Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1978/79:150

Fredagen den 18 maj

Kl. 09.00

§ 1 Justerades protokollet för den 10 innevarande månad.

Nr 150

Fredagen den 18 maj 1979

Meddelande om val av en riksdagens ombudsman

§ 2 Meddelande om val av en riksdagens ombudsman

TALMANNEN:

Meddelande om

riksdagsarbetet

fredagen den 25

och lördagen den Jag får meddela att vid början av kammarens sammanträde onsdagen den -j •

23 maj kommer alt anställas val av en riksdagens ombudsman.

§ 3 Meddelande om riksdagsarbetet fredagen den 25 och lördagen den 26 maj

TALMANNEN:

Kammarens sammanträde fredagen den 25 maj kommer att avslutas senast kl. 22.30. Sammanträdet lördagen den 26 maj, som tar sin början kl. 09.00, blir ett bordläggningsplenum vid vilket ett antal interpellationer besvaras.

§ 4 Föredrogs och hänvisades

Motioner

1978/79:2699-2705 lill civilulskottet

1978/79:2706-2708 till arbetsmarknadsutskottet

Anslag till gymnasieskolan, m. m.

§ 5 Anslag till gymnasieskolan, m. m.

Föredrogs utbildningsutskoiieis betänkande 1978/79:40 med anledning av propositionen 1978/79:100 såvitt gäller anslag till gymnasieskolan samt enskild yrkesutbildning och läriingsutbildning m. m. jämte motioner.

Regeringen hade i proposiiionen 1978/79:100 bil. 12 (utbildningsdepartementet) efter föredragning av statsrådet Birgit Rodhe föreslagit riksdagen under punkten C 17 (s. 330-350) att

1. bemyndiga regeringen att meddela bestämmelser om statsbidrag för skogsbrukets yrkesutbildning i enlighet med vad som förordats i propositionen,

2. godkänna de grunder för statsbidrag lill inbyggd utbildning inom industri och hantverk som förordats i propositionen,

3. bemyndiga regeringen att sluta nytt avtal med Örebro kommun om

Nr 150

Fredagen den 18 maj 1979

Anslag till gymnasieskolan, m. m.

gymnasial utbildning för gravt hörselskadade inom Örebro kommuns gymnasieskola,

4. lill Bidrag till driften av gymnasieskolor för budgetåret 1979/80 anvisa ett förslagsanslag av 2 529 000 000 kr.,

under punkten C 25 (s. 360-362) att

1. godkänna de grunder för statsbidrag lill företagsskolor som förordats i propositionen,

■ 2. till Bidrag till driften av enskild yrkesutbildning för budgetåret 1979/80 anvisa ell reservationsanslag av 28 532 000 kr..

under punkten C 26 (s. 362-364) atl

1. godkänna de grunder för statsbidrag till lärlingsutbildning som förordats
i propositionen,

2. till Främjande av lärlingsutbildning hos hantverksmästare m. m. för
budgetåret 1979/80 anvisa eu förslagsanslag av 7 530 000 kr.,

under punkten C 1 (s. 269-273) alt

till Skolöverstyrelsen för budgetåret 1979/80 anvisa ett förslagsanslag av 109 892 000 kr.,

under punkten C 2 (s. 273-275) att

lill Länsskolnämnderna för budgetåret 1979/80 anvisa etl förslagsanslag av 48 069 000 kr.

Vidare hade regeringen berett riksdagen tillfälle atl la del av vad som i propositionen anförts om skolöverstyrelsens rätt all utfärda föreskrifter m. m.

I detta sammanhang hade behandlats motionerna

1978/79:266 av Thorbjörn Fälldin m. fl. (c), vari såvitt nu var i fråga yrkats au riksdagen hos regeringen skulle anhålla all försöksverksamhet med varvad utbildning i gymnasieskolan startades i enlighet med vad som anförts i motionen (yrkandet 2),

1978/79:322 av Margaretha af Ugglas (m),

1978/79:340 av Lars Werner m. fl. (vpk), vari yrkats att riksdagen med anledning av den till arbetsmarknadsutskotlel remitterade motionen 1978/ 79:339 beslutade alt uttala sig för en ökning av antalet platser på gymnasieskolans yrkesinriktade kurser.

1978/79:447 av Rolf Rämgård m. fl. (c), vari yrkats alt riksdagen beslutade alt försöksverksamheten med gymnasieskolstudier och elitidrott skulle utökas till högst 20 kommuner med högst 250 elever.

1978/79:449 av Ingrid Sundberg (m) och Olle Aulin (m), 1978/79:518 av Olle Aulin (m), 1978/79:521 av Bertil Fiskesjö (c),

1978/79:628 av Olof Palme m. fl. (s) vari yrkats atl riksdagen skulle

1. besluta all hos regeringen hemställa om att regeringen meddelade föreskrifter så att gymnasieskolans organisation fr. o. m. läsåret 1980/81 i största möjliga utsträckning avgjordes av länsskolnämnderna inom de ramar som fastställts av regering och riksdag,

2. besluta öka antalet årsstudieplalser främst för yrkesutbildning inom gymnasieskolans s. k. slora ram med 3 400 lill 114 250 motsvarande 100 % av den aktuella årskullen 16-åringar (-1-27 200 000 kr.),

3. besluta bemyndiga regeringen alt utfärda bestämmelser om förhyrning av utbildningskapacitet i förelag i enlighet med vad som anförts i motionen,

4. besluta all hos regeringen hemställa att skolöverstyrelsen gavs i uppdrag att planera korta och påbyggbara kurser i gymnasieskolan från höstterminen 1979, i första hand motsvarande 2 000 årsstudieplalser, i enlighet med vad som anförts i motionen,

5. med avslag på regeringens förslag om atl länsskolnämnderna skulle fatta beslul om beviljande av lärlingsbidrag besluta bemyndiga regeringen alt vidta förändringar i fråga om lärlingsutbildningen i enlighet med vad som anförts i motionen,

6. besluta atl anslaget Främjande av lärlingsutbildningen hos hantverksmästare m. m. skulle utgå ur riksstaten och att föreslaget belopp för budgetåret 1979/80 av 7 530 000 kr. skulle föras över till anslaget Bidrag lill driften av gymnasieskolor,

7. besluta avslå förslaget i proposiiionen 1978/79:100 bil. 12omhöjningav statsbidraget till inbyggd utbildning inom området industri och hantverk (-A 700 000 kr.),

8. med avslag på förslaget i proposiiionen 1978/79:100 bil. 12 om höjning av statsbidraget till företagsskolor besluta alt till Bidrag till driften av enskild yrkesutbildning anvisa ett i förhållande till regeringens förslag med 4 290 000 kr. minskat anslag av 24 242 000 kr. i enlighet med vad som anförts i motionen,

9. som sin mening ge regeringen till känna vad som i motionen anförts om en informationskampanj i syfte att öka intresset för gymnasieskolans Verkstadstekniska linje,

1. besluta om en resurs på 5 000 000 kr. lill skolöverstyrelsens förfogande atl fördelas till gymnasieskolor i enlighet med vad som anförts i motionen 1978/79:629,

2. besluta att till Bidrag lill driften av gymnasieskolor för budgetåret 1979/80 anvisa ett i förhållande till regeringens förslag med 35 000 000 kr.

Nr 150

Fredagen den 18 maj 1979

Anslag till gymnasieskolan, m. m.

Nr 150

Fredagen den 18 maj 1979

Anslag till gymnasieskolan, m. m.

(-1-27 200 000 kr., -(-7 500 000 kr., -4 700 000 kr., +5 000 000 kr.) förhöjt förslagsanslag av 2 564 000 000 kr.,

1978/79:733 av Gunnar Biörck i Värmdö (m),

1978/79:919 av Nils Hjorth (s) och Essen Lindahl (s),

1978/79:921 av Ove Karisson m. fl. (s),

1978/79:923 av Svante Lundkvist m. fl. (s), vari yrkats au riksdagen beslutade utöka försöksverksamheten med kombination av gymnasieskolstudier och elitidrott i enlighet med vad som anförts i motionen,

1978/79:931 av Birgitta Rydle (m) och Gunnar Biörck i Värmdö (m),

1978/79:936 av Sten Svensson m. fl. (m), vari yrkats all riksdagen skulle

1, besluta atl hos regeringen begära förslag om höjningar av anslagen till lärlingsutbildning i enlighet med vad som anförts i motionen samt att antalet bidragsrum skulle utökas,

2, besluta uttala atl en höjning av bidragen till lärlingsutbildning borde finansieras genom motsvarande minskningar på anslagen lill anordnandet av beredskapsarbeten,

1978/79:1335 av Gösta Bohman m. fl. (m).

1978/79:1337 av Gösta Bohman m. fl. (m) såvitt nu var i fråga (yrkandet

5),

1978/79:1371 av Hans Nyhage m. fl. (m), vari yrkats all riksdagen som sin mening gav regeringen till känna atl skolöverstyrelsen vid fördelning av klasserna inom försöksverksamheten med varianter på naturvetenskaplig linje och med gemensam studiegång i årskurserna 1 och 2 på naturvetenskaplig och fyraårig teknisk linje i första hand skulle beakta de berörda kommunernas önskemål om typ och variant av försöksverksamheten,

1978/79:1388 av Bengt Wiklund (s) och Ivar Högström (s),

1978/79:1649 av Rolf Hagel (apk) och Alf Lövenborg (apk), vari yrkats aU riksdagen beslutade alt uttala sig fören ytterligare utbyggnad av idrottsgymnasier och starta liknande verksamhet på försök på universitetsnivå,

1978/79:1891 av Claes Elmsiedt m.fl. (c), vari yrkats aU riksdagen beslutade anvisa 2,5 milj. kr. till försöksverksamhet med saxad utbildning.

1978/79:1893 av Claes Elmsiedt m.fl. (c), vari yrkats alt riksdagen Nr 150

beslutade att bidraget till vissa organisationer under C 1. Skolöverstyrelsen Fredagen den

skulle utgå med 1 330 000 kr., varav höjningen om 500 000 kr., jämfört med jo |„: igyn

regeringens förslag, skulle tillföras Riksförbundet Hem och Skola,________

Anslag r///gvm/7a-1978/79:1919 av Johan Olsson (c) och Sven-Olov Träff (m), vari yrkats att sieskolan m m riksdagen skulle

hos regeringen anhålla om utredning av frågan om ersättning till företag och hantverksmästare som gav läriingsutbildning så att den kom alt ligga i nivå med vad motsvarande utbildning kostade i gymnasieskolan,

hos regeringen anhålla att begränsningen av antalet bidragsrum slopades fr. o. m. kommande budgetår,

1978/79:1926 av Per Stjernström (c),

1978/79:1927 av Marianne Stålberg (s) samt

1978/79:1937 av Rune Ångström (fp) och Gunnar Richardson (fp), vari yrkats att riksdagen beslutade alt utöka försöksverksamheten med s. k. idrotisgymnasier från nuvarande 13 orter till 20 orter.

Utskottet hemställde såvitt avsåg resp. avsnitt gymnasieskolans dimensionering

alt riksdagen beträffande antalet helårsplaiser i iniagningsklasser inom gymnasieskolans direkt grundskoleanknutna del budgetåret 1979/80 godkände vad utskottet förordat med anledning av propositionen 1978/ 79:100 och motionerna 1978/79:340 i denna del och 1978/79:628, yrkandet 2 i denna del,

au riksdagen beträffande gymnasieskolans dimensionering fr. o. m. budgetåret 1980/81 som sin mening gav regeringen lill känna vad utskottet anfört med anledning av motionen 1978/79:628, yrkandet 2 i denna del,

atl riksdagen beträffande antalet årselevplatser för specialkurser som anordnades inom gymnasieskolans s. k. lilla ram godkände vad som förordats i propositionen 1978/79:100,

att riksdagen med bifall till propositionen 1978/79:100 bemyndigade regeringen atl - i den mån arbetsmarknadsskäl m. m. talade för del - öka det totala antalet elevplatser i gymnasieskolan,

att riksdagen beträffande korta yrkesinriktade kurser skulle avslå motionen 1978/79:628, yrkandet 4,

atl riksdagen beträffande nya grunder för statsbidrag till inbyggd utbildning inom industri och hantverk skulle bifalla propositionen 1978/ 79:100 och avslå motionen 1978/79:628, yrkandet 7,

lokaler m. m. för gymnasieskolan

7. all riksdagen beträffande inventering av lokaler för gymnasieskolan

skulle avslå motionen 1978/79:449, yrkandet 1, 9

Nr 150

Fredagen den 18 maj 1979

Anslag till gymnasieskolan, m. m.

att riksdagen beträffande förhyrning av utbildningskapacitet skulle avslå motionerna 1978/79:449, yrkandet 2, och 1978/79:628, yrkandet 3,

att riksdagen beträffande anordnande av försöksverksamhet med saxad schemaläggning skulle avslå motionen 1978/79:1891 i denna del,

10. att riksdagen beträffande försöksverksamhet med varvad utbildning
och praktik skulle avslå motionen 1978/79:266, yrkandet 2,

särskilda åtgärder för elever i gymnasieskolan m. m.

att riksdagen beträffande resurs för särskilda åtgärder i gymnasieskolan skulle avslå motionen 1978/79:628, yrkandet 10,

atl riksdagen beträffande åtgärder lill stöd åt handikappade elever med biföll till propositionen 1978/79:100 skulle avslå motionen 1978/79:921,

naturvetenskapliga linjen m. m.

alt riksdagen beträffande fördelning av klasser på försöksverksamhet med varianter av naturvetenskaplig linje med anledning av propositionen 1978/79:100 och med bifall lill motionen 1978/79:1371 som sin mening gav regeringen till känna vad utskottet anfört,

all riksdagen beträffande införande av fyraårig studiegång på naturvetenskaplig linje m. m. skulle avslå motionen 1978/79:521,

att riksdagen beträffande åtgärder för alt stimulera rekrytering i gymnasieskolan till naturvetenskaplig linje skulle avslå motionen 1978/ 79:733 i denna del,

atl riksdagen beträffande särskilda åtgärder för att stimulera rekrytering till verkstadsieknisk linje skulle avslå motionen 1978/79:628, yrkandet 9,

försöksverksamhet med kombination av gymnasieskolsiudier och idrott

alt riksdagen beträffande försöksverksamhet med gymnasieskolsiudier och idrott med anledning av proposiiionen 1978/79:100 samt med bifall till motionerna 1978/79:447, 1978/79:923, 1978/79:1649 och 1978/79:1937, samtliga motioner i denna del, som sin mening gav regeringen lill känna vad utskottet anfört,

att riksdagen beträffande försöksverksamhet med kombination av universitetsstudier och idrott skulle avslå motionen 1978/79:1649 i denna del,

atl riksdagen beträffande beslul om lokalisering till Lidingö av försöksverksamhet med elitidrott skulle avslå motionerna 1978/79:919 och 1978/79:931,

att riksdagen beträffande beslut om lokalisering till Sollefteå av försöksverksamhet med elitidrott skulle avslå motionen 1978/79:1388,

organisalionsbeslul för gymnasieskolan m. m.

att riksdagen beträffande de gymnasiala studievägarnas organisation skulle avslå motionen 1978/79:628, yrkandet 1,

att riksdagen bemyndigade regeringen all meddela bestämmelser om

statsbidrag för skogsbrukets yrkesutbildning i enlighet med vad som har Nr 150

Fredagen den 18 maj 1979

Anslag till gymnasieskolan, m. m.

förordats i propositionen 1978/79:100,

att riksdagen bemyndigade regeringen all sluta nytt avtal med Örebro kommun om gymnasial utbildning för gravt hörselskadade inom Örebro kommuns gymnasieskola i enlighet med vad som förordats i proposiiionen 1978/79:100,

all riksdagen förklarade sig inle ha något all erinra mot vad som i proposiiionen 1978/79:100 anförts om skolöverstyrelsens rätt att utfärda föreskrifter m. m..

enskild yrkesutbildning

atl riksdagen beträffande nya grunder för statsbidrag till företagsskolor skulle bifölla propositionen 1978/79:100 och avslå motionen 1978/79:628, yrkandet 8 i denna del,

alt riksdagen beträffande anhållan om förslag till ökad ungdomsutbildning i förelag skulle avslå motionen 1978/79:322,

främjande av lärlingsutbildning hos hantverksmästare m. m.

att riksdagen beträffande decentralisering av administrationen av statsbidrag till lärlingsutbildning, med avslag på proposiiionen 1978/79:100 och med anledning av motionen 1978/79:628, yrkandet 5, som sin mening gav regeringen till känna vad utskottet anfört,

att riksdagen beträffande överförande av medlen under förslagsanslaget Främjande av lärlingsutbildning hos hantverksmästare m. m. till förslagsanslaget Bidrag lill driften av gymnasieskolor skulle avslå motionen 1978/ 79:628, yrkandet 6,

atl riksdagen beträffande antalet bidragsmm för lärlingsutbildning med bifall till propositionen 1978/79:100 samt med avslag på motionerna 1978/79:936, yrkandet 1 i denna del, och 1978/79:1919, yrkandet 2 i denna del, godkände vad som förordats i propositionen,

att riksdagen beträffande grunder för statsbidrag lill lärlingsutbildning med avslag på motionerna 1978/79:936, yrkandet 1 i denna del och yrkandet 2 i denna del, 1978/79:1335 i denna del samt 1978/79:1919, yrkandet 1, godkände vad som förordats i proposiiionen 1978/79:100,

att riksdagen beträffande överförande av medel från anslag lill beredskapsarbeten skulle avslå motionerna 1978/79:936, yrkandet 2 i denna del,och 1978/79:1335 i denna del,

au riksdagen beträffande inventering av näringslivets utbildningsresurser skulle avslå motionen 1978/79:449, yrkandet 3,

centrala och regionala myndigheter

all riksdagen beträffande uttalande om begränsning av skolöverstyrelsens skolpolitiska roll skulle avslå motionen 1978/79:1337, yrkandet 5,

att riksdagen beträffande utlokalisering av skolöverstyrelsen skulle avslå motionen 1978/79:1926,

Nr 150

Fredagen den 18 maj 1979

Anslag till gymnasieskolan, m. m.

att riksdagen beträffande länsskolnämndernas roll i skolplaneringen skulle avslå motionen 1978/79:518,

atl riksdagen beträffande inrättande av länskuratorstjänsier skulle avslå motionen 1978/79:1927,

att riksdagen beträffande bidrag till Riksförbundet Hem och Skola skulle bifölla proposiiionen 1978/79:100 och avslå motionen 1978/79:1893 i denna del.

medelsanvisningar

att riksdagen beträffande medelsanvisningen med anledning av propositionen 1978/79:100 och motionerna 1978/79:340 i denna del och 1978/ 79:628, yrkandet 11, med biföll till motionerna 1978/79:447, 1978/79:923, 1978/79:1649 och 1978/79:1937 samt med avslag på motionen 1978/79:1891, samtliga fem sistnämnda motioner i denna del, lill Bidrag lill driften av gymnasieskolor under nionde huvudtiteln för budgetåret 1979/80 anvisade ett förslagsanslag av 2 629 100 000 kr.,

att riksdagen beträffande medelsanvisningen med bifall till propositionen 1978/79:100 och med avslag på motionen 1978/79:628, yrkandet 8 i denna del, till Bidrag till driften av enskild yrkesutbildning under nionde huvudtiteln för budgetåret 1979/80 anvisade ett reservationsanslag av 28 532 000 kr.,

att riksdagen beträffande medelsanvisningen med bifall till propositionen 1978/79:100 och med avslag på motionerna 1978/79:628, yrkandet 6, 1978/79:936,yrkandenaloch2,1978/79:1335ochl978/79:1919,yrkandet2, samtliga motioner i denna del, till Främjande av läriingsutbildning hos hantverksmästare m. m. under nionde huvudtiteln för budgetåret 1979/80 anvisade ett förslagsanslag av 7 530 000 kr.,

att riksdagen beträffande medelsanvisningen med bifall lill propositionen 1978/79:100 och med avslag på motionen 1978/79:1893 i denna del lill Skolöverstyrelsen under nionde huvudtiteln för budgetåret 1979/80 anvisade ett förslagsanslag av 109 892 000 kr.,

atl riksdagen beträffande medelsanvisningen med bifall till propositionen 1978/79:100 lill Länsskolnämnderna under nionde huvudtiteln för budgetåret 1979/80 anvisade ett förslagsanslag av 48 069 000 kr.

Reservationer hade avgivits 1. beträffande korta, yrkesinriktade kurser i gymnasieskolan av Stig Alemyr, Bengt Wiklund, Roland Sundgren, Helge Hagberg, Lennart Bladh, Lena Hjelm-Wallén och Åke Gillström (samtliga s) som ansett alt ulskotlei under 5 bort hemställa

att riksdagen med anledning av motionen 1978/79:628, yrkandet 4, som sin mening gav regeringen till känna vad reservanterna anfört.

2. beträffande nya grunder för statsbidrag till inbyggd utbildning inom industri och hantverk av Stig Alemyr, Bengt Wiklund, Roland Sundgren,

Helge Hagberg, Lennart Bladh, Lena Hjelm-Wallén och Åke Gillström (samtliga s) som ansett att utskottet under 6 bort hemställa

alt riksdagen skulle bifalla motionen 1978/79:628, yrkandet 7, och avslå proposiiionen 1978/79:100,

3. beträffande anordnande av försöksverksamhet med saxad schemaläggning av Claes Elmsiedt, Gösta Karisson, Christina Rogestam och Karin Andersson (samtliga c) som ansett att utskottet under 9 bort hemställa

att riksdagen med bifall till motionen 1978/79:1891 i denna del som sin mening gav regeringen lill känna vad reservanterna anfört.

Nr 150

Fredagen den 18 maj 1979

Anslag till gymnasieskolan, m. m.

4. beträffande försöksverksamhet med varvad utbildning och praktik av
Claes Elmsiedt, Gösta Karlsson, Christina Rogestam och Karin Andersson
(samtliga c) som ansett att utskottet under 10 bort hemställa

att riksdagen med bifall till motionen 1978/79:266, yrkandet 2, som sin mening gav regeringen till känna vad reservanterna anfört,

5. beträffande resurs för särskilda åtgärder i gymnasieskolan av Stig
Alemyr, Bengt Wiklund, Roland Sundgren, Helge Hagberg, Lennart Bladh,
Lena Hjelm-Wallén och Åke Gillström (samtliga s) som ansett au utskottet
under 11 bort hemställa

au riksdagen skulle bifalla motionen 1978/79:628, yrkandet 10,

6. beträffande särskilda åtgärder för att stimulera rekrytering till
verkstadsieknisk linje av Stig Alemyr, Bengt Wiklund, Roland Sundgren,
Helge Hagberg, Lennart Bladh, Lena Hjelm-Wallén och Åke Gillström
(samtliga s) som ansett att utskottet under 16 bort hemställa

alt riksdagen med bifall lill motionen 1978/79:628, yrkandet 9, som sin mening gav regeringen till känna vad reservanterna anfört,

7. beträffande nya grunder för statsbidrag lill förelagsskolor av Stig
Alemyr, Bengt Wiklund, Roland Sundgren, Helge Hagberg, Lennart Bladh,
Lena Hjelm-Wallén och Åke Gillström (samtliga s) som ansett att utskottet
under 25 bort hemställa

all riksdagen skulle bifalla motionen 1978/79:628, yrkandet 8 i denna del, och avslå propositionen 1978/79:100,

8. beträffande gmnder för statsbidrag till läriingsutbildning av Claes Elmsiedt (c), Ove Nordstrandh (m), Gösta Karlsson (c), Hans Nyhage (m), Christina Rogestam (c) och Karin Andersson (c) som ansett att utskottet under 30 bort hemställa

att riksdagen skulle godkänna vad som förordals i proposiiionen 1978/ 79:100 och med anledning av motionerna 1978/79:936, yrkandet 1 i denna del, och 1978/79:1919, yrkandet 1, samt med avslag på motionerna 1978/ 79:936, yrkandet 2 i denna del, och 1978/79:1335 i denna del som sin mening ge regeringen till känna vad reservanterna anfört om en utredning.

Nr 150

Fredagen den 18 maj 1979

Anslag till gymnasieskolan, m. m.

9. beträffande bidrag lill Riksförbundet Hem och Skola av Claes Elmsiedt, Gösta Karisson, Christina Rogestam och Karin Andersson (samtliga c) som ansett att utskottet under 37 bort hemställa

att riksdagen med anledning av proposiiionen 1978/79:100 och med bifall lill motionen 1978/79:1893 i denna del anvisade sammanlagt 1 330 000 kr. lill Bidrag till vissa organisationer,

beträffande förslagsanslaget Bidrag lill driften av gymnasieskolor

10. av Ove Nordstrandh (m) och Hans Nyhage (m) som ansett all ulskotlei
under 38 bort hemställa

att riksdagen beträffande medelsanvisningen med anledning av propositionen 1978/79:100 och med biföll till motionerna 1978/79:447,1978/79:923, 1978/79:1649 och 1978/79:1937 samt med avslag på motionerna 1978/79:340 och 1978/79:1891, samtliga sex motioner i denna del, och med avslag på motionen 1978/79:628, yrkandet 11, till Bidrag till driften av gymnasieskolor under nionde huvudtiteln för budgetåret 1979/80 anvisade ett förslagsanslag av 2 529 100 000 kr.,

11. av Stig Alemyr, Bengt Wiklund, Roland Sundgren, Helge Hagberg,
Lennart Bladh, Lena Hjelm-Wallén och Åke Gillström (samtliga s) som - vid
bifall lill reservationerna nr 2 och 5 - ansett atl utskotiet under 38 bort
hemställa

att riksdagen beträffande medelsanvisningen med anledning av propositionen 1978/79:100 och motionerna 1978/79:340idenna del och 1978/79:628, yrkandet 11, samt med biföll till motionerna 1978/79:447, 1978/79:923, 1978/79:1649och 1978/79:1937 samt med avslag på motionen 1978/79:1891, samtliga fem sistnämnda motioner i denna del, till Bidrag till driften av gymnasieskolor under nionde huvudtiteln för budgetåret 1979/80 anvisade ett förslagsanslag av 2 629 400 000 kr.,

12. av Claes Elmsiedt, Gösta Karlsson, Christina Rogestam och Karin
Andersson (samtliga c) som - vid bifall till reservationen nr 3 - ansett att
utskottet under 38 bort hemställa

att riksdagen beträffande medelsanvisningen med anledning av propositionen 1978/79:100 och motionerna 1978/79:340idenna del och 1978/79:628, yrkandet 11, samt med biföll till motionerna 1978/79:447, 1978/79:923, 1978/79:1649, 1978/79:1891 och 1978/79:1937, samtliga fem sistnämnda motioner i denna del, lill Bidrag till driften av gymnasieskolor under nionde huvudtiteln för budgetåret 1979/80 anvisade ell förslagsanslag av 2 631 600 000 kr.,

13. beträffande reservationsanslaget Bidrag lill driften av enskild yrkesutbildning av Stig Alemyr, Bengt Wiklund, Roland Sundgren, Helge Hagberg, Lennart Bladh, Lena Hjelm-Wallén och Åke Gillström (samtliga s) som - vid bifall till reservationen nr 7 - ansett atl utskottet under 39 bort hemställa

all riksdagen beträffande medelsanvisningen med anledning av propositio- Nr 150

nen 1978/79:100och med biföll till motionen 1978/79:628,yrkandet 8 i denna predaeen den

del, till Bidrag till driften av enskild yrkesutbildning under nionde huvudli- i o „: jnyo

teln för budgetåret 1979/80 anvisade ett reservationsanslag av 24 242 000_ _

' Anslag till gymna-

sieskolan, m. rn. 14. beträffande förslagsanslaget Skolöverstyrelsen av Claes Elmsiedt,

Gösta Karlsson, Christina Rogestam och Karin Andersson (samtliga c) som -vid bifall lill reservationen nr 9 - ansett atl utskottet under 41 bort hemställa

alt riksdagen beträffande medelsanvisningen med anledning av propositionen 1978/79:100 och med biföll lill motionen 1978/79:1893 i denna del till Skolöverstyrelsen under nionde huvudtiteln för budgetåret 1979/80 anvisade eu förslagsanslag av 110 392 000 kr.

Till betänkandet hade fogats ett särskilt yttrande av Stig Alemyr, Bengt Wiklund, Roland Sundgren, Helge Hagberg, Lennart Bladh, Lena Hjelm-Wallén och Åke Gillström (samtliga s).

LENA HJELM-WALLÉN (s):

Herr talman! Gymnasieskolan står f n. inför en rad problem på grund av all årskullarna 16-åringar ökar kraftigt samtidigt som en allt större andel av ungdomarna önskar gymnasieskolutbildning. Budgetpropositionens förslag beträffande gymnasieskolan ansåg vi socialdemokrater vara hell otillräckliga. Det gällde både antalet platser till gymnasieskolan och nya grepp för att öka utbildningskapaciteten och förändra innehållet.

En omfattande socialdemokratisk partimolion om gymnasieskolan utarbetades således. Vi krävde flera gymnasieplaiser, en bättre planering av kortkurserna, ökat regionalt ansvar för gymnasieskolans organisation och särskilda medel för alt förbättra arbetssituationen i gymnasieskolan för de elever som har särskilda problem. Vi presenterade också vissa annoriunda grepp för atl öka framför allt yrkesutbildningarna inom gymnasieskolan genom ett utvidgat samarbete med arbetslivet.

Regeringen tog tydligen till sig en del av vår kritik. Under våren har det droppat förslag från regeringen, som har inneburit alt våra motionsyrkanden till stor del har bifallits innan de ens behandlats här i riksdagen. Att det här förfaringsättet förrycker riksdagens beslutsprocess är illa, men ännu värre är alt det beträffande gymnasieskolans dimensionering försätter de lokala skolmyndigheterna i en mycket besvärlig planeringssituation. 1 ett läge då ungdomskullarna ökar så kraftigt bör regeringen försöka öka planeringstiden. I stället gör nuvarande regering tvärtom. Regeringens handlande kommer då alt leda till att många ungdomar till hösten avvisas från gymnasieskolan och att kvaliteten på utbildningarna riskeras.

Angående dimensioneringen av gymnasieskolan vill Jag lyfta fram ett
principiellt viktigt ställningstagande som uiskouet gör i anledning av den
socialdemokratiska parlimotionen. Fr. o. m. budgetåret 1980/81 bör plane- 15

Nr 150

Fredagen den 18 maj 1979

Anslag till gymnasieskolan, m. m.

ringen inriktas på att antalet utbildningsplatser skall vara minst 100 % av årskullen 16-åringar, säger utskottet. Därutöver kan såsom inför kommande budgetår ramen ökas av arbetsmarknadsskäl.

I detla sammanhang må sägas alt den moderala reservationen på denna punkt i vad gäller medelstilldelningen är synneriigen underiig. Från moderat håll vill man inte la kostnaderna för den ökade gymnasiedimensioneringen på skolanslaget utan hänvisar till anslag över arbetsmarknadshuvudtiteln.

Detta leder lätt tankarna till del synsätt som ibland framförs i debatten om gymnasieskolan, nämligen alt den skall vara en plats där ungdomar skall förvaras till dess de kan fö etl jobb. Från socialdemokratiskt håll ser vi inle på gymnasieskolutbildning på detla sätt. En rejäl utbildning utöver grundskolan är positiv för alla ungdomar. En god yrkesutbildning leder dessutom säkrast lill en fast förankring på arbetsmarknaden för den unge.

Det är oacceptabelt om gymnasieutbildning får en utformning som ger sken av terapi eller som egentligen inte alls är utbildning ulan enbart ett sätt för företagen att tillgodogöra sig billig arbetskraft.

Enligt vår mening måste olika grepp las för all fö till stånd ett bättre samspel mellan skola och arbetsliv. Det kan ske inom ramen för kortkurserna genom all där praktisera värvning av studier i skolan och utbildning på en arbetsplats. Det bör då eftersträvas atl göra dessa kurser påbyggbara. Bl. a. av det skälet hävdar vi att utbudet av korta kurser bör ingå som en del av det fasta utbildningsutbudet i gymnasieskolan.

Vi har vidare föreslagit att skolan skall köpa utbildningskapacitet hos företagen, dvs. såväl lokaler och utrustning som personal, att utnyttjas i elevernas utbildning. Inbyggd utbildning, företagsskolor och läriingsutbildning är andra former som kan användas. Enligt vår uppfattning är det dock helt nödvändigt atl det klart framgår atl skolan har huvudansvaret för eleverna också när de finns i sådana utbildningsformer.

Vi är glada över all del socialdemokratiska förslaget om en förändrad lärlingsutbildning har vunnit utskottets gehör. Vi accepterar däremot inle att öka statsbidraget till företagsskolor och inbyggd utbildning utan all man med dessa ökade stalsutgifter på något vis garanterar atl antalet utbildningsplatser ökar.

Den Verkstadstekniska linjen har stora rekryleringsproblem. Det brukar vara så här i riksdagen och också i gymnasiedebalten i övriga sammanhang atl intresset för teknisk och naturvetenskaplig utbildning är mycket stort. Vi beklagar därför atl den borgerliga majoriteten när det gäller den yrkesinriktade delen av den tekniska utbildningen, såsom verkstadsteknisk utbildning, lämnar denna fråga nära nog med en axelryckning.

I gymnasieskolan finns många elever som behöver extra stöd och hjälp. Regeringens ovilja atl fortsätta alt bevilja medel för särskilda åtgärder på gymnasieskolområdel är därför uppseendeväckande. Oviljan grundas dessutom på ett sakunderiag som inle har något med dagens situation ute i gymnasieskolorna alt göra. Delta har också utskottets majoritet insett och försöker inte dölja atl regeringen lämnat missvisande uppgifter i budgetpropositionen. Likväl är den borgerliga majoriteten inle beredd att låta de tidigare

medlen till särskilda insatser i gymnasieskolan fortsätta alt utgå.

Vi socialdemokrater anser det orättfärdigt att de elever som behöver särskilt stöd skall undandras detta. De s. k. SÅS-medlen har exempelvis tidigare gåU till förstärkt undervisning i svenska för elever på de yrkesinriktade linjerna. Socialdemokraterna anser att sådan förstärkning av undervisningen behövs också fortsättningsvis liksom särskilda insatser för socialt utslagna ungdomar. Bidraget bör alltså fortsätta att utgå och ökas till 5 milj. kr.

Jag inledde med atl säga atl gymnasieskolan inte bara står inför en lång rad kortsiktiga problem utan också har behov av förändringar av mer långsiktig karaktär. Del senare är en uppgift för den sittande gymnasieulredningen. Det är därför synnerligen olyckligt all denna utredning nu återigen under etl halvt års tid tvingas vänta på tilläggsdirektiv från den nuvarande regeringen liksom man tidigare fick göra när det gällde trepartiregeringen. Gymnasieskolans framlida uppgifter, dess mål, struktur och organisation, är så vikliga aU utredningens arbete nu måste få komma i gång på allvar.

Herr talman! Jag vill med det sagda yrka bifall lill reservationerna 1,2,5,6, 7, 11 och 13.

Nr 150

Fredagen den 18 maj 1979

Anslag till gymnasieskolan, m. m.

GÖSTA KARLSSON (c):

Herr talman! Det är två problem som f n. måste vara utgångspunkter för planeringen på gymnasieskolans område; del är den s. k. 16-årspuckeln och svårigheterna för ungdomen på arbetsmarknaden. Det är en besvärlig planering med hänsyn till båda problemen, men dessa besväriigheter måste angripas och angripas med alla de medel som står till buds.

Utskottet säger aU den ekonomiska satsning som måste lill är blygsam mol de skador som åsamkas samhälle och individer när stora grupper av ungdomar tvingas gå sysslolösa under särskilt känsliga år. I likhet med Lena Hjelm-Wallén måste jag konstatera alt regeringen i budgetpropositionen i januari räknar med en kapacitet inom den s. k. stora ramen av utbildningsplatser motsvarande 97 % av antalet 16-åringar. I mars är regeringen de faclo beredd att räkna med att det finns behov av platser för minst 100 % av årskullen. Det är svårt för mig alt konstatera om del har varit hänsynen lill de ekonomiska svårigheterna i januari som gjorde atl regeringen då tvekade. Men i varje fall har utskottet, som också Lena Hjelm-Wallén pekat på, ansett au målsättningen inför 1980/81 måste vara minst 100 96 och au detla bör vara utgångspunkten för planeringen redan nu. Kanske man vågar uttrycka den förhoppningen atl detta uttalande av utskottet skall bidra till atl utjämna arbetsbelastningen inte bara i kanslihuset ulan också i riksdagen.

Föratt möta de ökade anspråken är det emellertid nödvändigt att effektivt utnyttja de resurser som står till förfogande, och Jag konstaterar atl detta i år präglar utskottets betänkande i högre grad än förut. Från centerns sida menar vi atl detta länkande måste slå igenom överallt men att det inte har fött göra så från majoritetens sida. Vi har reserverat oss för ett särskilt bidrag för atl stimulera till ett bättre utnyttjande av lokaler för studievägar inom industri och hantverk genom en försöksverksamhet med saxad schemaläggning. Här

2 Riksdagens protokoll 1978/79:150-151

Nr 150

Fredagen den 18 maj 1979

Anslag till gymnasieskolan, m. m.

gäller det särskilt dyra lokaler och utrustning. SÖ har menat alt del finns en möjlighet all effektivisera denna verksamhet genom att staten går in med ett extra bidrag för atl användas för extrakostnader för t. ex. uppsättning, städnings- och vaktmästararbeten.

Det tycker nu inle utskottet. Detta menar i stället såvitt Jag förstår alt del ligger i kommunernas eget intresse alt åstadkomma etl skiflesvis utnyttjande och att problemet framför allt måste lösas schematekniski. Det skall inle bestridas atl det är ett schematekniski problem och atl kommunerna också har intresse av detta. Men som Jag ser saken ligger del lika mycket i statens intresse atl få ner kostnaderna för dyrbar utrustning och att den dyrbara malerielen användes så effektivt som möjligt.

Jag vill i detta sammanhang konstatera att det också gäller alt övervinna andra hinder. Del vet den som haft alt kämpa för alt fö utnyttja skolans lokaler och utrustning och därvid mött hårdnackat motstånd. Ett bidrag skulle vara rätt använda pengar. Det kan inle, som utskottet säger, vara riktigt alt del måste uppstå en tungrodd administration. En administration går atl förenkla. Vi skall ju minska på krånglet - eller hur?

Såsom Lena Hjelm-Wallén konstaterar har utskottet gått in för en ny administration av bidragen lill lärlingsutbildningen hos hantverkare. Begränsningen i antalet bidragsrum har därvid tagits bort. Det visar enligt min mening atl det är möjligt alt åstadkomma en enklare administration, men ännu viktigare är atl man därigenom från samtliga håll erkänner vikten av denna utbildning. Hantverksyrkena är en tillgång, som börjar fö allt större betydelse och har börjat erkännas av allt flera. Man har börjat förslå att det är nödvändigt att ta avstånd från slit-och-släng-mentalitelen, och kraven på resurshushållning för på nytt fram kraven på kvalitet. Det gäller också att bevara hantverkstradilionen, det mänskliga kunnandet, och det gäller den resurs som utbildning hos hantverksmästare ger. Det finns också etl behov hos många ungdomar att fö denna utbildning - inle bara ett behov hos hantverkarna av lärlingar. Det är därför vi måste se till att del för hantverket skapas möjligheter all la emot sådana läriingar. De bidrag som nu utgår uppgår lill 56 öre per timme om man räknar med en normalarbetstid om 1 600 årstimmar. Årets uppräkning enligt budgetpropositionen och ulskoltsförsla-gel ligger på upp lill 93 öre. Därför är det enligt vår mening nödvändigt atl göra en uppräkning till rimlig nivå. En sådan uppräkning kan lämpligen göras i samband med alt administrationen enligt utskottets förslag skall överflyttas till kommunerna. Vi har fött moderaterna med på reservationen i delta avseende. Däremot konstaterar Jag all socialdemokraterna och folkpartisterna haren annan uppfattning. Del framgick nu senast av Lena HJelm-Walléns anförande.

Sedan föreslår vi alt anslaget till Riksförbundet Hem och Skola uppräknas med 500 000 kr. Det anslag som utgår nu är blygsamt, inte minst i förhållande till del faktum att vi alla erkänner nödvändigheten av ett aktivt föräldrain-iresse förskolan och skolans problem. Men ulskotlei har inte råd. Man tycker att del räcker med den uppmuntran som nu ges. Vi reservanter däremot menar all del gäller att ta till vara resurserna i det här fallet - nämligen del

intresse som visas -och att det är nödvändigt att ge organisationen möjlighet att arbeta på ett annat och effektivare sätt än nu för att nå nya gmpper föräldrar - föräldrar som man inte nått. Men för del behövs ytteriigare medel.

Slutligen, herr lalman, begär vi i reservationen 4 att gymnasieutredningen skall fö i uppdrag all anordna försöksverksamhet med varvad utbildning och praktik. Utskottet menaratt gymnasieutredningen härden möjligheten. Ja, del kan länkas. Men vad vi gör i reservationen är alt hänvisa till möjligheten att i denna försöksverksamhet pröva även ett treterminssystem i stället för del tvålerminssystem som vi har. Jag har inle kunnat läsa ut ur direktiven att man bett atl fö den möjligheten prövad. Jag har heller inte hört någonting om atl utredningen skulle planera något sådant. Men vi menar all detta måste prövas - inte bara därför att ungdomarna bör fö möjlighet alt varva praktik och läsning ulan också därför alt man på det sättet möjligen skulle kunna få vissa lättnader när det gäller lokal- och utrustningsplanering. Vi menar atl försök bör göras för att man skall kunna se vad som går alt åstadkomma.

Herr talman! Jag yrkar bifall lill reservationerna 3, 4, 8 och 9 och följdreservationerna 12 och 14 samt i övrigt till utskottels hemställan.

Nr 150

Fredagen, den 18 maj 1979

Anslag till gymnasieskolan, m. m.

LENA HJELM-WALLÉN (s) kort genmäle:

Herr talman! Jag vill något kommentera del som Gösta Karlsson anförde om värvning av utbildning och praktik. Del här centerkravet är något underiigt, och jag tror det bygger på en betydande okunnighet både om den försöksverksamhet som vi har ute i landet, som SÖ och regeringen har beviljat, och om vad som står i gymnasieutredningens direktiv.

Gymnasieutredningen har just i uppgift alt utarbeta förslag om varvad utbildning och praktik. Den har dessutom i sina direktiv direkt inskrivet att försöksverksamhet skall fö bedrivas. Detta framgår mycket klart om man läser direktiven, som den socialdemokratiska regeringen utfördade 1976. Jag tyckeralltså atl centern borde la reda på litet merav verkligheten. Därigenom skulle man inse alt reservationen är helt onödig.

Jag skulle vilja rekommendera centerns representant i gymnasieutredningen alt där la initiativ lill försöksverksamhet på det här området. Jag kan lova all vi socialdemokrater i utredningen kommer att bemöta de initiativen på etl positivt sätt, eftersom vi också är mycket intresserade av att fö lill stånd värvning av utbildning och praktik.

GÖSTA KARLSSON (c) kort genmäle:

Herr talman! Jag tackar Lena Hjelm-Wallén för instämmandet i syftet bakom vårt krav. Vad jag ville uppmärksamma henne på var emellertid att det gällde den form av varvad utbildning som avses ingå i ett treterminssystem. Jag har läst utredningens direktiv, och i dessa, som är underskrivna av Lena Hjelm-Wallén, står följande: "Organisationen bör möjliggöra ett system där studier och yrkesverksamhet kan varvas." Del heter vidare i direktiven: "Jag finner det sannolikt att en viss försöksverksamhet kan behöva genomföras innan mer definitiva ställningstaganden kan göras om den

Nr 150

Fredagen den 18 maj 1979

Anslag till gymnasieskolan, m. m.

framlida gymnasiala utbildningen."

Jag vet inte vad utredningen tänker göra. Jag har i varje fall inte fött något tecken som tyder på atl man beslutat sälla i gång någon treterminsverksam-het. Alt del finns möjlighet fören utredningalt länka själv, bestrider jag inte. En annan sak är atl det enligt min uppfattning behövs en meningsyttring för all fö i gång delta arbete. Jag tror alt det är viktigt att detta sker i form av tilläggsdirektiv för all understryka värdet av det som vi här varit inne på.

1 övrigt har jag ingen anledning att tro all centerns representant i gymnasieutredningen skulle tveka att ställa förslag i denna riktning.

LENA HJELM-WALLÉN (s) kort genmäle:

Hert talman! Det blir något av etl spel för galleriet atl be regeringen ge en utredning ett uppdrag, som redan är inskrivet i dess direktiv. Dessutom har del parti som framför detta krav en representant i utredningen.

