Riksdagens protokoll 1978/79:156 Lördagen den 26 maj

ProtokollRiksdagens protokoll 1978/79:156

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1978/79:156

Lördagen den 26 maj

Kl. 09.00

Förhandlingarna leddes lill en börian av andre vice talmannen. § 1 Justerades protokollen för den 17 innevarande månad.

Nr 156

Lördagen den 26 maj 1979

Om översynen av SJ:s vagnpark

§ 2 Om översynen av SJ:s vagnpark

Kommunikationsministern ANITHA BONDESTAM erhöll ordet för att besvara Ake Gillströnis (s) den 15 maj anmälda fråga, 1978/79:558, och anförde:

Herr lalman! Åke Gillström har frågat mig vilka åtgärder Jag avser att vidta för att snabbi råda bot på del, som Åke Gillström uttrycker saken, krisartade lägel för SJ:s vagnpark.

Anledningen till atl antalet skadade vagnar är så stort - enligt senaste uppgifter 4 900 mot normalt ca 2 000 - är efterverkningar av den svåra vintern. För all bringa ned antalet avställda vagnar har SJ vidtagit en rad åtgärder. Reparationskapaciteien har ökats genom tillfälliga placeringar av reparatörer från huvudverkstäderna i Malmö, Göteborg, Östersund och Gävle på driftverkstäder som reparerar godsvagnar. Dessutom har reparationskapaciteten för godsvagnar på huvudverkstäderna ökats. Genom dessa åtgärder har ytteriigare ca 50 man tillförts godsvagnsreparationerna. Skiftarbete eller arbete på förskjuten tid planeras inom Östersunds verkstadsregion. SJ undersöker även möjligheterna att anställa personal tillfälligt för att lösa problemen. Det är dock svårt att finna utbildade personer som kan rycka in i det kvalificerade arbetet. SJ räknar med atl under semesterperioden ha minskal antalet avställda vagnar till ett normalt antal.

Jag anser liksom Åke Gillström alt det är mycket angeläget att bristen på godsvagnar hävs, och Jag förulsälter all de ålgärder som SJ nu vidtar ger resultat så snart som möjligt.

ÅKE GILLSTRÖM (s):

Herr lalman! Jag tackar för svaret.

Det ärelt märkligt förhållande atl kommunikationsministern inte lidigare insett de möjligheter lill flera arbetstillfällen som reparationer av SJ:s vagnar ger. I stället har det faktiskt varit så att lokala politiker fått göra ingripanden i form av frågor och motioner för att över huvud tagel få ha SJ:s verkstäder kvar på sina orter. Jag tänker t. ex. på Bollnäs, där man fått kämpa för alt få fortsätta verksamheten. När nu godsvagnarna ställer sig i kilometeriånga köer för översyn och eventuell reparation, så tillåts denna verkstad gå med halv kapacitet. När man begär en förstärkning med tolv reparatörer får man

181

Nr 156

Lördagen den 26 maj 1979

Om översynen av SJ.s vagnpark

bara fem. Förhållandet är delsamma i hela denna region, där Östersund och Gävle ingår. Förmodligen råder samma förhållande över hela landei.

Skälet till atl jag i min fråga valde Gävle som exempel är inle bara alt jag själv kommer därifrån utan framför allt atl Jag vet vilka sysselsätiningssvå-righeter vi haft under senare tid. Jag är medveten om all den folkpartistiska regeringen gjort vissa försök att rädda sysselsättningen på några platser i landet. Hittills har inget gjorts föratt klara Gävle Varv. Där går f n. bara 120 man kvar, medan konkursulredaren söker med ljus och lykta efter nya ägare. Från denna arbetsplats har det redan gått ett hundratal väl utbildade och kunniga yrkesmän, väl lämpade för reparalörsjobb i SJ:s verkstäder i Gävle. Ändå har inte kommunikationsministern föranstaltat om all dessa verkstäder efter många års anställningsstopp kunnat anställa mer personal, närbehovetskapal kris i vagnparken. Följden blir au SJ:s kunder får vända sig lill andra transportörer, och inkomsterna flyr också från SJ. På delta sätt styrs pengar mer eller mindre medvetet till privata företagare, medan budgeten för folkets egen järnväg urholkas.

Medan Gävleborg f n. är etl av de värst drabbade länen när det gäller arbetslöshet tilläts en märklig personalpolitik inom SJ:s verkstäder fortsätta. Naturligtvis borde en driftig regering här se en chans att skapa sysselsättning. Jagharnukollat med arbetsförmedlingen i Gävle, och det visar sig att det f n. finns ett 70-tal anmälda yrkeskunniga inom det område som SJ:s verkstäder representerar. Av dessa är mer än hälften lokalt bundna.

Statsanställdas förbund har reagerat på SJ:s och regeringens passivitet och inbjudit alla berörda parter till möte pä måndag. Det vore väl naturiigt om företrädare för staten då kunde redovisa hur man tänker lösa krisen med de oreparerade godsvagnarna. F. ö. förenligt uppgift nu också personvagnsparken börja drabbas på samma sätt. Inför den nya trafikpolitik som riksdagen snart skall beslula om - en politik som regeringens proposilion inte har sä stor andel i - så är det väl ändå nödvändigt alt i framliden kunna erbjuda nylillslrömmande kunder vagnar i tillräcklig utsträckning.

Kommer kommunikationsministern atl se lill att de sent tillkomna planerna nu förverkligas med det snaraste?

182

Kommunikationsministern ANITHA BONDESTAM: Herr talman! Del ärju inte primärt Jag som kommunikationsminister som vidtar ålgärder när det gäller att anställa personal på SJ, men Jag häller med Åke Gillström om all den vagnbrisl som SJ f n. har är etl svårt problem. Den hårda vintern och den i och för sig glädjande ökningen av efterfrågan på godstransporter har i hög grad medverkat lill atl dessa problem har uppstått. Förutom att den hårda vintern medförde alt många vagnar och lok skadades innebar den också alt färjeiraflken till kontinenten stördes, och del gjorde att det var svårt all få hem lomvagnar från kontinenten. Problemet har successivt lösts nu när färjorna går som de skall.

Den här frågan hänger naturiigtvis slutligen samman med SJ:s investeringar. Jag vet att SJ kommer att prioritera inköp av moderna godsvagnar, som är anpassade till kundernas behov, men sådana inköp beror i sin tur på

Lördagen den 26 maj 1979

Om översynen av SJ:s vagnpark

den    ekonomiska    bedömning    av    SJ:s    investeringsutrymme    som     Nr 156 statsmakterna gör.

När det sedan gäller frågan om verkstäderna och anställning av reparatörer där finns det en stor överkapacitet i fråga om SJ:s verksiadsyta. SJ har i dag ca 255 000 m verksiadsyta, och en anpassning av denna till behovet skulle innebära att 47 000 m behövde slopas. Lokalerna har inte anpassats i takt med att behovet av reparationer har minskat, då lok och vagnar har moderniserats. SJ har däremot ingen överkapacitet dä det gäller personal, precis som Åke Gillström anförde, men man nyanställer reparatörer i takt med personalavgångarna. Under 1975-1978 har ca 790 man anställts, och under budgetåret 1979/80 skall ytteriigare reparatörer anställas.

ÅKE GILLSTRÖM (s):

Herr lalman! De sifferuppgifter som kommunikationsministern nu lämnade står enligt min mening för bara halva sanningen, och det som sägs i svaret om tillfälliga placeringar innebärju bara att man flyttar folk från det ena stället till det andra. Vi vet ju att samtliga dessa verkstäder har behov av personal, och med tillfälliga placeringar löser man inte någon del av det här problemet.

Det talas också om alt det är svårt att fä utbildat folk, men jag lycker all man i så fall har undersökt möjligheterna väldigt dåligt. När man undersöker förhållandena litet närmare får man en del ganska märkliga uppgifter. Jag är säker på atl man skulle kunna ringa runt lill alla sådana här verksläder också utanför Gävleborgs län och få samma svar som jag har fält där, nämligen att man har en ganska hög arbetslöshet och atl det finns yrkeskunnigt folk på det här området som går och väntar på alt få arbete.

En summering av situationen på personalsidan för hela riket ger vid handen att det vid det senaste månadsskiftet fanns 1 638 svetsare, 238 grovplåislagareoch 291 tunnplåtslagaresom sökte Jobb. Del är alltså fråga om personer som är yrkeskunniga. När del gäller svetsarna är antalet arbetssökande tre gånger större än antalet lediga plalser. Del måste bl. a. bero på atl SJ inte ledigkungör sina Jobb på det här området. Orsaken till att man inte placerar in reparatörer där de behövs torde alltså inte vara brist på arbetssökande, för det är svårt all söka plalser som inte är ledigförklarade. Jag tycker atl kommunikationsministern borde utveckla del sista hon sade beträffande statistiken över nyanställda. Den stämmer nämligen inte helt.

Kommunikationsministern ANITHA BONDESTAM: Herr talman! Jag får mina uppgifter från SJ, och Jag litar naturligtvis på atl de är riktiga. De siffror Jag nämnde redovisar antalet nyanställningar under den senaste perioden. SJ avser dessutom, som jag också framhöll i en debatt häromdagen här i kammaren, atl anställa ytterligare reparatörer under budgetåret 1979/80.

Den aktuella situationen med ett onormalt stort antal avställda vagnar räknar SJ med alt klara av lill sommaren med de ålgärder som vidtas. SJ beaktar dessutom, som jag sade i mitt svar, möjligheterna att anställa

183

Nr 156

Lördagen den 26 maj 1979

Om översynen av SJ.s vagnpark

personal tillfälligt. Mendetär, Åke Gillström, enligt uppgifter från SJ svårt alt fä folk som med kort varsel kan sältas in i det här arbetet. SJ planerar inle f n. någon permanent ökning av personalen, men situationen hålls hela tiden under noggrann uppsikt av SJ.

ÅKE GILLSTRÖM (s):

Herr lalman! De siffror Anilha Bondestam redovisade när det gäller antalet nyanställda ger bara halva sanningen sä till vida alt hon naturiigtvis också borde ha redovisat hur många som avgått från sina Jobb. Men Jag kan göra detla i stället.

År 1977 lämnade 392 verkstäderna, men de ersattes av endast 234 nya. 1978 avgick 395, men man tog in bara 238 nya, dvs. man ersätter de avgångna bara med ca två tredjedelar. Det är givet atl man när det gäller vagnparken därmed kommer i en sådan kris man nu upplever inom SJ. Även om kommunikationsministern inle direkt kan påverka SJ, kan jag inte tänka mig alt det ingår i hennes trafikpolitik atl kunderna skall behöva söka sig till andra transportmedel för att få sina varor transporterade därför att SJ inte har tillräckligt med vagnar. Jag tycker nog att det finns all anledning för kommunikationsministern att mycket kraftigare ingripa för all få någon rälsida i delta fall.

184

Kommunikationsministern ANITHA BONDESTAM:

Herr talman! Som jag sade i mitl tidigare anförande beror det inte enbart på antalet reparatörer att antalet avställda vagnar f n. är så stort; den svära vintern har gjort att vagnbristen har blivit större på grund av att färjetrafiken hindrats.

När det sedan gäller siffran för nyanställda reparatörer är SJ:spolicy f n. atl man skall ersätta de reparatörer som avgår genom nyanställningar, vilket också sker. Somjag sade i elt tidigare anförande studerar man kontinuerligt situationen, vilket kan föranleda att man kommer atl öka antalet anställda reparatörer.

ÅKE GILLSTRÖM (s):

Herr talman! Om detta är SJ:s trafikpolitik nu måsle jag ställa en kort fråga: Gäller denna politik från 1979? Den stämmer Ju inte med den politik som förts under 1977 och 1978.

Anser kommunikalionsminislern vidare att det är just atl bara nyanställa två tredjedelar av del antal som slutar när det råder brist på arbetskraft?

Kommunikationsministern ANITHA BONDESTAM:

Herr talman! Au antalet avställda vagnar f n. är så stort är Ju en ny

situation, och Jag förutsätter att det är en anpassning till denna silualion som

gjort alt man driver den policy Jag nyss talade om.

Överiäggningen var härmed sluiad.

§ 3 Om bibehållande av postanstalter och postadresser

Kommunikationsministern ANITHA BONDESTAM erhöll ordet för all besvara Ivan Svanströms (c) den 10 maj anmälda fråga, 1978/79:537, och anförde:

Herr lalman! Ivan Svansiröm har frågat mig om jag vill medverka till all allmänheten i görligaste mån får behålla sina posiansialier och postadresser.

Statsmakternas krav att postverket skall klara sina av statsmakterna angivna åligganden utan subventioner från skaliebetalarna medför all postverket, liksom andra affärsföretag, fortlöpande måsle se över sin organisation för alt kunna effektivera den och så långt möjligt hålla kostnaderna för verksamheten nere. Detta krav går inte att förena med anvisningar från riksdag och regering om hur postverkets lokala driftorgani-salion skall vara uppbyggd i sina enskildheter. 1 enlighet med statsmakternas beslul om postverkets organisation år 1976 åligger det därför postverket att besluta om den detaljerade utformningen av lokalförvaltningens organisation.

Det krävs en viss minimivolym av värdeförmedlings- och kassaijänst för att det skall vara ekonomiskt rimligt att bibehålla eller upprätta fasta postanordningar. För att tillgodose övriga postala tjänster, t. ex. brevbäring, post- och pakelhämlning, sortering och transport behövs i regel inga fasta postanordningar på små orter. Den serviceform som här lämpar sig bäst är lanibrevbäring, dvs. eu slags rörliga postkontor. Av detta skäl har postverket sedan många år tillbaka ersatt dåligt utnyttjade, små fasta postkontor på landsbygden med lanibrevbäring. Denna omorganisation har verket genomfört endast pä de allra minsta orterna även om rent företagsekonomiska skäl talat för att lanibrevbäring skulle vara att föredra även på andra, något större orter.

Vad gäller frågan om postadresser har postverket sedan oktober 1974 tillämpat följande ordning.

Då brevbäringen rationaliseras, dvs. vanligen ändras till att utgå från en större ort, får samtliga hushåll inom utdelningsområdet del nya utgångspost-kontorels namn i sin ortsadress. Om postkontoret på den mindre orten därvid bibehålls, är del normala alt kontoret benämns med det nya utgångspost-kontoretsnamnjämiefilialpostkontorsnummer. Skulle emellertid kommunen eller kunderna motsätta sig en sådan namnändring, bibehålls det gamla ortsnamnei under förutsättning att del kommer att finnas en fast postanordning på orten, dvs. eu kontor eller eu postställe.

Postverkets kriterier vid val av organisationsform för landsbygdens postanordningar liksom den sedan år 1974 rådande ordningen vid namnbyten, tillgodoserenligt min uppfattning de krav som rimligen kan ställas i dessa hänseenden.

Nr 156

Lördagen den 26 maj 1979

Om bibehållande av postanstalter och postadresser

185

Nr !56

Lördagen den 26 maj 1979

Om bibehållande av postanstalter och postadresser

IVAN SVANSTRÖM (c):

Herr lalman! Jag ber alt få tacka kommunikationsministern för svaret på min fråga. Det här är saker som Jag sysslat med mycket, inte minst i egenskap av ordförande för RikslÖrbundei för hembygdsvård. Hembygdsrörelsen har i vårt land ca en halv miljon personer i sina medlemskadrar och är en intresseorganisation som är värd att inte helt glömmas bort - del gäller även statsråd och likställda.

Jag har i min hand brev från både hög och låg som i del här sammanhanget harsamma uppfattning somjag, nämligen att posianstalterna i görligaste mån skall bibehållas. Jag har här t. ex. ett brev från ett f d. statsråd som skri ver alt han haft att kämpa för sin postanstalt någonstans ute på den svenska landsbygden. Om jag förstått hans brev rätt blev han utsatt fören påverkan från posiijänsiemän som knappast borde få förekomma i elt demokratiskt samhälle och absolut inle i folkpartiets Sverige.

Jag vill här fråga kommunikationsministern om kommunikationsministern i dag är beredd atl göra samma uttalande som Bengt Norling gjorde 1973, att postverket får tåla en något minskad rationalitet mot att människorna i stället får behålla sin postservice.

Beträffande "en viss minimivolym" skulle jag vilja fråga om statsrådet är medveten om att man vid posten ibland tillämpar en metod som innebäratt antalet postärenden målmedvetet nedbringas vid en fast anstalt som man vill få bort. Man kan göra det på olika sätt.

Lanibrevbäringen erbjuder en underbart bra betjäning. Jag har själv i min ungdom varit lantbrevbärare. Men det är uppenbariigen så alt det, allteftersom vi får fler familjer där båda makarna i Jämlikhetens namn förvärvsarbetar, blir svårare att få den service genom lanibrevbäring som man annars normall kan få.

När det sedan gäller förhållandena i'Kalmar län vill jag fråga hur del kan beräknas gå med posianstalterna Blackstad och Gunnebobruk. Anledningen till att Jag nämnde Verkebäck i min fråga är att man där har lanibrevbäring från Västervik men hellre vill ha den från Gunnebobruk, som ligger i omedelbar anslutning lill Verkebäck. Varför kan man inte länka sig alt låla lanibrevbäringen i högre grad än nu ulgå från de små postanstalterna, som därigenom skulle fä en chans alt vara kvar? Då skulle man också slippa bekymret med sorteringen, som enligt uppgift från posten är väldigt besvärlig.

186

Kommunikationsministern ANITHA BONDESTAM: Herr lalman! Till att börja med tillfrågades Jag om Jag inte hade samma uppfattning som Bengt Noriing, att man i görligaste mån skulle låta postens rationalitet slå tillbaka för kundernas önskemål. Det ligger i mitt svar alt Jag i det avseendet har samma inställning som Bengt Norling.

När del sedan gäller påståendet all poslen försöker minska antalet postärenden för att pä det sättet få underlag för indragning av en fast postanordning villjag framhålla att det i allmänhet är antalet hushåll som är avgörande för om del skall vara en fast poslanordning eller inle.

När del sedan gäller hushåll där båda arbetar och därför har svårt all ulnyllja lanibrevbäringen vill jag säga all del förhållandel all båda arbetar också ofta innebär all de har tillgång lill fasla posianordningar på annat ställe än vid sin bostad.

Vad slutligen beträffar poslanordningarna i Blacksiad och Gunnebobruk ligger det f n. ett ärende för bedömning hos regeringen i den delen, och Jag kan därför inte i dag svara exakt hur det kommer atl gå i del ärendet. Principiellt vill jag dock säga all ju fler adresser som finns, desto svårare blir det för postens sorteringspersonal. Det blir fler adresser om man utgår från de små orterna än om man utgår från de större.

Nr 156

Lördagen den 26 maj 1979

Om bibehållande av postanstalter och postadresser

IVAN SVANSTRÖM (c):

Herr talman! Om de båda arbetande i ett hushåll väljer att få sina postala tjänster utförda på annan ort, innebär det ju en ytterligare uttunning av underlaget på den lilla poslansialten. Jag känner förhållandena på svensk landsbygd i dessa sammanhang synnerligen väl, och jag vet att sådan utflyttning av posttjänster är en av orsakerna lill att kundtjänsten på de små orterna minskar ytteriigare.

Jag skulle vilja ställa ytterligare en fråga, som gäller utformningen av informationen till postkunderna. När Jag år 1973 vid tvä tillfällen överlade med dåvarande kommunikationsministern försäkrade han - nyfrälst som han vid den liden liksom vi andra var i fråga om önskvärdheten av samråd -atl del visst skulle bli samråd mellan postmyndigheterna och den berörda allmänheten. Men tydligen sker icke någol sådani samråd. Så var i varje fall icke förhållandet när del gällde den del av postkunderna i Gunnebobruk som helt enkell enbart fick elt brev med meddelande om atl förändringar i postservicen skulle genomföras fr. o. m. den 1 Juni. Det är inte på det sättet som del skall gå till. Jag hoppas all kommunikationsministern är beredd att medverka till att samrådet inle begränsas till en överiäggning med kommunen, utan alt också den berörda allmänheten för vara med.

Kommunikationsministern ANITHA BONDESTAM: Herr talman! Vad gäller frågan om att det skulle vara bekymmersamt all man i slällei för alt utnyttja lanibrevbäringen eller fasla postanordningar på småorter väljer atl använda de posianordningar som finns på det ställe där manarbelar vill jag försl säga alt detla inte är något som posten kan styra. Om man väljer att utnyttja poslanordningarna där man arbetar, så är det Ju ett frivilligt val. Somjag sade lidigare räknar posten dessutom hushåll och inte antalet postärenden när den bedömer om en fast poslanordning skall finnas kvar eller inte.

När det sedan gäller informationen och samrådsförfarandet harjag precis samma uppfattning som Ivan Svanström, nämligen att samrådsformerna självfallet skall vara reella och inte bara formella.

187

Nr 156

Lördagen den 26 maj 1979

Om bibehållande av postanstalter och postadresser

IVAN SVANSTRÖM (c):

Herr lalman! Jag lackar för del sista beskedel. Jag återkommer till en fråga som kommunikationsministern nämnde parentetiskt, nämligen sorterings-möjligheterna. 1 de konlakler som Riksförbundet för hembygdsvård har haft med posten på central nivå har vi fåll reda på alt man måste starta en verksamhet med adressering av vägarna på landsbygden och numrering av dem för varje enskild abonnent, eftersom man annars inte kan sortera posten. Som Jag sagt har Jag själv varit verksam inom detta område - visserligen för länge sedan - och jag vet atl dessa svårigheter beror på all man drar ihop sä många lanibrevbäringslurer till samma slora postanstalt, att sorteringen blir en form av industriell verksamhet. Jag menar att det skulle gå lättare att sortera posten på den lilla poslansialten än på en stor sådan.

Kommunikationsministern ANITHA BONDEST.M:

Herr lalman! Riksdagen harju lidigare beslutat i enlighet med en motion Just av Ivan Svanström att göra en allsidig utredning på orinamnsområdel. Formerna för detta utredningsarbete övervägs f n. inom utbildningsdepartementet och bostadsdepartementet.

Jag är också väl medveten om att vissa postkunder kan anse det vara en nackdel all deras postadress inle överensstämmer med namnet på den plats där de bor. Den nackdelen kan man eliminera genom att införa en mellanadress i orisadressen. Därför diskuteras f n. inom regeringskansliet frågan om all bereda möjlighet för enskilda personer all anmäla sin orisadress till folkbokföringsmyndigheten. Därigenom skulle man i mån av utrymme kunna få in sin orisadress som en mellanadress efter gatunamn eller boxangivelse. En sådan anmälan skulle efter hand kunna få genomslag i de offentliga registren och hos dem som lar sådana adressregister i anspråk.

Detta är alltså f n. under övervägande.

IVAN SVANSTRÖM (c):

Herr lalman! Jag tackar för den sista upplysningen. Jag känner till del här arbetet. Problemet är bara att det blir för långa adresser. De går inte in i den främsta av våra adresskalendrar, nämligen telefonkatalogen. Vi har också haft överläggningar med televerket i detta sammanhang.

Beträffande sorteringen vidhåller Jag all när man i t. ex. Linköping har nio utgående lanlbrevbäringslinjer, är det svårare för lantbrevbärarna all själva klara sorleringen. Man måsle då ha särskild personal härför.

Beträffande utredningen av ortnamnens kulturhistoriska värde så tackar Jag för den och hoppas att man i det sammanhanget inte glömmer bort dem som bör vara med, t. ex. den fria ideella hembygdsrörelsen, somjag tror har mycket av värde att tillföra uiredningen.

Överiäggningen var härmed slutad.

§ 4 Om lokförarbemanningen inom SJ

Kommunikationsministern ANITHA BONDESTAM erhöll ordet för all besvara Martin Olssons (c) den 14 maj anmälda fråga, 1978/79:556, och anförde:

Herr talman! Martin Olsson har frågat mig om Jag anser atl enbemanningen av SJ:s lok är tillfredsställande ur trafiksäkerheissynpunki.

Enbemanning av lok har förekommit länge vid SJ. Redan på 1930-lalel bemannades ofta elektrolok med enbart förare. Motorvagnar har med få undanlag alltid körts med en man i förarhytten. När man har tillämpat dubbelbemanning har det i första hand varit av andra skäl än trafiksäker-hetsskäl.

Reglerna för bemanning av dragfordon har ändrats etappvis och dubbelbemanningen har minskat. Den senaste ändringen av bemanningsreglerna genomfördes efter avtal år 1976 och innebär all alla låg - med vissa undanlag för malmbanan - kan köras ulan dubbelbemannade dragfordon.

