Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1978/79:148

Torsdagen den 17 maj 1979

Tillkännagivande om Prins Carl Philips födelse

Om beskattningen av vissa landstings-anställda danska läkare

§ 3 Om beskattningen av vissa landstingsanställda danska läkare

Statsrådet HEDDA LINDAHL erhöll ordet för au besvara Wiggo Komstedts (m) den 25 april anmälda fråga, 1978/79:513, och anförde:

Herr talman! Wiggo Komstedt har frågat mig vilka åtgärder Jag avser att vidta för att de landsting som nu har ett flertal danska läkare anställda inte skall komma i en ohållbar situation.

Den som arbetar i Sverige utan atl vara bosalt här taxerades tidigare i det för hela landet gemensamma taxeringsdistriklel i Stockholm. Han hade inte rätt till allmänna avdrag och grundavdrag. Å andra sidan påfördes han kommunalskatt efter 10 % mot normall 25-28 %. Efter riksdagsbeslut i december 1978 taxeras sådana personer fr. o. m. 1979 års inkomst på i princip samma sätt som inkomsttagare som är bosatta i Sverige. De har alltså rätt till allmänna avdrag och grundavdrag och påförs kommunalskatt efter den procentsats som gäller för vanliga inkomsttagare.

Lagändringen motiverades av aU de äldre bestämmelserna var svåra att följa i praktiken för både inkomsttagare och myndigheter. De gav därför ett ojämnt och i många fall orättvist resultat. De nya reglerna innebär att alla skattskyldiga - det må vara svenska eller utländska medborgare - som vistas lillfölligt i Sverige kommer att behandlas lika. Den nya lagstiftningen har således åstadkommit ökad likformighet och rättvisa vid beskattningen.

Danska läkare och medicine studerande har här i landet - särskilt under

Nr 148

Torsdagen den 17 maj 1979

O/n beskattningen av vissa landstingsanställda danska läkare

sommarmånaderna - uppehållit vikariat på läkartjänster, i de flesta fall korttidsvikariat på tjänster inom den öppna vården. Föreningen för de danska läkarstuderandena anser alt de ändrade skattebestämmelserna innebär en försämring för dessa vikarier, och föreningen har därför blockerat vikariaten fr. o. m.den I maj i år. Detärbeklagligt att så skett, då dessa vikarier varit och är ett välkommet tillskott till vår sjukvård, särskilt under semestertider då våra egna läkarresurser är ansträngda.

Från socialstyrelsen och Landstingsförbundet har jag inhämtat atl man kontinuerligt följer läkarsituationen med uppmärksamhet. Man arbetar där gemensamt med en mera långsiktig planering och fördelning av läkarresurserna så att huvudmännen successivt skall bli mindre beroende av tillgången på tillfälliga vikarier. Den ökade svenska läkarutbildningen kommer att skapa förutsättningar härför. Det är emellertid i första hand de som har den dagliga personalplaneringen om hand som nu måste vidta de omdispositioner som situationen kan komma att kräva.

Jag är övertygad om att sjukvårdshuvudmännen genom atl se över sina samlade resurser inom såväl sluten som öppen vård vidta alla de åtgärder -omfördelning av läkarresurser, spridning av semestrar, anställning av icke färdigutbildade läkare m. m. - som är möjliga för att även under den kommande sommaren erbjuda allmänheten en så god sjukvård som möjligt.

Under detta anförande övertog tredje vice talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

WIGGO KOMSTEDT (m):

Herr talman! Jag ber att fö tacka statsrådet för ett mycket långt och ordrikt men ack så sakligt innehållslöst svar.

Frågan är föranledd av den oro som de ansvariga sjukvårdshuvudmännen känner inför den stundande semesterperioden. De sydliga länen i vårt land har under senare år i många fall fått förlita sig på de mänga danska läkare som upprätthållit ett stort antal tjänster. Det beslut som riksdagen har fattat när det gäller beskattningen av de danska läkarna med ikraftträdande den 1 maj i år gör alt dessa läkare nu stannar hemma i Danmark, vilket får rent katastrofala följder för exempelvis Kristianstads län, som är det län Jag bäst känner till.

Vad sjukvårdshuvudmännen nu vill veta är om regeringen inle alls kunde förutse de konsekvenser som beslutet innebär. Del skulle ta för lång tid alt här redovisa alla tjänster och orter som berörs av beslutet. Låt mig därför bara nämna några exempel från Kristianstads län, där situationen för exempelvis Hässleholms sjukvårdsområde är följande:

I Perstorp har man totalt två läkartjänster som upprätthålls av två danska läkare. Dessa två läkare försvinner - där är det med andra ord stängt, I Tyringe försvinner en läkartjänst av totalt två, I Lönsboda upprätthålls endast en av de totalt tre tjänster som del skulle vara på den orten, och den tjänsten försvinner nu, I Hässleholm försvinner två tjänster av sju, I Vinslöv finns en

tjänst, likaså i Sösdala, men där behövs semeslervikarier, och sjukvårdshuvudmännen kan i dag inte lova alt man kan få någon sådan,

I Simrishamns sjukvårdsområde är situationen den här:

I Tomelilla är en tjänst besatt av totalt tre, I Simrishamn är två besatta av totalt fyra, och där kommer endast en läkare att vara i tjänst under sommaren,

Brösarp, Gärsnäs och Borrby är enläkarstationer, och där finns i dag inga semestervikarier att tillgå.

Till delta kommer Jouriäkartjänsterna, som lill tre fjärdedelar varit besatta av danska läkare.

Den här listan skulle kunna göras lång, men tiden medger inte alt Jag relaterar fier exempel, ulan vi får nöja oss med detta. Jag tror all det kommer att visa sig alt sjukvården i Kristianstads län denna sommar inte bara är ett problem - den kan bli en kalastrof

Det svar som statsrådet har lämnat är mer än lovligt blåögt. Det vittnar om en fullständig okunnighet om problemen och om nonchalans mot sjukvårdshuvudmännen.

Jag vill fråga: Vilka besked vill statsrådet ge de människor som denna sommar kanske sitter i väntrummen på en fyriäkarstalion, där endast en läkare är i tjänst, eller på en enläkarstation, där del står: Slängt på grund av semester?

285 000 invånare i Kristianstads län väntar med spänning på statsrådets svar.

Nr 148

Torsdagen den 17 maj 1979

Om beskattningen av vissa landstingsanställda danska läkare

Statsrådet HEDDA LINDAHL:

Herr talman! Wiggo Komstedt är väldigt upprörd - det förstår Jag av hans sätt alt replikera mig - och Jag vill nu svara med all komma med en myckel lugn replik.

Som framgått av mitt svar har riksdagen så sent som i slutet av förra året tagit beslutet om ändringar i kommunalskattelagen. Ändringsförslaget i den nu aktuella skattefrågan föranledde inga invändningar i riksdagen. Det varett enigt skatteutskott som lade fram betänkandet. Jag har heller inte sett någon motion i ärendet.

Tyvärr har situationen nu utvecklats så atl blockaden från de danska läkarstuderandenas förening har utvidgats till alt omfatta även de yngre danska läkarna. Detta är givetvis mycket beklagligt, men vi kunde naturiigtvis inte förutse att dessa ändrade skatteregler skulle leda till en sådan här blockad. Vi har inle heller föll några som helst propåer från huvudmannahåll.

Det hela är, som sagt, myckel beklagligt, och Jag kan förstå att sjukvårdshuvudmännen med den korta tid som de nu har till sitt förfogande måste få svårigheter att hinna vidta de åtgärder som behövs för alt fö en fungerande sjukvård under sommaren. Jag är övertygad om atl de gör allt de kan för alt så mycket som möjligt undvika att väntetiderna för läkarbesök blir längre och atl resvägarna till tjänstgörande läkare blir alltför långa.

Jag vill emellertid också påminna om att socialstyrelsen har givit ett ganska

Nr 148

Torsdagen den 17 maj 1979

Om beskattningen av vissa landstingsanställda danska läkare

vidsträckt bemyndigande till huvudmännen när det gäller all på vikariat anställa ännu icke legitimerade läkare.

WIGGO KOMSTEDT (m):

Herr talman! Låt mig ytterligare belysa vad statsrådet egentligen har sagt eller inte sagt.

I svarets näst sista stycke står det på de sista raderna: "Den ökade svenska läkarutbildningen kommer alt skapa förutsättningar härför." Det är alltså för att klara nylillströmningen. "Det är emellertid i första hand de som har den dagliga personalplaneringen om hand som nu måste vidta de omdispositioner som situationen kommer att kräva."

Det är Just det som är problemet: de människor som i dag handlägger detta och som skall göra dessa omdispositioner har inte några att omdisponera. Del finns alltså inga, och då är det alt göra del väldigt lätt för sig att säga att man skall göra omdispositioner.

Den ökade svenska läkartillströmningen hälsar vi med tillfredsställelse, och Jag hoppas självfallet atl vi kan täcka hela vårt behov med endast svenska läkare. Men jag frågar statsrådet: När går detta att genomföra? Dagens problem måste lösas snarast, och då inle bara med tanke på den stundande semesterperioden då problemen blir särskilt besvärliga, utan för liden närmast efter semestern. Såvitt Jag har kunnat inhämta enligt den information jag fått kommer vi inte att kunna lösa problemen under de närmaste åren.

Det är rikligt atl riksdagen har fattat det här beslutet om nya skatteregler, men den som sitter i ett läkarväntrum i sommar och inle kan få någon hjälp, han struntar i riksdagens beslut vare sig de är rikliga eller felaktiga. Han är inte intresserad av den saken utan av atl få hjälp för sina krämpor. Vi är satta atl sköta även den saken och inte att bara fatta beslut vad gäller skattesystem.

Statsrådet sade alt hon beklagar och att man inle kunde fömtse utvecklingen. Men är det inle en regerings uppgift atl förutse vad som kan hända, när den fattar ett beslut som för så vittgående konsekvenser för så många människor?

Statsrådet HEDDA LINDAHL:

Herr talman! Det är riksdagen som har fattat detta beslut. Regeringen kunde faktiskt inte förutse denna blockad. Jag tycker att frågeställaren begär litet för mycket. Lagen är så pass ny, men självfallet kommer vi att göra en utvärdering. Sedan är det ändå Landstingsförbundet som skall ta initiativ, och jag har icke fött någon propå från huvudmännen.

WIGGO KOMSTEDT (m):

Herr talman! I så fall är sjukvårdsministern den ende som är i salig okunnighet om sjukvårdshuvudmännens problem. Problemen har påpekats vid ett otal tillfällen, och många politiker från den här landsändan har uppvaktals. Det är tydligen bara så, att informationen inle har nått in i

kanslihuset, vilket Jag beklagar.

Sedan vill Jag la fasta på det svar som statsrådet har givit, dvs. att man inte kunde förutse någonting. Jag menar att del hör lill en regerings uppgifter atl förutse situationer när den fattar beslut. Om regeringen nu inle kunde förutse detta vill Jag fråga: Vilka åtgärder tänker statsrådet vidta för all komma lill rätta med del som man inte kunde förutse och som i dag är ett problem?

Statsrådet HEDDA LINDAHL:

Herr talman! Jag är faktiskt i mycket inlim kontakt med svenska folket: genom brev, telefon och mig tillsända tidningsurklipp. Så problemen ute hos huvudmännen är verkligen inte okända för mig.

Dessutom harjag och mitt departement varit i förbindelse med Landstingsförbundet, så vi har bevakat frågan. Men jag anser att absoluta och aktuella initiativ bör las av Landstingsförbund och huvudmän.

Jag skall vara mycket observant när det gäller frågan om semeslervikarier, men i dag kan Jag absolut inle göra någonting i egenskap av sjukvårdsminister.

WIGGO KOMSTEDT (m):

Herr talman! Nu skall vi klara ut det här, statsrådet. Vad är det nu som gäller? Skedde det många kontakter med de människor som känner oro? Eller är det det första svaret som gäller i vilket statsrådet sade atl hon inte hade märkt någonting av detta? Vilket är det som gäller? Är det det sista? I så fall hoppas jag atl statsrådet lar ett initiativ, ty när semesterperioden väl har börjat och det sitter en mängd människor i väntrummen utan att kunna fö någon hjälp är det mycket svårt att kunna göra någonting. F. ö. har vi riksdagsmän, som kan ställa frågor om aktuella problem och eventuellt få ett svar och förhoppningsvis ett mera positivt svar än delta, vid den tidpunkten lämnat riksdagen eftersom riksmötet slutar om tre veckor.

Överiäggningen var härmed slutad.

Nr 148

Torsdagen den 17 maj 1979

Om tillsättningen av skolledartjänster

§ 4 Om tillsättningen av skolledartjänster

Statsrådet BIRGIT RODHE erhöll ordet för att besvara Egon Jacobssons (s) den 8 maj anmälda fråga, 1978/79:527, och anförde:

Herr talman! Mot bakgrund av de uttalanden som regering och riksdag tidigare gjort rörande den vikt som bör tillmätas den lokala skolstyrelsens förord vid tillsättning av skolledartjänst har Egon Jacobsson frågat mig om Jag inle anser att riksdagsultalanden behöver följas.

Till grund för tillsättning av statlig tjänst ligger regeringsformens bestämmelserom alt avseende skall fästas endast vid sakliga grunder såsom förtjänst och skicklighet. Också arbetsmarknadspolitiska hänsyn kan enligt förarbetena till regeringsformen vägas in som saklig grund. Strävan atl exempelvis åstadkomma en jämnare fördelning mellan kvinnor och män inom olika

Nr 148

Torsdagen den 17 maj 1979

Om tillsättningen av skolledartjänster

tjänstekategorier kan därför enligt gällande uppfattning vara saklig grund i regeringsformens mening.

Regeringsformens regler skall enligt lagen om offentlig anställ ning (4 kap. 3 §) tillämpas även vid tillsättning av icke statlig tjänst.

Som befordringsgrund för tjänst som skolledare gäller enligt skolförordningen (17 kap, 15 §) särskilt insikter, erfarenhet och övriga egenskaper som fordras för att utöva tjänsten. Vid tillsättning av skolledartjänst skall regeringen vidare enligt riksdagens uttalande tillmäta skolstyrelsens förord stor vikt.

De regler som Jag redogjort för innebär att regeringen normall följer skolstyrelsens förord om det kan bedömas vara sakligt grundat. Det kan emellertid inträffa fall där enligt regeringens mening markant överlägsenhet i fråga om förtjänst och skicklighet bör få väga tyngre än del lokala förordet,

I ett aktuellt fall har regeringen frångått skolstyrelsens förord vid tillsättning av en skoldireklörstjänst. Regeringen har i detta fall tillsatt en kvinnlig sökande, som skolstyrelsen förbigått vid sitt förord trots att hon i fråga om såväl utbildning som lärar- och skolledarljänstgöring var den av skolstyrelsen förordade överlägsen,

Skolledartjänsterna är ett klart mansdomineral område av skolan. Det framgår t, ex, av att endast 5 av 90 skolchefstjänster under perioden oktober 1976-mars 1979 tillsattes med kvinnor. Det är därför nödvändigt att medvetet sträva efter att öka inslaget av kvinnor på ledande befattningar inom skolan, Samma uppfattning gav också riksdagen uttryck för i samband med behandlingen av proposiiionen om skolans inre arbete m, m. Som en följd härav tillsatte också min företrädare en kommitté (U 1977:03) med uppgift att öka andelen kvinnor på skolledande befattning.

För att det skall vara möjligt att öka antalet kvinnliga skolledare är det ett minimikrav att man i de fall då en kvinna är mest meriterad till tjänsten noga beaktar Jämslälldhetsprincipen. Vid tillsättning av skolledare måste denna synpunkt vägas in tillsammans med det av skolstyrelsen avgivna förordet. Ett sådant bedömningssätt står enligt min mening i överensstämmelse med såväl regeringsformens stadganden som riksdagens uttalanden.

EGON JACOBSSON (s):

Herr talman! 1 anständighetens namn tackar Jag statsrådet försvaret. Jagar lika missnöjd med svaret som jag är över denna miniregerings politik. Det är {. ö, inget svar på min fråga, som kort och enkelt löd: Anser skolministern att riksdagsuttalanden behöver följas?

1 stället för att svara på frågan försöker Birgit Rodhe gömma sig bakom Jämställdhetens täckmantel. Det är inte lite fräckt, därför alt denna regering ägnat denna vikliga fråga ringa uppmärksamhet. Och det gäller inte minst jämställdheten inom skolans område,

Birgit Rodhe nämner förvisso de socialdemokratiska initiativ som tagits och den särskilda kommitté som ett av de socialdemokratiska initiativen ledde till. De förslag som denna kommitté lämnade till regeringen innebar

bl, a, anordnande av särskilda fortbildnings- och förberedelsekurser för att underlätta och stimulera en ökning av andelen kvinnor på skolledande befattningar. Vad har Birgit Rodhe gjort med dessa förslag? Inle ett dugg. Men nu passar del atl använda Jämställdhelsfrågan,

Det finns egentligen bara en sak jag kan hälla med om i Birgit Rodhes svar på min fråga, nämligen all anledningen lill denna bl, a, är tillsättandet av skoldirektörstjänsten i Lomma kommun i Skåne. Det som ärallvariigast med denna regerings handlande i delta avseende är att man dels åsidosätter riksdagens tidigare gjorda uttalande, dels sätter den kommunala demokratin ur spel,

Närdet gäller denna upprörande nonchalans mot riksdagen förutsätter Jag att Birgit Rodhes och regeringens handlande blir föremål för konstitutionsutskottets granskning. Det är att beklaga att Birgit Rodhe när denna granskning sker sannolikt inte längre är statsråd, så att hon kan motta den prickning av statsrådet som måste bli följden,

Birgit Rodhes totala nonchalans för underordnade instansers enhälliga beslut, som enligt riksdagen skall tillmätas stor vikt, är djupt oroande. Den visaren förakt för parlamentarismens idéer. Till saken hör också att jag får läsa Birgit Rodhes sakståndspunkter i en tidning innan de skall bli föremål för diskussion här i kammaren. Det är sådant som vi har fält vänja oss vid från denna regering. Det är ytterligare ett exempel på folkpartiregeringens nonchalans. Det är inget annat än ett försök att blanda ihop korten,

I brevet från Lomma till regeringen har man redogjort för hur man ser på handläggningen av detta ärende och hur anmärkningsvärd man har funnit den vara. En enhällig skolstyrelse, en enhällig länsskolnämnd och en enig skolöverstyrelse har alla uttalat sig för en och samma sökande. När Birgit Rodhe för hand om ärendet fattar hon ett beslut som går helt emot dessa instanser. Detta är helt unikt. Hur tror Birgit Rodhe att de förtroendevalda, tjänstemännen samt de fackliga organisationer som varit berörda upplever detta? I en tid när den kommunala kompetensen och den kommunala demokratin behöver vidgas går Birgit Rodhe ål motsatt håll.

Nr 148

Torsdagen den 17 maj 1979

Om tillsättningen av skolledartjänster

Statsrådet BIRGIT RODHE:

Herr talman! Jag kan naturiigtvis ge ett myckel kort och enkelt svar på den fråga som Egon Jacobsson ställer. Jag upprepar att den ursprungliga frågan var om riksdagens uttalanden skall följas. De skall naturligtvis följas, men då får man också läsa innantill vad som står i dem och vad de innebär.

Med anledning av Egon Jacobssons påstående alt regeringen i det aktuella tillsättningsärendet skulle ha gått emot riksdagens uttalande från 1957 vill Jag erinra om alt riksdagen vid detta tilltalle slog fast, att stor vikt skall fästas vid skolstyrelsens förord. Riksdagen sade alltså inte atl det endast är skolstyrelsens bedömning som skall vara utslagsgivande. Den är en av flera faktorer som skall vara utslagsgivande för del slutliga ställningstagandet.

När regeringen har tagit ställning, har den föst stor vikt vid det lokala förordet men också sett till att de sökandes meriter har vägts in och bedömts. Den har vidare fäst vikt vid de uttalanden som riksdagen gjort om behovet av

Nr 148

Torsdagen den 17 maj 1979

Om tillsättningen av skolledartjänster

all öka antalet kvinnliga skolledare. Det är genom atl väga samman dessa faktorer som regeringen har kommit fram till sitt ställningstagande i del aktuella fallet,

EGON JACOBSSON (s):

Herr talman! Birgit Rodhe säger att riksdagens uttalanden skall följas, men då har Ju Birgit Rodhe handlat fel, I statsulskotlels utlåtande från 1957 framhålls följande: "Särskilt vill utskottet framhålla viklen av alt det i praktiken verkligen blir så som departementschefen avsett, nämligen all skolsiyrelsens förord lillmäies stor vikt vid tillsättningen av skol-ledarbefattningarna. Utskottet anser det önskvärt, atl denna uppfattning kommer till klart uttryck i blivande författningsbestämmelser i ämnet,"

Sedan är det faktiskt så, Birgit Rodhe, alt här gäller det inte bara en enig skolstyrelse, utan del gäller en enig länsskolnämnd och en enig skolöverstyrelse. Personalorganisationerna har varit lika eniga och ställt upp i det aktuella beslutet.

Det här är ingenting annat än ett försök att dribbla bort vad sakfrågan egentligen gäller, nämligen att en regering skall följa och ha respekt för de uttalanden som en riksdag har gjort. Det är också allvarligt-det nämnde Jag i mitt förra inlägg - när man försöker vidga den kommunala demokratin, att Birgit Rodhe går den motsaua vägen.

Jag vill kort citera vad Birgit Rodhe sade i denna kammare den 3 maj i år:

"Jag kan försäkra---- att vi i folkpartiet tar frågan om närdemokrati i

högsta grad på allvar och all vi också kommer all på alla punkter fullfölja vår politik i det avseendet. Men Jag måste ändå se det så alt närdemokrali framför allt innebär, att besluten skall fattas nära människorna, dvs. att det lokala ställningstagandet i skolstyrelsen måste vara avgörande," Tala om ord och handling.

Detta säger ifrågavarande statsråd några dagar innan hon avgör ett ärende tvärtemot vad hon uttalat i riksdagen.

Statsrådet BIRGIT RODHE:

Herr talman! När det gäller bedömningen av själva sakfrågan vill Jag först och främst hänvisa lill vad Jag redan tidigare har sagt. Också när det gäller citaten ur både propositionen och av slatsutskoltets uttalande är det hela tiden fråga om att detta skall tillmälasstor vikt, det harjag inte förnekat. Men vad jag har understrukit är alt också andra omständigheter skall tillmätas vikt.

Sakfrågan gäller här också all en kvinnlig sökande inte skall förbigås när hon har bättre meriter än den som skolstyrelsen förordar.

Egon Jacobsson hänvisar till de fackliga organisationernas uttalanden. Några sådana uttalanden har inle redovisats. Skolstyrelsen har heller inte i beslutsprotokoll motiverat sitt ställningstagande i övrigt. Den har uppgivit att de fackliga organisationerna bereits tillfälle atl följa ärendet, men mer har man inte sagt.

EGON JACOBSSON (s):

Herr talman! Birgit Rodhe talar om andra omständigheter. Det skulle kanske vara välgörande för denna kammare atl de omständigheterna redovisades, därför alt det går inte -som jag har framhållit här tidigare -att gömma sig bakom den i och för sig mycket viktiga Jämställdhetsfrågan. Här handlar det om att ha respekt för riksdagens tidigare gjorda uttalande och alt låta de lokala och regionala instansernas förord väga tungt vid avgörandet av ärenden av denna typ.

I brevet från skolstyreLsen från Lomma kommun, som Birgit Rodhe har fått, framhålls den ingående prövning som skolstyrelsen och dess presidium har gjort. Där framhålls samrådet med de fackliga organisationerna. Där framhålls att de besvär, som de medsökande anfört över skolstyrelsens förord, för skolstyrelsen är väl kända och sakligt prövade. Likväl hävdar här Birgit Rodhe andra omständigheter, som hon inte klart har kunnat redovisa.

Nr 148

Torsdagen den 17 maj 1979

Om tillsättningen av skolledartjänster

Statsrådet BIRGIT RODHE;

Herr talman! De andra omständigheter som Jag hänvisar till - och som torde ha framgått av mina tidigare yttranden - är alltså meriterna och jämställdhetsaspekten. Jag skulle gärna vilja vela -Jag finner atl liden är inne alt ställa den frågan nu - vad det är som Egon Jacobsson menar att skolstyrelsen grundar sitt ställningslagande på, men som Jag inte skulle ha tagit hänsyn till.

EGON JACOBSSON (s):

Herr talman! Jag försökte i mitt tidigare inlägg redogöra för den mycket seriösa prövning som har gjorts i den skolstyrelse som här diskuteras. Samma seriösa prövning har skett i länsskolnämnden och i skolöverstyrelsen, Alla instanser har lika enhälligt uttalat sig efter denna seriösa och ingående prövning.

Jag måste hävda en gång lill: Dribbla inle bort sakfrågan genom att försöka gömma er bakom jämställdhetens täckmantel! Det är falskt, eftersom det här handlar om respekt för riksdagen och om respekt för den kommunala demokratin.

Statsrådet BIRGIT RODHE:

Herr talman! Jag har, som jag har betygat förut, självfallet respekt för riksdagens uttalanden. Det är emellertid nödvändigt att väga samman olika uttalanden som riksdagen har gjort. Del är det som regeringen har gjort i det här fallet. Jag har givetvis också respekt för den kommunala demokratin -och Egon Jacobsson borde känna mig tillräckligt väl för att veta att jag har del. Menar Egon Jacobsson alltså att man skall förbigå en kvinna i del fall då hon är den mest meriterade och göra det - såsom man här från skolstyrelsens sida har gjort - utan annan hänvisning än all man anser att en annan sökande är mera lämplig? Någon Jämförande motivering har inte gjorts i skolstyrelsens förord.

Nr 148

Torsdagen den 17 maj 1979

Om användningen av reklam som läromedel i skolan

EGON JACOBSSON (s):

Herr talman! Det som är så fantastiskt är Just att jag känner Birgit Rodhe från skolväriden sedan många år. Jag vet inle vad som händer när man en dag blir statsråd i en folkpartistisk regering, men alt det är något märkligt som inträffar harjag i alla fall fåll fullt klart för mig; annars skullejag aldrig ha ställt denna fråga.

Låt mig slutligen, herr talman, säga att Jag tycker att Birgit Rodhe borde fundera närmare över sitt handlande och försöka dra konsekvenserna av detsamma.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 5 Om användningen av reklam som läromedel i skolan

Statsrådet BIRGIT RODHE erhöll ordet för alt besvara Inga Lantz (vpk) den 9 maj anmälda fråga, 1978/79:535, och anförde:

Herr talman! Inga Lantz har frågat mig vilka åtgärder jag ämnar vidta för att ändra på förhållandet att skolan ofta använder reklammaterial som läromedel, vilket framkommit i en rapport från nordiska ämbetsmannakommit-tén för konsumentfrågor.

Bakgrundsmaterial till den aktuella rapporten är bl, a. ett antal intervjuer med lärare i hemkunskap, barnkunskap, samhällskunskap och ekonomi samt - i mindre utsträckning - intervjuer med mellanstadielärare. Av rapporten framgår att en stor del av de tillfrågade lärarna i Sverige hade använt kommersiellt material under året närmast före undersökningen. Som skäl lill alt de använde kommersiellt material hade lärarna bl. a, uppgivit att materialet är aktuellt och alt det har en intresseväckande och attraktiv utformning.

Jag anser att den situation som rapporten ger en bild av är otillfredsställande. Detsamma gäller uppgiften att hälften av lärarna, som använder kommersiellt material, avstår från all med eleverna ta upp en diskussion om materialets kommersiella inriktning. Alt materialets karaktär inte klargörs i undervisningen är olyckligt från konsumenlpolitisk synpunkt.

Mot bakgrund av undersökningens resultat rekommenderar utredningen bl. a. att man i läramtbildningen systematiskt bör föra in moment om reklam, bl, a, för att ge lärarna beredskap att på ett medvetet sätt hantera kommersiellt material. Man bör vidare enligt rapporten kunna kräva att - vid användningen i undervisningen -avsändaren tydligl anges på dylikt material. Man skulle också kunna överväga att materialet märks "reklam".

Enligt vad jag erfarit skall synpunkter på rapporten nu inhämtas från de nordiska länderna genom bl, a. ett remissförfarande. Rapporten förväntas resultera i att ett förslag till åtgärdsprogram läggs fram för det nordiska ministerrådet.

Jag har uppfattningen att de åtgärder som föreslås av utredningen bör övervägas snarast. Jag utgår från att skolöverstyrelsen och övriga berörda

myndigheter noga följer utvecklingen på detta område och vid den fortsaua    Nr 148
behandlingen av rapporten vidtar de åtgärder och framlägger de förslag som    Torsdagen den
kan föranledas av densamma,                                          jy j: g-jg

INGA LANTZ (vpk):

Herr talman! Jag ber all få tacka för svaret,

I skolan finns de kommersiella intressena representerade på olika nivåer- i form av säljerbjudanden av t, ex, kurser och skoltröjor och i form av tryckt eller audivisuellt material. Det är näringslivels branschorganisationer som står bakom. Detta kommersiella material har stor påverkan på eleverna.

På initiativ av nordiska ämbetsmannakommitlén har det gjorts en undersökning av hur mycket kommersiellt material som används i skolorna. Tre av fyra lärare använder detta material i de ämnen där konsumentfrågor behandlas. Materialet är lill 85 % gratis, och det förklarar lill viss del den stora användningen.

Eleverna får vid upprepade tillfällen ta del av en stor mängd kommersiellt material. Och trots alt så gott som alla intervjuade lärare anser att syftet med detta material är att öka försäljningen, avstår hälften av lärarna från att ta upp en diskussion med eleverna om materialets kommersiella inriktning. Materialet används alltså ulan okritiskt granskande som rent reklammaterial, och i denna egenskap får det större effekt än mycket annat reklammaterial. Eleverna uppfattar det nämligen som sanktionerat av skolan, och då det dessutom används i en undervisningssituation blir effekten dubbelt effektiv, sett ur försäljarnas vinkel.

Att använda kommersiellt material i skolan utan att redogöra för vad det är för sorts material tycker Jag är fel och mycket otillfredsställande eftersom skolan skall, som det heter, främja en undersökande och kritiskt värderande inställning hos eleverna.

Jag har frågat fru Rodhe vad hon tänker göra för alt förändra denna situation. Av svaret som jag har fått framgår att hon inte är nöjd med situationen utan anser att åtgärder "bör övervägas snarast". Men det är ingen garanti för att reklamen i skolorna stoppas. Hon utgår från att skolöverstyrelsen och andra myndigheter "följer utvecklingen", men det tycker jag inte räcker. Jag hade hoppats på ett regeringsinitialiv för att stoppa reklamen i skolorna, när situationen i denna fråga nu ser ut som den gör. Och jag hade frågat fru Rodhe vilka åtgärder hon tänkte vidta för atl ändra på förhållandena. Något svar på den frågan harjag inte fått.

Om användningen av reklam som läromedel i skolan

Statsrådet BIRGIT RODHE:

Herr talman! Jag vill gärna hålla med om vad Inga Lantz sade, att det som står i rapporten om au hälften av lärarna inte hade gjort klart alt det är reklammaterial som används, är en ganska oroande uppgift. När man i det ena eller andra sammanhanget i skolan använder reklammaterial, måste det stå fullkomligt klart för eleverna att materialet har denna karaktär.

Men det är också viktigt att eleverna i skolan fostras till att leva i en värld som trots allt, vad vi än anser därom, är full av reklam. Det är då enligt min

Nr 148

Torsdagen den 17 maj 1979

Om användningen av reklam som läromedel i skolan

mening skolans uppgift att lära eleverna atl kritiskt granska produkter av reklamkaraktär. På så sätt kan skolan hjälpa eleverna alt stå emot trycket från allt del kommersiella material som de kommer att drabbas av när de lämnar skolan.

Jag vill i delta sammanhang erinra om vad skolöverstyrelsen anförde i sitt förslag till ny läroplan: Eleverna "kommer helt naturligt att arbeta med

material som tillkommit föratt påverka och övertyga, Läraren kan rätta

uppenbara sakfel och tillföra försummade synpunkter. Eleverna skall emellertid beredas tillfälle till självständiga ställningstaganden i för dem vikliga frågor. Detta förutsätter bl, a, att de möter och bedömer också sådana

framställningar i text, ljud och bild, som främst uttrycker värderingar,

Skolans uppgift är också att ge eleverna möjlighet att utan lärarens hjälp kontrollera sakuppgifter och bedöma en framställnings eventuella tendens." På den punkten kan Jag helt stå bakom skolöverstyrelsens yttrande.

Jag sade att Jag utgår från att skolöverstyrelsen och övriga berörda myndigheter noga följer utvecklingen och vidtar åtgärder. Jag har inhämtat att skolöverstyrelsen i hög grad beaktar dessa frågor och är beredd att vidta åtgärder.

Under detta anförande övertog talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

INGA LANTZ (vpk):

Herr talman! Nu förstår jag plötsligt ingenting. Först håller fru Rodhe med om att detta är oroande men säger sedan atl eftersom vi har den värid vi har måste vi använda reklam, även i skolorna. Hon godtar alltså att reklammaterial finns i skolan, och då har vi helt motsatt uppfattning. Jag trodde atl Jag skulle få ett klart avståndslagande från atl man använder reklam i skolans undervisning, men det har jag inte fått - tvärtom efter det senaste inlägget.

Del saknas bra och aktuella läroböcker i dessa ämnen. Del är därför situationen ser ut som den gör. Del var också anledningen lill att jag hade hoppats få ett uttalande från statsrådet där hon hade tryckt på, att vi måste framställa alternativt, icke-kommersiellt material. I Just dessa ämnen, som behandlar konsumentfrågor, ärju del så viktigt. Vid framställningen av nytt, icke-kommersiellt material i dessa ämnen bör också elever och lärare medverka. Dessutom måste lärarna få en beredskap, så att de, om de i viss mån vid något tillfälle måste använda reklam, kan analysera och hantera detta material.

