Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1978/79:126

Onsdagen den 18 april

Kl- 10.00

§ 1 Meddelande om interpellationssvar

1978/79:166 om löntagarfonder m. m.

Statsministern OLA ULLSTEN:

Hert talman! Staffan Burenstam Linder har i en interpellation, överiämnad den 21 mars 1979, till mig ställt frågor om löntagarfonder m. m. På grund av tidsbrist har Jag inte haft möjlighet alt inom föreskriven tid besvara interpellationen. Jag har kommit överens med Staffan Burenstam Linder om att interpellationen skall besvaras den 21 maj.

§ 2 Föredrogs och hänvisades

Propositioner

1978/79:185 till skatteutskottet

1978/79:203 till kulturutskottet

1978/79:206 till utrikesutskottet

1978/79:210 till skatteutskottet

§ 3 Föredrogs och hänvisades

Molioner

1978/79:2456 till utbildningsutskottet

1978/79:2457 till näringsutskottet

1978/79:2458 till konstitutionsutskottet

1978/79:2459 till skatteutskottet

1978/79:2460 till socialutskoUet

1978/79:2461 till jordbruksutskottet

1978/79:2462 till civilutskoliet

1978/79:2463 till utbildningsutskottet

1978/79:2464 till finansutskottet

1978/79:2465 yrkandena 1-5 till konstitutionsutskottet

yrkandet 6 till civilutskottet

yrkandet 7 till socialutskottet

yrkandet 8 till näringsutskottet 1978/79:2466 till trafikutskottet 1978/79:2467 yrkandet 1 till civilutskottet

yrkandena 2 och 16 till arbetsmarknadsutskottet

yrkandena 4 och 5 till finansutskottet

yrkandena 6 och 17 till näringsutskottet

yrkandet 8 till skatteutskottet 33

3 Riksdagens protokoll 1978/79:125-126

1978/79 1978/79 1978/79 1978/79 1978/79

1978/79 1978/79: 1978/79: 1978/79:

1978/79: 1978/79

1978/79: 1978/79:

1978/79:

1978/79

1978/79 1978/79: 1978/79:

Nr 126

Onsdagen den 18 april 1979

Meddelande om interpellationssvar

yrkandena 9 a och b till ulbildningsulskotlet yrkandet 13 till försvarsutskottet yrkandet 15 till justitieutskottet i övrigt till konstitutionsutskottet

2468 lill konstitutionsutskottet

2469 till skatteutskottet

2470 och 2471 till arbetsmarknadsulskottei

2472 till skatteutskottet

2473 yrkandena 5 och 6 lill skatteutskottet i övrigt till jordbruksutskottet

:2474 till jordbruksutskottet

2475 till skatteutskottet

2476 och 2477 till Jordbruksutskottet 2478 yrkandet 1 lill Jordbruksutskottet

i övrigt till skatteutskottet 2479-2481 till skatteutskottet

2482 yrkandena 1 och 2 lill socialutskottet i övrigt till socialförsäkringsutskottet

2483 till socialförsäkringsutskottet

2484 yrkandet I till socialutskottet i övrigt till socialförsäkringsutskottet

2485 beträffande avslag på propositionen 1978/79:168 i fråga om föräldrautbildningen lill socialutskottet

i övrigt till socialförsäkringsutskottet

2486 yrkandena 1-3 till socialförsäkringsutskottel i övrigt till socialutskottet

2487 lill näringsutskottet

2488 till konstitutionsutskottet
2489-2491 till socialförsäkringsutskottel

§ 4 Föredrogs men bordlades åter Justitieutskotteis betänkanden 1978/79:30 och 31 Socialutskottets betänkande 1978/79:33 Utbildningsutskoiiets betänkanden 1978/79:30-33 Trafikutskottets betänkanden 1978/79:16, 17 och 20 Näringsutskoitels betänkanden 1978/79:34 och 35 Civilutskottets betänkande 1978/79:29

§ 5 Föredrogs och bifölls Interpellationsframställningar 1978/79:172 och 173

§ 6 Barnomsorg m. m.

Föredrogs socialutskottets betänkande 1978/79:28 med anledning av i propositionen 1978/79:100 gjorda framställningar inom socialdepartementets verksamhetsområde såvitl gäller barnomsorg m. m. jämte motioner.

TALMANNEN:

I fråga om detta betänkande hålles gemensam överiäggning för samtliga punkter. Under den gemensamma överiäggningen får yrkanden framställas beträffande samtliga punkier i betänkandet.

I det följande redovisas endasl de punkter, vid vilka under överiäggningen framställts särskilda yrkanden.

Punkten I (Bidrag till social hemhjälp och färdtjänst)

Regeringen hade i propositionen 1978/79:100 bil. 8 (socialdepartementet) under punkten D I (s. 63-65) föreslagit riksdagen att till Bidrag till social hemhjälp och färdtjänst för budgetåret 1979/80 anvisa ett förslagsanslag av 1 110 000 000 kr.

I della sammanhang hade behandlals motionerna

1978/79:716 av Inga Lantz m. fl. (vpk), vari hemställts au riksdagen skulle som sin mening ge regeringen till känna att kommunerna genom statsbidrag borde få full kostnadstäckning för personalkostnaderna i samband med barnvårdarverksamhet och hos regeringen anhålla om förslag härom, och

1978/79:2134 av Lars Werner m. fl. (vpk), vari hemställts

1. att riksdagen hos regeringen skulle anhålla om förslag som syftade till att i slaisbidragsvillkoren för färdtjänsten införa regler som förhindrade färdtjänsthuvudmännen all tillämpa diskriminerande bestämmelser,

2. att riksdagen hos regeringen skulle anhålla om förslag till minimistandard för färdtjänsten anknuten lill statsbidraget, varvid även en förstärkning av statsbidraget till färdtjänst borde övervägas,

3. att riksdagen hos regeringen skulle anhålla om åtgärder för att snarast förverkliga en riksfärdtjänsl.

Utskottet hemställde

1. beträffande höjning av statsbidraget för den kommunala barn-
vårdarverksamheten alt riksdagen skulle avslå motionen 1978/79:716,

2. beiräffande vissa färdtjänstfrågor att riksdagen skulle avslå motionen 1978/79:2134,

3. alt riksdagen till Bidrag lill social hemhjälp och färdtjänst för budgetåret 1979/80 anvisade ett förslagsanslag av 1 110 000000 kr.

Nr 126

Onsdagen den 18 april 1979

Barnomsorg m. m.

Nr 126

Onsdagen den 18 april 1979

Barnomsorg m. m.

Punkten 2 (Bidrag till driften av förskolor och fritidshem) Regeringen hade under punklen D 2 (s. 65-67) föreslagit riksdagen att anta etl inom socialdepartementet upprättat förslag till lag om ändring i lagen (1976:381) om barnomsorg saml alt till Bidrag till driften av förskolor och fritidshem för budgetåret 1979/80 anvisa ett förslagsanslag av 2 800 000 000 kr.

Lagförslaget innebar att socialavgiften skulle höjas från 1,6 % till 1,9 % av löneunderiaget fr. o. m. den 1 Januari 1980.

I detta sammanhang hade behandlals motionerna 1978/79:364 av Svea Wiklund (c) och Sonja Fredgardh (c),

1978/79:430 av Margot Håkansson (fp) och Elver Jonsson (fp),

1978/79:516 av Olof Palme m. fl. (s), vari såvitt här var i fråga hemställts att riksdagen skulle

1. hos regeringen begära riktlinjer för den fortsatta utbyggnaden av
barnomsorgen i enlighet med vad som anförts i motionen,

2. till Särskilda insatser för förskolan (socialdepartementet) för budgetåret
1979/80 anvisa eU reservationsanslag av 50 000 000 kr..

1978/79:566 av Ingrid Diesen m. fl. (m).

1978/79:797 av Lars Werner m. fl. (vpk), vari hemställts

1. att riksdagen uttalade att målet för samhällets barnomsorg borde vara att
tillgodose alla barns rätt till en bra och avgiftsfri barnslugeplats,

2. att riksdagen uttalade att målsättningen för samhällets utbyggnad av barnomsorgen under de närmaste tre åren borde fastställas till ett genomsnitt av minsl 75 000 platser för varje år, fördelat på 40 000 platser i daghem och 35 000 platser i fritidshem,

3. all riksdagen skulle anhålla hos regeringen om att omedelbart uppta förhandlingar med Svenska kommunförbundet om vilkoren för att förverkliga denna målsättning,

4. att riksdagen hos regeringen skulle anhålla om en plan för den totala utbyggnaden av barnomsorgen, med målsättning att utbyggnaden skulle vara fullt genomförd 1987,

5. att riksdagen hos regeringen skulle anhålla om förslag beträffande anordningsbidrag till barnstugor, innebärande att anordningsbidrag skulle utgå med det belopp om 12 000 kr. som fastställdes år 1974, uppräknat i förhållande till kostnadsutvecklingen för barnslugebyggandet, samt alt detta anordningsbidrag skulle utgå fr. o. m. budgetåret 1979/80, tills barnomsorgen var fullt utbyggd,

6. alt riksdagen hos regeringen skulle anhålla om förslag till driftbidrag vid barnstugorna, innebärande att driftbidragen vid daghem skulle beräknas efter

en norm av I personal per 4 barn - tätare på späd- och kollavdelning -föreståndaren oräknad, och vid fritidshem 2 personal jämle medhjälpare per avdelning, föreståndaren oräknad, och all bidrag till extra personella insalser vid barnstugorna skulle utgå efter särskild redovisning,

7. att riksdagen beslutade anta av motionärerna framlagt förslag till lag om ändring i lagen om barnomsorg (SFS 1976:381), innebärande bl. a. att fritidsverksamheten skulle omfatta barn t. o. m. 14 år i stället för som nu var fallet t. o.m. 12 år.

Nr 126

Onsdagen den 18 april 1979

Barnomsorg m. m.

1978/79:891 av Gudrun Sundström m. fl. (s),

1978/79:1255 av Gösta Bohman m. fl. (m), vari hemställts att riksdagen skulle anhålla att regeringen såg över förskolans arbetsplan i enlighet med vad som anförts i motionen,

1978/79:1256 av Gösta Bohman m. fl. (m),

1978/79:1257 av Gösta Bohman m.fl. (m), vari såvitt här var i fråga (yrkandel 2) hemställts att riksdagen uttalade att den statliga detaljstyrningen av barnomsorgslokalernas utformning och utrustning borde begränsas,

1978/79:1259 av Thorbjörn Fälldin m. fl. (c), vari såviu här var i fråga (yrkandet 4) hemställts att riksdagen begärde alt regeringen snarast möjligt presenterade förslag för den fortsatta utbyggnaden av barnomsorgen i enlighel med motionens riktlinjer,

1978/79:1262 av Ake Gillslröm m. fl. (s),

1978/79:1268 av Ella Johnsson (c) och Svea Wiklund (c),

1978/79:1639 av Lars Werner m. fl. (vpk), vari såviit här var i fråga hemställts att riksdagen beslutade

1. att hos regeringen anhålla om åtgärder för att 75 000 barnstuge- och fritidshemsplatser skulle byggas under budgetåret 1979/80 och att erforderliga statsbidrag härför skulle utgå,

2. att hos regeringen anhålla om åtgärder för att personaltätheten i daghemmen ökades med målsättningen I personal på 4 barn,

1978/79:1818 av Kari Boo(c)och Sven-Erik Nordin (c), vari hemställts aU riksdagen beslutade att hos regeringen anhålla om förslag till innevarande riksmöie om ökat kommunalt ansvar för barnomsorgen i huvudsak enligt statskonlrollkommitténs förslag,

1978/79:2117 av Yvonne Hedvall (m) och Birgitta Rydle (m), vari hemställts att riksdagen som sin mening gav regeringen till känna vad i motionen anförts om organisationen av barnomsorgen m. m., samt

Nr 126

Onsdagen den 18 april 1979

Barnomsorg m. m.

1978/79:2143 av Karin Andersson m. fl. (c), vari såviii här var i fråga (yrkandel 5) hemställts all riksdagen vid behandlingen av anslagel Bidrag till driften av förskolor och fritidshem uttalade att inom ramen för det belopp om 2 milj. kr. som var avsett för fortbildning av personal inom förskolan borde behovet av utbildning rörande invandrarbarns behov starkt prioriteras.

Utskollel hemställde

1. beträffande målsättning och utbyggnadsprogram m. m. för barnomsorgen att riksdagen skulle avslå motionen 1978/79:797 yrkandena 1, 2,3 och 7 delvis samt motionen 1978/79:1639 yrkandet I,

2. beiräffande återinförande av anordningsbidragel på barnomsorgsområ-del och en omkonslruktion av driftbidraget alt riksdagen skulle avslå motionen 1978/79:797 yrkandena 5 och 6,

3. beträffande förhandlingar om barnomsorgsulbyggnadens andra etapp m. m. att riksdagen skulle avslå motionen 1978/79:516 yrkandet 1, motionen 1978/79:797 yrkandet 4 och motionen 1978/79:1259 yrkandel 4 delvis,

4. beträffande anslag till särskilda insatser för förskolan att riksdagen skulle avslå molionen 1978/79:516 yrkandet 2,

5. beträffande vissa kvalitets- och statsbidragsfrågor att riksdagen skulle avslå motionen 1978/79:797 yrkandet 7 delvis, motionen 1978/79:1257 yrkandet 2, motionen 1978/79:1259 yrkandel 4 delvis, motionen 1978/

.79:1262, motionen 1978/79:1639 yrkandel 2, molionen 1978/79:1818 och motionen 1978/79:2117 delvis,

6. beträffande ökad flexibilitet då det gällde olika former av barnomsorg att riksdagen skulle avslå motionen 1978/79:1259 yrkandet 4 delvis och motionen 1978/79:2117 delvis,

7. beträffande viss fråga om statsbidrag för kommunal dagbarnvårdare att riksdagen skulle avslå motionen 1978/79:364 i motsvarande del,

8. beträffande inräknande av icke-kommunala förskolor i kommunernas förskoleplaner alt riksdagen skulle avslå motionen 1978/79:1256,

9. beträffande statsbidraget till familjedaghem att riksdagen skulle avslå motionen 1978/79: 364 delvis, motionen 1978/79:1268 och motionen 1978/79:2117 delvis,

10. beträflande socialavgiftens sloriek all riksdagen skulle anta det vid propositionen fogade förslaget till lag om ändring i lagen (1976:381) om barnomsorg,

11. beträffande förskolans arbetsplan m. m. att riksdagen skulle avslå motionen 1978/79:430, motionen 1978/79:566 och motionen 1978/ 79:1255,

12. beträffande bättre kontakt mellan gamla och unga att riksdagen skulle avsfå motionen 1978/79:891,

13. beiräffande medelsanvisningen att riksdagen med bifall till propositionen och med anledning av motionen 1978/79:2143 yrkandet 5 till Bidrag till driften av förskolor och fritidshem för budgetåret 1979/80 anvisade ett förslagsanslag av 2 800 000 000 kr.

Reservationer hade avgivits

1. beträffande förhandlingar om barnomsorgsulbyggnadens andra etapp
m. m. av Evert Svensson, Anna-Greta Skantz, John Johnsson, Ivar Nord
berg, Kjell Nilsson, Sven-Gösta Signell och Stig Alftin (samtliga s) som ansett
att utskottet under 3 bort hemställa

all riksdagen med bifall lill motionen 1978/79:516 yrkandet 1 och med anledningavmotionerna 1978/79:797 yrkandel 4och 1978/79:1259 yrkandet 4 delvis som sin mening gav regeringen till känna vad reservanterna anfört,

2. beträffande anslag till särskilda insatser för förskolan av Evert Svensson,
Anna-Greta Skantz, John Johnsson, Ivar Nordberg, Kjell Nilsson, Sven-
Gösta Signell och Stig Alftin (samtliga s) som ansett att utskottet under 4 bort
hemställa

att riksdagen med bifall lill motionen 1978/79:516 yrkandet 2 till Särskilda insatser för förskolan för budgetåret 1979/80 under femte huvudtiteln anvisade etl reservationsanslag av 50 000 000 kr.,

3. beträffande vissa kvalitets- och statsbidragsfrågor, såvitt avsåg
barnomsorgslokalernas utformning och utrustning, av Blenda Littmarck (m)
och Ingegerd Troedsson (m) som ansett att utskottet under 5 bort hemstäl
la

beträffande vissa kvalitets- och statsbidragsfrågor

a. att riksdagen med anledning av motionen 1978/79:1257 yrkandet 2,
motionen 1978/79:1259 yrkandet 4 delvis, motionen 1978/79:1818 och
motionen 1978/79:2117 delvis som sin mening gav regeringen till känna vad
reservanierna anfört,

b. att riksdagen skulle avslå motionen 1978/79:797 yrkandet 7 delvis,
molionen 1978/79:1262 och motionen 1978/79:1639 yrkandet 2,

4. beträffande förskolans arbetsplan m. m., såvitt avsåg motionen 1978/
79:1255, av Blenda Littmarck (m) och Ingegerd Troedsson (m) som anseu att
utskottet under 11 bort hemställa

beiräffande förskolans arbetsplan m. m.

a. att riksdagen med bifall till molionen 1978/79:1255 som sin mening gav
regeringen till känna vad reservanterna anfört,

b. alt riksdagen skulle avslå motionen 1978/79:430 och molionen 1978/
79:566.

Punkten 3 (Bidrag till hemspråksträning i förskolan)

Regeringen hade under punkten D 3 (s. 67 och 68) föreslagit riksdagen att godkänna den i propositionen förordade ändringen i grunderna för bidrag till hemspråksträning i förskolan samt att till Bidrag till hemspråksträning i förskolan för budgelårel 1979/80 anvisa ett förslagsanslag av 22 000000 kr.

Nr 126

Onsdagen den 18 april 1979

Barnomsorg m. m.

I detta sammanhang hade behandlats motionerna 1978/79:804 av Lars Werner m. fl. (vpk), vari hemställts

Nr 126

Onsdagen den 18 april 1979

Barnomsorg m. m.

1. att riksdagen hos regeringen skulle anhålla om förslag till ändrade bestämmelser för modersmålsträning för invandrarbarn med syfte alt, även då modersmålsträningsgrupp omfaltande fyra elever ej kunde ordnas, varje elev skulle garanteras minst 5 veckotimmar modersmålslräning och att statsbidrag skulle utgå i enlighet med detta,

2. att riksdagen uttalade att statsbidrag borde utgå för modersmålsträning för alla åldersgrupper inom förskolan,

3. att riksdagen hos regeringen skulle anhålla om förslag till åtgärder för att så tidigt som möjligt nå de invandrarbarn som ej fanns i samhällets barnomsorg med en regelbunden modersmålsträning,

4. att riksdagen uttalade att invandrarbarnen så långt möjligt borde få gå i enspråkiga grupper i förskolan och upp i grundskolans mellanstadium och au därvid undervisningen skulle bedrivas på elevernas modersmål till och med lågstadiet,

5. att riksdagen uttalade att modersmålsläraren i förskolan borde ingå i den ordinarie personalgruppen, och för att täcka behovet av modersmålslärare i förskolan borde kommunerna bedriva internutbildning, för vilken statsbidrag borde utgå,

6. att riksdagen uttalade att kommunerna borde bedriva inlernulbildning av svensk förskolepersonal, socialbyråpersonal och andra kommunala tjänstemän som hade återkommande kontakt med invandrare och att statsbidrag borde utgå för denna verksamhet,

1978/79:881 av Margot Håkansson (fp),

1978/79:1074 av Rolf Hagel (apk) och AlfLövenborg (apk) samt

1978/79:2143 av Karin Andersson m. fl. (c), vari såvitt här var i fråga hemställts

2. att riksdagen godkände den i motionen förordade ändringen i grunderna för bidrag till hemspråksträning i förskolan,

3. all riksdagen till Bidrag till hemspråksträning i förskolan för budgetåret 1979/80 anvisade elt reservationsanslag av 22 000 000 kr.

Utskottet hemställde

1. beträffande hemspråksträning för mindre grupper att riksdagen skulle avslå motionen 1978/79:804 yrkandet 1,

2. beträffande organisationen m. m. av hemspråksträningen att riksdagen skulle avslå motionen 1978/79:804 yrkandena 3 och 4 samt motionen 1978/79:1074.

3. beträffande åtgärder för att säkra tillgången på hemspråkslärare att riksdagen skulle avslå motionen 1978/79:881,

4. beträffande internutbildning m. m. att riksdagen skulle avslå motionen 1978/79:804 yrkandena 5 och 6,

5. att riksdagen med bifall till propositionen samt med avslag på motionen 1978/79:2143 yrkandena 2 och 3 och motionen 1978/79:804 yrkandet 2 skulle

a)godkännai den i propositionen förordade ändringen i grunderna för bidrag

till hemspråksträning i förskolan,

b) till Bidrag till hemspråksträning i förskolan för budgetåret 1979/80 anvisa ett förslagsanslag av 22 000 000 kr.

Reservation hade avgivits

5. beträffande grunderna för bidrag till hemspråkslräning i förskolan av Karin Andersson (c), Bengt Bengtsson (c), Ulla Tilländer (c), Rune Gustavsson (c), Blenda Littmarck (m) och Ingegerd Troedsson (m) som ansett alt utskottet under 5 bort hemställa

att riksdagen med anledning av propositionen, motionen 1978/79:2143 yrkandena 2 och 3 och motionen 1978/79:804 yrkandel 2 skulle

a) godkänna den av utskottet förordade ändringen i grunderna för bidrag till hemspråkslräning i förskolan,

b) till Bidrag till hemspråksträning i förskolan för budgetåret 1979/80 anvisa ett anslag av 22 000 000 kr.

Nr 126

Onsdagen den 18 april 1979

Barnomsorg m. m.

Punkten 4 (Bidrag till kommunala familjedaghem)

Regeringen hade under punklen D 4 (s. 69 och 70) föreslagil riksdagen att till Bidrag till kommunala familjedaghem för budgetåret 1979/80 anvisa etl förslagsanslag av 815 000 000 kr.

I delta sammanhang hade behandlats motionerna

1978/79:890 av Birgitta Rydle m. fl. (m) och

1978/79:1827 av Inga Lantz (vpk), vari hemställts aU riksdagen hos regeringen skulle anhålla om förslag angående statsbidrag för öppen förskoleverksamhet.

Utskottet hemställde

1. beträffande frågan om statsbidrag till öppna förskolor att riksdagen skulle
avsfå motionen 1978/79:890 och motionen 1978/79:1827,

2. att riksdagen till Bidrag till kommunala familjedaghem för budgetåret
1979/80 anvisade ett förslagsanslag av 815 000 000 kr.

Punkten 5 (Bidrag lill ferievistelse för barn)

Regeringen hade under punklen D 5 (s. 70) föreslagil riksdagen att lill Bidrag till ferievistelse för barn för budgetåret 1979/80 anvisa etl förslagsanslag av 4 000 000 kr.

I detta sammanhang hade behandlats motionerna

1978/79:516 av Olof Palme m. fl. (s), vari såvitt här var i fråga (yrkandel 4) hemställts att riksdagen hos regeringen begärde förslag om sommarverksamheter för barn i enlighet med vad som anförts i motionen,

1978/79:717 av Inga Lantz m. fl. (vpk), vari föreslagits att riksdagen hos regeringen hemställde om förslag om särskilt statsbidrag lill kommunerna för att anordna kollektiv semesterverksamhet, och

1978/79:882 av Thure Jadestig (s) och Ove Karisson (s).

Nr 126

Onsdagen den 18 april 1979

Barnomsorg m. m.

Utskottet hemställde

1. beträffande förslag om sommarverksamheter för barn att riksdagen skulle avslå molionen 1978/79:516 yrkandet 4,

2. beiräffande statsbidrag till kollektiv semeslerverksamhel att riksdagen skulle avslå motionen 1978/79:717,

3. beiräffande en samlad plan för upprustning av sommar- och lägergårdar alt riksdagen skulle avslå motionen 1978/79:882,

4. att riksdagen lill Bidrag till ferievislelse för barn för budgetåret 1979/80 anvisade etl förslagsanslag av 4 000 000 kr.

Följande två reservationer hade avgivits av Evert Svensson, Anna-Greta Skantz, John Johnsson, Ivar Nordberg, Kjell Nilsson, Sven-Gösta Signell och Stig Alftin (samtliga s):

6. beträffande förslag om sommarverksamheter för barn, vari reservanter
na ansett att utskottet under 1 bort hemställa

alt riksdagen med anledning av molionen 1978/79:516 yrkandet 4 som sin mening gav regeringen till känna vad reservanterna anfört,

7. beträffande en samlad plan för upprustning av sommar- och lägergårdar,
vari reservanierna ansett att utskottets yttrande i viss del skulle ha av dem
angiven lydelse.

IVAR NORDBERG (s):

Hert talman! De planer som kommunerna hittills har redovisat för utbyggnaden av barnomsorgen inger farhågor för att de mål som riksdagen fastställde våren 1976 inte kommer att förverkligas. Genomförandet av det första etappmålel om 100 000 nya platser i daghem och 50 000 nya platser i fritidshem visar redan en eftersläpning. I första hand gäller det fritidshemmen, som släpar efter med inte mindre än 6 000 platser de tre första åren. Kommunernas planer för de två återstående åren av femårsperioden visar att del finns risk för en eftersläpning med 11 000 platser när del gäller utbyggnaden av daghemmen och fritidshemmen.

Om man samtidigt lar i beaktande att det långsikliga mål som riksdagen lagt fast syftar till full behovstäckning i mitten på 1980-lalet, är det helt klart att en konkret politisk vilja måste visas både från statens och från kommunernas sida, om detla mål skall kunna uppnås. Vi socialdemokrater anser därför all riksdagen i princip bör uttala sig för tvä åtgärder.

