedskärning av teko skulle betyda för Sjuhärads-kommunernas del när det gäller sysselsättningen har de gått till hårt angrepp mot folkpartiets tekoproposition. Borås kommun anför exempelvis i en skrivelse till arbetsmarknadsutskottet all ungefär var femte lekoanslälld i Sverige arbetar inom Borås kommun. Skulle tekosysselsältningen minska fram lill I98I i den takt som propositionen 145 förutsätter, skulle ytteriigare 1 000-1 500 arbetstillfällen försvinna i Borås, även om äldreslödel utgår.

Mol denna bakgmnd finns det anledning alt citera departementschefens uttalande på s. 24 i propositionen - del har visserligen berörts förut här i dag men kan gärna upprepas: "Tekoindustrin är till stor del koncentrerad lill vissa begränsade delar av landet. Att av regionalpolitiska skäl upprätthålla sysselsättningen i en hel bransch på en viss nivå strider dock enligt min mening mot grundläggande principer i vår samhällsekonomi." Även om handelsministern här i dag har försökt mildra del hela, kvarslår ändå vad som står alt läsa i propositionen.

Borås kommun anser att detta uttalande slår i stark kontrast till den

Åtgärder för tekoindustrin

7 Riksdagens protokoll 1978/79:157-158

Nr 157

Måndagen den 28 maj 1979

Ålgärder för tekoindustrin

näringspolitiska syn som varvsproposilionen gav ullryck för. Där kombinerades näringspolitiska ålgärder med regionalpolitiska insaiser. Och man anser från kommunens sida alt det finns anledning alt framhålla alt den minskade lekosysselsätlning i Borås 1978-1981 som kan väntas enligt propositionen relativt sett är lika omfattande som den i varvsproposilionen angivna sysselsättningsminskningen i Göteborg-och detta i en kommun som redan har förlorat 11 500 arbetstillfällen inom teko sedan 1965, varav 4 500 enbart under de senaste tre åren.

Kritiken frän Marks och Ulricehamns kommuner är ingalunda mildare. Frän Marks kommun har man bl. a. påpekat all hemlextilindusirins problem inte med etl enda ord har uppmärksammals i regeringens proposition, trots atl hemtexlilsidan har en myckel stor omfattning och ur sysselsättningssynpunkt är utomordentligt viktig, inte minst för Marks kommun. Man hänvisar också till atl delta är en viktig del när del gäller beredskapsfrågan, eftersom maskinkapaciteten finns och kan ändras till annan produktion om det uppstår behov därav. Ulricehamns kommun har i en skrivelse, som kan sägas utgöra en bredsida, framhållit atl om de tre folkpartipropositionerna om teko samt regional- och trafikpolitiken skulle gä igenom i riksdagen, så utgör del etl dråpslag mot kommunen. Del är alltså kommuner med borgeriig majoritet som uttalat denna samstämmiga kritik.

Älvsborgsdelegationen påpekar atl sysselsättningen i lekoindustrin i länet har minskal med omkring 10 000 anställda under 1970-lalel. Delegationen kritiserar också alt propositionen inle beaktar industripoliliska eller regionalpoliliska synpunkter vid bedömningen av miniminivån för produktionsvolymen. Branschens lokalisering är sådan atl alla förändringar får slora regionalpoliliska effekter. Man kritiserar också alt underlagsmaterialet lill proposiiionen inte varil föremål för remissbehandling, så atl berörda kommuneroch länsorgan fält ge synpunkter på SIND:s och ÖEF:s rapporter. Om så hade skett, skulle vissa korrigeringar ha kunnat göras.

Som ett drastiskt exempel kan nämnas alt det finns etl förelag i länet med omkring 20 anställda som svetsar regnkläder och även bedriver lekoimporl. Detla företag har enligt ÖEF produktionskapacitet för tillverkning av överrockar, kappor, kavajer, jackor, blazrar, kjolar, byxor, arbets-, skydds-och överdragskläder, underkläder och badkläder samt hattar och mössor. Älvsborgsdelegationen anser atl det inte är särskilt trovärdigt alt del aktuella förelaget kan tillverka dessa varor. Del är naturiigtvis etl milt uttryck delegationen vall - det är en omöjlighet. Del finns när del gäller dessa rapporter fler exempel på liknande teoretiska spekulationer ulan förankring i verkligheten.

Sedan ÖEF:s beräkningar gjordes har f ö. flera slora företag i den tyngre konfeklionsbranschen lagt ner eller bantat den svenska tillverkningen lill förmån för ullandstillverkning. Det gäller Schlasbergs Konfektionsfabrik AB i Landskrona, som har gått i konkurs, Gefa AB i Tranemo, som helt har flyttat ul sin tillverkning, och Erlabolagel i Borås, som mer än halverats. Dessulom har det skett en relativt kraftig bantning vid Algots i Borås, och en rad mindre företag har lagt ner verksamheten.

När det konstateras atl de ullandselablerade svenska företagen har hållit uppe en viss inhemsk sysselsättning bättre än konfektionsinduslrin i övrigt skall man komma ihåg alt de däremol bedrivit en förödande konkurrens gentemot de företag som inte ullandslillverkar eller importerar tekovaror. För sysselsättningen i Sverige är del således inte av godo att allt fler företag tar in varor från andra länder. Det har de lekoanslällda och Beklädnadsarbetare-förbundel nogsamt fält uppleva.

Del är därför förvånande all moderaterna inle tar upp den sortens härda konkurrens lill kritik ulan fortsätter all ensidigt gnaga på den statliga Eiserkoncernen. Jag har tidigare haft anledning att i denna kammare påtala alt det är synneriigen angeläget all verksamheten vid statliga Eiserkoncernen inle skärs ned ytterligare, eftersom verksamheten har slor betydelse i en rad kommuner i landet. Inte minst gäller det för Borås, då över 2 000 personer i kommunen sysselsätts inom Eiserkoncernen. Detla tycks dock sakna betydelse för herrar Magnusson och Nyhage, men jag förutsätter atl de anställda och förelagsledningen har en annan syn på frågan och atl de noga uppmärksammar moderatriksdagsmännens manövrer när det gäller del statliga företagel.

Arbetsmarknadsutskottet har i sill yttrande lill näringsutskotlet enhälligt konstaterat all även om det skulle vara riktigt alt vi ännu inte nätt den kritiska nivån för vår försörjning med olika textil- och konfeklionsprodukler, är det otvivelaktigt så, att vi nu ligger myckel nära den nivån för de flesta delbranscherna. Utskottet slår därför enhälligt fast att regeringens förslag inte är tillräckligt kraftfullt. Utskottet har inte heller accepterat atl man, som regeringen hävdar, inte skall anlägga regionalpolitiska skäl föratt upprätthålla sysselsättningen. Det är i stället självklart alt regionalpolitiska hänsyn skall las. Arbetsmarknadsutskottet har därför krävt alt stödåtgärderna bör fä en sådan omfattning all ytterligare krympning av branschen kan undvikas. Utskottet understryker alt del är nödvändigt all få fram stöd med mer långsiktig karaktär och atl regeringen ulan dröjsmål bör la upp frågan om stödformernas konstruktion. Utskottet understryker också atl del är angelägel alt politiken får en sådan inriktning atl man inom branschen kan göra framlidsbedömningar för längre perioder än vad som nu är möjligt. Med dessa kraftiga uttalanden har således etl enhälligt arbetsmarknadsutskott ställt sig bakom partimolionerna från socialdemokraterna och centern, vilket innebär atl också folkparliledamölerna i arbetsmarknadsutskottet deltar i kritiken mot regeringens förslag. Näringsutskottet har Ju också i allt väsentligt gått på samma linje. Det är därför ganska beklämmande alt läsa folkparliledamöternas särskilda yttrande i näringsutskottets betänkande på s. 52, som för resten Sven Andersson i Örebro läste upp här från talarstolen som etl anförande. I det särskilda yttrandet står bl. a. följande:

"Enligt den nu föreliggande propositionen är del endast försörjningsbe-redskapsaspekierna som kan utgöra etl skäl för atl läsa fast en bransch vid en viss storlek. Det som är av regionalpoliliskt intresse är den totala tillgången pä arbetstillfällen, inle i första hand arbetstillfällena i en viss industrigren."

Det visar hur ointresserad man är när det t. ex. gäller Boräsregionen och de

Nr 157

Måndagen den 28 maj 1979

Åtgärder för tekoindustrin

Nr 157

Måndagen den 28 maj 1979

Åtgärder för tekoindustrin

100

problem vi har all brottas med där. Tror verkligen herrar Andersson i Örebro och Ångström atl del går alt ersätta tiotusentals lekoarbeten i vår region genom ersättningsindustri? Eller är det meningen all vi skall tömma hela regionen genom ulflyUning till andra orter? De 6 000 tekojobb som vi har förlorat i Borås enbart under 1970-lalet har belyU en befolkningsminskning med 4 000 personer i Borås. Och Borås är det primära centrum i del här landet som har den absolut sämsta befolkningsprognosen fram till 1985 av samtliga primära centra.

Sven Andersson läser riksdagens decemberutialande som en viss potentat läser bibeln. Man kan fråga sig om dessa företag kan få den arbetsro och framtidstro som han talar om, om ytteriigare flera lusen arbetstillfällen skall försvinna.

Antalet personer i kommunen som är arbetslösa, varslade eller är föremål för arbetsmarknadsåtgärder uppgår till ca 5 000. Det innebär att mer än 10 96 av arbetskraften i Borås saknar reguljärt arbete. Enligt min bestämda mening ter det sig ur regional- och sysselsättningssynpunkt orimligt atl låta tekoindustrin fortsätta all minska i den okontrollerade lakt som har skett. Det är hög lid alt ta elt ordentligt ansvar för den vidare utvecklingen. Därför kan det naturiigtvis hälsas med tillfredsställelse atl näringsutskotlet fastslår alt den nuvarande produktionsvolymen i allt väsenlligl bör bibehållas och all det med det snaraste behövs en långsiktig plan. Däremol är del knappast tillfredsställande att näringsutskoltets borgeriiga majoritet inle vill anvisa några medel för alt nä denna målsättning.

I den socialdemokratiska partimoiionen har vi föreslagit en rad sådana medel, t. ex. handelspolitiska åtgärder, ett saneringsbolag, lån för alt göra det möjligt alt överta förelag, säsongkrediter m. m. Den borgerliga majoriteten avstyrker dock förslagen. Del innebär all teko även i fortsättningen kommer alt ha kvar stämpeln krisbransch med osäkra arbeten.

När handelsministern Cars säger all vad vi särskilt bör se till är atl vi har mat, kläder och värme kan man fråga sig varför vi särskilt skall slå vakl om jusl maten med en rigorös imporireglering av jordbruksprodukter. När vi tillåter en import av sådana produkter är den förenad med höga införselavgifter. Om handelsministern lägger samma vikt vid mal och kläder borde han ju också försöka skydda den inhemska tekoindustrin mol införsel av kläder. Vi vill i vår motion skapa garantier fören viss införsel av kläder. Ärdet inle en logisk kullerbytta av handelsministern när han ä ena sidan talar om att han från beredskapssynpunkt lägger samma betydelse på mal och kläder men ä andra sidan inte vill vara med om skyddande åtgärder för klädlillverkning-en?

De problem som redan har visat sig när del gäller alt rekrytera arbetskraft för mer kvalificerade tjänster inom tekoindustrin kommer säkert att bestå. Inga ungdomar vill utbilda sig för en så osäker bransch. Del finns redan slora rekryteringsproblem till den utbildning som finns vid Chalmers, textilinsli-tulet i Borås med dess yrkestekniska högskolelinje, gymnasieskolan i Mark med lekolinje osv. Nedläggningarna av tekofabriker i Sverige kommer att fortsätta lill förmån för utlandsetableringar. Även om vi f n. har en viss

uppbromsning av importen är del inte otroligt att den snabbt kan öka igen. Även om man talar om uppgång skall vi inte heller glömma aU Beklädnads-arbetareförbundet fortfarande har över 2 000 arbetslösa medlemmar, vilket innebär att arbetslösheten ligger pä mer än 5 % i arbetslöshetskassan. Ell myckel stort antal av de arbetslösa är invandrare, vilket innebär speciella problem. Del finns dessutom många arbetslösa tekotjänstemän inom SIF och SALF.

Mol bakgrund av vad Jag har anfört är del förvånansvärt alt vårt ålgärdsprogram inte har kunnat biträdas av framför allt centern, som ju säger sig vara ense med oss om målsättningen. När det verkligen gäller månar man inte mer om tryggheten för de lekoanslällda än atl man låter dem gå i en forlsalt ovisshet i väntan pä nya utredningar och nya propositioner. Det är inle särskilt snyggt handlat.

Eller har centern något enda recept på hur vi skall kunna stoppa nedläggningarna, om en rad förelag inom kort varslar de anställda? Hur skall man hindra atl förelag läggs ned och alt verksamheten förläggs utomlands? Såvitt jag kan se föreligger inga möjligheler all hindra att sä sker, om den borgeriiga majoritetens förslag går igenom här i dag. Del skall därför, och med tanke på de uppvaktningar som skett från kommuner, industrin och facket, bli intressant alt se hur Sjuhäradsbygdens riksdagsmän kommer atl rösta i dag.

Herr lalman! Med delta yrkar Jag bifall till de socialdemokratiska reservalionerna och i övrigt bifall lill utskottets hemslällan.

Nr 157

Måndagen den 28 maj 1979

Åtgärder för tekoindustrin

Handelsministern HÄDAR CARS:

Herr talman! För varje socialdemokratisk talare som äntrar talarstolen blir del mer och mer uppenbart att del är importen som skall ställas vid skampålen. Del är de fula utlänningarna som är orsaken lill den svenska textil- och konfeklionsindustrins svårigheter.

Eftersom man uppenbarligen också inser atl man inte kan sätta stopp för importen från EG- och EFTA-länderna är det alltså u-länderna som kraftigt skall minska sin export till Sverige. Del är mol de fattigaste som den socialdemokratiska textil- och konfektionspolitiken framför allt riktar sig. Det är de som vi i andra sammanhang talar varmt för, de som vi i andra sammanhang säger alt vi måsle hjälpa alt komma i gång med sin industrialisering, som vi måste hjälpa atl skaffa de importiniäkler de behöver, som vi måste stödja för atl de skall kunna utvecklas på elt säll som för upp deras standard i någon närhet av den svenska - del är framför allt de som skall angripas med de åtgärder och restriktioner som svensk socialdemokrati vill införa.

Gördis Hörnlund kritiserade mig också för att jag gav företrädare för de närmast berörda, de anställda och företagare i Sjuhäradsbygden, en första information om regeringens förslag till stöd för svensk textil- och konfeklionsindustri. Jag lycker alltjämt alt del var riktigt av mig att åka till Borås och presentera förslaget där. Om jag därigenom trampade Gördis Hörnlund på en öm riksdagstå får jag väl finna mig i hennes klagolåt.

101

Nr 157

Måndagen den 28 maj 1979

Åtgärder för tekoindustrin

Gördis Hörnlund måste också vara mycket, myckel missnöjd med det beslul som riksdagen nu står i begrepp alt fatta. Enligt henne kommer beslutet atl vara förödande för Borås och Sjuhäradsbygden. Eller menar verkligen Gördis Hörnlund alt elt stöd till tekoindustrin med 390,5 milj. kr., som regeringen föreslagit, skulle vara ett slag i luften, medan däremot underverk uträttas för branschen med de ytteriigare 4 milj. kr. som riksdagen kommer atl beslula om? 390,5 milj. kr. - del är svagt. 394,5 milj. kr. - det är starkt. Leve skillnaden, säger jag, om man kan upptäcka den!

GÖRDIS HÖRNLUND (s) kort genmäle:

Herr lalman! Hädar Cars säger atl del framför allt är u-länderna som drabbas av vårt förslag. Det är riktigt atl vi anser atl man skall begränsa importen från framför allt lågprisländerna och frizonerna, som ger sä litet lill u-ländernas fatliga människor men sä mycket till de utländska elableringar-na, dvs. till dem som äger kapitalet.

Handelsminister Cars har flera gånger talat om atl del genom värt förslag skulle uppslå svårigheter med EG och EFTA. Men vi har inte räknat med några imporlbegränsningar ål del hållet. Det är bara så atl säga tredje land som vi vill övervaka genom den licensiering som vi har föreslagit.

Det mesta av de 390 miljonerna finns redan förut. Äldreslödel harju utgått under några år, och någon större förändring i detta sammanhang sker egentligen inte. Det nya i proposiiionen är försörjningsberedskapslånen, vilka i huvudsak skall ges av försörjningsberedskapsskäl och bara i undanlagsfall om speciella skäl gör det nödvändigt pä någon ort.

Jag förstår att handelsminister Cars är litet stött över att jag påminner om Boråsbesöket. Men del är fullkomligt sant somjag säger att del framfördes en nedgörande kritik frän alla håll. Kan handelsministern visa pä någon enda positiv bedömare av delta förslag beträffande Boråsregionen, så gör gärna del och bevisa alt jag har fel i detla sammanhang.

Handelsministern HÄDAR CARS:

Herr talman! Jag är myckel lill freds med milt besök i Borås. Jag är också lill freds med att Gördis Hörnlund klart och utan minsta skymt av tvekan konstaterar atl del är de fattigaste människorna i de fattigare länderna som skall bära konsekvenserna av den socialdemokratiska tekopolitiken.

GÖRDIS HÖRNLUND (s) kort genmäle:

Herr lalman! Del är tydligen inte bara Sven Andersson i Örebro som talar såsom en viss potentat läser Bibeln. Jag märker all även handelsministern gör del. Dessutom börjar han bli salvelsefull när det gäller att vända bort frågan och inte tala om vad del hela egentligen gäller. Om handelsministern är belåten med sitt Boråsbesök, förstår jag alt han inte har så särskilt slora krav. Jag tror all inle ens stämningen i de egna folkparlileden i Sjuhäradsbygden var sä god den dag när Hädar Cars gjorde Borås och Sjuhäradsbygden.

102

Handelsministern HÄDAR CARS:

Herr lalman! Jag måsle ändå konstatera all riksdagens beslul om någon timme med endast 1 % kommer all avvika frän det förslag som jag presenterade i Borås. Enligt min uppfattning och uppenbarligen enligi riksdagens uppfattning kommer detla alt ge den svenska textil- och konfektionsinduslrin det stöd som behövs för all branschen skall kunna utvecklas på nytt, för all konkurrenskraften skall kunna öka och för atl tilltron till branschens möjligheler atl överieva skall kunna återvända.

Jag kan inte fä i milt huvud alt skillnaden - de fyra miljonerna - är avgörande för om det går bra eller dåligt för branschen. Därför måste jag med viss tillfredsställelse konstatera all det som riksdagen nu tänker fatta beslut om i allt väsentligt är vad regeringen har föreslagit och all man därigenom lägger grunden lill en livskraftig lekobransch. Det är inte bara för mig- vilket i sak är oväsentligt - utan också och framför allt för de närmast berörda, för de anställda och förelagen inom textil- och konfeklionsbranschen samt för Sjuhäradsbygden och Borås etl positivt och bra besked. Därför är jag nöjd och till freds.

Nr 157

Måndagen den 28 maj 1979

Åtgärder för tekoindustrin

Tredje vice talmannen anmälde all Gördis Hörnlund anhållit att til protokollet få antecknat alt hon inte ägde rätt till ytteriigare replik.

MAJ PEHRSSON (c):

Herr talman! Jag vill börja med alt yrka bifall lill reservationerna 3,4,5 och 6 vid näringsutskoltets betänkande nr 48.