GÖSTA KARLSSON (c) kort genmäle:

Herr talman! Jag kan inte avgöra vem som bedriver ett spel för galleriet. Meningen är att försöka fö ett auktoritativt uttalande för alt för utredningen peka på viklen av den aktuella formen av verksamhet. Jag vill också upprepa vad jag sade i min föregående replik: Del finns inle något hinder för utredningen att sälla i gång med en försöksverksamhet men det tycks vara nödvändigt alt peka på vikten av detla.

BIRGITTA RYDLE (m):

Herr lalman! Som framgår av förevarande utskottsbetänkande har regeringen med anledning av den situation som råder för ungdomar på arbetsmarknaden beslutat all öka antalet studieplatser på gymnasieskolan med 10 000 under förutsättning atl riksdagen beviljar erforderliga medel härför.

Vi moderater anser att regeringen gör en riktig satsning, eftersom utbildning enligt vår mening är del bästa medlet för all hjälpa ungdomar all fö ett meningsfullt arbete. Vi biträder därför förslaget om atl det tillskapas ytteriigare årselevplatser på gymnasieskolan. Förslaget medför dock en kostnadsökning med 100 milj. kr.

Eftersom det här är fråga om en åtgärd som har en direkt anknytning till förhållandena på arbetsmarknaden, anser vi det rimligt att kostnaderna för utökningen för bestridas av medel för arbetsmarknadsdepartementets verksamhet. Genom utbildningsdepartementets satsning kommer i motsvarande grad kostnaderna för kontant arbetslöshetsunderstöd, beredskapsarbeten och andra arbeismarknadspoliiiska åtgärder au minska.

Vi finner det därför naturiigt att SÖ erhåller ersättning från arbetsmarknadsdepartementet för de kostnader som de \0 000 intagningsplatserna kommer att innebära. Enligt vår mening finns det därför ingen anledning för riksdagen att anvisa de ytteriigare 100 milj. kr. som utskoltsmajoriteten föreslår. Jag vill därför yrka bifall till reservation nr 10 som fogals vid

utbildningsutskottels betänkande 1978/79:40. Samtidigt, herr lalman, yrkar Nr 150

jag bifall till reservation nr 8.

LENA HJELM-WALLÉN (s) kort genmäle:

Herr lalman! Jag vill gärna fråga Birgitta Rydle om hon har noterat att utskottet gör ett principiellt ställningstagande i vad avser alt höja planeringsnivån för gymnasieskolans dimensionering, nämligen upp till 100 % av antalet 16-åringar. Innebär moderaternas ställningstagande all bara 97 % av platserna skall betalas över skolanslaget och att resterande 3 9é, i fråga om vilka man gjort ell principiellt ställningslagande i utbildningsutskottet, också fortsättningsvis skall betalas över arbetsmarknadsanslagel?

Fredagen den 18 maj 1979

Anslag till gymnasieskolan, m. m.

BIRGITTA RYDLE (m) kort genmäle:

Herr talman! I delta fall är del fråga om en extraordinär åtgärd som sätts in för att lösa de problem som vi har under del här året. Jag tycker det vore konstigt om inte riksdagen då också skulle kunna besluta all överföra medel från ett departement till ell annat. Det ärju ändå samma ungdomar som det är fråga om, vare sig del gäller åtgärder på arbetsmarknadssidan eller på utbildningssidan, som i det här fallet.

LENA HJELM-WALLÉN (s) kort genmäle:

Herr talman! Del kan tyckas göra detsamma vilket anslag som slår för kostnaderna för det ökade antalet gymnasieskoleplalser, men moderaternas yrkande tycks bygga på synen alt det enbart är av arbeismarknadspoliiiska skäl som man gör ökningen. Vi kan inle acceptera det. Vi menar att utbildningen i sig för ungdomar är viktig. Den har ett egenvärde. Den finns inte där bara av arbeismarknadspoliiiska skäl. Moderaternas synsätt är uppseendeväckande.

BIRGITTA RYDLE (m) kort genmäle:

Herr lalman! Jag vill än en gång påpeka atl det nu är fråga om extraordinära åtgärder för kommande år.

Vad som kommer att hända i fortsättningen finns Ju anledning att återkomma lill vid ett annat tillfälle.

INGA LANTZ (vpk):

Herr talman! Debatten om ett ökat antal platser på gymnasieskolan har både i utskottsbetänkandel och i debatten här i kammaren lill stor del handlat om ungdomsarbetslösheten och situationen på arbetsmarknaden. Jag skall också ta upp diskussionen om ungdomsarbetslösheten, men ur andra synvinklar än de föregående talarna har gjort.

I januari 1979 var 47 000 unga människor registrerade som arbetslösa. Många var verksamma genom kortvariga beredskapsjobb eller utbildningar. Totalt är 110 700 ungdomar under 25 år ställda utanför den ordinarie arbetsmarknaden. Det finns en klar tendens lill ökande undersysselsätining för ungdom i varaktiga arbeten. Denna tendens kan också konstateras för en

Nr 150

Fredagen den 18 maj 1979

Anslag till gymnasieskolan, m. m.

lång tid tillbaka.

Denna utbredda ungdomsarbetslöshet är utomordentligt allvariig. Den skapar destruktivitet och social utslagning. Den fortsätter och förstärker den utslagning som man har i skolan. Den sorterar ut människor redan i unga år lill arbetsmarknadens s. k. B- och C-lag. Den används som spjutspets mot lagar som syftar till anställningstrygghet. Den skapar också misstro mol framliden i den generation som inom kort skall ta över en stor del av ansvaret.

De borgerliga regeringarnas åtgärder har inte lett till några egentliga förbättringar. Regeringen vägrar hårdnackat att se de strukturella förändringarna som främsta orsak till ungdomsarbetslösheten.

Regeringen föredrar att se arbetslösheten som en tillfällig företeelse, och man rättar åtgärderna efter detta trots att del i själva verket fordras en långsiktigt planerad politik för atl öka antalet arbetstillfällen i landet. De åtgärder som vidtagits har inte haft lill syfte att skapa varaktiga jobb. Det finns skäl all vidta speciella åtgärder för atl stärka de unga människornas ställning på arbetsmarknaden.

Del är absolut nödvändigt att ett ålgärdsprogram görs upp med långsiktig planering för atl skaffa fler Jobb. Det innebär all samhället måste gå in och skapa arbeten inom nya industrigrenar efter de behov som gagnar den samhälleliga utvecklingen. Exempel på sådana grenar är utbyggande av kollektivtrafiken, ökat bostadsbyggande och satsningar på byggande av barnstugor och fritidshem. Med ett program på bl. a. dessa grunder är del möjligt att skapa arbeten också på andra områden.

På utbildningens område måste självfallet åtgärder vidtas för alt möjliggöra en värvning av utbildning och praktik. Den undfallenhet som präglar regeringens handlande i den här frågan måste utbytas mol krav på näringslivet för alt på så sätt tvinga fram praktikjobb. Del kan bl. a. ske genom att man lagstiftningsvägen tvingar företagen all ställa praklikplalser till förfogande för arbetsförmedling och skolor. En ofta förekommande anledning till alt ungdomarnaharspeciellt svårt att fåjobb är företagens krav på dels arbetslivserfarenhet, dels praktik. Jag tycker att vi borde vända på det hela: De som ställer dessa krav bör i stället åläggas att ställa praklikplalser till förfogande.

En mycket stark pessimism kan spåras hos den studerande ungdomen när del gäller möjligheterna att fö jobb efter avslutad utbildning. En del ungdomar söker sig lill utbildning bara därför alt det inte finns jobb all få. Många av dem som går på gymnasiet är skoltrötla och skulle hellre la ett jobb om etl sådant fanns. Detla påvisas i en undersökning som Elevförbundet genomfört bland gymnasieelever. Ur denna aspekt är det myckel angeläget att en värvning av utbildning och praktik kommer till stånd.

En ökning av antalet plalser i den yrkesinriktade gymnasieskolan behövs. Vid den senaste intagningen till dessa kurser visade det sig atl tusentals ungdomar ställdes utanför, trots att arbetsmarknaden i sig är i stort behov av yrkesutbildade människor. Detta gäller framför allt inom vårdsektorn. Den nuvarande arbetssituationen för de vårdarbelande är under all kritik, vilket

framgått inle minst av gårdagens debaU här i kammaren. Enda sättet atl förbättra denna situation är atl utbilda och anställa fler. Detta gäller förslås även inom andra områden.

Ungdomsarbetslösheten kommer inle all försvinna om man inte utformar en politik, som på etl avgörande sätt möjliggör en ökning av antalet jobb. En sådan politik måste vara långsiktig.

Enligt SÖ måste antalet gymnasieplatser ökas dels på grund av de ökande ungdomskullarna, dels på grund av den rådande arbetsmarknadssituationen. Under budgetåret 1977/78 uppgick del faktiska antalet intagningsplalser lill drygt 100 000, vilket motsvarar ca 95 % av antalet 16-åringar. Det är en stor differens mellan det beräknade antalet plalser och del faktiskt anordnade antalet plalser. Detta förhållande har sin grund i flera olika problem. 1 fråga om vårdlinjen, för atl ta etl exempel, är det främst brislen på praklikplalser som gjort att antalet plalser inte blivit vad man planerat. Detta visar också på behovet av en mer långsiktig planering.

Regeringen lade för en tid sedan fram ett 18-punktsprogram för ungdomens sysselsättning. I programmet tar man inle itu med den nuvarande arbetslösheten. Man pekar på behovet av utbildning utan att ange var och hur del skall kunna skaffas arbete åt den arbetslösa ungdomen.

Herr talman! Det går inle atl utbilda bort arbetslösheten. För att råda bot på arbetslösheten behövs hell andra åtgärder, som bottnar i en långsiktig närings-, produktions- och sysselsättningspolitik, som utgår från helt andra värderingar än vad man i nuvarande regering och samhällssystem är beredd att använda.

Det går inte atl utbilda bort arbetslösheten. Som del nu fungerar på många håll används skolan som en värmestuga tor arbetslös ungdom. Det viktiga är att skaffa Jobb och att ungdomar fören utbildning som leder lill och garanterar jobb efter avslutad utbildning. Med det menar jag alt det behövs långsiktig planering både när det gäller utbildning och när del gäller arbete. Den nuvarande brandkårspolitik som socialdemokraterna och olika borgerliga regeringar ägnat sig åt under många år leder bara till ytterst kortsiktiga förbättringar- roten lill del onda har man inte fåll upp med den typ av politik man fört och med den typ av åtgärder man vidtagit.

Utbildning är bra, och sådan skall alla ungdomar ges möjlighet till. Men del räcker inle med att bara hänvisa till all man skall vidga utbildningen. Det avgörande för att ungdomar skall fö Jobb är atl man tillskapar nya arbetstillfällen.

Hert talman! Vänsterpartiet kommunisterna har i olika motioner till årets riksdag fört fram dessa frågor. Bl. a. har vi krävt att antalet plalser inom gymnasieskolan vidgas, och eftersom vårt molionskrav i denna del är tillgodosett harjag ingen anledning atl yrka bifall lill motionen 340.

Slutligen vill jag säga något om anslaget lill Hem och Skola. Vänsterpartiet kommunisterna kommer vid voteringen att stödja den reservation som yrkar på större anslag till Hem och Skola. Vi anser all den organisationen måste få större ekonomiska resurser, om intentionerna om ett vidgat samarbete mellan hem och skola skall kunna förverkligas.

Nr 150

Fredagen den 18 maj 1979

Anslag till gymnasieskolan, m. m.

Nr 150 LINNEA HÖRLÉN (fp):

Fredagen den ' talman! Utbildningsutskottet har att handlägga ärenden på flera

18 mal 1979 nivåer av utbildningens område, I dag handlar del om gymnasieskolan,

_____________ enskild yrkesutbildning och läriingsutbildning hos hantverksmästare.

Anslag till svmna- liksom på andra avsnitt av samhällslivet, som kammaren har att ägna sina
sieskolan m m omsorger, gäller det här för statsmakterna atl gå en balansgång mellan å ena

sidan kravet au hålla igen på statsutgifterna i ell svårt ekonomiskt läge och å andra sidan nödvändigheten att prioritera mellan en rad angelägna behov, Alla är vi överens om att slora satsningar måste göras för att ge en meningsfull sysselsättning åt de ungdomsgmpper som är aktuella för gymnasieskolan. För den nuvarande regeringen har del också varit en medveten målsättning alt vid anslagstilldelningen prioritera åtgärder som avser att motverka arbetslösheten bland ungdom. Del lyser igenom också i den del av budgetförslaget, som ligger till grund för utbildningsutskottets betänkande nr 40, vilket kammaren nu behandlar.

Vi vet alt vi är inne i en period då antalet 16-åringar ökar varje år-ökningen kommer att kulminera ett par år in på 1980-talet, Vi vet också att arbetsmarknaden för ungdomar alltjämt är mycket svår. Det är därför inte underiigt all antalet behöriga försiahandssökande till minst ettåriga studievägar inom gymnasieskolan våren 1978 ökade med ca 8 000 jämfört med föregående år. Av allt alt döma kommer vi därför atl nästa år åter ha behov av ett större antal elevplalser i gymnasieskolan,

I budgetpropositionen föreslås en ökning av antalet elevplalser med 5 470 jämfört med innevarande år. Genom beslut den 15 mars i år har regeringen utökat antalet helårsplatser för budgetåret 1979/80 med 10 000 i förhållande till förslaget i budgetpropositionen. Detta sker under förutsättning att regeringens nuvarande rätt att av arbetsmarknadsskäl besluta om en sådan ökning inte inskränks. Utskottet har tillstyrkt dessa ökningar, men därutöver uttalat att man i planeringen fr, o, m, budgetåret 1980/81 bör räkna med atl antalet utbildningsplatser skall motsvara minst 100 % av årskullen 16-åringar, Det är glädjande atl det i utskotiet råder full enighet om viklen av satsningar på delta område.

Jag vill ägna några minuter åt att kommentera de reservationer som är fogade vid utskottets belänkande.

Socialdemokraterna har reserverat sig för en fastlagd miniminivå på korta yrkesinriktade kurser om 2 000 årselevplatser, Utskotlsmajoriteten har inle velat binda sig vid ett sådant beslul, då den vill avvakta den bedömning av platsbehovet som SÖ fått i uppdrag all göra. Den nuvarande planeringen omfattar 5 200 årselevplatser, vilket innebär aU minst 20 0O0 elever kan komma i åtnjutande av korta kurser om tio veckor.

Mot bakgrund av socialdemokraternas önskemål om ökad kortkursutbild-
ning verkar det egendomligt att de inte velat gå med på en uppräkning av
bidraget till inbyggd utbildning, som även den ökar den yrkesinriktade
utbildningen, I likhet med skolöverstyrelsen och regeringen tror nämligen
ulskottsmajorileten alt en väsentligt ökad omfattning av inbyggd utbildning
24 inom industri och hantverk knappast kan komma till stånd utan alt

statsbidraget höjs. En för samhället så relativt billig utbildning bör därför stimuleras.

Jag är ense med Lena Hjelm-Wallén om behovet av resurser till särskilda åtgärder i gymnasieskolan. Även om det skulle vara så alt resurserna för stödundervisning och samordnad specialundervisning inle utnyttjas fullt ut, är de överskoitspengarna förmodligen inte tillräckliga för att täcka behovet. Av siatsfinansiella skäl är utskottet emellertid inte berett au biträda yrkandet om s. k. SÅS-medel.

Den socialdemokratiska motionen om att ge SÖ uppdraget att ordna en informationskampanj för att öka intresset för den Verkstadstekniska linjen har utskottsmajorileten inte heller biträtt. Vi räknar med att SÖ konlinueriigt följer verksamheten och vid behov vidtar de åtgärder som behövs för att stimulera lill en ökad utbildning också på den Verkstadstekniska linjen. Ett ämbetsverk med de resurser som skolöverstyrelsen har bör kunna klara del.

Utskottet har delade meningar om del värdefulla i att höja bidraget lill enskilda yrkesskolor. Utskottsmajoritelen har anslutit sig till regeringens förslag om höjning. Vi tror att en sådan åtgärd kan få snabb effekt och på kort sikt vara ell sätt all ge utbildning till ungdomar som annars riskerar att bli arbetslösa.

Från centerpartiets sida har också fogals en del reservationer vid utskoits-betänkandet. Den första, reservationen 3, gäller s. k. saxad schemaläggning, som medför en mer effektiv användning av skolans lokaler. Flera kommuner arbetar med denna fråga och skolöverstyrelsen följer den uppmärksamt. Utskotiet menar dock att ell nytt bidrag med ty åtföljande administrativ apparat inte är vad kommunerna i första hand behöver. Det är i stället konkreta förslag till schematekniska lösningar, och dem kan man få från skolöverstyrelsen eller andra kommuner. Därför har utskottsmajoritelen avstyrkt centermotionen i denna del.

Cenlermotionen om försöksverksamhet med varvad utbildning och praktik har avvisats av utskottet. Del har redan - bl. a. av Lena Hjelm-Wallén - förts en debatt om detta, varför jag inte behöver gå in mer på den motionen. I budgetpropositionen föreslås all statsbidraget lill lärlingsutbildning ökas med 65 % fr. o. m. den I juli i år. Det innebär en rejäl anslagsuppräkning som kommer myckel få anslagsområden till del. Från såväl center- som moderathåll föreligger emellertid förslag om ytteriigare höjning av detta bidrag, något som dock ulskottsmajorileten inle anser sig kunna tillstyrka med hänsyn till det statsfinansiella läget. Alt överföra medel från arbetsmarknadssidan till den reguljära läriingsutbildningen, som föreslagits i sammanhanget, låter sig inte heller göras. De medlen ärju avsedda all användas på ett flexibelt sätt för att möta de akuta problemen på arbetsmarknaden.

Av statsfinansiella skäl avstyrker utskottet också centerns motion om en höjning av anslaget Bidrag till vissa organisationer, med särskild adress till Riksförbundet Hem och Skola. Någon ytteriigare kommentar är jag inte benägen att göra - vi har som bekant ont om pengar i statskassan.

Som Jag anförde i samband med frågan om lärlingsutbildningen kan inte

Nr 150

Fredagen den 18 maj 1979

Anslag till gymnasieskolan, m. m.

Nr 150

Fredagen den 18 maj 1979

Anslag till gymnasieskolan, m. m.

utskottet ansluta sig till den tanke som framförts i reservationen 10 från moderaterna om att medel skulle kunna överföras från arbetsmarknadsdepartementet för alt läcka kostnader för den reguljära verksamheten inom utbildningsdepartementet.

Herr talman! Jag vill med dessa ord yrka bifall lill utskottels hemställan på alla punkter.

GÖSTA KARLSSON (c) kort genmäle:

Herr talman! Jag vill gärna erinra Linnea Hörlén om alt förslaget om bidrag för att uppmuntra försöken med saxad schemaläggning kommer från skolöverstyrelsen. Jag sade redan i milt första anförande atl det är självklart att också schematekniska faktorer spelar in, men de ger inte sådana möjligheter som ett bidrag kan ge.

Att vi har ont om pengar ärju Linnea Hörléns argument också närdet gäller avstyrkandet av de andra centermotionerna. Ja, visst har vi ont om pengar, men man måste naturligtvis la hänsyn lill vilken nytta man får av pengarna, och jag tror att pengar som används för att göra det möjligt atl utnyttja befintlig utrustning genom dubbelanvändning av lokaler är mycket väl använda pengar. På samma sätt irorjag all man skulle uppnå ökad kapacitet för läriingsutbildning om man använde pengar till det ändamålet. Detta gäller naturligtvis också den verksamhet som Hem och Skola bedriver. Jag beklagar att folkpartiet inte har kunnat sluta upp kring dessa angelägna saker.

LENA HJELM-WALLÉN (s) kort genmäle:

Herr lalman! Linnea Hörlén sade inledningsvis alt del är glädjande atl full enighet råder om atl för gymnasieskolans dimensionering öka planeringsnivån från 97 % till 100 % av årskullens 16-åringar. Ja, del är glädjande. Linnea Hörlén hade kunnat fortsätta och säga att det är glädjande atl folkpartiet, centern och moderaterna har ändrat sin inställning och anslutit sig till den socialdemokratiska motionen. Vi tackar för det.

Beträffande kortkurserna har vi en reservation som gäller en principfråga, nämligen all utbudet av konkurser bör ingå i det vanliga utbildningsutbudet i gymnasieskolan med en miniminivå. Detla av två skäl: för det första för atl markera att kortkursuibudel inle bara är ett arbetsmarknadspolitiskt medel utan främst skall ses som en flexibel form av gymnasieutbildning, som kan byggas på till en fullständig gymnasieutbildning. För del andra för att en i budgetpropositionen angiven miniminivå innebär goda planeringslider förde lokala kursanordnarna.

Trots att det nu är tredje året i följd som vi debatterar detta vill inle den borgerliga majoriteten förslå den ursprungliga avsikten med kortkursutbudet. Det beklagar Jag verkligen.

Jag vill vidare nämna något om de s. k. SÅS-medlen. Jag vill göra det genom alt läsa ett stycke ur ett brev som jag fått från en lärare. Hon säger bl. a.: "Det räcker inte all ta in eleverna i gymnasieskolan det måste också finnas resurser atl ta emot eleverna och ge dem en adekvat och meningsfull utbildning. Vi ser varje år på Polhemsgymnasiet hur många elever slås ut och

slutar därför att skolan inte har resurser att hjälpa alla elever som behöver Nr 150

Fredagen den 18 maj 1979

Anslag till gymnasieskolan, m. m.

hjälp. Om man vill ge den typ av elever det här är frågan om en reell chans till utbildning räcker inte resurserna på långt när." Hon tycker all våra fem miljoner i SÅS-medel är ett mycket bra initiativ.

Jag noterar bara alt ulskottsmajorileten inte vill ställa sig bakom det förslaget. Däremot anser man sig ha pengar när det gäller att ge ökat stöd till förelagsskolor. Det innebär med säkerhet ökade statsutgifter, men man kan icke säga alt del innebär en enda ny utbildningsplats.

INGA LANTZ (vpk) kort genmäle:

Herr talman! Linnea Hörién kopplar också ihop ungdomsarbetslöshet och utbildning. Hon beklagar atl man behöver ha en balansgång mellan olika behov och atl man måste prioritera och förklarar varför man måste hålla igen på bl. a. det här området. Men ingenting ärju så dyrt som arbetslöshet, både för den enskilde och för samhället i stort. Det resonemang som Linnea Hörlén för är ett typiskt kortsiktigt borgerligt resonemang. Del kan aldrig vara för dyrt atl häva arbetslöshet och se lill alt människor, inte minst ungdomar, har jobb.

Det heter att nu skall 100 % av 16-åringarna få plats inom gymnasieskolan: Men de övriga då? 17- och 18-åringarna? Och vad kommer att hända med de ungdomar som slutar sin värnplikt i vår? Man har räknat ut alt hälften av dem - och det är 10 000 ungdomar - kommer alt sakna jobb när de muckar i vår.

Det går, som jag sade i mitl förra inlägg, inte au utbilda bort arbetslöshet. Alla ungdomar skall ha möjlighet till utbildning, och sedan skall man ha jobb pä den utbildningen. Men att, som tendensen är nu, använda utbildning som ett surrogat för arbete är fel. Föratt komma till rätta med de här problemen -speciellt för ungdomar, som vi diskuterar i dag - behövs det en långsiktig planering både när del gäller utbildning och när det gäller arbete och arbetstillfällen.

LINNEA HÖRLÉN (fp) kort genmäle:

Herr lalman! Jag vill till Gösta Karisson säga att Jag kan förstå atl han önskar ett ökat anslag lill Hem och Skola. Det finns emellertid som Jag ser det inte ekonomiska möjligheter till det.

Det är väl så att kommunerna ger sig in på försök med saxad schemaläggning därför atl man räknar med alt det är en ekonomisk fördel för kommunen. Jag skulle tro atl de som gör det stimuleras av Just möjligheten lill minskade kostnader.

Jag hoppas också atl den dagen kommer då jag får vara med om att yrka bifall till förslag om mera SÅS-pengar, Lena Hjelm-Wallén. Av de kontakter jag har med skolans värid vet jag att det är myckel uppskattade medel.

Att vi satsar på förelagsskolorna hänger samman med all de anslagen tidigare har kommit litet i skymundan. Vi tror att vi har möjligheter alt den vägen få till stånd en ekonomiskt fördelaktig utbildning, som vi tror tilltalar många.

Nr 150

Fredagen den 18 maj 1979

Anslag till gymnasieskolan, m. m.

GÖSTA KARLSSON (c) kort genmäle:

Herr talman! Jag vill gentemot Linnea Hörién slå fast att vi har olika prioriteringar i fråga om angelägenheten av satsningar som samhället måste göra. Visst är det bra med förståelse för den verksamhet för att göra föräldrar intresserade för skolan och dess problem som Hem och Skola utövar, men det räcker inte med förståelse om man skall ålsladkomma någonting. Vad Riksförbundet Hem och Skola sysslar med är ju bl. a. framställning av materiel för klassmöten och övrig verksamhet för att aktivera föräldrarna.

Vad beträffar försöksverksamheten med saxad schemaläggning vill Jag fråga Linnea Hörlén, om hon inle har lagt miärke lill de problem som olika intressenter ställts inför när det gäller effektivt uinyitjande av befintliga lokaler för olika ändamål. Det är inte bara etl schematekniski problem. Det finns också andra problem i sammanhanget. Eu bidrag skulle hjälpa till atl klara upp den här situationen.

LENA HJELM-WALLEN (s) kort genmäle:

Herr lalman! Angående de särskilda medlen för alt hjälpa de svagare eleverna i gymnasieskolan säger Linnea Hörién att hon vet att de myckel väl behövs. Hon har också godkänt vad vi sade i vår motion, nämligen att föredraganden har etl missvisande sakunderiag för sitt ställningslagande i propositionen. Jag tycker alt det borde leda både Linnea Hörlén och övriga borgeriiga ledamöter till att bifalla det socialdemokratiska molionsyrkandet. Så rakryggade borde riksdagsledamöter vara.

Förelagsskolorna och den inbyggda utbildningen fick redan förra året ökade bidrag, men det ledde inle till flera utbildningsplatser inom företagen. Företagens intresse för atl ställa upp med utbildningsplatser är nämligen konjunkturbetonat. När de har nyrekryieringsproblem är det intressant att öka utbildningen, men när de inte behöver nyrekrytera vill de inte ställa upp. Det här är insatser som knappast görs av någon sorts välvilja mol skolan, utan beror av hell andra faktorer.

Jag vidhåller vad jag tidigare har sagt, nämligen att det enda som förslaget om ökade bidrag till företagsskolor och inbyggd utbildning nu garanterar är ökade statsutgifter och ökade subventioner till förelagen. Däremot garanterar det inte en enda ny utbildningsplats.

LINNEA HÖRLÉN (fp) kort genmäle:

Herr talman! Jag förmodar, Gösta Karlsson, alt svårigheterna när del gäller lokaler finns del möjlighet att övervinna. Det är väl också troligt att kommunerna här kan samråda för att finna lämpliga vägar. SÖ har väl också vissa möjligheter. Vi har alltså inte i det här sammanhanget ansett oss kunna ge några medel, men vi hoppas att problemet så småningom ändå skall kunna lösas.

Jag är inte övertygad om att Lena Hjelm-Wallén har rätt i all förelagens intresse uteslutande skulle vara konjunkturbetonat. Företagen önskar väl i alla tider skaffa sig medarbetare som är utbildade på det sätt som man ser som del rikliga, och jag förutsätter att det intresset inte behöver vara konjunk-

turbeional. Nr 150

Med anledning av vad Inga Lantz sade tidigare vill Jag säga, all Jag tycker atl Fredagen den
hennes debattinlägg närmast hörde hemma i ett annat sammanhang. jo j jgyn

Anslag till gymnasieskolan, m. m.

STEN SVENSSON (m):

Herr talman! I motionen 936 har jag tillsammans med några andra moderater yrkat alt statsbidraget lill läriingsutbildning skall höjas.

Mol bakgrund av den omfattande ungdomsarbetslösheten är detta etl mycket angeläget krav. En sådan satsning skulle, enligt min mening, bidra till att öppna utbildningsmöjligheter för många ungdomar i yrken som i dag efterfrågar yrkeskunnig arbetskraft. Därmed torde anslagen till beredskapsåtgärder kunna minskas. Därför är det anmärkningsvärt att utskottet har behandlat motionen så lättvindigt som man gjort.

Det förhåller sig onekligen på det sättet att hantverksyrkena har kommit i blickpunklen på senare tid. Typiska hantverksyrken -exempelvis skomakare och möbelrenoverare - tycks gå mot en renässans i takt med att, som Gösta Karlsson nyss uttryckte det, slit-och-släng-mentalileien är på tillbakagång.

Hantverks- och småindustriorganisationerna beräknar all ca 15 000 ungdomar skulle kunna fö lärlingsutbildning, om staten ger erforderiigt stöd, t. ex. på samma nivå som studiemedel utgår till studerande i gymnasieskolan.

Utskottet nöjer sig dock med att konstatera alt regeringen föreslagit atl statsbidraget räknas upp med 65 %. Men denna höjning undviker utskottet att uttrycka i kronor och ören. Man kan undra varför.

Del är nämligen på det sättet, herr lalman, atl den föreslagna höjningen sker på en mycket blygsam nivå, eftersom basbeloppen är så låga. Jag vill göra det påpekandet, precis som Gösta Karisson gjorde i sitt inledningsanförande, att storleken på statsbidraget nu är 56 öre per timme. Med den föreslagna höjningen blir det 93 öre. Gmndbidraget kommer - om man följer utskottsmajoritetens linje - att utgöra endast 3,5 % av läriingslönen inkl. sociala kostnader. 93 öre per timme skall Jämföras med det förhållandet att en hantverksmästare som följer verkstadsavialet måste betala en läriing 25 kronor och 23 öre per timme plus sociala avgifter!

Om statsbidragets storiek ställs i relation till anslagen för arbetsmarknadspolitiska åtgärder - t. ex. beredskapsarbeten för ungdomar - framstår blygsamheten i ännu mera öppen dager.

När man i dag ger bidrag på 75 % av kostnaderna inkl. sociala avgifter för beredskapsarbete upp till sex månader, för ungdomar mellan 16 och 20 år, är del ganska svårförståeligt atl ett förelag som ger ungdomar en treårig yrkesutbildning inte skall fö åtminstone samma ersättning som företagen får, om de ulan nämnvärda förpliktelser ger ungdomar sysselsättning genom lillfölligt beredskapsarbete.

Fördelarna med läriingsutbildning framför beredskapsarbete är, förutom själva utbildningsmomentet, att dylik utbildning normalt leder fram till en fast anställning.

En starkare satsning på lärlingsutbildningen skulle dessutom kunna leda
till gynnsamma resultat inom regionalpolitiken. För de ungdomar som 29

Nr 150

Fredagen den 18 maj 1979

Anslag till gymnasieskolan, m. m.

önskar utbildning i stället för beredskapsarbete erbjuds en möjlighet att stanna kvar på hemorten, t, ex, inom småindustri och hantverk, i stället för atl tvingas flytta till avlägset belägna orter.

Missnöjet med den uteblivna satsningen återspeglas allt oftare i den pågående offentliga debatten. Men det förfaller som om regeringen och ulskottsmajorileten, inkl, Linnea Hörién, har lyckats undgå de allt starkare reaktionerna mot den bristande initiativkraften på del här området.

Den 9 april skrev exempelvis tidningen Expressen bl, a, följande i sin huvudledare:

"I det här fallet är del nämligen motiverat atl kalkylera samhällsekonomiskt. Vad kostar det - inte enbart i pengar - atl ungdomar som vill ha Jobb inle kan fö del?

Och vad kommer det att kosta att halvsula ett par skor eller låga en gammal möbel när det inte längre finns mer än några fö hantverkare kvar som klarar jobbet - och som kan välja och vraka bland kunderna?

Delta är ett uppenbart fall för utbildningsministern. En blygsam insats kan ge stort resultat och t, o, m, bli en kuliurgärning,"

Några veckor senare tog Verner Helle, utbildningsexpert inom SHIO-Familjeförelagen, upp samma problem under rubriken Brännpunkt i Svenska Dagbladet, Verner Helle framhåller:

"Riksdagen måste snabbt besluta om kraftfulla och verksamma åtgärder föratt förbättra utbildningsmöjligheterna inom hantverksyrkena och näriig-gande serviceyrken. Den ena utbildningsreformen efter den andra har genomförts under 1960- och 1970-lalen lill miljardkoslnader, medan uibild-ningsformerna traditionell lärlingsutbildning och inbyggd utbildning i samverkan mellan skola och företag helt har försummats under två årtionden.

Det är egentligen makabert atl en utbildningsseklor under riksdagens ansvar på detta sätt har undantagits från varje form av anpassning till penningvärdeförsämringen under 20 år,"

Mot den här bakgmnden är det således märkligt att ulskottsmajorileten kan avfärda motionsyrkandena med några fö allmänt hållna meningar. Del behöver som sagt inte innebära en ökad budgeibelastning när man kan finansiera en höjd ersättning genom minskningar av anslag till arbeismarknadspoliiiska stödåtgärder. Rent allmänt sett, herr talman, borde vi föra en politik som leder till all kostnaderna för beredskapsarbeten och andra tillfälliga lösningar kan skäras ner.

Jag ber därför att fö instämma i yrkandet om bifall till reservationen 8,

ROLF HAGEL (apk):

Hert talman! I det här ulskottsbetänkandet behandlas en liten del av en motion som vi lämnat och som tar upp frågan om idrotten och idrottens betingelser i vårt land. Den kan i det här sammanhanget tyckas vara en liten fråga med tanke på den diskussion som förekommit tidigare, men jag vill ändå fästa uppmärksamheten på en liten sak i sammanhanget

Vi har i vår motion bl, a, föreslagit utökad verksamhet vid det som kallas

idrottsgymnasier. Vi har också föreslagit atl man inleder en försöksverksam- Nr 150

het av sådan art på högskole- och universitetsnivå. Fredagen den

Beträffandeidroltsgymnasiernakanviregistreraen viss framgång. Men jag jg j jgyg

tycker själv att del är en något blygsam ökning som kommer till stånd._____

Anledningen till att den ärså blygsam ärenligt vad utskotlelsägeratt man vill Afj/g fj/i gvmnn-

invänla mer erfarenheter av verksamheten. Jag menar nog att vi vid det här . , ,

sieskolan, m. m. laget har erfarenheter som är så positiva alt de borde leda till atl vi följer upp

verksamheten. Det finns även erfarenheter från det internationella planet

som tyder på atl det är en riktig väg som vi slagit in på.

Men Jag nöjer mig ändå i dag med alt registrera alt del sker en utveckling i rätt riktning.

Tyvärr tillstyrker inte utskottet vårt förslag när det gäller försöksverksamhet på universitetsnivå, och det är enligt min uppfattning mycket beklagligt. Det är för alla som har kontakt med idrottsrörelsen på ett eller annat sätt etl känt förhållande atl det efter gymnasietiden uppstår etl formligt tomrum som är väldigt svårt att täppa lill.

För elitidrotten med de mycket stora krav som ställs på idrottsmän och idrottskvinnor är del nästan helt omöjligt atl förena den verksamheten med reguljära studier eller f ö. reguljär yrkesutövning på heltid. Delta innebär att idrottsungdomareftergymnasietiden tvingas att välja väg, antingen fortsätta att idrotla eller att fortsätta sin yrkesutbildning. Och de val som då görs kan på litet sikt visa sig vara myckel olyckliga såväl för den enskilde idrottsmannen eller idrottskvinnan som för samhället i stort.

Jag vill också när det gäller detta med universitets- och högskolenivå peka på att del finns en mängd problem och att vårt land nästan är etl u-land när det gäller all lösa frågan om idrottsungdomars studie- och yrkesutbildningsmöjligheter. Och det är något förvånansvärt därför att vi lever i etl land som har ett mycket brett idroitsiniresse. Samhället borde inte så all säga köra huvudet i sanden och ducka för de problem .som idrottsutövandet innebär för dem som ägnar sig åt del.

Jag menar att det borde vara samhällets absoluta skyldighet all för de människor vars framgångar vi med mycket stor stolthet solar oss i glansen av när de sker också se till att, när deras idroitskarriär är slut, vi har skapat möjligheter för dem lill ett fullvärdigt liv.

Jag ber därför att få yrka bifall till motionen 1649.

LINNEA HÖRLÉN (fp) kort genmäle:

Herr talman! Eftersom frågan om idrottsgymnasierna inle behandlats föml i debatten vill Jag bara erinra herr Hagel om att skolöverstyrelsen har fött i uppdrag av regeringen alt redovisa hittillsvarande erfarenheter av försöksverksamheten, se efter på vilket sätt den kan permanentas och att ytteriigare belysa under vilka förutsättningar en kombination av studier och elitidrott kan anordnas utanför gymnasieskolan, exempel vis genom folkhögskolan och den kommunala vuxenutbildningen.

Det finns alltså ett uppdrag till SÖ atl fundera över hur den här
verksamheten ytteriigare kan byggas ut. 31

Nr 150

Fredagen den 18 maj 1979

Anslag till gymnasieskolan, m. m.

OVE KARLSSON (s):

Herr lalman! 1 motionen 1978/79:921 som behandlas i detla betänkande aktualiserar jag tillsammans med några partikamrater de handikappade elevernas möjligheter att genomgå gymnasial utbildning i vanlig gymnasieskola.

Målet för samhällets insatser för handikappade måste vara all göra deras livsmiljö så normal som möjligt. Samtidigt måste vi eftersträva att utforma samhället så, att åtgärder för handikappade normalt skall ingå i de tjänster som samhället erbjuder sina medborgare. Därför måste samhällets ansvar innebära all handikappade ges rätt att bli accepterade i samhället och i samhällets institutioner på sina egna villkor.

Jag anser det självklart att man måste försöka normalisera de handikappades skolgång och så långt möjligt möjliggöra för dem att gå i vanlig gymnasieskola.

Det som vi aktualiserat i motionen är det förhållandel att gymnasieskolan är en frivillig skola, och del föreligger därför ingen skyldighet för kommunerna atl sätta in extra resurser föratt hjälpa handikappade elever med deras speciella problem. Det kan behövas hjälp med transporter, personell assislens och tekni<,ka hjälpmedel. Detla kan medföra svårigheter för enskilda elever och deras föräldrar, inle minst av ekonomisk art, eller atl de hänvisas till riksgymnasium, vilket måste bli dyrare för samhället.

Eftersom samhället eftersträvar att integrera undervisningen, så måste man la konsekvenserna av delta och anpassa statsbidraget därefter.

Utskottet finner syftet med motionen myckel vällovligt, med hänsyn lill betydelsen av att handikappade elever kan integreras i den lokala gymnasieskolan och samtidigt bibehålla kontakten med hemmet i stället för att bli hänvisade lill riksrekrylerande gymnasieskola för handikappade elever. Del ärju precis vad vi motionärer också anser, och därför lyckerjag atl man hade kunnat tillstyrka motionen. Jag är besviken över att utskotiet inte har velat göra del. Nu hänvisar man i stället lill en utredning, integrationskommittén, som skall behandla dessa frågor.

Jag beklagar att man från utskottets sida inte ville la steget fullt ut i dag, men mot ett enigt utskott finner jag det lönlöst atl ställa något yrkande om bifall till motionen, varför jag avslår från del. Men Jag är självfallet beredd att återkomma om frågan inle får en positiv lösning.

GÖSTA KARLSSON (c):

Hen lalman! Jag ber kammaren om tillgift för att Jag tar liden i anspråk ytterligare någon minut. Men Lena Hjelm-Wallén fällde några ord i ett replikskifte med Linnea Hörién, som Jag inte kan undvika alt gå i svaromål på. Jag kunde inle gå in då, enligt gällande regler för debatten.

Lena Hjelm-Wallén sade, om jag uppfattade det räu, ungefär så här: Företagsutbildning ger inte en enda plats. Låt oss bara konstatera all Lena Hjelm-Wallén och jag har helt olika uppfattningar. För min del irorjag att det är möjligt all öka antalet utbildningsplatser genom att la i anspråk den kapacitet som finns. Jag tror alt det inte bara är möjligt utan också nödvändigt

atl göra det med hänsyn till den knapphet på resurser som vi har i dag. Vi måste ta vara på kapaciteten där den finns och utnyttja den på bästa sätt. Del är mycken kapacitet i detta land som inte har utnyttjats under de tider vi har levat i och som vi med all sannolikhet får vänja oss vid att leva i.

Låt mig också konstatera all intresse för förelagsutbildning finns, inle bara hos de partier som har ställt sig bakom förslaget om de ökade statliga insatserna utan också från företagens och elevernas sida. Men en sådan utbildning får inle ske bara i företag som har den ekonomiska möjligheten all satsa på detla, utan den måste ske där den bedöms angelägen med hänsyn till samhällsekonomiska aspekter. Det är därför som del är nödvändigt atl salsa också på förelagsulbildning.

Jag vill mot den bakgrunden fråga Lena Hjelm-Wallén hur delta går ihop med det yttrande i betänkandet som, om jag minns rätt, också Lena Hjelm-Wallén står bakom, nämligen aU det är nödvändigt atl köpa utbildningskapacitet i företagen. Jag tycker alt del är bra alt man hyr eller köper utbildningskapacitet där sådana möjligheter finns, och jag tror all vi måste hjälpas åt för atl undanröja de administrativa och andra hinder som finns också här.

Nr 150

Fredagen den 18 maj 1979

Anslag till gymnasieskolan, m. m.

LENA HJELM-WALLÉN (s):

Herr talman! Oavsett om jag uttryckte mig otydligt eller om Gösta Karisson lyssnade ouppmärksamt är del bra att jag nu får förtydliga mig på den här punkten. Vad jag sade var atl ökade statsbidrag till förelagsskolor inte garanterar en enda ny utbildningsplats, och del slår jag definitivt för. Jag kan inte tänka mig att Gösta Karisson kan molbevisa del påslåendet. Förra året ökades bidraget lill förelagsskolorna, men detta har inte inneburit atl verksamheten där har ökat - tvärtom. Jag har eU tidningsurklipp här där det slår att läsa alt man i Alfa-Laval i Lund säger alt förelaget Just nu inle har behov av ytteriigare personal, varför man vill lägga ner sin inbyggda utbildning. Däremot, säger man vidare, hyr man gärna ut utbildningskapacitet till skolan.

Vi menar alltså alt den här verksamheten måste ske i en ny modell. Och detta har vi motionerat om. Regeringen har också anslutit sig till den modellen, nämligen att skolan skall köpa utbildningskapacitet av företagen. Eleverna skall alltså under skolmyndigheternas ansvar få utbildning i företagen.

Eftersom det i det här avseendet är risk för att det kan bli en viss sammanblandning med lärlingsutbildningen vill jag här också klargöra de synpunkter vi har framfört på denna i vår motion, som ell enhälligt utskott har ställt sig bakom. Vi menar all man måste göra någonting vettigt av läriingsutbildningen. Man måste fö in den i en ny organisation, så all man för den närmare knuten till skolans ansvar i övrigt. När delta väl är genomfört -vilket det blir, om riksdagen fattar beslut i enlighet med vad som framförs i betänkandet - bör läriingsutbildningen ökas. Då haren bra modell skapats för den.

3 Riksdagens protokoti 1978/79:150-151

Nr 150

Fredagen den 18 maj 1979

Anslag till gymnasieskolan, m. m.

GÖSTA KARLSSON (c):

Herr lalman! Jag konstaterar, liksom Jag gjorde redan i mitl förra anförande, atl Lena Hjelm-Wallén och Jag är ense om det nödvändiga i alt köpa vad vi båda kallar för utbildningskapacitet och om att detla är en riktig väg att gå.

Vidare noterade jag att Lena Hjelm-Wallén bekräftade alt hon mycket riktigt sagt att hon inte tror all höjda statsbidrag för företagsskolorna är någon garanti för atl man skapar fler utbildningsplatser. Jag vill då konstatera att det går framåt, I fjolårets debaU i eU replikskifte med mig som gällde gymnasieskolan lät det mera kärvt från Lena HJelm-Walléns sida. Ur protokollet från det lillföllet citerar jag följande uttalande av Lena Hjelm-Wallén: "Däremot är vår inställning till att öka utbildningen inom företagsskolorna och lärlingsutbildningen negativ,"

Då var det alltså en negaliv syn när del gällde atl öka den här utbildningen, I år låter del bättre, Lena Hjelm-Wallén säger nu bara att hon inte är säker på alt det finns garantier för att antalet utbildningsplatser ökar, och det ärju alltid glädjande när det går framåt.

