Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1978/79:152

Tisdagen den 22 maj

Kl. 10.30

Förhandlingarna leddes till en början av förste vice talmannen.

§ 1 Justerades protokollet för den 14 innevarande månad.

Nr 152

Tisdagen den 22 maj 1979

Om bekämpandet av narkotikabrottsligheten

§ 2 Om bekämpandet av narkotikabrottsligheten

Justitieministern SVEN ROMANUS erhöll ordet för atl i ett sammanhang besvara

dels Thure Jadestigs (s) och Rune Torwalds (c) den 9 maj anmälda frågor, 1978/79:531 resp. 532, dels Inger Lindquists (m) den 11 maj anmälda fråga, 1978/79:550,

och anförde:

Herr lalman! Thure Jadeslig har frågat mig vilka åtgärder jag avser alt vidta för att förslärka möjligheterna att mer effektivt komma till rätta med den grova narkotikabrottsligheten. Rune Torwald har frågat mig vilka åtgärder som kommer all vidtas för alt ställa erforderiiga utredningsresurser lill berörda åklagares förfogande, så att inte någon av utredningsskäl undgår uppläckt av begånget narkotikabrott. Slutligen har Inger Lindquist frågat mig om Jag anser att den rådande situationen vid Göteborgspolisens narkoiika-rotel är sådan au det är påkallat aU vidta åtgärder från min sida och i så fall vilka åtgärder Jag ämnar vidta.

Alla frågorna har ställts mot bakgrund av en omfattande narkolikahärva som polisen nyligen har avslöjat i västra Sverige.

Jag besvarar frågorna i etl sammanhang.

Jag vill försl understryka alt, på förslag av både den nuvarande regeringen och trepartiregeringen, polisen har tilldelats betydande förstärkningar i kampen mol narkotikabrottsligheten. Polisen tillfördes sålunda den 1 Juli 1978 25 tjänster för narkolikabekämpning. Samtidigt inrättades 22 nya narkotikaroilar på olika håll i landet, bl. a. i Göteborg. På roteln i Göteborg finns 19 tjänster. Därtill kommer 12 polismän som är kommenderade till roteln från ordningspolisen och två tjänstemän från rikskriminalens narko-tikarotel. Enligt vad polismästaren i Göteborg har uppgivit finns det inte några vakanser på roteln. Jag kan tillägga alt f n. 300-350 kriminalpolismän i landet uteslutande arbetar med narkotikafrågor.

I de senaste budgetpropositionerna har också understmkils att kampen mol narkotikabrottsligheten måste prioriteras.

Ytterligare förstärkningsåtgärder är aktuella både allmänt och i Göteborgs-

Nr 152

Tisdagen den 22 maj 1979

Om bekämpandet av narkotikabrottsligheten

regionen. Riksdagen har sålunda nyligen beslutat om medel till polisväsendet för nästa budgetår. Av de polismanstjänster som riksdagen har beviljat medel för kommer 15 att tillföras narkotikarollarna. Jag avser vidare att föreslå all två nya narkotikaroilar inrättas, en i Uddevalla och en i Östersund. Narkolikaroteln i Uddevalla kommer att medföra en viss avlastning för polisen i Göteborg. Dessutom skall enligt förslaget narkolikaroteln i Göteborg förstärkas avsevärt. Det är avsett all dessa beslut skall komma lill uttryck i regleringsbrevet för 1979/80.

Från överåklagaren i Göteborgs åklagardistrikt har Jag erfarit alt flera åklagare arbetar med de aktuella utredningarna och atl, om det behövs, ytteriigare åklagare kan ställas till förfogande. Behov föreligger enigt överåklagaren inle av hjälp utifrån.

Del är min uppfattning all de många avslöjanden av narkotikabroU som nu sker runt om i Sverige är ell resultat av de satsningar som redan har gjorts. De vidare insatser som jag har aviserat är ägnade att ytterligare effektivisera kampen mol narkotikabrotlslighelen. Några åtgärder därutöver är inte omedelbart aktuella, men jag följer självfallet utvecklingen noga.

THURE JADESTIG (s):

Herr talman! Jag ber att fö lacka statsrådet för svaret.

Det som sägs i svaret synes stå i motsatts till vad socialministern sade i en interpellaiionsdebail i torsdags med förutvarande statsrådet Rune Gustavsson. Socialministern framhöll då: "Enligt dessa bedömningar har inga påtagliga förändringar i missbruksläget inträffat underdel senaste halvåret." Socialministern konstaterade också att narkotikamissbruket enbart är koncentrerat lill Storslockholmsområdei och Malmö-Lundregionen.

Delta förefaller mig vara en myckel grov felbedömning, något som också Juslilieministern faktiskt har bekräftat i dag. De tre ledamöter som ställt frågor i det här ärendet har Ju dessutom gjort del med anledning av situationen i Västsverige.

Trots alt det inle direkt framgår av svaret synes emellertid regeringens linje vara atl inga åtgärder kommer alt vidtas förrän man tagit del av den statistik som kommer alt redovisas av utredningen om narkotikamissbrukets omfattning, den s. k. UNO-ulredningen. Men dessförinnan hinner många missbrukare avlida. Trots att jag är en av lillskyndarna bakom UNO-ulredningen lyckerjag inte all vi i det här sammanhanget har tid atl vänta på resultatet av den.

Situationen är i dag väsentligt försämrad.

För det första räknar man från polisens och sjukhusens sida med att en missbrukare avlider varje vecka till följd av heroinöverdos, ell nyil fenomen som medfört en stark ökning av antalet slormissbrukare.

För del andra talar man i rapporter från hela Sverige om narkotikahärvor -Jag tänker då inte minst på det som nu kommit fram i Västsverige.

Fördel tredje verkar det som om det här är fråga om narkotikasyndikat som är organiserade med internationell anknytning, vilket polismästaren i Göteborg har redovisat såväl i dagspress som i massmedia i övrigt. Del finns

tendenser, herr statsråd, som pekar på att Sverige kan vara etl av de centrala länderna i den internationella handeln, och det är väldigt olyckligt.

För det fjärde är den lägesbedömning som gjorts av regeringen inte realistisk. Enligt polismästaren i Göteborg rör del sig nämligen bara inom Göteborgsområdet om 20 000 missbrukare.

I min fråga efteriyser jag åtgärder för att hårt och konsekvent bekämpa den grova narkotikabrottsligheten. Jag anser med andra ord alt åtgärder måste vidtas för atl komma åt dem som med kapital understödjer införseln av drogerna. Bakom den införseln står inte den enskilde narkomanen - han är oväsentlig i del här sammanhanget - utan det gör de som omfattas av den skumma ekonomiska moral som har samband med den grövre ekonomiska brottsligheten och som vi kan återfinna också inom den "erkända" samhällskretsen. Del är på del området, herr statsråd, som insatserna måste göras.

Nr 152

Tisdagen den 22 maj 1979

Om bekämpandet av narkotikabrottsligheten

RUNE TORWALD (c):

Herr lalman! Jag ber atl fö lacka statsrådet för svaret.

I västsvensk press redovisades för några veckor sedan att polisen lyckats spränga två narkotikaligor med Göteborg resp. Vänersborg som bas. Göteborgskriminalen anger alt 143 personer är inblandade och atl 76 har häktats. I Vänersborg skulle det röra sig om ett 60-lal, varav 14 är häktade.

Delta ställer naturligtvis oerhört stora krav på polisens utredningsresurser. Länsåklagare, rikspolisstyrelsen och i sista hand regeringen måste se till atl tillräckliga resurser ställs till förfogande, så au del blir möjligt att gå lill botten med de här härvorna. Det får inte bli så alt smarta spindlar i nätet slinker undan tillsammans med åtskilliga langare och kurirer därför alt utredningarna inle hinner fullföljas, så atl del rättsliga efterspelet blir lidande på grund av ofullständiga förhör eller bristande bevismaterial.

Det mest bekymmersamma med de nu avslöjade narkotikaligorna är att de ger ovedersägliga bevis för vilket ohyggligt tryck missbmkare och ungdomar är utsatta för. Enligt polisens beräkningar har det sålts narkotika för bortåt 60 milj. kr. i Göteborg sedan sommaren 1978. Chefen för narkolikaroteln i Göteborg, Lennart Lindman, framhåller alt det finns mellan 10 000 och 12 000 missbrukare i regionen. Del är möjligt atl de siffror som polisen för fram delvis kan förklaras av alt man här inle bara har räknat med antalet missbrukare som är bosatta i Göteborg, utan alt man inbegripit även de missbrukare inom Göteborgsområdet som dras dit för atl där skaffa sig amfeiaminet.

Kammaråklagare Göran Friberg uttalade nyligen all det borde vara mer angeläget alt räkna langare än att räkna narkomaner. Göran Friberg har också sagt:

"Avslöjandet av de här ligorna är bara skummet på ytan, vi skulle kunna plocka in hundra, kanske flera hundra narkolikabrollslingar till om vi bara

hade resurser. Man känner sig nästan maktlös. Vi har misstankar mol

stora män, finansiärer som finns i bakgrunden, de som gör de stora pengarna. Men sådana lar man inte på en dag - det behövs långa utredningar för atl

Nr 152

Tisdagen den 22 maj 1979

Om bekämpandet av narkotikabrottsligheten

knyta dem till brottet, och till det räcker inte resurserna!"

Mot denna bakgrund blir man kanske litet förvånad när statsrådet i svaret säger: "Behov föreligger enligt överåklagaren inle av hjälp utifrån." I dag kan man i Göteborgs-Posten läsa följande: "Det är anmärkningsvärt att 'Gudfadern'", det rör sig här om en langare,"föll tillfälle alt agera på del här sättet från ett svenskt fängelse, där man trodde au han skulle sitta säker. Jag vill inte påslå atl man brustit i kontroll på Skogome, men den här händelsen aktualiserar åter de krav man bör ställa, att en person som dömts för grova narkotikabrott måste sättas under helt annan och säkrare bevakning." Även narkotikapolisen är irriterad och kommissarie Björck säger: "Det borde vara en självklarhet att all kontakt med ytterväriden skulle kontrolleras när det gäller sådana här personer. Men det är fritt fram för telefon och ingen visitation när besökande lämnar föngelsei. Kriminalvårdsstyrelsen måste ta itu med det här problemet."

INGER LINDQUIST (m):

Herr lalman! Jag lackar juslilieministern för svaret.

Som vi alla vet är situationen rätt alarmerande. Särskilt åklagare och poliser har vid upprepade tillföllen påtalat förhållandena. Man arbetar med spaning m. m. så myckel man hinner. Vi vet emellertid alt arbetet är mycket tidsödande och kräver stora personalinsatser. Narkotikabrotislingarna använder förslagna metoder, och det finns förgreningar utomlands. De här personerna har också stora resurser och möjligheter atl dölja sin brottslighet. Ansvariga åklagare och poliser anser att politikerna helt har missbedömi situationen.

I Göteborg har antalet tjänster inom narkolikaroteln varit oförändrat sedan den 1 januari 1969. Varie år har det gjorts framställningar om förstärkningar, men varie gång har det blivit avslag. Vi vet vad narkotikabmkel drar med sig. Följderna blir olika slags brottslighet, t. ex. stölder, rån och häleri, och miljontals kronoromsälts. Detla är illa nog, men värst äralt människor lockas in i narkotikamissbruket. Vi vet, i varje fali vet jag, att många unga kvinnor prostituerar sig för all fö pengar till narkotika. Vi vet också alt narkotikaförsäljarna lockar unga människor, som sedan sitter ohjälpligt fast i sitt missbruk. Hur kan vi inför dem försvara att vi inle har gjort allt föratt hindra dem att förfalla lill missbmk? Jag tycker atl vår passivitet och på något sätt halva accepterande av narkotikamissbruket som en del av vardagslivet är ytterst skrämmande. Vi ser olyckliga människor runt omkring oss, för de är olyckliga. Och vi går t. o. m. förbi människor som ligger halvt medvetslösa. Vi brister i medmänsklighet och ansvarskänsla för de här människorna.

Ett sätt all ingripa är alt ge polisen resurser, så atl den kan fullgöra sitt arbete på det sätt som den önskar. Del har vi råd med. Men vi har inte råd med att låta unga människor lockas in i missbruket och förstöras och ofta gå en för tidig död till mötes. Här måste vi politiker ta vårt ansvar, och Jag vädjar till Justitieministern att vidta extraordinära åtgärder för att rädda de här människorna.

Moderata samlingspartiet har som enda parti i riksdagen sagt atl det borde tillsättas fiera polismansijänsler. Hade man följt vårt förslag, skulle situationen i dag ha varit myckel bäure. Jag vill fråga justitieministern, som i sitt svar antyder aU det skall bli förstärkningar i Göteborgsområdet, där, såvitt jag vet, styrkan har varit oförändrad sedan den 1 januari 1969: Vilka förstärkningar kommer Göteborg atl få, och vilka åtgärder i övrigt tänker Justitieministern vidta?

Juslilieministern SVEN ROMANUS:

Herr talman! Jag vill säga till Thure Jadeslig att det är polisens målsättning när del gäller bekämpande av narkotikabrottsligheten att insatserna skall inriktas framför allt dels mot personer som fungerar som finansiärer, beställare eller mottagare av narkotikapartier, dels mot personer som utomlands framställer, lagrar eller tar befattning med narkotika för att fö illegal införsel till Sverige av denna. Det är i syfte att denna bekämpning skall gå bättre som vi har inrättat de särskilda narkotikarollarna. Del gör alt arbetet på detta område för fastare former, och det underiäiiar samarbetet mellan olika distrikt i landet. Dessutom har vi stationerat en polisman i Haag och en i Bangkok för atl bättre kunna följa utvecklingen på det internationella planet. Del har skett inom ramen för Interpols verksamhet,

I samband med nämnda åtgärder sker etl mycket nära samarbete inom polisen över huvud taget i landet. Den samordningen sker genom rikskriminalen. Vidare sker ett mycket nära samarbete mellan åklagare och polis. Överåklagaren har meddelat att man från åklagarmyndigheternas sida tar mycket aktiv del i polisens förundersökningsverksamhel rörande narkotikabrottslighet. Det är bl, a, i del syftet som del är tänkt att man i slutet av denna månad skall ha ett sammanträffande mellan åklagarmyndigheterna i Stockholm, Göteborg och Malmö för alt planera bättre samarbete och nya initiativ.

Nr 152

Tisdagen den 22 maj 1979

Om bekämpandet av narkotikabrottsligheten

THURE JADESTIG (s):

Herr lalman! Jag noterar med tillfredsställelse del senaste inlägget av statsrådet, där han går in på frågan om kampen i det internationella perspektivet. När det gäller de internationella narkotikasyndikaten, som synes börja få fotfäste i vårt land, speciellt i Västsverige, ärdet inget tvivel om att vår metod och vår strategi är otillräckliga. För att vi skall kunna klara av att bekämpa den internationella brottsligheten måste samhällets resurser byggas ut. Viss erfarenhet skulle vi nog kunna utvinna från andra länder, som har betydligt större erfarenheter än vi, men det behövs tuffa metoder om man skall bekämpa den ekonomiska brottsligheten, där narkotikan är en av de ekonomiska delarna. Bakom fasaden finns nämligen inle enbart den enskilde narkomanen. Han är inte den stora boven. Det här gäller inte dem som finns på Sergels torg och andra torg runt om i vårt samhälle, utan den här brottsligheten är inmejslad i del svenska samhället. Det rör sig om skumma individer, kanske de t, o, m, finns i samhällets erkänt innersta krets.

Det finns eU samband mellan narkotikainförsel och den grova eko-

Nr 152

Tisdagen den 22 maj 1979

Om bekämpandet av narkotikabrottsligheten

nomiska brottsligheten, där vi har valuta- och skaltefifflare. Hur väl skyddade de än synes vara måste vi få. fram dem lill dagsljuset. Det är här det behövs samhälleliga insatser - inte bara av polisen. Vidare för inte sekretessbestämmelser och liknande utgöra elt hinder föratt snabbi reda ul den här brottsligheten. Kommer vi nämligen inle i kontakt med den grova brottsligheten, då för vi oerhörda problem i vårt samhälle i framtiden,

RUNE TORWALD (c):

Herr lalman! Det ärju bra alt det har vidtagits en hel del åtgärder på det här området under senare tid, efter år av passivitet. Den socialdemokratiska regeringen vilseleddes under lång tid av narkotikaliberalerna, kanske framför allt inom RFHL, och nonchalerade detla problem. Jag deltog i många debatter i början och i mitten av 1970-talel ulan att vinna någon förståelse för att det behövdes kraftfulla ingripanden.

För all klara problemet krävs en skärpt inställning från samtliga instanser. Inhumana langare måste berövas sådana allmänhumanl motiverade förmåner under häktnings- och fängelsetiden som relativt fri tillgång till telefon, besöksrält och annat. Annars kommer de Ju atl fortsätta med sin smutsiga hantering även under föngelseliden, på det sätt som nu har redovisats och varav framgår att en av storiangarna i Göteborgsområdet har lyckats med att från fängelset distribuera eu kilo amfetamin till sina kunder. Del är naturligtvis orimligt. Man förvånas inte över all kriminalare och andra som sysslar med dessa frågor tycker att del är bedrövligt ställt.

Jag vädjar också lill justitieministern och till justitiedepartementet atl noggrant följa upp atl utredare och åklagare i Göteborgs- och Vänersborgsområdena för de resurser som behövs. Del för inle i efterhand kunna göras gällande alt man på gmnd av bristande resurser varit tvungen att släppa olika storiangare. Myndigheterna måste fö allt vad som behövs i form av utredningsresurser för atl vi skall kunna klämma åt topparna inom denna hantering.

INGER LINDQUIST (m):

Herr talman! Jag vet atl poliser, åklagare och domstolar gör etl utmärkt arbete på det här området, men då är del också viktigt att de får förstärkningar när de begär del och all politikerna verkligen stöttar dem i deras betydelsefulla arbete.

Jag fick inte svar på de frågor jag ställde lill justitieministern. Det är väl ändå så att polisen i Göteborg inte har fött några förstärkningar sedan 1969. Vilka förstärkningar är del som man nu skall fö? Jag tog också upp en mänsklig aspekt av narkotikamissbruket, som Jag tycker ofta kommer bort i debatten, och jag skulle önska atl justileminisiern ville svara på den fråga som jag ställde från den utgångspunkten. Vad tänker justitieministern göra åt detla?

Det skulle vidare i vad gäller langarna vara intressant atl veta, om justitieministern tänker vidta några åtgärder mot dessa. Jag tror atl del behövs strängare åtgärder på den punkten.

Justitieministern SVEN ROMANUS:

Herr lalman! Det är riktigt, som Inger Lindquist säger, all någon direkt förstärkning inle har skett beträffande polismanstjänsterna vid narkolikaroteln i Göteborg. Däremot är två polismän från rikskriminalen verksamma på narkolikaroteln. Orsaken till atl det inte skett någon direkt förstärkning i Göteborg är alt roteln redan tidigare var relativt stor och alt därför andra delar av landet har kommit i första hand. Del förhållandet all narkolikabekämp-ningen i de omkringliggande områdena blir förstärkt inverkar dock indirekt även på arbetet i Göteborg.

Herr talman! Jag kan tillägga att den förstärkning som avses ske vid roteln i Göteborg kommer att las upp i regleringsbrevet för nästa budgetår, som framläggs i juni.

Nr 152

Tisdagen den 22 maj 1979

Om bekämpandet av narkotikabrottsligheten

THURE JADESTIG (s):

Herr lalman! Kollegan Rune Torwald menade alt man under den socialdemokratiska regeringstiden inle vidtog några som helst åtgärder på delta område och alt det missbruk som vi i dag möter är en följd härav. Jag tycker egentligen all Inger Lindquists fråga lill statsrådet med anledning av alt polisen i Göteborg inte har föll någon förstärkning på detla område sedan 1969är tillräckligt klariäggande -trepartiregeringen och folkpartiregeringen har över huvud taget inte agerat i dessa frågor. Del går nämligen all komma ål den organiserade brottsligheten inom narkotikaområdet. Det visas av de erfarenheter som vi fick 1969 och 1970 och som bl. a. bekräftas av professor Bejerots stickprovsundersökning. Då minskade missbruket mycket starkt tack vare de kraftfulla åtgärder som vidtogs. Denna polisoffensiv i kombination med åtgärderna i del socialdemokratiska regeringsprogrammet från 1968 gav alltså betydande framgångar. Däremot erkänner jag gärna att denna offensiv borde ha fortsatt än kraftigare, men den har nu i stället försvagats, och det beklagar jag.

INGER LINDQUIST (m):

Herr talman! Jag tycker ändå alt del är rätt anmärkningsvärt atl denna narkolikarotel i Göteborg inte har fött någon förstärkning sedan 1969. Nu är del faktiskt så alt Ireparliregeringen inle har suttit sedan 1969,sådetgårväl ul över alla regeringarna.

Del har i år hittills varit minst 150 anhållna och 80 häktade från den här roteln. Nu ärdet 45 som sitter häktade. Jag vet alt juslilieministern väl känner lill hur arbetsamt del är atl ha med narkolikabrollslingar att göra. De erkänner aldrig mer än de överbevisas om, och de tar lätt tillbaka det som de en gång har erkänt.

Nu är detla vad som hänt tidigare, men jag tycker att det visar atl del är synnerligen viktigt atl vi för framtiden verkligen ger förstärkningar, och Jag hoppas det blir effektiva förstärkningar som justitieministern tänker ge Göteborgspolisen.

Nr 152

Tisdagen den 22 maj 1979

Om bekämpandet av narkotikabrottsligheten

RUNE TORWALD (c):

Herr lalman! Det är bra alt Justitieministern lovar all man i budgetarbetet skall beakta de här frågorna, men det är minst lika viktigt att vi just nu i del akuta skedet följer upp i vad mån åtgärder behöver vidtas på utredningssidan, som jag tidigare framhöll.

Del finns väl också anledning hoppas att förre socialministern Rune Gustavssons ålgärdsprogram på detta område skall fö effekt på sikt. Men tyvärr är det den aktuella situationen som är den besvärliga.

Beklagligtvis var del en slor passivitet i början på 1970-lalet. Det är nog riktigt att det 1968 gjordes en insats som var berömvärd, men sedan fick den sortens insatser stå tillbaka för de insatser av överslätande typ som RFHL förordade.

Justitieministern SVEN ROMANUS:

Herr lalman! Jag vill upprepa vad jag sade i mitl första svar, nämligen all polisen varje år har tillförts nya tjänster som är speciellt avdelade för narkotikabekämpningen över hela landet. Det blir ytterligare tillskott den 1 Juli, och det är del som kommer att regleras i regleringsbrevet.

Vidare har vi etablerat internationella kontakter i Haag och Bangkok. Vi har vidtagit omfattande åtgärder inom kriminalvården. Sammantaget har det under de tre senaste åren satsats mycket på narkolikabekämpningen. Dessutom pågår del ett myckel intensivt samarbete på delta område.

Vad som särskilt gäller Göteborg är att där har narkolikaroteln tidigare varit gott försedd, och därför har tilldelning inte i första hand skett där. Men arbetet med narkotikabekämpningen sammanhänger ju över hela landet. Det innebär alt arbete som bedrivs i andra delar av landet kommer även Göteborg till godo.

INGER LINDQUIST (m):

Herr talman! Jag medger gärna att justitieministern har tagit många lovvärda initiativ på detta område. Men jag tycker ändå atl del inte har varit tillräckligt,eftersom någon förändring inte harsketl sedan 1969och man hela liden har begärt att fö förstärkningar.

Sedan är det också så alt vissa städer kan vara besvärligare än andra. Göteborg är i alla fall en hamnstad med inlernaiionella konlakler, där det är lätt att föra in narkotika - och det förs ju också in mycket narkotika den vägen.

Jag förlitar mig emellertid på alt justitieministern har den prekära situationen i Göteborg helt klar för sig och att vi kommer att fö betydande förstärkningar på narkolikaroteln där.

Juslilieministern SVEN ROMANUS:

Herr lalman! Jag tycker alt del verkar rätt egendomligt när man säger atl förhållandena är så dåliga på det här området i Göteborg, där man Just har gjort ett mycket förnämligt kap och alltså avslöjat en stor härva av narkolikabrollslingar.

Inom Göteborg finns det inga klagomål från åklagarväsendet på all man inte skulle kunna klara sina uppgifter, och det finns inte några önskemål om förstärkningar. Inom polisdistriktet har polisen vidare goda möjligheter alt ytterligare förstärka narkolikaroteln, om del skulle behövas, och i sista hand kan rikspolisstyrelsen se lill alt det blir en förstärkning.

Sedan kommer alltså den 1 juli den förstärkning som Jag har talat om.

RUNE TORWALD (c):

Herr talman! Justitieministern kommenterade inle det förhållande som Just i dag hade blivit känt, dvs. atl en intern hade lyckats att via sina kanaler distribuera ett helt kilo amfetamin lill sina kunder. Hur tänker man ta tag i det problemet?

Nr 152

Tisdagen den 22 maj 1979

Om sysselsättningen i Karlsborg och Motala

INGER LINDQUIST (m):

Herr lalman! Jag började elt av mina debattinlägg just med alt säga atl Jag vet att ett alldeles utmärkt arbete utförs hos polis, åklagare och domstolar i Göteborg på det här området, så det är inte den saken som del nu är fråga om. Men Jag vet också atl man inle kan hålla på atl spana som man själv vill trots att man alltså har spår som tyder på att det finns en betydande brottslighet och trots att man vet hur man, om man bara får personal, skall klara upp detta. Jag menar alt det är ytterst otillfredsställande att polisen inte har fött den personalförslärkning som den själv har begärt.

Överiäggningen var härmed slutad.

§ 3 Om sysselsättningen i Karlsborg och Motala

Industriministern ERIK HUSS erhöll ordet för alt i etl sammanhang besvara

dels Paul Janssons (s) och Gunilla Andres (c) den 8 maj anmälda frågor, 1978/79:529 resp. 530, dels Torsten Karlssons (s) den 9 maj anmälda fråga, 1978/79:534,

och anförde:

Herr talman! Paul Jansson har frågat mig om Jag anser det rimligt att Karlsborgs kommun skall drabbas av en åderiålning på civila arbetsplatser och vilka åtgärder Jag är beredd att vidta föratt motverka en sådan utveckling i Karlsborg samt vilka alternativa sysselsättningar som kan erbjudas de drabbade om Luxors aviserade planer genomförs.

Gunilla André har frågat mig om jag är beredd medverka till all sysselsättningen vid Luxors anläggning i Karisborg upprätthålls i oförändrad omfattning, samt, ifall detta inle är möjligt, om Jag är beredd att genom statliga initiativ eller medverkan etablera annan verksamhet i Karisborg som ger molvarande sysselsättning.

Nr 152

Tisdagen den 22 maj 1979

Om sysselsättningen i Karlsborg och Motala

Torsten Karlsson har frågat mig om regeringen är beredd att gå in med insatser så all de Luxorsanställda som kan bli aktuella för friställning får behålla sina anställningar samt om regeringen är beredd all stödja de förslag till alternativ produktion som verkstadsklubben har förslag lill och som kan rädda arbetstillfällen vid företaget.

Jag besvarar frågorna i elt sammanhang.

Regeringen har nyligen i en proposilion till riksdagen lagt fram förslag om statens medverkan i en rekonstruktion av Luxor Industri AB sedan företaget i början av året stått nära en konkurs.

Som framgår av propositionen har Invesieringsbanken fött i uppdrag att leda genomförandet av den omstrukturering och de rationaliseringsåtgärder som är nödvändiga för all förelaget åter skall kunna bli konkurrenskraftigt och i framtiden drivas vidare ulan fortlöpande statligt stöd. Invesieringsbanken har bl. a. tillhandahållit ny verkställande direktör i Luxor samt utsett en ny styrelse i bolaget, vilken kommer att ha det yttersta ansvaret för den nämnda rekonstruktionen.

Enligt vad jag erfarit har Luxor nyligen inlett MBL-förhandlingar med de fackliga organisationerna vid företagel rörande förslag om nedläggning av verkstaden i Karisborg samt friställande av viss personal i Motala. Förelagets förslag är baserat på omfattande utredningar, som genomförts sedan rekonstruktionen av Luxor inleddes i februari. I underlaget ingår bl. a. en marknadsbedömning, en försäljningsbudgel för de kommande åren, en tillverkningsplan samt en personalplan. Den senare visarall bolaget beräknas ha etl personalöverskott i Januari 1980 på ca 290 personer.

Som tidigare framgått är det nödvändigt att omstrukturera och rationalisera Luxors verksamhet för atl säkra företagets överievnad på längre sikt. Delta åskådliggörs bl. a. av atl förelaget sedan en lid erhållit statligt sysselsältnings-siöd för övertalig personal uppgående lill 149 personer. Det nu framlagda förslaget speglar förelagsledningens bedömning av vilka åtgärder som erfordras. Nu vidtar MBL-förhandlingar mellan förelagels ledning och de fackliga organisationerna. I samband därmed kan dessa lämna sina förslag till lösning av företagets problem. En löniagarkonsull kommer atl bistå de fackliga företrädarna.

Som bekant har varken regeringen eller ett enskilt statsråd formell möjlighet alt ingripa i de pågående förhandlingarna mellan företagsledning och fackliga företrädare inom Luxor.

Låt mig till sist framhålla atl jag är väl medveten om den besväriiga situationen på arbetsmarknaden såväl i Karisborg som i Motala. Om personal inom Luxor skulle komma alt friställas sedan förhandlingarna med de fackliga organisationerna avslutats, måste samhället självklart försöka lösa de problem som kan uppkomma, bl. a. genom arbetsmarknadspolitiska insatser. Då denna fråga inte är aktuell för dagen, finns det inle anledning alt viddetia tillfälle närmare gå in på vilka slag av insatser som skulle kunna bli aktuella.

PAUL JANSSON (s):

Herr talman! Jag tackar industriministern för svaret, men tyvärr måste Jag konstatera alt han egentligen inle har svarat på någon a v de frågor som Jag har ställt.

Den 7 maj offentliggjordes Luxors förelagslednings beslut atl möta krisen i förelaget med betydande personalinskränkningar. I det sammanhanget skulle fabriken i Karisborg drabbas av en total nedläggning. Detta måste betraktas som nära nog en kalastrof för de berörda, inte minst för Karlsborgs kommun som nu lider uppenbar brist på sysselsättning inom civil tillverkningsindustri.

Som jag har framhållit i min fråga är sysselsättningen i Karisborg nästan hell beroende av den militära verksamheten. Drygt 1 300 personer är för sin utkomst direkt eller indirekt beroende av den militära verksamheten, under del alt endast ca 500 personer är sysselsatta inom civil tillverkningsindustri. Det är uppenbart atl om Luxors fabrik i Karisborg läggs ned, drabbar del inle bara 90-talel anställda, huvudsakligen kvinnor; del drabbar också Karlsborgs kommun, vars arbetsmarknadsstruktur ytterligare snedvrids genom denna åderiålning på civila arbetsplatser.

Jag har frågat industriministern om han anser det rimligt atl en sådan utveckling får äga rum i Karlsborg och vilka åtgärder han är beredd att vidta för att motverka den. Vidare harjag frågat vilka alternativa sysselsättningar som kan erbjudas om företagsledningens förslag genomförs.

På ett bekvämt sätt kryper industriministern bakom det förhållandet att varken regeringen eller etl enskilt statsråd kan ingripa i pågående förhandlingar. Det är riktigt. Men en regeringsledamot är i varje fall oförhindrad alt ha en uppfattning i sådana här frågor. I detta fall har staten gått in med 175 milj. kr. för all företagel skall kunna rekonstrueras. Då är del väl rimligt atl staten också ställer villkor beträffande hur det skall gå till. Eftersom Investeringsbanken har fött delta uppdrag, tycker Jag au statsrådet och chefen för industridepartementet skulle kunna ge uttryck för en uppfattning i dessa frågor utan att det behöver betraktas som en inblandning i de förhandlingar som pågår.

Jag vill därför fråga ytterligare: Anser inte statsrådet att del finns anledning atl lyssna mer på de anställdas företrädare? De anser sig nämligen inle ha fött den information om företagets situation som de har rätt att kräva. Man har begärt alt förhandlingarna skall uppskjutas lill efter semestrarna. I dag fick jag reda på all man har uppskjutit MBL-förhandlingarna lill den 5 Juni. Här finns alltså rådrum, och jag tror det skulle vara av värde om industriministern ville ge uttryck för sin personliga uppfattning om hur problemet skall kunna lösas.

Nr 152

Tisdagen den 22 maj 1979

Om sysselsättningen i Karlsborg och Motala

GUNILLA ANDRÉ (c):

Herr lalman! Jag lackar industriministern för svaret på min fråga.

Det var i augusti 1974 som man i Karisborgs kommun kände glädje och tillfredsställelse över alt Luxor flyttat in i det nya industrihuset. Ansträngningarna aU fö efleriängiade nya Jobb hade lyckats. På sikt ingavs förhopp-

Nr 152

Tisdagen den 22 maj 1979

Om sysselsättningen i Karlsborg och Motala

ningar om att Luxorfabriken skulle sysselsätta 600 personer.

I dag har glädjen förbytls i oro och missmod. De ca 100 anställda kämpar för atl fö behålla sina jobb. Hotet om en nedläggning av Luxorfabriken är överhängande. Till bilden höratt det ärelt 90-tal kvinnorsom berörs, kvinnor som av tradition är mer lokalt bundna. I kommunen är förvärvsfrekvensen för kvinnor så låg som 36 %. Möjligheten all få ett annat jobb i Karisborg är synnerligen liten. Kommunen har haft en negativ sysselsättnings- och befolkningsutveckling under hela 1970-lalet. Kommunen är ensidigt beroende av sysselsättningen inom försvaret och förenade fabriksverken. De industriella arbetstillfällena är få. Alla ansträngningar måste därför göras för att Luxorjobben skall vara kvar eller, om del visar sig hell omöjligt, att ersättningsjobb ordnas.

Anledningen till att jag ställt frågan lill industriministern är att fö klarhet i regeringens inställning till situationen vid Luxoranläggningen i Karlsborg. Vid industriministerns besök i Karisborg den 23 aril gjordes, enligt referat i massmedia, inga uttalanden som kunde inge några förhoppningar om en positiv lösning.

Inte heller dagens svar inger några förhoppningar. Del innehåller en rekapitulation av vad som har hänt och andas uppgivenhel. Statsrådet anför i svaret: "Om personal inom Luxor skulle komma att friställas sedan förhandlingarna med de fackliga organisationerna avslutats, måste samhället självklart försöka lösa de problem som kan uppkomma, bl. a. genom arbeismarknadspoliiiska insatser." Mina följdfrågor är: Är del endast arbeismarknadspoliiiska åtgärder som man från regeringens sida är beredd alt vidla, och vad innebär i så fall de? Är inte regeringen beredd atl vidta några andra åtgärder?

TORSTEN KARLSSON (s):

Herr talman! Jag ber alt fö lacka industriministern för svaret, även om del pä inget sätt speglar någon vilja lill åtgärder mot den situation som råder på arbetsmarknaden i Motala.

Arbetsmarknaden i Motala härvid flera tillfällen varit föremål för aktioner i form av uppvaktningar i industridepartementet. Det har förekommit demonstrationer och uppvaktningar från de fackliga organisationernas sida. Det har också här i kammaren ställts interpellationer och frågor. Länsstyrelsen har i flera sammanhang gjort regeringen uppmärksam på situationen i Motala. Man har bl. a. begärt alt 100 milj. kr. skulle ställas lill arbetsmarknadens förfogande i Motala för att kunna skapa sysselsättning.

Vi vet att antalet föriorade arbelstillföllen under de tre senaste åren är omkring 2 500. Vi befinner oss nu i en situation där det finns risk för varsel, framför allt då vid Luxor. Det är andra företag som under de senaste veckorna har varslat om nedläggelser. Det betyder att arbetsmarknaden i Motala inte tål fier neddragningar. Motala som industriort är på detta vis i allvariig fara. Detta har uttalats bl. a. från länsstyrelsens sida och av landshövdingen. Det finns därför anledning atl inte bara avvakla, som regeringen hela tiden har gjort. Arbetsmarknadsministern och även industriministern säger ofta: Vi

studerar lägel. Vi tänker på Motala. När den stunden kommer för vi nog ingripa. Ungefär sådan är regeringens attityd till den situation vi har - alltså passivitet och förhalande.

Luxor är en unik industri på det sättet all den i sig innehåller många viktiga kvalifikationer och naturligtvis har en framlid inom sin bransch. Det är en hela nationens angelägenhet att slå vakt om den tillverkning som bedrivs där.

Det finns också en annan aspekt på Luxor. När vi i dag talar så mycket om ungdomsarbetslösheten och vikten av alt bekämpa den bör det framhållas att Luxor är den viktigaste faktorn i Molalaregionen - Ja, inom hela västra länsdelen - när del gäller att bereda de unga arbete. Rekryteringen lill det företaget har i första hand skett genom alt man anställt ungdomar. Därför är min fråga nu:

Har industriministern för avsikt att mera påtagligt ingripa när del gäller dels Luxor, dels arbetsmarknaden i Motala?

Nr 152

Tisdagen den 22 maj 1979

Om sysselsättningen i Karlsborg och Motala

Industriministern ERIK HUSS:

Herr talman! Jag är väl medveten om atl Karlsborgs arbetsmarknad domineras av de militära och civilmilitära sysselsättningarna. Jag är också väl medveten om alt Motala har mycket avsevärda problem med sin sysselsättning. Om det var så enkelt, alt man bara behövde säga alt vi skall skaffa alternativ sysselsättning, var vi självfallet redan i gång med det. Men från kommuneroch orter runt omkring i landet krävs alternativa sysselsättningar. Det är sådant som lar lång lid atl skaffa fram. Antalet oanvärida men omedelbart tillämpliga, förträffiiga idéer är icke så överväldigande stort.

Här har använts uttrycket atl regeringen i denna sak "bara avvaktar". Har de tre talarna glömt bort det som ingen av dem med elt ord berört, nämligen själva utgångspunkten, alt vid månadsskiftet Januari-februari höll plötsligt hela företaget Luxor med 2 250 anställda på atl gå omkull? Vi ingrep blixtsnabbt och klarade situationen, dvs. om riksdagen bifaller de anslagsäskanden som har framställts. Vi ordnade upp ledningsförhållandena inom företagel men angav samtidigt all del skulle bli nödvändigt med en fortgående rationalisering. Det är väsentligt för företagets långsikliga överlevande, vilket är del avgörande för Motala - betydligt mer avgörande än den personalminskning vid Luxor på ungefär 5 % som man nu MBL-förhandlar om.

PAUL JANSSON (s):

Herr talman! Industriministern anser att vi gör del lätt för oss genom att säga alt regeringen avvaktar. Vi är medvetna om den insats som gjordes när staten gick in med 175 milj. kr. Men vad jag menar är att staten också rimligen bör ställa krav på företaget, när staten går in med de här medlen. Vi kan hänvisa till varvskrisen i Göteborg. Den var Ju av betydligt större dimensioner, men där ställdes kravet alt ingen anställd skulle avskedas. Där fick vi en sysselsäitningsgaranli för varvsarbetarna ell anial år framåi. Del var tack vare socialdemokratiska insatser i utskottet. Det hade inte industriministern tänkt

Nr 152

Tisdagen den 22 maj 1979

Om sysselsättningen i Karlsborg och Motala

sig alt genomföra.

Man talar om atl vidla arbeismarknadspoliiiska åtgärder i Karisborg. Ja, det är gott och väl, men underde senaste åren har vi haft tillräckligl med sådana ålgärder i Skaraborgs län. Vi har inle sedan 1930-talet haft en sådan situation på arbetsmarknaden där alt man behövt vidta så många åtgärder som under de senaste två åren. Vi ställer frågan om vi i Karlsborg kan fö annan sysselsättning än beredskapsarbeten, omskolning och vidareutbildning. Det är just vad del är fråga om på arbetsmarknaden i Karlsborg, som är så snedvriden f n.

Det är passiviteten från regeringens sida som vi protesterar emot. Vi har inle underkänt alt staten gick in i denna krisbransch, för det var nödvändigt, men industriministern för förlåta mig om Jag blir upprörd över atl konsekvenserna skall bli sådana att en hel arbetsplats på 100 personer -huvudsakligen kvinnor - skall försvinna i Karlsborg. Några sådana konsekvenser har vi faktiskt inle räknat med, och det är ålgärder mol detta som vi efteriyser. Jag har inte fött svar på en enda fråga. Del är den liberala låtgåpolitiken i detta sammanhang som industriministern praktiserar.

GUNIILA ANDRÉ(c):

Herr lalman! Jag har full förståelse för alt industriministern inte kan slå här och lova några jobb lill Karisborg. Det var inte heller detta vi begärde, utan min fråga gällde om industriministern är beredd all medverka lill atl lösa dessa problem.

I Skaraborgs län har vi fött uppfattningen att folkpartiregeringen lar lätt på länets problem, i detla fall problemen i Karisborgs kommun. Vi grundar den uppfattningen på uttalanden som gjorts av ledande folkpartister vid besök i länet. Jag nämnde tidigare industriministerns besök. Statsminister Ullslen har också vid besök under denna månad förklarat att Skaraborgs län inle skall räkna med atl få in några kommuner -då bl. a. Karisborgs kommun - i de regionalpoliliska stödområdena, något som vi från centerns sida motionerat om. Nu senast gjorde Olle Wästberg i Stockholm länet den äran och meddelade att det folkvalda landstinget inle är kompetent alt sköta utvecklingsfonden i länet.

Det är sådana uttalanden som gör det lätt all förslå all man vill ifrågasätta regeringens goda vilja.

TORSTEN KARLSSON (s):

Herr talman! När det gäller regeringens ingripande vid månadsskiftet Januari-februari vill Jag erinra om att läget då var sådant alt regeringen inte hade något annat val. Bara etl par månader tidigare hade regeringen talat om alt del i Motala fanns expansiva utvecklingsbara förelag. Del var den bild som man hade två månader tidigare i Motala.

Jag kan just nu inte erinra mig atl vi har något företag där utvecklingen pekar i den riktningen, därför att det slora stabila företaget Electrolux lider f n. av en liten kris som döljer sig under ytan på grund av de förhållanden som råder på oljemarknaden. Electrolux säljer kylskåp till den amerikanska

husvagnsmarknaden. Med den utveckling som sker och de restriktioner som införts har bekymren anmält sig för Electrolux.

Del förhållandet alt man studerar, avvaktar och aviserar ingripanden när så blir nödvändigt har vi varit med om länge nu. Jag vill bara erinra om en sak när del gäller de borgeriiga regeringarna, senast nu den sittande folkpartiregeringen, att det mest påtagliga Motala fött uppleva i fråga om handlingskraft var alt mitt uppe i den svårartade kris Motala genomlider har regeringen ändå faltal del handlingskraftiga beslutet alt rasera förhållandena än mera och pålägga Motala ännu mer bekymmer genom alt dela kommunen.

Nr 152

Tisdagen den 22 maj 1979

Om sysselsättningen I Karlsborg och Motala

Industriministern ERIK HUSS:

Herr talman! Jag skall väl inte beröra de många valpoliliska inlägg i skilda ämnen om kommundelning och olika politikers besök osv. som här har framförts, utan Jag tillåter mig alt hålla mig lill problemet Luxor. Då vill Jag till Paul Jansson säga atl del väl ändå var en missvisande parallell han drog med varven. Vad är det som beslöts beträffande varven? Jo, en planmässig, fortsatt neddragning med några lusen arbetstillfällen. Detta beslul fattades med hjälp även av Paul Janssons partis röster. Målsättningen var inte elt oförändrat antal anställda.

Här är det nu aktuellt med en mindre neddragning. Visseriigen kommer den - om den får den utformning som företagsledningen nu förhandlar om -atl hårt drabba Karlsborg. Men det är ändå fråga om en totalt sett mindre neddragning. Den görs i syfte att bevara och stärka slagkraften hos detta förelag, som arbetar i en bransch kännetecknad av överproduktion och hård internationell konkurrens. Del föreligger risk för motåtgärder från konkurrenterna om företaget i längden måste lila till statsstöd.

Låt mig lill sist föreslå en Jämförelse med vad som sker beträffande det helt parallella förelaget Tandberg i Norge. Den Jämförelsen utfaller inle till vår nackdel.

PAUL JANSSON (s):

Herr talman! Nu börjar industriministern bli verkligt intressant i sina jämförelser mellan Karlsborg och Göteborg.

Jag tycker all del -även om det kanske var alt något hårdra resonemanget -ändå ligger något i den Jämförelse Jag gjorde med sysselsättningsgarantin osv. inom varven.