Del är också mycket viktigt att man får reda på vem det är som skickar ut materialet. Jag var fören tid sedan på ett elevrådssammanträde i en skola. Där hade man undervisning i hur man borstar tänderna, och då användes kommersiellt material från en branschorganisation - Fruklrådet, Det användes helt naturligt utan att man talade om vad det var för material.

Det har i denna utredning kommit fram en provundersökning som visar att skolungdomar inle uppfattar någon skillnad mellan kommersiellt och

icke-kommersiellt material eller andra läromedel. Jag tycker att delta är    Nr 148
mycket allvariigt, och Jag hade hoppats på ett mer konkret ställningslagande i    Torsdagen den
denna fråga från regeringens sida.                                     jy - j-yn

Statsrådet BIRGIT RODHE:

Herr talman! Jag kan inle finna att avståndet mellan våra ståndpunkter är så stort som Inga Lantz vill göra gällande. Jag har klart sagt ifrån att skolan, vid varje användning av material som på något sätt kan betecknas som reklam, måste göra klart för eleverna vad det är fråga om för slags material. Men Jag menar också atl skolan inte kan avskärma sig från den värld den lever i. Eleverna måste tränas att bedöma sådant reklammaterial som de i olika sammanhang utsätts för redan som ungdomar och som de under sitt fortsatta liv i minst lika stor utsträckning kommer att utsättas för inom arbetsliv och samhällsliv.

Skolan använder självfallet inte bara reklammaterial. Den använder också t, ex, konsumentverkets Råd och Rön, Det är viktigt att vi får mer icke-kommersiellt material för en hel del av de frågor som Inga Lantz exemplifierade. Men jag menar alt man hela tiden måste hålla fast vid skolans uppgift alt träna eleverna i ett kritiskt granskande av det slags påverkan som reklamen utsätter dem för i samhället.

Om användningen av reklam som läromedel i skolan

INGA LANTZ (vpk):

Herr talman! Fru Rodhesägeratl vi skall använda reklam i skolan. Del ärju del man gör. Fm Rodhe lar inte avstånd från det, och det är Jag väldigt besviken över.

Tre av fyra intervjuade lärare på högstadiet använder kommersiellt material i sådana ämnen dar man behandlar konsumentfrågor, I vissa ämnen - hemkunskap och ekonomi - använder alla lärare reklammaterial. Även på mellanstadiet förekommer kommersiellt material. Jag tycker att delta är myckel otillfredsställande, och Jag hade hoppats pä ett avståndstagande från statsrådets sida och på åtgärder för all häva det nuvarande förhållandet. När det gäller just dessa ämnen, som är så viktiga för eleverna som kommande konsumenter i den kommersiella värld som vi lever i, hade jag troll all regeringen skulle ta allvariigare på förhållandena och uttala alt det behövs -som jag tycker helt naturligt - icke-kommersiella läromedel i dessa ämnen. Det är mycket angeläget att man med del snaraste får alternativa ickekommersiella läromedel i just de här ämnena.

Statsrådet BIRGIT RODHE:

Herr talman! Vi har, såvitt Jag förslår, ganska gott om icke-kommersiellt material. Del är tänkbart att det på vissa punkter kan behöva kompletteras, men det kan vi väl inte garna gå in på här.

Jag vill fortfarande understryka att eleverna samtidigt måste vänjas vid alt kritiskt granska den information som de utsätts för i reklamsyfte. De måste alltså lära sig i skolan och få träning i atl genomskåda det reklambombarde-

Nr 148

Torsdagen den 17 maj 1979

Om utvecklingen vid AB Emmaboda Glasverk

mang som de utsätts för. Annars skulle skolan svika en mycket viktig uppgift, som gäller att fostra eleverna till kritiskt ställningstagande,

INGA LANTZ (vpk):

Herr talman! Jag motsätter mig självfallet inte att eleverna får lära sig att kritiskt granska reklammaterial, men del får inte stå i motsats till att man tar fram icke-kommersiella läromedel och atl de används i skolans undervisning i de här ämnena.

Överiäggningen var härmed slutad.

§ 6 Om utvecklingen vid AB Emmaboda Glasverk

Arbetsmarknadsministern ROLF WIRTÉN erhöll ordet för alt besvara Stig Alemyrs(s)dsn 4 maj anmälda fråga, 1978/79:526, till industriministern, och anförde:

Herr talman! Stig Alemyr har frågat industriministern vilka åtgärder regeringen avser att vidta med anledning av den senaste utvecklingen vid Emmaboda glasverk.

Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är Jag som skall svara på frågan.

Den 18 Januari i år besvarade jag en fråga i samma ämne som hade ställts av Stig Alemyr, I milt svar meddelade Jag att styrelsen för Emmaboda Glas AB hade beslutat genomföra en rekonstruktionsplan, som skulle komma alt medföra en minskning av antalet anställda vid glasverkel. Jag framhöll att regeringen kände en stark oro över den negativa utvecklingen vid glasverket. Jag hade därför i brev till ledningen för det franska företagel Saint Gobain Industries (S:t Gobain), som äger glasverket, begärt en redogörelse för de åtgärder som kommer atl vidtas för att ersätta bortfallet av arbetstillfällen i Emmaboda kommun.

Jag har sedermera av den franska företagsledningen föll en muntlig redovisning i anslutning till de frågor som jag berörde i mitt brev. Företagsledningen framhöll att verksamheten i Emmaboda hade gått med betydande förluster och alt det för glasverkels fortlevnad var nödvändigt att genomföra en rekonstruktionsplan som på kort sikt kommer att medföra en minskning av antalet anställda. Man underströk dock alt S:t Gobain var fast beslutet att stanna kvar på den svenska marknaden, och man var beredd att markera detta genom nya investeringar i Sverige så snart rekonstmktionsar-betet hade genomförts. De franska representanterna förklarade sig också vara väl medvetna om sitt sysselsättningsansvar och hänvisade till det arbete som pågick inom Emmaboda Industriutveckling AB, som finansierades av del franska företaget och som hade till uppgift all skaffa ersättningsindustrier till Emmaboda kommun. Det pågick ett Ciiergiskt arbete för att finna lämpliga projekt, och man hade goda förhoppningar om att nå vissa resultat före årets slut.

För egen del framhöll jag att den svenska regeringen självfallet med tillfredsställelse noterat att det franska företaget beslutat sig för aU bibehålla och utveckla anläggningen i Emmaboda, Samtidigt förklarade jag dock att de hittills redovisade resultaten inte kunde anses vara tillräckliga med hänsyn till den unika sysselsätlningsutfäslelse som hade lämnats och med tanke på S;t Gobains stora resurser. Jag utgick därför från alt det franska företaget fortlöpande skulle redovisa vilka åtgärder som kommer att vidtas för atl ersätta bortfallet i arbetstillfällen i Emmaboda,

Jag räknar med att S:l Gobain kommer atl lämna en sådan redovisning för arbetet att skaffa ersättningsindustrier till kommunen. Glasverket kommer emellertid också i framtiden att spela en avgörande roll för sysselsättningen. Därför är det utomordentligt viktigt att det bedrivs ett framåtsyftande utvecklingsarbete inom glasverket. De anställda har visat ett stort intresse för detta genom att bilda en produklutvecklingsgrupp. Jag har under våren haft överläggningar med såväl denna grupp som med företagsledningen för att diskutera dessa frågor, och jag utgår från atl företagets ägare på allt säu kommer att stödja denna betydelsefulla verksamhet.

Nr 148

Torsdagen den 17 maj 1979

Om utvecklingen vid AB Emmaboda Glasverk

STIG ALEMYR (s):

Herr talman! Jag ber att få tacka arbetsmarknadsministern för svaret på min fråga.

Del är nu fjärde gången jag frågar företrädare för den svenska regeringen burman bedömer situationen i Emmaboda och vilka åtgärder man är beredd att vidta för atl se lill att S:t Gobain uppfyller sina förpliktelser aU hålla sysselsättningen vid glasverket på samma nivå som den hade i december 1973, Jag kan med beklagande konstatera alt läget i Emmaboda-trots relativt optimistiska slatsrådssvar genom de här två åren - oavbrutet försämrats.

Sedan Januari 1978 har 111 anställda slutat på glasverkel, I -en direktör-har anställts, Ytteriigare flera 10-tal har nu varslats. Det betyder atl i företaget arbetar nu drygt 200 färre personer än när S:t Gobain lämnade sitt löfte,

I ett litet samhälle som Emmaboda betyder en sådan neddragning av sysselsättningen utomordentligt allvariiga problem. Varje statsråd jag har frågat har svarat att man hoppas att det skall vända sig och att S:t Gobain skall leva upp till sina löften. Herr statsråd! Det har inte hänt någonting, och det händer faktiskt ingenting!

Den oro som har präglat inle minst facket ökar, I praktiken har S:t Gobain inte bara minskat produktionen utan också stoppat allt utvecklingsarbete. Det gör att man verkligen frågar sig: Planerar nu koncernledningen en nedläggning av hela verksamheten?

Det går nu inte längre att bara sitta och hoppas. Jag var i Januari tacksam för atl statsrådet hade tagit direktkontakt med företaget och bett om preciseringar av vad man tänkte göra. Sedan dess har det praktiskt taget inte hänt någonting. Man praktiserar något slags uppehållande försvar.

Herr statsråd! Jag har tidigare frågat: Skulle inte den svenska regeringen via kontakterna i Paris kunna ta direktkontakt med den franska regeringen, som ju ofta visat en påtagligt känslighet förde franska multinationella förelagens

2 Riksdagens protokoll 1978/79:148-149

Nr 148

Torsdagen den 17 maj 1979

Om utvecklingen vid AB Emmaboda Glasverk

situation utomlands?Jagärså orolig för ut vecklingen i Emmaboda just nu att Jag vädjar till och kräver av arbetsmarknadsminislern alt nu på något sätt vidga kontakterna, inte bara med förelaget ulan också lill den franska regeringen. Del är nu alldeles nödvändigt alt någonting positivt händer i Emmaboda.

Arbetsmarknadsminislern ROLF WIRTÉN:

Herr talman! Stig Alemyr visar på att utvecklingen i Emmaboda varit negaliv under de senaste åren. Det harjag medgivit tidigare. Det har varit en mycket svår påfrestning på del här förelaget. Stig Alemyr och jag är båda väl medvetna om alt det finns sakliga grunder till denna utveckling.

Däremot är Jag inte beredd att hålla med Stig Alemyr om att ingenting har hänt. Jag tycker mig på goda grunder kunna påslå atl det har funnits en mycket hård bevakning av det här företaget och dess koncernledning ända ned lill dess koncernkontor i Paris. Den har inte bara skett via mig och regeringen ulan också genom facket -Jag vill ge facket den erkänslan - som här har engagerat sig på ett osedvanligt sätt genom atl driva på produktutvecklingen.

Vi kan konstatera att produktutvecklingsbolaget, trots förlusten på 20 milj. kr. föregående år, nu har satsat 5 milj. kr, och har kommit med en del projekt som kan leda till positiva resultat. Vid överläggningar direkt med företagsledningen harjag, som framgår av mitt svar, förklarat alljag tycker att detta är otillräckligt i förhållande till de mycket anmärkningsvärda utfästelser som just detta företag har gjort för sysselsättningen i Emmaboda. Men, Stig Alemyr, låt oss ändå erkänna alt påtryckningarna - via de kanaler som vi har haft tillgång lill - på detta glasverk har varit myckel hårda.

Med anledning av Stig Alemyrs påslående om en oavbruten försämring vill jag framhålla att det på kolleklivsidan kan väntas en nyrekrytering efter .semestrarna detta år. Där tycks en viss vändning vara på gång. Orderingången är f n, hygglig.

STIG ALEMYR (s):

Herr talman! Den fackliga rörelsen i Emmaboda har gjort utomordentligt stora insat-ser. Vi är helt överens på den punkten. Också kommunen har engagerat sig starkt. Den har beställt en utredning hos Arbetslivscentrum, Jag har Emmabodarapporten i min hand, och slutsatserna i den är mycket oroande.

Jag har inte kritiserat regeringen för att den inte skulle vara intresserad av vad som händer i Emmaboda, Jag har uttalat min tacksamhet över alt man har tagit kontakt med företaget. Men detta frågesvar liksom tidigare frågesvar slutar i en allmän from förhoppning. Man hoppas att utvecklingen skall vända. Så har dock inte skett. Inga tecken tyder på en vändning till det bättre i Emmaboda. Därför är min fråga till regeringen: Vilka åtgärder är regeringen beredd alt vidta förutom samtalen med S:t Gobain? Det går inte att bara sitta och hoppas all det kommer positiva besked därifrån. Under den tid man sitter och hoppas finns det anledning räkna med att utvecklingen avsevärt

försämras.

Statsrådet reagerade inte på min begäran om en direktkontakt med den franska regeringen för att erinra om vilken vikt vi fäster vid utvecklingen av S:t Gobain i Emmaboda.

Arbetsmarknadsministern ROLF WIRTÉN:

Herr talman! Vi kommer att fortsätta bevakningen av företagsledningens agerande, i synnerhet dess ansträngningar att genom produktutveckling få fram alternativ sysselsättning i Emmaboda. Det är det centrala. Stig Alemyr. Jag tror att vi är överens om delta. Sedan kan man fundera över vilka vägar som är de bästa att gå. Jag skall inle undanhålla kammaren att vi har haft funderingar på att genom direkta kontakter med olika organ i Frankrike ta upp diskussioner. Men del aren sak som Jag tror all vi får överväga i ett annat rum än riksdagens plenisal.

Vi torde vara överens om alt rekonslruktionsplanen måste genomföras för alt få detta företag på fötter. Del blir då en nedskärning på tjänstemannasidan men en oförändrad nivå i fråga om antalet kollektivanställda. Som Jag sade i min replik kommer det också atl ske en nyrekrytering i fråga om kollektivanställda. Det innebär en viss vändning till det bättre, om de rapporter är riktiga som har kommit in till arbetsmarknadsdepartementet.

Vidare vill jag gärna, herr talman, peka på att det finns signaler om att åtminstone något av de projekt som produktutvecklingsbolaget arbetar med kan leda till ett icke föraktligt antal nya arbetstillfällen, kanske 20-25 stycken.

Nr 148

Torsdagen den 17 maj 1979

Om utvecklingen vid AB Emmaboda Glasverk

STIG ALEMYR (s):

Herr talman! Av det senaste inlägget finner Jag att Just nu är statsrådet Wirién något mera optimistisk än i det skrivna svaret, som han läste upp tidigare. Jag noterar del med tacksamhet.

Jag är också lacksam för att det inte blir ett direkt nej på min begäran atl eventuellt la upp kontakter av annat slag än de som hittills har tagils -kontakter direkt med den franska regeringen. Jag hoppas all det skall bli möjligt för er alt göra det.

Jag vill, herr talman, till sist säga att vi skall naturligtvis inte från vår sida rikta onödig kritik mot den svenska regeringen. Jag har tidigare sagt att jag är övertygad om atl statsrådet Wirtén är personligen starkt engagerad i det här sammanhanget. Jag vill bara deklarera att vi från politikerhåll i Kalmar län kommer atl intensivt följa ärendet, och vi kommer tillbaka igen, om det visar sig alt statsrådets optimism inte är grundad. Vi gör del tillsammans med kommunen och tillsammans med de fackliga organisationerna i Emmaboda,

Överläggningen var härmed slutad.

Nr 148

Torsdagen den 17 maj 1979

Meddelande om interpellationssvar

Om bevarande av en svensk tillverkning av lantbrukstraktorer

§ 7 Meddelande om interpellationssvar

1978/79:176 om åtgärder Jor att trygga tillgången på olja 1978/79:179 om åtgärder Jor atl säkra tillgången på olja

Handelsministern HÄDAR CARS:

Herr talman! Carl Lidbom och Bo Siegbahn har i interpellationer frågat mig om de åtgärder regeringen avser vidta för att trygga tillgången på olja. På grund av utlandsresa harjag inte haft möjlighet all besvara interpellalionerna inom föreskriven tid. Svar kommer att lämnas den 26 maj.

§ 8 Om bevarande av en svensk tillverkning av lantbrukstraktorer

Handelsministern HÄDAR CARS erhöll ordet för att besvara Svante L(/nc//cv;srs(s)den20april anmälda fråga, 1978/79:507 till jordbruksministern, och anförde:

Herr talman! Svante Lundkvist har frågat jordbruksministern om han anser det för jordbrukets vidkommande från försörjningsberedskapssynpunkt angelägel alt bevara en svensk tillverkning av lantbrukslraktorer.

Frågan har överlämnats till mig för besvarande,

Försvarsutskotiet har under vårriksdagen behandlat en motion (1978/ 79:1786) av Stig Josefson m, fl, rörande samma fråga, 1 motionen erinrades om alt del enda traktortillverkande företagel i landet planerar att inleda samarbete med ett finskt förelag, I planerna, anförde motionärerna, ingår uppenbarligen atl i vart fall huvuddelen av tillverkningen skall föras över till Finland, Motionärerna anförde att denna utveckling borde prövas från beredskapssynpunkt, både för det civila och för det militära försvaret, och föreslog att riksdagen hos regeringen skulle begära en sådan prövning,

Försvarsutskotiet anförde i sitt belänkande (FöU 1978/79:21):

"Utskottet anser att del är viktigt med en god beredskap i fråga om maskiner och redskap som berörs i motionen. Viktigare än förmågan att nytillverka är resurserna för reparationer och tillgången på reservdelar inom landet. Utskottet har inhämtat alt berörda myndigheler följer utvecklingen och förutsätter atl myndigheterna vid behov vidtar eller föreslår åtgärder för att en tillräcklig försörjningsberedskap skall upprätthållas. Någon särskild prövning av det slag motionärerna föreslår vill utskottet inte förorda. Motionen 1786 bör avslås."

Riksdagen beslutade i enlighet med utskottets hemställan (rskr 1978/ 79:237),

Föregen del instämmer Jag i riksdagens bedömning att försörjningsberedskapen i detta avseende främst är beroende av resurserna för reparation och tillgången på reservdelar. Jag har därför inle funnit skäl att föreslå regeringen alt vidta särskilda åtgärder för atl bibehålla tillverkningskapaciteten i fråga om traktorer.

SVANTE LUNDKVIST (s):

Herr talman! Jag ber att få lacka handelsministern för svaret på min fråga. Jag är väl medveten om den motion handelsministern hänvisar till och försvarsutskottets och riksdagens ställningslagande till den,

I utskottets betänkande över motionen anser man det viktigt med en god beredskap i fråga om bl, a, traktorer. Utskottet hade, som handelsministern nyss har nämnt, inhämtat att berörda myndigheler följer utvecklingen och förutsatte att myndigheterna "vid behov vidtar eller föreslår åtgärder för att en tillräcklig försörjningsberedskap skall upprätthållas".

Jag gör nu den bedömningen efter det att Jag en längre lid har följt diskussionerna kring Volvo BM:s intentioner i dessa sammanhang, alt det föreligger en överhängande risk för alt vi för våra behov när det gäller traktorer kommer att bli helt hänvisade till den tillverkning som sker i andra länder. Efter vad som numera är känt är man på Valmet icke beredd alt tillsammans med Volvo BM bilda det tidigare tänkta komponentbolaget. Detta förhållande kan innebära alt även komponenitillverkningen på sikt är på väg bort från Sverige,

Jag är medveten om att det kan vara nödvändigt. Ja önskvärt atl svenska företag samverkar med företag i andra länder för att bredda underiaget för sina produkter. Men denna samverkan fårju inte bli så ensidigt inriktad atl vi på grund av snävt företagsekonomiska bedömningar gör oss av med en produktion som vi måste ha tillgång till om vi skall klara oss hyggligt exempelvis i en avspärrningssilualion. Jag utgår dessutom ifrån alt Jordbruksministern skulle ha svarat att det även i fredslid är angeläget att vi har tillgång till svensktillverkade traktorer anpassade till våra speciella markförhållanden.

Såväl Jag som de fackliga organisationerna på arbetar- och tjänstemannasidan har varnat Jordbruksministern för den utveckling som är på gång och uppmanat honom att bevaka Jordbrukets intressen i dessa sammanhang. Det var därför Jag ställde min fråga till jordbruksministern.

Nu har handelsministern svarat på hela regeringens vägnar på min fråga. Företaget kommer uppenbariigen att vända sig lill regeringen för att få sanktion för det avtal man eventuellt kan komma att träffa.

Min fråga blir då: Kommer regeringen alt sanktionera ett avtal som skulle kunna få lill konsekvens att Sverige i fortsättningen icke kommer alt ha någon egen tillverkning av traktorer inom landet?

Nr 148

Torsdagen den 17 maj 1979

Om bevarande av en svensk tillverkning av lantbrukstraktorer

Handelsministern HÄDAR CARS:

Herr talman! Jag erinrar Svante Lundkvist om att utskottet hade med ytteriigare en mening: "Viktigare än förmågan att nytillverka är resurserna för reparationer och tillgången på reservdelar inom landet," Jag erinrar vidare om att utskottet var enigt om detta, atl samtliga ledamöter - inkl, de socialdemokratiska - inom försvarsutskottet uttalade detta så sent som i mars 1979,

Jag har inle från överstyrelsen eller från annat håll fått någon signal som inger oro för att vi i händelse av avspärrning skulle sakna tillgång på

Nr 148

Torsdagen den 17 maj 1979

Om bevarande av en svensk tillverkning av lantbrukstraktorer

reservdelar inom landet för reparation och sådant. Om överstyrelsen, vilken Ju har huvudansvaret ur beredskapssynpunkt, skulle komma till mig med sådana synpunkter, kommer Jag självfallet atl ingående pröva detta, del kan jag försäkra,

Svante Lundkvist frågar vidare om traktorer under fredstid. Han är fullt medveten om att detta inte var upptaget i hans ursprungliga fråga. Om han vill föra diskussionen vidare måste del i första hand ske med Jordbruksministern,

SVANTE LUNDKVIST (s):

Herr talman! Handelsministern anser sig inte ha fått någon signal. Nu får han en ifrån mig. När man från Valmels sida förklarat alt man inte längre är intresserad av atl vara med och bilda ett komponentbolag, är det om ett avtal trots detta träffas en indikation på att vi med Volvo BM:s goda minne kan vara på väg atl bli av med know-how, kunskaper, marknad och allt sådant som en längre tid bildat underlag för traktortillverkningen i vårt land. Del är sä pass alarmerande och angeläget atl man från regeringens sida bör göra sig underrättad om vad detta på sikt skulle innebära både för det svenska jordbruket och naturiigtvis också för sysselsättningen i Eskilstuna och Arvika -två områden som redan föml är hårt drabbade av strukturförändringar inom vårt näringsliv.

Del är angelägel atl regeringen gör sig bättre underrättad om vad som är på gång. Jag upprepar därför min fråga: Är regeringen beredd att ta sådana kontakter med förelaget och de anställda alt regeringen kan bedöma hela denna situation och vidta de åtgärder som regeringen mot den bakgrunden kan finna vara angelägna?

Handelsministern HÄDAR CARS:

Herr talman! Jag utgår ifrån att överstyrelsen noggrant följer vad som i denna kammare diskuteras som har beröring med försörjningsberedskap. Om så inte skulle vara fallet, skall Jag uppmana den att ta del av denna diskussion. Sedan får Jag invänta den utredning överstyrelsen kan komma att göra, och på basis av den kommer jag atl föreslå regeringen de åtgärder som det kan finnas anledning till.

SVANTE LUNDKVIST (s):

Herr talman! Det är en märkligt passiv attityd som handelsministern på regeringens vägnar intar till en så här angelägen fråga, som i dag oroar många människor på de berörda arbetsplatserna. När handelsministern för ett sådant här besked ärdet väl ändå rimligt alt han på regeringens vägnar säger: Det här bör vi titta på. Detta är en fråga som det är angeläget att pröva ur både sysselsättnings- och försörjningsberedskapssynpunkt.

Det är, som jag ser del, inte bara en företagsekonomisk fråga hur vi utnyttjar den här typen av resurser för alt tillförsäkra oss en god försörjning.

Det finns alternativa förslag till lösningar. De anställda har lagt fram ett

förslag om all man skulle kunna tänka sig att dela produktionen i samarbete med Valmet, så all Valmet tillverkade de lättare traktorerna och Volvo BM de tyngre. Jag vill därför fråga handelsministern: Är handelsministern beredd alt låta förelaget och de anställda redovisa detta förslag för regeringen för att man mot den bakgmnden skall kunna bedöma under vilka förutsättningar en fortsatt traklortillverkning i vårt land skulle vara möjlig?

Handelsministern HÄDAR CARS:

Herr talman! Liksom jag tror att överstyrelsen noggrant följer vad som händer i denna kammare tror jag att detla gäller även jordbruksdepartementet. 1 de avseenden som frågan icke berör försörjningsberedskapsaspeklen är Jag övertygad om atl jordbruksministern kommer atl vidta de åtgärder han finner befogade. Jag har bara att svara för försörjningsberedskapsaspekten på denna fråga, och där har jag redovisat regeringens ståndpunkt. Den ståndpunkten baseras på vad riksdagen enhälligt uttalade så sent som i mars 1979 men jag har också sagt atl om överstyrelsen - den ansvariga myndigheten - ur försörjningsberedskapssynpunki bedömer del som angeläget all nu komma med förslag, så kommer Jag självfallet att med stort intresse lyssna till vad överstyrelsen har atl anföra. Jag tror, Svante Lundkvist, att delta skall kunna vara tillfredsställande,

SVANTE LUNDKVIST (s):

Herr talman! Jag förslår au Jag inle för något utbyte av den här diskussionen med handelsministern i dag. Men dä vill Jag skicka med handelsministern en hälsning. Jag vill allvarligt uppmana regeringen -och dä i första hand, förutom handelsministern, också jordbruksministern och industriministern - atl intressera sig för den här frågan innan del är för sent. En regering kan i sådana här sammanhang inte bara hänvisa till myndigheterna, utan en regering måste enligt min mening noga följa utvecklingen och vara beredd att i tid ta egna initiativ.

Jag väntar mig alt handelsministern vidarebefordrar den här uppmaningen till sina kolleger i regeringen.

Handelsministern HÄDAR CARS:

Herr talman! Jag uppskattar det initiativ som Svante Lundkvist tagit i denna fråga,

Överiäggningen var härmed slutad.

Nr 148

Torsdagen den 17 maj 1979

Om bättre skattekontroll

§ 9 Om bättre skattekontroll

Handelsministern HÄDAR CARS erhöll ordet för att besvara Carl Lidboms (s) den 2 maj anmälda fråga, 1978/79:518, och anförde:

Herr talman! Cari Lidbom har frågat mig varför regeringen är - som han påstår - ointresserad av att åstadkomma en bättre skattekontroll.

Nr 148

Torsdagen den 17 maj 1979

Om bättre skattekontroll

Carl Lidbom hänvisar till ett förslag som har lagts fram av gene-raliullstyrelsen i början av år 1978 och som innebär att åtgärder vidtas för alt göra det möjligt för tullverket att lägga upp ett nytt system för arkivering av fakturor, grundat på uppgifter om importörens organisationsnummer eller personnummer och den utländske leverantörens namn. Enligt förslaget skall vidare vid utförsel av varor exportörens organisationsnummer eller personnummer anges i exportanmälan. Det nya systemet skulle innebära en rationalisering av sorterings- och framlagningsarbelet beträffande fakturor och andra förtullningshandlingar. Det skulle därutöver möjliggöra överföring av information om import och export från tullverket lill bl. a. skattemyndigheterna.

Förslaget har vid remissbehandlingen mottagits positivt av myndigheterna men kritiserats och avstyrkts av berörda företrädare för importörer, exportörer och speditörer, som anser atl förslaget skulle leda till ökat, onödigt merarbetefördem. Vidare anser man att förslaget om informationsöverföring inte blivit tillräckligt analyserat bl. a. frånsekreiessynpunkt. Delegationen för förelagens uppgiftslämnande (DEFU) ställer sig positiv till användningen av organisationsnummer men föreslår all frågan utreds ytteriigare.

Förslaget har därefter bereits vidare inom handelsdepartementet. Beredningen befinner sig i ett långt framskridet stadium. Flera olika myndigheter berörs dock av förslaget. Frågan måste därför prövas ytteriigare något. Det står dock redan nu klart atl åtgärder bör vidtas på deUa område.

Herr talman! Cari Lidbom saknar grund för sitt påstående att regeringen skulle vara ointresserad av en bättre skattekontroll. Tvärtom anser regeringen atl det är synneriigen angeläget att fortsätta del under de senaste åren intensifierade arbetet med alt bekämpa skattefusk och skatteflykt. Regeringen har också lagt fram flera förslag - bl. a. inom ramen för den s. k. RS-reformen -som leder till förbättrad kontroll och effektivare uppbörd av skau.

CARL LIDBOM (s):

Herr talman! Det ärju tacknämligt att man kan fö svar åtminstone på några frågor. Vårt lands kritiska oljeförsörjningsläge är tydligen ett ämne som handelsministern icke är särskilt road av alt diskutera. Allvarsord från min sida i den handelspolitiska debatten i det ämnet bemöttes med allmänt lugnande försäkringar. Och när nu Bo Siegbahn och Jag har interpellerat i samma ämne får vi besked om att det blir uppskov med den debatten. Men det är i alla fall bättre atl fö svar på denna fråga än på ingenting.

Frågan gällde alltså skattekontroll. Det förslag från tullverket som vi diskuterar är en framställning om atl fö vissa utomordentligt enkla förändringar gjorda, nämligen att importörer och exportörer skall vara skyldiga att lämna uppgifter om sina organisationsnummer - det motsvarar ungefär personnumren för fysiska personer-så atl tullverket sedan kan sortera in sina papper uppdelade på företag på data. Vidare vill man all det skall vidtas åtgärder i lagstiftningen, om det behövs, för att dessa uppgifter skall kunna utlämnas till riksskatteverket. Man skall så atl säga kunna kontrollera tullens

uppgifter mot skattemyndigheternas uppgifter och på det sättet fö en bättre skattekontroll.

Detta är en skäligen enkel historia. Tullverket kom med förslaget i januari 1978, Remissbehandlingen var avslutad för ett år sedan. Därefter har över huvud taget ingenting hänt med detla.

Handelsministern bedyrar att regeringen är intresserad av bättre skattekontroll, men varfördå denna tröghet? Varför har ni ingenting gjort på ett helt års lid? "Beredningen befinner sig i ett långt framskridet stadium", slår det med en nästan komisk formulering i svaret. Hur framskridet är detta, och när kommer del någonting? Vad blir det för åtgärder? I en diffus formulering i svaret sägs att frågan skall prövas ytteriigare något men au det står klart att åtgärder bör vidtas på detta område. Får Jag åtminstone fatta del så, handelsministern,att detta ärelt klart beskedom att tullverket kommeratt få bifall till sin framställning och alt del blir en rättighet för tullen att kräva uppgifterom organisationsnummer? Tullverket kan då köra detta på dala och kan lämna ut uppgifterna lill skattemyndigheterna. Kommer de ändringar i lagstiftningen att vidtas, som möjliggör denna effektivare skattekontroll?

Regeringen har haft rätt bråttom med att lägga fram förslag i en hel del andra ärenden, men i delta ärende har ni inle haft bråttom. Tänker handelsministern använda den korta tid som återstår av hans uppdrag som handelsminister lill alt nu lägga fram ett sådant förslag?

Nr 148

Torsdagen den 17 maj 1979

Om bättre skattekontroll

Handelsministern HÄDAR CARS:

Herr talman! Herr Lidbom skall inle vara så nervös för alt han inte får diskutera oljefrågorna med mig i dag. Del kommer alt ges tillfälle lill detta, som Jag sade tidigare, den 26 maj, och jag tror att riksdagen mycket väl kan bärga sig till dess riksdagen för höra även Cari Lidboms synpunkter på denna vikliga fråga.

Vidare är det naturiigtvis skönt att veta att Cari Lidbom inte tycker att riksdagen har blivit hårt belastad med propositioner av olika slag utan efteriyser mer av den varan. Del harju ibland framhållits atl regeringen i de här avseendena varit något för aktiv och velat belasta riksdagen i onödan, men Jag har nu glädjen att, om sådana påståenden skulle upprepas, kunna hänvisa lill Cari Lidbom som önskar fö mer av propositioner lill riksdagen.

Slutligen tror Jag att Jag kan lugna Cari Lidbom i fråga om det han nu tog upp. Jag räknar med att viskall kunna få fram en proposition under den tid jag är kvar som handelsminister. Den tiden är Jag emellertid inle beredd alt ge ett lika kort spann som Carl Lidbom, utan Jag ser med tillförsikt fram emot atl den perioden skall kunna bli så lång att många propositioner utöver den vi nu diskuterar kan komma all avlämnas av mig.

Beträffande innehållet i den proposition vi nu diskuterar räknarjag med att där skall ingå ett medgivande till tullen att använda sig av organisationsnummer liksom att de åtgärder som kommer atl föreslås skall möjliggöra en förbättrad skattekontroll. Det är inte på dessa områden som tveksamhet har rått, utan det som har aktualiserats är bl. a. tekniska frågor i samband med

Nr 148

Torsdagen den 17 maj 1979

Om bättre skattekontroll

omflyttning av stora informationspaket mellan skilda myndigheler som skulle kunna skapa svårigheter för förelagen när det gäller sekretessen.

CARL LIDBOM (s):

Herr talman! Till att börja med: Låt oss avslå från atl föra den här debatten på något slags barnkammarnivå! Om herr Cars, såsom han också uppgav nyligen i en tidningsintervju, inbillar sig atl han skall sitta i många år som handelsminister må det vara hans ensak. Del är för denna debatt ointressant. Lika barnkammarmässigt är det all i delta sammanhang böna föra en diskussion om antalet propositioner och om riksdagens arbetsbelastning. Jag har sannerligen inte klagat över att ni inle har varit för flitiga i detta ämne.

