Riksdagens protokoll 1978/79:144 Måndagen den 14 maj

ProtokollRiksdagens protokoll 1978/79:144

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1978/79:144

Måndagen den 14 maj

Kl.11.00

Förhandlingarna leddes av iredje vice lalmannen.

§ 1 Justerades protokollet för den 4 innevarande månad.

Nr 144

Måndagen den 14 maj 1979

Om åtgärder för att underlätta ungdomars inträde på arbetsmarknaden

§ 2 Om åtgärder för att underlätta ungdomars inträde på arbetsmarknaden

Arbetsmarknadsministern ROLF WIRTÉN erhöll ordel för att besvara Axel Kristianssons (c) den 6 april anmälda interpellation, 1978/79:171, och anförde:

Herr talman! Axel Krisliansson har i en interpellation bett mig redogöra för ulredningsförioppei inom kommittén för översyn av anställningsskyddslagstiftningen och samtidigt frågat om jag är beredd överväga en tillfällig dispensering frän lagen om anställningsskydd vid anställning av ungdomar. Om jag inte är beredd vidla en sådan ålgärd vill Axel Krisliansson slulligen fråga vilka åtgärderjag ämnar vidla föratl underiätta ungdomarnas inträde på arbetsmarknaden.

Anslällningsskyddskommitién fillsalles i december 1977 och har filt i uppgift all ta upp flera frågor kring sambanden mellan sysselsättningsproblemen och anställningsskyddslagsliftningen. Etl problemområde är de regler som gäller vid driftsinskränkningar och permilleringar. Del gäller alt förbättra skyddet för de anställda och samtidigl finna lösningar pä de ekonomiska problem för arbetsgivarna som följer av skyldigheten att bereda arbetstagarna irygghel i anställningen. Ett annal område är del som Axel Krisliansson har berört i sin interpellation, nämligen om anställningsskyddslagen till någon del verkar hämmande på viljan all nyanställa arbetskraft och dä bl. a. ungdomar. Här kommer reglerna om provanställning och praklikar-bele in i bilden men också lagens regler om uppsägningsskyddel.

Inom kommittén har man redan från del all arbeiei påbörjades varil ense om all det är nödvändigt all försöka fastställa vad som är fakta, innan man övervägeratt föreslå några ändringar i anslällningsskyddslagen. De enkäter och andra undersökningar som hilfills har gjorts i olika sammanhang har inle haft den uppläggningen och den bredden att de medger några säkra slutsatser av det slag som har förekommit i debatten.

Kommittén har därför låtit statistiska centralbyrån genomföra en omfattande undersökning av de faktiska verkningarna bl. a. pä företagens anställningspolilik av den nu gällande lagstiftningen. Stor omsorg har lagts ned på alt göra denna undersökning vederhäftig och rättvisande. Parallellt med arbetet på den statistiska undersökningen har gjorls en sammanställning av

127

Nr 144

Måndagen den 14 maj 1979

Om åtgärder för att underlätta ungdomars inträde på arbetsmarknaden

innehållet i kollektivavtalen på anslällningsskyddslagens område och en serie rättsliga genomgångar av lagen och av arbetsdomstolens praxis.

F. n. pågår det avslutande arbetet med utvärderingen av den statistiska undersökningen. Utvärderingen kommer att behandlas i kommittén under den närmaste tiden, och därefter är tiden kommen att la ställning lill vilka åtgärder som kan komma i fräga. Kommillén kommer evenluelll all i en särskild rapport publicera det malerial som har arbetats fram för all delta skall kunna bli känt i den allmänna debatten redan innan kommittén kommer med sina ställningstaganden.

Jag vill upprepa att kommillén har varil enig om denna uppläggning av arbetet Ingen part har i kommittén begärt att provisoriska eller annars tillfälliga lagstiftningsåtgärder skall vidtas innan underiagsmaterialet har arbetats fram.

Jag har fortlöpande varil underrättad om hur kommittén har bedrivit sitt arbele, och Jag har delal dess uppfattning om arbetets uppläggning. Av det följer också att jag anser all del inle bör göras några ingripanden i anställningsskyddslagstiftningen, vare sig genom dispensregler eller på något annal säu, innan materialet föreligger. Denna min uppfattning har också delats av riksdagen vid den nyligen avslutade behandlingen av arbetsmarknadsutskottets betänkande 1978/79:21.

När del gäller Axel Kristianssons tredje fråga kan vi glädjande nog konstatera alt arbetslösheten bland ungdomar sjunkii under de senasle månaderna. I april var således 31 000 ungdomar arbetslösa, vilket är 5 000 färre än för ett år sedan. Samiidigt har vi emellertid ell slort anlal ungdomar i beredskapsarbete och utbildning. Regeringen har gjorl den bedömningen att ungdomarna även under kommande vinter kan komma att möla svårigheter på arbetsmarknaden. Mot denna bakgrund beslutade regeringen nyligen om en rad åtgärder inför nästa budgetår. Tyngdpunkten i det s. k. 18-punkisprogrammet ligger på utbildningsåtgärder. Del är min övertygelse alt åtgärder för alt ge ungdomarna yrkesutbildning är avgörande både för de ungas möjligheler alt fl arbele och för näringslivets möjligheler att kunna tillgodose sitt behov av arbetskraft i en uppåtgående konjunktur.

128

AXEL KRISTIANSSON (c):

Herr lalman! Jag ber att försl fl lacka arbetsmarknadsministern för svarel på min interpellation.

Jag är fullt medveten om arbetsmarknadsministerns slora engagemang i den här frågan, och jag ifrågasätter inte detta på något sätt -det är således inte del som föranlett mig att interpellera. Men inte minst med hänsyn lill della förhållande hoppades jag kunna emotse ett svar som innehöll om inte direkt ett bifall så åtminstone en antydan om all del hade varit möjligt att bifalla det jag tar upp i min huvudfråga, nämligen om man skulle kunna dispensera från anslällningsskyddslagen när det gäller ungdomar i en viss åldersgmpp som är nylilllrädande på arbetsmarknaden. Dispenseringen skulle gälla intill dess uiredningen är färdig. Jag har sagt i min interpellation, och Jag vill gärna upprepa del här, alt en sådan dispensering självfallet inle skulle gälla dem

som nu är i arbete ulan dem som söker arbete efter det alt en dispensering införts.

Den redovisning som lämnals vad del gäller ulredningsförioppei i samband med den översyn som nu pågår av anslällningsskyddslagsiiftningen lyckerjag lyder på all uiredningen kommerall ta lid. Jag har full förståelse för delta. Man harju här alt la ställning lill myckel komplexa frågeställningar, och del är klart all del här som i alla andra sådana sammanhang måste föras parisresonemang. Jag vill gärna kortfattat skjuta in här all kanhända skulle jusl etl sådant prakliskl prov pä hur lagstiftningen fungerar, som en dispensering skulle ulgöra, kunna ge etl utomordentligt värdefullt svar på frågan om vem som egenlligen har rätt i den diskussion på del här området som förts ganska länge. I fråga om ulredningsförioppei villjag ändock säga att utredningen della till trots har lagit onödigt lång lid. Jag gjorde mig underrättad om förioppet för ca ett år sedan, och då hade faktiskt inle mycket hänl i uiredningen. Del faktum att det går sakta tycker Jag ger belägg för angelägenheten av min andra fråga.

Arbetsmarknadsministern säger i svaret alt man här behöver ha en mycket bred faktainsamling. Naturligtvis ärjag fullständigt på det klara med att delta är utomordentligt värdefullt, men en sådan faktainsamling lar tid, och jag är inle övertygad om all den ensam ger de svar som man skulle vilja ha i etl sådant sammanhang. Jag tror därför - Jag vill upprepa det - alt en komplettering med ell praktiskt prov på hur arbetsmarknaden skulle fungera i vid en lägsta åldersgräns för lagens giltighet skulle vara av utomordentligt stort värde.

Som svar pä min tredje fråga sägerarbetsmarknadsminislern att regeringen i del här avseendei förbereder en rad åtgärder, varvid utbildningsfrågorna sätts främsl. Alt så sker noterar jag naturiigtvis med tillfredsställelse. Men låt mig, innan jag går närmare in på della, konstalera all vi, även om vi i dag lalar om kanske inle en högkonjunktur men ändå en betydligt förbättrad konjunktur, allfiäml har en hög arbelslöshel, framför allt en hög ungdomsarbetslöshet. Enligt den senaste undersökningen har faktiskt ungdomsarbetslösheten ökat från 23 000 till 30 000. Vi måste dessutom vara medvetna om att åtskilliga tiotusental ungdomar kommer att söka sig fill arbetsmarknaden nu när skolorna slutar, och det gör naturiigtvis problemet ännu siörre. Vidare kan man nog inte räkna med -jag tror att det är ett rikUgt antagande -alt insalser i form av utbildning löser alla problem. Det är väl ingen överdrift alt säga alt vi aldrig har satsat så mycket på detta område som just nu. Jag ger gärna arbetsmarknadsministern en eloge härför. Samtidigt ärdel naluriiglvis svårt att klara både kapacitet och kvalitet och dessutom, skulle jag vilja säga, den flexibilitet som är nödvändig i etl arbetsmarknadsläge som det vi f n. har. Därför hade det varit både nyttigt och intressant att se hur ett så djärvt grepp som en dispensgivning hade verkat. Det slår väl hell klart att man inle kan lagstifta fram några arbeten. Många tecken tyder tvärtom på att lagstiftningen i fråga kan ha den effekten all den verkar återhållande på benägenheten att anställa folk. Man upplever i dag någonting som är rätt underiigi och som ger anledning lill funderingar över den här problematiken inle minsl på sikt.

Nr 144

Måndagen den 14 maj 1979

Om åtgärder för att underlätta ungdomars inträde på arbetsmarknaden

129

9 Riksdagens protokoll 1978/79:143-145

Nr 144

Måndagen den 14 rnaj 1979

Om åtgärder för att underlätta ungdomars inträde på arbetsmarknaden

130

nämligen alt företagen hellre vill ha kvar pensionärerna sedan dessa uppnått pensionsåldern än anställa ungdomar om vilka man ingenling vel. Jag kan inle säga vad detta beror pä. Naturiigtvis spelar många faktorer in. Men alll della leder ju lill att svårigheterna på arbetsmarknaden blir alll siörre. Förmodligen blir de ocksä bestående.

Herr lalman! Med dessa kommentarer vill jag än en gång tacka för svaret,

TOMMY FRANZÉN (vpk):

Herr lalman! Au döma av arbetsmarknadsministerns interpellationssvar och av vad han har sagt tidigare är lydligen ungdomsarbetslösheten för honom en konjunklurfråga. För oss andra framstår del ändå - och del gäller framför alll de arbetslösa ungdomarna - som en realitet att ungdomsarbetslösheten är ganska utbredd oberoende av om det är hög- eller lågkonjunktur,

Alll som oftast i debatter, och senast i TV i förra veckan, hävdade Rolf Wirtén, alt om vi har en bra ekonomi och om näringslivel fungerar väl, får man ocksä jobb. Större profiter och större export är tydligen det allena saliggörande pillret för alt man skall fl Jobb, Men della visar också att folkpartiregeringen är oförmögen all komma underfund med arbetslöshetens, och då främsl ungdomsarbetslöshetens, egentliga orsaker. Det hjälper inte med högre bolagsvinster och all staten ger ännu mer bidrag lill det privata näringslivel. Och inle heller hjälper det med borgerlig ekonomisk politik, där ekonomin flr styra politiken och inle tvärtom: all de politiska besluten flr styra den ekonomiska ulvecklingen.