Sedan villjag uttala min tillfredsställelse med den behandling lekofrågorna fåll i betänkandet 48.

Om riksdagen nu fattar det beslul som näringsutskotlet föreslagit, säger handelsministern, kan detta medföra framtidstro för tekoindustrin. Del är riktigt. Men då är all observera att det är näringsutskotieis förslag och inte propositionens. Proposiiionen 145 blev en stor besvikelse för alla berörda parter inom lekoindustrin. Men partimolioner frän centern och socialdemokraterna har resulterat i all utskotiet beslutat föreslå ålgärder som för företagare och anställda kan betyda en slörre tillförsikt inför framliden.

Näringsutskotlet slår fast all en övergripande plan skall utarbetas med utgångspunkt i att nuvarande produktionsvolym i allt väsentligt skall bibehållas och all en långsiktig målsättning för den statliga lekopoliliken bör vara all svensk industri skall svara för 10 96 eller mer av den totala lillförseln av lekovaror.

En viktig fråga är hur den statliga tekoadministralionen skall vara organiserad. Administrationen är i dag splittrad och saknar regional och lokal förankring. Jag vill ullrycka tillfredsställelse över att näringsutskotlet lar upp denna problemalik i anslutning till ett yrkande i centerns partimolion. Utskottet delar åsikten om betydelsen av atl regionala och lokala intressen flr inflytande pä besluten. Det hade varil önskvärt all riksdagen gjort elt särskilt uttalande om behovet av en översyn av den statliga tekoadministrationen i linje med centerns yrkande. Men utskottet förutsätter atl sådana frägeställ-

103

Nr 157

Måndagen den 28 maj 1979

Åtgärder för tekoindustrin

ningar las upp i samband med utarbetandet av en långsiktig plan för tekoindustrin, och jag tycker atl del är ganska bra.

Del står hell klart all den nuvarande underrepresentationen i den statliga tekoadministralionen för de kommuner och regioner där tekoindustrin dominerar näringslivet är hell oacceptabel. Låt mig ta elt exempel. Borås, Marks och Ulricehamns kommuner hade år 1976 15 000 personer anställda inom tekoindustrin. Stockholm, där beslutsfattarna är bosatta, hade endast 470 personer anställda inom samma industri. Del behövs verkligen en ändring och det snart.

Etl centralt område för lekopoliliken är handelspolitiken. Jag vill framhålla vikten av att Sverige mer kraftfullt och bestämt utnyttjar möjligheterna atl genom handelspolitiska åtgärder skydda den svenska lekoindustrin. Del är myckel tillfredsställande alt näringsutskottet fäster stor vikt vid kultur- och utbildningsfrågorna, vilka tagils upp i Arne Perssons och min motion nr 2431. Tillgäng till god ulbildning är nödvändig för en framgångsrik och effektiv tekoindustri, och Jag är glad över alt utskottet förordat bifall till vår motion pä dessa punkter.

Jag lycker också att del är bra all frågan om stöd till elt hemtexlilcentrum i Sjuhäradsbygden flit etl positivt bemötande i utskottet. Visseriigen avstyrker utskottet förslaget om etl särskilt anslag via utvecklingsfonden i Älvsborgs län, dä utskotiet ansett all denna fråga måste sällas i relation lill frågan om förstärkning av övriga regionala utvecklingsfonder, en fråga som behandlas i annat sammanhang. Jag hoppas emellertid atl denna andra behandling leder lill atl utvecklingsfonderna flr en sådan förstärkning av resurserna att man även kan göra en satsning pä ell hemlexlilcentmm i Sjuhäradsbygden.

Herr talman! Jag tror pä en ljus framtid försvensk tekoindustri, och jag vill uttala den förhoppningen all alla som verkar inom svensk lekoindustri i dag och för framliden skall kunna känna trygghet och framtidstro i sin gärning.

Svensk tekoindustri är enligt min mening en traditionsrik och mångsidig bransch värd alt satsa pä.

104

INGEMUND BENGTSSON (s):

Herr talman! Jag ber all först fl instämma hell i vad Rune B. Johansson och Gördis Hörnlund sagt när det gäller stödet lill tekoindustrin och nödvändigheten av delta. Jag beklagar all del fina de sade inte trängde in i huvudet på handelsministern.

Sedan reagerar jag något mot handelsministerns resonemang om vårt förhållande lill tredje väriden. Vi flr ändå komma ihåg att Sverige lar in dubbelt och tredubbell mer per skalle än alla andra industrinationer i väster.

Jag begärde ordet för atl kommentera en av stödformerna, nämligen äldreslödel. Jag menar atl del är nödvändigt att förlänga denna stödform, men jag vidhåller, herr lalman, den kritik som vi framförde beträffande utformningen och tillämpningen av detta stöd när del genomfördes. Verkligheten har också bekräftat riktigheten av vår kritik. Vi krävde

nämligen atl bestämmelserna för äldreslödel skulle uiformas sä, atl slödel måsle vara absolut nödvändigt för alt rädda sysselsättningen, om förelagen skulle få del. Vi menade att det inte skulle beviljas till företag som hade en sä omfattande vinst att de kunde dela ut pengar till aktieägarna.

Det finns nu exempel att peka på som visar hur felaktigt del var att inle ulforma stödet pä del sätt som vi krävde. Elt förelag i mitl hemlän Halland, Nordiska Maskinfili AB, fick 4,6 milj. kr. i äldrestöd 1978. Förelagels styrelse har beslutat utdela 6 milj. kr. lill aktieägarna för samma år. Del är inte underiigt atl de anställda protesterat mot det tillvägagängssällel. Facket har givelvis tillstyrkt det sökta stödet men har absolut inte tänkt sig att del beviljade bidraget skulle gå direkt i fickorna på aktieägarna. Det hade inle framfört någon protest, om bidraget hade utnytljals för investeringar och förbättringar i förelaget, sä all man hade värnat om sysselsättningen framöver.

Del här exemplet, herr talman, visar att vi hade rätt i värt krav på strängare regler för detta och andra stöd. Det har alltså visat sig vara riktigt att de arbeismarknadspoliiiska åtgärderna skall vara riktade och sättas in där de verkligen behövs. Strängare regler och ökat inflytande för facket över hur stödet skall användas måste lill.

Vi accepterar äldreslödel, men det kan inle vara rimligt all utan kritisk och noggrann prövning bevilja det. Del är avsett, herr talman, atl förhindra arbetslöshet och inte atl garantera utdelning lill aktieägarna.

Med denna lilla korta bemärkning ber jag att fä yrka bifall till de socialdemokratiska reservationerna.

Nr 157

Måndagen den 28 maj 1979

Åtgärder för tekoindustrin

Handelsministern HÄDAR CARS:

Herr lalman! Somjag nämnde flnns del ett inte obetydligt antal livskraftiga textil- och konfeklionsförelag. Vi har alla anledning alt vara glada och tacksamma för företag som inle bara kan sälja på den svenska marknaden och klara sig bra där ulan också kan utveckla produkter för export till andra länder. Om man skulle följa den uppläggning av utdelningen av äldrestöd som Ingemund Bengtsson föreslär, skulle jusl de här förelagen inte fl någol stöd. Stödet skulle då koncentreras lill de förelag som går dåligt, där problemen är störst. Resultatet skulle bli alt de konkurrenskraftiga skulle minska eller föriora sin konkurrenskraft, de andra förelagen skulle möjligen kunna klara sig ytteriigare någol längre. Det skulle definitivt leda lill en konkurrenssnedvridning av ell slag som enligt regeringens och uppenbariigen också enligt riksdagsmajoritetens bedömning inte skulle vara lill fördel försvensk textil- och konfektionsinduslris möjlighet att leva vidare, utveckla sig och stärka sig både konkurrens- och livskraftsmässigl.

Det är skönt alt i varje fall någon från socialdemokraterna reagerar mot den av mig påtalade socialdemokratiska politiken, som syftar till all skydda svensk textil- och konfeklionsindustri genom åtgärder som ställer de fattigaste människorna i de fattiga länderna utan arbete och försörjning. Det lackar jag Ingemund Bengtsson för; det är synd bara att han är så ensam.

105

Nr 157

Måndagen den 28 maj 1979

Åtgärder för tekoindustrin

INGEMUND BENGTSSON (s) kort genmäle:

Herr lalman! Menar verkligen handelsministern att det är riktigt all ge ell företag 4,6 milj. kr. i stöd och atl företaget delar ut 6 milj. kr. som hamnar i aktieägarnas fickor, där inte ett enda öre av pengarna går till investeringar och förbättringar av maskinparken? Det var Ju ett tillfälligt stöd som var avsett atl hjälpa förelag som hade tillfälliga problem och behövde avskeda sitt folk.

Jag trodde verkligenatt vi hade samma uppfattning om detta stöd-att det var avsett alt bekämpa arbetslösheten och inte alt berika aktieägarna.

RUNE JOHANSSON i Ljungby (s) kort genmäle:

Herr lalman! Jag blev en smula överraskad av handelsministerns uttalande. Han försöker göra gällande alt resultatet av den socialdemokratiska politiken blir alt de fattigaste i de fattigaste länderna drabbas. Jag trodde atl handelsministern hade följt vår diskussion. Vi är hell medvetna om atl restriktioner mot EG/EFTA, handelsstaisländerna, kan vi inle vidta. Vi vill bestämma en nivå för importen som blir ungefär 70 96. Vi kan väl tänka oss alt den utveckling som vi upplever i Europa leder lill atl kostnadsskillnaderna blir mindre och atl den svenska textilindustrins konkurrenskraft gentemot EG/EFTA-länderna inle oväsentligt förstärks, dvs. atl vi kommer atl ha lättare atl klara importen därifrån och t. o.m. tränga den tillbaka. I det ögonblicket ökar våra möjligheter alt inom den 70-proceniiga ramen la in mera varor från lågprisländerna.

Det är sä man skall uppfatta den politiken. Det är dess innersta syfte att på det sättet bistå även u-länderna.

Vi föreslår inte nu all importen drastiskt skall minskas, herr handelsminister. Vi föreslåralt viskall försöka bibehålla den vid nuvarande nivå, för alt kunna klara vår sysselsättning. Att i del lägel ställa upp de fattiga i de fattigaste länderna mot de svenska textilarbetarna är på något sätt en oförsynthet. Del ärju deras problem vi också måste klara. Om vi inte klarar sysselsättning, arbete och utkomst, vad har vi då alt köpa för, bl. a. från de fattigaste länderna? Det är del vi måsle länka på. Del är angelägel att handelsministern tänker sig för innan han går upp i talarstolen.

106

Handelsministern HÄDAR CARS:

Herr talman! Jag tror inle alt Rune Johansson i Ljungby vill förneka alt det framför allt är mot lågprisimporten som de mänga härda inläggen från socialdemokraterna om den svenska importregleringen har riklat sig och all det är den alltjämt förhållandevis lilla del av den svenska konsumtionen av textilvaror från just de här länderna som särskilt har stått i blickpunklen förde socialdemokratiska talarna. Nu uttrycker Rune Johansson en förhoppning om atl man skall kunna tränga tillbaka importen frän EG/EFTA-länderna, och om man lyckas med det kan man öka importen från u-länderna. Men tänk, Rune Johansson, om vi skulle införa detta med procentsatser, som är en av hörnpelarna i den svenska socialdemokratins tekopolilik - 30 96 skall produceras i Sverige och 70 96 får komma utifrån. Och om EG/EFTA-ländernas import, som Rune Johansson själv så rikligt sade all vi inle kan

inskrida mol, skulle växa - då skulle kraven pä ytterligare starka reduktioner av u-landsimporien bli en nödvändighet försocialdemokratin,om man skulle uppfylla sina målsättningar.

Rune Johansson har på intet sätt tagit bort intrycket att del är mol u-landsimporten som socialdemokratin i första hand vänder sig. Det blir då de fattigaste människorna i de fattigaste länderna som drabbas.

Om vi nu vill hävda oss på EG/EFTA-marknaden och försöka konkurrera med dessa länder, är det Ju särskilt viktigt alt vi stöder de svenska textil- och konfeklionsförelag som har de största förutsättningarna att bli konkurrenskraftiga. Om man gör som socialdemokratin vill - Ingemund Bengtsson var inne på den saken - och lar bort äldreslödel för de företag som har den största konkurrenskraften, minskar man ju radikalt förutsättningarna all klara den målsättning som Rune Johansson ställde upp, nämligen att tränga tillbaka importen från EG/EFTA-länderna. Då flr vi precis den bild somjag målade upp som det mest sannolika resultatet av den svenska socialdemokratins tekopolilik, om den skulle förverkligas. Då kommer udden att riktas mol u-länderna och mot de fattigaste människorna i u-länderna. Det går inte ihop med alla era fina deklarationer i olika sammanhang. Men om del gäller all föra elt krig inför en valrörelse, då bryter man ulan atl tveka mot det bästa och finaste i svensk socialdemokrati. Det beklagar jag.

Nr 157

Måndagen den 28 maj 1979

Åtgärder för tekoindustrin

RUNE JOHANSSON i Ljungby (s) kort genmäle:

Herr lalman! Jag tror all handelsministern måste bestämma sig snart. En möjlighet är alt vi far en utveckling av den svenska textilindustrin som innebär att den blir konkurrenskraftig. Del är vi beredda alt medverka till genom de åtgärder som vi föreslagit - vi har i utskottet delvis gäll längre än vad handelsministern gjort i sin proposition. Den utvecklingen innebär-del har de senaste månaderna pekat på - alt vi dels ökar våra möjligheter lill export, framför allt till EG/EFTA-marknaden, dels får lättare att slå emot importen Just frän dessa länder. Det är för del läget jag tecknade en utvecklingsbild som kan bli sannolik, nämligen alt vi med det beslul som socialdemokraterna föreslagit bibehåller importen också från lågprisländerna och att omfattningen av denna import kan komma atl öka på grund av vår ökade konkurrenskraft gentemot EG och EFTA. Del betyder ju inte alt våra förslag riktar sig mot de fattigaste människorna i de fattigaste av länder. Vi talar ju i stället om en bibehållen import.

Om Jag hade tillfälle därtill skulle Jag sä småningom gärna vara med och diskutera någon form av socialklausul i de förhandlingar som kommer all föras med lågprisländerna. Ta upp den tanken, och handelsministern gör en mer positiv insats än vad han gjort genom sin proposition! Men försök inte att beskylla socialdemokratin för all angripa de falliga i de fattigaste av länder! Vi vill att det mellan länderna skall föras en öppen handels- och ulbytespolilik, men vi måste försöka komma i elt läge där vi kan konkurrera på någoriunda lika villkor. Om timlönen i den sydkoreanska textilindustrin är 2:50 i timmen, är del inte lätt för svensk textil- och konfeklionsindustri att konkurrera, när lönerna här, såsom fallel f n. är, ligger pä 35 kr., om man inkluderar de sociala

107

Nr 157 kostnaderna. I det lägel måste vi för atl skydda vår industri vidla också de

Måndagen den handelspolitiska åtgärder som vi föreslagit.

28 maj 1979

_____________ Handelsministern HÄDAR CARS:

Åtsärder för teko- " talman! Ju längre debalten fortskrider, desto mera finner vi kanske

industrin " ' "" '™' "' '" förena oss. Jag konstaterar t. ex. med

tillfredsställelse att Rune Johansson i Ljungby sade all utskottet delvis går längre än regeringen när del gäller stödet lill svensk konfektionsindustri. Jag gör samma konstaterande. Regeringen föreslär 390,5 milj. kr. och utskottet 4 milj. kr. mer. Del är all gä delvis längre, men del är inle särskilt myckel.

I den handelspolitiska debatten tog jag upp frågan om en socialklausul. Jag har ingen invändning mot Rune Johanssons resonemang på den punkten.

Lät oss nu hoppas, Rune Johansson, alt det beslut som riksdagen i dag skall fatta och som ger ell verkningsfullt stöd ät svensk textil- och konfeklionsindustri skall återge branschen dess livs- och konkurrenskraft, att branschen med den nya styrka den härigenom får skall kunna klara konkurrensen med EG/EFTA-länderna och atl det skall ge ökat utrymme ät svensk import av textil och konfektion från u-länderna. Så tolkade jag Rune Johansson i Ljungby nu. Regeringen harju inte heller sagt alt vi skall släppa importen fri, ulan understrukit atl man måsle kunna reglera den, så all en fortsatt produktion i Sverige av textil och konfektion kan skyddas. Skillnaderna är kanske inle sä stora. Men det är uppenbariigen så, att socialdemokraterna i sin argumentering i hög grad har tagit fasla pä nödvändigheten av en nedskärning av den svenska importen frän lågprisländerna. Dä skulle del också bli de olyckliga konsekvenser som jag har påtalat och som Rune Johansson också realiter har erkänt all vi skulle fl räkna med.

Låt oss, som sagt, tillsammans hoppas all de ålgärder som vi nu gemensamt vidtar skall få en annan och mera positiv effekt.

Tredje vice talmannen anmälde atl Rune Johansson i Ljungby anhållit all lill protokollet fl antecknat all han inte ägde rätt till ytteriigare replik.

JAN-IVAN NILSSON (c):

Herr talman! Propositionen 145 har inte kunnat passera utskottsbehandlingen utan atl ändras pä avgörande punkler. Del är ingen bra proposilion för vårt land och för de anställda inom tekoindustrin. Med tanke pä den nyss förda debalten kan jag inte heller se atl den innehåller någol nämnvärt tillskott lill de u-länder som vi konkurrerar med.

Det är värt alt notera att belräffande de delar som arbeismarknadsutskollet har haft att yllra sig om, och där utskottet har gjort erinringar och förslag lill förändringar, är utskottet enigt. Del finns endast elt särskilt yttrande från moderaterna om arbetslagarnas infiytande.

Som lidigare har framhållits i debatten är, som alla vet, nedgången i

sysselsättningen inom tekoindustrin under 1970-lalel utan motstycke.

/ Samhällets deltagande i strukturförändringarna inom tekoindustrin är moli-

108 verat frän beredskaps-, sysselsättnings- och regionalpolitisk synpunkt. Det är

främst från regionalpolitisk och sysselsättningspolilisk synpunkt som arbetsmarknadsutskottet har haft att bedöma proposiiionen, medan försvarsutskottet har bedömt den från beredskapssynpunkt.

Båda utskotten har gjort allvariiga erinringar. Arbeismarknadsutskollet är enigt i fråga om bedömningen alt regeringens förslag är otillräckliga för att man skall kunna nå de uppsatta målen.

Folkpartiregeringen har enligt vår mening, och här har vi lltt stöd av arbetsmarknadsutskottet, underskattat lekoindustrins betydelse från regionalpolitisk och sysselsättningspolilisk synpunkt. Sysselsättningen inom tekoindustrin är starkt koncentrerad till vissa regioner och vissa orter. Där har den verkligen en mycket stor regionalpolitisk betydelse. Sysselsättningsmäs-sigl har tekoindustrin stor betydelse främst för kvinnorna. På denna punkt har utskottet verkligen sagt ifrån ordentligt. Jag hänvisar lill ulskottsbetänkandet s. 60, övre halvan. Gördis Hörnlund har redan citerat delta avsnitt, varför jag skall spara några minuter genom att avstå från en upprepning.

