Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1978/79:141

Onsdagen den 9 maj

Kl. 09.00

§ 1 Fyllnadsval till utskott

TALMANNEN: Socialdemokratiska riksdagsgruppen har som suppleant i konstitutions- och utrikesutskotten under Sten Anderssons ledighet anmält hans ersättare Stig Gustafsson.

Talmannen förklarade därefter vald till

suppleant i konslitulionsutskoilel Stig Guslafsson (s)

suppleant i ulrikesuiskollel Stig Guslafsson (s)

§ 2 Föredrogs och hänvisades

Proposilion

1978/79:197 lill utbildningsutskottet

§ 3 Föredrogs och hänvisades

Molioner

1978/79:2677 lill Juslitieulskottet

1978/79:2678-2680 lill utrikesutskotlel

1978/79:2681 lill Jordbruksuiskollel

1978/79:2682 lill näringsutskotlel

1978/79:2683 lill Justitieutskottet

§ 4 Föredrogs men bordlades äter Justitieulskotlets betänkande 1978/79:37 Socialutskottets betänkande 1978/79:37 Jordbruksutskottets betänkande 1978/79:25 Näringsulskollels betänkanden 1978/79:41, 42 och 45 Arbetsmarknadsutskottets betänkande 1978/79:33

Nr 141 § 5 Planering, planläggning och byggande (forts,)

Onsdagen den

9 mai 1979 Fortsattes överiäggningen om civilutskottets belänkande 1978/79:30.

Planeritig, plan- GNAR JOHANSSON (m):

löppnine och bve- " talman! I reservationen 3 lill civilutskotiels belänkande nr 30 följer

gande

Kjell A. Mallsson m. fi. upp yrkandena 1, 2 och 4 i molionen 2089. Det är intressanta och värdefulla spörsmål som reservanterna här berör, spörsmål som den enskilda människan många gånger kommer i konlakl med och rätt ofta kommer i konfiikl med. Men lät mig försl slå fasl, för alt inle bli missförstådd, all vi mäsle ha regler som grund för en god och ordnad byggnation. De regler på delta område som vi har i vår byggnadslagstiftning får enligl min mening inle ha en sådan styrande effekt, all byggnationen koncentreras bara till siörre orter. Vi har landsbygden och de mindre orterna, som i vårl yimässigt slora land erbjuder utomordentligt goda byggnadsplatser.

Dessulom har vi numera elt ändrat synsätt hos många människor i vårt land. Man vill bygga och bo på landsbygden i betydligt siörre utsträckning nu än tidigare. Men många byggnadsnämnder och arkitekter försvårar della, trots all riksdagen, som reservanierna mycket rikligl påpekar, beslutat om en liberalisering i byggnadslagstiftningen. De lagändringar som riksdagen här har beslutat har inte nämnvärt slagit igenom. Här behövs både informalion och påtryckningar, vilket elt bifall till reservaiionen skulle innebära.

Påtryckningar bör i första hand gälla kommunerna och deras byggnadsnämnder men bör även observeras av länsstyrelserna. De handläggande myndighelerna mäsle lyda och följa de regler och lagar som riksdag och regering har beslutat Detla sker inte tillfredsställande nu. Det finns kommuner som t. o. m. vill kringgå nämnda lagändring pä så sätt, alt man betraktar hela kommunen som en tätort, trots alt slora delar av kommunen är typisk glesbygd och har ett befolkningstal som understiger riksmedeltalet. Genom ett sådanl kringgående av de nya reglerna har man klart demonstrerat att man är emol en liberaliserad bebyggelse.Det borde vara pä sin plats att ganska snart låta göra en utvärdering av hur kommunerna respekterat lagändringarna på detla område. Skrämselpropagandan med påståendet att det skulle bli för dyrt med byggnation i glesbygden är som reservanterna säger inle bevisat. Jag har den uppfattningen att del både anläggningsmässigt och driflsmässigt är dyrare alt bo i större orter än på landsbygden och i mindre orter. Dessulom måste trivselfrågan och servicefrägor här vägas in i bedömningen och tillmätas stor betydelse, ja, för mänga så stor betydelse all den inle alltid kan skallas i pengar.

När utskottsmajoriteten säger, att det inte är lämpligt alt riksdagen nu gör uttalande i den riktning som reservanierna anger i sina yrkanden, sä harjag svårt all förslå detla resonemang. När det är mängas mening. Ja, kanske en majoritets, borde del väl vara etl ord på vägen lill bygglagutredningen i dennas arbele, all det här nu föreligger etl ändrat synsätt, och detla bör vara etl observandum för utredningen.

Ett ytterligare ord pä vägen till bygglagutredningen bör vara vad som Nr 141 anföres i moderalmotionen 2096 av Per Petersson m. fl., där man kräver vissa Qnsdaeen den ändringar i byggnadslagen sä all ylteriigare bostadshus på jordbruksfasiighe- q ■ ,q-jq

terna fär uppföras, vilket bör kunna underlätta bostadsfrågan vid genera-

gande

lionsväxlingar ä fastigheter. Därmed fär den äldre generationen bo kvar i sin pfanerins nlan-hemmiljö. Till dessa tankegångar har utskottet varil positivt i sin skrivning läggning och bve-och förutsätter au kommande förslag lill ny plan- och byggnadslagstiftning ylleriigare kommer all belysa denna fråga.

Herr talman! Reservaiionen 3 innehåller värdefulla synpunkier, som gmndas på sunt förnuft och mängas mening, varförjag kommer alt rösta på den.

ALF LÖVENBORG (apk):

Herr lalman! Det känns en smula märkligl att nu fortsätta en debatt som började för snart en vecka sedan. Jag kom att tänka på den gamla sjömansvisan Från Engeland lill Skottland, där del heter: För kors i jösse namn vad del går långsamt fram ...

Men lill saken! Vi harju från arbetarpartiet kommunisterna i molionen 778 konstaterat all eftersläpningen i daghemsbyggandel är myckel stor. Orsakerna lill della är flera. Jag har nämnt all del i cilyområdena ofta är svårt att fä tag på lämpliga tomter eller lokaler för barnstugeändamål. Detta sammanhänger bl. a. med att de privata fastighetsägarna i samband med sanering kan smita ifrån sitt ansvar för ulbyggnaden av barnomsorgen, vilket i sin tur beror på all samhället saknar nödvändiga styrmedel i det här avseendet liksom i sä mänga andra sammanhang. Vi har därför i vär motion sagt att del bör vara naturligt att lokaler för barnslugeändamål alltid kommer alt bli föremål för prövning i samband med ny- eller ombyggnad. Vi har föreslagit alt riksdagen hos regeringen hemställer om en sådan ändring i byggnads- resp. exproprialions-lagstiflningen, alt kommunernas möjligheter alt fä tillgäng till lämpliga lokaler för barnslugeändamål väsentligt förbättras.

Nu avstyrker civilutskottel motionen med förklaringen aU man lidigare har redovisat och behandlat aktuella frågor i ell annat betänkande och bl. a. hänvisat till planverkets råd och anvisningar i ämnet. Men nu var del inle i första hand råd och anvisningar som vi var ule efter i denna fråga. Della har lydligen heller inte haft stor verkan. Verkligheten lalar sill lydliga språk. Vi har i molionen nämnt alt exempelvis på Södermalm lillkom under 1978 bara ett dussintal daghemsplatser, i hela innerstaden i Siockholm endast 370 platser, trots att behovet vid tidpunkten för molionens inlämnande uppgick till ca 3 000.

Det är alltså en lagsliftning vi är ute efter. Del krävs sådana ändringar i byggnadsstadgan att det klart framgår att det aren tvingande bestämmelse aU en stadsplan skall tillgodose krav pä en god social bostadsmiljö. Naturiigtvis är bostadsmiljön inte god för barnfamiljer, dä förskolor, daghem och fritidshem saknas.

Vi tycker f ö. att del finns inkonsekvenser i civilutskoltels resonemang. Dels hänvisar man lill planverkets råd och anvisningar, dels pekar man på det

Nr 141

Onsdagen den 9 maj 1979

Planering, planläggning och byggande

arbele som pågår med en ny byggnadslagstiftning. Del senare är, enligl vår mening,etl indireki erkännandeav att del f n. inle fungerar bra. Därför borde det också ha varil naturiigl att rycka ut Jusl den delen av arbetet med ny byggnadslag och ge en lagstiftning pä denna punkl förtut Del skulle ha varil helt logiskt, om statsmakterna i övrigl menar allvar med försäkringarna om all barnslugeutbyggnaden skall prioriteras, vilket ju har sagts i många sammanhang.

Här handlar del naturligtvis inte om någon priorilering sä länge som privata fastighetsägarintressen kan få hindra tillkomsten av nödvändiga barnslugot Dessutom får man en litet oläck känsla av alt frågan bollas mellan olika departement med påföljd alt barnen och föräldrarna säus i kläm. Man borde kunna upphöra med denna otillbörliga trafik. Därför yrkar jag bifall lill molionen 1978/79:778.

INGA LANTZ (vpk):

Herr talman! Del är väsentliga frågor som har aktualiserats i de tre vpk-molioner som behandlas i del här betänkandet, varför det känns viktigt alt få debattera dem. Del gavs ingel tillfälle i förra veckan och därför harjag begärt ordet.

Vi haren moiion om markreservation för ulbyggnaden av barnomsorgen. Syftet är alltså all man skall kunna garantera en utbyggnad. Vidare har vi en motion om en ökning av utrymmet, så all barnen skall kunna få leka och idrolta på det sätt som är nödvändigi, och vi har ocksä en motion om boendedemokraii och boinfiytande.

Jag skulle vilja fräga hur man i utskottet resonerade när man avstyrkte de här viktiga motionskraven. Varför accepterar man inle en planmässig ulbyggnad av barnomsorgen, bl. a. genom att reservera mark för ulbyggnaden? Om man vill ha en ulbyggnad av barnomsorgen måste man ju planera. Inom socialdepartementet finns del ju en s. k. planeringsgrupp för barnomsorg, som har frågat kommunerna varför de inte bygger ul barnomsorgen på elt rikligl säll och i den ulsiräckning som fömlsaltes i planen om de 100 000 nya daghemsplalserna pä fem är. Planeringsgruppen har svaral alt det för del första fallas pengar - man har hell enkelt inle råd alt bygga bort daghemsbrislen - och för det andra fattas mark för daghemmen och fritidshemmen. Därför är det viktigt att man pä ett tidigt siadium får mark för barnomsorgens utbyggnad.

Vpk har Jämfört vad bilen och barnen får i bostadsområden. Det har visal sig all man för alt fä en stadsplan godkänd måste reservera 30 m för bilens parkering, medan man när del gäller barnen inle behöver reservera någoniing alls, vilket vi alltså tycker är fel. Reserverade man 10 m per lägenhet, dvs. en tredjedel av vad bilen får i parkeringsutrymme, skulle man klara ulbyggnaden av barnomsorgen renl yimässigt Jag skulle gärna vilja vela hur man resonerade i ulskoltel när man avstyrkte del här vpk-kravel, som jag anser all del är helt nödvändigt all tillgodose, om man skall komma någonstans. Utbyggnaden av barnomsorgen saboteras pä mänga säll dels resursmässigi, därför att riksdagen inte anslår pengar lill kommunerna, dels därför all man

stoppar utbildningen av förskollärare, dels också på del här sätlel, dä man inte kan beslula sig för alt reservera mark.Del borde också vara en självklar räliighelet med en väl tilltagen yla för lek och idrott De utrymmena har alltid varit små. Ocksä skolbarnens ytor för dessa ändamål är små, men vi menar att förskolebarnen borde få åtminstone den yla som skolbarnen har alt dagligen leka och idrolta pä. Om barnen inte får leka och idrolta på elt rikligt sätt kommer vi - med del kroppsfienlliga samhälle och det barnfientliga samhälle vi har - att fä en sjukvårdskris om 50-60 är, som förmodligen är ulan motsvarighet i vär historia. Det är alltså en billig investering för vår framlid alt ge utrymme för den här verksamhelen. Jag skulle ocksä vilja vela hur utskottet har resonerat när man avslyrki detla krav. Varför tillstyrker man inle tillgodoseendet av de här viktiga kraven?

När del gäller boendedemokraii, som vi ocksä väckt en moiion om som behandlas i del här betänkandet, säger utskottet i avslagsyrkandel att det är olämpligt att riksdagen tarställning i den här frågan. Varför är det det? Vi vet all de borgerliga har ell sätt all möla kraven på ökal infiytande pä boendedemokraii, nämligen att de säger all en förutsäitning för demokrati och infiytande är all - man lycks mena det i alla fall - föra över bosläder till mer privat ägande. Man öppnar vägen lill ytteriigare spekulalion när man exempelvis vill överföra hyresrätt till bostadsrätt. Jag vill ocksä ha mer argument för varför man avstyrkt den här vpk-motionen.

Nr 141

Onsdagen den 9 maj 1979

Planering, planläggning och byggande

ROLF DAHLBERG (m):

Herr lalman! Del är klart att del, som Alf Lövenborg säger, blir en ganska rumphuggen deball när vi bryter då halva talarlistan är genomgängen i ell ärende. Men Jag skall ändå kortfatiat besvara de frågor som Alf Lövenborg och Inga Lanlz nu har ställt lill utskottet med anledning av de molioner som behandlas i belänkandet.

Jag skall börja med frågan om hur kommunerna skall fä mark för barnslugebyggande. Del är hell uppenbart aU kommunerna, när del gäller nybyggnadsomräden, har alla möjligheler att reservera mark när stadsplanerna läggs fram. De går ul på remiss lill de olika kommunala organen, exempelvis till de sociala centralnämnderna, där de förtroendevalda har att bevaka jusl den biten av planförslagen. Det görs också runt om i varje kommun. Jag lycker att del är alt misstänkliggöra våra kommunalmän, när AlfLövenborg och Inga Lanlz hävdar att här skall skrivas cenirala direkliv lill kommunerna, att vi skall skriva kommunerna exakt på näsan hur mänga kvadratmeter de skall avsälla för barnslugebyggande i varje område.

Del är ingen tvekan om all intresset för att lillgodose barnslugebyggandet är lika utpräglat ute bland kommunalmän som det är hos Inga Lanlz och Alf Lövenborg. Jag anser att del inle finns några problem i delta sammanhang när del gäller nybyggnadsområden. Men när del gäller de gamla sladsområdena finns det naturligtvis praktiska problem att få mark för barnstugor. Alf Lövenborg säger alt privata fastighetsägare undandrar sig ansvarel för barnomsorgen. Men det är ju just kommunerna som har ansvarel för barnomsorgen, Alf Lövenborg. Del är de som mäsle lösa problemen i de

Nr 141

Onsdagen den 9 maj 1979

Planering, planläggning och byggande

gamla bostadsområdena, och del kan de göra på olika sätt. Man kan, om man har tur, finna saneringstomter där nya barnstugor kan byggas. En annan möjlighet är all bygga om lägenheier till lägenhelsdaghem.

I moiionerna begärs vidare all bygglagen skall ändras. Utskottet har dock pekal pä att bosladsministern nyligen har meddelat att bygglagsarbelet är så långt framskridet, att man räknar med alt förslaget kommer att framläggas kanske inom en månad. I etl sådanl skede är det helt omöjligt att påverka arbetet, eftersom det är i sak färdigt Inga Lanlz och Alf Lövenborg måste då ge sig till tåls till dess att bosladsministern har lagl fram sin proposilion i ärendei. Därefter har man tillfälle att framföra synpunkter, om del visar sig att lagförslaget har brister i det ena eller det andra avseendei.

När del sedan gäller den andra fräga som Inga Lanlz tar upp, boendeintressenas inflytande pä etl bostadsområde, förhäller det sig pä precis samma sätt. Vi hänvisar lill aU dess behandling nu är sä långt framskriden all vi inle nu kan påverka den. Men det är lämpligt att Inga Lantz väcker en motion för den händelse all bostadsministerns proposition inte kommer alt motsvara de krav som Inga Lantz ställer i della avseende.

Jag vill slutligen, herr talman, kommentera Inga Lanlz inlägg torsdagen den 3 maj. Vi hade i del sammanhanget uttalat att planverket i råd och anvisningar har givit kommunerna normer för hur dessa frågor skall lösas. Inga Lantz framhöll emellertid alt dessa råd och anvisningar inte är tvingande och att kommunerna ofta inte anser sig ha råd all följa dem.

Men då är del ju där som skon klämmer - kommunerna har inte råd att agera. Och de fär Ju inte mera pengar, om vi skriver tvingande regler, Inga Lantz.

Man måste ändå se till ekonomiska realiteter, och jag tror att den ordning som nu gäller är tillfredsställande. Kommunerna bygger ut barnomsorgen i den takt som är planerad och som de ekonomiska möjligheterna medger dem att förverkliga det av riksdagen fastställda programmet

ALF LÖVENBORG (apk):

Herr lalman! Rolf Dahlberg säger att kommunerna har alla möjligheter alt agera i detta sammanhang. För den som vet hur det fungerar framstår den slutsatsen som tvivelaktig. Dessutom står det också klart att alla möjligheter inte beaklas.

Jag skildrade i mitt anförande en del av verkligheten i Stockholm. Under 1978 har del på Södermalm bara tillkommit ell dussintal daghemsplalser och i hela innerstaden endast 370, trots att del i daghemskön när vår moiion skrevs fanns ca 3 000 sökande.

Självfallet kan privata fastighetsägare bromsa på olika sätt, och del är ocksä del som sker. Vi har mot den bakgrunden ansett alt det behövs centrala direktiv. Rolf Dahlberg säger att man måste ge sig lill tåls i detla avseende. Ja, man måste i frågan om utbyggnaden av daghemmen och den kommunala barntillsynen i slort fråga sig hur länge man skall ge sig till tåls innan någonting verkligen görs.

Rolf Dahlberg kommer vidare in på den vikliga frågan om finansieringen.

dvs. vem som skall belala utbyggnaden och vilka resurser kommunerna har för denna. Där kommer man in på ell annat angelägel krav som har ställts i skilda sammanhang, nämligen att slalen måste ta över hela kostnaden förden kommunala barntillsynen, om denna skall kunna realiseras i enlighel med behov och önskemål.

INGA LANTZ (vpk):

Herr lalman! Rolf Dahlberg säger all man har alla möjligheler i kommunerna att klara en garanterad ulbyggnad av barnomsorgen. Men verkligheten ser helt annoriunda ul. Den visar all man inte ens klarar den här fuuiga femärsplanen på de 100 000 daghemsplalserna. Orsakerna härtill är klart belagda, och del vel man inom socialdepartementet. Del är en resursfråga. Det är fråga om pengar, men det är också fråga om tillgång på yta och tillgång på mark.

När man nu vel detta, borde det vara självklart all man fattar beslut om all för all en stadsplan skall bli godkänd skall vid planeringen mark reserveras för ulbyggnad av barnomsorgen, så alt inle kommunerna står där ulan mark. Del är inle att misstänkliggöra några kommunalmän, som Rolf Dahlberg sade. Jag poängterar också all han sade "kommunalmän". Del finns ju också kvinnor inom den kommunala verksamheten, men inle ens det garanterar en utbyggd barnomsorg, som det ser ul i dag.

Jag har väckt en moiion i min kommun med samma motivering som den vi diskuterar här i dag, nämligen markreservation för barnomsorg, och fåll den avslagen. Från planeringskonloret i min kommun har man sagt sä här: "Planeringskonlorei ifrågasätter lämpligheten av all införa planeringsnorm för barnomsorgen."

Det skulle alltså krångla till det att ha en planeringsnorm. Del är tydligen samma idé som utskottet har följt. Jag kan inte för mitt liv begripa all en planeringsnorm skulle krångla till del. En sådan norm skulle Ju garantera en utbyggnad.

Den beräkning för ett område som låg lill gmnd för min moiion i kommunen visar all man skulle få dubbelt så många platser om man hade en planeringsnorm på 10 m per lägenhet och alt alla barn upp t, o, m, 12 års ålder skulle fl plats.

Jag lycker att man måste ta i beaktande att bara i Stockholms stad slår i dag 16 000 barn i kö. För all de skall ha en chans alt fl plats inom barnomsorgen måste man vidta konkreta ålgärder.

Vidare sägs det all det är för sent att skriva in det som vi har krävt när del gäller boinflytande. Man mäsle ge sig fill tåls, sade Rolf Dahlberg. Del går inle längre all hälla på och ge sig lill tåls medan tiden rinner i väg och de här problemen blir allt akutare. Del behövs klara regler och klara lagar för all trygga utbyggnaden av barnomsorgen och för att klara kvalitativa krav när del gäller barnomsorgen, speciellt del som vi har framfört i dag - lek- och idrottsulrymmen för förskolebarn. Del behövs också klara regler och lagar när det gäller boendedemokraiin, om man vill ha en sådan.

Nr 141

Onsdagen den 9 maj 1979

Planering, planläggning och byggande

Överiäggningen var härmed slulad.

Nr 141

Onsdagen den 9 maj 1979

Planering, planläggning och byggande

M o m . 1

Proposiiioner gavs pä bifall lill dels utskottets hemställan med godkännande av ulskollets motivering, dels utskottets hemställan med godkännande av den i reservationen nr 1 av Per Bergman m. fl. anförda motiveringen, och förklarades den förra proposilionen vara med övervägandeja besvarad. Sedan Per Bergman begärt votering upplästes och godkändes följande voieringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller civilutskoltels hemslällan i belänkandet nr 30 mom. 1 med godkännande av utskottets motivering rösiar ja, den del ej vill rösiar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit utskottets hemslällan med godkännande av den i reservaiionen nr 1 av Per Bergman m. fl. anförda motiveringen.

Vid omröslning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöier ha röstat förja-propositionen. Då Per Bergman begärde rösträkning verkställdes voiering med omrösiningsapparat Denna omröslning gav följande resultat:

Ja - 152 Nej - 141

Mom . 2

Proposilionergavs pä bifall lill dels ulskollets hemslällan,dels reservationen nr 2 av Kjell Mattsson m.fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Sven Eric Åkerfeldl begärt votering upplästes och godkändes följande voieringsproposition:

Den som vill all kammaren bifaller civilutskottets hemslällan i beiänkandei

nr 30 mom. 2 rösiar ja,

den del ej vill rösiar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 2 av Kjell Mattsson

m.fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöier ha röstat för ja-propositionen. Då Sven Eric Åkerfeldt begärde rösträkning verkställdes voiering med omrösiningsapparat Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 209

Nej - 72

Avstår - 12

Mom. 3

Proposiiioner gavs pä bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 3 av Kjell Mattsson m. fl., och förklarades den förra proposilionen vara med övervägandeja besvarad. Sedan Sven Eric Åkerfeldt begärt votering upplästes och godkändes följande voieringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller civilutskottets hemställan i betänkandet

nr 30 mom. 3 röstar ja,

den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallil reservaiionen nr 3 av Kjell Mattsson

m.fl.

Vid omröslning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Dä Sven Eric Åkerfeldl begärde rösträkning verkställdes votering med omrösiningsapparat. Denna omröslning gav följande resultat:

Ja - 207

Nej - 74

Avslår - 12

Nr 141

Onsdagen den 9 maj 1979

Planering, planläggning och byggande

Mom . 4

Proposiiioner gavs på bifall lill dels utskottets hemslällan, dels reservationen nr 4 av Per-Erik Nisser m. fl., och förklarades den förta propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Rolf Dahlberg begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposilion:

Den som vill all kammaren bifaller civilutskottets hemställan i beiänkandei

nr 30 mom. 4 rösiar ja,

den del ej vill rösiar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 4 av Per-Erik Nisser

m.fl.

Vid omröslning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat förja-propositionen. Dä Rolf Dahlberg begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröslning gav följande resultat:

Ja - 214 Nej - 79

Mom . 5-7

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

Mom. 8

Propositioner gavs pä bifall till dels utskottets hemslällan, dels reservationen nr 5 av Per Bergman m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägandeja besvarad. Sedan Per Bergman begärt voiering upplästes och godkändes följande voieringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller civilutskottets hemställan i betänkandet

nr 30 mom. 8 rösiar ja,

den del ej vill rösiar nej.

Vinner nej har kammaren bifallil reservationen nr 5 av Per Bergman

m.fl.

Nr 141 Vid omröstning genom uppresning förklarades flerlalel av kammarens

Onsriaepn den ledamöier ha röstat förja-propositionen. Då Per Bergman begärde rösträk-

9 mai 1979 "'" verkställdes voiering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav

Planering, planläggning och byggande

följande resultat:

Ja - 152 Nej - 141

Mom. 9

TALMANNEN: Propositioner ställs särskill i fråga om vart och etl av de motionsyrkanden som behandlas i della momenl.

Motionen nr 778 av Rolf Hagel och Alf Lövenborg i vad den avsåg byggnadslagstiftningen

Proposilionergavs på bifall lill dels ulskollets hemslällan,dels motionen i motsvarande del, och förklarades den förra proposilionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Alf Lövenborg begärt voiering upplästes och godkändes följande voteringsproposiiion:

Den som vill all kammaren bifaller civilutskottets hemställan i betänkandet

nr 30 mom. 9 såvitt avser motionen nr 778 av RolfHagel och AlfLövenborg i

vad den avser byggnadslagstiftningen röstar ja,

den del ej vill rösiar nej.

Vinner nej har kammaren bifallil molionen i moisvarande del.

Vid omröslning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöier ha röstat förja-propositionen. Då Alf Lövenborg begärde rösträkning verkställdes voiering med omrösiningsapparat Denna omröslning gav följande resultat:

Ja - 279 Nej - 12

Motionen nr 799 av Lars Werner m. fl.

Proposilionergavs på bifall lill dels ulskollets hemslällan,dels molionen, och förklarades den förra propositionen vara med övervägandeja besvarad. Sedan Inga Lantz begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposilion:

Den som vill att kammaren bifaller civilutskottets hemställan i betänkandet

nr 30 mom. 9 såviit avser molionen nr 799 av Lars Werner m. fl. rösiar

ja,

den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit motionen.

Vid omröslning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöier ha röstat förja-propositionen. Då Inga Lantz begärde rösträkning verkställdes voiering med omrösiningsapparat. Denna omröslning gav följande resultat:

Ja - 278

Nej - 13

Avstår - 1

Mom. 10

Propositioner gavs pä bifall lill dels ulskollets hemslällan, dels motionen nr 2130 av Lars Werner m. fl., och förklarades den förta proposilionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Inga Lanlz begärt voiering upplästes och godkändes följande voieringsproposition:

Den som vill all kammaren bifaller civilutskottets hemslällan i beiänkandei

nr 30 mom. 10 rösiar ja,

den det ej vill rösiar nej.

Vinner nej har kammaren bifallil molionen nr 2130 av Lars Werner m. fl.

Vid omröslning genom uppresning förklarades flerlalel av kammarens ledamöier ha röstat förja-propositionen. Då Inga Lanlz begärde rösträkning verkställdes voiering med omrösiningsapparat Denna omröslning gav följande resultat:

Ja - 278 Nej - 13

Mom. 1 1-14

Kammaren biföll vad utskottet i dessa momenl hemställt

Mom. 15

Proposilionergavs på bifall lill dels utskottets hemställan,dels molionen nr 396 av Lars Werner m. fl. i moisvarande del, och förklarades den förra proposilionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Inga Lantz begärt voiering upplästes och godkändes följande voleringsproposilion:

Den som vill att kammaren bifaller civilutskottets hemslällan i beiänkandei

nr 30 mom. 15 rösiar ja,

den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallil molionen nr 396 av Lars Werner m. fl. i

motsvarande del.

Nr 141

Onsdagen den 9 maj 1979

Planering, planläggning och byggande

Nr 141

Onsdagen den 9 maj 1979

Ändring i hyreslagen

Vid omröslning genom uppresning förklarades flerlalel av kammarens ledamöier ha röstat förja-propositionen. Då Inga Lanlz begärde rösträkning verkställdes votering med omrösiningsapparat Denna omröslning gav följande resultat:

Ja - 279 Nej - 13

Mom. 16-20

Kammaren biföll vad ulskotlel i dessa moment hemställt.

§ 6 Ändring i hyreslagen

Föredrogs civilutskottets belänkande 1978/79:31 med anledning av vissa molioner om ändring i 12 kap. jordabalken (hyreslagen), m. m.

I della betänkande behandlades moiionerna

1978/79:396 av Lars Werner m. fl. (vpk), vari såviii nu var i fråga föreslagits

17. a. alt riksdagen som sin mening gav regeringen lill känna all förslag snarasl borde föreläggas riksdagen till en lagsliftning om ett hyressiopp i avvaktan pä genomförandet av en ny finansieringsordning, en lagstiftning som hindrade all avtalade hyror höjdes och som ställde krav pä prövning av inflyllningshyrorna,

18. att riksdagen som sin mening gav regeringen lill känna att förslag snarasl borde föreläggas riksdagen om ändring av 12 kap. 48 § första stycket jordabalken (hyreslagen) så att hyran vid förlängning av hyresavtal inte fick vara högre än hyran för likvärdiga lägenheter,

1978/79:1581 av Rolf Hagel (apk) och Alf Lövenborg (apk) såvitt nu var i fråga (yrkandet 2) saml

1978/79:2100 av Per-Olof Strindberg m. fl. (m), vari hemställts

1. all riksdagen hos regeringen skulle anhålla alt uiredningen om
bostadsrätt fick i uppdrag att utreda frågan om rätt för hyresgäster som efter
bildande av bostadsrättsförening bodde kvar med hyresrätt att inlösa sina
lägenheier,

2. alt riksdagen beslutade anta ell vid molionen fogat förslag till lag om
ändring i Jordabalken, innebärande alt ell starkare besittningsskydd och en
bylesräli skulle tillerkännas alla utom den som hyrt lägenheten av en
bosladsrätlshavare som tidigare nyttjat lägenheten för egen räkning.

Ulskoltel hemställde

1. alt riksdagen skulle avslå molionen 1978/79:396, yrkandena 17 a och
i,

2. all riksdagen skulle avslå molionen 1978/79:1581, yrkandet 2,

3. att riksdagen skulle avslå molionen 1978/79:2100, yrkandet I,

4. all riksdagen skulle avslå molionen 1978/79:2100, yrkandel 2.

Reservation hade avgivits av Per-Erik Nisser (m) och Rolf Dahlberg (m) som ansell att utskollel under 4 bort hemställa

alt riksdagen med bifall lill molionen 1978/79:2100, yrkandel 2,skulle anta av reservanterna framlagt förslag till lag om ändring i jordabalken.

Nr 141

Onsdagen den 9 maj 1979

Ändring i hyreslagen

GEORG DANELL (m):

Herr lalman! En del av detla betänkande behandlar frågor som berör ombildning av hyresrätter till bostadsrätter, frågor där vi moderater tycker att del har blåst åt räll häll under de senasle åren, eftersom del är åtskilliga lusen lägenheier som har blivit föremål för sådan ombildning. Dessa frågor har återkommit flera gånger i pariimotioner och i andra motioner från moderata samlingspartiet. En utredning har tillsatts, bosiadsrättsutredningen, som skall lilla på de flesta frågor som har med della komplex all göra; vad del kan vara för problem som dyker upp vid sådan här ombildning och vad man kan göra för att skynda på ombildning.

Vi har i en moiion, nr 2100, och i den reservalion som finns fogad lill utskottsbetänkandet lagil upp en speciell irygghelsfräga som vi lycker är utomordentligt väsentlig. Vi vill se lill alt de personer som inte vill utnyttja möjligheten all köpa sig en bostadsrätt i en hyresrälisfaslighel skall kunna känna en garanterad trygghet och inte få en försämrad silualion jämförl med den de hade lidigare.

Vi lar upp tvä olika saker.

Den första delen av motionen gäller sädana fall där en bostadsrätt skall bildas och en innehavare av hyresrätt i den fastigheten inle Jusl då vill utnyttja tillfället all köpa sin lägenhet som bostadsrätt Vi tycker att del skall finnas en kvardröjande möjlighet för denna hyresgäst all få köpa bostadsrätten i ett senare skede. Om detta skall ske genom hembudsförfarande eller på något annat sätt har vi inle lagil ställning lill, men vi lycker alt del är angeläget alt man utreder frågan, sä att man kan se till all inle hyresgästen mäsle avkrävas ett definitivt besked om han vill ulnyllja möjlighelen att köpa sin lägenhet som bostadsrätt Civilutskottel sägeratt detla kan vara en fråga för bosiadsrätisutredningen. Del har man förvisso räll i. Utskottet säger vidare au del bör vara upp lill bosiadsrättsutredningen alt avgöra om den skall la lag i också denna fråga. Även om utskottet inle har vall att ge den här frågan någon speciell vikl har alltså denna anvisning getts, och vi moderaler har nöjt oss med detla i den delen.

I fråga om den andra delen av molionen 2100 har vi däremoi fogat en reservation till betänkandei. Här gäller del en sådan situation där en hyresrätt redan har försålts som bostadsrätt, men där bosladsrälisinnehavaren inte har flyttal in i lägenheten ulan den ursprungliga hyresgästen bor kvar. Det har visal sig all besittningsskyddet för hyresgästen och den trygghet som tidigare fanns fortfarande finns kvar, även då lägenheten blivit försåld som bostadsrätt. Men bytesräiien har blivit försämrad. Om den här hyresgästen vill byta

Nr 141 sin lägenhet mot en annan har nämligen inle den hyresgäst som flyttar in efter

Onsdagen den ' samma starka besittningsskydd som hyresgäster i allmänhet har. Den

9 mai 1979 hyresgästen kan räka ut för att den som köpt lägenheten som bostadsrätt

_____________ anmäler att han vill utnyttja sin bostadsrätt och förfoga över lägenheten. Då

Andrins i barden hyresgäst som har kommit in i bilden som nr 2 inte någon särskild rätt

hvreslagen '' hävda. I och med all besittningsskyddet för den efter bytet inflyttade

hyresgästen har minskal försämras ju också bytesräiien för den ursprunglige hyresgästen. Hans eller hennes hyreslägenhet är inte längre lika attraktiv, eftersom de människor som funderar på att byta till sig denna lägenhet förhoppningsvis vet om att de inle skulle komma alt få samma besittningsskydd som hyresgäster i allmänhet hat Även om vi moderater intensivt arbetar för all öka möjlighelerna alt erbjuda bostadsrätter och ombilda hyresrätter till bostadsrätter får della ingalunda gå ut över de människor som vill bibehålla sina hyresrätter. Därför har vi sagt alt det är myckel angeläget all vi redan nu lar ställning lill ett lagförslag som vi framför i vår moiion. Vi vill med det fä lill stånd fullt besittningsskydd och full bylesräli för den lägenheisinnehavare som har hyresrätt, sä länge del finns iniresse att bibehålla hyresrätten.

Det kan självfallet medföra problem för dem som bildar en bostadsrättsförening. Men vi säger au del dä flr krävas av denna bostadsrättsförening eller den fastighetsägare som är med om ombildningen all man erbjuder en ersältningslägenhet.

Herr lalman! Detla är i korta drag den nägol snåriga materia som vi berör i molionen. Vi beklagar att utskottet har visat sådanl ointresse. Ja, renl av passivitet, i frågan. Utskottet hänvisar lill bosiadsrättsutredningen - en uiredning som iräffades första gången i april månad i år och som med all sannolikhet inle kommer med något förslag inom det närmaste året, allra minsl i denna fråga. Med lanke på remissförfarande och proposilionsskriv-ning kan jag garantera au den här frågan inle kommer all lösas inom de närmaste ell och etl halvt ä tvä åren. Det är då obegripligt för mig att civilutskottel och inle minst socialdemokraterna, som tidigare har visat sådant iniresse för reformer av hyreslagen, inte hyser någon som helsl vilja att ens diskutera hur dessa regler skall se ut Man har bara avfört ärendet från civilutskoltels och riksdagens bord med hänvisning lill utredningen.

Jag frågar mig: Varför skall man bara slå vakt om besittningsskydd och bytesrätt för hyresrätter i allmänhet men icke för de hyresgäster som bor i en fastighet som har ombildals till bostadsrätt? Della gäller i synnerhet äldre personer, som inle har möjlighet att köpa bostadsrätten, som lycker att de har en för stor bostad och vill byta sig till en mindre - exemplen kan vara mänga.

Herr lalman! Jag yrkar bifall lill den reservalion som finns i civilutskottets belänkande nr 31, och jag upprepar min fråga: Varför är inte civilutskottets majorilel iniresserad av au slå vakl om besittningsskyddet för denna grupp lägenhetsinnehavare, som är i starkt ökande?

TORE CLAESON (vpk):

Herr lalman! Vänsterpartiet kommunisterna anser som bekant alt bostaden skall vara en social rättighet. Alla människor skall ha tillgång till en tillräckligt stor, modernt utmstad bostad i en bra miljö och till rimliga kostnader. En lönearbelare skall kunna hyra en sådan bostad ulan bostadsbidrag.

Bostäderna i den kapitalistiska ekonomin är varor som i princip säljs till högstbjudande. Bostäderna är i huvudsak underkastade marknadens lagar om tillgäng och efterfrågan: Köpkraften, inte behovet, avgör människornas val av bostad.

Det sociala inslagel i efterkrigstidens bostadspolitik hotar nu att försvinna med eller utan hjälp av en borgeriig regering. Den öppna bostadsbristen har kommit tillbaka, och det drabbar särskill ungdomar, lågavlönade och invandrare. Dåliga bostadsmiljöer, trångboddhet och etl stort anlal omoderna och halvmoderna lägenheter ökar åtskillnaden och skärper klassmotsättningarna. Spekulationen och svarlhandeln i lägenheier och fasligheter tilltar. Orättvisorna i olika boendeformer förvärras, och hyrorna stiger i en takt som är hell oacceptabel.

Vpk kriliserar både tidigare socialdemokratiska och senare borgeriiga regeringars bostadspolitik. Borgarna fortsätter på den inslagna vägen med ökad privatisering och ökal småhusbyggande. Ett utbyggt syslem med äganderätts- och andelslägenheter och en avrustning av de kommunala bostadsföretagen ingår som led i en borgerlig bostadspolitik. Bosladsbidragen måste förbättras, men problemet med de ständiga hyreshöjningarna och hur man skall fl stopp på dem kan inte lösas med en ständig pålappning av olika bidrag.

Herr lalman! Det har blivit allt kraftigare stöd för vpk:s förslag om hyressiopp och en ny bostadspolitik inom bl. a. hyresgäst- och fackförenings-. rörelserna. Del är betydelsefullt och nödvändigt med aktiv kamp både inom och utom hyresgäströrelsen. Kamjjen för en bälire bostadspolitik i dag -under kapitalistiska förhållanden - måste knytas samman med kampen för etl annat, etl socialistiskt, samhälle.

Vpk har ställt en rad utförliga krav av både kort- och långsiktig karaktär. En del av dem behandlas i föreliggande betänkande. Bland huvudkraven i etl första steg mot en ny bostadspolitik är bl. a. hyressiopp genom statligt stöd till de kommunala bostadsföretagen i form av ränte- och amorteringsfria lån samt en avskrivning av dessa förelags underhållslån. Förbättrade bostadsbidrag med helt statligt kostnadsansvar, prisstopp och prissänkningar på byggnadsmaterial hör också till sådana krav.

Vidare ställer vpk krav på ökat bostadsbyggande, obligatorisk kommunal bostadsförmedling, ålgärder mot faslighels- och lägenhelsspekulation, begränsning av ränteavdrag och avdrag från skatt - inte frän inkomst. Vi kräver skärpt realisalionsvinstbeskattning,så att hela vinslen vid försäljning av hus blir beskaUningsbar inkomst.

De gmndläggande kraven för att angripa orsakerna lill dagens bostadspolitiska missförhållanden och för genomförandet av en ny

Nr 141

Onsdagen den 9 maj 1979

Ändring i hyreslagen

2 Riksdagens prolokoll 1978/79:141

Nr 141

Onsdagen den 9 maj 1979

Ändring i hyreslagen

bostadspolitik är: statlig bostadsbank för lolalfinansiering av bostadsbyggande och följdinvesteringar, enhetslän med låg och fasl ränta - men bara till allmännyttiga och kooperativa bostadsföretag, all mark i kommunernas ägo och upplåtelse bara med tomträtt, alla hyreshus i kommunal ägo med kollektiv hyresgäslförvallning, förstatligande av byggmalerialinduslrin saml slalliga och kommunala byggföretag.

Herr lalman! Varför räknar jag då upp alll della, när vi behandlar frågan om hyressiopp och frågan om ett system för prövning av hyrorna, det s. k. bruksvärdessyslemel? Jag gör det därför all dessa ling hör intimt samman. Man kan inle isolera frågan om ett hyressiopp från debatten om bostadsmarknaden i sin helhet. Det gäller att se efter vilka ingrepp som behöver göras på både kort och lång sikt

Vpk har gjort analyser och i riksdagen ställt delkrav till varje avsnill gällande bostadsmarknaden: bostadsmiljön, boendeinflytande, hyresbostaden och lagstiftningen saml hyressiopp för en social bostadspolitik.

Hyresutvecklingen kan belysas bl. a. med siffror som visar att samtidigl som konsumentprisindex ökade under åren 1970-1977 med 80,5 %,såökade den genomsnittliga årshyran för en hyreslägenhet med 92,5 %. Bostadsbyggandets hastiga nedgång, del minskade antalet byggnadsarbetare och arbetslösheten bland byggnadsarbetare och i byggnadsbranschen över huvud tagel bidrar till krisförhällandena på bostadsmarknaden. Elt ökal bostadsbyggande skulle skapa många nya jobb, inle bara åt byggnadsarbetare. Bostadsbyggandets snedvridna inrikining mot en alll siörre del småhus och dess konsekvenser fören ökad segregation och ökade orättvisor mellan olika boendeformer kan enligl vpk:s mening inle få fortsätta.

Orättvisorna måste bort, likvärdiga bostäder skall kosta lika myckel oberoende av om de upplåts med hyresrätt eller äganderätt Den första och viktigaste åtgärden mot orättvisorna är all förbilliga hyresboendet Siörre delen av skallesubvenlionerna till småhusboende - ca 6,5 miljarder kronor per är-går lill höginkomsttagare med stora villor och stora lån. Den kraftiga värdestegringen på småhus gäller framför allt hus i de större tätorterna. Småhusbyggandet måste hållas nere speciellt i storstadsregioner och expanderande tätorter, bl. a. därför alt del är så mark- och energikrävande och dyrt för samhällel-skaltebetalarna. Mänga småhusområden som växer upp har en dålig boendemiljö ulan gemensamma utrymmen och med dålig service.

Hert lalman! Elt verkligt inflyiande över boendeförhållandena, och därmed ocksä möjlighet att påverka frågan om boendekostnaderna, är naturligtvis av avgörande betydelse för de boende. Del vore en kapitulation och en felaktig utgångspunkt all acceptera det privata, individuella ägandet av bostaden som en avgörande förutsättning för inflyiande och boendedemokraii. Del viktigaste är vilka medel som de boende har till sill förfogande för all kollekiivi kunna bestämma över sin boendemiljö. En successiv övergäng till andra former för förvaltning av hyreshusen med ökat inflytande för de boende kan motverka privatisering och slimulera lill gemensamma aktiviteter.

En fördjupad och långl gående boendedemokraii blir möjlig försl genom att

den privata äganderätten till hyreshus upphävs. Husen måste överföras i kommunal ägo och ställas under förvaltning av hyresgästerna kollektivt

Hyreslagstiflningen måste ge hyresgäslerna en grundläggande trygghet. Det innebär ell starkt besittningsskydd, bylesräli, skydd mot hyreshöjningar och ell avgörande inflyiande över del egna boendet. Bruksvärdesreglerna i den nuvarande lagstiftningen har varil ell dåligl skydd mot omotiverade och oskäliga hyreshöjningar. Reglerna måste ändras så all hyran inle flr vara högre än hyran för jämförliga lägenheier.

