Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1978/79:127

Torsdagen den 19 april

Kl. 12.00

§ 1 Talmannen meddelade all lill kammaren inkommit läkarintyg för Kari Bengtsson, som var sjukskriven ylteriigare under tiden den I maj-den 31 augusti. Erforderiig ledighet beviljades.

Nr 127

Torsdagen den 19 april 1979

öm efterlevnaden av lagen mot pornografisk skyltning

Talmannen anmälde att Arne Remgård (fp) även under denna tid skulle tjänstgöra som ersättare för Kari Bengtsson.

§ 2 Om efterlevnaden av lagen mot pornografisk skyltning

Justitieministern SVEN ROMANUS erhöll ordet för all besvara Tore Nilssons (m) den 30 mars anmälda fråga, 1978/79:470, och anförde:

Hert lalman! Tore Nilsson har - under påstående att anmälan om överträdelse av bestämmelsen om förbud mot pornografisk skyltning i praktiken inte ger något resultat - frågat mig om regeringen avser att vidta åtgärd som leder till att bestämmelsen eflerievs.

Enligl 16 kap. Il § brottsbalken skall den som på eller vid allmän plats genom skyltning eller annat liknande förfarande förevisar pornografisk bild på sätt som är ägnat au väcka allmän anstöt dömas för otillåtet förfarande med pornografisk bild till böter eller fångelse i högsl sex månader.

Grundtanken bakom bestämmelsen är att ingen mot sin vilja skall behöva la del av sådana pornografiska framställningar som enligt gängse värderingar uppfattas som sedlighetssårande, kränkande eller på annat sätt stötande. En förutsättning för slraffbarhel är därför att bilden förevisas på eller vid allmän plats.

Varje slag av skyltning e. d. med pornografisk bild är emellertid inle kriminaliserad. Det krävs all bilden eller bilderna förevisas på etl sätt som är ägnat all väcka allmän anslöt. Vid bedömningen om denna fömtsättning är uppfylld får beaktas varje bilds speciella karaktär men även helhetsintrycket av skyltningen. Avsikten har varit att strafTbelägga skyltning eller liknande förevisning av bilder som t. ex. visar samlag eller på ett påträngande och detaljerat sätt återger könsorgan.

Del kommer i första hand an på polis- och åklagarmyndigheterna all ingripa mot olillälen skyltning med pornografisk bild. I den mån anmälningar om sådan skyltning inte ger resultat lorde del bero på all åklagaren eller - om åtal har väckis - domstolen inle delar anmälarens uppfattning all den ifrågavarande skyltningen är straffbar. Enligl vad jag har inhämtat pågår emellertid f. n. såväl i Stockholm som i Göteborg flera förundersökningar med anledning av anmälningar om otillåten skyltning.

Nr 127

Torsdagen den 19 april 1979

öm efterlevnaden av lagen mot pornografisk skyltning

Jag vill framhålla att frågan om yttrandefrihetens gränser i vad gäller pornografi nu prövas av yiirandefrihetsutredningen. Kommittén har redan utarbetat ett delbetänkande om barnpornografi. Detla belänkande har lagts till grund för en proposilion som i dagarna överiämnals lill riksdagen.

TORE NILSSON (m):

Herr talman! Jag ber all få tacka för svaret. Jag lycker alt innehållet är ganska intetsägande.

Vi anser ju att lagar skall efterievas, och en lag som bara finns på papperet är sämre än ingen lag alls. Nu står del i svaret aU del kan finnas anledning till att del inle blir resultat av anmälningarna. Men man måste fråga sig hur det slår lill när av 100 anmälningar bara en enda bevisligen har lett till fällande dom. Jag har här handlingen som gäller jusl den domen. Del var så sent som den 10 april i år i F.lelsingborg som en kvinnlig rådman undertecknade den fällande domen.

Det görs alltså hundratals anmälningar utan att någonting sedan sker. Del torde knappast finnas någon svensk som rör sig i bebyggda områden som har undgått att finna alt förbudet överträds. Del är en mycket allvariig sak, och det är också en diskriminering av kvinnan. Vi såg senast i går i en av kvällstidningarna att Thailand har reagerat mot vissa tidningar i Sverige och deras smutskastning av Thailands kvinnor. Det är alltså internationellt känt att det här i Sverige är beklagliga förhållanden.

Regeringen har Just lagt fram en proposition om jämställdhet, och det är berömvärt. Men om man inte ens kan hävda lagen mot pornografisk skyltning, som ju diskriminerar kvinnan i högsta grad, måste man fråga sig var vi har hamnat.

Jag vill gärna ställa en följdfråga till justitieministern, om han inte kan tänka sig ett snabbt förbud mot förråande pornografi, denna exploatering av kvinnor. Jag vill också fråga om inte justitieministern anser att det vore passande au tillsätta en expertgrupp för just den här frågan lill den uiredning som har till uppgift att utreda frågan om en ny yttrandefrihetsgrundlag.

Mängder av medborgare har reagerat. Tidningen Dagen framförde den 16 mars i sin ledarartikel etl krav på alt förbudet mot porrskyltning måste efterievas, och man talar där om en medborgarrörelse emot detta underiiga sätt på vilket tryckfriheten kommil lill uttryck. När del gäller den fällande domen i Helsingborg har denna säkert sin förklaring i all del där finns en grupp som kallar sig Grupp 8 och som har reagerat starkt.

Det visar sig alltså att man ule i landet upplever della som mer negativt och mer besvärande än tydligen justitieministern gör. Jag förväntar mig verkligen att del sker en ändring på det här området. Skall vi ha kvar lagen, så måste den också efterievas. Det kan inte heller vara möjligt att del förhållersig så att det inle funnits skäl för de anmälningar som gjorls, så alt de inle följts upp och kanske inle ens tagits upp inför domstol.

Juslilieminislern SVEN ROMANUS: Herr lalman! På Tore Nilssons följdfrågor vill jag svara: Del är inle möjligt au göra någon skärpning av lagbestämmelsen omedelbart. Della förutsätter ändring i tryckfrihetsförordningen och är alltså en grundlagsfråga. Just denna grundlagsfråga skall yiirandefrihetsutredningen syssla med i sitt fortsatia arbele. Jag tycker inle att det finns någon anledning all ylteriigare förslärka yltrandefrihelsutredningens sammansättning, eftersom den redan har en mycket gedigen sammansättning.

Au de anmälningar som gjorts inte har lett till så många fållande domar är en sak som inle regeringen kan påverka. Det är domstolarna som dömer, och de har tillämpat lagen i det skick den förelegat efter riksdagens beslul om att införa denna lagstiftning. Frågan om lagstiftningen skall skärpas ligger emellertid hos yUrandefrihetsutredningen.

Nr 127

Torsdagen den 19 april 1979

öm efterlevnaden av lagen mot pornografisk skyltning

TORE NILSSON (m):

Hert lalman! Det här måste betyda att förbudet mot pornografisk skyltning bara var en skenmanöver. När man tog bort den nyttiga och välgörande lagen som vände sig emot sedlighetssårande utställning av bild fick vi det här förbudet, som har visat sig betyda platt intet. Frågan är om inte justitieministern bör plocka bon förbudet, för i praktiken betyder det ingenting.

Justitieministern var ju ordförande i yltrandefrihelskommittén och var med t. ex. år 1970 när konstitutionsutskottet i sitt betänkande nr 39 talade om sådanl som innebar kränkande av den allmänna känslan för anständighet och som hade eU grovt sedlighetssårande eller uppenbart förråande innehåll, och jag lycker aU han mot den bakgmnden bör ha - och Jag tror också att han har det - förståelse för alt delta är en sak som är allvariig.

Jag vill inle här gå in på att diskutera domstolarnas domar, del vore orikligt av mig, men det måste vara så att lagen ingenting betyder, att förordningar inle tjänar någonting till. Vi får finna oss i aU se au kvinnor framställs på detta förnedrande sätt. Det är inle någonting som är hedrande för oss, del passar inte in i en demokrati och det är framför allt stridande också mot jämlikhetstanken, eftersom kvinnan diskrimineras.

Justitieministern SVEN ROMANUS:

Herr lalman! Au inte den nu gällande lagstiftningen enligt min mening är i alla avseenden lyckad framgår redan av all jag föreslog lillsällandel av yiirandefrihetsutredningen, som i sill uppdrag har bl. a. aU la upp frågan om pornografi. Yiirandefrihetsutredningen har redan till en del tagit upp denna fråga genom förslaget om förbud mot barnpornografi. Men självfallet fortsätter utredningen sitt arbele, vilket också sägs i propositionen. Della är alltså bara en etapp.

TORE NILSSON (m):

Herr lalman! Jag tackar för det tillägget, och Jag vill än en gång vädja till Sven Romanus au överväga om det ändå inle vore lämpligt all lillsäila en expertgrupp. Man måste också belänka att det är brådskande. Troligt är all

Nr 127

Torsdagen den 19 april 1979

Om anställningsskyddet för långtidssjuka

människor som handlägger sådana här frågor inom åklagarmyndigheterna och inom andra myndigheter behöver ägna mer tid åt alt utreda de här frågorna.

Överiäggningen var härmed slulad.

§ 3 Om {inställningsskyddet för långtidssjuka

Arbetsmarknadsministern ROLF WIRTÉN erhöll ordet för all besvarayon Bergqvists (s) den 22 mars anmälda fråga, 1978/79:449, och anförde;

Herr talman! Jan Bergqvisl har frågat mig när regeringen tänker lägga fram förslag om bättre anställningsskydd för långtidssjuka.

Den frågan har utretts av anslällningsskyddskommitién i promemorian Uppsägningsskydd för vissa långtidssjuka (Ds A 1979:2). Promemorian har nyligen remissbehandlals och proposilionsarbetet pågår inom arbetsmarknadsdepartementet. En proposition bör kunna föreläggas riksdagen under innevarande riksmöte.

JAN BERGQVIST (s):

Herr lalman! Med stigande otålighet väntar de långtidssjuka på att få ell bättre anställningsskydd. De vill all man. skall slopa tre ord i lagen om anställningsskydd. Med rätta frågar de: Varför skall della la så förtvivlat lång tid? Det för regering och riksdag generande svaret är att den här frågan kunde ha blivit löst för ett par år sedan, men tyvärr har de borgeriiga försenat och förhalat.

I princip tillstyrkte riksdagen redan för tre år sedan, och man förutsatte alt regeringen skulle la de initiativ som behövdes för etl genomförande. Men 1977 gick de borgerliga emol ett socialdemokratiskt krav att regeringen skulle skynda sig. I höstas var den här frågan förmodligen så besvärande för de borgeriiga all de inle längre kunde gå emol den förlursbehandling som de vägrade 1977. De tyckte då att de inte kunde motsätta sig ett uttalande om an del är angeläget att frågan las upp med förtur, så att riksdagen skyndsamt kan föreläggas förslag till lösning av de problem som tas upp i den socialdemokraliska motionen. Och så skrev man till regeringen.

Nu har jag frågat när förslaget kommer, och arbetsmarknadsministern säger att en proposition bör kunna föreläggas riksdagen under innevarande riksmöte. Men det är inget klart svar. Kommer förslaget eller kommer det inte - och framför allt kommer det i sä god lid att riksdagen kan besluta i vår?

Arbetsmarknadsministern ROLF WIRTÉN:

Hert talman! Jan Bergqvisl menar att frågan har förhalats. Får jag erinra om att jag i svaret har angett att remissbehandlingen hell nyligen har avslutats och alt vi i departementet omedelbart har satt i gång arbetet för att kunna lägga fram ett förslag. Det är verkligen inte fråga om någon förhalning utan

om en snabbehandling. Min förhoppning är alt man skall kunna klara det här under de fä veckor som återstår. Om riksdagen hinner behandla förslaget blir en senare fråga. Av praktiska skäl förefaller det bli svårt all klara della under våren. Men det är ju utskottens och riksdagens sak att planera sådant.

Får Jag, herr lalman, ändå säga att jag naluriiglvis delar Jan Bergqvisis uppfaltning alt det är angeläget att förbättra de långtidssjukas silualion pä arbetsmarknaden, men del förtjänar kanske också att framhållas att den nu aktuella lagstiftningsfrågan framför alll synes vara av principiell natur. Enligl vad anslällningsskyddskommitién har funnii är del nämligen myckel få av dem som får helt sjukbidrag som kan rehabiliteras. Och det antal människor som kan rehabiliteras så väl all de kan återvända lill sin egen arbetsplats är ännu mindre - där rör det sig endasl om ell fåtal av sjukbidragsfallen. Del gäller därför att skapa regler som fångar upp de här fallen utan att del medför problem för alla de övriga. Del föreligger nämligen annars en uppenbar risk för alt det skapas en kader av vikarier, som får osäkra anställningsförhållanden under lång tid.

Jag anser därför att del måste göras en avvägning mellan de iniressen som de långtidssjuka har av att kvarstå i sin anställning och de iniressen av en fullvärdig anställningstrygghet som de människor har som de faclo kommer all uppehålla anställningarna.

Nr 127

Torsdagen den 19 april 1979

Om anställningsskyddet för långtidssjuka

JAN BERGQVIST (s):

Herr talman! Det här är mycket allvariigt. Vi får nu beskedet att arbetsmarknadsministern inte räknar med att riksdagen kommer all få förslaget i sä god lid alt beslul kan fallas i vår. Tidigare hade man ändå räknat med att propositionen skulle kunna komma den 30 mars och all riksdagen skulle kunna behandla frågan den 8 Juni. Nu finns risk för alt den borgeriiga majoriteten än en gång kommer att förhindra en lösning av denna fråga.

Frågan är myckel viktigare än arbetsmarknadsministern försöker göra gällande. Han vill tona ner den och säger att den rör så få. Men detta är ett felaktigt synsätt. För det första rör det sig inle om så få människor - det finner man om man går igenom del hela. För del andra måste man ställa frågan: Hur påverkas människorna i sin rehabilitering om de mister fotfästet på arbetsmarknaden? Del finns elt stort anlal fall som visar all möjligheten all bli frisk och snabbare komma tillbaka minskas av all man slängs ule från sin arbetsplats och därmed mister fästet i tillvaron. Man har då inte längre möjlighel att klara sig vidare. Det är just det som är så allvariigt. Ständigt möter man personer som arbetar med rehabilitering som säger att bland del svåraste för dessa människor är aU de mister känslan av alt höra hemma någonslans då de blir arbetslösa. Därför är detta en mycket allvarlig fråga.

Arbetsmarknadsministern ROLF WIRTÉN:

Herr talman! Remissbehandlingen var klar någon av de sista dagarna i februari. Vi är nu i mitten av april och har proposilionsarbetet i full gång. Jag kan inle förslå att Jan Bergqvisl kan rikta någon som helst kritik mot della. Det är den snabbaste behandling som del över huvud lagel är möjligl att få i

Nr 127

Torsdagen den 19 april 1979

Om anställningsskyddet för långtidssjuka

regeringens kansli av den här frågan. Allt resonemang om förhalning tycker jag är orimligt.

När det sedan gäller avvägningsproblemel, som jag log upp, hoppas jag ändå att Jan Bergqvisl är medveien om alt del här föreligger en svårighet. De uppgifter jag stöder mig på är naluriiglvis anställningsskyddskommitténs uppgifter. Dem kan Jan Bergqvisl själv ta del av, och han får nog då klart för sig alt de proportioner som Jag här nämnde är rikliga. Jag har alltfort uppfattningen att den här frågan skall lösas snarast möjligt, men att det skall ske på ell fiexibelt sätt så att man inte stör någoidera av dessa iniressen.

JAN BERGQVIST (s):

Herr talman! Arbetsmarknadsministern kan inte förneka att de borgeriiga vägrade förtursbehandla denna fråga 1977. När det sedan gäller propositions-arbetet vill jag påpeka att det gäller en liten uiredning på 20 glest skrivna A 5-sidor. Vad del handlar om är om man i 33 § skall slopa de tre orden "eller hell sjukbidrag". Utredningen kommer fram lill att dessa ord bör slopas. Om man vet vad man vill i denna fråga, kan man bli färdig med den i sä god tid att ett beslul i ärendet kan fattas under innevarande riksmöte. Jag kan garantera att det inte är socialdemokraterna som motsätter sig att frågan nu i vår behandlas av riksdagen.

Vi har hos regeringen tyvärr kunnat notera en tendens till stor lyhördhet för Just de synpunkter som arbetsgivarna företräder. I slulet av utredningen anförs också från arbetsgivarsidan en reservation, som har karaktären av den obotfärdiges förhinder. Det är mycket beklagligt att arbetsmarknadsministern nu fortsätter på den väg som regeringen tidigare slagit in på och som innebär au man är sä mjuk i ryggen inför alla synpunkter som kommer frän arbetsgivarna. Lösningen av de sociala problemen kan man i stället förhala hur länge som helst.

Arbetsmarknadsministern ROLF WIRTÉN:

Herr talman! Nej, Jan Bergqvisl, del har inle varil fråga om någon förhalning på denna punkl. Denna fråga har förlursbehandlals, och jag har angivit de lider som gällt för vårt propositionsarbele i arbetsmarknadsdepartementet. Det finns verkligen ingenting att anmärka mot de lider som gäller i del avseendet.

I vad sedan gäller antalet ord som skall ändras i en lagstiftning är del inte alltid det som är avgörande för problemets svårighetsgrad, och det tror Jag också att Jan Bergqvisl är medveien om. Vidare vill jag säga att del här inle är fråga om något arbetsgivarintresse. Jag har inte nämnt etl ord om det. Vad jag talade om i min första replik, Jan Bergqvisl, var hur man skall tillgodose de iniressen som företräds av dem som skall gå in på de långtidssjukas tjänster, med en osäker anställningstrygghet. Del är alltså löntagariniressen som jag har företrätt i denna avvägningsfråga, inle arbelsgivarintressen, som Jan Bergqvisl försöker påskina.

JAN BERGQVIST (s):

Herr lalman! Del vore då tacknämligt om arbetsmarknadsministern kunde lyssna på vad företrädarna för de anställdas organisationer säger i denna fråga. Men del gör inte arbetsmarknadsministern. De anställdas organisationer kräver att denna fråga skall lösas, men arbetsgivarna motsätter sig detla. Arbetsmarknadsministern står som åsnan framför hötapparna och kan inte ta klar ställning till förmån för dem som det här gäller.

Arbetsmarknadsministern kan vidare inte förneka att han 1977 motsatte sig en förtursbehandling av denna fråga genom all i riksdagen rösta emot det socialdemokratiska förslaget.

Nr 127

Torsdagen den 19 april 1979

Om lokaliseringen av ett institut för yrkesinriktad rehabilitering m. m.

Överiäggningen var härmed slutad.

§ 4 Om lokaliseringen av ett in.stitut för yrkesinriktad rehabilitering m. m.

Arbetsmarknadsministern ROLF WIRTÉN erhöll ordet för all besvara Sven-Gösta Signeils (s) den 27 mars anmälda fråga, 1978/79:458, och anförde:

Herr lalman! Riksdagen beslutade den 15 mars 1979 i enlighet med förslag i proposilionen 1978/79:73 om ålgärder för arbetshandikappade, all elt centralt institut skall inrättas för metodutveckling, forskning och personalutbildning inom den yrkesinriktade rehabiliteringen.

Sven-Gösta Signell har frågat mig om jag är beredd att föreslå att detla institut blir lokaliserat lill Skövde. Han anser att Skövde har fömlsättningar alt bli en bra lokaliseringsort och framhåller vidare, att Skaraborgs län har förbigåtts vid tidigare omlokaliseringar av statlig verksamhei.

Riksdagens beslut om metodinslitutet innebär, att det skall inrättas inom arbetsmarknadsverket. Del kommer alt bildas genom all de forsknings- och metodutvecklingsinriktade delarna av resp. statens arbetsklinik i Solna och psykotekniska institutet vid Stockholms universitel läggs samman. Den praktiska klientinriklade verksamhet som finns hos de båda institutionerna skall överföras till motsvarande praktiska verksamhet vid arbetsmarknadsinstitut i Stockholms län.

I moiionerna 1033 av Bengt Bengtsson m. fl. och 2042 av Kurt Hugosson m. fl. yrkades under riksdagsbehandlingen av förslaget, att riksdagen skulle besluta alt institutet föriäggs till Göteborg. Riksdagens ställningstagande blev dock, att också andra orter än Siockholm och Göteborg borde vara länkbara och all lokaliseringsfrägan därför borde utredas närmare. En sådan uiredning borde, enligl riksdagens mening, klargöra möjligheterna att föriägga institutet utanför Stockholm och - om detla visar sig möjligt - undersöka vilken ort eller vilka orter som är tänkbara med hänsyn lill institutets uppgifter och kontaktbehov. Om utredningsarbetet leder fram lill att en förläggning lill Stockholmsområdet är nödvändig, bör skälen härför anges. Utredningsresultatet bör föreläggas riksdagen för dess ställningstagande.

Nr 127

Torsdagen den 19 april 1979

Om lokaliseringen av elt institut för yrkesinriktad rehabilitering m. m.

Sedan snart elt år tillbaka arbetaren särskild organisationskommitté, NYR, med all förbereda den nya organisationen med arbetsmarknadsinstitut och metodinstitut.

Det är, som Jag ser det, naturiigl att NYR får lilläggsdirekliv att utreda lokaliseringsfrågan. Hos NYR finns den samlade sakkunskapen om verksamhelen. Eftersom AMS enligl riksdagsbeslutet blir huvudman för metod-institutet - liksom för fältorganisationen med arbetsmarknadsinstitut - bör NYR samråda med AMS i sitt utredningsarbete.

Jag avser att vid morgondagens regeringssammanträde föreslå regeringen alt uppdraget till NYR utvidgas att omfatta också frågan om lokaliseringen av ell institut för metodutveckling och forskning inom den yrkesinriktade rehabiliteringen.

Innan NYR lämnal sina synpunkter och förslag är Jag inle beredd att la ställning i fråga om enskilda orters lämplighet som lokaliseringsorter för den här aktuella verksamheten.

SVEN-GÖSTA SIGNELL (s):

Herr talman! Jag ber att få tacka arbetsmarknadsministern för svaret på min fråga. Det gläder mig att jag inte var för sent ute med den.

Jag hälsar också med tillfredsställelse att min fråga har föranlett arbetsmarknadsministern all vid morgondagens regeringssammanträde föreslå regeringen att utvidga uppdraget lill NYR till att omfatta även frågan om lokalisering av etl institut för metodutveckling och forskning inom den yrkesinriktade rehabiliteringen.

Jag har full förståelse för att arbetsmarknadsministern inte nu är beredd alt la ställning i fråga om enskilda orter, eftersom del ytterligare skall utredas. Del föranleder mig dock all framhålla all Jag hoppas och har stor tillit lill alt uiredningen skall leda lill att Skövde kommer att bli en aktuell ort. Vi har där etl väl utbyggt arbetsvårdsinslitul, som fäll elt golt erkännande av både centrala och lokala myndigheter.

En lokalisering av arbetsmarknadsinstitutet till Skövde anser jag myckel väl motiverad, eftersom Skövde har alla förutsättningar att bli en bra lokaliseringsort. Tilläggas bör, som jag också har framhållit i min fråga, all Skaraborgs län vid lidigare ullokaliseringar av statliga verk hell har förbigåtts.

Det har sagts att arbetsmarknadsinstitutet skulle behöva ligga pä en ort där del finns universitel. Jag tror, herr arbetsmarknadsminister, alt det skulle vara bättre om man förlade institutet till en neutral ort pä ringa avstånd frän universitet. Ur den synpunkten är Skövde också att föredra. Vi har kort restid från universitetsstäder, med tåg under tre timmar från Stockholm och mindre än en och en halv timme från Göteborg. En lokalisering pä icke-universitelsort skulle också innebära att man icke blir begränsad till all rekrytera sina tjänster bara från etl universitet utan får möjlighet all betjänas från flera universitel.

Jag hoppas därför all, när NYR nu skall fortsätta sill utredningsarbete, kommittén tar hänsyn till dessa synpunkter. Jag hoppas också att vi får se en

positiv utveckling i denna fråga. Än en gäng: Tack för svaret!

Överläggningen var härmed slulad.

§ 5 Om åtgärder för att främja sysselsättningen i Malung

Arbetsmarknadsministern ROLF WIRTÉN erhöll ordet för att besvara Ove Karlssons (s) den 30 mars anmälda fråga, 1978/79:471, till industriministern, och anförde:

Herr lalman! Ove Karisson har frågat industriministern om han är beredd att i nuvarande svåra läge för Malung göra en insats för all rädda sysselsättningen i en hårt drabbad ort.

Arbetet inom regeringen är så fördelat att del är jag som skall svara på frågan.

Bakgrunden lill den fråga som Ove Karisson har ställt är föreliggande varsel om uppsägning av 40 kollektivanställda och 30 tjänstemän vid Jofa AB.

Efter kontakt med Volvokoncernen, som äger Jofa, har Jag inhämtat följande. Flertalet av de svenska företagen i sport- och fritidsbranschen har f n. överkapacitet och lönsamhetsproblem. I en utredning som nyligen har gjorls inom Jofa visades, att förelagels verksamhet skulle kunna förslärkas genom ett samgående eller etl samarbete med andra svenska sport- och frilidsföretag. Vid årsskiftet togs från Jofas sida initiativ i denna rikining, men del önskade resultatet nåddes inle. Diskussionerna avslutades i millen av mars. I denna silualion ansågs det nödvändigt att utfärda föreliggande varsel för alt reducera befintlig och förväntad överkapacitet.

Stora ansträngningar har vid sidan om förhandlingarna gjorts för att inom andra delar av Volvokoncernen finna lämpliga alternativa sysselsättnings-projekt för Malung. Viss framgång har redan uppnåtts och ylleriigare projekl undersöks f n. Arbetet med all försöka skaffa fier arbetstillfällen lill Malung skall fortsätta.

Enligt vad Jag har erfarit återupptas under de närmaste dagarna de tidigare avbrutna förhandlingarna om samverkan mellan Jofa och etl annal företag i branschen. Enligl Volvos bedömningar kan utgången av dessa ej påverka den överkapacitet som finns på tjänstemannasidan. Däremot kan sysselsättningsmöjligheterna för de kollektivanställda eventuellt komma all påverkas i positiv rikining.

Jag bedömer därför alt del finns vissa förutsättningar för att de 40 arbetstillfällena på arbetarsidan skall kunna räddas för Malungs del. Den svenska bilindustrin arbetar efter en besväriig nedgångsperiod i dag med goda framgångar på exportmarknaderna. I ell sådanl läge skulle del kunna vara möjligt, som Ove Karisson föreslår, att någon form av ytterligare legotillverkning förläggs lill Malungsfabriken. Jag kommer att följa den fortsalla ulvecklingen vid Jofa i Malung.

Låt mig lill sist få understryka, att jag är väl medveien om problemen pä

Nr 127

Torsdagen den 19 april 1979

Om åtgärder för att främja sysselsättningen i Malung

Nr 127

Torsdagen den 19 april 1979

Om åtgärder för att främja sysselsättningen i Malung

arbetsmarknaden i Malungsområdet. Regeringen är beredd all med regionalpolitiska insalser stödja sädana projekt som medför ny sysselsättning i regionen. Som ell exempel kanjag nämna att regeringen i februari månad i är beviljade AB Norema Industrier 5,6 milj. kr. i lokaliseringsstöd för investeringar i Malung som beräknas leda till 23 nya arbetstillfällen.

OVE KARLSSON (s):

Herr talman! Jag vill lacka arbetsmarknadsministern för svaret pä min fråga.

Malungs kommun är hårt drabbad genom de minskningar av antalet sysselsatta i skinnindustrin som skett under några är och som i stort sett har berott på den lågprisimport som förekommer. Ett varsel om uppsägning av 70 anställda kan på en stöne ort förefalla vara av ringa betydelse, men när 70 anställda hotas av avsked pä en ort av Malungs storlek är det etl mycket hårt slag. Alt Jofa, ett företag i fritidsbranschen, skall drivas lönsamt kan jag ha förståelse fö r, men all inte en stor koncern som Volvo, som äger Jofa, skulle kunna klara sysselsättningen genom omdisposition av sin tillverkning harjag svårt alt förstå.

Jag har sliilll frågan mot bakgrund av alt del krävs nya arbetstillfällen till Malungs kommun, inte bara för att ersätta de 70 som nu lycks försvinna genom Volvos agerande utan också för att allmänt förslärka arbetsmarknaden genom fler industrijobb. När en stor koncern som Volvo etablerar sig på en ort tycker man att de anställda skulle kunna känna trygghet i anställningen och all del skulle vara naturiigl med en omflyttning av produkllill verkning så att sysselsäUningen kan garanteras. Forell företag som Volvo, med åtskilliga lusen anställda och med dotterföretag i fiera länder, borde del vara en ringa insats att skaipa ny sysselsättning för 70 personer-ja, företagel borde t. o. m. kunna skapa ylteriigare 70 arbetstillfällen.

När nu Volvo inte vill göra detta hoppas jag att kommunen av arbetsmarknadsministern får hjälp med att behålla och helst öka sysselsättningen där. Jag hoppas alt arbetsmarknadsministern är beredd att utnyttja alla sina kontakter för att stödja kommunen och länsstyrelsen i deras kamp för att få nya arbetstillfällen lill kommunen.

Arbetsmarknadsministern ROLF WIRTÉN:

Herr talman! Färjag bara erinra Ove Karlsson om alt regeringen genom ett beslut 1977 stödde en lokalisering av centrallagret för Jofa Jusl lill Malung. Det är min uppfattning att den elablering som kunde ske genom delta slöd har tryggat sysselsättningen i Malung vad det gäller fritidssektorn. Utan den satsningen hade situationen i Malung sannolikt varit än allvarligare. Jag tror alt del är värt att påminna om all man genom denna åtgärd band den här verksamhelen lill Malung.

Sedan håller jag med om att del finns all anledning alt följa denna fråga och genom industridepartementets etableringsdelegalion försöka påverka Volvokoncernen att erbjuda största möjliga antal arbetstillfällen i Malung.

OVE KARLSSON (s):

Herr lalman! Nu gäller det ändå framliden, och för framtiden krävs nya arbetstillfällen till kommunen. Fördel behöver vi stöd från alla håll, både från arbetsmarknadsdepartementet och industridepartementet. Som Jag sade hoppas jag att regeringen är beredd att utnyttja alla sina kontakter för all skapa nya arbetstillfällen genom alt lill kommunen fiytta nya tillverkningar, så att antalet induslrisysselsatla verkligen kan öka.

Överiäggningen var härmed slutad.

Nr 127

Torsdagen den 19 april 1979

Om sysselsättningen vid Förenade Well AB i Billingsfors

§ 6 Om sysselsättningen vid Förenade Well AB i Billingsfors

Arbetsmarknadsministern ROLF WIRTÉN erhöll ordet för att i ett sammanhang besvara dels Rune Johanssons i Åmål (s) den 3 april anmälda fråga, 1978/79:474, dels Olle Erikssons (c) den 6 april anmälda fråga, 1978/79:487, och anförde:

Herr talman! Rune Johansson i Åmål har frågat mig på vilket sätt jag avser att trygga sysselsättningen vid AB Förenade Well i Billingsfors. Olle Eriksson har frågat mig om jag är beredd all redovisa min syn på hur och när den framtida sysselsättningen vid Förenade Well i Billingsfors skall lösas.

Jag besvarar frågorna i elt sammanhang.

År 1976 ansökte Förenade Well, som ingår i AB Statens Skogsindustrier (ASSI), om lokaliseringsstöd för uppförande av en ny wellpappfabrik i Billingsfors som ersättning för den nuvarande fabriken, som skulle läggas ner. Sedan företaget under våren 1977 löst tomtfrågan i Billingsfors beslutade regeringen i juni månad samma år att bevilja Förenade Well lokaliseringsbidrag med 8 milj. kr. och lokaliseringslån med 18 milj. kr. för uppförande av en ny wellpappfabrik i Billingsfors.

Under år 1978 har bolaget meddelat att man inte avser alt förverkliga planerna på en ny wellpappfabrik i Billingsfors på grund av de marknadsbedömningar som man hargjort. I mitten av oktober månad är 1978 inlämnade bolaget i stället en ansökan lill regeringen om lokaliseringsstöd för uppförande av en fabrik för tillverkning av plastfilm för förpackningsändamål i Billingsfors. Bolaget har ansökt om maximall lokaliseringsstöd för en sådan fabrik.

Vid behandlingen av denna ansökan inom industridepartementet har det framkommit att en viss överkapacitet f n. råder inom den svenska plastfilms-branschen. I samband med ett beslul om lokaliseringsstöd lill Förenade Well måste regeringen därför se till att slöd inle ges i sådan omfallning eller i sådana former att konkurrensen med etablerade förelag i branschen snedvrids så alt sysselsättningen på andra håll i landet kommer i fara.

Överiäggningar har därför förts med Förenade Well rörande dels kapaciteten i den planerade plaslfilmsfabriken, dels storieken av de merkostnader som kan beräknas uppstå för Förenade Well vid en investering i Billingsfors Jämfört med andra tänkbara lokaliseringsorter.

Nr 127

Torsdagen den 19 april 1979

Om sysselsättningen vid Förenade Well AB i Billingsfors

Dessa överläggningar är nu i del närmaste avslutade, och jag räknar därför med all regeringen inom kort skall ha underlag för alt ta ställning lill Förenade Wells ansökan om lokaliseringsstöd för investering i Billingsfors.

RUNE JOHANSSON i Åmål (s):

Herr lalman! Jag lackar för svaret.

Det är ingen överdrift all påslå alt detta förmodligen är del mest segdragna lokaliseringsärende som hittills förekommit i landet. Man har snart tappat räkningen pä hur många gånger Förenade Wells nysatsning i Billingsfors varil nära en lösning. Därför harjag i tre år avstålt frän att la upp den här frågan i riksdagen. Men nu går del inte alt förhala ärendet längre, nu måste etl beslul fattas.

Jag har många gånger frågat mig hur länge de anställda och deras familjer skall stå ut med denna ovisshet och hur länge deras tålamod skall räcka. Är del anständigt att ell slatligl förelag först låter en faltig kommun göra investeringar för denna företagsetablering för att sedan inte vilja etablera sig i Billingsfors? Har inle politiker i ett sådanl läge skyldighet att säga ifrån - nu får del vara nog?

Herr lalman! Det skulle vara frestande all påminna om hur några högt uppsatta slalliga tjänstemän försökt motarbeta denna elablering, men av respekt för talmannens klubba skall jag avslå frän all göra della.

Jag skall inle kritisera Rolf Winén för hans agerande hittills när det gäller Förenade Well. Rolf Wirtén har Ju ännu inte haft det här ärendet så länge under sina vingar. Etl par kommentarer vill Jag ändå göra med anledning av svaret. Där pekar arbetsmarknadsministern bl. a. på överkapaciteten och säger vidare alt regeringen därför måste se lill att konkurrensen med etablerade förelag i branschen inle snedvrids så att sysselsättningen på andra håll i landet kommer i fara. Jag förutsätter att arbetsmarknadsministern känner till all med de 6 000 lon som planerats blir det ingen överkapacitet, det finns avsäiiningsmöjligheler, och det blir ingen snedvridning av konkurrensen.

Jag tolkar ändå svaret som alt regeringen är beredd alt ge stöd till investeringen i Förenade Wells fabriker i Billingsfors. Jag skulle slutligen bara vilja vädja till arbetsmarknadsministern om elt löfte att departementet kommer att se lill alt investeringen i Billingsfors äntligen kommer till stånd.

OLLE ERIKSSON (c):

Hert lalman! Jag vill lacka för svaret. Del hade varil myckel värdefullt om del i dag givits elt klart besked om all vi nu var framme vid målet för den här frågan.

De ställda frågorna om problemen vid Förenade Well i Billingsfors rör en av en rad åtgärder som vidtagits för all bl. a. trycka på behandlingen av den här frågan - f. ö. en fråga som i sig rymmer etl av Sveriges längsta och mest utdragna lokaliseringsärenden. En annan pålryckningsmelod har varil alla de

uppvaktningar - siörre och mindre - som företagits under de senasle tre fyra åren. Del rör sig om elt drygt 25-lal uppvaktningar med deltagande av representanter för facket, kommunen och politikerna.

Elt tredje sätt all trycka på i frågan var den demonstration som ägde rum för knappt två veckor sedan utanför riksdagshusets entré och utanför industridepartementets port vid Storkyrkobrinken 7. Del var de anställda som efter flera är fyllda av löften om en ny fabrik och gmsade förhoppningar pä del sättet ville väcka uppmärksamhel för sina problem och föra fram kraven aU få ha kvar sina arbeten, som de på eU mycket förtjänstfullt sätt har skön är efter år. Jag vill verkligen intyga della, dåjag bor pä orten och pä nära håll kunnat följa verksamhelen sedan starten 1948.

Jag skall bara ge några exempel: Trots att man under senare år haft en hårt nedsliten maskinpark och en arbetsmiljö som långt ifrån fyller de krav som ställs på en sådan i dag har de anställda med sina arbetsinsatser gett sitt företag goda vinster som varje år kunnat räknas i miljonbelopp. Personalomsättningen har varit bland de lägsta i landet för företag av den här storleken. Då man övergick frän ackord lill månadslön ökades produktionen med ca 10 96.

Som Rune Johansson var inne på har kommunen fått vidkännas slora koslnader för bl. a. markfrågor.

Sedan skall vi i delta sammanhang inte glömma bort människorna, au alla de anställda vid Förenade Well ställs inför stora svårigheter om en nedläggning sker. Jag kan intyga riktigheten i vad Rune Johansson nämnde i det avseendet. Några ersättningsjobb finns inte i Billingsfors kommun. Det är en glesbygdskommun, där industrisysselsättningen under de senaste åren minskal med ca 15 %. Etl 60-lal av de ca 90 anställda har egna villor och har svårt all fiytta från den bygd där de är födda och har verkat hela sitt liv.

Det finns många frågor alt ställa i detta sammanhang. Ovissheten är svår och tålamodet tryter för de anställda. Jag hoppas alt statsrådet är medveten om della och nu gör alll för att den här frågan skall få en snar lösning.

Nr 127

Torsdagen den 19 april 1979

öm sysselsättningen vid Förenade Well AB i Billingsfors

Arbetsmarknadsministern ROLF WIRTÉN:

Herr talman! Rune Johansson ställde en fråga, om Jag ville göra vad på mig ankommer för alt fä lill stånd en investering i Billingsfors, och Olle Eriksson har upprepat den frågan i stort sell. Då vill jag bara markera att för min del har jag hela tiden haft en positiv syn på den här frågan och vill fortsättningsvis vara aktiv för alt hjälpa till med sysselsättningen i Billingsfors. Jag tror att milt tidigare handlande i denna fråga pekar på att så är fallet. Jag har ägnat just det här ärendet stort intresse under den tid som Jag haft hand om dessa frågor.

Men del är väl av värde all också påpeka, som jag gjorde redan i milt svar, all regeringen 1977 fattade ett positivt beslul i den här frågan. Om del beslutet hade verkställts hade man haft sysselsättningen ordnad i Billingsfors. Del blev emellerlid en ändring 1978, och vi fick in en ny ansökan så sent som i oktober 1978. Det är alltså denna ansökan som vi nu har diskuterat i induslrideparlemenlel. Förelaget angav faktiskt, Rune Johansson, i denna ansökan en produktionsvolym av en sådan storlek att man sannolikt hade fått

2 Riksdagens protokoll 1978/79:127-129

Nr 127

Torsdagen den 19 april 1979

öm sysselsättningen vid Förenade Well AB i Billingsfors

rätt allvarliga störningar i konkurrensförhållandena. Det är därför vi från regeringens sida försökl finna en kompromiss, som skulle tillgodose sysselsättningen i Billingsfors ulan all skapa arbetslöshet på andra håll i Sverige och snedvrida konkurrensen, som jag sade i mitt svar till frågestäl-larna. Det är möjligt att en produktionsvolym på 6 000 lon är en framkomlig väg. Del är del vi försöker alt klara av.

RUNE JOHANSSON i Åmål (s):

Herr lalman! Jag har i princip inget all invända mot det som arbetsmarknadsministern senasl sade. Del är rikligt alt regeringen fattade elt beslul som skulle trygga tillverkningen av wellpapp men alt detta beslul inle blev verkställt. Jag lycker det är ganska meningslöst all här gå in på en teknisk diskussion, för vi har så många gånger vid uppvaktningar och i andra sammanhang redovisat de olika utredningsallernativ och förutsättningar som finns. Jag avser alltså inle alt nu ta upp den diskussionen.

Men Nils G. Åsling lovade: ingen nedläggning i Billingsfors utan ersättningsindustri. Del löftet trodde vi på, och jag vågar påstå all en lösning var myckel nära när Nils G. Åsling lämnade kanslihuset.

Nu säger arbetsmarknadsministern att han är beredd att "hjälpa till". Jag lycker all del är bra, men Jag hade salt ännu siörre värde på om arbetsmarknadsministern hade sagt alt nu skall vi sätta kraft bakom orden, sä all del här problemet äntligen får en lösning och en elablering verkligen kommer lill stånd.

OLLE ERIKSSON (c):

Herr lalman! Statsrådet nämnde den överkapacitet som f n. råder inom den svenska plaslfilmsbranschen och sade alt en nyetablering kan förorsaka vissa konkurrenssituationer. Enligl uppgiftersomjag har inhämtat de senasle dagarna kommer en produktion i Billingsfors i huvudsak att säljas på export och även ersätta viss import av den här varan lill Sverige.

Branschulredare menar all plastförpackningar är den typ av förpackningar som kommer all öka mest i användning. En del beräkningar pekar på en tillväxt på uppemot 100 000 lon bara pä den skandinaviska marknaden under en femårsperiod. Jag lycker all man skall la hänsyn lill dessa beräkningar.

Jag tror alltså inle alt den nuvarande eventuella överkapaciteten behöver innebära att man förhindras all snarast fatta etl beslut i frågan om Förenade Well.

Arbetsmarknadsministern ROLF WIRTÉN:

Herr lalman! Del är bra om den produktion som eventuellt skall äga rum i Billingsfors går på export, men tyvärr, Olle Eriksson, har vi inga säkra besked om att så kommer alt ske. Det finns en del som indikerar all en icke föraktlig del kan komma att gä på export, och det är bara bra om del går alt öka den volymen.

Det som föranledde mig att begära ordet en gång lill var Rune Johanssons ullalande au frågan var nära en lösning när Nils G. Åsling lämnade

induslrideparlemenlel. Del skulle jag gärna vilja ha preciserat.

Läget var all man hade lämnal alternativet att utnyttja regeringsbeslutet frän 1977 om wellpapptillverkning. När jag tillträdde fanns del över huvud lagel ingen ansökan inne om den nya inriktningen av tillverkningen vid Förenade Well i Billingsfors. Den kom först den 10 oktober. Del ärefler della datum som folkpartiregeringen har kunnat ta tag i det här, och det har vi gjort. Vi kommer att fortsätta arbeta aktivt med det. Det fanns således ingen lösning i sikte vid regeringsväxlingen.

RUNE JOHANSSON i Åmål (s):

Herr talman! Det är intressant och glädjande att höra att arbetsmarknadsministern säger all folkpartiregeringen kommer alt aktivt arbeta för en lösning av den här frågan.

Anledningen lill attjag i föregående inlägg mer eller mindre krävde alt man skall sätta kraft bakom uttalanden och beslul från departementet var del sista stycket i arbetsmarknadsministerns svar. Han sade där:

"Dessa överiäggningar är nu i del närmaste avslutade, och jag räknar därför med all regeringen inom kort skall ha underiag för all ta ställning lill Förenade Wells ansökan om lokaliseringsstöd för investering i Billingsfors."

Jag uppfattar detta stycke som ganska defensivt. Jag hade satt värde på en mera offensiv skrivning på den punkten.

Nr 127

Torsdagen den 19 april 1979

Meddelande om interpellationssvar

Om arbetet i kyrkomötets utredningsnämnd

Överiäggningen var härmed slutad.

§ 7 Meddelande om interpellationssvar

1978/79:169 om beredskapen mot oljekatastrofer

Kommunministern BERTIL HANSSON:

Herr lalman! Märta Fredrikson har interpellerat mig om beredskapen mot oljekalastrofer. Jag får meddela all enligl överenskommelse med inierpellan-len kommer svar alt lämnas måndagen den 7 maj.

§ 8 Om arbetet i kyrkomötets utredningsnämnd

Kommunministern BERTIL HANSSON erhöll ordet för alt i ett sammanhang besvara dels Gunnel Jonängs (c), dels Håkan Winbergs (m) den 29 mars anmälda frågor, 1978/79:467 resp. 469, och anförde:

Herr lalman! Gunnel Jonäng har frågat mig om Jag anser att kyrkomötesförordningen ger regeringen rätt att pä sädana grunder, som anges i en regeringskommuniké den 22 mars, vägra kyrkomötets utredningsnämnd skälig tid för att ulföra det uppdrag som kyrkomötet har gett nämnden.

