Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1978/79:129

Måndagen den 23 april

Kl. 11.00

Förhandlingarna leddes av förste vice talmannen.

§ 1 Om domstolarnas självständighet

Justitieministern SVEN ROMANUS erhöll ordet för att besvara Inger Lindquists (m) den 6 april anmälda fråga, 1978/79:483, och anförde:

Herr talman! Inger Lindquist har frågat mig om vissa förslag till allmänna anvisningar för utformning av arbetsordning för tingsrätt och hovrätt, som har lagts fram av domstolsverket, står i överensstämmelse med riksdagens intentioner i fråga om domstolarnas självständighet vid fullgörandet av sina dömande och rältstillämpande uppgifter.

Inger Lindquist har vidare frågat mig, för den händelse jag anser så inte vara fallet, vilka åtgärder Jag avser all vidta för att förhindra att domstolarnas integritet träds för när.

Principen om domstolarnas självständighet i fråga om deras dömande och rätlslillämpande uppgifter är grundlagsfäst.

Enligl vad Jag har erfarit har del förslag lill allmänna anvisningar som avses med Inger Lindquists fråga nyligen varil föremål för en bred remiss lill domstolarna. Det är avsett att frågan därefter skall beredas ytteriigare inom domstolsverket och sedan tas upp i verkels styrelse. Jag är övertygad om alt härvid principen om domstolarnas självständighet i den dömande och rältstillämpande verksamhelen kommer all beaklas.

INGER LINDQUIST (m):

Herr lalman! Jag lackar justitieministern för svaret.

I regeringsformen 11 kap. 2 § slås fast:

"Ingen myndighet, ej heller riksdagen, får bestämma hur domstol skall döma i del enskilda fallet eller hur domstol i övrigt skall tillämpa rättsregel i särskill fall".

Delta är en för vår rättssäkerhet grundläggande princip. I vår omvärid har vi sett och ser exempel på hur rättssäkerheten är i fara när domstolarnas oberoende och självständighet inte respekteras. I vårt land uppfattar vi mestadels principen som en självklarhet. Men i samband med alt domstolsverket kom till och dess organisation fastställdes 1972 och 1975 var frågan föremål för livlig deball.

I samband med principbeslutet 1972 sade riksdagen mycket bestämt att tillskapandet av en central förvaltningsmyndighet för domstolsväsendet självfallet inte fick innebära något som helst ingrepp i domstolarnas självständighet och integritet när del gällde den dömande verksamheten. Jag

133

Nr 129

Måndagen den 23 april 1979

Om domstolarnas självständighet

vill påpeka att detla beslul inte var enigt - centerpartiet, folkpartiet och moderala samlingsparliel reserverade sig. Moisvarande synpunkter framfördes i riksdagen 1975.

Del är alltså denna domstolarnas grundlagsfästa självständighet som nu befaras bli trädd för när genom del förslag lill s. k. allmänna anvisningar för utformning av arbetsordning för tingsrätt och hovrätt som verket har utarbetat. Detla förslag, som nu är på remiss, har väckt oro och förvåning, misslämning och farhågor för framtiden. Jag förmodar att Justitieministern inle har kunnat undgå att få del av dessa reaktioner.

Från skilda häll framhålls alt domstolsverket överskridit sina befogenheter. Vad domstolsverket enligl riksdagens bemyndigande har räll all göra är alt fastställa allmänna riktlinjer och meddela generella anvisningar för arbetsordningarnas innehåll. Verket får t. ex. inle beslula om arbetsfördelningen mellan domarna. Trots della har i förslaget intagits regler om att domare normalt inte skall syssla med enbart brottmål eller tvistemål under längre tid än två år. Del finns ytteriigare exempel på sådana här överträdelser av verkets befogenhet.

Anmärkningsvärt är också att domstolsverket i förslaget har gett sig in på frågor av facklig natur. Del gäller föreskriften att lagfaren domare skall utföra sitt arbete på arbetsplatsen och i princip vara tillgänglig där under den övriga personalens arbetstid.

Jag är ledsen att säga alt jag lycker justitieministerns svar är skäligen intetsägande, och det är egendomligt all justitieministern, som ärden främste vårdaren av rättssystemet och som har all se lill att domstolarnas okränk-barhet efterievs, inte är oroad av denna fråga.

134

Juslilieminislern SVEN ROMANUS:

Herr talman! Jag vill med skärpa framhålla all någon oenighet inle får råda när det gäller domstolarnas självständighet i den dömande verksamhelen. Della lägger självfallet inte hinder i vägen för alt verksamhelen i domstolarna bedrivs så effektivt som möjligt. Au tillse aU sä sker är en viktig uppgift inle bara för domstolarna själva ulan också för domstolsverket som administrativ centralmyndighet. Enligt instruktionen för domstolsverket åligger del verket att, med beaktande av domstolarnas självständighet enligt regeringsformen, tillse all verksamhelen inom domstolsväsendet bedrivs effektivt. Det är givet alt domstolsverket inle kan stå vid sidan om strävandena all effektivisera och rationalisera statsverksamheten.

När del gäller arbetsordningen för tingsrätt ankommer del enligl 11 § tingsräusinslruklionen på domstolsverket alt utfärda allmänna anvisningar om hur arbetsordningen skall utformas. Det ligger i linje med domstolsverkets uppgift enligl dess instruktion att leda och samordna verksamheten inom ansvarsområdet och alt meddela föreskrifter, råd och anvisningar. Del är emellerlid hovrätterna eller, när det gäller de tre största tingsrätterna, dessa själva som fastställer arbetsordningen. Någon risk för all självständighets-principen skall trädas för när kan inle föreligga med en sådan ordning.

De förslag till anvisningar som avses med Inger Lindquists fråga har inle

behandlals av domstolsverkets styrelse. Som jag redan har sagt är jag övertygad om all styrelsen, när den lar ställning lill frågan, kommer all falla beslul som tillgodoser självsländighelsprincipen. I styrelsen finns bl. a. två pariamenlariker, en domare och en förelrädare för domarnas fackliga organisalion.

INGER LINDQUIST (m):

Herr lalman! Jag lycker fortfarande all justitieministern lar litet för lätt på den här frågan. Justitieministern vet ju mycket väl vilka bekymmer det vari samband med alt domstolsverket kom till och hur enormt svåra gränsdragningsproblem som finns. Det är lätt att säga att domstolsverket skall syssla med administrativa göromål, men det är Ju sä alt väldigl många sådana administrativa göromål påverkar rätisiillämpningen.

Jag tror också att justitieministern vet au det finns ganska stor oro ule i domstolarna när del gäller hur domstolsverket agerar. Om jag är rätt underrättad har det i anvisningarna tagils upp all man skall se lill hur domarna skriver sina domar, hur långa dessa skall vara, osv.

Jag har här i min hand också elt remissyttrande från några yngre domare, som säger alt de lycker att det har uppställ komplikationer i relationerna mellan verket och de allmänna domstolarna under hela den tid som domstolsverket har varil lill, och de menar all de här anvisningarna kommer att leda till ylteriigare komplikationer. Vidare anser de, mot bakgrund av de snäva ekonomiska ramar som domstolarna har, alt del är anmärkningsvärt att domstolsverket växer till den grad som det nu gör. Man framför också synpunkten att man kanske borde utvärdera domstolsverkets verksamhet. Jag undrar om justitieministern har några tankar åt det hållet.

Jag menar alltså alt man måste se belydligt allvarligare pä den här frågan än justitieministern gör i sill svar.

Nr 129

Måndagen den 23 april 1979

Om domstolarnas självständighet

Justitieministern SVEN ROMANUS:

Herr talman! Jag är inle beredd alt här diskutera handläggningen av enskilda ärenden vid underställda myndigheter. Jag kan heller inle här gå in på detaljer i anvisningarna. I första hand är del ju domstolsverkets styrelse som skall ta ställning till delta.

Jag kan inte underlåta att uttala min förvåning överalt Inger Lindquist har lagil upp frågan om domstolarnas självständighet på det här stadiet. Inom domstolsverket har upprättats elt förslag lill allmänna anvisningar som sedan har remitterats ul lill domstolarna för alt de skall yttra sig över förslaget. Jag utgår ifrån att domstolarna vid remissbehandlingen lägger självständighetsaspekter på förslaget.

INGER LINDQUIST (m):

Herr lalman! Jag vet myckel väl alt Justitieministern inte kan ingripa i ell verks särskilda handläggning av elt speciellt ärende. Det Jag efteriyser är en reaktion när det gäller hela den här frågan, eftersom justitieministern ändå har räll alt se över instmklioner och kan uttala sig generellt, även om

135

Nr 129

Måndagen den 23 april 1979

Om åtgärder för att bekämpa våld och vandalism

justitieministern inle kan uttala sig om de olika punkterna. Det måste väl vara så, all justitieministern själv är oroad, då denna slora oro finns vid domstolarna, Della ärju inle någol som jag bara påslår, utan jag förmodar alt även justitieministern har hört talas om det. Har justitieministern inte hört någoniing om den här saken, är del verkligen alt beklaga, ty i så fall är departementet skilt från verkligheten. Jag har kontaktats av många, och detta all slå vakt om domstolarnas självständighet är ju inte bara en sak för domarna utan för varje medborgare. Det är i och för sig inte något som är av speciellt intresse för just domarna. Del är Ju medborgarnas rätt som domstolarna skall värna om, och vi får ju nu också lagprövningsrällen inskriven i lag.

Jag är alltså inte nöjd med det här svaret men hoppas att debatten kan ha medverkat lill all vaksamheten skärps.

Juslilieminislern SVEN ROMANUS:

Herr lalman! Om Inger Lindquist menar alt Jag skulle ha reagerat pä della stadium, alltså medan ärendet behandlas i domstolsverket, är milt svar nej.

Överiäggningen var härmed slulad.

§ 2 Om åtgärder för att bekämpa våld och vandalism

136

Justitieministern SVEN ROMANUS erhöll ordet för alt besvara Inger Lindquists (m) den 23 mars anmälda interpellation, 1978/79:168, och anförde:

Herr lalman! Inger Lindquist har frågat mig hur jag bedömer utvecklingen av våldsbrott, rån och skadegörelse och vilka ålgärder av främst process- och straffrältslig natur jag ämnar vidta för att komma till rätta med vardagsvåld och vandalism.