När del gäller kravet på hyressiopp måste framhållas att varje hyreshöjning är en löneminskning, och för att försvara levnadsstandarden måste arbetare och tjänstemän la upp kampen mot hyreshöjningarna. De allmännyttiga bostadsföretagens problem är stora. Här måste staten gå in med ett riktat stöd för all läcka dessa bostadsföretags ökade kostnader. Därigenom kan man åstadkomma hyressiopp på hela hyresmarknaden och göra del mindre lönsamt och intressant för privata alt äga hyreshus.

Kampen mot hyreshöjningarna aren kamp mot profit och utplundring och för en bevarad reallön. Vpk:s parlamentariska arbete är inget självändamål, och vpk ser del som en del av och underordnal partiets totala aktiviteter. En ny bostadspolitik kan inle genomföras ulan slöd och aktiv kamp från hyresgästernas sida. Den organiserade hyresgäströrelsen är hyresgästernas viktigaste intresseorganisation - där måste tyngdpunkten i det bostadspolitiska arbetet ligga, och det försöker vi inom vpk också åstadkomma.

Kommunisterna har under hela 1970-lalel drivit kravet pä hyressiopp och en aanan bostadspolitik, en politik som har lill uppgift att mildra verkningarna av den bostadspolitik som förs och som angriper orsakerna till de höga hyrorna. Opinionen mot hyreshöjningarna harblivil allt kraftigare både inom och utom hyresgäströrelsen, och allt fler lönearbelare har blivit klara över alt varje hyreshöjning är liktydig med en lönesänkning.

Motståndarna lill våra krav flnns framför alll inom regeringen och hos bank-, bygg- och faslighelskapitalei. Liksom socialdemokratins och hyresgäströrelsens ledningar påstår de alt kravei på hyressiopp är orealistiskt och omöjligt att genomföra. Utskollel lar i belänkandet inte upp något resonemang alls om våra krav på denna punkl utan hänvisar lill lidigare behandling. Däremot tar utskottet upp ett mycket utföriigi resonemang om den i och för sig vikliga detaljfråga som Georg Danell nyss berörde.

Utskollel ulgår lydligen från den primitiva propaganda som bara lalar om hyressiopp ulan all redovisa hur del skall kunna genomföras, och de låtsas inte om att vpk - till skillnad från en del grupper och sammanslutningar -klart redovisar vilka åtgärder som måste kombineras med införandet av hyressiopp.

Hyressiopp är ett kampkrav och en del i en bostadspolitik som innefallar all vi bygger fler lägenheier i flerfamiljshus, att vi sänker räntan och ger särskilda län och ell riktat statligt slöd till de allmännyttiga bostadsföretagen, alt vi förbättrar bostadsbidragen för dem som bäst behöver det och all vi skapar siörre rättvisa mellan olika boendeformer. Frågan om hyressiopp - och

Nr 141

Onsdagen den 9 maj 1979

Ändring i hyreslagen

Nr 141 kampen föreu hyressiopp - kan alltså inle isoleras frän dessa bostadspolitiska

Onsdaeen den " °'' ''" bostadspolitiken i övrigl ulan utgör en del av och ell första led i

9 maj 1979 " '" kamp.

_____________ På någol längre sikt måste vi göra ingrepp mot alla vinst- och spekula-

Andrine i tionsinlressen på hela bostadsmarknaden. Det gäller kapital och räntor, mark,

hvreslaeen byggnadsmaierial, byggande, ägande och förvallning av flerfamiljshus.

I belänkandet behandlas, utöver kravei på hyressiopp, vpk-förslagel om ändrade bestämmelser då det gäller hyreshöjningar och inflyliningshyror. Förslaget syftar lill alt förhindra nya hyreshöjningar och pressa ned hyrorna. Som bekant gäller nu enligt den s. k. bruksvärdesprincipen all de allmännyttiga husen är prisledande och all den hyra en hyresvärd begär skall anses som oskälig bara om den är påtagligt högre än allmännyttans hyra för likvärdiga lägenheter. Delta är ingen bra eller lillräcklig spärr mot oskäliga hyror. För att försvära möjlighelerna alt höja hyror och hyresnivåer föreslår vi frän vpk all lagbestämmelsen ändras så all hyran inte får vara högre än hyran för likvärdiga lägenheier.

Genom all fastigheter som ur bruksvärdessynpunki är likvärdiga är byggda vid olika tidpunkter och kostnaderna varil myckel högre för dem som har byggts under senare år och genom all del i huvudsak är allmännyttan som har svaral för hyreshusbebyggelsen uppstår vinster för enskilda fastighetsägare vid jämförelserna. Allmännyttan äger i huvudsak de nya och olönsamma husen och har tvingats att till sina höga s. k. självkostnader ocksä lägga koslnader som dess hyresgäster rätteligen inte skulle slå för. Om man inför ett absolut tak, en spärr uppåt för hyrorna, och om allmännyttan flr ell riklat slatligl slöd skulle bruksvärdessystemet i större ulsiräckning kunna användas mot de privata fastighetsägarna. Därigenom skulle privat fastighelsägan-de och -förvaltande bli mindre intressant för fastighets-, bygg- och bankkapitalet och påskynda en socialt inriktad bostadspolitik.

Del gäller nu all åsladkomma en nollställning av hyrorna i avvaktan på äigärdersom kan sioppa hyresutvecklingen och pressa ned hyrorna. Del är nu man måste ingripa och sioppa hyresuiplundringen. Del är nu åtgärder måste vidtas för all förhindra nya stora hyreshöjningar.

Herr lalman! Jag yrkar bifall lill de förslag i vpk-molionen 396 som nu behandlas - förslag om ell hyressiopp och ändrade bruksvärdesregler.

KJELL MATTSSON (c):

Herr lalman! I civilutskottets belänkande nr 31 behandlas fem motionsyrkanden om ändringar i hyreslagen. Vi hade för kort tid sedan möjlighel all diskulera botadspolilikens allmänna inriktning i stora drag, och det gör au Jag i argumenteringen förde ständpunktstaganden som civilutskottets majoritet har gjorl inle tänker gå in i den lyp av allmän bostadspolitisk debatt som t ex. Tore Claeson log upp på nyll. Jag skall i slällel hålla mig lill de specifika yrkandena som vi har behandlat i della belänkande.

Jag börjar med vpk:s partimotion nr 396, där man föreslår ändringar i

hyreslagen syftande till eil lemporärt hyressiopp och lill att vid en förlängning

20 av hyresavtalet hyran inte flr vara högre än hyran för likvärdiga lägenheier.

Lagmmmeis nuvarande lydelse i 48 § innebär i den delen alt begärd hyra skall godtas om den inle är påtagligt högre än hyran för likvärdiga lägenheier. Nu gällande regler i hyreslagen om höjningsmarginalerna infördes den 1 januari 1975. Tidigare gällde all fordrad hyra var all anse som oskälig om den var väsentligt högre än hyran för likvärdiga lägenheier. Delta byltes alltså ut mot orden "påtagligt högre". Avsikten var därmed all markera etl avståndstagande frän en praxis där alllför siora hyreshöjningar accepteras för att skapa en minskad röriighel pä hyresmarknaden. Vid prövning skall främst beaktas hyran för lägenheier i hus som ägs och förvallas av allmännyttigt bostadsföretag.

Ett bifall till vpk:s motionsförslag skulle i praktiken innebära att man låser fast hyrorna på nuvarande nivå. Hyreshöjningar kan naluriiglvis i många fall innebära problem, men vi är dock i civilutskottet inle villiga all på del sätt som föresläs i vpk-molionen medverka lill en ändring av hyreslagens 48 §. Ett bifall lill molionen skulle inle vara ell verkningsfullt sätt alt lösa hyresmarknadens problem vad gäller hyreshöjningarna. Vi noterar att utskottet flera gånger lidigare haft att behandla vpk:s nu aktuella motionsyrkande och alllid avstyrkt detsamma, och så är fallel även i år. Jag vill också i detta sammanhang anföra att genom den lagändring som infördes den 1 Januari 1975 har motionärernas gmndläggande syfte i rimlig utsträckning tillgodo-setts.

I apk:s motion föreslär man åtgärder för all förhindra ylteriigare hyreshöjningat Det är inte närmare utvecklat vilka åtgärder som avses, och etl bifall lill motionsförslagel skulle därför inte tjäna någol reellt syfte.

Sedan vill jag beröra yrkandet 2 i moderaiernas moiion 2100. Yrkandel innebär alt riksdagen skall anta etl förslag om ändring i hyreslagen i syfte att komplettera reglerna så alt ell starkare besittningsskydd och en bylesräli skulle tillerkännas alla utom den som har hyrt bostaden av en bosladsrätlshavare som tidigare nyttjat lägenheten för egen räkning.

Utskottet gör i betänkandei en, som man brukar beteckna det, välvillig skrivning till de yrkanden som framförls i den moderala motionen. Vi anför emellerlid att bostadsrällsuiredningen i sina direkliv har i uppdrag all undersöka vilka äigärdersom behövs föratl bytesräiien skall behålla sitt fulla värde. Vi utgår från all i samband med de övervägandena även frågan om besitlnings.skyddeis uiformning kommer all behandlas av utredningen. Eftersom man också ur direkliven läser ut att det kan finnas olika former för detla, så har utskollel ansett all ylleriigare överväganden behövs innan man tar ställning till hur förändringen skall ske. Vi menar därför all det är lämpligt all inle nu tillstyrka motionsförslagel. Vi fär, liksom i andra sammanhang när elt utredningsarbete har kommit i gång, avvakta den totala genomgängen av problemet, som vi hoppas skall komma fram i utredningsarbetet.

Med della, herr lalman, ber jag att fl yrka bifall lill civilutskottets hemslällan pä samtliga punkter i betänkandei nr 31.

Nr 141

Onsdagen den 9 maj 1979

Ändring i hyreslagen

Nr 141

Onsdagen den 9 maj 1979

Ändring i hyreslagen

TORE CLAESON (vpk) kort genmäle:

Herr lalman! Sedan Kjell Mattsson nu yttrat sig står del klart att man inle heller i dag vill ta upp någon deball här i kammaren om de orsaker och verkningar som ligger bakom de höga hyrorna och som utgör etl slort problem för så många människor. Jag har under det senaste halvåret försökl all ta vara på de tillfällen som givils för all åsladkomma en debatt där vi får redovisade skälen och orsakerna till alt man inle pä allvar vill ta ilu med den utveckling som pågår på hyresmarknaden. Förgäves harjag väntal på all fl elt besked i dessa frågor.

Nu säger Kjell Mattsson alt pälaglighetsbegreppel enligl hans mening då del gäller hyrornas låsning i rimlig ulsiräckning skulle tillgodose vårt krav på ett absolut tak då det gäller hyrorna. Men del gör det inte, därför att jusl själ va bruksvärdessyslemel som sådanl med den lydelse lagen har - "påtagligt högre" - innebär i själva verket hela tiden en viss uppskruvning av hyrorna.

Varje gång dessa saker diskuteras blir jag lika förvånad över all man ständigt - i varje fall från borgeriigi håll - tar det för självklart all det skall fl finnas en sådan möjlighet till en ständig höjning av hyrorna, dvs. en skruv uppåt, medan man aldrig kommer på idén alt vi kan ha elt övre tak, varvid de skillnader som man anser skall behöva finnas då del gäller hyrorna för olika lägenheier flr ge ell utslag i lägre hyror för de lägenheier som inle har samma standard som de lägenheier med vilka jämförelsen görs.

Jag vill bara, herr lalman, konstatera all del inte finns någoniing nylt i del som Kjell Maltsson framför här i dag. Det är elt precis lika dåligl besked om vad man är beredd all göra för alt sälta stopp för den hyresulplundring som pågår.

GEORG DANELL (m) kort genmäle:

Hert talman! Det är alldeles riktigt att vär motion fåll en välvillig skrivning, och del bör man i och försig vara tacksam för. Del är bara del att problemet är så pass akut att det ur mänga sy npunkler är olämpligt alt bara hoppas på att en utredning skall klara av saken. Man talar om etl par års perspekiiv. Under de ca tvä och elt halvt år som vi haft icke-socialisliska regeringar i del här landei har vi stimulerat fram en övergäng frän hyresrätt lill bostadsrätt för ungefär -om jag inle minns fel - 5 000-6 000 lägenheter. Det blir ett allt störte intresse för en sådan övergång. Trycket på oss all se lill all de människor som inle vill ulnyllja denna möjlighel skall känna en garanterad trygghet borde enligl min mening vara mycket stort. Som Jag sade känner man inle någon sådan i dag, eftersom bytesräiien blir försämrad för den person som bor kvar med hyresrätt i en bostadsrättsfastighel genom att den som man eventuellt byter lägenhet med flr ell försämrat besittningsskydd. Det är så pass allvariigt all vi inle borde hesilera att vidta åtgärder.

Del finns olika tekniska lösningar, sade Kjell Mattsson. Ja, del gör del på de fiesta problem. Men den enda rätta är den som vi föreslagil i vär moiion. Bosladsministern belecknar också delta som huvudalternativ i sina direkliv till bostadsrällsuiredningen, nämligen att ge samma besittningsskydd.

samma bylesräli och därmed samma trygghet för hyresgästen i en bostadsrättsfastighel oavseti om del varil byte eller inle.

Inte minsl här i Stockholm flr i synnerhet äldre människor uppleva au en lägenhet som de bebott i decennier sålts som bostadsrätt, varefter den nya bosladsrälisinnehavaren gäng efter annan hör av sig och frågar om de inle skall fiytta från sin lägenhet. Den press som de äldre upplever och den otrygghet som jag tidigare har beskrivit är så allvarlig all man borde vidla ålgärder nu. Därför beklagar vi den passivitet som utskottsmajoriteten visal. Jag är förvånad överalt socialdemokraterna lydligen inle har någol som helsl iniresse av all slå vakl om besittningsskyddet och hyresrätten för denna allt siörre grupp av hyresgäster.

Herr talman! Vi arbelar för fler bostadsrätter, men del måste vara trygga villkor för alla. Skall del verkligen vara ell fritt val mellan bosladsräu och hyresrätt, måste vi lagstiftare garantera en sådan och inle bara i skrivningar ullala vär välvilja.

Nr 141

Onsdagen den 9 maj 1979

Ändring i hyreslagen

KJELL MATTSSON (c) kort genmäle:

Herr lalman! Försl hen Danelis och moderaiernas yrkande. Det konstateras alltså att övergången från hyreslägenheter lill bosladsräitslägenheter kan skapa vissa problem. Del har också regeringen insett, varför den har beslutat all göra den här översynen av bosladsrättsformen för att sedan kunna la ställning till hur de olika problemen skall kunna lösas. Även omjag och ulskollsmajorileten har förslåelse för moderaiernas påpekande, lycker vi all del är rikligl alt avvakta förslagen.

Sedan lill Tore Claesons resonemang. Del är naturiigtvis så, alt hyrorna skulle kunna vara lägre om man biföll vpk:s förslag om en låg ränta eller ingen ränta alls, om man skrev av underhållslånen, om man införde etl särskill bidrag lill de allmännyttiga bostadsföretagen och om man hade elt annal bostadsstöd. Men hela delta resonemang harju del felet att del grundar sig på all någon annan skall betala.

Om ulskoltel skulle ha anslutit sig till vpk:s resonemang, skulle utskottet ha varit tvunget att av riksdagen begära ell anslag på åtskilliga miljarder kronor. Vpk menar ju att det är statens sak att betala. Man låtsas då som om slalen vore någoniing fullständigt skilt från medborgarna och med egna inkomster. Kommunisterna glömmer bort, all skall vi genomföra en kraftig ändring av hyresnivån, flr vi ocksä räkna med att man måste belala räkningen med moms, proms, direkt skall eller med någol annal som man kan hilta pä. Del blir alltså en höjning av konsumtionskoslnaderna eller en höjning av skatterna. Eftersom Tore Claeson hell och hållet utesluter verkligheten, är del ganska meningslöst att föra den här diskussionen. Med tanke på ell uttalande på Publicisiklubben för ell tag sedan skulle man kunna säga att han lycker all de här yrkandena är flna stekta sparvar, varefter han omsätter del i yrkanden i vpk:s moiion.

Nr 141

Onsdagen den 9 maj 1979

Ändring i hyreslagen

TORE CLAESON (vpk) kort genmäle:

Herr lalman! Om vpk:s förslag om elt riktal stöd lill de allmännyttiga bostadsföretagen som ett medel för att åsladkomma elt hyressiopp pä hela hyresmarknaden skall betraktas som stekta sparvar, mäsle fakliskl de borgeriiga regeringarnas förslag belraklas som, om inte stekta sparvar, så i varje fall som stekta kråkor eller någonting ditåt Denna kritik gäller bl. a, en f d. minister som tillhör Kjell Mallssons egel parti, nämligen herr Åsling, som har öst ul 30-40 miljarder kronor på kapitalägarna i delta land.

Del är inle så, Kjell Mallsson, alt vpk-förslagel är vare sig orealistiskt eller dåligt Vi har redovisat hur man på både kort och läng sikt kan klara problemet. Vi sticker inle understol med alt man pä sikt måste la ilu med alla vinst- och spekulalionsintressen pä bostadsmarknaden och eliminera de vinster som nu görs när del gäller mark, byggnadsmaierial, själva byggandet, bankernas stora ränievinsler samt vinsterna av själva förvaltandet och ägandet av hyreshusen. Vi gör ingen hemlighet av all del är där man skall ta en del av de pengar som behövs. Del ingår för vär del som elt led i en social bostadspolitik, där bostaden blir en social rättighet för människorna och inte en spekulalionsvara, en handelsvara.

GEORG DANELL (m) kort genmäle:

Herr talman! Ointresset som jag har lalal om, som uppenbariigen finns hos i varje fall socialdemokratema i denna kammare, visar sig genom den tystnad vi kan iakttaga i dagens debatt i kammaren. Jag vill till prolokollel föra alt alla möjligheter måste las lill vara för att skapa trygghet även för hyresgästerna i en bostadsrättsfastighel i etl perspektiv med elt stort anlal nytillkomna bostadsrätlslägenheler - som Ju moderal politik förespråkar. Vi har i och för sig kommit ganska långt hittills men det finns mycket kvaratl göra, och vi vill betona att man måste skapa irygghel för dessa människor.

I bostadsrällsuiredningen kommer den här frågan all las upp, men där ligger etl oerhört stort arbele. Uiredningen skall klara av finansieringsfrågan, inflyiandefrågoroch en rad andra frågor som har med bosiadssociala aspekter all göra. Där är denna fråga en myckel liten del, och därför tyckte vi att det hade varit lämpligt att riksdagen hade lagil initiativ till alt ändra lagen, så alt man hade kunnat komma till rätta med de problem vi har lagil upp. Jag vill understryka all det bara är elt av kraven som vi har velal driva till reservation och lill åtgärd från riksdagens sida nu. Resten kan mycket väl behandlas i uiredningen.

Eftersom jag är ledamot i bostadsrällsuiredningen kommer jag naluriiglvis att la upp den här frågan och begära alt vi behandlar den som etl förstaärende för att driva fram den. Jag förutsätter all i vart fall mina borgeriiga kollegor i civilutskottel använder sina kontakter i den utredningen för all se till all vi får ell besittningsskydd och lika god bylesräli för en hyresrätt i en bostads-rältsfasiighet som för en hyresrätt i allmänhet. Men den möjlighelen förnekas människor genom det riksdagsbeslut som vi riskerar alt fatta i dag.

KJELL MATTSSON (c) kort genmäle:

Herr lalman! Jag konstaterar att Tore Claeson tycks ta avstånd från de åtgärder riksdagen har beslutat för alt upprätlhålla sysselsättningen och all han helsl hade sett alt NJA, varvsnäringen, LKAB och ytteriigare en och annan myckel stor och betydelsefull källa till sysselsätlning i del här landet hade gått i konkurs i stället för alt räddas genom insatser från riksdagens sida. Vad sedan belräffar hyresnivån gäller fortfarande min bedömning och beskrivning av vpk:s yrkanden. Om man tar bort koslnader på det här sättet och låter någon annan betala dem kan man självfallet fl en lägre kostnadsnivå jusl för själva boendet - men man kommer ändå inte ifrån kostnaden, eftersom man måste betala den någon annanstans.

När del gäller hyrespoliliken har man under etl antal år arbetat på det sättet att de allmännyttiga bostadsföretagens behov av hyror för all läcka sina koslnader har varil riktgivande. Det är bara all konstatera all de allmännyttiga bostadsföretagen inte går med någol strålande överskoll och alt det därför inte flnns möjlighet alt plåga av dem pengar. Tvärtom har det på många områden funnits problem med ekonomin, och de har haft svårigheteratt göra de hyreshöjningar som varil nödvändiga för alt fl kostnadstäckning.

När man har även det med i bilden visar det sig hur fantasirikt vpk:s yrkande är. Ni tänker inte tanken hell ul. Ni lalar om vinster som skulle kunna las från andra delar av samhället - men de finns alltså inte att tillgå.

Nr 141

Onsdagen den 9 maj 1979

Ändring i hyreslagen

ALF LÖVENBORG (apk):

Hert talman! När jag lyssnar på denna debatt lyckerjag aU Kjell Mattsson liknar den gamle prosten, som fromt blickar mot himlen och säger: Tack, käre Herre, för hur det är, för hur skulle del annars kunna vara? Vi kan inle minska hyrorna genom ingrepp för all fl ned bostadsräntan, genom ökat stöd till de allmännyttiga bostadsföretagen och liknande åtgärder, eftersom det kostar pengar, säger Kjell Mallsson. Jag tycker ivärtom alt det finns en rad möjliga ålgärder, som skulle kunna innebära en mer demokratisk fördelning av samhällets resurser. Det ärju ytterst della som det handlar om.

Vi har i vår motion 1581 framfört förslag mot bakgrunden av de senaste årens våldsamma hyreshöjningar. Elt av förslagen är att de s. k. reparationslänen avskrivs. Den del av motionen som berör dessa underhållslån har lidigare behandlats. Den del av motionen som tas upp i det nu akluella beiänkandei frän civilutskottel berör endasl den del av motionen där vi i övrigl har krävt omedelbara åtgärder som förhindrar ylteriigare hyreshöjningar.

På della svarar utskottet dels att motionärerna inle närmare utvecklat vilka åtgärder som avses, dels att elt bifall lill förslaget inle skulle tjäna någol reellt syfte, och Kjell Maltsson upprepar dessa påståenden.

Del första påståendet är orikligt. Arbetarpartiet kommunisterna har i molioner som berör den ekonomiska politiken, bostadsmarknaden osv. framställt en lång rad förslag, vilkas genomförande skulle ha verkat dämpande på hyresutvecklingen. Vidare har vi också i direkt bostadspolitiska

Nr 141

Onsdagen den 9 maj 1979

Ändring i hyreslagen

sammanhang ställt konkreta förslag i samma riktning.

Att vi i en motion, som främst berör avskrivning av underhållslånen, också tillfogat yrkandel om andra åtgärder som kan förhindra ytteriigare hyreshöjningar är naluriiglvis närmasi en markering av alt inte ens bifall lill kravet på avskrivning av underhällslänen skulle radikalt förändra den nuvarande olyckliga hyresutvecklingen. Det behövs självklart också andra åtgärder.

Och eftersom civilutskottel lydligen är oförmöget all länka sig några ålgärder - eller ens erinra sig några lidigare föreslagna åtgärder - sä vill jag påminna om några av de förslag som vi har framställt och som i stor utsträckning emanerar frän hyresgäströrelsen:

en kraftig ökning av bosiadsbyggandei som skulle kunna undanröja den bristsituation som ger stimulanser ät hyreshöjningarna,

en statlig bostadsbank,

att byggämnesmonopolens dominans bryts,

en låg och fast ränta för bostadsändamål,

effektiva åtgärder mot mark- och fastighelsspekulalionen,

åtgärder mot spekulationen i bostadsrätten,

åtgärder mot förekomsten av olika slag av ägariagenheier med strimlade lån,

lagändring som möjliggör en obligatorisk kommunal bostadsförmedling,

ändring i förköpslagen sä all samhället ges rätt lill prövning av del överenskomna markpriset vid övertagna köp och

all expropriationslagsiiftningen ändras sä att den blir elt verksaml medel i kommunernas händer för en social bostadspolitik.

Jag skulle kunna föriänga denna provkarta pä föreslagna åtgärder, Kjell Mattsson, om civilutskoltels ledamöter så vill. Bostadspolitiken är faktiskt f n. elt av de områden som mest högljutt ropar på samhällsingrepp. Därför är del också obegripligt när civilutskottel avslutningsvis säger beiräffande det kommunistiska yrkandet om åtgärder mot hyreshöjningarna: "Ett bifall till förslaget skulle inte tjäna någol reellt syfte."

Det är etl minsl sagt häpnadsväckande påstående. Åtgärder mot hyreshöjningarna tjänar självfallet syftel all dämpa eller förhindra ylteriigare hyreshöjningar. Det är ett samband som jag irodde stod klart för alla.

Men vill man inget se och ingel göra mot en hyresutveckling, som hårt pressar levnadsstandarden för de vanliga inkomstlagarna i vårt land, ja, dä sätter man sig förstås med armarna i kors, som civilutskottel tycks föredra att göra.

Herr talman! Syftet med vår motion sammanfaller med intentionerna i
förslag som vi lidigare har ställt liksom med förslagen i molionen 396, som
också behandlas i delta sammanhang. Av renl rationella skäl avstårjag därför
från all yrka bifall lill vår motion och kommer att rösta för vpk-
motionen. ;

TORE CLAESON (vpk):

Herr lalman! Eftersom jag inte hade någon räu till replik till Kjell Mattsson kvar förut men inte vill låta slå obesvarat hans påslående attjag skulle vara motståndare lill åtgärder för att främja sysselsäUningen och förhindra större arbetslöshet, villjag nu säga att Kjell Mallsson myckel väl vet attjag inte har några sådana åsikter och att några sådana förslag inte har framförts från vpk:s sida.

När jag tog upp frågan om miljardrullningen till kapitalet i form av lån och subventioner, gjorde jag del för all göra en Jämförelse och visa hur pass små summor det skulle handla om för att kunna klara etl hyressiopp genom ett riktat slöd till de allmännyttiga bostadsföretagen. Uppskattningsvis skulle ell riklat slöd lill de allmännyttiga bostadsföretagen, innebärande att man kan genomföra elt hyressiopp på hela hyresmarknaden, kosta högst 1 miljard kronor. Jämför detla med de närmare 50-talel miljarderna som har utgått till slöd i olika former lill förelagen, lill kapitalet i vårl land under senare år. Del är den jämförelsen jag har velat göra.

Man kan göra andra jämförelser. Man kan jämföra med att bara fastighets-värdestegringen i vårt land åriigen ökar med 10 miljarder kronor. Man kan jämföra med vad del kostar all ta bort arbetsgivaravgifterna. Man kan Jämföra med det slöd som utgår i form av skauesubvenlioner till småhusägarna,som jag nämnde i min inledning, osv.

Vad jag här velat ha sagt är att det är ett relativi sett litet stöd som behövs och som skulle ge etl bra resultat för landets hyresgäster.

Nr 141

Onsdagen den 9 maj 1979

Ändring i hyreslagen

LARS HENRIKSON (s):

Hert lalman! Min avsikt var inle att della i denna deball, men vissa inslag, I.ex. herr Danells inlägg, ger mig ändå anledning alt framföra några synpunkier.

Jag finner herr Danells argumentering litet tråkig, för all inte säga förbryllande. Ett viktigl syfte med vad han sagt tycks vara all misstänkliggöra socialdemokraterna för elt allmänt ointresse för den kategori av hyresgäster som herr Danell tagit upp i sitt motion, vilken fullföljs I den moderata reservaiionen.

Jag tror, herr Danell, att det är en ganska omöjlig uppgift att göra gällande all socialdemokratin skulle vara ointresserad av hyresgästernas förhållanden. Del förefaller mig som om moderalerna i stället har en historia som inle talar till fördel för herr Danells argumentering här. Jag irodde verkligen all del som sägs i utskottsbetänkandet och som utskottets ordförande har redovisat borde vara till fyllest för alt göra klart att det inle bara är socialdemokraterna ulan även folkpartiet och centerpartiet som menar att de här frågorna bör övervägas i sill sammanhang av den uiredning som åberopas i utskousbetänkandet, bosiadsrättsutredningen. Nu är det ocksä så, del har herr Danell påpekat, alt han är ledamol av den utredningen och har alla möjligheler all påverka vad uiredningen företar sig när det gäller denna fråga.

Utskottet har anförl i beiänkandei att denna fråga bör övervägas lillsammans med andra näraliggande frågor. Jag tror all hert Danell vid närmare

Nr 141

Onsdagen den 9 maj 1979

Ändring i hyreslagen

eftertanke inser del rimliga i en sådan ståndpunkt. Utskottet harockså ullalat att del förutsätter att kommittén kommer att ta upp de här frågorna. Ulskotlel anför vidare: "Enligl utskottets mening bör övervägandena om utredningsbehovet i denna del kunna anförtros utredningen."

Del är näst intill en beställning, i varje fall en anvisning om vad utskottet menar i denna fråga - något som riksdagen kommer all ställa sig bakom.

GEORG DANELL (m):

Hert lalman! Jag har inte misstänkliggjort socialdemokraterna för någonting, men jag har varit förbryllad över det ointresse som jag tycker alt de har visat under utskottsbehandlingen liksom över den tystnad som rådde här i dag men som nu är bruten. Lars Henriksons konstaterande måste naturiigtvis vara till fördel för saken, eftersom han dessutom ser utskottets ställningstagande som en beställning hos uiredningen och regeringen av ett förslag i denna fräga.

Dä återstår frågan om hur snabbt man skall kunna ta fram etl sådant förslag. Där hävdar jag forlfarande att utskottsmajoriteten, bestående av socialdemokrater, center- och folkpartister, är förvånansvärt passiv, eftersom den uppenbariigen är beredd att skjuta upp denna angelägna fråga ett par är -det ärju detta som det handlar om - i den bostadsrättsutredning som i dag har myckel vida direkliv och som har en rad olika uppgifter när det gäller finansiella, juridiska och sociala frågor och till vilken därför än den ena och än den andra frågan som dyker upp på det bostadspolitiska området riskerar alt hänföras.

Det är i delta perspektiv som jag menar att det är olämpligt att inte dra fram frågan nu, eftersom etl lagförslag finns. I den debatt som har förts i utskottet och här i kammaren är det icke någon som har ifrågasatt det lagförslag som vi har bifogat vår motion och som finns i reservationen. Ingen sakdebatt har förts om huruvida del förslaget är dåligt eller inle, om det är tekniskt eller juridiskt tveksamt eller någonting sådant. Ur denna synvinkel lyckerjag del är trist alt vi inte skall kunna fl ett beslut nu.

Lars Henrikson sade att del var en tråkig debatt jag förde. Jag vill då svara att den här frågan är tråkig för de tusentals hyresgäster som redan är i eller är på väg in i en sådan situation att deras fastighet övergår lill bostadsrätt. Bostadsrätt är någonting som vi moderater tycker är bra, men då skall som sagt också tryggheten för dem som vill utnyttja den möjlighelen vara garanterad. Det blir den genom vårt förslag men icke genom den passiva inställning som man nu manifesterat

LARS HENRIKSON (s):

Herr lalman! Jag har inte sagt aU debatten är tråkig, utan jag har sagt alt Georg Danells sätt att argumentera är tråkigt och det innebär också ett misstänkliggörande av ett av de partier som står bakom majorilelen i utskottet. Georg Danell lär inte kunna förneka att han har eu visst syfte med jusl den uppläggningen av argumentationen.

Sedan lill en trivialitet, som inte har med själva sakfrågan att göra. Vi är av

talmanskonferensen och kammarens ledning uppmanade all inskränka oss i debatterna, och i regel bör bara en talare företräda majoriteten i ulskoltel. Vi har därför funnit det naturiigl att utskottets ordförande företräder ulskoltel i den här frågan.

Överiäggningen var härmed slulad.

Mom. 1

Proposilionergavs på bifall ull dels utskottets hemställan,dels molionen nr 396 av Lars Werner m. fl. i moisvarande del, och förklarades den förra proposilionen vara med övervägandeja besvarad. Sedan Tore Claeson begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposilion:

Den som vill aU kammaren bifaller civilutskoltels hemslällan i belänkandet

nr 31 mom. I röstar Ja,

den del ej vill rösiar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit motionen nr 396 av Lars Werner m. fl. i

moisvarande del.

Vid omröslning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat förja-propositionen. Då Tore Claeson begärde rösträkning verkställdes voiering med omrösiningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 279 Nej - 13

Mom. 2 och 3

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemslälll.

Mom. 4

Propositioner gavs på bifall till dels utskottels hemställan, dels reservationen av Per-Erik Nisser och Rolf Dahlberg, och förklarades den förra propositionen vara med övervägandeja besvarad. Sedan Georg Danell begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposiiion:

Nr 141

Onsdagen den 9 maj 1979

Ändring i hyreslagen

Den som vill alt kammaren bifaller civilutskottets hemslällan i belänkandet

nr 31 mom. 4 röstar Ja,

den del ej vill rösiar nej.

Vinner nej har kammaren bifallil reservaiionen av Per-Erik Nisser och Rolf

Dahlberg.

Vid omröslning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöier ha röstat för ja-propositionen. Då Georg Danell begärde rösträkning verkställdes voiering med omrösiningsapparat. Denna omröslning gav följande resultat:

Ja - 246 Nej - 46

Nr 141

Onsdagen den 9 maj 1979

Lokalhyra

§ 7 Lokalhyra

Föredrogs civilutskottets betänkande 1978/79:32 med anledning av propositionen 1978/79:89 om lokalhyra jämle motioner.

I proposilionen 1978/79:89 hade regeringen föreslagil all riksdagen skulle anta vid propositionen fogade förslag lill

1. lag om ändring i jordabalken

2. lag om ändring i lagen (1973:188) om arrendenämnder och hyresnämnder.

Beiräffande propositionens huvudsakliga innehåll anfördes följande:

"Enligt gällande ordning har lokalhyresgäsler elt s. k. indirekt besittningsskydd. Della innebär all hyresgästen kan Ivingas flytta frän lokalen, om han blir uppsagd, men all han har räll lill ersättning, om uppsägningen har varil obefogad. Ersättning ulgår bl. a. om hyresvärden för föriängning av hyresavtalet har krävt en hyra som inte är skälig. Medling hos hyresnämnd skall alltid ske innan hyresgästen kan väcka talan om ersättning hos fastighetsdomstol.

I proposilionen förestås all medlingsförfarandel skall göras effekiivare. Hyresnämnden skall på begäran av hyresvärden eller hyresgästen yttra sig om lokalens marknadshyra. Enligl förslaget är hyresvärden under medlingen bunden av de villkor för föriängning som han har uppgivit i uppsägningen. Dessutom hindras hyresvärden från att i en senare ersäliningsprocess åberopa anbud eller avtal som har förelegat vid tiden för hyresnämndens yttrande utan alt hyresvärden har lärhnat uppgift om del.

Lokalhyresgäst har rätt all med bibehållet indireki besittningsskydd säga upp avtalet för ändring av hyresvillkoren. I proposilionen föreslås hyresgästen få räll att förta uppsägningen dess verkan genom all före hyrestidens utgång återkalla sin ansökan om medling.

I proposilionen föreslås slulligen alt den nuvarande längsta tiden för uppskov med avflyttning - elt är - föriängs lill eU år och sex månadet

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 Juli 1979."

I della sammanhang behandlades de med anledning av proposilionen väckta moiionerna

1978/79:2194 av Lars Henrikson m. fl. (s), vari hemställts all riksdagen skulle anta de genom proposilionen 1978/79:89 framlagda förslagen om ändring i hyreslagen m. m. med de ändringar som förordals i molionen, innebärande - i enlighel med hyresrätlsutredningens (SOU 1978:8) förslag -

alt hyresnämnds yttrande i en ersättningsprocess endast skulle få frångås om det visade sig all lokalens marknadshyra varil påtagligt högre eller lägre än nämnden angett (en presumtionsregel),

all ersättningstvister skulle flyttas från fastighetsdomstol lill hyresnämnd med bostadsdomstolen som fullföljdsinsians,

att indexklausuler skulle förbjudas i kortlidsavtal och

all lokalhyresgäsl alllid skulle ha räll lill en uppsägningslid av minsl nio Nr 141

"länader. Onsdagen den

9 maj 1979
1978/79:2204 av Johan Olsson m. fl. (c), vari föreslagils att riksdagen skulle

anta de vid proposilionen 1978/79:89 fogade lagförslagen med de ändringar Lokalhvra och lillägg som behövdes för att lagstiftningen skulle innebära

a. all hyresnämndens yttrande gavs presumtionsverkan,

b. all ersättningstvister flyttades från fastighetsdomstol lill hyresnämnd
m. m.,

c. alt indexklausuler förbjöds i kortlidsavtal,

d. all lokalhyresgäsl skulle ha räll lill en minsia uppsägningslid om nio
månader,

1978/79:2205 av Sven-Olov Träff m. fl. (m), vari hemslällls aU riksdagen beslutade

1. alt hyresnämndens yttrande tillerkändes legal presumtionsverkan i ersäilningsprocessen,

2. all frågan om ersättning vid obefogad uppsägning prövades av hyresnämnd,

3. alt förbud mot indexklausul vid kortlidsavtal vid uthyrning av lokaler infördes,

4. all en obligatorisk ömsesidig uppsägningstid om 9 månader infördes, och

1978/79:2206 av Lars Werner m. fl. (vpk), vari föreslagils aU riksdagen skulle anta de lill propositionen lämnade lagförslagen med de ändringar som förordats i molionen, innebärande att hyresrätlsutredningens förslag beträffande presumiionsregeln, ersäilningsprocessen, indexklausuler och uppsägningstid borde genomföras.

Utskottet hemställde

1. att riksdagen med anledning av regeringens förslag och moiionerna 1978/79:2194, 2204, 2205 och 2206 skulle anta ulskollets förslag lill lag om ändring i Jordabalken, innebärande bl. a.

beiräffande presumtionsregel - att hyresnämnds yttrande i en ersättnings-process fick frångås endasl om det visals eller eljest var uppenbart att marknadshyran var påtagligt högre eller lägre än nämnden angell, resp. all hyresnämndens bedömning av anvisad lokals godlagbarhel inte varit riktig,

beiräffande indexklausuler - au utskottet tillstyrkt motionsförslagen och

beiräffande uppsägningslid -all lokalhyresgäsl alllid skulle ha rätt lill en sådan om minst nio månader, vilket dock inle skulle gälla för hyresavtal beträffande lägenhet som var avsedd all användas för annal än förvärvsverksamhet om detta hyresavtal hade samband med hyresavtal som avsäg bostadslägenhet.

Nr 141

Onsdagen den 9 maj 1979

Lokalhyra

2. all riksdagen skulle

a. upphäva sill beslut den I9april 1979 (prop. 1978/79:90, JuU 1978/79:30,
rskr 268) beträffande lag om ändring i lagen (1973:188) om arrendenämnder
och hyresnämnder,

b. med anledning av regeringens förslag och motionerna 1978/79:2194,
2204, 2205 och 2206 anta utskottets förslag till lag om ändring i lagen
(1973:188) om arrendenämnder och hyresnämnder.

Reservation hade avgivits av Per-Erik Nisser (m), Wilhelm Gustavsson (fp), Rolf Dahlberg (m) och Georg Danell (m) som ansell att utskottet under 1 bort hemställa

att riksdagen med anledning av regeringens förslag och motionerna 1978/79:2194, 2204, 2205 och 2206 skulle anta

a. regeringens förslag lill lag om ändring i jordabalken såvitt avsåg 12 kap.
57 a §, innebärande alt hyresnämndens yttrande inle skulle tillerkännas legal
presumtionsverkan i en eventuell ersättningsprocess,

b. utskottets förslag lill lag om ändring i jordabalken ulom såvitt avsåg 2
kap. 57 a §.

WILHELM GUSTAFSSON (fp):

Hert talman! Civilutskottets belänkande nr 32 om lokalhyra, som vi skall behandla i dag, är inte kontroversiellt i någon siörre utsträckning. Jag kan därför fatta mig ganska kort. I både utredning, proposition och molioner har man varit rörande ense om behovet av att slärka lokalhyresgäslernas ställning. Om den praktiska utformningen av lösningen på detla problem har del rätt delade meningar pä några punkter. Efter utskottsbehandlingen är det bara på en punkt som meningarna går isär. Och det gäller frågan hur lagligt stark inverkan ett hyresnämndsytlrande i ell medlingsförfarande skall ges i en eventuellt efterföljande ersättningsprocess. I den frågan - den s. k. presumiionsregeln-föreligger en reservalion frän ulskollets folkpartister och moderaler.

Alla är vi överens om alt del medlingsförfarande hos hyresnämnd som ingår vid tvist om föriängning av hyresavtal skall ge kvalificerad förhand-lingshjälp. Och ell viktigt inslag i den proceduren kan dä vara elt hyresnämndsytlrande om marknadshyran för den lokal det är fråga om. Det som vi inte är överens om är vilken rättslig tyngd elt sådanl yttrande skall tillmätas i en eventuellt följande ersättningsprocess. Majoriteten menar all del bör kunna frångås endast om del i den forlsalla processen visas all lokalens marknadshyra varil påtagligt högre eller lägre än nämnden angett.

Vi reservanter har den uppfattningen att elt nämndutlalande om lokalhyran, även om det inte ges legal presumtionsverkan, i de allra flesla fall ändå kommer att ulgöra en lillräcklig påtryckning på parlerna all träffa uppgörelse på den av nämnden angivna nivån. Parlerna lorde under alla förhållanden vara väl medveina om att hyresnämndens yttrande i en eventuell ersättningsprocess kommer all tillmätas stort bevisvärde, vare sig det ges en legal presumtionsverkan eller ej.

Om man skapar den av utskotismajoriteien åsyftade starka uppbindningen redan vid medlingsförhandlingarna under hyresnämndens medverkan, kan della - vilket många remissinstanser framhållit - leda lill all i och för sig okomplicerade förlikningsförhandlingar flr processkaraklär. Och man får räkna med all parterna i mänga fall kommer att flnna del inle blott förenligt med sina intressen ulan t o. m. nödvändigi all la fram mycket omfattande orlsprisutredningar innan hyresnämnden fattar sitt beslul. Detta förlänger medlingen och kan innebära betydande kostnader för parterna.

Det finns anledning påpeka all del finns ell mönsler i remissyttrandena över utredningsförslaget. Lokalhyresgästernas förespråkare vill ge hyresnämndens yttrande presumtionsverkan, medan faslighetsföreträdare har den motsatta uppfattningen. Domstolarna, som inle har några partsintressen, förordar enstämmigt all hyresnämndens yttrande inle skall ges legal presumtionsverkan. Att Kooperativa förbundet och hyresnämnden i Stockholm går pä samma linje finns det anledning aU observera.

Vilken linje man slutligen väljer är en avvägningsfråga. Vi reservanter menar att övervägande skäl lalar för alt man går på den linje som föredragande statsrådet kommil fram lill efter att ha vägt de båda förslagen mot varandra och således avslår från all ge hyresnämndens yttrande legal presumtionsverkan.

Jag ber all på denna punkl fl yrka bifall lill reservaiionen och i övrigl bifall lill utskottets hemställan.

Nr 141

Onsdagen den 9 maj 1979

Lokalhyra

TORE CLAESON (vpk):

Herr talman! Jag vill genast säga att jag i stort sett är tillfredsställd med innehållet i del uiskousbelänkande som vi nu behandlar. Del ärjag med hänsyn lill den parlimolion som vi från vänsterpartiet kommunisterna har väckt i den här frågan. På tre av de punkier där vi har föreslagil ändringar i förhällande lill proposilionen, ändringar som sammanfaller med vad hyres-rällsulredningen hade föreslagit, har vpk-förslagen tillstyrkts.