För det första bör riksdagen ge ett klart besked om att staten är beredd alt ta elt ökal ekonomiskt ansvar för barnomsorgen. Vi har från socialdemokraternas sida i en motion i anslutning till den kommunalekonomiska propositionen föreslagit all skaiieuljämningssystemet bör utformas så, att det bidrar lill att stimulera kommunerna till en fortsatt utbyggnad av barnomsorgen. Tyvärr innehåller inte folkpartiregeringens förslag en sådan utformning. Därtill menar vi att det speciella statsbidraget till kommunerna för barnomsorgen bör räknas upp. Vi anser att detta stöd bör höjas stegvis och uppgå till 75 % av kommunernas kostnader. Som ett första steg i den riktningen föreslår vi att riksdagen uttalar att statsbidraget för daghem,

fritidshem och familjedaghem höjs med 10 % fr. o. m. den 1 juli 1980.

Om riksdagen vid den kommande behandlingen av dessa frågor ansluter sig lill dessa socialdemokratiska förslag, så kommer della att medföra all kommunerna får en icke oväsentlig stimulans. En sådan stimulans är nödvändig för att kommunerna skall orka med all fullfölja sina åtaganden. Vetskapen om att elt stegvis ökat statligt stöd kan förväntas utgör också en viktig trygghetsfaktor för kommunerna i deras fortsatta planering fram till full behovsläckning.

För det andra bör regeringen omedelbart uppta överiäggningar med Kommunförbundet om vilka riktlinjer i övrigl som bör gälla för den andra utbyggnadsetappen. I samband med dessa överiäggningar bör en rad åtgärder beaktas. Del gäller bl. a.

all redovisa elt ulbyggnadsprogram för varje kommun som visar full behovsläckning,

all överväga hur statsbidraget skall utformas så att det bidrar till att förverkliga den för varje kommun avsedda utbyggnaden,

att uppmärksamma glesbygdskommunernas speciella problem och att undersöka behovet av särskilda åtgärder,

alt diskutera kommunernas möjligheter att bedriva öppna förskolor och

alt göra en bedömning av personalbehovet och därmed också av erforderliga utbildningsinsatser.

Dessa synpunkter anser vi socialdemokrater vara så viktiga att del är befogat att riksdagen som sin mening ger regeringen detta till känna.

Hert lalman! I vår motion om en förbättrad barnomsorg upprepar vi också vårl krav från tidigare och betonar vikten av all samhället också gör insalser för att inle bara upprätthålla ulan också om möjligl förbättra kvaliteten på barnomsorgen. Vi föreslår att ylleriigare 50 milj. kr. skall ställas till kommunernas förfogande, pengar som bl. a. skulle kunna användas för att sätta in särskilda personalförstärkningar på daghem där behoven är störst.

Slutligen vill vi att statsmakterna i störte utsträckning än hittills skall uppmärksamma barns och ungdomars behov av aktiviteter under sommartid, då skolorna är stängda. Vi efteriyser i vår motion förslag från regeringen i anledning av barnstugeutredningens betänkande Barns sommar och på grundval av den försöksverksamhel som har bedrivits. Vi menar ati föreningslivets möjligheler lill medverkan i sommarakliviteter för barn och ungdom då särskilt bör beaktas, liksom behovet av en planmässig upprustning av de lägergårdar och sommargårdar som finns runt om i landei. En alltför blygsam satsning har skett på detta område under senare tid.

Med detta, hert talman, vill jag yrka bifall till de socialdemokraliska reservationerna 1, 2, 6 och 7 och i övrigl bifall till utskottets förslag.

Nr 126

Onsdagen den 18 april 1979

Barnomsorg m. m.

KARIN ANDERSSON (c):

Herr lalman! Enigheten i utskottet om barnomsorgen och utbyggnaden av den är betydligt siörre än vad man kan tro då man ser alla reservationer i betänkandei. Socialutskottet har med stor majoritet i år som så många gånger lidigare understrukit att det program för utbyggnaden av samhällets

Nr 126

Onsdagen den 18 april 1979

Barnomsorg m. m.

barnomsorg under en tioårsperiod som riksdagen fattade beslut om 1976 måste fullföljas. Ivar Nordberg försökte nyss ati förklara de slora skillnaderna mellan planerna och den faktiska utbyggnaden, men Jag kan inte inse alt det föreligger några sädana stora skillnader. Tvärtom finns det skäl att tro alt kommunerna nu skall klara av den första utbyggnadsetappen, 100 000 daghemsplatser fram lill 1981. Den kommunenkät som gjordes i september 1978 visade att det år 1981 skulle fattas 11 000 daghemsplalser av de 100 000, och del var mot den bakgrunden som regeringen då log kontakt med Kommunförbundet föratl man gemensamt skulle komma fram till riktlinjer föl- vad som kunde göras för att målsättningen skulle kunna uppfyllas. Kommunförbundet har därefter starkt agerat genom att via sina länsavdelningar ta upp en diskussion med kommunerna om hur man skall kunna öka utbyggnadstakten under slulet av den nu akluella femårsperioden. Men'det är självklart viktigt att vi noga följer vad som händer och ännu mer vad som inte händer. Det finns alltför många barn som far illa i otrygga omsorgsförhållanden för alt vi skall kunna tillåta att utbyggnadstakten sackar efter.

Det är nu nödvändigt att snabbt ta upp frågan om hur utbyggnaden under den senare delen av tioårsperioden skall fullföljas - den som skall innebära full behovstäckning år 1986. Delta har undersirukits i flera motioner, bl. a. i motionen 1259 av Thorbjörn Fälldin m.fl. Sanningen är ju den att behovet av barnomsorg ständigt ökar genom att allt fler föräldrar väljer att förvärvsarbeta också när de har små barn. Vi har därför inle byggt fatt något behov under denna femåirsperiod.

Överiäggningar om hur utbyggnaden av barnomsorgen under nästa femårsperiod skall ske måste därför snabbi komma till stånd mellan regeringen och Kommunförbundet. Utskottet är enigt om "vikten av att dessa överiäggningar drivs med sådan intensitet att riksdagen snarast möjligt och i vart fall under nästa riksmöie får möjlighet alt ta ställning till ett utbyggnadsprogram som täcker den senare delen av tioårsperioden". Jag sade med flit utskottet. Det föreligger visseriigen här en socialdemokratisk reservation; den skiljer sig framför allt språkligt från vad utskotismajoriteien säger men knappast när det gäller innehållet. Det finns därför som Jag ser det ingen anledning att uppehålla sig vid den.

Nu talade Ivar Nordberg här om en hell annan sak. Han talade inle med utgångspunkt i den reservation som är fogad lill detla belänkande utan med utgångspunkt i en socialdemokralisk motion som har väckts långt senare i ett helt annat sammanhang. Jag antar att vi får tillfälle att diskutera motionen när den frågan kommer upp till behandling, och Jag tar alltså inte upp den här.

Jag anser att Jag inte heller har särskilt stor anledning att uppehålla mig vid den moderata reservation om kvalitets- och statsbidragsfrågor som också är fogad till utskottsbetänkandet. Det pågår i socialdepartementet en utredning om normer, staisbidragsregler osv. Initiativet lill den utredningen logs av dåvarande socialministern Rune Gustavsson. Det är viktigt - det säger även utskottet -ati della arbete slutförs, men del finns ingen anledning aU under tiden som arbetet pågår vidta några åtgärder. Jag tror att vi verkligen behöver

en ordentlig diskussion om vad i barnomsorgen som egenlligen är kvalitet -för barnen. -Vi skulle då kanske komma fram till andra regler än de bestämmelser som hittills har styrt byggandet och som i många fall har hindrat det.

Herr talman! Jag vill ägna mig litet mer ät reservation nr 5. Både utskottets talesman Kersti Swartzoch socialministern kommeratt tala om betänkandet i övrigt. Reservation nr 5 står jag tillsammans med centerns övriga represenlanler i utskottet bakom. Moderalrepresentanlerna har också anslutit sig till den. Reservationen gäller hemspråksträningen i förskolan, och den ansluter sig lill en moiion som Jag, tillsammans med ett anlal partikamrater, har väckt, motion nr 2142.

Det råder stor enighet om betydelsen av alt invandrarbarnen får utveckla sill egel modersmål. Det är först genom ett väl utvecklat modersmål som inlärning av elt andra språk - del svenska språket - kan ske framgångsrikt. För barnens identitet och självkänsla har ett väl utvecklat modersmål oerhört stor betydelse. Många av de problem som möter invandrarungdomarna och som vi nu tyvärr kan iaktta skulle kunna undvikas, om man satsade mer på barnens utveckling och trygghet från tidig ålder.

Fr. o.m. den Ijuli 1977 har kommunerna skyldighet att ordna hemspråksundervisning för invandrarbarn i grundskolan och hemspråksträning för invandrarbarn i förskolan. Den sistnämnda har varil begränsad lill sexåringarna i allmänna förskolan. Riksdagen beslöt i fjol att uppdra åt regeringen att komma med förslag om hemspråksträning också för mindre barn. I årets budgetproposition föreslås alt statsbidraget för hemspråksträningen skall utvidgas och omfatta också femåringar i förskolan. Detta ser jag som någoniing mycket positivt.

Erfarenhelerna visar emellertid att om modersmålet skall kunna utvecklas, måste hemspråksträningen sältas in redan från barnens allra tidigaste år och vara konlinueriig. Särskilt svårt är del för invandrarbarn som på daghem placeras i en svenskspråkig grupp, där det föreligger stark risk för alt de blir vad man brukar kalla språkdränkta och inte har möjlighet att bevara sitt eget modersmål. Detta försvårar för dem en senare utveckling av såväl hemspråket som svenskan. De blir vad man kallar halvspråkiga. När de är fem år har de förioral sitt modersmål, om de inle under hela tiden fått utveckla det.

Vi har alltså börjat i fel ända när vi har börjat med sexåringama och gäll nedåt. Vi skulle ha börjat med ettåringarna och gäll uppåt. Då hade vi kanske fått ett bälire resultat. Jag har själv inte lidigare insett hur viktigl detta är men så småningom kommit till insikt om det. Invandrarverket har också i olika sammanhang mycket starkt betonat att hemspråksträningen bör byggas upp underifrån.

Socialministern har nyligen - efter del att min moiion väckies - lagit initiativ till en översyn av språksituationen för invandrarbarn i förskolan. Han har alltså agerat snabbt, och det är mycket bra. Man får rimligen förutsätta att översynen och de förslag som kommittén lägger fram kommer att leda till att också de små barnen i förskolan får hjälp alt vidmakthålla och vidareutveckla sitt modersmål. Jag borde alltså vara nöjd, men Jag är det inle

Nr 126

Onsdagen den 18 april 1979

Barnomsorg m. m.

Nr 126

Onsdagen den 18 april 1979

Barnomsorg m. m.

rikligl. Även om en uiredning arbetar snabbi, så dröjer del innan riksdagen får la ställning till de förslag som den lägger fram. Vi skall först få elt belänkande. Betänkandet skall sedan gå ut på remiss, och proposition skall skrivas med utgångspunkt i betänkandet och remissvaren. Kvarnen mal långsamt - det vel vi av erfarenhet.

I reservation 5 föreslår vi att man i avvaktan på en långsiktig lösning skall redan för nästa budgetår genomföra en enkel förändring av statsbidrags-bestämmelserna, som gör det möjligt all stimulera kommunerna all tillgodose också de små barnens behov. Vi föreslår ingen ökning av anslagsramen utan bara att grunderna för statsbidraget ändras, sä att det beräknas för alla barn i kommunens barnomsorg som får del av hemspråksträning, inle bara för 5-6-äringar. Det blir sedan regeringens sak all fastställa beloppets sloriek per barn.

Jag beklagar - för invandrarbarnens skull - att vi inte har kunnat uppnå enighet i utskottet om den här förändringen. Det leder tyvärr till att ännu fler årskullar av invandrarbarn berövas sin språkliga identitet.

Herr talman! Jag yrkar bifall lill reservation 5 samt på alla andra punkter bifall till utskottets hemställan.

BLENDA LITTMARCK (m):

Hert talman! Även jag vill understryka enigheten i utskottet och uttala min glädje över den. Jag skall här inskränka mig till att tala om två reservalioner som vi avgivit från moderat håll, nämligen reservationerna 3 och 4.

Reservaiionen 3 gäller frågan om barnomsorgslokalernas utformning och utrustning och statsbidragsbestämmelserna i samband med detta. Dessa spörsmål har lagits upp i fyra motioner, nämligen i två från moderat håll - dels en partimolion, dels en motion av Yvonne Hedvall och Birgitta Rydle - och två från centerhåll.

I de moderala motionerna konstaterar vi att utbyggnaden av barnomsorgen är en av de största ekonomiska satsningar som görs inom den offentliga sektorn och att det därför är av vikt att resurserna används på elt sådanl sätt alt de kommer så många som möjligl lill godo.

Vi lycker att de daghem som byggs skall utformas sä att de kan användas även lill andra ändamål när befolkningsstrukturen inom ell område har förändrats. Vi säger också all de statliga normerna för barnstugornas utformning har hindrat många kommuner att efter upprustning använda redan befintliga lokaler som daghem. Kommunerna bör själva i mycket större utsträckning få avgöra vilka lokaler som skall användas för daghemsändamål och hur de skall utrustas och utformas.

Utskottsmajoriteten anser, som Karin Andersson mycket riktigt påpekade, att dessa önskemål är tillgodosedda genom det översynsarbeie som pågår inom departementet och som baseras på stalskontrollkommitténs betänkande Ökat kommunalt ansvar för barnomsorgen. Vi som tillhör de moderala reservanierna anser inte all delta är tillräckligt. Vi vill att kommunerna själva mycket friare skall kunna avgöra vilka lokaler som kan användas och hur de skall utrustas. Vi anser alt det är viktigt att det ges regeringen till känna att

den statliga detaljstyrningen av barnomsorgslokalernas utformning och utrustning skall begränsas. Jag yrkar därför bifall lill reservaiionen 3.

I reservationen 4 behandlas förskolans pedagogiska inriktning. Moderaterna har i sin partimotion framhållit att det är föräldrarna som har huvudansvaret för sina barns fostran och utbildning och all de redan i förskolan måste få stöd för fullgörande av sitt ansvar. Uppgifterna inom förskolan innebär all lära barnen förstå grundläggande begrepp, utveckla dem intellektuellt och socialt och därmed också främja deras språkliga utveckling. Barnens sociala, känslomässiga och intellektuella utveckling bestämsju i myckel hög grad Just i förskoleåldern.

Men i den arbetsplan som nu gäller förbigås helt de konflikter som kan uppstå när föräldrarnas värderingar och ambitioner i fråga om barnens uppfostran skiljer sig från personalens. Det problemet är särskilt uppenbart när det gäller invandrarfamiljerna. Själva det faklum alt man är tvungen all lämna ifrån sig sina barn för hela dagen lill hell främmande människor i en främmande miljö kan för en invandrarfamilj vara svårt nog. Men än värre är kulturkollisionen: känslan av fara föratt man blir fråntagen sitt föst ra råns var, att de egna värderingarna om närhet, föräldraauktoritet och religiositet inle uppskattas eller ens förstås.

Samma krav på objektivitet och allsidighet som i dag ställs på grundskolan måste alltså ställas på verksamheten i förskolan. Detla är naturiigtvis viktigast för barnen. De kommer i fortsättningen att leva i två väridar. Deras ursprungliga värld - värderingar i deras hem - måste skattas lika högt som den nya väridens för att göra dem trygga. Inte bara därför för resten; del kan hända alt den andra kulturens sätt att se pä familjesammanhållning liksom förankringen i traditioner i längden ger lyckligare människor än vår mera teknokratiska kyla. Detta måste alltså mötas i förskolan med öppenhet och vidsyn. Därför begär vi i vår reservation en översyn av förskolans arbetsplan.

Jag yrkar alltså i detta sammanhang bifall till reservationen 4.

Jag stöder även reservationen 5, som Karin Andersson tog upp.

I övrigl yrkar Jag bifall till utskottets hemställan.

Nr 126

Onsdagen den 18 april 1979

Barnomsorg m. m.

INGA LANTZ (vpk)

Hert lalman! För några år sedan deklarerade den dåvarande socialdemokraliska regeringen att barnomsorgen skulle vara utbyggd 1985. Det ställningstagandet gjordes under eu växande tryck från en opinionsrörelse som krävde att alla barn skulle ha rätt till en plats i samhällets barnomsorg. Denna rörelse nöjde sig inte längre med den oplanerade och ryckiga utbyggnad av daghem och fritidshem som pågått under lång tid och som bara gett marginella förbättringar. Man nöjde sig inte längre med att barnstugebyggandet skulle användas som konjunkturregulatoroch till att stimulera ekonomin under nedgångsperioder. Man nöjde sig inte längre med vaga löften som möjligen kunde innebära alt utbyggnaden skulle kunna vara klar några decennier efter år 2000. Man krävde för barnens skull, för deras rätt lill en trygg och stimulerande omvårdnad, för kvinnornas skull, för att de som av

Nr 126

Onsdagen den 18 april 1979

Barnomsorg m. m.

barnen var bundna lill hemmet skulle kunna komma ul i arbetslivet och uppnå ekonomiskt oberoende och därmed jämlikhet, en planmässig utbyggnad till full behovsläckning under överskådlig tid.

År 1985 skulle det alltså vara klart. Ingel köande längre. Ingen tröstlös väntan på en daghemsplats som kanske aldrig skulle komma. Ingen osäkerhet längre om man skulle kunna komma ut i arbetslivet igen efter alt ha fått barn. År 1985 - trygghet för barnen och trygghet för föräldrarna.

Besvikelsen blev stor när löftena våren 1976 formulerades i ett konkret förslag till riksdagen efter en överenskommelse med Kommunförbundet. 100 000 platser i daghem och 50 000 platser i fritidshem fram till 1981, det var vad man skulle bygga. Men det fanns faktiskt ca 750 000 barn i förskoleåldern och ungefår lika många i åldrarna 7-14 år. Hur skulle det kunna gå ihop om det finns lika många barn 1985 - och det kommer det förmodligen att göra? Om man bara kan åstadkomma 150 000 barnomsorgsplatser mellan 1976 och 1980, hur skall man då kunna åstadkomma I 200 000 platser under åren 1981-1985? Kanske köerna inte ens har minskal 1985. Kanske är väntan på en daghemsplats lika tröstlös och osäkerheten om all kunna återvända till arbetslivet lika stor.

Statistiska centralbyrån gjorde för etl tag sedan en prognos, som visar att det behövs 500 000 daghemsplatser redan 1980. Enligl kommunemas i många fall mycket försiktiga beräkningar behövs det 380 000 fritidshemsplatser 1982.

Vänsterpartiet kommunisterna har drivit frågan om utbyggnad av daghem och fritidshem under ett stort antal år. Om övriga partier hade haft vårt partis inställning till barnomsorgen och insikter om dess betydelse, så hade vi i dag inte haft flera decennier av eftersläpning som måste byggas i kapp på en kort tid.

Jag skulle i det här sammanhanget vilja fråga Ivar Nordberg, som i sitt inlägg talade om full behovstäckning: Vad menar socialdemokraterna med full behovstäckning? Och jag skulle vilja rikta samma fråga till centerpartiet, som också talar om full behovstäckning. Vad jag menar är all vi inte har samma syn på begreppet full behovstäckning. Vänsterpartiet kommunisterna anser all alla barn skall ha rätt till en bra och avgiftsfri barnomsorgsplats. Jag skulle gärna vilja ha en kommentar från både socialdemokraterna och centern i den här frågan.

Vpk accepterade inte 1975 års överenskommelse med Kommunförbundet, som sedan antogs av riksdagen 1976. Vi ansåg att målet, 150 000 platser, var alltför lågt ställt. Vi krävde att man under perioden fram till 1981 borde kunna bygga sammanlagt 250 000 platser och all man skulle ha en successiv ökning i utbyggnadstakten och därmed kunna åsladkomma en hög utbyggnadska-pacitei, på ungefär 100 000 platser per år fram mot 1981. Del skulle ha varit möjligl och är fortfarande möjligl, under förutsättning all man kraftigt ökar resurserna både när det gäller utbyggnadskapacitet och när det gäller utbildning av personal.

I årets budgetproposition föreslår regeringen en relativt kraftig höjning av anslaget till bidrag till driften av förskolor och fritidshem. Man lägger sig

också drygt 200 miljoner över vad socialstyrelsen beräknat. Det verkar som om regeringen äntligen har insett att kommunernas uibyggnadsplaner ligger för lågt för att ens 1976 års beslut skall kunna fullföljas.

Vpk anser i alla fall, som jag har sagt lidigare, att det inte går att nöja sig med beslutet frän 1976. I stället måste man eftersträva en kraftig ökning av utbyggnaden. Vi föreslår att man under de närmaste tre åren bygger 75 000 platser varje år, därav 40 000 i daghem och 35 000 i fritidshem.

Den avgörande stötestenen när del gäller utbyggnaden av barnomsorgen är finansieringen. Del har också den s. k. planeringsgruppen för barnomsorg inom socialdepartementet kommit fram till i sina enkäter ute i kommunerna. Fyra av fem kommuner anser att det är de ekonomiska förhållandena som lägger hinder i vägen för utbyggnaden. Produktionskostnaden ligger i dag på nära 1 milj. kr. per avdelning, och del innebär en dubblering på några få år. Det är uppenbart all byggkapitalel har skott sig fullkomligt hämningslöst på barnomsorgsutbyggnaden.

Regeringen hävdar i budgetpropositionen att statsbidraget till barnomsorgen är värdebesländigt. Det är inte sant, eftersom statsbidraget är knutet lill löneutvecklingen och inte tar hänsyn till produktionskostnadernas stegring. Kommunförbundet pekar också på att statens andel av bidraget har sjunkit från 63 % till 47 %.

Vpk, som ställde sig avvisande när det nya statsbidragssystemet infördes, anser att staten måste la på sig en väsentligt störte del av kosinaderna för barnomsorgen. Jag noterar att socialdemokraterna i del avseendet följer vpk:s gamla förslag.

Kommunerna kan inte i det nuvarande kärva ekonomiska läget klara av en acceptabel utbyggnadstakt. Del tidigare statsbidragssystemet innehöll dels ett anordningsbidrag, dels ett driftbidrag. Vi i vpk anser att man bör återgå till delta system med delade bidrag - med förhöjt statsbidrag - tills utbyggnaden av barnomsorgen är genomförd. Bidraget på 12 000 kr. när del gäller anordning bör uppräknas med hänsyn lill kostnadsutvecklingen för barnslugebyggandet.

Personalkostnaderna bör hell ersättas genom statsbidrag. Bidraget bör också innefatta de personalförslärkningar som kan behövas i olika lägen. Föräldraavgifterna för barnomsorgen bör slopas. På sikt skall självfallet staten la över hela kostnaden för barnomsorgen.

Vänsterpartiet kommunisterna anser att alla barn skall ha rätt till en bra barnstugeplats. Del skall gälla alla förskolebarn och alla barn i åldrarna 7-14 år. Det är vår målsättning, och det är det vi menar med full behovstäckning.

I samband med nybyggnad och ombyggnad av bostäder måste tillräckligt antal barnslugeplatser planeras. Detta, menar vi, skall vara en förutsättning för godkännande av stadsplan och för saneringstillstånd. I dag finns t. ex. normer för biluppställningsplatser - det måste finnas ett visst antal i förhållande till antalet lägenheter. Att folk skall ha bil betraktas som en självklarhet, medan det för de kommunala beslutsfattarna varje gång förefaller att vara en lika stor överraskning när det börjar dyka upp barn i

Nr 126

Onsdagen den 18 april 1979

Barnomsorg m. m.

4 Riksdagens protokoll 1978/79:125-126

Nr 126

Onsdagen den 18 april 1979

Barnomsorg m. m.

bostadsområdena. Och i den mån man räknar med barn i samband med skolor och lekplatser, så lyckas man med en närmast otrolig precision underskatta antalet. Aldrig gör man tvärtom.

Jämsides med kravet på utbyggnad av barnomsorgen måste man ställa krav på kvalitativa förbällringar. Kvaliteten på daghemmen och fritidshemmen varierar i dag mycket kraftigt, både inom och mellan kommunerna. De brislersom i dag finns inom barnomsorgen måste bort. Barnstugorna måste få ökade resurser och en jämn standard över hela landet. Del är, herr lalman, barnstugorna i de barnrika faltiga kommunerna, där behoven är som störst, som har de största barngrupperna, den lägst utbildade personalen och de längsta vistelsetiderna för barnen.

För att uppnå en enhetlig minimivård beträffande kvaliteten på barnstugorna måste, menar vi i vpk, socialstyrelsen utfärda miniminormer om personaltäthet och om lokalernas och yllermiljöns ytor, standard och utrustning.

Beträffande platsantalet för olika avdelningar inom barnomsorgen föreslår vpk att del pä spädbarnsavdelningar skall få finnas högsl 8 barn, på syskongruppsavdelningar högst 12, i fritidshem, integrerade avdelningar och deliidsgruppcr högsl 15 barn. Del är viktigt att ställa del kravet, när man nu från många kommuner försöker pressa in 20-grupper inom barnomsorgen.

I fråga om personaltätheten menar vi att det på daghemmen skall vara en anställd på fyra barn, på fritidshemmen två anställda på varje avdelning -föreståndaren oräknad. I princip skall personaltätheten vara sä stor all en anställd aldrig behöver arbeta ensam i en barngrupp.

Den öppna förskolan i ett bostadsområde fyller många viktiga sociala och praktiska funktioner och är etl betydelsefullt bostadskomplement så länge utbyggnaden av den vanliga barnomsorgsverksamhelen är så dålig. Den öppna förskolan kan hjälpa lill alt bryta den isolering som många människor leveri. Hemarbelande,skiflarbetande,barnvårdare,dagbarnvårdare,invandrare och föräldrar som köar lill daghem eller som är graviditetslediga är de som oftast besöker den öppna förskolan. Speciellt stor betydelse har den öppna förskolan för invandrarkvinnor. Även hemspråksträningen är ofta förlagd lill en öppen förskola. Den kommande föräldrautbildningen kan också med fördel bedrivas inom de här lokalerna.

Verksamheten inom den öppna förskolan är viktig för föräldrarna, men ännu viktigare för barnen. Samvaron i en öppen förskola är viklig eftersom de flesta barn och vuxna lever i isolerade kärnfamiljer, ofta i socialt och kulturellt fatliga bostadsområden. Del är i dessa bostadsområden som den öppna förskolan fyller sin viktigaste funktion.

