Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1978/79:135

Onsdagen den 2 maj

Kl. 10.30

Onsdagen den 2 maj 1979

Fyllnadsval till utskott

§ 1 Fyllnadsval till utskott

TALMANNEN: Folkpartiels partigrupp har som suppleant i social- och utbildningsutskotten efter Marianne Lundqvist anmält Britta Gunnarsson.

Centerpartiets partigrupp har som suppleant i trafikulskotiel under Per Sijernströms ledighei anmäll hans ersättare Stina Eliasson.

Talmannen förklarade därefter valda lill

suppleant i socialutskoUet Britta Gunnarsson (fp)

suppleant i uibildningsuiskoitel Britta Gunnarsson (fp)

suppleant i trafikutskottet Stina Eliasson (c)

§ 2 Justerades protokollen för den 20 och 23 april.

§ 3 Föredrogs och hänvisades Proposilion

1978/79:209 punkterna 1 och 2 till civilutskoilei i övrigl lill skatteutskottet

§ 4 Föredrogs men bordlades äter Konstitulionsutskollels betänkanden 1978/79:31 och 32 Finansutskottets betänkanden 1978/79:32 och 33 Skalleulskoiieis betänkanden 1978/79:45 och 46 Socialförsäkringsutskottets belänkande 1978/79:21 Socialutskottets betänkanden 1978/79:34 och 35 Utbildningsutskottets betänkande 1978/79:34 Jordbruksulskouels betänkanden 1978/79:24 och 28 Arbetsmarknadsutskottets betänkanden 1978/79:31 och 34-36 Civilutskottets betänkanden 1978/79:30-32

Nr 135

Onsdagen den 2 maj 1979

Internationelh utvecklingssamarbete m. m.

§ 5 Internationellt utvecklingssamarbete m. m.

Föredrogs ulrikesuiskotiets betänkande 1978/79:27 med anledning av proposilionen 1978/79:100, såviu avser inlernaiionelll utvecklingssamarbete m. m. jämle molioner.

I föreliggande belänkande behandlades de förslag avseende internationellt utvecklingssamarbete m. m. som regeringen förelagt riksdagen i budgetpropositionen 1978/79:1(X), bil. 6 (utrikesdepartementet), lill. C (med undanlag för C 3-5) på driftbudgeten och IV.2 på kapiialbudgeten saml i anslutning därtill väckta molioner.

De samlade anslagen för internationellt utvecklingssamarbete hade budgetåret 1979/80 föreslagils uppgå lill 4 370 milj. kr. Della innebar en ökning med 500 milj. kr. eller med 13 % i förhållande lill innevarande budgetårs anslag. De totala biståndsanslagen hade beräknats så att de skulle motsvara någol mer än innevarande budgetårs nivå på 1,014 % av bruttonationalprodukten till marknadspris.

(Redovisning av uiskoilsbetänkandei inläs efter anförandena i ärendei.)

TALMANNEN:

1 fråga om della betänkande hålles gemensam överiäggning för samtliga punkter. Under den gemensamma överläggningen fär yrkanden framställas beiräffande samtliga punkier i betänkandei.

ANNA LISA LEWÉN-ELIASSON (s):

Herr lalman! Den del av budgetpropositionen som gäller anslagen lill internationellt utvecklingssamarbete och som vi har all ta ställning till i dag innehåller inga slora nyheler eller uppseendeväckande förslag frän regeringen. Värt land förutsätts hålla anslagsnivån på den rätta sidan om enprocenls-måleiom vi utöver del i dagens bandi ingår angivna anslagel på 4 370 milj. kr. lägger lill 45 milj. kr. att beslula om vid ell senare tillfälle. Värt land har förvisso anledning all hålla sina utfästelser lill u-länderna och fullfölja den målsättning som vi har salt upp för dessa. Men inte känns del särskill lillfredsslällande all med den borgerliga regeringens ekonomiska polilik tvingas öka vär skuldsättning även med denna utgiftspost

Proposilionen behandlar i sin allmänna del åtskilliga av de frågor som riksdagen granskade ingående så senl som i höslas vid den principiella debatten om riktlinjer för internationellt utvecklingssamarbete. En förnyad genomgång nu ger vid handen all vi lever på någol säll i väntans lider. Vi väntar på vad som skall komma ul av de multilaterala handelsförhandlingarna, som är i sitt slutskede inom GATT beträffande bl. a. arbetsrätisliga och sociala förhållanden i u-länderna som påverkar svenska arbetsiriarknadsproblem. Vi hittar här t. ex. frågan om socialklausulen. Vi väntar på UNCTAD V i förhoppning om lösning av olika problem inom del

ekonomiska samarbelsomrädet Vi väntar oss nya öppningar i förhandlingarna med u-länder i arbetet pä en ny utvecklingsstrategi. Här återfinner vi basbehoven som en nyckelfråga. Vi ser fram mot förslag om massiva resursöverföringar lill u-länderna för all främja deras ekonomiska utveckling och aktivitet och samtidigt vara lill nytta och stimulans för vär egen ekonomi. Vi socialdemokrater avvaktar med intresse den s. k. Brandtkommissionens arbeie med samma fråga.

En sådan samlad insats för all via ökad handel mellan u- och i-länder allmänt slimulera den ekonomiska aktiviteten utesluter naturligtvis inle en prövning utifrån våra solidarilelsmålsältningar om hur resurserna fördelas, vilka internationella institutioner som skall medverka osv. En sådan resursöverföring bör ske för all möjliggöra etl steg mot en rättvisare ordning i världen, inte för att befästa rådande ekonomiska och politiska maktförhållanden.

Vi kan konstatera all länderna i den iredje väriden på senare lägkonjunk-turår ökat sin import frän industriländerna i inle obetydlig grad. Del har gjorl del möjligl för u-länderna all börja en industrialisering, men del har också medfört all de fått en stor skuldbörda. Den här importen har samtidigt skapat Jobb i i-länderna; man räknar med att 2-3 miljoner arbetstillfällen har tillkommit

Med de exemplifieringar Jag gjorl harjag velal rikta uppmärksamheten på det väldiga fält som väntar på att bearbetas. Regeringen har all i första hand ta iniiiativ i de olika frågorna.

För den överblickbara framtiden kommer bistånd i egentlig mening att spela en avgörande roll för människorna i de falliga länderna. Del kusliga är att de falligas anlal ökar, att fattigdomen blir alll djupare för en del gmpper samtidigt som rikedomen växer för andra. Klyftorna växer mellan länderna, men inle sällan också inom länderna.

Inom väridssysselsältningsprogrammel, detla slora arbele som ILO håller på med, har man klariagl all en ensidig satsning pä ekonomisk tillväxt inte förbättrar villkoren för de faltiga grupperna. Anlalel arbetslösa, undersyssel-salta och fattiga människor har stått på samma nivå eller t. o. m. ökal: Industrialiseringens konsekvenser är alllför lilel beaktade i biståndspolitiken. Industrialiseringen är viklig, om u-länderna skall kunna öka sin sysselsättning och tillfredsställa viktiga behov, men för all en ökad industriproduktion skall komma de fattiga människorna lill del måste den ekonomiska politiken vara inriktad på alt lillgodose dessa gmppers behov. Vi har all anledning all uppmärksaml och aktivt påverka ulvecklingen både i samarbele med programländerna och i konlakler med de internationella organisalionerna, kanske framför alll ILO, i dessa frågor.

Den stora massan fattiga människor i u-länderna lever på landsbygden. För överskådlig lid måste därför jordbrukei och livsmedelsproduktionen ulgöra basen för sysselsättning och ekonomisk utveckling i de flesta u-länder. Jordreformer och rättvisare arrendesystem måste genomföras för all produktionen skall kunna ökas och för all alla skall fä arbele. Reformer av del slagel

Nr 135

Onsdagen den 2 maj 1979

Internationellt utvecklingssamarbete m. m.

Nr 135

Onsdagen den 2 maj 1979

Internationellt utvecklingssamarbete m. m.

är nödvändiga också för en mer rälivis resurs- och förmögenhetsfördelning.

Man har inom världssysselsällningsprogrammet, f ö. genom SIDA-anslag, kunnal göra ett anlal studier av förhållanden på landsbygden i några länder i Asien, bland dem våra programländer Bangladesh, Indien och Sri Länka. Man har därvid kartlagt hur levnadsvillkoren för människorna där förändrats under åren från 1950-lalel och fram lill idag. Sju länder har berörts av denna undersökning, länder som sammantaget omfattar 70 % av landsbygdsbefolkningen i de icke socialistiska u-länderna. Resultatet visar på landsbygdsområden i kris. Befolkningsökningen är stark. De jordlösas anlal ökar. Livsmedelsförsörjningen är dålig. Del är sannolikl sä att levnadsstandarden successivi har sjunkit för nerlalet människor. Andelen hushåll under fatligdomslinjen har ökat.

Värt land har begränsade möjligheler alt angripa problem av den här karaktären. Det behövs nationella strategier i varje land, men också ökad uppmärksamhel från de internationella organen. Vi måste kräva insalser här.

Herr talman! Jag har redan upprepade gånger talat om behov av bistånd. Tyvärr måste konstateras all tillflödet till de källor biståndet skall komma ifrån blivit allt mindre. Från dens. k. DAC-stalisliken kan inhämtas hur slora bidrag som lämnas från länderna inom OECD, och man finner där all dessa i stället för all uppfylla det uppställda bislåndsmålel minskar sina bidrag. Man kan konstatera all bidragen, från alla länder sammantaget som 1970 utgjorde 0,34 96, 1977 har sjunkii lill 0,31 96.

Minskningen gäller i synnerhet kommitténs tre tyngsta medlemmar, USA, Japan och Västlyskland. 1977 lämnade USA 0.22 96, Japan 0,21 96 och Västtyskland 0,27 96 av bruttonationalprodukten. De hade lidigare år haft en högre andel. Strävandena att avbinda biståndet har inle heller lett lill framgång inom OECD. Den nyss nämnda sifferserien visar alt staterna i sin utgiftsbudget inte prioriterar stödet till utveckling i de falliga länderna. Man kommer osökt att tänka på hur man låtit sina försvarskoslnader öka. Världens rustningskostnader är som vi vel uppe i 2 000 miljarder kronor per är, dvs. en fördubbling i fasl penningvärde sedan 1960-lalets början. USA och Sovjet leder stort. Båda är små biståndsgivare. De fyra slaler som investerar mest i forskning om och utveckling av vapen står också högst på listan för vapenexportörer. Tredje världen är som känl i växande grad moUagare av deras vapen. Ingen skall ifrågasälla ell lands räll all ha sitt egel försvar, men den senaste tidens exempel på all fiera allvariiga väpnade konflikter är lokaliserade lill olika delar av iredje väriden gör alt man erinrar sig Alva Myrdals ord: "Världen köper sig alll större osäkerhet lill alll högre koslnader." Frågorna om nedrustning och utveckling har elt absolul sammanhang. Det är mänsklighetens ödesfrågor.

De frågor som jag hittills har berört är väsentliga för mig. Jag har inle lagit upp dem därför att de i dag är särskilt korilroversiella. Jag är ganska övertygad om alt när vi ulformar vår egen strategi föratt klara vår roll i alla de frågor som jag här har berört, kommer del att finnas olika meningar partierna emellan.

t ex. när del gäller hur man skall åstadkomma en rälivis ekonomisk fördelning. Men lill del får kammarens ledamöier mänga gånger tillfälle all ålerkomma senare.

Jag skall knyta an lill vissa av de yrkanden som återfinns i de socialdemokraliska moiionerna och reservationerna. Mina partikamrater i utskollel kommer alt behandla de övriga yrkandena. Vi socialdemokrater har lidigare pläderat för en koncentration av vårl lands bistånd lill färre ämnesområden, presenterade i de s. k. särskilda programmen, och till färre programländer. Vi anser att en gång programland inle mäsle beiyda alltid programland, men vi vill i princip hålla fasl vid ell långsiktigt samarbete, fastlagt i ell landprogram som arbetats fram lillsammans med mottagarlandet

Vi har nu åierigen lagil upp tanken pä en genomgång av hela länderiislan, förslällningstagandeav regering och riksdag. Denna gäng harvi vunnit gehör i utskottet, som anbefaller regeringen all låta SIDA göra en genomgång för all bedöma ulvecklingen i programländerna i belysningen av målen för svenski bistånd och vidare biståndets effekier och erfarenhelerna av samarbeiei med de enskilda länderna. Kriterier och metoder för uppbyggnad och avveckling av långsikliga samarbelsprogram flr därvid prövas, säger utrikesutskottet Vi förväntar oss nu all denna genomgång görs snart och att resultatet föreläggs riksdagen. Vi avstår ifrån att i dag och i detta sammanhang driva förslag som gäller avveckling eller minskning av biståndsprogrammen till särskilda länder. Jag vill trycka på all avsikien med den här omprövningen av länderkretsen inle minsl syftar lill all öppna möjligheter lill samarbele med nya länder. Vi för i detla sammanhang fram del karibiska området och aktualiserar ett samarbete med Jamaica och Dominikanska republiken. Jag log redan förra årel själv upp frågan om samarbele med Dominikanska republiken. I är kommer Gertrud Sigurdsen alt närmare ulveckla den här frågan.

Därmed vill jag gå över lill all yrka på anslagshöjningar lill etl par programländer.

Jag vill böria med Kap Verde, för vilket land vi föreslår en höjning av landramen med 5 milj. kr. till 28 milj. kr. Kap Verdes försörjningssituation är myckel svår. Landei är definierat som etl av de minsl utvecklade. Klimatiska förhållanden - långvarig torka - kräver slora insatser för all bevara och förbättra jord- och vattenresurserna. Landei söker motverka effeklerna av sill biståndsberoende pä olika sätt. Man använder sålunda svenskt obundet bistånd föratt kompletteringsköpa till andra projekl. Man använder inkomster man kan fl in på all sälja livsmedelsbistånd till all finansiera arbetsintensiva beredskapsarbeten. Kap Verde haren myckel hög arbetslöshet I mycket är biståndet en fråga om överlevnad för befolkningen i detla fattiga land. En höjning är berättigad.

Sedan vill jag föreslå en höjning av anslagsramen till Angola frän 70 milj. kr. till 80 milj. kr. Jag gör del oförskräckt, fastän utrikesministern i dagarna besökt Angola och låtit meddela vad anslagsramen skulle bli.

Angola är elt land rikt pä tillgångar - men ändå utarmat Vid befrielsen lämnade 400 000 portugiser landet. Produktionsapparaten led svårt av della.

Nr 135

Onsdagen den 2 maj 1979

Internationelh utvecklingssamarbete m. m.

6 Riksdagens protokoll 1978/79:133-136

Nr 135

Onsdagen den 2 maj 1979

Internationelh utvecklingssamarbete m. m.

Bristen på utbildad, tränad arbetskraft är mycket påtaglig. Angola drabbades av stor materiell förstörelse under inbördeskriget. Man lar sikte pä en samhällsutveckling i vilken de breda folklagren fär förbättrade levnadsvillkor. Skolväsendel utvecklas snabbi, alfabetisering sker, preventiv hälsovård utvecklas.

Slödel som Angola ger lill SWAPO för dess befrielsekamp i Namibia har lett till svårartade reaktioner från Sydafrika med upprepade flygattacker mot flyktingläger i Angola. Livsmedelsbristen i delta land är stor. Distributionen av varor är i olag. Bl. a. della leder lill höga matpriser. Kläder och andra förnödenheter är också svåra all fa lag i.

Till landels problem hör all bära ansvar för myckel stora flyktinggrupper och återanpassa en stor del av landets egen befolkning, som ålerväni från en fiyklingtillvaro i grannländerna.

Sverige söker koncentrera sill bistånd lill några få sektorer. Del är säkert befogat. Del gäller i första hand fiske och hälsovård. Men på en punkt tror jag att man måste länka om, och det gäller personalbiståndet Med den skriande bristen pä kompetent folk kan det visa sig ändamålsenligt att ställa sådanl lill förfogande frän svensk sida.

Vid elt besök i Angola för några veckor sedan förvissade jag mig om all man på ell myckel ändamålsenligt sätt kan utnyttja 80 milj. kr. under nästa budgetär.

Herr lalman! Vi ser vårl förstärkta stöd till Angola som ett led i all bislräcka del hårt utsatta södra Afrika. Vi stöder alltså den uppräkning som sker genom propositionen lill fronisiaierna och befrielserörelserna. Till detta vill vi emellertid lägga en uppräkning av kalaslrofanslagel all användas även för flyktingarbete - ulan all vara bundet till vissl land eller viss världsdel. Vi beskriver f ö. i vär moiion hela flyktingsituationen koncenlrerad. Men flyktingsituationen är fruktansvärt svår i södra Afrika på grund av de ideliga attackerna från både Rhodesia och Sydafrika. Som Jag redan skildrat i den utrikespolitiska debatten är torftigheten i levnadsmönstret för flyklinglägrens människor myckel påfallande. För de många barnen i lägren är del ödesdigert om inle förbällringar kan ske. Del är nödvändigi all vi lar fram alla tillgängliga medel för dessa ändamål.

Herr lalman! Jag vill yrka bifall lill elt med 15 milj. kr. förstärkt bidrag lill FN:skapilalutvecklingsfond. Denna fond lyder under UNDP:s styrelse-och synes ha Ull en effekliv egen administration. Anslagen har ökal. Största bidragsgivaren är Nederiänderna. De nordiska länderna har ökal sina anslag, och Finland har numera kommit med. Fonden koncentrerar sin verksamhet lill de minsl utvecklade länderna och de fattigaste grupperna. I rask takt utvecklar man nu projekl i nära konlakl med befolkningen i dessa områden. Verksamhelen är helt i linje med målen för svensk biståndspolitik. Man arbelar effektivt Utvärderingen av projekten, som sker successivi, visar pä lillfredsslällande resultat Del kan inle finnas någol skäl lill att vi inte skall förslärka denna del av FN:s verksamhei.

Särskilda program har jag redan nämnl i samband med frågan om koncentration. Vårt anslagsförslag på den punklen innebär all vi frigör medel

och gördel möjligt att utnyttja dessa för,som vi serdet, f n. mera nödvändiga utgifter. Dessulom får man den koncentration som vi åsyftar och en mindre betungad administration för dessa program.

Herr lalman! Del hörde nästan lill ordningen under lidigare är alt riksdagens ledamöier pä dagen för bislåndsdebatten möttes av demonstrerande, främsl ungdomar, som ivrigt och uppfordrande krävde ökad u-hjälp. Man anklagade de äldre och politikerna för all inle förslå hur väsentligt och viktigt för framtiden som slödel lill de falliga u-länderna var. Någon kanske invänder alt vi nu ökat anslagen lill dessa ändamål, så alt någon opinionsbildning inle behövs längre. Men jag tror att förklaringen lill de uteblivna demonstrationerna är en annan. Framtidstron hos dagens ungdom är inle sä stark, och man är inte så benägen all gripa sig an de i tid och rum avlägsna problemen då man har nog med egna försörjningsproblem. Ungdomarna är osäkra om alt få behälla jobbet, och en hel del - alldeles för mänga - är arbetslösa. Sådanl skapar inte sällan en avoghel mot samhället Man upplever ingen solidaritet och är inte heller själv beredd att ulveckla någon sådan.

Attityden lill orättvisorna i väriden är sannolikt starkt påverkad av hur vi ser pä orättvisorna i vär närhet, och del gäller framför alll i vad avser tron pä all kunna påverka och förändra. Del är därför som vi inom arbelarrörelsen alltid sett grunden fören internationell solidaritet och uppoffringar förden i en moisvarande kamp för trygghet och jämlikhet i vårt egel land. Likgiltighet och passivitet i förhällandet till de internationella problemen, enkannerligen de i iredje väriden, fär inte slå rot i vårt land och finna grogmnd bl. a. hos de unga människorna. Då kommer en framlida biståndspolitik att få del trångt

Herr talman! Jag ber aU få yrka bifall lill reservationerna nr 2, 5, 9, 11, 15 och 16.

Nr 135

Onsdagen den 2 maj 1979

Internationelh utvecklingssamarbete m. m.

STURE KORPÅS (c):

Herr talman! I mill anförande kommer jag att ta upp tre huvudområden. Del gäller för det första frågan om en systematisk och återkommande översyn av programlandskretsen och av biståndels omfattning i olika samarbelsländer saml fördel andra biståndet lill Vietnam och därmed besläktade frågor. Inom parenies vill jag framhålla all biståndet till Vietnam är den enda punkl där vi i centern har gäll emot förslagen i regeringens proposilion. Jag vågar påslå all regeringen om den hade skrivii sin proposilion en månad senare, dvs. vid den tid när vi skrev vår parlimolion, sannolikl hade stannat för samma belopp som vi i vår moiion. För det tredje avser jag att behandla frågorna om u-landsanpassad teknik och teknologiöverföring.

Förste vice talmannen Torslen Bengtson kommer i sill anförande alt bl. a. behandla de cenirala frågorna om ekologisk balans och resurshushållning i biståndssamarbetet, frågor som vi tar upp i centerns reservation nr 1.

Bland de för den framtida debatten viktigaste avsnitten i årets biständs-betänkande är utskottets skrivning om länderkoncentration. Della har redan undersirukits av Anna Lisa Lewén-Eliasson. Denna fräga behandlades också i höstens betänkande nr 1 frän utrikesutskottet med anledning av regeringens

Nr 135

Onsdagen den 2 maj 1979

Internationelh utvecklingssamarbete m. m.

principproposition. Dä refererades SIDA:s yttrande över bisiåndspolitiska utredningens huvudbetänkande. I detla hade SIDA yrkat på all anlalel programländer minskas och på au en successiv förnyelse inleds. I etl läge då anslagsvolymen uppnått enprocentsnivån och någon plan för fortsatt volymökning inle förelåg fanns det enligl SIDA skäl för en översyn av fördelningen mellan länder och för en översyn av landramar.Enligi SIDA kan en omfördelning inom ell vissl lolalanslag kräva fem-tio år att genomföra. Verket menar all även elt långsiktigt bistånd bör kunna fä ell slul, varför Sverige i utvecklingssamarbetet med varje enskilt land bör förulskicka att biståndet i sin helhet skall omprövas till både volym och innehåll senast t. ex. efter en tioårsperiod.

I belänkandet 1978/79:1, alltså i höstas, skrev utskottet aU det är väsentligt "alt regeringen söker finna meioder som underiällar en konlinueriig översyn av det bilaterala biståndets fördelning och innehåll". Anna Lisa Lewén-Eliasson talar om socialdemokraternas motion, som ytterligare understryker behovet av en sådan översyn. Man har inte varil ensam i del avseendet. I höstens biståndsdeball log Jag också upp denna fräga och sade i huvudsaklig överensstämmelse med vad SIDA anfört: "Det är olyckligt att vi har byggt upp elt system med i tiden obegränsat bistånd. För alt ingen mottagare skall känna sig diskriminerad, vore det bäst om man meddelade alla all biståndet löper ul t ex. 1985. Därefter kunde avtal om bistånd åter ingås med vissa av de nuvarande samarbelsländerna och med andra men då för en på förhand angiven begränsad lid. Till dess bör också de svenska biståndspolitiska målen konkretiseras, sä alt del klart framgår vilken lyp av insatser svenski bistånd kan användas till."

I del belänkande som vi nu behandlar återkommer utskottet lill denna fråga och fömtsätter all SIDA:s erfarenheter tas till vara. Jag citerar belänkandet: "Del är uppenbart att SIDA har en nyckelroll när det gäller att utforma meioder och skaffa fram underlag för en mera systematisk och återkommande översyn av den biståndsmollagande länderkretsen och av biståndets omfattning i olika samarbelsländer. Försl i samband med en sådan översyn kan man ta ställning till biståndets långsiktiga omfattning för de olika moUagariänderna, däribland del i proposilionen nämnda Swaziland och de i motionen 1771 dessutom nämnda Kenya och Lesotho."

Della utskottets ullalande är enhälligl och måste uppfattas som en beslällning lill regeringen att med hjälp av SIDA presentera ett underiag för en framtida, återkommande prövning av biståndet till alla samarbelsländer. Del är klart uttalat alt man inle skall falla nya beslut om aU avveckla biståndet till någol programland annat än i samband med en sådan översyn. Som jag ser del, måste en självklar konsekvens av utskottets ultalande också bli, all man i väntan på översynen inle heller skall slarkl öka eller minska nuvarande landramar.

Får jag därefter gå över lill att kommentera centerreservationerna 7 och 12 om användningen av de pengar regeringen avsatt för Vietnam. Vi föreslär i likhet med motionen 502, att landramen för Vietnam bibehålles oförändrad på 380 milj. kr. Ulskollsmajorileten föreslår däremoi en ökning av landramen

med 20 milj. lill 400 milj. kr. i enlighel med proposilionen. Somjag påpekat tidigare, skrevs emellertid proposilionen innan Vietnam invaderade Kampu-chea och innan det självt invaderades av Kina. Del är egendomligt all utskollsmajoritelen inle värderar effekten av dessa händelser på arten av del bistånd Vietnam nu är i behov av. Två ambitioner mäsle nu styra detla bistånd. Den ena är alt fullfölja de uppgifter vi har lagil på oss, främsl beträffande skogsinduslriprojeklel i Bai Bång och de två sjukhusen. För det är nuvarande landram på 380 milj. kr. avpassad. Den läckeräven de ylleriigare ännu inle avtalade insalser som kan bli nödvändiga för att säkra driften, när Bai Bång och de tvä sjukhusen blir färdiga. Den andra ambitionen måste vara alt hjälpa offren, inle bara för de naturkatastrofer som proposilionen och ulskotlsmajorilelen talar om utan också för krigen. Vietnams dubbla krigssituation - man befinner sig ju fortfarande i en sådan - hindrar uppenbariigen den långsikliga utvecklings-planering som skulle göra en höjning av landramen meningsfull. Del är att observera all den landram vi beslutar om för 1979/80 också blir ell löfte förde följande åren. Vi skulle alltså nu lova bistånd lill elt långsiktigt utvecklingsarbete, som Vietnams regering i dag inle kan planera. Om vi nu i stället lägger moisvarande medel på katastrofbistånd lill Vietnam och Kampuchea, kvarstår möjlighelen för oss all nästa år bedöma, om det då är lämpligt all höja landramen. Vi har i vår reservalion också nämnl Kampuchea, då vi förutsätter all svensk katastrofhjälp måste sättas in där sä snart förutsättningar därför föreligger.

Därefter vill jag kommentera del särskilda yttrande som vi centerpartister fogat lill beiänkandei under rubriken U-landsanpassad leknik och teknologiöverföring. Det särskilda yttrandet anknyter dels lill partimoiionen 1208, dels lill molionen 1767 av Pär Granstedt m. fl. Vid den översyn av gmppen samarbelsländer och länderramar, som utskottet beslälll och somjag talat om lidigare, måste man utgå frän alt en ulvecklingsplanering mäsle företas efter de fattigaste människornas egna förutsättningar. Skenbart kan denna ambition komma i konflikt med landprogrammeringens förutsättning, all utvecklingssamarbetet skall bedrivas inom ramen för mottagariandels, dvs. dess regerings, egna önskemål. När lillskyndarna av projekt som Bai Bång i Vietnam och Mufindi i Tanzania har försvarat sig, har de gärna krupit bakom vederbörande regeringar och skyllt på all dessa prioriterat de här projekten. Det går inle att säga att Vietnams regering prioriterat Bai Bång, såsom del har utvecklats. Del går lika lilel alt säga all Tanzanias regering prioriterat Mufindi, som del riskerar all bli. I båda fallen har vi missat ordel samarbele i utvecklingssamarbete. Vi är inte bara finansiärer, ulan vi är också samarbetande rådgivare. Vi har svikit den senare uppgiften gentemot både Vietnam och Tanzania.

I den industrialiseringsprocess som är nödvändig i u-länderna kommer valet av leknik all spela en mycket stor roll. Dagens industriella leknik är utvecklad i i-länderna och ulifrån deras förutsättningar. I u-länderna är det i mänga fall hell andra krav som måste uppfyllas. Föreställningen att u-länder skall förmås att sä snart som möjligl efteriikna västerlandets industristaler.

Nr 135

Onsdagen den 2 maj 1979

Internationelh utvecklingssamarbete m. m.

Nr 135

Onsdagen den 2 maj 1979

Internationellt utvecklingssamarbete m. m.

har i många fall lett lill allvarliga missförhållanden. Varje form av ekonomisk tillväxt leder inte till bästa möjliga levnadsförhållanden fördel slora fierlalei människor. I mänga av de u-länder som visar den snabbaste ekonomiska tillväxten kan man finna en samtidig försämring för slora grupper. I sex av de sju länder som behandlas i ILO:s Poverly and Landlessness in Rural Asia steg bruttonationalprodukten per person mellan 1960 och 1973 med totalt 18 96 i Indien och med 65 96 i Malaysia. De andra fyra ligger däremellan. I alla sex sjönk samtidigt inkomsten för de fattigaste. Den s. k. ulvecklingen hade alltså lett till ökad ojämlikhet. Anna Lisa Lewén-Eliasson tog i sill anförande nyss upp den här problemaliken.

När vi solidariskt släller oss bakom u-ländernas krav pä all fä en ökande andel av världens induslri, måste vi - och de - vara medveina om au ell uppfyllande förutsätter en välbalanserad inordning av industrialiseringen i landels och regionens totala utveckling.Detta förutsätter en induslri som bygger pä arbetskraften som främsta resurs och inte pä en i västerländsk mening avancerad teknologi, som leder lill ulslagning av arbetskraft och lill fortsall utarmning av Jordens ändliga tillgångar. Även pä industriområdet mäsle värt bistånd alltså möla de fattigaste människornas mest grundläggande behov. Det bör leda lill en utveckling efter folkets och landets egna förutsättningar. Del fär inle leda lill brutala förändringar av livsmiljö och bärande kulturmönster.

Som vi påpekar i vårl särskilda yttrande vid punklen 1.5 har industriländerna över 90 96 av väridens vetenskapsmän och tekniker. Del ger oss elt oerhört ansvar gentemot u-länderna. Denna kapacitet måste användas inle bara för att lösa våra problem utan också för att lösa deras. Våra lekniker och deras måste samarbeta om all la framen modern teknik,som verkligen tjänar deras behov och ger dem ell alternativ lill västerlandets kapitalkrävande men arbetskraftsskyende teknik. Som del nu är, har de ingel rikligt val.

Därmed,herr lalman, berjag all flyrka bifall lill reservalionerna l,7och 12 och 1 övrigl bifall till ulskollets förslag.

ALLAN HERNELIUS (m):

Herr talman! Först elt stillsamt påpekande. På s. 26 i utskottsbetänkandet anmäls all ulskoltel av departementet underrättats om all regeringen hade för avsikt att i kompletteringsproposilionen i vär föreslå all biståndsanslaget för nästa budgetär ökas med ylteriigare 45 miljoner. Anledningen skulle vara en omräkning av siffrorna, dä del skulle ha visal sig all för att biständsan-slagen skall motsvara en någol siörre del än 1,014 % av bmitonalionalpro-duklen krävs dessa 45 miljoner. Nu har kompletteringsproposilionen kommil, och där kan man pä s. 77 läsa att något förslag om dessa 45 miljoner icke kommer i år ulan försl lill nästa riksmöte.

För utskottets räkning vill jag bara konstatera della. För egen del vill jag tillägga att filigransarbelel med tiondels eller hundradels promille förefaller en smula opåkallat. Det sägersig själv att det här måste bli frägaom runda tal som icke kan ändras i den takt som nya beräkningar framkommer, och del finns dessutom reserver. Gäller det ytterligare behov som kan uppkomma

föreligger möjlighelen all rösta på de moderala reservalionerna, där nya reserver anvisas med 60 milj. kr.

Nu till andra ling!

Även årets betänkande präglas av en stor enighet t ex. i fräga om de multilaterala anslagen och andra delar av biståndspolitiken. Centern har visserligen sina reservationer och socialdemokraterna sina - lill en del rör del sig om lidigare kända ling - men de egentliga meningsskiljaktighelerna kommer egenlligen fram försl i fråga om ländervalet och beloppen därvid. Där går del fakliskl en linje mellan oss moderaler och övriga partier i utskottet - en linje som bör komma under deball i dag, men inle bara i dag här i riksdagen utan också senare ute i landet vid möten och diskussioner.

Den meningsskiljaktighet som finns kan man kanske beskriva sä här: Skall bidrag och bistånd utgå till länder ulan all pä minsia sätt hänsyn las lill om dessa länder samiidigt är invecklade i anfalls- eller erövringskrig? Vi måste fråga oss om del är rätt alt läla bli alt la hänsyn lill om en stal är aggressivt krigförande eller ej från bl. a. följande utgångspunkter:

1. Den moraliska bedömningen.

2. FN:s allmänna förbud mot krig i artikel 2:4.

3. Hänsyn lill biståndsviljan i vårt eget land.

4. Hänsyn lill vår alliansfria polilik och hur denna uppfattas i omväri-den.

Lät mig ge en liten bakgrund, herr lalman!

Enighet har i stort sett räll om all vår biståndspolitik skall ha fyra huvudmål. Den skall bidra lill för del första resurstillväxt, för del andra ekonomisk och social utjämning, för del iredje ekonomisk och politisk självständighet och för del fiärde en demokratisk utveckling i moUagariänderna.

Senasl i oktober i fiol fastställde riksdagen dessa mål på grundval av en proposilion,som i stor ulsiräckning byggde på bisiåndspolitiska utredningens förslag.

Ser man pä förteckningen över motlagariänder, finner man emellertid att dessa principer har sina modifikationer. Sålunda skall, enligl vad som direkt uttalas, de fyra målen ses som en helhel. Tillväxtändamålel skall inte vara nägol självändamål. Kravet på ekonomisk och politisk självständighet gäller icke alla våra biståndsländer - i varje fall icke ell land som har ell tjugofemårigt bistånds- och vänskapsavial med Sovjetunionen och som därmed är knutet lill ett av maktblocken. Den demokraliska samhällsutvecklingen är svår att konstatera i många länder. Det betonades därför av riksdagen att det inle gäller en demokrali i västerländsk mening ulan all demokralibegreppet skall ges en vidslräckl lolkning. Dock hävdades - och det kravet uppställdes särskill - all del skall vara elt folkligt dellagande i beslutsprocessen och all del kravei skall gälla alla politiska syslem. Krilik och avvikande mening bör kunna framföras ulan risk för repressalier och övergrepp.

Hur är del dä med lillämpningen av de mänskliga rättigheterna? Ulskoltel och riksdagen uttalade i fräga om dessa att del kan vara befogal all i särskild

Nr 135

Onsdagen den 2 maj 1979

Internationelh utvecklingssamarbete m. m.

Nr 135

Onsdagen den 2 maj 1979

Internationelh utvecklingssamarbete m. m.

ordning påtala fall av allvarliga kränkningar av dessa och all Sverige lillsammans med likasinnade slaler - särskill de nordiska - bör söka följa en linje som ger oss möjlighel att markera vår ståndpunkt i åtminstone de svårare fallen.

Men om etl land, herr lalman, går lill anfallskrig, vilka regler gäller dä? Är icke i och för sig elt anfallskrig det kanske allvarligaste brottet mot mänskliga rättigheter? I varje fall uppfattas det säkeriigen så av den befolkning som drabbas därav, med åtföljande plundringar, bortdrivande från hem etc.

På s. 69 i Ulrikesuiskotiets belänkande 1978/79:1 framhöll ulskoltel all "biståndssamarbete bygger pä långsikliga förutsättningar och alt ell abrupt avbrytande av sådanl samarbele ärell myckel allvarligi sleg som förutsätter en ingående prövning från fall lill fall". Utskottet pekade också på svårigheterna all uppställa allmängiltiga och entydiga regler och underströk än en gång: "En prövning måste sisl och slutligen göras i de enskilda fallen."

Flera av de länder som nu föreslås erhålla bistånd eller fl fortsall sådanl har varit eller är invecklade i krig. Man kan fömtsälta alt den prövning som del i fiol talades om i proposilion och ulskoiisbetänkande har ägt rum inom regeringen och nu kommer att äga rum i riksdagen. Hur utföll då denna prövning från regeringens sida? Några exempel:

Cuba: Svenski biståndssamarbete med Cuba inleddes 1969/1970. Landet har erhållit 242 milj. kr. i svenskt bistånd. Sverige har lidigare beslutat avsluta della bistånd efter nästa budgetår. Sverige har varil största biståndsgivare bland västländerna. Under liden har kubanska stridskrafter engagerats i mililära aktiviteter i minsl 16 länder. 30 000 kubanska soldater och militära rådgivare bedöms ha varit verksamma icke bara i Afrika utan också i andra delar av världen. Särskilt uppmärksammade har på sistone varit de kubanska aktiviteterna i Eriirea, där kubaner i samarbele med östtyskar uppges leda den etiopiska krigsmaklen. Antalet politiska finger i Cuba har varil betydande -omkring 10 000. Enligt Havanna frigavs för en lid sedan 6 000 av dessa. Della frigivande bekräftar fångarnas existens, vilket ibland har bestridits. Trots dessa förhållanden har Sverige hela liden lämnal bistånd. I en udskrift har utrikesministern Hans Blix nyligen förklarat au del faklum au Sverige nu kommer au avbryta sitt bistånd icke beror på Cubas mililära aktiviteter ulan på att behov inte längre föreligger på samma sätt som fömt Är detta utrikesministerns mening? Får man tolka hans uttalande så, all vilka mililära rörelser och aktiviteter kubanska impper än skulle della i tusentals mil från hemlandet skulle Sverige fortsätta all ge bistånd, om det bara kommer an på nationalprodukten och den vore lillfredsställande låg?

Jag vill här tillägga att det i Sveriges riksdag inle har rått enighet om all avsluta det kubanska biståndet Socialdemokraterna väckte i fiol en motion, som avvisades, i vilken de krävde att della bistånd skulle fördubblas. I är ålerkommer kravet, märkligt nog utan någon siffra - kanske beroende på all det lär bli val i september - men däremot i form av en begäran om elt kraftigt ullalande om all Cuba i fortsättningen skall ha bistånd från Sverige.

Jag vill i detla sammanhang också påpeka en märklig socialdemokratisk moiion, som utskottets vice ordförande nyss behandlade här i talarstolen. Del

gäller bistånd lill nya länder i ett helt nytt område,det s. k. karibiska området Del sägs i denna moiion all Sverige behöver siödja vissa länder i del karibiska omrädei. Särskill nämns Cuba, Jamaica och Dominikanska republiken. För de senare tvä staterna rekommenderas elt s. k. bredare samarbele. Motiveringen är all statsfinanserna är dåliga i både Jamaica och Dominikanska republiken. I del senare fallet åberopas särskilt de problem som har uppstått i och med alt diktaturen där hell nyligen ersatts av en demokrali. Utskottsmajoriteten har icke velal accepiera molionens tankegångar men skriver i alla fall att det är önskvärt all Sveriges samarbele med demokraliska länder i del karibiska området förstärks och att i samarbetet kan ingå svenskt slöd i olika former, vilket alltså regeringen skulle pröva. Vi moderater haravstyrkt detla. Dessa länder tillhör inle de fattigaste u-länderna. De uppfyller med andra ord icke faiiigdomskravel och behovskriteriet Förvisso finns det stora stalsfinansiella problem i t ex. Jamaica och Dominikanska republiken, i Jamaica uppkomna under den nuvarande regimen. Ej heller har Sverige anledning att åta sig ekonomiskt ansvar för den Dominikanska republiken, där de politiska förhållandena för ögonblicket lycks vara en smula invecklade.

Uppgiften i reservaiionen all Norge inlett biståndssamarbete med Dominikanska republiken lorde icke vara korrekl. Norge har bordlagt frågan lill senare i år.

Sveriges egen ekonomi, herr lalman, är inte sådan alt vi kan tjänstgöra som hjälpsystrar i länder som av olika anledningar och under olika regimer filt sina statsfinanser i oordning.

Etiopien: Riksdagen har tidigare underrättats om konflikter och inre motsättningar som har haft ell starkt inslag av våld och grovt undertryckande av mänskliga rättigheter. Massmord uppges ha förekommil. Sedan kriget mot Somalia avslutats - enbart i del kriget lär fö. 17 000 kubaner ha varit inblandade - fortsätter dock etiopierna sin krigföring i Eritrea. Vid elt lidigare tillfälle, när oroande uppgifter framkom om lägel i Etiopien, frystes stora delar av del svenska biståndet I år däremoi anmäler regeringen nya insalser och ny långsiktig planering av insatserna samt en viss nyrekrytering av svensk personal. Men kriget i Eritrea fortsätter Ju. Och hur är det med de mänskliga rättigheterna? Vi moderaler har därför här föreslagil all om lillfredsställande garantier vid förhandlingar om nytt biståndsavial icke vinnes i fråga om mänskliga rälligheler bör biståndet eller delar därav t. v. frysas. Vi kan inle fortsätta alt ulan vidare vidga vårt bistånd lill ell land där vi inle flu försäkringar om all påtalade missförhållanden upphört eller är pä väg all upphöra.

Vietnam: Sveriges största biståndsprojekt finns i Vietnam - Bai Bang-projekiet Sveriges störsla biståndsmisslyckande är också Bai Bång. Della av olika skäl. Etl av skälen är alt som grund för samarbeiei lades elt undermåligt avtal, vars brister utrikesminister Blix också medgav den 27 november i år i denna kammare. Riksdagen har sällan blivit så illa behandlad som i samband med detta projekt. Jag vill än en gång upprepa: Vad som en gäng anmäldes lill en kostnad av inemot 500 milj. kr. är i dag uppe i 1 605 milj. kr., och del

Nr 135

Onsdagen den 2 maj 1979

Internationellt utvecklingssamarbete m. m.

Nr 135

Onsdagen den 2 maj 1979

Internationelh utvecklingssamarbete m. m.

stannar icke härvid -säkerligen långl ifrån. Tvä miljardersgränsen kommer all översligas innan våra avtalsförpliklelser är uppfyllda -den saken är nog klar. Våra anmärkningar från moderal håll i konslilulionsulskollel och utrikesutskottet underkändes på sin tid. I dag skulle nog många av ulskottsmedlemmarna ha velal instämma i denna anmärkning.

Låt oss försl la frågan om de mänskliga rälligheierna i Vietnam. "Men brott mot de mänskliga rälligheierna förekommer i Vieinam: godlyckliga arresie-ringar, urusla fängelseförhållanden, fiimiljer lill lingar lämnas alllför ofta ulan informalion. Censur, byråkrali och polisvälde råder."

Della är skrivel av socialdemokraternas ulrikespoliiiske expert Pierre Schori.

Man kan tillägga alt del finns masskoncenlralionsläger och avspärrningar, t o. m. loriyr lär förekomma. När della är 1978 påpekades på grundval av socialistiska källori Frankrike, bland dem Milierrand,blev indignationen stor på sina håll, och man sade all del var en förolämpning au ens antyda att de mänskliga rälligheierna inle skulle tillämpas i Vieinam och Kampuchea. I dag lorde den indignationen vara försvunnen.

Men sä över till själva krigföringen. Vietnam har lagl under sig grannlandet Laos. I dagarna meddelades det öppet all 50 000 vietnamesiska soldater befinner sig i landet.

Vieinam har framgångsrikt genomfört ell erövringskrig i Kampuchea. I dag görs ingen hemlighet av att del var 14 vietnamesiska divisioner som var avgörande även om de i sina hälar hade en kampucheansk liten motståndsrörelse.

FN:s säkerhetsråd har också fördömt angreppet med alla röster utom två från öststaterna, liksom säkerhetsrådets medlemmar också har fördömt del kinesiska anfallet och den s. k. siraffexpedilionen mot Vietnam. Sverige har fördömt anfallet mot Kampuchea och uttalat förhoppningen all de vietnamesiska styrkorna skall dra sig tillbaka. Sverige har likaledes fördömt Kinas anfall.

Men vad gagnar dessa fördömanden när de åtföljs av siändigi nya checker lill Vieinam. I år föreslär regeringen all anslaget ylteriigare höjs lill 400 miljoner. Vieinam är därmed forlfarande värt största bisiåndsmoilagarland. Dessa frågor kommer senare i debatten att behandlas av Ingrid Sundberg.

Men icke nog härmed. Regeringen föreslår också all Sverige skall bidra till driften av anläggningen i Bai Bång, även sedan våra förpliktelser enligt nuvarande avtal är uppfyllda. Moderalerna yrkar däremoi avslag härpå och anser au eu land som är i slånd all föra krig också bör kunna belala driftkosinader för en anläggning som de Un som gåva. Utskoltsmajoriteten har icke rikligl velal godta regeringens allmänna förord för medverkan till biståndet; man säger att några beslämda kosinadsprognoser inte finns, och man säger också att riksdagen bör få tillfälle att senare pröva dessa frågor. Men Ulskotlel har faktiskt haft tillfälle att fl se vissa kalkyler, som senare betecknats som preliminära och som därmed försvunnit från utskottets bord. Av dessa kalkyler framgick då an del rörde sig om nya åtaganden på kanske upp emol en halv miljard kronor under flera är framåt, alltså utöver de 2

miljarder som skulle behövas för alt fl dessa anläggningar färdiga.

Jag skulle vilja säga att utskottets förklaring bäraren framsteg i förhållande lill regeringens proposition men icke elt tillräckligt framsteg. I del sammanhanget vill jag gärna betona all del moderala förslaget icke innebär någol omedelbart avbrytande av biståndet till Vietnam. Tvärlom föreslår vi alt 200 milj. kr. skall gä till Vieinam, och vi yrkar dessulom på all reserverade medel för Vieinam skall las i anspråk, vilket gör en ganska betryggande summa över 300 miljonerkronorssireckel. Denna summa skulle vara mer än väl lillräcklig för alt se till all sjukhusdriften kunde pågå, och påståendet all den moderala motionen och reservaiionen skulle innebära lidanden för Vietnams barn och sjuka är hell sanningslöst och ogrundat.