Hur det sedan är med läriingsutbildningen vet jag inle. Det ger sig väl så småningom. Det beror på hur man från olika håll kommer atl tolka anslutningen lill förslaget alt slopa antalet bidragsrum i samband med överflyttningen av administrationen lill kommunerna. Jag hoppas att det går framåt också i det avseendet för Lena Hjelm-Wallén,

LENA HJELM-WALLÉN (s):

Hert talman! Sedan förra året har alltså del hänt att vi har motionerat om en ny modell av läriingsutbildningen. Utskottet har ställt sig bakom denna. Vi ser gärna att lärlingsutbildningen ökar när den nya modellen kommer i tillämpning.

Hur många platser som kan komma alt flnnas i förelagsskolor vet man inte förrän efteråt, men av vad vi nu kan utläsa från förra årets verksamhet framgår att det inte innebar en ökning,I en situation där företag inte behöver nyrekrytera personal är man inte särskilt intresserad av atl driva utbildningsverksamhet. Då innebär ökade statsbidrag till denna verksamhet enbart att man ytteriigare subventionerar redan befintlig utbildningsverksamhet i företagen. Man skapar inte någon ny. Diskussionen just nu handlar om hur vi skall fö fram flera utbildningsplatser på gymnasieskolenivå.

Överläggningen var härmed sluiad.

Mom. 1-4

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

Mom. 5

Propositioner gavs på bifall lill dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 1 av Stig Alemyr m, fl,, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande Ja besvarad. Sedan Lena Hjelm-Wallén begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller utbildningsutskoiieis hemställan i

betänkandet nr 40 mom, 5 röstar ja,

den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallil reservationen nr I av Stig Alemyr m, fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Lena Hjelm-Wallén begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 149

Nej - 142

Avslår - 1

Nr 150

Fredagen den 18 maj 1979

Anslag till gymnasieskolan, m. m.

Mom. 6

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 2 av Stig Alemyr m, fl,, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Lena Hjelm-Wallén begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller utbildningsutskotlels hemställan i

betänkandel nr 40 mom, 6 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 2 av Stig Alemyr m, fl.

Ja - 148

Nej - 144

Avstår - 1

Mom. 7 och 8

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemslälll.

Mom. 9

Propositioner gavs på bifall lill dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 3 av Claes Elmsiedt m, fl,, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Gösta Karisson begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller utbildningsutskottets hemställan i

betänkandet nr 40 mom. 9 röstar ja,

den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 3 av Claes Elmsiedt

m,fl.

Nr 150

Fredagen den 18 maj 1979

Anslag till gymnasieskolan, m. m.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Gösta Karisson begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 222

Nej - 69

Avslår - 1

Mom. 10

Propositioner gavs på bifall lill dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 4 av Claes Elmsiedt m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Gösta Karisson begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller utbildningsulskoitels hemställan i

betänkandel nr 40 mom. 10 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 4 av Claes Elmsiedt

m.fl.

Ja - 218

Nej - 72

Avslår - 2

Mom. 11

Propositionergavs på bifall lill dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 5 av Stig Alemyr m. fl., och förklarades den förra proposiiionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Lena Hjelm-Wallén begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Den som vill all kammaren bifaller utbildningsutskottels hemställan i

betänkandel nr 40 mom. 11 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 5 av Stig Alemyr m. fl.

Ja - 148

Nej - 144

Avstår - 1

Mom. 12-15

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemslälll.

Mom. 16

Propositionergavs på bifall lill dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 6 av Stig Alemyr m. fl., och förklarades den förra proposiiionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Lena Hjelm-Wallén begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Nr 150

Fredagen den 18 maj 1979

Anslag till gymnasieskolan, m. m.

Den som vill atl kammaren bifaller utbildningsutskoiieis hemställan i

betänkandel nr 40 mom. 16 röstar ja,

den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 6 av Stig Alemyr m. fl.

Ja - 147

Nej - 144

Avstår - 2

Mom. 17

Utskotlels hemställan bifölls.

Mom. 18

Propositioner gavs på bifall lill dels utskottets hemställan, dels motionen nr 1649 av Rolf Hagel och Alf Lövenborg i motsvarande del, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande Ja besvarad. Sedan Rolf Hagel begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Den som vill atl kammaren bifaller utbildningsutskoiieis hemställan i

betänkandel nr 40 mom. 18 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallil motionen nr 1649 av Rolf Hagel och Alf

Lövenborg i motsvarande del.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Rolf Hagel begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 276

Nej - 12

Avslår - 2

Nr 150

Fredagen den 18 maj 1979

Anslag till gymnasieskolan, m. m.

Mom. 19-24

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemslälll.

Mom. 25

Propositionergavs på bifall lill dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 7 av Stig Alemyr m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Lena Hjelm-Wallén begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Den som vill alt kammaren bifaller utbildningsutskottets hemställan i

betänkandet nr 40 mom. 25 röstar ja,

den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 7 av Stig Alemyr m. fl.

Ja - 147

Nej - 144

Avslår - 1

Mom. 26-29

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

Mom. 30

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 8 av Claes Elmsiedt m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Gösta Karlsson begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Den som vill atl kammaren bifaller utbildningsuiskoitels hemställan i

betänkandet nr 40 mom. 30 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 8 av Claes Elmstedi

m.fl.

Ja - 171

Nej - 119

Avstår - 1

Mom. 31-36

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemslälll.

Mom. 37

Propositioner gavs på bifall lill dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 9 av Claes Elmstedi m. fl., och förklarades den förra proposiiionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Gösta Karlsson begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Nr 150

Fredagen den 18 maj 1979

Anslag till gymnasieskolan, m. m.

Den som vill att kammaren bifaller utbildningsutskottets hemställan i

betänkandet nr 40 mom. 37 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 9 av Claes Elmsiedt

m.fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för Ja-propositionen. Då Gösta Karisson begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 210

Nej - 81

Avstår - 1

Mom. 38

Propositioner gavs på bifall lill dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 10 av Ove Nordstrandh och Hans Nyhage, och förklarades den förra proposiiionen vara med övervägandeja besvarad. Sedan Birgitta Rydle begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller utbildningsutskottets hemställan i

betänkandel nr 40 mom. 38 röstar Ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 10 av Ove Nordstrandh

och Hans Nyhage.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Birgitta Rydle begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 245

Nej - 47

Avstår - 1

Mom. 392

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemslälll.

Nr 150

Fredagen den 18 maj 1979

Avgift till barnomsorgen för egenföretagare

§ 6 Avgift till barnomsorgen för egenföretagare

Föredrogs socialutskottets betänkande 1978/79:38 med anledning av proposiiionen 1978/79:202 om avgiftsuttaget till försäkringen för tilläggspension och arbelsskadeförsäkringen under åren 1980-1984, m. m., såvitt avser avgift till barnomsorgen för egenföretagare, jämte motioner.

I proposiiionen 1978/79:202 om avgiftsuttaget lill försäkringen för tilläggspension och arbetsskadeförsäkringen under åren 1980-1984, m. m., hade regeringen (socialdepartementet), såvitt propositionen hänvisats till socialutskottet (lagförslagen 3, 15 och 16), föreslagit riksdagen all anta vid propositionen fogade förslag till

3. lag om ändring i lagen (1976:381) om barnom.sorg,

lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370),

lag om ändring i uppbördslagen (1953:272).

Beträffande propositionens huvudsakliga innehåll anfördes följande:

"I propositionen föreslås alt avgiften lill försäkringen för tilläggspension (ATP) under åren 1980-1984 höjs åriigen med 0,25 % av det avgiftsgmndan-de löneunderiaget. Därmed kommer ATP-avgift för nämnda år att tas ul med resp. 12,00, 12,25, 12,50, 12,75 och 13,00 96.

Avgiften till arbetsskadeförsäkringen föreslås höjd från nuvarande 0,25 % av lönesumman lill 0,60 % för femårsperioden 1980-1984.

Vidare föreslås all skyldigheten att erlägga avgift för finansieringen av samhällets barnomsorg fr. o. m. år 1980 utsträcks till alt gälla även egenföretagare.

I proposiiionen föreslås att konstnärer och andra som uppbär vissa statliga beskattade bidrag skall kunna tillgodoräkna sig bidragen som pensiongrundande inkomst inom den allmänna försäkringen. Den som betalar ul bidragen föreslås bli skyldig alt betala de avgifter till bl. a. socialförsäkringarna som belöper på bidragen.

Dagpenning som utgår till frivilliga inom försvaret föreslås bli pensionsgrundande.

Vidare föreslås att underlaget för arbetsgivarnas avgifter till socialförsäkringarna och näraliggande ändamål utsträcks till au omfatta även naturaförmån i form av fri bil. Samtidigt föreslås värdet av bilförmånen bli beaktat vid beräkning av sjukpenninggrundande och pensionsgrundande inkomst inom den allmänna försäkringen.

De nya reglerna föreslås träda i kraft den 1 januari 1980."

I detta sammanhang hade behandlats

dels den under den allmänna motionstiden vid 1978/79 års riksmöte väckta motionen 1978/79:516 av Olof Palme m. fl. (s), vari såvitt här var i fråga (yrkandet 3) hemställts att riksdagen beslutade att barnomsorgsavgifl från den 1 juli 1979 skulle erläggas även av egenföretagare.

dels de med anledning av propositionen väckta motionerna

1978/79:2548 av Erik Hovhammar m. fl. (m), vari såvitt här var i fråga (lagförslagen 3, 15 och 16) hemställts atl riksdagen beslutade avslå regeringens proposition 1978/79:202,

1978/79:2550 av Stig Josefson (c), vari hemställts att riksdagen skulle avslå förslaget om skyldighet för egenföretagare all erlägga barnomsorgsavgift, och

1978/79:2551 av Per-Eric Ringaby m. fl. (m), vari såviu här var i fråga (yrkandet 3) hemställts att riksdagen beslutade atl avslå förslaget alt avgiften för finansiering av barnomsorgen skulle utsträckas till att omfatta även egenföretagare.

Nr 150

Fredagen den 18 maj 1979

Avgift till barnomsorgen för egenföretagare

Utskottet hemställde

beträffande frågan om avslag på propositionen, såvitt denna hänvisats lill socialutskottet, atl riksdagen skulle avslå motionen 1978/79:2548 (delvis), motionen 1978/79:2550 och motionen 1978/79:2551, yrkandet 3,

beträffande skyldighet för egenföretagare att erlägga avgift för finansieringen av barnomsorgen alt riksdagen med anledning av regeringens förslag och motionen 1978/79:516, yrkandet 3 (delvis), skulle anta av utskottet framlagt förslag till lag om ändring i lagen (1976:381) om barnomsorg utom såvitt avsåg ikraftträdandebestämmelserna,

beträffande frågan om tidpunkten för införandet av skyldigheten för egenföretagare au erlägga avgift för finansieringen av barnomsorgen att riksdagen med anledning av motionen 1978/79:516, yrkandet 3 (delvis), och med avslag på proposiiionen skulle anta ikraftträdandebestämmelsema i det av Ulskotlei framlagda förslaget lill lag om ändring i lagen (1976:381) om barnomsorg, innebärande alt egenföretagare i princip skulle erlägga socialavgift för tiden fr, o, m, den 1 juli 1979,

all riksdagen med anledning av proposiiionen och motionen 1978/ 79:516, yrkandet 3 (delvis), skulle anta det i propositionen framlagda och vid betänkandet som bil. 2 fogade förslaget till lag om ändring i kommu-nalskatielagen (1928:370) med den ändringen av ikrafiträdandebestämmel-sen att lagen skulle tillämpas första gången vid 1980 års taxering,

alt riksdagen med anledning av proposiiionen och motionen 1978/ 79:516, yrkandet 3 (delvis), skulle anta del av utskottet framlagda förslaget till lag om ändring i uppbördslagen (1953:272).

Reservationer hade avgivits

/. beträffande frågan om avslag på propositionen, såvitt denna hänvisats till socialutskottet (mom. 1 i hemställan) av Erik Larsson (c), Bengt Bengtsson (c), Karl Leuchovius (m), Ulla Tilländer (c) och Blenda Liiimarck (m) som ansett att utskottet under 1 bort hemställa

aU utskottet med bifall till motionen 1978/79:2548 (delvis), motionen 1978/79:2550 och motionen 1978/79:2551, yrkandet 3, skulle avslå propositionen, såvitt den hänvisats till socialutskottet.

Nr 150

Fredagen den 18 maj 1979

Avgift till barnomsorgen för egenföretagare

beträffande frågan om lidpunkten för införandel av skyldighet för egenföretagare att erlägga avgift för finansieringen av barnomsorgen och beträffande ändring i kommunalskatlelagen (1928:370) av Kersti Swartz (fp) och Marianne Lundqvist (fp) som ansett atl ulskotlei under 3 och 4 bort hemställa

alt riksdagen med bifall till propositionen och med avslag på motionen 1978/79:516, yrkandet 3 (delvis), för det i mom. 2 angivna lagförslaget skulle anta ikraftträdandebesiämmelser av den lydelse reservanterna föreslagit,

att riksdagen med bifall till propositionen och med anledning av motionen 1978/79:516, yrkandet 3 (delvis), skulle anta del i proposiiionen framlagda och vid betänkandet som bil. 2 fogade förslaget lill lag om ändring i kommunalskatlelagen (1928:370).

Till betänkandel hade fogats ett särskilt yttrande beträffande frågan om tidpunkten för införandet av skyldighet för egenföretagare atl erlägga avgift för finansieringen av barnomsorgen av Erik Larsson (c), Bengt Bengtson (c), Karl Leuchovius (m), Ulla Tilländer (c) och Blenda Liiimarck (m).

KERSTI SWARTZ (fp);

Herr talman! I samband med att riksdagen år 1975 fattade beslut om utbyggnad av barnomsorgen togs också etl beslut om etl nytt statsbidragssystem. Tack vare det beslutet har kommunerna föll större möjligheter atl leva upp till vad beslutet innebär när del gäller barnomsorgen.

En socialavgift för arbetsgivare skulle finansiera bidraget. Egenföretagarna undantogs då från denna skyldighet. Men det finns alllid ett samband mellan barnomsorgen och föräldrarnas förvärvsarbete, antingen de är anställda eller de är egna företagare. Därför har vi nu lagt fram ett förslag om skyldighet för egenföretagarna all eriägga avgift för finansiering av barnomsorgen. Jag yrkar bifall till utskottets skrivning i detla avseende och avslag på reservationen 1.

Beträffande tidpunkten för införandet av detta avgiftsuttag har folkpartiets ledamöter i utskottet inte ansett sig kunna stödja utskoltsmajoritetens förslag, i vilket man anger den 1 juli 1979 som tidpunkt för införandel av avgiften. I reservationen 2 har vi tillstyrkt förslaget i propositionen atl ange tidpunkten till den 1 Januari 1980. På denna punkt yrkarjag alltså bifall till den folkpartistiska reservationen 2.

ERIK LARSSON (c):

Herr talman! Del är inte min avsikt atl här la upp någon djuplodande debatt om egenföretagarnas ekonomiska situation. Obestridligt är dock att de samlade effekterna av skaller och avgifter är mycket betungande för gruppen egenföretagare.

Konsekvenserna av en ytteriigare höjning av avgifterna borde enligt vår mening närmare studeras och analyseras innan en höjning beslutas. Jag ber därför alt få yrka bifall till reservationen 1. Om denna reservation skulle

avslås av riksdagen kommer vi som undertecknat den all rösta för reservationen 2 beträffande tidpunkten för införande av avgiften.

LENA ÖHRSVIK (s):

Herr lalman! Vi socialdemokrater har länge hävdat att också egenföretagarna skall erlägga en avgift lill barnomsorgen. Detta med den enkla motiveringen all egenföretagare också har barn och anlitar samhällets barnomsorg. Folkpartiregeringen har nu i proposiiionen 202 lagt fram ett förslag om en sådan avgift. Det är bra att man nu anser alt del, som det heter i propositionen, saknas bärande skäl för alt de förvärvsinkomster som tillkommer andra än anställda skall vara undantagna från denna avgift. Det betyder atl vi kan bifalla både en proposition och en socialdemokratisk motion.

Men på en punkt har folkpartiet dock inte ansett sig kunna biträda utskotlets förslag, och del gäller lidpunkten för avgiftens införande. Utskottet föreslår den 1 juli 1979, medan folkpartiet föreslår den 1 januari 1980. På den här punkten stöds alltså folkpartiet av moderater och centerpartister i deras andrahandsyrkande.

Socialdemokraternas förslag innebär att statskassan tillförs ytterligare 100 milj. kr. under nästa budgetår. Det är helt obegripligt atl folkpartiet kan säga nej till en sådan inkomstförstärkning, när man ändå ställer upp bakom principen, nämligen atl vi skall ha en avgift för egenföretagarna.

Utskottet har konstaterat atl del är tekniskt möjligt aU införa den här avgiften från den 1 juli 1979, ochjag yrkar bifall till utskottets hemställan i dess helhet och avslag på reservationerna.

Nr 150

Fredagen den 18 maj 1979

Avgift till barnomsorgen för egenföretagare

KERSTI SWARTZ (fp):

Herr talman! Lena Öhrsvik framhöll att det finns vissa möjligheter att införa avgiften den I juli. Det finns säkeriigen teoretiska möjligheter, men det torde ändå vara förenat med vissa praktiska svårigheter. Del kan också bli praktiska svårigheter för företagarna. Del innebär alt vi i någon mån visar dessa hänsyn när vi föreslår tidpunkten den 1 januari 1980 i stället för den 1 juli detta år. Den senare lidpunkten innebär atl beslutet fattas endast en dryg månad innan det skall träda i kraft.

LENA ÖHRSVIK (s):

Herr lalman! Om vi ändå skall ha den här avgiften, vilket del finns majoritet för, är det väl vettigt att förstärka statskassan med 100 milj. kr. i dessa lider när vi har etl besvärligt samhällsekonomiskt läge. Detta blir fallet om kammarens ledamöter nu röstar på utskottets hemställan.

Överläggningen var härmed slutad.

Mom. 1

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 1 av Erik Larsson m. fi., och förklarades den förra propositionen vara

Nr 150

Fredagen den 18 maj 1979

Avgift till barnomsorgen för egenföretagare

med övervägandeja besvarad. Sedan Erik Larsson begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller socialulskollets hemställan i betänkandet

nr 38 mom. 1 röstar ja,

den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallil reservationen nr 1 av Erik Larsson

m.fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Erik Larsson begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 166

Nej - 117

Avstår - 2

Mom. 2

Utskottets hemställan bifölls.

Mom. 3 och 4

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 2 av Kersti Swartz och Marianne Lundqvist, och förklarades den förra proposiiionen vara med övervägandeja besvarad. Sedan Kersti Swartz begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Den som vill alt kammaren bifaller socialutskottets hemställan i betänkandet

nr 38 mom. 3 och 4 röstar ja,

den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 2 av Kersti Swartz och

Marianne Lundqvist.

Vid omröstning genom uppresning förklarades tvekan kunna råda angående resultatet, varför rösträkning verkställdes med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 142

Nej - 144

Avstår - 1

Mom. 5

Ulskollets hemställan bifölls.

§ 7 Internationella adoptioner

Föredrogs socialutskottets belänkande 1978/79:41 med anledning av proposiiionen 1978/79:108 om organisationen av verksamheten med internationella adoptioner m. m. jämte motioner.

I propositionen 1978/79:108 hade regeringen (socialdepartementet) föreslagit riksdagen alt

anta vid propositionen fogat förslag till lagom internationell adoptions-hjälp,

godkänna de allmänna riktlinjer för en omorganisation av verksamheten med internationella adoptioner som angelts i propositionen.

Nr 150

Fredagen den 18 maj 1979

Internationella adoptioner

Beträffande propositionens huvudsakliga innehåll anfördes följande:

"I proposiiionen dras upp riktlinjer för den internationella adopiionsverk-samheten. Förslaget syftar till att dels kanalisera förmedlingsverksamheten som nu bedrivs till organisationer som står under insyn och kontroll av det allmänna, dels ge ökade möjligheter till stöd så alt antalet enskilda som på egen hand söker barn utomlands begränsas.

Arbetet med adoption av barn från andra länder föreslås liksom hittills ske i samverkan mellan offentlig och enskild verksamhet. Till socialstyrelsen bör även i fortsättningen vara knuien en nämnd för internationella adoptionsfrågor (NIA). Nämnden skall ha en övergripande funktion med uppgifter som främst rör information, tillsyn och kontroll samt koniaktskapande verksamhet. Däremot skall ärenden som avser förmedling lill utlandet av ansökningar om barn för adoption här i landet enligt förslaget inte längre handläggas av nämnden.

Ideella organisationer ges i stället en mer aktiv roll i arbetet med internationella adoptionsfrågor. Sålunda skall socialstyrelsen efter ansökan kunna ge ideella organisationer auklorisaiion all hjälpa enskilda, som önskar adoptera etl utländskt barn, alt förmedla kontakt mellan denne och myndigheler, organisationer eller enskilda personer i barnets hemland samt att även i övrigt lämna hjälp vid internationella adoptioner. Ett förslag till lag om internationell adoplionshjälp läggs i samband därmed också fram. Några inskränkningar i den enskildes möjligheter atl på egen hand söka barn utomlands för adoption föreslås inte.

Genom att uppgifter förs över från NIA till auktoriserade organisationer frigörs drygt 300 000 kr., som NIA kan använda för sina nya uppgifter. I budgetpropositionen 1978/79:100 bil. 8 har föreslagits alt NIA:s kansli förstärks med en tjänst som chef Vidare föreslås all ytteriigare 500 000 kr. slällslill förfogande för den internationella adopiionsverksamhelen. Delskall ankomma på NIA att fördela dessa pengar mellan de auktoriserade organisationerna. Det förutsätts dock att Förbundet adoptionscentrum på grund av verksamhetens omfattning skall få huvudparten av den nu föreslagna anslagsökningen.

De nya bestämmelserna föreslås kunna träda i kraft den 1 juli 1979."

Nr 150

Fredagen den 18 maj 1979

Internationella adoptioner

I detta sammanhang hade behandlats de med anledning av propositionen väckta motionerna

1978/79:2447 av Anita Gradin m. fl. (s), vari hemställts atl riksdagen beslutade

atl stadgarna i 54 Jj barnavårdslagen upphörde all gälla,

att som sin mening ge regeringen lill känna vad i motionen anförts angående NIA:s specifika ställning,

au de av statsrådet föreslagna 500 000 kr. för den internationella adopiionsverksamhelen i Sverige skulle omfördelas så atl l(X) 000 kr. ställdes till socialstyrelsens förfogande för inrättande av samordningsijänst för information vid NIA:s kansli, och

1978/79:2448 av Inga Lantz m. fl. (vpk), vari hemställts

alt riksdagen beslutade avslå propositionen 1978/79:108,

att riksdagen hos regeringen skulle anhålla om förslag lill resursförstärkningar av nämnden för internationella adoplionsfrågor i enlighet med vad som anförts i motionen.

Utskottet hemställde

beträffande frågan om avslag på propositionen m. m. att riksdagen skulle avslå motionen 1978/79:2448,

beträffande tillstånd till fosterbarnsförmedling all riksdagen skulle med anledning av motionen 1978/79:2447 yrkandet I som sin mening ge regeringen till känna vad utskotiet anfört,

beträffande NIA:s ställning atl riksdagen skulle avslå motionen 1978/ 79:2447 yrkandet 2,

beträffande ytteriigare medel till NIA atl riksdagen skulle avslå motionen 1978/79:2447 yrkandet 3,

att riksdagen godkände de allmänna riktlinjer för en omorganisation av verksamheten med internationella adoptioner som angelts i propositionen,

alt riksdagen skulle anta det vid propositionen fogade förslaget till lag om internationell adoplionshjälp.

INGA LANTZ (vpk):

Herr lalman! Närmare 2 000 utländska barn kommer till Sverige varje år för adoption. Ungeför hälften av dessa kommer hit på privat initiativ genom att de blivande adoptivföräldrarna själva eller med hjälp av kontakter söker barn i andra länder. Den andra hälften kommer hit genom förmedling, antingen direkt av nämnden för internationella adoptionsfrågor (NIA) eller genom Förbundet Adoptionscenimm (AC). En anledning till att så stor andel ay adoptivbarnen kommer hit utanför NIA:s och AC:s förmedlingsverksamhet anses vara de långa väntetiderna på uppemot tre år, som i sin lur beror på NIA:s och AC:s alltför dåliga resurser.

Enligt den nu föreliggande proposiiionen skall inle längre förmedling till utlandet av ansökningar om barn för adoption handläggas av nämnden för

internationella adoplionsfrågor. Denna verksamhet skall i stället överföras till ideella organisationer som auktoriseras av socialstyrelsen.

Vänsterpartiet kommunisterna kan inte godta regeringens förslag. Vi har den principiella uppfattningen all ärenden som gäller utländska adoptioner även i fortsättningen bör handläggas av nämnden för internationella adoplionsfrågor, och del bör som hittills ske i samarbete med Adoptions-centrum. Remissinstanserna har pekat på en rad risker med alt överföra verksamheten, som regeringen vill, på ideella organisationer. Dit hör alt sekretessbestämmelserna sätts ur funktion, all man särskiljer utlands- och svenskfödda barn när det gäller samhällsorganens medverkan vid förmedlingen, att grupper av sökande kan komma att diskrimineras på gmnd av resp. ideella organisationers inriktning och all internationella organisationer som mer har affärsintressen än barnens bästa för ögonen kan komma all söka sig till den svenska "marknaden".

Vänsterpartiet kommunisterna anser au åtgärder bör vidtagas för att se över vilka resursförstärkningar som behövs för alt NI A:s och AC:s verksamhet skall kunna utvecklas så att väntetiderna förkortas och handläggningen av internationella adoptioner i största möjliga utsträckning sker genom NIA och med hjälp av AC.

Herr lalman! Med det anförda yrkar jag bifall lill motionen 2448.

Nr 150

Fredagen den 18 maj 1979

Internationella adoptioner

KERSTI SWARTZ (fp):

Herr talman! Ett enigt utskott står bakom det betänkande vi nu behandlar, socialutskottets belänkande 1978/79:41. Ett bifall lill utskottets förslag, som det förhoppningsvis blir här i kammaren, innebär att vi får en lag som ger endast organisationer vilka fått auklorisaiion av socialstyrelsen möjlighet atl ge hjälp till dem som önskar adoptera barn från andra länder. Det blir en förändring lill det bättre - det vågar jag påstå. Nu är del ett mycket stort antal barn från andra länder som adopteras på andra vägar. Auktoriserade organisationer skall stå under tillsyn av socialstyrelsen eller annan myndighet som regeringen föreskriver, heter det i förslaget. NIA kommer alt få en övergripande funktion som borgar för god kontroll. Det är angeläget att den verksamhet som bedrivs vid sidan om AC och NIA kommer under den här kontrollen.

Inga Lantz lalade om sekretessen. Kraven för auklorisaiion är här så noga angivna, alt Jag tror att det borgar för atl företrädarna för de organisationer som får auklorisaiion känner sill ansvar närdet gäller tystnadsplikten. Detär otroligt viktigt. Vi har anledning att lita på att så kommer att ske.

Jag tycker inte heller att man behöver hysa några farhågor för diskriminering, med det kontrollsystem som föreslås. Inte heller behöver man riskera att verksamheten bedrivs med vinstintresse. Det får den naturiigtvis inte göra.

Herr talman! Jag ber alt få yrka bifall till socialutskottels hemställan.

Nr 150

Fredagen den 18 maj 1979

Internationella adoptioner

INGA LANTZ (vpk):

Herr talman! Kersti Swartz säger att det här innebär en förändring till det bättre. Vi ser principiellt på den här frågan och tycker att förmedlingen skall ske via NI A, som är anknutet lill socialstyrelsen, och som tidigare i samarbete med AC.

Vi är skeptiska lill atl släppa in ideella organisationer så fritt som man föreslår. Jag skall återge en passus ur en artikel som AC givit ut. Gabriel Romanus säger där i en utfrågning: Vi vill ge större utrymme för ideella organisationer. Kravet för att en organisation skall kunna auktoriseras är atl den har stadga, styrelse och revisorer och att den kan lämna en beskrivning av den planerade verksamheten och en ekonomisk plan. - Det är saker som stämmer på väldigt många föreningar, de flesta, skulle Jag tro.

Vi tycker inte atl det här är en förbättring utan är mycket negativa till propositionen. Vi vill i stället förstärka resurserna till NIA och AC, så att de kan komma till rätta med de långa väntetider som tydligen är den största stötestenen i deras verksamhet.

Socialministern GABRIEL ROMANUS:

Herr la.'man! Det är klart atl det finns viktiga principer i det här ärendet. Regeringens förslag, som utskottet har tillstyrkt, innebär som Inga Lantz sade bl. a. all vi vill ge större utrymme för ideellt arbete. Del är en viktig princip för oss. Det är möjligt att vänsterpartiet kommunisterna inte instämmer i den principen; det har framgått av Inga Lantz anförande här.

Den andra principen är att det är viktigt all få ett bättre inflytande för del allmänna i den stora del av adoptionsverksamheten som i dag ligger utanför både NIA och AC. Det skulle förslaget innebära, genom aU ideella organisationer kan få auklorisaiion. Då tillsätts samhällsrepresentanier i dessa organisationer, och dessutom får man insyn i deras stadgar, hur de arbetar, osv.

Vänsterpartiet kommunisterna, som är emot det här, gör det paradoxalt nog svårare både atl ge större förtroende åt de ideellt arbetande organisationerna och att få en bättre insyn från det allmännas sida i adoptionsverksamheten. Del kanske man ändå inte hade väntat sig.

INGA LANTZ (vpk):

Herr talman! Man släpper ju föltet fritt förde ideella organisationerna, och många av remissinstanserna - det redovisas klart i propositionen - har pekat på en rad risker med all öppna verksamheten för ideella organisationer, t. ex. när det gäller sekretessfrågor. Det kan också leda lill att man för andra intressen än barns bästa för ögonen.

Del här är en myckel känslig verksamhet, och jag tror au man måste vara väldigt försiktig. Det bästa borde ha varit atl, som vi har föreslagit, öka resurserna till den verksamhet som finns i dag för au garantera säkerhet och sekretess och att allt sker på ett tillfredsställande sätt.

Socialministern GABRIEL ROMANUS:

Herr lalman! Nej, man släpper inte fältet fritt, ulan tvärtom ökar man insynen från del allmänna både genom auktorisationen och genom representanter för det allmänna i styrelserna. Några olämpliga intressen kommer inle heller att vara med, eftersom vinstintresset skall vara helt bannlyst från verksamheten enligt förslaget i propositionen.

Jag vill påpeka för Inga Lantz, som kanske inle har trängt in i materialet helt och hållet, att förslaget från regeringen avviker från det utredningsförslag som har behandlats i remissyttrandena. Vi har tagit hänsyn just till de synpunkter som hon refererade till, genom all förstärka insynen från del allmänna.

Nr 150

Fredagen den 18 maj 1979

Internationella adoptioner

INGA LANTZ (vpk):

Herr lalman! Jag har trängt in i materialet så mycket att jag förstår att regeringens förslag inte är bra. Vilka garantier har socialministern för alt det kommer att gå på det sätt som man hoppas? Efter vad Jag förstår - och del har remissinstanserna också befarat - blir det ju väldigt lätt att bli auktoriserad som en organisation som får bedriva sådan här verksamhet.

Socialministern GABRIEL ROMANUS:

Herr talman! Inga Lantz frågar vilka garantier man har. De garantierna ligger i hur man handhar auktorisationen och hur man väljer samhälls-represenianterna. Jag har fullt förtroende för socialstyrelsens handläggning av den saken.

Överiäggningen var härmed slutad.

Mom. I

Propositionergavs på bifall till dels ulskollets hemställan, dels motionen nr 2448 av Inga Lantz m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Inga Lantz begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Den som vill atl kammaren bifaller socialutskottets hemställan i betänkandet

nr 41 mom. 1 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit motionen nr 2448 av Inga Lantz m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Inga Lantz begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 270

Nej - 15

4 Riksdagens prolokoll 1978/79:150-151

Nr 150

Fredagen den 18 maj 1979

Informations- och kulturutbytet med utlandet

Mom. 2-6

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemslälll.

§ 8 Informations- och kulturutbytet med utlandet

Föredrogs utrikesutskottets belänkande 1978/79:31 med anledning av propositionen 1978/79:147 om informations- och kulturutbytet med utlandet, såvitt avser utrikesdepartementets huvudtitel. Jämte motioner, samt

kulturutskottets betänkande 1978/79:31 med anledning av propositionen 1978/79:1001 vad avser anslag till kulturellt utbyte med utlandet, m. m.samt propositionen 1978/79:147 om informations- och kultumtbytet med utlandet, såvitt propositionen hänvisats till kulturutskottet, jämte motion.

TALMANNEN:

Utrikesutskottets betänkande nr 31 och kulturutskottets betänkande nr 31 debatteras i ett sammanhang och yrkanden beträffande båda dessa betänkanden får framställas under den gemensamma överläggningen.

Utrikesutskottets betänkande nr 31

I det följande redovisas endast den punkt, vid vilken under överiäggningen framställts särskilda yrkanden.

Punkten 3 (Utrikesdepartementet)

1 proposiiionen 1978/79:147 hade regeringen för riksdagens godkännande framlagt riktlinjer för Sveriges informations- och kulturutbyte med utlandet.

1 propositionen hade såvitt nu var i fråga föreslagits alt anslaget D 3. Övrig information om Sverige i utlandet höjdes med 200 000 kr. Avsikten var atl dessa medel även skulle kunna användas för tidsbegränsad uppdragsverksamhet eller anlitande av konsulttjänsier.

I detla sammanhang hade behandlats den med anledning av propositionen väckta motionen 1978/79:2348 av Lars Werner m. fl. (vpk), vari föreslagits att riksdagen beslutade att hos regeringen hemställa att denna inrättade två tjänster för kulturattachéer i Östeuropa och Asien och att riksdagen under Övrigt upptog ett i förhållande till proposiiionen med 420 000 kr. förhöjt belopp.

Utskottet hemställde

att riksdagen med godkännande av riktlinjerna i propositionen 1978/ 79:147 i denna del skulle avslå motionen 1978/79:2348.

Kulturutskottels betänkande nr 31

I proposiiionen 1978/79:100 bil. 12 (utbildningsdepartementet) hade regeringen under punkten B 53 (s.196-197) föreslagit riksdagen au till

Utställningar av nutida svensk konst i utlandet för budgetåret 1979/80 anvisa ett reservationsanslag av 648 000 kr. Vidare hade regeringen under punkterna G 1-G 4 (s. 690-694) föreslagit riksdagen att anvisa följande anslag, nämligen

lill Kulturellt utbyte med utlandet ett reservationsanslag av 1 145 000 kr.,

lill Kostnader för Sveriges medlemskap i UNESCO m. m. ett förslagsanslag av 7 800 000 kr.,

till Bidrag till internationella kongresser m. m. i Sverige ett reservationsanslag av 494 000 kr.,

till Bidrag lill svenska institut i utlandet ett anslag av 1 429 000 kr.

Nr 150

Fredagen den 18 maj 1979

Informations- och kulturutbytet med utlandet

I proposiiionen 1978/79:147 hade regeringen såvitt propositionen hänvisats till kulturutskottet föreslagit riksdagen att

dels godkänna de riktlinjer för statligt stöd till internationellt kulturutbyte och de grunder för frågornas handläggning som förordals i propositionen,

dels till Bidrag lill internationellt kulturutbyte för budgetåret 1979/80 under nionde huvudtiteln anvisa etl reservationsanslag av 4 020 000 kr.

I propositionen 1978/79:147 hade föreslagits förstärkta insatser för Sveriges informations- och kulturutbyte med utlandet. Ökade insatser för ett utvidgat erfarenhetsutbyte med andra länder och för information om Sverige i utlandet föreslogs främst i form av väsentligt förstärkta resurser för Svenska institutets verksamhet. Den resursförstärkning som föreslagits syftande även till att förbättra Svenska institutets möjligheter alt ge service lill olika organ i Sverige och till utlandsmyndigheterna. För internationellt utbyte på kulturområdet förordades förstärkta statliga insatser i form av ökad medelstilldelning lill Svenska institutet, statens kulturråd och vissa centrala kulturinstitutioner.

Principiella överväganden gjordes rörande ansvars-och resursfördelningen mellan de myndigheter och institutioner som förfogade över medel för internationellt kulturutbyte. Svenska institutet och statens kulturråd hade föreslagits få etl gemensamt huvudansvar för den allmänna bidragsgivningen lill kulturutbylesändamål. Riktlinjer drogs upp för ansvarsfördelning och samråd dem emellan.

I detta sammanhang hade behandlats den med anledning av propositionen 1978/79:147 väckta motionen 1978/79:2346 av Ingrid Diesen m. fl. (m), vari yrkats

1. att riksdagen uttalade atl ansvaret för internationellt kulturutbyte borde
ligga hos Svenska institutet,

2. alt riksdagen beslutade alt inom ramen för det föreslagna anslaget till
Bidrag till internationellt kulturutbyte 1 500 000 kr. överfördes från statens
kulturråd lill Svenska institutet.

Nr 150

Fredagen den 18 maj 1979

Informations- och kulturutbytet med utlandet

Utskottet hemställde

att riksdagen med avslag på motionen 1978/79:2346, yrkandet I, godkände de riktlinjer för statligt stöd lill internationellt kulturutbyte och de grunder för frågornas handläggning som förordats i propositionen 1978/ 79:147,

all riksdagen med bifall lill propositionen 1978/79:147 och med avslag på motionen 1978/79:2346, yrkandet 2, lill Bidrag till internationellt kulturutbyte för budgetåret 1979/80 under nionde huvudtiteln anvisade ett reservationsanslag av 4 020 000 kr.,

alt riksdagen lill Utställningar av nutida svensk konst i utlandet för budgetåret 1979/80 under nionde huvudtiteln anvisade ett reservationsanslag av 648 000 kr.,

alt riksdagen till Kulturellt utbyte med utlandet för budgetåret 1979/80 under nionde huvudtiteln anvisade etl reservationsanslag av 1 145 000 kr.,

atl riksdagen till Kostnader för Sveriges medlemskap i UNESCO m. m. för budgetåret 1979/80 under nionde huvudtiteln anvisade ett förslagsanslag av 7 800 000 kr.,

atl riksdagen till Bidrag lill internationella kongresser m. m. i Sverige för budgetåret 1979/80 under nionde huvudtiteln anvisade eu reservationsanslag av 494000 kr.,

alt riksdagen till Bidrag lill svenska institut i utlandet för budgetåret 1979/80 under nionde huvudtiteln anvisade ell anslag av 1 429 000 kr.

Reservation hade avgivits av Tore Nilsson (m) och Ingrid Diesen (m) som ansett atl utskottet under 1 och 2 bort hemställa

alt riksdagen godkände de riktlinjer för statligt stöd till internationellt kulturutbyte och de grunder för frågornas handläggning som förordats i propositionen 1978/79:147 med den ändring som förordats i motionen 1978/79:2346, yrkandet 1,

att riksdagen med anledning av propositionen 1978/79:147 och motionen 1978/79:2346, yrkandet 2, till Bidrag lill internationellt kulturutbyte för budgetåret 1979/80 under nionde huvudtiteln anvisade ett reservationsanslag av 4 020 000 kr.

INGRID DIESEN (m):

Herr lalman! Jag kommer i mitt anförande alt uppehålla mig vid den del av proposiiionen om kultur- och informationsutbyte med utlandet som faller inom kulturulskoiiets ansvarsområde.

Del är tillfredsställande att en proposition om kulturellt utbyte med utlandet har kommit lill riksdagen. Men del är mindre tillfredsställande all den ser ut som den gör. Propositionen uppvisaren splittrad bild av de insatser som föreslås.

Jag kan för egen del inle ansluta mig lill de principer och den ansvarsfördelning som görs. Också den s. k. SIK-utredningen, som ligger till grund för proposiiionen, tvekade mellan två olika modeller, men utarbetade tyvärr bara den ena mera utföriigi, och del är samma modell som också

statsrådet Wikström stannat för.

Men remissinstanserna var myckel delade i den här frågan. Många har understrukit behovet av samordning. Alt denna samordning bör ske inom ramen för Svenska institutet uttalar bl. a. riksrevisionsverket, riksantikvarieämbetet och statens historiska museer, UNESCO-rådei och flera ambassader.

När del gäller fördelning av ansvaret föreslås alt anslag för kulturutbyte som bara kräver ekonomiska bidrag skall föras till statens kulturråd, medan anslag för kulturutbyte som kräver förhandlingar, teknisk samverkan eller särskilda initiativ skall handhas av Svenska institutet. Det är en ganska oklar och krokig riktlinje, tycker jag.

Också på den punkten är många tunga remissinstanser negativa lill förslaget. Låt mig bara nämna statens konstmuseer, Nunsku, riksantikvarieämbetet och statens historiska museer. Nordiska museet och Sveriges museimannaförbund.

Sveriges konstföreningars riksförbund uttalar atl enligt SKR:s mening borde det vara mest praktiskt och rationellt all låta Svenska institutet fö hela det föreslagna beloppet - med undantag för vissa smärte belopp för speciella ändamål.

Svenska riksiealern motsätter sig en spridning av anslagen och vill ge institutet en centralfunktion.

KLYS och Folkbildningsförbundet har samma uppfattning.

LO och TCO är också tveksamma till uppdelningen på två organ och anser atl institutet bör vara det organ som har en mer samlad uppgift.

Låt mig också få dröja något vid de synpunkter som redovisas av svenska UNESCO-rådet, som skriver: "Pluralism och frihet från styrning för dock enligt unescorådeis uppfattning inte användas som ett försvar för ell 'plottrande' med medlen och en ovilja till samling inför centrala idéer och projekt."

De skäl som anförs från UNESCO-rådels sida mol den föreslagna modellen är att del redan nu är svårt all överblicka medelstilldelningen lill enskilda och grupper som söker bidrag. Man skulle vinna större klarhet och tydlighet genom att samla alla medel för informations- och kulturutbyte till ell enda ställe, förslagsvis Svenska institutet. Där kan då för vart och ett av kulturområdena finnas nämnder som för avgöra hur det bästa utförandet och den för tillfället intressantaste insatsen skulle ske med befintliga resurser -detta enligt UNESCO-rådet.

Herr lalman! Jag har relativt utföriigi uppehållit mig vid remissvaren, men det har skett för atl kammarens ledamöter skulle fö en uppfattning om hur många och hur tungt vägande synpunkter som har framförts av sakkunniga på olika områden.

I den inoderata reservationen lill kulturutskottets betänkande har vi anfört alt det är viktigt att vi försöker fö till stånd ell så effektivt utnyttjande som möjligt av de ekonomiska resurser som sätts in på del här området.

Den föreslagna uppdelningen mellan kulturrådet och institutet anser vi inle vara rationell. Alt hålla samman så mycket som möjligt av medlen och

Nr 150

Fredagen den 18 maj 1979

Informations- och kulturutbytet med utlandet

Nr 150

Fredagen den 18 maj 1979

Informations- och kulturutbytet med utlandet

ansvaret hos en myndighet medför bl. a. att bidragsgivningen bedöms enhetligt och atl medlen utnyttjas bättre. Det underiäiiar också för alla de organisationer och institutioner som söker bidrag att vända sig till en myndighet.

Vi tror dessutom att det kan vara svårt alt från början förutse om ett projekt kräver förhandlingar eller teknisk samverkan. Om delta säger t. ex. föreningen Svensk Form: "Föreningen ifrågasätter om denna uppdelning är entydig och om den fungerar i praktiken. För alla de organisationer som i likhet med Svensk Form måste söka projektbidrag för sitt kulturutbyte måste detla skapa en oklarhet om vart man skall vända sig."

Propositionen föreslår alt medel för kulturutbyte skall utgå dels från utrikeshuvudiiteln lill Svenska institutet med drygt 1 miljon, dels från utbildningsdepartementet lill kulturrådet med en och en halv miljon och till Svenska institutet med en halv miljon. Allt är inte hell nya pengar. Enligt vad utskottet inhämtat under behandlingen rör det sig om ca 564 000 kr. som redan nu utgår via kulturrådet. Propositionen uppgav däremot atl det rörde sig om ca 800 000 kr. De olika uppgifterna visar all del var ganska svårt för motionärerna när motionen skrevs att uppskatta storieken av de medel som redan utgår. Men mot bakgrund av de uppgifter som nu finns föreslår vi i reservationen att 500 000 kr. för ligga kvar hos kulturrådet för i huvudsak rutinärenden, medan vi vill föra över 500 000 kr. från kulturrådet till institutet, som alltså enligt vårt förslag får sitt anslag ökat lill 1 milj. kr.

Herr talman! När del gäller riktlinjerna för del statliga stödet yrkar Jag bifall till punkten 1 i den moderala reservationen till kulturutskottets betänkande, och när det gäller anslagets fördelning yrkar Jag bifall till punkten 2 i samma reservation, vilket innebär ändring av utskottets hemställan under nämnda punkter.