Nu säger industriministern att del är fråga om en mindre neddragning inom Luxor - del verkar som om den skulle vara försumbar. Men Jag tycker all industriministern skall fundera på vad bortfallet av 100 arbetsplatser betyder i Karlsborg, som har en arbetsmarknad på drygt 3 000 sysselsatta, i förhållande till den neddragning av arbetstillfällen som del är fråga om i Göteborg. Vid en sådan jämförelse skall nog industriministern finna atl det är väl så besvärligt för den lilla kommunen Karisborg all tåla en sådan åderiålning av civila arbetsplatser. Industriministern och jag ärju överens om all Karisborg har speciella problem på grund av alt man där är så beroende av den militära verksamheten, som ju också kan vara osäker. Slmkturrationa-

2 Riksdagens protokoll 1978/79:152

Nr 152

Tisdagen den 22 maj 1979

Om sysselsättningen i Karlsborg och Motala

liseringen vid Luxor måste ske i socialt acceptabla former. Det kravet anser Jag inte uppfylls, om man lägger ned fabriken i Karlsborg.

TORSTEN KARLSSON (s):

Herr talman! Jag vill ansluta mig till vad Paul Jansson sade när han drog en parallell med varven. Del skulle inle ha varit orimligt att man gett Luxor någon form av sysselsättningsgaranti. Företagel har hitlilldags i år förlorat etl 80-tal anställda. Det finns anställda där som slutar därför alt de upplever företagel som osäkert, trots atl alla prognoser talar för att detla företag skall ha en möjlighet atl leva vidare. De som slutar hör ofta till den kvalificerade personalen. I prognoserna för Luxor har man ju särskilt betonat den tillgång man har i den kunniga personalen vid företaget. En sådan här förhalnings-polilik och det förhållandet atl man inle vill garantera någonting annat än det som blir resultatet av strukturrationaliseringen kan skapa svårigheter för förelaget att leva vidare.

GUNILLA ANDRÉ (c):

Herr talman! Efter industriministerns senaste inlägg måste Jag ändå ställa frågan om inte industriministern på något annat sätt än genom arbeismarknadspoliiiska åtgärder är beredd att medverka till alt sysselsättningen i Karisborgs kommun upprätthålls i den omfattning den nu har.

Industriministern ERIK HUSS:

Herr lalman! De anställda vid företaget lär på ett berömvärt sätt arbeta på alt fö fram goda och bärkraftiga idéer. Om förelaget och de anställda lyckas fö fram sådana idéer skall vi självfallet i positiv anda pröva möjligheterna atl stödja dem. Men jag upprepar atl det väsentliga för regeringen måste vara atl försöka ge företaget möjligheter att arbeta för elt långsiktigt överievande i en bransch som präglas av överkapacitet och en hård internationell konkurrens. Man kan icke låsa företaget vid exakt den storlek och utformning som det hade vid kristillföllet, ulan vi måste eftersträva långsiktig slagkraft för detla företag.

PAUL JANSSON (s):

Herr lalman! Nu är del ju så, atl personalens företrädare och företagsledningen inle är överens om del behov av neddragning av personal som man skall MBL-förhandla om. Personalen kommer lill helt andra resultat i sina beräkningar, nämligen alt överskottet på 290 personer skulle vara noll i början på 1980-talet beroende på naturiig avgång, hemtagning av viss verksamhet som nu bedrivs utomlands, osv. Man anser atl felaktigheten och osäkerheten i beräkningarna är så stor atl man inte nu kan ta slutlig ställning till denna fråga i MBL-förhandlingar. Därför lyckerjag atl vi borde ta litet mer seriöst på vad de anställdas företrädare säger.

Sedan är jag hell medveten om att här måste ske en strukturrationalisering. Del var Ju därför som staten gick in. Man hade, som Torsten Karisson sade, inget annat val i detla läge. Men strukturrationaliseringen för inte ske i former

som är socialt oacceptabla - och del är de om man lägger ned fabriken i Nr 152

Tisdagen den 22 maj 1979

Om vidareförädlingen vid ASSI.s anläggningar

Karisborg.

Jag upprepar mina frågor: Har industriministern ingenting annat att erbjuda än beredskapsarbeten? Är han inte beredd alt pröva annan lokalisering av industri, om del nu skulle gå så illa att man tvingas lägga ned Luxorfabriken?

Överiäggningen var härmed slutad.

§ 4 Om vidareförädlingen vid ASSI:s anläggningar

Industriministern ERIK HUSS erhöll ordet för alt i ell sammanhang besvara de\s Ingvar Svanbergs (s) den 10 maj anmälda fråga, 1978/79:538, dels Sture Ericsons (s) den 14 maj anmälda fråga, 1978/79:555, och anförde:

Herr lalman! Ingvar Svanberg har frågat om jag anser atl del behövs en samlad översiktlig utredning för AB Statens Skogsindustriers (ASSI) vidare-förädlingssalsningar omfattande samtliga i koncernen ingående anläggningar, och vidare om jag är beredd alt medverka till all en sådan utredning och planering kommer till stånd snarast för atl möjliggöra riktiga delbeslul inom bolaget, anpassade lill en total slrukturplan för den svenska skogsindustrin.

Sture Ericson har frågat om Jag är medveten om de allvariiga följderna för sysselsättningen i Lindesbergs kommun av dröjsmål med slutligt beslut om ASSLs marknadsmässigt och företagsekonomiskt motiverade investering i en kartongmaskin vid Frövifors Bruk.

Jag besvarar båda frågorna i etl sammanhang.

ASSI har länge bedrivit elt omfattande utrednings- och analysarbete beträffande inriktningen av förelagels framlida verksamhet. Med utgångspunkt i resultaten av delta arbete har förelagets styrelse fastställt en långsiktig handlingsplan. Program 78, för åtgärder inom massa- och pappersområdet. Huvudinnehållet i planen har föredragits för näringsutskotlet i samband med riksdagsbehandlingen av propositionen om ASSLs investering i Karisborg (prop. 1978/79:25, NU 1978/79:16, rskr 1978/79:122). Underiaget lill denna plan har tagits fram under överinseende av en inom företaget parissammansatt referensgrupp. ASSI framhåller att del råder full enighet kring den plan som nu har beslutals. Under år 1978 har dessutom Statsföretag uppdragit åt en extern konsult att granska ASSLs situation och strategiska läge.

Med hänsyn till det omfattande utredningsarbete som pågår kommer Jag inte all la initiativ till ytteriigare utredningar om ASSI.

Angående en slrukturplan för den svenska skogsindustrin vill jag säga följande. För några veckor sedan publicerades en inom induslrideparlemeniet utarbetad promemoria. Skogsindustrin - nuläge och utvecklingsmöjligheter (Ds I 1979:5). Promemorian kommer nu att remissbehandlas. Regeringen kommerdärefteratl ta ställning till frågan om framtida statliga insatser för skogsindustrin. Jag vill emellertid ge klart uuryck för, liksom jag gjort vid

Nr 152

Tisdagen den 22 maj 1979

öm vidareförädlingen vid ASSLs anläggningar

flera tidigare tillföllen, att jag inte är beredd att föreslå ålgärder som innebär en övergripande statlig detaljstyrning eller detaljreglering av skogsindustrin.

Belräffande Sture Ericsons fråga om Frövifors kan jag meddela alt jag är medveten om effekterna på sysselsättningen. Vid en uppvaktning den 13 mars i år på industridepartementet med representanter från länet, företaget och de anställdas organisationer lämnades en redogörelse för den planerade investeringen och dess betydelse för sysselsättningen. Enligt vad Jag har erfarit skall denna fråga nu behandlas av ASSLs och Statsföretags styrelser.

INGVAR SVANBERG (s):

Herr lalman! Del kan inte förnekas alt den svenska skogsindustrin har ett stort behov av samordnad planering. Råvarutillgången tillåter ingen ökning av produktionen. Ny sysselsättning kan skapas endast genom vidareförädling. Del borde då vara förnuftigt att klara ut vilken vidareförädling som är möjlig, och vidareförädlingsresurserna borde styras av regionalpoliliska och sysselsätlningsmässiga hänsyn och inte av olika tillgång lill kapital osv.

ASSI, som dels är etl statligt förelag, dels har en slor del av sin produktion föriagd till orter med slora sysselsättningsbekymmer, borde vara synnerligen angelägel om alt snabbt planera för vidareförädling. Den industri som jag nämnt i min fråga byggs nu ul för 550 miljoner. Den pågående utbyggnaden isolerad förbättrar inte bolagets lönsamhet, och den gör ca 200 man arbetslösa. I både propositionen och riksdagsuttalandel framhålls det atl en vidareförädling är såväl lämplig som möjlig.

Program 78, som industriministern hänvisar lill innehåller inte- i varje fall inle i den del som företeits för näringsutskottet - några hållfasla planer rörande Karisborg ulan endast vaga uttalanden som ändras från tid lill annan.

Jag vill därför fråga: Bör inle ASSI snarast se lill att definitivt klara ul sitt vidareulvecklingsprogram på sätt som kommunen framhåller i sin skrivelse och inle komma i gång när de bästa bitarna redan är upptagna? Anser inle industriministern att han har anledning och skyldighet all påverka ASSI och inte bara vara förvaltare av bolagets aktier? Något annat skulle jag finna förvånande.

Samma gäller industriministerns uttalande rörande den samlade skogsindustrin. Avståndet mellan å ena sidan medverkan lill en vettig samordning och planering och å andra sidan detaljstyrning som industriministern talar om är myckel stort. Ingen har bett om någon detaljstyrning av de här investeringarna.

Vidare talar industriministern i sitt svar om promemorian Skogsindustrin -nuläge och utvecklingsmöjligheter. Jag skulle vilja fråga industriministern när den blir offentlig. Jag har inle kunnat få lag i den, och det gäller fiera ledamöter i denna kammare. Den är tydligen fortfarande en departemenial tillhörighet som inte andra människor får la del av.

STURE ERICSON (s):

Herr talman! Jag lackar industriministern för svaret.

Tusentals människor i norra delen av Örebro län går och väntar på besked om hur del skall bli med ASSLs utbyggnad i Frövifors. De är oroliga för sina jobb och sin trygghet under 1980-talet. De måste visseriigen leva i ovisshet ytteriigare några veckor, men industriministerns svar här i dag bör dämpa deras oro en del.

Investeringen i en karlongmaskin i Frövifors är en marknadsanpassad satsning som är företagsekonomiskt myckel gynnsam. Den kalkylerade inlernränlan är ovanligt hög.

Den här kartongmaskinen skulle dessutom säkra över tusentalet Jobb i en bygd där del redan finns slor brist på arbetstillfällen. I Lindesbergs kommun saknas omkring 700 arbetsplatser på den reguljära arbetsmarknaden, och i Ljusnarsbergs kommun, som också berörs, var bristen i april ca 300 arbetsplatser.

Denna lika gynnsamma som ovanliga kombination av ett företagsekonomiskt väl motiverat projekt och en arbetslöshelsdrabbad bygd borde naturiigtvis leda lill snabba positiva beslul. Men tyvärr kan man inte utesluta risken att politiska förvecklingar hotar projektet.

Bakom satsningen i Frövifors finns ett utredningsarbete om vidareförädlingen inom ASSI, där företagsledningarna och de fackliga organisationerna vid industrierna i Karisborg, Lövholmen och Frövifors varit helt överens om tagen.

Boston Consulting Group är översvallande positiv i sina omdömen om Fröviforsprojeklet. Det ärdet enda i norra Europa inom denna bransch som är marknadsmässigt och företagsekonomiskt riktigt.

Oblekt beslruken kartong är överiägsen inle minst i fråga om produktionskostnaden. Den är dessutom överlägsen ur miljösynpunkt - den kräver lägre energiförbrukning, och den är ytterst råvamsnål.

Eu investeringsbeslut under de närmaste veckorna betyder produktionsstart inom 24 månader. Marknadsintroduktionen är säkrad. Över 50 000 lon har redan reserverats av en storkund. Del är sällsynt all en så stor del av produktionen från en ny pappersmaskin placeras på marknaden så tidigt.

Europamarknaden förden här sortens kartong växer med ca 50 000 ton per år. Det vet även andra än ASSI. Det vet man också i andra länder. En fördröjning av investeringen i Frövifors kan därför på myckel kort lid leda till alt den här lönsamma satsningen görs av någon annan än ASSI och kanske i tiågot annat land.

Om man inle nu snabbt satsar på del här grundligt utredda projektet är risken stor atl Frövi om några år är elt mellansvenskt Hissmofors. Kan industriministern här i dag försäkra all inga politiska hinder kommer atl läggas i vägen för ASSLs planerade satsning i Frövifors, utan all det blir företagsekonomi och marknadsbedömningar som får avgöra den här frågan?

Industriministern säger atl frågan nu skall behandlas av ASSLs och Statsföretags styrelser. De många oroliga i Frövi med omnejd skulle bli

Nr 152

Tisdagen den 22 maj 1979

Om vidareförädlingen vid ASSI.s anläggningar

Nr 152

Tisdagen den 22 maj 1979

Om vidareförädlingen vid ASSI.s anläggningar

betydligt lugnare om industriministern förtydligade sitt "nu" med atl han därmed avser liden före midsommar. Går det att få etl sådant besked?

Industriministern ERIK HUSS:

Herr lalman! Den satsning på en kariongfabrik som ASSI f n. arbetar med leder till utgifter på många hundra miljoner kronor. Det är naturligt atl en sådan satsning noggrant bereds innan den beslutas. Men somjag sade i mitt svar har man nu kommit långt i förberedelserna för etl slutligt beslut, som måste fattas icke bara av ASSI ulan också av ASSLs moderföretag och finansiär. Statsföretag. Jag kan inte exakt säga när beslutet kommer alt fattas, men såvitt jag har mig bekant kommer man under Juni au ha ett sammanträde om denna fråga i Statsföretags styrelse. För min del avvaktar jag vad man därvid kommer fram till.

Till Ingvar Svanberg vill jag säga all del har gjorts stora satsningar i Karisborg, men som han antydde drar modernare metoder mindre arbetskraft per lon, och därför blir resultatet en viss personalminskning, som man dock har försökt begränsa genom att samtidigt utöka kapaciteten och föra granved från Lövholmen, där den ersätts med björk, till Karlsborg.

Man har ännu inte kunnat bestämma sig för vad som fortsättningsvis skall ske i Karisborg. ASSLs ledning anger att del underdel rådande konjunkturläget har varit svårt atl bestämma sig för rätt produktinriktning. F. n. håller man mycket aktivt på och letar ul rätt produktsortiment att satsa på.

INGVAR SVANBERG (s):

Herr lalman! Man ställer i Norrbotten och hela Norriand myckel slora krav på ASSI. ASSI har en betydelsefull uppgift där. Men man är också medveten om att ASSI kanske inte alltid varit på alerten på det sätt som skulle kunna krävas.

I Karlsborg kommer en massa människor atl friställas, och bolaget vet ännu inte vad man skall göra - man slår famlande. Man har flera gånger ändrat inriktning med hänsyn till alt andra skogsföretag vidtagit den och den åtgärden.

Jag vill vädja lill industriministern alt framhålla för ASSI att del är nödvändigt alt bolaget snabbt beslutar sig i denna fråga, att man går in och gör någonting. Eljest blir alla viktiga idéer upptagna av andra skogsbolag.

Vi i Norrbotten kommer atl fortsätta att kräva större aktivitet, större planmässighet och större intresse för ASSL.s Norrbotlensföretag. Jag förutsätter att industriministern vill medverka till att ASSI tar sitt ansvar där.

STURE ERICSON (s):

Herr lalman! Granskar man de fem sex industrier i vårt land som är tänkbara för lokalisering av den här aktuella kartongmaskiniillverkningen finner man, att man på alla ställen utom i Frövifors kan köra vidare under 1980-talet med varierande grad av lönsamhet. 1 Frövifors däremot skulle en utebliven investering i kartongmaskinen snabbt leda till etl mycket allvarligt läge. Pappersbruket med maskiner, som är över 70 år gamla, är moget för

nedläggning. Sulfatfabriken är modern och effektiv, men marknaden för oblekt massa väntas utvecklas i sådan riktning att del blir mycket svårt att uppnå en tillfredsställande lönsamhet under 1980-talet. Om det inle nu blir beslut om vidareförädling av den oblekta massan i Frövifors kan sulfatfabriken gå mol en för tidig nedläggning. Kartongmaskinen är därför en fråga om liv eller död för industrin i Frövifors. Och det är den inte på andra möjliga lokaliseringsorter.

Ett beslul nu inom ASSI och Statsföretag om fortsatta utredningar innebär en fördröjning på minst elt år. Dels medför det atl investeringen fördyras med myckel stora belopp, dvs. att lönsamheten försämras, dels är risken uppenbar all en sådan fördröjning innebär att produktionsstarten sker i elt marknadsläge som är mycket mindre gynnsamt än vad som nu förväntas. Del är alls inle säkert att den storkund som är inbokad för uppemot halva produktionen finns kvar ell år senare. ASSI är Ju inte den enda beslutsfattaren i detta sammanhang.

Nr 152

Tisdagen den 22 maj 1979

Om förläggning av statliga verk till Haninge och Nynäshamns kommuner

Överiäggningen var härmed slutad.

§ 5 Om förläggning av statliga verk till Haninge och Nynäshamns kommuner

Budget- och ekonomiministern INGEMAR MUNDEBO erhöll ordet för att besvara Lilly Berganders (s) den 9 maj anmälda fråga, 1978/79:533, och anförde:

Herr talman! Lilly Bergander har frågat mig när regeringen kommer alt besluta om föriäggning av statliga verk till Haninge och Nynäshamns kommuner.

Frågan har ställts mot bakgrund av strävandena att åstadkomma en bättre inomregional balans i Stockholmsregionen.

Jag har tidigare i interpellations- och frågesvar utvecklat min syn på statens ansvar alt som en stor arbetsgivare i Stockholmsregionen bidra till att arbetsplatserna lokaliseras på etl sådant sätt atl den inomregionala balansen kan förbättras.

Regeringen prövar fortlöpande lokaliseringar av statlig verksamhet då behov av nya lokaler uppslår. Under de två senaste åren har regeringen beslutat om atl ungefär 1 000 arbetsplatser skall föriäggas till de södra delarna av Storslockholmsområdei - den del av regionen där behovet av ytteriigare arbetsplatser är mest uttalat. Dessa arbetsplatser kommer huvudsakligen att förläggas lill Botkyrka och Tyresö kommuner.

Jag kan ha förståelse för om t. ex. Haninge kommun har önskemål om att få del av de ytteriigare arbetsplatser som kan komma atl föriäggas till de södra delarna av regionen. Jag kan dock inte nu ange någon bestämd tidpunkt när det kan bli aktuellt alt överväga föriäggning av ytteriigare arbetsplatser lill de södra delarna av Stockholmsregionen.

Nr 152

Tisdagen den 22 maj 1979

Om förläggning av statliga verk till Haninge och Nynäshamns kommuner

LILLY BERGANDER (s):

Herr talman! Jag ber att fö lacka budget- och ekonomiministern Mundebo för svaret på min fråga, även om Jag måste konstatera atl del inte var alltför positivt.

Jag har självfallet ingenting alt invända mol att Botkyrka och Tyresö kommuner har kommit i åtnjutande av lokalisering av arbetsplatser. Men vi i Nynäshamn och Haninge tycker nog atl vi bör stå på lur nu.

Byggnadsstyrelsen har i utredningar kommit fram lill all det finns väl användbara tomter för lokaliseringar. Haninge har redan 1977 till byggnadsstyrelsen skickat in inte mindre än fem alternativ.

Minst två tredjedelar av den yrkesverksamma befolkningen i Haninge pendlar till andra kommuner. Även i Nynäshamn förekommer pendling i slor utsträckning. Vad det innebär av påfrestningar både för den som pendlar och för familjen, inte minst barnen, som får vistas i barntillsyn orimligt lång lid, förslår vi alla.

I Nynäshamn finns redan en statlig verksamhet, televerket, som nu talar om nedskärningar av sin arbetsstyrka under etl antal år framöver. Visseriigen säger man all det skall ske med hjälp av naturiig avgång, men det finns väl inget uttryck som är så otäckt som just "naturlig avgång". Del innebär ändå alt arbetstillfällen försvinner och atl inte minst ungdomar har svårigheter atl få sysselsättning på hemorten. Jag menar alt man har ett ansvar även där det redan finns en statlig arbetsplats. Därför vill jag fråga, om budget- och ekonomiministern kan ge något besked om när lokalisering kan vara möjlig i Haninge och Nynäshamns kommuner.

Budget- och ekonomiministern INGEMAR MUNDEBO:

Herr lalman! Jag är väl medveten om önskemålen om och behovet av lokalisering av ytteriigare statliga arbetsplatser i det södra Storstockholms-området, och jag vill försäkra att vid alla beslul om ny-elleromlokaliseringav statlig verksamhet, då nya verk inrättas, då verk omorganiseras eller då verk förändras i storiek eller av skilda skäl behöver nya lokaler, prövar vi speciellt möjligheter till förläggning i södra Storslockholmsområdei. Del har emellertid inte under senare tid varit särskilt många tillfällen då omlokalisering har varit aktuell. Vi har beslutat förlägga en del av FOA och Stiftelsen Samhällsföretag till Botkyrka, Utbildningsradion till Tyresö och en del av försäkringsrätten för Mellansverige lill Haninge kommun. Del är de beslut som fallats och som kommer att verkställas under de närmaste åren.

Vid alla nya tillföllen då omlokalisering blir aktuell skall vi särskilt beakta södra Storstockholms problem. Men jag utgår från atl vi också är ense om atl om ett verk har ändamålsenliga lokaler och om de lokaler man har är praktiskt, ekonomiskt och arbelsmiljömässigl lämpliga, så har man redan en god lokalisering av sin verksamhet.

Det som närmast kan bli aktuellt är lokaliseringen av de nya organ som bildas på det personaladminislrativa området och personalulbildningsområ-det. Här behövs ytterligare en lid av utredningar, under vilken lid provisorisk lokalisering sker, innan beslut om definitiv lokalisering kan fattas. Därför vill

Jag inte nu svara exakt när beslul fattas, men att en lokalisering i södra Storstockholm då är ell förslaallernativ betraktar Jag som självfallet.

LILLY BERGANDER (s):

Herr lalman! Jag noterar med tillfredsställelse att budget- och ekonomiministern säger atl man vid nylokalisering och omlokalisering i första hand skall titta på de av mig berörda kommunerna. Jag hoppas också att man inte vid en provisorisk lokalisering väljer fel provisorium, så att man i stort sett är fast när man skall göra den slutliga lokaliseringen. Det finns redan både i Haninge kommun och i Nynäshamns kommun möjlighet att göra provisoriska lokaliseringar.

Naturligtvis har varken jag eller de nämnda kommunerna tänkt att verk som redan har fungerande lokaler skulle flyttas, utan det gäller - och så var min fråga också formulerad - ny- och omlokalisering. Jag utgår från alt vad budget-och ekonomiministern här har sagt ändå ger etl löfte för den sydligare delen av Storstockholm och att Haninge och Nynäshamn med tiden kommer i fråga.

Nr 152

Tisdagen den 22 maj 1979

Om bestämmelserna angående registrering av valutaköp

Budget- och ekonomiministern INGEMAR MUNDEBO: Herr lalman! Bara elt enda tillägg: De provisoriska lokaliseringar som kan bli aktuella i de fall jag nämnde gäller huvudsakligen lokaliteter där föregångarna till de nya verken redan befinner sig och lokaler som staten redan förhyr. Men i framtidsperspektivet är det södra Storstockholm som i första hand kommer i fråga.

LILLY BERGANDER (s):

Herr talman! Det känns lugnande att budget- och ekonomiministern talar om del här, ochjag utgår från alt vi med tillförsikt skall kunna se fram emot au Haninge och Nynäshamn kommer i fråga vid ytteriigare lokaliseringar.

Överiäggningen var härmed slutad.

§ 6 Om bestämmelserna angående registrering av valutaköp

Budget- och ekonomiministern INGEMAR MUNDEBO erhöll ordet för all besvara Knut Wachtmeisters (m) den 11 maj anmälda fråga,1978/79:548, och anförde:

Herr talman! Knut Wachtmeister har frågat mig om Jag anser alt de nya bestämmelserna om registrering av valutaköp överensstämmer med statsmakternas strävan att minska krångel och byråkrati för medborgarna.

Jag vill försl erinra om att vi har en valutareglering som begränsar allmänhetens möjligheter att köpa och utföra valuta. Det innebär att man måste ha en viss kontroll av valutaköpen. De nya bestämmelser som Knut Wachtmeister syftar på har beslutals av valutastyrelsen inom riksbanken och innebär alt den som köper resevaluta fr. o. m. den 1 april i år skall legitimera

Nr 152

Tisdagen den 22 maj 1979

Om bestämmelserna angående registrering av valutaköp

sig och ange namn, adress och personnummer på den avräkningsnota som normalt upprättas vid sådana transaktioner. Enligt vad Jag har inhämtat från riksbanken är motivet för de nya bestämmelserna all förhindra all valula köps och utförs som resevaluta men används för andra ändamål än reseutgifter. Erfarenheterna visar att det behövs en bättre kontroll än tidigare i fråga om inköp av valula. En liknande kontroll finns också i de andra nordiska länderna.

Jag har för min del förståelse för att de nya bestämmelserna kan upplevas som onödig byråkrati, i varje fall när det är fråga om små belopp. Valutastyrelsen har emellertid i förra veckan beslutat införa en beloppsgräns så att valulaköp upp t. o. m. 1 000 kr. undantas från krav på legitimation och uppgiftslämnande. Därmed ärenligt min mening de största olägenheterna för allmänheten undanröjda.

KNUT WACHTMEISTER (m):

Herr talman! Jag ber att fö tacka budget- och ekonomiministern för svaret på min fråga. Självfallet är Jag medveten om alt riksbanken lyder under riksdagen och inte under regeringen -del heter Ju "riksens ständers bank". Därför ställde Jag frågan i så försikliga ordalag i avsikt alt få höra statsrådels allmänna inställning, och jag är tacksam för det klara svar Jag fick.

Del gick knappast för mig atl motionera i anslutning till proposiiionen om en förlängd valulareglering, eftersom Jag då inte kände till de här bestämmelserna. Man kunde inle heller anse att beslutet var av sådan betydelse au man för rätt att väcka motion kunde åberopa särskild händelse. Jag är allså medveten om all den enskilde riksdagsledamoten har begränsade möjligheter alt agera, men något måste göras, då riksbanken själv har beräknat all mellan 1,5 och 3 miljoner personer förra året växlade till sig utländsk valuta. Det är väl knappast en överdrift atl påstå att hanteringskostnaderna för dessa miljoner blanketter överskrider den eventuella fiskala vinslen. 1 delta läge kan den enskilde riksdagsledamoten endera, som en av mina riksdagskolleger gjort,skriva och klaga hos riksbanken eller,somjag nu gör, ställa en fråga i riksdagen för alt den vägen försöka väcka en opinion.

Det bör understrykas, herr lalrnan, att vi sedan regeringsskiftet 1976 sett fiera exempel på en stark strävan från regeringarnas sida att minska krångel och byråkrati. I propositionen 1978/79:111 om åtgärder mot krångel och onödig byråkrati m. m., som vi skall behandla litet senare i dag, redovisas många förslag till åtgärder för att förenkla och minska myndigheternas uppgiftskrav. Vi har fött DEFU, delegationen för företagens uppgiftslämnande, som prövar nya uppgiftskrav och haralt godkänna eller avslå anmälningar om insamling av uppgifter. Hade vi haft etl organ liknande DEFU inte bara för förelagens uppgiftslämnande utan också för den enskildes, hade riksbankens förslag säkert stoppats i tid.

Jag ställde min fråga den 11 maj, och under mellantiden har, som budget-och ekonomiministern nu anförde, valutastyrelsen beslutat atl valulaköp upp

lill 1 000 kr. undantas från krav på uppgiftslämnande och legitimation. Del är ett steg i rätt riktning. Jag tackar för svaret och har inga fler frågor.

Överläggningen var härmed sluiad.

§ 7 Föredrogs och hänvisades

Motion

1978/79:2709 lill civilulskottet

Nr 152

Tisdagen den 22 maj 1979

Förstärkt skydd för fri- och rättigheter m. m.

§ 8 Föredrogs men bordlades åter Justitieutskottets betänkande 1978/79:38 Näringsutskotieis belänkande 1978/79:43

§ 9 Förstärkt skydd för fri- och rättigheter m. m.

Föredrogs konslitulionsulskotlels betänkande 1978/79:39 med anledning av propositionen 1978/79:195 om förstärkt skydd för fri- och rättigheter m. m. jämte motioner.

I propositionen 1978/79:195 framlades förslag till lag om ändring i regeringsformen, lag om ändring i riksdagsordningen, lag om lagrådet och folkomröstningslag. Regeringen (justitiedepartementet) hade föreslagit riksdagen all

1. i den ordning som angavs i 8 kap. 15 § regeringsformen anta förslaget till lag om ändring i regeringsformen,

2. i den ordning som angavs i 8 kap. 16 § regeringsformen anta förslaget lill lag om ändring i riksdagsordningen,

dels såvitt avsåg huvudbestämmelserna och ikraftträdandebestämmelsen, dels såvitt avsåg tilläggsbestämmelserna,

3. anta förslaget till lag om lagrådet,

4. anta förslaget lill folkomröslningslag.

Beträffande propositionens huvudsakliga innehåll anfördes följande: "I propositionen föreslås elt flertal grundlagsändringar som innebär etl förstärkt skydd för de grundläggande fri- och rältigheterna enligt regeringsformen. Dessutom föreslås andra gmndlagsändringarsom rör bl. a. den s. k. lagprövningsrätten, lagrådels granskning av lagförslag och formerna för stiftande av grundlag.

Etl viktigt inslag i förstärkningen av rättighetsskyddet är förslaget om ett särskilt förfarande vid s. k. rällighetsbegränsande lagstiftning. Den föreslagna ordningen innebär att förslag till lag som angår begränsning av vissa av de grundläggande fri- och rättigheterna, t. ex. yttrandefriheten och mötesfriheten, på begäran av lägst tio riksdagsledamöter skall vila hos riksdagen i minst tolv månader innan del får antas. Undantag görs dock för del fallet alt etl

Nr 152

Tisdagen den 22 maj 1979

Förstärkt skydd för fri- och rättigheter m. m.

förslag vid omröstning i riksdagens kammare får stöd av minst fem sjättedelar av de röstande. 1 så fall är förslaget antaget omedelbart.

Skyddet för vissa särskilda fri- och rättigheter förstärks också på annat sätt. Förbudet mot retroaktiv lagstiftning som f n. bara gäller strafflag utvidgas sålunda lill atl omfatta också skattelag. Vidare föreslås förstärkningar med avseende på bl. a. rätten lill ersättning vid expropriation och skyddet för medborgarskapet.

Lagprövningsrätten innebär alt domstol eller annan rältstillämpande myndighet skall sälta t. ex. en lag ål sidan om lagen uppenbart strider mot grundlag. Denna rätt som f n. anses föreligga utan stöd i lag skall enligt proposiiionen skrivas in i regeringsformen.

F. n. är del regeringen eller riksdagsutskott som fritt bedömer om etl lagförslag skall granskas av lagrådet. 1 proposiiionen föreslås all regeringsformen skall innehålla en föreskrift om alt lagrådets yttrande bör inhämtas över lagförslag på vissa angivna områden. I den mån regeringen underiåler att höra lagrådet över elt lagförslag inom granskningsområdel skall skälen redovisas för riksdagen. Även inriktningen av lagrådets granskning av lagförslag föreslås preciserad i regeringsformen.

Två nyheter föreslås i fråga om formerna för stiftande av grundlag. Dels skall elt förslag till ändring av grundlag väckas minst tio månader före det riksdagsval, efter vilket det andra och avgörande riksdagsbeslutet skall fattas. Dels skall ett förslag till ändring av grundlag kunna bli föremål för folkomröstning, om minst en tredjedel av riksdagens ledamöter begär del.

Förutom ändringar i regeringsformen föreslås i propositionen ändringar i riksdagsordningen. Vidare innehåller proposiiionen förslag till lagar om lagrådet och om förfarandet vid folkomröstning i hela landet.

Den nya lagstiftningen föreslås träda i kraft den 1 Januari 1980."

I detla sammanhang hade behandlats

dels de under allmänna motionstiden vid 1977/78 års riksmöte väckta motionerna

1977/78:227 av Erik Adamsson (s),

1977/78:903 av Sven Andersson i Örebro m. fl. (fp, c, m),

äels de under allmänna motionstiden vid 1978/79 års riksmöte väckta motionerna

1978/79:1094 av Erik Hovhammar m. fl. (m, fp, c), 1978/79:1655 av Erik Hovhammar m. fl. (m).

dels de med anledning av proposiiionen väckta motionerna 1978/79:2591 av Hilding Johansson m. fl. (s), vari hemställts alt riksdagen skulle anta förslaget lill folkomröslningslag i propositionen 1978/79:195 med de ändringar som föranleddes av vad som anförts i motionen, innebärande att förslaget inle skulle omfatta rådgivande folkomröstningar då i stället riksdagen i vane enskilt fall skulle få ta ställning till reglerna för förfarandet, bl. a. frågan hur kretsen av röstberättigade skulle bestämmas, varvid det i

vissa frågor kunde vara berättigat att utsträcka rösträtten även lill de invandrare som var varaktigt bosatta i vårt land,

1978/79:2641 av Lars Werner m. fl. (vpk), vari hemställts

1. alt riksdagen med avslag på regeringens förslag till ny lydelse av regeringsformens 2 kap. 12 § och därav föranledda följdändringar hos regeringen skulle anhålla om särskild utredning för bestämning av området för demokratiska fri-och rättigheter och grundlagsskydd för dessa, i den mån de icke ingick i yltrandefriheisutredningens arbete,

2. atl riksdagen skulle avslå propositionens förslag lill ändrad lydelse av regeringsformens 8 kap. 15 § om grundlagstiftningsförfarande och därav föranledda följdändringar (t. ex. i 8 kap. 4 § RF),

3. att riksdagen skulle avslå propositionens förslag lill ändrad lydelse av regeringsformens 8 kap. 18 § om lagrådet och därav föranledda följdändringar,

4. all riksdagen skulle avslå propositionens förslag lill ändrad lydelse av regeringsformens 2 kap. 10 § om hinder mot retroaktiv beskattning och därav föranledda följdändringar,

5. att riksdagen skulle som vilande anta av motionärerna framlagt förslag lill lag om ändring i regeringsformen, innebärande bl. a.

alt 2 kap. 17 § skulle komma att utföriigi reglera de arbetandes rättigheter på arbetsplatserna samt

alt i regeringsformen skulle införas en ny paragraf 11 kap. 14 §, enligt vilken bestämmelse envar som åtalats hade rätt all få pröval om den lag som åberopades mol honom eller henne var förenlig med grundlag, varvid domstol skulle vara skyldig att verkställa sådan prövning - om domstolen därvid fann atl lag stod i strid mot grundlag skulle riksdagens konstitutions-utskotl pröva frågan,

6. att riksdagen godkände de i proposiiionen föreslagna förändringarna av regeringsformen och i riksdagsordningen som inle berördes av punkterna 1-5 ovan,

7. all riksdagen skulle anta regeringens förslag till folkomröstningslag med den ändringen alt 5 § skulle erhålla av motionärerna föreslagen lydelse, innebärande alt rösträtt vid folkomröstning tillkom den som var röstberättigad vid kommunala val.

Nr 152

Tisdagen den 22 maj 1979

Förstärkt skydd för fri- och rättigheter m. m.

Utskottet hemställde all riksdagen skulle

1. beträffande förslag till grundlagsskydd av näringsfriheten avslå motionema 1977/78:903, 1978/79:1094 och 1978/79:1655,

2. belräffande utredning av frågan om kontroll från riksdagens sida över de högsta domstolsinslanserna avslå motionen 1977/78:227 i denna del,

3. belräffande utredning om demokratiska fri- och rättigheter och grundlagsskydd för dessa avslå motionen 1978/79:2641 i denna del,

4. beträffande 2 kap. 10 § RF (skydd mot retroaktiv skattelagstiftning) med avslag på motionen 1978/79:2641 såvitt nu var i fråga som vilande anta

Nr 152 propositionens förslag i denna del,

j- _l ._________ 5. beträffande 2 kap. 12 § RF (särskilt lagstiftningsförfarande för lag som
T) ma' 1Q7Q___ angick begränsande av vissa fri- och rättigheter) med avslag på motionen
_____________ 1978/79:2641 såvitt nu var i fråga som vilande anta propositionens förslag i

Förstärkt skydd ''"" ''

rf' h rnttig ' beträffande 2 kap. 17 § RF (skydd för fackliga stridsåtgärder) avslå

heter m. m.

motionen 1978/79:2641 i denna del,

7. beträffande 2 kap. 18 § RF (skydd vid expropriation) med avslag på motionen 1978/79:2641 såvitt nu var i fråga som vilande anta propositionens förslag i denna del,

8. beträffande 8 kap. 15§ RF (förfarandet vid grundlagstiftning) med avslag på motionen 1978/79:2641 såvitt nu var i fråga som vilande anta propositionens förslag i denna del,

9. belräffande 8 kap. 18 § RF (lagrådsgranskningen) med anledning av propositionen och med avslag på motionen 1978/79:2641 såvitt nu var i fråga som vilande anta den av utskotiet föreslagna lydelsen av bestämmelsen, innebärande en mindre jämkning i propositionens förslag,

10. beträffande 11 kap. 14 § RF(lagprövningsräu)med avslag på motionen 1978/79:2641 såvitt nu var i fråga som vilande anta propositionens förslag i denna del,

11. belräffande 2 kap. 20 § RF med anledning av propositionen och med avslag på motionen 1978/79:2641 såvitt nu var i fråga som vilande anta den av utskottet föreslagna lydelsen av bestämmelsen, innebärande en mindre, redaktionell Jämkning i propositionens förslag,

12. beträffande 8 kap. 1,4 och I6§§, 10 kap. 5 § och 13 kap. 7 § RF med avslag på motionen 1978/79:2641 såvitt nu var i fråga som vilande anta propositionens förslag i dessa delar,

13. beträffande propositionens förslag till lag om ändring i regeringsformen i övrigt anta delta som vilande,

14. belräffande förslaget lill lag om ändring i riksdagsordningen

a) med avslag på motionen 1978/79:2641 såvitt nu var i fråga anta förslaget som vilande såvitt avsåg huvudbestämmelserna och ikraftträdandebestäm-melsen,

b) med avslag på motionen 1978/79:2641 såvitt nu var i fråga anta förslaget såvitt avsåg tilläggsbestämmelserna,

15. anta propositionens förslag till lag om lagrådet,

16. med avseende på propositionens förslag till folkomröslningslag

a) med avslag på motionen 1978/79:2641 såvitt nu var i fråga anta förslaget såvitt avsåg 5 §,

b) med avslag på motionen 1978/79:2591 anta förslaget i övrigt.

Reservation hade avgivits av Hilding Johansson, Holger Mossberg, Hans Gustafsson, Yngve Nyquist, Wivi-Anne Cederqvisi, Lars-Ingvar Sörenson och Gusti Gustavsson (samtliga s) som ansett atl utskottet under 16 bort hemställa 30

atl riksdagen skulle med avseende på propositionens förslag till folkomröstningslag

a) avslå motionen 1978/79:2641 såvitt nu var i fråga,

b) med anledning av proposiiionen och med bifall till motionen 1978/ 79:2591 anta förslaget till folkomröstningslag med den av reservanterna föreslagna lydelsen.

Till betänkandet hade fogats elt särskilt yttrande av Karl Boo (c) och Bengt Kindbom (c).

Nr 152

Tisdagen den 22 maj 1979

Förstärkt skydd för fri- och rättigheter m. m.

HILDING JOHANSSON (s):

Herr talman! Den stora enighet som kännetecknar utskottets betänkande beror på all regeringen kunnat flytta över till propositionen innehållet i del förslag som rälligheisskyddsulredningen under stor enighet lade fram och som var förankrat i fyra av riksdagens partier. Rälligheisskyddsulredningen har gjort ett flnl arbete, och del är lack vare delta arbete som vi nu slår inför vad Jag uppfattar som slutpunkten i en lång lagstiftningsutredning. Låt mig bara fö tillägga, herr talman,alt enigheten hade kunnat vara hundraprocentig inom utskottet om inte regeringen fogat till ett förslag om atl folkomrösi-ningslagen skulle gälla även vid rådgivande folkomröstningar.

För den som under flera år från denna talarstol förklarat, att det bakom grundlagsändringar bör finnas en stor majoritet i riksdagen, är det tillfredsställande alt konstatera, att delta gäller vid den grundlagsändring som nu kommeratt fattas beslut om. Till en del kan enigheten också förklaras som etl resultat av strävanden från olika håll all nå fram lill en enig lösning av svåra problem.

Enigheten är emellertid också ell resultat av den diskussion som har förts. Frågan om fri- och rättigheter har varit föremål för utredningar i 25 år. Fyra utredningar har praktiskt taget avlöst varandra. Frågorna har ingående behandlats i konstitutionsulskoitel och ganska ofta diskuterats i kammaren. Periodvis har del också förekommit en omfattande debatt i massmedierna. Man kan säga all den ena sidan har lärt den andra. Uppfattningarna har förändrats underdebaltensgång. I vissa avseenden hardiskussionen lett fram till en gemensam grundsyn. Diskussionen svarar ganska väl mot den klassiska beskrivningen av diskussionen inom demokratin, där man genom en fortgående diskussion skulle nå fram till allt större klarhet och enighet.

Socialdemokratin har alltid varit en frihetsrörelse. Den har slagils hårt för friheten. Den kämpade tillsammans med liberalismen mot de andliga föderna, lill dem som nu framställer sig som frihetens främsta förkämpar för den frihet som rösträtten representerar. Socialdemokratin fick slåss för organisations- och mötesfriheten. Den har slagit vakt om friheten mot olika diktalurriklningar. och den har arbetat för en vidgning av friheten. Den som tecknar bilden av socialdemokratin som en frihelsfientlig rörelse gör sig skyldig till en historieförfalskning.

Däremot har del rått en viss tvekan om att föra in långa frihetskaialoger i grundlagen. Man har varit medveten om att sådana rättigheter i grundlagen är

Nr 152

Tisdagen den 22 maj 1979

Förstärkt skydd för fri- och rättigheter m. m.

etl bräckligt skydd för friheten och demokratin om det inte finns en stark demokratisk medvetenhet hos medborgarna. Denna medvetenhet är frihetens starkaste värn. Man har också sett de grundlagstekniska svårigheter som föreligger. Man har även fruktat att bakom friheterna skulle dölja sig vissa andra syften. Under utredningarnas och diskussionernas gång har vi dock funnit bättre metoder än tidigare när det gäller att skriva in rättigheterna i grundlagen och framför allt att göra klara avgränsningar. Dessa avgränsningar minskar möjligheterna att utnyttja rättigheterna för andra syften än alt uppehålla friheten.

Del fanns en tid då man från borgerligt håll presenterade långa listor över rättigheter som man krävde skulle grundlagsfästas. Det gällde inle bara de politiska rättigheterna, om vilka vi alla varit eniga. Till dessa ville man foga en rad rättigheter av annan typ. Så var fallet så sent som vid genomförandet av grundlagsreformen 1973. När man jämför vissa borgerliga rältighetslistor från detta år med de resultat som nu föreligger efter två utredningars mödor, kan man konstatera all det skett en betydande lillnyktring. Jag kritiserar inle ett ögonblick denna lillnyktring. Tvärtom hälsar Jag den med största tillfredsställelse. Den har också varit en av förutsättningarna för dagens enighet. Såvitt Jag 'can förstå har man på borgerligt håll också blivit mer medveten om de reella förutsättningarna för rältigheterna. Samtidigt har Jag fött ökad förståelse för tanken atl uttrycka rättigheterna i grundlagen. Rälligheisskyddsulredningen föngade denna syntes i ordalag som Jag gärna vill läsa in i kammarens prolokoll och som jag ansluter mig lill;

"Såsom uttalades av dåvarande chefen förjustitiedeparlemeniet i 1976 års proposition om fri- och rättigheter till grundlag torde del råda allmän enighet om atl å ena sidan medborgarnas aktiva demokratiska medvetande utgör det starkaste skyddet för fri- och rältigheterna medan å andra sidan ett betydande värde också ligger i all rättigheter kommer till uttryck i grundlag."

Enligt min mening finns det i delta ögonblick anledning atl peka på tre grundläggande förutsättningar för det föreslagna rättighetssystemet.

Den första och viktigaste förutsättningen är den starka demokratiska medvetenhet som Jag redan har talat om. Del finns en risk att man anser friheterna vara säkrade genom de grundlagsbestämmelser som antas, men så är inte fallet. Det avgörande är del värde som medborgarna tillmäter dessa friheter och därmed medborgarnas villighet att uppehålla dem.

Den andra förutsättningen är att icke-politiska organ, såsom domstolar, avhåller sig från politiska ställningstaganden. Med förslaget söker man förhindra sådana politiska ställningstaganden, vilket Jag hälsar med tillfredsställelse, Konstitutionsulskotlet har genom sina motivutlalanden sökt ytteriigare förstärka barriären mot sådana inblandningar från icke-politiska organ i politiska avgöranden. Skulle sådana organ ägna sig åt politik, råder det ingen tvekan om att grunden för systemet har raserats. På socialdemokratiskt håll har vi sett riskerna för exempelvis domstolarnas politisering. Men vi har ansett barriärerna, sådana de nu reses, vara tillräckligt starka. Skulle de brytas igenom kan vi fortsättningsvis inte sluta upp bakom ett system som det vi nu kommer att anta.

