Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1978/79:138

Fredagen den 4 maj

Kl. 15.00

§ 1 Justerades protokollen för den 25 april.

Fredagen den 4 maj 1979

Om spänningen i planerade kraftledningar

§ 2 Om spänningen i planerade kraftledningar

Statsrådet CARL THAM erhöll ordet för att besvara Pär Granstedis (c) den 8 mars anmälda interpellation, 1978/79:159, och anförde:

Herr lalman! Pär Granstedt har frägai mig om jag är beredd all medverka lill all inga ledningar dimensionerade för 800 kV kommer lill utförande så länge del inte är klarlagt alt överföring av så höga spänningar kan ske utan negaliva miljö- och hälsoeffekter.

Såsom framgår av den nyligen för riksdagen framlagda energipropositionen anser jag all del är nödvändigt med en ändamålsenlig ulbyggnad av kraftöverföringssystemet. Detla gäller självfallet även om kärnkraften snabbt avvecklas och ersälls med annan kraftproduktion, t. ex. kol. En ulbyggnad av ett omfattande nät för 800 kV spänning är däremot inle behövlig. Del kan dock bli aktuellt all i vissa fall bygga enstaka ledningar dimensionerade för 800 kV med hänsyn till bl. a. knappa markresurser.

Frågan om etl syslem för 800 kV har aktualiserats bl. a. genom att statens vatlenfallsverk hos statens industriverk ansökt om koncession fören sådan ledning med en sträckning från Forsmarks kraftstation till Odensala och därifrån lill Granlorp. Industriverket har avslutat beredningen av koncessionsärendet såvitl avser sträckningen fram till Odensala och överiämnat ärendet till regeringen för beslut.

I sin redovisning av ärendet har industriverket redogjort för bl. a. de undersökningar som har gjorts om påverkan av högspänningsledningars elektriska fäll och föreslagil alt behövliga åtgärder vidias för all undvika negaliv påverkan från dessa.

Ärendet bereds f. n. inom regeringskansliet. Jag är därför inle nu beredd alt ullala mig om införandel av ledningar för 800 kV spänning. Det är självklart enligt min mening att ledningar med höga spänningar inte skall byggas, om de medför sådana effekter som interpellanlen hyser farhågor föt

I anläggningar för högspänd kraftöverföring uppträder en rad fenomen, som orsakas av den elektriska strömmen och spänningen. Runt slrömförande elektriska ledare uppträder bl. a. magnetiska och elektriska fält

Vid höjning av spänningen i en ledning ökar också den elektriska fällstyrkan. En höjning av spänningen från 400 kV till 800 kV behöver dock inte innebära alt de elektriska fälten vid marken där människor och djur kan bli utsatta för dessa ökas. Genom all såväl avståndet mellan ledarna som dessas höjd över marken ökas blir fältslyrkan under den planerade 8(X)-

107

Nr 138

Fredagen den 4 maj 1979

Om spänningen i planerade kraftledningar

kV-ledningen densamma som under exislerande svenska 400-kV-ledningar. Av ledningar för 400 kV har vi som bekanl långvarig erfarenhei.

Sedan början av 1970-lalel har alll större uppmärksamhet ägnats frågan huruvida de elektriska och magnetiska fälten i närheten av högspännings-ledningar kan påverka människor och djur. , Etl myckel stort anlal undersökningar har gjorls ulomlands pä såväl människor som djur som exponerats för starka elektriska fält. Amerikanska och kanadensiska studier synes tyda på alt några skadliga effekier inte föreligger. Andra resultat av motsatt innebörd föreligger dock. I Sovjet har man således funnii sådana symtom som interpellanlen nämner hos siäll-verksarbelare. Resultaten i undersökningar på slällverksarbeiare från andra länder är dock inle samstämmiga med de ryska. Mot denna bakgrund log statens vatlenfallsverk iniiiativ lill en studie för all undersöka om exposition för elektriska fäll kan ge upphov till effekter på nerv- och cirkulationssysie-mel, blodet och fortplantningsförmågan hos slällverksarbeiare.

Undersökningen har gjorts i samarbele med arbeiarskyddsstyrelsen och Institutet för högspänningsforskning. Inle heller denna undersökning, som redovisades förra våren, gav några belägg för all slällverksarbeiare som arbelar i slarka elektriska fäll får bestående skador av fälten. De ryska undersökningsresultaten kan därför inle styrkas av denna undersökning.

Den svenska undersökningen har resulterat i vissa kompletterande utredningar, som bl. a. syftar lill all söka klariägga dels vissa resultat av uiredningen, dels om del kan uppträda kortvariga symtom vid vistelse i de elektriska fälten.

Statens vatlenfallsverk skall vidare, enligl vad jag har erfarit, inom kort lillsammans med Lanlbruksuniversiteiel ularbela ell detaljerat program för all närmare undersöka djurbesättningarna på ell anlal gårdar, där djuren har varil utsatta för elektriska fäll. Syftel med denna undersökning är all klarlägga i vad män någon påverkan från dessa fäll kan iakttagas hos djuren.

Slulligen vill jag nämna all erfarenhelerna frän ledningar för 800 kV ulomlands och från ca 8 000 km svenska ledningar för 400 kV under 25 år inle heller har visal alt några skadliga effekter drabbat människor eller djur som vistas i närheten av eller bor intill ledningen.

108

PÄR GRANSTEDT (c):

Herr lalman! Jag ber aU få tacka statsrådet Tham för svarel pä min interpellation.