De senaste händelserna i Tanzania har icke behandlals av utskottet Även i della fiill haren bloddrypande regim skickats i väg,en mänsklighetens fiende har sloppais i sin framfart. En pressrösl, i vanliga fall omdömesgilla Arbetet, har redan förklarat att Sverige inle bara borde bidra med humanitär hjälp lill Uganda som redan skett, ulan också att vi skulle påta oss krigskostnaderna för Tanzania. Men Sverige för fakliskl inle krig i Afrika, och vi har ingen anledning all göra del varför del förslagei verkligen borde falla under bordet så snart del framförs.

Som skäl för all Sverige inte skall läla sill bistånd påverkas av om mottagarlandet är i anfalls- eller erövringskrig brukar sägas all vi icke sätter ett lands utrikespolitik i samband med biståndspolitiken. Detta är i och för sig en god regel. Men kan ell krigsföretag kallas för utrikespolitik i egentlig mening? Är det icke snarare sä all vi genom alt läla vårt stöd vara orubbat, även om del lill formen är indireki, ger ett direkt stöd ål landets krig i fråga? Om vi fortsätter som om ingenling skett, stöder vida inle i själva verket delta lands utrikespolitik sådan denna bedrivs?

Sammanfattningsvis kommer jag till följande:

Ur moralisk synpunkt är del förkaslligl alt icke på minsia säll låta bisiåndsbeloppen påverkas av om ell land för krig eller inte. FN-siadgan förbjuder uttryckligen anfallskrig och avvisar krig som lösning på problemen. Även ur denna sy npunki är del föga överensstämmande med vår politik i FN, där vi alllid framställer oss själva som de snällaste av skolgossar, au icke läla mottagarländernas krigsförelag påverka vårt bistånd. Del kan icke heller för biståndsviljan i vårt land vara nyttigt att Jäilebelopp går lill den svenska industrins Jättebaby i Vietnam, i vars omätUiga ginnungagap hundratals och åter hundratals miljoner försvinner, vilket naluriiglvis sker på bekostnad av möjlighelerna all lämna bistånd lill andra behjärtansvärda ändamål, för vilka dessa pengar skulle kunna användas. Det kan icke heller vara i överensstämmelse med vår alliansfria polilik all vi låter etl krigsförelag i det ena ellerandra stormaktsblockels iniresse fl del indirekta stöd, som ell bistånd utgör, och låta detta bistånd pågå som om ingenling hänt.

Det har, herr lalman, sagts att de socialistiska framgångarna under senare lid i delar av Iredje väriden har vunnits genom alt revolutionära regimer, Cuba och Vieinam, tjänstgjort som spjutspetsar. Båda dessa länder har haft och har svenski bistånd.

Nr 135

Onsdagen den 2 maj 1979

Internationellt utvecklingssamarbete m. m.

Nr 135

Onsdagen den 2 maj 1979

Internationelh utvecklingssamarbete m. m.

Hur borde då regeringens och riksdagens prövning ulfalla?

Enligl vår mening borde Cuba aldrig ha filt något bistånd. Nya åtaganden i fråga om Etiopien borde icke ske förrän vi flu klarhet om förhållandena där. Biståndet till Vieinam bör icke omedelbart avbrytas, men det bör icke heller ökas, utan minskas - inte minst för att vi skall fl en landram som ger riksdagen handlingsmöjligheter i forlsällningen och även för att ge riksdagen tillfälle alt bedöma om vietnamesiska trupper - om vilka Pierre Schori så vältaligt utropar alt de skall ul ur Kampuchea - kommeratt lämna landet eller inle. Och några nya åtaganden i fråga om driften bör del inle bli fråga om.

Vad belräffar Tanzania har vi all anledning att avvakta vad som sker. Vi vet ännu icke hur den lanzanianska expeditionen kommer all fortsätta. Vi hoppas att Tanzania skall lämna Uganda. Därför finns del väl för ögonblicket ingen anledning till åtgärder av någol slag i samband med Tanzania annal än den som lidigare omnämnts i form av humanitärhjälp lill de drabbade i Uganda.

Det bör i delta sammanhang påpekas att de besparingar som moderaterna vill åsladkomma skulle användas lill en ökning av flyklinghjälpen med 120 milj. kr., till en ökning av stödet lill bl. a. missionen med 20 milj. kr. och dessutom lill en reservering av medel.

Herr lalman! Jag ber all fl yrka bifall lill reservationerna 3,4,6,8,10,13 och 14.

BERTIL MÅBRINK (vpk):

Herr talman! När man lar del av utskottets betänkande, regeringens proposition och de tal som hittills har hållits när det gäller bislåndsfrågor och u-landsfrågor finner man att dessa flödar av siffror över hur klyftorna ökar. De flödar av fraser om hur vikiigi det är med solidaritet med faltiga och förtryckta i den tredje världen. Om man lillar litet närmare pä alla digra luntor och alla de lal som hållils flnner man den totala brislen på orsakssammanhang. Varför har klyftorna ökat? Vilken roll spelar Sverige i internationella sammanhang? Är del så att Sverige alllid befinner sig på den sida där de fattiga och förtryckta befinner sig? Eller kan del möjligen vara så att Sverige framlräder med två ansikten i internationella sammanhang. Jag vill påstå all del sistnämnda är det riktiga. Biståndspolitiken är som bekant en del av utrikespolitiken, och utrikespolitiken bestäms av Sveriges position i den kapitalistiska världen. På ekonomins, politikens och kullurens områden är det svenska samhället fast knutet till det imperialistiska system som domineras från USA.

Närmare hälften av den svenska industrins produklion exporteras till kapitalistiska länder. En femtedel av den svenska industrins anställda arbelar i andra länder. Ser man till Sveriges sloriek och folkmängd, hör fler och siörre transnalionella företag hemma här än i något annat land.

När utrikesutskottet och regeringen snuddar vid dessa frågor reduceras del hela lill all kretsa kring tvä påståenden: För del första ger det arbele ät miljoner i u-länderna, alltså en form av solidariiel.För del andra ger det arbele

och välstånd i Sverige.

Båda påståendena är felakliga. Sanningen är i slällel den att Sverige medverkar lill all bibehålla underutvecklingen och snedvrida u-ländernas ekonomi samt deltager i en hänsynslös exploatering av lönarbetarna i dessa länder.

Vi bör ha i minnet all de svenska förelagen har förlagt merparten av sina investeringar lill sådana u-länder där regimerna har tillkommit med hjälp av generaler eller med benäget bistånd från USA och dess spionorganisation CIA, alliså regimer som totalt stmnlar i all föra en utvecklingspolitik som skulle häva underutvecklingen för folkmajoriteterna i dessa länder. Dessa regimer är elt villigt redskap för det internationella kapitalet Om det är några av den inhemska befolkningen som drar nytta av exempelvis svenska företag, så är det medel- och överklassen i berörda länder.

Hur är del då med de svenska lönarbetarna? Gynnas vi av all u-ländernas arbetare sugs ut och förtrycks av svenska företag? Svarel kan bara bli elt: nej. Syftet är inte all göra investeringarna för att skaffa jobb i värt land. Syftet är i stället att dra jobb från detta land, utnyttja fascistregimernas folkfienlliga polilik för alt öka sina vinster, utnyttja en inhemsk överklass köpkraft för att producera dyra och för folkmajoriteterna oöverkomliga kapitalvaror saml använda relalivi stora u-länder såsom t, ex. Brasilien för alt göra ingrepp i andra omkringliggande u-länder. De svenska förelagens investeringar i dessa u-länder är därför ell hol också mot svenska lönarbetare och de fackliga organisalionerna.

De som anser alt denna form av investeringar är en solidariletshandling för falliga och förtryckta är ingenting annal än imperialisternas försvarsadvokater. Sädana finns del som bekanl gott om både i den här kammaren och i utrikesutskottet. Det finns t o. m. de som slutit sig samman med Frans Josef Slrauss i en Europas s. k. svarta internalional. Vad har sådana människor gemensamt med faltiga och förtryckta i väriden? Vad har de gemensaml med svensk arbetarklass? Ingenting. Däremoi hörde hemma på den sida som är direkt ansvarig för underutvecklingen i iredje världen och att fattigdomen ökar. Dessa borgerliga högerkrafter är inle bara passiva åskådare i denna cynism och hänsynslöshet utan de dellager aktivt Låt mig nämna tre exempel:

1. Medlemskapet i IDB, som innebär au de värsta förlryckarregimerna i
Latinamerika stöttas upp med bl. a. svenska skattemedel.

5. Inrällandel av den s. k. industrifonden, som skall bidra lill alt göra de svenska storföretagens verksamhet i u-länderna mer aptillig genom alt biständsmedel blandas in.

6. Lanseringen av begreppet "ökade resursöverföringar lill u-länderna", vilket om del inte konkretiseras innebär i sin föriängning ylteriigare subventioner till de svenska multinationella företagens utsugning av iredje världen och uppehållande av folkfienlliga regimer.

Hur högerkrafterna kan fl ekvationen solidaritet med falliga och förtryckta och ekonomiskl stöd lill generalerna i Chile och Argentina all gå ihop och accepteras bland partimedlemmarna är hell obegripligt. Della gäller samtliga

Nr 135

Onsdagen den 2 maj 1979

Internationellt utvecklingssamarbete m. m.

Nr 135

Onsdagen den 2 maj 1979

Internationellt utvecklingssamarbete m. m.

de tre borgeriiga partierna. Men allt är tydligen möjligt i dessa partier.

All sä är fallel visade sig inle minsl när folkpartiregeringen med buller och bång presenterade en lag om förbud mot nyinvesteringar i Sydafrika, visserligen en bristfällig sådan. Samtidigl skickade folkpartiregeringen i väg sin kommunikationsminister lill Göteborg för au inviga ell nyll handelsfartyg, som skall bidra lill att handeln mellan Sverige och Sydafrika skall blomstra mer än någonsin.

Att alll är möjligt framgår också av all folkpartiregeringens handelsminister Cars här i kammaren har försvarat alt Sverige säljer vapen lill förlryckarregimer runt om i världen, vapen som används mot folkmajoriteternas krav på bröd, frihet och demokrali.

Herr lalman! Del jag nu berört är en viklig del av u-landspolitiken. Denna måste i första hand inrikias pä direkt stöd äl dem som i dag kämpar mot förtryck och fören rälivis ekonomisk och social uiveckling. Della innebär all vi siöder en polilik som leder lill all styrkeförhållandena i världen förändras lill imperialisternas nackdel. Om u-ländernas krav pä läng sikt skall kunna lillgodoses,om förtrycket av människor världen över skall kunna upphöra, mäsle kapitalismens rovdrift ersättas av ell planeral ulnyltjande av världens tillgångar.

Vi frän vpk har naluriiglvis inle vänlal oss en proposilion om della från en borgerlig regering. Däremoi blir talet om solidaritet falskt, när det inle finns någon enda antydan om åtgärder som kan underiätta den utveckling u-länderna eftersträvar.

Vpk anser all u-landspoliliken måste utredas på nytt En sådan utredning måste analysera de krav som u-länderna rest i internationella organ och diskutera hur Sverige skall förhålla sig till dessa. Arbetarrörelsen fordrar en enhetlig polilik för relationerna med u-länderna, där också handels- och investeringspolitiken underordnas strävandena alt lägga en grund för kampen mot förtrycket.

Detta innebäratt riksdagen måste ta ställning för olika medel fören selektiv u-landspolilik som ger progressiva slaler allt tänkbart stöd. Sverige bör i en sådan u-landspolitik ingå avtal om ekonomiskt, tekniskt och industriellt samarbele med denna gmpp av länder. Om de är intresserade, skall Sverige också sluta avtal om inköp av råvaror för stabila priser från dessa länder, i syfte bl. a. all bryta de transnalionella förelagens makt över väridshandeln och för att öka vårt egel oberoende.

Dessa länder skall ha förtur vid fördelningen, om Sverige fortfarande sätter kvoter för import av tekooch andra produklerfrån u-länderna. På samma säu börden svenska handels- och industripolitiken förändras,så att reaktionära och kapitalistiska regimer i tredje väriden får så litet stöd från svenska skattebetalare och arbetare som möjligl. De slalliga garantierna av exportkrediter till kapitalistiska u-länder bör minska kraftigt.

Sverige skall lämna IDB och industrifonden skall avvecklas i enlighel med vad jag anförl om industriellt, tekniskt och ekonomiskl samarbele med progressiva u-länder.

Jag skall inte gå in pä vissa frågor om Världsbanken-IDA och Asiatiska utvecklingsbanken. Eva Hjelmström kommer all la upp dessa i sill anförande. När det gäller befrielserörelser och situationen i södra Afrika kommer Oswald Söderqvisl all redovisa vpk:s förslag.

Herr lalman! Vad Jag i korthet sagt om vad en svensk u-landspolilik bör innehålla betyder att de biståndspolitiska målen också skall gälla för svensk handels- och investeringspolitik gentemot u-länderna.

Till sisl skall jag säga några ord om det som betecknas som biståndspolitik. Det är då främsl en ceniral fråga Jag kommer att beröra, nämligen de bisiåndspolitiska målen och principerna för samarbeiei med ett anlal u-länder.

Del långsiktiga samarbele som Sverige har med ell antal u-länder har inletts med utgångspunkt i att insatserna skall bidra lill ekonomisk och social utveckling, där bl. a. människors grundläggande behov av mat, kläder, utbildning och hälsovård skall lillgodoses. Man har dä också frän svensk sida förutsatt att landet i fråga satsar på en sådan utvecklingspolitik. 1 detta sammanhang har man också infört den s. k. landprogrammeringsprincipen, dvs. att del är mottagariandels behov och prioriteringar som skall vara övergripande och avgörande för våra insatser. Vpk ansluter sig till dessa fastlagda mål och principer, men vi reagerar mot att de övriga fyra partierna bryter mot dessa. Del finns nämligen elt anlal samarbelsländer som definitivt inle i sin utvecklingspolitik lillgodoser befolkningens grundläggande behov. Tvärlom gynnar man de redan privilegierade i dessa länder. Jag skall nämna några av dem: Kenya, Indien, Bangladesh, Pakistan, Sri Länka, Lesotho och Swaziland. Jag kan också nämna Botswana med anledning av vad som framkommit om hur detta land använder svenska biständsmedel. Den 20 april i är fanns en artikel i en av de slora kvällstidningarna med rubriken:

"--- SIDA-pengarna till Botswana - De går bara till lyx och tegel ingen kan

använda." Utrikesutskottet och ledamölerna i SIDA:s styrelse har - om nu uppgifterna är riktiga - godkänt detta och har dessutom godkänt nya pengar. Hur kan ni, om uppgifterna är riktiga, handla på etl sådant säll, och varför har ni inte informerat riksdagen om på vilket sätt man använder biständsmedel i Botswana?

Jag skall också ta upp Indien och ålerge vad en biståndsarbetare säger om detta lands utvecklingspolitik:

Oerhörda svårigheter möter vid varje åtgärd, varje försök till utveckling och social kontroll. Svarta pengar styr, mutor är elt måste vid varje ekonomisk transaktion. Ett beslul som fattas i en instans tunnas ut i varje lägre instans så alt till slul ingenting realiseras. Kanske färdigställs på papperet den planerade skolan eller sjukhuset, Men i verkligheten exislerar ingen verksamhei, alll medan den ansvarige rektorn, läkaren, kommu-nalljänslemannen varje månad erhåller pengar för vad som endast exislerar i de rapporter som långsamt lagras upp mot takstolarna i förvallningsbyggna-den.

Liknande exempel skulle kunna plockas fram i fräga om också de andra nämnda länderna. Utrikesutskottet och SIDA:s styrelse känner till vad som

Nr 135

Onsdagen den 2 maj 1979

Internationellt utvecklingssamarbete m. m.

Nr 135

Onsdagen den 2 maj 1979

Internationellt utvecklingssamarbete m. m.

händer i dessa länder. Men man tiger och blundar för obehagliga fakta och spär på med nya miljoner lill dem.

Samiidigt bedriver högerkrafterna i detta land och i denna kammare - en representant för dem talade nyss här ifrån talarstolen - våldsamma kampanjer och rikiar lögnaktiga beskyllningar mot de länder där man för en utvecklingspolitik som hell överensstämmer med de svenska målen och principerna för biståndspolitiken, där varje svensk krona används för att lillgodose människornas behov och där man bevisligen saisar på alt häva underutvecklingen. Del är länder som inle tillåter ett fllal människor att berika sig på andras bekostnad. Det är länder som beslämt hävdar och tillämpar principen att de själva skall bestämma över sina naturtillgångar och över hur dessa skall exploateras. Det är länder som inle tillåter att deras jordar används föratt framställa produkter för dens. k. rika väriden, utan som anser att jorden skall användas för alt lillgodose behoven i första hand hos den egna befolkningen.

Vilka är då dessa länder? Jo, det är Cuba, Vietnam, Angola, Laos, Mozambique, Tanzania och Etiopien.

Vad vill dä vpk all man skall göra med länder som Indien, Bangladesh, Pakistan, Kenya, Lesotho och Swaziland? Vill vi lämna de fattigaste och mest behövande i dessa länder utan hjälp? Nej, ivärtom! Vi anser för det första alt biståndet till dessa länder inte skall bli föremål för någon höjning kommande budgetår, för del andra att riksdagen skall föreläggas en avvecklingsplan rörande biståndet i den form som del nu belalas ut. Men alternativet för dessa länders fattiga skall vara kataslroföistånd och humanitärt bistånd via vissa internationella hjälporganisationer, som har sådana kanaler att de när ut till de fattigaste med hjälpinsatser. Dessutom bör ekonomiska insalser göras lill fackföreningar och andra progressiva grupper i dessa länder. Biståndet till Cuba, Vietnam, Laos, Angola, Mozambique och Guinea-Bissau bör ökas, samiidigt som man bör undersöka möjlighelerna all uppta ett anlal nya samarbelsländer, säsom Demokraliska folkrepubliken Yemen och Jamaica.

Lät mig i detla sammanhang också säga några ord till socialdemokraternas talesman i detta ärende, Anna Lisa Lewén-Eliasson. Hon angav som skäl för alt socialdemokraterna inle i år lar upp frågan om vilka särskilda samarbelsländer man bör sludera litet närmare att utskottet nu har begärt att regeringen skall göra en översyn av anlalel samarbelsländer. Därför finns del enligt Anna Lisa Lewén-Eliasson ingen anledning att peka ul de länder för vilka man bör ifrågasätta ell svenski bistånd. Del lyckerjag aren myckel märklig motivering. Del borde ju ivärtom vara i ännu högre grad angeläget att nu peka ul dessa länder, så alt regeringen flr vissa riktlinjer när det gäller oppositionens ståndpunkter all gå efter.

Förra året tog ju socialdemokraterna bl. a. upp Kenya och ifrågasatte, om det kunde vara rimligt all fortsätta med biståndet I år är socialdemokraterna hell tysta. Vad är det som har hänl, Anna Lisa Lewén-Eliasson? Har det på ett år ägt rum sådana fantastiska positiva förändringar i Kenya alt man inte bör nämna det landei? Om jag inte lar alldeles fel begärde ni föna året 60 milj. kr.

till Cuba, men i år säger ni ingenling om biståndet lill Cuba. Ni gör t o. m. gemensam sak med de borgeriiga och avstyrker värt krav på 70 milj. kr. lill Cuba. Varför denna plötsliga omsvängning? 1977 var del förvirring bland socialdemokraterna, de var i oppositionsställning, men 1978 blev det vissa intressanta förbättringar i socialdemokraternas biståndspolitik. Jag har nämnt dem här-man ifrågasatte hjälpen till Kenya osv. 1979 tar man etl steg tillbaka och fullföljer inle de rikliga tankegångarna. Vad beror detla på? Kan det bero pä all 1979 är valår och au köttgrytorna hägrar, så all man inle kan föra de här progressiva förslagen vidare, väl medveien om att man inle kommer att genomföra dem, om nu regeringsmaklen återvinns.

Herr talman! Del finns ytteriigare ell negativt inslag i biståndspolitiken,det bundna biståndet Visseriigen har delta minskals någol i den föreliggande biståndsproposilionen, men det finns enligt vär åsikt inga som helst skäl till all en viss del av bislåndsmedlen skall bindas lill uppköp av svenska varor. Därför föreslår vi all alll bistånd skall vara obundet

Jag vill också säga några ord om situationen i Sydostasien. Vi vel att USA-imperialismen orsakade enorm skadegörelse i Vieinam, Laos och Kampuchea, en skadegörelse som än i dag gör sig påmind i dessa länder. Alltsedan befrielsen 1975 har exempelvis Vietnam utsatts för ständiga naturkatastrofer, varvid hundratusentals människor tvingats fly och risskördarna förstörts.

USA påtog sig enligl Parisavialel en förpliktelse alt belala krigsskadestånd. Än i dag har inle en enda krona betalats ut. I slällel har USA satt i gång en gigantisk förlalskampanj och bojkott mot bl. a. Vieinam, varvid USA också fåll hjälp av högerkrafterna i del här landet, främsl av moderata samlingspartiet.

Vi har begärt au 100 milj. kr. i kataslroföistånd skall belalas ul till de här tre länderna. Sverige är elt av de länder som här gjorl de största insatserna när del gäller katastrofhjälp till Vietnam, det vill jag understryka. Men behoven är enormt slora, varför vi anser det vara befogal alt anslå ytterligare 100 milj. kr. i katastrofhjälp för de här tre länderna.

Med det sagda vill jag, herr talman, yrka bifall lill motionen I78I.

Nr 135

Onsdagen den 2 maj 1979

Internationelh utvecklingssamarbete m. m.

DAVID WIRMARK (fp):

Herr lalman! När man blickar tillbaka på 1970-lalel tror jag all man skall finna alt delta var den period då man började anlägga elt bredare synsätt pä u-landsproblemen, började se komplexiteten och de många dimensionerna i våra förbindelser med u-länderna, då diskussionerna om u-hjälpen tycktes ha trampat ur barnskorna och sä småningom stabiliserats i en bred enighet om det väsentliga i inriktningen, om urvalet av länder som Hr stöd, om målsättningen för biståndet och satsningen pä de fattigaste länderna och grupperna, om avvägningen mellan bilateralt och multilateralt bistånd, om anslutningen till tankarna bakom en ny ekonomisk väridsordning, som ger u-länderna siörre infiytande och en siörre andel av världens resurser.

Både administrationen och samarbetet med moUagariänderna har fått ökad stadga. Det visar det faklum all någon genomgripande omprövning av

7 Riksdagens protokoll 1978/79:133-136

Nr 135

Onsdagen den 2 maj 1979

Internationelh utvecklingssamarbete m. m.

SIDA:s organisation inte befunnits nödvändig, varken i bisiåndspolitiska uiredningen eller i den särskilda proposilion beiräffande u-landsinformalion och biståndets organisalion som framlagts för riksdagen och som kommer alt behandlas om några veckor här i kammaren.

Den grundläggande enigheten om de stora linjerna i bistånds- och u-landspolitiken bör åtföljas av en intensiv sakdebatt. En sådan har vi nu under flera är haft om länderkoncentration, avveckling av bistånd, former för industriellt samarbete med u-länderna, uiformningen av vår handelspolitik genlemol u-länderna, värdet av samarbete med väridsbanken och IDA etc. De debatterna fortsätter med dagens betänkande frän utrikesutskottet, och jag yrkar på alla punkter bifall till utskottets hemslällan. I alla anslagsfrågor innebär ulskollets hemslällan ell bifall lill propositionen.

Enighet råder mellan alla partier om en ökning av de totala bislåndsansla-gen med 500 milj. kr. frän 3 870 milj. kr. till 4 370 milj. kr. UtskoUel harockså underrättats om all regeringen i kompletteringsproposilionen avseralt föreslå en ytterligare höjning med 45 milj. kr., dvs. en uppräkning motsvarande 1979 års förväntade BNP-ökning, en uppräkning som gjorls efter det att anslagsberäkningen för utvecklingssamarbetet under budgetberedningen hade slutförts.

Med illa dold förljusning gjorde sig Allan Hernelius lustig över all meddelandet lill utskottet inte stämmer med vad det slår i proposilionen 150. Jag vill bara till honom säga: I den proposilionen är del tryckfel i fråga om årtalet Proposilionen om de här45 miljonerna kommerall framläggas i vår inom kort Del beiyder att bislåndsbudgeien föreslås uppgå till 4 415 milj. kr. för budgetåret 1979/80. Del motsvarar någol mer än innevarande budgetårs nivå på 1,014 96 av BNP.

Med det här ligger Sverige i fråga om biståndsanslag högre än något annal OECD-land. Närmast följer Nederiänderna och Norge - 1977 med 0,84 resp. 0,82 % i utbetalningar. Den genomsnittliga andelen inom samtliga OECD-länder sjönk lyvärt från 0,33 lill 0,31 96 del årel, beroende pä alt flera viktiga länder, t. ex. Västtyskland, Japan och USA, låtit sina anslag stagnera på eu uppseendeväckande - för all inle säga skandalöst - säll. Här måste Sverige fortsätta att höra lill dem som pläderar för elt internationellt omtänkande. Som McNamara visal skulle enbart en ökning av de här tre nämnda ländernas bistånd upp lill de övrigas medeltal betyda en ökning totalt med en fiärdedel.

Det blir alltmer tydligt all en i varje land planerad långsiktig ökning, som har full politisk uppbackning, ärden naluriiga meloden alt bryta nuvarande tendens till stagnation. Avsaknad av sådan planering kommer all drabba de fattigaste u-länderna hårt, eftersom de inte kan räkna med att i någon väsenllig grad attrahera resursöverföringar i annan form. I det perspektivet är del inle betydelselöst vad vi själva lillsammans med likasinnade länder gör, Enprocentsmålel bör vara ell golv och inte etl tak för våra bislåndssalsningar. Även under kommande år måste biståndet översliga enprocentsnivån och ulgöra en växande andel av vår produklion.

Till beiänkandei är fogade 16 reservalioner. Sju av dem kommer från

moderalerna, som lycks ha lust aU markera sin opposition nu när de inte längre är bundna av samregerandets lojalitet En fördel med della är all vi fär en rejäl debatt om Vieinam - en fräga som jag återkommer lill. Oroande är emellerlid intrycket alt moderalerna nu är beredda all smeka de bistånds-irölta och oreflekterat bisländskriliska medhårs och all de är betydligt mindre intresserade av att upplysa om svårigheterna med och komplexiteten av alll u-landsarbele.

Socialdemokraterna har avgivit sex reservalioner. I flera av dem föreslås delaljjusleringar i budgelen som saknar annal än formell betydelse. I fråga om Kap Verde och Angola, där majoriteten följer SIDA:s förslag om 23 resp. 70 milj. kr., vill man lägga pä 5 resp. 10 milj. kr. Eftersom majoriteten släller i utsikt exlrainsalser med katastrofmedel, är skillnaden verkligen liten. Detsamma gäller den höjning av kalaslrofanslagel som socialdemokraterna föreslår och som ungefar motsvarar den höjning regeringen nu aviserat skall komma i kompletteringsproposilionen.

De tre cenlerreservationerna innebär inga väsentliga meningsskiljaktighe-leri förhållande lill majorilelen. Pade punklerna villjag hänvisa till vad Ylva Annerstedt kommer alt säga liksom också till de i enighet fattade besluten förra årel med anledning av den principproposilion som trepartiregeringen då framlade.

Viskall inte blunda för att just i fräga om biständs-och u-landspolitik kan värt agerande fl effekt också för andra länder. Tag frågan om skuldavskrivningarna för de fattigaste länderna, där del svenska initiativet hösten 1977 medverkade lill all bryta isen i det tröga förhandlingsläge som uppstod efter ClEC-förhandlingarna! Bl. a. Storbritannien, Västtyskland,Holland, Finland och Danmark har nu följt efter. Sammanlagt har beslul om avskrivningar på inemot 20 miljarder kronor fattats. Sverige var också först i västvärlden all humanitärt siödja befrielserörelserna i södra Afrika över statsbudgeten. Andra länder har nu följl efter, och inom FN och dess fackorgan har liknande bistånd börjat lämnas. Dessa ansträngningar att ge de gmpper som kommil i kläm genom rasdiskrimineringspoliliken en chans till utbildning och människovärdigt liv kan fä stor materiell och symbolisk betydelse.

I årels budgel vill regeringen öka kvaliteten på biståndet genom all minska andelen bundet bistånd. Eftersom vi vet alt bundet bistånd medför nackdelar för u-länderna, i form av fördyringar, ökad byråkrali och minskade möjligheter all nå faltiga grupper, vore det en vinst all nå en internationell överenskommelse om avbindning.

Den gest regeringen nu gör har alltså elt värde i sig, och man bör hålla i minnet all den inle betyder att en mindre andel av biståndet används för upphandling i Sverige. Den gör också del nya svenska avbindningsinitialivet i DAC mer trovärdigt, eftersom vi visar vägen för andra givariänder.

Tyvärr motsätter sig moderalerna den sänkningen, och jag vill säga med dåliga argument. De hävdar att sänkningen fär negaliva konsekvenser för svensk ekonomi, vilket sanneriigen ingen har kunnat bevisa. De säger att sänkningen försvårar en framlida ökning av biståndet vilket måste betvivlas, eftersom ökningen av upphandlingen i Sverige under senare är snarare lycks

Nr 135

Onsdagen den 2 maj 1979

Internationelh utvecklingssamarbete m. m.

Nr 135

Onsdagen den 2 maj 1979

Internationelh utvecklingssamarbete m. m.

100

hänga samman med biståndets volym än med andelen formelll bundet bistånd. Upphandlingen i Sverige är mycket siörre än det bundna biståndet - i dag förmodligen 50 % av biståndsanslaget

I fråga om de internationella biståndsprogrammen finns knappast några meningsmotsättningar i betänkandet. Enhälligt avstyrks kommunisternas traditionella begäran all Sverige skall gå ur Väridsbanken. Elt svenskt utträde skulle minska våra möjligheler all påverka bankens politik, t ex. beträffande IDA:s långivning. Det skulle minska IDA:s möjligheter att tillhandahålla u-länderna kapilal på mjuka villkor och hänvisa dem lill de kommersiella bankernas hårdare villkor. Är det del kommunisterna vill? Speciellt skulle ju det drabba de fattigaste u-länderna.

Jusl därför alt IDA och Världsbanken utgör den viktigaste internationella källan förobunden kredilgivning vill vi från svensk sida förorda en beiydande ökning av IDA:s resurser för den kommande påfyllnadsperioden. Det gör vi i medvetande om att delta får stor betydelse för den samlade resursöverföringen lill de fattigaste länderna. Vi har emellertid samtidigl förklarat att vi önskar minska den svenska andelen. Troligen kommer det svenska bidraget ändå i absoluta tal all öka.

Socialdemokraterna återkommer även i år- vi hörde del frän Anna Lisa Lewén-Eliasson - med elt överbud i fråga om FN:s kapitalulvecklingsfond. Man vill uiöver den höjning på 5 milj. kr. som regeringen föreslagil lägga på ylleriigare 15 milj., dvs. fördubbla anslagel. Redan med nuvarande andel är Sverige fondens näst största bidragsgivare efter Holland. Vi svarar för 23 % av del totala bidraget, och det är utan tvivel tillräckligt för all visa andra bidragsgivare att vi tycker fonden fyller ett viktigt behov och är värd alt stödja.

Budgelen har i år en ännu mer markerad södra-Afrika-profil. Sammantaget ökas här satsningarna pä enskilda länder med ca 150 milj. kr. De största ökningarna sker, förutom i Tanzania, i Mozambique och Zambia, de två frontslaler som fåll bära de största påfrestningarna i form av attacker och flyktingar söderifrån under den alltmer tillspetsade konfliktsituationen i södra Afrika. Till detta kommer att stödet till flyktingar och befrielserörelser stiger frän 85 till 120 milj. kr.

De finansiella landramar som regeringen föreslär överensstämmer med SIDA:s, med undantag för vissa nedskärningar för motlagariänder i Asien -Bangladesh, Indien, Pakistan och Vietnam. Samtliga föreslagna landramar har tillstyrkts av utskottet.

I fråga om landramarna finns emellertid meningsmotsättningar beträffande flera länder. Den viktigaste berör Vieinam, där moderalerna med hänvisning till all Vieinam invaderat Kampuchea och all de mänskliga rättigheterna allvariigt kränkts vill halvera biståndet, dvs. skära ned landramen till 200 milj. kr.-

Jag tillhör dem som har funnii många av rapporlema i internationell press om övergrepp och brott mot mänskliga rättigheter i Vieinam oroande. Del gör jag mot bakgrunden av min uppfattning all personliga fri- och rälligheler för människorna i u-länderna är lika åtråvärda som hos oss. Vi vel emellertid

också alt den ekonomiska, sociala och politiska situationen i mänga u-länder gör del svårt all förverkliga en i västeriändsk mening fungerande demokrati. Del var bl. a. mot den bakgrunden som etl enigt utskott förra året deklarerade all vi måste "acceptera vida toleransmarginaler när del gäller länder med vilka vi har ell omfattande samarbete. För detta lalar inte bara all vi normalt är bundna av långsiktiga avtal. Utvecklingssamarbete innebär också att vi ikläder oss etl moraliskt ansvar", etl ullalande som även Allan Hernelius var med på förra årel.

I forlsällningen talas i samma betänkande om all "del kan ske så grundläggande förändringar i ett moitagariands polilik alt del blir aktuellt alt avbryla biståndet". I den kategorin placerar inle moderaterna Vieinam, eftersom man inle förordar etl avbrytande av biståndet Över huvud tagel kan man fräga sig, om några siörre förändringar på den mänskliga rällighelssidan ägt rum i förhällande till lidigare i Vieinam.

Både Vietnams mililära intervention i Kampuchea och Kinas angrepp på Vieinam har ju Sverige klart lagit avstånd från. De händelserna och de uttalandena förändrar inle de grundläggande förutsättningarna för utvecklingssamarbetet Abrupta nedskärningar strider bjärt mot huvudprincipen i alll välplanerat bistånd, långsiktigheten. Här rör del sig om angelägna salsningar för ekonomisk och social utveckling i etl land som blivit svårt härjat under årtionden av krig. En halvering av ramen skulle kraftigt försvåra och fördröja pågående projekt. Del skulle omöjliggöra nya insalser eller sädana insalser som kan garantera all de pågående insatserna blir färdiga och effekiivi tagna i drift. Liksom regeringen anser uiskoilsmajorileien driftstöd under etl övergångsskede motiverat vid de tre olika Vielnamprojeklen. Del skulle enligt min uppfaltning strida mot all logik alt t ex. i Bai Bång, efter det alt investeringen är gjord, vägra att bistå vietnameserna med att skaffa sig den leknik som behövs för alt kunna utnyttja investeringarna effektivt Det skulle innebära risk fören oförsvarlig kapitalförstöring, Allan Hernelius. Av dessa skäl är del som utskoltsmajorileien tillstyrker en landram på 400 milj. kt

Skillnaden lill centern i den här frågan är marginell. Centerpartisterna föreslår en landram på 380 milj. kr. och vill därutöver använda 20 milj. kr. för humanitär hjälp. Det kan noteras att inte heller ulskoltel utesluter att en viss del av landramen kan gå lill humanitär hjälp.

Just fallel Vieinam visar hur svårt det skulle vara alt tillämpa moderaternas krav pä att avbryla biståndet lill motlagariänder som bedriver anfallskrig eller moisvarande. Delta krav må vara populärt i biståndskriliska kretsar, men det är ohanieriigl i praktisk biståndspolitik. Det skulle leda lill all vi använde biståndet som utrikespolitiskt påtryckningsmedel. Jag tycker inle alt Allan Hernelius kunde förklara bort del. Den principen har alltid varil främmande för svensk biståndspolitik. Vi har ofta funnii anledning alt krilisera andra givarländer för alt de följt en sådan polilik, och ändå menar Allan Hernelius all vi nu skulle följa efter! Över huvud taget går det inte, enligl min mening, att lyfta fram etl enda kriterium vid avveckling av bistånd. Del behövs en

Nr 135

Onsdagen den 2 maj 1979

Internationelh utvecklingssamarbete m. m.

101

Nr 135

Onsdagen den 2 maj 1979

Internationelh utvecklingssamarbete m. m.

102

helhetsbedömning - och del begriper nog i själ och hjärta även moderalerna.

Allan Hernelius tog också upp Cuba och Etiopien, och lät mig säga all i fråga om Cuba har moderalerna i riksdagen stött samma förslag som folkpartiet och centern och kommer också av alll all döma att göra del efter den här debatten. Oss emellan råder det enighet om att biståndssamarbetet skall vara avslutat för Cuba i och med nästa budgetårs utgång.

1 fråga om Etiopien har moderalerna ingel annal anslagsyrkande än regeringens. Trols svårigheter har de svenska insatserna kunnal genomföras. Jusl med hänsyn lill silualionen i landei har anslagsbeloppet här i flera år legat stilla på samma nivå - 70 milj. kr. Även i år uttalar utskottet all den bristande respekten för mänskliga rättigheter inger fortsalt oro, och man ulgår ifrån all svenska regeringen nära följer ulvecklingen i landei.

Vidare upprepar utskottet även i år i enighet att en strävan bör vara att på sikt åsladkomma en siörre koncentration av de svenska biståndsinsatserna med avseende på länder och ändamål i biståndet Man upprepar bisiåndspolitiska utredningens ullalande att kretsen av länder endasl bör förändras med stor försiktighet Man pekar på SIDA:s nyckelroll när det gäller au sammanställa malerial för all underlätta en konlinueriig översyn av länderkretsen och av biståndets fördelning och innehåll.

Detla blir ingen lätt uppgift, eftersom åsikterna går isär beträffande vilka länder som skall drabbas av nedtrappning eller av avveckling. En översyn beställs nu för samtliga mottagarländer; försl därefter vill utskottet ta ställning lill de förslag om nedlrappningar som framförts beträffande Lesotho, Kenya och Swaziland.

De lidigare besluten om avveckling av biståndet lill Cuba och Tunisien verkställs planenligl,om riksdagen fattar de beslul majoriteten förordar. Del innebär all biståndet lill Cuba alltså avslutas med utgången av nästa budgetår, och för Tunisien planeras bistånd t. o. m. del därefter följande' budgelårel.

Om till della läggs avvecklingen av biståndet lill Portugal, så är vi nere i 17 motlagariänder. Många är de tecken som lyder på all del blir svårt all uppnå någon siörre ylleriigare koncentration. De socialdemokraliska reservalionerna om Cuba, där man förordar fortsatt bistånd lill del landei, och om insalser i JamaicaochDominikanskarepubliken,lill vilka länder man vill anslå 15 milj. kr. vardera i bistånd, är färska exempel på hur svårt det är all vara konsekveni och hur lätt ell förslag kan la bort effekten av etl annat.

Då är uiskotismajoriielen mera konsekvent, som förordar all Sveriges samarbele med de demokraliska länderna i del karibiska omrädei byggs ut främst inom det bredare samarbetets ram. Därigenom fär samarbetet en form som inle är underkastad koncenirationsprincipen och som inle heller har samma stränga inrikining på fatliga länder och grupper. Detla bör kunna gälla även andra länder än de båda länder som förordats i s-motionen, t ex, Costa Rica.

För all täcka in sina ökningar inom totalramen vill socialdemokraterna dels ta i anspråk reservationsmedel, dels hålla anslagel lill Särskilda program

oförändrat - dvs. man förordar en minskning i förhållande till regeringsförslaget från 175 till 145 milj. kr.

Det är en gammal animosilel mot de särskilda programmen som socialdemokraterna här håller fasl vid - en inställning som är svårförståelig. Den här biståndsformen utgör ett värdefullt komplement till del landprogramme-rade biståndet. Insatserna sker oftast i samarbele med FN-organ och andra internationella organisationer och avser för ulvecklingsarbelel strategiska områden,därde internationella organens egna insalser är olillräckliga. Varför skulle inle Sverige kunna spela en pionjärroll också pä del här området?

Herr lalman! Så några ord om det bredare perspektivet -u-landspoliiiken. I proposilionen ingår ell utföriigi avsnitt som belyser de olika ämnesområden som utgör vikliga delar av våra relationer med u-länderna. Jag tror det är etl vikiigi steg-delta all ge en samlad redogörelse för verksamheter utanför och delvis även innanfördet reguljära biståndsprogrammet, som har betydelse för u-landspolitiken. Därmed underiällas den sammanvägning av u-ländernas krav med våra egna iniressen som måste ulgöra gmnden i all akliv u-landspolitik.

Speciell betydelse fär uiformningen av den svenska närings- och handelspolitiken, eftersom det är på dessa områden som del finns särskild anledning alt räkna med intressemotsättningar. Inle ens under de senasle årens allvarliga hol mot sysselsättningen inom den svenska sko- och textilindustrin kan man hävda all svårigheterna huvudsakligen skapats genom import från u-länder, även om konkunensen från dessa länder ökar. Eu anlal studier har visal all u-landsimporl förorsakar betydligt mindre arbelslöshel än den nya leknik som introduceras i i-länderna för all öka produktiviteten. McNamara refererade i ell tal förra året till en studie i Västtyskland. Denna siudie berör perioden 1962-1975 och visar alt för varje arbetslös som u-landsimporlen skapade förlorade 48 andra jobbare sina Jobb pä grund av den teknologiska ulvecklingen. McNamara betonade också del ömsesidiga intresset av ökad handel, eftersom exporten till u-länderna skapar betydligt fler jobb i i-länderna än de som går förlorade på gmnd av u-landsimporl.

Den insikten bör också ha betydelse för vär posiliva inställning till insatser för att utveckla u-ländernas induslrikapacilet Detta är etl område där insalser kan ta många former, både inom del reguljära biståndet och utanför delsamma. För all vi skulle kunna föra en akliv politik på del här omrädei, som svarar upp mot de mänga önskemålen från moUagariänderna, skapades för etl år sedan ell nyU instrument, fonden för industriellt samarbete med u-länderna, SWEDFUND. Fonden har varit i verksamhet under ett halvår, och redan föreligger ca 40 olika förslag till insalser, varav flertalet avser programländerna. Beslul om den första investeringen, avseende produktion av godsvagnar i Tanzania, där den svenska intressenten är det slalliga Kalmar Verkstad, beräknas bli fattat redan i maj månad. Även i år opponerar socialdemokraterna mot fonden, trots att verkligheten så tydligt vederiagt deras dogmatiskt färgade argument mot den. Det är inle så alt några länder tvingas till investeringar - del är våra motlagariänder som önskar göra dessa

Nr 135

Onsdagen den 2 maj 1979

Internationellt utvecklingssamarbete m. m.

103

Nr 135

Onsdagen den 2 maj 1979

Internationellt utvecklingssamarbete m. m.

investeringar. Del är inle slorföretag utan mindre och medelstora förelag som skapas med fondens medverkan. Genom fonden skapas nya företag i form av joint veniures, genom den aktiveras leknik, personal och kapilal i olika svenska förelag i u-länderna. Den verksamhelen, som svarar mot ell sä uppenbart behov, kan inte ersättas genom de samarbetsavtal som socialdemokraterna föreslår. Del finns i och försig inget motsatsförhållande mellan å ena sidan samarbelsavial och ä andra sidan fonden; tvärtom utgör fonden ell viktigl komplement lill samarbelsavial. Slopar man fonden efter del genomslag den nu fått, dä gör man del av några svårförståeliga ideologiska skäl - inte av hänsyn lill u-ländernas iniresse.

104

ALLAN HERNELIUS (m) kort genmäle:

Herr lalman! David Wirmark var bekymrad över all moderalerna enligt hans mening var på väg från samförståndet i trepartiregeringen i biständs-frågor. Jag vill först säga David Wirmark att del fakliskl har hänl en del i dessa frågor, sedan det föregående årets bisiåndsproposilion framlades i Januari 1978. Del har hänl en del i Kampuchea. Del har hänt en del beiräffande Vieinam som krigförare. Och del har hänl en del även i andra områden i världen. Dessa överväganden ligger lill grund för alt moderalerna har ställt sig bakom de önskemål som finns i årels partimolion.

Del har också hänl del, att den svenska regeringen har förklarat sig villig all medverka lill bidrag lill drift av Bai Bång. Detla faktum förelåg inle föregående år. Det har också föranlett ett skärpt ställningstagande från vår sida, då vi förmenar att till de pengar som redan lagts ned i delta projekt icke skall komma nya. Det är inte så, som David Wirmark säger, alt moderalerna vill vägra vietnameserna att utnyttja anläggningen. Tvärtom - vi vill självfallet att de skall fl nytta av anläggningen, men vi vill inte all Sverige skall ikläda sig nya förpliktelser för lång tid framåt och till hundratals miljoner kronor. Behöver vielnamesema hjälp kan de fä den på kommersiell väg. Del land som har råd alt föra krig bör också kunna belala driften av den anläggning man har filt i gåva.

Sedan vill jag tillägga en annan sak. Del meddelas nu all formuleringen i tilläggspropositionen, nr 150, om att förslag om en ökning av biståndsanslaget med 45 milj. kr. skall framläggas vid 1979/80 års riksmöie är resultatet av etl tryckfel. Detla stämmer inle med de meddelanden som utrikesutskottet filt tidigare från departementet. Vi har inte svårt alt förstå att ell tryckfel kan uppstå - sådant händer. Men vad vi har svårt all förslå är alt under den tid som gått sedan proposilionen framlades ingen underrättelse om detta fel lämnats utrikesutskottet eller riksdagens enskilda ledamöter. Propositionen framlades i torsdags för varje enskild riksdagsman. Den är dalerad lidigare, den 23 april, men tryckfelet är icke rättat. Hur står del egenlligen lill i regeringskansliet? Vilken ordning råder i budgetdepartemenlet resp. utrikesdepartementet, när sådant här kan förekomma? Omedelbart när tryckfelet upptäcktes borde naturiigtvis ulskoltel och riksdagens ledamöter ha underrättats. Meddelandet borde icke ha kommit genom etl inlägg här från talarstolen.