Regeringen lade för en lid sedan fram elt 18-punklsprogram för ungdomens sysselsättning. I programmet tar man inle itu med den nuvarande arbetslösheten och vidare pekar man bara på behovet av utbildning utan all ange var och hur det skall kunna skaffas arbele åt den arbetslösa ungdomen.

I interpellationssvaret, liksom i folkpartipoliliken i övrigl, döfier man den rådande arbetslöshelen genom all inle räkna in beredskapsarbetena och de olika arbetsmarknadsutbildningarna, som egenlligen äretl slags arbelslöshel. Arbetslöshetssiffrorna har gåu ned enligl Rolf Wirlén, Men egenlligen är förhållandel del alt del i dag är ännu fler som är arbetslösa, som inle har Jobb på den ordinarie arbetsmarknaden.

Så en kommentar lill interpellationssvaret Arbetsmarknadsministern säger att regeringen gjort bedömningen au ungdomarna även under kommande vinter kan komma all möta svårigheter på arbetsmarknaden. Ja, bedömningen är kortsiktig och ganska typisk. Med anledning av denna kortsiktiga bedömning vill jag fräga: Gör man inte någon långsiktig bedömning? Gör man inte den bedömningen, vilket man frän regeringens sida borde göra, all man med den här politiken alltid kommer all ställas inför problemet all ungdomarna möler svärigheler pä arbetsmarknaden? I del här landet har vi inte haft full sysselsättning och vi kommer inte heller att fl del med nuvarande ekonomiska system.

Arbetsmarknadsministern säger i slutklämmen beträffande del 18-punklsprogram som han hänvisar lill: "Det är min övertygelse aU ålgärder för aU ge ungdomarna yrkesutbildning är avgörande både för de ungas möjligheter att få arbete och för näringslivels möjligheter att kunna tillgodose sitt behov av arbetskraft i en uppåtgående konjunktur."

Del avgörande för att ungdomar skall kunna få ell arbele kan knappasl vara utbildningen, ulan del mäsle vara att man kan skaffa fram fler Jobb, ingenting annal. Men om nu utbildningen skulle vara det avgörande måste man ställa sig frågan: Hur kommer del sig då all sä många äldre går arbetslösa, som inle är ungdomar men som har yrkesutbildning och erfarenheter från olika jobb?

Del räcker naturligtvis inte med att bara hänvisa till all man skall vidga utbildningen. Det finns ju ungdomar som av olika skäl inte vill gå på etl gymnasium för all skaffa sig teoretiska och även en del praktiska kunskaper. Della kan bero på olika saker, uppväxt, skolmiljö, skolleda osv. Hur skall dessa ungdomar kunna komma lill tals? Skall dessa ungdomar, som en följd av arbetsmarknadsministerns uttalande att utbildningen är det avgörande, i fortsättningen bara placeras i fackel för arbetslösa?

Hell klart är alt 18-punklsprogrammet inte ger några exempel pä hur man kan skapa fler Jobb. Del talas om 10 000 platser i gymnasieskolan och det är naturiigtvis bra. Men det ger, som Jag sade lidigare, inle fler jobb. Hela programmet går ut på att ge en föreställning om att man skall skapa sysselsätlning ål ungdomarna. Men så ärju inte fallet. Programmet tar inle upp problemet med de ungdomar som i dag går arbetslösa. De 10 000 gymnasieplatserna är lill för all nytillkommande arbetslösa ungdomar under de närmaste åren skall kunna komma in på gymnasiet, och inte för all de som i dag är arbetslösa skall fä sysselsättning.

Vidare måste Jag säga alt del är ett ganska stort svaghetsiecken när regeringen sätter upp ett 18-punktsprogram för ungdomens sysselsättning, där man ger skolöverstyrelsen i uppgift att redovisa behovet av gymnasie-plalser för första hälften av 1980-talel. Sådana saker lycker jag borde vara självklara. All som regeringen gör la upp dem i elt program är mera att visa pä regeringens okunnighet.

Vidare sägs under en punkt att skolöverstyrelsen senasl den 30 april skall redovisa en ny bedömning av platsbehovet för nästa läsår. Men borde del inte ingå som en naluriig del i SÖ:s politik all år för år följa också platsbehovet? Deltaskall väl inte las upp som en punkl, som regeringen kan försöka göra sig populär pä.

Del framgår av del nu lämnade svarel, av lidigare debatter i frågan och av den borgeriiga politiken i övrigl att den enda möjlighelen alt åstadkomma någol på detla område är alt stödja de ungdomar och de organisationer som nu bedriver aktioner ule i landet för au skaffa fler jobb. För någon lid sedan genomfördes en demonstration i Norrbotten, och en ny demonstration föratt skaffa fler jobb ål ungdomarna äger rum i kväll här i Stockholm.

I vär skall liksom tidigare år många ungdomar rycka ut frän värnplikten, och Jag skulle vilja ställa några frågor i anslutning till della. Det är kanske ca

Nr 144

Måndagen den 14 maj 1979

Om åtgärder för att underlätta ungdomars inträde på arbetsmarknaden

131

Nr 144

Måndagen den 14 maj 1979

Om industrisyssel-sättnlngen i Stockholmsregionen

10 000 ungdomar som efter sin värnpliklsfiänslgöring nu skall ut i arbetslivet. Del har gjorts en undersökning på enligl uppgift 28 arméförband, enligl vilken ungefär 48 % av dem som skall mucka i vär står ulan arbele när de rycker ul. Man kan också utgå ifrån all en ganska stor del av dem som ryckte ul under våren liksom även på höslen förra årel tillhör dem som är registrerade i dagens arbetslöshelsslalistik. Det kan därför finnas skäl all se över dessa probleni. Del kunde vara inlressanl all höra om regeringen har studerat vad som händer med de ungdomar som rycker ut från sin värnpliklsfiänslgöring.

Del har ocksä framkommit alt de värnpliktiga ungdomarna har svårigheter all fl ledigi från förbanden för all söka jobb. Det finns föreskrifter som medger rätt till sådan ledighei, men enligl Värnpliktiga arbelsgmppen ,som är en värnpliklsorganisation, är detla ett oerhört stort problem för ungdomarna ule på förbanden. De flr inte ledigt annal än i myckel ringa utsträckning. De upplever del definitivt inle så all gällande regler om möjlighet till erforderiig ledighet för all söka arbele följs. De har också bl. a. svårigheter med att komma ål telefon när de skall söka arbete. Jag vill ställa följande fråga, som Jag hoppas att herr Wirtén kan svara på: Har herr Wirtén för avsikt att, om del förhäller sig på det här viset - och jag tror att det är så, när nu Vpl-Ag säger del - la upp dessa problem och se till att officerarna ule på förbanden följer regeln om all ungdomarna skall fl erforderlig lid för alt söka jobb? Även om ungdomarnas utsikter alt fl något arbele inle är gynnsamma, skall de ändå ha denna möjlighet att söka jobb.

Slutligen kan man bara konstatera all arbetsmarknadsministern i sill svar i övrigl, som lill största delen upptogs av frågan om provanställningar, inte tar någon ställning pä den punklen. Del är hell klart all provanställningar inle ger några fler jobb. Man skapar inle fler arbetstillfällen genom att försämra anställningstryggheten pä arbetsmarknaden, och det är den enda effekt som dessa provanställningar har. Syftel med dessa frän Svenska arbetsgivareföreningen och dess företrädare här i kammaren är bara att ge arbeisköparna siörre möjligheler att bolla med folk utan att behöva hindras av gällande lagstiftning om anställningsskydd.

Överiäggningen var härmed slulad.

§ 3 Om industrisysselsättningen i Stockholmsregionen

132

Industriministern ERIK HUSS erhöll ordet föratl besvara Sivert Andersson (s) den 19 april anmälda interpellation, 1978/79:175, och anförde: Hert talman! Sivert Andersson har frägai mig

      om Jag vill ge en redogörelse för regeringens syn på de minskade sysselsättningstillfällena inom industrin i Stockholmsregionen,

      om jag avser all ta några nya initiativ i syfte att bevara yrkeskunskapen vid Svenska Maskinverken genom alt skapa ny sysselsättning vid anläggningarna i Järfälla,

      om jag vill ta några initiativ som ger Finnboda Varv verkliga möjligheler att leva kvar och

      omjag anser alt Finnboda Varv med sitt kunnande borde kopplas in i de oljesaneringsprojekl som diskuteras inom Svenska Varv.

Stockholms läns industrisysselsäitning minskade från slutet av 1960-lalet till mitten av 1970-lalet, medan landei som helhet hade en ungefär oförändrad industriell sysselsältningsnivå. Däremot har förändringen i Stockholms län under de tre senaste åren inle varil mer negaliv än i landei i övrigl, snarare tvärtom. Inslagel av branscher, t. ex. textil- och konfektionsindustri, som under senare är haft en snabb stmkturomvandling, är obetydligt och varvsnäringen svarar för endast I 96 av den totala industri-sysselsättningen i länet. Verkstadsindustrin har en betydligt siörre andel av produklion och sysselsättning i regionen jämfört med övriga delar av landet. En beiydande del av landets elektroindustri finns i regionen. Jag skulle därför vilja hävda alt regionen har en god industristruktur som kommer att visa sig vara en stor lillgång vid framtida strukturförändringar. Det finns således inte skäl till generella ålgärder för att påverka den industriella utvecklingen i Stockholms län. Arbelsmarknadspolitiska ålgärder kan däremot vara nödvändiga för att underiätta erforderliga omställningar.

Frågan om etl samgående mellan Svenska Maskinverken och Götaverken Ångleknik diskuterades här i kammaren i februari i år. Jag framhöll då all i den situation som uppstått för Svenska Maskinverken fanns del anledning alt befara att en annan lösning än elt samgående skulle medföra belydligt kraftigare personalminskningar än de som aviserats. Med hänsyn till den överkapacitet som finns inom branschen synes en neddragning ofrånkomlig. Eftersom Svenska Maskinverkens lidigare ägare Saab-Scania i della fall kunde erbjuda ny sysselsättning för många, låt vara ulanför Järfälla kommun, anser jag att samgåendet var en riklig åtgärd. Min förhoppning är att samgåendet skall leda till ell starkt och i framliden expanderande företag.

Den av regeringen tillsatta kommissionen för de mindre och medelstora varven har lill uppgift att utreda frågor om dessa varvs strukturanpassning och behov av stöd. I avvaktan pä resultatet av det pågående utredningsarbetet, som bl. a. omfattar Finnboda Varv, vill jag inle göra några uttalanden i fråga om delta varv.

Frågan om det oljesaneringsprojekt - Swedish Environmenlal Protection Service (SEPS) - som pågår inom Svenska Varv diskuterades här i kammaren i slutet av april. Jag nämnde då att SEPS blivit ett helägt dotterbolag lill Kariskronavarvet AB. Frågan om SEPS utveckling hör således hemma under Svenska Varv-koncernen och det ankommer därför ytterst på Svenska Varv att avgöra på vilket sätt man vill ulnyUja Finnboda Varvs kunnande på oljesaneringsområdet.

Nr 144

Måndagen den 14 maj 1979

Om industrisysselsättningen i Stockholmsregionen

SIVERT ANDERSSON (s):

Herr talman! Jag ber att fl tacka industriministern för svaret på min interpellation. Tyvärt anser jag all svarel andas en optimism som inte kan vara byggd på en ingående kunskap om förhållandena inom den här regionen.

133

Nr 144

Måndagen den 14 maj 1979

Om industrisysselsättningen i Stockholmsregionen

134

Jag vill med några exempel pä slora nedläggningar och utflyttningar visa hur regionens tillverkningsindustri har drabbats.