Den tredje förutsättningen är au politiker inte kastar in grus i beslutsordningen. Om något parti söker taktiskt utnyttja de möjligheter som beslutsordningen kan innesluta, raseras grunden för den beslutsordning som systemet bygger på. Konslilutionsulskottel har enhälligt strukit under rätlighelsskyddsulredningens förklaring all upprivande tvister i procedurfrågor såvitt möjligt bör undvikas och atl den normala löpande reformverksamheten, som sedan länge spelat en huvudroll i de svenska statsmakternas arbete, under inga förhållanden för förhindras. Jag vill tillägga att det inle för vara på del sättet, alt en minoritet skall kunna uppehålla avgörandena på obestämd tid. Ännu mindre skall en minoritet fö träda i majoritetens ställe. Man skall i en demokrati la hänsyn till minoriteter, men demokrati är också majorilelsstyre.

När vi nu efter mångåriga diskussioner och ömsesidiga hänsynstaganden nåu fram till det resultat som i dag kommer atl bli kammarens beslut, vill Jag bestämt varna för atl fordra fler räuigheler och för aU fortsätta den slora rättighelsdebalien. Det träder fram tendenser i denna riktning. Ytlrandefri-hetsutredningen kommer i sinom lid med siu belänkande. Vi för då pröva vilka konsekvenser det får för regeringsformen. Det vore olyckligt om vi fortsatte att diskutera en rad rättigheter. Sådana diskussioner kan bryta den stora enighet som vi nu nått och de skulle också misskreditera de friheter som vi varit eniga om att skriva in i grundlagen och som vi vill värna även genom olika lagstiftningsåtgärder. Om vi för in yueriigare en rad räuigheler i debatten kan vi riskera all grunden för rältighetslagstiftningen raseras, genom att den normala löpande reformverksamheten försvåras eller rent av förhindras och genom atl icke-politiska organ spelaren politisk roll. Låt oss undvika en sådan situation!

När del sedan gäller folkomröslningslagen är vi eniga om all det behövs en sådan lag för beslutande omröstningar i grundlagsfrågor. Däremot har vi socialdemokrater ställt oss avvisande lill atl denna lag skall gälla även för de rådgivande folkomröstningarna. För min del skulle Jag helst ha sett alt frågan om folkomröstningslag hade avgjorts efter den andra behandlingen av grundlagsfrågan i riksdagen. Men Jag har inle ansett mig böra ta en strid om detla. Vår reservation går därför ul på au folkomröstningslagen skall gälla enbart vid beslutande folkomröstningar.

Argumentationen för den motsatta ståndpunkten, dvs. au lagen skall gälla även för rådgivande omröstningar, följer två linjer. Den ena är en hänvisning lill den praktiska nyttan. Det viktigaste måste vi dock besluta vid varje folkomröstning för sig, nämligen frågeställningarna och tidpunkten. Det bör inte innebära några större praktiska olägenheter om man till delta fogar de regler för folkomröstning som kan ha folkomröstningslagen som mall. Vi har inte i Sverige folkomröstningar varje månad. Som bekant har vi haft tre folkomröstningar, och vi lär fö en fjärde. Merarbetel i Justitiedepartementet och i riksdagen bör inte bli särskilt omfattande.

Den andra argumenlationslinjen är principiell. Man hänvisar lill all en rådgivande folkomröstning i hela riket undantagsvis torde avse en fråga som riksdagen har att avgöra. Och man tillfogar att de som avger sina röster i

Nr 152

Tisdagen den 22 maj 1979

Förstärkt skydd för fri- och rättigheter m. m.

3 Riksdagens protokoll 1978/79:152

Nr 152 folkomröstningen lill ledning för riksdagens kommande avgörande blir

Tisdacen den desamma som stod bakom riksdagsledamöternas mandal. Här finns del en

22 mai 1979 skärningspunkt. Vi har i vår motion angeti som elt av skälen för atl

_____________ folkomröstningslagen inte skall omfatta rådgivande folkomröstningar, alt det

Förstärkt skvdd flnnas omröstningslillfällen då riksdagen vill ge rätt alt delta i omrösl-

för fri- och rättig- "'igen till flera än dem som har rösträtt i riksdagsval. Majoriteten inom

heter m m utskottet är dock kategorisk på denna punkt. Den skriver atl det är "naturligt

och principiellt rikligt atl som allmän regel för rösträtt vid rådgivande

folkomröstning föreskriva rösträtt vid riksdagsval".

Detla har blivit för mycket för utskottets värderade ordförande och en av hans partivänner. Trots all de röstat som majoriteten, dvs. mol vår motion, har de i etl särskilt yttrande förklarat att det i vissa frågor eventuellt kan vara befogat alt utsträcka rösträtten vid rådgivande folkomröstning också till grupper som har rösträtt i kommunala val. Jag tycker att de med denna förklaring har röstat fel i utskottet. De anser alt inget hindrar alt man i den särskilda lag som skall beslutas om folkomröstning reglerar rösträtten på ett annat sätt än som står i folkomröstningslagen. Med majoritetens kategoriska nej bliremellertid en sådan förklaring meningslös. Majoriteten i utskottet kan aldrig tänka sig vad ulskollets ordförande och Bengt Kindbom har som en möjlighet. De som tänker som Kari Boo och Bengt Kindbom bör alltså sluta upp kring reservationen, för alt de skall garanteras möjligheter att vid vissa tillföllen kunna utsträcka rätten att delta i folkomröstning till andra än dem som har rösträtt i riksdagsvalen.

Den intressanta frågan är då om det kan vara principiellt riktigt atl låta andra delta i folkomröstning än dem som har rösträtt i riksdagsval. Vad är då en rådgivande folkomröstning? Jag kan inle se annat än att de är opinionsundersökningar. Varför skall då de som inte är svenska medborgare men bor här i landet förvägras rätten atl ge sin åsikt till känna? Varför skall invandrare utestängas från den omröstning om energipolitiken som kommer att anordnas i mars månad nästa år? Varför skall de förvägras möjlighet atl ge uttryck åt sina åsikter i omröstningen, när de i många fall har bott elt stort antal år i Sverige och är starkt beroende av de beslut riksdagen kommer att fatta i energifrågan? Kan det vara riktigt atl de utestängs, medan svenska medborgare som bor exempelvis i Nya Zeeland, Australien, Argentina eller Schweiz får denna möjlighet? Del går inle atl hävda all dessa svenska medborgare i fjärran länder berörs mer än de invandrare som bor här i landet.

Del är en fariig och felaktig formalism att likställa beslutande och
rådgivande omröstningar. Vi begränsar inte i övrigt rätten atl ge lill känna sin
åsikt till dem som har rösträtt vid riksdagsval. Vi är inte vana här i riksdagen
atl resonera så, all vi lar hänsyn endast lill de opinionsyttringar som kommer
från dem som har gett oss våra mandal i kraft av rösträtten vid riksdagsval.
Del kan finnas tillfällen då en majoritet i riksdagen önskar elt bredare
deltagande än vid riksdagsvalet. Vi bör inte genom en lag hindra riksdagen
från detla. Vi bör ge varje riksdag möjlighet att själv besluta vilka som skall
34 delta i en rådgivande folkomröstning.

Herr lalman! Med delta yrkar jag bifall till den socialdemokratiska     Nr 152
reservationen när del gäller folkomröstningslagen och i övrigt bifall lill    Tisdagen den
utskottets hemställan.                                                    22 maj 1979

CARL-HENRIK HERMANSSON (vpk): Förstärkt skydd

Herr talman! Folkflertalet har erövrat de demokratiska fri- och rättigheter y •_ rättig-vi i dag har genom politisk kamp. Arbetarrörelsen har därvid alltid gått i fgig,- fjj spetsen. Organisations-, mötes- och yttrandefrihet erövrades efter insatser från arbetarrörelsens pionjärer. Den allmänna och lika rösträtten krävde årtionden av segslitna strider. Den relativa tolerans som myndigheterna i dag visar mol demonstrationer har sin, f ö. ganska moderna, förhistoria i övergrepp och polisvåld mot demonstranter, något som visat sig ohållbart.

Men de demokratiska fri- och rältigheterna är härför inle tryggade. De måste ständigt försvaras. Den nationella suveräniteten måste i dag värnas mot EG-anhängare, mol NATO-fantaster och mot det allra värsta hotel: de stora multinationella bolagens manövrer.

Även andra friheter utsätts för attacker. De har erövrats i kamp, och de måste värnas av folkflertalets vaksamhet och styrkan och kraften i en demokratisk opinion. Folkets eget initiativ, dess egna demokratiska tradition och rättskänsla liksom dess beredskap au försvara sina rätligheier-däri ligger räuigheternas förutsättning och skydd.

Rältigheterna har föu erövras oberoende av och ibland t. o. m. i motsättning till lagstiftning. Men folkets intressen av och kamp för demokratiska rättigheter har alllid ett stöd i demokratisk lagstiftning. Och försvaret av rättigheterna kan ha ett stöd i atl rättigheterna har skydd i grundlagen.

Vad betyder ett grundlagsskydd för de demokratiska rättigheterna?

Grundlagsskyddet innebär att vissa väl definierade rättigheter icke skall kunna inskränkas med mindre än atl folkel i val haft möjlighet att säga sin mening därom. Del skydd rättigheterna härigenom för är på intet sätt absolut. Odemokratiska lagförslag kan smygas undan i valrörelser eller framställas som oskyldiga. Folkels vaksamhet är också här det yttersta skyddet.

Till folkets demokratiska rättigheter hör också att fö välja riksdag, som sedan har rätt att välja och vraka regeringar. Folkviljan skall komma till uttryck genom riksdagens majoritet.

Det verkliga grundlagsskyddet för demokratiska fri- och rättigheter försvårar laglig kränkning av dessa rättigheter och står helt i enlighet med parlamentarismens principer.

De olika former av s. k. kvalificerade förfaranden som nu föreslås av
regeringen och som de borgeriiga partierna och socialdemokraterna vill införa
ger rättigheterna ett långt bräckligare skydd och strider mot principen att
folkviljan skall komma till uttryck genom riksdagsmajorilet. Att fem
sjättedelar av riksdagen eller att riksdagen efter tolv månader ulan att ha
underställt folket frågan skall kunna inskränka rättigheter är, enligt vår
mening, icke ett tillfredsställande skydd. Eu folkomröstningsinstitut så
konstruerat alt en tredjedel av riksdagen kan desavouera riksdagen strider
mot pariameniarismen. Och atl tre, säger tre, av riksdagens ledamöter skall 35

Nr 152

Tisdagen den 22 maj 1979

Förstärkt skydd för fri- och rättigheter m. m.

kunna skjuta ett grundlagsförslag på framliden i tre år, om de råkar sitta i konsiitutionsutskoltet och förslaget är framlagt närmare ett val än tio månader, är från denna synpunkt inte mindre betänkligt.

Förslagen i proposiiionen strider, enligt vår åsikt, mol folksuveränitetens och pariamenlarismens principer. Det är alt beklaga att socialdemokratin, som tidigare har varit motståndare till kvalificerade förfaranden, just av de principiella skäl som jag här har anfört nu har givit upp delta motstånd och anslutit sig till de borgeriiga. Det ärju därigenom enighet mellan borgeriiga och socialdemokrater har uppnåtts.

Om vi ser vad den socialdemokratiska Justitieministern skrev under förra omgången med grundlagsändringar och vad dessförinnan majoriteten i fri-och rällighelsutredningen klart uttryckte inställer sig frågan: Är inte anslutningen från socialdemokratiskt håll lill den nuvarande proposiiionen i dess väsentliga delar att lättsinnigt avvika från sina principer?

Ett grundlagsskydd för fri- och rättigheterna är det bästa lagskydd rältigheterna kan fö. Det utreds f n. beträffande yttrandefriheten i vidare mening än den nuvarande tryckfrihetsförordningen. Vi har krävt atl en utredning bör tillsättas, som ser över vilka övriga rättigheter som bör ha etl sådant skydd och hur detta skydd skall se ut. Trots atl de övriga partierna säger sig vara för grundlagsskydd biträder de tyvärr inle detla förslag.

De borgeriiga vill begränsa de demokratiska fri- och rättigheterna till att gälla förhållanden mellan vad som brukar kallas enskilda och det allmänna. Däremot vill de inle skydda enskilda mot odemokratiska övergrepp från andra enskilda, vilket i klassamhället betyder all skydda de arbetandes rätt mot arbetsköparna. Vi kommunister kan inte godta delta. Fri- och rättigheter måste vara garanterade i hela samhället, även på arbetsplatser eller privatägda allmänna platser. Vi är på den punkten inte överens med Hilding Johansson och socialdemokratin utan menar atl frågan om skyddet för de demokratiska fri- och rältigheterna på exempelvis arbetsplatserna är en oerhört viktig fråga au materialisera i grundlagen.

Men del är inle bara området för fri- och rältigheterna som de borgeriiga vill snäva in. Själva inriktningen på rättigheterna har också en klar tendens.

Borgeriigheten har lyckats få etl grundlagsskydd för den kapitalistiska äganderätten och t. o. m. fått denna rätt att bli benämnd en grundläggande fri- och rättighet. Hittills har denna grundlagsparagraf åberopats i ell fall här i riksdagen, nämligen för att skydda Wallenbergsimperiei mol nationalisering, vilket hade föreslagits av vpk. Nu föreslås att ersättningsgrunden skall kvalificeras, och den uppenbara avsikten är alt stärka skyddet för egendomen. Vidare föreslås ett skydd mol s. k. reklroakiiv lagstiftning, vilket i praktiken bara är ett skydd för spekulanter och skaltesmitare. Dessa krav har drivits av moderaterna - men de har fått med inte bara övriga borgeriiga partier ulan även socialdemokraterna härpå. Måste det inte för den som påstår sig slå för en socialistisk samhällsuppfattning te sig något underiigt att i dag rösta för ell förslag som stärker den kapitalistiska äganderätten och skyddar dem som kan ha förmåga att nyttja eventuella kryphål i nuvarande skattelagstiftning?

Herr lalman! Den kommunistiska motionen kräver gmndlagskydd för

demokratiska fri- och rättigheter, att detla skydd också skall omfatta rättigheter för de anställda på deras arbetsplatser, och den yrkar avslag på bl. a. propåerna om atl stärka skyddet förden kapitalistiska äganderätten och skyddet mol retroaktiv skattelagstiftning.

Däremot kan vi i huvudsak ansluta oss till förslaget lill generell lag om hur en folkomröstning skall gå till, detta för de rådgivande folkomröstningar som i vissa frågor kan vara motiverade. Vi anser dock att alla som beslående bor och arbetar i Sverige, alltså även invandrare, skall ha rösträtt i detta sammanhang. Delta tycker vi måste vara hell självklart. Därför bör lagen formuleras så att de som har rösträtt i kommunala val skall ha rösträtt i folkomröstningsfrågor. Regeringen vill å sin sida här utesluta invandrarna. Denna diskriminerande attityd måste brännmärkas.

Men inte heller den socialdemokratiska linjen, som kommer till uttryck i reservationen, kan godtas. Den innebär alt invandrarna skall kunna fö rösträtt i de rådgivande folkomröstningarna, men inte generellt ulan i stället så atl detta skall beslutas från gång till gång. Detta öppnar såvitt vi kan se för en fariig linje. En riksdagsmajorilet skulle kunna utnyttja detla för alt ge invandrarna rösträtt i folkomröstningar, där majoriteten tror alt det gynnar dess intresse. Sådana konsekvenser kan del socialdemokratiska förslaget få, och det kan därför inte påräkna vårt stöd.

Herr talman! Med hänvisning lill det sagda ber jag aU fö yrka bifall till motionen 2641.

Nr 152

Tisdagen den 22 maj 1979

Förstärkt skydd för fri- och rättigheter m. m.

BERTIL FISKESJÖ (c);

Herr lalman! När vi första gången antog den nya grundlagen i Juni 1973 citerade jag en av medlemmarna i 1809 års konsiitulionsulskolt. Silverstolpe, som talade om "en i själva grundlagen beföslad förhoppning om framlida hjälp mot dess egna brister". Det Silverstolpe åsyftade var de i regeringsformen införda bestämmelserna om ändring av grundlag. Atl även vår nya gmndlag går att ändra har vi redan fått riklig erfarenhet av, och nu är det dags igen med ganska omfattande ändringar. Men jag tror inle, lill skillnad från Hilding Johansson, att någon slutsten kommer all vara lagd med det beslut vi nu fattar. Nya ändringar kommer säkert, även om tyngdpunkten då kommer atl ligga på andra områden. En rad grundlagsfrågor har aktualiserats i centermotioner lill årets riksdag, och del är min förhoppning au riksdagen med förnyad reformaptit skall ta itu med dessa frågor när höstlöven föller.

Tidigare grundlagsdebatter har utmärkts av betydande dramatik och retorik. Det har betingats av all del trots omfattande utrednings- och beredningsarbete fanns ganska slor oenighet på fiera punkter ända fram lill beslutstillfällena. Så ärdet inle i dag. De förslag som vi nu behandlar grundar sig på en utredning-rälligheisskyddsulredningen-som var enhällig om man bortser från vpk:s representant. Ulskottsbetänkandet är också enhälligt utom på en punkt, som dessutom inle gäller själva grundlagen ulan ett avsnitt i folkomröstningslagen. Det är bra all det är på del sättet. Om de grundläg-

Nr 152

Tisdagen den 22 maj 1979

Förstärkt skydd för fri- och rättigheter m. m.

gande reglerna för den politiska verksamheten bör del råda så stor enighet som möjligt.

Från centerns sida kan vi känna särskild tillfredsställelse över all en rad av de krav som vi framfört vid tidigare reformlillföllen nu blir tillgodosedda. Del gäller t. ex. förslagen om särskilt förfarande vid rällighetsbegränsande lagstiftning, lagrådets ställning och möjligheterna lill folkomröstning i grundlagsfrågor. Det är tillfredsställande all även socialdemokraterna övergivit sina tidigare betänkligheter.

Eftersom utskottsbetänkandel i vad gäller grundlagsdelen är enhälligt, skall Jag, herr lalman, i huvudsak bara göra några allmänna kommentarer.

Först något om räuigheisfrågorna. Jag har i tidigare debatter framhållit hur viktigt det är att inte se frågan om medborgerliga fri- och rättigheter som enbart en grundlagsfråga. Del avgörande för de enskilda människornas reella möjligheter all utnyttja de fri- och rättigheter, som vi alla är ense om att de skall ha, och att i övrigt bevaka sin rätt är, hur samhället som helhet är organiserat och hur det fungerar. I ell starkt centralistiskt samhälle har den enskilde alllid svårare atl göra sig gällande än i elt decentraliserat. Och ett samhälle som styrs av en komplicerad teknik, som t. ex. kärnkrafisteknologi och datasystem, är i sig ett hot mot den enskildes integritet och självbestämmanderätt. Kontroll, övervakning och rätlighelsbegränsningar blir lätt en naturiig följd även om avsikten primärt inte är detta. Hur del framlida samhället byggs i vidare mening är således betydelsefullt för den reella vakthållningen omkring medborgarnas fri- och rättigheter. Omsorgen om del öppna samhället och den enskildes integritet och rättssäkerhet måste prägla all lagstiftning och samhällsbyggandel som helhet.

Men detla innebär självfallet inte att det är betydelselöst hur de grundläggande förfallningsdokumenten är utformade. Grundlagen skall så långt det går ge förfaitningsmässiga garantier för demokratins fortbestånd och för den frihelliga miljö i vidare mening utan vilken formella demokratiska spelregler lätt förtvinar. Det har varit ambitionen bakom den grundlag som antogs 1974 och som sedan byggts på med ytterligare rättighetsskyddande moment. Det är samma syfte som ligger bakom de förslag som nu skall bli beslul. Man kan naturligtvis alltid hävda, alt det bästa skulle vara att hela spekirat av önskvärda fri- och rättigheter direkt skrevs in i grundlagen och därmed garanterades den spärr mol snabba legala begränsningar som grundlagsstifl-ningsförfarandet innebär. Detta är dock inte möjligt. Begränsningar och avvägningar måste alllid kunna göras, bl. a. av det enkla skälet alt vissa rättigheter kolliderar med andra. Den enes rätt kan under vissa omständigheter bli den andres orätt. En obruten symfonisk rätlighetsharmoni är inte möjlig all skapa i ett enda grundlagsdokumeni. Det skulle ge etl ur olika synpunkter alltför ohanteriigt aktstycke.

Vissa dissonanser är således oundvikliga, och del får vi leva med och försöka bemästra i vanlig lag. Det särskilda förfarande som nu föreslås vid rällighetsbegränsande lagstiftning är ett försök alt skapa ytteriigare garantier för atl dissonanserna är noggrant övervägda och inte mera skärande än den

uppspelade verkligheten kräver. Det kan onekligen bli litet krångligare för kompositörerna, dvs. lagstiftarna i riksdagen, men denna ökade skaparmöda är det pris vi får betala för ökade möjligheter lill eftertanke och debau.

Jag har tidigare sagt att del är bra om grundlagsbeslut kan fallas under så stor enighet som möjligt. Förslaget om möjlighet till folkomröstning i grundlagsfrågor syftar bl. a. lill delta. Långtgående enighet i riksdagen eller möjlighet till avgörande direkt av folkel i omröstningar är de alternativ som förslaget ger. Del är inte så säkert att vi får så mänga folkomröstningar. Men möjligheten till folkomröstningar på begäran av en minoritet är i sig en press på riksdagens partier atl söka komma fram till samlande lösningar. Och därmed motverkas onekligen risken för vad man skulle kunna betrakta som övergrepp mot en betydande minoritet som kanske svarar mot en majoritet av folket. Jag har f ö. personligen sympatier för uppfattningen atl vi bör kunna gå vidare på denna väg även vad gäller andra frågor än gmndlagsfrå-gor. Den nu aktuella folkomröstningen om energipolitiken är ett slående exempel på alt riksdagens majoritet, trots all den framspmngil ur en strikt proportionell valmetod, i en särskild och mycket viktig fråga med stor sannolikhet inte harmonierar med vad folkets flertal tycker.

Del nu föreliggande förslaget innebär vidare att den s. k. lagprövningsrätten skrivs in i grundlagen. Farhågor har yppats för atl detta skulle innebära att Jurister och domstolar tar över politiska beslut. Självsvåldiga domstolar och förvaltningsmyndigheter skulle kunna spoliera vad de politiska instanserna beslutat. Dessa farhågor är såvitt jag kan se ulan grund. Grundlagsparagrafen fastlägger den praxis som redan finns och som säkert måste finnas. Lagar och förordningar skall följas av förvaltningsmyndigheter och domstolar. Skulle det vara så att underordnade bestämmelser strider mot överordnade, är det naturligtvis bara bra att detta dras fram i ljuset, och det blir lagstiftarnas skyldighet att se till att bristande överensstämmelser härvidlag räUas till. Och atl lagstiftningen ständigt följer de formella regler som riksdagen själv fastlagt kan inte vara något oresonligt krav.

Förslaget innebär vidare all lagrådels uppgifter förändras och anpassas till vad som enligt min mening borde ha gällt redan genom den reform som togs 1971. Syftet med den reformen var egentligen att del begränsade, ganska stela och av historiska betingelser bestämda obligatoriska granskningsområdel avskaffades. Meningen var att ge lagrådet ur allmänna synpunkter mera meningsfulla uppgifter. Men dessa intentioner har, som vi vet, inte omsatts fullt ut i praktiskt handlande. Regeringar av olika kulörer har gått förbi lagrådsgranskningen när man tyckt alt det varit angeläget all fö fram förslag i röda rappei. Exemplen på detta är många. Om en liten stund kommer vi att behandla ett sådant ärende. Det gäller förslaget om partssammansalla organ i kommunerna. Utskotten har vissa möjligheter alt rätta lill sådana strömhopp, och del har också tillämpats i en handfull uppmärksammade fall. Men deUa är en omväg som inte är särskilt lyckad. Del bästa är all riksdagen får ta del av lagrådsgranskningen i samband med atl propositionerna avlämnas. Lagrådsgranskningen kan ju f ö. - och det händer inle så sällan - förändra propositionsförslagen redan innan de läggs fram i riksdagen. Det förslag som

Nr 152

Tisdagen den 22 maj 1979

Förstärkt skydd för fri- och rättigheter m. m.

Nr 152

Tisdagen den 22 maj 1979

Förstärkt skydd för fri- och rättigheter m. m.

riksdagen nu kommer atl anta vidgar regeringens skyldighet all höra lagrådet ulan att driva denna skyldighet in absurdum. Del är, hoppas Jag, en vettig avvägning.

En del av de övriga förslag som Jag hade tänkt la upp kommer jag på grund av alt tiden rinner undan all gå förbi. Men till slut vill Jag, herr lalman, säga några ord dels om förslaget till särskild lag om folkomröstning, dels om vpk:s förslag. Vad det gäller folkomröstningar harjag själv tidigare motionerat om en sådan lag och tycker naturligtvis att del är bra att den nu kommer. Den borde vi ha haft för länge sedan. Redan gmndlagberedningen föreslog en sådan lag, men genom vad som närmast kan betraktas som ett förbiseende kom den inte i samband med gmndlagsrevisionen 1974. Vi harju länge haft möjlighet till rådgivande folkomröstningar, och det kan inte vara särskilt rationellt alt man inför sådana folkomröstningar utöver de nog så besväriiga problemen att komma överens om hur omröslningsfrågorna skall formuleras också skulle kunna få tvister över en rad formella frågor av närmast praktisk natur. Del gäller bl. a. sådana elementära ling som själva omröslningsproce-duren, valnämndernas uppgifter, röslrättsbeslämmelserna och sammanräkningsförfarandet. På den här punkten har socialdemokraterna till min slora förvåning brutit sig ur den annars så samsjungna ekumeniken. Hilding Johansson har nyss försökt förklara denna trängtan till solosång. Förslaget innebär att lagen skall tillämpas vid alla folkomröstningar som gäller hela riket. Socialdemokraterna vill att den endast skall gälla för de beslutande omröstningarna i grundlagsfrågor. Vad som tydligen stöter är all samma rösträtlsbestämmelser skall gälla vid de riksomfattande omröstningarna som vid riksdagsval. För min del lyckerjag alt detta är en helt logisk ordning. Har man folkomröstningar i kommuner och landsting, är del självklart au det är de regler som finns vid valen lill dessa organ som skall gälla. Lika självklart måste det vara att det är rösträltsvillkoren lill riksdagen som skall gälla vid de omröstningar som anordnas i hela riket. Någon saklig motivering för en annan ordning är omöjlig att uppbringa. Dessutom skulle det socialdemokratiska förslaget just leda lill den typ av formella tvisiigheier vid de rådgivande folkomröstningarna som del borde vara en allmän önskan att undvika. Syftet med det socialdemokratiska förslaget på denna punkt kan inte vara något annat än atl man inför den nu förestående omröstningen om energipolitiken tror sig kunna hösta in några alldeles egna men mycket billiga poäng i de kommunalval som äger rum i höst.

Vad gäller vpk är det på det sättet all vpk i stort sett dömer ut all den nya möda som lagts ner för alt stärka rältighetsskyddel. Detta är litet förvånande med hänsyn till att vpk:s representanter i tidigare debatter uttryckt vissa sympatier för en del av de förslag som centern fört fram. Man sveper del hela över bord med några fiotta gester, men det är Ju ingen lösning på svåra avvägningsproblem.

På elt par punkter har vpk egna förslag. Det ena gäller vissa frågor om arbetsrätten. Där föreslår man såvitt jag kan förstå bl. a. all rätten lill s. k. vilda strejker skall skrivas in i grundlag. Det kan väl vara så, atl man i enskilda fall kan hysa förståelse för de omständigheter som leder lill spontana strejker

utanför gällande avtalsram. Men från delta och lill all i grundlag ge generell sanktion åt vilda strejker är stegel onekligen mycket långt. Principen måste väl ändå vara all gällande lagar och avtal skall hållas; annars kan anarkin ligga nära.

Ell annat vpk-förslag är att vissa lagprövningsfall skall underställas konsiilutionsutskotlet för avgörande. Det är för det första en omständlig ordning, som skulle la åtskillig tid. Det skulle för det andra innebära att ett politiskt organ griper in i domstolsavgörandet i konkreta fall. Och delta har vi ju allmänt av principiella skäl ansett all politiska organ inte skall göra. Om det skulle vara så olyckligt all del vid domstolsavgöranden skulle visa sig atl domstolen anser att underordnad lagstiftning kolliderar med grundlagen, är del naturiiga att riksdagen genom ny lagstiftning ser lill all de uppenbarade molstridigheterna undanröjs.

Jag ber, herr talman, att fö yrka bifall till utskottels förslag på alla punkter.

Nr 152

Tisdagen den 22 maj 1979

Förstärkt skydd för fri- och rättigheter m. m.

HILDING JOHANSSON (s) kort genmäle:

Herr talman! Låt mig först konstalera att den slutsten jag talade om gäller fri- och rätlighetsarbetet. Sedan förslår jag nog att andra delar av gmndlagen kommer att bli föremål för diskussion.

Av tidsskäl skall jag i övrigt uppehålla mig väsentligen vid folkomröstningsfrågan.

Bertil Fiskesjö har talat om min trängtan efter au få sjunga solo. Jag brukar inle ha några sådana benägenheier, men i del här fallet är del nog nödvändigt aU man ger uUryck åt någon annan mening än den som utskottsmajoritelen har kommit fram till.

Några motiv för sin ståndpunkt anförde inte Bertil Fiskesjö. Han talade endast om atl det var naturligt, och han gav sig över huvud taget inte in i någon sakdebatt om del här.

Del måste ändå framstå som myckel egendomligt att invandrare, som bor här och som har sitt arbete och sin utkomst här, inte får ge uttryck åt sin mening, medan däremot svenska medborgare i fjärran länder får göra detta. Det enda skäl för detta som Bertil Fiskesjö kan anföra är alt de sistnämnda är svenska medborgare. Men varför skall delta alt ge uttryck åt sin mening knytas till medborgarskapet? Det kräver en förklaring.

Jag läste i en tidning i morse att centerpartiet avser all verka för atl invandrarna skall få rösträtt vid energiomröstningen. Är detta sant, eller var del en felaktighet som anfördes? Med de synpunkter som Bertil Fiskesjö gav uttryck åt måste ju centerns linje vara, alt först får de förvärva svenskt medborgarskap, och därefter skall de kunna fö delta i en folkomröstning. Vilken är centerns ståndpunkt? Vi har också alt ta hänsyn lill det särskilda yttrande som utskottets värderade ordförande har avgivit och som innebär en annan ståndpunkt än den som Bertil Fiskesjö har utvecklat. För honom ter det sig inte naturligt; han låter antyda att det t. o. m. kan hända att invandrare med kommunal rösträtt skall få ge uttryck för sin mening i en folkomröstning.

Nr 152

Tisdagen den 22 maj 1979

Förstärkt skydd för fri- och rättigheter m. m.

Vpk:s ståndpunkt innebär, såvitt jag kan förstå, alt man inte skall ha folkomröstning i grundlagsfrågor. Följaktligen gäller vpk:s förslag endast de omröstningar som har rådgivande karaktär. Men nu kommer riksdagen faktiskt atl besluta atl införa grundlagsomröstningar, och då måste man ha en annan utformning av besiämmelserna för dem än man har för bestämmelserna beträffande rådgivande omröstningar.

CARL-HENRIK HERMANSSON (vpk) kort genmäle:

Herr lalman! Skillnaden mellan oss och de övriga partierna i huvudfrågan är all vi anser all del inte skapas något starkt skydd för de demokratiska fri-och rältigheterna genom de nya regler som man nu vill införa. Vi anser inle att ett materiellt skydd, dvs. ett gmndlagsföstande av fri- och rättigheterna, kan bytas mol en procedurregel som ger en minoritet möjlighet att åstadkomma uppskov.

Del materiella skydd som vi vill ha inskrivet i grundlagen och det kvalificerade förfarande som man nu vill införa uttrycker motstridiga principer. Det materiella skyddet innebären grundlagsskydd. Det kvalificerade förfarandet innebär inget egentligt skydd - det innebär i föreliggande förslagen uppskovsmöjlighet. Grundlagsskydd stårockså i överensstämmelse med parlamentarismens principer. Det kvalificerade förfarande som de övriga partierna vill införa innebär bara att man inför ett tillfälligt minori-letsveto och ingenting annat. Vi anser inte att det är ett tillräckligt skydd för de demokratiska fri- och rättigheterna. Det är därför som vi är motståndare lill det.

Sedan tog Bertil Fiskesjö upp som särskilt anmärkningsvärt au vi ville grundlagstifta och införa bestämmelser om de demokratiska fri- och rättigheterna i grundlagen, bl. a. obegränsad strejkrätt. Och han säger: "Men det ärju atl acceptera vilda strejker! Något sådant kan man inte göra." Vad vi vill göra är alt ta bort den olaglighel som enligt nuvarande lagstiftning vidlåder många strejker i vårt land. Vi vet Ju att förutsättningarna för alt utlösa legala strejker är synneriigen minimala på grund av alla de lagregler som finns. Vi vill alltså alt del skall vara en demokratisk fri- och rättighet för lönlagarna all gå ut i strejk. Vi lyckeralt det aren grundläggande demokratisk fri- och rättighet. Vi vill också erinra om atl vi har haft andra förhållanden i vårt land, även om man naturiigtvis inte skall idyllisera dem. När man i dag studerar handlingarna från den stora Sundsvallsstrejken bland sågverksarbetarna för 100 år sedan upptäcker man att vid den tidpunkten var det inle brottsligt atl gå ut i strejk, utan det var tillåtet enligt gällande lag. Sirejkförbuden är alltså etl senare påfund, och det vill vi avskaffa. Vi tycker all det är alt leva upp till arbetarrörelsens stolta kamptraditioner.

BERTIL FISKESJÖ (c) kort genmäle:

Herr talman! Vad gäller förslaget till folkomröstningslag vill Jag för del första säga atl del som två centerpartister i konslilulionsutskottet åstadkommit inle är en reservation ulan etl särskilt yttrande. För det andra vill jag påpeka att Jag inte har anslutit mig till detta särskilda yttrande, som Hilding

Johansson åberopar. För min del är det självklart att den regel som läggs fast i folkomröstningslagen skall gälla rösträtten i alla riksomfattande folkomröstningar och att den bör följa rösträtten i riksdagsval.

Man kan om man så önskar, vilket antyds i del särskilda yttrandet, dispensera bestämmelser i en lag genom uttrycklig bestämmelse i en annan lag. Men det tycker jag inte är någon önskvärd ordning. Vill man ändra innehållet i en gällande lag, bör man helst gå in i denna lag och ändra direkt.

Del socialdemokratiska förslaget innebär atl folkomröstningslagen skall gälla i vissa omröstningar men inle i andra. Det är med förlov sagt en konstig ordning. Man kan hell allmänt fråga sig hur del skulle kännas för de människor som fött delta i en omröstning men som skulle vara fråntagna denna rätt när en annan folkomröstning slår för dörren. Folkomröstningslagen är närmast en parallellag till vallagen. Hur skulle det se ut om denna lag -genom att vissa delar inte skulle gälla för ell aktuellt val - innebar alt vissa grupper skulle ha rösträtt i ett riksdagsval men inte i etl annat?

Hilding Johansson talar hela tiden om invandrare. Del är inte relevant, eftersom de flesta invandrare i vårt land har rösträtt - de är svenska medborgare. Däremot är del relevant all tala om icke svenska medborgare. Om man vill atl icke svenska medborgare skall ha rösträtt i riksomfattande folkomröstningar och i allmänna val lill riksdagen, skall man genomdriva det. Del är i varje fall en klar och från formell synpunkt rimlig linje. Men att halta fram och tillbaka och i vissa fall ge icke svenska medborgare rösträtt och i andra fall inle lyckerjag är en mycket konstig ordning.

Carl-Henrik Hermansson sade atl det bästa vore om man direkt i gmndlagen kunde grundlagsskydda alla fri- och rättigheter. Det sade Jag redan i mitl inledningsanförande. Men var och en som mer ingående har sysslat med dessa frågor - och del har Jag haft anledning atl göra i olika utredningar- vet atl det är praktiskt tagel omöjligt, om man inte vill skapa en grundlag med en bibels omfång.

C.-H. Hermansson berörde vad Jag sade om vilda strejker. Hans argument för alt grundlagsfästa rätten till vilda strejker är tydligen alt strejkerna förekommer. Men brott mot gällande bestämmelser och avtal brukar ju sällan las som argument för atl man oundvikligen skall ändra de avtal eller lagar som gäller.

Nr 152

Tisdagen den 22 maj 1979

Förstärkt skydd för fri- och rättigheter m. m.

HILDING JOHANSSON (s) kort genmäle:

Herr lalman! Bertil Fiskesjö talade om för mig alt det var ett särskilt ytirandeochinieen reservation som hade avgivits. Det berättadejag faktiskt i mitt första inlägg här i kammaren. Och Jag konstaterade då atl de två ärade centerpartisterna egentligen har röstat fel i utskottet. Till delta fogade nu Bertil Fiskesjö alt han inte hade anslutit sig lill detta särskilda yttrande. Det harjag inte ett ögonblick misstänkt att han skulle göra. Med hans inställning finns det bara en sak all göra - uppmana invandrarna au förvärva svenskt medborgarskap. De som inte är svenska medborgare slängs ute. Men man ger rösträtt ål svenska medborgare i fjärran länder. Dem skall man slå vakt om, de

Nr 152

Tisdagen den 22 maj 1979

Förstärkt skydd för fri- och rättigheter m. m.

skall få vara med och avgöra energifrågan i Sverige.

Efter alt ha lyssnat till Bertil Fiskesjö, efter atl ha läst Karl Boos och Bengt Kindboms särskilda yttrande och efter atl i morse ha läst en notis i en tidning måste Jag fråga: Vilken ståndpunkt har centerpartiet i denna fråga? Är del Bertil Fiskesjös, Karl Boos och Bengt Kindboms"eller möjligen den som stod i tidningen?

Vidare anförde Bertil Fiskesjö atl det är egendomligt atl ha olika regler vid olika omröstningar. Men det gäller ju två olika typer av omröstningar. Så länge vi inte har infört rösträtt för invandrare i riksdagsval är det svårt för all inle säga omöjligt all ge dem rösträtt i beslutande folkomröstningar. De sakerna hänger samman. Om det föreställer jag mig alt vi är överens. Men de rådgivande folkomröstningarna är av hell annan karaktär. De är opinionsyttringar. Och jag frågar mig fortfarande: Vad är del som säger atl man vid dessa opinionsyttringar skall dra en gräns gentemot invandrare som inle är svenska medborgare? Något annat skäl har inte angelts än att man möjligen kan lycka att det är litet underligt. Men det finns, som sagt, två olika typer av omröstningar där man drar denna gräns.

CARL-HENRIK HERMANSSON (vpk) kort genmäle: Herr lalman! Herr Fiskesjö gjorde en intressant nyansering, som Jag bedömde som negaliv, när han sade alt det är omöjligt alt grundlagsskydda alla fri- och rättigheter. Jag har tolkat de övriga partiernas ståndpunkt så all de visserligen menade alt det var svårt att grundlagsskydda alla fri- och rättigheter men atl det var önskvärt atl kunna göra del och all deras ståndpunkt i den senaste rällighelsutredningen var atl man nu inle kunnat göra det men all man icke var motståndare lill alt man försökte göra del. Del är ju också därför som vi har föreslagit en ny utredning i frågan för atl tillsammans med yiirandefrihetsutredningen pröva dessa saker, som jag faktiskt trodde atl de övriga partierna tidigare har varit överens om. Nu har alltså herr Fiskesjö en hell negativ inställning till dessa försök, vilket jag beklagar.

Jag vill ta upp ytterligare några argument bakom kravet atl skriva in strejkrätten i grundlagen. Det är så atl den svenska regeringsformen vid internationell jämförelse visat sig inle bara slrejkvänlig utan också extremt lockoutvänlig. Den ställer alltså upp på arbetsköparnas sida. I länder som England och USA har lockouten en med strejken icke jämställd ställning i lagstiftningen. I Italien och Frankrike är den -r .som konsekvens av tillämpningen av den konstitutionellt, alltså i grundlagen, garanterade strejkrätten - i många fall förbjuden. Vår ståndpunkt är att lockouträtien inte bör ges grundlagsskydd i den svenska regeringsformen. Däremot bör strejkrätten skyddas utan inskränkning. Vårt argument är att strejken är de arbetandes enda effektiva stridsmedel. Det gäller deras rätt att förfoga över sin egen arbetskraft. Del finns inte jämställda parter, arbetsgivare-arbetstagare, på arbetsmarknaden. Parternas ställning och situation är olika. Förhållanden som gällt vid ingången av ell arbetsavtal kan förändras genom arbetsgivarens aktivitet eller genom det kapitalistiska samhällets utveckling.

Vi menar att i sådana och i en rad andra fall måste arbetare och tjänstemän ha tillgång till sitt stridsmedel, strejken, för all försvara sina inlressen.

Jag är lika förvånad som Hilding Johansson här har gett uuryck för atl han är överalt de borgeriiga partierna icke vill ge invandrarna möjlighet att delta i de folkomröstningar som vi nu diskuterar. Det måste väl ändå vara etl självklart demokratiskt krav att de skall ha den rätten på samma sätt som de enligt vår mening skall ha politisk rösträtt. Hilding Johansson säger gentemot vår ståndpunkt au en lag härom troligen kommer att anttis. Om det blir aktuellt kommer vi naturiigtvis atl i motion kräva all invandrarna skall ha precis samma rättigheter som andra som bor och arbetar i del här landet.

Nr 152

Tisdagen den 22 maj 1979

Förstärkt skydd för fri- och rättigheter m. m.

BERTIL FISKESJÖ (c) kort genmäle:

Herr talman! Hilding Johansson försöker framställa saken som om det i princip vore slor skillnad mellan beslutande och rådgivande folkomröstning. Del är det naturiigtvis inle. I varje fall uppfattar inte Jag det så. Men man blir litet betänksam när man hör dessa konstruerade, mycket hårda gränsdragningar som Hilding Johansson gör. Är det så aU socialdemokraterna, om de skulle få majoritet i riksdagen, efter den folkomröstning som kommer att ske i energifrågan är beredda atl totalt strunta i omröstningsresullaiet? Det är en fråga som Jag tycker är berättigad att ställa efter de inlägg som vi har hört från Hilding Johanssons sida.

C.-H. Hermansson påslår au jag maler mig ur något slags allmän enighet om all det bästa är atl man kan grundlagsfästa fri- och rättigheterna direkt. Nej, det har jag inle gjort. Jag har sagt atl det naturligtvis är den bästa metoden om det bara kunde gå. Men det är det det inte gör. Vi har en utredning på gång om en rad av opinionsfriheterna. Jag råkar tillhöra den utredningen. Vår ambition är au vi skall försöka fö fram ett förslag som gör tryckfrihetsförordningens bestämmelser i varje fall till vissa delar gällande över ett vidare spektmm av opinionsfriheten. Men Cari-Henrik Hermansson skall inte inbilla sig all ens denna begränsade ambition är särskilt lätt atl förverkliga. Det kommer heller inle au leda till ett grundlagskomplex som i ordets egentliga mening är absolut heltäckande. Det kommer alltid all finnas behov av uppföljande lagstiftning av olika slag.

Vi bmkar säga alt tryckfriheten är i detalj grundlagsreglerad. Men så är det Ju inte. Tryckfrihetsförordningen är visseriigen mycket utförlig och innehåller mängder av bestämmelser, men likafullt finns del utöver de bestämmelser som finns i tryckfrihetsförordningen bestämmelser i annan lagstiftning som är av utomordentlig betydelse för tryckfriheten. Jag behöver bara nämna den särskilda sekretesslagen.

Rätlen lill strejk skall grundlagsfästas, säger Cari-Henrik Hermansson. Vi har redan en paragraf i gmndlagen om strejkrätten, men vad Cari-Henrik Hermansson och vpk vill införa är en grundlagsskyddad rätt lill vilda strejker.

Förste vice talmannen anmälde atl Hilding Johansson och Cari-Henrik Hermansson anhållit aU lill protokollet få antecknat alt de inte ägde räu till ytteriigare repliker.

Nr 152 ANDERS BJÖRCK (m):

Tisdagen den '''' ''"i"' Det har förvisso inte saknats utredningar på förfaiiningsom-

22 mai 1979 " under de senaste decennierna. Vi har haft 1954 års förfatiningsutred-

_____________ ning, grundlagberedningen, fri- och räitighetsutredningen och nu senast

Förstärkt skvdd rälligheisskyddsulredningen. Vi har mer eller mindre, herr lalman, under en

for fri- och rättig- 25-årsperiod haft ett ständigt pågående utredningsarbete på det här området. I
heter m m "" dagens beslut, som strax torde komma all fallas under slor enighet

med undantag av kommunisterna, har enligt min uppfattning i allt väsenlligl den genomgripande reformering av vårt statsskick och särskilt då på fri- och räitighetsskyddsområdel,somägtrum under 1960-och 1970-talen,avslutats. På sätt och vis sätter vi därmed också i dag punkt för elt 25-årigt grundlagsarbete.