Frågan om 800-kV-ledningar i Sverige - någoniing som vi alltså inle har f. n. - har aktualiserats som en följd av all del funnils och forlfarande torde finnas planer på ell energisystem i Sverige som bygger på en ganska stor andel elektrisk kraft i energiförsörjningen och en ganska centraliserad produklion av den elektriska kraften. Därmed ställs del också mycket slora krav på distributionssystemet för den elektriska kraften. Tanken på alt använda 800-kV-ledningar för all på del sället minska markåtgången blir då en naluriig följd.

Ovissheten är emellerlid ganska stor om vilka konsekvenser användningen av 800 kV medför med tanke pä de ledningar man måste dra. Att del här finns delade meningar framgår också av del ganska ulföriiga svar som statsrådet Tham har lämnat. Erfarenheter från ryska och amerikanska laboratorieförsök pekar på alt biologiska organismer kan påverkas ganska slarkl på olika sätt av höga spänningar. Cari Tham säger i slutet av svaret att erfarenhelerna från användningen av 800-kV-ledningar utomlands och av de 400-kV-ledningar som vi har i Sverige inte har visat all del finns några skadliga effekter Del är naturligtvis rikligl, om man med visat menar bevisat. Sådana samband är nämligen myckel svåra all bevisa. Vi har exempel från andra avsnitt av miljödebatten där det ofta är svårt all på ell entydigt säll påvisa samband mellan företeelser i samhället och skador hos människor och djur som man misstänker föreligger. Men kvar står alt del fortfarande finns anledning alt ifrågasätta om inle 800-kV-ledningarna medför beiydande risker i form av olika typer av siörningar för människor och djur. Frågan har aktualiserats i Sverige, eftersom del förekommil klagomål från lantbrukare som haft kor betande under 400-kV-ledningar och som anser all delta påverkal kornas hälsa på eu negativt sätt. Bl. a. har dräklighelen påverkats. Detla är också bakgrunden till det projekl som statsrådet Tham nämner i sitt interpellationssvar och som går ul pä au vattenfallsverkel och Lantbruksuniversitetet skall undersöka om sädana skador verkligen har uppstått Del avslutande konstaterandet som slalsrädet Tham gör, nämligen att man inle har kunnal påvisa skador på människor och djur, mäsle därför modifieras med au det trots alll finns anledning aU misslänka att sädana skador har uppstått och kan komma all uppstå i än högre grad, om vi i framliden får kraftledningar med högre spänningar.

Osäkerheten är alltså beiydande, och del finns motstridiga uppgifter, både nationellt och inlernalionellt, om vilka konsekvenser de höga spänningarna kan fä för människor och djur som berörs av dem.

När statens planverk skulle yttra sig över vatlenfallsverkels ansökan om koncession för en 800-kV-ledning mellan Forsmark och Odensala resp. Odensala och Granlorp, ansåg man inte att man kunde tillstyrka koncessionen med del kunskapsunderiag som man vid den lidpunklen hade. Anledningen lill alt jag framställde min interpellation var emellerlid alt planverket kom till slutsatsen all man skulle kunna få bygga ledningar, men all planverket vid elt senare tillfälle skulle la ställning till om man skulle fä köra 800 kV i dem. T. v. skulle man fl använda 800-kV-ledningarna för all överföra elektrisk kraft med 400 kV. Det stämde också ganska väl överens med vatlenfallsverkels planer. Man ville alltså t. v. bara använda dem för 400 kV. Men nu är del så, som jag också framhöll i min interpellation, all 400-kV-ledningar kostar ungefär 900 000 kr. per kilomeier aU bygga. Om man däremoi bygger 800-kV-ledningar kostar del enligl de uppgifter jag har fåll 1,6 milj. kr. Vem som helst begriper ju all det i längden inle är någon särskilt god affär all för 1,6 milj, kr, bygga ledningar som är dimensionerade för 800 k V för att sedan köra 400 kV i dem. Ger man Vattenfall möjlighet all bygga de här 800-kV-ledningarna, kommer också kraven alt sedan bli mycket starka

Nr 138

Fredagen den 4 maj 1979

Om spänningen i planerade kraftledningar

109

9 Riksdagens protokoll 1978/79:137-138

Nr 138

Fredagen den 4 maj 1979

Orn spänningen i planerade kraftledningar

au fä använda ledningarna för 800 kV. Enligl min mening är del därför myckel viktigt att man inte släpper i gäng en byggenskap av ledningar som är dimensionerade för 800 kV, innan man med full säkerhet vet vilka konsekvenser för människor och miljö överföringar med så hög spänning medför.

Trepartiregeringen fattade ett beslul den 15 juni 1978 som innebar all Vallenfall inle skulle få ta i anspråk medel för all uppföra den här 800-kV-ledningen med mindre än aU man fick särskilt tillstånd av regeringen. När folkpartiregeringen tillträdde och Cari Tham blev energiminisler upphävdes beslutet. Nu har alltså vattenfallsverkel möjlighel all ta i anspråk medel för all börja förbereda uppförandel av 800-kV-ledningen. Såvittjag vel ägnar sig ocksä Vallenfall redan nu äl att skaffa utrustning för den här 800-kV-ledningen. Risken är alltså aU man redan nu håller på all investera fast sig i den här 800-kV-ledningen, innan vi riktigt är pä del klara med de miljömässiga konsekvenserna.

