Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1978/79:153

Onsdagen den 23 maj

Kl. 09.00

Förhandlingarna leddes lill en början av förste vice talmannen.

§ 1 Val av en riksdagens ombudsman

Företogs val av en riksdagens ombudsman.

KARL BOO (c):

Herr talman! Justitieombudsmannen Leif Ekberg har i skrivelse till kamtnarenden 19 februari 1979 hemställt att bli entledigad fr. o. m.den 1 maj 1979 från uppdraget att vara justitieombudsman. Kammaren har vid plenum den 26 februari 1979 bifallil Leif Ekbergs hemställan.

Med anledning av Leif Ekbergs avsägelse har JO-delegationen berett frågan om val av en riksdagens ombudsman. Samråd har därvid ägt rum med de av partigrupperna utsedda ledamöterna i talmanskonferensen.

JO-delegationen föreslår enhälligt alt riksdagen för liden från valet till dess nytt val har förrättats under fjärde året därefter till justitieombudsman väljer departementsrådet Sigvard Holslad.

FÖRSTE VICE TALMANNEN: Valet av en riksdagens ombudsman avser liden från valet till dess nytt val förrättas under fjärde året därefter. JO-delegationen har föreslagit alt departementsrådet Sigvard Holslad väljes till justitieombudsman.

Kammaren utsåg för tiden från valet till dess nytt val förrättades under fjärde året härefter till

justitieombudsman departementsrådet Sigvard Holslad

§ 2 Justerades protokollet för den 15 innevarande månad.

§ 3 Föredrogs och hänvisades

Motion

1978/79:2710 till näringsulskottet

§ 4 Föredrogs men bordlades åter Skaiteutskottets betänkanden 1978/79:49 och 54 Socialförsäkringsutskoitets betänkanden 1978/79:24 och 25 Socialutskottets betänkanden 1978/79:44-46

Nr 153

Onsdagen den 23 maj 1979

Vissa investeringar inom SSAB Svenskt Stål AB, m. m.

Jordbruksutskottets belänkande 1978/79:30 Näringsutskottets belänkande 1978/79:48

§ 5 Vissa investeringar inom SSAB Svenskt Stål AB, m. m.

Föredrogs näringsutskotieis betänkande 1978/79:43 med anledning av propositionen 1978/79:100 i vad avser anslag till etl nytt handelsslålbolag och proposiiionen 1978/79:126 om lidigareläggningar av vissa investeringar inom SSAB Svenskt Stål AB, m. m. i vad avser industripolitiska insatser jämte motioner.

I propositionen 1978/79:100 bil. 17 (industridepartementet) hade såvitt nu var i fråga (punkterna V:16 och V:17) föreslagits

V:16 aU riksdagen lill Lån till ett nyU handelsslålbolag för rekonsiruk-tionsändamål för budgetåret 1979/80 anvisade ett investeringsanslag av 400 000 000 kr.

V: 17 att riksdagen lill Lån till etl nytt handelsslålbolag för investerings-ändamål för budgetåret 1979/80 anvisade ett investeringsanslag av 400 000 000 kr.

I propositionen 1978/79:126 hade i vad avsäg industripolitiska insatser föreslagits under punkten 3 (s. 22) att riksdagen skulle

1. till Lån till SSAB Svenskt Stål AB för strukturändamål på tilläggsbudget III lill statsbudgeten för budgetåret 1978/79 under fonden för låneunderstöd anvisa eU investeringsanslag av 31 000 000 kr.,

2. lill Lån lill SSAB Svenskt Stål AB för rekonslruklionsändamäl på tilläggsbudget III till statsbudgeten för budgetåret 1978/79 under fonden för låneunderstöd anvisa etl invesleringsanslag av 51 5(X)000 kr.,

3. till Lån lill SSAB Svenskt Stål AB för strukturändamål för budgetåret 1979/80 under fonden för låneunderstöd anvisa elt invesleringsanslag av 815 000 000 kr.,

4. till Lån till SSAB Svenskt Stål AB för rekonstruktionsändamål för budgetåret 1979/80 under fonden för låneunderstöd anvisa elt investeringsanslag av 203 500 000 kr.,

5. bemyndiga regeringen att hell eller delvis efterge lån för rekonstruktionsändamål lill SSAB Svenskt Stål AB,

6. till Medelstillskott till Kopparbergs läns utvecklingsfond för budgetåret 1979/80 under fjortonde huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag av 7 500 000 kr.

I detla sammanhang hade behandlats

dels de med anledning av propositionen 1978/79:126 väckta motionerna 1978/79:2223 av Alf Lövenborg (apk) och Rolf Hagel (apk), vari hemsföllts atl riksdagen uttalade sig för 1. att en plan utarbetades med målsättningen att inga sysselsättnings-

minskningar fick ske vid de i proposiiionen berörda enheterna,

2. all en ny struktur- och utvecklingsplan för hela stål- och gruvnäringen utarbetades med målsättningen all öka förädlingsgraden, sysselsättningen och industrispridningen,

3. alt löftet om 2 300 nya jobb inom slålseklorn i Luleå infriades under 1979/80,

4. all byggandet av ell mediumvalsverk inleddes vid SSAB:s anläggning i Luleå,

Nr 153

Onsdagen den 23 maj 1979

Vissa investeringar inom SSAB Svenskt Stål AB, m. m.

1978/79:2249 av Birgitta Hambraeus m. fl. (c), vari hemställts alt riksdagen skulle

1. hos regeringen begära förslag om statligt stöd lill ombyggnad av GP-verket i Grängesberg i enlighet med vad som anförts i motionen,

2. uttala alt den malmbaserade metallurgin borde bibehållas vid Domnar-vels järnverk,

3. anvisa etl med 4 milj. kr. förhöjt invesleringsanslag till lån lill SSAB för rekonslruklionsändamål på tilläggsbudget III till statsbudgeten för budgetåret 1978/79 för utvecklandet av gruvan i Blötberget,

4. som sin mening ge regeringen lill känna vad som i motionen anförts om kalkbmken i Dalarna,

5. som sin mening ge regeringen till känna att pågående av styrelsen för teknisk utveckling (STU) understödda arbete rörande en ny direktreduk-tionsprocess av järnmalm borde beaktas vid utvärderingen av nya malmprocesser i enlighet med vad som anförts i motionen,

1978/79:2250 av Kari-Anders Petersson m. fl. (c), vari hemställts aU riksdagen till Lån till SSAB förstrukturändamål för budgetåret 1979/80 under fonden för låneunderstöd anvisade elt med ytteriigare 15 milj. kr. förhöjt invesleringsanslag att användas till uppförande av etl kraftvärmeverk i gemensamt hälftenägt bolag med Luleå kommun,

1978/79:2266 av Yngve Nyquist m. fl. (s), vari hemställts all riksdagen beslutade

1. att den malmbaserade metallurgin vid Domnarvets järnverk gavs tillfälle all fortsätta på sätt som generaldirektör Bertil Rehnberg föreslagit,

2. all driften vid Blötbergets och Håksbergs gruvor fick fortgå och omprövas först när förslag framlagts om ett långsiktigt program för den mellansvenska gruvindustrin,

3. alt hos regeringen anhålla att en utredning företogs om kalkbmksindu-slrins framtida struktur innan några beslut i dessa hänseenden togs av SSAB,

4. au som medelstillskoU till Dala Invest AB för budgetåret 1979/80 under fjortonde huvudtiteln anvisa elt reservationsanslag av 7 500000 kr..

1978/79:2267 av Kari-Anders Petersson m. fl. (c).

Nr 153

Onsdagen den 23 maj 1979

Vissa investeringar inom SSAB Svenskt Stål AB, m. m.

1978/79:2288 av Lars-Ove Hagberg (vpk), vari hemställts att riksdagen skulle anhålla hos regeringen om en utredning om kalkverkens framtid i anledning av SSAB:s omstrukturering med målsättningen att i första hand finna former för fortsalt drift vid kalkverkel i Rättvik och att eventuella inskränkningar ej fick ske förrän nya ersättningsjobb var ordnade på orten,

1978/79:2289 av Lars Werner m. fi. (vpk), vari hemställts atl riksdagen skulle anhålla hos regeringen om att skyndsamt framlägga förslag om

1. alt de privata intressena i SSAB skulle bortkopplas och bolaget bli helt nationaliserat,

2. att en samhällsekonomisk sysselsättnings- och slrukturplan för SSAB skulle utarbetas enligt följande huvudpunkter:

- samhällsekonomisk slrukturplan med hög förädling, ny teknik, forskning och utveckling mot alternativ produktion,

- Järnverken i Luleå, Domnarvel och Oxelösund byggdes på integrerad produktion från metallurgi till färdigprodukleroch knöts till utvecklingsprogram inom bl. a. verkstadsindustrin inom varje region,

- nedläggningen av Blötbergets och Håksbergs gmvor skulle förhindras och Grängesgmvan kompletteras med etl sinterverk,

- sysselsättningen inom SSAB:s enheter skulle ligga på minst samma nivå som vid bildandel av SSAB,

- åtgärder mol import som hotade all slå ut svenskt handelsstål vidtogs,

3. atl etl mediumvalsverk i Luleå uppfördes i enlighet med de riktlinjer för en offensiv slålpoliiik som anförts i motionen,

4. att malmmelallurgin i Domnarvets järnverk bibehölls,

5. att inga nedläggningar av gruvor inom SSAB fick ske och att gruvan i Grängesberg tillfördes etl sinterverk,

6. att en ammoniakfabrik uppfördes i Luleå,

7. atl inom gruv- och slålseklorn genomfördes en samhällsägd och styrd forskning och utveckling, där i dag befintlig forskning och utveckling inom slålseklorn skulle ingå.

dels de med anledning av proposiiionen 1978/79:127 om ålgärder för all främja sysselsättningen i Nortbolten väckta motionerna

1978/79:2224 av Alf Lövenborg (apk) och Rolf Hagel (apk) såvitt avsåg hemställan alt riksdagen hos regeringen begärde atl projektet Stålverk 80 åtempptogs i dess ursprungliga omfattning (yrkandet 1),

1978/79:2268 av Lars Werner m. fl. (vpk) såviu avsåg hemställan aU riksdagen uttalade att etl kraftvärmeverk i anslutning till SSAB i Luleå borde drivas med masugns- och LD-gas (yrkandet 2),

dels de under allmänna motionstiden vid 1978/79 års riksmöte väckta motionerna 1978/79:332 av Alf Lövenborg (apk) och Rolf Hagel (apk), vari hemställts

att riksdagen anmodade regeringen all genomföra

1. återupptagande av projektet Stålverk 80 i ursprunglig omfattning,

2. projektels komplettering med uppförande av nytt valsverk och en statlig verkstadsindustri,

3. utarbetande av en plan i syfte au åstadkomma största möjliga industri-spridning utgående från de nämnda projekten

1978/79:335 av Lars Werner m. fl, (vpk), vari hemställts all riksdagen hos regeringen begärde förslag innebärande

1. all alla avskedanden eller personalminskningar inom stål- och gruvindustrin förbjöds,

2. all handelsstål-, specialstål- och gruvindustrin nationaliserades och alla privatintressen bortkopplades med följande ulvecklingsinrikining:

- samhällsekonomiska inlressen skulle vara vägledande,

- satsning på ny teknik och nya produkter; program utarbetades för högt driven förädling,

- samordning av stål-, gruv- och verkstadsindustrin där planer gjordes upp för lokalisering av förädlingsindustrier till hotade och drabbade bruksorter,

- de anställda fick ell avgörande inflytande genom vetorätt över centrala beslul,

3. att till SSAB överföra den kraftförsörjning som vid sammanslagningen ställdes utanför SSAB,

4. alt riksdagsbeslutet om SSAB revs upp och följande riktlinjer skulle gälla för SSAB:

- personalstyrkan vid SSAB:s olika förelag skulle vara vid samma nivå som vid sammanslagningen,

- samhällsekonomiska intressen skulle vara-vägledande för SSAB,

- sysselsäUning och struktur skulle förverkligas med "egen utveckling" -metallurgi och förädling vid de tre järnverken i Luleå, Domnarvel och Oxelösund,

- inga gmvor skulle tillåtas all upphöra med, brytningen,

5. att ingen gruvbrytning fick upphöra förrän malmen var utbmten och all ersättningsjobb skulle anskaffas i god tid,

6. all de mindre handelsstålverken skulle samordnas och överföras till SSAB och full sysselsäUning vid varje företag bibehållas.

Nr 153

Onsdagen den 23 maj 1979

Vissa investeringar inom SSAB ' Svenskt Stål AB, m. m.

1978/79:657 av Lars-Ove Hagberg (vpk) och Eivor Marklund (vpk), vari hemställts att riksdagen skulle anhålla hos regeringen om all skyndsamt framlägga förslag om

a) atl de privata intressena i SSAB bortkopplades och alt bolaget blev hell nationaliserat,

b) en samhällsekonomisk sysselsäunings- och slrukturplan för SSAB enligt följande huvudpunkter:

- samhällsekonomisk slrukturplan med hög förädling, ny teknik, forskning och utveckling mol alternativ produktion.

Nr 153

Onsdagen den 23 maj 1979

Vissa investeringar inom SSAB Svenskt Stål AB, m. m.

- järnverken i Luleå, Domnarvel och Oxelösund byggdes på integrerad produktion från metallurgi till fördigprödukteroch knöts till utvecklingsprogram inom bl. a. verkstadsindustrin,

- nedläggningen av Blötbergels och Håksbergs gruvor skulle förhindras, Grängesgruvan kompletteras med ell sinterverk,

- sysselsättningen inom SSAB:s enheter skulle ligga på minst samma nivå som vid bildandet av SSAB,

- åtgärder mol import som hotade atl slå ul svenskt handelsslål vidtogs.

1978/79:658 av Rolf Hagel (apk) och Alf Lövenborg (apk), vari hemställts att riksdagen hos regeringen skulle anhålla all produklionsfrämjande åtgärder saltes in i Bergslagen med sikte på att bibehålla och vidareutveckla metallurgin samt atl säkra en fortsatt och utökad gruvdrift i Bergslagen,

1978/79:1004 av Nils Berndtson (vpk) och Lars-Ove Hagberg (vpk), vari hemställts

1. att riksdagen hos regeringen skulle anhålla om förslag om att Boxholms järnverk skulle nationaliseras och ingå i SSAB,

2. atl riksdagen beslutade all inga sysselsättningsminskningar fick ske vid Boxholms järnverk och atl nedläggning av metallurgin ej fick ske i avvaktan på nyinvesteringar,

1978/79:1013 av Lars-Ove Hagberg (vpk), vari hemställts att riksdagen skulle anhålla hos regeringen att framlägga förslag om

1. aU Horndalsverken införiivades i SSAB,

2. att produktionen skulle fortsätta i Horndalsverken och bli föremål för nyinvesteringar så all rätten lill arbete i Horndal tryggades.

1978/79:1508 av OlofPalme m.fl. (s) såvitt gällde hemställan aU riksdagen skulle

1. begära att regeringen snarast framlade förslag för riksdagen om genomförandet av den samlade utvecklingsplan för Svenskt Stål AB som redovisats i motionen,

2. begära atl regeringen log initiativ till en förändring av ägarfördelningen i Svenskt Stål AB i enlighet med vad som anförts i motionen,

3. begära att regeringen framlade förslag för riksdagen till investerings-, struktur- och sysselsättningsplaner för bl. a. haridelssiåls- samt järn- och stålgjuteriindusirierna,

4. begära att regeringen initierade en ägarsamordning inom bl. a. handels-stålsinduslrin som möjliggjorde en sådan branschplanering,

5. begära att regeringen log initiativ i syfte atl öka möjligheterna för Svenskt Stål AB och andra stålföretag alt upphandla utmstning inom Sverige,

1978/79:1658 av Filip Johansson (c) och Torsten Stridsman (c) såvitt gällde hemställan aU riksdagen skulle

2. till tidigareläggning av investeringar m. m. vid SSAB:s anläggningar i Luleå för budgetåret 1979/80anvisa 22 milj. kr., varav lill slrukluriån 15 milj. kr. och till rekonsiruklionslån 7 milj. kr.,

3. hos regeringen begära förslag lill medelsanvisning för senare budgetår eller om så erfordrades på tilläggsbudget avseende nämnda tidigareläggning,

4. som sin mening ge regeringen till känna vad i motionen i övrigt anförts.

Nr 153

Onsdagen den 23 maj 1979

Vissa investeringar inom SSAB Svenskt Stål AB, m. m.

1978/79:2008 av Gunnel Jonäng m. fl. (c) såviu nu var i fråga,

1978/79:2022 av Kari-Anders Petersson m, fl, (c), såvitt gällde hemslällan att riksdagen skulle

1, lill tidigareläggning av investeringar inom SSAB m, m, för budgetåret
1979/80 anvisa 106,5 milj, kr,, varav 74 milj, kr, lill strukturiån och 32,5 milj.
kr. till rekonsiruklionslån,

2. hos regeringen anhålla att tidigareläggning av investeringar inom SSAB
m. m. skulle genomföras i huvudsaklig överensstämmelse med i motionen
åberopade rapport och all förslag lill härför erforderiig medelsanvisning för
budgetåret 1980/81 och senare förelades riksdagen,

4. hos regeringen anhålla om uppdrag till Statsföretag AB all i samarbete med andra förelag genomföra utredning och upprätta förslag jämte offert avseende utvecklingsinsatser för slålbaserat lätlbyggsystem och avseende etablerande av lättbyggförelag med statligt delägande i enlighet med vad i motionen anförts.

Utskottet hemställde

1. beträffande förstatligande av handelsslåls-, specialståls- och gruvindustrierna all riksdagen skulle avslå motionen 1978/79:335, yrkandet 2, motionen 1978/79:657, yrkandet a, och motionen 1978/79:2289, yrkandet 1,

2. beträffande statlig aktiemajoritet i SSAB, m. m. att riksdagen skulle

a) avslå motionen 1978/79:1508, yrkandet 2,

b) avslå motionen 1978/79:335, yrkandet 3,

3. belräffande plaslbeläggningslinje i Boriänge att riksdagen med anledning av motionen 1978/79:1508, yrkandet 1 i ifrågavarande del,och motionen 1978/79:2022, yrkandena 1 och 2 i ifrågavarande delar, som sin mening gav regeringen till känna vad utskottet anfört,

4. belräffande bibehållande av malmbaserad metallurgi i Domnarvel att riksdagen skulle avslå motionen 1978/79:658 i ifrågavarande del, motionen 1978/79:2249, yrkandet 2, och motionen 1978/79:2289, yrkandet 4,

5. beträffande föriängning med ca ett år av malmbaserad metallurgi i Domnarvel aU riksdagen med bifall till motionen 1978/79:1508, yrkandet 1 i ifrågavarande del, motionen 1978/79:2022, yrkandet 2 i ifrågavarande del,

Nr 153

Onsdagen den 23 maj 1979

Vissa investeringar inom SSAB Svenskt Stål AB, m. m.

och motionen 1978/79:2266, yrkandet l,som sin mening gav regeringen till känna vad utskottet anfört,

6. beträffande medelstillskoU lill Kopparbergs läns utvecklingsfond all riksdagen med bifall till propositionen 1978/79:126, punkten 3, mom. 6, och med avslag på motionen 1978/79:2266, yrkandet 4, till MedelstillskoU lill Kopparbergs läns utvecklingsfond för budgetåret 1979/80 under fjortonde huvudtiteln anvisade ell reservationsanslag av 7 500 000 kr.,

7. beträffande visst utvecklingsarbete i Grängesberg all riksdagen med anledning av motionen 1978/79:1508, yrkandet 1 i ifrågavarande del, motionen 1978/79:2249, yrkandet l,och motionen 1978/79:2289,yrkandet 5 i ifrågavarande del, som sin mening gav regeringen lill känna vad utskottet anfört,

8. beträffande medel lill SSAB för sysselsällningsfrämjande åtgärder i Ludvikaregionen alt riksdagen skulle avslå motionen 1978/79:1508, yrkandet 1 i ifrågavarande del,

9. belräffande SSAB:s järnmalmsgruvor, m. m. att riksdagen skulle avslå motionen 1978/79:658 i ifrågavarande del, motionen 1978/79:2249, yrkandet 3, motionen 1978/79:2266, yrkandet 2, och motionen 1978/79:2289, yrkandet 5 i ifrågavarande del, samt som sin mening ge regeringen till känna vad ulskotlei anfört,

10. belräffande kraflvärmeverk i Luleå att riksdagen skulle

a) med anledning av motionen 1978/79:1508, yrkandet 1 i ifrågavarande del, motionen 1978/79:1658, yrkandet 3 i ifrågavarande del, och motionen 1978/79:2022, yrkandet 2 i ifrågavarande del, samt med avslag på motionen 1978/79:2250 som sin mening ge regeringen lill känna vad utskottet anfört,

b) avslå motionen 1978/79:2268, yrkandet 2 i ifrågavarande del,

11. beträffande ammoniakfabrik i Luleå alt riksdagen skulle avslå motionen 1978/79:2268, yrkandet 2 i ifrågavarande del, och motionen 1978/ 79:2289, yrkandet 6,

12. belräffande ELRED-processen att riksdagen med anledning av motionen 1978/79:1508, yrkandet 1 i ifrågavarande del, motionen 1978/79:1658, yrkandet 2 i ifrågavarande del, och motionen 1978/79:2022, yrkandet 1 i ifrågavarande del, som sin mening gav regeringen lill känna vad utskottet anfört,

13. belräffande nytt mediumvalsverk i Luleå att riksdagen med anledning av motionen 1978/79:1508, yrkandet 1 i ifrågavarande del, motionen 1978/79:2223,yrkandet 4,och motionen 1978/79:2289, yrkandet 3, samt med avslag på motionen 1978/79:1658, yrkandet 2 i ifrågavarande del, och motionen 1978/79:2022, yrkandet 1 i ifrågavarande del, som sin mening gav regeringen till känna vad utskottet anfört,

14. beträffande upprustning i grovvalsverkei i Luleå atl riksdagen skulle avslå motionen 1978/79:1508, yrkandet 1 i ifrågavarande del, och motionen 1978/79:1658, yrkandena 2 och 4 i ifrågavarande delar,

15. beträffande medel för vissa anläggningarvid Plannja AB alt riksdagen skulle avslå motionen 1978/79:1508, yrkandet 1 i ifrågavarande del, och

motionen 1978/79:1658, yrkandet 4 i ifrågavarande del,

16. beträffande förstärkning av Oxelöinvest AB:s resurser all riksdagen skulle avslå motionen 1978/79:1508, yrkandet 1 i ifrågavarande del,

17. beträffande tidigareläggning av valsstolsbyie vid grovplåiverket i Oxelösund all riksdagen skulle avslå motionen 1978/79:1508, yrkandet 1 i ifrågavarande del,

18. beträffande utvecklingsplan för SSAB atl riksdagen med anledning av motionen 1978/79:1508, yrkandet 1 i ifrågavarande del, motionen 1978/ 79:1658, yrkandet 3 i ifrågavarande del, och motionen 1978/79:2022, yrkandet 2 i ifrågavarande del, samt med avslag på motionen 1978/79:332, motionen 1978/79:335, yrkandena 1, 4 och 5, motionen 1978/79:657, yrkandet b, motionen 1978/79:2223, yrkandena 1-3, motionen 1978/79:2224, yrkandet 1, och motionen 1978/79:2289, yrkandet 2, som sin mening gav regeringen lill känna vad utskotiet anfört,

19. belräffande samordning av handelsstålsinduslrin atl riksdagen skulle

a) avslå motionen 1978/79:335, yrkandet 6,

b) avslå motionen 1978/79:1508, yrkadena 3 och 4 i frågavarande delar,

20. belräffande Horndalsverken alt riksdagen skulle avslå motionen 1978/79:1013,

21. belräffande Boxholms järnverk att riksdagen skulle avslå motionen 1978/79:1004,

22. belräffande kalkbruksindustrin att riksdagen med anledning av motionen 1978/79:2266, yrkandet 3, och med avslag på motionen 1978/79:2249, yrkandet 4, och motionen 1978/79:2288 som sin mening gav regeringen lill känna vad utskottet anfört,

23. belräffande samhällsstyrd forskning och utveckling på stålområdet all riksdagen skulle avslå motionen 1978/79:2289, yrkandet 7,

24. belräffande alternativa processer för råjärnstillverkning all riksdagen skulle avslå motionen 1978/79:2008 i ifrågavarande del och motionen 1978/79:2249, yrkandet 5,

25. belräffande utvecklingsinsatser för ell stålbaserat lätlbyggsystem, m. m. alt riksdagen med anledning av motionen 1978/79:2022, yrkandet 4, som sin mening gav regeringen till känna vad ulskotlei anfört,

26. belräffande samarbete mellan bilindustrin och handelsstålsinduslrin att riksdagen skulle avslå motionen 1978/79:2267,

27. beträffande upphandling av utmstning till stålindustrin att riksdagen skulle avslå motionen 1978/79:1508, yrkandet 5,

28. beträffande järn- och stålgjuteriinduslrierna att riksdagen skulle avslå motionen 1978/79:1508, yrkandet 3 i ifrågavarande del,

29. beträffande anslag för budgetåret 1979/80 för lån till SSAB för strukturändamålatt riksdagen med anledning av propositionen 1978/79:126, punkten 3, mom. 3, och med bifall till motionen 1978/79:1508, yrkandet 1 i ifrågavarande del, motionen 1978/79:1658, yrkandet 2 i ifrågavarande del, och motionen 1978/79:2022, yrkandet 1 i ifrågavarande del, lill Lån till SSAB Svenskt Stål AB för strukturändamål för budgetåret 1979/80 under fonden

Nr 153

Onsdagen den 23 maj 1979

Vissa investeringar inom SSAB Svenskt Stål AB, m. m.

Nr 153

Onsdagen den 23 maj .1979

Vissa investeringar inom SSAB Svenskt Stål AB, m. m.

för låneunderstöd anvisade etl investeringsanslag av 819 000 000 kr., 30. beträffande anslag lill SSAB i övrigt, m. m. att riksdagen skulle

a) med biföll lill proposiiionen 1978/79:100 bil. 17punkten V:16till Lån till eu nytt handelsslålbolag för rekonslruklionsändamål för budgetåret 1979/80 under fonden för låneunderstöd anvisa ell investeringsanslag av 400 000 000 kr.,

b) med biföll till proposiiionen 1978/79:100bil. 17punktenV:17till Lån lill ell nytt handelsslålbolag för investeringsändamål för budgetåret 1979/80 under fonden för låneunderstöd anvisa elt investeringsanslag av 400 000 000 kr.,

c) med bifall till proposiiionen 1978/79:126, punkten 3, mom. 1,lill Lån till
SSAB Svenskt Stål AB för slrukturändamål på tilläggsbudget III till
statsbudgeten för budgetåret 1978/79 under fonden för låneunderstöd anvisa
ett investeringsanslag av 31 000 000 kr.,

d) med bifall till proposiiionen 1978/79:126, punkten 3, mom. 2, lill Lån till
SSAB Svenskt Stål AB för rekonslruklionsändamål på tilläggsbudget III till
statsbudgeten för budgetåret 1978/79 under fonden för låneunderstöd anvisa
eu invesleringsanslag av 51 500 000 kr.,

e) med bifall lill proposiiionen 1978/79:126,punklen3,mom.4,till Lån lill
SSAB Svenskt Stål AB för rekonstmklionsändamål för budgetåret 1979/80
under fonden för låneunderstöd anvisa ett invesleringsanslag av 203 500 000
kr.,

O med bifall lill propositionen 1978/79:126, punkten 3, mom. 5, bemyndiga regeringen att helt eller delvis efterge lån för rekonstmklionsändamål lill SSAB Svenskt Sföl AB.

Reservationer hade avgivits

1. belräffande statlig aktiemajoritet i SSAB, m. m. av Ingvar Svanberg,
Hugo Bengtsson, Lilly Hansson, Ivar Högström, Kari-Erik Häll, Rune
Jonsson i Husum och Rune Johansson i Ljungby (samtliga s) som ansett att
utskottet under 2 bort hemställa

att riksdagen skulle

a) med anledning av motionen 1978/79:1508, yrkandet 2, som sin mening ge regeringen till känna vad reservanterna anfört, ' b) avslå motionen 1978/79:335, yrkandet 3,

2. beträffande plaslbeläggningslinje i Boriänge av Erik Hovhammar (m),
Sven Andersson i Örebro (fp), Margaretha af Ugglas (m) och Rune Ångström
(fp) som ansett att utskottet under 3 bort hemställa

all riksdagen skulle avslå motionen 1978/79:1508, yrkandet 1 i ifrågavarande del, och motionen 1978/79:2022, yrkandena loch 2 i ifrågavarande delar.

3. belräffande bibehållande av malmbaserad metallurgi i Domnarvel av Birgitta Hambraeus (c) som ansett atl utskottet under 4 bort hemställa alt riksdagen med bifall lill motionen 1978/79:2249, yrkandet 2, och med

anledning av motionen 1978/79:658 i ifrågavarande del och motionen Nr 153 1978/79:2289, yrkandet 4, som sin mening gav regeringen lill känna vad Onsdaeen den

reservanterna anfört.

23 maj 1979

4. beträffande föriängning med ca ett år av malmbaserad metallurgi i Domnarvel av Erik Hovhammar (m), Sven Andersson i Örebro (fp), Margaretha af Ugglas (m) och Rune Ångström (fp) som ansett att utskottet under 5 bort hemställa

atl riksdagen skulle avslå motionen 1978/79:1508, yrkandet 1 i ifrågavarande del, motionen 1978/79:2022, yrkandet 2 i ifrågavarande del, och motionen 1978/79:2266, yrkandet 1,

Vissa investeringar inom SSAB Svenskt Stål AB, m. m.

5. belräffande medel för SSAB för sysselsällningsfrämjande åtgärder i
Ludvikaregionen av Ingvar Svanberg, Hugo Bengtsson, Lilly Hansson, Ivar
Högström, Kari-Erik Häll, Rune Jonsson i Husum och Rune Johansson i
Ljungby (samtliga s) som ansett aU utskottet under 8 bort hemställa

atl riksdagen med anledning av motionen 1978/79:1508, yrkandet 1 i ifrågavarande del, som sin mening gav regeringen till känna vad reservanterna anfört,

6. belräffande kraftvärmeverk i Luleå av Fritz Börjesson, Birgitta
Hambraeus, Kari-Anders Petersson och Ingegärd Oskarsson (samtliga c) som
ansett alt utskottet under 10 bort hemställa

all riksdagen skulle

a) med bifall lill motionen 1978/79:2250 och med anledning av motionen I978/79:1508,yrkandel 1 i ifrågavarande del, motionen 1978/79:1658, yrkandet 3 i ifrågavarande del, och motionen 1978/79:2022, yrkandet 2 i ifrågavarande del, lill Lån till SSAB Svenskt Stål AB för kraftvärmeverk i Luleå för budgetåret 1979/80 under fonden för låneunderstöd anvisa ett investeringsanslag av 15 0(X) 000 kr.,

b) avslå motionen 1978/79:2268, yrkandet 2 i ifrågavarande del,

7. belräffande ELRED-processen av Erik Hovhammar (m), Sven Anders
son i Örebro (fp), Margaretha af Ugglas (m) och Rune Ångström (fp) som
ansett att utskottet under 12 bort hemställa

alt riksdagen skulle avslå motionen 1978/79:1508, yrkandet 1 i ifrågavarande del, motionen 1978/79:1658, yrkandet 2 i ifrågavarande del, och motionen 1978/79:2022, yrkandet 1 i ifrågavarande del.

belräffande nytt mediumvalsverk i Luleå

8. av Fritz Börjesson (c), Sven Andersson i Örebro (fp), Birgitta Hambraeus (c), Kari-Anders Petersson (c), Rune Ångström (fp) och Ingegärd Oskarsson (c) som ansett alt utskottet under 13 bort hemställa

alt riksdagen med anledning av motionen 1978/79:1658, yrkandet 2 i ifrågavarande del, och motionen 1978/79:2022, yrkandet 1 i ifrågavarande del, samt med avslag på motionen 1978/79:1508, yrkandet 1 i ifrågavarande

Nr 153 . del, motionen 1978/79:2223, yrkandet 4, och motionen 1978/79:2289,

Onsdagen den yrkandet 3, som sin mening gav regeringen till känna vad reservanterna

23 maj 1979 ''"'~°'"''

Vissa investerinsar ' ''' Hovhammar (m) och Margaretha af Ugglas (m) som ansett att

inom SSAB utskottet under 13 bort hemställa

Svenskt Stål AB '' riksdagen skulle avslå motionen 1978/79:1508, yrkandet 1 i ifrågava-

rande del, motionen 1978/79:1658, yrkandet 2 i ifrågavarande del, motionen

1978/79:2022, yrkandet 1 i ifrågavarande del, motionen 1978/79:2223, yrkandet 4, och motionen 1978/79:2289, yrkandet 3,

10. beträffande uppmstning av grovvalsverkei i Luleå av Ingvar Svanberg,
Hugo Bengtsson, Lilly Hansson, Ivar Högström, Kari-Erik Häll, Rune
Jonsson i Husum och Rune Johansson i Ljungby (samtliga s) som ansett atl
utskottet under 14 bort hemställa

att riksdagen med anledning av motionen 1978/79:1508, yrkandet 1 i ifrågavarande del, och motionen 1978/79:1658, yrkandena 2 och 4 i ifrågavarande delar, som sin mening gav regeringen till känna vad reservanterna anfört,

11. beträffande förstärkning av Oxelöinvest AB:s resurser av Ingvar
Svanberg, Hugo Bengtsson, Lilly Hansson, Ivar Högström, Kari-Erik Häll,
Rune Jonsson i Husum och Rune Johansson i Ljungby (samtliga s) som
ansett att utskottet under 16 bort hemställa

alt riksdagen med anledning av motionen 1978/79:1508, yrkandet 1 i ifrågavarande del, som sin mening gav regeringen till känna vad reservanterna anfört.

12. belräffande tidigareläggning av valsstolsbyie vid grovplåiverket Oxelösund av Ingvar Svanberg, Hugo Bengtsson, Lilly Hansson, Ivar Högström, Kari-Erik Häll, Rune Jonsson i Husum och Rune Johansson Ljungby (samtliga s) som ansett atl utskottet under 17 bort hemställa

att riksdagen med anledning av motionen 1978/79:1508, yrkandet 1 ifrågavarande del, som sin mening gav regeringen lill känna vad reservanterna anfört.

13. beträffande samordning av handelsstålsinduslrin av Ingvar Svanberg, Hugo Bengtsson, Lilly Hansson, Ivar Högström, Kari-Erik Häll, Rune Jonsson i Husum och Rune Johansson i Ljungby (samtliga s) som ansett all utskottet under 19 bort hemställa

atl riksdagen skulle

a) avslå motionen 1978/79:335, yrkandet 6,

b) med anledning av motionen 1978/79:1508, yrkandena 3 och 4 i ifrågavarande delar, som sin mening ge regeringen lill känna vad reservanterna anfört.

14. belräffandejärn-ochslålgiuleriinduslriernaav Ingvar Svanberg, Hugo
Bengtsson, Ingvar Carlsson, Lilly Hansson, Ivar Högström, Kari-Erik Häll
och Rune Jonsson i Husum (samtliga s) som ansett att utskottet under 28 bort
hemställa

alt riksdagen med bifall till motionen 1978/79:1508, yrkandet 3 i ifrågavarande del, som sin mening gav regeringen till känna vad reservanterna anfört,

15. belräffände anslag för budgeförel 1979/80 för lån till SSAB för
slrukturändamål av Erik Hovhammar (m) och Margaretha af Ugglas (m) som
ansett - under förutsättning av bifall lill reservationen nr 9 - atl utskottet
under 29 bort hemställa

all riksdagen med bifall till propositionen 1978/79:126, punkten 3, mom. 3, samt med avslag på motionen 1978/79:1508, yrkandet 1 i ifrågavarande del, motionen 1978/79:1658, yrkandet 2 i ifrågavarande del, och motionen 1978/79:2022, yrkandet 1 i ifrågavarande del, till Lån lill SSAB Svenskt Stål AB för slrukturändamål för budgetåret 1979/80 under fonden för låneunderstöd anvisade ett investeringsanslag av 815 000 000 kr.

Nr 153

Onsdagen den 23 maj 1979

Vissa investeringar inom SSAB Svenskt Stål AB, m. m.

Till betänkandel hade fogals ell särskilt yttrande belräffande samordning av handelsstålsinduslrin av Fritz Börjesson, Birgitta Hambraeus, Kari-Anders Petersson och Ingegärd Oskarsson (samtliga c).

INGVAR SVANBERG (s):

Herr lalman! Det utskottsbelänkande vi nu behandlar bygger på två propositioner som är totalt perforerade av tio motioner, och detta har föranlett 15 reservationer. De gedigna propositionerna liknar i dag mest schweizeros-lar. Samtliga partier finns i belänkandet omväxlande som majoritelsföreträ-dare och som reservanter. Jag skall här inte gå in på alla reservationer eller kommentera alla punkter i belänkandet, det medger inle tiden. Jag väljer atl behandla några av avsnitten och utgår i övrigt från att samtliga ledamöter av kammaren är läskunniga och kan ta del av betänkandet mina kommentarer förutan.

När riksdagen våren 1978 tog beslutet om bildandet av SSAB opponerade vi socialdemokrater oss, liksom facket hade gjort under förhandlingarna, mol ägarfördelningen i det nya bolaget. Staten svarar för mångmiljardinvestering-ar, men de privata intressenterna har ändå 50 % av ägandet. Detta finner vi vara etl awiia förhållande, särskilt som vi nu ser att de privata delägarna verkligen bevakar sina intressen i bolaget. Tar man hänsyn lill de tillskjutna medlen, så borde staten ha minst 70 % av aktierna mot nu 50 96. Vi yrkar därför all statens ägarandel skall motsvara de verkliga förhållandena, och detla kan ske genom att en del av de medel som tillförs bolaget förändras från lån till aktieägartillskott.

Regeringens proposition bygger dels på SSAB:s styrelses slrukturplan, dels på de förslag som framlagts i den s. k. Rehnbergska utredningen, vilken tillsattes för all se hur man skulle kunna finna vägar att mildra de regionala

Nr 153

Onsdagen den 23 maj 1979

Vissa investeringar inom SSAB Svenskt Stål AB, m. m.

problem som uppstår vid ett genomförande av denna plan. I propositionen tas upp vissa av de förslag som generaldirektör Rehnberg lagt fram. De regionala problemen blir betydande på alla orter. De största satsningarna i strukturplanen görs i Domnarvel, men samtidigt blir omställningarna vid denna enhet också störst. Bertil Rehnberg föreslår därför atl den malmbaserade metallurgin vid Domnarvel skall få vara kvar etl år längre än vad som föreslås i propositionen - delta för att mildra svårigheterna i övergången mellan nedläggningen och igångsättningen av andra sysselsättningar. Regeringen har inle tagit upp detta förslag, men majoriteten, bestående av socialdemokrater och centerpartister, föreslår bifall lill Rehnbergs förslag.

I detta sammanhang bör också behandlas frågan om SSAB:s gmvor inom Grängesbergsfältet. SSAB har liksom det tidigare privata bolaget beslutat lägga ned gruvorna i Blötberget och Håksberg med hänvisning till den dåliga lönsamheten m. m. Utskottet motsätter sig inte denna nedläggning, men föreslår atl dessa gruvor icke vallenfylls i väntan på resultatet av en utredning, som utskottet föreslår skall tillsättas för aU skyndsamt granska lägel för den mellansvenska gmvindustrin och föreslå lämpliga åtgärder.

Utskollsmajoritelen avstyrker motionskrav om medel lill ökade indusiri-etableringnr i Ludvikaområdet. Socialdemokraterna finner för sin del skälen för motionskraven goda och föreslår atl dessa medel skall upptas i den utvecklingsplan för SSAB som utskottet föreslår skall upprättas.

Socialdemokraterna föreslår också alt de pengar för ökade resurser till Oxelöinvest AB som äskats i motionerna skall upptas i den utvecklingsplan som jag här nämnde.

När det gäller Luleå är Rehnbergs förslag få. Där behandlas frågan om ett kraftvärmeverk som föreslås tidigareläggas. Regeringen anför i propositionen att denna fråga skall behandlas i annat sammanhang och därför inte upptagits i propositionen. Utskottet understryker del angelägna i atl projektet kommer till stånd snarast, men förutsätter att beslul i frågan kan fattas i del sammanhang regeringen anför, varför något beslut av riksdagen inte påfordras.

I en motion från vpk föreslås att riksdagen skall begära all regeringen lägger fram ett förslag om byggande av en ammoniakfabrik i Luleå. Denna fråga är angelägen att få prövad, men då utskottet förutsätter att detta projekt kommer alt prövas i samband med planerna för ett kraftvärmeverk finner utskotiet inte anledning till något särskilt uttalande.

Rehnbergs förslag när del gäller Luleå är som sagt få, men i stället har fackklubbarna vid SSAB lagt fram förslag om vissa ytteriigare investeringar främst i Luleå. Så föreslås t. ex. tidigareläggning av ett planerat mediumvalsverk och vissa nödvändiga arbeten vid grovvalsverkei i Luleå. Vidare föreslås vissa satsningar på lokaler för Plannja AB och dess tillverkning av plastbelagd byggplåt.

Regeringen har inle föst något avseende vid fackels skrivelse i frågan. Förslagen har i stället fått föras fram motionsvägen i bl. a. den socialdemokratiska panimotionen. I den allmänna debatten och även i utskottet har av någon anledning just frågan om ett mediumvalsverk i Luleå kommit att bli en

slor stridsfråga. Jag vill därför något utföriigare kommentera detta.

Byggandet av ett nytt mediumvalsverk i Luleå finns upplaget i SSAB:s slrukturplan för första hälften av 1980-lalet. Facket föreslår en tidigareläggning bl. a. för alt ge sysselsättning för byggnadsarbetare i Norrbotten nu när arbetslösheten där är mycket slor. Likaså är man naturligtvis angelägen om att skapa nya fasta jobb när verket slår färdigt.

De borgeriiga ledamöterna i utskottet reser mycket starkt motstånd mol frågan om delta verk. Som förklaring lill sin negativa inställning för man fram att detla verk skulle komma all konkurrera ihjäl de små mellansvenska stålverken. Detla påslår man, trots att utskottet myckel bestämt uttalar atl verket skall byggas för högst 208 000 årslön just för att inte konkurrera med de små handelssiålverken. När produktionen vid del nya verket startar, avser SSAB alt lägga ner produktionen vid finvalsverkel i Luleå och vid elt omodernt verk i Domnarvel. Dessa två verk producerar i dag tillsammans ca 170 000 årslön. Den kvantitet dämlöver, dvs. 38 000 årslön, som mediumvalsverket i Luleå skulle producera avser en balkdimension som inte tillverkas i landet utan importeras. Talet om konkurrens med de små handelssiålverken är därför fritt uppfunnet och vitt spritt av privata Järnbmksinlressen. Vad som är förvånande är all de borgeriiga så villigt ställer upp och försvarar dessa inlressen, men det är typiskt med tanke på vad som gällt i samband med andra beslut i liknande frågor. Man säger sig vara positiv, men i verkligheten är man hell emot. Del bör inle förvåna de borgeriiga om facket, särskilt i Luleå, känner förbittring över deras handlande. Sanningen finns bara i direktörernas utsagor, fackels synpunkter är inle av intresse, kan de ju konstatera.

De borgerligas negativa inställning till verket i Luleå framgår än tydligare genom all de inte bara går emot mediumvalsverkel ulan även går emot upprustningen av grovverket. Varje som helst ytterligare investering i Luleå vid det gamla NJA tycks man gå emot. Att talet om konkurrensfördelar bara är båg framgår av ulskottsbetänkandet, om man läser uppmärksamt. Generaldirektör Rehnberg har föreslagit att SSAB skall få bygga en plaslbeläggningslinje i Borlänge. Regeringen avvisar detla i sin proposilion med hänvisning till all del skulle snedvrida konkurrensen, eftersom SSAB:s ställning som dominerande tillverkare skulle ytteriigare förstärkas. Vi socialdemokrater föreslår atl denna linje ändå skall fö byggas, och här är centern helhjärtat med. Men närdet gäWerpåstådd konkurrens från Luleå lar man avstånd. Var finns logiken? Tydligen handlar man efter målsäuningen: När far super är del rätt, men när grannen gör del är det förfäriigt fult! Tycker centern alt norrbottningarna och de människor som centern har lovat 2 300 nya jobb i järnindustrin skall hurta för centern? Var övertygad om att de märker ert tjyv- och rackarspel. Vad ni bäddar för med ert handlande i denna fråga är endast alt det väcks liv i gamla motsättningar mellan de tre bruksorterna och att del skapas nya stridsämnen.

Socialdemokraterna yrkar genom utskottsskrivningen att riksdagen nu skall besluta om byggande av ett mediumvalsverk i Luleå för 208 000 ton. Projekteringen skall sättas i gång omedelbart, och när den har nått del

Nr 153

Onsdagen den 23 maj 1979

Vissa investeringar inom SSAB Svenskt Stål AB, m. m.

2 Riksdagens prolokoll 1978/79:153

Nr 153

Onsdagen den 23 maj 1979

Vissa investeringar inom SSAB Svenskt Stål AB, m. m.

stadium att kostnaderna kan anges skall regeringen förelägga riksdagen förslag om finansieringen. Detta arrangemang har vidtagits, därför att man så starkt har kritiserat koslnadsangivelserna i fackets skrivelse. Låt oss då få del exakta underiaget för beslutet om finansiering, men besluta nu om att bygga verket. Ett snart beslul om byggande är också nödvändigt, eftersom del är hell klart att man utomlands, bland våra grannar, avvaktar vårt beslut om mediumverk. Tvekar vi är man snabbt i gång och bygger, och då är marknaden borta för det svenska verket. Men det är naturligtvis detla man vill uppnå med sina fördröjningsmanövrer.

I proposiiionen, liksom också i vissa borgerliga motioner, talas det om faran för överproduktion. Alt vi borde söka föra en offensiv politik på detta område, alt vi måste tro på vår industri och våga satsa på dess utbyggnad har tydligen aldrig föresvävat de borgeriiga. Trots atl vi i dag importerar 55 % av allt del stål som vi förbrukar i del här landet, vågar man inle tänka sig en expansion av stålindustrin. En ynkligare industripolitik kan man knappast tänka sig.

När del gäller mediumverket har centern och folkpartiet hittat vad de tror vara en genial linje. De föreslår att 4 milj. kr. skall anslås till en marknadsundersökning om mediumverkel, men inget beslul om byggande skall fattas. All marknadsföra en kvantitet stål som redan i dag finner köpare på marknaden torde väl inte tillhöra de allra största problemen och tarvar knappast någon undersökning. En marknadsundersökning i så måtto att man talar om var man skall sälja sina produkter och atl man undersöker förutsättningarna i övrigt för en marknadsföring ulan utslagning av andra industrier är naturiig och skall naturiigtvis redovisas i samband med den projektering som vi föreslår.

Men låt mig konstatera att center- och folkpartiförslaget endast är en avledningsmanöver. De sansade och klarsynta borgeriiga ledamöter som finns i kammaren bör rösta med socialdemokraterna för att få ett vettigt beslul och låta sina landskapsinkrökla och föga klarsynta kolleger i näringsutskottet slå där med skammen.

I den socialdemokratiska motionen föreslås att riksdagen skall uttala sig för en ägarsamordning mellan SSAB och de andra handelsstålverken. Arne Geijer föreslog i sin utredning om de mindre handelssiålverken direkta förhandlingar för atl förbättra samordningen mellan dessa stålverk inbördes och mellan dem och SSAB. Regeringen har inte funnit anledning att fullfölja Arne Geijers intentioner utan tycks vara glad och lycklig över den ringa samordning som industrin själv har åstadkommit. Vi föreslår för vår del atl den Geijerska utredningen fullföljs och all en bättre samordning på delta område skapas.

I den socialdemokratiska partimoiionen föreslås att riksdagen skall begära att regeringen snarast lägger fram förslag om en samlad utvecklingsplan för SSAB. I vissa centerpartimotioner framförs liknande tankegångar. Utskottet har efter diskussioner stannat för alt kräva att regeringen snarast lägger fram en utvecklingsplan för SSAB, i vilken bl. a. ingår de förslag som tidigare presenterats här, t. ex. de kompletterande satsningarna i Ludvikaområdei och på Oxelöinvest liksom grovverksuppruslningen i Luleå i enlighet med

den socialdemokratiska reservationen. Likaså uttalar sig utskottet för atl de av facket föreslagna satsningarna på Plannja skall komma till stånd med utnyttjande av arbetsmarknadsmedel på sätt arbetsmarknadsutskottet uttalat.

Herr talman. Jag slutar detta anförande med en förhoppning att tilltron till vår stålindustris utvecklingsmöjligheter, grundade på bl. a. SSAB:s förmåga atl växa lill etl samordnat, homogent företag, skall vara så stark här i kammaren; att det beslut vi nu går att fatta skall bli av betydelse för utvecklingen på alla våra stålorter. Ett fortsalt permanentande av misstänksamhet mellan de olika delarna av SSAB och en besvikelse och förbittring över orätifördiga beslut på annan ort blir förödande för våra möjligheteratt skapa en livsduglig stålindustri.

Jag yrkar med del anförda bifall till reservationerna 1,5,10,11,12,13 och 14 samt i övrigt till utskottels hemställan.

Nr 153

Onsdagen den 23 maj 1979

Vissa investeringar inom SSAB Svenskt Stål AB, m. m.

BIRGITTA HAMBRAEUS (c):

Herr talman! Den Rehnbergska utredningen, som propositionen 126 baseras på, skall i första hand kompensera Bergslagen för det bortfall av arbetstillfällen som SSAB:s slrukturplan innebär. Norrbotten kompenseras i andra sammanhang. I förra veckan tog vi beslul om att åtskilliga miljarder skall satsas på Norrbotten. Vi har ökat satsningen på LKAB med 1 miljard. Norrbottningarna hade förmodligen blivit väldigt förvånade om man i de sammanhangen hade anslagit medel till Bergslagen.

Nu gäller del alltså Bergslagen, som skall kompenseras, och förre industriministern Åsling bad Bertil Rehnberg aU se på möjligheterna att tidigarelägga, att förändra'SSAB:s slrukturplan, så att det mycket slora bortfallet av arbetstillfällen i Bergslagen inte skulle behöva slå igenom. Det gäller inte bara SSAB i det här sammanhanget. Del gäller lika myckel de mindre handelsstålverken som finns just i Bergslagen men också på andra ställen i landet.

F. ö. vill Jag bara säga några ord om de punkter där centern har fött positivt gensvar, därför att - det kan jag säga i äriighetens namn - våra intressen har sammanfallit med socialdemokraternas. Riksdagen kommer således förmodligen nu alt besluta om atl gruvnäringen i Bergslagen skall utredas. Något oåterkalleligt, som vattenfyllning av gruvorna, kommer inte atl ske under den tiden.

Bedömningen av lönsamhet varierar oerhört snabbt med lågkonjunktur och med den varierande positiva och negativa syn man får på näringslivet när konjunkturerna växlar. Den som vinner lid kan vinna allt.

Regeringen uppmanas all göra en industripolitisk utvärdering av kalkbrukens situation i landet innan SSAB fattar beslul om sin kalkförsörjning. Del bör innebära att man också kommer all la hänsyn till kalkbrukens situation i Dalarna och att den kan tryggas.

Nya intressanta möjligheieratt bygga om pelletsverkel i Grängesberg skall utredas. Regeringen bör vidla åtgärder som kan leda till alt affärsidéer kring ett slålbaserat lältbyggsystem kan vidareutvecklas. När det gäller den

Nr 153

Onsdagen den 23 maj 1979

Vissa investeringar inom SSAB Svenskt Stål AB, m. m.

malmbaserade metallurgin i Boriänge tillstyrker utskottsmajoriteten Rehnbergs förslag, som innebär all den skall bibehållas etl år längre än planerat. Jag anser personligen atl utskottet borde ha slagit fast all den skall bibehållas för framliden. Den kanske viktigaste orsaken lill del är all den behövs ur kvalitetssynpunkt. I Boriänge tänker SSAB lägga just den myckel känsliga tunnplålslillverkningen. Och den plåten måste vara av så god kvalitet atl man kan konkurrera ut den importerade plåten, exempelvis när del gäller biltillverkning. Bilindustrin köper alltid sin plåt frans. k. integrerade stålverk därför alt hög kvalitet kräver atl man kan kontrollera processen från råvara till färdig plåt. Del samarbete som utskottet tycker skulle vara önskvärt mellan bilindustrin och SSAB borde kunna leda lill aU SSAB omprövar sin inställning till malmmetallurgin i Boriänge.