Arbeismarknadsutskollet ger i delta sammanhang etl starkt stöd ät vår mening all de regionalpolitiska skälen verkligen är mycket starka för atl staten skall göra insatser för tekoindustrin. På grund av att riksdagen tidigare ändrat förslag från folkpartiregeringen som berör tekoindustrin har sysselsättningen t. v. kunnat räddas, bl. a. på vissa orter i mitt eget hemlän Västerbotten. Efter de ändringar som utskotten nu har föreslagit alt riksdagen skall göra, finns del väl anledning att anta all även den här proposiiionen kan utgöra ett goll underlag för den svenska tekoindustrins framtid.

Arbetsmarknadsutskottet ullalar också atl regeringen pä nyll bör överväga vilka medel som erfordras för att branschen skall kunna bibehållas vid ungefär nuvarande nivå. Som jag nyss anförde har utskottet uttalat att regeringens förslag är otillräckliga för alt nå dessa mål. Tekoindustrin behöver mera långsikliga insaiser och planer än dem som föreslås i propositionen för att man skall kunna bibehålla en hög kunskapsnivå och en tillfredsställande rekrytering. Arbetsmarknadsutskottet ansluter sig i dessa avseenden lill vad som anförts i såväl centerns som socialdemokraternas partimolioner.

Del s. k. äldrestödet har haft slor betydelse för upprätthållandet av den hittillsvarande sysselsättningen inom tekoindustrin under den svåra period vi har bakom oss. Avsikten var all denna stödform skulle ha en relativt kort varaktighet. I propositionen föresläs nu att äldreslödel skall bibehållas på nuvarande nivå under nästa budgetår. Vi instämmer i propositionens förslag pä den punkten. Stödformens successiva avveckling bör ske så atl inga allvariiga störningar i sysselsättningen uppstår. För dagen framstår del som nödvändigt all äldreslödel vid en gradvis avveckling ersätts med andra för branschens framlid bättre anpassade stödformer för atl man skall kunna undvika en drastisk nedgång i sysselsättningen. En avveckling skulle naturiigtvis också fl en negativ inverkan på försörjningsberedskapen. Utskotiet anser atl det är nödvändigt atl regeringen utan dröjsmål tar upp denna fråga för ytterligare överväganden, och utskottet biträder därmed såväl

Nr 157

Måndagen den 28 maj 1979

Åtgärder för tekoindustrin

109

Nr 157

Måndagen den 28 maj 1979

Åtgärder för tekoindustrin

centerns som socialdemokraternas och moderaternas synpunkter i dessa avseenden.

Arbetsmarknadsutskottet tar slutligen upp frågan om villkoren för äldreslödel. Del gäller främst möjligheterna alt fl dispens från vissa restriktioner i samband med äldreslödel, l.ex. sådana som avser varsel om uppsägning. Arbetsmarknadsutskottet uttalarsig fören viss uppmjukningavdispensmöj-ligheten för företag på orter där effekten av uppsägningen blir särskilt stor. Givetvis bör fackets åsikter tillmätas avgörande betydelse i dessa liksom i andra sammanhang. Del yrkande som i det avseendet framförts från centerns sida är därmed tillgodosett.

Herr lalman! Jag ber atl fl yrka bifall till reservationerna 3,4,5 och 6 och i övrigt bifall till utskottets hemställan.

110

HANS NYHAGE (m):

Herr talman! Regeringens tekoproposilion, som ligger till grund för del utskottsbetänkande vi nu behandlar, utgör ännu en i den långa raden av ofullständiga och bristfälligt underbyggda propositioner. Inte mindre än 19 yrkanden om tillkännagivande frän utskotlels sida ger belägg härför. Delta faktum ändras inte av atl man från regeringspartiet som vanligt hävdar alt det endast är fråga om vissa utvidgningar av propositionen och att man därför fält gehör fördel mesta av vad man föreslagit. Hade proposiiionen varit bättre underbyggd från början, hade givetvis utskottsbehandlingen blivit därefter. Den kritik som riktas frän en rad håll - från branschfolk, frän myndigheter, frän kommuner, i elt antal motioner och sist men inle minst i utskotlsbetänkandet - är därför klart berättigad.

Del är naturiigtvis betänkligt alt regeringen anser sig kunna åsidosätta de krav som riksdagen otvetydigt uppställde hösten 1978 när det gällde den övergripande planen för samhällets insatser på lekoområdel. Denna skulle syfta till att den nuvarande produktionsvolymen i allt väsentligt skulle upprätthållas. Det är uppenbart atl delta inte skulle bli fallet genom regeringsförslagel. Där accepteras tvärtom en viss minskning av produktionsvolymen, vilket ter sig myckel allvarligt inte minst ur sysselsättningsaspekt. Det är därför välgörande atl utskottet så klart vidhåller riksdagens tidigare ställningstagande på den punkten.

Planen skulle vidare grundas på försörjningspoliliska, arbeismarknadspoliiiska och regionalpoliliska bedömningar. I proposiiionen beaktas närmast de försöriningspoliliska aspekterna, vilket dels sakligt sett innebären oacceptabel begränsning, dels också strider mot riksdagens tidigare beslul. Även här är det välgörande att utskottet så klart ansluter sig lill riksdagens tidigare fattade beslul.

Det är förvånande att regeringen ej vill beakta de regionalpolitiska skälen när det gäller atl upprätthålla produktionskapaciteten inom tekoindustrin. Om del inte skulle falla pä sin egen orimlighet, sä vore man frestad atl påstå, att regeringen saknar kännedom om den utveckling som ägt rum pä lekoområdet sedan senare delen av 1960-lalet, särskilt inom Älvsborgs län och framför allt i Sjuhäradsbygden. Verkligheten ärju den att ett stort antal

förelag tvingats lägga ner verksamheten eller kraftigt begränsa den. Oerhört många människor har förlorat sitt arbete, och många andra åter har haft hot om friställning över sig.

Antalet sysselsatta inom lekoindustrin har minskal från ca 90 000 till ca 35 000. Enbart inom .Ivsborgs län har sysselsättningen på detta område minskat med ca 10 000 anställda under 1970-talel, vilket innebär att länet drabbats av en sysselsäitningsminskning inom teko, som är större än den av regeringen beräknade neddragningen av landets varvsindustri. Att detta har medfört svåra förhållanden på arbetsmarknaden, och då särskilt inom Sjuhäradsbygden, är alldeles påtagligt. Det är uppenbart att en fortsatt minskning av produktionen inom teko skulle få mycket allvariiga konsekvenser, framförallt för Sjuhäradsbygden och för människornas möjligheter till försörining.

Atl mol den här bakgrunden hävda, som görs i proposiiionen, att del inte finns anledning att ta regionalpolitiska hänsyn beträffande målsättningen för produktionsvolymen inom teko förefaller milt sagt anmärkningsvärt.

Del är alltså, herr talman, nödvändigt alt minst den nuvarande produktionskapaciteten när det gäller tekoprodukter kan upprätthållas. Detta måsle i första hand ske genom alt det förs en sådan ekonomisk politik, att den befrämjar företagens utveckling, atl den stimulerar till nya investeringar och lill nyföreiagande och att den framför allt stärker framtidstron. Vi kan glädjande nog skönja klara förbättringar under innevarande år som en direkt följd av trepartiregeringens åtgärder. Alldeles uppenbart har devalveringarna och sänkningen av arbetsgivaravgifterna spelat en betydande roll. Lika klart är all del s. k. äldrestödet, dvs. en åtgärd av generell karaktär, har haft en myckel positiv effekt.

När del gäller äldreslödel är del angeläget atl framhålla, all denna typ av stödåtgärd bör stå till industrins förfogande under t. v. hela planeringsperioden om tre år. Utskottet har också uttalat sig i den riktningen men samtidigt angett, att något annat stöd av liknande innebörd kan komma i fråga. Del hade enligt min mening varil värdefullt, om utskottet helt klart uttalat sig beträffande bibehållet äldreslöd. Under alla omständigheter är del emellertid viktigt att fastslå, all eventuellt annat stöd inle får ha selektiv karaktär. Åtgärder av den karaktären snedvrider konkurtensen och är därför till skada för företag som ej blir föremål för motsvarande insatser. Förutsättningarna för en bärkraftig svensk tekoindustri är konkurrens pä lika villkor, och del kan definitivt inte vara en uppgift för staten att stödja vissa företag till förfång för andra. Vi har sä tillräckligt med avskräckande exempel på konsekvenserna av dylika ålgärder frän den socialdemokratiska tiden i regeringsställning, att vi bestämt måste la avstånd från dem.

Det kan heller inte vara statens uppgift atl ge sådant stöd lill de statliga företagen all detta snedvrider konkurrensförhållandel gentemot de enskilda företagen. Också i delta avseende måste det givetvis råda konkurrens på lika villkor, vilket jag tycker atl även Gördis Hörnlund borde kunna inse.

När det gäller äldrestödet vill Jag också klart understryka del orimliga i all de fackliga organisationerna skall ha absolut vetorätt i fråga om dispens frän

Nr 157

Måndagen den 28 maj 1979

irder för tekoindustrin

111

Nr 157

Måndagen den 28 maj 1979

Åtgärder för tekoindustrin

112

villkoret att äldreslöd inle får lämnas, om varsel utfärdats om personalinskränkning. Del är anmärkningsvärt alt utskottsmajoritelen inle ens sätter sådan tilltro lill arbetsmarknadsstyrelsen, all man är beredd all låla styrelsen pröva dispensfrågan. Av likartad karaktär är frågan om bidragsmaximum för äldreslöd i dispensfallen. Det är ofrånkomligt alt utskotlsmajoritelens ställningstagande är diskriminerande mol sådana förelag som uppenbarligen är i behov av maximala 15 96 av lönesumman i bidrag.

Herr lalman! Som Jag lidigare anfört är det alltså nödvändigt all tekoindustrin kan utvecklas under företagsvänliga förhållanden. Denna industri är ju påtagligt personalintensiv. Höjda löneskatter får därför en förödande effekt när det gäller konkurrensförmågan och därmed sysselsättningen. Del är ofattbart aU socialdemokraterna inle kan eller vill inse detla sammanhang. Alltjämt talar man ju i termer som leder till ökade påslag och kostnader för värt näringsliv. Det skulle därför vara ytterst allvariigt för vårt näringsliv i allmänhet och för tekoindustrin i synnerhet om den socialdemokratiska högskatte- och avgifispoliliken åter skulle bli rådande i vårt land. Spåren från 1970-talets första hälft förskräcker. Elt återupprepande måste med bestämd-hel avvisas.

Men del räcker inle med delta, om vi vill stärka framtidstron inom lekoindustrin och fl människor villiga all satsa på den och ta sin anställning där. Då måste vi tala om industrins utveckling i stället för dess avveckling. Då måste vi stå lyhörda för förslag om nya projekt, t. ex. av den karaktär som Marks kommun har utvecklat i sin idéskiss om etl hemtexlilcentrum, vilken samtliga ledamöter i denna kammare haft tillfälle alt ta del av. Dä måsle vi stimulera lill ökad ulbildning inom tekoområdet och la till vara de utbildningsmöjligheter av hög kvalitet som slår lill vårt förfogande särskilt i Boråsområdel. Då måsle vi också göra ännu större ansträngningar inom handelspolitikens ram för att ytteriigare begränsa importen frän lågprisländerna och den negativa effekt denna har på vår inhemska industri. Det var som bekant först under Staffan Burenslam Linders lid som handelsminister i trepartiregeringen som kraftfulla åtgärder vidtogs för atl begränsa den tidigare under socialdemokratiskt regeringsinnehav ohejdade importen. Pä den tiden var det sannerligen inte myckel bevänt med viljan från socialdemokratiskt häll atl skydda den inhemska lekoproduktionen. Nu, när socialdemokraterna kan skåda följderna av sin egen politik, söker de springa ifrån sitt ansvar och skylla pä andra för brister i det har avseendet. Den manövern, herr lalman, är dömd atl misslyckas. Del finns alltså all anledning alt fortsätta pä den av trepartiregeringen inslagna vägen.

Slutligen, herr lalman, om vi inle skall kullkasta all framtidstro inom svensk industri och därmed också tekoindustrin, så måste vi också klart avfärda alla planer på socialisering av vårt näringsliv genom införandel av löntagarfonder. Om någonting verkar avskräckande på företagarluslen, investeringsviljan och risktagandel måtte det vara Jusl detla. Detta hot mot allt vad fri företagsamhet heter måste därför med all kraft tillbakavisas. Framliden försvensk tekoindustri ligger inte i socialiserade företag, planhus-

hållning eller byråkratisk administration. Den ligger i en marknadshushållning byggd på både små och slora enskilda företag.

GÖRDIS HÖRNLUND (s) kort genmäle:

Herr talman! Det är faktiskt sä att den statliga Eiserkoncernen inrättades under den borgeriiga trepartiregeringens tid. Staten tog över bl. a. Algots som sugits ul av släkten och som hade gått i konkurs.

Jag måste fråga Hans Nyhage: Hade det varil rikligt av statsmakterna all slänga ul 800 anställda vid den tidpunkten i stället för atl föra in nytt kapital och försöka rekonstruera företaget i en bygd som redan hade förlorat sä mänga sysselsättningstillfällen? Jag lycker atl Hans Nyhage borde ha detta myckel klart för sig. Det harju slor betydelse förden region vi båda kommer ifrån.

Koncernen har nu över 5 000 anställda. Över 2 000 av dessa finns fortfarande i Boråsområdel. Hur skulle det gå med sysselsättningen i Boräsregionen om man försökte all inle ge dem samma chans som de andra tekoförelagen flit? Jag tycker att det skulle vara nyttigt om Hans Nyhage någon gång kunde instämma i mina synpunkter på vilka som är de verkliga bovarna närdet gäller konkurrenssituationen på lekosidan. Del ärju trols allt de ullandselablerade svenska förelagen och de förelag som har en stor import. Det är dessa företag som hjälper lill alt la muslen ur de förelag som har sysselsättning inom det här landet. *

Jag har fört en deball här förut om trepartiregeringens ekonomiska politik och om huruvida nedskrivningen av kronan skulle, som man säger på moderat håll, betyda en 25-procenlig förbättring av kostnadsläget för tekoindustrin. Del är dock konstigt all teko aldrig tidigare har gått ned så snabbt som under den borgerliga regeringsperioden. Det kanske beror på att köpkraften hos del svenska folket samlidigl har minskal med ca 4 000 kr. per löntagare? Kanske den summan, som folk annars skulle ha haft möjlighet att köpa kläder för, skulle ha kunnat påverka utvecklingen i tekoindustrin.

Jag tycker man bör påminna sig också detla i sammanhanget.

Nr 157

Måndagen den 28 maj 1979

Åtgärder för tekoindustrin

HANS NYHAGE (m) kort genmäle:

Herr talman! Nedgången för lekoindustrin under den borgeriiga trepartiregeringens lid var ju en direkt följd av den politik som alltför länge hade förts i det här landet under socialdemokratisk regim.

Socialdemokraterna förde ungefar det här resonemanget: Klarar du det, sä klarar du detta, och klarar du detla, så klarar du det här också, dvs. de lade den ena pålagan efler den andra pä näringslivet. Till slut kom man lill den punkt då det inte höll längre, då näringslivet inte tålde de svåra förhållanden som uppstod i samband med den långvariga lågkonjunkturen ute i världen. Lågkonjunkturen ledde tillsammans med de socialdemokratiska åtgärderna till svårigheter för svensk tekoindustri. Detta blev alltså resultatet av den politik som dä fördes.

När Gördis Hörnlund frågade mig huruvida Jag anser att del var riktigt alt man satte in kapital i Algots för att klara sysselsättningen där, lyckerjag all

113

8 Riksdagens protokoll 1978/79:157-158

Nr 157

Måndagen den 28 maj 1979

Åtgärder för tekoindustrin

även hon borde vela all vi moderaler inte ställde oss negativa lill den insatsen. Vi ansåg alt det för atl klara sysselsättningen var nödvändigt atl vidla de åtgärderna, eftersom det var viktigt att elt stort antal människor inle plötsligt skulle ställas utan arbete. Men när Gördis Hörnlund påstod alt skulden skulle kunna läggas på en familjeträta, menar jag att del är att la i. Även där var ju orsaken verkligen den politik som hade förts i landei och som hade försvårat företagets konkurrensmöjligheter och arbetsmöjligheter.

Lät mig slutligen, vad det gäller konkurrensen från dem som har etablerat sig utomlands, bara säga atl orsaken lill alt de har gjort det är att del under socialdemokratisk lid fördes en politik i del här landei som tvingade företagarna alt etablera sig utomlands, för att företaget över huvud taget skulle kunna existera.

GÖRDIS HÖRNLUND (s) kort genmäle:

Herr talman! Nedgången, säger Hans Nyhage, har skett till följd av den socialdemokratiska politiken, genom pålagor o. d. Jag förstår all han dä menar den sociala tryggheten, t. ex. socialförsäkringen.

Men det var faktiskt sä, Hans Nyhage, att ni under förra valrörelsen var ute och talade om alt det skulle bli kolossalt bra i det här landet, med en hell annan framtidstro och kraftigt ökade investeringar och ökande sysselsättning, om ni skulle fa la hand om makten. Men sanningen är trots allt atl så långt ner har aldrig industrisysselsättningen, investeringarna eller vad man än lar sjunkit som under den borgerliga regeringstiden. Den där framtidstron som ni lalade om finns alltså inte hos de svenska företagarna. Det är dock inte alls så att det inle finns ganska goll om kapital hos många av förelagen, men varför satsar de inte? Jo, därför aU de lycker atl del har blivit sä myckel sämre i det här samhällel sedan vi fick borgerliga regeringar atl det inte längre lönar sig alt satsa pengar.

Jag frågade Hans Nyhage varför ni försöker försämra för Algots innan uppbyggnadsliden inom Eiserkoncernen är över. Det är Ju det som ni pä moderat håll har försökt göra i etl par års tid. Kan man inte i lugn och ro fl klara upp situationen inom den statliga Eiserkoncernen, som dock sysselsätter 12 96 av de anställda inom hela tekoindustrin?

När det gäller familjeträlan flr väl var och en av oss tro vad vi vill. Vi har litet olika erfarenheter och utgångspunkter. Men jag skulle närmast vilja fråga: Var finns Algolskapitalet? Det har sannerligen inle gäll tillbaka till förelaget, och inte till de anställda heller, ulan del döljs nog någonstans utomlands; del vågar jag faktiskt stå här och påstå.

114

HANS NYHAGE (m) kort genmäle:

Herr talman! Ingen kunde i den förra valrörelsen ana atl landets ekonomi var körd så i botten som den verkligen var. Man kunde definitivt inte ana det mot bakgrund av de uttalanden som herr Palme gjorde, när han talade om det s. k. dukade bordet. Vad det bordet var dukat med har vi verkligen flit en bitter erfarenhet av efter valrörelsen 1976.

Som en ren följd av den politik som hade förts hotades också elt antal

företags existens. Del var därför nödvändigt förden borgerliga trepartiregeringen atl sälta in en rad kraftfulla åtgärder för all så långt möjligt begränsa konsekvenserna av den tidigare förda politiken.

Och nu, Gördis Hörnlund, visar del sig alt de av den borgeriiga trepartiregeringen insatta åtgärderna ger resultat. Bilden ärju i dag en hell annan än vad den varit under de närmast föregående åren. Bilden i dag är påtagligt positiv, även om man naturiigtvis skall akta sig för all vara för optimistisk i sin bedömning. Där ser man alltså konsekvenserna av en vettig och riktig ekonomisk politik.

När del gäller påståendet att vi försöker försämra för Algots, så är delta inte korrekt. Vi har verkligen inle försökt försämra för Algots. Vi hävdar bara med största bestämdhet atl mellan de statligt drivna och de enskilt drivna företagen skall råda konkurrens på lika villkor. Därför motsätter vi oss ålgärder på den statliga sektorn som försämrar och snedvrider den konkurrensen.