Jag hade med min interpellation hoppats fä elt klart besked av energiminisiern om all man inle kommer att tillåta uppförande av eller investeringar i 800-kV-ledningar, innan man helt säkert vel vilka miljömässiga konsekvenser man då drar på sig. Tyvärr fick jag inte någol svar pä den egentliga frågan i min interpellation, vilket Jag lycker är beklagligt Därför mäsiejag upprepa frågan: Är statsrådet Tham beredd att göra den utfästelsen all man inle kommer all lilläla uppförandet av 800-kV-ledningar eller investeringar för 800-kV-ledningar, innan man hell säkert vel att del här inle leder lill några nya negaliva miljöeffekter?

110

Statsrådet CARL THAM:

Herr talman! Inledningsvis kan det kanske vara skäl att erinra sig all det ocksä finns vissa fördelar med 800-kV-ledningar. Bl. a. innebär del all man kan transportera tre ä fyra gånger så myckel kraft i en ledning där ledningsgalan har samma bredd, och alltså medför samma intrång i naturen, som en 400-kV-ledning. Det finns också skäl aU erinra sig au vi alldeles oavsett hur vi producerar elkraften säkert är överens om att del behövs en viss mängd elkraft. Framför alll för de tätbebyggda delarna av värt land är del vikiigi med en säker distribution. Del måste alltså finnas goda högspännings-ledningar för distributionen av elektrisk kraft

De problem som är förknippade med detta har ju ganska utföriigi behandlats såväl i Sverige som i andra länder. I själva verket har det forskals ganska myckel när del gäller de här frågorna.

Vi kan försl och främsl konstalera all den ledning som här skulle vara aktuell skulle byggas och planeras pä elt sådanl säll all den elektriska fältstyrkan vid marken skulle vara densamma som för en 400-kV-ledning. Vad vi diskuterar är således huruvida effekten av en 400-kV-ledning är av skadlig natur och medför de risker som interpellanlen befarar. Del är då naturligtvis inte oinlressani all konstatera att vi har stor erfarenhei av delta. Del är heller inte oinlressani all konstatera all det, trols den mycket omfattande forskning som här föreligéer, inte finns några entydiga resultat

som lyder pä alt del skulle föreligga några risker av del här slagel. Lägel har sammanfattats bl. a. i industriverkets yttrande över den ansökan som nu ligger inne hos regeringen med citat från en amerikansk översiktsrapporl, där man konstaterar följande:

"Varken djur- och växlexperimenl eller kliniska undersökningar eller 25

års erfarenhet av i drift varande ledningar för mycket höga spänningar

har lill dags dato givit övertygande vittnesbörd om skadlig inverkan av exposition för elektriskt eller magnetiskt fält från högspänningsledningär trols talrika försök all finna sädana effekier. Ävenledes på en biofysikalisk gmnd har man ingen orsak att förvänta sig all del skall finnas några sådana

effekier. Sålunda, medan man inle kan bevisa del negativa lyder den

förkrossande mängden av forskningsresultat på att elektriska och magnetiska fäll frän högspänningsledningär ej har några skadliga biologiska effekier."

1 den undersökning somjag redovisade i mill interpellationssvar har man kommil fram lill samma slutsals.

Del är självklart alt det grundläggande problemet här är svårigheten alt bevisa att någon skadlig inverkan inte uppslår. Och industriverket påpekar i sitt remissvar: "För all uppfylla detta krav erfordras nästan obegränsade undersökningar eftersom teoretiskt alla tänkbara kombinationer och möjligheler måste undersökas. Frågan om fälten har någon skadlig påverkan blir därför en omdömessak och en rimlighetsbedömning måste läggas lill grund för praktiska beslut."

Jag tror det är en klok hållning. Man måste här, med ledning av den forskning och de experiment som utförts, ställa frågan: Finns del skälig anledning all anta all här föreligger risker av del slag interpellanlen befarar? Svarar man ja på den frågan fär man la konsekvensen av det. Om man finner all det inte föreligger skäl alt misstänka sådan inverkan, då bör man kunna bygga sådana här ledningat Och jag är tillbaka till det jag sade inledningsvis: Den ledning som nu är aktuell skulle innebära en fältstyrka som motsvarar de 400-kV-ledningar som vi redan har 8 000 km av och som vi obestridligen -del är säkert interpellanlen ense med mig om - måste ulnyllja för överföring av elektrisk kraft i det här landei.

Jag är alltså inte beredd att avge någon deklaration av det slag som interpellanlen efterlyser. F. ö. är alltså frågan f n. under regeririgens beredning.

Nr 138

Fredagen den 4 maj 1979

Om spänningen i planerade kraftledningar

PAR GRANSTEDT (c):

Herr lalman! Först och främst är del klart all vi behöver överföring av elkraft i det här landet. Men vad det här är fråga om är givetvis hur pass omfaltande anläggningar vi behöver. Det är i sin tur beroende av hur vi bygger upp vårt elförsörjningssystem. Det är beroende av hur pass stor andel av vär energiförsörjning som skall beslå av elektrisk kraft. Del har också samband med vilken roll vi anser all elektriciteten skall ha för bostadsuppvärmningen.

En annan viktig faktor är hur pass centraliserade former man har för elproduktionen. Koncentrerar man en stor del av elproduktionen lill några få

111

Nr 138

Fredagen den 4 maj 1979

Om spänningen i planerade kraftledningar

plalser i landei, då ställs del myckel siörre krav på överföringssystemet än om man har en mer decentraliserad produktionsstruktur, t ex. om man bygger upp elproduktionen mer på kraftvärmeverk än på några stora kondenskraftverk längs våra kuster.