Kring kraftvärmeverket i Luleå har utspelals några egendomliga turer. Redan vid millen av 1970-lalet, då näringsutskotlet besökte Luleå, var bolagets företrädare generade över att man till ingen nytta måste bränna enorma mängder gas från bl. a. koksverket. De försäkrade dock all kraftvärmeverket snart skulle byggas i samarbete med Luleå stad. Ett sådant projekt är samhällsekonomiskt lönsamt och var redan då färdigutrett. Inte desto mindre har etl antal regeringsledamöter nu skickat denna heta fråga från den ene till den andre. Alla betygar att det är etl viktigt och angeläget projekt, men lill sist har det hamnat hos arbetsmarknadsministern i en klumpsumma för ännu icke färdigutredda projekt. Centerns ledamöter anser att investeringsbeloppet bör lånas ut nu - det är alltså inte fråga om någon subventionering utan bara om en finansiering av denna kraftvärmeutbyggnad - så alt jobb skapas i Luleå och det upprörande energislöseriet äntligen kan stoppas.

Frågan om eU nytt mediumvalsverk gäller inte i första hand Domnarvel eller Luleå utan de mindre handelsstålverkens framtid. Utskotiet är överens så lill vida all det ännu inle gjorts några marknadsundersökningar som visar om del är realistiskt eller ej att öka produktionskapaciteten när del gäller mediumvalsverksprodukter. Det projekt som diskuteras är enligt en redovisning som utskottet har fått av Björn Wahlström tänkt alt genomföras i två etapper. I den första etappen skulle man behöva göra kraftiga investeringar föratt uppnå en begränsad volym på ungeför 200 000 ton. I den etappen skulle valsverksbyggnaden uppföras och alla basinvesleringar göras, och del är alltså detta som kostar pengar. Till en början skulle man bara uppnå en kapacitet av 208 000 ton i etl s. k. reverserande verk, där stålet valsas fram och tillbaka, vilket lar lid och endast medger en begränsad kapacitet. Denna utbyggnad kan inte någonsin i sig bli lönsam.

Genom etapp 2, för vilket det däremot bara behövs en begränsad investering, skulle man mer än fördubbla kapaciteten, och detta skulle vara myckel lönsamt. Jag vill fråga Ingvar Svanberg: Menar Ingvar Svanberg och de andra socialdemokraterna i utskottet atl man skall tvinga SSAB atl begränsa kapaciteten till 208 000 ton, även om detta aldrig någonsin kan bli lönsamt? Kommer man atl hindra SSAB från all göra den lönsamma mindre investeringen, som innebär all kapaciteten mer än fördubblas och som, om inle marknaden kan på ett mycket väsentligt sätt utökas, kommer atl slå ul de

mindre och medelstora stålverken?

Det måste vara ett stort gemensamt intresse all vi verkligen undersöker marknadsbilden på detta område. Utskottet är alltså enigt om att en sådan marknadsundersökning inte har orls. Vi föreslår nu att man skall anslå medel för au klariägga denna marknadsbild. Om det, som socialdemokraterna säger, finns en slor marknad på delta område, om motsvarande kapacitet annars kommer atl läckas av utländska valsverk, om del gäller nya produktkvaliteter och om del är importen som man konkurrerar med, finns här inga delade meningar. Det enda vi är rädda för är all de mindre och medelstora handelsstålverken plötsligt skall slås ut. Det gäller om Boxholm skall slås ul, om Halmstads Järnverk skall slöras och om Smedjebacken, etl valsverk som nu i huvudsak klarar sig utan statliga medel - åtminstone i jämförelse med vad SSAB får- också skall slås ut. Det är i det senare fallet fråga om ett valsverk som ligger just i den region som är hårdast drabbad av SSAB:s stmkturplan och där Rehnbergs utredning och propositionen skall ge kompensation för de följder detta får. Där slår man ut ett valsverk som nu klarar sig självt och som också vill ha en framlid och därför önskar öka sin kapacitet.

Riksdagen har enhälligt uttalat all de mindre handelsstålverken inte för skadas av SSAB. När vi nu sätter in statliga medel är det hell klart alt vi inle får konkurrera ul de förelag som inte har något statligt stöd i detta sammanhang. Del känns särskilt bittert och fullständigt obegripligt om t. ex. Smedjebackens Järnverk, milt i Bergslagens hårt drabbade gmvregion, skulle hotas med anledning av en proposition som skall kompensera Bergslagen för vådorna av SS AB:s slrukturplan. Ingen säger sig ju vilja skada de mindre och självständiga handelsstålverken, men etl bifall lill socialdemokraternas utskottsskrivning innebär en stor risk för att just detta skall ske.

Herr talman! Jag ber att få yrka bifall till reservationerna 3, 6 och 8 och i övrigt bifall till utskottets hemslällan.

Nr 153

Onsdagen den 23 maj 1979

Vissa investeringar inom SSAB Svenskt Stål AB, m. m.

INGVAR SVANBERG (s) kort genmäle:

Herr talman! Del är inle gärna Jag för den här debatten med Birgitta Hambraeus, eftersom hon i utskottet har uppträtt som den mest olillföriitliga i delta sammanhang, som den som rakt ul påstår vissa sakeroch som, vad hon än får för belägg för atl del hon säger är fel, fortsätter med sina påståenden. Men nu har centern skickat fram Birgitta Hambraeus som sin främste företrädare, och därför får jag väl diskutera med henne.

Birgitta Hambraeus talar här om att riksdagen förta veckan fattade beslut om Norrbotten. Ja, det var fråga om beredskapsarbete i arbetsmarknadsstyrelsens regi.

Vidare påpekade Birgitta Hambraeus att Bertil Rehnberg föreslagit åtgärder för au mildra del mycket omfattande friställandet och de svåra verkningarna, som tydligen bara uppslår i Bergslagen.

1 Norrbotten har man under de senaste två åren upplevt att man i stålindustrin blivit av med 1 000 man. Nu skall ytteriigare 400 man friställas, och 2 500 gruvarbetare har friställts förut. Skall vi börja tala om var det är

Nr 153

Onsdagen den 23 maj 1979

Vissa investeringar inom SSAB Svenskt Stål AB, m. m.

svårt, så inte har Birgitta Hambraeus rätt. Men det här är egentligen en ovidkommande diskussion, för det är egentligen inte det som det gäller.

Sedan säger Birgitta Hambraeus alt metallurgin behövs i Domnarvel för kvalitetens skull. Detta har experter sagt emot henne om, så jag skall inte fortsätta med del. Del är meningslöst att försöka övertyga Birgitta Hambraeus.

Därefter talar Birgitta Hambraeus om kraftvärmeverket i Luleå. Hon använder uttrycket: "Del har varit en massa egendomliga turer." På det sättet uttrycker sig Birgitta Hambraeus när hon talar energipolitik. Hon anklagar alla andra för atl "fiffla" och "ha underiigheler för sig" och "det är inte rent spel". Nu fortsätter Birgitta Hambraeus med detta här i kammaren. Jag vet inle om alt det har fifflats. Det finns nämligen vissa frågor - Jag har ingen anledning all försvara regeringen-atl beakta i detla sammanhang, t. ex.: Hur skall värmeverket samordnas i Luleå? Hur skall man göra med viss gas, som man kan använda för ammoniakframställning? Många sådana spörsmål skall utredas, innan det där förslaget läggs fram.

Sedan talar Birgitta Hambreaus om mediumvalsverkel. Hela hennes

uppläggning är denna: "Jag tror inte. Det är fel som socialdemokraterna

har skrivit i betänkandet. De menar någonting annat."

Vi har sagt mycket klart att del skall bli ett valsverk med högst 208 000 årstons kapacitet. Birgitta Hambraeus talar om att den första etappen inle kan bli lönsam. Del är för liten omfattning.

Det är underbart atl höra Birgitta Hambraeus tala om atl små industrier inte är lönsamma. Sådana skall inle byggas. Vi skall ha stora industrier.

Fortsätt med det, Birgitta Hambraeus, men gör det konsekvent.

Del hävdades i utskotiet av företrädare för de små verken att just små verk pä mellan 75 000 och 300 000 lon varde mest lönsamma, så Jag behöver inle orda mer om det.

Birgitta Hambraeus säger att centern kommer att vara med om att bygga vidare på det här slora verket. Hon säger i det sammanhanget: Någon marknadsundersökning av hur del går att driva har inte gjorts.

Nej, det har verkligen inte gjorts, för del är inte det ulskotlei vill atl riksdagen skall besluta om. Skall man göra en marknadsundersökning huruvida man kan producera 600 000 ton och i dag sälja det, får man elt negativt besked. Det är tydligen det som centern vill ha fram, men man undersöker inle det som vi föreslår. Man har varit med om alt pröva alla kompromissmöjligheter i fråga om Bergslagen osv.

Jag tycker synd om Bergslagen som har en sådan företrädare som Birgitta Hambraeus i denna fråga.

BIRGITTA HAMBRAEUS (c) kort genmäle:

Herr talman! Jag vill lämna åt sidan de personliga olidigheterna från Ingvar Svanberg och bara påpeka atl det är av hänsyn till kammarens arbetsbelastning som bara en centerpartist talar för den reservation som alla centerpartister i utskottet står bakom.

När det gäller frågan huruvida Bertil Rehnberg skulle få tala för Bergslags-

regionen eller inle harjag här de direktiv som gavs av industriministern. Där sägs atl man är medveten om att strukturplanen drabbar många orter, men att man i annat sammanhang, t. ex. för Norrbottens län, har tillsatt en särskild delegation. I direktiven till Rehnberg sägs: "Insatser kan därutöver behövas inom ramen för SSAB:s verksamhet, i synnerhet på gruvorterna." Vidare står det: "Med hänsyn till siruklurplanens konsekvenser för sysselsättningen i olika regioneroch situationen på arbetsmarknaden i utgångsläget bör arbetet i första hand inriktas på gruvregionerna." Jag har citerat direkt från direktiven, och gruvregionerna är, när det gäller SSAB, Just Bergslagen.

Ingvar Svanberg svarade inte pä min direkta fråga. Jag vill därför upprepa den: Del projekt som man planerar och som nu är i fråga är etl storskaligt projekt som alltså inte använder sig av en småskalig teknik. Vi har i näringsutskotlet fått reda på att etapp 1 med ungefär 200 000 ton bara är en första etapp, som i sig aldrig kan bli lönsam, men atl en mycket begränsad ytteriigare investering skulle innebära alt man fick lönsamhet och samtidigt större kapacitet men att de mindre handelsstålverken därmed fick läggas ner. Om del visar sig att delta är enda sättet alt få projektet företagsekonomiskt lönsamt - kommer i så fall socialdemokraterna au motsätta sig detta? Det var min fråga, som jag inte fick något svar på.

Man har också sagt här att fackföreningarna är eniga om denna lösning, men vi har fått skrivelser från några fackföreningar i Smedjebacken, där man tar kraftfullt avstånd från förslaget därför atl man anser alt det kommer att hota deras existens. Problemet ärju atl de företag man konkurrerar ut med SSAB inle har statsstöd medan den stora jätten SSAB har statsstöd. Del är alltså icke fråga om Domnarvel kontra Luleå utan det är fråga om den slora jätten SSAB gentemot de mindre handelssiålverken.

Nr 153

Onsdagen den 23 maj 1979

Vissa investeringar inom SSAB Svenskt Stål AB, m. m.

INGVAR SVANBERG (s) kort genmäle:

Herr lalman! Jag behöver väl inle svara myckel på detta. Birgitta Hambraeus demonstrerar alldeles utmärkt väl vad hon sysslar med just nu, nämligen demagogi. Hon går upp och beklagar sig över olidigheter som hon säger att Jag har använt, men hon skall ha rätt att använda uuryck som fiffel, underliga turer osv. om alla människor som har en annan uppfattning än hon. Men då får man också finna sig i all bli behandlad på samma sätt; del är bara så.

Sedan fortsätter hon och ställer hypotetiska frågor och vill alt Jag skall svara på vad socialdemokraterna kommer att göra, om SSAB i framliden vill göra del och del. Antagligen kommer jag inte alt göra någonting alls då, eftersom jag då inte kommer att finnas kvar i den här kammaren. Men jag kan ju ställa en lika hypotetisk till Birgitta Hambraeus: Kommer du atl gå emot förslaget, om Smedjebacken vill bygga ul verksamheten till 2 miljoner ton? - Vad ärdet för mening med sådana här helt hypotetiska frågor om vad vi kommeratt göra i en framtid? Vi har ju sagt att vi vill atl man bygger ut för 208 000 ton, eftersom del med delta går atl få en hell lönsam enhet.

När Birgitta Hambraeus talar om etapperna 1 och 2 talar hon om ett verk som har skissats i hjärnan på en direktör. Vem har sagt att det är det verket

Nr 153

Onsdagen den 23 maj 1979

Vissa investeringar inom SSAB Svenskt Stål AB, m, m.

som skall byggas? Vi föreslår atl man skall bygga ett verk för 208 000 lon. Håll isär begreppen och rör inte ihop dem så här- medvetet, nämligen - bara för atl få del atl framstå som om vi är illvilliga och planerar något annat än del vi föreslår! Vi menar vad vi säger i de här sammanhangen. Del är bara på det sättet.

Sedan talar Birgitta Hambraeus om Smedjebacken. Jag har ingenting emot Smedjebacken, som jag har besökt - och jag har ingenting emot Bergslagen över huvud taget på något sätt. Vi har antagit alla de förslag som det har gått atl få där, men de har inle haft något statsstöd. Ta ett litet resonemang med din partivän Nils Åsling, så kanske han kan tala om att alldeles utan statsstöd har inte heller Smedjebacken blivit, utan man har haft rätt mycket statsstöd där.

Jag tycker inte all vi skall behöva fortsälta längre med det här resonemanget. Diskutera gärna med oss del vi föreslår, men diskutera inte det som du i din hjärna vill framfantisera att vi menar med det hela! Vi begäran få bli tagna på allvar. Ochjag antar alt du vill del också, men då får du finna dig i att betrakta andra som hederiiga också.

BIRGITTA HAMBRAEUS (c) kort genmäle:

Herr lalman! Ingvar Svanberg bekräftade indirekt att utskottet har fått det förslag redovisat som nu är i fråga, nämligen ell medievalsverk uppe i Luleå i två etapper. Förelagels direktör Björn Wahlström har redovisat detta förslag. Den första etappen är på ungefär 208 000 ton och den andra innebär en dryg fördubbling.

Delta är, såvitt Jag vet, del enda underiag som man nu diskuterar. Varför vill ni då förneka delta och i stället tala om någonting som uppenbariigen är ett fantasiverk och inle på något sätt utrett.

Förste vice talmannen anmälde atl Ingvar Svanberg anhållit alt till protokollet få antecknat all han inte ägde rätt till ytteriigare replik.

MARGARETHA AF UGGLAS (m):

Herr talman! I föreliggande betänkande tillstyrker näringsutskottet i huvudsak regeringens förslag om medelstillskott lill SSAB. Delta innebär att SSAB utöver tidigare beviljade 1,8 miljarder i och med riksdagens beslut i dag för dels 800 miljoner, dels 1,1 miljarder, dvs. sammanlagt 1,9 miljarder. Syftet med dessa medelstillskott är bl. a. atl SSAB skall kunna tidigarelägga planerade investeringar och på så sätt snabbare fö fram arbelstillföllen att ersätta de Jobb som vid strukturomvandlingen av SSAB faller bort. De statliga subventionerna lill SSAB är ett sätt all fö den strukturomvandling i socialt acceptabla former som vi alla strävar efter. Att enskilda och orter trots de omfattande insatserna ändå kommer atl drabbas hårt är svårt all undvika i en situation där konkurrensläget för svensk stålindustri är så utomordentligt bekymmersamt.

Syftet med de statliga insatserna måste också vara all SSAB skall utvecklas lill etl starkt och konkurrensdugligt företag. Dess VD förklarade för utskottet

atl förhoppningen är att SSAB 1980 skulle kunna tjäna ihop lill lönerna och 1981 lill avskrivningar och räntor, ehuru detla senare mål tedde sig mer avlägset. Skall dessa mål kunna realiseras måste de nya investeringar SSAB engagerar sig i vara lönsamma och marknadsmässigt betingade. Det ankommer på SSAB atl urskilja dessa investeringar. Det finns anledning atl varna för att SSAB i sysselsältningssyfte åläggs investeringar som dömer företaget all vara elt permanent föriustförelag. Trygg och produktiv sysselsättning kan endast skapas genom lönsamma investeringsprojekt.

Enligt moderat uppfattning bör frågan om ett mediumverk i Luleå bedömas i delta sammanhang. Del ankommer på SSAB atl utföra marknadsundersökningar belräffande nuvarande och framtida produktion. Skulle sådana marknadsundersökningar visa all ett mediumvalsverk i Luleå är en försvarlig investering, bör denna investering aktualiseras av företagsledningen. Dessa beräkningar bör då också utgå från atl SSAB har stora statliga anslag som inte får snedvrida konkurrensförhållandena gentemot de mindre handelsstålverken.

Jag vill erinra om näringsutskotieis uttalande i betänkandet 1977/78:45. Utskottet framhöll där det angelägna i alt de mindre handelsstålverken även i framliden kan bevara sin konkurrenskraft. Utskottet anförde att åtgärder som SSAB vidtar som elt led i sin strukturomvandling inte får utformas så, au de leder lill väsentliga svårigheter för de mindre verken. Del statliga engagemanget inom handelsstålsinduslrin i form av SSAB får alltså inle medföra atl mindre handelsstålverk slås ut och problem sålunda flyttas från en ort till en annan.

Del vore, herr talman, en alldeles orimlig åtgärd att med statliga subventioner stödja en ur marknadssynpunkl olönsam investering i Luleå, som samtidigt slår sönder framliden för Järnverken i Boxholm, Hallsiaham-mar. Smedjebacken och Halmstad. En sådan politik är knappast solidarisk.

Meddetanfördaberjagallfåyrkabifall till reservationerna 2,4,7,9 och 15 i näringsutskoltets betänkande nr 43.

Nr 153

Onsdagen den 23 maj 1979

Vissa investeringar inom SSAB Svenskt Stål AB, m. m.

LARS-OVE HAGBERG (vpk):

Herr talman! Ett framlida SSAB med full sysselsättning och slagkraft kräver samhällsekonomiska beslul. Vpk föreslår därför atl SSAB:s struktur skall ha följande inriktning. Samhällsekonomin skall vara vägledande. Personalstyrkan vid SSAB:s förelag skall behållas på minst samma nivå som vid bildandet av SSAB. Järnverken i Luleå, Domnarvel och Oxelösund skall utvecklas med "egen utveckling", dvs. från metallurgi lill färdig produktion. Ingen gruva får upphöra med brytningen. Man skall begränsa importen av handelsslål och med ålgärder motverka den kapitalistiska frihandelspolitikens utslagning av basnäringar. Satsning på framlida stålverk genom forskning och utveckling för sociala behov och en medveten satsning på alternativ produktion skall göras.

Vpk:s förslag lill slrukturplan ligger väl i linje med den opinion som på olika orter kommer lill starkt uttryck. Vpk:s förslag har en stor uppslutning

Nr 153

Onsdagen den 23 maj 1979

Vissa investeringar inom SSAB Svenskt Stål AB, m. m.

hos dem som har drabbats av SSAB:s slrukturplan. Vpk:s förslag till Slrukturplan är allernalivet lill det beslut som den 6 april 1978 fattades av de borgeriiga partierna och socialdemokraterna. Beslutet den 6 april 1978 var en milstolpe i Sveriges industriella utarmning.

SSAB beslår av gamla enheter med kunnande och stolta traditioner. Domnarvets järnverk räknar sina anor från 1870-talet. Oxelösunds järnverk byggdes i sin nuvarande form på 1950-lalei med pengar som Gränges fick vid försäljningen av LKAB. NJA startades i början av 1940-lalet och har haft en permanent brist på investeringskapital. Gruvorna i Västerbergslagen har månghundraåriga traditioner.

Gemensamt för alla dessa produktionsenheter - utom NJA - är alt storfinansen under årens lopp mjölkal stora vinster ur dem. Efterkrigstidens kapitalistiska expansion har möjliggjort detla. Investeringar för en ny stålstruktur i framtiden har grovt försummats av storfinansen.

Vpk:s kritik av bristande utveckling och forskning är svepande, anser utskottet i ett svar på vpk-kravei i motionen 2289 om en samhällsägd forskning och utveckling. Men inle desto mindre är den svepande kritiken träffsäker och riklig.

Bristen på en planerad utveckling gav som resultat en akut kris i handelsslålsbranschen 1975-1976. Den förre socialdemokratiske industriministern Rune Johansson tillsatte 1976 handelsstålsutredningen. Utredare blev Lars Nabseih - numera storfinansens loppman i Industriförbundet. Direktivens huvudpunkt var att utredningen skulle ha som riktpunkt atl förelagen inom branschen skulle bedömas vara företagsekonomiskt bärkraftiga i ett långsiktigt perspektiv. Resultatet av utredningen blev därefter-det är i slora drag dagens SSAB med kraftiga personalminskningar, flera lusen jobb skall bort - produktions- och geografisk koncentration, metallurgi i Luleå ulan förädlingsenheter, nedlagd metallurgi och enbart tunnplålstill-verkning i Domnarvel samt nedläggning av gmvor.

På denna grundval slöts sedan avtalet mellan Statsföretag, NJA, Gränges och Stora Kopparberg om SSAB:s bildande. Apporlegendomen, dvs. produktionsenheterna, blev högt värderade för privatkapitalet, och enligt avtalet har privatkapitalet mycket gynnsamma förutsättningar att bli utlöst ur företaget. Den lönsamma kraftinduslrin behöll däremot privatkapitalet.

I konsoriieavtalel, som reglerar förhållandena mellan dessa fyra parter, står alt det åvilar bolaget atl bedriva nämnda rörelse efter affärsmässiga och förelagsekonomiska principer. Här är den springande punkten: SSAB skall drivas enligt företagsekonomiska principer. Det är anledningen till att SSAB-ledningen sätter målet all efter 1981 vara företagsekonomiskt lönsamt.

Förre industriministern, centerpartisten Nils Åsling, svalde hela uppgörelsen. Nils Åsling fick centralisera i stället för aU, vilket centern brukar tala om, decentralisera. Nils Åsling lade fram SSAB-fdrslagei för riksdagen, och utvecklingen mol utarmning hade påbörjats. Enligt Nils Åsling hade stålindustrin anpassats efter de internationella förhållandena.

De borgeriiga partierna lade fram en hell kapitalistisk lösning på stålpro-

blemet. Tyvärr kom inga hell avgörande invändningar från socialdemokraterna. Visseriigen ville man på nytt förhandla om apportegendomen och kraftrörelsen och atl staten skulle ha ägarmajoritet, men någon egentlig kritik mol handelsslålsulredningens slrukturplan förekom inte och inle heller någon kritik mol konsoriieavialets förelagsekonomiska principer. Likaså svaldes del av Åsling i propositionen framlagda förslaget all SSAB skulle bli förelagsekonomiski lönsamt på fem år.

I debalten förespeglades också att SSAB:s interna struklurulredning skulle komma till rätta med en del avigsidor.

Tillsammans med borgarna avvisade socialdemokraterna vpk-förslagen all det skulle vara en samhällsekonomisk inriktning på SSAB, att malmmetallurgin i Domnarvel skulle vara kvar, atl ingen gruva skulle få läggas ned och alt NJA skulle utvecklas med högt driven förädling.

Riksdagen beslutade, mot vpk:s röster, alt överlåta till SSAB att framlägga en slrukturplan grundad på handelsslålsulredningens förslag. SSAB:s slrukturplan är en avvecklingsplan. Den bygger på företagsekonomiska grunder, stordrift och koncentration och är anpassad till den internationella stålpoli-liken, en stål- och handelspolitik som innebär alt vi har en import på över 50 % av vissa handelsslålsprodukter.

För Luleå och Norrbotten blir slrukiurplanen en kalastrof Järnverket i Luleå blir egentligen ell mini-Stålverk 80 med råstålsframställning. Det sägs att antalet anställda skall minska med högst 450, men risk föreligger för att det kan bli uppåt 1 500 jobb som försvinner vid järnverket. Några egentliga framtidsinvesteringar för avancerad förädling i Luleå förutses inte i slrukiurplanen. En hög förädling och därmed en uppbyggnad av verkstadsindustrin skulle ju kunna vara en motor i Norrbottens utveckling.

Domnarvel skall enligt stmklurplanen bli enbart ell lunnplålscenlmm. Den malmbaserade metallurgin skall läggas ned i början på 1980-talel, och sysselsättningen skall minskas med 500 anställda. I verkligheten kommer det all bli mycket värre. Gmvorna i Västerbergslagen skall läggas ned eller minska sin produktion. Blötberget och Håksberg är redan dömda enligt SSAB:s stmkturplan. Antalet sysselsatta i Grängesberg skall minska.

Oxelösunds Järnverk klarar sig bäst i första slmkluromgången. Antalet anställda skall vara oförändrat, men på sikt måste produktion av högförädlad grovplåt knytas ihop med etl svenskt utvecklingsprogram för verkstadsindustrin för all inte även Oxelösund skall hamna i en akut kris.

Industridepartementet utsåg AMS-chefen Bertil Rehnberg atl utreda följderna av SSAB:s slrukturplan. Del förslag som Rehnberg presenterat ligger helt i linje med direktiven - lidigareläggningar av investeringar eller senareläggningarav nedläggningar. Slutresultatet blirdelsamma som SSAB:s slrukturplan.

Rehnbergs uppdrag har inte varit alt ta samhällsekonomiska hänsyn och gripa in i stmklurplanen. De fackliga organisationernas förväntningar på atl Rehnbergs utredning skulle resultera i förslag som skulle säkra sysselsättningen har kommit på skam.

Det s. k. fackliga tillägget, som fackföreningarna fick i stmkturutredning-

Nr 153

Onsdagen den 23 maj 1979

Vissa investeringar inom SSAB Svenskt Stål AB, m. m.

Nr 153

Onsdagen den 23 maj 1979

Vissa investeringar inom SSAB Svenskt Stål AB, m. m.

en, visade sig när del kom till kritan inte vara myckel värt.

Fackföreningarna inoiti SSAB fick dellaga i utrednings- och strukturarbetet enligt MBL-andan. Inom givna förutsättningar och ramar - de 4 miljarderna till SSAB, konsortieavtalet och riksdagens uttalande om företagsekonomisk inriktning - har facket föll utöva sitt s. k. medbestämmande. Följden har blivit atl fackföreningarna försökt rädda vad som räddas kan lill sin ort. Motsättningar har uppstått mellan facken, medan staten och företagsledningen bekvämt har åsett motsättningarna och drivit igenom sin slrukturplan.

En av huvudorsakerna till den fackliga oenigheten är att den övergripande förbundsledningen i Metall accepterat strukturplanen för SSAB med dess förelagsekonomiska utgångspunkter. Därmed har förbundsledningen inle kunnat ge fackföreningen sitt stöd för en samhällsekonomisk utveckling. Den reformistiska klassamarbetspolitik som förs av SAP och ledningen för Metall är en av orsakerna till atl motståndet mot den företagsekonomiska slålpoliliken inte har den enighet och slagkraft som den borde ha.

Samma politiska intressen drev igenom medbestämmandelagen i riksdagen 1976, en lag som inte ger fackföreningarna del stöd de så väl behöver, när borgare och arbetsköpare går lill attack mot jobben. Vpk:s krav 1976 om vetorätt för facken visar sig i dag vara rikligt.

Folkpartiregeringens förslag, som behandlas i detta betänkande och som gmndar sig på Rehnbergs utredning, slår fast de förelagsekonomiska utgångspunkterna. Folkpartiregeringens förslag ger SSAB ytteriigare en miljard alt strukturera efter företagsekonomiska principer. Och näringsutskotlet tillstyrker i stort.

Därmed har SSAB-ledningen fria händer. Och redan nu händer saker. SSAB:s verkställande direktör säger: "För långsiktig lönsamhet är emellertid detta inte tillräckligl - även andra ålgärder - framför allt en sänkt bemanning - måste till."

SSAB-ledningen klagar på att rationaliseringsarbelet går för långsamt. Personalminskningar måste ske. Verkställande direktören säger: "Enskilda chefer kan dock - på grund av en naturlig och stark attityd mot förändringar -ha svårt att bedriva delta ralionaliseringsarbele ulan extern hjälp. I förekommande fall kommer externa konsulter all anlitas i det fortsatta rationaliseringsarbelet."

Raffinerade omorganisationsplaner slipas av SSAB-ledningen för all öka lönsamheten och effektiviteten: SSAB skall styckas i dotterbolag. Dotlerbo-lagsformen ökar lönsamhelskraven. Kraven ökar på produktivitet och effektivitet. Dotterbolag motverkar regionala motsättningar. Varje del i SSAB skall bära sina egna kostnader. - Allt detla enligt verkställande direktören.

Au borgerliga krafter och partier företräder en sådan politik är inte särskilt förvånande. Jag skulle ändå vilja fråga utskoUels talesman: Kan det verkligen vara meningen med omstruktureringen all ge ledningen så fria händer atl bedriva sin företagsekonomiska och lönsamma linje som del innebär om man

styckar upp bolaget med risk all det kommer alt kraftigt minska antalet anställda?

Ingvar Svanberg har uttryckt en stark tro på all SSAB nu skall bli bra och talat om en offensiv slålpoliiik. Jag skulle vilja fråga honom: Är del en offensiv Slålpoliiik som SSAB kan bedriva på grundval av det förslag som föreligger i dag och som socialdemokraterna inle har reserverat sig mol? Är del inte så alt förelagsekonomisk lönsamhet går före samhällsekonomi, sysselsättning och regional balans? Måste inte hela konsortieavialet upphävas?

Jag skulle också vilja ställa den intressanta frågan: Om SAP skulle komma i regeringsställning efter valet i höst, kommer ni då atl företa förändringar i SSAB:s slrukturplan så att samhällsekonomiska mönster träder fram?

Näringsutskoltets belänkande nr 43 blir, om det antas, ell klartecken för Bergslagens avveckling. Det är beklagligt. Vpk har i motionerna 2288, 2289, 335, 657, 1004 och 1013 föreslagit en alternativ samhällsekonomisk inriktning.

Vpk föreslår att stål- och gruvindustrin skall nationaliseras för atl man skall kunna förverkliga en samhällsekonomisk politik. Utskottet avvisar vpk-förslagel och menar alt samhällsintresset kan tillgodoses ändå. Vilket samhällsintresse? Om samhällsintresset äralt understödja Wallenbergimpe-riel är det riktigt. Men om samhällsintresset är atl ge alla Jobb, företräda arbetarna, del stora flertalet, då kan samhällsintresset bara tillgodoses ulan kapitalägare och deras värderingar.

Socialdemokraterna har i sin motion och reservation krävt all staten skall vara majoritetsägare i SSAB. Men del blir bara en kvartsmesyr, när konsoriieavialets företagsekonomiska principer gäller. Frågan är vad man skall använda majoritetsförhållandet lill i det läget.

Vpk kräver atl den malmbaserade metallurgin i Domnarvel skall vara kvar. Vi förordar integrerade stålverk från metallurgi till färdig produkt. Industripolitiken i vårt land måste knyta ihop gruv-, stål- och verkstadsindustri med en gemensam planering. Därför kan inle malmmetallurgin i Domnarvel offras på det företagsekonomiska altaret. Del gäller all driva en stålproduktion med "egen utveckling" i såväl Domnarvel som Luleå och Oxelösund. Malmmelallurgin i Domnarvel måste, i stället för all avvecklas, tillföras investeringar; nya processer kan komma i fråga, t. ex. ELRED. Malmmetallurgin i Domnarvel måste också ses i elt större sammanhang - för kvalitet, specialprodukter och snabba leveranser. Metallurgi i Domnarvel är en förutsättning för gruvors och kalkbruks forisatta existens.

Utskottet säger i sitt avslagsyrkande all facken står eniga bakom struktur-planen. Låt mig bara påpeka alt facket i Domnarvel vid det senaste årsmötet uttalade alt malmmelallurgin skall vara kvar i Domnarvel.

I reservationen 3 uttalar sig Birgitta Hambraeus - hon är ensam på den reservationen - för att malmmelallurgin skall vara kvar i Domnarvel. 1978 stod hon inle fördel-då röstade hon emot del kravet i riksdagen. Men då var hennes partikamrat Nils Åsling också industriminister och den som lade fram proposiiionen. Jag hoppas all den förändring som nu skett inle skall följa

Nr 153

Onsdagen den 23 maj 1979

Vissa investeringar inom SSAB Svenskt Stål AB, m. m.

Nr 153

Onsdagen den 23 maj 1979

Vissa investeringar inom SSAB Svenskt Stål AB, m. m.

konjunkturerna för centern i regeringsställning så att Birgitta Hambraeus nästa gång sviker.

Man kan också reflektera över den intressanta situationen atl socialdemokratin i Dalarna står för en malmmelallurgi, medan däremot partiet som helhet är emot delta. Jag frågar mig vad del i längden får för konsekvenser, när man tvingas på något sätt avstå från ett sådant rimligt krav i regionen, där man driver en opinion för detta rimliga krav.

Vpk har även föreslagit atl del i Grängesberg, som drabbas hårt av SSAB:s Slrukturplan, skall uppföras etl sinterverk. Utskottet skjuter denna fråga till regeringen och en delegation som skall granska förslagen. Jag vill betrakta det som en skenmanöver - det är lill intet förpliktande.

Vpk har vidare krävt alt ingen gruva skall få läggas ned. Atl lägga ned gruvor som inte är utbrutna är atl kasta bort en naturresurs som är samhällsekonomiskt nyttig. Vpk har här samma uppfattning som Svenska gruvindustriarbetareförbundet i sitt program, atl naturtillgångarna, gruvverksamheten och vidareförädlingen av malmen behöver socialiseras för alt vi skall kunna föra en nationell mineralpoliiik grundad på samhälls- och lönlagarintresset. Och uppfattningen är densamma vad gäller atl brytningen i en gruva inle får upphöra förrän malmen är utbruten och ersättningsjobb i god lid har anskaffats.

Men med den industripolitik som i dag förs, med halvhjärtade satsningar på vidareförädling, är Ju flera gruvors existens i fara. En framtida hög förädlingsgrad i varje produktionsled är en förutsättning för att man skall kunna förhindra gruvdöden.

Vpk har i sina krav att Blötbergels gmva och Håksbergs gruva skall drivas vidare, men detta har avstyrkts av utskottet. SSAB:s slrukturplan skall där gälla. Emellertid säger utskottet all gmvorna inte får vallenfyllas förrän den av regeringen tillkallade utredningen sagt sill. Här inställer sig en fråga: Kommer SSAB att tillåtas all plundra gruvan, all ta upp maskiner, kross, räls m. m., dvs..alt helt utarma gmvan? I sådant fall ärju gruvan i praktiken hell död. Jag skulle direkt vilja fråga utskottets talesman: Vad innebär denna skrivning i betänkandel? Är del så att SSAB får göra vad man vill med gmvan? Nej, Jag anser alt det enda raka är alt tillgodose vänsterpartiet kommunisternas krav och det förslag som Gruvindustriarbeiareförbundet har i sill program, att inga gruvor får läggas ned förrän de är utbrutna.

Den heta massmediafrågan i dagens debatt är ändå mediumverket i Luleå. Debatten om mediumverk i Luleå är i och för sig grotesk. 1 klartext är mediumverkel i Luleå elt försök lill kompensation för misslyckandet med Stålverk 80.1 brist på annat får nu mediumvalsverkel bli Luleås tröst. Men till bilden skall då fogas alt mediumvalsverket kommer alt behöva mindre antal anställda än det finverk som skall läggas ner.

Vpk yrkar i motionen 2289 yrkande 3 alt elt mediumvalsverk i Luleå uppförs i enlighet med de riktlinjer för en offensiv stålpolitik som anförs i motionen. Därtill bör läggas att huvudsyftet skall vara att erövra nya marknader, vilket möjliggörs genom ett ökat samhällsbyggande och bostadsbyggande samt en expansion av den svenska verkstadsindustrin, alt en

samordning av stålproduktionen bör ske med inriktning på samhällsekonomiska värderingar, varvid importen av handelsstålprodukter bör begränsas, samt all med denna politik ingen motsättning skall uppstå mellan mediumverk i Luleå, Boxholm, Smedjebacken, Hällefors och Hallsiahammar. De borgeriiga är utifrån sina utgångspunkter konsekventa. De litar lill marknadskrafterna. De vill inle ha något medium valsverk, för del finns ingen marknad enligt deras sätt atl se. SAP har med sitt förslag samma marknad att la hänsyn lill och föreslår ändå elt mediumvalsverk, utan att kombinera det med andra åtgärder - Ingvar Svanberg lalade om en offensiv slålpoliiik, vad nu den innebär.

Båda de här linjerna ser jag som felaktiga. Borgarnas är defensiv och ger inga nya jobb. För Boxholm och Smedjebacken är det bara en kortsiktig säkerhet. Med borgarnas politik kommer Boxholm och Smedjebacken i alla fall au hamna i svårigheter. Socialdemokraterna spelar med elt mediumverk som kan ökas i kapacitet och i realiteten ta en slor del av de mindre handelssiålverkens marknad.

Det enda realistiska för socialdemokraterna, som driver den här frågan väldigt hårt, borde vara att överge sin ståndpunkt om SSAB:s slrukturplan och gå in fören integrerad produktion vid varje verk. Då skulle Luleå järnverk få del av annan valsningskapacilet som har betydligt bättre marknad. Dessutom skulle en ägarsamordning mellan de mindre handelssiålverken inom SSAB, som vpk föreslår, lösa många av de problem som nu står för dörren.

Jag vill verkligen fråga Ingvar Svanberg: Är inte SSAB:s struklumlan förödande för Luleå? Vore inle integrerade verk till nytta för Luleå och för hela handelsslålindusirin? Borde inle arbetarrörelsen slå in på den vägen, när borgeriigheten går till så våldsam attack med nedskärningar?

De mindre handelsstålverkens existens är i många fall i fara. I Horndal har beslut fattats om nedläggning, och den sker nu vid månadsskiftet. Därmed har storfinansen förorsakat Horndal stor skada som bara kan kompenseras genom en samhällsinsats. De uttalanden som gjorts av nästan alla partier för atl rädda Horndal måste nu uppfyllas. Rätten till jobb i Horndal måste hävdas. Etl fungerande samhälle som Horndal kan aldrig tillåtas bli en livlös före delta bruksort.

Grunden för framtiden är en forlsalt malmbaserad produktion. Järnhanteringen i Horndal måste fortsätta. Man kan la lill vara del kunnande och de traditioner som finns i Horndal. Vpk har i sin partimolion föreslagit atl hela stålindustrin skall nationaliseras och alt samhällsekonomiska principer skall hävdas för framtiden. Vi anser därför att Horndal omedelbart bör införiivas i SSAB. En offensiv handelsslålpolitik kan göra stålproduktion i Horndal möjlig. Till en början kan man fortsätta den drift som är tekniskt möjlig i Horndal och därefter snarast utvidga med nya förädlingsenheter som förläggs till Horndal.

Del skall bli intressant all se hur många som ställer upp för Horndal. Föregående år lyckades ju alla som den 1 april lovade så mycket med konststycket alt den 6 april svika alla sina löften.

Nr 153

Onsdagen den 23 maj 1979

Vissa investeringar inom SSAB Svenskt Stål AB, m. m.

Nr 153

Onsdagen den 23 maj 1979

Vissa investeringar inom SSAB Svenskt Stål AB, m. m.

SSAB:s stmkturplan får konsekvenser också för Rättvik och Siljansbygdens kalkverk. De krav som vpk framför i motionen är tillstyrkta vad gäller utredningen men inte vad gäller principen att ersättningsjobb skall vara ordnade innan någon förändring eller nedläggning får ske. Del är en viktig princip som måste med kraft hävdas.

Herr talman! SSAB representerar i svensk industri en modell för hur utvecklingsproblem löses med koncentration, stordrift, personalrationalisering och regional utarmning på grund av nedläggningar. Den vägen formar ingen framtida stålindustri. Vad vi behöver efter år av industriellt uiveck-lingsvakuum är en väg mot en stålindustri för framliden. Den skall vara anpassad efter sociala behov och ingå som ett led i hela industrialiseringen.

Professor Sven Ekeiorp vid tekniska högskolan skisserar i några punkter 1990-talets svenska Järn- och stålverk:

Små verk, anpassade lill svenska förhållanden.

Hantering från råvara lill slutprodukt.

Säker teknik, som idet närmaste kan jämställas med flygets säkerhetssys-lem, för alt undvika driftstopp.

Framsy.uhei i produktionen för ständigt skapande av nya produkter.

Den teknik som används är skapad efter människans behov och förmåga, och Jobbet blir intressant.

Energi- och miljöfrågor får avancerade lösningar i Jämförelse med dagens läge.

Samhället och verket skall intimt bli beroende av varandra. Gemensamma projekt genomförs, exempelvis inom energiområdet.

Vpk:s förslag till slrukturplan för SSAB aren utmärkt övergångsplan till det framlida stålverket. Varför skall vi nu avrusta vårt kunnande och våra traditioner på flera orter? Det är ingen framlidspolitik. Del är endast en arbetarfientlig kapitalistisk politik som den svenska arbetarklassen har fått mer än nog av under de tre senaste krisåren.

Det gäller därför att ställa elt konkret alternativ mol borgarsamhället. Vpk:s förslag har denna inriktning. Vpk:s förslag lill slrukturplan har den.

Herr lalman! Jag yrkar bifall till samtliga vpk-motioner som behandlas i detta betänkande och till det i anslutning till motionen 2289 framställda särskilda yrkande .som har delats på ledamöternas bänkar och är av följande lydelse:

alt riksdagen med anledning av motionen 1978/79:2289 yrkandet 3 hemställer hos regeringen om all skyndsamt framlägga förslag om atl elt mediumvalsverk i Luleå uppförs i enlighet med de riktlinjer för offensiv slålpoliiik som anförs i motionen, vartill bör läggas

a. alt huvudsyftet därmed skall vara atl erövra nya marknader, vilket
möjliggörs genom etl ökat samhällsbyggande och bostadsbyggande samt en
expansion av verkstadsindustrin,

b. alt en samordning av stålproduktionen bör ske med inriktning på
samhällsekonomisk värdering, varvid importen av handelsslålsprodukter bör
begränsas.

c. atl härigenom någon motsäuning inle skall uppstå mellan mediumverk i Luleå, Boxholm, Smedjebacken, Hallsiahammar och Hällefors.

INGVAR SVANBERG (s) kort genmäle:

Herr talman! Lars-Ove Hagberg frågade mig om jag anser all vad som inleds med den plan som nu las för SSAB är atl betrakta som en offensiv politik för den svenska stålindustrin. Nej, del gör Jag verkligen inte. Vad vi behöver i Sverige är naturligtvis en expansion på alla möjliga områden, inte isolerad just lill stålindustrin. Vi behöver en annan industripolitik. Del är del som vi är beredda all genomdriva om vi skulle ta över regeringsansvaret. Vi vågar tro på svensk industris framlid. De svenska stålverken måste ha slora investeringar om de skall kunna bli konkurrenskraftiga - betydligt större än de som nu föreslås. Men delta är ett litet steg på vägen mot en bättre politik än den som har förts.

Sedan har här dykt upp vissa underiigheler, om jag för använda del ullrycket. Man försöker i betänkandet från borgerlig sida fördärva hela tanken med SSAB. De borgeriiga vill egentligen inle ha en utveckling av den svenska stålindustrin, de är hell nöjda med alt vi har en produktion på ungeför 45 % av kapaciteten. Vi socialdemokrater vill ha en offensivare industripolitik på hela området. Hur den sedan skall se ul i detalj kan vi inle diskutera här. Jag kan inte heller åtaga mig aU på varje punkt säga vad den innebär. Men den innebär en större tilltro till vår möjlighet atl bygga upp en konkurrenskraftig industri.

Lars-Ove Hagberg frågarom inte SSAB:s hela slrukturplan är förödande för Luleå. SSAB:s stmkturplan med alla de inskränkningar som nu görs och som man planerar all göra om man får fortsätta atl driva den rent borgeriiga inställningen är förödande för alla svenska stålverk, del har Lars-Ove Hagberg rätt i. Då är del inle fråga om humvida Luleå konkurrerar ul Smedjebacken, utan då försvinner egentligen alltihop - det kommer aldrig all kunna fortleva. Men atl säga atl strukturplanen är helt negaliv är naturiigtvis farligt. Fortsätter vi på den inslagna vägen leder det mol en försämring inte bara för Luleå utan för hela den svenska stålindustrin inom SSAB.

Nr 153

Onsdagen den 23 maj 1979

Vissa investeringar inom SSAB Svenskt Stål AB,. m. m.

BIRGITTA HAMBRAEUS (c) kort genmäle:

Herr talman! Jag vill bara rätta en felaktighet i vad Lars-Ove Hagberg sade.

Vid riksdagsbeslutet våren 1978 all bilda SSAB lalade Jag om hur viktigt det är aU bibehålla malmmelallurgin också vid Domnarvets Jernverk. Struktur-planen varda ännu inte fastställd, ochjag var mån om aU betona au frågan var helt öppen och all något beslut beträffande malmmelallurgin ännu inle hade träffals.

LARS-OVE HAGBERG (vpk) kort genmäle: Hert talman! Först till Birgitta Hambraeus.

I beslutet den 6 april förra året fanns del också etl konsortieavtal. I del sades att affärsmässiga och förelagsekonomiska principer skulle gälla. Nils Åsling,

3 Riksdagens prolokoll 1978/79:153

Nr 153

Onsdagen den 23 maj 1979

Vissa investeringar inom SSAB Svenskt Stål AB, m. m.

Birgitta Hambraeus partikamrat, skrev i proposiiionen att företagsekonomiska principer skulle gälla. Atl sedan överiåla åt de anställda all la andra hänsyn är att utmana löjet.

Är det inte så, Birgitta Hambraeus, att ni hade helt fel och att det är därför som ni har ändrat er i år? Vad Jag hoppas är atl ni inte ändrar er nästa gång centern kommer i regeringsställning.

Diskussionen med socialdemokratin är intressant. Helt plötsligt säger Ingvar Svanberg nu att del finns stora brister i SSAB:s slrukturplan. Men varför lägger inte socialdemokraterna fram något alternativ? Varför godkänner man konsortieavtalels förelagsekonomiska principer? Varför godkände man efteråt de företagsekonomiska utgångspunkterna alt på fem år göra del lönsamt? Del är ju det som SSAB-ledningen i dag rider på. Verkställande direktören talar i PM efter PM om dessa företagsekonomiska principer, och några går då ul och säger atl vi skall avskeda den verkställande direktören. Men vad vi skall avskeda är väl principerna, så all verkställande direktören inte kan agera på detla sätt. Jag ser emellertid inte någon sådan reservation från socialdemokraterna, och del beklagar jag. Jag hoppas verkligen alt den borgerliga krispolitik som har förts i tre år skall överges. Men del fordrar naturiigtvis alt socialdemokratin ställer upp eU alternativ. Jag är mycket besviken över alt det inte finns något alternativ till den slrukturplan som drabbar Luleå, Domnarvel, Oxelösund och gruvorna i detta läge.

Det finns inle heller någon linje för den offensiva industripolitiken. Vad jag kan förstå så måste den kombineras med en kraftig satsning på den svenska verkstadsindustrin. Det är elt problem all socialdemokratin tror - jag använder det ordet, Ingvar Svanberg - i fråga om expansionen. Måste man inte lägga fram en planerad politik för att kunna utveckla? Annars hamnar man Ju i det läge som vi befinner oss i f n., nämligen atl inte kunna lägga fram elt alternativ mot borgeriigheten när den i varje läge ansiormar mol Jobben. Det är på det sättet i dag, alt attacken mot mediumverkel har sin utgångspunkt i atl socialdemokratin inte har haft en helhetssyn, har accepterat stmklurplanen och därmed avvecklingen av Luleå och har fått ta tag i denna lilla fråga, som inle ger fier jobb utan snarare förre. Finvalsverkel har ett större antal anställda än det kommande mediumverket.

BIRGITTA HAMBRAEUS (c) kort genmäle:

Herr talman! Det är rikligt alt SSAB måste gå in för företagsekonomiska principer när man föreslår sin slrukturplan. Men dåvarande industriministern Åsling sade alt Just därför måste samhället vara berett alt gå in med ytteriigare pengar när det är motiverat och när samhällsekonomiska skäl talar för det. Del var därför industriminister Åsling gav uppdraget åt Rehnberg alt komma med sådana förslag, och det är det vi diskuterar i dag. Det finns inget som helst fog för det Lars-Ove Hagberg säger om min inställning lill malmmelallurgin. Jag har hela tiden hävdat all den bör vara kvar av samhällsekonomiska skäl, men kanske också i det långa loppet av företagsekonomiska skäl.

INGVAR SVANBERG (s) kort genmäle:

Herr talman! Lars-OveHagberggördet litet enkelt för sig när han menarait man med den offensiva slålpoliiik som vi skulle föra inte enbart skall ta företagsekonomiska hänsyn. Vi kan naturiigtvis inte driva en industri i detta land som icke är företagsekonomiskt riklig. Man kan inte driva företagsekonomin dithän att varje enskilt förelag skall vara företagsekonomiskt riktigt. Men totalt måste det vara så, eljest kommer vi att ligga illa lill. Jag är inle så pessimistisk att Jag tror att svensk stålindustri skall behöva leva på så mager fot att den inte skall kunna bära sig. Den kan göra del om vi investerar. Del kan vara investeringar som för dagen inte är lönsamma, men som framöver kan betyda en hel del. Vi har begärt atl regeringen lägger fram en slrukturplan för hur SSAB skall se ut i framliden. Självfallet litar vi inte på atl den blir bra, men del finns alla möjligheter för riksdagen all ändra på den.

När det sedan gäller strategin för industripolitiken så kommer vi ju all diskutera den om några dagar här i riksdagen, och då kan vi tala om förutsättningarna. Vi tror inle alt dagens beslut leder till någon väldigt bra politik - man rör ihop en soppa av folkpartistisk och cenlerparlislisk industripolitik, och vi driver våra egna förslag. I den kommande debatten skall vi diskutera vår inriktning av industripolitiken, och jag tror atl vi skall spara diskussionen tills dess. Alt enbart permanenta alla arbetslslällen är ingen lösning på dessa problem.

Nr 153

Onsdagen den 23 maj 1979

Vissa investeringar inom SSAB Svenskt Stål AB, m. m.

LARS-OVE HAGBERG (vpk) kort genmäle:

Herr talman! Vpk har inle förordat någon permanentning av jobben. Vi vill ha nyinvesteringar, och vi vill ha en omdaning. Jag slutade milt huvudanförande med alt säga att vi vill ha en ny framtida stålpolitik, och vi menar all man med vår samhällsekonomiska slrukturplan när del gäller SSAB skulle få en bra väg för övergången till denna framtida stålpolitik.

Men, Ingvar Svanberg, om vi accepterar dagens borgerliga slålpoliiik, då hamnar vi i det läget all vi utarmar alla traditioner vi har på många av våra stålörter. Hur kommer då den framlida slålpoliliken alt se ut? Problemet ärju att om vi godkänner den nuvarande inriktningen, så innebär det för SSAB:s del att man skall stycka upp företaget i små enheter, i dotterbolag. Varje enhet skall då ha resultatansvar, dvs. alt går inle en enhet ihop så all den kan bära sina egna kostnader, då lägger vi ned den, och då köper vi produkterna någonstans utifrån.

Är del en sådan typ av företagsekonomiskt länkande som vi nu skall beslutaom? Det frågarjag också de borgerliga representanterna i utskottet. Är det verkligen så alt ni godkänner alt man kastar in 5 miljarder i företaget, samtidigt som man går så vårdslöst fram med jobben som del talats om här? Del blir ju följden av de intentioner som SSAB-ledningen har gett lill känna.

Sedan vill jag också säga atl frågan om SSAB är en del av industripolitiken. Den kan aldrig avskiljas från den. Och det man från socialdemokratiskt håll i dag framför som alternativ till den borgerliga utarmningspolitiken får ju därför ses som en del av den industripolitik som man vill driva. För man vill

Nr 153

Onsdagen den 23 maj 1979

Vissa investeringar inom SSAB Svenskt Stål AB, m. m.

väl inte föra en annan typ av industripolitik på andra områden?