Nr 157

Måndagen den 28 maj 1979

Åtgärder för tekoindustrin

Tredje vice talmannen anmälde atl Gördis Hörnlund anhållit atl til protokollet fl antecknat alt hon inte ägde rätt till ytteriigare replik.

MAGNUS PERSSON (s):

Herr talman! Näringsutskotieis betänkande 1978/79:48 behandlar tekoindustrins problemställningar. Frän värmländsk horisont berörs vi först och främst av KF:s fabrik - Svenska Rayon - i Välbergs samhälle i Karistads kommun. Indirekt berörs även andra företag i värt län.

Näringsulskottet har uppvaktats av representanter för de anställda och företaget under utskottsbehandlingen av proposiiionen 1978/79:45. Det är främst akuta miljöproblem som är aktuella och som oroar samtliga berörda parter. Vad betyder dä Svenska Rayon i Välberg för Karlstads kommun och för de anställda?

Den frågeställningen har varit aktuell under en längre tid. Såväl de anställda som företaget och Karlstads kommun känner stark oro inför framliden. Vad händer om Svenska Rayon hell eller delvis avvecklas? Herr talman! Detta vore elt hårt slag för de anställda, för kommunen och övriga berörda.

Vi kan helt enkelt inle stillatigande åse en sådan negaliv utveckling. Vi måsle på allt sätt verka för en forlsalt positiv utveckling av driften vid Svenska Rayon i Välberg.

Svenska Rayon sysselsätter i dag i runt tal 750 personer vid Vålbergfabri-ken. Bland övriga driftställen i Värmland som berörs av Rayons drift märks bl. a. Skoghallsverken, där ytteriigare ca 400-500 anställda indirekt berörs av driften vid Välbergfabriken. Totalt i hela landet berörs inle mindre än 2 000-2 500 anställda. Del är av största vikt att vi flr behälla dessa arbetstillfällen. Vi värmlänningar är hårt ansatta. Vi har upplevt och upplever alltjämt en ytterst pressad situation med hög arbetslöshet och en synneriigen oviss framlid när del gäller sysselsättningen.

Herr lalman! Del är därför av största vikt att vi kan rädda den fortsatta

115

Nr 157

Måndagen den 28 maj 1979

Åtgärder för tekoindustrin

116

driften vid KF:s anläggning i Välberg. Det innebär tusentals arbetstillfällen i värt län, men det berör även andra län. Ur beredskapssynpunkt aren fortsatt industriell produktion av fibrer för textilt bruk inom landets gränser av mycket stort värde, för all inte säga helt nödvändig. Det var av beredskapsskäl fabriken tillkom, och den är av central betydelse både nu och i framliden.

Miljövärdsfrågorna har under årens lopp intagit en central ställning i bolagels verksamhet. Två frågor har därvid ställ i centrum; det gäller utsläpp av svavelväte och zink.

Bolaget beviljades i november månad av koncessionsnämnden tillstånd atl höja ulsläppsnivän av zink lill 500 kg/dygn. Bolaget har därefter begärt anstånd med denna koncessionsansökan och därtill hörande utsläppsnivåer. Bolaget ä sin sida menar all man inom föreskriven tid inte klarar de hårda restriktioner som ålagts av berörda myndigheler. Naturvårdsverket å sin sida hävdar att del finns utrymme alt klara detla och har besvärat sig hos Jordbruksdepartementet. Sanningen torde ligga någonstans milt emellan dessa båda uppfattningar. En hygglig kompromiss vore atl företaget gavs en något längre nådatid än vad exempelvis naturvårdsverket anser rimligt. Del blir alltså regeringen som kommer all fälla del sista avgörandet.

Herr lalman! Svenska Rayons ledning anser att vi har härdare lagar och regler beträffande miljön än andra länder och menar atl konkurrensneutraliteten mellan olika länder blir åsidosatt. Det finns också vissa länspolitiker som har givit uttryck för liknande synsätt. Jag vill klart markera all jag inle delar den ensidiga uppfattningen. De miljövärdslagar vi har stiftat i denna kammare skall självfallel följas. Å andra sidan skall arbetstillfällen ställas mol miljövärdskrav, och där skall regeringen ha sista ordet. Den sammanvägningen är viktig. Miljöfrågorna flr inte nonchaleras och åsidosättas.

Regeringen bör mycket noga pröva frågan. Inte minst frän beredskapssyn-punkl bör en fortsatt drift vara oundgänglig för landets driftberedskap. Pengarna måste fram pä ett eller annat säll. Statsmakterna bör ställa medel till förfogande föratt tillsammans med KF genomföra de miljösträvanden som är ofrånkomliga.

Vi socialdemokratiska riksdagsledamöter på Värmlandsbänken har besökt Svenska Rayons fabriker i Välberg sä sent som för ett par månader sedan. Pä ort och ställe har vi tagit del av de miljövärdsproblem som är aktuella. Vid delta besök blev vi övertygade om att resurser måsle tillskapas för alt klara driften vid fabriken i Välberg. De fackliga organisationerna, de anställda i företagel och Karlstads kommun är oroade. Vi kräver ålgärder av den nu sittande regeringen. Handla, och handla snabbi! Vi känner oro och förväntar oss självfallel positiva besked när nu regeringen snart skall ta ställning till sysselsättningen och miljön vid Svenska Rayon i Välberg.

Vad säger då utskottet? Jo, utskottet säger alt det är av betydande värde bl. a. från försörjningspoliiisk synpunkt all en viss fortsatt industriell produktion av fiber för textilt bruk finns inom landets gränser. Och ulskotlei förutsätter all pågående förhandlingar mellan Svenska Rayon och ansvariga

myndigheler finner en tillfredsställande lösning.

Jag förutsätter alt regeringen, som ändock har det yttersta ansvaret för både miljö och sysselsättning, känner sitt ansvar och medverkar lill fortsatt drift vid Svenska Rayons fabriksenheier i Vålberg.

Herr talman! Handelsministern ärju själv närvarande i kammaren. Jag kräver inga besked, men självfallel vore det av stort värde om vi redan i dag fick etl uttalande frän handelsministern alt vi i Värmland kommer all fl etl positivt besked när regeringen tar ställning till denna fråga.

Jag tolkar utskottets skrivning som positiv. Jag tolkar den också så, atl regeringen har fullmakt alt handla - men handla snabbi!

Nr 157

Måndagen den 28 maj 1979

Åtgärder för tekoindustrin

I detta anförande instämde Sune Johansson, Gunnar Olsson, Holger Mossberg och Sven Aspling (samtliga s).

WILHELM GUSTAFSSON (fp):

Herr talman! Jag vill i denna lekodebaltens elfte timme bara ge några marginella synpunkter.

Debatten lider nu mot sitt slut. Den har starkare än lidigare markerat en vilja hos alla riksdagspartier atl skapa inte bara överievnadsmöjligheter ulan ocksä framtidstro inom svensk tekoindustri. Om insaiser i form av ord i riksdagen kunde lösa problemen, skulle ingen längre behöva känna oro för lekoframtiden. Men alla vet atl del inle är så enkelt. Trols de många och ibland vackra orden i utskottsbetänkande och från denna talarstol tror jag man vågar påstå atl ingen har lyckats presentera lösningar på problemen som kan sägas för gott garantera tekojobben i en oviss framlid.

Det finns anledning konstatera att utöverdevalveringen,som bidrog lill atl sänka tekoindustrins relativa kostnadsläge gentemot konkurrensländerna, har äldreslödel varit det som betytt mest. Större delen av den tekoindustri vi har kvar är beroende av äldreslödel för sin existens. Det gäller framför allt de många små företagen, som ofta har svårt alt utnyttja de industripolitiska insatserna i form av siruklurgarantier och exportfrämjande ålgärder.

De försörjningsberedskapslån som nu införs måste, i den mån de behöver sältas in, ges en utformning som gör det möjligt även för del lilla företaget att få del av sådana lån.

Jag tror inte att Jag gör mig skyldig till någon överdrift om jag påstår alt av 1970-lalels tekoinsalser är äldreslödel den enda insats som verkligen nätt ut lill de flesta. Del stödet har varil lätt alt administrera, del har varit i huvudsak konkurrensneutralt och det har haft en icke föraktlig koslnadssänkande effekt. Det är bra atl man nu är beredd all behålla det eller något annat stöd med samma effekt under i första hand en treårsperiod. Men det är klart all del inger en viss oro när man frän socialdemokratiskt håll säger att man vill omändra detta stöd lill etl selektivt stöd. I så fall kommer säkeriigen lexlildöden att fortsälta. Jusl f n. ser det något ljusare ut för teko, men ingen vet hur länge det varar.

Vi som lever i ell område där fortfarande bortåt 60 % av dem som arbetar inom tillverkningsindustrin sysslar med någon form av lekoproduktion

117

Nr 157

Måndagen den 28 maj 1979

Åtgärder för tekoindustrin

känner oss ingalunda trygga. Vi har sedan de första lekokriserna i slutet av 19S0-lalel levt under de otrygga förhållanden som en krympande bransch medför. Den utslagning som skett inom teko under,1970-talet i Sjuhäradsbygden har utgjort en slörre påfrestning för denna bygd än exempelvis varvskrisen utgjorde i andra delar av Västsverige. De efleriysningar som gjorts från länets och kommunernas företrädare av kraftfulla regionalpolitiska insatser för all diversifiera näringslivet och skapa ersättning för de bortfallande lekosysselsältningarna har tyvärr gell klent resultat. Inle heller dagens beslut ställer ut några löften om nya sysselsättningar. 1 varvspropositionen lämnades i alla fall både sysselsätiningsgarantieroch kapitaltillskott för alternativ produktion lill de drabbade orterna. Men lekoområdena har flit klara sin omställning i huvudsak utan sådana insatser. Jag tycker riksdagen skall lägga del pä minnet, för den händelse de nu beslutade åtgärderna visar sig otillräckliga. Här krävs det en vakenhet hos regering, tekodelegation och alla berörda. Man måste snabbi slå larm, om läget återigen försämras.

Slutligen vill jag säga att det bland tekofolket i Sjuhäradsbygden trots allt finns en viss om än begränsad optimism inför framliden. Den bygger bl. a. på denkunskapom tekotillverkningsom under merän lOOårharsamlatsidessa bygder, en kunskap som del är viktigt alt la vara pä och föra vidare. Därför lyckerjag alt det är glädjande alt utskottet framhållit betydelsen av att man i fortsättningen ägnar utbildningsfrågorna ökad uppmärksamhel. Tillgäng på duktig yrkesinriktad arbetskraft, skickliga arbetsledare, designer och marknadsförare är nödvändiga förutsättningar, om den nuvarande svenska produktionsvolymenskall kunna upprätthällas. Del hoppas lekofolkel. Jag har inget yrkande, men jag önskar verkligen all förhoppningen kommer alt gå uppfyllelse.

ANTON FÅGELSBO (c):

Herr lalman! Jag hade inle alls tänkt atijag skulle delta i debalten här i dag, trols all Jag följt den nästan i dess helhet.

Vi har en svår lekokris, och här har bollals med mänga siffror och talats om kostnadsläget i vårt land osv. Jag kom då att tänka på en sak som jag själv var med om för några månader sedan.

Dagen efter höstsessionens slut blev jag intagen på ett lasarett. Efter några dagar fick jag komma upp och fick ul kläder. Jag fick då bl. a. ut strumpor. Den person som lämnade ut dessa strumpor, som var sammansatta med en tråd, ryckte isär dem, och vad inträffade? Jo, del blev eu häl pä en av strumporna. Jag påpekade då detta och sade: Vem skall stoppa det där? Vad fick jag dä för svar? Jo: Här stoppas inga strumpor. När du lar av dig dem kastar du dem i soppåsen. Det bär sig inte all tvätta några strumpor, så det gör vi inte.

Jag gjorde den reflexionen inför mina kamrater på sjuksalen: Nog är del etl egendomligt förhållande vi har i vårt land. Först kanske vi lånar pengar i utlandet. Sedan importerar vi för dessa pengar strumpor från avlägsna u-länder, lågprisländer. Vi har inle råd aU använda egen textil, trots alt vi har

118

texlilkris. Sedan har vi inte ens råd att tvätta strumporna, utan kastar dem i Nr 157

soppåsen. Måndagen den

Men mina hamnade faktiskt inte i någon soppåse. Jag tog hem dem,och Jag 28 mai 1979

vill försäkra kammarens ledamöter atl det var fina strumpor i flera färger. Jag

beklagar alt jag inle har dem här sä alt jag kan demonstrera dem inför Äteärder for teko-

industrin

kammaren.

Några dagar efter det all jag kommit hem träffade jag ordföranden i förvaltningsulskollel i del landsting det här gäller. Jag berättade dådet här för honom och frågade: Går det verkligen lill pä det här viset? Vi importerar alltså dessa strumpor, men vi har inte råd atl tvätta dem? - Ja, faktiskt, sä är förhållandet. Jag fick alltså detta bekräftat.

Nu kanske någon säger: Det där betyder så litet. Jag vet inle hur det är vid sjukvårdsinrättningarna inom andra landsting. Jag kände inte lidigare själv lill att del var så har inom milt eget landsting, och del var del inle så många andra som gjorde heller. Jag skall därför inle begära att några från andra håll här deklarerar hur man gör där.

Någon kanske säger att det här är en landslingsfråga och ingenting annat. Ja, det kan lyckas så. Men här diskuterar vi i dag teko. Även om det här inte är någon siorsak,så harjag i alla fall velat säga det här som ett observandum när vi i dag diskuterar den svåra tekokris som vi har i värt land.

JÖRN SVENSSON (vpk):

Herr talman! Jag tänker inte replikera Anton Fågelsbo. Jag har i stället begärt ordet på grund av all en fråga, som jag har ställt till handelsministern, är obesvarad. Handelsministern sade i sitt första anförande atl en huvudfaktor i åstadkommandet av en sämre konkurrenssituation för den svenska textilindustrin var ökningen av lönekostnaderna i Sverige. Vad han sade var alltså all huvudorsaken lill lekokrisen enligt hans tolkning var att tekoarbetarna i Skellefteå, Kinna, Borås och Malmö begärt för myckel betalt.

Nå, del var elt påstående som handelsministern utslungade, men vilka bevis hade han? Jo, han anförde timlönerna i tre länder, däribland Sverige. Det menar Jag är en falsk bevisning. Kan han inte prestera en annan bevisning, bör han la tillbaka sitt påstående om de svenska lekolönerna. Timlönen säger över huvud laget ingenting om konkurtenssilualionen och de relativa kostnaderna. Man måste nämligen ha statistik på produktiviteten.

Om man i landet A har en viss lexlilarbelarlön men i landei B dubbelt sä hög texlilarbetariön, säger delta ingenting om kostnaderna. Det kan ju hända atl man i landet B har tre gånger sä hög produktivitet som i landet A. Dä blir lönekostnaden i det land som har dubbelt så hög limlön ändå lägre än i det andra landet.

Man inäste alltså ha med statistik på och uppgifter över produktivitetsutveckling och produktionsnivå. Man skall inte mäta limlönen utan lönekostnaden per producerad enhet av varan. Det gör inte handelsministern. Han gör precis samma räknefel som Svenska arbetsgivareföreningen gör i sin omfattande propaganda. Man måste ange lönekostnaden per styck. Hur stor

119

Nr 157

Måndagen den 28 maj 1979

Åtgärder för tekoindustrin

är den för tekoindustrin, herr handelsminister? Kom fram med den uppgiften eller la tillbaka beskyllningarna mol de svenska lekoarbetarna!

Dessutom kan man mycket väl ha en ökning av lönekostnadsandelen per producerad enhet utan all delta medför en försämring av konkurrensförmågan, nämligen om man sänker den andel som andra kostnader än lönerna utgör av den totala kostnaden per producerad enhet. Även detla måste man känna till för de olika länderna, om man skall kunna jämföra dem och om man skall kunna påstå atl de svenska arbetarnas löner är en av huvudorsakerna lill en försämrad konkurrensförmåga.

Jag vill ha ett besked om hur lönekostnaden per producerad enhet har utvecklats. Kan handelsministern inie ge det beskedel, lyckerjag alt han skall ta tillbaka sitt påstående om de svenska timlönernas betydelse. Det är nämligen inle relevant i sammanhanget och säger ingenting.

Handelsministern HÄDAR CARS:

Herr talman! Vi har i del här landei fört och för en solidarisk lönepolitik. Del parti somjag tillhör har ställt sig bakom den politiken. Jag har följaktligen inle riktat några som helst angrepp mol de svenska textilarbetarna - vilket Jörn Svensson försöker göra gällände - för att de har tagit ut de löner som de haft möjlighet lill.

Jag vill erinra om alt Rune Johansson i Ljungby nämnde all limlönekostnaden i Korea var två tre kronor och jämförde detta med de svenska limlönekostnaderna. Han fann att detta hade ell samband med våra möjligheler att konkurrera med Sydkorea. Jag tror att Rune Johansson har räll i detta fall.

Den enkla sanning som jag har försökt erinra om är egentligen bara all om lönekostnaden stiger snabbare i Sverige än i vissa andra med Sverige mer jämförbara länder -jag nämnde England och Finland - kan detla inte undgå atl påverka den svenska textil- och konfektionsindustrins konkurrenssituation. Detta enkla påstående, Jörn Svensson, dristade jag mig atl göra.

120

JÖRN SVENSSON (vpk) kort genmäle:

Herr talman! Nu skall handelsministern inle glida undan och svara på något annat än del som Jag har frågat om. Jag är så nöjd om han svarar på min fråga.

Vad handelsministern sade i sitt huvudanförande-del går all kontrollera i protokollet - var atl den svenska textilindustrins konkurrensförmåga hade lidit skada därigenom all lönekostnaderna under en angiven period hade stigit mer än i vissa andra länder. Sä löd påståendet. Med vad ville dä handelsministern stödja detta påstående? Jo, han ville stödja del med en ökning av limlönesaiserna. Men såsom van alt hanlera statistik måsle väl handelsministern vara medveten om atl dessa siffror inte ger något stöd för påståendet. Man måste mäta lönekostnaden per styck, man måste ha med produktiviteten. Man måste ocksä mäta hur produktiviteten i de olika länderna förändrats under samma period som lönerna undergått en viss förändring. Del var inte alls tal om att det var stora löneskillnader mellan

Sydkorea och Sverige. Det var inte detla saken gällde. Del gäller inte själva nivån ulan skillnaderna i utveckling och skillnaderna närdet gäller produktivitet.

Om del är rikligt som handelsministern påslår all de svenska arbetarnas löner skulle ha stigit mera än i andra länder, måste man kunna bevisa detta genom atl anföra siffror för lönekostnaderna per styck. Var finns siffrorna för lönekostnaderna per styck? Jag har inga siffror för lönekostnaderna per styck för textilindustrin speciellt, men däremot finns del en OECD-statistik för lönekostnaderna per styck för industrin i allmänhet, och den visar alt den svenska löneutvecklingen mätt i lönekostnad per styck sedan 1960-talei har stigit väsenlligl mindre än i del slora flertalet andra industriländer. Det är egentligen bara USA och i någon mån Västtyskland som är jämförbara. Det måste ha betytt atl konkurrensfördelarna för den svenska exportindustrin generellt sett har ökat under den här perioden.