På en öppen förskola arbetar förstås förskollärare. Men förskolan samarbetar också nära med andra personalgrupper, t. ex. familjeassistenler, fältarbetare, familjeterapeuter, psykologer, kuratorer och även med personal inom barnhälsovården. Det innebär alt den öppna förskolan, med sitt breda samarbete mellan socialvård och barnhälsovård, kan arbeta både uppsökande och förebyggande. Dessulom fungerar den öppna förskolan som elt "pedagogiskt centrum" för den övriga barnstugeverksamhelen i elt område, bl. a.

med studiecirklar.

Eftersom den öppna förskolan fyller en så viktig social funktion som träffpunkt för människor och dessutom är etl bra bostadskomplement borde del finnas en öppen förskola i varje bostadsområde. Till den här verksamhelen utgår inga statliga medel. Del gör att många kommuner, i det kärva ekonomiska läge de befinner sig, inle anser sig ha råd att satsa på öppen förskoleverksamhet, trots att man är väl medveten om fördelarna med denna verksamhet. Vpk föreslår att statsbidrag skall utgå till den öppna förskolan.

Herr talman! En utbyggd barnomsorg förutsätter både en bra utbyggd föräldraförsäkring och en bra utbyggd barnvårdarverksamhet. Det är elt problem för många barnfamiljer, där föräldrarna förvärvsarbetar, att ordna vård och lillsyn av sjuka barn.

Den barnvårdarverksamhet som finns i kommunerna för all ta hand om sjuka barn är underdimensionerad och i vissa kommuner saknas den helt. Barn upp till tio års ålder kan få hjälp av barnvårdare, men oftasle får barn över sju är ingen lillsyn eftersom bristen på barnvårdare är sä stor och då måste de små barnen prioriteras. I praktiken får barn efter sju års ålder klara sig själva vid sjukdom, och det tycker vi är ett oacceptabelt förhållande.

Det är kvinnorna och de ensamstående som drabbas hårdast av den dåligt utbyggda barnvårdarverksamheten. Traditionellt är det kvinnorna som får stanna hemma när barnet är sjukt, och det förhållandel försvårar förslås ylteriigare kvinnans situation på arbetsmarknaden.

Del finns risk att kommunerna utnyttjar den lagstadgade rätten till ledighet för vård av sjukt barn inom föräldraförsäkringen och underiåler alt bygga ut barnvårdarverksamheten. Jag tycker därför att del är bra alt del slås fast i propositionen om utbyggd föräldraförsäkring att föräldrapenningen inte får tas som elt alternativ till en utbyggd barnvårdarverksamhet. Kommunerna får med andra ord inte underlåta all bygga ut denna verksamhet. Men då måste också kommunerna få ekonomisk möjlighel att bygga ut barnvårdarverksamheten. Det har de inte i dag.

Både föräldrar och barn skall ha rätt att känna trygghet vid sjukdom, och därför måste kommunerna stimuleras alt bygga ut barnvårdarverksamheten. Som i sä många andra kommunala verksamheter är del de ekonomiska hindren som stoppar utbyggnaden. Därför menar vi, precis som när del gäller den öppna förskolan, alt statsbidragen till den här verksamheten måste höjas och svara för hela personalkostnaden.

Till sist, hert talman, skall jag beröra en semesterfråga.

Vår semester präglas, på samma sätt som vår övriga frilid, mer och mer av kommersiella iniressen. Vad som karakteriserar de vanligaste semesteralternativen är alt de, särskilt för barnfamiljer, är kostsamma och att de förstärker isolering och privatisering av familjelivet.

Det knyts ofta stora förväntningar till semestern. För många skall en trist vardagssituation kompenseras. Detta leder lyvärt ofta till en besvikelse. Under semestertider blir den vanliga livssituationen mer påtaglig. Är man ensam i vanliga fall blir man ännu mer isolerad under semestern. Har man en

Nr 126

Onsdagen den 18 april 1979

Barnomsorg m. m.

Nr 126

Onsdagen den 18 april 1979

Barnomsorg m. m.

trasslig familjesituation kan kriserna blossa upp på allvar, när man lämnar de invanda ruti nerna under semestern. Ett symtom på all semestern kan vara en pressande lid är att självmorden ökar under semestertider.

Det finns klara samband mellan den ökande omfattningen av sociala och psykiska problem hos befolkningen och de förändrade levnadsvillkor som gäller för kärnfamiljen i dag. Del är viktigt att hitta motvikter lill den isolering och privatisering som präglar många familjers liv.

En kollekliv familjesemester är ett alternativ. Man måste kunna utveckla alternativa siemesterformer. Det är särskilt viktigt för barnfamiljerna. Man måste utveckla alternativ, som är mindre inriktade på konsumtion och mer på att slärka familjegemenskapen i samspel med andra människor. Kollektiv familjesemester är ett sådant alternativ som i viss mån har prövats i Sverige och även utomlands.

Vad menas med familjekoloni? Jag skall be att få citera två uttalanden, som gjorts av tvä deltagare i en familjekoloni.

En hemarbelande kvinna, 30 år, med fyra barn, säger så här:

"När man lever så ensam som vi gjorde tappade man mer och mer av självförtroendet. Till slut vågade jag inte gå ut... Jag skickade ungarna lill affären när jag behövde handla. - På familjekolonin tvingades Jag att prata med andra, det var svårt i början, eftersom jag inle litade på någon annan. -Här har jag nu fått se hur andra har det, hur de fungerar och lever, det ser man Ju aldrig hemma, i vanliga fall sätter Ju alla upp en mask som inte stämmer. Här ser jag att alla är lika innerst inne . . . även personalen har sina problem. -Del har varil bra för barnen också, de har lärt sig lita pä andra vuxna, del blir mindre tryck pä mig som mamma då.

-Nu harjag ordnat daghem lill ungarna och börjat plugga-men jag hade aldrig vågat gå in i ett klassrum om jag inle varil på familjekolonin tidigare och vant mig vid alt vara med många människor."

Kvinnan pekar i sin berättelse på kärnpunkterna i tanken bakom familjekolonin.

En annan kvinna, 25 år, med elt barn, säger så här:

"Jag blev så nervös där uppe på Per-Ols den första veckan, det fanns Ju inget att göra . . . och inga varuhus eller affärer i närheten .. . Hemma blir Jag också orolig ibland... känner mig liksom tom.. .då hjälper det om Jag går till centrum, jag går alltid och handlar tvä gånger om da'n ... jag har ju inte så mycket annal all göra.-Andra veckan på kolonin liksom lossnade det.. .jag upptäckte naturen, började komma i kontakt med folk ... jag hade verkligen roligt!"

Detta uttalande belyser också andra sidor av kvaliteten i alternativa semeslerforrner och då speciellt av den här typen.

En kollekliv familjesemester kan ges olika uiformning. Stugbyar, sommargårdar och tältläger är olika möjligheler för inkvartering. Sammansättningen på etl sådant kollektiv kan vara olika. Del har visal sig vara en fördel om kolleklivet har en gemensam bas att utgå ifrån. Ett bostadsområde eller kvarter kan vara utgångspunkten. Eu daghem, fritidshem eller fritidsgård med barn, föräldrar och personal är också sådana naturliga enheter som kan

vara bas för en familjekoloni. Medlemmar i föreningar och anställda vid en arbetsplats med familjer är andra grupper. Invandrare är en annan viktig målgrupp. An tillsammans med sina landsmän bo i etl kollektiv kan stärka både den kulturella och den språkliga samhörigheten. Del är viktigt, inle minst för barnen. Att invandrare och svenskar från ett bostadsområde ingår i etl semesterkollektiv är en annan möjlighel som prövats med framgång. Kollektiva semesterformer för familjer behövs

- som alternativ till det kommersiella semesterutbudet

- som alternativ lill de traditionella barnkoloniinstitutionerna och sommarhemsplaceringar

- som förebyggande social verksamhet och slöd till barnfamiljer.

Vpk menar att kommunerna måste fä störte möjligheter att anordna olika former av kollektiv semesterverksamhet så alt fler människor kan delta i bl. a. famijekoloniverksamhet. Det finns därför anledning att pröva frågan om statsbidrag till kommunerna för denna verksamhet.

Herr talman! Jag yrkar att motionerna 716, 2134, 797, 1639, 1827 och 717 bifalles.

Nr 126

Onsdagen den 18 april 1979

Barnomsorg m. m.

KARIN ANDERSSON (c) kort genmäle:

Herr talman! Jag uppfattar Inga Lantz fråga till mig som en retorisk fråga; jag utgår ifrån att Inga Lantz lika väl som Jag vet vad riksdagen beslöt 1976. Det var det Jag utgick ifrån när Jag talade om full behovsläckning - del uttrycket används alltså i riksdagens beslut.

Om det är sä att Inga Lantz inle vet vad som avsågs med full behovstäckning skall jag tala om det. Det betyder att man planerar med utgångspunkt i barn till förvärvsarbetande föräldrar, barn lill studerande föräldrar och barn med särskilda behov. Del var i den meningen som Jag använde uttrycket.

IVAR NORDBERG (s) kort genmäle:

Herr lalman! Del var i princip samma fråga som Inga Lantz ställde till mig. Jag kan bara instämma i del svar som Karin Andersson gav.

Men låt mig göra en komplettering av detta svar.

För ett parti som aldrig behöver ställas till svars inför väljarna för brutna löften är det enkelt att sälta upp vilka mål som helst. Men för partier som känner ansvar för att genomföra de löften som ges är det viktigt att det är realistiska målsättningar som ställs upp. Del som riksdagen har beslutat på förslag frän den socialdemokraliska regeringen, nämligen att vi under en tioårsperiod skall uppnå full behovstäckning i den mening som Karin Andersson här angav, innebär en utbyggnadstakt som tar hänsyn till kommunernas möjligheter alt planera den här utbyggnaden, de ekonomiska förutsättningarna att klara den och möjligheterna att tillgodose det behov av personal som uppstår för all klara en väl utbyggd och god omsorg om barnen.

Nr 126

Onsdagen den 18 april 1979

Barnomsorg m. m.

INGA LANTZ (vpk) kort genmäle:

Herr lalman! Jag konstaterar att både centern och socialdemokraterna har en hell annan syn på behovet av barnomsorg än vpk. Vi menar att alla barn skall ha räll lill en bra och avgiftsfri barnomsorgsplats, därför att barnen behöver del. De övriga partierna utgår snävt från kvinnornas förvärvsfrekvens - för det är det man räknar med när man ule i kommunerna gör upp barnomsorgsplanerna. Det är alltså en klar skillnad mellan vpk och övriga partier i synen på barns behov i denna fråga. Jag förmodar all det också i viss utsträckning är ideologiskt betingat.

Ivar Nordberg säger i praktiken att vi inle har råd att salsa pä barnen. Därför får man göra de prioriteringar man gör. Jag noterar bara all vi har en helt annan ideologisk utgångspunkt när det gäller barns behov och målsättningen med barnomsorgsuibyggnaden.

IVAR NORDBERG (s) kort genmäle:

Herr talman! Jag vill påslå att de ideologiska skillnaderna mellan oss när det gäller viljan att ta hand om barnen på ett bra sätt sanneriigen inte är stora. Det är när det gäller de praktiska bedömningarna av möjligheterna all genomföra en utbyggnad av barnomsorgen som vi skiljer oss. Jag upprepar vad jag tidigare sade: En parti som aldrig riskerar att ställas till ansvar för all ha svikit löften kan ge vilka löften som helst.

Vad vi ha r sagt är att man genom de planer som här har redovisats skall nå full behovstäckning under denna tioårsperiod. Men det innebär sannerligen inte, Inga Lantz, att det efter 1985-1986 kommer att råda stillestånd vad gäller samhällets insalser för en ylteriigare förbättring av barnomsorgen.

INGA LANTZ (vpk) kort genmäle:

Herr talman! Om viljan hade funnits att ordna det bra för barnen, så hade man också kunnat göra det. De ekonomiska resurserna för det finns och har funnits i vårt samhälle. Framför allt har de funnits under de 44 år som socialdemokraterna innehaft regeringsmakten. Om alltså bl. a. Ivar Nordberg hade haft den rätta viljan, så hade man kunnat klara utbyggnaden av barnomsorgen.

Del är intressant att nolera att socialdemokraterna backar när del gäller kommunernas ekonomiska möjligheter och stöder de krav som vpk har fört fram, nämligen att kommunerna måste få erforderiiga resurser för utbyggnaden av barnomsorgen. Vi menar också att det måste till en lagstiftning på området, eftersom den goda viljan hos kommunalpolitikerna enligt vår mening inte finns sä länge det saknas pengar. En lagstiftning om en planmässig utbyggnad av barnomsorgen skall inte syfta lill den fulla behovstäckning som socialdemokraterna och centern avser, utan till den behovstäckning som vpk säger skall gälla, nämligen alla barns rätt lill en bra och avgiftsfri barnomsorgsplats.

Jag förstår inte heller hur man skall klara det kommande utbyggnadsbehovet ens med den snäva beräkning.sgrund där man bara tar med de förvärvsarbetande mödrarna. Det rör sig i alla fall om 1 miljon barnomsorgs-

platser under de närmaste åren. Skall man klara den bilen, så behövs det helt Nr 126

andra lag när del gäller ekonomi och lagstiftning samt framför alll när det Qnsdaeen den

gäller utbildning av personal. jg U jy

Talmannen anmälde att Ivar Nordberg anhållit att till prolokollel få Barnomsors m m
anlecknat att han inle ägde rätt till ylteriigare replik.

KERSTI SWARTZ (fp):

Herr talman! Beiräffande socialutskottets betänkande nr 28, som nu behandlas, har redan eu par talare poängterat den enighet som har rått under utskottsbehandlingen, trols att det finns så många reservationer. Jag vill alliså understryka den enighet som har rått.

I belänkandet behandlas inledningsvis bidrag till social hemhjälp och färdtjänst. I vpk-motionen 716, som Inga Lantz berörde, pekas på de svårigheter som förvärvsarbetande föräldrar, särskilt ensamföräldrar, råkar ut för närderas barn är sjuka. Det är riktigt som sägs, att såväl barn som föräldrar behöver känna trygghet vid barns sjukdom. Ett av kraven i motionen torde bli tillgodosett genom regeringens förslag om utökning av antalet ledighetsdagar för vård av sjukt barn. Det innebär inte att kommunala dagbarnvårdare blir överflödiga i framtiden. Tvärtom måste det ske en utbyggnad på det området. Men elt utökat antal ledighetsdagar måste underiätta för såväl föräldrar och barn som kommuner att klara situationen när barnen är sjuka.

Färdtjänsten tas upp i vpk-motionen 2134. När det gäller införande av regler som innebär diskriminerande bestämmelser vill jag hänvisa till vad utskottet sagt i sitt belänkande 1978/79:2. Det sägs klart ifrån att bestämmelser som uppfattas som diskriminerande för den som är i behov av färdtjänst ej får förekomma.

Utskottet förulsalle att socialstyrelsens tillämpningsföreskrifter skulle bidra lill della. Regeringen gav i december förra året socialstyrelsen i uppdrag att i samråd med Svenska kommunförbundet göra en översyn av anvisningarna för statsbidraget. Ulskouet anser i likhet med socialministern all ett enkelt utformat regelsystem bör tillämpas för att kommunerna skall ha en betydande frihet att utforma färdtjänsten efter sina egna lokala behov. Riksfärdtjänslen las upp i samma motion. Regeringen föreslår nu att en sådan inrättas på försök, och del förslaget kommer vi så småningom all få la ställning till här i kammaren.

Huvudparten av beiänkandei ägnas barnomsorgen. Tidigare talare har redan framhållit att god barnomsorg är något som alla strävar efter i vårt samhälle. Om det vittnar väl både det budgetavsnitt som berör området i fråga och en rad motioner. Utskottet har också poängterat att enigheten är stor.

Till betänkandei har som sagts avgivits sju reservalioner, och dessulom finns det vpk-molioner med ganska långtgående krav. Efter överiäggningar mellan dåvarande regeringen och Kommunförbundet 1975 fick vi en överenskommelse om etl utbyggnadprogram. Det har redan berörts så pass ingående av etl par talare alt Jag inte behöver gå vidare in på det. Dock må väl

Nr 126

Onsdagen den 18 april 1979

Barnomsorg m. m.

ylteriigare strykas under alt man kom fram lill del programmet mot bakgrund av vad som kunde anses praktiskt möjligl. Programmet sträcker sig fram t. o.m. 1980.

I likhet med de socialdemokratiska reservanterna framhåller utskotismajoriteien viklen av att de förhandlingar som skall tas upp med Kommunförbundet om en plan för fortsatt utbyggnad drivs med sådan intensitet att riksdagen snarast och i varje fall under nästa riksmöte kan ta ställning till en plan för senare delen av tioårsperioden.

För sina behovsberäkningar bör kommunerna kunna få hjälp med planeringsunderiag av den planeringsgrupp med representanter från socialdepartementet, socialstyrelsen. Kommunförbundet och LO som har uppdraget att på grundval av de praktiska erfarenheterna förbättra underlaget.

Så positivt som alla partier nu ser på utbyggnaden av barnomsorgen - och en bra barnomsorg - bör vi kunna utgå ifrån att i ett kommande utbyggnadsförslag all tänkbar hänsyn tas till barns och föräldrars behov mot bakgrund av vad som kan vara praktiskt möjligt att förverkliga.

De socialdemokratiska reservanterna vill också anslå 50 milj. kr. i reservationsanslag lill särskilda insalser. Yrkandet avser framför allt personalförstärkningar. Liknande yrkanden har tidigare framförts i motioner från socialdemokraterna.

Utskoltsmajoriteten påpekar all slatsbidragsbestämmelserna är så utformade att kommunerna har möjlighel alt minska antalet barn i en grupp. Anledningen till det torde vara de skäl som åberopas av motionärerna. Nämnas bör också den promemoria rörande vissa kvalitetsfrågor inom barnomsorgen som socialdepartementet inom kort lägger fram och som vi bör kunna ha rätt slora förväntningar på.

Med anledning av moderatreservalionen 3 vill jag säga all utskottet tidigare har understiTikit viklen av att kommunerna får behålla en stor självständighet när del gäller barnomsorgsverksamhelen. Det är klart all det finns viss begränsning i reglerna för slatsbidragsgivning, men det har skelt en översyn inom regeringskansliet vad gäller principerna för statsbidrag lill daghem m. m., bl. a. i vad män dessa skall vara beroende av särskilda normer för lokalytor. Här behandlas också normer för personaltäthet och gruppstorlek.

Moderatreservalionen 4 lar upp frågan om krav på objekliviiel och allsidighet i förskolans verksamhet. Här hänvisar utskollsmajoritelen till den grundliga redovisning av förskolans inre arbele som gavs i utskottels betänkande 1978/79:1, och jag vill läsa in i protokollet de tre punkter som utskottet anförde den gången:

" 1. Förskolan bör sträva efter att i samarbete med föräldrarna ge varje barn bästa möjliga betingelser för att rikt och mångsidigt utveckla sina känslo- och tankemässiga tillgångar.

2. Förskolan kan därigenom lägga grunden till att barnet utvecklas till en öppen hänsynsfull människa med förmåga till inlevelse och till samverkan med andra, i stånd att komma fram till egna omdömen och problemlösningar.

3. Förskolan bör hos barnet lägga grunden till en vilja att söka och använda kunskap för att förbättra såväl egna som andras levnadsvillkor."

Jag vill också nämna den skrift som den i det betänkandet nämnda normgruppen nu har lagt fram - Skolan skall fostra. Den vänder sig också lill vuxna i barnomsorgen.

Centerpartiet och moderaterna tar i reservationen 5 upp hemspråkslräning-en i förskolan. I propositionen föreslås alt anslaget lill denna höjs till 22 milj. kr. och att såväl sexåringar som femåringar skall få del av den.

Frågan om uiökad hemspråksträning behandlades även under föregående år. På socialutskottets begäran uttalade också riksdagen att del fanns anledning att överväga vad som ylteriigare kunde göras för att få lill stånd en utökad verksamhei. Nu får vi med femåringarna, och dessulom har regeringen på grund av riksdagens uttalande beslutat bemyndiga socialministern alt tillkalla en kommitté med uppdrag att kartlägga språksituationen för invandrarbarn i förskoleåldern och föreslå åtgärder. Man skall se över hela frågan, skapa klarhet i rätlen lill hemspråkslräning och undersöka möjlighelerna att trygga tillgången på tvåspråkig personal. Denna fråga är så svår alt det är ytterst viktigt att den förbereds omsorgsfullt men också snabbt.

Reservationen 6, avgiven av de socialdemokraliska representanterna i utskottet, berör bidrag till ferievislelse för barn. Medel har anslagits ur allmänna arvsfonden för försöksverksamhet för barn under sommarioven. En översyn kommer att göras av formerna för bidragsgivningen från fonden, och man har all anledning förutsätta att den leder fram lill ell förslag. Utskottet har heller inte ansett skäl föreligga för nya specialdestinerade bidrag - ett krav som förs fram i vpk-motionen och som Inga Lanlz utvecklade vidare i sitt anförande här.

Beträffande motionsyrkandet om en samlad plan för upprustning av sommar- och lägergårdar pekar utskottet på den möjlighel som finns alt få medel ur allmänna arvsfonden. Vidare påpekar utskottet all genomförandel av en sådan upprustningsplan är beroende av vilka medel som kan ställas lill förfogande av arbetsmarknadsstyrelsen, och det är därför knappast möjligt att upprätta en samlad plan.

Herr talmän! Med detla yrkar jag bifall till vad utskottet har hemställt och därmed avslag pä reservationerna och de motionsyrkanden som Inga Lantz har yrkat bifall till.

Nr 126

Onsdagen den 18 april 1979

Barnomsorg m. m.

INGA LANTZ (vpk) kort genmäle:

Herr lalman! Jag noterar att samtliga ledamöter från socialuiskoltel pekar pä en nästan total enighet mellan olika partier när del gäller barnomsorgen. Jag noterar också att Ivar Nordberg inte protesterade mot detta och därmed tydligen är överens med moderaterna om deras inrikining av barnomsorgen.

Lars-Ove Hagberg kommer senare i debatten alt ta upp frågan om färdtjänsten, och jag avstår därför frän att kommentera vad Kersti Swariz sade härom.

Jag är förvånad över att man inom folkpartiet inle är mer bekymrad över

Nr 126

Onsdagen den 18 april 1979

Barnomsorg m. m.

frågan om barnvårdarverksamheten - man lycker tydligen inte att den är någol problem. Man hänvisar lill all föräldraförsäkringen har byggts ut, och del är rikligl. Men i propositionen sägs också all della inle får las till intäkt för att barnvårdarverksamheten inte byggs ul. Dessutom skall de dagar som man nu får räcka till så mycket annal. Den dåligt utbyggda barnvårdarverksamheten är fakliskl ell problem, i första hand för barnen och föräldrarna men också för kommunerna. Verksamheten är underdimensionerad, den räcker inle lill. Många föräldrar ställer sig inte ens i kö när deras barn blir sjuka, därför att de vet alt de inle har en chans att få hjälp. Och framför allt är detta ell oacceptabelt förhållande för barn över sju år. De har i praktiken ingen som helst möjlighet att få hjälp av barnvårdare. Det är svårt att rekrytera barnvårdare ule i kommunerna, och del behövs ett specialdestinerai bidrag för denna verksamhei, helt enkelt etl statsbidrag. Bygger man ut barnomsorgen måste man naluriiglvis bygga ut även denna verksamhet. Det ena är en förutsättning för det andra. För att det skall fungera när barn är sjuka - och barn är faktiskt sjuka ibland - skall denna verksamhet finnas, och den skall bakas ihop med den totala synen på barnen och barnens behov och ses som etl sammanhang när del gäller barnomsorgen.

Jag är lilel förvånad över den beky mmerslöshet som Kersti Swartz visar när det gäller barnvårdarnas verksamhei och möjlighelerna för föräldrar alt få hjälp när de har sjuka barn.

KARIN ANDERSSON (c) kort genmäle:

Herr lalman! I mitt inlägg noterade Jag de förbättringar som har skell när del gäller hemspråksträningen för invandrarbarnen i förskolan. Det är myckel bra all man har höjt statsbidraget med 12 milj. kr. och all del utgår också för femåringar. Jag motiverade också varför det är så viktigt att man ger hemspråkslräning lill de små barnen, så Jag skall inte upprepa del.

Nu säger Kersti Swartz att delta är en så viktig och svår fråga att den behöver utredas. Jag håller verkligen med om att det aren viklig fråga, och jag tror också all den behöver utredas föratt man skall kunna komma fram lill en långsikligt bra lösning. Jag vill hävda all denna fråga inle är så svår när det gäller den föreslagna förändringen av slatsbidragsbestämmelserna att man inle skulle kunna genomföra en sådan förändring i avvaktan på all komma fram lill de slutgiltiga lösningarna. Jag lycker del är en räll enkel förändring som föreslås, och den kunde ha inneburit snabba förbättringar för de många invandrarbarnen.

IVAR NORDBERG (s) kort genmäle:

Herr lalman! Del är i och för sig riktigt att del föreligger en rätt stor samslämmighel i fråga om önskemålet om den fortsalla utbyggnaden av barnomsorgen mellan ulskollets skrivning och den skrivning som återfinns i reservaiionen. Men det är två mycket väsentliga skillnader som föreligger.

Den ena skillnaden är all vi från socialdemokraternas sida vill ge elt klart besked lill kommunerna om att vi är beredda all öka statsmakternas

ekonomiska slöd till kommunernas utbyggnad av barnomsorgen, på sikt med upp lill 75 % av kostnaderna, och en första ålgärd är all öka statsbidraget med 10 % från den 1 juli 1980. Den klara viljan bör rimligen riksdagen ge uttryck för.