Håkan Winberg har frågat mig på vilken förfallningsmässig gmnd beslutet

Nr 127

Torsdagen den 19 april 1979

Om arbetet i kyrkomötets utredningsnämnd

att begränsa tiden för utredningsnämndens arbete vilar.

Jag besvarar frågorna i etl sammanhang.

Kyrkomötet fick genom 1949 års kyrkomötesförordning befogenhet alt tillsälta en uiredningsnämnd. Del föreskrevs därvid att "nämndens verksamhet skall vara avslutad inom tid som Konungen bestämmer, högsl etl år efter kyrkomötets slut". Denna föreskrift tillades efter remissbehandlingen av förslaget till ny kyrkomötesförordning. Principiella erinringar hade framförts inom kammarkollegiet av innebörd att nämnden kunde "utvecklas till ett utredningsverk för kyrkliga frågor och undandragas Kungl. Maj:ts kontroll". Einligt denna mening borde det "ankomma på Kungl. MaJ:l att avgöra om ett uppslag är av den betydelse att utredningsmaskineriet bör igångsättas eller icke". För att minska tyngden av dessa erinringar föreslog departementschefen att "den lid, under vilken nämnden äger sammanträda, göres beroende av Kungl. Maj:ts prövning".

Ulredningsnämndens uppdrag avser att utarbeta och lägga fram förslag till genomgripande reformer av kyrkans organisation inom statskyrkosystemels ram. Del är alltså ett mycket omfaltande uppdrag, och del gäller frågor som berör staten lika väl som kyrkan. Det har aldrig lidigare hänt att något kyrkomöte har gett elt uppdrag av liknande arl eller räckvidd. Praxis har i stället varit alt göra framställning hos regeringen om uiredning.

Efter kyrkomötets slut förde regeringen överiäggningar med de tre största partierna om de kyrkliga frågorna. Därvid tog regeringen även upp utredningsnämndens uppdrag. Etl klart resultat av överläggningarna var att det måste förutses vara omöjligt alt vinna riksdagens stöd för sådana reformer som kyrkomötet har uttalat sig för.

Av vad jag har redovisat om kyrkomötesförordningen-och dess förarbeten har framgått alt föreskriften om regeringens prövning av ulredningsnämndens arbetstid har tillkommit med hänsyn lill möjligheten av en situation som den nu akluella.

För alt försöka finna en väg framåt och undvika elt dödläge har regeringen beslutat att ge utredningsnämnden ett halvårs arbetstid för att kunna ge en pariameniarisk kommitté ungefär lika lång tid. Med hänsyn lill riksdagens uttalanden förra året om den s. k. samvelsklausulen har regeringen funnii sig inte kunna planera för elt nytt kyrkomöte senare än år 1981. Till följd härav kommer längre lid än sammanlagt ett år inle att stå till förfogande för utredningsarbete.

GUNNEL JONÄNG (c):

Herr talman! Jag ber alt få tacka för svaret på min fråga.

Utredningsnämnden heter "kyrkomötets utredningsnämnd". Den är således kyrkomötets eget organ. Såsom kyrkomötets utredningsnämnd har nämnden att följa kyrkomötets direkliv. När kommunministern säger att del är etl mycket omfattande uppdrag som kyrkomötet har gett utredningsnämnden, vill jag bara framhålla att det är kyrkomötet och inte regeringen som beslutar och ger direktiv till utredningsnämnden. Det är således kyrkomötet som anger arten av uppdraget och inle regeringen.

Naluriiglvis borde regeringen med tillfredsställelse nolera att detta utredningsarbete om en demokratisering av kyrkan på stifts- och riksplan kommer till slånd. Det svarar mot vad regeringen själv har sagt i sin skrivelse till kyrkomötet, nämligen att förslaget om kyrkans framlida organisation "givetvis" måste bli föremål för "fortsatt kyrkligt utredningsarbete".

Om man följer kyrkomötesförordningens bokstav, har regeringen rätt alt fastställa tidrymden för utredningsnämndens arbete, dock högst elt år. Förarbetet till kyrkomölesförordningen angående kyrkans utredningsnämnd visar emellerlid alt möjligheterna att begränsa arbetstiden hade alldeles särskilda skäl. Denna regeringens befogenhet fanns för övrigt inte med i utredningsförslaget ulan lillkom efter remisspåpekande av kammarkollegiet, alltså en nyhet i proposilionen som inte särskilt kommenterades av KU vid riksdagsbehandlingen. Motiveringen för denna befogenhet var att man ville undvika att nämnden skulle kunna utvecklas till ett från Kungl. Maj:t fristående utredningsverk för kyrkliga frågor och som sådant skulle kunna bli eu "consistorium generale", eu kyrkans överhuvud vid sidan av Kungl. Maj:t.

Några inskränkningar har aldrig förekommit tidigare i ulredningsnämndens verksamhet.

Mot denna bakgrund anser Jag alt del är felaktigt alt regeringen förkortar arbetstiden. Det är också helt orimligt all regeringen skulle kunna ha en uppfattning om - ännu mindre besluta om - vilken tid utredningsnämnden behöver för elt uppdrag som getts av kyrkomötet och icke av regeringen. Tidsgränsen bör således inte fastställas godtyckligt av regeringen utan bör göras beroende av de utredningsuppdrag som nämnden har fått av kyrkomötet.

Jag beklagar verkligen den brist på hänsyn och respekt för kyrka och kyrkomöte som den nuvarande folkpartiregeringen visar och som står i bjärt kontrast till tidigare regeringars agerande i kyrkopoliliska frågor.

HÅKAN WINBERG (m):

Herr talman! Även Jag ber alt få lacka för svaret. Inle heller jag är särskilt nöjd med det.

Låt mig först slå fast tvä saker:

1. Den offentliga maklen i vårt land utövas under lagarna, enligl regeringsformen 1:1. Del betyder att också de högsta statsorganen, I.ex. regeringen, i likhet med domstolar och förvaltningsmyndigheter är skyldiga att i sina beslut vara lagbundna och följa sedvanlig lagtillämpning.

2. Kyrkomötesförordningen är - trots sin benämning av förordning -förfatlningsmässigl inte en förordning utan en lag, av kyrkolags natur. Del gör att del finns tillgängliga förarbeten till hjälp vid tolkningen av bestämmelserna i lagen. Eftersom bakgmnden är sä viktig för tolkningen här, måste också jag gå in på förarbetena.

Kyrkomötets utredningsnämnd kom till 1949 i samband med alt den nya kyrkomötesförordningen antogs, och sakkunniga hade utrett frågan om behov av etl kyrkomötesorgan som kunde arbeta mellan kyrkomötena.

Nr 127

Torsdagen den 19 april 1979

öm arbetet i kyrkomötets utredningsnämnd

Nr 127

Torsdagen den 19 april 1979

Om arbetet i kyrkomötets utred-ningsnähmd

Remissinstanserna var positiva ulom i etl fall. Inom kammarkollegiet avgav en ledamot, kammarrådet Gavelius, ett särskill yttrande och ifrågasatte lämpligheten av del föreslagna organet. Denne ledamot var rädd för alt antingen skulle utredningsarbetet till stor del komma alt läggas på statsförvaltningen eller skulle delta kyrkomötets utredningsorgan - som de sakkunniga hade kallat kyrkomötets delegation - utvecklas till ett ulred-ningsverk för kyrkliga frågor och undandras Kungl. Maj:ls kontroll. Delegationen skulle lätt kunna bli, som Gunnel Jonäng just sade, ett consistorium generale, elt kyrkans överhuvud vid sidan av Kungl. Maj:l.

Departementschefen ansåg i proposilionen alt den föreslagna delegatio
nen, som han gav benämningen utredningsnämnden, skulle vara till stort
gagn för kyrkomötet, och han sade med anledning av de invändningar som
inom kammarkollegiet hade riktats mot nämnden: "Särskill vill Jag under
stryka att nämnden avsetts bliva en permanent, från Kungl. Maj:ls kansli
frislående ulredningsorganisation. Tyngden av dessa erinringar minskas
dock om, :>åsom jag vill förorda, den tid under vilken nämnden äger
sammanträda, göres beroende av Kungl. MaJ:ls prövning. Tiden bör under
alla förhållanden begränsas lill all omfatta högst ett år efter det kyrkomötet
avslutals-- ."

Detta är, herr lalman, vad förarbetena - proposilion, kyrkomötesbehandling och riksdagsbehandling - ger beträffande möjligheten att korta ner ulredningsnämndens arbele. Det visar alltså pä vilken gmnd regeringen kan fatta etl sådant beslul. Den gmnden föreligger inle i det akluella fallet, och den har heller inte åberopats i regeringsbeslutet. Jag påstår därför, herr talman, all regeringens beslul är felaktigt.

Kommunministern BERTIL HANSSON:

Herr talman! Båda de frågande har liksom jag redovisat förarbetena till bestämmelsen om kyrkomötets utredningsnämnd. Sammanfattningsvis kvarstår det faktum att även om kyrkomötet ger direktiv beiräffande arbetets innebörd så är det regeringen som har all bestämma den lid inom vilken utredningsriämnden skall avsluta sitt arbele. Att det inte lidigare har förekommit någon minskning av den maximalt utmätta liden pä elt år hindrar ju inte all detta någon gång måste ske inom en organisation som är så relativi ung som denna och där en praxis håller på alt utbildas.

Kyrkomötesförordningen fömtsätter all ulredningsnämnden skall få i uppdrag att utreda motionsärenden. Del framgår tydligt av 14 §.

I detla fall ärdel fråga om elt av regeringen framlagt ärende. Kyrkomötet haravslagil det förslag som regeringen har lagt fram, men har försökt hålla liv i ärendet genom alt lämna över en följdmotion i ärendet till ulredningsnämnden.

Kyrkomötet har flera gånger hemställt om liknande utredningar hos förutvarande regeringar, men varje gång fått nej. Denna gång går kyrkomötet självt in i en utredning av en fråga som lidigare varit föremål för tre inomkyrkliga utredningars arbele. Regeringen ger grönt ljus för delta genom alt säga: Arbeta med detla under den tid som kan slällas till förfogande med

hänsyn till aU en siörre sak är i blickfältet, nämligen hur vi skall fä frågan om stat-kyrka ur dödlägel.

GUNNEL JONÄNG (c):

Herr talman! Det är uppenbart att kyrkomötet har räu enligt lagen all på grundval av moiion fatta beslul och ge direkliv lill ulredningsnämnden. Den rätten kan regeringen inte frånta kyrkomötet.

Sedan är det riktigt - och del har jag också sagt - alt regeringen har alt avväga lidrymden. Men hur orimligt regeringens ställningstagande är framstår klart för den som är ledamot av ulredningsnämnden. Jag har som sådan ett ansvargenlemol kyrkomötet alt fullfölja det uppdrag som nämnden har fått av kyrkomötet. Regeringen gör del omöjligt all fullfölja uppdraget och ansvaret, genom att regeringen begränsar tiden. Della leder lill en konfiiktsituation.

Jag kommer dock att i nämnden verka för aU nämndens uppdrag skall fullföljas oavsett vad regeringen säger, eftersom jag menar att vi har rätt att göra del.

Regeringen tänjer gällande lagar lill det yttersta för all tyvärr fortsätta del -jag tvekar inle inför ordet - översitteri gentemot kyrkan, som redan kyrkomötets protokoll och regeringens marskommuniké ger uttryck för.

Delta, herr talman, är någol nylt i samarbetet mellan kyrka och stat. Sådana övergrepp har inle gjorts tidigare av någon regering. Jag lycker del är mycket allvariigt när regeringen agerar på detta säll. En av anledningarna är uppenbarligen att regeringen inte är intresserad av en utredning om kyrkans demokratisering, trots att man sagt det i sin skrivelse till kyrkomötet.

HÅKAN WINBERG (m):

Herr lalman! Den fråga som jag ställt är: På vilken författningsenlig grund vilar detla beslut all begränsa tiden?

Bertil Hansson säger i svaret all kyrkomötets uppdrag är mycket omfaltande och att del är omöjligt aU vinna riksdagens stöd för en reform enligl kyrkomötets önskemål.

Men vi diskulerar väl nu pä vilka gmnder regeringen kan utnyttja bestämmelserna i 14 § kyrkomötesförordningen.

Jag hävdar all man kommil fel. Förarbetena visar ju klart att denna bestämmelse är till för att hindra att nämnden skall bli ett permanent organ mellan kyrkomötena. Då måste ju rimligen regeringens möjligheter aU korta ned arbetstiden lill mindre än etl årgälla mot den bakgrunden, t. ex. i sådana fall när utredningsnämnden saknar arbetsuppgifter för ell hell år.

Nu har kyrkomötet i kyrka-stat-frågan gått emot regeringen och kommunministern. Jag lycker alt regeringens handlande ger intryck av att regeringen är irriterad av delta och att den vill förhindra och försvåra för kyrkans organ att arbeta vidare. Regeringen låter sin uppfattning i en sakfråga vara bestämmande för den tid som den låter kyrkomötets utredningsnämnd arbeta. Del verkar som om regeringen menar alt ulredningsnämndens arbete utgör etl hinder för regeringens egna planer i kyrka-stal-frågan. Och därför

Nr 127

Torsdagen den 19 april 1979

Om arbetet i kyrkomötets utredningsnämnd

Nr 127

Torsdagen den 19 april 1979

Om arbetet i kyrkomötets utredningsnämnd

utnyttjar regeringen en bestämmelse i kyrkomötesförordningen, som har tillkommit lor hell andra syften, för att halvera den tid som utredningsnämnden får arbeta. Jag menar att ett sådanl handlingssätt medför en uppenbar risk för godtycke.

Nu stoppas utredningsarbetet efter sex månader. Var anser regeringen att gränsen går för den lid efter vilken man i andra fall skulle kunna stoppa utredningsnämndens arbete, på gmnd av alt arbetet inte sker i enlighet med regeringens åsikter? Menar regeringen att den har räll att sälta stopp efter t. ex. en månad, en vecka eller en dag? Kom ihåg, herr kommunminisler, alt ulredningsnämnden är kyrkomötets organ! Regeringens handlingssätt här betyder i realiteten att kyrkomötets lagenliga rätt att lillsätta en utredningsnämnd som får arbeta görs beroende av regeringens välvilja och dess inställning i de frågor som utredningsnämnden skall arbeta med. Detta, herr talman, strider mot kyrkomölesförordningen.

Kommunministern BERTIL HANSSON:

Herr lalman! Jag skall givelvis inte ge mig in i en diskussion med användande av känsloladdade uttryck i karakteristiken av dem som för debatten, ulan Jag vill hälla mig lill saken.

Jag vill påminna om att de sakfrågor som kyrkomötet har begärt alt fä utreda i sin nämnd har tidigare kyrkomöten begärt att regeringen skulle utreda, men fän nej. Nu begär kyrkomötet 1979 av regeringen all självt få utreda samma frågor, på statens bekostnad men ulan statens medverkan. Regeringen säger då ja, men begränsar utredningstiden för all det skall vara möjligt alt få ungefär lika lång tid för all se på dessa frågor också från statens synpunkt, Della sker med uttryckligt stöd av kyrkolag och dess förarbeten.

Herr talman! Regeringen har ingen anledning all i förväg i hypotetiska frågor ge lill känna någon åsikt om vad som i etl tänkt fall kan vara minimitiden för elt kyrkomötes uiredningsnämnd alt arbeta,

GUNNEL JONÄNG (c):

Herr talman! Mina ord när Jag talade om regeringens översitteri var enligt min mening inle särskill känsloladdade, tvärtom gjorde Jag en realistisk bedömning av regeringens agerande gentemot kyrkan. Jag tror att detta, som Jag sade tidigare, finns belagt i såväl regeringens kommuniké från den 22 mars som i kyrkomötets protokoll.

Det finns anledning att tro att den yttersta grunden för regeringens handlande är en viss irritation över kyrkomötets beslut, Bertil Hansson har sagt att statskyrkosystemet inte är förenligt med den liberala idétraditionen och att banden mellan stat och kyrka därför måste upplösas. Jag skulle mycket väl kunna länka mig alt del är detta som ligger i botten för regeringens agerande, och då kanske kommunministern har förståelse för att jag inte heller ställer upp på dessa liberala idétraditioner.

HÅKAN WINBERG (m):

Herr talman! Jag undrar om inte kommunministern innerst inne inser alt detla beslut inle vilar på rikligl bra grund. Kommunministern har egenlligen inte etl dugg argumenterat emot mina invändningar i samband med all jag frågade efter vilka sakskäl som ligger bakom och vad 14 § egentligen är lill för.

Delta är faktiskt en fråga om en regerings maktutövning och maktbefogenheter. Vi har åtskilliga rätlsvelenskapliga verk som har behandlat denna fråga. De hävdar all varje beslul skall vila på objektiv gmnd och all en myndighet - och givetvis också en regering - skall använda sina maktbefogenheter just för de ändamål som de i varje särskilt fall är avsedda för. Jag hävdar, mot bakgrund av förarbetena till kyrkomötesförordningen, all regeringen här har utnyttjat en bestämmelse i 14 § som var avsedd för någoniing helt annat. Borde inte kommunministern inse alt ni här har handlat fel. Del är i så fall inle första gången som en regering gör en miss eller fattar ett felaktigt beslut. Del har vi många exempel på i dechargebetänkan-den från konstilutionsutskottet. Jag tror alt del skulle uppfattas som hederligt och rejält om ni medgav della och gjorde denna fråga lill föremål för omprövning.

Nr 127

Torsdagen den 19 april 1979

Om beredskapslag ringen av olja

Kommunministern BERTIL HANSSON:

Herr talman! Regeringen har fattat sitt beslut efter noggrant övervägande och efter studium avjust samma förarbeten som leder Håkan Winberg lill en annan tolkning. Del är det svar jag kan lämna.

HÅKAN WINBERG (m):

Herr lalman! Detta får antagligen bli elt dechargeärende så småningom. När jag ser bakgrunden lill den aktuella frågan och hur regeringen har handlagt just sakfrågan kommer jag att tänka på ell ordspråk, som sägeratt all makt haren tvillingbroder som heter missbruk. Jag hoppas att det inte ärden tvillingbrodern som kommunministern har träffat.

Överiäggningen var härmed slulad.

§ 9 Om beredskapslagringen av olja

Handelsministern HÄDAR CARS erhöll ordet för att besvara Birger Rosqvists (s) den 5 april anmälda fråga, 1978/79:482, och anförde:

Herr lalman! Birger Rosqvisi har frågat mig om regeringens planer för landels beredskapslagring av olja. Herr Rosqvist hänvisar i sin fråga till lidigare undersökta möjligheler att ulnyllja upplagda tankfartyg för oljelagring.

Frågan om den svenska beredskapslagringen av olja är som bekant till en del sekrelessbelagd.

Jag får därför i milt svar i kammaren i dag begränsa mig till följande.

Nr 127

Torsdagen den 19 april 1979

Om beredskapslag ringen av olja

Det internationella oljelägel i kombination med den stränga vintern har inneburit vissa påfrestningar på våra beredskapslager av eldningsolja 1, För övriga oljeprodukter är beredskapslagren normala för årstiden.

Herr Rosqvisi hänvisar i sin fråga lill möjligheten att utnyttja upplagda tankfartyg (or oljelagring och påslår att jag har avskrivit projektet. Jag kan informera herr Rosqvist om alt sä inte är fallel. Regeringen beslöt hösten 1978 att inte lidigarelägga pågående utbyggnad av beredskapslagringen på föreslaget sätt, Della berodde på att vi vid del tillfället inte disponerade erforderliga medel i oljelagringsfonden och att - om medel ändå skulle ha ställts lill förfogande av riksdagen - kosinaderna för lagring i tankfartyg skulle komma alt väsentligt överstiga kosinaderna för lagring i bergrum. Härtill kommer de negativa konsekvenser från miljösynpunkt som eventuell brand, utsläpp av olja eller navigaloriska fel skulle innebära.

Regeringens beslut hösten 1978 var därför all vid den tidpunkten inte lagra i tankfartyg men att överstyrelsen förekonomiski försvar kontinuerligt skulle undersöka möjligheterna lill sådan lagring.

Överstyrelsen för ekonomiskt försvar kommer inom kort att redovisa en förnyad bedömning av möjligheterna. Del blir då aktuellt för regeringen an på nytt pröva frågan.

BIRGER ROSQVIST (s):

Herr talman! Riksdagen log för en del år sedan beslul om uiökad beredskapslagring av olja. Del var ett långsiktigt beslul. Vi skall ha lagring av åtskilliga miljoner lon. Vi bygger lagringsutrymmen och kommeratt få bygga mer. Det sprängs utrymmen i berg för detla.

Det fanns förra året, och finns fortfarande, lanklonnage - stort sådant -som kunde användas för lagring då fraktmarknaden gjort att tankfartygen varit upplagda och sysslolösa. De som skulle ha bemannat fartygen var utan arbete. Rederiernas ekonomi ivingade fram försäljningar till underpriser.

Samtidigt stod del klart all oljepriserna skulle komma alt gå upp. I dag för precis ell är sedan aktualiserade Jag häri riksdagen frågan om lagring av olja i upplagt lanklonnage. Jag vet att del därefter gjordes allvarliga sonderingar i den riktning som hade påtalats i riksdagen. Det fanns då exempelvis ett rederi som hade minsl sex fartyg tillgängliga. 1 1/2 miljoner lon kunde ha inköpts och lagrats. Skall del nu framöver köpas olja för lagring lorde priset röra sig om uppemot 1 000 kr. per lon, mot då 500 kr. per ton. Del uteblivna handlandet 'rostade således mer än en halv miljard - mer än 500 milj. kr.

Del var handelsminister Cars som i oktober lät avskriva projektet. Det beslutet kostade således del svenska folkhushällel mycket slora pengar. Flera av de fartyg som kunde ha använts såldes därefter myckel billigt-ca 30 milj. kr. per styck. Några som fanns kvar har sålts hell nyligen för ungefär 60 milj. kr. per styck. Efterfrågan har ökal också pä den fronten.

Vi harlärlpå våra beredskapslager av olja under den gångna vintern. Vi har gjort del alltför myckel. Vi måste nu köpa mer olja, inte bara för den direkla konsumtionen ulan också för all fylla pä lidigare reserver och dessulom, enligt riksdagsbeslutet för fem år sedan, öka vår lagring med dyr, mera

svåråtkomlig olja som skall hålla vårt land i gång.

Det är mot bakgrund av detla som jag vill veta någol om regeringens och handelsministerns planer. Initiativkraften och idéerna har ju inle varil så lysande hittills.

Del gick ul elt pressmeddelande om au idén med lagring i lankfarlyg inle längre var aktuell. Miljöskäl angavs som orsak. Nu skall tydligen frågan om lagring i tankfartyg åter prövas, enligt vad handelsministern säger. Men förhållandena vad gäller oljeprisel är nu helt ändrade, och om del finns tillgång på fartyg är tveksamt. Om det nu var miljöskäl som hindrade den här åtgärden i höstas, finns ju dessa kvar i dag som den enda ingrediensen. Men kanske var detta med miljöskäl en felbedömning. Ett tankfartyg som ligger stilla på en skyddad plats måste Ju ändå vara säkrare än ell fartyg som rör sig på haven, och del måste vi ju tolerera.

Om del nu går all ordna fartyg osv., vad blir kostnaderna för denna form av lagring? När beslutet logs i höstas av regeringen, vägde man dä inle alls in den prishöjning som vi alla visste skulle komma?

Nr 127

Torsdagen den 19 april 1979

Om beredskaps-lagringen av olja

Handelsministern HÄDAR CARS:

Herr Rosqvisi erinrar sig den diskussion som, om Jag minns rätt, vi hade här i kammaren i november - som herr Rosqvisi kommer ihåg tillträdde jag som handelsminister i oktober.

Kostnaden för eldningsolja 1, som är den känsliga produkten, låg i december pä 1 200 kr. kubikmetern på Rolterdammarknaden. I dag ligger den på omkring I 000 kr. kubikmetern. Under denna tid hardet alltså inte skett någon våldsam prisutveckling uppåt, utan har del skelt någon förändring, herr Rosqvist, sä är det fakliskl en förändring lill det bättre, vilket Jag lycker är mycket glädjande, och jag är övertygad om all också herr Rosqvisi lycker del. Del har alltså skett en viss sänkning av priset pä eldningsolja 1.

Vidare barden situationen inträffat all priserna på frakter har stigit myckel kraftigt sedan den 31 oktober 1978. De har i det närmaste fördubblats. Flertalet av de fartyg som då skulle ha kunnat vara aktuella för en oljelagring har under den här perioden sålts. Salénrederierna har sålt sex, Gränges Shipping tvä, Broströms två, Malmros Rederi två och Monacus Rederi ell fartyg - alla slora fartyg över 200 000 ton. Kvar under svensk fiagg har Salénrederierna älta stycken fartyg, varav sex är i drift och två är upplagda i Sognefiorden. Rederi AB Pagota har elt tankfartyg på 485 000 lon - del största vi har - och det ligger sedan tre månader i Persiska viken.

De faktiska förutsällningarna är alltså nu väsentligt sämre. Som jag ser del är också behoven mindre. Dessutom tillkommer det skäl som Jag angav i miu svar, nämligen att vi vid del tillfälle då herr Ro,':qvisl ställde frågan inle hade några pengar att disponera för detla ändamål.

BIRGER ROSQVIST (s):

Herr lalman! Jag måste säga all den beskrivning av priserna som handelsministern gör inle är riklig. Man kan köpa olja pä olika marknader, och handelsministern använde här Rolterdammarknadens högsta priser.

Nr 127

Torsdagen den 19 april 1979

Om beredskaps-lagringen av olja

Jag skulle emellerlid vilja exemplifiera med vad Japanerna har gjorl i det här lägel. De har egna fartyg, men de har också hyrt in andra fartyg och köpt olja, i vild förtvivlan. De har tankfartyg som ligger "driftingon thehigh sea", dvs. de ligger ule lill sjöss och väntar pä all man skall hitta någon plats där de kan gä in. Japanerna har fyllt de här fartygen med olja som de köpt lill låga priser, och de skall alltså använda fartygen för lagring av denna olja. De har varil mer framsynta än vad vi har varil.

Pressmeddelandet om all lagring i tankfartyg inte längre var aktuell kom i skarven oktober-november månad. Det var strax efter det att handelsminister Cars hade övertagit handelsminislerposten.

Jag lycker au della är en myckel allvariig fråga mot bakgrund av den situation som nu råder på oljemarknaden. Vi har fått ta av de lager som vi har räknat med att använda under andra förhållanden än stränga vintrar, dvs. under avspärrning och annat. Vi hade i slällel kunnat bygga upp och ta av övertager som vi kunnat köpa lill väsentligt lägre priser än vad som nu är fallel.

Överläggningen var härmed slulad.

§ 10 Föredrogs och hänvisades

Molioner

1978/79:2492 och 2493 lill civilutskoliet

1978/79:2494 till arbetsmarknadsutskottet

1978/79:2495 yrkandena 2 och 3 till skatteulskouei

i övrigt till jordbruksutskottet 1978/79:2496 och 2497 lill socialförsäkringsulskollel 1978/79:249;?-2515 till arbetsmarknadsutskottet 1978/79:25li>-2524 lill irafikutskoltet 1978/79:2525 och 2526 lill konslitulionsutskoilel 1978/79:2527 yrkandena 2 och 7 lill skatteulskouei

yrkandel 8 till näringsulskottel

i övrigt till finansutskottet 1978/79:2528 och 2529 till näringsutskoiiet 1978/79:2530-2533 lill arbelsmarknadsutskoitel 1978/79:2534 till konstitulionsuiskotiet 1978/79:2535 lill utbildningsutskottet 1978/79:2536 och 2537 till konstitutionsutskottet 1978/79:2538-2544 till näringsutskottet 1978/79:2545 och 2546 till utbildningsutskottet 1978/79:2547 lill socialutskottet 1978/79:2548 såvitt avsåg lagförslagen 3, 15 och 16 lill socialutskottet

i övrigt till socialförsäkringsutskottel 1978/79:2549 lill socialförsäkringsutskottel 1978/79:2550 till socialutskoUet 1978/79:2551 yrkandel 3 till socialuiskoltel

i övrigl lill socialförsäkringsutskottel

1978/79:2552 lill socialförsäkringsutskottel

Nr 127

§11 Föredrogs och bifölls Interpellationsframställning 1978/79:174

§ 12 Rättshjälpen

Föredrogs Justitieutskotteis belänkande 1978/79:30 med anledning av proposilionen 1978/79:90 med förslaglill ändring i räushjälpslagen (1972:429) m. m. jämle motioner.

I proposilionen 1978/79:90 hade regeringen (justitiedepartementet) föreslagit riksdagen alt dels anta i propositionen framlagda förslag till

1. lag om ändring i räushjälpslagen (1972:429),

2. lag om ändring i föräldrabalken,

3. lag om ändring i rättegångsbalken,

4. lag om ändring i förvaltningsprocesslagen (1971:291),

5. lag om ändring i lagen (1977:729) om patenlbesvärsrätten,

6. lag om ändring i lagen (1973:188) om arrendenämnder och hyresnämnder,

7. lag om ändring i lagen (1976:839) om statens va-nämnd,

8. lag om ändring i utsökningslagen (1877:31 s. 1),

9. lag om ändring i lagen (1966:293) om beredande av sluten psykiatrisk vård i vissa fall,

10. lag om ändring i lagen (1967:940) angående omsorger om vissa psykiskt
utvecklingsstörda,

dels godkänna de av föredragande statsrådet i övrigl förordade riktlinjerna för en ändrad administration av samhällets rättshjälp.

Beträffande propositionens huvudsakliga innehåll anfördes följande:

"I propositionen föresläs ändringar i räushjälpslagen. Förslaget bygger på erfarenheter av rätlshjälpssyslemels tillämpning.

Del föreslås all beslutsbefogenheter i stor omfallning skall flyttas från de nuvarande sex rätishjälpsnämnderna dels lill advokater och biträdande Jurister vid advokatbyråer, dels till ett stort antal myndigheter, främst domstolar, som handlägger del mål eller ärende vari rättshjälp är aktuell. Det nuvarande rädgivningsinstitutel byggs ul. Advokat och biträdande jurist föresläs få behörighet alt bevilja allmän rättshjälp i vissa familjerätlsliga angelägenheter, t, ex, äktenskapsskillnad. Vidare blir domstolar och vissa andra myndigheter behöriga au bevilja allmän rättshjälp. Dessa organ skall enligl förslaget också bestämma ersättning lill biträde i mål eller ärende vid domstolen eller myndigheten.

Förslaget innebär ökade möjligheler för näringsidkare all få allmän rättshjälp när del gäller rättsliga angelägenheter som rör näringsverksamheten.

Förslaget innefattar också förenklingar i reglerna om den enskildes avgift

Torsdagen den 19 april 1979

Rättshjälpen

Nr 127

Torsdagen den 19 april 1979

Rättshjälpen

för rättshjälpen saml slulregleringsförfarandel. Beslutanderätten när det gäller frågor om offentligt biträde enligl räushjälpslagen flyttas i princip lill den myndighel som handlägger det ärende vari frågan uppkommit, I fråga om organisalion föreslås en minskning av antalet rälishjälpsnämnder frän sex till två. De föreslagna ändringarna avses träda i kraft den I juli 1979,"

I delta sammanhang hade behandlats

dels den under allmänna motionstiden vid 1977/78 års riksmöte väckta molionen 1977/78:287 av Per Gahrton (fp), vari hemslällls alt riksdagen gav regeringen till känna vad som i molionen anförts om generösare principer för räushjälp då rätlshjälpsbehovel uppstått pä grund av felaktigt myndighels-handlande,

dels de under allmänna motionstiden vid 1978/79 års riksmöie väckta moiionerna

1978/79:1167 av Kerstin Andersson i Kumla m, fl, (s), vari hemställts alt riksdagen hos regeringen begärde en översyn av rättegångskostnads- och rätlshjälpsreglerna i mål om miljöskador med sikte på att förbättra den enskildes möjligheler att med tekniskt biträde föra talan om ersättning för sädana skador,

1978/79:1173 av Filip Fridolfsson (m), vari hemslällls all riksdagen hos regeringen begärde förslag om sådana ändringar i räushjälpslagen all näringsidkare gavs möjlighel all få rättshjälp också i angelägenheter som berörde hans näringsverksamhet.

dels de med anledning av proposilionen väckta motionerna

1978/79:2159 av Marianne Karisson (c),

1978/79:2168 av Eric Jönsson m.fl. (s), vari hemställts all riksdagen beslulade alt Malmö skulle vara kansliort för en av rätishjälpsnämnderna,

1978/79:2169 av Ulla Tilländer m. fl. (c), vari hemslällls all riksdagen beslulade an Malmö skulle vara kansliort för en av rätishjälpsnämnderna,

1978/79:2173 av Britta Bergström (fp), vari hemställts all riksdagen beslulade dels att tre av de nuvarande räitshjälpsnämnderna skulle behållas i den nya organisationen (yrkandet I), dels all rättshjälpsnämnderna i Malmö, Siockholm och Sundsvall skulle behällas i den nya organisationen (yrkandet 2),

1978/79:2174 av Britta Bergström m. fl. (fp), vari hemslällls alt riksdagen beslutade att Malmö skulle vara kansliort för en av räitshjälpsnämnderna även efter omorganisationen,

1978/79:2175 av Bo Forslund m.fl. (s), vari hemställts att riksdagen beslulade all Sundsvall skulle kvarstå som lokaliseringsort för rättshjälps-nämnd,

1978/79:2176 av Birgitta Hambraeus m. fi.(c), vari hemslällls att riksdagen beslutade ändra räushjälpslagen så alt ersättning kunde lämnas även till tekniskt och annat sakkunnigt biträde vid miljömål.

1978/79:2177 av Kurt Hugosson(s)och Doris Håvik (s), vari hemslällls att riksdagen beslulade dels all utvidga rätlshjälpsförmånerna vid bodelning på sätt som föreslagits i molionen (yrkandet 1), dels att avslå propositionens förslag till utvidgning av rättshjälpsförmånerna för näringsidkare (yrkandet 2),

1978/79:2178 av Kurt Hugosson m. fi. (s), vari hemställts att riksdagen beslutade att rättshjälpsnämnden i Göteborg skulle vara kvar,

1978/79:2179 av Bertil Johansson (c) och Kurt Söderström (m), vari hemställts dels au riksdagen skulle avslå propositionens förslag till regler angående kosinaderna för privat sakkunnig (yrkandet 1), dels all riksdagen beslutade om reglerna angående kosinaderna för privat sakkunnig på sätt som framförts i motionen (yrkandel 2),

1978/79:2180 av Marianne Karisson (c), vari hemställts au riksdagen hos regeringen begärde en snabb uiredning av möjligheten alt genom tillskapande av lätt ifyllbara blanketter och förbättrad myndighetsservice göra rättshjälp lill biträdeskosinad onödig i många fall,

1978/79:2181 av Åke Polslam m. fi. (c), vari hemställts all riksdagen skulle dels beslula på sätt anförts i molionen angående fastställande av den övre beloppsgränsen lill tjugo basbelopp för rättshjälp lill näringsidkare i dennes näringsverksamhet (yrkandel 1), dels beslula på sätt anförts i molionen angående borttagande av regeln om högst tvä anställda i fråga om rättshjälp lill näringsidkare (yrkandel 2), dels som sin mening ge regeringen lill känna att de två kvarvarande rätishjälpsnämnderna borde lokaliseras till Jönköping och Sundsvall (yrkandel 3), dels beslula au föreslagna ändringar skulle träda i kraft den 1 Januari 1980 (yrkandel 4),

1978/79:2182 av Kurt Söderström (m),

1978/79:2183 av Kurt Söderström (m) och Bertil Johansson (c),

1978/79:2184 av Kurt Söderström (m) och Catarina Rönnung (s), vari hemslällls all riksdagen med ändring av förslaget i propositionen beslulade all ikraftträdandet skulle ske den 1 januari 1980,

1978/79:2185 av Håkan Winberg m. fl. (m), vari hemslällls att riksdagen beslulade dels att i lagtexten om rällshjälpsnämndernas och besvärsnämndens sammansättning skulle anges att av de två advokaterna en skulle vara anställd på allmän advokatbyrå och en vara enskilt verksam (yrkandel 1), dels all uttala all näringsidkares möjligheler alt fä rättshjälp borde utvidgas i förhållande lill vad som föreslagils i proposilionen (yrkandel 2), dels all reglerna om rättshjälp vid bodelning utformades sä att möjligheterna all få biträde jämställdes med möjligheterna att få särskild skiftesman (yrkandel 3), dels all förordnande av biträde i vissa regeringsärenden skulle ankomma på expeditionschefen i vederbörande departement (yrkandel 4), dels all del allmännas talerätt i frågor om rättshjälp skulle föras av annal organ än domstolsverket (yrkandet 5), dels all antalet rälishjälpsnämnder skulle vara fyra (yrkandel 6), dels att rätishjälpsnämnderna skulle ligga i Siockholm, Malmö, Göteborg och Sundsvall (yrkandet 7), dels all ikraftträdandet skulle uppskjutas till den 1 januari 1980 (yrkandel 8),

1978/79:2190 av Erik Hovhammar m. fl. (m), vari hemställts all riksdagen

Nr 127

Torsdagen den 19 april 1979

Rättshjälpen

Nr 127

Torsdagen den 19 april 1979

Rättshjälpen

beslutade dels att näringsidkares rätt lill allmän rättshjälp skulle bedömas på sätt som angetts i motionen (yrkandel 1), dels au möjlighelerna för näringsidkare all erhålla rättshjälp inle skulle vara beroende av i vilken förelagsform rörelsen bedrevs (yrkandel 2), samt

1978/79:2191 av Inger Lindquist (m) och Bo Siegbahn (m), vari hemställts all riksdagen beslulade att föriägga en rätlshjälpsnämnd till Göteborg.

Utskottet hemställde

1. att riksdagen beiräffande rättshjälp oberoende av företagsform skulle avslå molionen 1978/79:2190 i denna del (yrkandel 2),

2. alt riksdagen beiräffande rättshjälp åt näringsidkare med anledning av motionen 1978/79:1173, motionen 1978/79:2177 i denna del (yrkandet 2), molionen 1978/79:2181 i denna del (yrkandena 1 och 2), molionen 1978/ 79:2185 i denna del (yrkandet 2) och motionen 1978/79:2190 i denna del (yrkandet 1) skulle

dels godkänna vad utskottet uttalat beträffande förutsällningarna för rättshjälp ål näringsidkare,

dels som sin mening ge regeringen lill känna vad utskottet anfört beträffande förnyade överväganden i fråga om allmän rättshjälp åt näringsidkare,

dels anta 8 § i det genom propositionen 1978/79:90 framlagda förslaget lill lag om ändring i räushjälpslagen (1972:429),

3. att riksdagen beiräffande räiishjälpsförmänerna vid bodelning med anledning av molionen 1978/79:2177 i denna del (yrkandet l)och motionen 1978/79:2185 i denna del (yrkandel 3) som sin mening gav regeringen lill känna vad utskottet anförl om förnyade överväganden i della hänseende,

4. alt riksdagen beiräffande nedsättning och eftergift av rällshjälpsavgift m. m. skulle avslå molionen 1978/79:2183,

5. alt riksdagen beträffande rättshjälp i angelägenhet som behandlades ulom riket rned anledning av motionen 1977/78:287 som sin mening gav regeringen till känna vad utskottet anförl i detla hänseende,

6. all riksdagen beiräffande rättshjälp för ansökan om patent skulle avslå motionen 1978/79:2159,

7. au riksdagen beiräffande beslutsbefogenheten i rättshjälpsärende hos regeringen med anledning av proposilionen samt motionen 1978/79:2185 i denna del (yrkandel 4) skulle anta 43 § andra stycket i det under 2 ovan angivna lagförslaget med den ändringen att lagmmmet skulle erhålla av utskollel föreslagen lydelse,

8. att riksdagen beiräffande myndigheter som jämställdes med allmän domstol skulle anta 5 b § i det under 2 ovan angivna lagförslaget med den ändringen att paragrafen skulle erhålla av ulskotlel föreslagen lydelse, innebärande en redaktionell Jämkning,

9. all riksdagen beträffande talan mot domstols beslut enligt räushjälpslagen med avslag på molionen 1978/79:2182 skulle anta 49 § första stycket i del under 2 ovan angivna lagförslaget,

10. att rik.sdagen beträffande uiredningskostnader i mål om miljöskador
m. m. med anledning av moiionerna 1978/79:1167, 1978/79:2176 och

1978/79:2179 som sin mening gav regeringen till känna vad utskottet anfört om översyn av reglerna om ersättning för vissa utredningskostnader,

11. att riksdagen beträffande rältshjälpsnämndernas antal och lokalisering med bifall lill molionen 1978/79:2168, molionen 1978/79:2169, motionen 1978/79:2174, molionen 1978/79:2175, motionen 1978/79:2178, motionen 1978/79:2185 i denna del (yrkandena 6 och 7), molionen 1978/79:2191 samt med anledning av motionen 1978/79:2173 och mofionen 1978/79:2181 i denna del (yrkandel 3)som sin mening gav regeringen till känna vad utskottet anfört i delta hänseende,

12. att riksdagen beträffande advokatinslaget i rättshjälpsnämnd och i besvärsnämnden för rättshjälpen med anledning av propositionen samt med bifall till molionen 1978/79:2185 i denna del (yrkandel I)skulle anta 4 § första stycket och 5 a § första stycket i det under 2 ovan angivna lagförslaget med de ändringarna att lagmmmet skulle erhålla av utskottet föreslagen lydelse,

13. att riksdagen beiräffande det allmännas talerätt i rätishjälpsärenden med avslag på molionen 1978/79:2185 i denna del (yrkandet 5) skulle anta 49 a § första och andra styckena i det under 2 ovan angivna lagförslaget,

14. all riksdagen beiräffande vissa förenklingar i rältegångsförfarandet med anledning av motionen 1978/79:2180 som sin mening gav regeringen till känna vad utskollel anfört i detta hänseende,

15. att riksdagen beträffande ikraftträdandet med bifall till motionen 1978/79:2181 i denna del (yrkandet 4), molionen 1978/79:2184 och motionen 1978/79:2185 i denna del (yrkandet 8) skulle

dels i fråga om det under 2 ovan angivna lagförslaget anta övergångsbestämmelsen med den ändringen att bestämmelsen skulle ges av utskottet föreslagen lydelse,

dels i fråga om övriga i propositionen framlagda lagförslag besluta att ikraftträdandet skulle ske den 1 januari 1980,

16. att riksdagen skulle anta de i propositionen framlagda lagförslagen i den män de inte omfattades av vad utskollel hemslälll ovan,

17. att riksdagen godkände de av föredragande statsrådet i propositionen förordade riktlinjerna för en ändrad administration av samhällets rättshjälp i den mån de inle omfattades av vad utskottet hemställt ovan.

Nr 127

Torsdagen den 19 april 1979

Rättshjälpen

MARIANNE KARLSSON (c):

Herr talman! Jag har i samband med denna proposilion och detta belänkande väckt två olika molioner, varav den ena skulle kunna innebära en kostnadsbesparing på tiotals miljoner kronor, medan den andra skulle kunna medföra högt räknat en halv miljon kronor i utgifter.

Utskottet har ställt sig positivt lill den ena motionen, nr 2180, som skulle innebära en besparing av utgifter som inte är så nödvändiga. Jag är mycket nöjd med utskottets skrivning beiräffande den molionen och hoppas, vilket tydligen också utskottet gör, alt rällegängsutredningen kommer alt la hänsyn till möjligheterna att hälla rättshjälpskostnaderna nere genom sådana förenklingar i förfarandet all enkla saker inle krånglas lill i onödan.

Min andra motion, nr2159, har i utskottet rönt elt öde som Jag är mindre

3 Riksdagens protokoll 1978/79:127-129

Nr 127

Torsdagen den 19 april 1979

Rättshjälpen

nöjd med. Jag finner alt våra små och falliga uppfinnare även i det här fallel inle får fulll mått när det gäller rätt och rättvisa.

Det ärju pä det sättet att var och en som gör något egel kan dra nytta av del. En musiker, en författare, en målare, ja, l. o. m. en fotograf får utan vidare i form av upphovsskydd ensamrätt till vad han åstadkommer. Om någon plagierar hans verk, säljer kopior av hans teckningar, spelar hans musik på en danstillställning, har han rätt lill ersättning, i vissa fall t. o. m. lill skadestånd. Han kan gå till polis och åklagare som hjälper honom lill hans rätt, om stöld kan bevisas.