Även om vi alla är eniga om att vi behöver en viss mängd elkraft och behöver överföra den, kanske vi inle är lika eniga om hur pass myckel elkraft vi behöver lolall, och framför alll inte hurden skall produceras och vilka krav vi skall ställa på vårt distributionssystem.

Sedan säger Cari Tham att del är en rimlighelsbedömning om del finns några risker med della eller inte, och del kan naturiigtvis ligga en del i del. Men då är del viktigt all man ser på olika undersökningsresultat med något så när öppna ögon. Del har inte gått alt belägga några negaliva effekier av det kraftledningssyslem vi har och av de 800-kV-ledningar som finns ule i världen, sägs del i svaret. Del förefaller stämma, även om de ryska erfarenhelerna väl ärell missljud i den klangen. Men vi vel ju inle rikligl om del stämmer. Det skall genomföras ell projekl för alt just undersöka effekten pä djur, och anledningen till att man drar i gång det projektet är naturiigtvis all man misstänker all del trols alll kan finnas klara och påtagliga negaliva effekter. DeUa gör att jag lycker all omdömel är litet för snabbt kommet. Det föregriper ändå den undersökning som skall göras här i landei och där vattenfallsverkel och Lantbruksuniversitetet är inblandade.

Del finns dessulom en rad laboralorieundersökningar som visar au höga elektriska spänningar i och för sig har effekter på biologiska organismer hos djur - della på gmnd av att man har gjorl undersökningar pä djur - men förmodligen har de effekier på analogi säll på människor. Del gör att man inle alldeles utan vidare kan avfärda dessa farhågor.

Problemet i denna fråga som i så många andra frågor - en del av dem har Carl Tham och jag haft tillfälle att debattera förut - är naturligtvis var man skall lägga bevisbördan. Ärdel så all man kräver säkerheten försl och bygger sedan, eller bygger man om del inle är klart bevisat att det är farligt? Det är lilel grand en attitydfråga, och del är självklart all til syvende og sidsl kommer naturligtvis inställningen lill 800-kV-ledningar all kopplas samman med inställningen till vad förslags energiförsörjningssystem man vill bygga upp. Om man vill bygga upp ell energiförsörjningssyslem med hög andel el och med centraliserad produktion blir det etl myckel starkt krav att man skall kunna använda 800-kV-ledningar för aU fl rimliga markanspråk. Det är då naturiigl all denna skälighetsbedömning leder lill all vi använder sådana ledningar och all vi anser alt del nog inte är så fariigt i alla fall. Om man däremot tänker sig ell energiförsörjningssyslem där el inie spelar fullt så stor roll, där man har en mera decentraliserad produktionsstruktur och där kravei på distributionsnätet inle blir detsamma, då skulle man också se allvariigare på de problem som ett 800-kV-nät för med sig, och man skulle ha en mera reslrikliv inställning.

112

YNGVE NYQUIST (s):

Herr lalman! Anledningen lill aU jag lar lill orda i denna fråga är alt jag lever och verkar i en trakt där man jusl sysslar med elektrisk kraftöverföring, nämligen i Ludvikaområdet, och där man gjorde pionjärarbetet när del gällde kraftöverföring med 400 kV.

Herr Granstedt säger all del finns anledning att ifrågasälla, och sedan drar han upp sina skäl. Man har en liten känsla av all herr Granstedt alltid har anledning aU ifrågasälla när del gäller energin i della land. Och när del gäller en överföring av elektrisk kraft, så känner man i våra trakter en ganska stark oro för vart della egenlligen skall la vägen. När man nu diskulerar syslem för 800 kV är det precis som om del vore någonting hell nytt och all vi skall svara för all den internationella forskning som behöver göras.

Del är väl ändå sä, herr Granstedt, all den första 800-kV-ledningen logs i bruk i Canada 1965. Nätspänningen var och är fortfarande 735 kV. Man har r n. en ledningslängd på 5 000 km, och man har beslutat all fördubbla denna ledningslängd. Den ulbyggnaden pågår.

I Förenta staterna logs den första 800-kV-ledningen i drift 1969 av American Electric Power. Den nominella nätspänningen är 765 kV, och den maximala nätspänningen är 800 kV. Det nätet har en längd av 2 000 km. I Förenta staterna diskuterar man nu införande av ledningar på 1 200 kV, eventuellt högre spänning, och man har provledningar i drift på flera håll i USA.

I Sovjetunionen, som också har åberopats, har man byggt etl 800-kV-syslem under 1970-lalet. Den maximala spänningen är 787 kV. Även där diskulerar man byggandet av nät med 1 200 kV strömstyrka. En första ledningsslräcka på 270 kilomeier lär vara under byggnad.

I Brasilien byggs f n. tre 800-kV ledningar på vardera ca 950 km längd för överföring.

Mot bakgrund av dessa uppgifter kan man fråga sig: Skall man behöva göra alll experimentellt arbele i vårt land ulan att lillgodogöra sig de erfarenheter som har gjorts i andra länder?

De här nyare svenska 400-kV-ledningama har tre ledare per fas, vilket betyder alt man fltt lägre fältstyrkor på ledarytan. Inga klagomål har såvitl bekanl förekommil därvidlag.

När man nu hardiskuleral 800-kV-ledningar har man tänkt sig fyra myckel grova ledare per fas, och det innebär väl om möjligt ännu mindre risker.