Den mångåriga erfarenheten av enbemanning har visat atl olycksfrekven-sen inle har varit större vid enbemanning än vid dubbelbemanning och man har inte kunnat påvisa något statistiskt samband mellan olyckor och lokbemanning.

Nr 156

Lördagen den 26 maj 1979

Om lokförarbe-tnanningen inom SJ

MARTIN OLSSON (c):

Herr talman! Jag ber atl få lacka kommunikationsministern för svaret på min fråga.

Enbemanningen av lok även vid längre resor och nattetid infördes 1976. Dess lämplighet ur såväl trafiksäkerhets- som arbetsmiljösynpunki har diskuterats. Debatten tog ny fart sedan en lokförare drabbats av sjukdom och enligt egen uppgift kört nio mil en nali ulan att minnas något förrän han ser ljusskenet från elt mötande låg. Vagnarna i hans eget låg hade spårat ur när växeln till ett sidospår passerats i för hög hastighet.

Det är naturligt att den ensamme lokföraren någon gång drabbas av iröiihei, sjukdom eller tillfällig black out. Enligt en enkät uppger sig 90 96 av lokförarna någon gång ha drabbats av mikrosömn. Frågan är om enbemanningen är tillfredsställande ur trafiksäkerheissynpunki.

Det var postvagnar som spårade ur i det av mig refererade fallet. Postpersonalens fackliga organisation i Östersund och Bollnäs har i ell brev, där de krävt åtgärder mot enbemanningen för att öka säkerheten på tågen, bl. il. uttryckt sig på följande.träffande sätt:

"Både passagerare och personal som medföljer tågen får föriita sig på att ingenting händer den ensamme lokföraren där framme. Det måsle ses som en ren chanslagning. Varför kan inte en lokförare, precis som andra människor, drabbas av sådana skröpligheter som tankspriddhet, tillfällig avslappning i tankeverksamheten eller kanske rena trölthetssymtom så att han somnar etl ögonblick. Del räcker på ell tåg som rusar fram i 100 kilometers hastighet."

Kraven på säkerhet för såväl personal som passagerare måste självklart

189

Nr 156

Lördagen den 26 maj 1979

Om lokförarbemanningen inom SJ

sättas myckel högt. Enbemanningen och de tekniska hjälpmedlen måste ses främst ur trafiksäkerhetssynpunkt och inte ensidigt företagsekonomiska aspekter.

1 sitt svar säger kommunikationsministern att den mångåriga erfarenheten av enbemanning har visat att olycksfrekvensen inte har varil större vid enbemanning än vid dubbelbemanning och alt man inle har kunnat påvisa något statistiskt samband mellan olyckor och lokbemanning. Det är väl den frågan som del råder delade meningar om, och det av mig refererade fallet är etl exempel på delta. Det visar att flera anser atl enbemanningen utgör en risk. Men Jag förstår av svaret atl statsrådet inte ämnar verka för alt minska antalet tåg med enbemanning.

En annan åtgärd som kan vidtas är all skaffa bättre tekniska hjälpmedel. Vi har del s. k. ATC-syslemet - dvs. automatisk hastighetsreglering och automatiskt tågslopp - som kan bli ett värdefullt tekniskt hjälpmedel för att förhindra sådana olyckor. Jag vill fråga om statsrådet kommer atl påskynda utbyggandet av det systemet.

En annan sak som Jag nämnde i motiveringen lill min fråga var att lokförarna enligt uppgift saknar möjlighet att per telefon nå yttervärlden eller andra tåg. Jag vill också fråga om statsrådet anser att dessa brister skall avhjälpas.

Kommunikationsministern ANITHA BONDESTAM: Herr talman! Frågan om ATC och kommunikationsradio vill Jag gärna svara på.

Den snabba utbyggnaden av s. k. automatiska tågslopp - alliså ATC - och kommunikationsradio kommer atl öka säkerheten ytterligare, och regeringen har i del senaste budgetarbetet gett de åtgärderna och andra säkerhetsinvesteringar hög prioritet. Det framgår av den trafikpolitiska proposiiionen alt vi härvid helt följer SJ:s linje alt införa dessa hjälpmedel i den takt som det är tekniskt möjligt.

MARTIN OLSSON (c):

Herr lalman! Jag lackar för den kommentaren.

Jag skulle då även vilja fråga när vi kan räkna med att vi har fått detta ATC-syslem utbyggt på de mer trafikerade banorna. Det fall Jag har nämnt gäller tåg med långa resor och en omfattande trafik, även nattetid. Del ärju mot enbemanningen under långa resor och nattetid som det har riklats kritik - men kritiken kanske kan minska i den mån de tekniska hjälpmedlen ökar.

Sedan uppfattade Jag inte om statsrådet kommenterade delta med kommunikationsradio eller telefon, men min fråga var, om detta system kommer au införas och i så fall när.

190

Kommunikalionsminislern ANITHA BONDESTAM: Herr lalman! Jag uttalade mig om både radion och tågstoppet och sade att vi har prioriterat bägge åtgärderna i budgetarbetet och gått på SJ:s linje atl dessa

skall vidtas så snart del är tekniskt möjligt. Del betyder att vi räknar med atl     Nr 156 systemet kommeratt vara utbyggt på de stora linjerna under första hälften av     Lördagen den

1980-talel.

26 maj 1979

MARTIN OLSSON (c):

Herr lalman! Jag vill tacka statsrådet för de uppgifterna och hoppas all del skall vara möjligt att följa de planer som här har angelts.

Överläggningen var härmed sluiad.

Om åtgärder för att trygga tillgången på olja

§ 5 Om åtgärder för att trygga tillgången på olja

Handelsministern HÄDAR CARS erhöll ordet för atl i etl sammanhang besvara dels Carl Lidboms (s) den 19 april anmälda interpellation, 1978/ 79:176, dels Bo Siegbahns (m) den 24 april anmälda interpellation, 1978/ 79:179, och anförde:

Herr lalman! Carl Lidbom har frågat mig vilka åtgärder regeringen avser vidta för att trygga lillgången på olja under den kommande vintern.

Bo Siegbahn har frågat mig dels vilka ålgärder regeringen tänker vidta för all säkra lillgången på olja under de kommande åren, dels vad regeringen avser göra för alt förhindra atl mindre oljeföretag som under gångna år medverkat till låga oljepriser tvingas gä i likvidation, dels vilken roll regeringen anser alt det statliga Svenska Petroleum AB skall spela i detta sammanhang, vad gäller såväl import som distribution.

Jag besvarar interpellationerna i ett sammanhang.

Bakgrunden till den obalans som uppstod på oljemarknaden under den gångna vintern och som sedan dess bestått är väl känd och Jag berör den här bara helt kort.

Den viktigaste enskilda händelsen var naturligtvis utvecklingen i Iran som medförde etl så goll som totalt bortfall av landels råoljeexporl från slutet av december t. o. m. februari. Utbudet av oljeprodukter begränsades vidare av elt antal strejker och driftavbrolt vid raffinaderier och anläggningar för oljedistribution i Västeuropa.

Efterfrägesidan påverkades bl. a. av en osedvanligt kall vinter i Västeuropa och i Nordamerika. I Sverige kom således eldningsoljeförbrukningen all bli 15-20 96 slörre än normall.

Internationellt ledde utvecklingen till en kraftigare minskningav lagren än vanligt under vintersäsongen och till stigande priser på råolja och oljeprodukter. Priserna på den marginella s. k. spotmarknaden i Rotterdam rusade i höjden.

Sverige haren förhållandevis låg raffinaderikapacitet. En betydande import av oljeprodukter förekommer därför. Prissättningen på dessa produkter styrs i stor utsträckning av Rotterdamnoteringarna. De mindre, fristående oljeföretagens upphandling sker regelmässigt lill de priser som gäller på spotmarknaden. De slora oljeföreiagen, och då särskilt de som har raffinaderier i

191

Nr 156

Lördagen den 26 maj 1979

Om åtgärder för att trygga tillgången på olja

192

Sverige, påverkas däremot inte i lika hög grad av prisutvecklingen på Roiierdammarknaden, även om också dessa fåll vissa problem med marginella kompletieringsköp av oljeprodukter på spotmarknaden.

Regeringen har sedan störningarna på oljemarknaden inleddes vidtagit en rad ålgärder för all motverka de negativa följderna av dessa. Därvid har regeringen vägletts av i första hand följande principer.

Konsumenternas nödvändiga behov av oljeprodukter skall tillgodoses.

Prisökningarna på spotmarknaden skall så litet som möjligt fö påverka prisnivån i Sverige.

Beredskapslagren bör så långt möjligt hällas intakta.

Vid val av åtgärder måste en avvägning ske mellan de olika målen. Det är också en sådan avvägning som regeringen gör inför varie beslut som fattats eller föttas för atl möta problemen på oljeomrädet. Om prisregleringen pä oljeprodukter avvecklades skulle måhända importen öka men vi skulle då äventyra den prispolitiska målsättningen. Detta mål är av central betydelse i regeringens samlade ekonomiskt politiska bedömning. Det är också viktigt all Sverige inte tvingas betala ell väsentligt högre oljepris än andra konsumeniländer. Under våren har det blivit uppenbart att problemen på oljemarknaden är av långvarig natur. Det är mol denna bakgrund man skall se regeringens beslul alt tillkalla en särskild delegation med uppgift att efter bl. a. överiäggningar med oljeföreiagen lämna förslag lill regeringen om hur försörjningen med olja skall kunna tryggas.

Delegationen avgav en rapport den 17 maj. Med ledning av förslagen i rapporten beslöt regeringen samma dag om följande åtgärder.

Högslpriset på tunna eldningsoljor ökar med 100 kr. per m-'.

Den tillfälliga högstprisregleringen i fråga om tjocka oljor upphör.

Högslpriset på diesel- och lälldieselolja ökar med 10 öre per liter.

Regeringsbeslutet innebär också atl den s. k. oljeavgiften, som är en påtryckning på företagen au uppfylla fastställd lagringsskyldighel, höjs fr. o. m. den ! augusti samt att överstyrelsen för ekonomiskt försvar för i uppdrag alt köpa ca I miljon m-' råolja.

De prisförändringar som sker i och med detta beslut bör enligt regeringens uppfattning ge möjligheter för oljeföretagen att även fortsättningsvis kunna försörja konsumenterna med produkter. Prisändringarna ger också oljeföretagen förutsäuningar att bygga upp sina lager inför hösten.

Regeringens beslut bör kunna tillgodose behovet av oljetillförsel under en längre tidsperiod. Emellertid följer självfallet regeringen utvecklingen på oljeområdet med största uppmärksamhet. Om situationen skulle förvärras finns handlingsberedskap för att vidta ytteriigare åtgärder.

Sverige har påverkats mer än många andra länder av problemen på oljemarknaden. Enligt den beräkningsmetod som används av OECD-läncernas samarbetsorgan lEA var det svenska imporibortfallet 7,6 96 under det första kvartalet 1979, sedan hänsyn tagits lill säsongvariationer. Ett medlemsland i lEA kan begära atl organisationens fördelningssystem aktiveras om importborlfallet uppgår till minst 7 96.

Med hänsyn lill att Sveriges importborlfall således överstiger 7 96 begärde

Sverige den 21 maj att fördelningssystemet skall tillämpas. Sveriges begäran behandlas nu av lEA enligt de regler som finns fastställda.

Jag har hittills uppehållit mig vid de åtgärder som regeringen har vidtagit för atl förbättra tillgängen pä olja. Det är givetvis också angeläget alt genom olika ålgärder pä efterfrägesidan minska oljeanvändningen eller ersätta olja med andra bränslen. Både vid IEA:s ministermöle i Paris och vid EFTA:s minislermöle i Bodö underströk man betydelsen av intensifierade sparåtgärder.

Ett antal förslag i syfte all pä längre sikt minska värt oljeberoende har lagts fram i proposiiionen om riktlinjer för energipolitiken, en proposition som nu behandlas av riksdagen.

Även pä kort sikt finns möjligheteratt begränsa oljeanvändningen genom olika åtgärder. Regeringen har givit energisparkommittén i uppdrag att under våren 1979 genomföra en särskild informationskampanj för atl stimulera energikonsumenter av alla slag all göra en extra insats för att spara energi. Målet är all spara 7 96 av den energi som normall används under perioden mars-maj. En preliminär rapport från kommittén om resultatet av kampanjen tyder pä atl den har nätt ut lill myckel slora grupper. Regeringen förbereder nya uppdrag lill energisparkommittén.

Även för de fristående, mindre oljeföretagen bör de beslulade prisändringarna innebära någon lättnad.

Regeringen har i energipropositionen redovisat sin syn på Svenska Petroleum AB:s fortsatta verksamhet. SP:s verksamhet bör framför allt inriktas mot områden där bolaget kan bidra till all förbättra försörjnings-tryggheten. SP:s försäljning bör liksom hittills inriktas på storförbrukare, främst inom den offentliga sektorn, och på sädana kunder som f n. i stor utsträckning köper sina produkter lill spotmarknadspriser.

Enligt vad Jag har inhämtat bör SP i viss utsträckning kunna bidra till försörjningen av sådana mindre förelag och kommuner m. fl. som avskuriis från sina tidigare leverantörer.

Nr 156

Lördagen den 26 maj 1979

Om åtgärder för att trygga tillgången på olja

CARL LIDBOM (s):

Herr talman! Låt mig för ordningens och traditionens skull böna med alt tacka handelsministern för svaret på min inlerpellation. Men jag måste tillägga atl min tacksamhet är begränsad. Den gäller, som strax skall framgå, inte innehållet i svaret, och den gäller inle heller handelsministerns handläggning av ärendet.

Herr Cars har legal på interpellationen i över en månad och valt att avge sitt svar en lördagsmorgon i slutet av vårmånaden maj, dvs. vid en tidpunkt då han rimligen kan känna sig säker på all svenska folket är betydligt mer intresserat av sina trädgårdar och naturen än av en politisk debatt om konsekvenserna någon gång i höst eller vinter av regeringens vanskötsel av en vital försörjningsfräga. Den handläggningen vittnar inte om respekt för riksdagsdebatterna som ett väsentligt inslag i en pariamentarisk demokrati. Däremot utgör den ett nytt belägg för folkpartiregeringens fiffighet och mediamedvelenhei. I besväriiga frågor och debatter som kräver litet kurage

193

13 Riksdagens prolokoll 1978/79:154-156

Nr 156

Lördagen den 26 maj 1979

Om åtgärder för att trygga tillgången på olja

194

väljer statsråden numera alt ducka och vika undan - så goll del går.

I sitt interpellationssvar går handelsministern med lätt hand förbi besvärande fakta. Han säger att det finns problem på oljemarknaden, och den uppmärksamme läsaren kan kanske rent av ana sig lill att lägel är ganska allvariigt när del gäller våra möjligheler all i vinler försörja oss med olja till rimliga priser. Men han säger inte rent ut som det är, nämligen atl oljelagren minskal lill långt under fastställd miniminivå, all en uppbyggnad av lagren inle har skett efter den kalla vintern, all det forlförande går dåligt med importen av olja och all regeringen inte haren aning om hur vi skall kunna ta oss ur vår brydsamma situation.

De internationella utsikterna har successivt försämrats, men regeringen har denna vinler och vår låtit veckorna och månaderna gå ulan alt på allvar la itu med problemen. Enligt uppgift i Financial Times för den 19 maj har priserna på råolja stigit med 123 96 på spotmarknaden i Rollerdam och med 14,5-37 96 på övriga marknader enbart under liden från december 1978 lill nu. Enbart under innevarande månad har Iran, Irak, Abu Dhabi, Libyen, Venezuela och Indonesien genomfört betydande prishöjningar. Ingen ser i dag någol slut på prishöjningarna.

Försörjningslägel har yueriigare förvärrats genom all osäkerhelen om kärnkraftens framlid ökat efter reaktorolyckan i Harrisburg. I Sverige kommer inga nya reaktorer att kunna las i drift förriin efter folkomröstningen i mars 1980,om det över huvud laget blir möjligt. Dessutom tillkommer,efter vad vi nyligen kunnat läsa i tidningarna, att brist på vallenkraft hotar till följd av all vårfloden inle gell den päfyllnad i vattenmagasinen som man normall brukar kunna räkna med.

Från socialdemokratins sida har vi under det senaste halvåret vid upprepade tillfällen varnat regeringen för följderna av overksamhei och from förlitan på all försynen lill sist ordnar allt. Själv försökte Jag ta upp den bekymmersamma oljesitualionen lill ingående diskussion under riksdagens utrikes- och handelspolitiska debatt den 14 mars, men handelsministern avfärdade min argumentering med allmänt lugnande försäkringar. 1 svaret i dag kommer sent omsider ell erkännande av all han hade fel. Nu säger handelsministern: "Under våren har det blivit uppenbart au problemen på oljemarknaden är av långvarig natur." Ja, del är bra alt regeringen äntligen vaknat, men det är synd atl det har skett först åtskilliga månader efter det alt orosmolnen börjat skocka sig över oss.

Del har framgått i flera sammanhang alt regeringen har hoppals på och räknat med alt återverkningarna på oljemarknaden av revolutionen i Iran skulle bli kortvariga. Regeringen har inte velat se skriften på väggen. Man har blundat för atl oljekonsumtionen i USA och flera andra tunga industriländer ökat på elt oroväckande sätt. Man har blundat för att de oljeproducerande länderna bonat ompröva sin produklionspolitik. Man har också glömt att de förändrade maktförhållandena i Mellersta Östern gör västvärldens oljeför-sörining mer osäker än den var lidigare. Den kanske vikligasie förändringen är all oljeländerna börjal uppläcka all del inle är i deras intresse all forisätta all lomma sina oljeiillgångar i den snabba lakl som behövs för all lillgodose

USA:s och Väsleuropas uppskruvade konsumtionsbehov. Därför har västländerna inle heller kunnat kompensera den minskade oljeimporten från Iran med ökad import från andra länder.

I interpellationssvaret påstår handelsministern all regeringen har tre mål för sin politik.

Fördel första: Konsumenternas nödvändiga behov av oljeprodukter skall tillgodoses.

För det andra: Prisökningarna på spotmarknaden skall sä litet som möjligt fö påverka prisnivån i Sverige.

För det tredje: Beredskapslagren bör så långt möjligt hållas intakta.

I verkligheten är det svårt alt se atl regeringen har haft mer än etl mål för sin oljepolitik, nämligen att genom prisregleringar i möjligaste män försöka förhindra atl de internationella prisökningarna slår igenom på den svenska marknaden före valet den 16 september. Det är en politik som de svenska konsumenterna kommer atl fö betala dyrt i höst efter valet den 16 september. Det är också en politik som effektivt har omöjliggjort en återuppbyggnad av beredskapslagren och därmed skapat en akut risk för alt konsumenterna inle skall kunna få sina nödvändiga behov av oljeprodukter, som handelsministern säger, tillgodosedda när den första snön har fallit och kylan sätter in.

De enda konkreta åtgärder som handelsministern har alt redovisa i sitt interpellationssvar är de senkomna och otillräckliga regeringsbesluten den 17 maj. De innefattar främst en höjning av högstpriset på eldningsolja med 100 kr./m och av högstpriset på dieselolja med 10 öre/1. Handelsministern tycks vilja låla påskina all med detta har allt som tidigare brustit rättats till. Prisförändringarna ger oljeföretagen förutsättningar att bygga upp sina lager inför hösten, säger han, och tillägger all regeringsbesluten bör kunna lillgodose behovet av oljetillförsel "under en längre tidsperiod" -vad som nu menas med del.

Handelsministern gör emellertid inle minsta försök att förklara sammanhangen. Ännu mindre bekvämar han sig atl förklara varför regeringen har förkastat vissa förslag från sin egen energidelegation, t. ex. förslagetall införa hastighetsbegränsning i energisparande syfte. Men på den punkten är det kanske meningen att den som läser eller lyssnar till interpellationssvaret utan närmare anvisningar skall begripa alt regeringen inle sommaren före valet vill införa några restriktioner som kan irritera semestrande bilister, även om en hastighetsbegränsning i och för sig skulle utgöra en ändamålsenlig besparingsåtgärd.

Jag vet inle pä vem handelsministern vill imponera genom tvärsäkra påståenden som framförs ulan tillstymmelse till bevis. I varje fall irorjag inte alt företagare i oljebranschen, som hittills inle har velat importera oljeprodukter till höga spotmarknadspriser, låter sig övertygas om att de nu skall importera, trots att de inte heller med de nya högstpriserna kan ta ut tillnärmelsevis lika höga priser av sina kunder som de själva får betala i den internationella handeln.

Värt stora beroende av spotmarknaden är beklagligt i dagens situation.

Nr 156

Lördagen den 26 maj 1979

Om åtgärder för att trygga tillgången på olja

195

Nr 156

Lördagen den 26 maj 1979

Om åtgärder för att trygga tillgången på olja

men det är ändå ett faktum, och det avhjälps inte av regeringens åtgärder. Det är möjligt alt den bästa åtgärden i det läge som nu uppkommit skulle ha varit en kombination av lämpligt avvägda prishöjningar och någon typ av clearing som kunde ha hjälpt de företag som är mest beroende av spotmarknaden. Men del är svårt för en enskild riksdagsman, som inle har tillgång till del informationsflöde som går lill regeringen och kanslihusets ulredningsappa-rat, alt ha någon bestämd uppfattning om den saken.

Herr talman! Det är kanske all ullrycka det hårt, men Jag tycker alt handelsministern gördel för lätt för sig. Han försöker smila från sitt ansvar. Han försöker komma undan genom alt förtiga besvärande fakta, han försöker bluffa genom obevisade påståenden, och tyvärr kan jag inte ens väa mig för intrycket att han t. o. m. vill vilseleda genom försåtliga formuleringar.

Till skillnad från handelsministern skall jag ge belägg när jag nu framkastar elt påslående. Med anklagelsen för försök atl vilseleda syftar jag på vad handelsministern säger i interpellationssvaret om informationskampanjen om energisparande. Han försöker med sina formuleringar suggerera fram föreställningen alt vi nu är på väg att uppnå kampanjens ambitiösa sparmål. I svaret heter det: "Målet är att spara 7 96 av den energi som normall används under perioden mars-maj. En preliminär rapport från kommittén om resultatet av kampanjen tyder på atl den har nätt ut till mycket stora grupper." Så intressant. Men har handelsministern verkligen informationer som ger belägg för alt vi över huvud laget har sparat något alls lill följd av den kampanjen? Det vore i så fall ytterst intressant alt få ta del av de uppgifterna.

Herr talman! Min fråga, hur vi i Sverigeskall klara vår oljeförsöri ning nästa vinter, står lika obesvarad efter del all vi lyssnat på handelsministern som när jag väckte min interpellation den 19 april. Handelsministern har inte vågat tala öppet och ärligt om ett allvarligl problem, som ty värt bli vit svårare genom hans och regeringens försummelser. Han vet atl regeringen har misslyckats, men han vet inte hur misslyckandet skall repareras. Han vet också atl det ovedersägliga beviset för regeringens misslyckande levererats av regeringen själv, när Sverige häromdagen som det enda av 20 medlemsländer i lEA tvingades atl begära undsättning genom tillämpning av organisationens regler för nödsituationer. Hur det är med viljan hos andra atl hjälpa oss när vi själva misskött oss, vet vi ännu inte. Enligt interpellationssvaret har beslul ännu inte fallals av lEA. Del är möjligt atl statsrådet Tham som lyssnat lill denna debatt och som företrätt oss i oljeklubben i Paris har mera upplysningar atl lämna på den här punkten.

196

OLLE AULIN (m):

Herr lalman! Bo Siegbahn, som har framställt interpellationen, är tyvärr sjuk, varför Jag fött i uppdrag all ta emot svaret. Jag ber utan några krumelurer all fö lacka handelsministern för det. Sedan interpellationen ställdes för en månad sedan har regeringen vidtagit en del åtgärder. Dessa redovisas av handelsministern i svaret. Jag skulle vilja karakterisera åtgärderna som "för litet" och "för sent".

Anledningen lill att interpellationen framställts är det enligt min mening prekära läge som vår oljeförsörjningsberedskap befinner sig i. För två månadersedan uttaladeenergiministern i en debau med bl. a. Bo Siegbahn atl vårt läge då inte var katastrofalt. Det var del kanske inle, men energiministern medgav att vi hade vissa problem. Det var verkligen ett understatement. Delegationen förolJeförsöriningsberedskap,som regeringen tillsall, uttrycker sig mer rakt pä sak och anser all risken är uppenbar för en försörjningskris till vintern om inga ålgärder nu vidtas. Emellertid har vissa åtgärder vidtagits.