Herr Wirmark sade attjag gjort mig lustig över tryckfelet Anspråken på lustigheter är tydligen myckel olika i olika partier. Men del borde väl inle vara någon skiljelinje all vi skall ställa krav på någol som skall kallas lustighet. Mitt inlägg var i varje fall inle avsett som någon lustighet och var del inte heller.

ANNA LISA LEWÉN-ELIASSON (s) kort genmäle:

Herr lalman! David Wirmark började sitt anförande med all säga all 1970-lalet karakteriserats av en bred samslämmighel i synen på bisiåndsfrå-gorna. Det kan finnas anledning all hålla med honom lill en del i den uppfattningen. Men jag lycker nog å andra sidan alt den diskussion som vi redan har hunnit ha här i dag inle precis bevisar alt sä är förhållandel. Allan Hernelius började ju också sitt anförande med all lala om alt han representerade en grupp för sig.

I dessa frågor har moderaterna representerat en grupp för sig, och det är väl ganska tydligl alt man gör så även nu. Meningssamstämmighelen är väl sålunda en smula splittrad.

David Wirmark var glad över all proposilionen pä alla punkier vunnil utrikesutskottets bifall. Jag avslöjar väl inle någon hemlighet om Jag säger all del behövdes ganska stark press för all fl folkpartiet självt att hålla fasl vid alla punkter. Den punkt som man hade svårast alt hålla fast vid gällde just Vielnamfrägan. Jag tycker att detta skall vara klart. Jag säger det därför att del för vårl parti inte varit någon som helsl svårighet alt som situationen nu är följa del förslag som fanns i propositionen - mot det hyste vi inga betänkligheter.

Moderaternas inställning lill Vieinam är känd sedan tidigare och deras uppfattning nu är bara etl fullföljande av den tidigare linjen.

David Wirmark karakteriserar våra särskilda förslag, vilka naturligtvis är byggda på en prioritering och politisk bedömning, som överbud eller bagateller. Det gäller våra förslag om att höja biståndet till Angola och Kap Verde och att höja kalaslrofanslagel med den inrikining somjag angivit Del gäller vårl förslag om ylleriigare medel lill FN:s kapitalulvecklingsfond. Vi gör inle delta på en höft ulan vi gör den bedömningen av FN:s kapitalulvecklingsfond alt vi gillar verksamhetens inriktning. Det är en verksamhet där u-länderna i hög grad själva har inflyiande. Det är alltså en kapiialkälla, som vi lycker skall stödjas från Sveriges sida.

Vad belräffar de särskilda programmen föreslär vi inte att dessa skall upphöra. Men nog är det ganska underligt all vi skall behöva lägga ned så myckel pengar för att fl till stånd en vellig uppläggning och ett bra samarbete med FN:s fackorgan på särskilda områden. Till dessa fackorgan ger vi från vårl land så stort bistånd att vi borde kunna påverka denna verksamhet utan att senare behöva avsälla särskilda pengar för detta i den ulsiräckning som David Wirmark förespråkar.

Nr 135

Onsdagen den 2. maj 1979

Internationellt utvecklingssamarbete m. m.

105

Nr 135

Onsdagen den 2 maj 1979

Internationellt utvecklingssamarbete m. m.

BERTIL MÅBRINK (vpk) kort genmäle:

Herr lalman! David Wirmark log upp frågan om de mänskliga rättigheterna i Vieinam och uttryckte sin oro över alt invånarna där förtrycks. Jag tror inle, David Wirmark, att Vieinam är rälla landei alt anklaga för att åsidosätta de mänskliga fri- och rättigheterna. Men naluriiglvis är dessa rättigheter vikliga, och man måste slå larm var än i väriden dessa förtrycks. Men om nu David Wirmarks engagemang skall tas på allvar, bör man också få höra vad David Wirmark anser om dessa rättigheters existens i Indien, Bangladesh och Kenya, där bevisligen tusen och åter tusen politiska fångar försmäktar i fängelserna.

Jag vill också fräga vad David Wirmark anser om förhållandena i Pakistan. Det är också ell av våra mottagarländer. Jag hade i och för sig inle några siörre sympatier för Ali Bhutlo men Jag reagerar våldsamt mot del sätt på vilket han, hans familj och hans anhängare behandlades i Pakistan. Jag reagerade mot avrättningen av Ali Bhutto. De anklagelser som riktades mot honom byggde på falska och oerhört lösa grunder.

Vad anser David Wirmark om Tunisien och alla de fackliga och politiska ledare som i dag har kastats i fängelse? De sitter nu och försmäktar i tunisiska fängelser. Del enda brott de begått är att ha slagits för den fackliga rörelsens frihet utan inblandning från en massa makthavare. Detla har renderat dem långvariga fängelsestraff. Rättegångarna mot dem har där genomförts med hjälp av ovanligt fula metoder, där hemliga polisen provocerat fram vissa händelser, vilka lagits som intäkt för att fä slå lill mot fackföreningsrörelsen där. Om viskall accepiera David Wirmarksengagemang förde demokratiska fri- och rälligheierna, tror jag all del är viktigl att vi här fär höra vad han anser om de exempel som jag lagit upp. Kanske skulle det dä ocksä vara bra om David Wirmark kunde tala litet mera i klartext om på vilket säll Vietnam trampat på de demokratiska fri- och rättigheterna. På vilka uppgifter bygger David Wirmark sitt påslående?

106

DAVID WIRMARK (fp) kort genmäle:

Herr lalman! Till herr Hernelius vill jag säga att del ändå är så alt den inställning moderaterna har redovisat i utskottsbetänkandet och i den här debaiten lyder på alt moderalerna är ganska klart pä väg mot en mer markerad oppositionsställning i bislåndsfrågorna, och jag beklagar del.

Jag tycker all moderaterna både när del gäller bundet bistånd och när det gäller frågan om avbrytande av bistånd till krigförande land spelar på opinioner som är litet farliga. Herr Hernelius måste väl ändå själv veta att man inte på della sätt kan lyfta fram etl enda kriterium. Moderaterna kan inte ens själva i fråga om de exempel de ger på krigförande land dra slutsatsen att biståndet skall avbrytas. Man nämner Etiopien, Vietnam och flera andra länder, men i ingel av dessa fall har moderalerna föreslagil ett verkligt avbrytande av biståndet. Jag tycker att det är all lura opinionen lilel grand.

Vad sä belräffar anslagel lill driften av Bai Bång vill jag bara säga att vad moderalerna förordar är all en bila skall gå ned för Bai Bång när investeringen

är färdig. Moderalerna föreslår själva 200 milj. kr. i bistånd. Om nu vietnameserna begär all få bidrag lill driften av Bai Bång inom de 200 miljonerna, sä säger moderaterna nej. Del blir en ny form av bisländsplane-ring, om man skall fullfölja era intentioner på den här punkten. Landprogrammeringen blir hell slagen lill spillo.

Till Anna Lisa Lewén-Eliasson villjag säga attjag aldrig tvekade om de 400 miljonerna lill Vieinam. De långa diskussioner som vi hade i utskollel beträffande Vietnam rörde skrivningarna på andra punkter, och jag gjorde etl försök att skapa en ännu siörre majoritet genom att få upp centern lill en landram på 4(X) miljoner. Men det omöjliggjordes genom all socialdemokraterna inte ville låta lala med sig.

Vad belräffar kapitalinvesieringsfonden vill jag medge att det finns en meningsskiljaktighet i sak. Del kanske inte bara är en bagatell. Jag tycker att en svensk andel på 23 96 är tillräcklig. Skulle vi gå med på socialdemokraternas förslag skulle vi komma all ligga skyhögt över den andelen. Del kan inle vara rimligt att vi skall vara så slora i ell internationellt organ.

Till Bertil Måbrink vill Jag lill slul säga alt jag i fräga om Vieinam baserar min oro för silualionen när del gäller de mänskliga rättigheterna på de uppgifter som förekommit i internationell press, även vänslerpress. Läs Nouvel Observateur! Läs där de redogörelser som flyktingar från Vieinam lämnat. Det är från Vietnam de stora flyklingskarorna i dag kommer, inle från de andra motlagariänder som Bertil Måbrink nämnde.

Nr 135

Onsdagen den 2 maj 1979

Internationelh utvecklingssamarbete m. m.

ALLAN HERNELIUS (m) kort genmäle:

Herr talman! David Wirmark säger å ena sidan att vi bryter oss ut ur enigheten och å andra sidan att vi inle drar konsekvenserna och yrkar avslag på någonting. Båda påståendena är felakliga. Vad vi däremoi förfäktar är alt man skall dra konsekvenserna av iniräffade händelser. Det vill vi göra beiräffande Vieinam, inle sä all vi vill ha elt omedelbart avbrytande av biståndet - vi vill inte att projekteringen av sjukhusen skall upphöra - men så att vi inte skall la på oss nya åtaganden, förrän läget är överblickbarl och vi flit vela om Vietnam har dragit lillbaka sina trupper från Kampuchea.

Det var elt exempel. Beträffande Etiopien är del på samma sätt. Vi kommer all rösta för anslag lill Etiopien, men vi vill ha det villkoret all vi försl skall få reda pä förhållandena när del gäller de mänskliga rättigheterna.

David Wirmarks inställning är all Sverige skall trampa vidare vad som än händer. Vad som än sker, skall ingenling rubba fastslagna landramar osv. Vi vill dock fastställa en landram, som ger oss möjlighel lill översyn och granskning, och vi vill därmed också markera vårt ogillande av Vietnams krigföring.

Vi har fördömt Vietnams anfall på Kampuchea, säger David Wirmark. Del är rikligt. Men vad spelar detla fördömande för roll, när del enligt regeringens förslag skall åtföljas av ständigt nya och stöne checker, siändigi nya åtaganden och siändigi nya förpliktelser. Vi vill inle låta bilan gå för projekiei Bai Bång säger David Wirmark. Nej, del vill ingen. Men vi vill däremoi att vietnameserna själva, nu när de har filt en sådan gåva, skall kunna stå för

107

Nr 135

Onsdagen den 2 maj 1979

Internationellt utvecklingssamarbete tn. m.

driften. Sverige bör i fortsättningen inle la pä sig ansvaret även för denna del av verksamhelen i Bai Bång.

David Wirmark säger all man inle vill bygga på ell enda kriterium, nämligen krig. Nej, men David Wirmark måste väl ändå medge alt det är ett myckel väsenlligt kriterium, om svenska skattebetalare skall betala bistånds-pengar till ell land, som dragils in i en penningslukande krigföring, och Sverige därmed ger indireki slöd ål denna krigföring och detta lands ulri!:espolilik. Sverige har inte ensaml gjorl sådana reflexioner. David Wirmark vet mycket väl alt ell slort antal länder haravbrulil eller minskal sitt bistånd lill Vieinam under påverkan av vad som där har skett Vi moderaler står alltså inle ensamma på nägol sätt, när vi vill dra ned biståndet för att möjliggöra en landram, som ger oss handlingsfrihet i fortsättningen.

108

ANNA LISA LEWÉN-ELIASSON (s) kort genmäle:

Herr lalman! Vad vi socialdemokrater aldrig rikligl kunde förslå i David Wirmarks bemödanden all finna någon sorts gemensam linje i utrikesutskottet pä bekostnad av propositionens klara yrkanden var ändamålet med denna kringgående rörelse. Jag uppfattar inle centerns ställningslagande i dag lill denna fråga annat än säsom etl säll att komma ifrån en svår politisk fråga genom all på någol vis la en annan ställning än proposilionen och utskottet. Den linje som utskottet valde efter en socialdemokratisk press på folkpartiet var den enda rimliga. Vi står fasl vid våra åtaganden i Vieinam.

Jag begärde ordel också för alt fl säga några ord om översynen av ländervalet. Del är alldeles klart som David Wirmark sade att det inte är någon lätt fråga. Det gäller all land för land pröva om resultatet av vårt samarbete, i många fall under en följd av år och i en del fall under en kortare lidrymd, har stämt med våra målsättningar och intentioner när samarbetet startades. Naturiigtvis kan man få lov att dra negaliva konklusioner av en sådan genomgång. Vi förutsätter emellertid all SIDA skall ha möjlighet att lägga fram ett malerial, som är så fullständigt att regeringen med detta såsom gmnd kan göra en uivärdering och komma till riksdagen med förslag. Därför, Bertil Måbrink, kommer det förslag som vi i år har lagt fram om Kenya självfallet au prövas i det sammanhanget precis som när det gäller alla andra länder. Vad vi i är har gjort är att vi i enighetens namn i utskottet inte har drivit några yrkanden ulan avvaktar denna materialinsamling och den samlade bedömningen av programländer.

BERTIL MÅBRINK (vpk) kort genmäle:

Herr lalman! Jag vill bara notera David Wirmarks tystnad när jag efteriyste äktheten i hans engagemang för de demokratiska fri- och rälligheierna.

Sedan tror jag alt David Wirmark bör vara en aning försiktig med alt åberopa "internationella uppgifter" om att de mänskliga fri- och rättigheterna i Vieinam förtrycks. Enligt en sådan uppgift - låt mig nämna del - skulle madame Binh, som spelade en framstående roll i kampen för befrielse av södra Vietnam, vara försvunnen - troligtvis salt hon i något läger eller i fängelse.

Men så var det ju inte. Hon är alltjämt en framstående person, minister inom undervisningsväsendel i Vietnam.

Uppgiften om de 800 000 lägerfångarna - en uppgift som kom bl. a. från vietnamesiska flyktingar i Thailand - visade sig också vara felaktig. Vad var del egenlligen som hade hänl den gången? Jo, en del av Thieujunlans samarbetsmän sattes i omskolningsläger, det vet vi.

En socialdemokrat som heter Johan Peanberg, som varil i Vieinam, har lagl fram en dokumentation där han punkl för punkl plockar sönder den internationellt spridda propaganda som David Wirmark åberopar. Jag anser därför att den argumentation som anförts inle är hållbar, och jag noterar än en gäng David Wirmarks tystnad när det gäller alla de andra länderna som Jag talade om.

Vidare förstår Jag inte riktigt del här med alt Vieinam har angripit Kampuchea. Men Tanzania har inle angripit Uganda- hela den biten för man undan.

Jag anser att både Vieinam och Tanzania har slagit vakl om sill nationella oberoende, och del ifrågasätter högerkrafterna här i kammaren. Sådant flr man alltså inle längre göra.

Låt Pol Pol med hjälp av kineserna, låt den blodtörstige Amin med hjälp av Libyen kasta sig över i ena fallel Vieinam och i del andra fallel Tanzania. Lät inkräktarna mörda, låt dem skövla byar. De angripna skall sitta och åse detta utan att försvara sig. Eländigare hyckleri harjag verkligen inte hört.

Nr 135

Onsdagen den 2 maj 1979

Internationelh utvecklingssamarbete m. m.

DAVID WIRMARK (fp) kort genmäle:

Herr talman! Till herr Hernelius: Även majoriteten har i sin skrivning om Vieinam uttalat att ulvecklingen i regionen självklart påverkar också den framlida biståndsbedömningen.

Däremoi vänder jag mig mot när herr Hernelius säger att vi fördömer Vieinam men att detta inte flr någon effekt på biståndet Genom den klara koppling som moderaterna vill ha mellan ell fördömande av kriget mot Kampuchea och landramens storlek blir det en fråga om, jag upprepar del, att Sverige skulle fästa utrikespolitiska villkor vid hjälpen.

Lät mig också erinra om att del ju inte är så att checkarna bara har msat i höjden i fräga om Vieinam. SIDA föreslog 410 miljoner. Regeringen skar ner beloppel till 400 miljoner, och det är detta förslag som föreligger här i riksdagen i dag.

Det vikliga är emellertid att de gmndläggande förutsättningarna för biståndet inte har förändrats. Forlfarande är Vieinam ett fattigt land med Slora utvecklingsbehov. Man lider stor nöd efter många års krig.

Till Bertil Måbrink vill jag säga all jag inle hann beröra de andra mottagarländerna i mitt förra inlägg. Jag tyckte alt hans genmäle var alllför generellt formulerat Han talade om tusen och åter lusen politiska lingar, bl. a. i Kenya, vilket uppenbarligen är fel. Del fåtal politiska fångar som har funnits i Kenya har nu släppts, bl. a. den berömde lidigare pariamentsleda-molen Martin Shikuku.

Jag förordar inte lystnad i fråga om de andra moUagariänderna. I värt

109

Nr 135

Onsdagen den 2 maj 1979

Internationellt utvecklingssamarbete m. m.

betänkande förra året sade ulrikesuiskollel klart ut alt mänskliga rälligheler har betydelse i biståndssamarbetet liksom också den demokratiska samhällsutvecklingen. Där finns klart angivet hur vi skall ta ställning till biståndet även ur dessa aspekter.

När vi reagerar på enskilda punkter, t ex. i fräga om Tunisien eller de andra länder som Bertil Måbrink nämnde, sker det emellertid vanligen i andra former än i samband med förhandlingar om bistånd.

110

Utrikesministern HANS BLIX:

Herr lalman! I årets bislåndsdebatl-liksom många gånger lidigare-finns del anledning konstatera att vi haren bred politisk samling kring huvuddragen i vår biståndspolitik. Detla är en stor tillgång. Utvecklingssamarbetets fasta förankring hos del svenska folket ger en säker gmnd för vårt handlande under det 80-tal som vi nu slår pä tröskeln till. Under de närmaste åren kommer kraven på solidaritet med u-länderna alt ställas med oförminskad styrka. Samiidigt kommer vi att inse, kanske ännu klarare än nu, att det ligger i de rika och fattiga ländernas gemensamma iniresse att u-länderna gör ekonomiska framsteg och förbättrar sina medborgares villkor.

Vi har ocksä inför 1980-talei anledning påminna oss all förhållandet mellan rika och falliga länder inle bara är en fråga om bistånd. Vårt handlande på en läng rad av områden såsom handel, krediter, tullar, industri, sjöfart och jordbrukspolitik påverkar u-ländernas möjligheter till utveckling. Reglerna för den internationella handeln och valutasamarbetet har utformats främst med tanke på de rika ländernas iniressen. Därför kräver u-länderna i dag en ny ekonomisk världsordning, som tillförsäkrar dem ell siörre inflytande och en störte andel av de samlade resurserna i väriden.

Sverige har ulfäsl sig alt verka i denna riktning. Biståndspolitiken måste därför kompletteras med en vilja alt väga in u-landshänsyn vid utformningen av alla de aspekter av vår polilik som direkt eller indireki påverkar u-ländernas utveckling.

I proposilionen 1977/78:135 angående riktlinjer för del internationella utvecklingssamarbetet, som riksdagen godkände i höslas, avgav regeringen några allmänna principer för en svensk u-landspolilik. I årels budgetproposition vidareutvecklades dessa riktlinjer. Jag är glad att utrikesutskotlel gett sitt slöd ät dem.

Herr talman! 800 miljoner människor i u-länderna lever i dag i absolul fattigdom med slora brister pä basförnödenheler som rent vatten, mat, kläder, bostäder, utbildning och hälsovård. All hjälpa dessa miljoner ur deras bottenlösa nöd är en självklar medmänsklig uppgift. Vi måste då i första hand stödja u-länderna i deras strävan alt engagera människorna själva i utvecklingsarbetet De måste fl möjlighel lill produktiv sysselsättning och till att påverka sin egen silualion.

Vår utgångspunkt i biståndet och samarbetet måste alllid vara respekt för de skilda u-ländernas ekonomiska och kulturella traditioner. Länder som bedrivit jordbmk i tusentals år har elt kunnande, vars värde inte får tappas bort i någon modern nälverksplanering. Vi bör därför slimulera en fortsall

utveckling av teknologi med utgångspunkt i de lokala förutsättningarna i varje land eller område. Vad jag nu sagt innebär också all förändringar inle kan göras hur snabbt som helst. Då uppstår, som vi sett, reaktioner mot vad som upplevs som främmande krav pä förändringar av välkända livsmönster.

Biståndet måste självklart anpassas inte bara till de skilda traditionerna utan också lill de skilda behoven i de olika länderna. Landprogrammeringen är en utmärkt metod härför. Samtidigl hindrar den oss inte au till våra partners framföra synpunkter som vi anser angelägna, t. ex. miljöhänsyn och behovet av särskilda åtgärder för kvinnorna i u-länderna. Jag återkommer till detla.

Under 1980-talet måste u-ländernas egna ansträngningar få gensvar i ett kraftigt ökal engagemang från de rika ländernas sida. Vi måste kräva att alla industriländer verkligen når upp lill FN:s 0,7-procenlsmäl för offentligt bistånd. Detta krav gäller inte minst de socialistiska länderna i Östeuropa, som släpar långt efter de västliga industriländerna. Det skulle innebära ylleriigare drygt 20 miljarder dollar lill de 18 miljarder dollar som industriländerna i dag ger i form av offentligt bistånd. Frågan om vi uppnår della mål kommer att spela en stor roll för utvecklingen i de fattigaste länderna. Diskussionen om andra former av resursöverföringar får inte skymma det grundläggande kravei att 0,7-procentsmålet uppfylls - än mindre tjäna som förevändning att ingenling göra. Alt 0,7-procentsmålei uppfylls är ocksä av betydelse för u-väridens tilltro lill i-ländernas beredvillighet till ell konstruktivt internationellt samarbete. Det har vi sagt många gånger tidigare och vi kommer all säga del igen vid FN:s konferens för handel och utveckling -UNCTAD V - nu i maj i Manila.

All biståndet ökar är alltså väsentligt, särskill för de fattigaste u-länderna. Samtidigt måste vi ha klart för oss att det -särskill på den nu alllför låga nivån - spelar en begränsad roll för u-ländernas samlade kapitalförsörjning. För flertalet u-länder är exporten och kapitalupplåning på kommersiella villkor helt avgörande faktorer för deras möjligheter all finansiera sin import och därmed en stor del av ulvecklingsinvesteringarna.

Mot denna bakgrund - och också av hänsyn lill vårt eget iniresse av en expanderande världshandel, som är starkt beroende av u-ländernas ekonomiska tillväxt -har vi skäl all främja såväl u-ländernas kapilalförsönning som deras exporimöjligheter. De starkare u-länderna kan låna i kraft av sin kreditvärdighet Vi kan räkna med alt i-länderna har ell slort egeninlresse av att främja denna kapitalöverföring, som underiällar finansieringen av i-ländernas export. Betydligt svårare är del för alla de ekonomiskl svagare u-länderna, som inte pä egen hand har möjlighel lill någon siörre upplåning. Del ligger i i-väridens intresse alt hjälpa till också med dessa länders kapitalförsörjning. Industriländernas bistånd till dem och garantier i olika former för deras upplåning är av växande betydelse. Stöd lill Väridsbanken och de regionala bankerna och exportkredilgaranlier är exempel på hur dessa länder kan bislås i sin kapitalförsörjning. Här kanaliseras mycket stora kapitalresurser lill u-länderna för ganska måttliga insalser i de förmedlande

Nr 135

Onsdagen den 2 maj 1979

Internationelh utvecklingssamarbete m. m.

111

Nr 135

Onsdagen den 2 maj 1979

Internationelh utvecklingssamarbete m. m.

112

inslilulionerna. De insalser som medlemmarna inbetalat i Väridsbanken har sålunda genererat ell 14 gånger så stort kapilalflöde till u-länderna.

Från svensk sida deltar vi nu aktivt i den inlemationella diskussionen om nya typer av ålgärder för alt underiätta de svagare u-ländernas tillgäng lill kapital.

För all främja u-ländernas exporimöjligheter bör vi bekämpa den tendens till proiektionism som finns i i-länderna och som också gör sig påmind i Sverige. Det är mot denna bakgrund somjag välkomnar den uppgörelse som nyligen träffals inom GATT. Den innebär beiydande tullsänkningar och överenskommelser som reglerar de allt viktigare icke-tariffära handelshindren, dvs. de som inte gäller tullar. Detla bör vara till nytta för såväl i-länder som u-länder.

U-länderna har ännu inte gett besked om de kommer att skriva på det framförhandlade avtalet. De menar all deras iniressen inle tillgodoseits i tillräcklig utsträckning. Vi kan inte förneka att de har visst fog för den ståndpunkten. Samtidigl är del vid förhandlingar oftast så att alla parter flr ge efter på sina krav, och jag är säker på att GATT-avtalet, om det verkligen lyckas hålla lillbaka prolektionismen, även tjänar u-ländernas långsiktiga intresse.

Herr talman! Väriden har ganska nyligen kommil all inse vikten av att vårda miljön och all vidmakthålla den ekologiska balansen. Vår nedsmutsade industrivärld gör att vi inle längre kan blunda för detla. Också i u-länderna upptäcker man alt ingen utveckling pä sikt är möjlig som rubbar den ekologiska balansen och förstör miljön. I många u-länder breder öknarna ut sig på grund av skogsskövling, överbetning och överexploatering av Jorden. Träd och buskar huggs ned för att ge bränsle och ny jordbruksmark. Vind och vatten sätter i gång erosions- och nedbrytningsprocesser.

En del av de miljöproblem som u-länderna har är en följd av utvecklingsprocessen. Men industrialiseringen har ännu inte kommit så långt och har inte hunnit ge så svåra problem. De flesta miljöproblemen i u-länderna bottnar i själva underutvecklingen. Den djupa fattigdomen och bristen på alternativ till de traditionella formerna för försörjning är miljöns värsta fiende. Marken, vattnet och skogen räcker helt enkelt inte lill för all en hastigt växande befolkning skall kunna fortsätta att söka sin bärgning på del gamla sättet, dvs. med primitivt åkerbruk, i allmänhet genom självhushållning, eller, där förhållandena är särskilt torftiga, med nomadiserande boskapsskötsel.

Den pågående förstörelsen av den miljö som utgör själva gmndvalen för människornas existens kan emellertid på sikt innebära en ekologisk katastrof, som sätter i fråga många människors möjlighel att över huvud tagel överieva. Öknarnas utbredning är ett allvariigt tecken på dessa risker. Vi flr dock inle låta oss gripas av resignation och pessimism. Utvecklingsarbetet måste gå vidare inom de förutsättningar och gränser som naturen sätter. Hushållning och återanvändning är viktiga nyckelord. U-länderna måste få hjälp alt undvika det energislöseri som byggts in i produktionsstrukturerna i de rika länderna och som vi nu måste arbeta oss bort ifrån.

Vi bör enligl min mening ha följande utgångspunkter när vi diskuterar miljöproblemen i u-länderna:

1. Vi kan inle påtvinga u-länderna - eller för den delen några andra stater -
en miljömedveten utvecklingspolitik. U-ländernas egna prioriteringar mäsle
förbli avgörande för hur biståndet skall användas. Ingenling hindraross dock
aU - liksom hittills - föra en dialog, etl samtal, med våra samarbelsländer
kring dessa frågor och tala om vilken vikl vi tillmäter miljöproblemen.

6. Miljöproblemen i u-länderna hänger ofta starkt samman med fattigdomen i dessa länder, som Jag nyss sade. En utvecklingspolitik som ger sysselsättning ål växande skaror i induslri och hantverk och ökar jordbmks-avkaslningen per hektar blir därför i sig ell angrepp på mänga av miljöhoten i u-länderna. Elt nödvändigi element i en sådan utveckling är långsiktig planering av hur befintliga resurser av land, vatten och skog skall användas och värdas lill folkflertalets bäsla.

7. Del komplicerade samspelet mellan befolkning, resurser, miljö och utveckling måste ytteriigare belysas genom forskning och analys, inte minst i u-länderna. Sverige bör därför stödja forskning av delta slag bl. a. genom FN.s miljövårdsprogram. Ett särskilt FN-symposium, som vi finansierar, om sambanden mellan befolkning, resurser, miljö och utveckling, äger mm i Stockholm i augusti i år. Frågan kommer också på svenski initiativ att diskuteras vid sommarens möte i FN:s ekonomiska och sociala råd.

4.1 propositionen 1977/78:135 om riktlinjerna för biståndspolitiken som antogs av riksdagen i oktober fastslogs att bislåndssalsningarna bör genomsyras av en ekologisk grundsyn. Målet ekonomisk tillväxt avser en tillväxt som respekierar ekologisk balans. Målet bör vara all varje biståndsinsats, bilateral såväl som internationell, underkastas granskning från ekologiska utgångspunkter. I vårt direkta samarbele med u-länderna ägnar SIDA sedan många är uppmärksamhel åt de svenska biståndsinsatsernas miljöaspekter. Många av våra biståndsinsatser är f. ö. direkt inriktade på miljövård.

I Kenya har vi t. ex. de senasle åren hjälpt till alt bygga upp ett markvärdsprojekt som syftar lill att stoppa Jorderosionen i de ofta mycket känsliga jordbruksområdena. Skogsplanteringsprogrammen i Etiopien och Tanzania har förbättrat skyddet mot jorderosion. Detsamma gäller det nyligen påbörjade programmet för skogsplantering och markvård i Lesotho. Med svenski slöd har vidare ekologiska undersökningar genomförts i Okawangoflodens delta i Botswana,där man vill undvika att rubba den sköra ekologiska balansen.

Hert lalman! Nedslitningen av miljön har etl nära samband med befolkningstrycket. Jordens befolkning ökar med 2-3 96 per år. Det innebär en fördubbling på 20-35 år. Och del är u-ländernas befolkning som ökar, inte i-ländernas. Under de senaste tre åren har man dock för första gången noterat en nedgång av ökningstakten. FN räknar nu med 6,2 miljarder människor i världen år 2000 i stället för 6,5 miljarder. Låt oss hoppas att detla är elt tecken på en betydelsefull vändning i utvecklingen. Men det krävs fortsatta energiska insalser på familjeplaneringsområdel. Här har Sverige varit initiativtagare och pådrivare. Vi har under en tioårsperiod bidragit med

Nr 135

Onsdagen den 2 maj 1979

Internationelh utvecklingssamarbete m. m.

113

8 Riksdagens protokoll 1978/79:133-136

Nr 135

Onsdagen den 2 maj 1979

Internationelh utvecklingssamarbete m. m.

114

näsian 1 miljard kronor för familjeplanering bilateralt och genom internationella organisationer. Bara i år bidrar vi med 140 milj. kr. Det är med tillfredsställelse som jag konstaterar all mänga i- och u-länder nu lar alltmer aktiv del i ansträngningarna på familjeplaneringsområdel.

Som jag redan framhållit finns del ocksä elt vikiigi samband mellan befolkning, miljö och utveckling. Många miljöproblem skulle lällare gå att lösa om befolkningstillväxten kunde begränsas.

Vi måste - liksom hittills - fortsätta våra myckel stora internationella insatser på befolkningsområdet Till siörre delen bör della ske genom internationella organisaiioner, men familjeplaneringsbistånd bör också ulgöra ett viktigl inslag i del bilaterala svenska biståndet Liksom hittills bör del kunna lämnas även utanför kretsen av programländer. Och vi måste verka för att familjeplaneringen inordnas i en allmän och social omvårdnadspolilik i mottagarlandet

Herr talman! Den slora majoriteten av kvinnorna i u-länderna bor på landsbygden. Ofta spelar dessa kvinnor en viktigare roll än männen för familjens försörjning och för utvecklingen på landsbygden. Men kvinnorna lycks ofta bli kvar i självhushållet Del är männen som kommer in i den moderna ekonomin. Allteftersom Jordbrukei moderniseras och länderna industrialiseras ställs kvinnorna vid sidan om ulvecklingen.

Pä vilket sätt kan vi medverka till att undvika en sådan utveckling och till att kvinnorna flr spela sin rättmätiga roll i u-landsutvecklingen?

Vi måste dess värre konstatera all kvinnorna i u-land inte alltid näs av de strategier som formellt baseras på integration och lika möjligheler för män och kvinnor. Inte heller bidrar de konventionella utvecklingsprogrammen alllid lill all öka jämlikheten mellan män och kvinnor.

Speciella kvinnoinsatser kommer därför all behövas under en övergångsperiod. Först på sikt kan man hoppas alt särskilda insalser för kvinnor blir överflödiga. Exempel på sådana salsningar genom SIDA är stödet lill yrkesskolor för flickor i Tunisien och biståndet lill de framväxande kvinnoorganisationerna på landsbygden i Kenya. Del är speciellt angelägel all siödja folkrörelsernas aktiviteter på della område. I årets budgetproposition föresläs detla ske från SIDA:s anslag lill enskilda organisationer.

Del är ocksä viktigl att andra utvecklingsprogram som Sverige siöder utformas pä sådant sätt all de bidrar till en förbättring av kvinnans situation. Genom en aktiv dialog med våra samarbetspartner bör vi vidare stimulera moUagariänderna all särskilt uppmärksamma kvinnornas roll vid planering och genomförande av utvecklingsprogrammen. Mottagarna bör också intresseras för att la med kvinnoinsalser inom de landramar som vi ställer lill deras förfogande.

Vi mäsle slulligen siödja opinionsbildningen i FN, fackorganen och på alla andra håll för all påverka och ändra del mönsler av sociala, kulturella och religiösa värderingar, som har gett kvinnan en underordnad roll i många samhällen. Några aktuella fall, där vi bör göra vår röst hörd, gäller del bakslag som kvinnoemancipationen i Iran utsatts för och de upprörande sedvänjor alt omskära kvinnor som fortfarande praktiseras i många u-länder.

Herr talman! Jag vill nu gärna beröra vårl slöd för befrielsekampen i södra Afrika. Del finns en glädjande bred politisk samling bakom de humanitära insalser som vi gör på della område.

Det är min bestämda uppfattning - inle minst efter besök hos fiyktingar och befrielserörelser i södra Afrika - all delta stöd är av stor vikl. Det är av vikl all de drabbade folken känner all del finns nationer i väst som siöder deras sak - och inle bara nationer i öst Sverige har sedan länge stött befrielsekampen i södra Afrika. Vi är bland de störsla bidragsgivarna när del gäller både humanitärt bistånd lill befrielserörelser och bistånd lill organisationer som bedriver rättshjälp, studiestöd och annan humanitär verksamhet. I år har 85 milj. kr. anslagils, och ytteriigare drygt 24 milj. kr. har lagils i anspråk från kalaslroföislåndsposten. För 1979/80 har vi föreslagit 120 milj. kr. Och del beloppel kan också om sä behövs ökas med medel ur kalastrofreserven.

En sådan ökning kan myckel väl komma all behövas. Silualionen i södra Afrika har långl ifrån förbättrats den senasle liden. Försöken all uppnå lösningar med fredliga medel är angelägna. Samtidigl blir det alll svårare alt tro all några verkliga förändringar skulle kunna komma lill slånd på detla säll. Väldet trappas upp i Rhodesia, Namibia och fronisiaierna. Vi har med bestörtning sett hur rhodesiskt och sydafrikanskt flyg bombat allt längre in i Zambia, Angola och Mozambique och hur man sökt genomföra etl attentat mot ZAPU-ledaren Nkomo. Anfallen gör alt flyktingarna siändigi mäsle flyttas. De materiella kosinaderna och de mänskliga uppoffringarna blir slora, och del blir allt svårare att bygga nya skolor och nya sjukstugor saml att starta en ny jordbruksproduktion.

Sydafrika är givetvis själva kärnan i problemen i södra Afrika. Det är Sydafrika som hindrar självständighet för Zimbabwe och Namibia. Lägel inne i Sydafrika är därför av ceniral betydelse. Det har otvivelaktigt gradvis skärpts. Den nyligen genomförda avrättningen av Solomon Mahlangu visar alt apartheidregimen vill använda skrämsel genlemol den ökande medvetenheten hos den svarta befolkningen. Detla kommer säkert att misslyckas. Däremoi kommer man helt vissl alt öka repressionen. Polisstaten kommer all utvecklas. Vi har all anledning att öka våra insatser för apartheidpolilikens offer. Samiidigt har vi goda skäl att i FN trycka på för effektiva åtgärder för all förmå Sydafrika all ändra kurs. 25 års uppmanande resolutioner har gett föga resultat. Innan stormen bryter loss borde världssamfundet sälla kraft bakom sina krav mot den enda regim som helt grundar sin repression på en systematisk förödmjukelse av färgade människor. Propositionen om förbud mot investeringar i Sydafrika och Namibia som lagts på riksdagens bord aren gest som Sverige kan och bör göra. Vi hoppas alt den skall följas av andra länder, och vi kommer att fortsätla vårt arbele på all uppnå etl bindande FN-beslul om förbud mot bl. a. nyinvesteringar.

Herr talman! Del har länge rått enighet om att vårt bistånd skall utgå till elt begränsat antal länder. Denna enighet tycks bestå. SIDA, som har det direkta ansvaret för biståndets genomförande, har gång på gång påtalat hur viktigt det är för vårl bistånds effektivitet alt länderkretsen hålls begränsad. Jag har

Nr 135

Onsdagen den 2 maj 1979

Internationellt utvecklingssamarbete m. m.

115

Nr 135

Onsdagen den 2 maj 1979

Internationellt utvecklingssamarbete m. m.

116

förslåelse för de administrativa effektivitetsskäl som lalar för en landkoncentration. Några andra skäl harjag dock svårare all se. Tvärlom ser jag klara fördelar av all vårt bistånd kommer många fattiga länder lill del - länder med olika ekonomiska och politiska system.

I dag har vi 20 programländer. Del finns de som lycker all della anlal rimmar illa med koncenirationsprincipen. Naluriiglvis blir den administrativa bördan tyngre. Men vi vet alla alt antalel pä senare är ökats genom alt Angola, Mozambique, Kap Verde och Guinea-Bissau, vilkas frigörelse från kolonialt förtryck vi länge stött, inlemmats i kretsen av programländer. Del rådde full enighet om alt del humanitära stödet i dessa fall skulle övergå till ett långsiktigt utvecklingssamarbete. Vi vel också alt biståndet lill tre länder, Cuba, Tunisien och Portugal, inom de närmaste åren skall ersättas med andra former för samarbele. Här sker alltså en viss minskning av länderkretsen.

Självfallet skall vi iaktta största försiktighet med att uppta reguljärt biståndssamarbete med fler länder Jag tror dock au vi redan nu bör göra klart för oss all del kommer att te sig naturiigl au vårl humanitära stöd för befrielserörelserna i Namibia och Zimbabwe flr övergå i samarbete med dessa länder när verklig befrielse uppnåtts.

Jag vill ocksä erinra om alt regeringen nyligen givit 3 miljoner i kataslroföistånd till Uganda. Detla land kommer uppenbariigen att behöva all den hjälp del kan få för all läka såren efter Idi A mins skräckvälde. Regeringen är beredd all bistå med ylteriigare medel för detta ändamål.

Herr lalman! Väpnade konflikter mellan underutvecklade länder och våldsamma uppgörelser eller inbördeskrig inom sådana länder är inte några ovanliga föreleelser. Del är inle heller svårt att peka på allvarliga brott mot mänskliga rättigheter i u-länderna, liksom i andra länder.

Flera av våra mottagarländer har också blivit inblandade i väpnade konflikter av olika slag. Del har lett till frågor om biståndet bör påverkas av sådana konflikter. Det är givelvis tragiskt när allt det lidande som följer av väpnade konflikter läggs pä människor som redan lever i djup nöd och fattigdom. Det är också lätt att se del sorgliga i att knappa resurser, som bara alltför väl skulle behövas för att lindra materiell nöd och leda lill utveckling, används lill väpnad kamp. Den åsikten delas givelvis av alla.

Men ibland lycker Jag mig skönja en sorls indignation i den svenska debatten över att underutvecklade länder kan råka i konflikt med varandra och en antydan att de därför bör bestraffas genom indragning av vårt bistånd. Man pekar på att miljontals kronor går lill bistånd lill u-länder som är invecklade i väpnade konflikter och antyder alt de som har råd med della inte skulle behöva värt bistånd.

Jag tror all vi bör vara varsammare i vår argumentering. För alt vi verkligen skall uppnå syftet med vär biståndspolitik måste våra satsningar vara långsiktiga. Endast i extrema situationer bör det komma i fråga all avveckla eller upphöra med etl långsikligt biståndssamarbete. Chile var etl sådanl fall.

När del gäller Vieinam så har Sverige kriliseral interventionen i Kampu-

chea liksom vi ocksä beslämt vänt oss mot Kinas väpnade angrepp på Vietnam. Men krigshandlingarna har inte ryckt undan de grundläggande föruisäuningarna för utvecklingssamarbetet med Vieinam. Moderala samlingsparliel vill halvera biståndet till Vieinam. En sådan ålgärd skulle hindra oss från alt fullfölja de salsningar vi gjorl där.

I liknande fall -1 ex. i fråga om kriget mellan Indien och Pakistan resp. mellan Etiopien och Somalia-har vi inte minskal vår hjälp. Del bör vi nu inie heller göra när del gäller Vieinam.

Naturiigtvis skall vi inte ursäkta våld eller intervention eller repression någonstans på jorden. Vi måste ständigt kräva respeki för FN-sladgan om de mänskliga rättigheterna. Men däremoi tror jag all det är fel att använda biståndssamarbetet som eu sanklionsmedel. Vi mäsle - som det också sägs i förra årets biståndsproposition - ha breda toleransmarginaler. Fattiga folk förlorar inte sill behov av hjälp för alt de är invecklade i yttre eller inre konflikter.

Herr lalman! Vårl bistånd är nu beräknat au uppgå till drygt I % av vår bruttonationalprodukt Det är en ganska obetydlig uppoffring av vårt överflöd men mera, relalivi sett, än någol annat industriland. Vårl bistånd är inle heller förknippat med villkor som begränsar dess användning. Endasl en mindre del av det är bundet. Volymen bör öka ylleriigare i takt med våra ekonomiska möjligheter. Men det viktigaste just nu är ökade ansträngningar all göra biståndet så verksamt som möjligl. Massmedia pekar gärna pä misslag, medan hälsan tiger sliil. Del är bra alt biståndsverksamheten är utsatt för en ständig, kritisk granskning och att vi därigenom blir uppmärksammade på förändringar som behöver göras. Det är emellertid min övertygelse all vi numera har en väl fungerande bisiändsadminislralion och att biståndsmedlen i dag på eu effektivt sätt kommer lill den användning som riksdagen avsett, dvs. att hjälpa människor i den falliga världen att förbättra sina villkor.

Nr 135

Onsdagen den 2 maj 1979

Internationelh utvecklingssamarbete m. m.

Under delta anförande överlog andre vice lalmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

STURE KORPÅS (c) kort genmäle:

Herr talman! Jag är glad över utrikesministerns kommentarer lill behovet av en teknologi som är anpassad efter u-ländernas förutsättningar. Del är en ny insikt som har kommil, och det var nödvändigi att den kom. Alllför länge trodde vi all vi kunde hjälpa u-länderna genom alt föra över vår teknologi till dem.

Så ell par andra saker som utrikesministern log upp i det sammanhanget och somjag ställer mig mera tveksam till. Jag Iroratt det är nödvändigt för u-länder - i varje fall de fattigaste u-länderna - all i vissa skeden lita lill proiektionism. Om u-länderna skall kunna bygga upp en infrastruktur som underiag för en bred utveckling, kan de sannolikl inle alllid vara utsatta för det totala trycket från del internationella kapitalet. Jag tror inte att vi skall se negativt på della utan all vi skall utgå ifrån all del kan vara en normal och

117

Nr 135

Onsdagen den 2 maj 1979

Internationellt utvecklingssamarbete m. m.

försvariig åtgärd.

Sedan lill miljöfrågorna, som utrikesministern också kommenterade. Vi kan naluriiglvis inle tvinga på våra samarbelsländer miljöåtgärder. Däremoi kan vi självfallet vägra all medverka i sådana åtgärder som är långsiktigt och brett miljöskadliga. Vi klarar inle en total världsutveckling på det här området om vi inte har en övergripande linje även för miljöpolitiken som styr vår del av samarbetet med u-länderna och som samtidigt styr vår egen framlidsplanering.

Herr lalman! Utrikesministern var vidare inne på frågan om Vietnam, och Anna Lisa Lewén-Eliasson log i en replik lill David Wirmark upp vär moiion och vär reservalion i Vietnam-frågan, men jag fick ingen möjlighet att replikera henne.

Anna Lisa Lewén-Eliasson sade au hon inle hade förstått cenlerns inställning, alltså all vi hade stannat kvar vid den nuvarande landramen. Jag menar all del mäsle åligga den som vill ändra landramen all förklara varför man skall ändra den, i delta fall höja den. Att ha en oförändrad landram när det är tillräckligt för all fullfölja del arbele vi nu gör är ganska rimligt, framför allt som en ökning i huvudsak bör vara motiverad med behov av hjälp lill kaiastrofoffer. Det är lill detla vi säger all vi skall använda de pengar som blir över.

118

BERTIL MÅBRINK (vpk) kort genmäle:

Herr lalman! Jag log i miu inledningsanförande upp della med Botswana, och del kommer ell TV-program om det i kväll. När jag inle har flit svar från de andra kanske Jag skall fråga utrikesministern: Är det en tillfällighet att sådanl som del Jag åberopade i fråga om Botswana kan ske? Det gäller ell småindustriprojekl-Jag tror utrikesministern myckel väl känner lill det-där Sverige satsar ell icke obetydligt antal miljoner, som skulle ha till effekt all få arbetslösa människor på landsbygden i arbete. Men det har visat sig att detla projekl har föriagts lill städerna. Som man bl. a. åberopar i tidningsartikeln, och som kommer all framgå av TV-programmel i kväll, produceras exempelvis dyrbara aftonklänningar i Botswana. Vem har råd att köpa dem? Pä vilket säll har del någon ulvecklingseffekl för de stora falliga massorna där?

Indien är ett annat exempel, och Jag åberopade en biståndsarbetares berättelse. Allting finns på papperet, men del sker ingenling.