Nu harjag inle den allra nyaste statistiken i sammanhanget tillgänglig. Det är möjligt alt handelsministern har det, och då skall han anföra lönekostnaderna per styck, för det är del enda som ger ell sant besked om huruvida hans påstående är rikligt eller inte, nämligen all de svenska lönekostnaderna skulle ha stigit så extremt mycket mera än de utländska och därmed förorsakat alt den svenska tekoindustrin kommit i en sämre silualion. Kan han nu icke styrka sitt tidigare påslående med de siffror som Jag begär, så bör han ta tillbaka själva påståendet, eftersom det då inle är underbyggt.

Nr 157

Måndagen den 28 maj 1979

Åtgärder för tekoindustrin

Handelsministern HÄDAR CARS:

Herr talman! Den svenska exportindustrin har på det hela taget kunnat hävda sig ganska väl under efterkrigstiden. Jag vet inte om Jörn Svensson uppfattat det, men denna debatt har kretsat kring del förhållandet all textilindustrin sedan 1950, då vi hade en blomstringsiid, gått tillbaka.

Jag har försökt finna några av orsakerna till delta. En av dem ärden faktor som Jörn Svensson tagit upp här i etl par repliker. Jag kan inle bortse från att den kan ha spelat en roll.

JÖRN SVENSSON (vpk) kort genmäle:

Herr lalman! Nu retirerar handelsministern så det stänker om del. Tidigare var han bestämd och anförde även bestämda siffror som stöd för sitt påstående att de svenska lönekostnaderna hade varil en av huvudfaktorerna i den försämrade konkurrensen. Nu säger han att man inte kan bortse från alt de kan ha varit det.

Fortsätt gärna atl finna orsaker till den påstådda svenska försämringen i konkurrensförmåga, men kom inle och påstå att det är lönerna som vållat denna, ifall ni bara har siffror som visar timlönekostnaderna atl komma med. Lät era staber i departementen, vilka enligt vad jag förslär är ganska omfattande, ta reda på hur utvecklingen varil närdet gäller lönekostnaderna per styck inom textilindustrin i Sverige och andrajämförbara länder och kom sedan tillbaka, så skall vi diskutera saken igen.

121

Nr 157

Måndagen den 28 maj 1979

Åtgärder för tekoindustrin

Handelsministern HÄDAR CARS:

Herr talman! Jörn Svensson försöker göra gällande alt lönekostnaderna skulle ha myckel liten betydelse för en industris konkurrenskraft. Jag delar inie den uppfattningen.

Tredje vice talmannen anmälde att Jörn Svensson anhållit att till protokollet la antecknat alt han inte ägde rätt till ytterligare replik.

BERTIL JONASSON (c):

Herr lalman! Eftersom Svenska Rayon och dess verksamhet i Vålberg i Värmland har tagits upp till diskussion i denna debatt vill Jag instämma i vad som sagts om nödvändigheten av all företaget kan fortsätta sin verksamhet. I länsstyrelsen har vi också varit helt överens från de olika partiernas sida när vi avgivit värt yttrande beträffande miljöfrågorna. Vi är eniga om all man från regeringens sida bör vidta sådana åtgärder alt företaget kan fortsälta.

Herr talman! Jag vill i likhet med Magnus Persson vädja lill regeringen att handlägga den här frågan pä ell sådant säll all förelaget kan fortsätta. Del finns många anställda där. Situationen i Värmland är svär, och ell stopp i Välberg skulle bli ytterligare ell hårt slag mol sysselsättningen i länet. Det flr inte ske.

. Överiäggningen var härmed sluiad.

Mom. 1

Propositioner gavs på bifall till dels ulskollets hemställan, dels motionen nr 2258 av Lars Werner m. fl. i motsvarande del, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Jörn Svensson begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill all kammaren bifaller näringsutskoltets hemställan i betänkandet nr 48 mom. 1 röstar Ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallil motionen nr 2258 av Lars Werner m. fl. i motsvarande del.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat förja-proposilionen. Då Jörn Svensson begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 251

Nej - 12

Avstår - 1

122

Mom. 2

Propositioner gavs pä bifall lill dels utskotlets hemställan, dels motionerna nr 1526av Lars Werner m. fl., nr 1642 av Lars Werner m. fl. i motsvarandedel

och nr 2258 av Lars Werner m. fl. i motsvarandedel,och förklaradesden förra Nr 157
propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Jörn Svensson Måndagen den
begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition: 28 maj 1979

Den som vill all kammaren bifaller näringsutskotieis hemslällan i betänkandet nr 48 mom. 2 röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallil motionerna nr 1526 av Lars Werner m. fl., nr 1642 av Lars Werner m. fl. i motsvarande del och nr 2258 av Lars Werner m. fl. i motsvarande del.

Åtgärder för tekoindustrin

Ja - 252

Nej - 12

Avstår - 1

Mom. 3

Propositionergavs på bifall lill dels utskottets hemslällan, dels reservationen nr 1 av Erik Hovhammar och Margaretha af Ugglas, och förklarades den förra proposiiionen vara med övervägandeja besvarad. Sedan Erik Hovhammar begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Den som vill all kammaren bifaller näringsutskoltets hemslällan i betänkandet nr 48 mom. 3 röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallil reservationen nr 1 av Erik Hovhammar och Margaretha af Ugglas.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Erik Hovhammar begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 220

Nej - 44

Avstår - 1

Mom. 4

Ulskollets hemslällan bifölls.

Mom. 5

Propositionergavs på bifall lill dels utskottets hemslällan, dels reservationen nr 2 av Erik Hovhammar m. fl., och förklarades den förra propositionen

123

Nr 157

Måndagen den 28 maj 1979

Åtgärder för tekoindustrin

vara med övervägandeja besvarad. Sedan Erik Hovhammar begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Den som vill atl kammaren bifaller näringsutskoltets hemställan i betänkandet nr 48 mom. 5 röstar ja, den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 2 av Erik Hovhammar m.fl.

124

Ja - 193 Nej - 71

Mom. 6-9

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

Mom. 10

Propositioner gavs på bifall lill dels utskottets hemslällan, dels reservationen nr 3 av Bengt Sjönell m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägandeja besvarad. Sedan Bengt Sjönell begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller näringsutskoltets hemslällan i betänkandet nr 48 mom. 10 röstar Ja, den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallil reservationen nr 3 av Bengt Sjönell m.fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades tvekan kunna råda angående resultatet, varför votering med omröstningsapparal verkställdes. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 126 Nej - 139

Mom. 11

Propositioner gavs pä bifall till dels utskottets hemslällan, dels reservationen nr 4 av Bengt Sjönell m. fl., och förklarades den förra proposiiionen vara med övervägandeja besvarad. Sedan Bengt Sjönell begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill alt kammaren bifaller näringsutskotieis hemslällan i betänkandet nr 48 mom. 11 röstar ja, den det ej vill röstar nej. Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 4 av Bengt Sjönell

m.n.

Vid omröstning genom uppresning förklarades tvekan kunna råda angående resultatet, varför votering med omröstningsapparat verkställdes. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 125 Nej - 140

Mom. 12

Propositionergavs pä bifall lill dels utskotlets hemslällan, dels reservationen nr 5 av Bengt Sjönell m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägandeja besvarad. Sedan Bengt Sjönell begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller näringsutskoltets hemställan i betänkandel nr 48 mom. 12 röstar ja, den det ej vill röstar nej. Vinner nej har kammaren bifallil reservationen nr 5 av Bengt Sjönell

m.n.

Vid omröstning genom uppresning förklarades tvekan kunna råda angående resultatet, varför votering med omröstningsapparal verkställdes. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 124 Nej - 141

Mom. 13

Propositioner gavs på bifall lill dels utskottets hemslällan, dels reservationen nr 6 av Bengt Sjönell m. fl., och förklarades den förra proposiiionen vara med övervägandeja besvarad. Sedan Bengt Sjönell begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Den som vill all kammaren bifaller näringsutskotieis hemslällan i betänkandet nr 48 mom. 13 röstar ja, den det ej vill röstar nej. Vinner nej har kammaren bifallil reservationen nr 6 av Bengt Sjönell

m.n.

Nr 157

Måndagen den 28 maj 1979

Åtgärder för tekoindustrin

Vid omröstning genom uppresning förklarades tvekan kunna råda angående resultatet, varför votering med omröstningsapparal verkställdes. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 124

Nej - 141

125

Nr 157

Måndagen den 28 maj 1979

Ålgärder för tekoindustrin

Motn. 14 och 15

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemslälll.

Mom. 16

Propositionergavs på bifall lill dels utskottets hemslällan, dels reservationen nr 7 av Ingvar Svanberg m. fl., och förklarades den förra proposiiionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Lilly Hansson begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

126

Den som vill atl kammaren bifaller näringsutskoltets hemslällan i betänkandet nr 48 mom. 16 röstar ja, den del ej vill röstar nej. Vinner nej har kammaren bifallil reservationen nr 7 av Ingvar Svanberg

m.n.

Vid omröstning genom uppresning förklarades nertalel av kammarens ledamöter ha röstat förja-proposilionen. Då Lilly Hansson begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 141 Nej - 124

Mom. 17

Propositioner gavs på bifall lill dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 8 av Erik Hovhammar m. n., och förklarades den förra proposiiionen vara med övervägandeja besvarad. Sedan Erik Hovhammar begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller näringsutskotieis hemslällan i belänkandet nr 48 mom. 17 röstar Ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallil reservationen nr 8 av Erik Hovhammar m.fl.

Ja - 189 Nej - 75

Mom. 18

Utskottets hemslällan bifölls.

Mom. 19

Propositionergavs på bifall lill dels ulskollets hemställan, dels motionen nr 2258 av Lars Werner m. fl. i motsvarande del, och förklarades den förra proposiiionen vara med övervägande Ja besvarad. Sedan Jörn Svensson begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Den som vill au kammaren bifaller näringsutskoltets hemslällan i betänkandel nr 48 mom. 19 röstar ja, den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallil moiionen nr 2258 av Lars Werner m. fl. i motsvarande del.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat förja-proposilionen. Dä Jörn Svensson begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 253 Nej - 12

Mom. 20-22

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemslälll.

Mom. 23

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 9 av Erik Hovhammar och Margaretha af Ugglas, och förklaradesden förra proposiiionen vara med övervägandeja besvarad. Sedan Erik Hovhammar begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Den som vill atl kammaren bifaller näringsutskoltets hemställan i betänkandet nr 48 mom. 23 röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallil reservationen nr 9 av Erik Hovhammar och Margaretha af Ugglas.

Ja - 222 Nej - 43

Nr 157

Måndagen den 28 maj 1979

Åtgärder för tekoindustrin

Mom. 24

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemslällan, dels reservationen nr lOav Erik Hovhammar och Margaretha af Ugglas,och förklaradesden förra propositionen vara med övervägandeja besvarad. Sedan Erik Hovham-

127

Nr 157

Måndagen den 28 maj 1979

Åtgärder för tekoindustrin

mar begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition;

Den som vill atl kammaren bifaller näringsutskotieis hemslällan i betänkandet nr 48 mom. 24 röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 10 av Erik Hovhammar och Margaretha af Ugglas.

Ja - 222 Nej - 44

Mom. 25-27

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

Mom. 28

Propositioner gavs på bifall lill dels utskottets hemslällan, dels reservationen nr 11 av Erik Hovhammar och Margaretha af Ugglas, och förklarades den förra proposiiionen vara med övervägandeja besvarad. Sedan Erik Hovhammar begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Den som vill alt kammaren bifaller näringsutskoltets hemslällan i betänkandel nr 48 mom. 28 röstar Ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallil reservationen nr 11 av Erik Hovhammar och Margaretha af Ugglas.

Ja - 222 Nej - 44

Mom. 29

Utskottets hemslällan bifölls.

128

Mom. 30

Propositioner gavs på bifall lill dels utskottets hemslällan, dels reservationen nr 12 av Erik Hovhammar och Margaretha af Ugglas, och förklaradesden förra propositionen vara med övervägandeja besvarad. Sedan Erik Hovham-

mar begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller näringsutskoltets hemslällan i betänkandet nr 48 mom. 30 röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallil reservationen nr 12 av Erik Hovhammar och Margaretha af Ugglas.

Nr 157

Måndagen den 28 maj 1979

Åtgärder för tekoindustrin

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för Ja-propositionen. Då Erik Hovhammar begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 222 Nej - 44

Mom. 31

Propositioner gavs på bifall lill dels utskottets hemslällan, dels reservationen nr 13av Erik Hovhammar och Margaretha af Ugglas, och förklaradesden förra propositionen vara med övervägandeja besvarad. Sedan Erik Hovhammar begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller näringsutskoltets hemställan i betänkandet nr 48 mom. 31 röstar ja, den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallil reservationen nr 13 av Erik Hovhammar och Margaretha af Ugglas.

Ja - 222 Nej - 44

Mom. 32 och 33

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

Mom. 34

Propositionergavs pä bifall till dels utskotlets hemslällan, dels reservationen nr 14 av Ingvar Svanberg m. fl., och förklarades den förra proposiiionen vara med övervägande Ja besvarad. Sedan Lilly Hansson begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

9 Riksdagens protokoll 1978/79:157-158

129

Nr 157

Måndagen den 28 maj 1979

Ålgärder för tekoindustrin

Den som vill all kammaren bifaller näringsutskottets hemslällan i belänkandet nr 48 mom. 34 röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 14 av Ingvar Svanberg m.fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat förja-proposilionen. Dä Lilly Hansson begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsappat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 141 Nej - 125

Mom. 35

Propositioner gavs pä bifall till dels utskotlets hemställan, dels reservationen nr 15 av Ingvar Svanberg m. fl., och förklarades den förra proposiiionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Lilly Hansson begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Den som vill all kammaren bifaller näringsutskoltets hemslällan i betänkandet nr 48 mom. 35 röstar Ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 15 av Ingvar Svanberg m.fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat förja-proposilionen. Då Lilly Hansson begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gay följande resultat:

Ja - 141

Nej - 113

Avstår - 12

Mom. 36

Utskottets hemslällan bifölls.

Mom. 37

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 16 av Ingvar Svanberg m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Lilly Hansson begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

130

Den som vill all kammaren bifaller näringsutskottets hemslällan i betänkandet nr 48 mom. 37 röstar Ja, den del ej vill röstar nej. Vinner nej har kammaren bifallil reservationen nr 16 av Ingvar Svanberg

m.n.

Ja - 142 Nej - 123

Mom. 38-44

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

Nr 157

Måndagen den 28 maj 1979

Forskning och forskarutbildning m. m.

§ 5 Forskning och forskarutbildning m. m.

Föredrogs utbildningsutskottets belänkande 1978/79:44 med anledning av proposiiionen 1978/79:119 om vissa frågor rörande forskning och forskarutbildning m. m. jämte motioner.

I propositionen 1978/79:100 bil. 12 (utbildningsdepartementet), punkten D31, hade föreslagits all riksdagen lill Utbildningsbidrag för doktorander skulle för budgetåret 1979/80 anvisa ell förslagsanslag av 56 369 000 kr.

I propositionen 1978/79:119 (utbildningsdepartementet) hade regeringen föreslagit att riksdagen skulle

anta etl inom utbildningsdepartementet upprättat förslag till lag om ändring i högskolelagen (1977:218),

bemyndiga regeringen atl i vissa fall beslula om särskild sammansättning av fakultets- eller sektionsnämnd,

godkänna de riktlinjer för forskningsplanering, forskningsinformation, forskarutbildning m. m. som förordats i propositionen.

Beträffande del huvudsakliga innehållet i proposiiionen 1978/79:119 anfördes följande:

"I proposiiionen föreslås pä grundval av forskningsrädsulredningens betänkande (SOU 1977:52) Forskningspolitik vissa åtgärder för alt förbällra planeringen inom forskningsområdet.

Vidare föreslås atl resurserna för samhällsriktad forskningsinformation förstärks med 4 milj. kr.

Arbetstagarorganisationerna föresläs få ökat innytande över beslul i forskningsfrågor. Arbetstagarorganisationerna skall således vara företrädda inom bl. a. styrelsen för teknisk utveckling (STU) och i styrelserna för instituten för kollektiv forskning (branschforskningsinsliluten). Arbetstagarorganisationernas möjligheter all ta initiativ till forskning skall förbättras genom alt högst 5 milj. kr. urarbeiarskyddsfonden flr disponeras för stöd lill detta.

Sekretariatets för framtidsstudier anknytning lill regeringskansliet föreslås

131

Nr 157

Måndagen den 28 maj 1979

Forskning och forskarutbildning m. tn.

upphöra. Framtidssiudieverksamhelen föresläs i stället anknytas till forskningsrådsnämnden.

Vidare läggs i proposiiionen fram vissa förslag på grundval av forskarut-bildningsulredningens betänkande (SOU 1977:63) Fortsatt högskoleutbildning.

Behörigheten lill forskarutbildning föresläs delas in i allmän behörighet och särskild behörighet. Grundläggande högskoleutbildning omfattande minst 80 poäng skall ge allmän behörighet för tillträde till forskarutbildning. Kraven för särskild behörighet skall fastställas av fakulletsnämnd. Utbildningsutbudet på nivån ovanför grundläggande högskoleutbildning föreslås breddas genom alt påbyggnadsutbildningar inrättas. För utveckling och drift av överbryggande kurser för dem som har allmän men inte särskild behörighet till forskarutbildning samt för planering av och försöksverksamhet med påbyggnadsutbildningar föreslås atl 2 milj. kr. anvisas.

Ytteriigare 75 utbildningsbidrag för doktorander föreslås inrättade.

Ansvaret för de nu av STU finansierade kontaktsekretariaten föresläs föras över pä högskolan.

Särskilda medel - 7,5 milj. kr - förslås anvisas för alt underlätta för universitetslektorer att aktivt delta i forskning. Innehavare av tjänster som förste assistent skall i fortsättningen i tjänsten även kunna arbeta med forskning.

För viss förstärkning av högskolans forskningsorganisation föreslås all 2 milj. kr. anvisas.

Vidare föreslås alt möjligheter öppnas för vissa förändringar i fakultets-nämndernas sammansättning."

132

I detta sammanhang hade behandlats

dels de under allmänna motionstiden vid 1978/79 års riksmöte väckta motionerna

1978/79:203 av Gunnar Biörck i Värmdö (m),

1978/79:204 av Gunnar Biörck i Värmdö (m),

1978/79:206 av Ingegerd Troedsson (m) och Hans Nyhage (m), vari yrkats atl riksdagen hos regeringen begärde skyndsamt förslag i enlighet med vad i motionen anförts syftande till dels en lillfällig ökning av platserna vid den avslutande tvååriga utbildningen för psykologer (PEG), dels garantier för alt studerande som intagits för psykologulbildning gavs möjlighet atl slutföra densamma.

1978/79:265 av Bonnie Bernström (fp), vari yrkats alt riksdagen som sin mening gav regeringen lill känna vad som i motionen anförts om atl forskningsprojekt inle fick bli ekonomiskl lidande på grund av föräldraledighet och alt möjligheler därför skulle garanteras all fortsätta forskning efter en föräldraledighet.

1978/79:733 av Gunnar Biörck i Värmdö (m),

1978/79:917 av Britta Hammarbacken (c) och Bengt Kindbom (c), vari yrkats all riksdagen beslutade hemslälla att regeringen vidtog ålgärder så att forskningsanslagen kunde tillföras medel som täckning för kostnader vid sjukdom, havandeskap och tjänstledighet,

1978/79:1355 av Rolf Hagel (apk) och Alf Lövenborg (apk), vari yrkats alt riksdagen som sin mening uttalade

att forskningsresultat ej fick vara ägnade att tjäna främmande makters militära ändamål och syften,

att enskilda människor eller sammanslutningar ej fick hindra forskningsarbete på företag och arbetsplatser,

att forskning bekostad av offentliga medel ej fick tjäna privat vinstbegär eller styras av privata inlressen.