En uppfinnare har inget sådanl automatiskt skydd försitt verk. Vill han ha skydd får han lov alt söka patent. Annars får han inget skydd alls. Det är dessulom nödvändigt all han söker patent, innan han öppel visar eller säljer något han har uppfunnit. Annars kan vem som helst utnyttja hans uppfinning, och hans räll är bokstavligen föriorad. En uppfinnareäralltsåiett mycket sämre läge än den som t, ex. ritat en bild eller t. o. m. lagit ett fotografi. För att han skall få det skydd som lagen i princip -ja, i princip och på papperet - tillförsäkrar honom, måste han gå genom och klara av en procedur i patentverket, som är ganska krånglig, för att därefter få det skydd som t. ex. fotografen får genast, gratis och utan problem.

Som motivering för att vägra rättshjälp åt falliga uppfinnare - för, herr lalman, del rör sig bara om falliga uppfinnare, ty även om räushjälpslagen tillämpades på palenlansökningar, är kostnaden för en palenlansökan inle högre än att den täcks av del s. k. egenbidrag vederbörande får betala själv, om han inte är faltig - anger utskollel i huvudsak tre skäl, och jag skall gå igenom dem elt i sänder.

Fördel första säger utskottet att rättshjälpens karaklär av social förmän gör del nödvändigt att uppställa vissa gränser för rällshjälpslagens tillämpning. Delta tål verkligen att granskas något, för särskilt klart är del sannerligen inle. Vad är del rent allmänt för rättsliga angelägenheter som man skulle vilja utesluta av den anledningen? Ingen säge hellre än jag att man från rättshjälp kunde utesluta onödiga grannträlor och allt möjligt oberättigat, som folk vill la upp i domstol. Men del går ju bara inte all eliminera det oberättigade så enkelt. Principen måste vara, och är, alt rättshjälp beviljas som en social förmån på grund av mottagarens olillräckliga ekonomi. Den prövning som sker gäller väsentligen en granskning av sökandens ekonomi, och om ändamålet är okynne, sä skall det vara ett helt uppenbart okynne för att ansökan om rättshjälp skall bli avslagen.

Har då utskottet tänkt sig alt det här med uppfinningar bör hamna utanför rättshjälpssystemet på grund av att det förefaller röra sig om skydd av förmögenhelskaraklär? Med hänsyn till alt alla möjliga arvsprocesser faller inom ramen, verkar det inte så troligt. Egentligen förefaller detla utskottets skäl helt obegripligt, särskilt när man vet att rättshjälp beviljas för att en uppfinnare skall kunna stämma en annan person som gått och sökt patent på hans uppfinning, och uppfinnaren vill få fastställt att han har bättre rätt till uppfinningen Tydligen är en sådan uppfinnare pä räll sida om gränsen för tillämpningsområdet. Det tycks som om den gränsen går alldeles framför patentverkels dörr

I själva verket tror jag alt utskollel grundat sin inställning på ell missförstånd om vad del innebär all söka patent. Vi har nämligen i Sverige etl ganska formbundet syslem. Andra system är länkbara, och i många länder är förfarandet annoriunda. I vissa europeiska länder behöver uppfinnaren bara lämna in en ordentlig beskrivning på sin uppfinning, sä får han ell patent. Palenlverkel gör då bara en språklig granskning, och alll man kräver är en teknisk beskrivning, som en uppfinnare i allmänhet kan gå i land med ulan stor hjälp. Här i Sverige går del emellertid annorlunda lill, och bl. a. måste uppfinnaren själv ange ett skyddsomfång, som han vill ha för sitt patent. Han måste skriva etl s. k. palenikrav, och blir det fel så får han etl svagt eller odugligt skydd för sin uppfinning. Han måste inte bara beskriva sin uppfinning rätt upp och ned, utan han måste fila på sin ansökan väldeliga. Texten skall nämligen ha samma funktion som en av de lagar som stiftas här i kammaren. Vi vel alla hur svårt det är att åsladkomma t. ex. en ny skallelag, som del inle går all kringgå. Uppfinnaren har samma problem, när han skall söka patent - alt formulera sig så all del inle skall kunna kringgås.

Jag kommer då in på utskottets andra invändning, nämligen all del påstås att de rent rättsliga inslagen i patenlärenden är relativi begränsade. Delta är ett egendomligt påstående. Det ärju alldeles tydligt att hela syftet med en palenlansökan är rättsligt. Någon annan orsak lill alt lämna in en palenlansökan finns del inle. Man inser sedan utan vidare att lill den del ansökan ställer till problem av teknisk karaktär så lär uppfinnaren själv få lösa den delen av problemen. När uppfinnaren söker sig etl biträde, så ärdel för alt fä hjälp, inle med att göra uppfinningen, förden är redan gjord, och inle för alt få hjälp att beskriva den, för del ärju del första han får göra när han skall förklara den för sitt ombud, ulan för alt fä hjälp med del rättsliga.

I förhållande lill själva uppfinnargärningen är naturiigtvis de rent rättsliga inslagen relativt begränsade. Emellertid ärdel just dessa rättsliga inslag som gör att uppfinnaren är i behov av biträde, precis som när det gäller alla andra fall inom ramen för rällshjälpssyslemet.

Utskottet har för del tredje framhållit alt del synes finnas så stora möjligheter lill anslag från STU all rättshjälp inle skulle behövas. Jag har i min moiion påpekat att del faklum alt STU som sin väsentliga uppgift har att främja teknisk utveckling gör att STU inle samtidigt kan verka enligl rällshjälpssyslemels väsentliga gmnder. Tydligen uttryckte jag mig dä litet för kortfattat. Vad jag menade var jusl alt rättshjälpen har den sociala betydelsen, att del är mollagarens ekonomiska silualion som är avgörande; all rättshjälpen är till för alt göra det möjligt för den fattige att få sin rätt.

STU är lill för alt salsa på uppfinningar som STU tror på, inte för all se lill all uppfinnare får skydd för sill verk. Detla kan skapa, och skapar, problem av inte alltid sä trevlig natur. Vad gör t. ex. STU när, som har hänt, det samtidigt kommer in tre uppfinningar inom samma område, som löser samma problem men pä litet olika vis? Ett är säkert i en sådan situation: alla tre uppfinnarna får vänta och löpa risken all någon annan någonslans på jordklotet kommer pä samma idé, så att möjligheten lill skydd går förlorad. Eftersom vi bara har etl STU, kommer sedan sannolikt bara en av uppfinnarna all bli utvald för stöd. Del finns ingen anledning alls aU tro aU den får stöd som har det största

Nr 127

Torsdagen den 19 april 1979

Rättshjälpen

Nr 127

Torsdagen den 19 april 1979

Rättshjälpen

ekonomiska behovet. Stödet kan lika gärna hamna hos en miljonär, för STU skall ju inte stödja uppfinnare ulan uppfinningar.

Jag vill försäkra kammarens ledamöter, alt det inle alls är ovanligl med uppfinnare, som lever i myckel små omständigheter och som under stora försakelser arbetar fram en uppfinning lill stor nytta för samhället. Just rättshjälpens karaktär av social förmån motiverar alt en dylik uppfinnare får hjälp med den rättsliga delen av problemet med att ordna den skyddsrätt som han är berättigad till. Därför saknas det anledning ati dra gränsen för rättshjälpens tillämpningsområde jusl utanför patentverkets port.

Jag vill än en gäng påminna om att del här rör sig om en fråga av synnerligen liten räckvidd från ekonomisk synpunkt. En uppfinnare som är näringsidkare skulle med gällande och föreslagna regler ändå i allmänhet inte få någon rättshjälp. En normalavlönad civilingenjör skulle också bli ulan om han inle hade väldigt stor familj, eftersom hans egenbidrag är så stort att det täcker ansökningskoslnaden. De enda som skulle dra nytta av att rättshjälpen täckte pålentansökningskostnaderna är alltså i reell mening mindre bemedlade, som verkligen är i behov av att fä hjälp med sina kostnader för ell bistånd av rättslig natur, utan vilket de kan berövas frukten av sill mödosamma arbete.

Herr talm.än! Med tanke på all det är etl enhälligt utskoU som avstyrkt motion 2159 får jag i dag som motionär acceptera elt avslag, men det innebär inte attjag gett upp hoppet om att vid ett senare tillfälle kunna få återkomma i denna fråga. I vad gäller min motion nr 2180 bilräderjag naturiigtvis tacksamt utskottets hemslällan.

LISA MATTSON (s):

Herr lalman! Justilieutskottets betänkande nr 30 är avfaUal av ett fullständigt enigt utskott, och jag ber redan inledningsvis att få yrka bifall till justitieulskottels hemställan i della betänkande. Jag avser också all yrka bifall lill ulskollets hemslällan i dess belänkande nr 31, som är upptaget som nästa ärende på föredragningslistan och som gäller anslagen till rättshjälpen.

Närdetgällerdel anförande av Marianne Karlsson som vi nyss hört vill jag framhålla, alt vi i utskottet ganska noggrant har penetrerat frågan om rättshjälp för ansökan om patent. Jag skall icke upprepa de resonemang som förts, men jag vill peka på alt vi myckel noggrant har inhämtat vad styrelsen för teknisk u tveckling gör för att biträda med kostnader för patenlhjälp. Detla innefattar vanligen alt STU bekostar utarbetande av fullständiga palenlan-sökningshandlingar antingen genom arbete vid egen patenlavdelning eller genom utläggning av arbetet pä någon patentbyrå. Vidare avser hjälpen också avgifter till palenlverkel och koslnader för sakkunnig hjälp vid den fortsalla handledningen. Vi har icke ansett oss kunna tillstyrka motionen.

Jag tycker det är ganska symtomatiskt aU en av de två motioner som Marianne Karisson åberopade och som vi har tillstyrkt - vi vill alt riksdagen skall begära att regeringen överlämnar den till rältegängsulredningen -behandlar en förenkling av förfarandet bl. a. vid rättshjälp vid familjerätts-

tvister m. m. Jag tror alt denna moiion är myckel typisk för andan i del lagförslag som utskottet nu lägger fram för riksdagen.

Den nuvarande ordningen för samhällets rättshjälp, som gäller sedan 1973, är nämligen i formellt avseende ganska invecklad och har en förhållandevis svär konstmktion, som präglas av olika inslag av byråkrati. Därigenom har både lagstiftningen och systemet blivit mycket svårtillgängliga. Därför hälsar vi i utskottet med glädje att i propositionen lagls fram fiera förslag i syfte alt förbällra och effektivisera de olika rältshjälpsformerna och förenkla rälls-hjälpssystemen. Förslagen präglas av tanken alt det rättsskydd som avsägs med reformen när den beslöts skall vidmakthållas och i möjlig mån också förbättras, samtidigt som rättshjälpen bättre anpassas efter den rällssökande allmänhetens behov.

Rättshjälpen kan bli både enklare och effektivare med de förslag som nu läggs fram. Del är t. ex. förslag om alt beslutsbefogenheter skall flyttas från räitshjälpsnämnderna till advokater och biträdande jurister vid advokatbyråer och till ett stort antal myndigheter, främst domstolarna, som handlägger mål eller ärenden där rättshjälp är aktuell. Vi byter ul det nuvarande rådgivningsinstilulet, och avgiften för rådgivning ställs i relation till tidsåtgången. Vi föreslår att advokat och biträdande jurist får behörighet att bevilja allmän rättshjälp i familjerättsliga angelägenheter, t. ex. äktenskapsskillnad. De nuvarande möjligheterna lill ersättning för biträdeskostnader som uppkommit före ansökan om allmän rättshjälp föreslås utvidgade. Vidare blir domstolar och vissa andra myndigheterbehöriga att bevilja allmän rättshjälp. Dessa organ skall också bestämma ersättning till biträde i mål eller ärende vid domstol eller annan myndighet.

De här förslagen innebär också ökade möjligheter för en näringsidkare att få allmän rättshjälp när del gäller rättsliga angelägenheter som rör själva näringsverksamheten.

Vi har, herr lalman, fått en lång rad motioner att behandla i anslutning lill den här propositionen. Jag vill betona att det har väckts motioner som har krävt alt proposilionen på punklen rättshjälp åt näringsidkare skall avslås. Vi har från utskottets sida icke kunnat gå med pä delta. Vi tycker att del är rimligt att näringsidkare skall få rättshjälp under de förutsättningar som har angivits i proposilionen. Vi har inle heller kunnat ansluta oss lill tanken all man med basbeloppsfixering skall kunna avgöra exakt när en näringsidkare skall kunna få rättshjälp. Vi har stannat vid ungefår 200000 kr. i årsomsättning och två anställda. Men jag vill betona att detla icke innebär någon önskan alt få en allmän schablonisering, ulan vi menar all det kan och bör bedömas tämligen generöst utifrån de riktlinjer som har angivils.

De mänga förenklingar och förbättringar som kommer att införas om riksdagen godtar Justitieulskotlets förslag innebär så många nyheter all det kan krävas överväganden litet längre fram. Därför begär vi alt en översyn om några år skall göras på en lång rad områden. Vi kräver självfallet också alt man skall följa hur den nya rutinen för rättshjälpen kommeratt verka. Frågan om allmän rättshjälp åt näringsidkare hör lill de spörsmål som bör las upp lill förnyade överväganden.

Nr 127

Torsdagen den 19 april 1979

Rättshjälpen

Nr 127

Torsdagen den 19 april 1979

Rättshjälpen

Dit hör också en fråga som riksdagen vid etl flertal tillfällen tidigare har lagit myckel positiv ställning till, nämligen frågan om rättshjälp vid bodelning. Utskollel har skrivit ytterst positivt om detla och begärt att den frågan skall övervägas i en framlid. Vi föreslår att riksdagen ger regeringen della lill känna, men vi har inle kunnat tillstyrka de molioner som har krävt etl direkt beslul. Vi har nämligen blivit underkunniga om att antalet sådana ärenden är ungefär 19 000 om årel, och av dem är 3 000 mycket svåra fall. Del skulle innebära en merkostnad på 4 å 5 milj. kr., och vi anser inle all vi i del rådande ekonomiska lägel kan tillstyrka della.

Vi har också ändrat propositionens förslag på en del punkier, men del skulle föra alldeles för långt all här beröra alla. Vi tror alt lagen blir smidigare och bättre enligt justitieuiskoliets förslag.

På en punkl har vi frångått propositionens förslag ganska ordentligt. Genom del förenklade förfarandet i beslutsärenden om huruvida rättshjälp skall få ges eller inle kommer självfallet arbeiei på rätishjälpsnämnderna att minska. Vi är dock inle säkra på alt del kommer alt minska i samma utsträckning som departementschefen fömtsätter. Vi har också sagt oss all rältshjälpsnämndernas karaklär med lekmannainfiytande och med den lokalkännedom som är nödvändig - och som kanske har blivit ännu nödvändigare sedan den nya utlänningslagen trädde i kraft - inte bör förändras. Vi har därför inle accepterat propositionens förslag om två rättshjälpsnämnder. Vi anser att av de sex nämnder som nu finns bör två bort. Vi föreslår alltså alt vi i framtiden skall arbeta med fyra rättshjälpsnämnder som bör föriäggas till Sundsvall, Stockholm, Göteborg och Malmö.

I övrigt vill Jag, herr talman, bara hänvisa lill den mycket slora enighet som råder om propositionens förslag saml om de förändringar och förbättringar som utskottet föreslår, och jag yrkar bifall till vad utskottet hemställt.

MARIANNE KARLSSON (c) kort genmäle:

Herr lalman! Jag fick inle något svar av utskottets talesman på vad Jag anförde. Utskottet skriver i belänkandet:

"Som en allmän utgångspunkt vid ställningstagande till motionsspörsmå-let gäller enligl utskottets mening alt rättshjälpens karaktär av social förmån gör del nödvändigt alt uppställa vissa gränser för rällshjälpslagens tillämpningsområde."

Hela milt anförande visade väl tydligt att syftet med en palenlansökan är rättsligt. Har utskottet verkligen tagit del av motionen, eller har utskottet missat förslaget i molionen?

LISA MATTSON (s) kort genmäle:

Herr talman! Jag kan försäkra Marianne Karlsson att vi mycket noggrant har studerat samtliga molioner. Efter våra utredningar och diskussioner kom vi emellerlid lill slutsatsen att vi inte kunde tillstyrka den här molionen.

BERTIL JOHANSSON (c):

Herr lalman! Den nu gällande räushjälpslagen har varit i kraft sedan den 1 juli 1973. Men under åren sedan dess och fram lill dags dato har vi i riksdagen gjorl ändringar litet då och då - förbällringar vill jag påstå. All ändringsförslag har kommil till efter hand innebär inle alt riksdagens beslul år 1972, med tillämpning från den Ijuli 1973, var dåligt. Vi var när beslutet fattades ganska överens om här i kammaren all det fanns risk för all kanligheter och brister i lagen skulle yppa sig efter någon tid, men vi var också överens om att vi dä skulle vara beredda alt rätta till de misstagen.

Det var ju en omfattande lag som trädde i kraft 1973. Del gällde inle enbart juridik, utan del var också en helt ny organisalion som byggdes upp med t. ex. rälishjälpsnämnder. Del var dä inte så egendomligt om allt inle klaffade eller om lagen inte gav den rättshjälp som vi hoppades på från början.

Det var också en fråga om hur mycket pengar vi hade råd att anslå till rättshjälpen. I dag skulle vi också vilja ha mer pengar för all kunna fä en bälire rättshjälp för grupper i samhället som i dag i slort sell står utanför reformen. Men som känl är: vår ekonomi är inle den bästa. Vi får därför även fortsättningsvis gä fram med försiktighet.

Som Jag nämnt har vissa ändringar i räushjälpslagen gjorts under de år som gått. Justitieutskoiiet var dock tidigt på det klara med att en ordentlig översyn av hela rättshjälpsreformen skulle komma till stånd sedan tillräckliga erfarenheter vunnits av dess tillämpning. Regeringen tillsatte också 1975 rällshjälpsutredningen,som fick till uppgift att i första hand söka effektivisera de olika rältshjälpsformerna och förenkla rättshjälpssystemet. Elt rättesnöre skulle vara att nå en ökad anpassning av samhällets rättshjälp lill den rällssökande allmänhetens behov. Uiredningen redovisade resultatet av sitt arbete under hösten 1977.

Propositionen 1978/79:90, som behandlas i det nu föreliggande utskottsbetänkandet, är en uppföljning av utredningen - till vissa delar, vill jag tillägga. Jag vill påslå att del är viktiga ålgärder som föreslås i proposilionen. Framför allt tror Jag alt vi med dagens beslut får en mindre byråkratisk förvaltning, precis som Lisa Mallson här sade. Men jag tror även all allmänheten skall få en effektivare och till viss del utbyggd rättshjälp.

Lät mig nämna några inslag i propositionen.

Beslutsbefogenheterna skall i stor utsträckning flyttas från rätishjälpsnämnderna dels lill advokater och biträdande jurister vid advokatbyråer, dels lill etl slort anlal myndigheter, främst domstolar.

Advokater föresläs få behörighet att bevilja allmän rättshjälp i vissa familjerätlsliga angelägenheter.

De här åtgärderna tillsammans medför bl. a. att antalet rälishjälpsnämnder skärs ned.

En del av rätlshjälpsreformen som ofta varil uppe lill debatt är företagarnas - näringsidkarnas - alltför snäva möjligheter alt få hjälp. Del föreliggande förslaget bör ge ökade möjligheler för näringsidkare att få allmän rättshjälp. Jag känner mig emellertid inle helt belåten med detla avsnitt av propositionen. Då Jag under de år som gått efter del alt rätlshjälpsreformen genom-

Nr 127

Torsdagen den 19 april 1979

Rättshjälpen

Nr 127

Torsdagen den 19 april 1979

Rättshjälpen

fördes - och även vid reformens genomförande - framfört förslag om en förbättring av företagarnas situation på det här området, vill jag någol stanna upp här.

Det är litet svårt för mig att bedöma rättshjälpsutredningens insatser- eller rättare sagt goda vilja - för att få en bättre lingens ordning lill stånd när det gäller företagarna och deras möjligheter alt erhålla allmän rättshjälp. Detla ingick i utredningens uppgift, men jag finner att man har varit något tvehågsen i detla avsnitt. Jag tyckerall både statsrådet och utskottet visaren mer markant viljeinriktning när det gäller inställningen lill näringsidkarna.

I 8 § i den nu gällande rättshjälpslagen heter det:

"Allmän räUshJälp får ej lämnas näringsidkare i angelägenhet som har

samband med hans näringsverksamhet, om ej särskilda skäl föreligger för räushjälp med hänsyn till hans ekonomiska förhållanden eller sakens beskaffenhet."

I propositionen, vilken utskottet ger sitt bifall till, innebär ändringarna i lagtexten ati: den begränsning som legal i rekvisitet "särskilda skäl" mildras, samtidigl som flera omständigheter av betydelse för bedömningen av huruvida rättshjälp skall få meddelas förs in. Del gäller bl. a. verksamhetens art och begränsade omfattning, personliga förhållanden eller omständigheterna i övrigt.

Dessa bedömningar bör leda till en någol siörre möjlighet för näringsidkare att erhålla hjälp. En praxis har tidigare varil att räushjälp vägras om vederbörande näringsidkares rätlshjälpsavgifl är högre än grundavgiften. Här är både statsrådet och utskottet överens om att Jämförelsen med vanliga löntagare är tillämplig även om näringsidkarens inkomst- och förmögenhels-förhållanden skulle medföra högre rättshjälpsavgift.

Mycken diskussion har del varil om vilken omsättning i företagel som skall vara gräns för alt allmän rättshjälp lill näringsidkare skall kunna beviljas.

Ganska snart efter det all rätlshjälpsreformen genomfördes formades en praxis att omsättningen ej fick överstiga 100000 kr. för att rättshjälp skulle erhållas. Denna summa har efter hand höjts lill 200 000 kr. Del har inneburit en naturliganpassningefterförändringarna i penningvärdet och ulvecklingen i övrigt.

Jag tycker denna omsättning är alltför låg. Vilken näringsidkare kan klara sin existens på denna summa? Jag medger gärna alt del branschvis kan vara betydande olikheter, liksom i de individuella fallen. En mindre omsättning kan ge ett större netto än en större omsättning. Men kvar slår dock att man med nämnda omsättning har svårt all över huvud klara sin försörjning om man samtidigl har någon anställd.

Vi har från vårt håll i motion framfört krav att man skulle knyta beloppet för årsomsättningen till basbeloppet enligt lagen om allmän försäkring. Vi har tänkt oss en omsättningssumma på 20 gånger basbeloppet - det skulle i dag utgöra omkring 260 000 kr. Som återges i utskottsbetänkandet har utskottet haft vissa sympatier för denna synpunkt. Men utskottets ledamöter, inkl. vi centerpartister, har ställt sig bakom en skrivning där bl. a. delta avsnitt ingår:

"Etl skäl mot en sådan ordning är emellertid alt därigenom skulle skapas en fastare anknytning lill en fix gräns, vilket synes kunna äventyra den nyanserade bedömning av samtliga föreliggande omständigheter av betydelse som utskottet nyss förespråkat." Jag tror all utskottets bedömning är riktig. Vi har icke fört vår motion vidare, vi tycker detta är en förnuftig skrivning.

I gärdagens debatt om en översyn av det sociala trygghetssystemet yttrade sig Sven Aspling ungefär så här: Det finns grupper som inle är intresserade av inkomstrelaleral socialskydd. Jag skulle förmoda att han hänsyflade på näringsidkare som han räknar med har sådan förmögenhet att de kan la av denna för att klara sitt uppehälle.

Då känner man litet till verkligheten. Jag är övertygad om att många småföretagare inget hellre önskar än alt komma upp i en inkomstnivå där de, t. ex. vad gäller sjukersättning, ligger i nivå med flertalet löntagare. Därför är, ärade kammarledamöter, en mer generös bedömning vad gäller möjligheten lill rättshjälp för näringsidkare etl rältvisekrav.

Jag vill något beröra Marianne Karissons moiion och hennes inlägg här i kammaren. Hon tycker att vi varit för njugga mot palentsökarna. Men jag tror att den uppfattning vi gett uttryck för i utskottsbetänkandet är riktig. Vi säger där att rättshjälpen är avsedd att tillgodose behovet av juridiskt bistånd i rättsliga angelägenheter. Och, fru Marianne Karisson, när man lämnar in sin palenlansökan är det inte någon direkt rättslig angelägenhet. Det finns mycken Juridik i utformningen av själva ansökan - del håller jag med om, men det är inte någon direkt rättslig angelägenhet Just vid det tillfället. Det kan del bli litet längre fram, exempel vis om vederbörande uppfinnare skall ha royalty och företaget inle är berett alt betala ul sådan. Vid sådana tillfällen lyckerjag mer än väl att rättshjälpen skall kunna träda in. Jag finner all det är ungefär på samma sätt som när någon skall köpa ett hus, en fastighet över huvud tagel, fabrik eller någol liknande. Då rör det sig Ju också om en viss form av juridik, vissa juridiska nötter som skall knäckas, men man kan inle påstå att det är någon direkt rättslig angelägenhet vid det tillfället. Vidare har vi inom ulskoltel ansell alt vi inte nu har råd med rättshjälp i samband med patentansökan, men i en framtid kanske vi kan få det.

Lisa Mallson har redogjort för en hel del av vad proposilionen innehåller. Jag skall inle upprepa det.

Till sist. Utskottet förordar en översyn av rällshjälpssyslemet. Vi är alltså inte färdiga, utan liksom tidigare behöver vi komplettera ett, som Jag tycker, hyggligt system. I mångt och myckel är det en resursfråga, om vi orkar gå vidare.

Herr talman! Med detta yrkar jag bifall till utskottets förslag.

Nr 127

Torsdagen den 19 april 1979

Rättshjälpen

Under detla anförande övertog andre vice talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

Nr 127

Torsdagen den 19 april 1979

Rättshjälpen

JOHN JOHANSSON (s):

Herr lalman! Den föreslagna reformeringen av rättshjälpen innebär en väsentligt minskad arbetsbörda för rätishjälpsnämnderna. Utredningen har uppskattat minskningen av antalet ärenden från nuvarande ca 77 000 per år lill ca 23 000 ärenden per är.

Även om det huvudsakligen rör sig om en avlastning av lättare ärenden från nämnderna innebär ändå reformeringen av rättshjälpen beiydande lättnader i arbetsvolym räknat. Ett mått på detta är ju att antalet anställda beräknas kunna halveras jämfört med dagens organisalion. De nuvarande sex nämnderna har totalt 88 anställda. Del antalet beräknas minska lill 44 i den nya organisationen. Minskningen möjliggöres genom all en hel del av nämndernas uppgifter kommer all delegeras dels lill advokater, dels till domstolar. Detla är mycket vikiigi att komma ihåg, för det innebär att reformeringen betyder en väsentlig decentralisering av rättshjälpen.

Det är mot denna bakgrund förslaget om en minskning av antalet nämnder från nuvarande sex lill två skall ses. 1 den nya organisationen kommer det helt enkelt inte att finnas underlag för mer än två nämnder. Utredningens ordförande plus en expert har skrivit under på att det är på det sättet.

Självfallet måste krav ställas pä att nämndernas verksamhet skall bedrivas pä ett rationellt säll. Erfarenheter frän denna verksamhet visar alt nämnderna inte får vara för små, om de skall kunna bedriva verksamhelen rationellt. Nämnderna bör bl. a. vara så stora att de inom sig kan lösa vikarialsfrågor och andra liknande frågor.

Talet om att lokal- och personkännedomen skulle minska alltför mycket, om antalet nämnder minskas från sex lill två, tycker jag inle låter speciellt övertygande. Jag är nämligen övertygad om all varken person- eller lokalkännedomen kommer att påverkas särskilt myckel, om vi i värt land har två rättshjälpsnämnder eller fyra sådana.

Jag tycker all övertygande skäl lalar för alt man skall begränsa sig lill två nämnder. Det överensstämmer också helt med förslaget i propositionen.

Jag instämmer också i förslaget i propositionen om lokaliseringsorter för dessa båda nämnder. Förslaget alt Siockholm och Jönköping skall vara kansliorter för nämnderna är väl genomtänkt, dels därför att ärendebelastningen då blir jämnt fördelad mellan de båda nämnderna, dels därför att Jönköping skulle komma att ligga mitt i den framlida södra domkretsen.

Jönköping har under 1970-lalel med riksdagens medverkan mer och mer utvecklats till etl rättscentrum för vårl land. Riksdagen har bl. a. beslutat att lokalisera domstolsverket lill Jönköping. Domstolsverket föreslås även i fortsättningen utgöra tillsynsmyndighet för rättshjälpsnämnderna. Men lill Jönköping har också lokaliserats kammarrätt, försäkringsrätt och besvärsnämnder för rätishjälpsnämnderna. Dessulom finns i Jönköping hovrätt och en av de sex nu befinlliga räitshjälpsnämnderna. Inte minst från personal-rekryieringssynpunki måste del vara en klar fördel för en rätlshjälpsnämnd att finnas pä en ort där det lidigare finns så mänga olika rättsinstanser.

Del skulle vara minsl sagt anmärkningsvärt om riksdagen nu gjorde hell om. I stället för att vidareutveckla Jönköping som elt rätlscenlmm skulle

man nu -om man följer utskottets linje- falla beslut om all la bort en redan befintlig rättsinstans i Jönköping. Enligl vad jag kan förslå strider detta helt emol de riktlinjer som riksdagen under hela 1970-lalel arbetat efter, nämligen all göra Jönköping lill etl rällscenlrum.

Herr lalman! Med hänvisning till de sakskäl jag här har redovisat yrkar jag när del gäller momenl 11 i utskottets hemslällan bifall lill propositionens förslag om två rälishjälpsnämnder, lokaliserade lill Siockholm och Jönköping.

I delta anförande instämde Tage Johansson (s).

BONNIE BERNSTRÖM (fp):

Herr talman! Antalet rälishjälpsnämnder och lokaliseringsort fördesamma har ingående diskuterats av utskottet. Antalet ärenden som skall avgöras av rätishjälpsnämnderna kommer med den föreslagna ordningen att minskas lill ca hälften. Om del f n. finns sex rättshjälpsnämnder skulle därmed tre ha varil del matematiskt rikliga antalet. Men så enkelt är det inle. Regeringen föreslog i sin proposition två nämnder - en i Stockholm och en i Jönköping.

Under motionstiden har del väckis krav pä alt nämnden i Malmö skall behållas. Sådana tankegångar har framförts i hela fem molioner. Motiven har varil regionalpoliiiska och lokalmässiga men främst lagil sikte pä servicen för invandrare, som i stor utsträckning vänder sig lill nämnderna. Dessa motiv har ulskoltel tagit fasta pä.

Tre motioner har tagit upp kravet på alt nämnden i Göteborg skall behällas. Den är nu efter nämnden i Stockholm den största nämnden med god erfarenhet och god personkännedom saml åtskilliga besök av invandrare liksom den i Malmö.

I tre molioner har krav ställts på all nämnden i Sundsvall skall vara kvar. En moiion har yrkat på Jönköping som lokaliseringsort.

När utskottet har gjort sin bedömning har man menat all del kan finnas skäl för en långsammare nedskärning av antalet nämnder än vad regeringen har föreslagil. Och dä är del lämpligt att försöka få en god regional spridning av nämnderna och att göra en bedömning av deras servicefunktioner. Utskollel har då förordat en i norra, en i södra och östra och en i västra Sverige. Utskollel har förordat Göteborg framför Jönköping av del skälet all nämnden i Göteborg är den största efter Stockholm och av de skäl som Jag tidigare nämnde.

Regeringens förslag om en nämnd i Jönköping baserade sig bl. a. på att där finns dels domstolsverket, som nämnderna skall sortera under, dels besvärsnämnden. Men detta är nu inte avhängigt för en nämnds existens, eftersom del behövs nämnder också på annal håll. De argument som har framförts för Jönköping är inte starkare än skälet för att behålla nämnden i Göteborg. Utskottet har haft en annan grund för sitt val av lokaliseringsorter för rälishjälpsnämnder än regeringen.

Herr lalman! Jag yrkar bifall lill utskottets hemslällan.

Överiäggningen var härmed slutad.

Nr 127

Torsdagen den 19 april 1979

Rättshjälpen

A2,

Nr 127

Torsdagen den 19 april 1979

Arbetsmiljön

Mom. 1-10

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemslälll.

Mom. 11

Propositioner gavs pä bifall till dels utskottets hemslällan, dels det av John Johansson under överläggningen framställda yrkandet om godkännande av de i propositionen förordade riktlinjerna i motsvarande del, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad.

Mom. 12-17

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt,

§ 13 Föredrogs Justilieutskottets betänkande

1978/79:31 med anledning av propositionen 1978/79:100 såvitl gäller anslag till rättshjälp m, m.

Kammaren biföll vad utskottet i delta betänkande hemställt.

§ 14 Arbetsmiljön

Föredrogs socialutskottets betänkande 1978/79:33 med anledning av motioner om vissa resurs- och organisatoriska frågor m, m, på arbetsmiljöområdet,

I della betänkande behandlades motionerna 1978/79:605 av Lars Werner m, fl, (vpk), vari yrkats

1, att riksdagen hos regeringen hemställde om åtgärder för att arbetarskyddsstyrelsens skyddsanvisningar och lokala skyddsföreskrifter översattes till de vedertagna vanligaste invandrarspråken,

2, att riksdagen som sin mening uttalade att kosinaderna härför borde bestridas med medel ur arbelarskyddsfonden,

1978/79:792 av Lars Werner m, fi, (vpk), vari såvitt här var i fråga (yrkandena 1, 3, 4, 6-8, 10-12) föreslagils all riksdagen hos regeringen hemställde om förslag som innebar

I, att den lokala fackföreningen fick vetorätt angående löneformen vid arbeten som var förenade med olycksfallsrisk och att della infördes i arbelsmiljölagen,

3, alt minst en liofaldig säkerhetsmarginal tillämpades vid fastställande av hygieniska gränsvärden utgående från lägsta kända nivå som misstänktes ge akut eller kronisk skadlig påverkan saml att den preciserade dokumentationen bakom varje gränsvärde offentliggjordes,

4, att representanter för arbetsgivarparten uteslöts från beslutsrätt i arbeiarskyddsstyrelsen och att de fackliga representanterna fick kvalificerad majoritet i såväl arbetarskyddsstyrelsens styrelse som yrkesinspektions-nämnderna.

3, all den lokala fackföreningen i slällel för yrkesinspektionen beslulade om när arbeie kunde återupptas efter del alt skyddsombud stoppat arbeiei på grund av fara,

4, alt arbeiarskyddsstyrelsen skyndsamt utarbetade föreskrifter om kraven på den psykosociala arbetsmiljön så alt ramlagen fylldes med innehåll,

5, att alla anställda fick obligatorisk lillgång lill företagshälsovård fr, o, m, 1985 saml att företagshälsovården samordnades med landslingens verksamhet och att företagshälsovårdens personal anställdes via landstingen men ansvarade för en kommitté som var till sin majoritet sammansatt av fackföreningsmedlemmar utsedda av de lokala fackorganisationerna,

10, au en uiredning tillsattes för alt planera högskoleanknuien utbildning för skyddsombud på betald arbetstid,

11, au kraftigt utvidgade och föriängda kurser erbjöds förelagshälsovårdens personalkategorier,

12, att ekonomiskt slöd erbjöds de fackliga organisationer och förbund som önskade starta ett fackligt miljöinstitut för forskning, informalion och utbildning,

1978/79:1071 av Åke Gillslröm (s),

1978/79:1635 av Karin Nordlander m, fl, (vpk),

1978/79:1668 av Rolf Hagel (apk) och Alf Lövenborg (apk) samt

1978/79:1833 av Ivar Nordberg m, fl, (s).

Nr 127

Torsdagen den 19 april 1979

Arbetsmiljön

Utskottet hemställde

1, beiräffande översättning av skyddsanvisningar m, m, att riksdagen skulle avslå motionen 1978/79:605,

2, beiräffande vetorätt för lokal fackförening all riksdagen skulle avslå molionen 1978/79:792, yrkandet 1,

3, beträffande hygieniska gränsvärden all riksdagen skulle avslå molionen 1978/79:792, yrkandet 3,

4, beträffande representationen i arbeiarskyddsstyrelsen m, m, au riksdagen skulle avslå motionen 1978/79:792, yrkandet 4,

5, beiräffande rätten att beslula när av skyddsombud stoppat arbete skulle återupptas alt riksdagen skulle avslå motionen 1978/79:792, yrkandet 6,

6, beträffande föreskrifter om den psykosociala arbetsmiljön att riksdagen skulle avslå molionen 1978/79:792, yrkandet 7,

7, beträffande utbyggnad m, m, av förelagshälsovården att riksdagen skulle avslå molionen 1978/79:792, yrkandel 8,

8, beträffande högskoleanknuien utbildning för skyddsombud att riksdagen skulle avslå molionen 1978/79:792, yrkandet 10,

9, beiräffande utbildning av företagshälsovårdens personal att riksdagen skulle avslå molionen 1978/79:792, yrkandel 11,

Nr 127

Torsdagen den 19 april 1979

Arbetsmiljön

10. beiräffande ekonomiskt slöd lill fackligt miljöinstitut all riksdagen skulle avslå molionen 1978/79:792, yrkandel 12,

11. beiräffande arbelsglasögon att riksdagen skulle avslå motionen 1978/ 79:1071,

12. beträffande ökade insalser för forskning om rygg- och lyftområdel m. m. alt riksdagen skulle avslå molionen 1978/79:1635,

13. beträffande AMU-elevernas skyddsombud att riksdagen skulle avslå motionen 1978/79:1668,

14. beiräffande akliv bullerbekämpning all riksdagen skulle avslå molionen 1978/79:1833.

LARS-OVE HAGBERG (vpk):

Herr lalman! I vpk-molionen 792 slås fasl all arbetsmiljön bör i sin vidaste betydelse innebära den sociala, fysiska och psykologiska omgivning som arbetet utförs i. Della kan inle kopplas bort från rätten lill arbele eller makten och bestämmanderätten över arbetets innehåll och utformning. Därför kan arbetsmiljön i sin totala mening aldrig bli riskfri, sä länge privalkapilalisler och aktieägare har maklen över de arbelandes villkor och miljö. Hotet om arbelslöshel, reallönesänkningar och inskränkningar i demokratiska rättigheter innanför arbetsplatsens väggar kan inte undanröjas förrän kapitalismen har avskaffats och ersatts med etl folkvälde, dvs. ell socialistiskt system.

Vi har i dag erfarenheter av arbetsmiljöns betingelser under en lågkonjunktur. Jag skulle vilja påstå att arbetsmiljön under den senasle tvåtre-årsperioden inte har förbättrats utan snarare försämrats i förhållande lill ulvecklingen i värt samhälle. Lågkonjunkturen har gjort all den ekonomiska pressen på förelagen ökar alltmer. Företagen får alll mindre ekonomiska resurser för arbelsmiljöinsalser. Reallönesänkningarna har medfört att de arbetande tar siörre risker för att uppnå sina löner. Del betyder också all arbetsmiljön totalt sett är sämre. Man har även infört nya preslalionsnormer för att nå upp lill lidigare reallöner. Totalt sell har arbetsmiljön under de senasle åren lagil elt steg tillbaka. Svårigheterna all bedriva elt framgångsrikt arbetsmiljöarbete har, som man kan upptäcka om man ser närmare pä del, verkligen gått i baklås.

Vpk har under hela 1970-talet drivit arbeismiljöfrågorna i riksdagen och i fackföreningarna och även nått en viss framgång när del gäller sådana frågor som asbest, införande av listan med hygieniska gränsvärden och sänkningar av dessa gränsvärden, skyddsombudens räll alt stoppa jobb, begränsning av epoxifärger, m. m. De fiesta av de slora arbetsmiljökraven är emellertid inle tillgodosedda.

Hörnstenen i den nuvarande lagstiftningen är arbelsmiljölagen, som trädde i kraft den 1 juli 1978. Under riksdagsbehandlingen och i sin motion 1976/77:149 levererade vpk en omfaltande kritik mot varje kapilel i lagen. Lagen bedömdes som etl visst framsteg i kampen för en bättre arbetsmiljö, men all den är hell otillräcklig har visat sig i den pågående lågkonjunkturen.

Kriliken preciserades i 31 satser som sammanfattades i fyra punkier:

1. Lagen slog fasl all del dagliga och lokala arbetsmiljöarbelel skall bygga pä klassamarbete - samarbete, som del heter.

2. Fackföreningarna fick inga avgörande och konkreta maktbefogenheter.

3. De övergripande arbelsmiljöproblemen arbetstakt, jäkt och stress, ulslagning och utsortering överlämnades hell lill förhandlingar enligl medbestämmandelagen.

4. Lagen var en ramlag som överlämnade alltför viktiga beslut till arbeiarskyddsstyrelsen.

Förslagen som vpk ställde röstades ner av riksdagen. Men ingenting har skelt, vad Jag kan se, som skulle motivera en annan inställning från vpk:s sida. Kampen sker ule på arbetsplatserna liksom tidigare, och vpk-kraven kommeratt få det gehör som tidigare vpk-krav har fåll när opinionen är stark nog alt genomföra dem.

Årets vpk-motion om arbetsmiljön, nr 792, behandlar egentligen två huvudområden, nämligen dels risker, riskgrupper och riskbekämpning, dels myndigheter, lagstiftning, utbildning och organisation.

Arbetsmiljöns risker och riskgrupper kan indelas enligl följande:

Olycksfall. Omkring 200 personer dödas i arbetet varje år. 1 700 blir invalider i den meningen att de tillerkänns ersättning. Antalel skadade uppgår till ungefär 120 000 per är. Siffrorna har varit konstanta under 1970-lalel, men de fakliskl inträffade olyckorna på arbetsplatserna är mänga fler - det är en stor underregistrering.

Kemiska risker. De är kända sedan flera hundra år, och utbyggnaden av industrin har mångdubblat riskerna. Del finns klassiska exempel på risker: bly- och kvicksilverförgiftning liksom silikos. Den sistnämnda sjukdomen beskrevs för 200 årsedan av Linné. Likafullt ärde klassiska riskerna utbredda på de svenska arbetsplatserna. Kunskap och forskning räcker inle. Det krävs en aktiv kamp för en god arbetsmiljö. Del är den erfarenhet man kan dra när del gäller de kemiska riskerna.

De fysikaliska riskerna. Dessa har inle direkt ställ i rampljuset under 1970-lalel pä samma sätt som andra risker. Hil hör radioakliv strålning-del gäller framför allt dem som Jobbar i kärnkraftverk, röntgen personal m. fi. -och icke Joniserande strålning, som främst berör kraftverkspersonal.

Bullret är välkänt sedan länge som en riskfaktor och har ökal pä senare år pä grund av de alll snabbare maskinerna. Bullerbekämpning är en relativt kostsam historia, och här belyses motsättningen mellan kapitalägarnas profitinlresse och riskerna förde arbetande. Del görs i regel ytterst begränsade insalser i fråga om bullerbekämpning.

Dålig belysning är också en komfortfaklor som utgör en olycksfallsrisk, liksom drag.

De fysikaliska riskerna är utredda och mer kända än de kemiska, men de nonchaleras i mänga fall av skyddsorganisationer och yrkesinspektion -del är inle så slora problem, lycks man mena.

Sedan har vi ergonomiska risker i ordels mera begränsade betydelse av

Nr 127

Torsdagen den 19 april 1979

Arbetsmiljön

Nr 127

Torsdagen den 19 april 1979

Arbetsmiljön

arbetsställningar och arbetsmoment som leder till sjukdomar i främst muskel- och ledapparat. Här har en förändring skett under de senaste decennierna. Tidigare var lunga lyft det avgörande problemet, men nu är ensidiga rörelser och statisk belastning de största bekymren. Allvariigt är att de ergonomiska riskerna avspeglar sig i den höga andelen sjukfrånvaro och förtidspensionering på grund av rygg- och ledbesvär.

De organisatoriska och sociala riskerna eller de psykosociala riskerna är omöjliga att avskaffa inom ramen för det samhälle som vi har nu, det kapitalistiska systemet, eftersom grundfrågan är maklen över arbetsplatserna. Men en del har förbättrats. Det ställs nu krav på all skiftarbetet måste minska liksom ensamarbetet. Etl reellt inflytande över personalpolitik, tillsättande av arbetsledning och löneformer har självfallet också stor betydelse. Rätten till arbele kan förstärkas. Ulslagning och sjuklighel till följd av arbetsmiljön kan minskas genom en facklig kamp.

Bland de sociala riskgrupperna finns också invandrarna. Det vore ganska naturiigl om skyddsanvisningar och skyddsföreskrifter översattes lill de vanligaste invandrarspråken. Del är en självklarhet som vpk framför i motionen 605.

För alt kunna åtgärda riskerna och bekämpa dem pä ell effektivt sätt har vpk i motionen 792 ställt en rad krav.