Under detta anförande övertog förste vice talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

OSWALD SÖDERQVIST (vpk):

Herr talman! I den del av utskottsbetänkandel som behandlar utrikesdepartementets område tar man upp vissa personalfrågor beträfTande kultur-och pressaltachéer som Sverige har placerat på skilda håll i väriden.

Som framgår av utskottsbetänkandet och som vpk också har påpekat i den motion som vi har väckt i den här frågan är huvuddelen av Sveriges kullur-och pressattachéer i dag placerade i Västeuropa och Nordamerika. Den utredning som har legal bakom propositionen har framhållit dessa förhållanden, och man har uttalat att det är önskvärt med en förändring och en vidare spridning av den personal det här gäller. Detta uttrycks i propositionen så, att länderna i Östeuropa under 1960-lalet levt i en viss isolering från västvärlden. Så kan man naturiigtvis uttrycka saken. Man kan också fråga sig vem det är som har varit isolerad från vem.

I vilket fall som helst har vi myckel få kontakter på kulturområdet i denna stora del av Östeuropa, detta myckel omfattande och kulturellt skiftande

område. I många hänseenden är del betydligt mer skiftande än Västeuropa, och det har många fler olika kulturer. Del är naturligtvis önskvärt att vi fören ökad representation av sådana här tjänster i detta område. Det skulle vara lill nytta för del svenska kulturlivet, och det skulle säkert kunna ge impulser av värde för många.

Vpk har alltså i sin motion krävt att riksdagen skall begära alt regeringen inrättar två tjänster för kulturattachéer i Östeuropa och Asien och att man höjer anslaget med 420 000 kr. Det är ju inga stora summor i detta sammanhang. En mindre höjning föreslås visseriigen i propositionen. Men vi anser att den är för liten och alt anslaget bör ökas ytterligare.

Jag vill med detta, herr lalman, yrka bifall till vpk:s motion 2348.

Nr 150

Fredagen den 18 maj 1979

Informations- och kulturutbytet med utlandet

STURE PALM (s):

Herr lalman! Med hänsyn lill en allmän önskan atl nedbringa taleliden i slutet av sessionen skall Jag inte närmare uppehålla mig vid de betydelsefulla markeringar som utskottet gör i anslutning till behandlingen av proposition 147.

Del bör räcka med att i korthet hänvisa lill vad utskottet anför i anslutning till den socialdemokratiska motionen, som lar upp fem delfrågor:

ökade resurser för tolkning och översättning,

slödköp av tidskrifter och bulletiner,

det kulturella utbytet med u-länderna,

de nya uppgifterna beträffande Svenska institutets planerade aktiviteter i de nordiska länderna - där man ju skall utveckla större aktivitet, samt

kultur- och informationsutbytet mellan Sverige och invandrarnas hemländer.

Om dessa frågor råder ju stor enighet. I detta sammanhang vill jag rikta kammarens uppmärksamhet speciellt på den snäva behandling som även fortsättningsvis kommer att drabba Sveriges Radios uilandsprogram. Del är ingen tillfällighet alt ett enigt utskott även på denna punkt gör en klar markering.

Utskottet framhåller på s. 15 alt representanter för Sveriges Radio och dess personalorganisation vid uppvaktning inför ulrikesutskottet framhållit att anslaget för finansiering av uilandsprogrammet är otillräckligt för att upprätthålla programverksamheten på oförändrad nivå, alltså på en så hög ambitionsnivå som propositionen syftar lill. Utskotiet uttalar sina bekymmer över denna behandling av frågan, och utskottet utgår från atl regeringen i fortsättningen uppmärksammar detta spörsmål.

En närmare analys av utlandsradions resurser visar nämligen alt del finns fullgoda skäl atl uttala detta missnöje. Föredragningar inför utskottet har också visat alt det föreligger vissa interdeparlementala oklarheter som måste undanröjas.

Den nu föreliggande propositionen innebär etl påslag med 9,5 milj. kr. för en utåtriktad verksamhet som omfattar informationsverksamhet genom besök, konferenser och trycksaker. Mot detla skall ställas att utlandsradion inte för någon förstärkning alls av sina resurser. Enligt min mening är del en

Nr 150

Fredagen den 18 maj 1979

Informations- och kulturutbytet med utlandet

något halsbrytande filosofi alt anta au det inom ramen fören reellt oförändrad budget skall finnas möjligheter för ökat utrymme för de svenska sändningarna och programexporten, vilket framskymtat i debatten.

Lägel för den svenska utlandsradion är en beräknad brist på 800 000 kr. om den nuvarande nivån skall upprätthållas under det kommande budgetåret. En av orsakerna lill svårigheterna är all denna verksamhet är myckel personalintensiv. Ungefär 80 % faller på personalkostnader, vilket innebären spärr för all åstadkomma kostnadsminskningar.

I proposiiionen föreslås anslagsökning med ungefär 6 96 för budgetåret 1979/80. Detla anslag hade behövt ökas till 11,5% för all täcka de utgiftsökningar som kan förutses.

F. n. sänder utlandsradion på sju språk, och de ekonomiska svårigheterna har redan framtvingat en reducering med en tredjedel av sändningarna på del portugisiska språket. Det finns inga extra resurser, och man tvingas därför till drastiska åtgärder för att få andrum.

Jag har redan erinrat om atl skall Sveriges Radio kunna leva upp till vad riksdagen begär, kräver detta förstärkta anslag. Del är fatalt alt regeringen, som i sin proposition berömmer sig av att kraftfullt salsa på informations- och kulturutbytet med utlandet, i samma ögonblick reducerar möjligheterna för den svenska utlandsradion atl fungera som riksdagen föru'satt. Vi vet att uteblir dessa ökade tillskott, står radion inför utsikten alt tvingas reducera sändningarna för etl av de sju språken eller atl skära ned filmverksamhe-len.

Utrikesutskottet fick för några år sedan vid besök på uilandsradions redaktion belyst den nära kontakt som uppslår med lyssnare i andra länder.

Den årliga brevskörden rör sig f n. om ca 40 000 brev. Det är lyssnare utanför vårt lands gränser som vill veta mer om Sverige.

Ambitiöst genomförda publikundersökningar visar alt Radio Sweden har ca 300 000 lyssnare i England och ca 250 (X)0 i Västtyskland. De visar också att publiken i Sovjet beräknas uppgå lill ca 1 miljon, varav ca 800 000 i storstadsområdena.

Lyssnarbreven - som 1978 uppgick lill 40 400 - fördelar sig med ca 13 000 vardera på engelska och tyska, 4 000 franska, 2 300 spanska, närmare 2 000 portugisiska och 300 ryska. Del är omvittnat att Sveriges Radio är den största mottagaren av ryska brev bland radioförelagen i västvärlden. Vissa undersökningar har gjorts i nära samverkan med bl. a. BBC.

All mol denna bakgrund inte ge Sveriges Radios uilandsprogram samma möjligheter atl expandera som andra utåtriktade media och verksamhetsformer är etl djupt misstag som måste rättas till.

Herr lalman! Jag har med detta inlägg önskat rikta kammarens uppmärksamhet på vad utskottet har att anföra främst på denna punkt. Propositionen har i stort fått ett välvilligt mottagande.

Denna välvilja sträcker sig inte lill den fråga Jag behandlat, och därför bör en regering som vill anse sig framåtblickande på detta område snarast möjligt

ta itu med de påtalade missförhållanden som gäller resurserna för Sveriges Radios uilandsprogram.

GUNNAR RICHARDSON (fp):

Herr talman! Jag skall liksom Sture Palm med hänsyn till riksdagens arbetssituation koncentrera mig, och min egen skrovliga röst utgör ett ytteriigare skäl.

Jag skall begränsa mig lill den enda punkt som del rått delade meningar om i kulturutskottet, men jag vill allra först uttala att Jag tycker att den satsning som nu görs på informations- och kulturutbyte med utlandet är glädjande.

Kulturutbytet med utlandet sker f n. i många olika former och med många olika intressenter engagerade. Del aren sak på både gott och ont, dock avgjort mest på gott. Det är bra atl vi på det här området undgått den strävan till likriktning och uniformitet som man kan finna på många andra områden. Men det kan naturiigtvis också vara besvärande med en alltför stark spliuring. Detta är som så myckel annat en bedömnings- och avvägningsfråga.

SIK-utredningen har föreslagit en delning av ansvaret för kulturutbytet mellan statens kulturråd och Svenska institutet, en delning som innebär att de anslag för kulturutbyte som kräver förhandlingar, teknisk samverkan eller särskilda initiativ bör finnas hos Svenska institutet, medan anslag för kuliumlbyte som inte är av den beskaffenheten utan endast kräver ekonomiska bidrag, bör finnas hos kulturrådet. Det är en ganska naturlig uppdelning av uppgifterna på det här området. Svenska institutets speciella kompetens och många upparbetade kontakter måste vara av utomordentligt stort värde i många fall av kulturutbyte och i en del fall säkerligen rent av en förutsättning för all ett projekt över huvud laget skall komma till stånd. Men detla innebär inle att allt eller det allra mesta bör läggas på Svenska institutet.

I denna fråga liksom i många andra kan man anföra goda skäl för olika tänkbara lösningar. Många remissinstanser - om än inle alla - har gjort samma bedömning som SIK-utredningen. Fru Diesen räknade här upp en rad remissinstanser som stöder den modell som reservanterna förordar. Jag skulle också kunna räkna upp en rad remissinstanser- även de är s. k. tunga -som stöder den modell som regeringen föreslagit och som utskotlets majoritet funnit lämplig, men jag skall inle ta upp kammarens tid med det. Del är bara att konstatera alt det finns delade meningar på den punkten.

Utbildningsministern har efter genomgång av det samlade materialet kommit lill samma slutsats som SIK-utredningen. Kullurutskottets majoritet har också funnit detta vara en lämplig uppgifts-, ansvars- och resursfördelning. Detta fömtsätter emellertid etl gott samarbete, men det finns ingen anledning atl tro att detta inte skulle kunna åstadkommas.

Del finns en aspekt som enligt min mening inte beaktas tillräckligt i resonemangen om uppgiftsfördelningen mellan kulturrådet och Svenska institutet och som fru Diesen inte alls berörde, nämligen att det måste vara

Nr 150

Fredagen den 18 maj 1979

Informations- och kulturutbytet med utlandet

Nr 150

Fredagen den 18 maj 1979

Informations- och kulturutbytet med utlandet

bra för kulturrådet atl arbetet med internationella engagemang blir en integrerande del av rådets ordinarie arbete. De impulser och erfarenheter som den aktiva kontakten med kuliurlivei utomlands för med sig måste vara något mycket värdefullt för arbetet på hemmaplan. Risken för provinsialism, trångsynthet och stagnation måste rimligen bli mindre, om också sådana uppgifter ingår i kulturrådels arbete.

Del beslut som riksdagen nu går alt fatta är enligt kullurutskottets mening etl klokt beslut.

Jag yrkar bifall till utskottets hemställan på alla punkter.

INGRID DIESEN (m) kort genmäle:

Herr talman! Herr Richardson tycker all den föreslagna modellen är en naturlig uppdelning och hänvisar lill den s. k. SIK-uiredningens betänkande, som ligger till grund för propositionen. Låt mig då bara erinra om att den utredningen våren enmansuiredning, visserligen av en kompetent utredare, men den speglar kanske ändå inte alla de aspekter som hade kunnat tillföras frågan. Dessutom utarbetade inle utredningen två likvärdiga alternativ utan avfärdade det ena på några få rader. Del lyckerjag är synd.

Tankarna bakom förslagen i propositionen ärju alt vidga kulturutbytet till nya länder, med speciella satsningar på Norden, invandrarnas hemländer och u-länderna. I många fall är det fråga om både nya länder och nya konslområden. Här kan del inle räcka enbart med ekonomiska bidrag, ulan här krävs det nog i de allra flesta fall också teknisk medverkan, och på det området finns ju sakkunskap sedan länge hos Svenska institutet.

Jag skulle vilja uttrycka den förhoppningen atl den här lösningen bara skall betraktas som tillfällig och all regeringen, om riksdagen nu inte bifaller reservationen, ändå så småningom skall komma på bättre tankar och föreslå den modell som vi nu har föreslagit.

Jag trodde alt herr Richardson som representant för en regering och ett parti som säger sig vilja kämpa mot krångel och onödig byråkrati skulle ansluta sig lill vår modell, som är den enda rätta, om man nämligen vill uppnå det målet.

GUNNAR RICHARDSON (fp) kort genmäle:

Herr talman! Allra försl en kommentar lill påpekandet atl SIK-utredningen sköttes av en enda person. Hur många ledamöter det finns i en utredning kan ju inle ha någon betydelse, eftersom man kan arbeta på många olika sätt, utan det väsentliga och relevanta är naturligtvis del förslag som kommer fram.

Det finns, som jag framhöll i mitt anförande, olika lösningar av den här frågan. Vi ärju ofta i den situationen att det finns skäl som talar för och skäl som talar emot, och det gäller då alt göra en avvägning av de olika skälen. Jag kan inte finna atl fru Diesen i sin replik här har framfört några nya synpunkter, som på ett avgörande sätt skulle motivera alt man gjorde en annan avvägning. Konstruktionen innebär Ju all Svenska institutets speciella kompetens - som är naturlig för ett organ inom utrikesförvaltningen - skall komma till användning och ge den service som behövs. Det ingår i själva del

uppdrag som Svenska institutet får.

I fråga om krångel och byråkrati är jag inte övertygad om alt det är mera krångligt och byråkratiskt med den modell som här har förordats. Del sägs t. ex. i motionen all det skulle skapa splittring och förvirring, och det är klart alt om del bara finns en enda finansiär av kulturell verksamhet, blir det mindre förvirrat - det håller jag med om - men att det finns många finansieringskällor ärju ett värde i sig. Man kan som exempel ta forskningens område, där det finns väldigt många olika fonder och institutioner som ger bidrag till forskning. Delta har ett värde i sig, därför att det ger garantier föratt inte bara en enda åsikt eller en enda uppfattning blir dominerande, men det sker kanske till priset av något större förvirring, om man kan använda det uttrycket, genom att del då gäller atl hålla reda på vilka olika myndigheler som har medel till förfogande. Men Jag tycker inte att delta är något tungt vägande skäl mot den föreslagna anordningen.

Nr 150

Fredagen den 18 maj 1979

Informations- och kulturutbytet med utlandet

INGRID DIESEN (m) kort genmäle:

Herr lalman! Herr Richardson säger att del väl inte spelar någon större roll om del är många ledamöter i en utredning eller om del är en enmansuiredning. Men riksdagen brukar väl ofta kräva en pariamentarisk utredning Just därför alt frågorna skall kunna belysas från olika håll.

Herr Richardson talade om Svenska institutet som ett instrument för utrikesförvaltningen. Men det här förslaget innebär ju också au Svenska institutet kommer in i det kulturella arbetet på ett annat och mera betydelsefullt sätt än tidigare. Det vore därför rationellt, när det nu gäller nya områden, atl lägga huvudansvaret på Svenska institutet.

Sedan vill jag bara uttrycka den förhoppningen all regeringen när del gäller krångel och byråkrati anstränger sig mer för atl få teori och praktik atl sammanfalla.

GUNNAR RICHARDSON (fp) kort genmäle:

Herr lalman! Jag vill inte gärna karakterisera Svenska institutet som ett instrument för utrikesförvaltningen, utan som etl organ inom utrikesförvaltningen som besitter speciell kompetens och har möjligheter atl ge service i sådana sammanhang.

Jag vidhåller fortfarande all del är ganska ointressant om en utredning bara har en ledamot eller många ledamöter. Den kan arbeta på många olika sätt, och vi har dessutom etl vidsträckt remissförfarande, som ger garantier för atl många olika synpunkter kominer fram.

ALLAN HERNELIUS (m):

Herr talman! Herr Söderqvist argumenterade för bifall till vpk-motionen om inrättande av två nya tjänster för kulturattachéer i öster. Jag kan inte undvika atl citera en passus i motionen, där det talas om arbetsfältet för de tilltänkta kulturattachéerna. Det sägs att tjänsten skulle gälla etl oerhört stort arbetsfält - "från Rostock i väster till Vladivostok i öster med ett oerhört rikt kullurulbud".

Nr 150

Fredagen den 18 maj 1979

Informations- och kulturutbytet med utlandet

Jag håller med om att det är ett stort arbetsfält. Det är så stort all del knappast finns möjligheter för en, två eller tre kulturattachéer alt läcka del. Därtill kommer alt arbetsmöjligheterna på detla oerhört slora arbetsfält kanske inle är så påtagliga. Jag yrkar alltså bifall lill utskottets förslag.

Herr Palm log upp en annan sak, nämligen uilandsprogrammen i Sveriges Radio. Del har förekommit en del kritik mot dessa program. Det har sagts all det finns svårmätbara effekter, och del har också talats om bristerna när det gäller dialog i informationsarbetet. Men den särskilda utredningsman som regeringen anlitade i dessa frågor avvisade invändningarna. Regeringen slår också fast i propositionen atl även den icke målinriktade informationen har sitt egenvärde.

Enligt den uppfattning som regeringen framför i proposiiionen skulle den beviljade anslagshöjningen på 6 % för programverksamheten göra del möjligt att bibehålla verksamheten vid uilandsradion på "i huvudsak nuvarande nivå".

Herr Palm sade au det är halsbrytande atl tro atl man inom denna ram skulle kunna öka utrymmet förde svenska sändningarna. Den saken har inte diskuterats i utskottet. Jag vill i del sammanhanget påpeka att del inte framställts något yrkande i utskottet om ett högre anslag, och det finns inle heller någon motion. Vad som inträffat är all Sveriges Radios styrelse i sina äskanden föreslog atl utlandsprogrammet skulle ges resurser föratt upprätthålla den hittillsvarande verksamheten. Regeringen ansåg alt detta krav blivit uppfyllt med den höjning som skedde och som var normal. Sedan uppvaktade Sveriges Radios direktion utskottet och framförde att det tillkommit nya omständigheter. Man hade bl. a. slutit ett avtal om skiftarbete vid radion, vilket medförde högre lönekostnader. För dessa ville man nu ha kompensation. Av representanter för personalens fackliga organisation framfördes liknande synpunkter, men man tillade att man ville ha ändringar i andra avseenden: större möjligheter lill resor, utjämning i fråga om löner, ökning av arvodesanslagen osv. Till allt detla kunde utskottet självfallet inle ta ställning. Det är ju inle utrikesutskottets och riksdagens sak aU gå in på sådana frågor. Del är naturligtvis det bolag som bedrjver verksamheten som har all handha dessa frågor. Bolaget harju också en styrelse som är anpassad härför.

Utskottet har därför nöjt sig med atl återge vad som förevarit på denna punkt. Jag kan inte rikligt instämma i herr Palms tolkning av utskottets intentioner. Utskottet inskränker sig lill atl för sin del slå fast alt det ansluter sig till målsättningen atl upprätthålla programverksamheten på oförändrad ambitionsnivå och utgår ifrån atl regeringen uppmärksammar detla spörsmål. Detta är vad ulrikesulskoitel har sagt - icke mer och icke mindre.

Herr talman! Jag yrkar bifall lill utskottets hemställan.

OSWALD SÖDERQVIST (vpk):

Herr talman! Självfallet rör det sig här om elt rätt stort område, och det finns då så myckel större anledning all försöka satsa litet mer på en ökning av kulturutbytet. Som Jag sade i mitt tidigare inlägg har Västeuropas kullurliv en

myckel mer homogen struktur. Jämfört med Östeuropa och Asien där det finns många fler språkgrupper och en större variation på kulturutbudet. Utskottet har i sin skrivning självt erkänt detta, och det framhålls också i propositionen. Jag tycker därför att det krav som vpk har ställt i sin motion är väl motiverat.

Del som Allan Hernelius sade om arbetsmöjligheterna får slå för hans egen räkning. Jag kan emellertid påpeka att Svenska institutet, som nämnts tidigare i debatten i ett annat sammanhang, med sina begränsade resurser under många år har haft ett mycket givande och rikt utbyte i delta område när det gäller forskare och andra kulturpersonligheter.

Nr 150

Fredagen den 18 maj 1979

Informations- och kulturutbytet med utlandet

STURE PALM (s):

Herr lalman! Jag påpekade att det av den föredragning som hållils i utskottet framgick att det fanns vissa interdeparlementala problem som upplevdes på ett ganska påtagligt sätt.

Vi var ju vid skrivningen överens om en hyggligare behandling. Utskottet skriver också: "Vid uppvaktningar för utskottet från Sveriges Radios och dess personalorganisations sida har anförts att den medelsberäkning som görs i propositionen för finansiering av utlandsprogrammet inte är tillräcklig för att upprätthålla programverksamheten på oförändrad ambitionsnivå, vilket avsikten ärenligt proposiiionen. Utskottet ansluter sig till denna målsättning och utgår från att regeringen uppmärksammar detta spörsmål."

Jag noterade med glädje den enighet som fanns i utskottet när vi nu begär en ökad aktivitet från regeringens sida. Avsikten med mitl förra inlägg var också att understryka behovet av att någonting måste ske som förbättrar situationen på detta område.

ALLAN HERNELIUS (m):

Herr talman! Jag vill bara än en gång påpeka att det i utskottet inte har framställts något yrkande om en höjning av anslaget, och inte heller har det förelegat någon motion. LJiskottet har naturligtvis inte kunnat verifiera allt det som vid uppvaktningarna sades från radioföretagets och personalens sida. Ulskotlei har inte gett sig in på den frågan utan bara refererat, och därför har formuleringen blivit just den som finns i betänkandel. Utskottet har refererat vad som har skett samtidigt som det har anslutit sig till målsättningen. Jag upprepar att utskottet har sagt detta - icke något mer, icke något mindre.

Beträffande herr Söderqvist vill Jag säga att det väl inle är någon som betvivlarattdetfinnsarbetsmöjligheteri Östeuropa närdelgällerinformation och vetenskapligt utbyte. Det har inte minst denna riksdag uppmärksammat vid flera tillfällen. Men det är ju en sak. Atl åberopa den geografiska strukturen "från Rostock till Vladivostok" för att bevisa att det är ett särskilt lämpat arbetsfält för en eller två nya krafter är någonting helt annat. Jag tror inte att jag behöver bemöta herr Söderqvist på den punkten.

Överiäggningen var härmed slutad.

Nr 150

Fredagen den 18 maj 1979

Informations- och kulturutbytet med utlandet

Utrikesutskottets betänkande nr 31

Punkten 2

Utskottets hemställan bifölls.

Punkten 3

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels utskottets hemställan med den ändring däri som föranleddes av bifall till motionen nr 2348 av Lars Werner m. fl., och förklarades den förra proposiiionen vara med övervägandeja besvarad. Sedan Oswald Söderqvist begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller utrikesulskottets hemställan i betänkandet nr 31 punkten 3 röstar ja, den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit utskottets hemställan med den ändring däri som föranleds av bifall till motionen nr 2348 av Lars Werner m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Oswald Söderqvist begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 271

Nej - 15

Avstår - 1

Punkterna 4-6 och 8

Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkter hemställt.

Kulturutskottets betänkande nr 31

Mom. 1 och 2

Propositioner gavs på bifall till dels utskotlels hemställan, dels reservationen av Tore Nilsson och Ingrid Diesen, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande Ja besvarad. Sedan Ingrid Diesen begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller kullurutskottets hemställan i betänkandel nr 31 mom. 1 och 2 röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen av Tore Nilsson och Ingrid Diesen.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-proposiiionen. Då Ingrid Diesen begärde rösträk-

ning verkställdes votering med omröstningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja -	241
Nej -	47
står -	1

Nr 150

Fredagen den 18 maj 1979

Mikrofilmning av svensk dagspress

Mom. 3-7

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

§ 9 Föredrogs

Utrikesutskotlets betänkande

1978/79:32 med anledning av proposiiionen 1978/79:206 om nordiska ministerrådels allmänna budget för år 1980 m. m.

Kullurutskottets betänkanden

1978/79:28 med anledning av propositionen 1978/79:151 om vissa anslag ur kyrkofonden, m. m. Jämte motion

1978/79:29 med anledning av propositionen 1978/79:125 med förslag om tilläggsbudget III till statsbudgeten för budgetåret 1978/79 såvitt propositionen hänvisats till kuliurutskotlet

1978/79:34 angående uppskov med behandlingen av vissa ärenden

Kammaren biföll vad utskotten i dessa betänkanden hemställt.

§ 10 Mikrofilmning av svensk dagspress

Föredrogs utbildningsutskottets betänkande 1978/79:37 med anledning av propositionen 1978/79:122 om vissa åtgärder på informationsförsörjnings-området jämte motioner.

BO TURESSON (m):

Herr talman! Riksdagens beslul i Ool, som innebar atl man förlade mikrofilmningavdagspress till en ännu inle utbyggd samhällsägd institution, var illa underbyggt och i flera avseenden olyckligt. Det finns nämligen på det här området etablerade och för ändamålet lämpliga förelag med god utrustning och med erfaren personal, som genom det här beslutet måste friställas. Några svårigheter att dela upp det stora materialet mellan olika företag föreligger inle. Om man gör sä, skulle man ernå möjlighet till bl. a. kostnadsjämförelser, vilket alllid är hälsosamt och nyttigt.

Jag utgår nu från atl kungl. biblioteket kommer att infordra anbud enligt upphandlingskungörelsen i vanlig ordning, så atl flera förelag kan tävla om del här arbetet och så alt en monopolsituation undviks.

Nr 150

Fredagen den 18 maj 1979

Meritvärdering vid antagning till högskolestudier

STIG ALEMYR (s):

Herr talman! Jag yrkar bifall lill utbildningsutskottets hemställan.

HANS NYHAGE (m):

Herr talman! Jag delar den uppfattning beträffande handläggningen av detta ärende som Bo Turesson har gett till känna, samtidigt som jag inte på minsta sätt vill försöka undandra mig mitl eget fulla ansvar för riksdagens beslut i höstas. Genom detta omöjliggjordes etl anbudsförfarande i vanlig ordning, något som hade varit naturligt och riktigt. Beslutet var alltså enligt min mening olyckligt. Vi vet nu att ett enskilt företag i Stockholmsområdet direkt har drabbats av beslutet, vilket är djupt beklagligt.

Jag har i ett särskilt yttrande lill ulskottsbetänkandet redovisat min uppfattning och har alltså ej funnit del vara möjligt atl yrka på att riksdagen nu skall ompröva sitt tidigare beslut. Det är emellertid, herr lalman, angeläget att beslut av likartad karaktär i fortsättningen undviks.

Överläggningen var härmed sluiad. UtskottJts hemställan bifölls.

§ 11 Meritvärdering vid antagning till högskolestudier

Föredrogs utbildningsutskottets belänkande 1978/79:38 med anledning av propositionen 1978/79:100 såvitt gäller meritvärdering vid antagning lill högskolestudier jämte motioner.

1 propositionen 1978/79:1(X) bil. 12 hade regeringen (utbildningsdepartementet) efter föredragning av utbildningsministern Jan-Erik Wikström under avsnittet D. Högskola och forskning (s. 419-422 och 440) föreslagit riksdagen alt godkänna vad som i propositionen anförts om meritvärdering vid antagning till högskolestudier (hemställan 4).

Med åberopande av främst angelägenheten att undanröja bestämmelser som gjorde det svårare för kvinnor alt vinna tillträde till mycket eftersökta utbildningar hade i proposiiionen förordats att föreningsmeriter fr. o.m. antagningen lill utbildning som började hösten 1980 inte skulle ge poäng vid meritvärderingen.

Vidare hade i proposiiionen förordals att arbetslivserfarenhet som förvärvats parallellt med studier i gymnasieskolan inte skulle fö tillgodoräknas vid antagning lill grundläggande högskoleutbildning fr. o. m. antagningen till utbildning med början hösten 1980. Studerande inom folkhögskola samt kommunal och statlig vuxenutbildning borde dock fortfarande få tillgodoräkna arbetslivserfarenhet som förvärvals parallellt med studierna. Från samma tidpunkt skulle inte heller arbetslivserfarenhet förvärvad under terminstid i gymnasieskolan fö ingå i sådan yrkesverksamhet som gav

behörighet enligt den s. k. 25:4-regeln.

I detta sammanhang hade behandlats motionerna 1978/79:264 av Bonnie Bernslröm (fp),

1978/79:321 av Ingrid Sundberg m.fl. (m), vari yrkats atl riksdagen som sin mening gav regeringen till känna atl snabba åtgärder borde vidtas för all ulforma reglerna för intagning till klasslärarulbildning så alt en tillräcklig andel av lärarkandidaterna hade en naturvetenskaplig och teknisk bakgrund.

Nr 150

Fredagen den 18 maj 1979

Meritvärdering vid antagning till högskolestudier

1978/79:368 av Olle Aulin (m),

1978/79:524 av Rolf Rämgård m. fl. (c), vari såvitt nu var i fråga yrkats atl riksdagen beslutade att föreningsmeriter också i fortsättningen skulle fö tillgodoräknas vid intagning till högskolan (yrkandet 1),

1978/79:740 av Lars Werner m. fl. (vpk), vari såvitt nu vari fråga yrkats alt riksdagen skulle

hos regeringen hemställa om förslag varigenom betygen avskaffades som urvalsinstrumenl för tillträde till högskolestudier och ersattes av arbetslivserfarenhet och köprincipen (yrkandet 3 b),

uttala sig för alt de s. k. studielämplighetsproven borde avskaffas (yrkandet 4),

avvisa förslaget i proposiiionen 1978/79:100 om avskaffande av föreningsmeriterna (yrkandet 6),

1978/79:1324 av Stig Alemyr m. fl. (s), vari yrkats att riksdagen beslutade avslå regeringens förslag om att verksamhet i förening inte längre skulle vara poänggrundande fr. o. m. antagningen lill utbildning med början hösten 1980,

1978/79:1336 av Gösta Bohman m. fl. (m), vari såviu nu var i fråga yrkats atl riksdagen skulle

hos regeringen begära översyn genom en pariamentarisk utredning av effekterna av antagnings- och urvalsreglerna till högskoleutbildning (yrkandet 1),

hos regeringen anhålla om förslag till sådan ändring av reglerna för antagning till högskoleutbildning atl arbetslivserfarenhetens betydelse minskades (yrkandet 2),

1978/79:1342 av Bertil Fiskesjö (c) och Ulla Tilländer (c), vari yrkats att riksdagen beslutade uttala att verksamhet i förening även i fortsättningen skulle vara poänggrundande vid antagning till utbildning samt att reglerna härför skulle ses över i enlighet med vad som angelts i motionen,

5 Riksdagens proiokoti 1978/79:150-151

Nr 150

Fredagen den 18 maj 1979

Meritvärdering vid antagning till högskolestudier

1978/79:1378 av Rune Rydén m. fl. (m), vari yrkats atl riksdagen skulle

hos regeringen anhålla om en parlamentarisk utredning med uppdrag alt se över effekterna av de nya antagnings- och urvalsreglerna till högre utbildning,

uttala all utredningen borde föreslå en maximal åldersgräns för antagning till vissa, för staten, kostsamma utbildningar,

uttala

alt arbetslivserfarenhetens meritvärde vid antagning till högre utbildning borde minskas,

att den som sökte i kvoigrupperna I och II på enbart beiygsmeriter och som erhållit högsta betyg i alla ämnen borde beviljas inträde trots 20-procentsregeln,

all platserna i kvotgrupp IV borde fördelas proportionellt i förhållande till antalet sökande med enbart 25:4-meriter och övriga sökande i kvotgruppen,

d) att tillämpningsbeslämmelserna borde bli föremål för översyn,

e) att försöksverksamhet borde påbörjas med obligatoriska iniagningsprov
på någon eller några utbildningslinjer.

1978/79:1934 av Lars Werner m. fl. (vpk), vari såvitt nu var i fråga yrkats att riksdagen skulle uttala sig för och hos regeringen hemställa om förslag innebärande atl förkunskapskraven för antagning till förskollärar- och friiidspedagogutbildningarna skulle ses över i enlighet med vad som anförts i motionen (yrkandet 3), och

1978/79:2197 av Ove Nordstrandh m.fl. (m) såvitt nu var i fråga (yrkandena 3 och 4).

Utskottet hemställde

alt riksdagen beträffande parlamentarisk översyn av urvals- och antagningssystemet m. m. skulle avslå motionerna 1978/79:1336, yrkandet 1, 1978/79:1378, yrkandena 1 och 2, 1978/79:2197, yrkandet 4, samt motionen 1978/79:368 i denna del,

att riksdagen beträffande arbetslivserfarenhetens betydelse för urvalet skulle avslå motionerna 1978/79:1336, yrkandet 2, och 1978/79:1378, yrkandet 3 a,

alt riksdagen beträffande meritvärdet av s. k. linjespecifika ämnen skulle avslå motionen 1978/79:368 i denna del,

atl riksdagen beträffande uttalande om försöksverksamhet med obligatoriska intagningsprov m. m. skulle avslå motionen 1978/79:1378, yrkandet 3b-e,

att riksdagen beträffande urval till enstaka kurser skulle avslå motionen 1978/79:2197, yrkandet 3,

atl riksdagen beträffande tillgodoräknande av föreningsmeriter skulle dels med bifall lill motionerna 1978/79:524, yrkandet 1, 1978/79:740, yrkandet 6, 1978/79:1324 och 1978/79:1342 i denna del avslå propositionen

1978/79:100, dels som sin meninggeregeringen till känna vad utskottet med anledning av motionen 1978/79:1342 i denna del anfört om översyn av gällande bestämmelser,

atl riksdagen beträffande meritvärdet av arbetslivserfarenhet som förvärvats parallellt med studier i gymnasieskolan godkände vad som förordats i propositionen 1978/79:100,

atl riksdagen beträffande avskaffande av betygen som urvalsinstrumenl m. m. skulle avslå motionen 1978/79:740, yrkandena 3 b och 4,

att riksdagen beträffande utvärdering av de psykotekniska proven vid antagning till journalistlinjen skulle avslå motionen 1978/79:264,

alt riksdagen beträffande antagningen till klasslärarulbildning med bifall lill motionen 1978/79:321 som sin mening gav regeringen lill känna vad utskotiet anfört,

all riksdagen beträffande förkunskapskrav för förskollärar- och frilids-pedagogutbildning skulle avslå motionen 1978/79:1934, yrkandet 3.

Nr 150

Fredagen den 18 maj 1979

Meritvärdering vid antagning till högskolestudier

Reservationer hade avgivits

1. beträffande arbetslivserfarenhetens betydelse vid urvalet av Ove Nord
strandh (m) och Hans Nyhage (m) som ansett all utskottet under 2 bort
hemställa

att riksdagen skulle bifalla motionerna 1978/79:1336, yrkandet 2, och 1978/79:1378, yrkandet 3 a,

2. beträffande tillgodoräknande av föreningsmeriler av Ove Nordstrandh
(m), Linnea Hörlén (fp), Hans Nyhage (m) och Jörgen Ullenhag (fp) som
ansett all utskottet under 6 bort hemställa

atl riksdagen skulle godkänna vad som förordats i propositionen 1978/ 79:100och avslå motionerna 1978/79:524,yrkandet 1,1978/79:740,yrkandet 6, 1978/79:1324 och 1978/79:1342.

OVE NORDSTRANDH (m):

Herr talman! För huvuddelen av den grundläggande högskoleutbildningen gäller, som framgår av utbildningsutskoltets belänkande nr 38 med anledning av proposiiionen 100 såvitt gäller meritvärdering vid antagning lill högskolestudier, från hösten 1977 nya regler för behörighet och urval. I den utvärdering av högskolereformen som genomförs inom universitets- och högskoleämbetet studeras de nya behörighets- och urvalsreglernas effekter.

I budgetpropositionen har regeringen redan nu föreslagit alt föreningsmeriter inte längre skall fö tillgodoräknas. Det är som Jag ser det ell bra förslag. Det förstår inle, tyvärr, utskottsmajoritelen och vill alt föreningsmeriler skall få tillgodoräknas även i fortsättningen. Minoriteten, moderater och folkpartister, stöder regeringsförslagel i reservationen 2. Motiveringen härför kommer alt redovisas av Jörgen Ullenhag.

Jag skall ta upp en annan fråga, nämligen arbetslivserfarenhetens betydelse vid urvalet, där vi moderater ensamma slår för en kritisk hållning gentemot

Nr 150

Fredagen den 18 maj 1979

Meritvärdering vid antagning till högskolestudier

arbetslivserfarenhetens tillgodoräknande i vissa urvalssiluationer.

Självfallet kan -del är jag angelägen alt understryka -arbetslivserfarenhet som poänggivande merit ha gynnsamma effekter i vissa avseenden. Vi moderater avvisar därför icke på något sätt generellt arbetslivserfarenhet som poänggivande merit. Del är utformningen av bestämmelserna vi vänder oss emot. De är av den arten att arbetslivserfarenhetens genomslagskrafl i vissa lägen blir alltför slor, av alltför avgörande betydelse och faktiskt diskriminerande för dem som har höga betyg som förulsällning för högre studier.

Det kan inle vara rikligt atl personer med absoluta loppbetyg skall behöva arbetslivserfarenhet som lilläggsmerit för alt fö den eftertraktade inträdesbiljetten lill universitet och högskolor. Rune Rydén kommer senare alt illustrera vilka effekter som kan uppstå.

Arbetslivserfarenhetens betydelse vid urvalet lill högre studier bör alltså något minskas. Det behövs som vi ser det inte någon mer utvärdering - ej heller väntan. Man kan gå lill snabbt beslul.

Jag hemställer, herr talman, om bifall lill reservationerna 1 och 2.

JÖRGEN ULLENHAG (fp):

Herr talman! I en skrivelse lill regeringen den 2 oktober 1978 föreslog universitets- och högskoleämbetet atl föreningsmeriler snarast bör las bort som urvalsgrund vid antagning lill högskoleutbildning. I UHÄ-skrivelsen redovisas mycket starka skäl för denna förändring.

UHÄ konstaterar att i de båda första antagningarna efter högskolereformen ungefär dubbelt så många män som kvinnor antogs på grund av poäng för föreningsverksamhet. Som exempel på utbildningar där föreningsmeriterna förefaller au ha en särskilt kraftigt snedvridande effekt lill kvinnornas nackdel nämns psykologlinjen, ekonomlinjen vid handelshögskolan, gymnastiklärarlinjen, mellanstadielärarlinjen och tandläkarlinjen. Man säger atl hillillsvarande erfarenheter av föreningsmeriter som urvalsgrund nästan uteslutande pekar på negativa effekter för kvinnornas del samtidigt som ansträngningar görs för alt motverka könsskillnader i utbildningssystemet.

Det ena huvudskälet för etl avskaffande av föreningsmeriterna som urvalsgrund är alltså atl kvinnorna missgynnas av systemet. Del andra huvudskälet är all de administrativa svårigheterna i tillämpningen av nuvarande bestämmelser är slora. UHÄ:s bedömning äralt de administrativa svårigheterna i väsentliga delar kommer att kvarstå även i fortsättningen, och man konstaterar att de administrativa svårigheterna framför allt har den allvariiga sidan all de hos sökande i många fall kan ge en känsla av rättsosäkerhet. Bedömningen av föreningsmeriter kommer, säger man, troligen alltid att förbli svår och dessutom resurskrävande rent personalmässigt. Det är inte praktiskt möjligt atl skriva strikta regler för hur man skall bedöma de meriter som en sökande åberopar. Beslul i många sådana frågor måste trots all en oproportioneriigt stor arbetsinsats läggs ner på bedömningen fattas mer eller mindre på känn, hävdar UHÄ. Man pekar också på att en arbetsteknisk svårighet är att flera olika bedömare måste ägna sig ål

behandlingen av föreningsmeriterna och menar all del minskar möjligheterna lill en enhetlig bedömning.

Vill man alltså motverka atl kvinnorna missgynnas och vill man minska krånglet och byråkratin på del här området, då måste slutsatsen helt enkelt bli atl man bör följa UHÄ:s förslag. Del har man också gjort i proposiiionen, och på den linjen går också moderaternas och folkpartiets representanter i utbildningsutskottet i reservationen 2. Det är förvånande att man från majoritetens sida inte har velat vara med om en förändring som borde vara självklar. Till bilden hör också atl UHÄ framhåller alt det såväl sakligt som tekniskt är möjligt alt särbehandla frågan om föreningsmeriter, eftersom regelsystemet i övrigt inte påverkas av om dessa meriter tillgodoräknas eller inte.

Det är viktigt att man är öppen föratt förändra det som har visat sig fungera mindre väl efter högskolereformen. Här har vi nu elt utmärkt exempel på just detla.

Herr talman! Jag yrkar bifall lill reservationen 2 av moderaternas och folkpartiets representanter i utbildningsutskottet.

Nr 150

Fredagen den 18 maj 1979

Meritvärdering vid antagning till högskolestudier

EVA HJELMSTRÖM (vpk):

Herr talman! I utbildningsulskoltets betänkande nr 38 behandlas delar av vår principmotion angående den högre utbildningen, nämligen urvalsprinciperna för antagningen. En av huvudmålsättningarna för högskolereformen var att man genom den skulle bryta den sociala snedrekryteringen. Det har sagts tidigare från vpk:s sida all så inte har skett, utan alt den sociala snedrekryteringen består. Utskotlets talesmän har försökt förneka detta faktum. Nu har emellertid olika forskningsrapporter och statistiska undersökningar bekräftat atl den kanske viktigaste målsättningen med högskolereformen inte uppfyllts. Såväl av UHÄ:seget material som av undersökningar vid statistiska centralbyrån framgår att den sociala snedrekryteringen tvärtom skärpts, att andelen ungdomar från arbetarklassen är den lägsta på årtionden. De erfarenheter och kunskaper en majoritet av vårt lands befolkning besitter las alltså inle till vara vid våra universitet och högskolor. Jag tycker att det borde mana till eftertanke. Jörgen Ullenhag sade att det är viktigt atl man ser över vad som har fungerat mindre väl -och här finns klara bevis på att det inle har fungerat.

Nu tror vi naturiigtvis inte från vpk:s sida att det finns några enkla lösningar på detta problem och att denna snedrekrytering i etl slag kan förändras. Del krävs djupgående förändringar i såväl samhällsstruktur som grund- och gymnasieskola för att åstadkomma en förbättring. Också högskolans inre organisation och innehåll måste bättre anpassas efter arbetarklassens behov. Som det nu är känner många inte igen sin verklighet när de börjar studera. Men, herr talman, våra förslag är ett steg i rätt riktning. Vi har i vår motion föreslagit att betygen skall avskaffas till förmån för etl nytt urvalssyslem, där bl. a. arbelslivserfarenhelerna tillmäts större betydelse. Förslaget bygger också på de förslag lill förändringar som vi har framställt när del gäller gymnasieskola och grundskola.

Nr 150

Fredagen den 18 maj 1979

Meritvärdering vid antagning till högskolestudier

Sedan några fö ord om föreningsmeriterna. Utskottets majoritet har i denna del bifallil vårt yrkande atl dessa skall bibehållas. Vi tycker det är ett klokt beslut av utskotlsmajoriieien. Vi är helt överens om att man bör se över bestämmelserna och tillämpningen, så att det inle förekommer missbruk av skilda slag, men vi tillmäter samtidigt föreningsarbete ett så stort värde att det bör fö ge poäng. Kvinnorna har missgynnats, säger folkpartiets representanter och moderaterna. Men som jag tidigare har framhållit här i kammaren är detta att inte se skogen för bara träd. Kvinnornas eftersatta situation, den diskriminering av dem som förekommer och som genomsyrar hela vårt samhällsliv, också inom högskoleväsendet, måste bekämpas på andra sätt. Det krävs både åtgärder i form av utbyggnad av barnomsorgen och förbättrade sludiefinansieringsmöjligheter och bättre villkor vid gravidilets-ledigheierm. m. Vi har föreslagit åtgärder i den riktningen,men förslagen har tyvärr avslagils av dem som påstår sig kämpa för jämlikhet. Vi skall senare i vår diskutera forskning och forskarutbildning, och vi har där särskilt tagit upp de kvinnliga forskarnas situation och föreslagit att speciella insatser skall göras för att förbättra deras läge. Men då är del inte något tal om jämlikhet från folkparti-och moderalhåll och f ö. inle heller från socialdemokratereller centerpartister.