Närdet sedan gäller Birgiua Hambraeus, så ärdet ju så all hon nu är ensam bland de centerpartistiska företrädarna i näringsulskottet om atl tala för malmmetallurgin. Och det lyckerjag är bra. Vad jag pekat på äralt det inte nu får vinglas vidare i den här frågan, för när Nils Åsling var i regeringsställning och lade fram sin proposition, då trodde man blint på vad som sades där. Men jag är liksom Birgitta Hambraeus positiv till att man skall ta samhällsekonomiska hänsyn när del gäller frågan om malmmetallurgin. Jag önskar atl det skulle finnas fier som gjorde det i fler frågor som rör SSAB, t. ex. sådana som rör Blötbergsgmvan och Håksbergsgruvan. Del borde man göra också när del gäller hela frågan om SSAB:s struktur. Då kanske vi fick en helt annan slrukturplan för SSAB.

Förste vice talmannen anmälde att Ingvar Svanberg anhållit alt lill protokollet få antecknat all han inle ägde rätt till ytteriigare replik.

OLLE WÄSTBERG i Stockholm (fp):

Herr lalman! Del utskottsbetänkande som vi nu behandlar innebär i allt väsenlligl ett bifall lill regeringens proposilion. Som är naturligt- och som det alltid borde vara - har utskottet lagt till synpunkter och gjort tillkännagivanden. Om vi jämt, när ett utskott görsmärre ändringar och tillägg, kallar delia-som Ingvar Svanberg gjorde - en perforering av proposiiionen, då utgår vi ifrån att riksdagen skall vara etl transporlkompani. Det vore olyckligt. En av fördelarna med den period av minoriteisregerande vi nu har är just att utskotten och riksdagen får ett större inflytande på den praktiska politiken. Det väsentliga när del gäller den nu föreliggande propositionen är bl. a. alt den ekonomiska ram som föreslås av industriministern är bifallen med etl avsteg på några få miljoner.

Del som föreslås i propositionen innebär tre saker.

För det första får SSAB chans till en gmndläggande strukturomvandling. Del sker genom 846 milj. kr. i strukturiån och 255 milj. kr. i rekonsiruklionslån.

För det andra vidtas åtgärder, framför allt genom lidigareläggningar av investeringar, som gör all sysselsättningen bibehålls i långt större omfattning än vad som annars skulle ha skett. Genom särskilda bidrag lill utvecklingsfonden i Kopparbergs län tas dessutom speciell hänsyn till Borlänge-Ludvikaregionens trängda läge.

Fördel tredje vidtas åtgärderna med största möjliga hänsynstagande lill atl del också på delta område måste finnas konkurrens för alt befrämja effektivitet.

Det har självfallet varit myckel dyrt au genomföra åtgärderna för stålindustrins slmklurraiionalisering. Staten har tillförsäkrat Statsföretag atl under en femårig rekonstruktionsperiod få statliga lån med högst 3,1 miljarder kronor. Genom riksdagsbeslutet förra året anslogs sammanlagt 1,8 miljarder kronor, och i årets budgetproposition föreslås ytterligare 800 milj. kr. till olika typer av lån. Men även om del har varit dyrt är det nödvändigt.

Del är nödvändigt för atl upprätthålla sysselsättningen. Vi vet all varje gång 100 människor blir arbetslösa kommer 10-20 av dem aldrig tillbaka lill arbetsmarknaden. De kan vara för gamla, och man behöver sannerligen inle vara gammal för atl anses för gammal på svensk arbetsmarknad. Sociala problem som förut klarats av kan komma i dagen. Andra saker kan också göra att människorblir utslagna från arbetsmarknaden för gott. Kostnaden föratt klara jobben blir sällan för hög. Dessutom har man genom lånen lill stålindustrin kunnat rädda etl kunnande och elt insatt kapital, som annars delvis skulle ha gått till spillo.

Men här är del självfallet en svår balansgång för politikerna. Å ena sidan vill vi rädda sysselsättningen och hålla uppe en induslrikapacilet, å andra sidan gäller del alt inte varaktigt skada konkurrensen och förvandla stålbranschen lill en skyddad sektor, dömd lill evig stalssubvenlionering. Del är litet grand av den balansgången som präglar oenigheten i utskottet, även om den inle skall överdrivas.

Socialdemokraterna och vpk vill helt förstatliga SSAB. Vi menar, att om de privata delägarna försvinner från SSAB, tar man elt steg längre bort från ell marknadsberoende för företaget. Dessutom ärdet alllid svårare fören styrelse som tillsalts av enbart staten att säga nej lill lokala krav av olika slag än för en styrelse där också privata intressenter finns med. Men om socialdemokraterna skulle få igenom sitt praktiska förslag om skapandet av en statlig majoritet i SSAB:s styrelse, skulle det hell säkert leda till all de privata intressenterna använde sig av de ullösningsklausuler som finns i avtalet om SSAB. Då kommer staten att tvingas att ekonomiskt lösa ut Gränges och Stora Kopparberg. Jag kan länka mig bättre sätt alt använda statliga pengar inom SSAB.

Socialdemokraterna vill också förstatliga de mindre handelssiålverken. Detla blir säkert motiverat, om man som socialdemokraterna vill salsa på ell mediumslålverk i Luleå, något som med all säkerhet skulle hota bl. a. Boxholm och Smedjebacken och göra atl deras möjligheter all leva kvar som fristående icke-siatliga verk försvinner. Men vi menar alt i de frislående verken skapas ell mått på effektivitet, och på några områden för också SSAB en nyttig konkurrens. I ell särskilt yttrande har centern närmast ställt sig neutral lill frågan om en ytteriigare samordning av de mindre handelssiålverken och ell förstatligande.

När det gäller gjuteriinduslrin ser socialdemokraterna ett nytt område för slora statliga stödåtgärder. Vi menar atl nackdelarna med all nu, inle minst i del här konjunkluriägel, gå in med ytteriigare statliga subventioner starkt överväger.

Mediumvalsverket tillhör det som hittills har diskuterats mest. Här säger SSAB två motsiridande saker. Man säger för det första att man tror att ett medium.valsverk i Luleå skulle bli lönsamt, men för det andra att man endast avser atl bygga del, om SSAB för direkta statsbidrag för projektering och byggande. Men om del är ett lönsamt projekt, skulle sådana bidrag inle behövas. Vi menar all del är rimligt alt SSAB för lillfölle att undersöka marknadsförutsättningarna, att se om del finns ell underiag för ell mark-

Nr 153

Onsdagen den 23 maj 1979

Vissa investeringar inom SSAB Svenskt Stål AB, m. m.

Nr 153

Onsdagen den 23 maj 1979

Vissa investeringar inom SSAB Svenskt Stål AB, m. m.

nadsbaserat lönsamt verk. Finns del inte något underiag och vi ändå skulle besluta oss för atl sätta i gång verket, innebär del att problemen flyttas lill andra orter - lill Östergötland och till Bergslagen,

Socialdemokrater och centerpartister har i utskottet format en majoritet för alt man bör upprätta en plaslbeläggningslinje i Borlänge, Här har vi från liberalt håll reserverat oss därför alt vi menar alt det vore orätt atl etablera elt statligt förelag, som går in på en i dag redan rätt hård marknad, och göra del med hjälp av skattemedel. Det vore att försämra effektiviieien i branschen, att minska möjligheterna lill en reell konkurrens.

På några punkter vill utskottet ge rådrum inför kommande beslul. Det gäller kalken, där en industripolitisk utvärdering skall ske innan beslut om kalkverket i Dalarna tas. Jag vill personligen säga att Jag tycker att det ligger någon brist på logik i tanken att man skulle flytta ett kalkverk från ett av Sveriges kalkrikasie områden upp till Luleå och då tvingas skeppa kalk med båt från Gotland, Rådmmmet gäller också de mellansvenska gruvorna, där utskottet säger att ingenting nu skall göras som hindrar ett framtida annat beslul än nedläggning. Vi får t, ex, inle vaitenfylla gruvorna.

Herr talman! Vi är eniga om alt satsa, och satsa mycket, för att rädda sysselsättningen och för att bidra lill strukiuriösningar inom stålindustrin. Vi skall självfallet inle överdriva de åsiktsskillnader som finns, för de rör trots allt inte huvuddragen. Men åsiktsskillnader finns på en del punkter, och de har en ideologisk underton.

Vi från folkpartiet vill kombinera värnet om sysselsättningen med etl värn om marknadsekonomin. Vi är rädda för ytterligare socialiseringar, för en dominans för staten på de sektorer där det i dag finns fri konkurrens och för alt staten - genom att gå in på nya områden - skall undanröja förutsätlningarna för konkurrens, Samma rädsla finns inte hos socialdemokraterna, och ibland, menar jag, saknas faroinstinkten också hos centerpartiet.

De två stora industripoliliska beslut som tas av den här vårriksdagen gäller stålet och skogen. Jag hoppas alt de också skall bli något av slulvinjelien på några år av omfattande och i det stora hela nödvändiga subveniionsbeslui. Nu är det dags att utnyttja de mer positiva konjunkturerna till att låta företagen stå på egna ben. En politik med miljardsiöd till förelag från staten har alltid en rad nackdelar.

Effektiviteten tenderar alt minska när marknaden kan betyda mindre än kontakten med politiker. När staten har gått in och tagit ansvar för ett företag eller en bransch är det mycket svårt att komma ul igen. I dag drar ju staten genom ganska höga skatter in konsumiionskraft från oss alla och använder de pengarna till alt göra del möjligt för vissa företag alt producera varor som vi som konsumenter, inom eller utom landet, inte efterfrågar. En sådan politik innebär i längden en försvagning av marknadsekonomin. Det finns också alllid en risk i en subventionsekonomi att småförelagen, med sin svårighet att få kontakt med olika typer av myndigheter, missgynnas.

Herr talman! Det här är starka skäl för att styra ut ur subvenlionseko-nomin. Låt oss ha det i minnet när vi i dag, under i huvudsak stor enighet, kommer all fatta beslut som ger SSAB och dess anställda en starkare position

inför framliden. Jag yrkar bifall lill reservationerna 2,4,7 och 8 och i övrigt lill utskottets hemslällan.

BIRGITTA HAMBRAEUS (c) kort genmäle:

Herr talman! Jag vill bara förtydliga vårt särskilda yttrande. Vi centerpartister slår helt bakom ulskottsmajorileten när det gäller samhällsingripande rörande de mindre och medelstora handelssiålverken. Vi är inte på något sätt intresserade av ett förstatligande. Däremot har vi i vårt särskilda yttrande kritiserat regeringens passivitet. Vi tycker all man borde ha mer beaktat de mindre och medelstora handelssiålverkens situation och alltså ha fullföljt den utredning som regeringen gav Arne Geijer i uppdrag alt genomföra.

Nr 153

Onsdagen den 23 maj 1979

Vissa investeringar inom SSAB Svenskt Stål AB, m. m.

LARS-OVE HAGBERG (vpk) kort genmäle:

Herr lalman! Olle Wästberg i Stockholm för väl känna sig som utskottels talesman i detta sammanhang. Jag ställde en fråga lill honom med anledning av del förslag om alt gmvan i Blölbergel nu inle skall vattenfyllas som han litet grand skryter om. Vad menar utskottet med detla förslag? Innebär det bara all gruvan inle får vattenfyllas eller atl SSAB kan plundra gruvan och egentligen i praktiken göra det omöjligt all la den i bruk igen, eftersom det medför alltför stora kostnader? Del är angeläget atl få svar på den frågan, och jag tycker att Olle Wästberg skall besvara den.

Min nästa fråga lill utskottet var vad som egentligen är avsikten med utdelandet av de fem miljarderna på detla område. Vilken industripolitik skall man föra i detta sammanhang? Det skulle vara intressant all få höra Olle Wästberg för regeringspartiet räkning redovisa hur partiet i sin industripolitik tänker sig alt dela ul fem miljarder pä förelagsekonomiska villkor men sedan låter företagsledningen göra vad den vill med dessa medel. Den får ta vilka initiativ som helst. Den får strukturera upp företaget enligt dolierbolagsprin-cipen och skryta med att den ökar lönsamhetsgraden och effektiviteten och i stort sett minskar alla de spänningar som skulle ha uppslån på grund av arbetarnas berättigade krav. Hela tiden skall man ha resultatansvar på varje liten bil av förelaget. Del är den förelagsekonomiska bild som SSAB-ledningen nu skisserar.

Jag vill ha reda på om del också är folkpartiets och utskottets mening atl SSAB även i fortsättningen skall få förfara på delta sätt eller om ulskotlei nu vill säga: Nej, del är inte den linje som vi vill att SSAB skall driva.

När del gäller kalkverket har man tagit ett steg, men jag undrar ändå, mot bakgrund av vad som hittills har hänt inom SSAB, om det inte vore berättigat att kräva all del tillskapas någon form av ersättningsjobb för kalkverket, om del läggs ned. Utskottet kräver nu bara en utredning och en översyn, men vi vet vad de utredningar och översyner som hittills gjorts har givit - de har i varje fall inle räddat företagen.

Vad är innebörden av det marknadsberoende och den föriitan till den fria konkurrensen som utskottet och folkpartiet nu redovisar? Blir resultatet härav att man vill ge fria händer åt SSAB-ledningen atl föra en så extrem

Nr 153

Onsdagen den 23 maj 1979

Vissa investeringar inom SSAB Svenskt Stål AB, m. m.

företagsekonomisk politik som den hittills har uppvisat? Om man ger klartecken för en sådan politik, vet vi vad vi har att vänta.

OLLE WÄSTBERG i Stockholm (fp) kort genmäle:

Herr talman! När del gäller gruvan i Blölbergel innehåller ulskottsbetänkandet inget annat konkret krav än atl en vattenfyllning av gruvan inle skall ske. Men också syftet med det förslaget är klart angivet, nämligen all ge ell rådmm,som möjliggör all driften kan upptas om man kommer fram till andra slutsatser än dem som man hittills dragit. I delta uttalande ligger alt del inle skall få vidtagas åtgärder som omöjliggör etl upplagande av driften.

När det gäller kalkverket är det nog litet defailisliski att, som Lars-Ove Hagberg gör, utgå från all den översyn som utskottet vill få till stånd skall leda till en nedläggning och all därför kräva atl man redan nu skall falla beslul om ersättningsarbeten. Om nu förhoppningen är den atl denna översyn skall leda till alt kalkbruket skall kunna bibehållas, skall man inle underiätta för dem som vill lägga ned del genom all falla beslul om ersättningsjobb. Då kan dessa personer hänvisa till atl det finns beslul om ersättningsjobb, vilket underlättar en nedläggning.

Vidare log Lars-Ove Hagberg upp en stor fråga om industripolitiken. Vi menar på vårt håll att riksdagen inte skall gå in i förelagens organisation mer i detalj. De pengar som anslås skall användas så effektivt som möjligt inom de ramar som riksdagen sätter upp. Syftet med lånen är för del första all skapa en ny struktur, för det andra alt rädda sysselsättningen, och del anger en typ av ramar för företaget. Inom de ramarna skall man arbeta med största möjliga företagsekonomiska effektivitet. Skälet härtill är helt enkelt alt företaget på sikt skall bli lönsamt, för blir det inte lönsamt på sikt, finns del heller inga garantier för jobben. Etl förelag som tvingas all år efter år gå till riksdagen och be om nya bidrag kommer också att slå inför åriiga nedskärningar av personal.

LARS-OVE HAGBERG (vpk) kort genmäle:

Herr lalman! Om Jag tolkat Olle Wästberg i Stockholm och utskottet rätt, så har nu Blötbergsgmvan fåll elt rådrum som innebär atl SSAB inle skall plundra ut gruvan, inte la upp del som finns i gruvan och sälja ut det. Jag kan inte tolka det på annat sätt än all utskottet avser detta, och del bör vara förbindande för SSAB atl inle plundra ut Blötbergsgmvan.

Vad det gäller kalkverkel är det väl så alt vi har första kravet gemensamt, nämligen atl verket skall vara kvar. Men en garanti är väl en viktig förutsättning för att del inle skall ske något överilat, t. ex. all man bara lägger ned verket, och därefter inle har några krav på sig.

Men den sista frågan, om industripolitiken, är väl ändå den hell väsentliga. Man skall inte lägga sig i företagens inre organisation, men, Olle Wästberg, det här gäller ingen inre organisation. Om man splittrar upp ell förelag i dotterföretag på ett sätt som syftar lill atl skapa resultatansvar på varje liten enhet, var har vi då helheten i strukturen? En sådan uppsplittring kan få de konsekvenserna all svensk stålindustri kommer atl inhandla stål på

världsmarknaden, vilket blir företagsekonomiskt billigare i något led, därför att den enheten inte bär sig. Men totalt sett kan inhemsk tillverkning vara lönsam samhällsekonomiskt, för hela företaget och för hela branschen. Denna uppdelning i dotterföretag har uppenbart, enligt SSAB-ledningen, till syfte att skapa resultatansvar för varje liten enhet och därmed öka lönsamhelskraven på etl sådant sätt att det minskar arbetskraften, fördel ärelt av de centrala temana i hela promemorian som verkställande direktören och SSAB-ledningen använder sig av. Därför är väl detta verkligen en fråga för riksdagen, om den lämnar så myckel pengar som första gången 4 miljarder och nästa gång över 1 miljard kronor. Hur skall man använda de pengarna? Är det till en väldig vinstmaximering med fritt spelrum - utan något som helst ord på vägen om hur pengarna skall användas? I så fall är det en frihet, Olle Wästberg, som inle har myckel gemensamt med den kamp för Jobben som arbetarna bedriver ute på de olika arbetsplatserna.

Nr 153

Onsdagen den 23 maj 1979

Vissa investerittgar inom SSAB Svenskt Stål AB, rn. m.

OLLE WÄSTBERG i Stockholm (fp) kon genmäle:

Herr talman! När det gäller Blötberget är det beslut som utskottet föreslår alt gruvan inte skall vattenfyllas. Jag kan bara upprepa del. Syftet med beslutet är att ge elt rådrum. Sedan blir del SSAB:s sak atl uttolka hur man skall kunna se till att det rådmmmet i praktiken utnyttjas.

När del gäller industripolitiken, så är det naturligtvis en viktig principiell fråga. Skall vi se det stöd som ges lill företag som elt sätt alt skapa en långsiktig lönsamhet? Eller skall vi se det som en permanent sysselsätlnings-subvenlion?

Vi menar all del här stödet är till för alt rädda sysselsättningen, för atl göra en omstrukturering mjukare, men att det inte skall leda till att vi släpper målet ur sikte att företagel skall bli lönsamt. Gör vi inte del, skall vi ge företagsledningen en chans atl genom de organisatoriska åtgärder som den tycker är rimliga öka lönsamheten. Och gör företagsledningen inte det, ja då trorocksåjag att sysselsättningen långsiktigt hotas, eftersom vi i Sverige inte kommer atl ha råd -och vi bör i Sverige inle ha råd -all ha förelag kvar som år efter år går med mycket stora föriuster och måste subventioneras av skattebetalarna. Ger vi inte en företagsledning möjlighet att skapa lönsamhet också i statliga förelag, kommer sysselsättningen där att hotas.

YNGVE NYQUIST (s):

Herr talman! När jobben är i fara känns det värre i de s. k. enförelagsorterna än i andra samhällen. Våra bruks- och gruvsamhällen är oftast enföretagsor-ler; den alternativa sysselsättningen finns inle, åtminstone inle på hemorten. Därför konstaterar Dalarnas s-riksdagsmän i sin motion 1978/79:2266 atl en djup oro för sysselsättningen under flera månader har präglat livet i de mellansvenska bruksorterna och gmvsamhällena. Det fanns en olust inbäddad redan vid SSAB:s bildande. Uppgörelsen mellan staten och bolagen var oförmånlig för både staten och de anställda - det har Ingvar Svanberg redan påtalat i debattens inledning. Bolagen tilläts behålla många av russinen i kakan, t. ex. elkraften.

Nr 153

Onsdagen den 23 maj 1979

Vissa investeringar inom SSAB Svenskt Stål AB, m. m.

Generaldirektör Bertil Rehnbergs rapport, Tidigareläggning m. m. av investeringar inom Svenskt Stål AB, har Ju utgjort utgångspunkt för propositionen 1978/79:126. Vi slår fast i vår motion alt del Rehnbergska förslaget snarast borde ha kompletterats ytterligare i stället för alt tunnas ut, såsom sker i proposiiionen.

Utskottet har gjort sitt bästa för atl söka rätta lill proposiiionen 1978/79:126 i dess olika brister. Två av våra yrkanden i motionen 1978/79:2266 har således vunnit gehör i ulskotlei. Det gäller dels atl låta metallurgin i Domnarvets Jernverk fortsätta, dels atl eliminera farhågorna för kalkbruksindusirins framlid i Dalarna och genomföra en utredning rörande dess framlida struktur.

Två av motionens yrkanden har man inte tillmötesgått.

I ett yrkande i vår motion heter det "atl driften vid Blötbergels och Håksbergs gruvor får fortgå och omprövas först när förslag framlagts om ell långsiktigt program förden mellansvenska gruvindustrin".

Näringsulskottet anser atl regeringen bör tillkalla en utredning med uppgift atl skyndsamt granska den mellansvenska gruvindustrins läge. I avvaktan på en sådan utredning bör inle SSAB låta gruvorna vattenfyllas, säger utskottet. Vi tycker inle att del är nog. F. n. finns avsättning för malmen, om än lill dåliga priser. Låt då driften pågå tills utredningen är klar! Kostnaderna är marginella för SSAB.

Nyss stod Olle Wästberg i talarstolen här och sade all kostnaderna för atl rädda jobb aldrig kan bli för höga. Det vore då lämpligt alt han röstade med vårt förslag på den här punkten. Då skulle man Ju också slippa diskussionerna om att förstöra tillgångar, som det har talats om under debatten.

Frågan har även siu stora intresse för de mellansvenska specialstålverken. Hur skall deras råvaruförsörjning ordnas på längre sikt? Det finns anledning varna för alt enbart lila lill skrotförsörjning. Jag vidhåller motionens yrkande nr 2.

Vårt yrkande i fråga om medelstillskoU till Dala Invest AB avstyrks av utskottet,som i likhet med regeringen anseratt länets utvecklingsfond skall hantera resurserna. Med all respekt för fonden och dess ledning vidhåller Jag motionens yrkande. Enligt utredningsförslaget var avsikten atl medlen skulle användas för klart offensiva satsningar i de två kommuner i Dalarna som drabbas hårdast av förslagen i SSAB:s slrukturplan, nämligen Borlänge och Ludvika. Medlen bör alltså satsas på projekt som har förutsättningar atl ge påtagliga sysselsättningseffekter så snabbi som möjligt utan begränsning av förordningen om statligt kredilstöd. Styrelsen för Dala Invest AB haren bred förankring i allmänna och fackliga intressen. Det bör därför vara möjligt atl destinera medlen direkt till företagel i fråga.

Eftersom motionsyrkandena nr 1 och 3 är tillgodosedda, inskränker jag mig lill atl yrka bifall till yrkandena nr 2 och 4 i motionen.

Så, herr lalman, några ord om del föreslagna mediumverket i Luleå. Del vore kanske logiskt all resonera som så att när man från olika håll kräver atl det skall vara en ordentlig framförhållning i industriell planering, en optimistisk tro på framliden och världens stålbehov, då är del i varie fall inle

fel att uttala sig för elt nytt mediumverk i Luleå. Del skall ju ändå huvudsakligen ersätta två tidigare verk. Men verkligheten korrigerar måhända framtidstron något genom alt befintliga verk i Mellansverige inte på långa vägar kör på full kapacitet. Då menar jag atl del är hell nödvändigt atl, som utskottet gör, uttala del angelägna i alt man ser till att de mindre handelssiålverken också i framtiden kan bevara sin konkurrenskraft, även om del byggs etl nytt verk i Luleå. Dessa mindre verk betyder så mycket för sysselsättningen på resp. orter och där finns ett så stort samlat kunnande att vi måste slå vakt om dem. För dessa bruksorters skull och för deras befolknings skull förlitar Jag mig på allvaret i näringsutskoltets skrivning. I det här avsnittet, herr talman, harjag inget yrkande.

1 detla anförande instämde Ove Karlsson, Gudrun Sundström och Sven Mellqvist (samtliga s).

Nr 153

Onsdagen den 23 maj 1979

Vissa investeringar inom SSAB Svenskt Stål AB, m. m.

ALF LÖVENBORG (apk):

Herr talman! Vi behandlar här ett stort och betydande komplex inom svenskt näringsliv. Men det handlar inte bara om stål och medelstilldelningar. Det handlar också i slor utsträckning om människor av kött och blod, om oro och förhoppningar. Från arbetarpartiet kommunisternas sida finner vi att den senare delen av problemaliken inte getts tillräckligt utrymme i de överväganden som skett.

Vi är självfallet inte emot all det blir en samordning och ett förnuftigt utnyttjande av resurserna inom SSAB Svenskt Stål AB. Men vi är fortfarande emot en ordning som innebär att enskilda kapitalintressen för göra sig breda och i betydande utsträckning tillåts dirigera planläggningen för framliden.

Vi har i tidigare sammanhang uttalat oss för en nationalisering av hela Järn-och stålbranschen, därför alt det är en av de viktiga nyckelindustrierna i vårt land med stort inflytande över många tiotusentals människors väl och ve. Vi kommer självfallet alt rösta för det förslag i den riktningen som också behandlas i föreliggande betänkande.

Vi har i vår motion uttalat stor oro över del som kommer all ske när det gäller sysselsättningen på en rad orter. I en lid när det skulle behöva skapas många nya jobb innebär regeringens förslag minskningar av sysselsättningen på flera orter.

Syftet med den proposilion som behandlats av ulskotlei skall enligt regeringen vara atl överbrygga det sysselsältningsbortfall som SSAB:s Slrukturplan kommer all framkalla.

Vi kan inte flnna att propositionens, och inle heller utskottets, förslag skulle kunna innebära någon sådan garanti.

Vårt förslag är alt riksdagen skall uttala sig för en ny struktur- och utvecklingsplan för hela stål- och gruvnäringen med målsättningen alt öka förädlingsgraden, sysselsättningen och industrispridningen. lavvaktan på en sådan plan föreslår vi alt inga sysselsätiningsminskningar vid de nu berörda ■ enheterna skall fö ske.

Vi anseratt såväl den tidigare borgeriiga regeringen som den nuvarande har

Nr 153

Onsdagen den 23 maj 1979

Vissa investeringar inom SSAB Svenskt Stål AB, m. m.

en kortsiktig och defensiv syn på näringens framlid och expansionsmöjligheter. Vi menar atl man inom svensk stålindustri måste salsa stort och djärvt på utbyggnad, utveckling och en myckel långtgående förädling. En sådan plan måste fram, och dessförinnan är del riksdagens plikt all klart uttala sig mol ålgärder som innebär sysselsätiningsminskningar. Personalen på varje ort måste fö en sysselsäitningsgaranli av den folkvalda församlingen. De ålgärder som nu föreslås motsvarar inle detta krav.

Vi har under senare år sett hur staten plötsligt - ibland i form av brandkårsutryckningar - engagerat sig i vissa förelag eller branscher. Så har det också varit när del gäller stålhanteringen.

Man har ryckt ut vissa bitar. Man har skapat SSAB, och man har satsat betydande summor av statskapital. Och när man skapade SSAB privatiserade man delvis del enda statliga järnverket i Luleå. Del är alltså ömsom vin och ömsom vatten.

Det som saknas är totalplanen, och därför kommer del hela tiden att bli fråga om lappverk och halvmesyrer. Arbetarpartiet kommunisterna har i tidigare motioner framhållit nödvändigheten av en helhetslösning som innebär en samordning av hela stål- och gruvhanteringen fram lill den förädlade produktion som sker inom exempelvis verkstadsindustrin.

Man bildade SSAB, men man stannade på halva vägen. Det djärva nytänkandet saknas. Man är bunden till händer och fötter a v del privatkapital vars företrädare får ta på sig ansvaret för att man under många goda år har avstått från att satsa resurser för att möta framtidens krav.

Det måste stå klart alt hela den svenska Järn- och siålhanieringen för atl kunna överleva och expandera måste salsa hårt både på specialprodukter med begränsad volym och på kvalificerade standardprodukter i stora volymer. Inom ramen för den bedömningen fanns exempelvis Stålverk 80.

Det finns inte utrymme, säger motståndarna, både när det gäller Stålverk 80 och när det gäller del mediumvalsverk som nu diskuteras. Man talar om överproduktion. Jag vill påslå alt man far med osanning.

Sverige importerar 50 % av sill handelsstål. Den malm som nu säljs på export säljs med förlust på varje ton. Kan det vara en riktig politik? Del lilla landet Luxemburg producerar mer handelsstål än Sverige. Kan del vara en riktig proportion? Den Plannjaplål som görs i Luleå köps från Japan för att bockas och plastas i Luleå. Volvo och Saab köper en stor del av sin bilplål utomlands. Kan det vara förnuftigt, när man säger atl vi har slålkris här hemma?

Del finns all anledning all se över dessa förhållanden. Del kan inte vara normalt eller riktigt med en 50-procentig import av stålprodukter medan man i Sverige talar om slålkris.

Parentetiskt har man i delta sammanhang också berört försörjningen av kalk inom SSAB:s långsikliga planering. När del gäller anläggningarna i nort bör man la med de fyndigheler som finns i den delen av landet. Man måste inte köpa kalken för järnframställningen i Luleå från Golland, vilket Olle Wästberg i Stockholm sade. Det finns i Jokkmokk, i en kommun som kippar efter andan, mycket stora kalkfyndigheler, som normalt borde utnyttjas för

kalkförsörjningen när det gäller SSAB:s anläggningar i Luleå. Detta bör finnas med i den översyn som ulskotlei här talar om.

Vi har några viktiga motionskrav i anslutning lill propositionen. Jag har tidigare nämnt kravet på en ny struktur- och utvecklingsplan. Vi har sagt all löftet om 2 300 nya jobb inom slålseklorn i Luleå måste infrias under 1979/80. Det löftet finns belagt. Det står svart på vilt i riksdagens protokoll, och om inte den här församlingen vill bli betraktad som skojare och löflesbrylare bör det realiseras.

Var finns de jobben? Den frågan kan man exempelvis ställa lill fru Hambraeus. Kan man svika löften om 400 000 nya jobb kan man naturiigtvis också svika löften om 2 300.

Vi har, liksom andra motionärer, föreslagit byggandet av etl mediumvalsverk vid SSAB:s anläggning i Luleå, och utskottets majoritet är överens därom. Vi kommer självfallet all rösta för utskottets förslag i den frågan. Men jag vill passa på atl säga att även detta är en halvmesyr. Verket borde ha varit betydligt större. Regeringen ville emellertid inle komma med något sådant förslag. Man vill avvakta och göra marknadsanalyser. Utskoltsmajoriteten föreslår alt riksdagen skall uttala sig föratt elt nytt mediumvalsverk med en kapacitet av högst 208 000 lon skall byggas i Luleå och alt projekteringen skall påbörjas snarast. Jag anser atl denna klara begränsning lill 208 000 lon är tämligen tveksam.

Del står i utskotlsbetänkandet att projekteringen skall påbörjas snarast möjligt. Jag tycker nog atl del är en något luddig formulering. Tycker Ingvar Svanberg verkligen atl det är betryggande? Del är väl fråga om vem som står för bedömningen. Hur tolkar man orden snarast möjligt? Vad menar Ingvar Svanberg med snarast möjligt?

Jag vill också passa på all i delta sammanhang säga några ord om mediumvalsverket i Luleå. Det har nämligen fött stort utrymme i den lokala diskussionen. Det har naturiigtvis inle den enorma betydelse för sysselsättningen som man skulle kunna tro. Del är bra om del byggs, men dess effekt för sysselsättningen är högst begränsad. Det handlar om mindre än 200 fasta jobb. Del är ingen avgörande satsning för alt utveckla förädlingen i Luleå. Men del kan naturiigtvis -och det är det positiva -betraktas som en liten bit av del som måste göras.

Arbetarpartiet kommunisterna ser fortfarande Stålverk 80 som den stora och avgörande investeringen. Vi har stärkts i den uppfattningen genom professor John Olof Edströms förnyade försvar för det projektet. Han anser fortfarande, precis som vi, att delta var Norrbottens slora chans och alt det var ett formidabelt vansinne alt avslå från förverkligandet. Nu presenterar man i stället planer som innebär att del gamla NJA:s roll som halvmesyr består.

Jag vill fråga Ingvar Svanberg, men han finns tydligen inte i kammaren, så Jag riktar frågan till andra socialdemokrater som senare kommer upp i talarstolen: Blir det något nytt Stålverk 80, om ni vinner valet? Eller är det bara en paroll som socialdemokraterna plockar fram i högtidliga samman-hanjg? Ser ni verkligen till all planerna på Stålverk 80 plockas fram, dammas av och förverkligas,så alt det som nu är Sveriges största sandlåda kommeratt

Nr 153

Onsdagen den 23 maj 1979

Vissa investeringar inom SSAB Svenskt Stål AB, m. m.

Nr 153

Onsdagen den 23 maj 1979

Vissa investeringar inom SSAB Svenskt Stål AB, m. m. ■

användas till något veltigt? Nu sysslar man ju med alt gräva gropar på den mark där Stålverk 80 skulle ha stått, och det är en föga fruktbar sysselsättning.

Krisen inom siålnäringen har inte övervunnits. Vår bedömning är att den förlängs genom regeringens handlingsföriamning när det gäller alt skydda den svenska industrin och utveckla den här branschen.

LKAB:s svårigheter alt bli av med malmen till affärsmässiga priser har mindre med krisen än med en övermäktig konkurrens alt göra. Den enda utvägen för att fö ett något så när hyggligt utbyte för Nortbotlensmalmen är att skyndsamt skapa det konkurrensdugliga Stålverk 80 som var avsikten, så alt det står klart när behoven växer. Sker inte detla är del min övertygelse alt vi kan se fram mot en permanent depression för malmgruvorna och för stålnäringen både i Norrbotten och i Mellansverige.

1 det län Jag kommer ifrån behövs minst 30 000 nya arbetstillfällen,om man på fullt allvar skall kunna tala om full sysselsättning. Atl bygga Stålverk 80 vore en sysselsällningsinsats av del slag som vi skulle behöva. Det vore en bra insats - inte bara för Norrbotten utan för hela Sverige. Vi ser förslaget om Stålverk 80 som en del av den nya statliga slålpoliiik som måste komma. Det bör följas upp med verkstadsindustri och en målmedveten inriktning på all öka förädlingsgraden över hela linjen.

När del gäller stål- och gruvnäringen i dess helhet skall planeringen också utgå från sysselsätlningsmässiga och regionala mål. I den logiska uppföljningen - del ärju den som saknas - måste finnas en genomtänkt politik för uppbyggnaden av nya statsindustrier och andra anläggningar för högindu-slrialiserad produktion. Det slår klart all privatkapitalet har andra planer. En samhällsinriktad politik måste bygga på andra värderingar och slå in på nya vägar.

Jag yrkar mot den bakgrunden bifall lill arbetarpartiet kommunisternas motioner 2223, 2224, 332 och 658 i tillämpliga delar.

BIRGITTA HAMBRAEUS (c) kort genmäle:

Herr talman! Enligt vad man nu kan överblicka skulle mediumvalsverket ge något tiotal nya jobb i Luleå, det skulle ta bort drygt 100 jobb i SSAB i dess helhet och det skulle hota de mindre handelssiålverken i hela Sverige, som sammanlagt sysselsätter över I 000 människor. Det är inte på det sättet man skapar nya arbetstillfällen.

Under detta anförande överlog tredje vice talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

ALF LÖVENBORG (apk) kort genmäle:

Herr talman! Mediumvalsverket är naturligtvis inle den slora satsning som vi efterlyser, men klart är att medium valsverket är en del av det som måste till för atl åstadkomma en framtidsinriktad politik när det gäller anläggningen där uppe.

Sedan är del inle ulan betydelse alt del under byggnadstiden kommer att ge

minst 400 Jobb i det län som brottas med den största arbetslösheten här i landet.

BIRGITTA HAMBRAEUS (c) kort genmäle:

Herr lalman! Genom atl rösta för vår reservation när det gäller kraftvärmeverket i Luleå når man precis samma effekt kortsiktigt när det gäller anläggningsarbeten. Dessutom ärdet en företagsekonomiskt lönsam investering som inte hotar någon ulan bara ger goda effekter. Jag tycker att man i stället bör stödja den reservationen.

Nr 153

Onsdagen den 23 maj 1979

Vissa investeringar inom SSAB Svenskt Stål AB, m. m.

ALF LÖVENBORG (apk) kort genmäle:

Herr lalman! Fru Hambraeus blandar ihop plältaroch pannkaka. Kraftvärmeverket ger naturiigtvis ingen förädling. F. ö. slår del ena inte i motsättning lill det andra. Men ni har på sikt inga alternativ - det är sanningen.

Fru Hambraeus går inle på något sätt in på vad vi här tidigare har talat om: överproduktion och sådana bekymmer. Alt närmare 50 % av del stål som förbrukas i vårt land importeras - är del nödvändigt? Skall man ha del så i fortsättningen? En ändrad proportion på del planet skulle betyda tusentals nya jobb inom svensk järnhantering.

En del av den produktion som skall bedrivas inom mediumvalsverkels ram är produktion av den typ som importeras utifrån.

Tredje vice talmannen anmälde all Birgitta Hambraeus anhållit att lill protokollet fö antecknat atl hon inle ägde rätt till ytteriigare replik.

FILIP JOHANSSON (c):

Herr lalman! Ulan att la lill några överord skulle Jag vilja säga atl dagens beslut i dessa frågor kommer all ha en rätt avgörande betydelse när del gäller tilltron till SSAB, och då främst ute pä arbetsplatserna. Jag skulle vilja säga atl för den bygd jag kommer ifrån - den bygd där gamla NJA i Luleå ligger - är den här frågan utomordentligt känslig, framför allt beroende på den situation som utvecklats tidigare, med minskade arbetstillfällen, och enligt alla planer även en minskning med ytteriigare ca 425 arbetstillfällen.

I etl län där arbetslöshetssituationen är sådan som den är i Norrbotten är självfallet detta ytteriigt deprimerande. Och skulle besluten bli sådana au de förhoppningar som man haft från folkels sida och framför allt från fackens sida inle skulle infrias, så ärjag utomordentligt oroad för att man verkligen kommer atl känna en ringa tilltro lill del företag som Jag ändå hoppas skall komma att betyda rätt mycket för möjligheterna all upprätthålla en stålindustri i vårt land av betydenhet och för alt ge sysselsättning i elt län som Norrbotten.

Det har tidigare här talats om hur myckel vi fick för bara en vecka sedan i det s. k. Norrbotlenspaketet. Det är klart aU det hade sin avgörande betydelse men inte på det här området, inte på SSAB-områdel. Ute i de slora glesbygderna, där arbetslöshetssituationen är värre än på något annat håll i

Nr 153

Onsdagen den 23 maj 1979

Vissa investeringar inom SSAB Svenskt Stål AB, m. m.

detta land, hade del en viss betydelse, och vi för hoppas all det kan utvecklas vidare.

Jag har tillsammans med några andra ledamöter väckt ett par motioner i anledning av den fråga som behandlas här i dag, ochjag skulle vilja ägna några ord åt de två punkter som motionerna berör.

Vi har i motionen 1658 tagit upp frågan om restaurering av grov valsverket i NJA - en insats som skulle ge möjlighet för rationellare och förbättrad produktion och framför allt en högre kvalitet på den produktion som grovvalsverkei producerar.

Betydelsen av kvaliteten på produkterna harju i bl. a. Bertil Rehnbergs plan och över huvud taget i SSAB:s långtidsplan rätt ofta poängterats. Det finns verkligen all anledning alt uppmärksamma detta på en marknad, där konkurrensen ju är stark och där vi får uppträda i konkurrens med andra, som gör allt vad de kan för all få så bra kvalitet som möjligt.

Förändringen av grovvalsverket är angelägen, och jag vill därför yrka bifall till reservationen 10, som ansluter till bl. a. den motion vi väckt i detla avseende.

Del har sagts här tidigare atl frågan om mediumverk \ Luleå är av den arten att den väckt den största uppmärksamheten. Det har varit en mycket omfattande debatt kring den frågan länge, och förhoppningarna är självfallet rätt spända inför det beslul som kommer att fattas i dag - spända framför allt hos dem som arbetar på gamla NJA. Jag vill framhålla atl man ändå inte kan komma ifrån att SSAB i sin långsiktiga planering tagit upp just detla grovvalsverk, och del har också behandlats i Bertil Rehnbergs plan. Bertil Rehnberg säger klart och tydligt atl det är någonting som man avser skall byggas under 1980-talet. Han kommer också där in på frågan om kvaliteterna, möjligheten atl tillgodose marknaden med de kvaliteter som marknaden är i behov av. Del sägs all grovvalsverket skall byggas under första hälften av 1980-lalet men atl man f n. inte har finansiella ramar för atl kunna lägga fram elt förslag. Elt mediumvalsverk av den ifrågavarande typen tar ca fyra år att bygga. Då är del Ju intenågonsärskilt slorframförhållning, om man fattar etl beslul i dag.

Del har talals i den här debalten och även tidigare om en överproduktion. Men härärdet ändå fråga om en investering som skall ersätta en nedläggning av två andra verk av samma typ. I del sammanhanget är del väsentliga all det nya mediumvalsverkel skall kunna producera kvaliteter som man kan räkna med atl köpare efterfrågar.

Det är rätt beklämmande att vi skall ha en stålproduktion av den omfattning som vi har i dag men ändå tvingas acceptera en omfattande import av olika ämnen. Vi kommer väl aldrig från en del av importen, men självfallet måste det vara elt företags ambition atl vara med på en vidareutveckling på den nuvarande marknaden. Den ökade produktionen av ca 35 000 ton ämnen är ändå en utomordentligt ringa andel av den import som f n. sker.

I samband med handläggningen av det här ärendet har utskottet haft uppe frågan om marknadsundersökning. 1 reservationen 8 vill center- och

folkparliledamölerna anvisa 4 milj. kr. för i första hand en marknadsundersökning och därefter en projektering, om marknadsundersökningen är positiv.

Jag skulle lill det vilja kort och gott säga all Jag självfallet skulle anse det hell klart all en marknadsundersökning måste göras före ett beslul om en projektering och elt beslut om byggande - om del hade varit fråga om en ny produkt och en ny marknad alt bearbeta. Men här är det Ju ändå frågan om en anpassning av produktionen lill kvaliteter som marknaden i dag vill köpa.

Om en enskild företagare skulle ha skött det här ärendet, skulle han då ha offrat åtskilliga år på en marknadsundersökning, när del gällt all fö avsättning för en produkt som redan är ute på marknaden men som man avser atl förbättra? Jag är hell övertygad om alt i en sådan situation skulle han ha tittat på konsekvenserna av den ökade produktion som han avser all komma med -i det här fallet ca 35 000 ton. Men han skulle självfallet också ha givit klart besked om alt han kommer att bygga en ny anläggning, för att på det sättet motverka all andra kommer in och lar en marknad som de vet är tillgänglig, om inle de nuvarande producenterna ser till att de tillverkar sådana kvaliteter som köparna vill ha.

Hade det varit fråga om etl mediumvalsverk som skulle producera ca 600 000 ton, vilket del Ju har varit tal om, skulle jag självfallet ha ansett marknadsundersökningen som utomordentligt betydelsefull. Jag är minst av allt angelägen att del vid stålverket i Luleå skall produceras varor som inte går atl sälja, något som skulle verka tyngande både på företagets ekonomi och på dem som arbetar där.

Jag skall inle uppta kammarens tid längre. Mot bakgrund av del jag tidigare anfört yrkar jag på den här punkten bifall till utskottets hemslällan.

Nr 153

Onsdagen den 23 maj 1979

Vissa investeringar inom SSAB Svenskt Stål AB, m. m.

I detta anförande instämde Torsten Stridsman (c).

STEN-OVE SUNDSTRÖM (s):

Herr talman! Så är det åter dags för riksdagen all la ställning i för den svenska stålindustrin vikliga frågor. Frågor som inte bara handlar om samordning och tidigareläggning av vissa produktionsenheter inom Svenskt Stål AB utan också om hur den framtida sysselsättningen skall kunna hävdas i de olika stålörterna.

Vid en sådan fördelning borde i rättvisans och solidaritetens namn den region som ulan jämförelse har det sämsta sysselsättningsläget också få en ordentlig tilldelning av del investeringskapital som nu skall plöjas ner i SSAB.

Nu borde allt vackert tal om solidaritet med Norrbotten komma till ullryck i verklig handling genom satsning på järnverket i Luleå. Nu kunde de borgeriiga partierna i handling visa att de verkligen menar allvar med sina storslagna löften om vidareförädling av Norrbottens råvamtillgångar. De kunde visa atl alla miljarder som under de gångna åren har pumpals ul från Norrbotten t. ex. i form av elenergi går all återbetala i form av investeringar som garanterar en vidareförädling av stålprodukterna i järnverket i Luleå.

4 Riksdagens prolokoll 1978/79:153

Nr 153

Onsdagen den 23 maj 1979

Vissa investeringar inom SSAB Svenskt Stål AB, m. m.

Under lång tid har värt nordligaste läns befolkning solidariskt delat med sig av länets tillgångar. När det gäller elenergin har inkomsterna genom statsmakternas försorg fördelals över hela landet och därigenom hjälpt lill att bygga upp näringslivet i landets övriga delar. I många kraftverk som producerar energi i andra delar av landet har privat- och kommunägda kraftverks vinster gått vidare till investeringar och utveckling i den egna regionen. Den utvecklingen har inte norrbottningarna fått vara med om. I de insatser som har gjorts under de senaste åren för all stötta och utveckla landels näringsliv har det nordligaste länet genom de borgeriiga regeringarnas försorg blivit utsatt för en alltmer markerad utarmning av sina tillgångar.

De smulor av välfärdens allt mindre kaka som har fördelats över landet har för Norrbottens del i stort sett bestätt av konstgjord andning i form av kortsiktiga beredskapsarbeten. När norrbottningarna har delat med sig av sina tillgångar har det kallats solidaritet. Men solidaritet kan inte vara enkelriktad - då kallas del utsugning.

När del gällt atl satsa pä Norrbotten har de borgeriiga alllid hittat mängder med borlförklaringar. En av de vanligaste är att "del är klart atl vi vill salsa på länet bara del finns vettiga förslag". Men när de olika förslagen har lagts, som nu i form av den socialdemokratiska partimotionen, backar de borgeriiga under påståenden all dessa investeringar blir ett hot mol andra stålindustrier i landet.

Alla dessa borlförklaringar mol investeringar i järnverket i Luleå eller mol andra investeringar i Norrbotten är i själva verket inte förvånande. Historien går igen. Numera stöds den propagandan också öppet av Svenska arbetsgivareföreningen som i sin drive "Sätt fart på Sverige" till och med söker ulmåla AMS-verksamheten i Norrbotten som ett hot mol företagsamheten i landet. Kapitalet känner inga moraliska gränser när det gäller alt motverka samhällsinsatser för etl län i verklig krissituation.

I delar av ulskottsbelänkandet och i de borgeriiga reservationerna sablas de socialdemokratiska förslagen ner. Närdet gäller det vikliga mediumverkel till Luleå plockar de borgerliga fram det vanligaste argumentet: man påstår all det tilltänkta verket skulle störa produktionen i de mediumverk som står utanför SSAB. Vidare vill ulskollets centerpartister företa marknadsundersökningar för att utröna om del finns en marknad för verkels produkter.

För dem som känner till produklionsfördelningen av mediumprodukler mellan de befintliga verken måste detta krav te sig löjeväckande. De nuvarande mediumverken i Domnarvel och Luleå har redan en marknad inom SSAB på ca 175 000 lon, och enligt förslaget skulle det nya mediumverkel i Luleå .producera 208 000 lon. Skillnaden mellan 175 000 och 208 000 ton skall utgöra ett produktval som till stora delar importeras till Sverige i dag. De borgeriigas krav på marknadsundersökning kan därför tolkas som alt man vill undersöka om SSAB skall få behålla sin egen marknad eller om produktionen skall flyttas över till något annat verk.

Vad beträffar moderaternas syn på NJA:s investeringar är den inle värden djupare kommentar. Del räcker med alt säga atl högerns historiska engage-

mang för all bromsa NJ A:s utveckling nu lycks vinna allt bredare gehör i det borgeriiga lägret.

Förutom alt de borgeriiga nu vill förhala nödvändiga investeringar för ell nytt mediumverk lill Luleå, så går man också mol del socialdemokratiska kravet om en upprustning av grovvalsverkei i Luleå. De borgeriiga utskotts-represenlanierna anser att SSAB, eftersom del förslaget inte finns med i proposiiionen eller i Rehnbergs förslag, bör analysera frågan inom ramen för sin ordinarie verksamhet och alt riksdagen inte nu skall ta ställning i den.

Att sedan de fackliga organisationerna inom Svenskt Stål enhälligt ställt upp bakom delta förslag och anser att investeringar skall komma till stånd, bryr sig inte de borgeriiga om. Inte heller bryr man sig om alt mediumverket och grovvalsverkets upprustning aren nödvändighet om strukturplanen skall kunna fullföljas. Upprustningen av grovvalsverket är viktig av flera skäl, t. ex. kvalitetsskäl och direkta produktionsskäl.

Den föreslagna upprustningen ger ett rakare produktionsflöde genom verket med mindre störningar i produktionen. Vidare ges möjlighet att producera materiallängder från 90 till 130 å 140 meter. Därigenom skapas alltså en produktionsökning, men man kommer också ifrån s. k. riktnings-problem med materialet.

Om Järnverket i Luleå inte får denna upprustning av grovverkel, så kommer man snart alt nå kapacitelstakel i det befintliga verket. Del kan i sin tur resultera i atl man blir tvungen att sorlera ut visst material ur produktionen med de negativa följder det kan få för SSAB:s marknad på sikt. Det finns alltså en mängd skäl som talar för alt dessa investeringar i Luleå, i form av ett nytt mediumverk och en upprustning av grovverket, görs snarast.

Hotet mol den utvecklingen nu liksom tidigare är de partier som ser negativt på en utveckling av den statliga företagsamheten. Här i riksdagen har sysselsättningen i Norrbotten debatterats vid ett flertal tillföllen i år. Folket i norr har genom den dominerande statliga förelagsstrukturen, där tre av fyra industriarbetare är direkt beroende av vad som händer inom de statliga förelagen i länet, fått flnna sig i atl förslag till utveckling av t. ex. NJA:s järnverk, sä fort de har lagts fram, genom de borgeriigas försorg har ställts mol förslag lill utveckling av förelag i andra regioner av landet.

Om inle de förslag som lagts fram i den socialdemokratiska partimotionen vinner gehör och järnverket i Luleå får de viktiga investeringarna, kommer verket inom ett fåtal år atl ha en så nedsliten produklionsanläggning på förädlingssidan all del i stort sett kan betraktas som ett ämnesverk. Det måste ses som ell stort svek av alla löften som de borgerliga gett Norrbotten, t. ex. löften om förädling och utveckling.

Herr lalman! Avslutningsvis kan den borgerliga politiken mot en utveckling i Norrbotten kunna sammanfattas i två ord: kvalificerad sabolagepoli-tik.

Nr 153

Onsdagen den 23 maj 1979

Vissa investeringar inom SSAB Svenskt Stål AB, m. m.

Nr 153

Onsdagen den 23 maj 1979

Vissa investeringar inom SSAB Svenskt Stål AB, m. m.

EIVOR MARKLUND (vpk):

Herr lalman! Riksdagen behandlar i dag näringsutskoltets belänkande nr 43 som berör SSAB. Lars-Ove Hagberg har här tidigare i dag utvecklat vpk:s principiella syn på regeringens proposilion och utskottets olika yrkanden. Han har också utföriigi redogjort för värt partis konkreta förslag angående SSAB och de därmed sammanhängande sysselsättningsfrågorna. Jag skall därför koncentrera mig på några av de förslag som berör mitt hemlän, Norrbotten.

Jag kan emellertid inle underiåta alt först understryka Lars-Ove Hagbergs påpekande om det orimliga i alt olika landsändar, fackföreningar och arbetare ställs mol varandra med de förslag som nu ligger på riksdagens bord.