Kriminal- och polisstalisliken visar alt antalel anmälda brott har ökal starkt under de senasle 10-12 åren. Särskilt stor är ökningen när det gäller skadegörelse. Detsamma gäller rån, lät vara all del här fortfarande rör sig om tal som absolul sett är förhållandevis små.

Under de allra senasle åren har emellerlid antalet anmälda brott ökat långsammare än förut. Minskningen i ökningstakten är särskilt påtaglig när det gäller tillgreppsbroUen. Det totala antalet anmälda brottsbalksbrolt under år 1978 har vid en Jämförelse med år 1977 minskal något. När del gäller våldsbrotten kan man notera någon tillbakagång av antalet misshandelsbrott. Antalet bank-, post- och butiksrän, som ökade starkt år 1977, har under 1978 minskal väsentligt. Antalet övriga rån har däremot ökat, medan antalet skadegörelsebrotl har gått ned något. Antalet s. k. väskryckningar ökade ej oväsentligt.

Den föreliggande brottsstatistiken måste bedömas med försiktighet. Bl. a. visar erfarenheten alt antalet brott som anmäls lill polisen inle utgör någon

säker mätare på den samlade brottsligheten. Det finns alltså all anledning att följa utvecklingen med oförminskad uppmärksamhet.

Inom Justitiedepartementet studeras fortgående trenden i broilsulvecklingen. Pä grundval härav hardet nyligen gjorts en prognos rörande perioden 1979-1983. Prognosen utgår frän en oförändrad kriminalpolitik och oförändrade resursinsatser Enligt prognosen skulle under kommande femårsperiod samtliga anmälda brotlsbalksbrott öka i anlal med i genomsnitt ca 3 % åriigen. Antalet anmälda våldsbrott skulle också öka, antalet rån med närmare 6 % per år. Prognosen är naturligtvis osäker. Uppenbart är emellertid att kraftfulla insatser från samhällets sida fortlöpande måste göras.

Kampen mot brottsligheten måste föras på mänga fronter. Åtgärder för att förbättra den sociala miljön är av gmndläggande betydelse. Inger Lindquist pekar på betydelsen av åtgärder för alt förbättra barns och ungdomars uppväxtförhållanden. Jag instämmer i detla. Del står också klart att ansträngningarna att minska arbetslösheten bland ungdomen måste intensifieras. I del avseendet har regeringen i år satt in betydande resurser. Jag vill vidare erinra om de insalser som under de senasle åren har gjorts på narkotikaområdei, både pä värdsidan och när del gäller all bekämpa narkotikabrott.

Det vikliga arbele som utförs inom brottsförebyggande rådet bör också nämnas. Rådets verksamhet är inriktad bl. a. pä problematiken kring våldsbrollslighei och vandalism. Som etl led i ett pågående samarbete mellan BRÅ och hyresgäströrelsen anordnades i Siockholm i november 1978 en konferens om skadegörelsen i bostadsområden. BRÅ avser all anordna liknande konferenser i Göteborg och i Malmö. BRÅ har också fiera forskningsprojekt på gång som lar upp frågor om våldsbrott. Några av projekten är speciellt inriktade på ungdomars förhållanden.

Något som Jag under min tid i regeringen har bedömt som mycket väsenlligt är all minska antalet vakanser inom polisen. Här har som bekant myckel stora insalser gjorts fr. o. m. budgetåret 1977/78. Jag har också i budgetpropositionen starkt understrukit alt vid polisens brottsbekämpning rån- och våldsbrollen skall ha hög prioritet. Av stor betydelse är också polisens brottsförebyggande verksamhet. Regeringen har i budgetpropositionen aviserat att denna verksamhei skall fä en fastare organisalion för att arbeiei skall bli effektivare.

När del gäller frågan om vilka process- och straffrättsliga ålgärder som bör vidtas för alt man skall komma till rätta med våld och vandalism är jag ense med Inger Lindquist om att del är viktigl att lagföringen sker snabbi sä all tiden mellan brott och påföljd blir så kort som möjligt. En tänkbar åtgärd som nämns i interpellationen är all inrälla jourdomstolar. Med anledning härav villjag erinra om att rällegängsutredningen har fått i uppdrag all pröva frågan om inrättande av sådana domstolar. Utredningen skall också se över rättegångsförfarandet i syfte bl. a. alt förkorta handläggningsliderna.

Av betydelse i delta sammanhang är även förfarandet vid förundersökning. Det är troligt att detta förfarande kan effektiviseras, bl. a. genom

Nr 129

Måndagen den 23 april 1979

Om åtgärder för att bekämpa våld och vandalism

137

Nr 129

Måndagen den 23 april 1979

Om åtgärder för att bekämpa våld och vandalism

ändrade rutiner för polis och åklagare. En särskild arbetsgrupp har inrättats inom justiliedeparlemenlel för att undersöka vilka förändringar som kan göras av förundersökningsförfarandel för att handläggningen skall bli snabbare. Gruppen samarbetar nära med rällegängsutredningen och väntas presentera sina överväganden inom kort.

Inger Lindquist tar också upp behovet av en reform av påföljdssyslemel och nämner s. k. samhällstjänst och frihetsberövande under veckoslut som tänkbara nya sanklionsformer. Samhällstjänst förekommer i vissa andra länder och erfarenhelerna synes där i allmänhet goda. Även veckoslulsfäng-else har prövats utomlands. Dessa och andra alternativa sanklionsformer förtjänar ell närmare studium även för svenski vidkommande.

Jag har den 15 mars i år erhållit regeringens bemyndigande att tillkalla två kommittéer för en översyn av påföljdssyslemel. Direktiven har i dagarna offentliggjorts. Den ena av dessa kommittéer får i uppdrag alt bl. a. pröva förutsättningarna för att införa sädana alternativ till frihetsstraff som nämns i interpellationen liksom alt undersöka vilka åtgärder som kan vidias för an över huvud tagel effektivisera kriminalvården i frihet.

Sammanfattningsvis pågår alltså en omfattande verksamhet på olika områden för all komma lill rätta med våldsbrott och vandalism. Detla gäller inte minsl inom process- och straffrätten. Det är min förhoppning att de åtgärder som vidias verksamt skall bidra till alt bryta den nuvarande broUsut vecklingen.

138

INGER LINDQUIST (m):

Herr lalman! Jag tackar justitieministern för svaret på min interpellation. Jag anser att den redovisning som Justitieministern har lämnat är värdefull. Jag skulle något vilja komplettera siffrorna och göra en liten utblick utanför vårt land.

I vad gäller antalet rån per 100 000 invånare vill jag peka pä att del år 1977 i England uppgick lill 28, i Västtyskland 35, i Norge 9 och i Sverige 42. Sverige har också under de senaste åren stått för den snabbaste ökningen av antalel rån.

Både rån och skadegörelse har visat en mycket hög ökningstakt och en anmärkningsvärt kort fördubblingslid. Antalet sådana brott har fördubblats på så kort lid som älta år. Den av Juslilieminislern nämnda prognosen för 1979-1983 inger ytterligare farhågor.

De omständigheterna att uppklaringsandelen av anmälda brott mot brottsbalken var endasl 17 % 1977 och all uppklaringstendensen under de senasle åren varil stadigt sjunkande inger ylteriigare oro, inle minsl med tanke på all del främsta skälet till all man följer lagen enligl 18-24-åringar är att man är rädd för all åka fast.

Jag lycker alltså att siffrorna och prognoserna är oroväckande. Men vad döljer sig då bakom siffrorna?

Ja, man kan knappast slå upp en tidning ulan att finna artiklar och insändare om vardagsvåld och vandalism. Nyligen gav chefen för Stockholms tunnelbanepolis i en lidningsiniervju folk här i staden följande

uppmaning: Gå ur vägen när gängen kommer! Samma tidnings medarbetare berättade om hur han slagits ned av några pojkar när han försökte försvara sin fru. I en Göteborgstidning i går behandlades äter våldet på spårvagnarna i en ledare.

Och del är inte bara i storstäderna som problemen finns. I en Värmlands-tidning påstods nyligen att det är fariigt all gå ut i Karisiads centrum när man vel att liden är inne för gängen att ta över staden.

Professorn i sociologi Cari-Gunnar Janson har i en artikel i BRÅ-apropå gett en skildring av situationen, och jag vill citera etl stycke ur den. Han säger där:

"Fortfarande finns det naluriiglvis många som inte själva eller genom
släktingar, vänner och bekanta har kommil i närmare kontakt med de
traditionella brottsformerna, förslagsvis bl. a. glesbygds- och småstadsbor
och beslutsfattare som till vardags pendlar i bil mellan sammanlrädesrummet
och den övre-medelklass-dominerade villaförorten med väl fungerande
skolsystem. Men för många har nu brottsligheten kommil betydligt närmare
vardagen. Det gäller exempelvis dem som bor i en del nyare förorter eller i
centrala staden, dem som besöker centrum eller åker tunnelbana genom
centmm fredagskvällar. De flesta som tillhörde kategorierna och känner folk
som gör det, kan berätta om broltsincidenler som de själva, anhöriga, bekanta
och grannar har utsatts för under de senaste åren. Den som anser att
exempelvis föreställningen om väldet i tunnelbanan är överdriven och
hänvisar lill SL:s eller polisens låga siffror för antalet misshandlade,
eventuellt omräknade till antal per personkilomeler, har inle förstått
poängen. Liksom astronauter vidtar en rad rigorösa åtgärder för att kontrol
lera och manövrera och därmed håller nere antalet fakliskl inträffade olyckor,
per personkilomeler t, o, m, långt under vad SJ kan prestera, anpassar sig nu
medpassagerarna på tunnelbanetågel till förhållanden som för femton år
sedan skulle ha föranlett deras livliga protester, från rökning, öldrickning och
fötter på sätena till folk som ligger, berusade som mår illa, sönderskurna
säten, knuffar, klumpiga närmanden och skrål. Den vanlige resenären utsätts
väl inle för alll delta samtidigt ulan bara för någon prövning eller några ål
gången. Om de blir alltför många, byter man kanske vagn. Sä länge man sitter
kvar, gör man sig så liten som möjligt, blidkar tiggare med pengar och
cigaretter och försöker ängsligt leende hindra påtvingade samtal från alt ta en
hotande vändning. Dä och då skymtar poliser, som ibland måste ingripa men
inle alllid finns lill hands,