Dessulom kräver 800-kV-ledningar en ledningsgala pä 50-70 meter, medan en 400-kV-ledning kräver 355 meters bredd på ledningsgalan. Vidare kan man länka sig längre sträcka mellan ledningsstolparna.

De undersökningar som hittills har gjorls om de biologiska verkningarna på levande organismer har inte gett några klara utslag. Vi är ju vana vid sådana här fenomen i andra sammanhang. Om man lar i en bil en kall vinterdag, när luften är mycket torr, eller man tar i etl dörrhandlag exempelvis i detla hus med dess synletmallor, får man en liten stöt, som visserligen kan vara obehaglig men som är helt ofariig ur biologisk synpunki.

Nr 138

Fredagen den 4 maj 1979

Om spänningen i planerade kraftledningar

113

Nr 138

Fredagen den 4 maj 1979

Om spänningen i planerade kraftledningar

Hur myckel man tål i strömstyrka kan naturligtvis diskuteras. Man resonerar väl som sä alt man skall upp i 10 å 15 mA, innan det anses vara fariigt på någol säu. Den lägsta mätbara ström man kan komma lill är 0,5-1 mA. Del finns möjlighet - och del är del som har diskuterats - all sälla gränsen för sädana här strömmar lill 5 mA, och därmed bör man nä en säkerhetsmarginal.

Vad Jag framför allt opponerar mig emol i Pär Gransledis resonemang är all del skulle vara nödvändigi att bedriva etl stort forskningsarbete i vårt land. Jag menar med den här uppräkningen att man verkligen har sysslal med forskningsarbete på andra håll i världen och au del finns en hel del malerial tillgängligt från del.

PÄR GRANSTEDT (c):

Herr lalman! Yngve Nyquisi klagar pä all jag alllid finner anledning alt ifrågasälla saker och ling, inle minsl på energiområdet. Den kriliken färjag väl ta emol. Jag vel att min vana att ifrågasätta saker och ling har väckt irritation även på andra håll. Det gäller inte bara energiområdet -,del gäller miljöområdet i allmänhet. Även andra statsråd än Cari Tham har drabbats därav. Jag tycker alt man skall ifrågasätta. Det är en riksdagsmans uppgift att ifrågasätta saker och ling på miljöområdet. Det är ell ansvar som vi har, del är bl. a. därför vi är valda.

Däremot häller Jag inte med Yngve Nyquist när han klagar över all Jag kräver stora svenska forskningsprojekt. Jag vet inte vad han bygger det ultalandel pä - del står inte i min interpellation, och jag har inle heller sagt det här i kammaren i dag. Jag tycker visst att man skall använda sig av internationell erfarenhet, och i min interpellation åberopar jag ocksä internationell erfarenhet. Del är bara alt konstatera att den erfarenheten nu ger en splittrad bild. Det finns alltså en hel del malerial som tyder på att del inle är några faror, och del finns annat material som lyder på alt del kan finnas väsentliga problem pä omrädei och risk för olika typer av störningar.

Jag tycker mot denna bakgrund all det är viktigl alt man försöker skaffa sig en ordentlig och klar bild av hur det förhåller sig innan man sätter i gång och investerar oerhört slora belopp i 800-kV-ledningar. Del är precis della som min interpellation har handlat om.

114

Statsrådet CARL THAM:

Herr talman! Så oerhört splittrad är likväl inte forskningsbilden i vad det gäller effekten av elektriska spänningsfält på djur och människor.

Jag vill hälla med Yngve Nyquist om vad han här säger. Av både svenska och internationella undersökningar som har gjorls - och det är ändå ganska mänga - pekar det absoluta flertalet pä all del icke föreligger risker av det slag som här har befarats. Detla är ändå någoniing som man måste la hänsyn lill när man väger fördelarna med en 800-kV-ledning mot nackdelarna.

Della är i och för sig enviklig och inlressanl fråga. Likväl förbigår Pär Granstedt del faktum att den ledning som nu är aktuell skulle konstrueras på etl sådant sätt - om den över huvud lagel kommer till stånd - au fältslyrkan

på marken blir densamma som för 400-kV-ledningarna. Del är ell vikiigi konstaterande. Det innebär att de problem vi diskulerar är sådana som evenluelll skulle kunna vara förknippade med 400-kV-ledningar på marken. Nu har vi alltså 8 000 km 400-kV-ledningar, och av det jag sade faller del sig av sig självt att del inle heller där föreligger några mätresultat som lyder pä all dessa skulle vara förenade med allvarliga risker.

Dessulom är del på del sättet all dessa 8 000 km 400-kV-ledningar förser oss med elektrisk kraft - och det har ju ingenling med centralisering av kraftproduktionen att göra. 1 själva verket produceras den absolut största mängden av vär elektriska kraft i våra stora älvar och vallendrag i Norriand som är utspridda över ell ganska stort område. Därifrån Iransporteras kraften lill Mellansverige och Sydsverige i högspänningsledningär pä 400-kV.Del kan väl ändå inle vara Pär Gransledis mening att ifrågasätta humvida dessa ledningar skall vara kvar - dem behöver vi självfallet för vår kraftförsörjning. Det finns heller inget skäl alt ifrågasätta dessa ledningar,eftersom det inle har framkommit någonting som tyder pä all de skulle medföra skador på människor och djur.

Del cenirala i del här sammanhanget ärju aU den 800-kV-ledning som är under diskussion - och där regeringen ännu inle har lagil ställning - skulle ge samma effekter på marken som en 400-kV-ledning.