Men del här var en liten, lätt och begränsad fråga, och om ni hade velat kunde ni ha prioriterat denna lilla, lätta och begränsade fråga. Jag konstaterar nu atl ni hittills inte har tyckt alt frågan om effektiviserad kontroll av bl. a. betalning av mervärdeskatt har varit tillräckligt angelägen.

Men dess värre kvarstår en sak, och det är anledningen lill all Jag återigen går upp i talarstolen: Jag blir inle klok på vad herr Cars menar. Han säger någonting om att det här med uppgiftslämnandei, del är all righi. Och organisationsnummer skall företagen uppge. Men det kvarstår betänkligheter i sekrelesshänseende. Det är tveksamt om man bör kunna lämna över sådana här stora sjok av information från en myndighet till en annan.

Vad menas med del? Är det inte genomgående på det sättet att skattemyndigheterna måste utöva sin kontroll bl. a. med stöd av material som de för från annat håll? Taxeringsmyndigheterna är Ju bundna av sekretess i sin tur.

Menar verkligen handelsministern att det skulle kunna komma i fråga att ni av sekretesskäl vägrar skaltemyndigheterna att fö del av tullverkets uppgifter? Eller för Jag ändå falla del så all detta är ett klart besked, att regeringen delar uppfattningen att sekretesshänsynen icke står i vägen för denna reform och att handelsministern snarast kommer att exekvera tullverkets beställning?

Handelsministern HÄDAR CARS:

Herr talman! Jag gav Carl Lidbom ett klart besked om alt jag ansåg att man skulle basera propositionen på att tullverket skall fö använda de här organisationsnumren och alt det material som man på så sätt kan systematisera också skall komma till användning när del gäller skatteaspekterna.

Vad Jag avsåg med påpekandet att det skulle kunna bli komplikationer är naturligtvis alt man ur del här materialet skulle kunna fö fram uppgifter om från vilket företag en importör har köpt sina varor, och det är självfallet inte rimligt all sådana informalionersprids ien mycket stor krets av ämbetsverk. I varje fall gör detla frågan mera komplicerad, eftersom den här informationen på olika sätt också kan nå företagens konkurrenter. Ett sådant resonemang borde även Carl Lidbom ha respekt för.

Om Cari Lidbom kunde lova mig alt sluta belasta riksdagen med

oförskämda insinuationer om regeringens bristande intresse för au upprätt- Nr 148 hålla skattekontrollen, så irorjag detta skulle vara till betydande fördel för Torsdagen den

debatten här i kammaren.

17 maj 1979

CARL LIDBOM (s):

Herr talman! Jag förslår fortfarande inte vad det handlar om. Vad är del som hindrar atl tullverket lämnar ut de här uppgifterna?

Det finns ett sekret material i detta, och det kan finnas sådant som är förelagshemligheler och som inle bör komma ut till konkurrenter - all right. Men är verkligen tanken att man inte kan lita på skaliemyndighelerna i detla hänseende? De är ju också bundna av sekretess. Vart för del i andra sammanhang, om ni har filosofin atl skattemyndigheterna icke skall få del av uppgifter som ligger hos andra myndigheter och som kan vara känsliga från konkurrenssynpunkt?

Här är det bäst alt handelsministern icke svävar på målet, ulan klart bekräftar att skattemyndigheterna skall fö förtroendet alt utföra den här kontrollen. Kan jag fö den bekräftelsen?

Om diplomatiska kontakter rörande universitetsundervisningen i arabiska

Handelsministern HÄDAR CARS:

Herr talman! Jag har svarat Cari Lidbom på denna fråga atl när del gäller tullen och skattemyndigheterna är bedömningen O. K. Däremot finns det ett stort antal myndigheler som från andra utgångspunkter än skaltemyndigheternas har begärt att fö ta del av det här materialet. Dessa myndigheler skall, enligt min mening, inte oreserverat fö ta del av materialet, innan del står klart på vilket sätt detta skulle kunna skapa svårigheter för företagen från sekretessynpunkt. Cari Lidboms brist på förståelse för rättssäkerhetens tillämpning när det gäller företagen har i den här debatten bekräftats ännu en gång.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 10 Om diplomatiska kontakter rörande universitetsundervisningen i arabiska

Handelsministern H ADAR C ARS erhöll ordet för alt besvara Bo S/egöfl/ms (m) den 10 maj anmälda fråga, 1978/79:543, och anförde:

Herr talman! Bo Siegbahn har frågat mig om jag mottagit en eller flera ambassadörer från de arabiska länderna, varvid frågan om universitetsundervisningen i arabiska i Sverige har diskuterats.

Svaret är ja. Fredagen den 4 maj fick jag besök av ambassadörerna för Irak, Libyen, Saudi-Arabien och Sudan.

Bo Siegbahn har vidare frågat vad i så fall anledningen var lill att Jag med främmande diplomater diskuterade ett ärende, vilket hör lill eil annat departements ansvarsområde.

Ambassadörerna besökte mig, därför alt Jag relativt nyligen gästat några av

Nr 148

Torsdagen den 17 maj 1979

Om diplomatiska kontakter rörande universitetsundervisningen i arabiska

arabländerna. Ambassadörerna åberopade vidare del faktum att de samar-betsavial Sverige har med flera av de berörda länderna administreras av handelsdepartementet. Själv är Jag som handelsminister ordförande i ett par av de kommissioner för ekonomiskt och tekniskt samarbete som Sverige har med några av de arabiska länderna. Vid samtalet med ambassadörerna deltog två företrädare för utbildningsdepartementet.

Bo Siegbahn har dessutom frågat om möjligheten av arabiska repressalier mot svensk utrikeshandel berörts vid diskussionerna.

Svaret är nej. Vad ambassadörerna uttryckte var sin oro över den eventuella nedläggningen av undervisningen i arabiska vid Stockholms universitet.

Inom regeringen är vi väl medvetna om den stora betydelsen av utbildning och forskning i arabiska. Det är vår förhoppning atl de aktuella problemen vid universitetet i Stockholm skall få en tillfredsställande lösning. Utbildningsministern är beredd att verka för detta och kommer redan på måndag alt sammanträffa med representanter för universitets- och högskoleämbetet och universitetet för att diskutera frågan.

BO SIEGBAHN (m):

Herr talman! Jag ber att fö lacka handelsministern för svaret på min fråga. Innanjaggärin på detta vill Jag dock för ordningens skull göra några allmänna reflexioner.

Jag är övertygad om atl alla i Sverige är mycket positivt inställda till en ökning och en fördjupning av kunskaperna i arabiska bland svenska medborgare. Sådana kunskaper kan ha en viss psykologisk betydelse för utvecklingen av våra handelsförbindelser. Minst lika viktigt är kanske att de skapar förutsättningar för svensk forskning inom det arabiska och muhammedanska kulturområdet och underiäiiar råd och utbyte av erfarenheter inom samhällslivels olika delar i berörda länder.

Från dessa synpunkter är det självfallet viktigt att undervisning och forskningsutbildning bedrivs på ett rationellt sätt. Jag har ingen anledning alt i delta sammanhang gå närmare in på dessa frågor, men det är ingen hemlighet atl den arabiska institutionen vid Stockholms universitet, i all synnerhet efter den nuvarande icke svenskfödde prefektens tillträde för ett par år sedan, har haft svårartade problem. På lägre nivå finns det en del svenskspråkiga elever, men på forskarutbildningsplanet finns det praktiskt taget inga studerande med svenska som modersmål. Orsaken härtill vill Jag inle närmare gå in på. Del är klart att vi kan vara glada över att elever med arabiska som modersmål söker sig lill svenska universitet, men det är tvivelaktigt,om man skall bedriva en verksamhet så gott som uteslutande för elever från andra länder.

Det rör sig sålunda om ett delikat problem och alla parter bör därför iaktta försiktighet vid ställningstaganden. Det hardärför väckt en viss förvåning att främmande ambassadörer till tidningarna skulle ha gjort uttalanden, som innebär hot om repressalier på handelssidan, om icke deras önskemål beträffande organisationen av undervisningen vid svenska universitet tillgo-

dosågs.

Vad sedan den formella sidan beträffar kräver strikt diplomatisk etikett att förfrågningar från främmande ambassadörers sida i första hand kanaliseras via utrikesministerier, 1 Sverige är vi väl dock så informella att man normalt icke har några invändningar mot att kontakt tages också med den departementschef eller det departement som är ansvarigt för berörda frågor. Men i detla fall har tydligen handelsministern på tjänsterummet, visserligen i närvaro av några representanter för utbildningsdepartementet, accepterat en diskussion inom ett område som ligger helt utanför hans kompetens. Att statsrådet dessutom Just svarar för handelspolitiken gör saken ännu mer tveksam, eftersom antydningar om effekter på vår utrikeshandel framskymtat. Jag noterar i svaret de skäl som handelsministern åberopat, men när det gäller just undervisning kan endast vederbörande statsråd ge svar på de frågorna -även om handelsministern på vissa andra beröringspunkter haren funktion.

Vad som emellertid ter sig allra märkligast är all en främmande ambassadör tillskrivit ett svenskt ämbetsverk och sedan i pressen anklagar dess chef för bristande artighet enär brevet icke besvarats så snabbt som ambassadören önskade.

Statsrådets svar berör inle om han eller kanske snarare utrikesministern framhållit dessa formella men icke desto mindre många gånger betydelsefulla regler. Kanske herr Cars nu kan lämna upplysningar härom.

Däremot noterar Jag med tillfredsställelse att hotet i tidningarna om repressalier i våra handelsförbindelser icke tagits upp pä officiell nivå, och då får man väl, hoppas Jag, betrakta dessa uttalanden som beklagliga förflugna ord.

Nr 148

Torsdagen den 17 maj 1979

Om diplomatiska kontakter rörande universitetsundervisningen i arabiska

Handelsministern HÄDAR CARS:

Herr talman! Det gläder mig och säkert också den här närvarande utbildningsministern atl Bo Siegbahn delar vår uppfattning om värdet av undervisning i arabiska,

BO SIEGBAHN (m):

Herr talman! Det fanns en fråga i mitt senaste anförande, som handelsministern inle besvarade. Jag frågade om det var klart för främmande ambassadörer att skrivelser till enskilda myndigheter och åtföljande uttalanden i pressen inle är lämpliga samt huruvida synpunkter därom har framförts från vederbörande myndigheter.

Överläggningen var härmed slutad.

Nr 148

Torsdagen den 17 maj 1979

Om bekämpandet av alkohol- och narkotikamissbru -ket

§ 11 Om bekämpandet av alkohol- och narkotikamissbruket

Socialministern GABRIEL ROMANUS erhöll ordet för atl besvara Rune Gustavssons (c) den 10 maj anmälda fråga, 1978/79:540, och anförde:

Herr talman! Rune Gustavsson har frågat mig om den aktuella silationen för missbruk av alkohol och narkotika samt vilken uppföljning som har skett av de alkoholpoliliska och narkotikapolitiska program som antogs av riksdagen 1977 och 1978,

Inom ramen för svaret på en fråga är del endast möjligt att belysa dessa omfattande problem myckel översiktligt.

Rent allmänt vill Jag först säga att den totala alkoholkonsumtionen har minskat 1977 i förhållande lill 1976 och minskade ytteriigare under år 1978.

För alt fö den aktuella missbrukssiluationen belyst pågår undersökningar som bl, a, berör riksdagens beslut atl avskaffa mellanölet.

Den officiella redovisningen av dessa projekt dröjer ännu någon tid. Enligt preliminära uppgifter har del sedan mellanölet togs bort skett en ökning av starksprits- och starkölskonsumtionen bland skolungdom. Även bland ungdomarna i sjätte klass finns en viss ökning av slarkölskonsumtionen. Trots denna uppgång har dock den totala alkoholkonsumtionen minskat i dessa åldersgrupper,

Missbrukssilualion på narkotikaområdel bedöms konlinueriigt inom brottsförebyggande rådets narkotikagrupp. Enligt dessa bedömningar har inga påtagliga förändringar i missbrukslägel iniräfföt under det senaste halvåret. Alltjämt är heroinmissbruket mest oroande. Del är fortfarande koncentrerat lill Storslockholmsområdei och Malmö-Lundregionen men förekommer också i andra delar av landet. Allmänt sett bedöms missbruket av centralstimulerande medel minska. Skolöverstyrelsens senaste enkätundersökningar tyder på ett starkt minskat intresse för cannabis bland skolungdomar. Ett myckel begränsat missbruk av kokain anses förekomma i vissa storstadskrelsar. Jag räknar med all vi snart skall få en ingående belysning av delta område genom den utredning av narkotikamissbrukets omfattning som tillsattes av Rune Gustavsson 1977.

Missbruket av alkohol och narkotika är vårt allvarligaste sociala problem. Särskilt oroande är fortfarande situationen bland ungdomar,

'.nom socialdepartementet och socialstyrelsen fullföljs del alkoholpolitiska program som riksdagen fastställde 1977, Beslutet innebar alt riksdagen uttalade sig för ett långsiktigt inriktat arbete för alt begränsa den totala, alltför höga alkoholkonsumtionen och för att komma lill rätta med alkoholmissbruket.

Som en följd av riksdagsbeslutet inrättades socialstyrelsens nämnd för alkoholfrågor den 1 Januari 1978, Nämnden har fördelat ca 8 milj. kr, till fritidsaktiviteter och information, 3,8 milj, kr. lill en kampanj på arbetslivets område samt 500 000 kr. lill en kampanj om alkoholmissbruk och graviditet. Nu förbereds fördelning för nästa budgetår. Nämnden har tillsatt särskilda arbetsgrupper mot alkoholmissbruk i arbetslivet och inom skolans områ-

de.

Uppföljningen av del narkolikapoliiiska programmet sker helt efter de riktlinjer som drogs upp i riksdagens beslut våren 1978, Projekt inom skolans område bedrivs i ett tiotal kommuner. Ca 500 sludiecirkelledare har utbildats vid ett 20-tal regionala konferenser. En handbok för skolpersonal väntas bli klar lill hösten.

Inom familjevården har ett par projekt startals och ett par förbereds. En särskild arbetsgrupp behandlar frågan om arbete efter utskrivning från behandlingshem. Olika forsknings- och utvärderingsprojekt förbereds. Utbyggnad av såväl den öppna narkomanvården som institutionsvården pågår enligt riksdagens beslut. Programmet med narkotikafria enheter inom kriminalvården synes fungera. Liksom tidigare deltar vårt land i del internationella arbetet mot narkotikamissbruket.

Nr 148

Torsdagen den 17 maj 1979

Om bekämpandet av alkohol- och narkotikamissbru -ket

RUNE GUSTAVSSON (c):

Herr talman! Jag ber alt fö tacka för svaret på min fråga. Jag delar socialministerns uppfattning att alkohol- och narkotikamissbruket är vårt samhälles största sociala problem. Bakom siffrorna om antalet alkohol- och narkotikamissbrukare döljer sig oerhörda mänskliga tragedier. Hårdast drabbade är naturligtvis missbrukarna själva, som löper risk att aldrig kunna återgå lill normal livsföring.

I de beslut som vi fattade i riksdagen dels 1977 om alkoholpolitiken, dels 1978 om narkoukapoliliken antogs program med väsentliga målsättningar, som skall ligga till grund för ett fortsatt arbete på dessa områden. Dessa båda program var vikliga steg i kampen mot missbruket. Det nya var bl, a, alt insatserna skulle täcka hela samhällslivet.

Men programmen utgjorde bara ett första viktigt steg för all intensifiera insatserna, och vi politiker för inte slå oss lill ro med det vi hittills gjort. Hela tiden måste en uppföljning ske. Socialministern säger, när han redovisar missbrukssituationen, alt det enligt de bedömningar som har gjorts inle har skett några påtagliga förändringar i missbrukslägel under det senaste halvåret. Jag delar på grundval av de rapporter som vi har fött från olika delar av landet inte den uppfattningen. Polismästaren i Göteborg uppskattar t, ex, antalet tunga missbrukare inom Göteborgsområdet till ungefär 10 000. Också från andra håll kommer mycket illavarslande rapporter om fortsatt ökat narkotikamissbruk. Bl, a, är kokainet på väg in i landet. Dessa oroande tendenser menar Jag att vi måste ta mera på allvar. Vi får inte gå i den tron alt det inte sker några förändringar i läget.

När del gäller uppföljningen av besluten redovisar socialministern vad som gjorts inom socialstyrelsens nämnd för alkoholfrågor och hur många miljoner som fördelas på detta område. Men jag efterlyser ett annat mycket viktigt inslag i delta sammanhang, nämligen folkrörelsearbeiei, liksom ett engagemang från socialministern i dessa frågor. Jag har tidigare sagt atl det har varit så oerhört tyst i debatten på detta område. Vi måste ständigt föra en debatt om dessa problem och rikta uppmärksamheten på dem, så atl svenska folket verkligen för upp ögonen för deras allvar. Del är en uppgift för folkrörelserna.

Nr 148

Torsdagen den 17 maj 1979

Om bekämpandet av alkohol- och narkotikamissbru -ket

för den alkoholpolitiska nämnden, för socialstyrelsen och för socialministern, som har ansvaret för detta område. Vi måste intensifiera denna debatt, herr socialminister, om vi skall kunna komma lill rätta med dessa problem.

Socialministern GABRIEL ROMANUS:

Herr talman! Rune Gustavsson säger att han inte delar uppfattningen, all det inte härsken några mera påtagliga förändringar i missbruksläget under det senaste halvåret, och pekar på uttalanden från Göteborg, När det gäller missbruksläget inom narkotikaområdel vill Jag säga, all vi kommer att få bättre underlag för alt bedöma det genom den utredning som Jag nämnde i milt svar. Men om del skulle vara så, att det finns 10 000 lunga missbrukare i Göteborg, vilket jag för dagen inle kan kommentera - även om del naturiigtvis vore mycket uppseendeväckande om det förhöll sig så - är del inle troligt au de skulle ha tillkommit under det senaste halvåret. Men, som sagt, vi får bättre underlag än bara allmänna uttalanden genom det utredningsmaterial som kommer. Utredningen avslutar just i slutet av maj insamlingen av data.

I övrigt håller jag naturligtvis med om att de här programmen som riksdagen antog och som regeringen slår bakom, liksom den större delen av riksdagen, bara ärelt första steg. Nu skall de förverkligas. På alkoholområdet har socialstyrelsens alkoholnämnd fått stora uppgifter i det sammanhanget. Jag hoppas,att nämnden nu,sedan den har föll komma igång med sitt arbete och fått ordning på sitt kansli - vilket log ganska lång tid - också snart kommer med initiativ till ytterligare åtgärder.

Jag lyckades inle egentligen uppfatta att Rune Gustavsson och Jag har olika mening i någon sakfråga. Därför kanske vi inle skall föra någon allvariigare träta i dag, Rune Gustavsson säger att Jag borde hålla flera tal om missbruksfrågorna och del skall Jag gärna försöka efterkomma.

RUNE GUSTAVSSON (c):

Herr talman! Nej, del finns ingen anledning all ha någon träta om detla problem därför att det är så allvarligt. När Jag efterlyste ett ökat engagemang från Gabriel Romanus sida var det Just för att föra ut debatten. Del är där Jag tycker det har varit för tyst.

Liksom socialministern hoppas Jag all den nämnd som vi har knuien till socialstyrelsen verkligen följer upp programmen via organisationerna, för när vi inrättade nämnden, var del faktiskt ett mycket stort intresse från organisationernas sida att fö representation i nämnden, och Jag har utgått ifrån ati det skall följas upp.

Sedan vill Jag ytteriigare slå fast den målsättning beträffande narkotikamissbruket som riksdagen antog 1978, då vi klart slog fast att samhället inte kan godta något annat bruk av narkotika än det som är medicinskt betingat. Det måste ligga som grund för hela arbetet, och därför är det naturligtvis viktigt all vi inriktar våra gemensamma strävanden mot att komma åt alla de bakomliggande problem som finns och atl vi agerar så alt samhället inte visar någon försköning mot de människor som i bakgrunden organiserar denna

narkolikaförsäljning. Jag vet alt del är en mycket svår fråga, men vi för ändå inte rygga tillbaka inför de svårigheterna.

Socialministern GABRIEL ROMANUS:

Herr talman! Del är riktigt som Rune Gustavsson antyder, att del har funnits en viss kritik från organisationernas sida just mot hur nämnden har fungerat. Jag kan vitsorda del. Jag känner inte närmare till bakgrunden. Del var så alt nämndens kansli inte kom i gång, den fick inte sina befattningshavare förrän i oktober 1978, trots att nämnden inrättades fr, o, m, den 1 januari genom riksdagsbeslut på våren 1977, Vad anledningen egentligen är till atl nämnden hade svårt att komma i gång harjag inte möjlighet att upplysa kaiTimaren om. Del är möjligt att Rune Gustavsson på den punkten i någon mån kan bidra till ett klariäggande. Jag vill dock säga att jag nu hoppas att det finns förutsättningar för ett bättre samarbete. Vi har från departementets sida försökt underlätta det något genom atl tillsätta en särskild utredningsgrupp beträffande en fråga som man från organisationerna har visat särskilt intresse för, nämligen de alkoholfria motellens situation.

I övrigt vill jag stryka under de mål för politiken på detla område som riksdagen har lagt fast. Del har skett med vårt fulla stöd, och vi gör vad vi kan för att förverkliga de målen. Jag kan försäkra Rune Gustavsson att det fattas ingenting vad gäller del personliga engagemanget hos någon av folkpartiets regeringsledamöter eller riksdagsledamöter. Jag har ingen anledning att sätta något dåligt betyg på Rune Gustavssons eget engagemang, men jag tror inte att vi behöver slå honom efter.

Nr 148

Torsdagen den 17 maj 1979

Kulturinsatser för barn, m. m.

Överiäggningen var härmed slutad.

§ 12 Föredrogs och hänvisades

Motion

1978/79:2698 till civilutskottet

§ 13 Föredrogs men bordlades åter Finansutskottets betänkanden 1978/79:36 och 41 Skatteutskottets betänkande 1978/79:50 Socialförsäkringsutskottets betänkande 1978/79:26 Socialutskottets betänkande 1978/79:38 Utbildningsutskottets betänkande 1978/79:40

§ 14 Kulturinsatser för barn, m. m. (forts.) Fortsattes överläggningen om kullumlskottets betänkande 1978/79:30.

ALF LÖVENBORG (apk):

Herr talman! Jag skall börja med atl anknyta till del som tidigare präglat en stor del av gårdagens debatt, nämligen frågan om barnkultur och de förslag

3 Riksdagens protokoll 1978/79:148-149

■33

Nr 148

Torsdagen den 17 maj 1979

Kulturinsatser för barn, m. m.

som finns där, men framför allt det som inle finns.

Förslagen är, som del tidigare sagts, inle av särskilt upphetsande eller imponerande karaktär. Man konstaterar en rad problem och säger många självklarheter men är benägen alt lösa de flesta problemen genom att föreslå nya utredningar. Del är som bekant en ofta använd väg för att undvika konkreta åtgärder.

Som så mycket annat är frågan om barns tillgång till bildande och fostrande kultur en klassfråga, en fråga om rika och fattiga.

Svenska Kvinnors Vänsterförbund sätter fingret på detta väsentliga faktum. I förbundels yttrande över rapporten från utbildningsdepartementets barnkulturgrupp heter det bl. a.:

"SKV menar att det visseriigen är viktigt med en allmän satsning på barnkultur, men alt den angelägnaste uppgiften för närvarande är atl finna metoder all häva de stora skillnaderna i kulturhänseende mellan olika grupper av barn. De barn som också i andra avseenden är dåligt lottade -invandrarbarn, barn från etniska minoriteter, handikappade barn, barn från avfolkningsbygder, samt barn från fattiga storstadsområden - är också de som nås sämst eller inte alls av de kulturella satsningar som görs.

Skillnaderna i kulturhänseende mellan olika kategorier barn är troligen mycket större än skillnaderna i levnadsstandard i övrigt, och "mycket talar för all skillnaderna i kulturell standard ökar."

Vi vill från arbetarpartiet kommunisternas sida framhålla faran i att man alltför mycket talar om "barnkultur" eller "vuxenkullur". Vad som behövs är framför allt en allmän lyftning av den kulturella nivån och sådana satsningar atl kulluren kan göras lill var mans egendom, alltså åtgärder som gör att barnen på ett naturiigt sätt växer in i vuxenväridens kulturiiv. 1 ett riktigt, rättvist, mänskligt samhälle måste det vara viktigt att tillfredsställa behovet av kultur, liksorn människornas behov av mal och kläder. Del måste gälla för såväl barn som vuxna.

Det är alldeles klart all en folkpartistisk regering, som tror på marknadskrafternas fria spel och som slår vakt om rätten all göra profit på praktiskt laget allt - också del bristfälliga kulturella utbudet - inte kan komma med några radikala lösningar. Det ligger i sakens natur.

Demokratiseringen av kulturiivet och strävan att göra en god kultur till var mans egendom är, som vi marxister ser det, ett led i kampen för att ändra nuvarande egendomsförhållanden, därför atl produktionsmedlen också på det området är monopoliserade och styrda av profitinlressen.

Sanningen i det Jag säger kan bekräftas av var och en som har rest i socialistiska länder. Där finns ett enormt utbud av billig och god litteratur, ett lidelsefullt teaterintresse, som befrämjas genom närmast symboliska biljettpriser, och en fostran av barnen, så alt behovet av god kultur grundläggs från barnaåren.

I propositionen om kulturinsatser för barn finns det en rad både kloka och välvilliga formuleringar om hur det borde vara, men goda ambitioner studsar tillbaka mot den politiska grundval som en borgerlig regering står på, nämligen att slå vakt om kommersialismen och inte ändra pä profitörernas

möjligheter all tjäna pengar även på det som tillhör barnkulturen och som dessutom matar den unga generationen med så mycket destruktiv smörja, som ligger långt från allt som man vill kalla kultur.

Jag upplever propositionen om barn och kultur som ytteriigare en bekräftelse på sanningen i tesen "att vara liberal är att vara kluven".

Vi har i våra motioner föreslagit betydligt mer pengar, både totalt och under diverse punkter. Det sker i klart medvetande om atl detta i och för sig inte innebär några verkliga lösningar eller steg framåt. De verkliga lösningarna ligger i djupgående förändringar av hela vårt samhälle. Dock kan man på vissa områden förbättra det kulturella utbudet genom att befrämja det icke kommersiella utbudet.

Vi har i motionen 1303 föreslagit en höjning av anslaget till kulturverksamhet inom organisationer. Propositionen har här föreslagit en höjning med ca 300 000 kr. Vi har ansett atl man som ett minimum borde ha accepterat den medelsanvisning som har begärts av statens kulturråd. Jag kommer emellertid inte att yrka bifall till vår motion. Del för räcka med den markering som det Jag här har sagt innebär.

Tidningen Fönstret, ABF:s tidning, ger i detla sammanhang följande träffande karakteristik av borgeriig kulturpolitik:

"Borgerlig kulturpolitik har inte mycket till övers för folkrörelser, folkbildningsarbete och amatörkultur. Denna del av vårt kulturliv tolereras på sin höjd som marginella företeelser, som man kan offra litet pengar på när det samhällsekonomiska klimatet är som bäst och som man kan sätta på svältkost när del kniper."

Nog var del delta synsätt som präglade departementschefen när propositionen författades.

Vi har också ansett att man borde räkna upp anslagen till folkbiblioteken. Samma yrkande har ställts i motionen 610 av Georg Andersson m. fl., som också följer upp våra krav i reservationen 13. Vi kommer att rösta för den.

Vi har i motionen pekat på det positiva som nu håller på alt växa fram genom utvecklingen av ullåningsverksamheten på arbetsplatser. Där får arbetarna en naturlig kontakt med bibliotekspersonal och kan också på ett naturligt sätt tillgodogöra sig biblioteksutbudet. På det sättet når man också invandrare.

Vi har också påpekat nödvändigheten av atl stödet till inköp av litteratur på invandrar- och minoritetsspråk ökas. Den uppräkning som departementschefen föreslår utgör en direkt försämring när man tar hänsyn till inflation och prishöjningar på böcker.

Det här är alltså ett område där man borde vara betydligt generösare. Med mera pengar och en bestämd målinriktning kan folkbibliotekens olika verksamheter bli ett ännu tyngre inslag i kampen mot förflackning och kommersialisering på kulturområdet.

När det gäller kulturområdet avstyrks de flesta motioner som kräver höjningar av anslagen, och man hänvisar därvid till brislen på resurser. Och det är säkert riktigt ur borgerlig synvinkel. Resurserna räcker inle till allt. Det

Nr 148

Torsdagen den 17 maj 1979

Kulturinsatser för barn, m. m.

Nr 148

Torsdagen den 17 maj 1979

Kulturinsatser för barn, m. m.

gäller att välja och prioritera. Väljer man all ösa miljarder i subventioner över storfinansen, går det ut över andra områden. Väljer man att anslå 14 miljarder kronor lill militära ändamål, tar man i anspråk miljarder som kunde användas på ett annat sätt, exempelvis lill ökade satsningar på kulturens område.

Vi anser alltså inom arbetarpartiet kommunisterna atl prioriteringen i detta samhälle borde vara en helt annan.

Under detta anförande övertog tredje vice talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

PER OLOF SUNDMAN (c):

Herr talman! Det är, för att travestera ett klassiskt talesätt, inte lockande eller lustigt atl ta upp den handske som kastades i går eller snarare i natt. Till det kommer atl kulturutskottets ledamöter gick upp tidigt i morse och nu med andan i halsen återkommer från ett besök i Sigtuna, där vi har studerat stadens speciella arkeologiska problem. Därtill kommer också att varken proposition eller belänkande egentligen är något särdeles bra underiag för en mera allmän debatt om barnkultur. Jag säger detla med anledning av att jag inte tänker ta upp någon principdiskussion.

Proposiiionen bygger på barnkulturgruppens rapport, och den rapporten är inte någon särskilt intressant läsning. I propositionens ingress säger också departementschefen: "Del material som nu kan tas till utgångspunkt fören diskussion om åtgärder är rikhaltigt men i vissa avseenden ändå bristfälligt." Del är sådant som med ett engelskt lånord kallas understatement - och det är eu artigt understatement. Barnkulturpropositionen har därför, som jag ser det, fått karaktären av ett antal förslag om konkreta åtgärder t. v., i avvaktan på en grundligare analys av problemställningarna. Man kunde kanske kalla den en ad hoc-proposilion eller beteckna den som ett första steg framåt.

Med detta vill jag ha sagt all jag inte tycker alt det är så stor mening med att nu föra någon sorts principiell debatt. Vad vi nu har alt göra är helt enkelt att fatta beslut angående konkreta förslag i proposition och betänkande.

Del bör kanske sägas alt det inte är helt enkelt alt ta ställning lill föreliggande förslag. Propositionen har visat sig vara ganska svår all tackla rent tekniskt. Och Jag avslöjar knappast några hemligheter när jag säger alt den har vållat såväl kullurutskottets ledamöter som utskottets kansli betydande svårigheter. Här menar jag svårigheter av teknisk natur vid utformningen av betänkandet och svårigheter vid själva ställningstagandena. Man kan också tillägga att de väckta motionerna har varit litet knepiga atl behandla - de har förvisso kommit till i viss hast och under tidsnöd.

Utskottets majoritetsskrivning är tämligen kortfattad - den omfattar bara drygt 50 trycksidor. Där behandlas dels propositionens förslag, dels sammanlagt 46 yrkanden fördelade på 23 olika motioner. Till betänkandet fogas inle mindre än 24 reservationer och 3 särskilda yttranden. Till detla kommer de yrkanden som i kammaren framförs av vpk:s och apk:s representanter. Jag kan inte minnas all jag under mina tidigare riksdagsår har sett ett så kortfattat betänkande med så många reservationer.

Herr talman! Jag skall kortfattat säga något om några av reservationerna. Centerpartiet står för tre av dem, men en av dem är blott en följdreserva-tion.

I propositionen föreslås att 650 000 kr. skall anvisas till vissa centrala museer - alltså museer belägna i Stockholm. Tanken är att anslaget skall utnyttjas för vissa tjänster vid dessa institutioner, till gagn och glädje för barn och ungdom.

Enligt centerns mening bör dessa medel i stället utnyttjas så att de kommer barn och ungdom lill del, oavsett de bor i Stockholm eller ej. 650 000 kr. är inle något större belopp. Det betyder nästan ingenting i de aktuella museernas stater. Med vår reservation vill vi markera atl de nya tjänsterna inte skall nyttjas för intern verksamhet inom de nämnda centrala museerna utan för en extern verksamhet som också kommer den regionala museiverksamheten till godo. Därmed blir 650 000 kr. trots allt ett betydelsefullt belopp.

Med detta yrkar jag bifall till reservationen 16.

Centern har alltid betonat hembygdsrörelsens stora betydelse för bevarandet av lokalt och regionalt förankrad kulturell tradition. En gång i tiden var vi inom centern ensamma om detta. Det är glädjande att detta vårt intresse numera spritt sig över stora gmpper i samhället och att det är påtagligt växande.

Centern föreslår alt det blygsamma beloppet 100 000 kr. skall anvisas till hembygdsrörelsen för ökade insatser bland barn och ungdom. Vi har inte nått förståelse för det förslaget bland övriga partier i utskottet, och det finner vi beklagligt - nästan egendomligt.

Jag yrkar bifall till reservationen 19 och därmed också till följdreservalio-nen 22.

Reservationen 8 skiljer sig från övriga reservationer på så sätt alt den inle följer partilinjer. Här gör jag som ensam centerpartist gemensam sak med folkpartisterna och moderaterna mot en utskottsmajoritet av socialdemokrater och övriga centemarlisler.

I proposiiionen föreslås atl 425 000 kr. skall anvisas lill Svenska filminstitutet för att förstärka institutets import och distribution av barnfilm. Såväl utskoltsmajoriteten som vi reservanter vill här korrigera propositionen. Vi vill använda mer pengar för atl stimulera produktionen av svensk barnfilm.

Del som skiljer majoriteten från oss reservanter är atl majoriteten vill destinera anslaget lill konstnärsnämnden, medan vi reservanter vill att det skall ställas till Filminstitutets förfogande.