Riksdagens beslut i dag kan komma atl skapa stor oro, det skall man vara medveten om. Blir arbetare och tjänstemän arbetslösa genom dagens beslul, så kommer de all minnas vilka det var som avslog konkreta förslag som varaktigt kunde ha säkrat Jobben och utvecklat den svenska stålindustrin.

Del finns många exempel atl hämta runt om i Europa, som visar all siålverksarbelare inle stillatigande accepterar nedläggningar, avsked och arbetslöshet. Dagens beslul om stålindustrin kan komma atl väcka liknande känslor i Sverige bland arbetare och tjänstemän. Del räcker inle med borlförklaringar och överslätande kommentarer.

De vpk-motioner som behandlas i detla sammanhang innehåller konkreta förslag om åtgärder för atl utveckla den svenska stålindustrin. I motionerna har vi visat hur delta kan göras, och vi har föreslagit riksdagen all la sådana beslul i dag.

En avgörande utgångspunkt för våra förslag är att samhällsekonomiska, inle förelagsekonomiska, inlressen skall vara vägledande för SSAB. Vi menar atl sådana bedömningar leder lill andra slutsatser än de företagsekonomiska och motiverar en offensiv satsning på stålindustrin. Därför har vi också föreslagit att de privatkapiialistiska ägarinlressena skall kopplas bort från SSAB. Vi menar all det är en viktig första förulsällning för en framgångsrik satsning på stålindustrin. Denna vår syn förefaller dock inte fö särskilt stor anslutning här i riksdagen. Men vi vet alt en stor opinion i de fackliga organisationerna omfattar den.

Vpk varnade redan i april förra året, när riksdagen beslöt om bildandel av SSAB, för de följder som vi nu kan konstalera. Ändå beslöt riksdagen all överiåla lill SSAB-ledningen atl utarbeta en s. k. slrukturplan.

Vi konstaterar utan någon glädje atl det gångna året gett oss rätt och atl riksdagen ändå underlåter att ingripa och i stället beslutar helt i enlighet med SSAB-ledningens förslag.

All den borgerliga riksdagsmajorileten handlar sä förvånar väl ingen. Däremot finns del anledning atl förvåna sig över alt riksdagens socialdemokratiska ledamöter, med många fackliga företrädare, inte tar fasta på arbetarnas och tjänstemännens krav om offensiva satsningar på stålindustrin. Debalten hittills i dag ger tyvärr inle anledning lill någon annan slutsats. Det gör inle heller del meningsutbyte som tidigare i dag har ägt rum mellan Lars-Ove Hagberg och Ingvar Svanberg.

Del som även utanför detla hus drar lill sig del största intresset från dagens debatt är frågan om etl mediumvalsverk till Luleå. Flera har sagt all elt sådant verk i Luleå skulle fö direkta följder för verksamheten på andra orter i landet. Men, ärade riksdagsledamöter, del är Ju inte i första hand ett resultat av elt beslut att föriägga mediumvalsverkel lill Luleå, ulan det är huvudsakligen ell direkt resultat av SSAB-ledningens medvetna nedlrappning av stålindustrin i Sverige.

Vpk-förslagen i motionerna innebär all alla nuvarande arbetslillfållen skulle säkras och dessutom atl offensiva satsningar för nya Jobb skulle göras. Genom all avslå dessa konkreta förslag skapar riksdagsmajorileten motsättningar mellan olika orter och fackföreningar. Det är inte bra.

Vi kommunister har drivit kravet om ett mediumvalsverk lill Luleå, och vi kommer naturiigtvis alt rösta för detla förslag. Del vore myckel olyckligt och allvariigt om förslaget inte fick stöd av en majoritet här i kammaren. Det har redan betonats av flera talare. Del skulle innebära ytteriigare etl bakslag för Norrbotten, och det harju med liden samlats mänga sådana pä hög.

Ett nej lill etl mediumvalsverk i Luleå skulle ytteriigare minska framtidstron i länet. Riksdagen skulle då ännu en gång ha avslagit ett förslag som kunde ha medverkat lill atl skapa nödvändig optimism och hopp om en bättre framtid. De som i dag går emot förslaget alt anlägga ett mediumvalsverk i Luleå skall vara medvetna om de effekter delta får för Norrbottens ungdom, för dess kvalificerade yrkeskår och för hela länels framlid.

Lars-Ove Hagberg har tidigare sagt del, men det förtjänar ändå att upprepas: Mediumvalsverket i sig räcker inte särskilt långt. Del måste vara det första steget i en sådan offensiv satsning som vi förespråkar. Mediumvalsverkel enbart kan inte säkra en framtid för stålindustrin i Norrbotten. Det behövs fler satsningar och det behövs många, många fler jobb till Norrbotten.

Herr lalman! 1 näringsutskotieis betänkande behandlas också planerna på ett kraftvärmeverk i Luleå. Vpk har senast i motionen 2268 föreslagit en omfattande utvecklingsplan för Norrbollen. Bland våra många förslag där finns också förslaget atl bygga en konsigödselfabrik i Norrbotten. Vi har i motionen pekat pä det stora behovet av en naturvänlig handelsgödsel och all alla nödvändiga ämnen för produktion av handelsgödsel finns i Norrbotten.

Norrbollensdelegationenhargjort en utredning av förslaget, och ytteriigare utredningar kommer atl göras om möjligheten all anlägga en sådan konsigödselfabrik i länet. Vpk har därför i motionen 2268 föreslagit all det tilltänkta kraft värmeverket i nära anslutning lill SSAB i Luleå bör drivas med masugnsgas och LD-gas. Vi menar atl sådan gas bör användas i stället för koksgas. Den senare gasen behövs för ammoniaktillverkning såsom elt led i tillverkningen av just konstgödsel. I motionen har vi också föreslagit att en ammoniakfabrik skall anläggas i Luleå.

Utskottet avstyrker båda våra krav i detta avseende. Det ärju i och för sig en sak. Men därmed föregriper utskottet ju den prövning som del självt förutsätter skall ske i samband med anläggandet av kraftvärmeverkel i Luleå.

Nr 153

Onsdagen den 23 maj 1979

Vissa investeringar inom SSAB Svenskt Stål AB, m. m.

Nr 153

Onsdagen den 23 maj 1979

Vissa investeringar inom SSAB Svenskt Stål AB, m. m.

Om riksdagen nu avslår vårt förslag alt driva kraftvärmeverkel med masugnsgas och LD-gas, innebär detta all koksgasen kommer alt användas vid verket. Därmed försvåras och fördyras möjligheterna att anlägga konstgödselfabriken i Luleå. För alt bibehålla valfrihet för framtiden och för att hålla dörren öppen för att anlägga den föreslagna konstgödselfabriken borde riksdagen bifalla förslaget om alt reservera koksgasen.

Centerpartiets ledamöter i utskottet har i en reservation begärt att 15 milj. kr. i dag skall anslås för ändamålet. Birgitta Hambraeus betonade i sitt tidigare inlägg behovet av atl la vara på koksverksgasen - inle minst från energisynpunkt, som hon sade. Men här finns ju också miljöaspekten. Framställning av konstgödsel av norrbottniska råvaror är även ett Jordbruksintresse, eftersom man då kan få slut på den fortgående kadmiumförgiftningen i åkermarken. I de gödningsmedel som nu används ingår Ju importerade kadmiumförorenade råvaror.

En konsigödselfabrik förulsälter också en ammoniakfabrik i Luleå, och vi har därför föreslagit riksdagen alt fatta beslut om atl anlägga en sådan.

Norrbottendelegalionens tidigare omtalade utredning har delegationen själv underkänt, och ytteriigare utredningar härom har förespeglals.

Vi vill betona alt en konsigödselfabrik i Luleå skulle inte bara innebära arbetstillfällen i den direkta produktionen vid fabriken utan också medföra många andra Jobb, bl. a. i utvinning av aluminium och kalium, m.m. Fabriken skulle också innebära en positiv breddning av Norrbottens industriella struktur och skulle kunna följas av ytterligare liknande investeringar. Det finns därför all anledning att reservera koksgasen fören konstgödselfabrik och i stället besluta atl använda masugns- och LD-gas.

Om cenlerreservaiionen bygger på den förutsättningen, skulle Jag för min del vara beredd att stödja den i en andra omröstning, men jag skulle i så fall vilja ha Birgitta Hambraeus besked pä den punkten. Bygger man på de ursprungliga förutsättningarna för ell kraflvärmeverk, skulle masugns- och LD-gasen nämligen räcka. I så fall är vi med på atl man inte ytteriigare förlänger behandlingen av delta ärende och låter intressen, vilka de nu är, bromsa elt snabbt beslut. Men det kan kanske Birgitta Hambraeus ge besked om.

Herr lalman! Jag ansluter mig lill Lars-Ove Hagbergs tidigare yrkande om bifall till vpk-förslagen. Låt mig ännu en gång uppmana riksdagens ledamöter alt länka efter när det gäller beslutet om mediumvalsverkel. Del är en för Norrbotten myckel angelägen fråga.

GUNNAR STRÄNG (s):

Herr talman! När vi i dag debatterar den svenska Järn- och stålindustrin, rör vi oss inom en bransch som traditionellt räknas såsom en av landets viktigaste basindustrier. Under senare år har emellertid en klar förändring av själva grundförutsättningarna för industrin ägt mm. Dess konkurrenskraft harpåverkats negativt av utvecklingen i vår om värld. Nationer, för vilka Järn-och stålproduktion tidigare varit helt okända begrepp, uppträder nu såsom utomordentligt slagkraftiga konkurrenter på väridsmarknaden. Delvis beror

del på all dessa nationer har påtagliga fördelar i bl. a. billig arbetskraft och etl starkt utvecklat statsstöd lill produktionen. För del enklare handels-slålssorlimenlet är konkurrensen i dag trots en viss internationell prisförbält-ring, som ägt rum under del gångna året, ändå sä besvärande att vi med den gamla struklurinriklningen och produktionseffektivitelen haralt räkna med mycket kännbara besvärligheter. För specialstålet är läget något gynnsammare, men även här är framliden med oförändrade produktionsbetingelser allvariig.

Det principiella motståndet från privatföretagen mot samordning och statsinfiytande fick väl under utvecklingens gång vika inför konstaterandet av alt de egna krafterna inle räckte till. Jag syftar här på Gränges och Bergslaget. Utifrån denna sanning tillkom den under en borgerlig regering genomförda fusionen - SSAB - en Irepartsallians mellan staten ä ena sidan och de tvä angivna privata stålföretagen å den andra. Samarbetet möjliggjordes genom att ett av de privata företagen stod nära elt ekonomiskt sammanbrott och att det andra säkeriigen betraktade sin järnhantering som en plågsam ekonomisk blödarsjuka. Uppgörelsen kom lill, och staten gick in som den räddande ängeln.

Staten gjorde och kommer all göra de väsentliga ekonomiska prestationerna i det förenade stålföretaget, även om ägandet och vinsten skiftas lika. Vi har från socialdemokratin tidigare kritiserat detta och motionerat om en revision av avtalet på den punkten. Jag behöver i dag inte närmare upprepa argumenten härför, men kritiken och kravet pä en avlalsjuslering står kvar frän vår sida. Ägande och inflytande i företagel skall rimligen avspegla de finansiella insatserna. Argumenten i övrigt återfinns i den socialdemokratiska reservationen 1.

I dag gäller det emellertid all genomföra den samordning och slrukturpla-nering som skall göra SSAB lill vad man i målsättningen har fastslagit. Del innebär etl modernt och rationellt stålföretag, som väl mäter sig med de mest avancerade europeiska verken. Vi bör helst vara litet bättre, då vår hemmamarknad för denna produktion av kända skäl inle kan mäta sig volymmässigt med konkurrentländernas hemmamarknader i Europa. Hemmamarknadens fördelar med avseende på transportkostnader och kundanpassning är för alla uppenbara. Järn-och stålproduktionen är,som alla vet, extremt kraflslukande. Vi har här en fördel genom den hittills relativt billiga elenergi som vi lar fram ur våra rinnande vatten och våra kärnkraftverk. Del torde uppväga de sannolikt högre arbetskostnader som den svenska järnhanteringen har i förhållande lill konkurrenUänderna.

Den slrukturplan som SSAB i samförstånd med de fackliga representanterna har tagit beslut om, kompletterad med generaldirektör Rehnbergs förslag om lidigareläggningar och ytteriigare kompletterad med de fackliga representanternas förslag, ligger nu framför oss för etl riksdagsbeslut. Del är en stor kapital- och invésteringsinsals som del här är fråga om. Även de mest fanatiska anhängarna av enskild verksamhet måste erkänna att det belopp det rör sig om här, närmare fem miljarder, kan i denna bransch endast samhället mobilisera och la ansvar för.

Nr 153

Onsdagen den 23 maj 1979

Vissa investeringar inom SSAB Svenskt Stål AB, m. m.

Nr 153

Onsdagen den 23 maj 1979

Vissa investeringai inom SSAB Svenskt Stål AB, m. m.

Varje strukturrationalisering av denna karaktär - tre tidigare självständiga och av varandra oberoende Järn- och stålföretag skall samplaneras och fungera som etl förelag - möter vid genomförandet en rad många gånger kontroversiella problem. Det är fråga om sysselsättningen på de skilda orterna. Del rör förändringar av produktionsinriktningen även i de fall då denna haft sekellång tradition bakom sig. Del gäller frågor som rör kommunerna, då förelagen i allmänhet haft den storieken att de i slor utsträckning identifierats med den kommun där de befinner sig. Inte minst har naturiigtvis de tre orternas.Jämförelser mellan positiva och negativa verkningar för det som de betraktat som det egna företagel - trots samordningen -spelat en alldeles avgörande roll.

Förelagsledningarna, de berörda kommunernas representanter och de olika fackliga intressegruppernas företrädare har, medvetna om vad ett misslyckande betyder, till slut blivit eniga. Och den enigheten finns materialiserad i slrukiurplanen med de kompletteringar som jag tidigare nämnt. Det har varit ganska svära födslovåndor innan detla dokument blev verklighet. Och jag vill gärna ge ett erkännande för den förmåga att se frågorna i stort som de här berörda intressena har ådagalagt. Jag hyser emellertid -Jag vill ha det sagt -oro för det goda samarbetets fortsättning om riksdagen bryter sönder den slulprodukijag här talar om. Del kommer inte atl skapa hälsa och erforderiigt samarbete inom SSAB för framtiden.

Vi har konstaterat all regeringens förslag, tyvärr präglat av tveksamhet och passivitet, i vissa avseenden förändrat och försämrat den ursprungliga planen. Här har dess bättre utskottet korrigerat proposiiionen så all den bättre överensstämmer med den fullständiga planeringen. Jag syftar på investeringen i Boriänge rörande byggplåten, föriängningen på ett år av metallurgin på samma plats, engagemanget i ELRED-processen och naturligtvis mediumverket i Luleå. Del senare vill Jag närmare kommentera -det harju spelat den största rollen i dagens debatt.

Utan mediumverk i Luleå för man konstatera all slrukiurplanen ej innefattar det hänsynstagande till Luleå och Norrbotten -Jag inkluderar här icke allenast Järnverket ulan även Malmbergets gruvor - som är en förutsättning för elt friktionsfritt och gott samarbete mellan de olika landsdelar som är berörda.

Det i den socialdemokratiska motionen föreslagna mediumverkel skall -Somalia nu hört-svara fören produktion om ca 200 000 ion,och det ersätter motsvarande produktion som nu framställs i Domnarvel och finvalsverket i Luleå. Del nya mediumverkel, som skall vara ell rationellt och modernt verk, ersätter de gamla produktionsenheterna, som inle svarar mol rationella krav och den kvaliteisproduktion som krävs för alt kunna hävda sig i konkurrensen.

Ulskotlei har biträtt förslaget om mediumverkets tillkomst i Luleå och fixerat dess produktionskvanlitel till 208 000 lon. Utskottet har vidare slagit fast att denna produktion från mediumverket icke skall inkräkta på eller försvära verksamheten vid de mellansvenska mindre handelsstålverken, som svarar för samma sortiment, dvs. stångstål. Ett beslut av riksdagen i

denna form är givelvis förpliktande för SSAB alt efterfölja. Jag har i debatten hört tvivelsmål på den punkten. Men jag menar att utskottels skrivning, som är så konkret och preciserad, måste vara riktgivande för företaget i dess fortsatta produktionsplanering. Det är atl underskatta riksdagens betydelse -och riksdagsledamöterna underskattar också sig själva - om de menar alt SSAB kan handla oberoende av en klart uttalad mening i den svenska riksdagen.

Nu ärjag i synneriigen hög grad medveten om atl mediumverkel i Luleå bland de mindre handelsstålverken har föranlett farhågor för vad man tror skall vara en övermäktig konkurrens. Jag har under del senaste halvåret tillsammans med en grupp riksdagskamrater besökt de mindre handelsstålverken. På plats har vi informerat oss om verkens utrustning, deras ralionaliseringsgrad och avsättningsmöjligheter. Vi har fört ingående samtal med förelagsledningarna, kommunernas representanter och företrädare för de fackliga intressena. Jag skall inte förneka atl oron på sina håll varit påtaglig. Den har varit tämligen ensartad när det gäller företagarsidan.

Oron har närmast härietl sig från den uppfattningen atl man inte tror på beskedet alt verket stannar vid en produktionskapacitet på ca 200 000 lon och i allt väsentligt inskränker sig till att ersätta bortfallen produktion av samma slag som i dag framställs inom SSAB. En del mindre väl genomtänkta skriverier och uttalanden har också satt ryktet i svang om atl Luleåverkel skall producera både den dubbla och den tredubbla kvantiteten av mediumprodukler mot vad utskotiet föreslagit och som jag hoppas riksdagen skall fastställa.

Man har i den tidigare debatten talat om alt man inte vågar sig på elt beslul om elt mediumverk i Luleå med mindre än att man gör ytteriigare marknadsundersökningar. Det har anförts från flera håll - Alf Lövenborg, Filip Johansson och ytterligare någon, atl vi i fråga om den här speciella produkten ändå barett importbehov på 50 %. Där finns etl försäljnings- och produklionsulrymme som vi hitintills inle har kunnat tillvarata men som vi bör inrikta oss på alt ta till vara.

Jag har all respekt, herr talman, för marknadsundersökningar. Visst skall man göra sädana. De är naturligtvis till hjälp. Men jag tror inte att marknadsundersökningar - i vart fall inte inom del här området - är något slags Skriftens heliga altartavla med sanningens ord. Jag har så många gånger upplevt motsatsen.

Jag kan erinra om alt de stora privata handelsstålverken år 1975 låg i startgroparna för en mycket kraftig investeringsulbyggnad med beställningar till berörda kommuner om så och sä många hundra nya bosläder för atl la emot den ökade arbetskraften och med turnéer bl. a. till Danmark för atl skaffa sig erforderiig arbetsstyrka för denna med ledning av marknadsundersökningar planerade expansion. Elt halvt år därefter var det definitivt en annan uppfattning om marknadsmöjligheterna. Så snabbt ändrade det sig. Därför säger jag: Visst skall man göra marknadsundersökningar, men det är ingen helig altartavla - i vart fall inle för denna bransch.

Jag vill slå fast atl den oro som vi mött framför allt på de mellansvenska

Nr 153

Onsdagen den 23 maj 1979

Vissa investeringar inom SSAB Svenskt Stål AB, m. m.

Nr 153

Onsdagen den 23 maj 1979

Vissa investeringar inom SSAB Svenskt Stål AB, m. m.

orterna med de mindre handelssiålverken enligt min uppfattning är obefogad. Har riksdagen sagt ifrån att produktionen skall begränsas till angivet tal i fråga om den produktlinje som konkurrerar med de mellansvenska bruken, är detta, som Jag här understrukit, förpliktande för SSAB. En del av tillverkningen, dvs. specifika profiler som det nya mediumverket skall svara för, har dessutom inte någon parallellproduklion vid de mellansvenska verken. Mediumverket finns med i den av de fackliga organisationerna och de fackliga representanterna godtagna slrukiurplanen. Även de mindre handelssiålverken har i den s. k. referensgruppen till SSAB:s ledning haft möjlighet atl följa utvecklingen och acceptera denna. Bakom denna ståndpunkt står vidare Melallinduslriarbelareförbundeis ledning och det socialdemokratiska partiet - detla har konfirmerats i vår partimolion. Ett beslut av riksdagen i samma riktning är bindande intill dess riksdagen fattar ett annat beslul.

Vi har på våra resor funnit ett positivt intresse hos de mellansvenska handelssiålverken för atl få en produktionssamverkan med SSAB. Regeringen har tyvärr väjt undan för denna riktiga tanke, hänvisande till att man tror sig se en viss förbättring i priser och avsättningsmöjligheter för handelsstålel, och då kan de enligt regeringen vänta. Detta är säkerligen fel tänkt. Den tillfälliga förbättring vi kunnat avläsa under del senaste året är enligt min mening ännu inte tillräckligt befäst för atl den skall kunna ge erforderlig finansiell styrka för förelagen på längre sikt. Del torde också vara klokt atl räkna med atl vi i det längre perspektivet har alt möta svårigheter och skärpt konkurrens på området. Gör vi ingenting nu, föreligger stor risk atl vi kommer för sent ur startgroparna. När vi har en positiv reaktion från företagen i dag, bör ideologiska och principiella föreställningar inte hindra regeringen från alt la initiativ i den av mig rekommenderade riktningen. Jag uppmanar regeringen att utan dröjsmål ta fatt på det av Arne Geijer framlagda förslaget om samordning mellan SSAB och de mindre handelssiålverken. Jag uppmanar regeringen alt sälta i gång med seriösa och konkreta förhandlingar för alt åstadkomma den gemensamma ledning och samverkan inom handelssiålproduklionen som framstår som alltmer ofrånkomlig. De anställda i de mindre handelsstålverken kommer sannolikt att känna sig lugnare för framliden efter en genomförd ägarsamverkan med SSAB. Den skapar dessutom förutsättningar för en överspännande, enhetlig och framåtsyftande planering för handelsslålindusirin. Vi har på våra resor funnit all denna väsentliga tanke omfattas inte bara av de anställda ulan las emot positivt även av de ansvariga företagsledningarna i de mindre handelssiålverken.

Om regeringens intresse för handelsstålverkens samverkan är svalt, så synes det mig vara ännu mera markerat i fråga om specialslålverken. Här har vi avläst en bättre pris- och avsättningssituation på senare tid, även på exportmarknaden, och del är som bekant på specialstålets område som vi har en export som är värd atl tala om. På senaste tiden har specialstålindustrin, medveten om utvecklingens krav, självmant sökt sig till en viss samverkan. Fusioner mellan olika företag har genomförts, allt för atl de skall kunna hävda sig bättre i konkurrensen. Jag kan erinra om hur en slor del av den rostfria

tillverkningen gått ihop genom samordningen mellan Gränges Nyby och Uddeholm. Det gäller dock inte hela den rostfria tillverkning vi har i landet. Liknande diskussioner pågår mellan Sandvik och Uddeholm beträffande bandlillverkningen. Men problemet upphör inte genom en överenskommelse mellan Sandvik och Uddeholm. Även om dessa bilaterala uppgörelser är positiva från synpunkten att de stärker konkurrensen, är de otillfredsställande från en annan synpunkt. Man saknar den översyn och totala planering för specialslålindustrin som borde vara en given förulsällning. Nu kan regeringen aldrig komma ifrån sill ansvar belräffande sysselsättningen och de sociala konsekvenser som kan aktualiseras i det bland företagen pågående fusione-ringsarbetet och dess sekundära verkningar pä andra håll. Det blir en svårare uppgift alt klara detla på ett tillfredsställande sätt, därest regeringen underlåter aU skaffa sig överblick över hela fältet. Att bara stå till tjänst med lån och krediter i den takt som förelagarna själva aktualiserar och genomför fusioneringarna är under inga förhållanden tillfredsställande. Jag vill rekommendera regeringen atl la sig ur sitt passiva betraktelsesätt och gå in och ange program och slutmål för specialslålinduslrins utbyggnad och bestånd i vårt land.

Den mellansvenska handels- och specialstålindustrin har också sin kontaktyta med gruvhanteringen, i första hand i fråga om de mellansvenska gruvorna. Den utbyggnad som sker i Oxelösund med ett andra sinterband kompenserar en del av bortfallet i Grängesbergsgruvorna i anledning av atl den malmbaserade metallurgin nu skall koncentreras till Luleå och Oxelösund. Nu finns det tankar och idéer om nya utvecklingslinjer, baserade på de mellansvenska gruvornas tillgångar. Gruvindustriarbeiareförbundet har här aktualiserat en rad uppslag, som del finns all anledning att la allvariigt på.

Socialdemokratin har i motionen 1508 underslmkil vikten av alt de pågående försöken i Slråssa för framställning av Järnsvamp och Järnpulver fortsätter. Tidigare beslutade masugnsförsök med den speciella s. k. GP-kulan bör enligt vår mening fullföljas. Utskottet redovisar alt Gruvindustri-arbetareförbundet och Metallindustriarbetareförbundet tillsammans med socialdemokraterna gått i författning om att arbeta fram etl program för mellansvensk gruvindustri i samband med en plan för specialslålinduslrins behov av gruvornas produktion. Utskottet rekommenderar regeringen att likaså genom en utredning granska och föreslå lämpliga åtgärder på del här berörda området. Vi hälsar med tillfredsställelse alt detla kommer lill stånd. Med här angivna aktiviteter bör problemen kunna klariäggas och erforderiiga ålgärder föreslås och genomföras.

En bransch som har sin direkta anknytning till vad vi här diskuterar är järn-, stål- och metallgjuierierna. Den kraftiga tillbakagången inom denna bransch som vi kunnat avläsa under senare år och risken för atl vi så småningom kommer i ett alltför starkt beroende av importen när det gäller denna för hela metallindustrin så vikliga produktion ger oss anledning atl ställa kravet alt regeringen ulan dröjsmål utarbetar en plan för branschens bestånd och vidareutveckling. Branschens volymmässiga tillbakagång har

Nr 153

Onsdagen den 23 maj 1979

Vissa investeringar inom SSAB Svenskt Stål AB, m. m.

Nr 153

Onsdagen den 23 maj 1979

Vissa investeringar inom SSAB Svenskt Stål AB, m. m.

gått så snabbt alt regeringen inte längre kan slå vid sidan om och bära bevittna en fortsatt negativ utveckling.

Herr talman! Jag har velat la kammarens lid i anspråk för dessa mera principiella och överspännande synpunkter på del område som omfattar järn-, stål- och gruvindustrin. De mera deialjbetonade frågorna och framför allt de mera lokalbetonade synpunkterna har sina företrädare i dagens debatt. Del avgörande för oss alla är emellertid atl dessa sekelgamla nationella basnäringar under utvecklingens gång nu ställts inför tidigare ej kända och utomordentligt allvarliga problem. Vi kan se oss omkring i världen, och vi finner atl vi delar den situationen med de flesta avancerade och traditionella industriländer. Vi finner också, med all respekt för de enskilda företagarna på området, atl deras egna krafter ej är nog för atl garantera näringens framtid. Det framstår klart, i varje fall för mig, alt den nation som vill bevara sin Järn-och stålindustri, och vad gäller vårt land också gruvhanteringen, blir tvingad att ingripa och ställa upp med samhällets resurser. Under dessa -jag betraktar dem som ganska givna - förutsättningar blir den logiska slutsatsen, framför allt då samhället får la så slor del av kostnaderna, all samhället också skaffar sig rätlen alt leda och planera och inle inskränker sig till att betala och hålla sig i bakgrunden. Jag erinrar än en gång om att situationen i dag är sådan att också de enskilda företagama i branschen börjar inse delta. Del bör således finnas gehör för att gå från ord till handling, och regeringen har att som exekutivt organ ta ansvaret för all så sker. Jag är övertygad om alt del är nationell enighet om all järn- och siålhanieringen och gmvdriflen i vårt land med våra gemensamma krafter skall klaras också för framtiden.

Herr talman! Låt mig innan jag lämnar talarstolen göra ytterligare en liten kommentar i anledning av den förda debatten.

Jag har av vissa inlägg i debalten funnit atl det underförstått finns en kritik emot SSAB och dess ledning. Den har gällt dels slrukiurplanen, dels SSAB-ledningens hanterande av sitt viktiga och ansvarsfulla område. Jag är beredd atl ulan reservation säga all ledningen har haft en utomordentligt svår arbetsuppgift när det gäller atl la falt på och leda vidare en näring av det format som det här är fråga om och under ganska bekymmersamma utsikter på marknaden samtidigt som man haft kravet på all denna enorma strukturrationalisering skall genomföras. Det har varit ett utomordentligt påfrestande arbete. Det får naturiigtvis lösas steg för steg. Första steget togs med den här produktionsplanen som vi diskuterar i dag. Jag räknar med att etl andra steg ligger nära i liden, nämligen samordningen mellan SSAB och de mindre handelssiålverken för alt få det hela under en gemensam ledning och bedömning.

Jag vill också understryka, alt när riksdagen har dragit upp riktlinjerna så långt som riksdagen anser sig ha anledning alt göra, bör man sedan med förtroende kunna lägga det fortsatta arbetet i bestyreisen hos SSAB. Jag menar att man kan göra det därför atl vi ju i SSAB har ett fackligt inslag. Där sitter representanter för de olika fackliga organisationerna i styrelsen. De har tagit medansvar på ett utomordentligt intensivt sätt, och etl väldigt utredningsarbete har ulförts av de fackliga representanterna när det gäller den

slrukturplan som vi dag behandlar. De representerar en sakkunskap som man sannerligen inte skall underkänna. Riksdagen kan således inle underkänna den fackliga representationen i SSAB:s styrelse. Bakom finns också en referensgrupp med en ännu större facklig representation förde olika orterna i landet, och på denna kan den mera interna representationen i styrelsen falla tillbaka. Vi kan alltså inle underkänna deras sakkunskap, och förmodligen finns det inle heller någon anledning all göra det.

Jag vill sluta med delta, herr lalman. Vi har, enligt min mening, skaffat oss den insikt i och det inflytande över SSAB:s ledning som är erforderiig. I den mån riksdagen har behov av all fixera gränser och förutsättningar för SSAB:s arbete är del riksdagen obelaget att göra delta. Del utskottsbelänkande som vi i dag behandlar innebär en del av dessa flxeringar, bl. .a -jag har funnit del i debatten - den avgörande frågeställningen om mediumvalsverket i Luleå, dess omfattning och dess situation i förhällande lill de mellansvenska handelssiålverken.

Nr 153

Onsdagen den 23 maj 1979

Vissa investeringar inom SSAB Svenskt Stål AB, m. m.

ALF LÖVENBORG (apk) kort genmäle:

Herr lalman! Jag tillät mig betvivla det helt betryggande i den formulering om mediumvalsverkel som finns i utskottets betänkande s. 21. Del slår nämligen alt projekteringen bör påbörjas snarast.

Gunnar Sträng tyckeratt det inte finns någon anledning att vara bekymrad och säger att man måste lita på atl del är betryggande. Jag hoppas alt han har rätt i denna fromma kolartro. Tidigare intrigmakeri, inle minst när det gäller den här branschen, gör atl man kan känna en viss oro över varje tänjbar formulering. Jag vill i sammanhanget erinra om löftet om 2 300 nya jobb lill Luleå bara man fick fullmakt alt mörda Stålverk 80. Löftet harju fortfarande inte infriats, trots alt del finns i riksdagens dokument.

Sedan tog Gunnar Sträng upp frågan om importen. Det är en viktig fråga, och del finns inga större motsättningar i vårt länkande på den punkten. Redan tidigare har del sagts all vi importerar nästan 50 % av del stål som förbrukas i vårt land. Man måste verkligen fråga sig: Är detla nödvändigt? En ändring av proportionerna på del här området skulle betyda lusentals nya jobb inom svensk järnhantering. Det kan inle vara normall atl man skall importera ca 55 % av del stål som används inom landet. När det gäller tunnplåt är importen ca 70 % och för s. k. vitplåt, som används till hushållsmaskiner m. m., handlar det om 100 %. Tar man detta i beaktande kan man räkna med att del kan skapas tiotusentals framlidsjobb om man bara vill gå in för en planmässig produktutveckling. Här handlar det också om bestämda ålgärder vad gäller importen. Jag frågar: Vad vill socialdemokraterna göra för atl ändra pä de proportioner som nu finns?

Jag vill sluta med att åter upprepa den fråga som jag ställde till OlofPalme för tre veckor sedan, som Jag ställt lill Ingvar Svanberg iden här debatten och nu vill ställa lill Gunnar Sträng: Om ni återkommer till regeringsmakten -vilket jag hoppas av flera skäl - hur blir del då med Stålverk 80? Tar ni fram och dammar av planerna och sätter det hela i verket? Jag betraktar fortfarande detta som Norrbottens slora chans lill full sysselsättning och utveckling.

Nr 153

Onsdagen den 23 maj 1979

Vissa investeringar inom SSAB Svenskt Stål AB, m. m.

LARS-OVE HAGBERG (vpk) kort genmäle:

Herr lalman! Jag begärde ordet, eftersom jag Jobbar i elt av de förelag som här drabbas. Eftersom jag är aktiv ien fackförening där, harjag kunnat märka atl Gunnar Sträng har haft sin hand vilande över den slålpoliiik som formals. Del ger mig anledning till några funderingar. Vid föregående års debatt sade Gunnar Sträng att de traditionella vinstmaximeringsprinciperna skulle få ge vika, åtminstone litet grand, för ansvaret för de anställda och samhällets krav. Del var 1978. Nu kan vi avläsa resultatet av SSAB-ledningens arbete. Gunnar Sträng är inle hell ovetande om atl det uppdrag man har innebär atl man skall försöka följa konsortieavtalets afförsmässiga och företagsekonomiska principer. Del är innebörden i riksdagsbeslutet från den 6 april 1978 om förelagsekonomiska utgångspunkter. Del är alltså vad förelaget har all utgå från.

Oroar det då inte Gunnar Sträng, som inte är hell maktlös i de här frågorna, att SSAB bedriver en sådan hänsynslös ralionaliseringspolitik och strukturomvandling i dag- med planer på bildande av dotterbolag med resultatansvar och vad därmed följer? Gunnar Sträng sade att SSAB-ledningen har ett svårt arbete, men kanske har man gjort det extra svårt - utifrån arbetarrörelsens synpunkt - genom atl inle ge ledningen bestämda direktiv om samhällsansvar, om samhällets ekonomiska ansvar för människorna. De punkterna spökar Ju överallt. Är det så atl Gunnar Sträng och socialdemokratin i övrigt är för den princip om ohämmad vinstmaximering som SSAB-ledningen talar för, och skall vi låta ledningen fortsälta att arbeta efter den, ja, i så fall kan vi drabbas av än värre bakslag.

Sedan bara några ord till om representanter. Jag tillhör en fackförening som inte på något medlemsmöte har beslutat atl säga att malmmelallurgin i Domnarvel inte skall vara kvar. Däremot har andra representanter, som deltagit i del slora medbeslämmandearbetet, skrivit på. Detla är medbestämmandets form i dag - medlemmarna på lägsta nivå har inle tagit detla beslul! Så sent som på del senaste årsmötet uttalade man alt man vill ha sin malmmetallurgi kvar. Det är verkligheten för dem som kämpar-det bör man känna till då man talar om fackliga representanter och fackligt inflytande. Del är med den utgångspunkten man skall se kampen, som fortsätter för malmmetallurgi i Domnarvel.

Min fråga är: Ärdet verkligen SAP:s mening atl SSAB-ledningen skall få fritt fram för sina företagsekonomiska principer och vinstmaximeringsprin-ciper?

GUNNAR STRÄNG (s) kort genmäle:

Herr talman! Alf Lövenborg ville ha etl besked av mig om vad man skall göra föratt fö en större avsättning på den svenska marknaden av svensktillverkade handelsslålprodukier än vad vi har i dag. Ja, det finns väl egentligen ingen annan väg än den som SSAB har stakat ul, nämligen att rationalisera produktionen och att arbeta från den utgångspunkten atl man skall bli mera konkurrenskraftig.

Hela den väldiga satsningen på 5 miljarder inom handelsslålsbranschen

innebär inte atl vi bara ger ul dessa pengar och atl del sedan får bli som del blir. Målsättningen är, som Jag sade i mitl första inlägg, atl vår produktion skall vara väl jämförbar vid en förelagsekonomisk bedömning med den som de bästa handelssiålverken i Europa har. Jag tycker atl det är en riktig målsättning, och den har man all arbeta efter.

En av förutsättningarna för all kunna utöka vår egen marknad är vidare en bättre fart i bostadsbyggandet och i byggandet över huvud laget, bl. a. inom näringslivet. Handelsstålproduktionen är exklusivt inriktad på det avsättningsområde som den svenska byggnadsmarknaden utgör. Del är vad jag helt kort kan svara herr Lövenborg på den punkten.

Alf Lövenborg frågar vidare vad vi efter en eventuell valseger skall göra när del gäller Stålverk 80. Jag vill först säga att vi än så länge bara kan spekulera om utgången av höstens val. Jag har aldrig varit särdeles intresserad av au redovisa vilka ålgärder vi skall vidla efter det all vi fått de möjligheter som en valseger ger. Jag ser problemet så att del först gäller atl komma i makt- och beslutsposilion och all man sedan får dra upp linjerna för vad som skall göras.

Jag har dock lill en radioreporter i Luleå sagt atl Stålverk 80-engagemangel inle är utmönstrat ur socialdemokratins lankevärid. Men det vore fel av mig alt säga atl jag tror all del ligger så till all del första man skulle göra inom socialdemokratin förden händelse alt man får besluts- och maktbefogenheter vore atl sälta spaden i marken och börja gräva för Stålverk 80. Projektet finns kvar i vår begreppsvärid, men man kommer inle att kunna genomföra det omgående. Herr Lövenborg för nöja sig med det beskedet.

Lars-Ove Hagberg ställde elt par frågor, som jag får vänta med alt besvara lill mitl nästa inlägg.

Nr 153

Onsdagen den 23 maj 1979

Vissa investeringar inom SSAB Svenskt Stål AB, m. m.

ALF LÖVENBORG (apk) kort genmäle:

Herr lalman! Jag vill säga lill herr Gunnar Sträng all man när det gäller Stålverk 80 inle blev särskilt myckel gladare över den senaste repliken. Det dunkelt sagda är ju det dunkelt tänkta, och Jag tycker att det präglar inställningen lill Stålverk 80-projeklet. Viärenvisapådenna punkt,eftersom vi ser del som en viktig del i en statlig stålpolitik.

Det är Norrbottens chans all någonsin bryta sig ur den koloniala rollen och vända avvecklingen lill utveckling. Om Stålverk 80-proJektel hade fått fortsätta och inle hade likviderats genom del motstånd som restes från borgeriigt och storkapitalisiiski håll, skulle del redan under slutet av 1970-lalet och början av 1980-talel ha givit en sysselsättningseffekt motsvarande 3 000 manår och ha inneburit en infiyltning lill Luleå av 7 000 personer. Del är med bitterhet man konstaterar detla i elt län där det behövs närmare 30 000 nya jobb.

I fråga om de framtida avsättningsmöjligheterna råder det kanske inga delade meningar om att de måste tryggas genom en offensiv stålpolitik och genom begränsning av importen, men jag skulle vilja ge den socialdemokratiska riksdagsgmppen ytteriigare etl litet tips i detta sammanhang.

Det finns ju också marknader utanför vårt land. Vi har i många

Nr 153

Onsdagen den 23 maj 1979

Vissa investeringar inom SSAB Svenskt Stål AB, tn. m.

sammanhang sagt atl man måste förändra handelspolitiken i riktning mot de krisfria, socialistiska länderna. Jag vill fösta uppmärksamheten på en artikel i SSAB:s personaltidning nr 13/1978, där man skriver om den glömda ståljätien i Sovjetunionen och där Sveriges vetenskapligt-tekniska attaché i Moskva i en intervju betonar all "Sovjets behov av stål är i del närmaste omäitligt". Sovjetunionen importerar nu handelsstål i form av förädlade stålprodukter, framför allt rör och grovplåi i enorma mängder.

Där finns naturiigtvis också möjlighet atl fö avsättning för de stålprodukter som framställs i Sverige - men med en annan handelspolitik.

LARS-OVE HAGBERG (vpk) kort genmäle:

Herr talman! Jag skulle också vilja erinra om en punkt som har kommit bort. Jag har nämnt det för Birgitta Hambraeus tidigare i dag.

Fackföreningarna och deras representanter på platsen har gjort elt utomordentligt arbete, som Gunnar Sträng nämnde. Jag vet all de har gjort ett enormt bra arbete, men vilka var deras förutsättningar? Jo, de hade i botten två beslut, dels konsortieavialet,dels beslutet i riksdagen i april, för att arbeta fram en slrukturplan, som skapade motsättningar. Var det en verkligt god förutsättning för de fackliga representanterna alt fö fram alla sina viktiga krav och synpunkter? Mitt intryck är aU så icke var fallet. Därför har resultatet blivit en dålig slrukturplan för sysselsättningen och för de här regionerna. Vad syftar vi egentligen till? Syftar vi bara till en räddning i nuläget? Eller syftar vi verkligen till en framtida slålpoliiik, som kan rädda regionerna runt om? I så fall borde vi ha satsat på den integrerade produktionen,som företrädes av en av de tre parterna i strukturförhandlingarna, nämligen den fackförening som Jag tillhörde. I så fall hade Luleå, Domnarvel och Oxelösund i det här läget haft mycket bättre utgångspunkter i stmklurplanen. Men såvitt jag har förstått har den socialdemokratiska ledningen icke ställt upp på denna integrerade produktion. En av de stora fackföreningarna drev frågan under lång tid, men i slutänden fick fackföreningens representant ge sig under de rådande förutsättningarna.

Därför reser sig frågan: Är det stordriften man är ute efter, som i dag har blivit SSAB:s mönster?

Den viktiga frågan är i dag: Är det så atl SSAB:s ledning skall ha de här möjligheterna atl manipulera med dotterföretag, med vinstmaximering, med företagsamhet, som man uppenbariigen gör med de här besluten? Om man inte är överens om detta, är det då inte dags att upphäva konsortieavialet?

Jag finner ingenting av det i reservationen 1. Jag har läst den fiera gånger. Ingenting av de här utgångspunkterna och principerna finns med i den socialdemokratiska reservationen 1.

GUNNAR STRÄNG (s) kort genmäle:

Herr talman! Det är sä här i livet atl del inle bara är fråga om att välja mellan vilt och svart. Man tvingas i den praktiska verkligheten all ta hänsyn till både det vila och det svarta.

Vi lever i en ekonomi där man aldrig kan komma ifrån begreppet räntabilitet och inte heller begreppet vinst. Däremot vill jag inle ansluta mig lill dem som säger att den absolut maximala vinsten vid varje tillfälle är det enda rätta. Med den ekonomi vi lever i krävs det en kompromiss mellan räntabilitet och vinst och det samhällsansvar som man i del här speciella fallet har tvingats all la med hänsyn till de anställda, lill bygden och lill orten.

Så myckel vågar jag hävda som all SSAB under den myckel krävande period av omställning som det tvingats ta itu med och arbeta under, har tagit vederböriig hänsyn till sitt sociala ansvar. Jag tror ingen kan anklaga SSAB för alt inte ha haft blicken öppen för detta.

Sedan kommer herr Hagberg tillbaka lill att medlemmarna i hans fackförening inle gillade slrukiurplanen. Jag är själv en gammal fackföreningsman, och Jag vet väl all del många gånger kan finnas delade uppfattningar innan man godtar en uppgörelse, men en alldeles osviklig facklig regel - som inle har förändrats ännu i dag, även om herr Hagberg försöker göra gällande detla - är atl har man i sedvanlig ordning tagit ell beslul, så för man, om man hamnar i minoritet, finna sig i delta. Det är en gammal god facklig regel, som man inle kan och inte heller skall ändra på. Därför förslår Jag inle herr Hagbergs inlägg över huvud tagel.

Sedan är del också så atl den slrukturplan som man har arbetat fram har även representanterna från Domnarvel givit sin accept lill. Den har också accepterats av representanterna från Luleå, och den har accepterats av representanterna från Oxelösund. I sista hand har Melallinduslriarbetareför-bundel, som har all bevaka alla orternas intressen, också accepterat strukturplanen. Från de förutsättningarna är det, om man resonerar från fackliga utgångspunkter, alldeles överflödigt alt tala om all inte alla tycker så. Del fanns ändå, som herr Hagberg säger, en grupp i Domnarvel som inte gillade detta, men sådant händer i den fackliga verksamheten; sä har del alltid varit och sä kommer det att bli.

Nr 153

Onsdagen den 23 maj 1979

Vissa investeringar inom SSAB Svenskt Stål AB, m. m.

Tredje vice talmannen anmälde att Lars-Ove Hagberg anhållit att till protokollet fö antecknat all han inte ägde räU lill yueriigare replik.

Industriministern ERIK HUSS:

Herr talman! Jag vill gärna börja med aU instämma i mycket av det som Gunnar Sträng sade i avslutningen av sill inlägg. Jag instämmer gärna i de lovord han ägnade SSAB-ledningen för det myckel svåra och maklpåliggande arbetet. Med den inställningen skulle det f ö. vara naturiigt om man på socialdemokratiskt håll lyssnade mer till denna lednings rekommendationer än vad man i del här ärendet har visat sig göra.

Gunnar Sträng sade också all del för denna industri föreligger utomordentligt allvariiga och tidigare delvis inle kända problem, problem som för den innebörden och konsekvensen alt de berörda företagen inte på egen hand kan klara upp dem. Detta är förvisso sant, och de tvä senaste regeringarna har i hög grad dragit slutsatserna av detla förhållande.

Som Gunnar Sträng vidare sade har man satsat resp. satsar 5 miljarder

5 Riksdagens protokoti 1978/79:153

Nr 153

Onsdagen den 23 maj 1979

Vissa investeringar inom SSAB Svenskt Stål AB, m. m.

kronor. Det är den klart största satsning pä den här näringsgrenen som har gjorts i detta land. Jag talar dä om verklighet och fakta, inte om grandiosa och ej förverkligade planer. De 5 miljarderna inbegriper då inte de kostnader på mellan 1 och 2 miljarder som har fått utbetalas för att rensa upp efter Stålverk 80 - detla Stålverk 80 som på något vagt sätt alltjämt flnns kvar i Gunnar Strängs lankevärid, faslän han, glädjande nog, trots sin bristande tilltro till marknadsundersökningar, nu inle vill ge några preciserade löften på del området.

Det har alltså under de senaste åren gjorts myckel slora ekonomiska insatser för att skapa eU SSAB som på 1980-talet skall kunna bli ett handelsslål verk av bästa europeiska klass. För alt lyckas med del krävs del emellertid, såsom vi alla vet, omfattande strukturförändringar, och företaget har i den i fjol antagna strukturplanen redovisat dessa sina planer.

Det är knappast möjligt för regering och riksdag all bedöma alla de affärsmässiga idéer som planen grundar sig på - del är och måste i första hand vara en uppgift för företaget. Men i vissa avseenden skulle framför allt de sysselsätlningsmässiga konsekvenserna bli sådana alt de måste mötas med samhälleliga insatser. Vi har ansett alt det så långt det är möjligt bör ske genom lidigareläggningar av sådana offensiva investeringar som SSAB annars skulle ha genomfört först under senare delen av struklurplaneringen. Glädjande nog har utskottet i allt väsentligt delat den bedömningen.

Utöver de punkter - och det är del stora flertalet - där utskottet föreslår bifall lill propositionens förslag finns del några frågor, där vi inle i sak har någon annan mening än ulskoilel men där vi ändå av olika skäl avstått från att i propositionen framlägga konkreta förslag. Det gäller bl. a. de utredningspengar som utskottet vill anvisa lill den s. k. ELRED-processen, och del gäller det föreslagna strukturiänet till en plaslbeläggningslinje i Borlänge. Gunnar Sträng sade i sitt anförande alt det här är rikliga och vikliga kompletteringar lill proposiiionen för att det hela skall hänga ihop som en bra helhet. Ja, vi anser inte att det är något fel på dessa satsningar, men vi kan inte inse atl riksdagen behöver falla beslul om och anslå pengar till små satsningar, som ett mängmiljardföreiag rimligen kan göra av egen kraft, om de bedöms vara väsentliga.

Den ekonomiskt sett största av de här båda sakerna är plastbeläggnings-linjen i Boriänge. Det är fråga om en investering pä 17 milj. kr., som SSAB beräknarskullegeen resultatförbättring med 8 milj. kr. perår,alltså en nästan 50-proceniig avkastning. Om ell myckel stort företag överväger en liten investering, som betalar igen sig på drygt två år, är det svårt all inse varför staten skall gå in och för del ändamålet ge extra pengar utöver de miljarder man redan satsat. Vi vill överiåla lill företaget alt självt bedöma och med egna medel genomföra etl så lönsamt projekt.

Också i elt annat avseende tycker vi au utskottet i onödan föreslår riksdagen att falla ett beslul - man slår in öppna dörrar. Det gäller kravet på en utredning om de mellansvenska gruvorna. Det finns Ju en mellansvensk gruvdelegation - den tillkallades av min företrädare. Delegationen består av representanter för de anställda, för förelagen och för de berörda statliga

myndigheterna. Den arbetar sedan drygt etl halvår och kommer med ett betänkande i höst, ett betänkande som bl. a. kommer att behandla just de frågor som utskotiet vill ha en särskild utredning om. Det är svårt all inse meningen med två parallella utredningar.

På en punkt Har vi - något som förvisso framgått av denna deball - delade meningar. Det gäller förslaget om eu nytt mediumvalsverk i Luleå. Vi har självfallet inle för all framlid avvisat tanken på elt mediumvalsverk. Men enligt alla de bedömningar som vi har tagit fram finns det inom delta produktionsavsnitt en slor överkapacitet i Sverige och en stagnerande marknad. Att i det lägel - utan någon föregående marknadsundersökning, som eventuellt kan visa all del trots allt finns marknadsförutsättningar -anvisa pengar till en utbyggnad tycker vi är orimligt. Det bör framhållas alt den bedömningen delas av SSAB:s styrelse, som i en skrivelse lill näringsutskotlet klargjort atl man inle anser all mediumvalsverket är företagsekonomiskt motiverat. Man kräver därför bidrag lill investeringskostnaden för alt bygga det.

Utskottet uppger atl man genom att lägga ned två äldre valsverk och i stället bygga detta mediumvalsverk i Luleå inte förändrar kapa-citelsförhållandena. Det är knappast ett korrekt påslående. Del planerade mediumvalsverkel på 208 000 lon skulle innebära en kapacitetsökning på över 40 000 lon, dvs. 25 %. Då blir det ändå ett mediumvalsverk som icke uppförs i en driftekonom iskt optimal storlek, som SS AB har klargjort ligger på mellan 500 000 och 600 000 ton. Del är den storlek man på kontinenten bygger kontinuerliga verk för denna typ av produkter i, och det är den storiek som i och för sig skulle ge den bästa tillverkningsekonomin men för slor produktionskvantiiel. Den av slagnation och överkapacitet kännetecknade marknaden tål, enligt vår bedömning, under den närmaste liden inte ens den första reducerade etappen på 208 000 ton.

Det går inte atl komma ifrån att byggandet av detta mediumvalsverk både faktiskt och psykologiskt skulle innebära etl hot mol de mindre verken. Utbyggnaden förutsätter all man lyckas exportera stora kvantiteter. Lyckas man inte med detla - och de flesta bedömare, bl. a. handelsstålulredningen, är pessimistiska pä den punkten - är det uppenbart alt verket kommer atl direkt konkurrera med de mindre verken. Det står i så fall i strid med de krav som riksdagen ställde när SSAB bildades.

Herr talman! Jag ser att min tid strax är ute. Lät mig därför i detta sammanhang nöja mig med konstaterandet all del vore fel all i dag för all framlid avvisa möjligheten alt bygga ett mediumvalsverk i Luleå. Men det vore lika fel att inte låta elt eventuellt beslul föregås av en ordentlig marknadsundersökning, där också de mindre verken får delta.

Nr 153

Onsdagen den 23 maj 1979

Vissa investeringar inom SSAB Svenskt Stål AB, m. m.

LARS-OVE HAGBERG (vpk) kort genmäle:

Herr lalman! Industriminister Huss har gjort sig känd föratt vara en av de mest negativa till en satsning pä SSAB. Han t. o. m. prutade i Bertil Rehnbergs myckel magra paket. Man kan verkligen fråga sig vad framliden skall ge med en sådan inriktning av politiken.

Nr 153

Onsdagen den 23 maj 1979

Vissa investeringar inom SSAB Svenskt Stål AB, m. m.