Om det nu inte vore så att våra fina grundlagar till trots denna kammare f n. befinner sig i en myckel akut tidsnöd, skulle det ha varit frestande atl ägna sig åt etl antal refiexioner över vad som egentligen har uträllals på grundlagsområdei. Men liden medger inte detta, och det bör kanske vara ett memento för riksdagen att på olika punkter inom ramen för det regelverk som nu har skapats få en smidigare och effektivare handläggning av riksdagsärendena. Det återstår atl se om våra nya gmndlagar i del här avseendet är lika flexibla som de gamla, vilka sannerligen klarade av au möta olika tiders krav på arbetsmetodik med förbluffande små förändringar.

Det betänkande som vi i dag diskuterar är med några få undantag i stort sett enhälligt, och det är att hälsa med stor tillfredsställelse. Inriktningen av arbetet i rättighetsskyddsulredningen var just att fö lill stånd en så bred enighet som möjligt, bl. a. med tanke på att det är elt värde i sig all just i grundlagsfrågor uppnå en bred politisk anslutning. Detta innebär förvisso att olika meningsriktningar får ge med sig och göra avkall på att få igenom just sina ståndpunkter lill hundra procent. Vpk-represenianten i utredningen betecknade delta som etl köpslående, och enligt honom skulle detta vara något förkastligt. Men vad det hela liden handlat om har i själva verket varit elt arbete som gått ut på att uppnå enighet och som syftat lill helheten och lill landets bästa. Jag kan inle se något förkastligt i alt man försöker gå varandra till mötes i frågor av just den här typen. Det kräver god vilja men också civilkurage att göra upp om en samlande lösning, där man kanske får både ge och la.

Herr talman! Jag vill begagna detta tillfälle lill att understryka det
förnämliga arbete på au nå den här samlande lösningen som utfördes av
utredningens ordförande, professor Gunnar Heckscher. Hans förmåga att
finna nya lösningar på gamla och besvärliga problem är värd stort beröm. Om
alla utredningsordförande i delta land arbetade med hans snabbhet och hade
hans konstruktiva förmåga skulle del svenska utredningsväsendet ges en
bättre effektivitet och få elt långt bättre rykte än det i dag dess värre har.
Konsiitutionsutskoltet har helt och hållet följt rätlighelsskyddsulredning
ens förslag, liksom man i Justitiedepartementet gjort det när man skrivit
propositionen. De förändringar som har gjorts är fö och i stort sett av formell
46 natur. Det innebär att utredningens förslag om ell förstärkt skydd för de

gmndläggande fri- och rättigheterna följs upp effektivt. Vi för t. ex. ett särskilt förfarande vid rällighetsbegränsande lagstiftning, där förslaget antingen vilar i tolv månader om tio riksdagsledamöter begär del eller kan antas omedelbart om del vid omröstning i riksdagen får stöd från minst fem sjättedelar av de röstande.

Om detta och de övriga regler som kommer all gälla vid rällighetsbegränsande lagstiftning kan sägas-och det har skett ett antal gånger i debatten-att del blir en krånglig handläggningsordning. Det ligger en hel del i detla. Men man kan naturligtvis med rätta genmäla au del skall vara svårt att inskränka fri- och rättigheter och alt vi i framliden får ta den olägenhet som ligger i en relativt komplicerad handläggningsordning.

På etl par punkter sker det direkta och konkreta förstärkningar av vissa särskilda fri- och rättigheter. Det skydd som i dag gäller mot retroaktiv strafflagstiftning utsträcks nu lill atl gälla också skatlelagslifiningen. Detla är atl hälsa med stor tillfredsställelse. Del är viktigt att medborgarna kan förutse konsekvenserna av sina handlingar, och detta måste också i rimlig mån gälla ekonomiskt handlande. Retroaktivitet lill förfång för den enskilde ärelt otyg, och det är glädjande att vi här äntligen får klara riktlinjer.

Den andra punkten på del ekonomiska området där det sker förbättringar genom det beslul som vi strax kommer alt fatta gäller skyddet vid expropriation och därmed jämförligt ingrepp. Utredningen har föreslagit en omformulering av den aktuella paragrafen i grundlagen så au det, tillsammans med motiviexien, klart framgår alt en tillfredsställande ersättning skall lämnas för den förlust som uppkommer vid expropriation eller annat sådant förfogande. Ersättningen skall anknyta till den ersättningsnivå som gäller i dag.

Lagprövningsrätten skrivs in i regeringsformen. Det är förvisso ingen dramatisk förändring av det konstitutionella lägel, eftersom en sådan lagprövningsräti sedan länge anses föreligga ändå.

Något större förändring blir det i fråga om lagrådets sammansättning och uppgifter. Jag vill här peka på en väsentlig sak, nämligen atl lagrådet i forlsältningen för - och skall - granska förslag till skattelagstiftning. Förhoppningsvis kommer detta au innebära all vårt komplicerade och snåriga skattesystem ges en klarare utformning i framliden. Man kan i alla fall ha den förhoppningen, herr lalman, och del blir en viktig uppgift för lagrådet alt i framliden medverka lill detta.

När det sedan gäller den fråga som vi har diskuterat här i dag, beslutande folkomröstning vid grundlagsändringar, så finns det anledning alt hälsa införandet av sådan folkomröstning med stor tillfredsställelse. Våra grundlagar ger Ju ramen för det demokratiska arbetet i vårt land, och även den som lill äventyrs är tveksamt inställd lill folkomröstningar som etl instmmenl i det politiska arbetet bör kunna acceptera atl när del gäller spelreglerna för det politiska arbetet skall folket ha sista ordet. Jag tror personligen inte atl detla folkomröstningsinstitut kommer alt användas i någon betydande utsträckning, men genom sin blotta existens kommer det att utgöra ett allvarligt memento för politikerna atl försöka uppnå breda lösningar vad gäller

Nr 152

Tisdagen den 22 maj 1979

Förstärkt skydd för fri- och rättigheter m. m.

Nr 152

Tisdagen den 22 maj 1979

Förstärkt skydd för fri- och rättigheter m. m.

statsskicket i framliden.

Jag måste emellertid erkänna, herr lalman, alt jag inte riktigt kan förslå den socialdemokratiska reservationen när del gäller folkomröslningslagen. Jag tycker att Hilding Johanssons argumentation, när han drar in utlandssvenskarnas rösträtt, är minst sagt förunderlig. Det ärju inle utlandssvenskarnas rösträtt det handlar om i dag. Här handlar det om rösträtt för invandrare som icke harblivit svenska medborgare. Vi är alla medvetna om au det är få länder som har ett så förenklat förfarande när det gäller alt förvärva medborgarskap som just Sverige. Det är väl ändå logiskt atl vi ger de invandrare som icke har svenskt medborgarskap rösträtt i kommunala val och i konsekvens därmed också i kommunala folkomröstningar, och alt man har motsvarande regel för dem som har rösträtt i riksdagsval - och del har alltså inte invandrarna som inte har svenskt medborgarskap. Elt krav för alt man skall fö utöva rösträtt vid de folkomröstningar del här gäller skall alltså vara svenskt medborgarskap.

Jag kan, herr lalman, inte se annat än att detta är logiskt, ochjag har inte på något sätt blivit övertygad av de argument som har framförts från socialdemokratiskt håll. De är, med föriov sagt, inte särskilt preciserade.

Herr tafnan! Vi har alltså uppnått en bred enighet på delta område, och del lyckerjag är någonting alt vara i hög grad tacksam över. Jag ber att få yrka bifall till utskottets hemställan på samtliga punkter.

Under delta anförande övertog andre vice talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

TORKEL LINDAHL (fp):

Herr talman! Den 4 juni 1976 diskuterade riksdagen ändringar i grundlagen i fråga om förbättringar av fri- och rältigheterna. Del blev en heldagsdebalt, som fortsatte etl bra lag efter middagsuppehållel. Stundtals var det en ganska hetsig debatt, där både dåvarande justitieministern och dåvarande statsministern var inblandade - och den som de häftigast vände sig emot var dåvarande folkpartiledaren Per Ahlmark.

Vad var det som hertar Palme och Geijer med sådan intensitet bekämpade 1976? Det var det som vi i dag har att besluta om och som i princip ett enigt utskott ställt sig bakom.

Folkpartiet har länge drivit frågorna om atl förstärka fri- och rättighets-skyddet i gmndlagen. Det är hell enkelt en gammal liberal förfatlningstra-dition alt försöka göra så. Det har ofta varit svårt. För eu litet parti har del inle alltid varit så lätt att få gehör för sina idéer. Men folkpartiet har strävat vidare oförtrutet för att förbättra skyddet för fri- och rättigheter i grundlagen. Och nu Slår vi här.

Nu, 1979, accepteras till stora delar det som förkastades 1976 och som i stort sett ansågs vara ett dåligt skämt 1973 eller tidigare. Det visar aU även ett litet parti kan fö igenom viktiga delar av sin politik när det envist och oförtrutet strävar vidare mot elt klart uppsatt mål.

Jag vill betona all jag anser atl såväl 1973 års som 1976 års beslul innebar

förbättringar av skyddet för fri- och rättigheterna.

År 1976 var det på fem punkter som folkpartiet krävde förbättringar som majoriteten inle ville acceptera. Del rörde sig om särskilda procedurer vid beslut om inskränkningar av rättigheterna. Det beslutar vi om i dag. Vi ville ha folkomröstning vid gmndlagsändring. Det godtas i dag. Särskilda regler för beslul om grundlagsändring, del accepterar majoriteten i dag. Lagrådsgranskning av alla lagar som inskränker fri- och rättigheterna samt obligatorisk lagrådsgranskning av viktigare lagar i övrigt krävde vi då. 1 dag skall vi besluta om en ordentligt utökad lagrådsgranskning.

Även om dagens förslag inte i detalj exakt överensstämmer med våra krav från 1976 är det sanneriigen ingen överdrift alt hävda att det i princip är samma förslag som då förkastades som nu en bred majoritet här i riksdagen är beredd att anta. Förutom de punkter jag nyss räknade upp stärks det direkta fri- och rältighetsskyddel på en del ytteriigare punkter om riksdagen antar det aktuella förslaget. Jag skall inte gå in närmare på vilka. Bl. a. har tidigare talare gjort det.

Jag anser att det är ett viktigt beslul som riksdagen kommer att faua i dag och förhoppningsvis återigen till hösten, så att förslagen kan träda i kraft till årsskiftet. Men för den skull får man inte tro att grundlagsarbetet och arbetet för all förstärka de medborgeriiga fri- och rättigheterna en gång för alla är avslutat. Det pågående arbetet med en yttrandefrihetsgrundlag är ell exempel på all arbetet drivs vidare.

Del finns ytteriigare exempel där del i framtiden kan bli aktuellt alt gå in och förslärka den enskilde medborgarens fri- och rättigheter. Men de frågorna har kanske inle kommit så långt i debatten att de ens är färdiga för utredning. Vad jag tänker på är t. ex. skyddet för den enskilde i förhållande till organisationer, skydd för privatlivet och personlighetens okränkbarhet.

En del menar alt vi också borde försöka få in t. ex. frågan om föräldrarätt och utbildningsrätl i grundlagen. På den punkten vill jag säga att många av dem som hävdar utökad föräldrarätt helt blundar för barnens självklara rätt. Men jag accepterar och tycker det är riktigt all debatten på det här området förs vidare.

Vi måste sedan också se över de lagar som medborgarna har att använda sig av för all kunna försvara och hävda sina rättigheter. Där kan vi göra myckel för att förbättra förhållandena jämfört med hur det är i dag.

Som elt stort viktigt delmål står ändå dagens beslul, som innebär klara förstärkningar och förbättringar av fri- och rättighetsskyddet.

Jag har sagt all det är fråga om etl mycket enigt utskott. Det finns bara en reservation, och den rör egentligen inte grundlagsdelen utan den följdlag som folkomröstningslagen utgör. Det är socialdemokraterna som inte tycker atl den lagen bör användas vid rådgivande folkomröstning. När jag lyssnade lill Hilding Johansson fick jag elt intryck av atl han ansåg atl en rådgivande folkomröstning är ingenting annat än en glorifierad SIFO-undersökning och att man kunde fråga alla man träffar på i detta land den aktuella dagen. Nåja, jag måste erkänna alt jag nog har betydligt större respekt för en rådgivande

Nr 152

Tisdagen den 22 maj 1979

Förstärkt skydd för fri- och rättigheter m. m.

4 Riksdagens protokoll 1978/79:152

Nr 152

Tisdagen den 22 maj 1979

Förstärkt skydd för fri- och rättigheter m. m.

folkomröstning än så, och i praktiken torde den vara helt vägledande för riksdagens beslul.

Sedan blev jag uppriktigt sagt ganska orolig när Hilding Johansson började dra in utlandssvenskarna och frågan om deras rösträtt i detla. Jag vill ställa en direkt fråga: Menar Hilding Johansson att om socialdemokraterna skulle komma i regeringsställning igen så ämnar de inskränka svenska medborgares rösträtt i allmänna val? Jag tror att del vore bra med ett klariäggande på den punkten.

Vad beträffar de övriga argumenten fördel förslag som utskottsmajorileten förordar, så kan Jag hänvisa lill vad herrar Fiskesjö och Björck har anfört.

Med det, herr talman, vill Jag yrka bifall till utskottets hemställan i alla delar.

HILDING JOHANSSON (s) kort genmäle:

Herr talman! När fyra partier i en utredning arbetar sig fram till en gemensam ståndpunkt och sedan håller fast vid den, så känns det alltid egendomligt när företrädare för ett av partierna träder upp och säger: Se hur rätt vi har fåll! Och samtidigt bröstar man av - på det sätt som Torkel Lindahl nu gör - alt här har folkpartiet gjort sin stora politiska insats.

Hur kan Torkel Lindahl tro atl del finns något intresse för atl över huvud laget försöka nå fram lill enighet med ett parti som efteråt så fräckt går upp och säger att del är dess verk och att alla andra är överspelade? Jag antar att man på folkparlihåll räknar med atl inte delta i samverkan med partierna på grundlagsfrågornas område efter den deklarationen. Del här verkar ganska otrevligt, uppriktigt sagt. Jag måste fråga: Anser också folkpartiregeringen att den har vunnit en stor seger över övriga partier?

Låt mig också säga att vi till en del har tagit hänsyn lill de synpunkter som förts fram från folkpartihåll. Men del är andra lösningar. Och i likhet med Anders Björck måste Jag säga atl de insatser som Gunnar Heckscher och andra gjorde i rälligheisskyddsulredningen var av grundläggande betydelse för att man skulle finna konstruktioner som möjliggjorde detta förslag. Hade vi följt Per Ahlmark av år 1976, så hade vi fört en likadan strid som vi gjorde 1976,

När det sedan gäller folkomröslningsinstitutet, så är det klart att vi skall ha respekt för utslagen. Men vad är det som säger alt vi skall ha mindre respekt för dessa utslag om invandrare som inte är svenska medborgare får ge uttryck åt sin mening? Varför skall vi underkänna deras mening och säga alt vi inte behöver ta hänsyn lill dem i delta fall, för de väljer inle riksdagsledamöter? Jag kan inte godta det resonemanget. När Jag nämnde utlandssvenskarna var det endast som en jämförelse. De får rösträtt i en sådan rådgivande folkomröstning, men del får inte invandrarna. Det var bara den jämförelsen Jag gjorde.

TORKEL LINDAHL (fp) kort genmäle:

Herr talman! Man kan få lust alt säga: OJ då! Jag påminde visst Hilding Johansson om den inställning han haft tidigare, och det skulle Jag kanske inle ha gjort.

Men det behöver Ju inte innebära att Jag på något sätt förringar de insatser som gjorts av dem som arbetat i utredningen - och jag tror inte heller att jag gjort del. Det som arbetats fram i utredningen harju de olika partierna varit överens om.

Vad Jag försökte säga i mitt anförande var att det som vid ell lillfölle läggs fram av ett parti och som då betraktas som ett dåligt skämt eller som etl oantagbart krav, så småningom kan komma atl i stort accepteras av de andra partierna. Det kanske bara är så att vi legal litet före i tiden, alt vi varit för tidigt ute med våra krav. Men alt vi nu kommit överens och intagit samma ståndpunkter tycker Jag bara är bra, och jag ställer mig helt bakom vad som har sagts här tidigare om önskvärdheten av enighet i fråga om grundlagsbesluten. Vad Jag möjligen beklagar är att viljan alt försöka komma fram till en sådan enighet inte gavs till känna på samma sätt 1976. Men jag är nöjd med att vi nu har kommit längre och att viljan finns 1979.

Så lill frågan om folkomröstning och vad som diskuterats beträffande rösträtten i det sammanhanget.

Jag tycker del är rimligt alt del vid val lill den svenska riksdagen - för del är väl kanske där vi får börja-är svenska medborgare som har rösträtt. Närdet sedan gäller folkomröstningar, även de rådgivande, har Ju riksdagen atl avgöra de frågor som därvid skall las upp. Det är då rimligt och logiskt alt anse alt valmanskåren i de båda aktuella fallen skall vara densamma. Jag tycker delta är en logisk och rimlig linje alt försöka följa.

Jag måste tydligen ännu en gång peka på det som Bertil Fiskesjö sade, nämligen alt det är felaktigt att tala om invandrarnas rösträtt. De flesta invandrare har rösträtt. De är nämligen svenska medborgare. Jag har väldigt svårt att se att man skall gå ifrån den grundläggande principen.

Nr 152

Tisdagen den 22 maj 1979

Förstärkt skydd för fri- och rättigheter m. m.

HILDING JOHANSSON (s) kort genmäle:

Herr talman! Både 1973 och 1976 ansträngde vi oss för alt nå fram lill enighet. Del gjorde att vi i enighet skrev in vissa rättigheter. Både 1973 och 1976 var vi också eniga om alt vi skulle tillsälta nya utredningar. De besluten drevs inte fram gentemot socialdemokraterna. Jag tror t. o. m. att Jag själv tog initiativ till dessa utredningar vid båda tillfällena och fick stöd från övriga partiers sida.

Mol den bakgrunden känns det ganska olustigt att en folkpartistisk talesman går upp i talarstolen och försöker "kamma hem" allt detta. Här försöker vi nå fram till enighet i en grundlagsfråga, och då går Torkel Lindahl upp och säger: Det sker på folkpartiets bas.

Men detta är fel. Det är en gemensam bas som vi har nått fram lill. Tack vare möjligheterna alt finna konstmktiva lösningar har vi kunnat nå fram lill det resultat vi i dag har. Litet ödmjukhet kanske man kan begära även av Torkel Lindahl när det gäller dessa stora och svåra problem. Om det hade varit

Nr 152

Tisdagen den 22 maj 1979

Förstärkt skydd för fri- och rättigheter m. m.

så enkelt som Torkel Lindahl gördel för sig nu, hade han Ju kunnat presentera dessa charmanta lösningar som han nu talar om vid ett något tidigare tillfälle. Det gjorde inte Torkel Lindahl. Jag tror inte ens alt han hjälpte Per Ahlmark i det avseendet.

När del sedan gäller folkomröstningsinstitutet måste jag upprepa: Det är hell enkelt så all det lever i Sverige ett betydande antal invandrare som inte är svenska medborgare. De arbetar här. De får sin utkomst här. För mig ler del sig då naturiigt alt de får delta i en omröstning som har den karaktären som det är fråga om vid omröstningen i mars nästa år.

För Torkel Lindahl och folkpartiet är ett sådant resonemang hell felaktigt. Därmed vet vi atl folkpartiet liksom moderata samlingspartiet kommer atl säga klart nej till frågan om invandrarnas rösträtt, när den eventuellt återkommer. Centerpartiets ståndpunkt känner vi ännu inte lill. Jag har ställt frågan till dem om detta, men inte fått något svar.

TORKEL LINDAHL (fp) kort genmäle:

Herr lalman! Jag vill bara säga att jag tog mig orådet före alt Jämföra dagens beslul med våra krav 1976 och fann då en anmärkningsvärd överensstämmelse. Hilding Johansson tycker ytterst illa om denna Jämförelse, och del slår honom fritt atl göra del.

ERIK ADAMSSON (s):

Herr lalman! I motionen 1977/78:227, vilken väcktes redan den 11 januari 1978, begärde jag alt rättighetsskyddsulredningen skulle fö i uppdrag alt överväga frågan om behovet av all återinföra en möjlighet lill kontroll från riksdagens sida över de högsta domstolsinstanserna. Jag väckte motionen bl. a. mot bakgrund av atl utredningen bl. a. sysslade med frågor om lagprövning och lagrådets ställning. Tyvärr underlät konsiitutionsutskoltet atl då behandla motionen. Rälligheisskyddsulredningen kom med sill betänkande senare under våren 1978 ulan au beröra min frågeställning.

Försl nu behandlas motionen. Jag beklagar givetvis själva lidpunkten för konstitulionsutskollets handläggning av min motion. Likaså ärjag naturiigtvis inle särskilt tillfredsställd över de överväganden som utskottet gjort med anledning av denna.

I det följande skall Jag kortfattat lämna några synpunkter på bakgrunden lill mina tankegångar. Till en början kan konstaleras alt 1974 års regeringsform inle på samma sätt som den tidigare medger insyn från riksdagens sida i vad gäller de högsta domstolsinslansernas verksamhet. Då fanns nämligen riksdagens opinionsnämnd, som hade befogenhet all skilja ledamot av högsta domstolen eller regeringsrätten från hans ämbete, om han, utan bevisligen begånget brott eller fel, ändå förverkat det allmänna förtroendet.

Motivet till atl avskaffa opinionsnämnden angavs vara all den kontroll som denna institution skulle utöva inte stod i överensstämmelse med principen om domstolarnas självständighet. I och för sig delar jag uppfattningen atl domstolarnas självständighet i förhållande lill den politiska maklen är en självklarhet i en demokrati som den svenska. Det är emellertid inte lika

självklart aU del högsta beslutande statsorganet, dvs. riksdagen, skall vara helt uteslutet från möjligheten att på något sätt kunna kontrollera de högsta domstolsinslansernas verksamhet.

Enligt den nu aktuella proposiiionen kommer lagrådet, som beslår av domare från de högsta domstolsinslanserna, att få en starkare ställning än tidigare. Vidare föreslås ett uttryckligt stadgande i grundlagen om lagprövning, dvs. rätt och skyldighet för domstol eller annat offentligt organ all pröva humvida en föreskrift som beslutats av regering eller riksdag står i strid med gmndlagarna. Anses så vara fallet, får föreskriften icke tillämpas.

I motsats till vad utskottet anför i sill belänkande ser jag en risk för en viss politisering av domstolarnas och myndigheternas verksamhet. En sådan utveckling bör med all kraft hindras. I stället bör man slå vakt om de svenska domstolarnas integritet och självständighet. Just därför är det viktigt alt inte minst de högsta dömande instanserna är förankrade i del demokratiska systemet.

Opinionsnämnden, som aldrig behövde begagna sig av sina befogenheter, hade enligt min mening i varje fall formellt karaktären av en sådan förbindelselänk. Man kan här dra en parallell med den nya MBL-lagstiftningen, som förutsätter att den politiska demokratin inte träds förnär i samband med träffade kollektivavtal inom den offentliga sektorn. Riksdagen har på detta område tillförsäkrat sig etl visst inflytande genom tillskapandet av den offentliga sektorns särskilda nämnd, som beslår av riksdagsledamöter och representanter för arbetsmarknadens parter.

Vad åter gäller lagprövning vill jag erinra om att bl. a. Östen Undén brukade framhålla all den gamla opinionsnämnden var ett medel i syfte atl avhålla domstolarna från s. k. lagprövning, dvs. att vägra tillämpa riksdagens och regeringens beslut. Sådan lagprövning förekommer bl. a. i USA och Västtyskland och har där varit ett starkt konservativt politiskt inslag. Opinionsnämnden kan alltså sägas ha varit den demokratiska pariamenlarismens värn gentemot eventuella lagprövningsiendenser i högsta domstolen och regeringsrätten - våra högsta domstolar. Lagrådet skall enligt propositionen fö nya föreskrifter för när och hur man skall yttra sig över bl. a. regeringsförslag till propositioner. Lagrådet kan sägas vara en sista juridisk remissinstans före etl ställningstagande av regeringen. Regeringen skall vara skyldig alt motivera varför man underiåtit lagrådsgranskning i vissa fall. Härigenom får lagrådet otvivelaktigt en starkare ställning än tidigare. Somjag ser det innebär detla en återgång lill ett föråldrat synsätt på delta område.

Avslutningsvis vill jag framhålla viklen av att domarulnämningarna inte blir politiskt betingande. Som jag betonat i min motion och som också utskottet understryker är principen om domstolarnas självständighet viktig. Vi bör därför slå vakt om de svenska domstolarnas och domstolsmaktens utövares integritet.

Jag vill än en gång erinra om all ulredningskravei i min motion inte gäller den i vår demokrati självklara principen atl domstolarna skall döma efter lagen ulan inblandning av politiska instanser i konkreta mål. Bakgrunden till motionen är den utveckling mot en politisering av domstolsväsendet som

Nr 152

Tisdagen den 22 maj 1979

Förstärkt skydd för fri- och rättigheter m. m.

Nr 152

Tisdagen den 22 maj 1979

Förstärkt skydd för fri- och rättigheter m. m.

kan skönjas genom den s. k. lagprövningen. Att del här kan föreligga risker för en annan utveckling än den utskottet tänkt sig bör man inte bortse från. Utskotiet yttrar sig här med en viss försiktighet, det skall medges. Det finns uppenbarligen anledningar härtill.

Ingenting, har det sagts, är så svårt som att spå, framför allt om det gäller framliden. Vem av våra grundlagsutredare hade tänkt sig en utveckling av vårt pariamentariska system som den vi i dag upplever i vårt land med en miniregering som dansar med i de politiska svängningarna som om ingenting hänt hur hårt den än trampas på tårna? Det är ändock den verklighet vi i dag upplever trots alla traditioner och djupsinniga tankar om utformningen av reglerna för vårt demokratiska och parlamentariska liv - detta sagt med anledning av herr Fiskesjös anförande.

Vi bör se det i motionen uppmärksammade problemet i elt vidare perspektiv än dagens. Det gäller grunderna för både riksdagens lagstiftningsmakt och dess kontrollmakt. Det finns all anledning för riksdagen att ägna uppmärksamhet ål de frågor jag har dragit upp i motionen. Alla kan vi hoppas på att utskotlels bedömning, alt några risker för politisering icke skall förekomma, skall visa sig vara riklig. Men härför krävs enligt min mening stark vaksamhet och en fortsatt debatt kring dessa för vårt parlamentariska liv och vår demokrati så viktiga frågor.

Herr lalman! Eftersom delta av allt all döma är mitl sista inlägg i kammaren i dessa sammanhang vill Jag sluta mitt anförande med en förhoppning om atl dessa frågor inom en inte alltför avlägsen framtid blir föremål för en mer ingående belysning och uppmärksamhet än den utskottet ägnat dem i det nu föreliggande betänkandel.

Herr talman! Jag har i det läge som för dagen föreligger inget yrkande.

BERTIL FISKESJÖ (c):

Herr lalman! Elt av de skäl som Erik Adamsson anger för sin oro för en politisering av domstolsväsendet är den lagprövningsrätt som nu skrivs in i gmndlagen. Jag vill erinra om atl denna lagprövningsräti, såsom den är formulerad i grundlagsparagrafen, inte är något annat än ell fastställande av den praxis som redan råder och som måste råda-del framhöll Jag redan i mitt inledningsanförande.

I vad gäller Erik Adamssons något nostalgiska argumentation för den gamla opinionsnämnden vacklar Erik Adamsson i sin bevisföring. Dels säger han att domstolar och förvaltningsorgan helst inte skall politiseras, dels säger han att det kanske är nödvändigt med en politisk kontroll över vad de har för sig. Dessa båda argumentationslinjer går inte ihop. Man får välja den ena, vilket utesluter den andra.

Opinionsnämnden trädde inle någonsin, i varje fall inle i modern tid, i funktion. Inte heller refererade någon lill den. I Malmgrens grundlagskommentarer betraktades opinionsnämnden som obsolet, dvs. som en institution som var överspelad av utvecklingen. Grundlagberedningen drog konsekvenserna av delta betraktelsesätt.

Låt mig då ställa frågan vad ett införande nu av etl organ motsvarande

opinionsnämnden skulle kunna ha för eventuella konsekvenser för en politisering av förvaltning och domstolar. Såvitt Jag kan förslå skulle risken med elt sådant organ snarast bli större, eftersom det, om delta organ skulle tillerkännas kontrollerande funktioner, kanske t. o. m. funktionen atl avsätta domare i högsta domstolen och regeringsrätten, skulle ligga nära till hands att domare i dessa organ inför sina domslut sneglade mot vad som kunde vara politiskt opportunt atl besluta. En sådan utveckling tror Jag inte atl Erik Adamsson vill ha.

Nr 152

Tisdagen den 22 maj 1979

Förstärkt skydd för fri- och rättigheter m. m.

ERIK ADAMSSON (s):

Herr talman! Jag skall inle närmare gå in på den argumentation som herr Fiskesjö använder. Jag förmodar dock att han inte lever i den uppfattningen att man vare sig i USA eller i Västtyskland medvetet har gått in för en ordning på detta område, som har lett lill alt domstolarna har tillskansat sig en större makt än de hade tidigare i lagstiftningsarbetet.

Vidare ärjag och herr Fiskesjö alldeles överens om all vi inte skall ha en ordning, där domstolarna på något sätt skall lägga sig i bedömningen av politiska beslul. Men del är del som de kommer alt mer eller mindre fö lov alt göra i samband med sin lagtolkning i de fall där lagstiftningen har sådan karaktär alt den ur Juridiska synpunkter på något sätt skulle kunna bedömas som Slående i strid mot grundlagarna, även om det skulle finnas en mycket klar opinion såväl i riksdagen som utanför densamma för den lagstiftning som riksdagen beslutat om. Det ärdet förhållandet somjag i motionen velat fästa uppmärksamheten på.

Jag vill vidare säga alt Jag aldrig har tänkt mig atl vi skulle återinföra opinionsnämnden. Men det finns andra vägar för riksdagen alt få till stånd en kontroll över domstolarnas sätt all handlägga de ärenden som vi nu har atl ta ställning till.

BERTIL FISKESJÖ (c):

Herr talman! Erik Adamsson menar tydligen att, om domstolar och förvaltningsmyndigheter i sin strävan alt komma fram lill beslut som stämmer överens med gällande lagstiftning finner, atl en underordnad lag strider mol en överordnad lag, och för den skull inle tillämpar den underordnade lagen, skall något riksdagens organ bestraffa dem som fattar detta beslul eller i varje fall uttrycka sin ovilja över det - trots alt dessa tjänstemän då kan anses endast fullgöra sin självklara ämbetsplikt.

Sedan gör Erik Adamsson en Jämförelse med Västtyskland och USA. Det kan man inle göra på detta område. Domstolssyslemel i USA med högsta domstolen i toppen har en helt annan funktion än motsvarande organ i Sverige, och dess funktioner är givna redan i den nordamerikanska konstitutionen. I Västtyskland har man som bekant en särskild författningsdomstol, dvs. en domstol av en typ som inte finns i vårt land.

Nr 152

Tisdagen den 22 maj 1979

Förstärkt skydd för fri- och rättigheter m. m.

ERIK ADAMSSON (s):

Herr talman! Bara några fö ord. Vill herr Fiskesjö förneka atl den lagstiftning som föreläggs riksdagen för anlagande inle innebär all domstolarnas makt ökar? Har han den uppfaUningen au del blir ungefär status quo, så förslår Jag honom inle.

Det är ändå så alt det här förslaget betyder all lagrådets ställning förstärks. Också när det gäller lagprövningsrätlen kommer domstolarna atl fö större inflytande över lagstiftningen än de nu har.

BERTIL FISKESJÖ (c):

Herr talman! Lagrådets ställning förstärks, säger Erik Adamsson. Lagrådet är ingen domstol. Lagrådet har heller ingen beslutanderätt. Lagrådets granskning är ett led i beredningen av de ärenden som riksdagen slutgiltigt skall besluta i.

Domstolarna i övrigt tillerkänns enligt det förslag som nu föreligger ingen ytteriigare makt utöver den de redan har.

Överiäggningen var härmed sluiad.

Mom. 1 och 2

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemslälll.

Mom. 3 och 5

Propositioner gavs på bifall till dels ulskollets hemställan, dels motionen nr 2641 av Lars Werner m. fl. i motsvarande del, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad.

Mom. 4

Propositioner gavs på bifall lill dels utskottets hemställan, dels motionen nr 2641 av Lars Werner m. fl. i motsvarande del, och förklarades den förra proposiiionen vara med övervägande Ja besvarad. Sedan Nils Berndlson begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Den som vill atl kammaren bifaller konstitutionsutskoltels hemställan i

belänkandet nr 39 mom. 4 röstar ja,

den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit motionen nr 2641 av Lars Werner m. fl. i

motsvarande del.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Nils Berndlson begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 282 Nej - 11

Mom. 6

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels motionen nr 2641 av Lars Werner m. fl. i motsvarande del, och förklarades den förra proposiiionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Nils Berndtson begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill alt kammaren bifaller konstitutionsutskottets hemställan i

betänkandet nr 39 mom. 6 röstar ja,

den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit motionen nr 2641 av Lars Werner m. fl. i

motsvarande del.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Nils Berndtson begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

282 11

Nej

Nr 152

Tisdagen den 22 maj 1979

Förstärkt skydd för fri- och rättigheter m. m.

Mom. 7

Propositionergavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels motionen nr 2641 av Lars Werner m. fl. i motsvarande del, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Nils Berndlson begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller konsliiutionsulskoiteis hemställan i

betänkandet nr 39 mom. 7 röstar Ja,

den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallil motionen nr 2641 av Lars Werner m. fl. i

motsvarande del.

Ja - 280 Nej - 11

Mom. 8

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels motionen nr 2641 av Lars Werner m. fl. i motsvarande del, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Nils Berndlson begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Nr 152

Tisdagen den 22 maj 1979

Förstärkt skydd för fri- och rättigheter m. m.

Den som vill alt kammaren bifaller konslilutionsulskollets hemslällan i

betänkandet nr 39 mom. 8 röstar ja,

den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit motionen nr 2641 av Lars Werner m. fl. i

motsvarande del.

Ja - 282 Nej - 10

Mom. 9

Propositionergavs på bifall lill dels utskottets hemslällan, dels motionen nr 2641 av Lars Werner m. fl. i motsvarande del, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande Ja besvarad. Sedan Nils Berndtson begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller konstitutionsutskottets hemställan i

betänkandet nr 39 mom. 9 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit motionen nr 2641 av Lars Werner m. fl. i

motsvarande del.

Ja - 282 Nej - 11

Mom. 10

Propositionergavs på bifall lill dels utskottets hemställan, dels motionen nr 2641 av Lars Werner m. fl. i motsvarande del, och förklarades den förra proposiiionen vara med övervägande Ja besvarad. Sedan Nils Berndlson begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill atl kammaren bifaller konstitutionsutskoltets hemslällan i

betänkandet nr 39 mom. 10 röstar Ja,

den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit motionen nr 2641 av Lars Werner m. fl. i

motsvarande del.

Ja - 282 Nej - 11

Mom. 11-15

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

Nr 152

Tisdagen den 22 maj 1979

Förstärkt skydd för fri- och rättigheter m. m.

Mom. 16

Propositioner gavs på bifall lill 1 :o) utskottets hemslällan, 2:o) reservationen av Hilding Johansson m. fl. samt 3:o) motionen nr 2641 av Lars Werner m. fl. i motsvarande del, och förklarades den förstnämnda propositionen vara med övervägande Ja besvarad. Då Hilding Johansson begärde votering upptogs för bestämmande av kontrapropositionen ånyo de båda återstående propositionerna, av vilka den under 2:o) angivna förklarades ha flertalets mening för sig. Sedan Nils Berndtson begärt votering belräffande kontrapropositionen upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill atl kammaren till kontraproposition i huvudvoteringen

angående konstilutionsulskottels hemslällan i betänkandel nr 39 mom. 16

antar reservationen av Hilding Johansson m. fl. röstar ja,

den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren lill kontraproposition i nämnda votering antagit

motionen nr 2641 av Lars Werner m. fl. i motsvarande del.

Ja - 132

Nej - 11

Avslår - 150

I enlighet härmed blev följande voleringsproposition uppläst och godkänd:

Den som vill atl kammaren bifaller konstitulionsulskoilets hemställan i

betänkandet nr 39 mom. 16 röstar ja,

den.del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallil reservationen av Hilding Johansson

m.fl.

Nr 152________ Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens
Tisdagen den__ ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Hilding Johansson begärde
22 mai 1979___ rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparal. Denna omrösl-
_____________ ning gav följande resultat:

Ja - 154

Nej - 128

Avstår- 11

Ändring i datalagen

§ 10 Ändring i datalagen

Föredrogs konslitulionsulskotlels betänkande 1978/79:37 med anledning av propositionen 1978/79:109 om ändring i datalagen (1973:289) samt motioner.

I propositionen 1978/79:109 hade regeringen (justitiedepartementet) föreslagit riksdagen atl anta förslag till lag om ändring i dalalagen (1973:289).

Beträffande propositionens huvudsakliga innehåll anfördes följande:

"I proposiiionen föreslås vissa ändringar i datalagen.

Personregister som förs med viss bestämd teknisk utrustning skall enligt förslaget kunna undantas från kravet på tillstånd av datainspektionen. Som förutsättning uppställs all det med hänsyn till utrustningens art, till utförandet av den automatiska dalabehandlingen och till registrets utformning i övrigt framstår som uppenbart atl otillbörligt intrång i registrerads personliga integritet inte skall uppkomma.

Enligt förslaget införs vidare ytterligare självständiga grunder för datainspektionens tillståndsprövning.

En annan nyhet är atl reglerna om den regisieransvariges underrättelseskyldighet lill enskild preciseras.

Ändringarna föreslås träda i kraft den I juli 1979.

Förslaget bygger på del förslag som datalagsliftningskommiltén har lagt fram i betänkandet (SOU 1978:54) Personregister - Datorer - Integritet. Kommittén har kommit lill slutsatsen att man bör överväga alt på sikt införa en generell personregislerlagsliftning. I proposiiionen förutskickas atl tilläggsdirektiv till kommittén om atl utreda denna fråga kommer alt utfärdas senare i vår."

I detta sammanhang hade behandlats

dels de under allmänna motionstiden vid 1978/79 års riksmöte väckta motionerna

1978/79:489 av Stig Gustafsson (s) och Kurt Hugosson (s), vari yrkats atl
riksdagen hos regeringen skulle anhålla om framläggande snarast möjligt av
förslag till ändring av datalagen i enlighet med vad som anförts i motio
nen,
60 1978/79:490 av Stig Gustafsson (s) och Kurt Hugosson (s), vari yrkats all

riksdagen beslutade hos regeringen anhålla om utredning och förslag till en Nr 152
personregistertag i enlighet med vad som anförts i motionen. Tisdagen den

22 maj 1979
dels den med anledning av proposiiionen 1978/79:121 om användningen _

av automatisk databehandling (ADB) i statsförvaltningen väckta motionen Ändrins i datala-

gen

1978/79:2324 av Bo Turesson (m), vari såvitt nu var i fråga (yrkandena 1-3)

yrkats all riksdagen beslutade

1. att riksdagen som vilande grundlagsändring skulle anta av motionären
föreslagna tillägg till regeringsformen,

2. all riksdagen hos regeringen begärde en skyndsam översyn av gällande regler så att datorprogramversioner hos domstolen och myndigheten och ändringar i dessa fortlöpande diariefördes,

3. atl riksdagen hos regeringen begärde skyndsamma ålgärder så atl alla driftfel och driftavbrolt noggrant prolokollfördes i allmänna, offentliga register vid datorer och terminaler hos alla domstolar och myndigheter där fråga kunde uppkomma om ersättning för fel eller skada på grund av utrustningsfel,

- denna motion hade remitterats lill finansutskottet men sedermera såvitt avsåg dessa yrkanden överlämnats till konslitutionsutskotlel,

dels den med anledning av proposiiionen 1978/79:111 om ålgärder mot krångel och onödig byråkrati m. m. väckta motionen 1978/79:2467 av Lars Werner m. fl. (vpk) såvitt nu var i fråga (yrkandet 7),

dels de med anledning av propositionen 1978/79:109 väckta motionerna

1978/79:2592 av Kurt Hugosson (s) och Bengt Kindbom (c), vari yrkats alt riksdagen beslutade

r. all komplettera datalagen även med den regel om elt centralt statligt personregister föradressaktualisering, personnummersättning, personnummerkontroll och urvalsdragning (SPAR) som datalagsliftningskommiltén (DALK) föreslagit - registrets innehåll skulle grundas på de uppgifter om folkbokföring, inkomsttaxering och fastighetstaxering som fanns hos länsstyrelserna,

2. alt som sin mening ge regeringen till känna att vad som i motionen anförts borde vara vägledande vid utformningen av de närmare föreskrifterna om SPAR,

1978/79:2609 av Joakim Ollen (m),

1978/79:2610 av Lars Werner m. fl. (vpk), vari yrkats

1. att riksdagen hos regeringen begärde förslag till lagstiftning som gav de anställda och deras fackliga organisationer möjlighet all tillvarata och skydda sin integritet vid införande av datorslödda system genom information och utbildning på de anställdas villkor, tillgång för de anställda till egen expertis och vetorätt för de anställdas fackliga organisationer,

2. alt riksdagen begärde atl regeringen i samråd med offentligt anställda 61

Nr 152 forskare och statistiker utarbetade etl förenklat tillståndsansökningsförfaran-

Tisriaspn den ' ' personregister för offentlig forskning och statistik,

22 mai 1979 ' '' riksdagen med ändring i propositionen 1978/79:109 beslutade anta

_____________ av motionärerna framlagt förslag lill lag om ändring i datalagen (1973:289),

Ändrine i dntnln innebärande bl. a. att tillstånd att inrätta personregister som innehöll

uppgifter om någons arbetsprestationer endast fick meddelas om särskilda skäl förelåg,

4. all riksdagen som motiv till undantagsregeln i näst sista stycket i 2 § uttalade atl regeln endast gällde personregister som uppstod vid utnyttjande av enklare former av datorutrustning, nämligen kontorsutrustning som skrivautomater och andra syslem för framställning av text och dokument (s. k. ordbehandling), datorutrustning för grafisk produktion, hemdatorer med lagring av uppgifter för personligt bruk och datoriserade konferens-syslem, s. k. telekonferenssysiem, och

1978/79:2611 av Olle Wästberg i Stockholm (fp).

Utskotiet hemställde att riksdagen skulle

1. belräffande grundlagsreglering av datafrågor avslå motionen 1978/ 79:2324, yrkandet 1,

2. beträffande framläggande av förslag lill ändring av datalagen (1973:289) förklara motionen 1978/79:489 besvarad med utskottets yttrande,

3. beträffande regler i datalagen om etl centralt statligt personregister (SPAR) med anledning av proposiiionen 1978/79:109 ge regeringen till känna vad utskottet anfört om forlsalt utredning av denna fråga och förklara motionen 1978/79:2592 besvarad härmed,

4. belräffande förbud i datalagen mot uttag för kommersiellt syfte av personuppgift ur offentligt register med bifall lill proposiiionen 1978/79:109 avslå motionerna 1978/79:2467, yrkandet 7, och 1978/79:2610, yrkandet 3 såvitt nu var i fråga,

5. beträffande regler i datalagen till skydd för anställda m. m. med bifall till
proposiiionen 1978/79:109 dels förklara motionen 1978/79:2610, yrkandet 1,
besvarad med utskottets yttrande, dels avslå samma motion, yrkandet 3
såvitt nu var i fråga,

6. beträffande förenklad tillståndsprövning för personregister för forskning och statistik med bifall till propositionen 1978/79:109 förklara motionen 1978/79:2610, yrkandet 2, besvarad med utskottets yttrande,

7. beträffande underrättelse om registrering i dataregister m. m. med bifall till proposiiionen 1978/79:109 avslå motionen 1978/79:2610, yrkandet 3 såviu nu var i fråga,

8. belräffande ändringar i övrigt i datalagen bifalla propositionen 1978/ 79:109,

9. belräffande diarieföring och prolokollsdokumentation på dataområdet förklara motionen 1978/79:2324, yrkandena 2 och 3, besvarade med ulskot-

62 tets yttrande.

10. beträffande utredning om en personregisteriag förklara motionen Nr 152 1978/79:490 besvarad med utskottets yttrande. Tisdagen den

11. beträffande datainspektionens resursbehov avslå motionen 1978/_ 22 mai 1979 79:2609,

12. beträffande datorstödd meddelandesändning avslå motionen 1978/ Ändrine i dataln-79:2611, yrkandena 1-3.

gen

Till betänkandet hade fogats ett särskilt yttrande av Per Unckel (m).