Pä den fiärde punkten som har med den s. k. ersäilningsprocessen all göra, dvs. bestämmelserna om vilka som skall avgöra skadesländsfrågor, har molionens förslag inte tillstyrkts. Vi har pä den punklen föreslagit alt hyresnämnden och bosladsdomsiolen skall avgöra skadesländsfrågorna, men utskottet har inte gått pä den linjen. Utskottet har emellertid hänvisat till alt hyresrättsulredningen enligl sina direktiv i sill slutbetänkande kommer att fullständigt behandla frågan om huruvida samtliga tvister på hyresrättens område bör prövas av hyresnämnden med bosladsdomsiolen som slutinstans. Problemet kommer alltså att behandlas av hyresrättsulredningen, och vi har från vpk:s sida ingenling emol alt frågan om var ersällningsmålen skall handläggas flr anslå tills utredningens resultat föreligger.

Lokalhyresgäslernas besittningsskydd har varil föremål för mycken diskussion under hela 1970-lalel. Det indirekta besittningsskydd som lokalhy resgäslerna nu har, har brister och ofullsländigheler som genom de nu föreliggande förslagen och ändringarna inle till fullo har reparerats, men

3 Riksdagens protokoll 1978/79:141

Nr 141

Onsdagen den 9 maj 1979

Lokalhyra

förslagen går åt rätt häll och innebär en beiydande förbättring för lokalhyresgästerna.

Jag kan, herr lalman, med det Jag nu sagt begränsa mig lill att uttala min tillfredsställelse över den behandling som vpk-molionen och andra molioner i samma riktning har fill i deUa sammanhang och yrka bifall lill ulskollets hemslällan.

KJELL MATTSSON (c):

Herr talman! I civilutskottets belänkande nr 32 behandlas propositionen 1978/79:89 om lokalhyra Jämle fyra molioner som väckts med anledning av proposilionen. Motionerna är i sak samstämmiga. Bakom dem står förelrädare för socialdemokraterna, centern, moderalerna och vänsterpartiet kommunisterna. Förslagen i propositionen bygger i de flesla delar på hyresrätlsutredningens betänkande i ämnel. Det som man lar upp i moiionerna är fyra områden, där bosladsministern anser att utredningens förslag inte bör genomföras: presumiionsregeln, ersätlningsprocesser, indexklausuler och uppsägningslider. Beträffande de tre sistnämnda föreligger enighet i utskollel. Vi föreslår sålunda alt tvister om ersättning enligt hyreslagen även i fortsättningen skall handläggas hos fastighetsdomstol, all indexklausulerskall förbjudas i hyresavtal som ärslulna fören lid av högst etl år eller på obestämd tid saml att en uppsägningslid av minsl nio månader skall gälla för lokalhyresgäsl, om hyrestiden omfattar minst denna lid. Om della är alltså samtliga i ulskoltel ense.

Beträffande den återstående frågan, presumiionsregeln, har - som Wilhelm Gustafsson sade här - moderaterna och folkpartisterna inte kunnat ansluta sig till ulskoitsmajorileten. Vad det gäller är införande av en s. k. presumtionsregel i hyreslagstiflningen. Hyresrältsutredningen hade föreslagit all hyresnämnd på begäran av part skulle yttra sig om marknadshyra och att delta yttrande i en evenluell ersättningsprocess skulle fl frångås endast om det visas eller eljest är uppenbart att marknadshyran är påtagligt högre eller lägre än nämnden angett eller att hyresnämndens bedömning av anvisad lokals godlagbarhel inte varil riklig.

I proposilionen avvisas utredningsförslaget om all hyresnämndens yttrande skall ha presumtionsverkan i senare ersätlningslvisl. Somjag nyss anförde har alltså i samtliga molioner ställts del motsatta yrkandet, all utredningsförslaget om presumtionsregel bör leda lill lagsliftning. Det har ulskollsmajorileten också ställt sig bakom.

Skälen lill all vi tillstyrkt motionerna i detla avseende är all vi tror all man härigenom uppnår ett effektivare medlingsförfarande vid tvist om lokalhyra. Del framgår av proposilionen all man mot varandra vägt fördelar och nackdelar med presumiionsregeln. Regeringen har stannat för all den skulle ha övervägande nackdelar. Utskottet gör alltså den motsatta bedömningen. Vi tror inle all del här av parterna kommer all uppfattas som en form av process ulan all del kommer all uppfattas som eU förlikningsförfarande. Effeklerna av en presumtionsregel är så positiva alt en sådan bör realiseras, så all ell effektivare medlingsförfarande vid tvist om lokalhyra uppnäs.

Med detta, herr talman, ber jag alt fl yrka bifall lill civilutskotiels Nr 141
hemslällan pä samtliga punkier i belänkande nr 32. Onsdaeen den

9 maj 1979
Överiäggningen var härmed slulad.

Ändring i konkurs-Proposilioner gavs pä bifall till dels utskottets hemställan, dels reservalio- w i m

nen av Per-Erik Nisser m. fl., och förklarades den förra proposilionen vara

med övervägande ja besvarad. Sedan Wilhelm Guslafsson begärt voiering

upplästes och godkändes följande voieringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller civilutskottets hemslällan i belänkandet

nr 32 röstar ja,

den del ej vill rösiar nej.

Vinner nej har kammaren bifallil reservationen av Per-Erik Nisser m. fl.

Vid omröslning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-proposilionen. Dä Wilhelm Guslafsson begärde rösträkning verkställdes voiering med omrösiningsapparat Denna omröslning gav följande resultat:

Ja - 213

Nej - 72

Avstår - 2

§ 8 Ändring i konkurslagen, m. m.

Föredrogs lagutskottets betänkande 1978/79:19 med anledning av proposilionen 1978/79:105 med förslag till ändring i konkurslagen (1921:225), m. m. Jämte motioner.

I proposilionen 1978/79:105 hade regeringen Guslitiedepartementei)-efter hörande av lagrådel - föreslagil riksdagen alt anta

1. lag om ändring i konkurslagen (1921:225),

2. lag om ändring i jordabalken,

3. lag om ändring i lagen (1921:244) om ulmälningsed,

4. lag om ändring i lagen (1956:217) om vissa kreditinrättningars konkurs,

5. lag om ändring i lagen (1970:741) om stadig lönegaranti vid konkurs,

6. lag om ändring i lagen (1971:494) om exekutiv försäljning av fasl egendom,

7. lag om ändring i lagen (1971:500) om exekutiv försäljning av luftfartyg m. m.,

8. lag om ändring i rättshjälpslagen (1972:429).

Beträffande propositionens huvudsakliga innehåll anfördes följande:

"I propositionen föreslås genomgripande ändringar av bestämmelserna om 35

Nr 141

Onsdagen den 9 maj 1979

Ändring i konkurslagen, m. m.

konkursförvallning och lillsyn över konkursförvallning. Även i reglerna om konkursgäldenärens rörelsefrihet m. m. föresläs ändringar. Reformen är etl led i den fortgående revisionen av konkurslagstiftningen.

I fråga om ordinär konkurs är syftet med förslaget att åstadkomma en ordning för förvaltning och lillsyn som är effekiivare och samtidigt bättre anpassad lill nutida samhällsförhållanden än gällande ordning. Förvaltningen skall handhas av specialisler, i första hand advokater. Förvallaren får en i huvudsak självständig ställning i förhällande till tillsynsorgan och borgenärs-kollekliv. Han skall dock i viktigare förvaltningsfrågor samråda med särskill berörda borgenärer. I siörre och mera komplicerade konkurser skall förvaltaren kunna fl hjälp av en rådgivare som utses av konkursdomstolen.

Rätlens ombudsman skall inte finnas kvar i ordinär konkurs. Tillsynen skall i stället åvila kronofogdemyndighet Avsikien är att i princip en kronofogdemyndighet i varje län skall utses all fungera som tillsynsmyndighet i konkurs. Tillsynsmyndigheten skall övervaka att förvaltningen bedrivs på ett ändamålsenligt säll och därvid bl. a. se lill all avvecklingen inte fördröjs i onödan.

Konkursdomaren skall inte ha någon tillsyn över förvaltarens verksamhei. Däremoi flr han lill uppgift alt svara för förlikningsverksamheien i ordinär konkurs. Han skall bl. a. vara ordförande vid föriikningssammaniräde. När tvistefrågorna är komplicerade skall konkursdomaren kunna uppdra åt lämplig person all biträda i förlikningsarbeiei.

I propositionen föresläs vidare all del nuvarande systemet med s. k. falligkonkurs ersälls av en ny ordning för handläggning av mindre konkurs. Denna handläggningsform skall dessulom tillämpas i åtskilliga fall som nu följer reglerna om ordinär konkurs. Förslaget syftar främsl lill att komma lill rälla med de brislersom är förenade med nuvarande falligkonkurser och all åsladkomma en effektivare konkursförvallning.

En viklig nyhet är all förvaltare skall förordnas i alla mindre konkurser. Förvaltaren skall i princip ha samma kvalifikationer som förvaltare i ordinär konkurs. Della innebär all advokater i allmänhet kommer i fräga för förvaltamppdragen även i de mindre konkurserna. Förvallaren skall utreda orsakerna lill obeståndet saml undersöka om det finns återvinningsmöjlig-heieroch om gäldenären kan misslänkas för gäldenärsbroll. Till förvaltarens uppgifter hör ocksä alt utreda vilka fordringar som kan göras gällande i konkursen.

Om del inle finns lillgångar i boel som läcker konkurskoslnaderna och boets andra skulder, skall konkursen avskrivas i anslutning till att gäldenären beedigar bouppteckningen.

Finns del egendom i boel, skall förvallaren sälja den och upprätta etl uldelningsförslag. Borgenärerna behöver inle bevaka sina fordringar. Uldel-ningsförslagel prövas av konkursdomaren efter etl kungörelseförfarande.

Tillsynen över förvaltningen i mindre konkurs skall liksom i ordinär konkurs utövas av kronofogdemyndighet i egenskap av tillsynsmyndighet

Om den mindre konkursen uppstått pä ansökan av annan borgenär än

staten och kosinaderna inle kan las ul ur boel, skall borgenären svara för Nr 141

dessa intill elt belopp moisvarande en tiondel av basbeloppet. Staten skall stå Onsdaeen den

för de kostnader som inle kan belalas av boel eller ansvarig borgenär. q • iq-iq

Skärpningar föreslås i bestämmelserna om konkursgäldenärs rörelsefrihet _

och om tvångsmedel mot denne. Möjlighelerna att hämta eller häkta honom Andrine i konkurs-

ulvidgas. Gäldenären skall vidare kunna åläggas alt lämna ifrån sig sill pass. fnapn ryj ffj

Enligl förslaget skall ingripande i form av reseförbud och ytterst häktning

kunna ske mot gäldenär redan innan konkursansökan har prövals. Om

gäldenären är juridisk person, skall även förutvarande ställföreträdare i vissa

fall vara underkastad de inskränkningar i rörelsefriheten som gäller för

gäldenären. Genom förslaget öppnas ocksä möjlighel för borgenär all innan

konkursansökan har prövals fl kvarstad eller skingringsförbud beiräffande

gäldenärens egendom. "

Reformen föreslås träda i kraft den I januari 1980."

I detta sammanhang hade behandlats

dels de under allmänna motionstiden vid 1977/78 års riksmöie väckta moiionerna

1977/78:528 av Knut Wachtmeister (m),

1977/78:1004 av Bernt Nilsson m. fl. (s),

1977/78:1472 av Bernt Ékinge(fp),vari yrkals all riksdagen hos regeringen begärde förslag till sådan ändring av konkurslagen att även konkursbo kunde försättas i konkurs,

dels de under allmänna molionsiiden vid 1978/79 års riksmöie väckta moiionerna

1978/79:246 av Cari-Henrik Hermansson m. fl. (vpk), vari yrkals all riksdagen hos regeringen begärde omedelbara iniiiativ för all förhindra all konkurser utnyttjades för ekonomisk brollslighel,

1978/79:1765 av Ivan Svanström (c), vari säviii nu var i fråga yrkals

1. att riksdagen skulle anta sådana ändringar i konkurslagsliftningen all de
synpunkier som anförts i molionen blev fillgodosedda,

2. alt riksdagen hos regeringen begärde utredning av frågan om införande
av en systematisk förteckning hos patent- och registreringsverket över
personer som var styrelseledamöter i aktiebolag,

dels de med anledning av propositionen väckta moiionerna 1978/79:2207 av Lennart Andersson m. fl. (s), vari yrkals all riksdagen skulle

1. besluta att kronofogdemyndighet som huvudregel skulle vara förvaltare
i mindre konkurs,

2. beslula all länsslyrelse skulle vara tillsynsmyndighet i konkurs,

3. avslå förslaget om utseende av person att vara rådgivare och/eller förlikningsman i ordinär konkurs,

4. anta de vid propositionen fogade förslagen lill lag om ändring i

konkurslagen och lag om ändring i lagen om statlig lönegaranti vid konkurs 37

Nr 141

Onsdagen den 9 maj 1979

Ändring i konkurslagen, m. m.

med de ändringar däri som motionärerna föreslagil,

5. ge regeringen lill känna vad som i molionen anförts om arbelsmarknadspolitiska och regionalpolitiska intressen i konkurs,

1978/79:2208 av Lars Werner m. fl. (vpk), vari yrkals all riksdagen med anledning av proposilionen 1978/79:105 i konkurslagen (1921:225) införde bestämmelser som innebar

1. all förbud skulle råda för gäldenär alt driva bokföringspliklig rörelse under viss lid efter konkursens upphörande (s. k. konkurskaraniän),

2. alt bland de utsedda förvaltarna vid konkurs i tillämpliga fall alltid skulle vara minsl en representant för de anställda, och

1978/79:2209 av Håkan Winberg m.fl. (m),-'vari yrkals all riksdagen beslulade

1. all reglerna om tillsynsmyndighetens hörande i 45, 50 a och 185 a §§ skulle utgå,

2. au 54 § beiräffande beslul om handräckning och kronofogdemyndighets användande av tvång och våld utformades på sätt i motionen angivits, innebärande all särskilda bestämmelser om rällen all använda tvång eller våld mot person ej behövde införas i konkurslagen och att användningen av tvång och våld mot person vid handräckning enligl konkurslagen inle borde skilja sig från vad som eljest gällde vid kronofogdemyndighets tjänsteutövning,

3. att i 55 § tredje stycket infördes en bestämmelse som ålade förvallaren alt anmäla misstanke om såväl gäldenärsbroll som annat förmögenhets-brott,

4. att i 208 § angavs att utförande av handräckning jämlikt 54 § saml ålgärder enligt 7 och 8 §§ lagen om statlig lönegaranti vid konkurs medförde jäv vid tillsynsförfarandel.

Utskottet hemställde

1. beiräffande allmänna överväganden alt riksdagen godkände vad ulskotlel anfört,

2. beiräffande konkurskaraniän att riksdagen skulle avslå molionen 1978/79:246 saml molionen 1978/79:1765, yrkandel 1 delvis, och molionen 1978/79:2208, yrkandel 1,

3. beiräffande förteckning över styrelseledamöter i aktiebolag all riksdagen skulle avslå motionen 1978/79:1765, yrkandel 2,

4. beiräffande anmälan om brott alt riksdagen med anledning av propositionen 1978/79:105 i denna del, molionen 1978/79:1765, yrkandet 1 delvis, och motionen 1978/79:2209, yrkandel 3, godkände vad utskottet anfört,

5. beträffande missbmk av lönegarantin att riksdagen skulle avslå motionen 1977/78:1004,

6. beträffande uividgning av lönegarantin att riksdagen skulle avslå motionen 1977/78:528,

7. beiräffande samhälleliga intressen i konkurs alt riksdagen skulle avslå

molionen 1978/79:2207, yrkandet 5,

8. beiräffande val av tillsynsmyndighet all riksdagen med bifall till proposilionen i denna del och med avslag pä molionen 1978/79:2207, yrkandet 2, godkände vad utskollel anförl,

9. beiräffande jäv mot tjänsteman vid tillsynsmyndighet all riksdagen med avslag pä motionen 1978/79:2207, yrkandet 4 delvis, och molionen 1978/79:2209, yrkandel 4, skulle anta 208 § i del i proposilionen framlagda förslaget ull lag om ändring i konkurslagen (1921:225),

10. beträffande arbetstagares ställning i konkurs all riksdagen skulle avslå
motionen 1978/79:2208, yrkandet 2,

11. beträffande rådgivare eller förlikningsman i konkurs att riksdagen med
bifall lill proposilionen i denna del och med avslag på molionen 1978/79:2207,
yrkandel 3, godkände vad utskollel anförl,

12. beträffande förvaltare i mindre konkurs alt riksdagen med bifall lill proposilionen i denna del och med avslag på molionen 1978/79:2207, yrkandet 1, godkände vad ulskotlel anförl,

13. beträffande beslut om handläggningsform för konkurs aU riksdagen med avslag på molionen 1978/79:2207, yrkandet 4 delvis, skulle anta 18 a § förslaget till lag om ändring i konkurslagen,

14. beträffande kvarstad och skingringsförbud alt riksdagen med avslag på motionen 1978/79:2207, yrkandel 4 delvis, skulle anta 14 a § förslaget lill lag om ändring i konkurslagen,

15. beiräffande handräckning att riksdagen med avslag på motionen 1978/79:2209, yrkandet 2, skulle anta 54 § förslaget lill lag om ändring i konkurslagen,

16. beträffande fillsynsmyndighetens hörande aU riksdagen med bifall lill proposilionen i denna del och med avslag på molionen 1978/79:2209, yrkandel I, godkände vad ulskotlel anförl,

17. beiräffande konkursbos försättande i konkurs alt riksdagen med anledning av motionen 1977/78:1472 skulle anta 193 § förslaget fill lag om ändring i konkurslagen,

18. att riksdagen med anledning av molionen 1978/79:1765, yrkandet 1 delvis, och molionen 1978/79:2209, yrkandet 3, skulle anta 55 § förslaget fill lag om ändring i konkurslagen med av utskottet föreslagen lydelse, innebärande att förvaltarens anmälningsskyldighet beträffande andra brott än gäldenärsbroll borde begränsas lill fall dä gäldenären drivit näringsverksamhet och del under konkursförvaltningen kommit fram att gäldenären kunde misslänkas för brott av ej ringa beskaffenhet som hade samband med verksamheten,

19. att riksdagen med anledning av molionen 1978/79:1765, yrkandel 1 delvis, och motionen 1978/79:2209, yrkandet 3, samt med avslag på molionen 1978/79:2207, yrkandel 4 delvis,skulle anta 185 b §förslageuill lag om ändring i konkurslagen med av utskollel föreslagen lydelse i enlighet med vad som föreslagils beträffande 55 §,

20. aU riksdagen med avslag pä molionen 1978/79:2207,yrkandel 4 delvis, och molionen 1978/79:2209, yrkandel 1 delvis, skulle anta 50 a, 81,108 och

Nr 141

Onsdagen den 9 maj 1979

Ändring i konkurs-fagert, m. m.

Nr 141

Onsdagen den 9 maj 1979

Ändring i konkurslagen, m. m.

210 a §§ förslaget lill lag om ändring i konkurslagen,

21. all riksdagen med avslag pä motionen 1978/79:2207,yrkandel 4 delvis,
och molionen 1978/79:2209, yrkandel 1 delvis, skulle anta 185 a § förslaget
till lag om ändring i konkurslagen,

22. all riksdagen med avslag pä motionen 1978/79:2209, yrkandet I delvis, skulle anta 45 § förslaget till lag om ändring i konkurslagen,

23. att riksdagen med avslag på motionen 1978/79:2207,yrkandet 4delvis, skulle anta 27, 42, 98, 185 h, 187 och 209 §§ förslaget lill lag om ändring i konkurslagen,

24. all riksdagen skulle anta förslaget till lag om ändring i konkurslagen i den mån det inte omfaUades av vad utskottet under mom. 9,13-15 och 17-23 hemställt,

25. all riksdagen med avslag på molionen 1978/79:2207, yrkandel 4 delvis, skulle anta del i proposilionen framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1970:741) om statlig lönegaranti vid konkurs,

26. au riksdagen skulle avslå övriga i proposilionen framlagda lagförslag,

27. att riksdagen skulle avslå motionen 1978/79:1765, yrkandet I, i den män det inte omfattades av vad ulskotlel ovan hemställt.

Reservationer hade avgivits

1. beiräffande allmänna överväganden (vid mom, 1 i utskottets hemslällan) av Lennart Andersson, Stig Olsson, Elvy Nilsson, Arne Andersson i Gamleby, Åke Gillslröm, Ingemar Konradsson och Bengt Silfverstrand (samtliga s) som ansett att utskottets yttrande i viss del skulle ha av reservanierna angiven lydelse,

2. beträffande konkurskarantän av Lennart Andersson, Stig Olsson, Elvy Nilsson, Arne Andersson i Gamleby, Åke Gillslröm, Ingemar Konradsson och Bengt Silfverstrand (samtliga s) som ansett alt utskollel under 2 bort hemställa

alt riksdagen med anledning av molionen 1978/79:246 saml molionen 1978/79:1765, yrkandel 1 delvis, och motionen 1978/79:2208, yrkandel I, som sin mening gav regeringen till känna vad reservanterna anfört angående framläggande av proposition med förslag till konkurskarantän,

3. beträffande samhälleliga iniressen i konkurs av Lennart Andersson,
Stig Olsson, Elvy Nilsson, Arne Andersson i Gamleby, Åke Gillslröm,
Ingemar Konradsson och Bengl Silfverstrand (samtliga s) som ansett att
utskollel under 7 bort hemställa

att riksdagen med anledning av motionen 1978/79:2207, yrkandel 5, som sin mening gav regeringen lill känna vad reservanterna anförl.

4, beiräffande val av tillsynsmyndighet av Lennart Andersson, Elvy Nilsson, Arne Andersson i Gamleby, Åke Gillslröm, Ingemar Konradsson, Bengt Silfverstrand och Birgitta Johansson (samtliga s) som ansett all

ulskoltel under 8 bort hemställa

alt riksdagen med anledning av propositionen i denna del och med bifall till molionen 1978/79:2207, yrkandel 2, godkände vad reservanterna anförl,

5. beiräffande Jäv mot fiänsleman vid tillsynsmyndighet av Lennart Andersson, Elvy Nilsson, Arne Andersson i Gamleby, Åke Gillslröm, Ingemar Konradsson, Bengl Silfverstrand och Birgitta Johansson (samtliga s) som - under förutsättning av bifall lill reservaiionen nr 4 -ansell all utskottet under 9 bort hemställa

all riksdagen med bifall lill molionen 1978/79:2207, yrkandel 4 delvis, och med avslag på motionen 1978/79:2209, yrkandel 4, skulle dels avslå del i propositionen framlagda förslaget lill lag om ändring i konkurslagen (1921:225) såviii avsåg 208 §, dels anta sådan ändring i ingressen till lagförslaget som föranleddes härav,

Nr 141

Onsdagen den 9 maj 1979

Ändring i konkurslagen, m. m.

6. beträffande jäv mot tjänsteman vid tillsynsmyndighet av Bo Siegbahn
(m) och Joakim Ollen (m) som ansell all ulskoltel under 9 bort hemställa

alt riksdagen med anledning av molionen 1978/79:2209, yrkandet 4, och med avslag pä molionen 1978/79:2207, yrkandet 4 delvis,skulle anta 208 § i del i proposilionen framlagda förslaget lill lag om ändring i konkurslagen (1921:225) med av reservanterna föreslagen lydelse, innebärande alt vad som sagts om jäv pä grund av handläggning av allmänt mål skulle gälla även den som för enskild borgenär i mål enligl utsökningslagen verkställt indrivning eiler handräckning mot gäldenären eller som ulfört handräckning mot denne enligt 54 § denna lag eller tagit befallning med ärende som avsägs i 7 och 8 §§ lönegaraniilagen och som rörde anspråk som gjordes gällande i konkursen,

7. beträffande rådgivare eller förlikningsman i konkurs av Lennari
Andersson, Elvy Nilsson, Arne Andersson i Gamleby, Åke Gillström,
Ingemar Konradsson, Bengl Silfverstrand och Birgitta Johansson (samtliga s)
som ansett all utskottet under 11 bort hemställa

att riksdagen med avslag pä proposilionen i denna del och med bifall lill motionen 1978/79:2207, yrkandel 3, skulle godkänna vad reservanierna anförl,

8. beiräffande förvaltare i mindre konkurs av Lennart Andersson, Elvy
Nilsson, Arne Andersson i Gamleby, Åke Gillström, Ingemar Konradsson,
Bengt Silfverstrand och Birgitta Johansson (samtliga s) som ansell all
utskottet under 12 bort hemställa

att riksdagen med anledning av proposilionen i denna del och med bifall lill molionen 1978/79:2207, yrkandel 1, skulle godkänna vad reservanierna anförl.

9. beiräffande beslul om handläggningsform för konkurs av Lennart Andersson, Elvy Nilsson, Arne Andersson i Gamleby, Åke Gillslröm,

Nr 141

Onsdagen den 9 maj 1979

Ändring i kon kurslagen, m. m.

Ingemar Konradsson, Bengt Silfverstrand och Birgitta Johansson (samtliga s) som ansell alt utskottet under 13 bort hemställa

all riksdagen med bifall till motionen 1978/79:2207, yrkandel 4 delvis, skulle anta 18 a § förslaget till lag om ändring i konkurslagen med i molionen angiven lydelse, innebärande att konkursdomaren borde samräda med kronofogdemyndigheten före beslutet om handläggningsform och all möjlighet till uppskov med beslutet en kortare tid skulle skapas.

10. beiräffande kvarstad och skingringsförbud av Lennart Andersson,
Elvy Nilsson, Arne Andersson i Gamleby, Åke Gillström, Ingemar Konrads
son, Bengl Silfverstrand och Birgitta Johansson (samtliga s) som ansett all
ulskoltel under 14 bort hemställa

all riksdagen med anledning av motionen 1978/79:2207, yrkandel 4 delvis, skulle anta 14 a § förslaget ull lag om ändring i konkurslagen med av reservanierna föreslagen lydelse, innebärande att kvarstad eller skingringsförbud borde kunna gälla även för tiden fram lill dess förvallaren omhändertog egendomen och alt beslul om kvarstad eller skingringsförbud borde kunna meddelas i samband med konkursbeslutet om sådan ålgärd inte tidigare beslutats,

11. beiräffande handräckning av Bo Siegbahn (m) och Joakim Ollen (m)
som ansett all utskottet under 15 bort hemställa

att riksdagen med anledning av motionen 1978/79:2209, yrkandel 2, skulle anta 54 § förslaget till lag om ändring i konkurslagen med av reservanterna föreslagen lydelse, innebärande att nuvarande ordning all beslut om handräckning fattades av överexekulor skulle bibehållas,

12. beiräffande tillsynsmyndighetens hörande av Lennart Andersson,
Elvy Nilsson, Arne Andersson i Gamleby, Åke Gillslröm, Ingemar Konrads
son, Bengl Silfverstrand och Birgitta Johansson (samtliga s) som - under
förutsättning av bifall till reservalionerna nr 7 och 8 - ansell att ulskoltel
under 16 bort hemställa

att riksdagen med anledning av proposilionen i denna del och med avslag på molionen 1978/79:2209, yrkandet 1, skulle godkänna vad reservanterna anförl,

13. av Lennari Andersson,Elvy Nilsson, Arne Andersson i Gamleby, Åke
Gillström, Ingemar Konradsson, Bengl Silfverstrand och Birgitta Johansson
(samtliga s) som - under förutsättning av bifall lill reservationen nr 8 -ansett
alt utskottet under 19 bort hemställa

att riksdagen med bifall till molionen 1978/79:2207, yrkandet 4 delvis,och med anledning av molionen 1978/79:1765, yrkandel 1 delvis, och molionen 1978/79:2209, yrkandel 3, skulle anta 185 b § förslaget till lag om ändring i konkurslagen med av reservanierna föreslagen lydelse.

14.                                                                          avLennart Andersson,Elvy Nilsson, Arne AnderssoniGamleby,Åke                                                   Nr 141
Gillslröm, Ingemar Konradsson, Bengl Silfverstrand och Birgitta Johansson         q    j   j
(samtliga s) som-under förutsättning av bifall till reservaiionen nr 7-anseu        „      . .„,,„

att utskottet under 20 bort hemställa

att riksdagen med bifall till molionen 1978/79:2207, yrkandel 4 delvis, och v .. ., ,

Ändring i konkurs-

med avslag pä molionen 1978/79:2209, yrkandel 1 delvis, skulle avslå ,

" lagen, m. m.
förslaget lill lag om ändring i konkurslagen såviii avsäg 50 a §, dels anta

sådan ändring i ingressen till lagförslaget som föranleddes härav, dels ock

anta 81, 108 och 210 a §§ förslaget fill lag om ändring i konkurslagen med i

bilaga lill betänkandet angiven lydelse,

15. av Lennart Andersson, Elvy Nilsson, Arne Andersson i Gamleby, Åke
Gillström, Ingemar Konradsson, Bengt Silfverstrand och Birgitta Johansson
(samtliga s) som - under förutsättning av bifall lill reservationen nr 8 - ansett
all utskottet under 21 bort hemställa

alt riksdagen med bifall lill molionen 1978/79:2207, yrkandel 4 delvis, och med avslag på molionen 1978/79:2209, yrkandet 1 delvis, skulle anta 185 a § förslaget lill lag om ändring i konkurslagen med i bilaga till betänkandei angiven lydelse,

16. av Lennari Andersson,Elvy Nilsson, Arne Andersson i Gamleby, Åke
Gillslröm, Ingemar Konradsson, Bengl Silfverstrand och Birgitta Johansson
(samtliga s) som - under förutsättning av bifall till reservationerna nr 4 och 8 -
ansell alt utskollel under 23 bort hemställa

alt riksdagen med bifall lill motionen 1978/79:2207, yrkandel 4 delvis, skulle anta 27, 42, 98, 185 h, 187 och 209 §§ förslaget lill lag om ändring i konkurslagen med i bilaga lill betänkandet angiven lydelse,

17. av Lennart Andersson, Elvy Nilsson, Arne Andersson i Gamleby, Åke
Gillström, Ingemar Konradsson, Bengl Silfverstrand och Birgitta Johansson
(samtliga s) som -under förutsättning av bifall lill reservationen nr 8-ansett
all utskollel under 25 bort hemställa alt riksdagen med bifall lill motionen
1978/79:2207, yrkandet 4 delvis, skulle anta det i propositionen framlagda
förslaget lill lag om ändring i lagen (1970:741) om statlig lönegaranti vid
konkurs med den ändringen att 7 och 8 §§ lagförslaget skulle erhålla i bilaga
till betänkandei angiven lydelse.

Justitieministern SVEN ROMANUS:

Herr talman! Den genomgripande reform av konkursförfarandel som regeringen nu föreslår och som riksdagen i dag skall la ställning lill är av stor betydelse för del ekonomiska livet och samhället i övrigl. Förslaget lillgodoser viktiga reformbehov. Det är med tillfredsställelse jag konstaterar all del trots vissa meningsskiljaktigheter synes finnas en bred enighet om huvuddragen i reformen.

Förslaget utgör andra ledet i den omarbetning av konkurslagen som
inleddes för några år sedan. I en första etapp reviderades den materiella 43

Nr 141

Onsdagen den 9 maj 1979

Ändring i konkurslagen, m. m.

konkursräilen, bl, a, reglerna om förutsättningarna för konkurs och om återvinning. Genomförs den nu föreslagna reformen av konkursförfarandet, innebär det att konkurslagsliftningen i väsentliga delar anpassas till nutida förhållanden. Till skillnad mot den mera begränsade reform som föreslogs i en proposition är 1976 omfattar det nu aktuella förslaget både slora och små konkurser. Del ålerslår dock forlfarande några frågor alt lösa innan reformarbelel kan anses avslutat

I detta hänseende kan Jag till en början erinra om att den dåvarande trepartiregeringen 1977 gav konkurslagskommiltén i uppdrag alt överväga hur man bäst skall kunna förebygga del missbruk av konkursinstilulel som bl. a. kommer lill uUryck genom upprepade konkurset I enlighet med detta uppdrag har kommillén lagl fram ett förslag om införande av s. k. konkurs-karantän. Förslaget innebär all en näringsidkare, som har gått i konkurs, under vissa förutsättningar kan förbjudas all driva näring under en femårsperiod. Förbudet skall grundas på en domstolsprövning i varje särskill fall. Förslaget har sänts på remiss. Remissbehandlingen är i det närmaste avslutad. De remissinslanser som hillills har yttrat sig har över lag varil positiva lill tanken pä ett näringsförbud i samband med konkurs. Regeringen avser all snarasl la ställning lill kommitléförslagel med sikte pä att en proposilion i ämnel skall läggas fram i hösl.

Av arbetet pä att revidera konkurslagen återstår sedan en översyn av bl. a. bestämmelserna om bevakning i ordinära konkurser. Konkurslagskommiltén är f n. sysselsatt med den uppgiften. I slutskedet av arbetet måste också konkurslagen moderniseras i språkligt och laglekniskl avseende.

Som jag redan har antytt omfattar den reform som riksdagen behandlar i dag förfarandet i både slora och små konkurser. Det är ulan tvivel värdefullt ur både saklig och lagteknisk synvinkel att förfarandefrågorna på detta sätt har kunnal behandlas i ell sammanhang för alla konkurser.

Nuvarande ordning för förvallning och lillsyn har otvivelaktigt klara brister. Särskill iögonfallande är all utredningen i de s. k. fattigkonkurserna är otillräcklig. Bristerna har naluriiglvis blivit mera kännbara allteftersom konkurserna harökat i anlal. Denna ökning har varil myckel kraftig under de senasle 10-12 åren, även om en viss avmattning har kunnal skönjas under senare tid. Elt markant drag i utvecklingen är den starka ökningen av anlalel falligkonkurser. De har under tioårsperioden 1969-1978 näsian fördubblats och utgör nu inemot tre fiärdedelar av hela anlalel konkurser. Del är svårt alt göra en säker prognos om den fortsatta ulvecklingen. Vi måste dock räkna med alt antalet konkurser under de närmaste åren kommer att ligga kvar på en hög nivå.

Innan Jag går in på de särskilda delarna i propositionsförslaget vill Jag ange några av de grundläggande synpunkter på konkursförfarandel som proposilionen ulgår ifrån.

Konkursinslitulet har till ändamål att tillhandahålla en ordning genom vilken samtliga borgenärers konkurrerande anspråk mot en insolvenl gäldenär i ell sammanhang kan lillgodoses sä långt tillgångarna förslär. Det är av stor vikl för värt ekonomiska liv all konkursförfarandet är utformat så att

borgenärernas föriusler i all möjlig mån begränsas. Del är ocksä viktigt att     Nr 141
värdeförstöring undviks så långt del går. Della kräver alt förfarandet är    Onsdagen den
effektivt och all konkurskoslnaderna kan hållas pä en rimlig nivå. q       • inyn

Man måste emellertid här vidga perspektivet. När vår nuvarande konkurs-

lagkom till år 1921 hade man de renl ekonomiska intressena i blickpunkten. I Andrine i konkurs-dag måste också andra hänsyn vägas in. När ett förelag befinner sig i en ingen ekonomisk kris, vare sig del har gåu så långl som till konkurs eller ej, gör sig ofta vikliga samhällsintressen gällande. Om verksamheten i.ex. läggs ned vid ett förelag, kan detta fl allvarliga verkningar för de anslällda och därmed också för den bygd där verksamheten bedrivs, liksom för samhället i stort Samhället har pä senare tid tagit på sig ell alll siörre ansvar för alt upprätthålla sysselsättningen och för all över huvud lagel säkerställa en gynnsam utveckling av näringslivel. Delta kommer lill uitryck bl, a, i statliga engagemang genom slöd och bidrag i mänga former. När ell modernt konkursförfarande utformas måste hänsyn tas lill sysselsäiiningspoliliska och regionalpoliiiska iniressen. Förfarandet bör vara uppbyggt så all även dessa iniressen kan beaktas.

Del finns också elt annat centralt samhällsintresse som mäsle påverka utformningen av konkursförfarandet. Det är allmänt bekanl alt en beiydande brottslighet förekommer i samband med konkurser. Del rör sig främsl om gäldenärsbrotl, som inle sällan utgöretl led i en mera omfattande ekonomisk brottslighet Undersökningar lyder pä att gäldenärsbrotl förekommer i samband med 40-50 % av alla fattigkonkurser och i en något mindre andel av de ordinära konkurserna. En annan vanlig brottstyp i dessa sammanhang är brott mot uppbördslagen. Arbeiei pä att bekämpa den ekonomiska brottsligheten har som bekanl kraftigt intensifierats under de senasle åren. Det är viktigt alt själva konkursförfarandet utformas så all möjligheterna att uppdaga och beivra förekommande brottslighet väsenlligt förbättras. En sådan ordning har säkerligen ocksä en betydande brottsförebyggande eftekt

Jag går därmed över lill att någol kommentera de olika delarna i propositionen.

Förvaltningen i konkurs effektiviseras på flera sätt För det första skall endast väl kvalificerade affärsjurister anlitas för förvaltamppdragen. Detta innebär all gällande kvalifikationskrav skärps. För det andra skall förvaltaren ha en i huvudsak självständig ställning i förhållande lill lillsynsorgan och borgenärskollekliv. Della möjliggör en snabbare och mera handlingskraftig förvaltning än nu. For det tredje blir tillsynsförfarandel effekiivare. Detla är lill gagn även för effektiviteten i själva förvaltningen. Förslaget innebär att nuvarande ordning med en rättens ombudsman ersätts av en myndighets-tillsyn. Därmed kan siörre resurser tillföras tillsynsverksamheten. En myndighetstillsyn tillgodoser ocksä de särskilda samhällsintressen som gör sig gällande i konkurs och som Jag har pekat på i det föregående. Dessutom blirdel lättare att få till stånd enhetliga grundläggande rutiner i fråga om både förvaltning och lillsyn.

Frågan om vilka myndigheler som bör komma i fräga för tillsynen har 45

Nr 141

Onsdagen den 9 maj 1979

Ändring i konkurslagen, m. m.

diskuterats mycket under della lagstiftningsärendes gång. Jag vill här endast understryka all de myndigheler som har valls i proposilionen - kronofogdemyndigheterna - enligt min mening är särskilt lämpade alt fullgöra tillsynen bl. a. från de synpunkter som jag nyss har angett Jag anser vidare all en lillsyn med i princip en kronofogdemyndighet i varje län som tillsynsorgan och med en jämförelsevis sträng jävsreglering utgör en fulll lillfredsställande lösning från mera principiella synpunkter. En fördel med den föreslagna ordningen är samtidigt att enklare tillsynsuppgifter kan delegeras till andra kronofogdemyndigheter än dem som är lillsynsorgan.

Frågan om hur förvaltningen skall ordnas har tilldragit sig särskild uppmärksamhet när det gällerde mindre konkurserna. Detta är naturiigl med tanke pä att sädana konkurser kommer alt bli de vanligaste och att del är i småkonkurserna som brisierna med den nuvarande ordningen i första hand ger sig till känna. Del har bedömts alt ungefär 80 % av alla konkurser kommer alt handläggas som mindre konkurser. Till detta bidrar att många konkurser som enligl gällande regler handläggs som ordinär konkurs i fortsättningen kommer all följa den enklare ordningen. Della bör för dessa konkursers del medföra minskade kostnader och därmed också bättre uldelningsmöjligheter.

Propositionsförslaget innebär att man i de mindre konkurserna får en avsevärt mer effekliv förvaltning än den som f n. kommer lill stånd genom god man vid falligkonkurs. Förvaltare skall tillsättas i alla mindre konkurser med undantag för en del dödsbokonkurser. Förvallaren skall ha i princip samma kvalifikationer och befogenheter som förvaltare i de siörre konkurserna. Ålervinningsfrågorna skall utredas pä samma sätt som i en siörre konkurs, och återvinning lill konkursboet skall kunna ske inom ramen för den mindre konkursen. Förvallaren skall också utreda om konkursgäldenä-ren kan misstänkas för gäldenärsbrotl. Det är naturligt all den effekiivare och omsorgsfullare förvallning som här skall ske är mer kostnadskrävande än den enkla uiredning som f n. äger rum i fattigkonkurs. Häremot står dock de ekonomiska vinster som del effektivare förfarandet är ägnat att medföra, bl. a. genom att medel tillförs konkursbona genom återvinning.

Proposilionen innehåller fiera förslag utöver dem som gäller förvallning och tillsyn. Jag kan här nämna möjligheten för borgenär att fä konkursgäldenärens egendom belagd med kvarstad under konkursansökningssladiet Vidare får förvaltaren möjlighet att på etl smidigt sätt få hjälp av kronofogdemyndighet med all skaffa sig lillgång lill egendomen i konkursboet Även reglerna om konkursgäldenärens rörelsefrihet u nder konkurs har arbetats om i skärpande riktning. Även i dessa delar ger proposilionen bälire möjligheler all komma lill rätta med brottsliga eller illojala förfaranden från konkursgäldenärens sida.

Lagutskottets majoritet har tillstyrkt propositionens förslag utom på en punkl, där utskottet föreslårett lillägg, Detla lillägg innebäralt förvaltaren får en uttrycklig skyldighet att anmäla misstanke även om andra brott än gäldenärsbrotl, om del under förvaltningens gång kommer fram anledning till sådan misstanke. Delta tillägg ligger helt i linje med de allmänna

synpunkier som har kommil lill ullryck i propositionen.

Jag vill lill sist någol uppehålla mig vid de reservalioner som har avgivits.

Då vill jag först understryka att reservalionerna enligl min mening inle rubbar intrycket av att det råder en grundläggande enighet om reformen. Meningsmotsättningarna avser i huvudsak en del av de organisatoriska lösningarna. När det gäller de siörre eller annars mera komplicerade konkurserna är alla ense om att förvaltningen bör ankomma på advokat. Men när vi kommer lill de mindre konkurserna föresläs från socialdemokratisk sida alt kronofogdemyndighet regelmässigt skall vara förvaltare. Vidare föreslås att länsstyrelse skall vara tillsynsorgan i konkurs.

Jag vill på denna punkt nöja mig med all konstatera att vi alla är eniga om alt kronofogdemyndigheternas erfarenheler pä det specialexekutiva omrädei bör las lill vara i konkursförfarandel. Regeringen har här gjorl den bedömningen alt advokaterna har sådana kunskaper och erfarenheter som gör dem bäst lämpade alt handha förvaltningen i både slora och små konkurser, medan de erfarenheler som kronofogdemyndigheterna har förvärvat från siu övriga verksamheisområde kommer bäst till nytta i samband med tillsynen. Med den ordning som har föreslagils i proposilionen och av utskottsmajoriteten får vi också samma system för förvaltning och tillsyn i bägge typerna av konkurser. Detta är enligt min mening en beiydande fördel.

Lät mig lill slut ännu en gång understryka aU den föreslagna konkursreformen är av väsentlig betydelse när det gäller att i både samhällets och borgenärernas intresse skapa etl effekiivare konkursförfarande. Inle minsl vikiigi är det att vi får bättre medel att komma till rätta med brottsligheten i samband med konkurser. Jag är förvissad om att de som i fortsättningen skall ombesörja förvallning och lillsyn i konkurs kommer alt effektivt bidra till att reformens syften, som vi ju alla är ense om, blir förverkligade.

Nr 141

Onsdagen den 9 maj 1979

Ändring i konkurslagen, m. m.

LENNART ANDERSSON (s):

Herr lalman! Genom den snabba samhällsutveckling som ägt rum under 1960- och 1970-talen har del blivit alltmera uppenbart alt den nu över 50 är gamla konkurslagen måste revideras. Både enskilda och förelag har räll alt kräva alt konkurslagen motsvarar de krav som i dag ställs pä den när en konkurs är ett faktum.