Jag har tidigare frågat utskottets talesman, men industriministern kanske är en lämplig man atl svara på frägan:Är det en vettig politik som SSAB nu tänker ge sig in på, när man delar upp förelaget i olika enheter? Är det detla som kallas de fria marknadsenhelerna? Är det detla som skall ge den stora konkurrenskraften och slå ut andra delar - kanske även inom företaget? Eller finns del någon möjlighet all i detta företag ta ell gemensamt ansvar för olika enheter? Vilken utvecklingsväg skall SSAB följa, och vad är industriministerns mening om delta? Jag tror atl detla är mycket viktiga frågor alt få svar på.

Frågan om ett mediumvalsverk är egentligen en marginalfråga. Den slora frågan är vad man i övrigt satsar på inom svensk stålindustri. Och för Luleås del skulle detla verk inte ge särskilt många jobb, även om det skulle vara en ersättning för finvalsverket. Men del finns andra projekt att satsa offensivt på. Men det vägrar man att göra. Man vägrar alt inrätta svensk stålindustri så att vi får en bred tillverkning även inom de verk som det nu handlar om.

Man är myckel rädd om den fortsatta existensen av järnverk i Boxholm och Smedjebacken. Dä undrar jag vilka garantier regeringen och industriministern har för atl dessa verk inle drabbas i alla fall. Vad är det som utgör säkerheten för en marknad för Boxholms och Smedjebackens järnverk, när vi i detla land har en sä oerhört liberal frihandelspolilik, som inte elt dugg hindrar alt järnverken på dessa orter kan slås ut? Är inte detla fråga om en eftergivenhetens politik? Det ärju inget alternativ att bara säga nej. Frågan är ju vad man planerar för marknad i delta land - avsättning på hemmamarknaden måste ju vara garantin. Vi vill ha ell mediumvalsverk för vilket vi direkt kan säga all del finns en ny marknad, som kan skapas i vårt land. Detla har med industripolitiken all göra.

GUNNAR STRÄNG (s) kort genmäle:

Herr lalman! Industriministern meddelade oss alt SSAB begär bidrag för all bygga ett mediurtivalsverk fören kapacitet av 200 000 ton i Luleå. Han tardet som intäkt för all del är en ekonomiskt dålig företagsenhet som där kommer till stånd. Den kan inte segla av egen kraft fram över haven.

Jag ber atl fö framföra tilll industriministern att siffran 600 000 lon, som han nämnde, irorjag inte att SSAB i sina vildaste funderingar har ställt upp som någon målsättning för ett ekonomiskt drivet mediumvalsverk. Om jag inte missminner mig på den här punkten har man talat om 300 000 eller 350 000 ton. Det är möjligt att ett sådant verk ger bättre vinst än vad ett 200 000 tons verk ger, men det utesluter inte att verket på 200 000 ton går runt och går ihop. Jag vägar säga detta därför att både i Smedjebacken -utbyggnaden där sker förresten också med statsbidrag - och i Boxholm har man en mediumkapacitet på ungefär 85 000 ton. Jag är alldeles övertygad om alt varken Ratos eller Iggesund skulle fortsätta med sin produktion av mediumprodukler, om del skulle vara en solklarl förlustbringande verksamhet som alltså inte går ihop och som de inte tror på för framtiden. Men kom ihåg all där är produktionen 85 000 ton och atl den fortsätter som en integrerande del i verksamheten. Då bör ju rimligtvis en produktion på

200 000 lon i etl modernt verk ha rätt goda utsikter atl gå runt, som man brukar uttrycka del.

Industriministern ERIK HUSS:

Herr lalman! Ja, men man förju ändå, Gunnar Sträng, göra skillnad mellan nya och gamla verks lönsamhelsmöjligheler. De mindre handelsslålverk som Gunnar Sträng åberopar och som trots en betydligt mindre kapacitet än den vi här talar om ändå f n. går ihop och också i allmänhet ger ett klart överskott är gamla verk, där investeringarna gjordes för länge sedan och kostnaderna ofta är avskrivna. Här handlar del om en nyinvestering.

Jag sade aldrig att del var en målsättning för SSAB all anlägga etl verk med 600 000 lons produktionskapacitet. Jag sade all SSAB har angivit atl det är den tillverkningsmässigl optimala storieken och den som man bedömer vara den rätta för de här produkttyperna på kontinenten. Jag sade inte all man strävar efter atl bygga ett sådant. Del finns, som jag också sade, inte marknadsuirymme för det. Likväl kunde jag ha sagt mer, för i Svenskt Stål, personaltidning för företaget, talas om etapp 1 på 208 000 ton, etapp 2 på 350 000 lon och etapp 3 på 500 000 ton för alt nå upp till optimal storiek. Men jag påstår inle atl det nu finns planer åt det hållet. Jag nämner detta snarare som ett bevis på all del inle blir lillverkningsekonomiskl optimalt ens med det nu planerade verket, som skulle ge en betydlig ökning a v produktionen på ett område där del råder överkapacitet och en stagnerande marknad.

Nr 153

Onsdagen den 23 maj 1979

Vissa investeringar inom SSAB Svenskt Stål AB, m. m.

GUNNAR STRÄNG (s) kort genmäle:

Herr talman! Jag hälsar med tillfredsställelse att industriministern inte tar allvarligt på siffran 600 000 ton, som har cirkulerat i dagspressen. När man vill skrämma upp intressena i Mellansverige har den siffran anförts. Den har inle någon företagsmässig auklorisaiion frän SSAB. Där har man talat om väsentligt blygsammare produktionskapacitet.

Men Jag kommer tillbaka till detta atl även etl verk med produktionskapaciteten 200 000 ton bör kunna ge en rimlig ekonomi, när de andra verken som inte ens når upp lill hälften av denna kapacitet går ihop. Man är inle så filantropisk alt man skulle driva verksamheten i Smedjebacken och Boxholm om de vore klara förlustkällor.

Då kan man säga atl det här gäller andra investeringskostnader - de är kanske i långa stycken avskrivna - och alt del är därför man kan driva verksamheten billigare. Men sett i det längre perspektivet är del ju bara en fråga om perioderna. De gamla verken klarar sig inle såsom gamla verk alltför länge ulan måste ersättas med nya. Det pågår även i Smedjebacken f n. en ganska kraftig nyinvestering, som man gör med den utgångspunkten alt det hela skall vara företagsekonomiskt försvarbart.

Första året kommer en investeringskostnad att framstå såsom mycket hög. I lidens föriängning framstår den såsom betydligt lägre. Priserna kommer all representera en genomsnittlig trend i den här utvecklingen. - Jag har velat göra detta tillägg till industriministerns värdering när han jämförde de gamla

Nr 153

Onsdagen den 23 maj 1979

Vissa investeringar inom SSAB Svenskt Stål AB, m. m.

investeringskostnaderna i de små handelsstålverken med investeringskostnaderna i de eventuella nya stålverken.

LARS-OVE HAGBERG (vpk) kort genmäle:

Herr talman! Jag noterar alt landets industriminister trots atl han har taletid kvar inte anser sig behöva svara på en av de mera centrala frågorna, nämligen: Hur skall ledningen för Svenskt Stål AB handha sitt företagsekonomiska ansvar? Industriministern behagar inte svara på den frågan. Han lar bara upp en fråga, som han tycker är intressant. Men i den fråga som får äri större konsekvenser för de anställda i Svenskt Stål AB, nämligen hur man handskas med de pengar man får och hur man i fortsättningen rationaliserar, har inle landels industriminister någon mening. Borde han inle ha en uppfattning om huruvida det skall vara fritt fram för SSAB att anta de riktlinjer som har signalerats? Säger industriministern ifrån att vi inte skall stycka upp etl bolag på det här sättet?

Industriminister Huss lalade om vilka olika etapper och utvecklingsskeden etl mediumvalsverk kan ha, och sedan talade han om den fria konkurrensen och marknaden. Det visar hur väl vi behöver planera vår industri, totalt över hela linjen, och avskaffa den anarki i planeringen som det innebär alt det sitter ett litet verk här och etl där och planerar. Det behövs en samordning för all se vilken produktionskapacitet yi behöver i vilket läge.

Sedan bara en sakupplysning till kammaren. Fackets medlemmar i Domnarvets Jernverk har inte på medlemsmöte faual beslut om alt metallurgin skall läggas ned. Däremot har representanter för facket skrivit under etl sådant beslut. Det finns f d. finansministrar som vet varför de har skrivit under.

Industriministern ERIK HUSS:

Herr lalman! Till Lars-Ove Hagberg vill Jag säga all SSAB-ledningens främsta mål måste vara all segt och ihärdigt arbeta föratt utveckla SSAB lill ell pä lång sikt slagkraftigt och konkurrensdugligt förelag. Sedan måste del tas också andra hänsyn. Och det görs. Hela denna proposition och hela denna debatt handlar ju om stora satsningar i sådana syften.

Till Gunnar Sträng vill Jag säga atl det ligger mycket i de invändningar han gjorde belräffande förräntning av gamla och nya verk. Men man kommer icke ifrån all när de små verken lämnar elt överskott, så är det med nu gjorda investeringar. Men det är sant att ell av dem f n. investerar ungefär 90 milj. kr. Det är mycket angeläget alt det inte dekourageras i sina ansträngningar.

Låt mig också säga att det råder en annan skillnad mellan eU tänkt nytt stort verk och de små, nämligen att de senare lill stor del arbetar i särskilda nischer; det finns också på stålomrädet elt visst utrymme för låt mig kalla del beslällningsskrädderi. Det kan ett stort verk inte ägna sig åt med samma framgång som mindre verk.

TORE CLAESON (vpk):

Herr lalman! Den diskussion som pågår, där den ena orten ställs mol den andra, visar hur nödvändigt det är med en samordning av stålbranschen.

Privatkapitalets spekulationer är förödande för de anställda, liksom för enskilda bygder och regioner. Så länge dessa inlressen får göra sig gällande försvåras möjligheterna all ulforma en slålpoliiik i hela landels intresse.

Den inriktning av slålpoliliken som skisserats i vpk-motionen 2289, som Lars-Ove Hagberg ulföriigt behandlat här i dag, är en nödvändighet för att inte bara Luleå och Norrbollen skall kunna utvecklas utan också för all vi skall kunna bevara sysselsättningen pä en rad stålörter i värt land.

1 blickpunkten för den diskussion som förts om följderna förändra orter av en satsning pä mediumvalsverk i Luleå har Boxholm ställ - bl. a. Gunnar Sträng berörde del här i sill inlägg. Man bör hälla i minnet alt Boxholms bruk svarar för 70 % av induslrisysselsätlningen och 30 % av den totala sysselsättningen i kommunen. Olika utredningar har förutsatt atl arbetsstyrkan skulle minska med 200-250 personer. Del kan förefalla vara blygsamma siffror, men för en kommun av Boxholms storlek innebär del elt direkt hot mot kommunens existens. Till bilden hör också all kommunen förlorat en tiondel av sin folkmängd mellan 1970 och 1977.

Vi har från vänsterpartiet kommunisterna avvisat bl. a. den Geijerska utredningen, som förordade en minskad sysselsäUning i Boxholm.

Diskussionen om aU ell mediumvalsverk i Luleå skulle innebära ett hot mot Boxholm har helt naturiigt oroat de anställda. Med den hittills förda stålpolitiken och med ett statiskt synsätt kan Boxholm komma i fara. Men med en offensiv stålpolitik av det slag som vi från vänsterpartiet kommunisterna förespråkar kan motsättningarna mellan Luleå och andra orter, däribland Boxholm, undanröjas. Vad som krävs är, som sagts så många gånger redan i denna debatt, en offensiv slålpoliiik för att trygga sysselsättningen, särskilt vid de mindre stålverken.

I motionen 1004 har Nils Berndtson -som blivit förhindrad au delta i denna deball - tillsammans med Lars-Ove Hagberg tagit upp sysselsättningssiluationen vid Boxholms Järnverk. Man utgår i motionen frän vpk:s uppfattning atl i en ny slålpoliiik måste samhällsekonomiska principer vara vägledande och förädlingsgraden ökas. En ökad förädlingsgrad ger de mindre bruksorterna chansen alt överieva och behälla sysselsättningen. Men vi menar också alt en sådan politik kräverau privatintressena försvinner frän siålhanieringen och att denna nationaliseras i sin helhet.

Vi har yrkat pä all Boxholms Järnverk nationaliseras och ingår i SSAB, vidare att inga sysselsätiningsminskningar får ske vid Boxholm och att nedläggning av metallurgin inte får ske i avvaktan pä nyinvesteringar.

Näringsutskotlet avstyrker dessa molionskrav, bl. a. med hänvisning lill all man i annat sammanhang avstyrkt krav på förstatligande. På s. 26 i utskottets betänkande sägs följande: "Också motionen 1978/79:1004 avstyrks av utskottet,eftersom förslaget går ut pä att Boxholms järnverk skall förstatligas." Del är alltså motivet för au avstyrka motionen. I själva verket är ju en av förutsättningarna för all man skall kunna lösa problemen, bl. a. vid

Nr 153

Onsdagen den 23 maj 1979

Vissa investeringar inom SSAB Svenskt Stål AB, m. m.

Nr 153

Onsdagen den 23 maj 1979

Vissa investeringar inom SSAB Svenskt Stål AB, m. m.

Boxholms järnverk, att det sker ell förstatligande där Boxholm ingår som en del i ett större sammanhang. Utskottets avstyrkande av molionskraven med hänvisning till alt deras genomförande skulle förutsätta all verket förstatligas är en ringa tröst för Boxholms arbetare.

För att effektivt kunna hävda sysselsätlningsintressena på bruksorterna behövs en samordning av stålbranschen. Delta har också krävts otaliga gånger av dem som berörs av den politik som förs. De östgötska riksdagsmännen, som givetvis bör ha särskilt intresse för alt Boxholms utveckling tryggas, bör enligt vår uppfattning stödja kraven om alt Boxholms Järnverk nationaliseras och ingår i SSAB och atl inga sysselsätiningsminskningar för ske vid Järnverket liksom att metallurgin bevaras i avvaktan på nyinvesteringar. Det är nödvändigt att privatintressena får ge vika för samhällsintressena. Genom samordning kan också Boxholms fortsatta existens säkras.

Herr talman! En satsning på mediumvalsverk i Luleå har sagts utgöra elt hot mol Boxholm. Det är dock inte del enda hot som vilar över denna ort, det visar olika utredningar. Slålpolitikens nuvarande inriktning och perspektiv-löshet utgör ett hot mot både Boxholm och andra bruksorter. Del hotet kvarstår även om det inte blir något mediumvalsverk i Luleå. Del gäller alt undanröja varje hot mol sysselsättningen, och del kan bara ske med en ny, offensiv och samordnad stålpolitik, frigjord från privatkapitalets inflytande.

Med del, herr talman, yrkar jag bifall lill motion 1004.

GILLIS AUGUSTSSON (s):

Herr talman! Jag vill försl deklarera all den socialdemokratiska motionen 1508 lill största delen motsvarar min egen uppfattning. Enbart på en punkt vill Jag anmäla en som jag tycker befogad tveksamhet. Del gäller frågan om atl nu projektera och ta ställning till atl bygga ett nytt mediumverk i Luleå ulan alt man samtidigt tar upp frågan om de mindre järnbrukens framlida öde.

Redan när motionen skrevs rådde slor tveksamhet från fackligt håll, men med hänsyn till alt motsvarande produktionskapacitet skulle läggas ner i Borlänge och Luleå och med hänsyn lill att man helst inte lägger ner något i Luleå där de har övernog av sysselsällningsbekymmer gick fackliga representanter frän andra orter med pä all etl nytt mediumverk på högst 208 000 ton skulle fä byggas i Luleå. Delta fackliga medgivande gavs den 22 januari i är, trots atl de fackliga representanterna var medvetna om att tillgänglig kapacitet inom landet inte var utnyttjad mer än lill ca 60 %.

Nu kommer naturiigtvis frågan: Varför anmäla tveksamhet i dag?

Ja, för det första fanns hela tiden den väl kända faktor som jag redan har nämnt, alltså redan befintlig överkapacitet inom detla område. Men främsta orsaken är att samordningen av handelsstålproduktionen fortfarande saknas. Förhandlingarna härom lades på hyllan i höstas av den folkpartistiska regeringen. Del fanns inget som helst intresse från del hållet. Redan dessa faktorer gjorde alt fackets representanter visade myckel slor tveksamhet när

de för sin del gick med på atl elt mediumverk med en kapacitet på 200 000 lon skulle byggas.

Men vad som dämtöver har tillkommit är alla de uttalanden om den tänkta produktionskapaciteten som har tillkommit efter den 22 januari. Redan den 30 januari fick fackets representanter vid referensmötet uppgift om att på litet längre sikt var det inte fråga om 200 000 ton utan betydligt mer. I propositionen talas det om 350 000 ton. Även chefen för SSAB har, som tidigare här har relaterats, i personaltidningen fört fram dessa planer. Atl de ambitionerna finns är inte alls förvånande men i nuläget oroande.

Att dessa uttalanden senare delvis har dementerats har inle lugnat folk på berörda orter, i varje fall inte på den ort Jag representerar. Frågan ställs nu: Vart syftar SSAB, och hur länge skall de små bruken fö vara kvar? Hur skall den kommande strukturen se ut i fråga om svenskt handelsslål? Vi vill först veta detta.

När vi diskuterar strukturfrågor är del en del som enbart ser stordriftens fördelar när det gäller stålindustrin. Visst finns det fördelar med stordrift även inom denna bransch. Men samtidigt kan det noteras aU det på 1970-lalet i Italien, USA och ett antal andra länder har byggts ett flertal små stålverk på ca 150 000 årslön och uppåt - alltså vad vi här diskuterar beträffande de små bruken. Kännare av stålbranschen nämner flera faktorer som förklaring till deras goda resultat, bl. a. all produktionen baseras på skrot som hämtas från lokal råvarumarknad, atl de har en flexibilitet i förhållande till marknadens växlande krav, alt man lätt kan ställa om produktvalet och även kan producera på lager, eftersom del inte rör sig om alltför stora kvantiteter. Del sista känner jag myckel väl till från min egen hemort Boxholm, och del gör även de som besökte Boxholm i detta ärende.

Boxholms AB har en produktionskapacitet på ca 200 000 årslön. Det lill stora delar moderna järnbruket i Boxholm med 200-åriga anor har nu hamnat i gränstrakterna mellan det halvstatliga SSAB och det privata koncernägan-dels bestämmanderätt. Så länge detta förhållande råder kommer det att flnnas ovisshet på våra Järnbruksorler.

De fackliga organisationerna har därför sedan lång tid tillbaka krävt att den svenska handelsslålindustrins utveckling skall samordnas för hela branschen. Men inget av dagens förslag tillgodoser kravet på en sammanhållande lösning. Tvärtom finns risken i nuvarande politiska situation att de små stålverken blir utlämnade lill en långsam kvävningsdöd. Under sådana förhållanden har man blivit mer och mer tveksam till en dellösning, som en offentlig satsning i SSAB:s mediumverk ändå uigör. Vi anser atl först måste konkreta garantier för de små brukens fortsatta utveckling lämnas. Jag vill gå så långt som att säga att av uttalanden som har gjorts från SSAB kan man dra den slutsatsen att det för de små bruken ges en nådatid på ca tio år. Dagens fråga gäller inte bara en mandatperiod. Människor på berörda orter vill vela litet mera på sikt.

För Östergötlands del vill Jag i delta sammanhang påminna om att arbetsmarknaden i vårt län är långt ifrån problemfri. Jag behöver bara påminna om de bekymmer som finns i Motala. Under en tvåårsperiod har

Nr 153

Onsdagen den 23 maj 1979

Vissa investeringar inom SSAB Svenskt Stål AB, m. m.

Nr 153

Onsdagen den 23 maj 1979

Vissa investeringar inom SSAB Svenskt Stål AB, m. m.

2 000 industrijobb försvunnit, och risk finns för atl ytteriigare 600-1 fKiO arbetstillfällen försvinner 1979. Vi har och kommer alt fö bekymmer både i Finspång och i Linköping.

En avveckling av stålframställningen vid Boxholms AB skulle också leda lill svår arbetslöshet och fö förödande konsekvenser för hela bygden. SSAB:s utvecklingsplaner för därför inte ges en sådan inriktning och omfattning atl produktionen vid de små bruken hotas. Vi måste också i vårt län slå vakl om sysselsättningen totalt. I den bilden ingår även den Järnhantering vi har i länet. Osäkerhet har nu skapats, och så länge den råder kan vi icke vara med om invesieringarsom av de små bruken uppfattas som ett hot mol deras egen existens.

Jag uppreparatt vi först måste fö den samlade bedömningen av det svenska handelsstålet. Viskall veta absolut vad vi gör och hur del kommer aU inverka på andra orter innan några konkreta beslut fattas. Så länge vi har etl ekonomiskt biandsamhälle måste vi ta hänsyn till hela blandningen. Vi har inte råd med slöseri vare sig med den ena eller med den andra handen.

Vi skall alltid komma ihåg aU Sverige är ell litet land och har en liten marknad - vi är 8 miljoner människor. Vi måste använda våra investeringar på ett rikligt sätt utan all det ena företaget slår ihjäl det andra med åtföljande kapitalförstöring och sociala konsekvenser. En näringspolitik som kan uppfattas på detta sätt gagnar ingen del av vårt land. Jag vill gärna säga delta lill dem som här i dag har talat om klarsynihet.

Jag beklagar au Arne Geijers utredning icke fick fullföljas. Allt var naturligtvis inte bra, som Jag ser problemen, men Arne Geijer var i varje fall inne på försök lill förnuftsmässiga bedömningar. Han såg realistiskt på våra problem och på vår marknad. Denna utredning hade kunnat utgöra en bas för fortsatta diskussioner, vilket också Gunnar Sträng var inne på.

Tyvärr irorjag inte alt de borgeriiga kommer all kunna frigöra sig från gammalt tänkande i dessa hänseenden. Det finns således enligt min mening inget att hoppas på därifrån. Den lilla regering vi har nu är dessutom helt marknadsstyrd, och den har givetvis avfärdat Arne Geijers intentioner.

Till sist: De små brukens hopp står nu lill att en socialdemokratisk regering efter valet i höst tar upp hela strukturfrågan igen. De små bruken sätter sitt hopp lill en regering söm tillsammans med företrädare för handelsslålindusirin och dess fackliga inlressen sätter sig ned och resonerar fram lösningar på ett rent förnuftsmässigt plan, lösningar som också tar hänsyn till de järnbruksorter där kommunen till övervägande del är beroende av del förelag det gäller. Detta har icke pä något övertygande sätt skett hitintills.

Herr talman! Till dess atl dessa förhoppningar infriats känner jag mig förhindrad atl medverka till några dellösningar som sprider ovisshet och missmod på de små bruken.

INGVAR SVANBERG (s) kort genmäle:

Herr lalman! Jag skall inte ta upp någon lång polemik med Gillis Augustsson, för jag förslår vilken press han är utsatt för hemma i sin bygd

genom den osakliga diskussion som förs där. Men jag vill peka på ell par tre punkter, där han slår in öppna dörrar.

Gillis Auguslsson säger atl han vill all man skall ha respekt för de små handelsstålverken. Dem skall man inte inkräkta på, de skall leva kvar. Men del ärju precis vad utskottet säger. Jag upprepar för andra gången all ulskotlei säger att delta inle för innebära alt man skapar svårigheter för de små handelssiålverken.

Vidare påstår Gillis Auguslsson alt SSAB:s ledning harsagt att mediumvalsverket i Luleå skall ha en produktion på, om Jag uppfattade det rätt, 600 000 ton - den produktionsvolym som nämndes låg väsentligt över 200 000 ton. Men de som beslutar nu är Ju inle företrädarna för SSAB:s ledning, utan del är ledamöterna av riksdagen. Och riksdagen uttalar därvid, om vi följer utskottets förslag, all produktionen skall ligga på högst 208 000 ton. Den produktionsvolymen är inle en bil på vägen mot en produktion som sedan kan bli 600 000 ton, som Birgitta Hambraeus ville göra gällande. Mediumvalsverket skall projekteras för en produktion på 208 000 lon, vilket alltså inte är första delen av en större produktion. Men delta är ingenting som någon annan beslutar om, utan del är riksdagen som i dag beslutarom del här verket och om det skall se ut så som vi har föreslagit.

Slutligen talar Gillis Auguslsson också om samordningen mellan de olika verken och om atl regeringen borde ha fullföljt intentionerna i Arne Geijers utredning. Också del är precis vad vi säger i betänkandet. Vi socialdemokrater har visserligen fört fram dessa tankar såsom reservanter, men vi har slagit fast alt detta måste fullföljas, alt man måste fö lill stånd en samordnad planering, osv. Vi är alltså hell ense också på den punkten.

Jag har mot den här bakgrunden svårt atl förstå Gillis Augusissons yrkanden, men Jag skall inte gå vidare i polemiken utan bara peka pä att Gillis Auguslsson här hyser ogrundade farhågor. På de här punkterna är vi hell överens.

Nr 153

Onsdagen den 23 maj 1979

Vissa investeringar inom SSAB Svenskt Stål AB, m. m.

GILLIS AUGUSTSSON (s) kort genmäle:

Herr talman! Naturligtvis kan Ingvar Svanberg och jag föra en diskussion här om vad som har sagts och om vad som avselts med uttalandena. Man kan också uttrycka det så som Ingvar Svanberg gör, alt det är här vi beslutar. Och om vi beslutar oss för etl mediumvalsverk, så beslutar vi också all del skall projekteras för 208 000 lon. Till det kan sägas alt man också hört uttalanden om alt det nu skall sättas in elt reversibeli verk, vilket skulle omöjliggöra fortsatt förlängning av linen, och det är något som järnbruksfolk inle alls tror på - men det är kanske en sådan detalj i det hela all vi inle behöver ta upp den här.

Frågan är vilken inriktning som skall gälla på sikt. Jag vill i del sammanhanget bara upprepa vad Jag sagt tidigare: Vi för föriita oss lill vad som kan ske under nästa treåriga mandatperiod. Innan vi vet hur den kommer att se ut kan vi inle garantera någonting.

Jag förstår myckel väl tankarna bakom den framlida inriktningen på verksamheten för Luleås del. Varje ansvarig företagsledare, oavsett om det är

Nr 153

Onsdagen den 23 maj 1979

Vissa investeringar inom SSAB Svenskt Stål AB, m. m.

fråga om eu statligt eller ell privat verk, måste ju sikta någonstans. Vad jag vill ha sagt är atl det i nuläget råder osäkerhet. Vi har inle regeringsmakten, utan vi har en regering som inte alls bryr sig om samordningen. Därför sitter vi där vi sitter i dag. Jag säger fortfarande: Vi väntar tills vi får en regering som tar hand om problematiken. Varken Luleå eller någon annan ort skall behöva komma i kläm. Det är min bestämda uppfattning.

INGVAR SVANBERG (s) kort genmäle:

Herr lalman! Jag vill bara än en gång poängtera atl vad vi skall besluta om är de 208 000 lönnen och ingenting annat.

Sedan sägs det här alt en mandatperiod omfattar tre år och alt vi inte vet vad en ny period kommer all omfatta. Självfallet kan väl ingen människa stå här och säga atl man aldrig någonsin skall producera mera än 208 000 lon i Luleå. Kommande riksdagar kan ju ändra sig. Jag hoppas verkligen, Gillis Augustsson, att både Boxholm och Luleå pä 1980-och 1990-talen skall kunna utvidga väsentligt. Vi skall tro på en expansiv politik där. Men vi säger Ju klart och tydligt atl ingen utveckling får leda till faror för de små handelsstålverken. Jag lyckeralt delta borde vara en tillräcklig försäkran för Gillis Auguslsson. Vi konstaterar alt del inte skall gå ul över de små bmken. Jag hoppas, som sagt, att Boxholm i en framlid skall kunna utvidga på samma sätt som Luleå, men om detla vet vi ingenting i dag. Och det skall, som sagt, icke gå ul över något av de små verken.

KJELL-OLOF FELDT (s):

Herr lalman! Omstruktureringen av den svenska handelsslålindusirin är en av de största samlade industripolitiska beslut som har fattats i det här landet. Det är ofrånkomligt atl processen blir kännbar för en rad orter och regioner i och med alt produktion och sysselsättning påverkas av den koncentration av vissa processer lill vissa orter som slrukiurplanen innebär. Men planen innebär också alt förstärkningar och utbyggnader sker. Med de ytteriigare insatser och investeringar som näringsutskotlet föreslår ger denna förbättrade slrukturplan SSAB en rejäl chans alt bli elt starkt och konkurrenskraftigt svenskt stålföretag. Och del är av avgörande betydelse för alla, både enskilda och kommuner, som i framliden blir beroende av SSAB:s utveckling.

Del finns emellertid en betydelsefull brist i dagens slmkturbeslul. Del är att det inle innehåller en samordning av hela den svenska handelsslålindusirin. De mindre, privatägda handelssiålverken slår sålunda utanför den stmkturplan som riksdagen i dag skall anta. Delta är en brist, därför alt de mindre verken givelvis berörs av den utveckling och inriktning som SSAB ges genom stmklurplanen. Skulden för att denna situation har uppstått vilar helt på regeringen, som inte har tagit något initiativ för alt åstadkomma en samordning. Jag stöder därför hell de socialdemokratiska reservanter i näringsutskotlet som yrkar på all diskussionerna om en samordning omedelbart ålempplas.

Den fråga som mest direkt berör de mindre verken gäller uppförandel av ett

mediumvalsverk i Luleå. En betydande oro finns för att del projektet kan fö allvariiga konsekvenser för de mindre verkens marknadsläge och produktionsmöjligheter. Denna oro är naturiigtvis inle obefogad. Därför är del av största vikt alt riksdagen genom sitt beslul skapar klara garantier för atl ett nytt mediumvalsverk i Luleå inle kommer atl av SSAB användas på ell sådant sätt all marknadsulbudet från del statliga företaget tränger ut de mindre verken.

Jag konstaterar i detla sammanhang att industriministerns argumentering bröt halsen av sig själv. Han hävdade dels atl ell mediumvalsverk av den tänkta storieken i Luleå blir företagsekonomiskt omöjligt, dels alt det blir en allvariig konkurrent till de mindre handelssiålverken. Delta är såvitt jag förslår oförenligt. Man kan inte samtidigt hävda att etl projekt är företagsekonomiskt katastrofalt och alt det är en allvariig konkurrent lill andra verk.

Jag anser atl etl bifall lill näringsutskoltets majoritelsbelänkande pä den här punkten bör skapa de garantier som vi kräver.

För del första ställer sig ulskottsmajorileten bakom uppfattningen atl mediumverket i Luleå inle får utformas på etl sådant sätt alt del inkräktar pä marknadsulrymmel för de handelsstålverk som står utanför SSAB.

Fördel andra slås fast att produktionsvolymen skall vara 208 000 ton per är, dvs. samma volym som i de valsverk i Luleå och Domnarvel som enligt slrukiurplanen skall läggas ned.

Fördel tredje upprepar utskottet sitt uttalande från 1977 om det angelägna i atl de mindre handelssiålverken kan bevara sin konkurtenskraft.

Jag vill fösta uppmärksamheten pä vad de reservationer som finns i betänkandet pä den här punkten egentligen innebär. Där talas det också om all ell mediumverk i Luleå inte skall skada de mindre verken. Men det sker bara genom en rad ord. Där finns del ingen kvantitativ begränsning av produktionskapaciteten i Luleå. Tar riksdagen det beslutet, står del SSAB fritt all projektera för etl mediumverk av vilken storiek SSAB själv väljer. Riksdagen tar inte ställning lill någon begränsning av kapaciteten. Det enda konkreta resultatet av etl beslut enligt reservationerna är all finvalsverkel i Luleå och mediumvalsverkel i Domnarvel skall läggas ned. Det blir resultatet. Och den som tror alt inle SSAB utifrån de utgångspunkterna kommer alt börja projektera för elt mediumverk i Luleå tar naturiigtvis fel. Ett bifall till näringsutskoltets hemslällan innebär alt riksdagen har ställt garantier för produktionskapacitetens totala omfattning.

Efter dagens debatt är det också befogal all tolka beslutet om projektering av elt nytt valsverk i Luleå sä att i projekteringsarbetet också kommeratt ingå de marknadsundersökningar som är nödvändiga för att man skall kunna se lill atl SSAB kan uppfylla de villkor riksdagen ställer enligt utskottets hemställan. Dessutom utgår Jag från atl projekteringsarbetet kommer all bedrivas så att representanter för de mindre stålverken och deras anställda kommer atl få full insyn i det arbetet.

Vi som i riksdagen representerar invånarna pä de orter som berörs av det här beslutet kommer givetvis alt med största uppmärksamhet följa uiveck-

Nr 153

Onsdagen den 23 maj 1979

Vissa investeringar inom SSAB Svenskt Stål AB, m. m.

Nr 153

Onsdagen den 23 maj 1979

Vissa investeringar inom SSAB Svenskt Stål AB, m. m.

lingen av den här frågan. Vi kommer också att driva på för att så snabbt som möjligt åstadkomma en nödvändig samordning för hela den svenska handelsstålsinduslrin. Det är utifrån de här förulsäitningarna och med de här villkoren för dagens beslut som Jag kommer alt stödja näringsutskoltets hemställan utom på de punkter där socialdemokraterna reserverat sig, där Jag kommer alt stödja reservationerna.

BENGT GUSTAVSSON (s):

Herr lalman! Den internationella Järn- och stålkrisen har inneburit svåra
påfrestningar för svenskt näringsliv och slagit särskilt hårt mol vissa regioner
och orter. Södermanland och Oxelösund hör i hög grad lill dessa. Inte minst i
Oxelösund har man fått lära sig all kämpa för jobben. Man har i fackför
eningar och kommunledning aktivt gått in för strukturrationalisering och
tidigareläggning av nödvändiga ålgärder. För oss socialdemokrater har det
varit naturiigt atl stödja den fackliga rörelsens krav på en offensiv satsning på
och i SSAB. För Oxelösunds del kan del innebära alt Järnverket efter en
svacka med anställningsstopp kan komma tillbaka till det sysselsätlnings
mässiga utgångsläget vid slutet av en femårsperiod. Och det är väl inle så illa i
lider som dessa i ett så utsatt län? Tyvärr är dock denna återtagningsrörelse
inle hela sanningen för Oxelösunds vidkommande. Sålunda har t. ex.
Järnverket, som i stor utsträckning utnyttjat entreprenadföretag, numera
nästan hell tagit över sädana arbetstillfällen lill det egna företaget. Det
KF-ägda Centrifugalrör har aviserat atl anställningar måste bort. Emmaboda
Glasverk kommer enligt uppgift atl lägga ner sin verksamhet i Oxelö
sund. ,

Kommunen, som har en trång areal och en liten befolkning - 14 000 invånare - räknar med ell bortfall om ca 700 arbetstillfällen.

Nåja, de som inle för arbete i Oxelösund förval pendla, kanske någon som varken kan den mellansvenska geografin eller dess näringsgeografi tänker. Oxelösund är omringat av Östersjön och Nyköpings kommun, som inte heller rosar marknaden. Tillsammans lappar de två kommunerna ca 2 000 arbelstillföllen. Och faktiskt har vi i denna kammare bidragit till detta genom elt ofrånkomligt beslul om nedläggning av en flygflottilj. Det förstärker del ansvar som vi har för denna bygd.

En annan faktor som manar oss atl sluta upp är de fackliga organisationernas progressiva medverkan i en svår omställningsprocess.

Och sä lill etl par konkreta punkter. För det första: En förstärkning av Oxelöinvesls resurser har föreslagils. Regeringen har förbigått detla, men vi socialdemokrater finner del angelägel alt medel för att tillgodose behov av ytteriigare resurser tas upp i utvecklingsplanen för SSAB. Jag tycker att del är märkligt atl de borgeriiga ledamöterna i utskottet accepterat regeringens passivitet i detta avseende. Jag stöder här mer än helhjärtat mina partivänners reservationsvis framförda yrkande om en sysselsältningsskapande nysatsning på Oxelöinvest.

För det andra: I de fackliga organisationernas uttalande vid SSAB:s bildande nu i januari föreslogs lidigareläggande av valsstolsbyie vid grov-

plåtverkel i Oxelösund. Del är en angelägen åtgärd, vilket också har betonats i den socialdemokratiska reservationen. Om det nu skall vara nödvändigt au analysera denna tidigareläggning ytterligare, får detla inte innebära någon fördröjning. Här gäller del atl "köra med raka rör och slaka mustascher", för alt låna ell par termer från den unga motorsporten, om inte tillfällen lill industriell framgång skall missas. Jag stöder även i fråga om tidigarelägg-ningen av valsslolsbytet helhjärtat det förslag som framförs i en socialdemokratisk reservation.

Över huvud taget är det vän att uppmärksamma att så myckel av dynamiken i den fråga som nu behandlas har fött bäras fram av de fackliga organisationernas krav och av de socialdemokratiska framställningar som är framarbetade i samverkan med lönlagarnas representanter. Det borde ge dem som ägnar sig åt solnedgångsbetraktelser sä snart vidgat löntagarinflytande i svenskt näringsliv kommer på tal en ordentlig tankeställare.

Nr 153

Onsdagen den 23 maj 1979

Vissa investeringar inom SSAB Svenskt Stål AB, m. m.

BO TURESSON (m):

Herr lalman! Under de gångna timmarna har frågan om de mellansvenska järngruvornas framtid berörts av flera talare, och det är en viktig fråga. Utskottets förslag i denna del är därför mycket motiverade.

Utskottet anser Ju alt regeringen bör tillkalla en utredning med uppgift atl skyndsamt granska den mellansvenska gruvindustrins läge och föreslå lämpliga ålgärder. Utskottet uttalar samtidigt att i väntan på denna utredning bör Blötbergels och Håksbergs gruvor inte få vattenfyllas. Detta uttalande är logiskt och riktigt. Men del är lika konsekvent all låta den tekniska utrustningen i gruvorna vara kvar medan utredningen pågår.

Denna utrustning är nämligen så omfattande och kostnaderna för dess nedmontering och flyttning så slora, att utredningen om gruvornas framtid blir helt meningslös, om man föregriper den genom alt avrusta gruvorna. Utrustningen i Blötbergsgruvan är mycket modern. Kross, transformatorer, ställverk och uppfordringsverk är installerade för några få år sedan.

Riksdagen kan inte hindra företagsledningen alt avlägsna utrustningen frän gruvan. Men SSAB:s styrelse bör vara lojal mot det beslul om utredning som riksdagen kommer alt falla om några minuter. I delta ligger enligt min mening alt gruvorna under utredningstiden bibehålls intakta.

BENGT SJÖNELL (c):

Herr talman! Mol bakgrund av dagens debatt och vad som här har framförts från olika håll vill Jag från denna talarstol endast göra några anmärkningar och några konstateranden. Centerpartiets representanter i näringsulskottet har en egen reservation, nr 6, och deltar tillsammans med folkpartiet i reservationen 8. Delta är så alt säga centerkollekiivet i utskottet. Dessutom har en av centerns ledamöter avgetl reservationen 3.

Jag vill här starkt understryka att vad centerns representanter i utskottet kommit fram till i form av reservationer är resultatet av långvariga, delvis mycket besvärliga och arbetsamma analyser. Dessutom är det resultatet av etl noggrant avlyssnande av delegationer som har uppvaktat utskottet från

Nr 153

Onsdagen den 23 maj 1979

Vissa investeringar inom SSAB Svenskt Stål AB, tn. m.

olika håll i landet och från olika regioner. Antydningar som förekommit om att centerrepresenlanterna i utskottet inte helhjärtat skulle stödja dessa saker vill Jag här grundligt dementera. Vi är helt och klart ansvariga och slår för vad vi har skrivit i delta sammanhang. Del har varit svåra avväganden därför all så starkt tryck har utövats frän olika regioner. Självfallet har alla dessa utomordentligt vägande skäl för sina ståndpunkter.

Jag vill understryka vad vi har sagt framför allt i reservationen 8 om mediumvalsverkel. Vi har där framhållit att vi vill vara med om en grundlig marknadsundersökningoch atl denna bör göras innan man kommer lill något slutligt ställningstagande beträffande påbörjandet av elt mediumvalsverk i Luleå. Vi har förknippat detla med en hänvisning till etl uttalande som vi har gjort vid tidigare tillfällen, senast vid fjolårets riksdag, och som rör de mindre handelsstålverken. Vi sade den gången detsamma som vi säger i dag, nämligen att det är utomordentligt angeläget atl de mindre handelssiålverken även i framliden kan bevara sin konkurrenskraft. Här har sagts all enda lösningen på denna problematik äralt de mindre handelssiålverken går in i elt intimt organiserat samarbete med SSAB. Del är möjligt att del är en lösning, men del är inte säkert. Del är, herr talman, ofta sä här i väriden att om en jätte skall samarbeta med en dvärg i en hjärtlig omfamning, blir omfamningen ofta så stark atl dvärgen avlider på kuppen. Del är sådant som vi vill gardera oss emot i fråga om de mindre handelssiålverken, när vi säger att det statliga engagemanget inom handelsslålindusirin i form av SSAB inle för medföra alt mindre handelsstålverk slås ul och att problemen sålunda flyttas från en ort till en annan. Vi har dess värre alltför många gånger upplevt atl vi har vidtagit ålgärder och fattat beslut i detla parlament, som bara haft den konsekvensen att problemen ytterligare har förstorats och dessutom flyuats frän en ort till en annan.

Jag vill beträffande vår representation i den här debalten säga, alt vi har försökt följa talmanskonferensens rekommendation all bara skicka upp en representant för varje parti. Vi hade Birgitta Hambraeus, och jag vill understryka atl vad hon pä våra vägnar har anfört på ett klart entydigt sätt uttrycker vad vi från centerpartiet anser i denna fråga.

Slutligen, herr talman, ställde Eivor Marklund en fråga till Birgitta Hambraeus - i hennes egenskap av representant för centerpartiet i utskotiet -belräffande möjligheterna för vpk att stödja vår reservation om kraftvärmeverket i Luleå. Hon ville då alt vi skulle göra en deklaration om atl den spillvärme som kommer från koksverkel skulle undantas i det här sammanhanget. Om vi gjorde den deklarationen, skulle vpk stödja oss. Men del är uppenbart, herr talman, atl del är alldeles omöjligt att göra en sådan specifikation. Vi har sagt alt spillvärme skall användas i kraftvärmeverkel.

Jag vill sluta med att understryka hur angelägel det är med hänsyn lill energisituationen alt med alla tänkbara medel försöka åstadkomma en ökning av byggandet av kraflvärmeverk i landet. Jag tror atl vpk med lugn kan stödja vår reservation.

Överiäggningen var härmed slutad.

Mom. 1

Propositionergavs på bifall lill dels utskottets hemställan, dels motionerna nr335 av Lars Werner m.fl.,nr 657av Lars-Ove Hagberg och EivorMarklund samt nr 2289 av Lars Werner m. fl. i motsvarande delar, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad.. Sedan Lars-Ove Hagberg begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill alt kammaren bifaller näringsutskotieis hemslällan i betänkandel nr 43 mom. 1 röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallil motionen nr 335 av Lars Werner m. fl., nr 657 av Lars-Ove Hagberg och Eivor Marklund samt nr 2289 av Lars Werner m. fl. i motsvarande delar.

Nr 153

Onsdagen den 23 maj 1979

Vissa investeringar inom SSAB Svenskt Stål AB, m. m.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då.Lars-Ove Hagberg begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 303 Nej - 16

Mom. 2 a

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemslällan, dels reservationen nr 1 av Ingvar Svanberg m. fl., och förklarades den förta propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Ingvar Svanberg begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Den som vill atl kammaren bifaller näringsutskoltets hemställan i betänkandel nr 43 mom. 2 a röstar ja, den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 1 av Ingvar Svanberg m.fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Ingvar Svanberg begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 166 Nej - 151 ■

Mom. 2 b

Propositionergavs på bifall till dels utskottets hemställan,dels motionen nr 335 av Lars Werner m. fl. i motsvarande del, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Lars-Ove Hagberg begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition;

6 Riksdagens protokoll 1978/79:153

Nr 153

Onsdagen den 23 maj 1979

Vissa investeringar inom SSAB Svenskt Stål AB, m. m.

Den som vill all kammaren bifaller näringsutskottets hemställan i betänkandet nr 43 mom. 2 b röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit motionen nr 335 av Lars Werner m. fl. i motsvarande del.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Dä Lars-Ove Hagberg begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 304 Nej - 15

Mom. 3

Propositionergavs på bifall till dels utskottets hemställan,dels reservationen nr 2 av Erik Hovhammar m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Margaretha af Ugglas begärt votering upplästes.och godkändes följande voteringsproposition;

Den som vill alt kammaren bifaller näringsutskottets hemställan i betänkandel nr 43 mom. 3 röstar ja, den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 2 av Erik Hovhammar m.fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Margaretha af Ugglas begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat;

Ja - 235 Nej - 84

Mom. 4

Propositioner gavs på bifall till l;o) utskottets hemställan, 2;o) reservationen nr 3 av Birgitta Hambraeus samt 3;o) motionerna nr 658 av Rolf Hagel och Alf Lövenborg samt nr 2289 av Lars Werner m. fl. i motsvarande delar, och förklarades den förstnämnda propositionen var med övervägande ja besvarad. Då Lars-Ove Hagberg begärde votering upptogs för bestämmande av kontrapropositionen ånyo de båda återstående propositionerna, av vilka den under 2;o) angivna förklarades ha flertalets mening för sig. Sedan Lars-Ove Hagberg begärt votering även beträffande kontrapropositionen, upplästes och godkändes följande voteringsproposition;

Den som vill att kammaren lill kontraproposition i huvudvoteringen

angående näringsutskoltets hemslällan i betänkandet nr 43 mom. 4 antar

reservationen nr 3 av Birgitta Hambraeus röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren lill kontraproposition i nämnda votering antagit

motionerna nr 658 av Rolf Hagel och Alf Lövenborg samt nr 2289 av Lars

Werner m. fl. i motsvarande delar.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Läis-Ove Hagberg begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 36

Nej - 16

Avslår - 266

Nr 153

Onsdagen den 23 maj 1979

Vissa investeringar inom SSAB Svenskt Stål AB, m. m.

I enlighet härmed blev följande voteringsproposition uppläst och godkänd:

Den som vill atl kammaren bifaller näringsutskoltets hemställan i belänkandet nr 43 mom. 4 röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 3 av Birgitta Hambraeus.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Lars-Ove Hagberg begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 291 Nej.- 24 .-Avstår - 4

Mom. 5

Propositionergavs på bifall lill dels utskottets hemställan,dels reservationen nr 4 av Erik Hovhammar m. fl., och förklarades den förta propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Margaretha af Ugglas begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Den som vill all kammaren bifaller näringsutskottets hemslällan i belänkandet nr 43 mom. 5 röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 4 av Erik Hovhammar m.fl.

Nr 153

Onsdagen den 23 maj 1979

Vissa investeringar inom SSAB Svenskt Stål AB, m. m.

Ja - 235 Nej - 84

Mom. 6

Propositioner gavs på bifall lill dels utskotlets hemställan, dels utskottels hemställan med den ändring däri som föranleddes av bifall till motionen nr 2266 av Yngve Nyquist m. fl. i motsvarande del, och förklarades den förra proposiiionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Yngve Nyquist begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller näringsutskottets hemslällan i belänkandet nr 43 mom. 6 röstar ja, den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit utskottets hemställan med den ändring däri som föranleds av bifall till motionen nr 2266 av Yngve Nyquist m. fl. i motsvarande del.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Yngve Nyquist begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat;

Ja - 283

Nej - 25

Avstår - 2

Mom. 7

Propositionergavs på bifall till dels utskotlets hemslällan, dels motionen nr 2289 av Lars Werner m. fl. i motsvarande del, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Lars-Ove Hagberg begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller näringsutskoltets hemställan i belänkandet nr 43 mom. 7 röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit motionen nr 2289 av Lars Wemer m. fl. i motsvarande del.

Ja - 304 Nej - 15

Mom. S

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemslällan, dels reservationen nr 5 av Ingvar Svanberg m. fl., och förklarades den förta propositionen vara med övervägandeja besvarad. Sedan Ingvar Svanberg begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Den som vill atl kammaren bifaller näringsutskottets hemställan i belänkandet nr 43 mom. 8 röstar ja, den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 5 av Ingvar Svanberg m.fl.

Nr 153

Onsdagen den 23 maj 1979

Vissa investeringar inom SSAB Svenskt Stål AB, m. m.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Dä Ingvar Svanberg begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 165 Nej - 154

Mom. 9

Propositioner gavs på bifall till

l:o) utskotlels hemslällan,

2:o) utskotlets hemslällan med den ändring däri som föranleddes av bifall till motionen nr 2289 av Lars Werner m. fl. i motsvarande del,

3:o) ulskollets hemställan med den ändring däri som föranleddes av bifall till motionen nr 2266 av Yngve Nyquist m. fl. i motsvarande del samt

4:o) motionen nr 658 av Rolf Hagel och Alf Lövenborg i motsvarande del,

och förklarades den förstnämnda propositionen vara med övervägande ja besvarad.

Då Lars-Ove Hagberg begärde votering upptogs för bestämmande av kontraproposition i huvudvoteringen de återstående propositionerna, av vilka den under 2;o) angivna förklarades ha flertalets mening för sig. Yngve Nyquist begärde emellertid votering, i anledning varav, och sedan till kontraproposition därvid anlagils bifall till det under 3;o) angivna yrkandet, upplästes och godkändes följande voteringsproposition för voteringen om kontraproposition i huvudvoteringen:

Den som vill att kammaren lill kontraproposition i huvudvoteringen angående näringsutskottets hemställan i betänkandet nr 43 mom. 9 antar utskottets hemställan med den ändring däri som föranleds av bifall till motionen nr 2289 av Lars Wemer m. fl. i motsvarande del röstar ja, den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren till kontraproposition i nämnda votering antagit utskottets hemslällan med den ändring däri som föranleds av bifall lill motionen nr 2266 av Yngve Nyquist m. fl. i motsvarande del.

Nr 153

Onsdagen den 23 maj 1979

Vissa investeringar inom SSAB Svenskt Stål AB, m. m.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för Ja-propositionen. Då Yngve Nyquist begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 17

Nej - 65

Avsför - 235

I enlighet härmed blev följande voleringsproposition för huvudvoteringen uppläst och godkänd:

Den som vill att kammaren bifaller näringsutskottets hemslällan i betänkan
de nr 43 mom. 9 röstar ja,
den del ej vill röstar nej. . • :

Vinner nej har kammaren bifallit utskottets hemställan med den ändring däri som föranleds av bifall till motionen nr 2266 av Yngve Nyquist m. fl. i motsvarande del.

Ja - 279 Nej - 28 . Avslår - 2

Mom. 10 a ■

Propositionergavs på bifall till dels utskottets hemställan,dels reservationen nr 6 av Fritz Börjesson m. fl., och förklarades den förra proposiiionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Bengt Sjönell begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Den som vill alt kammaren bifaller näringsutskoltets hemslällan i betänkandel nr 43 mom. 10 a röstar Ja, ■ den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 6 av Fritz Börjesson m.fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositiönen. Då Bengt Sjönell begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 227

Nej - • 80

Avslår - 11

Mom. 10 b

Propositionergavs på bifall till dels utskottets hemslällan,dels motionen nr 2268 av Lars Werner m. fl. i motsvarande del, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad.

Mom. II

Propositioner gavs pä bifall till dels utskottets hemställan, dels motionerna nr 2268 och 2289 av Lars Wemer m. fl. i motsvarande delar, och förklarades den förra propositionen vara med övervägandeja besvarad. Sedan Lars-Ove Hagberg begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Nr 153

Onsdagen den 23 maj 1979

Vissa investeringar inom SSAB Svenskt Stål AB, m. m.

Den som vill att kammaren bifaller näringsutskottets hemställan i betänkandet nr 43 mom. 11 röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit motionerna nr 2268 och 2289 av Lars Werner m. fl. i motsvarande delar.

Ja - 302 Nej - 16

Mom. 12

Propositioner gavs pä bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 7 av Erik Hovhammar m. fl., och förklarades den förta propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Margaretha af Ugglas begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller näringsutskottets hemställan i betänkandet nr 43 mom. 12 röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 7 av Erik Hovhammar m.fl.

Ja - 233

Nej - 85

Avstår - 1

Nr 153

Onsdagen den 23 maj 1979

Vissa investeringar inom SSAB Svenskt Stål AB, m. m.