Utan att svartmåla kan man konstatera att den traditionella egendoms- och våldsbrollsligheten, som till väsentlig del är ungdomsbrottslighet, nu har antagit sådana proportioner och former att den börjar bli en irygghelsfräga. Dessvärre finns hittills inga tecken på att utvecklingen håller pä all vända, så alt vi kommer tillbaka till en lägre brotlslighetsnivå, kanske inle ens pä alt brottsligheten skall stabiliseras pä nuvarande nivå, Brollsriskerna är väl alltför ojämnt fördelade regionall, lokall och kategorivis och ännu för små generellt för att brottsligheten som problem skall kunna mäta sig med de politiskt stora fördelnings- och trygghetsfrågorna, men nog förtjänar brotts-

Nr 129

Måndagen den 23 april 1979

Om åtgärder för att bekämpa våld och vandalism

139

Nr 129

Måndagen den 23 april 1979

öm åtgärder för att bekämpa våld och vandalism

140

problemen att las på allvar,"

Sådana allvarsord menar jag måste mana till eftertanke,

Föratt också i pengar och kostnader ge ell begrepp om omfattningen villjag bara nämna alt förstörelse och vandalisering kostar samhället stora summor, totalt 200-400 miljoner per år. En undersökning visar på 100 miljoner i enbart kommunala koslnader. Försäkringar, privata företag och enskilda får betala resten. Varje svensk får årligen betala mellan 25 och 35 kr, för att täcka kostnaderna för enbart förstörelse, I Göteborg kostade 1977 förstörelsen hos de tre allmännyttiga bostadsföretagen hyresgästerna ca 6 milj, kr.

Jag har med viss utföriighel velat beskriva den vardagliga silualionen när del gäller våld och skadegörelse. Skälet är att den som uttalar oro över den rådande situationen ofta möts av påståendet alt del är överdrift eller all det är fråga om skräckskildringar. Många vägrar all se förhållandena så som de är. Jag vill verkligen icke påstå att detta skulle gälla justitieministern, ulan jagar övertygad om att Juslilieminislern lill fullo inser situationens allvar, men ibland kanske den rätta inlevelsen i hur andra människor har del saknas på departementet.

Jag vill hiir i riksdagen föra fram den vanliga människans synpunkter, som de kommer fram då vederbörande berättar om sin rädsla, sin oro och sin otrygghet. Jag vill slå fasl att detla är så allvarliga problem all vi alla har elt ansvar och all vi alla måste söka effektiva lösningar.

Man frågar sig då: Vad kan vi göra? Jag instämmer helt i justitieministerns svar, där han framhåller vikten av att .förbättra barns och ungdomars uppväxtförhållanden, minska arbetslösheten bland ungdomen och bekämpa narkotikabruket.

Jag delar också justitieministerns uppfattning när det gäller betydelsen av polisens olika insatser. Jag släller mig däremoi frågande till hur juslilieminislern skall lyckas med sill uppsåt alt minska vakanser och öka polisens brottsförebyggande verksamhet, med tanke pä den njugga bedömning av behovet av polismanstjänsler som justitieministern har gett ullryck för i årets budgetproposition. Där vill jag bara erinra om att vi frän moderala samlingspartiet här i riksdagen nyligen har röstat för 300 nya polismansljänster mot justitieministerns 130 och att vi dessutom har föreslagil att en ny polisskola skall inrättas. Med en sådan satsning skulle jusiilieminisierns intentioner troligen ha kunnat bli verklighet.

Men Jag vill övergå till den inriktning som min interpellation huvudsakligen fåll, nämligen vilka process- och straffrättsliga åtgärder vi kan vidta för att komma till rätta med våldet och vandalismen.

Där har Ju justitieministern pä en presskonferens i fredags eftermiddag redogjort för bl. a. vilka utredningar han nu har för avsikt au tillsälta för alt se över det straffrättsliga påföljdsystemet. Det här svaret kan ju därför sägas komma litet posl festum.

Men del som i sak siaren när man ser tillbaka är alla dessa ulredningar som alltid är på gång. Justitieutskottel har i sitt betänkande 1978/79:9 lämnat en rätt imponerande redogörelse för vilka utredningar som arbetar f. n.

Man frågar sig: Händer del aldrig något i realiteten? Om Justitieministern

alltid skall avvakta resultatet av utredningar som är på gäng eller resultatet av nylillsalta utredningar som uppmanas arbeta skyndsamt, så kommer juslilieminislern aldrig all fä tillfälle att följa upp resultatet av olika åtgärder i praktiken.

Ulan att ta ställning i själva sakfrågan vill jag i det sammanhanget säga all den av justitieministern i fredags framlagda proposilionen om försöksverksamhel med s. k. konlrakisvård av narkotikamissbrukare som har begått brott utgör en lysande undantag. Jag lycker all det är ytterst tillfredsställande all man här lar nya grepp, alt man vågar slå in på litet ovanliga och okonventionella vägar och att man vill pröva sig fram till godtagbara resultat.

När nu justitieministern - eller är det möjligen socialministern som har varil påtryckande? - trols allt lagil steget alt sälta i gång en försöksverksamhel, så lyckerjag att det skulle ha kunnat ske med helt andra påföljder och långt lidigare.

Från moderata samlingspartiet har vi år efter är framhållit att den som begått vissa av de brott som vi talar om i dag, t. ex. skadegörelse, skulle gollgöra del genom någon form av samhällstjänst. En sådan påföljd har ulan tvivel en stark förankring i del allmänna rättsmedvetandet. Den uppfyller det rättmätiga kravet på att man skall sona det som man har förbrulil, att varje människa måste ta ansvar för sina egna handlingar och att varje människa har någol positivt alt ge sina medmänniskor.

Inte bara hos allmänheten, utan också i riksdagen, har tanken på någon form av samhällstjänst sä småningom fåll positivt stöd. Ungdomsfängelse-utredningen ullalar sig också i princip för en sådan påföljdsform. Erfarenhelerna utomlands är goda - möjligen i motsats lill den nu av justitieministern föreslagna konlraklsvården. Den skulle ju också tillämpas på många - i varje fall på betydligt fier än det 50-lal som konlraklsvården avses omfatta.

Jag kan förslå all juslilieminislern har hyst betänkligheter mot au pröva vissa ålgärder, och dä kanske bara i vissa delar av landei, men nu har justitieministern äntligen kommit över det hindret. Jag vill därför fråga: Hyser jusliteminisiern några planer beträffande samhällstjänsten motsvarande försöksverksamheten med konlrakisvård?

I en annan proposilion, som justitieministern enligl pressmeddelande lade fram i fredags, har justitieministern tydligen föreslagil vissa ändringar i påföljdssyslemel, t. ex. fängelse i samband med skyddslillsyn.

I förbifarten vill jag påtala del anmärkningsvärda i all inle ens justitieministern själv iakttar regeln all riksdagen åtminstone samiidigt med pressen skall ha tillgäng lill avlämnade propositioner- i fredags eftermiddag hade i vart fall inte jag fåll den omtalade propositionen. Förhällandet har ju påpekats ofta i kammaren under den här våren, och justitieministern borde väl i högre grad än de andra statsråden värna om att givna regler följs!

Men tillbaka till sakfrågan - möjligheten all döma lill fängelse i samband med skyddslillsyn - där juslilieminislern har föreslagit alt del skall vara fängelse, ej under en månad.

Där hade justitieministern ju haft tillfälle att föreslå det av oss moderater

Nr 129

Måndagen den 23 april 1979

Om åtgärder för att bekämpa våld och vandalism

141

Nr 129

Måndagen den 23 april 1979

Om åtgärder för att bekämpa våld och vandalism

länge förespråkade försöket med veckoslutsfängelse. Jag tror att del skulle vara en ordentlig tankeställare, både för den som begått brott och för kamraterna i gänget, om den dömde under några veckoslut måste uppehålla sig i någon form av anstalt. Jag undrar om justitieministern har några planer på sådan försöksverksamhet.

När del sedan gäller den processuella delen råder det enighet om vikten av all avgörandet följer snabbi på gärningen. Vikten av snabba avgöranden framgår också tydligt av mänga remissvar angående den föreslagna konlraklsvården.

Justitieministern säger all han anser del vikiigi all förundersökningarna bedrivs skyndsamt. Ell säll au nä del resultatet är jusl sysiemel med Jourdomslolar, som föruisätier snabbhet på alla handläggningssiadier. Del som har läckt ut från rällegängsutredningen om Jourdomstolar har, såviii jag förslår, inte varit sä positivt. Skulle det inle också härvidlag vara av värde alt följa del moderala förslaget, all på prov i några siörre städer se hur jourdomstolar fungerar? Jag undrar om justitieministern har några sådana planer. Om Juslilieminislern inle hardet, skulle del vara intressant att få vela vad justitieministerns motstånd grundar sig på.

Sammanfattningsvis vill jag säga all situationen när del gäller våld och vandalism är ytterst oroväckande. Jag efterlyser alltså här vilka konkreta ålgärder utöver de redovisade som justitieministern ämnar vidta och med vilken handlingskraft juslilieminislern ämnar la itu med de här problemen.

142

Justitieministern SVEN ROMANUS:

Herr lalman! Jag är ense med Inger Lindquist om all ulvecklingen är oroande och alt del behövs åtgärder för att komma lill rätta med lägel. Svårigheterna är alt avgöra vilka konkrela åtgärder som skall vidtas. Den övergripande synpunkten är att det behövs ålgärder inom hela samhällslivet -det går inle all bara begränsa sig lill åtgärder inom kriminalvården, straffrätten och processräUen. Della är Jag övertygad om all Inger Lindquist häller med mig om.

Men först och främst gäller del all försöka finna godtagbara konkrela åtgärder. Därharfaktiskt under de senasle åren företagils myckel omfattande undersökningar och kommil fram mänga uppslag. Jag vill komplettera vad Jag sade förut om verksamheten inom BRÅ med att redogöra för ylleriigare en rad åtgärder som BRÅ har vidtagit.