Det första är att den lokala fackföreningen skall få vetorätt angående arbeten som är förenade med olycksfallsrisk, och att delta införes i arbelsmiljölagen.

Vi kan se aU detta är ett starkt motiverat krav. Svenska arbetsgivareföreningen, SAF, har i sina kampanjer gäll ul med all man vill ha prestationslöner. Man önskar prestationsnormer och en hel preslationslönekedja över hela arbetslivet. Del är en form av ackordslön, och vi vel att då kommer jäkt och stress fram. Del voreju det allra minsta och rimligaste att man gav facket rätt att här säga stopp mot denna anstormning från kapitalherrarna.

Utskottet har en annan mening. Den borgerliga sidan är naturiigtvis nöjd med denna lagstiftning. Där är samverkan och medbestämmande pä arbelsköparnas villkor naturligtvis det viktigaste. Men man förvånar sig över att socialdemokratin inte oroar sig över SAF:s kampanjer ulan skriver ihop sig med borgerligheten om att avslå elt sådant ganska blygsamt yrkande om alt fackföreningsrörelsen skulle få välja löneform när vi har en sådan utslagning på arbetsplatserna.

Yrkandel 6 i molionen vill ge den lokala fackföreningen i stället för yrkesinspektionen rätt att beslula om när arbeiei skall återupptas efter att ett skyddsombud stoppat arbeiei på gmnd av fara.

Motiveringen är sedan många år att det är de som utsätts för faran som skall avgöra om etl arbeie kan återupptas eller inte. I dag är del ju så att yrkesinspektionen kommer, men den har en begränsad lagstiftning lill sitt förfogande, och i de flesta fall kommer arbeiei att återupptas utan alt några nämnvärda ålgärder har vidtagits.

Utskottet för sin del pekar återigen på samarbetet i bollen. Man skall komma överens om alla frågor mellan arbeisköparna och arbetarna.

Yrkesinspektionen skall inom lagens ram klara av della, och ramlagen skall gälla.

Man kan ju fråga sig varför inle denna ram kan vidgas.

För all inle hell svärta ner yrkesinspeklörerna kan man Ju säga all de inle kan beskyllas för att ha överträtt lagen ål arbetarnas häll, snarare Ivärtom. Men med en annan konstruktion av reglerna för alt stoppa och sälta i gång verksamheten kunde yrkesinspeklörerna bli befriade frän befattning med denna åtgärd.

Yrkande 4 i motionen innebär all representanter för arbetsgivarparten utesluts från beslutanderätt i arbeiarskyddsstyrelsen och att de fackliga representanterna får kvalificerad majoritet i såväl arbetarskyddsverkets styrelse som yrkesinspeklionsnämnderna.

Yrkesinspektionen skulle Ju kunna vara eu redskap för arbetarna, på den lokala nivån tillsammans med fackels representanter. Men utskottet hänvisar fortfarande, i gemenskap mellan socialdemokraterna och de borgeriiga partierna, att samarbetet är utgångspunkten. Förhandlingar skall råda bot pä det mesta här livet, även på arbeiarskyddsstyrelsen. Men det är ju så att i arbetarskyddsstyrelsen pågår förhandlingar mellan parterna om hur anvisningar och normer skall utarbetas. Dessa förhandlingar går över huvudet på de arbetande som drabbas av den dåliga arbetsmiljön.

Yrkande 3 är etl krav på en minsl liofaldig säkerhetsmarginal all tillämpas vid fastställande av hygieniska gränsvärden, utgående från lägsta kända nivå som misslänks ge akut eller kroniskt skadlig påverkan, samt att den preciserade dokumentationen bakom varje gränsvärde offentliggörs.

Vpk har vid flera tillfällen påpekat de slora ofullkomlighelerna i den hygieniska gränsvärdeslistan. Det finns fortfarande inte någon redovisad dokumentation om varför man sätter elt gränsvärde. Flera gränsvärden är redan salta så, all skadliga effekter kan förutses inträffa, och som vi vet tillämpas inte någon avgörande säkerhetsfaklor i gränsvärdena. Orsaken lill delta har avslöjats vara de förhandlingar som förs med Svenska arbetsgivareföreningen om lämpliga gränsvärden. Listan fastställs sedan av arbetarskyddsverkets styrelse. Dei ärju horribelt all del får gå till på delta sätt. Det är bl. a. detta som gör att vi vill ha en kvalificerad majoritet av arbetarrepre-senianler i verkels styrelse och alt målsättningen för arbetarskyddsverket och dess föreskrifter skall vara en riskfri arbetsmiljö utan hänsyn till företagens profiter.

Utskottet avvisar återigen själva målsättningen att man skall ha en god säkerhetsmarginal. Man kan fråga sig varför utskottet inle vill acceptera den principen. Det har i riksdagen varit ständigt motstånd mot all från riksdagen f en uttalad princip om hur gränsvärden skall sättas. Därför har vi detta förhandlande och salta gränsvärden som ständigt får revideras.

Utskottet ger dock etl halvt bifall lill en del av motionskravet - man vill utreda frågan om dokumentationen bakom gränsvärdena. Vi vet att den i dag är oerhört bristfällig, och skulle vi fråga dem som i dag sätter gränsvärdena vilken dokumentation de har alt vetenskapligt stödja sig på, skulle de inte kunna lämna fram särskilt mycket för alt verkligen bevisa att värdena är

Nr 127

Torsdagen den 19 april 1979

Arbetsmiljön

4 Riksdagens protokoll 1978/79:127-129

Nr 127

Torsdagen den 19 april 1979

Arbetsmiljön

säkra.

Men molionskravet handlar om mer-del handlar också om målsättningen. Ulskoltel säger att del är förebyggande av skadlig eller besvärande påverkan som skall vara de hygieniska gränsvärdenas målsättning. Men målsättningen måste slällas högre, och det är därför som vi i bilden har fört in det tiofaldlga säkerhetsmållel.

Yrkande 7 i vår motion är all arbeiarskyddsstyrelsen skyndsamt skall utarbeta fcireskrifter om kraven på den psykosociala arbetsmiljön, sä att ramlagen fylls med etl innehåll. Delta är en av de frågor som har slagils upp mest. Lagen skulle nu verkligen ta tag om inte bara de fysiska frågorna utan även de psykosociala, sades det. Och i lagens 2 kap. 1 § andra stycket sägs: "Arbetsförhållandena skall anpassas lill människans förutsättningar i fysiskt och psykiskt avseende. Det skall eftersträvas att arbetet anordnas så, att arbetstagare själv kan påverka sin arbetssituation."

Inte minst tjänslemannaorganisationerna har haft slora förhoppningar på den nya arbelsmiljölagen i vad gäller dessa frågor. Men trots den stora publiciteten ser del ut som om detla skall bli ett slort illusionsnummer. LO menade i sill remissyttrande innan lagen antogs att del i lagtext eller moliv bör framkomma all arbetstakten inle skall vara maskinslyrd eller styrd av löpande band, utan att arbetstagaren själv skall kunna reglera sin arbetstakt samt alt ensidigt upprepande av begränsade arbetsmoment skall undvikas. LO pekade direkt på del problem som råder, nämligen alt arbetaren är styrd av maskiner.

Utskollel säger i detla sammanhang att elt arbete är på gång och all arbetarskyddsstyrelsen har fått ökade resurser till detla område. Med det är utskottet nöjt och tänker inle vidla fier åtgärder. Man kan här, liksom när del gällerde andra kraven, fråga sig hur ett arbetarparti kan lämna denna fråga så öppen. Hur skall man kunna lösa de psykosociala problemen i nära samarbete med Svenska arbetsgivareföreningen, när man i dag ser dess kampanj om lönsamhet, som kräver mer av varje arbetare, högre arbetstakt, fler karensdagar vid sjukdom och prestalionslönenorm? Jag kan inle begripa all man så kan nonchalera de högtidliga paragraferna i arbelsmiljölagen som socialdemokraterna gör när de skriver sig samman med de borgeriiga partierna och lättvindigt avfärdar delta problem.

Vpk kräver i yrkandel 8 att alla anställda får obligatorisk tillgång lill företagshälsovård fr. o. m. 1985 samt alt företagshälsovården samordnas med landstingens verksamhet och alt företagshälsovårdens personal anställs via landstingen men ansvarar för en kommitté som till sin majoritet är sammansatt av fackföreningsmedlemmar utsedda av de lokala fackorganisa-lionerna.

Det är elt berättigat krav. Det är bara en tredjedel av de arbetande som har lillgång lill; förelagshälsovård. Nu regleras förelagshälsovården via avtal mellan LO, PTK och SAF samt motsvarande för den offentliga sektorn. Det krävs en omfaltande företagshälsovård för alla, en företagshälsovård som kan dels eliminera de sjuka arbetsplatserna, dels förbättra hälsotillståndet främst medicinskt hos de arbetande.

De avtal som finns om majoritet för de anställda i skyddskommittéer är naturiigtvis en stor framgång, men del är framsteg som har vissa ramar av ekonomisk karaktär. För att åtgärda både de fysiska riskerna och de psykiska riskerna behövs det pengar. Denna majoritet i skyddskommittéerna i företagen har en ganska begränsad ram när de skall vidta offensiva ålgärder.

Utskottet för sin del fastnar återigen i samarbetstanken. Fri villigheten skall gälla i utbyggnaden av de här företagshälsovårdscentralerna. Men när kommer resultatet då? Ja, det kommer väl inte alls att bli någon företagshälsovård för alla när man inte spikar en klar målsättning och när den skall uppfyllas. Frivillighelen i detla fall är helt på arbelsköparnas villkor.

Det finns även andra frågor som har att göra med företagshälsovården. Man måste föriänga och förbällra kurserna för företagshälsovårdens personalkategorier - del stärker också företagshälsovårdens status.

Vad beträffar utbildning har vi i yrkandel 10 föreslagil all även skyddsombud skall ha möjlighel lill en högre utbildning än den vanliga utbildning de nu har. Skyddsombudens utbildning är i dag en samarbelsfråga, men vi menar all utbildningen också skall kunna vara högskoleanknuien. Del skall inle bara vara skyddsledare i förelagen, inspektörer och andra som skall ha möjligheler lill denna utbildning. Denna fråga har också ell nära samband med hur facket bygger upp sina egna resurser, t. ex. etl egel institut.

I yrkandet 12 tar vi just upp frågan om ett fackligt institut. Vi menar att riksdagen bör fatta ett sådanl beslul alt fackliga organisationer som vill starta fackliga arbetsmiljöinslilut för forskning, informalion, utbildning och undersökningar skall kunna få statliga medel för det. Del behövs facklig kunskap och det behövs facklig kontroll mot arbelsköparnas ensidiga dominans på denna sida. Ulskoltel säger nej. För borgarna är det givelvis naturiigl, men det är ganska onaturligt att socialdemokratin så förlitar sig på forskningsresurser och annat i samhällets regi, som man säger, när vi vel att de är arbetsköparinfiuerade och kommer från arbelsköparhåll. Det behövs en fackligt samlad forskning, en parisforskning.

När del gäller forskning kan man också säga att den svartlistning av arbetsmiljöforskare som SAF har gjorl illustrerar den position som fackföreningarna och arbetarna har, nämligen ell underläge. Som helhet belyser också arbetsmiljöfrågorna att det finns en oförenlig motsättning mellan kapilal och arbete saml klassamarbetets omöjlighet.

Herr lalman! Jag yrkar bifall lill vpk-molionerna 605 och 792 på samtliga punkter.

Nr 127

Torsdagen den 19 april 1979

Arbetsmiljön

KARIN NORDLANDER (vpk):

Herr lalman! Omkring 12 miljoner arbetsdagar går varje år åt till sjukfrånvaro pä gmnd av ryggont. Ryggonl är i dag näst efter förkylningar den vanligaste folksjukdomen.

Det är inte bara människor med fysiskt tungt arbete som drabbas av ryggbesvär. Människor med stillasittande jobb har lika ofta och lika mycket besvär från ryggen som de som jobbar i tung industri. De fysiskt tunga jobben

Nr 127

Torsdagen den 19 april 1979

Arbetsmiljön

har procentuellt minskal, men i stället blirde monotona, precisionskrävande arbetena med ensidiga arbelsrörelser fler och fler. Krav på snabbhet och koncentration samtidigt som arbetet är monotont och ensidigt leder ofta till muskelspänningar i axlar och nacke. Är arbetsplatsen dessutom fel utformad så all man intar en felaktig arbetsställning, så ökar besvären.

Även om de fysiskt lunga Jobben främst inom industrin minskat, finns alldeles för många av dem fortfarande kvar. Inom flera av de s. k. typiska kvinnoyrkena har den tekniska utvecklingen släpat efter i förhällande till industrin. Exempel pä sådana arbeten är arbeten inom sjukvården, städning, tvätt och köksarbete. Trols att man nu konstaterat alt de flesta kvinnor är svagare än de flesta män, sä är de sysselsatta inom arbetsområden som de fysiskt inte är anpassade lill.

Av en undersökning som TCO, Tjänstemännens centralorganisation, gjorl framgår det att kvinnorna har de tyngsta Jobben och de mest ansträngande och olämpliga arbetsställningarna. Exempelvis har 54 % av SHSTF:s medlemmar - det gäller sjukvårdspersonal - lunga lyft. 34 % av dem har olämpliga arbetsställningar på annal sätt. 33 % av kvinnorna hararbeten som innebär upprepade och ensidiga rörelser.

Vid den arbetsmiljöundersökning som gjordes vid samtliga skol-mältidskök i Stockholm 1976 framkom av personalläkarens sammanfattning att ryggont på grund av arbetsförhållandena var en av de vanligaste anledningarna till sjukskrivning. Forskningen på detta område har varil helt otillräcklig. Del finns väldigt litet av tekniska hjälpmedel, och de som finns är svåra att använda. Det är ofta trånga och oändamålsenliga lokaler man får arbeta i.

Inom sjukvården finns samma problem. Många som arbetat inom sjukvården, speciellt inom långtidssjukvården, har knäckt sina ryggar. Man har kunnat konstatera fiera fall där människor blivit invalidiserade för hela livet, då de på grund av personalbrist tvingats till ensamlyft eller därför att de saknat instrtJklion om en riktig lyftleknik. Förra årel stoppades vakarbelet bos en pensionär i Siockholm, som vägrade vakpersonalen alt använda lyfthjälpmedel. Men det var först när åtta personer, som var anställda hos hemtjänsten, skadat ryggen som skyddsombudet använde sig av rätten att stoppa vakarbelet genom att beteckna del som elt farligt jobb.

Kommunalarbetareförbundet, som organiserar många av kvinnorna i de typiska kvinnojobb jag nämnt, kan redovisa åtskilliga ryggskadefall som lett till omplacering eller förtidspension med livslånga skador. Sjukgymnasterna är andra som kan lämna vittnesbörd om ryggskadornas utbredning.

•Nu sägs i socialutskottets belänkande all arbeiarskyddsstyrelsen så sent som i mars 1978 inlett en bred kartläggning av flera lunga arbeten för att få underlag för rekommendationer och föreskrifter för lyft. Man säger också att andra forskningsprojekt pågår De måste ges en rimlig chans, och Jag skall därför inte yrka bifall till motionen, men jag har ändå velat med konkreta exempel påvisa hur stort behovet är att det görs någonting. Här finns del verkligen mcjiigheter att nedbringa sjukfrånvaron radikalt, ofta med ganska små medel. Det gäller inle bara att minska antalet tunga lyft, det gäller också

att arbetsplatserna och arbetsredskapen utformas på elt funktionellt sätt och att de anställda får en introduktion om en riklig användning av redskapen. Del behövs en helhetssyn pä de här problemen, och det behövs resurser för forskningen så all den snabbi kan komma fram lill förslag till ålgärder.

Herr talman! Om ingenting händer på det här området, så tvingas vi återkomma med nya krav.

Nr 127

Torsdagen den 19 april 1979

Arbetsmiljön

ALF LÖVENBORG (apk):

Herr lalman! Industrins roll i miljömorden är den övertaskade mördarens, och ekonomin är dess försvarsadvokat. Det är en sanning som allt fier har upptäckt. Skyddsverksamheten har antingen inte kunnat eller inte velat hävda sig gentemot industriledningarna. Hela miljöfrågan lider av och försämras ylteriigare genom alt den ständigt utsätts för improvisationer eller panikartade ålgärder.

Man kan ta etl exempel. Efter 75 års gruvverksamhet började man för ett par år sedan plötsligt att tala om lungcancer, nitrösa gaser m. m. - som om det nu skulle ha varit någonting nytt. Vidare: Folk dog i silikos redan på 1930-talet, men först 1975 uttalade arbetarskyddsstyrelsen att man måste ta krafttag mot den sjukdomen. Ena dagen har vi en gränsvärdeslista som upptar 76 fariiga ämnen, och nästa dag upptar den 150, Ena timmen är det 100 ppm i gränsvärde och nästa 5. Och ändringarna sker alltid efteråt, sedan en del arbetare redan miljömördats eller invalidiserats.

Det finns några hundra ämnen som klassificeras som skadliga för arbetare, men siffran växer ju. Man måste ställa frågan: Hur många arbetare skall i dag långsamt börja dö av orsaker som man inle känner lill eller blundar för, men som i morgon eller i övermorgon blir nästa "överraskande" miljösensa-lion?

För vart och ett av de ämnen som man nu har klassificerat som fariigt har man gjort sig stor möda med att räkna ut gränsvärdet, men man har stmntat i bl, a, följande.

Arbetaren utsätts inte lr etl utan för en mångfald skadliga ämnen. Man kan ta etl belysande exempel. Anlag att gränsvärdet för vodka är 30 cl. Del är vad man kan dricka ulan att bli berusad. Antag att vi har samma gränsvärde för konjak, gin och munklikör. Sedan sätter vi i oss 29 cl vodka, 29 cl konjak, 29 cl vin och 29 cl munklikör, sammanlagt 116 cl. Enligt skyddsvärdena för var och en av dessa drycker är man fortfarande nykter, men i verkligheten har man avlidit på grund av alkoholförgiftning.

Arbetsintensiteten varierar. En som sitter på en stol haren syreupptagning av 0,3 I per minut, en maskinborrare 1,3 1, dvs. fyra gånger större syreupptagning, och en handlaslare i gruvan 2,2 1, dvs, sju gånger siörre. Översätt detla till gasmiljö! I Auschwitz stod en assisterande läkare vid dörren till gaskammaren och gav de inpasserande rådet: Andas djupt. Olika människor har dessutom olika känslighet, vilket gör aU den ene kan fördra en miljöpåverkan som den andre kanske dör av.

Det har sagts mig alt del enda sättet all konstatera om värdena är riktiga inom elt visst miljöområde är att se efter om de som arbetar där är friska. Men

Nr 127

Torsdagen den 19 april 1979

Arbetsmiljön

inte ens delta håller, eftersom vi vet alt symtom och skador kan uppträda många år efter exponeringen.

Jag har lillålil mig all göra dessa någol allmänna refiexioner, därför att del här betänkandei spänner över myckel vida områden när del gäller arbetsmiljön. Arbetarpartiet kommunisternas motion i della sammanhang, nr 1668, gäller AMU-elevernas möjligheter all få ell ordentligt miljöskydd. Vi vill att deras skyddsombud skall få samma utbildningsmöjligheter som skyddsombuden på den reguljära arbetsmarknaden och samma status.

Utskottet hänvisar till ell uttalande av socialuiskoltel 1977, där del heter att skäl talar för att arbetsmiljölagen borde "tillämpas fullt ul" beträffande AMU-eleverna. Ulskoltel utgick ifrån all detta skulle beaktas av den utredning som nu pågår. Jag får hoppas att della är mer än en from förhoppning, all del verkligen sker och alt resultatet kommer snart.

KERSTI SWARTZ (fp):

Herr talman! Lars-Ove Hagberg log i sill anförande upp någoniing om arbetsmiljön som snarare har försämrats än förbättrats. Jag hoppas att han inle menar rikligt så illa som del lät. Jag får faktiskt en bild i mitt minne: Mitt första möte med en arbetsmiljö. Jag var inte särskill gammal. Del var i slutet på 1930-lalel, när Jag som praktikant skulle fä vara med och göra tidsstudier pä etl stort bomullsspinneri. Jag har vuxit upp i den friska Kolmårdsskogen, och della var den första arbetsplats Jag konfronterades med. Del är ingen överdrift om Jag säger all della blev en chock. Den upplevelsen gör kanske alt jag längst inne i mitt innersta har en känsla för detla med arbetsmiljö och vad människor har fått utslå. Jag vill inle tro all vi har någoniing sådant längre. Visst har vi fåll andra saker- kemiska preparat, maskiner som är farligare osv. - men vi har också lagar och möjligheter alt på annal sätt se lill att vi inte behöver ha de hemska interiörer pä våra arbetsplatser som vi hade på den tiden. Och det är ytterst tacknämligt!

Jag går lill betänkandei nr 33, ett enigt betänkande. Del lar upp mänga frågor ur vpk-molioner som vi lidigare har behandlat. När det gäller vetorätten och skyddsverksamheten betonades bl. a. angelägenheten av alt arbetstagare och arbetsgivare försöker åstadkomma lösningar i samförstånd. Del har utskottet skrivit, och det polemiserar Lars-Ove Hagberg litet grand emol. Det ligger ändå i båda parters iniresse all man skall få en tillfredsställande arbetsmiljö. Sä myckel bör man ändå försöka tro på människor all man utgår från att samverkan och god vilja är del som på sikt kan ge de bästa resultaten.

Arbeiarskyddsstyrelsen kommer under 1980 au ge ut en ny lisia när del gäller gränsvärden, och vi förutsätter att det från de fackliga organisationerna framförda kravet skall uppmärksammas.

När det gäller dokumentationen, som också behandlas här, framhåller utskottet för sin del att en översyn anses nödvändig för all man skall kunna få en kvalificerad bevakning. Utskottet har lidigare ansett och anser även nu att de frågor som tas upp i motionen skall göras till föremål för utredning. Ärendet är nu beroende av regeringens prövning.

När del gäller den psykosociala miljön är också arbele pä gäng. Generella råd och anvisningar rörande psykiska och sociala aspekter är under utarbetande, och vi kan räkna med att de kan komma vid nästa årsskifte. Vi hoppas att så blir fallet. De psykiska aspekterna är nämligen någonting som jag för min del ser som myckel angeläget och som vi tidigare förmodligen lagt för liten vikt vid.

Företagshälsovården har också behandlals lidigare. Organisationsformerna har sin grund i avtal mellan arbetsmarknadens parter. Vi hänvisar till hälsovårdsuiredningen samt hälso- och sjukvårdsutredningen, som Jag f ö. sitter med i och som sammanträder här i huset i dag. Man föreslär riksdagen all godkänna förslag lill avtal mellan statens arbetsgivarverk och de statsanställdas organisationer om riktlinjer för den slalliga företagshälsovården.

Hela vårdsektorn har varil och är föremål för många utredningar, och vi kan vänta oss all del så småningom kommer en rad förslag på del området. Riksdagen har nyligen uttalat alt företagshälsovärdsulredningen skall la upp frågan om utbildning av personal inom företagshälsovården. Vi har vidare i vad gäller skyddsombud framhållit all arbeiarskyddsstyrelsen varje år ordnar kurser för kvalificerade skyddsombud.

Karin Nordlander hade visserligen inget yrkande, men Jag måste ändå få säga attjag lycker att del var roligt all hon pekade på all även kvinnor löper slora risker all skada sina ryggar i arbetet. Vi är vana vid att mest höra talas om männens lunga lyft och deras besvär med sina ryggar, och visst förekommer sådanl, i synnerhet inom den lunga industrin. Men också kvinnorna löper faktiskt i många situationer stora risker för ryggskador.

Au man i vissa fall tillämpar regler som lar hänsyn lill dessa risker framgår kanske av att ledamöier av socialutskottet för några veckor sedan inte fick utskoiishandlingar iiid hem lill sina bostäder på gmnd av att postsäcken, om man hade lagit med alla dessa handlingar pä en gång, skulle ha vägt över 20 kilo. Det tyder kanske på att man praktiserar principen att del inte skall vara alltför lunga lyft. Vi hoppas och väntar på att rekommendationer och föreskrifter skall komma i detta avseende.

Herr talman! Jag yrkar bifall lill socialutskottets hemslällan i dess helhet i dess belänkande nr 33 och avslag på motionerna.

Nr 127

Torsdagen den 19 april 1979

Arbetsmiljön

LARS-OVE HAGBERG (vpk):

Herr lalman! Om man studerar hur kraven på arbetsmiljön har utvecklats finner man, om man har någon kontakt med dem som dagligen i praktiken sysslar med dessa frågor, att del jusl nu förekommer väldiga problem pä del området. Lågkonjunkturen gör all varje åtgärd, i vad gäller både den fysiska och den psykiska arbetsmiljön, släller krav på ekonomiska insalser som möter motstånd hos kapitalägarna. Deras goda vilja är inle särskill stor. Den sträcker sig bara fram lill penningpungen men inte längre. Därför slits skyddsombuden, ledamöterna i skyddskommittéer och andra pä arbetsplatserna i dag myckel hårt. Den fortsalla utvecklingen i företagens synsätt pä arbetsmiljön har egenlligen lett till alt arbetet på det området lagit ell steg

Nr 127

Torsdagen den 19 april 1979

Arbetsmiljön

tillbaka under de senasle åren. Man har inte haft metoder för alt tillräckligt motverka införandet av nya prestationsnormer och ökade krav i övrigt. Det har skelt reallönesänkningar som gått ul över arbetstakten, lett till sämre arbetstillfredsställelse osv. Om man ser lill dessa i vidaste mening psykosociala frågor., finner man alt arbetsmiljön ofta inte alls är så bra.

Vilka åtgärder skall vi då vidla på detla område? Ja, det räcker inle med allmänt tal om god vilja, utan del gäller alt verkligen stödja dem som drabbas av denna dåliga arbetsmiljö. Vi skall inle heller glömma den enorma ulslagning som förekommer. Vi kan genom statistiken följa hur för vart år som går allt fler ställs utanför arbetsmarknaden. Del är alltmer en elit av arbetare som efterfrågas. Dessutom blir arbetena alltmer enahanda.

Dessa utvecklingstendenser är myckel allvariiga och bör naturiigtvis kunna stävjas genom lagstiftning. Vad vi har syftat till med våra krav är en förstärkning av de fackliga organisationernas möjligheler genom att de får en lag att stödja sig på. Men att den borgeriiga sidan i utskottet inte har velat det, kanjag förslå. Där vill man ha en ramlagstiftning, en lagstiftning förden goda viljan på penningpungens villkor ungefår.

Däremot är jag mycket förskräckt över att socialdemokratin i della läge inte har velat öka sina insatser på arbetsmiljöområdet och stärka fackföreningens ställning på en rad områden. Vad som kanske gör mig mest orolig är att man fortfarande nonchalerar de kemiska riskerna, inte vill ha tillräcklig säkerhet beträffande bl. a. de hygieniska gränsvärdena, som vi har föreslagil.

Överiäggningen var härmed slutad.

Mom. 1

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels motionen nr 605 av Lars Werner m, fl,, och förklarades den förra propositionen vara med övervägandeja besvarad. Sedan Lars-Ove Hagberg begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposiiion:

Den som vill att kammaren bifaller socialutskottets hemställan i betänkandet

nr 33 mom, I röstar Ja,

den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit motionen nr 605 av Lars Werner m, fi.

Vid omrö:>tning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för Ja-propositionen, Dä Lars-Ove Hagberg begärde rösträkning verkställdes votering med omrösiningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 251 Nej - 12

Mom. 2-10

Propositionergavs på bifall till dels utskottels hemställan, dels motionen nr 792 av Lars Werner m, fl, i motsvarande del, och förklarades den förra

proposilionen vara med övervägande Ja besvarad. Sedan Lars-Ove Hagberg Nr 127

begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposiiion:

Den som vill alt kammaren bifaller socialutskottets hemslällan i beiänkandei

nr 33 mom, 2-10 rösiar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit motionen nr 792 av Lars Werner m, fl, i

moisvarande del.

Torsdagen den 19 april 1979

Genomförande av totaldimensionerad högskola, m. m.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för Ja-propositionen. Då Lars-Ove Hagberg begärde rösträkning verkställdes votering med omrösiningsapparat. Denna omröslning gav följande resultat:

Ja - 251 Nej - 12

Mom. 11-14

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

§ 15 Föredrogs

Utbildningsutskottets betänkande

1978/79:30 med anledning av propositionen 1978/79:144 om bidrag till en svensk vetenskaplig expedition till Arktis Jämte moiion

Utskottets hemställan bifölls.

§ 16 Genomförande av totaldimensionerad högskola, m. m.

Föredrogs ulbildningsutskollels betänkande 1978/79:31 med anledning av proposilionen 1978/79:93 om genomförande av totaldimensionerad högskola och proposilionen 1978/79:100 såviit gäller anslag lill utbildning för administrativa, ekonomiska och sociala yrken samt till lokala och individuella linjer och enstaka kurser jämte motioner,

ANDRE VICE TALMANNEN:

I fråga om delta belänkande hålles gemensam överläggning för samtliga punkier. Under den gemensamma överiäggningen får yrkanden framställas beträffande samtliga punkier i betänkandet.

Punklen I (Dimensionering av högskolan m. m.)

Regeringen hade i proposilionen 1978/79:93 föreslagil riksdagen all

1. anta inom utbildningsdepartementet upprättat förslag lill lag om ändring i högskolelagen (1977:218),

2. fastställa planeringsramar för enstaka kurser budgetåret 1979/80 enligl vad som förordats i propositionen,

Nr 127

Torsdagen den 19 april 1979

Genomförande av totaldimensionerad högskola, m. m.

3. till Extra medel fördimensioneringsätgärder i högskolan för budgetåret 1979/80 anvisa ett anslag av 6 000 000 kr.,

4. till Lokala och individuella linjer och enstaka kurser för budgelårel 1979/80 anvisa ett reservalionsanslag av 255 276 000 kr.,

5. i övrigt godkänna de riktlinjer för planeringen som i proposilionen angivits med anledning av riksdagens beslut att upphäva det nuvarande fria tillträdet.

Beiräffande propositionens huvudsakliga innehåll anfördes följande: "I proposilionen föreslås åtgärder för alt genomföra riksdagens beslul den 20 december 1978 om au riksdagens tidigare beslul om fritt tillträde till vissa utbildningar i högskolan skall upphöra alt gälla med utgången av Juni månad 1979.

Förslag läggs fram om ändring av högskolelagen. För att höja utbildningens standard föresläs, inom ramen för oförändrade resurser, en minskning av antagningslalen för ekonomlinjen och enstaka kurser vid i första hand universiteten i Siockholm, Uppsala, Lund och Göteborg. 6 milj. kr. föreslås Slällas lill regionslyrelsernas disposition för att behälla en viss flexibilitet i planeringssystemet. De i 1979 års budgetproposition föreslagna resursramarna för lokala och individuella linjer och enstaka kurser föreslås i stället bli minskade med sammanlagt 6 milj. kr. Resurserna för information och för antagning av studerande föreslås bli förstärkta."

I detta sammanhang hade behandlals de med anledning av propositionen väckta moiionerna

1978/79:2195 av Stig Alemyr m. fl. (s), vari såviii nu var i fråga yrkats all riksdagen skulle

1. beslula avslå propositionen 1978/79:93 (yrkandel 1),

2. anta av molionärerna framlagt förslag lill lag om ändring i högskolelagen (1977:218), vilken ändring var en konsekvens av all del fria området inom högskoleutbildningen avskaffats (yrkandel 2),

3. till Extra medel för dimensioneringsåtgärder i högskolan besluta anvisa elt anslag av 6 000 000 kr. att för budgetåret 1979/80 fördelas i enlighel med vad som anförts i molionen (yrkandel 3),

4. som sin mening beslula ge regeringen till känna vad som i molionen anförts om fördelningen av medel under nämnda anslag mellan högskolre-gionerna fr. o, m, budgetåret 1980/81 (yrkandel 4),

5. för kvaliietshöjande ålgärder i högskolan bifalla vad som i motionen anförts om fördelning av medel (yrkandel 5 delvis),'

6. besluta bifalla vad som i motionen anförts om ylteriigare medel till studievägledning (yrkandet 6),

7. för budgelårel 1979/80 beslula fastställa planeringsramar för enstaka kurser enligl vad som anförts i molionen (yrkandet 7 delvis),

8. i övrigt beslula godkänna vad som anförts i motionen (yrkandet 10),

1978/79:2196 av Claes Elmstedt m. fl. (c), vari såviii nu var i fråga yrkats all riksdagen beslutade

1. avslå propositionen 1978/79:93 (yrkandet 1),

2. till Extra medel för dimensioneringsåtgärder i högskolan för budgelårel 1979/80 anvisa 6 000 000 kr. all fördelas i enlighel med vad som anförts i motionen (yrkandet 2),

3. som sin mening ge regeringen till känna vad som anförts om fördelningen av medel under nämnda anslag mellan högskoleregionerna fr. o. m. budgetåret 1980/81 (yrkandet 3),

4. bifalla vad som i motionen anförts om fördelning av medel för kvaliietshöjande åtgärder (yrkandet 4 delvis),

5. fastställa planeringsramar för enstaka kurser budgetåret 1979/80 i enlighel med vad som anförts i molionen (yrkandel 5 delvis),

6. bifalla vad som i molionen anförts om ylleriigare medel lill studievägledning (yrkandel 6),

7. ändra 11 § högskolelagen i enlighel med vad som anförts i molionen (yrkandet 8),

8. i övrigl godkänna vad som anförts i motionen (yrkandet 9),

Nr 127

Torsdagen den 19 april 1979

Genomförande av totaldimensionerad högskola, m. m.

1978/79:2197 av Ove Nordsirandh m. fl. (m), vari såviii nu var i fråga yrkats all riksdagen skulle

1. med avslag på regeringens proposilion

a) beslula alt den fria sektorn återinfördes,

b) beslula alt hos regeringen anhålla om förslag till nytt anslagssyslem för denna sektor (yrkandel 1),

om yrkandel under 1 inle bifölls

2. uttala att extra medel för dimensioneringsälgärder i högskolan inte fick avsättas för utbildning som till sin ämnesinriktning, omfatining och beräknade studiefarl bälire lämpade sig för studieförbundens utbildningsutbud (yrkandet 2),

3. uttala att medel som ställdes till regionstyrelsens disposition i första hand borde anslås lill kurser som var starkt översökta saml till kurser som huvudsakligen riktade sig lill ungdomssluderande (yrkandet 5),

4. uttala alt inrättandet av individuella utbildningslinjer borde ske i ökad utsträckning (yrkandel 6),

5. uttala au studerande enligl 1969 års studieordning saml studerande enligl 1977 års studieordning som påbörjal studier vid högskola före den Ijuli 1979 skulle garanteras plats inom den totaldimensionerade högskolan (yrkandel 7),

6. uttala alt universitets- och högskoleämbetet borde ges i uppdrag att regelbundet sammanställa rapporter baserade på sludievägledarnas erfarenheter av de effekter som genomförandet av etl tolalspärral syslem medförde (yrkandel 8),

1978/79:2198 av Lars Werner m. fi. (vpk), vari yrkats att riksdagen skulle

Nr 127

Torsdagen den 19 april 1979

Genomförande av totaldimensionerad högskola, m. m.

1. avslå propositionen 1978/79:93 om genomförande av totaldimensionerad högskola,

2. hos regeringen hemställa om au förslag om erforderlig resursförstärkning framlades på tilläggsbudget I lill statsbudgeten för budgetåret 1979/ 80.

Utskottet hemställde

1. att riksdagen med bifall lill motionerna 1978/79:2195, yrkandet 1, och 1978/79:2196, yrkandet I, skulle avslå propositionen 1978/79:93 samt motionerna 1978/79:2197, yrkandel 1 a, och 1978/79:2198, yrkandet 1, om avslag på propositionen 1978/79:93 med samtidigt beslut om bibehållande av det fria området,

2. alt riksdagen beträffande system för planering och resurstilldelning för del fria området skulle avslå motionen 1978/79:2197, yrkandet 1 b,

3. att riksdagen beträffande dimensionering av ekonomlinjen med bifall till moiionerna 1978/79:2195, yrkandel 5 i denna del, och 1978/79:2196, yrkandet 4 i denna del, som sin mening gav regeringen lill känna vad ulskoltel anfört,

4. att riksdagen beträffande rätt att fullfölja studier på allmän linje och på enstaka kurs inom det nuvarande fria området med anledning av motionerna 1978/79:2195, yrkandet 10 i denna del, 1978/79:2196, yrkandet 9 i denna del, och 1978/79:2197, yrkandet 7, som sin mening gav regeringen till känna vad utskollel anfört,

5. all riksdagen beiräffande dimensionering av enstaka kurser med bifall till moiionerna 1978/79:2195, yrkandet 7 i denna dei, samt 1978/79:2196, yrkandel 5 i denna del och yrkandet 9 i denna del, som sin mening gav regeringen till känna vad utskottet anfört,

6. alt riksdagen beiräffande resurser för höjning av utbildningens kvalitet och för studievägledning med bifall till moiionerna 1978/79:2195, yrkandel 5 i denna del och yrkandet 6, samt 1978/79:2196, yrkandel 4 i denna del och yrkandet 6, som sin mening gav regeringen till känna vad utskottet anfört,

7. att riksdagen beträffande medelsanvisningen med bifall till motionerna 1978/79:2195, yrkandel 3 i denna del, och 1978/79:2196, yrkandet 2 i denna del, till Extra medel för dimensioneringsåtgärder i högskolan under nionde huvudtiteln för budgelårel 1979/80 anvisade ett anslag av 6 000 000 kr.,

8. att riksdagen beträffande användningen m. m. av extra medel för dimensioneringsåtgärder i högskolan med bifall lill motionerna 1978/ 79:2195, yrkandet 3 i denna del, och 1978/79:2196, yrkandet 2 i denna del, saml med anledning av motionen 1978/79:2197, yrkandel 5 i denna del, som sin mening gav regeringen till känna vad utskottet anfört,

9. all riksdagen beiräffande priorilering av utbildning för ungdomsstuderande skulle avslå molionen 1978/79:2197, yrkandel 5 i denna del,

10. att riksdagen beiräffande uttalande om högskoleutbildning och studie-

Torsdagen den 19 april 1979

Genomförande av totaldimensionerad högskola, m. m.

förbundens utbildningsutbud skulle avslå molionen 1978/79:2197, yrkandel , Nr 127 2,

11. att riksdagen beiräffande fördelningen fr. o. m. budgelårel 1980/81 av medlen lill dimensioneringsälgärder i högskolan med bifall lill motionerna 1978/79:2195, yrkandel 4, och 1978/79:2196, yrkandet 3, som sin mening gav regeringen lill känna vad utskottet anförl,

12. att riksdagen beiräffande individuella linjer skulle avslå molionen 1978/79:2197, yrkandel 6,

13. all riksdagen beiräffande uppdrag lill universitets- och högskoleämbetet att förbereda slopandet av det fria området, m. m. med anledning av moiionerna 1978/79:2195, yrkandel 10 i denna del, och 1978/79:2196, yrkandet 9 i denna del, som sin mening gav regeringen lill känna vad utskottet anförl,

14. all riksdagen beiräffande uppdrag lill universitets- och högskoleämbetet att sammanställa rapporter om effekier av slopandet av det fria området skulle avslå molionen 1978/79:2197, yrkandet 8,

15. all riksdagen med bifall lill motionerna 1978/79:2195, yrkandet 2, och 1978/79:2196, yrkandel 8, skulle anta av ulskotlel framlagt förslag lill lag om ändring i högskolelagen (1977:218),

16. all riksdagen beträffande tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgelårel 1979/80 skulle avslå molionen 1978/79:2198, yrkandet 2.

Reservalion hade avgivits

1. beiräffande bibehållande av det fria området av Ove Nordsirandh (m), Hans Nyhage (m), Jörgen Ullenhag (fp) och Ylva Annerstedt (fp) som ansett

dels att utskottet under 1 och 2 bort hemställa

1. att riksdagen beträffande avslag på propositionen 1978/79:93 med samtidigl beslul om bibehållande av del fria området med bifall lill motionerna 1978/79:2197, yrkandet 1 a, och 1978/79:2198, yrkandet l,saml med avslag på proposilionen 1978/79:93 och motionerna 1978/79:2195, yrkandel 1, och 1978/79:2196, yrkandel 1, beslutade all lillträdel till vissa utbildningar i högskolan skulle vara fritt även efter juni månads utgång 1979,

2. att riksdagen beträffande system för planering och resurstilldelning för det fria området med anledning av motionen 1978/79:2197, yrkandel I b, som sin mening gav regeringen lill känna vad reservanterna anfört om en översyn,

dels - vid bifall lill hemställan under 1 och 2 i denna reservalion - alt utskottet under 3-15 bort hemställa

3. alt riksdagen beträffande genomförande av totaldimensionerad högsko
la skulle avslå moiionerna 1978/79:2195, yrkandena 2-4, yrkandel 5 i denna
del, yrkandel 6, yrkandel 7 i denna del och yrkandel 10, 1978/79:2196,
yrkandena 2-3, yrkandel 4 i denna del, yrkandel 5 i denna del, yrkandena 6
och 8-9 saml 1978/79:2197, yrkandena 2 och 5-8.

Nr 127

Torsdagen den 19 april 1979

Genomförande av totaldimensionerad högskola, m. m.

Punklen 2 (Utbildning för administrativa, ekonomiska och sociala yrken)

Regeringen hade i proposilionen 1978/79:100 bil, 12 (utbildningsdepartementet) under punklen D 6 (s, 46369) föreslagit riksdagen att

1. beslula om inrättande av en allmän utbildningslinje benämnd linjen för
handel och distribution och omfattande 60 poäng,

2. fastställa planeringsramar enligt vad som förordals i proposilionen,

3. till Utbildning för administrativa, ekonomiska och sociala yrken för budgelårel 1979/80 anvisa elt reservalionsanslag av 192 565 000 kr.

I detla sammanhang hade behandlals

dels de under allmänna motionstiden vid 1978/79 års riksmöte väckta motionerna

1978/79:1078 av Arne Blomkvist m. fl. (s), 1978/79:1352 av Helge Hagberg m. fi. (s, c, m),

dels de med anledning av propositionen 1978/79:93 väckta motionerna 1978/79:2195 av Stig Alemyr m.fl. (s) såvitl gällde fastställande av

planeringsramar i vilka ekonomlinjen ingick (yrkandet 5 delvis) och 1978/79:2196 av Claes Elmstedt m. fl. (c) såviu gällde fastställande av

planeringsramar i vilka ekonomlinjen ingick (yrkandet 4 delvis).

Utskottet hemställde

1. all riksdagen i enlighel med vad som förordals i proposilionen 1978/79:100 beslulade om inrättande av en allmän utbildningslinje benämnd linjen för handel och distribution och omfattande 60 poäng,

2. all riksdagen med anledning av proposilionen 1978/79:100 samt med bifåll till motionerna 1978/79:2195, yrkandet 5 i denna del,och 1978/79:2196, yrkandet 4 i denna del, fastställde planeringsramar enligt b (s. 468 i propositionen) för sektorn för utbildning för administrativa, ekonomiska och sociala yrken i enlighet med vad utskollel förordat,

3. all riksdagen med avslag pä molionen 1978/79:1352 fastställde planeringsramar enligl a för sektorn för utbildning för administrativa, ekonomiska och sociala yrken i enlighel med vad som förordats i propositionen 1978/79:100 (s. 468),

4. all riksdagen lill Utbildning för administrativa, ekonomiska och sociala yrken för budgetåret 1979/80 anvisade etl reservationsanslag av 192 565 000 kr.,

5. att riksdagen beiräffande utbildningen i marknadsföring skulle avslå molionen 1978/79:1078,

Följande två reservalioner hade avgivits av Ove Nordsirandh (m), Hans Nyhage (m)., Jörgen Ullenhag (fp) och Ylva Annerstedt (fp):

2, beträffande planeringsramar enligt b, vari reservanterna - vid bifall till reservationen nr 1 - ansett alt utskottet under 2 bort hemställa

att riksdagen med avslag på motionerna 1978/79:2195, yrkandel 5 i denna del, och 1978/79:2196, yrkandel 4 i denna del, fastställde planeringsramar enligl b för sektorn förutbildning för administrativa, ekonomiska och sociala yrken i-enlighel med vad som förordats i proposilionen 1978/79:100 (s, 468),

3. beiräffande planeringsramar enligt a och inedelsanvisning, vari reservanterna - vid bifall lill reservaiionen nr I - ansett att utskottets yttrande i

Nr 127

Torsdagen den 19 april 1979

Genomförande av totaldimensionerad högskola, m. m.

viss del skulle ha av dem angiven lydelse.