Är det tillfälligheter, eller vad beror det på? Är det på del sätlel alt regimerna i dessa länder inle haren klart utarbetad utvecklingspolitik som går ul på att lillgodose människornas basbehov? Jag släller frågan lill utrikesministern.

Om del sistnämnda är fallel, hur kan man då försvara alt vi fortfarande har dessa länder som samarbelsländer och över huvud taget inte ifrågasätter någonting? Del är en gammal fråga som jag har tjatat om här är efter år. Del kommer nya skandalösa exempel från dessa länder, där värt bistånd bevisligen inle går till dem som behöver det ulan går lill en privilegierad klass. Del aren oerhört viklig principfråga när del gäller biståndet, och jag lycker alt

man inte skall krypa bakom del faklum aU riksdagen nu skall ge regeringen i uppdrag all lägga fram en plan för vilka länder man skall ge bistånd i forlsällningen.

Jag vill slulligen ställa ytterligare elt par frågor: Hur skall del bli med denna socialklausul, som skulle innebära vissa gmndläggande sociala rälligheler för människor i u-länder, där de multinationella förelagen är verksamma? Hur skall det bli med koden för teknologisk överföring lill u-länder? Skall den bli bindande eller skall del vara upp lill del privata kapitalet all 11 avgöra om man skall acceptera den eller inle?

Nr 135

Onsdagen den 2 maj 1979

Internationellt utvecklingssamarbete m. m.

ALLAN HERNELIUS (m) kort genmäle:

Herr lalman! Det är inle min avsikt all ånyo sälla i gång den diskussion som nyss fördes i kammaren om bistånd ät krigförande länder. Men jag vill bara la fasta pä en mening i utrikesministerns anförande, där han säger: "Fattiga folk förlorar inle sill behov av hjälp för all de är invecklade i yttre eller inre konflikter."

Della är väl sant Men nu är del fakliskl så all en del av hjälpen går lill regimen i ell land, icke lill folket. Della höjer regimens prestige och ger den möjlighet all verka för sina speciella iniressen. Biståndet kan därmed bli etl indirekt stöd förden krigföring som samma regim kanske har startat, och när ell krig i de länder del här är fråga om påbörjas lorde fattigt folk i gemen ha myckel litet au säga till om.

Utrikespolitik skall inte påverka biständsbidragens storlek, säger utrikesministern. Del är normalt sell en riklig ståndpunkt, men jag kan ä andra sidan därav icke dra slulsalsen all man i sin biståndspolitik och vid bedömningen av bidragens sloriek inte skall ta hänsyn till den utrikespolitik som vissa regimer bedriver, en utrikespolitik som ibland t o. m. kan kallas för krigs- och angreppspoliiik och som kanske bedrivs i andra länders intresse.

Utrikesministern HANS BLIX:

Herr talman! Jag vill göra några kommentarer till de frågor som ställts.

Herr Korpås välkomnade mill ullalande om all värt bidrag till u-länderna när del gäller deras import av teknologi bör anpassas lill deras egen teknologi och lill deras traditioner, och jag vill lill detta bara säga att det inte var någon ny ståndpunkt somjag här redovisade. Etl annat ullalande, som herr Korpås gjorde i sill första inlägg och som gällde frågan om industrialiseringen, villjag däremot ta avstånd ifrån. Herr Korpås sade alt Tanzania inle skulle ha prioriterat projekiei i Mufindi eller alt Vieinam inle skulle ha prioriterat Bai Bang-projekiet Jag tror all delta är etl alldeles felakligl påslående och all dessa tvä u-länder i själva verket myckel starkt har prioriterat och fortsätter alt prioriiera de här projekten.

I det sammanhanget vill jag ansluta mig till vad Anna Lisa Lewén-Eliasson sade om vikten av industrialisering, något som Jag inle var inne på särskill myckel i mitt anförande. Jag nämnde emellertid alt om man skall klara befolkningstrycket och undvika alt marken slits ner sä myckel, så måste man

119

Nr 135

Onsdagen den 2 maj 1979

Internationellt utvecklingssamarbete m. m.

120

skapa sysselsätlning inom industri och hantverk för människorna. Industrialiseringen är en nödvändig del av u-ländernas utveckling, och den är också nödvändig för all minska trycket pä deras miljö. Men naluriiglvis måste denna industrialisering ske med respekt för den ekologiska balansen, vilket jag också nämnde. Sä sker också, både i fråga om Bai Bang-projeklei och i fråga om Mufindi-projektet.

Herr Korpås lycker inte om stora projekl. Han vill enligl god centerparlis-tisk tradition helsl hälla sig lill småindustri. Vi har inle någoniing emot småindustri, men jag tror inle alt man skall begränsa sig lill en sådan ens i u-länderna.

Herr Korpås lalade också om alt proiektionism kunde vara nödvändig för u-länderna. Jag kan hälla med om att det i fråga om nya industrier kan vara nödvändigi med ett skydd mot en överväldigande internationell konkurrens, men jag tror att del vore oklokt av u-länderna all för längre lid låta skydda sina industrier bakom höga murar. Då bygger de upp en ineffektiv apparat i slällel för all salsa på sådant som de har bättre förutsättningar än andra alt konkurrera med. Vi har i Sverige haft stor glädje av låga tullmurar och av att utsätta vår induslri för konkurrens. Elt sådanl system betyder mera för folkhushällel än alt man producerar någonting som är ineffektivt Jag tror därför all det på läng sikt är nödvändigt och också klokt all u-länderna avslår frän proiektionism.

Herr Måbrink var inne på frågan om Botswana, och jag har förstått all det i kväll skall ges ell TV-program om vårl biståndsprojekt där. Jag har inte sett del TV-programmel ännu, ulan bara hörl talas om del, men herr Måbrink kanske redan har sett del. Av vad Jag inhämtat från dem som sell programmet förslår jag emellertid alt den krilik som framförs åtminstone delvis är överdriven. Något som är viktigt att framhålla i sammanhanget är att Botswana självt har gjort en utvärdering av det projekl del här är fråga om och att man pä grundval av den utvärderingen ocksä omprövar hur projekiei skall genomföras i framtiden.

Jag tror all del är etl bra exempel pä hur man bör gä lill väga, nämligen att både Sverige och u-länderna själva granskar projekten och ändrar dem i den mån som del behövs.

Allan Hernelius lalade om krigföringen i Vieinam och sade alt vårt bistånd lill Vietnam är ell indireki slöd lill krigföringen där. Jag vill gärna hålla med om all krigföring eller inre konflikter kan få en sådan omfatining att biståndet omöjliggörs. I dessa lägen måste man naturiigtvis upphöra med biståndet. Men det är svårt att frigöra sig från intrycket all moderalerna gärna vill utdela en örfil för 200 milj. kr. när det gäller Vieinam och att centerpartiet gärna vill utdela en örfil för 20 milj. kr. för den vietnamesiska interventionen i Cambodja.

Regeringen har i propositionen höjt anslagel till 400 milj. kr., och del ligger, i molsals till vad herr Korpås lycks mena, inte alls någonting exceptionellt i della. Del normala skulle vara, menar herr Korpås, att slå fast vid den gamla landramen och lämna en förklaring när man ökar den. Praktiskt lagel alla landramar ökar. Åtminstone räknas de upp i takt med inflationen. Delta har

ocksä skett i fallet Vieinam. Vi har inle haft någon avsikt att ändra vår bedömning.

Lät mig också ta upp några andra frågor som ställdes. Anna Lisa Lewén-Eliasson frågade om stödet för repatriering av flyktingar i Angola. Vi har förklarat för Angolas myndigheler, senasl när jag var där i förra veckan, all vi är villiga alt lämna ett slöd. Vi har också lill Angolas regering framfört att vi är villiga att öka personalbiståndet. Det finns också en beredskap all öka stödet till SWAPO, om flyktingströmmarna skulle öka.

Anna Lisa Lewén-Eliasson frågade också om biståndet lill Kap Verde, vilket bistånd socialdemokraterna vill öka. Jag kan nämna att regeringen i mars lämnade 2 milj. kr. i katastrofbistånd till Kap Verde. Vi delar hennes bedömning av lägel i Kap Verde. Landet har utsatts för en mycket lång och svårartad torka, och utvecklingsprogrammet är ambitiöst.

Låt mig, herr lalman, till sisl nämna Kampuchea som någon av lalarna var inne pä. De upplysningar som vi har lyder på att lägel i Kampuchea är näst intill katastrofalt och att en myckel svär hungersnöd möjligen hotar inom den närmaste liden. Vi undersöker f n. möjlighelerna all ge katastrofbistånd lill Kampuchea och har en beredskap härför i våra anslag.

STURE KORPÅS (c) kort genmäle:

Herr lalman! Elt skäl till att vara försiktig med de slora projekten är all vi för myckel lång lid binder myckel av u-landets egen kapacitet både tekniskt och ekonomiskl. När man börjar vet man sä litet om var det slutar. Satsningarna kan därför längre fram hindra angelägnare insatser.

Vi skulle med anledning av händelserna i Kampuchea ha gett Vieinam en örfil för 20 milj. kr., sade utrikesministern. Men del ärju vi som slår fast vid den nuvarande landramen. Skall man diskulera som utrikesministern kan man säga all regeringen vill ge Vietnam en klapp på axeln för 20 milj. kr., eftersom del är fråga om en ökning av ramen. Vi kan i del här läget inle finna något moliv för en ökning med 20 milj. kt

Utrikesministern sade all proiektionism kan vara motiverad på kort sikt. Enligl min mening ärden befogad sä länge det är nödvändigt för att man inom landei skall kunna ha en konsekveni ekonomisk utveckling utan alltför plötsliga överraskningar på grund av tryck utifrån. Jag häller fasl vid all fatliga länder måste ha rätt alt använda prolektionismen med hänsyn lill en långsiktig ekonomisk utveckling.

BERTIL MÅBRINK (vpk) kort genmäle:

Herr talman! Nej, jag har naluriiglvis inle sett någol TV-program. Jag har, som jag sade, tagit del av uppgifter i en kvällstidning. Utrikesministern säger att de är starkt överdrivna - hur han nu kan vela del när han inle har sell TV-programmel. Faklum är att uppgifterna kommer från en person som har myckel ingående kunskaper om förhållandena i Botswana. Om Jag inte har fel har hon också befunnit sig där under viss lid och följt bl. a. det här projektet Jag har ingen anledning att ifrågasätta hennes uppgifter - tvärtom.

Jag frågade: Rör del sig här om en tillfällighet eller inte? Är del på del sättet

Nr 135

Onsdagen den 2 maj 1979

Internationellt utvecklingssamarbete m. m.

121

Nr 135

Onsdagen den 2 maj 1979

Internationellt utvecklingssamarbete m. m.

att man i della land och elt anlal andra länder - där bevisligen samma saker pågår - inte har någon utvecklingspolitik som ens kommer i närheten av de mål och principer som vi alla i riksdagen varil överens om att fastlägga? Det allvariiga är all man är efter år sprätter i väg hundratals miljoner lill de här länderna - och dessulom ökar på summan. Det är della jag angriper. Jag bortser från moderalerna, men jag är oerhört förvånad över att folkpartiet, centern och socialdemokraterna inte kan la en vellig och hederiig diskussion om delta ulan varje gång bara vispar undan de här verkligt allvarliga frågorna pä del säu som de hittills har gjorl.

Jag har, som sagt, ingen större förhoppning om att fä någon ingående diskussion med Hans Blix om delta. Del är naluriiglvis obehagliga fakta, och sädana vill man givelvis inte beröra alllför myckel. Men jag tänker inte sluta all tjata om della. Jag kommer all hoppa upp varje gäng Jag flr tillfälle.

Sedan frågade jag om socialklausulen och om koden för leknologiöverfö-rande. Jag har ingen förhoppning om att ni skall klämma ål de svenska multinationella förelagens verksamhei i de reaktionära u-länderna, men tänker ni verka för all den här koden för lekonologiöverföring blir bindande? Tänker ni försöka se lill alt u-länderna verkligen Iir tillgäng lill teknologin, alt den inle ligger under de multinationella företagens kontroll ulan all u-länderna kan fl del av den, själva fl använda den och tillämpa den? Frågan är vidare: Varför vägrar ni gä med pä u-ländernas krav all koden skall vara juridiskt bindande? Varför fortsätter ni att gå med på de multinationella företagens krav att den inle skall vara bindande? Kan ni inle ställa upp åtminstone på det lilla kravei frän u-länderna?

122

ALLAN HERNELIUS (m) kort genmäle:

Herr talman! En landram brukar ha verkningar för tre år framåt. Herr Blix måste väl medge att en landram för ett land på 400 milj. kr. skulle ge mindre möjligheler för svenski ingripande under denna period än en landram på 200 milj. kr. Herr Blix måste väl ocksä ha klart för sig att om riksdagen lar en landram så stor som herr Blix vill i år, har man därmed möjlighet all ulan riksdagens hörande stoppa in driftbidrag pä ell sätt och av en storleksordning som inle skulle gå med 200 miljoner.

Sedan fick vi en ny upplysning i del senasle inlägget, nämligen all humanitär hjälp åt Kampuchea är under övervägande och förbereds. Jag vill här bekänna all jag lycker alt del skulle vara en myckel olustig tanke om svensk humanitär hjälp skulle följa stridsvagnarna eller invasionslmpperna, följa arresterings- eller dödspatrullerna i deras arbele i del ockuperade landei.

Jag är lyvärr mycket skeptisk mot möjlighelen all fa lill slånd humanitär hjälp i elt område som behärskas av den regim som nu råder i Kampuchea. Hur skall det vara möjligl för t ex. Röda korset all arbeta under sådana förhållanden, ulan att dess i och för sig nyttiga humanitära hjälp kommer i rövarhänder?

Utrikesministern HANS BLIX:

Herr lalman! Låt mig försl anknyta lill herr Hernelius frågor. Han kände olust inför att en humanitär hjälp skulle följa stridsvagnarna i Kampuchea. Jag måste säga all Jag lycker all del uttalandet är förvånande. Ärdel inte just efter krigels härjningar och efter en blodig regims försvinnande från scenen som humanitär hjälp bör sältas in? Jag har inte hört all herr Hernelius lagil avstånd från alt vi i nuläget ger humanitär hjälp lill Uganda och är beredda all göra mer.

Del är inle heller sä att denna hjälp sätts in direkt bakom stridsvagnarna. Jag kan tillägga att vad som har diskuterats är kontakter via Rödakorsför-eningarnas förbund i Geneve och samtal med företrädare för FN:s utvecklingsprogram, UNDP, om vilka möjligheter man på dessa håll har all skicka ris och utsäde lill en befolkning som förefaller alt riskera alt drabbas av en mycket svär hungersnöd. Jag hoppas all herr Hernelius kommer all siödja regeringen, om den vill ge della humanitära bistånd.

Bertil Måbrink frågade om koden för teknologiöverföring. Den kommeratt diskuteras vid UNCTAD-mölel i Manila mycket snart. Huruvida den blir bindande eller inle är del väl för tidigt att ullala sig om. Jag skulle tro all det inle blir en bindande kod, och om man skulle göra den bindande skulle nivån på förpliktelserna bli mycket lägre än vad som kan bli fallet om man avslår från all utforma koden som en ren lagtext

Bertil Måbrink reagerar som en pavlovsk hund när han ser orden "multinationella förelag", och del är han inle ensam om i del här landei. Men jag skall gärna diskutera multinationella förelag med honom. Min enkla inställning till dem är all de ofta är lejon som man bör klippa klorna på. De bör kunna anpassas lill samhället och också göra nytta där. Men den frågan är nog värd en separat debatt, herr Måbrink.

I vad gäller Botswana kanske vi skall vänta med en debatt tills vi bägge tvä har sell kvällens TV-program.

Viktigare tror jag är att med del som Bertil Måbrink sade om Botswana som utgångspunkt la upp reglerna för ländervalet. Bertil Mäbrinks utgångspunkt tycks vara alt det i etl land som Botswana egentligen inle finns möjlighet all göra någon nytta. Del stämmer självfallet ganska bra med hans allmänna inställning lill vilka länder i världen vi bör ge bistånd. Frågorna om länderkoncenlralionen och ländervalet är ell gammall kärl ämne för att inle säga en käpphäst i bislåndsdebailerna. Jag sade i mill inledande anförande all Jag kan se administrativa skäl för en begränsning av det anlal länder som vi samarbetar med. Jag tror också all vi alla är eniga om att vi bör samarbeta med länder som för en ambitiös utvecklingspolitik.

Men där lar nog enigheten slul. Vi är ju inle eniga om vad som skall belraklas som en ambitiös utvecklingspolitik, ulan här förefaller del mig som om parlifargerna kommer in. Del verkar som om åtminstone somliga partier sätter likhetstecken mellan ambitiös utvecklingspolitik och den partifärg som resp. parti företräder här i riksdagen. Herr Måbrink räknade upp de länder som han vill stödja, och det var näsian bara marxistiska stater: Cuba, Vietnam, Laos, Etiopien och några till.

Nr 135

Onsdagen den 2 maj 1979

Internationellt utvecklingssamarbete m. m.

123

Nr 135

Onsdagen den 2 maj 1979

Internationelh utvecklingssamarbete m. m.

Socialdemokraterna lycks f n. vila på hanen och avvakta den undersökning som SIDA kommer alt göra och som vi sedan flr la ställning till. Men vi vel ju genom lidigare molioner från del hållet all man är myckel skeptisk till bistånd till länder som Kenya. I stället föreslår man i år all kretsen av länder som flr ta emol bistånd utökas till all också omfatta länder som Dominikanska republiken och Jamaica - länder som har fltt nya socialdemokratiska regimer. Ingel ont om dessa regimer - tvärtom - men della förslag innebär också en vridning av biståndspolitiken, som jag finner vara färgad från partipolitisk utgångspunkt.

Del är känl beiräffande både socialdemokrater och vpk all när ell land vrider sin politik en smula ål vänster, vill de all vi också skall vrida på bisländskranen mera ål vänster, dvs. öppna den mer. Med moderalerna är det precis tvärtom. Om en utvecklingspolitik vrids en smula åt vänster, vill moderalerna vrida på bisländskranen åt höger, för all slänga av. Delta gäller Cuba, där moderalerna - som David Wirmark påpekade - ändå har varit med om den avveckling som vi håller pä med på gmnd av all Cuba inle tillhör de fattigare länderna.

Beträffande Vietnam kan man inie heller frigöra sig från intrycket alt moderaiernas motstånd mot bidrag och det svenska hackel pä Bai Bång i viss mån sammanhänger med landets kommunistiska regim.

Jag lycker för min del ati del är litet olyckligt all på deUa sätt parlipolitisera biståndet och ländervalskrelsen. Folkpartiet och den regering som Jag represenierar vill gärna rikta biståndet oberoende av vilken ekonomisk och social ideologi som man företräder i u-länderna. Vi lycker all del renl av är en smula förmätet att vi härifrån bara skall rikta bistånd till de länder vilkas partipolitiska färg eller ideologi vi gillar

Visst skall vi göra en genomgång av de länder som vi samarbetar med och en värdering av del samarbetet, och vissl skall vi be SIDA om underiag för en sådan genomgång, för alt sedan kunna la ställning i våra äriiga budgetförslag. Däremot tror jag att det är orealistiskt att, som Sture Korpås ville, göra upp ett program som innebär att på lio års sikt fär allt bistånd utlöpa och därefter får vi la ställning till vilka bistånd vi skall förnya. Jag tror alt förtroendet för samarbetet med Sverige skulle svikta i etl sådant läge.

Låt mig till slut också konstalera, herr talman, all egenlligen inga u-länder och inga andra länder heller för den delen är änglar. Kommunistiska, socialistiska eller biandekonomiska syslem har säkert alla sina svaghelet Del må gälla deras administration eller planering och förvisso också deras inställning lill mänskliga rättigheter. Så länge regeringarna arbelar för alt förbättra sina falliga medborgares villkor lyckerjag all vi i varje fall bör kunna fortsätta aU samarbeta med den krets som vi f. n. har, och all vi framför alll bör inrikta oss pä all se lill att värt bistånd, del som nu utgår, effektivt kommer lill nytta. Del tror Jag är en viktigare uppgift än all år efter år gräva oss djupt ner i våra partipolitiska skyttegravar när del gäller val av samarbelsländer.

124

Andre vice lalmannen anmälde att Bertil Måbrink anhållit att lill protokollet fl antecknat all han inle ägde rätt lill ylteriigare replik.

GERTRUD SIGURDSEN (s):

Herr lalman! För en socialdemokrat har del varil räll inlressanl all lyssna till den borgeriiga biståndsdeball som har ägt rum här i kammaren vid ell par tillfällen i dag. Del har talats om örfilar och klappar på axeln, och enigheten har inle varit sä där enormt stor i alla sammanhang.

Ell kännetecken för svensk utrikespolitik under efterkrigstiden har varil all vi i växande omfattning sökl bidra till att slärka de krafter och nationer som strävar efter nationellt oberoende, demokrati och social rättvisa. Vi har ansell en sådan polilik både riktig och nödvändig i en lid dä allt fler folk och nationer rest sig mot kolonialism, förlryckarregimer och multinationella förelags rovdrift. Vi menar att en alliansfri och akliv utrikespolitik lill stöd för den tredje världens frigörelsekamp också ligger i värt nationella intresse. Sverige har rönt uppskattning och tillskansat sig ell gott anseende i vär omvärld för denna hållning.

Denna inrikining av vär utrikespolitik blev tidigt ocksä vägledande för värt internationella biståndssamarbete. 1962 års proposilion blev barett rättesnöre. Samtidigt blev vi medveina om nödvändighelen av all begränsa våra relalivi små resurser lill etl mindre anlal länder i syfte all nä effektivitet och genomslagskraft.

Del finns, herr lalman, alltjämt en bred enighet om att dessa principer skall gälla. Vi har frän socialdemokraliskl håll framhållit att det inle desto mindre mäsle finnas möjligheler all göra vissa undanlag för tidsbegränsade och selekliva insatser i situationer då övergripande utrikespolitiska mål finns för handen. I några enstaka fall har vi pä socialdemokratiskt håll aktualiserat sådana insalser.

Del gällde exempelvis Portugal efter fascismens fall är 1974. Del rörde sig då om biståndssamarbete med ett land som inle normall betraktades som ell u-land och som t o. m. låg i Europa - fiärran frän våra vanliga bislåndsmol-lagare. Men vi menade att det övergripande utrikespolitiska målet, alt snabbt komma den nya demokratin lill hjälp för all övervinna en akut och myckel djup strukturell ekonomisk kris, måste la överhanden över våra traditionella bislåndskrilerier. Visseriigen var Portugal rikare i brullonalionalproduklsler-mer, men demokralin hotades reellt av den ekonomiska krisen. Dessulom hade den långa diktaluren satt djupa sociala och politiska spär, som försvårade uppbyggnaden av etl fungerande samhälle. De mänskliga och materiella resurserna skulle inte kunna frigöras, och hjulen skulle inle kunna börja snurra igen utan ett ekonomiskl stöd utifrån.

Omtanken om demokratins överievnad blev viktigare än en strikt tillämpning av våra bislåndskrilerier. Del får inle finnas vattentäta skott mellan vår utrikespolitik och vår biståndspolitik. Den här tidsbegränsade •insatsen, som gällde Portugal, var alla eniga om.

Jag lycker, när Jag lyssnar till Hans Blix anförande här, alt han ocksä pläderar för störte flexibilitet när det gäller bisländsgivningen. Visseriigen

Nr 135

Onsdagen den 2 maj 1979

Internationellt utvecklingssamarbete m. m.

125

Nr 135

Onsdagen den 2 maj 1979

Internationelh utvecklingssamarbete m. m.

126

säger han all del är partipolitik i ländervalet, och han pekar då på all vi pä socialdemokraliskl håll aktualiserar bistånd till länder som Jamaica och Dominikanska republiken. Ja, när del gäller Dominikanska republiken vill jag säga lill Hans Blix att del är en koalitionsregering som styr del landei. Jag kan förstå aU del kan vara svårt för folkpartiregeringen att hitta några liberala regeringar som man skulle kunna föra fram i del här sammanhanget - de är väl inle så många ule i vår värid.

Vi vill alltså - och del har vi aktualiserat i motionen 1771 - beiräffande ell par av länderna i det karibiska området göra en liknande bedömning som den vi gjorde när det gällde Portugal, nämligen Dominikanska republiken och Jamaica. Vi har ocksä i samma text menat all bistånd även fortsättningsvis skall ges till Cuba. Vi anser aU läget i de tvä förstnämnda länderna är likartal med del läge som Portugal befann sig i vid fascismens fall.

I Dominikanska republiken har äntligen demokratin segrat efter fyra årtiondens diktatur, men prisel har varil högt. Tusentals oppositionella har mördats i frihetskampen, diktaturens systematiska utsugning och korruption har inte bara snedvridit landets ekonomi utan ocksä lämnal oerhörda spår i form av undernäring, klasskillnader och underutveckling på alla områden. Den sociala situationen är, som vi framhåller i vär moiion, också dyster. 500 000 barn i skolåldern tvingas ul från skolan för all bidra lill familjens försörjning. Av de barn som har filt lyckan att gå i skolan när endasl en av lio fram till sjätte klass. Hälften av befolkningen kan inte läsa och skriva. Den kraftiga befolkningsökningen äter upp den svaga ekonomiska tillväxten.

Arvet från diktalurtiden ligger som en tung hämsko på ulvecklingen. Samtidigt har människorna, nyligen fria frän förtryckets simpgrepp, knutit väldiga förhoppningar till den nya, demokraliska regeringen. Förväntningarna överträffar mänga gånger om regeringens och landets möjligheler all lillgodose desamma. Besvikelsen kan lätt komma all vändas mot demokratin.

Till della kommer den ekonomiska krisen. Utlandsskulden växer i takt med all oljepriserna ökar. Priserna pä landets råvaror, landels främsta exportprodukter, ligger i botten. Särskilt allvarligt är läget för sockerindustrin. Sockret är landets ekonomiska ryggrad, den främsta arbetsgivaren och inkomstkällan. Fram till 1974, då del internationella sockerpriset nådde sin höjdpunkt, utgjorde inkomsterna 60 96 av landels exportinkomster. Del var under diktaturens lid. Pengarna hamnade i regimens fickor, inle hos folkel. Nu ligger prisel i bollen, långl under produktionskostnaden. Samtidigt har USA i är infört skyddslariffer mot sockerimport. För Dominikanska republiken betyder alll delta slora svårigheter med många olösla sociala problem, och landei är oförmöget all göra de nödvändiga investeringar som skulle kunna lyfta landet ur dess kris på relalivi kort tid. Risken för eu bakslag för demokratin är reell.

När del gäller Norge och de planerade insatserna för hjälp lill Dominikanska republiken, som Allan Herneliui berörde i sitt inlägg, så harjag under förmiddagen lagil reda pä alt den norska regeringen bara har uppskjutit det slutliga ställningstagandet till höslen. Man slår enligt planerna fortfarande

fasl vid de 20 miljoner som man lidigare har planeral.

Läget på Jamaica är ocksä mycket svårt Parlamenlarismen är där av äldre datum, men anslagen mot den nuvarande folkvalda regeringen hotar ocksä den demokratiska processen. Oppositionen mot Michael Manley är oerhört aggressiv. Ekonomiskt sabotage och organiserat våld hör lill de vapen som används. Landels största tidning för en ovanligl smutsig och förvrängd propaganda mot regeringen.

Ekonomiskl är silualionen lika dramatisk. Arbetslösheten ligger pä minsl 25 %. Levnadskostnaderna steg i fiol med 40 96. Varubrist, framför alll pä livsmedelssidan, hotar pä grund av de knappa valulalillgängarna. Den internationella valutafonden har påtvingat landei en hårdför kapitalistisk politik med nedskrivningar av den offenlliga seklorn, lönestopp och devalvering. Nu hotar IMF vid sin översyn jusl denna månad med nya antisociala ålgärder som, om de tillämpas, ylleriigare kommer all skärpa motsättningarna i samhället

Till delta kommer en stark ovilja hos internationella kredit- och långivare mot Jamaicas jämlikhelsslrävanden - ja, man kan näsian lala om en ekonomisk bojkoll.

Både Dominikanska republiken och Jamaica har i della läge vädjat till omväriden om bistånd. Under elt besök nyligen fick jag repeterat de önskemål som landets regering släller. Del gäller angelägna insalser, som de inte själva kan finansiera, för all bygga ul hälsovården och utbildningsväsendet

Jag tror, herr lalman, att vi här i vär relativi fredade miljö har svårt för alt förstå de villkorsom råder i Latinamerika. Där finns allt del som fordrasfören industriell ulbyggnad och för all bygga upp relalivi välbärgade samhällen. Där finns ocksä en läng tradition av nationell självständighet, politisk och facklig kamp. Likväl är alla folken falliga och näsian alla ocksä förtryckta av inhemska diktaturer och utländsk rovdrift. Detla är Latinamerikas paradoxala och dramatiska situation: all vara rik i mänskliga och materiella resurser, och samtidigl faltig pä grund av förtryck och utsugning.

Därför står också kampen hård mellan diklalur och demokrali. Diklalu-rerna är starka på grund av etl kraftigt utländskt stöd. Demokratierna är fl och oftast svaga, pä grund av avsaknaden av utländskt slöd.

Dominikanska republiken och Jamaica är tvä av de myckel fl demokratierna i Latinamerika. De hotas nu av en akut ekonomisk kris. De kan inte fl hjulen all snurra pä grund av bristande invesleringsresurser. Vi anser från socialdemokralisk sida all del är lika självklart som förpliktande all posilivi besvara de enträgna vädjandena om svenski bistånd till dessa utsatta demokratier.

Vad gäller Cuba vänder vi oss mot de borgerliga partiernas beslul all avveckla biståndssamarbetet i och med nästa budgetär. Det beiyder all Sverige inte längre har nägol mollagariand för svenski bistånd i Latinamerika. Vi finner della olyckligt och omotiverat av fiera skäl.

För del första anser vi all Cubas ulvecklingsanslrängningar forlfarande ligger i linje med kriterierna för den av riksdagen fastställda ländervalsprin-

Nr 135

Onsdagen den 2 maj 1979

Internationellt utvecklingssamarbete m. m.

127

Nr 135

Onsdagen den 2 maj 1979

Internationellt ut vecklingssamarbete m. m.

cipen. Härvidlag har ingel ändrats under senare år. Tvärlom är del utförligt dokumenterat i internationella rapporter att Cuba är elt av de länder som bäst förvaltar utländskt bistånd. Denna uppfattning delas också av den svenska bislåndsmyndigheten SIDA - del framgår om man läser dess petita. Landet har också gjort avsevärda framsteg på del sociala området Elt exempel är alt barnadödligheten 1978 pressats nertill 22°/oo. Det är västlig standard, lägst i Latinamerika. Del kan inte vara rimligt alt bestraffa etl land för alt det lyckais osedvanligt väl.

För del andra innebär avbrytandet av biståndssamarbetet att planerade utvecklingsprojekt, där Sverige förväntats göra en insats, aniingen försvårats, fördyrats eller t o. m. omöjliggjorts. Den av ASTRA planerade läkemedelsfabriken, som var myckel behövlig på Cuba, kunde av detta skäl inte byggas. En sådan ryckig politik är lill skada för moltagariandet men också för vårt anseende, inte bara bislåndspoliiiskt

För det tredje anser vi också att det finns ekonomiska och politiska skäl som talar för forlsaU biståndssamarbete med Cuba. Världsinflationen och de dåliga sockerpriserna kan kraftigt komma all försämra landels ekonomiska situation. Sockerpriset är nu knappt 8 cent per pund. I 1960-talets penningvärde motsvarar delta 3 cent. För att kunna hålla samma köpkraft på importsidan som på 1960-lalel måste sockerpriset stiga vid 1980-taleis mitt till ca 35 cent Under mitt besök där nyligen sade man mig att Cuba inte ensamt klarar den fortsatta utbyggnaden av hälsovärdsseklorn och skolan. De ryska inköpen av en del av sockerproduktionen, som dessutom belalas i ryska varor, kan inle hejda denna sjunkande standard. I detla läge ökar inle precis Cubas möjligheler till nationellt oberoende, särskill inle om landei blir hänvisat lill ell beroende av den ena stormakten. Jag lyckie där alt Hans Blix förde ett mycket intressant resonemang i argumenteringen för biståndet lill södra Afrika. Han menade all det var viktigl all regeringarna i väst ställde upp - inte bara nationer i öst Jag lycker del är lika vikiigi när del gäller biståndet till Cuba.

Herr lalman! Låt mig till sist säga följande. Del vore, tror jag, en olycklig utveckling för Sveriges anseende i Latinamerika, men också i den övriga Iredje väriden, om den borgeriiga Latinamerikapoliliken fullföljs. Den innebär, som jag lidigare sagt, all vi fr. o.m. nästa budgetår står ulan samarbetspartner på biståndsområdet på denna vikliga kontinent. Del kan inte ligga i vårl nationella intresse all pä detla sätt avskära oss från en hel kontinent

Vårt förslag, herr lalman, beiyder i stället för isolering att vi behåller en långvarig och exemplarisk samarbetspartner, nämligen Cuba, och knyter nya konlakler genom alt bistå tvä utsatta demokratier, nämligen Jamaica och Dominikanska republiken.

Jag ber att fl yrka bifall till de socialdemokraliska reservationerna nr 5 och 9.

128

Förste vice talmannen TORSTEN BENGTSON (c):

Herr lalman! Del finns 16 reservalioner till dagens betänkande om u-hjälpen. Tyder del på stor oenighet? Nej,det kan man knappast säga. Ingen har yrkat på att del belopp som Sverige skall ge skall vara större än att del täcker enprocentsmålel. Efter mänga års stridigheter har vi nått fram lill del mål som centern föreslog redan på 1950-talel. Socialdemokraterna släpade visserligen efter, men 1968 anslöt de sig till samma mål som centern föreslagit. Del är väsenfligi all partierna är eniga om vilket belopp vårt land skall ge i u-hjälp.

Del finns naturiigtvis skilda uppfattningar om hur beloppel skall fördelas. Del är dock glädjande att kunna konstatera all den princip som centern föreslog för många år sedan, nämligen all man skall ge till de fånigaste, alltmer har vunnit gehör.

Enligt Förenta nationernas bedömning räknas länder där medelinkomsten är mindre än 200 dollar per capita som fatliga länder. Den störsla delen, bortemot 90 96, av den svenska u-hjälpen går lill sådana länder Det är egentligen bara sex biståndsländer som haren högre medelinkomst. Det är först och främst Cuba, Portugal och Tunisien. Alla dessa tre är under avveckling som mottagarländer. De övriga tre är Angola, Swaziland och Zambia. Ingel av dessa länder ligger särskill högt i fräga om medelinkomst Del är anmärkningsvärt all när socialdemokraterna vill höja biständsbeloppet lill etl land väljer man utjusl ell av de länder som ligger mer än dubbelt över fatligdomskriteriet.

Den primitiva uppfattning som vänsterpartiet kommunisterna företräder ärju att ge lill länder som har kommunistiska regimer. Del är ungefar vad utrikesministern ocksä sade. Andra motlagariänder vill man avveckla. I ett land som Bangladesh, vars regim ingen vill försvara, ligger medelinkomsten per capita pä 80 dollar. Del är inle hälften av det som betecknas som fattigdom av FN. Slödel lill detla mottagarland anser vpk bör avvecklas. Däremot skall man ge bistånd lill Cuba ,där medelinkomsten uppgår lill 790 dollar per år. Där skall man bibehålla och även öka biståndet De fattiga i väriden skall lydligen inle göra sig besvär hos vpk i Sverige, för där har man en politisk bedömning som förestavar alt vi skall inle ge u-hjälp, till dem som är fattigast. Den som har olyckan all bli född i etl land som har myckel falliga förhållanden och en regim som kanske är avskyvärd skall inte hjälpas, ty del är inle säkert all regimen passar.

Socialdemokraterna har ofta sneglat mot alt länder som har någon form av socialism eller kommunism skall favoriseras. I år trodde man emellertid all de hade slutat upp med alt lala om Cuba, eftersom inga pengar begärdes. Gertrud Sigurdsens anförande hade emellerlid en myckel stark anstrykning av att man borde bedriva politisk u-hjälp. Ser man på de länder som socialdemokraterna nu föreslår, finner man att dessa inte är särskilt fattiga. Jag har ingenting emot all stödja länder i Karibiska havet, men vilka dessa skall vara bör i så fall bli föremål för ell noggranl övervägande.

Anna Lisa Lewén-Eliasson sadeatl man borde koncentrera ländervalet och att vi nu skall se över delta. Samtidigt föreslås all vi skall öka med tre länder.

Nr 135

Onsdagen den 2 maj 1979

Internationellt utvecklingssamarbete m. m.

129

9 Riksdagens prolokoll 1978/79:133-136

Nr 135

Onsdagen den 2 maj 1979

Internationelh utvecklingssamarbete m. m.

130

Jamaica, Dominikanska republiken och Cuba, del sista ell land till vilket hjälpen nu är under avveckling men som föreslås fä fortsatt hjälp.

200 dollar per är och capita var Ju falligdomskrileriet I Dominikanska republiken har man 730 dollar, ochpä Jamacia har man 1 200 dollar per år och invånare. Det är de faltiga länder socialdemokraterna nu förordar all vi skall la med.

All vi skall ha samarbele med länder i Sydamerika är vi hell överens om. Men dä kan ju Gerlud Sigurdsen la upp några andra länder. Om man motiverar biståndet med demokrati harvi t ex. Costa Rica, som ligger under Jamaica med 1 050 dollar. Del är dock en riklig demokrali som vi i så fall borde siödja. Varför inte la upp Mexico, som ligger på 1 010 dollar, eller Colombia, som ligger ännu lägre? Del finns ländersom är fattigare än Jamaica och som vi skulle kunna ta upp. Jag har nog alllid tyckt all socialdemokraterna gärna velal bedriva en viss politisk u-hjälp, men aldrig lidigare harjag hört denna önskan komma lill så klart uitryck som den gjorde i dag i Gertrud Sigurdsens anförande. Jag tror att den grund som centern föreslog, nämligen all man skall försöka hjälpa de fattigaste människorna pä jorden, är den rikliga. Sedan flr man oavsett regimer försöka styra hjälpen till de verkligt fatliga människor i dessa länder, som lider både av fattigdom och under en avskyvärd regim.

Vietnams allackkrig mot Kampuchea har lydligen lämnal folkpartister och socialdemokrater tämligen oberörda, ty de föreslär ell höjt belopp. Centern har stannat vid oförändrat belopp för all i varje fall någol reagera mot anfallskriget och mot alt Vieinam använder sådana jättelika summor för all bygga upp en armé, som enligl vissa uppgifter är den sjätte i ordningen av världens arméer. Vi har inte spolierat arbetetoch vi velandet är uppbyggt för att verka på lång sikt. Vi har alltså inle föreslagil någon minskning ulan ett oförändrat belopp, vilket är i högsta grad försvarbart.

Utrikesministern berör också denna fråga. Utrikesministern vel att våra nordiska grannländer har reagerat Hur var del med del berömda nordiska samarbetet? Rådgjorde man? Var man överens om att del borde reageras eller sade man ingenling om detla? I varje fall kan väl våra nordiska grannländer inle ha så lolall fel närde reagerade jusl mot anfallskriget mot Kampuchea. Vi har inte tagit lill några slora lag. Vi har bara stannat vid att föreslå samma belopp. Del vore befogat om riksdagen följde detla förslag och inte ökade beloppet ylleriigare.

Herr lalman! Efter dessa kommentarer om själva anslagsbeloppen skall jag lala om några betydelsefulla principer för kontakten med u-länderna. Vi har alla varit eniga om all all u-hjälp bör syfta lill alt varje land sä småningom kan klara sig självt. Både för all dessa länder är agrarländer och för au livsmedel dock är del primära för människan har centern alllid hävdal att jordbruksproblemen skall ägnas stor uppmärksamhel. Del går heller inle i längden all föriila sig till livsmedelsimport eller hjälp från andra länder. Dels ökar befolkningen i flertalet länder med därav ökat behov av livsmedel inom del egna landei, dels är tillgångarna ojämnt fördelade, så att t. ex. Förenta staterna svarar för 80 96 av världens spannmälsexport. Det var så bra, del

Anna Lisa Lewén-Eliasson sade om den välvilliga inställningen lill jordbruket och lill agrara länder. Men det är ledsamt aU vi får så litet hjälp frän socialdemokraternas sida när det verkligen gäller all la ilu med de agrara problemen i dessa länder.

Därmed, herr lalman, kommer jag in på elt av de mest betydelsefulla problem vi har att behandla under de närmaste årtiondena, och del är resurshushållningen. Hushållningen med jordens resurser är en av de viktigaste frågor som kommer att behandlas i internationella sammanhang under den kommande tiden. Varje land måste nogsamt överväga hur del skall hushålla med sina resurser, men del är lika viktigl att vi flr en plan för hur väridens resurser skall användas på elt förnuftigt säll och inle bara förbrukas. Jorden är en sluten enhel. Vi kan inte föra någonting till den - vi kan inte föra någonting bort ifrån den heller. Del är vårl ansvar hur vi fördelar naturresurserna. Centern har föreslagil att en övergripande plan för hushållning med naturresurser skall utarbetas på det internationella planet och ligga lill grund för FN:s fackorgan i deras biståndsarbete och också utgöra handlingslinje för enskilda länder.

Del fruktansvärda slöseri med jordens resurser som hittills förekommil kan inle fortsätta, ulan vi måste lära oss all väl använda de naturtillgångar vi har. Återanvändningen av metaller, papper, trä och andra produkter måste främjas. Målet för energipoliliken måste vara all endast använda förnyelsebara kraftkällor.

Hänsyn måste las till alt resurserna används på ell sätt som harmonierar med miljön. Slora skador kan uppkomma som inte går alt reparera pä många årtionden eller ens på sekler, om man inle väl övertänker resursanvändningen. Kärnkraften ärell exempel på hur förstörelse kan uppkomma som inle går att reparera på hundratals år.

Vad jag nu sagt hänför sig till reservaiionen 1. Vid förra årels beslul om biståndspolitikens inriktning formulerades fyra mål, nämligen resurstillväxt, ekonomisk och social utjämning, ekonomisk och politisk självständighet saml demokratisk samhällsutveckling. Detla är utmärkta målsättningar, men sedan båda parter i utvecklingssamarbetet nu alltmer kommil lill insikt om de ekologiska frågomas cenirala roll är del naturligt att riksdagen markerar della genom att ullala alt ekologisk balans skall föras in som etl femte mål för biståndspolitiken.

Det är glädjande all höra utrikesministerns slarka betoning av hur viktigl detla är. Vad han sade skulle ha kunnat ulgöra ell utmärkt underlag för elt beslut i ulskoltel eller text i en centerreservation. Statsrådet yrkade nu ingenling - del kan han inte göra. Men vad han sade överensstämmer utmärkt med cenlerns förslag. Jag bara beklagar all utrikesministerns partivänner inle gick på samma linje i ulskoltel, varför vi blev nödsakade att skriva en reservation lill betänkandei.

U-landspolitiken bör inte endast innebära att vi ger pengar och prylar samt eventuellt teknologiskt kunnande. Det är också viktigt alt vi delger våra samarbetspartner misslag som begåtts inom i-länderna. Ekologi och miljö var en försummad fråga även i vårt land, tills vi log upp frågan 1962 i en

Nr 135

Onsdagen den 2 maj 1979

Internationelh utvecklingssamarbete m. m.

131

Nr 135

Onsdagen den 2 maj 1979

Internationelh utvecklingssamarbete m. m.

cenlermolion. Senare har intresset ökat alltmer, och jag hoppas all alla i vårl land nu inser betydelsen av dessa frågor.

Vi har i molionen och i reservationen 1 föreslagil vissa saker som vi lycker bör genomföras. Vi säger i reservaiionen: "Sverige bör la initiativ lill ett internationellt ekologiskt forskningsinstitut Ell sådanl kan ha Stockholms internationella fredsforskningsinslilul SIPRI som förebild. Det skulle kunna ge vikliga bidrag lill kunskapen om resurssiiuationen och om miljöpåverkan av olika slag saml klariägga möjliga handlingsvägar för framliden." Jag tror att del är någoniing som förr eller senare mäsle genomföras. Som jag sade inledningsvis är det en så oerhört viklig sak all den hell enkelt inte kan sättas åt sidan.

Jag sade tidigare att vi skulle varna u-länderna för misstag som vi har gjort. Jag vill lägga lill en sak, som i mängas ögon inle anses så betydelsefull, nämligen den alltmer ökande alkoholkonsumtionen i världen. Världshälsoorganisationen har dock betonat hur betydelsefull frågan är. Det har även framhållits i andra FN-sammanhang. Alkoholkonsumtionen har lagil sådana proportioner alt man både i Sverige och i andra länder har börjat bli allvariigt orolig, vilken personlig inställning man än har lill alkohol.

Till årels riksdag har väckts en motion, som lar upp dessa problem. Den kunde inle bifallas på så sätt alt iniiiativ las från svensk sida. Det kan inte Sverige göra. Men Jag är tacksam för vad ulskoltel har sagt och för vad SIDA nu har rätt alt göra efter dagens beslut. Ulrikesutskotlet anför: "Hälsoupplysning som lar sikte exempelvis på allmän hygien och näringsfrågor spelar en alll viktigare roll i detta arbete. SIDA har i detla sammanhang även möjlighel att förmedla informalion om alkoholens skadeverkningar."

Del är del första som utskoUel skriver. När del gäller alt direkt ge bidrag säger ulskoltel: "Om däremot etl mollagariand skulle begära bistånd med program som syftar lill att motverka skadeverkningar av alkohol, har SIDA möjlighel all tillmötesgå en sådan begäran."