Slutligen, herr talman, utbildningen för förskollärarna, som också behandlas i betänkandet. Vi har i en särskild motion tagit upp deras utbildning. Jag har myckel svårt att förslå varförjusl denna lärarkategori skall diskrimineras i olika hänseenden, inte minst vad gäller utbildningens längd och kvalitet. Det borde tvärtom vara så atl man här verkligen skulle avsätta resurser från samhällets sida, eftersom man tillmäter denna period i barnens liv så stor vikt. Den vikt utskottet lägger vid förskollärarutbildningen strider f ö. helt mot den målsättning riksdagen själv antagit för barnomsorgen. Vi framhåller i vår motion atl stora ansträngningar måste göras inle bara för att förbättra utbildningen utan också för alt möjliggöra för den personal som nu är verksam vid barnstugorna att fö möjlighet till vidareutbildning med full lön. Just därför att barnen utestängs från arbetslivet i dagens Sverige bör också, som vi framhåller, en särskild strävan vara alt man söker salsa på personer som har en erfarenhet av tidigare jobb.

Herr talman! Med detta yrkar Jag bifall till vpk-molionerna.

STIG ALEMYR (s):

Herr talman! Eva Hjelmströms sista yrkande har behandlats också av tidigare riksdagar. Jag går inte in på den argumentering som då fördes utan hänvisar till denna tidigare riksdagsdebatt. Del gör också utskottet när del nu än en gång avstyrker vpk:s yrkande på denna punkt.

Ett av de mål som man hade genom hela utredningsarbetet och när högskolereformen antogs var att försöka vidga högskolans kontakter med nya studerandegrupper. Vi har velat bryta loss högskolan från den nästan helt dominerande knytningen lill gymnasieskolan. Ett par års erfarenhet, herr talman, visar att vi är ett gott stycke på väg. Vi har genom högskolans lokalisering till nya orter t. ex. kommit i kontakt med studerandegrupper.

som tidigare inle hade möjlighet atl söka sig till högskolestudier.

Jag beklagar atl vissa folkgrupper ännu inle har upptäckt högskolan eller haft möjligheter atl söka sig till den. Därför har jag inte någon gång, herr lalman, sagt atl vi har nått vårt mål när det gäller nya studerandegrupper, utan Jag har framhållit att vi är på god väg. Vi har också nått nya grupper av människor, och det visar alt högskolebeslulel har rätt inriktning.

Som instrument för all nå de nya studerandegrupperna fungerar bl. a. arbelslivserfarenheter. Atl fö tillgodogöra sig erfarenheter från arbetslivet när man går in i de högre studierna tillför högskolan utomordentligt rika erfarenheter och kunskaper, och det är inget fel på de studenter som i stor utsträckning åberopar arbelslivserfarenheter då de söker sig till högre studier.

Vi kan sålunda inte från utskottsmajoritelen ställa oss bakom det moderata önskemålet att minska vikten av arbetslivserfarenheten. Vi säger - och det harjag, herr lalman, framhållit flera gånger från kammarens talarstol-allom del när några år har gått visar sig, att erfarenheterna på någon punkt är negativa, skall vi också utan prestigehänsyn genomföra ändringar på denna punkt men atl det ännu förflutit så kort tid all det inte finns anledning att göra justeringar av detta regelsystem. Dessutom finns det inga tecken som tyder på att den arbetslivserfarenhet som nu kan åberopas skulle ha varit negaliv för högskolan eller för de studerande.

Något mera dramatisk är väl debatten om föreningsmerilerna. Man kan nu få tillgodoräkna sig högst en poäng, om man under två år har varit aktiv i föreningslivet. Del har hävdats att det har fuskals med dessa meriter. Det finns personer som menar alt många av dem som åberopar föreningsmeriter egentligen inte har varit särskilt aktiva. Del har t. o. m. sagts att man bildar föreningar bara för alt fö föreningsmeriler, och del är mot intentionerna i lagstiftningen. Utbildningsutskottet säger därför alt man bör se över reglerna så all det inte ges möjlighet till fusk på detta område.

Herr talman! I övrigt bedömer dock utskoltsmajoriteten det som utomordentligt betydelsefullt alt vi kan engagera unga människor i elt meningsfullt föreningsarbete. Om vi kan fö dem alt bli verksamma i de politiska organisationerna, i nykterhetsrörelsen, i kyrkliga organisationer, i elevorganisationer och i andra sammanhang, kommer det att betyda en träning för unga människor, som blir utomordentligt betydelsefull för deras verksamhet i framtiden. Del ger dem kontakter och kunskaper. Men erfarenheten visar också all 1. ex. många av de ungdomar som engagerar sig i skolornas elevråd och där har mycket arbete för mindre lid över för det studiearbete som kan hjälpa dem till högre betyg. Därför är del rättvist att de får lov att tillgodoräkna sig en del av sitt föreningsarbete som meriieringsgrund när de söker till högskolan.

Del framhålls då all detta missgynnar flickorna. Det är möjligt att detta system under den korta tid som vi har tillämpat det har gynnat flickorna mindre än pojkarna, men därför skall man inte, herr lalman, lösa det problemet genom alt avskaffa möjligheterna alt använda föreningsmeriler, ulan vi skall göra allt vad vi kan för all stimulera flickorna att gå in i

Nr 150

Fredagen den 18 maj 1979

Meritvärdering vid antagning till högskolestudier

Nr 150

Fredagen den 18 maj 1979

Meritvärdering vid antagning till högskolestudier

föreningsarbetet. Rapporter som Jag har fött säger atl i elevråden är del nu allt vanligare atl kvinnliga studerande går in, tar över ordförandeposter och andra styrelseposter och lägger ned elt aktivt arbete där.

Vi skall medverka lill att föreningslivets ställning förstärks bland den studerande ungdomen. Lyckas vi med del, kommer även de kvinnliga studerande, herr talman, all ha nytta av de här reglerna. Det är inget tvivel om alt alla människor för del framtida livet, både i utbildningen och när de avslutar sin utbildning och kommer ul i samhällslivet, har nytta av att ha spelat en aktiv roll i folkrörelser, i föreningslivels alla olika grenar.

Herr lalman! Med detta ber Jag alt fö yrka bifall lill utskottets förslag.

EVA HJELMSTROM (vpk) kort genmäle:

Herr lalman! Stig Alemyr beklagar atl vissa befolkningsgrupper ännu icke upptäckt högskolan. Jag trodde inte all Jag skulle fö höra en så förskönande och så förfalskad omskrivning av det faktum alt del i grunden är en klassfråga. Jag tycker att Stig Alemyr något borde begrunda vad SCB redovisade senast i går, nämligen all andelen ungdomar ur arbetarklassen bland studerande är den lägsta sedan 1963.

Jag kan bara konstalera all när del gäller föreningsmeriter är Stig Alemyr och jag helt överens. Men när det gäller åtgärder för all bryta den sociala snedrekryteringen och se lill alt också arbetarklassens barn bereds möjligheter att studera och underlätta för dem att göra del är vi uppenbariigen djupt oense.

OVE NORDSTRANDH (m) kort genmäle:

Herr talman! Jag håller hell med Stig Alemyr om arbetslivserfarenhetens betydelse och alt den ärelt av de instrument som vi kan använda oss av förall tillföra högskolan nya studerandegrupper.

Däremot är Jag inle ense med Stig Alemyr om atl del inle finns något tecken på att vikten av arbetslivserfarenhet i vissa fall kan fö negativa effekter. Jag menaratt del finns sådana tecken -och ganska betydande tecken - nämligen när det gäller att väga arbetslivserfarenhet mot betyg, också toppbetyg. Där är väl relationen inte den helt rikliga. Del är alltså vissa bestämmelser som jag menar skulle kunna ändras för att göra instrumentet betydelsefullt även för de "gamla" studerandegrupperna, de som kommer till högskolan med mycket förnämliga betyg.

JÖRGEN ULLENHAG (fp) kort genmäle:

Herr lalman! Värdet av alt unga människor ägnar sig åt föreningsarbete är vi helt överens om. Stig Alemyr. Det frågan nu gällerärom man skall fö räkna poäng för det vid inträde till högskoleutbildning. Där har vi från folkparti- och moderathåll en helt annan uppfattning än majoriteten.

Jag noterar också att Stig Alemyr inte i och för sig förnekade all UHÄ och proposiiionen har rätt i att systemet med föreningsmeriter missgynnar kvinnorna. Det fanns tecken, sade Stig Alemyr, som tyder på att del har skett en ändring här. Men vi har delta belagt i den myckel ulföriiga UHÄ-

rapporten,som mynnade ut lett förslag från ämbetsverket att avskaffa de här föreningsmeriterna. Del konstateras atl erfarenheterna är alt man nästan uteslutande har fått negativa effekter för kvinnornas del. I vissa fall har den tendensen förstärkts från del första antagningsåret lill del andra antagningsåret.

Sedan vill jag fråga Stig Alemyr om en formulering på s. 7 i utskottsbetänkandel:

"Utskottet finner därtill atl en eventuell ändring av föreningsmeriternas poängvärde bör anstå lill dess att mer omfattande erfarenheter av de nya tillirädesreglerna också i övrigt föreligger."

Man är alltså inle-heller från majoritetens sida helt säker på att man skall behålla föreningsmeriterna för all framlid. Därför vill Jag fråga: Vad menas med detta uttalande. Hur länge skall man vänta egentligen? Det räcker tydligen inle med entydiga erfarenheter av föreningsmerilernas nackdelar från två höstantagningar. När och under vilka omständigheter är man från majoritetens sida beredd atl medverka till en förändring?

Jag vet alt man på många håll, inle minst inom studeranderörelsen, gärna vill ha etl klart svar på den frågan.

Nr 150

Fredagen den 18 maj 1979

Meritvärdering vid antagning till högskolestudier

STIG ALEMYR (s) kort genmäle:

Herr lalman! Pås. 7 i utskottsbetänkandel står, som Jörgen Ullenhag läste upp, "en eventuell ändring av föreningsmerilernas poängvärde". Det slår alltså inte något om avskaffande av dem.

Som vi sagt ansluter vi oss lill tanken i en av motionerna att man bör se över reglerna för all kunna undvika missbruk av dem. Vad det gäller är graden av aktivitet och vilka typer av föreningar det skall vara fråga om. Det är nödvändigt atl se över detta, och del har vi kommit överens om. Först när detla klarlagts kan man länka sig en ändring av regelsystemet. Dessutom försöker vi redan nu följa upp och värdera hela högskolereformen.

Jag upprepar del som jag många gånger har sagt, all man får ta upp den diskussionen när man har några års erfarenhet, om det då visar sig all del finns skäl all göra ändringar. Del är en myckel kort tid vi har atl ta hänsyn lill just nu. Del gäller bara några intagningar. Alt i det läget säga all kvinnorna påtagligt skulle ha missgynnats är för kategoriskt. Jag har sagt att det finns tecken som tyder på att man inte gynnat flickorna lika myckel som pojkarna i skolorna. Del fick mig atl dra slutsatsen att det ärangeläget atl vi var och en på sitt håll medverkar till att öka de kvinnliga studerandenas intresse för dellagande i föreningslivet. Del föreligger inga skäl alt ändra reglerna när det gäller föreningsmerilerna enbart därför atl kvinnorna hittills deltagit mindre än pojkarna. Nyttan av föreningsmeriterna är Ju självklar såväl för manliga som för kvinnliga studerande.

Vidare vill jag erinra om atl man inom UHÄ icke varit enig när det gäller all rekommendera borttagandet av föreningsmerilerna. Den största löntagarorganisationen vill atl dessa föreningsmeriler skall vara kvar som grund för intagning till högskolan.

När del gäller arbetslivserfarenheten vill Jag till Ove Nordstrandh säga, att

Nr 150

Fredagen den 18 maj 1979

Meritvärdering vid antagning till högskolestudier

jag för min del tyckeratt antalet människor som åberopar arbetslivserfarenhet fortfarande är för litet. Jag tycker alt man skulle ytterligare kunna väga in del som meriieringsgrund. På denna punkt står moderaterna och vi socialdemokrater ideologiskt mycket långt ifrån varandra. Jag vill inte uttala mig för de andra partierna som sluter upp bakom majoriteten, utan jag uttalar mig bara för milt eget parti.

Till sist vill jag till Eva Hjelmström säga att Jag aldrig någonsin sagt alt vi i tillfredsställande grad har nått de nya studerandegrupperna. Del är oroande och mycket olyckligt med den sociala snedrekrytering som nyligen publicerade siffror visar på. Därför måste vi naturligtvis göra alla länkbara insatser via facket, via uppsökande verksamhet och på annat sätt för alt få medborgarna i socialgrupp 3 atl söka sig till högskolan.

Jag är inte nöjd med det som hittills gjorts, men Jag har sagt alt vi är på rätt väg. I skilda delar av landet har vi lyckats nå nya studerandegrupper, bl. a. dem som föu högskola på sin egen ort och som tidigare inte haft möjlighet att delta i högskoleutbildningen.

JÖRGEN ULLENHAG (fp) kort genmäle:

Herr talman! Stig Alemyr svarar något undvikande på mina frågor. Jag skall därför precisera mig ytterligare: Kan man från majoritetens sida, om erfarenheterna även om etl par år är precis desamma som de erfarenheter som nu redovisats i UHÄ:s rapport, tänka sig atl avskaffa föreningsmerilerna,eller kan man överhuvud taget inte tänka sig den möjligheten? Del vore intressant alt fö ell svar på den frågan.

Låt mig också påminna om all Sveriges förenade studentkårers högsta organ för bara en vecka sedan krävde, ulan alt någon avvikande röst från något håll höjdes, alt man genast skulle avskaffa reglerna om föreningsverksamhet som meritvärde när del gäller högskoleutbildningen. Om det ullalandet rådde total enighet. Även socialdemokratiska och centerpartistiska delegater slöt upp bakom del här kravet. Jag anser att utskotlsmajoriteten borde lyssna på den här kompakta studerandeopinionen. Det är nu andra gången på kort lid som man från de här båda partiernas sida går emot Sveriges förenade studentkårer i en viktig högskolepolitisk fråga. Förra gången gällde del, som kammaren vet, avskaffandet av den fria sektorn.

Herr talman! Låt mig till sist konstatera att för oss liberaler som konsekvent arbetar för jämställdhet och mot krångel är den här frågan myckel enkel. Del är för oss självklart alt avskaffa elt syslem som visat sig, vilket UHÄ klart ullalar, dels missgynna kvinnorna, dels vara krångligt och svårhanterligt. Förhållandet att vi har både UHÄ och SFS med oss borde väl ändå stämma socialdemokraterna och centerparlisterna till någon eftertanke.

EVA HJELMSTRÖM (vpk) kort genmäle:

Herr talman! Vi är på rätt väg, säger Stig Alemyr, och framhåller atl målet var atl vidga kontakterna med nya studerandegrupper. Visst var del kanske ett av målen. Men det viktigaste målet var väl ändå alt försöka bryta den sociala snedrekryteringen, att nå ut just lill arbeta rungdomen och inle bara lill

överklassens barn på nya orter.

Det är naturiigtvis bra att Stig Alemyr känner sig oroad, men del är inle tillräckligt. Del är bra med uppsökande verksamhet inom såväl fackföreningsrörelsen som folkrörelserna. Men enligt vår mening borde också högskolans antagningssystem, innehåll och organisation ses över.

Visserligen är del bara en kort lid som gått, men del är ändå en tillräcklig tid för att vi skall kunna dra slutsatsen att man verkligen inte nått upp till de mål som i varje fall enligt min mening uppställdes för högskolereformen.

Nr 150

Fredagen den 18 maj 1979

Meritvärdering vid antagning till högskolestudier

STIG ALEMYR (s) kort genmäle:

Herr talman! Det är orimligt att säga att vi kan dra säkra slutsatser av de erfarenheter som hittills vunnits. Högskolan i den nya lappningen är bara inne på sill andra verksamhelsår. Del är fel såväl av studerandeorganisationerna och UHÄ som av minoriteten här att säga att man på denna korta tid kan dra slutsatser som ger oss skäl lill påtagliga och väsentliga förändringar i systemet.

Jag har aldrig sagt, Eva Hjelmström, att jag är tillfredsställd med att arbetarnas barn inle i större utsträckning än vad som f n. är fallet kommer till högskolan. Jag upprepar all Jag sagt att det inte är bra att det är sä här och att vi måste sätta till alla klutar föratt rätta till det hela. Jag förstår inte vad det är för motsättning som Eva Hjelmström försöker måla upp.

Jörgen Ullenhag ställde den direkta frågan om vi är beredda att i framtiden ta bort systemet med föreningsmeriter. Den saken har vi inte diskuterat i utskottet. Vi har sagt att vi skall se över systemet, så atl del blir mindre krångligt och inle kan missbrukas. Vi har också sagt alt om erfarenheten visar att man behöver göra ändringar i systemet, så skall det ske. Något mer har vi inte sagt. Om ni vill avskaffa systemet om några år-ifall frågan då är aktuell-får riksdagen ta ställning till elt sådant förslag vid del tillfället.

Systemet är administrativt krångligt, säger Jörgen Ullenhag. Det bestrider Jag inle. Men då kan man agera på två sätt: man kan avskaffa systemet eller också kan man försöka förbättra del. Vad utskotiet föreslår är att man skall se över systemet i syfte alt göra det bättre. Då behåller vi systemets fördelar, medan ni bara vill rasera alltsammans.

Förste vice talmannen anmälde att Eva HJelmslröm och Jörgen Ullenhag anhållit att lill protokollet fö antecknat att de inte ägde rätt till ytteriigare repliker.

RUNE RYDÉN (m):

Herr talman! Högskolereformen har inneburit atl medborgare som tidigare inte haft möjlighet att bedriva högskolestudier nu fött tillträde. Det är bra och riktigt, tycker vi på moderat håll. Grupper med reell men utan formell kompetens har genom ett kvolsystem erhållit förmåga atl konkurrera på så au säga egna villkor. Detta kvotsystem kan emellertid fö uppenbart orättvisa effekter för bl. a. två kategorier sökande. Den första utgörs av sökande i kvotgrupperna I och II, vilka erhållit högsta betygspoäng i alla ämnen på

Nr 150

Fredagen den 18 maj 1979

Meritvärdering vid antagning till högskolestudier

gymnasieskolan. Den andra utgörs av dem som har 25:4-behörighel och dessutom annan meritgivande utbildning.

Vid antagning till linje delas de sökande in i fyra olika grupper beroende på
vilken allmän behörighet de har. Genom proportionell kvotering tilldelas
varje grupp elt antal platser som svarar mot sökandegruppens relativa storlek.
Inom kvoigrupperna I och II sker sker urvalet genom att de sökandes
betygspoäng läggs samman med poäng för eventuell arbetslivserfarenhet,
varefter rangordning görs. För att inte omöjliggöra en direklövergång från
gymnasium till högskola antas 20 % av de sökande i'grupperna I och II på
enbart betygsmeriter. Avsikten med detta äralt arbetslivserfarenhet inte skall
göras till ett obligatoriskt krav, men systemet har medfört en del olyckliga
konsekvenser. i

För del första kan konstateras att många inom 20-procentsgruppen har arbetslivserfarenhet och alltså inte kommer direkt från skolbänken. För del andra har konstmktionen medfört all arbetslivserfarenhet nu blivit en nödvändig lilläggsmeritering lill toppbelyg för sökande lill vissa utbildningslinjer. Resultatet av den senaste antagningsomgången visar att medianåldern för antagna sökande höjts betydligt. UHÄ konstaterar i sin egen utvärdering alt detla är en följdenlig konsekvens av de nya reglerna, som premierar arbetslivserfarenhet före högskolestudier. Del finns alltså inga skäl alt anta atl den ökade genomsnittsåldern skulle vara avhängig av någonting annat än just förändringen i urvalsreglerna. Det finns också anledning att förmoda all många av dessa antagna har god skolmässig bakgrund och i flera fall annan högskoleutbildning, varför kravet på arbetslivserfarenhet reellt sett kommit att bli en spärr mot ungdomar.

De 20 % som skall antas på enbart betygsmeriter utses genom lottning, varför genomsnittsbetygel 5 alltså inle är tillräckligt för alt bli antagen på linjen. Vissheten om att tre års heltidsstudier med toppbetyg som slutresultat inte meriterar annat än lill deltagande i etl lotteri bäddar på gymnasienivå för framtida strategiska linjeval, som inte alllid kommer atl svara mot de studerandes verkliga utbildningsambitioner. Den som ändå framhärdar i just sitt linjeval därför alt han eller hon anser del vara del bästa pedagogiska underlaget för sina framtida högskolestudier och lill yttermera visso lyckas uppnå genomsnittsbetygel 5 som slutbetyg måste rimligen uppleva del som en personlig tragedi atl, efter oturlig lottning, hänvisas till en arbetsmarknad med många andra arbetslösa ungdomar för alt förvärva de nödvändiga lilläggsmeriterna.

Det finns också anledning atl anta atl sludielämpliga ungdomar som kommer från hem med mindre studievana för svårt att klara en flera år lång väntetid innan den efterfrågade utbildningen kan påbörjas. Om denna dessutom tillhör de längre startar den yrkesverksamma perioden först i 350-årsåldern. Det är orimligt att tro att alla studielämpliga gmpper under dessa premisser är beredda att salsa på återkommande utbildning. Sannolikt förhåller del sig precis tvärtom.

Den snedrekrytering lill högre utbildning som kravet på arbetslivserfarenhet bl. a. skulle motverka ser med andra ord ut atl tjäna ett motsatt syfte. Det

är också troligt all forskarrekryteringen kan komma att fö stark slagsida. Vem är beredd alt efter avslutad grundutbildning i 35-40-årsåldern ge sig in på den osäkra och i många fall relativt olönsamma forskarbanan? Det kan bli så all den kategori som efter examen har svårt att få fäste på arbetsmarknaden i framliden blir den grupp som för stå för våra vetenskapliga forskningsinsatser.

Ytterligare en effekt av nuvarande urvalssystem är värd att uppmärksamma. Bestämmelserna föreskriver alt 50 % av platserna i kvolgrupp IV skall tillfalla de s. k. 25:4-orna. Detla innebär att de som både har t. ex. gymnasieskolulbildning och uppfyller kraven på 25 års ålder och 4 års arbetslivserfarenhet diskrimineras. För dessa skulle kanske möjligheten att antas ha ökat, om de aldrig skaffat sig gymnasieutbildning, och några försöker också dölja det för att öka sina chanser vid antagningen. Det är oacceptabelt att tidigare utbildning kan utgöra hinder i konkurtensen om plalser till högre utbildning. Nu gällande tillämpningsföreskrifter har givit resultat som knappast ens kan sägas överensstämma med intentionerna bakom riksdagsbeslutet.

Herr talman! Del är av de här nämnda skälen mycket viktigt atl den utvärdering av tillirädesreglerna som pågår inom UHÄ leder till en snabb omprövning av hela regelkomplexet. Det är inle rimligt alt behålla elt system som på så kort tid har visat så stora svagheter.

Jag yrkar bifall lill reservationerna vid utbildningsutskottets betänkande nr 38.

Nr 150

Fredagen den 18 maj 1979

Meritvärdering vid antagning till högskolestudier

BERTIL FISKESJÖ (c):

Herr talman! Jag begärde ordet efter att ha hört diskussionen om föreningsmeriler. Jag har ell förflutet i denna fråga då jag redan 1976 väckte en motion i ärendet och i år har haft glädjen alt se en annan motion bli bifallen rakt upp och ner. Det grundläggande skälet till alt jag tog upp denna fråga var - om Jag skall uttrycka det litet högtidligt - omsorgen om demokratins framtid. Det är oerhört viktigt att vi i en demokrati har gott om människor som tidigt engagerar sig i samhällsfrågorna och som tidigt kommer in i en skolningsprocess som gör dem kompetenta all la över vikliga demokratifunktioner i samhället.

Vad är det då som har hänt under senare år Jämfört med tidigare? Jo, tidigare slutade ungdomarna skolan senast i 15-årsåldern. Då gick de in i ungdomsorganisationerna. De började alltså tidigt en verksamhet som sedan kom alt påverka deras samhällsintresse under kanske hela livet. Nu går ungdomarna i skolan tills de är 18, 19 och kanske 20 år. Och skolarbetet är oerhört krävande, i varje fall på en lång rad linjer i gymnasieskolan. Det innebär att det för ungdomsorganisationerna har blivit betydligt svårare alt rekrytera personer som är villiga att avsätta lid för föreningsengagemang. Detta ser Jag som en mycket allvarlig utveckling. Man bör då, lyckerjag, på olika sätt försöka stimulera även vår lids ungdom att bli samhällsengagerad tidigt. Del är rätt skrämmande rapporter man kan läsa i en del framtidsstudier, som visar att en trolig framtida medborgare är en medborgare som

Nr 150

Fredagen den 18 maj 1979

Meritvärdering vid antagning till högskolestudier

praktiskt tagel är hell privatiserad. Det kan inte vara en utveckling som vi medvetet skall försöka främja. Vi måste i stället på olika sätt försöka få så många medborgare som möjligt samhällsengagerade och fö dem att bli det så tidigt som möjligt.

Frågan om tillgodoräknande av föreningsmeriter är naturligtvis en liten fråga i det slora sammanhanget, men den är inle betydelselös. De studerande i gymnasieskolan vet att konkurrensen är väldigt hård. Om de i någon större utsträckning lägger tid på andra aktiviteter än studier riskerar de att halka efter sina kamrater. För den skull tvekar de naturligtvis.

Man säger att systemet med tillgodoräknande av föreningsmeriler har visat sig diskriminera flickorna. Sedan drar man slutsatsen: alltså bordet avskaffas. Den slutsats man bör dra är naturligtvis den rakt motsatta, att här finns ytterligare ett instrument för att stimulera flickor till ökad föreningsaktivitet. Vad de som argumenterar på motsatt sätt i själva verket vill är att flickorna även framdeles skall vara passiva och strunta i föreningsverksamhet. I varje fall uttrycker man ingen oro i det avseendet. Man är belåten med det tillstånd som nu råder. För min del tycker jag alt det är bra om flickorna engagerar sig mer, och jag tycker alt man skall kunna använda även systemet med tillgodoräknande av föreningsmeriler som en särskild stimulans.

Herr talman! Jag har inget annat yrkande än om bifall till utskotlets förslag.

Överläggningen var härmed slutad.

Mom. 1

Utskottets hemställan bifölls.

Mom. 2

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 1 av Ove Nordstrandh och Hans Nyhage, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande Ja besvarad. Sedan Ove Nordstrandh begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Den som vill atl kammaren bifaller utbildningsutskoiieis hemställan i

betänkandet nr 38 mom. 2 röstar ja,

den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 1 av Ove Nordstrandh och

Hans Nyhage.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Ove Nordstrandh begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 237

Nej - 47

Avstår - I

Mom. 3-5

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

Mom. 6

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 2 av Ove Nordstrandh m. fl., och förklarades den förra proposiiionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Jörgen Ullenhag begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Nr 150

Fredagen den 18 maj 1979

Meritvärdering vid antagning till högskolestudier

Den som vill atl kammaren bifaller utbildningsuiskotteis hemställan i

betänkandet nr 38 mom. 6 röstar Ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallil reservationen nr 2 av Ove Nordstrandh

m.fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Jörgen Ullenhag begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 205

Nej - 77

Avstår - 3

Mom. 7

Utskottets hemställan bifölls.

Mom. 8

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels motionen nr 740 av Lars Werner m. fl. i motsvarande del, och förklarades den förra proposiiionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Eva Hjelmström begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller utbildningsuiskoiiels hemställan i

betänkandet nr 38 mom. 8 röstar ja,

den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallil motionen nr 740 av Lars Werner m. fl. i

motsvarande del.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för Ja-propositionen. Då Eva Hjelmström begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 274 Nej - 12

Nr 150

Fredagen den 18 maj 1979

Examensbenämningar inom grundläggande högskoleutbildning samt examenstitlar

Mom. 9 och 10

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

Mom. 11

Propositioner gavs på bifall lill dels utskotlels hemställan, dels motionen nr 1934 av Lars Werner m. fl. i motsvarande del, och'förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Eva HJelmslröm begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Den som vill all kammaren bifaller utbildningsutskottets hemställan i

betänkandet nr 38 mom. 11 röstar ja,

den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit motionen nr 1934 av Lars Werner m. fl. i

motsvarande del.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Eva' HJelmslröm begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 271 Nej - 13

§ 12 Examensbenämningar inom grundläggande högskoleutbildning samt examenstitlar

Föredrogs utbildningsutskottets betänkande 1978/79:41 med anledning av propositionen 1978/79:198 om utvidgad försöksverksamhet med ny planeringsordning för sjuksköterskeuibildning, examensbenämningar m. m.inom grundläggande högskoleutbildning samt inrättandet av en utvecklingsenhet för tillämpad mikrobiologi vid universitetet i Umeå jämte motioner.

1 I propositionen 1978/79:198 hade regeringen (utbildningsdepartementet)

efter föredragning av utbildningsministern Jan-Erik Wikström föreslagit

riksdagen att

1. bemyndiga regeringen atl utvidga nuvarande försöksverksamhet med
ny planeringsordning för sjuksköterskeuibildning enligt vad som redovisats i
propositionen,

samt berett riksdagen tillfälle att

ta del av vad som anförts i propositionen om examensbenämningar m. m. inom grundläggande högskoleutbildning,

ta del av vad som anförts i propositionen om inrättandet av en utvecklingsenhet för tillämpad mikrobiologi vid universitetet i Umeå.

I detla samm.anhang hade behandlats de med anledning av propositionen väckta motionerna

1978/79:2545 av Gösta Bohman m. fl. (m), vari yrkats alt riksdagen skulle avslå proposiiionen 1978/79:198 såvitt avsåg examensbenämningar, och

1978/79:2546 av Ove Nordstrandh m. fl. (m), vari yrkats atl riksdagen beslutade alt de traditionella examenstiilarna skulle anges i utbildningsbeviset.

Utskottet hemställde

alt riksdagen bemyndigade regeringen all utvidga nuvarande försöksverksamhet med ny planeringsordning för sjuksköterskeuibildning i enlighet med vad som förordals i propositionen 1978/79:198,

att riksdagen beträffande examensbenämningar inom grundläggande högskoleutbildning med avslag på motionen 1978/79:2545 förklarade sig inte ha något att erinra mol vad i proposiiionen 1978/79:198 anförts,

all riksdagen beträffande examenstitlar för studerande som genomgått högskoleutbildning skulle avslå motionen 1978/79:2546,

alt riksdagen med anledning av vad som anförts i propositionen 1978/79:198 om inrättandet av en utvecklingsenhet för tillämpad mikrobiologi vid universitetet i Umeå som sin mening gav regeringen till känna vad utskottet anfört.

Nr 150

Fredagen den 18 maj 1979

Examensbenämningar inom grundläggande högskoleutbildning samt examenstitlar

Reservation hade avgivits beträffande examensbenämningar inom grundläggande högskoleutbildning samt examenslillar av Ove Nordstrandh (m) och Hans Nyhage (m) som ansett att utskottet under 2 och 3 bort hemställa

all riksdagen beträffande examensbenämningar inom grundläggande högskoleutbildning med bifall till motionen 1978/79:2545 och med avslag på proposiiionen 1978/79:198 som sin mening gav regeringen lill känna vad reservanterna anfört,

att riksdagen beträffande examenstitlar för studerande som genomgått högskoleutbildning med anledning av motionen 1978/79:2546 som sin mening gav regeringen till känna vad reservanterna anfört.

OVE NORDSTRANDH (m):

Hert talman! Del är anmärkningsvärt all regeringen i en proposition med rubriken Utvidgad försöksverksamhet med ny planeringsordning för sjuksköterskeutbildning m. m. tagit med dels ett meddelande lill riksdagen om att högskoleförordningen skall ändras med avseende på examensbenämningarna, dels frågan om inrättandet av en utvecklingsenhet för tillämpad mikrobiologi vid universitetet i Umeå. Ell sådant förfarande är på gränsen till vilseledande för den som inle lusläser en proposition för atl bilda sig en uppfattning om dess innehåll ulan nöjer sig med rubriken, halkande över också innehållsresumén.

Det är klart alt del är ändamålsenligt att bunta ihop några småförslag till en

6 Riksdagens protokoti 1978/79:150-151

Nr 150

Fredagen den 18 maj 1979

Examensbenämningar inom grundläggande högskoleutbildning samt examenstitlar

proposition i stället för alt presentera dem separat, och det förfaringssättet vänder Jag mig givetvis inte mot. Men för ett "m. m." i rubriken vara hur disparat som helst? Ärdet ändamålsenligt? Rubriken till en proposition bör enligt mitl förmenande klart ange vad det är fråga 'om från första sidan till sista. Utbildningsulskottel har i sill belänkande nr 41 gett proposition nr 198 den rubrik den borde ha haft, om den skulle ha varit korrekt. Det blir litet utförligt, men det blir sanningsenligt.

All man tidigare använt förfaringssättet med "m, m," vid rubriksätlning skall givelvis inte förnekas, men inle förty bör det förfaringssättet nu bort. Den här gången överskreds gränsen för vad som för döljas under en och samma rubrik. Det är nästan mer som skiljer än som förenar planeringsordning för sjuksköterskeuibildning, examensbenämningar inom högskoleutbildning och mikrobiologi vid universitetet i Umeå -de tre ting som propositionen omfattar.

Detta om detla, 1

Vad examensbenämningar inom grundläggande högskoleutbildning samt examenstitlar beträffar kan vi reservanter inte dela utbildningsministerns och utskoltsmajoritetens uppfattningar atl de studerande själva skall avgöra om deras utbildning kan berättiga dem lill en examenstilel och i så fall vilken, I motsats till utbildningsministern anser vi det mycket otillfredsställande au en studerande - Jag upprepar det - så alt säga själv går i väg och anammar en titulatur. Lika litet, menar vi, bör en förening av yrkesverksamma tilldela sina medlemmar examenslillar, som del Ju också talas om i propositionen.

Skall det finnas examenslillar - och del kan verkligen vara ändamålsenligt
- så är det utbildningsmyndighelen som skall sanktionera användningen.
Flera remissinstanser har förordat etl system med' officiellt sanktionerade
examenstitlar. Majoriteten av remissinstanserna tycks dock inte vara intres
serad av det, '.

Frågan om examenstitlar bör enligt vår mening beredas på nytt och ett återinförande i utbildningsbeviset av i första hand de traditionella examens-titlarna möjliggöras.

Utbildningsministerns resonemang i propositionen har verkligen sina både fråge- och utropstecken.

Officiellt sanktionerade examenslillar bör, kort uttryckt alltså, återkomma. De har haft och kan också i framtiden ha sin nytta på olika sätt.

Man kan fråga: Har de varit lill skada? Knappast, Men varför då frångå hävdvunnen och internationellt förekommande sedvana?

Jag frågar mig: Vad är det egentligen man vill vinna?

Jag hemställer, herr talman, om bifall till den reservation som är fogad till utskottets betänkande.

STIG ALEMYR (s):

Herr talman! Ove Nordstrandh talar nu om två olika frågor. Dels berör han den formella gången vid behandlingen av de här tre propositionerna, dels går han in i sakbehandling av en av dem.

Jag kan på den första punkten i allt väsentligt ansluta mig till Ove

Nordslrandhs uppfattning. Del har kommit ett dokument till riksdagen med tre helt skilda ärenden under en rubrik med "m. m.". Det första har vi biträtt från utskottets sida. Del andra håller vi nu på och diskuterar i själva sakfrågan. Det tredje förslaget är så tunt och så omöjligt, all del har utskottet inte ens kunnat behandla, ulan vi föreslår i dag riksdagen atl skicka det tillbaka lill regeringen. Det innehåller över huvud tagel ingenting som är möjligt all gripa tag i och föreslå ell riksdagsbeslut om.

Jag kan alltså hålla med om att på del här sättet skall man inle skicka dokument lill riksdagen.

Jag har naturiigtvis ingenting emot alt man gör verksamheten så rationell som möjligt, men man kan inte bakom ett "m. m." dölja viktiga regeringsförslag.

I själva sakfrågan, i proposition nr 2 i delta dokument, tas det upp en diskussion om hur man skall beteckna de examina eller de avslutade utbildningar som människorna skaffat sig. Detta är också två frågor. Man för, när man har avslutat en utbildning, etl papper på atl man har nått ett visst antal poäng på någon linje eller vad det kan vara. Del ärju ett oerhört stort antal utbildningar som bjuds ut. Det var naturligtvis myckel lättare förr i tiden då det var ett begränsat antal ämnen som fanns vid högskolorna. Nu är del ell oerhört stort antal ämnen - Jag vet inte hur många. Och del är naturligtvis angelägel att det av det dokument man för efter sina studier framgår vad man studerat. Del är detta det handlar om.

Det kommer alltså atl finnas en sådan examensbenämning. Den kommer alt vara lång, och den kan inte användas i dagligt tal. Man kan inte gå och tilltala folk med denna långa examensbenämning med poäng och allt sådant. Men del kan väl vara ganska rimligt, herr lalman, atl detta papper, som man har atl visa upp, är ganska fullständigt så all man ser vad studierna gällt.

Sedan kommer frågan om burman skall tituleras. Och då föreslås del - och det ansluter utskottet sig lill - alt man i stort sett kan fö bestämma det själv. Det är inle särskilt viktigt. Om man tycker att den utbildning man har passar föratt kalla sig fil, kand, så kan man göra del, om man nu skall trycka visitkort eller på annat sätt skylla med vilken titel man har.

Det verkar som om Ove Nordstrandh fäster väldigt stort avseende vid vad det skall stå på visitkortet, herr doktor.

Del kommer även i fortsättningen att vara möjligt för en yrkesorganisalion alt bestämma vilken titel de anslutna skall ha och även för individer atl i hög grad fö bestämma vilken titel vederbörande skall ha. Men man för naturiigtvis inle göra hur grova saker som helst, herr talman, och kalla sig något man över huvud taget inte är berättigad till. Det finns dock en viss rörelsefrihet.

Vi tycker från utskottets sida all del är etl ganska bra förslag och vi ansluter oss lill proposiiionen på den här punkten.

Jag ber atl fö yrka bifall till utskottets hemställan. Det innebär bifall lill förslag 1 i propositionen, bifall lill förslag 2 och avslag på förslag 3 i dokumentet.

Nr 150

Fredagen den 18 maj 1979

Examensbenäm -ningar inom grundläggande högskoleutbildning samt examenstitlar

Nr 150

Fredagen den 18 maj 1979

Examensbenäm -ningar inom grundläggande högskoleutbildning samt examenstitlar

OVE NORDSTRANDH (m):

Herr lalman! Nu menar väl Stig Alemyr i alla fall inle att man hell självständigt också skall fö använda doktorstiteln. Jag hade inle reflekterat så mycket över del, men del är möjligt all utbildningsministern och herr Alemyr menar alt man kan la även den titeln själv eller låta någon tilldela sig den.

Detta är givelvis ingen slor fråga - del är självklart. Men det är en praktisk fråga, och del rör sig om en internationell sedvana som kan ha sin betydelse.

Vad jag framför allt vänder mig emot är atl utbildningsministern säger: Titulera dig själv som du vill! Del ärju det som är kontentan av förslaget. Och det kan ju finnas sådana - även om herr Alemyr sade all det inle finns det -som är så tokiga att de tilldelar sig själva en akademisk titel. Del kan man Ju för aMl i världen göra nu också, men nu för vi alltså en sanktionering av utbildningsministern: Gäck åstad och titulera dig missvisande!

Vi menar att skall vi ha examenslillar så skall man inte gå till väga på del sättet alt den enskilde får tilldela sig en titel själv eller att något yrkesförbund e, d, utdelar titlarna, utan del bör vara fråga om en officiell sanktionering av examenstiilarna från utbildningsmyndighelen. Det ger i alla fall någon garanti mot missbruk och liknande. Och det är detta det rör sig om - ingenting annat.

All man i examensbeviset fören utförlig karakteristik av vad man presterat har jag givelvis ingenting all invända mot. Det är bra och blir kanske i framtiden ännu bättre än det varit tidigare,

GUNNAR BIÖRCK i Värmdö (m):

Herr talman! 1 den här ganska absurda frågan skulle jag vilja säga att om riksdagen bifaller utbildningsutskottets hemställan i betänkandet 41 under punkten 3, som gäller exam.enstitlar, vore det myckel naturligt om de numera obligatoriska studentkårerna grep in och blev de organ som utdelade titlarna.

Överläggningen var härmed sluiad.

Mom. 1

Utskottets hemställan bifölls.

Mom. 2 och 3

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen av Ove Nordstrandh och Hans Nyhage, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Ove Nordstrandh begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Den som vill atl kammaren bifaller utbildningsutskottets hemställan i

betänkandet nr 41 mom. 2 och 3 röstar Ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen av Ove Nordstrandh och

Hans Nyhage.

Ja - 221

Nej - 53

Avstår - 1

Mom. 4

Utskottets hemställan bifölls.

§ 13 Föredrogs

Jordbruksutskottets betänkanden

1978/79:27 med förslag om uppskov med behandlingen av vissa till utskottet

hänvisade ärenden 1978/79:31 med anledning av propositionen 1978/79:146 om prisregleringen

på fisk, m. m. jämte motion

Kammaren biföll vad utskottet i dessa betänkanden hemställt.

Nr 150

Fredagen den 18 maj 1979

Förvärv av Kockums varvsrörelse, m. m.

§ 14 Förvärv av Kockums varvsrörelse, m. m.

Föredrogs näringsutskotieis betänkande 1978/79:47 med anledning av propositionerna 1978/79:100 och 1978/79:101 i vissa delar samt propositionen 1978/79:124 om förvärv av Kockums varvsrörelse, m. m. jämte motioner.

I propositionen 1978/79:100 bil. 17 (industridepartementet) hade regeringen under punkten G 2 (s. 200) föreslagit riksdagen atl till Täckande av förluster på gmnd av garantier till den statliga varvskoncernen för budgetåret 1979/80 anvisa etl förslagsanslag av 1 000 kr.

I proposiiionen 1978/79:101 med förslag om tilläggsbudget II till statsbudgeten för budgetåret 1978/79 bil. 11 (industridepartementet) hade regeringen under punkten 4 (s. 45-50) föreslagit riksdagen bl. a. (1) atl bemyndiga regeringen all medge förenade fabriksverken all solidariskt med annan delägare teckna borgen för lån till KB United Stiriing (Sweden) AB & Co intill 110 500 000 kr. jämte ränta.

I proposiiionen 1978/79:124 (induslrideparlemeniet) hade föreslagits atl riksdagen skulle

1. bemyndiga regeringen att godkänna avtalet mellan staten och Kockums
AB om statens förvärv av Kockums varvsrörelse, m. m., i vad staten
därigenom iklädde sig ekonomisk förpliktelse,

2. bemyndiga regeringen all överiåla från Kockums AB förvärvade aktier

Nr 150

Fredagen den 18 maj 1979

Förvärv av Kockums varvsrörelse, m. m.

och andra tillgångar i enlighet med vad som hade förordats,

bemyndiga fullmäktige i riksgäldskontorei att - utöver tidigare lämnade garantier - för verksamhetsåren 1978 och 1979 ikläda staten garantier lill Svenska Varv AB lill elt sammanlagt belopp av 1 500 000 000 kr. avseende förlusttäckning för kundfordringar och fartygsproduktion,

bemyndiga regeringen att efterge det från Kockums AB till Svenska Varv AB överförda lånet om 340 000 000 kr., ■

bemyndiga regeringen att, med upphävande av tidigare lämnade medgivanden, medge förenade fabriksverken atl solidariskt med Kockums Air AB teckna borgen för lån till KB United Stiriing (Sweden) AB & Co av 110 500 000 kr. jämte ränta,

till Bidrag lill Svenska Varv AB på tilläggsbudget III till statsbudgeten för budgetåret 1978/79 under fjortonde huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag av 500000000 kr.,

till Förvärv av aktier m. m. från Kockums AB på tilläggsbudget III lill statsbudgeten för budgetåret 1978/79 under fonden för statens aktier anvisa ett investeringsanslag av 20 000 000 kr.,

till Bidrag lill Svenska Varv AB för budgetåret 1979/80 anvisa ett reservationsanslag av 235 000 000 kr., ;

lill Kapitaltillskott lill Statsföretag AB för att överta Kockums Industri AB på tilläggsbudget III till statsbudgeten för budgetåret 1978/79 under Qorionde huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag av 50 000 000 kr.

Därutöver beredde regeringen genom propositionen riksdagen tillfälle att ta del av vad chefen för industridepartementet hade anfört rörande ansläll-ningsgaranli för de anställda vid Kockums Varv (Shipyard) AB.

I detta sammanhang hade behandlats

dels de med anledning av propositionen 1978/79:124 väckta motionerna
1978/79:2265 av Erik Hovhammar m, fl, (m), vari hemställts all riksdagen
skulle j

1, anhålla att regeringen skulle låta utreda en ändrad organisationsstmkiur
för den statliga varvskoncernen syftande lill bildandet av ett Sydvarv AB och
ett Väsivarv AB i enlighet med de riktlinjer som framförts i motionen,

2, anhålla all regeringen övervägde att i avtalet mellan staten och
Kockums föreskriva skyldighet för Kockums alt efter hand inleverera
eventuellt uppkomna skatievinster i enlighet med, vad som i motionen
anförts.