Den andra stora skillnaden är att det i budgetpropositionen inte sägs särskill myckel om de fortsatta förhandlingarna med Kommunförbundet. Det står där all socialministern har för avsikt att uppta förhandlingar med Kommunförbundet. Jag gjorde i milt inledningsanförande en redovisning av viktiga och väsentliga punkter som bör beaklas i de förhandlingarna. Det är punkier som i och för sig återkommer både i vår reservalion och i utskottets skrivning, men del är en väsentlig skillnad mellan utskottsmajoriteten och oss. Vi anser att dessa frågor är så viktiga att riksdagen bör ge regeringen detta till känna, men det intresset har alltså icke utskottsmajoriteten. Del finns, med erfarenhet av riksdagens arbele tidigare, starka skäl för alt riksdagen verkligen gör en sådan markering om vad som bör beaktas i de förhandlingarna.

Nr 126

Onsdagen den 18 april 1979

Barnomsorg m. m.

KERSTI SWARTZ (fp) kort genmäle:

Herr talman! Inga Lantz tycker att jag ser för nonchalant på barnvårdarverksamheten. Jag tror att jag i mitt anförande sade alt dagbarnvårdare kommer inte att bli överflödiga i framliden och att del är viktigt att kommunerna bygger ut den verksamheten, och del slår Jag för. Men man kan inle bortse från att förbättringarna när det gäller föräldraförsäkringen kommeratt bidra till en större trygghet förföräldrarna och även underlätta för kommunerna i de svåra situationer som kan uppstå när del gäller sjuka barn.

Jag vet all frågan om hemspråkslräning för invandrarbarnen är en hjärtefråga för Karin Andersson, och jag respekterar det. Jag tror alt den frågan är en hjärtefråga för väldigl många människor, men jag lycker ändå inle all del skulle behöva göra så myckel i fråga om lidsutdräkl all man väntar på resultatet av den översyn som pågår innan man diskuterar ändringar i systemet i det häravseendel. Jag vill också skjuta in att del kanske är möjligl all man i översynen också kan få med en undersökning av huruvida del görs någoniing väsentligt för att lära invandrarbarnens föräldrar all förstå vikten av att man lalar med sitt barn. Del är f ö. någonting som vi svenskar också behöver lära oss. Del poängteras mer och mer hur viktigl del är att man börjar all lala med sill barn så snart det är föll, så att barnet lär sig att känna igen föräldrarnasröslerochsåait det så småningom växer in i språket. Den frågan har också en stor betydelse när del gäller hemspråket.

Ivar Nordberg betonade att det föreligger ivå skillnader mellan utskottets skrivning och det som anförts i den socialdemokratiska reservationen. Som tidigare har sagts också av Karin Andersson kommer vi när del gäller den ena skillnaden, den som avser de ekonomiska aspekterna, att senare få la ställning lill den frågan. Den andra skillnaden som Ivar Nordberg påtalade gällde förhandlingarna med Kommunförbundet och frågan om huruvida del har talats om sådana i budgetförslaget - Ivar Nordberg sade att detta inte hade berörts i utskottsbetänkandet, men där har frågan behandlals. Till della vill

Nr 126

Onsdagen den 18 april 1979

Barnomsorg m. m.

Jag säga att del väl ändå är någonting självklart alt om vi en gång har fatlat etl beslut om en utbyggnad under en tioårsperiod, sä måste det, när en femårsperiod är slut, finnas etl nytt program alt arbeta efter. Vi torde kunna förutsätta att regeringen tar ansvaret för alt överläggningar kommer lill slånd, så att vi när nästa femårsperiod börjar är klara all gå in i ulbyggnadspro-grammet för den perioden. Jag lycker att budgetpropositionen andas etl mycket stort ansvar och en myckel stor ambition när del gäller utbyggnaden av barnomsorgen.

KARIN ANDERSSON (c) kort genmäle:

Herr lalman! I och för sig är vi väl när del gäller det Jag talat om här, dvs. hemspråksträningen för invandrarbarnen, räll överens i själva sakfrågan. Kersti Swartz inlägg gav ju också uttryck för del.

Kersti Swariz log även upp frågan om att det är viktigl att invandrarför-äldrarna lalar med sina barn och alt invandrarbarnen pä den vägen skulle kunna uppnå en större språkförståelse i sill egel modersmål. Men det är ju så att riksdagen inte kan besluta om att invandrarföräldrarna skall tala med sina barn, även om man i och för sig genom föräldrautbildning och annat kan ta upp den frågan med dem såväl som med svenska föräldrar. Riksdagen kan däremot besluta om hur man fördelar anslagen så att de kommer också de små barnen lill godo, och det är därför Jag har drivit frågan här.

Jag tolkar emellertid Kersti Swartz inlägg som ett slöd för uppfattningen all vi så snabbi som möjligt bör försöka lösa denna fråga, och jag hoppas att socialministern kommer att verifiera delta i sitt inlägg.

INGA LANTZ (vpk) kort genmäle:

Herr talman! Kersti Swartz sade i sitt första inlägg att alla partier ser positivt på frågan om utbyggnad av barnomsorgen. Då är det bara att beklaga att de praktiska förutsättningarna för all förverkliga denna posiliva syn pä barnomsorgen inte finns. Det fallas nämligen många bilar för att kunna förverkliga en utbyggnad, bl. a. när det gäller frågor som sammanhänger med ekonomi, personal, lagstiftning och markreservalioner för all över huvud laget få plats med en utbyggd barnomsorg. Det behövs alltså resurser. Om man nu har inställningen att barnvårdarverksamheten är viklig, vilket Kersti Swartz säger, vore det Ju naturiigl att bifalla den motion som vi väcker. Skall man kunna bygga ut barnvårdarverksamheten på samma säll som övrig verksamhet inom barnomsorgen, så behövs del resurser.

Jag har inte kommenterat frågan om hemspråkslräningen, men del blir tillfälle för Kersti Swartz att senare debattera den med Eva Hjelmström, liksom frågan om färdtjänsten med Lars-Ove Hagberg.

KERSTI SWARTZ (fp) kort genmäle:

Herr talman! Jag vill bara säga till Inga Lanlz all vi kan alla ha önskningar som är hur långt gående som helst, och Jag tror säkert att vi har sådana önskningar lilel var, men vi kommer aldrig ifrån an vi måste la hänsyn lill de resurser vi har lill vårl förfogande. Del gäller alltså pengar, vilket också har

poängterats av andra i debatten. Tyvärr är det så alt enbart lagstiftning inle ger några pengar.

Socialministern GABRIEL ROMANUS:

Herr lalman! Regeringen föreslär all statsbidragen lill barnomsorgen ökas från 2,6 till 3,6 miljarder kronor för nästa budgetär. Det är den största ökningen någonsin på della område, och den tillstyrks av eu enhälligt utskott. Del visar all familjepoliliken och barnomsorgen är elt område som alla partier lägger stor vikt vid.

Regeringen beslöt nyligen om de höjningar av statsbidrag till barnomsorgen som görs ärligen med hänsyn till löneutvecklingen. Beslutet innebär att statsbidragen till daghem höjs med 1 050 kr, till 16 550 kr. per plats och år. Statsbidragen till fritidshem höjs från 7 750 kr. till 8 275 kr, och grundbidraget till familjedaghem från 1 650 kr. lill 2 950 kr. per plats och år. Till familjedaghem utgår därutöver statsbidrag med 35 % av bruttokostnaderna. Bidraget till hemspråkslräning höjs från 2 100 till 2 250 per barn som deltar i hemspråkslräning.

Av betydelse för barnomsorgsuibyggnaden är också det förslag om ell nylt skatleutjämningssystem till kommunerna som regeringen nyligen har förelagt riksdagen i en proposition. I del nya systemet ingår nämligen en s. k. åldersfaktor, som betyder all kommuner med många barn och en väl utbyggd barnomsorg får ett ökat skatieuljämningsbidrag. Detta kommer ju senare att behandlas av riksdagen.

Man kan alltså konstatera att staten har lagit sitt ansvar för daghemsutbyggnaden och sin del av den överenskommelse som träffades om utbyggnaden 1975 och som riksdagen godkände 1976.

Fortfarande ligger vikliga och svåra uppgifter på kommunerna. Förutom elt växande anslag i kommunernas budgel krävs ett beiydande arbeie med att göra behovsberäkningar, upprätta stadsplaner, se till all byggnadsverksamheten fungerar, anställa personal, administrera kösystem osv. Dessa svårigheter får inle leda lill alt överenskommelsen om 100 000 nya daghemsplatser och 50 000 nya platser pä fritidshem äventyras. Hittills har utbyggnadslakten varit tillräcklig för all målet skall nås, men kommunernas planer för de kommande två åren visar all del fallas ca 10 000 plalser på daghem och 11 000 på fritidshem föratl planen skall kunna fullföljas. För all komma fram lill vad som kan göras för att se till alt planen hålles, har regeringen haft överläggningar med Svenska kommunförbundet. Dessa har bl. a. givit till resultat att Kommunförbundet har skrivit lill ell 60-ial kommuner med påstötning om behovet av att öka utbyggnadstakten under den närmaste tiden. Kommunförbundet har vidare sammanställt ell malerial som alla länsavdelningar inom förbundet har fått och som visar utbyggnadstakten i de olika kommunerna. Det är meningen all detla skall ge underiag för en ingående diskussion om barnomsorgens utbyggnad vid länsavdelningarnas årsmöten som hålls under mars och april.

Del är glädjande att Kommunförbundet engagerar sig så hårt för all överenskommelsen skall fullföljas. Jag vägar därför hoppas, även om dessa

Nr 126

Onsdagen den 18 april 1979

Barnomsoig m. m.

Nr 126

Onsdagen den 18 april 1979

Barnomsorg m. m.

siffror ger anledning lill oro, hoppas all våra gemensamma överiäggningar skall kunna leda lill elt positivt resultat. Jag noterar också all utskottet, som på den här punklen är enhälligt, inle finner all det behövs något initiativ av riksdagen för att påverka kommunernas planering för den löpande femårsperioden, ulan nöjersig med den redovisning av regeringens ålgärder som har lämnats.

Vi kommer senare att ta upp överläggningar om utbyggnaden också för perioden efter 1981. Utskollel har i sitt betänkande framhållit vikten av att dessa överläggningar går snabbi så all riksdagen sä snart som möjligl kan la ställning till ett nytt ulbyggnadsprogram. Jag delar uppfattningen all del bör gå lill på del viset. För nästa period bör målet naturligtvis vara att vi skall kunna ge alla föräldrar som så önskar en plats för deras barn inom den kommunala barnomsorgen.

Lät mig innan jag lämnar denna fråga bara ge ett par siffror rörande utbyggnadstakten under den senasle liden. Statistiska centralbyrån kom nyligen med statistik för utbyggnaden under perioden februari 1977 lill februari 1978. Under den tiden ökade antalet daghemsbarn med 24 % och antalet inskrivna barn på fritidshem med 22 %. Under hela fyraårsperioden 1975-1979 kan man räkna med att antalet plalser pä daghem och fritidshem kommer att fördubblas.

Del är naluriiglvis vikiigi all kommunerna kan göra så noggranna beräkningar som möjligt av utbyggnadsbehovet. I samband med överenskommelsen om femärsulbyggnaden tillsattes därför en särskild grupp, planeringsgruppen för barnomsorg,som i sommar kommerati lägga fram ell förslag lill förbättrat underlag för beräkningen av behovet av barnomsorg. Del betänkandei kommeratt remissbehandlas,och det får naturligtvis betydelse för överläggningarna om nästa etapp av utbyggnaden.

Debatten om barnomsorgen har i stor ulsiräckning handlat om behovet av plalser och takten i utbyggnaden. Det är naturligt, då vi har haft en så stor brist. Men pä senare tid har vi också fått alltmer av diskussion om barnomsorgens innehåll, man har kritiserat daghemmen. Det här gjort all många av oss som arbetar för fier daghem och som har haft våra egna barn på daghem har känl en viss olust inför denna debatt. Vi har uppfattat del som attacker pä oss själva och pä vår omtanke om barnen. Jag tror all del är fel reaktion. Ju fler barn som får plats på daghem, desto viktigare är det alt diskutera hur daghemmen skall kunna bli så bra som möjligt. Del betyder inte att de i dag skulle vara dåliga, men de kan bli bälire.

Det pågår i dag runt om i Sverige en omfattande verksamhet där man prövar olika idéer för all utveckla den kommunala bamomsorgen. Staten försöker genom olika åtgärder alt skapa en god kvalitet på barnomsorgen. Ett sätt är alt ställa upp villkor för siatsbidragsgivningen, men här finns naturligtvis en konflikt mellan kravet på minskad statlig detaljreglering och kravet på att staten skall garantera en god kvalitet.

En fråga som är omdiskuterad är det krav på viss lokalyta som i dag finns. Del finns ju andra synpunkter på kvalilel som nog är viktigare än lokalytan, t. ex. personaltäthet, personalutbildning och gruppstorlekar.

I propositionen mot krångel och onödig byråkrati har regeringen föreslagil en viss förenkling av siatsbidragsgivningen, Där läggs också fram ell förslag som innebär minskad detaljreglering samtidigt som verksamhelen på daghemmen kan förbättras. Jag tänker då på uppmjukningen av bestämmelserna om barnens medverkan i daghemmets kök.

Inom några veckor kommer socialdepartementet att lägga fram en departementspromemoria, vilken har nämnis flera gånger i diskussionen i dag. Den innehåller vissa förslag lill förenklingar när det gäller siatsbidragsgivningen lill den kommunala barnomsorgen. I promemorian kommer också all tas upp frågor som gäller gruppstorlekar, gruppsammansättningar, personaltäthet och behörighet för arbete inom barnomsorgen. Efter del att promemorian har remissbehandlals bör det vara möjligl all genomföra en önskvärd förskjutning av bestämmelserna, sä all del blir färre delaljkrav beiräffande lokaler och en starkare tonvikt på andra kvalitetskrav som har med personalen att göra.

Det bör enligl min uppfattning vara rimligt alt avvakta denna redovisning innan man tar ställning lill yrkanden om kvalitetsfrågor av den typ som t. ex. finns i reservalion nr 3. Detsamma gäller de yrkanden som har framförts i den .socialdemokratiska motion som Ivar Nordberg refererade till och som senare kommer att behandlas av riksdagen. Om man Just är i färd med att se över Slatsbidragsbestämmelserna, kan del vara lämpligt all vänta med all ta ställning till sådana yrkanden, som ändå inle gäller del närmast kommande budgetåret, ulan som gäller det budgetär som börjar den 1 juli 1980.

Det finns också kvalitetsfrågor som är svåra att bestämma i siffror eller reglera centralt. Där behövs det lokala inflytandet och del lokala engagemanget. Del gäller t. ex. om man vill skapa fier kontakter mellan barnomsorgen och samhället runt omkring, och del gäller önskemålet om en siörre föräldramedverkan i barnomsorgen. I normala fall är kontakterna mellan personal och föräldrar jäktiga när föräldrarna lämnar eller hämtar sina barn. Del blir bättre om föräldrarna dä och dä deltar i arbetet. Föräldrarna lär känna varandra, blir mer engagerade i barnens miljö och kan hjälpa varandra även vid sidan av de normala daghemstiderna. Genom sina olika yrkeserfarenheter kan de göra barnstugans liv rikare. Del är svårt all lagstifta om etl sådant samarbete. Kommunerna och de enskilda daghemmen måste ha stor frihet att hitta de lämpligaste formerna för della.

Familjeslödsutredningen berättar om ell försök som kan vara värt all pröva. Där får varje förälder arbeta på daghemmet ungefär två dagar i månaden. De får betalt av kommunen enligl gällande avtal för barnskötare, och de är också med och beslutar om ekonomi, planering och arbetets uppläggning.

Jag hoppas precis som familjeslödsutredningen all fiera försök med föräldramedverkan startas runt om i landei.

En annan inlressanl utveckling på våra barnstugor är förändringen av barngruppernas sammansättning, från en ganska strikt uppdelning i olika åldrar till mer eller mindre blandade grupper. På ungefar hälften av daghemmen är barnen uppdelade i fyra olika åldersgrupper. På de flesta andra

Nr 126

Onsdagen den 18 april 1979

Barnomsorg m. m.

Nr 126

Onsdagen den 18 april 1979

Barnomsorg m. m.

finns tvä grupper, smäbarnsgrupp och s. k. syskongrupp, den senare med ungefär 2 1/2-6 år gamla barn. Nu har man på en del häll gåu ell steg längre -man prövar att ha barn från 7 månader till 12 är i samma grupp.

Det här kan ge ganska förbluffande resultat. Jag besökte för en lid sedan en barnstuga i en Stockholmsförort, där man hade gått över lill den här modellen. Tidigare hade man haft rätt slora problem med aggressivitet, barn som stack i väg från daghemmet och stressad personal. Genom blandningen av åldrarna fick man en lugnare miljö, de äldre barnen log ansvar för de yngre och det mes la av aggressiviteten försvann. Både barn och vuxna var glada ål förändringen. Orsakerna kan vara många:

Del är bra för barnels utveckling att ha andra barn i olika åldrar omkring sig. Många är ulan syskon hemma.

Barnen får möjlighet alt hiUa kamrater pä samma utvecklingsnivå som de själva, oavseti deras biologiska ålder.

Del blir också mindre problem vid skolstarten, om barnen slipper att samtidigl byta från daghem till fritidshem.

Kontakten mellan föräldrar och personal blir bälire av all barnen inte byter åldersgrupp så ofta.

Jobbet för personalen blir mer omväxlande med barn i olika åldrar, och de får glädjen all följa varje barns utveckling längre.

All ha 15 barn eller fier i exakt samma ålder, med samma dygnsrytm, kan bli ganska ansträngande. Genom blandade grupper fördelas belastningen över dagen.

I Danmark har man arbetat med sådana här blandade grupper sedan början av 1970-talet. Erfarenheterna har varil goda. Hos oss har försök varil i gäng sedan 1976. Det här kan man la upp på flera håll. Kostnaderna är inte större än för traditionella daghem och fritidshem.

Del är givet all en sådan omläggning inte löser alla problem, vilket inle heller en ökad föräldramedverkan gör, men del aren möjlighel att bidra till att utveckla daghemmen lill en bältre, lugnare och mer stimulerande miljö för barn, föräldrar och personal.

Avslutningsvis vill Jag säga några ord om den grupp inom barnomsorgen som behöver särskill mycket slöd och som flera talare har varil inne på, nämligen invandrarbarnen. De hamnar lätt i konflikt mellan olika kulturer och normer, mellan hemmets traditioner och daghemmets sätt att leva. Invandrarbarnen blir tyvärr ofta utsatta för mobbning och blir isolerade i en svensk kamratkrets.

Men värst är nog deras språksituation. Förr trodde man att det viktigaste var att de snabbi lärde sig svenska. Deras egel hemspråk glömdes bort. Följden blev tyvärr lätt att barnen blev halvspråkiga i slällel för tvåspråkiga-

I budgetpropositionen föreslär regeringen all anslaget lill hemspråkslräning fördubblas sä att både fem- och sexåringarna skall kunna ges hemspråkslräning. Men det löser naturiigtvis inte problemen.

Vi måste gå vidare sä all vi kan nå alla invandrarbarn pä ell tidigt stadium. Vi måste också se lill all det finns tillräckligt med utbildad personal för delta

ändamål. Regeringen har därför beslutat att tillsätta en utredning som skall se över invandrarbarnens språksituation. Det sker naturiigtvis mot bakgrund av den behandling av frågan som ägde rum i socialutskottet under del förra riksmötet.

Jag noterar aU utskottet har givit motionen 2143 av Karin Andersson m. fl. en positiv behandling. Molionärerna vill alt man vid fortbildning av personal inom förskolan skall lägga särskild vikt vid invandrarbarnens behov. Jag kan självfallet instämma i motionärernas och utskottets uppfattning på denna punkt.

När del gäller den fråga där det har avgivits en reservalion, visar den diskussion som redan har förts här alt skillnaden i uppfattning i själva verket är ganska liten. Jag hoppas all utredningen på området skall arbeta så snabbt, an det skall vara möjligl au ulan onödig lidsutdräkl ta hänsyn till dess arbete när vi går vidare med all förbättra hemspråkslräningen för invandrarbarn.

Socialutskottet tillstyrker alltså den del av budgetpropositionens förslag som nu behandlas och som uppgår till totalt 4,8 miljarder kronor. Del finns ett anlal reservalioner, men i slort sett kan vi se att här finns en bred politisk enighet omkring regeringens förslag i dessa frågor.

Den första socialdemokratiska reservationen skiljer sig inle i sak från majoritetens uppfattning. Man vill göra vissa betoningar, men i sak är man överens med majoriteten.

I reservaiionen 2 vill socialdemokraterna öka statsbidraget lill barnomsorgen med 50 milj. kr. för det närmaste budgetåret. Med tanke på att budgeten innebär en ökning med över en miljard i förhållande till förra året är den här reservationen inte särskilt revolutionerande. Som utskottets vice ordförande Kersti Swartz har påpekat kan kommunerna, om de så vill, minska antalet barn i en grupp där det finns barn med särskilda handikapp, och på del sättet få en kvalitetshöjning eller resursökning.

I ell antal motioner, som Inga Lanlz har talat för här, ställs yrkanden om ökade slalliga insatser, särskilda statsbidrag för olika ålgärder, t. ex. för kollektiv familjesemester. Även om Jag tror att detta är en bra verksamhet, vill Jag peka på det allmänna önskemål som finns hos kommunerna att hellre än särskill inriktade statsbidrag få ell ökal allmänt ekonomiskt stöd. Det förslag som regeringen har lagt fram lill ökad skalteutjämning kommer all lillföra kommunerna 2,8 miljarder kronor. Jag tror att de flesta kommunalpolitiker delar uppfattningen, att man skall vara återhållsam med att införa nya specialriktade statsbidrag och i stället bygga vidare på den här linjen, som naturligtvis innebär ett ökat förtroende för den kommunala självstyrelsen.

Jag vill dock påpeka för Inga Lantz att barnvårdarverksamheten har statsbidrag redan i dag. Den har samma statsbidrag som social hemhjälp i övrigt, dvs. 35 % av brultokostnaderna. Frågan är nu om man skall ha ett högre bidrag till social hemhjälp till barnfamiljer än man har till äldre. Jag tror att det vore olyckligt att genomföra en sådan förändring. Även om vi är överens om att en förbättring av förmånerna inom föräldraförsäkringen inte får leda till att man minskar ansträngningarna att få fram fler barnvårdare eller barnsamariter, är det ändå så, att när del gäller sjuka barn finns det vid

Nr 126

Onsdagen den 18 april 1979

Barnomsorg m. m.

5 Riksdagens protokoll 1978/79:125-126

Nr 126

Onsdagen den 18 april 1979

Barnomsorg m. m.

sidan av det här stödet också stödet till föräldrarna. Motsvarande stöd finns inte när det gäller en äldre människa som är sjuk. Att då genomföra särskilt gynnsamma stalsbidragsbestämmelser Just för hemhjälp åt barnfamiljerna och inle lill de äldre, som vpk har föreslagit, tror Jag inle vore någon lycklig förändring.

Hert talman! Det kan möjligen vara anledning att understryka en gång till att det är ett värde för svensk politik alt det råder så stor enighet om barnomsorgen och de andra frågor som behandlas i det här betänkandet, eftersom de ställer stora krav på gemensamma insatser. Här finns självfallet nyanser, men de här frågorna ställer som sagt stora krav på gemensamma insatser. Vi alla som är verksamma inom rikspolitiken har en viktig uppgift att tala för dessa insatser - att övertyga de grupper av svenska folket som inte omedelbart berörs, och som ser hur kostnaderna växer, om hur viktigt det är för den kommande generationen, våra bam, att vi sätter av stora resurser för en snabb utbyggnad av barnomsorgen, men en utbyggnad som tillgodoser högt ställda krav på kvalitet. I det arbetet är denna politiska enighet av mycket stort värde.

IVAR NORDBERG (s) kort genmäle:

Hert talman! Jag blev litet besviken över att socialministern så kategoriskt deklarerade att staten har tagit sitt ansvar för utbyggnaden och att det nu är kommunerna som har det hela och fulla ansvaret för att utbyggnadsprogrammet fullföljs. Jag vill erinra socialministern om att när han var ledamot av socialutskottet var han med om att formulera en uppmaning till den dåvarande irepartiregeringen, som hade den innebörden att regeringen borde vidla alla de åtgärder som var nödvändiga för att utbyggnadsprogrammet skulle fullföljas. I detta innefattade vi då icke bara en överiäggning med kommunerna. Det är också synd att socialministern viftar bort hela den ekonomiska frågan när det gäller utbyggnaden av barnomsorgen.

Tyvärt blir del en litet splittrad deball i de här frågorna, eftersom propositioner och motioner behandlas vid olika lidpunkter. Vad vi då har att utgå ifrån är de förslag som regeringen har lagt och de molioner som bl. a. vi har lagt, och där finns det en uppenbar skillnad. Från socialdemokratiskt håll har vi klart deklarerat dels att skatteutjämningssystemet bör ha en sådan utformning att det stimulerar kommunerna till utbyggnad av bamomsorgen, dels att det finns ett uttalat behov av att staten åtar sig ett ökat ekonomiskt ansvar gentemot kommunerna.

Jag vill gärna påpeka för socialministern att kommunernas oro i dag är av den arten att de naturiigtvis frågar sig, om de orkar klara utbyggnaden av barnomsorgen förden här femårsperioden, men de funderar också i del längre perspektivet: Vilka ekonomiska konsekvenser blir det för kommunerna när den fulla behovstäckningen skall uppnås? Och då är det angeläget att statsmakterna i ett så tidigt skede som möjligt ger kommunerna elt besked om att man från statens sida är beredd att öka det ekonomiska stödet. Detta deklarerar vi i den reservation 1 som vi har fogat till det här betänkandet och som vi hoppas skall vinna anslutning i samband med de konkreta yrkandena i

de motioner som sedan blir föremål för riksdagens behandling. Nr 126

Jag konstaterar att socialministern och folkpartiregeringen icke är beredda Onsdaeen den
au ge kommunerna de här klara beskeden. jg pji ip-o

KARIN ANDERSSON (c) kort genmäle:

Herr talman! Det är riktigt att allt fler börjar komma till insikt om att det är viktigt alt sätta in hemspråksträningen för invandrarbarnen så tidigt som möjligt, och därför har också enigheten efter hand blivit större. Riksdagsbeslutet i fjol var det första steget i den riktningen, och jag kan inte låta bli att erinra om att det togs med anledning av en motion från centern; det var Ulla Tilländer och jag själv som stod bakom den motionen.