Nr 157

Måndagen den 28 maj 1979

Forskning och forskarutbildning m. m.

1978/79:1373 av Magnus Persson m. fl. (s),

1978/79:1625 av Gösta Bohman m. fl. (m), vari yrkats alt riksdagen skulle

1. hos regeringen begära utredning om ökat meritvärde för forskarutbild
ning vid tillsättning av offentliga tjänster,

2. som sin mening ge regeringen till känna vad som i motionen
1978/79:1108 anförts rörande tillsättning av lektorat i gymnasieskolan,

1978/79:1886 av Jan Bergqvist m. fl. (s),

1978/79:1887 av Jan Bergqvist m. fl. (s).

dels de med anledning av proposiiionen 1978/79:119 väckta motionerna 1978/79:2215 av Gunnar Biörck i Värmdö (m), vari yrkats alt riksdagen skulle

avslå förslagel om ändring av 24 § högskolelagen,

som sin mening ge regeringen till känna vad som i moiionen anförts om forskningsregistrering och forskningsstatistik,

som sin meninggeregeringen lill känna vad som i motionen anförts om forskningsrådsnämndens uppgifter,

avslå förslaget om framiidsstudieverksamhelens föriäggning till forsk-nirigsrådsnämnden men i stället medverka lill inrättandet av två dylika sekretariat, det ena till regeringens förfogande och det andra lill riksdagens,

som sin meninggeregeringen till känna vad som i motionen anförts om delegationens för långsikismoliverad forskning (SALFO) ställning i förhällande till forskningsrådsnämnden,

som sin meninggeregeringen till känna vad som i moiionen anförts om naturlig avgång vid forskarkarriären och i samband därmed hos regeringen

133

Nr 157

Måndagen den 28 maj 1979

Forskning och forskarutbildning m. m.

hemslälla om utarbetande av erforderliga förfatiningsföreskrifter för att ge forskningsmeriter tillbörligt värde vid sökande av tjänster hos stal och kommun,

1978/79:2222 av Staffan Burenstam Linder (m) och Gunnar Biörck i Värmdö (m), vari yrkats atl riksdagen uttalade

att kvalitet i universitetsutbildning och forskning förutsatte atl hela skolsystemet byggde på respekt för kvalitet i kunskaper,

alt dessa krav också borde ställas på lärarutbildningen,

att kompetens och sakkunskap borde återfå sin rätta plats i ledningen av arbetet vid universiteten,

all universiteten befriades från den överordnade och överdrivna byråkraliapparaien och att de pengar som därigenom sparades användes för universitetens verkliga uppgift atl befrämja lärdom och framsteg,

all forskningens kvalitet och integritet hävdades genom etl stopp för ofoget atl tilldela myndigheler pengar för alt under täcknamnet "forskning" lägga ul allsköns beställningsuppdrag.

134

1978/79:2230 av Stig Alemyr m. fl. (s), vari yrkats atl riksdagen beslulade

1. all som sin mening ge regeringen till känna vad som i motionen anförts
om utveckling av FoU-stalislik och om försöksverksamhet med registrering
av forskningsprojekt (FoU = forskning och utvecklingsarbete),

all som sin mening ge regeringen lill känna vad som i moiionen anförts om privata stiftelser och fonder,

all som sin mening ge regeringen till känna vad som i motionen anförts om utgivning av populärvetenskaplig litteratur för barn och ungdom,

begära atl regeringen utarbetade ell samlat ålgärdsprogram för att stimulera intresset för naturvetenskap och teknik bland barn och ungdom,

alt som sin mening ge regeringen till känna vad som i moiionen anförts om medel för överbryggande kurser och utveckling av päbyggnadsutbild-ningar,

att som sin mening ge regeringen lill känna vad som i motionen anförts om antagning av forskarstuderande och om resurser för handledning i forskamtbildning,

att som sin mening ge regeringen till känna vad som i moiionen anförts om fördelningen av utbildningsbidrag för doktorander,

alt som sin mening ge regeringen till känna vad som i moiionen anförts om utbildningsbidragens samordning med sjuk- och föräldraförsäkringen,

att som sin mening ge regeringen till känna vad som i moiionen anförts om kontaktsekretariatens anknytning till regionstyrelserna,

1978/79:2231 av Bertil Fiskesjö (c) och Anna Eliasson (c).

1978/79:2232 av Thorbjörn Fälldin m. fl. (c), vari yrkats all riksdagen vid behandlingen av proposiiionen 1978/79:119 beslutade

all försöksverksamheten med näringslivskontakt för forskare skulle kompletteras i enlighet med förslagen i motionen,

atl försöksverksamhet med vetenskapliga nämnder i enlighet med vad som anförts i motionen startade vid tio fakulteter,

all hos regeringen begära utredning och förslag om inrättandet av en mellanexamen i enlighet med vad som anförts i motionen,

alt hos regeringen ge till känna vad som i moiionen anförts om forskning för universitetslektorer vid de nya högskolorna,

atl sekretariatet för framtidsstudier skulle ombildas till en delegation och i övrigt bibehålla sin nuvarande ställning,

all som sin mening ge regeringen lill känna att frågan om regional anknytning av forskningsinsatser och högre utbildning borde utredas med förtur inom universitets- och högskoleämbetet, liksom frågan om internationellt inriktad forskning med regional anknytning,

att som sin mening ge regeringen lill känna alt frågan om information om forskning och forskningsresultat i olika former borde skyndsamt utredas med beaktande av de särskilda aspekter som fraingick av motionen,

au som sin mening ge regeringen till känna atl betydelse av vetenskapliga erfarenheter borde beaktas i personalrekryieringssammanhang,

alt som sin mening ge regeringen till känna att vad som i motionen anförts om internationella kontakter borde beaktas vid den fortsatta utformningen av forskningspolitiken.

Nr 157

Måndagen den 28 maj 1979

Forskning och forskarutbildning m. m.

1978/79:2233 av Rolf Hagel (apk) och Alf Lövenborg (apk), vari yrkats alt riksdagen med anledning av propositionen 1978/79:119 beslutade uppdra ät regeringen atl genomföra riktlinjer sä att

forskarnas frihet och inflytande över forskningens iniiiering skulle bevaras och stärkas,

demokratisk kontroll, som i sista hand låg hos riksdagen, över forskningen skulle garanteras, varigenom de grupper som forskningen direkt berörde borde få insyn i forskningsarbete och resultat,

monopolens och de militärinduslriella komplexens styrning och koppling lill forskning i högskolorna upphörde, statlig finansiering av monopolens forskningsverksamhet upphörde, högskolornas eller den statligt bekostade forskningens deltagande i forskning som tjänade militärindustrin förhindrades, statliga forskningsanslag fördelades genom högskolor, statliga forskningsanstalter och offentliga fonder,

4. forskarnas och forskarstuderandenas tjänster i högskolorna skulle
ökas,

forskarnas och forskarstuderandenas arbetsmöjligheter och arbeistrygg-het skulle förbättras och alla forskarstuderande ges utbildningsbidrag, vars storiek borde höjas,

grundforskningens ställning skulle garanteras och stärkas,

7. rekrytering till forskarutbildning skulle breddas, varvid kraftfulla

135

Nr 157

Måndagen den 28 maj 1979

Forskning och forskarutbildning m. m.

åtgärder för undervisningens förbättring vidtogs,

forskarnas tillträde lill arbetsplatserna lagstiftningsvägen garanterades,

vetenskapligt samarbete, forskarutbyte, utbyte av forskningsresultat med de socialistiska staterna, i enlighet med beslut av konferensen för europeisk säkerhet och samarbete, skulle ökas,

10. publicering av forskningsresultat och spridning av vetenskapliga
publikationer från de socialistiska länderna skulle ökas.

1978/79:2234 av Ove Nordstrandh m. fl. (m), vari yrkats alt riksdagen skulle

avslå regeringens förslag om heltäckande FoU-slatistik,

avslå regeringens förslag om en allmän forskningsregistrering,

avslå regeringens förslag om särsiöd till löntagarorganisationerna för forskning i egen regi,

hos regeringen begära en skyndsam översyn av sekretariatets för framtidsstudier verksamhet och organisation,

hos regeringen begära förslag på åtgärder i syfte all tillmäta forskarutbildning ökad vikt vid tillsällandet av vissa offentliga tjänster,

hos regeringen anhålla om förslag lill lagändring i syfte atl upprällhålla kravet på vetenskaplig kompelens på vissa tjänster,

uttala atl gymnasielektorat borde tillsättas med vetenskapligt meriterade personer,

avslå regeringens förslag att begränsa möjligheterna för studerande med utbildningsbidrag alt ha arbete vid sidan av studierna,

avslå regeringens förslag om allmän behörighet för forskarutbildning,

10. avslå regeringens förslag om representation i fakulletsnämnd och
sektionsnämnd för företrädare för allmänna inlressen,

1978/79:2235 av Ingegärd Oskarsson m. fl. (c).

1978/79:2236 av Ingvar Svanberg m. fl. (s), vari yrkats atl riksdagen beslutade uttala att arbetstagarrepresentalion borde ingå i styrelsen för teknisk utveckling.

136

1978/79:2237 av Lars Werner m. fl. (vpk), vari yrkats att riksdagen skulle

1. uttala sig fören ny,demokratiskt inriktad forskningspolitik,där följande riktlinjer bildade utgångspunkter, nämligen

alt varje vetenskaplig institution inom den offentliga sektorn genomförde demokratiska beslutsformer så atl alla arbetande forskare beslutade kollektivt om forskningsprogrammen enligt principen en person en röst och alt vid varje vetenskaplig institution de lokala fackliga organisationerna skulle ha rätt atl utse en representant,

all den nationella forskningspolitiken bereddes och övervakades av ell centralt kollegium, bestående till hälften av valda representanter för de

verksamma forskarna, till hälften av representanter utsedda av fackförbundens represenlaniskap och atl detla kollegium ersatte nuvarande organ på forskningsområdet,

c) alt riksdagen åriigen anordnade en särskild forskningspoliiisk deball, där
långsikliga och övergripande målsättningar för forskningspolitiken diskute
rades och där beslul fattades om en nationell forskningsbudget,

d) all privat uppdragsforskning lill förmån för kommersiella intressen
förklarades oförenlig med offentlig forskaranställning, när det utförde annat
än en mindre del av förskarens totala arbetsinsats under elt år,

hos regeringen hemställa om ett förslag lill lag vari forskares tillträde till arbetsplatser garanterades, i enlighet med vad som anfördes i motionen,

uttala att de fackliga organisationerna borde ges representation i samtliga de FoU-organ de bedömde som väsentliga,

uttala sig för en förändrad tjänsteorganisation, innebärande

all forskningsrådens möjlighet att styra forskningen begränsades så atl t. ex. högskolornas och universitetens institutioner samt forskarna själva fick större möjligheter att planera, samordna och genomföra sin forskning,

alt forskningsanslagen inte skulle knytas lill den enskilde forskaren utan till forskningsenheten så all forskarkollektivei självt kunde avgöra vem som skulle ulföra vilken uppgift,

aU systemet med mer långsiktiga "ramanslag" för en hel forskningsenhet borde utvidgas kraftigt,

d) att systemet att forskares sjukdom och barnsbörd skulle betalas av
forskningsanslaget snarast borde ersättas med den princip som gällde för
andra löntagare,

e) att utbildningsbidraget för forskarutbildning höjdes i syfte atl garantera
enskilda forskare rimliga anställningsvillkor,

5. uppta etl i förhållande lill proposiiionen förhöjl belopp av 20 000 000 kr.,
varvid 10 000 000 kr. avsattes förde fackliga organisationernas möjligheter att
initiera forskning, 4 000 000 kr. avsattes för all främja kvinnornas silualion i
form av anslag lill fora för kvinnliga forskare och kvinnoforskning, 6 000 000
kr. avsattes för den i motionen angivna förändrade tjänsteorganisationen.

Nr 157

Måndagen den 28 maj 1979

Forskning och förskarutbildning m. tn.

Ulskotlei hemställde såvitt avsåg resp. avsnitt allmänna överväganden

att riksdagen beträffande riktlinjer för svensk forskning m. m. skulle avslå motionerna 1978/79:1355, yrkandena I och 3, samt 1978/79:2233, yrkandena 1, 2 och 3 samt 6,

atl riksdagen beträffande en ny forskningspolitik m. m. skulle avslå motionen 1978/79:2237, yrkandena 1 och 4,

att riksdagen belräffande koncentration av forskningsresurserna med avslag på moiionen 1978/79:1373 godkände vad som förordats i propositionen 1978/79:119,

att riksdagen beträffande utredning om regional anknytning av forskning och högre ulbildning skulle avslå motionen 1978/79:2232, yrkandet 6 i denna del.

137

Nr 157

Måndagen den 28 maj 1979

Forskning och forskarutbildning m. m.

atl riksdagen beträffande iniernationelll inriktad forskning med regional anknytning skulle avslå moiionen 1978/79:2232, yrkandet 6 i denna del,

att riksdagen belräffande seklorsprincipen med avslag på moiionen 1978/79:2222, yrkandei 5, godkände vad som förordats i propositionen 1978/79:119,

atl riksdagen beträffande forskares tillträde till arbetsplatser skulle avslå motionerna 1978/79:1355, yrkandet 2, 1978/79:2233, yrkandet 8, och 1978/ 79:2237, yrkandet 2,

alt riksdagen belräffande forskningsstödjande stiftelser och fonder med avslag på moiionen 1978/79:2230, yrkandei 2, godkände vad som förordals i proposiiionen 1978/79:119,

lörskningsplanering

9. all riksdagen belräffande forskningsrådsnämndens uppgifter skulle
avslå moiionen 1978/79:2215, yrkandei 3,

all riksdagen beträffande delegationen för långsikismoliverad forskning skulle avslå moiionen 1978/79:2215, yrkandet 5,

att riksdagen beträffande framlidsstudiesekretariatets organisatoriska ställning med bifall till propositionen 1978/79:119 och med avslag pä motionerna 1978/79:2215, yrkandet 4, 1978/79:2232, yrkandei 5, och 1978/ 79:2234, yrkandet 4, godkände de riktlinjer som i proposiiionen förordats om överföring den 1 Juli 1980 av sekretariatet för framtidsstudier lill forskningsrådsnämnden,

att riksdagen belräffande konsekvensanalys godkände vad som förordats i propositionen 1978/79:119,

att riksdagen beträffande begäran om förslag från regeringen om forskningsorganisation skulle avslå moiionen 1978/79:203,

alt riksdagen beträffande uttalande om kvalitet i skolan skulle avslå motionen 1978/79:2222, yrkandet 1,

att riksdagen beträffande uttalande om kvalitet i lärarutbildningen skulle avslå motionen 1978/79:2222, yrkandet 2,

alt riksdagen beträffande uttalande om ledningen av arbetet vid universiteten skulle avslå motionen 1978/79:2222, yrkandet 3,

att riksdagen beträffande uttalande om universitelsbyråkrati m. m. skulle avslå moiionen 1978/79:2222, yrkandet 4,

atl riksdagen godkände de i propositionen 1978/79:119 förordade riktlinjerna för forskningsplanering,

att riksdagen beträffande vetenskapligt samarbete m. m. med speciellt de socialistiska staterna skulle avslå motionen 1978/79:2233, yrkandet 9,

att riksdagen beträffande internationella kontakter skulle avslå motionen 1978/79:2232, yrkandei 9,

138

FoU-statistik och forskningsregistrering m. m.

atl riksdagen beträffande uttalande om utvecklingen av FoU-statislik skulle avslå motionen 1978/79:2230, yrkandet 1 i denna del,

att riksdagen beträffande försöksverksamhet med FoU-registrering

skulle avslå moiionen 1978/79:2230, yrkandet I i denna del,

23. all riksdagen beträffande avslag på forskningsrådsutredningens förslag
om heltäckande FoU-siatistik skulle avslå motionen 1978/79:2234, yrkandet
1,

att riksdagen beträffande avslag på forskningsrädsulredningens förslag om en allmän forskningsregislrering skulle avslå moiionen 1978/79:2234, yrkandet 2,

atl riksdagen beträffande uttalande om att FoU-statislik och -registrering var onödig m. m. skulle avslå moiionen 1978/79:2215, yrkandei 2,

26. atl riksdagen godkände de riktlinjer för FoU-siatistik och FoU-
regisirering m. m. som förordats i proposiiionen 1978/79:119,

Nr 157

Måndagen den 28 maj 1979

Foiskning och forskarutbildning m. m.

samhällsriktad forskningsinformation

att riksdagen beträffande forskningsinformation skulle bifalla propositionen 1978/79:119 och avslå moiionen 1978/79:2230, yrkandei 3,

att riksdagen beträffande åtgärder för alt förbättra spridandel av vetenskapliga tidskrifter skulle avslå motionen 1978/79:1886,

atl riksdagen beträffande ökad publicering av forskningsresultat m. m. från de socialistiska länderna skulle avslå motionen 1978/79:2233, yrkandei 10,

atl riksdagen beträffande utredning av information om forskning skulle avslå moiionen 1978/79:2232, yrkandet 7,

atl riksdagen belräffande ökade utbildningsinsatser för fortbildning av journalister skulle avslå motionen 1978/79:2231,

att riksdagen beträffande etl samlat ålgärdsprogram för alt stimulera intresset för naturvetenskap och teknik bland barn och ungdom skulle avslå motionen 1978/79:2230, yrkandet 4,

arbetstagarinflytande och arbetstagarorganisationernas möjligheter alt initiera forskning

33. att riksdagen beträffande fackliga organisationers representation i
samtliga forsknings- och utvecklingsorgan skulle avslå moiionen 1978/
79:2237, yrkandei 3,

34. alt riksdagen beträffande arbetstagarorganisationernas representation i
de kollektiva forskningsinstitutens styrelser godkände vad som förordals i
propositionen 1978/79:119,

atl riksdagen beträffande representation för de centrala arbetstagarorganisationerna i styrelsen för teknisk utveckling med bifall till motionen 1978/79:2236 som sin mening gav regeringen lill känna vad utskottet anfört,

atl riksdagen beträffande bidrag ur arbetarskyddsfondens kapitalbehållning till arbetstagarorganisationernas forskning skulle bifalla propositionen 1978/79:119 samt avslå motionerna 1978/79:2234, yrkandei 3, och 1978/79:2237, yrkandei 5 i denna del,

atl riksdagen i övrigt godkände vad som i proposiiionen 1978/79:119

139

Nr 157

Måndagen den 28 maj 1979

Forskning och förskarutbildning m. m.

förordats i fråga om arbetstagarinflytande och arbetstagarorganisationernas möjligheler att initiera forskning.

rekrytering lill forskarutbildning

all riksdagen beträffande resurser för handledning skulle avslå motionen 1978/79:2230, yrkandet 6 i denna del,

alt riksdagen beträffande behörighetsregler för forskarutbildning liknande nu gällande regler skulle avslå motionen 1978/79:2233, yrkandet 7 i denna del,

alt riksdagen belräffande allmän behörighet lill forskarulbildning med avslag på moiionen 1978/79:2234, yrkandet 9, godkände de riktlinjer som förordats i propositionen 1978/79:119,

atl riksdagen godkände de riktlinjer som i propositionen 1978/79:119 förordats om särskild behörighet till forskarutbildning,

alt riksdagen godkände de riktlinjer som i propositionen 1978/79:119 förordats om överbryggande kurser,

att riksdagen belräffande påbyggnadskurser för komplettering av kunskaper inför forskarutbildning skulle avslå moiionen 1978/79:2233, yrkandet 7 i denna del,

alt riksdagen beträffande åtgärder för förbättring av den grundläggande högskoleutbildningen skulle avslå motionen 1978/79:2233, yrkandet 7 i denna del,

all riksdagen godkände de riktlinjer som i proposiiionen 1978/79:119 förordats om etappavgångar m. m.,

att riksdagen beträffande en s. k. mellanexamen skulle avslå motionen 1978/79:2232, yrkandet 3.

att riksdagen beträffande forskarutbildnings meritvärde m. m. med anledning av motionerna 1978/79:1625, 1978/79:2215. yrkandei 6 i denna del, 1978/79:2232, yrkandei 8, och 1978/79:2234, yrkandena 5, 6 och 7, som sin mening gav regeringen lill känna vad utskottet anfört,

all riksdagen beträffande rekrytering av naturvetenskapligt och tekniskt utbildad personal också inom primärt icke-nalurvelenskapliga eller icke-lekniska områden skulle avslå moiionen 1978/79:733 i denna del,

all riksdagen beträffande övergång från forskarkarriär till arbetslivet skulle avslå motionen 1978/79:2215, yrkandet 6 i denna del,

att riksdagen beträffande ökade ulry mmesramar för naturvetenskaplig och teknisk utbildning skulle avslå motionen 1978/79:733 i denna del.