Punkten 3 (Lokala och individuella linjer och enstaka kurser) Regeringen hade i propositionen 1978/79:100 bil, 12 underpunkten D 10(s. 527-531) föreslagit riksdagen all

1, fastställa planeringsramar enligl vad som förordals i propositionen,

2, till Lokala och individuella linjer och enstaka kurser för budgelårel 1979/80 anvisa eU reservalionsanslag av 261 276 000 kr,

1 detta sammanhang hade behandlals de med anledning av proposilionen 1978/79:93 väckta moiionerna 1978/79:2195 av Stig Alemyr m, fi, (s), såvitt gällde

1, fastställande av planeringsramar för enstaka kurser (yrkandel 7 delvis),

2, alt riksdagen som sin mening skulle ge regeringen lill känna vad som i molionen anförts om planeringsbegreppel för enstaka kurser (yrkandel 8),

3, all riksdagen lill Lokala och individuella linjer och enstaka kurser för budgelårel 1979/80 skulle anvisa ett reservalionsanslag av 259 218 000 kr, (yrkandet 9), och

1978/79:2196 av Claes Elmstedt m, fi, (c), såviu gällde

1, fastställande av planeringsramar för enstaka kurser (yrkandet 5 delvis),

2, att riksdagen lill Lokala och individuella linjer och enstaka kurser för budgelårel 1979/80 skulle anvisa ell reservalionsanslag av 259 218 000 kr, (yrkandel 7),

Ulskoltel hemställde

1, att riksdagen fastställde planeringsramar för lokala och individuella linjer i enlighel med vad som förordals i proposilionen 1978/79:100,

2, alt riksdagen med anledning av propositionen 1978/79:100 samt med bifåll lill motionerna 1978/79:2195, yrkandet 7 i denna del,och 1978/79:2196, yrkandet 5 i denna del, fastställde planeringsramar för enstaka kurser i enlighet med vad utskottet förordat,

3, att riksdagen med anledning av propositionen 1978/79:100 saml med bifåll till motionerna 1978/79:2195, yrkandet 9, och 1978/79:2196, yrkandel 7, lill Lokala och individuella linjer och enstaka kurser för budgelårel 1979/80 anvisade ell reservalionsanslag av 259 218 000 kr,.

Nr 127

Torsdagen den 19 april 1979

Genomförande av totaldimensionerad högskola, m. m.

4, all riksdagen beiräffande sättet att redovisa planeringsunderlaget för enstaka kurser med anledning av motionen 1978/79:2195, yrkandel 8, som sin mening gav regeringen till känna vad utskottet anförl.

Reservation hade avgivits

4, beiräffande planeringsramar och medelsanvisning av Ove Nordsirandh (m), Hans Nyhage (m), Jörgen Ullenhag (fp) och Ylva Annerstedt (fp) som -vid bifall till reservationen nr 1 - ansett all utskottet under 2 och 3 bort hemställa

2, alt riksdagen med avslag pä motionerna 1978/79:2195, yrkandel 7 i denna del, och 1978/79:2196, yrkandel 5 i denna del, fastställde planeringsramar för enstaka kurser i enlighel med vad som förordals i proposilionen 1978/79:100,

3, att riksdagen med bifall lill proposilionen 1978/79:100 och med avslag på motionerna 1978/79:2195, yrkandet 9, och 1978/79:2196, yrkandet 7, lill Lokala och individuella linjer och enstaka kurser för budgetåret 1979/80 anvisade ell reservationsanslag av 261 276 0(X3 kr.

OVE NORDSTRANDH (m):

Herr lalman! Riksdagens beslul den 20 december 1978 all avskaffa den fria sektorn och införa tolalspärr för högskolan var, som vi ser del, olyckligt och förhastat. Vi moderater finner beslutet beklagligt och instämmer i den kritik av delta som genom utbildningsministern kommer till uttryck i propositionen 1978/79:93,

Argumenten för en bevarad fri sektor har vi tidigare redovisat här i kammaren, och del finns ingen anledning all nu ta upp tid med all upprepa dem. Låt mig bara i dag säga att de studerandes samlade efterfrågan på viss utbildning bättre speglar samhällets totala utbildningsbehov än de bristfålliga prognoser som den centrala ulbildningsadministrationen hillills har förmått redovisa.

Ur de studerandes synvinkel är del olivelaktigt en nackdel om det fria området försvinner. En tolalspärr är en alltför drastisk åtgärd för att försöka komma till rätta med ell anslagssystem som inte har fungerat helt tillfredsställande. Del bör kunna gå all göra sysiemel bättre och ändamålsenligare. Riksdagsbeslutet om tolalspärr bör rivas upp, systemet för anslagstilldelningen till den fria sektorn förbättras och reglerna göras klarare.

Målsättningen bör vara all högskolorna lidigare skall kunna få besked om vilka ytterligare resurser som kan tillföras, om tillströmningen skulle bli siörre än beräknad. Riksdagen kan i. ex. i förväg ställa erforderiiga medel till regeringens förfogande - att användas vid behov.

Brisierna i del nuvarande systemet går hell säkert att avhjälpa och principen om fritt tillträde till vissa studier därmed bevaras.

Som en följd av all det fria området enligl moderala samlingspartiets mening skall finnas kvar och en översyn av anslagssyslemet göras har vi ingen anledning all diskutera hur en totaldimensionerad högskola skall genomföras. Del får bli socialdemokraternas och centerpartiels egen huvud-

värk. För en sådan högskolas konstruktion må de svara hell själva-vi vill inle medverka i del arbetet. Jag yrkar alltså bifall till reservationen 1, fogad lill ulbildningsutskollels belänkande 1978/79:31.

Däremoi vill vi givelvis, om det fria området bibehålls, all de planeringsramar och medelsanvisningar som i årets budgetproposition anges för detla område av riksdagen fastställs. Jag yrkar därför också bifall till reservalionerna 2, 3 och 4, fogade lill samma utbildningsulskollels belänkande.

Nr 127

Torsdagen den 19 april 1979

Genomförande av totaldimensionerad högskola, m. m.

JÖRGEN ULLENHAG (fp):

Herr talman! Del är en gammal stridsfråga på högskoleutbildningens område som vi nu återvänder lill i denna debatt. Beroende på centerpartiets växlande inställning i denna fråga har majoriteten i kammaren också skiftat under senare år. 11976 års regeringsförklaring hette det: "Ingen lolalspärt får finnas för lilliräde till högskoleutbildning." Folkpartiet, centerpartiet och moderaterna log genom denna markering ansvar för alt vi fick ett fritt område av beiydande omfattning. Antalet årssludieplalser inom det fria området innevarande läsår uppgår lill drygt 32 000. Antalet individer som studerar inom del fria området är avsevärt siörre. Tusentals studerande har lack vare detta fått den utbildningsplats de önskar, en plats som de vid en lolalspärrad högskola inte skulle ha fått.

För enskilda studerande är det fria området av stort värde. En behörig sökande som anmält sig i tid kan normall inte avvisas från en utbildning som av högskolestyrelsen utbjudils som fri. Särskilt för de nya grupper som högskolan vänder sig lill är detta av stor betydelse. I en öppen högskola, som sä långt som möjligt tar hänsyn till individens efterfrågan, är en fri sektor mycket viktig. För oss liberaler är det självklart alt slå vakt om en ordning som innebär att man lar största möjliga hänsyn lill individens fria val.

Gemensamt har vi i elt par tidigare debatter i denna kammare frän folkpartiets, centerpartiets och moderaternas sida försvarat del fria området mot socialdemokratiska attacker.

Efter trepartiregeringens fall lämnade centerpartiet uppgörelsen med folkpartiet och moderaterna, och man gjorde i stället upp med socialdemokraterna om att avskaffa den fria sektorn. Genom riksdagsbeslutet den 20 december 1978, som hert Nordsirandh här var inne på, avskaffades del fria området, och socialdemokraterna och majoriteten av centerpartisterna beställde hos regeringen förslag om ell nylt syslem, elt system med lotaldimensionering. I regeringens proposition 1978/79:93 om genomförande även totaldimensionerad högskola effektuerades den beställningen. Högskolelagen föresläs där ändrad. I enlighet med riksdagsbeslutet föreslås också en minskning av antagningen lill ekonomlinjen och enstaka kurser vid i första hand universiteten i Stockholm, Uppsala, Lund och Göteborg. 6 milj. kr. föreslås slällas lill regionstyrelsernas disposition för att behålla en viss flexibilitet i planeringssystemet. Resurserna för information och antagning av studerande föresläs bli förstärkta. Propositionen är alltså etl äriigi försök alt omsätta riksdagsbeslutet helt i enlighet med majoritetens önskemål, även om

5 Riksdagens protokoll 1978/79:127-129

Nr 127

Torsdagen den 19 april 1979

Genomförande av totaldimensionerad högskola, m. m.

föredragande statsrådet beklagar del fria områdets avskaffande.

Från ulskollsmajoriletens sida är man ändå inle nöjd med effektuerandet av beställningen, utan man föreslär en rad förändringar jämfört med propositionen.

I den silualionen finns del självfallet ingen anledning för oss frän liberalt häll all inta någon annan ståndpunkt än den principiella som vi intagit hela tiden. I den reservalion som vi har gemensam med moderaterna, reservation nr 1, vidhåller vi därför att del ur de studerandes synvinkel är lill stor nackdel all del fria området försvinner. Vi menar all riksdagen med ändring av sill beslul den 20 december 1978 nu skall beslula all del fria området skall finnas kvar.

I massmedia har ibland förekommit uppgifter om alt man frän folkpartiels sida skulle vilja ha ell tolalspärral syslem. Della är, som varje insiktsfull bedömare vel, helt felaktigt. Vi har i debatt efter deball i denna kammare motsatt oss ett sådanl system, och del var först i den situationen då en majoritet beställde ett tolalspärral syslem som den här propositionen lades på riksdagens bord.

Vi menar alt del är angelägel, om vi får behålla ell syslem med fritt tillträde, alt få en översyn av tekniken för ylteriigare medelslillskon. Reglerna bör göras klara och entydiga, och målsättningen bör vara au högskolan tidigt skall kunna få besked om vilka ylteriigare resurser som tillförs om tillströmningen blivit siörre än beräknat.

Jag vill gärna i det sammanhanget säga au vi aldrig har varil särskill belåtna med den teknik som kännetecknade det s. k. veniilsystemel. Men tekniken går all förändra. Det vikliga är att man behäller principen om ett fritt tillträde. Systemet har ju också, trots sina brister, medfört att tusentals studerande fått en utbildningsplats som de inte skulle ha fått i en lolalspärrad högskola.

Till bilden hör också att det system som socialdemokraterna och centern nu slår bakom inle heller är särskill enkelt ur planeringssynvinkel. Del gamla systemet hade stora brister därvidlag, som vi vill rätta till, men även del nya sysiemel har stora brister. Planeringsbyråns chef vid Uppsala universitet säger så här i Upsala Nya Tidning den 16 mars i år: "När vi satt och räknade på ventilpengar på hösten tänkte vi: Mätte della syslem försvinna och ersättas med något vettigare. Men nu börjar vi undra om del inte trots alll var bättre med ventilen än med tolalspärr. Del här är ännu värre."

Alla centerpartister hängde inte med i sill partis omsvängning den 20 december förra året. Tvä cenleriedamöler röstade med folkpartiet och moderaterna och fem centerpartister avstod. Tyvärr harjag i dag inte något hopp om all den gruppen skall öka och bli sä stor alt vi får en majoritet för ett bevarat fritt område även i fortsättningen. Del fria tillträde som vi har haft under elt stort antal år - och f. ö. under en lång period av stor partipolitisk enighet - kommer av allt att döma all försvinna den 1 juli i år. Från liberalt håll beklagar vi delta.

Herr lalman! Jag yrkar liksom herr Nordsirandh bifall lill reservaiionen 1 och under förutsäitning av bifall lill denna också bifall lill reservalionerna 2,3 och 4.

EVA HJELMSTRÖM (vpk):

Herr lalman! Jag tänker inle fördjupa mig i en diskussion om den fria sektorns vara eller icke vara. Vänsterpartiet kommunisternas ståndpunkt slår fasl. Vi anser all det beslul riksdagen fattat om all införa en tolalspärr är myckel olyckligt och hänvisar, vad gäller motiven, lill de tre lidigare debatter vi under en kortare period haft häri kammaren. Jag vill emellertid konstatera att det är ett sorgeligi skådespel, som spelats upp sedan beslutet fattades, av såväl centern som socialdemokraterna där man försökl slingra sig ifrån beslutet i ord men där man i sak vidhåller spärren.

Nåväl, när det sedan gäller hur man bäst skall tillgodose de studerandes krav med en spärt så kan vi inle finna folkpartiproposilionen särskilt tilltalande. Den är etl dråpslag mot de studerande, men del kan också sägas om ulskollets förslag. I stället för all avsätta ordentliga resurser för att förbättra utbildningens kvalilel väljer också ulskoltel nedskärningslinjen.

Med delta, herr lalman, vill jag yrka bifall lill molionen 2198.

Nr 127

Torsdagen den 19 april 1979

Genomförande av totaldimensionerad högskola, m. m.

LARS GUSTAFSSON (s):

Herr lalman! Av inläggen som gjorls här tidigare i dag framgår det alt uibildningsulskollei är delat i den huvudfråga som belänkandet gäller, nämligen dimensioneringen av högskolan. Bakom utskottsbetänkandet står socialdemokraterna och centern, medan moderater och folkpartister har reserverat sig.

Del skulle i och för sig kanske ha varit pä sin plats med en tillbakablick och genomgång av denna frågas historia. Jag skall emellertid avstå frän delta, även om det inte är nödvändigt av tidsskäl. Kvällen lär nämligen stå lill disposition, så den som önskar kan ju tänja ut debatten. Jag har för min del inle någon sådan önskan. Jag hänvisar därför beträffande historien till tidigare anföranden i kammaren i den här frågan.

Utskottet hemställer, som redan framgått av de tidigare anförandena, att riksdagen avslår hela propositionen. Vi har valt den formen bl. a. för alt göra rent hus med en hel del resonemang som förs i propositionen - resonemang som bl. a. innebär kritik av riksdagsbeslutet i december 1978, där ju beställningen av totaldimensioneringen gjordes. Hade regeringen nöjt sig med alt i propositionen effektuera riksdagsbeställningen och lägga fram enbart förslag till tekniska lösningar, kunde kanske utskottet också för sin del ha vall en annan framgångsväg för sill förslag om totaldimensionering. Genom det här avslaget kan nu inga som helst resonemang i propositionen vidare åberopas i ärendet. Det anser vi vara ett värde.

Det skulle kanske också i och för sig ha varit på sin plats att här mera detaljerat redovisa vad utskottet föreslår, men Jag skall avstå även från del. Dels finns del i belänkandet, dels kommer Christina Rogestam senare att säga ett par ord om förslagen mer i detalj.

Jag avser i stället att mycket kortfattat gå direkt på den centrala frågan om lotaldimensionering och motiven för den.

Utskottet förordar en sådan lotaldimensionering och därmed etl avskaffande av del fria området, som har framgått av vad som sagts här lidigare.

Nr 127

Torsdagen den 19 april 1979

Genomförande av totaldimensionerad högskola, m. m.

Skälen till detla är i slort sett alt det fria området

1. medfört minskade anslag per årsstudieplals inom området i fråga; dvs. kvaliteten i utbildningen har sjunkit,

2. medfört minskad omfattning av värdefulla spärrade utbildningar,

3. medfört långsammare expansion för utbyggnadsorterna och

4. medfört slora svårigheter att utveckla planeringsrutiner för den grundläggande högskoleutbildningen.

Den massiva kritiken mot det fria området som har kommil frän högskoleenheter, regionstyrelser, det centrala ämbetsverket, dvs. UHÄ, och från de närmast berörda fackliga organisationerna har givetvis också medverkat, när utskottet bestämt sig för att föreslå att det fria området skulle avskaffas.

Varför blev nu inte del fria området den succé man tänkt sig?

Ja, för det första fick naturligtvis den tekniska lösningen en olycklig uiformning med en lång och omständlig handläggningsgäng. Det har nu också regeringen insett och erkänt. Det erkändesju också här från talarstolen. Folkpartiels förelrädare i högskoledebatter här i kammaren har tidigare ofta i kraftiga ordalag kritiserat omständliga handläggningsgångar, men maken till omständlighet än när del gäller just det fria området och begäran om mer resurser till del får man leta efter.

För det andra är det givetvis den rent planeringsmässiga faktorn. Det har rätt snabbt framstått som omöjligt att driva någon planering, värd namnet, för framtiden med en fri sektor, som man inte kan få något grepp om kvantitativt och vars behov man inte - det ligger ju i sakens natur - hade rätt alt avväga mot behov inom andra sektorer.

För det tredje framstod del också som orättvist att personer som vall att studera på vissa linjer och i vissa kurser, de s. k. fria, skulle ha en absolut räll härtill, medan andra studerande inte hade motsvarande rätt.

Slutligen blev det också fördel fiärde ganska snabbt alldeles uppenbart att ekonomin betydde myckel. Regeringen var helt enkelt inte beredd alt satsa sådana summor på det fria området att man kunde upprätthålla kvaliteten. Gårman ut och lovar all alla som vill skall få studera på vissa linjer och i vissa kurser, så presumerar naturiigtvis de berörda att det skall ske under bl. a. oförändrade kvalitetsbetingelser. Ingenting sades ju om all kvaliteten skulle sänkas, när man införde det fria området. När så kvaliteten ändå sjunker uppslår givetvis stor besvikelse bland de berörda. Alldeles särskill svårt blir det naturiigtvis för en regering - och det gäller varje regering - att i tider av ekonomisk åtstramning få gehör för ohämmad satsning på en viss del av den högre utbildningen. Det är sannolikl så att en expansiv ekonomi är en nödvändig betingelse för ett fritt område, dvs. ett område med obegränsad resurslillförsel - del ärju det som avses med det fria området.

Sedan är det en annan sak att Just i tider av nedgång i ekonomin borde samhället egentligen salsa mer på högre utbildning och forskning. Men del är givet att också då reses frågan varför vissa sektorer skall tillförsäkras ynnesten att ovillkoriigen fä öka utan att prövas mot andra sektorer. Det problemet kvarstår.

Herr talman! Med det här sagda ber jag att få yrka bifall till utskottets hemställan i utbildningsutskottets betänkande nr 31.

JÖRGEN ULLENHAG (fp) kort genmäle:

Herr lalman! Det är egentligen bara en enda punkt i Lars Gustafssons inlägg som jag vill ta upp - vi har haft många tillfällen alt diskutera den här frågan i lidigare debatter.

Den punkl jag vill något kommentera gäller tekniken. Lars Gustafsson sade alt folkpartiet i olika sammanhang har motsatt sig besväriiga handläggningsordningar, och det är helt rikligt. Och vi tillstår aU den teknik som lillkom som elt resultat av överiäggningarna mellan de tre icke socialistiska partierna hösten 1976 inle har fungerat bra. Det är därför som vi nu i reservaiionen vill att man skall göra en översyn av den tekniken och få till stånd klarare och enklare regler än man har haft tidigare. Men det här systemet har ändå haft det goda med sig att många studerande fått en plats som de annars inle skulle ha fått.

Allra sist vill Jag bara påminna om att alla partier under etl stort anlal år har försvarat det system som kallas för automatiksystemet och som inneburit att behörig sökande fått den plats han sökt. Dä var det inget tal om att det var principiellt felaktigt. Vi står fast vid den principen.

Nr 127

Torsdagen den 19 april 1979

Genomförande av totaldimensionerad högskola, m. m.

OVE NORDSTRANDH (m) kort genmäle:

Herr talman! Lars Gustafsson sade alt konstmktionen med den fria sektorn och etl fritt område inte blev någon succé - så föll hans ord. Det kan Jag i någon mån hålla med honom om. Men i så måtto var det i alla fall en framgång att det gav möjlighet till utbildning för åtskilliga tusen studerande. Del är väl också en vinst, även om jag kanske inte vill kalla del för succé.

CHRISTINA ROGESTAM (c):

Herr lalman! Del är nu tredje gången på fyra månader som riksdagen diskuterar tillträdet till högskolan. De bägge tidigare gångerna har det gällt principerna, I dag handlar utskottets belänkande om den praktiska modellen.

Situationen är något originell. Fyra partier har frän olika utgångspunkter yrkat avslag på regeringens proposition. Ingen har reserverat sig till förmån för den,

I principfrågan intar partierna samma ståndpunkter som för fyra månader sedan. Majoriteten anser att samma regler skall gälla för tillträde till all högskoleutbildning. Reservanterna vill ha kvar etl fritt område, men sägersig vilja förändra och förenkla systemet för hur ylteriigare pengar skall gå ut lill högskolorna.

Del fria området och veniilsystemel var resultatet av en kompromiss, en nödvändig kompromiss. Det var egentligen ingen som ville ha systemet så. Folkpartiet och moderaterna talade för ett fortsalt automatiksystem, centern för riksdagsbeslutet 1975.

Nr 127

Torsdagen den 19 april 1979

Genomförande av totaldimensionerad högskola, m. m.

Nu råder allmän enighet om att systemet inte är bra. Det påtalades redan i höstas från universiteten, regionslyrelser, UHÄ och även SACO/SR. Undervisningens kvalitet urholkas, sade man, och visade del med siffror. Centern log intryck av den massiva kritiken mot systemet.

Låt mig slå fast några fakta i historieskrivningen!

Centern och folkpartiet har gjort två uppgörelser med moderaterna om högskolan. Den första var kompromissen hösten 1976 om del fria området och veniilsystemel. Ingen var, som jag sade, förtjust i det systemet, men det var vad vi kunde komma överens om.

I juni 1978 gjorde vi upp om en översyn av den nya högskolan. Den skulle omfatta det fria området, antagningssystemets funktion och de mindre högskolornas situation. Den senare uppgörelsen glömde folkpartiet snabbt när man blev ensam i kanslihuset. Den pariamenlariska översynsgrupp som numera är tillsatt har en helt annan roll och skall i stort sett bara följa UHÄ:s utvärderingsarbete.

När centern insåg att folkpartiregeringen inte tänkte hälla den senaste överenskommelsen, ansåg vi oss tvungna att ta vårl ansvar för de studerande och för utbildningens kvalitet. Framför allt två skäl har vägt tungt i vårl ställningstagande.

För del fö-rsta innebar systemet med det fria området och ventilsystemet i sig en styrning av medel lill de stora universiteten. Det medförde i sin tur att resurserna för salsningar på de mindre högskolorna blev knappare.

För det andra kom tillämpningen av systemet att innebära en urholkning av kvaliteten, som - del utgår jag från alt även reservanterna är villiga att erkänna - är ohållbar i längden.

Del skall självfallet vara en strävan att ge så många som möjligl tillfälle att bedriva högre studier - både ungdomar och äldre som tidigare inte fått denna möjlighet. I etl läge med begränsade resurser måste man i vanlig ordning väga viktiga ting rnot varandra och prioritera. I den prioriteringen valde centern att salsa på ulbyggnadsorterna och på utbildningens kvalitet.

Utskottsmajoriteten omsätter nu riksdagsbeslutet från december i praktisk tillämpning på del sätt som del var tänkt. Samma regelsystem skall gälla för antagning till hela högskolan. Utbildningens kvalitet höjs dels genom att antalet årssludieplatser pä del tidigare fria området minskas något - 500 platser på ekonomlinjen och 1 000 platser på enstaka kurser - dels genom etl ylteriigare tillskott på 1 milj. kr. Man satsar också 0,5 milj. kr. på att förslärka resurserna för studievägledning.

Därtill sätter utskottsmajoriteten stopp för fp-regeringens förslag all drastiskt minska möjligheterna till fortsatt utbyggnad på de mindre orterna. Den nedskärning av anslaget till lokala linjer och enstaka kurser med 2,5 milj. kr. som regeringen föreslog skulle klart ha påverkat möjlighelerna förde nya gmpperna att kunna studera liksom möjligheterna för de många ungdomar som vill läsa nära hemorten.

Kalla fötter har regeringsföreträdare kallat de här ändringarna av propositionen. Samtidigt har man sagt att man själv hederiigt försökt omsätta riksdagens beslut i praktisk tillämpning. Del är dä bara alt beklaga alt det inle i

utbildningsministerns närhet finns någon som kan läsa innantill. Del står klart i utbildningsutskottets belänkande från december all någon nedskärning av utbildningsplatser inte får göras på ulbyggnadsorterna. Så värdet med de kalla fötterna och med folkpartiets hederiighel i den frågan.

Jag vill med elt kort exempel visa på urholkningen av undervisningens kvalilel och de bekymmer som man i dag har för delta ute på universiteten. I Göteborgs universitets petita ger man i en särskild bilaga en beskrivning av undervisningssituationen på ekonomlinjen. Så här rapporterar studierektorn i handelsrätt:

"Gruppstorleken har ökats: Jöken från 30 till 80. Beskattningsrätt I från 25 till 50. Kursens kvalilel och lentamensresultaten har sjunkit markant. Alll fler hoppar av efter ett lag. Exempelvis Beskattningsrätt I hade tidigare två deltentamina, men de har sammanslagits lill en enda då lärarna inle kan rätta den första lentan innan den andra."

Pä samma sätt kan man gä igenom ämne för ämne. Rapporterna är likartade.

Ett annat exempel: För att nå upp lill den undervisningsstandard, dvs. den undervisningsmängd per studerande, som fanns 1976/77 på det nu fria området och med nuvarande antal årssludieplatser behövs ett resurstillskott på 12 milj. kr. Om motsvarande gäller för övriga universitet blir siffran för landei som helhet betydande.

Det är då inlressanl att konstatera all ordet kvalitet inle heller den här gången finns med i reservationen. Varken Ove Nordsirandh eller Jörgen Ullenhag använde det ordet. Är man verkligen omedveten om den faktiska silualionen ute på universiteten? Det är i så fall ganska anmärkningsvärt.

I reservationen anvisar man inle heller någon väg för alt höja kvaliteten. Är man nöjd med situationen sådan den är, eller vilka åtgärder tänker man vidla? Jag tror att många vill ha besked pä den punkten.

Reservationen föreslär en återgång i riktning mot automatiken för det fria området. Men man anvisar inga pengar. Var har man tänkt ta dem ifrån? Det är också många som väntar på det beskedet.

Partierna har i olika sammanhang varit eniga om behovet av satsning på högre utbildning och forskning. Det är viktigt. Det måste, menar Jag, ta sig ullryck bl. a. i all denna sektor inle skall behöva verkställa den iväprocenliga nedskärning av resurserna som man enligt pelitaanvisningarna skall redovisa. I stället är det nödvändigt med en fortsalt kraftig satsning både pä att utöka antalel årssludieplatser och pä en höjd kvalilel under de närma.ste åren. Flera skäl talar för delta. Ett är den 16-årspuckel som om några år är en 19-årspuckel, Det är nu högskolorna måste planera för all ta emot dessa ungdomar och ge dem utbildningsmöjligheter,

Etl annat skäl är näringslivels krav på kvalitet i utbildningen. Planeringsprogrammet för Göteborgs högskoleregion är f. n, ule på remiss. Kommentarerna från näringslivet har hittills varit entydiga. Kvaliteten pä utbildningen måste höjas, och kravet gäller hela högskolan.

Det riksdagen i dag fattar beslut om är en teknik för en mjukspärrad högskola. De regionala reserverna kommer - om tillströmningen av slude-

Nr 127

Torsdagen den 19 april 1979

Genomförande av totaldimensionerad högskola, m. m.

Nr 127

Torsdagen den 19 april 1979

Genomförande av totaldimensionerad högskola, m. m.

rande blir sådan - att kunna användas för all öka antalet utbildningsplatser med hänsyn till de studerandes efterfrågan och arbetsmarknadens behov. Kvaliteten på utbildningen kan höjas. Herr talrrian! Jag yrkar bifall till utskoiiets hemställan i dess helhet,

JÖRGEN ULLENHAG (fp):

Herr talman! Med anledning av Christina Rogestams historieskrivning vill jag göra ett par kompletteringar. Del finns två vägar i den här frågan, en krokig och en rak väg. Ingen har väl bestritt att folkpartiet och moderaterna har följt en rak väg. Vi har hela tiden hävdat vikten av att det finns en fri sektor.

Centern däremot har följt en myckel krokig väg. Först motionerade man 1975 om avslag pä den socialdemokraliska propositionens förslag om en generell anlagningsbegränsning. Sedan gjorde man vid utskottsbehandlingen upp med socialdemokraterna om en tolalspärr - del var ståndpunkt nr 2.

Hösten 1976 kom man sedan överens med folkpartiet och moderaterna om att vi inte skall ha någon tolalspärr utan etl område med fritt tillträde.

Förra året och nu är man tillbaka hos socialdemokraterna och vill ha en tolalspärr. Den här vägen ärju något egendomlig.

Christina Rogestam sade att partierna har varit eniga i väldigt många frågor när det gäller den högre utbildningen. Jag vill hålla med om det, men centerpartiets problem måste rimligen vara alt bli enigt med sig självt.

CHRISTINA ROGESTAM (c):

Herr talman! Jag lycker alt Jörgen Ullenhag skall lala med litet mindre bokstäver om att andra partier ändrar uppfattning, efter den uppvisning i denna konsts högre skola som folkpartiet gjorde för några veckor sedan.

Överiäggningen var härmed slulad.

Punkten 1

Mom . 1 och 2

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 1 av Ove Nordsirandh m. fl. i moisvarande del, och förklarades den förra proposilionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Ove Nord-standh begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposiiion:

Den som vill att kammaren bifaller ulbildningsulskottets hemställan i

beiänkandei nr 31 punklen 1 mom. 1 och 2 röstar ja,

den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservaiionen nr 1 av Ove Nordsirandh

m. fl. i moisvarande del.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Ove Nordsirandh begärde

rösträkning verkställdes voiering med omrösiningsapparat. Denna omröslning gav följande resultat:

Ja - 180

Nej - 76

Avslår - 2

Mom . 3-16

Kammaren biföll vad utskollel i dessa momenl hemställt.

Nr 127

Torsdagen den 19 april 1979

Anslag till utbildning för tekniska yrken, m. m.

Punklerna 2 och 3

Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkier hemslälll.

§ 17 Anslag till utbildning för tekniska yrken, m. m.

Föredrogs ulbildningsulskottets belänkande 1978/79:32 med anledning av proposilionen 1978/79:100 såviit gäller anslag till utbildning för tekniska yrken, utbildning för vårdyrken, utbildning för kultur- och informationsyrken saml bidrag lill kommunal högskoleutbildning m. m. jämle molioner.

ANDRE VICE TALMANNEN:

I fråga om delta belänkande hålles gemensam överiäggning för samtliga punkier. Under den gemensamma överiäggningen får yrkanden framställas beträffande samtliga punkter i belänkandet.

I det följande redovisas endast den punkt, vid vilken under överiäggningen framslällls särskilda yrkanden.

Punkten 1 (Utbildning för tekniska yrken)

Regeringen hade i proposilionen 1978/79:100 bil. 12 (utbildningsdepartementet) efter föredragning av utbildningsministern Jan-Erik Wikström under punkten D 5 (s. 44762) föreslagil riksdagen all

1. beslula om att inrätta följande allmänna utbildningslinjer, nämligen byggnadsinduslrilinjen omfattande 60 poäng, fordonslekniklinjen omfattande 60 poäng, livsmedelsindustrilinjen omfattande 60 poäng, pappers- och pappersmasseindustrilinjen omfattande 40 poäng, slålindusirilinjen omfaltande 60 poäng, samhällsbyggnadslekniklinjen omfaltande 160 poäng, sågverksindustrilinjen omfattande 60 poäng, träindustrilinjen omfattande 60 poäng saml verksladsinduslrilinjen omfattande 60 poäng,

2. fastställa planeringsramar enligt vad som förordats i propositionen,

3. bemyndiga regeringen alt disponera 1 000 000 kr. under anslagsposten Högskolan i Luleå på det sätt som förordats i propositionen,

4. lill Utbildning för tekniska yrken för budgelårel 1979/80 anvisa elt reservationsanslag av 393 401 000 kr.

Nr 127

Torsdagen den 19 april 1979

Anslag till utbildning för tekniska yrken, m. m.

I detta sammanhang hade behandlats motionerna

1978/79:907 av Stig Alemyr m, fl, (s), vari yrkats att riksdagen som sin mening gav regeringen lill känna vad som i molionen anförts om särskilt anpassad civilingenjörsutbildning för personer som genomgått yrkesleknisk högskoleutbildning,

1978/79:920 av Margot Håkansson (fp),

1978/79:1353 av Rolf Hagel (apk) och Alf Lövenborg (apk),

1978/79:1374 av Arne Pettersson m. fl. (s),

1978/79:1391 av Nils Åsling (c) och Per Stjernström (c),

1978/79:1910 av Cari-Wilhelm Lolhigius (m) och

1978/79:2146 av Bengt Gustavsson m. fl. (s).

Utskottet hemställde

1. all riksdagen beslulade om inrättande av allmänna utbildningslinjer i enlighel med vad som förordats i propositionen 1978/79:100,

2. att riksdagen beiräffande särskild civilingenjörsutbildning för personer som genomgått yrkesteknisk högskoleutbildning skulle avslå molionen 1978/79:907,

3. att riksdagen beträffande förstärkning av kunskaper i handikappfrågor inom vissa utbildningar skulle avslå motionen 1978/79:920,

4. att riksdagen beträffande en ny högskoleenhet för högre teknisk utbildning skulle avslå molionen 1978/79:1353,

5. all riksdagen beiräffande forskningsresurser i Eskilstuna skulle avslå motionen 1978/79:2146,

6. att riksdagen med avslag på motionen 1978/79:1910 bemyndigade regeringen att disponera I 000 000 kr. under anslagsposten Högskolan i Luleå i enlighet med vad som förordats i proposilionen 1978/79:100,

7. all riksdagen beiräffande resurser lill Lunds tekniska högskola skulle avslå motionen 1978/79:1374,

8. att riksdagen beträffande en utbildningslinje i praktisk ekologi skulle avslå motionen 1978/79:1391,

9. all riksdagen fastställde planeringsramar för sektorn för utbildning för tekniska yrken i enlighel med vad som förordals i propositionen 1978/ 79:100,

10. all riksdagen lill Utbildning för tekniska yrken för budgetåret 1979/80
anvisade ett reservalionsanslag av 393 401 000 kr.

Reservalion hade avgivits beiräffande särskild civilingenjörsutbildning för personer som genomgått yrkesteknisk högskoleutbildning av Stig Alemyr, Bengt Wiklund, Lars Gustafsson, Roland Sundgren, Lennart Bladh, Iris Mårtensson och Torslen Karisson (samtliga s) som ansett att ulskotlel under 2 bort hemställa

att riksdagen med bifall lill motionen 1978/79:907 som sin mening gav regeringen till känna vad reservanterna anfört.

TORSTEN KARLSSON (s):

Herr talman! Jag ber att först få yrka bifall till reservaiionen av socialdemokraterna i utbildningsutskottet om utbildning för tekniska yrken.

Vi har på senare år upplevt del stora behovet av tekniskt utbildad arbetskraft. Trols del konstaterade behovet erfar vi en nedgång av sådan utbildning. Därför är det förvånansvärt att utskottsmajoriteten inte finner någon anledning till iniiiativ från riksdagens sida för all komma till rätta med denna utbildningsbrist, ulan passivt hänvisar lill UHÄ och säger alt det ankommer på den myndigheten alt uppmärksamma och pröva.

Del har ju visat sig att fiera studerande som avslutat yrkesteknisk högskoleutbildning är intresserade att fortsätla med högre studier bl. a. inom lärarutbildningen eller den tekniska sektorn. Vi anser alt delta studieinlresse bör tillvaratas. Om delta vore möjligt skulle det kunna leda till alt man får fram elt anlal högt utbildade tekniker med en unik kombination av praktisk och teoretisk erfarenhet och utbildning.

Vårt förslag innebär att UHÄ får i uppdrag att närmare utreda frågan om hur civilingenjörsutbildning kan anpassas för personer som genomgått yrkesteknisk högskoleutbildning.

I en sådan anpassad civilingenjörsutbildning är det angeläget att man tillvaratar kunskaper och erfarenheter som studerande erhållit dels i sin yrkesutövning, dels i den yrkeslekniska högskoleutbildningen. Från högskolan i Luleå finns iniresse för en sådan anpassad utbildning. Detla iniresse gmndas på mycket god erfarenhet av elever med den bakgmnd som anges i molionen 1978/79:907.

Jag ber att få yrka bifall lill reservationen.

Nr 127

Torsdagen den 19 april 1979

Anslag till utbildning för tekniska yrken, m. m.

OVE NORDSTRANDH (m):

Herr talman! I den motion som Torsten Karisson talade för begärs alt UHÄ skall fä i uppdrag alt utreda hur civilingenjörsutbildningen kan anpassas för personer som genomgått yrkesteknisk högskoleutbildning. Molionen har fullföljts av en reservation, som kräver utredning -en omedelbar sådan efter vad jag kan förstå. Yrkandet om tillkännagivande måste väl tolkas så.

Utskottsmajoriteten tycker att det är att vara en aning hel på gröten. Den yrkestekniska högskoleutbildningen har existerat kort tid. Hur den har utfallit och hurden kan utvärderas ärdel ännu för tidigt att med säkerhet yttra sig om, även om mycket redan.i dagslägel lalar lill dess fördel och för att den är bra. Men visst kan det uppstå behov av att komplettera den traditionella högskoleutbildningen inom den tekniska sektorn med nya utbildningsalternativ för dem som genomgått den yrkestekniska högskoleutbildningen. Delta är utskottsmajoriteten klart medveten om, men menar att det är för tidigt all gå lill uiredning. Det bör, menar vi, räcka med att UHÄ följer frågan och, om och när behovet klart aktualiseras, dä lar ilu med problemet-om det nu över huvud lagel blir eU problem.

Talesmannen för reservaiionen sade att utskollel har nöjt sig med all passivt hänvisa till UHÄ. Det lyckerjag är att verkligen ta i. Vad utskottet säger torde UHÄ också läsa och rätta sig efter. Att UHÄ skulle vara passivt

Nr 127

Torsdagen den 19 april 1979

Anslag till utbildning för undervisningsyrken, m. m.

vågar Jag verkligen inte tro, snarare tvärtom.

Skillnaden mellan den handlingslinje som reservanterna rekommenderar och den som utskottsmajoriteten har stannat för är, enligt min mening, inle siörre än all motionärerna genom utskottets ullalande blivit i det närmaste tillgodosedda. Jag yrkar bifall lill utskottets hemslällan i såväl denna som övriga delar

Överiäggningen var härmed slulad.

Punklen 1 Mom . 1 Utskottets hemställan bifölls.

Mom. 2

Propositioner gavs på bifall till dels ulskcllels hemslällan, dels reservationen av Stig Alemyr m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägandeja besvarad. Sedan Torsten Karlsson begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill all kammaren bifaller ulbildningsutskollels hemslällan i

belänkandet nr 32 punklen 1 mom. 2 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallil reservaiionen av Stig Alemyr m. fl.

Vid omröslning genom uppresning förklarades flerlalel av kammarens ledamöier ha röstat för ja-propositionen. Då Torslen Karisson begärde rösträkning verkställdes voiering med omrösiningsapparat. Denna omröslning gav följande resultat:

Ja - 138 Nej - 117

Mom. 3-10

Kammaren biföll vad ulskotlel i dessa momenl hemställt.

Punklerna 2-4

Kammaren biföll vad ulskoltel i dessa punkier hemslälll.

§ 18 Anslag till utbildning för undervisningsyrken, m. m.

Föredrogs utbildningsutskottets betänkande 1978/79:33 med anledning av propositionen 1978/79:100 såvitl gäller anslag lill utbildning för undervisningsyrken JiJmte motioner.

I propositionen 1978/79:100 bil. 12 (ulbildningsdeparlemeniel) hade regeringen efter föredragning av statsrådet Birgit Rodhe under punkten D 8

(s. 478-519) föreslagit riksdagen att

1. beslulaomavvecklingav barnavårdslärarlinjen enligl vad som förordats i propositionen,

2. bemyndiga regeringen all inleda förhandlingar med berörda kommuner om elt successivt förstatligande av den kommunala fritidspedagogulbild-ningen enligt vad som förordals i propositionen,

3. bemyndiga regeringen eller myndighet som regeringen bestämde alt göra omfördelningar i vad gällde antagningsplatser på hemspråkslärariinjen enligt vad som förordats i proposilionen,

4. bemyndiga regeringen all slutligt besluta om lokaliseringen av den sista ulbildningslerminen av den särskilda speciallärarulbildningen på gren 1 enligt vad som förordals i proposilionen,

5. fastställa planeringsramar enligl vad som förordals i proposilionen,

6. lill Utbildning för undervisningsyrken för budgetåret 1979/80 anvisa ett reservalionsanslag av 491 186 000 kr.

Nr 127

Torsdagen den 19 april 1979

Anslag till utbildning för undervisningsyrken, m. m.

I delta sammanhang hade behandlats motionerna 1978/79:228 av Eivor Marklund (vpk),

1978/79:269 av Bo Lundgren (m) och Wiggo Komstedt (m),

1978/79:445 av Per-Axel Nilsson (s)och Torsten Gustafsson (c), vari yrkats all riksdagen som sin mening gav regeringen lill känna vad i motionen anförts gällande omfattningen av förskollärarulbildningen på Golland,

1978/79:448 av Per Stjernström (c),

1978/79:450 av Ingegerd Troedsson (m) och Ingrid Sundberg (m), vari yrkats alt riksdagen hos regeringen skulle anhålla om all antagningen lill pedagogik/meiodiklärarlinjen begränsades lill nuvarande 30 plalser och all antagning lill barnavärdslärariinjen fick ske i samma omfattning som nu,

1978/79:520 av Birgitta Dahl m. fl. (s), vari yrkats an riksdagen beslulade alt antagningskapacilelen pä barnavårdslärarlinjen och pedagogik/metodiklärarlinjen skulle vara oförändrad budgetåret 1979/80,

1978/79:523 av Olof Palme m. fl. (s), vari yrkats all riksdagen skulle

1. lill Utbildning för undervisningsyrken för budgelårel 1979/80 anvisa ell
i förhållande lill regeringens förslag med 2 000 000 kr, förhöjl förslagsanslag
av 493 186 000 kr,,

2, som sin mening ge regeringen lill känna vad i molionen 1978/79:509
anförts om antagning till förskollärarutbildning.

1978/79:622 av Georg Danell (m), vari yrkats att riksdagen som sin mening gav regeringen lill känna all förskollärarutbildning med den omfatining som angivils i molionen borde förläggas lill Golland fr, o, m, 1980/81,

Nr 127

Torsdagen den 19 april 1979

Anslag till utbildning för undervisningsyrken, m. m.

1978/79:626 av Sven Eric Lorentzon (m) och Hans Nyhage (m), vari yrkats all riksdagen beslulade all lärarutbildningen för Jordbruk, skogsbruk och trädgårdsskötsel skulle ha samma omfallning budgetåret 1979/80 som innevarande budgetår,

1978/79:915 av Lars Gustafsson (s), vari yrkats alt riksdagen som sin mening gav regeringen lill känna vad som anförts i motionen angående regionslyrelsens förslag om dimensionering, lokalisering och lidpunkt för start av förskollärarutbildning på Gotland,

1978/79:918 av Lars Henrikson m, fl, (s, c, m, fp, vpk),

1978/79:1073 av Rolf Hagel (apk) och Alf Lövenborg (apk), vari såviu nu var i fråga yrkats att riksdagen skulle

1, uttala att antalet modersmälslärarplalser borde utökas kraftigt (yrkandel
3),

2, uttala all i förskoleseminarier särskilda kvoter för tvåspråkiga elever
inrättades, :>å att tvåspråkig personal garanterades lill förskolan för alla
invandrarspråk (yrkandel 4),

1978/79:1349 av Helge Hagberg m. fl. (s, c, m),

1978/79:1351 av Helge Hagberg m. fl. (s, c, m), vari yrkats all riksdagen som sin mening gav regeringen till känna att vårdlärarutbildningen i Örebro borde bibehållas, i vart fall för lid intill dess den till Uppsala föreslagna utbildningen organiserats som distansundervisning och utvärdering av undervisningen i denna form skett,

1978/79:1357 av Börie Hörnlund m. fl. (c), vari yrkats all riksdagen skulle

1. beslula bibehålla antalet antagningsplatser på lärariinjen för jordbruks-,
skogsbruks- och trädgårdsskötsel lill 72,

2. som sin mening i övrigl ge regeringen lill känna vad i molionen anförts
om åtgärder för all trygga lärartillgången,

1978/79:1634 av RolfHagel (apk) och Alf Lövenborg (apk), vari såviit nu var i fråga yrkats att antalet utbildningsplatser skulle utökas inom social- och hälsovården., för undervisningsyrken, särskill förskollärar- och lärarutbildningen, tillika för tvåspråkig lärarutbildning med elt invandrarspråk som modersmål samt i fråga om studier med inriktning på förbättrad arbetsmiljö och den fysiska planeringen (yrkandel 4),

1978/79:1888 av Lennart Bladh m. fl. (s).