Tyvärr har enigheten ännu icke lett till resultat, och det är därför jag envisas. Nu säger socialministern alt motionen har behandlats positivt och att skillnaden mellan utskottsmajoritetens förslag och reservaiionen 5 är liten. Skillnaden är exakt fyra år, och det är fyra för invandrarbarnens utveckling oerhört viktiga år.

Barnomsorg m. m.

INGA LANTZ (vpk) kort genmäle:

Hert talman! Gabriel Romanus säger att staten har tagit sitt ansvar och hänvisar till de höjningar av statsbidraget som har skett. Ändå anser Kommunförbundet att det inte räcker till. Där menar man att staten alls inte har tagit sitt ansvar, eftersom bidragsdelen har sjunkit från 63 96 till 47 %. Det är en av anledningarna till att man upplever utbyggnaden av barnomsorgen i kommunerna som så bekymmersam.

Sedan kan vi fråga oss: Varför bygger man då inte ut barnomsorgen så att man klarar de 150 000 platserna - och än mindre så att man klarar den miljon platser som enligt vad SCB och kommunerna gemensamt har räknat ut behövs fram till 1982? Och vill man genomföra vpk:s krav att alla barn skall ha plats, så finns det ju inte någon som helst möjlighet utan några konkreta åtgärder. De konkreta åtgärder som behövs harjag talat om tidigare. Det finns ingenting konkret i det som Gabriel Romanus har tagit fram. Ändå har han mage att ändra definitionen när det gäller behovstäckning. Han säger att alla föräldrar som önskar plats för sina barn skall få det. När då? Och skall man vidga den definitionen, som Jag i och för sig är glad över, behövs det verkligen konkreta åtgärder.

Det enda man säger från regeringens sida är att vi skall diskutera den här frågan. Det svaret har vi fått många år - det skall diskuteras och anordnas överiäggningar. Kommunförbundet har skickat ut ett cirkulär till kommunerna, där det sägs att detta skall vi diskutera på våra årsmöten. Men det klarar Ju inte en utbyggnad av vare sig de 150 000 platserna eller den miljon platser som SCB räknat fram - och än mindre plats inom barnomsorgen åt alla barn.

Det sägs att planeringsgruppen skall ta fram nya beräkningsgrunder. Som det går till nu har man långa staplar av beräkningar där man börjar med förvärvsfrekvens och slutar med någonting som kallas behovsnivå. Den sista stapeln gäller servicenivå. Behovsnivå och servicenivå ute i kommunerna är

Nr 126

Onsdagen den 18 april 1979

Barnomsorg m. m.

inte alls samma sak. I Huddinge koramuns barnomsorgsplan heter det att utbyggnad skall ske med hänsyn lagen till de ekonomiska förutsättningar som finns. Deiärpå väldigt lösa grunder som man antar förskoleplanerna. Vi vel också all förseningar är snarare regel än undanlag.

Jag efterlyser alltså konkrela ålgärder från regeringens sida när del gäller alt klara dels den kortsiktiga planeringen, dels den långsikliga planeringen.

Socialministern GABRIEL ROMANUS:

Herr lalman! När jag säger alt staten har lagil ansvar för sin del av den här överenskommelsen, så gör Jag det mot bakgrund av att staten har uppfyllt de löften som gavs om ökade statsbidrag. Jag gör det också mot bakgrund av alt det i avtalet finns en möjlighel för Kommunförbundet att ta upp nya överiäggningar om ökade statsbidrag därutöver - en möjlighel som Kommunförbundet hittills inte har velat utnyttja. Dessutom gör Jag det mot bakgrund av den överenskommelse som träffades i somras mellan staten och Kommunförbundet, där det framgick alt Kommunförbundet bedömde del som möjligl all fullfölja den beslulade utbyggnaden av barnomsorgen inom ramen för den ökning av den kommunala konsumtionen som man var överens om och som bygger på långtidsutredningens arbete. Det är klart att vi måste hälla oss till vad kommunernas företrädare säger när vi skall försöka leva upp lill en överenskommelse som har träffats mellan staten och Kommunförbundet.

Jag säge:r det också mot bakgrunden av att socialutskottet enhälligt tillstyrker regeringens förslag lill anslag till barnomsorgen för nästa år- med undantag for del särskilda anslag om 50 milj, kr, som tas upp i en socialdemokratisk reservation men som ju inle är avgörande i detla sammanhang.

Då lyckerjag att det finns underiag för att säga att staten har levt upp lill sin del av överenskommelsen. Därmed vill Jag inte vifta bort de ekonomiska problem som kommunerna kan ha. Jag vill inte heller bestrida att det kan ha ett värde för kommunerna - det är självfallet - om de får ökade statsbidrag budgetåret efter det som vi nu diskuterar.

Vad Jag sade på den punkten, Ivar Nordberg, var att del bör vara rimligt att i fråga om del framtida statsbidragssystemet avvakta redovisningen av den översyn av statsbidragsfrågorna som nu pågår inom socialdepartementet, som vi koroimer att offentliggöra inom kort, som dä kommer att remissbehandlas och som kan ge underlag för de fortsatta diskussionerna. Det tror jag utskottet också är medvetet om, eftersom man i sitt yttrande över en motion som gäller statsbidragsfrågor skriver att det är naturligt alt frågan om det är motiverat att ändra bidragskonslruklionen tas upp till diskussion i samband med de överiäggningar rörande etapp 2 av utbyggnaden som skall påbörjas mellan regeringen och Svenska kommunförbundet. Utskottet är i detta avseende enhälligt. Jag vill inte bagatellisera betydelsen av de ekonomiska frågorna, men eftersom vi är överens om anslagen för det kommande budgelårel anser Jag det naturiigl alt vi använder någon lid till att först tänka över hur vi skall ha statsbidragssystemet i framliden, och alt vi gör det på

grundval av del utredningsmaterial som mycket snart kommer fram. Delta hindrar inte att konkreta åtgärder redan vidtagits - Inga Lantz efteriyste Just konkreta ålgärder.

För det första höjs statsbidragen varje år. Det är en konkrei åtgärd. Bidragen är högre än Inga Lantz trodde när vi diskuierade saken senast.

För det andra finns i det skatteutjämningsförslag som regeringen har lagt fram etl inslag av särskill stöd lill kommuner med många barn och många barnomsorgsplatser.

För del tredje har regeringen föreslagit ålgärder för att underiätta för kommunerna att bygga ut barnomsorgen. Enligt regeringens förslag i budgeten skall man kunna få bosladslån även till lägenhetsdaghem. Vidare skall krånglet när det gäller livsmedelslagens tillämpning minskas för lägenhetsdaghem med en eller två avdelningar. Vi harockså föreslagit att den s, k, tvälredjedelsregeln, som av många mindre kommuner anses bekymmersam, skall mjukas upp. Ylteriigare förslag till förenklingar av statsbidragssystemet kommer i den promemoria vi offentliggör inom kort. Det är inte bara fråga om allmänt tal eller överiäggningar, utan det är fråga om konkreta åtgärder - Jusl det som Inga Lantz efteriyser.

Sedan vill Jag tillägga aU diskussionerna med Kommunförbundet är värdefulla. Man har prövat metoden med en överenskommelse med Kommunförbundet för kommunernas räkning, och Jag lyckeratt man bör ge den en chans under de här fem åren innan man bestämmer sig för att målen inte kommeratt uppfyllas. Det vet vi inle ännu. Vad vi vel är att planen förde första tre åren har hållits när det gäller daghemsuibyggnaden, och del är inle heller betydelselöst.

Nr 126

Onsdagen den 18 april 1979

Barnomsorg m. m.

IVAR NORDBERG (s) kort genmäle:

Herr lalman! Jag är ledsen alt jag måste uttrycka min besvikelse över det uttalande som socialministern gör.

När socialministern sägeratt staten har lagil sitt ansvar menar han all del är gjort i och med att man uppfyllt löftena om uppräkning av statsbidragen enligt den överenskommelse som iräffades mellan Kommunförbundet och den socialdemokratiska regeringen 1975, vilken riksdagen ställde sig bakom 1976, Del kunde väl ändå icke ha varit enbart hållandet av det löftet som motiverade att Gabriel Romanus på den liden i socialutskottet medverkade till alt formulera en framställning lill den då sittande regeringen med krav på alt regeringen skulle vidla alla de åtgärder som var nödvändiga för att utbyggnadsprogrammet skulle kunna uppnås. Del var väl inget löftesbrott Gabriel Romanus befarade att regeringen skulle göra sig skyldig lill, utan formuleringen måste ha grundat sig på behovet av eventuella ylteriigare åtgärder från statens sida för alt medverka till att klara utbyggnaden.

Jag vill påpeka för socialministern att det är två skilda saker som diskuteras i fråga om reformeringen av statsbidragssystemet. Vi tycker alt det är nödvändigt all diskutera med Kommunförbundet för att se om statsbidragels konstruktion kan anpassas så att det passar varje kommuns behov av utbyggnad till full behovstäckning. Men en helt annan sak är nivån på det

Nr 126

Onsdagen den 18 april 1979

Barnomsorg m. m.

statsbidrag staten skall ge till kommunerna. Det är där vi menar att riksdagen redan i det här läget bör göra ett uttalande om att statsmakterna är beredda att åla sig ett okat ekonomiskt ansvar.

Sedan beklagar Jag att utskottet, liksom socialministern, inte är intresserat av att ställa ylleriigare 50 milj, kr. till kommunernas förfogande för att på det sättet förbättra kvaliteten på den barnomsorg som vi f. n. har. 50 miljoner är ingen liten resurs. Den skulle kunna utnyttjas av kommunerna för personalförstärkningar. Vad som åberopas från utskottets sida är att nuvarande statsbidragsregler ger möjligheter att minska barnantalet. Ja, alla är vi ju överens om att det verkligt angelägna är att öka antalet platser och bereda fler barn möjligheter till omsorg. Vårt förslag innebär alliså en hell ny resurs på 50 milj. kr,, som så att säga ger möjligheter för alla barn som i dag finns i barndaghemmen att vara kvar där men som också ger möjligheter att öka personalstyrkan i de daghem där problemen är störst. Det är bara att beklaga att folkpariiregeringen och över huvud taget de övriga partierna icke är beredda att ställa upp bakom det kravet.

INGA LANTZ (vpk) kort genmäle:

Hert talman! De konkreta åtgärder som Gabriel Romanus hänvisar till är kanske konkreta men relativt betydelselösa, om vi skall komma någonstans med den kvantitativa utbyggnaden. Det förhållandet att statsbidraget höjts hjälper inte kommunerna särskilt mycket. Delta är inte heller något nytt för Gabriel Romanus, för det har hans egen planeringsgrupp inom socialdepartementet talat om för honom. Det svar som kommunerna har gett till planeringsgruppen inom socialdepartementet är Ju att fyra av fem kommuner säger sig inte klara av utbyggnaden på grund av de ekonomiska förhållandena. Det bevisar väl att statsbidraget behöver höjas mycket mer och all man behöver la ett helt annat grepp på de här problemen.

Vad skalil Gabriel Romanus säga till alla de föräldrar vilkas barn köar för plats inom barnomsorgen? När skall de 15 000 bam som köar i Stockholm eller de 3 0i30 barn som köar i min hemkommun, Huddinge, få plats?

Vad som behövs i det här läget och som i och för sig har behövts under många år är en helt ny syn på barns behov och att man prioriterar barnens behov. Det kostar 1,6 miljarder kronor att bygga och inreda 50 000 daghemsplatser. De pengarna kunde vi ta av de 19 miljarder som försvaret kostar varje: år. Men den omfördelningen är inte regeringen beredd att göra. Inte heller den tidigare socialdemokratiska regeringen har varit beredd att göra t. ex, den prioriteringen - det finns även andra områden från vilka man kan ta pengar för att finansiera barnomsorgen, om man bara vill.

Vad som behövs för att kommunerna skall klara barnomsorgen är förstås ekonomisk täckning för denna. Allra viktigast är detta naturiigtvis för de kommuner som har de största utbyggnadsbehoven, de fattiga kommunerna och de barnrika kommunerna.

Sedan behövs det en lagstiftning. Det går inte att lita på den goda viljan ute i kommunerna längre, eftersom det saknas resurser för att förverkliga en god vilja. Det behövs också en helt annan kapacitet när det gäller utbildningen av

personal. Man har saboterat barnomsorgsutbyggnaden på olika sätt - dels genom att man inte har utbildat tillräckligt med personal, dels genom att man inte har gett kommunerna ekonomiska möjligheter att klara en utbyggnad. Vidare är det nödvändigt när det gäller stadsplanering att man reserverar mark och ytor för barnomsorgsutbyggnad.

Detta är vad som behövs för att klara den kvantitativa utbyggnaden av barnomsorgen. Men det krävs också ålgärder när del gäller den kvalitativa sidan. Det behövs resurser för att klara en personaltäthet och en gruppstoriek som är förenliga med de krav på kvalitet som man måste ställa på barnomsorgen.

Nr 126

Onsdagen den 18 april 1979

Barnomsorg m. m.

Socialministern GABRIEL ROMANUS:

Hert talman! Låt mig börja med att säga ett par ord till Karin Andersson, som Jag glömde i mitt förta inlägg.

När Jag säger att skillnaden mellan regeringens och utskottsmajoritetens förslag å ena sidan och reservationen å andra sidan när det gäller hemspråksträningen inte är stor, menar jag naturiigtvis att statsbidraget i de båda fallen är lika stort. Sedan är det inte heller någon stor skillnad när det gäller målet. Vi menar, att så fort man kan få fram hemspråkstränare för de här barnen skall man bygga ut verksamheten. En fördubbling i budgeten i år är en markering av den saken.

Socialutskottet uttalade - och jag var med om det - att man bör vidta alla de åtgärder som behövs för att daghemsplanen skall kunna hållas. Jag vill påminna om att såvitt vi nu känner lill kommer planen för daghemsutbyggnaden t, o. m. 1979 att hållas. Det är ett grundläggande faktum som kan vara värt att påminna om en gång till.

Vilka ylteriigare åtgärder kan då behövas? Det naluriiga för regeringen har varit alt ta kontakt med Kommunförbundet för att diskutera den saken. Hittills har då Kommunförbundet inte begagnat sig av den bestämmelse som finns i avtalet om att ta upp förhandlingarom nya statsbidrag. Jag påstår inte med detta att Kommunförbundet skulle vara mot ökade statsbidrag. Tvärtom - man skulle säkert ta emot dem med glädje. Men man har alltså inte begärt det. Man har i stället så sent som i somras träffat ett avial där man tillsammans med regeringen gjort bedömningen att den beslutade utbyggnaden skall kunna klaras inom den ram för kommunal konsumtionsökning som vi var överens om.

Jag vill ylteriigare betona att socialdemokraterna och övriga partier i utskottet är överens när det gäller statsbidragsfrågorna för det kommande budgetåret. Vad Ivar Nordberg nu talar för är att vi skulle ge ett besked om vad som skall hända nästa budgefår. Det är klart att man kan göra det. Men Jag tror inte man kan hävda att det skulle vara någon allvarlig nackdel att vänta med att göra sådana uttalanden tills vi har haft tillfälle att överväga statsbidragssystemets utformning på gmndval av det material som snart skall läggas fram. Mot bakgrund av Kommunförbundets hittillsvarande hållning kan man inte hävda att det skulle vara någon allvarlig nackdel om vi väntar ylteriigare ett antal månader med att göra uttalanden om vad som skall hända

Nr 126

Onsdagen den 18 april 1979

Barnomsorg m. m.

nästa budgetår. - Det är den frågan som skiljer oss åt, och det är sannerligen inte särskilt mycket.

Jag vill betona att den möjlighet att minska gruppsloriekarna som finns när man har t. ex. ett handikappat barn i gruppen inte bara har ekonomisk betydelse. Det kan också finnas praktiska skäl som talar för det. Det är klart alt del alllid är bra att ha 50 miljoner att dela ut, men om man skall göra en avvägning med hänsyn till hur angelägna olika åtgärder är tror jag för min del att del är bä lire med allmänt verkande åtgärder än med en pott som man skall dela ut speciellt till dem som kommer och anmäler sig, bl. a. med hänsyn till del adminisitrativa krångel man därigenom åstadkommer. Därför lyckerjag att även den frågan om kvalitetshöjning lämpligen kan behandlas i samband med det malerial som vi nu håller på att arbeta fram.

Hert lalman! Jag vill än en gång understryka all utskottet i sitt betänkande enhälligt har uttalat att utskottet, med hänsyn lill den redovisning man lämnat av vad regeringen gjort, inte kan finna alt något riksdagens initiativ är erforderligt föratl påverka kommunernas planering för barnomsorgen under den nu löpande femårsperioden.

ÅKE GILLSTRÖM (s):

Herr talman! Jag kan falla mig ganska kort beträffande motion 1978/ 79:1262, men Jag kan inle bli så kortfattad som socialutskottet funnit för gott alt vara när del gäller motionsförslaget om behörighet för personalen i förskolan.

Det här är en urgammal fråga, om man kan tala om urgammal i detla sammanhang. Det visar på en oförmåga - eller kanske skall Jag snarare säga ovilja -att lösa den, som tyder på bristande förståelse för det siarka samband som finns och måste finnas mellan förskolan och grundskolan. Del saknas hell enkelt en utbildningspolilisk helhetssyn på barnet.

Det här gör också att grundskolans krav på likvärdig ulbildningsstandard omintetgörs redan i förskolan genom att den pedagogiska starten där äventyras. Varför ärdel på del viset? Kan det möjligen vara sä alt samhället är mindre intresserat av pedagogisk ledning i förskolan än i grundskolan? I sä fall är det verkligen allvariigt.

SocialutskoUet är, som jag sade, myckel kortfattat på den här punkten och lar över huvud laget inte ställning i frågan. Man gör del lätt för sig genom att på s. 14 i betänkandei i en enda mening hänvisa till en grupp i socialdepartementet. Man säger: "Även frågan om särskilda behörighetsbestämmelser för personalen i förskolan kommer alt belysas."

Den grupj) som man hänvisar till har, enligl gruppens ledare, vid årsskiftet inle nått några resultat i behörighetsfrågan. Då skall man komma ihåg all gruppen har arbetat från hösten 1976, dvs. räknat från årsskiftet, i bortåt 2,5 år. Plötsligt, fyra månader senare, står det i utskousbetänkandet att gmppen skall lämna sin promemoria inom kort. Eftersom både socialministern och gruppens ledare befinner sig i kammaren vill jag ställa ett par frågor. Visseriigen omnämnde socialministern denna grupp i sill inlägg, men han talade bara översiktligt om vad den skulle göra. Min första fråga är: Hur vill

man precisera uttrycket "inom kort"? Betyder det inom elt par veckor eller etl par månader? För det andra vill Jag fråga hur gruppen har varit sammansatt. Finns del fortfarande vattentäta skott mellan de olika departementen? Har man fortfarande sitt egel revirlänkande i sådana här frågor eller börjar man även på central nivå att komma ifrån det? Vi har Ju kommunall kommil en bra bit på väg när det gäller att arbeta över de gamla revirgränserna. Min tredje och viktigaste fråga hadejag väntat mig att socialministern skulle säga litet mer om, nämligen vad denna grupp kommer att säga i behörighetsfrågan. Har socialministern själv en uppfattning pä den punklen?

Herr talman! Jag ansluter mig till de socialdemokratiska reservalionerna, av vilka reservationen 2 har viss anknytning lill vår moiion.

Nr 126

Onsdagen den 18 april 1979

Barnomsorg m. m.

Socialministern GABRIEL ROMANUS:

Hert talman! Jag undrar om Åke Gillslröm verkligen hade väntal sig all jag nu skulle berätta vad som slår i en departementspromemoria som kommer att offentliggöras om några veckor. Det skall Jag inte göra. Möjligen kan jag säga några ord om hur del ser ul för dagen.

Vi hoppas för del första att promemorian skall bli färdig och kunna offentliggöras inom kort, och med det menar jag inom två eller högsl tre veckor. För det andra vill jag säga alt det inte är fråga om någol revirtänkande, utan det sker ett samarbete mellan de berörda departementen, bl. a. med utbildningsdepartementet. För del tredje finns del all anledning all vänta sig, alt värdet av utbildning av personalen på förskolorna kommer all betonas i denna promemoria. Del kommer att finnas förslag som i varje fall i viss utsträckning tillgodoser de önskemål som Åke Gillslröm framför. Men vi är givetvis också medvetna om, att man inle alltför detaljerat bör ingripa i den kommunala barnomsorgen.

Avsikten är all denna promemoria skall remissbehandlas. Därefter får vi anledning alt ta ställning lill hur man skall gå vidare.

ÅKE GILLSTRÖM (s) kort genmäle:

Herr talman! Jag ber att få tacka för de svaren, Framför alll lyckerjag alt del är glädjande att man äntligen har kommil ifrån del revirlänkande som vi under länga lider har stött på och som har varil en black om foten över huvud taget för arbeiei på det här fältet - dä tänker jag inle bara på förskolan ulan givelvis också på grundskolan.

Det är också mycket lovvärt all man betonar värdet av utbildning av personalen, även om del socialministern nu har anfört egenlligen inte säger någonting. Del värdet har naturiigtvis betonats under länga lider utan att man på något vis försökl att uppfylla utbildningskravei.

Socialministern vidrörde också litet grand de synpunkter Jag har framfört beiräffande behörighetsfrågorna för personal i förskolan jämsides med behörighetsfrågorna för personal i den vanliga grundskolan, SSK-ulredning-en har nu lagt fram förslag om kommunal tillsättning vad beträffar grundskolan. Om del förslaget genomförs, så är det naturligtvis viktigl alt samma bestämmelser gäller för förskolepersonalen, så att man inle får

Nr 126

Onsdagen den 18 april 1979

Barnomsorg m. m.

kommunal tillsättning på två olika avdelningar under olika förutsättningar, någol som vore myckel olyckligt för fortsättningen.

Jag vet inle vad socialministern menar med att man inle kommer all skriva alltför detaljerat, men Jag har mina misstankar alt man inte kommer alt gå särskill långt i det här hänseendet. Därför hoppas Jag att man, när nu ändå de vattentäta skotten har genombrutits och remissbehandlingen är klar, skall kunna åstadkomma en proposilion som har anknytning både till utbildningsdepartementet och till socialdepartementet på de punkier, som också knyter an till SSK-utredningens förslag som nu är under remissbehandling.

LARS-OVE HAGBERG (vpk):

Herr talman! Under mbriken Bidrag lill social hemhjälp och färdtjänst behandlas vpk-motionen 2134, som gäller förbättrad färdtjänst. Utbyggnaden av färdtjänsten har inneburit att de handikappade har fåll möjlighel att delta i samhällslivet på ett helt annat sätt än lidigare, och del är en framgång för vpk:s krav på en riksfårdtjänst att en sådan nu skall införas på försök, alltså en fårdtjänsl som sträcker sig över de geografiska gränser som tidigare satt stopp för möjligheterna att resa. Vår förhoppning är nu att försöket skall utvecklas och att de handikappade i framtiden likt andra medborgare skall kunna förflytta sig överallt i landet.

Detta innebär emellertid inte att man kan vara nöjd med fårdtjänsten som den ser ul i dag. Den är kringgärdad av byråkratiskt krångel, t, ex, begränsningar i fråga om antalet resor och deras längd. Det finns också många förnedrande bestämmelser som är stötande även för rättskänslan.

Vpk anser att färdtjänsten bör fylla samma funktion och vara tillgänglig i samma utsträckning som den kollekliva trafiken för icke handikappade. Vi accepterar således inte de begränsningar som nu är vanliga, nämligen att man får göra bara ett visst antal resor eller mil per månad. Vi avvisar också det system som finns på många håll som gör det möjligt att på administrativ väg bestraffa s, k. missbmk, exempelvis att den handikappade blir avstängd från att nyttja fårdtjänsten.

Sådana bestämmelser skulle naturligtvis vara helt omöjliga all genomföra såväl praktiskt som rättsligt och politiskt genlemol varje annan trafikantgrupp. Vad som gör det möjligt att tillämpa sådana bestämmelser gentemot de handikappade är dels den kvarievande förmyndarinställningen, dels det faktum att de handikappade befinner sig i ett absolut socialt och ekonomiskt underläge gentemot myndigheten.

Det måste betecknas som otillständigt att dessa förhållanden alltjämt råder. Därför anser vpk att fortsatt slatsbidragsgivning till fårdtjänsten måste kopplas lill villkor om att alla diskriminerande bestämmelser avskaffas. Statsbidraget bör också knytas lill bestämda kvalitetskrav för att tillgodose bättre tillgång och tillgänglighet. I samband därmed bör statsbidraget också förstärkas.

Utskottet vidhåller sitt avstyrkande från i höstas med samma motivering och godkänner därmed, som Jag ser del, att diskriminerande bestämmelser skall få förekomma. Det kan aldrig i något sammanhang vara rätt att dra in

färdtjänst bara för att den någon gång har missbrukats. Delar man uppfattningen att de handikappade skall kunna förflytta sig på samma villkor som de icke handikappade, bör det inle finnas sådana bestämmelser om inskränkning av färdtjänsten. Enbart hotet - och vetskapen om delta hot - om indragning av färdtjänsten är en diskriminering.

Även avstyrkandet av yrkandet 2 i motionen är något krystal. Regelsystemet för statsbidrag skall vara enkelt, säger man. Men om statsbidragen för färdtjänst utnyttjas på ett sådant sätt att minimistandarden för färdtjänst inte uppnås har riksdagen ett övergripande ansvar härför. Riksdagen måste se lill att färdtjänsten blir fullgod,och det innebär inte någol ingrepp i kommunens självbestämmanderätt.

Med detta, herr lalman, yrkar jag bifall till motionen 2134, yrkandena 1 och 2.

Nr 126

Onsdagen den 18 april 1979

Barnomsorg m. m.

KERSTI SWARTZ (fp) kort genmäle:

Hert lalman! I mitt tidigare anförande var Jag inne på frågan om fårdtjänsten.