Del var etl myckel bra initiativ från den socialdemokratiska regeringen, när den 1971 tillsatte utredningen konkurslagskommiltén, vars betydelsefulla arbele vi nu efter hand ser resultat av. Likaså var del värdefullt att riksdagen

1975 beslutade i vissa delar av konkursreglerna.

Mot den här bakgrunden fanns det goda skäl att anta alt när den dåvarande regeringen under våren 1976 lill riksdagen lämnade en proposilion med förslag lill ny handläggningsordning för mindre konkurser, sä skulle denna proposilion tas emot positivt Del gjorde den också hos slora grupper av folket, men del skulle visa sig att riksdagens nya majoritet vid hösiriksdagen

1976 var av en annan mening. Den avslog proposilionen. Della var etl

Nr 141

Onsdagen den 9 maj 1979

Ändring i konkurslagen, m. m.

olyckligt beslut, främst därför all samhället förlorade tid i kampen mot den ekonomiska brottsligheten.

Närjag nu på nytt läserdebatlprolokollel frän december 1976, kanjag inte undgå att reflektera över ordens valör och språkets nyanser.

Företrädare för den borgeriiga majoriteten i ulskoltel framhöll dä att ett avslag inle skulle få några egentliga konsekvenser. Jag lämnar här två citat.

En talare yttrade: "Förseningen lorde inle bli sä stor att den bör få tillmätas någon avgörande betydelse." Och en annan ledamol framhöll "att det inte uppkommer några vådor av att vänta".

Försl nu, 2,5 år senare, kan riksdagen pä nylt behandla förslag lill hur en effektiv konkursförvallning skall ske. När del gäller de mindre konkurserna, som är det slora antalet, infinner sig osökt frågan: Vad har denna försening pä 2,5 år betytt ur ekonomisk och social synpunkt för enskilda människor, för kommuner och för regioner?

Något uttömmande svar kommer vi troligen aldrig att fä. Vi kan endast spekulera. Vad som är säkert är att en betydande ekonomisk brottslighet har kunnal fortgå, som annars hade förhindrats. Ansvarel för delta fär bäras av den riksdagsmajorilet som den 14 december 1976 avslog propositionen.

För att sä övergå lill den proposition som är signerad av fp-regeringen vill jag för del första konstalera all slora delar av propositionens innehåll bygger pä de förslag som fanns i den socialdemokratiska propositionen 1976. I flera av de olika delfrågorna har vi en gemensam uppfattning. Jag tänker dä främsl pä att de s. k. faltigkonkurserna ersälls av en ny ordning för handläggning av mindre konkurser saml att förvaltare alltid skall utses i alla mindre konkurser, och likaså alt förvallaren skall undersöka om det finns möjlighet au återvinna egendom lill konkursboet och om gäldenären kan misstänkas för gäldenärsbrotl.

Videlarocksäden uppfaltning som kommer till uttryck i proposilionen vad gäller skärpningar i bestämmelserna om konkursgäldenärens rörelsefrihet och om tvångsmedel mot denne.

För del andra får jag konstatera att vi skiljer oss ål i uppfattning främst när det gäller organisaiionen, dvs. vem som skall vara förvaltare och vem som skall vara tillsynsmyndighet. Mera om delta senare.

Jag vill dock omedelbart framhålla att vi saknar ell avsnitt i propositionen, nämligen förslag lill regler om näringsförbud i samband med konkurs, s. k. konkurskaraniän. Del är inle att la miste på den omfattande allmänna opinion som finns forell sådant förslag. Vi hade hoppals att förslag om s. k. konkurskaraniän skulle vara med i denna omgång, vilket i så fall ylleriigare förslärkl propositionens betydelse.

Vi tillmäter etl förslag om s. k. konkurskaraniän sä stor vikl au vi i anslutning lill tvä molioner i detla ärende föreslår att riksdagen skall uttala sig till förmån forell sådanl förslag och alt detla skall ges regeringen lill känna. Förslag om alt införa s. k. konkurskaraniän har också ijanuari månad 1979 framförts i den socialdemokraliska partimoiionen om åtgärder mot den organiserade och ekonomiska brottsligheten.

Om vår reservalion på denna punkt inle skulle vinna riksdagens gehör i dag, utgår jag ändock ifrån all justitieministern med all kraft driver denna fråga liksom övriga återstående delar av konkurslagskommilléns arbete. Del måste för oss alla vara en mälsällning all riksdagen inom loppet av etl är bereds tillfälle all beslula även i dessa vikliga avsnitt

Då först har riksdagen genomfört en total revision av hela konkurslagsliftningen.

Jag övergår härefter lill alt närmare motivera den socialdemokraliska reservaiionen i frågan om vem som skall vara förvaltare i mindre konkurser.

Den socialdemokraliska gruppen föreslog redan 1976 alt del skall vara kronofogdemyndigheten. Ulvecklingen sedan dess har inle gett oss anledning till alt ändra uppfattning.

Majoriteten i lagutskottet föreslär nu i stället enskilda advokater.

I vår reservalion har vi myckel utförligt redovisat våra skäl, men det kan ändock vara på sin plats att här åtminstone i punktform återge de viktigaste motiven för värt ställningstagande.

1. Kronofogdemyndigheten bör generellt sett kunna erbjuda större möjlig
heter all fä lill slånd en effektiv förvaltning. Just en effektiv förvaltning är en
av målsättningarna med propositionens förslag.

2. Kronofogdemyndigheten kan bälire än en enskild advokat beakta sysselsättnings- och regionalpolitiska skäl i samband med en konkurs.

3. Kostnaderna för förvaltningen blir sannolikl lägre i vårt alternativ.

4. Slalen är i allmänhet i mindre konkurser den hell dominerande borgenären. Del ärell rimligt krav att staten då fär insyn i och inflytande över förvaltningen.

Brottsförebyggande rådel påvisar i sin rapport nr 1 är 1978 alt skatteskulder och avgifter lill del allmänna i genomsnitt utgjorde två tredjedelar av de totala skulderna i etl urval konkurser i Stockholm 1974. Därtill kommer alt i ca 75 % av faltigkonkurserna har konkursansökningen gjorts av kronofogdemyndigheten som representant för del allmänna.

5. Mindre konkurser har mänga beröringspunkter med ulsökningsförfa-randel, som kronofogdemyndigheterna i dag ägnar sig ål.

6. Enligl propositionens förslag skall kronofogdemyndigheten pröva anspråk enligl den slalliga lönegarantin i mindre konkurs. Del är prakliskl om kronofogdemyndigheten samtidigt är förvaltare.

7. Kronofogden har redan nu en dubbelroll som företrädare för staten och som exekutivt organ. Lagrådet anser att denna dubbelroll inte generellt gör kronofogden olämplig som förvaltare.

8. Del har i debatten anförts invändningar ur rättssäkerhetssynpunkt mot alternativet med kronofogden som förvaltare.

Jag fär då framhålla att kronofogdepersonalen arbetar under ijänsteansvar och att kronofogdemyndigheten står under kontroll av JK och JO.

Kronofogdemyndigheten kan, helt fri från enskilda partsintressen, agera minsl lika fritt och obundet som en advokat

9. Kronofogdemyndigheten behöver fä flera kvalificerade uppdrag, dels

4 Riksdagens prolokoll 1978/79:141

Nr 141

Onsdagen den 9 maj 1979

Ändring i konkurslagen, m. m.

Nr 141

Onsdagen den 9 maj 1979

Ändring i konkurslagen, m. m.

för alt göra tjänstgöringen där mera allrakliv, dels för alt man skall kunna behälla nu befinlliga kronofogdemyndigheler-etl krav som lidigare uttalats i samband med behandling av frågor rörande regionalpolitik och decentralisering.

Från vår sida anser vi att motiveringen är fullödig och att slarka skäl lalar föratl kronofogdemyndigheten skall vara förvaltare i mindre konkurser. Men hur välmotiverad vår uppfattning än är, har vi en känsla av alt majorilelen inle lyssnar på oss. Del synes som om majoriteten log ställning i denna sakfråga redan 1976.

När man läser utskoltsmajoritetens skrivning, propositionen och alla remissvar kan man inte undgå att konstatera all Advokatsamfundet har haft en stor framgång med sitt remissvar.

I direkt anslutning lill frågan om förvaltare slår valel av tillsy nsmyndighet Den socialdemokraliska gmppen föreslår att länsslyrelsen skall anförtros denna uppgift Della gäller både ordinära och mindre konkurser.

Länsstyrelserna har redan nu tillgäng till fiänsleman som har erfarenhet av all handlägga kvalificerade förelagsekonomiska och revisionstekniska frågor. Länsstyrelserna har även en beiydande kunskap och myckel god insikt i de svåra och ofta komplicerade arbelsmarknads- och regionalpoliiiska spörsmålen. Dessa cenirala frågor måste numera vägas in i handläggningen av konkurser. Del är ingen överdrift all påstå att det i dag är arbelsmarknads-och sysselsättningsfrågor som slår i centrum för folks intresse.

Del är dä naturiigl alt länsstyrelserna upplevs som den självklara tillsynsmyndigheten i detla sammanhang. Värt förslag är, någol populärt uttryckt, den raka vägen.

Om kronofogdemyndigheten utses lill tillsynsmyndighet, mäsle den i vissa ärenden låna kvalificerad personal från länsslyrelsen. Delta ärenligl vår mening en onödig omväg.

Även lagrådet har i sitt yttrande förordat länsstyrelserna som tillsynsmyndighet. Lagrådet skriver: "Med del verksamhetsområde som sålunda avses för tillsynsmyndigheten är del enligl lagrådets mening naturiigl all lägga lillsynsuppgiflerna på länsstyrelserna."

Med hänvisning lill della klara ullalande från lagrådets sida är propositionens förslag av tillsynsmyndighet än svårare all förslå.

Jag har inledningsvis betonat nödvändighelen och värdel av att konkurslagsliftningen moderniseras. Det finns i dag säkerligen en allmän uppslutning kring den uppfattningen.

Vilka händelser är del då som har drivit fram kravet på en fullständig revision av konkurslagen? Del råder inle längre någon tvekan på den punkten. Allt siörre grupper i värt samhälle har under senare år insett alt konkursinslitulet i beiydande omfattning har blivit elt instrument inom den organiserade ekonomiska broltslighelen.

Det har länge funnits skäl all anta, alt del bland faltigkonkurserna har dolt sig elt fiertal fall av konkursförbrytelser, som aldrig har kommit att bli föremål för beivran.

Mot sådana föreleelser reagerar del svenska folkel - med all rätt.

Jag ulgår ifrån att de nya lagbestämmelser som riksdagen i dag skall beslula om även skall öppna möjlighet lill all komma på spåren sådan organiserad brottslig verksamhei i vilken del som ell led ingår alt driva förelag lill konkurs och all före konkursutbrottet föra tillgångarna frän bolaget.

Skulle det efteren lids erfarenhei visa sig att konkurslagen på nytt behöver ses över är vi naluriiglvis beredda all la initiativ därtill. En sådan ålgärd ligger hell i linje med vår principiella uppfaltning när det gäller all bekämpa den organiserade och den ekonomiska brottsligheten.

Inom lagutskottets område gäller del framför alll konkurslagen och i anslutning lill aktiebolagslagen den handel som tycks pågå med de s. k. 5 000-kronorsbolagen. I övrigt får jag av lidsskäl hänvisa till den omfattande partimolion som den socialdemokratiska riksdagsgruppen lämnade ijanuari månad i år.

Utöver vad jag här sagt finns del ytteriigare en omständighet som enligl vär beslämda mening måste beaklas vid en reformering av konkurslagen, nämligen all samhället numera pä ell helt annat sätt än tidigare har ansvar för all sysselsättningen upprätthålls och alt näringslivel utvecklas gynnsamt Delta avsnill kommer Birgitta Johansson senare all närmare ulveckla.

Sammanfattningsvis får jag framhålla följande. Del i proposilionen framlagda förslaget lill ändring i konkurslagen, som i långa slycken överensstämmer med förslag i proposition 1975/76:210, lillgodoser åtskilliga av de krav man enligt vår mening bör ställa vid en reform pä området. Brisierna i förslaget hänför sig främsl till de organisatoriska lösningarna beiräffande förvaltningen i mindre konkurser samt tillsynen i konkurs.

Jag hoppas all det för mig varil möjligt att i vanliga ord ge någol av vår allmänna syn på en omfaltande och i vissa slycken svår lagtext

Herr lalman! Jag yrkar bifall lill de socialdemokraliska reservalionerna.

Nr 141

Onsdagen den 9 maj 1979

Ändring i konkurslagen, m. m.

JOAKIM OLLEN (m):

Herr talman! All personer, juridiska eller fysiska, inle kan belala sina skulder är någol som förekommet Alt en gäldenärs tillstånd emellanåt kan bli sä dåligt alt han är insolvent och all alla borgenärer därmed flr ett intresse av au kunna bevaka sina fordringar är lyvärr ocksä något som ofta förekommer. I den situationen måste man självfallet ha bestämmelser som reglerar borgenärernas förhållande inbördes och förhållandet mellan dem och den gemensamma gäldenären. Det är i första hand i detla syfte vi har konkursinslitulet.

En konkurslag måste alltså syfta lill alt tillhandahålla borgenärerna en ordning varigenom en civilrältslig uppgörelse rörande deras konkurrerande anspråk genlemol en insolvenl gäldenär kan åstadkommas. Del är viktigt att understryka detta, eftersom det i debaiten emellanåt förekommer missuppfattningar om konkursinslitutets egentliga innebörd. En konkurs innebärju exempelvis inte att en verksamhet nödvändigtvis mäsle läggas ner eller att sysselsäliningslillfällen måste gå förlorade. Den innebär i första hand en rekonstruktion av ägarslmkturen - inle av verksamheten.

Självfallet gäller också au konkursen inte är -eller rättare sagt inle skall

Nr 141

Onsdagen den 9 maj 1979

Ändring i konkurslagen, m. m.

vara - etl medel genom vilket man kan bedriva avancerad ekonomisk brottslighet. Au så har skett är oomlvisial och har ulan tvivel bidragil lill alt själva syftet med konkursinslitulet på sina håll inle framståu hell klart.

Del är viktigt all placera in konkursinslitulet i sitt rälla näringsrältsliga och näringspolitiska sammanhang. Del är nödvändigt aU göra det när man granskar de förslag som i dag skall behandlas - och au dä ta si n utgångspunkt i att konkursen skall syfta till alt så effektivt, snabbi och billigl som möjligt ordna upp förhållandena mellan ett antal borgenärer å ena sidan och en konkursgäldenär å den andra. Kan man åsladkomma regler som uppfyller den målsättningen ökar också därigenom förutsättningarna föratl konkurs-institutet inle skall uppfattas som någon definitiv äiieslupa för en näringsverksamhet och för all man skall kunna hindra all konkursinslitulet missbrukas i samband med ekonomisk brottslighet på det sätt som obestridligen har skell.

När man nu frän denna utgångspunkt granskar det framlagda lagförslaget kan man i länga stycken känna tillfredsställelse. Det är en reform som möjliggjorts genom all den borgerliga majorilelen i riksdagen lidigare har avslagit elt i länga slycken bristfälligt socialdemokratiskt förslag på del här omrädei.

Den nu aktuella reformen utgör otvivelaktigt ell sleg i rätt rikining - ell sleg i rikining mot all göra konkursinslitulet bälire skickat all fylla sina syften. Vad som enligl min uppfattning särskilt motiverar del omdömel är den friare ställning som konkursförvaltarna kommer att fl och all konkursförvaltare skall utses också i mindre konkurser och där fl en rad befogenheter.

På andra punkier är förslaget mera omstritt Här har i debatten redan nämnis aU lagrådel har varil kritiskt mot valel av tillsynsmyndighet Den kritik som lagrådet har anförl är i och för sig beaktansvärd. Men om man lar hänsyn lill den klart avgränsade tillsynsuppgift som kronofogdemyndigheterna flr och om man lar hänsyn lill alt möjligheler finns all utse rådgivare i de slora komplicerade konkurser där kronofogdemyndigheterna måhända inle kan lämna någol mer väsentligt rådgivande bidrag och där förvaltaren annars olvivelakligl skulle sakna del slöd som rättens ombudsman i dag kan ge,ja,dä börden föreslagna lösningen kunna vara acceptabel. Skulle det efter hand visa sig alt den kritik som riktals mot förslaget i denna del likväl är bärkraftig, då får självfallet reformeringen av konkurslagstiftningen i denna del så småningom omprövas.

Hert talman! Även om vi från moderal håll i väsentliga avseenden ställer oss bakom det förslag som framlagts från regeringens sida har vi på vissa punkter, som vi angivit i moiion 2209, en avvikande uppfattning.

I ett avseende har vi fltt elt enhälligl lagutskott med oss, och det gäller vårl förslag alt konkursförvaliarens skyldighet att anmäla brott som uppdagas i samband med förvaltningen skall utvidgas all omfatta också andra allvariigare brott än de gäldenärsbroll som regeringen föreslagil borde omfattas av anmälningsplikten. Jag nolerar med tillfredsställelse att Justitieministern ansluter sig till del förslag som lagutskottet härvidlag lagl.

I ell par andra avseenden har vi emellerlid inle fltt gehör för våra synpunkier. Vi har därför fogat ell par reservationer lill utskottets belänkande, och jag vill nu, herr talman, passa på all yrka bifall lill dessa reservationer, nr 6 och 11. De frågor vi där lar upp kan förefalla vara av formell karaklär men är ändå uitryck för viktiga principiella ställningstaganden. Att vi från moderat håll inle harvelal överge våra ställningstaganden i vår moiion i de här delarna sammanhänger med den för oss så utomordentligt angelägna strävan all i alla sammanhang värna om rättssäkerheten för enskilda.

I reservation nr 6 tar vi upp frågan om Jäv mot tjänsteman vid tillsynsmyndighet Allmän enighet föreligger om all tillsynsverksamheten, som nu skall ankomma på kronofogdemyndigheten, inte flr sammanblandas med den övriga kronofogdeverksamhelen. Frän moderal häll menar vi därför att jäv mot tjänsteman vid utövandet av tillsynsfunktionen i princip bör föreligga i alla de situationer dä vederbörande har handlagl ärenden i sin egenskap av exekutiv myndighel. Vi menar alltså all även den tjänsteman som för enskild borgenär i konkurs verkställt indrivning eller handräckning mot konkursgäldenären eller utfört den lyp av handräckning som man enligl della förslag skall kunna påkalla frän förvaltarens sida bör anses jävig. Det finns fiera goda skäl för denna ståndpunkt.

Kronofogdarnas verksamhei som tillsynsmyndighet måste, om den nu föreslagna lösningen skall kunna accepteras, hällas klart åtskild från den övriga verksamheten. Redan av detla skäl behövs alldeles särskill slarka jävsregler i del här sammanhanget Enligl vår uppfattning leder också den av oss föreslagna regleringen pä denna punkl lill all de kritiska synpunkter som lagrådel framfört mot val av tillsynsmyndighet och som Jag berört i det föregående flr nägol minskad betydelse.

Måhända än viktigare är dock alt man av rättssäkerhetsskäl eliminerar varje risk för intressekonflikter på kronofogdemyndigheterna. Anmärkningsvärt är all utskottets majoritet i den här frågan uttalar alt någon risk för intressekonflikter i de här sammanhangen "i allmänhet inle" föreligger. Därmed har ulskotlel faktiskt sagt alt intressekonflikt kan föreligga, och enligt vår uppfattning bör det i och för sig vara tillräckligt all del kan finnas en misstanke från utomståendes sida om en sammanblandning för alt skärpa jävsregeln pä denna punkl.

Jag vill gärna klart deklarera all vi är övertygade om att kronofogdemyndigheterna efter bäsla förmåga kommer att fullgöra sina lillsynsuppgifter. Men det kan inle nog understrykas att människor inle flr inges en känsla av att samma myndigheter, samma myndighetspersoner, handlägger olika delar av etl ärende där utgångspunkten för handläggningen skiljer sig markant Inte minst för kronofogdemyndigheterna själva bör det vara av betydelse all deras oväld vid utövandet av den nya tillsynsfunktionen inle kan ifrågasättas.

I reservationen 11 lar Bo Siegbahn och jag upp de regler som skall gälla för det handräckningsförfarande som jag nyss har berört. Del råder enighet om att förvaltaren skall fl möjlighet att påkalla hjälp från kronofogdemyndighet för vissa handräckningsätgärder. Men några skäl för alt i delta sammanhang

Nr 141

Onsdagen den 9 maj 1979

Ändring i konkurslagen, m. m.

Nr 141

Onsdagen den 9 maj 1979

Ändring i konkurslagen, m. m.

frångå kravet på exekutionstitel har inie framförls. Över huvud lagel har vi från moderal häll svårt all förslå varför man på denna punkl har anledning all göra någon avvikelse från vad som gäller om handräckning i utsökningslag-siiflningen i övrigt Det principielll betydelsefulla i den här reservaiionen är den respeki vi från moderal håll känner genlemol den krilik som riklals mot de olika vidsträckta möjligheter för myndigheler att vidla ålgärder mot den enskilde som har gjorl sig gällande. Bevissäkringslagen är elt känt exempel, och vissa regler i det nya skaiteadminislrativa sysiemel kan möjligen fl samma effekt. Åierigen är det för oss moderaler en fråga om alt slå vakl om rättssäkerheten som har varit vägledande vid värt ställningstagande. All man dessulom med värt förslag får en samslämmighel mellan konkurslagsliftningen och utsökningslagsliflningen på denna punkt och att man får en i den nu behandlade lagen betydligt förkortad lagtext är självfallet väsentliga plus i kanten.

Herr talman! Ett bifall ull de moderata reservationerna, med det vaktslå-ende kring rältssäkerhetskrav som detla skulle innebära, och ett bifall till utskottets hemställan i övrigt innebär en angelägen och betydelsefull reformering av konkursräilen. Jag hoppas att della skall bli riksdagens beslul i dag.

CARL-HENRIK HERMANSSON (vpk):

Herr lalman! Del är numera allmänt bekanl och även erkänt i den offentliga debatten alt konkurser i hög grad ulnyujas för ekonomisk brottslighet Del finns ocksä elt rikt malerial ur olika källor som belyser della. Jag skall erinra myckel kort om några av de källorna.

Vi har exempelvis den rapport som har publicerats av brottsförebyggande rådet i november 1978 med mbriken Konkurser och ekonomisk brottslighet. Några siffror ur denna rapport kan förfiäna sin plats i denna debatt

Enligt en undersökning av konkurser som avslutades 1970 har 30 % av gäldenärerna i de ordinära konkurserna anmälts till åklagarmyndigheterna för gäldenärsbroll. Beiräffande de s. k. fattigkonkurserna har 9 96 av gäldenärerna anmälts. Men enligt den undersökning som redovisas i rapporten borde en strikt tillämpning av reglerna i II kap. brottsbalken resultera i en anmälningsfrekvens på ca 40 % vid de ordinära konkurserna och ca 40-50 % vid faltigkonkurserna. Enligl rapporten skulle således dold gäldenärsbrotlslighel finnas i ca 10 96 av de ordinära konkurserna och i 30-40 % av fattigkonkurserna. Därtill kommer andra typer av brott, som Justitieministern redan har erinrat om i sill inledande anförande.

Del kanske ocksä är viktigt att observera en annan sak som myckel klart framgår av brottsförebyggande rådels rapport, nämligen alt del är olika grupper av personer, från social och annan synpunki, som är inblandade i denna typ av ekonomisk brottslighet Rapporten skiljer mellan vad man kallar den laglösa gmppen, som består av personer med mycket små redovisade nettoinkomster, och gruppen som man kallar för välfärdsexploatörer, som finns bland höginkom.stlagarna.

Del finns andra liknande utredningar om den ekonomiska brottslighet som

är förenad med konkursinstilulel. Det finns exempelvis etl rikt malerial från länsslyrelsen i Stockholms län som har utdelats vid en konferens om skattefrågorna och som jag lidigare här i kammaren har redovisat malerial från.

Ocksä i ett särskilt nummer av Pockeltidningen R, nr 6 1978, behandlas frågan om konkurser och ekonomisk brottslighet Jagskall inle läsa upp några längre avsnill ur della nummer, även om man där ger en myckel god belysning av den fråga som vi här lalar om, ulan jag skall bara citera vad man skriver i en avslutande betraktelse:

"Men äriigi talat så tror vi inle ell ögonblick all den ekonomiska brottsligheten kan utredas bort. För denna brottslighet är sä invävd i vårt ekonomiska systems grundvalar alt skulle vi rycka upp den med rötterna sä skulle slora delar av del etablerade samhället rasa samman. Mot själva grundprincipen i värt ekonomiska system, det enskilda vinstintresset, förmår lagar och moral föga."

Det är alldeles självklart alt man, även om man delar della skeptiska synsätt och instämmer i denna sociologiska analys av den ekonomiska brottslighetens gmndvalar, icke är motståndare lill alt man inom det nuvarande systemet vidtar alla de åtgärder som är möjliga för att komma lill rätta med denna brottslighet. I en motion som väckies vid riksmötets början harjag ocksä lagit upp dessa allmänna frågor, och jag har framställt yrkandet alt riksdagen hos regeringen skulle begära omedelbara initiativ för att förhindra att konkurser utnyttjas för ekonomisk brottslighet. Lagutskottet har inte tagit upp detta allmänna yrkande, ulan begränsat sig lill aU behandla ett delyrkande som finns i molionen. Jag skall inle klaga över det - frågan kommer säkert lillbaka - men eftersom Juslilieminislern befinner sig i kammaren sedan han redan har deltagit i debatten, lyckerjag del är lämpligt att ställa frågan till honom: Vilka yUeriigare iniiiativ för alt förhindra all konkurser utnyttjas för ekonomisk brottslighet planerar regeringen f n.? Ett svar frän juslilieminislern pä den frågan kan kanske ge oss ell fylligare malerial när vi skall bedöma vad riksdagen måste göra i del här ärendei. Jag beralltså att fl ställa denna fråga lill juslilieminislern. Även omjag inle har några siörre invändningar motjuslitieminislerns inledande anförande, tycker jag alt del skulle vara till fördel för debatten om del ylteriigare konkretiserades.

Den andra vpk-motionen har väckts i anslutning lill proposilionen. Den behandlar tvä olika frågor, i vilka yrkanden framställs.

Det första yrkandel gäller frågan om s. k. konkurskaraniän, dvs. au det skall råda elt förbud för gäldenären att driva bokföringspliklig rörelse under viss tid efter konkursens upphörande. Den sittande utredningen, konkurslagskommiltén, har fäll lilläggsdirekliv för all utreda denna fråga, men del föreligger ännu ingel förslag lill ålgärder mot sådant missbruk av konkursinstilulel. Problemet finns heller inle behandlal i regeringens proposilion. Enligt vår mening är det angeläget att man vidtar omedelbara åtgärder för all hindra au konkurser kan utnytfias för ekonomisk brollslighel. En av de åtgärder som mäsle anses nödvändiga - ulskotlel ansluter sig också lill vår

Nr 141

Onsdagen den 9 maj 1979

Ändring i konkurslagen, m. m.

Nr 141

Onsdagen den 9 maj 1979

Ändring i konkurslagen, m. m.

mening på denna punkt-ärjust att införas, k. konkurskaraniän. Vi anser all utskottet borde ha accepterat vär moiion redan nu och utarbetat erforderlig lagtext för att ell sådanl förbud som är avsett i förslaget om konkurskaraniän snarasl möjligt skulle bli giltigt. Även om utskottet renl principiellt stöder vär uppfattning har man alltså inle velal göra della, ulan man har lagit fasta pä vad som inhämtats från regeringens sida, nämligen alt en proposition i ämnel skall föreläggas riksdagen under höslen 1979. Dyrbar lid går därmed föriorad, och jag vill beklaga au utskoUel inte har kunnat ansluta sig till yrkandet i molionen, så alt vi snabbi hade fått nödvändig lagstiftning pä denna punkl. Nu har vårt yrkande tagits upp i en av de socialdemokratiska reservalionerna, vilket jag tycker är tacknämligt. Därför harjag ingel särskill yrkande närdet gäller den första punklen i molionen 2208.

Den andra frågan som vi har tagh upp gäller det allmänna sammanhang i vilket man numera måste se konkurser. Del handlar här inle om någon enbart juridisk fråga - som beträffande den ekonomiska brottsligheten, möjligheterna vid gäldenärsbroll eller brott mot staten genom undanhållande av skaller - utan i väldigl stor ulsiräckning om den svåra silualion som de anslällda ofta försätts i vid konkurset Del kan vara fråga om avskedanden, permilleringar, minskning av arbetsstyrkan m. m. I varje fall är konkurserna mycket ofta någoniing som icke enbart berör gäldenärerna i strikt Juridisk mening, ulan något som i väsenllig grad berör de anslällda i förelagen. Vi menardärförati det borde vara rimligt att genom en föreskrift i konkurslagen möjliggöra au det bland de utsedda förvallarna i tillämpliga fall alltid finns minsl en representant för de anslällda. När del gäller större förelag med flera fackliga organisaiioner bör, enligl vår mening, var och en av dessa vara företrädd bland förvallarna. En sådan bestämmelse borde, enligl vår mening, införas i 3 kap. konkurslagen.

Utskottet har diskuieral della krav men tyvärr avstyrkt det. Jag lycker att ulskoltel har gjort det med motiveringar som inle är på någol sätt hållbara. Man hänvisar lill medbestämmandeavtal. För tillfallet har vi bara en medbestämmandelag. Vi vet inte när det blir några medbestämmandeavtal och vad de kommer att innehålla, men del avgörande ärju all medbestämmandelagen inte ger tillräckliga möjligheler för de anslällda alt göra sina röster hörde eller att ställa makt bakom sina synpunkter. Man flr möjlighet att diskutera frågorna, all framföra synpunkier, men maktförhållandena ändras icke genom medbestämmandelagen.

Nu anför utskottet att det inte behövs några särskilda regler angående arbetslagarnas inflytande vid konkurs. Etl argument är alt del under elt företags reguljära verksamhei kan uppkomma frågor som är lika ingripande förarbeislagarna,dvs. frågorom avskedanden eller permilleringar. Del borde vara bekanl för lagutskottet att vpk upprepade gånger har krävt demokraliska fri- och rättigheter för de anställda på arbetsplatsen och begärt vetorätt när det gäller personalpolitik, avskedande m. m. Au säga all avskedanden kan bli akluella även i andra fall än vid konkurs är alltså inle någol argument mot oss.

Det är helt konsekveni när vi kräver aU del skall finnas större möjligheler

för de anslällda all göra sina synpunkier gällande vid en konkurs än dem de har enligl medbestämmandelagen.

Det andra argumentet för avstyrkande av värt förslag all de anslällda skall få representeras av en eller flera särskilda förvaltare är att del slrider mot den grundläggande tanken att konkursförvallaren är att se som en förtroendeman för samtliga borgenärer. Jag tycker alt delta är etl alllför snävt betraktelsesätt. Redan tidigare harjag erinrat om au man inle flr se konkurserna som en enbart Juridisk fråga eller som en fräga om borgenärernas rättigheter. Här handlar del ju vid mänga konkurser i utomordentligt hög grad om en social fråga, nämligen om de arbelandes möjligheler alt fl fortsätta att ha anställning och om de risker som de löper för avskedande. Jag menar alltså all det är nödvändigi all vidga perspektivet, och det gör man, enligt vår mening, genom att ge de anslällda sådana här möjligheler. För att del skall vara formelll konekt vill jag i anslutning till molionen 1978/79:2208 yrka:

aU riksdagen med anledning av molionen 1978/79:2208, yrkandet 2, hos regeringen begär förslag till sådan ändring i konkurslagen all i tillämpliga fall de anställda skall ha räll all utse minsl en förvaltare.

Herr talman! För alt ylleriigare understryka det allmänna sociala och ekonomiska perspekiiv som vi anser del nödvändigi alt lägga på konkurserna och på ekonomisk brottslighet i samband med konkurser har vi inlett en av våra molioner med en dikt, som är hämtad ur tidningen Metallarbetaren. Författaren har tidigare varit klubbordförande i ett företag, som utnyttjats av sina ägare i en konkurs för aU sedan av dem köpas tillbaka igen. Författaren Peppe Engberg från Örebro säger att del här egenlligen inle är någon dikt. Det är en verklighetsbeskrivning av hur konkursen gick till, skriven ironiskt ur ägarens synvinkel. Jagskall inte belasta kammarens prolokoll med att föredra hela denna dikt - även om Jag tycker att den ger en oerhört realistisk beskrivning av hur del kan gä till och vilka problem som kan uppstå för de anställda. Nu flnns den i molionen, och Jag vill hänvisa fill den, men jag kan inte underiäla all läsa upp de allra sista raderna ur denna dikt:

Nr 141

Onsdagen den 9 maj 1979

Ändring i konkurslagen, m. m.

"-Således har du kommit ur den här

sörjan

med hedern i behäll. Och ännu viktigare

du har låtit andra

betala

dina

dåliga affärer.

Du har gjort en god affär.

Till personalen bör du dock inte

ultrycka

dig sä. Du bör säga något om att hela

konkursen

var förfärligt tråkig, och att vi alla

fått bära bördorna därav.

Nr 141

Onsdagen den 9 maj 1979

Ändring i kon ku islägen, m. m.

Vi siller alla i samma båt, del är

en slogan

som du bör lära dig.

- Är du nöjd? Skrynkla då ihop diklen och försök svälja den."

Under delta anförande övertog förste vice lalmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

Justitieministern SVEN ROMANUS:

Herr talman! I anledning av Cari-Henrik Hermansson sade om begreppel konkurskarantän vill jag på nytt erinra om alt det var trepartiregeringen som gav direktiv, alldeles i början av 1977, om att den här frågan skulle utredas. Konkurslagskommiltén har nu lagt fram ell förslag, som behandlar jusl konkurskaraniän. Kommittén tog upp det som en särskild fråga efter det att den hade utarbetat förslag lill den slora reformen. Förslaget är, som Jag nämnde förut, f n. ule på remiss, och hillills verkar det som om förslaget har fält elt posilivi mottagande. Jag räknar med all lill hösten förelägga riksdagen en proposition.

Del här är alltså ett initiativ som har lagils av trepartiregeringen och som kommer all fullföljas så snart som möjligt.

CARL-HENRIK HERMANSSON (vpk) kort genmäle: Herr lalman! Jag hälsar med stor tillfredsställelse att det snabbt skall läggas fram ell förslag. Jag hoppas bara att vi i hösl har en regering som också avser att lägga fram ett sådanl förslag. Del vel vi inle nu med full säkerhet.

Jag vill ändå påpeka alt mycken lid har runnit bort under de senasle åren. Det hade varit möjligl all lidigare få en skärpning av lagstiftningen på detla område, som Lennart Andersson redan har erinrat om. Del hade ocksä varil möjligl för riksdagen att i dag lagstifta om konkurskaraniän. Men denna åtgärd är bara en av dem som kan vidtas. Jag efterlyser fortfarande - och kan där ansluta till den frågedebatl som Jag har haft med juslilieminislern -besked om vilka övriga konkrela ålgärder som regeringen avser all vidla under den närmaste liden för att hindra alt konkurser används vid ekonomisk brottslighet

Justitieministern SVEN ROMANUS:

Herr lalman! Jag skall bara tillägga att när del gäller den allmänna kampen mot den ekonomiska och den organiserade brottsligheten föreligger åtskilliga förslag, bl. a. frän BRÅ:s sida, som förbereds och som föranleder överväganden inom regeringen. Det finns ingel konkret förslag på den här punklen som Jag kan nämna nu - ulom konkurskaraniän - men sädana förslag ingår givelvis i hela arbetet mot den organiserade och den ekonomiska brottsligheten.

IVAN SVANSTRÖM (c):

Herr talman! Den proposition som vi i dag har att behandla och som i
lagutskottet har varil föremål för en ingående genomlysning är ju, som
justitieministern har anfört inledningsvis, alt se som andra etappen i en
beiydande omvandling lill en modern regelsamling av denna, som ocksä
Joakim Ollen antydde -Jag tyckte näsian alt jag hörde "lyvärr" - nödvändiga
lagstiftning. /

Jag vill understryka all anledningen lill all vi i lagutskottets majoritet och senare riksdagen år 1976 avvisade den dåvarande propositionen inle var, som vice ordföranden i lagutskottet Lennari Andersson närmasi ville ge intryck av, illvilja. Det var snarare tvärtom så all vi var förvissade om all del skulle vara värt aU vänta på en mera fullständig produkt

De invändningar som vi i lagutskottet dä hade var bl. a. all vi ville ha en likartad behandling av alla konkurser och att vi således skulle kunna vänta med avgörandet beträffande de mindre konkurserna till dess att även ell förfarande i de ordinära kunde föresläs. Del är vad som nu har skett Del fanns ocksä ell annat skäl lill att lagutskottel och riksdagen avvisade propositionen, nämligen all vi icke ansåg kronofogdarna lämpliga att vara förvaltare vid mindre konkurser.

Nu har justitieministern inledningsvis och andra talare redovisat innehållet i propositionen, och Jag finner ingen anledning all ylteriigare uppta kammarledamöternas tid med en sådan redovisning. Men vi framhåller nu, som Jag redan har anförl, i lagutskottet alt det gäller en angelägen reform, och vi har velat tillstyrka den. Inom parenies vill jag nämna alt det är bara på en enda punkt som majoriteten i lagutskottet har velal göra ell lillägg. Del har glädjande nog - även för mig - sanktionerats av Justitieministern och andra föregående talare.

Vi tycker aU det är angelägel all en reform nu kommer till slånd och vill understryka, att konkurslagen alkjäml mäsle bygga pä principen att konkurs har till ändamål att tillhandahålla en god ordning bland borgenärerna, så ati deras konkurrerande anspråk mot en insolvenl gäldenär kan lillgodoses. Jag lycker all del är myckel viktigt att inle glömma bort all konkurser, hur beklagliga de än är, ändå förekommer, även i fall där förelag trots myckel seriösa anslrängningar inle kan uppnå lönsamhet. Samma lagstiftning måste också gälla för dem som uppenbariigen driver ell förelag i konkurs för egen vinning. Det vanliga bekymret för oss som stiftar lagar är att utforma dem så all de både motverkar ett otillböriigl ulnyltjande av de möjligheler som erbjuds och skapar fömlsättningar för en sä god behandling som möjligl av dem som genom olyckliga omständigheter har fått behov av att använda dessa möjligheler. Emellertid lycker vi all förslaget, säsom det nu föreligger efter lagutskoliets tillstyrkande, utgör en god avbalansering av dessa bägge synpunkter.

Jag har med iniresse ly,ssnat pä och återkommer gärna till Cari-Henrik Hermanssons framslällning beiräffande strävandena -ja, jag kallar det gärna för kampen - mot ekonomisk och organiserad brottslighet. Jag kan inom parenies nämna att jag själv väckt en moiion i frågan. Jag lycker att

Nr 141

Onsdagen den 9 maj 1979

Ändring i konkurslagen, m. m.

Nr 141

Onsdagen den 9 maj 1979

Ändring i konkurslagen, m. m.

lagutskottet skulle ha kunnal tillstyrka sin ordförandes moiion och även Carl-Henrik Hermanssons, men Jag fick finna mig i samma skrivning som han och fördrar den med beiydande förnöjsamhet, vilket är min natur.

Del finns emellertid,jag upprepar det, uppenbarligen andra iniressen i del moderna affärslivet i samband med konkurser än all på elt rimligt sätt avgöra de inbördes förhållandena mellan de olika borgenärerna. Jag är, och del är också hela lagutskottet, beredd alt understryka dessa övriga intressen, och del är, för all göra ännu en upprepning, att beivra brottslighet. Del är bl. a. ocksä sysselsäiiningspoliliska iniressen. Visseriigen, sade Joakim Ollen all del förhållandet all elt företag blir insolvent inle skall behöva innebära alt verksamhelen upphör. Företaget bör rimligen med olika insalser kunna rekonstrueras, så att del kan fortsätta sin verksamhei och forlfarande ge arbete ål människor. Men visst händer del lyvärr ofta att jusl konkurser leder lill företagsnedläggelser.

Jag upprepar att ulskoltel har sett helhetslösningen för såväl de mindre som de ordinära konkurserna som ett led i detla sammanhang. Jag kan också nöja mig med all beiräffande kampen mot brottslighet understryka att vi tror att en betydande förbättring har uppnåtts genom de ålgärder som föresläs i proposilionen - de skärpta kvaliteisgrunderna för förvallaren och åläggandet all göra anmälan lill åklagare. Del åläggandel har vi i lagutskottet föreslagil ylleriigare skärpt, ochvi hoppas att riksdagen antar det tilläggsförslaget. Det gäller också tillsynen i konkurser som etl led i kampen mot den ekonomiska broltslighelen. Del gäller inskränkningen i rörelsefrihet och tillämpandet av tvångsmedel mot gäldenärer i konkurser.

I della sammanhang kan jag, trols alt jag självfallet i första hand måste fungera som utskottets ordförande, inte underiäla att nämna attjag ocksä har elt personligt intresse i detla sammanhang, som har dokumenterat sig i molionen 1978/79:1765, avlämnad underden allmänna motionstiden. I den motionen framhåller jag alt det kan vara svårt att upptäcka sådan här brottslighet, särskill i de fall av konkurser som hillills har handlagts som fattigkonkurser. Jag tror alt det skulle bli en betydligt effekiivare konkursförvallning än vi har f n. när det gäller all rätta lill sådana här missförhållanden. Jag hoppas att lill konkursförvaltare skall utses personer som har erfarenhei och kompelens nog att genomskåda bulvanförhållanden, skenavtal m. m. Del är ingen tillfällighet att del slår "bulvanförhållanden, skenavtal m. m." i min motion. Som andra kammariedamöter harjag ibland kontakter - dess bältre ganska ofta - med represenlanler för hemortens näringsliv. Det är ell konkret fall som ligger bakom det här påpekandet, och det är uppenbarligen inte något unikt fall. Det är tvärtom pä det sätlel, efter vad jag i senare undersökningar kunnal komma fram lill, all del äretl ingalunda alllför sällan förekommande förhållande.

Nu faller de här självfallet icke riktiga övningarna under nuvarande föreskrifter beiräffande konkursbedrägeri, men som vanligt vilar det en beiydande bevisbörda pä dem som skall ifrågasätta att allt har gäll rätt till i de här sammanhangen. Del medför lyvärr alllför ofta all de här företeelserna icke blir beivrade på det sätt som borde ske.

Jag säger vidare all viklen av ålervinningsmöjligheler bör utnyttjas, och jag Nr 141 anser slutligen att någon form av konkurskarantän bör införas. Del hade, som Onsdagen den jag sade, varil möjligl för lagutskottet all se ännu mer välvilligt även på den j.: gjg

molionen. Men Jag vill säga lill Carl-Henrik Hermansson all della, i ________

jämförelse med de relativt hårdhänta bedömningar vi brukar göra i lagut- „(j,-jfjn / konkurs-

skollel, är en så yltersl välvillig skrivning att den nära nog närmar sig eu /q„

positivt tillkännagivande i enlighet med motionsyrkandena, t. ex. i fräga om

konkurskarantän. Men när utskottet hade blivit underrättat om all förslag lill

ålgärder är omedelbarl förestående har vi all anledning att känna oss till freds;

i varje fall harjag som moiionär anledning all göra det. De som eventuellt har

läsl vårt ganska fiocka belänkande kan på s. 82 finna följande:

"Utskollel kan för sin del hell ställa sig bakom motionärernas uppfattning om nödvändigheten av att förhindra missbruk från konkursgäldenärers sida genom bl. a. upprepade konkurser." Det betraktar jag som en myckel stark skrivning.