Mom. 13

Propositioner gavs päbifall till

l:o) utskottets hemslällan,

2;o) reservationen nr 8 av Fritz Börjesson m. fl.,

3:o) reservationen nr 9 av Erik Hovhammar och Margaretha af Ugglas,

4:o) det av Lars-Ove Hagberg under överiäggningen framställda yrkandet samt

5:o) motionen nr 2223 av Rolf Hagel och Alf Lövenborg i motsvarande del,

och förklarades den förstnämnda propositionen vara med övervägande ja besvarad.

Då Birgitta Hambraeus begärde votering upptogs för bestämmande av kontraproposition i huvudvoteringen vart och ett av de återstående yrkandena, av vilka del under 2:o) angivna förklarades ha flertalels mening för sig.

Sedan Margaretha af Ugglas begärt votering upptogs för bestämmande av kontraproposition i voteringen om kontraproposition i huvudvoteringen ånyo propositionerna under 3:o), 4;o)och 5:o), a v vilka den under 3;o) angivna förklarades ha flertalets mening för sig.

Lars-Ove Hagberg begärde emellertid votering, i anledning varav, och sedan till kontraproposition därvid antagils bifall lill del av honom framställda yrkandet, upplästes och godkändes följande voleringsproposition för voteringen om kontraproposition i voteringen om kontraproposition i huvudvoteringen:

Den som vill aU kammaren till kontraproposition i voteringen om kontraproposition i huvudvoteringen angående näringsutskotieis hemställan i belänkandet nr 43 mom. 13 antar reservationen nr 9 av Erik Hovhammar och Margaretha af Ugglas röstar ja, den del ej vill röstar nej.'

Vinner nej har kammaren lill kontraproposition i förstnämnda votering antagit det av Lars-Ove Hagberg under överläggningen framställda yrkandet.

Ja - 52 . ■ Nej - 15 Avslår - 250

I enlighet härmed blev följande voteringsproposition för voteringen om kontraproposition i huvudvoteringen uppläst och godkänd;

Den som vill att kammaren lill kontraproposition i huvudvoteringen

angående näringsutskottets hemslällan i belänkandet nr 43 mom. 13 antar

reservationen nr 8 av Fritz Börjesson m. fl. röstar Ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren till kontraproposition i nämnda votering antagit

reservationen nr 9 av Erik Hovhammar och Margaretha af Ugglas.

Ja - 115

Nej - 54

Avsför - 148

Nr 153

Onsdagen den 23 maj 1979

Vissa investeringar inom SSAB Svenskt Stål AB, m. m.

I enlighet härmed upplästes och godkändes följande voleringsproposition för huvudvoteringen:

Den som vill atl kammaren bifaller näringsutskoltets hemställan i betänkandet nr 43 mom. 13 röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 8 av Fritz Börjesson m.fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Bengt Sjönell begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 154

Nej - 161

Avstår - 4

Mom. 14

Propositionergavs pä bifall lill dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 10 av Ingvar Svanberg m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Ingvar Svanberg begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Den som vill alt kammaren bifaller näringsutskoltets hemställan i betänkandet nr 43 mom. 14 röstar ja, den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 10 av Ingvar Svanberg m.fl.

Nr 153

Onsdagen den 23 maj 1979

Vissa investeringar inom SSAB Svenskt Stål AB, m. m.

Ja - 162 Nej - 156

Mom. 15

Utskottets hemställan bifölls.

Mom. 16

Propositioner gavs på bifall lill dels utskoUels hemställan, dels reservationen nr 11 av Ingvar Svanberg m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägandeja besvarad. Sedan Ingvar Svanberg begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller näringsutskoltets hemslällan i belänkandet nr 43 mom. 16 röstar ja, den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 11 av Ingvar Svanberg m.fl.

Ja - 166 Nej - 153

Mom. 17

Propositioner gavs pä bifall lill dels utskottets hemslällan, dels reservationen nr 12 av Ingvar Svanberg m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Ingvar Svanberg begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Den som vill all kammaren bifaller näringsutskoltets hemställan i belänkandet nr 43 mom. 17 röstar ja, den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 12 av Ingvar Svanberg m.fl.

Ja - 165 Nej - 154

Mom. 18

Propositionergavs pä bifall till Lo)ulskollets hemslällan, 2:o) motionerna nr 335 av Lars Werner m. fl., ni- 657 av Lars-Ove Hagberg och Eivor Marklund och nr 2289 av Lars Werner m/fl. i motsvarande delar samt 3:o) motionerna nr 332, 2223 och 2224 av Alf Lövenborg och Rolf Hagel i motsvarande delar, och förklarades den förstnämnda proposiiionen vara med övervägande ja besvarad. Då Lars-Ove Hagberg begärde votering upptogs för bestämmande av kontrapropositionen ånyo de båda återstående propositionerna, av vilka den under 2:o) angivna förklarades ha flertalels mening för sig. Sedan Alf Lövenborg begärt votering beträffande kontrapropositionen, upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Nr 153

Onsdagen den 23 maj 1979

Vissa investeringar inom SSAB Svenskt Stål AB, m. m.

Den som vill all kammaren till kontraproposition i huvudvoteringen

angående näringsutskoltets hemställan i betänkandel nr 43 mom. 18 antar

motionerna nr 335 av Lars Werner m. fl., nr 657 av Lars-Ove Hagberg och

Eivor Marklund samt nr 2289 av Lars Werner m. fl. i motsvarande delar

röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren till kontraproposition i nämnda votering antagit

motionerna nr 332, 2223 och 2224 av Alf Lövenborg och Rolf Hagel i

motsvarande delar.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Dä Alf Lövenborg begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat: . ■

Ja - 17

Nej - 2

Avsför - 293

I enlighet härmed blev följande voleringsproposition uppläst och godkänd:

Den som vill au kammaren bifaller näringsutskoltets hemslällan i betänkandel nr 43 mom. 18 röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallil motionerna nr 335 av Lars Werner m. fl., nr 657 av Lars-Ove Hagberg och Eivor Marklund samt ni 2289 av Lars Werner m. fl. i motsvarande delar.

Vid omröstning genom uppresning' förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Lars-Ove Hagberg begärde rösträkning verkställdes votering medomröslningsappal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 298 Nej - ■ 15 ' Avstår - 3

Nr 153

Onsdagen den 23 maj 1979

Vissa investeringar inom SSAB Svenskt Stål AB, m. m.

Mom. 19

Propositionergavs på bifall lill Lo) utskotlels hemställan, 2:o) reservationen nr 13 av Ingvar Svanberg m. fl. samt 3;o) motionen nr 335 av Lars Werner m. fl. i motsvarande del,och förklarades den förstnämnda proposiiionen vara med övervägandeja besvarad. Dä Ingvar Svanberg begärde votering upptogs för bestämmande av kontrapropositionen ånyo de båda återstående propositionerna, av vilka den under 2:o) angivna förklarades ha flertalets mening för sig. Sedan Lars-Ove Hagberg begärt votering beträffande kontrapropositionen, upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Den som vill all kammaren till kontraproposition i huvudvoteringen

angående näringsutskoltets hemställan i betänkandet nr 43 mom. 19 antar

reservationen nr 13 av Ingvar Svanberg m. fl. röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren till kontraproposition i nämnda votering antagit

motionen nr 335 av Lars Werner m. fl. i motsvarande del.

Ja - 156

Nej - 15

Avstår - 143

I enlighet härmed blev följande voteringsproposition uppläst och godkänd:

Den som vill all kammaren bifaller näringsutskotieis hemställan i betänkandel nr 43 mom. 19 röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallil reservationen nr 13 av Ingvar Svanberg m.fl.

Ja - 164 Nej - 152

Mom. 20

Propositionergavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels motionen nr 1013 av Lars-Ove Hagberg, och förklarades den förra proposiiionen vara med övervägandeja besvarad. Sedan Lars-Ove Hagberg begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller näringsutskoltets hemslällan i betänkandet nr 43 mom. 20 röstar ja, den det ej vill röstar nej. Vinner nej har kammaren bifallit motionen nr 1013 av Lars-Ove Hagberg.

Ja - 302 Nej - 15

Nr 153

Onsdagen den 23 maj 1979

Vissa investeringar inom SSAB Svenskt Stål AB, m. m.

Mom. 21

Propositionergavs på bifall lill dels utskottets hemslällan,dels motionen nr 1004 av Nils Berndlson och Lars-Ove Hagberg, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Lars-Ove Hagberg begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Den som vill aU kammaren bifaller näringsutskoltets hemslällan i betänkandel nr 43 mom. 21 röstar ja, den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallil motionen nr 1004 av Nils Berndtson och Lars-Ove Hagberg.

Ja - 302 Nej - 15

Mom. 22

Propositioner gavs på bifall tilldels utskottets hemställan, dels motionen nr 2288 av Lars-Ove Hagberg, och förklarades den förta propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Lars-Ove Hagberg begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Den som vill atl kammaren bifaller näringsutskoltets hemställan i belänkandet nr 43 mom. 22 röstar ja, den det ej vill röstar nej. Vinner nej har kammaren bifallil motionen nr 2288 av Lars-Ove Hagberg.

Nr 153

Onsdagen den 23 maj 1979

Vissa investeringar inom SSAB Svenskt Stål AB, m. m.

Ja - 302 ■. Nej- 15

Mom. 23.

Propositionergavs på bifall lill dels utskottets hemslällan,dels motionen nr 2289 av Lars Werner m. fl. i motsvarande del, och förklarades den förra propositionen vara med övervägandeja besvarad. Sedan Lars-Ove Hagberg begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller näringsutskoltets hemställan i betänkandel nr 43 mom. 23 röstar ja, ■ den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallil motionen nr 2289 av Lars Werner m. fl. i motsvarande del.

Ja - 301 Nej - 15

Mom. 24-27 :

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

Mom. 28

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 14 av Ingvar Svanberg m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägandeja besvarad. Sedan Ingvar Svanberg begärt votering upplästes och godkändes följande ;yoteringsproposilion:

Den som vill au kammaren bifaller näringsutskoltets hemslällan i betänkandel nr 43 mom. 28 röstar ja, den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 14 av Ingvar Svanberg m.fl.

Ja - 163

Nej - 153

Avslår - 1

Mom. 29 och 30

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemslälll.

§ 6 Föredrogs

Arbelsmarknadsulskottels belänkande

1978/79:32 med anledning av proposiiionen 1978/79:126 om medel för lidigareläggningar av vissa investeringar inom SSAB Svenskt Stål AB, m. m., såviu avser regionalpolitiska insatser i Ludvika kommun

Utskottets hemställan bifölls.

Nr 153

Onsdagen den 23 maj 1979

Ändring av lån till Uddeholms AB

§ 7 Ändring av län till Uddeholms AB

Föredrogs näringsutskotieis belänkande 1978/79:44 med anledning av propositionen 1978/79:194 om ändring av län lill Uddeholms AB jämte motioner.

I propositionen 1978/79:194 (industridepartementet) hade föreslagits all riksdagen bemyndigade regeringen atl besluta om överförande lill elt nytt bolag av en del - 250 milj. kr. - av del län som staten år 1977 beviljade Uddeholms AB.

I delta sammanhang hade behandlats dels de med anledning av proposiiionen väckta motionerna 1978/79:2543 av Sune Johansson m. fl. (s), vari hemställts au riksdagen skulle

1. som sin mening ge regeringen till känna vad i motionen anförts om sysselsäitningsgaranli under viss tid för de anställda vid Uddeholms AB,

2. besluta överföra outnyttjad del av statens lån lill Uddeholms AB lill Utvecklingsfonden i Värmlands län för disposition i enlighet med vad som förordats i motionen.

1978/79:2544 av Lars Wemer m. fl. (vpk), vari hemställts au riksdagen skulle avslå propositionen 1978/79:194 om ändring av lån lill Uddeholms AB,

dels den under allmänna motionstiden vid 1978/79 års riksmöte väckta motionen 1978/79:1508 av OlofPalme m. fl. (s) såvitt gällde hemslällan alt riksdagen skulle

Nr 153

Onsdagen den 23 maj 1979

Ändring av lån till Uddeholms AB

3. begära alt regeringen framlade förslag för riksdagen till investerings-struktur- och sysselsättningsplaner för bl. a. specialstålsindustrin,

4. begära all regeringen initierade en ägarsamordning inom bl. a. special-slålsinduslrin som möjliggjorde en sådan branschplanering.

Utskotiet hemställde

1. belräffande län lill etl nytt bolag inom specialslälsindustrin atl riksdagen med bifall lill proposiiionen 1978/79:194 och med avslag pä motionen 1978/79:2543, yrkandet 1, och motionen 1978/79:2544 bemyndigade regeringen alt besluta om överförande'lill etl nytt bolag av en del - 250 milj. kr. -av det till Uddeholms AB är 1977 beviljade lånet,

2. beträffande medel till utvecklingsfonden i Värmlands län alt riksdagen skulle avslå motionen 1978/79:2543, yrkandet 2,

3. belräffande planering för specialslälsindustrin all riksdagen skulle avslå motionen 1978/79:1508, yrkandena 3 och 4 i ifrågavarande delar.

Reservation hade avgivits beträffande planering för specialstålsindustrin av Ingvar Svanberg, Hugo Bengtsson, Lilly Hansson, Ivar Högström, Kari-Erik Häll, Rune Jonsson i Husum och Rune Johansson i Ljungby (samtliga s) som ansett atl utskottet under 3 bort hemställa

att riksdagen med bifall lill motionen 1978/79:1508, yrkandena 3 och 4 i ifrågavarande delar, som sin mening gav regeringen till känna vad reservanterna anfört.

Till belänkandet hade fogats elt särskilt yttrande av Fritz Börjesson (c).

HUGO BENGTSSON (s):

Herr talman! Det av riksdagen år 1977 beslutade villkorslånei på 600 milj. kr. till Uddeholmsbolaget för alt företaget skulle kunna genomföra vissa som det bedömdes nödvändiga rationaliseringar och strukturförändringar har, som kammarens ledamöter känner väl lill, sedan dess vid flera tillfällen varit föremål för uppmärksamhet.

Nu dyker frågan på nytt upp genom atl Uddeholms AB har planer på alt sammanslå sin rostfria sektor med Gränges Nyby AB. För det ändamålet vill man disponera, som det föreslagits i proposiiionen, 250 milj. kr. av det tidigare beslutade villkorslånet i del nybildade bolaget på i huvudsak oförändrade villkor.

Vi har ifrån socialdemokratiskt håll ingenting emot delta samgående, och vi har inte heller några erinringar mot elt överförande av 250 milj. kr. av det tidigare beviljade lånet till det nya bolaget.

Däremot vill vi absolut inle skriva under på vad som framhålls i propositionen och som också sägs av den borgeriiga utskottsmajoriteten, nämligen alt statsmakterna därigenom tar en aktiv del i stmkluromvand-lingsprocessen inom specialstålsektorn. Vad som nu krävs - och det framhåller vi också i den reservation som vi fogat till utskottsbetänkandel - är alt regeringen snarast lägger fram en samlad plan som rör strukturen.

investeringarna och sysselsättningen för hela landets specialstålindustri. Planen skall givetvis också innehålla elt samlat program avseende forsknings- och utvecklingsarbetet inom branschen.

Riksdagen beslutade som bekant redan 1977 om tillsättande av den s. k. slrukturdelegalionen. Den skulle utöver att den handskades med rena finansieringsärenden också la initiativ lill samt följa och stödja slmklurom-vandlingen inom specialslålindustrin.

Delegationen har inle kunnat genomföra denna mycket vikliga del av sina arbetsuppgifter därför att den inle erhållit någon form av riktlinjer för sitt arbete av regeringen. Detla är ytterst beklagligt, och här faller ansvaret tungt på regeringen. Det som sker i samband med behandlingen av nu föreliggande ärende ärju bara en liten del av etl stort problem som berör hela branschen. Vad som i övrigt skett är ju att vissa produktutbyten gjorts mellan olika förelag. Detta är inga lösningar för branschens framlid, även om vi inte underskattar dess värde. Vad som nu krävs är en mera omfattande samverkan över de nuvarande företagsgränserna i samtliga verksamhetsled. Den nuvarande ägarspliltringen är ett hinder för en mera rationell stmktur inom svensk specialstålinduslri. Får vi inte snabbi en övergripande plan är risken slor för alt vissa dellösningar som blir gjorda kan vara felaktiga från såväl branschens som samhällets synpunkter på litet längre sikt.

Villkoret för atl klara sysselsättningen inom branschen och stärka våra möjligheter att hävda oss i den internationella konkurtensen är alt regeringen omedelbart tar de initiativ som jag här har utvecklat och som också finns i reservationen som är fogad vid utskottsbetänkandel.

Herr lalman! Med det anförda ber jag atl få yrka bifall till den vid betänkandel fogade reservationen.

Nr 153

Onsdagen den 23 maj 1979

Ändring av lån till Uddeholms AB

Under deUa anförande övertog andre vice talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

LARS-OVE HAGBERG (vpk):

Herr talman! När trepartiregeringen föreslog atl Uddeholms AB skulle fö sitt lån pä 600 milj. kr. sade vänsterpartiet kommunisterna etl bestämt nej. Pengarna skulle användas för atl underiätta bolagels slmkturförändringar 1977, och därmed skulle tusentals arbetstillfällen försvinna. Vi menade att pengar som satsas skall satsas på nya arbetstillfällen. Efter fusionen mellan Billemd och Uddeholm ändrade man på lånet, så att det även kunde komma Billemd till del i den nya koncernen. Vänsterpartiet kommunistema hade samma uppfattning då, och vi sade nej lill en sådan form av långivning som underlättar strukturförändringar, dvs. minskar antalet arbetstillfällen.

Enligt den proposilion som vi nu behandlar skall en del av detta lån gä till del nystartade bolaget, som skall ta hand om den rostfria sektorn på specialstålsidan. Vi är lika negativa här till länet och yrkar därför avslag på förslaget alt det nya stålföretaget skall få detta lån.

Det kommer i vilket fall som helst att bli kraftiga personalminskningar på grund av rationaliseringar genom detla samgående. Vi har hittills inte upplevt

7 Riksdagens protokoll 1978/79:153

Nr 153

Onsdagen den 23 maj 1979

Ändring av lån till Uddeholms AB

ett enda samgående ulan all man har minskat kraftigi på arbetskraften. Några garantier för sysselsällningslillfällena finns inte förenade med detta lån, något som vi menar är en förutsättning. Man säger i proposiiionen alt del skall ske under socialt acceptabla former. Vi har sett tidigare strukturförändringar och rationaliseringar. De socialt acceptabla formerna har inneburit utslagning av orter och etl mindre antal arbetstillfällen.

Herr talman! Specialslälsindustrin är i ell kritiskt läge, trots atl vi i dag kan notera en mindre högkonjunktur. Denna högkonjunktur kan samtidigt utgöra en fara. Vi vet att man i specialstålsulredningen konstaterade atl vi måste minska sysselsättningen med minst 5 000-10 000 arbetstillfällen, och det gällde då framför allt Bergslagsregionen, Vi vet vidare au riksdagen har anslagit 1,8 miljarder lill specialslälsindustrin för strukturomvandlingar. Vi vet slutligen att del pågår strukturomvandlingar, antingen inom enskilda förelag eller mellan flera företag i samverkan - här kan exempelvis nämnas Sandvik AB och Fagersla AB, I föriängningen av allt detla finner vi atl del här är fråga om rationaliseringar och strukturförändringar som kommer atl drabba Bergslagsområdet ganska kraftigi, framför allt då de mindre bruksorterna.

De borgeriiga partierna litar helt på marknadsekonomin och har tydligen inga andra förslag alt komma med än atl ge vissa krisförelag lån. Eftersom del nu aktuella lånet sammanhänger med hela specialslålsindustrins utveckling har Jag med uppmärksamhet läst den reservation som finns fogad vid betänkandet, och Jag har dä funnit atl det som föreslås är en investerings-, struktur- och sysselsätlningsplan för specialslälsindustrin. Vad Jag saknade i reservationen är elt uttalande om vilken målsättning man har för den här planen. Vad kommer denna nya plan aU innehålla i förhållande till den utredning som Tony Hagström gjorde en gång i tiden? Kommer man att godkänna att vissa rationaliseringar och strukturförändringar genomförs, som då i slor ulslräckning kommer att drabba Värmland, där de mindre bruksorterna kommer att fä del ganska svårt framöver?

Jag ser en fara i att om man inle klargör målsättningen för investerings-, struktur- och sysselsätiningsplanen liksom frågan om på vilka villkor den skall grundas, så hamnar man i samma läge när det gäller specialstålsindustrin som blev fallet för SSAB genom det nyss fattade beslutet, nämligen att man får en strikt företagsekonomisk uppläggning av verksamheten, något som kommer atl drabba de berörda orterna mycket hårt.

Vänsterpartiet kommunisterna framförde redan i den föregående debatten förslag om att samordna specialstålsindustrin inom landet och alt inrikta verksamheten på en hög specialisering. Men det bör icke handla om en inriktning bara på de traditionella marknaderna, utan i förslaget ligger att man i mycket större utsträckning försöker sk'apa en hemmamarknad, en manu-fakturering inom landet. Som vi vet har man inom specialstålsindustrin en mycket slor exporltillverkning. Den trenden måste brytas, och därmed kan en uppbyggnad av den svenska verkstadsindustrin komma till stånd i stället för att dess verksamhet skall behöva flyttas utomlands. Med en sådan ny inriktning kan man rädda de hotade bruksorterna. Till grund för denna

inriktning krävs en nationalisering och en samordning av den här verksamheten.

Med detta, herr talman, yrkarjag bifall till motionen 2544, vari yrkas avslag på förslaget om lån till specialstålsföreiagen,

RUNE ÅNGSTRÖM (fp):

Herr talman! Hösten 1977 anvisade riksdagen 600 milj, kr, som lån lill Uddeholms AB med villkorlig ålerbetalningsskyldighet. Avsikten var alt lånet skulle göra det möjligt for bolaget all genomföra nödvändiga rationaliseringar och strukturförändringar i en balanserad takt. Lånet ställdes lill bolagets förfogande i form av en räntelös fordran pä staten. Denna fordran upptogs som en tillgång i bolagets balansräkning per den 31 december 1977, Någon utbetalning av lånet har inte skett,

Uddeholms AB överlät under år 1978 sina skogs-, skogsindustri- och kemirörelser till nuvarande Billerud Uddeholm AB, I samband härmed medgav regeringen alt Uddeholms AB även efter överiåtelsen fick åtnjuta lånet på villkor att Uddeholms AB senast den 31 december 1978 satte ned sin fordran på staten med lägst 200 milj, kr. Förelaget har per den 31 december 1978 nedsatt sin fordran på staten till 400 milj, kr. Med stöd av riksdagens bemyndigande i december 1978 har regeringen beslutat att det belopp med vilket Uddeholms AB sätter ned sin fordran på staten för disponeras för etl lån på 200 milj, kr, till Billerud Uddeholm AB på i huvudsak oförändrade villkor. Inte heller i detla fall har någon utbetalning av lånet skett.

För regeringen har redovisats planer på atl slå samman den rostfria sektorn inom Uddeholms AB med Gränges Nyby AB, Sammanslagningen avses genomföras så atl Uddeholms AB blir ägare till minst 90 % av aktierna i Gränges Nyby AB som därefter övertar Uddeholms verksamhet i vad det gäller tillverkning av rostfria produkter, Gränges AB blir ägare till återstoden av aktierna i det nya bolaget, 1 detla sammanhang har frågan om återtagande av statens kvarvarande lån lill Uddeholms AB på 400 milj, kr, och överföring av en del av lånet till del nya bolaget återigen blivit aktuell.

Förslaget i propositionen innebär att 250 milj, kr, av villkorslånet till Uddeholms AB överförs till del nybildade bolaget under budgetåret 1979/80 på i huvudsak oförändrade villkor. En förutsättning skall dock enligt proposiiionen vara alt Uddeholms AB sätter ned sin fordran på staten av återstående 150 milj, kr, till noll senast under budgetåret 1980/81, Belräffande lånevillkoren anförs i propositionen all amortering och räntebetalning bör påbörjas så snart del nya bolagels resultat och finansiella situation sä medger och inte som tidigare underdel är då Uddeholms AB beslutar om utdelning lill aktieägarna. Lånet löper med ränta som läggs lill lånet när reglerna medger ränleanslånd. Staten skall utse en styrelseledamot jämte suppleant samt en revisor i det nybildade bolaget,

I delta sammanhang bör också nämnas alt de blivande ägarna till det nya specialslålsbolagel för dettas räkning har begärt stöd i form av län och garantier på sammanlagt 400 milj, kr. Denna begäran behandlas av strukturdelegationen, som har inrättats för atl pröva frågan om lån och lånegaranti när

Nr 153

Onsdagen den 23 maj 1979

Ändring av lån till Uddeholms AB

Nr 153

Onsdagen den 23 maj 1979

Ändring av lån till Uddeholms AB

100

det gäller strukturåtgärder inom specialslälsindustrin m, m. Förslaget i propositionen ingår sålunda som etl led i tänkbara statliga åtgärder i syfte alt främja tillkomsten av det nya bolaget.

Vänsterpartiet kommunisterna föreslår i motionen 1978/79:2544 alt propositionen skall avslås. Lars-Ove Hagberg har också framfört motiveringarna. Som skäl anges att lånet - liksom nyssnämnda, tidigare beslutade lån lill Uddeholms AB och till Billerud Uddeholm AB - inte är förbundet med några villkor i fråga om sysselsättningen. Detta är alltså vad som skrivs i motionen. Motionärerna anför i detta sammanhang all förslaget i propositionen "inle innebär satsning på nya arbetstillfällen utan statlig medverkan för all minska arbetstillfällena". Det är klart att man också kan framställa saken så när nödvändiga rationaliseringar för att uppehålla konkurtenskraften genomförs.

Socialdemokraterna vänder sig mol Uddeholmslänets konstruktion. De säger all beloppet har fungerat som en bankgaranli, som gjort del möjligt atl låna i privatbanker. Genom all på detta sätt ha en garanti har företagel kunnat använda pengar från den privata kapitalmarknaden i stället för statliga pengar. På så sätt har företaget kommit undan statligt inflytande över sina investeringar - delta enligt socialdemokraterna.

Vad som nu föreslås är emellertid en lämplig stödform. Staten har kunnat erbjuda företaget hjälp, så att det har kunnat hjälpa sig självt utan att det har kostat skattebetalarna ett enda öre. Ingen del av Uddeholmslänet har ju behövt betalas ut. Alt ställa garantier och all uppsätta ramar är statens uppgift snarare än att gå in och dirigera och finansiera i detalj. Socialdemokraterna säger också i en motion atl de vill alt pengarna skall överföras lill utvecklingsfonden i Värmland. Men utvecklingsfondens resurser måste ses i etl störte sammanhang. Anslagen lill utvecklingsfonderna kommer riksdagen atl behandla i samband med behandlingen av riktlinjerna för industripolitiken, vilka vi kommer atl fatta beslut om inom de närmaste veckorna. Jag vill också säga alt en överföring av lånet lill utvecklingsfonden måste betraktas som elt medelstillskoU, som naturiigtvis kommer alt konsumeras, medan länet som konstruktion är en garanti, som stöttat upp företagel men som inle hittills har behövt utnyttjas.

I sin motion under den allmänna motionstiden har socialdemokraterna också sagt alt regeringen bör fö i uppdrag all lägga fram förslag till investerings-, struktur- och sysselsättningsplaner för bl. a. specialslälsindustrin och atl regeringen skall initiera en ägarsamordning inom denna industri. I sin reservation till utskottsbetänkandet, som Hugo Bengtsson har argumenterat för, följer socialdemokraterna upp den här tanken. Man vill atl slrukturdelegalionen skall få sådana direktiv att den i större usträckning kan initiera förändringar.

Del som nu föreslås - atl 250 miljoner av del lån som beviljades Uddeholms AB 1977 skall få överföras till elt nytt bolag, Gränges Nyby AB-lycker jag är etl bra exempel på all staten hjälper en bransch till en mer rationell stmktur utan atl därför gä in i företagel och styra.

Jag vill bemöta Hugo Bengtssons argumentation med att säga au

strukluromvandlingsprocessen inom specialslälsindustrin hiuills har gåu i rätt riktning och varit tillfredsställande. Jag kan inte se att någon större positiv effekt skulle ha uppställ om staten i stället delaljreglerat den inriktning företagen borde ge sina investeringar. Den övergripande plan som socialdemokraterna önskar anser utskoltsmajoriteten inte atl del finns några motiv för.

Vid de tillfällen då en bransch råkat riktigt illa ut och en snabbare och svårare strukturomvandling har varit nödvändig, då har samhället ingripit med mer omfattande ägaransvar och planläggning. Som exempel på del vill Jag erinra om vad som har hänt med t. ex. varven, skoinduslrin, tekoindustrin m. fl. branscher. Men utgångspunkten bör vara atl stödja industrin med generella medel så länge del kan ge tillfredsställande resultat. All skapa elt gott klimat för förelagen all själva ställa om sig till förändrade konkurrensbetingelser måste rimligen vara den smidigaste vägen till framgång. Hittills har den här vägen också gett de resultat som vi har hoppals på, och jag tycker inle alt man skall söka arbetsuppgifter ål slrukturdelegalionen, så alt detta blir mer eller mindre elt självändamål. Så länge utvecklingen går i den riktning som statsmakterna har skissat upp, anser vi all verksamheten bör få fortgå utan ett direkt ingripande från statens sida.

Del beslul vi nu skall fatta är alltså att 250 miljoner av Uddeholmslänel får överfiyttas till ett nytt bolag, och den rostfria sektorn inom Uddeholm slås samman med Gränges Nyby. Uddeholms blir ägare lill minst 90 % av aktierna i Gränges Nyby, som därefter övertar Uddeholms rostfria rörelse.

Herr talman! Jag vill yrka bifall till utskottets hemslällan, vilket innebär avslag på reservationen och motionerna i ärendet.

Nr 153

Onsdagen den 23 maj 1979

Ändring av lån till Uddeholms AB

HUGO BENGTSSON (s) kort genmäle:

Herr lalman! Rune Ångström säger alt utvecklingen inom specialstålsindustrin har gått i rätt riktning och att regeringen därför inte behöver vidta några andra åtgärder än dem som den hittills har vidtagit, dvs. att släppa lill ell antal miljoner och i övrigt låta företagen sköta verksamheten efter eget gottfinnande. I en något uppåtgående konjunktur som den nuvarande kan det se ganska hyggligt ut, men vi vet atl situationen är långt ifrån tillfredsställande och atl branschen, om inte problemen blir ordentligt genomdiskulerade och om vi inte får fram förslag lill varaktiga lösningar, kommer atl få väldiga bekymmer så snart den går in i en ny lågkonjunktur. Därför menar vi atl strukturdelegationen borde ha fått ingående direktiv av regeringen, så all den hade kunnat la itu med dessa övergripande problem och lagt fram en samlad plan, som hade givit en lösning för framtiden. Den ägarsplittring som nu förekommer på marknaden är ett hinder för ett rationellt utnyttjande av resurserna. Hela specialstålsinduslrin måste få en annan struktur, om vi skall kunna klara sysselsättningen framöver.

Detla får också vara ell svar lill Lars-Ove Hagberg, som frågade vad vi från socialdemokratiskt häll vill göra för att klara sysselsättningen förde anställda inom specialstålsindustrin. Vi menar atl slmkturdelegalionen, om den får

101

Nr 153

Onsdagen den 23 maj 1979

Ändring av lån till Uddeholms AB

konkreta och rejäla direktiv från regeringen, har möjlighet att lägga fram en samlad plan och att vi då också får möjlighet alt lösa frågan i dess helhet.

LARS-OVE HAGBERG (vpk) kort genmäle:

Herr talman! Vi säger nej till etl lån, eftersom de nödvändiga rationaliseringar för aU öka konkurrenskraften som herr Ångström hänvisar till i nästan alla fall leder till atl jobb förloras samtidigt som inga nya Jobb tillkommer. Den som får lån skapar själv inga nya arbeten, och ingen tycks heller ta ansvar för alt så sker. Men det är tydligen Rune Ångströms medicin på detta område.

Däremot säger herr Ångström att samhället skall dra upp ramarna för rationaliseringarna. Varför kan man då inle också dra upp sysselsättningsramarna? Det är tydligen hell främmande för herr Ångström alt elt lån skall vara förbundet med en sysselsäitningsgaranli. Han vill i stället sälta in generella medel för det ändamålet. Men sådana kan bara garantera ägarnas trygghet. Arbetarna inom specialstålsinduslrin har nog anledning att frukta för sina Jobb i framtiden. Det vilar en förnöjsamhet över herr Ångström när han säger alt han tror alt specialstålsinduslrin kan klara sig i framliden på de fria marknadskrafternas villkor.

Till Hugo Bengtsson vill jag säga alt det också är fråga om vilka direktiv som ges, och det var sådana jag efterfrågade. I reservationen ges inga klara direktiv. Jag beklagar bara att det är samma brist i denna reservation som vad man upplever på handelsstålsområdet, nämligen atl man där utgår från alt etl handelsstålsbolag till bristningsgränsen kan utnyttja affärsmässiga och förelagsekonomiska principer.

102

RUNE ÅNGSTRÖM (fp) kort genmäle:

Herr talman! Jag vill hell kort säga till Hugo Bengtsson att regeringen följer utvecklingen inom branschen myckel noga och atl vi, om del finns anledning all göra ingripanden och korrigeringar, naturiigtvis kommer att göra sådana. Men utvecklingen inom branschen har hittills varit överraskande positiv, och en samordning är på gång. Elt bevis för atl de åtgärder som tidigare är vidtagna, bl. a. beviljandet av lånet till Uddeholm, har varit lyckosamma och för alt garantin i delta sammanhang har använts pä rätt sätt är atl företaget haft en positiv utveckling sedan detla lån beviljades.

Någon utbetalning av länet har inte behövt göras. Inga skattepengar är alltså i omlopp i detla sammanhang. Med detta vill Jag klart uttala atl regeringen naturligtvis lar sitt ansvar och bedriver en kontinueriig övervakning samt atl regeringen, om del behövs ingripanden, också gör sådana. Hittills har det dock inte varit nödvändigt.

Till Lars-Ove Hagberg vill jag säga, all vi är beredda alt la ansvaret för sysselsättningen och arbetskraften så länge som vi sitter i regeringsställning. Det gör vi genom olika arbetsmarknadspolitiska ålgärder, men vi gör det också genom all lämna stimulans lill produktutveckling och annan utveckling inom branschen. Jag tror atl detta är den rätta vägen alt gå när del gäller atl hävda oss, upprätthålla konkurrensförmåga och sysselsättning.

HUGO BENGTSSON (s) kort genmäle:

Herr talman! Rune Ångström är uppenbariigen nöjd med regeringen och dess handlande i dessa stycken. Jag kan inte dela hans uppfaUning härvidlag. Menar Rune Ångström verkligen atl regeringen gjort vad som bör göras, då den stillsamt sitter och tittar pä hurusom en del av producenlföretagen byter produkter? Tror Rune Ångström all delta varaktigt löser våra problem på delta område, så alt vi kan klara oss i den internationella konkurrensen? Jag tror del definitivt inte. Därför menar jag alt regeringen redan nu borde ha gått in med en konkret slrukturplan på hela området.

Om Lars-Ove Hagberg hade roat sig med att läsa innantill i vår reservation hade han där funnit atl del tydligt framgår vad vi vill aU regeringen skall göra för att lösa problemen för hela branschen och därmed också rädda sysselsättningen för de anställda. Vi säger att regeringen snarast bör lägga fram en inveslerings-,slruktur-och sysselsätlningsplan för hela specialslälsindustrin. Vi säger all denna också bör innehålla ett samlat program för både forsknings-och utvecklingsarbetet inom branschen. Vi menar också all regeringen bör ta initiativ till en ägarsamordning inom specialstålsindustrin, så all en branschplanering blir möjlig. Om regeringen tar dessa initiativ, kommer vi också all klara sysselsättningen i branschen och naturiigtvis även den internationella konkurtensen.

Nr 153

Onsdagen den 23 maj 1979

Ändring av lån till Uddeholms AB

RUNE ÅNGSTRÖM (fp) kort genmäle:

Herr lalman! Hell kort: Överläggningar pågår mellan företagen i branschen för atl få till stånd en samordning av produktionen och den samordning som i övrigt behövs i del här sammanhanget. Så länge denna diskussion pågår och åtgärderna följer det mönster vi anser vara del rätta finns det ingen anledning för regeringen all ingripa.

Jag vill än en gäng betona alt regeringen följer denna fråga myckel noga. Om ingripanden anses nödvändiga kommer regeringen också alt göra sådana.

SUNE JOHANSSON (s):

Herr talman! I del nu aktuella betänkandel berörs motionen 1978/79:2543, som jag och mina partikolleger frän Värmland lagt fram med anledning av regeringens proposilion 1978/79:194 om ändring av lånet lill Uddeholms AB.

Vi har i motionen utföriigi beskrivit motiven för de två yrkanden som vi aktualiserat, nämligen yrkandet I om en sysselsäitningsgaranli under viss tid för de anställda inom Uddeholms AB och yrkandet 2 om aU den outnyttjade delen av statens län till Uddeholm skall få disponeras av Utvecklingsfonden i Värmlands län.

Herr lalman! Del är inte första gängen vi behandlar frågor kring Udde-holmsbolagel här i kammaren, och flera ärenden som berör nämnda bolag kommer alt behandlas senare under vårsessionen. Anledningen till denna återkommande riksdagsbehandling av Uddeholm ärju atl bolaget befunnit sig och fortfarande befinner sig i slora svårigheter. Man har successivt

103

Nr 153

Onsdagen den 23 maj 1979

Ändring av lån till Uddeholms AB

104

minskat antalet anställda, och en fortsatt minskning befaras ske i samband med en kommande omstrukturering.

Jag har tidigare i kammaren då Uddeholmslånen behandlats uttryckt kritik mol att staten som den stora långivare den är till Uddeholm inte skaffat sig tillräckligt inflytande över strukturförändringarna i bolaget. Jag upprepar vad jag tidigare har sagt, nämligen att ingen annan långivare skulle ha godtagit alt bli sä ställd vid sidan om när det gäller alt utforma bolagets framtida struktur.

Med detla som bakgmnd är del naturiigt atl vi som upplever bolaget och personalminskningarna på nära håll skulle ha velat få inskrivet i näringsutskotieis betänkande angående ändring av länet lill Uddeholm atl det skulle ha funnits en sysselsäitningsgaranli som hade kunnat säkra jobben för de anställda på ett annat sätt än vad som hittills harsketl. Emellertid har nu mina partikamrater i näringsutskotlet utformat en reservation, i vilken man kräver alt regeringen skall lägga fram en investerings-, struktur- och sysselsätlningsplan för specialslälsindustrin. Jag anser att denna reservation pä sikt tillgodoser de krav som vi motionärer framställt när det gäller sysselsättningsgaranti, och Jag yrkar bifall till den reservationen.

Herr lalman! Vi har, som Jag nämnt, ytteriigare elt krav i vår motion, nämligen att den outnyttjade del som finns kvar av Uddeholmslånet skulle få disponeras av Utvecklingsfonden i Värmlands län. Självfallet är inte detta krav gripet ur luften för atl så att säga göra oss motionärer populära någonslans. Nej, del är sakligt underbyggt av Utvecklingsfonden själv och dessutom upptaget i Värmlandsdelegalionen i dess framställning till regeringen om nödvändiga resurser lill länet som en konsekvens av de direktiv som regeringen har gett Värmlandsdelegationen, nämligen att delegationens uppgift skall vara alt skapa åtgärder för långsiktig sysselsättning i Värmlands län. Utvecklingsfonden har via Värmlandsdelegationen hos regeringen begärt 200 milj. kr. för all arbeta med framålriktade projekt och för alt förslärka sysselsättningen i länet.

Vi har, herr lalman, mänga gånger här i kammaren påtalat situationen i Värmland, som innebär atl hela länets basindustri f n. är i gungning. Den enda möjligheten atl skapa nya jobb i stället för dem som försvunnit, bl. a. inom Uddeholm, ärju alt åstadkomma en förstärkning av många förelags finansiella situation samt alt åstadkomma etl nyföreiagande i länet. ■

Det finns sädana projekt på gång inom Utvecklingsfonden i Värmlands län, men vad som saknas är ekonomiska resurser och riskvilligt kapital. Allt fler företag vänder sig nu lill Utvecklingsfonden i samma takt som de på löpande band får nej frän bankinslitulen.

Det kostar pengar att få i gång något nytt. Jag skall nämna ett exempel. I Persberg i Filipslads kommun kommer snart järnmalmsgruvan eventuellt alt läggas ned. Man har dä tagit fram elt kalkbrytningsprojekl i närheten, där inle bara nya brylningsmeloder utvecklas, ulan där också maskiner för kalkens användning inom jordbmk och miljövård utvecklas. Detla projekt kostar ca 50 milj. kr., och del är nödvändigt aU genomföra det, om man skall kunna åstadkomma ersällningssysselsällning för gruvarbetare i östra Värmland.

Värmlands län är, herr talman, ett av de av arbetslöshet hårdast drabbade länen i dag. Endast Norrbotten har högre siffror. Detla borde, menar vi, motivera extra medel lill Utvecklingsfonden på samma sätt som extra medel ges lill utvecklingsfonderna exempelvis i varvslänen.

Näringsutskotlet har yrkat avslag på vår motion med motiveringen alt den förstärkning av resurser till Utvecklingsfonden i Värmlands län som vi krävt måste ställas i relation till övriga utvecklingsfonder.

Det kan lyckas att vi enligt vårt förslag skulle få för mycket pengar. Men ställer man den aktuella summan i relation till problemen i länet, finner man atl det är en liten summa för att kompensera de ca 7 000 industrijobb som har försvunnit i Värmland sedan 1975.

Uddeholm har förklarat sig icke ha användning för den del av lånet som vi vill överföra till Utvecklingsfonden. Man har instämt i våra krav och anseratt det kanske vore elt lämpligt sätt alt till Utvecklingsfonden överföra den del som återstår av lånet.

Herr lalman! Kammarkansliet har upplyst mig om atl vårt motionsyrkande bör omformas enligt följande motförslag till näringsutskoltets betänkande nr 44 mom. 2;

alt riksdagen med anledning av motionen 1978/79:2543 yrkandet 2 hos regeringen anhåller om anslagsframställning, enligt vilken Utvecklingsfonden i Värmlands län tillförs medel i den utsträckning som åsyftas i motionen.

Jag hemställer om bifall till detta yrkande. Innebörden ärju atl utskottets motivering, alt Uddeholmslänel i sitt nuvarande skick endast är en utfästelse från staten och inget verkligt penninglån, också beaktas och all riksdagen därmed här i dag får möjlighet atl göra en anslagsframställning till regeringen.

Nr 153

Onsdagen den 23 maj 1979

Ändring av lån till Uddeholms AB

RUNE ÅNGSTRÖM (fp) kort genmäle:

Herr talman! Det allmänna yrkandet i Sune Johanssons motion sammanfaller lill slora delar med den socialdemokratiska partimotionen, och när det gäller denna gick Jag i svaromål redan i mitl inledande anförande.

Vad beträffar del särskilda yrkandet om en överföring av lånet lill Utvecklingsfonden, sä berörde Jag även den saken i milt anförande. Jag vill här påpeka att anslagen till utvecklingsfonderna kommer alt behandlas i etl särskilt belänkande, som gäller inriktningen av industripolitiken i Sverige. När det betänkandet kommer upp till behandling i kammaren får vi tillfälle alt diskutera de olika anslagen till utvecklingsfonderna.

Jag vill dessutom i korthet konstatera alt Sune Johansson i den här delen inte har fått stöd av sina partikamrater i näringsutskotlet, utan i del här avseendet är det ett enigt utskott som står bakom betänkandet.

SUNE JOHANSSON (s) kort genmäle;

Herr talman! När man lyssnade till Rune Ångströms inledningsanförande fick man väl uppfattningen atl han i bakgrunden hade en spökrösl från kanslihuset. Han påstod alt konstruktionen av stödet skulle vara ell bra sätt

105

Nr 153

Onsdagen den 23 maj 1979

Ändring av lån till Uddeholms AB

alt klara det här förelagets problem på. Jag vill delvis instämma i vad Lars-Ove Hagberg sade i sitt anförande -Jag har tidigare själv framfört samma kritik - , nämligen att del här sättet all ge pengar inle skapar del som i varie fall vi inom arbetarrörelsen är ute efter, dvs. anställningstrygghet och möjlighet för människorna atl bo kvar på dessa bruksorter i länet.

Sedan är det en sak som Jag skulle vilja be herr Ångström föra vidare till sina partikamrater i regeringen. Så snart vi från det här länet gör framställningar om extra resurser får vi av folkpartiregeringen veta att vi fått slora resurser, bl. a. Uddeholmslånet på 600 milj. kr. Nu finner man atl del här inle är fråga om några pengar utan bara om en utfästelse. Jag tycker att herr Ångström bör be statsråden lägga delta på minnet när de är ute i Värmland och skryter om vad folkpartiet gjort för sysselsättningen i länet.

RUNE ÅNGSTRÖM (fp) kort genmäle:

Herr talman! Med anledning av vad Sune Johansson nu sade vill jag i korthet konstatera alt vi lämnat en garanti lill Uddeholmsbolaget. Den garantin har haft en myckel positiv inverkan på förelagets verksamhet. Kan man på del sättet hjälpa företaget utan att skattepengar sätts i omlopp är det en bra åtgärd.

Jag har också sagt atl vi skall följa utvecklingen inom branschen. Finns det anledning alt vidla korrigerande åtgärder, så är regeringen beredd atl göra del.

106

BENGT FAGERLUND (s):

Herr talman! Anledningen till att Jag begärt ordet är alt Rune Ångström i sitt inledningsanförande talade om den positiva inverkan som denna garanti haft och alt den inte koslat samhället några som helst skattepengar. Han återkom lill den saken även i sin replik nyss. När han säger det har han knappast fast mark under fötterna.

Det här var från bönan etl ärende för arbeismarknadsutskollet, som föreslog dessa 600 milj. kr. lill Uddeholmsbolaget. Närdet gällde fördelningen mellan Billerud Uddeholm AB och Uddeholm AB skrev den borgerliga majoriteten atl detta ytterst var en fråga för de två bolagen och alt riksdagen inle skulle lägga sig i den. Jag anser fortfarande att man behöver lägga sig i.

Vi har nu eu förslag från den regering som Rune Ångström talar så myckel om. Det är en proposition där man anslår 40 milj. kr. till BUAB, Billerud Uddeholm AB, för alt säkra sysselsättningen, inte för atl öka den. Man skall också ha med i beräkningen vad det kostar samhället alt det i denna slrukturplan ingår atl man skall minska antalet anställda med 1 200. Del kostar 40 milj. kr. under 1979, och det kommer säkert atl kosta 40-50 milj. kr. under 1980. Och det är väl under alla förhållanden skattepengar? Det kommer alltså atl kosta 75-100 milj. kr., och det kommer att bli 1 200 färre anställda i detla bolag. Delta måste finnas med i bilden.

Vi ville, som Sune Johansson sade, från början ha en annan konstruktion på delta lån. Det enda som regeringen har följt upp när del gäller lånevillkoren är all den har gjort en ändring, så atl bolaget kan börja dela ut pengar till

aktieägarna innan man klarat upp lånet. På del sättet har man gjort det bättre Nr 153

för aktieägarna. Onsdagen den

23 maj 1979
RUNE ÅNGSTRÖM (fp):

Herr talman! Men anledning av det senaste inlägget i debatten vill Jag åter Ändrins av lån till
göra några konstateranden. Det första är all det stöd som vi i detla fall har Uddeholms AB
givit Uddeholmsbolagel har varit en lämplig stödform. Staten har kunnat
erbjuda företagel atl hjälpa sig självt utan alt delta kostat skattebetalarna ett
enda öre. Ingen del av Uddeholmspengarna har behövt betalas ul. Att på
delta sätt ställa garantier och bestämma ramar har enligt min mening varit
statens uppgift i delta fall. Man bör begagna den metoden innan man går in |

och försöker dirigera och finansiera i detalj.

I den socialdemokratiska motionen 1508, som är väckt under den allmänna motionstiden, föreslås alt regeringen skall få i uppdrag att lägga fram förslag lill investerings-, struktur- och sysselsältningsplaner för bl. a. special-stålindustrin och att regeringen skall initiera en ägarsamordning i branschen. Socialdemokraterna har följt upp dessa krav i sin reservation. •

Strukturomvandlingsprocessen inom specialslålindustrin har hittills gått i rätt riktning. Med hänsyn till den korta lid som har gäll sedan insatserna började verka härden också varit tillfredsställande framgångsrik. Jag tror inle att effekten pä något sätt skulle ha blivit mer positiv om staten hade gått in och delaljreglerat utvecklingen och givit anvisningar för hur företagen skulle göra sina investeringar och i övrigt driva verksamheten. Därför anserjag atl det inle heller finns någon anledning att nu upprätta någon övergripande plan som så atl säga utifrån går in i företagets planerande. Det finns inte några motiv för det.

Överiäggningen var härmed slutad.

Mom. 1

Propositioner gavs på bifall till dels utskotlets hemslällan, dels motionen nr 2544 av Lars Werner m. fl., och förklarades den förra proposiiionen vara med övervägandeja besvarad. Sedan Lars-Ove Hagberg begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition;

Den som vill atl kammaren bifaller näringsutskoltets hemslällan i betänkandet nr 44 mom. 1 röstar ja, den del ej vill röstar nej. Vinner nej har kammaren bifallit motionen nr 2544 av Lars Werner m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för Ja-propositionen. Då Lars-Ove Hagberg begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 298 Nej - 12

107

Nr 153

Onsdagen den 23 maj 1979

Förvärv av hyresfastighet

Mom. 2

Propositioner gavs pä bifall lill dels utskottets hemställan, dels del av Sune Johansson under överläggningen framställda yrkandet, och förklarades den förra propositionen vara med övervägandeja besvarad. Sedan Sune Johansson begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition;

Den som vill atl kammaren bifaller näringsutskotieis belänkande nr 44 mom. 2 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit det av Sune Johansson under överiäggningen framställda yrkandet.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Sune Johansson begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 284

Nej - 25

Avstår - 1

Mom. 3

Propositioner gavs på bifall till dels utskottels hemslällan, dels reservationen av Ingvar Svanberg m. fl., och förklarades den förra proposiiionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Hugo Bengtsson begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller näringsutskoltets hemställan i betänkandet nr 44 mom. 3 röstar ja, den det ej vill röstar nej. Vinner nej har kammaren bifallit reservationen av Ingvar Svanberg m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Hugo Bengtsson begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 163 Nej - 148

§ 8 Förvärv av hyresfastighet

108

Föredrogs civilutskoltets betänkande 1978/79:38 med anledning av propositionen 1978/79:164 om ändring i lagen (1975:1132) om förvärv av hyresfastighet m. m. jämte motioner.

Regeringen (justitiedepartemenlel) hade i propositionen 1978/79:164 föreslagit riksdagen all anta vid propositionen fogade förslag till

1. lag om ändring i lagen (1975:1132) om förvärv av hyresfastighet m. m.,

2. lag om ändring i förköpslagen (1967:868),

3. lag om ändring i lagen (1973:188) om arrendenämnder och hyresnämnder,

4. lag om ändring i lagen (1916:156) om vissa inskränkningar i rätten aU förvärva fast egendom m. m.

Nr 153

Onsdagen den 23 maj 1979

Förvärv av hyresfastighet

Belräffande propositionens huvudsakliga innehåll anfördes följande;

"Enligt lagen om förvärv av hyresfastighet m. m. är den som vill förvärva en sådan fastighet i vissa fall skyldig all söka hyresnämndens tillstånd till förvärvet. Denna skyldighet gäller f n. bara i vissa kommuner i landets tre storstadsområden. Talan mol hyresnämndens beslut i ärende om tillstånd för föras endast av sökanden.

I propositionen föreslås all bestämmelserna om tillståndsprövning vid förvärv av hyresfastighet utsträcks lill att gälla i hela landet. Tillståndsprövning skall emellertid ske endast i de fall då den kommun där fastigheten är belägen har begärt del. Vidare föreslås all kommunen och berörd hyresgästorganisation får ställning som part i lillståndsärendet. Detta innebär bl. a. all de kan anföra besvär lill bosladsdomstolen.