Det är inte riktigt som Lars-Ove Hagberg säger att utskottet godkänner diskriminerande färdtjänstbestämmelser. När det gäller införande av regler som kan uppfattas som diskriminerande vill Jag hänvisa till vad utskottet har sagt i betänkandet 1978/79:2. Där sägs klart ifrån att bestämmelser som uppfattas som diskriminerande förde personer som är i behov av färdtjänst inte får förekomma. Utskottet förutsatte också att socialstyrelsens tillämpningsföreskrifter skulle bidra till all missbruk av färdtjänsten förhindrades utan att någon gick miste om förmånen. Så sent som i december förra årel fick socialstyrelsen i uppdrag att i samarbete med Kommunförbundet göra en översyn av anvisningarna för statsbidrag.

Jag tror det är riktigt, som socialministern framhåller, att vi bör ha ett enkelt utformat regelsystem och att kommunerna bör ha ganska stor frihet alt utforma färdtjänsten efter sina lokala behov. Det kan vara ganska kinkigt att dirigera detta uppifrån. Och nog bör vi kunna lila på att våra kommunala beslutsfattare ser lill att systemet kommer att fungera på ett vettigt sätt.

Jag yrkar alltså avslag på motionen 2134.

LARS-OVE HAGBERG (vpk) kort genmäle:

Hert lalman! Socialutskottet sade inte i höstas alt det inte får förekomma diskriminerande bestämmelser. Man uttryckte den meningen att sådana bestämmelser inte bör förekomma. Det är alltså inle fråga om etl uttryckligt förbud, och inget villkor är förbundet med statsbidraget,

I nuvarande läge existerar dessa diskriminerande bestämmelser, och man förlitar sig alltså på att berörd myndighet skall besluta alt de skall försvinna. Men varför kan inte riksdagen omedelbart fatta beslul härom? Då skulle del inte längre vara något bekymmer. Jag kan som sagt inte finna att socialutskottet har uttalat att sådana bestämmelser inte får förekomma, bara att de inte bör förekomma.

I stället för att visa denna nonchalans mot en grupp som är en stor minoritet

Nr 126

Onsdagen den 18 april 1979

Barnomsorg m. m.

i delta land och som drabbas av överförmynderi pä många olika sätt bör vi försöka hjälpa den,

Vårl andra yrkande gäller alt statsbidraget skall användas för färdtjänsten och inte för någoniing annal och att kommunerna garanterar en miniminivå på färdtjänsten. Vi vet alt många kommuner är i ekonomiska trångmål och har bekymmer med ekonomin;:på olika sätt. Därför frestas många kommunalmän att använda dessa medel på ett sådanl sätt au de inle kommer fårdtjänsten helt och fullt till del, varigenom den miniminivå som riksdagen egenlligen borde fastställa inte uppfylls. Om vårt förslag antogs skulle miniminivån uppnås, och Jag tycker att det hade varit rimligt av socialutskottet att gå med på vårt krav.

GRETHE LUNDBLAD (s):

Herr lalman! Jag känner etl behov av att lämna någon informalion och göra några reflexioner i anslutning till socialutskottets betänkande om barnomsorgen, dess utbyggnad, innehåll och arbetssätt.

Först skulle Jag vilja göra en kommentar lill utskottets uttalande om kostnaderna för barnvårdarverksamheten. Utskottet erinrar här om det nu föreliggande förslaget om en väsentlig utbyggnad av föräldraförsäkringen vid barns sjukdom, och alt ett sådant förslag föreligger är ju riktigt. Jag hoppas emellertid att utskottet med detta sitt uttalande inte vill dämpa utbyggnadstakten när det gäller barnvårdarverksamheten på de orter där denna är myckel ofullständig. Det är och förblir ett krav och ett önskemål att del i kommunerna finns barn vårdare för sjuka barn, så att småbarnsföräldrar inte skall behöva räka i en psykiskt slitsam lojalitetskris därför all de tvingas välja mellan alt gå lill etl viktigl arbete och att stanna hemma hos ett barn som är lindrigt sjukt men som ändå inte får vara på daghem. Jag tycker att det hade varit på sin plats om utskottet i det avseendet hade gjort ell klarare uttalande. Det var dock glädjande alt statsrådet Romanus här uttalade sin bestämda uppfattning att det inle bör ske någon dämpning av utbyggnadstakten, och Jag hoppas all han får rätt.

Utskottet säger att någol riksdagens initiativ inte är erforderligt för all påverka kommunernas planering för barnomsorgsutbyggnaden under den nu löpande femårsperioden. Föratl kunna säga så måste man ha oerhört myckel is i magen. Jag vill till fullo understryka del konstaterande som görs i reservationen I, nämligen att riksdagen snarast möjligt bör få ta ställning till det fortsatta ulbyggnadsprogrammel.

I mitt eget landskap har vi gjort en sammanställning av kommunernas planer. Denna visar att flera kommunerår 1982 inte kommeratt ha nått upp lill ens 45 procents täckning av del direkta behovet av barnomsorg. Detta gäller bl. a. kommuner med stora industrier, som sysselsätter mycket kvinnlig arbetskraft. Jag tycker att hänsynen lill de många familjer med förskolebarn, för vilka daghemmets dörrar är stängda, borde ha föranlett ulskollets majoritet att visa en mycket större viljekraft i sina uttalanden om framtiden. Del är förvånansvärt att det blir en så här stillsam debatt i en fråga, i vilken allmänheten i mänga kommuner verkligen väntar på kämpatag av

politikerna. Även om utskottets ledamöier till slora delar är överens, skulle man ha önskat en mer progressiv skrivning i ulskoUsbelänkandel.

Både handikappade barn och invandrarbarn behöver speciella insalser i förskolan, gärna i nära samarbete mellan förskolan och föräldrarna. Bl. a. behövs det särskilt i inskolningssilualionen mer personal. Del är i detla sammanhang överraskande all utskottets majoritet inte anser att det hänt någoniing som föranleder ett ändrat ställningstagande till det socialdemokratiska kravet på 50 milj. kr. lill speciella insalser för kvalilelsförstärkning i förskolan.

Jag vill gärna påminna om alt Kommunförbundet och Landstingsförbundet år 1978 kom överens om en gemensam rekommendation angående en ökad verksamhet i förskolorna för att möjliggöra integration av även svårt handikappade barn, t. ex. blinda, svårt hörselskadade, rörelsehindrade och utvecklingshämmade bam. Dessa barn skulle alltså integreras i det egna bostadsområdets eller den egna byns förskola. Detla är någoniing som kräver siörre personal och mer utrustning, som såväl kommunerna som landstingen måste svara för. Här borde egentligen staten genom en flexibel resurs ha stimulerat till en snabb kvalitetsförbättring.

Statsrådet Romanus nämnde att del finns möjligheler alt sänka antalet bam i grupperna. Men egenlligen är del inle den kvalitetsförstärkningen som behövs, utan vad som behövs är ofta en periodisk personalförstärkning i gruppen, kanske en förstärkning med personal som har speciell utbildning,

I den rekommendation Jag nyss nämnde ges det också signaler om ökade salsningar på den uppsökande verksamhelen i samarbete mellan barnhälsovård och socialvård. En sådan angelägen satsning kräver också ökad personal i inledningsskedet, för att man skall kunna bereda barn med särskilda behov av stöd och stimulans etl lämpligt mottagande i förskolan. Också pä del området skulle alltså ell behovsinrikial och fiexibelt statsstöd komma väl till pass i förskolans verksamhet.

Vad beträffar frågan om en arbetsplan för förskolan och en utbyggnad av de öppna förskolorna hälsar jag med stor tacksamhet ulskollets posiliva inställning och skrivning. Jag hoppas verkligen att det på dessa områden skall hända någoniing under del närmaste året,

I det sammanhanget skulle Jag något vilja kommentera vad statsrådet sade om kvalitetsförbättringarna. Han nämnde att frågan om gruppsloriekarna och personalanlalet skulle tas upp i en kommande PM, Han sade all dessa frågor var myckel viktiga när det gäller kvaliteten. Även om detta har en viss betydelse, så är det ändå litet ensidigt att se på kvalitetsfrågorna på det sättet. Vid några konferenser som Allmänna barnhuset hållit just kring frågan om hur vi skall kunna utveckla arbetssätten i förskolan har det framkommit att det är samarbetet med föräldrarna och de boende i närmiljön samt personalens möjligheter att diskutera sin utbildning och målsättningen för arbetet som är de viktigaste kvalitetsfrågorna i förskolan. Därför anser jag att det hade behövts en bredare skrivning om kvalitetsfrågorna i förskolan, där man gått ifrån detla begränsade betraktelsesätt och även lagit hänsyn till att

Nr 126

Onsdagen den 18 april 1979

Barnomsorg m. m.

Nr 126

Onsdagen den 18 april 1979

Barnomsorg m. m.

föräldrasamarbetet och samarbetet med närmiljön kan få en mycket positiv inverkan på barnens tillvaro i förskolan.

Barnomsorgsgruppen har som etl led i arbetet med föräldrautbildningen bedrivit en försöksverksamhel med uiökad föräldrakontakt med förskolan. Den verksamheten har gett mycket inlressania signaler om slora, otillfredsställda kontaktbehov i förhållandet mellan hem och förskola. Jag hoppas att vi så småningom skall få även riksdagen att vara positiv till ökade insatser på detla område.

Hert talman! Under Barnåret gäller del alt förbättra villkoren för omsorgen och utvecklingen av barnen, både ule i väriden och här hemma i Sverige. Här hemma bör vi inte anse att våra insatser är tillräckliga förtän vi gjorl verkligt helhjärtade a:nsträngningar för att ge de barn som på gmnd av handikapp -psykiska, sociala, fysiska eller språkliga - är i det största behovet av allas vårt stöd och stimulans en situation som är Jämlik med andra barns. Därför kunde man ha önskat mer av kämpande vilja i delta belänkande, men Jag är ändå tacksam för reservationema 1 och 2, som Jag yrkar bifall lill.

EVA HJELMSTRÖM (vpk):

Hert talman! Ett av de allvariigasle brott man kan begå mot en människa är alt beröva henne språket. Det har framhållits redan lidigare i dag här i kammaren. Detta brott begås i dag mot hundratusentals bam i Sverige. Entydiga forskningsresultat visar att halvspråkighet är mycket vanlig bland invandrarbarn och invandrarungdomar och att denna halvspråkighet får förödande konsekvenser för en redan diskriminerad grupp. Invandrarna drabbas oftare än svenskar av arbelslöshel, och det vill Ju i dag inte säga litet. Invandrarna utsätts också på en rad andra områden för diskriminerande och förnedrande behandling. Rent rasisliska inslag blir alll vanligare i vårt samhälle. Genom att man tidigt berövade invandrarbarnen rätten till sitt språk - en av de mest grundläggande rättigheterna - drabbas de också av identitetslöshet och mister kontakten med sin egen nationella kultur, liksom de får större svårigheter att tillägna sig vår.

Hur man skall komma till rätta med denna halvspråkighet -eller snarare brist på språk - vet man i dag. Del bästa sättet är helt enkelt alt garantera alla invandrarbarn rätten till undervisning på sitt modersmål - vi anser att begreppet modersmål bättre täcker vad det hela gäller än det begränsade begreppet hemspråk. Hur skall man då åstadkomma den garantin? Ja, inte heller här finns några oöverstigliga hinder - ivärtom. Det är ekonomiska resurser som krävs och vissa mindre praktiska problem som skall övervinnas - men de är förhållandevis små. Enspråkiga grupper i förskolan har redan införts på en rad håll, och de erfarenheter man har från de försöken är entydigt positiva. Invandrarbarn som gått i enspråkiga gmpper har haft lättare att få kontakt också med svenska barn. Vpk förordar att enspråkiga grupper i största möjliga utsträckning införs inle bara i förskolan utan också i grundskolan.

I dag är modersmålsundervisningen frivillig för invandrarbarnen. Detta förhållande är egentligen hell absurt, som vi också framhåller i vår motion.

Det har aldrig fallit någon in att göra modersmålsundervisningen eller svenskundervisningen frivillig för svenska barn. Det förhåller sig ivärtom så att man - senast i det nya läroplansförslaget - ylteriigare vill understryka vikten av alt svenskundervisningen förstärks och all ingen elev får lämna grundskolan utan grundläggande kunskaper i det svenska språket, I läroplansförslaget talar man sig också varm för alt detta ur demokratisk synvinkel och från yttrandefrihetssynpunkt är en oerhört väsentlig uppgift för skolan. Men, herr talman, varför gäller inle detsamma invandrarbarnen? Varför skall Just de berövas denna demokratiska rättighet? Och, som sagt, del gäller inte bara att invandrarbarnen skall få undervisning /' utan också på sitt modersmål.

I budgetförslaget för 1979/80 har regeringen föreslagit att statsbidraget för vad man där kallar hemspråkslräning skall utvidgas till att omfatta också femåringarna. Det är naturiigtvis positivt men hell otillräckligt. I femårsål-dern är språket redan väl utvecklat. Insatserna måste alltså sättas in betydligt tidigare. Vidare är statsbidragsbestämmelserna alltför begränsade såväl tidsmässigt i fråga om timantal som gruppmässigt - begränsningen att minst fyra elever måste ingå bör tas bort.

Utskottet framhåller i sin skrivning i och för sig vikten av att också invandrarbarnen får rätt till sitt modersmål. Utskottet har ingenting i sak att invända mot den beskrivning vi ger av nuvarande förhållanden eller mot de förslag vi ställer, annat än alt det sitter en utredning som skall se över de här frågorna, och därför hänvisas i stort sett alla förslag dit.

Jag kan inte komma ifrån att man här återigen förhalar väsentliga reformer genom att hänvisa till en uiredning. Eller är del så all man från regeringshåll helt enkelt är tveksam lill våra förslag? Är man tveksam lill att ge invandrarbarnen rätten lill undervisning på och i sitt eget modersmål? Uttalanden från ledande folkpartister kan inte bara tyda på det utan visar faktiskt på detta.

Vi tycker naturiigtvis att det är bra att denna utredning kommer till stånd, men den har tillräckligt med frågor att ägna sig åt utan all behöva la upp rena självklarheter. De förslag vi lagt fram är ju egentligen självklarheter och borde ha genomförts för länge sedan. Bakom förslagen står också en lång rad mycket tunga invandrarorganisationer, liksom invandrarverket.

Faktum är att vart fiärde barn som föds i Sverige i dag är ett invandrarbarn. Del är alltså ingen liten grupp det gäller. Del är ingen liten grupp som regeringen och övriga partier här väljer att sätta åt sidan.

Vi har sagt alt för att åstadkomma en verklig förändring krävs givelvis också andra åtgärder. Biblioteken måste få ett störte utbud av litteratur på invandrarspråk, och kulturutbudet över huvud taget måste förbättras för dessa grupper. Hur många invandrarbarn har t. ex. fått se en teaterföreställning på sitt modersmål? Del här är åtgärder som vi tagit upp i motioner till årets riksmöte, och vi har dem också i vårt invandrarpolitiska program.

Men det verkligt grundläggande och akuta, det är Just språket. Och, herr talman, jag vill med detta yrka bifall lill vpk-motionen 804.

Nr 126

Onsdagen den 18 april 1979

Barnomsorg m. m.

Nr 126

Onsdagen den 18 april 1979

Barnomsorg m. m.

KERSTI SWARTZ (fp) kort genmäle:

Herr lalman! Eva Hjelmström har här utvecklat de svårigheter som invandrarbarnen har. Vi har tidigare i denna debatt berört frågan om hemspråkslräningen, och Jag tror all det som framkom där ingalunda gav vid handen att någon ser nonchalant på den utan att vi lar den högsl allvariigt och är medveina om all det är en mycket viklig och angelägen fråga.

Två saker vill Jag sedan påpeka.

Anslagel lill hemspråkslräning är fördubblat lårets budgel. Del innebär att vi nu kan ge inle bara sexåringar utan också femåringar möjlighet alt vara med i den verksamheten.

Jag vill även peka på den utredning som jag lycker all Eva Hjelmsiröm kanske yttrade sig lilel nonchalant om - den uiredning som ändå skall kartlägga språksituationen för invandrarbarnen, föreslå ålgärder, se över hela frågan och skapa klarhet vad gäller rätten lill hemspråkslräning saml undersöka möjligheterna att trygga tillgången på tvåspråkig personal.

Alt man sätter lill en uiredning behöver inle innebära att man vill förhala en fråga. Tvärtom skulle Jag vilja säga all detta pekar på all man ser del som mycket angeläget att få frågan löst så bra som möjligt. Här har också sagts tidigare från ell par håll alt det är ytterst angeläget att utredningen arbetar snabbt därför all frågan är angelägen.

EVA HJELMSTRÖM (vpk) kort genmäle:

Hert talman! Vi är uppenbarligen överens om att frågan är angelägen, men till skillnad från Kersti Swartz vill vi inle bara uttala angelägenheten i ord utan också se konkreta ålgärder. Och den enda konkreta åtgärd som man kan finna här är att åldersgränsen sänkts till fem år. Del är naturligtvis bra, men det är ju, som Kersti Swartz borde vara väl medveten om, helt otillräckligt. I femårsåldern har, som Jag tidigare framhöll, språket redan utvecklats i myckel stor utsträckning. Insatserna måste alltså, som invandrarorganisationer och invandrarverket framhållit så klart, göras myckel lidigare.

De krav som vi har ställt är, vilket Jag också sade lidigare, egentligen självklara. Och Jag har svårt all inse varför de skall behöva hänvisas till en uiredning -som jag visst inte uttalade mig nonchalant om. Jag sade att det är bra att utredningen kommer lill slånd, men den skall inte behöva syssla med sådant som vi egenlligen borde vara hell överens om, nämligen om all komma en liten bil på vägen alt garantera invandrarbarnen samma rättigheter som de svenska barnen har.

Det garanterar man inte i dag, och det steg som regeringen har tagit är bara en droppe i det hav av behov som finns.

KERSTI SWARTZ (fp) kort genmäle:

Herr lalman! Vi väntar givetvis på all den här utredningen skall ge oss underlag för etl fortsatt arbete på detta område. Sedan vill Jag, herr talman, yrka avslag på molionen 804.

EVA HJELMSTRÖM (vpk) kort genmäle:

Herr lalman! Del finns redan underiag för att fatta beslut i dessa frågor. Invandrarorganisationerna har själva tagit fram det undertaget. Runt omkring i kommunerna har pågått försöksverksamhet under en radar, bl. a. i Södertälje, där man haft enspråkig förskoleverksamhet under en längre period för finska barn. Det har där klart visat sig att de barn som gått i dessa grupper dels har fått gehör för rätten till sitt språk, dels har fått bättre kontakt inte bara med sin egen kultur utan också med vår kultur och med svenska barn.

Det finns alltså tillräckligt underiag för att redan i dag kunna fatta beslut Jag kan inte se annat än att regeringens hänskjutande av dessa frågor till en utredning är ett sätt att förhala dem. Det beror på att man inle prioriterar frågorna tillräckligt högt.

Nr 126

Onsdagen den 18 april 1979

Barnomsorg m. m.

MAJ-LIS LANDBERG (s):

Herr talman! I motionen 1978/79:431 har vi motionärer begärt att även de ensamstående skall få del av reformen när det gäller statliga bosättningslån. Syftet med bosättningslånen är framför allt att ge hjälp med bosättningen åt unga människor med begränsade inkomster och därmed begränsade kreditmöjligheter på den öppna marknaden. Vidare skall ett ökat socialt hänsynstagande ske vid långivningen.

För ensamstående icke handikappad, som måste täcka kostnaderna för utrustning av egen bostad genom län, finns i dag endast borgenslån att tillgå. Ett välutrustat och trivsamt hem tillhör enligt vårt förmenande de primära mänskliga rättigheterna, oavsett om man är gift, sammanboende, handikappad eller ensamstående. Det är därför oförståeligt att de ensamstående skall utestängas från de statliga bosättningslånen.

Förra året sänktes inkomstgränsen från 100 000 till 75 000 kr. Samtidigt Justerades räntesatsen från 8 1/4 96 till 12 %. Vidare beviljades högst 8 000 kr, mot tidigare 10 000 kr, i lån. Dessa åtgärder får till följd att man beräknar att vid utgången av innevarande budgetår ha en behållning av 38 milj. kr. och vid utgången av budgetåret 1979/80 73 milj. kr.

Det finns enligt vårt förmenande därför inga starka ekonomiska motiv att hindra ensamstående att också få möjlighet att söka slalliga bosättningslån.

Herr lalman! Elt enhälligt utskott har avstyrkt vår motion, men det finns verkligen stor anledning att förvänta sig att socialutskottet med större omsorg och med siörre insikt behandlar frågor om statliga bosättningslån, om man skall nå den sociala målsättning som gäller för reformen i fråga om statliga bosättningslån.

Med detta anförande, i vilket Anita Gradin (s) och Margit Sandéhn (s) instämde, var överiäggningen slutad.

6 Riksdagens protokoll 1978/79:125-126

Nr 126

Onsdagen den 18 april 1979

Barnomsorg m. m.

Punkten i

Mom, 1

Propositionergavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels motionen nr 716 av Inga Lantz m. fi., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande Ja besvarad. Sedan Inga Lantz begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller socialutskottets hemställan i belänkandet

nr 28 punkten I mom. I röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit motionen nr 716 av Inga Lantz m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Inga Lantz begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 282 Nej - 15

Mom, 2

Propositioner gavs pä bifall till dels utskottets hemställan, dels motionen nr 2134, mom, I och 2, av Lars Werner m, fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Lars-Ove Hagberg begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller socialutskottets hemställan i betänkandet

nr 28 punkten 1 mom. 2 röstar Ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit motionen nr 2134, mom. 1 och 2, av Lars

Werner m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Lars-Ove Hagberg begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 282 Nej - 15

Mom. 3

Utskottets hemställan bifölls.

Punkten 2 Mom. 1

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels motionerna 797 och 1639 av Lars Werner m. fl. i motsvarande delar, och förklarades den

förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Inga Lantz Nr 126

begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition;

Den som vill att kammaren bifaller socialutskottets hemställan i betänkandet

nr 28 punkten 2 mom. 1 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit motionerna nr 797 och 1639 av Lars Werner

m, fl, i motsvarande delar.

Onsdagen den 18 april 1979

Barnomsorg m. m.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för Ja-propositionen. Då Inga Lantz begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 282 Nej - 15

Mom. 2

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels motionen nr 797 av Lars Wemer m. fl. i motsvarande del, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Inga Lantz begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller socialutskottets hemställan i betänkandet

nr 28 punkten 2 mom. 2 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit motionen nr 797 av Lars Werner m. fl. i

motsvarande del.

Ja - 281 Nej - 15

Mom. 3

Propositioner gavs på bifall till l:o) utskottets hemställan, 2:o) reservationen nr 1 av Evert Svensson m. fl. samt 3:o) motionen nr 797 av Lars Wemer m. fl. i motsvarande del, och förklarades den förstnämnda propositionen vara med övervägandeja besvarad. Då Ivar Nordberg begärde votering upptogs för bestämmande av kontrapropositionen ånyo de båda återstående propositionerna, av vilka den under 2:o) angivna förklarades ha flertalets mening för sig. Sedan Inga Lantz begärt votering beträffande kontrapropositionen, upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Nr 126

Onsdagen den 18 april 1979

Barnomsorg m. m.

Den som vill att kammaren till kontraproposition i huvudvoteringen

angående socialutskottets hemställan i betänkandei nr 28 punklen 2 mom. 3

antar reservationen nr 1 av Evert Svensson m. fl. rösiar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren till kontraproposition i nämnda votering antagit

motionen nr 797 av Lars Werner m. fl. i motsvarande del.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-proposilionen. Då Inga Lantz begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 131

Nej - 16

Avstår - 150

I enlighet härmed blev följande voteringsproposition uppläst och godkänd:

Den som vill att kammaren bifaller socialutskottets hemställan i betänkandet

nr 28 punklen 2 mom. 3 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 1 av Evert Svensson

m.fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Ivar Nordberg begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 154

Nej - 140

Avstår - 1

Mom. 4

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 2 av Evert Svensson m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Ivar Nordberg begärt voiering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller socialutskottets hemställan i betänkandet

nr 28 punkten 2 mom, 4 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 2 av Evert Svensson

m.fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för Ja-propositionen, Då Ivar Nordberg begärde rösträk-

ning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 152

Nej - 140

Avstår - 2

Mom, 5

Propositionergavs på bifall lill l:o)ulskollets hemslällan,2:o) reservaiionen nr 3 av Blenda Littmarck och Ingegerd Troedsson saml 3:o) utskottets hemslällan med den ändring däri som föranleddes av bifall lill moiionerna nr 797 och 1639 av Lars Werner m, fl, i moisvarande delar, öch förklarades den förstnämnda proposilionen vara med övervägande ja besvarad. Dä Blenda Lilimarck begärde voiering upptogs för bestämmande av kontrapropositionen ånyo de båda återstående propositionerna, av vilka den under 2:o) angivna förklarades ha flertalets mening för sig. Sedan Inga Lanlz begärt votering beträffande kontrapropositionen, upplästes och godkändes följande voleringsproposilion:

Den som vill att kammaren lill kontraproposition i huvudvoteringen

angående socialutskottets hemslällan i beiänkandei nr 28 punklen 2 mom. 5

antar reservationen nr 3 av Blenda Littmarck och Ingegerd Troedsson rösiar

Ja,

den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren lill kontraproposition i nämnda voiering antagit

utskottets hemslällan med den ändring däri som föranleds av bifall till

moiionerna nr 797 och 1639 av Lars Werner m. fl. i motsvarande delar.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöier ha röstat för ja-propositionen. Då Inga Lanlz begärde rösträkning verkställdes voiering med omrösiningsapparat. Denna omröslning gav följande resultat:

Ja - 57

Nej - 15

Avstår - 222

I enlighet härmed blev följande voleringsproposilion uppläst och godkänd:

Den som vill att kammaren bifaller socialutskottets hemställan i belänkandet

nr 28 punkten 2 mom. 5 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 3 av Blenda Littmarck och

Ingegerd Troedsson.

Nr 126

Onsdagen den 18 april 1979

Barnomsorg m. m.