Det här är något som helt enkelt hänger samman med frågan om medlen verkligen kan nyttjas inom ramen för konstnärsnämndens möjligheter aU bevilja anslag för filmprojekt. Erfarenheter visar nämligen att nämnden för mycket få ansökningar som avser Just produktion av barnfilm. Förra året fick man ungefär 190 ansökningar för filmprojekt, varav 10 avsåg barnfilm. Av dessa 10 var del bara någon enstaka som kunde tänkas förverkligas.

I det lägel tycker vi reservanter att det är bättre atl del aktuella beloppet

Nr 148

Torsdagen den 17 maj 1979

Kulturinsatser för barn, m. m.

Nr 148

Torsdagen den 17 maj 1979

Kulturinsatser för barn, m. m.

ställs till Filminstitutets förfogande. Där kan dessa medel nyttjas mera smidigt, därför att de kan kombineras med andra stödinsatser och därför au Filminstitutet disponerar över t. ex. faciliteler för animerad film.

Risk finns, menar vi, att medel som anvisas via konstnärsnämnden blir en sådd på hälleberget.

I vår reservation påpekar vi att de medel som inte omedelbart kan nyttjas för produktion av svensk barnfilm - i brist på lämpliga idéer t. ex. - lätt kan omdisponeras för import och versionering av utländsk barnfilm. Den möjligheten har inle konstnärsnämnden.

Med detta yrkar jag bifall till reservationen 8.

Jag vill nu kommentera ytterligare tre reservationer, där Jag företräder utskottsmajoriteten.

1 propositionen diskuteras en massmarknadsutgivning av barn- och ungdomsböcker enligt en modell som föreslagits av Litteraturfrämjandet. Departementschefen anser emellertid inte att tiden är mogen för att genomföra detta. Han anser ytteriigare överväganden erforderiiga.

I motioner från såväl socialdemokraterna, centern som vpk föreslås emellertid atl en sådan massmarknadsulgivning skall påbörjas. I utskottet harsocialdemokrateroch centerpartister enats om atl föreslå riksdagen atl 2,5 milj. kr. skall anvisas för ändamålet. Mot detta reserverar sig utskottets moderater och folkpartister.

För några år sedan påbörjades via Litteraturfrämjandet en försöksverksam-hel med utgivning av billiga kvalitetsböcker för vuxna. En bok för alla, som såldes fören femma. Försöksverksamheten har nu pågått i tre år. Efter de två första åren gjorde Litteraturfrämjandet en utvärdering. I oktober i höstas hemställde Litteraturfrämjandet om att verksamheten skulle permanentas.

I budgetpropositionen anmäler departementschefen tveksamhet och anser att ytteriigare prövning av verksamheten är nödvändig. I avvaktan på den föreslås att medel anvisas för fortsatt verksamhet under kommande budgetår med En bok för alla.

En utskotlsmajoritet av centerpartister, moderater och folkpartister finner atl denna betänksamhet är motiverad och accepterar ytteriigare ett års prövotid. Mot delta reserverar sig socialdemokraterna och föreslår att riksdagen nu beslutar permanenta denna utgivningsform av billig kvalitetslitteratur.

Del kan framstå som om vi centerpartister är inkonsekventa i de här litteraturstödsfrågorna, Å ena sida vill vi ännu inte permanenta massmarknadsutgivningen för vuxna-å andra sidan vill vi medverka till att vi påbörjar en motsvarande lågprisutgivning av böcker för barn och ungdom. Men det är inte så inkonsekvent som det kan se ut. Det är visserligen fråga om likartade utgivningsformer, men del rör sig om böcker som vänder sig lill helt skilda målgrupper, helt skilda läsargrupper. De slutsatser man kan dra av massmarknadsutgivningen av vuxenböcker är inte utan vidare tillämpliga på barn- och ungdomsböcker. Det är därför det bör komma lill stånd en försöksulgivning också när det gäller böcker för barn och ungdom.

Herr talman! Här börjag kanske påpeka att utskottsmajorilelens ställningstagande avser en försöksulgivning, även om detta kunde ha markerats tydligare i utskottsskrivningen.

Slutligen ett par ord om den socialdemokratiska reservationen 12,

I budgetpropositionen föreslås att del statliga bidraget till folkbibliotekens verksamhet bör höjas med litet drygt en halv miljon kronor, I reservationen föreslår socialdemokraterna atl del höjs med ytteriigare 600 000 kr, och att de pengarna används för bokullåning på arbetsplatser.

Vi centerpartister tyckeratt det ärelt bra förslag, Arbelsplalsutlåningen har av allt alt döma visat sig vara effektiv. Men å andra sidan finns del också mycket annat inom folkbiblioieksområdet som är värt ett höjt statligt stöd: inköp av bokbussar, inköp av böcker på invandrarspråk, allmän upprustning osv.

Som bekant kan vi inte genomföra höjningar på alla områden där vi finner det önskvärt. Och det ar inte mycket alt göra åt den saken - verkligheten ärju som den är.

Herr talman! Med vad jag anfört vill jag yrka bifall till reservationerna 8,16, 19 och 22,

Under debatten i kammaren har Eva Hjelmström och Alf Lövenborg yrkat bifall till vissa motioner från deras sida. Jag har inle riktigt hållit räkning på vilka yrkanden det ipr sig om. Men i allt väsentligt handlar det om höjda anslag inom olika sektorer av kultur- och barnkulturområdet.

Jag hyser inle någon större förståelse för en del av de argument som framförts för anslagshöjningarna-det må vara mig förlåtet. Inte desto mindre känner jag respekt för de här kommunistiska motionerna och yrkandena.

Jag måste med beklagande konstatera att rikels finanser tyvärr inte tillåter de förstärkningar inom kultursektorn - och just i dag barnkultursektorn -som så energiskt föreslås av riksdagens kommunister.

Nr 148

Torsdagen den 17 maj 1979

Kulturinsatser för barn, m. m.

EVA HJELMSTRÖM (vpk) kort genmäle:

Herr talman! Per Olof Sundman efterlyste i sitt inlägg ett grundligare material om barn och kultur. Men varför ställer då inte centerpartiet upp på vpk:s förslag om en parlamentariskt förankrad utredning som snabbt skall sammanställa del material som redan finns, göra vissa ytteriigare utredningar och snabbt komma med förslag till åtgärder inom området?

Det finnsju-trots vad Per Olof Sundman säger-en hel del dokumenterat redan, bl. a. hos statens ungdomsråd. Och trots vad Per Olof Sundman sade om barnkulturgmppens rapport - visst har den brister- kan man inte komma ifrån atl den innehöll en mängd konkreta och bra förslag som inte har följts upp i propositionen.

Över huvud taget när man hör Per Olof Sundman får man ett intryck av atl kullurutskoUet saknar kunskap om det område som vi behandlar. Man saknar kunskap om kulturindustrins expansion och dess förändrade inriktning.

För atl verkligen få ett grepp om del och vad som planeras får man gå till andra källor än kuliurutskotlet och vår kulturminister. Man får gå till

Nr 148

Torsdagen den 17 maj 1979

Kulturinsatser för barn, m. m.

Veckans Affärer och Den Svenska Marknaden, Där är man helt på det klara med vad som väntas. Där är man helt klar över att satsa på all 1980-talei skall bli rymddatorernas och TV-spelens årtionde, ja, helt enkelt jagdyrkandels årtionde. Och där säljer man inte längre bara varor - man säljer hela livsstilar som ligger i linje med varorna,

SånågraordomdebeloppsomPerOlofSundman tyckte var tillräckliga. Vi vill ånyo beklaga att man i stället föratt utöka folkpartiregeringens verkligen snålt tilltagna anslag till barnkulluren väljer att möblera om litet grand. Vart tog stödet vägen till centrumbildningarna, till de centrala amatörorganisationerna samt till dansen och musiken? Trots vad Per Olof Sundman säger kvarstår faktum: Det som satsas på barnkulluren utgör, som jag framhöll i mitt anförande i går, en sjättedel av en dags militärutgifter. Begrunda detta!

GEORG ANDERSSON (s) kort genmäle:

Herr talman! Jag vill med anledning av Per Olof Sundmans anförande göra ett par kommentarer och ställa en fråga. Del är synd alt Per Olof Sundman inte vill vara med om en permanentning av En bok för alla. Vi har fått många bevis för att denna verksamhet uppskattas. Jag har i min hand ett yttrande från TCO, som framhåller:

"Utgivningen av kvalitetslitteratur lill lågt pris måste enligt TCO:s mening ses som ett viktigt inslag i strävandena alt förverkliga den statliga kulturpolitiska målsättningen att bredda kultumtbudet till alla samhällsgrupper. Det är mot den bakgrunden angeläget att försöksutgivningen får en permanent fortsättning i huvudsak enligt den modell som gällt för försöken."

Detla är bara ett exempel på de uppskattande kommentarer som har kommit till uttryck i fråga om denna verksamhet.

Per Olof Sundman kände oro föratt konstnärsnämnden inle skulle kunna ta hand om mer pengar för produktion av barnfilm men gav en litet missvisande beskrivning av läget. Del har kommit in ganska många ansökningar om att få göra barnfilm. Men man har inle kunnat ge medel lill mer än ett projekt, eftersom man har haft begränsade resurser. Om vi ökar resurserna och även markerar hur viktigt det är atl barnfilmprojekt kommer till stånd, kommer sådana säkeriigen att kunna genomföras.

Slutligen då frågan. Vi hade i går en ganska utföriig diskussion om anslagen lill folkrörelserna, till barn- och ungdomsorganisationerna. Jag beklagade atl centerpartisterna inte ville vara med. I centerpartiets motion skriver man mycket välvilligt om folkrörelserna. Där står:

"Folkrörelserna ger stora möjligheter lill kontakt med skilda delar av kulturiivet, såväl amatörverksamhel som professionell verksamhet för breda samhällsgrupper. Den aktiverande, arrangerande och förmedlande verksamheten inom kulturområdet är i stor utsträckning beroende av och drivs av föreningar och organisationer. Samhällets kulturpolitik måste därför enligt vår mening "-lägg märke till hur centerpartisterna skriver-" i första hand bygga på barns och ungdomars egen aktivitet och ansvarslagande, främst genom föreningslivet."

Men detla följs inte upp med något förslag om ökade insatser till barn- och ungdomsorganisationerna, utan där är centerpartisterna med och avslår våra förslag om 4 resp. 30 milj. kr. Det skulle jag gärna vilja ha en kommentar till från Per Olof Sundman.

PER OLOF SUNDMAN (c) kort genmäle:

Herr talman! Jag förstår inte vad Georg Andersson pratar om. Han säger alt jag inle vill vara med om att ge ul billiga kvalitetsböcker. Visst vill Jag det! Jag inle bara vill det, utan jag tillhör de fem som en gång hittade på detta och kom med förslaget i litteraturulredningens betänkande.

Vi har inte sagt nej till en permanentning. Däremot har vi sagt atl vi vill pröva detta ett år till. Utvärderingen visar nämligen att man inle har uppnått del man egentligen strävade efter, nämligen atl nå nya köpar- och läsargrupper. Det är i första hand de redan vana köparna som förvärvar dessa femkronorsböcker. I litteraturutredningen hade vi ett myckel mer omfattande förslag. Detta är tyvärr bara en dålig skuggbild av det förslag som där lades fram.

När det gäller konstnärsnämnden och barnfilmerna är de informationer som jag har fött inte likartade med Georg Anderssons. Jag befinner mig dessutom i den situationen atl jag har personliga vänner som sysslar med barnfilm och filmprojekt. De har också uppfattningen att närdet nu är fråga om så relativt litet pengar bör Filminstitutet i första hand disponera dem. De kan utnyttjas bättre på det hållet.

Å andra sidan kan jag hålla med om att det finns ett skäl som talar för all lägga pengarna hos konstnärsnämnden, och det är alt man på det sättet så att säga decentraliserar belutsprocessen när del gäller barnfilm. Men fortfarande är del fråga om så små pengar all man i det här fallet nog bör lägga dem där man är något så när säker på alt de kommer väl till nytta.

Georg Andersson citerade vår motion, och det var ju vänligt. Jag kan inte se annat än att jag instämmer i allting som framfördes i citatet.

Sedan är Georg Andersson förvånad över att vi inte följer upp det hela genom att anvisa medel. Men Georg Andersson vet atl vi måste vara restriktiva. Vi måste välja och vi måste prioritera, och den härgången anser vi oss inte kunna lägga pengar hos barn- och ungdomsorganisationerna.

Eva Hjelmström klagade också över att det fanns för litet pengar. Jag har redan förklarat alt fick Jag bestämma ensam, om vi levde i en upplyst despoti, så skulle del läggas ner tio gånger så mycket pengar på kulturpolitiken, men nu är det Ju inle på det sättet. Vi måste alltså välja och vraka, vi måste snåla in här och prioritera där.

Sedan frågade Eva HJelmslröm varför vi inte ville gå med på en mera omfattande utredning inom del här området. Del har genomförts en lång serie utredningar inom kultursektorn under senare årtionden. En del utredningar pågår, flera har aviserats. Vad gäller Just frågan om en pariamenlariskl sammansatt utredning rörande den kommersiella kulturindustrin, som är mycket intressant, vill jag bara hänvisa till att också

Nr 148

Torsdagen den 17 maj 1979

Kulturinsatser för barn, m. m.

Nr 148

Torsdagen den 17 maj 1979

Kulturinsatser för barn, m. m.

kulturrådet tycker atl mängden av utredningar nu känns betungande och att man avstyrker tillsällandet av ytterligare en utredning Just nu.

EVA HJELMSTRÖM (vpk) kort genmäle:

Herr talman! Per Olof Sundman säger atl det har gjorts en lång serie utredningar. Jag framhöll tidigare alt vi är medvetna om det, men vi tycker samtidigt atl för del första bör de här utredningarna förankras pariamenlariskl, och för det andra är del avsikten atl en sådan utredning skall kunna komma med snabba konkreta förslag i syfte att begränsa den kommersiella kulturindustrins fortsatta expansion. Det brådskar verkligen.

Sedan till det här med bokutgivningen. Vi har väckt en rad motioner som inte bara gäller anslagsbelopp utan också principiella frågor. Om våra förslag genomfördes skulle bokutbudet förbättras, inte minst bland barnen,

Per Olof Sundman tycker alt den utredning om Litteraturfrämjandet som har gjorts visar att man inte har nått upp till de målsättningar som en gång fastslogs. Men borde inte det i stället ha tagits till intäkt för ett mer intensifierat arbete för att nå ul just till de grupper som i dag utestängs från den kvalitativt goda litteraturen, grupper som i stället behärskas av den kommersiella kulturindustrin?

Jag har inte hört någon av kulturutskottets ledamöter under den här debatten kommentera exempelvis vårt förslag om en bibliotekslag. Jag rekommenderar varmt en artikel av Peter Curman i gårdagens Aftonbladet, där han säger alt en sådan lag blir allt nödvändigare. Det är ett förslag som vi från vpk:s sida har ställt sedan flera år tillbaka. Allt fler kulturarbetare ställer också det kravet i dag.

Slutligen några ord om beloppen. Jag är övertygad om att Per Olof Sundman i och för sig gärna skulle se att mer pengar kom lill kulturändamål. Men faktum kvarstår ju att det är en struntsumma som man är beredd atl salsa på barnen och kulturen. En jämförelse med de belopp som anslås på andra anslagstitlar visar än mer vilken ringa vikt Per Olof Sundmans partikamrater, alla vackra ord lill trots, lägger vid det här området.

GEORG ANDERSSON (s) kort genmäle:

Herr talman! Del ärju bra alt PerOlofSundman instämmer i citatet från sin egen motion. Det tyder på att han har en vilja att stå fast vid vad han sagt om föreningslivets betydelse. Men det är då desto mera anmärkningsvärt att detta inle följs upp med konkreta åtgärder.

Jag läste i går uppdel brev som bl. a. Vi unga har ställt lill riksdagspartierna, där man kräver alt få del av insatser för barnkulturverksamhet. Det får man inle via centerns förslag i detla betänkande.

Ett sådant agerande skapar bara besvikelse, i värsta fall resignation inom de strävsamt arbetande frivilliga barn- och ungdomsorganisationerna. Jag tycker det är ganska anmärkningsvärt alt centern på detla sätt lämnar sin egen och andra barn- och ungdomsorganisationer i sticket.

PER OLOF SUNDMAN (c) kort genmäle:

Herr talman! Jag sade när jag bonade alt jag tyckte inle atl vi i dag hade underlag för någon mera omfattande kulturpoliiisk debatt.

Jag vill ändå erinra om att kulturpolitik ärelt nytt begrepp i Sverige. Delar så nytt alt del inte finns i Svenska akademiens ordlista på samma sätt som t. ex. finanspolitik och skattepolitik.

Modern kulturpolitik började drivas först efter kriget, under 1950-talel. Då påbörjades en serie intressanta utredningar.

Vad beträffar Eva Hjelmströms anklagelser att centerpartiet saknar intresse för kulturfrågor- även om Jag skulle ha del - vill jag bara erinra om att 1960-talets stora utredningsiver initierades från centerpartiet i en motion 1962 med, vill jag minnas, Lars Eliasson som första namn. Det dröjde flera år innan vi fick med oss övriga riksdagspartier på atl genomföra en omfattande och grundlig utredning.

Själva barnkulturproblemen har inle observerats förrän de allra senaste åren. Därför har den sektorn ännu inte ordentligt granskals och tänkts igenom. Vi har haft nog med att dra upp de stora linjerna i kulturpolitiken i samhället. Den produkt på vilken propositionen bygger, alltså barnkullurgruppens arbete, var ett dåligt arbete. Man höll på i fyra år och pressade fram en serie kåserier kring barnkulturfrågor. Det här är alltså de första stapplande stegen vi tar inom denna sektor av kulturpolitiken. Vi får vara tacksamma för att de ändå tagits.

Även om klimatet nu verkar snålt kan jag ändå utan att behöva försvara kulturministern - som sanneriigen kan tala för sig själv - erinra om att de friska pengar, ca 50 miljoner, som i år läggs på den allmänna kultursektorn, utgör den kraftigaste förstärkning från ett år till ett annat som vi har upplevt under den lid vi haft kulturpolitik i det här landet.

Nr 148

Torsdagen den 17 maj 1979

Kulturinsa tser för barn, m. m.

Tredje vice talmannen anmälde att Eva Hjelmström anhållit aU till protokollet fö antecknat alt hon inte ägde rätt till ytteriigare replik.

INGEGÄRD FRAENKEL (fp):

Herr talman! Efter gårdagens debatt om utskottets kritiska synpunkter mot proposiiionen angående riktlinjerna för kulturinsatser för barn avstår Jag från att kommentera del särskilda yttrandet vid punkten 1, Jag skall i stället bemöta några reservationer som inte berörts i debatten,

I den moderata reservationen nr 1 begärs ett uttalande för forskning på barnkullurområdet. Utskottet avvisar det förslaget med motiveringen att ett sådant uttalande kan uppfattas som ett försök att styra den fria forskningen.

Nu är del ett faktum att det inte är så dåligt ställt med forskningen på detta område. Vad vi saknat aren systematisk dokumentation av forskningen och dess resultat. Sedan proposiiionen och även ulskottsbetänkandet skriviis.har det med anledning av FN:s internationella barnår från flera universitet kommit förteckningaröverochbeskrivningarav forskningsprojekt. Efter vad jag hört lär det komma ytterligare sådant material från andra högskolor.

Nr 148

Torsdagen den 17 maj 1979

Kulturinsatser för barn, m. m.

I reservationen 2 begär moderaterna ett uttalande mol en kvotering av resurserna för kulturinsatser för barn. Man har enligt min mening i reservationen felbedöml uttalandena i såväl propositionen som utskottsbetänkandel. Jag kan inte finna att det i vare sig propositionen eller betänkandet förutsätts atl frågan skall aktualiseras efter en treårsperiod. Både i ulskottsbetänkandet och i proposiiionen sägs alt kulturrådet skall följa utvecklingen. Jag tror alt alla som sysslat med dessa frågor är överens om all vi bör kunna hoppas på att alla berörda parter nu verkligen tar sitt ansvar, så atl inga tvingande bestämmelser behöver las lill. Det är aldrig roligt med tvingande bestämmelser.

Jag kan inle underiåta atl säga i varje fall några ord om reservationen 3 som gäller en parlamentarisk utredning i fråga om den kommersiella kulturindustrin. Reservanterna beskyller statsrådet för passivitet, I propositionen ansluter sig statsrådet lill barnkullurgruppens mening att det behövs motåtgärder för att skapa alternativ till den dåliga kommersiella kulturen -enligt min uppfattning är inte all kommersiell kultur dålig.

Ansvaret för barnens kullurupplevelser ligger hos föräldrarna, på förskola och alla andra former av skola och hos dem som handhar fritidsverksamheten. Jag tror all det genom den föräldrautbildning som nu påbörjas och som vi hoppas kommer att utbyggas skall kunna skapas en plattform för en opinionsbildning mot den kommersiella kulturproduktionen och dess skadeverkningar på barn. Här har även folkbiblioteken en stor uppgift, och till det återkommer jag litet senare,

I propositionen pekar statsrådet på alla de utredningar som ännu inte är färdiga. Så t, ex, skall kullurtådet följa utvecklingen, statens ungdomsråd skall fortsättadel påbörjade kartläggningsarbelet,och videogramutredningen skall analysera behoven. Jag skulle kunna räkna upp ytterligare utredningar. Det är väl ändå rimligt atl allt detta arbete slutförs innan man tillsätter en ny utredning. Jag vill påpeka alt statsrådet framhåller alt det därefter kan bli befogat med ett övergripande karlläggningsarbeie. Men t, v, bör vi alltså koncentrera oss på atl skapa goda alternativ.

När del gäller bidragen till utvecklingsarbete bland amatörer och till inhemsk produktion av serier har utskottet föreslagit större anslag än proposiiionen. Anslagen för bidragen till amatörverksamhet har under de senaste åren ökats, I reservationen 4 understryker vi propositionens uttalande att kulturrådels utvärdering angående amatörverksamhelen bör läggas fram innan man förstärker anslaget.

När det gäller förslaget om ytterligare medel till produktion av serier hänvisar vi i reservationen 9 bara till budgetlägel.

Jag fick i min hand helt nyligen en mycket intressant norsk utredning angående barns vanor när det gäller atl läsa serier. Utredningen kom till resultatet atl flickor läste serier mycket i sjuårsåldern, varefter de gjorde ett uppehåll till 13-14-årsåldern, För pojkarna var bilden en annan. De läste serier hela tiden i åldern 13-14 år. Utredningen redogjorde för vilka serier som lästes. Men man hade inte alls forskat i varför barnen läste serier. Jag tycker det skulle las upp en forskning så att vi får reda på varför ungdomar läser

serier och vad det är i serierna som gör alt ungdomar i en viss ålder tycker serierna är så bra. Jag har diskuterat detta med med många. Del skulle vara intressant alt ta del av resultaten av en sådan forskning,

I reservationen 5 vill socialdemokraterna utöver utskottets medelsanvisningar ge ökade resurser till Folkparkernas centralorganisation för utvecklingsarbete. Utskottet nöjer sig med atl tillstyrka regeringens förslag, som innebär 200 000 kr, till projekt för aftnå barn som är kvar i staden. Jag vill bara erinra reservanterna om att det är så som proposiiionen framhåller, atl ytteriigare medel kan utgå till dessa projekt, t, ex, från medelsanvisningar i kulturrådet. Enligt vad jag har hört har det redan till kulturrådet kommit in begäran om rnedel lill sådana aktiviteter.

Socialdemokraterna avstyrker regeringens förslag om 2 milj, kr. lill folkbiblioteken, med hänvisning till att 2 500 000 kr. behövs för massmarknadsutgivningen. Jag vill understryka att folkbibliotekens uppgift aren av de allra viktigaste när det gäller att förmedla kultur till barn. Jag har haft förmånen att med anledning av FN:s internationella barnår följa aktiviteter vid några folkbibliotek här i landet. Jag skall nämna ett par exempel.

Man samlar förskolegrupper med deras ledare och ibland även med föräldrar. Man har sagostunder, filmvisningar, visar bilder och diskuterar. Man har sådana diskussionsstunder med äldre barn och med föräldragrupper. Manbjuderinbildkonstnärer,illuslratörertill barnböcker, och låter dem måla tillsammans med barnen. I ett folkbibliotek, jag tror del var i Gävle, hade biblioteket tillsammans med museet och kulturarbetare gjort en utomordentligt intressant utställning av barnteckningar. Barnen visade i teckningarna hur de hade upplevt sagostunderna. Ett annat bibliotek arbetade ihop med en fri teatergrupp, och på det sättet fick ungdomarna ett oerhört intresse för vad teatergruppen gjorde. De fick hjälpa till atl förfärdiga rekvisitan och sy dockor till dockteater.

Är inte detta bra och effektiva sätt, atl möta den kommersiella skräpkul-luren? Jag är väl medveten om att dessa aktiviteter intensifieras just för att del är FN:s barnår. Men jag hoppas, och det är väl meningen med barnårel, alt det skall vara av så stor betydelse atl sådana här aktiviteter kommer alt fortsätta.

Om folkpartiets och moderaternas reservation om medel lill museerna faller, så kommer folkpartiet all stödja reservationen 16, som anvisar medel till de regionala museerna. På del sättet fyller vi upp med de pengar som man i går talade om fattades och som vi hade minskat propositionen med.

Närdet gäller 30 milj. kr. lill allmän fritidsverksamhet har vi helt nyligen här i kammaren haft en debatt om detta, och vi hade också en debatt 1978. Jag har läst igenom alla anföranden från debatterna, och jag är helt säker på att del inte kan komma några som helst nya argument från någon sida. Jag måste ärligen säga alt jag beklagar att det inte finns pengar så all vi kunde införa stödet till allmän fritidsverksamhet. Jag är den första att säga - så snart det finns pengar: Låt oss införa det!

Med detta, herr talman, ber jag att få yrka bifall till alla reservationer där folkpartiet är med, avslag på alla övriga reservationer och i övrigt bifall till

Nr 148

Torsdagen den 17 maj 1979

Kulturinsatser för barn, m. m.

Nr 148

Torsdagen den 17 maj 1979

Kulturinsa tser för barn, m. m.

utskottets hemställan.

Herr talman! Mom. 47 i utskottets hemställan under punkten 2 gäller den samlade medelsanvisningen under det nya anslaget Bidrag lill kulturell verksamhet bland barn. Det belopp som redovisas där är ett saldo, ett resultat av utskottets ståndpunktstaganden i fråga om inemot 30 delposter. Beträffande tre av dessa delposter har folkpartiets och moderata samlingspartiets representanter i utskottet haft en annan mening än utskottsmajoritelen och därför anmält reservationerna 9,11 och 15 och som en följd därav också den villkorliga reservationen 21. Om riksdagen inte bifaller någon av reservationerna 9, 11 och 15, faller också reservationen 21 bort. Under den förutsättningen vill Jag beträffande mom. 47 i andra hand yrka bifall till utskottets hemställan.

EVA HJELMSTRÖM (vpk):

Herr talman! I anslutning till det som Ingegärd Fraenkel anförde beträffande ett alternativt seriöst utbud när det gäller barnkulturen vill Jag säga atl vi vidhåller atl anslagen på del här området inte räcker.

Del sägs också atl ansvaret bör ligga hos föräldrarna. Men samhällets ansvar då? Samhället i dag inle bara tillåter utan t. o. m. uppmuntrar en kultur som präglas av rasism, könsfördomar och - som jag framhöll i går natt -förakt för fysisk svaghet, osv., osv. Det framgår såväl av Ingegerd Frasnkels och Jan-Erik Wikströms anföranden som av proposiiionen.

Man kan också konstatera detta, om man ser på reklamen för en av de filmer som nu visas ute på de mindre orterna i landet, dit man alltså inte når ut med något kulturutbud som är kvalitativt bra. I den reklamen kan man läsa:

"Du väljer ut fängelsets hårdaste förbrytare! Ger dom en lektion i att bryta sönder människor med bara händerna! Bildar ett lag av dom och påslår att dom är obeskrivligt intresserade av väridens hårdaste sport! Det är sant! Deras enda intresse är att bryta armar och ben och om möjligt sparka ul tänderna på sina motståndare: männen de hatar mest av allt, sina egna fångvaktare!

Publikjubel över filmen som slår alla rekord i aciion, våld, svart humor, osmakligheter och olidlig spänning. Publiken jublar."

På de här orterna är biblioteket öppet kanske ett par timmar i veckan. Ingegärd Fraenkel talade sig varm för folkbibliotekens verksamhet. Men faktum ärju att anslagen lill folkbiblioteken i dag varierar mellan 1:08 kr. inom vissa kommuner och 31 kr. inom andra.

Om vi går till Danmark, som har infört den folkbibliolekslag som Jag förespråkar, kan vi konstatera att man när det gäller utbildade barnbibliotekarier har en halv tjänst per 1 000 barn. I Sverige har vi 0,08 tjänster per 1 000 barn, och på de flesta bibliotek saknas barnbibliotekarie.

Så vill jag återkomma till frågan om serierna. Det finns faktiskt också utredningar som är gjorda i Sverige - dei går bra att kontakta Seriefrämjandet för atl få upplysning om det - och som visar att serier är, näst efter TV-tiitandet, det fritidsintresse som barnen ägnar sig mest åt. När man då ser

på det utbud som finns, är det bara atl beklaga all utskottet inte har tillstyrkt ett än större belopp till utgivning av kvalitativt bra serier. Det är också att beklaga att man inte tillstyrkt den bildutredning som barnkulturgruppen föreslog och som vi har tagit fasta på i våra motioner.

INGRID DIESEN (m):

Herr talman! När Ingegärd Fraenkel vill bemöta vår reservation beträffande forskning på barnkullurområdet säger hon att vår forskning faktiskt inte är så dålig, det pågår en hel del vid olika universitet. Visst är jag medveten om alt det pågår mycket forskning om barn. Del har vi Ju sett av åtskilliga häften som vi har fått oss tillställda.

Men nu gäller vårt yrkande forskning rörande barn och kultur. Vi har sagt att för att kunna föreslå åtgärder på barnkullurområdet fordras det en gedigen kunskap om barns kulturella situation. Den betingas inte enbart av yttre omständigheter, t. ex. miljö, ulan den påverkas också i hög grad av bl. a. sociala och emotionella faktorer. Del är mycket viktigt att vi för att kunna vidta rikliga åtgärder har större kunskaper om barns kulturella behov.

När sedan Ingegärd Fraenkel beträffande en annan punkt talar om serier säger hon: Vi behöver veta varför barn läser serier, här vill Jag verkligen se forskning. - Men detta är verkligen inkonsekvent. Jag vill upprepa vad jag sade i går, nämligen att när del gäller forskning borde vi veta mer om varför vissa barn hellre läser serier än böcker. Det är kanske inte så fariigt att barn omväxlande med goda böcker också läser dåliga böcker. Ingegärd Fraenkel och jag har alltså en helt samstämmig uppfattning, vilket i stället borde motivera ett bifall till vårt yrkande.

När det sedan gäller kvotering av resurserna för kulturinsatser för barn säger Ingegärd Fraenkel att reservanterna troligen har missförstått propositionen och utskotlsmajoriteten. 1 propositionen framhålls emellertid atl kulturrådet om tre år skall göra en sammanfattning om vad som har hänt under dessa år, varefter kulturrådet skall avgöra, om det är angeläget au införa tvingande bestämmelser. Det överiämnas alltså åt kulturrådet all falla det avgörandet, vilket vi tycker är fel. Enligt vår åsikt borde riksdagen omedelbart avvisa en sådan kvotering.

Nr 148

Torsdagen den 17 maj 1979

Kulturinsatser för barn, m. m.

GEORG ANDERSSON (s):

Herr talman! Bara två korta kommentarer.

Ingegärd Fraenkel påpekade att biblioteksverksamhet är viktig, och det instämmer jag helhjärtat i. Bl. a. därför har vi föreslagit 600000 kr. mera lill arbelsplalsutlåningen, vilket utskottsmajorileten avstyrkt.

Beträffande frågan om 2 milj. kr. till barnböcker är alt märka att detju står i propositionen atl dessa pengar anslås i avvaktan på ett förslag om massmarknadsutgivning. Vi vill inte vänta längre på massmarknadsutgivningen och därför blir det här tillfälliga anslaget lill bibliotek inte aktuellt. Min fråga blir: Hur länge vill folkpartiet vänta med alt genomföra en massmarknadsutgivning?

Sedan till frågan om de sammanlagda medlen för barnkulturverksamhei.

Nr 148

Torsdagen den 17 maj 1979

Kulturinsatser för barn, m. m.

Jag sade i går att folkpartiets representanter i ulskotlei prutar på regeringens magra förslag. Regeringen föreslår 7,5 milj, kr,, men folkpartiets representanter i kuliurutskotlet röstar för ett belopp som sammantaget är ca 700 000 kr, lägre än detta. Nu säger Ingegärd Fraenkel atl de skall fylla på genom atl i andra hand, om de förlorar beträffande pengar lill centrala museer, rösta för atl dessa pengar skall gå till regionala museer. Men det blir ju inte mera pengar för det. Det ärju bara en omflyuning av 650 000 kr. Fortfarande ligger alltså folkpartiets representanter ungefär 700 000 kr, lägre än sin egen regering. Del är del klart lägsta beloppet när det gäller insatser för barnkulturverksamhei. Hur kommer sig detta?

INGEGÄRD FR/ENKEL (fp):

Herr talman! Jag är väl medveten om alla de utredningar som finns om barnens läsvanor. Jag tror att jag har läst dem alla från pärm till pärm. Vad jag menar är alt jag skulle vilja ha en forskning på området, som visar varför barn, som i några år läst böcker med hel text, plötsligt återgår till atl läsa serier. Det är väl någonting de saknar i böckerna, och jag menar alt man kanske kunde få fram del, så alt barn- och ungdomsboksförfaltare kunde skriva andra böcker, som tilltalar barnen och som är bra.