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 1979."

I detta sammanhang hade behandlats

dels de under allmänna motionstiden vid 1978/79 års riksmöte väckta motionerna

1978/79:396 av Lars Werner m.fl. (vpk), vari såvitt nu var i fråga föreslagils alt riksdagen som sin mening gav regeringen lill känna alt förslag snarast borde föreläggas riksdagen om sådana ändringar i lagen om förvärv av hyresfastighet m. m. som medförde en bostadssociall sett striktare tillämpning och lade avgörande vikt vid hyresgästernas synpunkter (yrkandet

2iy,

1978/79:786 av Oskar Lindkvist (s)och Lars Ulander (s), vari såvitt nu var i fråga hemställts, atl en översyn borde göras och förslag föreläggas riksdagen beträffande sädana ändringar i lagen om tillstånd till förvärv av hyresfastighet m. m. som möjliggjorde atl de bosladssociala kraven fastare hävdades (yrkandet 3),

dels de med anledning av proposiiionen väckta motionerna 1978/79:2624 av Per Bergman (s) och Oskar Lindkvist (s), vari såvitt nu var i fråga föreslagils

1. alt riksdagen som sin mening gav regeringen lill känna all ytterligare överväganden borde göras om förutsättningarna för tillstånd till förvärv av hyresfastighet m. m. och om prövningen av sädana frågor samt att förslag i

109

Nr 153

Onsdagen den 23 maj 1979

Förvärv av hyresfastighet

ämnet snarast borde föreläggas riksdagen,

2. att riksdagen som sin mening gav regeringen till känna all frågan om tillslåndsplikl för förvärv av hyresfastighet m. m. genom testamente borde utredas, samt

1978/79:2625 av Lars Werner m. fl. (vpk), vari såvitt nu var i fråga (yrkandet 2) föreslagils alt riksdagen skulle anta de i proposiiionen lämnade lagförslagen med de ändringar motionärerna föreslagit, innebärande ett lagförslag som dels skulle precisera lillståndsförulsätlningarna genom att ange förvärv i spekulationssyfte som grund för att vägra tillstånd, dels skulle ge hyresgästorganisation rätt atl, jämte kommun, påkalla tillståndsprövning.

110

Utskottet hemställde

1. att riksdagen med bifall lill regeringens förslag och med avslag på
motionen 1978/79:2625, yrkandet 2, skulle anta vid propositionen 1978/
79:164 fogade förslag till

a. lag om ändring i lagen (1975:1132) om förvärv av hyresfastighet
m. m.,

b. lag om ändring i förköpslagen (1967:868),

c. lag om ändring i lagen (1973:188) om arrendenämnder och
hyresnämnder,

d. lag om ändring i. lagen (1916:156) om vissa inskränkningar i rätten all
förvärva fast egendom m. m.,

2. alt riksdagen skulle avslå motionerna 1978/79:396, yrkandet 21, 786, yrkandet 3, och 2624, yrkandet 1,

3. atl riksdagen skulle avslå motionen 1978/79:2624, yrkandet 2.

Följande två reservationer hade avgivits av Per Bergman, Oskar Lindkvist, Lars Henrikson, Thure Jadeslig, Maj-Lis Landberg, Magnus Persson och Lennart Nilsson (samtliga s):

1. beträffande översyn av tillståndsfrågan, vari reservanterna ansett alt
ulskotlei under 2 bort hemställa

atl riksdagen med bifafl till motionen 1978/79:2624, yrkandet 1, och med anledning av motionerna 1978/79:396, yrkandet 21, och 786, yrkandet 3, som sin mening gav regeringen till känna vad reservanterna anfört,

2. beträffande särskilda överväganden om testamenlariska förvärv, vari
reservanterna ansett atl ulskotlei under 3 bort hemställa

atl riksdagen med bifall lill motionen 1978/79:2624, yrkandet 2, som sin mening gav regeringen till känna vad reservanterna anfört.

Till betänkandet hade fogats ett särskilt yttrande av Per-Olof Strindberg (m) och Rolf Dahlberg (m).

OSKAR LINDKVIST (s):

Herr lalman! Hösten 1975 föreslogdåvarande regeringen en lag som skulle göra förvärv av hyresfastigheter beroende av tillstånd av hyresnämnd. Lagen skulle gälla i hela riket. Dess syfte var alt förebygga spekulation i hyresfastigheter. Lagen var avsedd som etl skydd för bostads-konsumenterna.

Bakgrunden var den allt tydligare spekulation och det skojeri som förekom inom fastighetsbranschen. Priserna sköt i höjden, och vinsterna var enorma. Samtidigt försummades fastigheternas underhåll. Hyresgästernas inlressen kom i kläm.

Lagen - som sedan kom atl antas i begränsat skick av riksdagen - kom på vardagsspråk all kallas för Lex Backström. Det är en erinran om den unge arkitekten Adam Backström i Stockholm som köpte - och sålde -hyresfastigheter på löpande band och därmed skapade sig en stor personlig förmögenhet. Några omkostnader för en seriös fastighetsförvaltning var han inle besvärad av.

Han var heller inte ensam. Mänga äventyrare har under årens lopp haft fastighetsmarknaden som en tummelplats för personliga vinstsyften, en verksamhet som underlättats av bankernas beredvillighet att ställa upp med lån. Hade bankerna haft elt uns av samvete hade aldrig dessa transaktioner förekommit.

I dag skall kammaren la ställning lill ett lagförslag som folkpartiregeringen tagit fram. Bestämmelserna om tillståndsprövning vid förvärv av hyresfastighet skall från 1 juli i år utsträckas till hela landet. Tillståndsprövningen skall kunna initieras av kommun i vilken fastigheten är belägen. Kommun och hyresgästorganisation får ställning som part i tillståndsärenden med besvärsrält lill bosladsdomstolen.

Den 23 maj 1979 är således Sveriges riksdag redo för beslut i denna fråga på ungefär samma beslutsunderlag som idecember 1975. Lagförslagen 1975och 1979 är i allt väsentligt lika lill innebörden. Från socialdemokratiskt håll gjorde vi vid utskottsbehandlingen 1975 den bedömningen atl det var bättre med en begränsning av lagen till de tre största storstadsområdena -Stockholm, Göteborg, Malmö-än att riskera atl föriora allt genom lottning i kammaren. De borgerliga i utskottet ville nämligen inte ställa upp på den socialdemokratiska regeringens förslag. Valutgången 1976 visade alt vårt handlande i december 1975 var riktigt. Med den inställning de borgeriiga hade var en lag om tillståndsprövning efter valutgången i september 1976 periferisk. Del visar också därefter våra ständiga försök all få fram ell lagförslag gällande för hela landet. Socialdemokratiska interpellationer och motioner kantar vägen fram till dagens sammanträde med socialdemokraterna som ständiga pådrivare. Det är ingen överdrift atl tala om nära fyra förlorade år.

Även i ett annat hänseende har våra farhågor besannats. Vi varnade uttryckligen för att fastigheisskojarna skulle söka sig nya marknader i de områden där tillståndslagen inle gällde. Redan i interpellalionsdebatten i december 1976 kunde vi påvisa nya platser som utsattes för spekulation med

Nr 153

Onsdagen den 23 maj 1979

Förvärv av hyresfastighet

111

Nr 153

Onsdagen den 23 maj 1979

Förvärv av hyresfastighet

hyresfastigheter. Vi kunde tillhandahålla viktiga uppgifter. Men det var regeringen inte tilltalad av. Våra varningar möttes med nonchalans av bosladsminisler Birgit Friggebo som - också med hänvisning till justitiedepartementet - försökte bagatellisera och nedvärdera ärendet. Vi ansåg kampen mol fastigheisskojarna - i hyresgästernas intresse - vara en typisk samarbetsfråga, men Birgit Friggebo viftade på regeringens vägnar bort alla sådana funderingar.

I dag Slår således regeringen och de borgerliga i utskottet på samma nivå i denna fråga som man hade möjlighet alt befinna sig på redan i december 1975. Självfallet är vi socialdemokrater glada över atl något äntligen har skett. Vi betraktar lagförslaget och utskottsbetänkandel som en framgång. Men vi betonar samtidigt att lagförslaget inle är tillräckligl. Tiden rinner snabbi undan. Erfarenheterna har lärt oss att riksdagen måste visa större förutseende och låta besluten la sig uttryck i elt klarare lagspräk. Somjag och Per Bergman framhåller i motionen 2624 öppnar dess värre den nya lagen möjligheter för spekulation med hyresfastigheter. Den som lämnar felaktiga uppgifter och lurar myndigheterna inför tillståndsprövningen skall för all framtid enligt vår uppfattning vara diskvalificerad vid förvärv av hyresfastighet. Vi anser atl förvärv genom testamente skall vara lillståndspliktiga. I motionen 786 kräver Lars Ulander och jag sådana ändringar i lagen att de bostadssociala kraven fastare kan hävdas. Vi skulle vinna tid pä alt få dessa ändringar aktualiserade nu. Jag ber därför, herr lalman, att få yrka bifall lill de två reservationer som socialdemokraterna i civilulskottet har fogat lill betänkandet.

De här molionskraven vill de borgeriiga i utskottet inte vara med om, och del kan vi bara beklaga. Vad som slår i våra molionskrav är direkt hämtat ur verkligheten. För några dagar sedan stoppade bosladsslyrelsen statliga lån till en herre i fastighetsbranschen i Stockholm som undandragit bostadsförmedlingen lägenheterna efter genomförd sanering. De såldes i stället på svarta börsen genom en s. k. kändis till andra kändisar. Enligt värt synsätt har denna person för framtiden förverkat all rätt till nya fastighetsförvärv pä hyresmarknaden.

Elt annat exempel - och dess värre elt rent skräckexempel - är den äldre finansman som på ålderns dar börjat leka i fastighetsbranschen. Han fick förvärvstillslånd, eftersom han inle tidigare hade misskött några hyresfastigheter. Enligt tillståndslagens formulering var syftet med förvärven atl idka bosladsförvaltning.

Men del blev etl kort gästspel i Stockholms bosladsdjungel. Fastigheterna skänktes bort till närstående. Och släktskapsförhållanden behöver inle prövas enligt tillståndslagen. Några lägenheter alt hyra ut finns inle heller kvar. I stället byggs fastigheterna om till bostadsrätt med strimlade lån.

Så enkelt är det att komma förbi lagen. Trots att vi nu skall ta en lag omfattande hela landet, är den redan vid beslutstillfället otillräcklig.

Dessa smakprov på lurendrejeri och spekulation utspelas ulan alt samhället har någon laglig beredskap. Det är en annan sak - nog så allvariig - alt Stockholm styrs av de borgeriiga partierna utan någon uttalad ambition all

112

ens utreda de faktiska omständigheterna i de här påtalade faslighetsaffärer-na.

Herr lalman! När man läser riksdagsprotokoll eller referat från politiska framträdanden, frapperas man av att så många borgare så vackert skildrar sin inställning atl vilja medverka till en social bostadspolitik. Jag syftar närmast på centern och folkpartiet. Moderaterna slår i en klass för sig och gör sig inle ens besväret alt formulera sig bostadssociall.

Men när verkligheten gör sig påmind i form av krav på djärvare politiska kraftlag, då sitter de borgeriiga nöjda. Som nu - ännu en gång - när de i civilulskottet avstyrker socialdemokratiska motioner som skulle ge lagstiftningen en större verkan.

Man får verkligen hoppas alt höstens val medför en sådan förändring av riksdagens sammansättning alt de krafter stärks som anser atl bostaden aren social rättighet och inte en handelsvara, för den pågående spekulationen med hyresfastigheter i personligt vinstsyfte måste stoppas med större beslutsamhet än vad som skett hittills.

Nr 153

Onsdagen den 23 maj 1979

Förvärv av hyresfastighet

Under detta anförande övertog talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

TORE CLAESON (vpk):

Herr talman! Spekulationen på bostadsmarknaden har som bekant blivit ell allt större problem, och förhållandena är nu sådana att bostadens ställning som en social rättighet inle kan upprätthållas. Bristerna i lagstiftningen har kraftigt bidragit till detta, och de halvdana och halvhjärtade försök alt begränsa spekulationen som gjorts från de borgeriiga regeringarnas sida har varit hell otillräckliga. Vad de flesta människor, som direkt eller indirekt drabbats eller tagit del av fastighelshajarnas spekulation i deras bostadsbehov, anser borde vara självklart vågar eller vill man från ansvarigt borgerligt håll inte på allvar ta itu med.

Med all rätt frågar hundratusentals hyresgäster sig varför man inle tar itu med och klämmer ät fastighetsdireklörer, fastighetsmäklare, byggmästare, fastighetsägare, hyresförmedlare eller andra som sysslar med denna verksamhet, vilken titel eller fasad de än döljer sig bakom.

Det betänkande vi nu behandlar gäller vissa förändringar i lagen om förvärv av hyresfastigheter. Jag noterar atl man frän utskottets och riksdagens sida nu närmar sig vpk:s krav på förbättringar, som vi framförde redan före och i samband med lagens tillkomst.

Nu föreslås atl bestämmelserna om tillståndsprövning vid förvärv av fastighet skall utsträckas till att gälla hela landet och att kommun och berörd hyresgästorganisation skall fä ställning som part i lillståndsärendet och därigenom bl. a. kunna anföra besvär till bosladsdomstolen. Somjag redan har sagt tycker vi från vpk atl del är bra alt dessa våra vid del här laget flera år gamla förslag, som tidigare har avslagits, nu genomförs. Men samtidigt vill jag, som vi även framhållit i vår motion nr 2625, säga att nu föreliggande förslag är ofullständigt och otillräckligt, bl. a. då det gäller hyresgästernas

113

8 Riksdagens protokoll 1978/79:153

Nr 153

Onsdagen den 23 maj 1979

Förvärv av hyresfastighet

114

möjligheter all påverka ärenden och påkalla prövning hos hyresnämnden.

Del uttalade syftet med lagen - atl förebygga spekulationer i hyresfastigheter - kan genom de brister och ofullständigheier som fortfarande finns inle på ett riktigt sätt tillgodoses utan ytteriigare förändringar. Som vi vid det här laget börjar bli vana vid har folkpartiregeringen också i detla ärende frångått en del förslag som utredningar och departement framfört. Del gäller nu återigen förslag som för de fiesta människor som berörs skulle innebära förbättringar, medan folkpartiregeringen inle vågar lägga fram sådana förslag.

I bil. 1 lill den proposilion som behandlar förändringar av lex Backström, Justitiedeparlementets promemoria, föreslås sålunda lagändringar även i andra delar än vad som förs fram i propositionen. Särskilt i etl avseende ärdet beklagligt alt regeringen inle för fram promemorieförslaget. Del gäller inskrivningsmyndigheternas åligganden med anledning av ansökan om lagfart. Det förslag om en skärpning av den s. k. lagfarlsplikten som föreslås i promemorian skulle vara ell verksamt bidrag för all begränsa och försvåra spekulationshandeln. Vi hoppades givelvis från vpk, då vi ånyo återkom med vårt förslag, all lagutskottet vid sin behandling av denna del av motionen 2625 skulle biträda värt förslag, men denna vikliga del - som direkt hänger samman med vad som behandlas i det föreliggande betänkandet - föreslår utskottet skall skjutas till hösten. Vi får alltså inle någon behandling i vår av den mycket vikliga del som har alt göra med den s. k. lagfarlsplikten.

Andra förändringar som vi frän vpk föreslär är alt inte bara kommun ulan även hyresgästorganisation skall få påkalla prövning av förvärv och atl hyresgästorganisation också genom kommunen skall erhålla anmälan om förvärv av hyresfastighet. Det slora problemet i detta sammanhang är ju annars tillämpningen av lagen, och där fiaggar regeringen i proposiiionen för en översyn så småningom. Som framgår av vår motion menar vi alt en skärpning i lagen bör genomföras redan nu sä atl också praxis i lillsiåndsä-renden kan skärpas. Vi menaralllså au tillräckliga erfarenheter-och negativa sådana - finns för atl redan nu motivera en bättre kontroll. Någon ytterligare översyn så småningom behövs inle.

Då vi föreslår en ändring av lagen så att man klart säger ifrån atl förvärvstillslånd skall vägras om förvärv sker i spekulationssyfte, gör vi det med utgångspunkt i de erfarenheter som finns på detta område.

Utskottet säger alt man inle nu är beredd alt pröva en lagstiftning enligt vår motion men anmärker också på atl molionsförslagel, enligt utskottets mening, dä det gäller den centrala frågan om när tillstånd skall vägras har uppenbara brister. Jag tolkar detta så att utskottet har ansett att svårigheter skulle uppstå när del gäller all avgöra om och när spekulationssyfte skulle anses kunna föreligga. Jag håller med om atl visst kan svårigheter uppstå då det gäller tillämpningen, men det bör ju inte få vara eit avgörande skäl för alt avstå från ell klart ställningstagande mol spekulationssyften också i lagtexten.

För den som något har följt med i vad som hänt och händer på detla område måste det stå klart redan vid ansökan av tillstånd alt många som vill köpa en

hyresfastighet gör del i syfte att tjäna grova pengar, all göra svarta pengar vita, all mygla undan pengar från skatt och lura samhället. Sådant kallar jag för spekulation, och i de fall en spekulant tidigare gjort sådana affärer borde spekulationssyftet stå klart. Tyvärr händer del nu bara i yttersta undantagsfall atl en köpare vägras förvärvstillslånd i sista instans även om alla tidigare instanser har avstyrkt. Erfarenheterna från Stockholms kommun visar detta, och de utredningar som har gjorts visar klart på det hell omöjliga i den nuvarande situationen.

Jag är därför helt överens med Oskar Lindkvist om den värdering som han gjorde i sitt inlägg här före mig, atl det är helt otillräckligt med de förslag till förändringar och förbättringar som vi nu har au ta ställning till och som kommer alt genomföras. Vi måste gå vidare på detla område. Vi måste la itu med de uppenbara brister och svagheter som underlättar och möjliggör den spekulationshandel som förekommer.

Herr talman! Lex Backström är inle tillräckligt effektiv som den nu är, och man kan knappast täppa till alla kryphål för "skummisarna" på bostadsmarknaden genom en effektivare lagstiftning. Men del får inte innebära atl man underiåter att vidta förbättringar i linje med vad man bl. a. från vpk och hyresgäströrelsen har föreslagit. De enda riktigt effektiva åtgärderna heter kommunalisering av hyreshusbeslåndei och en obligatorisk bostadsförmedling, men i avvaktan på en majoritetet för detla måste lagförbältringar genomföras. Till förbättringarna hör ålgärder mol den svarta lägenheishandeln och spekulationen i insalslägenheter, bl. a. genom atl återinföra priskoniroll vid överlåtelse av bostadsrätter, ålgärder som hindrar tillkomsten av bostadsrätts- och andelshus med s. k. strimlade lån och åtgärder som leder lill avveckling av sådana låneförhållanden.

Hit hör bl. a. en straffskärpning vid svart försäljning av hyreslägenheter och ökade spanings- och utredningsinsatser från polisens sida. Men inle minst behövs åtgärder i syfte atl stoppa hyreshöjningarna, pressa ned hyrorna och skapa större rättvisa mellan olika upplålelseformer. Man måste ge låginkomsttagare, många flerbarnsfamiljer, socialt belastade, invandrare, ungdomar och andra grupper som nu är utestängda från en stor del av bostadsmarknaden möjlighet all bo i fastigheter och bostadsområden, som nu i allt hastigare takt blir förbehållna dem som har gott om pengar eller goda bankförbindelser.

Det måste, herr talman, bli slut på en liberal bostadspolitik med bostaden som en handels- eller marknadsvara. Vi måste få elt slut på marknadsan-passade hyror, spekulation i fasligheter, bostadsrätter och småhus liksom svart handel med hyreslägenheter. Staten och kommunerna måste satsa på en bostadspolitik med en social inriktning och ett socialt innehåll.

Vpk:s förslag i motionerna 396 och 2625 ger anvisningar om vad som kan och måste göras både på kort och på lång sikt. Jag yrkar bifall till vpk-motionen i de delar de behandlas i föreliggande betänkande.

Nr 153

Onsdagen den 23 maj 1979

Förvärv av hyresfastighet

115

Nr 153

Onsdagen den 23 maj 1979

Förvärv av hyresfastighet

116

KARL-ERIK STRÖMBERG (fp):

Herr talman! När man lyssnat lill Oskar Lindkvist och Tore Claeson skulle man kunna tro alt det finns uppenbara brister i den nu aktuella propositionen som föranleU utskottet, eller åtminstone delar av utskottet, atl gå emot vad som där föreslås. Men så är inle fallet, utan bostadsminislern får på alla väsentliga punkterslöd av utskottet. Bostadsminislern får stöd i frågan om att lagen skall utvidgas till att gälla hela riket - och hon har nu också fåll beröm för detta här - och hon får stöd också i frågan om atl kommun och berörd hyresgästorganisation nu får ställning som part i lillslåndsärenden, något som alla uppfattar som en förstärkning av hyresgästernas ställning.

Den kritik som nu riktas mot den här propositionen är därför något svårförståelig, och den rör sig om några ganska perifera punkter i propositionen. Jag vet inte heller om kritiken mot propositionen som sådan är riktad mol den folkpartistiska bostadsminislern som skrivit den, eller om hon i det här fallet bara utgör skottavla, när målet för kritiken lycks vara den f d. socialdemokratiska regeringen som skrev 1975 års lag, fördel är tydligen den som befunnits vara så väldigt dålig. Den lag som nu föreslås innebär ju en betydligt starkare ställning för hyresgästerna i och med alt den utvidgas lill alt omfatta hela riket.

Jag vill också fråga de socialdemokratiska representanterna: Om nu förhållandena var så dåliga och frågorna så angelägna, varför lade ni då inle fram era förslag redan under den tid dä ni hade en möjlighet all få igenom dem?

Med den utvidgning av lagen som nu föreslås och som innebär atl lagen skall omfatta hela riket uppnås en avsevärd skärpning av tidigare lagstiftning. Möjligheterna atl stoppa olämpliga fastighetsägare utsträcks till hela landet. Det framgår av utskottets behandling av ärendet att alla har ställt sig bakom detta, och del är glädjande.

Den synpunkt som framförts i motioner från såväl socialdemokratiskt som kommunistiskt håll och som går ul på atl de bostadssociala kraven borde skärpas vid förvärv av hyresfastighet finns diskuterad i utskottsbetänkandel. Jag uppfattar del så atl motionerna i denna del har blivit i hög grad tillgodosedda. Den kommunala prövning som nu skall äga rum över hela landet är ju ägnad atl mycket starkt betona kommunernas ansvar för bostadspolitiken. Statsrådet har också framhållit au det är naturiigt att kommunerna lar lill vara hyresgästernas sakkunskap. Hyresgästerna fårju nu både en möjlighet att yttra sig över ansökan om förvärvstillstånd och tillfälle att i dessa ärenden föra talan mol hyresnämndens beslul. Hyresgästernas ställning har alltså stärkts i myckel hög grad. Genom förstärkningen av kommunens och hyresgästernas inflytande har man i propositionen betydligt starkare än tidigare betonat de bosladssociala aspekterna.

Herr talman! Litet vid sidan av ämnet - det finns också en reservation - har man tagit upp frågan om förvärv av fastighet genom testamente. Det skall medges all detla är eU ganska komplicerat problem, men den principiella frågan om förvärv genom testamente behandlas Ju i annat sammanhang av en

utredning. Innan den utredningen är klar är det rimligt all vi inom Nr 153
civilutskouet väntar. Onsdagen den

Herr talman! Jag yrkar bifall till utskotlels förslag. 23 rnai 1979

OSKAR LINDKVIST (s):

Herr lalman! 1 milt inlägg påtalade jag den behandling som lagförslaget 1975 fick i civilulskottet och i kammaren.

Vi vet Ju atl det socialdemokratiska lagförslaget gick ul på all lagen skulle gälla i hela riket. Här förelåg avslagsyrkande dels från moderala samlingspartiet, dels från folkpartiet och centerpartiet. I den gemensamma motionen skrev man att man inte ville att lagförslaget skulle antas, utan man önskade etl bättre lagförslag. Detla var innebörden av den ifrågavarande motionen nr 53.

Herr Strömberg dellog Ju i den debatten, och han har uppenbariigen plågats av den utveckling som följde på fastighetsmarknaden. I kompromissens intresse och för atl undvika en förlust genom lottning här i kammaren accepterade vi en lösning som innebar atl storstadsområdena fick börja atl använda sig av den s. k. lex Backström. Detla är vad som har skett.

Nu frågar sig herr Strömberg om det möjligen kan vara sä, atl bostadsminislern i folkpartiregeringen för klä skott för all den socialdemokratiska regeringen en gång skrev ett så dåligt lagförslag. Nu kunde inte herr Strömberg godta lagförslaget, men vi kunde göra det. Till följd av kompromisser fick del sådana brister atl vi redan i december 1976 hade en lång diskussion i denna kammare med den nya bostadsministern Birgit Friggebo för all om möjligt intressera henne för att göra någonting för att förbättra lagens verkan. Vem som helst kunde räkna ul atl fastigheisskojarna skulle börja lämna de tre storstadsområdena för all i stället etablera sig i andra storkommuner i landet.

Vi har under två riksdagar motionerat och haft tvä eller tre inlemellalioner och ständigt framhållit nödvändigheten av en skärpning av åtgärderna. Del är lätt att läsa om civilutskolteisoch kammarens handläggning. Då finner man att det är just de borgerliga i civilulskottet, och därmed de borgeriiga i hela riksdagen, som har varit motståndare till denna utveckling.

Belräffande testamenlariska förvärv säger herr Strömberg all det pågår en utredning. Men är herr Strömberg ovetande om att den utredningen inte sysslar med de ärenden som behandlas i den motion som Per Bergman ochjag har väckt och där vi har föreslagit au utredningen skall fö just den här uppgiften för alt vi skall vinna lid och snabbt kunna få fram elt beslul här i riksdagen?

Förvärv av hyresfastighet

TORE CLAESON (vpk):

Herr lalman! Kari-Erik Strömberg säger: Om man hör Tore Claeson och Oskar Lindkvist skulle man kunna tro att det är en dålig proposition. Om Jag avslår från atl använda ordet "dålig", därför alt sämre propositioner har vi trots allt sett också från folkpartiregeringen, vill Jag ändå säga att de ålgärder som föreslås i proposiiionen är hell otillräckliga.

117

Nr 153

Onsdagen den 23 maj 1979

Förvärv av hyresfastighet

Karl-Erik Strömberg säger också atl det är en svårförståelig kritik som riktas mol proposiiionen. Förmodligen lyssnade herr Strömberg inle på vad jag sade. Jag försökte rätt utförligt beskriva min uppfattning, med utgångspunkt i det motionsförslag vi har ställt om förbättringar för hyresgästernas del, inte för faslighelskojarnas och spekulanternas del. De förslagen till förbättringar säger väldigt mycket om alt del är befogal med kritik mot proposilionsinnehållet.

Sedan talar Kari-Erik Strömberg om all man skall utnyttja hyresgästernas sakkunskap. Det är precis det vi har tryckt på - atl lagförslaget är dåligt och otillräckligt när det gäller hyresgästernas möjligheter att påverka ärendena och all påkalla prövning hos hyresnämnd. De förslag lill förbättringar som vi lägger fram från vpk:s sida har det gemensamt att de skulle stärka hyresgästernas ställning och bättre utnyttja det herr Strömberg talade om -hyresgästernas sakkunskap.

Till sist, i del här inlägget: Karl-Erik Strömberg säger atl man i betänkandet diskuterar frågan om en social målsättning. Det gör man, men vad vi har efleriyst i det sammanhanget är Ju en klarare målsättning-en målsättning för staten och kommunerna, som innebär alt man skall beröva dem som har spekulationsiniressen på bostadsmarknaden allt inflytande. Det är också nödvändigt för atl fö en social bostadspolitik inte bara i ord utan i handling. Också på den här punkten, Karl-Erik Strömberg, är propositionen dålig. Den stakar nämligen inte ut någon klar social målsättning för hur man skall komma till rätta med de här problemen.

118

KARL-ERIK STRÖMBERG (fp):

Herr lalman! Jag skall böria med frågan om förvärv genom testamente. Jag har påpekat all den principiella frågan utreds. Visseriigen handlar det inte om bosladsfastigheter, del handlar om jordbruksfastigheter. Den principiella frågan om testamentariskt förvärv prövas alltså av en utredning. Och del är resultatet av den som vi skall avvakta.

Vidare är del så alt den här proposiiionen i betydande grad innehåller förslag som ger hyresgästerna väsentligt starkare ställning än de har haft tidigare. Mol den bakgrunden tycker Jag atl man också har anledning att förmoda alt de bostadssociala frågorna måste kunna prövas på ett från hyresgästernas utgångspunkt betydligt bättre sätt än tidigare. Det är väl ändå så all den kommun som är berörd-den där en fastighet ligger-har avsevärt större möjligheter än kanske någon annan alt lägga bostadssociala synpunkter på elt förslag. Kommunen bör vara skickad till del, där finns de kunskaper och andra resurser som behövs. I detta fall innebär propositionens förslag elt klart steg framåt jämfört med tidigare. Och jag är med den utgångspunkten förvånad över den kritik som har riktats mot det.

Vidare vill Jag säga atl del kan vara rimligt atl i viss utsträckning pröva en lag under etl antal år, t. ex. i elt fall som detta, där lagen är begränsad till ett visst antal områden, på vilka man funnit all ingripanden i allra första hand behövs. Del kan också vara rimligt alt man efter några års prövotid vidgar den med ledning av de erfarenheter man gjort.

OSKAR LINDKVIST (s):

Herr talman! Först och främst irorjag inte att Kari-Erik Strömberg har läst vare sig vår motion om testamenlariska förvärv eller vår reservation vid ulskollets betänkande. Jag kan inte tolka hans inlägg pä annat sätt när han säger, att den utredning som pågärgällerjordbruksfastigheleroch bara haren principiell anknytning lill hyresfastigheterna. Vi har föreslagit alt denna utredning skall fö tilläggsdirektiv, eftersom det finns en sådan principiell anknytning, så att också hyresfastigheterna blir belysta från samma utgångspunkt. Vi föreslår detta helt enkelt av det skälet, Kari-Erik Strömberg, att man därigenom vinner tid. Man kan fö en samtidig remissbehandling av resultaten av utredningens arbete med anledning av tilläggsdirektiven och av den övriga delen av utredningens förslag, och vi kan härigenom snabbare fö upp ärendet lill avgörande i kammaren. De borgerliga säger nej lill en sådan behandlingsordning. Det är bara att konstalera all det tydligen föreligger etl stort missförstånd om vårt förslags egentliga innebörd.

Karl-Erik Strömberg är dessutom bedrövad över att ingen talar väl om propositionen, och han har fött den uppfattningen atl del råder ell allmänt missnöje med den. Jag har inte sagt särskilt mycket om proposiiionen mer än alt den är ungeför lika bra som det socialdemokratiska lagförslag som förelåg 1975 och som Kari-Erik Strömberg och de andra pä borgeriigt håll ville avstyrka. Jag sade också i miu inlägg atl vi i denna fråga har föriorat nära fyra är på grund av den ovilja som ni sålunda har visat all göra något i detta sammanhang. Jag går alltså inte lill angrepp mot proposiiionen utan mol er som har stoppat den tidigare handläggningen av denna fråga. Jag har i milt inlägg sagt all proposiiionen är välkommen och atl den är ett klart steg på vägen mot målet.

Men det var inget klart steg på den vägen som herr Strömberg gjorde i sin replik. Vi kan redan nu förutse all proposiiionen har rader av brister. Jag nämnde tvä exempel frän Stockholm, som visar alt del nu aktuella lagförslaget är otillräckligt. Jag hoppas all också Karl-Erik Strömberg och hans borgerliga kolleger i civilulskottet har studerat dessa två exempel. Vi kan redan nu se att lagförslaget inte kommer att fylla den av oss avsedda funktionen. Därför är det ytterst beklagligt att man inle kan acceptera att etl lillkän nagivande görs för regeringen om hur den bör handlägga frågan och om atl den sedan skall komma tillbaka lill riksdagen med ell förslag. Det är beklagligt, herr Strömberg, alt ni bromsar utvecklingen i elt läge där ni vet att lagförslaget är klart otillräckligt.

Nr 153

Onsdagen den 23 maj 1979

Förvärv av hyresfastighet

TORE CLAESON (vpk):

Herr talman! Jag vill bara ta upp två saker. För det första harjag i mitt inlägg framhållit atl vi tycker all del är bra all man nu börjar närma sig de förbättringar på det här området som vi frän vpk under mänga år har slagits för. Vi har noterat de framsteg som har gjorts i proposiiionen.

Lät mig för det andra bara ställa en fråga till Kari-Erik Strömberg: Vad har Kari-Erik Strömberg emot alt även hyresgästorganisation skall ha rätt atl påkalla prövning av förvärv och också genom kommunen skall erhålla

119

Nr 153

Onsdagen den 23 maj 1979

Förvärv av hyresfastighet

anmälan om förvärv av hyresfastighet? Är inte detta förslag etl klart steg i den riktning som Karl-Erik Strömberg i sitt förra inlägg talade om när det gällde frågan om atl utnyttja hyresgästernas sakkunskap? Om Kari-Erik Strömberg är överens med mig om att del måste vara ett steg i rätt riktning, kan han då förklara varför man i utskottet gått emot detta förslag?

KARL-ERIK STRÖMBERG (fp):

Herr lalman! Den principiella frågan om förvärv genom testamente är utomordentligt väsentlig. Den är grundläggande för vårt rättsmedvetande i landet. Del kan inte vara rimligt all vi tar ställning lill denna utan atl avvakla den principiella utredning som i fråga om jordbruksfastigheter nu pågår. Sedan kan vi i ett sammanhang diskutera detla.

Vi har diskuterat frågan om hyresgästernas inflytande och hur detta skall komma till uttryck. Man har i föreliggande lagförslag gått en något annan väg än den Tore Claeson förordar. Hyresgästorganisationen har fått en möjlighet alt yllra sig och kommunen kommer atl lyssna lill denna sakkunskap. Hyresgästorganisationen har alltså en klar möjlighet att genom denna sakkunskap kunna påverka kommunen inför dess beslut. Det väsentliga är att kommunen kan fö la del av den sakkunskap som finns. Hur sedan lagtexten kommer all uiformas är en annan fråga.

120

TORE CLAESON (vpk):

Herr lalman! Jag vill notera alt Karl-Erik Strömberg svarade på en annan sak än den jag frågade om. Jag frågade om möjligheterna för en hyresgästorganisation atl påkalla prövning av förvärv. Jag har sagt all hyresgästorganisation också skall erhålla anmälan från kommunen om förvärv av hyresfastighet. Den möjligheten är inle tillgodosedd. Jag frågade om hur Karl-Erik Strömberg ställde sig till detta.

OSKAR LINDKVIST (s):

Herr talman! Jag vill säga några ord lill protokollet. Kari-Erik Strömberg sade i sitt senaste inlägg alt frågan om de testamenlariska förvärven är utomordentligt väsentlig och all den är grundläggande för vårt rättsväsende. Men han har tillsammans med de övriga borgarna i civilutskottet avstyrkt vår motion, i vilken vi föreslår atl man skall ge tilläggsdirektiv lill den sittande utredningen just för atl fö fram det sakmaterial som behövs för alt kunna göra en riklig bedömning. Jag vill ha detla sagt till protokollet, för jag förmodar atl Kari-Erik Strömberg inte är mottaglig för del som står i civilutskotieis belänkande.

KARL-ERIK STRÖMBERG (fp):

Herr talman! Den principiella prövningen kommer nu all ske i annat sammanhang, och den prövningen har redan påbörjats.

Överläggningen var härmed slutad.

Mom. 1

Propositioner gavs pä bifall till dels utskottets hemställan, dels utskottets hemställan med den ändring däri som föranleddes av bifall till motionen nr 2625 av Lars Werner m. fl. i motsvarande del, och förklarades den förra propositionen vara med övervägandeja besvarad. Sedan Tore Claeson begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller civilutskoltets hemställan i betänkandet

nr 38 mom. 1 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit utskottets hemställan med den ändring däri

som föranleds av bifall lill motionen nr 2625 av Lars Werner m. fl. i

motsvarande del.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Tore Claeson begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 298 Nej - 12

Mom. 2

Propositionergavs på bifall till l:o) utskottets hemslällan, 2:o) reservationen nr 1 av Per Bergman m. fl. samt 3:o) motionen nr 396 av Lars Werner m. fl. i motsvarande del, och förklarades den förstnämnda proposiiionen vara med övervägandeja besvarad. Dä Oskar Lindkvist begärde votering upptogs för bestämmande av kontrapropositionen ånyo de båda återstående propositionerna, av vilka den under 2:o) angivna förklarades ha flertalets mening för sig. Sedan Tore Claeson begärt votering beträffande kontrapropositionen uplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Den som vill all kammaren till kontraproposition i huvudvoteringen

angående civilutskoltets hemslällan i betänkandet nr 38 mom. 2 antar

reservationen nr 1 av Per Bergman m. fl. röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren lill kontraproposition i nämnda votering antagit

motionen nr 396 av Lars Werner m. fl. i motsvarande del.

Nr 153

Onsdagen den 23 maj 1979

Förvärv av hyresfastighet

Ja - 145

Nej - 13

Avstår - 151

121

Nr 153

Onsdagen den 23 maj 1979

Förvärv av hyresfastighet

I enlighet härmed blev följande voteringsproposition uppläst och godkänd:

Den som vill att kammaren bifaller civilutskoltets hemställan i betänkandel

nr 38 mom. 2 röstar Ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallil reservationen nr 1 av Per Bergman

m.fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Dä Oskar Lindkvist begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 160 Nej - 150

Mom. 3

Propositionergavs på bifall till dels utskotlets hemställan,dels reservationen nr 2 av Per Bergman m. fl., och förklarades den förra proposiiionen vara med övervägande Ja besvarad. Sedan Oskar Lindkvist begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller civilutskoltets hemslällan i betänkandet

nr 38 mom. 3 röstar ja,

den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallil reservationen nr 2 av Per Bergmian

m.fl.

Ja - 160 Nej - 150

§ 9 Föredrogs Trafikutskoltets betänkande

1978/79:21 med anledning av proposiiionen 1978/79:100 såvitt avser anslaget lill Transportstöd för Norriand m. m.

Utskottets hemställan bifölls.

122

§ 10 Föredrogs trafikutskotlets belänkande 1978/79:23 med anledning av proposiiionen 1978/79:125 med förslag om tilläggsbudget 111 till statsbudgeten för budgetåret 1978/79 såvitt avser kommunikationsdepartementets verksamhetsområde jämte motioner.

Punkterna 1-3

Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkter hemställt.

Punkten 4

Vissa stimulansåtgärder på Sturups flygplats

NILS HJORTH (s):

Herr talman! Trots atl utskottet är enigt känner jag ändå ett behov av att vid behandlingen av den här frågan för regeringen understryka vikten av fortsatt medelstilldelning föratt stimulera charterresandet från Sturup. Införandet av charterskatten som sådan var olyckligt, men det beslutet har jag redan tidigare kritiserat.

De farhågor som Jag och flera andra uttalade förra året när beslutet om charlerskatlen fattades har emellertid besannats. Såväl trafikutskotlet som skatteutskottet framhöll då vikten av atl utvecklingen följdes med uppmärksamhet och atl, om så erfordrades, extra åtgärder vidtogs för att eliminera konkurrenssnedvridningen till Sturups nackdel på grund av införandet av charterskatten. Luftfartsverket begärde i januari i år hos regeringen extra medel för stimulansåtgärder beträffande charlertrafiken, och del är i och för sig glädjande atl regeringen nu lillmölesgålt denna begäran. Medelsanvisningen avser dock endast perioden april-juni i år.

Nu säger statsrådet i propositionen atl frågan om bidrag till charlertrafiken under nästa budgetår får prövas senare med beaktande av utvecklingen. Ja, det är inte långt fram lill nästa budgetår, och någon likformig nordisk lagstiftning lär nog inte komma i brådrasket. Därför anserjag att regeringen ganska snart måste ge till känna sin beredvillighet att även fortsättningsvis ge ersättning för stimulansåtgärder till förmän för Sturups flygplats.

Researrangörerna håller för resten på atl planera inför nästa års säsong, varför det inte är tillräckligt att nästa gång bara ge medel för verksamheten i juli, augusti och september, om nu regeringen avser alt göra delta. Del är inte bra att ersättningsbeskeden ges i efterhand, de borde komma i så god tid att charterbolagen, researrangörerna och luftfartsmyndigheterna vid förhandlingarna vet vilka fömlsättningar som gäller. Statsrådet säger i tilläggs-propositionen att det under innevarande vintersäsong inte inträffat någon nedgång i chartertrafiken på Sturup. Nu var väl inte de verkliga förhållandena kända när proposiiionen skrevs, då verkligheten talar elt annat språk.

Under januari 1979 var antalet avresande resenärer i utrikes chartertrafik från Sturup 11 701 mot 11 179 i januari 1978. Del betyder en nedgång med drygt 1 96. I februari i år var man nere i 10 733 mot 12 621 förra året, en minskning med 15 %. Marssiffrorna ulvisar en reducering från 16 407 lill 12 535,alltså inte mindreän minus 22 96. Även aprilsiffrorna harnu kommit, och de pekar på en nedgång från 17 940 till 16 113 eller minus 10,2 96. Motsvarande siffror för Kastrup är 49 911 för januari 1979 mot 48 576 i januari 1978, en uppgång med 2,7 96. 1 februari var antalet 50 338 mot 46 946 i februari 1978, en ökning med 7,2 96. Marsresullatei visar däremot en minskning på 5,8 96 från 58 188 i mars 1978 till 54 800 i mars 1979.

Nr 153

Onsdagen den 23 maj 1979

Vissa stimulansåtgärder på Sturups flygplats

123

Nr 153

Onsdagen den 23 maj 1979

Flyttningsbidrag till arbetssökande från Finland

De redovisade siffrorna visar inle en hell entydig bild för att man kategoriskt skall kunna påslå att nedgången på Sturup uteslutande beror på en överströmning till Kastrup. Fakta talar ändå för atl det är absolut nödvändigt att sälla in extra stimulansåtgärder och att del är nödvändigt för Sturups framlida uiveckling på charierirafikens område atl fortsätta med denna stimulans så länge någon konkurrensuijämning med Kastrup inte sker. Detta har klart utsagts i trafikulskotlets belänkande, och Jag ville med detta lilla anförande bara framhålla vikten därav.

Överiäggningen var härmed slutad.

Utskottets hemställan bifölls.

Punkterna 5 och 6

Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkter hemställt.

§ 11 Föredrogs

Trafikutskottets belänkande

1978/79:24 med anledning av propositionen 1978/79:166 om godkännande av IMCO-konvention om upprättande av en internationell organisation för marilima telekommunikationer via satellit (INMARSAT) med därtill anslutande driftöverenskommelse, m. m.

Utskottets hemställan bifölls.

§ 12 Föredrogs arbelsmarknadsulskottels betänkande 1978/79:37 med anledning av proposiiionen 1978/79:125 med förslagom tilläggsbudget III till statsbudgeten för budgetåret 1978/79 Jämte motioner.

Punkterna 1 och 2

Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkter hemställt.

Punkten 3

Flyttningsbidrag till arbetssökande från Finland

I proposiiionen 1978/79:125 bil. 9 (arbetsmarknadsdepartementet) begärdes (s. 392) att riksdagen skulle godkänna vad som förordats i fråga om försöksverksamhet med flyttningsbidrag i form av sökanderesa för personer i Finland som sökte arbete i Sverige.

124

I propositionen hade föreslagits alt arbetssökande i Finland som vände sig lill arbetsförmedlingen i hemlandet och där erbjöds ell arbete i Sverige skulle kunna beviljas ersättning för sökanderesa i form av resekostnadsersättning och traktamente för fram- och återresan från hemorten till den ort i Sverige där arbete kunde erbjudas. Ersättning skulle kunna utgå även för medföljande make eller motsvarande men ej för medföljande barn eller föräldrar.

vilket var möjligt enligt vanliga regler. 1 övrigt skulle i Sverige gällande regler tillämpas. Om vederbörande antog erbjudet arbete skulle ytterligare flytiningsbidrag inte utgå. Ansökan om ersättning hade föreslagits bli prövad av den svenska arbetsförmedling med vilken den finska arbetsförmedlingen förutsattes ha haft kontakt. Beslut om flytiningsbidrag skulle meddelas före resan.

I proposiiionen förutsattes atl de finska myndigheterna tillämpade motsvarande bestämmelser för person som vistades i Sverige och sökte arbete i Finland.

Nr 153

Onsdagen den 23 maj 1979

Flyttningsbidrag till arbetssökande från Finland

I detta sammanhang hade behandlats den med anledning av proposiiionen väckta motionen 1978/79:2614 av Gösta Andersson (c), vari yrkats atl riksdagen beslutade avslå proposiiionen 1978/79:125 i den del som avsåg försöksverksamhet med flytiningsbidrag i form av sökanderesor för personer i Finland som sökte arbete i Sverige.

Utskottet hemställde

all riksdagen med avslag på motionen 1978/79:2614 godkände vad i proposiiionen förordats i fråga om försöksverksamhet med flytiningsbidrag i form av sökanderesa för personer i Finland som sökte arbete i Sverige.

Reservation hade avgivits av Allan Gustafsson, Arne Fransson och Pär Granstedt (samtliga c) som ansett atl utskottet bort hemställa

att riksdagen med bifall till motionen 1978/79:2614 skulle avslå propositionens förslag i fråga om försöksverksamhet med flyUningsbidrag i form av sökanderesa för personer i Finland som sökte arbete i Sverige.

ARNE FRANSSON (c):

Herr talman! I arbetsmarknadsutskottets betänkande 1978/79:37 behandlas bl. a. regeringens förslag om införande av fiyttningsbidrag i form av sökanderesor för personer i Finland som söker arbete i Sverige. Centerns ledamöter i utskottet har följt upp motion nr 2614 av Gösta Andersson som yrkar avslag på förslaget i fråga. Vår uppfattning äralt man, med tanke på den gemensamma nordiska arbetsmarknaden, inte bör träffa någon separat överenskommelse mellan Sverige och Finland av del slag som förslaget innebär. Motivet för förslaget är enligt proposiiionen alt man på elt bättre sätt än vad fallet nu är vill kunna kanalisera de arbetssökande genom arbetsförmedlingarna för att på det sättet söka motverka spontana resor av arbetssökande lill Sverige.

Utskottsmajoriteten är något försiktigare i sin bedömning och uttalar att förslaget inte skall tillmätas en alltför slor betydelse när det gäller alt fö ett bättre grepp om arbelskraftssirömmarna mellan Finland och Sverige.

Från vårt håll är vi av den uppfattningen all etl sådant här förslag på intet sätt kommeratt leda lill det resultat som regeringen tror. Vi tror i stället atl det kommeratt leda lill en ökad utvandring från Finland lill Sverige på grund av alt det ger möjlighet all erhålla gratis resa lill den ort i Sverige där arbete har

125

Nr 153

Onsdagen den 23 maj 1979

Flyttningsbidrag till arbetssökande från Finland

erbjudits. Det kommer också att leda till elt ökat intresse från svenska arbetsgivare att i ökad utsträckning anställa flnsk arbetskraft i de mest produktiva åldrarna framför t. ex. arbetshandikappade. Därmed kan möjligheterna atl bereda arbetshandikappade förvärvsarbete försvåras, och del kan leda till elt icke önskvärt resultat. Allas rätt till arbete betonas starkt i olika sammanhang och gäller självklart även de arbetshandikappade.

Med del anförda, herr lalman, för jag yrka bifall till den reservation som har fogats lill utskottets belänkande.

126

ELVER JONSSON (fp):

Herr talman! Utskottsledamöterna är i sak överens. Vi är eniga så till vida att vi anser det angeläget alt inte stimulera spontana resor lill Sverige från Finland och den flnländska arbetsmarknaden. Det föreliggande förslaget innebär alt del skulle bli möjligt för arbetssökande att få reseersättning. Avsikten härmed är att förhindra de spontana resor som i dag i så hög grad förekommer och som så ofta leder till fortsall arbetslöshet och besvikelse. Vi är alltså inle oense om alt försöka hindra detta.

Det förslag som regeringen har lagt och som vunnit utskottsmajoritetens gehör syftir till alt begränsa de alltför många spontana resor av arbetssökande som nu förekommer. Utskoltsmajoriteten har liksom Arne Fransson inte tillmätt förslaget så stor genomslagskraft alt det skulle kunna lösa alla problem, men vi tror atl det förbättrar situationen. Därför har vi varit beredda alt tillstyrka propositionens förslag och yrka avslag på motionen 2614.

Herr talman! Jag yrkar bifall till ulskollets hemställan.

Överiäggningen var härmed sluiad.

Propositionergavs på bifall till dels utskottets hemställan,dels reservationen av Allan Gustafsson m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande Ja besvarad. Sedan Arne Fransson begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill atl kammaren bifaller arbetsmarknadsutskottets hemställan i

betänkandet nr 37 punkten 3 röstar Ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallil reservationen av Allan Gustafsson

m.fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för Ja-propositionen. Då Arne Fransson begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 218

Nej - 81

Avstår - 2

Punkterna 4 och 5

Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkter hemställt.

§ 13 Fortsatt valutareglering

Föredrogs finansutskottets belänkande 1978/79:36 med anledning av proposiiionen 1978/79:173 om fortsaU valutareglering jämte motioner.

I propositionen 1978/79:173 hade regeringen (ekonomidepariementet)-efter föredragning av budget- och ekonomiministern Ingemar Mundebo -

dels föreslagit riksdagen att anta vid propositionen fogat förslag lill lag om tillämpning av valuialagen (1939:350),

dels lämnat riksdagen tillfälle all ylira sig över ell vid propositionen fogat förslag till förordning om fortsatt giltighet av valulaförordningen (1959:264).

Beträffande propositionens huvudsakliga innehåll anfördes följande: "1 propositionen föreslås all valularegleringen förlängs atl gälla ytterligare etl år, dvs. för liden den 1 juli 1979-den 30 juni 1980. För riksdagens yttrande läggs samtidigt fram förslag lill bestämmelser om fortsatt giltighet av valulaförordningen undersamma tid."

I detta sammanhang hade behandlats de under allmänna motionstiden vid 1978/79 års riksmöte väckta motionerna 1978/79:576 av Lars Werner m. fl. (vpk), vari hemställts

1. att riksdagen uttalade sig för skärpt restriktiviiet mot kapitalexport och
stopp för industriutflytlning,

2. all riksdagen uttalade sig för de i motionen angivna principerna för utlandsinvesteringar,

3. att riksdagen hos regeringen skulle anhålla atl denna i tilläggsdirektiv till utredningen om valuialagstiflning och utredningen om de internationella investeringarnas näringspolitiska betydelse gav dessa principer som riktlinje för utredningarnas fortsatta arbete, och

1978/79:1119 av Mats Hellström m. fl. (s), vari hemställts alt riksdagen hos regeringen begärde utredning om en förstärkt valutakontroll, vilken flck pröva förslag om atl valutabrott skulle underordnas allmänt åtal, att en valuiainspekterande myndighet skulle inrättas och au valutakontrollen skulle förstärkas i de övriga avseenden som exemplifierats i motionen.

Utskottet hemställde

1. alt riksdagen skulle anta det vid propositionen 1978/79:173 fogade förslaget till lag om tillämpning av valuialagen (1939:350),

2. att riksdagen lämnade utan erinran det vid propositionen 1978/79:173 fogade förslaget till förordning om fortsatt giltighet av valutaförordningen (1959:264),

Nr 153

Onsdagen den 23 maj 1979

Fortsatt valutareglering

127

Nr 153

Onsdagen den 23 maj 1979

Fortsatt valutareglering

128

3. att riksdagen begärde atl regeringen överlämnade motionen 1978/ 79:1119 lill kommittén för översyn av valutaregleringen,

4. alt riksdagen skulle avslå motionen 1978/79:576.

JÖRN SVENSSON (vpk):

Herr talman! Del här ärendet har en mycket allvariig bakgrund. Del speglar ett av den nationella ekonomins mest aktuella och påtagliga problem.

Det är därför ytterst otillfredsställande atl kring detta problem nu producerats ett betänkande som saknar varje analys, varje sakresonemang, varje meningsfull formulering när del gäller problemet. Jag har läst många betänkanden under min lid i riksdagen, dock inget som utgör elt så massivt monument över utskotlsledamöters lankelältja som Just detta.