Problemet skulle kort kunna uttryckas så här: Både vi och andra länder har behov av en ekonomisk tillväxt, vilket förulsälter en ökad tillgång på energi. Samlidigl minskar tillgången på olja, och socialdemokraterna börjar taktik-spela om kärnkraften. Cari Lidbom sade här att regeringen duckade, och han lalade om regeringens fiffighet all vika undan. Jag lycker att detta är en bättre karakteristik av den kovändning som socialdemokraterna gjorde i kärnkrafts-frågan. Den kovändningen innebar en merimport av 2 miljoner ton olja per år.

Herr lalman! Underskottet pä 3-5 96 i den globala oljetillförseln har medfört kraftigt höjda priser. Samtidigt har regeringen varit rigid i sin prispolilik och inle tillåtit oljeprishöjningarna alt slå igenom. Detta har medfört en mycket kraftig minskning i våra oljelager. Del är förståeligt om oljeförelag inle är beredda all importera olja till priser som ligger avsevärt över av regeringen fastställda ulförsäljningspriser. Importbortfallel under första kvartalet 1979 beräknas ligga mellan 7,5 och 8,5 % beroende på vilken beräkningsmetod som används. Vid halvårsskiftet beräknas lagren av lätta eldningsoljor ligga drygt 1 miljon m-* under normalnivån. Till detla kommer de nyligen redovisade bristerna i våra vattenmagasin.

Det vill synas som om regeringen skulle ha spekulerat i sjunkande priser och spekulerat totalt fel. Del kommer nu au bli mycket kostsamt alt fylla våra oljelager. Med en mjukare prispolilik hade kostnaderna blivit avsevärt lägre.

Inför den osäkerhet som råder vad gäller oljemarknaden i höst och i vinler är det viktigt att vi i sommar bygger upp våra lager på nytt. Men vi vet atl förhållandena i Iran fortfarande är i högsta grad labila och oroande. Saudi-Arabiens möjligheieratt fortsättningsvis kunna driva en stabiliserande och återhållsam linje inom OPEC torde bli allt mindre. Vi har i dag fött besked om nya oljeprishöjningar i Nigeria. Tillgången lill vattenkraft synes samtidigt bli mindre än normalt, och kärnkraften är delvis salt i karantän. För gasen hålls dörren endast litet pä glänt, nu senast genom näringsutskoltets ställningstagande.

Vi kan verkligen inte spekulera i sjunkande oljepriser. Samlidigl som vi måste fylla våra lager är det angeläget atl vidta andra åtgärder. Vissa besked har getts i interpellationssvaret, men jag vill fråga:

Vilka åtgärder avser regeringen att vidta för att minska oljeförbmkningen, utöver den aviserade sparkampanjen? Och när kommer någon utvärdering? -

Nr 156

Lördagen den 26 maj 1979

Om åtgärder för att trygga tillgången på olja

197

Nr 156

Lördagen den 26 maj 1979

Om åtgärder för att trygga tillgången på olja

Det är samma fråga som Carl Lidbom ställde.

Vilka åtgärder avser regeringen atl vidla för alt öka raffineringskapaciteten i landei?

Hert lalman! Det finns en grupp av oljeförelag som drabbats myckel hårt av regeringens misslyckade prispolitik. Det är de oberoende mindre förelagen, som varit hänvisade lill köp på spelmarknadens villkor. Dessa mindre företag svarar för 20-25 96 av försäljning och distribution av villaolja i landet. Inom vissa geografiska områden är andelen sä hög som 50-75 96. Dessa företag har under en följd av är konkurterat med de större företagen och bidragit till alt hålla priserna nere. Genom lagerhållning i små kusthamnar har dessa små företag en distributionsapparat som är mindre tyngande och besvärande för vårt landsvägsnäl - en inle oväsentlig fördel. Dessa företag har nu genom regringens prispolilik kommit hårt i kläm och tvingas - eller kan komma atl tvingas -att upphöra med sin verksamhet. Regeringen brukar ju framhålla sig själv som de små och medelstora företagens förkämpe. Vad avser man alt göra för all förhindra utslagning av de små förelagen i oljebranschen? Avsikten är väl inte alt det bara är de stora som skall ha tillgäng till den svenska marknaden?

Konkret skulle jag vilja fråga: Överväger regeringen fortsatt upphandling i statlig regi för ålerförsäljning lill marknaden, bl. a. lill de små företagen genom etl clearingsystem?

Överväger regeringen statliga län eller kreditgarantier lill de små förelag som har kommit i kläm?

Avser regeringen fortsättningsvis att vara mer följsam i sin prispolitik på oljeomrädet?

1 interpellationssvaret rörande Svenska Petroleums verksamhet hänvisar handelsministern i huvudsak till energipropositionen. Uttalandet i energipropositionen att det inte finns skäl för Svenska Petroleum att utvidga detaljdistributionen av oljeprodukter hälsar Jag med tillfredsställelse. Detjag mer vill ta fasta pä är uttalandel att Svenska Petroleum bör söka samverkan med andra branschföretag även i marknadsledei. Det som hittills skett kan väl mer karakteriseras som konkurrens och mindre som samverkan. Mol bakgrund av vad som har uttalats i energipropositionen skulle jag därför vilja fråga:

Anser handelsministern atl del finns förutsättningar för elt närmare samarbete mellan Svenska Petroleum och de oberoende företagen för att garantera inköp, lagring och distribution?

Handelsministern HÄDAR CARS:

Herr talman! Man kan i en svår situation göra det mycket lätt för sig - som Carl Lidbom här gör-om man bara tar hänsyn till en aspekt på den fråga som behandlas. En aspekt på denna fråga är tillförseln av olja, och Jag tror atl det inte alls är omöjligt atl vare sig nu eller senare lösa problemen när det gäller Jusl den aspeklen om man - vilket Cari Lidbom uppenbarligen använde hela sin tid lill atl argumentera för - skulle låta priserna bli väsentligt högre eller

släppa dem alldeles fria. Om vi avskaffar högstpriserna på lätt eldningsolja, får vi sannolikt mycket kraftiga prishöjningar. Del leder då bl. a. till att den prisklausul som finns intagen i del avtal som har slutits mellan arbetsmarknadens parter kommer att utlösas och atl man tvingas lill omförhandlingar om avtalets karaktär. Detta driver i sin lur priserna ytterligare i höjden. Man får alltså en inftaiionistisk utveckling i Sverige av ett slag som långsiktigt knappast gynnar vare sig det svenska näringslivet eller den svenska samhällsekonomin som sådan.

Man för också myckel betydande påfrestningar på den svenska handelsbalansen. De högre priserna måste ju betalas genom ökad export av andra varor. Och det blir inte lättare av alt prisutvecklingen samtidigt leder till alt svenska varor blir dyrare.

I den här frågan är del kanske också intressant atl höra vad del är som gör alt Carl Lidbom anser atl priserna nu måsle stiga så kraftigt. Om del är hänsynen till de amerikanska oljeförelagens bristande lönsamhet sä skulle det vara intressant atl faen närmare analys av hurden bristande lönsamheten ser ut.

Från regeringens sida har vi genom energipropositionen klart redovisat vad vi vill göra. Propositionen är baserad på en insikt om oljeproblemen, på både kort och lång sikt. Vi har också lämnat en mycket omfattande redogörelse för de oljepolitiska åtgärder som vidtagits av regeringen, framför allt beträffande förhandlingar med oljebolagen, reorganisalion av Svenska Petroleum och Petroswede och ambitionerna att åstadkomma långsikliga räoljeavtal samt naturligtvis hela inriktningen av energipolitiken.

Mol den politiken har man från socialdemokratisk sida inte haft någonting all invända under den tid som det hela arbetades fram. Och politiken har också avsatt resultat i olika former, bl. a. samarbelsavtal om räoljeanskaff-ning.

Beträffande sparkampanjen harCari Lidbom läst alldeles rätt. Vad Jag säger i interpellationssvaret äralt del man hittills kunnat få fram äralt kampanjen nått ut till betydande grupper. Däremot finns det ännu inle-och det står inle heller i interpellationssvaret att del skulle finnas - någon utvärdering av hur mycket olja som kunnat sparas pä basis av kampanjen. Det får vi inte besked om förrän i augusti-september, har sparkommitlén meddelat oss. Jag har därför inte kunnat lämna några sädana uppgifter. Vi vet inte vilken effekt kampanjen haft, och därför harjag inle heller kunnat ge svar på det. Men kampanjen har alltså nätt ut lill många människor. Och det är i och för sig mycket positivt, eftersom en ökad insikt om problemen och svårigheterna förvisso underiäiiar vidtagandet av de åtgärder som är nödvändiga.

Del var värdefullt alt Cari Lidbom strök under all vårt stora beroende av spotmarknaden är beklagligt, eftersom detta stora beroende just är resultatet av den socialdemokratiska energipolitiken. Hade vi på ett tidigare stadium kunnat föra en annan energipolitik, en annan oljepolitik, hade vi i dag inte suttit så illa till när det gäller prissättningen på oljeprodukter som Just den socialdemokratiska politiken i det här avseendet har lett till.

Jag sade lidigare atl Carl Lidboms argumentering uppenbart gick ut på att

Nr 156

Lördagen den 26 maj 1979

Om åtgärder för att trygga tillgången på olja

199

Nr 156

Lördagen den 26 maj 1979

Om åtgärder för att trygga tillgången på olja

200

driva upp oljepriserna på den svenska marknaden. Jag lycker därför att det kan finnas skäl atl redovisa alt del dess värre varit nödvändigt att höja priserna på den svenska oljemarknaden förhållandevis kraftigi och merän i många andra jämförbara länder.

Sedan september 1978 har priset i Sverige på eldningsolja -om man räknar med atl rabatterna samtidigt avskaffats -stigit med 47,5 96. Det är faktiskt bland de större höjningarna. I Tyskland har priset stigit 66,5 % och i Schweiz 77,3 %. Del är de tvä länder som tillämpar fri prissättning på oljeprodukter. Vad som inträffat i Sverige är atl vi kunnat hålla prishöjningen ungefär 20 procentenheter lägre än i Tyskland och Schweiz, pä grund av den prisstoppspolitik som regeringen införde.

Men priserna är ändå ganska höga, vilkeljag också - för atl diskussionen skall kunna föras med sakligt rikliga utgångspunkter - vill informera om. Efter den senaste höjningen låg Sverige för eldningsolja 1 på fjärde plats efter Västtyskland, Schweiz och Storbritannien. I dag har ytterligare några länder höjt sina priser,och enligt uppgifter ligger vi nu påsjätte plats bland 13 länder inkl. Förenta staterna. Det ger grund att säga atl med den prispoliliken borde svenska oljebolagen kunna se till att vi för in den olja vi behöver, inte bara nu under sommaren utan även långsiktigt under hösten och vintern. Jag tror inte att deras vilja atl ta in den oljan i dag ökar av atl socialdemokratins talesman på delta område, Cari Lidbom, alldeles uppenbarligen ger uttryck för uppfattningen atl de bör vänta till dess priserna tvingas högre upp. Om det är av hänsyn till den svenska konsumenten eller av mera partipolitiska hänsyn som Carl Lidbom ger uttryck för en sådan uppfattning för andra i denna kammare vittna om och svara på. Jag tycker det är synd om man ger oljebolagen del intrycket att del vidtas alldeles för fö prishöjande åtgärder och atl de bör vänta tills priserna stiger ytterligare innan de ser till atl fylla upp de lager som de enligt lag har skyldighet att hålla.

Till Olle Aulin vill Jag säga etl par saker. Han frågade mig om den ökade raffinaderikapaciteien. Vi prövar f n. en ansökan om att Scanraff skall få öka sin raffinaderikapacilel ytteriigare. Vi har uttalat oss positivt för att en sådan möjlighet tillvaratas. Detta är ell prövningsförfarande, och det tar en lid -man måste begära in yttranden från kommuner m. m. Men det är uppenbart att vi från regeringens sida ser positivt pä att denna kapacitet ökar.

Vi har ännu inte tagit ställning till frågan om införande av hastighetsbegränsning under sommaren. Vi vill gärna pröva delta såsom elt alternativ, och vi håller på alt skaffa in underlag för delta. Om de två inierpellanterna vill ge sina synpunkter sä är regeringen naturligtvis mycket tacksam att fö del av deras och deras partiers uppfattning om lämpligheten av atl ha en sådan hastighetsbegränsning för atl minska energikonsumtionen under sommaren.

När det gäller de små, oberoende förelagen så är naturiigtvis Olle Aulin medveten om att de under ell antal år haft en förhållandevis tillfredsställande lönsamhet. De har köpt sina varor för spotmarknadspriser, och de priserna har varit låga i förhållande lill vad del har kostat att föra in råolja och raffinera den i landet. Därigenom har det gått dem ganska väl i händer, och de har

bidragit till att pressa oljepriserna på den svenska marknaden. Det är inget fel i det, absolut inte. De har utnyttjat marknadens förutsättningar. 1 dag har marknadens förutsättningar ändrats, och det är mycket dyrare att ta in produkter och sälja dem än alt raffinera i Sverige. Därmed har deras lönsamhet försämrats. Jag återkommer till del i elt senare inlägg.

Jag skall också la upp detta med tidpunkten för svaret. Jag brukar inle vilja beskylla människor med alltför starka ord, men på en punkt vill Jag säga myckel klart ifrån: Ett skäl lill att de här interpellationerna behandlas nu, är alt jag på grund av dellagande i UNCTAD-konferens och EFTA-konferens har varit förhindrad atl tidigare avge svar pä interpellationerna. Jag hade gärna sett all denna debatt kunnat komma tidigare och vid en annan tidpunkt. Jag beklagar all Cari Lidbom varil tvungen att gä upp en lördagsmorgon för atl delta i diskussionen här i kammaren.

Nr 156

Lördagen den 26 maj 1979

Om åtgärder för att trygga tillgången på olja

CARL LIDBOM (s) kort genmäle:

Herr lalman! Del är inte här fråga om min vilja eller ovilja alt stiga upp en lördagsmorgon - att Jag måste göra del kan Jag till nöds komma över, i vane fall när tiden inle är okrislligare än kl. 9 på dagen - utan skälet till att Jag tog upp den sidan av saken är atl jag hade en liten diskussion med handelsministern häri kammaren föromkring tio dagar sedan som gällde en hell annan fråga. Jag blev förbluffad över all han då inle var i Manila eller på uppdrag någon annanstans utomlands. Den dagen var han tillgänglig och svarade på interpellationer, och det gjorde han också följande måndag. Men oljefrågan skyfflades trots det ät sidan och förlades till den här lidpunkten,som inte alls är obekväm för oss men som från alla publicitelssynpunkter är så undanskymd som tänkas kan.

Jag skall lämna den frågan och i stället vädja till handelsministern om all vi i fortsättningen skall föra en anständig och saklig debatt om del här ärendet. Låt oss avstå från den typ av anklagelser som går ut på att socialdemokratin skulle vara mer intresserad av de amerikanska oljeföretagens vinster än av konsumenternas intressen, för det tror ju varken Hädar Cars eller Jag pä.

Vi borde kanske i stället böria med att summera något av vad vi är ense om, så kanske vi kan föra bort del ur diskussionen ulan vidare. Jag vill då säga att när det gäller energipropositionen och de långsiktiga besluten är del riktigt atl vi i alla väsentliga stycken är eniga. Energipropositionen hör enligt vår bedömning till någol av del bättre som den här regeringen har åstadkommit. Det har vi sagt förut, och det kan vi gärna upprepa. Men nu handlar del Ju om någonting annat, nämligen om ett mera akut och delvis kortsiktigt problem: hur vi skall klara den kraftigi förvärrade situationen på oljefronten, som har uppkommit till följd av internationella händelser som ingen människa i och för sig har kunnat råda över.

Låt oss i det sammanhanget göra klart att det naturligtvis inte är någon som har förespråkat att man skulle lösa problemen pådet sätt som herr Cars påslår att Jag velat. Han säger att Jag skulle ha förordat att man lösl problemen bara genom atl släppa upp priserna så högt att det blivit möjligt all importera lill hur höga priser som helst, och sedan skulle man låta detta slå igenom på

201

Nr 156

Lördagen den 26 maj 1979

Om åtgärder för att trygga tillgången på olja

priserna i Sverige, spränga inflalionsklausulerna i avtalen på arbetsmarknaden, belasta handelsbalansen, osv. Men del är naturligtvis litet svårt för en riksdagsledamot, som inte har tillgång till samma fina information som herr Cars och som inte har tillgång till er ulredningsapparat, all säga exakl vad man skulle ha gjort, vilken prisnivå som skulle varil den lämpligasle, hur högt man skulle ha släppt upp priserna eller vad man skulle ha gjort utöver att höja priserna. Jag gjorde en liten antydan om att del kanske hade varit lämpligt all kombinera någol slags clearingsyslem till förmån för de svagaste företagen med en väl avvägd prishöjning.

Men grundfrågan kvarstår ändå: Måsle inle de inlernaiionella priserna förr eller senare slå igenom på den svenska marknaden? Har del verkligen varil klokt all låla de här månaderna gå, medan de internationella priserna ständigt stigit i höjden? Vi kan Ju nu se all del inte finns några realistiska förhoppningar om alt de i rimlig tid skall falla igen. Hade det inte varit klokt alt ingripa lidigare med de prishöjningar som ändå var nödvändiga och med de ålgärder i övrigt som behövdes för att oljeföretagen skulle kunna bygga upp sina lager?

202

OLLE AULIN (m) kort genmäle:

Herr talman! Försl vill Jag lacka för det positiva svaret när del gäller Scanraff

Handelsministern sade alt de små oberoende förelagen hade varit väldigt lönsamma under en tid men att man nu fick lov atl anpassa sig efter andra och nya marknadsförutsättningar. Men det ärju så all dessa företag inte verkar i en fri marknad, ulan de verkar i en marknad med prisstopp och högstpriser, även om dessa lill en del nu har lyfts av. När del gäller högslpriserna har det Ju dessutom sagts att man trots långvariga förhandlingarom atl fö la bort dem på tjockoljorna nu skall ha en månads karens innan man kan höja dem lill den nivå som regeringen har medgivit. Det är förvånande all man anmäler behovet av elt borttagande månadsvis i förväg, men när man så småningom bestämmer sig skall man införa ytterligare en månads karenslid.

Del är vidare inte så all vi har uppfattningen all vi bör avvakla prishöjningarna innan vi importerar och fyller våra lager. Jag har tvärtom sagt att vi kanske har väntal förlänge,eftersomdeiblirdyrtatl fylla lagren med de högre priserna.

Jag frågade vilka ålgärder regeringen avsåg alt vidla ulöver sparkampanjen, och Jag har fåll svarel all utvärderingen av sparkampanjen kommer först framåt hösten. Handelsministern sade därvid atl det är möjligt att hastighetsbegränsningar i trafiken skall införas under sommaren. Jag log inte upp den frågan, men jag vill ändå säga atl handelsministern säkert är medveten om att vi inom vårt parti är mera intresserade av frivilliga insatser och av alt man genom kampanjer försöker fö folk att dämpa hastigheten i trafiken så atl vi kan spara energi på del sättet. Kan man inte nå målet genom frivilliga överenskommelser tvingas man all vidta tvångsåtgärder, t. ex. de ålgärder som föreslagits av delegationen.

Jag ställde ett antal andra frågor till handelsministern, men Jag fick inte

något svar på dem. Jag frågade om möjligheter för en fortsatt upphandling i statlig regi med försäljning till marknaden, bl. a. till de små företagen genom etl clearingsyslem. Jag frågade om kreditgarantier, om statliga lån. Jag vore tacksam om Jag kunde få svar också på dessa frågor.

Handelsministern HÄDAR CARS:

Herr talman! Till Carl Lidbom villjag försl säga att det inte ärjag som avgör när inierpellalionsdebatteräger rum i riksdagen och inte heller den tidpunkt då jag skall gä upp och svara i sådana debatter. Detta får jag besked om när riksdagen finner denna tidpunkt lämplig. Jag ställer mig självfallet riksdagens beslul till efterrättelse och gör precis som jag blir tillsagd i de avseendena, dvs. jag kommer vid den tidpunkt som riksdagen fastställer.

Jag lar också med förtjusning fasta pä att Carl Lidbom nu lovar att forlsällningsvis föra en saklig och meningsfull deball. Jag tror all del ligger i allas intresse.

Jag konstaterar att Carl Lidbom efter att ha använt hela sin tid för att argumentera i stort sett för högre oljepriser nu säger att det inle alls var hans avsikt. Det bara lät så. Det är alldeles uppenbart att det gjorde det. Därom råder ingen tvekan.

Hans bedömning var inte alt priserna skulle vara högre. Såvitt Jag förstod var inte heller hans bedömning att priserna skulle vara lägre. Då lyckerjag alt mycket av hans argumentering visar sig innehålla myckel litet av faktisk kritik av regeringen. Oljepriserna är en oerhört viktig del av den svenska oljepolitiken f n.

Jag förstår dem som säger atl vi kanske inte får in den olja vi behöver därför alt vi har för låga oljepriser. Höj oljepriserna så för vi in den olja vi behöver. Det är i varie fall en sakligt gmndad viktig argumentationslinje. Det är klart att vi förbättrar förutsättningarna atl fö in mera olja om vi höjer oljepriserna. Men då för vi de andra negativa aspekterna på dessa oljeprishöjningar.

Men Cari Lidbom säger inle atl vi skall höja oljepriserna. Han bara kritiserar att oljan inle kommer in och frågar vad regeringen gör åt detta. Jag lycker inte all det är någon påtagligt stark argumentering han bedriver i delta avseende.

Vi för naturligtvis också överväga behovet av ett clearinginstilut. Det hade en del fördelar när det infördes år 1974, men del har också som Carl Lidbom säkeriigen är medveten om en hel del nackdelar. Vi har inte, i vaije fall t. v., funnit det nödvändigt atl införa etl sådant institut. Om situationen blir förvärrad på marknaden, ingår det bland de medel som regeringen kan tvingas tillgripa.

Sedan vill Jag ånyo vända mig till Olle Aulin. Jag hinner nog inte heller denna gång svara på alla frågorna. Olle Aulin ärju myckel engagerad i de mindre företagens situation. Jag är medveten om atl deras situation i dag är ganska besväriig, eftersom de inte kan ta ut de priser på den svenska marknaden som de tvingas betala när de köper varan. Om vi nu genomför en fullständigt fri prissättning, dvs. om vi log bort prisstoppet på t. ex. eldningsoljan.så skulle priserna stiga mycket kraftigt. Del skulle vara en hjälp

Nr 156

Lördagen den 26 maj 1979

Om åtgärder för att trygga tillgången på olja

203

Nr 156                för de små, oberoende förelagen, men sannolikt skulle priserna ändå inte stiga

Lördacen den      '" '' nivån atl del skulle bli lönsamt för dem att importera varor och sälja

26 mai 1979        '''  " svenska marknaden, eftersom  prisnivån litet grand skulle

_____________    anpassas till den situation som gäller för de stora oljebolagen som köper

Om åtsärder for huvuddelen av sin olja till väsentligt lägre priser. Även med en fri prissättning
att trvssa tilleåns- ''" ' '''' oberoende oljebolagen ha kvar en hel del av sina nuvarande
en nå olia           bekymmer. Därtill kommeratt det svenska folkhushållei skulle belastas med

kostnader i miljardklass för alt man pä del sättet i någon mån skulle kunna underlätta för de mindre företagen. Jag tror inte, Olle Aulin, atl det är en handelslinje som vare sig Olle Aulin eller hans parti egentligen vill rekommendera den svenska regeringen att följa. Vi kan konstatera att de här små förelagen har levt efter marknadens förutsättningar och att det under vissa tider gäll bra för dem så länge de gjort detta, men alt de i dag har det svårare. Del ingår ju faktiskt i den marknadshushållning som både Olle Aulin och Jag i princip ansluter oss till att man får vara beredd att ta både del goda och det onda med atl följa ett system som innebär att marknadens priser blir avgörande.

Vidare lyckerjag alt det vore värdefullt om man kunde nä den spareffekt som Olle Aulin förespråkar genom frivilliga insatser. Den här sparkampanjen harju del syftet. Jag har nyss redovisat atl del är regeringens avsikt atl här ge sparkommittén ytteriigare uppdrag undersommaren i syfteatt Jusl på frivillig väg spara olja. Om Olle Aulin har några förslag lill hur man med sådana frivilliga sparåtgärder kan nå effekt, vore del värdefullt om han i dag ville nämna dem här i riksdagens talarstol, så att regeringen och sparkommittén vid utformningen av vår politik pådet häromrädei i lämplig utsträckning kan beakta dessa ålgärder. Det är också värdefullt att Olle Aulin delar min uppfattning, att om dessa åtgärder inle räcker till tvingas man vidta andra åtgärder - åtgärder som man helst skulle vilja avstå från, men som kan bli nödvändiga för att möjliggöra en nedskärning av den svenska oljekonsum-lionen.