Slutligen innehåller mill förslag i all blygsamhet ocksä frågan om införande av en systematisk förteckning hos patent- och registreringsverket över personer som är styrelseledamöter i aktiebolag. Om della säger utskottet:

"Behovet av en sådan förteckning som efterlyses i molionen har uppmärksammals i samband med brottsförebyggande rådets översyn av lagsliftning mot ekonomisk och organiserad brollslighel. I den ovan omnämnda promemorian Aktiebolagslagen - förstärkt skydd för del bundna kapitalel m.m. framhålls att en allvariig olägenhet är att akliebolagsregislret inle annal än undanlagsvis ger någon möjlighel all söka pä person." Eftersom jag, bl. a. i min egenskap av utredningsman beiräffande kronofogdemyndigheten för några är sedan, har fått betydande kontakter med utövare av den verksamheten, vägar jag påslå au om del någonstans finns önskemål om ett sådant register så är det i ell sådant sammanhang. Del är därför min förhoppning alt vi därvidlag skall kunna komma fram lill en god lösning.

Jag skall nu, herr lalman, gå över lill några reflexioner över de reservationer som har anmälts. Jag har i del sammanhanget kommil överens med Bernt Ekinge om en sådan uppdelning mellan oss alt jag skall säga något om de första sex reservalionerna och att Bernt Ekinge skall lala om de övriga.

När det gäller reservaiionen 1 lyckerjag det är förståeligt all socialdemokraterna som står för den reservaiionen är allmänt sura och att de beklagar att inle frågan lösles 1976 på del säll som man då föreslog. Men övriga formuleringar i reservaiionen är knappasl uppseendeväckande; jag lycker att reservationen mest handlar om saker vilka vi är hell överens om, säsom all beivra brottslighet, värna om sysselsättningen och upprätlhålla näringslivel.

Del som i reservaiionen sägs om väsentliga brister har också framförts av Lennart Andersson, nämligen när del gäller frågan om förvaltning i mindre konkurser och frågan om val av tillsynsmyndighet Jagskall under en annan reservalion ålerkomma lill della.

Beträffande reservaiionen 2, som gäller konkurskaraniän, kan jag bara,
utöver vad Jag förut har sagt, tillägga att vi är i hög grad ense om behovet av en 61

Nr 141

Onsdagen den 9 maj 1979

Ändring i kon kurslagen, m. m.

sådan konkurskaraniän. Den socialdemokraliska reservaiionen innehåller önskemål om elt tillkännagivande lill regeringen. Hur mycket del nu skulle tjäna lill vet jag inle - efter den debatt som här nyss ägde rum, där den ansvarige Justitieministern försäkrade all etl sådanl förslag kommer alt föreläggas riksdagen i hösl. Men jag tycker all utskottets skrivning, all vi förutsätter alt det kommer etl sådanl förslag under höslen, är minsl lika stark.

När det gäller reservaiionen 3 angående samhälleliga intressen i konkurs vill jag bara framhålla, utöver del förhållandel all redan proposilionen i viss mån har tillgodosett dessa i och för sig angelägna samhälleliga intressen, att vi i utskoltsmajorilelen har förutsatt att ytteriigare förslag skall prövas - i departementet, lämpligast. Därvid skall bl. a. remissinstansernas synpunkier med anledning av den nu remitterade uiredningen om belalningsinslällelse m. m. beaklas i samband med kommande förslag. Även här vill reservanterna göra ell tillkännagivande, och Jag kan ha respeki för viljan alt på del sättet, som det så modernt heter, politiskt profilera sig. Men i övrigl är det väl inle sä stor avvikelse från uiskotismajoriielen.

Över huvud lagel är min uppfattning, efter mångårigt utskollsarbeie, alt vi i den här frågan har varil ovanligl ense och alt de 17 reservalionerna inte alls motsvarar den betydande uppslutning kring propositionens genomförande som del i verkligheten handlar om.

Reservationen 4 angående val av tillsynsmyndighet kräver nog tyvärr, herr lalman, från utskotlsmajorilelens och min sida etl lilel längre bemötande. Denna socialdemokratiska reservalion vill alt länsstyrelsen skall bli tillsynsmyndighet, medan ulskotlsmajorilelen ansluter sig till propositionens förslag om kronofogdemyndigheten som tillsynsmyndighet. Jag lycker alt del var och förblir ett bra avgörande - aU i princip låta advokater med erfarenhei verka som förvaltare och att som tillsynsmyndighet utse en myndighet som harbelydandeerfarenhel, trots alll vad som sägs i motsatt rikining, i fråga om handläggandel av ling som rör konkurser. Jag vill bara understryka lagutskottets uppfattning i detla sammanhang och därtill lägga ytteriigare några synpunkier om fördelar och nackdelar med länsslyrelsen resp. kronofogdemyndigheten som tillsynsmyndighet.

Som en fördel beträffande länsstyrelsen kan enligt min mening anföras att den har redovisningskunnig personal pä skalleavdelningen. Men jag betraktar nackdelarna som väsentligt fier. Det finns samma principiella invändningar beträffande kronofogdemyndigheten, men de gäller enligl min mening i ännu högre grad länsstyrelsen. Länsslyrelsen har nämligen borgenärsfunklioner när det gäller uppbörd av skatt, prövning av frågor om ackord, avskrivning och avkortning av skatlefordringar och prövning -ytterst - om konkursansökningar skall göras. Länsstyrelsen är ocksä uppdragsgivare gentemot kronofogdemyndigheten.

I fråga om utbetalda lönegarantibelopp fullgör länsslyrelsen likaså borge-närsfunktionen.

Länsslyrelsen har tillsynen över kronofogdemyndigheten och övervakar effektiviteten i indrivningsarbetet. Länsslyrelsen företräder staten i tvist vid

allmän domstol, t. ex. om ålervinningstalan riktas mot slalen. Talan     Nr 141
angående bältre rätt enligl 69 § utsökningslagen rikias mot länsslyrelsen.     Onsdagen den
Väckande av ålervinningstalan sker genom länsslyrelsen.       o       ■ loyo

Länsstyrelsen saknar praktisk erfarenhet av konkurshandläggning. Läns- __

styrelsen har för stor distans till de olika konkursmålen och saknar kunskaper Andrins i konkurs-om konkursgäldenären, Länsslyrelsen saknar i dag den sakkunskap belräf- jngen m m fande arbetsrätt, civilräll och processrätt som är vanlig i konkursmål.

Genom sin organisalion är länsstyrelsen splittrad på olika enheter som handlägger uppbörd, taxering, moms och revision. Och någon egentlig samordning förekommer inte. Tillsynen skulle därför lätt kunna försvåras. Länsstyrelsens lillsyn skulle i della fall bli en papperskontroll i efterhand med rika byråkratiska inslag.

Länsslyrelsen saknar också konlakler för all insamla informalion. Länsstyrelsens organisalion - skatteavdelning och planeringsavdelning med de allmänna och administrativa enheterna som bihang - lämpar sig inle för tillsynsverksamhet. Genom att förvallningsavdelningen slås sönder och länsslyrelsen ej erhåller någon räusavdelning försvinner de enda tänkbara möjlighelerna till en uppbyggnad av en tillsynsfunktion inom länsslyrelsen.

Det verkar, herr lalman, vara en lång samling argument emol länsslyrelsen. Jag skall för säkerhels skull också framföra några argument som visar lämpligheten av att kronofogdemyndigheten anförtros uppgiften. Lagrådet har visseriigen, vilket harsagts i debatten, menat att tillsynsmyndigheten får en dubbelroll. Men det belastar enligt lagrådel icke kronofogdemyndigheten värre än länsslyrelsen.

Om kronofogdemyndigheten blir tillsynsorgan, skall den inle ha någon rådgivande roll i konkreta förvaltningsfrågor. Sedan tidigare vet vi - och det har också poängterats i dagens deball - all en särskild rådgivare då kan utses i speciell ordning.

Kronofogdemyndigheten har i sin vanliga verksamhei uppgifter som nära anknyter till konkursförvaltning, vilket befrämjar myndighetens kompelens för uppgiften. Och väsentliga likheter föreligger mellan specialexekulion och generalexekulion. Vid båda dessa former är del fråga om uiredning av gäldenärens ekonomiska förhållanden, omhändertagande av realisation av egendom, bedömande av realisalionsform, prövning av vilka fordringar som har rätt till betalning, fördelning av influtna medel osv. I flerlalel konkursfall har kronofogdemyndigheten från indrivningsverksamhelen värdefull informalion om konkursgäldenären och hans ekonomiska förhållanden. Della underlättar tillsynen.

Jag har ylleriigare mänga punkier som lalar lill förmån för kronofogdemyndigheten som tillsynsmyndighet i konkurser. Och Jag är allra mest övertygad om att av alla de olika ställningstaganden som vi i lagulskottel har gjort med anledning av propositionen är deua - när det gäller valet av tillsynsmyndighet - det mest rikliga.

Reservaiionen 5 är en följdreservaiion lill reservaiionen 4. Eftersom jag
hyser vissa små förhoppningar om att vinna i den votering som gäller 63

Nr 141

Onsdagen den 9 maj 1979

Ändring i konkurslagen, m. m.

reservaiionen 4, skall jag icke nu vidare yttra mig om reservaiionen 5,

Reservaiionen 6 aren moderaireservaiion, vilket jag naturiigtvis beklagar. Den handlar, som vi hörde nyss av Joakim Ollen, om Jäv i dessa sammanhang som man vill ulveckla lill att även omfatta jäv i enskilt mål, Detla skulle belasta kronofogden pä etl sådant säll all han inle skulle kunna fullgöra sin lillsynsuppgift. Majoriteten av lagutskottet hyser inte den oro som molionärerna och även reservanierna lydligen känner.

På s. 94 i lagutskottets betänkande kan de som så önskar läsa om lagutskottets synpunkter i detta sammanhang. Vi tror inte alt del föreligger någon siörre risk för jäv. Joakim Ollen påpekade att det står i beiänkandei att någon risk "i allmänhet" inte lorde föreligga. Det är riktigt alt del slår sä. Vad del gäller är huruvida fiänsleman, som för enskild borgenärs räkning vidtagit en exekutiv åtgärd, skulle vara mindre lämpad ätt fullgöra lillsynsuppgifterna i en sedan följande konkurs. Jag skall inle närmare utveckla invändningarna mot reservationen 6 i övrigl. Vi anser inom ulskollsmajorileten all beträffande handläggningen av lönegarantiärenden saknas i än högre grad någon grund för Jäv.

Jag skall, herr talman, med del sagda be att få yrka bifall lill lagutskottets förslag på samtliga punkier i delta ärende.

LENNART ANDERSSON (s) kort genmäle:

Herr talman! I mill inledningsanförande ville Jag göra fulll klart all det är riksdagsmajorilelen i december 1976 som har ansvarel för all man avslog den då aktuella propositionen. Moi delta har utskottets ordförande inte protesterat. Jag vill samtidigt slå fasl att riksdagsmajorilelen och ulskottsmajorile-ten 1976 inle ens försökie att då finna någon lillfällig lösning. För dåvarande majoriteten fanns bara ell alternativ, och det var avslag. Del är detla avslag som har gjort all vi nu har förioral tvä och ell halvt år i kampen mot den ekonomiska brottsligheten. Detta tycker jag är tråkigt, eftersom utskottets ordförande ofta talar om nödvändigheten av ålgärder mot den ekonomiska brottsligheten. Höslen 1976 fanns en möjlighel att vidta konkreta ålgärder, men då var utskottets ordförande med om att bara avslå della förslag, och vi fick en läng väntetid. Försl i dag kan vi pä nyll behandla förslaget Visst kan förnöjsamhet vara bra i många avseenden, men när del gäller del ämne som vi nu diskulerar och som avser konkurslagstiftningen och den ekonomiska brottsligheten räcker del inle med förnöjsamhet, ulan del gäller alt vidla kraftfulla åtgärder för alt om möjligl återhämta den lid som vi förioral i värt arbete.

Det går f n. ute i landei ell myckel allvarligt rykte som säger: Etablera er gärna i Stockholmsområdet, för där har inte myndighelerna resurser för att kunna följa upp era förehavanden. Om man har del i åtanke och försöker räkna ut vad den här förseningen på två och ett halvt är har betytt i våra tre storstadsområden kommer man lätt fram till mycket stora siffror.

Jag har i utskottet sagt all jag har haft tillfälle all sludera kronofogdemyndigheten här i Stockholm och i Stockholms län. Jag vet hur allvariig situationen är. Därför hoppas jag all vi snart får ett förslag om konkurska-

ranlän och förslag om andra åtgärder så aU vi flr fullfölja vårt arbete. Jag hoppas också alt även utskottets ordförande dä visar prov på aktivitet och handlingskraft, så alt vi verkligen kan genomföra förslagen. Det räcker nämligen inle alt bara lala om förnöjsamhet pä det här omrädei.

CARL-HENRIK HERMANSSON (vpk) kort genmäle:

Herr lalman! Ivan Svanslröm tycker att vi skall vara inle bara nöjda ulan förnöjsamma, eftersom vi har fltt en positiv skrivning i utskottsbetänkandet om kravet på konkurskarantän. Jag beklagar dock att riksdagen och lagutskottet inte omedelbart velat stifta lag i denna viktiga fråga. Då hade man sparat åtminstone elt halvår, kanske etl är.

Vi vet, som jag fömt sade, inte hur regeringsförhällandena blir i hösl. Del har som bekanl varit litet stökigt med regeringarna under de senaste åren, och vi har ingen fullständig garanti för alt ett förslag snabbt kommer på riksdagens bord. Hur som helst är då ytterligare lid föriorad. Vi hade från vår sida helsl sett att riksdagen redan i dag beslutat om den lagskärpning som vi har yrkat på.

Det hade varil logiskt också av Ivan Svanslröm alt yrka pä det, med utgångspunkt från vad han skrivii i sin moiion, somjag till slora delar kan instämma i. Han utlät sig också på sådanl sätt attjag näsian trodde attjag hade fått min motion tillstyrkt. Så väl är det nu inle. Men om del positiva uttalandet från honom var ett löfte om alt ta positiv ställning också i voteringen nolerar jag naturiigtvis delta med stor tillfredsställelse..

Jag lovar att å min sida då stödja ett förslag i hans moiion som jag lycker är utmärkt och därjag lycker att utskottet gärna kunde ha tagit ställning pä ett ännu mera bestämt sätt, nämligen när det gäller kravei all del skall finnas etl personregister och möjligheter alt hitta styrelseledamöterna i olika bolag i bolagsregistret Jag har själv motionerat i den frågan för bra mänga år sedan. Den motionen avslogs utan vidare spisning. Men det är ett krav som har kommit tillbaka, och Jag noterar med tillfredställelse alt fler av riksdagens ledamöter nu sluter upp omkring detla helt rimliga krav, som del inle går alt hitta något som helst sakskäl för att avslå.

Del är ingen av företrädarna för de övriga partierna som har sagt ett ord om den fråga som vi aktualiserat om möjlighel för de anslällda all fä ell inflyiande i konkursförvaltningen. Del är möjligl att del är rikligt från borgerlig synpunkt att reagera på det sättet. Men jag vill uttrycka min förvåning över att socialdemokraterna här har förenats med de borgerliga om ett avslag. Annars brukar de ju tala varmt för de anställda. Men på den här punkten har de inte velat värna om de anställdas intressen.

Nr 141

Onsdagen den 9 maj 1979

Ändring i konkurslagen, m. m.

JOAKIM OLLEN (m) kort genmäle:

Herr talman! När Ivan Svanslröm talade om del moderata förslaget syftande till att genom en jävsregel klarare dra en gräns mellan kronofogdemyndighetens verksamhet som exekutiv myndighet och som tillsynsmyndighet i den här nya situationen sade han att majoriteten inte kände någon oro föratt någon sammanblandning skulle behöva ske. Med hänsyn till det lugn

5 Riksdagens prolokoll 1978/79:141

Nr 141

Onsdagen den 9 maj 1979

Ändring i kon ku islägen, m. m.

som kännetecknar lagulskoUels ordförande kan jag möjligen förstå della. Men Jag tycker ändå inte all man kan avfärda frågan rikligl sä lätt.

Det är utan tvekan betydelsefullt alt en klar gräns dras mellan dessa olika funktioner pä det sätt som Jag har framfört i mill lidigare anförande. Del intresse man fäster vid möjligheten till en mycket härd jävsregel - vilket del moderala förslaget onekligen innebär-sammanhänger med den vikt man är beredd att lägga vid all kronofogdemyndigheternas oväld inte skall kunna dras i tvivelsmål och med den vikt man lägger vid att människor inte skall behöva känna att samma myndighel har olika funktioner och pä det sättet inle blir rikligl klar i sin myndighetsutövning.

Ivan Svanslröm konstaterade med beklagande all det fanns en moderal reservation på den här punkten. Herr lalman! Jag skall dä bara avsluta med att beklaga att med hänsyn till det rätlssäkerhelsintresse som ligger bakom icke ens en borgeriig majoritet i utskollel har kunnat ansluta sig lill del moderata förslaget.

IVAN SVANSTRÖM (c) kort genmäle:

Herr lalman! Ordel förnöjsamhet var vissl någol som slog bra. Det kanske Jag skall använda mig av också i fortsättningen. Men del gäller bara min person, inle någoniing annal, och då närmasi som molionsskrivare.

Nej, Lennart Andersson, del är inle alls sä alt Jag hyser någon stor förnöjsamhet när del gäller all snabbt få fram olika åtgärder för att begränsa den organiserade ekonomiska brottsligheten. Jag liksom många andra har i olika sammanhang kommit all se interiörer som inte är särskill lämpade att berätta om här eller som skulle ge anledning lill någon särskild förnöjsamhet hos en beslutsfattare och speciellt inle hos lagutskottets ordförande. Därför kan nog Lennart Andersson och jag vara överens på denna punkl. Men all vi skulle ha förioral två och ett halvt år som skulle ha varit av så stor betydelse, är något som jag har svårt all acceptera. Det är inle rikligt. I stället har vi fåll en bättre produkt, som på ell snabbare och effekiivare sätt kan rida spärr mot denna olyckliga utveckling.

Det rykte som hade hörts fär väl förbli elt rykte, men del går mänga rykten kring den verksamhet som går ut på att man skall fiäna snabba pengar ulan all göra rätt för sig.

Carl-Henrik Hermansson hade också nappat på ordet förnöjsamhet Jag kan förstå hans bekymmer för all vi inle skulle ha någon regering i höst. Han tyckte också att tiden hade gått förlorad. Han ville fä till stånd en lagstiftning "på stubben". Men, Carl-Henrik Hermansson, del ärju i allmänhet inte så vi lagstiftar i detla land. Det kan länkas alt lagutskottet någon gång, såsom i denna fråga, gör elt tillägg till en föreslagen paragraf eller lar bort en del. Men att göra del med anledning av en motion, hur aktningsvärd den än må vara, som t. ex. min eller Carl-Henrik Hermanssons, skulle jag sorn utskotlsord-förande inle gä med på. Jag kan alltså inte lova alt i voieringen stödja Carl-Henrik Hermansson på den punklen.

Del känns litet olustigt att ha en annan uppfattning än den aktade ledamoten i lagutskottet Joakim Ollen, som är ung, klok och förständig på alla

säll och som ser frågan om jäv ur strängt juridisk utgångspunkt. Vissl kan Nr 141

man göra sä, men eftersom Jag efter den utredning som förelagils anser mig Onsdagen den

känna kronofogdar rätt väl, hyser jag ingen oro, herr lalman. 9 j: g-jg

LENNART ANDERSSON (s) kort genmäle:

Herr talman! När Ivan Svanström kommenterade reservationen 1 angående allmänna överväganden sade han att del är förståeligt, att socialdemokraterna är sura för att det inte blev en lösning 1976.

Vi är inte alls sura, men vi är allvariigt bekymrade över den silualion som råder när det gäller den ekonomiska brottsligheten här i landet. Inom vår grupp har flera medlemmar sluderal och försökt följa utvecklingen pä det området, och de är alla djupt bekymrade. Del har kommil till ullryck i den socialdemokratiska partimotion som inlämnades ijanuari månad i är. I den redovisar vi våra uppfattningar på flera områden i fråga om ekonomisk brottslighet. Vi kommer också all på alla tänkbara områden motarbeta de tendenser till ekonomisk brottslighet som förekommer. Också i lagutskottet kommer vi att fullfölja vär polilik. Det är kontentan av det jag har anförl här i dag. Mot den bakgmnden upplever vi del som allvariigt med denna försening pä tvä och elt halvt år.

Utskottels ordförande tror att den organisation vi flr blir så effektiv aU dessa tvä och ett halvt år automatiskt kommer att återhämtas. Ja, vi flr hoppas det, men jag är inte så övertygad om det. Det kanske kommer au behövas ännu stöne insatser från lagstiftarnas och myndigheternas sida. Och då vill Jag bara säga all från vär sida är vi beredda att diskulera och vidta sädana här åtgärder.

Ändring i konkurslagen, m. m.

IVAN SVANSTRÖM (c) kort genmäle:

Herr talman! Jag kanske raljerade genom mitt uitryck alt del var förståeligt att man var sur på en viss kant. Det gläder mig nu att det inte var så ulan all man var allvarligt bekymrad, och ett allvariigt bekymmer hos en så stor gmpp i riksdagen-en grupp som represenierar sä betydande delar a v svenska folkel - harjag naturligtvis respekt för.

Jag vill säga alt i fråga om centerpartiets inställning i detla sammanhang skall inte det förhållandet, alt jag står ensam pä en motion med betydande krav, uppfattas så att jag är ensam i frågan. Vi står också bakom kravei pä snabba åtgärder för att komma lill rätta med den organiserade ekonomiska brottsligheten, bl, a, den som kommer fram vid konkurser.

Jag är alltså beredd att säga att vi kommer att medverka till att det ges ökade möjligheler att bekämpa denna företeelse, och det är vi, hen talman, beredda att göra i olika sammanhang.

BIRGITTA JOHANSSON (s):

Herr talman! Till lagutskottets betänkande finns etl anlal socialdemokraliska reservalioner fogade, och Jag yrkar bifall lill samtliga dessa s-reservationer,

1976 behandlade lagutskottet ett förslag till ändringar när det gällde mindre

Nr 141 konkurser. Ulskoltsmajoritelen avstyrkte den socialdemokraliska proposi-

Onsd'ieen den tionen och även den socialdemokraliska reservaiionen. Enligt ulskollsmajo-

9 mai 1979 riielen fick vi socialdemokrater 1976 nöja oss med att frågan om konkurser

_____________ skulle tas upp i etl siörre sammanhang och därmed få en helhetslösning. Del

Andrine i konki/ri- ' "" S' ' ° '' '' sedan ulskoltel avstyrkte våra krav. De krav vi

laeen tn m hade 1976 gäller även i dag, och mycket har hänt inom förelagssimkiuren,

men del har tyvärr inte blivit lill det bättre. Tvärlom vel vi alt antalet

konkurser och ekonomiska brott i samband med konkurser har ökal mycket

kraftigt.

De förslag som den borgeriiga regeringen har lagt fram och som vi nu behandlar har många brister.

Den borgerliga regeringens sätt all umgås med fackföreningsrörelsen ullrycks tydligt i propositionen 1978/79:105.

En annan sak värd alt påminna om i delta sammanhang, när vi nu behandlar konkurser, är alt den borgeriiga regeringen inte har medverkat till att få en snabb övergång från 5 000-kronorsbolag lill 50 000-kronorsbolag. Fortfarande spelar 5 000-kronorsbolagen en avgörande roll när del gäller konkurser.

I den socialdemokratiska motionen hävdar vi att förvaltningsfrågorna är av stor betydelse. Alt - som regeringens förslag innebär - ha advokater som förvaltare i mindre konkurser är inte det bästa sättet att lösa förvaltarfrågorna på. Jag vill inte angripa advokaterna som yrkeskår, men tyvärr har vi inom fackföreningsrörelsen upplevt mycket bekymmer med advokater som förvaltare. Det är viktigl att förvallarfrågan får en lösning som på ett bältre sätt kan tillvarata samhällets och de anställdas iniressen. Alternativet med kronofogdar som förvaltare blir enligt vårt säll alt se bälire ur flera synpunkier. Som samhällsrepresentant har kronofogden en bra kännedom om förelagen som finns inom kronofogdens verksamhetsområde. Kronofogden kan lillsammans med länsstyrelsen, som vi föreslår som tillsynsmyndighet, på ell effektivt sätt tillvarata samhällets föriusler i samband med en konkurs.

Del framstår med full tydlighet att vid en mindre konkurs är det samhället som har den störsla fordran - hälften av skulderna är skulder för skaller och allmänna avgifter. Denna kännedom om förelagen har kronofogden redan. Kronofogden vel innan en konkurs är ett faklum hur företagen sköler sina affärer med samhället.

Att hälften av skulderna i en mindre konkurs utgörs av skalleskulder och andra samhällsskulder har påpekats i proposilionen. I 75 96 av alla falligkonkurser är del kronofogden som representant för samhället som har all lämna in en konkursansökan. Gäldenär begär sig själv i konkurs i endasl ungefar 20 96 av fallen, och i mindre än 5 96 är del annan borgenär än staten som lämnar in konkursansökan. Dessa siffror visar att mindre konkurser har många beröringspunkter med utsökningsförfarandet Man kan ocksä anta att del finns en dold brottslighet innan konkursen är elt faktum.

När del gäller frågan om konkurskaraniän anser vi del nödvändigi att pä

alla sätt förhindra missbruk frän konkursgäldenärs sida genom upprepade

68 konkurser. En statlig utredning om konkurs och rällen alt idka näring är f n.

ute på remiss, och man kan vänla en proposilion under höslen 1979. Nr 141 Förutsättningarna för etl beslut om näringsförbud, alltså konkurskaraniän. Onsdagen den föreslår kommittén blir grovt borgenärsbrott, grovt brott mot vad som ålegat 9 naj 1979

en person som näringsidkare och upprepade konkurser. I princip kräver ___

kommittén broltsgäming, •„/,,„ ,• inkurs-

Skyldighel all utreda och anmäla sådan broltsgäming föreligger redan i nu /f.,, ,„ „, gällande lagar. Men skyldigheten fullgörs inte i den utsträckning som vore önskvärd. Mot denna bakgrund hävdar vi all del speciellt i falligkonkurser mäsle bli myckel svårt alt få advokater att lägga ned så mycket utredningsarbete som fordras för att nå klarhet i vad som har orsakat konkursen.

Ylleriigare skäl finns som lalar mot advokater som konkursförvaltare. Om man bortser från de största kommunerna torde det vara orealistiskt att tänka sig att advokater skall kunna försörja sig enbart som konkursförvaltare. Åtminstone i mindre och medelstora kommuner måste dessa advokater la även andra uppdrag. Vi anserdet orealistiskt att tro att en advokat som för sin försörjning är beroende av uppdrag frän allmänheten i alla situationer skulle vara fri och obunden.

Vi socialdemokrater hävdar alltså att kronofogdemyndigheten är lämpligast som förvaltare och utredare av fattigkonkurser.

Ett nära samarbete med den fackliga organisationen på del lokala planet är helt nödvändigt. De anställda i företagen har mycket god kännedom om hur företagen sköler sina samhälleliga plikter. I min egen fackliga avdelning har vi fått erfara vad det beiyder alt ha en advokat som förvaltare. Det skall inte behöva ta ett helt år att handlägga en fattigkonkurs. Men på grund av brister i arbetsrätisliga lagar försvåras handläggningen för nuvarande förvaltare av konkursen. Osäkerhet råder om hur ett varsel skall läggas och vilka kontakter som är nödvändiga att ta med länsarbetsnämnder och lokala arbetsförmedlingar.

AU företagare som inte är helt seriösa ofta laborerar med flera bolag och flyttar personal mellan sina bolag är ett känt faktum, och likaså förekommer byte av varor och fiänsler mellan de olika bolagen - allt i syfte att kringgå de lagar som finns dels för arbetsmarknaden, dels pä skatteområdet Sådana förhållanden skall de anställda i ett företag inle behöva uppleva; del skapar otrygghet för dem både i arbetet och i samhället i övrigt. När en konkurs är etl faklum blir de anställda splittrade från sina övriga arbetskamrater- kanske de också måste flytta till annan ort för att få etl nytt arbete. Ofta kan människan känna sig misslyckad i en sådan situation, men det är inle människan som har misslyckats ulan kapitalet.

Vi vet också att mänga konkurser orsakas av bristande utbildning hos förelagsledaren eller av dålig planering. Ibland handlar det om företag som kunde ha framtidsutsikter. Och då finns det etl stort intresse av alt de regionalpoliiiska ålgärderna samordnas på elt bälire sätt än som sker nu.

Valel av länsslyrelse som tillsynsmyndighet och kronofogde som förval
tare gör all dessa på ett bälire säll kan bevaka de samhälleliga iniressen som
också arbetsmarknaden utgör. Inom arbetsmarknadsdepartementet pågår ell
utredningsarbete om hur samhälleliga intressen skall kunna lillvaralas i 69

Nr 141

Onsdagen den 9 maj 1979

Ändring i konkurslagen, m. m.

samband med en konkurs. Del är vikiigi all delta arbele kan bedrivas skyndsamt

Föratl fackföreningsrörelsen skall kunna ta lill vara de anställdas iniressen har del tillkommit en rad lagar - den senaste är lagen om medbestämmande. Vi vel alt MBL genom lotteririksdagen och uteblivna avtal inle ännu har fått den betydelse som vi hade vänlal. Men fackföreningsrörelsen har inle bara att ta ansvar för de anslällda i förelagen. Man har också elt myckel slort ansvar för alla i samhället.

Både LO och många av förbunden har under de senaste åren utarbetat program för hur vi skall klara jobben, så all vi får en balans mellan regioner och orter. Kravet på en planerad industri- och sysselsättningspolitik är nödvändigi föralt vi i framtiden skall kunna klara jobben och därmed minska antalel konkurser och den ekonomiska brottsligheten. Ytterst handlar induslri- och sysselsättningspolitiken om den planering som förs inom varje förelag. För alt trygga sysselsättningen och framliden måste de anställda ställa krav pä del förelag de arbetar i. Arbetslivels demokratisering och elt ökal inflytande öppnar möjligheter för de anställda alt vara med och bygga upp en aktiv industri- och sysselsättningspolitik. I många förelag hotas sysselsättningen på gmnd av att man inle har satsat tillräckligt på att ta fram nya produkter, som kan ersätta dem som möter en minskad efterfrågan. Men även om företaget har bra produkter, modern leknik och utbyggd marknadsföring kan jobben ändå vara hotade. De anställda i förelagen vill och kan ta ansvar för frågor som berör hela samhället, och därför kan det samarbete som vi har föreslagit i våra reservationer ulgöra en grund alt stå på när det gäller våra jobb.

Jag yrkar bifall till samtliga s-reservationer.

BERNT EKINGE (fp):

Herr talman! Uiöver de synpunkter som utskottets, ordförande Ivan Svanström tidigare framfört skulle jag vilja bemöta ylteriigare några av de synpunkier som kommit fram, i första hand i de socialdemokratiska reservalionerna 8,9 och 10, i moderatreservalionen II men ocksä litet när del gäller kommunislmolionerna.

När det gäller frågan om utseende av rådgivare eller föriikningsman som skall biträda förvaltaren, som föreslås i 50 a §, vill jag bara understryka vad Juslilieminislern framhåller i propositionen. Han säger att i stora företagskonkurser, där ell flertal viktiga intressen berörs och där meningarna kan gå starkt isär mellan olika intressenter, kan det finnas behov av en särskild rådgivare eller föriikningsman som förvaltaren kan 11 hjälp av. Jag vill också understryka vad som framhålls och som är viktigt i detla sammanhang, nämligen alt själva beslutanderätten dock alltid skall ligga hos förvallaren ensam. I det avseendei råder del alltså ingel motsvarighelsförhällande mellan den nuvarande funktionen med rättens ombudsman och den tilltänkta möjligheten med en förlikningsman eller en rådgivare. Till detla bör läggas att del endasl är i särskilda fall eller när del finns särskilda skäl, och först efter tillsynsmyndighetens hörande, som det kan bli aktuellt med en sådan här

förlikningsman. Därför är del hell rikligl au varje sådanl här behov måste underkastas en myckel noggrann prövning. Delta framhålls också i proposilionen pä s. 206, som jag ber alt få hänvisa lill.

Olvivelakligl är del här ell smidigare system än all i varje situation tillsätta ylleriigare en förvaltare, säsom de socialdemokraliska reservanierna tydligen är inne på. Utskottsmajoriteten harockså utgått från att del härar fråga om en regel som man skall tillgripa i ytterst begränsad omfallning, men alt den kan komma att behövas i samband med mycket slora och komplicerade konkurser. Vi tror i likhet med reservanierna all en skicklig förvaltare i de allra flesla fall klarar dessa funktioner, men vi menar att lagförslaget skulle försvagas om 50 a § las bort, och därför avstyrker vi reservationen på den här punkten.

En annan och betydligt siörre tvistefråga, som behandlals också av vice ordföranden i ulskotlel, gäller vem som skall vara förvaltare i de s. k. mindre konkurserna-del är närmast de som i dag kallas för falligkonkurser. Jag kan bara beklaga alt socialdemokraterna inle kunnal frigöra sig frän sin tydligen lästa position, den som de intog redan 1976 i del förslag rörande mindre konkurser som den dåvarande socialdemokraliska regeringen lade fram, men som riksdagens majorilel avvisade, säsom nämnis tidigare i debaiten. Motiveringen för avslaget var att vi behövde fä ell samlat förslag, som omfattade handläggningen av alla konkurser.

Lennart Andersson har i en hel del punkier lagl fram sina motiveringar för att ha kronofogdemyndigheten som förvaltare. Jag noterade att del rörde sig om inte mindre än nio olika punkier. När jag lyssnade till Lennart Andersson kom Jag att länka på historien om talaren som i marginalen på sitt manuskript hade skrivii: Argumenten svaga, höj rösten! En travesti pä detla skulle i del här fallet kunna vara: Argumenten svaga, räkna därför upp sä mänga fiera!

Om man närmare granskar de punkter som Lennart Andersson anförde, sä finner man att prakliskl taget alla talar mot att kronofogdemyndigheten skall vara förvaltare. En punkl gällde all kronofogdemyndigheten bälire skulle kunna beakta arbetsmarknadens parters iniressen. Vad ärdel som säger del? Kosinaderna skulle bli lägre. Vad är det som säger del? Vilket moliv har man för all säga all eftersom staten i 75 96 av fallen är borgenär, i mänga fall den ende borgenären, så skall statlig myndighel också förvalla konkursen? Jag skulle vilja säga all del förhällandet ger anledning lill en helt motsatt uppfaltning.

Sedan finns det en del ganska lusliga motiveringar bland de här nio som räknais upp. En går ul på all man skulle införa den här ordningen för alt kronofogdemyndigheten skulle få mera jobb. Del räknar jag inle som en seriös synpunkt. Inte heller motiveringen att personalen på kronofogdemyndigheten arbelar under ämbetsansvar. Del skulle med andra ord betyda all de som förvallar andra konkurser är ansvarslösa. Alll della är ogrundade påståenden och ger belägg för uttrycket: Har du svaga argument, sä ta med sä många flera!

Del måste enligl min uppfattning vara myckel otillfredsställande att ha

Nr 141

Onsdagen den 9 maj 1979

Ändring i konkurslagen, m. m.

Nr 141

Onsdagen den 9 maj 1979

Ändring i konkurslagen, m. m.

olika kompetensgrupper, eller förvaltare med olika kompetens, när det gäller ordinära konkurser och s. k. mindre konkurser.Som utskottsmajoriteten framhåller finns det mänga skäl lill alt advokater bör anlitas även vid mindre konkurser. Det är angelägel att man kan ställa samma kvalifikationskrav pä förvaltare vid alla olika typer av konkurser. Vi är överens om att advokaterna är bra vid ordinära konkurser. Jag frågar mig varför de skulle vara bra bara vid de stora, besväriiga och omfattande konkurserna. Då är de givetvis i lika hög grad bra vid mindre konkurser.

Elt skäl är också alt del kan bli nödvändigi, vilket ocksä framhålls både i proposilionen och i utskottsbetänkandet, all låta en ordinär konkurs gä över i en mindre konkurs och Ivärtom. Alt i sådana lägen vara tvingad att byta förvaltare på grund av en sådan gruppindelning som föresläs i s-reservationen är verkligen opraktiskt. Som jag lidigare har sagt verkar del snarare som om socialdemokraterna vidhåller kronofogdealternalivel bara därför all del var den socialdemokratiska regeringen som lade fram förslaget 1976. Trots att det föreliggande förslaget måste betraktas som mycket överlägset, och att skälen för att låta en annan grupp ansvara för förvaltningen av vissa konkurser är mycket svaga, är det lydligen så, alt socialdemokraterna i denna fråga så att säga trampar på i samma tunna. Jag tror inle att del är mot bättre velande -det vore illa om del vore pä del sättet Men det är beklagligt.

Nu är den här diskussionen i viss mån av akademisk betydelse, eftersom vi tidigare har förordat alt kronofogdemyndigheten skall utses till tillsynsmyndighet. Man kan ju inte vara både förvaltare och tillsynsmyndighet Det här är alltså ell ullryck för vär insikt om kronofogdemyndighetens betydelse i sådana här frågor för alt man skall få den bäsla organisaiionen av konkursernas hantering. Jag vill gärna understryka att vi har förtroende såväl för de insiktsfulla och ansvarsfulla advokater som fär ansvaret för förvaltningen som för kronofogdemyndigheten som får ansvaret för tillsynen. För allmänheten måste det också vara av stor betydelse att vi har en enhetlig organisatorisk uppbyggnad på del här området.

I fråga om beslutet om handläggningsform för konkurs, dvs. det beslut som konkursdomaren skall falla när någon har gjorl framslällning om all träda i konkurs, yrkar socialdemokraterna i reservationen 9 all konkursdomaren bör samråda med kronofogdemyndigheten före beslutet om anläggningsform, dvs. om konkursen skall handläggas som ordinär eller som mindre konkurs. Enligt UtskoUsmajorilelens uppfaltning är del vikiigi all valel av handläggningsform träffas räll från början. Della möjliggörs bara om del finns så bra garantier som möjligl, så alt konkursdomaren får ell tillfredsställande underiag för sin bedömning. Samtidigl måste man eftersträva att konkursdomaren kan fatta beslutet så snart som möjligt efter framställningen. I det här ligger också ett krav pä rättssäkerhet för borgenärerna. I propositionen framläggs också olika förslag i delta syfte. Bl. a. skall kronofogdemyndigheterna ha skyldighet att ge konkursdomaren upplysningar som kan vara av värde för honom, och vidare kan gäldenär i vissa fall beordras att ge upplysningar som också kan vara värdefulla för bedömning av i vilken form konkursen skall handläggas. Del är klart att elt särskilt utredningsförfarande.

som har aktualiserats i den här reservationen, i vissa fall skulle kunna fylla ett visst behov, men ä andra sidan är del en uppenbar nackdel med den tidsförskjutning som härigenom uppstår. Även om den i vissa fall kan bli relalivi kort, bör man inte inslitulionalisera förfarandel på del sätt som reservanterna yrkar pä. I och med att advokater som regel blir förvaltare för både mindre och ordinära konkurser finns del inle heller någon större nackdel förknippad med en övergäng från den ena handläggningsformen till den andra, som jag lidigare har berört. Del här gäller propositionens förslag i motsats till socialdemokraternas modell, och man behöver inle i ett sådant läge byta advokat eller förvaltare om inle andra skäl talar för det. Därför tillstyrker utskottsmajoriteten propositionens uppläggning och avstyrker den socialdemokraliska reservationen.

I proposilionen föresläs vidare all kvarstad eller skingringsförbud skall kunna läggas på gäldenärens egendom i avvaktan på att konkursansökan prövas. Delta kan vara nödvändigi i vissa fall. I reservationen 10 framhåller de socialdemokratiska ledamöterna i lagutskottet all beslul om kvarstad eller skingringsförbud skall gälla inte bara fram lill konkursdomarens beslut om konkursen ulan också därefter ända fram till dess att egendomen omhändertagits av förvallaren. Nu är del ju sä att gäldenären förlorar sin rädighet över egendomen omedelbart då han försalts i konkurs, och förvallaren kan alltså ta hand om den. Skulle kronofogdemyndigheten då ha tagit hand om egendomen genom kvarstad eller på annal sätt, är kronofogdemyndigheten berättigad att efter konkursbeslulel överlämna egendomen till förvaltaren. I varje fall kan inte gäldenären ha rätt att utfå egendomen. I övrigt finns det bestämmelser i 17 kap. 13 § brottsbalken som reglerar gäldenärsbroll, som del här blir fråga om, och som skall tillämpas i sådana här sammanhang. Därför kan del inle, menar vi, finnas skäl all vidla ylleriigare arrangemang. Vi menar alltså att propositionens förslag är helt lillfredsslällande på den här punklen.

Så något om den moderata reservaiionen 11. Den gäller frågan om handräckningsförfarandel vid konkurs, som bl. a. Joakim Ollen tog upp. De moderala reservanierna motsätter sig uiformningen av 54 § och menaratt de tvångsåtgärder som där beskrivs innebär långtgående ingrepp i gäldenärens integritet. De anser all beslul om ålgärder bör fattas av konkursdomaren eller rätlen, så att man pä sä sätt får en exekutionstitel, som del heter. Då säger Joakim Ollen all han har svårt all förstå varför man i sådana här sammanhang inte skulle behöva ha en exekutionstitel. Utskottsmajoriteten delar i del sammanhanget departementschefens bedömning all själva konkursbeslulel bör kunna anses som etl tillräckligt myndighetsbeslul för förvaltaren när det gäller att begära en sådan här handräckning. Utskottet framhåller vidare att kronofogdemyndigheten redan f. n. i vissa fall har rätt alt utan särskild exekutionstitel vidta vissa handräckningsåtgärder. Ur säkerhetssynpunkt kan det alltså inte riktas några invändningar mot den här föreslagna anordningen, och frän praktiska synpunkier måste den kunna medföra fördelar. Det är därför vi avstyrker moderaiernas reservalion.

Låt mig, herr lalman, bara med några ord beröra ocksä kommunisternas

Nr 141

Onsdagen den 9 maj 1979

Ändring i konkurslagen, m. m.

Nr 141

Onsdagen den 9 maj 1979

Ändring i konkurslagen, m. m.

molioner i den här frågan. Motionärerna utgår lydligen frän all del som regel i de stora konkurserna -Jag får utgå frän all del är sådana del gäller- skall vara en hel grupp förvaltare. Man går to. m. så långl alt man säger - C.-H, Hermansson strök själv under del här -all när del gäller siörre förelag med flera fackliga organisationer, bör var och en av dessa vara företrädd bland förvallarna. Det blir en ganska stor skara förvaltare - man skulle kunna säga all någon sorts förvallarkommilié skulle tillsättas. Jag tror inle all ens C.-H. Hermansson egenlligen menar allvar med del, och Jag fick belägg för den uppfattningen när vpk:s yrkande lades fram. I del har man inle skrivii all samtliga fackliga organisationer skall vara företrädda.Där säger man i stället, diffust och otydligt, att de anställda i tillämpliga fall skall utse minst ylleriigare en förvaltare.