Nr 138

Fredagen den 4 maj 1979

Om spänningen i planerade kraftledningar

YNGVE NYQUIST (s):

Herr lalman! Jag bestrider inle Pär Granstedts rätt all ifrågasälla - del är naturligt all man skall göra del i del här huset - men det mäsle liksom vara rim och reson i ell sådanl ifrågasättande, en viss sans. Om del hindrar en teknisk utveckling utan att man har rimliga skäl för detla och om det gör människor arbetslösa och förhindrararbelstillfallen,då mäsle man rimligtvis ocksä ta upp en diskussion om del.

När det gäller frågan om fältslyrkan, som Cari Tham har varil inne på, är del rätt intressant att konstatera att i manshöjd, dvs. I å 2 meter över marken, under normala 400-kV-ledningar uppgår fältslyrkan lill 4 ä 7 kV per meter, och under normala 800-kV-ledningar lill 9 å 12 kV per meter. Då kan man naluriiglvis göra del konstaterande som Cari Tham har gjorl - alt man alltså kan nå fältstyrkor som inte rimligtvis skall vara skadliga.

När man lar del av sädana fakta finner man all resonemang som kan förhindra en rationalisering av kraftöverföringsförmägan och sedermera också kraftdistribulionen borde vara onödiga i en lid när vi söker projekl som skall sätta människorna i arbete.

PÄR GRANSTEDT (c):

Herr talman! När Cari Tham konstaterar att flertalet utländska undersökningar pekar på aU delta inte är något problem, så är del naturiigtvis riktigt Men det har trots allt gjorls en hel del undersökningar som pekar ål motsatta hållet. Nu är del Ju så när del gäller vetenskap att man inte kan lösa problemen genom majoritetsbeslut. Del räcker inle med all räkna undersökningar och sedan säga alt vad flertalet visar på är del rätta. I vetenskapliga sammanhang

115

Nr 138

Fredagen den 4 maj 1979

Om spänningen i planerade kraftledningar

mäsle man egentligen ocksä ta minoritetens synpunkier på lika stort allvar.

Vad vi diskulerar är ju hur vi skall bygga ut kraflledningsnäiet och hur myckel vi behöver bygga ul del. Då är resonemanget om Norrlandsälvarna inle särskill relevant. Här är del alltså fråga om ökad kapacitet. Och hur pass mycket vi anser oss behöva öka kapaciteten på kraflledningsnäiet beror naluriiglvis pä hur myckel ytteriigare ström vi avser att producera och distribuera och i vilka former den tillkommande strömmen skall produceras. Jag menar all om man låter det ske i mera decentraliserade former, t ex. i kraflvärmeverk med stor lokal avsättning, blir belastningen på riksnätet inle lika stor. Del ärju ganska naturiigl att del ligger lill pä del sället.

Sedan lyckerjag alt del är myckel värdefullt att man arbetar på all så all säga nedbringa spänningen på marken i samband med 800-kV-ledningar -det är en viktig synpunkt.

När planverket studerade della, var man inle tillräckligt säker pä au de ålgärder som hade vidtagits skulle ge lillfredsställande resultat. Man ansåg inle all man hade fömlsättningar alt tillstyrka överföring av 800 kV i dessa ledningar, även om de kunde få byggas. Elt led i mill resonemang är alltså all del måste finnas garantier för att menliga effekier undviks innan man släpper till pengar för byggande av dessa ledningar. Hit hör givelvis också utformningen av själva bygget.

Men inte heller den spänning som man får från 400-kV-ledningar ärju hell utan problem. Den debatt som förts om effekter på kor under kraftledningar har ju gällt 400-kV-ledningar; redan sädana ledningar har alltså givit anledning till debatt om de problem som kan uppstå.

116

Överiäggningen var härmed slulad.

§ 3 Föredrogs och hänvisades

Motioner

1978/79:2667 lill Jordbruksuiskollel

1978/79:2668-2670 lill näringsulskoltel

§ 4 Anmäldes och bordlades

Proposiiioner

1978/79:214 om ändring i förköpslagen (1967:868), m. m.

1978/79:215 med förslag lill lagstiftning om gränsövervakning

§ 5 Anmäldes och bordlades Förslag

1978/79:21 Riksdagens revisorers förslag angående den lokala lantmäteriverksamheten

§ 6 Anmäldes och bordlades Nr 138

°tioner Fredagen den

1978/79:2671 av Kari Boo m.fl. 4 - jy

med anledning av proposilionen 1978/79:182 om försöksverksamhel med__

s. k. konlrakisvård av narkotikamissbrukare som har begått brott

1978/79:2672 av Anders Dahlgren och Nils Åsling 1978/79:2673 av Gustav Lorenlzon och Benil Måbrink 1978/79:2674 av Olof Palme m.fl.

med anledning av proposilionen 1978/79:207 om förvärv av aktier i Södra Skogsägarna AB och Norrlands Skogsägares Cellulosa AB

1978/79:2675 av Lars Werner m.fl. 1978/79:2676 av Lena Öhrsvik m.fl.

med anledning av propositionen 1978/79:208 om reglering av priserna pä jordbruksprodukter, m.m.