1978/79:1903 av Kari-Erik Häll m. fl. (s).

1978/79:1920 av Ingegärd Oskarsson m.fl. (c, s, m), vari yrkats au riksdagen beslulade som sin mening ge regeringen till känna alt den särskilda speciallärarutbildning som lill viss del bedrevs vid högskolan i Växjö i sin helhet skulle lokaliseras dit,

1978/79:1928 av Marianne Sfålberg m. fl. (s),

1978/79:1934 av Lars Werner m. fl. (vpk), vari såviii nu var i fråga yrkats

1. alt riksdagen under D 8, Utbildning för undervisningsyrken, anvisade elt i förhållande till regeringens förslag med 10 000 000 kr. förhöjl belopp, i syfte all öka intagningen lill förskollärarulbildningen med 650 elever och lill frilidspedagogulbildningen med 350 elever (yrkandel 1),

2. all riksdagen skulle uttala sig för och hos regeringen hemställa om förslag innebärande (yrkandel 2)

a) alt utbildningskapaciteten vad gällde förskollärare under de följande
fem åren borde uppgå till elt genomsnitt av 10 000,

b) att utbildningskapaciteten vad gällde fritidspedagoger under de följande fem åren borde uppgå till ett genomsnitt av 5 000 elever,

c) alt utbildningstiden för förskollärare och fritidspedagoger borde vara fyra år, med varvad teori och praktik i enlighet med vad som anförts i motionen,

d) att kommunerna borde vara skyldiga all tillse att personalen erhöll
möjlighel till årlig fortbildning på 30 limmar och att statsbidrag borde utgå för
denna verksamhei,

e) all de som hade anställning inom ulbildningsyrkena men saknade
formell kompelens borde ges möjlighel all genomgå utbildningen och att för
denna kategori ersättning skulle utgå moisvarande full lön, och

Nr 127

Torsdagen den 19 april 1979

Anslag till utbildning för undervisningsyrken, m. m.

1978/79:1935 av Britt Wigenfeldi (c), vari yrkats alt riksdagen uttalade

1. att intagning till barnavårdslärarlinjen borde ske i oförändrad omfallning hösten 1979, dvs. 36 platser,

2. all beslut om eventuell nedläggning borde fattas först sedan den föreslagna ersätlningsutbildningen utvärderats.

Utskollel hemställde

1. all riksdagen beiräffande dimensioneringen av barnavärdslärariinjen och pedagogik/metodiklärariinjen med avslag på proposilionen 1978/79:100 och med bifall till moiionerna 1978/79:450, i denna del, 1978/79:520, i denna del, och 1978/79:1935, yrkandel 1 i denna del, godkände vad utskottet förordat,

2. att riksdagen beiräffande uivärdering av pedagogik/metodiklärariinjen skulle avslå motionen 1978/79:1935, yrkandel 2,

3. att riksdagen beiräffande frilidspedagogulbildningen i Östersund med bifall lill propositionen 1978/79:100 skulle avslå motionen 1978/79:1928,

4. att riksdagen beiräffande dimensioneringen av frilidspedagogulbildningen med bifall till proposilionen 1978/79:100 skulle avslå molionen

Nr 127

Torsdagen den 19 april 1979

Anslag till utbildning för undervisningsyrken, m. m.

1978/79:1934, yrkandel 1 i denna del,

5. all riksdagen beiräffande dimensioneringen av förskollärarulbildningen med bifall ull propositionen 1978/79:100 skulle avslå moiionerna 1978/ 79:523, yrkandel 1 i denna del, och molionen 1978/79:1934, yrkandel 1 i denna del,

6. att riksdagen beiräffande utbyggnadsplan för förskollärar- och frilidspe-dagoguibildningarna skulle avslå molionen 1978/79:1934, yrkandena 2 a och 2 b,

7. all riksdagen beiräffande lokalisering och dimensionering av förskollärarutbildning i form av 80/100-poängsutbildning på Golland med avslag pä propositionen 1978/79:100 och med bifall lill motionerna 1978/79:445, i denna del, och 1978/79:915, i denna del, samt med anledning av molionen 1978/79:622, i denna del, som sin mening gav regeringen lill känna vad utskottet anfört,

8. all riksdagen beträffande lokalisering och dimensionering av förskollärarutbildning i form av 50-poängsutbildning pä Gotland med bifall lill moiionerna 1978/79:445, i denna del, 1978/79:622, i denna del, och 1978/79:915, i denna del, godkände vad som förordals i proposilionen 1978/79:100,

9. all riksdagen beiräffande siarltidpunkl för förskollärarutbildning på Golland med anledning av propositionen 1978/79:100 och moiionerna 1978/79:445, i denna del, 1978/79:622, i denna del, och 1978/79:915, i denna del, som sin mening gav regeringen lill känna vad ulskotlel anförl,

10. att riksdagen beträffande dimensioneringen av förskolläramtbildning-en i Örebro raed bifall lill proposilionen 1978/79:100 skulle avslå molionen 1978/79:1349, i denna del,

11. alt riksdagen beträffande lokalisering av förskollärarutbildning till Kiruna skulle avslå molionen 1978/79:228,

12. att riksdagen beiräffande förskollärar- och frilidspedagogutbildning-ens utformning skulle avslå motionen 1978/79:1934, yrkandel 2 c,

13. alt riksdagen beträffande fortbildning av barnslugepersonal skulle avslå molionen 1978/79:1934, yrkandel 2 d,

14. alt riksdagen beiräffande löneförmåner m. m. skulle avslå molionen 1978/79:1934, yrkandet 2 e,

15. alt riksdagen beiräffande bestämmelserna om antagning till förskollärarutbildning skulle avslå molionen 1978/79:523, yrkandet 2,

16. all riksdagen beträffande gymnasiiklärarlinje i Östersund skulle avslå motionen 1978/79:448,

17. att riksdagen beträffande musiklärariinje i Linköping skulle avslå molionen 1978/79:918,

18. all riksdagen beträffande lågsladielärariinje i Kristianstad skulle avslå moiionerna 1978/79:269 och 1978/79:1888,

19. all riksdagen beiräffande dimensioneringen av utbildningen av tvåspråkiga lärare för invandrarundervisning m, m, skulle avslå moiionerna 1978/79:1073, yrkandena 3 och 4, saml 1978/79:1634, yrkandel 4,

20. alt riksdagen beträffande en extra vårdlärarkurs i Örebro med avslag på propositionen 1978/79:100 och med anledning av molionen 1978/79:1351, i

denna del, som sin mening gav regeringen lill känna vad utskottet anfört,

21, att riksdagen beträffande värdlärarutbildning i Boden skulle avslå molionen 1978/79:1903,

22, att riksdagen beträffande dimensioneringen av lärariinjen för jordbruk, skogsbruk och trädgårdsskötsel med avslag pä proposilionen 1978/79:100 saml med bifåll lill motionerna 1978/79:626, i denna del, och 1978/79:1357, yrkandel 1 i denna del, som sin mening gav regeringen lill känna vad ulskotlel anförl,

23, att riksdagen beiräffande åtgärder för alt trygga tillgängen på lärare i Jordbruk, skogsbruk och trädgårdsskötsel skulle avslå molionen 1978/ 79:1357, yrkandet 2,

24, all riksdagen beiräffande lokalisering av den sista ulbildningslerminen av den särskilda speciallärarutbildningen till Växjö med anledning av proposilionen 1978/79:100 och med bifall till molionen 1978/79:1920 som sin mening gav regeringen lill känna vad utskottet anfört,

25, all riksdagen bemyndigade regeringen att inleda förhandlingar med berörda kommuner om ett successivt förstatligande av den kommunala frilidspedagogulbildningen i enlighel med vad som förordals i propositionen 1978/79:100,

26, all riksdagen bemyndigade regeringen eller myndighet som regeringen bestämde alt göra omfördelningar i vad gällde antagningsplatser på hemspråkslärariinjen i enlighel med vad som förordats i proposilionen 1978/79:100,

27, alt riksdagen fastställde planeringsramar för sektorn för undervisningsyrken i enlighet med vad utskottet förordat,

28, att riksdagen beiräffande medelsanvisningen med anledning av proposilionen 1978/79:100 och med bifåll lill moiionerna 1978/79:450, 1978/ 79:520, 1978/79:626, 1978/79:1351, 1978/79:1357, yrkandel 1, och 1978/ 79:1935, yrkandet 1, samt med avslag på motionerna 1978/79:523, yrkandet 1, 1978/79:1349 och 1978/79:1934, yrkandet 1, samtliga motioner i nu förevarande del, till Utbildning för undervisningsyrken för budgetåret 1979/80 anvisade elt reservationsanslag av 491 428 000 kr.

Nr 127

Torsdagen den 19 april 1979

Anslag till utbildning för undervisningsyrken, m. m.

Reservationer hade avgivits

1, beiräffande dimensioneringen av förskolläramibildningen av Stig
Alemyr, Bengt Wiklund, Lars Gustafsson, Roland Sundgren, Lena Hjelm-
Wallén, Iris Mårtensson och Torsten Karisson (samtliga s) som ansett alt
utskottet under 5 bort hemställa

att riksdagen med anledning av propositionen 1978/79:100 och motionen 1978/79:1934, yrkandet 1 i denna del, samt med bifall till motionen 1978/79:523, yrkandel 1 i denna del, som sin mening gav regeringen till känna vad reservanterna anförl,

2, beträffande en extra vårdlärarkurs i Örebro av Linnea Hörién (fp) och
Jörgen Ullenhag (fp) som ansett alt ulskotlel under 20 bort hemställa

6 Riksdagens protokoll 1978/79:127-129

Nr 127

Torsdagen den 19 april 1979

Anslag t dl utbildning för undervisningsyrken, m. m.

att riksdagen med bifall lill proposilionen 1978/79:100 skulle avslå molionen 1978/79:1351,

3, beträffande medelsanvisningen av Stig Alemyr, Bengt Wiklund, Lars Gustafsson, Roland Sundgren, Lena Hjelm-Wallén, Iris Mårtensson och Torsten Karlsson (samtliga s)som-vid bifall lill reservaiionen nr 1 -ansett all ulskoltel under 28 bort hemställa

att riksdagen med anledning av propositionen 1978/79:100 och med bifall lill moiionerna 1978/79:450, 1978/79:520, 1978/79:523, yrkandet 1, 1978/ 79:626,1978/79:1351, 1978/79:1357,yrkandet l,och 1978/79:1935,yrkandel 1, saml med avslag på moiionerna 1978/79:1349 och 1978/79:1934, yrkandel 1, samtliga motioner i nu förevarande del, till Utbildning för undervisningsyrken för budgelårel 1979/80 anvisade etl reservalionsanslag av 493 428 000 kr,.

4, beträffande medelsanvisningen av Linnea Hörién (fp) och Jörgen Ullenhag (fp) som - vid bifall lill reservaiionen nr 2 - ansett att utskottet under 28 bort hemställa

att riksdagen med anledning av propositionen 1978/79:100 och med bifall lill moiionerna 1978/79:450,1978/79:520,1978/79:626,1978/79:1357, yrkandet 1, och 1978/79:1935, yrkandet I, samt med avslag på moiionerna 1978/79:523, yrkandel 1, 1978/79:1349, 1978/79:1351 och 1978/79:1934, yrkandel 1, samtliga molioner i nu förevarande del, lill Utbildning för undervisningsyrken för budgetåret 1979/80 anvisade etl reservalionsanslag av 491 615 000 kr.

IRIS MÅRTENSSON (s):

Herr lalman! I går hade vi en deball om barnomsorg här i kammaren. Som en röd tråd genom hela den debatten gick hell självklart att kvaliteten inom barnomsorgen var en av de viktigaste målsättningarna. I dag har vi att ta ställning till utbildningen av dem som skall handha våra barn, nämligen förskollärarna.

I arbetsplanen för förskolan framhålls att en rad olika faktorer måste beaktas vid beräkning av personalbehovet. Som sådana faktorer anges de enskilda barnens behov, ålder och utvecklingsnivå, förskolans öppethållande, barnens sociala silualion, den dagliga vistelsens längd för varje barn, antalet barn under olika tider på dagen samt - inte det minst viktiga -personalens utbildning. Tillgången pä utbildad personal är av stor betydelse för kvaliteten i och den fortsatta utbyggnaden av förskolan. I kommunerna upplever man dock en brist pä utbildad personal, vilket i vissa fall medfört att nybyggda förskolor inle kunnat las i anspråk. Det finns därför enligt vår mening motiv föratt lill nästa budgetår öka utbildningskapaciteten med 200 platser. Dessa platser bör avse s. k. 50-poängsutbildning för barnskötare. Vi anser all man genom alt främja denna utbildning får en jämnare åldersfördelning inom förskollärarkären, samtidigl som man erhåller en mer allsidig rekrytering iiven i övrigl.

Herr talman! Med förhoppningen all kraven på kvalitet inom barnomsorgen kvarstår från gårdagens deball yrkar jag härmed bifall lill de socialdemokraliska reservalionerna 1 och 3 i ulbildningsulskolteis betänkande nr 33.

JÖRGEN ULLENHAG (fp):

Herr lalman! Utskoltsmajoriteten föreslår att ännu en extra vårdlärarkurs skall anordnas i Örebro med början hösten 1979. Utskottet betonade förra året att man inte ville ge något löfte om en framtida permanent utbildning i Örebro. Samtidigt går man emot regeringens förslag om 24 antagningsplatser i Uppsala.

UtskoUsmajorilelens ställningstagande är enligt min mening djupt olyckligt. Regionstyrelsen i Uppsala högskoleregion har nämligen lagt ned elt mycket förtjänstfullt arbete för all nu i höst starta vårdläramlbildning som modifierad distansundervisning. Bakom del förslaget slår representanter för olika partier och för samtliga sex landsting i högskoleregionen. Regionsiyrelsen har också efter ett grundligt arbete förordat den lösning vi pläderar för i vår reservation. Planeringen för den modifierade distansundervisningen i enlighel med regionstyrelsens och propositionens förslag är också långt framskriden.

En arbetsgrupp har tillsatts för planering av utbildningen; gruppen fungerar som interimistisk linjenämnd med representanter för samtliga slalliga högskoleenheter i regionen, fackliga organisationer m. fl.

En person har tillsatts för planeringsarbetet - inventering av kurslitteratur, kursplaneframlagning, pedagogisk planläggning, lokalanskaffning, samordning av personella och materiella resurser på de fem högskoleorterna osv.

Inom universitetets PU-enhet har ett utvärderingsprojekt förden avsedda utbildningen startats. Distansundervisning inom undervisningsyrkessektorn och inom en hel linje är någol hell nyll, och utvärderarna har därför följt planeringsarbetet från allra första början för alt ha de bästa förutsättningarna.

Arbete pågår nu med att göra läsanvisningar, övningsuppgifter m. m. lill kurslitteratur inom utbildningens första termin. UHÄ satsar 50 000 kr, och universitetet 130 000 kr, för all studera denna viktiga och intressanta utbildning.

Ansökningstiden för dislansundervisningsplalserna för vårdläramlbild-ningen i Uppsala gick ut den 1 mars, 161 ansökningar inkom från samtliga sex län i regionen. Från Örebro län sökte nio personer. Distansundervisningen bygger Ju på alt man kan bo kvar pä sin hemort och genomgå utbildningen. Det är alltså ingen utbildning för speciella Uppsalaönskemål, utan en utbildning som är rikiad lill personer inom hela högskoleregionen. Detta är en särskild poäng när det gäller vårdlärarutbildningen, eftersom ortsbundenhe-ten där - det vel man av flera undersökningar - är mycket stor.

Följer riksdagen utskottsmajoriteten innebär detta enligt min mening en förlsatt regional obalans i fråga om vårdlärarutbildningen i regionen. Rekryteringen till kurserna i Örebro har vant mycket lokal och förväntas bli

Nr 127

Torsdagen den 19 april 1979

Anslag till utbildning för undervisningsyrken, m. m.

Nr 127

Torsdagen den 19 april 1979

Anslag till utbildning för undervisningsyrken, m. m.

så även i fortsättningen. Den enkät som regionstyrelsen i Uppsala hargjort visar att modifierad distansundervisning är det enda sättet för många all skaffa sig en behörighet som vårdlärare.

För all sammanfatta: Förelrädare för de sex berörda landslingen har engagerat sig för att få starta en modifierad distansundervisning fr. o. m. i hösl. Regionsiyrelsen står bakom delta. Universitets- och högskoleämbetet vill också ha platserna lill Uppsala. Trols detla rycker utskottsmajoriteten med etl penndrag och utan motiveringar undan grunden för allt detta. Ingen har motionerat mot denna distansutbildning. Tvärtom har regionstyrelsens arbele och förslag blivit föremål för stor uppmärksamhet och fåll myckel beröm. Går ulskollsmajorileiens linje igenom innebär della att alla sökande till utbildningsplatserna får besked om all deras utbildningsalternativ försvinner. I stället får man börja en lokal antagning i Örebro.

Herr lalman! Jag finner det mycket beklagligt att grunden nu rycks undan för del mycket fina planeringsarbete som det rått stor enighet om inom Uppsalaregionen. Jag tycker alt del är ytterst förvånande all såväl socialdemokrater som moderater och centerpartister utan motivering går emot denna utbildning.

Jag vill yrka bifall lill reservationen 2 och under förutsättning av bifall lill denna också bifall lill reservationen 4,

I della anförande instämde Nils Hjorth (s), Arne Gadd (s), Sture Korpås (c), Britt Wigenfeldi (c) och Åke Gillslröm (s).

INGA LANTZ (vpk):

Herr talman! Utbildningen av förskollärare tillåls fortfarande släpa efter. I en motion till föregående års riksmöie påpekade vpk att utbildningskapaciteten inte ens läckte det behov av förskollärare som uppkommer genom att 1976 års beslut om utbyggnad av barnomsorgen fullföljs. Regeringen hävdade dock att förhållandet mellan utbildningskapacitet och utbyggnadstakt skulle leda till balans mellan antalet utbildade och efterfrågan pä personal i mitten av 1980-lalet. I årels budgetproposition erkänner regeringen all vpk:s bedömning i föregående års moiion var riklig. Detta föranleder emellertid inte regeringen att föreslå någon ökning av intagningen lill förskollärarsemi-narierna.

I sina beräkningar av utbildningsbehovet utgår regeringen också ifrån en fortsatt låg utbyggnadstakt under liden 1981-1985, Man räknar med en utbyggnad under den tiden med 18 000 plalser per år, vilket på fem år skulle ge 90 000 plalser. Därmed skulle sammanlagt ca 250 000 daghemsplalser byggas, vilket inie på någol sätt svarar mot de ca 750 000 barn i förskoleåldern som kommer all finnas vid den tidpunkten. De här 18 000 platserna per år visar den ambitionsnivå som regeringen tänker gä in med i de kommande förhandlingarna om utbyggnaden, vilka skall föras med Kommunförbundet.

Vpk accepterar inte denna låga utbyggnadstakt, vilket också tydligt framgick av gårdagens debatt. Vi har i vår moiion om barn-

omsorgsulbyggnaden krävt en mycket kraftigare utbyggnad än någol annal parti. Enligt vår mening måste man bygga 40 000 daghemsplalser per år under de närmaste tre åren saml 35 000 fritidshemsplalser årligen. Dessulom anser vi all takten när del gäller utbyggnaden om barnomsorgen måste ökas successivi under 1980-lalets första år för all man skall kunna tillgodose alla barns rätt lill en bra daghems- eller friiidshemsplals. Del är en mälsällning som vpk tyvärr är ensamt om i riksdagen.

I går diskuterades barnomsorgen här i kammaren liksom också kvaliteten på den. Grundläggande för kvaliteten pä barnomsorgen är personalsiluafio-nen. Del behövs både bättre utbildad personal och ökad personaltäthet. Därför är frågan om dimensioneringen och utformningen av utbildningen betydelsefull. Fortfarande saknas, trols löften från regeringar, miniminormer när del gäller personaltäthet och gruppstorlek på barnstugorna. Från kommunernas sida har ofta hävdats att brislen på personal är en av orsakerna till alt utbyggnaden av barnomsorgen går så dåligt.

För all täcka utbildningsbehovet enligl vpk:s förslag om utbyggnad skulle man i början på 1980-ialei behöva utbilda 10 000 förskollärare, 5 000 fritidspedagoger och 15 000 barnskötare per år. Vi har lidigare krävt kraftiga ökningar av kapaciteten på dessa utbildningsområden, men det har lyvärt inte gett några utslag från riksdagens sida. Därmed har man från regering och riksdag lyckats få personalutbildningen all fungera som en propp mot en upptrappning av barnslugebyggandet. Man har helt enkelt i den här frågan liksom i andra frågor saboterat utbyggnaden av barnomsorgen. Ökningen av antalet utbildningsplatser för förskollärare och fritidspedagoger kan givetvis inte genomföras i ell slag. Men vi anser all riksdagen bör uttala all de tal som jag lidigare nämnt när det gäller förskollärare och fritidspedagoger bör betraktas som ett genomsnitt för intagningarna lill resp. utbildningar under de närmaste fem åren. Del har påpekats från många håll hur stor bristen är när det gäller utbildad personal. Barnslugeulredningen tog fram bristsiffror och det har också utredningen Utbildning i samspel giorl. Vi menar alt det bör vara möjligl all kortsiktigt öka intagningen till förskollärar- och frilidspeda-gogutbildningarna med 650 resp. 350 elever. Vi menar också all man måste ställa medel lill förfogande för detla i statsbudgeten - 10 milj. kr.

Den ökade intagningen lill förskollärar- och frilidspedagogutbildningarna får inle ske till priset av all utbildningarna försämras. Tvärtom måste man förbättra dem i olika avseenden. Vi menar alt man skall ha en fyraårig högskoleutbildning och också aU man skall ha likvärdig utbildning när del gäller förskollärare och fritidspedagoger, så att det inte är olika utbildningar inom barnomsorgen. De som nu arbetar inom barnomsorgen ulan formell utbildning skall ha möjlighet alt genomgå vidareutbildning med lön.

Del skall, anser vi, vara en obligatorisk skyldighet för kommunerna att anordna fortbildning. En sådan konlinueriig fortbildning är hell nödvändig för att personalen skall få informalion inom sill område. Personalen bör ges räu till 30 limmars åriig fortbildning i enlighel med vad barnslugeulredningen också föreslagil.

Vpk har i en annan moiion krävt att utbildning av förskollärare skall ske i

Nr 127

Torsdagen den 19 april 1979

Anslag till utbildning för undervisningsyrken, m. m.

Nr 127

Torsdagen den 19 april 1979

Anslag till utbildning för undervisningsyrken, m. m.

Kiruna. Den molionen blir, som del verkar, åtgärdad i positiv riktning, och hela frågan handläggs av regionsiyrelsen i Umeå. Del finns därför ingen anledning att nu yrka bifall lill denna motion. Men det finns, herr talman, all anledning att yrka bifall lill molionen 1934 - och del gör Jag.

Under delta anförande överlog förste vice talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

GÖSTA KARLSSON (c):

Herrialman!Först villjag erinra om alt utskottet anslutersig lill statsrådets bedömning av de svårigheter som föreligger när det gäller all göra en riklig avvägning av dimensioneringsbehovet beiräffande läramtbildningar. Del är all anledning att slå fast detta. Erfarenhelerna under de gångna åren har givit en mängd belägg för svårigheterna när del gäller all göra sådana bedömningar. Den regionala obalansen, lärarbenägenhelen och andra faktorer leder lill au man måste visa försiktighet i fråga om bedömningen av den erforderiiga kapaciteten.

Socialdemokraterna har i en reservalion yrkat att ylteriigare 200 antagningsplatser skall anordnas i 50-poängsulbildningen för barnskötare. Utskottet säger för sin del all del är nödvändigt att relatera utbildningskapaciteten lill behoven inom barnomsorgen och erinrar liksom statsrådet om de överiäggningar som skall hållas med Kommunförbundet om den fortsatta utbyggnaden av barnomsorgen. Det är åtminstone för mig naturiigl alt de överiäggningarna, när de lett fram till en klarare uppfattning om vad som kan hända på delta område, måste ligga lill grund för bedömningen av utbildningsdimensioneringen på området. Till della kommer naluriiglvis all lärarbehovei också där måste bedömas från andra utgångspunkter. Vad Jag har sagt i della sammanhang gäller även beträffande det som Inga Lanlz framhöll i sitt anförande.

Vad sedan gäller folkpartireservalionen med krav på att någon vårdlärar-uibildning inle skall anordnas i Örebro vill jag understryka, att utbildningen där inle har permanenl karaklär. Utskottet har heller inte menat alt sä skall vara fallel. Utskottet framhåller all ylteriigare en kurs skall anordnas i Örebro, och avgörande för delta ställningstagande har varil del behov som finns av utbildade latare och brislen på sådana.

För alt hälla mig till Örebro län vill Jag bara understryka, all man 1977 redovisade en brist på 42,7 % när del gäller utbildade lärare inom den aktuella sektorn medan bristen i landei i övrigl genomsnittligt uppgick till 25,7 %. Så sent som i oktober 1978 redovisades t. ex. vid Alnängsskolan i Örebro en brist på utbildade lärare motsvarande 40,8 tjänster.

Till del vill Jag lägga alt utbildningen i Örebro inle bara berör Örebro län. Den berör också angränsande län som omfattas av Örebro sjukvårdsregion; indelningen i sjukvårdsregioner sammanfaller inle hell med den regionindelning som gäller för högskoleutbildningen. Örebro ligger i etl folklätl område. Det är nära lill Örebro från befolkningstäta delar av Sörmlands, Västmanlands och Värmlands län.

Till del kommer att man efter den avslutade första kursen kan visa på en hög lärarbenägenhet för eleverna och goda erfarenheter av kursen. Det är detta som gör att utskottet menar, att det finns fömlsättningar för ylteriigare en kurs av samma karaklär inom delta område. Härigenom kan man tillvarata de gjorda erfarenheterna samtidigt som man läcker ell vitsordat behov. Man kan utnyttja erfarenheter av organisatoriskt slag, de lokaler som Slårlill förfogande, kontakter och den personalsomär inkopplad, dra nytta av del nedlagda kapitalet.

I molionen 1351 yrkas all utbildningen i Örebro skall upprätthållas i vart fall förtid intill dess den lill Uppsala föreslagna utbildningen organiserats som distansundervisning och utvärdering av undervisningen i denna form skett. Jag skall inle här gå in på ulvärderingsfrågorna i del sammanhanget ulan vill bara hälla mig till det vitsordade behovet inom del befolkningsläla område som del gäller liksom till nödvändigheten av all la lill vara de gjorda erfarenhelerna och det kapital m. m. som är nedlagt i den aktuella kursverksamheten.

Au man går före riksdagens ställningstagande när del gäller alt organisera upp en kurs av den här karaktären i Uppsala kan inle vara avgörande i delta sammanhang. Och jag vill erinra om att utskottet inte på något sätt går emot distansundervisningen som sådan. Det gäller - för all tillvarata gjorda erfarenheter och för all möla ett behov - att skapa förutsättningar för ylteriigare en kurs-detta i avvaktan på att en kurs av den typ som åberopas i folkpartireservationen kan komma i gäng i Uppsala.

Herr talman! Jag yrkar bifall lill utskottets hemslällan på alla punkier.

Nr 127

Torsdagen den 19 april 1979

Anslag till utbildning för undervisningsyrken, m. m.

JÖRGEN ULLENHAG (fp) kort genmäle:

Hert lalman! Visst kan man tänka sig all ordna en kurs till i Örebro. Bekymret ärju bara au man lyfter undan 650 000 kr. för en utbildning avsedd för behovet i hela regionen - en utbildning som represenlanler för samtliga landsting ställt upp bakom.

Jag kunde förstå majoritetens ställningstagande om man hade satsat pengar på båda sakerna. Men all man går ifrån den expertis som har gjort de här bedömningarna i regionsiyrelsen har Jag svårt alt förslå.

I dag säger i Upsala Nya Tidning avdelningsdirektören Ulf Fornstedl på regionkansliet i Uppsala om detta:

"Om förslaget går igenom i riksdagen är del etl hårt slag mot möjlighelerna att öka utbildningen av sjuksköterskor i regionen. Del räderju brist på sådana och man kan inte öka plalsanlalel pga brist på kompetenta värdlärare och på praktikplalser.

Det är också etl hårt slag mot ell regionall planeringsarbete. Vi har haft en arbetsgrupp med förelrädare för alla landsting i regionen liksom för de fackliga organisationerna. Alla var överens om all ge denna kurs, som förslaget fick stöd av UHÄ och regeringen."

Jag vill i alla fall hos utskoltsmajorileien efteriysa någon motivering till alt man går emol det här förslaget, som arbetats fram under stor enighet på lokal

Nr 127

Torsdagen den 19 april 1979

Anslag till utbildning för undervisningsyrken, m. m.

och regional nivå. Någon motivering måste man väl ändå vara skyldig dem som nu sitter och arbetar med dessa frågor.

INGA LANTZ (vpk) kort genmäle:

Herr lalman! Del talades om alt man inte kan höja kapaciteten när det gäller utbildning av förskollärare och fritidspedagoger förrän man har fån ell fastare grepp om hela utbyggnaden av barnomsorgen, och så hänvisades del lill de diskussioner man skall ha med Kommunförbundet. Men redan nu, med den mycket, myckel låga utbyggnadslakt som kommunerna har, behövs det en ökad utbildningskapacitet.

Del är del ena skälet. Det andra skälet är all om man skall la hänsyn till de beräkningar som statistiska centralbyrån gjorl för etl lag sedan och de beräkningar som kommunerna själva gör, så kommer del 1982 all behövas ungefär 1 miljon barnomsorgsplatser. Man måste alltså nu på allvar börja utbilda personal inom barnomsorgen. Och skall man täcka det behov som vpk menar all man skall täcka när det gäller barnomsorgen, så all alla barn får plats inom barnomsorgen därför att barnen behöver del, erfordras givetvis en ännu siörre utbildningskapacitet.

Del har framkommit i uiredningen Utbildning i samspel att det inom en tioårsperiod lorde komma all fattas 100 000 anställda inom bamomsorgen. Och redan bcirnslugeulredningen räknade, trots den låga utbyggnadstakt som gällde när dess betänkande lades fram, med all det fattades ungefär 60 000 anställda.

Jag talade med några anställda på min barnstuga i går. De berättade att bara under fem dagar den senasle terminen har del varit full personalstyrka. Det visar Ju hur underdimensionerad personalen är - man har inte full personalstyrka mer än fem dagar på en termin. Behovet av alt utbilda personal är således slort.

Kvaliteten på barnstugorna behöver ökas. Man måste självfallet ha en ökad personaltäthet och också mer utbildad personal. Delta har den största betydelse för kvaliteten på barnstugorna. Men i och med att man nu har så låg utbildningskapacitet hämmar man också själva utbyggnaden av barnomsorgen. Del finns exempel pä hur kommuner inle har kunnat öppna barnstugor helt enkelt därför att del inle har funnits personal. Bl. a. var det sä i Botkyrka kommun, där det fanns fårdiga barnstugor men ingen personal trots att 4 000 bam stod i kö för en barnslugeplats. Detta är, menar vi inom vänsterpartiet kommunisterna, en helt ohållbar silualion. Därför måste man nu äntligen på allvar börja begripa all antalet förskollärare och fritidspedagoger måste utökas.

GÖSTA KARLSSON (c) kort genmäle:

Herr lalman! Låt mig bara erinra om all i januari förelåg inle bara folkpartiregeringens proposition med förslaget alt utbildningen i Örebro skulle läggas ned utan också den moiion som Jag erinrade om i mitt anförande. Den molionen gick ul pä all man skulle ta lill vara erfarenhelerna

från utbildningen i Örebro och beakta del behov som fanns i den regionen. Del innebär ell hänsynstagande inte bara till Uppsala högskoleregion utan också lill den sjukvårdsregion som omfattar det befolkningsläla område där Örebro ligger.

Delta betyder inle - del vill jag påpeka för Jörgen Ullenhag - all man lar avstånd från tankarna på distansundervisning. Självklart kan riksdagen inte ta hänsyn till all planeringsmyndighelerna i det fallet har gått före riksdagens beslul.

Jag vill erinra Inga Lanlz om att det fakliskl är nödvändigt alt relalera utbildningens omfattning till de planer på utbyggnaden av barnomsorgen som kommeratt föreligga. Men självfallet måste vi också i detla fall ta hänsyn lill de möjligheler vi har att ekonomiskt ro planerna i land.

Nr 127

Torsdagen den 19 april 1979

Anslag till utbildning för undervisningsyrken, m. m.

JÖRGEN ULLENHAG (fp) kort genmäle:

Herr talman! Gösta Karisson sägeratt förslaget inte innebäratt man tar tar avstånd från tankarna på distansundervisning i Uppsalaregionen, Det är möjligt alt man inle tar avstånd från tankarna, men man sätter ell effektivt stopp för genomförandel av den utbildningen med start fr. o. m. hösten i år. Och man får meddela alla dem i Örebro och på andra plalser som har sökt till utbildningen - det är 161 personer- all de inte får plats i utbildningen.

Jag lycker alt della är eu vackert exempel pä hur en regionsiy relse fungerar när den fungerar som bäst. Man har enat från början kanske stridiga viljor så långt det har varil möjligt, man har kommil överens i en arbelsgmpp, man har fått med fackliga representanter och företrädare för landsting och olika politiska partier och ställt sig bakom elt förslag som innebär start i höst av distansundervisning i regionen, Della har alla slött, och man har enbart fåll beröm för denna satsning.

Ingen har motionerat mot denna utbildning. Den moiion som Gösta Karlsson åberopar har inte velat lägga ned denna utbildning. Man vill ha både den och kursen i Örebro, Så inträffar då i slutskedet, vilket ingen kunde förutse eftersom det inle fanns någon motion mot utbildningen, att utbildningsutskottets majoritet med ett pennsireck lyfter bort dessa 650 000 kr. Och den gör delta utan motivering. Jag har inle heller i dag fåll någon motivering härför. Den enda förklaring jag kan finna ar att här hardet skett ett olycksfall i arbetet, eftersom man inle kan ge någon motivering för ell stopp för utbildningen i modifierad distansundervisningsform. Jag tycker att detla är beklagligt.

INGA LANTZ (vpk) kort genmäle:

Herr lalman! Gösta Karisson säger att vi skaM relatera utbildningen lill de planer som finns. Pel är självklart att man inle skall utbilda personal till arbetslöshet, men redan nu fattas personal och trots del planeras en så låg utbyggnad. Det finns ingen risk för överkapacitet på detla område.

Lägel är katastrofalt dåligt pä många områden inom barnomsorgen. Det finns ulredningar som visar att där man skall ha en anställd på 5 barn, där är del en på 9,4 barn. Och delta är tyvärr inte något undanlag ulan på många håll

Nr 127

Torsdagen den 19 april 1979

Anslag till utbildning för undervisningsyrken, tn. m.

en regel.

Redan nu fallas det alltså personal, och någon gäng måste man börja om man vill ha kvalitet i barnomsorgen. Jag lyder ulskollets ställningstagande så att man är ganska ointresserad av en bra barnomsorg. I går fick vi reda pä all de andra partierna är ointresserade av den form av utbyggnad som vpk vill ha, och nu får vi bevis för att man inle heller när del gäller kvaliteten är beredd att tillmötesgå de krav som finns hos barn och föräldrar och som gång på gång förs fram frän personalen inom barnomsorgen. Vpk vill ha en större personaltäthet än övriga partier. Jag konstaterar alltså all vi har helt olika utgångspunkter när vi diskuterar utbyggnaden, personaltätheten och utbildningen av personalen inom barnomsorgen.

GÖSTA KARLSSON (c) kort genmäle:

Herr lalman! Jag vill erinra Jörgen Ullenhag pä nyll om all utbildningsutskottels ställningslagande inle betyder etl stopp för distansundervisningen. Det erkände också Jörgen Ullenhag själv. Däremot är det självklart att det betyder all denna distansundervisning, lokaliserad till Uppsala, inle kan kommma i gäng i hösl.

Sedan vill jag låta del vara osagt var olycksfallet - om det nu föreligger något olycksfall - har inträffat, dvs. om olycksfallet ligger i det ställningslagande som utbildningsutskottet har gjort på gmndval av föreliggande proposilion och moiion eller om del ligger i den planering som man har gjorl ulan att avvakta riksdagens ställningstagande.

Förste vice talmannen anmälde aU Jörgen Ullenhag anhållit att till protokollet få antecknat au han inte ägde räll lill ylleriigare replik.

ALF LÖVENBORG (apk):

Herr talman! Jag skall inte föriänga den här debatten särskill myckel.

Arbetarpartiet kommunisterna har i denna fråga väckt moiionerna 1073 och 1634, som bl. a. syftar lill all öka kapaciteten för utbildningen av lärare för invandrare. Vi anvisar i motionerna flera vägar, som skildras korrekt i beiänkandei, där del sägs alt vi vill ha "en utbyggnad av kapaciteten för utbildningen av lärare for invandrare m. m." Det redovisas vidare att vi i molionen 1073 kräver all antalet "modersmålslärarplatser" utökas kraftigt och att i "försikoleseminarier" särskilda kvoter för tvåspråkiga elever inrättas, så att tvåspråkig personal garanteras till förskolan för alla invandrarspråk. I molionen 1634 kräver vi all "antalet utbildningsplatser inom social- och hälsovården, undervisningsyrken, särskill förskollärar- och läramtbildning-en tillika tvåspråkig lärarutbildning med etl invandrarspråk som modersmål saml i fråga om studier med inrikining på förbättrad arbetsmiljö och den fysiska planeringen utökas".

Nu säger utskollel alt åtgärder redan har vidlagils. Men dessa har uppenbarligen inle varit tillräckliga. Den satsning som föreslås i budgetpropositionen är inte särskill imponerande - 120 nybörjarplatser för sju olika språkgrupper. Det antalet måste uppenbariigen mångdubblas, så att nuva-

rande, ofta okvalificerade språklärare kan ersättas med utbildade lärarkraf-ler.

Vår motion nr 1073 är i väsentliga delar skriven av invandrare-del villjag avslöja. Den pekar på vikliga fakta:

"Dagens arbetslöshetsstatistik visar all invandrarungdomen har dubbelt så hög arbelslöshel som svenska ungdomar. Av finska ungdomar som avslutade nionde årskursen 1977 fortsatte bara 54 % i gymnasieskolan. Motsvarande siffra för alla invandramngdomar var 67 % och för svenska ungdomar

83 %.-- Huvudorsaken till dessa problem är all invandrarbarn inle har rätt

lill sill eget modersmål. Dens. k. hemspråksreformen har totalt misslyckats i della avseende. Den leder inte lill att invandrarbarn skulle kunna bevara eller utveckla sill modersmål ulan till halvspråkighet. Den rikliga lösningen av invandrarbarnens språkproblem är all ge dem rätt lill grundskoleutbildning pä sitt egel modersmål."

Della är invandrarnas egen beskrivning.

Del är uppenbart att om man skall ge alla chans, så måste det lill myckel mer långtgående ålgärder än vad som nu förutses. En av nyckelfrågorna är utan tvivel en hårdare satsning på undervisning av invandrargrupperna.

När man fattade beslul om den grundläggande invandrarpolitiken hette del bl. a. så här: "Målet innebär vidare aU alla grupper i samhället skall ha likvärdiga möjligheter att bibehålla och utveckla sitt modersmål och alt utöva kulturverksamhet." Citatet är hämtat från propositionen 1975:26 s. 60. Del är uppenbarligen mycket långt lill del målet. Med nuvarande takt är det tveksamt om den målsättningen någonsin kommer all uppnås.

Herr talman! Jag vill yrka bifall lill moiionerna 1073 och 1634 i tillämpliga delar.

Nr 127

Torsdagen den 19 april 1979

Anslag till utbildning för undervisningsyrken, m. m.

Överläggningen var härmed slulad.

Mom. 1-3

Kammaren biföll vad ulskotlel i dessa momenl hemställt.

Mom. 4, 6 och 12-14

Propositionergavs pä bifall lill dels ulskollets hemställan,dels molionen nr 1934 av Lars Werner m.fl. i motsvarande del, och förklarades den förra propositionen vara med övervägandeja besvarad. Sedan Inga Lantz begärt voiering upplästes och godkändes följande voleringsproposilion:

Den som vill aU kammaren bifaller utbildningsutskottets hemslällan i

betänkandei nr 33 mom. 4, 6 och 12-14 röstar ja,

den del ej vill rösiar nej.

Vinner nej har kammaren bifallil motionen nr 1934 av Lars Werner m. fl. i

moisvarande del.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöier ha röstat förja-propositionen. Då Inga Lantz begärde rösträkning

Nr 127

Torsdagen den 19 april 1979

Anslag till utbildning för undervisningsyrken, m. m.

verkställdes voiering med omrösiningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Nej

253 12

Mom. 5

Propositioner gavs på bifall lill l:o) utskottets hemställan, 2:o) reservationen nr 1 av Stig Alemyr m. fl. saml 3:o) molionen nr 1934 av Lars Werner m. fl. i moisvarande del, och förklarades den förstnämnda propositionen vara med övervägande ja besvarad. Då Inga Lanlz begärde votering upptogs för bestämmande av kontrapropositionen ånyo de båda återstående propositionerna, av vilka den under 2:o) angivna förklarades ha flertalets mening för sig. Sedan Inga Lantz begärt votering även beträffande kontrapropositionen upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill all kammaren lill kontraproposition i huvudvoteringen

angående ulbildningsutskollels hemslällan i betänkandei nr 33 mom. 5 antar

reservaiionen nr 1 av Stig Alemyr m. fl. rösiar Ja,

den del ej vill rösiar nej.

Vinner nej har kammaren till kontraproposition i nämnda voiering antagit

motionen nr 1934 av Lars Werner m. fl. i motsvarande del.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöier ha röstat förja-propositionen. Då Inga Lanlz begärde rösträkning verkställdes votering med omrösiningsapparat. Denna omröslning gav följande resultat:

Ja - 119

Nej - 12

Avsfår - 135

I enlighel härmed blev följande voleringsproposilion uppläst och godkänd:

Den som vill alt kammaren bifaller utbildningsulskollels hemställan i

beiänkandei nr 33 mom. 5 rösiar Ja,

den det ej vill rösiar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservaiionen nr 1 av Stig Alemyr m. fl.

Vid omröslning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöier ha röstat för ja-proposilionen. Dä Iris Mårtensson begärde rösträkning verkställdes voiering med omrösiningsapparat. Denna omröslning gav följande resultat:

Ja - 139 Nej - 126

Mom. 7-11 och 15-18

Kammaren biföll vad ulskotlel i dessa momenl hemställt.

Mom. 19

Propositioner gavs pä bifall till dels utskottets hemslällan, dels motionerna nr 1073 och 1634 av Rolf Hagel och Alf Lövenborg i motsvarande delar, och förklarades den förra proposilionen vara med övervägandeja besvarad. Sedan Alf Lövenborg begärt voiering upplästes och godkändes följande voterings-proposition:

Nr 127

Torsdagen den 19 april 1979

Anslag till utbildning för undervisningsyrken, m. m.

Den som vill all kammaren bifaller utbildningsutskottets hemställan i

beiänkandei nr 33 mom, 19 röstar ja,

den del ej vill rösiar nej.

Vinner nej har kammaren bifallil motionerna nr 1073 och 1634 av RolfHagel

och Alf Lövenborg i motsvarande delar.

Vid omröslning genom uppresning förklarades flerlalel av kammarens ledamöter ha röstat förja-propositionen. Då AlfLövenborg begärde rösträkning verkställdes voiering med omrösiningsapparat. Denna omröslning gav följande resultat:

Ja - 253 Nej - 9

Mom. 20

Propositionergavs på bifall till dels ulskollets hemslällan, dels reservaiionen nr 2 av Linnea Hörién och Jörgen Ullenhag, och förklarades den förra proposilionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Jörgen Ullenhag begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposiiion:

Den som vill all kammaren bifaller ulbildningsutskollels hemslällan i

betänkandei nr 33 mom, 20 röstar ja,

den del ej vill rösiar nej.

Vinner nej har kammaren bifallil reservationen nr 2 av Linnea Hörién och

Jörgen Ullenhag,

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för Ja-proposilionen, Då Jörgen Ullenhag begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 221 Nej - 44

Mom. 21-28

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

Nr 127

Torsdagen den 19 april 1979

Sysselsättningen i Norrbotten

§ 19 Sysselsättningen i Norrbotten

Föredrogs irafikulskoUels belänkande 1978/79:16 med anledning av proposilionen 1978/79:127 om ålgärder för att främja sysselsättningen i Norrbollen såvitt avser kommunikationsdepartementets verksamhetsområde jämte motioner.