140

breddal uibildningsuibud

51. alt riksdagen beträffande påbyggnadslinjer godkände de riktlinjer som
förordals i proposiiionen 1978/79:119,

52. atl riksdagen beträffande en samlad redovisning i fråga om psykolog
utbildningen med anledning av moiionen 1978/79:206 som sin mening gav
regeringen till känna vad utskottet anfört.

studiefinansiering

atl riksdagen beträffande antalet utbildningsbidrag med avslag på motionen 1978/79:2233, yrkandet 5, och med anledning av propositionen 1978/79:100 godkände vad som förordats i proposiiionen 1978/79:119,

att riksdagen belräffande fördelning på maiemalisk-naturvetenskapli-ga och tekniska forskningsområden av de i propositionen 1978/79:119 föreslagna nya utbildningsbidragen som sin mening gav regeringen lill känna vad utskottet anfört med anledning av motionen 1978/79:2230, yrkandet 7,

all riksdagen belräffande den längsta lid för vilken utbildningsbidrag fick ulgå godkände vad som förordats i proposiiionen 1978/79:119,

att riksdagen beträffande ändring av reglerna för utbildningsbidrag med bifall till moiionen 1978/79:2234, yrkandet 8, skulle avslå propositionen 1978/79:119,

alt riksdagen beträff\inde särskilt forskningsbidrag lill lärare vid före detta universitetsfilialer skulle avslå motionen 1978/79:2235 i denna del,

all riksdagen beträffande utbildningsbidrag lill doktorander vid föräldraledighet med anledning av moiionen 1978/79:2230, yrkandei 8, som sin mening gav regeringen till känna vad utskottet anfört,

atl riksdagen beträffande kompensation för sjuklön m. m. som betalas frånforskningsanslagmedbifalltillmotionerna 1978/79:265 och 1978/79:917 som sin mening gav regeringen till känna vad utskottet anfört.

Nr 157

Måndagen den 28 maj 1979

Forskning och forskarutbildning tn. m.

dimensionering av forskarutbildningen

60. att riksdagen godkände de riktlinjer som i proposiiionen 1978/79:119
förordats om dimensionering av forskarutbildningen,

samverkan med FoU utanför högskolan

atl riksdagen beträffande tilläggsdirektiv till FOSAM-utredningen skulle avslå moiionen 1978/79:2232, yrkandet Iv

att riksdagen beträffande kontaktsekretariatens överföring lill högskolan med avslag på motionen 1978/79:2230, yrkandet 9, godkände de riktlinjer som förordats i proposiiionen 1978/79:119,

att riksdagen godkände de riktlinjer för samverkan med FoU utanför högskolan som i övrigt förordats i proposiiionen 1978/79:119,

tjänsleorganisalion

alt riksdagen beträffande specialdestinerade medel för vissa universitetslektorers forskning skulle avslå motionen 1978/79:2232, yrkandet 4,

all riksdagen beträffande flera tjänster för forskare och forskarstuderande skulle avslå moiionen 1978/79:2233, yrkandet 4 i denna del,

att riksdagen beträffande forskningsmöjligheter för förste assistenter godkände vad som förordats i propositionen 1978/79:119,

att riksdagen beträffande förslag lill ny tjänsteorganisation för högskolan skulle avslå moiionen 1978/79:1887,

att riksdagen beträffande särskilda medel till kvinnliga forskare och

141

Nr 157

Måndagen den 28 maj 1979

Forskning och Jörskarutbildning m. tn.

kvinnoforskning m. m. skulle avslå moiionen 1978/79:2237, yrkandei 5 i denna del,

69. alt riksdagen med avslag på motionen 1978/79:2233, yrkandei 4 i
denna del, godkände vad som förordals i propositionen 1978/79:119 om
tjänsteorganisation för forskning och forskarulbildning,

planerings- och ledningsorganisation

70. alt riksdagen godkände de riktlinjer som i propositionen 1978/79:119
förordats om fakullets/sektionsindelning,

71. all riksdagen belräffande åiergång till lidigare ordning för fakulteterna
skulle avslå moiionen 1978/79:204,

alt riksdagen med bifall till propositionen 1978/79:119 och med avslag på motionerna 1978/79:2215, yrkandei 1, och 1978/79:2234, yrkandei 10 i denna del, skulle anta del inom utbildningsdepartementet upprättade förslaget till lag om ändring av högskolelagen (1977:218) i vad avsäg 24 §,

att riksdagen beträffande bemyndigande för regeringen alt i vissa fall besluta om särskild sammansättning av fakultets- ellersekiionsnämnd skulle bifalla proposiiionen 1978/79:119 och avslå moiionen 1978/79:2234, yrkandei 10 i denna del,

atl riksdagen skulle anta del inom utbildningsdepartementet upprättade förslaget lill lag om ändring av högskolelagen (1977:218) i vad avsäg 16 och 23i!§,

att riksdagen beträffande regler om handledarnas medverkan vid antagningen av forskarstuderande skulle avslå moiionen 1978/79:2230, yrkandet 6 i denna del,

atl riksdagen beträffande försöksverksamhet med utvärderande vetenskapliga nämnder skulle avslå moiionen 1978/79:2232, yrkandet 2,

142

samspel forskning-grundutbildning

77. att riksdagen godkände de riktlinjer som förordats i propositionen 1978/79:119 om samspel forskning-grundutbildning.

vissa medelsanvisningar

att riksdagen med anledning av propositionen 1978/79:100 och 1978/ 79:119 till Utbildningsbidrag för doktorander under nionde huvudtiteln för budgetåret 1979/80 anvisade ett förslagsanslag av 59 735 500 kr.,

att riksdagen beträffande medelsanvisningar till samhällsriktad forskningsinformation, "överbryggande" kurser samt päbyggnadsutbildningar med avslag på moiionen 1978/79:2230, yrkandet 5, godkände vad som förordats i propositionen 1978/79:119,

au riksdagen med anledning av propositionen 1978/79:119 samt med avslag på motionerna 1978/79:2235 och 1978/79:2237, yrkandei 5, båda motionerna i denna del, till Vissa kostnader i samband med forsknings/ forskarulbildningsreform under nionde huvudtiteln för budgetåret 1979/80 anvisade elt reservationsanslag av 15 587 000 kr.

Reservationer hade avgivits

1. belräffande utredning om regional anknytning av forskning och högre ulbildning av Claes Elmsiedt, Sven Johansson, Gösta Karlsson och Thorsten Larsson (samtliga c) som ansett att ulskoilel under 4 bort hemställa

atiriksdagen med bifall lill moiionen 1978/79:2232, yrkandei 6 i denna del, som sin mening gav regeringen lill känna vad reservanterna anfört,

2. belräffande utredning om sekretariatets för framtidsstudier verksamhet och organisation av Ove Nordstrandh (m) och Hans Nyhage (m) som ansett att utskottet under 11 bort hemställa

att riksdagen beträffande framlidsstudiesekretariatets organisatoriska ställning med bifall lill motionen 1978/79:2234, yrkandei 4, samt med avslag på proposiiionen 1978/79:119 och motionerna 1978/79:2215, yrkandet 4, och 1978/79:2232, yrkandet 5, som sin mening gav regeringen lill känna vad reservanterna anfört.

Nr 157

Måndagen den 28 maj 1979

Forskning och förskarutbildning tv. m.

3. beträffande ombildning av sekretariatet för framtidsstudier lill en
delegation under ERN av Claes Elmstedi, Sven Johansson, Gösta Karlsson
ocn Thorsten Larsson (samtliga c) som ansett alt utskottet under II bort
hemställa

att riksdagen belräffande framtidssludiesekrelariateis organisatoriska ställning med bifall lill motionen 1978/79:2232, yrkandei 5, och med avslag pä proposiiionen 1978/79:119 och motionerna 1978/79:2215, yrkandei 4, och 1978/79:2234, yrkandet 4, som sin mening gav regeringen till känna vad reservanterna anfört,

4. belräffiinde kvalitet i universitetsutbildning och forskning av Ove
Nordstrandh (m) och Hans Nyhage (m) som ansett att utskottet under 14, 15
och 16 bort hemställa

atl riksdagen belräffande uttalande om kvalitet i skolan med bifall lill moiionen 1978/79:2222, yrkandet I, som sin mening gav regeringen till känna vad reservanterna anfört,

alt riksdagen belräffande uttalande om kvalitet i lärarutbildningen med bifall lill moiionen 1978/79:2222, yrkandet 2, som sin mening gav regeringen lill känna vad reservanterna anfört,

att riksdagen beträffande uttalande om ledningen av arbetet vid universiteten med bifall till moiionen 1978/79:2222, yrkandei 3, som sin mening gav regeringen till känna vad reservanterna anfört.

5. beträffande etl samlat åtgärdsprogram för alt stimulera intresset för naturvetenskap och teknik bland barn och ungdom av Stig Alemyr, Bengt Wiklund, Lars Gustafsson, Roland Sundgren, Helge Hagberg, Lennart Bladh och Torsten Karlsson (samtliga s) som ansett all ulskotlei under 32 bort hemställa

all riksdagen med anledning av motionen 1978/79:2230, yrkandet 4, som sin mening gav regeringen lill känna vad reservanterna anfört.

143

Nr 157

Måndagen den 28 maj 1979

Forskning och Jörskarutbildning m. m.

6. beträffande bidrag ur arbetarskyddsfondens kapitalbehållning till
arbetstagarorganisationernas forskning av Ove Nordstrandh (m) och Hans
Nyhage (m) som ansett atl utskottet under 36 bon hemställa

att riksdagen skulle bifalla moiionen 1978/79:2234, yrkandet 3, samt avslå proposiiionen 1978/79:119 och motionen 1978/79:2237, yrkandei 5 i denna del,

7. beträffande allmän behörighet lill forskarutbildning av Ove Nord
strandh (m) och Hans Nyhage (m) som ansett alt utskottet under 40 bort
hemslälla

alt riksdagen skulle bifalla moiionen 1978/79:2234, yrkandei 9, och avslå propositionen 1978/79:119,

8. beträffande mellanexamen inom forskarutbildningen av Claes Elmstedi (c), Ove Nordstrandh (m), Sven Johansson (c), Gösta Karlsson (c), Hans Nyhage (m) och Thorsten Larsson (c) som ansett att ulskoilel under 46 bort hemslälla

all riksdagen med bifall lill motionen 1978/79:2232, yrkandei 3, som sin mening gav regeringen lill känna vad reservanterna anfört,

9. beträffande kontaktsekretariatens överföring till högskolan av Stig
Alemyr, Bengt Wiklund, Lars Gustafsson, Roland Sundgren, Helge Hagberg,
Lennart Bladh och Torsten Karlsson (samtliga s) som ansett att uiskouet
under 62 bort hemslälla

att riksdagen med bifall till moiionen 1978/79:2230, yrkandei 9, och med avslag på propositionen 1978/79:119 som sin mening gav regeringen till känna vad reservanterna anfört,

10. belräffande komplettering och särskild sammansättning av fakultets-
eller sektionsnämnd av Ove Nordstrandh (m) och Hans Nyhage (m) .som
ansett att utskottet under 72 och 73 bort hemställa

att riksdagen med bifall lill motionerna 1978/79:2215, yrkandet Loch 1978/79:2234, yrkandet 10 i denna del, samt med avslag på proposiiionen 1978/79:119 skulle anta av reservanterna framlagt förslag till lag om ändring av högskolelagen (1977:218) i vad avsåg 24 §,

att riksdagen beträffande bemyndigande för regeringen atl i vissa fall beslula om särskild sammansättning av fakultets- eller sektionsnämnd med bifall till motionen 1978/79:2234, yrkandet 10 i denna del, skulle avslå propositionen 1978/79:119,

144

II. beträffande försöksverksamhet med utvärderande vetenskapliga nämnder av Claes Elmstedi (c), Ove Nordstrandh (m), Sven Johansson (c), Gösta Karlsson (c), Hans Nyhage (m) och Thorsten Larsson (c) som ansett att utskottet under 76 bort hemställa

alt riksdagen med bifall lill moiionen 1978/79:2232, yrkandet 2, som sin mening gav regeringen lill känna vad reservanterna anfört.

Utbildningsministern JAN-ERIK WIKSTRÖM:

Herr talman! De förslag som riksdagen nu skall la ställning lill gäller dels formerna för en samlad och långsiktig forskningsplanering frän slals-makternas sida, dels vissa reformer i forskarutbildningen.

De här förslagen är en del av den upprustning av forskningen och forskningens resurser som på regeringens initiativ har inletts i vinter. Pä utbildningsdepartementets område rör det sig om resursförstärkningar pä ca 110 milj. kr.

Ulbildningsulskoltel har alltså haft all behandla en rad omfattande förslag på forsknings- och högskoleområdet. Jag vill passa på delta tillfälle all uttala min uppskattning av ulskollets noggranna arbete. Särskilt glädjande är del att detta arbete kunnat ske under en så betydande enighet. Jag har också med tillfredsställelse noterat att regeringens förslag i denna proposilion blivit väl mottagna också pä andra häll. Jag tänker bl. a. på TCO, vars styrelse givit förslagen ell gott betyg. Det finns alltså en betydande enighet i frågor som rör svensk forskningspolitik-del irorjag barett stort värde när del gäller elt för vår framtid sä väsentligt område.

Vi är alla medvetna om forskningens betydelse för samhällsutvecklingen. Vi vänder oss ofta till forskarna för atl få hjälp när vi slår inför besväriiga problem. Men vi är ocksä medvetna om atl del ofta lar läng lid innan säkra och entydiga svar kan ges. Del är ett av motiven för en mera långsiktig planering. Vi vet också atl forskarna inle alllid finner svaren pä våra frågor. Kanske de inte är gripbara för det rationella länkandel, kanske våra förväntningar om säkra, entydiga och praktiskt tillämpbara resultat är orealistiska. Men det är ändå värdefullt atl fl ett problem belyst utifrån olika perspektiv med de krav på språklig stringens och logisk skärpa som den vetenskapliga metodiken förutsätter.

En aspekt som gäller båda de problemområden som nu behandlals är nödvändigheten av alt upprätthålla en hög kvalitet inom såväl forskningen som utbildningen. Det är uppenbart när vi vet hur slor betydelse konkreta forskningsresultat har liksom de råd som forskare ger i olika beslutssituationer. Det lorde inte vara alltför djärvt atl påslå, all del är bättre med ingen forskning alls än med dålig forskning - en sådan ger falska förutsättningar för beslul och ålgärder och frestar lätt den ansvarige all lämna ifrån sig väl myckel av ansvaret.

Utvecklingen under 1960- och 1970-talen har inneburit en kraftig ulbyggnad och förstärkning av universitets- och rådsforskningen även om vi haft viss stagnation under senare delen av 1970-talel. Två nya universitet - i Umeå och Linköping - har etablerats. Forskningsrådens strategiska betydelse när del gäller förnyelsen inom forskningen om samordningen mellan starkt specialiserade discipliner har bestyrkts i många sammanhang. Till detta kommer alt någol helt nytt växt fram, någol som skapat viss förvirring, handfallenhet och i viss mån även skepsis. Jag syftar på den sekloriella forskningen.

Åtskilligt av denna verksamhet är nämligen snarare utvecklingsarbete än forskning i traditionell mening. Detta alt man inom en viss sektor -

Nr 157

Måndagen den 28 maj 1979

Forskning och forskarutbildning m. m.

145

10 Riksdagens protokoll 1978/79:157-158

Nr 157

Måndagen den 28 maj 1979

Forskning och forskarutbildning m. m.

146

naturvärden, skolan, trafiksäkerhetsarbelet, livsmedelshygienen eller socialpolitiken - lar forskningen i sin tjänst är i och för sig naturligt och etl glädjande tecken på tilltro lill forskningens möjligheler. Men det har också skapat vissa problem. De organisatoriska och anslagsmässiga formerna är högst skiftande. Det bör de säkert ocksä vara med hänsyn till de vitt skiftande förutsättningarna och behoven. Men splittringen kan också vara förvirrande. För riksdagens del finns det ingen möjlighet att i samband med behandlingen av budgeten göra en samlad bedömning av forskningspolitiken. Eftersom denna FoU-verksamhel utgör en integrerande del av en viss verksamhet -t. ex. inom ell ämbetsverk - skall den givetvis heller inte brytas ut ur sitt sammanhang och betraktas som forskningspolitik i egentlig mening -trafikpolitik förblir trafikpolitik även om man utnyttjar forskning i slor omfattning. Men det finns ändock vissa aspekter som är väsentliga i ett övergripande forskningspolitiskl perspektiv.

Ett sådant problem gäller frågan om va/sektorsforskningen lämpligen bör ulföras - inbyggd i den beställande och finansierande myndigheten själv, inom universitet och högskolor eller i särskilda forskningsinstitut. Etl annat problem gäller forskningens inriktning och forskarutbildningen -en adekvat utbildning är Ju en förutsättnng för alt den sekloriella FoU-verksamhelen skall bli framgångsrik. Det hjälper inte hur mycket pengar riksdagen än anslår till exempelvis energiforskning om det inle finns några utbildade forskare.

Del är alltså etl faktum atl vi i Sverige ännu år 1979 saknar en samlad och långsiktig planering av forskningen. Vi har inte heller några effektiva instrument för en sådan.

Del är märkligt nog riksdagen som tagit initiativet till den utredning som resulterat i föreliggande regeringsförslag. En framstöt om en utredning-f ö. frän liberalt håll - gjordes i riksdagen 1972 i samband med att forsknings-rådsuiredningen tillsattes. Två är senare tog jämviktsriksdagen elt majoritetsbeslut innebärande krav,all regeringen skulle låla utreda möjlighetenatt fl en mera samlad och långsiktig politik pä det här området.

Forskningsrådsutredningen, som fick uppdraget, fann au den enda möjligheten består i atl regeringen påtar sig uppgiften atl åstadkomma överblick. Det kan nämnas atl det dä förekommit tankar om att riksdagen skulle inrätta ett särskilt forskningsutskott. Utredningen föreslog alt regeringen vart tredje år skulle lämna en femårig FoU-plan till riksdagen, vilket skulle innebära all vi fick en rullande långtidsplanering.