Vi vet att kapitalexporten och kapitalflykten ur landet är elt ytterst brännande och svårt problem. Vi vet att det ingår i en kedja av strukturella förändringar i svensk ekonomi, vilka håller på att få myckel allvarliga effekter. Del finns etl samband mellan kapitalflykten och de bristande framstegen inom landels. teknologi. Det finns ett samband mellan kapitalfiykten och den sneda strukturen i landets industri,som vållarallvariig arbetslöshet och utslagning. Det finns etl samband mellan kapitalulflödet och bristen på långsiktig förnyelse av industrin i landet. Det finns slutligen ell samband mellan kapitalflykten och det ensidiga beroende som styr själva inriktningen av den teknologiska processen och som gör alt landels situation präglas av politisk osjälvsländighet på del området.

Den som har ansvar inför landets industriella och teknologiska framlid, och den som tar det svåra arbetslöshets- och utslagningsproblemei på allvar, får hell enkelt inte se så nonchalant på denna fråga som utskottet här har gjort.

Det kan hävdas att den allmänna utvecklingen i industriländerna leder till all allt större mängder kapital strömmar mellan olika länder. Del är riktigt i elt visst avseende. Att det ekonomiska utbytet mellan nationer gör alt strömmarna av kapital och krediter sväller är inte alls onaturligt och behöver i sig självt inte vara något problem för etl land som Sverige. Men lägel för Sverige liknar inte lägel för de kapitalistiska industriländerna i allmänhet och i genomsnill. I den svenska utvecklingen finns en rad allvariigt oroande drag. Det borde utskottet ha beaktat. De dragen är nämligen väl kända och utförligt redovisade i offentligt material, bl. a. i en ytterst färsk och aktuell utredning, som del borde ha varit utskoitsledamöternas sak all bevaka och läsa.

Vilka är då, herr lalman, dessa allvarliga och problematiska drag?

För del första: Utflödet av kapital från Sverige är förhållandevis stort, sett i relation lill landets befolkning. Om vi bortser från sådana internationella bankirländer som Holland och Schweiz, där det råder speciella förhållanden, så är den svenska kapitalulförseln vida större relativt sett än för Japan, Västtyskland, Frankrike eller Italien. Den är t. o. m. större än USA:s. Sverige är då en liten, öppen ekonomi, där delta medför mycket betydande effekter i form av en försvagning av viktiga element i ekonomisk struktur och utvecklingsförutsätiningar.

Fördel andra: Kapitalexporten från de avancerade industriländerna i den kapitalistiska delen av väriden har allmänt sett starkt ökat. Över huvud taget har kapitalrörelser från och till dessa länder starkt ökat. Men mönstret av förändringar ser myckel olika ut från land till land.

För hela OECD-området undergick utflödet av investeringar från 1960 och fram lill 1970-taleis mitt en stegring med ungefär sex och en halv gång. Men också inflödet av investeringar ökade med nära nog samma proportion. Och vad betyder det? Det betyder alt gapet mellan in- och utflöde inle genomgick någon omvälvande förändring.

I Sverige däremot kan vi se en hell annan utveckling. Här börjar kapitalulflödet kraftigi öka under de åtta senaste åren av den socialdemokratiska regeringsperioden, för atl efter 1975 undergå en dramatisk stegring. När de borgerliga är vid regeringen öppnas med andra ord slussarna i en förbluffande grad.

Den avgörande skillnaden i förhållande till andra industriländer är emellertid för Sveriges del atl inflödet inte alls ökar utan stannar på samma låga nivå. Följden av delta är ell våldsamt gap mellan ul- och inflöde av investeringar. I OECD-länderna totalt är gapet mellan in- och utflöde av investeringar ca 35 96, räknat på summan av utflödande kapital. Men i Sverige är det mellan 85 och 90 %.

I Sverige ärdet alltså inte fråga om ell allmänt ökat flöde i båda riktningarna - så som man i och för sig hade kunnat vänta vid ökad handel och vid sådana ekonomiska maktslrävanden från kapitalistiska ekonomier där privatkapitalet alltmer integreras och koncentreras. I Sverige är det i stället fråga om en jättelik dränering av landets resurser. Det är en flykt av kapital - någon annan beteckning är knappast rättvisande. Del är ell i hög grad ensidigt flöde av investeringar och därmed också av teknik och förnyelsepotenlial.

Vilka är dä de sannolika verkningarna av en sådan process en smula på sikt?

Främst blir del naturligtvis en minskning av sysselsättningen i vitala delar av industrin och en allmänt väsentligt sämre utveckling av antalet arbeten som står lill buds för människor.

Men dräneringen har kanske framför allt kvalitativa effekter. Utrymmet för industriell förnyelse reduceras. Kvardröjandet i en relativt tung och råvarukrävande industristruktur blir mer markerat. Utflyttningen av sådana element av industrin som skulle ha behövts hemma - verkstads- och sammansältningsindustri - är starkt framträdande.

Hela den industriella förnyelseprocessen bromsas därmed upp-därför att i de länder lill vilka kapitalet flyttar blir inte effekterna i form av förnyelsens grad och kvalitet vad de kunde ha blivit om de fått verka i den nationella ramen, där del råder andra förhållanden och andra stimulanser. Kapitalflykten förhindrar därmed industriella framsteg, försvårar ny och alternativ teknik och konserverar en alltmer ålderdomlig och belastande industristruktur i Sverige i förhållande till utvecklingens krav.

Dessa utomordentligt mångfasetierade och allvariiga problem bildar utan överdrift sagt något av en nationell ödesfråga. Om dessa problem har

Nr 153

Onsdagen den 23 maj 1979

Fortsatt valutareglering

129

9 Riksdagens protokoll 1978/79:153

Nr 153 finansutskottet inte ett enda ord alt säga. På de faltiga rader man ägnar saken

OnsriaBpn den lyckas man endast få fram den lika ytliga som enfaldiga reflexionen all vpk:s

23 mai 1979 motion i ärendet skulle ha till syfte atl omöjliggöra alla utlandsinvesteringar -

_____________ var man nu har fått detla ifrån. Får jag fråga: Förstår inle finansutskottet vad

Fortsatt mlutn ' handlar om? Ser ni inle detla problems dimensioner och innebörd?

reglering

Särskilt förvånad blir jag över utskottets socialdemokrater. Inte nog med atl ni över huvud inte vill ta upp problemet lill behandling-ni skriver sedan ihop er med de borgeriiga. Och så skickar ni fram en moderat alt föra er talan. Vi protesterar mot ett sådant beteende. För arbetarrörelsen, för folket och för nationen handlar detta om ett stort och allvariigt problem. Situationen kan inte bara få utveckla sig som den nu gör ulan alt någon tar ansvar. Nationens resurser är inte de privata finansgruppernas ensak. Hela frågan om kapitalexport och utlandsinvesteringar, om industriutnytlning och ekonomisk utveckling i hemlandet måste penetreras. Med detta, herr talman, yrkar Jag bifall till vpk-motionen 576.

KNUT WACHTMEISTER (m):

Herr lalman! Jag vet inte vilka vanor man har inom vpk -om man "skickar fram" Jörn Svensson atl försvara en motion. I finansutskottel har vi inte den terminologin. Vi delar upp ärendena, och jag är ingalunda "framskickad" som moderat, som Jörn Svensson tror.

Herr talman! Man kan inte påstå all vpk-motionen 576 om skärpta krav mot kapitalexport och industriutnytlning innehåller några större nyheter. Liknande krav väcktes under de två senaste riksmötena. Vid båda dessa tillfällen avslogs motionerna, och ingenting har framkommit som ger finansutskottet anledning att i år ha en annan uppfattning. Delta kan knappast kallas för lankelältja, som Jörn Svensson nu beskyller oss för, och talet om politisk osjälvständighet skorrar litet falskt i munnen på en vpk-are.

Del finns enligt min mening flera goda skäl för ell avslag:

1. Vårt välstånd är i mycket hög grad beroende av hur vi lyckas med
exporten. För att vidmakthålla och öka denna i en utomordentligt hård
konkurrens kan vi inle sitta här hemma i Sverige och tro atl orderna
automatiskt strömmar in. Vi måste skaffa oss stödjepunkter utomlands i
form av försäljningsbolag, delaljisikedjor samt också tillverkande företag,
som kommer särskilt väl till pass, då exportorder till svenska företag ofta är
förknippade med villkoret atl viss tillverkning föriäggs till det importerande
landet.

Enligi min uppfattning är direktinvesieringar utomlands till övervägande fördel för svensk ekonomi, eftersom de är ägnade att stärka det svenska näringslivet i den internationella konkurrensen. Alt Jörn Svensson har en motsatt uppfattning är inte ägnat all förvåna.

2. För etl litet land som Sverige är det ett absolut villkor alt vi även
fortsättningsvis har en fri väridshandel. Vi får inte begränsa nödvändiga
kapitalrörelser och hindra för handeln nödvändiga investeringar. Skulle vi i

130 alltför hög grad isolera oss kommer säkerligen vår vilja atl medverka till en

friare internationell handel att ifrågasättas.

3. Kravet i motionen om möjlighet att ständigt och totalt förbjuda investeringar i vissa länder hör förvisso inte hemma i en proposilion om fortsatt valutareglering som det här är fråga om, något som alltså är ett ytterligare skäl att avslå motionen.

4. Det kan vidare tilläggas att motionärernas krav på skärpta regler för kapitalexport strider mot våra åtaganden enligt OECD:s kapiialliberalise-ringssladga.

Med del sagda, herr talman, yrkar jag bifall till utskottets hemställan.

Nr 153

Onsdagen den 23 maj 1979

Fortsatt valuta-regletjng

JÖRN SVENSSON (vpk):

Herr talman! Knut Wachtmeister säger all inget nytt har framkommit sedan vi senast behandlade dessa frågor. Det är ett mycket märkligt påstående. Finansutskottet har alltså en talesman som heter Knut Wachtmeister. Sedan vi senast behandlade dessa frågor har det kommit ett mycket omfattande material på över 600 sidor från en utredning som tillsattes 1973 av den socialdemokratiska regeringen och som avlämnade sill belänkande i oktober/november 1978. Del innehåller en bekräftelse på de problem, den struktur på kapitalrörelserna, de farhågor somjag här har påtalat som ett stort, långsiktigt nationellt problem. Får Jag fråga: Är del inte något nytt när ett sådant material kommer fram som visar på de problem som jag här har påtalat? Är det nog för finansutskottet all säga att här har ingenting nytt framkommit? Har denna publikation fullständigt undgått er? Det är i så fall en sensationell ouppmärksamhet som utskottet har gjort sig skyldigt till.

Sedan vill Jag be Knut Wachtmeister aU inte bara uttrycka sig i allmänt avfärdande ordalag. Vi förslår också atl med den typ av hushållning som råder i den här delen av världen blir kapitalrörelser in i och ut ur olika länder en naturiig konsekvens - del är precis vad man kan vänta sig, och det påtalade Jag också i mitl inledningsanförande. Men vad jag skulle vilja att finansutskottet och Knut Wachtmeister uppmärksammade är de speciella särdrag som den svenska situationen uppvisar med denna kolossala dränering, denna väldiga ensidighet och denna väldiga omfattning av kapitalflykten.

Sedan vill Jag ställa ett par frågor till Knut Wachtmeister, och de gäller faktiskt hela finansutskottet.

Vi har föreslagit i vpk-motionen alt när det gäller beslut om kapitalutflöde skall de fackliga organisationerna konsulteras. Av vilken anledning avstyrker ni del förslaget? Tycker ni all del inle angår de fackliga organisationerna om stora mängder kapital flyttas ut?

Vi har också föreslagit att man skall begränsa kapitalexporten så atl man inle understöder ekonomier och regimer i koloniala och fascistiska länder. Tycker herr Wachtmeister alt det är fullständigt likgiltigt ifall man handlar med Chile eller ej, ifall man investerar i Chile eller ej? Betyder det ingenting för honom vad det chilenska folket och den chilenska befrielserörelsen tycker? Var snäll och svara mig på det!

131

Nr 153

Onsdagen den 23 maj 1979

Fortsatt valutareglering

KNUT WACHTMEISTER (m):

Herr talman! Svaret på den sista frågan gav Jag faktiskt i milt inledningsanförande, när jag sade atl hithörande frågor inte skall diskuteras i samband med valutaregleringen - det är en fråga för andra utskott att ta upp.

Belräffande kravet alt man skall höra fackliga representanter kan jag meddela Jörn Svensson all från 1974 har valutaslyrelsen möjlighet att beakta även industri- och sysselsältningspolitiska strävanden vid sidan av penning-och valulapoliliska motiv. Valutaslyrelsen utökas i sådana fall med fyra ledamöter-det vet säkert Jörn Svensson - en frän vardera arbetsmarknadsdepartementet, industridepartementet, LO och TCO.

Sedan sade Jörn Svensson all jag hade påstått atl inget nytt hade framkommit. Jag kan faktiskt erkänna att det är något nytt som har framkommit, men det gynnar inte Jörn Svenssons motion. Det nya är all utlandsinvesteringarna har minskal både under 1978, i förhållande till 1977, och under första kvartalet 1979, jämfört med samma tid 1978. Jag kan också tillägga att de höga invesleringssiffrorna för 1976-1977 till slor del beror på all en del svenska varv tvingades gå in och bevaka sina fordringar då utländska beställare inle kunnat lösa ut sina fartyg.

132

JÖRN SVENSSON (vpk):

Herr talman! Knut Wachtmeister undviker fortfarande mina frågor och lar upp hell andra och nya sidor av problemet. Jag har frågat honom: Har ni tagit del av detta aktstycke? Vill ni påslå atl detla inte ger något nytt till analysen av problemet? Vill ni påslå all de ganska uppseendeväckande fakta och mönster som där presenteras och utföriigi redovisas i sådan grad saknar intresse för finansutskottet och riksdagen att ni inte med en enda rad behöver kommen-lera dem? Ni tycks över huvud taget anse au de inle har någon relevans lill problemet. Är det rikligt och ansvarsfullt all inta en sådan attityd?

Jag vill också gärna fråga herr Wachtmeister om han har läst detta belänkande. Jag frågar inte om han har läst alla 600 sidorna, det kanske är omänskligt. Men har han läst betänkandet i de väsentliga delar som ändå har direkt relevans lill den problemalik som vi nu diskuterar? Det kunde vara intressant atl veta. Har del diskuterats pä finansutskottets sammanträde när man behandlade denna fråga? Det skulle jag också vilja vela.

Sedan är del myckel lätt att säga att till följd av den försämrade konjunkturen sä inträder naturiigtvis också tillfälliga avmaUningar i kapitalexporten lika väl som del inträder temporära och kortsiktiga stegringar när konjunkturen går upp. Det är inte alls den frågan vi diskuterar här, utan vad vi diskuterarärdenlångsiktiga,siruklurellautvecklingen,den långsikliga trend som vi kan iaktta sedan början av 1960-talel och som uppvisar elt helt annat mönster för Sveriges del än för andra avancerade industriländer. Vilken slutsats föranleder del? Jo, del föranleder den slutsatsen alt sådana kapitalrörelser och sådana mönster i kapitalrörelserna, som naturligtvis i en kapitalistisk väridsekonomi från de avancerade industriländernas sida i och för sig är naturiiga, de har i Sverige ingen naturiig dräkt. De uppträder i en annan gestalt, en gestall som jag menar man måste inse är högst oroande och

kan få högst oroande konsekvenser.

Det var detta jag hade velat att finansutskottet och Knut Wachtmeister skulle uppehålla sig vid, därför att däri ligger del nationella framtidsproblemet för Sverige. Jag skulle gärna vilja höra Knut Wachtmeister äntligen kommentera detta problem i stället för att ägna sig åt florettslötar i sidofrågor och marginella delar av problemaliken.

Överiäggningen var härmed slutad.

Nr 153

Onsdagen den 23 maj 1979

Ändring i uppbördsförfarandet, m. m.

Mom. 1-3

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

Mom. 4

Propositionergavs på bifall till dels utskottets hemställan,dels motionen nr 576 av Lars Werner m. fl., och förklarades den förta proposiiionen vara med övervägandeja besvarad. Sedan Jörn Svensson begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill aU kammaren bifaller finansutskottels hemställan i belänkandet nr 36 mom. 4 röstar ja, den det ej vill röstar nej. Vinner nej har kammaren bifallit motionen nr 576 av Lars Werner m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Jörn Svensson begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 296 Nej - 13

§ 14 Föredrogs

Finansutskottets betänkande

1978/79:41 med anledning av propositionen 1978/79:125 med förslag om

tilläggsbudget III till statsbudgeten för budgetåret 1978/79 såvitt avser stat

för statens allmänna fastighelsfond

Utskotlets hemställan bifölls.

§ 15 Ändring i uppbördsförfarandet, m. m.

Föredrogs skatleulskoltels betänkande 1978/79:50 med anledning av proposiiionen 1978/79:161 om ändring i uppbördsförfarandel enligt uppbördslagen (1953:272), m. m. jämte motioner.

10 Riksdagens protokoll 1978/79:153

133

Nr 153

Onsdagen den 23 maj 1979

Ändring i uppbördsförfarandet, m. m.

Regeringen (budgetdeparlementet) hade i propositionen 1978/79:161 föreslagit atl riksdagen skulle anta vid propositionen fogade förslag till

1, lag om ändring i uppbördslagen (1953:272),

2, lag om ändring i taxeringslagen (1956:623),

3, lag om ändring i kungörelsen (1969:5) om skalleavdrag i vissa fall från artislersätlning,

4, lag om ändring i förordningen (1927:321) om skaU vid ulskiftning av aktiebolags tillgångar.

Proposiiionen innehöll bl, a, förslag lill nya regler för inbetalning och redovisning av skatt enligt uppbördslagen och avsåg framför allt all la lill vara de möjligheter lill rationalisering och förenkling som del nya ADB-systemel för folkbokföring och beskattning erbjöd.

I detla sammanhang hade behandlats dels de med anledning av propositionen väckta motionerna 1978/79:2480 av Knut Wachtmeister (m) och Göthe Knutson (m), vari hemställts att riksdagen beslutade

1. au som sin meninggeregeringen till känna vad som i motionen anförts om större hänsyn till arbetsgivares medverkan i uppbördsförfarandet,

2. att förseningsavgift vid försenad upbördsdeklaralion skulle fastställas lill 100 kr. samt lill 200 kr. om deklaration ej ingetts inom tid som angelts i anmaning (i propositionen hade denna avgift föreslagits utgå med 300 resp. 600 kr.),

1978/79:2481 av Erik Wärnberg m. fl. (s),

dels de under allmänna motionstiden vid 1977/78 års riksmöte väckta motionerna

1977/78:417 av Lars Ulander m. fl. (s),

1977/78:515 av Erik Wärnberg m. fl. (s),

1977/78:963 av andre vice talmannen Tage Magnusson m. fl. (m), vari hemställts att riksdagen beslutade att återinföra den gemensamma räniebe-räkningen för makar och barn vid för myckel eller för litet erlagd prelimi-närskatl,

1977/78:975 av Sven-Olov Träff (m),

1977/78:979 av Sven Eric Åkerfeldt (c).

134

dels de under allmänna motionstiden vid 1978/79 års riksmöte väckta motionerna

1978/79:497 av Knut Wachtmeister (m),

1978/79:829 av Eric Marcusson (s),

1978/79:1138 av Gösta Bohman m. fl. (m), vari hemställts aU riksdagen i enlighet med vad som anförts i motionen 1978/79:1108 hos regeringen begärde en översyn av RS-projektet och folkbokföringens centrala organisation.

1978/79:171! av Fritz Börjesson (c) samt

1978/79:1729 av Martin Olsson (c) och Bertil Johansson (c).

Utskottet hemställde

1. beträffande redovisningssystemels allmänna uppläggning m. m. att riksdagen skulle

a. bifalla proposiiionen 1978/79:161 i denna del,

b. avslå följande motioner, nämligen

1. motionen 1977/78:975,

2. motionen 1978/79:1138,

3. motionen 1978/79:2480, yrkandet 1,

2. beträffande förseningsavgift alt riksdagen med bifall till motionen 1978/79:2480, yrkandet 2, skulle anta propositionen i denna del med den ändring alt förseningsavgiften i fråga om uppbördsdeklaration bestämdes lill 100 kr. och i vissa fall 200 kr.,

3. belräffande kontrollfrågor alt riksdagen skulle avslå motionerna 1977/ 78:417 och 1978/79:2481 i den mån de inle var tillgodosedda genom vad utskottet anfört,

4. belräffande källskau på extrainkomster au riksdagen skulle avslå motionen 1977/78:515 i den mån den inle var tillgodosedd genom vad utskottet anfört,

5. beträffande kvarskaileavgift, respitränla m. m. aU riksdagen skulle avslå följande motioner, nämligen

a. motionen 1977/78:963,

b. motionen 1977/78:979,

c. motionen 1978/79:497,

d. motionen 1978/79:829,

e. motionen 1978/79:1729,

6. beträffande skallsedlarna på slutlig skall att riksdagen skulle avslå motionen 1978/79:1711,

7. beträffande Värdepapperscentralen VPC AB, ikraftträdandet m. m. att riksdagen skulle anta propositionen i dessa delar med de ändringar utskottet i betänkandel förordat,

8. belräffande författningsförslagen atl riksdagen lill följd av vad utskottet hemställt och i belänkandet anfört skulle anta vid proposiiionen fogade förslag lill

a. lag om ändring i uppbördslagen (1953:272) med de ändringar aU 10 §,

Nr 153

Onsdagen den 23 maj 1979

Ändring i uppbördsförfarandet, m. m.

27 § 1 mom.

54 § 3 mom., 83 § och ikraftträdandebestämmelsema skulle

erhålla av utskottet föreslagen lydelse, innebärande vissa redaktionella ändringar,

b. lag om ändring i taxeringslagen (1956:623) med de ändringar alt 2, 68,
72 a och 184 §§ samt ikraftträdandebestämmelsema skulle erhålla av utskot
tet föreslagen lydelse,

c. lag om ändring i kungörelsen (1969:5) om skatteavdrag i vissa fall från
artistersättning.

135

Nr 153

Onsdagen den 23 maj 1979

Ändring i uppbördsförfarandet, m. m.

d. lag om ändring i förordningen (1927:321) om skall vid ulskiftning av aktiebolags tillgångar.

Följande två reservationer hade avgivits av Kurt Söderström (m) och Bo Lundgren (m): 1. vari reservanterna ansett alt utskottet under 1 b 2 bort hemställa alt riksdagen med bifall lill motionen 1978/79:1138 hos regeringen begärde en översyn av RS-projektet och folkbokföringens centrala organisation i enlighet med vad som anförts i motionen 1978/79:1108,

2. vari reservanterna ansett all utskottet under 5 a bort hemställa alt riksdagen med bifall lill motionen 1977/78:963 hos regeringen begärde förslag till återinförande av den s. k. gemensamma ränleberäkningen för makar och barn vid för myckel eller för litet erlagd preliminärskall.

136

KURT SÖDERSTRÖM (m):

Herr lalman! Behandlingen och utbytet av information beflnner sig f n. i en teknisk utvecklingsfas, vars effekter blir betydande för de enskildas dagliga tillvaro och arbetssituation. Arbetsrutiner och organisation inom industri, förvaltning och servicefunktioner förändras. Vi befinner oss redan långt inne i informationssamhället. I växande utsträckning tas tekniken i bruk för styrning av maskiner, robotar och hela produktionssystem. 1980-lalei kommeratt präglas av en omfattande elektronisk automation inom både industri- och kontorsarbete.

Behovet är då myckel stort av en samlad syn på datafrågorna och på användningen av ADB-tekniken i samhället som helhet. Det behövs en datapolitik som garanterar alt informationsuinylijandet och dalabehandlingen sker pä ell sätt som gagnar samhälle, förelag och enskilda människor.

Enligt utredningen Dalamarknaden inför 1980-ialel beräknas de totala ADB-kostnaderna hos enskilda dalaanvändare i Sverige ha uppgått lill ca 6,9 miljarder kronor eller ca 2,1 % av bruttonationalprodukten 1976. En annan beräkning visar all motsvarande siffra för 1978 kan uppskattas lill ca 10 miljarder kronor. 1972 uppgick bruttoinvesteringarna i ADB, om man med bruttoinvesteringar menar nytillskott i datorer och utveckling av system och program, lill ca 1,2 miljarder kronor. Denna snabba tillväxt inom ADB-tekniken tycker vi moderater är etl starkt skäl för en mera samlad politik på detta område.

"Driftkostnaderna" för den svenska statsförvaltningen, dvs. kostnaderna för den operativa verksamheten inom de statliga myndigheterna exkl. affärsverken, kan uppskattas till ca 20 miljarder kronor per år. Delta innebär, herr talman, alt varje procents förbättring motsvarar en besparing på ca 200 milj. kr. per år.

Administrativ utveckling, informationsbehandling och ADB-teknik är väsentliga medel för att förbättra effektiviteten och är samtidigt hjälpmedel för kvalitetsförbättringar. Statens direkta ADB-kosinader torde enligt riksrevisionsverkeis beräkningar komma all överskrida 2 miljarder kronor per år

redan i början av 1980-lalel. De årliga kostnaderna har ökat med ungefär 31 % mellan 1974/75 och 1977/78. ADB-kostnaderna utgör således en betydande och växande del av statsförvaltningens sammanlagda administrativa kostnader. Tyvärr har dessa kostnader inle lett lill de rationaliseringseffekter som har varit avsedda.

Många av dagens ADB-problem beror på atl området är nytt och all tekniken har utvecklats extremt snabbi. Detta har bidragit lill atl utnyttjandet av ADB alltför ofta präglats av vad som synes tekniskt möjligt i stället för atl anpassas lill de enskilda människornas krav och villkor.

Felaktigt anpassad förfelar datatekniken sitt positiva syfte och skapar tvivel hos den enskilde om ADB:s möjligheter. Exempel frän vardagslivet saknas inte, där datatekniken snarast har försvårat människors relationer med myndigheter. Den kritik som framfördes mol SLÖR-systemel har tyvärr visat sig berättigad, och även del ADB-regisler för folkbokföring och beskattning som riksdagen beslutade om 1975 har visat sig vara försett med alltför många bristfölligheler för atl kunna få godkänt betyg. Det kan också erinras om överföringen av vissa av länsstyrelsernas traditionella arbetsuppgifter på skatteområdet lill riksskatteverket, inle minst dä de ekonomiska kalkylerna för överföringen.

Vår kritik då och vår kritik nu har tyvärr visat sig alltför välbefogad. Inle i något avseende uppfyller del s. k. RS-projektet de ursprungliga löftena och förväntningarna. Därför kommer vi nu med vårt krav på en översyn, som då också skulle kunna leda till all värdefulla erfarenheter vunnes om hur missgrepp skulle kunna undvikas i framliden. Under alla omständigheter är det av vikt alt riksdagens möjligheter till kontroll av och insyn i den statliga datauppbyggnaden väsentligen förstärks. Varje förskjutning av elt beslut om översyn innebär ju ökade möjligheter lill onödigt statligt slöseri och onödiga felsatsningar.

Organisationen av den automatiska dalabehandlingen inom slalsförvallningen och de övergripande riktlinjer som gäller för denna fastställdes av riksdagen 1963. Någon verklig prövning har faktiskt inte skett sedan dess. På den tiden var BESK en dalamaskin av högsta klass, trots all den tog upp fiera rum. Denna BESK motsvaras i dag av ell enda litet segment, några millimeter i storlek. Jag tycker alt detla kan ge en liten fingervisning om hur liden har rusat ifrån oss och om alt vi åter måste försöka atl åtminstone i någon mån komma i fatt utvecklingen och inte bara låta oss styras.

Jag ber, herr lalman, atl få yrka bifall till reservationen 1 vid skatteutskottets belänkande nr 50.

Vi har också en reservation nr 2, där yrkandet avser tillgodoseendet av ett rätivisekrav. Om i en familj, där bägge makarna har inkomst, den ene maken har betalat in för myckel medan den andra i stället resterar i sina inbetalningar, tycker vi inte atl den som resterar med inbetalningarna skall behöva betala kvarskaileavgift - om deras sammanlagda inbetalningar läcker den totala skatten. Vi lyckeralt detta ärelt rätivisekrav och atl man i dessa fall bör betrakta familjen som en enhet - inle som tvä individer. Sedan lyckerjag

Nr 153

Onsdagen den 23 maj 1979

Ändring i uppbördsförfarandet, m. m.

137

Nr 153

Onsdagen den 23 maj 1979

Ändring i uppbördsförfarandet, m. m.

138

att det här hade varit lämpligt som en detalj i kampen mot krånglet och byråkratin.

Jag ber med dessa ord, herr talman, atl få yrka bifall till reservationen 2.

Under detta anförande övertog förste vice talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

WILHELM GUSTAFSSON (fp):

Herr lalman! Skaiteutskottets belänkande 1978/79:50 behandlar regeringens förslag till nya regler för inbetalning och redovisning av skatt. De reformer på uppbördsomrädet som förslaget innebär är en naturiig påbyggnad av den reformverksamhet i fråga om laxeringsorganisalionen och taxeringsnämndernas verksamhet som riksdagen tidigare fattat beslul om.

Det nu framlagda förslaget söker utnyttja de möjligheter som del nya ADB-systemel för folkbokföring och beskattning ger till rationella och förenklade rutiner när del gäller uppbörd och redovisning av olika slags skatter, och utskottet ansluter sig i princip lill den allmänna uppläggning av redovisningssystemet som propositionen föreslår.

Inte heller de övriga förslag lill ändringar i uppbördsförfarandel som proposiiionen lar upp möter erinringar i mer än elt fall, och det gäller förseningsavgiften för uppbördsdeklaralioner. Proposiiionen har föreslagit 300 kr. med fördubbling av avgiften om anmaning utgått. Utskottet, som noterar alt för försenade mervärdeskaltedeklaraiioner gäller avgiftsnivån 100 kr. resp. 200 kr., menar att man bör sträva efter att få en viss enhetlighet i fråga om sådana här sanktioner. Därför föreslår utskottet au man stannar för samma resiavgift när det gäller försenade uppbördsdeklaralioner. Men utskottet säger också all man utgår från att regeringen lar upp dessa avgiftsfrågor till en samlad bedömning i lämpligt sammanhang.

Två moderata reservationer har fogals till skaiteutskottets betänkande. I reservationen 1 yrkas på en allmän översyn av del s. k. RS-projektet och folkbokföringens centrala organisation.

Det förefaller mig som om reservationerna är en fortsättning av den kritik som framfördes redan 1975, då riksdagen fattade besluten om ADB-registrel för folkbokföring och beskattning. Då var man bl. a. frän moderat håll kritisk mot atl länsslyrelseuppgifter fördes till riksskatteverket, och man ifrågasatte om systemet skulle medföra effektivitets- och rationaliseringsvinster. Nu menar man atl kritiken visat sig befogad och att en översyn därför är motiverad. Säkerligen kan man finna åtskilligt alt kritisera under uppbygg-nadsiiden sedan 1975. Det vore underligt annars med en så genomgripande omorganisation. Utskottet finner dock att de förändringar som nu föreslås medför rationaliseringsvinster för myndigheterna och förenklingar och förbättringar också för arbetsgivarna. Och man bör väl ändå få köra i gäng hela systemet innan man startar en mer allmän översyn. Hittills finns enligt utskottets mening inget som tyder på atl det inle skulle ge resultat i fråga om rationalitet, effektivitet och förenklingar.

Jag yrkar därför avslag pä reservationen 1.

Reservationen 2 handlar om beräkning av kvarskaileavgift och ränta för makar och barn. De regler som nu gäller infördes 1974 och förutsätter individuell beräkning. De skäl som man anförde för att inta den ställningen då var all inkomstbeskattningen numera i huvudsak är individuell och alt det innebär enklare hantering, om man har individuell beräkning. Jag har därför litet svårt att förstå Kurt Söderströms påstående att det skulle innebära alt man tar bort krångel, om man återgår till del gamla systemet. De skäl som ledde fram lill ställningstagandet 1974 har enligt utskottets mening samma styrka i dag.

Jag ber därför, herr lalman, all fä yrka bifall till utskottets hemställan och avslag pä reservation 2.

Nr 153

Onsdagen den 23 maj 1979

Ändring i uppbördsförfarandet, m. m.

KURT SÖDERSTRÖM (m):

Herr talman! Jag har den uppfattningen all vi vet sorgligt litet om ADB-området. Jag tror inle att vi på något annat område här i riksdagen skulle tolerera atl man gick fram på del sätt som vi gjort där. Wilhelm Gustafssons argumentering har inte fött mig att ändra uppfattning i det fallet. Han sade i etl sammanhang atl man behöver köra i gäng systemet innan man gått igenom verksamheten i dess helhet. Det är också på det sättet man har gjort i flera andra fall, herr talman. Vi har då i vår diskussion här utgått från kostnader på ell par hundra miljoner, som sedan i slutskedet har blivit tusentals miljoner kronor. Vore det inte bättre atl innan man kör i gång med en verksamhet utarbeta en ordentlig översikt över den i dess helhet, så att man vet vad man ger sig in på? Jag tror atl vi skulle tjäna på del och vidhåller mitt yrkande om bifall till reservationen 1.

Lät mig bara säga om reservationen 2 all jag tycker all man i det där aktuella fallet skall se familjen som en enhet i beskattningshänseende, och det är det som är anledningen till att jag yrkar bifall till reservationen 2.

WILHELM GUSTAFSSON (fp):

Herr talmän! De allmänna synpunkter som Kurt Söderström anför irorjag au vi har anledning att pröva i annat sammanhang. Vi har i olika omgångar diskuterat datalagen och användningen av ADB i övrigt, och dessa synpunkter bör tas upp i sådana sammanhang. Det system för taxering och uppbörd som del nu gäller är - låt mig säga så - halvvägs satt i sjön, och del vore orimligt att stoppa det nu och alltså inte fortsätta också med uppbördsförfarandel, för att i ett sammanhang kunna göra den utvärdering som säkerligen blir erforderlig. Atl vi lekmän vet rätt litet om data häller jag med Kurt Söderström om.

Beträffande reservationen 2 tror jag att vi har redovisat våra synpunkter, och jag har därför inte mer all säga om den.

Överiäggningen var härmed slutad.

139

Nr 153

Onsdagen den 23 maj 1979

Ändring i uppbördsförfarandet, m. m.

Mom. 1 a och 1 b I

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemslälll.

Mom. 1 b 2

Propositioner gavs pä bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 1 av Kurt Söderström och Bo Lundgren, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Kurt Söderström begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Den som vill atl kammaren bifaller skatieutskotiets hemslällan i betänkandet nr 50 mom. 1 b 2 röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 1 av Kurt Söderström och Bo Lundgren.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Kurt Söderström begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 255

Nej - 46

Avstår - 1

Mom. 1 b 3 och 2-4

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

140

Mom. 5 a

Propositioner gavs pä bifall lill dels utskotlets hemställan, dels reservationen nr 2 av Kurt Söderström och Bo Lundgren, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Kurt Söderström begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Den som vill alt kammaren bifaller skaiteutskottets hemställan i betänkandet

nr 50 mom. 5 a röstar ja,

den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallil reservationen nr 2 av Kurt Söderström och

Bo Lundgren.

Ja - 256 Nej - 47

Mom. 5 b-e och mom. 6-8

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemslälll.

§ 16 Föredrogs

Socialförsäkringsutskoitets belänkande

1978/79:26 angående uppskov med behandlingen av vissa ärenden till riksmötet 1979/80

Utskottets hemslällan bifölls.

§ 17 Föredrogs finansutskottets betänkande 1978/79:37 angående verkställd granskning av riksbankens förvaltning år 1978 samt förslag om disposition av riksbankens vinst.

Nr 153

Onsdagen den 23 maj 1979

Riksbankens kontroll av obligationsemissioner

Punkten 1

Riksbankens kontroll av obligationsemissioner

Utskotiet hade, förutom av fullmäktiges i riksbanken förvaltningsberättelse för år 1978 (redogörelse 1978/79:9), tagit del av de inom riksbanken hos fullmäktige och direktion under år 1978 förda protokollen.

FinansulskoUet hade i denna punkt yttrat bl. a. följande: "Vid granskningen av verksamheten är 1978 har fråga väckts om riksbankens rekommendation om vissa förelags likviditetsplaceringar ligger inom ramen för bankens befogenheter. I cirkulär av den 16 november 1977 angav riksbanken att man ansåg alt som allmän norm bör gälla att företag som avseratt ta upp obligations-eller företagslån börha högst 20 % a v sina likvida medel placerade utanför banksystemet. Denna rekommendation kritiserades, bl. a. i skrivelse frän Sveriges Industriförbund, dels för alt vara olämplig från ekonomiska utgångspunkter, dels för att slå i strid med grundlagen. Utskottet har inhämtat yttrande från konstitutionsutskotiet för alt utröna huruvida enligt konstitutionsutskottets mening riksbanken överskridit sina befogenheter genom atl utförda cirkuläret i fråga.

Konstitutionsutskottel anför i sitt yttrande (KU 1978/79:6 y) all då emissionskontrollen hittills grundat sig på en överenskommelse och inle på lag kan inle de villkor riksbanken tillämpar vid utövandet av denna kontroll betraktas som normgivning i grundlagens mening. Riksbanken kan således inte enligt konstitutionsutskottets mening genom den angivna normen anses ha överskridit sina befogenheter. Finansutskottet har för egen del ingen annan mening än konstitutionsulskoliet.

Utskottet har vid sin granskning i övrigt av förvaltningsberättelsen och protokollen inle funnit något förhållande som påkallat särskilt yttrande från utskottets sida, vilket utskottet härmed för för riksdagen anmäla."

Reservation hade avgivits av Knut Wachimeister(m)och Rune Rydén (m) som ansett atl den del av utskottets yttrande som började med "Konstitutionsutskottet anför" och slutade med "än konslitulionsutskottet" bort ha följande lydelse:

"Utskotiet anser i likhet med vad som anförs i den avvikande meningen lill

141

Nr 153

Onsdagen den 23 maj 1979

Riksbankens kontroll av obligationsemissioner

konslilulionsutskollets yttrande (KU 1978/79:6 y) atl den 20/80-procentsre-gel, som riksbanken enligt cirkulär av den 7 november 1977 tillämpar för förelag som ansökt om obligationsemission, saknar stöd i riksbankens överenskommelse är 1952 med de i emissionsverksamhelen deltagande afförsbankerna liksom i lagen om kredilpoliiiska medel. Den torde ej heller ha stöd i grundlagen. Utskotiet anser all denna fråga har principiell betydelse, och del förhållandet atl cirkuläret ej behandlades i riksbanksfullmäktige före utsändandet, vilket borde ha skett, finner utskottet anmärkningsvärt.

Finansutskottet har inle funnit all riksbanken i andra hänseenden förfarit olämpligt."

142

RUNE RYDÉN (m):

Herr lalman! I finansutskottets belänkande 1978/79:37 angående verkställd granskning av riksbankens förvaltning år 1978 samt förslag om disposition av riksbankens vinst har Knut Wachtmeister och jag reserverat oss mol införandet av den 20/80-procentsregel som riksbanken enligt cirkulär av den 7 november 1977 tillämpar för företag som ansökt om obligationsemission.

Jag skall hell kortfattat förklara bakgrunden lill vår reservation.

I cirkuläret lill emillenlbankerna förklarade riksbanken atl förelag eller koncern som avsäg all la upp obligations- eller förlagslån borde ha högst 20 % av sina i Sverige placerade likvida medel i annan form än bankinsällningar och därmed likställda placeringar. Rekommendationen i cirkuläret innebär i själva verket en förpliktelse för de berörda företagen att placera huvuddelen av sina likvida medel på räkning i bank, om de önskar få obligationslån.

Nu förhäller del sig så alt bl. a. emissionskontroll och placeringsplikt är sådana kredilpoliiiska medel som är underkastade särskild reglering, nämligen lagen om kreditpolitiska medel. De får då naturiigtvis inte tillämpas på annat sätt än som anges i lagen.

Lagen har hittills inle varit i tillämpning såvitt gäller emissionskontroll, ulan i stället gäller alltjämt en överenskommelse mellan riksbanken och de i emissionsverksamheten deltagande affärsbankerna som ingicks redan 1952. Produktionsföretagen fanns inte med där. Karakteristiskt för bestämmelserna om placeringsplikl är bl. a. all de endast omfattar bankinsiilut och försäkringsbolag. Däremot är bestämmelserna om placeringsplikt inle tillämpliga på produktionsföretag. Riksbankens villkor om viss placeringsplikt för produktionsföretag har därför inle stöd i lagen om kredilpoliiiska medel, och den överenskommelse från 1952 som finansulskoUet stöder sitt yttrande på är inte heller tillämplig, dä den ej gäller produktionsföretag.

Finansutskottet har begärt yttrande av konstitutionsutskottet angående de grundlagsmässiga aspekterna pä riksbankens agerande, men inget yttrande har behandlats eller infordrats frän slatsrällsliga experter. Den enda expert som yttrat sig är professor Ole Westerberg på uppmaning av Sveriges industriförbund, och han talar emot riksbankens och finansutskottets uppfattning. Jag kan inte finna det annat än besvärande för utskotlets ståndpunktstagande. Cirkuläret borde enligt riksbanken uppfattas som

"allmän norm", men enligt 8 kap. 3 ij regeringsformen kan sådan föreskrift endast meddelas genom lag, och delegation av sådan befogenhet kan blott ske enligt bemyndigande, givet av riksdagen i lag - detta enligt propositionen 1973:90 s. 209. Det är riksdagen som stiftar lagar och ingen annan.

Låt mig, herr talman, sluta med alt uttala en förmodan att en liknande händelse inte kommer att inträffa igen efter den uppmärksamhet som riktats mol riksbankens agerande. Ur den synpunkten har diskussionen härom kanske varit lill nytta!

Herr talman! Med delta yrkar jag bifall lill reservationen.

Nr 153

Onsdagen den 23 maj 1979

Riksbankens kontroll av obligationsemissioner

BJÖRN MOLIN (fp):

Herr talman! De moderater som reserverat sig i finansutskottet och de moderater som anfört avvikande mening i konslilulionsutskollets yttrande hävdar atl riksbanksfullmäktige genom utfärdandel av ifrågavarande cirkulär skulle ha överskridit sina befogenheter och kommit in på normgivningsmak-ten.

Lagstiftningsmakten är enligt den nya grundlagen helt och hållet riksdagens angelägenhet. Riksdagen kan på vissa områden genom uttryckliga bemyndiganden överiämna beslul om normgivning lill regeringen. Det kan också gälla föreskrifter om verkställighet av lag. Däremot har självfallet inte myndigheterna, vare sig de vanliga förvaltningsmyndigheterna eller riksbanken, någon fristående rätt att utförda normer av generell natur. Frågeställningen i det här sammanhanget är alltså om det aktuella cirkuläret är att betrakta som en norm eller inle.

Den frågan bör man försöka besvara med utgångspunkt i lagen om kreditpolitiska medel, för vars verkställighet riksbanken har ansvar, bl. a. genom rätten att utfärda tillämpningsföreskrifter. Denna lag anger de instrument som står lill riksbankens förfogande när det gäller alt styra kreditmarknaden på del sätt som statsmakterna avsett med lagen. Med dessa instrument som utgångspunkt har riksbanken och kreditinstituten alltså fört förhandlingar. Dessa förhandlingar har resulterat i en frivillig överenskommelse, varigenom samma syfte kan uppnäs som man avsett atl uppnå med lagen om kredilpoliiiska medel. Därigenom har också vissa av de instrument som anges i lagen om kreditpolitiska medel inte behövt utnyttjas. Det är i del här perspektivet som den aktuella frågan skall ses.

Rune Rydén nämnde professor Westerberg. Denne har emellertid pekat på att det finns skäl både för och emot slutsatsen atl del här skulle vara fråga om en norm.

Själv delar Jag i det här avseendet konstitutionsutskotlets uppfattning alt del förhållandet, att riksbankens emissionskontroll hittills gmndat sig på en överenskommelse och inte pä lagen, inte innebär atl de villkor som riksbanken tillämpar vid utövandet av sin kontroll skall betraktas som normgivning i grundlagens mening. Jag kan därför inte biträda den uppfattning som Rune Rydén har gell uttryck för, nämligen att del aktuella riksbankscirkuläret inle skulle ha stöd i grundlagen.

Herr talman! Jag reagerade litet grand när Rune Rydén sade att uppmärk-

143

Nr 153

Onsdagen den 23 maj 1979

Riksbankens kontroll av obligationsemissioner

samhelen kring del här ärendet skulle påverka handläggningen i fortsättningen. Den slutsatsen får nog stå för Rune Rydéns egen räkning.

Finansutskottets granskning av del aktuella ärendet har inskränkts Just till frågan huruvida de villkor som riksbanken ställt i det här cirkuläret är att hänföra till normgivning eller inte. Del har kommit lill slutsatsen att det inte är normgivning.

Jag yrkar med detla bifall till finansutskottets hemslällan.

RUNE RYDÉN (m):

Herr talman! Jag vill till Björn Molin säga alt överenskommelsen med riksbanken angående emissionskontroll bara gäller banker och försäkringsbolag. Produktionsförelag är inle inkluderade i överenskommelsen och är alltså inte skyldiga all följa 20/80-procentsregeln.

Överiäggningen var härmed slutad.

Propositioner gavs på dels alt finansutskottets anmälan lades lill handlingarna med godkännande av vad utskottet anfört, dels alt denna anmälan lades lill handlingarna med godkännande av vad som anförts i reservationen av Knut Wachtmeister och Rune Rydén, och förklarades den förra propositionen vara med övervägandeja besvarad. Sedan Rune Rydén begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Den som vill all kammaren lägger finansutskottets anmälan i betänkandet nr

37 punkten 1 till handlingarna med godkännande av vad utskottet anfört

röstar Ja,

den del ej vill röstar nej.

Vinner nej läggs utskotlets anmälan lill handlingarna med godkännande av

vad som anförts i reservationen av Knut Wachtmeister och Rune Rydén.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Rune Rydén begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 246

Nej - 44

Avslår - 4

Punkterna 2 och 3

Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkter hemställt.

144

§ 18 Föredrogs Finansutskottets belänkande

1978/79:38 angående verkställd granskning av riksgäldskoniorets förvaltning

Punkten 1 Nr 153

Lades till handlingarna. Onsdagen den

23 maj 1979
Punkten 2 __________

Utskottets hemslällan bifölls.

§ 19 Föredrogs Finansutskottets betänkande

1978/79:39 angående riksgäldskontorets organisation m. m. samt anslag för budgetåret 1979/80 lill riksgäldskontoret

Ulskollets hemställan bifölls.

§ 20 På förslag av förste vice talmannen beslöts all kammarens förhandlingar skulle fortsättas vid eu senare sammanträde.

§ 21 Förste vice talmannen meddelade att på föredragningslistan för nästa sammanträde skulle socialutskottets betänkanden nr 44 och 45, socialförsäk-ringsuiskottets belänkande nr 24, jordbruksutskottels betänkande nr 30 samt skatteutskottets betänkanden nr 49 och 54 i nu angiven ordning uppföras främst bland två gånger bordlagda ärenden.

§ 22 Anmäldes och bordlades

Proposilion

1978/79:222 om bidrag lill allmänna studiecirklar

§ 23 Anmäldes och bordlades Motioner

1978/79:2711 av Guntiar Olsson m.fl.

1978/79:2712 av Ulla Tilländer och Kerstin Andersson i Hjärlum med anledning av propositionen 1978/79:197 om vårdutbildning inom högskolan

1978/79:2713 av Nils Hjorth m.fl. 1978/79:2714 av Biiger Rosqvist och Eric Rejdnell

med anledning av proposiiionen 1978/79:218 om lag om förbud mot au under viss lid tillföra kärnreaktorer kärnbränsle, m. m.

145

Nr 153

Onsdagen den 23 maj 1979

Meddelande om frågor

§ 24 Meddelande om frågor

Meddelades att följande frågor framställts

den 23 maj

1978/79:568 av Bengt Fagerlund (s) till industriministern om en plan för samhällsinsatser för glasindustrin, m. m.:

1 näringsutskotieis betänkande 1978/79:28 behandlades motionen 1978/ 79:1483 om ålgärder för all trygga sysselsättningen inom den svenska glasindustrin. Riksdagen godkände detta betänkande, vilket innebär att man ställde sig bakom ulskollets uttalande om att en samlad plan för samhällets insatser på glasindusiriområdet skall upprättas och all ökade statliga bidrag kan behövas till Glasforskningsinstitulet i Växjö. Ulskotlei utgick från alt framtidsplaneringen vid de olika glasbruksförelagen sker i samverkan med de anställdas organisationer.

Med anledning av detta riksdagens uttalande vill Jag ställa följande frågor till industriministern:

1. Kommer industriministern alt medverka till atl utredningsarbetet ordnas så att de fackliga organisationerna får tillfälle atl direkt delta i arbetet med möjlighet all påverka detla?

2. När kan riksdagen vänta förslag om ökat stöd till Glasforskningsinstitulet i Växjö?

1978/79:569 av Karin Ahriand (fp) lill budget- och ekonomiministern om beskattningen av vissa barn:

Anser budget- och ekonomiministern att det är rimligt att etl föräldralöst barn med eget kapital skall beskallas hårdare, om förmyndaren har en egen förmögenhel?

1978/79:570 av Af Wenneijörs (m) lill kommunikalionsminislern om överförande av Libers kartverksamhet till lantmäteriverket:

Avser statsrådet att fatta beslul om en sammanslagning av Libers karlverksamhet i Stockholm med lantmäteriverket i Gävle utan alt först ha utrett de ekonomiska konsekvenserna?

146

1978/79:571 av Börje Hörnlund {c) lill industriministern om förläggande lill Skellefteå av en träutvecklingsenhet:

Den träbaserade industrin har slor betydelse för det norriändska näringslivet. Under många år har diskuterats och utretts en träutvecklingsenhet i Skellefteå. Regionstyrelsen för Umeå universitet har lämnat ett förslag till utformningen av en sådan enhet. Den s. k. Ångsirömska utredningen har

övervägt förslaget. Det är enligt min mening av utomordentlig vikt atl ett Nr 153

positivt beslul snarast fallas i denna fråga. Av denna anledning vill Jag ställa r\ j a

följande fråga lill industriministern: ~, . ,„.,„

Avser statsrådet alt medverka till alt en iräuivecklingsenhet förläggs lill___ ____

Skellefteå?

Meddelande om frågor

§ 25 Kammaren åtskildes kl. 17.29.

In fldem

TOM T:SON THYBLAD

/Solveig Gemert

147

1978/79:153 Förteckning över talare

(Siffrorna avser sida i protokollet)

Onsdagen den 23 maj

Augustsson, Gillis (s) 72, 75

Bengtsson, Hugo (s) 96, 101, 103

Boo, Kari (c) 3

Claeson, Tore (vpk) 71, 113, 117, 119, 120

Fagerlund, Bengt (s) 106

Feldt, Kjell-Olof (s) 76

Fransson, Arne (c) 125

Gustafsson, Wilhelm (fp) 138, 139

Gustavsson, Bengt (s) 78

Hagberg, Lars-Ove (vpk) 25, 33, 35, 39, 40, 62, 64, 67, 70, 97, 102

Hambraeus, Birgitta (c) 19, 22, 24, 33, 34, 39, 46, 47

HJorth, Nils(s) 123

Huss, Erik, industriminister 65, 69, 70

Johansson, Filip (c) 47

Johansson, Sune (s) 103, 105

Jonsson, Elver (fp) 126

Lindkvist, Oskar (s) 111, 117, 119, 120

Lövenborg, Alf (apk) 43, 46, 47, 61, 63

Marklund, Eivor (vpk) 52

Molin, Björn (fp) 143

Nyquist, Yngve (s) 41

Rydén, Rune (m) 142, 144

Sjönell, Bengt (c) 79

Sträng, Gunnar (s) 54, 62, 64, 68, 69

Strömberg, Karl-Erik (fp) 116, 118, 120

Sundström, Sten-Ove (s) 49

Svanberg, Ingvar (s) 15, 21, 23, 33, 35, 74, 76

Svensson, Jörn (vpk) 128, 131, 132

Söderström, Kurt (m) 136, 139

Turesson, Bo (m) 79

af Ugglas, Margaretha (m) 24

Wachtmeister, Knut (m) 130, 132

Wästberg, Olle, i Stockholm (fp) 36, 40, 41

Ångström, Rune (fp) 99, 102, 103, 105, 106, 107

GOTAB 62382 Stockholm 1979