§ 7 Anmäldes och bordlades Lagutskottets betänkande

1978/79:19 med anledning av proposilionen 1978/79:105 med förslag lill ändring i konkurslagen (1921:225), m. m. jämle molioner

Socialförsäkringsutskottets betänkande

1978/79:23 med anledning av propositionen 1978/79:111 om ålgärder mot

krångel och onödig byråkrati m. m., såviii proposilionen hänvisats till

socialförsäkringsutskottel, Jämle moiion

Socialutskottets betänkande

1978/79:36 om uppskov med behandlingen av vissa ärenden lill riksmötet 1979/80

Kultumtskoltels betänkande

1978/79:27 med anledning av propositionen 1978/79:167 om lån lill Årepro-jeklet

Ulbildningsulskottets belänkande

1978/79:39 med anledning av proposilionen 1978/79:125 med förslag om

tilläggsbudget III till statsbudgeten för budgetåret 1978/79 såviu gäller

vissa anslag inom utbildningsdepartementets verksamhetsområde

Jordbruksutskottets betänkande

1978/79:26 med anledning av proposilionen 1978/79:130 om vissa ålgärder på växtförädlingsområdet m. m. jämle motioner

117

Nr 138

Fredagen den 4 maj 1979

Anmälan av interpellation

Näringsulskollels betänkande

1978/79:38 med anledning av proposilionen 1978/79:172 om ändring i lagen (1955:416) om sparbanker

Civilutskottets betänkanden

1978/79:33 med anledning av proposilionen 1978/79:125 med förslag om tilläggsbudget III lill statsbudgeten för budgetåret 1978/79, såviit avser bostadsdepartementets och kommundepartemenlels ansvarsområden

1978/79:34 med anledning av proposilionen 1978/79:191 om ändring i lagen (1971:1037) om äganderättsutredning och legalisering

§ 8 Anmälan av interpellation

Anmäldes och bordlades följande interpellation som ingivits till kammarkansliet

den 4 maj

1978/79:183 av Hans Lindblad (fp) til flygsäkerhetsarbetet:

försvarsministern om det militära

118

Slora anslrängningar måste göras för all minska antalet haverier i den mililära flygverksamheten. Förebyggande insatser för all minska haverifrekvensen kan rädda liv och spara slora belopp.

En rad sädana förebyggande insalser har gjorts under en lång följd av år. Ullagningsmeloder för förare förbättras, utbildningsmetoderna utvecklas och räddningssysiemen har blivit alltmer effektiva. Tillbud av olika slag registreras, och genom analys av dessa kan sedan åtgärder i förebyggande syfte vidias. Etl exempel är alt ornilologisk expertis biträtt med att finna meioder all minska riskerna för kollisioner mellan flygplan och fåglar, genom all undvika lågflygning vid tidpunkter och i områden med särskilt stor fågelakliviiet

Flygverksamhet förekommer i alla tre försvarsgrenarna. Enligl den s. k. huvudstabsprincipen har flygstaben all handlägga flygsäkerhelsfrågor för hela försvaret. Hillills har tre av miloslaberna haft flygsäkerhetsenheler, men dessa ulgår enligl del beslut riksdagen fattade 1978. Den förändrade cenlralstabsorganisationen innebär nämligen alt flygsektionerna vid miloslaberna dras in.

Någon påtaglig förbättring av den mililära flygsäkerheten har tyvärr inte
inträtt Tvärtom finns oroande inslag, t. ex. all haverifrekvensen för Viggen i
olika versioner hittills varit högre per 100 000 fiygtimmar än för närmasi
föregående ty per under de första åren i tjänst. Frekvensen haverier för Viggen
har hittills varit ungefär dubbelt så stor som den man kalkylerat med, vilket
innebär all del kan bli svårt att uppehålla del anlal divisioner som
statsmakternas beslul förutsatte. /

Väsentligast är självfallet att reducera anlalel omkomna vid haverier. Sedan 15 är tillbaka ligger antalel omkomna i militär flygtjänsi mellan 3 och 12 per år. 1977 omkom 5, medan anlalel 1978 sleg lill 10(7 inom flygvapnet och 3 inom armén). Frekvensen omkomna per 100 000 flyglimmar inom flygvapnet låg I964-I969 på 6,1 och 1970-1974 på 5,3. Siflrorna för de fyra senaste åren har beskrivii en försämring, nämligen 2,8 är 1975, 4,0 1976, 5,3 1977 och 7,4 1978, del senare den högsta siffran sedan 1965.

Både frekvens och totalantal ligger klart lägre än pä 1950-lalei och första halvan av 1960-lalet. Insalser under andra halvan av 1960-lalet gav etl bättre läge, men någon markerad ytteriigare förbättring har därefter tydligen inle ägt mm. Della synes lala för all en målmedveten ytterligare satsning måste göras för all öka säkerheten.

Ser man lill antalet totalhavererade flygplan, finner man all frekvensen sedan 15 är tillbaka är alt försvarei förlorar etl flygplan i månaden genom haverier. Etl enda år har anlalel totalhavererade flygplan understigit lio, nämligen 1975, då sex flygplan föriorades. Med de alll siörre värden som ligger i moderna flygplan är också della ell oroande faklum - även om självfallet också gamla, snart utgångna typer och små, billiga flygplan ingår i bilden. Allmänt kan sägas att en satsning på flygsäkerhetsarbele ger stor ekonomisk utdelning redan om ytteriigare etl enda haveri kan förebyggas.

En uttalad målsättning för flygsäkerhetsarbetet bör utformas, och denna bör sedan styra arbetets inriktning och resurstilldelning.