Vid omröslning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-proposilionen. Då Lars Schöli begärde rösträkning

Nr 126

Onsdagen den 18 april 1979

Barnomsorg m. m.

verkställdes voiering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 239

Nej - 53

Avslår - 1

Mom, 6-10

Kammaren biföll vad ulskotlel i dessa moment hemslälll.

Mom, 11

Propositioner gavs på bifall lill dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 4 av Blenda Littmarck och Ingegerd Troedsson, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande Ja besvarad. Sedan Blenda Littmarck begärt voiering upplästes och godkändes följande voleringsproposilion:

Den som vill alt kammaren bifaller socialutskottets hemställan i beiänkandei

nr 28 punklen 2 mom, 11 rösiar Ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservaiionen nr4 av Blenda Littmarck och

Ingegerd Troedsson,

Vid omröslning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöier ha röstat för ja-proposilionen. Då Blenda Littmarck begärde rösträkning verkställdes voiering med omrösiningsapparat. Denna omröstning gav föhande resultat:

Ja - 246 Nej - 46

Mom, :[2och 13

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemslälll.

Punkten 3

Mom, 1

Propositionergavs pä bifall till dels utskottets hemslällan, dels motionen nr 804 av Lars Werner m, fl, i motsvarande del, och förklarades den förra proposilionen vara med övervägande Ja besvarad. Sedan Eva Hjelmström begärt voiering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill alt kammaren bifaller socialutskottets hemställan i betänkandet

nr 28 punkten 3 mom, 1 röstar Ja,

den det ej vill rösiar nej.

Vinner nej har kammaren bifallil motionen nr 804 av Lars Werner m, fl, i

motsvarande del.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Eva Hjelmsiröm begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 280 Nej - 15

Nr 126

Onsdagen den 18 april 1979

Barnomsorg m. m.

Mom, 2

Propositionergavs på bifall till dels utskottets hemställan,dels motionen nr 804 av Lars Werner m, fl. i motsvarande del, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Eva Hjelmström begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller socialutskottets hemställan i betänkandet

nr 28 punkten 3 mom. 2 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit motionen nr 804 av Lars Werner m. fl. i

motsvarande del.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för Ja-propositionen. Då Eva Hjelmström begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 280 Nej - 15

Mom, 3

Utskottets hemställan bifölls.

Mom, 4

Propositionergavs på bifall till dels utskottets hemställan,dels motionen nr 804 av Lars Werner m. fl, i motsvarande del, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Eva Hjelmström begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller socialutskottets hemställan i betänkandet

nr 28 punkten 3 mom. 4 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit motionen nr 804 av Lars Werner m, fl, i

motsvarande del.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Eva Hjelmström begärde röst-

Nr 126

Onsdagen den 18 april 1979

Barnomsorg m. m.

räkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 279 Nej - 15

Mom. 5

Propositioner gavs på bifall till I:o) utskottets hemslällan, 2:o) reservationen nr 5 av Karin Andersson m. fl. samt 3:o) utskottets hemslällan med den ändring däri som föranleddes av bifall till motionen nr 804 av Lars Wemer m. fl. i motsvarande del, och förklarades den förstnämnda propositionen vara med övervägandeja besvarad. Då Karin Andersson begärde votering upptogs för bestämmande av kontrapropositionen ånyo de båda återstående propositionerna, av vilka den under 2:o) angivna förklarades ha flertalets mening för sig. Sedan Eva Hjelmström begärt votering beträffande kontrapropositionen, upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren till kontraproposition i huvudvoteringen

angående socialutskottets hemställan i betänkandet nr 28 punkten 3 mom. 5

antar reservationen nr 5 av Karin Andersson m. fl. röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren till kontraproposition i nämnda votering antagit

utskottets hemställan med den ändring däri som föranleds av bifall till

motionen nr 804 av Lars Werner m. fl. i motsvarande del.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Eva Hjelmström begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 122

Nej - 15

Avstår - 156

I enlighet härmed blev följande voteringsproposition uppläst och godkänd:

Den som vill au kammaren bifaller socialutskottets hemställan i betänkandet

nr 28 punkten 3 mom. 5 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 5 av Karin Andersson

m, fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Karin Andersson begärde

rösträkning verkställdes votering med omrösiningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 162

Nej - 131

Punkten 4

Mom, I

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels utskottets hemställan med den ändring däri som föranleddes av bifall till motionen nr 1827 av Inga Lantz, och förklarades den förta propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Inga Lantz begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Nr 126

Onsdagen den 18 april 1979

Barnomsorg m. m.

Den som vill att kammaren bifaller socialutskottets hemställan i betänkandet

nr 28 punkten 4 mom, I röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit utskottets hemställan med den ändring däri

som föranleds av bifall till motionen nr 1827 av Inga Lantz,

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Inga Lantz begärde rösträkning verkställdes votering med omrösiningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 278

Nej - 15

Avstår - I

Mom, 2

Utskottets hemställan bifölls.

Punkten 5

Mom. 1

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 6 av Evert Svensson m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Ivar Nordberg begärt voiering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller socialutskottets hemställan i betänkandet

nr 28 punkten 5 mom. 1 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 6 av Evert Svensson

m.fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Ivar Nordberg begärde rösträk-

Nr 126

Onsdagen den 18, april 1979

Barnomsorg m. m.

ning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 153

Nej - 126

Avstår - 14

Mom, 2

Propositionergavs på bifall till dels utskottets hemställan,dels motionen nr 717 av Inga Lantz m. fl., och förklarades den förta propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Inga Lantz begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller socialutskottets hemställan i betänkandet

nr 28 punkten 5 mom, 2 röstar ja,

den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit motionen nr 717 av Inga Lantz m. fl.

Ja - 280 Nej - 15

Mom, 3

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan med godkännande av utskottets motivering, dels utskottets hemställan med godkännande av den i reservationen nr 7 av Evert Svensson m, fl. anförda motiveringen, och förklarades den förra propositionen vara med övervägandeja besvarad. Sedan Ivar Nordberg begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller socialutskottets hemställan i betänkandet nr 28 punkten 5 mom, 3 med godkännande av utskottets motivering röstar

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit utskottets hemställan med godkännande av

den i reservationen nr 7 av Evert Svensson m. fl, anförda motiveringen.

Vid omröslning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Ivar Nordberg begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 153

Nej - 127

Avstår - 12

Mom. 4 Nr 126

Utskottets hemställan bifölls. Onsdagen den

18 april 1979
Punkterna 6 och 7

Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkier hemslälll. Barn- och ung-

domsfrågor

§ 7 Barn- och ungdomsfrågor

Föredrogs socialutskottets belänkande 1978/79:31 med anledning av motioner om utredning av barn- och ungdomsfrågor m. m.

I detta betänkande behandlades motionerna

1978/79:316 av Ingemar Konradsson (s), vari hemslällls att riksdagen skulle hos regeringen anhålla om en pariameniarisk uiredning angående barn- och ungdomsfrågorna i enlighel med vad som föreslagils i motionen,

1978/79:434 av Sten Svensson m. fl. (m), vari hemställts all riksdagen beslutade all hos regeringen anhålla om all en bred karlläggning gjordes av barn- och ungdomsproblemen i samhället och all förslag framlades om elt samlat program för samhällets barn- och ungdomspoliiik, och

1978/79:1283 av Ulla Tilländer m. fl. (c, s, fp).

Utskottet hemställde

1. beträffande utredning av barn- och ungdomsfrågorna m. m. all riksdagen skulle avslå motionen 1978/79:316 och motionen 1978/79:434,

2. beträffande ålgärder för en bättre barnmiljö all riksdagen skulle avslå molionen 1978/79:1283.

Reservation hade avgivits beträffande uiredning av barn- och ungdomsfrågorna m. m. av Kari Leuchovius (m) och Ingegerd Troedsson (m) som ansell all ulskotlel under 1 bort hemställa

all riksdagen med anledning av motionen 1978/79:316 och molionen 1978/79:434 som sin mening gav regeringen lill känna vad reservanterna anfört.

STEN SVENSSON (m):

Herr talman! I molionen 434 har vi motionärer begärt alt en bred karlläggning av ungdomsproblemen som helhet skall göras. Vår avsikt var att en sådan analys skulle redovisas i en särskild uiredning, varvid ålgärder för all på kort och läng sikt bl. a. minska ungdomsarbetslösheten skulle övervägas i anslutning härtill.

Utskottsmajoriteten har emellertid inte velat tillmötesgå vår begäran om en behandling av problematiken kring ungdomsfrågorna i särskild ordning. Jag skall därför redovisa våra skäl för del framställda kravet i molionen.

För alt kunna föreslå och inte minst vidla effekliva ålgärder erfordras en 91

Nr 126

Onsdagen den 18 april 1979

Barn- och ungdomsfrågor

långtgående kännedom om bl. a. ungdomsarbetslöshetens orsaker. Det är inle bara nivån på utbudet av lediga platser del handlar om. Det finns många faktorer av betydelse i sammanhanget. Vi har i molionen utföriigi redovisat en rad sådana faktorer, och jag skall i debatten begränsa mig lill att peka på några av dessa.

Flera undersökningar visar alt fler personer skulle ha varit anställda om de s. k. trygghetslagarna inte fått nuvarande uiformning.

De höga minimilönerna för privatanställda är också elt problem. Spännvidden lill yrkesarbetare är alldeles för liten. Allt della gör alt arbetsgivarna släller sig tvekande till nyanställningar,

Ylleriigare förklaringar till ungdomsarbetslösheten finns att söka i den nya skolans funktionssätt. Skolan alstrar skolleda och studieavbrott. Skolan ger inte heller en tillräcklig yrkesförberedelse, samtidigl som den brygga in pä arbetsmarknaden som bl, a, företagsskolor och läriingsutbildning utgjort har förioral i betydelse.

Det uppges från hantverks- och småindustriorganisalionernas sida alt man beräknar alt ca 15 000 ungdomar skulle kunna få läriingsutbildning, om erforderligt stöd ges frän samhällets sida, t, ex, pä samma nivå som de studiemedel som utgår lill studerande i gymnasieskolan.

Sysselsättningsläget för ungdomar är i dag mycket allvariigt, i synnerhet i regioner med vikande sysselsättning i stort. När sysselsättningsmöjligheterna i allmänhet är dåliga, drabbas ungdomar hårdast.

För alt i någon mån häva ungdomsarbetslösheten utgår i dag stöd till beredskapsarbeten med 75 % av lönekostnaderna. Beredskapsarbeten är etl viktigl komplement till andra insatser, men lider av brislen av all vara av kortsiktig karaklär, Dessulom ger beredskapsarbeten bara i en del fall möjlighet till utbildning i det aktuella yrket,

Föratl erhålla yrkesutbildning ivingas många ungdomar i avfolkningsområden att flytta från hemorten. En utbyggd yrkesutbildning inom skolans ram kan härvidlag ge posiliva effekter. Sådan utbildning måste emellertid kompletteras med en förstärkt företagsulbildning.

För att främja yrkesutbildning av ungdomar utgår bidrag lill läriingsutbildning inom företagen, en utbildning som skall vara minsl treårig. Fördelarna med lärlingsutbildningen är, förutom utbildningsmomentet, att dylik utbildning normalt leder fram till fasl anställning.

En starkare satsning pä lärlingsutbildningen skulle kunna leda lill gynnsamma resultat inom t, ex. regionalpolitiken. De ungdomar som önskar utbildning i slällel för beredskapsarbete erbjuds då en möjlighel all stanna på hemorten, t. ex. inom dess småindustri eller hantverk, i stället för att tvingas flytta till orter med andra utbildningsmöjligheter. Enligl vår mening bör därför de bidrag som utgår inom arbetsmarknadspolitikens ram omfördelas på så säu alt ersättningen till läriingsutbildningen ställs i paritet med det arbetsmarknadspolitiska stödet.

Särskilda åtgärder måste också vidias för alt underiätta ungdomens inträde på arbetsmarknaden. Ungdomar såväl pä grundskolans högstadium som inom gymnasieskolan måste få ökade möjligheler all vara verksamma ute i

arbetslivet. Den nuvarande s, k, pryo-verksam heten torde inte alls ge den inblick,erfarenhet och sociala träning som bör vara syftet med verksamhelen. Vad som erfordras är att ungdomar med intresse för ett visst yrkesarbete bereds möjlighet att pröva på detta under viss tid och i planerad form, så att en värdering av erfarenheterna för varje elev blir möjlig.

Med bl, a, dylika åtgärder kan ett felaktigt val av studieinriktning eller yrkesarbete undvikas och elevernas föreställningar om arbetslivet ges en mera verklighetstrogen prägel. Utbildning varvad med praktik är därför -som regering och riksdag redan förordat efter förslag från sysselsätlningsut-redningen - ett bra alternativ. Men mycket mer återstår att göra, och det är precis detta som vi tagit upp i vår motion, som nu har behandlats av socialutskottet.

Det handlar om arbelsmiljöproblem, bristande utbildning, omsorgs- och uppfostringsproblem,attilydpåverkan etc. Samhällets ungdomspolitik,sedd i ett brett perspekiiv, är splittrad.

Olika, i och för sig betydande satsningar har skett punktvis - del redovisas också i betänkandei - men ett samlat grepp har ännu inle kommit till slånd, Etl sådant måste bygga på en genomarbetad syn, i vilken betydande hänsyn tas lill hur det moderna samhället och dess olika miljöfaktorer etc, i vid mening påverkar barns och ungdoms uppväxt, utbildning, fritid, fysik och hälsa saml deras inträde på arbetsmarknaden. Då kan man säkert spåra många av de bakomliggande orsakerna till ungdomsarbetslösheten, ungdomsbrottsligheten m, fl, problem som är aktuella i dag.

Statsmakterna lorde enligt vår bestämda mening ha kunnat förfoga över elt bättre beslutsunderiag, om den av oss motionärer föreslagna analysen hade kunnat komma till stånd.

I molionen har vi motionärer endast kunnat beröra en ringa del av hela ungdomsproblemet. Men de synpunkter som vi har lagil upp bör ändå vara tillräckliga för att belysa viklen av alt den av oss föreslagna analysen genomförs.

Barn och ungdom är samhällets stora tillgång för framtiden. Det svenska samhället borde ha både råd och kraft att ta ilu med våra ungdomsproblem pä bred front och framför allt i samarbete med ungdomarna själva.

Slutligen vill jag - liksom reservanierna i utskottet - understryka värdet av fostran i hem och skola. De initiativ som trepartiregeringen har tagit för att utveckla normer och värderingar för den fostran av ungdomar som bl. a. ankommer på skolan måste fullföljas.

Vi måste därjämte återge familjen den centrala roll den skall ha i vårt samhälle. Människorna måste få bättre förutsättningar alt handla under eget ansvar, efter normer och värderingar som ytterst bygger på en kristen livssyn.

Herr talman! Jag ber med det anförda att få yrka bifall till den reservation som har fogals till detta betänkande av utskottets båda moderala ledamöter.

Nr 126

Onsdagen den 18 april 1979

Barn- och ungdomsfrågor

Nr 126

Onsdagen den 18 april 1979

Barn- och ungdomsfrågor

I detta anförande, under vilket förste vice talmannen övertog ledningen av kammarens förhandlingar, instämde Karl Leuchovius (m).

KERSTI SWARTZ (fp):

Herr talman! Socialutskottet redogör i sitt betänkande nr 31 för den långa rad av utredningar, grupper och kommittéer som arbetar med barn- och ungdomsfrågor. Vid två tidigare tillfållen har utskottet behandlat molioner med liknande yrkanden och avstyrkt dessa motioner med hänsyn lill pågående arbele, vilket Ju ingalunda innebär att vi inte anser frågorna vara väsentliga. ILftersom de flesta problem och frågor som tagits upp i motionerna är eller har varit föremål för utredning anser utskottet även nu att en övergripande utredning i stort sett inte skulle bli annat än, som vi kallar det, en probleminventering och knappast skulle ge bättre underlag för åtgärdsplanering än vad vi kan få fram genom pågående arbete.

Herr talman! Jag ber att få yrka bifall till utskottets hemställan.

STEN SVENSSON (m):

Herr talman! Det är riktigt, som utskottets vice ordförande nyss har påpekat, att utskottet tidigare har behandlat motioner med likartat innehåll. Men det är den skillnaden att innehållet i motionen denna gång har vidgats betydligt. I motionen haren rad frågor som egenlligen borde ha behandlats av ett annat utskott, nämligen arbetsmarknadsutskottet, tagits med. Jag tycker del är en egendomlig behandling i utskottet när man inte har berett arbetsmarknadsutskottet tillfålle att yttra sig.

Jag får, herr talman, nöja mig med alt konstatera att majoriteten inte tillmäter dessa frågor den vikt som vi motionärer har tillmätt dem. Det är beklagligt att så är förhållandet, men vi får konstatera att vi här har olika uppfattning.

Överiäggningen var härmed slutad.

Mom. 1

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen av Kari Leuchovius och Ingegerd Troedsson, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Sten Svensson begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller socialutskottets hemställan i betänkandet

nr 31 mom. 1 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen av Kari Leuchovius och

Ingegerd Troedsson.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Sten Svensson begärde rösträk-

ning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröslning gav Nr 126

följande resultat: Onsdagen den

- 233 Ig april 1979

Nej - 48

Riksdagens arbetsformer

Mom. 2

Utskottets hemställan bifölls.

§ 8 Föredrogs

Socialutskottets betänkande

1978/79:3'. med anledning av motion om viss ändring i barnavårdslagen

Utskottets hemställan bifölls.

§ 9 Riksdagens arbetsformer

Föredrogs konstitutionsutskottets betänkande 1978/79:29 med anledning av talmanskonferensens skrivelse - förslag 1978/79:15 - med överiämnande av betänkande om riksdagens arbetsformer jämte motioner,

I detta betänkande behandlades talmanskonferensens skrivelse - förslag 1978/79:15 - med överiämnande av betänkande om riksdagens arbetsformer samt förslag i propositionen 1978/79:100, bil. 20, såvitt avsåg stöd till partigrupper.

Utredningen angående en allmän översyn av riksdagens arbetsformer hade till talmanskonferensen övertämnat en slutrapport över sin verksamhet i vilken behandlades frågor rörande arbetet i kammaren, sammanträdesfria veckor, propositionsavlämnandet till riksdagen, vissa frågor rörande den statliga planeringsprocessen, information i forskningsfrågor, sammansättningen av riksdagens utskott och vissa ylteriigare frågor som hade anknytning till riksdagsarbetet.

I förslaget hade hemställts att riksdagen skulle 1. godkänna vad utredningen uttalat angående de i betänkandet upptagna frågorna om riksdagens arbetsformer, 2. till Stöd till partigmpper för budgetåret 1979/80 under sjuttonde huvudtiteln anvisa ylteriigare förslagsanslag för uppräkning av dels det s. k. gmndbidraget till 150 000 kr., dels mandatbidraget till 1 000 kr, för parti i regeringsställning och dels till 3 000 kr. för parti i oppositionsställning.

Uppräkningen av partigmppstödet motiverades bl. a, av behovet av au bereda partierna och de enskilda riksdagsledamöterna större möjligheter än hittills att följa forskningsfrågor.

Nr 126

Onsdagen den 18 april 1979

Riksdagens arbetsformer

I detta sammanhang hade behandlats

dels de med anledning av betänkandet om riksdagens arbetsformer väckta motionerna

1978/79:2217 av Bertil Lidgard m, fl, (m), vari hemställts att riksdagen inte skulle godkänna vad utredningen uttalat angående sammansättningen av riksdagens utskott,

1978/79:2218 av Ingrid Sundberg (m) och Alf Wennerfors (m), vari hemställts att riksdagen beslutade vid behandling av förslag 1978/79:15

1. att hos regeringen begära en skyndsam utredning om möjligheterna att
ylteriigare lagreglera bestämmelserna för propositionsavlämnandet i syfte att
åstadkomma en jämnare tidsmässig fördelning av ärendena under riksmö
tet,

2, att låta göra en översyn av ärendefördelningen mellan utskotten och
ärendebehandlingen enligt de riktlinjer som angivits i motionen.

dels de under allmänna motionstiden vid 1978/79 års riksmöte väckta motionerna

1978/79:1089 av Gösta Bohman m, fl, (m), vari såviit nu var i fråga hemställts all riksdagen skulle anta av motionärerna framlagt förslag till ändrad lydelse av 4 kap, 12 § riksdagsordningen, innebärande att sammanträde inom utskott för inhämtande av upplysningar eller yttranden skulle vara offentligt, om detta begärdes av minst en tredjedel av ledamöterna i utskottet,

1978/79:1096 av Marianne Karisson (c),

1978/79:1098 av Torkel Lindahl m, fl, (fp), vari hemställts att riksdagen skulle anta den lydelse av 4 kap, 12 § riksdagsordningen, som motionärerna föreslagit, innebärande att sammanträde inom utskott för inhämtande av upplysningar eller yttranden skulle vara offentligt, om detta begärdes av minst en tredjedel av ledamöterna i utskottet,

1978/79:1102 av Gunnar Richardson (fp),

1978/79:1673 av Tage Adolfsson (m) och Rolf Clarkson (m),

1978/79:1679 av Birgitta Johansson m, fl. (s), vari hemställts att riksdagen beslutade om en ändring i riksdagsordningen beträffande ärendefördelningen mellan riksdagens utskott på så sätt att arbetarskydd, arbetstid och semesterfrågor överfördes från socialutskottet till arbetsmarknadsutskottet,

1978/79:1681 av Gunnel Jonäng (c),

1978/79:1684 av Gunnel Jonäng (c),

1978/79:1685 av Wiggo Komstedt (m) och Bo Lundgren (m) samt

1978/79:1689 av Gunnar Oskarson m. fl. (m).

Utskottet hemställde alt riksdagen skulle

1. beträffande sammansättningen av riksdagens utskott med godkännande av förslaget 1978/79:15 i denna del avslå motionen 1978/79:2217,

2. beträffande ärendefördelningen mellan riksdagens utskott förklara motionerna

a) 1978/79:1679,

b) 1978/79:2218 yrkandet 2 besvarade,

3. beiräffande offentliga ulskotlsutfrågningar med godkännande av försla
get 1978/79:15 i denna del avslå motionerna

a)1978/79:1089,

b)1978/79:1098,

4. beträffande propositionsavlämnandet lill riksdagen med godkännande av förslaget 1978/79:15 i denna del förklara molionen 1978/79:2218 yrkandet 1 besvarad,

5. beträffande det s. k. frågeinstiluiel avslå molionen 1978/79:1102,

6. beträffande riksdagsledamots styrelseuppdrag i kommun- och landstingsförbund avslå motionen 1978/79:1673,

7. beträffande möjlighet för riksdagsledamot till praktiskt arbete avslå motionen 1978/79:1681,

8. beträffande formerna för riksmötets öppnande avslå motionerna

a)1978/79:1096,

b)1978/79:1684,

c)1978/79:1685,

d) 1978/79:1689,

9. beträffande stöd till partigrupper med anledning av propositionen
1978/79:100 bilaga 20 i denna del och med bifåll till förslaget 1978/79:15
yrkandet 2 till Riksdagen: Slöd till partigrupper för budgetåret 1979/80 under
sjuttonde huvudtiteln anvisa etl förslagsanslag av I 719 000 kr.,

10. beiräffande arbetsformsutredningens uttalanden i återstående delar
godkänna förslaget 1978/79:15.

Nr 126

Onsdagen den 18 april 1979

Riksdagens arbetsformer

Reservationer hade avgivits

1. av Anders Björck (m) och Lars Schött (m) som beträffande samman
sättningen av riksdagens utskott ansett alt utskottet under 1 bort hemstäl
la

alt riksdagen skulle bifalla motionen 1978/79:2217,

2. av Anders Björck (m), Torkel Lindahl (fp) och Lars Schött (m) som
beiräffande offenlliga ulskotlsutfrågningar ansett att utskottet under 3 bort
hemställa

att riksdagen skulle med bifall lill moiionerna 1978/79:1089, yrkandel 2, och 1978/79:1098 anta av reservanterna framlagt förslag lill lag om ändring i riksdagsordningen.

Till betänkandet hade fogats ett särskilt yttrande av Anders Björck (m)och Lars Schött (m) beträffande formerna för riksmötets öppnande.

LARS SCHÖTT (m):

Herr talman! Med hänsyn till den begränsning av talandet som talmanskonferensen vädjat om i den orimliga arbetssituation riksdagen nu befinner

7 Riksdagens protokoll 1978/79:125-126

Nr 126

Onsdagen den 18 april 1979

Riksdagens arbetsformer

sig i skall jag söka fatta mig kort.

Bakom konstitulionsutskollels nu föreliggande betänkande med anledning av den av talmanskonferensen tillsatta utredningens förslag lill ändring av riksdagens arbetsformer slår i alla frågor ulom tre ett enigt utskott. Jag vill först gärna understryka att allt som kan göras för all förbättra riksdagens arbetsformer är värdefullt.

Men lill två av de tre näinnda frågorna har fogats reservation och lill den tredje ett särskill yttrande. Min moderalkollega Anders Björck och jag har varil med om såväl de båda reservalionerna som det särskilda yttrandet, medan folkpartiels representant Torkel Lindahl återfinns endast vid reservationen 2.

Den första reservationen avser sammansättningen av riksdagens utskott. Enligt gällande regler väljs utskotten vart för sig i en bestämd ordning. Tidigare förslag om ändring härav till proportionell fördelning av del totala antalet utskottsplatser i enlighet med partiernas styrkeförhållanden i riksdagen har avvisats av grundlagberedningen. Nu föreslär emellerlid konslitu-lionsutskotlets majoritet, på initiativ av en majoritet inom den av talmanskonferensen tillsatta arbetsformsutredningen, icke direkt en sådan ändring men väl en rekommendation om sådan proportionell fördelning. Vi moderater har ej kunnat acceptera detla. Under hänvisning lill vad grundlagberedningen på sin tid anförde i ärendet avvisar vi utskoUsmajorilelens förslag och tillstyrker motionen 1978/79:2217 av Bertil Lidgard m. fl. Därvid erinrar vi om all grundlagberedningen prövat förslag om att låta den proportionella fördelningen avse del sammanlagda antalet uiskotisplalser men stannat för att inte föreslå någon ändring i hittillsvarande ordning. Beredningen fäste för sin del avgörande vikt vid alt de politiskt relevanta styrkeförhållandena i kammaren s.l nära som möjligt skulle avspeglas i varje utskott.