Vi har för vår del svårt all se vilsen med ell sådant arrangemang. Som vi framhållit i vår skrivning på s. 88 syftar förslaget till ändring i konkursförfarandel inle bara lill all borgenärernas iniressen skall kunna lillgodoses i konkursen utan också lill att hänsyn lill andra iniressen, sysselsäiiningspoliliska m. fl., skall tas. Det mäsle ankomma på förvallaren all noga pröva förutsällningarna för elt fortsättande eller etl återupptagande av gäldenärens rörelse. Därvid mäsle del ocksä vara naturiigl all förvallaren häller god kontakt med facket vid det drabbade företagel. Även om medbestämmandereglerna givelvis gäller i dessa sammanhang, instämmer jag i mycket av del som C.-H. Hermansson sade, inle minsl närdet gällde att konkurs i väsenllig grad berör de anslällda. Jag häller med om alt det i de flesta fall måste lill mera av åtgärder än vad som kan vara betingat av etl strikt följande av medbestämmandelagens eller -avtalens funktion. Man måste förutsätta att omdömesgilla förvaltare häller myckel nära kontakter med de anställdas förelrädare. All rädda vad som räddas kan är till båtnad för alla, både för de anställda och för borgenärerna. Kravei på all förvallaren skall vara väl förtrogen med arbelsmarknadspolitiska frågor måste givelvis ocksä beaklas när konkursdomaren utser förvaltare. Detla är ofrånkomliga fömlsättningar, och del finns ingenling som motsäger synpunkten alt denna ordning betydligt bälire än den nuvarande bör kunna stärka de anställdas möjligheler alt påverka situationen vid en konkurs.

Dess värre är del väl så, som vi också framhållit i ulskollets belänkande, alt del som regel är alldeles för långt gånget när elt förelag går i konkurs. Ålgärder måste vidias betydligt lidigare. Därför måste det tilltänkta s. k. betalningsinslällelseinslitulet, som man arbelar med inom arbetsmarknadsdepartementet, kunna bli ell belydligt mer värdefullt instrument när del gäller all kunna rädda företag som kommil på obestånd. Skall de kunna räddas, bör del Ju ske innan konkurslillslånd har inträtt Därför knyter även jag stora förhoppningar till all del förslag som man nu arbetar med inom regeringen snart skall kunna förverkligas.

Jag skall inle gå in pä C.-H. Hermanssons synpiinklerom konkurskarantän -de har bedömts lidigare. Lät mig bara lugna C.-H. Hermansson pä en punkl. Han var orolig för att det efter höstens val inte skulle finnas en regering som skulle kunna genomföra de goda förslag som den nuvarande regeringen håller

på alt arbeia fram. Justitieminister Romanus var med i trepartiregeringen. Vi upplevde det som oumbäriigi att han fortsatte också i folkpartiregeringen, och del gjorde han. Jag är hell övertygad om all valel i hösl ger sådant utslag att vi får möjlighet alt behälla justitieminister Romanus på hans posl, och då finns det, C.-H. Hermansson, goda förutsättningar för all förslaget om konkurs-karantän ganska snart kommer att genomföras.

Låt mig, herr lalman, bara lill slul understryka vad som tidigare sagts under den här debatten och som med skärpa betonas både i propositionen och i uiskotlsskrivningen, nämligen att det nu föreliggande förslaget bör innebära betydligt ökade möjligheler att komma lill rätta med den ekonomiska brottsligheten. Förslaget i proposilionen och de kompletteringar som ulskotlel gjorl bör vara ägnade all ge samhället ökade möjligheler all bekämpa den ekonomiska organiserade brottsligheten som vi i dag alla är bekymrade övet

Med dessa ord vill också Jag, herr lalman, för min del yrka bifall till ulskollets hemslällan i dess helhel.

Nr 141

Onsdagen den 9 maj 1979

Ändring i kon ku islägen, m. m.

JOAKIM OLLEN (m):

Herr lalman! Jag nolerar alt Bernt Ekinge förklarar att det ingenling gör att exekutionstiteln inte finns i de fall man skall vidta handräckningsåtgärder genom kronofogdemyndighetens försorg. Så anför han exempel på au detta inte behövs i vissa andra sammanhang. Del är då frågan om återtagande av gods som är köpt enligt lagen om avbetalning. Jag vill bara säga till Bernt Ekinge all det inte går att jämföra dessa båda saker - återtagande av gods köpt enligt lagen om avbetalningsköp och de ganska långtgående ålgärder som en kronofogde kan vidla enligl den föreslagna bestämmelsen på detta område. Vi kan inle förstå varför regleringen på detla område skall skilja sig frän den övriga utsökningslagsiiftning som finns. Vi kan inle förstå varför man jusl på den här punklen skall eftersätta de ändå vikliga rältssäkerhetskrav som ligger i alt en exekutionstitel skall finnas för aU man skall kunna vidta dessa ganska ingripande ålgärder. Dessa ålgärder skall ju också kunna rikta sig mot tredje man, vilket har föranlett lagrådet all ullala all man bör vara utomordentligt försiktig. Också delta är ell argument för all verkligen ha exekutionstiteln här och all ocksä på denna punkt slå vakl om de enskilda människornas rättssäkerhet

LENNART ANDERSSON (s):

Herr lalman! I den proposition som vi hade all handlägga 1976 redovisades en rad remissvar frän fackliga huvudorganisationer som tillstyrkt förslaget med kronofogdemyndigheten som förvaltare. Jag måste tyvärr konstatera att den fackliga ombudsmannen Bernt Ekinge inle lar någon hänsyn till dessa remissvar uian lämnar dem helt åt sidan.

När jag så i dag utföriigt motiverar vår mening att kronofogdemyndigheten skall vara förvaltare, kan Jag inte frigöra mig från uppfattningen au Bernt Ekinge lidigare inte lycks ha uppläckt alla dessa argument utan försl i dag flr dem klara för sig. Han kan inle rikta några andra argument mot mig ulan

Nr 141

Onsdagen den 9 maj 1979

Ändring i konkurslagen, m. m.

säger bara att argumenten för kronofogdemyndigheten ocksä kan användas som argument mot kronofogdemyndigheten. Det vore bälire om Bernt Ekinge för kammarens ledamöier redovisade en rad argument som belyser varför advokaterna absolul skall vara förvaltare i mindre konkurser. Då hade vi debatterat pä lika villkor. Ju fler inlägg man hör från majoritetens sida desto mindre kan man frigöra sig från uppfattningen att man för del första på etl tidigt siadium beslämt sig för all advokater skall vara förvaltare i alla konkurser. För del andra lalar man om nödvändighelen av att fä en helhetslösning. Del sistnämnda brukar inle vara så vanligt från de borgeriiga partiernas sida, utan de brukar ofta tala om nödvändighelen av all göra dellösningar. Så har dock inte skett i detta fall.

Mot del här som bakgrund trorjag inte att Bernt Ekinge skall lala sä myckel om vem som sitter fasl i låsta positioner.

CARL-HENRIK HERMANSSON (vpk):

Herr talman! I motsats lill Bernt Ekinge skall jag inle göra några valprognoser. De får karaktären av vittnesbörd, och varje parti kan ju stiga upp här och göra sådana, men jag tycker inte att de tillför debatten någonting väsentligt.

Vi är skepiiska - det vill jag gärna erkänna - mot regeringarnas vilja att vidla verkligt effekliva åtgärder mot den ekonomiska brottsligheten. Samtliga tre regeringar som suttit under de senaste åren har varil slappa när det gällt all ta initiativ för att bekämpa den ekonomiska brottsligheten. Vi tycker inle att riksdagen skall avhända sig sina rättigheter och sina skyldigheter alt själv ta initiativ härvidlag också när del gäller en direkt skärpning av lagstiftningen.

Men den fräga som Bernt Ekinge ägnade den siörre uppmärksamheten ål var vårl förslag, att de anställda skulle få tillsälta en förvaltare. Han sade alt han tyckte alt vårl yrkande var diffust och otydligt när han fick syn på del. Jag vill då påminna om alt del i huvudsak är precis samma yrkande som det som finns i molionsiexlen och som han kunde ha läst lidigare; den enda skillnaden är alt man nu begär alt regeringen skall ta initiativet.

Huvudfrågan är Ju följande: Skall de anställda ha möjlighet all vid konkurser verkligen utöva någon maktbefogenhet och få sina intressen tillgodosedda, eller skall de inte ha det? De övriga partierna anser all de inte skall ha del. Bernt Ekinge menar att man kan lila på den utsedde förvallaren, vare sig del nu blir en advokat eller en kronofogde - del flr vi se efter voteringarna här- men att de anställda inte själva skall ha de möjligheter som krävs i vpk-molionen. Samtidigt erkänner han emellerlid att det finns myckel i vad jag har sagi som motivering för förslaget, och han håller med om att det behövs mera än bara de befogenheter som finns enligt medbestämmandelagen, men han vil! inie accepiera något initiativ från vår sida för all det skall bli något mera än medbestämmandelagens rättigheter om diskussioner och insyn. Han föriitar sig i stället på en advokat eller en kronofogde. Jag lycker della är en någol inkonsekveni hållning.

Jag tror all de anslällda själva har siörre möjligheler au bedöma sina egna

iniressen och alt förelräda dessa iniressen, men Jag har en känsla av alt två olika rällsuppfailningar här står emol varandra. Enligl vår uppfattning har de anslällda rätt lill sin arbetsplats - det är de som har byggt upp företaget och del är de som skall ha de främsta rättigheterna, ocksä vid en konkurs. Enligl borgerlig uppfattning är del icke på del sätlel. Då kan jag förslå all man faller lillbaka på ell formelll juridiskt resonemang och inte i tillräcklig grad vill acceptera ell hänsynslagande lill de sociala och ekonomiska realiteter som föreligger. När det gäller företag med anställda är hotet vid varje konkurs främst risken för de anslällda att föriora sina jobb. Därför tycker jag del är ett hell rimligt krav att de anställda skall få ha en representant med bland förvaltarna.

Nr 141

Onsdagen den 9 maj 1979

Ändring i konkurslagen, m. m.

BERNT EKINGE (fp):

Herr talman! Lennart Andersson sade att ett flertal remissinstanser tillstyrkt förslaget om kronofogdemyndighet som förvaltare i mindre konkurser. Jag tillåter mig emellertid att ha en personlig bedömning av lämpligheten av all ha olika institutionella former för förvallning av konkurser.

Somjag sade tidigare är det otvivelaktigt mycket starkare att ha en enhetlig uppbyggnad. Att man då på socialdemokralisk sida anser att kronofogdarna är utomordentligt väl lämpade i det ena fallel men att advokaterna lydligen är utomordentligt väl lämpade i det andra fallel harjag litet svårt au förstå. Det ger ingen enhetlighet. Det är på den punkten somjag tillåter mig att ha en helt personlig uppfattning, som nu sammanfaller med både propositionens och utskottels. Jag har alltid sagt, herr Andersson, alt bara en megafon för andra villjag inle vara. Sedan respekierar jag LO:s och TCO:s synpunkier idel här sammanhanget, men jag tror all när man i de organisalionerna får se det här förslaget, kommer man säkeriigen att säga: Nu ser det ändå rikligl vettigt ut!

Lennari Andersson sade också attjag tydligen först nu har fått klart för mig vilka deras argument är. Nej, det var bara den långa listan av mycket egendomliga argument som Jag fick klar för mig försl nu. De många punklerna harjag inle sell förut, och jag blev därför något förvånad, framför alll över all de var så svaga.

Det är bältre all Jag lalar om hur vi vill ha det, säger Lennari Andersson vidare. Ja, men det gjorde jag ju också. Jag hade visseriigen inte mer än tre punkier på min lista, men del betydde naluriiglvis attjag bedömde dem som sä mycket slarkare.

För del första sade jag att det är angeläget att man kan ställa samma kravpä kvaliflkalioner för förvaltare när del gäller både ordinära och mindre konkurser. För det andra sade jag att vi är överens om alt vid ordinära konkurser skall advokaterna vara förvaltare. För del tredje sade jag att det kan bli nödvändigt all låta konkurser föras över från den ena förvaltningsformen till den andra, och då är det angeläget all man inle blir tvingad all byta förvaltare. Detta är, menar jag, utomordentligt slarka argument

Jag hoppas alt delta också lillgodoser Lennart Anderssons önskemål om helhetslösning. Om han är iniresserad av helhetslösningar- vilket jag fick ell

Nr 141

Onsdagen den 9 maj 1979

Ändring i konkurslagen, m. m.

intryck av - borde han ha anslutit sig till ulskollsmajorileten. Del är en naiurlig slutsats av vad han sade.

C.-H. Hermansson säger all han inle vill göra några valprognoser. Nej, men han gjorde del i alla fall. Han sade ju all han varorolig för hur del skulle se ut efter valel, och det fattade jag som i varje fall ett uitryck för någon lyp av valprognos.

Det är rikligl, C.-H. Hermansson, att vi är överens om det betydelsefulla i all facket kommer in. Men vi vill all det skall komma in tidigare. När en konkurs är verklighet, dä är det som regel för sent. Man kan inle säga alt den anställde har räll lill sin arbetsplats när företaget har gått i konkurs - del vore all gä långt Jag vill säga: Vi måste slå vakt om de anställdas möjligheter att komma in pä eu så tidigt siadium alt alla synpunkier kan beaklas i god lid. Då fäster jag slora förhoppningar vid det betalningsinsiällelseinslitut som man arbetar med inom regeringskansliet. Del trorjag, C.-H. Hermansson, är en betydligt bälire lösning.

Joakim Ollen säger all han forlfarande inle förstår varför vi har anslutit oss lill propositionens förslag och au man skall kunna lägga in en sådan värdering i själva beslutet om konkursen alt det för förvallaren framsiär - i della läge med de nya funktioner som förvallaren fär- såsom lillräckligt förankrat för att han skall kunna få den handräckning som han i speciella sammanhang kan behöva, ulan alt man har en ytterligare omgång då man går till konkursdomaren eller lill rällen. Vi menar inle all förslaget får medverka lill alt del blir någon rättsosäkerhet. Men både ur borgenärssynpunkt och ur allmän förvaltningssynpunkt när det gäller konkurser är del viktigt all man kan vidla åtgärder relalivi snabbi; del talar erfarenheten för. Del är därför som en sådan här möjlighel borde finnas.

CARL-HENRIK HERMANSSON (vpk):

Herr lalman! Bernt Ekinge sade nu att fackel borde komma in lidigare när del gäller bestämmanderätt, innan det blir konkurs. Och det är alldeles självklart all vi delar den ståndpunkten. Vi har gett ullryck för del vid etl fiertal tillfällen, dä vi har krävt demokraliska fri- och rättigheter för de anslällda - all de skall ha vetorätt när del gäller investeringar, när del gäller avskedanden och personalpolitiken över huvud lagel. Då skulle de få en möjlighet all utöva ell verkligt inflyiande på förelagets skötsel. Men säviii Jag vet har Bernt Ekinge aldrig stött dessa molioner här i riksdagen.

Nu menar han au införandet av elt s. k. betalningsinsiällelseinslitut skulle ge möjligheler för fackel. Jag kan inte uttala mig på den punklen, för jag känner inle lill de konkrela förslag som eventuellt kan finnas eller komma all framläggas. Men jag anser del i sä fall otillräckligt. Fackel mäsle komma in långl lidigare och under hell normala förhållanden.

Jag kan å andra sidan inle inse varför del förhållandel all facket inte har fått vara med lidigare skall hindra del alt vara med när man har kommil lill en konkurssilualion. Del finns inle någon logik i det resonemanget. Eftersom fackel lidigare inte har haft några rälligheler, skall del inle ha några då heller, resonerar lydligen Bernt Ekinge.

Vi i vpk är anhängare av ökade rättigheter förde fackliga organisalionerna, dvs. de anslällda, i alla lägen och i alla situationer - även när del har gått så långl all förelaget är i en konkurssilualion. Del är den situationen som vi i dag diskulerar, och del är det enda som vi har möjlighel att la ställning lill. Men då finner vi all såväl de borgerliga partierna som socialdemokraterna säger bestämt nej lill vpk:s krav all de anslällda skall fä en representant bland förvaltarna. Jag tycker all della nej är avslöjande.

Nr 141

Onsdagen den 9 maj 1979

Ändring i konkurslagen, m. m.

BERNT EKINGE (fp):

Herr lalman! Låt mig i detla sammanhang till C.-H. Hermansson säga all jag tidigare har läst hans molioner och hans yrkanden. Både första och nu sista gången fann jag dem lika diffusa. Det var anledningen lill milt omdöme, och det står naturiigtvis kvat

När det gäller synen på de anställdas möjligheter all få inflyiande är vi tydligen överens. Men när det gäller sätlel alt ordna delta i konkursförfarandel är vi inle överens. Jag är rädd för alt C.-H, Hermanssons idé om ell flertal förvaltare i en och samma konkurs skulle kunna leda till en sådan byråkratisering och bindning i hanteringen att del skulle bli lill slort förfång för alla parter.

Som jag sade lidigare är del naturligt att en insiktsfull förvaltare, när konkurstillståndet har inträtt, tar kontakter och utnyttjar alla möjligheter all läla också de anslällda vara med. All däremoi utse en hel förvaltningsgrupp, en kommitté av förvaltare, är icke en praktisk och rimlig lösning. Del trorjag all även C.-H. Hermansson inset

CARL-HENRIK HERMANSSON (vpk):

Herr talman! Jag vill bestämt protestera mot omdömet au inflytande för de anslällda i konkursförvallningen skulle innebära byråkratisering. Snarare är del avsaknaden av inflyiande för de anslällda som innebär risk för byråkratisering.

Jag vill ocksä bestämt protestera mot omdömel att vårt yrkande skulle vara diffust. Jag läser upp del en gång till, eftersom kammarens ledamöier har att la ställning till det. Del står mycket konkrei i yrkandet "att riksdagen med anledning av molionen 1978/79:2208, yrkandet 2, hos regeringen begär förslag till sådan ändring i konkurslagen all i tillämpliga fall de anslällda skall ha räll alt utse minsl en förvaltare".

Jag kan inte finna au detla är diffust - jag tycker att det är etl mycket pregnant yrkande.

BERNT EKINGE (fp):

Herr talman! Att vi har olika uppfattningar om hur byråkratin verkar beror kanske på - vilket jag inte kan rå för - de sätt som vi har upplevt den på i vär omvärid. Vi har och kommer nog all fortsättningsvis ha olika uppfattningar på denna punkl. Jag tror all C.-H. Hermansson inte har så stark känsla av all man byråkraliserar särskill mycjcet - del harjag förstått av debatten.

När del gäller själva yrkandet skulle del vara intressant all fl vela när det är

Nr 141

Onsdagen den 9 maj 1979

Ändring i konkurslagen, tn. m.

"tillämpliga fall". När skall del vara minsl en, och när skall del vara sju förvaltare? Då samtliga fack är representerade på en arbetsplats skall det lydligen vara minst ylleriigare en förvaltare, men del kan också bli t ex. sju. Detta menar jag äretl utslag av myckel dunkla tankegångar, och dem har man alltså givit uttryck för i detla yrkande.

Del är klart alt man skulle kunna tillmötesgå yrkandel genom au uppdra åt regeringen att lösa upp detta och ge svar på dessa frågor och därmed skapa en rimlig ordning. Men vi avvaktar i stället och ser hur detla kan komma att utformas när vi får de ylleriigare förslag som hör samman med konkursförvaltningen.

. CARL-HENRIK HERMANSSON (vpk):

Herr lalman! Herr Ekinge är förundrad över vad som kan menas med "i tillämpliga fall". Del menas naturiigtvis att när del finns anställda i företagen, sä skall de alltid vara representerade. I förelag där del inle finns några anslällda kan de ju inle vara representerade, herr Ekinge. Svårare är inte den tolkningsfrågan. Det slår också klan utsagt i vår moiion all när det gäller större förelag med flera fackliga organisaiioner bör var och en av dessa vara företrädd bland förvaltarna. När del bara finns en facklig organisalion räcker del med en representant Jag tycker inle della är konstigt. Man skall inte krångla till det, herr Ekinge.

BERNT EKINGE (fp):

Herr lalman! Nej, del är klart all man inle skall göra del. Men jag tycker inte att det skall stå opåialat när man så här försöker snickra till lösningar som i det praktiska livet blir ohållbara. C.-H. Hermansson nämnde fall där del bara finns en facklig organisalion. I de fiesta fall finns det ju flera. Jag menar att man löst frågan alllför lättvindigt, när man skriver ifrån sig den på det sättet och räknar med att andra skall klara ut konsekvenserna.

Överiäggningen var härmed slulad.

Mom. 1

Proposiiioner gavs på bifall till dels utskottets hemslällan med godkännande av utskottets motivering, dels utskottets hemslällan med godkännande av den i reservaiionen nr 1 av Lennari Andersson m. fl. anförda motiveringen,och förklarades den förra proposilionen vara med övervägande Ja besvarad. Sedan Lennart Andersson begärt voiering upplästes och godkändes följande voleringsproposilion:

Den som vill all kammaren bifaller lagutskottets hemställan i betänkandet nr 19 mom. 1 med godkännande av utskoiiets motivering rösiar ja, den del ej vill rösiar nej.

Vinner nej har kammaren bifallil utskottets hemslällan med godkännande av den i reservationen nr 1 av Lennart Andersson m. fl. anförda motiveringen.

Vid omröslning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens Nr 141

Onsdagen den 9 maj 1979

Ändring i konkurslagen, m. m.

ledamöier ha röstat för Ja-propositionen. Då Lennari Andersson begärde rösträkning verkställdes votering med omrösiningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 152

Nej - 137

Mom. 2

Proposiiioner gavs på bifall lill dels utskottets hemslällan, dels reservationen nr 2 av Lennart Andersson m. fl.,och förklarades den förra propositionen vara med övervägandeja besvarad. Sedan Lennart Andersson begärt votering upplästes och godkändes följande voieringsproposition:

Den som vill aU kammaren bifaller lagutskottets hemställan i betänkandet nr

19 mom. 2 röstar ja,

den det ej vill rösiar nej.

Vinner nej har kammaren bifallil reservaiionen nr 2 av Lennart Andersson

m.fl.

Vid omröslning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-proposilionen. Då Lennart Andersson begärde rösträkning verkställdes votering med omrösiningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 153 Nej - 137

Mom. 3-6

Kammaren biföll vad utskottet i dessa momenl hemställt.

Mom. 7

Proposiiioner gavs på bifall lill dels utskottets hemslällan, dels reservationen nr 3 av Lennart Andersson m. n.,och förklarades den förra propositionen vara med övervägandeja besvarad. Sedan Lennart Andersson begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposiiion:

Den som vill alt kammaren bifaller lagutskottets hemställan i betänkandet nr

19 mom. 7 röstar ja,

den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 3 av Lennart Andersson

m.fl.

6 Riksdagens protokoll 1978/79:141

Nr 141

Onsdagen den 9 maj 1979

Ändring i konkurslagen, m. m.

Vid omröslning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöterha röstat förja-propositionen. Då Lennart Andersson begärde rösträkning verkställdes voiering med omrösiningsapparat. Denna omröslning gav följande resultat:

Ja - 153 Nej - 137

Mom. 8

Propositionergavs pä bifall lill dels ulskollets hemställan, dels reservationen nr 4av Lennart Andersson m. fl.,och förklarades den förra propositionen vara med övervägandeja besvarad. Sedan Birgitta Johansson begärt voiering upplästes och godkändes följande voteringsproposiiion:

Den som vill alt kammaren bifaller lagutskottets hemslällan i betänkandei nr

19 mom. 8 rösiar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservaiionen nr 4 av Lennart Andersson

m.fl.

Vid omröslning genom uppresning förklarades flerlalel av kammarens ledamöier ha röstat för ja-propositionen. Då Birgitta Johansson begärde rösträkning verkställdes voiering med omrösiningsapparat. Denna omröslning gav följande resultat:

Ja - 151 Nej - 138

Mom. 9

Proposiiioner gavs på bifall lill dels ulskollets hemslällan, dels reservationen nr 6 av Bo Siegbahn och Joakim Ollen,,och förklarades den förra proposilionen vara med övervägandeja besvarad. Sedan Joakim Ollen begärt voiering upplästes och godkändes följande voteringsproposiiion:

Den som vill all kammaren bifaller lagutskottets hemställan i betänkandei nr

19 mom, 9 röstar Ja,

den det ej vill rösiar nej.

Vinner nej har kammaren bifallil reservaiionen nr 6 av Bo Siegbahn och

Joakim Ollen,

Vid omröslning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöier ha röstat förja-propositionen. Då Joakim Ollen begärde rösträkning verkställdes votering med omrösiningsapparat. Denna omröslning gav följande resultat:

Ja - 241 Nej - 47" Avstår - 1

Mom. 10

Proposiiioner gavs på bifall lill dels utskottets hemslällan, dels det av Carl-Henrik Hermansson under överläggningen framställda yrkandet, och förklarades den förra propositionen vara med övervägandeja besvarad. Sedan Carl-Henrik Hermansson begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill all kammaren bifaller lagutskottets hemslällan i betänkandet nr

19 mom. 10 rösiar ja,

den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallil del av Cari-Henrik Hermansson under

överiäggningen framställda yrkandel.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Dä Cari-Henrik Hermansson begärde rösträkning verkställdes votering med omrösiningsapparat. Denna omröslning gav följande resultat:

Ja - 276

Nej - 13

Avstår - I

Mom. 11

Proposilionergavs på bifall lill dels utskottets hemställan,dels reservationen nr 7 av Lennart Andersson m. fl.,och förklarades den förra proposilionen vara med övervägandeja besvarad. Sedan Birgitta Johansson begärt voiering upplästes och godkändes följande voieringsproposition:

Den som vill alt kammaren bifaller lagutskottets hemslällan i belänkandet nr

19 mom. Il röstar ja,

den det ej vill rösiar nej.

Vinner nej har kammaren bifallil reservaiionen nr 7 av Lennart Andersson

m.fl.

Vid omröslning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat förja-propositionen. Dä Birgitta Johansson begärde rösträkning verkställdes votering med omrösiningsapparat Denna omröslning gav följande resultat:

Ja - 152 Nej - 137

Nr 141

Onsdagen den 9 maj 1979

Ändring i konkurslagen, m. m.

Mom. 12

Proposiiioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 8 av Lennart Andersson m. fl.,och förklarades den förra propositionen vara med övervägandeja besvarad. Sedan Birgitta Johansson begärt votering upplästes och godkändes följande voieringsproposition:

Nr 141

Onsdagen den 9 maj 1979

Ändring i konkurslagen, m. m.

Den som vill all kammaren bifaller lagutskoliets hemställan i betänkandei nr

19 mom. 12 röstar ja,

den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallil reservaiionen nr 8 av Lennart Andersson

m. fl.

Vid omröslning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöier ha röstat förja-propositionen. Dä Birgitta Johansson begärde rösträkning verkställdes votering med omrösiningsapparat Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 152 Nej - 137

Mom. 13

Propositioner gavs pä bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 9 av Lennart Andersson m, fl.,och förklarades den förra propositionen vara med övervägandeja besvarad. Sedan Birgitta Johansson begärt voiering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill all kammaren bifaller lagutskottets hemställan i beiänkandei nr

19 mom. 13 röstar ja,

den del ej vill rösiar nej.

Vinner nej har kammaren bifallil reservationen nr 9 av Lennart Andersson

m.fl.

Vid omröslning genom uppresning förklarades flerlalel av kammarens ledamöier ha röstat förja-propositionen. Då Birgitta Johansson begärde rösträkning verkställdes votering med omrösiningsapparat Denna omröslning gav följande resultat:

Ja - 150

Nej - 137

Avstår - 1

Mom. 14

Proposiiioner gavs på bifall lill dels ulskollets hemslällan, dels reservationen nr 10 av Lennart Andersson m. fl., och förklarades den förra proposilionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Birgitta Johansson begärt votering upplästes och godkändes följande voieringsproposition:

Den som vill all kammaren bifaller lagutskottets hemslällan i beiänkandei nr

19 mom. 14 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallil reservationen nr 10 av Lennart Andersson

m.fl.

Vid omröslning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöier ha röstat för ja-proposilionen. Då Birgitta Johansson begärde rösträkning verkställdes voiering med omrösiningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat-Ja - 150 Nej - 136

Mom. 15

Propositioner gavs på bifall lill dels ulskollets hemslällan, dels reservationen nr II av Bo Siegbahn och Joakim Ollen, och förklarades den förra propositionen vara med övervägandeja besvarad. Sedan Joakim Ollen begärt voiering upplästes och godkändes följande voleringsproposilion:

Den som vill aU kammaren bifaller lagutskottets hemslällan i betänkandet nr

19 mom. 15 rösiar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallil reservafionen nr 11 av Bo Siegbahn och

Joakim Ollen.

Vid omröslning genom uppresning förklarades fierlalei av kammarens ledamöier ha röstat förja-propositionen. Då Joakim Ollen begärde rösträkning verkställdes votering med omrösiningsapparat Denna omröslning gav följande resultat:

Ja - 242 Nej - 46

Mom. 16-27

Kammaren biföll vad utskollel i dessa momenl hemställt

Nr 141

Onsdagen den 9 maj 1979

Ändring i konkurslagen, m. m.

§ 9 Föredrogs

Socialförsäkringsutskottets betänkande

1978/79:23 med anledning av propositionen 1978/79:111 om åtgärder mot

krångel och onödig byråkrati m. m., såvitt proposilionen hänvisats till

socialförsäkringsutskottet, jämle moiion

Socialutskottets betänkande

1978/79:36 om uppskov med behandlingen av vissa ärenden lill riksmötet 1979/80

Kultumtskottets betänkande

1978/79:27 med anledning av propositionen 1978/79:167 om lån till Åreprojeklel

Utbildningsutskottets betänkande

1978/79:39 med anledning av propositionen 1978/79:125 med förslag om

Nr 141

Onsdagen den 9 maj 1979

Vissa åtgärder på växtförädlingsom -rådet m. m.

tilläggsbudget III lill statsbudgeten för budgetåret 1978/79 såvitt gäller vissa anslag inom utbildningsdepartementets verksamhetsområde

Kammaren biföll vad utskotten i dessa betänkanden hemslälll.

§ 10 Vissa åtgärder på växtförädlingsområdet m. m.

Föredrogs Jordbmksutskottets betänkande 1978/79:26 med anledning av proposilionen 1978/79:130 om vissa ålgärder pä växlförädlingsomrädet m. m. jämle molioner.

I propositionen 1978/79:130 hade regeringen (jordbruksdeparlemenlel) föreslagil riksdagen dels all anta förslag lill

1. lag om ändring i lagen (1976:298) om staisplomberingav utsäde och om växlförädlingsavgift,

2. lag om upphävande av lagen (1928:289) angående handel med utsädesvaror,

dels att

3. godkänna de allmänna riktlinjerna för växiförädlingsverksamheten som förordats i proposilionen,

4. bemyndiga regeringen att godkänna avtalet med Svenska lantmännens riksförbund, Sveriges utsädesförening och Allmänna svenska utsädesakiie-bolaget om bildande av etl växlförädlingsförelag,

5. bemyndiga regeringen all vidla de åtgärder som krävdes för genomförande av avtalet,

6. bemyndiga regeringen all ikläda slalen de förpliktelser som följde av avtalet med Lantbrukarnas riksförbund och Svenska lantmännens riksförbund om gemensam finansiering av vissl växlförädlingsarbeie,

7. godkänna de riktlinjer för organisation m. m. av en nämnd på växtförädlingens område som framgick av vad i propositionen framförls,

8. bemyndiga regeringen att inrätta en tjänst som professor vid Sveriges lanlbruksuniversilel i enlighel med vad i proposilionen förordals,

9. till Sveriges lantbruksuniversitet: Lantbruksvetenskapliga fakultetens driftkostnader för budgetåret 1979/80 utöver i proposilionen 1978/79:100 bil. 13 föreslaget reservalionsanslag anvisa ytteriigare 2 570 000 kr.,

10. till Bidrag lill Sveriges utsädesförening för budgetåret 1979/80 anvisa etl förslagsanslag av 7 750 000 kr.,

11. ull Bidrag lill viss praktiskt vetenskaplig växtförädling för budgetåret 1979/80 anvisa eU anslag av 230 000 kr.,

12. lill Bidrag lill växtförädling för budgetåret 1979/80 anvisa ett reservalionsanslag av 10 850000 kr.,

13. till Teckning av aktier i Allmänna svenska utsädesakiiebolaget för budgetåret 1979/80 anvisa ett investeringsanslag av 2 000 000 kt

Beträffande propositionens huvudsakliga innehåll anfördes följande: "I proposilionen föreslås ökade insatser på växlförädlingsomrädet Rege-

ringen föreslås fl bemyndigande alt godkänna avtal mellan staten och Svenska lantmännens riksförbund som innebär all verksamhelen vid Sveriges ulsädesförening och Allmänna svenska utsädesakiiebolaget förs samman till ell nylt företag, Svalöf AB. Del nya företaget skall ägas lill hälften var av slalen och Svenska lantmännens riksförbund. Vidare föresläs all regeringen bemyndigas godkänna etl avtal mellan staten, Lantbrukarnas riksförbund och Svenska lantmännens riksförbund. Enligl delta avtal skall slalen och jordbrukets föreningsrörelse gemensaml bidra lill finansieringen av viss växtförädling.

Till lanlbrukssiyrelsen knyts en växiförädlingsnämnd med uppgift att pröva ansökningarom medel lill växtförädlingsprojekl som är angelägna från allmän synpunki. Sammanlagt kommer nämnden att disponera ca 14 milj. kr. för del första halvåret 1980. För ökad forskningsverksamhet föresläs Sveriges lantbruksuniversitet tillföras bl. a. en professur för kulturväxternas genetik och förädling. Sammanlagt innebär avtalel om gemensam finansiering av visst växlförädlingsarbeie och förslagen om ökad forskning att de åriiga bidragen lill växtförädling ökar med 5,7 milj. kr.

Inom växiförädlingsavgifissyslemei införs den ordningen, att medel ur växiförädlingsfonden i princip utbetalas lill sortinnehavare endast under den tid som motsvarar skyddstiden inom växlförädlartällen. I övrigl föreslås alt i lagen om stalsplombering av utsäde och om växlförädlingsavgift införs bestämmelser om kvalitetsdeklaration av sådanl utsäde, som inte skall siatsplomberas, och att i samband därmed 1928 års lag angående handel med ulsädesvaror (frölagen) upphävs."

Nr 141

Onsdagen den 9 maj 1979

Vissa åtgärder på växtförädlingsom -rådet m. m.

I delta sammanhang hade behandlals

dels den under allmänna molionsiiden vid 1978/79 års riksmöie väckta molionen 1978/79:1988 av Ingegärd Oskarsson m. fl. (c), vari hemslällls all riksdagen hos regeringen begärde all försöksledartjänslen för handläggning av frågor rörande linodling, linberedning och rådgivning i linfrågor vid Sveriges ulsädesförening i Svalöv äierinrältades.

dels de med anledning av propositionen väckta motionerna 1978/79:2252 av Alfred Håkansson m.fl. (c, s), vari hemslällls 1. aU riksdagen till Bidrag till viss prakliskl vetenskaplig växtförädling för första hälften av budgetåret 1979/80 anvisade ett i förhällande lill regeringens förslag med 240 000 kr. förhöjl anslag av 470 000 kt, 2. alt riksdagen vid behandling av regeringens proposition 1978/79:130 om vissa åtgärder på växlförädlingsomrädet m. m. beaktade vad i molionen anförts i denna fråga,

1978/79:2269 av Einar Larsson m. fl. (c), vari hemställts I. aU riksdagen som sin mening gav regeringen lill känna alt professuren i kulturväxternas genetik och förädling inom lantbruksuniversitetet förlades lill Svalöv, 2. alt riksdagen som sin mening gav regeringen till känna all de medel som ställdes till växtförädlingsnämndens förfogande borde anslås ull svenska växtförädlingsorgan.

Nr 141 1978/79:2331 av Kersiin Andersson i HJärtum m. fl. (c, s, m, fp), vari

Onsdaeen den hemställts 1. aU riksdagen beslutade att den vid Svalöf AB bedrivna

9 mai 1979 linverksamheten skulle tryggas genom statligt slöd, 2. alt riksdagen skulle

_____________ anhålla om åtgärder för all med samhälleligt slöd slimulera en utökad

Vissa åtgärder på ""°'"'"S inom landet,

växtförädlingsom- 1978/79:2332 av Bertil Lidgard m. fl. (m), vari hemställts att riksdagen

rådet m m skulle med ändring av propositionen besluta 1. att som villkor för statsanslag

för växtförädlingsändamål skulle gälla all växlförädlingsanstall som beviljats sådant anslag skulle vara skyldig att pä lika villkor tillhandahålla reproduk-lionsutsäde av originalsorl äl envar etablerad utsädesfirma som av statlig myndighet godkänls för stalsplombering av uppförökal utsäde, 2. alt bestämmelser av angivna innebörd skulle inläs i aniingen 1971 års lag eller i 1976 års lag eller bådadera, ävensom alt det skulle uppdras ät Jordbruksuiskollel alt utarbeta erforderiig lagtext,

1978/79:2333 av Svanle Lundkvist m.fl. (s), vari hemställts 1. all riksdagen uttalade all den särskilda professuren och institutionen i kulturväxternas genelik och förädling borde lokaliseras till Svalöv, 2. alt riksdagen ullalade att de stadiga representanterna i Svalöf AB borde utses pä sådant säll att konsumentintressena och samhällsnytlig forskning tillgodosågs, 3. alt riksdagen uttalade sig föratt Sveriges utsädesförenings vetenskapliga traditioner som etl officiellt växtförädlingsorgan fördes över i del nya förelaget, 4. att riksdagen uttalade alt den biståndsverksamhet som utvecklats vid Sveriges utsädesförening gavs möjligheter att beslå och utvecklas i del nya företaget, och

1978/79:2334 av Hans Wachtmeister m. fl. (m), vari hemställts all riksdagen med avslag pä proposilionen 1978/79:130, såviit avsåg yrkandena under punklerna 3-7 i hemslällan, hos regeringen skulle anhålla om uiredning angående riktlinjerna för växtförädlingens organisation i enlighet med vad i motionen anförts.

Utskottet hemställde alt riksdagen skulle dels anta förslaget lill

1. lag om ändring i lagen (1976:298) om stalsplombering av utsäde och om
växtförädlingsavgift,

2. lag om upphävande av lagen (1928:289) angående handel med ulsädes
varor,

dels

3. beiräffande avslag pä proposilionen i viss del avslå molionen 1978/ 79:2334,

4. beiräffande ny organisalion för växtförädlingen

a. godkänna de allmänna riktlinjer för växiförädlingsverksamheten som
förordals i propositionen,

b. som sin meningge regeringen till känna vad utskottet med anledning av
motionen 1978/79:2333, yrkandet 2, anförl om sammansättningen av

88 styrelsen för Svalöf AB,

Onsdagen den 9 maj 1979

Vissa åtgärder på växtförädlingsom -rådel m. m.

c, lämna mofionen 1978/79:2333, yrkandena 3 och 4, ulan vidare Nr 141
ålgärd,

d, bemyndiga regeringen alt godkänna avtalet med Svenska lantmännens
riksförbund, Sveriges utsädesförening och Allmänna svenska utsädesaktie
bolaget om bildandet av etl växlförädlingsförelag,

e, bemyndiga regeringen all vidla de ålgärder som krävdes för all
genomföra avtalet,

5. beträffande slöd lill växtförädling

a. bemyndiga regeringen alt ikläda staten de förpliktelser som följde av
avtalel med Lantbrukarnas riksförbund och Svenska lantmännens riksför
bund om gemensam finansiering av visst växlförädlingsarbeie,

b. godkänna de riktlinjer för organisation m. m. av en nämnd på
växtförädlingens område som framgick av vad i proposilionen framförls,

c. anse molionen 1978/79:2269, yrkandel 2, besvarad med vad utskollel
anförl om nämndens verksamhei m. m.,

d. anse moiionerna 1978/79:1988 och 1978/79:2331 besvarade med vad
utskottet anförl om slöd lill linodling m. m.,

6. beiräffande ökade insalser för kulturväxternas genelik och förädling

a. bemyndiga regeringen all inrälla en tjänst som professor vid Sveriges
lanlbruksuniversilel,

b. som sin meningge regeringen lill känna vad utskottet med anledning av
molionen 1978/79:2269,yrkandet I,och molionen 1978/79:2333,yrkandel 1,
anfört om den nya enhetens föriäggning lill Svalöv,

c. lämna molionen 1978/79:2252, yrkandel 2 i denna del, ulan vidare
åtgärd,

7. beiräffande övriga växtförädlingsfrågor anse molionen 1978/79:2252, yrkandel 2 i återstående del, och molionen 1978/79:2332 besvarade med vad utskottet anförl om konkurrensneutralitet på växlförädlingsomrädet,

8. lill Sveriges lanlbruksuniversilel: Lantbruksvelenskapliga fakultetens driftkosinader för budgetåret 1979/80 utöver i propositionen 1978/79:100 bil. 13 föreslaget reservationsanslag anvisa ylleriigare 2 570 000 kr.,

9. lill Bidrag lill Sveriges ulsädesförening för budgetåret 1979/80 anvisa elt förslagsanslag av 7 750 000 kr.,

10. med bifall lill regeringens förslag och med avslag på molionen 1978/79:2252, yrkandet 1, lill Bidrag lill viss prakliskl vetenskaplig växtförädling för budgetåret 1979/80 anvisa ell anslag av 230 000 kr.,

11. lill Bidrag lill växtförädling för budgetåret 1979/80 anvisa ell reservalionsanslag av 10 850 000 kt,

12. lill Teckning av aktier i Allmänna svenska utsädesakiiebolaget för budgetåret 1979/80 anvisa ell invesleringsanslag av 2 000 000 kr.

Följande tre reservalioner hade avgivits av Hans Wachtmeister, Arne Andersson i Ljung och Sven Eric Lorentzon (samtliga m): 1. vari reservanterna ansett all ulskoltel under 3 bort hemställa att riksdagen skulle med bifall till molionen 1978/79:2334 och med avslag

Nr 141

Onsdagen den 9 maj 1979

Vissa ålgärder på växtförädlingsom -rådel m. m.

på propositionen såviit avsåg ny organisalion för växtförädlingen och inrättandet av en nämnd på växtförädlingens område m. m. (punkterna 3-7 i regeringens hemställan) hos regeringen anhålla om uiredning angående riktlinjerna för växtförädlingens organisation i enlighet med vad reservanterna anfört,

2. vari reservanierna - under förutsättning av riksdagens bifall lill reservanternas avslagsyrkande - ansett all ulskoltel under 4, 5, 7 och 9-12 bort hemställa

alt riksdagen skulle

4. lämna molionen 1978/79:2333, yrkandena 2-4, ulan vidare åtgärd,

5. lämna moiionerna 1978/79:1988, 1978/79:2269, yrkandet 2, och 1978/ 79:2331 ulan vidare ålgärd,

7. lämna molionen 1978/79:2252, yrkandel 2 i återstående del, och molionen 1978/79:2332 ulan vidare åtgärd,

9. lill Bidrag lill Sveriges ulsädesförening för budgetåret 1979/80anvisaetl
förslagsanslag av 15 500 000 kt,

10. med avslag på molionen 1978/79:2252, yrkandet 1, till Bidrag lill viss praktiskt vetenskaplig växtförädling för budgetåret 1979/80 anvisa eu anslag av 460 000 kt,

11. avslå regeringens förslag om medelsanvisning till Bidrag till växtförädling,

12. avslå regeringens förslag om medelsanvisning till Teckning av aktier i Allmänna svenska utsädesakiiebolaget.

3. vari reservanierna - under förutsäitning av riksdagens avslag pä reservanternas avslagsyrkande -ansett all ulskotlel under 4 b bort hemställa

att riksdagen skulle avslå molionen 1978/79:2333, yrkandet 2.

HANS WACHTMEISTER (m):

Herr lalman! Först några ord om två molioner om linodlingen, den ena av Kersiin Andersson i HJärtum och den andra av Ingegärd Oskarsson. Båda rör det faklum all linodlingen sedan del statliga stödel dragils in har minskat så kraftigt att svärigheler inställt sig all skaffa lingarn lill hemslöjden, bl. a. för knyppling och damaslvävning.