Del innebär ännu en befogenhet för SIDA. Slulligen skriver utskottet:

"SIDA har också möjligheler all efter ansökan bevilja enskilda svenska organisaiioner bidrag för insalser av denna lyp i u-länder. Även i sådana fall bör del emellerlid förutsättas all de tilltänkta insatserna är väl förankrade i vederbörande land."

Ulskoltel har alltså i enighet givit SIDA befogenheter all ta ilu med detla stora problem.

Herr talman! Med del anförda instämmer Jag i yrkandet om bifall lill reservationerna 1, 7 och 12.

132

GERTRUD SIGURDSEN (s) kort genmäle:

Herr lalman! Till Torsten Bengtson vill jag säga all vi hela liden har hävdal all Cuba är ett land, som mycket väl uppfyller de kriterier som riksdagen har salt upp för alt etl land skall erhålla bistånd. Vi har inte ändrat vår inställning. Vi har också sagt alt del i det fortsatta samarbetet skall förekomma etl biståndssamarbete.

När det gäller de övriga länder som vi föreslår skall fl bistånd försökte jag i

mill anförande ganska utförligt motivera varför vi menar all del i vissa siiuationer finns anledning aU gå in med hjälp. Jag exemplifierade med Portugal. När delta land efteren lång lid av fascism blev demokratiskt, var vi eniga om - även centerpartiet, såvitt jag kan erinra mig - att Sverige skulle siödja Portugal i dess demokraliska utveckling.

När det gäller vårl val av länder i Latinamerika är del konstaterat att både Jamaica och Dominikanska republiken har speciella ekonomiska svårigheter och akuta problem. Torsten Bengtson nämnde andra länder, såsom Costa Rica, Mexico och Colombia, och frågade samtidigt: Visst kan vi stödja länder i Latinamerika, men varför inle dessa länder? Jag har dock inte sett någon moiion frän centerpartiet om bistånd lill vare sig Costa Rica, Mexico eller Colombia. En sådan motion flr naturligtvis prövas precis på samma sätt som andra molioner i della sammanhang.

När Torsten Bengtson lalade om kriterierna, sade han att del skall vara fräga om både fattigdom och en avskyvärd regim. Det är väldigl svårt alt ge bistånd till länder som har avskyvärda regimer, vilket ofta är delsamma som diktaturer. Vi anser alt del finns anledning att vara fiexibla i dessa sammanhang. Jag har också läsl ul ur Hans Blix anförande här all vi inte flr vara sä helt lästa vid dessa kriterier. Vi måste ocksä kunna ge slöd som är tidsbegränsat Det säger vi i våra förslag beiräffande de länder som vi har nämnl: Jamaica och Dominikanska republiken.

Nr 135

Onsdagen den 2 maj 1979

Internationelh utvecklingssamarbete m. m.

Förste vice talmannen TORSTEN BENGTSON (c) kort genmäle:

Herr lalman! Cuba fyller väl kriteriet för u-hjälp, säger Gertrud Sigurdsen, men Cuba är ingen demokrali, så i det avseendet kan landet inle jämställas med Jamaica och Dominikanska republiken.

Centerns motivering för att upphöra med biståndet lill Cuba har inle varil de ulrikespolitiska bravaderna, ulan del avgörande har varil att Cuba glädjande nog har flu så mycket högre inkomst per capita att del inle är befogal alt ge u-hjälp mera.

Varför gick man in för all avveckla bidraget lill Tunisien, Gertrud Sigurdsen? Jo, därför all del landei uppnått en sä pass hög nivå. Motiveringen är densamma för Cubas del. Cuba har kommil dithän att det finns andra länder som bättre behöver u-hjälpen.

Alla de mililära operationer som Cuba har för sig framhäver ylteriigare all ekonomin är bättre än lidigare. Annars skulle man inle anse sig ha råd med någoniing sådant. Jag skall inte gå in på vad Jag anser om regimens åsikter.

I fråga om Jamaica hade Gerlmd Sigurdsen svårare all hitta en motivering för all ge bistånd, eftersom landet ligger fem å sex gånger över del falligdomsslreck som dragils av Förenta Nationerna. All finna en motivering för all ge u-hjälp lill ell land där inkomsten kommer upp till I 200 dollar per capita är verkligen svårt. Då flr man nog konstatera all det är en klar politisk bedömning som motiverar att pengar ges till delta land.

I fråga om kriterierna för en del andra länder var del egenlligen mot vpk jag vände mig när Jag sade att människor som haft olyckan alt bli födda i elt

133

Nr 135

Onsdagen den 2 maj 1979

Internationelh utvecklingssamarbete m. m.

fattigt land med en avskyvärd regim enligl vpk inle skall fl någon u-hjälp. Delta var inle riktat mot socialdemokraterna eller Gertrud Sigurdsen ulan det var mot Bertil Måbrink, som ju anförde att man borde trappa ner biståndet till vissa sädana länder.

Jag finner inle sä värsl stor logik - eller kanske ingen logik alls - i det Gertrud Sigurdsen har sagt i dag om vilka länder som skall bli delaktiga av svensk u-hjälp.

GERTRUD SIGURDSEN (s) kort genmäle:

Herr talman! Det är rikligl all Cuba inle är någon demokrali i västerländsk bemärkelse. Vad belräffar de enormt höga inkomsler som Cuba skulle ha filt, den ekonomiska utvecklingen och landets ekonomiska silualion så redovisade Jag de akluella siffrorna i mitt inledningsanförande. Eftersom Cuba är sä enormt beroende av sin sockerexport och prisel pä socker har sjunkit lill bottennivå, är inle Cubas ekonomiska silualion sådan som Torslen Bengtson beskriver den.

Vi var helt överens om att biståndet lill Tunisien skulle avvecklas på grund av den ekonomiska ulvecklingen. När det gällde det beslul som riksdagen fattade om Cuba lalade man om den ekonomiska utvecklingen, i varje fall frän miltenparlierna. Nu för också Torslen Bengtson in de militära operationerna som Cuba deltagit i.

Låt mig i sammanhanget säga all del var befriande all höra Hans Blix ställningslagande till de moderata attackerna mot Vieinam.

I fräga om Jamaica gäller del inte någon definitiv gräns för den ekonomiska situationen i landei. Jamaica är en av de demokratier som har en akut besväriig situation. Lika väl som vi stödde Portugal bör vi nu kunna siödja Jamaica. Och Sverige är inte det enda land som ger slöd i del fallet, utan det gör också Norge.

Det finns situationer, när länder hardet ekonomiskl besväriigi, även om de inle tillhör de allra fånigaste, och vi har kommil fram lill i lidigare bisiåndsdebatier all då bör man kunna räcka en hjälpande hand åt demokratier för att siödja den demokraliska ulvecklingen. Det är motivet lill att vi har föreslagit bistånd till bl. a. Jamaica.

134

Förste vice lalmannen TORSTEN BENGTSON (c) kort genmäle: Herr lalman! Gertrud Sigurdsen tar upp en visseriigen viktig sak för Cuba, nämligen sockret, men lar inte hänsyn till andra faktorer. Jag har hämtat mina siffror från Väridsbanken, 1978 års Worid Bank Allas. Jag tror inle att del finns några senare siffror publicerade. De visar all Tunisien har lägre inkomst per capita - 720 dollar mot Cubas 830 dollar. Ändå tog den socialdemokratiska regeringen initiativ lill all avveckla stödet till Tunisien men inte till Cuba.

Centerns motivering för all avveckla slödel lill Cuba var inle de mililära operationerna. Jag deklarerade redan lidigare att del var främsl för all Cuba hade nått upp till en sådan inkomstnivå all man kunde börja avveckla slödel. Au sedan deras ekonomiska ställning var så pass god all de ansåg sig kunna

135

bedriva militära operationer i främmande världsdelar och att de dessutom Nr 135 själva gav u-hjälp var faktorer som ylleriigare stödde vår uppfaUning all Cuba Onsdagen den

2 maj 1979

inle var etl av de länder som borde fl del av bistånd från svensk sida.

Internationellt utvecklingssamarbete m. m.

MATS HELLSTRÖM (s):

Herr lalman! Jag tror del finns skäl all understryka all industrialiseringen i u-länderna är en myckel bred process. Vi debatterar kanske oftast, och med rätta, de slora multinationella förelagens projekl i frizoner i olika delar av tredje världen, där man hårt exploaterar och utsuger arbelskraften lill orimligt låga löner, under fruktansvärda arbetsvillkor osv. och sedan med hjälp av den produktionen kan bedriva en osund konkurrens.

Den debatten är utomordentligt viktig att föra, och vårt parti tillhör dem som kanske främst för den. Men det får inte undanskymma alt indusiriul-vecklingen i u-länderna är en myckel bredare process än enbart dessa multinationella projekl, som ofta är en kombination av hög teknologi och extremt låga löner. I många andra länder än där de stora projekten finns pågår en industrialisering som är mycket mindre uppmärksammad och som jag skulle vilja beteckna som mera djupgående. Men den processen sker ocksä under mycket slora svärigheler och behöver elt väsentligt utökat bistånd ulifrån.

En rad u-länder har kommil fram lill alt en social och ekonomisk utveckling bäst kan åstadkommas genom en parallell förstärkning av Jordbrukei och industrin, där utvecklingen i den ena sektorn ger impulser lill den andra sektorn i etl nödvändigi samspel. Del är nödvändigt all Jordbmks-meloderna förbällras och all genomgripande Jordreformer görs för all man skall övervinna undernäringen och på längre sikt skapa en dräglig livsmedels-standard. Men i många fall är möjlighelen all öka jordbruksproduktionen beroende av att man har en viss enklare kapilalvamindustri, gödningsämnesindustri och liknande, inom landei. Alternativet att belasta betalningsbalansen med jordbrukels mekanisering kan ofta ställa sig orimligt dyrt för många u-länder.

Del finns en koppling mellan jordbrukels utveckling och en inhemsk industri. På motsvarande sätt kan ulvecklingen av en enkel konsumtions-varuindustri i u-länderna vara avhängig av all del finns en köpkraftig efterfrågan, och den måste i sin lur i stor utsträckning komma via höjda inkomsler inom jordbrukssektorn, där den myckel slora majoriteten av befolkningen finns i de fiesta u-länder. En sådan balanserad process bedöms av mänga u-länder vara en förutsättning för all man verkligen skall kunna fl lill slånd både en social-ekonomisk utveckling och en utjämning.

Mot denna bakgrund är alltså induslribistånd mycket viktigt. I slutet av 1960-lalel väckies några motioner från socialdemokralisk sida om all induslribislåndel borde lyftas fram lill en viktigare plats när del gällde bistånd. Dä lalade man annars väldigt mycket om enbart landsbygden och jordbruksutvecklingen. Under några är pä 1970-lalei har induslribislåndel ökal myckel snabbi, från elt par procent lill en tredjedel av hela bistånds-budgeten. Detla bistånd blir alll viktigare för framliden. Del bör underslry-

Nr 135

Onsdagen den 2 maj 1979

Internationelh utvecklingssamarbete m. m.

136

kas, inle minst mot bakgrund av den deball som förts tidigare här i dag, all det induslribistånd vi lalar om är anpassat till de inhemska marknaderna. Det rör sig inle om några gigantiska projekl. När det gäller exempelvis de två pappersbruken Bai Bång och Mufindi i Vieinam resp. Tanzania, så rör del sig Ju om en produktionskapacitet som är väsenlligt myckel mindre än den man har i etl modernt svenski pappersbruk. De pappersbruk som nyligen byggts i Sverige av privata inlressenler och av bondekooperationen, dvs.skogsägarna, är projekt som är bortåt sex sju gånger så stora som de relalivi blygsamma pappersbruk som planeras i samband med biståndet lill Tanzania och Vieinam och som anpassats lill den inhemska marknaden och behovet av papper där.

När vi lalar om induslribistånd vill jag också nämna eU annal område, som inle bör komma bort i diskussionen här, och del rör del arbete vi bedriver internationellt för att åstadkomma en kod för teknologiöverföring lill u-länderna av den tekniska kunskap som finns inom företagen i i-väriden. Utrikesutskottet tog upp den frågan i del belänkande som lades fram förra året och som behandlades i samband med den stora u-landsdeballen i början av höslen. Utskottet har återkommit lill frågan i är och understryker all del är vikiigi alt vi försöker arbeta pä så sätt inom UNCTAD och inom andra fora att koden på sikt kan 11 en delvis förpliktande karaklär. Del vikliga är naluriiglvis all man uppnår ell resultat så alt en teknologiöverföring verkligen kommer lill stånd, men Sverige arbetar i del sammanhanget föratl koden skall fl en alltmer förpliktande karaktär. Del är utomordentligt vikiigi hur vi inlernaiionelll driver frågan om teknologiöverföring och koder i det sammanhanget liksom när del gäller de multinationella förelagens upplrädande i u-länderna. Della bör därför inle glömmas bort, så all vi enbart lalar om ekonomiskl bistånd från vår sida när vi överväger hur vi skall kunna främja u-ländernas industrialisering.

I reservaiionen 16 understryker socialdemokraterna att det mot denna bakgrund är beklagligt all den borgeriiga majoriteten när det gäller del internationella samarbetet med u-länder har stannat för en så pass egendomlig konstmktion som den fond för internationell utveckling, SWEDFUND, som beslutals av förra årets riksdag och som nu har börjat operera. Genom den fonden och dess konstmktion sker nämligen en myckel olycklig sammanblandning, i samma fond och i samma beslulsögonblick, mellan vad som är bislåndspoliiiskt motiverat och vad som är kommersiellt motiverat. Fondförslagels konstruktion innebär att u-länderna flr lov all göra s. k. joint ventures, skapa samägande, för an fl del av jusl denna bit av bislåndsbudgeien. Initiativet och förhandlingsstyrkan överiämnas därigenom lill svenska företag som planerar en investering i nägol u-land. Del strider mot den princip vi har i fråga om landprogrammering av biståndet, dvs. all biståndet skall utgå från mottagarlandets planering och utnyttjas där del enligl moltagariandet är mest angeläget. Med det system som vi förespråkar och som fanns lidigare finns det ingenting som hindrar mottagarländerna från all om de så önskar begära all en del av biståndet frän SIDA skall användas för uppbyggnad av elt företag som är samägt med en utländsk

induslri. Vi anser all den ytterligare bindning av bislåndsmedlen som den nu föreslagna ägarkonslellalionen när del gäller förelag i u-länder skapar innebär en inskränkning av mottagarländernas räll all ulifrån sina problem planera för industrialiseringen. U-länderna har aldrig begärt den fond som har inrättats genom stöd av den borgerliga majoriteten i riksdagen. De har begärt mer bistånd, särskill på industriområdet, men de har begärt att 11 det biståndet i sä obundna former som möjligt. Detla är i själva verket ell av deras huvudkrav.

Fondförslagei innebär i stället att ylleriigare en del av biståndsanslaget, förutom varubisländel, binds för speciella ändamål. Skall man konkretisera den här konflikten mellan kommersiella moliv och biståndsmotiv, kan den väl fokuseras till den SIDA-personal som finns i u-länderna på våra bislåndskonior. Med den här konstruktionen får Ju personalen en dubbelroll: dels alt stödja fondens arbele - en av staten beslutad fond -, dels all finna investeringsobjekt som svenska företag kan vara intresserade för, dels när del gäller den övriga biståndsverksamheten att pä bästa sätt stödja motlagariän-dernas ulvecklingsanslrängningar, som inle nödvändigtvis behöver sammanfalla med de andra intressena. Den här sammanblandningen av alt å ena sidan siödja de prioriteringar som moltagariandet gör och å andra sidan fl lov alt söka samarbetspartner för svenska förelag som råkat vara intresserade är en dubbelroll som kan skapa molsällningar och oklarheier, som inle är lill fördel för vårl bistånd. Som vi har understrukit tidigare uppfyller fondens disposition av bislåndsmedlen inle de minimikrav beiräffande biståndets gåvoandel som OECD:s biståndskommitté DAC har ställt upp.

I slällel för en fond där man sammanblandar kommersiella moliv och bislåndsmoliv, som här har skett, menar vi att man ordentligt bör bredda det induslribistånd som jag har lalal om lidigare och som vi anser vara utomordentligt viktigt

Jag har med mig ell nyutkommet nummer av den amerikanska lidskriften Business Week. Där finns en slort uppslagen annons från Saab-Scania AB. I annonsen talas del om hur Saab-Scania på etl utomordentligt lyckosamt sätt och med stor precision arbelar med det svenska bisländsprojeklet i Bai Bång. Saab-Scania har funnii skäl all använda Bai Bang-projeklel och den planering som pågår där för all tala om hur företaget har kunnat arbeia inom ramen för ell svenski biståndsprojekt Uppenbariigen finner man det hela fungera så väl all man vill lala om del för sina kunder i den amerikanska lidskriften Business Week.

Del är precis på det här sättet som det skall vara. Det skall inle vara som när del gäller den tilltänkta fonden, nämligen att Saab-Scania om del söker en partner i Vietnam vänder sig till den svenska regeringen, varefter denna släller upp med skallepengar - alltså därför all Saab-Scania av kommersiella moliv har funnii skäl all engagera sig lillsammans med någol företag i Vieinam. Del är precis ivärtom: all den svenska slalen lillsammans med den vietnamesiska staten har kommit fram lill vad som är Vietnams prioriteringar. I Vietnam har man funnit att man önskar den typ av teknologi som Saab-Scania utmärkt väl representerar. Saab-Scania kan alltså göra någoniing

Nr 135

Onsdagen den 2 maj 1979

Internationellt utvecklingssamarbete m. m.

137

Nr 135

Onsdagen den 2 maj 1979

Internationellt utvecklingssamarbete m. m.

138

inom ramen för vad Vieinam prioriterar slarkl. Del är uppenbarligen elt utomordentligt vikiigi arbele, sä vikiigi all Saab-Scania vill föra ut sin insats i Bai Bang-projeklel lill internationell kännedom. Delta ärell utmärkt exempel pä hur induslribislåndel bör fungera.

Del är myckel vikiigi att vi har klara linjer där vi gör en åtskillnad mellan vad som är biståndsmotiveral och vad som är moiiverai från kommersiell sy npunki, särskilt som induslribislåndel behöver öka samtidigl som det finns kommersiella iniressen som är myckel motiverade. Vi behöver öka vår export lill Iredje världen. Del blir en hopplös situation, om vi blandar ihop de kommersiella motiven och bisiändsmotiven, sä all vi egenlligen inte vel vilka iniressen vi tjänar. Vad väldigl många u-länder - Jag använder kanske uttrycket u-länder lite slarvigt - har värderat myckel högt i den svenska biståndspolitiken ärjust att Sverige inle har biavsikler med biståndet - all del inle, som när del gäller stormakterna, finns direkla företagsintressen, mililära iniressen eller nägol annal bakom biståndet Del bistånd som ges lämnas i ell förtroendefullt samarbete med mottagarlandet, varvid man inle behöver misstänka givarlandel för all ha biavsikler. Det skall gärna erkännas alt fonden representerar en liten del av bislåndsbudgeien, varför det här inle skall överdrivas, men fonden slår i alla fall för en motsatt princip, för en sammanblandning av förelagens iniresse all av kommersiella skäl söka konlakl med etl vissl land och samhällets moliv för bistånd. Det är därför som socialdemokraterna föreslår alt fonden skall avvecklas och avlösas. Självfallet skall man ta vara på den kunskap som finns hos personalen i fonden, och den skall kunna användas för viktigare ändamål i induslribistånd - framför alll kanske lill vad vi är förvånade över alt den borgeriiga majorilelen släller sig så avvaktande och tveksam lill, nämligen lill all utbygga de samarbelsavial med u-länder som delvis har startats med särskilda moliv efter oljekrisen.

Vi menar i vär motion, något som vi också utvecklar i reservaiionen, alt Sverige under 1980-talel bör använda samarbelsavial med u-länder pä ell mer aktivt sätt. Vad vi där syftar lill är all förstärka samarbeiei med och stödel lill de u-länder som söker siörre imernaiionelli oberoende och som försöker använda slödel för alt uppnå större rättvisa inom sill eget land. Etl sådanl samarbete skall kunna utsträckas uiöver den krets av länder med vilka vi bedriver biståndssamarbete. Ett ökat samarbele av del slagel kan - även om det inle skall överdrivas - kanske bli någol av en motvikt till det internationella samarbete som nu alltmer planeras på de multinationella förelagens villkor och inle på de små, oberoende ländernas villkor. Avtalen skulle kunna gälla områden som industriellt samarbete, forskning, utveckling av olika teknologier och särskill kanske områden där vi i Sverige kan ha nägol att ge - områden som transportmedel, sjukvård, miljöteknik, liksom sädana industrigrenar där vi i Sverige har lång erfarenhei.

Bislåndsanslagen skall här naluriiglvis kunna komma lill användning, men i så fall enligl de grundläggande principer för biståndspolitiken som vi har. Exempelvis kan de länder som är våra huvudmoliagarländer komma i åtnjutande av biständsmedel om vi finner del motiverat av bisiåndsskäl. Men samarbeisavtalen skall också kunna gälla andra områden, och länder som vi

aniingen betraktar som för rika för alt de skall fl bistånd eller av andra skäl inte vill ge bistånd skall naturligtvis kunna slula samarbelsavial pä andra områden än sädana som har med bistånd alt göra. Men dä skall inte bislåndsbudgeien belastas.

Förutom SIDA, som har den bislåndsmoliverade delen all arbeia med, finns andra organ - exportrådet, IMPOD, Svenska institutet och andra -som kan bli inblandade i den här typen av samarbelsavial. Vi föreslår i vår näringspolitiska partimolion också alt man skall upprätta samhälleliga handelshus, som skall kunna sköta en viktig del av samordningen av den kommersiellt motiverade delen av den här typen av samarbelsavial. Om sädana handelshus skall kunna aktiveras krävs en samordning av verksamheten såväl i regeringskansliet som mellan ämbetsverk och organisaiioner.

Med den här uppläggningen skall svenska förelag kunna stimuleras lill ell industriellt samarbele på områden där del kommer lill nytta för de breda folklagren i u-länderna. De länder med vilka samarbele etableras enligl vårt förslag skulle då vara ländersom själva strävar lill en bälire fördelningspolitik och därmed är mer inriktade på en sådan produktion än de länder lill vilka svenska förelag av egen kraft ofta söker sig i dag.

En avancerad svensk teknologi och forskning kan pä sä säu -och del vore vikiigi - i tillämpad form bidra lill alt lösa problemen för falliga människor i u-länderna i betydligt högre grad än vad som sker i dag.

Med delta, hen lalman, vill jag yrka bifall till den socialdemokratiska reservationen 16.

Nr 135

Onsdagen den 2 maj 1979

Internationelh utvecklingssamarbete m. m.

Utrikesministern HANS BLIX:

Herr talman! Jag skulle vilja göra några kommentarer till de anföranden som senast har hållils här, först Gerlmd Sigurdsens. Jag undrade etl litet slag om hon ville föra in nya kriterier för samarbetspartner. Hon talade om all vi, när vi avvecklar biståndet till Cuba, inle skulle ha nägol programland kvar i Latinamerika. Jag undrade om hon menade alt del skulle vara ell kriterium för vår biståndspolitik att vi skall ha motlagariänder pä alla kontinenter Del är i så fall en ny tanke, kanske inte så tokig, men det är ändå elt nyll kriterium.

Jag frågade mig också en annan sak. Hon förde fram synpunkten all ell övergripande skäl skulle vara att siödja demokratisk utveckling i u-länderna. Visst ingår demokrali som etl mål för vår utvecklingspolitik, men Jag har inte varil medveten om att det skulle vara nägol övergripande skäl lill all alllid gå ut med bistånd så snart som man någonstans ser en spirande demokrali. Della är väl dessulom lyvärr inle alllför vanligt

Jag Irodde att det fanns en klar enighet om all vär utgångspunkt är att hjälpa de fattigaste länderna och om all del enkla skälet lill del är, all det är där som biståndet allra bäst behövs. Jag vill gärna inslämma med Gerlmd Sigurdsen i del som hon Irodde var min åsikt, nämligen att vi bör ha något siörre flexibilitet i biståndspolitiken än vad vi har haft Jag bekänner villigt all jag lyckie all biståndspolitiken under socialdemokratin emellanåt var en smula dogmatiskt färgad. Mot den bakgmnden harjag också förståelse för de

139

Nr 135

Onsdagen den 2 maj 1979

Internationellt ut-veckhngssamarbete m. m.

140

önskemål som man från socialdemokratiskt håll har fört fram om mera samarbete med Jamaica och Dominikanska republiken. Men Jag undrar om del är nödvändigt all föra in en hell ny motivering, innebärande att vi skall stödja demokratier så snart de kommer fram. Skulle man inle kunna nöja sig med all dels ha programländer, dels ge bistånd via del bredare samarbete som ändå var etl drag av flexibilitet som socialdemokraterna införde?

Gertrud Sigurdsen frågade också om vi genom alt avveckla biståndet skulle besl'"affa Cuba för all det landei hade lyckais väl. För del första lyckerjag all del är orättvist att säga, att politiken visavi Cuba kännetecknas av en ryckighet. Tvärlom lyckerjag all den avveckling som skall genomföras på tre år är väl organiserad. För det andra ulgår den frän huvudprincipen att vårt bistånd skall gå lill de fattigaste länderna och inle lill några andra. Som Torslen Bengtson förut sade hörde vi ingen socialdemokratisk kritik mot att vi avvecklar biståndet lill Tunisien. Den avvecklingen sker av samma skäl, nämligen alt landet har en så pass hög nationalinkomst

Jag minns mycket väl all våra tunisiska vänner anförde argumentet alt della var en bestraffning av deras framgångar. Men - som vi också försökte säga lill dem i vårl svar-även de bör finna del rimligt all vi koncentrerar värt bistånd lill de fattigaste länderna. En konsekvens av det blir, all del inte finns utrymme för bistånd lill de rikaste u-länderna. Del bör också gälla för det karibiska omrädei, och därför lyckerjag att del är rimligt alt man använder de begränsade biständsmedel som anslås för etl bredare samarbete.

Låt mig som en kommenlar lill Torslen Bengtsons anförande säga all Sverige i arbetet pä den nya internationella utvecklingsstrategin har fört fram som huvudfrågor problemen om resurshushållning och sambanden mellan miljö, utveckling, befolkning och resurser. Jag tror alt del kan glädja honom ytterligare uiöver del som gladde honom i mill första inlägg.

En annan kommentar lill Torslen Bengtsons anförande är attjag för min del gärna bejakar del som har skrivits om att vi skall samarbeta med u-länderna om att stävja alkoholkonsumtion. Del råder väl ingel tvivel om att alkoholmissbruket är Sveriges störsla sociala problem. Jag tror all vi dess värre måste konstatera alt alkoholproblemen även i mänga u-länder är eller häller pä att bli stora. Jag vill därför säga alt jag frän regeringens sida bejakar bistånd som kan begäras pä del området.

Mals Hellström lalade om induslrialiseringsprocessen och anknöt därvid lill vad Anna Lisa Lewén-Eliasson hade anförl och lill vad jag sade i en replik lill henne. Han var kritisk mot den industrifond som den borgeriiga regeringen inrättade. Jag lycker alt han där återknyter till den dogmatism som jag lidigare fann kännetecknande för socialdemokraterna. Vi behöver bidrag till induslrialiseringsprocessen, och jag håller med om all det gäller en bred process. Del finns olika säll all åsladkomma sådana bidrag. Det rena biståndet, som det som vi gett till Bai Bång, är ett sätt Etl annat sätt som vi har begagnat är biståndsmedel till särskilda banker som främjar småindustri-utveckling. Den möjligheten har vi uinyitjai i Tanzania och Tunisien, och del har fungeral bra.

Della är ganska dyra metoder alt åstadkomma industrialisering. Genom att

vi stödjer de internationella bankerna - Väridsbanken och regionalbankerna -tillförs de kapitaltillskott utöver de medel frän de internationella kapitalmarknaderna som där lånas upp. Somjag sade i mill anförande genererar t ex. våra satsningar i Världsbanken ungefär 14 gånger så myckel kapital. Bislåndsmedlen drygas alltså ul ganska myckel. Detsamma gäller SWEDFUND, som vi har tillskapat. Bara en fiärdedel av fondens medel är bisländspengar. Resten upplänas pä den svenska kapitalmarknaden. När fonden sedan begagnas för alt skapa s. k joint ventures genererar den medel dels i u-landel självt, dels i Sverige.

Jag tror all del är felaktigt all lala om sammanblandning av moliv för vär del. Om vi skulle vilja stödja den svenska industrin och dess export-ansträngningar, sä skulle helt andra åtgärder användas. Däremot kan man väl säga all vi försöker rikta den svenska indusirins iniresse på särskilt våra programländer men även andra u-länder. Industrins investeringar går ju i mycket stor utsträckning till länder som Brasilien och Argentina, som ändå redan kan dra till sig ganska mycket kapilal och induslri. Vi vill gärna slimulera den svenska indusirin all nå våra samarbelsländer och andra fattigare u-länder.

Del är inte heller så, all den svenska indusirin tjänar enbart på den här typen av verksamhet. Även Mats Hellström pekade pä hur Saab-Scania har glädje av att delta i Bai Bang-projeklel. Jag antar alt man medverkar där inle bara för all siödja vietnamesernas induslrialiseringsprogram ulan också för alt tjäna pengar. Det är alltså inle någol unikt all indusirin tjänar pengar på våra satsningar pä u-länderna. Tvärtom kan man väl knappasl förvänta sig att kunna locka fram indusirins medverkan med mindre än all den fär tjäna pengar pä den. Jag tror att det är det här som stöter socialdemokraterna en liten smula, men Jag tycker inte att det är rikligt logiskt att det stöter dem så hemskt mycket när del gäller industrifonden, medan del i Bai Bang-fallel inte tycks stöta dem alls.

Jag vill också peka på vad Mals Hellström sade om alt inga u-länder har bett om den här fonden. Det beror på hur man uttrycker del. Jag har i mänga konlakler med regeringar frän u-länder mött ell utomordentligt positivt intresse för fonden, och det är inle alls säkert att det är den svenska industrin som kommer all gå ul och försöka begagna den; jag tror all del minsl lika ofta kommer all vara u-länderna själva som tar initiativet för alt därmed locka lill sig svenska förelag som har know-how och kapacitet att bygga upp industrier och som också kanske kan hjälpa lill med marknadsföringen, vilken ofta är svär för u-länderna.

När del gäller inrättandet av den här fonden har vi ocksä sagt att den skall följa de bisiåndspolitiska målen i sin länderinriktning. Del är alltså inle avsett all fonden skall vara verksam i de rikare u-länderna. Socialdemokraterna har nu talat om att man i stället borde begagna samarbelsavial och därvid kunna främja också industrialisering. Jag har inte någoniing emol samarbelsavial -jag harju nyligen varit i Mexico och slutit ett sådant - men jag ser inle del som någon sorts ersättning för fonden. Tvärtom tror jag att del vore bra, om de kunde komplettera varandra. Förra veckan var Jag i Angola, och jag talade dä

Nr 135

Onsdagen den 2 maj 1979

Internationellt utvecklingssamarbete m. m.

141

Nr 135

Onsdagen den 2 maj 1979

Internationelh utvecklingssamarbete m. m.

med angolanerna om samarbete och möjlighelen av handelsavtal eller samarbelsavial. Jag fick då svaret, att man kanske tyckte att del var onödigt byråkratiskt för våra förbindelser f n. och att del gick myckel bra att bedriva biståndet pä nuvarande säll. Man,menade också alt det var tillräckligt med induslrikonlakler pä del säll som nu sker. Man ullalade myckel stort intresse för industrifonden och skulle gärna se alt s. k. joint veniures kom lill slånd.

Samarbelsavial kan alltså vara bra i en del fall, men det utesluter på intet säll all vi använder induslribiståndsfonden. Och våra partner i u-länderna ser med stort iniresse pä denna fond.

142

MATS HELLSTRÖM (s) kort genmäle:

Herr talman! Utrikesministern säger att del skulle vara dogmatism som betingade vår uppfattning om den här fonden, men del är väl snarare vår värdering att man skall åtskilja kommersiella moliv och bislåndsmoliv. Jag blev litet förvånad över all utrikesministern så aningslöst gav sig in på att jämföra Bai Bång med fonden. Skillnaden ärju att vi i vår biståndspolitik lillsammans med moUagariänderna kommer fram lill vilka prioriteringar i sina ulvecklingsprogram moUagariänderna har. Om Sverige kan stå lill tjänst med den kunskap eller teknologi som de efterfrågar och om svenska företag kan komma in med offerter som ligger pä prisnivåer som är rimliga osv., dä skall svenska företag ocksä vara med och bidra till delta. Del går väldigl bra.

Nu gör man någoniing hell annal: man gör en konstmktion där del kan ligga i de svenska företagens iniresse all finna en viss partner i ett vissl land som styr vart - lill vilket land och lill vilken typ av projekt - våra biståndspengar skall gå. Del är fakliskl inom ramen för ell vanligt induslribistånd möjligl au åstadkomma det samägande som utrikesministern menar är så viktigt, eftersom många u-länder har begärt del. Härför behövs inle den egendomliga sammanblandning av kommersiella moliv och biståndsmotiv som Jag har uppehållit mig vid och som vi också tar upp i vår reservation.

Dogmatismen lycker Jag ligger på den borgerliga majoritetens sida i ell annal avseende, i den kyliga inställning som finns där. Nu säger utrikesministern att han i princip är posiiiv till samarbelsavial. Men utskollel harju, både i höslas och nu, i själva verket mest understrukit de administrativa problemen, problemen med att fl i gång det hela, risken för byråkrali osv. Är det så all tanken bakom samarbelsavialei är all kunna finna en mer selektiv u-landskoniaki med länder som själva strävar efter ekonomisk utjämning och social utjämning. Är det denna inriktning som gör regeringen så kylig och tveksam som man är i ulskoUsbelänkandel, som har undertecknats av den borgeriiga majoriteten?

Slutligen diskuierade utrikesministern vad som sker när en diklalur övergår i demokrati. Han sade att vi inle kan siödja alla diktaturer som blir demokratier. Men del är tyvärr bara etl fätal diktaturer som blir demokratier, och del är myckel ofta så alt i samma ögonblick som de blir demokratier drar sig en rad företagsintressen-särskill multinationella men också andra-bort

Del har varil del vanliga mönstret i det fåtal fall när en sådan utveckling har skell, och de länder som blir demokratier ställs i en utomordentligt svär ekonomisk situation. Della är vad som har inträffat i Jamaica - som i och för sig har varil demokrali under en längre tid - och del är vad som har inträffat i Dominikanska republiken. Del var vad som iniräffade också i Portugal. Det är ell moliv för Sverige alt siödja en demokratisering.

Utrikesministern HANS BLIX:

Herr talman! Del förefaller som om Mals Hellström försöker göra ett nummer av all när del gäller industrialisering i den form som vi ser den i Bai Bång, dvs. med direkt bistånd, så diskulerar givarlandel och moltagariandet den, och givarlandet följer dä mottagarlandets prioriteringar, men all del inle skulle vara fallel när industrifonden kommer till stånd. Jag tror all delta är en missuppfattning. Om man läser i proposilionen om SWEDFUND finner man tvärlom all styrelsen där skall se till alt man accepterar och stödjer s. k. joint veniures i de fall då del gäller industrier som av u-länderna själva prioriteras och förs in i deras planering.

Del är därför inle någon principiell skillnad i de tvä fallen. Jag ser som den stora fördelen med industrifonden att del för delta ändamål går åt ganska litet biståndsmedel för alt generera ganska myckel industrialisering och för del andra alt man lättare kan utnyttja de svenska företagens kapacitet av know-how och ställa den till förfogande för u-landel. Att vi inom ramen för ell bilateralt biståndssamarbete inom landramar skulle kunna ställa särskilda belopp lill förfogande för joint ventures - den lanke som jag lyckie föresvävade Mals Hellström - harjag hittills inte hört, och jag undrar om man verkligen på allvar vill framföra den tanken. I så fall kanske vi får granska den. Men är det detta som Mals Hellström tänker sig som alternativ, vore del intressant all fä vela det.

Nr 135

Onsdagen den 2 maj 1979

Internationelh utvecklingssamarbete m. m.

MATS HELLSTRÖM (s) kort genmäle:

Herr lalman! Tanken pä möjlighel till joint veniures inom ramen för induslribislåndel har framförls under två år i den socialdemokraliska molionen om biståndspolitiken och har hittills icke bemötts av någon. Men del som utrikesministern sade senasl lyckerjag ylleriigare belyser problemen med denna fond. Han sade alt del går ål förhållandevis litet biständsmedel för den lyp av projekl där fonden kan bidra lill en industrialisering-dä rimligen i förhållande till om man gav ell renl induslribistånd. Del måste i så fall gälla den egeninsals som företagen går in med genom alt man fär ell samägande i och med att företagen tar en risk, som gör att jusl fondens projekl blir sä att säga billigare ur samhällets synpunkt. Men därmed har man ju också sagt att man löper risken att lockas in i en typ av bisländsgivning där del blir företagens riskbedömningar som skall slå för den tyngre delen av finansieringen, som kommer all styra i vilken riktning man går.

Om skälet är all del är billigare för samhället att använda fonden än all gå via induslribistånd, sä lyckerjag del är ylleriigare ell argument för all vi skall hålla en klar rågäng mellan de kommersiella motiv som skall finnas och som

143

Nr 135

Onsdagen den 2 maj 1979

Internationellt utvecklingssamarbete m. m.

har sina utgångspunkter, vilka är respektabla, och de bisiåndspolitiska motiven, som har sina utgångspunkten Man går alltså till väga pä delta sätt i stället för alt göra en sammanblandning.

Vi kan Jusl riskera all del, av de skäl utrikesministern själv nämnde, blir billigare för samhället att använda fonden. Men då är man beroende av den riskbedömning företagen gör - vilken typ av länder, vilken lyp av projekl, vilken lyp av industrialisering de är intresserade av. I värsta fall kommer man därvid i en sådan situation att man snarare hamnar i en typ av exportinriklad industrialisering som inte gagnar i första hand den inhemska majoriteten och inte läcker de behov som de stora folkgrupperna i u-länderna har.

Vad utrikesministern sade i sill senasle anförande är alltså ylleriigare ett motiv för mig att understryka farorna med att blanda ihop kommersiella moliv och biståndspolitiska moliv i samma beslulsögonblick, i samma fond. Del är del misstagel som är gjort. Varje motiv för sig är respektabelt, men sammanblandningen av dem i samma beslut gör att vi inte kommeratt veta i vilken riktning och mot vilka mål vår biståndspolitik kommer att styras när del gäller industrialiseringen.

Utrikesministern HANS BLIX:

Herr lalman! Vad Mals Hellström nu säger styrker mig i min misstanke att det är dogmatism bakom avståndstagandet från fonden. Det är naturiigtvis rikligl att de svenska förelag, som går med på joint veniures med utlandet, kommerati göra det ulifrån förhoppningen all kunna göra vinster i del vidare samarbetet. Jag tror att det är detta som skrämmer Mals Hellström så förfärligt, fasl han även i Saab-Scania-fallel finner all företaget gör vinster i Bai Bång.

Men med detla ärju inle sagt all man på någol säll påtvingar u-landet det svenska förelagets värderingar. U-landel, dess regering och dess företag är hell fria alt säga ja eller nej lill etl joint venture. Etl joint venture är som ell äktenskap - det är tvä parter som gifter sig, och fonden fungerar som äktenskapsmäklare så all säga. Del krävs samtycke på båda sidor, och i den processen är det ju fullt möjligt all lillgodose alla de krav pä inpassning i den planering som u-landel har. Därför harjag väldigt svårt att se att införandet a v del svenska företagels iniresse på någol sätt skulle strida mot den rena evangeliska läran all främja u-landels utveckling enligt dess egna planeringar.

Andre vice talmannen anmälde att Mats Hellström anhållil all lill protokollet fl antecknat att han inle ägde rätt till ylleriigare replik.

144

INGRID SUNDBERG (m):

Herr lalman! Fömlom 16 reservalioner finns del några särskilda yttranden fogade lill ulrikesuiskotiets belänkande nr 27, och i ell av dem har Allan Hernelius och Jag särskill betonat vikten av alt effekten av och effektiviteten i svensk biståndsverksamhet värderas inle bara i moltagariandet utan också av

utomstående expertis i värt eget land.

Vi anser alt de externa experter som SIDA anlitar för översyn av enskilda program och projekt skall kunna las i anspråk också för resullatvärdering av projekten. Svenska folkel har nämligen rätt alt få veta inle bara vad pengarna använts till utan också i vad män de kommil lill nytta. Enskilda humanitära organisaiioner kan ofta genom direktkontakt med bidragsgivarna ge informalion om hur insamlade medel använis och därmed skapa ökad vilja till bistånd. Moderaterna har ocksä i reservaiionen 14 föreslagit en ökning av stödel lill de enskilda organisationernas biståndsverksamhet med 20 milj. kt

Alla får vi, genom massmedia och på andra säll, kunskap om behov av resursöverföringar, om nöden i världen, om del slora behovet av utbildning och hälsovård. Den informationen aren fömtsättning för offervilja. Men den måste kombineras med informalion om resultatet av satsningarna. En eflerhandsgranskning får inte uteslutas av rädsla för all resultatet skulle bli negativt. Alla har räll all göra misslag, men man måste lära av misslagen. Del måste från samhällets sida vara riktigare all erkänna all någol gått snett än att trampa på i ullstmmpoma ulan vilja fill förändring.

Herr talman! Detla gäller ocksä Vieinam.

Tillkomsten och hanterandet av avtalet om Bai Bang-projeklel i Vietnam under den socialdemokratiska regeringstiden har mänga gånger diskuterats i denna kammare. Kriliken har varil härd, och det är ingen idé all upprepa den. Utrikesminister Blix har själv erkänt brisierna och skall inle behöva stå lill svars för avtalels tillkomst och dess hanterande.

Enligt avtalet skall Sverige medverka till färdigställandet och inkörningen av två pappersfabriker och en massafabrik samt till realiserandet av ett skogsprojekt för produktion av virke lill massafabriken. Alla har varil eniga om att avtalet skall fullföljas.

När del däremoi gäller en ulbyggnad med ylleriigare åtaganden frän svensk sida är vi icke eniga. Allan Hernelius och jag har i reservationen 8 vid punkten 15 föreslagilen halvering av landramen lill Vieinam och vid punklen 17 lagit avstånd från en utvidgning av biståndet till alt läcka också en framtida drift av projekten i fråga.

Herr lalman! Sveriges genom tiderna störsla bislåndsåtagande, som kostnadsmässigl kan komma au uppgå lill ell par miljarder, måste fl nagelfaras i riksdagen. Vad gäller genomförandet av Bai Bang-projeklel bör en sådan granskning särskill koncentreras lill tvä faktorer - dels den principiella, som Allan Hernelius har talat om, dels den ekonomiska, som i detta fall motiveras av att alla kalkyler sprängts och att biståndet till Vietnam i allt högre grad rör sig om siffror, och om siffror som siändigi rör sig uppåt. Att den socialdemokraliska regeringen gjorde grava felbedömningar inför Bai Bang-projekleis genomförande har visat sig genom den hittillsvarande kostnadsutvecklingen. Felbedömningarna grundade sig på okunnighet om olympligheten i den vietnamesiska administrationen och om landets låga utbildningsstandard. Detta är verifierat många gånger i SlDA:s petita. Organisationen av projektets genomförande försvårades därigenom, extra

Nr 135

Onsdagen den 2 maj 1979

Internationelh utvecklingssamarbete m. m.

145

10 Riksdagens protokoll 1978/79:133-136

Nr 135

Onsdagen den 2 maj 1979

Internationelh utvecklingssamarbete m. m.

146

utbildningsinsatser blev nödvändiga och kosinaderna steg snabbt.

När riksdagen först fick höra talas om projektet beräknades del kosta 500 milj. kr. Vid avtalets tillkomst var man uppe i 770 milj. kr. Nästa prognos blev 1055 milj. kr., och förra året presenterades riksdagen en prognos pä 1,6 miljarder. Någon ny koslnadsbedömning föreligger inte - del är möjligl all utrikesministern här kan berätta när en sådan kan förväntas - vilket vi från moderat håll anser vara anmärkningsvärt mot bakgrund av erfarenheterna av vad förseningar kostar. För några år sedan beräknades förseningarna kosta ca 10 milj. kt i månaden exklusive tillkommande utgifter, och i dag kan uppskattas att förseningarna kostar ungefär 20 milj. kr. i månaden. Även infiationsfaktorn måste tas med i beräkningarna, och del är inte osannolikt att projektet, när det en gång står färdigt, kommer att ha kostat svenska skattebetalare 2 miljarder kronor, dvs. varje svensk, skattebetalare eller inle, ca 250 kr. All del är världens dyraste pappersfabrik torde stå utom allt tvivel. Och det kan motiveras med att det är svårt med projekt av den typen i länder som Vietnam. All del är Sveriges mest misslyckade biståndsprojekt är lika klart och är svårare att förklara.

När blir Bai Bang-projeklel färdigt? Något svar är svårt alt ge. Del kan kanske inte heller utrikesministern göra. Alla tidsbedömningar har försvårats av att de vietnamesiska myndighelerna inle har velat godkänna svenska tidsplaner utan arbetat efter sina egna, än mer orealistiska.

I SIDA:s petita för kommande budgetär beräknas den första pappersfabriken slå klar i augusti 1980. Enligt den ursprungliga planen skulle den ha varil klar för drift i oktober 1977, dvs. den skulle ha byggts på tre år. Nu beräknar man att sex år skall åtgå. Det kan nämnas alt bara för ell halvår sedan bedömde Vieinam alt den skulle vara i bruk i januari i år. Massafabriken å sin sida beräknades kunna byggas på 50 månader Enligt nuvarande beräkningar kommer del all ta 84 månader.