Frågan om hur detta arbete organiseras inom regeringen är knappast etl förslahandsiniresse för riksdagen, men del finns ändock skäl alt något beröra frågan. Den lösning som har prövats i flera stater på senare år, att inrätta etl särskilt forskningsdeparlement, har avvisats både av utredningen och av flertalet remissinstanser. Det är inte lämpligt om ens möjligt alt rycka loss FoU-frägorna från de enskilda departementen. Samordningen måste ske pä annat sätt.

Del finns skäl all stryka under, att det inte är någon lätt uppgift atl presentera en aktuell lägesbeskrivning och en samlad och långsiktig plan för landels hela FoU-politik. Del departementala ansvaret för forskningsråden

och universiteten är delat pä fiera departement. Men än svårare ärdet all fl elt grepp om den sekloriella forskningens omfattning, inriktning och behov, eftersom den berör snart sagt varie departement. Även om alla regeringsbeslut fattas kollektivt förutsattes all de enskilda departementen arbetar med stor självständighet. Det finns ocksä brister i FoU-statisiiken som det lar tid alt reparera. Men det är klokt atl inte nu rusa i väg och starta en statistikproduktion som är onödigt omfattande.

Forskningsrådsutredningen föreslog all utbildningsdepartementet skulle fä del övergripande ansvaret förarbetet med en regeringens FoU-plan. Denna bedömning har rönt en samfälld anslutning, sä även inom regeringen själv. Jag är som redan nämnts väl medveten om svårigheterna. Det finns därför skäl all starta med viss försiktighet och pröva sig fram med ledning av de erfarenheter som upprättandet och behandlingen av en första FoU-plan ger.

Dessa allmänt framförda önskemål om en bättre och långsiktigare planering av vårt lands forskningspolitik får dock inte leda lill en total planering av aW forskning. Ramarna måste vara vida och möjligheterna till nya och okonventionella initiativ från enskilda forskare eller grupper måste vara goda. Men det är ä andra sidan rimligt att den som har del politiska ansvaret -ytterst riksdagen - får en bättre överblick över det splittrade FoU-faliei och bättre möjligheler lill samlade långsiktiga prioriteringar.

I den forskningspoliliska debatten under senare är har frågor om bl. a. information, samhällets inflytande över forskningen och möjligheterna till tvärvetenskaplig samverkan varil centrala. Eftersom vi i vårt land sökt lösa en del av de problemen på ett internationellt sett ovanligt sätt -genom att inrätta etl särskilt organ - vill jag ägna de frågorna någon uppmärksamhel.

Forskningsrädsnämnden, ERN, som inrättades i samband med forsk-ningsrädsreformen för tvä år sedan, har genom sin sammansättning och sina uppgifter en särställning inom forskningssystemet. Den utgör redan i dag en mötesplats för riksdagen, forskningssystemet och de fackliga organisationerna. Som regeringen anmält för riksdagen kommer FRN:s breda förankring atl ytteriigare understrykas genom all även kommunerna, landstingen och SAF bereds plats i nämnden.

FRN:s huvuduppgift och allmänna roll har nära samband med en av huvudtankarna i forskningspropositionen. FRN skall genom initiativ och finansiellt stöd till angelägen forskning nå tvärs över disciplin- och ämnesgränser, bidra till ökat sammanhang, ökad långsiktighet i prioriteringar och planering och ökad överblick i det starkt seklorisérade FoU-systemet.

Uppgiften är ingalunda enkel. FRN är inte en styrelse över forskningsråd och sektorsorgan. Resultaten måste näs genom samarbete med andra FoU-organ, genom gemensamma finansiella insaiser och med bevarad pluralism i systemet. Omfattningen av FRN:s ansvarsområde kommer all kräva slora insaiser både planeringsmässigt och finansiellt. Det är därför angeläget att forskningsråden och sekiorsorganen lar lill vara de möjligheler till ökad samplanering, samfinansiering, förnyelse och optimering av insatserna som FRN kan erbjuda.

Nr 157

Måndagen den 28 maj 1979

Forskning och forskarutbildning m. m.

147

Nr 157

Måndagen den 28 maj 1979

Forskning och forskarutbildning m. m.

148

Forskningsrådsnämnden flr i och med dagens beslut flera nya uppgifter. Vid sidan av ansvaret för framtidsstudier och allmän, samhällsinriktad forskningsinformation ges nämnden ett ansvar ocksä för finansiering av dyrbar vetenskaplig utrustning. Till dessa mer permanenta uppgifter kommer fiera utredningsuppdrag, bl. a. om statistik och information på forskningsområdet.

De reformer beträffande forskarutbildningen som föreslagits i propositionen bygger pä förslag av forskarutbildningskommitlén. Denna tillsattes i en lid dä den starkt växande rekryteringen uppfattades som del allvariigaste problemet. Detta kom atl prägla både direktiven och utredningens arbete. Vi kan nu, när problembilden ganska radikalt ändrat karaktär, beklaga detta. Det är nu inte de kvantitativa problemen som slår i förgrunden, ulan de kvalitativa. Den starka ökningen av antalet studerande har avtagit och i vissa ämnen reducerats kraftigt eller i det närmaste upphört - och det är verkligen ell problem. Antalet närvarande studerande har hållit sig på en anmärkningsvärt stabil nivå, medan antalet avlagda examina minskat kraftigt. Det är här det allvariigaste problemet finns. Förklaringen finns säkeriigen att söka i en kombination av olika förhållanden: rekryteringen, undervisningens uppläggning, handledningens utformning, de sludiesociala förhållandena samt forskarutbildningens meritvärde, som i sin lur naturligtvis påverkar både rekryteringen och önskan alt snabbt bli klar med studierna.

En utvärdering av 1969 års forskarulbildningsreform skulle ha gett elt säkrare underiag för en bedömning av pä vilka punkler insatserna i första hand måste sättas in. De förbättringar som nu föreslås är inte särskilt genomgripande, men de bör lillsammantagna bidra lill en klar förbättring. De nya bestämmelserna om behörighet syftar lill atl bland ell bredare urval locka fram forskarbegävningar som annars inte skulle ge sig in pä denna ulbildning - det gäller med andra ord alt utnyttja den "forskarbegåvningsreserv" som säkert finns. Men del är ocksä viktigt alt inle med falska förespeglingar locka in människor pä en lång och krävande utbildning som kan utvecklas lill en börda eller ett personligt misslyckande. Det är därför motiverat att söka finna möjligheter lill elappavgångar. Vissa frågor får nu ocksä vänta på en mer definitiv lösning genom förslag av lärarljänstulredningen.

Jag har lidigare i olika sammanhang - och senast i denna proposition -aviserat en prövning av meritvärdet av en forskarulbildning och hänvisat både till det sakliga värdet för tjänsten eller verksamheten i fråga och lill stimulanseffekten pä rekryteringen. Med utgångspunkt i denna förklaring och yrkandena i vissa motioner har utskottet enhälligt gell uttryck för samma uppfattning. Det är glädjande. Delta ställningstagande kommer att fl betydelse fördel arbete belräffande ijänslorganisaiion och uppgiftsfördelning inom olika yrkesområden som ständigt är mer eller mindre aktuellt. En prövning av forskarutbildningens meritvärde måste naturligtvis ta sin utgångspunkt i de krav som själva arbetsuppgiften ställer, men frågan måsle också ses i del slörre perspektiv som utskottet antytt.

Dessa frågor om behörighet och meritvärde hänger intimt samman med innehållet och kvaliteten i den utbildning som dokumenteras i en examen.

Del är viktigt att kvalitetskravet hälls uppe och alt bedömningen av t. ex. doktorsavhandlingar är någorlunda enhetlig. Men det vore mindre lyckligt om ell förstärkt meritvärde av doktorsexamen skulle leda till förlängda studietider.

Det finns f n. elt starkt intresse för forskning. Inle minst de fackliga organisationerna har ägnat forskningen slor uppmärksamhet på senare är. Detla har tagit sig uttryck i forskningspolitiska program och kurser för de egna medlemmarna. Det är med glädje som jag nu har kunnat medverka lill all skapa bättre förutsättningar för ett aktivt dellagande i olika forskningssammanhang.

En ökad kunskap om vetenskapens metoder och ideal bland alla medborgare måste vara något värdefullt - det är det som motiverar den starka satsningen pä information. Det kan bidra till en rikligare prioritering av forskningsinsatserna, det kan leda lill en realistisk syn på forskningens möjligheler att lösa problem, till en kritisk hållning gentemot allehanda patentlösningar som ibland alltför ogenerat lanseras av alla slags chariaianer, kanske rent av till en kritisk hållning gentemot de egna uppfattningarna och slörre vilja och förmåga lill saklighet och objektivitet.

De ökade kraven på insyn och inflytande är i många fall berättigade. Men dessa krav måsle paras med respekt för viklen av alt ge forskarna faktiska möjligheter all ta egna initiativ. Den spontana nyfikenhelsforskningen måste ha elt rejält tilltaget utrymme. Del är etl samhällsintresse av högsta dignitet atl vi har en fri, ifrågasättande forskning. En öppen, vital demokrati förutsätter detta och kan inte i längden förbli öppen och vital därförutan.

Nr 157

Måndagen den 28 maj 1979

Forskning och forskarutbildning m. tn.

ROLAND SUNDGREN (s):

Herr lalman! Den socialdemokratiska regeringen tillsatte under första hälften av 1970-lalel elt antal utredningar för atl skapa bättre fömlsättningar fören aktivare forskningspolitik. Man tillsatte 1972forskningsrädsutredning-en, som fick tilläggsdirektiv 1975 i avsikt att effektivisera forskningsrådens arbete, bredda inflytandet över forskningen och förbättra regeringens och riksdagens beslutsunderlag inom forskningsområdet. Översynen av styrelsen för teknisk utveckling - STU - inom ramen för STU-ulredningen hade liknande motiv. Tillkallandet av forskarulbildningsutredningen var uttryck för en vilja all pä forskarulbildningsnivån fortsätta den demokratisering på utbildningsområdet som påbörjats inom grundskolan, gymnasieskolan och den grundläggande högskoleutbildningen.

De tre utredningar som jag nämnt lade fram sina slutbetänkanden under hösten 1977. Därmed skapades förutsättningar för en sammanhållen bred behandling av forskningspoliliska frågor i riksdag och regering. Förväntningarna pä forskningspropositionen har varit stora bland forskare, politiker och forskningsintresserad allmänhet, dä nu fömlsättningar skapats för en samlad och övergripande behandling av de centrala forskningspolitiska frågorna.

Den proposilion som så småningom presenterades- och som vi i dag har att fatta beslut om - motsvarade väl inle de förväntningar som man kunde ställa. I propositionen märks inte tillräckligt av medvetenhet eller vilja till handling i

149

Nr 157

Måndagen den 28 maj 1979

Forskning och forskarutbildning m. m.

150

den kritiska situation för svensk teknik och svensk industri där satsning på forskning är en nödvändig investering för framtiden. I stället föratt visa prov pä klara ställningstaganden och därmed en bestämd vilja att föra forskningspolitiken framåt hänvisar regeringen till fortsatt utredande och försöksverksamhet på många områden.

Vi inom socialdemokratin har alltid varit medvetna om atl vi med fördjupade kunskaper och bättre teknik kan komma lill rätta med många av dagens samhällsproblem. Vi har ocksä lagt fram en hel rad förslag. Under våren 1977 lade vi fram förslag om förstärkningar lill forskningsråden, om ökade bidrag för all ersätta och förnya tung vetenskaplig utrustning vid universitet och högskolor, om ytterligare 200 milj. kr. till riksbankens Jubileumsfond, om åtgärder för att stimulera företagens forsknings- och utvecklingsverksamhet, om ökat stöd lill uppfinnare samt om satsning på tre nya utvecklingsbolag i samarbete med kommuner och landsting. Men den borgeriiga regeringen och riksdagsmajorileten ansåg inle dessa satsningar vara nödvändiga utan avslog samtliga våra förslag. Hade man inle gjort detta, hade lägel för forskningen varit betydligt bättre i dag.

Inom arbetarrörelsen pågår f n. ell arbete på etl forskningspolitiskl handlingsprogram. En särskild beredningsgrupp arbetar med detta, och elt förslag kommer inom den närmaste liden.

Vi har vid det betänkande som vi i dag skall fatta beslul om fogat två reservationer. När del gäller den första reservationen, som har nr 5, lycker vi alt del är helt oförklarligt atl ulskottsmajorileten inte gått med pä värt förslag. I åratal har alla som varil engagerade inom utbildningsväsendet, vi här i riksdagen, näringslivet m. fi., uppmärksammat problemet med del vikande intresset för naturvetenskap och teknik bland våra ungdomar. Det är därför enligt vår mening oförklarligt alt vi måsle reservera oss för all del åtgärdsprogram som regeringen uppdragit åt forskningsrådsnämnden all arbeta fram för information om forskning och vetenskap till barn och ungdom skall kompletteras med etl utbyggt stöd lill Föreningen Unga forskare samt till andra föreningar som direkt når intresserad ungdom. Jag yrkar bifall till reservation nr 5.

Vår andra reservation gäller forskarutbildningsutredningens förslag all de kontaktsekretariat som inrättats av STU för alt främja kontakterna mellan högskoleforskningen och näringslivet skall överföras lill högskolan och knytas till regionsiyrelserna. Sekretariatens verksamhet skall i fortsättningen omfatta hela högskolan och rikta sig till alla delar av samhällslivet. I vår reservation nr 9 följer vi helt upp forskarutbildningsutredningens förslag. Proposiiionen, liksom majoriteten av utskottet, är med på en överföring till högskolan men anseratt sekretariaten skall underställas högskolestyrelserna i stället för regionstyrelserna.

Vi anser alt det är viktigt atl företrädare för de allmänna intressena har majoritet i den styrelse som kontaktsekretariaten skall underställas. Allmänintressena är i majoritet i regionsiyrelserna - däremol inte i högskolestyrelserna. En viktig uppgift för sekretariaten är att förmedla information och kontakter såväl till som från institutionerna. Vi anser all regionstyrelserna

äger en större kännedom om näringsliv och förhållanden inom hela högskoleregionen, varför del för denna viktiga kontaktverksamhet också är en fördel att kontaktsekretariaten underställs regionsiyrelserna.

I vissa regioner, exempelvis den norra, där avstånden är slora mellan enheterna, bör man praktiskt kunna lösa det så, atl man har kontaktsekretariat i såväl Umeå som Luleå. Det kan också vara lämpligt, då forskningsprofilen är olika på dessa båda högskoleorter. Det ärockså naturligt inle minst med tanke på all Luleå har teknisk högskola och alt man har ett väl fungerande sekretariat under STU.

Jag vill med detta yrka bifall till den socialdemokratiska reservationen 9.

Utbildningsminister Wikström framhöll den ökade satsning som man gör pä forskning under nästa budgetår. Del skrivs ocksä i massmedia en hel del om detta. Men om man närmare tittar på den satsning på forskning och utveckling som totalt sett sker finner man all den inte är sä framstående. Jag vill med stöd av statistiska centralbyråns senaste Jämförelse mellan utfallet av budgetpropositionerna under olika år peka pä att i procent av budgetpropositionen minskar resurserna nästa år jämfört med innevarande år. Förhällandet är delsamma om man ställer forskningsinsatserna i förhällande lill bruttonationalprodukten. Jag tror atijag kan instämma i de suckar som hörs från högskolorna, från många institutioner och forskare över alt de hittills inte märkt någonting av de storstilade satsningar som man säger skall komma nästa budgetår.

Herr talman! Jag vill med det anförda än en gång yrka bifall lill reservationerna 5 och 9 och i övrigt bifall lill utskottets hemslällan.

Nr 157

Måndagen den 28 maj 1979

Forskning och forskarutbildning m. m.

På förslag av tredje vice talmannen beslöts all kammarens förhandlingar skulle fortsättas kl. 19.30.

§ 6 Anmäldes och bordlades Motion

1978/79:2717 av Göthe Knutson m.fl.

med anledning av propositionen 1978/79:219 om ell ökat anslag lill internationellt utvecklingssamarbete budgetåret 1979/80

§ 7 Anmäldes och bordlades

Justitieutskottets betänkande

1978/79:39 med anledning av propositionen 1978/79:182 om försöksverksamhet med s. k. kontraktsvård av narkotikamissbrukare som har begått brott jämte motioner

Lagutskottets betänkanden

1978/79:23 med anledning av propositionen 1978/79:183 om ändring i

arrendelagstiftningen jämte motioner 1978/79:24 angående uppskov med behandlingen av vissa ärenden

151

Nr 157

Måndagen den 28 maj 1979

Meddelande om frågor

Försvarsutskotlets betänkande

1978/79:27 om uppskov med behandlingen av vissa ärenden

Trafikutskoltets betänkande

1978/79:22 med anledning av proposiiionen 1978/79:100 såvitt avser anslaget till Transportstöd för Gotland jämte motioner

Arbetsmarknadsutskottets belänkande

1978/79:39 med anledning av propositionen 1978/79:175 med förslag lill lag

om jämställdhet mellan kvinnor och män i arbetslivet, m. m. jämte

motioner

152

§ 8 Meddelande om frågor

Meddelades att följande frågor framställts

den 28 maj

1978/79:576 av Georg Andersson (s) Ull socialministern om viss försöksverksamhet i Vilhelmina kommun med samordning av socialvård med hälso- och sjukvård:

I Vilhelmina har sedan budgetåret 1973/74 bedrivits en praktisk försöksverksamhet beträffande samordning av socialvård med hälso- och sjukvård. Projektets syfte är alt tillämpa helhetssynen i en utveckling av socialt och medicinskt arbete i främst glesbygdsområden.

Arbetsgruppen för översyn av socialstyrelsens organisation ställer sig avvisande till en permanentning av detta projekt i socialstyrelsens regi.

Mot denna bakgrund ber jag att till socialministern fl ställa följande fråga:

Avser regeringen atl vidta ålgärder för all garantera en fortsättning av det forsknings- och utvecklingsarbete som ingår i Vilhelminaprojeklet?

1978/79:577 av Eivor Marklund (vpk) till jordbruksministern om konstgödseltillverkning i Norrbotten:

Enligt uppgift överväger regeringen förbud mot användning av kadmium. Med hänvisning till svårigheterna atl tillräckligt snabbt fl fram gödningsmedel utan de importerade kadmiumhaliiga råvaror som nu används skall dock användning av kadmium vid framställning av gödningsmedel undantas från förbudet.

Mol bakgrund av samstämmiga forskningsresultat om kadmium som orsak till njur- och skelettskador liksom andra hälsorisker, samt risken atl kadmiumhaliiga gödningsmedel pä sikt gör åkermark obrukbar, lorde det vara etl starkt jordbruksintresse atl förbudet mol kadmium med del snaraste fås atl omfatta även kadmium i gödningsämnen.

Vpk har vid etl flertal tillfällen visat pä förutsättningarna för konstgödsel-tillverkning i Norrbotten, baserad på råvaror som finns i länet. Med nu framkomna nya uppgifter finns det skäl aU lill jordbruksministern ställa frågan:

Vad avser jordbruksministern atl göra för all med utgångspunkt i jordbrukets intresse av ett bra och miljövänligare gödningsmedel fl fram etl beslul om konsigödselfabrik för tillvaratagande av råvaror i Norrbotten?

§ 9 Kammaren åtskildes kl. 17.52.

In fidem

SUNE K. JOHANSSON

/Solveig Gemert