Vad sedan gäller bildutredningen har utskottet skrivit en hel del om bildfesiivalen 1978, På slulkonferensen krävdes att man skuile utvärdera den för alt sedan eventuellt göra en utredning eller liknande. Efter vad jag hört från kulturrådet har man börjat utvärdera bildfesiivalen. Del är myckel möjligt all kulturrådet när den utvärderingen är färdig kommer alt rekommendera tillsättning av en bildutredning.

Låt mig sedan säga något när del gäller forskningen. Ingrid Diesen önskar forskning på vissa områden, jag önskar också forskning. Jag sade just nu atl jag önskar forskning om exempelvis varför barn läser serier. Det är väl helt annoriunda om en enskild person - även om han eller hon står i den här talarstolen - uttrycker ett önskemål om ett forskningsprojekt än om riksdagen beställer forskningen.

När jag läser propositionen om kvotering finner jag alt del visseriigen står att kulturrådet skall redogör för om behov föreligger. Jag har svårt all tänka mig alt kulturrådet kan bestämma en kvotering. Regeringen måste väl komma tillbaka till riksdagen med ett förslag.

EVA HJELMSTRÖM (vpk):

Herr talman! Jag tyckte mig tyvärr spåra något av ett förakt för serier hos Ingegärd Fraenkel. Jag vill framhålla alt bildspråket är ett lika viktigt språk som tal- och skriftspråken. Det är därför det är så viktigt alt vi verkligen ägnar bilden ett ordentligt intresse. Del är därför del är viktigt atl ge ul kvalitativt sett bra serier - inte minst mot bakgrund av de siffror jag visade förut.

Det kommer tydligen en bilduiredning. Del är bra. Men varför då så kategoriskt avvisa vårt förslag?

Sedan lill bildfeslivalens slutresultat. Del var bara delar som refererades här. Bildfeslivalens slutresultat var också att man från konstnärernas,håll

krävde motåtgärder mot del alltmer bedövande utbudet av kommersiell kultur och reklam.

Och, herr talman, eftersom det är slutreplik nu tvingas jag tyvärr konstatera att den debatt vi haft om barnkuliurproposilionen och de förslag som har lagts fram inte kommer att innebära att del sker någon större förändring. 1970-talet kommer att gå lill historien som den tid då kulturindustrin befäste den kulturella fattigdomen bland stora grupper barn och ungdomar - om inte någonting görs snabbi. Som jag framhöll vid kulturrådets femårsjubileum: Stålmannen slår som bekant hårdare än Jan-Erik Wikström.

Nr 148

Torsdagen den 17 mäj 1979

Kulturinsatser för barn, m. m.

INGRID DIESEN (m):

Herr talman! Låt mig bara helt kort konstatera att jag tror alt Ingegärd Fraenkel ochjag fortfarande har samma uppfattning när det gäller behovet av forskning på olika delområden beträffande barn och kultur. Men medan vi på vårt håll alltså önskat att riksdagen skulle göra ett uttalande om atl del verkligen behövs en forskning på detta område står Ingegärd Fraenkel bakom utskottets skrivning, där detta krav avstyrks med hänvisning till atl riksdagen, enligt utskottets bedömning, inte bör försöka styra den fria forskningen. I grund och botten har vi ändå samma uppfattning.

INGEGÄRD FR/ENKEL (fp):

Herr talman! Jag ser visst inte med förakt på serierna. Jag har arbetat med barn och ungdomar i hela mitt liv, ochjag frågar mig vad som är anledningen till att exempelvis följande kan inträffa: Först läser en flicka bara serier och tycker bäst om det. Sedan går hon över till böcker men - del harjag mött flera gånger - så inträffar det helt plötsligt att skolbibliotekarien inte kan få henne att låna en bok, eftersom flickan återigen bara vill läsa serier. Jag skulle vilja ha svar på frågan vad som ligger bakom detta. Vad är det som saknas i det ena fallet men som finns i det andra? Detta innebär visst inte atl jag har något förakt för serier.

Jag glömde i min förra replik att säga all behandlingen av motionen om bibliotekslagen är uppskjuten till hösten och att den motionen alltså inte redovisas i förevarande utskottsbetänkande. Vi har fått skjuta flera ärenden till hösten. Det blir säkerligen en debatt på denna punkt i höst här i kammaren.

Överiäggningen var härmed slutad.

Punkten I

Mom. 1-4

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

Mom. 5

Propositioner gavs på bifall lill dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 1 av Ingrid Diesen, och förklarades den förta propositionen vara med

4 Riksdagens protokoll 1978/79:148-149

Nr 148

Torsdagen den 17 maj 1979

Kulturinsatser för barn, m. m.

övervägande ja besvarad. Sedan Ingrid Diesen begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller kullurutskottets hemställan i betänkandet nr 30 punkten 1 mom. 5 röstar ja, den det ej vill röstar nej. Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 1 av Ingrid Diesen.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Ingrid Diesen begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 249 Nej - 44

Mom. 6 och 7

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

Mom. 8

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 2 av Ingrid Diesen, och förklarades den förra proposiiionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Ingrid Diesen begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller kulturutskottets hemställan i belänkandet nr 30 punkten 1 mom. 8 röstar ja, den det ej vill röstar nej. Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 2 av Ingrid Diesen.

Ja - 250 Nej - 44

Mom. 9-13

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

Mom. 14

Propositioner gavs på bifall lill l:o) utskottets hemställan, 2:o) reservationen nr 3 av Georg Andersson m. fl. samt 3:o) motionen nr 2301 av Lars Werner m. fl. i motsvarande del, och förklarades den förstnämnda propositionen vara med övervägande ja besvarad. Då Georg Andersson begärde votering upptogs för bestämmande av kontrapropositionen ånyo de båda återstående propositionerna, av vilka den under 2:o) angivna förklarades ha

flertalets mening för sig. Sedan Eva Hjelmström begärt votering beträffande kontrapropositionen, upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren lill kontraproposition i huvudvoteringen

angående kulturutskottets hemställan i betänkandet nr 30 punkten 1 mom.

14 antar reservationen nr 3 av Georg Andersson m. fl. röstar ja,

den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren till kontraproposition i nämnda votering antagit

motionen nr 2301 av Lars Werner m. fl. i motsvarande del.

Nr 148

Torsdagen den 17 maj 1979

Kulturinsatser för barn, m. m.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Eva HJelmslröm begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 135

Nej - 14

Avstår - 146

I enlighet härmed blev följande voteringsproposition uppläst och godkänd:

Den som vill att kammaren bifaller kultumtskottets hemställan i belänkandet nr 30 punkten 1 mom. 14 röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 3 av Georg Andersson m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Georg Andersson begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 152 Nej - 142

Mom. 15

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels motionen nr 2301 av Lars Werner m. fl. i motsvarande del, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Eva Hjelmström begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill atl kammaren bifaller kultumtskottets hemställan i betänkandet nr 30 punkten 1 mom. 15 röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit motionen nr 2301 av Lars Werner m. fl. i motsvarande del.

Nr 148

Torsdagen den 17 maj 1979

Kulturinsa tser för barn, m. m.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Eva Hjelmström begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 280 Nej - 14

Punkten 2

Mom. 1

Propositioner gavs på bifall till dels utskottels hemställan, dels motionen nr 2131 av Lars Werner m. fl. i motsvarande del, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande Ja besvarad. Sedan Eva Hjelmström begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Den som vill atl kammaren bifaller kultumtskottets hemställan i betänkandet nr 30 punkten 2 mom. 1 röstar Ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit motionen nr 2131 av Lars Werner m. fl. i motsvarande del.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter har röstat för ja-propositionen. Då Eva Hjelmström begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 281 Nej - 14

Mom. 2

Utskottets hemställan bifölls.

Mom. 3

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 4 av Ingegärd Fraenkel m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Ingegärd Fraenkel begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill atl kammaren bifaller kulturutskottes hemställan i betänkandet

nr 30 punkten 2 mom. 3 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 4 av Ingegärd Fraenkel

m.fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Ingegärd Fraenkel begärde

rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparal. Denna omröst- Nr 148

ning gav följande resultat:

223

Nej

Mom. 4

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels motionen nr 618 av Lars Werner m. fl. i motsvarande del, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Eva Hjelmström begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Torsdagen den 17 maj 1979

Kulturinsatser för barn, m. m.

Den som vill aU kammaren bifaller kulturutskottets hemställan i betänkandet nr 30 punkten 2 mom. 4 röstar ja, den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit motionen nr 618 av Lars Werner m. fl. i motsvarande del.

Ja - 283 Nej - 14

Mom. 5

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 5 av Georg Andersson m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Georg Andersson begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller kullumlskottets hemställan i betänkandet nr 30 punkten 2 mom. 5 röstar Ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 5 av Georg Andersson m.fl.

Ja - 153 Nej - 144

Mom. 6

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels motionen nr 439 av Lars Werner m. fl. i motsvarande del, och förklarades den förra

Nr 148

Torsdagen den 17 maj 1979

Kulturinsatser för barn, m. m.

propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Eva Hjelmström begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Den som vill alt kammaren bifaller kulturutskottets hemställan i betänkandet nr 30 punkten 2 mom. 6 röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit motionen nr 439 av Lars Werner m. fl. i motsvarande del.

Ja - 282 Nej - 15

Mom. 7

Utskotlets hemställan bifölls.

Mom. 8

Propositioner gavs på bifall lill dels utskottels hemställan, dels motionerna nr 1319 och 2301 av Lars Werner m. fl. i motsvarande delar, och förklarades den förra proposiiionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Eva Hjelmström begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill all kammaren bifaller kultumtskottets hemställan i betänkandet nr 30 punkten 2 mom. 8 röstar ja, den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit motionerna nr 1319 och 2301 av Lars Werner m. fl. i motsvarande delar.

Ja - 281 Nej - 14

Mom . 9 och 10

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

Mom. 11

Propositionergavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels motionen nr 2301 av Lars Werner m.fl. i motsvarande del, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Eva Hjelmström begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill atl kammaren bifaller kultumtskottets hemställan i betänkandet nr 30 punkten 2 mom. 11 röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit motionen nr 2301 av Lars Werner m. fl. i motsvarande del.

Ja - 281 Nej - 14

Nr 148

Torsdagen den 17 maj 1979

Kulturinsatser för barn, m. m.

Mom . 1 2 och 13

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

Mom . 1 4 och 15

Propositioner gavs på bifall lill dels utskottels hemställan, dels motionen nr 1319 av Lars Werner m.fl. i motsvarande del, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Eva Hjelmström begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Den som vill atl kammaren bifaller kultumtskottets hemställan i betänkandet nr 30 punkten 2 mom. 14 och 15 röstar ja, den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit motionen nr 1319 av Lars Werner m. fl. i motsvarande del.

Ja - 276 Nej - 14

Mom. 16-18

Propositioner gavs på bifall till l:o) utskottets hemställan, 2:o) reservationen nr 8 av Per Olof Sundman m.fl. samt 3:o) utskottets hemställan med den ändring däri som föranleddes av bifall till motionen nr 2301 av Lars Wemer m. fl. i motsvarande del, och förklarades den förstnämnda propositionen vara med övervägande ja besvarad. Då Per Olof Sundman begärde votering upptogs för bestämmande av kontrapropositionen ånyo de båda återstående propositionerna, av vilka den under 2:o) angivna förklarades ha flertalets mening för sig. Sedan Eva Hjelmström begärt votering beträffande kontrapropositionen, upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Nr 148

Torsdagen den 17 maj 1979

Kulturinsatser för barn, m. m.

Den som vill att kammaren till kontraproposition i huvudvoteringen angående kulturutskottets hemställan i betänkandet nr 30 punkten 2 mom. 16-18 antar reservationen nr 8 av Per Olof Sundman m. fl. röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren till kontraproposition i nämnda votering antagit utskottets hemställan med den ändring däri som föranleds av bifall till motionen nr 2301 av Lars Werner m. fl. i motsvarande del.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Dä Eva HJelmslröm begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 124

Nej - 14

Avstår - 152

1 enlighet härmed blev följande voleringsproposition uppläst och godkänd:

Den som vill alt kammaren bifaller kultumtskottets hemställan i betänkandet nr 30 punkten 2 mom. 16-18 röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 8 av Per Olof Sundman m.fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Per Olof Sundman begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 171

Nej - 110

Avstår - 14

Mom. 19 och 20

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

Mom. 21

Propositionergavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels motionen nr 906 av Lars Werner m. fl. i motsvarande del, och förklarades den förra proposiiionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Eva Hjelmström begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Den som vill aU kammaren bifaller kullurutskottets hemställan i betänkandet nr 30 punkten 2 mom. 21 röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit motionen nr 906 av Lars Werner m. fl. i motsvarande del.

Ja - 282 Nej - 14

Mom. 22

Propositioner gavs på bifall till l:o) utskottets hemställan, 2:o) reservationen nr 9 av Ingegärd Fraenkel m. fl. samt 3:o) motionen nr 2301 av Lars Werner m. fl. i motsvarande del, och förklarades den förstnämnda propositionen vara med övervägande ja besvarad. Då Ingegärd Fraenkel begärde votering upptogs för bestämmande av kontrapropositionen ånyo de båda återstående propositionerna, av vilka den under 2:o) angivna förklarades ha flertalets mening för sig. Sedan Eva Hjelmström begärt votering beträffande kontrapropositionen, upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren lill kontraproposition i huvudvoteringen

angående kulturutskottets hemställan i betänkandet nr 30 punkten 2 mom.

22 antar reservationen nr 9 av Ingegärd Fraenkel m. fl. röstar ja,

den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren till kontraproposition i nämnda votering antagit

motionen nr 2301 av Lars Werner m. fl. i motsvarande del.

Ja - 117

Nej - 14

Avstår - 163

I enlighet härmed blev följande voteringsproposition uppläst och godkänd:

Den som vill atl kammaren bifaller kulturutskottets hemställan i betänkandet nr 30 punkten 2 mom. 22 röstar Ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 9 av Ingegärd Fraenkel m.fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Ingegärd Fraenkel begärde

Nr 148

Torsdagen den 17 maj 1979

Kulturinsatser för barn, m. m.

Nr 148

Torsdagen den 17 maj 1979

Kulturinsatser föl' barn, m. m.

rösträkning verkställde votering med omröstningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 219

Nej - 76

Avslår - 1

Mom . 23

Propositionergavs på bifall lill dels utskottets hemställan,dels motionen nr 2301 av Lars Werner m. fl. i motsvarande del, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Eva HJelmslröm begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller kultumtskottets hemställan i betänkandet nr 30 punkten 2 mom. 23 röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit motionen nr 2301 av Lars Werner m. fl. i motsvarande del.

Ja - 281 Nej - 14

Mom. 24

Utskottets hemställan bifölls.

Mom. 25 och 26

Propositionergavs på bifall till dels utskottets hemställan,dels motionen nr 906 av Lars Werner m. fl. i motsvarande del, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Eva Hjelmström begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller kultumtskottets hemställan i belänkandet nr 30 punkten 2 mom. 25 och 26 röstar ja, den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit motionen nr 906 av Lars Werner m. fl. i motsvarande del.

Ja - 280 Nej - 14

Mom. 27

Propositionergavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 10 av Georg Andersson m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande Ja besvarad. Sedan Georg Andersson begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill all kammaren bifaller kultumtskottets hemställan i betänkan-del nr 30 punkten 2 mom. 27 röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 10 av Georg Andersson m.fl.

Nr 148

Torsdagen den 17 maj 1979

Kulturinsatser för barn, m. m.

Ja - 148

Nej - 146

Avslår - 1

Mom. 28

Propositionergavs på bifall lill l:o)utskottets hemställan, 2:o) reservationen nr 11 av Ingegärd Fraenkel m. fl. samt 3:o) motionen nr 2301 av Lars Werner m. fl. i motsvarande del, och förklarades den förstnämnda propositionen vara med övervägande ja besvarad. Då Ingegärd Fraenkel begärde votering upptogs för bestämmande av kontrapropositionen ånyo de båda återstående propositionerna, av vilka den under 2:o) angivna förklarades ha flertalets mening för sig. Sedan Eva HJelmslröm begärt votering beträffande kontrapropositionen, upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren till kontraproposition i huvudvoteringen

angående kulturutskottets hemställan i belänkandet nr 30 punkten 2 mom.

28 antar reservationen nr 11 av Ingegärd Fraenkel m. fl. röstar ja,

den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren till kontraproposition i nämnda votering antagit

motionen nr 2301 av Lars Werner m. fl. i motsvarande del.

Ja - 109

Nej - 15

Avstår - 169

Nr 148

Torsdagen den 17 maj 1979

Kulturinsatser för barn, m. m.

I enlighet härmed blev följande voteringsproposition uppläst och godkänd:

Den som vill att kammaren bifaller kulturutskottets hemställan i betänkandet nr 30 punkten 2 mom. 28 röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr II av Ingegärd Fraenkel m.fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Ingegärd Fraenkel begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 220 Nej - 76

Mom. 29

Propositioner gavs på bifall lill dels utskottets hemställan, dels motionen nr 2301 av Lars Werner m. fl. i motsvarande del, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Eva Hjelmström begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill atl kammaren bifaller kultumtskottets hemställan i betänkandet nr 30 punkten 2 mom. 29 röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit motionen nr 2301 av Lars Werner m. fl. i motsvarande del.

Ja - 280

Nej - 14

Avstår - 1

Mom. 30 och 31

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

Mom. 32

Propositionergavs på bifall till dels utskottets hemställan,dels reservationen nr 12 av Georg Andersson m. fl.,och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Georg Andersson begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller kullurutskottets hemställan i belänkandet nr 30 punkten 2 mom. 32 röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 12 av Georg Andersson m.fl.

Ja - 148 Nej - 145

Nr 148

Torsdagen den 17 maj 1979

Kulturinsatser för barn, m. m.

Mom. 33-36

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

Mom. 37

Propositioner gavs på bifall lill dels utskotlets hemställan, dels reservationen nr 14 av Ingrid Diesen, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Ingrid Diesen begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Den som vill alt kammaren bifaller kulturutskottets hemställan i betänkandet nr 30 punkten 2 mom. 37 röstar Ja, den det ej vill röstar nej. Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 14 av Ingrid Diesen.

Ja - 250

Nej - 43

Avstår - 1

Mom, 38

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 15 av Ingegärd Fraenkel m. fl., och förklarades den förra proposiiionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Ingegärd Fraenkel begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Den som vill atl kammaren bifaller kultumtskottets hemställan i betänkandet nr 30 punkten 2 mom. 38 röstar Ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 15 av Ingegärd Fraenkel m.fl.

Nr 148

Torsdagen den 17 maj 1979

Kulturinsatser för barn, m. m.

Ja - 218 Nej - 74

Mom. 39

Propositionergavs på bifall till dels utskottets hemställan,dels reservationen nr 16 av PerOlofSundman m. fl.,och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan PerOlofSundman begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller kullurutskottets hemställan i betänkandet nr 30 punkten 2 mom. 39 röstar ja, den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 16 av Per Olof Sundman m,fl.

Ja - 187

Nej - 97

Avslår - 7

Mom. 40

Propositionergavs på bifall till dels utskottets hemställan,dels reservationen nr 17 av Georg Andersson m.fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Georg Andersson begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Den som vill all kammaren bifaller kultumtskottets hemställan i betänkandet nr 30 punkten 2 mom. 40 röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 17 av Georg Andersson m.fl.

Ja - 158 Nej - 135

Mom. 41

Propositionergavs på bifall till dels utskottets hemställan,dels motionen nr 2301 av Lars Werner m. fl. i motsvarande del, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande Ja besvarad. Sedan Eva HJelmslröm begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller kullurutskottets hemställan i betänkandet nr 30 punkten 2 mom. 41 röstar ja, den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit motionen nr 2301 av Lars Werner m. fl. i motsvarande del.

Nr 148

Torsdagen den 17 maj 1979

Kulturinsatser för barn, m. tn.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för Ja-propositionen. Då Eva Hjelmström begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 280 Nej - 14

Mom. 42

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 18 av Georg Andersson m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Georg Andersson begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller kultumtskottets hemställan i betänkandet nr 30 punkten 2 mom. 42 röstar Ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 18 av Georg Andersson m.fl.

Ja - 147

Nej - 147

Avslår - 1

Då sålunda de avgivna rösterna var lika delade, gavs propositioner på att ärendet skulle dels återförvisas lill utskottet, dels avgöras omedelbart, och förklarades den senare proposiiionen vara med övervägande ja besvarad.

Tredje vice talmannen nedlade i rösturnan en ja-sedel och en nej-sedel, varefter på tredje vice talmannens anmodan Anders Dahlgren (c) ur urnan upptog den ena av dessa båda sedlar, och befanns denna innehålla Ja.

Kammaren hade alltså i enlighet med ja-propositionens innehåll bifallit utskottets hemställan i denna del.

Nr 148

Torsdagen den 17 maj 1979

Kulturinsatser för barn, m. tn.

Mom. 43

Propositioner gavs på bifall till dels utskottels hemställan, dels reservationen nr 19 av PerOlofSundman m. fl., och förklarades den förra proposiiionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan PerOlofSundman begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill all kammaren bifaller kulturutskottets hemställan i betänkandet nr 30 punkten 2 mom. 43 röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 19 av Per Olof Sundman m.fl.

Ja - 215

Nej - 78

Avstår - 2

Mom. 44

Utskottets hemställan bifölls.

Mom. 45

Propositionergavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 20 av Georg Andersson m. fl.,och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Georg Andersson begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller kulturutskottets hemställan i betänkandet nr 30 punkten 2 mom. 45 röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 20 av Georg Andersson m.fl.

Ja - 148

Nej - 146

Avstår - 1

Mom. 46

Propositionergavs på bifall till dels utskottets hemställan,dels motionen nr 2301 av Lars Werner m. fl. i motsvarande del, och förklarades den förra

propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Eva Hjelmström begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller kullurutskottets hemställan i betänkandet nr 30 punkten 2 mom. 46 röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit motionen nr 2301 av Lars Werner m. fl. i motsvarande del.

Nr 148

Torsdagen den 17 maj 1979

Bidrag till Interamerikanska utvecklingsbanken

Ja - 278 Nej - 14

Mom. 47

Utskottets hemställan bifölls.

Tredje vice talmannen tillkännagav all anslag utfördats om sammanträdets fortsättande kl. 19.30.

§ 15 Bidrag till Interamerikanska utvecklingsbanken

Föredrogs näringsutskottets betänkande 1978/79:37 med anledning av propositionen 1978/79:100 i vad avser bidrag till Interamerikanska utvecklingsbanken jämte motioner.

I propositionen 1978/79:100 bil. 14 (handelsdepartementet) hade regeringen under punkten B 7 (s. 52-60) föreslagit riksdagen att

1. lill Interamerikanska utvecklingsbanken (IDB) för budgetåret 1979/80 anvisa ett förslagsanslag om 9 300 000 kr.,

2. godkänna atl Sverige deltog i den femte kapitalpåfyllnaden inom IDB.

I detta sammanhang hade behandlats motionema 1978/79:661 av Lars Werner m. fl. (vpk), vari hemställts att riksdagen skulle

1. uttala sig för uuräde ur IDB,

2. avslå förslaget om anslag med 9 300 000 kr. till IDB,

1978/79:1507 av Olof Palme m. fl. (s), vari hemställts aU riksdagen skulle

1. som sin mening ge regeringen till känna vad som i motionen anförts om utträde ur Interamerikanska utvecklingsbanken,

5 Riksdagens protokoti 1978/79:148-149

Nr 148

Torsdagen den 17 mäj 1979

Bidrag till Interamerikanska utvecklingsbanken

2. avslå regeringens förslag om deltagande i den femte kapitalpåfyllnaden, och

1978/79:2017 av Kari Erik Olsson m. fl. (c), vari hemställts att riksdagen skulle

1. uttala sin avsikt atl ta upp Sveriges medlemskap i IDB till förnyad prövning efter det all Sverige varit medlem i tre år,

2. hos regeringen anhålla om tillsättandet av en parlamentarisk kommitté för atl utvärdera IDB:s utlåningspolilik och ge riksdagen erforderligt beslutsunderiag,

3. ej godkänna atl Sverige dellog i den femte kapitalpåfyllnaden lill IDB.

Utskottet hemställde

1. beträffande anslag att riksdagen med bifall till propositionen 1978/ 79:100 bil. 14 punkten B 7 mom. 1 och med avslag på motionen 1978/79:661, yrkandet 2, till Interamerikanska utvecklingsbanken för budgetåret 1979/80 under elfte huvudtiteln anvisade ett förslagsanslag av 9 300 000 kr.,

2. beträffande omprövning av Sveriges medlemskap i IDB att riksdagen med bifall till motionen 1978/79:2017, yrkandena 1 och 2, och med avslag på motionen 1978/79:661, yrkandet l,och motionen 1978/79:1507,yrkandet 1, som sin mening gav regeringen till känna vad utskottet anfört,

3. beträffande deltagande i den femte kapitalpåfyllnaden inom IDB att riksdagen med bifall till proposiiionen 1978/79:100 bil. 14 punkten B 7 mom. 2 och med avslag på motionen 1978/79:1507, yrkandet 2, och motionen 1978/79:2017, yrkandet 3, godkände att Sverige deltog i den femte kapitalpåfyllnaden inom IDB.

Följande två reservationer hade avgivils av Ingvar Svanberg, Hugo Bengtsson, Lilly Hansson, Ivar Högström, Kari-Erik Häll, Rune Jonsson i Husum och Rune Johansson i Ljungby (samtliga s):

1. beträffande omprövning av Sveriges medlemskap i IDB, vari reservanterna ansett alt utskottet under 2 bort hemställa

alt riksdagen med bifall till motionen 1978/79:661, yrkandet 1, och motionen 1978/79:1507, yrkandet 1, och med avslag på motionen 1978/ 79:2017, yrkandena 1 och 2, som sin mening gav regeringen till känna vad reservanterna anfört om Sveriges utträde ur Interamerikanska utvecklingsbanken.

2. beträffande deltagande i den femte kapitalpåfyllnaden inom IDB, vari reservanterna ansett atl utskottet under 3 bort hemställa

atl riksdagen med bifall lill motionen 1978/79:1507, yrkandet 2, och motionen 1978/79:2017, yrkandet 3, skulle avslå propositionen 1978/79:100 bil. 14 punkten B 7 mom. 2.

INGVAR SVANBERG (s):

Herr talman! Del är nu tredje året i följd som vi i kammaren diskuterar frågan om Interamerikanska utvecklingsbanken. Det är därför väldigt svårt alt hitta fräscha och nya argument. Vi socialdemokrater var från första stund emot denna bank. Vi yrkade avslag på förslaget om inträde i den, och vi har funnit atl vårt ställningstagande var riktigt.

Vi var emot inträde från flera utgångspunkter. Vi yrkade avslag dels därför atl vi ansåg att talet om den förfäriigt stora nyttan för industrin av alt vara med i banken var mycket starkt överdrivet, dels därför all vi ansåg att ett medlemskap i banken stred mot både våra utrikespolitiska och våra biståndspolitiska värderingar. Vi trodde att huvuddelen av pengarna - vilka, som det senare visade sig, kom att användas i militärdiktaturer i Sydamerika -skulle komma att användas för projekt som endast var lönsamma rent affärsmässigt och således inte alls skulle gynna de fattiga människorna i Sydamerika. Vi visste atl Sveriges inflytande i banken var ytterst obetydligt. Vi sade också att det skulle komma atl krävas flera inbetalningar. Det är inte alls, som det sägs nu, en mycket billig historia.

Utvecklingen hittills har visat att vi hade fullständigt rätt. Del är därför konsekvent när vi i vår motion och i våra reservationer dels begär atl Sverige skall träda ul ur banken, dels yrkar avslag på förslaget om att vi skall teckna mera pengar i banken.

Jag vill ändå, herr talman, notera all det också från annat håll kom kritiska synpunkter under motionstiden i år. Del fanns de som liksom vi fann all detta inte var riktigt, och de yrkade också i vissa fall avslag på förslaget om en ny kapitalinsats.

Jag vill gärna konstatera det och samtidigt säga att de här opponenterna nu har ordnat in sig i ledet. Partidisciplinen gäller, och man finner sig i att rösta för propositionen. Detta visar på ett alldeles speciellt sätt atl det gamla talesättet, att om man ger djävulen ett finger så lar han snart hela handen, är helt riktigt. Hade dessa personer, som var kritiska redan från första stund, fullföljt sina försök att förhindra det som de inte ville vara med om, så hade de i dag sluppit att för tredje gången sticka svansen mellan benen och ge sig i sin övertygelse.

Jag skall inte argumentera mera i detta sammanhang. Under årens lopp har jag två gånger förut varit uppe i denna fråga. Jag sade i fjol till dåvarande handelsministern atl det var ganska meningslöst att vi försökte övertyga varandra om att vi hade rätt. Han var så fanatiskt övertygad om betydelsen av detta. Nu har vi visseriigen en annan handelsminister, men jag tror det är lika litet lönt att prata med honom. Jag konstaterar bara: Handelsministrar kommer och handelsministrar går, men de urusla IDB-propositionerna består.

Med detta, herr talman, ber Jag att få yrka bifall till de två reservationerna som är fogade vid utskottets betänkande.

Nr 148

Torsdagen den 17 maj 1979

Bidrag till Interamerikanska utvecklingsbanken

Under detla anförande övertog förste vice talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

Nr 148

Torsdagen den 17 maj 1979

Bidrag till Interamerikanska utvecklingsbanken

OSWALD SÖDERQVIST (vpk):

Herr talman! Sverige är medlem i IDB därför atl de svenska multinationella företagen och deras organisationer och påtryckningsgrupper har velat ha del på det sättet. Motivet för Sveriges medlemskap är, som handelsminister Cars uttryckte det i ett frågesvar för en tid sedan, "möjligheterna att öka den svenska exporten lill Latinamerika". För att göra det hela mer smakligt och skyla över de renodlade affärsintressena har regeringen samtidigt åtagit sig att "aktivt verka för förändringar i bankens institutionella former och utlånings-politik i sådan riktning atl strävandena lill social och ekonomisk utveckling och ökad demokrati i Latinamerika får stöd av banken". Detta senare sades av Hädar Cars i samma debatt.

Om vi litet närmare synar de här två målsättningarna och vilka resultat som Sverige hittills har nått när det gäller att uppfylla dem så finner vi alt det är ynkligt litet, för alt inle säga ingenting!

Den första målsättningen är alltså alt öka den svenska exporten. Skall del vara någon vits med ökade order lill svenska företag så skall de ge arbete här hemma i Sverige. Det ärju till föga glädje för svenska arbetare och tjänstemän om ASEA eller något annat stort svenskt företag får order som de sedan placerar hos sina dotterföretag i Brasilien eller andra länder inom regionen.

Nu vet vi att dessa svenska företag sedan lång tid tillbaka konsekvent har flyttat ut sitt kapital från Sverige och investerat det i bl. a. Latinamerika. Det flnns alltså ingen som helst garanti för att order till svenska multinationella företag på något sätt gynnar sysselsättningen i Sverige eller den svenska ekonomin. Det är bra för aktieägarna i dessa företag - men det är en helt annan sak. Det ärju nämligen inte på del sättet att det som är bra för dem automatiskt är bra för Sverige, även om de själva och deras uppbackare gärna vill framställa det så.

Frånsett detta solklara faktum - atl stora svenska företag mer och mer flyttar sin tillverkning utomlands - ligger del i sakens natur att en organisation som IDB i första hand gynnar det regionala intresset, det regionala kapitalet, dvs. i första hand gynnar USA. Som vi har visat i vår motion har 2/3 av den totala upphandling som IDB gjorde 1975 placerats i Nord- och Sydamerika och hälften därav placerats i USA. Vi har i vår motion också kunnat hänvisa till en artikel i Svenska Dagbladet som styrker vår argumentation. I en artikel där den 13 april 1977 skriver Carl Hamillon följande:

"De som anför sysselsättningsargumentet för IDB-medlemskap måste kunna förklara varför inte ökade resurser till beprövade arbetsmarknadspolitiska medel är en bättre metod att lösa sysselsättningsproblemen än lika stora ökade resurser spenderade på IDB-medlemskap."

Han fortsätter med följande: "Om du t. ex. vill rädda sysselsättningen vid LM Ericssons fabrik i Olofström förefaller det sålunda bakvänt att 1. skicka flera miljoner kronor till Latinamerika, 2. hoppas att latinamerikanerna, om tidigast 1-2 år, köper telefonstationer, 3. hoppas alt de köper svenska telefonstationer och 4. hoppas atl de väljer den typ telefonstationer som

tillverkas i Olofström. Det är naturiigtvis bättre att i stället skicka miljonerna direkt här och nu till Olofslröms löntagare om det är deras sysselsättning du vill värna om."

Men har ändå inle exporten till Latinamerika ökat? Jo, det har den, men det finns ingenting som säger att det beror på medlemskapet i IDB. I en annan informativ artikel, i Dagens Nyheter för några dagar sedan, skrev forskaren Enrique Ganuza följande:

"Faktum är alt Sveriges export lill Latinamerika uppgick till 2 010 milj kr år 1973 (3,8 proc av den totala svenska exporten) och till 3 580 milj kr år 1977 (4,2 proc av den totala svenska exporten), när medlemskapet blev ett faktum, dvs en ökning med hela 78 proc på fyra år.

I mars 1979, efter ett och ett halvt år av medlemskap, hade 5 svenska företag fått exportorder för 99,6 milj kr till IDB-finansierade projekt (C Fleetwood, handelsdepartementets PM, 17/1/79 och egna efterfrågningar hos IDB:s högkvarter). De s k IDB-exporlerna representerar alltså bara 2,7 proc av den svenska exporten lill Latinamerika och 0,1 proc av Sveriges totala export."