BRÅ redovisade nyligen i rapporten 1978:1 en undersökning från det kriminalvetenskapliga institutet vid Stockholms universitet. Den belyser de kostnader som lill följd av skadegörelse drabbar landels kommuner, kommunala bolag och stiftelser. Vidare har BRÅ:s arbetsgrupp för barn- och ungdomsfrågor lill uppgift all studera olika former av skol-anpassningsproblem, t. ex. skadegörelse, och utarbeta rekommendationer och förslag till brottsförebyggande åtgärder. Skadegörelsebroltet behandlades också i BRÅ:s rapport 1978:2 om broUsutvecklingen, och där uttalas bl. a. aU denna brottslighet kan ses som en viktig social indikation på ungdomars

problem och att den i detla perspekiiv är en broUsgrupp som är viklig aU studera.

Vidare föreligger betänkanden från 1956 års klientelundersökningar och en BRÅ-rapporl från 1975 om unga lagöverträdare. Vidare finns tvä projekt inom BRÅ:s utvecklingsenhet som anknyter direkt till frågorna om ungdomskriminalilelen. Det ena projektet kallas Olämpliga ungdomsmiljöer och del andra Brottsliga ungdomsgäng.

Vidare har arbetsgruppen för barn-och ungdomsfrågor inom BRÅ framlagt en rapport om handläggning av ungdomsfrågor. Den har diskuieral frågan om samarbete mellan socialvård, skola och polis. En utvärdering av försöksverksamhel inom Stockholmspolisen med poliser som fritidsledare har behandlats i en BRÅ-rapporl 1977.

Utöver detta föreligger ytterligare tre forskningsprojekt avseende våldsbrott och vandalism som utreds i BRÅ:s regi eller med anslag från BRÅ. Del ena heter Våldsprojeklet, och del avser att beskriva dömda personer och situationer i vilka våldsbrott uppstår. Det andra gäller väldsbrotlslighelens utveckling i Sverige i jämförelse med andra länder. Det tredje gäller vandalism i bostadsområden.

Detla visar alt man inom BRÅ lar upp frågan om bekämpandet av kriminaliteten överelt myckel vidsträckt fäll. Och man är inle främmande för att försöka komma till rätta med problemen genom åtgärder på andra områden än kriminalvården, straffrätten och processrätten.

Till detla kan jag knyta alt i etl pressmeddelande från arbetsmarknadsdepartementet den 9 april aviserades en bred kampanj för salsningar på ungdomens sysselsättning. Del är elt 18-punktsprogram med syfte all bekämpa arbetslöshet och bereda ungdomen värdefull sysselsättning inom skolan och på arbetsmarknaden. Om man kan komma någon vart på den punklen ärdel enligl min meningen väsentligt medel för att bekämpa denna kriminalitet.

De konkrela åtgärder som aviseras pä kriminalvårdens, straffrättens och processrättens områden är framför allt sådana som har nämnis i den tidigare debatten och som är föremål för ulredningar enligl utfärdade direktiv, Rätlegångsulredningen utreder frågan om processrätten. Det är en aktuell uiredning som skall lägga fram konkrela förslag. En kommitté, som har fåll anvisningar om alt arbeta snabbt, skall lägga fram förslag om alternativ lill frihetsstraff Det gäller all där finna någon form som kan bidra lill en förbättring på detta område. Jag vill gärna deklarera all jag inle alls är främmande för att försöka med nya åtgärder. Även om man inte har full säkerhet för alt man därmed vinner mycket så är del värdefullt all försöka. Det är sä svårt all i förväg uttala sig om effekterna på hela detta område attjag inte alls är främmande för all man efter mönster av narkomanvården söker få till slånd en försöksverksamhel avseende andra institut som kan leda lill bättring när del gäller dem som begått brott.

Jag skall bara lill slut, med anledning av au Inger Lindquist sade att riksdagen inte hade fått kännedom om proposilionen om ungdomsfängelse samtidigl som meddelande gick ut lill pressen, peka pä alt enligl dagens

Nr 129

Måndagen den 23 april 1979

Om åtgärder för att bekämpa våld och vandalism

143

Nr 129

Måndagen den 23 april 1979

Om åtgärder för att bekämpa våld och vandalism

144

föredragningslista slår proposilionen om ändring i brottsbalken upplagen såsom bordlagd en gång. Den bordlades såvitt Jag vel i fredags, och propositionen förelåg också tryckt i fredags.

ARNE NYGREN (s):

Herr lalman! Jag skall bara hell kort närmare utveckla ell par av de projekt som juslilieminislern myckel utföriigi redovisat i anlal och som vi Jobbar med inom brottsförebyggande rådet i avsikt att försöka förebygga den brottslighet som Inger Lindquist myckel ordrikt talade om.

När det gäller skadegörelsen och vandaliseringen i boendet har brottsförebyggande rådel, i samarbete med hyresgäströrelsen, startat en aktivitet som nu tycks sprida sig över landei, i avsikt att finna vägar att råda bot på problemet.

På en inledande konferens i Siockholm om skadegörelse i boendel underströk man kraftigt all om denna brollslighel skall kunna nedbringas och förhoppningsvis förebyggas är del nödvändigt all hyresgästerna får etl inflytande och lar elt ansvar för all bevara gemensamma värden i den egna miljön. Ökat inflytande och ansvar är viktigt för att komma lill rätta med skadegörelsen, inle minsl i boendeområdena. Detta arbete fortsätter nu bl. a. med konferenser i Göteborg och Malmö - också på de platserna i samarbete med hyresgäströrelsen.

Vi arbetar också inom brottsförebyggande rådel - i en särskild arbetsgrupp där Jag är ordförande - med alt försöka finna åtgärder för all nedbringa skadegörelse, mobbning, skolk m. m. i skolarbetet. Vi har haft konlakl med i stort sell alla skolenheter i tre län - Södermanlands, Kopparbergs och Stockholms län - och sökt svar på frågan: Hur försöker ni bemästra dessa skolproblem?

Vi har fält fram ell myckel intressant utredningsmaterial, som i dagarna häller på alt sammanställas och som inom kort skall redovisas. På en BRÅ-konferens för en tid sedan med dellagande av elever, skolledare, övrig skolpersonal, kommunfolk, fackliga organisationer m. fl. fick vi tillfälle all muntligt rapportera om vår undersökning. Vi fick också på den konferensen ett gott underlag för värt fortsalla arbele genom de synpunkter som framkom.

När man summerar undersökningen och synpunkierna från konferensen kommer man fram lill en myckel klarslutsals: Genom elt ökal inflytande och med ansvarstagande från eleverna kan goda resultat nås. I skolor där man givit elever och deras organisationer ell reellt infiytande i skolarbetet, där man engagerat eleverna i etl ansvarslagande, där har man också nätt mycket goda resultat i alla de tre angivna länen.

En summering av den nämnda konferensen och dess resultat finns i senaste numret av vår tidning, BRÅ-apropå, som vi försökl sprida till alla skolor i landet för att på det sättet fä en fortsättning av den här aktiviteten. Runt om i landei arrangeras också aktiviteter kring temat: Vad kan vi göra för an nedbringa skadegörelse, skolk, mobbning m. m.?

Jag har lidigare här i kammaren sagt all vi kan nå goda brottsförebyggande

resultat genom elt utbyggt engagemang av folkrörelserna. Det samarbete som vi i BRÅ har knutit med hyresgäströrelsen och med elevorganisationerna har stärkt mig i övertygelsen all vi med ell ökal inflytande för hyresgäslerna och deras organisationer i boendel samt för eleverna och deras organisationer i skolan har möjlighel au nå mycket goda resultat för all nedbringa bl. a. vandalism och skadegörelse i samhället.

Det viktigaste i kampen mot den brottslighet som Inger Lindquist här har talat om måste ändå enligt min mening vara alt skapa fömlsättningar och genom möjliga ålgärder salsa pä alt förebygga brottslighet. Där finns alltjämt mycket alt göra.

Nr 129

Måndagen den 23 april 1979

Om åtgärder för att bekämpa våld och vandalism

INGER LINDQUIST (m):

Herr talman! Det var en förödande lång uppräkning som juslilieminislern gjorde beiräffande alla ulredningar som är pä gång. I och för sig är det intressant, och del är självklart att jag också tycker alt det är myckel viktigt med ulredningar och forskning. Del var också inlressanl alt höra vad Arne Nygren hade att berätta om brottsförebyggande rådets arbete.

Vad jag är lilel oroad av är emellertid att del blir undersökningar, uppslag, diskussioner, debatter och sammanställningar - men vad är det som händer? Vad ärdel man gör i handling? Vi måste ju från de här sammanställningarna och uppslagen någon gång komma till handling. Det menar Jag att vi hargjort alldeles för litet. Det här problemet är myckel allvariigt. Jag menar inle alls all del behöver finnas några aggressioner partier emellan eller att vi på någol säll behöver slå varandra i huvudet med olika argument, för detla är verkligen mycket allvariiga problem som vi allesammans barett stort ansvarföratl lösa. Därför blev jag glad över all Justitieministern sade att han är iniresserad av försöksverksamhel. Det har ju, som jag tidigare sade,Justilieminislern också visal genom förslaget lill konlrakisvård. Jag instämmer även helt i justitieministerns ullalande att detta är väldigt svåra frågor. Jag tror inle all någon pä rak arm kan ge etl besked om att si eller så skall vi göra.

Justitieministern berättade utföriigi om ulredningar m. m. och nämnde mot slutet litet om jusl det som jag tycker är särskilt intressant, nämligen olika typer av försöksverksamhet. Det är väl bara genom försöksverksamhet som man verkligen kan komma fram lill resultat. Del är myckel möjligt all ell försök misslyckas men att nästa lyckas osv. Därför skulle jag vilja fråga Justitieministern lilel mer om del här. Är det så aU man tänker på t. ex. community service, eller är det andra frågor som man vill la upp försöksvis?