KURT HUGOSSON (s):

Herr talman! Mot bakgrund av den våldsamma kritik som de borgerliga partierna under åren 1973-1976 utvecklade mol den socialdemokratiska datapolitiken i allmänhet och datalagen i synnerhet ärdet utskottsdokument som vi nu behandlar något märkligt. Jag vill emellertid gratulera de borgerliga partierna till den lillnyktring som ägt rum sedan de i regeringsställning tvingats atl sakligt pröva de krav på ingående ändringar i datalagen som var legio när de befann sig i oppositionsställning.

När Sverige 1973, som första land i världen, fattade beslul om alt skapa en dalalag var riksdagen -och det anfördes också i proposiiionen - medveten om att delta förstlingsverk inom en snar framlid kunde behöva bli föremål för en utvärdering och en översyn. Detla har nu skett genom datalagstiftningskommitténs försorg, och DALK:s utredningsresultat ligger lill grund för den proposition som behandlas i konstitulionsutskollets betänkande nr 37. Och det är med stor tillfredsställelse jag kan konstatera att regeringen till stora delar följt det förslag som vi kom fram till i DALK.

I arbetet med översynen av datalagen utgick kommittén från den utvärderingsrapport som datainspektionen presenterade 1975. Samtliga krav som molionsledes har förts fram i riksdagen har också ingående prövats av kommittén. Det huvudresultat som kommittén kom fram lill var att datalagen i stort sett fungerat bra, och de förslag lill förändringar i lagen som förelades - och som i stort sett följts upp i proposiiionen - innebär närmast att man i lagen skriver in den praxis som utvecklats av datainspektionen sedan lagens tillkomst.

När det gäller de generella grunderna för tillståndsprövningen föreslås nu att dessa skall kompletteras, dels med ett i lagen inskrivet krav på att man särskilt skall beakta arten av och mängden personuppgifter liksom vilka personer som skall ingå i registret, dels med alt man särskilt skall beakta om de uppgifter som skall ingå i registret insamlats för annat ändamål. Det sistnämnda kravet innebär i klartext atl man skall vara ytterst försiktig med alt samköra olika dataregister. Dessa kompletteringar närdet gäller tillståndsprövningen är välkomna, även om vi i datainspektionen redan tidigare i stort sett tillämpat dessa krav i den praxis som utformats. Del är emellertid inte minst med tanke på eventuella överklaganden av datainspektionens beslut en fördel att kraven nu skrivs in i datalagen.

Folkpartiets och moderaternas tidigare krav på atl register som inrättas
genom beslut av regering eller riksdag, s. k. kungaregister, också skulle 63

Nr 152 omfattas av datainspektionens tillståndsgivning har av framför allt konstitu-

Tisdagen den tionella skäl avvisats. I praktiken är det ju också så att datainspektionens

22 mai 1979 synpunkter inhämtas före beslut, varför kraven främst varit av formell

_____________ natur.

Ändrins i datala- Även de borgerliga kraven på totalförbud mot samköming har avvisats av

gen

DALK liksom av regeringen i propositionen. Genom det tilläggskrav somjag tidigare refererat blir dock datainspektionens möjligheter till större restriktiviiet bättre i framliden. Del bör emellertid inle ankomma på datainspektionen att avgöra om man skall tillåta samköming för alt t. ex. kontrollera taxeringsunderiag eller myndigheternas beslul om behovsprövade förmåner av typen bostadsbidrag. I samband med beslut om dylika frågor bör också kontrollfrågorna fastläggas. Det bör alltså inte ankomma på dalainspektionen eller någon annan myndighet atl bestämma förutsättningarna för och omfattningen av kontrollåtgärder inom den offentliga sektorn. Det är politiska frågor som skall beslutas av regering och riksdag.

I samband med debatten om samkörningsproblematiken har man från moderat håll och folkparlihåll under flera år krävt att användningen av personnummer skulle förbjudas eller i varje fall försvåras. Även förutvarande statsminis ern Thorbjörn Fälldin gick för ett par år sedan ut och krävde en begränsning av personnummeranvändningen. DALK avvisar del kravet enhälligt. Ett slopande av personnumren skulle kunna leda lill personförväxling, minska skyddet för den personliga integriteten men på intet sätt förhindra samköming. Vi har från socialdemokratiskt håll hävdat denna uppfattning, och vi gläder oss ål all de borgeriiga ledamöterna i kommittén, som är kända för att aktivt delta i datadebatten, har kommit till samma uppfattning.

För atl hindra tillkomsten av alltför många personregister av loialkaraktär förelade trepartiregeringen hösten 1976 riksdagen ett förslag till tillägg i datalagens § 3 a. Jag hävdade då alt förslaget var omöjligt att tillämpa i praktiken, och även DALK har kommit lill samma uppfattning. Paragrafen har i intet fall kunnat tillämpas. Vi föreslog därför från kommitténs sida alt del statliga personregistret, SPAR, skulle förfatlningsregleras och atl en särskild paragraf skulle tas in i datalagen. Delta förslag har regeringen inte gått med på, och därför harjag tillsammans med Bengt Kindbom motionerat i denna fråga aU så skulle ske. Såvitt jag förstår delar konstitutionsulskoitel vår uppfattning men är inte nu berett att direkt ta vårt förslag utan begär i skrivelse lill regeringen atl regeringen skall komma tillbaka lill riksdagen med etl dylikt förslag, innan SPAR träder i funktion. Det är bra. Därigenom löser man problemen när det gäller tillkomsten av onödiga personregister, och därigenom blir del också möjligt att på ett för människorna mer tillfredsställande sätt styra den kommersiella reklamens uttag av adresser.

Folkpartiets fleråriga krav på totalförbud mol s. k. mjukdata liksom

Kerstin Anérs käpphäst om en särskild dalaombudsman är sådana krav som

DALK sagt nej lill och som regeringen nu inte fört fram. Inle heller

centerpartiets krav på regionala ansvarsnämnder eller moderaternas krav på

Tisdagen den 22 maj 1979

Ändring i datalagen

särskilda regler för forsknings- och siatislikregisier har funnit nåd inför Nr 152 kommittén.

Herr talman! Jag har velat göra den här genomgången av de borgeriiga partiernas agerande under opposiiionsliden i dessa frågor för alt nu kunna konstatera atl det i dag i stort sett synes råda enighet kring datalagstiftningen när del gäller skyddet för den personliga integriteten i vårt avancerade datasamhälle. Det är bra, för frågorna om skyddet för den personliga integriteten är viktiga i ett alltmer tekniskt komplicerat samhälle. Delta leder mig också, herr lalman, in på den teknologiska utvecklingens snabba förlopp.

Svagheten med en lagstiftning som är knuten till en viss teknik som databehandlingen utgör är att den måste bli föremål för ständig anpassning till teknikens förändringar. Det är i dag svårt alt dra gränser mellan datateknik och annan teknik, t. ex. microfiche. Jag tror därför alt vi på sikt måste ersätta vår nuvarande datalagstiftning med en allmän personregislerlagsliftning. Del ärju informationen om människorna i olika register, oavsett om de förs på data, manuellt eller i andra tekniska former, som skall vara föremål för vår omsorg. Del är därför glädjande atl regeringen gell DALK i tilläggsdirektiv alt närmare studera utformningen av en dylik lagstiftning, något som vi från socialdemokratiskt håll framfört krav på, bl. a. i motionen lill riksdagen i år.

Låt mig avslutningsvis, herr talman, något kommentera frågan om de anställdas medverkan vid upprättande av personregister inom företagen. Det är viktigt att de anställda genom medbestämmandelagen tillförsäkras ett ökat inflytande när det gäller inrättande av löne- och personregister. Jag anser det naturligt atl datainspektionen vid behandlingen av etl sådant tillslåndsärende har tillgång till de lokala fackliga organisationernas inställning genom ell prolokoll från en förhandling enligt 11 § MBL.

Enligt min mening bör man emellertid gå längre när det gäller strävan att uppnå etl ökat inflytande för de anställda. De anställdas personliga integritet gäller nämligen även -och kanske inte minst - sådana frågor som omställning på arbetsmarknaden på grund av datoriseringen inom näringslivet, arbetsmiljö, arbetsprestationer och arbetstillfredsställelse. Dessa frågor kan man emellertid inte reglera i datalagen. Sedan förra året är frågorna efter en socialdemokratisk framställning i riksdagen föremål för en särskild utredning. Det är min förhoppning atl detta utredningsarbete bedrivs med sky ndsamhel, så alt vi lagstiftningsvägen kan reglera denna viktiga del av vår arbetsmarknad och vårt arbetsliv. Dessa frågor har minst sagt samma dignitet som integritelsfrågorna och en klar anknytning lill dessa. Integrilelsdebatlen under senare år har kanske tyvärr lett lill alt vi alltför sent har angripit de problem med den fortgående datoriseringen inom arbetslivet som utvecklingen medfört och kommer att medföra. Inför 1980-talel måste dessa frågor få en för de anställda tillfredsställande lösning. Tyvärr har man från borgeriigt håll visat föga intresse för frågan. Vi kommer dock från socialdemokratisk sida att driva dessa frågor hårt i det pågående utredningsarbetet.

5 Riksdagens protokoll 1978/79:152

Nr 152

Tisdagen den 22 maj 1979

Ändring i datalagen

Herr talman! Låt mig avslutningsvis få yrka bifall till konstitutionsutskottets hemslällan.

EVA HJELMSTRÖM (vpk):

Herr talman! De senaste årtiondena har inneburit en oerhört snabb utveckling inom dalateknikens område, en utveckling som inneburit inte bara att riskerna för intrång i vad som traditionellt benämnts personlig integritet snabbi ökat, ulan också alt såväl arbetet i sig, arbetsprocesserna som den ekonomiska strukturen snabbi förändrats.

Alltför länge har man stillatigande åsett detta. Det är därför välkommet alt en diskussion äntligen börjar komma lill stånd. Det flnns också i propositionen och i ulskotlsbetänkandet vissa positiva delar. Det faktum atl man följer DALK:s förslag om alt en lagstiftning på sikt skall omfatta all personregistrering och inte bara sådan som utförs med viss teknik är ell sådant exempel.

Kurt Hugosson framhöll tidigare här i talarstolen atl det rådde en allmän enighet bland riksdagspartierna. Så är nu inte fallet. Del finns en grundläggande skillnad mellan vpk:s och de övriga partiernas synsätt, och det gäller begreppet integritet. Såväl utredningen Personregister, datorer, integritet som regering och utskott har enligt vår uppfattning en mycket snäv syn på integriletsbegreppet och inskränker detta lill all omfatta endast privatlivet. Enligt vpk:s uppfattning innebär integriletsbegreppet mer än så. Del innebär rätten till självständighet och medbestämmande, och därmed måste i en personregisteriag eller inlegriietslag också arbetslivet komma in. Försl då får integriletsbegreppet en reell innebörd - först då visar sig klart de politiska skiljelinjerna. För folkmajoriteten i vårt land är integriteten på arbetsplatserna minst lika viktig som där utanför.

Det är integriielsintrång att i datoriserade produklionsstyrningssyslem mäta individuella anställdas prestationer, beskära handlingsmöjligheter vid utförande av vissa arbetsmoment eller minska arbetslagarnas tvärkoniakter på arbetsplatserna, för alt bara ta några exempel som vi nämner i vår motion. Vpk är inte motståndare lill teknisk utveckling - tvärtom, men vi ställer frågan i vems tjänst den tekniska utvecklingen skall ske. Vem skall ha makten över tekniken? Hitintills har genom historien denna makt huvudsakligen förbehållits kapitalet. Den automation som har skett har inte skett på de anställdas villkor. Från förelagarhåll hävdas ständigt atl syftet är att få bort tunga, smutsiga och monotona Jobb. Det kan vara sant, men bara under förutsättning atl dessa Jobb samtidigt är arbetsintensiva.

Automationen ingår som ell led i den rationaliseringsverksamhei som har bedrivits i kapitalistiska förelag under i stort sett hela industrialismens ivåhundraåriga historia. Syftet är och har alltid varit all öka profiten. För all åstadkomma delta kan man gå till väga på flera sätt. Man försöker få färre arbetare all producera mer, och man försöker minska behovet av kvaliflcerad arbetskraft. Genom att automatisera processer som kräver stort yrkeskunnande slår man två flugor i en smäll - man minskar antalet anställda, och man klarar sig i större utsträckning med okvalificerad eller snabbutbildad

arbetskraft med lägre löneanspråk.

Under en period gick denna process trots allt förhållandevis långsamt, om man Jämför med den expansion som vi nu upplever och som kommer alt accelerera än mer med mikrodatorernas och andra innovationers frammarsch.

Ulskotlei anser uppenbarligen inte alt del är etl ingrepp i den personliga integriteten att berövas möjligheterna att utnyttja och utveckla sitt yrkeskunnande och alt i allt större omfattning tvingas underkasta sig maskinernas och robotarnas villkor.

Utskottet anser inte heller att den mycket påtagliga utarmning som skett av arbetets innehåll inom samhällslivets alla delar - såväl inom konlorsjobb och offentlig sektor som inom handel och industri - är ett intrång i integriteten.

Utskottet hänvisar i stället våra förslag om alt ge de anställda större makt över sin egen situation dels till MBL-förhandlingar, dels till utredningen om datateknikens effekter på sysselsättning och arbetsmiljö. Vpk anser alt delta är hell otillräckligt, och vi har stöd i våra krav av många fackligt aktiva och många organisationer. MBL harju tyvärr i alltför många viktiga frågor visat sig vara en papperstiger.

Också med utskottets snäva syn på integriletsbegreppet borde våra förslag kunna accepteras. Vi anser att de anställda skall ges en ordentlig utbildning, tillgång lill egen expertis och möjlighet all säga ifrån, dvs. vetorätt. I 2 § bör sålunda en bestämmelse intas som säger all personregister Över anställda vid företag inte får införas ulan tillstånd från berörda löntagarorganisationer. 4 § bör likaså skärpas avsevärt vad det gäller tillstånd all inrätta och föra personregister som innehåller uppgift om någons arbetsprestationer.

Herr talman! Vi har i vår motion också tagit upp vissa andra krav vad del gäller datalagstiftningen - krav som också återfinns i vår motion om motverkande av krångel och byråkrati inom statsförvaltningen, förslag som kommer alt bli än mer aktuella i framtiden genom bl. a. SPAR. Etl av dem gäller utlagning i kommersiellt syfte av personuppgifter ur offentligt register. Jag har svårt att förstå varför en enskild individ skall kunna påtvingas propaganda och reklam hon inle bett om. Varförskalljag,omJag föder barn, i åratal framöver Jagas av barnmatsfabrikanier, blöjfabrikanler, veckotidningsdistributörer osv. Del ankommer på den enskilde att avvisa den reklam han aldrig bett all få. Själv uppfattar Jag detta som ell klart ingrepp i den personliga integriteten, och jag delar den uppfattningen med en mycket bred majoritet i detta land.

En annan viktig fråga gäller undertältelseskyldigheten gentemot den registrerade. Den lagparagrafen har nu fått en så luddig lydelse atl vad som helst kan väntas. Ur rättssäkerhetssynpunkt är del viktigt atl avgift inte skall kunna tas ut. Vidare bör det klart framgå av lagtexten vilka undantag som för göras. Utskottet avvisar våra krav utan närmare motivering.

Slutligen, herr talman, några ord om forskarnas situation. Datalagstiftningen får inte utnyttjas som svepskäl för atl förhindra eller försvåra samhällskritisk forskning. Därför krävs elt förenklat ansökningsförfarande.

Nr 152

Tisdagen den 22 maj 1979

Ändring i datalagen

Nr 152 Utskottet anser atl dessa frågor bör följas med största uppmärksamhet.

Tisdagen den '" ° sålunda delvis rätt i den kritik vi framfört. Men man är tyvärr inte

22 mai 1979 beredd att ta konsekvenserna av detta ulan nöjer sig med att hänvisa lill det

_____________ samråd som skall ske mellan datainspektionen och företrädare för forskning

gen

Ändrins i datala- ° statistikproduktion m, m. Som också framhållits av många remissinstanser är detla otillräckligt. Herr talman! Jag vill yrka bifall till vpk-motionen 2610,

KURT HUGOSSON (s) kort genmäle:

Herr talman! Eva Hjelmström tyckte det var felaktigt när jag sade atl del nu i stort sett synes råda enighet bland partierna i Sverige om integriieislagstift-ningen. Det är riktigt all vpk i motioner har följt upp den reservation som vpk:s representant Yngve Sundblad presenterade i datalagsiiftningskommit-lén. Men ser man på den reservationen, så kan man konstatera alt han har reserverat sig när del gäller elt par frågor medan han i stort sett när det gäller alla övriga frågor biträder majoritetens uppfattning.

De frågor som Eva HJelmslröm här lar upp - om datoriseringens effekt på arbetslivet och på arbetsmarknaden - är utomordentligt viktiga, I slor utsträckning delar jag de synpunkter som Eva HJelmslröm har anfört. Men vi har i datalagsliftningskommiltén - liksom man gjort i regeringen och i konsiilutionsutskotlet - kommit fram till atl de frågorna icke kan regleras genom ingrepp i datalagen. Del är därför som en särskild utredning arbetar med dessa frågor efter initiativ från socialdemokratisk sida här i riksdagen. Del är min förhoppning, Eva Hjelmström, atl denna utredning skall kunna lägga fram lämpliga förslag, så atl vi lagstiftningsvägen - men icke genom datalagen - skall kunna angripa de vikliga problem som datoriseringen inom arbetslivet medför för de anställda.

EVA HJELMSTRÖM (vpk) kort genmäle:

Herr talman! Del är etl par frågor som vi är oense om. Men det finns också en grundläggande skillnad i vårt synsätt: Uppenbarligen vidhåller Kurt Hugosson uppfattningen all integriletsbegreppet inte skall omfatta arbetslivet.

Sedan har vi också lagt fram konkreta förslag om hur man på olika sätt redan nu skall kunna ge de anställda mer makt. Kurt Hugosson säger att det inte är möjligt att reglera dessa frågor inom datalagstiftningens ram. Den uppfattningen delar han inle med bl. a. TCO - och även LO harju fört fram förslag som innebär att man kanske tvingas ta lill lagstiftning i dessa frågor.

KURT HUGOSSON (s) kort genmäle:

Herr talman! TCO;s Stig Gustafsson ochjag häri kommitténs betänkande redovisat våra synpunkter i de här frågorna. Jag skall be att få läsa upp vad vi sagt:

"Med hänsyn härtill" - alltså till vad som tidigare anförts - "och lill
68 DALKs direktiv har kommittén inle pröval de nyss nämnda frågorna." Det

gäller alltså de frågor vi nu diskuterar. Vidare skriver vi: "Vi vill emellertid starkt understryka viklen av atl de nu snarast blir föremål för utredning och all man därvid även beaktar inlegritelsaspekten i den vidgade bemärkelse vi vill lägga i begreppet. Vi vill därvid särskilt peka på riskerna för all äldre kvalificerade yrkeskategorier försvinner genom datoriseringen, för att antalet arbelstillföllen minskar, för atl arbetet blir mer monotont och okvalificerat, vilket också kan äventyra yrkesskickligheten, och för atl datorn, ofta tillsammans med olika behörighelssystem, kan bli etl instmmenl för individuell prestationsmätning och för alt i detalj övervaka vad den enskilde arbetaren har för sig. Formerna för lämplighetstesler och hälsokontroller är andra frågor som hör hit. Flera av de nämnda frågorna har en klar anknytning lill integriletsbegreppet enligt datalagen, vilket enligt vår mening ytteriigare understryker atl man nu måste vara beredd all vidga detta begrepp."

Delta har jag och Stig Gustafsson uttalat i datalagstiflningskommiiténs belänkande, och därmed torde det väl vara klart för Eva Hjelmström atl vi har en syn på de här frågorna som innebär att vi vill reglera den vikliga del av arbetsmarknaden som gäller datoriseringen men alt det inte är möjligt alt göra det genom dalalagen.

Nr 152

Tisdagen den 22 maj 1979

Ändring i datalagen

EVA HJELMSTRÖM (vpk) kort genmäle:

Herr talmän! Jag lackar Kurt Hugosson för del beskedel. Det ligger i linje med vad vi framfört såväl i reservationen i utredningen som i våra motioner.

Det är naturiigtvis bra all föra fram detla i utredningen, men, herr lalman, hade del inte varit bättre alt föra fram de ståndpunkterna också i konsiitu-lionsutskottels betänkande? Det är faktiskt del belänkandet vi skall fatta beslut om i dag- och där framgår inle den vidgade syn på integriletsbegreppet som Kurt Hugosson nu redogör för.

OLLE SVENSSON (s):

Herr lalman! Socialdemokraterna i konstitutionsulskoitel står bakom utskottets betänkande med anledning av propositionen 109 om ändring av datalagen. Jag finner ingen anledning nu all här la upp kammarens tid med atl mera i detalj motivera det ställningstagandet. Här har också Kurt Hugosson anförlen rad synpunkter som är hell i linje med vad jag själv tycker och vad som ligger bakom vår medverkan från socialdemokratisk sida i det här belänkandet. Men jag vill, i likhet med Kurt Hugosson, komma med en reflexion.

I riksdagen och från talarstolar runt om i landet bedrevs det under den socialdemokratiska regeringens lid en omfattande mytbildning som gick ut på atl vi socialdemokrater var ointresserade av integritelsfrågorna och de risker som användningen av datorer kunde innebära för de enskildas integritet. Så var inte fallet. Sverige var det första landet i väriden som införde en särskild datalag som gällde både offentliga och privata personregister.

Förslag från de borgerliga återkom år efter år om inrättande av en särskild dataombudsman, om förbud mol eller begränsningar i rättigheterna till

Nr 152 samköming av dataregister och om inskränkningar i rätten för företag att

Tisdagen den '" '' " register över sina kunder. Men när de borgerliga sedan fick

22 mai 1979 möjlighet atl från kanslihuset dirigera den fortsatta utvecklingen på detla

_____________ område, blev det inte så stora förändringar.

Ändrins i datala- ''' resultatet? Jo, man fann all den dalalag som socialdemokraterna

utarbetat fungerar rätt bra, atl många av de farhågor som man sett tidigare var överdrivna och atl möjligheterna att begränsa användningen av mjukdata var rätt små. Några preciseringar och några förenklingar kom man fram till att det behövdes. Del kan nu konstateras alt även en socialdemokratisk utvärdering av lagen hade resulterat i delta.

Jag tycker atl datalagstiftningskommiiténs betänkande och den proposilion som vi behandlar i dag visar på en lillnyktring från de borgerligas sida som det finns anledning att vara tacksam för. Det innebär rimligen all intresset för datafrågorna i fortsättningen i större utsträckning kan inriktas också på andra för medborgarna väsentliga frågor.

Med anledning av den debatt som nyss fördes vill jag gärna säga all Jag då tänker främst på datorernas användning i arbetslivet. Om datoriseringen sker på fel sätt kan den leda lill att tidigare omväxlande och stimulerande arbetsuppgifter ersätts med ruiinbeionat och enformigt arbete. Man kan få en ökad utarmning av arbetsplatserna och en ökad isolering i jobbet som resultat.

Rätt använd kan dalatekniken medverka lill att rulinbetonade uppgifter rationaliseras bort, alt dåliga och hälsofarliga arbetsmiljöer automatiseras och att resurser frigörs för angelägna uppgifter. Här finns, som också framhållits i det datapoliliska program som den socialdemokratiska partikongressen antog i höstas, en mängd viktiga och svårlösta problem som vi måste ta allvarligt på.

Jag vill då understryka vad Kurt Hugosson nyss sade, nämligen atl man nu är i full färd med att bereda en sådan lagstiftning. Del är inle frågan om var i vilken lag man kan lösa de här problemen som är del viktiga, utan atl man skapar underiag för förändringar som kan skapa etl bättre läge.

Jag vill, herr lalman, med en förhoppning om atl intresset för dalafrågor skall kunna vidgas i forlsältningen och inte ensidigt inriktas på integritets-frågorna i inskränkt mening yrka bifall lill konstitutionsutskottets hemslällan i betänkande nr 37.

BENGT KINDBOM (c):

Herr talman! Det råder nästan total enighet om det förslag till ändringar i datalagen som vi nu har att behandla.

Utgångspunkten för lillståndsgivningen enligt datalagen är atl register skall tillåtas om del saknas anledning till intrång i den personliga inlregrile-len. Det gällde tidigare, och del kommer också alt gälla i fortsättningen.

När datalagen varit i kraft ell par år beslöt riksdagen 1975 alt begära en

översyn av datalagen och en del andra datapoliliska frågor. Under tiden har

3 a § tillkommit som ell led i strävandena alt begränsa antalet lotalbefolk-

70 ningsregister och inte tillåta registrering av andra än dem som berörs av

ändamålet med registret. Till detta kommer också riksdagens beslut vid granskning av regeringens handläggning av Del bästa-ärendet.

Det är tre saker som jag tycker det finns anledning atl påminna Kurt Hugosson om med anledning av hans tal om lillnyktring så här ett par dagar före Kristi Himmelsfärdsdag.

Vid den genomgång som datalagsliftningskommiltén, DALK, har gjort har vi kommit fram till atl datalagen och den praxis som utvecklats av datainspektionen i stort sett fungerar bra men att del krävs vissa kompletteringar.

Datafrågorna gäller, som också har framgått av debatten här förut, inte bara integritet. I förra veckan behandlade kammaren riktlinjer för ADB i statsförvaltningen. Det som Kurt Hugosson drog upp i samband med datalagen, nämligen frågan om regional förankring osv., var uppe i det sammanhanget. Det finns en utredning om sårbarheten, dei*finns utredningar om information, informationsteknologi, effekter på sysselsättningen, strukturfrågor m. m. Allt det här ärju ell tecken på den vidgning som den datapoliliska debauen har undergått från atl tidigare strikt ha gällt iniegri-tetsaspekterna.

I dag har vi alltså atl hålla oss till personregistrering med hjälp av ADB. Del är då av intresse atl konstatera au DALK skall fortsätta med sitt arbete, inte bara med ADB och offentlighetsprincipen, som anges i DALK:s direktiv, utan också med en allmän personregisteriag. Delta kommer riksdagen nu att ställa sig bakom och det är tillfredsställande, eftersom integritelsfrågorna ju inte enbart är knutna lill registrering med en viss, bestämd teknik. ADB-tekniken kommer alltså att vara en del av det som kommer atl regleras av en kommande personregisteriag.

För all också se något på de åtgärder som nu vidtas i datalagen vill jag bara ta upp en del av det som DALK förde fram, nämligen de ytterligare grunderna för datainspektionens prövning; det gäller hur och från vem uppgifterna inhämtas och alt inle andra uppgifter eller personer registreras än vad som slår i överensstämmelse med ändamålet med registret. Del är synpunkter som har accepterats av propositionsförfallare och utskott, och reglerna ersätter delvis den 3 a § som tidigare kritiserades här. Jag vill emellertid säga att datainspektionen och sedermera också regeringen ändå har använt den här lagen vid den omprövning av register som skulle ske enligt 3 a §.

DALK föreslog också som ett sätt all ersätta 3 a § i dess helhet att SPAR-registret skulle förfaUningsregleras. Detta har kritiserats av remissinstanser, främst på myndighelssidan. Kurt Hugosson ochjag har i en motion pekat på alt detta måste bygga på missförstånd. DALK:s förslag innebar att de uppgifter som i dag inhämtas på länsstyrelsen skall finnas i SPAR, och därmed skall man genom SPAR bättre skydda den personliga integriteten. Det är därför vi också föreslår, i likhet med DALK, au SPAR skall författningsregleras. Vi konstaterar all utskottet delar denna vår uppfauning och begär alt en författningsreglering av SPAR skall föreligga nästa år. Med deUa klara ställningstagande är motionens syfte så långt som nu är möjligt tillgodosett, vilket är tillfredsställande, eftersom en förfauningsreglering av

Nr 152

Tisdagen den 22 maj 1979

Ändring i datalagen

Nr 152

Tisdagen den 22 maj 1979

Ändring i datalagen

SPAR då ändå kommer alt ske innan registret i sin helhet är färdigt.

Del enda som skiljer sig från den enighet som råder i utskottet är de yrkanden som framförs i vpk-motionen. Där tar man först upp frågan om direktreklamen. En sak som man kan peka på är att den enskilde kan - men det kräver en aktiv åtgärd - avvisa direktreklamen genom en anmälan om att han inle önskar den. Det kan vara värt all erinra om att vi i DALK har kommit fram lill au det kanske inte är var man hämtar uppgifterna som irriterar de enskilda människorna, ulan mest direktreklamen som sådan -vilka den vänder sig till, innehållet i den osv. Jag kan gärna hålla med Eva Hjelmström om alt del inle är så trevligt att få all den här reklamen för barnmat eller vad det kan vara, men det finns nog mer graverande exempel. Eva HJelmslröm nämnde som exempel de fall där direktreklamen fortsätter alt komma till föräldrarna trots att barnet avlidit. Här är begränsningar på gång när del gäller tidigaste tidpunkten för atl börja sända ut direktreklam.

Den andra delen av direktreklamen berör offentlighetsprincipen, som vpk starkt vill skydda i andra sammanhang. Här finns en konflikt som är ganska svår au komma förbi eftersom del är fråga om offentliga uppgifter. Man måste här efterhöra vad uppgifterna skall användas till och vem del är som inhämtar uppgifterna. Del är en sak om man lar ut uppgifterna maskinellt. Men tekniken går framåi, och nu är del möjligt alt ta ut uppgifterna på pappersmedia och kanske också alt med mycket enkla ålgärder direkt använda dem för registrering igen. Det är inte så enkelt atl lösa dessa frågor utan atl ta med diskussionen om offentlighetsprincipen.

Vidare har man att ta hänsyn lill de anställdas inflytande. DALK konstaterar, vilket har påpekats tidigare, au det är den personliga integriteten, registreringen av personuppgifter, som skall regleras i datalagen, vilket har getts uttryck för även i kammaren. Jag tror inle alt del finns någon här som motsätter sig en vidgning av den diskussion som har förts i dag. Enligt direktiv hade DALK inte att ta upp den diskussionen, och det lyckerjag är värt all påpeka. Del sades alt man skulle avvakla ytterligare initiativ från de fackliga organisationerna och all medbestämmandelagen skulle beröra dessa frågor. Men nu har vi medbestämmandelagen, och vi börjar fö till stånd avtal. Avtalen på det statliga området tar just upp bl. a. datoriseringen, rationaliseringen, inom administrationen. En vidareutveckling av medbestämmandelagen börjar alltså slå igenom.

Även frågan om expertis och utbildning är mycket angelägen. Det borde ligga inom ramen för medbestämmandelagen att ange hur utbildningen skall gå till. Ytteriigare åtgärder har vidtagits. Vi har exempelvis arbetslivscentrum, som biträder de fackliga organisationerna och som medverkar i granskningen av de förslag som förs fram.

Avslutningsvis kan Jag konstatera alt även om del i dag råder stor enighet om datalagen och skyddet för den personliga integriteten, så finns del all anledning att fortsätta de datapoliliska debatterna här i kammaren, eftersom det handlar om en teknik som kommer atl gripa in på många samhällsområden och på många områden som berör den enskilde, vilket kräver en

ständig anpassning i takt med den snabba tekniska utvecklingen. Herr lalman! Med det anförda yrkar Jag bifall till utskottets hemställan.

KURT HUGOSSON (s) kort genmäle:

Herr talman! Jag vill inle gärna polemisera mol min värderade medmo-lionär och kollega från DALK, eftersom vi i grunden har samma uppfattning. Jag vill bara något kommentera vad Bengt Kindbom här sagt.

Bengt Kindbom erinrade om Det Bästa-beslutet och om tillkomsten av 3 a § som exempel på atl del ändå hänt en del. Både Bengt Kindbom och jag konstaterar i den här utredningen att 3 a § inte var bra och att den är svår att tolka. Därför bör man utvidga och precisera de krav som ställs för tillståndsgivning. Det har vi gjort, och då undviker vi den Juridiska oklarhet som bl. a. låg till grund för Det Bästa-beslutet. Nu skriver vi in i lagen den praxis som vi har tillämpat i datainspektionen när det gäller personkretsens omfattning, och del är utomordentligt bra.

Bengt Kindbom säger atl daiadebatlen har vidgats. Ja, äntligen, skulle jag vilja säga. Den integriietsdebatt som har förts tidigare har gjort alt andra viktiga frågor på dataområdet inte har blivit föremål för den politiska debatt som vi har krävt. Del är ändå från socialdemokratiskt håll som vi har aktualiserat kravet på atl datoriseringen inom arbetslivet skulle bli föremål för en närmare utredning och analys. Det tog mycket lång tid innan trepartiregeringen kunde uppfylla del krav som riksdagen ställde. Man trätte om huruvida det var industridepartementet eller arbetsmarknadsdepartementet som skulle tillsätta utredningen. Man kunde inte lösa konflikten, och nu finns det två utredningar. Vi lyckeralt del är onödigt och har löst detta genom atl sätta samma personer i båda utredningarna, för datoriseringens effekter på industrin resp. arbetsmarknaden ärju spegelbilder av samma sak.

Från socialdemokratisk sida har vi krävt att få etl dalapolitiski råd. Den borgeriiga majoriteten har hela tiden velat säga nej, men i förra veckan fick vi äntligen eu enhälligt beslul i finansutskottet.

Sårbarhetsulredningen log Bengt Kindbom också upp som etl exempel på att man har vidgat debatten. Ja, vi socialdemokrater har hälsat denna utredning med tillfredsställelse. Men vi har i två år krävt att en så viktig utredning inte skall vara avskärmad enbart för experter, och vi har krävt ell pariamenlariskl inslag. Den borgerliga majoriteten har sagt nej. Vi är mycket glada att vi nu kan vidga daiadebatlen och alt vi är i stort sett eniga i dessa frågor när del gäller iniegritetsskydd. Och det är, som jag sade i mitt inledningsanförande, utomordentligt viktigt, för iniegriieisskyddet i det tekniska samhället är en oerhört betydelsefull fråga. Därför är del bra om vi kan använda vår kraft för att angripa de and-a frågorna - datoriseringens effekt inom arbetsmarknad och industri, sårbarhelsaspekterna och liknande. Det är den debatten jag ser fram emot i framliden.

Nr 152

Tisdagen den 22 maj 1979

Ändring i datalagen

EVA HJELMSTRÖM (vpk) kort genmäle:

Herr talman! Bengt Kindbom tog upp detla med direktreklam och anförde ännu värre exempel än del jag tog upp. Jag skulle kunna bidra med ytteriigare

Nr 152

Tisdagen den 22 maj 1979

Ändring i datalagen

tragiska och hemska fall. Men om del nu är så här, varför då inle på olika sätt försöka att begränsa direktreklamen? Etl sätt atl göra del har vi tagit upp i vår motion. Det innebär inte att man åsidosätter offentlighetsprincipen, en princip som vi mycket riktigt värnar om. Avsikten med offentlighetsprincipen är väl inle atl medge kommersiella uttag för direktreklam, ulan avsikten är väl att ge den enskilde kontroll över och insyn i myndigheters verksamhet. Vi har stöd i vår motion av bl. a. datainspektionen, som har sagt att det är möjligt att avgränsa denna typ av uttag.

Medbestämmandelagsliftningen diskuteras gång på gång. Man har hänvisat flera av våra lagförslag, som skulle ge de anställda ökat skydd och större makt, till MBL. Jag kan inte komma ifrån alt det är etl sätt att komma undan frågan. Jag kan la elt parallellt exempel: När arbetsrältskommittén, efter del att frågan om forskares tillträde lill arbetsplatserna hade stötts och blötts i många år, kom med sitt förslag om att del skulle lagstiftas så alt inte forskningen på arbetsplatserna också i fortsättningen enbart skulle vara förbehållen kapitalel, så avvisade den folkpartistiska regeringen arbetsrättskommitténs förslag och hänvisade alltihop lill MBL. Det är en lagstiftning som i alltför många frågor inte ger något skydd utan huvudsakligen skyldigheter, och alt hänvisa till den är etl sätt för den borgeriiga regeringen att förhala frågan.

Sedan kan jag bara konstalera all ingen ännu har kommenterat detjag tog upp och som också har behandlats i vår motion, nämligen den gummiartade lydelsen av 10 § om underrättelseskyldigheten till registrerade. Varför skall regeringen kunna undanta vissa typer av direktreklamverksamhet i det här sammanhanget? Det vill Jag ha etl besked om.

BENGT KINDBOM (c) kort genmäle:

Herr talman! Jag vill försl vända mig till Kurt Hugosson och säga att Jag tycker all vi alltför många gånger i denna kammare får höra atl det som socialdemokraterna har gjort är bra och rätt. Nu kom detta lill uttryck i samband med diskussionen om granskningen av Del Bästa-ärendet. Närdet gäller 3 a § uttalade han skepsis, och ADB-propositionens förslag avvisade han, eftersom förhållandena var bra som de var.

Jag tycker kanske att Kurt Hugosson, såsom en socialdemokratisk talare uttryckte det i den tidigare debatten här i dag, borde närma sig delta med någon ödmjukhet. Då skulle vi kanske få möjlighet alt uppnå ett bättre resultat.

När det gäller de frågor som har kommit upp genom den vidgning av debalten som skett har del, även om initiativet i vissa fall har kommit från socialdemokraterna, rått enighet om dessa. Del är väl också så att många av de frågor som nu diskuteras har funnits med i sammanhanget. De har emellertid varit kopplade lill frågan om datalagstiftningen - man har nämligen inle kunnat hålla isär de här begreppen. Många av dem har alltså i och för sig inte kunnat eller bort regleras enligt datalagen, men de har ändå varit föremål för deball vid de här tillfällena.

Sedan vill Jag säga till Eva HJelmslröm att det går atl avgränsa uttaget till

direktreklamen. I varje fall går det självfallet atl göra del så länge man håller sig till datatekniken och ADB-media. Men eftersom det finns möjligheter atl gå runt de bestämmelser som gäller - precis som man kan göra med många andra bestämmelser i samhället - får detta lill följd att reklamföretagen kommer tillbaka och hämtar uppgifter hos olika myndigheter. Vi kommer slutligen fram till att vi inte kan få någon effekt på det här området utan all göra avkall på offentlighetsprincipen.

Nr 152

Tisdagen den 22 maj 1979

Ändring i datalagen

KURT HUGOSSON (s) kort genmäle:

Herr talman! Att Jag i milt anförande så utföriigi gick igenom de olika krav som vi under årens lopp, då de borgeriiga partierna var i oppositionsställning, haft anledning pröva - det gäller krav som i samtliga fall har avvisats av en enhällig kommitté och som inte heller lett lill några förslag i den nu föreliggande proposiiionen - var inte i avsikt alt konstatera att vi socialdemokrater är så bra. Jag gjorde det därför alt jag tycker att det är viktigt för debatten alt vi när det gäller dessa väsentliga frågor slår på en enhetlig grund.

Eftersom Bengt Kindbom nämnde ADB-propositionen vill Jag också erinra om att socialdemokrater och centerpartister i finansutskottet samverkade ganska bra och att det varett i förhållande lill propositionen ganska omarbetat utskottsförslag som låg till grund för det beslut som riksdagen fattade. En viktig utgångspunkt vid behandlingen av ADB-propositionen var bl. a. en motion som väckts av Lennart Pettersson och mig och i vilken vi begärde ett dalapolitiski råd, tog upp sårbarhelsaspekterna osv. Med tillfredsställelse kunde vi då konstatera att vi tillsammans med centerpartiels representanter fick en vettig behandling av regeringens ADB-proposition.

Jag tycker alt detla är ytterligare ett exempel som visar att vi ser ganska likartat på de här problemen. Del är som Jag ser del viktigt och bra, för just integritetsproblematiken är så betydelsefull. Därigenom kan vi, somjag sade tidigare, också ägna de andra frågorna -1, ex. frågan om datoriseringen inom industri och arbetsliv - den uppmärksamhet som vi har all anledning atl ägna dem under de närmaste åren.

EVA HJELMSTROM (vpk) kort genmäle:

Herr lalman! Det är naturligtvis positivt all allt fler sluter upp och instämmer i atl arbetslivet och integriteten inom detla är oerhört väsentliga frågor. Jag ar emellertid rädd för att det inle kommer att visa sig i praktisk handling utan att del enbart blir ord.

Sedan lill direktreklamen. Bengt Kindbom säger all företagen återigen skulle tvingas vända sig lill de olika myndigheterna och då i alla fall få de uppgifter de önskar. Men detta innebär trots allt att man gör del svårare för företagen. Jag förslår fortfarande inte varför Jag skall behöva avvisa reklam somjag aldrig har beu om, och delta är en uppfattning som Jag, såvitt jag vet, delar med Över 90 % av befolkningen. Del är egendomligt all detta inte uppfattas som ett ingrepp i den personliga integriteten, inte ens med Bengt Kindboms myckel snäva tolkning av begreppet.

Nr 152

Tisdagen den 22 maj 1979

Ändring i datalagen

BENGT KINDBOM (c) kort genmäle:

Herr talman! Det sist sagda lyckerjag än mer belyser atl del väsentliga inle är var man hämtar uppgifterna utan kanske mera reklamens mål, medel och innehåll. Inte heller jag ber atl fö den reklam som tidningarna överhopar oss med i dag. Jag ber inte atl fö den reklam som bärs ut som gruppkorsband. Är dei någonting som vi skall angripa är det just reklamens mål, medel och innehåll, men del skall då göras på annat håll än i datalagstifiningskommil-lén.

Jag fäste mig vid att Kurt Hugosson nu inte, som förut, drog de borgeriiga kraven över en kam. Han har nyanserat sina uttalanden, och det lyckerjag är bra. Jag instämmer i att riksdagsbeslutet om ADB-propositionen blev etl steg på vägen. Arbetet påbörjades Ju inom trepartiregeringen. Sedan visade del sig att regeringens förslag var mycket tunt på den här punkten. Därför är det tillfredsställande alt det har kunnat ske en reglering under riksdagsarbetet.

Med den här utgångspunkten och den gemensamma syn som Kurt Hugosson och jag börjar fö tror Jag också alt vi kan föra datadebalten vidare.

TORKEL LINDAHL (fp):

Herr lalman! Jag är litet förvånad över denna långa debau om eu enhälligt utskoltsförslag och beklagar att Jag själv känner mig uppkallad alt delta i den. Det var emellertid etl par anmärkningar av Kurt Hugos.son som Jag tycker all jag bör säga någonting om.

1 sitt första inlägg gick Kurt Hugosson in på en mängd delkrav som ställts tidigare. Sedan försökte han leda' i bevis alt del inte fört lill någonting och menade alt de socialdemokratiska förslagen var bra från första början.

Låt mig säga följande:

1. Fp-kraven är i princip godtagna av DALK. DALK-förslagel har godtagits av folkpartiregeringen som Ju har lagt fram förslaget, och propositionen har nu alltså godtagits av elt enhälligt utskott.

2. För att visa hur fel Kurt Hugosson har vill jag understryka all vi folkpartister aldrig har krävt något slopande av personnumren. Däremot har vi krävt en begränsning av okynnesanvändningen av personnumren.

Kurt Hugosson sade atl folkpartiet har krävt ett förbud mol mjukdata. Vad är del för nonsens? Vi har inte krävt något sådant förbud. Däremot har vi krävt en kvalitetsbeteckning, så au man kan få en uppfaUning om vad det är för någonting och hur pass säkra uppgifterna är. Del ärju en hell annan sak. Jag tror all debatten skulle vinna på alt Kurt Hugosson tog reda på folkpartiets krav i stället för att polemisera mot krav som folkpartiet inle reser.

Sedan vill jag bara erinra om all redan 1975 togs i folkpartiets dataprogram upp frågorna om datorisering av arbetslivet. Det har utvecklats vidare i 1979 års program - utvecklingen går Ju rätt fort på den här sidan. Vidare pågår utredningar på just det här området inom arbetsmarknadsdepartementet.

KURT HUGOSSON (s):

Herr talman! För att begränsa kammarens taletid vill jag bara uppmana Torkel Lindahl att läsa mitl huvudanförande, så kommer han att finna all samtliga de krav som folkpartiet under perioden 1973-1976 gick ut så hårt med har avvisats av en enhällig datalagstiflningskommiUé - i vilken Torkel Lindahls tillfälliga bänkkamrat befann sig, nämligen Kerstin Anér. De har också avvisats i propositionen.

Del är bara del konstaterandet jag har gjort i dag - och Jag har gjort del med tillfredsställelse - atl vi därigenom har fått enighet i de här viktiga frågorna, som gäller skyddet för den personliga integriteten.

Nr 152

Tisdagen den 22 maj 1979

Ändring i datalagen

TORKEL LINDAHL (fp):

Herr talman! Jag skall med glädje lämna över vårt gamla dataprogram från 1975 till Kurt Hugosson. Han kan läsa innantill - den förmågan tvivlar jag inte alls på - och då kan han själv se vem som har rätt. Men hans vilja att läsa är kanske litet mindre.

Överiäggningen var härmed slutad.