Det torde således, med några krav på trovärdighet och med hjälp av faktaunderlag, vara svårt att bevisa alt Sveriges medlemskap i IDB i någon nämnvärd grad har ökat sysselsättningen i Sverige eller varit till någon större hjälp för den svenska nationella ekonomin. Förståndigt nog säger också handelsministern i proposiiionen, s. 55, att effekten av medlemskapet på Sveriges export ännu inte kan utvärderas. Myten om IDB som nödvändig för svensk export och sysselsättning är mogen att avlivas.

Hur är det då med den andra målsättningen, alt Sverige genom sitt medlemskap medverkar lill en progressiv utveckling i Latinamerika? Hur är det för det första med IDB:s allmänna inriktning i det fallet, oavsett vad Sverige gör eller tycker? Det harju sagts att banken tillkommit och arbetar just för en sådan utveckling, att hjälpa de fattigaste länderna och att inom dem hjälpa de fattigaste människorna. Det påstås att så är fallet, både i propositionen och i utskottsbetänkandet. Efterdebatten med Hädar Cars häri kammaren för en tid sedan vet vi att regeringen på intet sätt kan försvara dessa påståenden utan att inveckla sig i motsägelser och förvirrade resonemang. Men del kan ha sitt intresse att se vad som sägs i proposition och betänkande.

Den s, k, fonden för särskild verksamhet, som skall användas för just hjälp till de fattigaste, får enligt utskottet ta i anspråk 37 % av den totala lånesumman. Det är således endast drygt en tredjedel som avsätts. Vart går då dessa pengar? Jo, de går till stater som väl är fatliga både nationellt och mycket mer individuellt, stater där den allra största delen av befolkningen lever i en misär och ett armod som inte kan beskrivas. Förbättras villkoren av IDB:s utlåning? Jag påpekade i debatten med Hädar Cars, och blev inte motsagd, atl det är de värsta förtryckarregimerna som har fått mera pengar. Det är stater som Paraguay, Nicaragua och Uruguay som har fått större lån. Tror utskotlets majoritet och regeringen alt ett enda öre av dessa pengar kommer de fattiga människorna till godo eller förändrar den sociala

Nr 148

Torsdagen den 17 maj 1979

Bidrag till Interamerikanska utvecklingsbanken

Nr 148

Torsdagen den 17 maj 1979

Bidrag till Interamerikanska utvecklingsbanken

strukturen till det bättre? Banken själv har ändrat sin politik i en helt annan riktning. Delta beskrivs i propositionen på följande sätt på s. 55;

"Banken kan i sin utlåningsverksamhel sägas ha genomgått tre faser. Den första fasen (1959-1965) kännetecknades av atl banken lade stor vikt vid projekt med en social inriktning som vattenförsörjning, avlopp, bostäder m, m, Erförenhelerna från denna fas visade att banken då hade svårigheter all nå fram till de fattigaste befolkningsgrupperna varför andelen lån till social infrastruktur sjönk under den andra fasen (1966-1972), Då ökade i stället andelen lån till ekonomisk infrastruktur (elektrisk kraft, kommunikationer),"

Man kan också beskriva det som Enrique Ganuza gör i den förut nämnda artikeln, där han citerar från utskottsförhör i USA:s kongress:

"Många inom IDB är oroliga för alt projekt som ska gynna de falliga, även om de i teorin är ekonomiskt produktiva, i praktiken kan urarta lill 'välfärdsprojekt' eller åtminstone till projekt med begränsade förutsättningar atl alstra ytterligare kapital , , , Denna argumentering leder till slutsatsen att de fattigaste bland de faltiga inte kan räkna med någon hjälp från banken eftersom de inte anses ha några utsikter alt bli produktiva eller självförsörjande. Lån på 'mjuka' villkor (från Fonden för speciella lån) utesluter lex i allmänhet inte bara de jordlösa ulan också de fattigaste bönderna med hänvisning till att det skulle bli en dålig investering,"

Slutsats: Det är inte lönsamt för IDB att investera i faltiga människor. Det ger ingen profil och det bör därför avvecklas. Men den svenska regeringen och borgerligheten i övrigt talar om progressiva framsteg som Sverige skall vara med och driva fram. Hur fräck får man vara? För det kan Ju inte vara aningslöshet som åstadkommer de skrivningar som vi ser här i proposition och betänkande!

Slutligen något om Sveriges inflytande, om det nu vore så att regeringen verkligen skulle vilja använda det till att påverka IDB, Låt oss se i propositionen igen, s, 54, När Sverige har fullgjort sina betalningsålaganden -observera atl så ännu inte är fallet - då kommer Sverige atl ha 0,12 % av totala röstetalet i banken! 0,12 %\ Med denna svindlande procentsals, vars inflytande utövas av en västtysk exekutivdirektör, skall vi enligt propositionen noga följa bankens utlåningsverksamhet och "påverka låneinriktningen då banken skall la ställning till enskilda lån". Hittills har Sverige använt denna möjlighet till att vara med och bevilja två lån lill Argentina, ett mycket progressivt land om man skall tro på regeringens förklaringar.

Herr talman! Det finns åtskilligt myckel mer och värre som kunde sägas om IDB, Det borde inle vara svårt all inse vilka inlressen banken tjänar och vilken inverkan den har, Sverige bör inte genom medlemskap och ekonomiska åtaganden stödja en sådan organisation.

Jag vill, herr talman, med detta yrka bifall till vpk:s motion 661,

OLLE WÄSTBERG i Stockholm (fp):

Herr talman! Den 1 juli 1976 skedde den förändring inom IDB som direkt motiverade del svenska medlemskapet. Fr, o, m, den dagen är all upphand-

ling inom IDB begränsad lill bankens medlemskrets. Det får också effekter på dessa länders handelsbeteende i övrigt. Detta gör att en av de nödvändiga förutsättningarna för handeln - i varje fall fören expansion av handeln - med Latinamerika är medlemskap i IDB, Samtidigt vet vi atl en rad latinamerikanska länder styrs av mililärjuntor, ofta i allians med en liten överklass och utländska storbolag, Latinamerika har fått se hur i land efter land friheten kränkts.

Den fråga vi då måste ställa oss är om handeln är en lämplig hävstång, ett lämpligt sätt, att bekämpa diktaturer. Ökade kontakter och snabbare ekonomisk utveckling minskar nästan alltid förtryckarnas möjligheter, I ett land som ständigt besöks av affärsmän, kulturarbetare och turisterärdet svårt för överheten atl i längden stänga ute de egna medborgarna från information.

Undantaget i delta sammanhang är Sydafrika, Där vädjar befolkningens egna organisationer lill omvärlden om sanktioner, där är utlandshandeln en direkt förutsättning för förtrycket och där hjälper svenska företag till atl administrera raspolitiken. Därför är vi nu, med något undantag, i riksdagen överens om att Sydafrika skall isoleras, I övrigt vill vi ha fri handel och menar att detta också gynnar frihetens sak.

Även socialdemokraterna här i riksdagen vill ha handel med Latinamerika, och del finns heller inte folkliga krav i Latinamerika på atl vi skall avbryta eller minska handeln som sådan. Men atl vi handlar med ett land får aldrig locka oss alt acceptera del landets regim. Vi vet att, om vi bojkottade Sovjetunionen, skulle effekten för de oppositionella i Sovjet bli negativ. Färre människor skulle kunna resa till Sovjet, förre skulle kunna ta med sig budskap ut, och möjligheterna till insyn och information skulle bli mindre. Men det faktum att vi har en handel med Sovjet och vill utöka denna handel får inte för ett ögonblick leda oss alt acceptera förtrycket mot oliktänkande eller t, ex, ockupationen av de baltiska staterna. På samma sätt får inte det förhållandet att vi är medlemmar i IDB för ett ögonblick få oss att acceptera regimerna i Argentina eller i Chile,

Samma resonemang som del Jag nu har fört gäller naturiigtvis de övriga internationella banker och fonder som Sverige är med i. När vi - också under en socialdemokratisk regering - stött den afrikanska utvecklingsbanken innebär det i och för sig inget godkännande av regimen iMalawi, När vi under den socialdemokratiska regeringen gått med i den afrikanska utvecklingsfonden innebär det inget accepterande av regimen i Centralafrikanska republiken. När vi under socialdemokratiskt styre gått med i den asiatiska utvecklingsbanken och i den asiatiska utvecklingsfonden innebär det inte att vi tycker atl den bankens lån lill Taiwan eller Sydkorea legitimerar regimerna där,

Samma sak gäller beträffande IDB. Syftet med IDB är kommersiellt, att öka handeln - inget annat. Motiven för en rad andra länder, som gått med i IDB -Danmark, Schweiz, Finland, Österrike, Västtyskland och Storbritannien -utan atl de socialdemokratiska partierna i dessa länder har motsatt sig ett sådant inträde, har också varit av samma slag.

Nr 148

Torsdagen den 17 maj 1979

Bidrag till Interamerikanska utvecklingsbanken

Nr 148

Torsdagen den 17 maj 1979

Bidrag till Interamerikanska utvecklingsbanken

Om vi nu efter ett och halvt år i IDB skulle besluta oss för all lämna organisationen, vore del ett allvariigt steg. Det steget skall vi naturligtvis inte tveka alt la, om vi tror ätt IDB bidrar till atl stärka dikta lurregimer eller all IDB skulle vara ett hot mot mänskliga fri- och rättigheter, men ingenting väsentligt har hänt som förändrat positionerna under dessa ett och halvt år. Det är självklart att ett utträde efter denna tid skulle få allvariiga effekter inle bara på vår ställning i den upphandling som IDB bedriver ulan också på vår ställning som handelspartner i Latinamerika över huvud taget, med de följder det skulle få för våra möjligheteratt ha kontakteri Latinamerika-också med oppositionella rörelser. Sådana kontakter är långt lättare att upprätthålla med bevarade handelsförbindelser.

Herr talman! Detla utesluter naturligtvis inte att del går att rikta invändningar mot låneinriktningen i IDB, mol länderfördelning eller projekt-val liksom atl vi kan ha invändningar på sådana punkter när det gäller andra organisationer som vi är med i, t. ex. Världsbanken. Men låt oss därför göra som utskottet vill, nämligen gå igenom våra relationer till IDB och tillse att den utredningen verkligen är fömtsättningslös - dess utgångspunkt skall ju vara att en saklig översyn skall göras-och att vi därefter tar ställning. I väntan på en sådan översyn skall vi självfallet inte företa oss något som binder våra händer på så sätt att det skulle uppfattas som ett steg mot utträde.

Herr talman! Jag yrkar bifall till utskottets förslag.

OSWALD SÖDERQVIST (vpk) kort genmäle:

Herr talman! Jag tror knappt mina öron när jag hör Olle Wästberg i Stockholm stå här och säga att det inte finns några folkliga krav från befolkningen i Latinamerika alt man skall genomföra sanktioner eller ingripa mot regimerna där. Har aldrig Olle Wästberg hört talas om den chilenska fackföreningsorganisationen CUT:s upprop och krav på västeuropeiska och andra fackföreningsrörelser att ingripa? Har aldrig Olle Wästberg hört talas om oppositionen i Argentina och dess krav på att det skall vidtas åtgärder? Har aldrig Olle Wästberg varit i kontakt med Umguaykommittén här hemma i Sverige, som enständigt nu i ett par års tid har begärt av svenskarna och av den svenska regeringen alt man skall ingripa mot förtrycket i Uruguay?

Är inte detta folkliga krav? Läser inte Olle Wästberg tidningar? Lyssnar inte Olle Wästberg på svensk radio och television?

OLLE WÄSTBERG i Stockholm (fp) kort genmäle:

Herr talman! Ja, men snälla Oswald Söderqvist, det finns mängder med krav - och berättigade krav - på alt Sverige, svenska regeringen, svenska organisationer skall ingripa mot förtryck i Latinamerika, skall protestera, skall göra punktaklioner av olika slag. Naturligtvis finns det också organisationer som kräver ett utträde ur IDB. Men det jag sade varandet inte finns folkliga krav på att vi generellt skall minska eller skära av handeln med Latinamerika - detta av del berättigade skälet atl med handel följer i och för sig en rad positiva faktorer, positiva också för den som vill främja friheten.

Några krav på avbmten handel finns alltså inte.

Min slutsats är all eftersom medlemskap i IDB är en förutsäUning för handel, eller i varie fall fören expanderande handel, med Latinamerika skall vi också - samtidigt som vi fördömer de enskilda stater i Latinamerika där friheten undertrycks-vara beredda att fortsätta handla på samma sätt som vi gör med en rad andra diktaturstater. Sydafrika är undantaget när det gäller den strategin.

OSWALD SÖDERQVIST (vpk) kort genmäle:

Herr talman! Jo, del har visst ställts krav från olika sydamerikanska nationer att vi skall avbryta handel. Det var ett av de allra största kraven från Just Chile - en bojkott av regeringen i Chile på alla plan: handelspolitiskt, ekonomiskt, kulturellt osv. Det framfördes enständigt vid den stora konferensen i Madrid i höstas.

Det har också framförts liknande krav från Uruguaykommittén t. ex. här i Sverige, att vi skall avbryta handeln med dessa länder.

Mot denna bakgrund måste jag förslå saken så, atl Olle Wästberg i Stockholm antingen inte följer med vad som sägs eller också inte lyssnar på dessa krav.

Nr 148

Torsdagen den 17 maj 1979

Bidrag till Interamerikanska utvecklingsbanken

OLLE WÄSTBERG i Stockholm (fp) kort genmäle:

Herr talman! Ja, vad som t. ex. krävdes från Chile var en bojkott under en bestämd period. Vi skulle försöka stoppa exempelvis koppariasterna. Och del kan vara ett rimligt krav atl man väcker opinion genom kortvarig bojkott.

Men i övrigt har vi ju i Sverige - och det gäller även den helt övervägande delen av olika fackliga och andra folkligt förankrade organisationer i Latinamerika - varit angelägna om att handeln skall fortsätta. Vi anser alt handeln i sig har ett värde och atl handeln inle behöver och inle får vara ett hinder för fördömanden av förlryckarregimer.

Förste vice talmannen anmälde att Oswald Söderqvist anhållit all till protokollet få antecknat all han inte ägde rätt lill ytteriigare replik.

MATS HELLSTRÖM (s):

Herr talman! Den debatt som förts om IDB på borgeriigt håll under de här åren, både i propositionerna och i utskottens majoritetsbetänkanden, har ofta gått ul på ungefär den riktlinje som sedan också återfinns i den centermotion som är aktuell i år: man har kritiserat IDB, Centermotionen framför en mycket hård kritik av IDB:s inriktning, syftena med verksamheten, hur de tillämpas, osv. Men så säger man också alt det finns planer på en revidering och att det i framliden kommer alt bli bättre. Man omprövar alltså sitt Ställningstagande och förväntar sig en drägligare fördelning av lånen och en annan inriktning av politiken.

Detta har vi nu hört alltsedan inträdet i IDB och fram till de betänkanden som vi behandlar i dag, men verkligheten har under hela denna tid varit den motsatta. Sedan Sverige gick in i IDB harju militärdiktaturernas andel av lånen ökat, särskilt de värsta och grymmaste militärdiktaturernas, Argentina

Nr 148

Torsdagen den 17 maj 1979

Bidrag till Interamerikanska utvecklingsbanken

har växt fram som den helt dominerande låntagaren; det har varit en mycket medveten uppslöltning av Videlajunlans politik genom IDB:s prioritering av Argentina, lånet lill Chile har under del senaste året tredubblats, i Nicaragua har Somozaregimen lyfts fram som en viktig mottagare, och man kan vidare nämna Paraguay och flera länder som exempel, - Delta är den politiska inriktningen på länder.

Sedan finns det då en annan fråga, som har diskuterats mycket, inte minst av ceniermotionärerna men också av den borgerliga utskottsmajorileten, och det är frågan: Vem når IDB ut lill med sin långivning? Är det de fattigaste människorna som nås av lDB:slån? Om detta kan vi läsa i de dokument som har varit tillgängliga vid utskottsbehandlingen. IDB bedömer själv i sina egna dokument att de lån som gynnar låginkomsttagarna på landsbygden - med deras egna definitioner - det senaste året har minskat från 28 till 19 %.

Nu säger utrikesulskottets majoritet i sin skrivning att del är ostridigt atl IDB har orienterat sig mot de fattigaste samhällsskikten. Ja, men det är i vart fall inte mer ostridigt än vad som står i en rapport som har sammanställts på begäran av ett utskott i USA:s kongress, i representanthuset. Den är utarbetad av Foreign Affaires and National Defence Division Congressional Research Service, som har gjort en ganska ordentlig genomgång av IDB:s utveckling. Den rapporten gör bedömningen atl om vi bara ser på den lilla del av IDB:s lån som klassas som lån till sociala ändamål - det ärju den lilla delen av lånen - och granskar innehållet i de, som man säger, socialt motiverade lånen, finner man att inle heller de lånen når ut lill de fattigaste, som utrikesulskoties majoritet talar om - vilket sedan refereras av näringsutskotieis majoritet. Den typen av lån når ut lill mellangrupper - jordägare och andra-som IDB bedömer som ekonomiskt bärkraftiga, men lånen når alltså inte ut lill de fattigaste människorna. Det som utrikesulskottets majoritet bedömer som ostridigt bestrids sålunda i varje fall av rapporter i USA:s kongress.

Det har påvisats med kalla fakta och kalla siffror, såväl nu av reservanterna som under de tidigare år då vi har diskuterat den här frågan, att i IDB:s utveckling ur de synpunkter som utskottsmajoritelen har bedömt som vikliga har låneinriktningen hela tiden gått till det sämre. Ändå avlägsnar sig de som då på den borgerliga sidan - mest från centerpartiet - driver den här frågan allt längre från den ställning de tog på sin stämma 1976, där man sade nej lill svenskt medlemskap i IDB. Finns det någon centerpartist kvar som slår fast vid den ståndpunkt som man angav på sin stämma 1976? Eller är del så alt centern helt och hållet, samtliga ledamöter- vi harju haft olika bud här i kammaren under olika år- trots försämringen av IDB:s utveckling ställer upp på en politik som innebär att man går ifrån sina tidigare beslut?

Den utveckling vi har haft i riksdagen i år tyder väl på det. Nu har ju avhoppen kommit i allt raskare takt från centern. Vi fick i januari en motion där man krävde en utvärdering av IDB:s verksamhet och samtidigt sade nej-vilket då är helt logiskt - till den femte kapitalpåfyllnaden. Det var Ju så alt regeringen när Sverige gick in i I DB hävdade alt det var en billig inträdesbiljett för ökad export. Nu har det dock visat sig atl man redan efter ett fåtal år måste

inemot fördubbla den svenska kapitalinsatsen, så särskilt billigt var det Ju inte. Men del är helt konsekvent att-som centerpartisterna gjorde i januarisäga atl skall man utvärdera frågan om vi skall vara kvar i IDB eller inte, så skall vi naturligtvis inte fördjupa våra relationer med IDB, ulan då skall man säga nej till den femte kapitalpåfyllnaden.

Som Ingvar Svanberg berörde i sitt anförande har vi sett i utskotten hur en efter en av centerpartisterna har hoppat av från sina krav. Vad slutresultatet blir får vi väl se vid voteringen i dag. Men det är intressant att se på vilket sätt de har hoppat av.

Uppenbariigen har de andra borgeriiga partierna försökt göra sådana skrivningar att det skulle underlätta för centerpartisterna atl hoppa av från sina motioner. Den borgerliga majoritetens skrivningar innebär atl riksdagen skulle fatta beslut som är helt ohållbara internationellt sett. Utrikesutskottets majoritet skriver atl Sverige bör kunna delta i den femte kapitalpåfyllnaden "varvid är alt märka atl någon konlantinbetalning i detla sammanhang inle torde behöva komma i fråga förrän efter budgetåret 1980/81. Om översynen skulle leda till ett utträde ur banken bleve således konlantinbetalning inte aktuell". Den skrivningen har utskottet gjort för atl ge centerpartisterna en möjlighet att rösta med den borgeriiga majoriteten.

Jag vill fråga handelsministern: Hur ser Hädar Cars på den här skrivningen? Kan Hädar Cars gå till IDB med beskedet att vi godkänner den femte kapitalpåfyllnaden, men huruvida det blir några pengar vet vi inte? Vem kan lita på en sådan riksdagsmajoritet? Detta är inle bara hållningslösl, del är dessutom bluff Om Sverige åtar sig att betala ut ett antal miljoner dollar till IDB, måste Sverige självfallet slå för åtagandet även om pengarna inte belastar årets budget. Det är en anmärkningsvärd och principlös hållning som man ger ullryck för i belänkandet. Det vore olyckligt om den svenska regeringen tvingades hänvisa till den när man går till internationella organ för att förhandla. Anser Hädar Cars att utrikesutskottets skrivning ger honom en sakligt korrekt grund att förhandla från när han skall träffa IDB för diskussioner?

Försöken att kamma in så slor majoritet som möjligt för ett beslut att stanna kvar i IDB har hela liden lett till en motsägelsefull argumentation från majoritetens sida. Man diskuterar från två olika positioner. Å ena sidan hävdas i en rad dokument att vårt inträde i IDB är nödvändigt från exportsynpunkt - del är en inträdesbiljett men inget mera. Å andra sidan hävdar utrikesutskotlets majoritet med instämmande från näringsutskotlet att Sveriges medlemskap i IDB i Latinamerika ses som en välkommen intressemarkering. Det ärelt fantastiskt utrikespolitiskt uttalande. Det skulle alltså vara en välkommen intressemarkering att vi använder svenska skattemedel för att betala ut pengar till regeringar där prioriteringen är sådan alt det i dominerande grad är de värsta militäriuntorna som får de svenska skattemedlen. Både i riksdagen och i den kampanj som har förts utanför riksdagen talar man med dubbel tunga. Och man gör det för all möjliggöra en reträtt för centern.

Industriförbundet har gått ut i en kampanj som vi har kunnat läsa om i

Nr 148

Torsdagen den 17 maj 1979

Bidrag till Interamerikanska utvecklingsbanken

Nr 148

Torsdagen den 17 maj 1979

Bidrag till Interamerikanska utvecklingsbanken

pressen. Industriförbundet hävdar alt medlemskap i IDB behövs föratt klara sysselsättningen i Sverige. Det är krokodiltårar som Industriförbundet fäller-i andra sammanhang är det inte så vanligt att Industriförbundet hävdar den svenska sysselsättningen. Man brukar utan större samvetskval acceptera export av svenska arbetsplatser till andra länder. Men just i delta sammanhang har plötsligt sysselsättningen i Sverige blivit väldigt angelägen för Industriförbundet.

Men man har inte mycket konkret att komma med. I själva verket har de uttalanden om de stora exportorder som inträdet skulle leda till och den stora betydelse det skulle få för svensk sysselsättning som trepartiregeringen gjorde när vi gick in IDB inle alls visat sig motsvaras av en verklighet. Del sades då att vi skulle få exportorder på 500 milj. kr., men vi har inte alls kommit upp i de talen. Redan vid inträdet påpekades det av kritikerna att vi inte skulle göra del, och nu kan vi läsa det i utskottsbetänkandel.

Det är t. o. m. på del sättet att man uppenbariigen har så dåligt på fötterna atl man i denna kampanj, som drivs av Industriförbundet med medverkan av en del politiker, måste ta till projekt som inte alls har med IDB att göra för att över huvud taget kunna kamma hem någon poäng. Staffan Burenslam Linder har enligt tidningsreferat för några veckor sedan varit och talat i Ludvika - Irorjag det var. Enligt tidningsreferatet sade han då att ASEA fick sin order till Itaipuprojektel i Brasilien tack vare Sveriges medlemskap i IDB. Men Itaipuprojektel -ett stort kraftverksbygge i Brasilien - finansieras inte alls av IDB. Itaipu är om något ett exempel på motsatsen, nämligen alt det i Latinamerika finns mycket stora investeringsprojekt som inte alls har med IDB att göra. Staffan Burenstam Linder finns uppsatt senare på talariistan, och han har då möjlighet att dementera, om Falu-Kuriren har refererat honom fel när det står att han har sagt att ASEA fick Itaipuordern tack vare Sveriges medlemskap i IDB. Det är andra tidningar som har refererat delta uttalande, och de har hela tiden tolkat det så, att projektet skulle vara IDB-finansierat.

Del är utmärkt atl Itaipu har kommit upp i debatten. Del illustrerar det faktum - vilket borde vara känt för majoriteten - att de investeringar i Latinamerika som finansieras av IDB svarar för ungefär 2 ä 3 % av Latinamerikas samlade bmltoinvesteringar. Den stora delen av investeringarna har alltså ingenting med IDB att göra. Än mindre relevans har det naturligtvis att - vilket gjordes tidigare i debatten - i detta sammanhang blanda in handeln med Latinamerika. En handelsbojkott mot Latinamerika har man Ju uppfattat som konsekvensen av ett utträde ur IDB. IDB svarar alltså för 2 å 3 % av Latinamerikas samlade bruttoinvesteringar. Det har ingenting atl göra med Sveriges möjligheter atl fortsätta att exportera till Latinamerika, och det har sanneriigen ingenting att göra med vår handel med Latinamerika.

Centerparlisterna har i sin motion sagt alt man har haft ett alltför bräckligt beslutsunderiag för atl nu gå ur IDB. Enligt centerpartisterna skall vi vänta och se, utvärdera. Vi socialdemokrater menar att den borgeriiga trepartiregeringen gav riksdagen utomordentligt bräckligt beslutsunderlag när Sverige

inträdde i IDB. Vi borde aldrig ha inträtt. Medlemskap i en internationell organisation måste bygga pä en grundläggande vilja att stödja organisationens verksamhet. Den debatt som under dessa år har förts har visat att en sådan vilja saknas - också hos stora grupper på den borgeriiga sidan.

Handlandet från majoriteten i utskottet måste uppfattas så, alt man lägger fram en rad argument som är motstridiga men som skall ge centern en reträttmöjlighet. Behovet av att till varje pris hålla samman en borgerlig front tycks vara viktigare än den utrikespolitiska sakfrågan.

Medverkan i en internationell organisation måste bygga på en verklig vilja alt stödja organisationens syften och uppgifter. IDB skapades i syfte alt motverka en radikalisering av Latinamerika. Det syftet är i praktiken snarast mer uttalat nu än det var vid bankens tillkomst. Det visar del ökade stödet till de värsta och hårdaste militärjuntorna. Sverige bör lämna IDB!

Jag yrkar bifall till de socialdemokratiska reservationerna.

Nr 148

Torsdagen den 17 maj 1979

Bidrag till Interamerikanska utvecklingsbanken

ALLAN HERNELIUS (m):

Herr talman! Utrikesutskottet har vid flera tillfällen haft anledning att yttra sig om IDB lill näringsulskottet. Det har alltså förekommit flera yttranden, men de har inte skilt sig så myckel åt. Jag skall inle försöka recensera innehållet i dem - det behövs egentligen inte - utan bara konstatera att utrikesutskotlets majoritet har varit helt på det klara med alt påståenden om alt ett medlemskap i banken skulle strida mot de värderingar som varit vägledande för vår bistånds- och utrikespolitik är ogrundade, även om de nu återigen framfördes av herr Svanberg.

Utrikesutskotlets majoritet konstaterar i dag atl dess förut gjorda principiella bedömningar i frågan alltjämt är giltiga, att medlemskapet sålunda inte är stridande mot svensk utrikespolitik, att det inte utgör någon integrerad del av vår biståndspolitik men att del ingår som ett led i vår handelspolitik.

Fördel första bör man än en gång erinra om att vårt medlemskap i banken icke är betingat av bislåndspolitiska skäl ulan av exportskäl.

För det andra bör man konstatera att medlemskapet innebär en inträdesbiljett till 25 latinamerikanska stater, i och för sig ganska olika. Där finns bjässar som Brasilien och Mexico, oljemagnater som Venezuela, små länder som Dominikanska republiken och diktaturer som Argentina och Chile. Men där finns också demokratier som Costa Rica och Colombia. - Dominikanska republiken -ja! Del var inte länge sedan vi här i kammaren behandlade en motion om särskilt stöd åt Dominikanska republiken från svensk sida. Det kan Ju då vara av intresse att erinra om alt det just nu tydligen pågår förhandlingar mellan IDB och Dominikanska republiken om vissa intressanta projekt i republiken i fråga.

För del tredje kan det inte gärna vara någon fara för vår neutralitet att vara med i banken. Det framstår klart om vi ser på vilka de övriga medlemsstaterna är, nämligen bl. a. Belgien, Danmark, Finland, Frankrike, Förbundsrepubliken Tyskland, Israel, Italien, Japan, Jugoslavien, Schweiz, Nederiän-derna, Spanien, Storbritannien och Österrike. Kan sällskap med Finland och Jugoslavien vara komprometterande? Eller är det sällskap med Schweiz och

Nr 148

Torsdagen den 17 maj 1979

Bidrag till Interamerikanska utvecklingsbanken

Österrike som ärdet? Schweiz ärju så till den grad noga med sin neutralitet, atl det ännu inle gått med i Förenta nationerna. Kan inle den argumenteringen, om risker för vår neutralitet genom medlemskapet, avskrivas en gång för alla? Skall den behöva upprepas varje gång vi debatterar frågan trots ostridiga fakta om vilka övriga länder som är medlemmar?

Fördel fjärde bör vi kanske också ett ögonblick fundera över det faktum alt några gånger i denna kammare har framförts påståendet alt åtminstone ett utrikesutskott i en annan nordisk stat vid förfrågan på hög nivå i svenska kanslihuset före regeringen Fälldins tillträde, alltså under regeringen Palmes tid, fick den uppfattningen atl Sverige var berett atl gå in i Interamerikanska utvecklingsbanken. Detta påstående, framfört i riksdagen, har icke någonsin bemötts. Det lycks vila på verklighelsunderiag.

Sedan blev Jag minst sagt något förvånad, när jag hörde Mals Hellström göra sina utläggningar. Han talade om diktaturstater som får bidrag av svenska skattemedel. Låt oss ett ögonblick konstatera att del finns fler banker än Interamerikanska utvecklingsbanken. Det finns Afrikanska utvecklingsbanken, i vilken Sverige inte är ledamot. Det finns Afrikanska utvecklingsfonden. Asiatiska utvecklingsbanken och Asiatiska utvecklingsfonden. Till dessa institutioner bidrar Sverige med icke obetydliga belopp, år ut och år in. Dessa medel går lill olika stater- ibland demokratier, mestadels diktaturer. Ett enda exempel: Landet Tchad beskylls f n. för att bedriva en ganska omfattande utrotningspolitik mot vissa befolkningsgrupper i dess södra del. Tcad får mycket pengar från Afrikanska utvecklingsbanken och Afrikanska utvecklingsfonden. Jag har inte hört någon säga ett ord om del i Sveriges riksdag. Jag har inte hört någon resa frågan, om vi skall vara med i dessa fonder med anledning av att pengarna går lill diktaturstater. Det lycks som om intresset för sådana verksamheter skulle koncentrera sig på Just IDB.

Sverige gerett omfattande multilateralt bistånd, närmast genom UNDP. Vi har förbundit oss att under tre år ge 960 milj. kr. till den organisationen. Därifrån strömmar pengar ul till diktaturstater, både i öst och i tredje världen, och till demokratier. Jag har inte hört någon opponera mot det i denna kammare. De diktaturstaterna kommer alltså inle upp lill allmän diskussion.

Sedan har vi vårt direkta bilaterala bistånd. Förnågra veckor sedan beslöt vi i enighet och utan något motyrkande atl vi skulle bevilja 70 milj. kr. till Angola, 30 milj. kr. till Kuba, 55 milj. kr. till Guinea Bissau, 45 milj. kr. lill Laos och 140 milj. kr. till Mozambique. Därom beslutade kammaren i enighet. Jag hörde inte några invändningar om att det här är fråga om diktaturstater eller enpartistaler. Däremot förelåg invändningar från något parti gentemot vårt bidrag till Vietnam, 400 miljoner, som moderaterna ville sänka till 200 miljoner. Men moderaterna fick på den punkten inte något stöd - icke av dem som i dag opponerar mot stöd åt diktaturstater, icke av dem som i andra sammanhang gjort del. Vi var ensamma om det.

Vi hade också en reservation mot 70 miljoner till Etiopien, en militärdiktatur av ganska grovt slag som därtill för ögonblicket är krigförande. Vi beviljade också, utan meningskiljakligheler i kammaren, 345 miljoner till

Tanzania, som onekligen är en enparlistal med viss färsk erfarenhet av krigföring. Det var ingen opposition mot del.

Varför dömer man så olika?

Vilken marknad är det då det är fråga om när det gäller Latinamerika? Ja, den Latinamerikanska marknaden rör 320 miljoner människor. Befolkningsökningen väntas bli sådan atl det i slutet av århundradet gäller 600 miljoner människor.

Bruttonationalprodukten uppskattas i dag till 250 miljarder dollar. Den väntas vara fyrdubblad vid sekelskiftet. Det är en av de mest dynamiska regionerna i världen.

Nu säger Mats Hellström alt del inle är fråga om handel med Latinamerika. Såvitt Jag förstår är medlemskapet i banken till just för alt befordra vår handel med Latinamerika: Medlemskap är ett villkor för atl få delta i offentliga upphandlingar. Om Sverige inte vill delta i offentliga upphandlingar är våra utsikter atl delta i övrigt handelsutbyte naturligtvis reducerade.

Hur man kan påstå att denna fråga icke har med handel att göra är mig en gåta. Det är i själva verket handeln och sysselsättningen i Sverige den gäller-både i Ludvika och på andra platser.

Det är sant att L M Ericssons anläggning inle finansieras av banken. Men tror någon atl det kunde undgå att väcka uppmärksamhet om Sverige efter att en gång ha varit medlem skulle dra sig ur denna bank därför att regimerna inte passar oss, därför det råder förtryck i vissa delar av regionen, därför att banken lånar ul pengar även lill diktaturstater i detta område? Del är naturiigtvis ett helt vettlöst påstående - förlåt uttrycket!