1978/79:2286 av Lars Werner m, fl, (vpk), vari hemställts alt riksdagen hos regeringen begärde förslag om

1, alt staten övertog samtliga Kockumskoncernens verksamheter,

2. alt staten redan nu utfärdade sysselsäitningsgaranli för Kockums
anställda i enlighet med riktlinjerna i riksdagens beslut i varvsfrågan i
december 1978,

1978/79:2287 av Erik Wärnberg m, fl, (s), vari hemställts att riksdagen beslutade att begränsa möjligheterna till förlustavdrag i samband med fusioner och företagsöveriålelser i enlighet med vad .som anförts i motionen,

dels de under allmänna motionstiden vid 1978/79 års riksmöte väckta motionerna

1978/79:388 av Kari-Anders Petersson (c) och Claes Elmstedi (c),

1978/79:1011 av Hans Gustafsson m, fl, (s),

1978/79:1517 av Ingvar Svanberg m, fl, (s),

1978/79:1518 av Ingvar Svanberg m, fl, (s),

1978/79:1527 av Lars Werner m, fl, (vpk), vari hemställts atl riksdagen beslutade att tills vidare uppskjuta de kapacitetsnedskärningar och de neddragningar i antalet ordinarie arbeten som beslutades beträffande varven i december 1978,

1978/79:1642 av Lars Werner m, fl, (vpk)såvitt avsåg hemställan (yrkandet 2) att riksdagen beslutade att hos regeringen anhålla om förslag om sysselsäitningsgaranli och alternativ produktion inom varven så atl sysselsättningen där ej minskade och

1978/79:2008 av Gunnel Jonäng m, fl, (c) såvitt nu var i fråga.

Nr 150

Fredagen den 18 maj 1979

Förvärv av Kockums varvsrörelse, m. m.

Utskottet hemställde

1, beträffande förlustutjämning att riksdagen med anledning av motioner
na 1978/79:2265, yrkandet 2, och 1978/79:2287 som sin mening gav
regeringen lill känna vad utskottet anfört om återupptagande av förhand
lingarna med Kockums AB,

beträffande avtalet mellan staten och Kockums AB att riksdagen med bifall till propositionen 1978/79:124 mom, I och med avslag på motionen 1978/79:2286, yrkandet 1, bemyndigade regeringen atl godkänna avtalet mellan staten och Kockums AB om statens förvärv av Kockums varvsrörelse, m, m,, i vad staten därigenom iklädde sig ekonomisk förpliktelse,

beträffande stirlingprojektet alt riksdagen skulle

lämna propositionen 1978/79:101 bil, 11 punkten 4 mom, 1 samt motionen 1978/79:1518 utan åtgärd,

med bifall till proposiiionen 1978/79:124 mom, 5 bemyndiga regeringen atl, med upphävande av tidigare lämnade medgivanden, medge förenade fabriksverken att solidariskt med Kockums Air AB teckna borgen för lån lill KB United Stiriing (Sweden) AB & Co av 110 500 000 kr, jämte ränta,

4, beträffande finansiella åtgärder m, m, aU riksdagen med bifall lill
propositionen 1978/79:124 mom, 2-4 och 6-9 skulle

bemyndiga regeringen atl överiåla från Kockums AB förvärvade aktier och andra tillgångar i enlighet med vad föredragande statsrådet hade förordat,

bemyndiga fullmäktige i riksgäldskontorei att- utöver tidigare lämnade garantier- för verksamhetsåren 1978 och 1979 ikläda staten garantier lill Svenska Varv AB lill etl sammanlagt belopp av 1 500 000 000 kr, avseende

Nr 150

Fredagen den 18 maj 1979

Förvärv av Kockums varvsrörelse, m. m.

förlusltäckning för kundfordringar och fartygsproduktion,

c) bemyndiga regeringen att efterge del från Kockuiris AB lill Svenska Varv
AB överförda lånet om 340 000 000 kr,,

d) lill Bidrag till Svenska Varv AB på tilläggsbudget III till statsbudgeten för
budgetåret 1978/79 under fjortonde huvudtiteln anvisa ell reservationsan
slag av 500 000 000 kr„

e) till Förvärv av aktier m, m, från Kockums AB på tilläggsbudget III till
statsbudgeten för budgetåret 1978/79 under fonden förstalens aktier anvisa
ett investeringsanslag av 20 000 000 kr,,

O till Bidrag lill Svenska Varv AB för budgetåret 1979/80 anvisa ett
reservationsanslag av 235 000 000 kr,, !

g) till Kapitaltillskott lill Statsföretag AB för att överta Kockums Industri AB på tilläggsbudget III lill statsbudgeten för budgetåret 1978/79 under fjortonde huvudtiteln anvisa etl reservationsanslag av 50 000 000 kr,,

beträffande anställningsgaranti atl riksdagen med anledning av propositionen 1978/79:124 i ifrågavarande del och med avslag på motionerna 1978/79:2286, yrkandet 2, och 1978/79:1642, yrkandet 2, som sin mening gav regeringen lill känna vad utskottet anfört om anställningsgaranti för de anställda vid Kockums Varv (Shipyard) AB,

beträffande garantier till den statliga varvskoncernen all riksdagen med bifall lill proposiiionen 1978/79:100 bil. 17 punkten G 2 till Täckande av förluster på grund av garantier till den statliga varvskoncernen för budgetåret 1979/80 under fjortonde huvudtiteln anvisade etl förslagsanslag av 1 000 kr.,

beträffande skogsmaskinsbranschen att riksdagen skulle

avslå motionen 1978/79:1517, '

avslå motionen 1978/79:2008 i ifrågavarande del,

beträffande Svenska Varv AB:s organisation all riksdagen skulle avslå motionen 1978/79:2265, yrkandet 1,

beträffande kapacitelsnedskärningar vid varven alt riksdagen skulle avslå motionen 1978/79:1527, '.

10. beträffande mindre och medelstora varv all riksdagen skulle

avslå motionen 1978/79:388,

avslå motionen 1978/79:1011. '

Reservation hade avgivits beträffande Svenska Varv AB:s organisation av Erik Hovhammar (m) och Margaretha af Ugglas (m) som ansett all utskottet under 8 bort hemställa

alt riksdagen med bifall till motionen 1978/79:2265, yrkandet 1, som sin mening gav regeringen till känna vad reservanterna anfört.

Till betänkandel hade fogals ett särskilt yttrande beträffande anställnings-garanti av Erik Hovhammar (m) och Margaretha af Ugglas (m).

ERIK HOVHAMMAR (m):

Herr talman! När riksdagen fattade sitt senaste stora varvspoliliska beslut i december i fjol stod del klart för de flesta all även Kockums måste övertas av staten för att man därmed skulle kunna hindra en konkurs. Av föreliggande proposition framgår tydligt att statens totala åtaganden i samband med förvärvet-bortsett från förlustrisken kommande år-blir närmare 4 000 milj. kr.

I samband med varvsfrågans behandling i höstas framförde vi från moderata samlingspartiet bl. a. atl de direkta vinsterna av att samordna flera varv i en enda statlig koncern visat sig vara synneriigen begränsade. Nackdelarna är däremot uppenbara. Beslutsvägarna har blivit längre, och därmed försvåras en direkt kontakt mellan de olika varvsenheterna och företagsledningen. Det uppstår också lätt konflikter mellan olika varvsregioner. En uppdelning av de statliga varven på två fristående varvsgmpper, en i Sydsverige och en i Västsverige, bör således övervägas. Skälen för en sådan uppdelning har ökat i och med all Kockums varv kommit att tillföras den statliga varvskoncernen. Enligt vår mening bör regeringen låta utreda en ändrad organisationsstruktur för de statliga varven.

Hert talman! Vi reserverade oss också mot den ansiällningsgaranti för de varvsanställda som socialdemokrater och folkpartister gjorde upp om i utskottet. Skälen härför upprepar vi i ett särskilt yttrande som är fogat vid näringsutskoltets betänkande 1978/79:47. Del kan inte vara rimligt all utfärda ansiällningsgaranti för en viss grupp anställda och inte för andra. Det är extra olyckligt alt göra det i en situation när vi kan konstatera att konjunkturen i många branscher - glädjande nog - är på väg uppåt och det är angeläget att främja arbetskraftens övergång till företag och branscher som har goda utvecklingsmöjligheter. Vi är i del sammanhanget angelägna all framhålla all de nödvändiga strukturförändringarna måste ske i socialt acceptabla former.

Näringsulskottet har inle följt regeringens proposition i alla delar. I ett väsentligt avseende vill utskottet ändra den träffade överenskommelsen. Det gäller Kockums AB:s möjligheter atl i framtiden utnyttja rätten till förlustavdrag och därmed tillgodogöra sig skatievinster. I den moderata motionen 2265 kritiseras avtalet i detta hänseende. Det ärenligt vår uppfattning obilligt ur allmän synpunkt all möjligheten atl göra skatievinster kvarstår samtidigt som staten övertagit samtliga skulder. I den moderata motionen föreslås därför att avtalet med Kockums förses med en bestämmelse om skyldighet för Kockums all efter hand som skatievinster på grund av utnyttjade förlustavdrag uppstår inleverera motsvarande belopp till statsverket.

Skatteulskoltel, som ombetts yttra sig i frågan, förordar enhälligt den moderata lösningen, och vi konstaterar atl näringsulskottet gör sammalunda. Delta noterar vi självfallet med tillfredsställelse.

Med det anförda, herr lalman, ber Jag alt få yrka bifall lill den reservation som vi har fogat vid näringsutskottets betänkande nr 47.

Nr 150

Fredagen den 18 maj 1979

Förvärv av Kockums varvsrörelse, m. tn.

Nr 150

Fredagen den 18 maj 1979

Förvärv av Kockums varvsrörelse, m. m.

JÖRN SVENSSON (vpk): ;

Herr lalman! Detta ärende bildar en händelse, som är smått historisk. 1 åratal, gång på gång, har vpk kritiserat del sätt, på vilket statens och det allmännas pengar använts för atl köpa ut privata intressen ur olika krisförelag.

Med olika manövrer har Saléns och andra finansgrupper till gott pris kunnat bli av med föriustverksamheter och fått förmåner som de kunnat tillföra sina andra aktiviteter. Staten har fått regissera nedläggningar och massavskedanden. Privatintressena har kunnat göra fördelaktiga utlandsinvesteringar.

På delta har ingen utom vi tidigare reagerat. Socialdemokratiska industriministrar. Jämtländska Jordbrukare och folkpartistiska aktiemiljonärer har alla funnit det helt i sin ordning aU folkets gåvor lill Salén och andra överlämnats oklanderligt och regelbundet.

Men i dag har det otroliga inträffat. Inte bara socialdemokraterna utan t. o. m. - hör och häpna, svenska folk - det moderala samlingspartiet har tyckt att skatteförmånerna åt Kockums varit alltför tjocka atl svälja.

Jag hälsar herrarna och damerna i de andra partierna välkomna i kritiken av
statens gåvopolitik till finansvärlden. Det var bara synd atl det dröjde så länge
innan ni kom. ',

Och så särskilt trovärdig är inte heller omvändelsen. Snarare är den ett
exempel på tillämpningen av vad de gamla romarna talade om som: "Quod
licet Jovi, non licet bovi" -det som är tillåtet för en gud är inte nödvändigtvis
tillåtet för boskapen, eller i dagens termer: Förmånersom beviljas Saléns, kan
inte utan vidare beviljas Kockums. ;

Bortsett från denna frestande ironiska kommentar är det givetvis tacknämligt atl utskottet reagerat. Men det är å andra sidan från varvspolitisk synpunkt inle någon särskilt effektiv poäng all nu föra in skatteförmånerna i avialsdiskussionen. Myckel bättre hade del varit atl ta över även moderbolaget. Det är däri sakens kärna ändå ligger. Det är nästan ofattbart att regeringen inte redan från början grep sig an frågan från den utgångspunkten. Det kan inte gärna vara av omedvetenhet eller av förbiseende. Även om det nu är i senaste laget borde man i första hand i nya, förhandlingar söka en uppgörelse med del innehållet. På så sätt skulle dessa förmåner kunna bidra till en konsolidering av hela rörelsen och alltså kunna komma varvs- och industrirörelsen till godo på ett välbehövligt sätt. \

Men tyngdpunkten i denna debatt, herr talman, borde ligga på den andra delen av problemet, nämligen varvsindustrins framtid. Statens övertagande av varvs- och industrirörelsen och dess önskvärda övertagande av Kockums alla verksamheter ärju inget självändamål. Syftet är au bedriva varvspolilik. Och det bör enligt vår mening vara en offensiv och förnyande varvspolitik.

Den 5 december var detla ämne föremål för diskussion i riksdagen. Det hade varit en slor fördel för den politiska arbetarrörelsen och en styrka i ryggen för varvsindustrins anställda, om folkpartiregeringen tvingats till reträtt från sin hänsynslösa nedläggningslinje när det gäller varven. Mellan

5 000 och 6 000 varvsjobb bort -del var folkpartiets linje. I stället föratt avvisa denna katastrofpolitik gjorde socialdemokratiska gruppen i riksdagen gemensam sak med folkpartiet. Man godkände nedskärningarna men utbad sig av folkpartiet den ynnesten att de skulle dröja till utgången av 1980.

Vpk har inget till övers för denna sorls samarbete på del politiska mitträltet. Man kan inle som arbetarrörelsepoliliker sitta i TV eller i andra stora offentliga debatter, t. ex. i idrottshallen i Landskrona, och hävda all man skall rädda varven, slå vakt om Jobben - och sedan sälla sig i riksdagen och hjälpa folkpartiet med nedskärningarna.

Arbetarrörelsen bör ställa upp bakom de varvsanställda. Arbetarrörelsen borde stå samlad bakom kravet på en ny, offensiv varvspolitik.

En stor del av landets industriella framtid ligger i att man slår vakt om och utvecklar all sådan kapacitet som är användbar för avancerad och mångsidig systemproduktion. Sådan produktion ger flest Jobb, eftersom den bygger på kvalificerad mänsklig arbetsinsats och mänskligt tänkande. Den är som regel också energisnål och representerar en form av industriell tillväxt som inte är kopplad lill rovdrift och råvaruslöseri.

Varven är ett bra exempel på sådan kapacitet. Därför bör den industrin inte reduceras eller läggas ned. Nedläggningsplanerna bör stoppas. Varvsindustrin bör bevaras och sättas in i ett nytt sammanhang. Den bör utgöra en byggsten i en statlig industripolitik, som avser att med nya bättre industrianläggningar, nya transportsystem och nya produktionsprocesser ge svensk produktion större effektivitet med sparad energi och mindre miljöförstöring. Tecknen tyder klart på att svenska varv på en smula sikt kan hävda sig väl då det gäller att offerera och sälja sådana här systemlösningar till skilda länder. Och efterblivenheten och de stora behoven av förnyelse inom svensk industri, speciellt kanske processindustrin, och svenskt transportväsen ger likaledes ett underiag för viktiga arbetsuppgifter ät en varvsindustri som har fått bevara och förfina sin kapacitet.

Därför säger vi till socialdemokraterna i varvsfrågan: Hjälp till alt ge de varvsanställda råg i ryggen i deras strid för sinajobb, genom alt gå fram fören offensiv varvspolilik. Slit er loss från denna förödande folkpartistiska omfamning, som ni gett er in i bl. a. när del gäller varvsfrågan. Men byt inte ut den, som ni gjort i trafikpolitiken och kärnkraflsfrågan, mot etl famnlag från moderaterna. Det är lika ödesdigert. Ulan visa atl arbelarrörelsepolitik är något kvalitativt och i grunden annat än borgerlig politik. Det är bara genom att ge människorna något klart atl identifiera sig med som det kan bli möjligt alt i del stundande valet i september bryta den borgerliga riksdagsmajoriteten.

Herr talman! Med delta yrkar jag bifall till vpk:s motioner 2286, 1527 och 1642 i berörda delar.

Nr 150

Fredagen den 18 maj 1979

Förvärv av Kockums varvsrörelse, m. m.

HUGO BENGTSSON (s):

Herr lalman! 1 förevarande utskottsbetänkande tas frågan om statens förvärv av Kockums varvsrörelse och vissa andra av Kockums ägda företag upp till behandling. I betänkandet behandlas också vissa andra frågor, som

Nr 150

Fredagen den 18 maj 1979

Förvärv av Kockums varvsrörelse, m. m.

aktualiserats i samband med budgetpropositionen och i samband med tilläggsbudget II. Jag kommer, herr lalman, för tids vinnande endast alt uppehålla mig vid de frågor som Erik Hovhammar och Jörn Svensson har tagit upp och de frågor som i övrigt kommit att bli kontroversiella.

Kockums är som bekant en stor industrigrupp, där tonvikten ligger på varvsrörelsen, men den sysslar också med lillverkninjg av maskiner, system för skogsbruk och skogsindustri, fordon för tunga transporter och vissa andra mindre saker. Det har sedan några år stått klart att koncernens finansiella ställning har varit svag, främst kanske beroende på den internationella varvskrisen.

Från socialdemokratiskt håll har vi också som bekant vid flera tillfällen motionerat om att förhandlingar skulle las upp från statens sida med Kockums för all man om möjligt skulle kunna förhindra vad vi redan då förutsåg och var rädda för - en konkurs. Under Ijolårei kom äntligen förhandlingar i gång, som i sitt första skede resulterade i ell statligt lån på 340 milj. kr.

Vårt stora intresse för företaget får ses mot bakgrund av all del har 7 300 anställda - människor som skulle komma att hamnaii stora svårigheter om verksamheten lades ned.

Det avtal som vi nu har atl la ställning lill innebär, att staten för 20 milj. kr. förvärvar Kockums AB och samtliga dotterbolag med undantag av Kockums Fastighets AB. Med köpet följer också, som herr Hovhammar har utvecklat, betydande skulder. Detta framgår av handlingarna i ärendet.

Del som i samband med utskottsbehandlingen av ärendet kommit atl uppta en betydande tid och tilldragit sig stor uppmärksamhet är, atl överlåtelsen sker i sådan form att Kockums AB torde vara berättigat till föriusiavdrag vid 1980-1988 års taxeringar. Enligt lagen om räu lill föriustut-jämning har skatlskyldig under vissa omständigheter rätt lill avdrag för förluster som är hänföriiga lill tidigare beskattningsår.

Frågan om förlustavdrag har aktualiserats i tre motioner, en från social
demokratiskt håll, en från moderater och en från vänsterpartiet kommunis
terna. Motionärerna utgår från atl denna konsekvens av avtalet knappast var
avsedd av regeringen och menar, atl den framstår som stötande från allmänna
synpunkter. Man finner del också klart otillfredsställande, atl regeringen inte
har tagit upp frågan i proposiiionen. !

Utskottet har remitterat denna fråga för yttrande till skalteutskottet. Utskottet instämmer i allt väsentligt i den kritik som motionärerna har riktat mot avtalet i detta hänseende. Gällande skatteregler hindrar inte att Kockums AB och dess intressenter i framliden tillgodogör sig det betydande värde som möjligheterna till föriusiavdrag representerar. Hur stora belopp del här är fråga om är det i dag omöjligt atl bedöma. Detta innebär också att avtalets ekonomiska konsekvenser inte nu kan avgöras. Mot denna bakgrund har skalieutskottet rekommenderat näringsutskotlet att förorda, atl regeringen får i uppdrag att ta upp förhandlingar med Kockums AB om komplettering av avtalet med en klausul av huvudsaklig innebörd, alt Kockums AB efter hand skall betala in etl belopp lill staten, som motsvarar framtida skattelätt-

nåder på grund av förlustavdrag. Skulle dessa förhandlingar inte leda lill avsett resultat, förklarar sig skatteutskotiet berett att pröva frågan om ändring i berörd skattelagstiflning för alt eliminera de här kritiserade effekterna.

Näringsutskotlet instämmer - låt mig poängtera detta - enhälligt i skatteutskottets synpunkter och förordar, att regeringen får i uppdrag att ta upp förhandlingar med Kockums AB om komplettering av avtalet med en klausul av den innebörd som skatleutskottet rekommenderat.

Vi har från näringsutskottet framhållit att det står regeringen fritt att, sedan förhandlingarna återupptagits, godkänna avtalet även om en klausul av den angivna innebörden inte inflyter i detla. Skulle denna klausul inte komma in i avtalet, förutsätter utskottet alt skatteutskottet kommer att pröva frågan om ändring av berörd skattelagstiftning.

När avtalet är en realitet är del meningen atl Kockums varv skall överföras till del statsägda Svenska Varv och industrigruppen inom Kockums till Statsförelag. Mol delta harjag och utskotlsmajoriteten inga invändningar atl rikta. Dock har man från moderat håll, nu liksom då varvsfrågan behandlades i december månad i fjol, föreslagit att Svenska Varv skulle delas upp i två bolag, ett Väsivarv och etl Sydvarv, och alt dessa sedan skulle ingå i Statsföretagsgruppen.

Motivet lill detta skulle, som vi har hört av Erik Hovhammar och som också framgår av reservationen, vara atl eliminera de konflikter som lätt uppstår mellan olika varvsregioner. En sådan lösning skulle också enligt Hovhammar förbättra möjligheterna till neutrala förelagsekonomiska överväganden, som är nödvändiga då den kapacitelsminskning skall genomföras som riksdagen beslutat om i december i fjol. Hovhammar menar också att del skulle bli företagsekonomiskt fördelaktigt alt ha två sinsemellan konkurrerande varvsgrupper.

Jag tror inte elt dugg på de här synpunkterna. Syftet med den enhetliga organisationen för de statliga varven var som bekant att de berörda varvens strukturella problem skulle kunna lösas på ell övergripande och rationellt sätt. Ett annat motiv var atl varvens verksamhet såvitt möjligt skulle diversifieras.

När nu övertagandet av Kockums blir en realitet, så skall detta givetvis leda till en översyn av organisationen så att företaget smälter in i Svenska Varv. Delta framhöll f ö. utskottet redan i sin skrivning i fjol. Men vi framhöll samtidigt alt om och när Kockums inlemmande i den statliga varvsrörelsen blir en realitet, så skall den översyn som då skall göras ske i samverkan mellan företagsledningen för Svenska Varv, de olika varvsenheterna och berörda personalorganisationer. Utskottsmajoritelen står givelvis kvar vid samma uppfattning i dag.

I propositionen har regeringen framhållit atl den anställningsgaranti som riksdagen beslutat om och som gäller de anställda inom den statliga varvskoncernen fram t. o.m. år 1980 också skall gälla de anställda vid Kockums varv så snart avtalet undertecknats. Detta hälsar jag och utskottsmajoritelen med tillfredsställelse. Från moderat håll delar man, som vi har hört av Erik Hovhammar, inle den här uppfattningen. Det framgår f ö. också

Nr 150

Fredagen den 18 maj 1979

Förvärv av Kockums varvsrörelse, m. m.

Nr 150

Fredagen den 18 maj 1979

Förvärv av Kockums varvsrörelse, m. m.

av det särskilda yttrande som moderaterna fogat till utskottsbetänkandel. Man föreställer sig att det skulle få olyckliga verkningar från såväl arbetsmarknads- som näringspolitiska synpunkter. Jag tycker det hade varit betydligt trevligare om man också hade ägnat den mänskliga arbetskraften sin omtanke - del är detta som har förestavat jvårt handlande. Vår förhoppning är givelvis atl företaget skall kunna få nybeställningar i en utsträckning som gör alt ansiällningsgaranlin inte får någon praktisk betydelse.

Nu säger Jörn Svensson i sina kommentarer här ifrån talarstolen alt det hade varit betydligt bättre om vi från socialdemokratiskt håll hade ställt oss bakom de anställda vid varven. På del sättet hade vi gagnat dem bättre än genom att handla som vi gjorde i fjol dä vi ställde upp bakom förslaget om en 20-procentig nedskärning vid slorvarven.

Vi har, Jörn Svensson, diskuterat den här frågan tidigare. Vi kan inte bortse från den internationella konjunkturbild som vi lever mitt uppe i. Vi är helt överens med de anställda på varven om att försöka göra det bästa möjliga av den här situationen. Ute på de olika varvsenhelerna diskuteras uppslag och idéer till nya produkter.

Det är alltid lätt att säga all man bör gripa lill alternativ produktion. Men del är betydligt svårare när man skall gå från ord lill handling. Jag har på nära håll konfronterats med delta, eftersom jag på den här punkten barett verkligt intimt samarbete med de anställda ute på varven.Jag har då kunnat konstalera att det är ytteriigt svårt alt skaffa fram nya objekt för varven. Det gagnar inle myckel att slå här och med yviga gester säga all del är bäst alt ställa sig bakom de varvsanställda och deras krav på sysselsättning utan att nämna något om alternativ sysselsättning.

Vi har som sagt i praktisk handling visat atl vi är beredda all hjälpa de anställda ute på varven. Under tiden som vi Jobbar med att få fram nya och alternativa sysselsättningar där ute har vi som bekant lyckats genomdriva här i kammaren en ansiällningsgaranti som gäller både för 1979 och för 1980.

Herr lalman! Med dessa kommentarer yrkar jag bifall till utskottets hemställan på samtliga punkter.

ERIK HOVHAMMAR (m) kort genmäle: ''-

Herr talman! Hugo Bengtsson kommenterade vår reservation. 1 detta sammanhang vill Jag betona att stordrift, alltför slora företagsenheter, inte löser alla problem. Den erfarenheten har man gjort i många branscher. Vi anser atl det bör finnas möjligheter att skapa effektiva enheter inom den organisation som vi nu diskuterar. Organisationen skulle bli smidigare och konkurrensen skulle påverkas på ett positivt sätt. Därför har vi utarbetat del här förslaget. Jag vet alt del har uppfattats ganska positivt på varvshåll.

Vidare har vi i elt särskilt yttrande gått emot anställningsgarantin. Vi tycker att den förhindrar nödvändiga strukturförändringar, och det inle minst i en uppåtgående konjunktur som Jag nyss sade. Den arbetskraft som finns måste på sikt söka sig till företag och branscher där man hyser förhoppning om att det skall finnas en framtid. Man kan alltså, herr talman, inte

konservera arbetskraft inom en viss bransch som har väldigt slora svårigheter och där framtidsmöjligheterna lycks vara synnerligen begränsade.

Det talas också om alternativ produktion, men en sådan kan man inte få fram på några månader eller några år. Det är något som vi får arbeta med på sikt.

Avslutningsvis vill jag säga att den omdirigering av arbetskraften som skall ske också måste företas under goda och socialt acceptabla former.

JÖRN SVENSSON (vpk) kort genmäle:

Herr lalman! Hugo Bengtsson aren mästare i atl bevisa den gamla tesen om att frasen i politiken ibland har en överväldigande makt över verkligheten. Del ärju inte så alt ni i praktisk handling har visat att ni ställer upp bakom de varvsanställda föratt rädda Jobben. Ni har i beslut efter beslut under åratal här i riksdagen visat atl ni ständigt varit beredda atl gå på nedskärningar av varvskapaciteten. Den 5 december var inte första gången ni skar ned varvskapaciteien, inle heller var det första gången ni gjorde del ihop med folkpartiet. Ni vet också vilken kritisk diskussion beträffande denna negativa syn på varvsindustrin som pågår ute på varven. Det är inte alls så att ni är i takt med de anställda. Försök inte sprida den illusionen!

Det är väldigt lätt atl slå ul med armarna som Hugo Bengtsson gör och säga atl den internationella konjunkturen, den allmänna utvecklingen, är obönhörlig och alt vi måste underkasta oss den, den gör del nödvändigt alt ta ytteriigare steg närdet gäller nedskärningen av varvsindustrin. Del kommer ju en ny varvsproposition när den här planeringsperioden är över. Den propositionen framläggs 1980, och då blir det förmodligen ännu fier nedskärningar. Jag vill därför fråga: Vill ni ha ännu större nedskärningar 1980 eller vilket perspektiv har ni? Jag vill ha ett konkret svar på den frågan av Hugo Bengtsson. Kommer ni all stödja de förslag om ytteriigare nedskärningar och avskedanden inom varven som då med all sannolikhet framläggs?

Man måste inom arbetarrörelsen komma ifrån den här underkastelsen under den kapitalistiska utvecklingen. Man får inte längre framställa strukturomvandlingen som någonting obönhörligt och anonymt som vi bara har att finna oss i. Arbetarrörelsens chans alt ge människorna ell alternativ ligger i au den har en konkret aktiv politik som innebär eu alternativ till denna obönhörliga strukturomvandling som de borgerliga talar om. Vi vet t. ex. att det finns elt stort behov av atl spara energi och att förhindra ytteriigare miljöförstöring genom utsläpp inom processindustrin. Det behövs helt nya, moderna och effektiva processanläggningar. Del är etl stort behov av sådana. Varven lämpar sig myckel bra för den typen av sysiemproduk-tion.

Vi har vidare ett stort behov av en förnyelse av de kollektiva transportmedlen. Också det ligger till vissa delar mycket väl lill för varven.

Vi har också ett stort behov av atl rusta upp och för transporter i större utsträckning utnyttja den inrikes sjöfarten i landet. Också det är någonting som ligger mycket väl till för varven.

Nr 150

Fredagen den 18 maj 1979

Förvärv av Kockums varvsrörelse, m. m.

Nr 150

Fredagen den 18 maj 1979

Förvärv av Kock-utns varvsrörelse, m. m.

Dessa förslag har vi ställt under många år, men ni har aldrig velat la upp dem och utveckla dem, vare sig inom ert parti eller i utskottet. Genom att infoga varvsindustrin i elt internationellt industrialiseringsprogram, som tar upp dessa frågor, skapar man etl stöd och för framliden en intern marknad i landet för varvsindustrins produkter, något som kan vända den negativa utvecklingen.

HUGO BENGTSSON (s) kort genmäle:

Herr talman! När Erik Hovhammar pläderade för all varven skulle delas upp i två grupper pläderade han samtidigt för atl de skulle flyttas över till Statsföretag. Men han råkar här ut för en väldig dualism. Han säger all del inte är bra när det blir för stora enheter och därför bör man dela på varven - det blir då effektivare. Men i samma andelag vill han jaga in varven i Statsföretag - denna stora grupp.

Jag har tidigare till Erik Hovhammar sagt att Jag inle tror på det här. Svenska Varv har inle jobbat så värst länge. Låt företaget få litet tid att arbeta vidare. Den nuvarande organisationen har inte visat sig vara dålig, och jag tror alt företaget skall kunna finna de rätta arbetsformerna.

Erik Hcvhammaroch moderaterna i övrigt ärju motståndare till ansiällningsgaranlin. Del har han redovisat här i dag. Den här saken diskuterade vi även i fjol när vi behandlade varvsproposilionen. Trots den uppåtgående konjunktur som Erik Hovhammar hänvisade till - en uppgång i konjunkturen, om än myckel liten, kan kanske skönjas - är det ändå myckel ont om Jobb, inte minst på varvsorlerna. Del finns i dag inga nya jobb för dem som eventuellt friställs. Vi anser därför att vi måste ha litet is i magen och låta ansiällningsgaranlin slå kvar. Vi för sedan hoppas att den konjunkturuppgång som Erik Hovhammar talade om skall komma, och då kommer anställningsgarantin inle atl kosta oss någonting. Men i dagsläget har det en myckel stor betydelse för de anställda att de vet att jobben är tryggade för det här året och för det följande.

Jörn Svensson säger att vi på socialdemokratiskt håll är med och gör nedskärningar ute på varven. Jag vill säga lill Jörn Svensson att om vi inle får några nybeställningar, så måste vi anpassa oss efter del läget.

Jörn Svensson sade att det hade varit bättre om vi hade ägnat oss ål en aktiv och konkret politik. Det är elt recept som Jag vill ge Jörn Svensson. Om han hade ägnat sig åt en sådan politik, hade det varit betydligt lättare alt diskutera dessa frågor.

ERIK HOVHAMMAR (m) kort genmäle:

Herr talman! Svenska Varv kan myckel väl bli en koloss på lerfötter. Jag upprepar att man inte löser problem genom att slå ihop alltför många förelag. Håra konkurrens är alltid bra. Del är därigenom vi hai' byggt upp välståndet här i landet - ett välstånd baserat på marknadsekonomi och enskild företagsamhet.

I det nu aktuella fallet har vi anvisat vissa vägar som vi tror är väsentliga. Varvsindustrin är en hårt drabbad bransch, och den behöver bli föremål för

ökad uppmärksamhet. Men vi tror inle att den organisation som man nu har skapat löser problemen. Därför har vi anvisat andra lösningar, vilka har uppmärksammats positivt från varvshåll.

Avslutningsvis skall Jag än en gång säga några ord om ansiällningsgaranlin. Vi anser all dagens arbetskraft måste vara röriig. Om del finns överskott på duktiga svetsare i Malmö, skall de kunna flytta till Ljungby i Småland, där det är brist på sådan arbetskraft. Det är kontentan i vårt resonemang.

JÖRN SVENSSON (vpk) kort genmäle:

Herr talman! Jag ställde en fråga till Hugo Bengtsson om vilken varvspolitisk syn som socialdemokraterna grundar sitt resonemang och sina ställningstaganden på. Har socialdemokraterna den synen, all det ställningslagande som obönhörligen måste komma när planeringsperioden utlöper 1980 och som här i riksdagen måste göras på hösten 1980 skall gå ul på ytteriigare nedskärningar, eller vill ni bevara det som finns och återuppbygga en del av del som har raserats? Detta är en mycket viktig fråga, och jag vill ha ett svar på den. Jag har, i olika varvsdebatter, flera gånger ställt den frågan till Hugo Bengtsson, men jag har aldrig fått något svar.

Frågan borde vara viktig för herr Bengtsson eftersom den berör hert Bengtssons hemort. Om nedskärningarna av varvsseklorn fortsätter, blir nämligen Öresundsvarvet del varv som först kommer alt gå åt. Därför är del -inte minst för de anställda vid varvet - viktigt alt få veta vilken utveckling som väntar 1980. Vi skall väl ändå hoppas alt vi 1980, när beslutet om varven skall fattas, har en annan regering. Vi hoppas alt det då är ni socialdemokrater och inte de borgerliga som sitter i regeringen. Men då är del viktigt atl ni inför valet ger elt klart besked om vilken varvspolilik som ni fortsättningsvis kommeratt föra. Vi kan säga rent ul att samarbetet med folkpartiet, vare sig det gäller varven eller andra områden, inte har varit bra för arbeiartörelsen. Det tror jag att även socialdemokraterna i själ och hjärta erkänner. Samarbetet har inle heller varit bra för socialdemokraternas förankring väljarmässigl.

Hugo Bengtsson talar om konkret politik. Jag vill fråga Hugo Bengtsson, som ständigt talar så varmt om nödvändigheten av anpassning: Är det konkret politik all anpassa sig efter obönhörliga, anonyma krafter, som man inte ens gör en tillstymmelse lill ansträngning för att försöka påverka och styra? Accepterande av den kapitalistiska marknadsekonomins alla verkningar, är del konkret politik?

Nej, Hugo Bengtsson, konkret politik är alt komma med sådana förslag som vi har kommit med. Men sådana förslag röstar ni tyvärr alllid ned och tar aldrig upp till en positiv diskussion och behandling i utskotiet. Del är förslaget alt rusta upp den industriella kapaciteten i den delvis mycket nedgångna processindustrin. Det kan ske genom nya, effektivare och energisnålare anläggningar av den typ som just varven kan producera. Det är förslaget att ta upp frågan om en stor rustning på bred front av det kollektiva irafiknätel, vilket också delvis skulle kunna ge jobb åt varven. Del är förslaget att la upp frågan om en uppmstning och en utvidgning av den inrikes sjöfarten i del framlida svenska transportväsendet - en sektor som också är av

Nr 150

Fredagen den 18 maj 1979

Förvärv av Kockums varvsrörelse, m. m.

7 Riksdagens protokoti 1978/79:150-151

Nr 150

Fredagen den 18 maj 1979

Förvärv av Kockums varvsrörelse, m. m.

stort intresse för de framlida möjligheterna alt skapa sysselsättning vid varven. Det är en konkret politik alt komma med sådana förslag. Men det är inle konkret politik atl, som ni gör, strunta i dem.

HUGO BENGTSSON (s) kort genmäle:

Herr talman! Del har väl framgått av hela vårt handlande att vi inte är intresserade av alt skära ned verksamhet någonslans över huvud laget, men man kan ibland ställas inför situationer som man måste acceptera och göra det bästa möjliga av. I det läge som vi nu befinner oss i håller både vi som parti och alla de som ute på arbetsplatserna är engagerade i vaiiven på med atl diskutera olika lösningar och försöka få fram nya objekt som lämpligen kan placeras på varvsföreiagen. Jag kan försäkra Jörn Svensson all jag har deltagit i många och långa diskussioner om konkreta objekt, men det är ytterligt svårt - det vill jag understryka- au få fram någonting som är både hållbart och gångbart. Det är lätt för Jörn Svensson att räkna upp olika saker här,från talarstolen, men vid en konfrontation med den kalla verkligheten är det inte lika enkelt.

Vi har vissa saker på gång som förhoppningsvis skall medverka till all lösa
problemen. Jag är inte överopiimislisk i dag, men jag tror atl de ansträng
ningar som vi gör skall, i kombination med ett; bättre konjunkturläge,
medverka till atl sysselsättningen skall kunna klaras både i min egen hemort
och på de andra varvsorlerna. I

Erik Hovhammar säger att Svenska Varv lätt kan bli en koloss på lerfötter. Nej, visst inte! Om Erik Hovhammar hade litet bättre kännedom om företaget skulle han inle uttrycka sig på det sättet. Företagel försöker anpassa sig efter den verklighet som det lever i. Jag förstår definitivt inte moderaternas ställningslagande i del här stycket. Del är som bekant inte så värst länge sedan vi överförde vissa varvsenheter från Statsföretag lill Svenska Varv. Låt den här organisationen verka, så kommer det nog att bli bra.

Förste vice talmannen anmälde att Jörn Svensson och Erik Hovhammar anhållit alt till protokollet få antecknat all de inte ägde rätt till ytterligare repliker.

FRITZ BÖRJESSON (c): i

Herr talman! När det stod klart all den kända profilen i Malmö hamn med varvsnamnet Kockums måste tillföras det statsägda varvet och att inget storvarv mer skulle finnas i det här landet framkallade del nog olika känslor. En del menade all delta var väldigt tråkigt. Andra kanske ansåg alt utvecklingen gick i den riktning som man hade önskat. Kockums situation beror Ju på - det har sagts här förut - konjunkturutvecklingen, den överproduktion av i första hand tanklonnage som finns i världen och den överinvestering i varv som har förekommit.

Utskottets olika grupper är överens om alt tillstyrka vad som har föreslagits i propositionen, nämligen alt Kockums skall anslutas lill Svenska Varv AB. Moderaterna har en avvikande mening på så sätt att de vill att det påtänkta varvsförelagel skall delas upp i två fraktioner, vilka skall ägas av

Statsföretag.

Man har en känsla av att Kockums aktieägare har hållit produktionen i gång så länge som rimligtvis kunnat begäras. Något som inle har nämnts här men som bör noteras är att om en konkurs hade varit oundviklig skulle den kanske inte direkt ha berört de anställda lika hårt som den skulle ha drabbat alla underleverantörer. Samhället hade väl på ett eller annat sätt fått ta hand om de anställda, men hur man skulle ha gjort med alla underleverantörer i svårigheter harjag ingen möjlighet atl bedöma Just nu.

Enligt regeringsförslagel övertar staten Kockums tillgångar utom två bolag - Kockums AB och Kockums Fastighetsbolag. Resten förvärvas för en köpeskilling av 20 milj. kr. jämte del belopp som svarar mot Kockums skulder tillträdesdagen. Det har näringsutskotlet i dess helhet tillstyrkt, även moderaterna.

Men i elt avseende avviker näringsulskottet från regeringens förslag. Utskottet förordar en komplettering av uppgörelsen med Kockums, om del går för sig, angående utnyttjandet i framliden av rätten till förlustavdrag i skattehänseende.

Detla är en punkt som i synnerhet kommunisterna angripit. Skälet lill att man inle kunde ta med de två bolag som inte omfattas av överenskommelsen är i huvudsak alt man var osäker på om bolagsstämman skulle godkänna det. Konkurshotet var inte långt borta. Aktieägarnas antal är över 14 000.

Man kan naturligtvis i viss utsträckning instämma i kravet i vpk:s partimotion atl alla tillgångarna skulle ha varit inbegripna i avtalet, men de praktiska omständigheterna här i världen är sådana atl man gör klokt i atl i vissa fall beakta dem.

Nu får man i stället se efter om det finns möjligheter-Jag säger möjligheter, för del är osäkert om del går - att träffa en uppgörelse om förlusluljämnings-rälten. Transaktionerna mellan Svenska Varv och Kockums kan nämligen medföra uteblivna skatteintäkter för stat och kommun. Det gäller föriusiavdrag på sammanlagt mer än 100 milj. kr. Realisalionsföriuster kan kvittas mot realiseringsvinster.

Yrkanden om en ändring på den punkten har ställts i motioner av Erik Hovhammar och Erik Wärnberg. Men varken det av aktieägarna i december 1978 godkända anbudet eller del den 11 januari 1979 träffade avtalet mellan staten och bolaget rymmer något avslående från eller någon överlåtelse av förlustuljämningsrällen. Delta måste beaktas, och del har vi också haft uppe i utskottet. Även en utomstående sakkunnig jurist har gjort gällande all det från stalsrätlslig synpunkt är troligt alt ett svenskt skattesubjekt icke med bindande verkan kan avslå från en i lag fastslagen avdragsrätt.

Jag vill gärna också anlägga några synpunkter på hela varvssituationen i dag i landet. Vi diskuleradeju under fjolåret de små och medelstora varvens situation, och del beslöts au en varvskommission skulle tillsättas. I del läge som råder för varven kan man nog inte komma ifrån, alt det blir en viss sammanbindning även med de små varven när man nu skall gå lill verket för att organisera upp och ställa prognoser för framtiden för Svenska Varv.

Så sent som den 15 maj publicerades uppgifter om att en enskild ägargrupp

Nr 150

Fredagen den 18 maj 1979

Förvärv av Kockums varvsrörelse, m. m.

Nr 150

Fredagen den 18 maj 1979

Förvärv av Kockums varvsrörelse, m. m.

hos Kockums i Malmö hade beställt fyra 20 000-tonsbåtar och hos Oskarshamns Varv, som tillhör de mindre varven, också fyra 20 000-ionsbåtar. Tillsammans med kringin vesteringarna blir det totalt 2 miljarder kronor. Det lär vara den största satsning som något privat förelag någonsin presterat i Sverige. Naturligtvis har penningvärdet fallit undan för undan, men del är att märka all allting förändras ganska snabbt, och de prognoser och beräkningar som man gör på längre sikt kommer ofta atl rubbas.

Jag vill gärna ge Hugo Bengtsson rätt när han inte vill understryka möjligheterna till alternativ produktion alltför myckel. För vad är det vi har sett när det har talats om alternativ produktion inom den svenska industrin? Jo, del är ofta så au man stjäl från andra. Det blir inte någon nyproduktion i och för sig, utan man tar tips och idéer från andra företag, som de skulle ha genomfört. Den som har läst de promemorior som finns i departementet från olika företag och fackföreningar här i landet angående utvecklingen av Algots Nord finner all man inte kommer långt utan att stöta på samma problem på en annan ort, i elt annat förelag och för en annan fackklubb.

Herr lalman! Jag ber att få yrka bifall till näringsutskoltets förslag.

Under detla anförande överlog andre vice talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

100

JÖRN SVENSSON (vpk) kort genmäle:

Herr talman! Jag kan inle underiåta att göra en liten kommentar till den bild som Fritz Börjesson, centerns talesman i den här debalten, försöker skapa av begreppet alternativ produktion. Han försöker all passivisera de anställdas kamp ute på industrierna för all vinna nya möjligheter till att säkra sysselsättningen. Han säger att det inte går att bara komma med idéer, för de visar sig i regel mer eller mindre verklighetsfrämmande och betyder bara atl man stjäl jobb från andra. Därmed bidrar han till ett synsätt som innebär att man säger: Här är det bara att anpassa sig efter den situation som råder. Talet om alternativ produktion är bara luft.