Vi vet aU Electrolux har dragit i väg med 800 arbetstillfällen från Stockholm. Så harockså Elektro Hellos gjorl med över 500, så Asea med över 300, så Turbin AB de Laval med 470, så LM-företaget AB Ermi med 500, så Hallbergs med 200 och sä även Erenco AB.

I själva verket förlorade regionens metallindustrier - här är alltså bara metallindustrierna medtagna - 11 000 arbetstillfällen i produktionen då en stor mängd förelag flyttades från regionen under 1960-lalel. Efter en någol bälire silualion i början pä 1970-lalet har nya svårigheter uppkommit: L M Ericssons svårartade stmkturkris häromåret kostade regionen två verksläder i Siockholm, och företaget minskade pä myckel kort lid verksamhelen med 1 500 arbetstillfällen i Stockholmsområdet. Della hände under åren 1975-1977.

Dessulom måste nämnas nedläggningar som inträffat under senare år. Vi har Svenska Dataregister, Lumalampan,SundslrandsHydraulic och Svenska Flygverksläder. De här nedskärningarna berör 2 000 anslällda. Uiöver neddragningen inom LM-koncernen i Stockholmsområdet har förelag som Atlas Copco och AGA kraftigt minskal sysselsättningen i regionen. Nedläggningen av Svenska Maskinverken innebär nu en ylleriigare försvagning av tillverkningsindustrin i omrädei, liksom hotel mot sysselsättningen vid Finnboda Varv.

Sammantaget kan vi konstatera all tillbakagången inom indusirin har drabbat Stockholms län härdare än landet i övrigl. Även om vissa indragningar har förekommil inom en rad industrier ule i landet, visar tillgänglig statislik all prakliskl laget hela nedgången i induslrisysselsätlningen i landei har drabbat Stockholms län. Under tioårsperioden 1965-1975 minskade antalet induslrisysselsatla med 13 000 eller med 8 96. Underden kommande tioårsperioden väntas enligl nu gällande prognoser en ylleriigare lika stor andel komma all försvinna. Del är en tillbakagång som direkt kan jämföras med vad som skett eller hotar i områden som drabbals mer direkt a v leko-, a v varvs-eller av slålkriserna.

Mot den här bakgrunden, herr lalman, är det omöjligt att i tackel för alt industriministern har svarat på min interpellation lägga in någon tacksamhet för hans analys av silualionen. Jag har bett all industriministern skulle lämna en redogörelse för regeringens syn pä de minskade sysselsättningstillfällena inom indusirin i Stockholmsregionen. Redogörelsen innehåller konstaterandet att ulvecklingen närmasi varit positiv för vär region. Frän all regionen har varil en arbetsmarknad med etl stort inslag av industriarbetare får vi emellertid nu uppleva att den flr alll mindre betydelse som industri-region. Fram lill millen av 1950-lalel fanns en sjundedel av industrijobben i den här regionen, men nu är den andelen mindre än en tiondel. Ulvecklingen går snabbi. Tillverkningsindustrin minskade i Stockholms kommun med över 20 000 anslällda mellan år 1970 och år 1977. Länet som helhel har klarat sig bältre, men minskningen där blev ändå 10 000.

Med detta som bakgrund måste Jag beteckna det som anmärkningsvärt all

regeringen inle hyser någon siörre oro för utvecklingen i del här länet. Jag vill fråga: Är regeringen verkligen av den uppfattningen all inga åtgärder uiöver arbetsmarknadspolitiska ålgärder behövs i denna region? Jag skulle uppskatta om del gick all fl eu svar, baseral på den utveckling som föreligger när det gäller induslrisysselsätlningen. Jag vill också fräga om de farhågor som finns när del gäller dålig lönsamhet inom regionens företag påverkar regeringens ståndpunkt Dessutom vill Jag fråga om regeringen uppmärksammat alt problemen inom regionens induslri ärsmygande och att man därmed inle får lika stor uppmärksamhel för den här ulvecklingen som i andra delar av landei.

Industriministern uttalar som sin mening alt samgåendet mellan Svenska Maskinverken och Saab-Scania är en riklig ålgärd. Som etl skäl för della påpekar han all Saab-Scania kunnal erbjuda nya anställningar för personalen.

Herr talman! Med precis samma erbjudanden om anställningar på orter runt om i landet har tiotusentals arbetare fltt se sina arbeten flytta lill andra landsändar. I själva verket är del inle fräga om verkliga möjligheler lill flyttning eller nya jobb. Jag vill gärna understryka all behandlingen av människorna inom indusirin slår i bjärt kontrast lill hur fiänstemännen i de utflyttade statliga verken flr slöd från slalen. Del borde vara på tiden all parlerna vid samgåenden av strukiurskäl log pä sig ell verkligt ansvar för de anslällda.

Svarel visar att industriministern inle avser all la några nya initiativ för all skapa ny sysselsättning vid anläggningarna i Järfälla. Då är alltså industriministern nöjd med utvecklingen förde anställda vid Maskinverken i Järfälla. Att statligt ägda företags engagemang i strukturomvandlingen inte medför ansvar för sysselsättningen totalt sett anser alltså indusiriminister Huss vara alldeles riktigt.

När det gäller varvsindustrin ligger det ju lill på del viset att vi har en kusisträcka på mellersta ostkusten som skall befiänas. Den är 700 km läng och sträcker sig från Oskarshamn i söder lill Härnösand i norr. Denna kusisträcka utgör en tredjedel av den svenska kuslen, och även sjöfarten i Mälaren är hänvisad lill den hamnservice som finns här. En väsentlig del av sjöfarten går genom Stockholms skärgårds svårnavigerade farvatten, och många laster beslår av miljöfarliga varor.

För 20 år sedan - är 1958 - var sex medelstora och mindre varv i verksamhei inom della område. Det var Gävle Varv med 343 anslällda. Lidingöverken med 77, Hammarbyverken med 188, Ekensbergs Varv med 465, Finnboda Varv med 531 och Norrköpings Varv med 306 anslällda. Del var alltså nära 2 000 anslällda på dessa varv. Alla varven utförde farlygsre-paraiioner och deltog i nyproduktion av fartyg.

Den strukturförändring inom sjöfart och varvsindustri som började i millen av 1950-talel medförde all Gävle Varv upphörde 1962, Lidingöverken 1960 och Norrköpings Varv 1961. I Stockholm hände följande: Hammarbyverken gick upp i Finnboda 1960. Ekensbergs Varv och Finnboda samman-slogs 1970 lill en enhel med verksamheten förlagd till Finnboda Varv. Av de

Nr 144

Måndagen den 14 maj 1979

Om industrisysselsättningen i Stockholmsregionen

135

Nr 144

Måndagen den 14 maj 1979

Om industrisysselsättningen i Stockholmsregionen

136

sex varven med 2 000 anställda på denna kusisträcka på ostkusten återstår nu ell varv med knappt 500 anslällda. Del är en reducering med 74 %.

Om Finnboda Varv nu läggs ned hänvisas sjöfarten lill Oskarshamn eller lill finska varv. Det betyder i sin luratl ell havererat fartyg i t. ex. Stockholms skärgård mäsle bogseras en lång dislans, vilket innebär risker både för fartyget och för berörda skärgårdar och stränder. Under gynnsamma förhållanden kan en bogsering la ett-två dygn. Råder hårt väder eller isförhållanden kan den la lika många veckor- med ökade risker för ytteriigare skador.

Även banala haverier, som ofta inträffar med propellrar, roder, botlenven-tiler och liknande, kommer all medföra extra koslnader och lidsförluster för rederierna, om dockningen måste ske på en avlägsen ort. Det är inle rimligt all ell fartyg som flr ell propellerhaveri i Siockholm bogseras 175 sjömil lill Åbo eller Oskarshamn för en dags dockning. Jag undrar: Vad kommer rederierna all göra om della skulle inträffa?

Att Finnboda Varv har stor betydelse i sammanhanget bevisas av all den verksamhet man där bedriver har stort värde för hamnverksamheien som sådan. Vi har uppgifter om att hamn verksamheten direkt eller indireki beiyder sysselsättning för 30 000 människor i Stockholmsregionen. Vi har ocksä klara bevis för all varvsverksamhelen har avgörande betydelse för hamnverksamheten i stort. Att Finnboda Varv verkligen är engagerat i servicefrågor för fartygstrafiken bevisas av att man under första kvartalet 1979 har haft arbeten ombord på 117 fartyg. 33 av dessa fartyg har dockats. Jag vill med delta understryka vikten av all vi flr ha kvar Finnboda.

Jag har nu interpellerat industriministern i denna fräga. Av svarel framgår all industriministern, under pågående uiredning i den särskilda kommissionen för de mindre och medelstora varven, inte vill uttala sig om Finnboda. Det lyckerjag är beklagligt.

Nu gäller del alt skapa möjligheter för Finnboda att klara den extra svårighet, ja, kris, som orsakats av den minst sagt märkliga behandling som varvet har flu utstå. Försl döms varvet ut av ägarna -staten. Sedan överges varvet av ägarna. Vi har inle kunnal upptäcka en enda ålgärd frän Svenska Varv eller industriministern som visar all varvet faktiskt finns kvar och måste ha arbetsobjekt. Får man inte fram arbeten, blir ju utredningen i kommissionen illusorisk.

Samtidigt som Finnboda har brist på arbeten har vi uppgifter som visar all Svenska Varv vid varvet i Göteborg sysselsätter 700 människor genom entreprenad eller i form av vad som ibland har kallats för grå arbetskraft Facket vid Finnboda har gått ul i en annonskampanj för all visa all varvet finns kvar. Del är skandalöst all ägarna inle har gått ul i en bred kampanj som kunnal visa all varvet har slora möjligheler. Finnboda Varv, som alllid har sysslat med vad man numera kallar för alternativ produklion, har möjligheler all utveckla en sådan tillverkning. Och att varvet kan sina saker vet vi. Innan AB Götaverken kom in som delägare av varvet hade Finnboda en allemativ produktion med många möjligheler lill tillverkning. Jag frågar: Är industriministern beredd att verka för att de negaliva effekterna av Svenska Varvs

nedläggningsförsök av Finnboda Varv undanröjs? Är industriministern beredd att ge Finnboda Varv möjligheler alt agera över hela sill produktions-register?

Finnboda Varv har lagil fram en marin miljövårdsanläggning som ingår i elt siörre projekl inom Svenska Varv. Jag frågar när del gäller den delen: Avser industriministern att genom ell påskyndande av projekiei skapa förutsättningar för en ökad sysselsätlning vid Finnboda?

TORE CLAESON (vpk):

Herr talman! För nästan precis tre månader sedan diskuterades här i kammaren frågan om huruvida den planerade nedläggningen av AB Svenska Maskinverken i Kallhäll kunde förhindras. Vid det tillfället sökte jag vidga debatten lill aU även gälla den olyckliga trenden mot en kraftig minskning av antalet arbetsplatser i Stockholmsregionen och fick etl vissl meningsutbyte med industriministern.

Situationen för Maskinverken, för Finnboda Varv och för industrisyssel-sällningen i regionen är oförändrat osäker och hotande för flera lusen människor. Jag vill nu i anslutning till Sivert Anderssons interpellation och svaret på den återkomma till den tidigare diskussionen, lill förslag och initiativ från vpk:s sida vad gäller både Svenska Maskinverken i Kallhäll och Finnboda Varv.

Beiräffande Svenska Maskinverken i Kallhäll lämnade industriministern vid föregående inierpellationsdebait en fråga helt obesvarad, och jag vill försl återkomma till den. Det som industriministern då inle kunde svara på bör väl i dag vara möjligl alt lämna besked om, nämligen vad industriministern anser om de förslag lill lösningar som de anslällda genom sina fackliga organisationer har presenterat. Varde förslagen inle bra? Var de inle realistiska? Vid den senaste debatten kunde industriministern inle svara på de frågorna, uppenbarligen därför all han inle hade tagit del av de anställdas förslag.