Justitieministern SVEN ROMANUS:

Herr lalman! Pä den sista frågan kan Jag svara alt della ingår i de direkliv som nu ges till uiredningen om kriminalvård i frihet. I direktiven uppräknas en rad olika uppslag i fråga om alternativ lill frihetsstraff. Meningen är att kommittén snabbi skall göra en inventering och undersöka i vad mån olika alternativ går att införiiva med svensk lagstiftning. Utredningen är alltså förutsättningslös så lill vida aU del i direkliven inle finns någon priorilering

145

10 Riksdagens protokoti 1978/79:127-129

Nr 129

Måndagen den 23 april 1979

Om sysselsättningen i Västerbotten

for en speciell form av sädana här ålgärder, ulan del är Jusl del som kommittén skall beakta.

Sedan villjag helt allmänt påpeka för Inger Lindquist alt del är lätt all säga: Här pågår utredningar och forskning, men vad sker? Del är faktiskt så på det häromrädet, att det är myckel svårt alt konkretisera en speciell åtgärd. Även om man kommer fram till all en speciell åtgärd skall vidias, verkar den bara lill en del; del krävs ålgärder över hela fältet.

Jag vill i detta sammanhang gärna understryka vad Arne Nygren sade, nämligen all BRÅ:s arbele inle bara är inriktat pä forskning - det är diskussioner, aktiviteter och samarbete mellan olika myndigheter. Jag tror faktiskt all man på det sättet kan vinna ganska mycket som man inle skulle vinna genom all införa en ny strafform, nämligen en förbättring i fråga om den vandalisering och del våld som förekommer.

INGER LINDQUIST (m):

Herr lalman! Jag kan tänka mig all om justitieministern och jag hade debatterat den här frågan för ell eller två år sedan, sä hade vi i dag stått och stampat på samma fläck som då. Del är del Jag har vänt mig emot i den här debatten.

Vi lalar om ulredningar och vi avvaktar resultat av utredningar, men lyvärr blir det inle så mycket mera. Jag menar att en utredning inle kan utgöra ell hinder för en försöksverksamhel. Del har den konlrakisvård, som vi nu har pratat om fiera gånger, visat.

Sedan lyckerjag naturligtvis att samarbetet mellan olika myndigheter är väldigl viktigt. Del är någoniing som Jag har efterlyst vid upprepade Ullfållen.

Jag tror också all man myckel snabbi skulle kunna vidta vissa andra åtgärder. Jag såg t. ex. i senasle numret av Polislidningenall man gärna skulle vilja ha ungdomsrotlar. Del är väl inte justitieministerns område, men det är en av de saker man skulle kunna göra. Det var någon som väckte förslaget att man i de stora domstolarna skulle kunna ha någon företrädare för skydds-konsulenten, som bums när någon hade dömts till skyddslillsyn log den dömde om hand. Där har ofta funnits stora brister.

Jag menar alltså att del inle är så konstiga saker man behöver göra. Jag tror att det är väldigt vikiigi alt vi gör olika saker och inle bara utreder.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 3 Om sysselsättningen i Västerbotten

146

Arbetsmarknadsministern ROLF WIRTÉN erhöll ordet för ati besvara Arne Nygrens (s) den 14 mars anmälda interpellation, 1978/79:164, och anförde:

Herr talman! Arne Nygren har frågat mig dels om regeringen avser att vidtaga särskilda åtgärder för alt skapa sysselsättning för de många arbetslösa

ungdomarna i Västerbotten, dels vilka ålgärder regeringen avseratt vidtaga för att trygga sysselsättningen för de anställda vid de många "krisförelagen" i Västerbotten, dels hur regeringen tänker agera för alt förhindra all företag i Syd- och Mellansverige, som köpt upp Norrlandsförelag, i strid med regionalpolitiska målsättningar flyttar sysselsättningen söderut.

Under det senaste halvåret har orderingången hos företagen i vårt land förbättrats. Även Västerbollens län har kunnat notera en viss förbättring. Antalel lediga platser i mars har således ökal i förhållande lill läget för ell är sedan.

Trols dessa positiva inslag ligger dock arbetslöshelen och antalel sysselsatta i beredskapsarbete på en hög nivå. De största svårigheterna möter de nylilllrädande på arbetsmarknaden.

Med anledning av de kvarstående svårigheterna för framför allt de unga, beslutade regeringen nyligen om en rad insatser för att ge dessa arbele eller utbildning. Under nästa läsår kommer således en kraftig satsning alt göras pä gymnasieskolan och andra utbildningsåtgärder. För de ungdomar som trots utbildning inle kan få arbete kommer fortsall kraftigt statligt stöd all utgå till beredskapsarbeten.

Del här är ålgärder som gäller över hela landet men som har särskild aktualitet i bl. a. Västerbottens län. Jag är övertygad om alt kommunerna, landstingen och företagen tar sin del av ansvaret. Kampen mot ungdomsarbetslösheten måste praktiskt omsättas lokall och regionall. Regeringen har anvisat medlen.

Staten gör redan i dag betydande insatser genom reguljära arbetsmarknads-och industripoliliska insalser för att trygga sysselsättningen i Västerbottens län. Att vissa företag läggs ner bl. a. på grund av stmkluromvandlingar går sannolikt inle att hindra. Regeringen försöker dock att undvika nedläggningar bl. a. genom att medverka i rekonstruktioner där företagen bedöms ha fortsatt livskraft. Jag vill även framhålla alt en av industri- och regionalpolitikens huvuduppgifter är all stimulera lill utbyggnad av befintlig industri samt nyetableringar så att de negaliva konsekvenserna av bl. a. en strukturomvandling begränsas. Genom de förslag som regeringen nyligen lagt fram förstärks både regional- och industripolitiken.

Några direkta möjligheter att hindra att en tillverkning fiyitas från ett förelag som har köpts upp har regeringen i regel inle. Då lokaliseringsstöd har beviljats för verksamhelen finns särskilda möjligheter att påverka förelaget med hänvisning till de sysselsätlningsätaganden som finns förknippade med stödet. Som en sista ålgärd kan del bli fråga om all kräva tillbaka beviljat lokaliseringsstöd.

Orsaken lill alt Norrlands Ytongs verksamhet i Skelleftehamn läggs ner är enligl förelagets uppgifter den vikande marknaden för företagets produkter i Norrland. Någon överfiyttning av tillverkningskapacitet till någon annan av verksamhetsorlerna inom Yxhuliskoncernen är således inle aktuell. Regeringen har erbjudit företaget elt generöst lokaliseringsstöd för ombyggnad av fabriken i Skelleftehamn för att ge förutsättningar för en fortsatt verksamhet på lägre nivå. Delta har dock avvisats frän förelagets sida, då man inte anser

Nr 129

Måndagen den 23 april 1979

Om sysselsättningen i Västerbotten

147

Nr 129

Måndagen den 23 april 1979

Om sysselsättningen i Västerbotten

sig kunna klara den finansiering som behövs uiöver lokaliseringsstödet.

Umeå Mekaniska AB är verksamt i skogsmaskinbranschen, som i dagsläget har stora överkapacitets- och strukturproblem. Förhandlingar om en strukturomvandling pågår mellan de tre svenska förelagen i branschen, och del är därför f n. omöjligt all förutsäga på vilket sätt de nuvarande problemen kommer au lösas saml vilka sysselsäliningskonsekvenser del kan få för berörda orter.

Enligl vad jag har inhämtat från Volvo BM kommer de kollektivanställda som eventuellt behöver sägas upp vid Umeå Mekaniska AB all kunna erbjudas anställning vid ell annal Volvoförelag i Umeå, nämligen Volvo-Umeverken. Berörda tjänstemän kommer alt kunna erbjudas anställning inom Volvokoncernen. Sannolikt kommer därför, såvittjag nu kan bedöma, resultaten av en kommande stmkturomvandling inom skogsmaskinbranschen all påverka den totala sysselsättningsnivån i Umeå i mindre grad än vad som kan bli fallel på andra orter.

148

ARNE NYGREN (s):

Herr lalman! Det svar som statsrådet nu lämnal pä min interpellation har motsetts med stort intresse och vissa förhoppningar i Västerbotten. Att svaret har dröjt så länge har många tolkat som elt ullryck för alt någol kanske var på gäng i departementet för all förbällra sysselsättningsläget.

Hur skall nu alla som med spänning har väntat på detta statsrådsbesked reagera? Hur skall de drygt 11 000 i mitt hemlän som i dag går arbetslösa eller på annat säll står utanför den öppna arbetsmarknaden la del svar som Rolf Wirtén här har lämnat? Hur skall de drygt 3 000 ungdomar under 25 år i Västerbollen som i dag är arbetslösa eller korllidsengagerade i praklikjobb o. d. läsa ul något framlidshopp av den länga men innehållslösa texten? Och hur skall de tusentals arbetare och tjänstemän i krisförelag i mitt län som med särskilt intresse sett fram emot svaret kunna finna någon tröst i den oro för morgondagen som de känner? Jag undrar t. o. m. vad statsrådets egna partivänner i Väslerbolten skall lycka om en sådan behandling av sysselsättningsproblemen i deras län.

Jag lackar för svaret, men Jag beklagar verkligen tomheten i detla svar. Och jag måste konstatera alt i folkpartiels Sverige lycks inle VäslerboUen ha någol framlidshopp.

Brislen på innehåll i svaret blir särskill oroande dä de få uppgifter som lämnas också är felakliga, tydligen på grund av all statsrådet endasl har lyssnat till förelagens uppgifter och glömt bort all lyssna lill de anställda.

Elt första exempel gäller uppgiften om nedläggning av Norriands Ylong i Skelleftehamn. Jag beklagar verkligen alt statsrådet inte anser sig kunna förhindra all della företag, nyligen uppköpt, lägger ned produktionen och fiytlar den och Jobben 75 mil söderut.

Kanske beror beskedet pä all statsrådels underiag för ställningstagandet är felaktigt. Statsrådet säger: "Någon överflyttning av tillverkningskapacitet lill

någon annan av verksamhetsorterna- är inte aktuell." Vad säger då

statsrådet om att samtidigt som nu 80 anställda friställs i Skelleftehamn söker

företagel 50 nya för anställning i företagets moderfabrik i Mellansverige?