Slutligen vill jag understryka alt regeringens uppfattning är att vi långsiktigt måsle minska värt beroende av olja, alt den kris som vi nu har upplevt och som vi delvis befinner oss i är en alldeles utmärkt illustration av det här oljeberoendets betydande nackdelar. Det gäller inle bara det atl vår olja i så stor utsträckning kommer från ett och samma område, där just riskerna för händelser av samma typ som i Iran kan bedömas som förhållandevis slörre än på många andra håll, utan också att vi är sä beroende av den internationella oljemarknaden.

Regeringen har i energipropositionen lagt fram ett program i syfte att långsiktigt minska oljeberoendet. Programmet bygger på användning av andra energikällor. Som exempel kan nämnas kol, en mycket stark satsning på framtagandet av solenergi som elt alternativ, andra förnyelsebara energikällor och uinytljandet av de kärnkraftverk som redan är färdiga eller som är under byggnad.

När det gäller att lösa den långsiktiga energipolitiken har situationen inle
204                   blivit ljusare under de senaste månaderna. Orsakerna härtill är inte att finna i

någon bristande handlingskraft hos det parti eller den regering som Jag företräder utan på osäkerheten hos andra politiska partier, som inte har på motsvarande säll kunnat hålla fast vid den linje som de gemensamt med regeringen  varit med om alt utforma.

CARL LIDBOM (s) kort genmäle:

Herr talman! Om vi nu skall fullfölja ambitionen att ha en anständig och saklig deball, låt oss då inte missförstå varandra avsiktligt. När Hädar Cars försöker kamma hem att jag i själva verket godtar exakt den prishöjning som han släppt igenom - varken större eller mindre - menar jag att del är ell avsikiligi missförstånd. Det är litet för mycket begärt att jag som inte har samma kontakter med näringslivet som herr Cars och som inte har hans information här skulle kunna tala om exakl vilken prishöjning som hade behövts i det här lägel för atl medge en påfyllnad av beredskapslagren. Det är tänkbart att del hade räckt med den gjorda höjningen om den bara hade företagits lidigare och om den hade kombinerats med någon form av clearingsystem tiil förmån för de mest utsatta företagen. Det är också möjligt alt den här prishöjningen borde ha varit en aning större, men del beskedet kan vi inte avkräva en riksdagsledamot i opposition.

Ansvaret atl redovisa de fakta och bedömningar som kan göras i sammanhanget för handelsministern faktiskt själv ta. Det är alls inte hell uppenbart för en oinvigd alt just en höjning med 100 kr. per kubikmeter på eldningsolja är exakt det som löser alla problem.

Om del fortfarande är sä, som Jag tror att det är, alt priset på spotmark-naderna ligger flera hundra kronor över det nu fastställda högslpriset på samma eldningsolja, harjag myckel svårt att se varför etl företag, som måsle köpa på spotmarknaden för alt över huvud taget kunna köpa något, skulle behöva göra del och la en föriust på flera hundra kronor per kubikmeter vid försäljning till sina kunder. Jag skulle önska atl handelsministern ville bemöda sig om atl förklara litet för mig vad det är för visdom som ligger bakom höjningen av högslpriset på eldningsolja med 100 kr. per kubikmeter och på dieselolja med 10 öre per liter. På vilket sätt utgör den ett incitament till företagen att bygga upp sina lager?

En sak står vid del här laget klar, även ulan att man har tillgång till de fina informationer som handelsministern har, nämligen all regeringen och handelsministern har varit alldeles för sent ute. Det skulle ha varit bättre för oss, om de nu vidtagna prishöjningarna hade släppts fram tidigare och om företagen snabbare hade förmätts atl fylla pä beredskapslagren. De hade dä fått tillgång lill en billigare olja än om de nu, enligt handelsministerns förhoppningar, ger sig ut på marknaden för all fylla på lagren. Del hade också blivit bättre för konsumenterna och mindre risk för genomslag på inflations-spärren i arbetsmarknadens avtal. F. ö. undrar Jag mycket stillsamt om handelsministern fortfarande tror alt det är möjligt atl undvika alt avtalen löper ul till följd av all inflalionsspärren genombryts. Har det inle redan gått för långt i det hänseendet?

Herr talman! Om Jag hade haft ytteriigare lid till förfogande, skulle Jag ha

Nr 156

Lördagen den 26 maj 1979

Om åtgärder för att trygga tillgången på olja

205

Nr 156

Lördagen den 26 maj 1979

Om åtgärder för att trygga tillgången på olja

206

använt några sekunder till att ta uppdel som Olle Aulin berörde, men min tid är tydligen nu ute. Jag hoppas att Jag får möjlighet atl återkomma till detla ämne i en senare replik.

OLLE AULIN (m) kort genmäle:

Herr talman! Handelsministern säger atl de små företagen har levt under marknadsförutsättningar. Underförstått menar han därmed även: Låt dem alltså få dö under marknadens förutsättningar! Man kan förstå all del är detla han menar, eftersom dessa förelag inte kan klara sig under nuvarande förhållanden.

Jag vill dock först säga att förelagen inte har fött leva under fria marknadsförutsättningar ulan i en ekonomi med högslpriser, stoppriser och begränsningar. Jag är medveten om alt de små företagen, även om man släpper priserna fria, har en speciell situation som kan försvåra deras möjligheter. Men det är inga spekulationsföretag som växer upp som svampar ur Jorden i gynnsamma konjunkturer och sedan dör när konjunkturerna blir mindre gynnsamma. Många av dem har verkat i decennier som serviceföretag här i landet. Jag tycker all man inle skall låla dem dö ut på del säll som sker.

Det är mol denna bakgrund som Jag har frågat om möjligheterna för regeringen all genom köp, genom clearingsyslem, genom lån eller genom krediter ge dessa företag möjligheter alt överleva under de svårigheter som de nu har. Jag tänker också på möjligheterna lill samverkan med Svenska Petroleum i stället för atl, som tidigare skett. Svenska Petroleum skall konkurrera med Jusl dessa företag, inte minst när det gäller disiributionsde-len. Det är positivt att man i energipropositionen klart har sagt ifrån all Svenska Petroleum bör verka pä etl nyll sätt.

Så frågar handelsministern om jag har några bra förslag till sparkampanjer. Ja, man hoppas väl att det kommer in mängder av sådana förslag. Men jag tror dess värre inte all svenska folket riktigt är medvetet om att situationen är allvarlig. Detta måste klargöras på elt kraftfullare sätt. Det gäller bl. a. det förhållandel att läget blivit mycket mer oroande nu när vi har kärnkraften i karantän och med opinionssiffror som pekar hän emot atl det tydligen ganska snabbt bliren avveckling av kärnkraften. Då frågar man sig med tanke pä vårt oljeberoende: Hur blir det med möjligheterna att klara våregen försörjning i oljekriserna framöver?

Handelsministern HÄDAR CARS:

Herr talman! Jag delar Olle Aulins uppfattning att det är viktigt att alla i Sverige blir medvetna om att situationen är allvarlig. Därför lyckerjag att den här debatten som sådan är värdefull. Den är i varje fall ett led i strävandena att ge klart uttryck lör den oro som vi inom alla politiska partier känner in för den nuvarande situationen. Jag erinrar Olle Aulin om de sista meningarna i mitt interpellationssvar, där jag talar Jusl om SP:s verksamhet och säger alt dess "försäljning bör liksom hittills inriktas på storförbrukare, främst inom den offentliga sektorn och på sådana kunder som f. n. i stor utsträckning köper

sina produkter till spotmarknadspriser". Nr 156

Om de mindre, oberoende oljeföreiagen vill, med SP eller med andra    Lördagen den företag som är importörer av råolja, sluta långsiktiga avtal, som minskar deras     26 maj 1979

möjligheter att göra goda affärer på en eventuell t sjunkande spotmarknad, där         

priserna direkt går ned, och på det sättet kan medverka i distributionen av olja     q åtsärder fÖr
som tas in och möjligen också lill betydande delar raffineras i Sverige, ser Jag     „,, trvssa ttllsåns-
ingen som helst nackdel ulan enbart fördelar med delta.         _„ _j „i:_

Men del är viktigt all de förelag som är beredda att bedriva raffinaderiverksamhet i Sverige kan göra del med viss trygghet föratt den verksamheten kommer atl gå ihop för dem. Det har de inte kunnat göra under den tidigare epoken, då spotmarknadspriserna kunde utnyttjas som en prispress på produkterna, så all det lönade sig bättre atl köpa produkter utomlands lill spotmarknadspriser och ta in dem och sälja dem i Sverige än all raffinera råolja inom landet. Del är bl. a. del som har lett fram till den bekymmersamma situation som vi har i dag. Jag vill inte - del framgår också klart av regeringens energiproposition -att man skall fortsätta på den vägen, utan man skall i stället minska beroendet av spotmarknaden. Vill de små företagen medverka till detla, är del som sagt myckel välkommet.

Sedan konstaterar jag all nu har Carl Lidbom inle någon uppfattning alls om den rätta prisnivån förolja. Först fickjag inlrycketatt han tyckte nivån var för hög, sedan fick Jag intrycket atl han anslöt sig till regeringens uppfattning, och nu säger han alt han inte kan ha någon uppfattning alls, vare sig om nivån är för hög eller för låg.

Jag vill med anledning av det bara säga att delegationen för oljeförsörjningsberedskapen, som regeringen tillsatte, har avlämnat sin rapport. Den rapporten är ingalunda hemlig. Den finns tillgänglig. Om Cari Lidbom inte har föll den, skall vi gärna se till atl han får elt exemplar.

Uppgifterna om priserna på spotmarknaden i Europa registreras praktiskt tagel dagligen i tidningarna, liksom utvecklingen av priserna inom OPEC-länderna. Regeringen har inle några fantastiska informationskanaler i övrigt som den kan stödja sig på. Regeringen kan föra samtal med företrädare för oljebranschen. Det gör vi också. Jag utgår ifrån atl oljebranschen med förtjusning är beredd att föra samtal med Cari Lidbom också och ge samma informationer lill honom som lill mig, om han så skulle önska. Därför tycker jag inte del är riktigt rätt atl liksom bara säga alt Jag, en stackars enskild riksdagsman, kan naturligtvis inte alls skaffa mig ell underlag föratt göra en bedömning om prispoliliken är riklig. Jag lycker Cari Lidbom skall skaffa sig sådani underiag lill nästa interpellaiionsdebail och tala om för mig vad han tycker - om prisnivån i stort sett är riklig eller i stort sett felaktig eller i varje fall om han har någon uppfattning om priserna är de lämpliga i del aktuella läget. När Carl Lidbom börjar med atl gå ut så hårt mot regeringen som han har gjort - jag behöver inle citera alla hans uppfattningar om regeringens energipolitik och oljepolitik under senare tid - bör han ändå ha någon uppfattning om vad som borde vara det rikliga och inte bara säga au "det kan Jag inte veta något om för Jag är en enskild riksdagsman".

207

Nr 156                  Andre vice talmannen anmälde att Carl Lidbom och Olle Aulin anhållit att

Lördaeen den       ''" P™''''o"''  antecknat att de inte ägde räll lill yueriigare repliker.

26 maj 1979

_____________        NILS ÅSLING (c):

Om åtsärder för      '' '<*'''"''' Handelsminislerns inierpellationssvar skildrar säkert pä ett

att trvssa tillsåns-     '°'"reki sätt de ålgärder som denna vinler och vår har vidtagits för att säkra

'   Ij                   tillgången på olja. Tyvärr lyckerjag nog att svaret också bekräftar det intryck

av passivitet. Ja, nästan otrolig handlingsförlamning, som präglat regeringens

agerande i frågan!

Handelsministern påpekar själv i sill svar all oljeexporten från Iran upphörde redan i december månad. Även i övrigt har det under vintern när det gäller oljeproduktionen i Västeuropa förekommit störningar, bl. a. genom strejker och driftavbrolt vid raffinaderier.

Till bilden hör även -och det har åberopats tidigare här i debatten -all vårt land har ett extremt stort beroende av den s. k. spotmarknaden. Mellan 25 och 30 96 av vår oljeförsönning är dock beroende av denna marknad, som är känslig - del vet vi av tidigare dyrköpta erfarenheter - för även relativt begränsade störningar på den internationella oljemarknaden. En självklar slutsats var atl det som hände i Iran omgående måste fö sin effekt på denna läitrörliga oljemarknad.

Trots delta, som borde ha varit en självklarhet,dröjde det till början av maj månad, om jag är riktigt underrättad, innan regeringen tillkallade den särskilda delegationen - det är den delegation som handelsministern här åberopar. Sedan har den på ell par veckor presenterat sill förslag lill ålgärder, som i och för sig är bra, även om de är långt ifrån tillräckliga. Den fråga som svenska folket ställer sig är naturiigtvis: Vad sysslade egentligen regeringen med under tiden från december och fram till dess att denna delegation lade fram sina förslag?

Man måste ändå rimligen ha varil medveten om vad som skedde på oljemarknaden; man måste också rätt snart ha blivit medveten om att höstens prisstopp var en mycket olycklig åtgärd som marknaden utvecklade sig. Prisstoppet avskärmade oss på etl konstlat sätt från en världsmarknad som vi Ju inte kan avskärma oss ifrån, med den karaktär av oljeberoende som vi har. Resultatet blev naturligtvis en successivt urholkad beredskap och alt en rad företag - dä mest små, som är beroende av spotmarknaden - har tvingats ur marknaden.

Den här händelseutvecklingen ger underiag fören rad frågor. Man kan säga alt regeringen också har varit alltför passiv när det gäller atl agera inom området för naturgas. Naturgasen ger ändå leveranstrygghet under lång tid. Den är alltså en intressant energiform, som kan ersätta mycket av vårt oljeberoende.

Nu ser del dess bättre ut som om näringsulskottet -till en del i varie fall -är
pä väg atl korrigera regeringen i del avseendet, och vi kan kanske räkna med
ett visst intresse och en viss aktivitet när det gäller att klara naturgasförsörj
ningen för landei, även om vi från centerpartiet upplever även majoritels-
208                    linjen i näringsutskotlet som alltför restriktiv.

Frågan om våra norska relationer kan också tas in i del sammanhanget. Del är beklagligt att den öppning lill en trygg oljeförsörining via Norge som Volvoavtalet skulle ha inneburit inte kunde fullföljas. Jag tycker personligen all regeringen också i del avseendet varit allför passiv när det gällt all fönga upp de kontakter och möjligheler till öppningar som Volvoavtalet ändå gav. Nu har den bollen uppenbariigen spelats över lill franska intressen.

Min fråga till handelsministern är om del finns någon saklig grund för de uttalanden som den norske energiministern Bjerlmar GJerde har gjort med löften om att ändå hjälpa lill med den svenska oljeförsörjningen. Del skulle vara angeläget atl i det här sammanhanget fö en redovisning för deltay

Den silualion som regeringen genom sin passivitet nu har försall oss i får onekligen allvariiga konsekvenser. Nu hotas, för all la etl exempel, drivmedelsförsörjningen lill en mycket stor del av det svenska lantbruket. Enligt uppgift är 35 000 ä 40 000 lantbrukare beroende av drivmedelsförsörjningen från Lanlmännenföreningar,som nu hotas av totalstopp närdet gäller oljeförsörjningen. Enligt ett uttalande i tidningen Land av chefen för lanlbrukskooperationens oljeimporiförelag Agro Oil Lennart Linnerborg är lagren för de föreningar som samverkar i företaget i del närmaste tömda, och företaget klarar inle den förlust pä ca 100 miljoner med nuvarande prisrelationer som en uppfyllnad av lagren innebär. Chefen för Agro Oil tillägger i uttalandet atl Lantmännen tillhörde mindre oljeleverantörerna och all man inte kan klara ekonomin med den prispolilik regeringen för. Jag tror att Lantmännen i det avseendet är en sammanslutning som är representativ för den ganska slora krets av mindre oljeförelag som har kommit i kläm i den här situationen.

Det här inträffar i en tid när den svenska sommaren slår i sill flor och när svenskt lantbruk är inne i sin intensivaste period och naturligtvis på ett avgörande sätt är beroende av den kontinueriiga oljeförsörjningen.

Detta stora beroende av oljeförsörjningen är f ö. i sin mån en följd av de höga krav på rationell produktion som jordbrukspolitiska beslut och konsumenternas krav under lång lid medfört. Då kan heller inle statsmakterna acceptera alt näringens drivmedelsförsörjning äventyras pä del sätt som nu sker.

Jag vill kort karakterisera lantbrukets situation i del här avseendet som katastrofal f n. Del motiverar nu verkliga kraftlag från regeringens sida. Del duger inte längre alt passivt vänta och se vad som kan komma att ske.

Mot denna bakgrund villjag lill handelsministern ställa en fråga och begära etl konkret besked om vad regeringen planerar för ålgärder för aU lillgodose lantbrukets behov av drivmedel.

Nr 156

Lördagen den 26 maj 1979

Om åtgärder för att trygga tillgång en på olja

BIRGITTA HAMBRAEUS (c):

Herr talman! Först en sammanfauning.

1. Om det blir brist på olja eller chockhöjning av oljepriset i höst och vinter är ansvaret helt och hållet regeringens. Man kommer inte aU lyckas, om man försöker skylla på någon kärnkraftsbrisl. Del har hela liden funnits olja att köpa. Priset på olja i Sverige har länge varil betydligt lägre än i andra

209

14 Riksdagens protokoll 1978/79:154-156

Nr 156

Lördagen den 26 niaj 1979

Om åtgärder för att trygga tillgången på olja

210

konsumentländer genom regeringens högstpris. Detta högstpris har hindrat oljebolagen alt klara beredskapstagren.

2. Man måste trygga de små oljeförelagens existens. De små oljeföreiagen är bättre anpassade än de slora, multinationella bolagen till del energiförsöriningssyslem som bygger på förnybara energikällor.

Jagar, herr lalman, bekymrad för oljeförsörjningen i vinler, och debalten i dag har dess värre inle alls lugnat mig. Sverige ärju mycket beroende av olja, och samtliga partier är överens om att detta beroende måsle minskas.

Enligt centerns uppfattning skall värt nuvarande energisystem, som till minst 70 % är baserat på olja, ersättas med ell system där vi hushållar så atl vi klarar oss på de förnybara energikällorna. En modern, förflnad teknik på användningssidan, som gör all vi får mer nytta av mindre tillförd energi, kombinerad med en lika modern och förfinad teknik när det gäller atl ta till vara solflödel direkt och indirekt, kommer atl ge oss stor trygghet i energiförsörjningen, god miljö och många nya meningsfulla arbetstillfällen över hela landet.

I en biandekonomi som vårär det naturligt alt det är prisökning på olja som kommer alt slå ul denna energibärare och göra alternativen attraktiva. Näringslivet kommer på olika säll alt ställa de system lill vårt förfogande som gör alt vi kan driva maskiner och hålla varmt med förnybara energikällor, så fort som oljan blir för dyr i förhållande lill dessa alternativ.

Samtidigt är det väsentligt atl delta byte av energisystem sker i ordnade former och utan ryckighei. Hushåll och företag måsle fö tid och resurseratt investera för omställningen. En plötslig oljebrist, liksom en chockhöjning av oljepriset, skulle allvarligl skada oss.

Samhället måste mot denna bakgrund underlätta övergången genom kloka åtgärder. Därför har vi skyldighet alt hålla oljelager och dessutom beredskapslager, som inle för underskrida en viss nivå. På grund härav finns också etl högstpris på vissa oljeprodukter. När detla högstpris infördes vid förra oljekrisen 1974 kombinerades del emellertid med ett clearingsystem, som lät de stora oljebolagen dela med sig av sina övervinster, så all de små kunde överieva. Systemet fungerade utmärkt, och vi red ut den krisen utan slörre problem.

Vi tycks nu befinna oss i en liknande situation ulan all regeringen vidtarde kraftfulla åtgärder som är nödvändiga.

Den 22 mars i år uppvaktades centerns ledamöter i riksdagens näringsul-skott av en grupp som företrädde småhandlare inom oljebranschen. De svarar för betydande andelar av den lokala försäljningen av framför allt villaolja inom sina distributionsområden och har tillsammans ca 150 000 kunder. De var mycket bekymrade och förvånade över regeringens inställning till oljeförsörjningen. De fick inle la ut mer än drygt 600 kr./m för villaoljan som vid den lidpunkten kostade drygt 900 kr./m i inköp. Självfallet går det inle att klara 300 kronors förlust pä varie kubikmeter. De hade fåll börja lulla på beredskapslagren och räknade med att underskrida dem med över 35 96 den 1 maj.

De var rädda att inte hinna fylla lagren före vintern och varnade för en

oljekris i höst. De berättade också all de lidigare under året hade varit hos handelsminister Cars och talat om detla. En sådan oljekris skulle vara konstlad, eftersom del finns olja all köpa men priset genom prisstoppet nu hälls konstlat lågt. De kunde inte förstå hur regeringen resonerade. Man talar om att spara olja, men om priset går upp förslår Ju alla alt man måsle spara och tillvarata spill. Nu slösas del. Priset i en marknadsekonomi måste självfallet sältas så, alt del informerar t. ex. kommuner, näringsliv och enskilda så att vi rustar oss för ell mindre oljeberoende.

Sedan dess har situationen avsevärt förvärrats. Skillnaden mellan det svenska högslpriset för eldningsolja 1 och priset pä spotmarknaden, med tillägg för frakt och andra omkostnader, uppgår vid millen av maj till drygt 500 kr./m3!

Inte förrän i slutet av april tillkallade regeringen en delegation för oljeförsöriningsberedskap. Denna föreslår bl. a. atl högstpriset för eldningsolja 1 skall höjas med åtminstone 100 kr./m för alt försönningen skall kunna tryggas inför nästa vinler. Delegationen påpekar all den svenska prisnivån därmed blir Jämföriig med den i andra länder.

Handelsministern har i sitt svar sagt att del är viktigt att "Sverige inte tvingas betala ett väsentligt högre oljepris än andra konsumeniländer". Sanningen är i stället atl vi länge har betalat ett väsentligt lägre pris och alt den ökning som nu genomförs bara för upp oss i nivå med en del andra länder.

Delegationen påpekar alt det inle är säkert att denna prishöjning räcker för alla förelag men atl statens pris- och kartellnämnd har möjlighet alt lämna tillstånd för ytterligare höjning inom ramen för av regeringen angivna riktlinjer. Del är mycket viktigt att de mindre oljeföreiagen får överieva. De svarar för en betydande del av oljeförsäljningen, och de besitter en unik kompetens med erfarenhet också som försäljare av fasta bränslen, jusl den kompetens som blir viktig i etl framlida energisystem baserat pä förnybara energikällor, där många mindre företag lämpligen verkar för all ta till vara de olika utspridda energibärare som lillsammaniagei kan ge oss vår energi-försörining.

Det är alltså väsenlligl alt de mindre oljeföretagen för överieva och inte, genom regeringens högstpriser på olja, tvingas upphöra med sin verksamhet i branschen.

Jag ber att fö ställa två frågor till handelsministern:

1.   Kommer handelsministern att se till atl de mindre oljeföreiagen antingen för tillstånd atl höja priset eller också får hjälp, t. ex. via etl clearingsyslem, så alt de kan slanna i oljebranschen?

2.   Det har hela tiden funnits olja atl köpa. Det är endast högslpriset som regeringen bestämmer över som har gjort att det varit svårt alt upprätthålla en betryggande oljelagring. Kan handelsministern garantera att det inte blir brist på olja i höst och vinler?

Nr 156

Lördagen den 26 maj 1979

Om åtgärder för att trygga tillgången på olja

211

Nr 156

Lördagen den 26 maj 1979

Om åtgärder för att trygga tillgången på olja

212

Handelsministern HÄDAR CARS:

Herr talman! Birgitta Hambraeus talar i varie fall klarspråk. För henne är problemet att priserna är för låga. Släpp upp prisnivån! Låt priserna gå i höjden! Därigenom får man,enligt henne,etl tryck pä människorna att spara, och därigenom räddar man också de små oberoende oljebolagen. De kan då leva vidare.

Det är konsekvens i det resonemanget. Priset skulle upp högt, och det skulle informera särskilt de fattiga konsumenterna om att de inle har råd au elda och hålla så varmt som de behöver. Det är en logiskt korrekt beskrivning av det som skulle hända. Dessutom skulle det innebära väldiga påfrestningar för den svenska samhällsekonomin. Vi skulle fö en snabbt ökande inflation, och del skulle innebära att avtalet mellan arbetsmarknadens parter inte kunde hållas. Det är de negativa effekterna, och de nämner inte Birgitta Hambraeus.