I själva verket har denna kontinent en enorm potential, i fråga om energi, jordbruk och industri. Jag tror inte att vi i Sverige har råd att rynka på näsan ål en sådan exportmarknad, anse oss vara för fina all vara med i konkurrensen där. Av omsorg om vår egen sysselsättning borde vi vara beredda att i stället söka främja vår handel och vår export dit - för all därmed hålla fler svenska armar i arbete och bidra till vår betalningsbalans.

Utrikesutskottet har också biträtt yrkandet om en granskning av bankens verksamhet med hänsyn till att diskussionen om banken har pågått så länge alt det verkligen kan vara skäl alt samla material på bordet för att få en grundlig genomlysning av frågan. Att märka är emellertid att utrikesutskottet i det sammanhanget också anser att en sådan översyn skall innebära en Jämförelse med andra utvecklingsbanker och en bedömning av de följder som ett eventuellt svenskt utträde eller icke deltagande i framlida kapi-lalpåfyllnader skulle få från handels-och utrikespolitisk synpunkt liksom för den svenska sysselsättningen. En sådan granskning har utrikesutskottets majoritet anslutit sig till.

Herr talman! Jag yrkar bifall till näringsutskottets hemställan.

Nr 148

Torsdagen den 17 maj 1979

Bidrag till Interamerikanska utvecklingsbanken

MATS HELLSTRÖM (s) kort genmäle:

Herr talman! Några saker i det senaste anförandet bör rimligen inle stå oemotsagda i protokollet. Del har upprepade gånger - det kan inle vara obekant för Allan Hernelius - mycket klart dementerats av företrädare för

Nr 148

Torsdagen den 17 maj 1979

Bidrag till Interamerikanska utvecklingsbanken

den tidigare socialdemokratiska regeringen atl det skulle ha funnits några beslutförbereddaom inträde i IDB. Det vet Allan Hernelius. Det är helt fel att påstå alt detta inle är dementerat. Det har dementerats i riksdagen flera gånger samt även utanför riksdagen. Del visar bara hur svag den borgerliga majoritetens argumentering är, när man hela tiden måste krypa bakom någonting. Man vill inte stå upp och utveckla skälen - Ja, möjligen moderaterna. Man talar gärna om socialdemokratiska regeringar, om andra länder samt om Afrika och Asien. Man vill uppenbarligen mycket litet diskutera just Latinamerika.

När det gäller Asien har socialdemokraterna - till skillnad från vad Allan Hernelius gav sken av - motsatt sig att Sverige skall stödja Asiatiska utvecklingsfonden. Vi menar att dess projekt går i fel riktning och inte ger stöd lill de fattigaste människorna. På sådana grunder skall vi genom en prövning bank för bank eller fond för fond ta ställning lill vad Sverige med skattepengar skall stödja.

Moderaternas uppfattning ärju känd. Det intressanta är snarast att Allan Hernelius drar in Vietnam, Mozambique och andra länder, beträffande vilka det råder slor enighet i Sverige om alt de arbetar för att de fattigaste folkgrupperna skall få en förbättring. Man frågar sig också hur centerpartiet kan stå församma utskottsbetänkande som moderaterna. I debatten tidigare om biståndsfrågor skilde moderaterna ut sig. Det vore nu intressant att få veta om centern och folkpartiet har samma bedömning som moderaterna i denna fråga.

Jag tog upp handelsbojkolten därför att den hade nämnts i debatten. Den argumentering som förs är vansinnig. IDB står för 2-3 % av Latinamerikas totala bruttoinvesteringar, alltså en mycket liten andel av bruttoinvesteringarna och av möjligheterna alt handla med Latinamerika.

Allan Hernelius sade att vår ståndpunkt är vettlös. Man kan inte gå ur banken, om man en gång har gått in iden. Ungefär så uttryckte han sig. Men något av vettlöshelen måste då falla på honom själv. Han har Ju faktiskt skrivit under ett utskottsbetänkande, vari han förutsätter att en utredning skall undersöka humvida man skall utträda. Skrivningarna i dessa två betänkanden är inte alls så neutrala, utan visar det sig att IDB har en så svag karaktär såsom organisation som kritikerna menar, skall man utträda. Något av vettlösheten faller ju tillbaka på Allan Hernelius själv.

OSWALD SÖDERQVIST (vpk) kort genmäle:

Herr talman! Det är märkligt att Allan Hernelius fortsätter att tala om exportökningen och den gynnsamma inverkan som medlemskapet i IDB skulle ha på den svenska exporten, trots all det fortfarande i den stund vi står här inte finns någonting som visar att så har varit fallet hittills. Inte heller är det självklart för framtiden. Tvärtom driver våra stora multinationella företag den överväldigande delen av sin verksamhet utanför Sverige. Det gäller ASEA, SKF, Atlas Copco osv. Huvuddelen av de inom koncernerna anställda - från 50 % och upp till 70 % - arbetar utanför Sveriges gränser.

Det finns, som jag sade, ingenting i de citat Jag anförde tidigare som säger

att dessa företag skulle placera sina order i Sverige och på del sättet bidra till sysselsättningen här. Ingenting talar för att det blir fler arbeten i Ludvika, vilket Allan Hernelius på nytt stod upp och hävdade all det blir.

Tala om vilkaarbeten vi harfåtl i Ludvika hittills eller vilka vi har chans atl fö där, i Olofström eller på något annat ställe! Det ärju nonsens att prata om detla som ett faktum, när det inte finns någonting som talar för alt det är på del sättet.

Jag måste instämma med Mals Hellström, när han säger att om det vore så förfärligt bra att det fanns relevanta bevis för att vi har fått beställningar i Sverige, varför skall vi då tillmötesgå det krav som har ställts om en utredning? Det ärju helt ologiskt.

Vad beträffar påståendet att ingen har sagt någonting om asiatiska fonden och banken vill jag påminna om att vpk har gått emot svenskt engagemang i dessa. Vi har sagt att inriktningen av deras verksamhet är felaktig. Vi ogillar dem.

När det gäller andra svenska åtaganden och insatser har vi också ständigt pekat på att man måste värdera hur regimerna i fråga behandlar sina invånare och hur de använder pengarna, antingen det är lån från banker eller svenska biståndsmedel. Kommer pengarna de breda folklagren till godo? Del ärju på den punkten vi har de tyngsta invändningarna i det här fallet.

Vill Allan Hernelius påstå alt IDB:s utlåning på något sätt har förbättrat situationen för folket i Latinamerika under den tid då banken har funnits till? Har folket fått det bättre i Nicaragua, i Uruguay, i Chile eller i Argentina? Sanningen är den att folkel inte har fått någon förbättring tack vare bankens pengar - vi har tidigare hänvisat till bl. a. utskottsförhör i USA. Tvärtom har klyftorna mellan folkgrupperna ökat på den latinamerikanska kontinenten.

Man bör väl hålla sig något så när till sanningen när man talar om sådana här saker och inte enständigt stå och mala fram påståenden som är felaktiga.

Nr 148

Torsdagen den 17 maj 1979

Bidrag till Interamerikanska utvecklingsbanken

ALLAN HERNELIUS (m) kort genmäle:

Herr talman! Jag tror inte att jag behöver syssla med herr Söderqvist så mycket. Hans påståenden faller ju på sin egen orimlighet. Han gör det så enkelt för sig att han t. o. m. säger: Visa på alt invånarna i Argentina och Chile har fått det bättre tack vare banken!

Den bevisbördan kan Jag inte åta mig. Det är fråga om en kontinent med 320 miljoner människor, och Jag kan inle gå in på vad som har skett på grund av bankens utlåning och vad som skett på annat sätt i fråga om deras levnadsstandard. Det förstår herr Söderqvist själv. Han bara exercerar med sådant.

Däremot skall Jag gärna syssla litet mer med herr Hellström. Först vill Jag säga atl del förekommer ett visst samarbete mellan de nordiska utrikesutskotten, och i varje fall från ett av dessa har vi erfarit atl man hade förfrågat sig i kanslihuset om Sveriges intentioner med avseende på banken och fått uppfattningen att Sverige var berett att inträda. Detta var före regeringen

6 Riksdagens prolokoll 1978/79:148-149

Nr 148

Torsdagen den 17 maj 1979

Bidrag till Interamerikanska utvecklingsbanken

Fälldins lid.

Vad Jag sade om veltlöshet gällde inle utträde ur banken, för då hade del varit illa med logiken, ulan det är vettlöst att tro atl utträde ur banken icke skulle få påföljder för vår handel med Latinamerika. Det är någonting helt annat.

Sedan vill jag också säga att även om banken inte står för mer än så och så många procent av investeringarna på denna väldiga kontinent, så uppmärksammas det naturligtvis om Sverige är med i banken eller inle eller om Sverige ensamt av alla industriländer skulle stå utanför.

Nog uppmärksammas del vid den handel som sker vid sidan av bankens direkta krediter. Det finnsju andra stora banker i området också, och det finns andra kreditgivare och annan företagsamhet. Det är självklart alt det måste uppmärksammas, och det är självklart alt det måste påverka vår handel och därmed sysselsättningen i Sverige.

Det samband som finns mellan svensk exportindustri i Latinamerika och sysselsättningen i Sverige är belagt, så del behöver vi inte diskutera här så myckel.

Så vill jag också konstatera att när herr Hellström åberopar svenska skattebetalares pengar till banken - det är fråga om relativt små belopp-så har herr Hellström fortfarande inte ett ord att säga om de svenska skattemedel som går till andra diklaturländer. Del vore konsekvent av herr Hellström, när han yrkar på all Sverige skall utträda ur banken, med hänsyn till att en del diktaturstater är med i bankens länderkrels, att samtidigt säga: Icke ett öre av svenska skattemedel till diktaturstater i världen, icke ett öre genom multinationella organisationer, icke ett öre i bilateralt bistånd.

Det säger inte herr Hellström. Tvärtom har han röstat för sådant. Var finns logiken, herr Hellström?

OSWALD SÖDERQVIST (vpk) kort genmäle:

Herr talman! Jag tror Allan Hernelius blir tvungen au lyssna litet mera pä mig trots alt det inte är så roligt.

Låt oss se på dessa påståenden. Allan Hernelius påstår i siit första anförande att IDB hjälpte fattiga regimer och fattiga människor.aii det varett av bankens huvudsyften. Jag frågade efter exempel, och då går han upp och säger att del kan han inte stå lill tjänst med, det är alldeles omöjligt att på denna stora kontinent peka på något exempel.

Han kan alltså, på hela denna stora kontinent, inte peka på ett enda exempel där IDB:s verksamhet haft någon positiv verkan för befolkningen! Del är ynkligt att inte ha mera argument alt komma med när man går upp och försöker delta i den här debatten!

Det finns ett land på denna sida jordklotet där man fått en utjämning och där befolkningen fått det bättre. Det är Cuba - del land IDB kom lill för att bekämpa. Det är det enda land där man under de senaste 20 åren kunnat påvisa en utjämning. Det är belagt av socionomer och ekonomer från alla möjliga stater. Men det är klart atl den saken vill man inte tala om när man som Allan Hernelius har sitt intresse i alt understödja konservativa och

reaktionära regimer. Då bortser man från det. Då stöder man hellre regimer i Argentina och Chile och säger att man inle kan hitta några exempel, men det kan ändå ha skett förbättringar.

Beträffande sysselsättningen i Sverige säger Allan Hernelius att del är belagt atl IDB:s verksamhet i Latinamerika också har positiva sysselsättningseffekter i Sverige. Visa då några exempel! Hur många Jobb har tillskapats av delta?

MATS HELLSTRÖM (s) kort genmäle:

Herr talman! Efter atl ha lyssnat till Allan Hernelius får man intrycket att denna utredning är ett svepskäl och ingenting annat. I varje fall måste det vara så för moderaterna, eftersom Allan Hernelius med tanke på de hemska konsekvenserna för vårt land utesluter alternativet all utredningen skulle utmynna i förslag om utträde ur banken. Så måste man rimligen uppfatta vad Allan Hernelius sagt.

Sedan säger han att om vi utträder ur IDB får detta påföljd för vår handel. Då kanske det vore bra alt fö en kommentar från Allan Hernelius om innebörden i något som i alla fall Jag har haft svårt att begripa, men som är själva klämmen i utskottets betänkande som vi om en stund skall rösta om. Det berör den fråga Allan Hernelius log upp. Det vore värdefullt för den fortsatta debatten alt, av dem som tänker ställa sig bakom detla betänkande, något närmare fö utvecklat vad man avser.

Så här avslutas utskottets betänkande: "Ett beslut av riksdagen om utredning i enlighet med vad utskottet förordar i detla betänkande får självfallet slor betydelse vid de fortsatta kontakterna med IDB rörande vårt lands medverkan i organisationen."

Jag har inte förstått det, men det kanske finns någon som kan förklara vad utskoltsmajoriteten menar med detta. På vilket sätt får detta betydelse för våra kontakter och' vår medverkan? Avser ulskotlei de påföljder för vår handel som Allan Hernelius lalade om?

Alt mycket av debatten om hur vi skall inrikta vårt bistånd under 1970-talet förts under slor enighet i vår riksdag, det lycks ha gått moderaterna förbi. Alt del finns mycket fö länder utanför de gamla västeuropeiska och nordamerikanska som har parlamentarisk demokrati av vår typ, det är också rätt väl klarlagt. I biståndspolitiska utredningens betänkande finns de möjliga orsakerna till delta ganska noggrant analyserade, liksom effekterna av det. En mycket stor majoritet ställde sig bakom bislåndspolitiska utredningens förslag. Det talas där om att vi skall rikta våra skattepengar lill de länder som själva strävar efter alt utjämna levnadsvillkoren, så att de fattigaste folkgrupperna får en ökad andel av resurserna och så atl man kan häva fattigdomen. Det är till de länderna som vi vill ge av våra skattemedel.

Vad vi vänder oss emot är atl IDB är en organisation som har tillkommit i det politiska syftet att stötta militärjuntor som har den motsatta inriktningen, nämligen just att bevara överklassens privilegier. Det är på den grunden som hela IDB-debatten, bl. a. i Sverige, har förts.

Nr 148

Torsdagen den 17 maj 1979

Bidrag till Interamerikanska utvecklingsbanken

Nr 148

Torsdagen den 17 maj 1979

Bidrag till Interamerikanska utvecklingsbanken

ALLAN HERNELIUS (m) kort genmäle:

Herr talman! Herr Söderqvist citerade mig inte korrekt, och det hade Jag inle vänlat mig. Del skulle försvåra hans argumentering, om han ciierarade mig korrekt, och därför kan vi utgå från att han inte gör det.

Han störtade sig genast in på Cuba. Det intressanta är då atl herr Söderqvist i ett tidigare inlägg åberopade en resolution om bojkott från en fackförenings-iniernalional i Madrid. I den resolutionen krävde man bojkott av Cuba. Det glömde herr Söderqvist alt säga, och det var ju synd.

Herr Hellströms argumentering går i stort sett ut på atl moderaterna inte har tillägnat sig biståndsutvecklingen i Sverige. Herr Hellström hörde tydligen inle på vad Jag sade, nämligen alt bisiåndsmedlen i Sverige lill allra största delen har fördelats under enighet partierna emellan. Moderaterna har röstat för bistånd lill Vietnam, men i år ville vi sänka anslaget från 400 miljoner till 200 miljoner. Vi har deltagit i fördelningen av anslagen till en rad övriga stater som omnämnts här i debatten. Det var bara i fråga om två stater som vi i år gjorde markeringar, nämligen beträffande Vietnam och Etiopien -Cuba har vi berört tidigare. Så ligger det i själva verket till.

Del inkonsekventa i herr Hellströms hållning är atl han åberopade diktaturer som skäl för all inte delta i banken. Men han åberopar inte diktaturer som skäl när del gäller bisiåndsmedel. Då glömmer han den delen av sin argumentering -då är den borta, då är den helt försvunnen. Det är bara när det gäller banken som detla skäl dyker upp. När han för några veckor sedan voterade för anslag till diktaturiänder, glömde han bort att tala om diktaturländeroch demokratiska länder. Då arbetade han tydligen med andra begrepp, om han nu rörde sig med några begrepp alls.

Förste vice talmannen anmälde atl Oswald Söderqvist och Mats Hellström anhållit au till protokollet fö antecknat att de inte ägde rätt till ytteriigare repliker.

Handelsministern HÄDAR CARS:

Herr talman! Sverige är medlem i olika utvecklingsbanker - i Asiatiska utvecklingsbanken sedan 1966 och i Afrikanska utvecklingsfonden sedan 1973. De svenska insatserna i dessa banker betalas med biståndsmedel. Under 1977 gick Sverige också med i den Interamerikanska utvecklingsbanken, IDB. Anledningen lill detta var främst alt många av de projekt som finansieras av IDB ligger inom sektorer där svenska företag har goda möjligheter att göra sig gällande. Vidare införde IDB 1976 nya regler för sin upphandling. Enligt dessa regler är all upphandling som finansieras med IDB-medel begränsad till medlemsländerna. Sverige gick således med i IDB främst av exportfrämjande skäl.

Tanken på svenskt medlemskap prövades också från bislåndspolitiska utgångspunkter, men dessa ansågs inle utgöra tillräckliga motiv för medlemskap. Ett skäl för delta var att flertalet av de länder i Latinamerika som för lån från IDB inle tillhör de fattigaste u-länderna och alt svenskt bistånd skall koncentreras till Just de fattigare länderna.

Däremot bedömdes som jag nämnde de exportfrämjande motiven vara betydande.

Som framhållits tidigare i debatten och i betänkandena från utrikesutskottet och näringsulskottet står svenskt medlemskap i IDB i överensstämmelse med svensk utrikespolitik. Medlemskapet utgör inte en del av de svenska biståndspolitiska insatserna, även om banken bidrar till ekonomisk utveckling i Latinamerika, ulan ingår som ett led i svensk handelspolitik.

Regeringen följer verksamheten och utvecklingen inom IDB med stor uppmärksamhet. Som bekant är Sverige en av de mindre medlemmarna och kan därför av naturliga skäl inte ensamt prägla IDB:s inriktning. Regeringen försöker dock tillsammans med andra likasinnade länder påverka bankens verksamhet.

IDB har beslutat atl under den fyraårsperiod som nyss har inletts -1979-1982 - lägga ytterligare tyngd vid projekt som kommer de fattigaste befolkningsgrupperna till del. Nära hälften av bankens resurser avses under perioden gå till projekt som direkt berör dessa befolkningsgrupper. Vidare bör framhållas att projekt som landsbygdsutveckling och sociala projekt skall prioriteras. Detta är en låneinriklning som stöds av den svenska regeringen och som Sverige har arbetat för. Regeringen har bl. a. mot denna bakgrund föreslagit atl Sverige deltar i den s. k. femte kapitalpåfyllnaden. IDB får genom denna kapilalpåfyllnad möjlighet lill fortsatt och utökad utlåning.

IDB:s utlåning har under årens lopp haft betydelse för utvecklingen i Latinamerika och kommer att ha än större betydelse i framliden, med den låneinriklning IDB nu faltal beslut om. Denna utveckling är givelvis positiv.

Det svenska medlemskapet har också haft betydelse för den svenska exportindustrin. Enligt tillgängliga uppgifter har svenska förelag redan fött order på 188 milj. kr. till projekt som IDB är med om att finansiera och merär alt vänta i framtiden. Det är glädjande för näringsliv och sysselsättning i Sverige att vi fött dessa order. Vi skulle inle ha fött dem om vi inte varit medlem i IDB.

Det svenska medlemskapet har alltsedan inträdet i IDB stått under debatt. Enligt min uppfattning är det ett sundhetstecken atl frågan debatteras. Jag har förståelse för den oro många känner inför den politiska utvecklingen i delar av Latinamerika och för hur denna utveckling påverkas av ekonomiska insatser av skilda slag.

Frän olika håll krävs att Sverige skall utträda ur IDB. Delta skulle inle gynna vårt anseende i tredje världen eller tilltron till konsekvensen i vårt handlande i internationella sammanhang. Frågan om fortsalt medlemskap i IDB bör i stället övervägas efter en rimlig tid, i ljuset av då vunna erfarenheter. Av den anledningen välkomnar regeringen del förslag som framställts i riksdagen av företrädare för centerpartiet, nämligen att vi efter en tid skall göra en utvärdering av medlemskapet. En sådan utvärdering bör göras av en utredning med parlamentarisk sammansättning.

Det kan konstateras atl inget europeiskt medlemsland i IDB har lämnat eller f n. överväger utträde ur IDB. Flera länder utanför Latinamerika

Nr 148

Torsdagen den 17 maj 1979

Bidrag till Interamerikanska utvecklingsbanken

Nr 148

Torsdagen den 17 maj 1979

Bidrag till Interamerikanska utvecklingsbanken

överväger däremot, enligt vad vi erfarit, att begära medlemskap.

Jag vill avslutningsvis framhålla atl olika latinamerikanska länder har understrukit betydelsen av atl Sverige deltar i IDB. Under mitt besök i Manila i samband med UNCTAD V tog Jag tillfället i akt att ingående diskutera IDB:s roll och verksamhet med en företrädare fören av de mera progressiva, demokratiska och parlamentariska staterna i regionen, utrikes- och vice statsministern i den socialdemokratiska regeringen i Jamaica Mr. P. J. Palterson. Jag bad honom att efter våra samtal skriva ner sina synpunkter i ett brev till mig, och Jag angav att mitt syfte var alt kunna referera till detta i den svenska riksdagsdebatten om IDB. Ur Mr. Pattersons tre sidor långa brev, som finns att tillgå på handelsdepartementet, citerar Jag följande:

"Det är känt all Jamaica fördömer de medlemsländer i IDB som Sverige har förklarat kränker de mänskliga rättigheterna. I organisationen av amerikanska stater har vi många gånger spelat en ledande roll genom att stödja resolutioner och tillsätta kommittéer för att undersöka frågan om de mänskliga rättigheterna i bl. a. Chile, Uruguay och Paraguay.

Min regerings uppfattning är all frågan om mänskliga rättigheter aldrig -under några omständigheter - får kompromissas bort.

Det är tillfredsställande för min regering att den grundläggande frågan beträffande Sveriges medlemskap i IDB utgår från den strävan det svenska folket delar med oss med avseende på de mänskliga rättigheterna.

Jamaicas förbindelser med IDB utgör ett gott exempel på bankens effektivitet som ett utvecklingsinstrument av regional karaktär för främjande av ekonomisk utveckling i Latinamerika. Vi har varit medlemmar i IDB i över tio år, och vårt land har dragit nytta av den hjälp banken lämnat, särskilt för landsbygdsprojekt såsom utveckling av små Jordbruk, elektrifiering, vatlenförsörining och hälsovård. Banken har alllid med flexibilitet besvarat våra förfrågningar om hjälp till projekt som är ägnade att underlätta utvecklingen för de fattigaste sektorerna av befolkningen.

IDB har även under åren byggt upp en aktningsvärd kunskap om Latinamerikas ekonomiska struktur och är väl bekant med regionens särskilda utvecklingsbehov. Vi bör också erkänna alt en institution med IDB:s kapacitet gerett idealiskt tillfälle för långivarländernas regeringaratt ge ett vitalt bidrag lill de utvecklingsanslrängningar som görs av länder som är öar och små stater vars ansträngningar hämmas av särskilda strukturella särdrag.

Det är min regerings allvarliga förhoppning "- skriver Mr Palterson - "att Sveriges regerings och det svenska folkets överväganden om fortsatt medlemskap i IDB skall underlättas av en utvärdering av de faktorer Jag här har tagit upp och att Sverige kommer att finna det lämpligt atl fortsätta sitt bistånd till den latinamerikanska regionen genom denna institution - IDB -som effektivt har bidragit till den ekonomiska utvecklingen och välfärden i den latinamerikanska regionen."

OSWALD SÖDERQVIST (vpk) kort genmäle:

Herr talman! Det är ganska klart, som Jag sade tidigare, att Jag inle har någon invändning när handelsministern säger all vårt medlemskap har kommit till för att främja exporten. Jag skall återkomma till del.

Detta med Sveriges inflytande är intressant. Sverige är svagt, som handelsministern naturligtvis måste erkänna. Vi har 0,12 procents inflytande, som också framgår av uppgifterna i propositionen. Man bör då inte framföra del argumentet att Sverige har några möjligheter all påverka utvecklingen eller styra banken. Vi har också alltför många exempel på att så inte skett. Det gäller bl. a. lån lill Argentina. Detla argument bör alltså inte föras fram ytterligare, eftersom del faller på sin egen orimlighet.

När del sedan gäller IDB:s inriktning mot de fattigaste länderna har vi här föll höra ett citat från en minister från Jamaica. Det är väl möjligt att han måste skriva på det sätt han gör. Jag antar att Jamaica är ganska beroende av IDB och framför allt USA och att landet därför inte gärna kan gå ut och säga att man tycker att det är skräp med banken.

Men del kan vara intressant att ställa detta emot referaten här tidigare i debatten frän utskottsförhören i USA. Där talar man om den tidigare inriktningen av lDB:s verksamhet -som det också refereras till i propositionen i litet mer omskrivande ordalag - med satsningar på landsbygdsprojekt, bevattningsanläggningar och sådant. Men detla har man gått ifrån. Och det harosminkal uttryckts i protokollen från dessa utskottsförhör i USA, som Jag citerade i mitt första inlägg.

IDB:s ledning anser alt det inte är lönsamt alt investera i fattigprojekt. De är rädda för alt det skall bli välfärdsprojekt av dem - och det ger ingen profit. Detla kan ställas emot del tidigare påståendet att banken skall vara så bra.

Jag efterlyser sedan återigen den positiva verkan som nu också handelsministern talar om i likhet med tidigare försvarare av IDB. Medlemskapet har gynnat svenska företag, säger handelsministern. Jag tror nog alt det kan ha gjort det. Förelagen har kanske fött order. Men hur mycket av dessa order här hamnat i Sverige? Hur många Jobb har del skapats i Sverige? Om ASEA, SKF eller L M Ericsson föll order som kanske placerats i deras koncern någonstans ute i världen - till vad nytta har del varit för Sverige, för svenska tjänstemän och arbetare och för svensk ekonomi?

Nr 148

Torsdagen den 17 maj 1979

Bidrag till Interamerikanska utvecklingsbanken

MATS HELLSTRÖM (s) kort genmäle:

Herr talman! Beträffandedei brev från Jamaicas utrikesminister som lästes upp äralt märka alt en del av brevet belyserjusl vad vi talarom, nämligen att det är regeringarnas sätt alt själva arbeta i sina ländersom kommer atl avgöra vart pengarna går. Det är klart att pengar som går till Jamaica kommer de fattigare människorna lill del på ett helt annat sätt än om pengarna hade gått till Argentina, där regeringen har helt andra prioriteringar. Det är just det som vi hela tiden har hävdat. Biståndspengar av vilket slag det än må vara som kommer Jamaica till del går Just lill de faltiga människorna på landsbygden, vilket inte blir fallet om man ger pengar till Argentina.

Nr 148

Torsdagen den 17 maj 1979

Bidrag till Inter amerikanska ut vecklingsbanken

Nu är detju så, alt IDB i sin prioritering har minskal sin andel när det gäller denna typ av länder. Jamaica och Dominikanska republiken har nämnts här förut. 11, ex. centermotionen lämnassiffror på detta, och man kritiserar att de demokratiska länderna har fött mindre, medan de militärjuntor som vill hålla de faltiga grupperna nere och i stället stödja privilegierade grupper för en större andel av lånen. Det är vad del handlar om.

Jag vet inle om Hädar Cars när han lalade med Jamaicas utrikesminister samtidigt informerade honom om alt Hädar Cars parti, tillsammans med den borgeriiga majoriteten här i riksdagen, röstade ned socialdemokratiska förslag om direkta biståndsanslag till Jamaica och Dominikanska republiken på 30 milj. kr. Hädar Cars parti röstade ju i vanlig ordning mot våra förslag om ett direkt statligt bistånd till Jamaica.

Sedan ett par frågor till Hädar Cars. Han föster tydligen stor tilltro till bankens uttalanden om atl den i framtiden skall öka sin prioritering av, som det heter, sociala projekt. Men den typen av uttalanden har ju gjorts av bankens Board of Directors många år tidigare utan att de har följts upp. År 1976 gjorde man liknande uttalanden om en ökning av andelen lill sociala projekt, men del blev tvärtom. Av vilka skäl finns del större anledning alt i dag hysa tilltro till den här typen av uttalanden av banken om en ökning av andelen lill sociala projekt?

Hädar Cars svarade inte på min fråga om hur han ser på utskoltsmajoriteten som säger alt man skall delta i den femte kapitalpåfyllnaden men atl någon konlantinbetalning inte torde behöva komma i fråga förrän efter budgetåret 1980/81. Om översynen skulle leda lill ett utträde ur banken, bleve således inte bankinbetalning aktuell, heter det. Avser Hädar Cars att gå till IDB och säga att Sverige skall delta i den femte kapitalpåfyllnaden och samtidigt säga att Sveriges riksdag har uttalat atl del inle är säkert atl det blir några pengar.

Slutligen, eftersom min lid är ute, vill Jag bara konstatera all Hädar Cars hela anförande var en enda plädering för omöjligheten att gå ur IDB. Varför biträder Hädar Cars i så fall förslagomen utredning vilken, som ett alternativ, skall ha just utträde ur IDB? Ett sådant utträde vore helt orimligt mot bakgrund av de skäl som Hädar Cars har givit.

STAFFAN BURENSTAM LINDER (m):

Herr talman! Om Sverige lämnar IDB med de motiveringar som socialdemokraterna framför, skulle detta självfallet uppfattas som kränkande av de ifrågavarande länderna, och del är Ju också själva avsikten med det socialdemokratiska förslaget. Detla intryck skulle förslärkas av all alla västeuropeiska länder, med undantag av Norge, är med i IDB och kvarstår i IDB, alltså även t. ex. det socialdemokratiska Tyskland och det socialdemokratiska Österrike. Även England har under socialdemokratiskt styre gått med i IDB.

Om då Sverige i dag skulle besluta sig för att lämna IDB, som socialdemokraterna vill, är det högeligen sannolikt atl de latinamerikanska länderna skulle fatta vinken. De skulle begripa all Sverige inte vill ha så mycket att göra

med dem på det ekonomiska området. Det är då troligt all de skulle styra ur ett antal redan gjorda affärsöverenskommelser och avstå från att lägga order i Sverige-inte bara i vad gäller IDB-finansierade projekt. Deskulle säkert bli mindre intresserade även av andra projekt - de mycket omfattande sådana projekt där det är regeringarna som till sist har avgörandet. Till den gruppen hör t. ex. L M Ericssons olika lelefonprojekt och även ASEA:s slora order till kraftverket i Itaipu. Del projektet är inle IDB-finansierat, men vi skulle sannolikt inle ha fött den ordern om det hade varit på det viset atl vi inte varit med i IDB. Och detär mycket som talar för alt vi skulle bli av med den ordern om Sverige nu skulle besluta sig för all gå ur IDB.

Resultatet av ett sådant utträde skulle bli ett svårt avbräck för svensk sysselsättning och export. Jag skulle, herr talman, gärna vilja höra socialdemokratiska riksdagsmän förklara sin politik för arbetare och tjänstemän vid ASEA-anläggningar i Ludvika och Västerås och vid L M-fabriker runt om i landet om det skulle bli så att ett antal exporlorder avbeställs eller inte går lill Sverige - om alltså socialdemokraterna skulle vinna voteringen i dag och Sverige lämna IDB. Del är min slutsats all del socialdemokratiska förslaget att Sverige skall lämna IDB är synnerligen äventyrligt ur sysselsättningssynpunkt.

Intrycket av vad man måste kalla magisiervälde förstärks när man ser vilka underliga olikheter det finns när del gäller socialdemokraternas bedömning av länder och ländergrupper. Sverige skall, anser socialdemokraterna, av politiska skäl inte delta i IDB-lån till utvecklingsprojekt. Vi skall inte vara med, menar man, trots alt medlemskapet ingår som ett led i exportbefrämjan-de ansträngningar, dvs. insatser som i allt övrigt riktar sig till alla länder, oberoende av politiska överväganden. Vi ger händelsevis myckel mer i subvenlionspengar, i form av räntenedsätlningar, föratt underiätta exportfinansiering lill en lång rad länder både i öst och i u-väriden - med politiska regimer som jag antar att herr Hellström inte sympatiserar med - än de blygsamma belopp som går till IDB.

Men samtidigt som socialdemokraterna inle vill vara med på den här exportbefrämjande satsningen vill socialdemokraterna - som Allan Hernelius understrukit och som vi egentligen inte har fåll någon förklaring lill - hela liden se lill att Sverige i ökad omfattning, och då i form av ren u-hjälp, skall stödja ett antal socialistiska eller kommunistiska länder med mycket begränsad respekt för mänskliga fri- och rättigheter. Del förhållandel atl de länderna t. o. m. bedriver angreppskrig på olika håll i väriden anser socialdemokraterna inte vara något hinder för biståndspengar.

Socialdemokraterna vill ge enorma u-hjälpspengar till länder som är med i den kommunistiska organisationen Comecon men de vill inte ge lån till latinamerikanska länder som deltar i IDB - för alt förstå den dubbelmoralen behöver man vara rikt utrustad i spetsfundighelernas lankekonsl. All mäta länder, herr talman, efter så olika måttstockar som socialdemokraterna gör är inle ägnat atl befrämja respekten för svensk neautralitei - och socialdemokraternas politik i IDB-frågan är äventyrlig förvår utrikespolitiska trovärdighet och ävenlyriig ur sysselsättningssynpunkt.