När statsrådet vidare säger att del är "den vikande marknaden för förelagels produkter i Norriand" som är orsaken till nedläggningen vågar jag påslå alt även del är en felaktig uppgift. Arbetarna och tjänstemännen i Skelleftehamn erbjöd sig all överta och fortsätta driften i Skelleftehamn. Företaget försökte då först förhindra della genom all flytta den mellansvenska fabrikens försäljningsområde långt upp i Norriand. När de anställda i Skelleftehamn ändå vidhöll att de bedömde fortsalt produktion möjlig med del begränsade försäljningsområdet kom nylt besked: Förelaget ville inle överiåta fabriken i Skelleftehamn.

Är del någol tecken på att vikande marknad skulle vara orsaken till flyttning av produktion och Jobb söderut?

Mina uppgifter kan bestyrkas av brevväxling och andra kontakter mellan företagsledningen, de anställda och Skellefteå kommun.

Norrlands Ylong är ett av många exempel från senare år på hur syd- och mellansvenska företag köper upp företag i Norriand för att sedan lägga ner produktionen och flytta den söderut.

Etl andra exempel är Vilhelminaförelaget Nordkugg, som för något år sedan flyttades till Småland och gjorde elt 50-lal vilhelminabor ulan Jobb. Nya Jobb skapades i stället vid förelagets moderföretag där nere.

Etl tredje exempel är Umeå Mekaniska AB, som statsrådet tar upp i svaret -etl myckel lovande utvecklingsföretag som köptes upp för några är sedan av Volvo BM. Vid det högtidliga övertagandel lovade Volvoledningen all garantera jobben i Umeå. Nu säger man alt det var ett förfluget löfte.

I dag är Umeå Mekaniska en bricka i etl spel mellan Volvo BM och andra förelag i skogsmaskinbranschen. Volvo BM vill offra Umeäfabriken i sina samordningsaffärer. 100 skickliga metallarbetare och konstmktörer riskerar att mista sina Jobb.

Statsrådet har ingen tröst att ge arbetarna och tjänstemännen vid Umeå Mekaniska, annat än möjlighet till ett löpandebandsjobb för de ordentligt yrkesulbildade arbetarna och flyttning söderut för tjänstemännen. Nu hardet intressanta häni alt de anställda i Umeåfabriken själva agerat för all skaffa jobb, och i dagarna har man fått en beställning på fabrikens skogsmaskiner för 12 milj. kr. Därmed tryggas Jobben åtminstone över nästa årsskifte och kanske elt helt år. Fler order lär vara akluella.

Mot den bakgrunden, som statsrådet tydligen inte känner till, är beskedel i dagens interpellationssvar föråldrat - men, lyckerjag, samtidigl oroande.

Jag vore lacksam om statsrådet i dag kunde försäkra de anställda vid Umeå Mekaniska att medan jobb finns vid fabriken skall inle regeringen träffa någon uppgörelse som hotar eller fiytlar de jobb, som finns i Umeå, söderut. Del vore ett besked frän arbetsmarknadsministern som de anställda skulle uppskatta.

Om övriga krisföretag i Västerbotten säger statsrådet ingenting. Jag beklagar det. Västerbottens problem har under en lång tid kommit i skuggan av de norrbottniska problemen. Men del betyder inle all de - särskill i vårt inland - är nämnvärt mindre. Låt mig la två exempel.

Nr 129

Måndagen den 23 april 1979

Om sysselsättningen i Västerbotten

149

Nr 129

Måndagen den 23 april 1979

Om sysselsättningen i Västerbotten

150

I Sorsele går i dag var femte ungdom under 25 är arbetssökande, utan fast jobb. Vilka besked med hopp för framtiden skall jag förmedla lill dem? Är del bara flyttning söderut som arbetsmarknadsministern har att rekommendera? I Lycksele ryckte för en tid sedan etl anlal ynglingar ul från värnpliklsljänstgöring. 30 av dem gick direkt till en lång arbetslöshetskö. Vad kan del ansvariga statsrådet ge dem för framtidshopp?

Även i andra delar av Västerbotten är problemen slora. I Skellefteå står i dag drygt 3 000 utanför den öppna arbetsmarknaden. Antalel anställda vid f d. Algots Nords fabrik skall vara 220, men är nu nere i 150-160.1 Lycksele och Norsjö finns del ungefär samma anlal anställda, mest kvinnor, i lekofabrikerna. Ulvecklingen är också densamma. Deras framtid är direkt hotad. Vad har statsrådet för tröst att ge dem?

I Klemensnäs i Skellefteå har ca 300 anställda nu vänlat ell halvår och mer därtill på ett regeringens ingripande för alt trygga jobb och sysselsättning. Nu på onsdag öppnar riksdagen, med ett beslul som lycks föreslås enhälligt av näringsutskotlel, den möjlighet för regeringen som den ansett sig sakna. Jag hoppas verkligen att regeringen då skall handla snabbi. I Klemensnäs finns produktion och arbetskraft. Vad man saknar är en vilja från regeringen och ell ekonomiskt tillskott för alt trygga jobb och framlid för en anrik industriort. Alternativet för de anställda i Klemensnäs är friställning och inställelse i en mycket lång arbetslöshetskö.

I Hörnefors utanför Umeå hotas utkomsten för tusentals personer och framliden för elt helt samhälle, en f d. kommun, av NCB:s ovissa framlid. Där har de anställda hela vintern arbetat fram lösningar som de anser kan rädda jobben, om man får samhällets stöd och hjälp i del arbetet. Är regeringen beredd all medverka lill att i Hörnefors trygga jobben för de drygt 500 arbetare och tjänstemän som nu dagligen plågas av oro för framtiden?

När statsrådet i sill svar säger att antalet lediga Jobb har ökat i mars är det inle särskilt stor tröst för Väslerbolten. Jag hoppas nämligen att statsrådet har uppmärksammat att antalet lediga Jobb i Västerbotten har minskat. Del är inle heller lill nämnvärd tröst för de arbetslösa, för dem som har beredskapsjobb eller för dem som genomgår AMS-utbildning. De vel all del vid arbetsförmedlingarna i länet ändå går 15 arbetssökande på varje ledigt Jobb.

En sak berör slaisrådet inte i svaret. Del är del faklum att antalet arbetslösa i mars månad minskade i hela riket utom i Västerbotten - där ökade antalet. Borde inle åtminstone det faktum all antalet lediga jobb minskar och antalel arbetslösa ökar vara skäl för regeringen alt överväga några extra åtgärder också för Västerbotten? Elt tillmötesgående av del krav som för några veckor sedan framfördes på den socialdemokraliska årskongressen i Skellefteå på inrättande av ett statligt investeringsbolag, AC-lnvest, vore ell sätt all skapa förutsättningar för utveckling. Jag frågar: Finns del inga planer i departementet på att försöka medverka till alt lediga Jobb som nu i ökad utsträckning annonseras ut i Syd- och Mellansverige kan fiyitas till orter i t. ex. Västerbotten, där så många arbetslösa väntar på jobb? Har vår regionalpolitik.

som vi hade många anledningar att glädjas ät under de första sex åren på 1970-talet, nu helt kapsejsat?

Arbetsmarknadsministern ROLF WIRTÉN:

Herr talman! Arne Nygren ger själv belägg för alt den ekonomiska politik som vi har fört nu börjar ge etl positivt resultat för landei i stort och för Västerbotten. Detla är det centrala, att vi får i gång ekonomin efter de dåliga åren fram till 1976, dä man lastade pä för myckel för all kunna behålla konkurrenskraften. Nu börjar svenski näringsliv äter kunna konkurrera. Del är en central punkl alt utgå ifrån i denna deball.

Arne Nygren frågar vad regeringen gör för att kunna möla de problem som finns i Västerbottens län. Del är naluriiglvis rikligl alt silualionen i Norrlandslänen ärbesvärlig. Det harjag aldrig stuckit understol med. Jag har fiera gånger från talarstolen här i kammaren påpekat denna besväriiga situation. Vill Arne Nygren höra det än en gång så mä del vara hänt. Norrbotten har alldeles specifika problem, och Västerbotten har också svårigheter. Antalel arbetslösa har inle minskal så som det hargjort i mänga andra län. Däremoi, Arne Nygren, har ändå antalet lediga Jobb ökal om man jämför siffran frän mars 1978 med siffran frän mars 1979. Det rör sig om en uppgång frän 603 lill 716. Så även härvidlag är det en förbättring i förhållande till läget för elt år sedan.

Vi har onekligen gjort en hel del för alt förbättra situationen i Västerbotten. Del tror Jag Arne Nygren vid närmare eftertanke är beredd alt hälla med om. Pade punkter som nu är aktuella pågår Ju branschutredningar som ännu inte är klara. Del är myckel besväriiga sådana. Jag tror inle alt Arne Nygren har någol recept för hur problemet med överkapaciteten inom skogsmaskinin-duslrin skall lösas. Arbetet med delta fortsätter. Här har man också att ta hänsyn lill andra arbetsmarknadssvaga områden i vårt land, exempelvis i Gävleborgs län. Arbeiei med dessa problem pågår, och jag hoppas alt kunna presentera resultatet av del arbetet sä småningom.

En annan sak som också är av central betydelse för Västerbotten är naturiigtvis den förändring som sker inom skogsindustrin. En strukturförändring är på gäng inom NCB. Del är ännu för tidigt att i konkreta termer redovisa hur utfallet blir av de ålgärder som nyligen har beslutats av regering och företag. En sak är ändå klar: När det gäller bl. a. Hörneforsområdet, som Arne Nygren nämnde, harjag personligen aktivt gäll ul och sagt alt man skall göra förberedelser för alt få nya lokaler för alt någol differentiera i en i dag mycket ensidig arbetsmarknad. Del tror Jag har fundamental betydelse. Där var Jag ute myckel tidigt, och jag hoppas att del skall följas upp på lokal nivå.