Sedan vi senast diskuterade Järfälla kommuns problem beträffande Maskinverken i Kallhäll har nya problem aviserats som berör kommunen och del undersysselsalla nordvästområdet. Bl. a. har frågan om Dalasaab AB:s fortsatta existens diskuterats. Det är ett förelag i vilket slalen är delägare och har ell stort ansvar för de mänga människor som är beroende av de ca 1 100 jobb som företagel ger. Jag vill använda det här tillfället lill att fräga industriministern om han och regeringen också i fortsättningen kommer att medverka till all staten uppfyller de förpliktelser som slalen har genlemol Dalasaab och som finns angivna i huvudavlalet om framlida bidrag och tillskott till databolagets verksamhet. Jag vill fräga della redan i början av mill inlägg, dä ju frågan om framlidsulsikterna för Dalasaab AB inle las upp speciellt i interpellationen. Industriministern kanske ändå har möjlighet all göra någon kommentar.

Situationen på den del av arbetsmarknaden som Svenska Maskinverken och Finnboda Varv tillhör harju inle blivit bälire, även om industriministerns interpellationssvar närmast kan ge intryck av del. Om industrisysselsättningen i Stockholms län under de senaste tre åren inle har varil "mer

Nr 144

Måndagen den 14 maj 1979

Om industrisysselsättningen i Stockholmsregionen

137

Nr 144

Måndagen den 14 maj 1979

Om industrisysselsättningen i Stockholmsregionen

138

negativ", som industriministern säger i interpellationssvaret, än i landet i övrigl utan snarare tvärtom är det ändå en dålig tröst för de arbetare som redan drabbals och som kommer all drabbas av nedläggningar, inskränkningar och utflyttningar.

Tillbakagången inom indusirin har enligt olika bedömare drabbat Stockholms län hårdare än riket i övrigl, precis som Sivert Andersson nyss har påtalat Del är arbetarna som har drabbats hårdast, medan fiänstemännen har klarat sig något bättre. Antalet induslrisysselsatla beräknas sedan mitten av 1960-lalel ha minskal med ca 10 96 eller omkring 15 000 personer.

Det finns för dagen ingel som lyder på alt taklen i denna utarmning i fråga om industriarbetsplatser har minskat eller kommerati minska de närmaste åren, om ingel radikalt görs. Fram till år 1990 kan annars anlalel hellidssys-selsalla inom indusirin i Stockholms län komma alt minska med ylleriigare 10 000 personer. Det visar bl. a. de ulredningar som länsstyrelsen har gjort.

Kvinnor, ungdomar och invandrare utgör den störsla delen av länels arbetslösa. Länsarbetsnämnden räknar med all behovet av beredskapsarbeten under det kommande året kommer all vara drygt 4 000 bara för ungdomarna. När vissa verkstadsföretag nyligen annonserat om vissa nyanställningar har del visal sig all just ungdomar, kvinnor och framför allt invandrare inle varil önskvärda lill de ledigförklarade Jobben. Jag säger del här mot bakgrunden av erfarenheter bl. a. från min hemort, Södertälje.

Företagen i Stockholmsregionen har visal ell myckel dåligl iniresse för alt anställa dem som är arbetslösa på de orter där Jobben finns. Självfallet måste man fl lill slånd en förändring som innebär all en sådan diskriminering av kvinnor, ungdomar och invandrare på arbetsmarknaden upphör.

Industriministern kan säga all del här inle är hans bord -de här problemen borde ha lagits upp i föregående inierpellalionsdebaii med arbetsmarknadsministern. Men man kommer inte ifrån att problemen med induslrisysselsätlningen och svårigheterna för ungdomar, kvinnor och invandrare hör intimt samman.

Av indusiriminislerns interpellationssvar framgår att han inle anser del vara befogal med några generella åtgärder för att påverka den industriella Ulvecklingen i Stockholms län. Det är minst sagt förvånande. Erik Huss borde faktiskt ha en del all lära av sin lidigare partiledare, Gunnar Helén, som senasl vid en konferens den 24 april i är visade att han förslär problemen liksom betydelsen och nödvändighelen av snabba åtgärder för all hejda nedgången i industrisysselsättningen i Stockholms län.

Induslrinedläggningarna, utlokaliseringarna och inskränkningarna som drabbat Stockholmsregionen under de senasle 10-15 åren och fortsalla nedläggningar eller s. k. nedbantningar måste las på allvat Inte bara arbelsmarknadspolitiska ålgärder är nödvändiga. Det finns mycket goda skäl till all slalsmaklerna skall medverka lill all förhindra en forlsali nedgång.

Vänsterpartiet kommunisterna har i olika sammanhang - inom kommuner, landsting och här i riksdagen - varnat för den här ulvecklingen och krävt åtgärder av statsmakterna föratt stoppa den. Vi anser inte att Stockholms län

skall expandera på bekostnad av andra delar av landei, ulan all man i första hand mäsle trygga sysselsättningen pä nuvarande nivå och ge de arbetslösa ell meningsfullt jobb.

Från slutel av 1960-talel har allt fler nedläggningar, inskränkningar och utflyttningar av industriarbeten drabbat Stockholms län. Några kända exempel är L M Ericsson, Allas Copco, Svenska Dataregister AB, Luma-lampan AB, Sundslrands Hydraulic AB och Svenska Flygverksläder AB. Till del kommer de problem vi ganska nyligen diskuierade här i kammaren och som Sivert Andersson har tagit upp i sin interpellation: Svenska Maskinverken i Kallhäll, Finnboda Varv och andra hotade jobb, exempelvis vid Slora Vika i Nynäshamns kommun med 150 arbelsiillfällen.

Samtidigt har del skelt och sker en omfattande utflyttning av industrier lill utlandet. Kapitalexporten år 1977 var över 3 miljarder kronor. Mänga av de stora Stockholmsföretagen är med här. Del gäller l. ex. L M Ericsson, Electrolux, Atlas Copco, AGA, Saab-Scania och Alfa-Laval, vilka alla ökat antalel ullandsanslällda myckel kraftigt.

Herr lalman! Det är enligl vpk:s mening nödvändigt att en regional induslri- och sysselsätlningsplan utarbetas för Stockholmsregionen. Gmnden för en induslrisalsning i regionen skall vara elt statligt ulvecklingsprogram för anläggande av industrier som bygger på ny leknik, alternativa energikällor, ökad förädling inom landei och en omfördelning av resurserna från den mililära lill den civila seklorn,

LO-dislriktel i länet har ställt frågan om vi skall ha en region ulan arbetare. Svaret måste givelvis bli nej. Det måste vidias ålgärder som ger flera induslriarbetsplatser i regionen. Della är en absolul nödvändighet, då industrin är gmnden för all vi skall kunna bygga ul barnomsorg, sjukvård, skola osv. Vi kan inle heller accepiera elt ensidigt näringsliv, byggt på service och offentlig sektor.

Som exempel på industrier och verksamheter har vpk bl. a. föreslagil följande:

Återvinning av material och energi från avfall.

Tillverkning av sjukvårdsmaleriel, fordon och hjälpmedel för handikappade och för sjuk- och hälsovården.

Nytt kommunikationssystem med trådbuss och utvecklad spårtraflk.

Ökad handel med de socialistiska länderna - bl. a. gasimporl - för utvecklande av hamnverksamheien i länet

Bevara Finnboda Varv och Mälarvarvei som vikliga förutsättningar för alt utveckla gods- och persontransporter på regionens vallenleder.

Garantera en i huvudsak oförändrad fortsatt verksamhei vid Svenska Maskinverken i Kallhäll och vid Dalasaab i Järfälla kommun som nödvändiga förutsättningar för sysselsätlning i denna region.

Utveckla anläggningar för alternativ energiproduktion.

Del härar några exempel på förslag som vi har ställt under senare är som ell bidrag lill all söka konkretisera debatten kring industrisysselsäitning och arbetstillfällen i Stockholms län.

Del mäsle vara en uppgift för slalen att pä olika sätt initiera och siödja

Nr 144

Måndagen den 14 maj 1979

Om induslrisysselsätlningen i Stockholmsregionen

139

Nr 144

Måndagen den 14 maj 1979

Om industrisysselsättningen i Stockholmsregionen

sådana verksamheter somjag här gett exempel pä. Del måste vara en viktig uppgift all bedriva en industripolitik som bälire beaktar även Stockholmsregionens problem.

1 tre fall som har berörts i debatten i dag - Maskinverken, Finnboda och Dalasaab - är det staten som genom sina ägariniressen måste känna etl dubbelt ansvar mot flera lusen människor i de kommuner och den region som det handlar om. Det gäller deras Jobb, deras Irygghel och framlid. Staten måste i dessa fall ha ett alldeles särskill ansvar - elt samhällsansvar.

Del är betydelsefullt hur industriministern och regeringen ser på de här frågorna, om man kommer att göra någol för alt förhindra vad som synes ske, genom olika initiativ och ålgärder. Kan industriministern ge en sådan försäkran?

140

ANNA-GRETA LEUON (s):

Herr lalman! Konstigt nog kan man säga att det arbetas för högtryck på Svenska Maskinverken i Kallhäll jusl nu. Efterfrågan på företagets produkter är god. Företaget tillverkar bra produkter. Det känns säkert bittert för många av de anslällda, som redan har fltt uppsägningsbrevel och har della i fickan, all det på dem ocksä ställts kravei all de självklart skall se lill alt produktionen och orderingången klaras, att de har ansvar för all produktionen kan hållas i gång, ansvar för all del görs bra saker på Maskinverken ocksä under de här sista månaderna. Jag tror i och för sig att de allra flesla av de anställda känner och lar del här ansvarel, därför alt det är yrkesskickligt, yrkeskunnigl folk som finns nere på Maskinverken. Men del är bittert att del av dem förväntas ell sådanl här ansvar när inte alls motsvarande ansvar för deras framlid förväntas las av ägarna.

Industriministern är nöjd med ulvecklingen därför all, som han säger, Saab-Scania kan erbjuda de anställda på Maskinverken ny anställning. Teoretiskt är del riktigt all Saab-Scania kan göra det i rätt stor utsträckning, men för många av dem som är anslällda på Maskinverken i Kallhäll är delta bara teoretiska erbjudanden. De praktiska möjligheterna för de anställda att också la dessa erbjudna arbeten finns i själva verket inte.

Kallhäll har under de senaste månaderna lyvärr blivit omtalat inte bara för nedläggningen av Svenska Maskinverken ulan också därför att ungdomsvandalismen i Kallhäll nu är mycket omfattande. I slort sett varje veckohelg slås fönstren pä Folkets hus ul, kiosken, Konsum, herrekiperingen och de andra privata affärerna slås sönder. Kallhälls centmm är ell av de allra mest vandaliserade områdena i hela Stockholmsområdet för tillfället. Det lycks vara så alt kärnan av det gäng av ungdomar som slår för fönsterkrossning och andra saker är en grupp arbetslösa ungdomar i de övre tonåren, som runt omkring sig har samlat yngre skolbarn. Del är mänga som kan lala om att de under det sista dryga halvåret har upplevt en ökad social oro i Kallhäll. Denna beskrivning kommer från lärare, socialarbetare och från barnen själva. Jag upplever hur kamrater till mina egna barn, som har föräldrar vilka jobbar på Maskinverken, är oroliga. En ökad social oro har spritt sig i Kallhäll. Självfallet vill jag inte påslå att del är etl direkt samband mellan det som

händer på Maskinverken och det som händer i centrum på kvällarna. Men vi vel, all även om Stockholmsregionen jämförl med många andra regioner i det här landet har en relalivi bra sysselsättning, sä drabbar arbetslöshetens våndor och problem och sociala följder Stockholmsområdet lika förödande som andra områden. Vi kan aldrig lösa problemen här genom au säga lill de ungdomar som hade räknat med alt få Jobb på Maskinverken eller till de äldre som blir avskedade därifrån: Alla ni kan ta er portfölj och la pendellägel in lill Stockholm och ta jobb där. Eller säga till dem: Ni kan åka de fem milen till Södertälje och få jobb på Saab-Scania.