Nr 148

Torsdagen den 17 maj 1979

Bidrag till Interamerikanska utvecklingsbanken

Nr 148

Torsdagen den 17 inaj 1979

Bidrag till Interamerikanska utvecklingsbanken

MATS HELLSTRÖM (s) kort genmäle:

Herr talman! Del var intressant att herr Burenstam Linder i sitt anförande, i varje fall om jag hörde rätt, undvek ivå frågor som borde ligga honom nära. Fördel första kommenterade han inte Falu-Kurirens uppgifter om atl det var tack vare IDB som ASEA fick sin order avseende Itaipuprojektel. Detta projekt finansieras dock inle alls av IDB. Något som för det andra borde ligga honom nära är all de exportorder som Sverige har föll har legal långt under hälften av vad han i en rad tidningsartiklar och debatter i samband med inträdet, då han var handelsminister, hävdade atl Sverige skulle fö genom medlemskap i banken. Inte heller i det avseendet fungerar skrämselpropagandan mot sysselsättningen särskilt väl - den blir något av krokodiltårar.

Vi för inle - och del har aldrig varit en utgångspunkt för svensk utrikespolitik-låta vår anslutning till internationella organisationer betingas av tillgången till exportorder. Det är en farlig uppläggning atl hävda, alt vi aldrig kan gå ur denna bank, oavsett vilken politik den för, beroende på våra exportmöjligheter.

Egentligen borde Jag avstå från alt säga mer, eftersom herr Burenstam Linders inlägg i första hand är en hård attack mot utskotlsmajoriteten och särskilt mot centern. Med hela den uppläggning som herr Burenslam Linder har i delta ärende är det inför utskottsmajoriteten som han skall förklara, varför han kommer att rösta för en utredning, som skall utvärdera huruvida vi skall vara kvar i IDB. Från herr Burenstam Linders utgångspunkt borde det vara logiskt all i stället säga atl vi alltid skall vara kvar i IDB.

STAFFAN BURENSTAM LINDER (m) kort genmäle: Herr talman! Itaipuprojektel är, som jag sade i mitt första inlägg, icke ett IDB-proJeki, men det är mycket sannolikt att vi, om Sverige som så gott som enda västeuropeiska land hade hållit sig för fint för att gå med i IDB, inte skulle ha föu denna order. Det är till sist den brasilianska regeringen som därvidlag har avgörandet i sin hand. Jag stöder den bedömningen på diskussioner som Jag fört med företrädare för den regeringen.

Del är vidare utomordentligt sannolikt att Brasilien skulle finna någon form för att icke fullfölja den order som man har givit ASEA, om herr Hellströms tankegångar i dag skulle vinna riksdagens gehör. Jag upprepar att Jag skulle vilja höra hur herr Hellström då, om han skulle komma till Ludvika, skulle försöka förklara för tjänstemän och arbetare varför det är möjligt och förenligt med svensk utrikespolitik alt ge hundratals miljoner miljoner i bistånd till ländersom är med i den kommunistiska organisationen Comecon - det är fråga om rena gåvor - samtidigt som del inte är förenligt med svensk utrikespolitik att med blygsamma belopp i rent handels-befrämjande syfte delta i en organisation som IDB. Om herr Hellström kan förklara det, är han myckel duktig.

MATS HELLSTRÖM (s) kort genmäle:

Herr talman! Staffan Burenstam Linder följer den uppläggning som flera tidigare borgerliga talare har använt, nämligen att mer uppehålla sig vid

socialdemokratiska regeringar i andra länder, Comecon osv. än all gå in på del som vi faktiskt i dag debatterar, nämligen länderna i Latinamerika och Sveriges relationer lill detta område. Jag vidhåller att del vore fel av Sverige alt göra vår anslutning till en internationell organisation beroende av om vi får i och för sig angelägna exportorder. Jag åtar mig gärna att föra den diskussionen. Det är en diskussion på vilken vår utrikespolitik traditionellt har varit baserad, herr Burenstam Linder.

STAFFAN BURENSTAM LINDER (m) kort genmäle:

Herr talman! Anledningen lill atl man tvingas tala om andra saker med herr Hellström är, att man måste påvisa den totala brist på konsekvens som finns mellan utdelandet av ren u-hJälp till, kort sagt,ett antal förlryckarregimer och motståndet mol den handelsbefrämjande insats som medlemskapet i IDB innebär - samtidigt som vi är helt inställda på atl låta alla andra exporifrämjande insatser fullföljas oberoende av vilken politisk regim det är fråga om.

Om Sverige exporterar en anläggning till Sovjetunionen, begär Sovjet långa krediter, som subventioneras med svenska skattebetalares pengar. Det innebär, herr Hellström, långt större årliga bidrag den vägen lill Sovjetunionen än vad IDB-proJeklen kräver. Detta bör understrykas alldeles särskilt med tanke på att en IDB-order ger kontant betalning. Då slipper herr Hellström se att vi ger subventioner via vårt exportfinansieringssystem.

Herr talman! Dubbelmoralen på den socialdemokratiska sidan i den här frågan är utomordentligt anmärkningsvärd, och Jag förstår inte atl de fackliga representanterna någonsin skulle kunna begripa hur del är möjligt alt, som sagt, å ena sidan kliva ur IDB och skapa arbetslöshet i Ludvika t. ex.-och å andra sidan hälla hundratals miljoner ut över länder med kommunistisk organisation. Del totala biståndet lill Cuba uppgår Ju lill 275 milj. kr. under den period då det har delats ut bistånd till Cuba, och det är långt mera än de anslag som det är fråga om till IDB - bara till ett enda land alltså.

Förste vice talmannen anmälde alt Mats Hellström anhållit all lill protokollet fö antecknat atl han inte ägde rätt till ytteriigare replik.

Nr 148

Torsdagen den 17 maj 1979

Bidrag till Interamerikanska utvecklingsbanken

BIRGITTA HAMBRAEUS (c):

Herr talman! Centerslämman 1976 behandlade en motion som ville all Sverige skulle gå med i IDB. Stämman beslöt föreslå alt Sverige inte då skulle söka medlemskap. När sedan ändringarna kom i reglerna för atl fö delta i anbudsgivningen på IDB-finansierade projekt, så ändrades också förutsättningarna för stämmans beslut.

Tveksamheten var fortfarande slor, och när riksdagen gav klarsignal för regeringen att söka medlemskap i IDB var det också med uttryckliga förbehåll: "Det ärangeläget att vårt ekonomiska utbyte med Latinamerika inte kan utnyttjas som ett stöd av regimer som det i vårt land råder stor enighet om att fördöma." Det är ett citat ur det betänkande som förelåg när beslutet fattades. Riksdagen begärde årliga redogörelser för utvecklingen och

Nr 148

Torsdagen den 17 maj 1979

Bidrag till Interamerikanska utvecklingsbanken

de aktuella förhållandena inom bankens verksamhetsområde och var beredd att ompröva medlemskapet om förändringarna inte gick i positiv riktning.

Förra årets redogörelse baserades bara på erfarenheterna från någon månads medlemskap, och det var alltså för tidigt atl dra några som helst slutsatser. Men i år hade vi kunnat vänta en djupare analys som skulle ha gjort det möjligt att se vilka sammanhang vi är med i och vår roll i dessa sammanhang.

Latinamerika är en rik kontinent, snarare underbefolkad än överbefolkad. Varför är människorna falliga? Gör IDB det lättare eller svårare för människor att förbättra sin ställning? Vilken ulvecklingsfilosofi har IDB? Anser man att del är viktigt alt människorna får möjlighet all i första hand tillfredsställa sina basbehov,även om sådana projekt inte direkt alstrar kapital och är lönsamma för våra företag? På vilket sätt söker regeringen påverka bankens politik? Har vi lyckats påverka eller inte?

Regeringens redogörelse gör del inle möjligt atl få svar på sådana frågor. I motionen 2017, som undertecknats av Karl Erik Olsson, Gunnel Jonäng, Pär Granstedt och mig, påpekas att en närmare granskning av tillgängliga uppgifter gördel svårt att dela regeringens optimism om bankens utveckling. Det finns hittills inga belägg för att ullåningspoliliken utvecklas i en sådan riktning all strävandena till social och ekonomisk utveckling och ökad demokrati för stöd från banken.

Vi föreslår att Sveriges medlemskap nu omprövas och atl en pariamentarisk kommitté utvärderar bankens verksamhet, så atl riksdagen kan ta ställningslutgiliigt våren 1981,dvs. innan det bliraktuellt med inbetalning lill den femte kapitalpåfyllnaden.

Utskotlets majoritet har biträtt vår motion, och riksdagen föreslås beställa en sådan parlamentarisk kommitté.

Närdet gäller den femte kapitalpåfyllnaden innebär utskotlsmajoriieiens förslag att Sverige fortsätter förhandlingarna om denna. Del är inte aktuellt alt utöka vårt röstetal, som regeringen också påpekar i proposiiionen. Vi kommer atl göra klart för banken att vårt medlemskap är under omprövning och atl del är under dessa fömlsättningar vi underhandlar också om denna kapilalpåfyllnad. Jag anser det rimligt alt vi inte påbörjar en nedlrappning i vårt engagemang förrän vi bestämt oss för om vi skall gå ur banken eller ej. Det väsentliga är att vi nu bör kunna vara säkra på atl få en klargörande granskning av vår roll i IDB.

En sådan utvärdering kommer all bli nyttig. Vi kommer inte att kunna fortsätta med den dubbelmoral vi nu ägnar oss åt, där projekt som stöds av IDB skall vara förenliga med vår rättskänsla, medan andra projekt inte har med den alt göra.

Det har framgått av debatten här i kammaren i dag, av tidningsartiklar och på annat sätt alt fyramiljarderordern som Asea har fött från Brasilien för atl delta i ett jättestort vaiienkraftsprojeki i Itaipu inle är finansierad av IDB och alltså inte skulle omfattas av några moraliska aspekter. IDB-motslåndarna är angelägna all påpeka all det projektet inte stöds av IDB och därmed inte behöver ifrågasättas.

Fördel första hade del inle blivit mer eller mindre moraliskt riktigt, om del här projektet hade fött pengar från IDB. Frågan man bör ställa sig är väl om projektet hjälper de förtryckta eller inte.

För del andra tycker jag det är osmakligt att strunta i moralen om man tjänar tillräckligt bra på ett projekt och om det ger tillräckligt många Jobb i Sverige, medan man av moraliska skäl motsätter sig projekt som är mindre lönsamma för oss. Kanske är del i själva verket så att de projekt som IDB finansierar ändå är bättre än de som vi medverkar lill utan IDB:s försorg? Vad drar vi i så fall för slutsatser av del?

Den här kommitténs utredning kan hjälpa oss all klargöra de faktorerna.

Det kommer också atl bli myckel nyttigt för oss att klargöra konsekvenserna av ett utträde ur IDB. Detla kommer självfallet att innebära och atl också tolkas som ett avståndstagande från de olika regimerna i Latinamerika, som vi också i andra sammanhang fördömer. Vi kan naturiigtvis inte vänta oss att de svenska företagens goodwill kommer atl stärkas av detta eller att vi kommeratt ligga väl till i anbudsgivningen på några projekt i denna världsdel framöver. Men det är konsekvenser som Jag anser alt vi bör ta, om vi får klart för oss atl vi medverkar till all försvåra för människor alt göra sig av med det förtryck de utsätts för. Om vi kommer fram till att våra företag bidrar lill alt stödja regimer som förföljer och torterar sina medborgare, då för vi inle tveka atl sätta stopp för del.

Det går inte att säga att handel och moral inte hör ihop. Att låta vissa handlingar inte räknas i moraliska sammanhang, därför att vi salt en viss etikett på dem, är verklighetsflykt och kanske den djupaste orsaken till ondskan i väriden. Det blir inte lättare för den som plågas atl veta alt del sker av handelspolitiska orsaker.

Om vi får klart för oss atl vi inrättat vårt samhälle och byggt upp vårt sätt alt försörja oss på strukturer som bidrar till ondska och förtryck, måste vi ta konsekvenserna av detla. Det skulle innebära djupgående förändringar i vårt samhälle, men Jag är övertygad om all också vårt land i så fall i del långa loppet kommeratt må väl av dessa förändringar.

Herr talman! Jag ber atl fö yrka bifall lill utskottels hemställan på samtliga punkter.

Nr 148

Torsdagen den 17 maj 1979

Bidrag till Interamerikanska utvecklingsbanken

MATS HELLSTRÖM (s) kort genmäle:

Herr talman! Birgitta Hambraeus anförande borde ju då leda fram lill alt hon borde rösta med det socialdemokratiska förslaget om all låta utreda IDB:s verksamhet. Vianserjujustali man inte skall låta exporlorder, och inte heller storieken på dessa, bestämma vilken utrikespolitisk linje vi skall ha - vi skall inte, oberoende av om vi förstora eller små exportorder, vara med i IDB. Del är precis den linje som socialdemokraterna hävdar.

Jag skall bara fråga Birgitta Hambraeus vad det är för skäl som har fött henneatt ändra sig från den debatt iden här frågan som vi förde förra året. Då sade hon så här: Det har gått för kort lid för att nu ompröva medlemskapet. -Det var för ett år sedan. Jag väntar på den inträngande analysen till nästa års

Nr 148

Torsdagen den 17 maj 1979

Bidrag till Interamerikanska utvecklingsbanken

proposition -det är nu det-och är då beredd att ta ställning till atl ompröva medlemskapet.

Av vilket skäl har Birgitta Hambraeus gått ifrån den linje som då ganska utföriigi delgavs kammaren?

BIRGITTA HAMBRAEUS (c) kort genmäle:

Herr talman! Ett mycket kort svar: Vi har inle fått den inträngande analys som jag väntade på.

DAVID WIRMARK (fp):

Herr talman! Bara några stillsamma kommentarer.

År 1977 beslöt en majoritet i den här riksdagen atl Sverige skulle ingå som medlem av IDB efter en ganska häftig debatt. År 1978 anvisades ytterligare medel för banken, och ett yrkande om utträde avvisades. Idag har vi igen att la ställning till förslag om utträde, liksom till förslag om atl Sverige inte skall delta i den femte kapitalpåfyllnaden. Om riksdagen vill vara logisk bör den avslå de här förslagen och i stället biträda näringsutskotieis förslag, till vilket Jag yrkar bifall.

Vi gick in i IDB av hänsyn till de fördelar som skulle uppstå för svensk export. De skälen kvarstår fortfarande. Som ulrikesulskoitel säger i sill yUrande skulle ett beslut atl inte delta i den femte kapitalpåfyllnaden fö som konsekvens "en kännbar inskränkning i Sveriges möjligheter alt delta i anbudsgivningen lill projekt som finansieras med IDB-lån".

Däremot går ulrikesutskottet och näringsulskottet med på all en granskning nu görs av erfarenheterna. Vi tycker det är viktigt all en sådan granskning görs och all den görs av en kommitté med pariamentarisk sammansättning. Till upgiften bör höra att göra en Jämförelse med andra utvecklingsbanker och försöka bedöma vilka följder del skulle få från handels- och utrikespolitisk synpunkt och för sysselsättningen i Sverige om Sverige utträder ur IDB eller med bibehållet medlemskap avstår från att delta i framtida kapitalpåfyllnader.

Del är i detla sammanhang viktigt alt komma ihåg atl Latinamerika traditionellt har varit en stor exportmarknad för svenskt näringsliv. Denna del av världen motsvarade under några år i slutet av 1940-talet omkring 13 % av vår lolala export. År 1960 hade andelen sjunkit lill 5,7 % och 1970 lill 3,5 %. En viss uppgång kunde registreras i början på 1970-talet, mellan 1970 och 1974. Men i flertalet latinamerikanska länder har svensk export, även om den har ökat i absoluta siffror, under en rad år forisatt alt föriora marknadsandelar. Det är därför angeläget alt vidta exportfrämjande åtgärder från svensk sida. Förutsättningarna för att de skall fö effekt bör också vara goda. Del är som en sådan åtgärd som medlemskapet i IDB skall ses.

Låt mig erinra om att vad socialdemokrater och kommunister föreslår och tidigare har föreslagit är att svensk industri skall ta en allvarlig konkurrensnackdel när del gäller exporten på denna viktiga marknad. Om vi inle hade gått in som medlem hade vi uteslutits från anbudsgivningen på IDB-stödda projekt. Och eftersom nästan alla Jämförbara industriländer, nästan alla

europeiska länder, är med i IDB måste de som ställer förslaget au vi skall gå ur mena atl Sverige så gott som ensamt skall la denna nackdel.

Riksdagen har inte - inte heller socialdemokraterna, mig veterligl - hävdat att de biståndspolitiska synpunkterna skall reglera vår handel och våra exportansträngningar. Vi har i stället sagt atl en avvägning för ske inom u-landspolitikens ram. Där kommer inte alltid de bislåndspolitiska synpunkterna atl vara bestämmande.

På handelns område för man välja metoder och mekanismer som inte missgynnar utan gynnar u-länderna. Man kan inle gärna hävda alt IDB skulle missgynna medlemsländerna i Latinamerika. Tvärtom är IDB en krediiin-stilulion som ger goda lån till Latinamerikanska länder. De får låna lill 7,5 96 ränta ur det ordinarie kapitalet, och löptiden är 15-30 år. När det gäller specialfonden är det ännu bättre villkor. Lånen ur fonden har en löptid på 20-40 år, inledd av en amorteringsfri period på 5-10 år, och en ränta som varierar mellan 1 och 4 %.

När vi i denna kammare har diskuterat bistånd har vi fastslagit som princip att vi i vårt bistånd vill stödja de allra fattigaste länderna. Däremot har denna kammare inte haft någonting emot att vidga vårt handelsutbyte med alla typer av u-länder. I den frågan har inte heller socialdemokraterna tyckt annorlunda. Visserligen har socialdemokraterna hävdat all man vill ge bistånd till Dominikanska republiken och Jamaica, länder som inle tillhör de fattigaste. Jamaica har en bruttonationalprodukt på över 1 200 dollar per invånare. Dominikanska republiken har en bruttonationalprodukt på ungefär 800 dollar. Del är helt andra siffror än de som gäller förde mollagariänder som vi har för svenskt bistånd.

När det gäller handeln med Latinamerika vill inle heller socialdemokraterna, såvitt jag kan förstå, att vi skall begränsa vår handel till de ländersom vi gillar. Redan nu ökar exporten i absoluta siffror till en rad länder med olika politiska syslem och förhållanden, och socialdemokraterna opponerar inte mot detta. Jag tror också alt vi är många som kommer ihåg att det inte är många år sedan en av de socialdemokratiska ministrarna, Rune Johansson, gjorde en PR-resa lill Brasilien föratt främja svensk export till Brasilien och andra länder i Latinamerika.

Det som lycks skilja oss åt reduceras därför till frågan om vi skall främja exporten också genom medlemskap i IDB, ett av de export främjande medel som står till buds. Detta, herr talman, kan inte gärna vara skillnaden mellan moral och omoral.

Nr 148

Torsdagen den 17 maj 1979

Bidrag till Interamerikanska utvecklingsbanken

OSWALD SÖDERQVIST (vpk) kort genmäle:

Herr talman! David Wirmark, som så många andra, talade om värdet för exporten, men han gav inga konkreta exempel. Det kan kanske vara så -även om man inte har kunnat bevisa det-att medlemskapet på kort sikt kan ge bra utdelning. Men på lång sikt kan det bli förödande försvensk industri. Som Jag sade tidigare bygger de stora svenska företagen upp sin kapacitet utomlands och flyttar Jobben dit. Del minskar sysselsättningen i Sverige. En order för ASEA kan på sikt betyda att jobben i Ludvika försvinner, därför all fabriken

Nr 148

Torsdagen den 17 maj 1979

Bidrag till Interamerikanska utvecklingsbanken

blir olönsam och det är bättre all producera i t. ex. Brasilien. Del är ännu ingen som konkret har talat om vilka fördelar medlemskapet har givit svensk export, varken på kort eller lång sikt.

DAVID WIRMARK (fp) kort genmäle:

Herr talman! Det finns inga bevis för att elableringar av svensk industri i Latinamerika har lett till minskad sysselsättning i Sverige eller minskad svensk export. Tvärtom tyder alla tecken på att ökad export från Sverige går hand i hand med elableringar i dessa länder. Om del kan man fråga de enskilda företagen. Man kan också titta på statistiken. Där finner man klara indikationer på detta.

Handelsministern HÄDAR CARS:

Herr talman! Jag skall fatta mig kort.

Oswald Söderqvist antydde oförblommerat att Mr. Palterson av rädsla för repressalier frän banken eller från annat håll i sitt brev till mig skulle ha talat mot bättre vetande och mol sitt eget lands intressen. Denna ganska grova förolämpning mot en ledande företrädare för ett progressivt demokratiskt land är värd all notera men kräver inget ytterligare bemötande.

Jag vill erinra Mals Hellström om atl Mr. Palterson inte inskränkte sig till att enbart redogöra för Jamaicas förbindelser med IDB utan också underströk att IDB är väl bekant med hela regionens särskilda utvecklingsbehov och ger vitala bidrag till utvecklingsanslrängningarsomgörsav ländersom är öar och små stater. Jag erinrar också om att inget latinamerikanskt land uttryckt önskemål om atl Sverige bör lämna IDB. Jag är däremot inte ett dugg överraskad av att Mats Hellström och svensk socialdemokrati med honom uppträder som den besserwisser man känner sig som och gärna vill vara. Det är inte förvånande atl de lill skillnad från socialdemokratiska, liberala och till äventyrs också centerpartistiska politiker i fria demokratiska stater i Latinamerika vet vad som bäst gynnar de många människorna i regionen. Mats Hellström vet som vanligt mycket bättre varskon klämmerän den som har den på sig.

Slutligen, Mats Hellström, vill Jag säga all vi inle kan vänta att ta ställning till frågan om den femte kapitalpåfyllnaden lill efter del atl den nu föreslagna utvärderingen ägt rum. Banken skall ha besked om Sveriges beslut inom ett par månader. Skulle en översyn leda till ett utträde i framtiden blir frågan om både den femte kapitalpåfyllnaden och andra kapitalinsatser i IDB som Sverige har gjort något som då får tas upp med banken. Ingen erfarenhet finns, eftersom inget land tidigare har begärt utträde ur IDB.

KARL ERIK OLSSON (c):

Herr talman! Jag skall vid denna sena tidpunkt i debatten inte gå in på sakfrågan särskilt mycket. Jag vill bara understryka vad som redan har sagts, bl. a. av Birgitta Hambraeus, att del naiuriiglvis finns ett samband mellan' handelspolitik, biståndspolitik och moral. Vi som har motionerat i den här frågan i år har agerat tidigare, och vi har medverkat lill all riksdagen har

beslutat la ställning för en årlig redovisning från regeringen och atl vi återkommande skall analysera vad medlemskapet leder till.

I den motion som väckts till årets riksdag har vi ställt tre krav. De gäller för del första en grundlig utvärdering efter tre år, för det andra tillsättandet av en parlamentarisk kommitté som skall göra denna utvärdering. Dessa båda förslag har tillstyrkts av näringsulskottet, och jag känner mycket stor tillfredsställelse med det förhållandet.

Den tredje punkten i motionen avser den femte kapitalpåfyllnaden. På den punkten har utskottet tillstyrkt att i-iksdagen i dag skall ta ställning för en kapilalpåfyllnad. Det finns naturiigtvis argument för ett sådant ställningstagande. Förhandlingar pågår, och del sägs atl man inle skall avbryta dessa förhandlingar under deras gång. Samtidigt säger man all det inte är aktuellt alt utbetala några pengar under den period som löper fram till dess att utvärderingen skall äga rum. Egentligen är det då inte så stor skillnad mellan molionsförslagel och utskottets förslag.

Birgitta Hambraeus sade alt man inte skall börja en nedlrappning av vårt engagemang förrän vi har tagit ställning till om vi skall vara med eller inle. På den punkten harjag som motionär en något annan uppfattning. Jag tycker inte vi skall börja en uppträppning. Eftersom det inte handlarom att betala ut några pengar kunde vi myckel väl låta den frågan anstå tills vi har fött en samlad redovisning och gjort en bedömning av hur vi skall se på medlemskapet i IDB.

Av den anledningen harjag inte funnit skäl att ändra mitl ställningstagande från i Januari när vi skrev motionen, där vi yrkade atl riksdagen inte nu tar ställning till femte kapitalpåfyllnaden. Jag yrkar därför bifall till motionens tredje alt-sats.

Nr 148

Torsdagen den 17 maj 1979

Bidrag till Interamerikanska utvecklingsbanken

Med detla anförande, i vilket Anna Eliasson (c) instämde, var överiäggningen slutad.

Mom. 1

Propositionergavs på bifall fill dels utskottets hemställan, dels motionen nr 661 av Lars Werner m. fl. i motsvarande del, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande Ja besvarad. Sedan Oswald Söderqvist begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller näringsutskottets hemställan i betänkandet nr 37 mom. 1 röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit motionen nr 661 av Lars Werner m. fl. i motsvarande del.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Oswald Söderqvist begärde

7 Riksdagens prolokoll 1978/79:148-149

Nr 148

Torsdagen den 17 maj 1979

Bidrag till Interamerikanska utvecklingsbanken

rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 275 Nej - 12

Mom. 2

Propositioner gavs på bifall till dels utskottels hemställan, dels reservationen nr 1 av Ingvar Svanberg m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande Ja besvarad. Sedan Mats Hellström begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill alt kammaren bifaller näringsutskotieis hemställan i betänkandet nr 37 mom. 2 röstar ja, den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 1 av Ingvar Svanberg m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Mals Hellström begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 147

Nej - 140

Avstår - 2

Mom. 3

Propositioner gavs på bifall lill dels utskotlets hemställan, dels reservationen nr 2 av Ingvar Svanberg m. fl., och förklarades den förta propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Mats Hellström begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller näringsutskotieis hemställan i betänkandet nr 37 mom. 3 röstar Ja, den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 2 av Ingvar Svanberg m.fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Mats Hellström begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 145

Nej - 143

Avstår - 1

På förslag av förste vice talmannen beslöts att kammarens förhandlingar skulle fortsättas kl. 19.30.

§ 16 Anmäldes och bordlades Motioner

1978/79:2699 av Fritz Börjesson 1978/79:2700 av Per Olof Håkansson m.Jl. 1978/79:2701 av Ove Karlsson m.Jl. 1978/79:2702 av Ove Karlsson m.Jl. 1978/79:2703 av Eric Krönniaik och Lars Schöu 1978/79:2704 av Karl Leuchovius och Sten Svensson 1978/79:2705 av Elvy Olsson m.Jl.

med anledning av propositionen 1978/79:213 med redovisning av planeringsskedet i den fysiska riksplaneringen

1978/79:2706 av Kurt Hugosson m.Jl.

1978/79:2707 av Iris Mårtensson m.Jl.

1978/79:2708 av Jan-Ivan Nilsson m.Jl.

med anledning av propositionen 1978/79:216 om lokalisering av institutet för metodutveckling, forskning och personalutbildning inom den yrkesinriktade rehabiliteringen

§ 17 Meddelande om frågor

Nr 148

Torsdagen den 17 maj 1979

Meddelande om frågor

Meddelades alt följande frågor framställts

den 17 maj

1978/79:561 av Karin Nordlander (-vpk) till handelsministern om konsumenternas möjligheter till prisövervakning i livsmedelshandeln:

Under en följd av år har detaljhandeln varit föremål för slora förändringar. Rationalisering med ökad självbetjäning, utvecklingen mot allt större buliksenheter och ökat öppethållande har skett till priset av en minskad personell service.

Nu är det dags för nästa steg, datatekniken skall in i livsmedelsbutiken. "Den största rationaliseringen sedan självbeljäningsbutiken", säger handeln. Handeln vill införa del s. k. EAN-syslemet - koder i stället för prislappar och datorer som håller reda på priserna. Del betyder all den prismärkning vi har i dag försvinner på de flesta varorna.

Jag vill fråga handelsministern:

Kan handelsministern ge garanti för att EAN-syslemet inte innebär en försämrad prisövervakning för konsumenterna?

1978/79:562 av yoflA7/wO//é/7(m) till kommunikationsministern om planerna på fasta förbindelser över Öresund:

Atl frågan om fasta förbindelser över Öresund snarast förs till beslut är av stor betydelse inte bara för Skåne utan för hela landet. Remisstiden på betänkandet "Öresundsförbindelser" utgick den 15 december med föriängd

Nr 148

Torsdagen den 17 maj 1979

Meddelande om frågor

lid lill den 20 januari för några remissinstanser. I ett frågesvar till Ingrid Sundberg i november 1978 hävdade kommunikationsministern att regeringen avsåg alt snarast efter atl ha studerat remissulfallel la upp förhandlingar med den danska regeringen. Enligt aktuella uppgifter kommer emellertid överiäggningar på statsrådsnivå inle att föras förrän sent i höst eller möjligen inte förrän nästa år.

Vilka initiativ har kommunikationsministern tagit för all påskynda handläggningen av denna fråga?

1978/79:563 av Inga Lantz (vpk) lill socialministern om rätten till ledighet i samband med barns födelse:

I samband med barns födelse har fadern rätt att tant 12-18 dagars ledighet. Denna ledighet måste påbörjas inom 30 dagar från barnels födelsedag, i annat fall går dessa dagar "förlorade". Ingen hänsyn tas i tillä.mpningen av denna lag lill huruvida del är praktiskt och möjligt all la ut dessa dagar t. ex. i samband med atl barnet måste ligga i kuvös under denna lid.

Mot bakgrund av det anförda vill Jag fråga:

Är socialministern beredd alt vidta åtgärder för att nuvarande praxis ändras så att lagens intentioner fullföljs i praktiken?

100

1978/79:564 av Jörn Svensson (vpk) till statsrådet Eva Winther om anställningstryggheten för vissa invandrarlärare:

En viktig del av stödet till invandrare, för att de skall kunna leva och fungera i del svenska samhället, utgörs av den undervisning i svenska med samhällsorienlering som sker dels inom folkbildningsverksamheten, dels i anslutning till AMU-verksamheten. Bortsett från en 20-poängs s. k. YRK-kurs saknas i dag adekvat utbildning för lärare i svenska som främmande språk. Vpk har i en motion till årets riksdag föreslagit alt en grundutbildning i ämnet skall inrättas.

Trots att adekvat utbildning saknas har arbetsmarknadsdepartementet konstruerat kompetenskrav för lärare som arbetar med invandrarundervis-ning inom arbetsmarknadsutbildningen. De som uppfyller dessa kompetenskrav kan få tillsvidareförordnande. Nu finns det ett betydande antal lärare som inte uppfyller kompetenskraven och därför endast fårvisslidsförordnan-de och således helt saknar anställningstrygghet. Många av dessa lärare har emellertid mångårig erfarenhet och har också fått fungera som handledare för lärare som uppfyller de formella kompetenskraven. Dessa lärare med mångårig erfarenhet hotas ständigt av att föriora sin anställning genom att lärare som uppfyller kompetenskraven men som saknar både adekvat utbildning och erfarenhet i yrket söker tjänsterna. Detta är exempelvis fallet vid AMU-centret på Liljeholmen.

Jag vill därför ställa följande fråga till invandrarministern:

Är regeringen beredd att vidta åtgärder för att de yrkeserfarenheter som invandrarlärarna ulan formell kompelens har även i fortsättningen kommer invandrarna till del och alt trygga dessa lärares anställningstrygghet?

1978/79:565 av Oskar Lindkvist (s) lill bostadsminislern om åtgärder för att förbättra sophämtamas arbetsförhållanden:

Statsmakterna har (prop. 1977/78:50, CU 1977/78:6) beslutat ändra byggnadsstadgan så att samhället kan kräva åtgärder för alt förbättra sophämtamas arbetsförhållanden. Det förutsattes alt dessa åtgärder skulle vidtas frivilligt, men tvångsmedel finns. Det har nu uppgells all frivilliglinjen inle gell önskat resultat. Jag önskar därför fråga bostadsministern:

Avser regeringen all genom en tidsgräns, särskild information eller på annat sätt bidra lill atl byggnadsnämnderna snabbi tar initiativ för all även i praktiken lösa soprumsfrågorna?

Nr 148

Torsdagen den 17 maj 1979

Meddelande om frågor

1978/79:566 av Jan-Ivan Nilsson (c) lill kommunikationsministern om postorganisationen på landsbygden:

Förändringen av postorganisationen på landsbygden skall, enligt upprepade uttalanden av riksdagen, ske i samråd och samförstånd med berörda abonnenter och kommuner (TU 1974/75:2, 1975/76:12, 1976/77:12). På många håll sker delta samråd, enligt de berördas mening, på ett helt otillfredsställande sätt. Man upplever att postverket uppträder gammalmodigt auktoritärt. Någon form av samråd och meningsutbyte som kan leda till samförstånd är del inte tal om från postverkels sida.

Riksdagen har även gjort uttalanden beträffande riktlinjer för poslservicens kvalitet och insatser härför såsom ett led i regionalpolitiken. Även i detta avseende synes postverket ha svårigheter att genomsyras av riksdagens intentioner.

Med anledning av det anförda anhåller Jag om att till statsrådet och chefen för kommunikationsdepartementet få ställa följande fråga:

Vad är statsrådet beredd att göra för all postverket snarast skall ändra sina former för och sin inställning i många fall lill samråd om ändring av postorganisationen på landsbygden, så att de berörda människorna upplever postverket såsom ett tidsenligt serviceförelag?

1978/79:567 av Birger Rosqvist (s) liW kommunikationsministern om bemanningen av sjömälningsfartyg:

Framställning av färdiga nya sjökort har ej kunnat ske i takt med sjöfartsverkets sjömätningar. Mätningsresullat har fått vänta åtskilliga år på behandling. Det har nu framkommit atl många av de lagrade mätningsuppgifterna är otillfredsställande. Mätningsarbele som kostal lid och pengar kan på gmnd av luckor i mätningen och osäkerhet ej användas. Nya mätningar över stora områden måste företas för att få säkra sjökort. Bättre sjösäkerhet försenas. Därför vill Jag .ställa följande fråga till kommunikationsministern: Föranleder även konstaterade brister i utförd sjömätning överväganden i samband med kommunikationsdepartementets prövning av frågan om militär eller civil bemanning för sjömälningsfartyg?

101

Nr 148 § 18 Kammaren åtskildes kl. 17.59.

Torsdagen den

17 maj 1979__ •" •'d'"
____________ BERTIL BJÖRNSSON

/Solveig Gemert