Jag tror atl den svenska allmänheten har förståelse för atl regeringen försöker gå en myckel svår balansgäng föratt fä in den olja landet behöver för sin försörjning till de priser som är de lägsta tänkbara och som alltså, så litet som möjligt, bidrar till att öka inflationen, spräcka avtalet mellan arbetsmarknadens parter och ytterligare belasta den svenska betalningsbalansen. Del är myckel lätt all klara den ena av de här sakerna, dvs. alt klara försörjningen med olja, om man låter oljepriserna stiga och gör som Birgitta Hambraeus föreslär: Släpp oljepriserna i höjden, lät dem gå upp tills de hittar sin naturliga nivå. Då får man in den olja man behöver. Man klarar vissa problem, men man skapar många, många andra.

Detta svar skulle Jag i princip kunna ge också till Nils Åsling, för även hans argumentering gick ut på att det har vidtagits för litet av prishöjningar.

Regeringen har vidtagit flera åtgärder ulöver att införa en prisreglering i syfte atl hindra atl priserna skall stiga mer än vad som är nödvändigt för atl klara den svenska oljeförsörjningen. Del är riktigt all vi inle tillsatte delegationen förrän i maj, men dessförinnan verkade ju de ämbetsverk som normalt sysslar med dessa frågor, överstyrelsen för ekonomiskt försvar, statens pris- och kartellnämnd och andra, föratt åstadkomma elt underlag för regeringens handlande. Det har de ort mycket skickligt. Vi har fattat beslut om en sparkampanj, vars resultat ännu inte har kunnat utvärderas. Vi vet emellertid att den har gett många människor information om problemets allvar, och det är en väsentlig grund för varie politik som kan föras på det här området. Regeringen har också varil mycket aktiv för att långsiktigt skapa förutsättningar för mer uppdelade inköp av olja - frän andra länder än de nuvarande huvudländerna. Vi har åstadkommit överenskommelser med bl. a. Mexico och Irak om oljeleveranser. Vi har fört diskussioner med Saudi-Arabien och Angola och har förhoppningar om framgång. När det gäller den svenska oljepolitiken med Norge kommer Carl Tham atl redogöra för hur del f n. ligger lill med de diskussionerna.

Nils Åsling polemiserar mot prisstoppet, men han har själv många gånger betonat betydelsen av alt priserna hålls nere i den svenska ekonomin. Det gjorde han senast i ett brev lill statsministern. Jag hoppas alt han inte glömt

vad han skrev nyligen i del brevet.

Del är bara ett oljeförelag som gäll ur marknaden, Nils, Åsling. Del är Dahllövs. Alla de andra är kvar. Jag hoppas alt Nils Åsling delar uppfattningen alt det är en riktig information och inle talar om att man nu har "tvingat ut" alla förelag. Sådana uttryck läcker mer än vad verkligheten ger underlag för.

LRF gjorde en uppvaktning för Jordbruksministern och mig så sent som i torsdags. Samma dag hänsköt vi deras fråga till den tillsatta delegationen med begäran att delegationen skyndsamt skulle behandla frågan och komma med förslag hur man skall lösa lantbrukets försörjning med olja för att inte vårbruket skall komma i fara.

Clearingsysiemet har tagits upp av både Birgitta Hambraeus och Nils Åsling. Jag vill bara återge vad delegationen anför beträffande det systemet: Clearing förutsätter en inte obetydlig administrativ apparat. Systemet förulsälter också att ransoneringslagen sätts i tillämpning eller atl en särskild clearinglag stiftas. Det bör också noteras alt clearing innebär ett ingrepp i marknaden med risk för snedvridande effekter. Systemet bör därför tillämpas endast i undantagsfall. Delegationen ser f n. inget behov av att nu införa clearing men förutsätter att etl sådani syslem, om behov härav senare uppstår, kan sällas in snabbt. De berörda myndigheterna arbetar nu för atl etl sådant syslem - om behov föreligger - skall kunna sättas in snabbt. De ökar sin beredskap pä detta område som pä andra områden. Men regeringen anser inte all clearingsysiemet bör sättas in f n.

Nr 156

Lördagen den 26 maj 1979

Om åtgärder för att trygga tillgången på olja

Under detta anförande överlog förste vice talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

BIRGITTA HAMBRAEUS (c) kort genmäle:

Herr lalman! Jag är förvånad över atl handelsministern uppenbarligen så medvetet misstolkar mig. Hela mitt anförande här gick ut på all man icke skulle åstadkomma någon prischock eller en snabb höjning. Höjningen av oljepriset måsle i vår biandekonomi ske i ordnade former. Jag har ingalunda sagt: Släpp priset fritt! Jag har sagt atl detta måste ske på sådani säll att företag, kommuner och enskilda har möjlighet att anpassa sig. Del bör kombineras med finansieringsmöjligheter för investeringar i sådana system som kan göra oss oberoende av oljan. Det är regeringens uppgift all informera oss om att del är fara å förde när del gäller priserna och ställa resurser till förfogande för att skapa etl system som minskar vårt oljeberoende.

Med det förslag som regeringen förmodligen kommer alt genomföra kommer man bara att gynna de slora oljeföretagen. De har enorma vinster -det vet vi mycket väl. Clearingsysiemet är sä bra just därför att man därigenom har möjlighet att la övervinsterna från de slora företagen och lägga över dem till de mindre och därmed göra det möjligt för dem att överleva. De stora oljeföretagen blir ensamma om hela vår oljeförsörjning framöver om de små av regeringens politik tvingas ur marknaden.

De slora, internationellt verksamma förelagen kan inle vara oss till stor

213

Nr 156

Lördagen den 26 maj 1979

Om åtgärder för att trygga tillgången på olja

hjälp när det gäller alt komma över till det förnybara energisystem som jag tror att också regeringen gärna vill ha så småningom. Av de slora företagen kan vi bara vänta alt de så länge som möjligt skall hålla oss kvar i oljeberoendet för att senare fö oss atl gå över till en energiförsörjning som baseras på några stora centraliserade system, som l.ex. kärnkraft, sådana syslem som passar de stora oljebolagens struktur och i vilka de slora oljebolagen redan gjort stora investeringar. Det är alltså oerhört väsenlligl all de små överlever. De passar bättre i del förnybara system som vi måsle gå över till.

Jag vill gärna upprepa de frågor som Jag tidigare var tvungen alt hetsa fram därför alt jag hade så ont om tid; jag fick inte svar på någon av dem: Kommer handelsministern att rädda de små oljebolagen? Kan regeringen garantera alt det inte blir någon brist på olja i höst och vinler?

NILS ÅSLING (c) kort genmäle:

Herr lalman! Jag skall gärna ge handelsministern en eloge för att han har fullföljt den aktivitet som den lidigare regeringen bedrev när det gällde att söka kontakter för alt långsiktigt trygga vår oljeförsörining. Det är utmärkt. Jag har noterat den aktiviteten från handelsministerns sida.

Det för dock inte leda till att man försummar att klara de näraliggande och dagsaktuella problemen. Del är del min kritik tar fasla på.

Handelsministern vill göra gällande att det skulle strida mot den stabiliseringspolilik som vi förespråkar. Del är som Birgitta Hambraeus sade hell felaktigt. Vad vi har talal för är en realistisk prissättning, som gör atl man kan undvika prischocker. Det är uppenbart atl den läsning som vi fick i höstas när det gällde oljepriserna inte stod i samklang med vad marknadens utveckling lät ana skulle bli följden. Där sitter vi i dag, till följd av en onödigt passiv prispolitik. Man skall självfallet inle låta priserna stiga mer än nödvändigt. Del som skadar prisstabiliteten är framförallt de prischocker som vi nu får se fram emot.

Jag har här fött belägg för alt den särskilda delegation som tillsattes av regeringen inte fick starta sitt arbete förrän i börian av maj, vilket jag beklagar. Efter etl par veckor presterade denna delegation ett förslag, som i och för sig är lovvärt men som inle är tillräckligt långtgående. Jag beklagar all delegationen inle tillsattes tidigare, eftersom det stod klart redan i december att det som hände i Iran skulle komma atl påverka situationen för vår oljeförsörining.

När del gäller de mindre företagen'säger handelsministern alt det är bara elt förelag som gäll ur branschen. Del är kanske riktigt, men en rad mindre företag är i dag handlingsförlamade. Det exempel pä företag Jag åberopade. Lantmännen, kan inle fylla sin funktion om inte regeringen snabbt gör någonting för att underiätta deras situation. Detta innebär annars atl en hel rad mindre förelag som levererar olja kommer att få upphöra med sin verksamhet. Vi hoppas alt delegationens uppdrag alt också la ansvar för lantbrukels drivmedelsförsörjning snabbt ger resultat. Situationen är, somjag sade lidigare, akut.

214

Handelsministern HÄDAR CARS:

Herr lalman! Med del förtydligande som Birgitta Hambraeus gav lyckerjag att hon bör vara ganska till freds med den prispolilik som regeringen har fört. Det är inte regeringen som ändrar den internationella prissättningen så att prischocker kan uppstå. Regeringen försökerju förhindra all de myckel slora höjningar som inträffade kring och efter årsskiftet kommer atl snabbt slå igenom pä den svenska marknaden.

Vi har vid tre tillföllen ansett oss tvingade atl gä med på successiva ökningar av de stoppriser vi infört så all marknaden långsami skall kunna anpassa sig lill högre priser. Efter vad Jag förstår var det precis detla Birgitta Hambraeusargumenieradeför. Om nödvändigheten tvingar oss är vi beredda att göra yiterligarejusieringar uppåt,eventuellt också nedåt om lyckan skulle stå oss bi. Det sista skall vi inte hysa för stora förhoppningar om. Regeringen eftersträvar alltså en successiv förändring. Det är också en successiv förändring som vi har kunnat genomföra när det gäller oljeprissältningen pä den svenska marknaden.

Det vore väl också, Birgitta Hambraeus, orimligt alt tro atl de små företagen, de s. k. independenl, ensamma eller nästan ensamma skulle kunna klara den svenska oljelillförseln. Deras andel av den svenska oljemarknaden är trots alli ganska marginell. Jag iror inle alt Birgitta Hambraeus anser alt prissättningen på alla oljeprodukter skall vara sådan atl den tillförsäkrar ett tiotal mindre företagare deras överlevnad. Jag tror inte att detta är i enlighet med del svenska folkets uppfattning om hur pris- och oljepolitik skall uiformas i Sverige.

Del gäller här all finna en rimlig och lämplig avvägning mellan de olika aspeklerna, dvs. mellan priserna, och lillförseln av olja. Här spelar de små företagen en roll, om också en marginell sådan. Del är regeringens önskan atl mindre företag skall finnas kvar och fylla sin funktion som distributörer på den svenska marknaden genom att man träffar långsiktiga kontrakt med leverantörer av råolja. Men vi kan inte ge de små företagenen uppgift som de ingalunda är vuxna att klara. Vi kan inle låta hänsynen till 10-12 småföretag och deras ägare bestämma den svenska oljepolitiken. Den uppfattningen tror jag att Birgitta Hambraeus egentligen delar.

Nils Åsling sade vänliga ord om regeringens ambitioner all hitta nya inköpskällor för olja. Jag lackar för dem.

Han efterlyste emellertid åtgärder - utan all precisera vilka åtgärder del gällde. Jag tycker alt det vore mycket värdefullt om han ville utnyttja den laletid han har till att inför riksdagen redogöra för de ytterligare åtgärder som han anser skulle ha vidtagits. Är det så, Nils Åsling, alt ni tycker atl prishöjningarna har gäll för långsami, all priserna borde ha gäll upp myckel mer än vad de har gjort, så säg det! Det finns rimlighet i det resonemanget. Om man hävdar att priserna borde höjas mycket mer, sä har man bättre stöd för sin kritik av regeringen, om inte Sverige för in de oljor vi behöver.

Men del egendomliga äralt faslän Jag ställer den här frågan gäng på gäng lill den ena talaren efter den andra som kritiserar regeringen för dess bristande handlingskraft när del gäller oljan, sä är del ingen som - efter alt ha blivit

Nr 156

Lördagen den 26 maj 1979

Om åtgärder för att trygga tillgången på olja

215

Nr 156

Lördagen den 26 maj 1979

Om åtgärder för att trygga tillgången på olja

klämd litet grand - vågar säga: Ni har haft för låga oljepriser. Del vore intressant alt höra om det är detta Nils Åsling i första hand kritiserar regeringen för - att den inle har låtit oljepriserna stiga högre än vad som har skett. Del vore nämligen den ytteriigare "handlingskraft" som regeringen skulle ha kunnat visa. Jag anser atl del krävs en viss handlingskraft föratt stå emot alla påtryckningar frän stora intressegrupper om att släppa oljepriserna upp pä en nivå som skulle sälla avtalet mellan arbetsmarknadens parter under nya förhandlingar och skapa betydande inflationsproblem i den svenska ekonomin och därigenom också för betalningsbalansen.

Del är inte regeringen som förorsakat problemen pä oljemarknaden - det vill Jag starkt understryka. Är del sä all Nils Åsling eller någon annan har några recept på vad regeringen borde göra, så kom fram med dem nu! En interpellalionsdebalt är ell lillfölle atl göra det, men det är inte rätta tillfället alt bara tala om att det är fel som regeringen har gjort, om man icke samlidigl kan ange vad man alternativt vill ha genomfört.

216

BIRGITTA HAMBRAEUS (c) kort genmäle:

Herr talman! Vi kommeratt få se i höst och i vinler om regeringens politik har varil lill fyllest. Om inte oljebolagen kommer all fylla sina lager därför atl priset inle fungerar - därför att det är för stor skillnad mellan inköpspris och försäljningspris -så att det bliren kris eller sä att man tvingas lill en prischock i höst, dä har regeringen uppenbarligen fört fel politik.

Jag vill ännu en gång understryka all del hela tiden har funnits olja att köpa. Har man alltså inle kunnat finna del system som gör att vi utan stora oreglerade prishöjningar för köpa denna olja, då är det regeringens fel.

Clearingsysiemet, som man kanske någol lättsinnigt viftade bort i delegationen, fungerade dock med nu gällande lagar, t. ex. genom att man tillämpade ransoneringslagen. Det var någonting som fungerade bra under 1974 och som inte på någol sätt plägade några människor. Det är någonting som man hade kunnat sälla in på ett tidigt stadium, eftersom vi tydligen nu befinner oss i en minst lika allvariig kris som i början pä 1974.

Sedan säger handelsministern att de små förelagen är bara tio lill antalet och all de svarar fören marginell del av vår oljeförsörjning. Det beror på hur man räknar. De svarar inom vissa områden för tre fjärdedelar av försönning-en av villaolja, vilket inom de områdena knappast är marginellt. Om man plötsligt inle kan fylla behovet av villaolja under vintern, så innebär det självfallet en väldig kris för de områdena.

Jag vill också notera att Jag inle föll svar på de frågor jag nu har upprepat två gånger: Kan regeringen garantera att det inle blir oljebrisi i höst och i vinter? Är regeringen villig att se till all de små företagen får hjälp att komma över krisen?

NILS ÅSLING (c) kort genmäle:

Herr talman! Handelsministern säger all regeringen eftersträvar en successiv förändring och anpassning av priserna. Det är bra, men varför har dä prisbilden utvecklats som den har under vintern? Man har tydligen inte

levt efter den princip man hade avsett all lillämpa. Och del är där vi har all     Nr 156

söka orsaken till att vi i dag har en så pass svag försöriningsberedskap som vi     Lördaeen den

har-                                                                                                          26 maj 1979
Handelsministern frågar mig om Jag är beredd all i klartext säga att Jag    

accepterar höjda priser. Ja, självfallet. Om detta är det enda sättet att klara     q åtsärder för oljelörsörjningen så för vi acceptera del. Vi har ingen möjlighet alt påverka     „ trvssa dllsåns-världsmarknaden ulan är beroende av den. Vi får betala vad det kostar. Men       ° g/-det gäller därför att regeringen måste ha den handlingskraften och det förutseendet att man inte försätter sig i den situationen att försörjningsberedskapen urholkas - hell enkelt därför att man driver ett illusionsmakeri i prisfrågan.

Mitt svar är alltså klart: Utvecklingen visar att oljepriset varit för lågt. Handelsministern och jag har i andra sammanhang diskuterat marknadsekonomins principer. Och det här är rätt elementära frågor i det sammanhanget. Här har regeringen, som bekänner sig till marknadsekonomin, satt den ur spel med dessa följder belräffande försöriningsberedskapen.

Handelsministern för sedan ett resonemang om de små företagen som Jag tycker är beklagligt. Han säger att de små företagen inte kan påverka regeringens politik. Nej, självfallet inte, men de små företagen harju sin betydelse för oljehandeln. Och man kan inle ostraffat försvåra för de företagen att fylla sin funktion.

Del exempel Jag gav är betecknande. Lantmännen, som är specialiserade på försörjning av drivmedel lill lantbruket och svarar för 40 000 lantbrukares drivmedelsförsörjning, är på väg ut ur marknaden lill följd av regeringens prispolitik. Och det är inga andra förelag som träder in i stället. Där har alltså elt litet förelag sin betydelse, och det måste man respektera och vara beredd att vidta åtgärder för.

Jag vill sammanfattningsvis säga-eftersom Jag måste lämna debatten nu-aii hela den här diskussionen visat atl regeringen varit för passiv. Vi får hoppas all debatten leder till mer aktiva lag och mer konkreta åtgärder från regeringens sida.

Statsrådet CARL THAM:

Herr talman! I debalten har frågor tagits upp som direkt berör milt ansvarsområde, och Jag lycker därför det är lämpligt att utnyttja den här tidpunkten för all någol kommentera vad som sagts.

Jag måste säga att när jag hörde Carl Lidboms första inlägg blev Jag en aning förvånad. Det gav intryck av att regeringen på någol sätt skulle vilja dölja de kort- och långsiktiga problemen med oljan, både beträffande den svenska försörjningen och beträffande den internationella utvecklingen. Jag antar att de synpunkterna från Carl Lidboms sida kom lill i någon sorts polemisk yra, för han kan Ju ändå inte pä fullt allvar mena att det förhåller sig så.

Hela energipropositionen ärju baserad på en genomgång av den oroväck
ande utvecklingen av den internationella oljesitualionen. Och alla de förslag
som läggs fram i propositionen harsom övergripande mål atl minska Sveriges
oljeberoende och dessutom söka trygga den oljetillförsel vi ändå behöver. 217

Nr 156

Lördagen den 26 maj 1979

Om åtgärder för att trygga tillgången på olja

218

Målet är bl. a. alt minska vår lolala import av olja framåt 1990 med ca en tredjedel, vilket internationellt sett är en utomordentligt hög ambitionsnivå.

För att klara den långsiktiga försörjningen krävs en övergång till andra energikällor. Men jag skall inte gå in i den debalten här i dag. Föratt klara den kortsiktiga försörjningen och över huvud taget få den olja vi behöver krävs en aktiv oljepolitik. Sådana förslag har också presenterats i energipropositionen och dessulom lill min glädje vunnit bifall just från socialdemokraliskl håll.

Nils Åsling framförde liknande synpunkter, nämligen all regeringen har negligeral oljeproblemel. För all komma från en företrädare för centerpartiet förefaller detta vara en något riskabel argumentation. Dels företräder centerpartiet en energipolitik, som skulle öka vårt oljeberoende under det närmaste decenniet, dels förhåller det sig faktiskt så, atl under den tid då Nils Åsling var chef för industridepartementet ökade det svenska spotmarknads-beroendet mycket kraftigi. Det är detta spotmarknadsberoende som regeringen nu gör sill yttersta för att vi skall komma ifrån.

I energipropositionen, och del har också berörts här i debatten, har det anvisats vilka vägar som man bör gå. Dit hör förhandlingar med oljebolagen. Förhandlingarna har också letl till preliminära avtal som syftar till att stärka råoljeförsörjningen. Det ärju där som de svenska problemen egentligen finns, och del är där vi måsle finna lösningar. Då måste vi samverka såväl med de slora internationella bolagen som med de svenska nationella bolagen. Jag är glad att kunna säga att jag tror atl en sådan samverkan är möjlig.

Spoimarknadsberoendei uppstod då de låga priserna på spotmarknaden tycktes vara en ekonomisk fördel för landet. Jag kan inle erinra mig alt man dä vare sig frän centerpartiets eller socialdemokraternas sida ondgjorde sig över all vi köpte olja lill låga priser. Nu har vi kommit in i en silualion där riskerna med spotmarknaden tydligt illustreras, risker som vi myckel ulföriigt redovisar i propositionen. Om vi skall kunna komma ifrån spoimarknadsberoendei på längre sikt - och härom råder det säkert enighet -krävs en strukturomvandling av den svenska oljebranschen. Detla har också framhållits i proposiiionen. Jag är återigen glad atl kunna säga att regeringen och socialdemokraterna här har en samsyn pä hur dessa förändringar skall gå till. Hit hör bl. a. Svenska Petroleum AB:s aktiverade roll som har åstadkommits under den här regeringens lid och som bl. a. innebär att vi nu kan utnyttja Svenska Petroleum AB som ett instrument för att trygga råoljeanskaffningen i det nuvarande prekära läget. Dit hör också de långsiktiga avtalen.

Nils Åsling berörde Volvoavtalet. Jag instämmer i hans beklagande av atl Norgeavtalel inte blev av. Det hade naturligtvis varit bra om man, när det verkligen var aktuellt, hade fått ett mycket aktivt stöd från olika håll för atl möjliggöra elt genomförande. Nu gick del inle beroende på atl Volvo i slutomgången sade nej. Regeringen tog omedelbart därefter upp diskussioner med dén norska regeringen för alt finna andra projekt som skulle kunna leda till elt samlat industri- och energipolitiski samarbete mellan Norge och

Sverige.

Nils Åsling frågade vad den norske energiministern kan ha menat när han häromdagen sade att Norge skulle kunna bidra till atl hjälpa Sverige. Jag vet atl han avsåg atl i den mån som lEA kommer atl tilldela Sverige olja kommer också Norge atl göra det. Detla är naturiigtvis värdefullt. Men vad som är mer värdefullt pä sikt, och del är del regeringen strävar efter, är all uppnå långsiktiga oljeavtal med Norge liksom med andra länder, så alt vi får en tryggad försörjning.

Sedan berördes prisfrågan. Den har ju varit i fokus under debatten. Naturligtvis togs den här frågan upp vid det energiministermöie som ägde rum i Paris nyligen och lill vilket Carl Lidbom hänvisade. Den svenska situationen är ju inle på något sätt unik. Alla industriländer har detta problem: Hur skall man kunna se till att man får olja utan alt samtidigt fä en inflatorisk utveckling? Det ärju detta kombinerade energi- och ekonomisk-politiska problem som måste slå i förgrunden för diskussionen. Man kan inte som Birgitta Hambraeus hänvisa till atl det ju alltid finns oljor atl köpa. Naturligtvis finns det alllid oljor alt köpa, men vad har det för intresse om de kostar 40 dollar fatet? Då harju ingen nation möjlighet alt komma in på denna marknad. Då kan vi inte lösa våra försörjningsproblem. Det är avvägningen mellan de priser som uppstår och de nationella ekonomiernas problem som måste göras. Detta redovisades av en lång rad länder, framför allt av de små länderna, vid 1EA:s ministermöle. Men också USA, jätten Gluff-Gluff när det gäller oljekonsumiion. harju likartade problem. Det är beklagligt alt man inte har kommit längre när det gäller att angripa dem, dä det har betydelse för hela vår oljeförsörjning. Eftersom Carl Lidbom efteriyste synpunkter på detta från min sida, måste Jag säga all vi mölles av förslåelse från praktiskt tagel alla lEA-länder belräffande Sveriges utsatta situation. Det är klart att det också hänger samman med alt många av de små länderna har likartade problem, även om problemen inte är precis som de svenska, beroende pä Sveriges extremt stora beroende av Just lätt eldningsolja.