Herr lalman! Del behövs ingen avancerad matematik för att konstatera all den kosinadsplan som riksdagen fick ta ställning till förra året kommer att överskridas ylleriigare. Vi väntar forlfarande på nästa.

Dessutom: En extern undersökning av hela projektet beställdes av SIDA, och en första del av denna undersökning framlades förra året. Enligl uppgift skulle den kompletteras med en andra del, men den har ännu inte presenterats riksdagen. Kanske utrikesministern kan ge besked om när den kan förväntas?

Så till pengarna. När nuvarande budgetår utgår har Vietnam fått 1,8 miljarder i bistånd. Vietnam är Sveriges genom tiderna största mottagarland. För kommande budgetår föreslär regeringen en höjning av landramen frän 380 milj. kr. till 400 milj. kr. Under en treårsperiod skulle della utan ytteriigare höjningar - och de kommer ganska tätt - bli 1,2 miljarder, dvs. efter ylteriigare tre år skulle biståndet ha nätt tremiljardersslrecket

Moderaterna har i år, vilket Allan Hernelius har framfört här tidigare, inte velat gå med pä den föreslagna landramen. I en partimolion har vi föreslagit en halvering av landramen lill 200 milj. kr.

Från dem-och de är många-som inte lycker som vi och som inle vill vara

med om alt sänka landramen kan naturligtvis två anklagelser riktas mot vårt ställningstagande. Den första gäller de utrikespolitiska konsekvenserna av en nedskärning av landramen. De argumenten har Allan Hernelius bemött i sin redovisning av vår inställning lill vilka kriterier som skall kunna föranleda en nedskärning eller etl evenluelll upphörande av bistånd. Den andra anklagelsen är all vårl förslag innebär all projekiei kraftigt försväras eller fördröjs. Den skall jag bemöia.

Ulskoltel har fält la del av en plan för utbetalningar till Vieinam för det kommande budgetåret Enligt denna skall 333 milj. kr. utbetalas enligt tidigare avtalade insatser. Av dessa beräknas 41 milj. kr. gå till barnsjukhuset i Hanoi och 32 milj. kt till sjukhuset i Uong Bi. 260 milj. kr. behövs till Bai Bång. Därtill förutses behövas 5 milj. kr. till extra utmstning till Bai Bång och 4 milj. kr. till utbildning av sjukhuspersonal. Tillsammans gör detla 342 milj. kr.

I denna plan har ytterligare förutsatts vissa medel till driften, men moderala samlingspartiets representanter siöder inle del kravei, och dessutom - vilket kanske är mer angelägel för resten av kammaren - lorde de medlen vara inaktuella, eftersom driften inle kan beräknas starta förrän in på budgetåret efter del som vi nu diskuterar. Den första pappersmaskinen beräknas Ju vara färdig först i augusti nästa ät

Frän nuvarande budgetär beräknar SIDA alt en reservation på 163 milj. kr. uppkommer. Tillsammans med de 200 milj. kt som vi föreslår skall utgå blir det möjligl aU disponera 363 milj. kt i bistånd lill Vietnam, vilket med 21 milj. kr. överstiger de beräknade utbetalningarna för sjukhusen och Bai Bång. Ingen bila skall alltså gå ner över projekten.

Vi kan däremoi inle se någon som helsl anledning alt ylleriigare inleckna framtida insatser med medel frän del kommande budgelårel. Enligl de beräkningar som gjorts av SIDA uppkommer etl överskoll på 221 milj. kr. Här talades förut om att moderata samlingspartiels ställningstagande skulle innebära en örfil till Vietnam. Jag skulle vilja säga att del överskott som äskade anslag här kan ge innebär en så öm smekning till Vietnam, attjag har svårt att tro alt svenska folkel skulle vilja vara med om den - inte minst mot bakgmnd av att katastrofhjälp alllid utgår vid sidan av vanliga biståndsanslag när behov av sådana uppstår.

Moderala samlingspartiet anser alltså all 200 milj. kt lillsammans med uppkommet reservalionsanslag väl läcker arbeiei på projektet under det nu akluella budgetåret och dessutom ger utrymme för ett överskott

Vi har i vår reservation dessulom hänvisat till den omförhandling som enligt uppgift som Jag fltt skall äga rum nu i juni månad, eftesom del nuvarande Ivåärsavlalel ulgår i sommar.

Regeringen vill nu också all Sverige skall ta ansvaret för driften av projektet Förslaget äranmärkningsvärt i flera avseenden, vilket också Allan Hernelius tidigare påpekat. Ingen ekonomisk kalkyl har presenterats av SIDA. Man lalar om en övergångslid och fyra år har nämnis. Vid den redovisning av icke offenlliga papper som SIDA fick lalade man om fem år, och del kanske bör bemärkas att Anders Forsse hade en artikel i Svenska

Nr 135

Onsdagen den 2 maj 1979

Internationellt utvecklingssamarbete m. m.

Nr 135

Onsdagen den 2 maj 1979

Internationellt utvecklingssamarbete m. m.

Dagbladet i går eller i förrgår, där han anförde all en igångkörning av etl projekt av detta slag ofta innebär uppemot 15 års engagemang. Utskottet har på denna punkl icke fltt några konkreta upplysningar och har inle heller flu vela vilka kosinaderna för ell engagemang i driften kommer all bli. Delta åtagande är alltså med andra ord lika löst som åtagandet i det ursprungliga avtalet

Än märkligare torde brådskan vara - och del kanske skall tilläggas -eftersom vi enligl det nuvarande avtalet förbundit oss all svara för en inkörningsperiod pä tre månader för varje enhet och dessutom all svara för kemikalier och reservdelar för normal förbrukning under tvä år. Därtill har vi förbundit oss all enligl nu gällande avtal reservera 12 000 lon massa. Enligl vad jag räknat ul bör della motsvara ell halvt års drift för en pappersmaskin.

Självfallet är Sverige villigt att hjälpa till med driften. Projektet är tillkommet som en gåva från Sverige, och vi finner det naluriiglvis angelägel alt vär gåva fungerar. Den var emellerlid önskad av Vieinam, och vi mäsle förutsätla all landei vill göra anslrängningar för all utnyttja gåvan, även om ansträngningarna skulle innebära att man lar och betalar för driften av de biständsmedel man flr frän Australien, Frankrike eller öststaterna. Del innebär nämligen all Vieinam på sedvanligt sätt flr belala för den hjälp Sverige släller lill förfogande. Vi skall inle behöva belala för att kinesiskt bistånd har upphört Ell land som har råd alt föra en aggressiv utrikespolitik med krigshandlingar, som lagt under sig Kambodja och vidkänns stora koslnader för att behålla makt och inflytande både där och i Laos bör kunna belala för driften av den svenska gåvan.

Vi mäsle kunna säga ifrån. Vi skall inle ge efter för verkningarna av Olof Palmes förtroliga engagemang i Vietnam. Våra bedömningar måste grundas på dagens verklighet, på fakta och siffror som dessa i dag är presenterade för riksdagen. Vår uppgift är all la ställning till i vad mån mottagarländerna uppfyller våra biståndskrav och naturligtvis alt fullfölja våra åtaganden.

Hert lalman! Hundratusentals människor har flytt från kommunistregimen i Vieinam. Det s. k. båtfolkels öde utgör en flyklinglragedi, som för enskilda människor inneburil livsfara och okänd framlid. Behovet av hjälp är slort, flyktingarna lider brist på det mesta, och länderna i omgivningen har svårt alt ge dem ens de enklaste förnödenheter. En oändligt liten spillra av dem, genant liten, kommer att fl en fristad i vårt land, men nöden hos tiotusentals andra är enorm. Allan Hernelius och Jag har i reservaiionen 13 föreslagit alt ytteriigare 120 milj. kr. skall avsättas lill katastrofbistånd i första hand lill FN:s flyklingkommissarie för stöd åt flyktingar i Sydostasien. Om angelägenheten av den hjälpen lorde ingen tvekan råda.

Herr talman! Jag yrkar bifall lill de reservationer; där Allan Hernelius och mill namn finns antecknade.

148

STURE ERICSON (s):

Herr talman! Dagens debatt drar någol av ell slulstreck under folkpartiets treåriga förvallning av del svenska biståndet till utvecklingsländerna. Del har mest blivit elt internt borgeriigi gräl. Moderalerna lar chansen all fria lill borgeriiga opinioner i Vietnam frågan. Centern följer med etl stycke på vägen. Folkpartiet är besvärat. Utrikesministern gör sin plikt ulan engagemang.

Folkpartiet har under den här treårsperioden satt sin prägel på de borgeriiga regeringarnas biståndspolitik genom Ola Ullslens och nu Hans Blix ledarskap.

Jag skall inle här försöka mig på någon slutsummering eller analys av vad de här tre åren har betytt Det kommer att göras senare.

Den litet avslagna biståndsdeball som vi för här i dag lyder på all biståndspolitiken hamnal lilel i skymundan. De två borgerliga regeringarnas misslyckanden har varit så myckel större på flera andra cenirala samhällsområden. All biståndsverksamheten ägnas elt alll mindre iniresse i vårt land är kanske ur den aspeklen någol positivt och någol som folkpartiet kan la åt sig berömmet för.

Nu har inle folkpartiels biståndspolitik under dessa tre år varit okonlro-versiell. Vi socialdemokrater har sedan våren 1977 skrivii ett 30-lal reservationer lill beiänkandena med anledning av de tre budgetpropositionerna i delta avseende och lill proposilionen om riktlinjer för utvecklingssamarbete. De reservalionerna har inle handlat om små detaljer ulan anger sammanlaget en hell annan färdriktning.

De stora debatterna har främst gällt fonden för industriellt samarbele, IDB, Väridsbanken och ländervalet Folkpartiet har i samarbete med moderalerna och centern genomfört en klar högervridning eller skall vi säga ett förborgerligande av biståndet Det har inneburit en kvaliletsförsämring av bislån-del. Del samlade värdel av det svenska biståndet har vidare urholkals genom den valutapolitik folkpartiet medverkat lill.

Men, som sagt, de borgeriiga regeringarnas misslyckanden har varit väsentligt större på andra områden, och del är väl mot den bakgrunden som folkpartiets biståndspolitik kommer alt värderas.

Centern har haft stora problem med att skaffa sig en egen profil i de bisiåndspolitiska frågorna. I flera sammanhang på senare är har centern slagit följe med moderaterna. Det har främst gällt frågor som Cuba, IDB, induslribiståndsfonden och nu senast en markering i moderal rikining i fräga om Vielnambiständet Cenlerns tvä år i regeringen bidrog därmed till högervridningen. När centern nu befriats från regeringsansvaret gör partiet patetiska försök att framstå som miljövärnare i samband med biståndsverksamheten.

Centern har ingen konkret krilik att komma med när det gäller den förda biståndsverksamhetens miljöeffekter. Del hela blir därför mest löst prat om miljön och den ekologiska balansens betydelse. Det är en synneriigen lättvindig argumentation - mest ell spel för galleriet Men man kanske närmast skall se reservaiionen 1 och centerns särskilda yttrande som ett försök att fl folk att glömma centerns passivitet i dessa frågor under de tvä

Nr 135

Onsdagen den 2 maj 1979

Internationellt utvecklingssamarbete m. m.

149

Nr 135

Onsdagen den 2 maj 1979

Internationellt utvecklingssamarbete m. m.

150

regeringsåren.

Centern föreslår nu all lill våra fyra bisiåndspolitiska mål - resurstillväxt, ekonomisk och social utjämning, ekonomisk och politisk självständighet saml demokratisk samhällsutveckling -skall fogas etl femte mål med krav på ekologisk balans. Motiveringen är att vi närde fyra målen formulerades inte var medveina om miljöfrågornas betydelse.

Den motiveringen håller inle vid en sakgranskning. Vissl har miljöfrågorna kommil mer i förgrunden under 1970-talel, men de har hela liden funnits med i resonemangen kring målformuleringarna. Centern har lidigare inle förl fram kravei om ell femte mål. Två av reservanterna - Sture Korpås och Anna-Lisa Nilsson -salt med i den bisiåndspolitiska utredningen,som lades fram i april 1977, men krävde då inget femte mål. Sä senl som i oktober 1978 avvisade centern här i riksdagen krav på att ekologisk balans skulle bli ell femte biständsmål.

All centern nu lyfter fram kravet har uppenbarligen det enda syftet att försöka ge centern lilel mer av en egen bisiåndspolilisk profil. Del är etl utspel anpassat för massmedia, ett slagordsmässigl krav ulan någon grundlig motivering. Den som läser reservationen I flr Ju myckel snabbi klart för sig hur lättvindigt centerpartiet tar på den här frågan.

Det har vid flerfaldiga tillfällen slagits fasl att tillväxlmålet måste avse en produktionsökning, som bevarar ekologisk balans och förutsättningar för fortsatt ökning av resurserna. Riksdagen har slagit fasl au ekologiska aspekter och miljöaspekter bör "ingå som självklara komponenter i varje biståndsprograms uiformning och genomförande". Så sker också i praktiken.

Sverige har spelat en mycket aktiv roll internationellt när det gällt att fl miljöfrågorna beaktade. FN-konferensen om miljövård i Siockholm 1972 har följts av flera andra FN-konferenser om befolkningsfrågan, om boende och bebyggelse saml om vallen och ökenulveckling. Vårl land har lämnat betydande bidrag till FN:s miljöfond och aklivi verkat för att FN:s miljöprogram, UNEP, skall fl gehör för sina synpunkier mnt om i världen. Sverige har också krävt att miljöfrågorna skall särskill beaktas, när FN:s nya utvecklingsstrategi utarbetas. Tyvärr innebar regeringen Fälldins tillträde 1976 all det internationella miljövårdsarbetet frän svensk sida bromsades upp.

U-ländernas svåraste miljöproblem sammanhänger med fattigdomen. Del har utrikesministern berört tidigare i dag. Det är frågor som gäller maten, vattnet, bostaden, hygienen och renhållningen. Man kan kanske också formulera det så, att där människor sväller och lider nöd råder inle en acceptabel ekologisk balans. För del är väl inte centerns avsikt att sälta kravei pä ekologisk balans före kravei pä en grundläggande välfärd för människorna i u-länderna?

Del krävs miljöförändringar för alt fl bort hungern och fl fram bra bosläder, arbele, skolor, sjukvård, kommunikationer och alll annal som hör lill den grundläggande välfärden. De miljöförändringarna vill väl centern inle motsätta sig, även om de på kort sikt kan medföra vissa mbbningar i den s. k. ekologiska balansen? Där människor lider nöd, är väl nöden ändå den största

miljöfrågan? Människan är väl ändå del viktigaste inslagel i del ekologiska systemet?

Centerns hela inställning i den här frågan - speciellt när del gäller de suddiga resonemangen om alt u-länderna skall avstå från storskalig teknik -är ingenting annat än en eflerkolonial förmyndaraltilyd. Del intrycket stärktes, när man lyssnade på förste vice talmannen Torsten Bengtsons andramajial här i dag. Centern kommer med pekpinnar och vill visa u-ländernas ledare till rälla.

I en reservalion lill bisiåndspolitiska utredningen har Sture Korpås och Anna-Lisa Nilsson t. o. m. formulerat del så, alt u-ländernas ledare har värderingar som mera bygger på i-ländernas förutsättningar än pä folkflertalets behov i de egna länderna. Med andra ord: De färgade folkens ledare förslär inle vad som är bäst för deras egna länder och folk.

Centerpartisterna i Sveriges riksdag däremoi vel vad som bör göras i dessa landet Det är en otrevlig besserwisserallityd och elt förmynderi, som direkt bygger på den vite mannens föga ärorika koloniala förflutna. Del vore myckel olyckligt om centerns resonemang i dessa frågor blev styrande för den svenska biståndspolitiken.

Nr 135

Onsdagen den 2 maj 1979

Internationellt utvecklingssamarbete m. m.

Förste vice lalmannen TORSTEN BENGTSON (c) kort genmäle:

Herr lalman! Sture Ericson kunde inle finna cenlerns linje i u-landspoliliken. Då skall jag lala om den.

Centern förde som första parti i riksdagen fram enprocentsmålel. Indien log upp det i Förenta nationerna, och kravet framfördes sedan av en känd u-landsexpert, professor Sten Wahlund.

Det dröjde länge innan socialdemokraterna kom och hankade med. De låg hela tiden pä bromsen. Kritik framfördes ständigt av LO:s ordförande och från min sida mot att man höll lillbaka. Elt socialdemokratiskt statsråd hoppade av frän regeringen med bl. a. den motiveringen att man var så njugg med bidraget lill u-hjälp.

Jag återgår till cenlerns program. Enprocentsmålel harjag redan nämnt Vidare har vi drivit linjen att i synnerhet de fattigaste länderna skall ha bidrag. Del kravei har infriats. 90 96 av biståndet går nu till de fattigaste länderna.

Vi har drivit frågan om jämlikhet och utjämning. Det är nu uppsatt som etl av målen för svensk u-landspolilik.

Vi har drivit linjen om att demokrati också är någol som skall tas i beaktande. Det står nu i del program som riksdagen antog i våras.

Del är verkligen förvånande att Sture Ericson inte har upptäckt alt det är jusl cenlerns linje som hela vägen har vunnil gehör.

I fråga om miljöpolitiken har socialdemokraterna släpat efter på samma sätt När vi tog upp miljön i den slora molionen 1962 - även då hörde Sten Wahlund til) initiativtagarna -spelade socialdemokraterna samma roll som nejsägare. Vi fortsatte kampen oavbrutet, och lio år efter del all vi hade lagil upp detla slora problem anordnades en internationell miljökonferens i Stockholm.

151

Nr 135

Onsdagen den 2 maj 1979

Internationelh utvecklingssamarbete m. m.

Det är kortfattat litet av cenlerns polilik i fråga om u-hjälpen. Har inle Sture Ericson upptäckt vär linje förut, så har han flU en resumé nu.

Del Jag nu sagt är ingel spel för galleriet, ulan liksom i frägaom miljön bör socialdemokraterna nogsamt observera alt del är en betydelsefull fräga som jag tagit upp i miu tidigare anförande i dag. Jag har glatt mig ät au i varje fall utrikesministern har insen hur betydelsefullt della kommer all bli i fortsättningen. Som vanligt kommer väl socialdemokraterna hankande efter sä småningom.

Enligl Sture Ericson skulle centern göra anspråk på aU utöva förmynder-skap genlemol u -länderna. Är det inte rikligl alt delge dem våra erfarenheter? Del finns exempel pä alt man i vissa länder kört med mångskäriga plogar och därmed skapat en erosion som varil omöjlig all bemästra.

Nej, Sture Ericsons anförande i dag var ganska onödigt. Näsian allting i del var felaktigt

Under detla anförande övertog tredje vice lalmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

STURE ERICSON (s) kort genmäle:

Herr talman! Vice lalman Torslen Bengtson lar chansen att lala om någoniing annat än vad mitt anförande handlade om. Han ville med en rad paralleller understryka cenlerns förlräffiighet när det gäller all vara förutseende. Han glömde bort sitt eget resonemang om ett pärlband av kärnkraftverk längs Norrlandskusten. Men det kanske kommer i nästa inlägg.

Nej, det är nog sä all centern har huggit i sten ganska ofta. Alt efterralionaliseringar spelar en väldigt stor roll i cenlerns propaganda vet vi. Miljömotionen från 1962 lär också vara en av dessa myter. Jag tror inte att ni nämnde miljön i den motionen. Den handlade om en del andra saker.

Kvar står vad Jag sade i mitt första anförande: Centern intar en förmyndaraltilyd som är högsl betänklig och som är en eflerkolonial rest i länkandel och resonerandet i i-länderna. Del vore väldigt bra om centern övergav den sä snabbt som möjligl.

152

Förste vice talmannen TORSTEN BENGTSON (c) kort genmäle:

Herr lalman! Sture Ericson säger aU jag talat om cenlerns förträfflighet. Jag sade ingenling annal än sanningen när jag gjorde en kort resumé av vad som hänl.

Sture Ericson har inle någonting annal all komma med än en motion om kärnkraften från 1970. Det är en av socialdemokraternas stora hobbies all la fram den molionen. Den gällde var man skulle förlägga en kärnkraftverk -det står i klämmen. Vi kände inte till farorna på samma sätt som nu, och det står uttryckligen eu kärnkraftverk.

Del var den liberala tidningen Sydsvenska Dagbladet som gjorde pärlbandet Därefter blev del tacknämligt för socialdemokraterna att använda det ordel. Ni kan alltså lacka denna "högertidning" som har gett er argumentet.

om man nu kan tala om det som etl argument eftersom del är lio år gammalt.

Del slår ingenling om miljön i cenlermotionen 1962, säger Sture Ericson. Eftersom jag har hört samma sak också frän andra socialdemokrater harjag plockat fram handlingarna och funnii all deras uppgifter är hell felakliga. I motionen omnämns vissl miljön. Del var en av våra främsta experter, slressforskaren dr Levi,som skrev motionen, i vilken också frågan om miljön tas upp. Ännu mer står del i den reservation som avgavs.

Del finns ingenting av förmyndarskapsmenlalilet hos oss gentemot u-länderna, ulan vi har alllid betonat all vårt agerande skall ske i samförsiånd med dem. I milt anförande sade jag all vi inte skall underiäla alt läla dem ta del av våra erfarenheter. Som hastigast nämnde jag all ett vissl land ställde upp med en förfärligt fin teknologi och skickade denna mångskäriga plog samt började plöja upp med den. Följden blev en fullständig erosion och kalastrof för hela projektet. Del finns väl ingen anledning all göra pä del sättet för all visa sig tekniskt kunnig.

Jag föreslär all Sture Ericson läser vårl särskilda yttrande, i vilket vi förespråkar en bälire anpassad leknik för u-länderna. Jag vet inle om Sture Ericson känner lill all den största delen av världens Jordbruk tyvärr forlfarande bedrivs med hjälp av hacka. Även om del alltså är lilel ledsamt all del är sä, vore del kanske inte så dumt att också ge dem en hacka i slällel för den förfärligt tunga "klump" som de nu har. Vi kan nämligen inle gå fram alltför snabbi och ändra allting på en gäng. Därför finns det anledning att närmare diskutera cenlerns idé om en bälire u-landsanpassad leknik. Del behöver inle beiyda någol slag av förmyndarmenlalitet

Nr 135

Onsdagen den 2 maj 1979

Internationelh utvecklingssamarbete m. m.

STURE ERICSON (s) kort genmäle:

Herr lalman! Den här debatten skall inte behöva urarta till en diskussion om vad som stod iencenterpartimolion 1962. Ni log inte upp den yttre miljön i den molionen, sä enkelt är del. Läs molionen en gäng lill!

Dessa efterkoloniala attityder, som jag försökie beskriva i mill anförande, framförde Jag med hjälp av citat, och del går inle all komma runt dem. I exempelvis den bisiåndspolitiska utredningen har centerpartisterna skrivit fasl all ledarna i u-länderna inle förslår sill eget bästa. De är flngade av i-ländernas värderingar. Del är lydligen bara centerpartiet som förslår vad som är bra för dessa länder. Vad ärdel om inte en efterkolonial förmyndaraltilyd? Jag tror det vore väldigl bra för den svenska bisiåndspolitiska debatten om centern så snabbt som möjligl övergav dessa sina åsikler.

Tredje vice talmannen tillkännagav att anslag utfärdats om sammanlrädels fortsättande kl. 19.30.

Utrikesministern HANS BLIX:

Herr lalman! Kammaren har välsignats med ylteriigare ell av Ingrid Sundbergs mänga anföranden om Bai Bång. Del påminner mig om en historia om en dam som bmkade gå på General Motors bolagsstämmor och där hälla

153

Nr 135

Onsdagen den 2 maj 1979

Internationelh utvecklingssamarbete m. m.

154

myckel länga granskningsanföranden om förelagets budgeter. En direktör frågade henne en gång varför hon gjorde dessa långa siffergranskningar. Jo, svarade hon, del är därför alt jag älskar General Motors. Dä frågade direktören: Kan ni inle älska nägol annal bilförelag?

Jag utgår från alt Ingrid Sundberg älskar Bai Bång. Jag frågar mig ibland om del finns någol annal biståndsprojekt som hon älskar. Hon har i dag i vanlig ordning snurrat på räknesnurran och ställt fier frågor än jag kan svara på utan att ha hela statistiken tillgänglig. I hennes nästa anförande om Bai Bång, aniingen del sker i form av en enkel fråga eller en interpellation, skall jag gärna gå i svaromål.

Allan Hernelius sade, och Ingrid Sundberg upprepade del, att Bai Bång är Sveriges största biståndsprojekt och även Sveriges största misslyckande på biståndsområdet Del var visserligen inle den nuvarande regeringen som påbörjade Bai Bang-projeklel men jag trordel är lilel för tidigt all komma med omdömen.

Jag lycker vissl all vi skall erkänna våra fel och försöka rätta lill dem. Vissl är del också bra all Ingrid Sundberg granskar Bai Bang-projeklel, del skall jag naluriiglvis inle pä något säll förmena henne. Visst är projekiei också dyrt, visst är det svårt, och vissl har säkert misslag begåtts inom ramen för delta -några harjag väl också pekal på i del förflutna.

Men jag tror all Ingrid Sundberg och även Allan Hernelius och de andra moderalerna tappar bort något väsentligt när de bara pekar på Bai Bång som ell pappersbruk. Bai Bång är dock samtidigt - och har varil del - en jällelik yrkesskola. Del är sannolikl att det skulle varil billigare all bygga Bai Bång om man gjort del som etl lurn-key-projekl, dvs. byggt det hell och hållet som en svensk satsning. Men man harju fakliskl gått lill väga på det sättet aU alla svenskar där varit där som yrkeslärare, och på del sättet har det skett en mycket stor överföring av kunnande och teknologi. De vietnameser som deltagit i projektet har därför ocksä kunnal tillgodogöra sig della och använda sill kunnande i annan byggnation.

Jag har inte några nya kalkyler all ge Ingrid Sundberg till hennes räknesnurra. Den senaste som gjordes av SIDA slutar på 1 605 miljoner, och SIDA vidhåller att det är en siffra som man slår för även i dag. Jag är ledsen om Jag därmed gör Ingrid Sundberg besviken.

En annan fråga som rests gäller driftbidrag till Bai Bång. Jag har inle märkt all vare sig Ingrid Sundberg eller Allan Hernelius skulle ställa sig negaliva om del visade sig aU del behövdes tekniskt bistånd för drift av sjukhus under några år för all fl dem i gång. Men när det gäller Bai Bång - då går det inle. Där skall man möjligen sälla på takel, men därefter skall man sjappa sä fort som möjligt.

Från regeringens sida skulle Jag vilja säga: Vi är intresserade inle bara av all del här projektet blir en bra yrkesskola utan ocksä av att del kommer papper ur Bai Bång. Och behövs del någol tekniskt bistånd för detla ändamål harjag mycket svårt att förslå varför vi inte skulle ge det.

Regeringen har inle ännu lagil ställning till några kalkyler för ell sådant tekniskt bistånd. Ingrid Sundberg citerar siffror som hon fltt från SIDA, och

de är henne väl unnade. Och en vacker dag skall jag tala om för henne också vad regeringen lycker.

Lät mig sedan, herr talman, kommentera något av vad Sture Ericson sade. Del är alltid med en viss förväntan som jag ser Sture Ericsons namn på lalariislan -dä vel Jag alt del blir lilel rallarsvingar i debatten. Och han gjorde mig inle besviken i dag heller. Del mesta av vad han sade var inle så seriöst, men det varju ganska roligt

Han sade aU debaiten hiuills huvudsakligen hade varil eu gräl mellan borgarna. Men ändå kom han till den någol häpnadsväckande slulsalsen -eftersom del inle varil någol siörre gräl med socialdemokraterna - au här förelåg klara högervridningat Jag förslod inle rikligt hur han fick in den folkpartistiska eller borgerliga valutapolitiken i del sammanhanget Jag trodde all socialdemokraterna helst skulle vilja glömma att de inle ville devalvera - för del var ju bland de mest misslyckade idéer som framförts under de senasle åren på den ekonomiska politikens område. Det var ju devalveringen och del ansvarsfulla avtal som nåddes av arbetsmarknadens parter som ledde lill all vi kunde ta lillbaka marknadsandelar internationellt

På en punkt kan jag lycka att Sture Ericson var mer seriös, även om han klädde del i negaliva termer. Han sade att det var en avslagen deball en smula i skymundan. Han sade del negativt Jag kan hålla med om all del inle förefaller-ålminsloneinteavden här debatten eller debatten i tidningarna-som om biståndspolitiken längre är lika kontroversiell. Men jag skulle snarare vilja tolka det så aU del finns mindre dogmatism i biståndspolitiken. Som jag lidigare sade i eU inlägg här vill vi från folkpartiels sida exempelvis inte göra elt länderval som är partipolitiskt betingat.

Gertrud Sigurdsen raljerade med all vi inle hade några liberala regimer i Latinamerika eller pä annat häll som vi kunde siödja. Men det innebär en missuppfattning av vår hållning. Vi är inle ule efter all stödja liberala regeringar i u-länderna. Vi är ule efter all stödja ambitiösa regeringar i u-länderna, som verkligen vill hjälpa sitt folk framåt Jag är övertygad om att socialdemokraterna är ule efter det också. Men de lycks sätta likhetstecken mellan ambition och socialdemokrati på samma sätt som vpk sätter likhetstecken mellan social ambition och kommunism. Jag tror alt det är bältre med den politik som vi för, alt ta bort partipolitiken från valet av samarbelsländer.

Jag vill också gärna kommentera vad Sture Ericson sade på ell annal säll. Han försökte göra gällande all jag lalar i den här debatten ulan siörre engagemang. Jag minns myckel väl de diskussioner som fördes före förra valel, 1976, där man frän socialdemokraliskl häll hävdade all del vore en katastrof med en borgerlig regering -då skulle pensionärerna och de gamla bli ulan allt socialt slöd. Och ett annal argument som fördes fram var all del vore en kalastrof för u-länderna - det var bara socialdemokratin som stod för engagemanget för och solidariteten med u-länderna. Men Jag tror alt tre års borgeriig regering har visal, om nägol, alt det var svenska folket som hade solidaritet med u-länderna - inle bara socialdemokraterna.

Nr 135

Onsdagen den 2 maj 1979

Internationellt utvecklingssamarbete m. m.

155

Nr 135

Onsdagen den 2 maj 1979

Internationelh utvecklingssamarbete m. m.

INGRID SUNDBERG (m) kort genmäle:

Herr talman! Utrikesministern har kanske en annan uppfattning än jag om vad som ligger i begreppel stora lal. Jag tror inle all jag mer än tvä gånger lidigare har tagit upp Vieinam här i kammaren, repliker oräknade. Men jag skall kontrollera del senare.

Utrikesministern intresserade sig också för mina känslor. Det gällde min kärlek till Bai Bång. En sak vill jag säga, herr lalman, och del är all Jag lycker om - kort uttryckt - att vela vad jag här i kammaren lar ställning till. På område efter område voterar vi om konkrela anslagsäskanden och konkrela laj;förslag som framställs i utskottsbetänkanden, men det har blivit en form av hemlighetsmakeri i Bai Bang-hislorien. Del är orsaken lill alt jag tänker fortsätta, lydligen med utrikesministerns lillstånd, all kontrollera della.

Jag har ställt etl par frågor, och en av dem lyckerjag att utrikesministern borde kunna svara på: När kommer fortsättningen på den rapport som Olle Rimer gav ut första delen av förra året? Den andra delen skulle ha kommil del här nyåret enligl uppgift jag fltt

Utrikesministern säger all kostnadsberäkningen 1,6 miljarder kronor håller. Ja, jag får antagligen återkomma lill detta senare när vi kommil fram lill vad den totala kostnaden blir.

Jag lycker definitivt om alt vela inte bara vad Jag tar ställning lill ekonomiskl när jag voterar här i kammaren. Jag vill även vela vad det projekl som jag lar ställning till ungefär kan betyda i framtida koslnader. Erfarenhetsmässigt vet vi att förseningar, betonat av såväl den förra socialdemokraliska regeringen som av SIDA, är den mest grava orsaken lill kostnadsökningarna hittills. Jag undrar alltså: Varför log man plötsligt förra året lill med en så stor summa att förseningar därefter inle kommer all medföra någon kostnadsökning?

För alt inle utrikesministern skall missförslå mig vill jag säga all jag vore myckel glad om kostnadsberäkningen 1,6 miljarder kunde hålla. Jag har ingen önskan - och det har inle heller någon annan från moderala samlingspartiels sida - all projektet skall misslyckas. Men vi har en definitiv och rättmätig önskan all fl vela vad vi tar ställning lill. Det är där vi lycker att den folkpartistiska regeringen har fortsatt med den typ av hemlighetsmakeri som socialdemokraterna började med när det gäller Bai Bång.

156

GERTRUD SIGURDSEN (s) kort genmäle:

Herr lalman! Jag vel inte alt jag raljerade när det gäller ländervalsprincipen. Däremot lyckerjag kanske all Hans Blix raljerar när han här säger alt del inle skall vara några politiskt valda länder ulan alt del skall vara ambitiösa regeringar. Men lilel mer konkrela program har vi för målen när det gäller biståndspolitiken och det som skall vara vägledande vid valet av våra mottagarländer. Det diskuierade vi Ju ingående och slog fast riktlinjerna för vid höstens bislåndsdebatl. De slår sig ganska bra frän lidigare beslul i riksdagen, och trots mänga allacker under åren har ländervalsprincipen inle förändrats myckel efter bisiåndspolitiska utredningens betänkande, regeringens proposilion och riksdagens behandling.

När del gäller falligdomskrileriet sade Hans Blix i ell tidigare inlägg att del måste vara del viktigaste, och här vill jag citera vad riksdagen fastslog år 1976: "Fatligdomskriteriet kan sålunda inle ensaml vara utslagsgivande vid valet av motlagariänder för utvecklingsbistånd." Det här står sig fortfarande efter del att den bisiåndspolitiska uiredningen behandlal frågan och efter riksdagsbeslulel i höslas.

Men jag tror all riksdagen och även folkpartiet är lilel mer seriösa när del gäller valel av våra programländer. Jag vill framhålla att fatligdomskriteriet inte är det enda avgörande. Det finns andra kriterier ocksä.

Nr 135

Onsdagen den 2 maj 1979

Internationelh utvecklingssamarbete m. m.

STURE ERICSON (s) kort genmäle:

Herr lalman! Utrikesministern lalar om rallarsvingar. Jag vel inte om han upplever det som beröm, men del är inga dåliga råsopar han har utdelat mot herr Hernelius och moderalerna i dag.

Vad gäller General Motors var del någon som sade all vad som är bra för General Motors är bra för USA. Man kan översätta det till svenska förhållanden och säga att ledstjärnan för den borgeriiga biståndspolitiken har varit att vad som är bra för svenska förelag i utlandet, det är svensk biståndspolitik!

Vad som hände beträffande valutapolitiken var all för u-länderna minskade värdet av biståndet med uppemot en halv miljard. Del bidrog till alt höja priserna i delta land med 25 % under de borgeriiga åren.

Utrikesministern talade om att vi före fö na valet hade sagt all del skulle bli en katastrof med en borgerlig regering. Del beror på vad man har för anspråk på katastroferna. Men hade någon trott oss om vi före valel hade sagt att del skulle bli en fördubblad arbetslöshet och sänkta reallöner, att industriinvesteringarna skulle sjunka med mer än en tredjedel, att prishöjningarna skulle bli 25 96, att var Iredje krona som belalas ul i folkpensioner skulle lånas i svenska och utländska banker, all biståndet skulle minska med en halv miljard? Vad är det egentligen för katastrofer utrikesministern tycker har uteblivit?

ALLAN HERNELIUS (m) kort genmäle:

Herr lalman! Utrikesministern nämnde bidrag till driftkosinader vid sjukhusen i Vieinam och jämförde det med driftbidragen lill Bai Bång. Jag förslår inle den Jämförelsen, del är ganska slora skillnader. I fräga om Bai Bång gäller del en konlinueriig massalillförsel till pappersbruket under ell okänt anlal år. Vid sjukhusen är det fråga om hell andra driftkosinader, av helt annan och mindre betydelse. Vi vel all rävamproblemel är ell av de största problemen när del gäller Bai Bång, och del är klart all man tillfälligt kan avhjälpa det genom all Sverige står för massaleveranser under viss tid och hoppas au skogen under tiden skall växa upp där ute, vilket den inle lycks göra. Men det går inte all jämföra dessa tvä saker, hen utrikesminister.

157

Nr 135

Onsdagen den 2 maj 1979

Internationelh utvecklingssamarbete m. m.

Utrikesministern HANS BLIX:

Herr lalman! Får jag först svara Allan Hernelius alt regeringen ingalunda har lagil ställning lill huruvida vi skall förse Bai Bang-projeklel med massa. Jag har sagt alljag är positiv lill tanken all vi skall ge driftstöd. I övrigl harvi inle tagit någon detaljerad ställning lill hur del skall gä lill. På den generella punklen lyckerjag det finns en parallell till sjukhusen. Jag förstår att Allan Hernelius vill att de skall fungera, och vi har precis samma inställning när del gäller Bai Bang-projektet - att det skall fungera och att det skall producera papper. Huruvida massa skall ingå i driftstödet har vi alltså inte lagit ställning till.

Ingrid Sundberg säger all när hon lar ställning lill elt projekt i riksdagen vill hon vela vilka siffror det är fråga om. Jo, det är klart all vi alla vill. Det gäller inle bara Bai Bång, utan del gäller mänga andra ling. Många gånger när riksdagen har lagit ställning har det visat sig sedan aU del har inträffat fördyringar. Bai Bång är inte något unikum i väriden när det gäller att drabbas av fördyringar. Huddinge sjukhus är ell exempel som ligger betydligt närmare, även om del var landstinget och inte riksdagen som beslöt om det. Au jämföra Bai Bång med Norrbollens Järnverk skulle jag närmasi tro är en förolämpning mot Bai Bång. Vi ägnar oss inte heller åt nägol hemlighetsmakeri och lämnar gärna ut de siffror vi har. Jag är ledsen att jag inle har alla dessa siffror tillgängliga i dag.

Jag tycker all Gertrud Sigurdsen raljerade med mig när hon sade att del inle var sä vanligt med liberala regeringar i u-länderna. Om hon inte vill se det som raljeri är del så myckel bättre. Jag sörjer också att det inle är fiera som vill beteckna sig liberala. Det ärju desto flera som kallar sig socialistiska men som i verkligheten har väldigl många olika linjer.

Jag uttryckte mig naturiigtvis lilel kort när Jag sade aU vi skall siödja regeringar som är ambitiösa, och jag har ingen svårighet att fortsätta att ansluta mig lill de kriterier som vi har talat om under många år, om vilka enighet råder och i vilka ocksä ingår att man skall välja regeringar som för en ekonomisk och social utjämningspolilik och som även är för en politik som leder lill ökad tillväxt och ökad produklion och lyfter upp de stora, fatliga massorna. Vad jag vänt mig nägol emot och vad jag kallat för en partipolilisering är den tendens Jag tycker mig se bland socialdemokraterna, dvs. all sälla likhetstecken mellan de kriterier om vilka vi alla är eniga och regeringar som betecknar sig som socialdemokratiska liksom man på vpk-sidan sätter likhetstecken mellan kriterierna och de regeringar som är marxistiska. Vissl håller Jag gärna med Gertrud Sigurdsen om att fatligdomskriteriet ingalunda är del enda kriterium man bör utgå ifrån, men del är dock ett viktigt kriterium.

158

ALLAN HERNELIUS (m) kort genmäle:

Herr talman! Det är sant, herr Blix, all regeringen inle har lagil ställning lill i vad mån massakostnaderna skall ingå i driftkostnaderna när det gäller Bai Bång, men i de kalkyler som SIDA en gång företedde ulrikesutskotlet intog

massakoslnaderna en dominerande plats. Det gällde hundratals miljoner under ell par år framåt

INGRID SUNDBERG (m) kort genmäle:

Herr talman! Jag skall falla mig kort.

Enligl beräkningarna kommer den första pappersmaskinen inte att vara klar under kommande budgetår. Det hade alltså funnils möjlighet för regeringen all genom noggranna förhandlingar komma fram lill och förelägga riksdagen planer, som innefattade konkrela ställningstaganden som grund för etl förslag i fräga om bidrag lill driften.

Utrikesministern sade: Vi är positiva lill tanken att ge driftstöd, men vi har inle lagit ställning lill i vilken form della skall ske. Jag vill lill della säga alt del är mig direkt motbjudande att vi i riksdagen i dag skall falla ell beslul som är principielll men vars ekonomiska konsekvenser pä intet säll är överblickbara, när vi ell år senare skulle kunna falla ett beslul som kunde baseras på ell hell annal underlag.

Nr 135

Onsdagen den 2 maj 1979

Internationelh utvecklingssamarbete m. m.

GERTRUD SIGURDSEN (s) kort genmäle:

Herr lalman! Hans Blix säger all det finns en tendens hos socialdemokraterna all sälla likhetstecken mellan kriterierna för bisländsgivningen och socialdemokraliska regimer som bislåndsmotiagare. Men, Hans Blix, jag tror att del finns lika fl socialdemokratiska regimer som del finns liberala i de u-länder som är berättigade all vara mottagare av bistånd enligl de kriterier vi har. Bland de drygt 20 motlagariänder som vi har för svenski bistånd och som tillkommit under den socialdemokraliska regeringens lid tror jag inle det finns någol land som haren socialdemokralisk regim -jag tänker pä länderna i Afrika, Asien och Latinamerika. Jag lycker därför att det är etl felakligl påstående som utrikesministern gör här.

YLVA ANNERSTEDT (fp):

Herr talman! Som flera lalare vitsordat här i dag har miljöhänsyn och frågan om ekologisk balans intagit en alltmer ceniral roll när del gäller all mänsklig utveckling och när det gäller resursutnylljandel. Självfallet måste också Sveriges insalser pä det bisiåndspolitiska området genomsyras av en ekologisk grundsyn, en medvetenhet om alt biståndsinsatser som inle lar hänsyn lill miljöaspekter på sikt motverkar sitt syfte att verka för ökad resurstillväxt

FN-konferensen om miljövård i Siockholm 1972 blev inkörsporien lill en mergenomarbelad miljödiskussion i internationella sammanhang. Begreppel miljö kom under konferensen all deflnieras som den mänskliga miljön. Ocksä fattigdomen och dess konsekvenser inräknades i della begrepp. Under temat Utveckling och miljö föreslog konferensen en rad åtgärder, bl. a. att hänsyn till miljön bör ingå som en naturlig del i de nationella utvecklingsplanerna, att både i- och u-länder när de definierar sina utvecklingsmål inle bara lar hänsyn till bruttonationalprodukten ulan lägger vikl vid sociala faktorer och miljökrav.

159

Nr 135

Onsdagen den 2 maj 1979

Internationelh utvecklingssamarbete m. m.

160

De rekommendationer som Stockholmskonferensen gav beträffande resursutnyttjande, miljö och utvecklingsstrategier bearbetades senare i Mexico och kom så småningom alt ligga till grund för riktlinjer för en ny ekonomisk väridsordning. Miljökonferensen fick ytteriigare ell beslående resultat, United Nations Environmenlal Programme, som har lill uppgift all övervaka, samordna, förmedla och initiera frågor inom del internationella miljöområdet. Sverige samarbetar aktivt med UNEP och lämnar, som utskollel redovisar i sitt belänkande, beiydande bidrag lill dess miljöfond.

Tidigare präglades insalser för landsbygdsutveckling ofta av en tro på all en förbättrad teknologi av västeriändskt snitt skulle resultera i snabba och beslående förbättringar. Dyrköpta erfarenheter har emellertid visat all hänsyn lill lokala förhållanden i myckel högre grad än hillills måste prägla biståndsinsatserna. Sverige förespråkar att man bör beakta och avväga samtliga aspekter som kan vara av betydelse för landsbygdens utveckling, dvs. ett integrerat synsätt. I ell sådant ålgärdsprogram samarbetar SIDA med FAO, och om Jag inle är felunderräliad finns del snart också ell länglidspro-gram för insatser pä detla område, vilket bör ge siörre förutsättningar all fl lill stånd en varaktig förbättring av livsmedelsförsörjningen.

Som jag framhöll i början av inlägget har del svenska bisiåndsintressel i hög grad gällt de mänskliga basbehoven i ekologisk belysning. Problemen rör I.ex. de ofta knappa skogsresurserna, som används till brännved, vidare markförstöringen som accelererar och öknarna som lägger under sig alll siörre områden. Sverige har diskuterat dessa frågor med enskilda länder samt med UNEP och FAO, I samarbele med dessa organisationer försökrer SIDA utforma ett handlingsprogram för ekologiska hänsyn i all utvecklingsverksamhet

Torslen Bengtson redovisade centerns tanke pä en iniernaiionell hushåll-ningsplan för naturresurserna. Syftet är vällovligt, men erfarenheten visar tyvärr hur svårt del är alt nå enighet om resursanvändning. Inle ens i vårt egel land är vi överens om hur resurserna skall användas. Regeringen har i olika sammanhang tryckt på nödvändighelen av sparsamhel och hushållning med jordens resurser och kommer också i forlsällningen att använda många olika kanaler för att nå fram med sill budskap.

I cenlermotionen föresläs också inrättandet av ell internationellt ekologiskt institut. Pä flera håll i världen har del på miljöområdet redan igångsatts värdefulla forskningsprojekt Utskottet redovisar flera. Instituten i fråga har i stor utsträckning vart och etl utvecklat sin specialitet En bättre planering av vär framlid kräver säkert miljöforskning pä många sektorer av fältet, men utskottet anser inte att della bäst lillgodoses genom inrällandel av ytteriigare ell internationellt organ med ett så övergripande verksamhetsfält som molionärerna önskar. Utskottet pekar i stället på möjligheten att dels bältre samordna och utnyttja den nuvarande forskningen, dels stödja miljöforskning i direkt anknytning lill biståndsinsatser. I dessa sammanhang bör UNEP kunna fungera som initiativtagare, idégivare och även som uppdragsgivare.