I propositionen 1978/79:127 bil. 3 hade regeringen (kommunikationsdepartementet) dels föreslagil riksdagen all

1. godkänna vad som i proposilionen hade anförts i fråga om tidigarelägg-
ning av utbyggnaden av Luleå flygplats,

2. till Byggande av statliga vägar pä tilläggsbudget III till statsbudgeten för budgetåret 1978/79 under själie huvudtiteln anvisa ell reservalionsanslag av 60 000 000 kr., att avräknas mot automobilskaltemedlen,

3. till Bidrag lill byggande av kommunala vägar och galor på tilläggsbudget III lill statsbudgeten för budgetåret 1978/79 under sjätte huvudtiteln anvisa etl reservalionsanslag av 40 000 000 kr. all avräknas mot aulomobilskallemedlen,

dels berett riksdagen tillfälle att ta del av vad som i propositionen hade anförts om statens järnvägars investeringar i fasta anläggningar inom Norrbottens län.

I detla sammanhang hade behandlals

dels den med anledning av proposilionen 1978/79:127 väckta motionen 1978/79:2268 av Lars Werner m. fl. (vpk), vari såvitt nu var i fråga (yrkandena 5-7) föreslagits

5. all riksdagen hos regeringen hemställde om ålgärder för all snarast starta upprustning av malmbanans södra omlopp,

6. all riksdagen hos regeringen hemställde om åtgärder för utbyggnad av en ny järnvägslinje Svappavaara-Kaunisvaara, med föriängning till finska Kolari,

7. alt riksdagen hos regeringen hemställde om att förslag snarast utarbetades om en inlandsflygplals i Norrbotten,

dels den med anledning av proposilionen 1978/79:87 om finansiellt stöd lill Luossavaara-Kiirunavaara AB väckta motionen 1978/79:2170 av Olof Palme m. fl. (s) såviu nu var i fråga (yrkandel 2), vilken moiion remitterats lill näringsutskotlel och sedermera i denna del överiämnals lill irafikutskoltet.

Utskottet hemställde

I, att riksdagen lill Byggande av statliga vägar pä tilläggsbudget III lill statsbudgeten för budgelårel 1978/79 under sjätte huvudtiteln anvisade ett reservationsanslag av 60 000 000 kr., all avräknas mot automobilskaltemedlen.

2. all riksdagen lill Bidrag lill byggande av kommunala vägar och galor pä tilläggsbudget III till statsbudgeten för budgetåret 1978/79 under sjätte huvudtiteln anvisade ett reservationsanslag av 40 000 000 kr., att avräknas mot aulomobilskallemedlen,

3. alt riksdagen skulle

a. lämna molionen 1978/79:2170, yrkandel 2, ulan åtgärd,

b. med avslag på molionen 1978/79:2268, yrkandena 5 och 6, lämna ulan
erinran vad föredragande statsrådet i propositionen anförl om statens
järnvägars investeringar i fasta anläggningar inom Norrbottens län,

4. all riksdagen godkände vad föredragande siaisrådel i propositionen anförl i fråga om lidigareläggning av utbyggnaden av Luleå flygplats,

5. att riksdagen skulle avslå motionen 1978/79:2268, yrkandel 7, om en inlandsflygplals i Norrbotten.

Nr 127

Torsdagen den 19 april 1979

Sysselsättningen i Norrbotten

LARS WERNER (vpk):

Herr talman! Vpk har i motionen 2268 föreslagil olika ålgärder för all främja sysselsättningen i Norrbotten. Tre av de älta yrkandena i motionen har behandlats av riksdagens trafikutskott. Det är krav om ålgärder för an snarast starta upprustning av malmbanans södra omlopp, förslag om utbyggnad av en ny järnvägslinje Svappavaara-Kaunisvaara med föriängning lill finska Kolari och krav om förslag om en inlandsfiygplats i Norrbollen.

Elt enigt utskott avstyrker alla tre yrkandena.

Regeringen presenterade sin proposition som etl slort och omfattande ålgärdspakel. Vi har i vår moiion kallat denna presentation för en grov skönmålning av verkligheten.

När industriminister Huss var uppe i Norrbotten för ungefär en månad sedan tillfrågades han om Norrbollen har någon industriell framlid. "Jag hoppas del", svarade industriministern. Egenlligen borde inle mer behöva sägas om regeringens proposilion. Industriministerns uttalande visar tydligt nog regeringsförslagets verkliga innebörd.

Propositionen har därför också utsatts för en omfattande och bitter kritik. För någon vecka sedan demonstrerade flera lusen ungdomar i Luleå för sin rätt lill arbele. 100 olika ungdomsorganisationer deltog i demonstrationen, också ungdomsförbunden lill riksdagspartierna och lill partierna i trafikulskotiel, som nu tillsammans avstyrker våra förslag. Jag skulle vilja säga lill representanterna för de partierna: Fråga era ungdomsförbund vad de anser om era insalser föratt skaffa Jobb lill NorrboUen! Där har ni åtskilligt att höra och myckel all la fasta på!

Herr lalman! När man inga argument har här i kammaren, brukar man ta till "den sittande utredningen och brist på underlag för ett beslut". Trafikutskottet använder denna gamla teknik för all motivera och förklä sitt avstyrkande av våra förslag. Låt mig ändock ylleriigare ta upp våra förslag!

Vpk menar aU del är nödvändigt aU nu beslula om malmbanans upprustning. Ell sådanl beslul måste också omfatta malmbanans södra omlopp. Den har avgörande betydelse för hela kustregionens framlid, likaså

Nr 127

Torsdagen den 19 april 1979

Sysselsättningen i Norrbotten

för NJA och för hamnverksamheien i Luleå.

En upprustning som den vi föreslagil innebär på kort sikt fier jobb och på lång sikt bättre möjligheler lill en positiv utveckling för Norrbollen. Förr eller senare måste en upprustning ske, ju förr desto bättre. Men den uppfattningen delas uppenbarligen inte av trafikutskottet. En upprustning av malmbanans södra lopp har som sagt stor betydelse för hamnen i Luleå, som är den naluriiga uiskeppningsplaisen bl. a. för handeln med socialistiska länder.

Del svenska järnvägsnätet har minskal alltmer under de senasle åren. Men del har samtidigt väckis en ny medvetenhet om järnvägsnätets betydelse dels av energipoliiiska skäl, dels av miljöskäl. Ell fungerande kommu-nikationsnäl är en avgörande förutsättning för en positiv utveckling av näringslivet. Del finns därför skäl att bygga ul del svenska järnvägsnätet på olika håll.

Vpk menar all del finns särskilt slarka moliv för alt prioriiera en utbyggnad av en ny järn vägslinje genom mineralbället Svappavaara-Kaunisvaara. Vi har också föreslagil all en sådan järnvägslinje skall sammankopplas med den finska järnvägen i Kolari. Della skulle på elt avgörande säll kunna förändra möjligheterna för en positiv utveckling av Norrbotten och kunna bidra till fler jobb i denna landsända.

Låt mig i della sammanhang direkt ta upp problemet med olika spårvidd, så all utskollel inie kan klamra sig fast vid del argumentet mot vårt förslag. Det är rikligl all de olika spårvidderna utgör elt problem. Men samtidigt vel vi att det går alt komma till rätta också med del, om man bara vill. Notviksverk-sladen i Luleå har redan nu fårdigprojekterade vagnsiyper, som kan användas vid olika spårvidder. Det finns således inga verkliga hinder för en sådan ny järnvägslinje, sammankopplad med den finska järnvägen.

Vi har i vår moiion också föreslagil all beslut skall fattas om utarbetande av förslag lill en inlandsfiygplats i Norrbollen. Utskollel är lika enigt som tidigare om all avstyrka della vårt förslag. Här har man inle ens brytt sig om alt förkläda del hela, vilket faktiskt förvånar lilel grand.

I andra sammanhang bmkar borgerliga politiker i detta hus alltid förespråka fiygplatser, därför att dessa sägs ha stor och ibland 1. o. m. avgörande betydelse för utvecklingen av etl bältre näringsliv. När regeringen nu med buller och bång skall "främja sysselsättningen" i Norrbotten, borde väl där ha inrymts ell flygfält. Men inle sä denna gäng.

Vi har i och för sig inte accepterat de dåliga argument för flygplatser som gör gällande att dessa är förutsättningar för bältre näringsliv. Del finns dock andra och bättre argument för flygplatser, och de gäller i hög grad just för Norrbotten.

Därför anser vi all riksdagen i della sammanhang, lill all börja med, bör utreda och utarbeta etl konkrei förslag lill en inlandsflygplats i Norrbollen. Men ulskotlel fullföljer sin avslagslinje och är inle ens berett att låta utarbeta ett sådant förslag, även om utskottet med stor sannolikhet vet all delta ändock måste komma en dag.

Utskottet har således pä ingen punkl anslutit sig lill våra förslag. De anses inle ens värda all överväga eller utreda vidare. Det förvånar i och för sig inle.

men del är likväl beklagligt. Vi menar all våra tre konkrela förslag skulle kunna bidra till att utveckla NorrboUen och att de tillsammans är avgörande förutsättningar för all möjliggöra en offensiv satsning för rättvisa och fler jobb i denna landsända. Lägg därtill alt de förslag som vi ställt måste genomföras någon gång i framliden. Riksdagen måste beslula om dessa ålgärder i en senare framlid, om man nu inle vill del denna gäng.

Trafikulskollels hela argumentation innebär att man fullföljer och arbetar vidare i den passiva anda som kännetecknar regeringens proposilion. Norrbottningarna behöver inle sväva i tvivel om riksdagsmajorilelens verkliga inställning, den som döljer sig bakom travarna av papper och bakom de mänga och så ofta använda fina orden.

Vårt sammantagna förslag lill åtgärder för att främja sysselsättningen i Norrbotten som de här tre delförslagen ingår i hade, genomförda, kunnat ge rättvisa ål Norrbollen. De hade, genomförda, kunnat skaffa fler jobb lill Norrbotten och gjort det möjligl för norrbottningarna alt leva ell tryggare liv i sin egen hembygd.

Herr lalman! Jag vill med delta yrka bifall lill vpk-motionen 2268.

Lät mig också lill sist foga en uppmaning lill kammarens socialdemokratiska ledamöier all överge den borgeriiga majoritetens sällskap. Om ni inle vill rösta för våra förslag, sä kan ni ju överlåta lill de borgeriiga ensamma alt avslå våra krav.

Nr 127

Torsdagen den 19 april 1979

Sysselsättningen i Norrbotten

ALF LÖVENBORG (apk):

Herr talman! Jag skall koncentrera mig på en sak i sammanhanget. Självfallet kommer jag all vid voieringen stödja del vpk-förslag som föreligger om ålgärder för au snarast rusta upp malmbanans södra omlopp, därför att del ligger i linje med del förslag som vi lidigare ställt från vårl partidistrikt och som jag själv har pläderat för i kammaren för ungefär en månad sedan.

Utskottet säger all SJ kommer all lägga fram förslag senare men all del som närmast lorde komma all bli aktuellt är huvudsakligen malmbanans norra och mellersta delar, "men även vissa åtgärder på dess södra omlopp beräknas kunna ifrågakomma", står del.

Jag lycker inte all del där låter särskill betryggande. Det bekräftar närmasi Uttalandena från SJ-håll om att satsningen kommeratt ske norrut. Det anger också den framlida inriktningen, nämligen den all all malm i framliden skall sändas över Narvik, med alll vad del kommer all betyda för Malmberget och inte minst för Luleå. Del gamla hotet mot malmhamnen i Luleå rycker närmare, och de anställdas Jobb kommer i farozonen.

Det räcker inle med all malmbanans södra del bibehålles i nuvarande skick, sell i eU längre perspekiiv, därför aU della stillastående i praktiken kommer att innebära en långsam slrypning i stället för en snabb avlivning.

Satsarman inte pä det södra omloppet, så innebär del ell hot inle bara mot de anställda vid malmhamnen i Luleå ulan även mot anställda vid SJ. Sjunkande kapacitet kommer med en oomkullrunkelig logik också att

7 Riksdagens protokoll 1978/79:127-129

Nr 127

Torsdagen den 19 april 1979

Sysselsättningen i Norrbotten

innebära färre jobb. En ensidig satsning norrut kommer också all innebära negativa återverkningar för SSAB i Luleå och dess anställda.

Vidare bordel nog betonas alt en upprustning av malmbanans södra del är av elt vitalt intresse för Malmbergsgruvorna. Malmen från Malmberget går som bekant huvudsakligen lill SSAB i Luleå eller lill köpare i andra Östersjöländer. Blirdel ingen upprustning och kapacitetsökning på malmbanans södra del, lorde del heller inle bli aktuellt med någon ny huvudnivå i Malmberget. Där blir i sä fall sysselsällningskonsekvenserna ytterst allvariiga.

Man har beräknat alt en upprustning av malmbanans södra del kommer all kosta ca 1 miljard kronor. Men upprustningen skulle göra det möjligl alt trafikera banan med malmvagnar med 25 tons axellryck, och del skulle kunna innebära lägre fraktkostnader. Del skulle rädda malmhamnen i Luleå för framliden - nu ser jag den som allvarligt hotad - och göra den konkurrensduglig.

Del skulle också betyda fördelar för järnhanteringen i Luleå och trygga jobb för gruvarbetarna i malmfälten. Och del kan naluriiglvis heller inle förnekas alt en upprustning som omfattar också del södra omloppet skulle innebära arbetsiillfållen för bygder som nu verkligen skriker efter jobb. Jag menar alt del ena goda förskjuter inle del andra.

Jag är övertygad om au SJ och andra inflytelserika krafter har sin åsikt klar och all den åsikten är att norra delen skall prioriteras och den södra skall strypas ål. Mot den bakgrunden skulle del kännas mera betryggande om riksdagen uttalade sig för åtgärden alt snarast upprusta malmbanans södra del. De formuleringar som finns i utskottsbetänkandet lyckerjag, liksom föregående lalare, är föga betryggande. De stöder tankegångar men utgör ingen garanti.

CARL-WILHELM LOTHIGIUS (m):

Herr talman! Vi är i denna kammare ganska vana vid au kommunistpartierna medvetet vill missförslå och misskreditera vad andra partier gör i kammaren. I den uppfattningen är socialdemokrater och borgerliga ense.

Jag vill påstå au ni inle saisar mera på delta område än vad propositionen toreslär och utskollel också föreslagil. Ni skriver en moiion där ni vill precisera satsningarna på vissa områden, och den molionen bygger sannerligen mindre på kunskap än på önsketänkande om de verkliga förhållandena.

I den första delen sägs att ni skulle vilja ha åtgärder för all snarast upprusta malmbanans södra omlopp. Det har vi i utskoUel också sagt. Men del måste i all rimlighels namn vara LKAB och SJ som tillsammans avgör var den satsningen bäst behövs.

Vi vet ju alla att huvuddelen av malmen går mot Narvik, men utskottet har klart uttalat all vi vill ha en konkurtensjämslälldhel mellan de båda hamnarna. E)el innebär att vi önskar en ökad malmlransport emol Luleå om detla är möjligl. Mot den bakgrunden skall också södra delen upprustas med hänsyn lill behovet.

Vidare lalar ni om en utbyggnad av Järnvägslinjen Svappavaara-Kaunisvaara, med förlängning lill finska Kolari. Det är ullryck för okunskap om situationen. För 20 är sedan hade SJ en intern undersökning om denna handel för att se om den över huvud tagel var möjlig och lönsam och om det fanns några förutsättningar all bygga den. Något praktiskt förslag kom aldrig pä SJ:s bord. Det visade sig redan vid den lilla undersökning som gjordes att här inle var någoniing alt göra.

Här har man 250 milj. kr. Vpk har inte föreslagil någon ändring av anslagel. Bara en utbyggnad av den banan kostar mer än 250 milj. kr.

Till sisl,närdet gäller inlandsfiygplatsen i Norrbotten, kan vi bara konkret säga, all del finns ell förslag framme enligl vilket länsstyrelsen i Norrbollens län och de berörda parterna i området själva arbetar på förutsättningarna att bygga en flygplats i Arvidsjaurregionen som första åtgärd för alt lösa de föreliggande problemen.

Vi, herr Werner, behandlar dessa motioner lika seriöst som andra molioner. Vi står inte upp av högaktning när vi behandlar motionerna, men det gör vi inte med de andras motioner heller. Vi behandlar dem kort och sakligt, och utskottet är känt för korta och klara motiveringar till sina ställningstaganden.

Jag yrkar bifall till trafikutskottets hemställan.

Nr 127

Torsdagen den 19 april 1979

Sysselsättningen i Norrbotten

LARS WERNER (vpk):

Herr lalman! Jag har i och för sig aldrig hyst några illusioner om att kunna bli överens med herr Lothigius eller med moderaterna om trafikpolitiken, varken den som rör Norrbotten eller den som rör landei i övrigl. Men Jag uttrycker ändå min tacksamhet över alt utskottels talesman besvarade kritiken mot ulskollets hantering av vår moiion. Jag har nu fält reda på alt utskottet lika kallsinnigt avstyrker alla förslag som gäller trafikpolitik, vare sig del är våra förslag eller andras.

De argument som har anförts mot våra förslag är tunna och ganska undermåliga. Malmbanans södra omlopp behöver uppmstas - det borde utskollel kunna vara överens med oss om. Om dessulom malmbanans övriga delar nu skall upprustas, menar jag att det framstår som oförståeligt all inte samtidigl upprusta den södra delen - inle minst mot bakgrund av regeringens sä fä konkrela förslag i propositionen.

Herr Lolhigius ifrågasatte om våra förslag inle är önsketänkande. Det är möjligt all det är önsketänkande, men det är ett önsketänkande och tänkande som bygger på konkrela krav från befolkningen i Norrbotten. Del finns en stark opinion för en ny järnvägslinje mellan Svappavaara och Kaunisvaara. En sådan linje, i Kolari sammankopplad med den finska järnvägen, skulle utgöra en bra insats för Nortbotten. Della är elt väl förankrat krav bland norrbottningarna. Men regeringen bryr sig Ju inle om andra konkrela förslag som föreligger, sä del förvånar mig inte att utskottet följer den linjen.

Låt mig till sist än en gång uppmana - i likhet med vad jag gjorde i milt förra inlägg - de socialdemokratiska ledamöterna all låta de borgeriiga representanterna själva få avslå våra förslag. Jag har i och för sig ingen stor

Nr 127

Torsdagen den 19 april 1979

Sysselsättningen i Norrbotten

förhoppning om all så skall ske, särskill inle när jag tittar på Norrbottens-bänken och ser alt de socialdemokraliska ledamöterna inle ens finns i kammaren när denna fråga behandlas. De sitter möjligen och filar på vackra tal inför första maj om Norrbollens framtid och utveckling.

ALF LÖVENBORG (apk):

Herr talman! Herr Lothigius beskyller andra för okunnighet. Jag skall i della sammanhang inle göra delsamma - del finns ju också någonting som kallas demagogi.

Jag har hämtat mina kunskaper och erfarenheter i detta ärende från dem som rimligtvis borde vara de mest sakkunniga, nämligen frän mina vänner lokförare och andra Järnvägsmän. De betonar vikten av all vi rustar upp del södra omloppet. Om vi inle gör det, hamnar vi så småningom i en ohållbar silualion.

Herr Lolhigius säger all vi misstolkar avsikter med och åsikter om vad som står i betänkandet. Del slår visserligen i beiänkandei alt utskottet för sin del vill understryka viklen av all möjligheterna att låta arbetena omfatta malmbanan i dess helhet prövas. Jag skulle vilja få någol säkrare att stå på, och del tror jag också att norrbottningarna i gemen vill. Jag skulle, medan tid är, vilja binda upp både LKAB och SJ i denna fråga. Del finnsju erfarenheter av både SJ:s och LK AB:s självsväldiga agerande. De har inte alltid agerat med helhetsbedömningarnas iniresse och länels bästa för ögonen utan har agerat efter helt andra och mera kortsynta bedömningar.

När riksdagen slutade efter förra årels vårsession var jag på en konferens med fiera olika fackföreningar i Malmfälten. De antog etl ullalande där alla enades om viklen av all höja kapaciteten också på det södra omloppet. De sade att en utbyggnad av hamnkapaciteten i både Narvik och Luleå är ofrånkomlig. Jag haren bestämd känsla av all man både från LKAB:soch SJ:s häll myckel markerat redan har orienterat sig norrut - och del är inle bra.

100

CARL-WILHELM LOTHIGIUS (m):

Herr lalman! Jag vill bara kort säga alt vi i precis samma ulsiräckning som vpk och apk vill öka sysselsättningen i NorrboUen. Det är bara del alt vi i detla viktiga län vill placera arbetstillfällena på del område där de ger den bästa effekten.

Överiäggningen var härmed slutad.

Propositioner gavs pä bifall lill dels utskottets hemställan, dels utskottets hemslällan med den ändring däri som föranleddes av bifall till molionen nr 2268 av Lars Werner m. fi. i moisvarande del, och förklarades den förra proposilionen vara med övervägandeja besvarad. Sedan Lars Werner begärt votering up:pläsles och godkändes följande voleringsproposilion:

Den som vill au kammaren bifaller trafikutskottets hemslällan i beiänkandei

nr 16 rösiar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallil ulskoiieis hemslällan med den ändring däri

som föranleds av bifall lill molionen nr 2268 av Lars Werner m. fl. i

motsvarande del.

Nr 127

Torsdagen den 19 april 1979

Vissa sjöfartsfrågor

Vid omröslning genom uppresning förklarades fierlalei av kammarens ledamöier ha röstat förja-propositionen. Dä Lars Werner begärde rösträkning verkställdes votering med omrösiningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 250 Nej - 13

§ 20 Föredrogs Trafikulskollels belänkande

1978/79:17 med anledning av proposilionen 1978/79:149 om fiyglrafik på Nordkalotten Jämte moiion

Utskottets hemslällan bifölls.

§ 21 Vissa sjöfartsfrågor

Föredrogs trafikulskollels belänkande 1978/79:20 med anledning av propositionen 1978/79:116 om vissa sjöfarisfrågor Jämle molioner.

I proposilionen 1978/79:116 hade regeringen (kommunikationsdepartementet) föreslagil riksdagen dels att anta

1. inom kommunikalionsdepartemenlei upprättat förslag till lag om
fortsatt giltighet av lagen (1977:494) om tillstånd till överiåtelse av fartyg,

dels att

2. bemyndiga fullmäktige i riksgäldskonlorel att under tiden den 1 juli 1979-den 30 juni 1980 ikläda staten kreditgarantier lill svenski rederiföretag till högsl del belopp som den 1 Juli 1979 slod kvar av del garantibelopp om 500 000 000 kr., som beslöts av riksdagen med anledning av förslag i proposilionen 1976/77:146,

3. lill Bidrag lill vissa resor av sjöfolk - uiöver vad som hade föreslagils i proposilionen 1978/79:100 - för budgelårel 1979/80 under själie huvudtiteln anvisa elt anslag av 18 000 000 kr.,

4. till Statens lånefond för den mindre skeppsfarten - med ändring av vad som hade föreslagils i propositionen 1978/79:100 - för budgetåret 1979/80 under statens ullåningsfonder anvisa ell investeringsanslag av 15 000 000 kr.

101

Nr 127 Beträffande propositionens huvudsakliga innehåll anfördes följande:

Torsdaeen den "' propositionen läggs fram vissa förslag, som delvis grundas pä en av

19 anril 1979 sjöfartspoliliska uiredningen i februari 1979 överiämnad promemoria.

_____________ Våren 1977 beslulade riksdagen om etl särskill tidsbegränsat likviditels-

Vissa siöfartsfråsor ''''" fla rederiföretag i form av statliga kreditgarantier pä 500 milj. kr., som kunde beviljas till den 30 juni 1978. Riksdagen beslutade våren 1978 om föriängning av detla slöd till den 30 Juni 1979. I förevarande proposilion föreslås all det belopp för slalliga kreditgarantier som är oförbrukal den 1 Juli 1979 får användas även under nästa budgetär på oförändrade villkor.

Vidare föresläs all lånefonden för den mindre skeppsfarten får ell medelstillskollom 15 milj. kr. Till bidrag lill sjöfolkets fria resor föresläs utgå 18 milj. kr. Lagen om tillstånd till överiåtelse av fartyg föresläs fortsätla att gälla lill utgången av juni 1980.

I proposilionen redovisas också vissa synpunkter på den senaste tidens utveckling inom sjöfarten och det internationella sjöfartspoliliska läget. Ell sjöfartspoliliskl program aviseras lill hösten 1979:"

I detla sammanhang hade behandlats

dels de under allmänna motionstiden vid 1978/79 års riksmöie väckta motionerna

1978/79:1423 av Birger Rosqvisi m. fi. (s), vari hemställts all riksdagen beslulade att hos regeringen snarast begära förslag om den framtida bemanningen på isbrytare och sjömäiningsfartyg,

1978/79:1949 av Bertil Måbrink m. fi, (vpk), vari såviu nu var i fråga (yrkandel 1) hemslällls aU riksdagen uttalade aU isbrytar- och sjömäiningsfartyg borde övergå lill alt bemannas med civil personal,

dels de med anledning av proposilionen väckta motionerna, 1978/79:2284 av Sven Mellqvisl m, fl, (s), vari hemslällls all riksdagen beslutade

1, inrätta ell slrukturbolag för sjöfartsnäringen med de uppgifter som angivits i molionen,

2, lill Teckning av aktier i etl slrukturbolag för sjöfartsnäringen (kommunikationsdepartementet) på tilläggsbudget III lill statsbudgeten för budgetåret 1978/79 anvisa etl invesleringsanslag av 50 000 kr,,

3, till Bidrag till elt slrukturbolag för sjöfartsnäringen (kommunikationsde
partementet) pä tilläggsbudget III lill statsbudgeten för budgetåret 1978/79
anvisa elt reservationsanslag av 30 000 000 kr,,

4, bemyndiga fullmäktige i riksgäldskonlorel all för sirukturbolageis
räkning under liden den 1 juli 1979-den 30 juni 1980 ikläda staten garantier
lill svenska rederier lill elt sammanlagt belopp av 100 000 000 kr,, och

1978/79:2285 av Lars Werner m, fl, (vpk), vari föreslagils att riksdagen beslulade

1, att avslå regeringens förslag lill lag om fortsatt giltighet av lagen

102 (1977:494) om tillstånd lill överlåtelse av fartyg samt att hos regeringen

hemställa om utarbetande av förslag till lag om förbud mot överlåtelse av

fartyg Ull slaler med s, k, bekvämlighelsflagg,

2, au avslå proposilionen 1978/79:116 vad gäller krediigaraniier med kvarvarande belopp av lidigare beslutade 500 milj, kr, lill skeppsfarten,

3, an likvidiielssiöd i form av kreditgarantier på 100 milj, kr, skulle utgå lill den mindre skeppsfarten under liden fram lill den 30 Juni 1980.

Utskollel hemställde

1. au riksdagen med bifall lill proposilionen 1978/79:116 och med avslag på motionen 1978/79:2285, yrkandet 1, skulle anta inom kommunikationsdepartementet upprättat förslag lill lag om fortsatt giltighet av lagen (1977:494) om tillstånd till överiåtelse av fartyg,

2. att riksdagen med bifall lill proposilionen 1978/79:116 och med avslag på motionen 1978/79:2285, yrkandena 2 och 3, bemyndigade fullmäktige i riksgäldskonlorel all under liden den 1 Juli 1979-den 30 Juni 1980 ikläda staten kreditgarantier till svenskt rederiföretag lill högsl det belopp som den 1 juli 1979 stod kvar av del garantibelopp om 500 000 000 kr., som beslöts av riksdagen med anledning av förslag i propositionen 1976/77:146,

3. an riksdagen till Bidrag till vissa resor av sjöfolk - utöver vad riksdagen tidigare beviljat (prop. 1978/79:100, TU 1978/79:11, rskr 1978/79:247) - för budgetåret 1979/80 under sjätte huvudtiteln anvisade ett anslag av 18 000 000 kr.,

4. au riksdagen till Statens lånefond för den mindre skeppsfarten - med ändringavriksdagenslidigarebeslul(prop. 1978/79:100, TU 1978/79:12,rskr 1978/79:191) - för budgetåret 1979/80 under statens utlåningsfonder anvisade eu invesleringsanslag av 15 000 000 kr.,

5. att riksdagen skulle

a. avslå motionen 1978/79:1423 om den framlida bemanningen på
isbrytare och sjömäiningsfartyg,

b. avslå molionen 1978/79:1949, yrkandel 1, om civil bemanning på
isbrytar- och sjömäiningsfartyg,

6. att riksdagen skulle avslå motionen 1978/79:2284.

Följande två reservationer hade avgivits av Sven Mellqvisl, Essen Lindahl, Kurt Hugosson, Birger Rosqvisi, Bertil Zachrisson, Olle Östrand och Rune Johansson i Åmål (samtliga s):

1. under avsnillet Bemanning av isbrytare och sjömäiningsfartyg, vari reservanterna ansett all ulskoltel under 5 bort hemställa

all riksdagen med anledning av moiionerna 1978/79:1423 och 1978/ 79:1949, yrkandel 1, som sin mening gav regeringen till känna vad reservanierna anförl om bemanningen av isbrytare och sjömäiningsfartyg.

Nr 127

Torsdagen den 19 april 1979

Vissa sjöfartsfrågor

2. under avsnittet Förslag om inrättande av elt slrukturbolag, vari reservanterna ansell all utskottet under 6 bort hemställa att riksdagen med bifåll lill molionen 1978/79:2284 skulle a. beslula inrälla elt slrukturbolag för sjöfartsnäringen med de uppgifter

103

Nr 127

Torsdagen den 19 april 1979

Vissa sjöfartsfrågor

som angivils i molionen,

b. lill Teckning av aktier i etl slrukturbolag för sjöfartsnäringen
(kommunikationsdepartementet) pä tilläggsbudget III lill statsbudgeten för
budgetåret 1978/79 anvisa etl invesleringsanslag av 50 000 kr.,

c. lill Bidrag lill ell slrukturbolag för sjöfartsnäringen (kommunikalions
departemenlei) på tilläggsbudget III lill statsbudgeten för budgelårel 1978/79
anvisa eu reservationsanslag av 30 000 000 kr.,

d. bemyndiga fullmäktige i riksgäldskontoret att för sirukturbolageis
räkning under liden den Ijuli 1979-den 30 juni 1980 ikläda staten garantier
lill svenska rederier lill elt sammanlagt belopp av 100 000 000 kr.

104

BIRGER ROSQVIST (s):

Herr talman! Den svenska handelsflottan har såväl lonnagemässigl som lill antalet fartyg kraftigt minskal under senare är. En utförsäljning har skett av siörre tankfartyg, bulkfartyg och även slyckegodsfarlyg av konventionellt slag. Hela rederier har upphört eller häller på all avvecklas. Ofta har försäljningarna skett lill mycket låga priser, långt under anskaffningsvärdena. Den alltför optimistiska bedömningen av behovet av fartyg och därav föranledda beställningar och leveranser har gjorl all överskottet på tonnage blev ännu mer allvarligt och kännbart när världshandeln inle flck den slarka utveckling som man spekulerat i.

Dåvarande kommunikationsministern tillsatte 1977 ens. k. sjöfarlspolilisk utredning, och den skulle leda fram lill elt sjöfartspoliliskl program baserat pä ell klarläggande av näringens samhällsekonomiska betydelse saml framlida verksamhet och konkurrensförmåga. Uiredningen skulle arbeta skyndsamt. Men ännu har det inle kommil någol från uiredningen som föranlett någol väsenlligt nytt regeringsförslag, varken från trepartiregeringen eller folkpartiregeringen.

Herr talman! Under den tid som Bo Turesson varit kommunikationsminister Nils Åsling och Erik Huss industriministrar och Anitha Bondestam sedermera kommunikationsminister har halva svenska handelsflottan försvunnit. Tusentals och äter tusentals sjömän har förioral sina jobb. Det gälleräven dem som varil anställda pä rederikonloren. Den som befarade del värsta efter regeringsskiftet 1976 fick rätt. Den som hoppades pä tillväxt blev besviken.

Vad som föranleder en del av debatten här i dag är en proposilion som i sig är föranledd av ell temporärt lagförslag om överiåtelse av fartyg som äter föriängs på ett år saml etl förslag om överflyttande av icke utnyttjade kreditgarantier till nästa budgetår.

Sjöfartspoliliska uiredningen har föreslagil elt tillfälligt driftbidrag till sjöfartsnäringen. Det skulle få myckel generell karaktärom det genomfördes. Del skulle ge slöd kanske mest ål den del av näringen som minst behöver slödel och ge myckel lilel ål den del av näringen som har bekymmer.

Från socialdemokratiskt häll har vi kommit med konkreta förslag. Vi anser att det är vikiigi med snara insatser frän samhällets sida för all förbällra förhållandena för den svenska sjöfartsnäringen, för all förbättra dess

konkurrensförmåga och stimulera den svaga investeringsvilja som i dag råder.

Vi anser det är självklart all ett bibehållande och utvecklande av en konkurrenskraftig svensk sjöfartsnäring utgör elt väsentligt näringspolitiskt intresse. Del finns slarka skäl för staten all la aktiva initiativ och stödja en effektiv slruklurutveckling på rederiområdel. Sådana insalser anser vi bör ske inom ramen för en långsiktig och planmässig näringspolitik.

Vi anser mot denna bakgmnd att åtgärder måste vidtas redan nu i syfte att slå vakt om de svenska rederiernas utveckling.

Det har aviserats ett sjöfarlspoliliskt program lill hösten. Även om del skulle komma elt då kan della inle få verkningar förrän någon gång in på nyåret 1980. Vi tror att del är all dröja för länge.

Samhället har engagerat sig mycket starkt med stort risktagande i rederinäringen genom olika former av bidrag, län och kreditgarantier. Del finns därför all anledning att frän samhällets sida ta aktiv del i den strukturomvandling av sjöfartsnäringen som pågår och som behöver ske.

Etl så omfattande risktagande som del här är fråga om motiverar enligt vår mening alt högre grad av inflytande och kontroll från samhällets sida kommer lill stånd. Samhället har lämnal garantier och slöd i olika former lill svensk varvsindustri. Vissa av dessa stödformer har direkt anknytning lill sjöfartsnäringen, och därför är del elt självklart krav alt sjöfarts- och varvspolitiken samordnas. Vi föreslär därför all det bildas ett slrukturbolag med uppgift alt i samarbete med branschens parter, och med industripoliliska motiv, försöka få fram konkrela sirukturplaner för näringen. Bolaget bör enligl vår åsikt få disponera 5 milj. kr. för sin förhandlingsverksamhei, vilket belopp bör anvisas som bidrag över statsbudgeten.

Vidare bör bolaget vid all garantigivning fä anlitas av riksgäldskonlorel och fartygskredilnämnden. Här kan för beviljande av garantier ställas som villkor alt företagen deltar i strukturomvandling.

Strukturbolagel skall dessulom ges möjlighet till egna kreditgarantier, och därför föreslår vi alt ell belopp på 100 milj. kr. ställs lill bolagels förfogande. Del finns också inom rederinäringen ekonomiska svårigheter av kortsiktig natur, som kan tvinga fram försäljningar som inle är motiverade. Vi vill försöka hindra sådana panikförsäljningar och föreslår därför all bolaget som alternativ lill en försäljning skall kunna ge finansiellt stöd. För det ändamålet vill vi tillföra bolaget 25 milj. kr.

Vi anser att handläggningen av ärendena i bolaget bör bli sä snabb och smidig som möjligt, dvs. ingen byråkratisering. Värt förslag är avsett all i avvaktan pä mer långsiktiga förslag från den sjöfartspoliliska uiredningen, närde nu kommer, möla de akuta behoven inom rederinäringen. Detta bör kunna ingå som en väsentlig del i den långsiktiga lösning som kommer alt grundas på utredningsförslaget.

Herr lalman! Med del sagda yrkar jag bifall lill reservationen 2, men innan jag går över lill reservationen 1, skulle jag vilja poänglera den vikt som vi från socialdemokratiskt håll fäster vid sjöfolkets sysselsättningsfrågor. I utskottet har vi alla pä ett glädjande säll varil eniga om att de fartyg som byggs vid

Nr 127

Torsdagen den 19 april 1979

Vissa sjöfartsfrågor

105

Nr 127 statsägda varv med ett omfattande sialligl slöd och som l. v. skall behållas i

T fl n den varvens ägo rimligen bör föra svensk fiagg. Del är lyvärr inle sä f n. Utskollel

10 • r'l 1979 '" uppfattning som den sjöfartspoliliska uiredningen har redovi-

_____________ sal, nämligen att kostnads- och konkurrensskäl inle skall få vara uislagsgi-

Vissa siöfartsfråeor ' ' sammanhang, utan här bör de allmänna sjöfartspoliliska hänsynen vägas in.

I denna proposition har del också berörts en annan fråga om sjöfolk och sysselsättning. Del gäller bemanningen av våra isbrytare och sjömäiningsfartyg. Isbrytningen sker för all vintertid tillförsäkra handelssjöfarien framkomsimöjligheier. Sjömälningen sker för att ge underlag för framställningen av lillföriitliga sjökort och därmed möjliggöra större sjösäkerhet. Dessa båda uppgifter är i huvudsak lill för att tjäna civila ändamål. Sverige är del enda land i världen där isbrytningen handhas av militär personal. I Finland och Sovjetunionen har man civil personal, och i Canada och USA är del inle heller militär personal. I Danmark har man i den ringa ulsiräckning del är aktuellt civil personal. Beiräffande sjökarlsframsiällningen i Sverige kan nämnas att själva mätningen utförs av militär, men när del gäller kartläggning av landområden går del bra med civil personal. Vi tycker att de som sköler kartläggningen av landområdena gör det bra, och därför skulle man också kunna använda civil personal i frägaom sjökorten. De värnpliktiga är inkallade för all få utbildning. De är inte utbildade för au tjänstgöra som billig arbetskraft på isbrytare och sjömäiningsfartyg. Nuvarande system slår inle i överensstämmelse med värnplikislagen. Det har påtalats av utredningar som har tittat närmare på de här frågorna.

Den militära bemanningsformen - med dess ideliga skiftningar av personal och med många nybörjare - försämrar effektiviteten och fartygens utnylljande. Möjligheten all affärsmässigt utnyttja fartygen är också begränsad genom all besättningarna är militära. Det skulle vara mer fördelaktigt om man även i del hänseendet var civil.

Då frågar man sig: Varför har inle någon ändring skell tidigare? Varför har man inle ändrat bemanningsformen? Frågorna är berättigade. Del har varit brist på sjöfolk tidigare. Del har varil en av huvudanledningarna lill alt man avvaktat med della. Den silualionen råder inle längre. Vi har så myckel arbetslöst sjöfolk att man inte behöver hysa några som helst farhågor för alt vi inle skall få besättningar till dessa fartyg - om de nu går ul och söker folk på den civila marknaden. De ombordanslälldas organisationer har i olika sammanhang jusl ställt kravet på all få bemanna fartygen. Olika uppgifter om hur många arbetstillfällen som skulle kunna skapas har nämnis. Siffran 700 verkar ligga i närheten av del verkliga förhållandet. Del är alltså ett stort antal arbetstillfällen som skulle kunna skapas på della sätt - nya sysselsättningstillfällen för dem som friställts genom den försäljning av handelsfartyg som skett.

Del finns en annan aspekt pä denna fråga. Vi lalar i dag om jämlikhet

mellan män och kvinnor. Mellan 15 och 20 % av SJöfolksförbundels

medlemmar är kvinnor. Som bemanningen i dag är ordnad inom isbrytning-

106 en och sjömätningen är del omöjligt att placera kvinnor där - de gör som

bekant inte värnplikt och är heller inle önskvärda i del militära. Om man hade Nr 127

civil bemanning på dessa fartyg skulle del öppna en arbetsmarknad även för Torsdaeen den

kvinnor. De skulle kunna göra en förtjänstfull insats även på del områ- in „j,pj[ jgyo

del.

De fartyg som sjöfartsverket använder för sjömälning och för isbrytning yj sjöfarisfrågor uppfyller inte de krav som sjöfartsverket självt släller pä andra civila fartyg vad gäller bostäder och annan utrustning. Del är i och för sig ett märkligt förhållande. Trafikutskottet har observerat detla och har i år i sitt betänkande nr 12 poängterat viklen av all fartygen blir utrustade på del sättet att de kan härbärgera även civilbemanning och erbjuda en bälire arbetsmiljö åt de ombordansiällda. Vi menar all de svenska varv som i dag söker sysselsält-ningsobjekt här har ett område där de direkt kan finna arbelsuppgifler ät varvsarbetare.

Herr talman! I den sammantagna bedömning som vi från socialdemokraliskl häll har gjort vad gäller frågorna om bemanning av dessa slalliga fartyg har vi kommil fram till att myckel slarka skäl lalar för all ändra bemanningsformen.

Departementschefen har inle tagit ställning i proposilionen, endasl redovisat att en uiredning har skell och att den behandlas i departementet. Vi har kunnat konstatera att den uiredning eller rapport som här omnämnts är mycket ensidigt utformad. Den har inte pä någol sätt belyst frågan ur sysselsättningsaspekt, och det är myckel annal som också saknas. Har man tagit del av remissyttrandena får man en klar uppfattning om att rapporten mer var en partsinlaga från marinen än en uiredning. Vi anser, herr talman, alt isbrytare och sjömäiningsfartyg i framliden bör bemannas med civila besättningar.

Med del anförda ber Jag, herr lalman, att få yrka bifall också till reservaiionen 1.

KARL HALLGREN (vpk):

Herr lalman! Del är nu tredje året i rad som riksdagen behandlar frågan om kreditgarantier och annal stöd lill svensk rederinäring. Vänsterpartiet kommunisterna har vid lidigare behandlingar yrkat avslag på dessa stödåtgärder. Vi har samma uppfattning också i dag. Först och främst måste man starkt ifrågasätta om det är nödvändigt med dessa ständigt återkommande stödåtgärder. Ingen kan i dag med säkerhet säga om elt slorrederi gör vinster eller förluster på sin verksamhet. De större rederierna är i de allra flesta fall engagerade också i utländska rederier och andra Iransporlförelag utomlands som på intet sätt kan kontrolleras av svenska myndigheter. Därför måste bedömningar av om de siörre rederierna går med vinst eller med förlust bli myckel osäkra.

Vi betraktardestörre rederiernas tryck på staten, föratt få ekonomiskt stöd,
som i många fall en ren utpressning. All hota med att eventuella beställningar
av nyproduktion av fartyg kommeratt läggas ul på utländska varv,om staten
inle träder in med gåvor, med krediler eller pä annat sätt, är inget annat än
utpressning. Vpk anser nu liksom lidigare all de kreditgarantier som stått och 107

Nr 127 fortfarande står till rederiernäringens förfogande skall upphöra. Vi yrkar

Torsdaeen den således avslag på propositionen 116 i denna del. Däremoi anser vi att den

19 aoril 1979 mindre skeppsfarten bör få en ökat stöd. Vpk föreslär i detta sammanhang an

_____________ 100 milj. kr ställs lill förfogande i form av kreditgarantier lill den mindre

Vissa siöfartsfråeor skeppsfarten. Vi har därvid samma inriktning som vi har framfört i andra molioner, nämligen att inrikes- och kusisjöfarten bör fä en rimlig chans att utvecklas och Överta en del av de transporter av tungt gods som nu utförs på landsväg.

När del gäller förslaget om föriängning av giltighetstiden för lagen om tillstånd lill överlåtelse av fartyg - vad som nu är aktuellt är en period av ylleriigare etl år - har vpk yrkat avslag och i slällel krävt all riksdagen hos regeringen hemställer om utarbetande av förslag lill lag om förbud mot överiåtelse av fartyg lill slaler med s. k. bekvämlighelsflagg. Del är tredje gången som riksdagen lar ställning lill etl förslag frän regeringen om förlängning av lagen ylleriigare ett år. I propositionen framförs också tanken all i någon form permanenta denna utflaggningslag. Denna tanke instämmer trafikutskottets ledamöter - även de socialdemokraliska - i, vilket vi naturligtvis beklagar.

Man skriver i utskottsbetänkandet att lagen har fungerat tillfredsställande. Men faklum är alt lagen har fungerat pä del sättet alt svenska redare har getts laglig möjlighet att flagga ul fartyg som sedan kunnat förses med bekvämlighelsflagg. Något längre ned på s. 7 i betänkandet sägs följande: "Utskottet vill härvid understryka betydelsen av all Sverige fortsätter sina strävanden alt motarbeta registrering av fartyg under bekvämlighelsflagg." Man vill alltså motverka ut:naggning - men det gör man genom att föreslå förlängning av ulflaggningslagen ylteriigare ell är, samtidigt som man också överväger att permanenta lagen.