Industriminister Huss är väldigt okänslig för de sysselsättningsproblem som är en följd av försäljningen av Maskinverken. Han är ganska nöjd med utvecklingen där. Han anser försäljningen vara riktig med, som han säger, hänsyn lill överkapaciteten inom branschen.

Det är mänga som har en hell annan uppfaltning, och det är framför alll många som i dag ser med väldig oro på all den yrkesskicklighet som Kallhäll hade i en stor grupp människor på Maskinverken kastas bort av samhället.

Jag vill knyta an till en av de frågor som Sivert Andersson tog upp och fråga om det verkligen är riktigt alt industriministern är nöjd med utvecklingen för de anställda vid Maskinverken i Kallhäll.

Nr 144

Måndagen den 14 maj 1979

Om industrisysselsättningen i Stockholmsregionen

Industriministern ERIK HUSS:

Herr lalman! Nej, Anna-Greta Leijon och övriga lalare, jag är förvisso icke nöjd, och till det skall jag strax ålerkomma. Men låt mig försl la upp elt par mer konkreta ling.

Angående Maskinverken harjag redan lidigare markerat alt gmnden lill det som nu har beslutals och som vi lidigare diskuieral i den här kammaren är en överkapacitet och en farhåga för att om man inte hade vidtagit den strukturförändring som nu sker så kunde della så småningom leda lill en större personalminskning än den som det bör bli när ett slagkraftigt företag nu kommer att agera.

Vad belräffar möjlighelerna för vederbörande all fä sysselsättning vill Jag hänvisa inte bara till del som lidigare sagts om Saab-Scanias behov av all anställa folk för en i och för sig för Sverige önskvärd produktionsökning, ulan också lill elt ultalande i den senaste översikten från länsarbetsnämnden i Stockholms län, där det bl. a.: heter att den rådande bristen på yrkesarbetare har ökat ylteriigare i Stockholmsregionen. Det finns alltså generellt ell behov från många företag av alt anställa skolade yrkesarbetare.

Angående Finnboda Varv upprepar Jag del jag sade, alt regeringen på begäran av riksdagen har tillsatt en delegation som skall utreda de mindre och medelstora varvens situation. Det är en uiredning som skall vara klar i hösl, och det är naturiigl alt vi först då tar ställning, i del större sammanhang som omfattar alla de mindre och medelstora varven och inte bara Finnboda.

Beiräffande den speciella möjlighel lill utveckling av sysselsättningen vid Finnboda som särskill berörts här, nämligen oljesaneringsprojeklel, kallat SEPS, vill jag säga all regeringen nu på torsdag kommer all anslå ell belopp för

141

Nr 144

Måndagen den 14 maj 1979

Om industrisysselsättningen i Stockholmsregionen

142

marknadsföringsåtgärder för della projekl, som omhändertagils av Svenska Varv. Jag vill vidare säga all om man lyckas med delta som del förefaller lovande projekt så slår frågan om var Svenska Varv skall förlägga produktionen öppen. Finnboda Varv med sitt kunnande på området finns med i bilden, men ännu har man icke kommit lill del stadiet all ell beslul kan fattas.

Lät mig emellerlid lala litet mera allmänt om del tema som alla tre lalarna har berört, nämligen frågan om nedgången i induslrisysselsätlningen i Stockholm. Det är ett faktum all industrisysselsältningen i Stockholmsregionen har gäll ner. Det skedde både lidigare under 1970-lalel, och del har skelt under de tre senasle åren, men då, som Jag sade lidigare, mindre än för riket i dess helhet. Detta framgår bl. a. av statistiska centralbyråns arbetskraftsundersökningar. Det är alltså etl allmänt fenomen som också har fått ulslag i Stockholm.

Jag vet frän lidigare debatter-och del har framgått även av denna debatt-alt man både inom Metall och på andra håll beklagar den här utvecklingen, och del kan jag myckel väl förstå. Man menar alt del blir en sämre balans inom denna region när tillverkningsindustrin går lillbaka och samtidigt servicesektorn ökar så slarkl. Till en del är della etl allmänt svenski fenomen, men del är mer utpräglat här i Stockholm. Del beror alltså lill stor del pä alt servicesektorn ökar sä ovanligt starkt här i Stockholm. Detla är Ju en utveckling som är lill gagn för regionen som helhel, även om den medför en viss obalans. De flesta regioner i landet skulle med stor glädje notera om deras serviceseklor, däribland den offentliga sysselsättningen, genomgick en så stark ökning som har skelt i Stockholm.

Del är ändå inle rimligt att tänka sig all regeringen skulle försöka alt särskill befordra induslrisysselsäuningen just i Stockholmsregionen i den mån della vore möjligl. Trols vad någon av talarna sade skulle detla inle kunna undgå att påverka sysselsättningen i mer drabbade regioner mnt om i landet. Del är en uppfaltning som lorde vara allmän här i denna kammare; ell par av lalarna nämnde också utflyttningen av industrisysselsäitning från Stockholmsregionen till andra regioner i landet som en av förklaringarna till det som har skett. En annan förklaring är att det rör sig om en struktumtveckling, som är ofrånkomlig och där slarkare krafter verkar än några myndigheter kan åstadkomma. Låt mig som exempel la LM Ericssons strukturkris, som Sivert Andersson nämnde, på grund av övergången frän mekaniska produkter lill elektroniska produktet Om L M Ericsson inle så framgångsrikt hängt med i den ulvecklingen hade delta land som helhel blivit belydligt fattigare, eftersom denna produklion är en av våra viktigare skapare av exporlvalutor och av sysselsättning.

Men låt mig återkomma lill Anna-Greta Leijons, Tore Claesons och Sivert Anderssons påståenden attjag är nöjd och belåten med ulvecklingen och alt jag är okänslig för problemen. Nej, del ärjag inle. Hur skulle man kunna vara nöjd med en utveckling som innebär minskad sysselsätlning och en betydande arbelslöshel, särskilt bland ungdomen? Denna regering kan inte vara nöjd med detta lika litet som föregående regeringar och lika litet som

regeringarna runt om i västvärlden, som alla måste konstatera all de här problemen föreligger, även om myckel få av dem - om ens någon - gör så slora insatser genom arbetsmarknadspolitiken för all lätta konsekvenserna för de drabbade.

Del viktigaste vi kan göra för att siödja och slärka ulvecklingen ocksä i Stockholmsregionen är all bedriva en förnuftig allmän ekonomisk politik, inte för någon speciell region ulan för hela landei, en polilik som bevarar och stärker indusirins konkurrenskraft. Det ärden viktigaste insats vi kan göra -också för Stockholmsregionens tillverkningsindustri.

Nr 144

Måndagen den 14 maj 1979

öm industrisysselsättningen i Stockholmsregionen

SIVERT ANDERSSON (s):

Herr talman! Försl skall Jag någol kommentera industriministerns resonemang om Stockholmsregionens tillväxt Han anser all den utveckling som vi talarom i dag beror på servicesektorns tillväxt Del beror naluriiglvis pä vad man jämför med. Räknar man industrisysselsältningen i procent av den totala sysselsättningen får man ett resultat Men jag rekommenderar industriminister Huss all jämföra hur många människor som är sysselsatta inom tillverkningsindustrin i dag med förhållandena för 5,10,15 eller renl av 20 år sedan. Om man gör en sådan jämförelse tror jag att t. o. m. industriminister Huss sä småningom blir övertygad om all del vi nu säger om problemen i Stockholmsregionen är en verklighet som rör människorna. Det är alliså inle fråga om procentuella andelar av arbetsmarknaden.

Jag vill påminna om en farhåga som vi med skärpa tidigare har framfört nämligen all utarmningen av industrisysselsältningen i Stockholmsregionen fär lill följd att mängder av människor inle kan fä arbeten som de är lämpade för och som deras håg står lill. Del är en utveckling som vi måste motarbeta. Del måste vi göra inle bara för de människors skull som bor i Stockholmsregionen och inle heller för regionen som sådan, utan för hela landei.

Vad vi riskerar - och det finns redan tendenser lill del - är all människor som inle kan finna en vellig sysselsättning ägnar sig ät annal, och det kan leda lill svårartade samhällsproblem, som man kan resa till Amerika och liita närmare på. Där finns stora städer vars centra är slora hål och där del finns mängder av nedbrända fastigheter - en förslumning utan all like. Vi mäsle i lid hejda en utveckling ät del hållet.

Jag kommer sä till frågan om Maskinverken. I och med alt Maskinverken läggs ned kommer en grupp mycket yrkeskunniga, specialutbildade människor alt lämna förelaget. Jag kan försäkra industriministern att de specialkunskaper som de haft möjlighel all utveckla i sitt arbele på Maskinverken kommer de inle all kunna ulnylfia i sina nya arbeten. Vi vet att när förelag av den här lypen läggs ned kommer de anslällda alt efterfrågas av speciella företag, och del krävs dä en hög grad av samordning och stora insalser för au arbeiei skall passa den som skall sysselsättas - annars fungerar inle det hela.

Vad jag genom denna interpellation ville vela var om industriministern avser att på någol säll ta initiativ för all behålla den här arbelskraften i de lokaler som finns där ule och där också arbetskraften nu är tillgänglig. Jag är

143

Nr 144

Måndagen den 14 maj 1979

Om industrisysselsättningen i Stockholmsregionen

medveien om att detla är utomordentligt bråttom. Efter hand kommer de anställda att hoppa av från det här företaget Bristen på yrkesulbildad arbetskraft i Stockholmsregionen hänger direkt samman med all människor som en gång bli vit brända på det här sället sökt sig till andra branscher. De går inle lillbaka till en industri där de inle kan känna irygghel för framliden.

TORE CLAESON (vpk):

Herr lalman! Jag ställde egenfligen bara tre konkrela frågor lill industriministern, men han har lämnat ett generellt svar till oss tre deballdeltagare. Hans besked gick i slort sett ut på alt regeringen inle är nöjd med situationen i Stockholms län. Jag frågade om industriministerns syn pä det fortsatta stödet till Dalasaab AB i Järfälla med dess I 100 anslällda. Vidare frågade jag om industriministern nu hade tagit del av förslaget från de anslällda vid Maskinverken, vilket skulle möjliggöra fortsatt sysselsättning i Kallhäll i de befintliga lokalerna.

Låt mig erinra om att vad det gällde var att utveckla anläggningar för alternativ produklion, vilket skulle kunna ge sysselsättning i både Kalhäll och Göieborg. Maskinverken gör bl. a. induslriängpannor, helvaltenpannor, avgaspannor, oljeförbrännare och nu senasl en panna för sopförbränning, som skulle kunna bli en produkt bl. a. för kommunerna i länet.