Naturligtvis får man inle tala om alternativ produktion på det sättet alt man säger, att nu skall vi hitta på en väldig massa saker av ny typ all göra, för del handlar inte bara om att göra dem utan också om att få avsättning för dem. Del är här Fritz Börjesson råkar i den fälla som alla anhängare av en kapitalistisk marknadsekonomi hamnar i, nämligen atl de fullständigt utesluter varje tanke på alt man från samhälleliga institutioners sida, eller från de lönarbeiandes sida i form av t. ex. kollektiva kapitalfonder, skall gå in och påverka marknaden och aktiviteterna. Huruvida i. ex. varven skall kunna få avsättning för alternativ produktion har ju mycket atl göra med vilken trafikpolitik samhället för. Om man rustar ner järnvägsväsendet, snålar in på dess anslag, släpper fram en hämningslös privatbilism i stället för atl bygga upp en effektiv energisnål och fungerande kollektivtrafik i en medveten aktiv planering, så skapas det ju inte utrymme för alternativ produktion.

Vad Fritz Börjesson bevisar med sin defaitism ärju just att privatkapita-

lismen inle klarar den omställning som krävs för atl man skall kunna rädda sysselsättningen i framtiden. Här måste samhälleliga instanser, det samhälleliga kollektivet, med löntagarrörelsen bakom sig gå in i en aktiv konstruktiv politik för all skapa nya marknader, skapa aktivitet som kan ge avsättning för den alternativa produktionen. Samhället måste styra resurserna, se lill att de används för uppbyggnad, i stället för att man bara skall sitta och vänta på atl en privalkapitalislisk marknad skall behaga ta emot eller förkasta de nyttiga ling som människorna producerar.

Detla är oerhört avslöjande förden ideologiska diskussionen och visar klart skillnaden mellan en borgeriig och en socialistisk syn på ekonomin.

Nr 150

Fredagen den 18 maj 1979

Förvärv av Kockums varvsrörelse, m. m.

FRITZ BÖRJESSON (c) kort genmäle:

Herr lalman! Jag har inle på något sätt försökt passivisera fackels arbete för alt få alternativ produktion och därmed mera jobb. Jag har bara deklarerat atl jag har läst alla de brev som från olika fackklubbar här i landet skickals lill industridepartementet - brev där man talat om vad man anser blir följden av all Algots Nord hålls vid en viss produktion. Det är bara det jag har talat om.

Jörn Svensson säger att del kapitalistiska samhället inte har klarat varvskrisen. Del vet vi ju allihop - annars hade inle den här frågan kommit upp. Krisen kommer att klaras genom stora insatser från samhället som sådant. Men vi vet atl vi kommit i detla läge. Del var inget sensationellt uttalande - del känner vi alla till.

LENNART PETTERSSON (s):

Herr lalman! Jag noterar alt folkpartiets representanter i näringsulskottet lyser med sin frånvaro i denna debatt. Del kanske är naturligt, för Jag tror alt de finner hela affären med Kockumsavtalet ganska pinsam för folkpartiet.

Men hur som helst, herr talman - folkpartiregeringen och industriminister Huss får nu sin välförtjänta bakläxa av riksdagen när del gäller Kockumsavtalet och föriustavialen. Det är viktigt atl del noteras på ett klart och entydigt sätt.

Vi upplever ju också så gott som varje dag folkpartiets nederiag i riksdagen. Det är påtagliga och konkreta bevis för hur svag regeringens ställning är och hur riksdagen och dess utskott mer och mer lar över del som egentligen ärelt regeri ngsarbele, om det sköts på rätt sätt.

Men på ett område - del måste vi väl erkänna - har varje regering, hur svag och dålig den än är, etl övertag över riksdagen. Det gäller de förhandlingsuppgörelser med utomstående som regeringen - den exekutiva maklen -träffar. Det är fråga om två eller flera parter som är inblandade, det är fråga om paketuppgörelser, och det är därför svårt för riksdagen atl riva upp preliminära avtal, hurdåligadeän är. Det finns ofta saker i avtalen som man från riksdagens sida eller från enskilda partier i riksdagen inte vill äventyra -exempelvis sysselsättning, regionala fördelar eller anställningstrygghet.

Allt det här gör alt vi ifrån socialdemokratiskt håll i riksdagen har föll svälja avtal med storförelag och privata kapitalägare som lagts fram av de borgeriiga

101

Nr 150 regeringarna och som inneburit, som vi sett det, myckel dåliga uppgörelser ur

Fredagen den skattebetalarnas synpunkt. Jag kan påminna om de avtal som träffades i

JO • j Qyo samband med bildandet av Svenskt Stål och i samband med bildandet av det

_____________ halvsiatliga Daiasaab samt om avtalen i anslutning lill stödet till NCB och

Förvärv av Kock- Skogsägarna.

um<; varvsrörelse Vi menarait underde årsom borgerligheten har suttit vid makten har det i

m. m.

olika former skeu överbetalningar till fördel för de företag som det träffals avtal med. Och vi finner också, när vi ser på del hela närmare, atl avtalen ofta inneburit att de banker som haft stora engagemang i olika krisföretag och krisbranscher kommit undan väldigt billigt trots atl del heter att också de är till för alt la risker.

Det finns faktiskt statistik som belyser detta. Det är myckel förvånande att det hos bankerna, i en lid då många av deras kundförelag haft det besvärligt, inte egentligen i någon större utsträckning blivit en utökning av kreditförlusterna jämfört med tidigare år. Som vi ser del är det ett tecken på att det från statens sida träffats uppgörelser som varit överdrivet generösa i olika avseenden och inle på bästa sätt hanterat skattebetalarnas pengar.

Men nu i dag har vi alltså kommit fram lill behandlingen av Kockumsavtalet. Och man kan väl säga atl i del fallet har de skaiteflykts- och spekulationsmöjlighelersom varit inbyggda i avtalet blivit förstärka t. o. m. för de partier som i andra sammanhang haft lätt att ställa upp bakom de andra affärsuppgörelser som träffats från regeringarnas sida. Och det har nu kommit en enhällig bakläxa från skalle- och näringsulskotten i riksdagen, där samtliga inblandade partier ställt upp och sagt alt avtalet inle är bra.

Samtidigt visar de många turerna kring del föreliggande Kockumsavialei hur svårt det ändå är all från riksdagens sida få till stånd t. o. m. som vi tycker helt självklara ändringar i preliminära regeringsavlal - detla trots del enhälliga krav på förändringar som nu ställs från de olika partier som är representerade i riksdagen.

Jag vill också säga alt vi har märkt hur industriminister Huss och Kockums ledning i olika avseenden försökt driva ell spel kring Kockumsavialei för all förmå riksdagen alt inte säga ifrån beträffande föriusiavdragsmöjligheterna. Man har inte dragit sig för att medvetet misstolka skatte- och näringsutskot-lens yttranden genom tal om konkurs och liknande. Tanken har tydligen varit att försöka utnyttja de anställdas oro för sina jobb.

Men, herr lalman, jag måste här slå fast att riksdagens beslul idag innebär
au det inte finns några sådana risker för anställningstryggheten för de
anställda hos Kockums när del gäller konkurs och liknande. Utskottet säger
visserligen att man bör omförhandla avtalet men också - och här citerar Jag
direkt föratt det inte skall uppstå några missförstånd: "Det bör stå regeringen
fritt att, sedan förhandlingarna återupptagits, godkänna avtalet även om en
klausul med den angivna innebörden" -dvs. som eliminerar föriustavdragen
- "inle inflyter i detla. Utskottet vill emellertid hänvisa till vad skatteutskot
tet anfört angående denna situation, nämligen att skatteutskottet är berett alt
i det läget pröva frågan om lagstiftning rörande sådana begränsningar i
102 avdragsräiien atl de kritiserade effekterna av nuvarande skalleregler i del

aktuella fallet elimineras fr. o. m. 1980 års taxering."

Det är alltså hell klart. De anställda löper inga risker; under alla förhållanden är sysselsättningen tryggad. På etl eller annat sätt kommer ändå riksdagen i sista hand att kunna agera. Men ansiällningslryggheien är säkrad, och konkurshotet finns inle.

Slutligen en sak som jag måste ta upp. Del har nämligen framskymtat i pressen atl regeringen och industriministern skulle försöka fortsätta alt obstruera riksdagens krav, även sedan riksdagens beslul har fattats. Jag kan då hänvisa till en intervju - med industriministerns informationssekreterare i tidningen Arbetet - som jag finner myckel märklig. Rubriken lyder: "Huss i protest mot riksdagen." Det slår vidare:

"Nästa vecka väntas riksdagen ge regeringen i uppdrag att förhandla fram ett nytt avtal med Kockums, så all företagets möjligheter lill föriusiavdrag i 100-milJonersklassen stoppas.

Men industridepartementet och industriministern Erik Huss protesterar (liksom Kockums) och vill inle alls förhandla om avtalet!"

Sedan citerar man informalionssekreleraren i industridepartementet, Olle Bolang, som skulle ha sagt:

"Man kan inte förhandla bort gällande lagstiftning. Det ser konstigt ut när riksdagsmän tar beslut som ställer sig över lagen!

Industridepartementets, och då också Erik Huss, strategi är att riksdagen godkänner Kockumsavialei i den ursprungliga formen. Och alt frågan om förlustavdragen hänskjuts till lagutskottet för en noggrann prövning.

- Sedan, kanske inle förrän nästa år, får frågan tas upp på nytt, säger Olle
Bolang,-- ."

Det är faktiskt ganska häpnadsväckande all man får läsa sådana uttalanden i en tidning mot bakgrund av del beslul som nu riksdagen går all falla i den här frågan. Jag skulle därför på del bestämdaste vilja varna statsrådet Huss och industridepartementet föratt fullfölja dessa tankegångar. Regeringsmaktens förfall kan väl inte ha gått så långt all man från folkpartiregeringens sida nu vägrar att fullfölja riksdagens beslut. Jag kan inle tro det. Jag kan endast tro att det måste ha varit någon form av olycksfall i arbetet.

Med detta, herr lalman, ber Jag alt fö yrka bifall lill näringsutskoltets hemställan.

Nr 150

Fredagen den 18 maj 1979

Förvärv av Kockums varvsrörelse, m. m.

SUNE JOHANSSON (s):

Herr talman! Arbetsbördan i riksdagen och det slora antalet propositioner under våren har inneburit atl vi ledamöter har fött ägna huvudintresset åt våra egna utskott.

Jag vill gärna deklarera alt som en följd av nämnda arbetsbelastning gled propositionen om statens förvärv av Kockumskoncernen obemärkt förbi oss s-ledamöter på Värmlandsbänken, trots atl vi i vårt län har anläggningar, bl. a. i Filipstad, som berörs i proposiiionen. Därför väckte vi inte någon motion - och därför har jag efteranmält mig på talarlistan.

Vid genomläsning av propositionen fann vi atl regeringen föreslog att Kockums induslridel, omfattande bl. a. Filipslad, Söderhamn och Slensele,

103

Nr 150

Fredagen den 18 maj 1979

Förvärv av Kockums varvsrörelse, m. m.

104

skulle överlåtas lill Statsförelag.

Den fråga som vi ansett vara aktuell för oss all ta upp vid riksdagens behandling av nu föreliggande utskottsbetänkande gäller ansiällningsgaranlin förde anställda inom Kockums induslridel på skogsmaskinsidan och med verksamhet i Filipslad, Söderhamn och Slensele. Alla tre berörda orter ligger inom områden med en mycket svag arbetsmarknad.

I ulskoltsbelänkandels avsnitt angående tillverkning av skogsbruksmaskiner säger sig utskottet ha förståelse för den omstrukturering som måste ske och som har salts i gång genom överiäggningar mellan olika tillverkare i landet, samt för atl Statsföretag skall medverka i en pågående utredning om lämplig struktur inom branschen.

Vad som är viktigt för oss, som representerar de län där skogsmaskinstill-verkningen inom Kockums ligger, är att en kommande omstrukturering inle får genomföras i andra former än sådana som är socialt acceptabla. I detta lägger vi då också Statsföretags ansvar för att medverka till ersättningssys-selsäiining för de arbetstillfällen som kan komma att försvinna vid en eventuell omstrukturering.

Vad beträffar ansiällningsgaranlin har utskottet skrivit fast denna för de
varvsanställda, medan man inle nämner ansiällningsgaranlin för skogsma-
skinsdelen. Enligt vad som har framgått av den tidigare debatten här i
kammaren i dag verkar det som om Kockums skulle vara bara varv och
ingenting annat, men så är det nu inte. Vi som kommer från län som inte har
någon varvsdel av Kockums har givelvis i sak ingenting emot all en sådan
ansiällningsgaranti ges de varvsanställda. Men vi anser nog alt utskottet på
något sätt, och framför allt starkare än vad som framgår av betänkandet, bör
markera sin viljeinriktning även för de anställda inom Kockums skogsma-
skinsindustri. Därför vill Jag rikta en fråga till ulskotlslalesmännen. Herr
Hovhammar behöver inte svara - han har redan tidigare deklarerat alt han
inle vill ha någon ansiällningsgaranti - men Fritz Börjesson och Hugo
Bengtsson kan kanske ge mig ett besked. '

Hur har ni resonerat när del gäller möjligheten till anställningstrygghet för de anställda inom skogsmaskinsdelen i Kockums? Jag förutsätter atl ni är medvetna om det ytterst prekära sysselsättningsläge som råder på berörda orter.

Atl skogsmaskinsdelen överförs lill Statsföretag är i och för sig ingen egentlig sysselsäitningsgaranli; del har vi tidigare erfarenhet av, bl. a. i Filipslad. Men med beaktande av atl ingen av de här orterna har råd au mista elt enda jobb anser vi all ulskotlslalesmännen bör ge mig och andra uppgift om vad man har fåll för besked från Statsföretag om fortsatt verksamhet i nuvarande eller andra former på de aktuella orterna Filipstad, Söderhamn och Slensele.

Herr lalman! Olle Östrand kommer enligt vad Jag förstår att efter mig ytteriigare bekräfta behovet av upplysning till oss som kommer från de här berörda orterna, och jag hoppas all också ulskotlslalesmännen ställer upp och ger oss sådana besked.

I detta anförande instämde Magnus Persson (s).

OLLE ÖSTRAND (s):

Herr lalman! Jag vill lill fullo instämma med föregående talare.

Det är riktigt atl del mellan de tre stora företagen i skogsmaskinsbranschen pågår diskussioner, som syftar lill någon form av samordning av verksamheten under statlig ledning. De diskussionerna förs under ledning av Statsföretag.

När man försöker åstadkomma en tillfredsställande lösning är det naturligtvis viktigt atl man tar hänsyn till vad de fackliga organisationerna har sagt. De fackliga organisationerna har i del här sammanhanget klart sagt ifrån alt de motsätter sig en splittring och en förödande inbördes konkurrens i en bransch som redan är drabbad av slora svårigheter. Del har ju varit en förödande konkurrens inom den här branschen, och det ärdet fortfarande. De fackliga företrädarna är naturligtvis medvetna om au en ytterligare reducering av antalet jobb i skogsmaskinsiillverkningen kommer att bli nödvändig.

Men man vill också - och del hävdar man med skärpa - atl en nödvändig anpassning av kapaciteten skall ske planerat och på ett sådant sätt alt man för möjligheter att skapa alternativ sysselsättning på de här orterna. Det är riktigt som Sune Johansson säger atl tillverkningen av skogsmaskiner ligger på regionalpoliliskt mycket känsliga orter. Då får del naturligtvis inte gå till på del här viset. De anställda som berörs av samordningen har nämligen fött veta av pressen atl besked har lämnats vid Statsföretags bolagsstämma om att en nödvändig samordning av de tre slora maskintillverkarna inom branschen kommer all kräva en minskning av antalet anställda med omkring 500, ifrån 1 400 anställda lill omkring 900. Del förde anställda läsa om i pressen, men så får del naturligtvis inle gå till. Det minsta man kan begära av etl statligt förelag är att det åtminstone följer de lagar och regler som härvidlag gäller på arbetsmarknaden, nämligen all del är nödvändigt atl informera och förhandla med de anställda, innan del ges offentlighet åt sådana här saker.

Herr lalman! Facket inser också att möjligheterna att hävda branschen på den internationella exportmarknaden äventyras, om man inle kan samordna ansträngningarna. Eftersom skogsmaskinstillverkning omfattar två områden, dels tillverkning av skogsbruksmaskiner, dels tillverkning av skogsindustrimaskiner, dvs. sågverk, är del viktigt atl man behåller sambandet mellan skogsbruksmaskinstillverkningen och skogsindustrimaskinstillverk-ningen, så att man inte bryter ut de två tillverkningarna och skiljer dem från varandra.

Lika viktigt är atl man behåller samordningen när det gäller forskningen och utvecklingen. Och lika viktigt är det atl också behålla samordningen beträffande marknadsföringen. Jag tror atl detta är en förutsättning för alt den här branschen på sikt skall kunna överieva.

Herr lalman! Det har rått stor ovisshet om den här branschens framtid under åtminstone ell par år. Två borgerliga regeringar har under åtminstone två år undvikit att ge klart besked om hur man skall kunna bryta den nuvarande förlamningen inom skogsmaskinsindusirin. De anställda har drabbats av ovisshet. Utvecklingsarbete och framlidsoptimism har i mycket

Nr 150

Fredagen den 18 maj 1979

Förvärv av Kockums varvsrörelse, m. m.

105

Nr 150

Fredagen den 18 maj 1979

Förvärv av Kockums varvsrörelse, m. m.

hög grad försvunnit. Därför vilar det nu etl stort ansvar på regeringen och på Statsföretag att försöka åstadkomma den samordning inom branschen som är en absolut förutsättning för atl den skall kunna satsa offensivt på framtiden.

Herr talman! Branschen har en framtid men bara under en förutsättning, nämligen den atl det sker en samordning av verksamheten inom skogsmaskinsbranschen.

I detta anförande instämde Stig Alftin (s).

HUGO BENGTSSON (s):

Herr talman! Jag förslår all de som är anställda vid Kockums industrigrupp kan känna oro för framtiden. Vi vet alt del råder en överkapacitet på skogsmaskinssidan, och vi känner också till sysselsättningsförhållandena på de orter som här har nämnts.

När del nu i propositionen talas om att industrigruppen vid Kockums skall övergå till Statsförelag, tycker jag atl del vittnar gott om den nya arbetsgivaren Statsföretag att Statsföretag redan innan riksdagen har fattat beslul har börjat att intressera sig för de här frågorna. Det ärju känt all del med hänsyn lill den betydande överkapaciteten måste bli någon form av samordning inom branschen.

Men när Statsföretag på detta sätt har gått ut och gjort vissa uttalanden -jag kände också till dem. Jag läste om det bl. a. i tidningen - vittnar det om att man inom Statsföretag vill försöka lösa dessa frågor. Jag är också övertygad om att med de resurser Statsföretag har så kommer man fram till positiva lösningar. Det är uppenbart atl när Statsföretag efter dagens beslut kommer in i bilden, och när förhandlingarna med de privata företagen utanför den nuvarande Kockumsgmppen är färdiga, så kommer förhandlingar all tas upp med de anställda och de anställdas företrädare. Del är alldeles självklart. Jag räknar alltså med att Statsföretag kommer all lösa dessa frågor.

FRITZ BÖRJESSON (c):

Herr talman! Det är klart atl det inle har ingått i vårt uppdrag att tala om hur en fråga skall lösas som inte direkt finns med i handlingarna. Nu säger Sune Johansson alt de inte har läst proposiiionen och atl de inte har väckt några motioner, men ändå fordrar han att vi skall lämna svar på slående fot om förslag som inle finns i handlingarna. Här finns etl förslag, och det är i kommunisimotionen av Lars Werner m. fl. Man talar där om sysselsättningsgarantin, men endast vad beträffar varven. Man säger inte alt den skall gälla endast för varven, men man talar bara om varven. Bland alla de motioner som behandlas i utskottsbetänkandel finns det ingen som talar om sysselsäiiningsgaraniin på detta område. Jag har inget mer alt tillägga.

106

SUNE JOHANSSON (s):

Herr lalman! Fritz Börjesson måste ha lyssnat dåligt på mig. Jag sade inte att vi inte hade läst proposiiionen, utan jag sade att vi har gjort del. Jag sade

också alt vi inte hade hunnit motionera.

När vi nu tar upp frågan om en eventuell sysselsäitningsgaranli, eller om man inom utskottet över huvud laget har övervägt detta, så menar vi atl utskottet inte kan ha undgått au beröra skogsmaskinsindusirins framlid. Jag vet alt man i detla betänkande berör frågan om en nödvändig omstrukturering och en nödvändig samordning. Men frågan är då vad man har sagi från utskottets sida om under vilka fömlsättningar denna samordning skall ske vad beträffar de skogsmaskinsindustriansiällda inom Kockumskoncernen. Jag trodde att Fritz Börjesson hade haft anledning atl något länka över denna fråga, för den berör Ju orter som hans partikamrater i andra utskott säger att de är angelägna alt slå vakt om, bl. a. i regionalpoliliska sammanhang. Därför trodde jag inle alt Fritz Börjesson stod helt och hållet barfota i denna fråga.

Till Hugo Bengtsson vill jag säga ungefär samma sak. Jag förutsätter all ni har tänkt något på vad ni eventuellt skulle kräva av Statsföretag och alt Kockums inte bara har blivit en varvsfråga för er i utskottet. Ibland är detju så alt man inte ser skogen för bara träd, och frågan är väl om inte varvsrörelsen här har varit skogen i rätt stor utsträckning. Vi har en känsla av alt de här små företagsenheterna - små i förhållande lill den stora varvsrörelsen - har kommit litet grand i bakvattnet när man har haft funderingar kring Kockums framtid. Jag vill ha någon form av deklaration om det i dag. Är man beredd alt ställa upp för alt en eventuell samordning inom skogsmaskinsindusirin skall ske under vad vi kallar socialt acceptabla former? Med detta menar jag atl Statsförelag också skall ha i uppdrag att se till att skapa ersältningssyssel-sätining i den mån arbetstillfällena försvinner på dessa orter. Några sådana besked harjag inte fåll i anförandena i dag.

Nr 150

Fredagen den 18 maj 1979

Förvärv av Kockums varvsrörelse, m. m.

JÖRN SVENSSON (vpk):

Herr talman! Upplysningsvis och med rättelse av vad utskottstalesmannen Fritz Börjesson sade, så vill Jag påpeka atl yrkandet 2 i motionen 2286 från vpk avser sysselsäitningsgaranli för Kockums anställda, dvs. oavsett i vilken verksamhetsgren inom den av staten övertagna delen av Kockumskoncernen som de arbetar.

Överiäggningen var härmed sluiad.

Mom. I

Utskottets hemställan bifölls.

Mom. 2

Propositionergavs på bifall till dels utskottels hemställan, dels motionen nr 2286 av Lars Werner m. fl. i motsvarande del, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Jörn Svensson begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

107

Nr 150

Fredagen den 18 maj 1979

Förvärv av Kockums varvsrörelse, m. m.

Den som vill atl kammaren bifaller näringsutskoltets hemställan i betänkandet nr 47 mom. 2 röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit motionen nr 2286 av Lars Werner m. fl. i motsvarande del.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Jörn Svensson begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 267 Nej - 14

108

Mom. 3 och 4 '•

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemslälll.

Mom. 5

Propositioner gavs på bifall till dels utskotlels hemställan, dels motionerna nr 2286 och 1642 av Lars Werner m. fl. i motsvarande delar, och förklarades den förra proposiiionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Jörn Svensson begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller näringsutskoltets hemställan i betänkandet nr 47 mom. 5 röstar ja, den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit motionerna nr 2286 och 1642 av Lars
Werner m. fl. i motsvarande delar. ,

Ja - 267 Nej - 14

Mom. 6 och 7

Kammaren biföll vad ulskotlei i dessa moment hemställt.

Motn. 8

Propositionergavs på bifall lill dels utskotlels hemställan, dels reservaiio-nenav Erik Hovhammar och Margaretha af Ugglas, och förklarades den förra propositionen vara med övervägandeja besvarad. Sedan Erik Hovhammar begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Den som vill au kammaren bifaller näringsutskoltets hemställan i betänkandet nr 47 mom. 8 röstar ja, den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallil reservationen av Erik Hovhammar och Margaretha af Ugglas,

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Erik Hovhammar begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 235

Nej - 44

Avslår - 1

Nr 150

Fredagen den 18 maj 1979

Ökat inflytande för de anställda i företagen

Mom. 9

Propositionergavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels motionen nr 1527 av Lars Werner m, fl,, och förklarades den förra proposiiionen vara med övervägandeja besvarad. Sedan Jörn Svensson begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Den som vill au kammaren bifaller näringsutskoltets hemställan i betänkandet nr 47 mom. 9 röstar ja, den det ej vill röstar nej. Vinner nej har kammaren bifallil motionen nr 1527 av Lars Werner m. fi.

Vid omröstning genom uppresning förklarades fiertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Jörn Svensson begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 265 Nej - 16

Mom. 10

Utskottets hemställan bifölls.

§ 15 Ökat inflytande för de anställda i företagen

Föredrogs arbetsmarknadsutskottets betänkande 1978/79:38 med anledning av motioner om ökat inflytande för de anställda i företagen.

I delta betänkande behandlades de med anledning av propositionen 1978/79:123 om riktlinjer för industripolitiken, m. m. väckta motionerna

1978/79:2216 av Nils Hörberg (fp) såvitt nu vari fråga (yrkandet 4)-denna motion hade remitterats till näringsutskotlet och sedermera överlämnats till arbeismarknadsutskollet - samt

109

Nr 150

Fredagen den 18 maj 1979

Ökat inflytande för de anställda t företagen

1978/79:2427 av OlofPalme m. fl.(s), vari såvitt nu vari fråga (yrkandet 8)
hemställts att riksdagen beslutade att som sin mening ge regeringen till känna
vad som i motionen anförts beträffande löntagarkonsulter, innebärande att
frågan om de anställdas rätt atl utnyttja sig av löntagarkonsulter, om den inte
kunde på etl tillfredsställande sätt lösas avialsvägen, borde bli föremål för
lagstiftning. ]

Utskottet hemställde

beträffande styrelserepresentation för anställda att riksdagen skulle avslå motionen 1978/79:2216, yrkandet 4,

beträffande lagstiftning om löntagarkonsulter att riksdagen skulle avslå motionen 1978/79:2427, yrkandet 8. !

Reservation hade avgivits beträffande lagstiftning om löntagarkonsulter av Bengt Fagerlund, Birger Nilsson, Gördis Hörnlund, Erik Johansson i Simrishamn, Ingrid Ludvigsson, Bernt Nilsson och Frida Berglund (samtliga s) som ansett att utskottet under 2 bort hemställa ;

att riksdagen med bifall lill motionen 1978/79:2427, yrkandet 8, som sin mening gav regeringen till känna vad reservanterna anfört.

Till betänkandet hade fogats ett särskilt yttrande beträffande styrelserepresentation för anställda av Bengt Fageriund, Birger Nilsson, Gördis Hörnlund, Erik Johansson i Simrishamn, Ingrid Ludvigsson, Bernt Nilsson och Frida Berglund (samtliga s).

110

LARS ULANDER (s):

Herr talman! Idel här betänkandet, arbetsmarknadsutskottets betänkande nr 38, behandlas frågan om de anställdas möjligheter till ökat inflytande i företagen.

Såsom anges i betänkandet har de anställda sedan 1973 haft rätt alt utse styrelseledamöter i företag med minst 25 anställda. Härigenom har i varje fall insyn i företagets skötsel garanterats. Men det inflytandet har varit något formellt - inte reellt. Skälet till atl det har varit formellt är all man inte har gett löntagarrepresentanterna likvärdiga arbelsmöjligheiei; med övriga styrelseledamöter. Om man skall verka i en styrelse skall man också kunna verka fullt ut. Titlar vi på övriga ledamöter i våra företagsstyrelser finner vi att de som regel - en regel som säkert nästan är ulan undantag - har möjligheter atl syssla med sitt uppdrag på ett hell annat sätt än de som kommer från löntagarna har. Det är av avgörande betydelse att löntagarrepresentanterna -för atl kunna bedöma frågorna - också för samma möjligheter som andra styrelseledamöter.

Det har funnits elt avtal mellan å ena sidan LO och PTK, och å andra sidan SAF, med rekommendation till företagen alt träffa avtal om inrättande av löntagarkonsulter, men del har inle gett några som helst resultat. Meningen var att förhållandena skulle förbättras genom MBL, rnen vi vet alla att MBL uttunnades väldigt hårt genom riksdagsbeslutet. På den statliga och koope-

rativa sidan har man klarat ut de här frågorna, men inte pä den privata sidan. MBL-förhandlingarna mellan LO, PTK och SAF, som man nu också har drivit, går väldigt trögt. Skälet lill del är naturligtvis att SAF inte känner något som helst tryck när det gäller alt klara ut de här frågorna. Det trycket skall givetvis komma från den här församlingen - riksdagen - och även från regeringen. Jag tror atl vi inte kan förvänta något som helst avtal som resultat av dessa förhandlingar. Därför är det nödvändigt alt riksdagen gör något.

Avslutningsvis framhåller utskoltsmajoriteten atl förslag lill en ny förtro-endemannalag föreligger i form av en lagrådsremiss som ännu inte resulterat i någon proposition lill riksdagen. Där finns förslag om viss reglering av de fackliga organisationernas rätt att anlita konsulter på det ekonomiska området. Jag vet inte vad man lever i för värld när man skriver detla. Det här ulskottsbetänkandet är undertecknat den 4 maj. Man borde, när man följt debatten om den lagrådsremissen, ha gjort klart för sig atl det inte skulle komma alt framläggas någon proposition.

Det här har varit etl långt lidandes historia. Den förra regeringen -trepartiregeringen - presenterade en lagrädsremiss som man sedermera icke lade fram -efter mycket hård kritik frän både LO och TCO. Del var vid det tillfället som LO-ordföranden sade: Går man fram med del förslaget är det en krigsförklaring mot den fackliga rörelsen. TCO ställer frågan vem på SAF som skrivit förslaget. - Delta betyder att vi kan vara på del klara med en sak, nämligen all vi inte kommer au fö något förslag lill ny föriroendemannalag under en folkpartistisk regering. Jag tror inle alt vi kommer all få en föriroendemannalag som ger löntagarna vad de vill ha ut av en sådan under en borgerlig regering över huvud laget.

Med detta vill jag yrka bifall till den reservation som socialdemokraterna fogat till det här betänkandet, alltså reservationen om lagstiftning beträffande löntagarkonsulter. För dem i kammaren som är löntagarrepresentanter borde ändå följande stå klart: Skall vi ha styrelserepresentation för löntagarna ärdet viktigt och vettigt att också ge dem möjlighet alt på elt reellt sätt representera sina kamrater i styrelserna.

Nr 150

Fredagen den 18 maj 1979

Ökat inflytande för de anställda i företagen

ARNE FRANSSON (c):

Herr talman! I del betänkande som nu är aktuellt behandlas två motioner som berör de anställdas inflytande i företagen. Slor enighet råder om nödvändigheten och riktigheten av alt de anställda för ett ökat inflytande i företagen. Den fråga som tagits upp i den socialdemokratiska partimotionen berör de anställdas möjligheter att utnyttja löntagarkonsulter. Socialdemokraterna i utskottet har följt upp motionen och reserverat sig för ett bifall lill densamma. Inom utskottsmajorileten har vi den uppfattningen atl resultatet av pågående förhandlingarom ett medbestämmandeavtal mellan SAF och de anställdas organisationer bör avvaktas, innan riksdagen vidtar några åtgärder. Möjligheterna för de anställda att fö anlita egen ekonomisk expertis regleras, som Lars Ulandersade, i dagsläget genom en rekommendation i avtal mellan arbetsmarknadens parter.

Med detta som bakgrund anser vi inom utskottsmajoritelen att det i

111

Nr 150

Fredagen den 18 maj 1979

Ökat inflytande för de anställda i företagen

dagsläget inle finns anledning atl göra något uttalande från riksdagen om lagstiftning, för den händelse att frågan inte skulle lösas på elt tillfredsställande sätt. Enligt vår uppfattning bör man avvakta förhandlingarna, som brukligt är, innan man gör några uttalanden om en eventuell lagstiftning.

Jag tycker det är felaktigt atl inta en så pessimistisk ståndpunkt som vad Lars Ulander gjorde från denna talarstol, när han menade att del föreligger en myckel stor risk atl det inte skulle kunna träffas något avtal på detta område. Del är angeläget och viktigt alt betona all man, eftersom förhandlingarna pågår, bör avvakla resultatet av dessa innan man vidtar några andra åtgärder.

Dessutom pågår inom regeringens kansli arbetet på en ny föriroendemannalag. I viss ulslräckning kommer också denna lag alt reglera de fackliga organisationernas rätt att anlita ekonomiska konsulter för alt ge de anställda elt bättre underlag för ställningstaganden i angelägna frågor. Lars Ulander hade inle heller på denna punkt någon större förhoppning om att det skulle komma något förslag inom den närmaste liden. Alla vet vi alt den lagrådsremiss som utarbetats utsattes för en mycket hård kritik både från SAF och från de fackliga organisationerna. Därför är det naturiigt alt regeringei. tar kontakter med parterna på arbetsmarknaden innan den lägger fram något förslag till riksdagen.

Med del anförda för Jag, herr lalman, yrka bifall till arbetsmarknadsutskottets hemställan i dess betänkande 1978/79:38.

112

LARS ULANDER (s) kort genmäle:

Herr talman! Arne Fransson säger att vi skall avvakta de pågående förhandlingarna. Dessa har förts under mycket lång lid. Om det visar sig all man på den vägen kommer fram lill etl resultat, skulle del fortsatta arbetet dock inte på något sätt förhindras av ett bifall till vår reservation. Tvärtom skulle man via ett sådant beslut kunna främja dessa förhandlingar. Jag är personligen mycket pessimistisk när det gäller möjligheten att förhandlingsvägen klara de här frågorna. Det finnns inte, som Jag sade i mitt tidigare anförande, några påtryckningsmedel i form av en riksdagsmajorilet och en regering som står på löntagarnas sida.

Sedan kommer Arne Fransson in på frågan om en ny föriroendemannalag och talar om att det pågår elt sådant arbete i regeringens kansli. Ja, det har det gjort väldigt länge - i snart tre år. Del har också därifrån släppts upp två försöksballonger, som visat sig inte vara någonting annat än just försöksballonger. Därför Irorjag, Arne Fransson, atl vi kan enas om att det inle kommer någon proposition i vår - det är f ö. för sent.

Rolf Wirtén har klagat bittert över atl han inte fått förståelse för sin inställning i den här frågan hos löntagarorganisationerna när han lade fram sill senaste "verk". Därför tror Jag inte atl vi skall hoppas på att den här regeringen kommeratt åstadkomma någon lösning-jag har över huvud taget ingen förhoppning om någon för löntagarna positiv lösning från någon borgeriig regering.

ARNE FRANSSON (c) kort genmäle:

Herr talman! Jag tror inle alt elt riksdagsuttalande om inrättandet av löntagarkonsulter kan föra den här frågan så mycket längre framåt, då det -som Jag sade i mitl tidigare anförande - pågår förhandlingar mellan SAF och de fackliga organisationerna. Eftersom dessa förhandlingar, såvitt jag vet, inte har strandat lyckerjag alt det är angeläget att de för fullföljas. Vi bör alltså avvakla det resultat som man vid dessa överläggningar så småningom kommer fram lill.

Nr 150

Fredagen den 18 maj 1979

Ökat inflytande för de anställda I företagen

LARS ULANDER (s) kort genmäle:

Herr lalman! Jag förslår inte det sista Arne Fransson sade. I vår reservation slår det på följande sätt: "För den händelse denna fråga inte på ell tillfredsställande sätt kan lösas avtalsvägen bör regering och riksdag snabbi föranstalta om lagstiftning."

Om vi antar det uttalandet skulle del givetvis bidra till en snabb och tillfredsställande lösning av frågan lagstiftningsvägen, om man inle kan klara den avtalsvägen. Därom borde vi ändå kunna vara överens.

ALF WENNERFORS (m):

Herr talman! Jag tillhör utskottsmajoritelen och instämmer självfallet i Arne Franssons yrkande.

Jag skulle emellertid här i kammaren vilja markera min personliga tveksamhet inför principen om arbetslagarkonsulter. Inle minst därför att jag hyser en liten förhoppning om all del hos socialdemokraterna och Lars Ulander finns en vilja atl ta sig en extra funderare kring själva principen med löntagarkonsulter.

Jag har själv goda erfarenheter av detla slag av verksamhet. Men lika väl som Lars Ulander vet Jag atl del råder brist på kunskaper hos många fackliga representanter och även hos mig när det gäller insatser i den vanliga klubbverksamheten på arbetsplatser och företag. Vi har ändå på min arbetsplats haft nytta av våra konsulter.

Jag skulle emellertid vilja fråga Lars Ulander och de övriga socialdemokraterna vilka som principiellt sett skall svara fördel fackliga arbetet, ha hand om del och sköta del. Vilken grundprincip bör gälla för detta? Jag tror all Lars Ulander delar min uppfattning att det bör vara de anställda på arbetsplatserna. Det bör vara de anställda i företaget eller i den statliga eller kommunala institutionen.

Del här hänger också litet ihop med principen om ansvarstagandel. Att vara facklig förtroendeman ställer stora krav på ansvarstagande. Jag tänker då inte här, Lars Ulander, bara på det ansvar som jag har i egenskap av klubbordförande eller över huvud taget som facklig funktionär i klubben på arbetsplatsen för mina egna klubbmedlemmars anställningstrygghet, löneutveckling och anställningsförhållanden. Det gäller nämligen här ett myckel tungt och stort ansvar som man har, och det tror jag att jag kan fö instämmande uti. Men den anställde som samtidigt är facklig förtroendeman bör- och gör del också- känna ett ansvar för både arbete och kapital, dvs. för

113

8 Riksdagens protokoti 1978/79:150-151

Nr 150

Fredagen den 18 maj 1979

Ökat inflytande för de anställda i företagen

förelaget i dess helhet och för företagets fortbestånd, vilket naturligtvis i sin lur är eu slags ansvar för de anställdas trygghet.

Det betalas i dag ut ganska stora summor till arbetslagarkonsulter, och det är säkert väl använda pengar. Men tänk er alt de pengarna i stället kunde användas lill all utbilda de fackliga förtroendemännen i ett förelag i de företagsekonomiska frågorna och på andra för företaget betydelsefulla ämnesområden.

Som exempel kan jag nämna att ell förelag med 8 000-9 000 anställda har en kostnad para 100 000 kr. för konsulter. Tänk om vi i stället kunde använda dessa pengar lill att utbilda de fackliga förtroendemännen, ge dem en riktigt rejäl utbildning i företagsekonomi. Det skulle på sikt vara mycket lyckligt dels för facket, dels - och inte minst - för förelaget. Där har vi i stort sett samma mål.

De fackliga förtroendemännens möjligheter all anlita ekonomisk expertis finns redan i företagen. Det är bara det alt vi inte använder oss av de möjligheterna på del sätt som vi skulle kunna göra. Del kan inle finnas någon verkställande direktör i dag som kan neka de fackliga organisationerna total insyn i förelagets ekonomi. Det ärju bara att läsa i medbestämmandelagen 19 sj för att förvissa sig om detta. Skulle en verkställande direktör neka, dvs. bryta mot medbestämmandelagen, för han ta de rättsliga konsekvenserna. Jag är ganska övertygad om all flertalet och för varje dag allt fler företagsledare bidrar med all den ekonomiska expertis som flnns inom företagel.

114

LARS ULANDER (s):

Herr lalman! Alf Wennerfors började med alt säga atl han var överens med Arne Fransson i del som denne sagt. Sedan sade Alf Wennerfors vad han tyckte. Del skulle vara intressant att höra om Arne Fransson är överens med Alf Wennerfors. Del ärju inte bara den ena parten som skall var överens ulan även den andra, och här är jag inte så säker på atl båda är del.

Jag skall inte ta upp någon stor diskussion med Alf Wennerfors. Vi är naturligtvis oense i del mesta vad beträffar den här bilen. Men när Alf Wennerfors kommer in på frågan om vem som skall svara för den fackliga verksamheten och när han ställer det som motpol lill löntagarkonsulierna, frågar jag mig: Vad gör man i ett utskott i riksdagen? Vi har mycket skicklig expertis, men Jag förutsätter ändå alt det är av riksdagen utsedda ledamöter som svarar för betänkandenas innehåll och utformning. Den tekniska biten och kunskaper runt omkring plockar vi åt oss från annat håll. Detsamma gäller för den fackliga verksamheten. Jag förstår inte hur man kan ha den uppfattningen om man har verkat fackligt över huvud taget. Det är klart all vi måste - var vi än beflnner oss i livet - se lill att vi skaffar oss kunskaper på de områden där vi saknar sådana. Del gör vi genom all se lill atl vi för bästa tänkbara stöd.

När det sedan gäller kostnaderna för konsultverksamheten och atl fö en motpol till utbildningen går jag inle in på det resonemanget. Det får stå i protokollet och användas i skolningen i burman inle kan resonera. Det är en

omöjlighet atl ta den diskussionen på del sättet. Alf Wennerfors säger atl det kostar flera hundra tusen alt utnyttja konsulterna, vilket man skulle kunna lägga på utbildningen. Ja, det är klart alt vi behöver båda delarna om vi skall fö en fungerande verksamhet.

ALF WENNERFORS (m):

Herr lalman! Får jag bara fråga Lars Ulander om han möjligen skulle kunna länka sig atl dela min uppfattning, all fackligt arbete rent principiellt i första hand bör grunda sig på de anställda på arbetsplatsen eller i förelaget?

Nr 150

Fredagen den 18 maj 1979

Ökat inflytande för de anställda i företagen

LARS ULANDER (s):

Herr talman! Det går inte alt resonera på det sättet. Det fackliga arbetet måste naturiigtvis ha arbetsplatsen som bas, men vilka som skall utföra det fackliga arbetet är en fråga om var de bästa kunskaperna finns och var man kan fö del bästa fackliga arbetet utfört. Del borde ju även Alf Wennerfors förstå.

ALF WENNERFORS (m):

Herr lalman! Det är synd atl inle en så framträdande facklig representant som Lars Ulander kunde svara Ja på min fråga. Jag tycker att det borde vara alldeles naturiigt all vi är överens om atl del fackliga arbetet i första handbör grundas på de anställda på arbetsplatsen.

Jag sade i milt anförande att jag var tveksam i den här frågan, eftersom den är myckel komplicerad. Men om man i första hand grundar det fackliga arbetet på de anställda kan Jag myckel väl tänka mig all man tar hjälp av ekonomisk expertis, även utifrån. Min grundidé är alltså all den fackliga förtroendemannen skall vara anställd i företaget och där dra nytta av all den ekonomiska expertis som finns lett företag. Om man därutöver behöver del, kan man mycket väl ta hjälp utifrån. Men den fackliga verksamheten bör inte ha den grunden. Del var det Jag ville komma fram lill, och det är därför som Jag är tveksam till principen om arbetslagarkonsulter.

Jag vill gärna säga lill Lais Ulander all Jag för ell par dagar sedan träffade ombudsmän, som är socialdemokrater och härden röda nålen och som delar min principiella tveksamhet beträffande arbetslagarkonsulter.

LARS ULANDER (s) kort genmäle:

Herr lalman! Alf Wennerfors kastar sig litet hit och dit i diskussionen. Jag vill bara säga alt det bör vara den fackliga organisationens angelägenhet atl klara av humvida organisationen skall ha sin bas på arbetsplatsen eller om man skall ha en annan uppbyggnad.

AU Alf Wennerfors tycker atl del är synd atl jag som företrädare för en facklig organisation har den uppfattning jag har lyder bara på alt han inle känner lill förhållandena på arbetsmarknaden. Inom mitt fack - byggfackel -skulle del vara omöjligt alt verka på det sätt som Alf Wennerfors här talar om, och då för man hantera frågorna från en annan utgångspunkt.

Får Jag till slut bara säga atl det kanske skulle vara lämpligt all använda en

115

Nr 150

Fredagen den 18 maj 1979

Ökat inflytande för de anställda i företagen

del av anslagen för facklig skolning för några av dem som sitter i riksdagen och sysslar med dessa frågor.

ALF WENNERFORS (m) kort genmäle: i

Herr talman! Jag skall inle fortsätta diskussionen längre. Jag har nått mitt syfte: Jag har anmält min tveksamhet, och Jag har föll Lars Ulander att fundera vidare på detla.

SIVERT ANDERSSON (s):

Herr lalman! När Jag hörde Alf Wennerfors tala om löntagarkonsulter kändejag mig tvingad atl begära ordet. Jag gjorde detinte för atl försöka fö Alf Wennerfors att fundera vidare på dessa frågor - det irorjag är omöjligt.

Jag har vid flera tillfällen hört Alf Wennerfors synpunkter på de här frågorna och varje gång varit lika förundrad. En så fundamental brist på kunskap om hur facklig verksamhet fungerar i del verkliga livet har man sällan skådat.