De problem som vi här diskuterar har lill sist atl göra med den långsikliga utvecklingen, det kan vi inte komma ifrån. Riksdagen får ju tillfälle att diskutera den saken vid behandlingen av energipolitiken. De långsikliga problemen när del gäller atl trygga vårt lands energiförsörining och finna alternativa energikällor i stället för olja är en sak, men samtidigt måste vi naturligtvis göra en avvägning mellan priser på en internationell marknad och de priser som vi kan acceptera i Sverige. På lång sikt, och även pä medellång sikt, är del hell klart atl Sverige icke kan ställa sig utanför den internationella prisutvecklingen. Detla har också myckel klart angivits i propositionen. Jag är övertygad om all det är en ståndpunkt som kommer att få stöd av riksdagen. Då gäller frågan i vilken takt vi skall ta dessa prisökningar. Regeringen har under den gångna vintern höjt priserna tre fyra gånger. Man kan säga att de skulle ha höjts kraftigare, och Jag kan inle frigöra mig frän intrycket att del ändå måste vara delta som Nils Åsling efteriyser: vi skulle ha höjt priserna snabbare under den gångna vintern för att bättre klara vår försörjning. Man kan argumentera på det sättet, men jag är inte övertygad om

Nr 156

Lördagen den 26 maj 1979

Om åtgärder för att trygga tillgången på olja

219

Nr 156               att den samlade bilden för svensk ekonomi skulle ha blivit bättre med en

Lördagen den      P''''-

26 mai 1979          Birgitta Hambraeus frågade om regeringen kan garantera atl det icke blir

_____________    någon oljebrist nästa vinter. Självfallet kan ingen regering lämna sådana

Om åtsärder for       garantier i en värid där oljan är en knapp och dyrbar tillgång och där alla

att trvssa tillsåns-     oljeimpouerande länder har problem, men Jag är helt övertygad om att om

'   Ij                   man skulle föra en politik som ökar vårt oljeberoende - och det är Ju den

politiken som Birgitta Hambraeus närmast företräder - skulle våra problem

bli ännu större.

CARL LIDBOM (s) kort genmäle:

Herr talman! Jag vet inte vad man hinner med underetl kort genmäle, men jag harju också anmält mig för ett nytt anförande.

Herr Tham tar upp oljeberoendet och säger att han är förvånad över att vi kritiserar folkpartiregeringen för atl den inte har tagit oljeförsörjningen och Sveriges beroende av olja tillräckligt mycket på allvar. Det var inle riktigt del min kritik gällde. Jag vill inle bestrida att herr Tham i tusen sammanhang på etl mycket förtjänstfullt och kraftfullt sätt har betonat all oljeberoendel är vårt största energiproblem över huvud taget. Där har vi en total samsyn, och del vet herr Tham. Men här gäller det Ju hur vi skall klara oljeförsörjningen i höst och i vinteroch vilka återverkningar de nyligen inträffade internationella händelserna - revolutionen i Iran och en del annat - har pä vårt olJeförsöQ-ningsläge. Vad vi har kritiserat regeringen för i del stycket är att regeringen har bagatelliserat - i varje fall gäller det de debatter jag har haft med handelsminister Cars - betydelsen av skärpningen av lägel i Mellersta Östern och revolutionen i Iran. Ni har uppenbarligen hoppats all det skulle reda upp sig bättre än det har gjort, och ni har så att säga valt politiken att vänta och se. Det är det som vi i olika sammanhang har kritiserat.

Naturligtvis är det inte sant atl oppositionen genom sin tystnad i själva verket mer eller mindre har gell siu bifall lill vad regeringen har gjort, därför all vi inte skulle ha vågat föreslå prishöjningar och sådant. Vi menar att regeringen har varil för passiv, och del har ni fåll höra här i dag av den ena av ossefterden andra. Nils G. Åsling lalade om en olrolig handlingsföriamning. Del slammer i och för sig räll väl med min kritik. Man kan konstatera atl del lilla som ni har gjort borde ni ha gjort långt tidigare och inte bara ha hoppats på alt problemet skulle lösa sig självt. Dessutom kan ni inle säga alt vi skulle ha accepterat era prishöjningar som just de idealiska. Tvärtom harjag sagt atl Jag inte vet om den prishöjning som ni har beslutat om är tillräcklig annat än i kombination med andra åtgärder, l.ex. elt clearingsyslem. Som isolerad åtgärd irorjag inte atl den räcker för en återuppbyggnad av lagren.

När herr Tham ändå var uppe och klarade ut vad som hör lill hans fögderi
kunde han också ha ägnat en tanke åt Olle Aulin. Jag vet inle om herr Tham
var här och lyssnade på honom. Olle Aulin var inne på kärnkraftssituationen i
Harrisburg och del förvärrade läget till följd av ovissheten om kärnkraftens
framtid. Trots all han hade en inlerpellalionsdeball med handelsminister
220                   Cars kritiserade han uteslutande oss. Vi fick intrycket att det här finns en

grundläggande skillnad. Folkpartiet håller under alla förhållanden fast vid energipropositionen med dess förslagom 12 reaktorer,oavsett vad kommande utredningar ger vid handen, medan socialdemokratin däremol, som herr Aulin uttryckte det, skulle ha gjort en kovändning och skjutit kärnkraftsfrågan på framtiden. Det är möjligt att herr Aulin har läst Le Monde och därvid fått vissa informationer som har letl fram till detta. I Le Monde harju Ola Ullslen i en intervju bl. a. sagt alt del i praktiken är omöjligt alt avstå från kärnkraften. "Cela nous couierait les yeux de la tete", skriver Le Monde. Alltså: det skulle vara som att riva ut ögonen pä oss, det skulle invalidisera landet. Jag vet inte om herr Ullsien har uttryckt sig sä drastiskt, men Jag har inte uppfattat alt del i sak finns någon skillnad mellan regeringen och oss när det gäller folkomröstningen och den öppna attityd till kärnkraften som vi vill skall finnas vid en folkomröstning. Men del kanske herr Tham kan bekräfta.

Nr 156

Lördagen den 26 maj 1979

Om åtgärder för att trygga tillgången på olja

BIRGITTA HAMBRAEUS (c) kort genmäle:

Herr talman! Till Cari Tham skulle jag vilja säga att det väsentliga är det faktum att Sverige länge har haft lägre oljepriser än Jämförbara konsumentländer. Det ar inte fråga om alt försämra konkurrenskraften genom att höja priserna så, att de blir högre än andra konsumentländers. Vi har under en lång tid haft etl lägre oljepris, och detla kan inle vara riktigt, om man samtidigt vill försöka fä oss alt undvika oljan.

Det finns myckel som talar föratt hushållningen kan bli bättre och minska behovet av energitillförsel, om vi investerar i effektivare system, vilket också energikommissionen lärt oss. Möjligheterna är inte uttömda. Vi skulle kunna hushälla myckel mer, men då måste vi i en biandekonomi fö någon signal frän priset. Del ärju där som företagen för sin signal när det gäller investeringar.

Vidare lär del finnas företagsekonomiskt lönsamma investeringar i industrin belräffande hushållning med olja. Men med tanke på del svåra finansieringsläge som de flesta industrier befinner sig i är det ännu mera angeläget med investeringar i det fögderi som de ägnar sig åt. Därför gör de inte prioriteringar av det här slaget.

Här gäller det då för regeringen all se lill att det aldrig någonsin fattas pengar föratt finansiera system inom industrin, inom hushållen och på andra håll som gör att vårt oljeberoende kan minskas. Jag vet att del finns system inom l.ex. industriverket för all bl. a. ge industrin den här sortens finansieringsmöjligheter. Men då är det myckel väsentligt att se till att del hela påskyndas, all del finns personer som kan la ställning till de idéer som kommer fram och au pengar kan betalas ut så fort som möjligt, så atl man inte på något sätt bromsar investeringar som kan minska oljeberoendet.

Regeringens uppgift är all hela tiden balansera. Del för inte bli chockhöjningar som skadar näringslivet eller gör det svårt för hushällen. Men del måste ges en klar prisinformation, som gör att man inser all man skall göra sig oberoende av oljan. Samtidigt måste del finns möjligheler au finansiera de investeringar som gör det möjligt för oss atl klara oss utan olja.

221

Nr 156

Lördagen den 26 maj 1979

Om åtgärder för att trygga tillgången på olja

Det är uppenbart att det har brustit pä det här området, om nu inte näringslivet eller hushållen har anpassat sig.

Blir det brist på olja i höst och i vinler? Då del finns olja atl köpa och då regeringen har hindrat oss att betala del pris som krävs,är det regeringens fel, om del blir brist på olja.

Statsrådet CARL THAM:

Herr lalman! Jag vet inte vad Birgitta Hambraeus har för anspråk på prisinformation, men faktum är atl sedan i höstas har priset på lätt eldningsolja stigit med 47,5 96. Man måste vara ganska okänslig om man inte av delta uppfattar all oljan har blivit dyrare. Jag tror också alt det har gett en hög grad av information till både hushåll och företag vad gäller den långsiktiga utvecklingen.

Det är klart all man, som Carl Lidbom gör, kan säga alt vi skulle ha höjt priserna tidigare och kanske något snabbare. Visst kan man argumentera för en sådan linje. Men -återigen -del måste ske i samklang med vad man tror vara totalt bäst för den svenska ekonomin. Det är inte sä, Carl Lidbom, atl den ökning som sker genom de föreslagna åtgärderna är isolerad. Ökningen förenas-och har också lidigare förenats-med en lång rad åtgärder som syftar till all stärka den svenska råoljeförsöriningen. Dit hör bl. a. de uppdrag vi har gett för alt ge Svenska Petroleum möjlighet atl öka råoljeanskaffningen lill Sverige.

Dessutom hör en lång rad andra åtgärder dit, bl. a. de pågående diskussionerna föratt stärka den svenska raffineringskapacileten. Däribland finns också ett inneliggande ärende om en utökning av kapaciteten vid Scanraff. Till detta kommer också avtal, som kan ge en ökad försörjning redan under kommande år, men där är forlförande läget någol oklart.

Till sist frågan om kärnkraften. Del är väl kanske rimligare all det för vara regeringen som uttolkar vad vi står för och inle representanter för andra partier i riksdagen. Men del är alldeles riktigt, som Carl Lidbom säger, alt vi här inte har någon annan mening än den som framgår av vårt förslag. Vi har där samma synsätt som socialdemokraterna, nämligen atl det är klokt atl utnyttja de reaktorer som finns i drift eller är under byggnad och därefter stoppa. Vi är självfallet öppna för de informationer och erfarenheter som kan komma ul av del pågående utredningsarbetet rörande Harrisburgolyckan, och om del skulle visa sig ge informationer som tyder på att man väsentligt har underskattat kärnkraftens risker måste det givetvis leda till konsekvenser. Jag tror inte atl vi därvidlag har skilda synsätt.

222

CARL LIDBOM (s) kort genmäle:

Herr talman! Del blev ell något abrupt slut när Jag skulle komma in på frågan om samsyn när del gäller folkomröstning och kärnkraft i framtiden. Jag har behov av att tala om varför jag nämnde detta -attdei inle enbart var på grund av Olle Aulins anförande utan också därför alt jag anser atl statsministern själv har bidragit till vissa missuppfattningar som Jag tyckte mig skymta i Olle Aulins anförande. I en intervju den 23 maj 1979 i Le

Monde, en intervju av ingen mindre än Le Mondes chefredaktör André Fontaine - tidningen och chefredaktören brukar anses tämligen pålitliga -finns del uttalanden som är ganska kategoriska. Jag avser inte bara del som jag nyss citerade om de enorma konsekvenserna av all avstå från kärnkraft utan också uttalanden av statsministern som något förvånar mig, där han redan nu säger atl regeringen och folkpartiet kommer all gå in för all det nuvarande tolvreaktorsprogrammei skall fullföljas. Det är sagt på elt sä kategoriskt sätt alt Jag är litet förvånad över alt statsministern kan uttala det innan ens utredningarna som föranletls av olyckan i Harrisburg är färdiga. Hans uttalanden om de katastrofala verkningarna av avveckling av kärnkraft görs också innan ens den kommission är tillsalt som skulle utreda effekterna av avvecklingsalternalivet!

Jag delar statsministerns tro att del kommer alt betyda slora uppoffringar om vi tvingas avslå från kärnkraften, och Jag hoppas sannerligen alt inte Harrisburgulredningarna skall leda lill del resultatet, men det är en annan sak. Men här tycks ha uppställ elt missförstånd - kanske till följd av intervjun i Le Monde - som det var bra all få undanröjt genom energiministerns klara uttalanden.

Till sist, återigen frågan om olja, priser och ekonomi. Det är alldeles uppenbart atl regeringen har gjort allt den kan för att hålla nere priserna, slå emot de internationella prishöjningarna. Elt tungt vägande motiv för er har varil att det inte skall bli sådana prishöjningar i Sverige - som senare slår igenom på det allmänna index - atl de utlöser infiationsspärren i avtalen på arbetsmarknaden, så att de rivs upp och leder till nya förhandingar. Del är ett begripligt motiv i och för sig, även om Jag lycker alt ni våldsamt har överbetonai dess betydelse - med tråkiga följder för beredskapslagringen av olja osv. Siktet har varil för snävt inställt på den 16 september.

Dessuto.m undrar jag: Tror ni ens själva att ni kommer atl lyckas med detla? Kommer inte redan de prishöjningar ni har medgivit au leda till att avtalen kommer atl löpa ul och att de förhandlingar som inleds i höst omedelbart kan starta med konflikt om detta passar någondera sidan i arbetsmarknadsförhandlingarna?

Nr 156

Lördagen den 26 maj 1979

Om åtgärder för att trygga tillgången på olja

AXEL KRISTIANSSON (c):

Herr talman! Den härdebalten häri mycket stor ulslräckning stått emellan statsråd och f d. statsråd; exklusivt skulle man kunna säga nuvarande och f d. handelsministrar. Om Jag som vanlig riksdagsledamot hoppar in i denna debatt, som jag avlyssnat, och kanske också i någon mån skulle agera domare, konstaterar jag atl en f d. handelsminister i en myckel långlivad regering starkt kritiserar en ny regering med en ny handelsminister. I och för sig har naturligtvis varje regering det yttersta ansvaret under den tid den verkar-jag vill inle på .något säll frila regeringen från del -men jag kan ändå inte låta bli alt förvåna mig litet över Carl Lidboms engagemang och framför allt hans beklagande av bristen på insyn i vad som händer och sker, avsaknaden av aktuellt material, utredningskansli etc. Det är klart att detta känns besvärande efter del atl hans parti har innehaft regeringsmakten i vårt land så länge.

223

Nr 156

Lördagen den 26 maj 1979

Om åtgärder för att trygga tillgången på olja

IIA

men det är någonting som oppositionen alltid fått leva med -och det får väl Carl Lidbom också lära sig att göra.

Jag tror inle atl Carl Lidbom skall tro alt han enbart kan ta poänger på delta - vi hade Ju faktiskt även under Carl Lidboms regeringslid en oljekris, då vi t. o. m. hade ransoneringar och inte så litet improvisationer. Man kan med fullt berättigande ställa frågan lill Carl Lidbom och den dåvarande socialdemokratiska regeringen: Varför var man inte sä förutseende den gången att man lagrade upp tillräckligt med olja under den tid då oljan var fantastisk billig? Den egentliga lagringsrushen kom inte förrän oljan stigit i pris, och då fick mani. o. m. ta ul en extra avgift föratt klara av lagringen. Litet mindre av fördomsfrihet skulle kanske ha varit på sin plats.

Men del var naturligtvis inte föratt säga delta som jag gick upp i debatten, utan det var närmast för att understryka del som Nils Åsling sade om lantbrukets behov av olja. Med den kännedom Jag har om lantbrukels förhållanden villjag framhålla alt situationen faktiskt är prekär f n.,och man kan förutse - med hänsyn lill det sena vårbruket och den förmodan delta leder till, atl också höstbruket blir sent - au oljebehovet kanske t. o. m. blir störte än normalt. Jag förutsätter därför att den uppvaktning som gjorts av Lantbrukarnas riksförbund och de synpunkter som därvid anförts kommer att beaktas.

Det finns en annan sak som jag mycket gärna vill ta upp i sammanhanget. Måhända ligger den litet grand vid sidan om, men ändå. Handelsministern sade att en av anledningarna till återhållsamheten vad gällde prishöjningarna värdet förhållandet atl vi haren indexklausul i löneavtalet, som kan lösas ul. Vi är alla medvetna om del, och det vill vi helst undvika. Det hör kanske närmast till den ekonomiska debatten hur vi hanterar de frågorna, men Jag kan inte underlåta att i det här sammanhanget ställa frågan: Kan det vara möjligt i del länga loppet att skriva in indexklausuler som innebär, för oss som enskilda människor, att om exempelvis oljan stiger, skall vi ha kompensation för detta? Det är enligt mitt förmenande helt orimligt. Vår höga levnadsstandard lidigare har i mycket hög grad berott på alt vi kunnat importera billig energi, i första hand olja. Det finns de som påstått-och del ligger väl mycket sanning i detta - all vi faktiskt orättmätigt har höjt vår levnadsstandard Jusl med hjälp av denna billiga energi. De fördelarna har vi levat med ganska länge, och effekterna blev t. o. m. atl vi inle log hand om våra egna resurser i form av bränsle och råvaror. De fick ligga och ruttna i skogen. Det var inte lönsamt alt ta vara på dem. Man kan således slå fast att det låga oljepriset hitlilldags har höjt vår levnadsstandard ganska avsevärt.

Nu är vi i den omvända situationen, och oljan stiger i pris. Då säger man: Om oljan stiger skall vi kompensera oss för alt kunna hålla samma levnadsstandard. Jag ställer frågan till både nuvarande och f d. statsråd: Är det möjligt för oss i vårt land att leva efter de reglerna? Jag frågar mig: Vilket företag kan betala högre löner därför att oljan stiger i pris? Självfallet inget! Kan staten kompensera oss som enskilda individer därför atl oljan stiger i pris? Naturligtvis inle. - Det finns ingen annan möjlighet än att inregistrera att vår levnadsstandard sjunker i takt med atl oljepriser stiger. Detla har

naturligtvis varit förhållandet alltsedan oljepriset bonade röra på sig från den exceptionellt låga nivå där det tidigare låg.

Det är närmast detjag har velat säga iden härdebalten. Jagskall inle vidga densamma utöver detta, ehuru det kanske skulle finnas anledning lill det. Det skulle också vara intressant med anledning av vad Carl Tham sade, delvis riktat lill centern och Nils Åsling. Tiden tillåter det dock inte. Låt mig bara lill slut konstalera all från såväl folkpartiet som socialdemokraterna närmast anförts alt i fråga om kärnkraften har man ingen uppfattning.

Nr 156

Lördagen den 26 maj 1979

Om åtgärder för att trygga tillgången på olja

Handelsministern HÄDAR CARS:

Herr talman! Axel Kristiansson har frågat mig vad regeringen kan göra för att se lill att Jordbruket för de drivmedel del behöver. Jag kan bara säga än en gäng atl omedelbart efter det atl delegationen från LRF uppvaktat jordbruksministern och mig, uppdrog vi åt oljeförsörjningsdelegationen atl utreda frågan och skyndsamt lägga fram förslag lill regeringen om hur denna fråga skall lösas för jordbruket. Jag utgår alltså från all den kommeratt lösas, och Jag tror alt vi på den punkten har anledning att hysa förhoppningar atl så skall ske. Däremot kan Jag inte i dag säga hur problemen kommer att lösas. Vi inväntar ell förslag från delegalionens sida innan vi lar ställning. Del är alldeles uppenbart all Jordbruket inte kan vara ulan drivmedel - del inser regeringen alldeles tydligl.

Sedan vill jag säga att Jag lycker atl Axel Kristiansson hade en intressant synpunkt belräffande konstruktionen av avtal mellan arbetsmarknadens parter. Om man skriver in en klausul om en viss högsta acceptabla inflation för atl avtalen inle skall behöva omförhandlas, frågade han, måste man inte då la hänsyn i någon mån till att vissa prisförändringar inträffar helt oberoende av vad arbetsmarknadens parter vidtar för åtgärder, vad regeringen och andra myndigheter vidtar för åtgärder? I vilken mån, undrade han, skall sädana prishöjningar spela en roll när del gäller motiv för omförhandlingar?

Jag kan nämna all delegationen för oljeförsörining har haft överiäggningar med arbetsmarknadens parter och informerat om sin syn. Vid del tillfället framkom inte någonting som tydde på all arbetsmarknadens parter skulle känna att prishöjningar förorsakade av händelser som de i Iran skulle spela mindre roll för avtalskonstruktionen än prishöjningar som l.ex. beror på löneglidning eller andra sädana förhållanden. Det vore värdefullt om man, inför kommande avtalsrörelser, kunde fö en diskussion lill stånd om de frågorna - i princip efter de linjer som Axel Kristiansson drog upp. Vi måsle nu lära oss alt leva med mycket högre energikostnader än vi hittills varil vana vid.

Till Cari Lidbom vill jag slutligen bara säga att det är regeringens fortsatta ambition att hålla prisutvecklingen pä den nivå som är inskriven i avtalet mellan arbetsmarknadens parter. Det är vår förhoppning att kunna klara delta.

15 Riksdagens protokoll 1978/79:154-156

225

Nr 156

Lördagen den 26 maj 1979

Om provningen av utländska stridsflygplan i Norrbotten

AXEL KRISTIANSSON (c):

Herr talman! Jag lackar handelsministern för hans uttalande vad gäller lantbrukets oljeförsörjning. Jag tolkar det sä atl även om det skulle vara besvärligheter när dei gäller att tillgodose alla behov, så kommer man au prioritera detta område.

Får Jag bara ytterligare säga alt jag för min del hell enkelt anser det nödvändigt med hänsyn till den ekonomiska politiken att man i kommande avtal exkluderar de prishöjningar varöver vi inle kan råda. I annat fall kör vi ohjälpligt fast i inflationskarusellen.

CARL LIDBOM (s):

Herr talman! Jag skall inle föriänga denna debatt som redan har pågått länge nog, men jag måsle fö fråga handelsministern om jag hörde räll eller fel. Kritiserade handelsministern arbetsmarknadens parter för deras avtal, för atl de skriver inflalionsklausuler som låter avtalen löpa ul även om prisstegringarna beror pä sådana händelser som revolutionen i Iran? Eller värdet somjag hörde från handelsministern något slags uttolkning av vad avtalen innebär?

I det ena lika väl som i det andra fallet blir Jag alldeles enormt häpen om Jag hör all handelsministern anlingen kritiserar arbetsmarknadsparternas avtalskonstruktioner eller också ger sig pä alt försöka göra en mer eller mindre auktoritativ uttolkning av vad avtalen innebär. Men Jag hoppas att Jag hörde totalt fel.

Handelsministern HÄDAR CARS:

Herr lalman! Cari Lidbom frågade mig om han hörde fel. Ja, Cari Lidbom hörde fel.

Överläggningen var härmed sluiad.

226

§ 6 Om provningen av utländska stridsflygplan i Norrbotten

Försvarsministern LARS DE GEER erhöll ordet för alt besvara Oswald Söderqvists (vpk) den 10 maj anmälda fråga, 1978/79:544, och anförde:

Herr talman! Oswald Söderqvist har frågat, med hänvisning till en tidningsuppgift om atl flygplan ur NATO:s flygstridskrafter provats i Norrbotten, om sådana övningar är förenliga med den svenska neutraliteten och vilka ålgärder Jag avser all vidtaga med anledning av del inträffade.

Som jag redan lidigare haft lillfölle alt meddela i denna kammare genomförs efter tillstånd av regeringen vissa prov med utländsk försvarsmateriel på bl. a. försöksplaisen i Vidsel. Dessutom har, som Jag också meddelat i kammaren, vissa prov ägt rum pä civil flygplats med flygplan och helikoptrar. Dessa härav svenska myndigheter betraktats som civila, och ärendet har behandlats enligt de regler som gäller i sådana fall.

Frågan om huruvida ett luftfartyg skall betraktas som slatsluftfarlyg eller

civilt luftfartyg avgörs frän föll till fall. Del kan inte uteslutas att luftfartyg har betraktats som civila faslän de rälleligen borde ha behandlals enligt de regler som gäller för siatsluftfartyg. I sä fall krävs regeringens tillstånd för tillträde lill svenskt territorium. Enligt min mening bör även fall där osäkerhet råder behandlas av regeringen, och jag avser all låla undersöka om något förtydligande av gällande bestämmelser kan anses vara påkallat.

Enligt min uppfattning kan de genomförda proven inte anses innebära några problem ur neutralitetssynpunkt.

OSWALD SÖDERQVIST (vpk):

Herr lalman! Jag lackar försvarsministern för svarel på min fråga - som vanligt är del tyvärr inte tillfredsställande.

Fallet som det gäller denna gång är det som har refererats i tidningen Värnplikts-Nytt och sedermera har gått ul i andra massmedia, bl. a. TT. Det gällde alltså alt flygplan som bevisligen ingår i NATO:s stridsflygkrafter, nämligen det tysk-franska skol- och attackflygplanel Alpha-Jei, har testats i Kimna åtminstone tre gånger under 1976. Det är del fall det är fråga om den här gången.