Man skall emellertid inle blunda för många u-länders skepsis mot

långtgående miljökrav frän biständsgivande i-länder. Man uppfattar ofta kraven som försök alt hålla tillbaka u-ländernas industriella utveckling. I viss mån kan också svenskarna bli beskyllda för all tala med kluven lunga. Hur skall våra internationella strävanden för miljöhänsyn och ekologisk balans bli trovärdiga, då vi i vårt eget land varje är öser ut hundratusentals lon gift över våra åkrar och skogar?

Den här redovisningen av Sveriges internationella insalser pä miljöområdet visar att regeringen prioriterar dessa åtgärder myckel starkt De borgar också föratt en ekologisk gmndsyn präglar det svenska biståndsprogrammet. De förslag och synpunkter som centern lägger fram i sin motion nr 1208 är alltså väl tillgodosedda.

Under del närmaste året kommer man all inom FN formulera en strategi för ulvecklingen under 1980-talel. Utrikesministern underströk Sveriges aktiva medverkan i detla arbete genom all Sverige slår som finansiär för elt symposium i Stockholm om sambandei mellan befolkning, miljö och utveckling.

Förra året var centern överens med oss om all miljösyn och ekologisk balans skulle prägla alla våra biståndsinsatser utan att preciseras som ell mål i sig. Är del möjligen regeringsskiftet som har ändrat cenlerns uppfattning?

Vid ILO:s sysselsältningskonferens 1976 formulerades den s. k. basbe-hovsslrategin,som innebär all utvecklingspolitiken i första hand bör inriktas pä all lillgodose de fattigaste folkgruppernas behov av mal, kläder, renl vallen, utbildning, hälsovård och produktiv sysselsättning. Man tog då särskilt upp teknikanpassningsfrågan. Utskottet har vid flera tillfällen framhållit viklen av alt stödja en industrialisering, som utvecklar en arbetsinlensiv teknologi, som är anpassad efter u-ländernas villkor och ocksä underslöder en basbehovsinriklad produktion. Både Anna Lisa Lewén-Eliasson och Sture Korpås underströk viklen av delta.

Frågan hur man bäst skall siödja en u-landsanpassad leknik är jusl nu föremål för samråd mellan UD, SIDA, u-landsforskningsberedningen och styrelsen för teknisk utveckling. Ulskotlel redovisar också Sveriges aktiva engagemang i förberedelsearbetet för den FN-konferens om vetenskap och teknik för utveckling som kommer all äga rum i Wien i år. Utskottet redovisar alltså elt flertal myndigheler, nationellt och internationellt, som arbetar med frågor kring u-landsanpassad leknik och menar alt det inle synes finnas nägol behov av ell särskill institut för arbetet.

Herr lalman! Jag vill också någol kommentera u-landskvinnornas silualion. Del svenska biståndet skall inriktas på all hjälpa de fattigaste folkgrupperna i de fattigaste länderna. Längst ned på skalan finns oftast u-landskvinnorna. De är de allra fattigaste, de mest beroende, de som sist får del av utbildning och andra insatser för framåtskridande. Budgetpropositionen redovisar lyvärr all fl u-länder har premierat biståndsinsatser som har syftat lill att förbättra kvinnornas situation. Likaså har FN:s kvinnofond endasl i tvä fall kunnat finna projekl för finansiering. SIDA har visal pä tre åtgärder där Sverige kan bidra lill all förbällra u-landskvinnornas situation:

Nr 135

Onsdagen den 2 maj 1979

Internationelh utvecklingssamarbete m. m.

161

11 Riksdagens protokoll 1978/79:133-136

Nr 135

Onsdagen den 2 maj 1979

Internationelh utvecklingssamarbete m. m.

162

10. genom all i Mexicokonferensens anda påverka normsystem och lagsliftning,

11. genom att med konkrela insalser arbeia för att undanröja orättvisor mot kvinnor,

12. genom alt siödja opinionsbildning och attitydförändring.

En allmänt erkänd oskriven regel äran man påverkarsin omgivning främsl genom all vara en god förebild. Under socialdemokralisk lid har anslag för kvinnoinsalser redovisals under rubriken Övrigl. Nu hardet åtminstone flu en egen rubrik under Särskilda program: Kvinnor i u-land. Föredraganden pekar i budgetpropositionen på en myckel väsenllig sak. Han säger: Del är viktigt all del ulvecklingsprogram Sverige siöder utformas så all del bidrar lill en förbättring av kvinnans situation. - Utrikesministern har ocksä i dag betonat detla. Jag anser del vara en nyckelmening när del gäller Sveriges insatser för jämställdhet i u-länderna. I alllför många fall har vi alllför sent upptäckt all våra insalser överfört våra egna fördomar och könsroller och ibland direkt försämrat kvinnans silualion, gjorl hennes arbete tyngre och gjort henne än mer beroende.

Samtliga partier här i riksdagen är rörande eniga om att vär biståndspolitik skall präglas av ansvar för och hushållning med resurserna. I konsekvens härmed borde alla vara ense om att det land som inle anser all hälften av dess befolkning är en nödvändig och ovärderiig resurs för utveckling - det landei slösar ofantligt med sina resurser och kommer ohjälpligt all släpa efter. Del ligger mycken sanning i talesättet all elt land är precis så utvecklat som dess kvinnor. Jämställdhetsaspeklerna mäsle därför liksom miljöhänsynen genomsyra alla våra biståndsinsatser.

FN har proklamerat 1979 som del internationella barnäret Man vill pä olika sätt fästa uppmärksamheten pä barnens uppväxlvillkor i alla delar av världen. I Sverige har regeringen tillsatt en beredningsgmpp under ledning av socialministern Romanus, som skall verka dels för all förbättra barnens situation i Sverige, dels för att skapa ökad förståelse för barnens situation i u-länderna.

Sveriges insalser kanaliseras främsl genom FN:s barnfond, UNICEF. I budgetpropositionen föreslås att för nästa budgetär 110 milj. kr. skall anslås lill denna. Sverige har också lagil iniiiativ lill alt införa etl långsiktigt arbetsprogram för alt fondens arbete skall fl säkrare grund. Fonden försökeri sitt arbele främsl att nå barn och mödrar i områden där sjukvård och skolor saknas. Våra insalser blir sä myckel mer nödvändiga med lanke på all ca hälften av de 800 miljoner människor som lever under absolut fattigdom är barn.

Under en resa i början av året för att jusl studera barns villkor i olika delar av väriden fick jag i Indien, i Calcuttas slum, pä nära håll uppleva vilken avgörande betydelse för barnets utveckling som ganska blygsamma insatser kan få. Jag besökte där etl par av de s. k. irolloarskolor som Lutherska världsmissionen driver där. På 17 olika ställen i Calcutta häller man skola direkt pä trottoaren varje förmiddag för de allra fattigaste barnen, de som har sitt hem på gatan. Pä delta säll kunde man med mycket små resurser lära

dessa barn läsa, skriva och räkna -ell fint exempel på hjälp lill självhjälp. Genom våra insatser för barnen bidrar vi i hög grad lill alt barnen i u-länderna blir en resurs, en investering för en bättre framlid och inle en börda för sill land.

Herr lalman! I alla våra biståndsinsatser gäller all vi måste klara balansgängen mellan rådgivning och förmynderi. Del har alllför många gånger visal sig all vi inle alls vel bäst, all våra meioder fungerar bra i vissa sammanhang och under vissa fömlsättningar men kan vara hell felakliga och fullständigt förödande i andra. Samtidigt som mollagariändernas prioriteringar skall prägla våra biståndsinsatser måste vi hävda de av riksdagen beslulade målen för biståndspolitiken. Detta bör ske i den kontinueriiga dialogen med moUagariänderna. Jag har lidigare betonat vikten av medvetenhet i fråga om miljöhänsyn och ekologisk balans, sparsamhel med resurser liksom jämställdhet mellan män och kvinnor. I alla dessa sammanhang är del nödvändigi alt som ledstjärna för samarbetet sätta respekten för andra människors integritet.

Nr 135

Onsdagen den 2 maj 1979

Internationellt utvecklingssamarbete m. m.

OSWALD SÖDERQVIST (vpk):

Herr lalman! Försl ell par ord om del replikskifte som ägde rum tidigare här i kammaren mellan Bertil Måbrink och utrikesminister Blix beiräffande värderingen av olika regimer. Utrikesministern sade därvid att vpk alllid är berett att siödja regimer, där det sker en vänstervridning av politiken, och då naluriiglvis ocksä är villigt alt vrida biståndskranen ål vänster, som han uttryckte det, alltså öka biståndet.

Del är alldeles riktigt att del är så, och del förhållandet är grundat på fakta. Under en regim som går åt vänster och där man fär inslag av socialistiskt länkande kommer också den slora delen av landets befolkning att fl det bättre. Exempel pä all resultatet blir detsamma i det motsatta fallet är däremot myckel svära all hitta. Om en regim går äl höger, betyder del oftast alt de högsl ställda i del samhälle del gäller flr det bättre, medan den slora massan av folkel flr del sämre. Man kan ta fram massor av exempel som belyser den ena och den andra ulvecklingen.

När det gäller vad som är ambitiösa regimer, som utrikesministern här lalade om, i en liberal anda,är det enligt vär uppfattning alldeles klart alt de mest ambitiösa är de som går ät vänster. De leder lill all del blir bältre för folkels slora massa. Del är hell enkelt en värdering som vi gör i biståndspolitiken, och den stämmer med verkligheten. Del ligger ingen partipolitik i detta, utan del är gmndal på fakta.

Jag skall uppehålla mig vid några molioner, som redovisas under punklen 4 i UlskoUsbelänkandel. Det gäller motioner om samarbetet med enskilda länder och om slöd lill befrielserörelser och andra rörelser, och de har väckts av vpk under innevarande riksmöie.

Jag skall försl uppehålla mig lilel grand vid silualionen i länderna på Arabiska halvön och i Rödahavsomrädet Vi har lidigare i elt par års tid krävt att Demokratiska folkrepubliken Yemen, som ligger längst ner i södra delen av Arabiska halvön, skall komma i åtnjutande av svenskt bistånd i mera

163

Nr 135

Onsdagen den 2 maj 1979

Internationellt utvecklingssamarbete m. m.

164

organiserad form och all man dessutom skall hjälpa landet med etl betydligt utökat kataslroföistånd.

Om man talar om ambitiösa regimer, sä finns det enligt vär mening fä regimer som uppfyller det kravei så bra som den i PDRY, alltså del demokraliska Yemen eller Sydyemen, som det också kallas. Del är elt litet land. Största delen av ytan består av öken; ungefär 1 % är uppodlad mark. Där finns 1,5 miljoner invånare. Efter befrielsen frän del engelska kolonialväldet i slutet av 1960-talel har det skett en förvånansvärt progressiv och fin utveckling i detla lilla land. Det kan verifieras inte bara av oss utan även av Rädda barnens organisalion, som sedan räll lång lid har arbele pä gång i landei. Del är ett av de fä länder där bistånd som kom mer dit inle bara stannar i huvudstaden eller i de styrande kretsarna utan verkligen kommer ul pä den väldigt isolerade landsbygden, som ofta är utan vägar osv. Rädda barnens hjälpprogram, som har omfattat mödravårdskliniker, barnsjukhus och annat, har trängt långl ut på landsbygden. Samma sak gäller del kataslroföistånd som Sverige lidigare har gett och som vi naturligtvis har hälsat med stor tillfredsställelse. Biståndet bestod av veleleveranser,och de harockså nätt ul och blivit fördelade jusl bland dem som bäst behövde dem. Delta har Rädda barnens organisation flera gånger verifleral i rapporter hem från del demokratiska Yemen. Del är alltså en regim som verkligen tar lill vara del slöd och den hjälp som den får, och därför är vårl krav nu som lidigare mycket väl befogat.

Vi har krävt alt Demokraliska folkrepubliken Yemen skall upptas som programland och bli föremål för ell mera organiserat bistånd frän Sverige, som kan kopplas ihop med den planmässiga utbyggnaden av landei. Nu säger ulskotlel alt det inle finns några fömlsättningar för att diskutera PDRY som programland, och det är ganska konstigt, eftersom det - det har tidigare berörts i debatten-finns ländersom fär åtskilliga miljoner i bistånd, vilka pä etl mycket sämre sätt kommer ul lill dem som verkligen behöver hjälp. Vi har pekal pä länder där man kan bevisa att pengarna inle kommer fram och där del därför är motiverat att skära ner biståndet. Då borde man i stället se till, all ell sådanl här land får hjälp, för där kommer den verkligen till nytta.

Uiöver delta finns det elt akut behov av kalastroföisländtill PDRY. Landet ligger i en region av väriden som drabbas växelvis av torka med åtföljande missväxt och risk för hungersnöd, växelvis av naturkatastrofer i form av väldiga monsunregn, som medför översvämningar och bortspolning av vägar och andra kommunikationer som man med möda har byggt upp. Dessutom förstörs jordbmksmark genom vattenerosion osv. Vi har alltså krävt stöd av kalastrofpengar till PDRY med 25 milj. kr. Del är pengar som skulle komma utomordentligt väl till pass.

Det är samma sak med dessa kalastrofpengar som med dem Jag nämnde förut. Den tidigare katastrofhjälp som Sverige har gett har kanaliserats ul och verkligen kommil lill användning. Det är alliså etl myckel väl motiverat krav, och förutsättningarna för att la upp PDRY som svenski programland och i första hand ge del kalastroföistånd är myckel väl underbyggda.

När man lalar om det demokratiska Yemen, som alltså är etl lilel land

längst ner på spetsen av Arabiska halvön, kan man inte underiäla att någol beröra den akluella helhelssilualionen i det här området. PDRY är den enda progressiva staten i området. Grannländerna runt omkring kännetecknas av reaktionära styrelseskick. Norr om PDRY har vi Arabrepubliken Yemen eller Nordyemen, som står under slarkl inflytande av Saudiarabien. Under hela 1970-lalel - även nu i dessa allra senaste dagar - har del pågåll mer eller mindre omfaltande inbördes strider i den södra delen av landet. Flyktingar kommer över gränsen lill PDRY, och Arabrepubliken Yemen - Nordyemen -underslöds aklivi av Saudiarabien, som inle vill se några ytteriigare förändringar i del här området

På samma säll är del österut, räknat frän PDRY. Där ligger Oman, som lidigare stod under fullständig kontroll - vågar jag påstå - under Iran, där Iran hade gått in med slora militära styrkor och lagil kontroll över i första hand de rika oljefälien men även hjälpt de reaktionära härskarna i Oman all slå ner den befrielserörelse som sedan mänga är arbetat inne i della land, befrielserörelsen PFLO. Där inne fanns del lidigare fram till 1976 befriade områden, där man hade infört en vettig administration, börjat bygga upp sjukvård och undervisning och gjort andra sådana nödvändiga sociala investeringar. Allt detla slogs emellertid med hjälp av schahens trupper brutalt ned under 1976.

Nu har del, som vi alla vet, hänl en hel del i Iran. Vilka verkningar del kommer all fl i Oman ålerslår all se, men del finns lillräckligt mänga av imperialismens poliser i detla område, framför allt då kanske från Saudiarabien, vilka är villiga att överta kontrollen och motsätta sig en fortsatt progressiv utveckling i Oman. Vi har lidigare krävt slöd lill PFLO i Oman, och del kravet kvarstår, eftersom det är samma sak där som när del gäller Demokraliska folkrepubliken Yemen: vi har där en befrielserörelse som vid del här lagel skulle ha varil rättmätiga styresmän i sitt egel land, om inte stormakterna - med USA i bakgrunden och med användning av framför alll schahens trupper - hade slagit ner den progressiva utvecklingen i Oman.

Vi har begärt ell anslag pä 10 milj. kr. lill humanitär hjälp till PFLO. Den hjälpen kan myckel väl administreras via deras kontor, som finns pä skilda håll i arabvärlden. Del finns således ell slort fiyktingproblem,som ocksä idet här fallel naturligtvis har drabbat Demokratiska folkrepubliken Yemen, som har Ull la emol mänga flyktingar frän Oman.

Händelserna i området hänger naluriiglvis ihop med den slora betydelse som området har som oljeproducenl och med de slora farlederna för oljetransporterna till Europa och USA som går förbi Just de här länderna. Del har betytt att USA:s roll i området har varit myckel markant: man har satsai hårt på sådana regimer som den tidigare i Iran, och man saisar naluriiglvis hän pä att upprätthålla och stötta sädana regimer som den i Saudiarabien och den i arabrepubliken Yemen.

Della har självfallet också inverkat på området längre norrut, Västasien eller Mellersta Östern, där PLO, palestiniernas befrielserörelse, under många år har kämpat för sina rättigheter, som den dock ännu inle kommil i åtnjutande av. Del log ju många år innan vi i del här landei uppmärksam-

Nr 135

Onsdagen den 2 maj 1979

Internationelh utvecklingssamarbete m. m.

165

Nr 135

Onsdagen den 2 maj 1979

Internationellt utvecklingssamarbete m. m.

166

made att del fanns ell palestinskt flyktingproblem, eller ell palestinskt nationellt problem, och alt del var elt hell folk som fördrivits från sina gamla bosättningar, där dessa människor och deras förfäder hade bott i tusentals är. När staten Israel upprättades blev de betraktade som inkräktare, deras jord logs ifrån dem och de drevs ulanför del landels gränser. Vi flck dä del s. k. palestinska flykiingproblemei, vilket egenlligen innebär alt en hel nation har drivits ul från den plats där den lidigare hårboll. Den nationen har ännu inte fåll lillbaka sina nationella räliighelet Ulvecklingen under de senasle månaderna och del senasle årel har inle pekal i någon mera hoppingivande rikining. Uppgörelsen mellan Israel och Egypten har på intet sätt tillvaratagit del palestinska folkels rälligheler. Del återstår för palestinierna att bli erkända som en nation, som har rätt lill ell område där palestinierna kan fl betrakta sig som bofasta,elt område som de kan se som sill egel hemland. Del är därför fortfarande aktuellt alt kräva stöd till PLO - del palestinska folkels befrielseorganisalion -och del är också mycket aktuellt all kräva slöd lill den humanitära organisaiionen palestinska Röda halvmånen.

Alla som har sysslal med dessa frågor känner lill utvecklingen i Libyen under de senasle åren, där palestinierna hade fått en fristad lidigare. Del är nu inle längre någon fristad, utan palestiniernas bosättningar där utsätts ständigt för angrepp både från luften och av marklrupper. Den humanitära situationen är katastrofal i många av lägren. Man lider brisl på läkare, man lider brisl på mediciner, man lider brisl på de mest elementära hjälpmedel pä många häll. Det är visseriigen sant, som del slår i ulskoUsbelänkandel, alt Sverige har lämnat betydande ekonomisk hjälp till humanitära insatser, men det behövs mycket mer. Och de krav vi har ställt i vår motion om försl och främsl bidrag lill PLO som organisation och dessulom till den humanitära organisaiionen palestinska Röda halvmånen är icke på något sätt överdrivna, utan det är bidrag som är mycket väl motiverade.

Det är samma sak här som med de tidigare regimer och rörelser jag har berört Det är progressiva rörelser. De når ul lill de folk som verkligen behöver dem och stannar inle i några slags ledande grupper eller ledande skikt utan kommer folket lill godo.

Jag vill, herr lalman, med detta yrka bifall lill vär motion 247.

Vi har ylleriigare några udda molioner som berör enskilda rörelser, och den första av dem är den som begär slöd lill Västra Sahara och dess befrielserörelse Polisario. Vi känner lill bakgrunden: När Spanien släppte sitt koloniala grepp annekterades Västra Sahara - orällmäligt och mot alla FN-beslut - av sina grannländer Marocko och Maurelanien, som delade upp landei emellan sig. Sedan dess har Polisario fört en myckel framgångsrik kamp emot inkräktarna, och vi har under de allra senasle veckorna fäll erfara all Mauretanien är berett att dra sig ur konflikten och tillerkänna det västsaha-riska folket dess rättigheter. Hur det går med delta återstår alt se, och hur Marocko kommer all ställa sig återstår också all se. Men elt faklum är att Polisario har kontroll över stora områden av Västra Sahara och att man har organiserade samhällsfunktioner i gång. De krav som kan ställas för bistånd till dessa rörelser som organisaiioner är alltså uppfyllda, om man nu skall

hålla sig lill de bisländstekniska krav vi brukar uppställa i sädana här sammanhang.

Slora delar av befolkningen har som vanligt i dessa fall fåll la lill flykten naturligtvis, undan marockanska och mauretanska trupper. De finns i stor omfattning i Algeriet. Även här har naturligtvis kanaliserats hjälp tidigare, men den är otillräcklig och den behöver alltså ökas. Vi har i vår moiion 248 krävt alt en summa av lOmiljonerskallgestill Polisario i humanitärt bistånd. Det gäller myckel angelägna behov, och del är som sagt även i della fall garanterat all pengarna kommer fram lill dem som verkligen behöver hjälpen.

Jag yrkar därmed bifall till vår motion 248.

En motion som rör Östra Timor nere i den indonesiska övärlden har vi också lidigare haft uppe. Bakgmnden är även här väl känd. Östra Timor, som blev självständigt i och med att holländarna släppte sill grepp över della område, annekterades, emol FN-resolulionen, av den stora grannen Indonesien, som sedan dess har bedrivit myckel hård repression och terror mot befolkningen pä Östra Timor. Befrielserörelsen Frelilin har upprepade gånger sökt stöd och hjälp inlernaiionelll. I delta sammanhang har man också pekal på Sveriges roll, som även diskuterats här i den svenska riksdagen när vi behandlal frågan om den vapenexport lill Indonesien som förekommil trots all landei befinner sig i krig med Frelilin pä Östra Timor. Del aren besvikelse, lyckerjag, all ulrikesuiskotiets socialdemokrater inte pä nägol sätt har tagit upp vpk:s krav all man skall tillerkänna Frelilin pä Östra Timor humanitärt bistånd. Del har förekommil konlakler med representanter för Frelilin här i landei. De har också träffat socialdemokraliska förelrädare, och de försäkrar att det finns kanaleroch möjligheler alt föra in hjälpen i landei. Del är myckel väl moiiverai att lämna hjälp i det här fallel, eftersom en FN-resoluiion har fördömt den indonesiska annekteringen av Östra Timor. Del kan inle finnas någoniing som hindrar all denna hjälp lämnas.

Vi har alltså föreslagil alt 10 milj. kr. skall avsättas för en humanitär hjälpinsats till befrielserörelsen Frelilin på Östra Timor, och jag vill yrka bifall lill motionen 249.

Slutligen några ord om södra Afrika. Det är en bra utveckling som barsken under de senaste åren i södra Afrika. Mänga av de reaktionära regimerna där har fäll ge vika, och mänga slaler och folk har fåll sin frihet Men fortfarande finns del områden där man inte har nått fram till denna nationella frigörelse. Jag tänker i första hand naturiigtvis pä Rhodesia - eller Zimbabwe, som befolkningen kallar sitt egel land. lan Smith har där under många år lyckais förhala ulvecklingen och sitta kvar med sin orättfärdiga koloniala regim, trots FN:s fördömande, trots beslut om internationella bojkollaktioner osv. Vad som senast har hänl ärju det val som har genomförts och som har underkänts av en bred internationell opinion som bluff Det har påslålls att man nu har infört nägol slags demokrati genom all bredda regeringsinnehavei även lill svarta grupper. Vi kan inle beteckna dessa svarta grupper som annal än medlöpare till den vila kolonialregimen. Mot dessa krafter slår Patriotiska fronten - ZAPU och ZANU tillsammans - som under många är har kämpat

Nr 135

Onsdagen den 2 maj 1979

Internationellt utvecklingssamarbete m. m.

167

Nr 135

Onsdagen den 2 maj 1979

Internationellt utvecklingssamarbete m. m.

för svart självständighet och för frihet åt Zimbabwe. Vi känner också alla väl till de övergrepp som rhodesiska trupper och rhodesiskt fiyg har gjort mot flyktingläger inne i Zambia och Mozambique, där många lusen människor har fått sätta livet lill.

Även i delta fall harju Sverige intagit en förhållandevis posiiiv attityd, vilket är tacknämligt Men del behövs ytteriigare hjälp till dessa rörelser för att de skall kunna bedriva utbildning, sjukvård osv. i de läger där stora delar av befolkningen nu befinner sig. Vi hade förra veckan besök av elt par represenlanler som svarar för utbildningsseklorn. De kunde tala om all det råder brist på näsian allting i dessa läger när del gäller undervisningen. Delar brisl på papper, möbler, skrivmateriel osv.

Vi har alltså krävt en ökning av det statliga biståndet med 40 milj. kr. till Patriotiska fronten. Ocksä delta är en uppräkning som är synneriigen angelägen och väl motiverad.

På motsatta sidan av Afrika, i Namibia, råder samma förhållande. Där har Sydafrika under lång lid gäll emol alla FN-resolulioner och orättfärdigt hållil denna stat ockuperad. Befrielserörelsen SWAPO, som arbetar där, har inte fltt något som helst erkännande. Däremot har man också där försökl genomföra fixade val, och man har förl fram grupperingar som man skulle kunna styra från Sydafrikas horisoni. Även här föreligger behov av ökade hjälpinsatser. Vi har krävt ell ylleriigare anslag på 40 milj. kr. lill SWAPO, befrielserörelsen i Namibia.

Slulligen några ord om den sista stora förtryckarmakten i södra Afrika, nämligen Sydafrika, som ju i stort har styrt ulvecklingen och försökl spjärna emot en mer progressiv inriktning i hela södra Afrika. Besväriighelerna i Rhodesia/Zimbabwe och Namibia har ju hela tiden åstadkommits av Sydafrikas inblandning i dessa områden. Vi vel alt det finns en stor opposition i Sydafrika. Afrikanska nationalkongressen är en av de äldsta svarta oppositionsrörelserna i Afrika. Den arbelade framgångsrikt under tidigare decennier. Nu har den under många år fält arbeta underjordiskt, men rörelsen finns kvar och växer i styrka. Den är ocksä i behov av ökat stöd.

Del gäller också fackföreningsrörelsen i Sydafrika. De tillåtna fackföreningarna är sä att säga marionetter under regimen. De har inget verkligt inflytande. Men del finns blandade fackföreningar, där svarta, färgade -närmast indier - och vita kan vara medlemmar. Jag tänker då på fackföreningsrörelsens SACTU, som har gjort ett gott arbete Sydafrika.

Vi har föreslagit alt ANC skall få ytteriigare bistånd i form av 30 milj. kr. och aU SACTU skall få 10 milj. kt Det skulle alltså betyda en ökning av biståndet lill Sydafrika med 40 milj. kr. Med den nedskärning som vi har pekat på såsom möjlig till andra länder, där vi anser att biståndet inle kommer befolkningen till godo på samma sätt som i de områden somjag nu har berört, skulle det inte på något anmärkningsvärt säll belasta den svenska bistånds-budgeten.

Jag vill med delta yrka bifall lill motionen 249 om slöd till Östra Timor och lill molionen 590 om ökal slöd till befrielserörelserna i södra Afrika.

168

OLLE GÖRANSSON (s):

Herr talman! Jag har tänkt uppehålla mig en del kring fiyklingproblemaii-ken i vår värid, och säga några ord om vilka möjligheler Sverige som nation har all ge asyl i vårt land och om hur vi pä olika säll skulle kunna öka vår insats för all lösa fiyktingproblemen i vår värid, antingen via FN:s flyklingkommissarie eller i samarbele med enskilda länder som är frontstater i de områden varifrån flyktingarna kommer.

Vi har sedan andra väridskriget tagit emol ungefär 60 000 flyktingar i vårl land. Del ärju regeringen som efter riksdagens hörande fastställer hur stor flyklingkvol vi skall ha. Under de senasle åren har della anlal varil omkring 1 250 ärligen. Jag tror att man skall göra klart för sig all även om 1 250 är den flyklingkvol som vi med svenska medel kan la emot för alt hjälpa människor som riskerar liv eller hälsa i fängelser, så kommer del största flyklinganialel hil spontant -alltså på egel iniiiativ. Det är alltså mångdubbelt fler människor som söker sig till värt land, eftersom de betraktar sig som flyktingar. Jag tror alt den insats som Sverige via den direkla flyklingkvoten har gjorl under senare år har varil riktig. Vi har försökl all utnyttja denna kvot för all i första hand överföra hit politiska flyktingar från främsl Latinamerika, där-som vi alla känner till - utrymmet för poliliskl oliklänkande genlemol de sillande mililärjunlorna är yltersl litet. Sverige måste, som vi socialdemokrater ser del, här känna en speciellt stark solidaritet och ett starkt ansvar, därför att möjligheterna att från Latinamerika hitta alternativa platser all bo och leva pä är förhållandevis små. Därför mäsle Sverige som nation visa stor lyhördhet när frivilliga organisationer såsom Amnesly International m. fl. eller flyk-tingkommissarien begär all vi skall ställa plalser lill förfogande för etl anlal flyktingar som behöver en fristad någonstans.

Den situation som f n. råder i Latinamerika häller lyvärr på all glömmas bort inför allt tidningsskriveri om båtfolkel i Asien och om andra flyktinggrupper. Lät mig bara fl påminna kammaren om all del forlfarande finns många akutfall i Latinamerika och aU dessa också tenderar au öka. Under höslen har del varil en stark repressionsvåg i Uruguay, vilken föranlett en fiykt därifrån lill länder som Argentina och Brasilien.

Men flyktingarna lever naturligtvis inle under någon frihet i dessa länder. I Argentina och Brasilien opererar Uruguays säkerhetspolis mer eller mindre fritt Flyktingkommissarien har fåll in rapporterom kidnapping. Mellan 5 000 och 7 000 politiska flyktingar, huvudsakligen argentinare, befinner sig i Brasilien, och de flyktingar från Uruguay som uppehåller sig i Argentina anses av flyklingkommissarien befinna sig i en myckel kritisk situation.

Eländet efter juntans övertagande i Chile är inle heller slul. Inle mindre än I 100 chilenare riskerar all bli återsända till Chile från Buenos Aires. Del är s. k. negaliva dekrelfall.

Antalet politiska flngar i Argentina uppskattas till 10 000, men regimen där vill bara erkänna alt det finns 3 000.

Med del sagda, som jag här försökl skildra i några snabba bilder, vill Jag komma fram lill all vi behöver den lilla flyklingkvol som vi har i värt land. Den behövs för au vi skall kunna ge möjligheler lill flera latinamerikaner.

Nr 135

Onsdagen den 2 maj 1979

Internationellt utvecklingssamarbete m. m.

169

Nr 135

Onsdagen den 2 maj 1979

Internationelh utvecklingssamarbete m. m.

som .svävar i omedelbar fara, alt fa komma lill vårl land.

Detta är inte minsl vikiigi även frän en annan synpunkt. Den ökade inriktningen mot en flyklingmoilagning frän Sydostasien har kraftigt minskat andra länders mottagande av latinamerikanska flyktingar. USA och Frankrike har länge lagil emol främsl indokinesiska flyktingar - USA närmare 200 000 och Frankrike 50 000. Nederländerna, Västtyskland och många andra länder har gjort liknande priorileringar. Man kan i dag konsialera all anlalel länder som är beredda alt la emol flyktingar från Latinamerika är mycket få. Jag skulle vilja ifrågasätta om det över huvud lagel finns nägol annat land än Sverige som lar emol dem.

Detta är den situation som råder i fråga om Sveriges möjligheler all ta hil fiyktingar. Lät mig bara konstatera all Sveriges insalser under de gångna åren gällt att avfolka de flyktingläger som funnils främsl i Europa och som uppslod efter andra världskriget. Vi har också frän den östra delen av Europa, frän kommunistländerna, fltt hil människor, vilka i och för sig inte var flyktingar när de åkte från sina hemländer utan blev det i och med att de lämnade dem och inle återvände inom stipulerad lid. Det är nämligen brottsligt, och det föranleder oftast fängelsestraff eller andra ingrepp i den personliga friheten, om man inle ålerkommer när myndighelerna så begär.

I vårt land har vi under senare är fatt ta emol slora grupper assyrier. Mellan 8 000 och 10 000 assyrier beräknas ha kommil till vårl land från Turkiet. Den illegala invandringen hit rör sig om ytterligare 100-lalel fall varje månad bara från delta område. Även dessa anser sig vara flyktingar av politiska, religiösa eller andra skäl.

Ingrid Sundberg ömmade för bålflyktingarna från Vieinam och ansåg all vi borde göra siörre insalser för dem. Jag delar uppfattningen att Sverige totalt sett bör öka sina insalser för flyktingar från hela vär värid, inkl. bålflykling-arna och alla andra grupper som jag nämnl.

Del aren hel rad människor som flytt från Vieinam-"flytt" är kanske inle del rikliga ordel, ulan de har flyttat från Vietnam till andra länder. Men vi vet också all Vieinam har tagit emot stora grupper flyktingar- 150 000. Thailand har lagit emol 140 000. Visseriigen skrivs det inte så myckel om della i pressen, men det är ändå fråga om flyktingar som lämnat sina resp. hemländer som en konsekvens av Vietnamkriget

Jag skulle tro att båtfolkels moliv för all lämna Vieinam främst är ekonomiska. Det är framför alll sino-vielnamesiska flyktingar. Man skall göra klart för sig att hela del vietnamesiska folkel lever under största knapphet - de ekonomiska svårigheterna är slora.

Denna flyktingvåg har ökat dramatiskt sedan all privathandel i april förra året förbjöds av de vietnamesiska myndighelerna. Därför är del också mest sino-vielnameser som har lämnat Vietnam. Jag tror dock all vi frän svensk sida måste vara på del klara med alt hur vi än ser på flyktingsituationen och våra möjligheler alt la emol folk i värt land, sä mäsle vi prioriiera flyktingar frän de länder där risken för fängelse eller avrättning är den störsla. Därför kan och bör vi inle svänga med i tillfälliga opinionsyttringar, ulan vi bör slå

170

fasl vid de priorileringar som vi gjorl och som flyklingkommissarien arbetar efter.

Herr lalman! Lät mig säga några ord också om den övriga delen av flyktingbiståndet Som jag nämnde finns det 12 miljoner fiyktingar. Helt naturligt kommer de flesla frän Afrika. Del är den kontinent som under de senasle 15 åren haft de största flyktingproblemen. Men delta är ell siorl problem även i Asien, där inle mindre än 3,9 miljoner Paleslinaflykiingar måste söka sig till olika former av flyktingläger. Förenta nationerna har där gjort och gör forlfarande en stor insats. Inle minst Sverige kommer genom årels anslag med 42 milj. kr. all aklivi bidra lill alt 1,8 miljoner Palestina-flyktingar får en siörre möjlighel all klara sill livsuppehälle i dessa flyktingläger.

Händelseutvecklingen i södra Afrika har ökal trycket pä den svarta befolkningen, och del har lett till ytteriigare växande flyktingströmmar. Bara sedan i februari kan man räkna med all ungefär 200 000 flyktingar har sökt sig lill Mozambique men även till Angola, Zambia och Botswana. Del är viktigl all vi hjälper dessa randstater i deras försök all ge nyklingarna en möjlighet all överleva någorlunda värdigt

I Latinamerika, som jag lidigare lalade om, tror jag att Sverige bör öka sina insalser på ett nyll område. Vi bör i ökad utsträckning kunna hjälpa de länder som aklivi arbelar för demokralin och en social rättvisa i Latinamerika. Därför bör vårt slöd till latinamerikanska flyktingar öka högst väsentligt i framtiden. Det är därför angeläget all vi ekonomiskt stöder de länder i Latinamerika som med betydande ekonomiska uppoffringar lar emol flyktingar. Det är inle fräga om några rika stater, ulan det är stater vars befolkning lever under knappa materiella villkor. Jag vill särskilt nämna Costa Rica, som under de senasle åren har tagit emol ell stort antal flyktingar såväl från den latinamerikanska kontinenten som från Nicaragua.

Den ökning med 27 milj. kr. som vi föreslår i reservationen 11 kan lyckas liten. Men i vår reservation skall kammaren se inle enbart en ökning av anslaget i kronor utan också en klar viljeinriktning beträffande vilka flyklingproblem som vårt land bör prioriiera. Vi bör öka vär aktivitet när det gäller all la upp förhandlingar med de s. k. fronisiaierna och siödja de krafter som vill skapa demokrati och social rättvisa. Vi tror alt flyktingproblemen kommer all bestå i framtiden. Därför är vi övertygade om att ett ökal samarbele med andra likvärdiga länder är och kommer all bli av stor betydelse.

Herr lalman! Med anledning härav yrkar jag bifall lill de socialdemokraliska reservalionerna.

Nr 135

Onsdagen den 2 maj 1979

Internationellt utvecklingssamarbete m. m.

ANDERS BJÖRCK (m):

Herr lalman! Flera lalare lidigare i dag har berört frågan om den eventuella enigheten om del svenska biståndet Det verkar som om del vore önskvärt med en så stor enighet som möjligt. Det finns emellertid inle mindre än 16 reservalioner och fyra särskilda yttranden fogade till årels biståndsbelänkan-de. Del tyder klan på att det finns olika uppfattningar om den svenska

171

Nr 135

Onsdagen den 2 maj 1979

Internationelh utvecklingssamarbete m. m.

172

u-hjälpens inrikining. Den inlressania frågan är naluriiglvis om de skilda uppfattningar som kommer lill uttryck i bislåndsbelänkandet bara gäller detaljer eller tyder på mer djupgående skillnader mellan de politiska partierna när det gäller biståndets principer.

Efter all ha lyssnat pä dagens debatt och försökt sludera bislåndsbelänkandet är jag nog böjd att tro det senare. Vi skall inte hyckla fram en enighet bara för enighetens egen skull, om det inte verkligen finns en minsta gemensam nämnare pä delta område. I och för sig är del alltid önskvärt med sä bred enighet som möjligl när del gäller utrikespolitik och ling som berör andra länder, men enigheten får som sagt naluriiglvis inle bli eU självändamål i della sammanhang.

Jag skulle vilja la upp tre saker. Den första gäller frågan om svenskt slöd lill de länder som bedriver krig ulan alt deras egna säkerhetspolitiska iniressen är hotade. Den andra gäller ländervalet och den tredje del svenska biståndets effektivitet

Såsom moderat är del när det gäller Cuba och Vieinam frestande all säga: Vad var del jag sade? Beiräffande båda dessa länder har den svenska ulrikes-och biståndspolitiken utformats på etl sådant sätt att del finns anledning att starkt reagera. Kall politisk beräkning för all gynna socialistiska vänner har blandats med naivitet av etl slag som nog bör betecknas såsom generande.

Cuba och Vietnam har inle dragit sig för all bedriva anfallskrig i stor skala, samtidigl som vi frän svensk sida har sänt betydande bistånd och - här talar jag om majoriteten av svenska poliliker- inte velal eller kunnal genomskåda det slorpoliliska spel som dessa länder varit indragna i. Jag säger majoriteten, ty del har dock funnils människor också här i Sverige som lidigare varnat och talat klarspråk. Men dem har man inte velat lyssna på. Antingen har man vägrat all göra det med berält mod, eller ocksä har man uppenbarligen saknat förmåga att begripa elementära ulrikespolitiska sammanhang. I båda fallen är del naturiigtvis lika illa, i synnerhet som del här ocksä har gällt på regeringsnivå.

Jag tycker nog, herr talman, att det har släll väldigl klart en läng lid vartäl utvecklingen har gäll när det gäller Cuba och Vieinam. Del har sagts alt Vietnam har spelat en för della land naturlig politisk roll i Sydostasien. Men om det nu är på det sället alt det har handlat om gamla politiska bindningar och gamla territoriella ambitioner, så borde man i rimlighetens namn lidigare ha uttalat sig med lilel siörre försiktighet än man har gjorl just om Vieinam.

Jag lycker, herr lalman, all del finns anledning alt försöka dra lärdomar av det som har hänl och inle fortsätta att upprepa misslagen. Men såviii jag kan förstå lycks den svenska godtrogenheten när det gäller vissa länder inle ha någon gräns. Socialdemokraterna vill Ju - och det är beklagligt att svenska folket inle är mera medvelel om del än vad som är fallel - fortsätla alt ge slöd till Cuba, även sedan vi har genomfört den avirappning som riksdagen har beslutat om. Vi har etl avlrappningsbeslul, och del är sannerligen frågan om en långsam och generös avirappning.

Men de svenska socialdemokraterna tycker alt det är hell i sin ordning alt Cuba, som för krig runt om i väriden, bl. a. för Sovjetunionens räkning, skall fortsätta all få del av svenskt slöd. Jag undrar vad folk i gemen säger om den socialdemokraliska ståndpunkten. Det skulle förvåna mig synneriigen om socialdemokraterna kunde åberopa någol brett folkligt svenskt slöd för sin linje när del gäller del svenska biståndet till Cuba.

Jag är rädd för all den svenska inställningen i den här frågan ule i världen -tecken pä del saknas ju inle - uppfattas som etl svenski moraliskt slöd lill den polilik som Cuba bedriver. För vissl är del ett moraliskt slöd som vi ger Cuba och dess krig. Vissl är del också ett materiellt stöd som vi ger lill samma krig genom den svenska u-hjälpen till Cuba.

Vad gäller Vieinam har ulrikesuiskotiets ordförande tidigare i dag pekal pä de övergrepp som har begåtts mot de mänskliga rättigheterna i landet. Del finns för mig inte mycket att tillägga på den punkten, mer än all del finns fakliskl en del människor som milt under den värsta svenska Vielnamhys-lerin ändå vågade påpeka alt bilden inle var så entydig och självklar som man då ville göra gällande.

Del fanns faktiskt svenska politiker som vågade ifrågasätta det trovärdiga i det tal som t ex. Olof Palme då förde, att så fort kriget var slut skulle den tredje kraften ta över och se till alt man fick en demokratisk utveckling i Vieinam. Jag frågar, herr talman: I vilket kommunistiskt land har någonsin någon s. k. iredje kraft fält överieva mer än blott den absolul kortaste tid som har varit möjlig?

De människor som vågade påpeka delta blev inte särskilt uppskattade i den politiska debaiten. Del är naluriiglvis alllid lätt aU vara eflerklok - och Jag tycker inte all del finns någon anledning att förfalla lill detta nu - men de människor som den gången var så tvärsäkra i sin bedömning av Vietnam borde kanske när del gäller att utvidga stödet till andra länder i dagsläget länka sig för en smula.

Nu ser dess bättre inle svensk u-hjälp alltid ut på det sätt som vi har funnit anledning att kritisera från moderal håll vad avser Vietnam och Cuba. Vi har projekl i olika länder av en hell annan karaklär vilka säkeriigen bidrar lill att utveckla dessa länder på ett säu som kommer befoikningarna i stort tillgodo. Del är också den lypen av projekl som del finns all anledning att satsa på. Men det måste slås fasl, och del är beklagligt all utskoltsmajorilelen inte har velat lala klarspråk på denna punkl, alt svenski bistånd lill ländersom är i krig icke skall få förekomma i fortsättningen.

Den andra punklen jag vill ta upp är länderurvalet Skall svensk u-hjälp bli effektiv sä är det självklart att det finns anledning för oss all koncentrera den svenska hjälpen lill elt mindre anlal länder och ell mindre anlal typer av projekt Sverige är ett litet land med en liten befolkning, och den hjälp vi kan ge är naluriiglvis i elt globalt sammanhang myckel begränsad. Då är del naturiigl all del lilla vi med vårt perspekiiv kan göra görs så effektivt som möjligl. Delta måste såvittjag kan förstå leda till en begränsning av anlalel mottagarländer.

Det är därför med stor förvåning som man finner all socialdemokraterna i

Nr 135

Onsdagen den 2 maj 1979

Internationellt utvecklingssamarbete m. m.

173

Nr 135

Onsdagen den 2 maj 1979

Internationelh utvecklingssamarbete m. m.

utskottsbetänkandet varmt pläderar för svenskt bistånd till länder i del karibiska områdetJag kan inte för mitt liv förstå all della borde vara en svensk angelägenhet på bisiåndsområdel. I och för sig fullföljer socialdemokraterna här en u-landslradition, nämligen all ge hjälp lill partivänner runt om i väriden. Det framgår helt klart av den socialdemokraliska reservationen all man inle avser all göra de aktuella karibiska länderna lill programländer i vanlig mening, ulan all biståndet skall ses som "elt stöd för ländernas strävan all befästa demokrali och social utveckling". Men om del är delta del gäller borde del pä närmare håll finnas länder som kunde bli föremål för socialdemokraternas demokratiska nit.

Nej, låt oss nu se lill att vi icke ökar antalet motlagariänder på i hög grad tvivelaktiga grunder ulan i stället koncentrerar värt bistånd sä att effekten blir maximal.

Färjag lill slul, herr lalman, säga att del är väsentligt all vi i forlsällningen kan utvärdera del svenska biståndet på elt effektivare sätt än vi har gjort hillills. Del är väldigt svårt att få fram besked om det svenska biståndets effekt Jag lycker del är beklagligt, och del är nödvändigi att vi i framliden saisar mer än vi har gjorl hittills på all få en effekliv utvärdering. Det är naturligt all utvärderingen i första hand icke sker inom SIDA:s ram, som är part i målet, ulan all någon form av fristående institution får hand om detla.

174

EVA HJELMSTRÖM (vpk):

Herr talman! Vpk har under en följd av år krävt Sveriges utträde ur Världsbanksgruppen. Delta krav är inle mindre aktuellt i dag än första gängen det ställdes. Tyvärr förefaller del vara så, att när ell otillfredsställande förhållande varar lillräckligt länge är detta tillräckligt skäl för att tona ner kriliken och accepiera sakernas tillstånd. Så tycks i alla fall de socialdemokraliska ledamölerna i utskollel ha resonerat när de accepterade inle medlemskapet, som de länge har varil posiliva lill, ulan Sveriges mycket höga andel av insatserna i Väridsbanksgruppen. Eller är del så som Bertil Måbrink och Oswald Söderqvist tidigare i debatten framhållit, alt under valåret springer man ifrån sina mer radikala krav?