Alf Wennerfors har rätt alt känna tveksamhet inför möjligheten för de fackliga organisationerna atl utse löntagarkonsulter för atl granska verksamheten. Men när han samtidigt ifrågasätter de fackliga organisationernas ambitioner och vilja alt i första hand skaffa sig kunskaper om sill eget företag genom egna fackliga förtroendemän, där så är möjligt, tycker jag atl det blir mer än egendomligt.

Faktum ärju all den fackliga verksamheten baserar sig på all man i största möjliga utsträckning använder de anställda i företagen och de fackliga förtroendemännen föratt hävda medlemmarnas intressen. Förhoppningsvis är del så att medlemmarna och de anställda, som Alf Wennerfors så älskvärt uttrycker del, är samma människor. Del har litet med organisationskunskap alt göra när man uttalar sig i sådana frågor.

Exemplen som visar nödvändigheten av alt facket kan tillsätta en löniagarkonsull är så många att del knappast torde föreligga någon anledning atl sätta detla i fråga. Jag skall säga namnet på ett företag, så irorjag att alla begriper vad Jag menar: Luxor.

116

ALF WENNERFORS (m):

Herr talman! Jag känner mig naturligtvis helt krossad av Sivert Anderssons sätt att beskriva mina kunskaper i och mitt intresse för dessa frågor. När man i en diskussion går ul på det sätt som Sivert Andersson gjorde är det oerhört svårt all föra en saklig deball.

Jag hoppas att de som inte har hört det lilla replikskiftet mellan Lars Ulander och mig men som för höra talas om det eller plötsligt får läsa någonting om del i några fackliga tidningar-vilkeljag brukar fö göra efter del att Jag har deltagit i riksdagsdebatter - läser hela debatten i snabbprotokollet. Då kanske de inser att del inte rikligt är så som Sivert Andersson vill ge sken av. Jag tycker alt det är tråkigt när en kollega i kammaren bär sig åt på detla sätt.

Överiäggningen var härmed slutad.

Mom. J

Utskottets hemställan bifölls.

Mom. 2

Propositionergavs på bifall till dels ulskollets hemställan, dels reservationen av Bengt Fageriund m. fl., och förklarades den förra proposiiionen vara med övervägandeja besvarad. Sedan Lars Ulander begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Den som vill all kammaren bifaller arbetsmarknadsutskottets hemställan i

belänkandet nr 38 mom. 2 röstar ja,

den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen av Bengt Fagerlund m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Lars Ulander begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 139

Nej - 132

Avstår - 1

Nr 150

Fredagen den 18 maj 1979

Uppskov med behandlingen av vissa ärenden

§ 16 Uppskov med behandlingen av vissa ärenden

Föredrogs arbetsmarknadsulskoitets belänkande 1978/79:42 om uppskov med behandlingen av vissa ärenden.

Efter framställningar av arbetsmarknadsutskoltet hade talmanskonferensen den 3 mars 1979 förklarat atl det inte fanns något all erinra mol uppskov lill riksmötet 1979/80 med behandlingen av

dels proposiiionen 1978/79:159,

dels vissa med anledning av propositionen 1978/79:111 väckta motioner,

dels ock under allmänna motionstiden vid 1978/79 års riksmöte väckta motioner enligt i betänkandet angiven förteckning, däribland

1978/79:291 av Lars Werner m. fl. (vpk) om ändrade bestämmelser om lön och andra förmåner vid permittering,

1978/79:666 av OlofPalme m. fl. (s)om ändring i medbestämmandelagen, m. m. och

1978/79:1039 av Kari Hallgren m. fl. (vpk) om avskaffande av bestämmelserna om fredsplikt och skadestånd i vissa fall.

Utskottet hemställde

all riksdagen beslutade alt lill riksmötet 1979/80 uppskjuta behandlingen

proposiiionen 1978/79:159 om lag om rätt till ledighet för vissa

117

Nr 150

Fredagen den 18 maj 1979

Uppskov med behandlingen av vissa ärenden

föreningsuppdrag inom skolan, m. m., jämte de med anledning av densamma väckta motionerna 1978/79:2588 av OlofPalme m. fl. (s), 1978/79:2620 av Börje Hörnlund (c), 1978/79:2621 av Ingrid Sundberg (m) och 1978/79:2622 av Ingegerd Troedsson m. fl. (m),

de med anledning av proposiiionen 1978/79:111 om åtgärder mot krångel och onödig byråkrati m. m. väckta motionerna 1978/79:2467, yrkandena 2 och 16, av Lars Werner m. fl. (vpk) och 1978/79:2494 av Alf Wennerfors (m),

de i förteckning i betänkandel upptagna motionerna från allmänna motionstiden,

de ytterligare ärenden som kunde komma all hänvisas till utskotiet efter den 3 maj 1979.

Reservation hade avgivits av Bengt Fagerlund, Birger Nilsson, Gördis Hörnlund, Erik Johansson i Simrishamn, Ingrid Ludvigsson, Bernt Nilsson och Frida Berglund (samtliga s) som ansett att utskottet under 3 bort hemställa

att riksdagen beslutade atl lill riksmötet 1979/80 uppskjuta behandlingen av de i förteckningen upptagna motionerna från allmänna motionstiden med undaniagav motionerna 1978/79:666, yrkandet 1, av Olof Palme m. fl.(s)och 1039 av Kari Hallgren m. fl. (vpk).

BENGT FAGERLUND (s):

Herr lalman! Det är inle ofta man fogar reservationer till ett uppskovsbetänkande, men i det här fallet anser vi socialdemokrater att vi måste reservera oss. Bestämmelsen om all slopa maximeringen av bötesstraffet i samband med olagliga strejker anser vi nämligen alt vi måste föra fram så ofta vi kan i den här kammaren ända tills vi för en ändring lill stånd. Alla vet alt det var den 2 juni 1976 som riksdagen fattade beslul om MBL och atl det då förekom lottdragningar. Vi förlorade och de borgerliga vann vid lottdragningen på den här punkten. Jag behöver inte upprepa de argument som användes vid det tillfället och som vi har använt i många debatter här i kammaren därefter, utan jag nöjer mig med, herr talman, att yrka bifall lill den reservation som är fogad till arbetsmarknadsutskottels betänkande nr 42.

118

KARL HALLGREN (vpk):

Herr lalman! Det blir allt vanligare alt behandlingen av motioner som avlämnats under den allmänna motionstiden uppskjuts till höstriksdagen. Det kan naturligtvis vara försvariigt i vissa fall, bl. a. med hänsyn lill ett uppgjort tidsschema. Men det är samtidigt elt belägg för en dålig planering av riksdagens arbete. Delta förfarande kan också användas i syfte atl undgå debatt i väsentliga frågor speciellt inför ett nära förestående val.

Säkerligen är många väljare intresserade av varde olika partierna står i vissa frågor. En sådan fråga är arbetarnas skadeslåndsskyldighet för deltagande i s. k. olovliga konflikter, som Bengt Fageriund här berörde och som socialdemokraterna myckel riktigt har tagit upp i sin reservation lill arbetsmark-

nadsutskoltets betänkande.

Säkerligen är många jobbare intresserade av om de borgeriiga partierna fortfarande är överens om atl det för det första skall vara möjligt alt avskeda arbetare med hänvisning lill all de deltagit i en allvariig s. k. olovlig konflikt och atl för det andra arbetsköparna skall ha rätt all utkräva dryga skadestånd av dem som tvingats tillgripa strejk som vapen i kampen för bättre arbetsförhållanden. Det kan gälla kamp för högre löner, det kan gälla krav på bättre arbetsmiljöer o. d.

När medbestämmandelagen antogs deklarerades från centerns sida, med partiordföranden som talesman, alt skadeståndsbeloppen mot dem som deltar i olovlig konflikt skulle upphöra att vara maximerade och att skadestånd av sådan storiek skulle kunna utdömas atl del - som han uttryckte det - skulle svida i skinnet på dem som tvingats tillgripa en strejk som gick utanför lagens råmärken.

De borgeriiga partierna var helt eniga om denna ändring. Som Bengt Fagerlund redan nämnt vann borgarna genom lottdragning. Säkert vill många Jobbare vela om dessa partier fortfarande hävdar denna uppfattning.

Socialdemokraterna har krävt en återgång lill de gamla bestämmelserna från 1928 om all skadeslåndsbeloppel skall vara maximerat till 200 kr. Vpk har i elt flertal motioner krävt atl dellagande i arbetskonflikt inte skall kunna leda till skadestånd för vare sig den enskilde arbetaren eller facket, och att del inte skall kunna åberopas som skäl för att avskeda eller säga upp en arbetare. Nog vore det väl både värdefullt och välgörande all före valet fö klarhet i var partierna står i dessa för arbetarna så väsentliga frågor.

En annan fråga som måste anses mycket betydelsefull för alla arbetare är frågan om permitteringslön och andra anställningsförmåner som enligt lagen om anställningsskydd utgår efter viss tids permittering. LO-kongressen har krävt au permitteringslön och andra anställningsförmåner skall utgå omedelbart då någon drabbas av permittering.

Vänsterpartiet kommunisterna har vid ett flertal tillfällen motionerat om atl lagen om anställningsskydd skall ändras så atl LO-kongressens krav tillgodoses. Hittills har samtliga övriga riksdagspartier röstat ner vpk:s krav om lagändring på den punkten. Vpk har även i år motionerat i det ärendet. I motion 291 reser vi på nytt kravet på atl permitteringslön och andra anställningsförmåner skall utgå från första permitteringsdagen.

Det är säkerligen av stort intresse för alla arbetare var partierna slår i denna fråga. Många vill säkert före valet veta vilka partier som ställer sig bakom LO-kongressens krav när del gäller permitteringslön m. m. Det är av särskilt intresse hur socialdemokratin ställer sig lill detla LO-krav. Tidigare har SAP avvisat detta vpk:s krav. Jag tror att det är av stort värde all SAP deklarerar hur man kommer all ställa sig till kravet om permitteringslön från första permitteringsdagen.

Herr lalman! Med del här korta anförandet yrkar jag bifall lill reservationen. Därutöver yrkar Jag avslag på utskotlels hemställan såvitt avser förslaget, atl behandlingen av motion nr 291 av Lars Werner m. fl. om

Nr 150

Fredagen den 18 maj 1979

Uppskov med behandlingen av vissa ärenden

119

Nr 150

Fredagen den 18 maj 1979

Uppskov med behandlingen av vissa ärenden

ändrade bestämmelser om lön och andra förmåner vid permittering skall uppskjutas till riksmötet 1979/80.

ELVER JONSSON (fp):

Herr talman! Arbeismarknadsutskollet har i likhet med andra utskott hemställt att riksdagen måtte besluta att ell antal ärenden skall uppskjutas lill nästa riksmöte. Utskottet är helt enigt på alla punkter, med ett undanlag. På en punkt har socialdemokraterna anfört en reservation. De anser atl vi borde behandla den kommunistiska motionen 1039 och den socialdemokratiska motionen 666, som båda berör maximiregeln för enskild arbetstagares skadeslåndsskyldighet vid olovliga konflikter.

Skälet till atl utskoltsmajoriteten inle har biträtt socialdemokraterna i utskottet i deras önskemål är två: Del första skälet för atl skjuta upp ärendet är den stora ärendemängd som präglar denna vårriksdag. Det andra skälet äralt riksdagen log ställning lill samma fråga för mindre än sex månader sedan, dvs. under detta riksmöte. Under denna tid harju inte inträffat någonting som har framställt frågan i ny dager. Jag vill hänvisa till den deball som fördes här i kammaren den 22 november, då frågan diskuterades och då riksdagen med bred majoritet avvisade samma framställning som här molionsledes framförts från socialdemokratiskt och kommunistiskt håll. Dagens debatt har inte heller den kunnat uppvisa någon omständighet som ger anledning för utskottet alt inta annan ståndpunkt än den som redovisas i vårt betänkande.

Herr talman! Jag ber alt fö yrka bifall till utskotlels hemställan.

120

KARL HALLGREN (vpk):

Herr lalman! När Elver Jonsson säger all riksdagen har behandlat del här ärendet för så kort tid sedan att det därefter inte har inträffat någonting som ger anledning till atl diskutera del igen, förstår Jag atl åtminstone han inle följer med vad som händer på den svenska arbetsmarknaden i dag. Han har inte tagit del av alla dessa mål i arbetsdomstolen där man har dömt ut höga skadestånd av dem som har tvingats ut i strid ulan att ha rätt enligt lag eller avtal till det. Han har heller inte läst alla dessa krav som man från arbetsköparhåll har rest på väsenlligl högre skadestånd än vad som har dömts ut tidigare och vad som exempelvis skulle gälla, om man hade gått efter den gamla regeln om 200 kr.

Naturiigtvis är det väl inte atl begära av en representant för den borgeriiga regeringen att han så noga skulle följajust de här problemen. Man harju varit så rörande enig om atl det verkligen skall vara på det här sättet. Man skall kunna döma ut sådana skadestånd -som centerledaren uttryckte del och som de övriga borgerliga partierna instämde i -atl det skall svida i skinnet på den som vågar eller tvingas ta kamp utanför lagens råmärken.

ELVER JONSSON (fp):

Herr talman! Innan Jag accepterar Kari Hallgrens tes att jag inte skulle känna till del här så noga skulle Jag vilja ställa frågan: Hur många mål härlett till högre skadestånd sedan i november?

Överiäggningen var härmed slutad.

Mom. 1 och 2

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

Nr 150

Fredagen den 18 maj 1979

Uppskov med behandlingen av vissa ärenden

Mom. 3

ANDRE VICE TALMANNEN: Propositioner ställs försl särskilt dels beträffande de i reservationen av Bengt Fageriund m. fl. omnämnda motionerna nr 666, yrkandet 1, av Olof Palme m. fl. och nr 1039 av Karl Hallgren m. fl., dels beträffande utskotlets hemställan såvitt avser motionen nr 291 av Lars Werner m. fl. Därefter företas ulskollets hemställan i övrigt under detta moment till avgörande i etl sammanhang.

De i reservationen omnämnda motionerna nr 666, yrkandet 1, och nr 1039

Propositionergavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen i motsvarande del, och förklarades den förra proposiiionen vara med övervägandeja besvarad. Sedan Bengt Fagerlund begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Den som vill atl kammaren bifaller arbetsmarknadsuiskotlets hemställan i

betänkandel nr 42 mom. 3 beträffande de i reservationen av Bengt Fagerlund

m. fl. omnämnda motionerna nr 666, yrkandet l,av OlofPalme m. fl. och nr

1039 av Kari Hallgren m. fl. röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen i motsvarande del.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Bengt Fagerlund begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 139 Nej - 129

Utskotlets hemställan såvitt avsåg motionen nr 291

Propositioner gavs på dels bifall lill, dels avs'ag på ulskollets hemställan i denna del, och förklarades den förra propositionen vara med övervägandeja besvarad. Sedan Karl Hallgren begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

121

Nr 150

Fredagen den 18 maj 1979

Anslag till centralnämnden för fastighetsdata

Den som vill au kammaren bifaller arbetsmarknadsuiskotlets hemställan i

betänkandet nr42 mom. 3 såvitt avser motionen nr29l av Lars Werner m. fl.

röstar Ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren avslagit utskottets hemställan i denna del.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Karl Hallgren begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 254

Nej - 12

Avstår - 1

Motn. 3 i övrigt

Utskottets hemställan bifölls.

Mom. 4

Utskottets hemställan bifölls.

§ 17 Anslag till centralnämnden för fastighetsdata

Föredrogs civilutskottets belänkande 1978/79:36 med anledning av propositionen 1978/79:114 med förslag till anslag till centralnämnden för fastighetsdata för budgetåret 1979/80 jämte motioner.

122

BO TURESSON (m):

Herr talman! Jag har bara en kort kommentar lill civilutskoltets betänkande nr 36. Min bedömning av faslighetsdatasystemet från åren 1972 och 1973 står sig än i dag. Det är oroande alt de grundläggande frågorna om reformen ännu inte blivit klarlagda. Utskottet säger nu alt det inte går in på en omprövning av förra årets principbeslut, varefter utskottet, såvitt jag förstår, föreslår ett beslut i delningsfrågan som går stick i stäv mol detta uttalande.

Det är ingen överdrift alt påstå atl här i riksdagen råder osäkerhet, nästan rädsla, för hanteringen av beslut om de mycket slora statliga dalasystemen. Detta kan delvis bero på all vi inte kunnat enas om en fungerande avvikelserapportering. Vi tar i riksdagen principbeslut om datasystem. Under konstruktionstiden ändras planerna, och därvid uppdagas nya, dessförinnan oupptäckta konsekvenser. I många fall blir resultatet endast ett hjälplöst konstaterande alt om vi i riksdagen kunnat förutse dessa konsekvenser, hade vi aldrig tagit det inledande principbeslutet. Delta gäller i allra högsta grad riksdagens beslut om faslighetsdatasystemet. Men ansvaret för vi ändå ta på oss, ansvaret för de konsekvenser som myndigheterna borde insett och i lämplig form anmält för regering och riksdag.

När nu civiluiskotlel skriver atl en delning av fastighetsdatasystemet är en i praktiken oåterkallelig bindning, så uppfattar jag det som etl förtvivlat försök att i någon mån bibehålla det reella besluisinflytandet. Det skall inle än en gång glida i väg från riksdagen. Utskottet vill undvika ännu ett principbeslut som tolkas som elt mandal all bygga vidare, oavsett vilka i dag oförutsedda konsekvenser som uppdagas under de kommande åren. Det är sympatiskt, men faktum är alt det finns mer konstruktiva vägar. Om något är olyckligt för alla inblandade parter, så ärdet en fortsättning av den nuvarande situationen: inga beslut och ingen vägledning för framliden.

Lantmäteriverket har nu beräknat alt en del av arbetet med fastighelsda-lareformen kommer att vara färdigt försl på 2000-lalet. Vi kommer därför all ha olika nivåer av reformstatus inom landet under överskådlig lid. Vi måste lära oss atl acceptera detla, alt reformer inle alllid omedelbart medför en vacker, intellektuellt molsägelsefri rikslikformighet. Jag förstår civilul-skotlei. Alt nu oåterkalleligen fixera en viss rikslikformighel någon gång in på 2000-talet skulle ge fullt motiverad beslutsvånda. Riksdagen bör vägra, om sådana krav ställs på oss.

Som jag påpekade redan 1973 är rationaliseringen av de delar av landet som får vänta på datorisering lika angelägen som stridsfrågan om driftsyslem 1. Jag påpekade då alt det var fullt möjligt alt införa fiera av detaljerna i datasystemet redan i det manuella systemet, exempelvis den rationaliseringen alt två kanslister för handlägga trivialärenden ulan lagfaren jurist. Trepartiregeringen beslöt om delta på prov i tio tingsrätter. Det finns fler sådana uppslag som berör blanketter, skrivautomater och annan vardagsrationalisering. Del konstruktiva och viktiga i detla är alt vi accepterar det nuvarande manuella systemet som något faktiskt, som något värt eftertanke -och inle som något som så fort som möjligt, eller rättare sagt elt antal år efter nästa sekelskifte, skall kastas över bord.

Vi måste uppfatta stora reformer som något konlinueriigt, något fortlöpande som riksdagen kontrollerar, etappbeslut för elappbeslul. Och om civilulskottet sätter i första mmmet en bibehållen framlida möjlighet all efter fritt val separera eller slå samman fastighelsregislerdaiasystemet och inskriv-ningsregisterdalasystemet, så skall ulskotlei skriva del. Det är fullt tekniskt möjligt. Datatekniken är följsam. Del är möjligt att det går all genomföra inom rimliga kostnadsramar. Men gratis blir del inte.

Organisation, lagstiftning och datasystem måste på lång sikt ha samma gränser. Vi kan inle ha en gränsdragningsprincip för organisationen inom fasligheisregistrerings- och inskrivningsväsendel och en annan för datasystemet - inle på lång sikt i varje fall. De tidigare åtskilda regelverken för de två delarna har på några punkter börjat sammanslås. Det är helt följdriktigt. Regelverk och dalasystem är två sidor av samma sak. Ett gemensamt datasystem kommer att medföra atl regelverken långsamt glider ihop till ett lagstiftningskomplex, oavsett om vi här i riksdagen vill ha det så eller inle.

Vi skall inle använda driftsyslem 1 och den olyckliga mallräterade centralnämnden för fastighetsdata som ställföreträdande slagpåse för den

Nr 150

Fredagen den 18 maj 1979

Anslag till centralnämnden för fastighetsdata

123

Nr 150

Fredagen den 18 maj 1979

Om upphandlingen för byggandet av Stallbackabron

nästa tabubelagda huvudfrågan: Skall ansvarsgränserna dras så atl vi har två organisationer, två regelverk och två dalasystem, eller skall vi slå samman dessa, långsiktigt sett? I dag har vi än del ena, än del andra. Del är detla, och endast detta, som hela tiden genererar konflikter, utredningar och oändligt stora kostnader.

Samhället behöver elt väl fungerande fastighetsregister- och inskrivningsväsende. Detla är en praktisk fråga utan politiska övertoner. Det är däremot av stort politiskt intresse om systemets ekonomiska konsekvenser blir orimliga. Del är därför beklagligt atl utskottet inte anger någon konstruktiv vägledning för framliden.

Överläggningen var härmed slutad.

Utskottets hemställan bifölls.

§ 18 På förslag av andre vice talmannen beslöts att behandlingen av på föredragningslistan återstående utskottsbetänkanden skulle uppskjutas till etl senare sammanträde.

§ 19 Om upphandlingen för byggandet av Stallbackabron

Arbetsmarknadsministern ROLF WIRTÉN erhöll ordet för att besvara Ingrid Sundbeigs (m) den 10 maj anmälda fråga, 1978/79:541, och anförde:

Herr lalman! Ingrid Sundberg har frågat mig hur Jag bedömde sysselsättningsläget när avsteg gjordes från gällande regler för statlig upphandling av Stallbackabron och om Jag anser alt regeringens bedömning varit riklig.

Upphandlingen av Stallbackabron har tidigare varit uppe till diskussion i kammaren i anledning av en fråga som besvarades av statsrådet Bondestam.

Regeringens beslul om upphandling av bron skedde mot bakgrund av de i riksdagen väl dokumenterade problemen inom svensk varvsindustri. Om dessa inte hade varit så omfattande skulle ett beslut om upphandling inte ha fatlats och brobygget således inte blivit tidigarelagt med särskilda medel.

124

INGRID SUNDBERG (m):

Herr talman! Jag skall be att få tacka statsrådet för svaret. Jag vågar efter alt ha lyssnat lill det och läst det säga alt regeringens agerande när det gäller upphandlingen av Stallbackabron är både oansvarigt och felaktigt, och jag vågar också säga att del strider mot gällande regler för upphandling.

1977 lillsaue statsrådet Turesson en arbetsgrupp. 1978 fannsen rapport från den gmppen, och i februari 1978 uppdrog regeringen åt statens vägverk alt upphandla de broar med en bärande konstruktion av stål som gruppen hade föreslagit.

I april 1978 - då var således Bo Turesson kommunikationsminister -översände statens vägverk anbudshandlingar för Stallbackabron till AB

Järnmonlering. Av följebrevet framgåratt avsikten med att ulföra bron i stål är att främja sysselsättningen för bl. a. den inhemska verkstads- och varvsindustrin, Anbudstiden utgick den 23 augusti.

Så föll regeringen Fälldin, och regeringen Ullsten tillträdde den 13 oktober.

13 dagar senare uppdrog den nya regeringen ål statens vägverk att fullfölja upphandlingen av Stallbackabron, varvid skulle gälla atl stålkonstmktionen skulle utföras av varvsindustrin. Stålbyggnadsgruppen inom Sveriges Mekanförbund uppvaktade givetvis då kommunikationsdepartementet, och man fick därvid beskedel atl det beslut som statsrådet Anilha Bondestam hade ansvaret för hade fallats efter samråd med Rolf Wirtén och Erik Huss. Anilha Bondestam har också här i riksdagen, vilket arbetsmarknadsministern sade i sitt svar, hänvisat till att del var sysselsältningspolitiska bedömningar som gjorde all man frångick de regler som normalt gäller för upphandlingen.

När det gällde det beslut som regeringen här hade all fatta och som normalt skall baseras på gällande regler ansåg regeringen atl det för denna upphandling förelåg särskilda skäl för atl frångå reglerna. De särskilda skälen angavs vara sysselsältningspolitiska. För Järnmonlering har detta inneburit alt man nu varslar om nedläggning. Man har dessutom fått låna ut arbetskraft lill varven, som är översysselsalta och inle haft möjlighet att med ordinarie arbetskraft fullfölja det här arbetet.

Jag frågade arbetsmarknadsministern vilka sysselsältningspolitiska bedömningar del var som Anilha Bondestam hänvisade till här i kammaren och som låg till grund för atl regeringen frångick vanliga regler för upphandling i del här fallet, regler som dessutom innebar alt man frångick vad Bo Turesson hade förutsatt och skickat ul meddelande om när del gällde anbudshandlingarna. Jag fick inget svar på den frågan.

Nr 150

Fredagen den 18 maj 1979

Om upphandlingen för byggandet av Stallbackabron

Arbetsmarknadsminislern ROLF WIRTÉN:

Herr lalman! Själva upphandlingsfrågan har varit föremål för deball tidigare här i kammaren, och jag har ingen anledning atl för min del ta upp den nu. Men det står helt klart att anledningen till att man lade ul de här beställningarna var den allmänna situation som rådde inom verkstads- och varvsindustrin. Den var som Ingrid Sundberg helt riktigt påpekar pressad. Här har alltså lagts ut beställningar på fyra broar. Endast en av dessa fyra har gått till varven. De övriga har lämnats till andra entreprenörer.

Låt mig också säga, herr lalman, au Jag har tagit del av debalten vad gäller situationen för AB Järnmontering och mottagit uppvaktningar. Vi har diskuterat problemen med både personal och företagsledning liksom med arbetsmarknadsverkets centrala och regionala personal. Jag tror att det finns möjligheter alt lösa upp också den knuten.

Men del som är avgörande här är naturligtvis atl vi har gått in för att rädda sysselsättningen i en rad förelag som var mycket nära att tvingas friställa personal. Därför var den här fördelningen nödvändig.

125

Nr 150

Fredagen den 18 maj 1979

Om sysselsättningen i Pajala kommun

INGRID SUNDBERG (m): '

Herr talman! Statsrådet säger alt fördelningen var; nödvändig. Min fråga gällde om statsrådet tyckte alt den var riklig. Den kan inte vara riktig, när Järnmonlering under vintern har fått en förfrågan från Öresunds varvet i Landskrona om man kunde hjälpa till med diverse utmstningsarbeten genom att låna ut personal - så har också gjorts, vilket Jag redovisade tidigare.

Än märkligare är del som står alt läsa i Talröret, Öresundsvarvets personaltidning, i samband med att man där redogör för all företaget tillsammans med Cityvarvet lämnat in anbud på att tillverka och montera Stallbackabron. Facket i Järnmontering får alltså läsa följande i Talrörel:

"Eftersom vi har full sysselsättning på varvet, utreder vi för närvarande
detaljerna kring utförande och montage, kommenterar Torslen Lundgren,
chef för ansvarsområdet Industri." ■

Delta uttalande offentliggörs i en lid när man praktiskt laget inte har någon
sysselsättning i Järnmontering, när Järnmontering lånar ul arbetskraft till AB
Svenska Varv. ■

Jag är glad över det positiva besked som statsrådet här har lämnat lill AB Järnmonlering, men Jag vill atl statsrådet svarar på det som min fråga gällde: Vilka sysselsättningspolitiska bedömningar gjorde regeringen, som fick den atl frångå gällande regler för upphandling? Anilha Bondestam redovisade detta i elt svar på en fråga till Rolf Clarkson. Anilha Bondestam kan väl inte bara stå här och säga alt de sysselsältningspolitiska bedömningarna är gjorda av henne. Det har dessutom meddelats att statsrådet Wirtén deltog i den bedömningen.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 20 Om sysselsättningen i Pajala kommun

126

Arbetsmarknadsministern ROLF WIRTÉN erhöll ordet för alt besvara Ingvar Svanbergs (s) den 10 maj anmälda fråga, 1978/79:539, till industriministern, och anförde:

Herr talman! Ingvar Svanberg har frågat industriministern om han anser en
redogörelse från Statsföretag AB om vidtagna åtgärder för att skapa
sysselsättning i Pajalaområdel vara tillfredsställande och, om så inte är fallet,
vilka vidare åtgärder industriministern avser att vidta för att söka komma lill
rätta med det synnerligen otillfredsställande sysselsättningsläget i Pajala
kommun. '

Arbetet inom regeringen är så fördelat atl det är Jag som skall svara på frågan.

År 1976 åtog sig Statsföretag AB att, företrädesvis via Svetab, söka finna andra induslriprojekt än Kaunisvaaraprojektet, som skulle kunna ge sysselsättning i Pajalaområdel. I en skrivelse den 20 december 1978 har Statsföretag AB redovisat resultatet av sitt arbete genom alt till industridepartementet översända en rapport från Svetab om vissa aktiviteter som delta bolag bedrivit

i Norrbotten.

Svetab redogör i rapporten för ett tiotal förslag till sysselsältningsskapande industriprojekt. I endast ett fall, Slrömsnes AB, har en etablering kunnat ske i Pajala. Företaget tillverkar komponenter lill gruvindustrin och har drabbats hårt av de senaste årens minskade efterfrågan på järnmalm. F. n. sysselsätts 21 anställda med rådrumsbesiällningarfrån arbetsmarknadsverket. Jag anser därför atl Svelabs ansträngningar att skaffa ny industrisysselsättning till Pajala tyvärr inte har givit de resultat som är nödvändiga mot bakgrund av sysselsättningsförhållandena i området. Statsföretag AB har därför ånyo ombetts alt medverka till au lösa sysselsättningsproblemen genom nyetablering av industriell verksamhet i Pajala.

Sysselsättningsläget i Pajala är fortfarande synneriigen ansträngt, antalet arbetstillfällen har fortsatt alt minska och arbetslösheten har ökat de senaste åren. Pajala hör lill landets regionalpoliliskt mest utsatta kommuner och Pajalaområdel är därför etl av de områden som i första hand måste prioriteras när det gäller behovet av ny sysselsättning.

Betydande arbeismarknadspoliiiska åtgärder har satts in i Pajala kommun. Regeringen kommer även i fortsättningen att utnyttja de möjligheter som ryms inom arbetsmarknadspolitiken till både kortsiktiga och långsiktiga insatser. De beredskapsarbeten som pågår inom skogsvård, vägbyggnad och serviceutbyggnad har givetvis även långsikliga positiva effekter utöver den sysselsättning de ger för dagen.

Det tyngsta inslaget i regeringens ansträngningar au förbättra sysselsättningsläget i Pajalaområdel anserjag dock vara de regionalpoliliska insatserna. Under våren har regeringen förelagt riksdagen förslag om tre omfattande regionalpoliliska program som innebär möjligheter till förstärkta direkta och indirekta insatser i Pajala. Jag vill nämna några exempel.

I propositionen om förbättrat fraktstöd föreslås bl. a. inrättande av en sjätte frakizon för Tornedalen, etl förhöjt maximibidrag till 50 96 samt sänkta avstånds- och viktgränser. Den regionalpoliliska propositionen innehåller bl. a. förslag lill en myckel kraftig förstärkning av sysselsätlningsstödet liksom en permanentning av det statliga stödet lill byggande av kommunala industrilokaler och utvidgade möjligheter alt använda del s. k. offertslödel. Det s. k. Norrbotlenspaketet, som nyligen antogs av riksdagen, innehåller bl. a. förstärkning av del särskilda anslaget för uppmstning av jord- och skogsbruk och en förstärkning av forsknings- och utvecklingsresurserna hos tekniska högskolan i Luleå samt inrättande av en forskningssiation för gruvbrytning i Kiruna.

Jag vill dock särskilt betona ett av förslagen i Norrbotienspakeiet. Region-invest i Norr AB för en kraftig förstärkning av sina resurser. Delta förelag har på kort lid blivit ett betydelsefullt inslag i strävandena alt förbättra sysselsättningsläget i Norrbotten. Jag förutsätter au Regioninvesl med sina förstärkta resurser kommer atl kunna öka sina ansträngningar alt bidra till alt lösa sysselsättningsproblemen i Norrbottens inland och därmed även i Pajala. Dämtöver pågår f n. förberedelser för vissa mindre företagsetableringar i Pajala.

Nr 150

Fredagen den 18 maj 1979

Om sysselsättningen i Pajala kommun

Nr 150

Fredagen den 18 maj 1979

Om sysselsättningen i Pajala kommun

128

INGVAR SVANBERG (s):

Herr talman! Jag ber atl få tacka arbetsmarknadsministern för svaret på den fråga Jag riktal till industriministern. Jag vill hoppas att del förhållandel atl det är arbetsmarknadsministern som svarar inte innebär atl regeringen bedömer Pajala sakna varje som helst förutsättning atl få elt naturligt näringsliv och därför har överlämnat det till arbetsmarknadsmyndigheter för nödhjälpsarbeten för stunden. - Jag har självfallet ingenting emot atl diskutera frågorna med arbetsmarknadsministern som person!

Jag ställde min fråga på gmnd av att Statsföretag redan 1976 fick i uppdrag au söka finna andra sysselsäuningsmöjligheier för Pajala när inte Kaunisvaa-raulbyggnaden kunde komma till stånd. Jag fann den rapport ganska upprörande som man avlämnade och som i stort sett innebär en förteckning över etl antal projekt som inle går atl etablera i Pajala - och då ger man upp. Jag är därför glad atl också arbetsmarknadsministern säger atl han inle finner detla tillfredsställande.

Det finns etl ännu mer flagrant exempel: Pajala kommun har inte fött annat än den rapporten sedan 1978. Jag ställde frågan i torsdags. I måndags fick Pajala kommun en skrivelse från Statsföretag, som egentligen är en kopia av ett brev fr in industriminister Huss till Statsföretag, där han betonar atl man också skall försöka använda Regioninvesl. Kommunen poängterar alt det var på det sättet man fick tag i den skrivelsen. Jag vill beteckna det som ganska upprörande och är därför väldigt tveksam när det sägs atl man på nytt bett Statsföretag att göra någonting i denna fråga. Statsföretag har egentligen inle visat något intresse.

Sedan går arbetsmarknadsministern in på sysselsättningsläget och säger all det är ansträngt osv. O. K. Del är bra atl man säger det. Han talar också om betydande arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Självfallet måste man vidta sådana! Men sedan kommer han in på del kärva sysselsättningsläget och säger all del framför allt är de regionalpoliliska insatserna, med elt förstärkt fraktslöd, kraftig förstärkning av sysselsätlningsstödet osv., som är betydelsefulla. De är självfallet viktiga, men i botten måste finnas en näringspolitik som skapar nya företag, som man kan lokalisera lill Pajala. Man kan inle skapa ur tomma intet! Enligt talesätt är del bara Gud som skapar ur tomma intet, inte arbetsmarknadsministern eller industriministern. - Vi måste fö en expansion i del svenska näringslivet, som gör alt förelag kan lokaliseras lill Pajala.

Herr Wirtén talar om Regioninvesl. Det är utmärkt, men jag vill ställa frågan om arbetsmarknadsministern och regeringen i övrigt verkligen förstår hur allvarlig situationen är i Pajala. Pajala kommun är inte bara den kanske värst drabbade i landet, den är också omgiven av kommuner som har del väldigt svårt. Därför krävs utomordentliga insatser. Den enorma ungdomsarbetslösheten, utflyttningen osv. bidrar till det. Jag vill därför uppmana regeringen att la situationen i Pajala på allvar. Vanliga arbetsmetoder räcker inte. Ta lill några djärva nya grepp! Våga satsa resurser som är långt större än dem man hittills har satsat-och lita inte bara till fagra löften från fonder och styrelser! Här gäller det att la etl bestämt grepp. Jag förutsätter all

arbetsmarknadsministern är beredd alt göra det och inte bara lämna uppdrag till fonderna.

Arbetsmarknadsminislern ROLF WIRTÉN:

Herr lalman! Låt mig bara säga lill Ingvar Svanberg atl jag svarar på denna fråga delvis i kapacitet av industriminister. Jag har enheter från detta departement under milt ansvar, och en av dessa handlägger de frågor del här gäller. Jag vill helt kort ta upp de synpunkter som Ingvar Svanberg har anfört.

Jag vill än en gång erinra om vad jag sade i den senare delen av mitt svar, där Jag tycker att jag formulerade mig just på det sätt som Ingvar Svanberg önskade atl jag skulle göra. Jag sade bl. a.: "Pajala hör till landets regionalpoliliskt mest utsatta kommuner och Pajalaområdel är därför ett av de områden som i första hand måste prioriteras när del gäller behovet av ny sysselsättning." Jag tror all den viljeinriktning som herr Svanberg efteriyste verkligen är angiven i mitt svar.

Jag skulle också, herr talman, vilja erinra om de insatser som vi har försökt alt göra i Pajala under den lid som jag haft möjlighet att påverka utvecklingen där. Vi har ändå gjort ett stort antal insatser för all försöka fö i gång näringslivet på orten. Jag är medveten om att detta inle är tillräckligt, atl trenden är vikande och all delta är ett utomordentligt svårt problem all komma till rätta med. Alla goda uppslag moltages därför, Ingvar Svanberg, med tacksamhet för vidare bearbetning. Jag är också medveten om alt sådana insatser måste understödjas av en aktiv näringspolitik, och jag hävdar att vi försöker att föra en sådan. Men det aren annan debatt, som vi får ta upp vid ett senare tillfälle.

Nr 150

Fredagen den 18 maj 1979

Om sysselsättningen i Pajala kommun

INGVAR SVANBERG (s):

Herr talman! Jag har inte på något sätt anmärkt på arbetsmarknadsministerns formuleringar. Jag skall inle ens anmärka på hans goda vilja. Men ibland räcker del inte med goda önskningar - det måste göras mycket mera. Jag anser alt Pajala och några ytterligare kommuner i landet befinner sig i en så akut situation atl man inle kan arbeta med gängse metoder. Man får tillgripa mycket hårdare, aktivare och kostsammare medel för att nå resultat, om man inle skall förvandla dessa kommuner till ödemark. Sådant är läget.

Det är alldeles rikligt att fiera av de saker som arbetsmarknadsminislern pekar på är betydelsefulla för Pajala. Men de är mycket mer betydelsefulla för någorlunda normala kommuner. I Pajala finns mycket litet atl bygga på, och det fordras därför ännu aktivare och mer speciella insatser i detla sammanhang.

I vad sedan gäller talet om atl föra en aktiv industripolitik kan jag naturiigtvis återkomma i en diskussion med industriministern om någon vecka, när propositionen på det området skall behandlas. Men jag anser alt den nuvarande regeringen - och det gällde även den föregående - inle för den riktiga politiken för att skapa nya Jobb, som kan lokaliseras även till Pajala.

129

9 Riksdagens proiokoti 1978/79:150-151

Nr 150

Fredagen den 18 maj 1979

Om sysselsättningen i Pajala kommun

Jag upprepar alt jag visserligen tror att arbetsmarknadsministern har den goda viljan men alt Jag undrar om han verkligen inserden enorma omfattning som problemen i Pajala har. Sätt in ännu kraftfullare åtgärder! Improvisera och hitta på andra grepp, som inte behöver tas i andra och mera normala kommuner! Också Kaunisvaarautbyggnaden kan diskuteras i detla sammanhang så småningom, och Jag vill uppmana arbetsmarknadsminislern att inle glömma bort den i detta sammanhang.

Överiäggningen var härmed slutad.

§ 21 Anmäldes och bordlades

Konstitutionsutskottets betänkanden

1978/79:35 med anledning av propositionen 1978/79:111 om åtgärder mot

krångel och onödig byråkrati m. m., såvitt propositionen hänvisats till

konstitutionsutskotiet, jämte motioner 1978/79:36 med anledning av propositionen 1978/79:181 om lokala organ i

kommunerna jämte motioner 1978/79:37 med anledning av proposiiionen 1978/79:109 om ändring i

datalagen (1973:289) samt motioner 1978/79:38 med anledning av propositionen 1978/79:188 om fördjupad

företagsdemokrati i kommuner och landstingskommuner samt motioner 1978/79:39 med anledning av propositionen 1978/79:195 om förstärkt skydd

för fri- och rättigheter m. m. Jämte motioner 1978/79:40 med anledning av propositionen 1978/79:157 med förslag till lag

om ändring i rikets indelning i kommuner, landstingskommuner och

församlingar, m. m. jämte motioner

Finansutskotieis betänkanden

1978/79:37 angående verkställd granskning av riksbankens förvaltning år 1978 samt förslag om disposition av riksbankens vinst

1978/79:38 angående verkställd granskning av riksgäldskoniorets förvaltning

1978/79:39 angående riksgäldskontorets organisation m. m. samt anslag för budgetåret 1979/80 lill riksgäldskontoret

Skatieutskotiets betänkanden

1978/79:47 med anledning av propositionen 1978/79:136 om trädgårdsnäringen såvitt avser handelsdepartementets verksamhetsområde (bilaga 2) jämte motioner

1978/79:52 med anledning av proposiiionen 1978/79:141 om redovisning av mervärdeskatt, m. m. jämte motioner

1978/79:56 med anledning av motioner om reklamskatt

130

Justitieutskoliets betänkande

1978/79:35 med anledning av ett i proposiiionen 1978/79:111 om åtgärder

mot krångel och onödig byråkrati m. m.framlagtförslagtilllagomändring Nr 150

i lagen (1977:20) om TV-övervakning Fredagen den

18 maj 1979
Lagutskottets betänkande

1978/79:21 med anledning av ell i proposiiionen 1978/79:111 om åtgärder

mot krångel och onödig byråkrati m. m. framlagt förslag till lag om ändring

i utsökningslagen (1877:31 s. 1)

Utrikesutskottets betänkande

1978/79:30 med anledning av propositionen 1978/79:100, bilaga 6, lill. C 3-5,

och 1978/79:113 om anslag och riktlinjer för u-landsinformalion och

biståndets organisation m. m. jämte motioner

Socialulskollets betänkanden

1978/79:39 med anledning av propositionen 1978/79:174 om avveckling av

nämnden för sjukvårds- och socialvårdsbyggnader (NSB) jämte motion 1978/79:40 med anledning av viss del av proposiiionen 1978/79:111 om

åtgärder mot krångel och onödig byråkrati m. m. jämte motioner 1978/79:42 om uppskov med behandlingen av visst ärende till riksmötet

1979/80 1978/79:43 med anledning av motion om ålerkrav av bidragsförskott

Kulturutskottets betänkanden

1978/79:32 med anledning av proposiiionen 1978/79:187 om huvudmannaskapet för fjällsäkerheten m. m. jämte motioner

1978/79:33 med anledning av propositionen 1978/79:203 om Nordiska ministerrådets kuliurbudgei för år 1980 jämte motioner

Trafikutskottets betänkande

1978/79:25 med anledning av proposiiionen 1978/79:111 om åtgärder mol krångel och onödig byråkrati m. m. såvitt avser avsnittet 3.1 om trafiksignaler för gående i bilaga 5 (kommunikationsdepartementet)

Jordbruksutskottets betänkanden

1978/79:29 med anledning av proposiiionen 1978/79:136 om trädgårdsnäringen jämte motioner

1978/79:32 med anledning av propositionen 1978/79:176 om rapportering av oljeföroreningar m. m. jämte motioner

1978/79:33 med anledning av propositionen 1978/79:163 med förslag till lag om skötsel av jordbruksmark jämte motioner

Näringsutskotieis betänkanden

1978/79:39 med anledning av propositionen 1978/79:100 i vad avser vissa

anslag inom ekonomidepartemenlets verksamhetsområde jämte motion 1978/79:40 med anledning av regeringens skrivelse 1978/79:129 med

överlämnande av allmänna pensionsfondens fjärde fondstyrelses årsredo- 131

Nr 150 visning

Fredaeen den 1978/79:44 med anledning av propositionen 1978/79:194 om ändring av lån

18 mai 1979 ''" '-''''lo'"'' AB Jämte motioner

_____________ 1978/79:46 med anledning av proposiiionen 1978/79:169 med förslag lill lag

om yrkesmässig försäljning av dyrkverktyg jämte motion

Arbetsmarknadsuiskotlets betänkande

1978/79:32 med anledning av propositionen 1978/79:126 om medel för lidigareläggningar av vissa investeringar inom SSAB Svenskt Stål AB, m. m., såvitt avser regionalpolitiska insatser i Ludvika kommun

Civilutskoltets betänkanden

1978/79:35 med anledning av motioner om bokföring av underhållslån 1978/79:39 med anledning av motion om lånegränsen för bostadslån vid nybyggnad

§ 21 Kammaren åtskildes kl. 15.57.

In fidem

SUNE K. JOHANSSON

/Solveig Gemert