Detta är nu ingen engångsföreteelse, ulan upprepade sådana här fall har förekommit underefterkrigstiden. Senast påtalades ell sådani häri riksdagen 1976 av vårt parti. Del gällde den gången norska NATO-officerare som hade deltagit i ulbildning vid robotbasen i Vidsel. Inle heller del var någol nyll. Under hela efterkrigstiden har officerare ur NATO - företrädesvis danskar och norrmän -deltagit i utbildning exempelvis vid försvarshögskolan. De har deltagit i utbildning och övningar och besökt lopphemliga svenska försvarsanläggningar som det för svenska medborgare är näst intill omöjligt all komma in i.

Försvarsministerns uppfattning att detta inte är något problem och att det inte på något sätt skulle påverka det svenska neutralitetsbegreppel är, om den nu är medveten eller inte, ganska naiv. Det måste uppfattas som ett avsteg från neulraliletsprincipen, om under åratal personal, materiel och annat ständigt och Jämt ställs till förfogande för länder från del ena maktblocket och om de ständigt får tillträde lill svenska försvarsanläggningar för tester och ulbildning. I del TT-meddelande som gick ut i samband med det senaste fallet påtalas också atl sådant har förekommit flera gånger, och detla har indirekt medgivits också av försvarsministern i svaret. Del är klart att synen påvar neutralitet kommeratt påverkas, om vi på något sätt skulle komma all betraktas som NATO:s föriängda arm. Jag tycker nog att min fråga kvarslår obesvarad av försvarsministern i del här avseendet.

Det sägs vidare i det TT-meddelande jag åberopade: "Det brittiska företaget Westlands, som tillverkar helikoptrar, planerar att kommande vinter sända omkring 30 personer lill Kiruna flygplats för all genomföra tester under drygt tre månader. Teslerna gäller delar lill en ny helikopter, som planeras att bli NATO:s helikopter på 1980-talet." Jag vill fråga försvarsministern hur regeringen ställer sig lill detta. Kommer

Nr 156

Lördagen den 26 maj 1979

Om provningen av utländska stridsflygplan i Norrbotten

227

Nr 156

Lördagen den 26 maj 1979

Om provningen av utländska stridsflygplan i Norrbotten

tillstånd att lämnas eller har det lämnats? Hur kommer regeringen alt agera i det här fallet?

Försvarsministern LARS DE GEER:

Herr talman! Oswald Söderqvist frågar mig om det inle är så all del ständigt och Jämt pågår NATO-försök med flygplansmateriel i vårt land. Det ger mig anledning all mera i detalj beröra vad del är som egentligen har försiggått uppe i Norrbollen.

För det första har vi sålt svenska flygplan lill Finland och Danmark. Del är då sannerligen rimligt alt vi hjälper dessa länder när del gäller vissa prov med flygplanen som de velat göra i Vidsel. Vi har också ett samarbete med Schweiz beträffande robotutvecklingen. Det är dä naturligt att vi står för övningsmöjligheterna när del gäller dessa robolar, eftersom man i Schweiz har svårt att ordna sådana. Jag tycker inte atl något av detta kan sägas vara skumraskaf-förer, för dessa ålgärder har vi vidtagit alldeles öppet.

För det andra har vi ett samarbete med Norge och Danmark som innebär atl vi från flygsäkerhelssynpunkt utbyter landningar på varandras flygplatser. Del gör vi lör all minska antalet olyckor i fredslid, och del lyckerjag är etl behjärlansvärl ändamål. Del är alltså inle alls fråga om besök pä lopphemliga befästningar, som Oswald Söderqvist säger.

Fördel tredje har det varil fråga om besök i Norrbollen av helikoptrar av typ Dophin och av transportplan av typ Transall. Det var omöjligt för våra myndigheteratt veta atl dessa helikoptrar senare skulle kunna användas för militära ändamål. När de kom hit var de obeväpnade, och det är då inte särskilt lätt atl skilja helikopter från helikopter.

För det fjärde har Oswald Söderqvist rätt i atl det fall som gäller Alpha-Jetplanei som 1975 och 1976 besökte Kiruna borde ha prövats av regeringen. Jag har i kammaren tidigare sagt atl vi skall vidta åtgärder för atl säkerställa all en sådan prövning i framliden kommer lill stånd och det är en ståndpunkt som Jag även i fortsättningen kommer att inla.

228

OSWALD SÖDERQVIST (vpk):

Herr lalman! Del är naturligtvis all right om man har sålt svenskt materiel och denna materiel testas i samband med försäljningen. Men något sådant är del inte fråga om i del fall som påtalats. Här är del faktiskt som försvarsministern återigen harsagt fråga om ett flygplan som är tillverkat nere på kontinenten och som är avsett alt ingå i NATO:s flygstridskrafter och som har testats. Jag lycker att del är bra att försvarsministern säger att saken skall undersökas. Det är en riktig slutsats som vi hälsar med tillfredsställelse.

Närdet gällerNATO:sflygstridskrafieri Sverige är del fråga om upprepade affärer. Det är inte så enkell som försvarsministern gör gällande, dä han säger atl det är fråga om elt svensk-norskt avtal som gäller flygsäkerhetsfrågor osv. Norge och Danmark är medlemmar i NATO, de ingår i NATO:s stridskrafter, och på olika sätt är de bundna lill NATO. När det gäller personal är det inle heller så enkelt som försvarsministern vill göra gällande när han säger att det inle har förekommit några besök. Norska och danska officerare har under

åratal deltagit i kurserna på försvarshögskolan. De har fått följa den utbildningen, de har precis som de svenska eleverna också fått vara med vid övningar inne i hemliga anläggningar och vid andra sådana tillfällen. Det är alltså en fråga som man inte sä lätt kommer undan.

Sä säger försvarsministern alt det närdet gäller helikoptrar och annat inte är så lätt atl skilja på civil och militär materiel. Men dä fordras också alt man är mycket negaliv och konsekvent innan tillstånd beviljas för sådana här tester, så alt man inte låter militära flygplan och helikoptrar testas under förevändningen att de är civila.

Jag har fortfarande inle fält svar på min fråga om hur regeringen ställer sig till TT:s meddelande om att Westlands helikoptrar skall testas i Kiruna.

Nr 156

Lördagen den 26 maj 1979

Om provningen av utländska stridsflygplan i Norrbotten

Försvarsministern LARS DE GEER:

Herr lalman! Beträffande den sista frågan kan sägas atl regeringen kommer att ta ställning till denna propå när den kommer regeringen lill banda. Så har ännu icke skett, men när den kommer skall vi ta ställning med beaktande av de synpunkter som framförts här.

När det gäller utbytet av försvarshögskoleelever mellan Norge, Danmark och Sverige vill Jag säga atl del försiggått mycket länge. Jag tycker inte att det finns anledning atl säga alt detla äventyrar vår neutralitet. Topphemliga besök görs inte av försvarshögskolan. Däremol besöker den en del mindre hemliga anläggningar.

Vidare vill jag i fråga om flygsäkerhelssamarbeiet med Danmark och Norge påpeka för Oswald Söderqvist all del också är ell svenskt intresse att våra flygplan i dåligt väder och under besväriiga förhållanden kan landa i dessa länder, så att vi därigenom undviker olyckor.

Närdet gäller Alpha-Jet-historien i Kiruna harOswald Söderqvist ochjag i grund och bollen samma uppfattning. Jag har därvidlag utlovat åtgärder för att en sådan episod skall komma till regeringens kännedom, om den blir aktuell igen.

OSWALD SÖDERQVIST (vpk):

Herr lalman! Det är självklart att det också för Sverige är bra med delta flygsamarbele, men man kan ändå inle komma ifrån att det har förekommit upprepade sådana här affärer under efterkrigstiden, där det alltid varil NATO:s personal, NATO:s flygmateriel och annat som har dykt upp i debatterna. Speciellt har detta gällt robotbasen Vidsel, som givetvis är unik i Europa och därför ett eftertraktat studieobjekt av olika länders militära etablissemang. Det är härvidlag också fråga om klimatet, därför att man vid denna bas har möjlighet att under svåra förhållanden kunna genomföra tester. Det är alltså en unik anläggning som Sverige har, och del kräver att vi är mycket restriktiva och noga innan vi ger tillstånd till utländsk militär att prova flygmateriel där uppe.

Detta ger mig slutligen anledning atl påpeka det skrivsätt som förekommer i frågesvaret, där det talas om civilt luftfartyg och slatsluftfarlyg. Del är sådana förskönande omskrivningar som inle borde få förekomma. Det är här

229

Nr 156

Lördagen den 26 maj 1979

Om ändrat datum i vissa fall för inryckning till värnpliktsutbildning

fråga om civilflygplan eller militära flygplan, och någol annat nonsens borde icke fö förekomma.

Försvarsministern LARS DE GEER:

Herr talman! När det gäller flygplan ger jag Oswald Söderqvist räll i att del i regel snabbi gäratt identifiera om det är fråga om civila eller militära flygplan. Men beträffande helikoptrar är det inte lika lätt, och del var orsaken lill att en helikopter prövats i Kiruna.

F. ö. vill Jag bara än en gång påpeka att jag inte anser alt något oegeniligt förekommit i Vidsel. Vad man kan kritisera från åren 1975 och 1976 är det militära flygplan, visserligen obeväpnat, som besökte Kiruna.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 7 Om  ändrat datum  i  vissa  fall  för  inryckning  till  värnpliktsutbildning

Försvarsministern LARS DE GEER erhöll ordet för alt besvara Ylva Annersiedts (fp) den 16 maj anmälda fråga, 1978/79:560, och anförde:

Herr talman! Y-lva Annerstedt har frågat om Jag är beredd all medverka till all ändra inryckningsdatum för värnpliktiga, så all pojkarna i gymnasieskolan kan delta i skolavslutningen.

De värnpliktiga som frågan närmast berör är värnpliktiga inom armén som är ullagna för utbildning lill befallning för befäl och lill vissa befattningar för meniga. Dessa värnpliktiga utgör drygt 15 96 av den lolala grundutbildningskontingenten. Om tidpunkten för inryckning senareläggs, vilket Ylva Annerstedt åsyftar, måste också utryckningsiidpunkien senareläggas. För värnpliktiga, som tjänstgör 15 månader och som avser alt fortsälta med sina studier, kommer härvid utryckningsiidpunkien atl kollidera med tidpunkten för påbörjandet av eftergymnasiala studier.

Förändring av in- och utryckningstider för en kategori värnpliktiga påverkar f ö. också grundutbildningens tidsmässiga inpassning för övriga kategorier värnpliktiga inom armén.

Dag för skolavslutning kan vidare variera eftersom den fastställs lokalt av resp. skolstyrelse.

För all lösa problemet har chefen för armén föreskrivit att förbandschef skall främst genom kollektiv omfördelning av övningstid frilägga dag för atl göra del möjligt för värnpliktiga atl delta i högtidlighet i samband med skolavslutning. De värnpliktiga för således ansöka om tjänstledighet för skolavslutning och efter vad jag har låtit inhämta ges också sådan tjänstledighet regelmässigt.

230

YLVA ANNERSTEDT (fp):

Herr lalman! Jag vill lacka försvarsministern för svaret på min fråga. Tyvärr innebär del inle atl någon förbättring är atl vänta. Jag vill dock något

kommentera de argument som försvarsministern åberopar.

De pojkar som berörs utgör alltså drygt 15 % av en årsklass, dvs. ungefär 9 000 personer. Dessa pojkar skulle få problem med starten av sina eftergymnasiala studier om den militära utbildningen bökade senare. Här vill jag fråga försvarsministern: Hur löser man delta problem för de ca 1 000 ungdomar som redan i dag har en värnpliktstjänstgöring på mellan 16 och 17,5 månader?

Vidare säger försvarsministern alt förändringen av in- och ulryckningsti-der för en kategori värnpliktiga förändrar tidpunkten för andra kategorier värnpliktiga. Det är naturiigt all så sker, men eftersom övriga värnpliktiga har mellan 7,5 och 11 månaders ulbildning skulle en förskjutning med drygt en vecka inte spela någon avgörande roll för vare sig studier eller arbetsliv.

1 svaret sägs alt dag för skolavslutning kan variera lokall. Det är alldeles riktigt, men det rör sig endast om en variation på ett par dagar. Om inryckningsdatum fastställs till exempelvis den 15 juni skulle de lokala skillnaderna läckas.

Den permission som alla regelmässigt får sista dagen för alt hämta ut betyget är faktiskt inte särskilt adekvat i sammanhanget. Alla vet vid det här laget vilket betyg de får. Den avslutning som är viktig ur social synpunkt inträffar i allmänhet ett par dagar tidigare dä man barett flertal gemensamma arrangemang både på daglid och på kvällstid.

Som Jag tidigare sagt borde man kunna lösa problemet pä samma sätt som man löser problemen för dem som redan har en längre utbildningstid än 15 månader. Är försvarsministern beredd atl medverka till detta?

Nr 156

Lördagen den 26 maj 1979

Om ändrat datum i vissa faliför inryckning till värnpliktsutbildning

Försvarsministern LARS DE GEER:

Herr lalman! Enligt vad Jag har inhämtat för år 1979 kommer samtliga skolor i landet - med undanlag av skolorna i Kopparbergs och Västernorriands län - atl ha examensdag den 8 juni. I praktiken innebär detta atl de värnpliktiga blir lediga frän värnpliktstjänstgöring den 8 juni. Just i år blir problemet därför relativt lätt alt lösa, eftersom denna dag är en fredag och de flesta i alla fall skall resa hem över veckoslutet.

Det är sannolikt rikligt, som Ylva Annerstedt säger, all ca 900 befälselever vid marinen och kustartilleriet har längre tjänstgöringstid än 15 månader framför sig och då i alla fall ej blir färdiga med sin militärtjänst vid höstterminens början. Men det förutsätter all de inkallas i början av juni, vilket inte alltid är fallet med de 900 befölselever som det här gäller. Mol detta skall då ställas att ca 2 000 blir färdigajusl i tid för att kunna börja sina högre studier.

Del är min avsikt alt inför 1980 års inryckningar diskutera detta problem med de militära myndigheterna. Någon garanti för atl dessa diskussioner kommer atl leda till någon ändring av inryckningsdagen för berörda 15 96 av årsklassen kan Jag dock inle lämna, eftersom konsekvenserna blir avsevärda, om även alla andra värnplikiskategorier i sä fall får sina inryckningstider ändrade - det hela hänger ihop som ell skrapnosspel. Fördelar och nackdelar med ändringar i nuvarande system måste noga utvärderas innan någon

231

Nr 156

Lördagen den 26 maj 1979

Om det militära flygsäkerhetsarbetet

ändring företages. Bl. a. innebär en senareläggning av alla inryckningar en förläggning lill vintertid av utbildning som nu ligger på sommarlid.

YLVA ANNERSTEDT (fp):

Herr lalman! Det är positivt alt försvarsministern tänker ta upp överläggningar till kommande arom denna fråga. Det finns nämligen ytteriigare etl argument för en senareläggning: en omgång dyra permissionsresor kunde undvikas. En fiygresa tur och retur Stockholm-Luleå kostar 930 kr. och en flygresa tur och retur Malmö-Luleå 1 234 kr. Därtill kommer all den dyrbara arbetstid som går ät för all administrera alla permissionssedlar som det blir fråga om. Det är inle ulan all jag tycker alt denna fråga borde ha behandlats i samband med proposiiionen om åtgärder mol krångel och byråkrati.

Om det efter allvarliga försök att klara tidsanpassningen fortfarande är svårt för de militära myndigheterna atl lösa frågan, kan man länka sig ytterligare ett förfaringssätt, nämligen au försvaret och skolan tillsammans löser problemet. Min erfarenhet från skolans värld har övertygat mig om atl kvaliteten pä och värdet för framliden av del arbete som avsluiningsklasserna utför under den sista veckan i skolan lämnar en del övrigt att önska. Har överläggningar med skolan förekommit i det här ärendet?

Försvarsministern LARS DE GEER:

Herr talman! Nej, del har inte skett i samband med besvarandet av denna fråga, men när jag utlovade att konlakler skall lagas med berörda myndigheler för att överlägga om inryckningsdatum 1980 avsäg jag självfallet inte bara militära myndigheler utan också skolan.

YLVA ANNERSTEDT (fp):

Herr talman! Det är mycket positivt att försvarstninistern tänker vidta dessa åtgärder. I försvarssammanhang är denna fråga visserligen marginell, men den är nog så viktig för alla de unga människor som den berör. Jag lycker alt del i folkpartiets Sverige bör finnas möjlighet till smidiga lösningar.

Överläggningen var härmed sluiad.

§ 8 Om det militära flygsäkerhetsarbetet

232

Försvarsministern LARS DE GEER erhöll ordet för atl besvara Hans Lindblads (fp) den 4 maj anmälda interpellation, 1978/79:183, och anförde:

Herr talman! Hans Lindblad har mol bakgrund av bl. a. viss haverislatisuk för flygplan 37 Viggen frågat mig om jag anseratt en formulerad målsättning för del militära flygsäkerhetsarbelel kan ge långsiktigt resultat samt om Jag anser att ytterligare insatser kan göras för att öka personalmedverkan i flygsäkerhetsarbelel. Han har vidare frågat vilka analysresurser för flygsäkerhetsarbelel som kommer atl flnnas i försvarets framtida centrala stabsorganisation och om de resurser som tas bort från miloslaberna kommer att

finnas kvar på annat håll i organisationen.

Flygsäkerhetsarbetet bedrivs med målsättning att spåra flygsäkerheisho-lande faktorer, förebygga haverier och bedriva skadelindrande verksamhet. Sä långt möjligt beaktas därvid all de taktiska och operativa målsättningarna uppnäs.

Att förutse framtida haveriorsaker är ytterligt svårt. I nuvarande flygsä-kerhetsarbele bedrivs ell omfattande analysarbete som grundas pä erfarenheter och statistik och som i sin tur utgör grund för den haveriförebyggande verksamheten.

De haverier som inträffat under senare är har i stor omfattning orsakats av materielslörningar, t. ex. vingbrotl på flygplan 37 samt störd molorfunklion pä flygplan 37 och 35. Dessa störningar hade inte kunnat fömtses med en annorlunda formulerad målsättning eller med en ändrad inriktning av flygsäkerhetsarbetet.

Del existerar således en målsättning för det militära flygsäkerhetsarbelel, som syftar lill såväl kortsiktiga som långsikliga positiva resultat. Målsättningen hälls levande och anpassas kontinuerligt till del aktuella flygsäker-heisläget.

Det finns emellertid anledning påpeka, att vi ej får slå oss lill ro med den nuvarande frekvensen av haverier, och detta i synnerhet icke i fråga om olyckor med flygplan tillhörande Viggensyslemet. Ingenting är så bra all del inte går alt göra bättre, varför målsättningen i konkreta termer bör vara att väsentligt sänka nuvarande lotalhaverifrekvens. Belräffande personalmedverkan vill Jag anföra atl en mycket viktig del av flygsäkerhetsarbelel bedrivs vid våra flygförband i samband med planering och genomförande av flygning. Självklart har alla berörda samma intresse vad gäller all bibehålla en hög flygsäkerhet.

F. n. finns elt skyddsombud vid varje division som omfattar ca 15 flygförare. Detta skyddsombud härjämte linjeorganisationens flygsäkerhets-representanter att bevaka personalens säkerhet i flygljänsten. Skyddsombuden erhåller för sin verksamhet särskild ulbildning. De följer dessutom de utredningar som genomförs efter haverier och tillbud.

Vid förbanden bedrivs särskilt skyddskommilléarbete för flygljänsten. Protokoll från skyddskommittésammanträden tillställs chefen för flygvapnet och utgör elt värdefullt underlag för det centrala flygsäkerhetsarbelel.

Personalmedverkan i försvarets flygsäkerhelsarbete för alltså anses vara väl och betryggande tillgodosedd pä alla nivåer.

Tillämpade rutiner och gällande lagstiftning (medbestämmandelagen och arbetsmiljölagen) torde alltså i och för sig säkerställa personalens medverkan i säkerhetsarbetet pä ett tillfredsställande sätt. Det är emellertid min avsikt att genom kontakter med berörda personalorganisationer förvissa mig om all organisationerna i fråga är av samma uppfattning.

I början av 1960-talel genomfördes en översyn av flygsäkerhetsorganisa-lionen på alla nivåer. Den ledde bl. a. lill vissa personalförslärkningar, som väsentligt ökade resurserna för flygsäkerhetsarbelel. Därigenom kunde en mängd flygsäkerhetsfrämjande ålgärder vidtagas, som pä relativt kort tid

Nr 156

Lördagen den 26 maj 1979

Om det militära flygsäkerhetsarbetet

233

16 Riksdagens prolokoll 1978/79:154-156

Nr 156

Lördagen den 26 maj 1979

Om det militära flygsäkerhetsarbetet

radikalt minskade haverifrekvensen.

Den framtida centrala stabsorganisationen ses f n. över i syfte au bl. a. åstadkomma personalbesparingar. Detla ärelt genomgripande arbete som pä central nivå berör samtliga stabsfunktioner. Det är inte möjligt för mig att i inledningen av detla arbete beskriva hur någon av dessa funktioner organisationsmässigt kommer att se ut i framliden. Jag bedömer emellertid flygsäkerhetsarbelel viktigt och kommer att ta hänsyn härtill i den kommande behandlingen.

Jag vill i delta sammanhang också erinra om att den samlade tekniska kompetensen inom flygsäkerhetsområdet återfinns inte endast inom försvaret utan även inom industrin. Behovet av kompetens att klara den viktiga tekniska delen av flygsäkerhetsarbelel kommer emellertid all beaktas i den utredning som Jag aviserat i propositionen 1978/79:138.

234

HANS LINDBLAD (fp):

Herr lalman! Jag vill tacka försvarsministern för ett positivt svar. Mycket har gjorts för att förebygga haverier i den militära flygverksamheten, men som statsrådet säger får vi inte slå oss till ro med den nuvarande nivån. Målsättningen bör vara att väsenlligl sänka nuvarande frekvens av totalhaverier, säger försvarsministern.

De militära flyghaverierna innebär den kanske svåraste arbeismiljöfrågan inom den statliga verksamheten. Ingen annan grupp anställda har motsvarande frekvens svåra olyckor. De motiv som låg bakom den nya arbeismil-jölagen gäller generellt, men här har de en alldeles särskild tyngd. Delta motiverar aktiva insatser.

Den andra aspekten är atl haverierna innebär all flygplan och ulrusining för mycket stora belopp går förlorade. Förloras för många flygplan, blir det omöjligt au vidmakthålla den krigsorganisation som statsmakterna förutsatt. Därmed nedgår effekten hos förband som har mycket viktiga uppgifter just genom sin allsidighet och stora röriighei. Ur denna synvinkel är den höga frekvensen lolalhaverier med Viggenflygplan särskilt oroande. Hittills har 21 Viggenflygplan förlorats genom haverier, varav 6 innevarande budgetär. På etl år har vi alltså föriorat flyglan motsvarande en tredjedels division. Totalt har vi fem och en halv altackdivisioner med Viggen. Eftersom Atiackviggen nu är slullevererad men skall kvarstå i organisationen lill början av 1990-talet, är det uppenbart att hittillsvarande haverifrekvens - som ligger högre än för närmast föregående typer - måste minskas.

Det är meningsfullt all arbeta med flygsäkerhetsarbete. Genom medvetna insatser kan nämligen många olyckor undvikas. Det gäller olyckor både till följd av maierielfel och till följd av förarfel. Olycksfrekvensen är alltså fullt möjlig att påverka.

Det bästa sättet atl illustrera detta är väl atl hänvisa till ålgärder som redan har vidtagits. Det har varit möjligt atl kraftigi minska antalet olyckor och tillbud till följd av kollision mellan flygplan och föglar; delta sedan flygvapnet anlitat orniiologisk expertis, sä alt man numera kan undvika atl flyga på låg höjd vid tider och i områden då många fåglar finns i luften. De insatser som

gjordes sedan vingbrotishaverierna med Viggen upptäcktes gör att denna olycksorsak numera anses borta. Uttagningssystemet för förare har förbättrats högst väsentligt genom åren. Tillkomsten av simulatorer gör atl man har etl nyll hjälpmedel för all träna personalen inför kritiska situationer. Haverier vid start tycks ha försvunnit sedan en särskild arbetsgrupp studerade erfarenheterna från lidigare haverier. De s. k. högfartshaverierna lycks också ha angripits på ell framgångsrikt sätt. En viktig insats har gällt förbättringen av räddningssyslemen. Genom att katapultstolarna fött raketer har flera förare kunnat rädda livet från absolut lägsta höjd, vilket inte tidigare var möjligt.

Jag vill också nämna den flygräddningsorganisation som består av helikoptrar som snabbt kan lokalisera och undsätta den som hoppat med fallskärm.