Regering och utskott vägrar all ens beröra den fundamentala frågan vid sin diskussion av vår motion, nämligen Väridsbanksgruppens roll i den imperialistiska väridsordningen. Därför blir diskussionen inle bara förvirrad, utan man motsäger t. o. m. sig själv på en rad punkier.

Å ena sidan säger man all del finns krilik alt rikta mot gruppen för dess uliåningspolilik och röslregler. Å andra sidan skriver man alt det faktum all regeringen inle ylleriigare ökar Sveriges redan myckel höga andel av insatserna inte flr tas som etl uttryck för ett minskat förtroende för IDA.

Å ena sidan hävdar man att anledningen lill Sveriges medlemskap är all vi först härigenom kan vara med om all påverka gruppens polilik. Åandra sidan sägs i proposilionen: "Del måste dock framhållas all förutsättningarna för all vinna gehör för dessa tankar, inle minsl pä grund av motstånd frän de stora medlemsländerna, måste betecknas som myckel begränsade."

Man vet sålunda inle vilkei ben man skall ställa sig pä. Del hade varit hederligare om utskottet klart deklarerat all vårl medlemskap i gruppen inte härmed värbislåndspolilik angöra. Huvudskälet förvart medlemskapärinte humanitärt och det baseras inte heller på någon förhoppning om all vi skall kunna styra gruppen i en progressiv riktning, ulan del är kort och gott all Sverige ingår i del imperialistiska brödraskapet Svenska storföretag kräver all Sverige ingår som medlem för alt de därigenom på etl mer effekiivi säll skall kunna utsuga tredje väridens folk.

Under de senaste åren har gruppens makt snarare ökal än minskal genom den utveckling som inneburil all u-ländernas skuldbördor gentemot den kapitalistiska industriväriden ökat alltmer och all valel för u-länderna nu står mellan Världsbanksgruppen och de privata storbankerna, dvs. ell val mellan Skylla och Karybdis. Att gradera graderna i helvetet, alt som i del här fallel gradera ölägenheterna och avgöra vilkendera av dessa bägge grupper -Världsbanken eller de privata storbankerna - som är värst kan måhända vara nödvändigi, men man bör ändå slå fasl alt det i bägge fallen är hett Man bör ocksä slå fasl all del inte gäller elt val mellan en progressiv inrikining och en bakälsträvande, utan mellan två bakålslrävande, två linjer som bägge syftar lill all slärka imperialismens krafter och bekämpa de krafter som verkar för en ny ekonomisk väridsordning och en utveckling som tjänar de intressen som omfattas av folken i den tredje väriden. Metodernas råhelsgrad kan måhända variera. Världsbanksgmppens lidigare illdåd är alllför väl kända för all här behöva upprepas, men man kan peka på länder som Chile, Argentina och Colombia för att påminnas om att historien är blodbesudlad. I dag är del regimerna i Brasilien, Sydkorea, Indonesien och liknande mördarregimer som får de största stöden och länen, ell faktum som man försöker kamouflera genom att ge spottstyvrar ål iredje världens progressiva regimer. Och i de senare fallen släller man fortfarande villkor för lånen. Del handlar om villkor som hän drabbar de breda massorna, villkor som innebär massarbetslöshet och svält för stora gmpper av befolkningen hell i enlighet med de Friedmanska recepten.

Del har sagts att Världsbanken numera alltmer kommit alt utforma sin lånepolilik sä, all den direkt förbättrar villkoren för de fattiga. Del påstår också utskollel. Väridsbanken har t ex. stött Jordreformprogram i vissa länder. Men bankens upphaussade nya jordbrukspolitik kan, som Teresa Hayter framhöll i en rapport som redovisades vid en vetenskaplig konferens i Jugoslavien 1978,ses som ell försök all bekämpa landsbygdens eftersläpning. Man måste mot den bakgrunden fråga sig: I vems intresse och pä vems villkor?

Länge var Världsbankens projekt inom jordbruksområdet huvudsakligen inriktade på att finansiera slora kommersiella åtaganden som konstgödsel-fabriker i Indien. När banken ställdes inför krav pä all finansiera jordreformer för de mindre jordbrukarna, ställde man krav på alt jordbrukslotierna skulle vidgas, krav som inte ens reaktionära regimer av inrikespolitiska skäl kunde stödja. Den famösa s. k. gröna revolutionen resulterade i att jordägandel koncentrerades ytterligare lill alt övergå i rikeböndernas ägo och all

Nr 135

Onsdagen den 2 maj 1979

Internationelh utvecklingssamarbete m. m.

175

Nr 135

Onsdagen den 2 maj 1979

Internationelh utvecklingssamarbete m. m.

produktionen inriktades på att lillgodose de rika ländernas behov, inte den inhemska befolkningens.

Nu har banken i siörre utsträckning engagerat sig i all stödja privat ägande ocksä av mindrejordlotler, men detla är snarast alt se som ett uttryck fören önskan all skapa en stabil småbourgeoisie som en barriär mot de revolutionära strömningar som börjar göra sig gällande i tredje väriden. Banken anpassar sig hell enkelt efter imperialismens utveckling och efter de nya politiska förhållandena.

Herr lalman! De medel som ställs till Väridsbanksgmppens förfogande, liksom de som ställs lill Asiatiska utvecklingsbankens disposition, skulle kunna användas på ell betydligt mer progressivt säll, elt sätt som också står i bälire överensstämmelse med de mål vi harsali upp för vårt bisiåndspolitiska arbete. Därigenom skulle vi också kunna bli föregångare när det gäller en annan polilik, något som David Wirmark så länge uppehöll sig vid i dag.

Möjligheterna för u-länderna att ställa krav pä den industrialiserade i-väriden har försämrats kraftigt till följd av den kapitalistiska kris som i-väriden nu genomgår, en kris som kommer alt bestå en lång lid framöver. Del är en kris som har inneburit alt biståndsflödena krympt relativi sett och drabbats av alll stramare kommersiella villkor, en kris som innebär alt imperialismens grepp hårdnar. I Sverige har detta lagil sig flera ullryck. Vårl inträde i IDB är bara ett

Vänsterpartiet kommunisterna kan inle acceptera denna utveckling. Vårt val slår inle mellan Väridsbanksgruppen eller privata storbanker. Vårl mål står mellan att stödja en progressiv inrikining av biståndspolitiken, en inriktning som Bertil Måbrink och Oswald Söderqvisl har redogjort för tidigare i debaiten, och all slå följe med USA-imperialismen och dess allierade i Väridsbanksgmppen.

Med del sagda vill jag, herr lalman, yrka bifall till vpk-molionen.

176

DAVID WIRMARK (fp) kort genmäle:

Herr lalman! Eva Hjelmström tycktes i sill inlägg bestrida alt det härsken en utveckling av Väridsbankens polilik lill förmån för de falliga länderna. Jag vill bara hänvisa lill en artikel av Mahbub ul Haq, som har studerat ulvecklingen. Han säger att del under 1970-lalet har ägt rum en siörre förändring av bankens utlåningsmönster och politik till förmån för de fattiga länderna. Med de faltiga länderna menar IDA de länder där medelinkomsten understiger 265 dollar per invånare. Omkring 84 % av IDA:s resurser används faktiskt i dag för insalser i sådana länder. När del gäller krediterna kan man också se på seklorinriklningen. För lio år sedan användes 55 % av gruppens utlåning för infrastmklur. Nu har siffran sjunkii lill 30 96.1 stället har siffran för andra sektorer ökat. Beiräffande landsbygdsutveckling kan nämnas au siffran efter ha varil mycket liten för lio år sedan har ökal till 20 % i dag.

Jag lycker att Eva Hjelmströms kritil; av IDA och det svenska medlemskapet i Väridsbanken gör etl mycket dogmatiskt intryck. Vi vel att de fatliga u-länderna begär all vi skall vara med i Världsbanken - men Eva Hjelmsiröm

och de svenska kommunisterna vet bättre: Sverige bör gå ur Världsbanken av    Nr 135
ideologiska skäl. Vi skall inle lyssna på vad u-länderna önskar av oss - del är    Onsdagen den
så Eva Hjelmsiröm argumenterar.                                       2 maj 1979

EVA HJELMSTRÖM (vpk) kort genmäle:

Herr talman! David Wirmark undviker nogsamt alt la upp huvudpoängen i mitt anförande, nämligen i vems syfte Världsbanksgruppen agerat Enligt vårl säll alt se saken är del i imperialismens iniresse. Därför kan man inle bara rakl över diskutera de falliga länderna. Det gäller all se till Världsbanksgruppens länderval, och där är det elt faklum all det är de mest reaktionära regimerna som Världsbanken i första hand stöder. Brasilien, Indonesien och Sydkorea log jag lidigare upp. Del är slora mottagare av lån. Och även om man, David Wirmark, bortser frän den sociala utvecklingen inom landei och hur man där fördelar medlen har del fakliskl i Latinamerika skett en förskjutning frän de fattigaste länderna till de rikare - hell enligt storföretagens önskemål.

Även om del - vilket jag inte har förnekat - har skell en förskjutning av Väridsbanksgruppens polilik som inneburil att en siörre andel av pengarna gäll lill landsbygdens utveckling kan också della tjäna olika syften. Jag pekade i milt förra anförande på all tidigare utlåning inte har gått till de fattigaste bönderna ulan tvärtom gynnat rikebönderna i de olika länderna. Den har t o. m. inneburit en mycket stark snedfördelning och förskjutning av den produktion som har skett inom landet - inle lill förmån för den inhemska befolkningen utan till förmån för den kapitalistiska i-världen.

Internationellt utvecklingssamarbete m. m.

DAVID WIRMARK (fp) kort genmäle:

Hen lalman! När jag lyssnar pä Eva Hjelmslröms beskrivning av Världsbanken är det som om jag hör en saga. Det är precis som om det inle är samma bank som den man kan läsa om. När del gäller den banken kan man läsa om vilka insalser den gör, om vilken debatt den för och om inriktningen som den har pä jusl de faltiga grupperna, på alt jusl hjälpa fram de fattigaste länderna till en utveckling.

Det är vissl inle så alt det bara är vissa länder som får stöd från banken. På senare lid har Vieinam fått stöd, och även Guinea-Bissau har fält slöd frän Väridsbanken.

Jag vill upprepa vad Jag sade i milt huvudanförande, nämligen att ell svenski utträde skulle minska våra möjligheler all påverka Väridsbankens polilik och IDA:s långivning. Det skulle minska IDA:s möjligheler alt tillhandahålla u-länderna kapital pä mjuka villkor och hänvisa u-länderna lill de kommersiella bankernas hårdare villkor. Det var en artikel i SIDA:s Rapport som visade alt flera, just på grund av denna faktor, har tvingats till omtänkande på den här punkten. En sådan utveckling - ell utträde ur Väridsbanken - skulle därför speciellt drabba de fattigaste u-länderna.

12 Riksdagens protokoll 1978/79:133-136

\11

Nr 135

Onsdagen den 2 maj 1979

Internationelh utvecklingssamarbete m. m.

EVA HJELMSTRÖM (vpk) kort genmäle:

Herr lalman! Del är väl snarare David Wirmark som slår för sagoberättandet och fanlasifullhelen i vad gäller beskrivningen av Världsbanken. Låt mig ställa den direkta frågan lill David Wirmark: Pä vilket sätt tror David Wirmark att regimerna i Indonesien, Sydkorea och Brasilien försöker göra en omfördelning lill förmån för de falliga grupperna i de länderna? Del är tvärlom sä, alt dessa regimer bedriver en systematisk terror genlemol de breda folklagren.

Vidare åberopar David Wirmark ånyo del skäl som vi alltid flr höra för svenskt medlemskap i Väridsbanken, nämligen all del är försl genom att vara med i Väridsbanken som Sverige kan påverka dess politik. Men som jag framhöll ocksä lidigare flnner man, om man läser proposilionen, alt det där fakliskl renl ul sägs alt våra möjligheter all påverka är myckel begränsade till följd av de slora medlemsländernas, i del här fallel USA:s, motstånd mot en mer progressiv inriktning. Jag vill uppmana David Wirmark alt närmare studera den proposition som lagls fram av den folkpartistiska regeringen och där regeringen klart motsäger vad David Wirmark deklarerar här i kammaren.

178

GÖTHE KNUTSON (m):

Herr lalman! Jag har för avsikt all lala om några av de förslag som förts fram i molionen nr 1209. Den har väckis av mig och några andra ledamöter i den moderata riksdagsgruppen.

I den första delen av vär moiion tar vi upp frågan om industriellt samarbete med u-länderna. Detla kommer riksdagen all behandla vid ell senare tillfälle. I det belänkande som nu föreligger från utrikesutskottet behandlas punkterna 5-8 i motionen, och de handlar om bislåndsupphandling i Sverige.

Vi konstaterar all den svenska bruttonationalprodukten under de senaste åren stagnerat I den preliminära nalionalbudgeten räknade man för innevarande är med ett underskoll i bytesbalansen pä inle mindre än 9 miljarder kronor. I finansplanen är man mera optimistisk och stannar vid ell underskott på 5 miljarder. Del är myckel också del.

En mycket stor del av det underskott som kommer all uppslå beror på vår generositet när del gäller u-hjälpen. Vårt svenska bistånd är, som bekanl, lill alldeles övervägande del gåvor i form av kontanter. Det rör sig alltså om obundet bistånd. Detta kommer under det här året att belasta vår bytesbalans med inte mindre än 2,5 miljarder kronor.

Eftersom etl underskoll i bytesbalansen under alla omständigheter kommer all föreligga, kan vi konstalera all Sverige sänder ut bistånd i form av pengar som vårl land i själva verket inte har. Sverige måste låna pengar i utlandet för att kunna sända ut kontant u-hjälp i så stor utsträckning.

Del är inte osannolikt att en betydande del av dessa pengar som vi lånar för att ge obundet bistånd kommer från tredje världen. Jag tänker då på de rika oljeländerna.

Herr lalman! Ingen av oss moderala motionärer är negativ lill svensk u-hjälp eller lill bistånd ål nödlidande länder och länder som är underulveck-

lade och lämpliga som mottagarlandet Sådan hjälp är vi posifiva lill. Vår moiion är positiv lill u-hjälpen som sådan - dvs. en veUig form av biståndsverksamhet. Men vi anser följaktligen aU värt bistånd i siörre utsträckning bör vara bundet, dvs. etl gåvobistånd i form av varor och tjänster som är förutbestämt lill upphandling i Sverige. Hil räknas ocksä katastrofbistånd, som ulgår i form av varor som upphandlas i vårl egel land för kalaslrofmedel. Vidare ingår nalurabidrag lill internationella livsmedelsprogram.

I det belänkande frän utrikesutskottet som vi nu behandlar, 1978/79:27, påstås del med hänvisning lill regeringspropositionen 1977/78:135 att bundet bistånd kan medföra betydande nackdelar för u-länderna. Det är naturiigtvis möjligt i enstaka fall. Jag bestrider inle alt del kan medföra nackdelar. Men jag finner skrivningen alltför generaliserande, eftersom man inle samtidigt konstaterar alt bundet bistånd ocksä -och i hög grad och stor utsträckning -kan vara fördelaktigt och rent av bäst för ett mollagariand.

Del är ändå sä, att vi svenskar som regel inle behöver skämmas för våra produkter och värt kunnande. Våra varor ärju kända för hög kvalitet Del är pä del svenska kvalitetsbegreppet vi har kunnat sälja sä bra pä utlandsmarknaderna och därmed fått sä hög levnadsstandard. Detta i sin lur beror naluriiglvis på etl kvalificerat tekniskt och administraiivi kunnande inom svenski näringsliv. Och just tekniska tjänster är vad de flesta u-länder - eller rent av alla u-länder - är i så stort behov av.

Sverige gör sedan många år värdefulla insatser i form av tekniskt bistånd till u-länder. Men vi skulle kunna göra oändligt mycket mera inom biståndspolitikens ramar.

Herr lalman! Dess värre mäsle vi räkna med beiydande underskott i vår bytesbalans även under kommande år. Vår förmåga alt öka biståndet och även all bibehålla del på en oförändrad nivå i reell volym - vilket vi eftersirävar - begränsas av denna utveckling. Samtidigl ligger fortfarande stora delar av den svenska produktionskapaciteten outnyttjade, och sysselsättningen är olillfredsslällande. Arbetslösheten är ganska hög, på vissa orter myckel hög. Under dessa omständigheter är det uppenbart all våra möjligheler att bibehålla och öka biståndet är beroende av i vilken ulsiräckning outnyttjad svensk produktionskapacitet kan las i anspråk för all tillfredsställa mottagarnas önskemål om bislåndsleveranser.

Della lorde vara ovedersägliga fakta. Mot den bakgmnden är det minsl sagt anmärkningsvärt all regeringen, och nu även utskottsmajoriteten, föreslåren sänkning - en beiydande sänkning - av den redan myckel låga andelen bundet bistånd. Under del budgetär som vi nu är inne i är denna andel 17,4 96 av vårt totala bistånd. För kommande budgetår avses den bli så låg som 14,8 96 av del föreslagna biståndet pä 4,4 miljarder kronor. Della sker samiidigt som vi skall öka bidraget med en halv miljard kronor. Och den föreslagna sänkningen av den bundna delen är inle bara procentuell ulan ocksä elt faklum i absoluta tal, nämligen frän 676 milj. kr. ned lill 650 milj. kr.

Del minsia man kunde begära vore väl ändå att andelen bunden svensk

Nr 135

Onsdagen den 2 maj 1979

Internationelh utvecklingssamarbete m. m.

179

Nr 135

Onsdagen den 2 maj 1979

Internationelh utvecklingssamarbete m. m.

180

varuhjälp och annan hjälp lill u-länderna låg kvar på den procentuella nivå som gäller för innevarande budgetår. Den nivån, 17,4 96, är som jag nämnde mycket låg vid en internationell jämförelse. Andra DAC-länder binder i betydligt högre grad sill bistånd lill egna varor och tjänslet

Regeringen och utrikesutskottet har emellerlid ännu en gång pläderat för en ökad avbindning av u-hjälpen i vär värld. Och man anser då all Sverige skall gä före och visa vägen och vara ell gott föredöme.

För all del, del aren god lanke och elt golt uppsåt frän svensk sida. Och vill man vara litet elak mot dem som anser alt pläderingen för ökad bindning är egoistiskt lill förmån för det egna landei, kan man konstatera att en ökad avbindning av all väridens u-hjälp också skulle vara till fördel för Sverige. Svenska företags möjligheter all della i upphandling som finansieras av andra länders bistånd skulle nämligen öka. Med andra ord: om andra givarländer gav u-länderna betydligt mera pengar i stället för varor och tjänster, skulle vårl land kunna sälja betydligt mera, ja renl av väldigt mycket mera varor lill u-länderna.

Men del är självfallet inget fel i del. Vår svenska kvalitet, som jag har talat om, skäms inle för sig, varken i u-länder eller i industriländer. Del är följaktligen givet alt vi motionärer i sak stöder regeringens anslrängningar att åstadkomma en sådan avbindning genom internationella förhandlingar.

Men, herr talman, vi finner del samtidigt mycket tvivelaktigt all utsikterna alt få lill stånd en sådan överenskommelse skulle förbättras av att Sveriges bindningsgrad redan före en sådan överenskommelse läggs på en nivå betydligt under övriga länders.

Över huvud taget torde utsikterna att uppnå en iniernaiionell avbindning vara ganska små. Erfarenheterna är dåliga. Del har pågått överiäggningar inom OECD i 15 år i syfte att få lill stånden minskad biståndsbindning, men ulan nämnvärda resultat Del är strängt tagel bara Sverige och någol annal enstaka land som i praktiken följt intentionerna.

Vi motionärer finner del därför föga övertygande när regeringen i budgetpropositionen hänvisar till ett återupptagande av de internationella avbindningsförhandlingarna i OECD som etl motiv för Sverige all ytteriigare minska sin redan obetydliga andel bundet bistånd. Det förefaller oss vara på liden all regeringen upphör med denna lätsaslek och erkänner att man inte kan vänla någon minskning av den internationella bislåndsbindningen, bl. a. därför alt de stora länderna helt enkelt inle - åtminstone sannolikl inle - vill ha någon sådan minskning.

Del borde också vara naturiigl i en fråga som denna att regeringen och riksdagsledamöterna hade velal lyssna på svenska folkel, lyssna på allmänhelens röst Del ärju ändå svenska folkel i gemen som fär belala anslagen lill u-hjälpen via skallsedeln. Jag kan försäkra regeringsledamöterna och riksdagen att de flesta medborgare har ungefar samma uppfattning som vi motionärer. Det förvånar säkert ingen. Man konstaterar ju del faklum att Sverige inle har råd alt vara hur generöst som helsl, varken med u-hjälp eller med andra extravaganser. Och låt mig erinra om all ordföranden i Svenska melallinduslriarbetareförbundel för några månader sedan yrkade på en större

andel varubistånd i den svenska u-hjälpen för att på så sätt öka möjligheterna att upprätlhålla sysselsättningen i Sverige.

De ca 4,5 miljarder kronor av svenska biståndsmedel som i är används för att belala leverantörer i Västtyskland, Japan, USA och andra i-länder lorde motsvara en sysselsättning på 15 000 ä 20 000 personer.

Det finns anledning att tänka på detta i budgetunderskottets och arbetslöshetens Sverige. Låt oss också göra räkneexperimentei att hälften av dessa 2,5 miljarder blir bundna till svenska varor och tjänster - då skulle upp till 10 000 svenska arbetare och tjänstemän få arbete under ell hell är, svenskar som i dag kanske är arbetslösa. I dag kommer dessa svenska biständsmedel andra industriländer till godo.

Nog är vi generösa av oss i Sverige.

Jag är, herr talman, övertygad om alt en övervägande majorilel av svenska folkel skulle vilja ha en annorlunda inrikining på dessa skallemiljarders användning inom u-hjälpens ramar.

Men det är inte nog med att vi är så här generösa i slort. Del finns också anledning all granska hur den bundna bislåndsdelen administreras av SIDA.

Riksdagen harju beslutat aU den bundna biståndsdelen skall få - del är innebörden av beslutet - en posiiiv nettoeffekt pä den svenska sysselsättningen och handelsbalansen. Men hur är del i verkligheten?

Vi moderaler har i vår moiion pekal på riksrevisionsverkels rapport om SIDA:sverksamhet i Indien-eUavdeslörsla moUagariänderna närdet gäller svenski bundet bistånd. Indien erhöll frän budgelårel 1972/73 fram lill budgetåret 1975/76 ca 150 milj. kr. i vambislånd. Till övervägande del har detta varubistånd gått lill att finansiera inköp som skulle ha gjorts i Sverige även om ingel bistånd givits. Nettoeffekten pä den svenska betalningsbalansen av bindningen beräknas därför av riksrevisionsverkei förden här tiden ha blivit högsl 25 milj. kr., dvs. en sjättedel av det nominella beloppel. Anledningen till delta är att det indiska finansministeriet fritt kan tilldela olika förelag den valuta som ställs lill förfogande genom del svenska varubisländel. Därvid tar man i första hand i anspråk den bundna delen vid tilldelningen av valuta för import frän Sverige, och delta förfarande tillämpas med SIDA:s välsignelse.

Vi har i vår motion som motivering för förslagen pekal pä vad som är andemeningen i riksdagens beslul på området, och med anledning av del har vi lagl fram konkrela förslag som framgår av betänkandet nr 27 frän utrikesutskottet

Vi kan som motionärer glädja oss åt all vi när del gäller våra yrkanden 7 och 8 har fltt en posiiiv skrivning. Vi har - i stället för att som vanligt är här i riksdagen fl motionerna avvisade - fltt dessa motionsyrkanden besvarade. Det är vi givetvis glada över.

Med tanke på att den lid jag bad om, herr lalman, nu är lill ända skall Jag be all i övrigl fl hänvisa till vår motion och till vad som står i betänkandei. Jag yrkar bifall lill de reservalioner som har avgivils av de moderala ledamöterna av utrikesutskottet

Nr 135

Onsdagen den 2 maj 1979

Internationelh utvecklingssamarbete m. m.

181

Nr 135

Onsdagen den 2 maj 1979

Internationelh utvecklingssamarbete m. m.

182

GEORG ÅBERG (fp):

Herr lalman! Jag skall helt kort gä in på avsnittet Slöd lill enskilda organisationers biståndsverksamhet. Som framgår av utskottets belänkande nr 27 med anledning av proposilionen 100 föreslås i enlighet med SIDA:s äskande en höjning av nämnda bidrag från 90 milj. kr. innevarande budgetär till 110 milj, kr. Jag anser denna höjning vara väl avvägd med hänsyn lill de möjligheler organisalionerna har all själva följa med i den anskaffning av frivilliga bidrag som vill lill. Jag tänker då särskill på missionerna och motsvarande organisaiioner.

Av naluriiga skäl harjag sympati för den motion som moderata samlingspartiet har väckt beiräffande ökning av bidraget med ytterligare 20 milj. kr., inle minsl med lanke på det erkännande denna moiion ger de humanitära organisalionerna och samfunden för deras arbele. Men det skulle, som sagt, Slällas större fordringar pä de enskilda organisalionerna, som ju samlar in sina bidrag på frivillighelens väg, om man gick fortare fram. Med nuvarande regler flr Ju dessa organisationer i allmänhet själva svara för 20 % av de kostnader som nya projekl innebär. Visseriigen har organisationernas egna bidrag ökal på ell föredömligt sätt, men man får kanske ändå här vara lilel försiktig. Jag vill därför redan nu yrka bifall till utskottets hemslällan pä denna punkl.

Låt mig i della sammanhang också säga några ord om vpk-motionen 1781. Man har där i stort sett samma motiveringar som föregående är dä det gäller att koncentrera all verksamhet inom de enskilda organisationerna till de fackliga organisalionerna. Det vare mig fjärran all förringa del arbele som utförs av dessa sistnämnda organisationer. Men jag har svårt all förslå varför en god sak skall förskjuta en annan. Det ärju i alla fall omviunal från många håll - och inle minst av SIDA - alt hjälpen genom missionerna eller liknande organisaiioner på elt föredömligt säll når ned till de allra fattigaste i de länder del gäller. Och såvittjag har förstått är vi på alla håll eniga om all arbetet bör bedrivas sä, att man närde verkligt behövande i siörre ulsiräckning och så all mindre andel av anslagen försvinner i adminislraiionsapparalen. I delta sammanhang drar jag mig till minnes ett samtal jag hade i ell u-land med en ambassadtjänsleman, som ideologiskt stod molionärerna myckel nära. Han erkände oförbehållsamt au han mer eller mindre ringaktat missionärernas arbetsinsatser, innan han själv fick tillfälle att på ort och ställe se vilka goda resultat som de kunde uppnå - och ofta med mycket små medel. Detta var möjligt inte minst därför att vederbörande organisationers representanter var besjälade av en glödande iver aU hjälpa de allra sämst ställda.

Utskollel har nu liksom tidigare uttalat sin uppskattning av den vikliga roll som de enskilda organisalionerna spelar i den svenska biståndsverksamheten, där de utgör eu värdefullt komplement lill de övriga slora utvecklingsinsatserna. Missionerna svarade för 46 96 och övriga humanitära organisationer för 26 96 av anslagel lill de enskilda organisalionerna under föregående budgetår. Utskottets slutsats är därför ganska naturlig: Man skall inte avhända sig de resurser som dessa organisaiioner utgör.

Som bekant är innevarande år elt speciellt barnår enligt proklamationen i FN. Några större förändringar i missionernas och andra organisationers

arbele kommer väl detla knappasl att innebära där ute på de olika arbetsfälten, eftersom just insalser för alt hjälpa barnen ofta har prioriterats på etl föredömligt sätt Däremoi kommer man lydligen, såviii jag förstår, alt beträffande den informativa sidan här hemma lägga ned betydande insatser på au för vårt folk göra klart både vilket ansvar vi har på detla område och vilka behov som finns i iredje väriden.

På utbildningssidan intensifierar frivilligorganisalionerna sina insatser. Jag upplevde slarkl hur fina resultat som kan uppnås pä della område, dä jag förra årel lillsammans med en del riksdagskamrater besökie några missionssiatio-ner i Centralafrika. Pä ett ställe möttes vi av 1 200 skolbarn, som tillsammans med sina lärare och rektorer slöt upp för alt hälsa oss välkomna till sin bygd. En av landels egna söner berättade dä för oss om upprinnelsen lill denna skolverksamhet, som f ö. var under ylleriigare utveckling. Den hade börjat på så sätt all en svensk missionär, som samiidigt var visionär, hade färdats förbi där. Han såg då en lärare som satt under etl träd med en del barn runt omkring sig, som han lärde att läsa. Vid hemkomsten lill Sverige tog denne missionär kontakt med sin missionsorganisation och även med SIDA. Han lyckades fä fram medel och började sedan en undervisningsverksamhet på den här platsen. Vi fick, som sagt, några är senare bevittna det strålande resultatet 1 200 barn marscherade upp, hälsade oss välkomna och sjöng för oss på planen framför sin skola.

När del gäller utbildningsverksamheten, som drivs av såväl enskilda organisaiioner som på annat sätt, vill jag gärna som min egen åsikt framhålla all det föreligger behov av ökade insalser i fräga om yrkesutbildning. Sådan utbildning bör ske i siörre skala än nu. Hell naturligt är alfabetiseringsverk-samhelen del primära. Det ärju på del området man mest ropar på åtgärder i u-länderna. Alfabetisering ärju gmnden lill all vidare utbildning. Man kan i de u-länder som lidigare har varil kolonier ibland lyvärr spåra en viss motvilja mot vanligt manuellt arbete. Mänga elever vill gärna ha utbildning som i det långa loppet syftar lill någol slags manschettyrke. Del kan vara ell,om man så får säga, dåligt kolonialt arv som de bär pä. För all del, också sådan yrkesutbildning behövs, men jag tror all del är mycket viktigt att de ungdomar del gäller så tidigt som möjligl fär klart för sig all undervisningen lika väl kan syfta lill en förkovran i yrken av andra slag.

Inom Pingslväckelsens u-landshjälp, somjag något känner lill, harjag lagl märke till att man t ex. i ell fiskeprojeki i Bangladesh har åstadkommit en, som jag tycker, myckel fin koppling. De som fick arbeia i projektet fick samtidigl binda sig för all gå i skola, all lära sig läsa och skriva. På så sätt blev del en yrkesutbildning och en alfabeliseringsprosess pä samma gång. Jag tror att det är rätt väg, och jag tror all de enskilda organisalionerna mer bör uppmärksamma den här sidan.

Herr lalman! Jag lovade all hålla mig lill den angivna laleliden, sä alt inle klockan blir över 18.00. Därför skall jag inle fortsätta längre ulan säger lack för mig.

Nr 135

Onsdagen den 2 maj 1979

Internationelh utvecklingssamarbete m. m.

183

Nr 135 På förslag av iredje vice lalmannen beslöts all kammarens förhandlingar

Onsdagen den """ förtsäiias kl. 19.30.

2 maj 1979

_____________ § 6 Anmäldes och bordlades

Proposiiioner

1978/79:213 med redovisning av planeringsskedet i den fysiska riksplaneringen

1978/79:216 om lokalisering av institutet för metodutveckling, forskning och personalutbildning inom den yrkesinriktade rehabiliteringen

§ 7 Anmäldes och bordlades Molioner

1978/79:2651 av Lennan Pettersson 1978/79:2652 av Rune Rydén m.fl.

med anledning av proposilionen 1978/79:185 om ändring i dubbelbeskattningsavtalet mellan Sverige och Schweiz

1978/79:2653 av Geoig Andersson m.fl. 1978/79:2654 av Lars Werner m.fl.

med anledning av propositionen 1978/79:203 om Nordiska ministerrådels kulturbudgel för år 1980

1978/79:2655 av Ivar Högström

med anledning av proposilionen 1978/79:207 om förvärv av aktier i Södra Skogsägarna AB och Norrlands Skogsägares Cellulosa AB

1978/79:2656 av Jan Bergqvisl och Lennan Pettersson 1978/79:2657 av Erik Hovhammar och Marianne Karlsson 1978/79:2658 av Stig Josefson m.fl. 1978/79:2659 av Göthe Knutson m.fl. 1978/79:2660 av Kari Leuchovius m.fl. 1978/79:2661 av andre vice lalmannen Tage Magnusson m.fl. 1978/79:2662 av Olof Palme m.fl. 1978/79:2663 av Per Olof Sundman och Sven Johansson 1978/79:2664 av Ingegerd Troedsson m.fl. 1978/79:2665 av Lars Werner m.fl.

med anledning av proposilionen 1978/79:210 om ändrad företagsbeskattning

1978/79:2666 av Slen Svensson och Kari Leuchovius

med anledning av proposilionen 1978/79:216 om lokalisering av institutet för metodutveckling, forskning och personalutbildning inom den yrkesinriktade rehabiliteringen

184

§ 8 Anmälan av interpellationer

Nr 135

Onsdagen den Anmäldes och bordlades följande interpellationer som ingivils lill . ,q.,q

z maj 171 y

kammarkansliet

Anmälan av interpellationer

den 27 april

1978/79:181 av Jan Bergqvisl (s) lill slalsrädet Birgii Rodhe om lillsynslärar-nas arbetssituation:

Skolan är samhällets största insats för barn och ungdom. Drygt en miljon elever går i grundskolan. Skolan är också arbetsplats för mer än 100 000 vuxna. Därför är del oroande med de allt fiera rapporterna om allvariiga brister i arbetsmiljön för såväl elever som personal.

Arbetssituationen skiftar från skola lill skola, men särskill i en del slorstadsskolor föreligger ell akut behov av extra slalliga insalser. En gmpp som arbelar under myckel pressande förhållanden är lillsynslärarna.

En lillsynslärare är biträdande skolledare och skall som sådan vara rektors ersättare pä annexskolor. I arbetsuppgifterna ingår all

23. svara för ordningen vid skolenheten

24. sköta expedilionsgöromäl

25. ansvara för byggnader och skyddsanordningar

26. informera nyanställd personal

27. skaffa vikarier

28. inköpa, registrera och demonstrera läromedel

29. vara värd för besökande av olika kategorier

30. organisera skolans miljöarbete

31. vara personal- och elevvärdare

32. hälla föräldrakonlakter, ofta i ordningsfrägor

33. utreda och lill polis och skolförvaltning anmäla inbrott och vandalisering

34. ha ansvar för brandskyddsövningar, vaklschema, bespisningsschema, skolskjutsar, trafiksäkerheten, speciella arrangemang som t. ex. läsårsavslutningar, fördelning av lokaler samt att information från rektor och förvallning når personalen.

För dessa och en del andra arbelsuppgifler har de fiesta av Sveriges lillsynslärare ingen nedsättning av undervisningsskyldighelen ulan endasl arvode. Del säger sig självt all della i mänga fall måste innebära en hell orimlig arbetsbörda. Hur skall personalen vid skolorna pä sädana villkor åsladkomma en lugn och trygg arbetsmiljö som hos alla elever grundlägger goda kunskaper och en god social utveckling?

Jag ber därför att till statsrådet Birgit Rodhe fl ställa följande frågor:

Är skolministern fullt medveten om tillsynslärarnas pressande arbetssituation?

Vilka politiska slutsatser drar skolministern i så fall?

185

Nr 135

Onsdagen den 2 maj 1979

Anmälan av interpellationer

186

1978/79:182 av Georg Danell (m)ti\\ kommunikationsminisiern om åtgärder för alt förhindra utförsäljning av svenska fartyg, m. m.:

Svensk sjöfart har alltsedan 1976 befunnit sig i en kris. För tre är sedan omfattade den svenska handelsflottan ca 12,5 milj. ton d.w., och den var dä som störst. Samtidigl började problemen hopa sig över de flesla svenska rederierna. De stora oljebolagen återiämnade tankfartygen som fullgjort sina Iransportengagemang efter Mellanöslernkriget 1973. Fartygen sattes antingen i irampfarl lill frakter som täckte bränslekostnaden men inle mycket mer, eller också lades de upp.

Fram lill 1978 behöll rederierna sina fartyg in i del längsta, eftersom försäljningar kunde medföra all ylleriigare kapilal fick läggas lill försäljningspriset på grund av alt priserna låg långl under de akluella lånen.

Under 1978 accentuerades sjöfarlskrisen. Fartygsförsäljningar blev i flera fall enda utvägen, vilket medförde alt flera rederier helt enkelt försvann. Frän den 1 januari 1976 till den 1 juli 1979 beräknas således den svenska handelsflottan när det gäller fartyg större än 13 000 lon d.w. ha minskat från 139 lill ungefär 70 slycken. Åderiålningen har drabbat såväl tank- som bulkfartyg. På ell par är har handelsflottan halverats och antalel anställda sjunkit frän närmare 25 000 lill 15 000.

Under sommaren 1978 arbetades fram ell ålgärdspakel för framför allt Saléns och Broströms. Riksdagen antog under senhösten förslaget, som gav dessa rederier andmm en bil in på 1980-lalet. Jämle utarbetandet av della paket var det täta överläggningar med representanter för sjöfartsnäringen för all även på andra sätt lösa akuta men också mer långsiktiga problem.

Sedan riksdagsbeslutet fattades i december 1978 lycks dock aktiviteten pä sjöfartspolitikens område ha mallals. Den sjöfartspoliliska uiredningen, som tillsattes av trepartiregeringen 1977, har presenterat förslag, men regeringen valde all inte lägga fram någon proposition i avvaktan på det sjöfartspoliliska programmet I brisl på ålgärder ökar nu oron inom näringen i takt med nya utförsäljningar av fartyg.

Orsakerna lill krisen inom sjöfartsnäringen är många. Efter 1973 blev världstonnaget i förhållande till efterfrågan för slort. Omstrukturering av branschen blev nödvändig. Detla drabbade naluriiglvis en förhållandevis stor sjöfartsnation som Sverige. Del faktum att 90 96 av det svenska handels-tonnaget sysselsätts i trafik mellan utrikes länder understryker detta förhållande. Därutöver arbetar svensk sjöfart på andra villkor jämförl med många andra handelsflottor. Besällningskoslnaderna har mer än fördubblats sedan 1974. I dag kostar exempelvis besättningen på ell medelstort svenskt fartyg med drygt 30 mans besättning ungefar dubbelt så mycket som en engelsk besättning. Möjlighelerna att använda bekvämlighetsflagg för all sänka kosinaderna är starkt begränsade och är därmed ingen utväg. Återstår endasl att ylleriigare höja en redan hög kunskapsnivå hos svenskt sjöfolk. Givelvis kan rationaliseringar av sjöfartsnäringen fortsätta, men mycket har redan gjorts, vilket betyder att några slora vinster knappasl kan göras med sådana åtgärder.

Svensk sjöfart är betydelsefull för samhällsekonomin. Fraklinkomsierna pä iraflken mellan främmande länder uppgår lill drygt 7 miljarder. Sjöfarten är Sveriges fiärde exportnäring. Därutöver skall understrykas beredskapsnyl-lan av all ha transporter av egna varor pä egen köl.

En blygsam nivå pä sjöfarten skulle riskera försämrade möjligheler för övrigt näringsliv att exportera till konkurrenskraftiga priser, eftersom en svag transocean trafik medför omlastningar av varor från Sverige på kontinentens hamnar.

Regeringen har i olika sammanhang hänvisat lill aU del nu arbetas fram ell sjöfarlspoliliskt program i kanslihusel. Della lär vara klart i sommar för all evenluelll resultera i riksdagsbeslut i hösl. Även om della tidsprogram skulle hålla krävs dock ett intensivt arbele lillsammans med represenlanler för sjöfartsnäringen i syfte alt undanröja akuta problem men ocksä bädda för ell väl förankrat långsiktigt beslul. Dessutom bör alla åtgärder vidtas för all söka försälja svenski sjöfarlskunnande lill andra länder som är i färd med aU bygga upp en egen handelsflotla.

Med anledning av vad som anförts hemställer jag all lill kommunikationsministern fl ställa följande frågor:

25. Vilka åtgärder har regeringen vidtagit för aU i avvaktan på del s. k. sjöfartspoliliska programmet förhindra ylleriigare utförsäljningar av svenska fartyg?

26. På vilken nivå anser statsrådet att gränsen går för vad som kan accepteras som minsta möjliga handelsflotla?

27. I vilken utsträckning bedömer statsrådet all svenski sjöfartskunnande kan säljas till andra länder?

Nr 135

Onsdagen den 2 maj 1979

Meddelande om frågor

§ 9 Meddelande om frågor

Meddelades att följande frågor framställts den 27 april

1978/79:518 av Cari Lidbom (s) lill handelsminislern om bälire skattekontroll:

I januari 1978 gjorde generaltullslyrelsen en framslällning lill dåvarande handelsministern om ålgärder som skulle innebära bl. a. förbättrade möjligheter aU kontrollera att näringsidkare med utlandsaffärereriägger skatt enligl gällande lagstiftning. Förslaget, som remissbehandlals, har tillstyrkts eller lämnats ulan erinran av bl. a. JK, RÅ, datainspektionen, SCB, riksrevisionsverket, riksskaiteverkel, SPK, kommerskollegium och jordbmksnämnden. Därefter har ett år förflutit utan au någonting hänt.

Min fräga lill handelsministern är:

Varför är regeringen ointresserad av att åsladkomma en bättre skaltekon-troll?

187

Nr 135

Onsdagen den 2 maj 1979

Meddelande om frågor

den 2 maj

1978/79:519 av Stina Eliasson (c) lill arbetsmarknadsministern om förmedlingsverksamheten för kulturarbetare:

Med hänvisning lill den osäkerhel och den oro som uppställ bland artister och arrangörer efter ingripande från AMS angående arbetsförmedling på kulturarbelarområdel ber jag all lill arbetsmarknadsministern fl ställa följande fråga:

Avser statsrådet aU vidla åtgärder för au tillmötesgå musikers och andra kulturarbetares önskemål om och behov av en praktiskt fungerande förmedlingsverksamhet?

1978/79:520 av Stina Eliasson (c) lill kommunikationsministern om antalel uppkörningsställen för körkortsprov:

Trafiksäkerhelsverkel har enligt uppgift dragit in eller avser att dra in möjligheterna för körkoriselever i Bräcke och Hammarstrand att på hemorten avlägga körkortsprov. I slällel skall dessa elever hänvisas lill Sollefteå för all där avlägga körkortsprov. Såväl i Bräcke som i Hammarstrand finns körskolor,och enligt nu rådande förhållanden kommerbesiklningsmanul till dessa orter vid uppkörning.

Trafiksäkerhetsverkets beslul innebären centralisering,som skulle fl slora konsekvenser för körkoriseleverna. Enligl uppgift skulle en väsenllig merkostnad drabba eleverna.

Avser statsrådet alt la sådana initiativ när del gäller körkortselever, all dessa garanteras möjlighel all även i framtiden fl avlägga fullständigt körkortsprov i hemorten?

1978/79:521 av Arne Andersson i Ljung (m) till statsrådet Carl Tham om avverkningen av skog för dragning av kraftledningar:

Del torde nu vara klart alt starten av kärnreaklorer, uiöver dem som nu är i drift, kommer att bli föremål för folkomröstning. Vissa arbeten kring anläggningarna har ännu inte påbörjats. Så är fallet beträffande vissa kraflledningsbyggen. I många fall mäsle beiydande arealer skog avverkas för dessa kraflledningsdragningar.

Av naluriiga skäl berör dessa ledningsgator skog i alla åldrar. Således kommer beiydande andel skog i växande åldrar all bli föremål för avverkning. Med hänsyn lill den väntade folkomröstningen bör avverkningen av skog, i avvaktan på folkomröstningens resultat, rimligen inle nu fullföljas.

Avser statsrådet all ge sädana direkliv till statens vatlenfallsverk all avverkning av skog för kraflledningsdragning inte kommer att ske innan folkomröstning i energifrågan ägt mm?

1978/79:522 av Arne Magnusson (c) lill Jordbruksminislern om Växjö och Linköpings stifts markförvärv:

I slutel av år 1978 Iräffade domänverket och Mo och Domsjö AB avtal om överiåtelse av bolagels hela innehav av skogsmark inom Jönköpings, Kronobergs, Kalmar och Östergötlands län, totalt ca 13 750 ha till domänverket. Enligl uppgift har del nu träffats ell avtal mellan Växjö och Linköpings stifta ena sidan och Munksjö Bmk AB, Jönköping, och Holmens Bruk AB, Norrköping, å andra sidan om en överlåtelse av ca 6 000 ha skogsmark. Överlåtelsen skall enligl uppgift ske före den nya jordförvärvslagens ikraftträdande den 1 juli 1979.

Växjö stift har dessulom planer på alt köpa ylleriigare mark genom köp av länt- och skogsfastigheter av enskilda ägare.

Med anledning av alt dessa köp äger rum med bara något halvårs mellanrum inom samma område, där marken eljest väl behövs för komplettering av del enskilda länt- och skogsbruket, vill jag ställa följande frågor till slalsrädet Eric Enlund:

30. Avser regeringen så här omedelbart före det all den nya jordförvärvs-lagen skall träda i kraft godkänna Växjö och Linköpings stifts köp av mark?

31. Om sådant godkännande ges, kommer regeringen då alt ställa krav på köparna att dessa skall ställa lika myckel mark till lantbruksnämndernas förfogande för nödvändig komplettering av del enskilda lanl- och skogsbruket i regionen?

Nr 135

Onsdagen den 2 maj 1979

Meddelande om frågor

§ 10 Kammaren åtskildes kl. 17.55.

In fidem

SUNE K. JOHANSSON

/Solveig Gemen