Man kan diskulera om frågan om linodlingen egenlligen hör hemma i Jordbruksutskottet, så oerhört mångsidig som den är. Med tanke på hemslöjdens betydelse som terapi vid långvården eller som inkomstkälla för pensionärer och glesbygdsbefolkning skulle den lika gärna kunna sortera under socialutskottet eller kullumtskotlei. Men nu har den hamnat under jordbruksutskottet

Det är inle första gången vi behandlar denna fråga. Sä sent som förra året hade vi frågan uppe och förulsalle dä all den skulle prövas i samband med uiredningen om växiförädlingsverksamheten. Den utredningen är som

bekant klar, men den säger ingenling om linet. Vad riksdagen fömtsätter är alltså lill föga gagn, sä länge del inte lar formen av tilläggsdirektiv. Så blev del inle den här gången.

I år förutsätter ulskoltel alt frågan kommer att ägnas uppmärksamhel även inom ramen för den föreslagna växlförädlingsnämndens stödverksamhet. Med en liten vink lill denna nämnd om alt detla innebär en myckel stark skrivning på gränsen till uppdrag yrkar jag bifall lill utskottets hemslällan i denna del.

När del gäller målet för växtförädlingen i stort är vi alla överens. Men jordbruksutskottets moderata ledamöier har avgivit tre reservalioner i vad avser organisaiionen.

Vad som i den första reservationen har gjort oss så tveksamma alt vi vill fä en gmndligare utredning till stånd och därför nu yrkar avslag är farhågorna att slalen som hälftendelägare kommerall ge det nya företaget Svalöf AB försteg i konkurrensen med de privata förädlingsförelagen, exempelvis genom ekonomiska garantier för tillämpad växtförädling med kommersiell anknytning.

Det är framför alll växlförädlingsnämndens uppgifter som oroar oss. Nämnden som sådan skulle vi väl lill nöds kunna accepiera - den skulle säkerligen kunna fylla en uppgift som samordnare. Men den måste som vi ser del vara hell opartisk. Vi menar alt anknylningen av en sådan verksamhei som nämndens till lantbruksuniversitetet, lill statens råd för skogs- och jordbruksforskning, lill lanlbmksslyrelsen borde ha prövals ytterligare innan riksdagen beslutar inrätta elt särskilt organ för dessa ärenden.

Dessutom blir nämnden sanneriigen inle opartisk. Det står i avtalet klart utsagt att den skall la särskild hänsyn lill den organisation som byggs upp inom Svalöf AB när den skall bedöma ansökningar om bidrag.

För all del, Svalöf är elt gott namn inom växlodlarkrelsar, men varken Weibull eller andra står det namnet efter. Del är inte minsl därför som vi inle kan vara med om all ge Svalöf företräde redan i nämndens organisalion.

Jag yrkar därför bifall till reservaiionen 1, innebärande avslag pä proposilionen i vad avser ny växlförädlingsorganisalion och dito nämnd.

Vid bifall lill vår reservation kommer anslagsfrågorna i etl annal läge än i propositionen. Alll blir i så fall i huvudsak vi del gamla, och jag yrkar i så fall bifall också till reservationen 2.

Eftersom jag anar att kammaren tyvärr inte kommer all ta intryck av våra kloka synpunkter, vill jag i hopp om bälire lycka säga några ord om styrelsen för del nya Svalöf AB.

Utskottets majoritet har ansell del naturiigl att bl. a. konsumentintresset och den s. k. samhällsnytliga forskningen beaklas när regeringen nominerar de statliga styrelseledamöterna. Vi kan inte ansluta oss lill del resonemanget. Den föreslagna nämnden ärenligl vär mening etl typiskt organ för jusl sådana iniressen. De förulsälls också fl en lillfredsslällande representation där. Men all vara konsument - vilket vi i förbigående sagt är allihop - innebär inle all man automatiskt skulle vara lämplig att leda ell företag.

Nr 141

Onsdagen den 9 maj 1979

Vissa åtgärder på växtförädlingsom -rådet m. m.

Nr 141

Onsdagen den 9 maj 1979

Vissa ålgärder på växtförädlingsom -rådet m. m.

När del gäller all fl en styrelse för ell företag - allra helsl för elt sådant under uppbyggnad -är del knappasl rikligt aU åberopa en konstlad indelning i konsumenter av olika slag. Det enda som här bör spela en roll är vederbörandes förmåga när del gäller alt bygga upp och leda ett företag. Skall man över huvud taget ge regeringen en pekpinne i detla avseende, bör den gälla del sistnämnda kravei på meriter och inle del som proposilionen och utskoltsmajorilelen har kommil med.

Jag yrkar därför, herr lalman, bifall lill reservaiionen 3.

Under della anförande överlog iredje vice lalmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

KERSTIN ANÉR (fp):

Herr lalman! Jag ber att fl yrka bifall lill utskottets hemslällan och därmed lill proposilionen 130.

Med ell beslul i enlighel med proposilionen lägger riksdag och regering grunden för en kraftigt ökad insats för växtförädlingen här i landei. Att della arbete är nödvändigt av miljöskäl, ekonomiska skäl, regionalpoliiiska skäl och försörjningsskäl är för alla uppenbart.

Jordbruksministern följer i slort sell växtförädlingsulredningens förslag om ett iresiegsprogram, frän grundforskning och tillämpad forskning över praktisk förädling till marknadsföring, som skall ge landels jordbrukare lillgång till alll bälire utsäde och därmed siörre kraft att frambringa bra livsmedel under så goda miljöbetingelser och med så god produktivitet som möjligl.

Vid lantbmksuniversilet inrättas nu en hell ny professur i kulturväxternas genetik och förädling. Det beiyder i pengar räknat etl lillskou på 2,7 milj. kr. lill lantbruksuniversitetets medel idag. Därmed garanteras,hoppas vi,att den höga nivå på genetisk forskning som tidigare har utmärkt Sverige och Norden kommer all kunna forisätta under de ändrade och ökade krav som ulvecklingen släller.

Nästa led i arbetet på bättre växtförädling är den växtförädlingsnämnd som erhåller bidrag frän både staten och jordbruksnäringen. Nämnden skall sedan dela ut pengarna lill goda, målinriktade växtförädlingsprojekl, som annars inle skulle kunna komma lill slånd. Del har förts en viss diskussion i utskottet om vilka projekl som skulle kunna komma i fråga, och man har enat sig om all samtliga svenska växtförädlingsorgan skall kunna fl bidrag, om de är angelägna frän producent- och konsumentsynpunkter eller från andra allmänt samhälleliga synpunkier. Bidragsverksamhelen flr inte utformas så, att vissa förelag flr oberättigade försteg framför konkurrenterna, I styrelsen för nämnden skall sitta representanter både för de bidragsgivande parlerna och för konsumenterna.

Denna växiförädlingsnämnd skall av de pengar den förfogar över - vilka under första året kommeratt uppgå till ca 28 milj. kr. -även garantera en viss bidragsnivå genlemol ell nybildal bolag, Svalöf AB, som är en sammanslagning av de lidigare exislerande Sveriges ulsädesförening och Allmänna

svenska utsädesakiiebolaget Hittills har Utsädesföreningen bedrivit både praktisk växtförädling och forskning och fltt statsbidrag härför, medan de frambragla sorterna har sålts genom Utsädesakiiebolaget, som ägs av Svenska lantmännens riksförbund. En sammanslagning kommer nu all ske, och båda ägarna tillför del nybildade bolaget sina lillgångar.

Invändningen mot växtförädlingsnämnden torde bero på rädslan för att konkurrensen mellan Svalöf AB och andra växlförädlingsförelag skulle förhindras. Utskottet har här, liksom proposilionen, förklarat att en verksamhet som erhåller statsbidrag givetvis inte flr använda dessa lill all skaffa sig obehöriga försteg framför konkurrenterna. Växisorier som har fått sådant bidrag måste slällas lill förfogande såsom reproduktionsulsäde på skäliga villkor och i en omfallning, som är påkallad med hänsyn lill folkhushällel eller från allmän synpunki över huvud taget.

Man kan alltså säga att vi har en ireslegsrakel: En ny professur i kulturväxternas genelik och förädling, som skall ge grundkunskaperna, en växtförädlingsnämnd, som med både gamla och nya bidrag frän bl. a, staten och jordbruksnäringen skall siödja svenska växlförädlingsorgan, saml etl bolag, som på företagsekonomisk grund och med slalen och jordbrukei säsom ägare ägnar sig ål den praktiska förädlingen samt ät försäljning av de framlagna sorterna. Där är meningen all dessa två verksamheter effektivare än hillills skall kunna samverka och stödja varandra. Del bör bli ett bra och effekiivi redskap för alt fl fram del malerial som landels jordbrukare behöver.

Till slut skulle jag vilja säga något om växtförädlingsnämndens arbele, Utskollel har med ett särskilt ord pä vägen givit sin välsignelse åt elt par molionskrav, som Hans Wachtmeister ocksä nämnde och som han ställer sig bakom. Del är motionerna om linodling. Utskottet anser att denna odling mycket väl faller inom ramen för det som nämnden bör kunna stödja, och i likhet med Hans Wachtmeister vill jag gärna understryka detta.

Del slår ocksä att växlförädlingsnämnden skall fortsätta med det nordiska samarbete som funnils och söka utöka det. Jag vill dä bara nämna alt detta redan har lett lill all jordbmksminisiern har kallat till ett möte den 31 maj med nordiska växtförädlare för att utreda möjlighelerna lill utökat nordiskt samarbele på växtförädlingens område.

Jag kan inle se all del finns någon anledning lill de farhågor som Hans Wachtmeister framställde, och Jag yrkar därför som sagt bifall lill ulskollets hemslällan i alla delar.

Nr 141

Onsdagen den 9 maj 1979

Vissa åtgärder på växtförädlingsom -rådet m. m.

HANS WACHTMEISTER (m):

Herr lalman! Jag vill bara säga beiräffande våra farhågor all de är skriftligt belagda redan i avtalet. Där sägs uttryckligen ifrån all den organisalion som byggts upp inom Svalöf AB skall fl sina intressen tillgodosedda-framför alll dessa - och därmed, menar vi, är våra farhågor befogade.

Nr 141 KERSTIN ANÉR (fp):

Onsdaeen den Herr lalman! Vi flr nu en växtförädlingsnämnd, som bältre än lidigare skall

9 mai 1979 kunna styra statens och Jordbrukarnas pengar lill vetenskapligt kvalificerade

_____________ projekl, även när dessa inle är direkt lönsamma, t. ex. för all la fram sorter

Vissa åteärder nå " passar för norta Sverige men som säljs i så små mängder alt del inte växtförädlingsom- kommersiellt skulle löna sig att ta fram dem.

rådel m m Riskerna för konkurrensbegränsande åtgärder har utskottet uppmärksam-

mat och avvärjt genom sitt ullalande, och riskerna för att icke lönsamma sorter skulle falla bort i hanteringen är också avvärjda genom växlförädlingsnämndens instruktioner.

Jag tror alltså att Hans Wachtmeisiers farhågor är onödiga i det här fallel.

HANS WACHTMEISTER (m):

Herr lalman! Jag måste be Kersiin Anér all läsa vad som slår i avtalel under punkten 4.2: "Vid Nämndens bedömning av ansökningar om bidrag skall, uiöver vad som sägs i punkt 4.1, särskild hänsyn tas lill den organisation som byggts upp inom Svalöf AB."

Del är detta som vi menar är så farligt

KERSTIN ANÉR (fp):

Herr lalman! Meningen ärju all växtförädlingsnämnden under några år i början, innan Svalöf AB har fullt kommil i gång, skall ge bidrag även lill del förelaget. Nämnden skall alltså inle glömma bort della. Men det är inte meningen all del skall bli någoniing som skall fortsätta i all evighet

Det framgår alldeles tydligt av vad ulskoltel säger all några icke lämpliga konkurrensbegränsningar flr absolul inte förekomma.

Överläggningen var härmed slutad.

Mom. 1 och 2

Kammaren biföll vad ulskotlel i dessa momenl hemslälll.

Mom. 3

Proposiiioner gavs på bifall lill dels ulskollets hemslällan, dels reservationen nr 1 av Hans Wachtmeister m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande Ja besvarad. Sedan Hans Wachtmeister begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposiiion:

Den som vill all kammaren bifaller jordbruksulskotlets hemslällan i

belänkandet nr 26 mom. 3 rösiar ja,

den del ej vill rösiar nej.

Vinner nej har kammaren bifallil reservaiionen nr I av Hans Wachtmeister

m.fl.

Vid omröslning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens Nr 141

Onsdagen den 9 maj 1979

Vissa åtgärder på växtförädlingsom -rådet m. m.

ledamöier ha röstat för Ja-proposilionen. Dä Hans Wachtmeister begärde rösträkning verkställdes voiering med omröstningsapparat. Denna omröslning gav följande resultat:

Ja - 233

Nej - 45

Mom. 4 a

Utskottets hemslällan bifölls.

Mom. 4 b

Proposiiioner gavs pä bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 3 av Hans Wachtmeister m. fl., och förklarades den förra proposilionen vara med övervägandeja besvarad. Sedan Hans Wachtmeister begärt voiering upplästes och godkändes följande voleringsproposilion:

Den som vill all kammaren bifaller jordbruksulskotlets hemslällan i

beiänkandei nr 26 mom. 4 b rösiar Ja,

den det ej vill rösiar nej.

Vinner nej har kammaren bifallil reservaiionen nr 3 av Hans Wachtmeister

m.n.

Vid omröslning genom uppresning förklarades fierlalei av kammarens ledamöier ha röstat för ja-proposilionen. Dä Hans Wachtmeister begärde rösträkning verkställdes voiering med omrösiningsapparat Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 232 Nej - 46

Mom. 4 c-e, 5 och 6-12

Kammaren biföll vad ulskoltel i dessa moment hemställt

§ 11 Föredrogs Näringsulskollels belänkande

1978/79:38 med anledning av proposilionen 1978/79:172 om ändring i lagen (1955:416) om sparbanker

Civilutskottets betänkanden

1978/79:33 med anledning av propositionen 1978/79:125 med förslag om tilläggsbudget III lill statsbudgeten för budgetåret 1978/79, såvitt avser bostadsdepartementets och kommundepartemenlels ansvarsområden

1978/79:34 med anledning av proposilionen 1978/79:191 om ändring i lagen (1971:1037) om äganderättsutredning och legalisering

Konstitutionsulskotlels betänkanden

1978/79:33 med anledning av proposilionen 1978/79:179 om ändring i

Nr 141

Onsdagen den 9 maj 1979

Förbättrat studiestöd till 18-19-åringar i gymnasial utbildning

tryckfrihetsförordningen m. m. jämte moiion 1978/79:34 med anledning av molionen 1978/79:1687 angående tryckfrihetsförordningens regler om anonymitetsskydd

Kammaren biföll vad utskotten i dessa betänkanden hemslälll.

§ 12 Förbättrat studiestöd till 18-19-årlngar i gymnasial utbildning

Föredrogs socialförsäkringsutskottets betänkande 1978/79:20 med anledning av propositionen 1978/79:153 om förbällral studiestöd lill 18-I9-äringar i gymnasial utbildning jämte motioner.

I propositionen 1978/79:153 (utbildningsdepartementet) hade regeringen föreslagit riksdagen att

1. anta inom utbildningsdepartementet upprättat förslag lill lag om ändring i sludiesiödslagen (1973:349),

2. i övrigl godkänna de riktlinjer för det förbättrade studiestöd lill 18-19-åringar i gymnasial utbildning som förordats i proposilionen,

3. lill Sludiemedelsfonden, utöver vad regeringen föreslagil i proposilionen 1978/79:100, bil. 12, anvisa ett investeringsanslag av 82 000 000 kt

Beträffande propositionens huvudsakliga innehåll anfördes följande: "I proposilionen föreslås att 18-I9-äringar i gymnasial utbildning som fiyttat hemifrån och brutit den ekonomiska gemenskapen med föräldrarna t. v. ges rätt all gå över från studiehjälps- till studiemedelssystemet om de själva så önskar. Genom alt gå över lill studiemedelssystemet kan de själva finansiera sina studiet De elever som anser sig tillhöra föräldraekonomin bör alllid, oavseti om de bor kvar hos sina föräldrar eller inte, ha räll att kvarstå i studiehjälpssyslemel upp till 20 års ålder. Rätten att kvarstå i studiehjälpen är väsenllig främsl för de elever som kommer från hem med svag ekonomi och som skulle kunna gå miste om betydande bidragsförmåner om övergången lill studiemedelssystemet vore ovillkorlig i det fall man flyttar hemifrån. Därför föreslås i propositionen all de älerbetalningspliktiga studiemedel som kan utgå inom studiehjälpen höjs för 18-19-åringar från nuvarande maximalt 5 000 kr. lill 10 000 kr. per läsår. Rätten till dessa medel föreslås vara behovsprövad i förhållande till föräldraekonomin på samma säll som i dag."

I detta sammanhang hade behandlats

dels de med anledning av proposilionen väckta motionerna

1978/79:2245 av Olof Palme m. fl. (s), vari hemställts aU riksdagen skulle

1. besluta, med avslag på propositionen 1978/79:153, godkänna de riktlinjer för förbättrat studiestöd lill 18-19-åringar i gymnasial utbildning

Onsdagen den 9 maj 1979

Förbättrat studiestöd till 18-19-åringar i gymnasial utbildning

som förordals i molionen, innebärande att 18-19-åringar som inle bodde i Nr 141 föräldrahemmet skulle kunna förfoga över ungefär lika myckel medel som elever som tillhörde studiemedelssystemet, vilket skulle ske genom aU de fick rätt att ulan prövning mot föräldrarnas ekonomi utnyttja studiehjälpens återbetalningsplikliga studiemedel i sådan utsträckning, all medlen lillsammans med studiehjälpens studiebidrag och de lillägg eleven hade rätt lill inom studiehjälpssystemet motsvarade det belopp som kunde utgå inom studiemedelssystemet, varvid vissa förmåner som kunde utgå till eleverna utöver de nämnda bidragsbeloppen borde beaktas vid tilldelningen av återbetalningsplikliga studiemedel,

2. till Studiebidrag m. m., utöver vad regeringen föreslagit i propositionen 1978/79:100, anvisa eU förslagsanslag av 10 000 000 kr.,

3. lill Studiemedelsfonden, uiöver vad regeringen föreslagil i proposilionen 1978/79:100, anvisa ell invesleringsanslag av 72 000 000 kt.

1978/79:2305 av Christina Rogestam (c) och Margit Odelsparr (c), vari hemställts att riksdagen beslutade

1. aU höja del återbetalningsplikliga beloppet som kunde utgå inom studiehjälpen för 18-19-åringar till maximalt 12 000 kr. per år,

2. att som sin mening ge regeringen lill känna aU reglerna för återbetalningsplikliga studiemedel enligl 3 kap. sludiesiödslagen borde ses över i enlighel med vad som anförts i molionen,

3. att som sin mening ge regeringen till känna vad som i motionen anförts om en priorilering av studiehjälpen inför budgetåret 1980/81,

4. all som sin mening ge regeringen lill känna vad som i motionen anförts om uppdrag fill sludieslödsutredningen,

dels den under allmänna molionsiiden vid 1978/79 års riksmöie väckta motionen 1978/79:1232 av Rolf Hagel (apk) och Alf Lövenborg (apk).

Utskottet hemställde att riksdagen skulle

1. beiräffande studiestöd till 18-19-åringar i gymnasial utbildning som
brutit sambandei med föräldraekonomin

a) med anledning av molionen 1978/79 :2245, yrkandet 1 i motsvarande del, och med avslag på proposilionen 1978/79:153 i motsvarande del anta av utskollel framlagt förslag lill lag om ändring i sludiesiödslagen (1973:349), innebärande bl. a. alt vid bedömandet av behovet av återbetalningsplikliga studiemedel skulle för ogift studerande som fyllt 18 är endast beaklas den studerandes egna ekonomiska förhållanden,

b) med anledning av molionen 1978/79:2245, yrkandel 1 i moisvarande del, och med avslag pä proposilionen i moisvarande del som sin mening ge regeringen lill känna vad ulskotlel anfört om återbetalningsplikliga studiemedel till angivna grupp,

2. beträffande maximibelopp för älerbetalningspliktiga studiemedel till
18-19-äringar i gymnasial utbildning som inle brutit sambandet med

7 Riksdagens protokoll 1978/79:141

Nr 141

Onsdagen den 9 maj 1979

Förbättrat studiestöd till 18-19-åringar i gymnasial utbildning

föräldraekonomin med bifall lill proposilionen i motsvarande del och lill molionen 1978/79:2245, yrkandet 1 i moisvarande del, saml med anledning av motionen 1978/79:2305, yrkandet 1, godkänna de riktlinjer för maximibelopp som förordats i proposilionen,

3. beiräffande inkomstprövningen av återbetalningsplikliga studiemedel inom studiehjälpen med bifall lill molionen 1978/79:2305, yrkandel 2, som sin mening ge regeringen lill känna vad ulskoltel anförl om inkomstprövningen,

4. beträffande en prioritering av studiehjälpen vid budgetberedningen inom regeringskansliet rörande budgetåret 1980/81 med bifall lill molionen 1978/79:2305, yrkandel 3, som sin mening ge regeringen lill känna vad utskollel anfört,

5. beiräffande en extra bidragsdel inom studiemedelssystemet till elever pä gymnasial nivå avslå molionen 1978/79:2305, yrkandel 4,

6. beiräffande utredning om studiestödet lill 18-19-äringar avslå molionen 1978/79:1232,

7. beiräffande medelsanvisningen

a) med bifall lill molionen 1978/79:2245, yrkandel 2, uiöver tidigare anvisat belopp (SfU 1978/79:16, rskr 193) lill Studiebidrag m.m. för budgelårel 1979/80 anvisa 10000 000 kt,

b) med bifall lill molionen 1978/79:2245, yrkandet 3, och med anledning av proposilionen uiöver lidigare anvisat belopp (SfU 1978/79:16, rskr 193)till Sludiemedelsfonden för budgetåret 1979/80 anvisa eu invesleringsanslag av 72 000 000 kr.

Reservalion hade avgivits av Per-Eric Ringaby (m), Britta Bergström (fp) och Allan Åkeriind (m) som anseu aU utskoUet bort hemställa

all riksdagen skulle

under mom. 1

beträffande studiestöd lill 18-19-åringar i gymnasial utbildning som brutit sambandei med föräldraekonomin

a) med bifall lill propositionen 1978/79:153 i motsvarande del och med avslag pä motionen 1978/79:2245, yrkandel I i moisvarande del, anta det i proposilionen framlagda förslaget till lag om ändring i sludiesiödslagen,

b) med bifall lill propositionen i moisvarande del och med avslag på molionen 1978/79:2245, yrkandel 1 i motsvarande del, godkänna de riktlinjer som förordals i proposilionen föreu förbällral studiestöd lill 18-19-åringar i gymnasial utbildning som bmlit sambandei med föräldraekonomin,

under mom. 3

beiräffande inkomstprövningen av återbetalningsplikliga studiemedel inom studiehjälpen avslå motionen 1978/79:2305, yrkandel 2,

under mom. 4

beträffande en priorilering av studiehjälpen vid budgetberedningen inom regeringskansliet rörande budgetåret 1980/81 avslå molionen 1978/79:2305, yrkandet 3,

under mom. 7

beiräffande medelsanvisning med bifall lill proposilionen och med avslag pä motionen 1978/79:2245, yrkandena 2 och 3, utöver lidigare anvisat belopp (SfU 1978/79:16, rskr 193) lill Sludiemedelsfonden för budgetåret 1979/80 anvisa ell invesleringsanslag av 82 000 000 kr.

BRITTA BERGSTRÖM (fp):

Hert talman! Delta betänkande behandlar proposilionen 153, som innehåller förslag om förbättrat studiestöd lill 18-19-åringar i gymnasial utbildning. De förbällringar som föresläs i propositionen för denna gmpp gymnasieelever är myckel angelägna. Mänga av I8-I9-äringarna som går på gymnasium befinner sig i en ganska märklig och ibland besvärande silualion. Å ena .sidan är de myndiga; de kan ha varil ute i förvärvslivet och haft egen inkomst och självständig ekonomi, de kan ha flyttat hemifrån och hell bmlit den ekonomiska gemenskapen med föräldrarna. Å andra sidan betraktas de som tillhöriga föräldraekonomin när de söker studiehjälp för studier i gymnasieskola. Därmed kan de inle finansiera sina studier självständigt. Bedömningen av om de kan fl bidrag och återbetalningsplikliga studiemedel sker i förhållande lill både elevens och föräldrarnas ekonomi.

Della förhällande har kritiserats särskilt från elevhåll. Utbildningsminister Jan-Erik Wikström föreslår därför sädana förändringar som möjliggör aU 18-19-åringar - som själva betraktar sig som ekonomiskl självständiga och som har flyttat hemifrån - kan fl ansökan om studiestöd prövad enbart med hänsynstagande lill egen eller egen plus makes ekonomi men inte föräldraekonomin. Avsikten är att de föreslagna reglerna skall vara provisoriska. De skall gälla tills den pågående studiestödsutredningen lagt fram förslag som riksdagen tagit ställning till.

Innan jag mer ingående behandlar innehållet i propositionen och de molioner som väckis i della sammanhang, vill jag erinra om all riksdagen redan lidigare i vår fattal beslut om förbättringar i studiestödet för gymnasieelever enligt utbildningsministerns förslag i budgetpropositionen. Förbättringarna rör både det inkomstprövade tillägget, det behovsprövade tillägget, inkomstprövningsgränsen för det senare tillägget, inackorderingstillägg och resetillägg.

Huvuddragen i proposilionen är följande -jag vill tillägga alt avsikien är all förbättringarna skall gälla från den 1 juli i år:

1. 18-19-åringar som flyttat hemifrån och som brutit den ekonomiska gemenskapen med föräldrarna flr gå över från studiehjälpssyslemel till studiemedelssystemet, om de önskar det. De har alltså här en valmöjlighet, och det är inte fråga om något tvång. Går de över till studiemedelssystemet, kan de finansiera sina studier självsländigl. Ansökan prövas då inte mot föräldrarnas ekonomi.

2. De återbetalningspliktiga studiemedel som kan utgå inom studiehjälps-systemet höjs för I8-19-åringarna frän nuvarande maximalt 5 000 kr. lill maximall 10 000 kr. Därmed kan man motverka att mänga ungdomar lockas all gå över lill studiemedelssystemet, som ger ett högre totalbelopp än

Nr 141

Onsdagen den 9 maj 1979

Förbättrat studiestöd till 18-19-åringar i gymnasial utbildning

Nr 141

Onsdagen den 9 maj 1979

Förbättrat studiestöd lill 18-19-åringar i gymnasial utbildning

studiehjälpen. Inom studiehjälpssyslemel är dock bidragsdelen väsenfligi högre, och del är vikiigi all studerande med svag ekonomi verkligen drar nytta av dessa bidrag, sä aU de flr sä låg skuldsättning som möjligl.

I budgetpropositionen förutsattes förslag lill förbättringar för 18-19-åringarna som skulle innebära anslagshöjning. Meruigiflen är beräknad lill 82 milj. kr. i proposilionen och della belopp belastar studiemedelsfonden.

Med anledning av proposilionen har avlämnats två molioner, en socialdemokralisk parlimolion, nr 2245, och en moiion från tvä centerpartister, nr 2305. Jag går inle här in pä innehållet i de båda moiionerna. Socialdemokraterna och centerpartisterna i utskottet har så småningom enat sig om ell förslag som i huvudsak bygger pä den socialdemokraliska motionen. Jag vill dock göra etl par kommentarer till moiionerna,

Gemensaml för de båda moiionerna är alt man plockar de bästa bitarna ur de tvä olika sysiemen för studiestöd. Man gör del emellertid på olika sätt Moiionerna har också del gemensaml alt de inle innehåller några kostnads-beräkningat Della är minsl sagt märkligt. Del är helt klart aU inget av förslagen kan rymmas inom samma anslagsram som den som förutsatts i proposilionen. I den socialdemokraliska motionen föreslås endasl en omfördelning mellan anslagen Studiebidrag m. m, och Sludiemedelsfonden,

I båda moiionerna framhålls del värdefulla i att alla ungdomar bereds ekonomiska möjligheter att genomgå gymnasieutbildning ulan au i unga år ådraga sig omfattande skuldsättning i form av återbetalningsplikliga studiemedel, Della synsätt överensstämmer hell med folkpartiets uppfaUning, Utbildningsministern redovisar dessa grundläggande tankegångar i proposilionen pä s. 6 och 7.

Det förslag som nu föreligger frän utskottsmajoriteten -alltså socialdemokraterna och centerpartisterna i utskottet - bygger på den socialdemokratiska motionen, men iden har dock gjorls vissa förändringar. Enligl förslaget skall icke-hemmaboende 18-19-åringar kunna förfoga över ell totalbelopp moisvarande studiemedlen. Inom ramen för detla totalbelopp kan studiebidrag och lillägg enligl studiehjälpssyslemel utgå. De inkomst- och behovsprövade tilläggen kommer för ogift elev även i fortsättningen alt prövas mot föräldrarnas ekonomi. Lånemedlen för dessa elever prövas endasl mot egen och makes ekonomi.

En förändring lill det bättre i förhållande till den socialdemokraliska molionen är alt man i utskottets förslag rensat bort några av de administrativa svårigheter som motionsförslagel skulle medföra. Man minskar antalet förmåner som skall beaktas och avräknas vid tilldelning av älerbetalningspliktiga studiemedel i förhållande lill vad som föreslås i molionen. Kvarstår dock åtskillig administrativ merbelastning i förhållande till propositionens förslag. Merbelastningen har samband med all kontroll fortlöpande erfordras beiräffande tilldelning av bidrag och lillägg. Besluten härom fallas nämligen av skolstyrelserna, och man måste allisä ha kontroll över tilldelningen av lillägg i förhållande lill beviljandet av lånemedel. Frågorna om lånemedlen handläggs av centrala sludieslödsnämnden. Om inle denna kontroll görs, är

100

del risk för all totalbeloppet överskrids, och då kan del bli fråga om äterkrav.

Genom sammanblandning av olika former för ekonomiprövning, dels prövning mot föräldraekonomi, dels prövning mot egen och makes ekonomi, förloras en viklig del av syftet med propositionen, nämligen den unges ekonomiska självständighet. De myndiga eleverna fär inte den självständighet som från deras sida har varil elt slarkl önskemål.

Ulskollsmajorileten bibehåller propositionens förslag om höjning av lånedelen inom studiehjälpen för 18-19-äringarna lill maximalt 10 000 kr.

För gymnasieelever som står kvar i föräldraekonomin föreslår utskoltsmajoriteten, med utgångspunkt i cenlerpartimolionen, en höjning av inkomsigränsen vid prövning beiräffande länemedel. Man förordar all denna inkomslgräns för budgetåret 1979/80 höjs lill 50 000 kr. för alla elever i gymnasieskolan.

Della innebär alt man inom studiehjälpen flr tre olika inkomstgränser för dessa elever, vilket inte gör ell redan komplicerat syslem enklare. Som framgår av betänkandet, s. 5, och cenlerpartimolionen fastställs denna inkomslprövningsgräns av cenirala sludieslödsnämnden. Någol tillkännagivande frän riksdagens sida är inle motiverat

Tillsammans med moderaterna i utskottet har jag reserverat mig mot utskotlsmajorilelens förslag.

I båda moiionerna framhålls som en motivering för de önskade ändringarna att eleverna med propositionens förslag ställs inför en mycket svär valsituation, eftersom de kan välja mellan studiehjälpssyslemel och studiemedelssystemet. Vi reservanter menar all molionärerna har överdrivit dessa svårigheter betydligt I reservationen pekar vi pä den hjälp som eleverna kan fl i form av labellmaterial och personlig rådgivning. Vi betonar också all propositionens förslag är mindre komplicerat från administrativ synpunki än ulskoltsmajorilelens förslag. Jag har redan berört della. Men jag vill tillägga alt del måste vara betänkligt aU fören provisorisk reform införa nya rutiner, som därtill blir myckel arbetskrävande.

Ulskoitsmajoriietens förslag innebär en utvidgning i förhällande lill propositionens förslag. I reservaiionen anger vi all detla "föranleder en ökad

belastning pä budgeten med etl belopp som sannolikl inle understiger 20

milj. kr. och som -beroende pä ulnytljandegraden -kan komma att uppgå lill 40 milj. kr.". Beräkningarna är gjorda enligl samma metod som beräkningarna för propositionen, alltså på grundval av kunskap om nuvarande ulnyiijandegrad och med antaganden om framtida utnyttjande. Redan en merbelastning på budgelen med 20 milj. kr. utöver propositionens 82 milj. kr. borde göra fler av kammarens ledamöier än moderaler och folkpartister betänksamma mot majorilelsförslaget, sä all de röstar på reservationen.

Man kan ocksä konstalera all majoritetens skrivning innehåller etl par oklara formuleringar, som kan medföra tolkningssvärigheler beträffande vilka som verkligen skall anses ha bmlit sambandei med föräldraekonomin. Jag citerar ell par slällen pä s. 8 i betänkandet:

"I allmänhet lorde della vara fallet om eleven stadigvarande flyttat

Nr 141

Onsdagen den 9 maj 1979

Förbättrat studiestöd till 18-19-åringar i gymnasial utbildning

101

Nr 141

Onsdagen den 9 maj 1979

Förbättrat studiestöd till 18-19-åringar i gymnasial utbildning

hemifrån." - Det skulle alltså vara etl kriterium pä all vederbörande bmlit sambandet med föräldraekonomin.

Litet längre fram heter det:

"Man torde fl räkna med all ocksä många 18-19-äringar som flr inackorderingstillägg för studier i t. ex. gymnasieskolor och folkhögskolor kommer alt kunna söka och beviljas återbetalningsplikliga medel. Något krav på all sådana inackorderade elever skall förhyra en egen bostad för all bli betraktade som fristående från föräldraekonomin bör inle uppställas, om eleven pä annal säll gör sannolikt att sambandet med föräldraekonomin brutits."

Med den skrivningen förefaller del som om alla inackorderade 18-19-äringar kan komma i fråga för del högre totalbeloppet enligl majoritetens förslag. I sä fall blir del många gånger dyrare än jag nämnl lidigare. Cenirala sludieslödsnämnden kommer att fl stora svårigheter att göra en riklig avgränsning.

Propositionens förslag innebär nämligen alt elever som flyttat hemifrån och väljer att gä över lill studiemedelssystemet inte kan fl inackorderingstillägg eller resetillägg.

Sammanfattningsvis, herr lalman:

Propositionens förslag innebär betydande ekonomiska förbättringar för 18-I9-åringarna i gymnasieskolan.

Utskoltsmajoritetens förslag innehåller oklarheter beiräffande avgräns-ningen mellan elevgrupperna.

Utskoltsmajoritetens förslag innebär merbelastning på budgelen med omkring 20 milj. kr. - kanske 40 miljoner - uiöver propositionens förslag, 82 miljoner.

Utskotlsmajorilelens ändringsförslag är dåligl motiverade.

Jag yrkar bifall till reservaiionen, vilket också innebär bifall till propositionen. Jag yrkar ocksä avslag på motionen 1232 frän arbetarpartiet kommunisterna, som blir tillgodosedd med propositionens förslag.

Beträffande mom. 2, 5 och 6 i majoritetens hemslällan harjag ingel annal yrkande än majoritetens.

102

RALF LINDSTRÖM (s):

Herr lalman! Socialförsäkringsutskottets belänkande 1978/79:20 om förbättrat studiestöd till 18-19-äringar i gymnasial utbildning har initierats av regeringens proposilion 1978/79:153.

Utskottet har vid upprepade tillfällen under de senaste åren uttalat alt studiestödet för 18-19-åringar mäsle ligga högt i prioriteringsgrad när det gäller att förbättra studiestöden i framliden.

I den uppfattningen har socialförsäkringsulskollel och även riksdagen varit helt eniga.

Den av den socialdemokratiska regeringen 1975 tillsatta sludieslödsutredningen har därför med förtur behandlal reformeringen av studiestödet till 18-19-åringar,

Uiredningen behandlade detla ärende i ell principbetänkande, som lades

fram 1977, vari man föreslog provisoriska regler för förbällral studiestöd lill dessa årsklasser studerande. Utredningen föreslog i beiänkandei i princip följande grundsatser:

1. Gränsen mellan studiehjälpssyslemel och studiemedelssystemet skall i fortsättningen, som lidigare, dras vid 20 år.

2. Myndighetsåldern, f n. 18 år, skall vara den gräns i studiehjälpssyslemel dä det sammanlagda studiestödet skall räcka lill all pä egen hand finansiera studierna.

3. Myndiga elever under 20 år skall lill dess frågan filt en slutgiltig lösning tillhöra studiehjälpssyslemel.

4. För elever som flyttat hemifrån skall rällen till studiemedel prövas, ulan hänsynslagande lill föräldrarnas ekonomi.

Detla förslag frän uiredningen vann en bred uppslutning vid remissbehandlingen.

I tilläggsdirektiven till sludieslödsutredningen deklarerade utbildningsministern - delta skedde i augusti månad förra året - att etl förslag i huvudsaklig överensstämmelse med utredningsförslaget skulle kunna genomföras årsskiftet 1979-1980.

I den proposilion som vi nu behandlar och som samme utbildningsminister har undertecknat följer man inle alls utredningens förslag. Nu har man hittat på någol hell nyll. 18-19-åringar som flyltat hemifrån flr välja antingen studiemedelssystemet eller studiehjälpssyslemel. Det här låter ju bra. Valfrihet brukar alllid vara populärt och slå posilivi, och naluriiglvis satsade folkpartiet på del. Förslag som verkar populära passar precis in i folkpartiets polilik.

Men se den här gången satsade man för hårt pä populariteten. Valfriheten gick inle alls hem i sluderandekretsar. Elevorganisationerna och andra som har med studerandes möjligheler lill studiestöd att göra var starkt kritiska. Bl. a. reagerade man mot de fördelningspoliiiska konsekvenserna av regeringsförslaget och var mycket tveksam mot möjligheten all genomföra del.

Man frågade sig: Hur skulle informationen läggas upp? Hur skulle man få eleverna all välja räll? Den första fråga som eleven skulle få ställa sig var, om han enligl reglerna var alt betrakta som fristående frän föräldraekonomin. Mänga skulle enligl propositionens regler vara gränsfall och föranleda besväriiga bedömanden.

Sedan skulle han börja räkna på vilken form av studiestöd som var förmånligast. Del skulle inle bli läu. Vilket är bäst: aU få etl litet bidrag med ganska stor lånedel eller alt få elt siörre bidrag kanske utan lånedel eller kanske med en mindre lånedel, hell beroende på föräldrarnas ekonomi?

För aU klara del här ställningstagandet måste eleven ta hänsyn till bl. a. följande faktorer:

Kommerjag, om jag väljer studiehjälp, all fl inkomstpröval lillägg, och i sä fall hur myckel? Del prövas mot egna eller föräldrarnas inkomster. Gränsen för det ekonomiska underiaget är nu 42 000 kr,, om eleven är ensamt barn. Finns del elt eller fiera syskon höjs gränsen väsenlligt, om del inte gäller

Nr 141

Onsdagen den 9 maj 1979

Förbättrat studiestöd till 18-19-åringar i gymnasial utbildning

103

Nr 141

Onsdagen den 9 maj 1979

Förbättrat studiestöd till 18-19-åringar i gymnasial utbildning

104

syskon som har brutit banden med föräldraekonomin. Då tar man inte hänsyn till det syskonet.

Nästa fräga är: Kommer Jag att få behovsprövat tillägg? I så fall hur mycket? Ytterligare: Hur går det med rese- och inackorderingstillägg, möjlighelen lill hemreselillägg om jag väljer del ena eller det andra? Kommer del här all betyda all jag får högre bidragsdel i studiemedelssystemet än vad jag skulle fä enligt studiehjälpssyslemel?

En annan fräga är: Om jag väljer studiehjälp, kommer jag då all få älerbetalningspliktiga studiemedel som finns i sludiehjälpssyslemet eller inle, och om Jag flr det, hur myckel? Också delta prövas mot föräldraekonomin eller i vissa fall mot egen eller makes ekonomi.

När eleven sedan förhoppningsvis kommil sä långt all han eller hon har alternativen framför sig återstår alltså avgörandet: Vilket är bäst - siörre bidrag ulan lån, vilket innebär mindre pengar att förfoga över, ulan skuldsättning, eller mindre bidrag med län, vilket innebär mer pengar lill förfogande, men med liten eller kanske stor skuldsättning?

Det här skulle enligt min mening ha blivit ell hell omöjligt system. Om folkpartiet - som ju gärna vill vara partiel mot krångel och byråkrati - hade som huvudsyfte all läla eleverna på delta sätt få extra övning i regellolkning i studiehjälpen och extra lillämpning av sludiehjälpsmalemalik, kunde jag ha förställ proposilionen. Värt syfte har varil all lösa ell sludiesociall problem.

Från socialdemokraliskl håll har vi därför insett att propositionen är hell omöjlig all föra fram som ell ulskollsförslag lill riksdagen och har därför utarbetat ell egel förslag. Del är ocksä grunden för ulskollets belänkande, bakom vilket även centerpartiet slår. Regeringens proposilion 1978/79:153 måste därför avslås.

Den socialdemokraliska molionen och utskottets belänkande stämmer med lidigare framförda önskemål och givna löften. Ulskollets socialdemokrater och centerpartister har utarbetat ell hell nylt lagförslag. Molivskriv-ningen och lagtexten har ulskollets kanslipersonal ställ för, och jag vill, hen lalman, här passa på att ge kanslichef och kanslipersonal en varm eloge för den prestationen. Arbeiei har skett under stor tidspress.

Del förslag som utskottets majorilel nu slår för är enklare i sin uppbyggnad och ger fler elever i målgruppen möjlighel all självfinansiera sina studier.

Utskottsmajoriteten har vid utformningen av föreliggande förslag siklat på all så långl det varit möjligl hålla nere elevernas skuldsättning utan aU förden skull äventyra deras möjligheter alt själva finansiera sina studier.

Majoritetens förslag innebär att de elever som blirberälligade lill della nya stöd fär lägga del förmånliga studiehjälpsstödel i botten och bygga pä med studiemedel upp lill övre gränsen för utgående sludiemedelsbelopp.

Villkoret för att återbetalningsplikliga studiemedel skall utgå ulan hänsyn lill föräldraekonomi är att sambandei med föräldraekonomin har brutits. All så är förhållandet skall eleven genom försäkran intyga, styrkt med intyg från utomstående. På denna punkl stämmer utskoiiets förslag med propositionens. Utskottsmajoriteten har förutsatt all en sådan försäkran kommer all

godtas utan vidlyftiga kontroller. På della sätt bör handhavandet av reformen kunna förenklas.

Gymnasieeleverna har till skillnad frän studerande i eftergymnasial utbildning förmånen av fria skolmåltider och fria läromedel. Hänsyn till dessa förmåner bör lagas vid fastställandet av det framtida utgående återbetalningsplikliga studiemedelsbeloppei. Det bör ankomma på regeringen all fastställa etl schablonbelopp för detta.

De allra fiesta som kommer alt söka denna nya form av studiestöd är ungdomar, som på gmnd av skoltrötthel eller av annan orsak slutat skolan vid 16-17 års ålder. Del ärjust de som har det störsla behovet av ell nytt slöd. Mänga av dessa fär åter lust att vidareutbilda sig efter ell eller kanske ell par år i arbetslivet och börjar med gymnasieutbildning eller, vad som kanske är vanligare, med folkhögskoleutbildning. Dessa ungdomar har vant sig vid att ha egen inkomst och vill inte åter börja med alt ligga föräldrarna till last och ligga pengar av dem. För dessa ungdomar och andra med liknande förutsättningar är denna form angelägen, och de kommer att använda den. Jag är helt övertygad om att sludiemedelsnämnderna inle kommer all bli överhopade med ansökningar. De studerande som kan klara sina studier utan all skuldsälta sig vid unga är avstår säkert från att söka dessa lån.