Del är väsentligt att man inte målar upp någon motsättning mellan operativa önskemål och flygsäkerhetsarbete. Tvärtom är det uppenbart att en minskad haverifrekvens medför påtagliga operativa fördelar genom att krigsorganisationen inle i fred berövas värdefull personal och materiel.

Bakgrunden lill min fråga om en formulerad målsättning för den militära nygsäkerhetstjänsten är följande. Om vi kan komma fram till en av regeringen angiven uppfattning om försvarets haveri föriuster kan del vara en fruktbar grund också för målformuleringar på myndighetsnivå. Jag anser alt såväl arbetsmiljöfrågan som behovet av att minska malerielförluster som urholkar krigsorganisationen talar för att regeringen anger en målsättning. Jag är glad ål alt försvarsministern delar denna uppfattning.

För myndigheterna gäller det sedan att med elt brett deltagande av berörda grupper och deras organisationer söka formulera önskemål och ambitioner för del fortsatta flygsäkerhetsarbetet. Utmärkande för denna verksamhet är att man ständigt måste ställa nya frågor och söka efter nya idéer.

Inom försvaret bedrivs flygverksamhet inom alla tre försvarsgrenarna. Mesta uppmärksamheten ägnas väl flygvapnet, men vi kan notera atl förra året omkom sju inom flygvapnet och tre inom arméns flygverksamhet. Flygvapenchefen har enligt den s. k. huvudslabsprincipen del samlade flygsäkerhelsansvaret inom hela försvaret. Det är viktigt att också här byta erfarenheter mellan civil och militär flygverksamhet, vilket underiättas genom den nyligen inrättade statens haverikommission. Jag vill också peka pä del omfattande iniernaiionejla samarbete som i värt land bl. a. tar sig uttryck i flygsäkerhetsseminarierna vid institutet för flygsäkerhet vid tekniska högskolan i Stockholm.

När man skall formulera vad man vill göra i framliden tvingas man också tänka igenom vad man gör i dag och på vilket sätt man gör det. Formuleringen av mål hänger således samman med både utvärdering och kunskapsuppbyggande.

Jag finner del glädjande au försvarsministern nu är beredd att ange ell mål för ytteriigare insatser inom flygsäkerhetsområdet. Jag vill därför fråga om försvarsministern delar min syn på atl ett sådant uttalande från honom kan få en positiv effekt på myndighetens och personalens flygsäkerhetsarbete.

Nr 156

Lördagen den 26 maj 1979

Om det militära flygsäkerhetsarbe -tet

235

Nr 156

Lördagen den 26 maj 1979

Om det militära flygsäkerhetsarbelel

236

När del gäller frågan om statsrådet anser att yueriigare insaiser kan göras för all öka personalmedverkan i flygsäkerhetsarbetet, så delar Jag uppfattningen att den formella organisationen är uppbyggd pä etl tillfredsställande sätt. För alt personalen skall kunna medverka i flygsäkerhetsarbelel fordras dock au personalen för en gedigen ulbildning om uppbyggnad, mål och metoder för flygsäkerhetsarbelel. I interpellationen har Jag framhållit atl flygsäkerhetskurserna för t. ex. skyddsombud inle hållils de senaste fem åren. Sedan dess har självfallet personbyten skett på mänga häll.

Med intresse tar jag del av statsrådets förklaring att han ämnar ta kontakt med personalorganisationerna för au se vad som kan göras på detta område. Enligi arbeismiljölagen, som är en ramlag, behövs också personalorganisationernas medverkan när det gäller att upprätta elt avtal med myndigheten om personalens organiserade medverkan i flygsäkerhetsarbelel. Såviu Jag förslår gäller inte längre de tidigare överenskommelserna i delta avseende, dä ny lagstiftning har tillkommit.

Jag vill fråga försvarsministern om han ytteriigare kan berätta något om del initiativ han ämnar ta för att överlägga med personalorganisationerna i dessa frågor.

I interpellationen tog Jag också upp frågan om flygsäkerhetsorganisationen skall drabbas av personalminskning i samband med omorganisationen av de militära staberna. Bakgrunden är följande. Försvarsmaktens ledningsulred-ning-där jag råkar vara ledamot- föreslog 1976 minskningar av de centrala staberna. Utredningen hade också all lämna förslag till uppgiftsfördelning mellan central och högre regional nivå, alltså militärområdena. Utredningen föreslog därvid, mot bakgrund av den krympande flygvapenorganisationen, atl förbandsproduklionsledningen av jaktflyg m. m. i framliden skall ske direkt från central nivå. Del innebäratt flyginspektörerna och flygsektionerna vid de tre aktuella milona utgår och all uppgifterna överförs lill flygstaben. Regeringen och riksdagen godtog i fjol utredningens principförslag; däremol ökades högsl väsentligt det antal tjänster som staberna skall minskas med.

I flygsektionerna på milonivån ingår i dag sammanlagt tre särskilda flygsäkerhetsofficerare. Del har framskymtat alt en eller ett par av dessa sannolikt försvinner enligt nuvarande planer, alltså atl den samlade flygsä-kerhelsorganisationen minskas. ÖB har alt de närmaste dagarna lägga fram förslag till detaljorganisation för de centrala staberna. Jag känner det tveksamt om vi verkligen skall minska resurserna för flygsäkerhelsarbete de närmaste åren, särskilt som det finns en viss tendens till ökning av haverifrekvensen de allra senaste åren.

Somjag visat i interpellationen skedde en mycket påtaglig förbättring av flygsäkerheten i mitten av 1960-lalet i samband med att flygsäkerhetsorga-nisalionen gjordes om och fick bättre resurser. Men efter denna minskning för 15 år sedan har haverifrekvensen inte fortsatt att minska, utan den har i stället som nämnts på sistone visat en viss tendens till ökning. Alt i det lägel minska på personalen i flygsäkerhetsarbelel kan inle vara rimligt, särskilt inte nu sedan försvarsministern så tydligt deklarerat att medvetna insatser för alt

ytterligare förbällra flygsäkerhelen är motiverade.

Jag vill därför vädja lill försvarsministern alt allvarligt bevaka denna fråga då regeringen inom kort har att ta ställning lill del förslag som ÖB kommer med i fråga om detaljorganisaiion för de centrala staberna. Men Jag har självfallet förståelse föratt försvarsministern inle innan frågan formellt skall handläggas i regeringen vill yllra sig om antalet tjänster. Jag tar dock fasta på försvarsministerns löfte att han bedömer flygsäkerhetsarbelel som viktigt och att han kommer atl ta hänsyn härtill i den kommande behandlingen.

Försvarsministern vidgade frågan genom att inte bara beröra staberna ulan också ta upp den kompetens som finns inom industrin och inom försvarets materielverk. Det beslut som riksdagen i fjol fattade om de centrala staberna innebar också all man skulle minska försvarets materielverk med sammanlagt 700 tjänster. Det är klart att det då finns risk för att kompetensen på flygsäkerhetsområdel kan drabbas. Det är alldeles uppenbart all frågan vilken total kompelens som finns i landet, inom förvaltningen, staberna, industrin och underhållsverkstäderna, är myckel viktig. Alldeles oavsett vilka nya fiygplan vi skaffar kommer de system som vi i dag har, Drakensysiemet 35 och Viggensyslemet 37, att leva kvar in pä 1980- och 1990-talen. Detta är alltså en mycket viktig frågeställning, och jaj känner tillfredsställelse över att försvarsministern har uppmärksammat den.

Jag vill nämna ytteriigare en faktor som aktualiserar ökade flygsäkerhetsinsatser, nämligen de allt tydligare tecknen på att flygvapnet förlorar elt stort antal piloter till SAS och andra civila flygförelag. Den inom kort färdiga utredningen om en civil traflkflygskola är verkligen efteriängtad. Det är ett väldigt slöseri med resurser alt så många dyrbart utbildade piloter pä Viggen och Draken går över till civilt flyg. Försvarets årliga ulbildning av piloter är numera väsentligt mindre än lidigare, varför avgångarna lill civilflyget blir långt mer kännbara än tidigare. Chefen för flygvapnet har nyligen i en skrivelse till regeringen ännu en gäng fäst uppmärksamheten på detta problem och föreslagit en rad åtgärder.

Del från flygsäkerhelssynpunkt allvarliga i sammanhanget är att en kraftig avgång av erfarna piloter från flygvapnet gör att myckel av kunskap riskerar atl försvinna frän försvaret. Det kan bli svårt att då få fram det antal kvalificerade divisionschefer som behövs. Delta vore myckel allvarligt, eftersom duktiga divisionschefer och fiygchefer har nyckelroller i ulbildning och vidareutbildning av den flygande personalen. Får vi problem att ute på varje division ha den personliga kunskap som i dag finns blir det ännu mer angeläget att vi har en flygsäkerhetsorganisaiion som snabbt kan föra ut aktuell information. Yngre personal måste delges den flygsäkerhetserfarenhet som finns inom organisationen.

Min sista fråga blir därför om försvarsministern också vill väga in flygsäkerheisaspekten då han och regeringen i övrigt har all la ställning till den fortsatta flygutbildningen i värt land.

Nr 156

Lördagen den 26 maj 1979

Om det militära flygsäkerhetsarbe -tet

237

Nr 156

Lördagen den 26 maj 1979

öm det militära flygsäkerhetsarbetet

238

Försvarsministern LARS DE GEER:

Herr talman! Det är min avsikt alt med några bilder belysa senare tids utveckling i säkerhetsavseende för all flygning inom försvarsmakten.

Pä bildskärmen visas nu bild nr 1. Av denna framgår att flygsäkerhetsarbetet trots allt inte har varit utan framgång när det gäller avhjälpande av samtliga driftstörningar med skada fördelade på olika orsaker. Kurvan går brant nedåt under senare år och skulle i och för sig ge anledning till viss optimism. Men trots detta har antalet lolalhaverier inle gått ned. Delta beror faktiskt till ganska stor del på problemen med Viggensyslemet. Av bild nr 2 framgår att Viggensyslemet under inkörningsskedet har haft slörre problem än Drakensystemet och flygplan 32. Dess bättre finns det emellertid anledning att säga atl vi har kommit lill rätta med flera av problemen. Exempel pä delta är problemet med vingbrotl, som är avhjälpt på alla flygplan. Ett annat exempel är problemet med molorslörningar, som är under kontroll, även om man aldrig kan säga atl molorslörningar i framtiden inte kommer att inträffa.

Att viss framgång har nätts även med flygplan 37, dvs. Viggensyslemet, framgår av bild 3. Man ser där atl kurvan för antalet driftsstörningar under de senaste åren gått ner granska brant. Även om det är svårt atl se på bilden är del så att felfunktionen materiel i hög grad har bidragit till den här nedgången, vilket inle var fallet förut.

Hans Lindblad berörde i sitt långa inlägg mänga väsentliga förutsättningar för en ökad flygsäkerhet. Ulöver dessa finns anledning diskutera ytterligare några.

Av särskild vikt i säkerhetsarbetet är alt åtgärder alltid snabbi och fulltäckande vidtas för atl förhindra att en olycka upprepas. Information, utbildning, anvisningar, beslämmelser, modifieringar och ibland även nyanskaffning är därvidlag nödvändiga ingredienser liksom kontroll av all allt detta verkligen trängt ut till alla berörda förband och till enskilda piloter.

Hans Lindblad berörde sambandet mellan den nyinrättade haverikommissionen och tekniska högskolan då det gäller flygsäkerhet. Beaktas bör härvidlag också förekomsten av flygsäkerhetskurser vid utländska universitet och högskolor, lill vilka elever från Sverige vid behov kan sändas.

I slutet av 1960-lalet och början av 1970-talet inträffade ett antal instrumenihaverier i samband med atl förare hade kommit in i okontrollerade flyglägen vid undanmanövrer in i moln under luflstridsövningar. Chefen för flygvapnet tillsatte i denna situation en speciell arbetsgrupp föratt se över hela inslrumenlflygningsmelodiken, där speciellt instmmenlflyg-ningsproblemen i samband med luftstrid studerades. Detla resulterade i en delvis ny ulbildningsmelodik, där simulatorer och tvåsitsiga flygplan utnyttjas i störte utsträckning än tidigare under både grundutbildningen och den fortsatta operativa flygtjänsten. En markerad minskning av denna typ av haverier har glädjande nog skett under de senaste åren.

De tre haverier som inträffat under det senaste året i samband med siridsmässig flygning under mörker påminner inle om lidigare relaterade instrumenthaverier. Flygvapnet ser myckel allvarligt på dessa haverier, och

en översyn har startats för alt i detalj gå igenom samtliga övnings- och utbildningsanvisningar för flygplan 37. Övning för övning går man igenom samtliga faktorer som inverkar på övningarnas genomförande för att se om ändrad metodik kan införas för att höja flygsäkerheten utan atl flygvapnets operativa krav eftersatts. Denna genomgång genomförs med hög prioritet inom flygvapnets attackeskader.

Elt Viggenplan har förlorats genom sekundära effekter efter ett blixtnedslag i planet, en olycksform som under senare år också förekommit i flera fall utomlands. I Sverige har vi tagit fram erforderliga konstruktioner för atl förhindra ett upprepande och räknar med att dessa tekniska förändringar skall vara genomförda på planen inom relativt kort tid.

I en tidningsartikel i dag anges att föraren vid del aktuella haveriet skulle ha omkommit. Detla är inle fallel, ulan föraren räddade sig med hjälp av flygplanets raketstol.

Om en olycka trots allt inträffat gäller det Ju atl genom i förväg vidtagna åtgärder försöka minska möjligheterna för att allvariig personskada kommer att inträffa. Hans Lindblad nämnde i denna fråga möjligheterna alt med hjälp av de rakeldrivna kalapullsiolarna företa lyckade fallskärmshopp även från låga höjder. Vi lorde i Sverige också ha lyckais med att utforma dessa stolar pä ett sådani säll alt de skyddar personalen även vid uthopp i myckel höga hasligheier. Stolgeneraiion nr 2, som inom kort är i bruk på alla flygplan av Drakeniypoch kommeratt införas även pä Viggen, ärså utformad atl benens läge stabiliseras även efter det atl stolen skjutits ul ur planet. I stolgeneraiion nr 3, som är under utprovning, har även en armfixerande anordning tillkommit som förhindrar att armarna skadas efter ell uthopp i hög fart.

På Hans Lindblads fyra konkreta frågor vill Jag lämna följande svar.

1.   Allmän enighet råder om alt nuvarande lotalhaverifrekvens är för hög och att den med tillgripande av, om så bedöms önskvärt, ökade insatser måste bringas avsevärt nedåt. Jag är dock inte beredd alt ge någon absolut siffra på hur lågt olycksfallsfrekvensen per 100 000 flugna limmar skall kunna nedbringas, och Jag är tveksam till om ett sådani mål över huvud taget är meningsfullt au formulera. Helst skulle man ju önska en olycksfrekvens på noll, men en sådan är lika orealistisk i fråga om flygning som exempelvis i fråga om biltrafik eller i fråga om bålolyckor.

2.   Del är min avsikt atl inbjuda berörda personalorganisationer lill en konferens om flygsäkerhetsfrägor, varvid med inbjudan skall följa en PM, i vilket problemställningarna klariäggs. Huvudsyftet med denna konferens skall vara all kontrollera alt personalorganisationerna anser atl deras medlemmar och organisationerna själva har ett tillräckligt medinflylande på hur säkerhetsfrågorna löses inom den militära flygtjänsten.

3.   ÖB inkommer inom kort med "Stab 77" till mig. Det är min avsikt atl noga utvärdera både ÖB:s förslag och remissyttrandena över det vad flygsäkerheten beträffar, så aU inte sparsamheien bedrar visheten härvidlag.

4.   Del är helt nödvändigt att en civil ulbildning av piloter för SAS räkning kommertill stånd så snart som möjligt. Även dä så blivit fallel lorde särskilda

Nr 156

Lördagen den 26 maj 1979

Om det militära flygsäkerhetsarbetet

239

Nr 156

Lördagen den 26 maj 1979

Om det militära flygsäkerhetsarbetet

240

ålgärder bli nödvändiga för alt hålla kvar kvalificerad flygande personal inom flygvapnet. Flygvapenchefens förslag i denna fråga studeras f n. inom regeringen och kommer sannolikt atl föranleda vissa åtgärder, somjag dock inle f n. kan precisera, emedan förslaget kommit mig till banda helt nyligen. Det är dock klart all kvalificerade flygchefer och divisionschefer måste anses vara en viktig fråga ur flygsäkerhetssynpunkt.

HANS LINDBLAD (fp):

Herr lalman! Jag vill lacka försvarsministern för de kompletterande svaren. Jag tycker alt han hade en hel del att säga på alla fyra punkterna.

Närdet gäller målsättningen är del viktigt atl försvarsministern slår fast alt en väsentlig minskning av olycksfrekvensen måste eftersträvas och alt han är beredd atl vidla åtgärder i det syftet.

Jag är särskilt glad över att försvarsministern i en nära framtid skall ha en direkt konferens med de berörda personalorganisationerna. Jag är övertygad om att del kan bli en stimulans i arbetet.

Jag förslär atl försvarsministern inte kan ange den exakta utformningen av decenlralaslaberna,eflersom förslagel ännu inte kommit. Försvarsministern säger att sparsamheten inte får bedra visheten. Kan man minska antalet haverier med eu enda, så spar man myckel stora summor. 1 förhållande till de en ä två tjänster som här diskuteras är det naturligtvis mycket stora värden som del kan vara möjligt alt på del sättet rädda.

Jag förslär atl del förestår en rad beslut i frågan om civil flygutbildning och möjligheterna att i slörre utsträckning än nu behålla utbildad personal inom flygvapnet och all del kanske inle redan i dag går att säga vilka de kommer atl bli.

Försvarsministern visade i etl diagram alt del totala antalet driftstörningar har minskat. Del kan vara ett tecken pä atl flygsäkerhetsarbete lönar sig. Jag förmodar att en hel del av förklaringen lill minskningen är att antalet fågelkollisioner har gått ned högst väsenlligl genom att man definierat problemet och frågat sig: Vad går det att göra åt det här? Man har kartlagt var fåglarna finns på vilka tidpunkter och på vilka plalser. Flygvapnet undviker nu att flyga där. Pä del sättet har det gått all högsl avsevärt minska det här problemet.

Man kunde ha sagt atl man aldrig vet var föglar kan dyka upp, men del har alltså visat sig atl man genom medvetna åtgärder kunnat få ned antalet sädana olyckor, som i förstone verkar svåra att påverka. På liknande sätt kan man göra när det gäller en rad andra faktorer, och så har man naturiigtvis också gjort.

Det tråkiga i sammanhanget är alt även om totalantalet driftstörningar har minskal påtagligt, så har vi inte nått samma positiva utveckling när det gäller de verkligt svära olyckorna som leder till lotalhaveri och de av totalhaverierna som också leder lill förlust av människoliv. Där har del snarast inträffat en viss försämring, även om man väl skall akta sig för att dra slutsatser av något eller elt par enstaka år.

Försvarsministern nämnde också insatserna på materielområdet. Det är

ingen hemlighet att motorerna i Viggen har inneburit en hel del problem. Jag har själv inom vad försvarsutskottet källaren faddersystem i uppgift atl följa verksamheten vid elt förband, nämligen F 15 i Söderhamn. Jag har där sett med vilket allvar man går in för alt minska riskerna med de här motorerna.

Detär möjligt att man genom det man nu gör-man kollar oljan ofta föratt söka spär av metaller och man analyserar motorerna noggrant - är på väg mot en förbättring. I de haverier som inträffat under det senaste året är inslaget av moiorhaverier inte alls lika stort som för etl par år sedan. Det är alltså möjligt atl vi här är på väg mot en förbättring.

Det kan vara riktigt som försvarsministern säger att olycksfallsstalistiken är sämre nu för Viggen än för de närmast föregående flygplantyperna vid samma skede i introduktionen men att man genom medvetna ålgärder har kommit över en del av barnsjukdomarna, så att den fortsalla utvecklingen kan bli mer positiv.

Men Jusl därför att det är sä angeläget alt fä en förbättring av haverifrekvensen när det gäller Viggen är insatserna pä flygsäkerhetsomrädet så utomordentligt vikliga.

Försvarsministern nämnde alt man inom framför allt attackeskadern nu gör elt försök att i detalj gä igenom samtliga övningsmomeni för atl se var någonstans riskerna finns och vad man kan göra föratt minska dem. Detta är viktigt bl. a. ur den aspekten alt man inle bör se någon motsättning mellan operativa krav och flygsäkerhelsarbete. Om en stor andel av de haverier som hänt kan man kanske i efterhand säga att det hade varit möjligt all vidla ålgärder för atl undvika haverierna, utan all del hade behövt väsentligt påverka det operativa utnyttjandet av systemen. Om vi kan behålla personalen genom atl minska antalet omkomna och skadade och om vi kan undvika totalföriuster av flygplan eller minska den tid som planen står på verksläder, inverkar del pä krigsorganisationens effektivitet. Detta gäller både kvantitativt, -dvs. hur många flygplan och förare vi kan ställa upp med - och kvalitativt.

Jag ser därför ett framgångsrikt flygsäkerhetsarbete som viktigt också från operativa synpunkter.

Sedan nämnde försvarsministern frågan om instrumentflygningen. Man har koslat på Viggen mycket för atl göra den förarvänlig. Den sägs vara lättare alt flyga i mänga avseenden än tidigare flygplanstyper. Detta kan emellertid också medföra vissa risker, eftersom det inger en säkerhetskänsla - man litar på instrumenten, och detta kan ge en falsk trygghetskänsla.

Jag lackar än en gång försvarsministern för svarel.

Nr 156

Lördagen den 26 maj 1979

Om det militära flygsäkerhetsarbetet

Försvarsministern LARS DE GEER:

Herr talman! Hans Lindblad sade att olycksfallsfrekvensen för totalhaverier har stigit. Jag vill med det diagrammet som nu återges på bildskärmen visa atl den är konstant.

241

Nr 156

Lördagen den 26 maj 1979

Om det militära flygsäkerhetsarbetet

Nu är inte det tillfredsställande heller, så Hans Lindblad har i princip rätt. Olycksfallsfrekvensen går ned litet på slutet, men i stort sett ligger den pä en horisontal nivå. Men del ärju ingenting som vi får slå oss lill ro med - del är jag helt medveten om, och där är Hans Lindblad och jag överens.

Dagens debatt har förvisso berört frågor av för vårt flygvapen utomordentligt viktig karaktär. Vi lyckades radikalt nedbringa olyckorna genom en serie ålgärder i mitten på 1960-talet. En liknande radikal sänkning är ej möjlig i dag, enär olycksfallsfrekvensen nu ligger väsentligt lägre än vad som var fallet

DRIFTSTÖRNINGAR MED SKADA FÖRDELADE PÅ ORSAKER FREKVENS PER 10.000 FLYGTIMMAR

13,9 TOTALT

FÅGELKOLLISIONER 4,1 FELFUNKTION FÖRARE

3.3 FELF TEKN PERS

2.3 ÖVRIGA ORSAKER 0,8 FELFUNKTION MTRL

1974/75    1975/76   1976/77

1977/78

1978/79 TOM 1/5

242

1945-1965. Men dagens frekvens är ändå-både i fråga om förlorade liv och i fråga om malerielförluster - oacceptabelt hög. Det finns i dag flera anledningar att tro att redan vidtagna åtgärder kommer atl resultera i ett mindre antal olyckor per 100 000 flygtimmar än hittills. Behövs ytterligare åtgärder- i fråga om organisation, materiel, instruktioner eller personalmedverkan - kommer regeringen inte atl tveka all i samråd med berörda myndigheler och berörd personal vidla sådana åtgärder.

Nr 156

Lördagen den 26 maj 1979

Om det militära flygsäkerhetsarbe -tet

Överläggningen var härmed sluiad.

§ 9 Föredrogs och hänvisades

Motioner

1978/79:2715 och 2716 lill näringsulskottet

§ 10 Föredrogs men bordlades äter Skatteutskottets betänkande 1978/79:57 Ulbildningsutskolleis betänkanden 1978/79:43 och 44 Civilutskoltets betänkanden 1978/79:37 och 40

§ 11 Förste vice talmannen meddelade att på föredragningslistan för nästa sammanträde skulle socialutskottets betänkanden nr 42 och 46, skaiteuiskot-teis betänkande nr 57, näringsutskottets betänkande nr 48 samt utbildningsutskottets betänkande nr 44 i nu angiven ordning uppföras främst bland två gånger bordlagda ärenden.

§ 12 Kammaren åtskildes kl. 12.50.

In fidem

TOM T:SON THYBLAD

/Solveig Gemert