Del är alltså sådana förslag för en fortsatt produktion i verkstäderna i Kallhäll som de anställda har lagt fram, och jag efteriyser nu liksom för tre månader sedan besked om vad industriministern tycker om de här förslagen, om han anser dem vara realisliska och bra och om vi inle har en verklig möjlighel alt bibehålla sysselsättningen där ute om vi satsar pä dessa sa ket

Sedan säger industriministern alt arbelskraflsundersökningarna visar alt Stockholms län ligger något bältre till än landet i övrigl då del gäller sysselsättningen och att lägel inle är lika besvärligt som tidigare. Enligt arbelskraflsundersökningarna ökade sysselsättningen i länet under åren 1970-1977 inom fiänsteseklorn med 79 000, medan den undersamma lid minskade med 32 000 i de s. k. varuproducerande näringsgrenarna. Mer än hälften av denna minskning drabbade byggnadsbranschen. Som vi tidigare har varil inne på minskade under perioden antalel sysselsatta inom tillverkningsindustrin lolall inom regionen med 10 000.

Detla är tillräckligt allvarligt för all slalsmaklerna, även om ulvecklingen i andra delar av landet i något fall kan sägas vara sämre, skall gå in och hjälpa lill att stoppa den här utarmningen av industrin i Stockholmsregionen genom alt komma med förslag lill lösningar som kan medföra all vi flr en uppgång igen i stället för denna fortsatta nedgång.

144

ANNA-GRETA LEUON (s):

Herr lalman! Industriministern upprepade all han tyckte att försäfiningen av Svenska Maskinverken lill Götaverken Ångleknik våren riktig affär med, som han säger, hänsyn till all det fanns överkapacitet inom branschen och farhågor för störte neddragningar av personal. Genom denna försäljning

skulle man kunna skapa etl slagkraftigt nytt förelag.

Jag anser all man vid beskrivningen av verkligheten skall ha fulll klart för sig alt Maskinverken i Kallhäll inle var något förluslföreiag, och jag tror alt det är ganska många som snarare gör den bedömningen, all den här affären kom lill enbart med hänsyn till ganska kortsiktiga, renl företagsekonomiska överväganden och att del hade funnils förutsättningar för att behälla produktionen i Kallhäll.

Sedan vidhåller industriministern att lägel i Stockholmsområdet egenlligen är ganska gott som del är. Han lalar om efterfrågan - som länsarbetsnämnden nämner - pä yrkeskunnig personal generellt sett i länet Ja, del är rikligl. Men samtidigt kan man frän arbetsförmedlingen i Järfälla, där Kallhäll och Maskinverken ligger, lala om en långsiktigt ökande arbelslöshel. Man kan tala om all långtidsarbetslösheten ökar, all problemen för svärplacerad personal är betydligt större än vad som framgår av statistiken. Och vi kan, somjag sade förut, konstalera att Kallhäll är ett socialt oroligt område i dag.

Det finns all anledning au ta se med allvar på dessa problem och konstalera - precis som Sivert Andersson och Jag har gjorl - alt svårigheter på arbetsmarknaden av del här slagel kan man inte möla enbart genom arbelsmarknadspolitiska åtgärder, och långsiktigt kan vi aldrig klara dem om den obalans, som vi har i länet, fortsätter att förslärkas. Del kan aldrig bli bra förhållanden, om det enda som erbjuds är jobb inom kontor, förvaltning och service medan industrijobben försvinner mer och mer.

Jag måste säga all Jag lycker del är ganska märkliga uttalanden som industriministern här gjort här i dag. Han sade, såvitt Jag kommer ihåg, näsian exakt på della sätt: Del är inle rimligt att länka sig all regeringen skulle göra nägol särskill för industrisysselsältningen i den här delen av landet.

Jag har dä aldrig lidigare varit med om att en medlem av en regering ansell att en del av landei skall man över huvud tagel inle befatta sig med. Men del är tydligen vad industriministern anser - Stockholms län får klara sig hans hjälp förulan.

Industriministern kan naturligtvis slå här och säga att han inle är nöjd med utvecklingen. Men del räcker inle bara med det, om man sitter i regeringen. Då fordras del också all mangör mer än alt förklara all man inie är nöjd. Herr Huss har lydligen inie för avsikt all någon gäng ingripa för all avhjälpa problemen i Stockholmsområdet när det gäller den minskande industrisysselsältningen.

Nr 144

Måndagen den 14 maj 1979

öm industrisysselsältningen i Stockholmsregionen

Industriministern ERIK HUSS:

Herr lalman! Vad Jag har sagt, Anna-Greta Leijon, är att del inle finns skäl lill generella åtgärder förden industriella utvecklingen i Stockholms län. Jag betonade däremot att av vikt också för Stockholms län är hur den allmänna ekonomiska politiken här i landet bedrivs i syfte alt slärka vår industriella konkurrenskraft och vårt lands möjlighet att hävda sig i jämförelse med de andra industrinationerna.

Vi kan ju inle lyfta oss i håret, vi kan inte med speciella åtgärder bistå alla

145

10 Riksdagens prolokoll 1978/79:143-145

Nr 144

Måndagen den 14 maj 1979

Om industrisysselsältningen i Stockholmsregionen

regioner. De flesta regionerna här i landei-jag kan erinra om Norriandslänen, de andra skogslänen och många andra regioner - har en väsentligt svårare silualion än Stockholmsregionen. Där har omfattande specifika åtgärder salts in för all hindra all orter, kommuner och hela län kollapsar. En sådan situation föreligger dock icke i Stockholm.

Lät mig gå in pä etl par mera konkrela frågor som Tore Claeson log upp.

Beiräffande användande av anläggningarna i Maskinverken för alternativ produklion så är delta i första hand en sak för del förelag som nu äger Maskinverken, nämligen Svenska Varv. Jag vill emellertid erinra om all hundratals orter och förelag i della land begär all vi skall åsladkomma en alternativ produklion istället för den som går lillbaka. Dettaärönskvärl,men det är också oerhört svårt. Alla vet att det är läu att framställa önskemålen -de flesta vel ocksä att det är mycket svårt att förverkliga dem. Det är en tidsödande process, och antalet bärkraftiga framtidsdugliga projekt som kan sällas in är mycket begränsat. Det gäller denna regering, del gäller alla andra regeringar, det gäller alla företag som ställs inför detta problem, au det är etl svårt problem.

Bristen på yrkesarbetare har berörts. Det är klart att del är en olägenhet all behöva byta arbetsplats. Men hur skall vi klara den industriella ulvecklingen i della land - deua land där vi balanserar pä gränsen lill vad vi orkar med - om vi skall ytterligare försvära möjlighelerna för de expanderande förelagen och anläggningarna, ylleriigare försvåra deras möjligheler all fl arbetskraft? Jag får ofta höra den invändningen frän många häll i landei och från, kanjag säga, alla partier, alt vi saisar för mycket på olika ingripanden. Samtidigl begärs del att vi skall salsa ännu mera. Vilka blir dä möjlighelerna för de framlidsdugliga, expanderande förelagen att fl arbetskraft och fl resurser, om man skall mer eller mindre låsa ulvecklingen, som ändå på något säll ligger i botten på en del av de argument som har framförls här i dag?

Sivert Andersson uppmanade mig aU se på slalisliken över Stockholmsregionens industrisysselsäitning. Ja, den visar enligt statistiska centralbyrån precis det som Tore Claeson redovisade, nämligen att från 1970 till 1978 har denna sysselsätlning minskat med 10 000 personer. Det är myckel, men kvar finns enligt statistiska centralbyråns statistik -det ärden som vi tydligen båda har följl -en industrisysselsäitning i fjol på 142 000 personer. I översikten från länsarbetsnämnden för i år förekommer siffran 146 000. Det är relativt fl procent-del erkänner Jag-av den totala sysselsättningen i Stockholms län, men del ärju en väldig total siffra -den största i landet. Del beiyder ocksä alt människor som har en alldeles speciell håg för jusl tillverkningsindustrin ändå har fler variationer att välja på här än på andra häll i vårt land.

146

ANNA-GRETA LEIJON (s):

Herr lalman! Industriministern säger all han inle kan medverka till speciella åtgärder med anledning av alt Maskinverken lämnar Kallhäll och all han inle heller kan medverka lill generella induslripoliliska ålgärder i Stockholms län. Kvar av det han anser sig kunna medverka lill är vad han

kallar fören allmänt förnuftig ekonomisk polilik. Tyvärr kan vi konstalera att den politiken saknas, att vi inle har någon ökning av antalet lediga plalser som vi kan erbjuda de anslällda som blivit ulan arbele. Trots all man talar om en begynnande högkonjunktur - alt många företag fär bälire order - så syns del väldigt lilel på arbetsmarknaden. När del gäller de lediga platserna står man och stampar vid ungefär samma anlal sedan fem sex månader lillbaka.

Vi är på väg all hamna i en myckel besvärlig silualion pä arbetsmarknaden i den här regionen och i landet som helhel. Skall vi kunna komma ur denna situation, behövs del en framsynt industripolitik som omfattar alla delar av landei, inkl. Stockholmsområdet

Nr 144

Måndagen den 14 maj 1979

Om industrisysselsättningen i Stockholmsregionen

SIVERT ANDERSSON (s):

Herr lalman! Nu hänvisar industriministern till siffran för industrisyssel-sättningen;den är 142 000 i detta län. Del innebär all vi harhaft en minskning med 10 000 under mätperioden 1970-1978. Jag vill påminna om siffran 20 000 som avser minskningen i Stockholm; det kan kanske också bättra på kunskapen om strukturomvandlingens storiek och genomslag.

Vi skall även komma ihåg - det tror jag är det allra viktigaste i detta sammanhang - att del inte är sä länge sedan det var 200 000 industrisyssel-salta. Vi har haft - och har - en utomordentligt kännbar försvagning av arbetsmarknaden inom industrin i den här regionen. Del är beklagligt att industriministern inle anser all regeringen bör vidla några ålgärder i det avseendet.

Del regeringsbeslul rörande miljövårdsprogrammet som skall fallas på torsdag måste ju hälsas med myckel stor tillfredsställelse. Jag ulgår frän all regeringen gör vad den kan för alt uppfylla de löften som faktiskt Finnboda Varvs anslällda anser sig ha fått när del gäller produktionen av delar av de system det här är fråga om. I ell bolagsstyrelsebeslut från november förra året bekräftades alt den s. k. MM-anläggningen även forisältningsvis skall drivas av Finnboda. Det är alldeles uppenbart all man hyser stora förhoppningar om all del slalliga bolaget Svenska Varv skall lägga ul arbeten pä del förelag som ursprungligen började driva fram dessa planer, vilka sedan har vuxit så att del självfallet är riktigt att fullfölja dem i ett vidare sammanhang.

Jag tycker alt del är nödvändigi alt så sker, och del vore värdefullt om industriministern kunde göra något ullalande i denna sak. Det skulle i varje fall delvis vara ell svar på den fråga som Jag ställde i milt första inlägg, nämligen om industriministern är beredd alt verka för all de negaliva effekterna av Svenska Varvs försök all lägga ned Finnboda Varv undanröjs. Slyrelsebeslutel inom Svenska Varv om nedläggningsplaner har skadat Finnboda Varvs affärsmässiga ställning, och det är angelägel all detla varv får möjligheler all verka pä del säll som riksdagen naturiigtvis avsäg när man tillsatte en kommission för all utreda dess framtid.