I vad sedan gäller de mera allmänna ålgärder som Arne Nygren lar upp, sä är del självklart all de har sin effekt, som Jag säger i svaret, för Väslerbolten och kommunerna där uppe såväl som för alla andra delar av vårt land. Finns det resurser så kan man på regional och lokal nivå gå in och hjälpa upp ungdomssysselsätlningen, som ju bl. a. berörs i den här interpellationen. Del 18-punktsprogram som nyligen presenterades har konkretion och stor

Nr 129

Måndagen den 23 april 1979

Om sysselsättningen i Västerbotten

151

Nr 129 betydelse för framför alll det kommande läsåret 1979/80.

Måndaeen den När det gäller regionalpolitiken, som Arne Nygren frågar om i sill inlägg, så

23 aoril 1979 säger han alt den gick bra i början på 1970-talel. Nu skulle den emellertid gå

_____________ sämre. Ja, Arne Nygren, det är väl en naturlig konsekvens om vi skall vara

Om svsselsättnins- '''' äriiga mot varandra. Om man haren expansion i näringslivet av det slag en i Västerbotten ' under 1960-lalel och under de allra första åren på 1970-talel och om man har en tillväxt i produktionen kan man naturiigtvis diskutera att förlägga filialer lill regioner som har svårigheter med sin sysselsättning. Del ger naturligtvis ett betydligt bättre utgångsläge än det vi haft underären 1976, 1977 och 1978 - och som vi alltjämt har - då det i slällel varit fråga om att trygga sysselsättningen exempelvis på orter inom skogslänen. Under dessa är har del gällt all genom olika insalser frän statens sida klara sysselsättningen. Arbetsmarknadspolitiken har under dessa år varit mer intensiv än kanske under något tidigare skede. Jag kan därför inte förstå all del finns anledning till någon kritik på den punklen. Nu står vi, som jag sade lidigare, inför en konjunkturvändning, och förhoppningsvis skall vi på nytt få en tillväxt inom näringslivet. Därför har jag i etl tidigt skede haft överläggningar bl. a. med Industriförbundet föratl få en tidig start när det gäller ell vidgat utnyttjande av offertprincipen, som det talas om i den regionalpolitiska proposilion vilken nu ligger på riksdagens bord för behandling. Här finns det naturiigtvis möjligheter att återigen flytta sysselsättning från expansiva områden till sådana som har problem. Det hoppas Jag skall kunna ske genom de förslag som nu föreligger.

Även i den industripolitiska propositionen föreslås vidgade ramar för insatserna i Västerbottens län. Det föreslås ett påslag med 300 milj. kr, till utvecklingsfonderna just för alt främja nyetablering och skapa ny sysselsättning.

Jag skulle kunna räkna upp fier åtgärder, men redan del Jag nu nämnt visar väl klart, Arne Nygren, att regeringen har varit akliv. Del har getts resurser för att trygga sysselsättningen även i det här området,

Arne Nygren frågade om inle regeringen är beredd all göra exlrainsalser i det här länet. Han talade därvid bl, a. om Sorsele. Men det ärju Just vad vi har gjort. Vi har kommit med Vindelälvspakelet, som man i åratal har väntal pä. Del innebär att man lill detta län har gett bidrag som går utöver de vanliga. Just för alt stödja sysselsättningen i den här dalgången.

Arne Nygren tog i sitt anförande upp några speciella företag. När det gäller Volvo BM har koncernen sagt au man skall trygga sysselsättningen för dem som kommer all beröras av en neddragning pä skogsmaskinsidan. Jag vidhåller all del pä della område i dag finns en stor överkapacitet som vi måste göra någonting ål. Företaget har alltså uttalat all inga anställda skall behöva få problem när det gäller sysselsättningen.

Inle heller när det gäller Scharins och Klemensnäs skall vi ha gett besked,

säger Arne Nygren. Detla är klart felaktigt. Vi har här gett etl slöd på 5 milj.

kr. i avvaktan pä en lösning av del besvärliga problemet all finna en ny

produkt for del förelaget. Arne Nygren vet lika bra som jag att det inle finns

152 någon given marknad för den iräplatla som man här diskuterar. Inom

iräplatleindusirin har man myckel besvärliga branschproblem.

Vad beträffar Norriands Ylong villjag bara framhålla att det i svaret sägs alt marknaden har sviktat för Jusl den här akluella enheten. Att del sedan finns expansionsulrymme på andra håll har aldrig bestritls. Däremoi har man inte fiyttat sysselsättning från delta område till någol sydligt län. Det är de informationer som mina handläggare har fåll fram. Jag kan inte tro annal än alt del är rikliga uppgifter, och därför harjag svaral som jag har gjort på den punkten.

Nr 129

Måndagen den 23 april 1979

Om sysselsättningen i Västerbotten

ARNE NYGREN (s):

Herr lalman! Först en liten kommentar till siffrorna över lediga jobb. Jag vet inle om man har olika statistik i departementet och i länsarbetsnämnden i Västerbotten, men i febmari månad hade länsarbetsnämnden 722 lediga jobb och i mars 716. Det går inte att komma ifrån att del är ett minus.

Antalet arbetslösa i Västerbotten ökade från februari till mars med 73 och från mars i fiol med 246. Det är de siffror Jag har fåll på länsarbetsnämnden i Umeå.

Sedan inleder arbetsmarknadsministern med ett märkligt resonemang. Han gör gällande all den ekonomiska politik som fördes i början pä 1970-lalet skulle vara anledningen lill de problem vi nu har. Vi hade en hygglig uppgång fram till 1976, då den borgeriiga Irepartiregeringen tillträdde. Sedan har del gäll utför. Västerbotten har sedan 1976 förioral 2 500 jobb i gruv- och tillverkningsindustrin. Det är en utveckling som vi inte varit vana vid tidigare.

Vi vet också, vilket arbetsmarknadsministern kan läsa i arbetsmarknadsutskottets betänkande nr 21, att vi under perioden 1972-1973 i vårt land kunde inregistrera 3 miljoner fiera arbetstimmar. Plus tre miljoner! Sedan den borgeriiga regeringen kom till och fram till det att betänkandet skrevs har antalel arbetstimmar minskat med 4 miljoner. Det måste vara någol som inle stämmer i arbetsmarknadsministerns resonemang.

Jag trodde all arbetsmarknadsministern skulle ta tillfället i akt att rälia lill uppgifterna om Ylong och säga att eftersom uppgifterna för underlaget tydligen inle är de rikliga och eftersom man här tycks ha ökat sysselsättningen på del ställe dit man fiyttat produktionen, skulle arbetsmarknadsministern också vara beredd att ta upp ett resonemang med företaget. Tänk vad det skulle beiyda om arbetsmarknadsministern kunde få ledningen all överiåta förelaget i Skelleftehamn lill de arbetare och tjänstemän som blivit lovade att få överta förelaget för en krona! Dessa säger alt de kan överta företaget eftersom de anser att det finns tillräckligt underiag för all klara produktion och sysselsättning här uppe. I stället blir nu 80-lalel människor friställda, därför att företaget vill flytta produktionen och därmed jobben 75 mil söderut, vilket regeringen inle lycks se sig ha någon möjlighet alt förhindra.

I Klemensnäs finns produktionen. Där finns den platta som man nu slåss om mellan olika intressenter. Klemensnäs har därvidlag en viss förtur. Debatten om denna fråga kommer att äga rum på onsdag, varförjag inte skall

153

Nr 129

Måndagen den 23 april 1979

Om sysselsättningen i Västerbotten

föregripa denna. Här är del dock mera en fråga om vilja frän regeringens sida.

Del svar jag nu fåll innebär tydligen attjag skall resa hem till de arbetslösa ungdomarna i Lycksele och Sorsele och säga: "Ni har ju fått Vindelälvspakelet."Del är del paket, om vilket man både i Sorsele och Lycksele sade: "Sysselsäliningsmässigl är delta ingenting värt för oss här uptse!" Jag fick inle någol annal svar av arbetsmarknadsministern, så del måste väl vara del besked Jag skall resa hem och lämna lill ungdomarna i Västerbottens inland.

Arbetsmarknadsministern sade ingenting om de flickor vid tekoförelagen som brottas med myckel slora problem. Man ser den ena efter den andra i tysthet försvinna från jobben.

I Hörnefors skulle jag trösta de drygt 500 arbetarna och tjänstemännen med all de kanske får elt industrihus, där 10-15 eller möjligen 50 av de 500 kan få Jobb. Det är föga tröst all komma hem med. Jag är ledsen för att det i svaret inle fanns mera av substans. Arbetsmarknadsministern känner ju lill alt vi i Väslerbolten haren mycket låg förvärvsfrekvens. Medan denna i Siockholm i det närmaste är 75 % är den drygt 68 % i Västerbotten. Vi har ungefär tre gånger så hög arbetslöshet som man har i Stockholm och procentuellt fem gånger så många i beredskapsarbete.

Det var närmast mot den bakgrunden jag ställde den fråga som arbetsmarknadsministern förbigick. Jag upprepar denna: Finns del i departementet inga planer på att försöka medverka lill alt lediga jobb, som i ökad grr.d annonseras ut i Mellansverige och Sydsverige, flyttas lill orter i t. ex. Väslerbolten, där mänga arbetslösa väntar pä jobb?

154

Arbetsmarknadsministern ROLF WIRTÉN:

Herr lalman! Först några ord om arbetsmarknadsstatistiken. Jag jämförde här mars 1978 med mars 1979. Del intressantaste är alllid att kunna konstatera om någon förändring skett i förhållande till lidigare år. Jag kom då fram lill alt antalet lediga jobb i mars 1978 var 603, medan del nu är 716 som Arne Nygren här påpekade. Del är alltså en uppgång med 100 lediga jobb sedan föregående år. Del är en klar irendbrylning som inträffat sedan marsmätningen 1978.

Men när det gäller antalet sysselsatta lyckerjag, herr lalman, alt del är värt att påpeka att del i dag är flera sysselsatta i Sverige än del någon gång varil tidigare. Inte heller detla är hell ointressant att nämna.

Sedan några ord om ulvecklingen fram till 1976. Vad jag sade var att kostnadsläget fram till denna tidpunkt gått så i höjden att svenski näringsliv inle hade någon konkurrenskraft, i varje fall inle i den grad all vi kunde hålla produktionen uppe. Vi lappade marknader och fick myckel allvariiga strukturproblem. Nu har vi lyckats få konkurrenskraften tillbaka, vilket, som Jag sade, aren grundförutsättning för all uppnå trygghet i arbetet. Jag tror inte all Arne Nygren kan bestrida detla.