Mom. 1-3

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

Mom. 4

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels motionen nr 2610 av Lars Werner m, fl, i motsvarande del, och förklarades den förra proposiiionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Eva HJelmslröm begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller konstitutionsutskollets hemställan i

betänkandet nr 37 mom. 4 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit motionen nr 2610 av Lars Werner m. fl. i

motsvarande del.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Eva Hjelmström begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 281 Nej - 12

Mom. 5

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels motionen nr 2610 av Lars Werner m. fl. i motsvarande del, och förklarades den förra proposiiionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Eva HJelmslröm begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Nr 152

Tisdagen den 22 maj 1979

Ändring i datalagen

Den som vill all kammaren bifaller konslitulionsulskoltels hemslällan i

betänkandet nr 37 mom. 5 röstar Ja,

den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit motionen nr 2610 av Lars Werner m. fl. i

motsvarande del.

Ja - 281 Nej - 11

Mom. 6

Propositionergavs på bifall till dels utskotlets hemställan, dels motionen nr 2610 av Lars Werner m. fl. i motsvarande del, och förklarades den förra proposiiionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Eva HJelmslröm begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller konstitutionsulskotlets hemställan i

betänkandel nr 37 mom. 6 röstar ja,

den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit motionen nr 2610 av Lars Werner m. fl. i

motsvarande del.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Eva HJelmslröm begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 281 Nej - 11

Mom. 7

Propositionergavs på bifall till dels utskotlets hemställan, dels motionen nr 2610 av Lars Werner m. fl. i motsvarande del, och förklarades den förra proposiiionen vara med övervägande Ja besvarad. Sedan Eva HJelmslröm begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill alt kammaren bifaller konstitutionsulskotlets hemställan i

betänkandet nr 37 mom. 7 röstar Ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit motionen nr 2610 av Lars Werner m. fl. i

motsvarande del.

Ja - 281 Nej - Il

Mom. 8-12

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

§ 11 Föredrogs

Konstilulionsutskotlets belänkande

1978/79:36 med anledning av propositionen 1978/79:181 om lokala organ i kommunerna jämte motioner

Utskottets hemslällan bifölls.

Nr 152

Tisdagen den 22 maj 1979

Fördjupad företagsdemokrati i kommuner och landstingskommuner

§ 12 Fördjupad företagsdemokrati kommuner

kommuner och landstings-

Föredrogs konslitulionsulskotlels betänkande 1978/79:38 med anledning av propositionen 1978/79:188 om fördjupad företagsdemokrati i kommuner och landstingskommuner samt motioner.

BRITTA HAMMARBACKEN (c):

Herr lalman! Jag skall bara helt kort beröra de särskilda yttranden som finns fogade till del här betänkandet.

I del första har jag redovisat principiella skäl lill tveksamhet inför atl proposiiionen har lagts fram vidden här tidpunkten. De frågor som behandlas i proposiiionen 1978/79:118 och i del här betänkandet är nämligen föremål för en expertutredning. Vid remissbehandlingen av demokratiutredningens belänkande Företagsdemokrati i kommuneroch landstingskommuner framkom invändningar från principiell synpunkt mot utredningens förslag. Flera remissinstanser ansåg att utredningen inte tillräckligl noga kartlagt gränsområdet mellan medbestämmande å ena sidan och politisk demokrati å den andra sidan. Sådana invändningar redovisades också från dem som tillstyrkte förslagen.

Jag kan hänvisa till kommiltéberäitelsen från i år del Ils. 41724, som ger en utföriig redovisning av de olika ståndpunktstagandena, men Jag vill direkt citera statsrådets slutsats:

"Det anförda ger anledning alt ställa frågan om demokratiutredningens förslag tar tillräcklig hänsyn till den kommunala sektorns särart. För egen del kan jag inle finna annat än att de kritiska remissinstanserna har pekat på frågor som är av komplicerad beskaffenhet och som bör undersökas ytteriigare."

Nr 152

Tisdagen den 22 maj 1979

Fördjupad företagsdemokrati i kommuner och landstingskommuner

I utredningsdirektiven säger föredraganden också:

"Huvuduppgiften för utredaren, som bör utgå från demokratiulredningens förslag, blir atl söka finna lösningar som tillgodoser personalens krav på medbestämmande utan att den politiska demokratin sätts åsido."

I samma stycke litet längre ned sägs vidare: "Demokratiulredningens förslag om partssammansalla organ med beslutanderätt bör övervägas särskilt. Även andra inflylandeformer som tillförsäkrar de anställda ell motsvarande medbestämmande bör emellertid kunna prövas."

Utredningen tillsattes den 31 augusti 1978 och avsåg att lämna ett betänkande i huvudfrågan under det här året. Men tydligen ansåg regeringen - efter utredningen och efter en socialdemokratisk motion - atl man trots remissinstansernas synpunkter och en arbetande utredning kunde lägga fram ett förslag på riksdagens bord ulan den här analysen. Jag tycker alltså atl del hade varit värdefullt om vi inför ett ställningstagande hade haft tillgång till den analys som man hade kunnat förvänta sig i utredningens betänkandet. Del är svårt att se alla konsekvenser i förväg. Vi äger ju ingen kristallkula att titta i och kan inte se in i den kommunala framtiden. Vi har inte tillgång lill någon avtalstext, men vi förlitar oss på att den kommunala arbetsmarknadens parteroch de förtroendevalda, som ytterst skall besluta, tillsammans har en ambition all på bästa sätt utforma de regler som skall gälla, dvs. att de tillsammans kan finna lösningar som tillgodoser personalens krav på medbestämmande ulan att den politiska demokratin sätts åsido.

Eftersom utskottet i sin skrivning instämmer i alt lagstiftningen om partssammansatta organ har stor principiell räckvidd och därför anser att del finns anledning för statsmakterna att noga följa de nya reglernas tillämpning, så finns del därmed en konlrollpunkl angiven som ger anledning för anställda, för förtroendevalda i kommuner och landsting och för riksdagen att fråga sig: Blev det som vi hade tänkt oss?

Jag anser fortfarande all del oftast är bättre att tänka efter före, men eftersom det finns en möjlighet till utvärdering nu, harjag inte sett anledning lill annat än all avge ell särskilt yttrande.

Det andra särskilda yttrandet, av Bertil Fiskesjö och mig, gäller återkallel-serätten. Enligt demokratiuiredningen bör det vara nämnden som, inom de ramar som anges i kollektivavtalet, beslutar all uppgifter skall överföras till det partssammansatta organet. I proposiiionen väljs en annan modell. Där säger man alt inrättandet av det partssammansalla organet ankommer på fullmäktige efter godkännande av medbestämmandeavtal men aU rätten au återkalla uppdraget, om det finns synneriiga skäl lill det, skall vara en angelägenhet för nämnden. Detla kan enligt vår mening innebära en oklarhet både ur praktisk och ur rättslig synpunkt. Den allmänt erkända principen au den som ger ell uppdrag också skall ha rätten att återkalla det borde ha fåll gälla också här. Upphävs fullmäktiges beslul om inrättande av partssammansalla organ genom ett nämndbeslut? Eller kvarstår beslutet trots alt nämnden har funnit det olämpligt? Vi har inle funnit svaret på de frågorna och anser därför att det hade varit mer logiskt att både delegationsrätt och återkallel-seräti hade lagts på antingen vederbörande nämnd eller fullmäktige.

Herr talman! Jag har alltså inget eget särskilt yrkande men däremot eU särskilt yttrande lill belänkandet.

MARIANNE STÅLBERG (s):

Herr lalman! Regeringens proposilion om fördjupad företagsdemokrati i kommuner och landstingskommuner har varit efterlängtad. Den utgör en av förutsättningarna för att MBL-avtal skall kunna träffas på den kommunala sektorn.

Förslaget har onödigtvis fördröjts av den borgeriiga trepartiregeringen, vilket försvårat utvecklingen av företagsdemokratin inom den offentliga sektorn.

I allt väsenlligl bygger propositionen på förslag som lagts fram av den kommunaldemokraliska utredningen. De ändringar som gjorts i propositionen i förhållande lill utredningen finns del ingen anledning alt erinra emot. De har i allmänhet haft till syfte alt markera att den kommunala demokratin skall förbli oinskränkt. Detsamma gäller om utskotlels skrivningar.

Utredningens förslag och därmed också propositionen möjliggör alt beredning, verkställighet och förvaltning i frågor som rör förhållandel mellan kommunen eller landstingskommunen som arbetsgivare och dess arbetstagare kan överiämnas till partssammansalla organ. Till sådant organ kan inte överiämnas alt avgöra frågor som berör den kommunala verksamhetens mål, inriktning, omfattning eller kvalitet. Inte heller kan i princip s. k. myndighetsutövning överlämnas till partssammansatta organ. Det framlagda förslaget öppnar möjlighet till en fördjupad företagsdemokrati samtidigt som det ger ell erforderiigt skydd för den kommunala demokratin. Det är en bra lösning på en svår fråga.

I etl särskilt yttrande, nr 1, har Britta Hammarbacken anfört all avgörandet borde ha anstått i avvaktan på fullföljt utredningsarbete. Den meningen kan Jag inle dela. Utredningen om den kommunala demokratin har arbetat länge med frågan. Förslaget har också varit ute på bred remiss och i den del proposiiionen omfattar fött etl nästan enhälligt stöd. Att ånyo utreda frågan har i vart fall inget sakligt stöd, ulan del var betingat av andra omständigheter som Jag, åtminstone f n., skall avstå från att kommentera. Parternas ambitioner finns redan, som Britta Hammarbacken nyss efteriyste.

Bertil Fiskesjö och Britta Hammarbacken säger i ett särskilt yttrande, nr 2, all del inte är någon bra ordning all fullmäktige tillsätter partsammansatia organ men alt åierkallelserätten skall ligga kvar på vederbörande nämnd. Jag undrar om inte det är onödiga bekymmer.

Jag ser detta bl. a. som en praktisk fråga, där en nämnd om så behövs kan reagera snabbare än fullmäktige med hänsyn lill sammanträdesordningen. Del får särskild betydelse för landslingens del, eftersom vissa landsting sammanträder relativt sällan.

Frågan är färdig för avgörande och borde ha kunnat avgöras tidigare. Det är av stor vikt att företagsdemokratin kan utvecklas på det kommunala området, och Jag ber därför atl få yrka bifall till utskottets hemslällan.

Hert lalman! Låt mig slutligen få uttrycka förhoppningen atl riksdagen

Nr 152

Tisdagen den 22 maj 1979

Fördjupad företagsdemokrati i kommuner och landstingskommuner

6 Riksdagens protokoll 1978/79:152

Nr 152

Tisdagen den 22 maj 1979

Fördjupad företagsdemokrati i kommuner och landstingskommuner

snarast för tillfälle alt avgöra också frågan om närvarorätten för arbetslagar-representanter vid kommunala sammanträden. Här pågår nu en försöksverksamhet, och erfarenheterna av den är enbart goda på ömse håll. Del är angelägel alt försöksverksamheten kan ersättas med en permanent lösning för alla kommuner.

BRITTA HAMMARBACKEN (c):

Herr talman! Del är inte meningen au vi skall föra en lång debatt, och Jag har ingen reservation att försvara eller förklara. Jag vill bara konstatera atl Marianne Stålberg håller med om atl detla är en svår fråga. Den är komplicerad rent praktiskt, och den är principiellt myckel viktig. Del är därför jag tycker au man, innan man går lill beslut, borde ha kunnat bredda underiaget. Av den anledningen skrevs motionen sedan proposiiionen lagts fram. Del är värdefullt alt man tar lill vara kunnande och erfarenhet från de anställda, och det blir inle mindre värdefullt om man utfärdar regler som är väl genomtänkta och som man vet kommer att fungera enligt vad avsikten var när de skrevs.

Det är alltså min förhoppning all man kommer atl använda tiden fram till utvärderingen lill att tänka efter hur reglerna kommer att slå i praktiken.

BERTIL FISKESJÖ (c):

Herr talman! Jag vill något kommentera vad Marianne Siålberg sade om det andra särskilda yttrandet.

Den ordning som ni vill införa ser jag närmast som en lapsus i arbetet. Det finns inga rationella eller ens principiella argument för att lägga åierkallelserätten hos något annat organ än det som har givit befogenheten. Man anför atl det kan flnnas ell "skyndsamhetsmomenl" som skulle motivera den här metoden. Såvitt Jag kan förslå är inle tanken den atl man i lid och oiid skall återkalla befogenheter som har givits till de partssammansalla organen, ulan det skall bara göras i speciella fall, när en långvarig tillämpning kan ha visat att de partssammansalla organen inte har skött det hela tillfredsställande. För den skull kan det inte sägas vara någon överhängande brådska i fråga om dagar eller veckor alt besluta om återkallelse. Det måste bli en stor fråga, och därför kunde man gott ha givit de beslutande organen den befogenheten.

Vidare är det tänkt att partssammansatta organ inom angivna ramar skall kunna överta uppgifter från flera nämnder. När man då lägger återkellelse-rätten på en nämnd, innebär del att någon nämnd måste utses alt bli ett slags övernämnd över andra nämnder. Det kan inle vara någon särskilt vettig ordning.

Överiäggningen var härmed slutad.

Utskottets hemställan bifölls.

§ 13 Föredrogs

Konslilulionsutskoltels betänkande

1978/79:40 med anledning av propositionen 1978/79:157 med förslag till lag

om ändring i rikets indelning i kommuner, landstingskommuner och

församlingar, m. m. jämte motioner

Utskottets hemslällan bifölls.

Nr 152

Tisdagen den 22 maj 1979

Åtgärder mot krångel och onödig byråkrati

§ 14 Åtgärder mot krångel och onödig byråkrati

Föredrogs konslitulionsulskotlels belänkande 1978/79:35 med anledning av proposiiionen 1978/79:111 om ålgärder mot krångel och onödig byråkrati m. m., såvitt propositionen hänvisats till konslitutionsutskollet, jämte motioner.

I propositionen 1978/79:111 hade redovisats etl stort antal ålgärder för att minska krångel och onödig byråkrati i den offentliga förvaltningen. Bland dessa fanns förslag lill åtgärder som underställts riksdagens prövning. Återstoden var ålgärder som regeringen eller myndigheterna nyligen genomfört, f n. genomförde eller avsåg att genomföra samt åtgärder som f n. förbereddes av offentliga utredningar.

De redovisade åtgärderna syftade lill 1) decentralisering och delegering av beslut, 2) minskad statlig kontroll av kommuner och landsting, 3) förenkling och minskning av myndigheternas uppgiflskrav, 4) förenklingar av lagar och andra föreskrifter, 5) enklare språk, bättre information och utvidgad service gentemot allmänheten samt 6) enklare administration.

De ålgärder som presenterades i propositionen spände över samtliga departements verksamhetsområden.

Beträffande av konstitutionsulskoitel behandlade punkter hade i propositionen hemställts alt riksdagen skulle

anta lill propositionen som bil. 1.1 fogat förslag till lag om ändring i förvaltningslagen (1971:290), vilket syftade lill en ökad användning av tolk hos myndigheterna,

godkänna de allmänna riktlinjer som angelts i proposiiionen för arbetet med decentralisering i den offentliga verksamheten,

la del av vad statsministern och övriga statsråd anfört om ålgärder mot krångel och onödig byråkrati m. m.

I detla sammanhang hade behandlats

dels de under allmänna motionstiden vid 1978/79 års riksmöte väckta motionerna 1978/79:341 av Pär Granstedt (c).

Nr 152

Tisdagen den 22 maj 1979

Åtgärder mot krångel och onödig byråkrati

1978/79:675 av Thorbjörn Fälldin m. fl. (c), vari såvitt nu var i fråga (yrkandena 1 och 2) hemställts

1. all riksdagen som sin mening gav regeringen lill känna vad i motionen anförts angående behovet av all närmare belysa de administrativa konsekvenserna av olika förslag,

2. alt riksdagen hos regeringen skulle anhålla all förslag framlades grundat på decenlraliseringsulredningens principbetänkande (SOU 1978:52) under innevarande riksmöte,

1978/79:820 av Allan Åkeriind (m),

1978/79:1086 av Gösta Bohman m. fl. (m), vari hemställts aU riksdagen hos regeringen begärde en översyn av gällande lagar i syfte atl pröva vilka lagar och bestämmelser som kunde förenklas eller utmönstras såsom inaktuella,

1978/79:1695 av Sven-Olov Trän'(m) och Johan Olsson (c),

dels de med anledning av propositionen väckta motionerna 1978/79:2458 av Gösta Bohman m. fl. (m), vari hemställts atl riksdagen skulle

1. besluta alt som sin mening ge regeringen lill känna vad i motionen anförts rörande granskning av vissa myndigheters regleringsverksamhet,

2. hos regeringen anhålla om utredning om förändringar av förvaltningslagen i enlighet med vad i motionen anförts,

1978/79:2465 av Thorbjörn Fälldin m. fl. (c), vari såvitt nu var i fråga (yrkandena 1-5) hemställts

1. att riksdagen uttalade all de statliga myndigheterna borde verka för decentralisering av beslutsfattande lill regional och lokal nivå,

2. alt riksdagen som sin mening gav regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet att utveckla former för avveckling av onödig detaljreglering,

3. alt riksdagen som sin mening uttalade alt myndigheterna aktivt skulle verka för samordnad handläggning av ärende som av den enskilde upplevdes som sammanhållet,

4. atl riksdagen uttalade all beteckningen allmänna råd skulle nyttjas i de fall innehållet i myndighetsdokumentel inte var av bindande karaktär,

5. atl riksdagen som sin mening gav regeringen lill känna vad i motionen anförts om

a) översyn av hela statliga verk,

b) initiativ till verksintern översyn av rutiner och regler.

1978/79:2467 av Lars Werner m. fl. (vpk), vari såvitt nu var i fråga (yrkandena 9 c och 10-12) hemställts 9. all riksdagen uttalade sig för kraftigt ökade insatser i syfte alt

c) kraftigt utöka tillgången på tolkservice, varvid särskilt borde beaktas behovet av tolkar med speciell kompetens,

10. att riksdagen hos regeringen skulle anhålla om åtgärder i syfte att utforma slandardblanketter för alla vanliga typer av ansökningar, anmälningar, överklaganden etc,

11. atl riksdagen beslutade inrätta elt parlamentariskt organ med representanter för alla riksdagspartier, dit medborgarna kunde vända sig för upplysningar och med klagomål,

12. all riksdagen beslutade inrätta elt parlamentariskt organ med representanter för alla riksdagspartier med uppgift atl fortlöpande granska statsapparaten och förelägga riksdagen förslag lill förenklingar, och

1978/79:2468 av Åke Wictorsson (s), vari hemställts all riksdagen beslutade alt hos regeringen begära atl i allmänna verksstadgan gavs föreskrift om att decentralisering lill lokala och regionala organ skulle främjas och att i stalskonlorels inslmktion skulle införas elt åliggande för kontoret att vid organisationsundersökningar för statliga myndigheter redovisa elt alternativ med decentraliserad handläggning.

Nr 152

Tisdagen den 22 maj 1979

Åtgärder mot krångel och onödig byråkrati

Utskottet hemställde atl riksdagen skulle

1. belräffande framläggande av proposition om decentralisering förklara motionen 1978/79:675, punkten 2, besvarad med vad utskottet anfört,

2. beträffande inskrivning av ett decenlraliseringsmål i olika författningar med bifall till motionerna 1978/79:2465, punkten 1, och 2468 och med avslag på propositionen i denna del som sin mening ge regeringen till känna vad utskottet anfört,

3. belräffande uttalande om sekloriseringen i den offentliga förvaltningen förklara motionen 1978/79:2465, punkten 3, besvarad med vad utskotiet anfört,

4. beträffande uttalande om värdet och behovet av verksöversyner avslå motionen 1978/79:2465, punkten 5,

5. beträffande utredning av myndigheters regleringsverksamhet avslå motionen 1978/79:2458, punkten 1,

6. beträffande förlroendemannamedverkan i den offentliga förvaltningen avslå motionen 1978/79:2465, punkten 2,

7. belräffande användande av begreppet allmänna råd med anledning av propositionen i denna del och motionen 1978/79:2465, punkten 4, som sin mening ge regeringen till känna vad utskottet anfört,

8. beträffande allmänna riktlinjer för arbetet med decentralisering i den offentliga förvaltningen godkänna vad i övrigt uttalats i proposiiionen,

9. beträffande införande av slandardblanketter avslå motionen 1978/ 79:2467, punkten 10,

10. beträffande uttalande om behovet av närmare belysning av de
administrativa konsekvenserna av olika förslag förklara motionen 1978/
79:675, punkten 1, besvarad med vad utskottet anfört.

Nr 152

Tisdagen den 22 maj 1979

Åtgärder mot krångel och onödig byråkrati

11. beträffande en översyn av gällande författningar avslå motionen 1978/79:1086,

12. beträffande ändring i 9 § förvaltningslagen (1971:290) anta i propositionen framlagt lagförslag,

13. belräffande uttalande om ökning av tillgången på tolkservice avslå motionen 1978/79:2467, punkten 9 c,

14. beträffande utredning om ändringar av förvaltningslagen avslå motionen 1978/79:2458, punkten 2,

15. beträffande skyldighet för statliga och kommunala myndigheter alt motivera sina beslul avslå motionen 1978/79:820,

16. belräffande föreskrift om poststämplingsdagen såsom moltagningsdag hos statliga myndigheler avslå motionen 1978/79:1695,

17. belräffande inrättande av en allmänhetens upplysningstjänst avslå motionen 1978/79:341,

18. beträffande inrättande av etl pariamenlariskl organ för upplysningar och klagomål avslå motionen 1978/79:2467, punkten 11,

19. beträffande inrättande av ell parlamentariskt granskningsorgan avslå motionen 1978/79:2467, punkten 12,

20. beträffande propositionens redovisning av vissa ålgärder mot krångel och onödig byråkrati m. m. som sin mening ge regeringen till känna vad utskotiet anfört.

Reservationer hade avgivils

1. av Kari Boo, Bertil Fiskesjö, Bengt Kindbom, Britta Hammarbacken och
Arne Fransson (samtliga c) som ansett all utskottet under 4 bort hemstäl
la

att riksdagen skulle beträffande uttalande om värdet och behovet av verksöversyner med anledning av propositionen i denna del och motionen 1978/79:2465, punkten 3, som sin mening ge regeringen lill känna vad reservanterna anfört,

2. av Anders Björck (m) och Lars Schötl (m) som ansett alt utskottet under
5 bort hemställa

atl riksdagen skulle beträffande utredning om myndigheters regleringsverksamhet med bifall lill motionen 1978/79:2458, punkten l,som sin mening ge regeringen lill känna vad reservanterna anfört,

3. av Anders Björck (m)och Lars Schötl (m) som ansett att utskottet under
11 bort hemställa

att riksdagen skulle beträffande översyn av gällande författningar med bifall till motionen 1978/79:1086 som sin meninggeregeringen till känna vad reservanterna anfört.

4. av Anders Björck (m) och Lars Schöu (m) som ansett alt utskottet under 14 bort hemställa att riksdagen skulle belräffande utredning om ändringar av förvaltnings-

lagen med bifall lill motionen 1978/79:2458, punkten 2, som sin mening ge Nr 152

regeringen lill känna vad reservanterna anfört.

Till betänkandet hade fogats särskilda yttranden

1. av Anders Björck (m) och Lars Schötl (m),

2. av Karl Boo, Bertil Fiskesjö, Bengt Kindbom, Britta Hammarbacken och Arne Fransson (samtliga c).

KARL BOO (c):

Herr talman! I en vital demokrati måste människorna känna en positiv gemenskap och ett direkt medansvar. Detta sker naturligast genom öppna kanaler i växelspelet mellan den enskilde och samhället. En sådan utveckling bör på allt sätt främjas. I den riktningen måste effektiva åtgärder vidtas för att bekämpa krångel och onödig byråkrati.

Begreppet byråkrati förknippas ofta med företeelser som utdragna beslutsprocesser i oflentlig verksamhet, onödig formalism och t. o. m. förmynderskap. 1 en mer vidsträckt mening används också begreppet för all ge uttryck ål ogillande av en samhällsutveckling där experters och tjänstemäns inflytande ökar på bekostnad av demokratiskt valda församlingars och gruppers.

Men begreppet byråkrati är starkt mångtydigt. Det innefattar också inslag som är omistliga i vårt samhälle, t. ex. regler i stället för godtycke i myndigheternas handlande, klara ansvarsförhållanden och en kompetent samhällsförvaltning.

Del är angeläget atl också understryka detla i en diskussion om åtgärder mol krångel och onödig byråkrati.

Men den oro som de senare decenniernas byråkratidiskussion ger uttryck för kräver allvariig uppmärksamhet. Denna debatt har under senare år också inneburit atl åtskilligt arbete igångsatts för att minska byråkratin i samhällsförvaltningen. Ett flertal utredningar har tillsatts, och redan harolika förslag omsatts i praktisk tillämpning - i regler och organisatoriska förändringar. Men del mesta återstår alt göra.

En självklar färdväg för atl minska byråkratin är ökad decentralisering, att lägga besluten så nära människorna som möjligt. Däri innefattas dels att överföra fler uppgifter till kommunal självstyrelse, dels att föra ut uppgifter från myndigheler och verk lill lokal och regional nivå. Men lika självklart är all nya uppgifter till läns- och kommunala instanser inte får följas av stark central styrning. Denna styrning måste redan i dag radikalt minska på olika områden. Därom hoppas Jag atl vi kan uppnå en stor enighet.

Proposition nr 111, som behandlas i förevarande utskottsbetänkande, kan till en del ses som en lägesrapport. Men den principiella delen av propositionen har stort intresse för framlidsinriktningen av antibyråkratiarbelel.

En rad grundläggande principer i decentraliseringsarbelet har tagits upp i decentraliseringsutredningen, vars arbete leds av förre landshövdingen Lars Eliasson. Glädjande nog kunde partierna i utredningen enas om dessa principer, och utredningens förslag mottogs också positivt av remissinstan-

Tisdagen den 22 maj 1979

Åtgärder mot krångel och onödig byråkrati

Nr 152

Tisdagen den 22 maj 1979

Åtgärder mot krångel och onödig byråkrati

serna. Proposiiionen följer nära utredningens förslag.

Vikten av all åstadkomma en mer decentraliserad förvaltning måste kraftigt understrykas. Delta arbete bör bedrivas målmedvetet och med all den energi som man kan uppbåda. Självfallet bör man anknyta till den decenlra-listiska tradition som vi ändå har i Sverige och vars främsta uttryck just är den kommunala självstyrelsen.

Del måste dess värre konstateras atl centraliseringsiendenserna varit starka, framför allt under efterkrigstiden. Många reformer har formats efter centrala mallar. Jag skall för min del erinra om kommunsammanläggningarna, som genomfördes tvångsvis utan att konsekvenserna vid det lillföllet var närmare analyserade och beaktade. Centerns arbete på alt vända denna tendens håller nu på att bära frukt. De åtgärder som decentraliseringsutredningen har föreslagit inom den offentliga sektorn, och som behandlas i föreliggande utskottsbetänkande, är elt gott exempel.

Fördelarna med en mer decentraliserad samhällsförvaltning äralltså främst alt besluten förs närmare människorna. Men också i administrativt hänseende kan i många fall en decentralisering innebära väsentliga förbättringar. Resurser kan frigöras pä central nivå som kan användas för uppgifter av mer övergripande natur. I vissa fall kan också decentralisering innebära allmänna resursbesparingar inom den offentliga förvaltningen. Det är också möjligt atl i större utsträckning än f n. undvika onödigt dubbelarbete och få lill stånd en snabbare och mindre omständlig handläggning av många ärenden.

Etl enigt utskott anser således atl starka skäl talar för en ökad decentralisering inom den offentliga sektorn. Utskottet tillägger dock alt därvid måste vikten av en enhetlig rättstillämpning och en likvärdig samhällsservice beaktas. Från centerns sida har vi i ett särskilt yttrande framhållit att detta inte får tolkas så all del finns någon inbyggd motsättning mellan kravet på decentralisering och kravet på rättssäkerhet. Enligt vår mening ger en decentraliserad beslutsordning vanligen bättre garantier för den enskildes rättssäkerhet än en centraliserad.

När del gäller de olika delfrågorna i proposiiionen har utskottet i sina resonemang i allt väsenlligl hamnat på samma linje som kommunministern. Det gäller bl. a. metoderna i decentraliseringsarbetet och hur decentraliseringsarbetet skall följas upp och bevakas. På några punkter borde emellertid propositionen ha gett uttryck för en mer offensiv hållning till decentralise-ringsfrägan. En punkt gäller inskrivning av ett decentraliseringsmål i olika författningar som styr arbetet i förvaltningen. Decenlraliseringsulredningen hade föreslagit alt en sådan bestämmelse borde föras in, bl. a. i allmänna verksstadgan. Kommunministern har ställt sig avvisande till den tanken. Den tas emellertid upp i centerns partimotion och i en motion från en enskild socialdemokrat. Eu enigt utskott har på denna punkt följt utredningen och motionerna och menar att en inskrivning av elt decentraliseringsmål i olika författningar bör vara ett lämpligt sätt att stimulera decenlraliseringsslrävan-dena i statsförvaltningen.

Också på en annan punkt anser utskottet all skrivningen i propositionen hade kunnat vara litet kraftfullare än vad den är. Det gälleren fråga som lill

synes är av terminologisk karaktär men som är av stor reell betydelse. Åtskilliga av de dokument som går ul från centrala myndigheler till kommuner och enskilda betecknas som anvisningar, trots alt det många gånger endast är fråga om atl ge råd och upplysningar. Genom att använda termen anvisningar-förmedlas etl intryck av större bundenhet än vad som är förenligt med de författningar som reglerar verksamheten. Problemet har tagits upp av decenlraliseringsulredningen och nu också i centerns partimolion. Även utskotiet är av den meningen atl denna begreppsanvändning är förkastlig. Om del är fråga om att förmedla råd och erfarenheter bör också en term som ger uttryck fördetta användas. Termen allmänna råd eller liknande bör vara lämplig.

På en tredje punkt hade vi i centern gärna sett att utskotiet gått längre. Vi menar att översyn av olika verk har visat sig vara elt värdefullt instrument i strävandena alt decentralisera och effektivisera statsförvaltningen. 1 vår motion har vi pekat på den genomgång av socialstyrelsens verksamhet och organisation som trepartiregeringen tog initiativ lill. Det finns andra exempel på centrala verk som skulle kunna krympas om centralstyrningen minskades. Vi menar att varje översyn som företas av ett verk borde innehålla ett alternativ som innebär alt den centralt anställda personalen årligen minskas med elt visst procenttal. Utskottets majoritet talar visserligen allmänt om värdet av verksöversyner men har inte velat gå med på atl ge dessa översyner en klart deceniralistisk inriktning.

Även moderaterna har i sin motion behandlat frågor om verksöversyner och anser att vad man särskilt bör se på är olika myndigheters regleringsverksamhet. Frågan är intressant, men vi har från utskoltsmajori-letens sida ansett alt den belyses i redan pågående utredningsarbete. Den del av regleringsverksamheten som är riktad mol kommun och landsting undersöks av statskontrollkommittén. Ett material av stort intresse för beredningen av frågan torde också komma fram genom regeringens uppdrag lill myndigheterna förra året atl se över föreskrifter, anvisningar och råd i syfte alt öka den kommunala självstyrelsen. Vi pekar också på byråkratiutredningens nyss avslutade arbete. Något ytterligare initiativ anses inte av majoriteten behöva tagas nu.

Jag vill också, herr lalman, något beröra andra frågor som utskotiet haft uppe till behandling i det här sammanhanget. En sådan fråga är det offentliga blanketlsystemet. Mycken kritik har riktats mot det s. k. blanketlraseriei. Det är därvid inte i första hand samhällets informationsbehov som ifrågasatts. Del är mera blanketternas svårbegriplighei som har attackerats. Genom olika ålgärder - byråkraiiutredningens arbete, den verksamhet som bedrivs av delegationen för företagens uppgiftslämnande, har statsmakterna nu försökt komma till rätta med problemet. Jag hyser vissa förhoppningar om alt möjligheterna till förenklingar i utformningen av blanketter skall tillvaratas bättre i framtiden. Som utskottet sagt finns det nu inle skäl till några åtgärder utöver dem som redan har vidtagits.

Krångel och onödig byråkrati kan ibland komma till uttryck i lagar och författningar. Etl sätt att gardera sig mot detla är att rikta uppmärksamheten

Nr 152

Tisdagen den 22 maj 1979

Åtgärder mot krångel och onödig byråkrati

Nr 152 mot olika reformförslags praktiska konsekvenser för de tillämpande my ndig-

Tisdaeen den heterna. Här har remissväsendel en mycket viktig uppgift alt fylla. Frågan

22 mai 1979 '' "PP ' " partimolion från centern, som väcktes under den allmänna

_____________ motionstiden i år. Vi ansåg där atl behov fanns av någon form av

Åteärder mot "krångeldeklaralion" för att belysa en reforms praktiska följder. Det framgår

kråneel och onödiQ " propositionen atl frågan är föremål för uppmärksamhet. Särskilt kan man

hvrnkrnti vänta sig all förvallningsulredningen skall lägga fram förslag, som är ägnat atl

tillgodose motionskravet. Jag instämmer på denna punkt i vad utskottet har

sagt.

Moderaterna har även i år återkommit med sitt gamla krav på en översyn av gällande författningar för att pröva vilka bestämmelser som kan förenklas eller utmönstras som inaktuella. Här kan sägas att en genomgång av krångliga regler har gjorts av byråkratiutredningen. Utredningens arbete har nödvändigtvis hittills endast kunnat resultera i vissa punktinsatser. Men den anvisar vägar för all det nödvändiga översynsarbetet skall kunna fortsälta. En förenkling av del offentliga språket är en viktig sida i kampen mot onödig byråkrati. Även på detta område har åtgärder vidtagits under senare år. Ell intressant arbete utförs av de språkexperier som anlitas i ökad utsträckning. En angelägen fråga i delta sammanhang är invandrarnas möjligheter att förstå och göra sig förslådda i sina kontakter med myndigheterna. Propositionens förslag lill ändring av 9 § förvaltningslagen innebär en skärpning av myndigheternas skyldigheter att anlita tolk. Detta är värdefullt. Viktigt är emellertid också att det finns tolkar alt tillgå. En förbättring i delta hänseende kan väntas genom den intensifierade lolkut-bildning som nu pågår. Innan man har sett resultatet av detta finns knappast något skäl att kräva ännu större insatser på området.

I den moderata parlimotionen 2458 begärs i yrkande 2 att riksdagen hos regeringen hemställer om en utredning angående sådana förändringar i förvaltningslagen atl den blir ett slags processlag för mellanhavanden mellan enskilda och myndigheter. Den tanken väcktes redan i mitten på 1960-lalel av besvärssakkunniga men avvisades då av en bred remissopinion. I likhet med vad som framhålls i direktiven till förvaltningslagsutredningen anser utskottet alt den översyn av förvaltningslagen som utredningen arbetar med skall bygga på 1971 års förvaltningsreforms principer.

Allan Åkeriind tar i sin motion upp frågan om förvaltningsmyndigheternas skyldighet alt motivera sina beslut. Delta, herr talman, är också en huvudprincip i förvaltningslagen. Det är dock ofrånkomligt med vissa undantag från den regeln. De viktigaste undantagen är de fall där en sökande för bifall till sin framställning och där ärendet rör tjänsletillsättning. De krav som framförs i motionen är således i stor utsträckning redan tillgodosedda.

Frågan om när en handling skall anses vara inkommen lill en myndighet

tas upp i motionen 1695 av Sven-Olov Träff och Johan Olsson och har varit

föremål för behandling i utskotiet. Bakgrunden till molionsyrkandet är den

försämring i postgången som kunnat förmärkas. Jag håller med motionärerna

90 om att postgången ibland kan vara ett problem. Det är emellertid inte någon

risk för atl den enskilde skall lida någon rältsföriusi på grund av försummelser från postverkets sida. Försenad postgång har i rättspraxis bedömts som tillräckligl skäl för alt återställa försutten tid.

Frågor om information till allmänheten tas upp i två motionsyrkanden. Detta är, som framhållits i många olika sammanhang, mycket angelägna frågor. Det är enligt min mening riktigast alt först avvakta resultatet av de informationsinsatser som nu görs, innan man överväger atl inrätta nya organ med så omfattande uppgifter som föreslås i motionerna.

Viktiga åtgärder som har anknytning till byråkratiproblemet är att man sätter in tillräckliga resurser på samordnings- och rationaliseringsverksamhei. I delta hänseende kan man i första hand peka på statskontorets och riksrevisionsverkeis arbete. Betydelse i del sammanhanget har också JO:s och JK:s granskningsverksamhet. Det finns enligt min mening inte skäl atl tillskapa de nya organ med granskningsbefogenheier som föreslås i vpk-motionen.

Herr talman! Med det anförda yrkar jag bifall till reservationen 1 och i övrigt till utskotlets hemställan i samtliga moment.

Nr 152

Tisdagen den 22 maj 1979

Åtgärder mot krångel och onödig byråkrati

Under delta anförande överlog tredje vice talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

PER UNCKEL (m):

Hert talman! Regeringens proposition om åtgärder mol krångel och onödig byråkrati är ett vällovligt - men inte särskilt djupgående - försök att göra livet litet enklare för vanliga människor. Vällovligt är förslaget därför all det är första gången som etl åtgärdsprogram av detla slag föreläggs riksdagen. Inte särskilt djupgående är förslaget därför att strukturella förslag till hur man skall komma åt byråkratins innersta kärna nästa hell saknas.

Del går, herr talman, inte att varaktigt bekämpa krångel och byråkrati genom atl skrapa på ytan och åtgärda symtomen. Ett nytt krångel kommer i så fall snart all fylla ul del utrymme för ökad enskild frihet som de konkreta avbyråkratiseringsförslagen syftar lill atl åstadkomma. De faktorer som skapar krånglet och byråkratin måste angripas från grunden. Det är på denna punkt folkpartiregeringens anlibyråkratiproposition har sina mest avgörande brister.

I den inledning som bär statsministern eget signum diskuteras den offentliga verksamhetens tillväxt. Men inte med ett ord antyder han atl denna verksamhets exceptionellt snabba tillväxt - från 38 % av bruttonationalprodukten år 1963 lill 64 % år 1977 - har haft en direkt avgörande betydelse också för byråkratiseringen. Skall byråkratiseringen kunna hejdas måste den offentliga verksamheten begränsas.

Bara de senaste veckornas händelser visar att byråkratiseringen går sin gilla gång, folkparlipropositionen till trots. På de här veckorna har byråkratin, allt medan riksdagen övervägt bl. a. förslag om att minska mindre lyckosamma älgjägares anmälningsplikt, så smått lyckats ta död på en månghundraårig cirkustradilion i vårt land. Samtidigt har man i formalistiskt nit gjort vad man

Nr 152

Tisdagen den 22 maj 1979

Åtgärder mot krångel och onödig byråkrati

förmått för alt försvåra en smidig förmedling av scenartister. Det är långt, herr talman, lill del enkla, smidiga och rättfärdiga samhälle som vi moderater eftersträvar.

Herr talman! Byråkratidebatten rymmer starka ideologiska inslag. Det är inle en slump atl byråkratin har tillåtits växa sä till den grad under de 44 socialdemokratiska regeringsåren. Den tro på kollekiivisiiska, centrala lösningars välsignelser som under så många år burit upp den socialdemokratiska politiken har krävt en ansvällning av byråkratin av en storleksordning som på somliga områden kommit atl bli ett direkt hot mot enskilda människors möjligheter alt efter sina egna intressen forma framtiden. Jag behöver i detta sammanhang bara peka på bostads- och planfrågorna för atl belysa hur enskilda kommit atl utlämnas till en byråkrati som säkert gör så goll den kan, men som genom stiftade lagar är piskad att motsätta sig enskilda önskemål, hur rimliga dessa än må vara.

Sådana företeelser avskaffas inte genom enklare blanketter och ett vänligare språk ulan kräver insatser som undanröjer hela den idé som byråkratiseringen ytterst utgår från. Den proposition riksdagen nu har alt ta ställning till innehåller mycket litet av sådana djärvare förslag.

Byråkratiseringen är och förblir det socialdemokratiska samhällets ofrånkomliga avigsida. Byråkratin har kommit alt bli ett med socialdemokratin. Det visar sig också i de motioner som väckts med anledning av folkpartiregeringens antikrångelförslag. Vi moderater, centerpartiet och t. o. m. vänsterpartiet kommunisterna lägger fram förslag till hur man skall kunna gå längre än vad folkpartiet går i proposiiionen. Men inle så socialdemokraterna. Socialdemokratin framträder i dag alltmer som byråkratins eget advokatkontor. Man företräder byråkratins intressen även när dessa slår i strid med de enskilda människornas berättigade krav på enkelhet och rättssäkerhet.

Propositionen är tyvärr ideologiskt rätt oförarglig. Förslag syftande lill en begränsning av statliga myndigheters alltmera vittomfattande regleringsverksamhet lyser praktiskt laget helt med sin frånvaro. Elt sådant krav finns emellertid i moderata samlingspartiets motion 2458.1 denna motion krävs atl initiativ tas till undersökningar av myndigheternas regleringsverksamhet i syfte alt nedbringa denna så långt det över huvud taget är möjligt. Undersökningarna bör, framhålls det i motionen, till en början vara av piloikarakiär för atl ge underlag för fortsatta undersökningar på elt större antal myndigheter. Detta krav går utöver del krav av likartad karaktär som framförs i den centermotion som Kari Boo här tidigare har talat om.

Utskotiet har inle ansett sig kunna tillmötesgå kravet i moderatmoiionen. Varför är emellertid inte lätt alt veta. Det är svårt atl frigöra sig från tanken atl utskoltsmajoriteten bakom de smått undanglidande formuleringar, i vilka man diskuterar motionens krav, faktiskt menar atl den nuvarande regleringsverksamheten i stort är en nödvändig form av umgänge statsmakter och enskilda medborgare emellan. Bostads- och planfrågorna -återigen - borde vara ell tillräckligt åskådningsmaterial för alt visa atl regleringsverksamheten i vart fall ur enskilda människors synvinkel inte alllid ter sig så angelägen och rätifördig.

Ell krav som är nära besläktat med det som jag nu har diskuterat återfinns i samma moderatmolion och gälleren översyn av den uppsjö av lagar som vårt samhälle numera håller sig med. Också delta krav har avstyrkts av utskottet, kuriöst nog genom en hänvisning lill den byråkratiutredning som i sill i dagarna överiämnade slutbetänkande endast redovisar allmänna, men inga konkreta förslag på delta område.

I byråkraiiutredningens inle alltför omföngsrika betänkande görs emellertid en hänvisning till 1540 års domarregler som kan vara värda alt återges även här:

"Alla lagar skola vara sådana, att de tjäna till det meniga bästa, och därföre då lagen bliver skadlig, så är det icke mera lag, utan olag, och bör avläggas."

Del som var självklart redan 1540 blir för dagens utskotlsmajoritet en orimlighet.

Herr lalman! Skall vårt samhälle kunna fungera krävs förvisso ett aktivt lagstiftningsarbete. Nya omständigheter kräver nya ställningstaganden. Men dessa nya ställningstaganden måste inte läggas ovanpå gamla stadganden och påbud. Det som är gammalt och umbäriigt skall rensas ut. Gör vi inte det kommer del svenska samhällets regelsystem inom en nära framtid att bli så omfattande all del krävs mångåriga juridiska studier för alt kunna leva som en laglydig medborgare. 1 ett sådant samhälle har stat och kommun tagit den definitiva makten över människorna.

Ett tredje moderalkrav har dess värre rönt samma öde i utskottet som de två föregående. Förslaget rören översyn av förvaltningslagen i syfte att skapa regler som bättre tillgodoser den enskilde i hans kontakter med förvaltningsmyndigheter. Kravet är, som Kari Boo tidigare nämnde, inte nytt, ulan det aktualiserades första gången 1964 i besvärssakkunnigas förslag till lag om förvaltningsförfarande. Vårt i motionen refererade förslag syftar enkelt uttryckt lill all skapa sådana regler att den enskilde skall kunna ställa samma krav på förvaltningen som förvaltningen i dag ställer på den enskilde.

Inte heller detla vill alltså utskotiet tillstyrka. För utskottsmajoritelen får del räcka med några uppmuntrande ord lill alla dem som ur underiäge tvingas slås mol en tredskande offentlig maktapparat. Utskottsmajoritetens påpekande att moderalkravel rör sig om en genomgripande förändring i förhållande till nuläget är det i och för sig inte svårt alt instämma i. Varför detla skulle vara ett argument mot alt den av oss föreslagna lösningen prövas är emellertid svårare att begripa. För att medborgarna skall ha möjlighet att mäta sig med myndigheterna krävs inte bara välvillighet och uppmuntran utan också bättre rättigheter. För att stärka den enskildes ställning kan inga åtgärder anses vara alltför genomgripande.

Herr lalman! Vi står i inledningen lill etl arbete för att skapa ett enklare Sverige. Under trepartiregeringens tid lades grunden lill en reformverksamhet som, om den ges de rätta kontinueriiga injektionerna, kan innebära inte bara skrapande på ytan utan varaktiga förändringar i den offentliga verksamhetens förhållande till hela vårt folk.