147

Nr 144

Måndagen den 14 maj 1979

Om industrisysselsättningen i Stockholmsregionen

TORE CLAESON (vpk):

Herr talman! På frågan om bevarad produklion vid Maskinverken svarar industriministern alt del är en sak för del förelag som äger Maskinverken. Ja, det begriper faktiskt jag också. Men det var inte del jag frågade om. Jag frågade efter industriministerns syn på de förslag som de anställda gett, på realismen i de förslagen och humvida man frän regeringens och industriministerns sida kan vara beredd all medverka till all pröva dessa möjligheler,

Svarel inskränkte sig inle lill del jag nu har refereral, ulan industriministern sade också att många företag slåss om det man kallar en alternativ produklion. Men mot bakgmnd av alt det faktiskt handlar om vilken produklion man är mäktig att klara vid Maskinverken, mot bakgmnd av den mångåriga erfarenhet och den specialisering man har pä della område, skulle Jag vilja påstå alt del prakliskl lagel inle finns några andra förelag - kanske något, men inte ett flertal - som kan konkurrera med Maskinverken på detta område.

Den debatt som vi har fört och de problem som vi har lagil upp om den oroande ulvecklingen i Stockholms län har tydligt visat att vår region häller på att berövas hela sin industriella bas. Det räcker dess värre inte med det, utan även hela byggsektorn håller mer eller mindre pä alt skrotas ner. Situationen är väldigt allvarlig, och egentligen skulle jag vilja framställa det på det sättet, all här har man all välja mellan två politiska alternativ för all klara della.

Det ena alternativet är den linje som företräds av industriministern, nämligen all låta marknadskrafterna styra ulvecklingen i Stockholms län. För framliden innebär del dä bl, a, en fortsatt avindustrialisering som skapar en alltmer ensidig arbetsmarknad och allt sämre valmöjligheter för bl. a. de ungdomar som går ul i arbetslivet.

Det andra alternativet som vpk förespråkar är alt man skall la itu med problemen på ett annal säll; man lar itu med de framtida möjlighelerna och saisar på en ny industripolitik i samhällets regi. Man skall planera med samhällsnyttan och allas räll lill arbele som utgångspunkt i stället för profiten. Valel slår kort sagt mellan fortsalt passivitet inför marknadskrafterna och en radikal arbetarpolitik med en annan, en socialistisk, inriktning.

148

Industriministern ERIK HUSS:

Herr talman! Vi skall väl inte starta en byggdebatt här, men låt mig ändå erinra om att vi under 1970-talel har haft en fortgående minskning i bostadsbyggandet fram till för ett ä tvä år sedan på gmnd av alt en mättnad hade uppstått, och detta ledde lill en minskning av byggnadsarbetarkåren, icke minst i de tre storstadsregionerna Stockholm, Göteborg och Malmö. Det är alltså rikligl att vi har belydligt färre byggnadsarbetare än förut och alt del är en utveckling som inte kan få fortgå, för dä blir det bekymmersamt.

Men situationen nu i Stockholm karakteriseras av länsarbetsnämnden sä, alt byggakliviielen under höslen och vintern har varil förhållandevis god och

investeringsviljan hög, framför allt inom den offentliga sektorn. Man fortsätter med all tala om att indusirins bygginvesleringar visar tendenser alt öka. Man förutser en ringa arbetslöshet under prognosperioden och en accentuerad brisl på vissa yrkeskategorier, och man räknar upp vilka de är, men man säger också all nyrekryteringen lill byggyrkena är svag, vilket uppenbarligen är elt problem. Men vi skall inle gå djupare in på det nu.

Lät mig bara, herr lalman, tillägga lill Tore Claeson attjag glömde att svara på frågan om Dalasaab. Datasaab är etl bekymmer därför all verksamhelen går med mycket stora underskott. Regeringen har emellertid fören tid sedan klart uttryckt sin vilja alt stödja företagels utveckling. Dalasaab är nämligen etl tekniskt avancerat företag med en utvecklingskapacitet som del finns anledning att slå vakt om. Vi har konkretiserat detta stöd i en proposition som är framlagd för denna riksdag och i vilken beiydande belopp föresläs anslagna för de närmaste åren för den fortsalla verksamhelen vid Dalasaab. Hur sedan verksamheten skall fördelas mellan Linköping och Järfälla, de två huvud-produktionsorterna, är ett problem som ännu inle har redovisals för mig -man är tydligen ännu inle beredd all komma med förslag rörande den problematiken.

Låt mig sedan vända mig lill Sivert Andersson, som återkom lill statistiken över industrisysselsättningen i länet. Han sade att om man går lillräckligt långt tillbaka, så kan man finna att induslrisysselsätlningen var bortåt 200 000. Jag har inle nu tillgäng till den stalislikserien, men jag har här en uppgift om alt så pass nyligen som 1968 var sysselsättningen 168 000. Den sjönk sedan på fyra år till 141 000, och sedan har den från 1972 lill 1978 med variationer förblivit pä den nivån - enligt länsarbetsnämnden är den för i år något högre.

Jag behöver inte tillägga att det i varje fall inte var den nuvarande regeringen och inte heller irepartiregeringen som hade ansvaret för vad som skedde mellan åren 1968 och 1972. Jag vill inle gärna använda den formen av pajkastning med siffror, för givetvis tillkommer i det här sammanhanget konjunkturella förlopp, men siffrorna visar alt det här inte handlar om vilja och målinriktning, utan det handlar om krafter som är slarkare än skiftande regeringar och riksdagar.

Nr 144

Måndagen den 14 maj 1979

Om industrisysselsättningen i Stockholmsregionen

ANNA-GRETA LEIJON (s):

Herr lalman! Inle heller jag tänkte ta upp någon debatt om bostadsbyggandet i Stockholmsområdet, men eftersom industriministern kom in pä delta måste Jag konstatera alt den mättnad på bostadsbyggandets område som industriministern lalar om fanns för några år sedan. Del hade varit bra om den borgerliga regeringen hade upptäckt att den mättnaden förbytts i en bostadsbrist. Då hade vi kanske inte behövt ha den bostadsbrist som vi har i dag i sä många av Stockholms läns kommuner.

Låt mig säga några ord också med anledning av industriministerns synpunkier pä frågan om Dalasaab. I anslutning lill uttalandet att regeringen är beredd att siödja Dalasaab sade industriministern all han när del gäller fördelningen av sysselsättningen mellan de tvä orter som är aktuella.

149

11 Riksdagens protokoti 1978/79:143-145

Nr 144

Måndagen den 14 maj 1979

Om industrisysselsättningen i Stockholmsregionen

nämligen Linköping och Järfälla, i dag inle kan uttala sig om detla, därför all förelaget ännu inte har redovisat för honom hur man kan tänka sig den fördelningen. Låt mig slula med förhoppningen att industriministern, när företagel kommer lill honom med den frågan, anser sig ha ansvar även för Järfälla kommun.

TORE CLAESON (vpk):

Herr lalman! Jag tackar industriministern för del besked han gav beiräffande Datasaab och del svar jag således fick på min fråga, trots all den inle var aviserad. Del beskedel vill Jag gärna lolka pä del sättet att staten ocksä fortsättningsvis kommer att gä in med del stöd som behövs för att klara sysselsättningen för dem som är anställda ule i Järfälla - della som ell apropå lill industriministerns resonemang om fördelningen mellan Järfälla och Linköping, Om del skulle vara sä att industriministern inle är beredd all medverka lill all sysselsättningen vid Datasaab i Järfälla kan bibehållas, får väl industriministern rätta mig på den punkten, men om min tolkning är riklig vill jag nolera industriministerns ullalande med tacksamhet.

Sedan bara ell par ord med anledning av resonemanget om minskningen av bostadsbyggandet. Vi känner lill de negaliva konsekvenser som den har fått och de oerhört slora problemen - kanske speciellt dä del gäller ungdomarna i Storstockholmsområdel och i synnerhet Stockholms kommun, där det f n.är omöjligt alt fä en egen bostad. Men del allra allvarligaste är kanske all vi till följd av den förda bostadspolitiken har fåll en sådan minskning av bostadsbyggandet och en sådan nedrustning av den goda kapacitet som vi tidigare hade pä bostadsbyggandets område i fråga om välutbildad arbetskraft, olika byggmaterialproducenter och en rad områden som hör ihop med själva byggandet. Hela denna apparat är mer eller mindre sönderslagen, och del kommer all ta läng lid all bygga upp den på nyll, när regeringen har nått så långl alt den äntligen har kommil underfund med alt det här inte kan fl fortsätta. Jag noterade alt industriministern har insett all det inle kan få fortgå pä del här viset. I sitt inlägg sade han uttryckligen delta, vilket Jag noterar som någonting positivt. Jag hoppas alt även andra förelrädare för regeringen snart kommer underfund med att det måste göras någonting radikalt när det gäller bostadsbyggandet i den här regionen och i del här landei.

150

SIVERT ANDERSSON (s):

Herr lalman! Indusiriminister Huss lalade om pajkastning med statistikuppgifter och det är väl i och för sig en målande beskrivning av den här diskussionen. Jag vill emellertid understryka, att när vi uttalar vårt stora bekymmer över utvecklingen av induslrisysselsätlningen i del här länet, har vi därmed inle sagt alt sysselsättningen inom industrin här skall klaras på bekostnad av de andra länen. Vi har inle heller sagt att del är rikligt att sänka sysselsättningsgraden i andra län bara för all Stockholmsregionen skall få sitt

Föregen del villjag gärna la upp den utomordentligt svära omställning som L M Ericssons fabriker här i Stockholm har genomfört. Det varju sä, att L M

Ericsson under en Ivåårsperiod bara på arbetarsidan minskade antalet anställda med I 500 personer. Två av anläggningarna lades ned. Det protesterades inte mot neddragningen, varken frän facket eller från del socialdemokratiska partiet i Stockholm. Varför? Jo, pä grtind av den utomordentligt svära omställning som LM-koncernen då gick igenom skulle etl bibehållande av samma sysselsättning i Stockholm ha drabbat anslällda vid andra förelag ute i landei. Vi menar alt vi kan fä acceptera den lypen av omställningar, och det blir säkert flera sådana fall.

Men här är del faktiskt fräga om en nägol annan typ av omställning, I dag undrar många om det var affärsmässigt rikligl all hantera samgåendet mellan Svenska Maskinverken och Gölaverken Ångleknik på del säll som skedde. Effekten blir nämligen alt landet kommeratt förlora tillverkningskapacitet pä det här omrädei, vilket är beklagligt Vi får alltså en minskad sysselsätlning inom den delen av industrin.

Sä tillbaka till Finnboda, Jag frågade industriministern om del var möjligt alt göra ell uttalande, som lill någon del kunde ge ett svar på den under debatten ställda frågan om industriministern är beredd all medverka lill all den negaliva effekten av Svenska Varvs nedläggningsförsök beiräffande Finnboda Varv undanröjs. Beiräffande SEPS är del utomordentligt att beslut äntligen kommer all fattas denna vecka efter den länghalning och det krångel som förekommil i samband med della, som de flesla bedömer det, inlressania objekt. Del borde kunna föriösa Finnboda Varv från en del av problemen för framtiden. Nu gäller del att ocksä stryka under behovet all skaffa arbetstillfällen till Finnboda. Man ärdärav den uppfattningen alt det statliga företaget Svenska Varv helt enkelt sväller ul Finnboda Varv. Man anser alt det är ganska egendomligt all Gölaverken i Göieborg kan ha inhyrd arbetskraft av olika slag på 800-950 personer, medan Finnboda Varv i Siockholm samiidigt har uppenbara sysselsättningsproblem. Man undrar om det är en medveten verksamhei som bedrivs från varvsledningens och industridepartementets sida för all göra del omöjligt att behålla varvet sedan den särskilda kommission som utreder varvens framlid är klar med sill arbete. Jag vore lacksam för ett besked från industriministern om hur han ser pä del här varvels framtid. Jag kan försäkra all det är en fråga som intresserar många.

Nr 144

Måndagen den 14 maj 1979

Om industrisysselsättningen i Stockholmsregionen

Överiäggningen var härmed slulad.