Regeringsförslaget har således blivit utsatt för en omild behandling. Delta är någoniing som folkpartiregeringen har fått vänja sig vid under senare tid. På rader av punkier görs del större eller mindre ändringar i regeringsförslagen. De skickas tillbaka eller läggs på is, Detla har naluriiglvis att göra med att del finns skilda uppfaUningar i samhällsfrågorna. Men det har också sin grund i propositionernas kvalilel. Tyvärr tvingas man beträffande den här propositionen konstatera alt den illa fyller kraven pä kvalitet och aU den lika illa stämmer med uppfattningarna om hur det sludiesociala slödel bör utformas.

Herr talman! Med det sagda yrkar jag avslag pä proposilionen och bifall lill utskottets förslag i dess betänkande nr 20.

Britta Bergström har bl. a. påslåll all det här stödet enligl majorilelsförslaget kommer alt kosta myckel pengar. I reservaiionen lill utskottets betänkande har man beräknat kosinaderna för reformen Ull mellan 20 och 40 milj. kt Jag tror också all del här förslaget kommer att bli dyrare, men hur myckel dyrare del blir är svårt alt beräkna - säkeriigen är de summor som Britta Bergström här nämnt för höga. Osäkerheten i beräkningarna speglar sig Ju ocksä i reservanternas skrivning, där det bl. a. står "sannolikt inte understiga" och "kan komma alt uppgå till". Det är verkligen en seg skrivning! Men jag förslår osäkerheten och håller med Britta Bergström.

Sedan ärjag ganska övertygad om att den möjlighel att få län som yppar sig för vissa elever i gymnasieskolan inle kommer au bli utnyttjad i oroväckande hög grad. De flesla av dessa ungdomar känner del säkert obehagligt att sätta sig i skuld vid så unga är, och i varje fall ärjag övertygad om att de flesta av föräldrarna lill dem kommer all varna sina barn för skuldsättning och be dem försöka hålla igen så gott del går. Vi skall därför inle överskatta kostnaderna för reformen; vi kan nog med glatt hjärta anta förslaget i dag.

8 Riksdagens protokoll 1978/79:141

Nr 141

Onsdagen den 9 maj 1979

Förbättrat studie- ' stöd till 18-19-åringar i gymnasial utbildning

105

Nr 141

Onsdagen den 9 maj 1979

Förbättrat studiestöd till 18-19-åringar i gymnasial utbildning

Britta Bergström har vidare sagt alt del kommer all bli en stor merbelastning pä cenirala sludieslödsnämnden. Ja, det kommer att bli en merbelastning, men ett realiserande av propositionens förslag skulle ha gett en myckel större merbelastning i skolorna och pä sludiemedelsnämnderna ule i landei. Arbetet med regeringens förslag skulle då ha blivit betydligt härdare än vad arbeiei kommer alt bli när utskottets förslag nu kommer att antas.

Jag yrkar bifall lill utskottets hemslällan.

BRITTA BERGSTRÖM (fp) kort genmäle:

Herr lalman! Del var stark kritik, men jag kan väl citera vad Bernt Ekinge sade fören stund sedan: Är kritiken svag, fär man ta lill hårda ord. Jag tycker fortfarande all det är en myckel svag krilik mot regeringsförslaget.

Bland det första Ralf Lindström sade var au man på studerandehäll har reagerat mot fördelningsaspeklen i proposilionen. Den här frågan behandlas fakliskl i proposilionen, där del sägs alt det förslag som uiredningen har lagl fram skulle innebära väldiga nivåskillnader mellan olika grupper av elever. Jag kan citera- frän s. 8 i propositionen - där del sägs beiräffande förslagei all det för dem "som inte erhåller inkomst- och behovsprövat tillägg utan endasl studiebidrag, inte medger etl totalbelopp som ligger i nivå med studiemedlen utan ca 3 000 kr. lägre. De elever å andra sidan som uppbär nu nämnda lillägg och som dessutom får inackorderingstillägg och fria hemresor skulle enligt utredningens förslag komma upp i elt totalbelopp som överstiger studiemedelssystemets maximibelopp med ca 3 000 kr." Där talar man alltså om en skillnad på 6 000 kr.

Frågan om svårigheten för eleverna att välja, som Ralf Lindström nu har räknat upp en mängd aspekter på, lyckerjag all jag redan har besvarat i mitt tidigare anförande. Den är också besvarad i reservaiionen, där vi har pekat på olika möjligheter för eleverna att göra sill val.

Ralf Lindström säger också alt det skulle vara mycket svårt att lägga upp informationen kring det system som proposilionen förordar. Del är svårt att förslå detta påstående, eftersom eleverna har möjlighet alt välja antingen studiehjälpssystemet eller studiemedelssystemet Del är tvä hell klara system, som det är myckel enkelt all ularbela informalion omkring. De.ssulom är det mycket enkelt att administrera detta med hänsyn lill all del är två helt skilda syslem.

När det gäller frågan vilket som är mest arbetskrävande vill jag framhålla att det måste vara oerhört arbetskrävande all skolstyrelserna runt ornkring i landet måste rapportera lill CSN då de beviljar olika delar av lillägg som eleverna kan få. Nu kan faktiskt eleverna söka dessa tillägg under hela terminen, och det krävs alltså att man har en fortlöpande rapportering. Det finns ingen rutin för den rapporteringen, ulan den måste ske på helt nytt säll.

106

RALF LINDSTRÖM (s) kort genmäle:

Hert talman! Britta Bergström säger att regeringens förslag skulle bli enkelt all genomföra. Det skulle vara enkelt att avgöra vilket som var bäst -

studiemedelssystemet eller studiehjälpssystemet I mitt förra anförande har jag lalal om några av de svårigheter som skulle uppslå, och det var inle så litet. Jag tänker inte försöka upprepa det. Det skulle bli ganska omöjligt förde allra flesla elever att avgöra detta, Alla skulle bli nödsakade att gå till skolstyrelser eller andra som eventuellt kan båda sysiemen, som är svåra. Del är här första gängen som jag har hört att någon tyckt att studiemedelssystemet och studiehjälpssyslemel är lätta. Jag kan inle hålla med om del; att behandla och all över huvud lagel kunna dessa system är nägol av det mest invecklade och svåra vi har att göra med här i riksdagen. DeUa är något som verkligen skulle behöva göras lällare, och vi får hoppas att sludieslödsutredningen kan förenkla det. Del är ingel tvivel om att del är svårt som del är nu.

Skolstyrelserna skall rapportera, och med det förslag som vi från utskottsmajoriteten nu lägger fram kommer skolstyrelserna att få mycket mindre jobb än om vi skulle ha genomfört regeringens förslag. Med regeringens förslag skulle alla 18-19-åringar som önskade fl pengar att leva på under studietiden få gä och fråga, och man skulle få räkna pä del sätt somjag lidigare har visal. Del skulle vara helt ohållbart.

Så ännu en gång lill delta med kostnadsökningen - alt vårt förslag skulle kosta sä myckel mer. Det är så, Britta Bergström, att vill man göra reformer på studieslödsomrädel så kostar det ofta mycket pengar, och det vel jag att Britta Bergström har upptäckt tidigare. I min enfald trodde jag också att folkpartiet hade uppmärksammat detta förhällande tidigare. Regeringen harju haft en folkpartistisk utbildningsminister i snart tre år, och han borde vela att detta kostar pengar. Man har gjort reklam och sagt att nu skall vi förbättra för 18-19-åringar. Gör man det, så kostar det. Om det kostar 82 milj. kr. eller uppemot 100 milj. kr. kan vi inte avgöra, men att det kommer att kosta är det ingel tvivel om.

Nr 141

Onsdagen den 9 maj 1979

Förbättrat studiestöd till 18-19-åringar i gymnasial utbildning

BRITTA BERGSTRÖM (fp) kort genmäle:

Hen talman! Jag är helt överens med Ralf Lindström om att detta måste kosta pengar, och jag är övertygad om att när sludieslödsutredningen har lagt fram etl förslag så kommer det också att visa sig att del kostar mycket pengar. Men vi måste ta hänsyn lill de samhällsekonomiska realiletema och dessutom ha i minnet att det här gäller provisoriska regler.

Jag vill inle utforma ett förslag på det sättet att jag sedan, när jag står och lalar för alt del skall gå igenom, kan säga att lånemöjligheterna antagligen inte kommer att utnyttjas så mycket, varför det nog inte kommer all kosta så mycket som man säger. Omjag utarbetar en reform menar jag att den också skall utnyttjas. Del var ungefär vad Ralf Lindström sade i sitt första inlägg.

Jag har inte velat påslå att studiestödssystemet är enkelt - tvärtom är det mycket komplicerat. Men utskottsmajoriteten vill göra det ännu mer komplicerat Jag förslår inte att utskottsmajoriteten inte inser detta- men det är ingenting att stå här och diskutera och strida om, för på den punkten kommer vi naturiigtvis inte överens. Men denna rapportering, som kanske mäsle ske åtskilliga gånger under en termin för samma elev, beiräffande de

107

Nr 141

Onsdagen den 9 maj 1979

Förbättrat studiestöd till 18-19-åringar i gymnasial utbildning

olika omgångar då eleverna beviljats lillägg inom studiehjälpssyslemel kommer all innebära en oerhörd belastning på skolstyrelserna och sludieslödsnämnden.

Jag skulle också vilja säga en sak somjag inle hann med i den förra repliken. Ralf Lindström undrade hur man skulle ha kunnal gä ul med informalion om de syslem som proposilionen föreslår. Som jag sade innehåller propositionen två hell klara syslem, så den informationen borde inle vara särskilt svär all ge. Men när del flnns sådana oklarheier i en skrivning som de Jag pekade på i mill anförande mäsle man fråga sig vilka gymnasieelever det är man skall informera om vad. Det finns praktiskt laget inga gränser, ulan sysiemel är oerhört suddigt utformat. Och jag är myckel tveksam lill att cenirala sludieslödsnämnden - hur duktig den än är - skall kunna utforma informationen på ell sådanl sätt alt den när rätt elever.

108

RALF LINDSTRÖM (s) kort genmäle:

Herr lalman! Britta Bergström anser att jag har sagt all del är fä som kommer aU utnyttja deUa stöd. Jag är angelägen om alt det skall ulnyujas -men av dem som verkligen behöver del. Med det förslag som vi för fram kommer de som verkligen behöver pengarna, behöver etl slöd, alt kunna ulnyllja del. De andra, som kanske inte har samma behov, tror jag inte kommer all utnyttja stödet Därför blir del inle så kostsamt som Britta Bergström vill låta påskina.

Med anledning av att Britta Bergström beskyllde oss för att inle länka på statens ekonomiska läge och de ekonomiska konsekvenserna villjag dra fram någol som vi i utskottet har upplevt. Under hela första halvan av detta decennium, 1970-lalel, har vi fått vänja oss vid all varje år behandla myckel radikala folkpartimolioner och reservationer just pä studiestödsomrädet. Bl. a. har man många gånger krävt all totalbeloppet i studiemedelssystemet skulle höjas lill 150 96 från nuvarande 140 % av basbeloppet och att bidragsdelen skulle fastställas lill 25 % av totalbeloppet. Den ligger nu på ungefär 12 96.

Del var alltså väsentliga höjningar det var fråga om, och dessa ville man genomföra omedelbart 1974/75. Om dessa förslag hade gäll igenom för tre fyra år sedan, om inle vi socialdemokrater vågat hålla igen, hade statens utgifter pä detla område kanske varil många hundra miljoner kronor siörre än vad de är nu. Folkpartiregeringen bör egenlligen känna tacksamhet mot socialdemokraterna i socialförsäkringsutskottel för alt vi har hållit igen. Folkpartiet har alltså lidigare varil myckel aklivi när del gällt aU försöka höja studiestöden. Sedan vi fått en folkpartistisk utbildningsminister har emellertid den här aktiviteten hell avstannat Inga motioner på detta område har avlämnats, och vad som är ännu mer anmärkningsvärt: inte en antydan till etl regeringsförslag på delta område har förekommil. Ulbildningsminislern har dock haft snart tre år på sig. Della tycker jag är etl bra exempel på folkpartipolitik och på att det inle är vi socialdemokrater ulan andra inom utskottet som äventyrar statens finanser.

CHRISTINA ROGESTAM (c):

Herr talman! Del aren angelägen fråga som riksdagen nu harall ta ställning till. Under flera år har motioner väckts med begäran om en lösning av de sludiesociala frågorna för 18-19-åringar som flyltat hemifrån och bmlit med familjeekonomin. Riksdagen begärde med anledning av en cenlermolion förra året all en lösning av denna fråga skulle prioriteras före övriga ålgärder pä del sludiesociala området i årets budgelbehandling. Del är därför posilivi aU ärendei nu är tillbaka och färdigt för beslut.

Del har länge varit klart alt den verkligt svaga länken i det studiesociala sysiemel är studiehjälpen. Del finns exempel pä ungdomar i gymnasieskolan som har varit tvungna att avbryta sina studier, därför all familjeekonomin och studiehjälpens bidrags- och låneformer inte räckt till. Särskill besväriigi är del för elever som behöver bo inackorderade. Inackorderingstilläggen har inte alls följl med och täcker inle de faktiska kostnaderna. Likaså har inkomsigränserna med tiden urholkals. Studiehjälpen ger i dag inte alls det ekonomiska slöd som var målsättningen när reformen beslutades i början av 1960-lalel.

En grupp som har fallit mellan regelsystemen är de ungdomar som slutat skolan eller avbrutit studierna, flyttat hemifrån och något senare vill återuppta studierna. De är för unga för studiemedelssystemet De har en egen ekonomi och vill inte höra ihop med föräldraekonomin. De är vana alt klara sig själva. Föräldrarnas ekonomi är också ofta sådan, att de belopp i bidrag och lån som kunnat utgå enligl nu gällande regler inte alls räcker lill etl egel hushåll. Det är framför allt för den här gruppen som regeringen med sitt förslag har velat lösa den ekonomiska situationen. Proposilionen ger möjligheler för dessa ungdomar att gä över till studiemedelssystemet och där få ett bidrag på 2 178 kr. och en lånedel på 16 162 kr. Alternativet enligt propositionen är att stå kvar i studiehjälpssyslemel med nuvarande regelsystem med ett undanlag: en höjning av den möjliga lånedelen till 10 000 kr.

Från samhällets sida har det eftersträvats alt ge alla ungdomar ekonomiska möjligheter all genomgå gymnasieutbildning. Ungdomar från hem med svag ekonomi har inom ramen för studiehjälpen kunnat erhålla studiebidrag och behovsprövade lillägg saml evenluelll inackorderings- eller resebidrag för au ha råd all sludera. Därigenom har elever i gymnasieutbildning, till skillnad från de högskolesluderande, kunnat sludera utan all i unga är behöva vidkännas en omfaltande skuldsättning med återbetalningsplikliga lån. Denna princip om alt så långt möjligt ge förutsättningar för alla ungdomar att utan omfattande skuldsättning genomgå gymnasieskolan måste enligt vår uppfattning vara vägledande för alla förändringar i del studiesociala systemet

Det nu akluella förslaget från regeringen har centern kritiserat av två skäl. Förslaget innebär alt de berörda ungdomarna skulle ställas i valet mellan studiehjälps- och studiemedelssystemen. Del kan vara elt mycket svårt val all göra. Reglerna är komplicerade och sväröverblickbara. Det har belysts av lidigare lalare här. Förutom en massiv informationsinsats torde det ocksä i många fall ha behövts personlig rådgivning lill de studerande. De tabeller och

Nr 141

Onsdagen den 9 maj 1979

Förbättrat studiestöd till 18-19-åringar i gymnasial utbildning

109

Nr 141

Onsdagen den 9 maj 1979

Förbättrat studiestöd till 18-19-åringar i gymnasial utbildning

110

räkneexempel som reservanterna hänvisar lill lorde inle ha räckl långl. En sådan här situation är naturiigtvis inle bra. Sludiestödssystemen bör vara enkla och lätlöverskådliga för den enskilde.

Regeringsförslaget har ytteriigare en svaghet. Med del finns del risk för all studerande för all få lillgång lill ell siörre disponibelt belopp väljer studiemedelssystemet Därmed kunde de i vissa fall förlora ganska slora bidragsbelopp.

Vi hade alltså vissa starka invändningar mot förslaget Men i den motion som väcktes av några centerpartister yrkade vi inte avslag på det, utan vi pekade i stället på fyra säll att förbättra regeringens förslag. Vår inriktning var klar: Vi ville förbättra reglerna för studiehjälpen och göra den bidragsformen mera attraktiv i förhållande till studiemedlen - della i avsikten alt hälla nere ungdomarnas skuldsättning.

Vi föreslog fyra förändringar:

1. en höjning av de älerbetalningspliktiga studiemedel som kan utgå inom studiehjälpen för I8-I9-åringarna till 12 000 i stället för de av regeringen föreslagna 10 000,

2. all gränsen där avirappningen av rätt lill älerbetalningspliktiga studiemedel skulle börja skulle höjas till ca 50 000,

3. en stark priorilering av studiehjälpen i nästa års budgetarbete,

4. tilläggsdirektiv till sludieslödsutredningen om en extra bidragsdel inom studiemedelssystemets ram for dem som bedriver gymnasiala studier.

Alla kraven barett gemensamt syfte, nämligen alt minska skuldsättningen för de studerande på gymnasial nivå.

Herr talman! Det framgick av Britta Bergströms anförande alt hon ansåg att utskoltsmajoritetens förslag till uiformning av stödel lill 18-19-åringarna var klart sämre än propositionens. Dä inställer sig osökt frågan: Varför var då inte folkpartiet berett all lillgodose centerns krav? Hade folkpartiet varil berett all göra del hade det funnils alla möjligheter all få en majoritet för regeringens förslag.

Precis som i reservationen hade folkpartiet bara negaliva synpunkter pä centerns krav. Hade det verkligen kostal på så mycket alt uttala sig för en priorilering av studiehjälpen inför nästa år eller att höja lånegränsen resp. avtrappningsgränsen någol? Nej, Britta Bergström, det framgick av behandlingen i utskottet alt folkpartiet inte var speciellt intresserat av att rädda sill eget förslag.

Det förslag utskotismajoriteien enat sig om utgick från den socialdemokraliska molionen, men innebär i förhållande lill den en viss inskränkning av vilka som omfattas av reformen. Dessulom är vissa oty mpligheler som skulle ha ställt till besvär i den praktiska handläggningen borta. Vi är för vär del övertygade om att utskottets förslag kan fungera och ge ett slöd lill 18-19-åringar, som innebär all skuldsättningen minskas i förhållande lill regeringsförslaget

Jag vill gärna passa på all instämma i Ralf Lindströms lack lill kanslichefen och kanslipersonalen. Det är alltid besväriigi när ett utskott gör ändringar i regeringens förslag. På det sludiesociala omrädei är del extra besväriigi. Det

är ulan tvivel elt myckel bra jobb kansliet har gjorl för alt tillgodose ulskollsmajoriletens önskemål.

Britta Bergström uppehöll sig myckel vid de byråkratiska effekterna av utskottsförslaget Del är rikligt all regeringens förslag är enklare för myndigheten, cenirala sludieslödsnämnden. Däremot ärdel besväriigi och svåröverskådligt för den enskilde. Min principiella uppfattning är att besväriigheter närdet gäller handläggningsordningen skall klaras a v myndighelerna och inte läggas över på de enskilda människorna, framför alll inle pä ungdomar.

Hur CSN löser utbetalningen av det här bidraget avgör CSN själv. Jag ulgår ifrån all man väljer enklaste möjliga syslem. Enligl de uppgifter som några av oss fick vid en uppvaktning hos CSN var man långt på väg med att hitta ett lämpligt system. Hur man prakliskl löser del härar ingen riksdagsfråga. Själv harjag gett CSN tipset att betala ut hela totalbeloppet på en gäng och sedan göra en intern avräkning gentemot skolstyrelsernas beslut och litet senare på terminen meddela den studerande hur stor del av totalbeloppet som är lån resp. bidrag. Det skulle undanröja många av anledningarna till Britta Bergströms oro.

Britta Bergström pratade ocksä om de myndiga elevernas självständighet Del klarar man genom alt länedelen prövas enbart mot den egna eller makens ekonomi. Fördelen med majoritetens förslag är all även dessa ungdomar, om deras familjs ekonomi är sådan, har möjlighel all få del av siudiehjälpsbi-drag.

Den höjning av inkomslgränser som föreslås i cenlermotionen är viklig. Den ökar - det är rikligt, Britta Bergström - anlalel ungdomar som kan komma i fråga för all få återbetalningsplikliga studiemedel. I nuläget är det 1 % som utnyttjarden möjlighelen. 45 000 är en låg gräns. Föreden Ijuli ärden dessulom ännu lägre. Del är alltså bra all riksdagen gör della tillkännagivande. Om det regelsystem som föresläs i propositionen genomförts, sä hade fillkännagivandet varit helt nödvändigt.

Sä lill frågan om hur myckel del här kostar. Del är svårt alt göra några beslämda beräkningar. Regeringsförslagels 82 miljoner kan ses som etl räkneexempel. Det kunde lika gärna ha släll 90 miljoner eller kanske uppemot 100 miljoner. Sädana är lyvärr felmarginalerna när del gäller del studiesociala systemet Jag tror också att det blir något dyrare, men hur myckel är omöjligt au säga nu.

Jag vill avslutningsvis, herr lalman, peka på behovet av att redan nästa är få till stånd en rejäl satsning pä studiehjälpen. Vi centerpartister är glada över alt riksdagen nu gör en kraftfull markering av della.

Jag ber, herr lalman, all få yrka bifall till utskottets förslag.

Nr 141

Onsdagen den 9 maj 1979

Förbättrat studiestöd till 18-19-åringar i gymnasial utbildning

III

Nr 141

Onsdagen den 9 maj 1979

Förbättrat studiestöd till 18-19-åringar i gymnasial utbildning

112

BRITTA BERGSTRÖM (fp):

Herr talman! Christina Rogestam försöker påskina att jag inle skulle ha varil iniresserad av all söka rädda regeringens förslag,utan all jag gärna skulle ha släppt det därför att motionärernas förslag var myckel bältre. Det är verkligen all tolka de diskussioner som vi har fört pä elt egendomligt säu.

Även cenlerpartimolionen innebar kostnadsökningar i förhållande till propositionen. Del kompromissförslag som jag förde fram under våra diskussioner var Christina Rogestam inte beredd att accepiera. Med den höjning av de återbelalningspliktiga medlen inom studiehjälpen som centerpartisterna föreslår skulle eleverna, med de övriga tillägg som finns, komma upp i ett totalbelopp som ligger belydligt över studiemedelssystemets, dvs. det belopp som äldre studerande får, och det ansåg vi inte rimligt.

Jag har redan tidigare talat om dessa tillkännagivanden. Det är överfiödigt alt här ta till orda om inkomstprövningsgränsen, det är CSN som beslutar om den. Att uttala sig om en prioritering i fråga om det ena eller andra tyckte jag var litet tidigt, inte minst med hänsyn till pågående studiesstödsutredning. Jag vill gärna först se vad den kommer fram till. Men jag kan hälla med om att det är viktigl att se till att dessa gymnasieelever flr en rimlig ekonomisk situation ulan onödigt hög skuldsättning.

Beträffande de nämnda rutinerna, som är ganska besvärliga att diskulera, vill jag påstå att det kommer att uppstå väldiga svårigheter. Inte ens Christina Rogestams radikala förslag att etl totalbelopp skall betalas ul i början av terminen gör det så kolossall mycket enklare, eftersom det hela tiden måste finnas en kontroll mellan de olika typerna av tillägg och de länemedel som betalas ut. Det gäller ju att se till alt eleverna inte hamnar i den situationen alt de fär ett äterkrav på sig. Det lyckerjag är mycket väsentligt.

Vill man förstora svårighelerna med studenternas valmöjlighet mellan de olika lånesystemen så kan man naturiigtvis göra del. Jag medger alt sludieslödssystemet är besväriigi, men jag tror ändå att de elever del här gäller, vilka i många fall har haft en egen ekonomi och vill klara sig självständigt, har vissa möjligheter att bedöma vad det innebär att sälla sig i skuld i relation till att klara sig med de bidrag man fär.

Jag vill gärna säga ell par ord, herr lalman, beiräffande Ralf Lindströms senaste yttrande. Ralf Lindström gick tillbaka i tiden och talade om att vi från folkpartiet hade haft många radikala motioner när det gällt sludiestödssystemen och all vi krävt förbättringar där. Ralf Lindström pekade på åren 1974 och 1975. Men Jag tror att vi har varit ute belydligt tidigare. Jag kan inte ulan vidare forskning ange någon exakt lidpunkt, men det har varit genomgående att socialdemokraterna verkligen inte visal sig särskill intresserade.

Det är lätt att säga alt vi i folkpartiet, som nu sitter i regeringen, skall vara tacksamma föratl vi inte har dessa utgifter att svara för. Men när vi väckte de här motionerna var del en hell annan samhällsekonomisk situation. Hade socialdemokraterna haft del iniresse som man i dag påstår sig ha, sä hade man kunnal genomföra förslagen, och dä hade vi haft systemet färdigt saml möjligen fåll väga detla mot annat, när trepartiregeringen kom till och stod

inför den ekonomiska situation som socialdemokraterna hade utmålat som så utomordentligt bra. Socialdemokraterna hade Ju talat om del dukade bordel, men det var minsann inte särskilt väldukal, och därför blev del svårt för oss att genomföra reformer som socialdemokraterna under åtskilliga är inle velal genomföra.

Dessutom säger Ralf Lindström all utbildningsministern inte har gjorl någon antydan till regeringsförslag. Men Ralf Lindström siller ju själv i sludieslödsutredningen och vel att arbetet pågår. Och under hela den socialdemokratiska regeringstiden fick vi vänja oss vid att höra uttrycket: Utredning pågår - här görs ingenling. Den kritiken är därför en bumerang mot Ralf Lindström.

Nr 141

Onsdagen den 9 maj 1979

Förbättrat studiestöd till 18-19-åringar i gymnasial utbildning

CHRISTINA ROGESTAM (c):

Herr talman! Jag gjorde ingen direkt lolkning av vad Britta Bergström hade sagt. Jag konstaterade bara alt om nu majoritetens förslag var dåligt, sä borde det inte ha kostal på så mycket att gå centern till mötes i de krav som vi ställde. Då hade Britta Bergström fåll ell annat system i botten.

Jag lycker att det viktigaste egenlligen är att slå fast att i dag fattar vi beslut om ett studiestöd för 18-19-åringar. Det har vi väntat på länge - del är viktigt alt vi nu är framme vid beslutet. Ambitionen alt klara detta har varil gemensam för regeringen och de olika oppositionspartierna.

Det viktiga är alltså aU vi kommit fram till beslut. Sedan har vi fastnat för två olika system. Jag tror för min del all del system som utskoltsmajoriteten står bakom kommer att fungera bra. Del kommer också att vara enklare och smidigare än regeringssystemet, framförallt förden enskilde individen. Detta lyckerjag är det väsentliga.

Om systemet sedan medför all CSN får merarbete, så ärdel beklagligt. Men gäller det att välja mellan alt lägga merarbetet på CSN eller på den enskilde individen, sä tycker jag del är självklart alt myndigheten skall ta merarbetet.

När del gäller inkomstgränsen säger Britta Bergström att vårt förslag skulle ha inneburit att elever hade kommil över del normalbelopp som studiemedelssystemet innebär. Det är rikligl; del kunde ha hänt i kanske ell par hundra fall - inle mer.

RALF LINDSTRÖM Cs):

Herr talman! Jag måste få svara pä della.

Del exempel jag anförde i slutet av mill anförande var alltså etl exempel på folkparlipolilik. Jag uppfattar BriUa Bergström så, all hon erkänner all innan man kom till regeringsmaklen tog man iniiiativ och lade fram populära och kostnadskrävande förslag som vi, som hade och som fortfarande har ansvar för landets polilik, för landets ekonomi, avstyrkte och som riksdagen sedan avslog. Vi förstod att vi inte skulle orka med della.

Om inte vi pä delta och andra säU hållit igen och avslagit folkpartistiska och över huvud tagel borgeriiga förslag, då hade verkligen bordet varit avdukat 1976.Nu värdet inte det. Märk väl, Britta Bergström, all skulle vi 1975/76 ha

113

Nr 141

Onsdagen den 9 maj 1979

Förbättrat studiestöd till 18-19-åringar i gymnasial utbildning

beslutat höja studiemedlen med 140-150 %, hade de utgifterna forlfarande funnils kvar - det hade inte varil någon engångskostnad.

Samma sak gäller del 25-proceniiga bidraget. Det hade också funnils kvar nu och koslat lika myckel. Vi hade alltså haft ell budgetunderskott som t o. m. varil betydligt högre än det ruskigt höga som vi nu har.

BRITTA BERGSTRÖM (fp):

Herr talman! Visst kan man vända det här med ansvar för samhällsekonomin på många olika sätt Men jag vill hävda all pä den liden dä vi framförde dessa förslag hade vi elt sådant ekonomiskt läge alt det hade varit berättigat all genomföra dem. All sedan socialdemokraterna under de senare åren vid maklen försämrade landets ekonomi så att vi hamnade i en silualion där det inte var möjligt all genomföra nya reformer, kan Ralf Lindström inte lasta mig eller någon annan i folkpartiet för.

Det har sagts all kostnadsberäkningarna i propositionen inte är exakta -kosinaderna kan bli 10-20 milj. kr. högre. De kan t. o. m. bli lägre än enligl propositionens beräkningar, men del har ingen nämnl. Jag är hell medveten om att sådana här beräkningar inle kan bli exakta - man vel inle hur systemet kommer all utnyttjas. Det sägs alltså att de här 82 miljonerna kan springa upp lill 100 miljoner. Men då är det förvånande alt inte majoriteten försöker beräkna vad del förslag som den lägger fram kommer att kosta - vi kanske kommer upp i 130 milj. kr. Jag kan inte inse alt det innebär all man tar etl större ansvar för samhällsekonomin.

114

RALF LINDSTRÖM (s):

Herr talman! Jag tror inle att det lönar sig att fortsätla debaiten - vi kommer inle överens. Jag vill endast medge att vi har fått en sämre ekonomi sedan vi fick en borgeriig regering.

Överläggningen var härmed slulad.

Mom. 1,3,4 och 7

Propositioner gavs på bifall lill dels ulskollets hemställan, dels reservationen av Per-Eric Ringaby m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Britta Bergström begärt voiering upplästes och godkändes följande voleringsproposilion:

Den som vill alt kammaren bifaller socialförsäkringsulskollels hemslällan i

belänkandet nr 20 mom. 1, 3, 4 och 7 rösiar ja,

den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen av Per-Eric Ringaby m. fl.

Vid omröslning genom uppresning förklarades flerlalel av kammarens ledamöier ha röstat för ja-propositionen. Dä Britta Bergström begärde rösträkning verkställdes votering med omrösiningsapparat Denna omröslning gav följande resultat:

Ja - 206 Nej - 74

Mom. 2, 5 och 6

Kammaren biföll vad utskottet i dessa momenl hemslälll.

Nr 141

Onsdagen den 9 maj 1979

Meddelande om riksdagsarbetet under återstoden av riksmötet

§ 13 Meddelande om riksdagsarbetet under återstoden av riksmötet

TREDJE VICE TALMANNEN:

Till kammarens ledamöier har i dag utdelats ell prolokollsutdrag, ulvisande talmanskonferensens behandling av frågan om riksdagsarbetet under återstoden av riksmötet 1978/79. Därav framgår bl. a. att kammarens arbetssituation är sådan, att frågan huruvida arbelsplenum skall anordnas lördagen den 26 maj alkjäml måste hållas öppen och alt kammarens arbelsplenum fredagen den 1 juni sannolikl måste fortsättas pä kvällen.

§ 14 Tredje vice talmannen meddelade alt pä föredragningslistan för morgondagens sammaniräde skulle arbelsmarknadsulskoltets belänkande nr 33, Jordbruksutskottets betänkande nr 25 och näringsutskoitels belänkande nr 45 i nu angiven ordning uppföras främsl bland två gånger bordlagda ärenden.

§ 15 Anmäldes och bordlades Proposilion

1978/79:218 om lag om förbud mot att under viss tid lillföra kärnreaklorer kärnbränsle, m. m.

§ 16 Anmäldes och bordlades Motioner

1978/79:2684 av Per Bergman m.fl.

med anledning av proposilionen 1978/79:209 om ändring i bostadsbeskattningen, m. m.

1978/79:2685 av Bengl Kindbom m.fl.

1978/79:2686 av Sven-Gösta Signell m.fl.

med anledning av proposilionen 1978/79:216 öiti lokalisering av institutet för metodutveckling, forskning och personalutbildning inom den yrkesinriktade rehabiliteringen

115

Nr 141

Onsdagen den 9 maj 1979

Meddelande om frågor

§ 17 Anmäldes och bordlades

Skaiieutskollels betänkanden

1978/79:48 med anledning av proposilionen 1978/79:154 om omfördelning

av den åriiga fordonsskatten, m. m. jämte molioner 1978/79:51 med anledning av molioner om en allmän skatieflyktsklausul

Försvarsulskotlels betänkanden

1978/79:23 med anledning av proposilionen 1978/79:100 säviii avser anslag m. m. för budgelårel 1979/80 inom försvarsdepartementets verksamhetsområde och proposilionen 1978/79:138 jämle molioner

1978/79:24 med anledning av proposilionen 1978/79:100säviit avser förslag lill stat för försvarets fastighelsfond för budgetåret 1979/80

1978/79:25 med anledning av propositionen 1978/79:111 om ålgärder mot krångel och onödig byråkrali m. m. såviii avser försvarsdepartementets verksamhetsområde Jämle motion

1978/79:26 med anledning av propositionen 1978/79:125 med förslag om tilläggsbudget III till statsbudgeten för budgetåret 1978/79 såvitt avser försvarsdepartementets verksamhetsområde

Utbildningsutskottets belänkande

1978/79:42 med anledning av proposilionen 1978/79:100 och proposilionen 1978/79:127 såviii gäller anslag lill tekniska fakulteterna jämle molioner

§ 18 Meddelande om frågor

Meddelades all följande frågor framställts

den 9 maj

116

1978/79:531 av Thure Jadestig (s) till juslilieminislern om bekämpandet av narkotikabrottsligheten:

Den senasle lidens besked om att polisen avslöjat den grova narkolika-brotlslighelens framfart i västra Sverige har visal alt narkotikabrottsligheten nu nått en omfallning och svårighetsgrad av lidigare icke skådat slag. I samband härmed har polisens resurser och handläggning av fallen diskuterats. Bl. a. har frän vissa häll hävdals all polisen icke kunnal binda de s. k. "finansiärerna" vid brottslig verksamhet. Polisens ingrepp väntas därmed fl endast begränsade effekier. Delta är allvariigt, eftersom det finns anledning att fmkla all sommaren kommer all medföra ny stor aktivitet pä narkotikamarknaden. Varningar har hörts för alt vi nu riskerar alt flin nya droger som kokain och PCP. En förstärkning av polisens resurser och möjligheter att penetrera alla delar av den organiserade narkotikabrottsligheten är därför omedelbart påkallad.

Med hänvisning lill del anförda vill jag ställa följande fråga:

Vilka ålgärder avser slalsrädet vidta för alt förslärka möjlighelerna att mer effekiivi komma lill rälla med den grova narkotikabrottsligheten?

1978/79:532 av Rune Torwald (c) lill Justitieministern om bekämpandet av narkotikabrottsligheten:

I västsvensk press redovisades föregående vecka att polisen lyckais spränga två narkotikaligor som opererat med bl. a. Göieborg och Vänersborg som bas. Göteborgskriminalen anger att 143 personer är inblandade och all 76 har häktats. Della ställer naturligtvis oerhörda krav på polisens utredningsresurser.

I bl. a. Göteborgs-Posten av den 4 maj 1979 framhålls: "Del är ofattbart vilket ljumt intresse man på sina håll visal för all hjälpa lill säger kammaråklagare Friberg lill Göteborgs-Poslen.

Avslöjandet av de här ligorna är bara skummet på ytan, vi skulle kunna plocka in hundra, kanske flera hundra narkoiikabrotlslingar lill om vi bara hade resurser, förklarar Göran Friberg och fortsätter: Man känner sig näsian maktlös. Vi har misstankar mot slora män, finansiärer, som finns i bakgmnden, de som gör de slora pengarna. Men sädana lar man inle pä en dag -del behövs länga ulredningar föratl knyta dem till brottet, och till del räcker inle resurserna!"

Mot denna bakgrund vill jag fråga Justitieministern:

Vilka åtgärder kommer alt vidtagas för all ställa erforderiiga utredningsresurser till berörda åklagares förfogande, så alt inle någon av ulredningsskäl undgår upptäckt av begånget narkotikabrott?

Nr 141

Onsdagen den 9 maj 1979

Meddelande om frågor

1978/79:533 av Lilly Bergander (s) lill budgel- och ekonomiministern om förläggning av statliga verk till Haninge och Nynäshamns kommuner:

Vid riksdagens behandling av proposition 1975/76:211 framhölls aU slalen såsom stor arbetsgivare i Stockholmsregionen har ell ansvar för att en förbättrad inomregional balans äsladkommes och au därvid siörre hänsyn bör tas lill önskemål från regionala organ vid fördelning av slalliga arbetsplatser.

I regeringens riktlinjer för regionalpolitiken i Stockholms län har vidare bl. a. angetts alt "del bör allvarligt prövas om inle myndigheler och andra statliga organ kan lokaliseras utanför Stockholmsregionens kärnområde när behov av nya lokaler uppslår. Därigenom kan brister i arbelsplalslillgången och arbetsmarknadens differentiering i de yttre - främsl södra - delarna av regionen avhjälpas."

I Länsrapporl 1978 har länsslyrelsen i Stockholms län också slarkl understrukit alt den prioritering som angavs i Länsprogram 1974 mäsle slå fasl i avvaktan på resultaten av de ulredningar som pågår. Del innebär att vid ny- eller omlokalisering av statlig verksamhet i Stockholmsregionen skall de södra delarna av Slorslockholmsomrädet ges företräde.

Haninge och Nynäshamns kommuner kan således konstatera att såväl länsslyrelsen som regering och riksdag uppmärksammat obalanserna på

117

Nr 141

Onsdagen den 9 maj 1979

Meddelande om frågor

arbetsmarknaden i Stockholmsregionen, som särskilt drabbat sydoslkommu-nerna, lill vilka Nynäshamn och Haninge hör. Men någon konkrei åtgärd har slalen ej vidtagit ännu vad gäller dessa kommuner.

Haninge kommun har också en av de lägsta självförsörjningsgraderna i hela Stockholms län; två tredjedelar av den yrkesverksamma befolkningen pendlar lill andra kommuner.

Haninge och Nynäshamns kommuner har nu i eu och eU halvt är väntal pä besked om lokalisering av statliga verk till sin region. Kommunerna har utmärkta lomlallernativ all erbjuda, vilka insänts lill byggnadsstyrelsen redan 1977,

Mot bakgrund härav vill jag fräga budgel- och ekonomiministern:

När kommer regeringen all beslula om föriäggning av statliga verk i Haninge och Nynäshamns kommuner?

118

1978/79:534 av Torslen Karlsson (s) till industriministern om åtgärder för att bibehålla sysselsättningen vid Luxor Induslri AB:

Som regeringen känner lill har arbetsmarknaden i Motala sedan 1976 undergått en drastisk försämring, 2 000 arbetstillfällen har gäll föriorade, och mellan 600 och 1 000 arbetstillfällen kan försvinna under 1979,

Anledningen till den negaliva ulvecklingen är alt flera företag hamnal i krissiluationer,som medfört nedläggningarochminskningarav personalen. I början på året kom krisen vid Luxor Induslri AB, som ledde lill att Invesleringsbanken övertog företagel för finansiell rekonstmklion.

Uiöver de problem som drabbat arbetsmarknaden i Motala har regeringen fattat beslutet all dela Motala kommun genom alt kommundelen Vadslena flr bilda egen kommun den 1 januari 1980. Della kommer all medföra problem, som berör ca 4 000 kommunalanställda, och en skattehöjning som konsekvens av delningen.

Måndagen den 7 maj meddelar företagsledningen vid Luxor au minsl 230 anställda i Motala och Karlsborg måste friställas. Sysselsättningsläget i Motala är minst sagt bekymmersamt, och snara insalser är av nöden för all vända utvecklingen.

Min fråga till industriministern är följande:

Är regeringen beredd alt gå in med insatser sä att de Luxoranställda som kan bli akluella för friställning flr behälja sina anställningar?

Är vidare regeringen beredd att siödja de förslag lill alternativ produktion som verkstadsklubben fört fram och som kan rädda arbetstillfällen vid företagel?

1978/79:535 av Inga Lantz(\pk) till statsrådet Birgii Rodhe om användningen av reklam som läromedel i skolan:

Skolan använder ofta reklammaterial som läromedel. Speciellt används komrnersiellt material i ämnen där konsumentfrågor behandlas. I vissa ämnen - hemkunskap och ekonomi = använder alla lärare reklammaterial.

Della framkommer i en rapport som framlagits av nordiska ämbelsmanna- Nr 141
kommillén för konsumentfrågot Onsdagen den

Vilka ålgärder ämnar slalsrädet vidta för att ändra på della förhållande? g • .gq

1978/79:536 av Lennari Nilsson (s) lill kommunikationsminisiern om posl- Uppfn y
servicen i glesbygdsområden: fiåeor

Genom rationaliseringar inom postverket sker en del indragningar av den fasta poslservicen över hela landei. I Solenäs kommun planeras indragning av de fasta poslslationerna Kungshamn 2 (Hovenäset) och Vajern. Della leder lill en försämring av servicen för människor i glesbygd.

Jag vill därför till kommunikationsministern ställa följande frågor:

Vilken inställning har regeringen lill försämringen av poslservicen i glesbygdsområden?

Vilka åtgärder är regeringen beredd alt vidla för alt behålla den fasta poslservicen i Kungshamn och Vajern?

§ 19 Kammaren åtskildes kl. 15.39.

In fidem

BERTIL BJÖRNSSON

/Solveig Gemen

119

1978/79:141 Förteckning över talare

(Siffrorna avser sida i protokollet)

Onsdagen den 9 maj

Tredje vice talmannen 115

Andersson, Lennart (s) 47, 64, 67, 75

Anér, Kersiin (fp) 92, 94

Bergström, Britta (fp) 99, 106, 107, 112, 114

Claeson, Tore (vpk) 17, 22, 24, 27, 33

Dahlberg, Rolf (m) 7

Danell, Georg (m) 15, 22, 24, 28

Ekinge, Bernt (fp) 70, 77, 79, 80

Guslafsson, Wilhelm (fp) 32

Henrikson, Lars (s) 27, 28

Hermansson, Cari-Henrik (vpk) 54, 58, 65, 76, 78, 79, 80

Johansson, Birgitta (s) 67

Johansson, Gunnar (m) 4

Lantz, Inga (vpk) 69

Lindström, Ralf (s) 102, 106, 108, 113, 114

Lövenborg, Alf(apk)5, 8, 25

Mattsson, Kjell (c) 20, 23, 25, 34

Ollen, Joakim (m) 51, 65, 75

Rogestam, Christina (c) 109, 113

Romanus, Sven,JusUlieminisler 43, 58

Svanslröm, Ivan (c) 59, 66, 67

Wachtmeister, Hans (m) 90, 93, 94

GOTAB Siockholm 1979