Som Jag tidigare framhållit är byråkralifrågorna i grund och botten

Nr 152

Tisdagen den 22 maj 1979

Åtgärder mot krångel och onödig byråkrati

Nr 152

Tisdagen den 22 maj 1979

Åtgärder mot krångel och onödig byråkrati

ideologiska. Alt socialdemokraterna och folkpartiet i dag är ense säger tyvärr en del om djupet i de förslag folkpartipropositionen innehåller.

Med det anförda ber Jag, herr lalman, atl få yrka bifall till reservationerna 2, 3 och 4 och i övrigt bifall till ulskollets hemslällan.

NILS BERNDTSON (vpk):

Herr talman! Den folkpartistiska regeringen påminner osökt om den lilteräre figur som påstods kunna åstadkomma stort buller även när han ål potatismos. Med stort buller framlägger regeringen propositioner och förslag, vars innehåll dock är ganska mosigl och okonkret. Elt typiskt exempel på delta är propositionen om åtgärder mot krångel och onödig byråkrati m. m. Del bullrades åtskilligt om denna fråga. Rubriken är ganska löftesrik. Innehållet är dock magert. Av de 172 åtgärder som redovisas i propositionen är del endast 28 förslag som nu underställs riksdagens prövning. Del är verkligen inle de avgörande frågorna när del gäller alt bekämpa krångel och onödig byråkrati som behandlas i propositionen.

Konstitutionsutskottet beskriver i sitt betänkande propositionen så här: "Huvuddelen av proposiiionen upptas av en redovisning av åtgärder som regeringen eller myndigheterna nyligen genomfört, f n. genomför eller avser au genomföra samt åtgärder som förbereds av offentliga utredningar m. m." Utskottet anser propositionen till en del vara "en lägesrapport om avbyrå-kratiseringsarbele inom statsförvaltningen". Detla är väl den vänligaste beskrivning utskotiet kunde välja för alt beskriva hur innehållslös propositionen i själva verket är. Utskottet dristar sig att antyda all del hade varit önskvärt med ell mera konkret ålgärdsprogram mot krångel och onödig byråkrati. Det är det minsta man kan säga efter allt larm om kampen mot byråkratin som åstadkommits från regeringen och den närstående kretsar.

Den avgörande bristen i propositionen är att det saknas varje analys av orsakerna till samhällets byråkralisering. Regeringen förefaller tro alt krångel och byråkrati är något oundvikligt som följer av den offentliga sektorns utveckling. Regeringen vill inle eller förmår inle se byråkratiseringen och krånglet som en del av den kapitalistiska statsapparatens funktioner. Därför kan heller inle denna regering på allvar ta itu med dessa företeelser.

I vpk-motionen 2467 har vi företagit en genomgång av propositionen och de ålgärder som vi finner angelägna för atl i verklig mening bekämpa krångel och byråkrati. Vi har pekat på behovet av demokratiska rättigheter på arbetsplatserna, förutsättningarna alt utveckla den kommunala demokratin, möjligheterna att förenkla bestämmelser och en rad andra ålgärder. Vissa av våra förslag behandlas i andra utskott. Några av dem behandlas i KU:s belänkande.

Ett av våra motionsyrkanden kommer inte upp till behandling under denna riksdag. Det gäller kravet på monarkins avskaffande och övergång lill republik. Konslitutionsutskotlel har föreslagit att en rad grundlagsfrågor, däribland denna, uppskjuts till höstriksdagen. Detta är med tanke på gången när del gäller beslut i gmndlagsfrågor mycket diskutabelt. Vi har i annat sammanhang motsatt oss uppskov med grundlagsfrågor.

Vad har då statsskicket med frågan om krångel och byråkrati att göra? Del är faktiskt ganska mycket. I proposiiionen talas om atl "vi måste kunna avveckla offentliga funktioner som inte längre bedöms angelägna". Monarkin bör i högsta grad kunna anses tillhöra offentliga funktioner som inle är angelägna. Den står i strid med demokratiska strävanden och bör avskaffas.

Låt mig, herr talman, i belysning av de senaste dagarnas deball säga att monarkins avskaffande också skulle kunna befria landshövdingar från bestyr med insamlingar till kungliga gåvor. De skulle kanske få mera tid att syssla med angelägnare problem, såsom alt bekämpa arbetslöshet och bolagsvälde, i stället för att vara ombud för rojalistiska kretsar inom storfinansen och borgeriigheten.

De yrkanden i vpk-motionen som behandlas i konstitutionsutskottets betänkande handlar om några konkreta och betydelsefulla frågor när det gäller kampen mot krångel och byråkrati.

Det gäller kravet på införande av slandardblanketter för alla vanliga typer av ansökningar, anmälningar, överklaganden m. m. Utskotiet anser dock inle alt något behöver göras utöver vad som gjorts. Allmänheten, som ständigt brottas med dessa problem, torde ha en annan uppfattning.

Del gäller kravet på väsentligt större insatser för all kraftigi öka lillgången på lolkservice och att därvid särskilt beakta behovet av tolkar med speciell kompelens. Utskottet anser atl det saknas skäl att begära uttalande av riksdagen i denna fråga. Invandrarna, som drabbas av bristen på lolkservice, torde ha en annan uppfattning.

Del gäller kravet pä att riksdagen inrättar ett pariamenlariskl organ med representanter för alla riksdagspartier och med uppgift all fortlöpande granska statsapparaten och förelägga riksdagen förslag till förenklingar. Detta avstyrker utskottet med hänvisning lill de organ som redan finns. Dessa organ har uppenbarligen inte kunnat angripa krångel och byråkrati på etl eftekiivt sätt.

Det gäller kravet på att riksdagen bör inrätta ett pariamenlariskl organ med representanter för alla riksdagspartier, dit medborgarna kan vända sig för upplysningar och med klagomål. Utskottet finner inte anledning till några åtgärder. Det får räcka med vad som finns i fråga om information, tycker utskottet. Det tycker säkert inte den stora allmänhet som upplever avståndet till besluisrattarna som myckel stort och besvärande.

Det är förbluffande att ledamöter av konstitutionsutskottel, vilka kanske mer än många andra möter allmänhetens klagomål, kan avvisa delta krav med hänvisning lill vad som sägs i proposiiionen om allmänhetens tillgång lill samhällsinformation och dess möjligheieratt tillvarata sin rätt i samhället. Det är verkligen magra argument utskottet anför.

Konsiilutionsutskotlet har haft alt behandla delar av en tämligen innehållslös proposition. Man kan naturiigtvis då inte begära att utskottet skall åstadkomma någon gedigen produkt av detla material. Däremot måste man reagera mot att utskottet konsekvent avvisar varje förslag som innebär åtgärder mol krångel och onödig byråkrati. Samtidigt som konslitutionsul-

Nr 152

Tisdagen den 22 maj 1979

Åtgärder mot krångel och onödig byråkrati

Nr 152

Tisdagen den 22 maj 1979

Åtgärder mot krångel och onödig byråkrati

skottet säger alt det varit önskvärt med mera konkreta ålgärder mot krångel och byråkrati avvisar man motionskrav som skulle innebära konkreta ålgärder.

Jag yrkar, herr lalman, bifall lill vpk-motionen 2467 yrkandena 9 c och 10.

Vidare yrkar jag

alt riksdagen med anledning av motionen 1978/79:2467 yrkandena 11 och 12 uppdrar åt talmanskonferensen

1. att inrätta ett pariamenlariskl organ med representanter för alla riksdagspartier, dit medborgarna kan vända sig för upplysningar och med klagomål,

2. aU inrätta ett pariamenlariskl organ med representanter för alla riksdagspartier med uppgift att fortlöpande granska statsapparaten och förelägga riksdagen förslag lill förenklingar.

KARL BOO (c) kort genmäle:

Herr lalman! Bara etl par ord till Nils Berndtson med anledning av en del av de frågor han log upp!

Nils Berndtson framförde klagomål över all behandlingen av det avsnitt i vpk-moticnen som handlar om införande av republik blivit uppskjuten till hösten. Detta tarvar en förklaring. Försl och främst torde del kunna ifrågsättas om detta yrkande sammanhänger med denna proposition. Därutöver har denna fråga varit föremål för riksdagens prövning kontinuerligt under de senaste åren, och markeringarna från partiernas sida är här klara. Del är därför som Jag ser det inle särskilt märkligt att delta yrkande - även om del är ett grundlagsändringsyrkande - blivit skjulet till hösten.

Vid redovisningen av avsnittet rörande blankettfrågorna ville Nils Berndtson göra gällande atl vi från utskottets sida ansåg atl allting var bra som det var. Men del säger vi ingalunda. Vi säger att mycket är på gång, och vi förutsätter självfallet att myckel kommer att hända i vad det gäller all åstadkomma förenklade och mera begripliga blanketter för allmänheten.

När det sedan gäller frågan om lolkservice framhöll Nils Berndtson - del kommer att framgå av protokollet - alt del förelåg ointresse från utskottets sida. Jag vill dock peka på alt vi understryker att del är viktigt att man nu verkligen satsar på utbildningsfrågorna när det gäller tolkar, så alt man därmed så snabbt som möjligt kan åstadkomma en bättre service på det området.

Till sist vill Jag säga all del ändå slås fast en viktig sak i proposiiionen liksom också i utskottsbetänkandel, nämligen hurden principiella inriktningen i framliden av decenlraliseringsverksamheien och anlikrångelverksamhe-len främjas.

NILS BERNDTSON (vpk) kort genmäle:

Herr talman! Jag noterade redan under Karl Boos första anförande att han på flera punkter lalade om att det var angelägna och mycket viktiga frågor. Han använde ofta dessa uttryck, men det stannade vid detta. Då måste jag dra den slutsatsen alt Kari Boo och konsiiiutionsulskotiel tydligen tycker alt

mesta är gott nog. Jag vill än en gång erinra om alt ulskotlei självt skriver att det hade varit önskvärt med mera konkreta förslag till ålgärder. När del då motionsvägen framförs konkreta förslag, gömmer man sig bakom uttalanden om att det nog finns någon utredning eller alt någonting pågår. Men så magert borde väl resultatet inle bli av utskottets behandling, även om proposiiionen är mager på denna punkt.

När del sedan gäller del grundlagsärende som vi har aktualiserat är del ändå rimligt atl riksdagen tar ställning till förslaget redan nu, eftersom det i grundlagsärenden förutsätts mellanliggande val före nästa behandling.

Det förhållandet atl liknande motioner har avslagils tidigare lyckerjag inle är något särskilt starkt argument, eftersom fiera frågor kommer tillbaka varje år här i riksdagen. Karl Boo ifrågasatte om ärendet egentligen hör hemma i detla sammanhang. Enligt min mening gördel faktiskt del i allra högsta grad. Krångel och byråkrati har med statsapparatens funktion att göra, men det har också monarkin. Båda fyller uppgiften atl bevara ell orättfärdigt samhällssystem, och därför menar vi att frågan om statsskicket i högsta grad hör samman med kampen mol byråkrati och krångel.

Nr 152

Tisdagen den 22 maj 1979

Åtgärder mot krångel och onödig byråkrati

HILDING JOHANSSON (s):

Herr talman! Del har varit både lätt och svårt för konsliiutionsutskottel att hantera detla ärende, lätt framför allt därför atl tankegångarna i propositionen i betydande utsträckning befinner sig inom den politiska allmänningen. När tankegångarna inle konkretiseras möter de i allmänhet inga som helst invändningar. Men även när de leder till konkreta åtgärder vinner de lätt allmän anslutning. Även de befinner sig inom den politiska allmänningen. Vem motsätter sig i princip decentralisering, minskat krångel, enklare språk osv.?

Frågor av den typ som vi nu behandlar har vi också vant oss vid inom konstitulionsutskottei. Flera av de utredningar som har arbetat eller fortfarande befinner sig i verksamhet har utgått från konsiitutionsutskoltet. Utskottet har i slor enighet tagit initiativet. Del har också sedan lång tid tillbaka vidtagits åtgärder för atl decentralisera, minska byråkratiskt krångel osv. Vid vissa tillfällen har utskotiet i sina granskningsbelänkanden redovisat de vidtagna åtgärderna, och detta har det gjort med slor tillfredsställelse. Framför allt har vi redovisat företagna decentraliseringsålgärder. Låt mig i detla sammanhang få erinra om atl det sedan mitten a v 1960-talet har flyttats ul elt mycket stort antal ärenden från regeringen. En sammanställning visar att från mitten av 1960-lalel lill mitten av 1970-talet beslutanderätten motsvarande i runt tal 20 000 ärenden decentraliserats till underlydande myndigheler. Sedan har del tillkommit en rad ärenden som är nya inom regeringen - ca 12 000 per år, varav 5 000 är besvärsärenden. Trots detta har dock antalet ärenden minskat högst väsentligt. Antalet regeringsärenden år 1966 var 35 000, tio år senare 27 000. Del har också underiältat behandlingen inom utskottet att propositionen i sina huvuddelar redovisar "åtgärder som regeringen eller myndigheterna nyligen genomfört, f n. genomför eller avser atl genomföra samt åtgärder som förbereds av offentliga utredningar". Om

7 Riksdagens protokoll 1978/79:152

Nr 152

Tisdagen den 22 maj 1979

Åtgärder mot krångel och onödig byråkrati

dessa utredningar har utskottet inte kunnat skriva annat än alt vi har tagit del av dem.

Svårigheterna ligger i att det har funnits så få konkreta saker i propositionen. Det har varit besväriigt alt.vaska fram dessa ur del omfattande ordmaterialet. Jag beklagar atl regeringen inle har haft tålamod att vänta med propositionen och kunnat ta med fler konkreta åtgärder mot krångel och onödig byråkrati. Den kunde inle ens invänta byråkratiutredningen. Den överiämnades lill regeringen samma dag som konstitutionsutskottel Justerade sitt betänkande. Vi har fått använda den litet vaga formuleringen atl den säkert kommer au kasta ljus över de problem ulskotlei behandlat.

På samma sätt finns det andra utredningar som man kan vänta skall vara färdiga inom en snar framlid. Man skulle också kunna bearbeta decentraliseringsutredningen mer. Det är beklagligt att regeringen inte log den tiden på sig. Jag beklagar också all ulskotlei inle har haft mer lid lill sill förfogande. Det hade säkert varit möjligt för ulskotlei alt föreslå fler konkreta ålgärder om utskottet hade haft tid att arbeta med de utredningar och remissutfall som finns och även mer bearbetat propositionen och de motioner som har remitterats lill utskotiet. Men proposiiionen kom sent, och det fördes fram starka krav på att den skulle behandlas i vår. Del fanns enligt de upplysningar vi i utskottet fick inte tid för kammarbehandling senare än i dag. Jag är egentligen förvånad överalt utskottet med utgångspunkt i propositionen och motionerna på så kort tid har kunnat få fram så många konkreta förslag som ändå redovisas i ulskotlsbetänkandet.

Närdet sedan gäller enskildheterna i betänkandet har redan Kari Boo fäst uppmärksamheten på atl utskottet enhälligt beslutat föreslå riksdagen all, i överensstämmelse med vad som förordas i decenlraliseringsulredningen och i flera remissinstanser som behandlat denna, etl decentraliseringsmål anges i olika författningar som styr förvaltningen. Jag betraktar det som mycket värdefullt att vi kunnat bli eniga om delta. På den punkten var också decenlraliseringsulredningen enig, och den socialdemokrat som har motionerat var ledamot av decentraliseringsutredningen.

När del gäller decentraliseringen i övrigt irorjag att vi alla är besjälade av en vilja all decentralisera, men i varje särskilt fall måste vi väga detta mot de krav på service som måste ställas från medborgarnas sida. Det kan hända att vi kommer till litet olika resultat. Jag tänkte på det när jag hörde aU utskottets värderade ordförande som ett exempel på deceniraliseringssträvanden anförde kommunsammanläggningarna. Det är möjligt alt inte alla dessa har varit lyckade, men i själva verket har det varit så alt denna kommunreform skapade förutsättningar för en mer långtgående decentralisering. Det blev möjligt au flytta över beslulanderäu till kommunerna. De var tillräckligt starka, kunde ha en tillräckligt utvecklad administrativ apparat för att klara en rad uppgifter.

Låt mig erinra om alt i del sammanhanget fanns förslag om alt uppgifter skulle flyttas från primärkommunerna till landstingskommunerna. Det gällde bl. a. skolans område. Jag har litet svårt alt uppfatta detta som ett utslag av decentralisering.

Så kan man alltså bedöma detta. Men säkeriigen är Kari Boo helt överens med mig om all vi skall kunna flytta ut uppgifter från centrala ämbetsverk till regionala statliga organ, till kommuner och lill landsting. Men vi måste pröva varje särskilt förslag med sådan inriktning.

Detla gäller också de tankegångar som har förts fram i olika reservationer. Man kan om alla de krav som ställs i reservationerna säga atl de är föremål för utredning. Syftet med reservationerna är väl att göra markeringar beträffande inriktningen av dessa utredningar.

När del gäller den reservation som Karl Boo pläderade för anserjag, all dess huvudkrav blir tillgodosett genom den skrivning som enligt vad vi enats om skall ingå i verksinstruktioner och motsvarande dokument, innebärande ett krav på att myndigheten i fråga skall verka för decentralisering. I reservationen utvecklas tanken au man som eU led i delta arbete skulle verka för alt den centralt anställda personalen åriigen skall minskas med ett visst procenttal.

Det är verkligen svårt att åstadkomma något sådant. Det är möjligt atl vissa centrala verk kan minska personalen vid utflyttning, men det är inle säkert atl del är möjligt vid andra. Det är elt typiskt exempel på att det ibland är nödvändigt atl gå fram från fall till fall och pröva verk för verk och nämnd för nämnd. Det finns t. o. m. nämnder med en enda sekreterare, och om en sådan nämnd skall vara kvar lär del bli svårt att åstadkomma någon mer omfattande personal reduktion.

I vad gäller övriga reservationer vill Jag endast uppehålla mig ell ögonblick vid reservationen 4 av Anders Björck och Lars Schötl. Den verkar kanske ganska oskyldig, och det pågår, som Kari Boo har påpekat, en utredning på delta område. Men den skall arbeta på grundval av 1971 års reform. Så långt jag har kunnat inläsa någon mening i motionen och reservationen i den aktuella frågan innebär del att nuvarande förfaringssätt på förvaltningsrättens område skall ersättas av en processordning, där de som vill fö till stånd en ändring skall väcka process. Kanhända skall man hänskjuia sådana ärenden lill domstol av vanlig karaktär - jag vet inte vad man tänker sig i detta avseende. En sådan ordning måste ändå vara felaktig.

Vi har byggt upp ell system, som kanhända har sina brister men som i det slora hela Ju fungerar väl. Atl nu slå sönder detta för att bygga upp en processordning måste innebära alt det blir fråga om ett domstolsförfarande, där käranden är beroende av advokathjälp, av den ekonomiska förmåga vederbörande representerar osv. Kan det vara en rimlig och riklig ordning?

När det gäller framliden vill Jag stryka under atl det självfallet är mycket viktigt atl vi fortsätter att minska krånglet, decentraliserar beslutanderätten, begränsar den centrala tillsynen och kontrollen, vidgar servicen gentemot allmänheten, förbättrar informationen, förenklar språket osv. Efter de diskussioner vi nu fört i flera år bör vi dock, herr talman, ha hamnat i etl skede där vi i betydande utsträckning kan släppa den principiella diskussionen och gå ned till de konkreta åtgärderna. Den principiella diskussionen har självfallet sitt värde genom att den riktar uppmärksamhet på viktiga

Nr 152

Tisdagen den 22 maj 1979

Åtgärder mot krångel och onödig byråkrati

Nr 152

Tisdagen den 22 maj 1979

Åtgärder mot krångel och onödig byråkrati

områden, men det väsentliga är ändå de konkreta åtgärderna. I del arbetet får vi dock akta oss för alt driva principen om atl upphäva regleringar, och över huvud taget atl förenkla, på elt sådant sätt atl del uppslår slora svårigheter för människorna.

Den ordning vi nu har kan ibland uppfattas som besvärlig för människorna. Men när man har en så enkel paroll som Per Unckel, så hamnar man fel. Han förklarar all vi skulle ha elt enklare Sverige. I den parollen kan vi alla instämma. Men elt enklare Sverige får inle bli de starkas Sverige. Riskerna med de ålgärder efter de linjer som dras upp i moderatmoiionen och som fullföljs i vissa reservationer är alt man visseriigen kan få en enklare ordning, men del blir också en ordning som är bra för de starka men som kan bli svår för de svaga.

Herr talman! Jag ber atl få yrka bifall till utskotlels hemställan, och i anslutning till Per Unckels anförande kanske jag får tillägga atl jag hoppas att man på folkpartihåll inle känner sig illa berörd av all en socialdemokrat gör del - det kan nästan verka så av Per Unckels inlägg.

100

PER UNCKEL (m) kort genmäle:

Herr talman! Hilding Johansson sade i slutet av sitt anförande all alla de krav som fanns upptagna i reservationerna på elt eller annat sätt var föremål för utredning. Hade det varit så väl, hade åtminstone inte vi moderater funnit det mödan värt all skriva nya reservationer med krav som redan höll på alt utredas.

Av Hilding Johanssons vidare argumentering framgick det med all önskvärd tydlighet atl förvallningsulredningen inle har i uppdrag au överväga den typ av förändring av förvallningsrelationerna mellan myndigheter och enskilda som vi moderater förespråkar. Hilding Johansson ar emot denna typ av ordning med del litet sällsamma argumentet alt del skulle krävas alt människorna skaffade advokathjälp för att kunna rå på myndigheterna. Men, Hilding Johansson, hur är del då i dag? Har inle människor en sämre position gentemot myndigheterna än vad de skulle ha med den förändrade lagstiftning som vi moderater förordar?

Hilding Johansson säger atl vissa av moderalkraven andas en känsla av all det blireti de starkas Sverige om de kraven skulle förverkligas. Jag tror inte all det är rikligt. Har Hilding Johansson träffat någon av alla de människor som har fastnat i byråkratins långsamt malande kvarnar? De starka människorna klarar sig alltid, de välutbildade klarar sig alltid - de vet vem de skall ringa lill. De ger inte upp när del svaras atl den representant för byråkratin som de söker är på sammanträden, eller när de får beskedel: "Det är inte mitt bord" eller "Ring min kollega". De ger inte ens upp om även den kollegan är på sammanträde.

Det är de svaga människorna, de små i samhället som tvingas ge tappt inför en förkrossande byråkrati. Det är dessa människor, Hilding Johansson, som skulle bli hjälpta av en förvaltningsrelalion mellan myndigheter och enskilda som ger den enskilde precis samma rättigheter som förvaltningen i dag tar sig gentemot de enskilda. Den typ av enklare Sverige vi förordar i reservationen 4

är etl enklare Sverige för de människor som i dag snabbast trampas ned av byråkratins kvarnar.

Herr lalman! Hilding Johanssons synpunkt atl utredningen tittar på alla reservationskraven måste väl också gälla kravet på att gamla lagar skall utmönstras. På vilket sätt, Hilding Johansson, har byråkratiutredningens magnifikt tjocka och omfattande betänkande kastat ljus över den fråga som reservationen om utmönstrande av gamla lagar reser?

KARL BOO (c) kort genmäle:

Herr talman! Hilding Johansson kommenterade reservationen 1 och ställde frågan om hur del var möjligt alt ange viss minskning av personalen i statliga verk då översyner sker. Jag vill bara erinra om all uppslaget i den delen kommer från decentraliseringsutredningen som var enig om att man vid verksöversyner borde eftersträva all lägga fram alternativa förslag, varav ett, enligt vad jag kunnat läsa mig till, skulle ha den här inriktningen.

Det är också en fråga som är intressant ur andra aspekter. Vi känner till utvecklingen och sysselsättningsgraden inom olika verksamheter här i landet, och vi vet atl den offentliga sektorn befinner sig i tillväxt. Det betyder i klartext att vi får en accentuerad centralisering av människor till storstadsområden och administrativa centra i länen. Därför finns det etl dubbelt skäl för den mening som vi anser borde ges regeringen lill känna och som ansluter lill vad en enig utredning anser i det här fallet. Jag vill också säga all delta självfallet är avsett för myndigheter av en viss storieksordning och alt del givelvis icke kan bli aktuellt för myckel små enheter, vilket Hilding Johansson något skämtsamt, hoppas Jag, ville låta påskina.

Bara en kommentar beträffande exemplifieringen med kommunsamman
läggningarna som jag gjorde i mitl inlägg och som Hilding Johansson tog upp
en viss polemik emot. Jag vill bara säga all jag underströk atl del gällde de
tvångsvisa kommunsammanläggningarna. De kanske tillkom ulan alt alla de
problem blev beaktade som ingår i den stora fråga som innefattas i det här
betänkandel.

Sedan ytteriigare en sak. Jag finner del ytterst angelägel alt notera att alla i utskottet självfallet skulle ha önskat både mer konkreta åtgärder och längre tid för att ytteriigare kunna förstärka propositionen, men jag vill säga all den principiella inriktningen ändå är av utomordentlig betydelse och att jag hoppas alt den skall kunna med kraft fullföljas.

Nr 152

Tisdagen den 22 maj 1979

Åtgärder mot krångel och onödig byråkrati

HILDING JOHANSSON (s) kort genmäle:

Herr talman! Av mitt tidigare anförande framgick ju klart all jag för min del är starkt inriktad på alt man skall kunna åstadkomma minskal krångel, ökad decentralisering, förenklat språk osv.

Jag kanske uttryckte mig något vagt när del gäller de frågor som behandlas i reservationen. Vad jag syftade lill var alt de frågor som tas upp är föremål för utredningar. Däremot är inle alla de krav som framställts, exempelvis från moderala samlingspartiet, beaktade på del sättet atl dessa krav vägleder utredningar i deras arbete. Men det beror Ju på atl dessa krav tidigare har

101

Nr 152

Tisdagen den 22 maj 1979

Åtgärder mot krångel och onödig byråkrati

avvisats av kammaren, och det ärju inte möjligt för utredningar alt arbeta från andra utgångspunkter än dem som majoriteten här i kammaren har kommit fram med.

Pe-- Unckel talade sedan om de svagas ställning. Vi är väl alla medvetna om alt deras ställning bör förbättras och förstärkas. Men får de lättare att tala och får de lättare att la kontakt med myndigheler, om varje sådan ordning skall bli en process, där de i varje fall får anhängiggöra ärendet och det sedan, via en lång process av del slag som nu försiggår inför domstolarna, skall avgöras om de har rätt eller fel? Jag har svårt att tro att de som har svårigheter att yttra sig och svårt att skriva får det så myckel lättare med en sådan ordning, såvida man inte skall upprätta slora kontor som skall hjälpa dem. Men kanske vi kan hjälpa dem inom ramen för den ordning som vi nu har. Nog har jag träffat många av dessa under årens lopp, men jag tror inle att man hjälper dem genom atl införa den ordning som moderaterna har föreslagit.

När det gäller genomgång av lagar harjag tidigare här i kammaren hävdat alt det riktiga är atl göra genomgången när man behandlar de olika lagsliftningskomplexen. Att ha en kommission som går igenom det ena lagområdei efter det andra lägger Ju hinder i vägen för annan utredningsverksamhet. Del kan alltså motverka del syfte som Per Unckel ställer upp, nämligen all man skall rensa ut onödiga paragrafer. Och att man skall rensa ul onödiga paragrafer, herr talman, det bör vi nog vara överens om. Men vilka är onödiga?

102

PER UNCKEL (m) kort genmäle:

Herr lalman! I mitt huvudanförande kallade jag, måhända litet vanvördigt, socialdemokratin för byråkratins advokatkontor. Hilding Johanssons senaste inlägg ger mig anledning atl upprepa det omdömet. För Hilding Johansson är den nu gällande ordningen den bästa av alla. Hilding Johansson är avsevärt mer konservativ i dessa hänseenden än Jag någonsin har varit och någonsin kommer alt bli. Allting är bra!

Men vad har Hilding Johansson atl säga till alla de människor som i åratal har suttit fast i byråkratin med byggnadsärenden, planärenden eller andra ärenden utan att ens fö besked? Säger Hilding Johansson "vänta och se"? Ger han dem glada och uppmuntrande tillrop? Vi måste kunna erbjuda de människorna någon möjlighet atl fö sin sak prövad i snabb ordning. Jag känner personligen till åtskilliga fall där den enskilde själv har fött lägga ul stora summor pengar på grund av förseningar inom förvaltningen i avgöranden av olika ärenden. Det är inle riktigt atl det skall gå till på del sättet. Det är då de allra minsta i samhället kommer allra mest i kläm.

Del krav som vi moderater lägger fram om en översyn av lagar och förordningar i syfte alt utmönstra gammalt och umbäriigt bemöter Hilding Johansson nu inle med en hänvisning till byråkraliutredningen - och det lyckerjag alt Hilding Johansson gör klokt i, därför att byråkratiulredningen ger ett mycket magert svar på den fråga vi moderater ställer - ulan med en hänvisning till alt en sådan utmönstring skall göras konlinueriigt. Om den metoden hade fungerat hade vi moderater aldrig fört fram del här kravet. Men

medan vi här i riksdagen högtidligen ullalar alt vi kontinuerligt skall pröva lagars och förordningars giltighet växer antalet lagar oss över huvudet - inte bara oss riksdagsmän ulan framför allt alla de människor som är piskade alt följa dem. Det är därför vi har känt oss nödsakade att la till etl extraordinärt krav för atl göra livet litet enklare för vanligt folk.

HILDING JOHANSSON (s) kort genmäle:

Herr talman! Förstår då inte Per Unckel att den metod han rekommenderar leder till alt del kommer atl ta ännu längre tid att rensa bort onödiga paragrafer? De skall försl behandlas av denna speciella grupp, denna kommission, och därefter av specialutredningar, departement och utskott. Varför kan vi inte faen katalog över de paragrafer som moderaterna vill rensa ut? Det blir en allmän motionstid nästa år också, och då kan man komma igen med ett konkret krav och inle elt allmänt talesätt om att en kommission skall ta itu med delta.

Jag tror dock inte att etl sådant krav kommer att mötas av enighet. Vi har nämligen ganska delade meningar om vilka paragrafer som är angelägna och vilka som är mindre angelägna, vilka som är nödvändiga och vilka som kan försvinna. Det finns säkert många paragrafer som utan vidare kan tas bort, men det finns andra som del är väldigt viktigt all ha kvar. Och meningarna kan gå isär på detta område, t. o. m. i moderaternas led. Vi hade en diskussion om vissa bestämmelser i brandordningen, där de två moderata representanterna i konstitutionsutskottet hade var sin mening. Det angriper Jag inle ett ögonblick, men det är belysande.

Belräffande de minsta i samhället: Hur mycket har egentligen moderaterna genom sin politik hjälpt dem på andra områden? Hur mycket hjälper man de minsta i samhället med att införa en allmän domslolsprocess i stället föratt ha den nuvarande förvaltningslagen?

Det är möjligt att det för Per Unckel verkar konservativt atl slå vakt om denna lag från 1971 -hadeden varit från 1809 kanske det hade varit lättare för moderaterna alt ha respekt för den. Men även här måste Jag säga till Per Unckel: Presentera elt konkret alternativ! Beskriv för oss i en motion eller på annat sätt hur denna process skall verka, så kan vi alla Jämföra om den är bättre än den nuvarande ordningen.

Nr 152

Tisdagen den 22 maj 1979

Åtgärder mot krångel och onödig byråkrati

Tredje vice talmannen anmälde atl Per Unckel anhållit att lill protokollet fö antecknat att han inle ägde rätt till ytteriigare replik.

TORKEL LINDAHL (fp):

Herr talman! Alt bekämpa krångel och onödig byråkrati har alltid varit en självklar liberal linje. Det var ingenting som folkpartiet kom på lill 1976 års valrörelse. Del kan väl också, mot den bakgrunden, anses naturiigt att elt avsnitt om detta togs med i regeringsförklaringen den 18 oktober 1978. Där heter det:

"Regeringen skall motverka byråkralisering och arbeta för närdemokrati. Besluten bör fattas närmare de människor som berörs av dem."

103

Nr 152

Tisdagen den 22 maj 1979

Åtgärder mot krångel och onödig byråkrati

104

Den sista meningen anger en viljeinriktning för ökad decentralisering, vilket också är huvudtemat i del betänkande från konstitutionsutskottet som är utgångspunkten för denna debatt.

Glädjande nog startades arbetet mot onödig byråkrati och krångel på allvar redan av trepartiregeringen. Den tillsatte ett antal olika utredningar, och del är delvis resultatet av deras arbete som vi ser här i dag.

I propositionen 1978/79:111 redovisas 172 förslag till ålgärder, därav 28 lagändringarsom kräver riksdagens medverkan. Förslagen sy flår till minskad byråkrati genom enklare lagar och bestämmelser, ökad decentralisering och delegering så atl besluten kommer närmare människorna, mindre kontroll och styrning av kommunerna, förenklingar och minskning av myndigheternas uppgiftskrav, enklare språk i myndigheternas lagar och bestämmelser samt enklare administration inom förvaltningen. Jag kan här påpeka alt förslag lill åtgärder kommer från samtliga departement. Detta är tydligen också en ganska märklig proposition - i varje fall om man får tro Hilding Johansson. Den har uppenbariigen den unika förmågan all både komma för tidigt och för sent.

Med denna proposilion har regeringen tagit ell första samlat grepp över byråkratiproblemet. Den kan ses som en exempelsamling när det gäller ålgärder, och den visar att del går att attackera krånglet och den onödiga byråkratin. Men Jag vill slå fast att det verkligen bara är fråga om ett första steg. Det finns mycket, mycket mer att göra. Och det är också klart att regeringen avser arbeta vidare på att bekämpa byråkratin. Redan i år kommer alla verk och myndigheter att särskilt redovisa vilka förenklingsålgärder man vidtagit och vad man planerar all göra. Vi skall försöka fö fler verk och myndigheler att starta översyner och arbetsgrupper för alt systematiskt gå igenom lagaroch bestämmelser föratt söka minska krånglet. En arbetsgrupp inom kommundepartementel håller på med en samhällsguide, som skall underlätta kontakterna mellan allmänheten och myndigheterna. Förslaget från decenlraliseringsulredningen kommer också alt följas upp.

Men del viktigaste är ändå att lagstiftare och ulfärdare av regler och bestämmelser på ett så tidigt stadium som möjligt försöker undvika krångel och onödig byråkrati. Här har vi i riksdagen en myckel viktig uppgift alt fylla.

Bl. a. får vi aldrig tro alt kampen mot krångel och onödig byråkrati någonsin är slutgiltigt vunnen. Del skulle vara intressant atl höra Per Unckel för kammaren beskriva hur man går till djupet med problemet och angriper byråkratins kärna, vilket han menade all man hade missal i denna proposition. Jag tror alt det inte finns några patentlösningar. Delta är en kamp som måste fortgå i alla lider. Och skall vi fö någon framgång som märks, så att medborgarna har någon glädje av den, måste vi häri riksdagen vara alerta och ivriga alt bekämpa krångel och byråkrati, var de än förekommer. Det kan uppriktigt sagt diskuteras om så varit fallet tidigare.

En ökad decentralisering kan vara ett sätt att minska byråkratin. Men en ökad decentralisering är framför allt av betydelse för utvecklingen av demokratin. Genom atl fiytta över beslutsbefogenheter från central och

regional nivå till regional resp. lokal nivå ökas förutsättningarna och intresset för ett vidgat medborgarinfiytande i samhällsarbetet. Dessutom är det ofta slöseri med dyrbar tid och arbetskraft all låta lokala och regionala ärenden avgöras på central nivå. Centrala myndigheters huvudsakliga uppgift bör vara all ägna sig ål frågor av övergripande natur. Vidare ger en decentralisering möjlighet lill snabbare och smidigare handläggning av olika ärenden.

Jag vill påminna kammaren om atl riksdagen för en liten stund sedan fattade etl beslul som ger möjlighet lill ökad decentralisering inom kommunerna. Jag tänker på beslutet om lokala organ i kommunerna, ell beslut som glädjande nog logs enhälligt här i kammaren.

Byråkratin är svår att komma ål. Den är nog universell till sin natur. Nils Berndlson gör del väldigt lätt för sig när han säger atl byråkratin är en följd av den kapitalistiska statsapparatens funktion. Har Nils Berndtson någonsin hört talas om eller eventuellt själv sett hur det är med byråkratin i de s. k. socialistiska staterna? Jag haraldrig hört någon människa i denna värld hävda alt byråkratin där skulle vara mindre än vad den är i de s. k. kapitalistiska staterna. Har Nils Berndlson upptäckt att så är fallet tror Jag att alla är intresserade av att fö höra talas om hans epokgörande upptäckt.

Del finns lill delta betänkande fogat etl antal reservationer. För alt spara kammarens tid vill Jag bara hänvisa till de argument mot reservanternas förslag som framförts här i debatten av tidigare talare.

Jag vill till sist säga att Jag tycker alt regeringens förslag till ålgärder mot krångel och onödig byråkrati har mötts med förvånansvärt syrliga reaktioner från de andra partierna. Man har visat en motslrävighet och ibland en ovilja alt vara med om förenklingar som förvånar mig. Jag vill framförallt peka på skatteutskottets uppskjutande av behandlingen av frågan om en förenkling av deklarationsblanketten. Nu försenar man den frågan etl år, och del är väl inle särskilt bra för medborgarna. Socialdemokraterna har kanske tyckt att del varit litet onödigt atl tala om krångel och byråkrati. De är kanske medvetna om all del mesta som regeringen nu kritiserar och ändrar på har de själva medverkat lill när de salt i regeringsställning. Centerpartiet och moderaterna har grymtat och tyckt atl del här inle är så mycket att komma med. Ändå är del fråga om åtgärder som trepartiregeringen varenig om. Dä värdet Ju bra, men nu har man tydligen böriai sväva på målet. Eller är det av partitaktiska skäl som man har så sura reaktioner?

Herr talman! Jag yrkar bifall till utskottets hemställan på alla punkter.

Nr 152

Tisdagen den 22 maj 1979

Åtgärder mot krångel och onödig byråkrati

NILS BERNDTSON (vpk):

Herr talman! Jag vill bara lill Torkel Lindahl säga att mitl resonemang om byråkratins samband med samhällssystemet utgår från att proposiiionsför-faltarna tydligen odlar den felaktiga uppfattningen att en stark orsak till byråkrati skulle vara den offentliga sektorns tillväxt. Om så vore fallet skulle vi ju inle möta byråkrati på andra områden. Vi vet emellertid att byråkratins typiska uttryck, all hålla medborgarna borta från inflytande, är synnerligen väl utvecklat på andra områden i vårt samhälle. Se bara hur besluten fattas i de stora bolagen! Och sambandet mellan de metoder som storfinansen

105

Nr 152

Tisdagen den 22 maj 1979

Åtgärder mot krångel och onödig byråkrati

använder och dem som statsapparaten tillämpar är väl ändå uppenbar. Jag har inte sagt, Torkel Lindahl,all byråkratioch krångel automatiskt försvinnerom vi avskaffar kapitalismen i vårt land. Jag är övertygad om atl de socialistiska länderna har dragits och fortfarande dras med besvärande belastning från tidigare samhällssystem, och kampen mol byråkratin är på intet sätt överflödig i ett socialistiskt samhälle; tvärtom menar Jag atl den kommeratt vara etl nödvändigt inslag. I varie samhällssystem måste alla tendenser lill byråkrati bekämpas för alt demokratin skall kunna utvecklas.

PER UNCKEL (m):

Herr talman! Det känns frestande atl ge sig in i en diskussion med Nils Berndtson om de socialistiska ländernas byråkraliseringsproblem. Jag skall emellertid inle göra det ulan nöja mig med en kommentar. Visseriigen hårde s. k. kapitalistiska ländernas grundläggande ekonomiska system visat sig särdeles livskraftigt, men del kan väl ändå inte vara så alt de socialistiska länderna ännu denna dag slåss med konsekvenserna av dessa gamla samhällssystem, som störtades för 50-60 år sedan.

Så till Torkel Lindahl! Jag började mitl anförande tidigare i debatten med att hävda att proposiiionen är välkommen med de förslag som den faktiskt presenterar. Samtidigt beklagade Jag atl man inle kommit längre. De åtgärder som regeringen lagt fram förslag om har vi moderater i etl flertal fall kunnat ansluta oss till.

Torkel Lindahl frågar nu vad man mera skulle ha föreslagit för att ha kommit längre. Om Torkel Lindahl läser den motion vi har väckt i anledning av antibyråkratipropositionen men dessutom läser den del av vår partimotion från januari, som behandlar byråkralifrågor, så skall han där finna de konkreta men principiella förslag som jag efterfrågar i den här diskussionen, förslag som skulle kunna sammanfattas i följande huvudpunkter: begränsa tillväxten av den offentliga verksamheten, minska selektiviieten i stals och kommuns verksamhet, minska den allmänna regleringsverksamhet som stat och kommun i sin ämbetsutövning ägnar sig åt, överför konkreta uppgifter från statsmakterna till kommunerna, alternativt avskaffa rena regleringsområden, skärp den enskildes rättssäkerhet i enlighet med de förslag som vi här diskuterat tidigare i debatten och skärp kontrollen och uppföljningen av att fattade offentliga beslut verkligen leder till de resultat som stat och kommun från början har åsyftat.

106

TORKEL LINDAHL (fp):

Herr talman! Jag sade i mitt anförande att vi aldrig för sluta med kampen mol byråkratin. Jag har visat på en del punkter där regeringen går vidare. En del av det som Per Unckel klagar över kommer. Sedan kan man alltid klaga över att det inte görs i år, och varför skall man inte klaga över atl det inte gjordes förra året.

Men vad Jag blev intresserad av i Per Unckels anförande var att han på något sätt ville antyda atl det fanns en lösning på hur man skulle kunna komma ål byråkratins kärna. Jag blev nyfiken på delta och måste erkänna alt

min nyfikenhet kvarstår därvidlag. Jag har inte riktigt förstått hur man från Nr 152

moderat håll tänkt sig komma ål denna svåriösla sak. Tisdagen den

Sedan kan Jag bara konstatera att Nils Berndlson nu medgivit att del trots 22 mai 1979

allt kan länkas förekomma viss byråkrati även i socialistiska stater. Del är____

skönt med en sådan bekännelse. Åtsärder mot

krångel och onödig
PER UNCKEL (m): ..

Herr talman! I den mån Torkel Lindahl av milt anförande fick intrycket alt

det finns en trollkonst som med ens skulle kunna lösa våra byråkraiiproblem

har han ty värr missuppfattat vad Jag sade. Ingen skulle vara gladare än jag om

del förhöll sig på det sättet. Men det går inte all lösa byråkratins problem

genom att skrapa på byråkratins effekter. Vi måste ge oss på de faktorer, som

skaparde problem vilka folkpartiet mycket prydligt räknar upp i 172 punkter i

den proposilion vi nu diskuterar. Del är inte symptomen som är del viktiga

utan det som skapar dem.

TORKEL LINDAHL (fp):

Herr talman! Man kan alltid säga att drastiska åtgärder skall vidtas. Vi skall gå till grunden med del hela. Jag tror atl det enda realistiska sättet alt angripa del hela är att vi tar punkt efter punkt och där envetet och envist och nästan litet tjatigt håller på au förfölja den onödiga byråkratin och krånglet var dessa än kan dyka upp. Det kanske inle blir några stora tjusiga propositioner och förslag av del hela, men jag tror atl det är detta som i längden kan ge resultat.

Överiäggningen var härmed sluiad.

Mom. /-i

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

Mom. 4

Propositionergavs på bifall till dels utskotlets hemställan, dels reservationen nr 1 av Kari Boo m. fi., och förklarades den förra proposiiionen vara med övervägande Ja besvarad. Sedan Karl Boo begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill atl kammaren bifaller konslitulionsulskotiets hemslällan i

betänkandet nr 35 mom. 4 röstar Ja,

den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr I av Kari Boo m, fl.

107

Nr 152

Tisdagen den 22 maj 1979

Åtgärder mot krångel och onödig byråkrati

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Kari Boo begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 223

Nej - 74

Avstår - 1

Mom. 5

Propositioner gavs på bifall lill dels utskotlels hemslällan, dels reservationen nr 2 av Anders Björck och Lars Schötl, och förklarades den förra proposiiionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Anders Björck begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Den som vill all kammaren bifaller konslitulionsulskotiets hemslällan i

belänkandet nr 35 mom, 5 röstar ja,

den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 2 av Anders Björck och

Lars Schötl,

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Anders Björck begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 252 Nej - 46

Mom. 6-8

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

Mom. 9

Propositioner gavs på bifall till dels utskottels hemställan, dels motionen nr 2467 av Lars Werner m, fl, i motsvarande del, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Nils Berndtson begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Den som vill atl kammaren bifaller konstilutionsulskottels hemställan i

betänkandel nr 35 mom, 9 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit motionen nr 2467 av Lars Werner m, fl, i

motsvarande del.

108

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för Ja-propositionen, Då Nils Berndlson begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 279 Nej - 14

Mom. 10

Utskottets hemställan bifölls.