Interpellanlen påslår att Ylong skulle ha flyttat sin produktion från Skelleftehamn till mellersta och södra Sverige. Jag har ingenting emol att

omedelbart la kontakt för aU undersöka hur del förhäller sig med den saken. Nr 129

Om det i enlighel med vad Arne Nygren här påstår finns förutsäuningar för Måndaeen den

en ändring, är del klart att vi skall resonera om saken. Någon sådan 23 nprji 1979

informalion har vi hittills emellerlid inle lyckats fä fram. I sädana här _____

sammanhang har jag etableringsdelegationen till min hjälp, vilket Arne q svsselsättning-
Nygren myckel väl vet om. . Käserto/r'/?

Vad beträffar Scharins och Klemensnäs vill jag säga all det inle som Arne Nygren påslår pågår elt slagsmål om alt fä investera i den nya plattan. Om så vore fallel, kan jag försäkra Arne Nygren all denna fråga varit ur väriden för länge sedan. Vi har verkligen en het vilja all hjälpa till. Vi har haft rader av överläggningar med olika intressenter för alt få denna fråga avklarad, men hittills har detta inle varit möjligl. Vi har gjorl vad vi kunnat för alt hjälpa förelaget i denna krissituation under viss lid för alt företagel skulle få rådrum att fundera över hur problemen skall lösas. Om vi kunde få fram en investering i Scharins vore ingen gladare än jag. Jag tycker att del vore av värde om vi kunde komma fram till en elablering Just där uppe.

Herr Nygren sade all jag inte gav några besked uiöver meddelandet om extra resurser till Vindelälvsdalen, något som vi väniai på under en rad socialdemokraliska regeringsår ända frän 1967, då man ändå hade chansen all efter de löften som då gavs salsa extra där uppe. Delia skedde emellerlid inte under alla dessa år, men nu har del skell. Del är ändå någol posilivi, som jag vel också uppfattas som positivt ute i dessa kommuner.

Jag pekade ändå på en rad andra punkter, Arne Nygren. Det var resurssaisningar i mångmiljonklassen för all hjälpa sysselsättningen och industrin i Västerbottens län, men vill Arne Nygren inte höra på det örat är det svårt att övertyga. Men läs gärna min första replik i protokollet, så kommer Arne Nygren att se all de förslag frän regeringens sida som jag nämnde om ger mycket pengar som kan bidra lill tryggheten och sysselsättningen i Västerbollens län.

Slutligen kanjag nolera att när Arne Nygren tar i här och menar all han inle har fått några besked, så finns del inle heller från Arne Nygrens eller frän socialdemokraternas sida någol förslag som kan bidra till ati förbällra sysselsättningsläget i det här länet.

Arne Nygren talarom inrättandet av ett investmentbolag, men det innebär inte nya företag eller nya jobb. Del behövs idéer och konkrela projekl alt salsa pä. Ta fram dem sä skall vi arbeta på dem tillsammans. Jag lovar alt då kommer också industri- och arbetsmarknadsdepartementen all se lill all medel finns. Det är alltså de konkreta förslagen som måste prövas.

ARNE NYGREN (s):

Herr talman! Den Jämförelse som vi gjorde när det gäller statistiken är
tydligen någol vilseledande. Jag jämför naturiigtvis med föregående månad.
Arbetsmarknadsministern går ett är tillbaka, och då kan det måhända bli ett
plus med 100 lediga jobb. Vid en sådan jämförelse borde arbetsmarknads
ministern även ha sagt all under samma tid antalet arbetslösa ökade med 246.
Då skulle bilden bli något fullständigare. 155

Nr 129

Måndagen den 23 april 1979

Om sysselsättningen i Västerbotten

Vi skall inte tvista om de frågor som vi nu lagil upp i några replikskiften. Statsrådet säger all konkurrenskraften börjar komma tillbaka. Jag hoppas all vi skall kunna utläsa det i sysselsättning under det här årel. Alltjämt pekar siffrorna neråt för Västerbotten, medan de något försiktigt pekar uppåt för landet i övrigl. Jag lycker alt delta borde ha föranlett arbetsmarknadsministern all säga all regeringen nu, liksom man gjort i Norrbotten, med särskilda åtgärder skall ta itu med Västerbotten. Jag tror att ell sådanl besked från regeringen skulle vara av värde.

Vidare säger statsrådet, och där skall Jag sluta, attjag inle presenterat annal än vårt krav på etl investmentbolag. Här vill jag säga att vi socialdemokrater i Västerbotten i samband med vår årskongress ägnade siörre delen av den ena dagen jusl ål frågan: Vad kan vi göra för alt öka sy.sselsättningen i Västerbotten? Under det rädslaget, som pågick under många timmar och med 350 deltagare, fick vi fram ett myckel stort anlal uppslag till sysselsält-ningsfrämjande åtgärder i vårt län.

Direkt efter kongressen gick var och en ut med 100 inbjudningar lill länsinvånarna, totalt till 35 000 hushåll. Invånarna i länet inbjöds alt medverka i en aktivitet som gick ut pä idégivning till ny sysselsättning.

I dagarna går vi ut med en trycksak lill alla hushåll i Västerbotten, där vi säger: Kom med och ge uppslag till vad vi kan göra för att skapa ny sysselsättning i värt län. Jag kan dä säga all vi inte kommer all sakna uppslag. Del gäller bara att få samhällets stöd, så att vi kan arbeta vidare på dem. Inbjudningarna till de 35 000 hushällen har redan resulterat i flera hundra mycket värdefulla uppslag. Lokala och regionala aktiviteter av del här slagel borde vi ha litet runt om i landet. Då skulle vi kanske nå resultat. Men för all kunna ta itu med sådana aktiviteter gäller det alt man kan känna att regeringen är beredd att ge alll stöd, så alt åtgärderna också kan omsättas i prakliskl-politiskl handlande.

Överiäggningen var härmed slulad.

§ 4 Föredrogs och hänvisades

Propositioner

1978/79:182 lill justitieutskottet

1978/79:196 till utrikesutskotlel

1978/79:205 lill jordbruksutskottet

1978/79:211 till näringsutskotlel

1978/79:212 lill Justitieutskottet

156

§ 5 Föredrogs och hänvisades

Motioner

1978/79:2592 till konsiiiutionsuiskoitet

1978/79:2593 till irafikuiskoiiei

1978/79:2594 lill skatteulskouei

1978/79:2595 lill jordbruksuiskollel

1978/79:259()-2602 lill utbildningsulskoUel

1978/79:2603 och 2604 till lagutskottet Nr 129

1978/79:2605 lill kulturutskoiiei

Måndagen den 23 april 1979

§ 6 Föredrogs men bordlades åter Finansutskollels betänkanden 1978/79:29-31 Ulbildningsulskottets betänkanden 1978/79:26, 35 och 36

§ 7 Föredrogs och bifölls Interpellationsframställningar 1978/79:177 och 178

§ 8 Anmäldes och bordlades Molioner

1978/79:2606 av Olof Palme m.fl. 1978/79:2607 av Lars Schött

med anledning av proposilionen 1978/79:180 om läroplan för grundskolan m. m.

1978/79:2608 av Georg Andersson m.fl.

med anledning av proposilionen 1978/79:187 om huvudmannaskapet för fiällsäkerhelen m. m.

§ 9 Anmäldes och bordlades Konstitutionsutskottets betänkande

1978/79:30 med anledning av granskning av statsrådens tjänsteutövning och regeringsärendenas handläggning

§ 10 Kammaren åtskildes kl. 12.35.

In fidem

SUNE K. JOHANSSON

/Solveig Gemen

157

1978/79 Förteckning över talare

127—129 (Siffrorna avser sida i protokollen)

Torsdagen den 19 april

Andre vice talmannen 57, 73

Tredje vice talmannen 118

Bergqvisl, Jan (s) 8, 9, 10, 11

Bernström, Bonnie (fp) 43

Cars, Hädar, handelsminister 25, 27

Eriksson, Olle (c) 16, 18

Gustafsson, Lars (s) 67

Hagberg, Lars-Ove (vpk) 46, 55

Hallgren, Kari (vpk) 107, 114

Hansson, Bertil, kommunminisler 19, 22, 24, 25

Hjelmsiröm, Eva (vpk) 67

Johansson, Bertil (c) 39

Johansson, Rune, i Åmål (s) 16, 18, 19

Johansson, John (s) 42

Jonäng, Gunnel (c) 20, 23, 24

Karlsson, Gösta (c) 86, 88, 90

Karlsson, Marianne (c) 33, 38

Karisson, Ove (s) 14, 15

Karlsson, Torslen (s) 75

Lanlz, Inga (vpk) 84, 88, 89

Lothigius, Cari-Wilhelm (m) 98, 100

Lövenborg, Alf (apk) 53, 90, 97, 100

Mattson, Lisa (s) 36, 38

Mårtensson, Iris (s) 82

Nilsson, Tore (m) 6, 7

Nordlander, Karin (vpk) 51

Nordsirandh, Ove (m) 64, 69, 75

Rogestam, Christina (c) 69, 72

Romanus, Sven, justitieminister 5, 7

Rosqvisi, Birger (s) 26, 27, 104, 113

Signell, Sven-Gösta (s) 12

Swartz, Kersti (fp) 54

Torwald, Rune (c) 111, 115

Ullenhag, Jörgen (fp) 65, 69, 72, 83, 87, 89

Werner, Lars (vpk) 95, 99

Winberg, Håkan (m) 21, 23, 25

Wirtén, Rolf, arbetsmarknadsminister 8, 9, 10, 11, 13, 14, 15, 17, 18

Fredagen den 20 april

Förste vice talmannen 125

158

Måndagen den 23 aprU 1978/79

Lindquist, Inger (m) 133, 135, 138, 145, 146 127-129

Nygren, Arne (s) 144, 148, 153, 155

Romanus, Sven, justitieminister 133, 134, 135, 136, 142, 145

Wirtén, Rolf, arbetsmarknadsminister 146, 151, 154

159

GOTAB 62184 Siockholm 1979