En grundläggande fråga är sannolikl kommunikation och utbildning, sä all erfarenheter och nya rön snabbt kan nå ut till all berörd personal, både flygande och markpersonal. Personalmedverkan i flygsäkerhetsarbetet är förutsättningen för goda resultat. För några år sedan inleddes elt sådanl arbele i samverkan med fackliga organisationer. Särskilda kurser hölls, och de ansågs ha god effekt De har dock inte hållits de senasle fem åren. Kurser behövs för att ge personalen möjlighet att fullgöra sill ansvar enligt arbelsmiljölagen. Sedan i fiol finns den nyinrättade statens haverikommission, som har all utreda såväl civila som militära flyghaverier. Analysarbetet för all dra lärdomar för framliden ligger dock till stor del kvar inom försvarsmakten. Behålls denna uppdelning, är del av stor vikt att lillräckliga resurser för sådant analysarbete kan sättas in. Flygslaben, liksom de andra två försvarsgrensstaberna, reduceras kraftigt lill följd av fiolårels riksdagsbeslul. En nedskärning av resurserna för flygsäkerhetsarbetet vore dock mycket allvariig, eftersom insatser för alt förebygga haverier ju kan spara både människoliv och mycket stora ekonomiska värden. Som jag redan nämnl dras flygsekiionerna vid milostaberna in och därmed även flygsäkerheisoffi-cerarna vid dessa. Om inle det samlade flygsäkerhetsarbetet skall få minskade resurser, bör dessa tjänster tillföras den centrala flygsäkerhelsavdelningen vid flygslaben. Denna skulle därmed fl siörre möjligheler all verkligen hinna analysera olika problem och föra ut erfarenhelerna lill lokal nivå.

Genom statens haverikommission bör rimligen möjlighelerna au utbyta erfarenheter civili-mililärl i flygsäkerhetsarbetet öka. Vid tekniska högskolan i Siockholm bedrivs flygsäkerhetssludiet tidvis även med internationellt

Nr 138

Fredagen den 4 maj 1979

Anmälan av interpellation

119

Nr 138

Fredagen den 4 maj 1979

Meddelande om frågor

deltagande. Det är självfallet angeläget all erfarenheter snabbi kan föras ut i praktiken.

De frågor jag här lagil upp är av principiell karaklär för flygsäkerhetsarbetet, även om den oroande höga frekvensen haverier med Viggenflygplan utgör en stor del av bakgrunden till frågorna. Jag har dock inle velal dra upp dessa problem som del i diskussionen om huruvida del framlida altackflyget skall ha ännu en generation Viggen eller om man bör välja ett lällare flygplan. För alt undvika en sammanblandning av dessa frågeställningar har jag medvetet valt all vänta med interpellationen i flygsäkerhelsfrågan lill dess att riksdagens försvarsutskott färdigbehandlat flygplansfrågan.

Med hänvisning lill del anförda vill jag ställa följande frågor till försvarsminislern:

1. Bedömer statsrådet all en formulerad målsättning för det mililära flygsäkerhetsarbetet kan ge långsiktigt resultat?

2. Anser statsrådet all ylteriigare insalser kan göras för alt öka personalmedverkan i flygsäkerhetsarbetet?

3. Vilka analysresurser för flygsäkerhetsarbetet kommer all finnas i försvarels framlida cenirala stabsorganisation? Kommer de flygsäkerhetsresurser som tas bort från miloslaberna att finnas kvar på annat håll i organisaiionen?

§ 9 Meddelande om frågor

Meddelades all följande frågor framslällls

den 3 maj

1978/79:524 av Pär Granstedt (c) lill kommunikationsministern om förbud mot användningen av blykromatfarg:

Enligl uppgift kräver televerket, posten, vägverkel och SJ all deras bilar målas med färg innehållande det cancerframkallande ämnel blykromal, vilket medför arbetsmiljörisker för målare och reparatörer.

Är statsrådet beredd att medverka lill att användningen av blykromatfarg för berörda verks bilar upphör?

den 4 maj

120

1978/79:525 av Gunnar Biörck i Värmdö (m) till utbildningsministern om läkarutbildningen för sjuksköterskor:

För etl par är sedan påbörjades vid Karolinska institutet en förkortad läkarutbildning för sjuksköterskor. Denna utbildningsgång har nu hunnit sä långt att de ifrågavarande eleverna vårterminen 1980 skall påbörja den kliniska delen av studierna. Denna fas av utbildningen förefaller myckel illa

förberedd. De reguljära undervisningsklinikerna (medicin och kirurgi) ställs Nr 138

nu plötsligt inför kravei au en av dem skall svara för utbildningen av dessa 30 Fredaeen den

sjuksköterskor, medan dess reguljära andel av de ordinarie läkarstuderan- 4 ■ yg-jg

dena - 45 medicine kandidater - skall fördelas pä de övriga tre klinikerna. De

skulle därigenom fä kurser på 60 studerande. Delta sägs skola upprepas Meddelande om

varannan termin.

Har utbildningsministern tillfälle all redogöra för sin syn på rimligheten i den föreslagna anordningen, och avser ulbildningsminislern au framlägga ell sådant förslag för riksdagen?

1978/79:526 av S//g/t/£'w>'/(s) lill industriministern om ulvecklingen vid AB Emrhaboda Glasverk:

Vilka ålgärder avser regeringen vidtaga med anledning av den senaste utvecklingen vid AB Emmaboda Glasverk?

§ 10 Kammaren åtskildes kl. 15.39.

frågor

In fidem

SUNE K. JOHANSSON

/Solveig Gemen