Nr 152

Tisdagen den 22 maj 1979

Åtgärder mot krångel och onödig byråkrati

Mom. 11

Propositioner gavs på bifall till dels utskotlels hemslällan, dels reservationen nr 3 av Anders Björck och Lars Schötl, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande Ja besvarad. Sedan Anders Björck begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill alt kammaren bifaller konstitutionsulskotlets hemslällan i

betänkandet nr 35 mom. 11 röstar ja,

den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallil reservationen nr 3 av Anders Björck och

Lars Schötl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-proposiiionen. Då Lars Schötl begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 252 Nej - 46

Mom. 12

Utskottels hemslällan bifölls.

Mom. 13

Propositioner gavs på bifall lill dels utskottets hemslällan, dels motionen nr 2467 av Lars Werner m. fl. i motsvarande del, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande Ja besvarad. Sedan Nils Berndlson begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller konstilutionsulskottels hemställan i

belänkandet nr 35 mom. 13 röstar ja,

den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit motionen nr 2467 av Lars Werner m. fl. i

motsvarande del.

109

Nr 152

Tisdagen den 22 maj 1979 .

Åtgärder mot krångel och onödig byråkrati

Ja - 283 Nej - 14

Mom. 14

Propositionergavs på bifall till dels utskotlels hemställan, dels reservationen nr 4 av Anders Björck och Lars Schötl, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Anders Björck begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Den som vill all kammaren bifaller konsliiutionsulskoiteis hemslällan i

betänkandet nr 35 mom. 14 röstar Ja,

den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallil reservationen nr 4 av Anders Björck och

Lars Schötl.

Ja - 252 Nej - 46

Mom. 15-17

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

Mom. 18 och 19

Propositioner gavs på bifall till dels utskotlets hemställan, dels del av Nils Berndtson under överiäggningen framställda yrkandet, och förklarades den förra propositionen vara med övervägandeja besvarad. Sedan Nils Berndtson begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller konstitutionsutskoltets hemställan i betänkandet nr 35 mom. 18 och 19 röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit del av Nils Berndlson under överläggningen framställda yrkandet.

Vid omröstning genom uppresning förklarades fiertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Nils Berndlson begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 284 Nej - 13

Mom. 20

Utskottets hemställan bifölls.

§ 15 Föredrogs

Justitieutskottets betänkande

1978/79:35 med anledning av elt i propositionen 1978/79:111 om ålgärder

mot krångel och onödig byråkrati m. m. framlagt förslag lill lag om ändring

i lagen (1977:20) om TV-övervakning

Nr 152

Tisdagen den 22 maj 1979

Kravet på barnomsorgsplatser

Lagutskottets belänkande

1978/79:21 med anledning av elt i propositionen 1978/79:111 om åtgärder

mot krångel och onödig byråkrati m. m. framlagt förslag lill lag om ändring

i utsökningslagen 0877:3) s. 1)

Kammaren biföll vad utskotten i dessa betänkanden hemslälll.

§ 16 Kravet på barnomsorgsplaner

Föredrogs socialutskottets betänkande 1978/79:40 med anledning av viss del av proposiiionen 1978/79:111 om ålgärder mol krångel och onödig byråkrati m. m. Jämte motioner.

I propositionen 1978/79:111 om ålgärder mol krångel och onödig byråkrati m. m. hade regeringen (socialdepartementet) såvitt proposiiionen hänvisats till socialutskottet (bil. 4 delvis) föreslagit riksdagen atl

dels anta vid proposiiionen fogat förslag till lag om ändring i livsmedelslagen (1971:511),

dels godkänna de riktlinjer för bidrag till kommunernas barnomsorg som föredragande statsrådet förordat.

I delta sammanhang hade behandlats de med anledning av propositionen väckta motionerna

1978/79:2449 av Sven-Olov Träff (m) och Johan Olsson (c)- denna motion hade remitterats till konstilulionsutskoltet och sedermera överlämnats till socialutskottet.

1978/79:2460 av Gösta Bohman m. fl. (m), vari hemställts att riksdagen skulle

1. hos regeringen anhålla om förslag syftande till avskaffande av nuvarande specificerade krav på barnomsorgsplaner i kommunerna,

2. anta vid motionen fogat förslag till lag om ändring i barnavårdslagen,

3. anta vid motionen fogat förslag till lag om ändring i stadgan för barnavårdsanstalter, och

111

Nr 152

Tisdagen den 22 maj 1979

Kravet på barnomsorgsplaner

1978/79:2465 av Thorbjörn Fälldin m. fl. (c) såvitt nu var i fråga (yrkandet

7).

Utskottet hemställde

1. atl riksdagen skulle anta det vid proposiiionen fogade förslaget lill lag om ändring i livsmedelslagen (1971:511),

2. atl riksdagen godkände de riktlinjer för bidrag till kommunernas barnomsorg som föredragande statsrådet förordat,

3. belräffande nytt statsbidragssystem för barnomsorgen alt riksdagen skulle avslå motionen 1978/79:2465, yrkandet 7,

4. belräffande avskaffande av nuvarande specificerade krav på barnomsorgsplaner all riksdagen skulle avslå motionen 1978/79:2460, yrkandet 1,

5. belräffande vissa lagändringar rörande tillsynen över förskolor och fritidshem att riksdagen skulle avslå motionen 1978/79:2460, yrkandena 2 och 3,

6. beträffande tilläggsdirektiv lill 1978 års semesterkommitlé alt riksdagen skulle avslå motionen 1978/79:2449.

112

Reservation hade avgivils beträffande avskaffande av nuvarande specificerade krav på barnomsorgsplaner av Karl Leuchovius (m) och Blenda LiUmarck (m) som anseu atl utskottet under 4 bort hemställa

alt riksdagen med anledning av motionen 1978/79:2460, yrkandet 1, som sin mening gav regeringen till känna vad reservanterna anfört.

KARL LEUCHOVIUS (m):

Herr talman! Till socialutskottets betänkande 1978/79:40 om åtgärder mol krångel och onödig byråkrati vad avser frågor som rör barnomsorg har fogals en reservation av de moderata utskotlsledamöterna.

Reservationen aren uppföljning av och anslutersig lill det förslag som bl. a. lagts fram av statskontrollkommittén angående kommunernas barnomsorgsplaner m. m. Även i parlimotionen 2460 av Gösta Bohman m. fl. har det framförts förslag syftande lill elt avskaffande av nuvarande krav på specificerade barnomsorgsplaner i kommunerna. Motionärerna vill vidare öka kommunernas självständighet när det gäller tillsynen över förskolor och fritidshem.

Vi reservanter delar hell motionärernas synpunkter, och vi menar att del i princip borde vara varje kommun obelaget alt i enlighet med sina egna förutsättningar planera utbyggnaden av barnomsorgen utan central styrning och utan central specificering av planeringen. Även om vi reservanter tror atl ett avskaffande av barnomsorgsplanerna inte kan göras utan att en ingående utredning av förutsättningarna sker, menar vi all delta bör kunna genomföras relativt snabbi. Riksdagen bör alltså redan nu hos regeringen hemställa om atl en skyndsam utredning och förslag syftande till avskaffande av nuvarande specificerade krav på barnomsorgsplaner i kommunerna bör ske.

Herr lalman! Jag ber med detta bara atl fö yrka bifall lill den till detta betänkande fogade reservationen av de moderata ledamöterna i utskottet.

KERSTI SWARTZ (fp):

Herr talman! När del gäller barnomsorgen vet vi att tillgången i de allra flesta kommuner är otillräcklig. Vi vet också att den press som i någon mån utövats faktiskt har varit nödvändig i många fall. Statskontrollkommittén, som Kari Leuchovius hänvisade lill, framhåller all först när det kraftigaste ulbyggnadsskedel har passerat kan det finnas förutsättningar för alt övergå lill oreglerat planeringsförfarande, och del ställer sig även ulskottsmajorileten bakom. Frågan för då prövas på nytt.

Reservanterna framhåller atl en utredning bör kunna genomföras snabbt. Eftersom del ännu dröjer ganska lång lid innan vi har föu full behovsläckning i fråga om barnomsorgen så har vi knappast nu behov av all hemställa om skyndsam utredning och förslag syftande fill eU avskaffande av nuvarande specificerade krav på barnomsorgsplaner i kommunerna.

Herr talman! Jag yrkar bifall lill socialutskottels hemslällan och avslag på reservationen.

Nr 152

Tisdagen den 22 maj 1979

Kravet på barnomsorgsplaner

Överiäggningen var härmed slutad.

Mom. 1-3

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

Mom. 4

Propositioner gavs på bifall till dels ulskollets hemställan, dels reservationen av Kari Leuchovius och Blenda Liiimarck, och förklarades den förra proposiiionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Kari Leuchovius begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller socialutskottets hemställan i betänkandet

nr 40 mom. 4 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallil reservationen av Kari Leuchovius och

Blenda LiUmarck,

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Karl Leuchovius begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 242 Nej - 49

Mom. 5 och 6

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

8 Riksdagens protokoll 1978/79:152

113

Nr 152

Tisdagen den 22 maj 1979

Trafiksignaler för gående

§ 17 Trafiksignaler för gående

Föredrogs trafikulskottels belänkande 1978/79:25 med anledning av propositionen 1978/79:111 om åtgärder mot krångel och onödig byråkrati m.m. såvitt avser avsnittet 3.1 om trafiksignaler för gående i bil. 5 (kommunikationsdepartementet).

I propositionen 1978/79:111 bil. 5 (kommunikationsdepartementet) hade regeringen, efter föredragning av kommunikationsministern Anilha Bondeslam, berett riksdagen tillfälle atl ta del av vad som i propositionen anförts om trafiksignaler för gående, innebärande alt den särskilda straffsanktionen för överträdelse av förbudet atl gå mot rött ljus skulle upphävas.

Utskottet hemställde

alt riksdagen med anledning av propositionen 1978/79:111 såvitt nu var i fråga som sin mening gav regeringen till känna vad utskottet anfört om Irafiksignaler för gående, innebärande alt påföljden för överträdelse av förbudet all gå mot rött ljus inte skulle slopas.

Reservation hade avgivits av Cari-Wilhelm Lolhigius (m), Rolf Sellgren (fp), Rune Torwald (c), Erik Johansson i Hållsta (c), Wiggo Komstedt (m) och Georg Danell (m) som ansett alt utskottet bort hemställa

atl riksdagen lämnade utan erinran vad föredraganden i proposiiionen 1978/79:111 såvitt nu var i fråga anfört om trafiksignaler för gående.

114

CARL-WILHELM LOTHIGIUS (m):

Hert lalman! Reservationen i detla utskottsbetänkande följer kommunikationsdepartementets förslag all upphäva sanktionerna vid gång mot "röd gubbe".

Nog är denna fråga, herr talman, en av de frågor som härmed krångel och onödig byråkrati att göra. Jag vill i första hand uppehålla mig vid frågans praktiska betydelse-jag antar atl kommunikationsministern kommeratt la upp de Juridiska synpunkterna i sammanhanget.

I går uppmärksammade Jag en skolklass som stannade för rött ljus vid elt övergångsställe. Det var Just då ingen trafik på gatan, och alla vuxna gick över gatan mot rött ljus. Då hördes en liten röst i skolklassen:

- Farbröderna och tanterna går ju mot röd gubbe. Varför för inte vi göra det?

- Det är förbjudet all gå mot röd gubbe, svarade lärarinnan.

Hur, kammarledamöter, skall man bland allmänheten kunna upprätthålla någon respekt för lagar, då man inte använder sig av sanktionsförfarandet? Nästa gång, ulan lärare, går barnen mot röd gubbe. Alt under sådana förhållanden behålla slraflsanklioner är orimligt och onödigt och har ingen preventiv verkan, snarare motsatsen.

Går man tillbaka till 1976 finner man att förseelser beivrats enligt följande:

88 år 1976, 635 år 1977, varav 9 i Stockholm, 2 i Göteborg, 274 i Malmö -som tydligen föster litet större avseende vid den här saken -och 3501 övrigt i landet. För perioden Januari-Juni 1978 var siffran 396, varav 4 i Stockholm -länk då på hur många som springer mot röd gubbe -, 3 i Göteborg, 167 i Malmö och 222 i övrigt i landet.

Då man ser de här siffrorna - 4 i Stockholm - förstår man att det endast är när polisen är på dåligt humör som han ingriper och använder sig av de möjligheter lagen erbjuder. Trots att polisen är vid övergångsstället görs del alltså inget ingripande. Då frågar man sig: Varför skall vi behålla dessa sanktioner? Varför skall vi ha elt förbud som i praktiken ingen lyder?

Mot denna bakgrund yrkar jag, herr talman, bifall lill reservationen.

Nr 152

Tisdagen den 22 maj 1979

Trafiksignaler för gående

NILS HJORTH (s):

Herr talman! I propositionen 111 med förslag till ålgärder mot krångel och onödig byråkrati fick trafikutskotlet efter diverse krångel tillfälle alt yttra sig över vad som i propositionen har anförts om trafiksignaler för gående.

Del fanns olika uppfattningar om var detta ärende hörde hemma, men då vi i trafikutskoltet tidigare har behandlat liknande motioner och då vi dessutom kände ett starkt behov av alt uttala vår uppfattning i frågan var det bra atl vi till slut fick detta tillfälle.

Kommunikalionsminislern har i avsnittet 3 i bil. 5 i propositionen tagit upp en del förenklingar som regeringen har genomfört eller avser alt genomföra. Bl. a. avser man att upphäva den särskilda trafikslraffsanklionen för överträdelsen atl gå mot rött ljus. Som framgår av trafikutskottets betänkande och herr Lolhigius anförande har vi inte lyckats uppnå enighet i vårt ställningstagande. Majoriteten vill dock ha straffsanktionen kvar, främst av irafiksä-kerhelsskäl. Del är naturiigtvis bra, om man kan göra förenklingar och ta bort straff som inte uppfattas som meningsfulla och inte har någon allmänpre-ventiv effekt, men det finns angelägnare områden härvidlag. Utskottet anser i detta fall alt det tvärtom kan få allvariiga följder. Därvid kan vi stödja oss på de remissinstanser som i vårt land har ansvaret för trafiksäkerhetsarbelet, nämligen TSV och NTF. De har avstyrkt förslaget, då de befarar att efterievnaden blir sämre, om straffsanktionen tas bort. Del kan leda till allvariiga irafiksäkerhetsförsämringar. Man framhåller också risken för missförstånd och svårigheter i trafikundervisningen. Respekten för förbudet atl gå mol röd gubbe kommer alt försvagas.

Herr Lolhigius anser atl del är en principfråga, men jag tycker atl hans exempel inte är så särskilt lyckat. Det lilla barnet tyckte att del var underligt att farbröderna och lanterna gick mot rött ljus. Följden skulle enligt Carl-Wilhelm Lolhigius bli alt man nästa gång, då läraren inte är med, går mot rött ljus. Men, Cari-Wilhelm Lolhigius, följden skulle nog i fortsättningen bli att alla skolbarn, med eller utan lärare, går mol röd gubbe med alla de konsekvenser som detta kan medföra. Del är väl inle det viktigaste atl någon åker fast - det viktigaste är att det trots allt har en återhållande effekt.

Trafikutskottet ansåg redan 1974 all regeln om rött ljus innebär absolut stopplikt och atl den regeln är så viktig ur trafiksäkerhetssynpunkt atl varje

115

Nr 152

Tisdagen den 22 maj 1979

Traflksignaler för gående

uppluckring av denna princip kunde medföra allvariiga konsekvenser. Trafikutskottets majoritet har inle ändrat uppfattning därvidlag.

Reservanterna vill slopa straffet, men Jag tycker atl deras argumentering i reservationen är ganska tunn. Bara del förhållandet atl ell så litet antal av de många som i dag överträder förbudet straffas, är enligt min mening inte något avgörande skäl. Etl borttagande av straffet skulle säkert innebära all de i dag laglydiga-och detär faktiskt rätt många-också skulle lockas att gå mol rött ljus så snart tillfälle gavs. Ju fler som gör detta, ju störte blir trafiksäkerhets-riskerna -och den ökningen vill åtminstone inle jag medverka lill.

Det verkar också som om statsrådet hyser vissa farhågor för följderna av ett borttagande av straffsanktionen, då hon betonar angelägenheten av ökad information i samband med ändringen och begär alt ytteriigare medel skall ges till TSV för delta ändamål. Nog verkar väl ändå detta onödigt krångligt! Man lar bort elt straff, som man anser krångligt, men man måste öka informationen för att de gående skall förslå förenklingen i del hela.

Del är inte påvisat några större olägenheter med atl ha straffpåföljden kvar, och då varje uppluckring av förbudet all gå mol röd gubbe kan betyda ökade olyckor i trafiken yrkar jag bifall lill trafikutskoltets hemställan.

I detla anförande instämde Arne Persson (c), Sven Mellqvist (s) och Elvy Nilsson (s).

CARL-WILHELM LOTHIGIUS (m) kort genmäle:

Herr lalman! Bara en kort replik till vad vännen Hjorth sade. Det är riktigt alt några av de remissinstanser som har uttalat sig har hållit på principen om straff, medan de som i praktiken haralt umgås med problemen -alltså polisen själv - har sagt all man bör ta bort straffsanktionen. Del tycker är jag det viktigaste i den här situationen.

Straffet har en återhållande effekt, sägs det. Men dess återhållande effekt urartar år från år och blir allt mindre värt. Jag vill också betona att den bestämmelsen fortfarande finns kvar att om man går mol röd gubbe och medverkar lill trafiksvårigheter av något slag, då blir del påföljd - även om vi lar bort själva straffet för att gå mot röd gubbe. Men om del alltså händer något i samband med alt man går mot rött ljus blir man straffad. Del finns således, herr talman, ingenting som förändrar situationen. Skall vi ha bort krångel, då bör vi också börja med denna del.

116

NILS HJORTH (s) kort genmäle:

Herr lalman! Jag är medveten om att polisen kan finna det besväriigt ibland alt följa upp bestämmelserna, och del kan innebära vissa olägenheter för deras arbete. Men jag tror atl man för ta den olägenheten i förvissningen att man därigenom kan klara flera människor från aU bli offer i trafiken.

Jag glömde nämna att försäkringsbranschens organisationer också har uttalat sig mot borttagande av straffet och uttalat sin oro för vad del skulle medföra. Vidare finns en ökad tendens atl bilarna kör mol rött ljus. Tar vi steget aU ta bort straffet, då innebär del en uppmuntran lill bilisterna att

fortsätta köra mot rött ljus - vilket ger ytterst allvariiga konsekvenser. Jag yrkar alltså bifall till utskottets hemställan.

Kommunikationsministern ANITHA BONDESTAM:

Herr talman! Jag vill ta upp några fö men angelägna förslag som ingår i kommunikationsdepartementets åtgärdspakel mol krångel. I proposiiionen konstateras alt det i kampen mol onödig byråkrati är viktigt all förenkla det offentliga språket. En av de författningar som länge har stått i blickpunkten i del sammanhanget är yrkeslrafikförordningen.

Yrkestrafiklagstiftningen utgör ell betydelsefullt trafikpolitiskt instrument som berör många människor. Mol den bakgrunden har vi inom kommunikationsdepartementet lagt stor vikt vid all fö ull stånd en språklig modernisering av lagstiftningen. Arbetet har skett i nära samråd med byråkraiiutredningens och statsrådsberedningens språkexperier. Det är min förhoppning atl den nya yrkestrafiklagstiftning, som nu ligger på riksdagens bord och som inom kort skall behandlas i kammaren, skall visa sig vara så lättförståelig som bl. a. trafikulövare och andra intressenter har rätt alt kräva.

Till de straffsanktionerade trafikreglerna hör kravet all cyklar skall vara försedda med belysningsulrustning även om de aldrig används i mörker. Till bilden hör all kravet på cykellykta under dagtid också omfattar vissa barncyklar trots atl barn inle kan straffas. Bestämmelsen upplevs inte som meningsfull. För all inskärpa betydelsen av viktiga irafiksäkerhelsregler -och dit höratt cyklar i mörker måste ha tänd belysning - föreslår regeringen all kravet på cykellykla under daglid slopas.

Jag vill också beröra regeringens uppmärksammade förslag om s. k. röd gubbe. Del innebär att man tar bort del nuvarande bötesstraffet. Själva förbudet all gå mot rött ljus står däremot kvar.

Vid behandlingen av förslaget har man uttryckt oro föratt trafiksäkerheten skulle försämras om straffsanktionen togs bort. Med tanke på de bristande övervakningsmöjligheter som finns f n. är den oron enligt min mening obefogad. Straffet kan med nuvarande övervakningsmöjligheter inle ha någon nämnvärd allmänprevenliv betydelse. Delta har också bekräftats från kriminalpoliiiskl håll under remissbehandlingen.

Det har vidare gjorts gällande atl den föreslagna nya utformningen av reglerna skulle kunna innebära en tvekan om innebörden av bestämmelserna. Del skulle bli svårt alt ge information till bl. a. barnen, har det sagts. Här vill jag först konstatera, att barn över huvud tagel inte kan straffas. Från den synpunkten kan man fråga sig, om det finns anledning all fösta vikt vid själva straffsanktionen i informationen lill barnen. Barnen måste ju i dag ställa sig frågande, när de ser au människor i slor omfattning kan gå mol rött ljus utan alt någon griper in. Atl förklara detla lyckerjag borde vara mycket svårare än all förklara sanningen, nämligen alt man inte får gå mot rött ljus men att vi saknar möjligheter att övervaka förbudet. I stället bör man inrikta informationen på all de allvariigare fallen av överträdelser kan och fortfarande skall kunna bestraffas som vårdslöshet i trafik liksom på alt den som bryter mot

Nr 152

Tisdagen den 22 maj 1979

Traflksignaler för gående

117

Nr 152

Tisdagen den 22 maj 1979

Traflksignaler för gående

förbudet och vållar en olycka kan drabbas av skadeståndsansvar och gå miste om försäkringsersättning.

Jag vill starkt betona atl det här förslaget har en betydligt viktigare aspekt än att motverka byråkrati. Vi måste vara varsamma med straffsanktioner. Atl ha ett förbud som del är förenat med straff alt överträda men som människor dagligen bryter mot utan att straffas gör att respekten för andra och viktigare trafikregler urholkas. Brottsförebyggande rådet har särskilt betonat den aspekten. Om människor får en uppfattning innebärande att om de kan gå mot röd gubbe utan att straffas,så kan de också köra mot rött ljus ulan påföljd, är trafiksäkerheten verkligen i fara.

Vi skall med all kraft kämpa för en säkrare trafik för olika trafikantkale-gorier, inte minst för barnen. Regeringen har också valt att föreslå konkreta åtgärder lill fotgängarnas skydd. Jag tänker då på del uppdrag som regeringen i höstas gav trafiksäkerhetsverket, atl planera ålgärder som kan förbättra signalregleringen vid övergångsställen. Vi måste få signalsystem som tar tillräcklig hänsyn till gångtrafiken. De långa väntetiderna måste bort och signalregleringen upplevas som meningsfull. Men dessa förändringar tar lid alt genomföra.

Elt led i den reform som regeringen har föreslagit är all författningsändringen skall kombineras med en väl avvägd information. Del är meningen att informationen dels skall klarlägga innebörden av ändringen, dels skall inriktas mera generellt på fotgängarnas säkerhetssituation. Man bör på det sättet, Nils Hjorth, kunna fö människor alt förstå att man skall stanna för röd gubbe, inte för att undvika straff ulan för all undvika att bli påkörd.

118

NILS HJORTH (s):

Herr talman! Jag uppskattar statsrådets strävan atl förenkla lagar och förordningar. Men på grund av den oro Jag känner för att ännu fler människor skall drabbas av trafikolyckor anserjag atl den här bestämmelsen bör finnas kvar.

NTF har gått ul med en kampanj under mottot Ung i trafiken. Del sker mol bakgrunden av all 7 000 ungdomar varie år dödas eller skadas i trafiken. NTF bedriver en aktiv verksamhet för barn i förskoleåldern och ger trafikundervisning i skolorna. Barnens trafikklubb har blivit synnerligen populär. Den ger på elt lättfaitligl sätt barnen undervisning i trafiksäkerhet. Trafiksäkerhetsverket och försäkringsbolagen gör också betydande insatser för atl öka trafiksäkerheten, särskilt bland barnen.

Nu säger statsrådet att barn inte kan straffas. Men det kan Ju följa med livet ut, om man inger dem den inställningen. Och Jag undrar hur statsrådet anser alt undervisningen i den aktuella frågan skall klaras om straffet för brott mot förbudet att gå mot rött ljus tas bort. Hon kanske skulle säga ungefär så här: "Ja, kära barn, ni för naturiigtvis inte gå mol röd gubbe - det förslår ni. Men om ni ändå skulle göra det när ni blir litet äldre, så blir ni inle straffade för del -del har riksdag och regering bestämt. Går ni däremot slarvigt och vårdslöst -Ja, då kan ni straffas för vårdslöshet i trafiken. Ni förslår barn, all vi här har gjort en del förenklingar, bl. a. för atl ni yngre lättare skall förslå de

trafikregler som gäller."

Jag undrar hur barnen skulle uppfatta en sådan undervisning.

Jag är rädd för att etl upphävande av detta straff minskar respekten för förbudet atl gå mot rött ljus. Det kommer, befarar Jag, all leda till ännu fler olyckor, och det skall vi väl ändå inte medverka till.

Överläggningen var härmed sluiad.

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen av Cari-Wilhelm Lolhigius m.fl. och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Carl-Wilhelm Lolhigius begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Nr 152

Tisdagen den 22 maj 1979

Uppskov med behandlingen av motion omflott-ningen i Ångermanälven

Den som vill atl kammaren bifaller trafikulskotlets hemställan i betänkandel

nr 25 röstar Ja,

den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen av Cari-Wilhelm Lolhigius

m.fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för Ja-propositionen. Då Carl-Wilhelm Lolhigius begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 154

Nej - 129

Avstår - 8

§ 18 Uppskov med behandlingen av motion om fiottningen i Angermanälven

Föredrogs trafikutskottets betänkande 1978/79:26 angående uppskov med behandlingen av vissa ärenden.

I detta belänkande hemställde utskottet atl riksdagen lill riksmötet

1979/80 skulle uppskjuta behandlingen av dels i betänkandet under mom. 1-30 angivna ärenden, dels annat ärende som kunde komma att hänvisas till trafikutskottet under

återstoden av innevarande riksmöte.

I mom. 4 hade upptagits motionen 1978/79:457 av Ivar Högström m. fl. (s) om flottningen i Ångermanälvens flodsystem.

IVAR HÖGSTRÖM (s):

Herr talman! Bland de ärenden som trafikutskottet i sitt betänkande nr 26 begär uppskov med behandlingen av lill riksmötet 1979/80 finns upptagen motionen 457 om flottningen i Ångermanälvens fiodsystem.

119

Nr 152

Tisdagen den 22 maj 1979

Uppskov med behandlingen av motion om flottningen i Ångermanälven

Jag beklagar verkligen all utskottet av tidsbrist ansett sig inle kunna förelägga kammaren ärendet för beslul under denna session. Jag vill därför, herr talman, med några ord redovisa varför jag betraktar ärendet som så angeläget alt ett riksdagens beslul bör komma till stånd vid innevarande riksmöte.

Trafikutskottet har vid behandlingen av denna motion låtit infordra yttrande från intressenter och länsmyndigheter i de tre län som berörs i sammanhanget. Jag är självfallet tacksam för att utskottet bedömt ärendet vara så viktigt all man infordrat dessa remisser.

Vid en genomgång av remissyttrandena finner man att alla de tunga remissinstanserna ansluter sig lill det i motionen framförda kravet på atl en samhällsekonomisk studie av fiottningens bestånd snarast skall genomföras. Sålunda har de tre länsstyrelserna. Svenska skogsarbetareförbundel. Ångermanälvens flottningsförening, energisparkommittén och SJ ullalat ell klart behov av atl en sådan studie verkställs.

Skälen för detla är alt den framtida lösningen av skogstransporterna inom Ångermanälvens flodområde är en närings- och trafikpolitisk fråga av allra största vikt för de tre län delta gäller.

Det brådskar ur den synpunkten atl flotlningsföreningen redan varslat om friställning av arbetskraft i höst. Del borde därför, innan dessa varsel går i verkställighet, ha förelegat etl förslag om hur man i framtiden skall lösa problemet med timmertransporterna i området. Dessutom är det så atl dessa arbetstillfällen i huvudsak finns i inlandet, och då är, som de flesta måste förslå, bevarandet av dem synneriigen viktigt. För skogsnäringens framlid måste vi vara ytterst rädda om den arbetskraft som finns kvar i inlandet.

Den försening som skulle uppkomma genom detta uppskov med riksdagens behandling av ärendet är därför oroande. Man bör kunna utnyttja sommarmånaderna till alt genomföra den utredning det nu är fråga om.

Jag yrkar därför, herr lalman, avslag på utskottets hemslällan såvitt avser förslaget att behandlingen av den i mom. 4 nämnda motionen 1978/79:457 skall uppskjutas till riksmötet 1979/80.

I detla anförande instämde Hagar Normark (s), Roland Brännström (s), Axel Andersson (s), Martin Segerstedt (s), Curt Boström (s), Arne Nygren (s), Birger Nilsson (s), Bengt Wiklund (s), Rune Jonsson i Husum (s), Bo Forslund (s). Stig Olsson (s), Sven-Erik Nordin (c) och Lilly Hansson (s).

120

CARL-WILHELM LOTHIGIUS (m):

Herr talman! Låt mig dela upp den här frågan.

Utskottet har den senaste månaden haft en alldeles särskilt stor arbetsbelastning. Jag kan bl. a. peka på det största betänkande som vi har arbetat med under de senaste åren -en ny trafikpolitisk utredning. Naturiigt är då all vi flyttar vissa frågor lill hösten. Personligen lyckerjag all det är tråkigt atl vi behöver göra del. Frågorna har utvalts efter angelägenhelsgrad. Det fanns i Ivar Högströms motion inte någonting som sade atl den skulle prioriteras.

Ulskotlei ville också samla remisser och fakta i målet. I mitten av Juni reser

utskottet upp lill dessa områden för alt se på förhållandena. Först i torsdags efter elt informellt sammanträde kunde vi sammanföra remisserna för atl se om vi för Ivar Högströms skull kunde driva fram frågan. Det visade sig alt det inle fanns någon möjlighet att belasta riksdagens tid i vår. Del är tre veckor sedan vi i utskottet fattade beslutet all skjuta upp behandlingen av frågan till hösten. Utskottet var hell enigt, talmanskonferensen har godtagit vårt förslag utan anmärkning.

Och så lill sakfrågan.

När jag tillsammans med kansliet hade gått igenom frågorna och tagit kontakt med departementet framstod del klart att de farhågor som Ivar Högström hyser inte kommer alt besannas. Frågan behandlas f n. i en regional grupp, en rad instanser inom en av länsstyrelserna. Elt förslag kommer så småningom alt framläggas. Detla behöver vi ha i utskottet för alt kunna göra elt riktigt ställningslagande, eftersom flnansiella aspekter måste läggas på lösningen av frågan.

Länsstyrelserna i respektive län kan la initiativ och föreslå regeringen en utredning. Del har de inle gjort ännu. Länsstyrelserna borde Ju före riksdagen ta upp frågan. Regeringen kan själv ta initiativ och anföra synpunkter samt föreslå en utredning.

Jag har, herr talman, under alla år haft stor respekt för Ivar Högströms agerande i denna kammare. Han brukar inte göra sig skyldig till överdrifter. Och Jag förslår atl han nu vill slå vakt om de anställda inom flottningen. Men mot bakgrund av vad jag här harsagt vill jag påstå alt Ivar Högströms farhågor är överdrivna. Var lugn! Länsstyrelsen, regeringen och utskottet har samma uppfattning: Frågan kan lösas t. o. m. utan riksdagens medverkan.

Med detta yrkar Jag, herr talman, bifall till utskottets hemställan.

Nr 152

Tisdagen den 22 maj 1979

Uppskov med behandlingen av motion om flottningen i Ångermanälven

IVAR HÖGSTRÖM (s) kort genmäle:

Herr talman! Vi har upplevt hur man har lagt ned flottningen i älv efter älv. Nu är Ångermanälven den sista större älv där flollning flnns kvar. Tusentals arbetstillfällen i inlandet har på del sättet gått förlorade utan atl några ingripanden hargjorts. Dessa frågor har inte tidigare diskuterats i önskvärd utsträckning. Därför har vi bedömt det så att denna gång måste riksdagen ta initiativ för alt frågan verkligen skall uppmärksammas och fö den belysning den förtjänar.

Redan den friställning som nu har varslats leder till au direkt och indirekt kommer 100 arbetstillfällen aU gå förlorade i inlandskommunerna.

Jag har själv deltagit i ell möte i detta område där kommunalmännen dellog. De konstaterade atl om ingenting nu sker, är detta slutet på flouningen i denna älvdel. Det kan tänkas aU den största intressenten. Svenska Cellulosa Aktiebolaget, som har 40 % av flollgodsmängden, bestämmer sig för alt lägga ned flottningen - och då är den nedlagd. Enbart företagsekonomiska skäl för inte vara avgörande denna gång. Del är anledningen till att vi vill ha till stånd en samhällsstudie av de konsekvenser detta för för dessa bygder och människor.

121

Nr 152

Tisdagen den 22 maj 1979

Uppskov med behandlingen av motion om flottningen i Anger-tnanälven

CARL-WILHELM LOTHIGIUS (m) kort genmäle:

Herr talman! Länsstyrelserna, som har denna fråga under ögonen och som arbetar med den, har de faclo inle tagit upp den. I länsstyrelserna har Ivar Högström och andra möjligheter all göra sig gällande. Länsstyrelserna har möjlighet atl gå lill regeringen och begära all den tar hand om denna fråga.

Skall vi som ett utskott, ulan att ha tillräckligt beslutsunderlag, ge oss ut på en resa föratt studera förhållandena och fatta beslul, när man på länsplanel har möjlighet att ta initiativ? Jag tycker all det är fel och orimligt atl begära delta av utskottet. Jag hänvisar också till att utskottet var enigt. Även Ivar Högströms socialdemokratiska kamrater deltog alltså i beslutet.

IVAR HÖGSTRÖM (s) kort genmäle:

Herr talman! Något initiativ har tidigare icke tagits av länsstyrelserna-och inte heller denna gång. Därför är ett riksdagens initiativ nödvändigt. Det är därför vi vill ha fram en samhällsekonomisk utredning.

Delta är ingen partipolitisk fråga för dessa bygder. Jag kan erinra om all centerns Ångermanlandsdistriki vid sin årsstämma hell delade våra synpunkter. Del är därför vi har begärt alt riksdagen skall ta ställning i denna sakfråga.

CARL-WILHELM LOTHIGIUS (m) kort genmäle:

Herr lalman! Under tiden som vi håller på alt debattera sitter en arbetsgrupp i Ångermanland och arbetar med frågan. Den skall ge ett underiag för beslul.

Länsstyrelserna har möjligheieratt ta ett initiativ, men de har i remisskrivelserna sagt atl de tycker alt frågan skall utredas. Det flnns då alla möjligheter för Ivar Högström och hans kamrater i dessa trakter atl agera.

Vi håller med om atl man här inte bör varsla utan alt en undersökning bör komma lill stånd, innan man fattar etl sådant beslut. Men det initiativet bör las på länshåll och inte från riksdagens sida.

122

SVEN-ERIK NORDIN (c):

Herr talman! Jag har redan instämt i Ivar Högströms anförande om flotlningens värde och denna frågas betydelse. Jag vill bara säga några ord om hur brådskande delta ärende är.

Är det så brådskande att behandlingen inte kan skjutas upp till hösten? Enligt min mening är detta ett brådskande ärende, eftersom det är ett faktum atl varsel är utfärdat om flotlningens upphörande på ett betydande del av Ångermanälven. Det är också etl faktum all länsstyrelsen i Västernorriands län och länsstyrelsen i Västerbottens län vill ha en snabb utredning i denna fråga. Länsstyrelsen i Västernorriand vill all den utredningen skall vara fördig redan till hösten.

Jag har erfarenheter av beslut som har fattats för hastigt i sådana här ärenden. I norra Ångermanland lades på 1960-talet tre floltleder ner. De var visserligen betydligt mindre än Ångermanälven, men effekterna blev

följande: Stora virkesmängder lades över till landsvägstransport på grusvägar med dålig bärighet. Del har medfört all dessa vägar i tjällossningslider är avslängda under långa perioder. Del har orsakat bekymmer för andra viktiga transporter. Jag kan faktiskt inte vara med om och ta på mitt ansvar att del fattas nya hastiga beslut utan all del flnns en ordentlig utredning i ärendet, och i del avseendet menar Jag alt riksdagens viljeyttring är betydelsefull.

Även i andra sammanhang än de trafikpolitiska brukar man säga all när sista tåget har gått är det försent. När det gäller flollning har vi ell fackuttryck. Alt rensa flottleden kallas att "dra rumpan". När sista rumpan är dragen är del försent alt lägga virke på flottleden i fråga.

Herr talman! Jag tycker faktiskt all det är för tidigt att dra den sista rumpan på Ångermanälvens floltled. Jag ber därför alt fö säga att Jag kommer att rösta för bifall till Ivar Högströms yrkande.

BIRGER ROSQVIST (s):

Herr talman! Helt kort vill jag bara säga alt det har framkommit sådana omständigheter sedan trafikulskoliel log beslutet om att föreslå remiss av denna motion lill höstriksdagen, alt vi från socialdemokratiskt håll är beredda all ompröva det beslutet. Jag ber därför, herr talman, atl fö instämma i del yrkande som Ivar Högström har framställt, alt motionen måtte upptas lill behandling redan i vår.

I trafikulskotlel har vi arbetat undan de ärenden vi har haft au behandla, och vi har nu möjlighet och tid atl hinna med även detta ärende. Även om de dagar vi nu har kvar atl arbeta i riksdagen är få och bemängda med arbetsuppgifter behöver inte behandlingen av detla ärende på något sätt försinka behandlingen av de övriga.

Herr talman! Jag yrkar bifall lill Ivar Högströms förslag.

CARL-WILHELM LOTHIGIUS (m):

Herr lalman! Jag vill bara anmäla följande. Vi kan inte under den tid som står till buds fö del underiag som vi behöver för all falla beslut. Mot den bakgrunden kommer jag atl följa trafikutskottets förslag.

BIRGER ROSQVIST (s):

Herr talman! Del beslul som vi skall falla i utskottet gäller enbart all ta ställning lill eu yrkande om alt den här frågan skall utredas. Del behöver inle ta lång lid i utskottet au avgöra om del yrkandet skall tillstyrkas eller inle.

CARL-WILHELM LOTHIGIUS (m):

Herr lalman! Utskottet måste också för all göra sitt arbete riktigt ta hänsyn lill frågans finansiella bakgrund. Det är bl. a. i del avseendet som jag menar alt vi behöver ell underlag. Dessutom ärjag övertygad om, herr talman, all kommunikationsministern mot bakgrund av dagens debatt tillsammans med länsstyrelsen klarar av den här frågan. Svårare är den inte.

Nr 152

Tisdagen den 22 maj 1979

Uppskov med behandlingen av motion om flottningen i Ångermanälven

Överiäggningen var härmed sluiad.

123

Nr 152

Tisdagen den 22 maj 1979

Uppskov med behandlingen av motion om flottningen i Ångermanälven

TREDJE VICE TALMANNEN: Propositioner sfölls först på bifall lill eller avslag på utskottets hemställan såvitt avser den i mom. 4 omnämnda motionen nr 457 av Ivar Högström m. fl. och därefter i fråga om utskottets hemställan i övrigt.

Utskottets hemställan såvitt avsåg motioner nr 457 av Ivar Högström m.fl.

Propositioner gavs på dels bifall lill, dels avslag på utskottets hemslällan, och förklarades den förra proposiiionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Ivar Högström begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Den som vill all kammaren bifaller trafikutskottets hemställan i belänkandet nr 26 såvitt avser motionen nr 457 av Ivar Högström m, fl, röstar ja, den del ej vill röstar nej. Vinner nej har kammaren avslagit utskottels hemslällan.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Ivar Högström begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 106

Nej - 184

Avslår - 3

Utskottets hemställan i övrigt Bifölls.

§ 19 På förslag av tredje vice talmannen beslöts atl kammarens förhandlingar skulle fortsättas vid morgondagens sammanträde.

§ 20 Tredje vice talmannen meddelade att på föredragningslistan för morgondagens sammanträde skulle näringsutskoltets betänkande nr 43, arbetsmarknadsuiskotlets belänkande nr 32 och näringsutskoltets belänkande nr 44 i nu angiven ordning uppföras främst bland två gånger bordlagda ärenden.

§ 21 Anmäldes och bordlades Motion

1978/79:2710 av Rolf Hagel och Alf Lövenborg

med anledning av proposiiionen 1978/79:218 om lag om förbud mol all under viss tid tillföra kärnreaktorer kärnbränsle, m. m.

124

§ 22 Anmäldes och bordlades Skalieutskottets betänkanden

1978/79:49 med anledning av propositionen 1978/79:110 om riktlinjer för skogspolitiken, m. m. såvitt avser skogsvårdsavgiften jämte motioner

1978/79:54 med anledning av proposiiionen 1978/79:204 om omläggning av skogsbeskaltningen Jämte motioner

Socialförsäkringsutskoitets betänkanden

1978/79:24 med anledning av dels propositionen 1978/79:1001 vad avser visst anslag för budgetåret 1979/80 lill ekonomiskt stöd åt barnfamiljer m. m., dels propositionen 1978/79:168 om föräldrautbildning och förbättringar av föräldraförsäkringen m. m. såvitt avser förbättringar av föräldraförsäkringen m. m. Jämte motioner

1978/79:25 med anledning av propositionen 1978/79:202 om avgiftsuttaget till försäkringen för tilläggspension och arbetsskadeförsäkringen under åren 1980-1984, m. m., såvitt proposiiionen hänvisats till utskottet. Jämte motioner

Nr 152

Tisdagen den 22 maj 1979

Uppskov med behandlingen av motion om flottningen i Ångermanälven

Socialutskottets betänkanden

1978/79:44 med anledning av i proposiiionen 1978/79:100 gjorda framställningar inom socialdepartementets verksamhetsområde såvitt gäller ekonomiskt stöd åt barnfamiljer m. m. jämte motioner

1978/79:45 med anledning av propositionen 1978/79:168 om föräldrautbildning och förbättringar av föräldraförsäkringen m. m. såvitt avser förslag om föräldrautbildning jämte motioner

1978/79:46 om uppskov med behandlingen av visst ärende lill riksmötet 1979/80

Jordbruksutskottels betänkande

1978/79:30 med anledning av propositionen 1978/79:110 om riktlinjer för skogspolitiken, m. m. jämte motioner

Näringsutskoltets belänkande

1978/79:48 med anledning av propositionen 1978/79:145 om åtgärder för tekoindustrin jämte motioner

§ 23 Kammaren åtskildes kl. 17.58.

In fidem

SUNE K. JOHANSSON

/Solveig Gemert

125

1978/79:152 Förteckning över talare

(Siffrorna avser sida i protokollet)

Tisdagen den 22 maj

Adamsson, Erik (s) 52, 55, 56

André, Gunilla (c) 13, 16, 18

Bergander, Lilly (s) 24, 25

Berndtson, Nils (vpk) 94, 96, 105

Björck, Anders (m) 46

Bondestam, Anilha, kommunikationsminister 117

Boo, Kari (c) 87, 96, 101

Ericson, Sture (s) 21, 22

Fiskesjö, Bertil (c) 37, 42, 45, 54, 55, 56, 82

Hammarbacken, Britta (c) 79, 82

Hermansson, Cari-Henrik (vpk) 35, 42, 44

HJelmslröm, Eva (vpk) 66, 68, 69, 73, 75

Hjorth, Nils(s) 115, 116, 118

Hugosson, Kurt (s) 63, 68, 73, 75, 77

Huss, Erik, industriminister 11, 15, 17, 18, 19, 22

Högström, Ivar (s) 119, 121, 122

Jadeslig, Thure (s) 4, 7, 9

Jansson, Paul (s) 13, 15, 17, 18

Johansson, Hilding (s) 31, 41, 43, 50, 51, 97, 101, 103

Karisson, Torsten (s) 14, 16, 18

Kindbom, Bengt (c) 70, 74, 76

Leuchovius, Kari (m) 112

Lindahl, Torkel (fp) 48, 51, 52, 76, 77, 103, 106, 107

Lindquist, Inger (m) 6, 8, 9, 10, 11

Lolhigius, Cari-Wilhelm (m) 114, 116, 120, 122, 123

Mundebo, Ingemar, budget- och ekonomiminister 23, 24, 25

Nordin, Sven-Erik (c) 122

Romanus, Sven, justitieminister 3, 7, 9, 10

Rosqvist, Birger (s) 123

Siålberg, Marianne (s) 81

Svanberg, Ingvar (s) 20, 22

Swartz, Kersti (fp) 113

Svensson, Olle (s) 69

Torwald, Rune (c) 5, 8, 10, 11

Unckel, Per (m) 91, 100, 102, 106, 107

Wachtmeister, Knut (m) 26

126