Vi kan inle finna någon logik i delta resonemang. Ulskoltel menar att man skall motverka utflaggning till bekvämlighetsfiagg, och del gör man bäst -enligl utskottet - genom all förlänga den här lagen, som ger redarna räll all flagga ul fartyg. Om man menade allvar med sill ultalande att registrering av fartyg under bekvämlighetsflagg skall motverkas, så borde man ha tillstyrkt kommunisternas förslag lill lag om förbud mot utflaggning lill stater med bekvämlighetsfiagg. Men det har man naluriiglvis inle gjort - man har förordat avslag.

Lagen har fungerat lillfredsställande, konstaterar utskollel. Då måste man
fråga sig: For vem har den varil tillfredsställande? För redarna eller för
sjöfolket? Den frågan fick vi inom vpk svar på vid ett besök på Sjöfolksför
bundet i Göteborg. Förbundels ordförande deklarerade klart vid delta besök
alt lagen i fråga aldrig borde ha kommil lill. Han uttryckte också förhopp
ningen att lagligt förbud mot utflaggning lill bekvämlighelsflagg skulle
komma inom en snar framtid. Redarna har naturiigtvis inle någoniing emol
alt lagen förlängs eller permanentas - del betyder ju stora ekonomiska
vinningar för den kategorin i samhället. Men Sjöfolksförbundets förhopp
ningar kommer tydligen inle all infrias ens om socialdemokraterna vinner
108 höstens val. Vad sjöfolket har all vänta är en permanenl lagstiftning som ger

redarna räll all flagga ul sina fartyg, eftersom både borgare och socialdemo- Nr 127

krater här är rörande eniga. Torsdagen den

Målinriktningen och del uttalade syftet med lagen kan -enligl vår mening |g j| ,gjg

- i praktiken aldrig förverkligas. Del sägs både i lagtexten och i proposilionen

från 1976/77,som låg till grund förlagstiftningen,att delsärskillskall beaklas j/. siöfartsfråeor hur överiålelsen påverkar effektiviteten och sysselsättningen inom sjöfartsnäringen och de ombordanslälldas förhållanden. Överiåtelse får heller inte strida mot väsenlligt allmänt iniresse. Ja, klart är att de ombordanslälldas förhållanden förändras sä lill vida all mänga friställs och blir ulan arbele, och del ärju en ganska väsentlig förändring.

Redarkapilalels iniresse all flagga ul fartyg är rent ekonomiskt betingat. Del handlar i första hand om att nedbringa driftkostnaderna och därmed öka profiten. Del slår helt klart alt man härigenom får en högre avkastning på satsat kapital. Vidare innebär del andra ekonomiska fördelar för redarna i form av liberalare beskattning, lättnader i besiktning av fartyg o. d. Sjöfolket kan rimligtvis inle ha några iniressen gemensamma med redarna i dessa avseenden.

Della syslem måste också alltid strida mot väsenlligt allmänt iniresse -som man skriver i lagen alt det inte får göra. Del ger ju möjlighel lill skatteflykt i stor skala. De ökade vinsterna framtvingas i första hand genom alt löner och sociala förmåner ligger på en väsenlligt lägre nivå på fartyg under bekvämlighelsflagg. Kraven på säkerhet och bemanning är heller inle så högt ställda som exempelvis på fartyg under svensk flagg. Redarkapilalet kan härigenom öka sina vinster genom en hårdare utsugning av besättningar från länder där den fackliga rörelsen inle är tillräckligt stark - kanske t. o. m. helt obefintlig.

Vi hävdar med bestämdhet att delta förfarande strider mot den svenska fackföreningsrörelsens syn på den internationella solidariteten och samtidigt måste strida mot etl väsenlligt allmänt intresse. Vi reser därför pä nytt kravet på en lagstiftning som förbjuder utflaggning av svenska fartyg till slaler med bekvämlighelsflagg.

Jag yrkar därför, herr lalman, bifall lill molionen 2285 i dess helhet.

I delta betänkande behandlas också molioner om civil bemanning av
isbrytare och sjömäiningsfartyg. Birger Rosqvisi har behandlat den socialde
mokraliska molionen härom. Vänsterpartiet kommunisterna har också i
molionen 1949 med Bertil Måbrink som första namn begärt all riksdagen
uttalar sig för all isbrytare och sjömäiningsfartyg skall övergå lill civil
bemanning. Del är eu krav som länge har rests av bl. a. SJöfolksförbundel.
Ulskollsmajorileten har avstyrkt vårl och också socialdemokraternas krav på
civil bemanning av isbrytare och sjömäiningsfartyg med hänvisning lill en
sittande uiredning i frågan. Utredarna är lill antalet två och består av förre
marinchefen Bengt Lundvall och chefen för sjöfartsverket Lennart Johans
son. Utredarna lämnade i slulet på föna årel i rapporlform sin syn på
bemanningsfrågorna. Av denna rapport framgår att de inle anser all någon
förändring eller övergång lill civil bemanning av isbrytare och sjömäinings
fartyg bör ske. 109

Nr 127

Torsdagen den 19 april 1979

Vissa sjöfartsfrågor

110

. Och något annal hade man inle vänlal sig. Båda ulredarna är anhängare av den ordning som nu råder, nämligen militär bemanning. Är del möjligen så att regeringen inle vill ha en ändring lill stånd av bemanningsformerna för nämnda fartyg? I så fall är det förståeligt all man till utredare har valt två anhängare av den militära bemanningen och samtidigl hell utestängt sjöfolkets fackliga organisationer. Det är anmärkningsvärt all man inle har kunnat kosta pä sig all låta någon från Sjöfolksförbundet eller någon från de andra organisationer för de ombordansiällda della i uiredningen av en sä här viklig fråga.

Sjöfolksförbundet harockså reagerat starkt på utredarnas propåer, vilket är naturligt eftersom ulredarna helt har nonchalerat dess krav pä civil bemanning. Sjöfolket har de senaste åren drabbats av arbelslöshel i stor omfattning, vilket också den förre talaren klargjorde. En civil bemanning av isbrytare och sjömäiningsfartyg skulle skapa mellan 700 och 800 arbetsiillfållen. Många arbetslösa sjömän skulle slippa gä och stämpla och slippa leva pä arbetslös-helsunderstöd om de i stället fick arbeta på sjömätningsfartygen och isbrytarna.

Jag skall här återge någol av vad tidningen Sjömannen skriver om utredarnas tankegångar i denna fråga. I nr 12 år 1978 av Sjömannen finns intagen en artikel med rubriken Nej lill civil bemanning pä isbrytare och sjömälare, med underrubriken Del säger en uiredning, gjord av två välkända sjöfolksfiender.

Artikeln inleds med en deklaration, som jag skall citera:

"Del finns en massiv opinion bland sjöfolk av alla kategorier all statens isbrytare och sjömäiningsfartyg ska bemannas med civil personal. Inle minsl kom delta lill uttryck vid Sjöfolksförbundets kongress nu i september, vilket uppmärksammades i dagspressen där sjöfolkets krav fick starkt stöd.

Av hell annorlunda åsikt är emellertid den uiredning, som i dagarna översänt sin rapport till Kommunikationsdepartementet. Där förordas, med enstaka undanlag, forlsali militär bemanning på isbrytare och sjömäiningsfartyg.

Alt rapporten skulle utmynna i den uppfattningen var dock alll annal än oväntat. Uiredningen har nämligen gjorts av sjöfartsverket i samråd med den nyligen avgångne marinchefen. Sjöfartsverkets chef är som bekant Lennari Johansson, och den avgångne marinchefen heter Bengt Lundvall. Båda har gjort sig kända för sin fientliga inställning lill sjöfolket. Alt anförtro uiredningen ät dessa hertar var därför lika välbelänkl som om man låtit ökända nazister utreda en fråga som gällde judarna."

Del aren gruvlig salva, men den är fulll berättigad, eftersom man dels blivit sidsieppad när del gäller utredningsarbetet, dels fåll klart för sig att utredarna arbetar stick i stäv mot vad de ombordanslälldas organisationer önskar. Man kan bara livligt instämma i sjöfolkets bedömning av uiredningen.

Jag yrkar bifall lill molionen 1949, yrkandel 1. 1 andra hand kommer vi alt stödja reservationen I av socialdemokraterna.

Sä lill sist bara några ord om den andra socialdemokraliska reservationen. Den lar bl. a. upp den sjöfartspoliliska utredningens tankegångar om

ytterligare slöd lill rederinäringen genom all ca en iredjedel av sjömansskatten eller i runt tal 100 milj. kr. skulle komma rederierna lill del som ekonomiskt stöd. Socialdemokraterna lalar för etl sådant förfarande men vill med bl. a. dessa medel bilda etl slrukturbolag till stöd för sjöfartsnäringen. Vänsterpartiet kommunisterna kommer inle alt stödja delta förslag. Del innebär för del första etl än större slöd lill rederinäringen och för del andra en permanenlning av bidrag och stödformer av olika slag, något som går stick i stäv med vpk:s politik.

Del vore bra myckel bälire all salsa mer på ell samhälleligt övertagande av den svenska rederinäringen, något som vänsterpartiet kommunisterna vid flerfaldiga lillfållen påtalat. Då först kan sjöfartsnäringen inordnas i ell omfaltande samhällsinriklal irafikpoliliskt program. Del är i dag omöjligt alt ha någon som helst kontroll över rederinäringen, dess vinster och förluster. Därför borde samhället ta över den näringsgrenen. Vi kommer således all lägga ned våra röster vid voieringen angående mom. 6 i utskottets belänkande.

Nr 127

Torsdagen den 19 april 1979

Vissa sjöfartsfrågor

Under della anförande övertog tredje vice talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

RUNE TORWALD (c):

Herr lalman! För all vinna lid tänker Jag omedelbart yrka bifall lill ulskollets hemslällan pä alla punkier. Jag tänker här inle kommentera annal än de avsnitt som tagits upp av Birger Rosqvisi och Kari Hallgren.

Först gäller del frågan om civil bemanning av isbrytare och sjömäiningsfartyg. Jag skulle vilja hänvisa lill det som slår i proposilionen 116 på s. 34: "För etl definitivt ställningstagande i frågan är del nu presenterade underlaget enligt min mening inle tillräckligt." Därför måste frågan ylteriigare utredas. Jag lycker del räcker som förklaring lill hela ulskoltsmajorilelens inställning. Det är märkligt att del efter regeringsskiftet blivit så bråttom. Tidigare har man haft lång lid på sig ulan all lösa frågan. Men nu har vi haft ell regeringsskifte och då har del plötsligt blivit bråttom all lösa denna fråga som under sä lång lid ältats fram och tillbaka inom instanserna. Jag menar all vi inle skall fatta några förhastade beslul, ulan vi bör rätta oss efter del som ulskotlel skriver på s. 8:

"Även utskottet vill understryka del angelägna i all ell definitivt ställningstagande i berörda frågor" - det gäller här bemanningen - "sker snarast möjligt. Utskottet förutsätter därför all den komplettering i ärendet som erfordras utförs skyndsamt och alt förslag i bemanningsfrågan läggs fram till behandling av näslkommande riksmöie. Däremoi finner utskottet del ej lämpligt att nu ta ställning i sakfrågan och därigenom föregripa regeringens förslag. Under hänvisning lill del anförda avstyrker utskottet de ifrågavarande motionsyrkandena."

Rederinäringen har såväl nationellt som internationellt ända sedan oljekrisen 1974 haft siora svårigheter att finna frakter för sina fartyg. Birger Rosqvist ville uppenbariigen ge sken av all del skulle finnas något slags

111

Nr 127 gåtfullt samband mellan regeringsskiftet och den uppkomna silualionen för

Torsdaeen den sjöfartsnäringen. Men sanningen är snarare den att dessa problem för

19 april 1979 rederinäringen och sjöfartsnäringen funnits sedan 1975. I del längsta insåg

_____________ inle den socialdemokraliska regeringen hur allvarlig situationen var och

Vissa sjöfarisfrågor '''S därför inga åtgärder. Det är sanningen, och det är för att man väntat sä länge med all vidla några konkrela åtgärder som vi har det sä besväriigi nu.

På s. 9 i propositionen redovisas en del synpunkter på varför vi hamnat i den nu rådande situationen. Man får län den uppfattningen när man läser reservaiionen alt rederierna inle har varil intresserade att förändra strukturen i näringen. Men det är tvärtom så -jag hänvisar lill s. 9 i proposilionen - alt den svenska masslastflollan har minskat avsevärt under 1978. Totalt minskade masslastflollan med 2,4 miljoner dödviklslon lill 7,8 miljoner lon, dvs. den minskade med bortåt 25 "i. på ell enda är. Samtidigt bestod de relativt få nyiillskotlen av specialiserade enheter, s. k. ro-ro-fartyg för Qärriinjefarlen. Della är naturligtvis av stort iniresse för det är de fartygen man på sikt bedömer har en chans alt konkurrera på väridsmarknaden. På ell par år har alltså den svenska handelsflottan genomgått en omfaltande strukturförändring. För den skull kan vi inte finna att det finns någon anledning att använda sig av de strukturfonder socialdemokraterna hänvisar lill.

Jag vill i del här sammanhanget ta upp etl annal problem som redovisas i proposilionen på s. 15. Jag vill läsa upp del stycket all las till prolokollel:

"I fråga om tank- och övrig bulksjöfari bör Sverige se positivt på u-ländernas önskan all bygga ut sina flottor och få en rimlig andel av trafiken. Detla innebär dock inle all Sverige skall godta lasluppdelning eller andra former av laslpreferenser inom denna sjöfart. Konsekvenserna för världshandeln av sådana åtgärder skulle kunna bli ännu allvariigare i den trafiken än i linjesjöfarten." Del skulle kanske speciellt gälla konsekvenserna för svensk rederinäring.

Ofta är del så all om socialdemokraterna inte har något annat att la till lar
man lill slmklurfonder och löser all världens problem. Vi tror inte på del.
Rederinäringen brinner Ju inle av lustall investera och är inle ule föratt välja
mellan olika investeringsprojekt. Sanningen är all del i dag inte finns någon
invesleringslust inom den näringen. Man kan nämligen inle skaffa frakter
ens till de båtar man har. Därför är det ytterst liten efterfrågan på friskt kapilal.
Redovisningar visar också all del fortfarande finns kvar kapilal i de
lånefonder 0. d. som finns all tillgå. De har ännu inle lill fullo uinylijals. Del
finns alltså inte några hinder för rederierna all salsa. Slrukturbolag skulle
enligl majoritetens uppfattning bara bli ytterligare en byråkratisk apparat,
som i många fall snarare skulle medverka lill en försening. Vi tror inle all
ledningen för en sådan strukturfond skulle vara bältre skickad alt bedöma
vilka investeringar som skulle vara lill fördel för svensk rederinäring pä sikt
än rederiföretagen själva, som har alll intresse av all hitta de projekt som på
sikt kan bli lönsamma.
112 Jag ber också att få hänvisa lill vad vi har skri vit i ulskoUsbelänkandel pås.

10 och II. Överst på s. 10 står följande: Nr 127

"När del gäller den långsikliga planeringen framhåller föredraganden Torsdaeen den behovet av ett sjöfartspoliliskl program. Ett sådant beräknas föreligga efter ig ji in-rg

sommaren, och ålgärder bör enligt föredraganden kunna föresläs riksdagen _

hösten 1979 med verkan fr. o. m. år 1980. Utskollel finner det synneriigen j/- siöfartsfråeor angeläget att så sker. Utskottet anser det däremot ej motiverat att föregripa regeringens förslag med beslut av sådan genomgripande karaktär som har förordals i motionen."

På s. 11, andra stycket, står del att "en särskild utredare tillkallats för alt överväga jusl de frågor som i molionen sägs motivera inrättandet av ell slrukturbolag". Den här utredaren skall alltså överväga hur man bäst skall hjälpa rederinäringen med finansieringen och med att finna de fartygstyper m. m. som pä sikt kan väntas bli lönsamma.

Till sist några ord i anknytning lill vpk-molionen 2285, där man yrkar avslag pä förslaget lill lag om tillstånd till överiåtelse av fartyg. Jag ber i della sammanhang all få hänvisa lill ulskoUsbelänkandel s. 7.

Lagen om tillstånd lill överlåtelse av fartyg trädde i kraft den 28 juni 1977. Alla parter, såvitt jag kan förstå även de ombordanslälldas organisationer, har funnii att verkningarna av tillämpningen av den här lagen har varil posiliva. Man är enig om alt tillstyrka en föriängning.

Kari Hallgren vill ge sken av att ulskoltel menar alt denna lag skall permanentas. Det är inle så, ulan vi förordar en föriängning av lagen i avvaktan på all sjöfartspoliliska utredningen skall framlägga sitt förslag,sä att vi kan få en permanenl lagstiftning om hur sädana här frågor över huvud taget skall hanteras. Utskottet har inte föreslagil ati den nuvarande lagen skall permanentas ulan bara alt den skall föriängas i avvaktan på alt mer definitiva åtgärder kan vidtagas.

Jag kan inte låta bli att avslutningsvis framhålla att Kari Hallgrens påslående att utfiaggningen enbart syftade till att öka rederiernas profit är helt felaktigt. Det är riktigt att man med utflaggning syftar till aU minska bemanningskostnaderna, men resultatet blir i dagens situation inte en ökning av profiten ulan en minskning av förlusten.Del är Jusl för att bevara fartygen så länge som möjligl i svensk ägo som man använder sig av denna möjlighel. Alternativet är i de fiesta fall en försäljning. Om man inle får göra denna utflaggning säljer man fartygen. Då kommer det svenska samhället inle ens alt få möjlighel aU tillgodogöra sig de valutaintäkter som frakterna ger så länge fartygen är i svensk ägo.

BIRGER ROSQVIST (s):

Herr lalman! Herr Torwald sade att del faktum att det är sådana problem för sjöfartsnäringen i dag skulle hänga samman med att regeringen under den socialdemokratiska tiden inte handlade ulan lät det gå så långt som det nu gjort. Jag kan hälla med om de här orden, men jag lägger alls inte den innebörd i dem som herr Torwald gör.

Del är möjligl att staten och samhället skulle ha gått in och tittat litet
närmare pä sjöfartsnäringen under 1960-talet och ännu hellre under 1970- 113

8 Riksdagens protokoti 1978/79:127-129

Nr 127 talet. Men vid de tillfällena önskade inte redarna all man skulle komma in och

Torsdagen den 'gga fingrarna i näringen.

19 april 1979 ' " socialdemokratisk moiion här i riksdagen 1974 eller 1975 föreslogs elt

_____________ statligt engagemang i sjöfartsnäringen. Redarnas egen tidning log upp det och

Vissa sjö farts frågor - Statligt engagemang i svensk rederinäring är intensivt ovälkommet.

Det är alltså inle sä alt redarna velat ha inblandning och inle fäll del, herr Torwald, utan de har hela tiden sagt nej lill del.

Men nu är det eu annat läge och vi får glömma del som var för elt par är sedan. Nu slåss näringen med kniven på strupen.

Vi framlägger förslag, Rune Torwald. De förslag som sjöfartspolitiska uiredningen framlagt har varken departementschefen, herr Torwald eller de andra borgerliga partierna kunnat acceptera. Vi har inte heller kunnat göra det. Men vi framlägger andra förslag, medan ni står där tomhänta, Rune Torwald!

Vi är beredda att låta sjöfartsnäringen låna 100 milj. kr., och vi är beredda lill andra salsningar på 30 milj. kr. Del visar i varje fall vår vilja.

Det här stödet föreslås utgå i form av lån och eventuella kontanibidrag. Vi har den uppfattningen alt det kan vara en väg all gå vidare på, när sjöfartspoliliska utredningen fortsätter sill arbele. Den modell som utredningen redovisat tycks inle ens ni på borgeriigi häll kunna acceptera. För oss socialdemokrater är det hell omöjligt.

Utredningen föreslog nämligen att redarna som driftbidrag skulle få behälla den skatt man drar av de anställdas löner. Exempelvis färjorna som är mycket personalintensiva skulle pä det sättet få ell mycket kraftigt driftbidrag. En del av färjeröielsen är myckel lukrativ, men ändå skulle då staten späda pä med ytterligare medel. Siörre fartyg som tankfartyg och bulklasifartyg, som kanske har 25 mans besättning och som verkligen har ekonomiska problem på gmnd av alt frakterna är låga, skulle få myckel små bidrag. Vi tror inte all det skulle hjälpa näringen. Ändå skulle del kosta 100 milj. kr. lolall, har man sagt.

Här har vi etl förslag. Vad har ni, Rune Torwald?

KARL HALLGREN (vpk):

Herr talman! Rune Torwald hävdar all investeringsviljan är svag därför all redarna inle har frakter för det tonnage de redan har. Vill då herr Torwald förklara föt mig varför vissa rederier måste chartra utländska fartyg för att frakta svenska varor från Sverige? Del vore väl väldigl oekonomiskt all ha fartyg liggande still samtidigt som man hyr in många gånger olämpligt och omodernt tonnage! Nej, det hänger inte ihop på det sättet!

Investeringsviljan är svag därför att den används som press pä svenska staten, alliså skattebetalarna. Skall rederierna beställa och låta bygga nya fartyg - roll-on-roll-ofT-farlyg eller andra specialfartyg? Dä skall skattebetalarna träda emellan och lägga sin tribut, annars gör de det inle.

Det var ändå etl fall framåt för Rune Torwald, när han sade all
114 utfiaggningen visst sker för alt man skall dra ned driftkostnaderna men att

den inle ger några vinster ulan bara mindre föriusler.

Delta är elt resonemang som är oacceptabelt. Ingen kan i dag redovisa eller visa på vilka vinster de siörre rederierna gör. Ta såsom exempel Broströms, som samseglar med Över 20 utländska rederier. Broströms har dessutom ett stort transportföretag utomlands. När Eriksberg höll på att ramla ihop, flyttade man över pengarna lill Holland och startade etl stort transportföretag där. Hur myckel pengar tjänar man på della företag? Hur myckel får man in på samseglingen med de andra rederierna utomlands? Del kan varken Rune Torwald eller jag eller någon annan få besked om här. Därför är del inle möjligl att klart ange huruvida etl rederi gör vinst eller förlust på sin verksamhei.

En sak är emellerlid klar: Man visar alllid föriusl här i landet, eftersom det ju är en stark motivering för att skatiebetalarna pä nytt skall träda in med pengar.

Nr 127

Torsdagen den 19 april 1979

Vissa sjöfartsfrågor

RUNE TORWALD (c):

Herr talman! Jag har, Birger Rosqvisi, inte hävdat all del fanns någon anledning förden socialdemokratiska regeringen att gripa in i sjöfartsnäringen på en tid, när denna näring gav ett sjöfartsnelto på 4-5 miljarder kronor per är. Jag har inte heller 1975/76 efteriyst åtgärder, som skulle kunna innebära att man gick in i näringen och försökte dirigera dess verksamhei. Men man insåg inle konsekvensen för sjöfartsnäringen av vissa ålgärder, exempelvis beslutet våren 1976 om att lagerbygga båtar. Dessa båtar har sedan blivit stora förlustobjekt för varven. Båtarna måste säljas lill underpris lill utländska redare och kommer sedan att konkurrera med svenska fartyg. Sådana åtgärder kan få - och har fått - negaliva effekter för den svenska sjöfartsnäringen.

Till sist vill Jag bara notera vad vi i utskottet har fäll reda pä i dessa frågor. Birger Rosqvisi säger alt man har etl förslag, nämligen förslaget om inrättande av ett strukturbolag. Ja, men vilken är dess konkrela verkan? Vi kan konstalera att det i fråga om investeringsbidrag finns möjlighet att lyfta ylleriigare 200 milj. kr. hos fartygskredilnämnden. Dessa pengar är alltså inte utnyttjade. Ett slrukturbolag skulle - det var rederiföretagen eniga om -sannolikt bli en onödig mellaninstans, som rent av skulle kunna verka försenande.

Skälen till all vi inte har ell konkrei förslag har vi redovisat i sista stycket av utskottets motivering på s. 11 i utskottets belänkande. Låt mig läsa in delta i riksdagsprotokollet. Det kan vara viktigt:

"Utskottet vill avslutningsvis åter betona vikten av att de tidsplaner som angivils i propositionen för arbetet inom sjöfartspolitiska utredningen och regeringens förslag med anledning därav verkligen följs. Även om de i propositionen föreslagna åtgärderna torde tillgodose branschens mest akuta behov måste förslag till ett långsiktigt sjöfartspolitiskt program presenteras så snart som över huvud taget är möjligt. Ett sådant program utgör en nödvändig grund för samhällets strävan att åstadkomma en konkurtens-kraflig svensk sjöfartsnäring."

115

Nr 127

Torsdagen den 19 april 1979

Vissa sjöfartsfrågor

Med detta harjag redovisat skälen till att utskottet inte har gått med pä vare sig vpk-motionen eller den socialdemokratiska reservaiionen.

Överiäggningen var härmed slutad.

Mom. 1

Propositionergavs på bifall till dels utskottets hemslällan, dels motionen nr 2285 av Lars Werner m. fl. i motsvarande del, och förklarades den förra proposilionen vara med övervägandeja besvarad. Sedan Kari Hallgren begärt voiering upplästes och godkändes följande voleringsproposilion:

Den som vill att kammaren bifaller trafikutskottets hemslällan i beiänkandei

nr 20 mom. 1 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit molionen nr 2285 av Lars Werner m. fl. i

motsvarande del.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat förja-propositionen. Då Karl Hallgren begärde rösträkning verkställdes votering med omrösiningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 252 Nej - 10

Mom. 2

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels molionen nr 2285 av Lars Werner m. fl. i motsvarande del, och förklarades den förra propositionen vara med övervägandeja besvarad. Sedan Karl Hallgren begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller trafikutskottets hemslällan i betänkandei

nr 20 mom. 2 röstar ja,

den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallil molionen nr 2285 av Lars Werner m. fl. i

motsvarande del.

Vid omröslning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöier ha röstat förja-propositionen. Då Karl Hallgren begärde rösträkning verkställdes votering med omrösiningsapparat. Denna omröslning gav följande resultat:

Ja - 251 Nej - 10

116

Mom. 3 och 4

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

Mom. 5

Propositioner gavs på bifall lill l:o) utskottets hemslällan, 2:o) reservationen nr 1 av Sven Mellqvisl m. fl. saml 3:o)yrkandei 1 i molionen nr 1949 av Bertil Måbrink m. fl., och förklarades den förstnämnda propositionen vara med övervägandeja besvarad. Då Birger Rosqvisi begärde voiering upptogs för bestämmande av kontrapropositionen ånyo de båda ålersläende propositionerna, av vilka den under 2:o) angivna förklarades ha flertalets mening för sig. Sedan Karl Hallgren begärt votering beiräffande kontrapropositionen upplästes och godkändes följande voleringsproposilion:

Nr 127

Torsdagen den 19 april 1979

Vissa sjöfartsfrågor

Den som vill alt kammaren till kontraproposition i huvudvoteringen

angående trafikutskottets hemslällan i belänkandet nr 20 mom; 5 antar

reservationen nr 1 av Sven Mellqvisl m. fl. rösiar ja,

den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren till kontraproposition i nämnda votering antagit

yrkandel 1 i molionen nr 1949 av Bertil Måbrink m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat förja-propositionen. Då Kari Hallgren begärde rösträkning verkställdes votering med omrösiningsapparat. Denna omröslning gav följande resultat:

Ja - 118

Nej - 10

Avstår - 134

I enlighel härmed blev följande voleringsproposilion uppläst och godkänd:

Den som vill att kammaren bifaller trafikutskottels hemställan i betänkandet

nr 20 mom. 5 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservaiionen nr 1 av Sven Mellqvisl

m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöier ha röstat för ja-proposilionen. Då Birger Rosqvist begärde rösträkning verkställdes voiering med omrösiningsapparat. Denna omröslning gav följande resultat:

Ja - 139

Nej - 119

Avstår - 4

Mom. 6

Propositioner gavs på bifall lill dels utskottets hemslällan, dels reservationen nr 2 av Sven Mellqvisl m.fl., och förklarades den förra proposilionen vara

117

Nr 127

Torsdagen den 19 april 1979

Utökning av antalet suppleanter i finansutskottet

med övervägande ja besvarad. Sedan Birger Rosqvist begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposiiion:

Den som vill all kammaren bifaller IrafikulskoUels hemslällan i betänkandet

nr 20 mom. 6 rösiar ja,

den del ej vill rösiar nej.

Vinner nej har kammaren bifallil reservationen nr 2 av Sven Mellqvisl

m.n.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöier ha röstat för Ja-proposilionen. Då Birger Rosqvist begärde rösträkning verkställdes votering med omrösiningsapparat. Denna omröslning gav följande resultat:

Ja - 140

Nej - 113

Avslår - 10

§ 22 På förslag av tredje vice talmannen beslöts att kammarens förhandlingar skulle fortsättas vid ett senare sammanträde.

§ 23 Utökning av antalet suppleanter i finansutskottet

TREDJE VICE TALMANNEN:

Enligl till kammaren inkommet prolokollsutdrag har valberedningen föreslagit alt antalet suppleanler i finansutskottet, som f n. är 18, skall utökas till 19.

Jag hemställer alt antalet suppleanler i finansutskottet bestämmes till 19.

Denna hemställan bifölls.

Tredje vice talmannen meddelade alt fyllnadsval skulle ske vid morgondagens sammanträde.

§ 24 Anmäldes och bordlades

Propositioner

1978/79:207 om förvärv av aktier i Södra Skogsägarna AB och Norrlands

Skogsägares Cellulosa AB 1978/79:203 om reglering av priserna på jordbruksprodukter, m. m.

118

§ 25 Anmäldes och bordlades

Motioner

1978/79:2553 av Kerstin Andersson i HJärlum och Gunde Raneskog

1978/79:2554 av Sven Aspling m.fl.

1978/79:2555 av Frida Berglund m.fl.

1978/79:2556 av Giw«fl/B/ö>A-i Gävle m..//. Nr 127

1978/79:2557 av Gösta Bohman m.fl. Torsdagen den

1978/79:2558 av Kari Boo m.fl. j ., gjg

1978/79:2559 av Fritz Börjesson

1978/79:2560 av Olle Eriksson och Rune Johansson i Åmål

1978/79:2561 av Bengi Fageriund m.fl.

1978/79:2562 av Thorbjörn Fälldin m.fl.

1978/79:2563 av Hans Gustafsson m.fl.

1978/79:2564 av RolfHagel och AlfLövenborg

1978/79:2565 av Erik Hovhammar

1978/79:2566 av Nils Hörberg

1978/79:2567 av Filip Johansson och Torslen Stridsman

1978/79:2568 av Bengt Kindbom m.fl.

1978/79:2569 av Göthe Knutson

1978/79:2570 av Eric Krönmark och Lars Schöu

1978/79:2571 av Erik Larsson m.fl.

1978/79:2572 av Svante Lundkvisl m.fl.

1978/79:2573 av Kjell Mattsson och Kerstin Andersson i HJärtum

1978/79:2574 av Kjell Mattson m.fl.

1978/79:2575 av Tore Nilsson

1978/79:2576 av Magnus Persson m.fl.

1918/19:2511 av Ake Polstam m.fl.

1978/79:2578 av Christina Rogestam och Anna Eliasson

1978/79:2579 av Per-Olof Strindberg

1978/79:2580 av /ngvar Svanberg m.fl.

1978/79:2581 av Ake Wictorsson och Sven Lindberg

1978/79:2582 av Ake Wictorsson m.fl.

1978/79:2583 av Svea Wiklund

1978/79:2584 av Nils Åsling och Per Stjernström

med anledning av proposilionen 1978/79:112 om regionalpolitik

1978/79:2585 av Bo Lundgren och Wiggo Komstedt

med anledning av proposilionen 1978/79:125 med förslag om tilläggsbudget III lill statsbudgeten för budgetåret 1978/79

1978/79:2586 av Axel Krisliansson och Rolf Rämgård 1978/79:2587 av Johan Olsson m.fl.

med anledning av propositionen 1978/79:141 om redovisning av mervärdeskatt, m. m.

1978/79:2588 av Olof Palme m.fl.

med anledning av proposilionen 1978/79:159 med förslag till lagom rätt till ledighet för vissa föreningsuppdrag inom skolan, m. m.

1978/79:2589 av Gunnar Olsson

med anledning av proposilionen 1978/79:163 med förslag lill lag om skötsel 119

av jordbruksmark

Nr 127

Torsdagen den 19 april 1979

Anmälan av interpellationer

1978/79:2590 av Bertil Johansson

med anledning av proposilionen 1978/79:187 om huvudmannaskapet för fiällsäkerhelen m. m.

1978/79:2591 av Hilding Johansson m.fl.

med anledning av proposilionen 1978/79:195 om förstärkt skydd för fri-och rälligheler m. m.

§ 26 Anmälan av interpellationer

Anmäldes och bordlades följande interpellationer som ingivils til kammarkansliet

den 19 april

120

1978/79:175 av Sivert Andersson (s) lill industriministern om induslrisysselsätlningen i Stockholmsregionen:

Induslrisysselsätlningen inom Stockholmsregionen har under många är varit kraftigt vikande. Della förhållande har styrkts av åtskilliga ulredningar under åren. Efter alt under några år ha mattats av har industridöden nu åter lagit fart. Det senaste exemplet är AB Svenska Maskinverken i Järfälla, ell statligt uppköp av en tillverkande industri med nedläggning av ell förelag med egen lönsam tillverkning som följd. Ur industripolitisk synpunkt framstår della som myckel märkligt.

Hotet mot Finnboda varv avvärjdes tillfälligt av riksdagen genom beslutet i höstas om tillsättande av en särskild varvskommission för de små varven.

Nedgången i induslrisysselsätlningen i Stockholmsregionen måste hejdas, och snara åtgärder är av nöden.

De två företag det närmasi är fråga om. Svenska Maskinverken och ' Finnboda varv, har en stam av verkligt skickliga yrkesarbetare anställda. Dessa utgör naturligtvis en stor tillgång för hela landei. Yrkeskunskap och kompetens är värden som det är svårt att återsamla om de skingras.

För Finnboda varv gäller dessulom dess väldokumenterade betydelse för regionens industriella verksamhei, främst kanske som servicefunktion inom regionens harnnverksamhel.

Varvet harockså iradilionelli haft sin styrka i att med viss skeppsbyggnad i bollen ha etl brett produktionsupplägg med stor mångsidighet. Därför har varvet särskilda möjligheter all utveckla anläggningar och system som numera ofta betecknas som "alternativ produktion".

Finnboda varvs betydelse för Stockholmsregionens näringsliv har omvittnats av många, främst genom den uiredning som tagits fram under landshövding Gunnar Heléns ledning.

Genom de åtgärder som genomförts av Svenska Varvs ledning urholkas tyvärr Finnboda varvs livskraft.

Koncernledningens ålgärd att mitt under varvsfrågornas behandling gå i fprfatining om all lägga ned Finnboda har naluriiglvis skadat värvet svårt. Varvet har inte heller fåll någon hjälp all återställa förtroendet hos kundkretsen sedan nedläggningsplanerna fåll skrinläggas. 1 slällel har de fackliga organisationerna funnit det nödvändigt att via annonser i dagspressen meddela alt varvet fortfarande är i funktion.

Finnboda varv har varil med i utvecklingsarbetet kring ett oljesaneringsprojekt, vilket dock av någon anledning och pä ett märkligt säll fördröjts eller stoppats inom Svenska Varv.

Hade utvecklingsplanerna fullföljts, hade del fakliskl varil möjligt all använda utrustningen i Stockholms skärgård nu i vår.

Varvets kapacitet ger del goda möjligheler all göra leveranser lill Göteborgsvarven saml mottaga reparationsobjekt därifrån. 1 överenskommelsen om leveransen av flyidockan frän Eriksberg låg också att reparaiionsobjeki skulle föras över lill Finnboda. Sä har inle skett, ulan i slällel utnyttjas arbetskraft utifrån.

Med anledning av del anförda vill jag ställa följande frågor lill industriministern:

1. Vill industriministern ge en redogörelse för regeringens syn på del minskade antalet syselsällningstillfällen inom industrin i Stockholmsregionen?

2. Avser industriministern ta några nya initiativ i syfte all bevara yrkeskunskapen vid Svenska Maskinverken genom att skapa ny sysselsättning vid anläggningarna i Järfälla?

3. Vill industriministern ta några initiativ som ger Finnboda varv verkliga möjligheter att leva kvar?

4. Anser industriministern att Finnboda varv med sill kunnande borde kopplas in i de oljesaneringsprojekt som diskuteras inom Svenska Varv?

Nr 127

Torsdagen den 19 april 1979

Anmälan av interpellationer

1978/79:176 av Cari Lidbom (s) lill handelsministern om åtgärder för att trygga tillgången på olja:

I riksdagens handelspolitiska debatt i mars uttalade sig handelsministern med tillförsikt beträffande oljeförsörjningsläget i Sverige.

Del verkliga förhållandel torde emellertid vara alt försöriningslägel är allvariigt. Det torde föreligga en betydande brist i beredskapslagren, och i rådande internationella knapphelsläge kan del bli en dyrbar affår alt fylla på lagren i behövlig utsträckning, dyrbarare ju längre man väntar.

Den minskade oljeproduktionen i Iran har inle kompenserats genom ökad produktion på annat håll. Reaktorolyckan i Harrisburg har lell till eller kommer i flera länder all leda lill minskad användning av kärnkraft, åtminstone en lid framöver. Så även i vårl land. Industriländernas ansträngningar alt spara energi är otillräckliga.

Mot den bakgrunden måste del vara en brådskande och angelägen uppgift all se till att de svenska beredskapslagren fylls innan läget hunnit förvärras ytteriigare.

121

Nr 127

Torsdagen den 19 april 1979

Meddelande om frågor

Jag vill därför fråga handelsministern:

Vilka åtgärder avser regeringen vidta för all trygga tillgången pä olja under den kommande vintern?

§ 27 Meddelande om frågor

Meddelades att följande frågor framslällls

122

den 19 april

1978/79:496 av Thage Peterson (s) lill industriministern om avvecklingen av verksamhei inom NCB och Södra Skogsägarna AB:

I samband med alt statens engagemang i de båda skogsindustriföretagen NCB och Scdra Skogsägarna AB offentliggjordes, krävde vi från socialdemokraliskl håll att beslulade nedläggningar och pågående MBL-förhandlingar om företagsnedläggningar skulle stoppas.

Med anledning av statens och skallebeialarnas mycket stora ekonomiska insalser i NCB och Södra Skogsägarna AB vill Jag lill industriministern ställa följande fråga:

Anser industriministern del rikligl och rimligt all de gamla ägarna avvecklar delar av förelagens verksamhet innan staten inträtt i styrelserna, och vad har industriministern vidtagit för ålgärder för alt stoppa förelags-nedläggelser och MBL-förhandlingar om företagsnedläggelser?

1978/79:497 av Hans Alsén (s) lill kommunikationsministern om bilarbetstidsutredningens betänkande:

I början av 1977 framlade bilarbeisiidsuiredningen sitt belänkande Bilar-betslid (SOU 1977:2). Uiredningen, som lillsatles efter framställning från Transportarbeiareförbundet, redovisar förslag om förändringar såväl i fråga om de materiella reglerna om arbets- och vilotid som i fråga om systemet för kontroll och tillsyn av reglernas eflerievnad saml ålgärder vid åsidosättande av reglerna.

Förslagen är väl motiverade ur bl. a. irafiksäkerheissy npunki, varför det är anmärkningsvärt all de ännu inle föranlett ålgärder från regeringens sida.

Med hänvisning lill del anförda ber Jag få fråga kommunikalionsmimis-tern:

Varför har bilarbetstidsutredningens belänkande ännu inle blivit föremål för regeringens ålgärder?

När kan regeringen förväntas förelägga riksdagen förslag i anledning av betänkandei?

Torsdagen den 19 april 1979

Meddelande om frågor

I utrikesministern om katastrofhjälp lill Nr 127

1978/79:498 av Lars Werner(\pk)U\ Jugoslavien:

Jugoslavien har skakals av en mycket allvarlig naturkatastrof Mellan den 9 april fram lill i dag den 19 april har landei drabbats av ca 470 siörre eller mindre jordskalv.

De mänskliga offren har begränsats till i dag 110 identifierade döda och 1000 allvariigt skadade. Dock är 80 000 ulan bostäder pä grund av jordbävningarna.

Flera länder har beslutat ge Jugoslavien katastrofhjälp. Australien, Frankrike, Österrike och Norge m. fl. har beslutat all ge snar hjälp.

Jag vill mot denna bakgrund fråga utrikesministern:

Är den svenska regeringen beredd att snabbi besluta ge Jugoslavien katastrofhjälp?

1978/79:499 av Per Olof Håkansson (s) lill kommunministern om organisationen av oljebekämpningen:

Landshövdingen i Stockholms län har uttalat au riksdagen nyligen fallal beslul om organisationen av oljebekämpningen.

Riksdagens påstådda beslul har av landshövdingen lagits som intäkt lill au motivera länsstyrelsens passiva hållning.

Mot bakgrund av della vill jag lill kommunministern ställa följande fråga:

Delar statsrådet landshövdingens uppfaltning att riksdagen nyligen fallal beslut som undanröjer brandlagens giltighet?

1978/79:500 av Ulla Tilländer (c) lill statsrådet Birgii Rodhe om åtgärder mot viss reklam i SJ:s bussar:

På en reklamaffisch för en viss poptidning i SJ-bussar kan man läsa texten: Hon hargjort vad miljontals flickor bara kan dröm ma om, hon har älskat med John Travolta. På affischen finns en storbild. Enligl min uppfattning strider en sådan marknadsföring mot de jämställdhetssträvanden som vi alla är sä rörande överens om. Flickan görs till ell tränande enfaldigt väsen som faller pladask för denne store he-man. Delta strider också mot de ideal som samlevnadsundervisningen i grundskolan arbetar för, kort sagt varaktig gemenskap och trohet i gemenskapen. Det förhållandet att del dessutom vittnar om dålig smak förväntar man sig numera inle skall utgöra något effekiivi hinder för en smart marknadsföring, för vilken inga hinder är oöverskådliga. Av SJ borde man ändå kunna förvänta sig en viss självsane-rande förmåga.

Med hänvisning lill det anförda vill jag till statsrådet ställa följande fråga:

Är statsrådet beredd att pä något säll reagera och hävda de jämställdhets-krav som del råder stor enighet om och som riskerar all motarbetas på säll som beskrivs i den här angivna reklamen i SJ:s bussar?

123

Nr 127

Torsdagen den 19 april 1979

Meddelande om frågor

1978/79:5011 av Tommy Franzén (vpk) iiW budgel- och ekonomiministern om befrielse från mervärdeskatt för miljövårdande verksamhei:

Enligl lag skall "organ för sammanslutning med huvudsakligt syfte att verka för miljövårdande ändamål" befrias från mervärdeskatt. Begreppet "miljövårdande" inbegriper uppenbariigen inte arbetsmiljötidningar, eftersom en tidning av della slag har förvägrats momsbefrielse av riksskaiiever-kel. Jag vill mot denna bakgrund fråga det ansvariga statsrådet: Anser regeringen riksskatleverkets tolkning av begreppet "miljövårdande" som riktig, och om sä ej är fallet, är regeringen beredd an utfärda klara direkliv för liur begreppet i fortsäuningen skall tolkas?

124

1978/79:502 av Kerstin Nilsson (s) till kommunikationsministern om motlag-ningsförhållandena för radio och TV i östra Norrbotten:

Motlagningsförhållandena för svensk radio och television är på många håll i Torneälvens dalgång och i östra Norrbotten anmärkningsvärt dåliga. På många orter kan man med behållning endast se eller höra en av kanalerna, och många boende inom delta område anser att motlagningsförhållandena under senare tid har försämrats. Med anledning härav vill jag fråga kommunikationsministern: Vilka insatserär kommunikationsministern beredd vidla föratl åstadkomma lillfredsställande moltagningsförhållanden för radions samtliga kanaler och TV:s två kanaler i östra delen av NorrboUen?

1978/79:503 av Kerstin Nilsson (s) till kommunikationsministern om åtgärder för all förhindra nedläggning av poslstället i Karungi:

Enligl uppgifter i massmedia har postverket för avsikt au dra in poslstället i Karungi i norra delen av Haparanda kommun. Poststället betjänar vintertid ell hundratal hushåll och sommartid etl nästan fördubblat anlal hushåll. Dessulom är olika förelag som verkstäder, affårer och bank beroende av en väl fungerande postal service. Med anledning härav vill jag fråga kommunikationsministern:

Vilka åtgärder är statsrådet beredd aU vidla föran förhindra en nedläggning av poslstället i Karungi?

§28 Kammaren åtskildes kl. 18.12.

In fidem

BENGT TÖRNELL

/Solveig Gemen