§ 4 Föredrogs och hänvisades

Proposilion

1978/79:219 lill utrikesutskottet

§ 5 Föredrogs och hänvisades

Motioner

1978/79:2688-2690 till finansutskottet

151

Nr 144                § 6 Föredrogs men bordlades åter

Måndaeen den     Finansutskottets betänkanden 1978/79:34 och 35

14 mai 1979        Lagutskottets betänkanden 1978/79:20 och 22

_____________ Utrikesutskottets betänkanden 1978/79:28, 29, 31 och 32

Kulluruiskotiets betänkanden 1978/79:28-31 och 34 Ulbildningsulskottets betänkanden 1978/79:37, 38 och 41 Jordbruksulskollets betänkanden 1978/79:27 och 31 Näringsulskollels belänkande 1978/79:47 Arbetsmarknadsutskottets betänkanden 1978/79:38 och 42 Civilutskottets betänkanden 1978/79:36 och 38

§ 7 Pä hemslällan av iredje vice talmannen beslöt kammaren kl. 12.59 att ajournera sina förhandlingar lill kl. 16.00, dä de lill dagens bordläggning anmälda utskollsbetänkandena väntades föreligga.

§ 8 Förhandlingarna återupptogs kl. 16.00.

§ 9 Anmäldes och bordlades

Proposilion

1978/79:217 om bildande av nationalparker i Skuleskogen och Tiveden

§ 10 Anmäldes och bordlades

Molioner

1978/79:2691 av RolfHagel och AlfLövenborg

1978/79:2692 av OlofPalme m.fl.

1978/79:2693 av OlofPalme m.fl.

1978/79:2694 av Per-Olof Strindbeig m.fl.

med anledning av proposilionen 1978/79:150 med förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1979/80, m. m. (komplelleringsproposition)

1978/79:2695 av Per-Olof Strindbeig 1978/79:2696 av Per-Olof Strindberg m.fl. 1978/79:2697 av Lars Werner m.fl.

med anledning av propositionen 1978/79:209 om ändring i bo-sladsbeskaUningen, m. m.

§ 11 Anmäldes och bordlades

Skaiieulskoilets betänkande

1978/79:55 med anledning av proposilionen 1978/79:160 om fortsatt reformering av inkomstskatten, m. m. Jämle molioner

Socialförsäkringsutskottets belänkande

1978/79:22 med anledning av  proposilionen   1978/79:177 om ändrade
152                      ersättningsregler inom sjukförsäkringen, m, m, jämle molioner

§ 12 Anmälan av interpellation

Nr 144

Måndagen den Anmäldes och bordlades följande interpellation som ingivits lill kammar-     14      • , qq

kansliet

den 11 maj

1978/79:184 av Ake Gillström (s) lill statsrådet Birgii Rodhe om specialundervisningen i grundskolan:

I SIA-beslulet betonas på flera ställen samhällets särskilda ansvar för elever med skolsvårigheter. På många olika punkier med inriktning pä förbättringar för alla elever är förändringarna av den karaktären att de i första hand ändå tillgodoser de speciella behov av stöd och stimulans, som vissa elever har. Man kan därvid peka på genomförandet av ell nylt arbetssätt, de lokala studiegångarna, den anpassade studiegången, den samlade skoldagen, verksamheten skola-arbetsliv, utvärderingen och del nya statsbidragssystemet, även om vissa av dessa förändringar ännu bara är teoretiska.

Trots dessa mera generella förändringar är det ändå så att en del av eleverna kräver speciella ålgärder. Dessa har tidigare sammanfattats under rubriken "Specialundervisning", och samhället har under några tiotal år utbildat särskilda lärare, speciallärare, för denna undervisning. Efter SI A-beslutet har dock stark oro förmärkts inför en befarad (pågående?) utveckling, som utgår från ideologin att generella åtgärder i riklig mängd kan undanröja behov av särskilda insalser. Handikapporganisationerna, särskilda föräldraföreningar för handikappade samt fackliga och ideella organisaiioner med speciallärare och elevvärdspersonal har på olika sätt reagerat inför en förelever med fysiska och psykiska handikapp negaliv utveckling i undervisningen.

Reaktionerna är lätta att förslå med hänvisning lill vissa ålgärder och händelser. Trots det starka betonandet av samhällets ansvar för elever med skolsvårigheter har della ansvar inle särskill tungt poängterats i vare sig SÖ-förslaget lill läroplan eller regeringens proposilion 1978/79:180. Den senare innehåller en knapp sida om hjälp lill elever med skolsvårigheter. SÖ-förslaget var i stort sett lika knapphändigt under mbriken "Skolans stödjande arbete".

Samtidigt har riksrevisionsverkei i en rapport påtalat all fördelningen av torslärkningsresursen ingalunda fltt den behovsorientering som SIA-beslulet innebar. Resurserna lill elever med skolsvårigheter har inle ökat. Med anledning av detla uttalar ett inom SÖ ansvarigt undervisningsråd i en tidning på fråga om vad SÖ avser göra ändå bara all om man om tre fyra år flr fram samma fördelning "då måste börja fundera över om reformen har lyckais. Om man måste ingripa på någol sätt. T. ex. genom att ge mer information kring reformen, fl i gång mer diskussioner, eller kanske göra vissa förändringar i själva sysiemel".

Stark oro har förmärkts över att specialundervisningens resurser försvinner, t. ex. till förmån för mindre klasser. Speciallärarna känner sig i många

Anmälan av interpellation

153

Nr 144

Måndagen den 14 maj 1979

Meddelande om frågor  .

skolor uinyujade på elt sådant sätt att de ingalunda kan sägas vara en specialpedagogisk resurs med möjlighet till metodisk träning av elever med fysiska eller psykiska handikapp. Del har t. o. m. talals om en successiv avveckling av speciallärartjänsterna.

Samtidigt finns oroande tendenser inom specialläramtbildningen. Dimensioneringen är - om man från regeringens sida avser att bibehålla denna lärarkategori - undermålig. Under de borgeriiga regeringarnas lid har antalet utbildningsplatser inte ökat, trots att andelen behöriga speciallärare är endast 52 96. Från speciallärare under utbildning framhålls dessulom aU utbildningen f. n. är mycket varierande från lärarhögskola till lärarhögskola och i vissa fall direkt dålig. Moderna avarter av utbildningsinslag med förvirrande pedagogik lycks ha fltl dominerande inverkan vid vissa speciallärariinjer. Lärarutbildarnas handledning uteblir i många fall helt, och kursplanerna har skjutits i bakgrunden.

Del är givet all denna utveckling och olika tendenser oroar alla berörda parter. Regeringen tycks dessutom inte ha någon egen policy när det gäller den framlida specialundervisningen. På annat sätt kan man inle tolka ovillighelen från utbildningsdepartementets sida all ställa upp för en redovisning inför den förra veckan avhållna speciallärarstämman, vilket föranleder följande frågor till skolministern:

1.     Vilken policy för framtidens specialundervisning står den folkpartistiska
regeringen för?

      Avser regeringen lägga fram förslag om en avveckling av speciallärarfiänslerna?

      Vilka ålgärder avser regeringen vidla för att öka speciallärarutbildningen och ge den en överensstämmelse med gällande kursplaner?

§ 13 Meddelande om frågor

Meddelades att följande frågor framställts den 11 maj

154

1978/79:554 av Christina Rogestam (c) lill statsrådet  Birgii  Rodhe om gymnasieundervisningen för invandrarelever:

Del är angeläget all skolan bidrar till att en siörre andel av invandramng-domarna ulnyUjar möjlighelerna all gä vidare i gymnasieskolan. Om detta råder del stor enighet

Många av dessa elever behöver för alt klara sina studier i gymnasiet stödundervisning i svenska. Enligt budgetpropositionen finns totalt 5 milj. kr. anslaget för della. Skolöverstyrelsen hade föreslagit en beräkningsgrund på 1 veckotimme per elev.

Kommuner med etl slort antal invandrarelever har uttryckt stark oro för all deras andel av medlen inte kommer att räcka för au ge elever behövligt stöd.

Göieborg räknar t. ex. med alt tilldelas ca 80 veckolimmar. Enligt beräk-    Nr 144 ningar kommer minst 350 elever aU vara i behov av stödundervisning i     Måndagen den

14 maj 1979

svenska.

Vilka ylleriigare ålgärder för all underiätta för invandrarelever att klara
studierna i gymnasieskolan är statsrådet beredd all vidta? Meddelande om

1978/79:555 av Sture Ericson (s) till industriministern om vidareförädling vid ASSL.s anläggning i Frövi:

ASSLs dotterföretag Örebro Pappersbruks AB har i närmare tvä är projekterat en investering vid Frövifors Bruk i en kartongmaskin med tonvikt lagd på dryckeskartong. Sedan de marknadsmässiga förutsättningarna utretts ylleriigare av Boslon Consulting Group på uppdrag av Statsföretag AB och på nyll visat sig vara myckel goda finns nu underlag för beslut all starta upphandlingen. Ett ylteriigare dröjsmål skulle fl synnerligen allvariiga följder för de direkt berörda, ca 500 anställda vid Frövifors Bruk, för Frövi samhälle och för Lindesbergs kommun.

Är induslrimJnistern medveten om de allvarliga följderna för sysselsättningen i Lindesbergs kommun av dröjsmål med slutligt beslul om ASSLs marknadsmässigl och företagsekonomiskt motiverade investering i en karlongmaskin vid Frövifors Bmk?

1978/79:556 av Martin Olsson (c) till kommunikationsministern om lokförarbemanningen inom SJ:

Sedan 1976 tillämpas enbemanning pä SJ:s lok även vid långa resor och under nätterna. Pä föraren som är ensam i loket vilar därför etl synneriigen stort ansvar.

Olvivelakligl inträffar del - och del iniräffade för kort tid sedan - alt lokföraren drabbas av akut sjukdom eller av tillfällig black oui, så au han inle kan fullgöra sina uppgifter. Även om de tekniska anordningarna är sädana all riskerna för olyckor i form av kollisioner eller tågurspårningar skall begränsas om del händer någol med föraren, måste enbemanningen anses innebära risker för såväl tågpersonal som tågpassagerare.

Om något inträffar har lokföraren inte heller möjlighel alt per telefon från loket nå kontakt med yllerväriden.

Nära tre års erfarenheler av enbemanningen föreligger nu, och Jag vill mot bakgmnd av del anförda lill kommunikationsminisiern ställa följande fråga:

Anser kommunikationsministern all enbemanningen av SJ:s lok är tillfredsställande ur irafiksäkerhelssynpunkt?

frågor

155

Nr 144

Måndagen den 14 maj 1979

Meddelande om frågor

den 14 maj

1978/79:557 av Ake Gustavsson (s) till statsministern om användningen av försvarels transportmedel:

Enligt tidningsuppgifter har statsministern lillsammans med utrikesministern i samband med en fiällresa ulnyUjal arméns helikoptrar. Della skedde lillsammans med en hovmarskalk, som samtidigl är ordförande i Svenska turistföreningen.

På arméns helikopterskola blev man, enligt samma uppgifter, genom överbefälhavaren av hovmarskalken beordrad alt ulföra uppdraget. Skälet lill all helikoptrar ställdes lill förfogande uppgavs vara all statsministern dellog.

Mot denna bakgrund anhåller jag om alt lill statsministern fl ställa föfiande frågor:

1. I vilka fall kan man åberopa statsministerns dellagande för all fl tillgång
till försvarets transportmedel?

2.   Vem betalar kostnaderna för här akluella helikoplertesor?

156

§ 14 Kammaren åtskildes kl. 16.01

In fidem

BENGT TÖRNELL

/Solveig Gemen