Vi moderater finner, bl. a. på de skäl som utvecklats av grundlagberedningen, att den rekommendation som utredningsmajoriteten lämnat och som nu tillstyrks av utskottsmajoriteten inle innebär en lämplig åtgärd för att lösa frågan, så ali; majoritelssidan i kammaren garanteras majoriteten i utskotten.

Den andra reservationen, beiräffande offentliga ulskoltsuifrägningar, kommer att kommenteras av Torkel Lindahl, varför jag för tids vinnande kan övergå till del särskilda yttrandet, som berör formerna för riksmötets öppnande.

Denna fråga tilldrar sig varje år stort iniresse och föranleder varje år ett flertal molioner. Så också i år. Motionärerna önskar som regel en återgång till i huvudsak tidigare ceremoniel vid riksmötets öppnande och alt, i varje fall vid början av varje ny mandatperiod, riksmötets öppnande föriäggs lill rikssalen.

Utskottet iir kallsinnigt till motionärernas önskemål och avstyrker med hänvisning lill lidigare ställningstaganden samtliga motionsyrkanden.

Vi modeniler anser alt det nuvarande ceremonielet vid riksmötets öppnande tyvärr saknar det tidigare riksdagsöppnandets högtidlighet och värdighet. Vi vill gärna erinra om att riksdagen på olika sätt strävar efter att

komma i konlakl med medborgarna och skapa iniresse för riksdagsarbelet. Enligt vår uppfattning kunde utformningen av riksmötets öppnande verkningsfullt bidra härtill. Det vore därför önskvärt om talmannen ville överväga att i huvudsak återgå lill den gamla ordningen. Utan tvivel var denna mycket uppskattad, inte minst av den slora TV-publiken.

Herr talman! Under åberopande av det anförda färjag hemställa om bifall till de båda reservalioner som är fogade lill konstitutionsutskottets betänkande.

Nr 126

Onsdagen den 18 april 1979

Riksdagens arbetsformer

I detta anförande instämde Gunnar Oskarson (m).

TORKEL LINDAHL (fp):

Herr talman! Så är det återigen dags att diskutera riksdagens arbetsformer och göra en del smärre förändringar. Orsaken till att vi träget strävar vidare med delta är att vi finner att vår arbetssituation här inte är särskill bra. Grundorsaken till att vi måste känna olillfredsslällelse med de nuvarande förhållandena är inte vår egen bekvämlighet utan risken för att arbetsförhållandena kan påverka beslutens kvalitet.

Nu tror jag, i likhet med en del andra ledamöter i denna kammare, att något riktigt rejält inle går att göra ät det hela förrän vi kan övergå till etl annat budgetår och till vårval. De två sakerna hänger ganska intimt ihop. Först då kan vi göra något riktigt rejält åt arbetsförhållandena. Annars får det bli litet småputsningar, som det är fråga om i dag. Det kan Ju i och för sig vara bra, men det löser antagligen inte problemen i stort.

En av de frågor som las upp i betänkandet är offentliga ulskotlsutfrågningar. Det är kanske en litet udda fråga i detta sammanhang. Den har väl ingenting att göra med problemet hur vi skall kunna planera och fördela arbetet eller med de bekymmer vi har när det gäller utskottens sammansättning.

Sedan enkammarriksdagen kom till stånd har användandet av utskottsut-frägningar ökal på ell markant säll. Man kan säga alt de i dag utgör ett rutinmässigt inslag i utskottens arbele och att de i många fall är myckel vikliga sådana inslag för inhämtande av information och uppgifter. Ungefär lika länge som enkammarriksdagen funnits lill har det förts en debatt, huruvida vissa ulskotlsutfrågningar skulle kunna vara offentliga eller inte.

Herr talman! Del var med glädje Jag konstaterade att den debatten förra året fick ett fall framåt. Då hade nämligen samtliga som deltog i debatten förstått att del var utskottsutfrågningarna som skulle vara offentliga, inte utskottssammanträdena, vilket är någonting helt annat. Del är visserligen ingen stor framgång, men man får glädja sig ål de små stegen framåt. Jag hoppas att den framgången är bestående och präglar debatten även i år.

Del som kommer fram vid utskotlsutfrågningarna är ofta väsentliga saker, saker som är av intresse för andra ledamöter i kammaren än de som sitter i resp. utskott. Hur många av de i kammaren nu närvarande ledamöterna skulle ha tyckt att det varit ointressant att få reda på vad som hände i näringsutskoiiet förra veckan när ulskotlel hade statens kärnkraftinspek-

Nr 126

Onsdagen den 18 april 1979

Riksdagens arbetsformer

tion och senare på dagen centrala driflledningen på utskottsuifrågning om kärnkraftsfrågor? Där ställdes frågor som: Vad händerom vi stänger av alla i drift varande aggregat?

Del är inte bara intressant för kammarens ledamöter - även för allmänheten kan sådana saker vara myckel intressanta. För den demokratiska debatten är det av stor betydelse alt medborgarna i största möjliga utsträckning har mcijiighet all la del av del beslutsunderlag vi har.

Tidigare i år har t. ex. jordbruksulskoilet haft en serie utfrågningar med folk från lantbruksuniversitetet och represenlanler för biodynamiska odlare. Frågorna rörde sig om handelsgödsel, och de ledde enligt vad Jag förslår lill ökade kunskaper hos utskottets ledamöter. Men vad vet vi övriga här i kammaren om det? Inte etl skvatt! Del är inte särskilt tillfredsställande.

I morgon kommer SJ-chefen Bengt Furbäck till irafikutskoltet på en utfrågning. Skulle den inle vara av iniresse för oss andra och för allmänheten? Finansutskottet har - för alt la etl sista exempel - ganska regelbundet utfrågningar av konjunkturinstitutet och en del organisationer som LO och Industriförbundet i konjunkturfrågor. Är inle det av intresse för den ekonomiska debatten? Är del någonting som skall vara förbehållet utskottets ledamöier? Jag finner inle alt det är .så.

Det finns ytterligare en aspekt på den här frågan som Gunnar Richardson berörde i en moiion förra året: Om det skulle lämnas felaktig eller ensidig information vid en utfrågning inför ett utskott är risken mycket stor att den inte rättas till; ingen i utskottet är kanske tillräckligt insatt i ämnet för att kunna motsiiga vad som framförs, och den utanför utskottet som eventuellt har kompletterande fakta att komma med har ingen aning om vad som har sagts i utskottet. Del är alltså delvis fråga om en säkerhetsspärr, om att se till att de informationer ulskoltel har är riktiga.

När man går igenom della är del svårt alt se vilka argument som kan finnas mot offentliga ulskotlsutfrågningar. De brukar uppriktigt sagt hålla sig mest på krångelplanet. Del är krångligt, del behövs inte, och det skulle ändra på så förfärligt myckel! Man tycker det är ganska bekvämt som man har det, och då skall man inte ändra pä det i onödan. Jag tycker det är etl ytterst otillräckligt argument, herr lalman, och yrkar därför bifall till reservation nr 2.

100

NILS BERNDTSON (vpk):

Herr lalman! Till säregenheterna i riksdagsarbetet efter 1976 års val hör onekligen att vänsterpartiet kommunisterna inte haft samma möligheter som övriga partier att delta i utskotlsarbetet. Den regel som tillämpades under enkammartiksdagens första två valperioder upphörde att fungera efter 1976 års val. Det gick inle längre alt få till stånd en överenskommelse som innebar alt vpk erhöll det antal utskottsplatser som svarade mot partiels riksdagsre-presentalion. Den regel som tillämpats fanns inte införd i riksdagsordningen. Första året efter 1976 års val var vpk helt orepresenleral i utskotten. Nästa år erhöll partiet suppleanter i 12 utskott. Suppleanterna saknade dock yttranderätt liksom rätt att foga reservation till utskottsbetänkanden. Numera tillämpar utskotten yttranderätt, men fortfarande saknas möjligheten all foga

reservalion till utskottsbetänkande.

Den här situationen har varit till mycken irritation för kammaren. Från vpk har vi dock gjort vad som varil möjligl för alt lösa problemen. Därför har vi - i avvaktan på en reglerad ordning för utskottsvalen - accepterat provisoriska lösningar. Dessa har dock stupat på motstånd från andra partier.

Frågan om utskottens sammansättning har varit uppe till flera behandlingar här i kammaren. Någon rimlig lösning har dock inle nåtts. Arbets-formsulredningens förslag, som nu behandlas, var del mesta man kunde uppnå i detta skede. Men inle ens en rekommendation om en rimlig lösning av ulskottsrepresentationen har kunnat åstadkommas utan reservationer från konservativt håll.

Som bakgrund till dagens ärende vill Jag erinra om att det uttalande av grundlagberedningen som åberopas i motionen av Bertil Lidgard m. fl. moderater, ingalunda är det enda som sagts i denna fråga. Motionärerna åberopar att grundlagberedningen avvisat tanken på en samtidig fördelning av samtliga utskottsplatser. Grundlagberedningen räknade med att styrkeförhållandena i kammaren skulle komma att avspeglas i varje utskott och annal organ. Det kan man väl ändå inte påstå blir fallet, om ett parti med mer än 4 % av väljarna ställs utanför utskottsarbetet. Det finns en verklighet som måste beaktas.

Men vad motionärerna inte åberopar är den diskussion som fördes i propositionen 1970:40 rörande utskottsrepresentationen med utgångspunkt i den dåvarande ulskottsorganisationen med utskott indelade i avdelningar. Då fastslogs att de ärenden som riksdagen skall fatta beslut om måste vara grundligt förberedda innan de läggs fram för avgörande och att denna beredning ombesörjs i utskott. Del påpekades att lågt antal ledamöter medför att ordinarie ledamot kan komma alt saknas från parti av icke obetydlig sloriek. Den diskussionen är särskilt aktuell i nuvarande valsystem med den gällande 4-procentsspärten.

Vid behandlingen av förslaget till ny grundlag yrkade vpk i en moiion bl. a. all varje partigrupp, vilken motsvarade parti som vid valet lill riksdagen fått minst 4 % av rösterna i riket, skulle äga räll att besätta en plats i varje utskott, som f ö. förutsattes öka från 15 till 17 ledamöter.

Det finns också anledning alt påminna om del ultalande från konstitutionsutskottet (KU 1976/77:36) som riksdagen godkände, där del bl. a. fastslogs: "Erfarenheterna av arbetet i riksdagsutskotten efter enkammarre-formen visar att den beredning i utskott som riksdagsärendena underkastats har utomordentligt stor betydelse inte minst ur informationssynpunkt för de enskilda riksdagsledamöterna."

Utskottet erinrade om utredningar, föredragningar, upplysningar som inhämtas utifrån liksom om de studiebesök utskotten företar både inom landet och utomlands och anförde bl. a.:

"Mot angiven bakgrund är det självfallet av stort intresse för alla de i riksdagen representerade partierna alt della i utskoltsarbetel. Även från allmän synpunkt får del anses mindre lillfredsställande att den nuvarande ordningen för val till utskott kan leda lill att parti helt ställs utanför

Nr 126

Onsdagen den 18 april 1979

Riksdagens arbetsformer

101

Nr 126

Onsdagen den 18 april 1979

Riksdagens arbetsformer

102

utskotlsarbetet."

Efter all riksdagen antagit delta ullalande borde det ha varil möjligl att finna former för att skapa en ordning som ger rättvis representation i utskotten for alla partier. Arbetsformsutredningen har dock haft slora svårigheter all nå enhet om en sådan lösning. Olika modeller har studerats. Nackdelar har funnits, dock inle så slora som nuvarande orimliga ordning innebär. Utredningen stannade vid en rekommendation lill partigrupperna om att proportionell fördelning av del totala antalet utskottsplatser i enlighet med partiernas styrkeförhållanden i riksdagen bör eftersträvas. Det fanns stor majoritet för denna rekommendation, men etl par reservanter.

I ett särskill yttrande lill utredningen harjag hävdat vpk:s uppfattning att varje parti som vid valet till riksdagen fått minst 4 % av rösterna i riket skall äga rätt till representation i riksdagens utskott. Enligl vpk:s mening borde ändringar i riksdagsordningen i enlighet härmed ha föreslagils. För att medverka lill en lösning av den nuvarande orimliga situationen i fråga om utskottens sammansättning biträdde jag dock rekommendationen till partigrupperna, även om jag fortfarande anser alt partiernas representation i utskotten bör regleras i riksdagsordningen enligl den angivna principen.

Konstitutionsutskottet ställer sig bakom rekommendationen lill partigrupperna, bortsett frän två moderata reservanter. Moderaternas ställningstagande är märkligt. Reservanterna söker bygga under sin negativa hållning med olika skäl. tvian åberopar gmndlagberedningen. Man anför att det kan bli problem vid voteringarna i kammaren, om inte majoritelssidan är garanterad majoritet i utskotten. Medvetet "glömmer" man del faklum att kammaren alltid beslutar om utskottens förslag, att vi länge hade en situation med stor ovisshet om majoriietsförslag eller reservationer skulle vinna under den s. k. jämviktsriksdagen, liksom att dagens situation sannerligen inte ger uttryck för vad som är majoritelssidan.

Det förhållandet att utredningen talat om all valberedningen i vissa fall kan behöva modifiera metoden las som intäkt för all den har brister. Man söker t. o. m. konstruera elt problem i all ledamöier ur en partigrupp under pågående riksmöte kan bryta sig ul och konstituera en egen grupp - vad nu det problemet skulle ha för särskild betydelse just vid en tillämpning av utredningens rekommendation!

Reservanierna yrkar bifall lill motionen 2217. Vad vill dä den molionen? Jo, den hemställer att riksdagen inte godkänner vad utredningen uttalat angående sammansättningen av riksdagens utskott. Med andra ord vill motionärerna och reservanierna att nuvarande orimliga ordning i fråga om partiernas uiskottsrepresentaiion skall bestå. Utredningen har dock sökt finna en lösning på problemet. Del kan man däremoi inle säga att molionärerna och reservanterna gjort. Della är avslöjande.

Jag yrkar, herr talman, bifall lill konstitutionsutskottets förslag och avslag på reservaiionen rörande sammansättningen av riksdagens utskott.

Herr lalman! Etl par ord om propositionsavlämnandet till riksdagen. Utredningen konstaterar att de otillfredsställande förhållanden som rådde före 1976 kvarstår. Jag vel inte hur många uttalanden som gjorts, bl. a. i

samband med konstitutionsutskottets granskningsarbete, utan att någon bättring kommer till slånd. Om utredningens formuleringar inle hade skrivits i februari utan en månad senare är del väl fråga om, om inle tonen hade skärpts. Det har varit en minst sagt bedrövlig ordning i år. Riksdagens arbetsformer måste gälla ledamöternas möjligheler att över huvud taget pröva regeringsförslagen. En regerings försök att framställa sig som handlingskraftig får inle la sig sådana uttryck all riksdagens möjligheter au pröva förslagen sätts ur spel. Men, herr talman, till detla problem återkommer vi redan i nästa vecka i samband med granskningsarbetet.

Nr 126

Onsdagen den 18 april 1979

Riksdagens arbetsformer

HILDING JOHANSSON (s):

Herr lalman! Konstitutionsutskottet har i stort sett enhälligt tillstyrkt de förslag och rekommendationer som översynsulredningen under ledning av talman Allard har lagt fram. Undantaget är, som tidigare har nämnts, rekommendationen om val av utskott. Jag beklagar att vi inte har kunnat uppnå enighet på den punklen vare sig i utredningen eller i utskottet.

Minoriteten har inte heller lagt fram några konstruktiva förslag. Den har bara sagt nej till alla de förslag som har presenterats. Den tar ingen hänsyn till den erfarenhet som vi har vunnit under del senasle året av ell syslem där elt parti som har nått över 4 % inle har varil företrätt i utskotten. Den rider på all del skall finnas en överensstämmelse mellan kammarmajoriteten och uiskotismajoriielen, Della resonemang förutsätter all man har fasta majoriteter i kammaren och i utskotten. Finns det inga sådana fasta majoriteter går det aldrig att uppnå en sådan överensstämmelse.

Jag fick länge under debatten om detta höra att regeringen alltid skulle ha majoritet i riksdagens utskott. Ja, var och en kan konstalera att den nuvarande regeringen har ingen sådan majoritet, och jag har inte märkt att någon har skyndat sig att begära utträde ur utskotten för att tillförsäkra den nuvarande regeringen denna majoritet. Det förslår jag myckel väl, därför att vi häller på det proportionella systemet. Men när man valde ulskollsrepre-sentanter efter 1976 års val kunde man inle heller förutse den silualion som vi har i dag, och följaktligen kunde man inte sammansätta utskotten utifrån denna. Med det nuvarande systemet med hoppande majoriteter kommer man i den situationen att än har vissa kombinationer av partier majoritet i utskotten och kanske får de majoritet i kammaren, än är det andra kombinationer av partier som bildar majoritet i utskotten och som kanske också har majoritet i kammaren - men om det vet man ingenting. Ibland händer det att utskott lider nederiag i kammaren.

När man vet della och ser följderna här i kammaren av alt etl parti inte är företrätt i utskotten och inte där kan utforma reservationer, lyckerjag att man skulle kunna godta denna rekommendation, särskilt som man inte har någonting annal all rekommendera.

Utfrågningarna inom utskotten har vi diskuterat många gånger. Nu gick Torkel Lindahl på den linjen att del skulle vara sä intressant all få inblick i vissa utfrågningar inom ell utskott som han inle själv tillhör. Del intresset kan säkert finnas från kammarens ledamöier, men hur skall della ordnas? I

103

Nr 126

Onsdagen den 18 april 1979

Riksdagens arbetsformer

104

allmänhet sammanträder utskotten på samma tid. Skall man då ställa in vissa ulskollssammanträden för att ledamöterna där skall kunna sitta vid väggen inom andra utskott och där lyssna? Eller är det meningen att utfrågningarna skall gä ul i TV och man skall sitta i TV-rummet och se vad som försiggår i andra utskott? Eller hur skall detla lösas? Är utskotlsutfrågningarna offentliga får ju vem som helst gå dit, men jag tror inle att det i någon större utsträckning blir möjligl för kammarens ledamöier att besöka dessa. Del bör också vara möjligt att i allmänhet få utskrifter av dessa utfrågningar så att man kan läsa dem iefterhand. Jag lycker att man för litet begagnar sig av den möjligheten vid ulskotlsutfrågningar som gäller offentligt material.

När del sedan gäller massmediernas intresse harjag märkt att det mer och mer blir en uppsökande Journalistik från deras sida. Förelrädare för press, radio och TV går direkt till de personer de önskar intervjua. De behöver inle utnyttja oss riksdagsledamöter som någon mellanhand.

Vad beträffar detla speciella skäl, som Torkel Lindahl anförde, att det skulle finnas möjligheter att kontrollera om utfrågningarna vore offentliga, så tror jag nog att utskoltsledamöterna i allmänhet väl behärskar de frågor som behandlas inom deras utskott.

Nu har man föreslagit en grundlagstext,och meningenärvälaitman vill ha den antagen. Men motionärer och reservanter gör ingenting för att tala om hur de praktiska problemen skall lösas. Det bör man nästan ha skyldighet att göra när man lägger fram en grundlagstext som man menar skall antas av kammaren. Det kommer t. o. m. att uppstå lokalproblem om man skall ha sådana utfrågningar i flera utskott samtidigt. Det kan inte vara meningen att bara förelrädare för massmedierna skall släppas fram. Utfrågningarna skall väl också vara öppna för allmänheten, och då bör allmänheten i rimlig omfatining få plats där.

Men framför alll slår vi inför ell svårt problem beträffande riksdagens arbetsformer i övrigt som inte har berörts. Öppnar vi möjligheten för offenlliga utskottsutfrägningar på det sätt som föreslagits i reservationen, är vi också skyldiga att genomföra en annan planering av arbetet här i riksdagen än vi f n. har. Det blir då en inriktning på vad som kan betraktas som publikt inlressant,och den malningav ärenden som försiggår i utskotten blirdel svårt att få tid lill.

Herr lalman! Jag hade inle tänkt ta upp frågan om riksdagens öppnande, men när Lan; Schött lade etl ord för det särskilda yttrande som moderalle-damöterna har fogat lill beiänkandei så skall jag göra del. Jag har uppfattal alt kärnan i detla särskilda yttrande är den sista meningen, den vädjan man där gör till talmannen: "Enligl vår mening vore det önskvärt om talmannen ville överväga att i huvudsak återgå lill tidigare ceremoniel vid riksmötets öppnande och föriägga huvuddelen av ceremonierna lill rikssalen."

Självfallet kan man komma med sädana vädjanden, men får jag då påminna om all riksdagen 1973 på förslag av konslilutionsulskollet gjorde elt uttalande som innebär att det inle är möjligl för talmannen all överväga del som Lars Schött vill. Utskottet skrev:

"Utskottet anser i likhet med vad som anförts av grundlagberedningen all

riksdagens officiella öppningshöglidlighel bör anpassas till det mönster som gäller i etl parlamentariskt statsskick. Var öppningsceremonin skall äga rum regleras inte i RO:s huvud- eller tilläggsbestämmelser. Utskottet utgår, liksom grundlagberedningen utan meningsskiljaktighet gjorde i sin motiv-text, frän att ceremonin normalt förläggs till riksdagens plenisal."

Frågan om propositionsavlämnandet ber Jag att få återkomma lill nästa onsdag. Och någon gång i framtiden skall vi också diskutera vårval, statsbudgeten och andra sådana frågor.

Jag ber att få yrka bifall till utskottets hemslällan på samtliga punkter.

Nr 126

Onsdagen den 18 april 1979

Riksdagens arbetsformer

TORKEL LINDAHL (fp) kort genmäle:

Herr talman! I mitt förra inlägg konstaterade Jag med glädje att ett allvarligt missförstånd vad det gäller offenlliga ulskoltsuifrägningar hade försvunnit sedan förta året. Av Hilding Johanssons anförande lyckerjag mig nu kunna utläsa att motståndet börjar minska en aning. Nu talar man mest om praktiska problem, exempelvis om hur man skall kunna lösa frågan om hur kammarens ledamöter skall beredas tillfälle att tadel av utfrågningarna. Man diskuterar också hur lokalfrågorna skall kunna lösas och pekar på att detta fordrar en annan planering.

Jag häller med om att en ordning med offenlliga ulskoltsuifrägningar naturligtvis innebär att vi får vissa praktiska problem. Det vore ju underligt annars. Men mot dessa praktiska problem - i det här fallel tror jag att de är av en sådan storleksordning att vi nog skall kunna klara av att lösa dem - har vi att ställa det principiellt vikliga som ligger i att allmänheten skulle kunna få möjlighet att på etl annat sätt följa den diskussion vi har här genom att den får ta del av vårt beslutsunderlag. Jag tror att detta är en viktig sak för demokratin. Vi ledamöter har genom massmedias medverkan lilel lättare att följa med vad som händer i andra utskott i intressanta frågor, och de praktiska problemen i samband med detla skall vi nog kunna klara av.

LARS SCHÖTT (m) kort genmäle:

Herr lalman! Jag förslår mycket väl all Nils Berndtson vill ha till slånd en ändring i nuvarande ordning. Däremoi är jag någol överraskad över all representanter för övriga partier icke har velat acceptera den inställning .som man hade inom grundlagberedningen. Där behandlades frågan om utskottens sammansättning grundligt, och Jag är förvånad över att man nu inle följer vad som därifrån rekommenderats. Jag vill också erinra om att i den särskilda arbetsformsutredningen, tillsatt av talmanskonferensen, två av våra vice talmän redovisat uppfattningen att någon ändring icke borde komma till stånd och att någon rekommendation icke borde utfärdas.

När det sedan gäller frågan om riksmötets öppnande lyssnade jag med iniresse till vad konstitutionsutskottets ärade herr vice ordförande Hilding Johansson anförde. Det framgick all riksmötets öppnande normalt borde förläggas lill riksdagens plenisal. Jag vill då erinra om att i flera av de molioner som vi moderater uttalat vår sympati förbar man framhållit att öppnandet vid början av varje ny valperiod med fördel borde kunna förläggas till rikssalen. I

105

Nr 126

Onsdagen den 18 april 1979

Riksdagens arbetsformer

min första inlägg nämnde jag någol om hur uppskattad den gamla ceremonin var. Årefter år blir man nu påmind om all intresset från allmänhetens sida för riksmötets öppnande blir alll mindre. Del lyckerjag är olyckligt.

HILDING JOHANSSON (s) kort genmäle:

Herr talman! Låt mig först säga lill Torkel Lindahl au jag aldrig har uppfattat ftågan om utskottsutfrägningar annal än som en fråga som rör praktiska problem. Det är ingen ny ståndpunkt. Jag har svårt all se det principiella i denna fråga. Däremot bör vi, innan vi genomför en grundlagsändring på denna punkl, ha klan för oss hur problemen skall lösas. Del har inte presenterats någon sådan lösning.

När det sedan gäller frågan om ulskollssammansällningen vill jag erinra om alt vi redan vid tillkomsten av enkammarriksdagen fakliskl praktiserade den ordningen, trots all grundlagberedningen inte ville skriva in delta i någon grundlag. Nu säger oss erfarenheten att det innebär svära problem för riksdagen, om ell parti som har över 4 % inte blir företrätt i riksdagsutskolten.

Då del slutligen gäller frågan om riksdagens högtidliga öppnande vill jag säga till vännen Lars Schött: Rid inte på ordet normal i fråga om elt slåndpunktslagande som innebär att man vart tredje år skall kunna gä lill rikssalen! När man skrev sä var bakgrunden all riksdagens plenisal inte var användbar pä grund av t. ex. reparationer, men sådana behöver vi väl knappast ordna vart tredje år. Det skulle ju bli en helt annan ordning, om man följde Lars ;5chötis rekommendationer.

TORKEL LINDAHL (fp) kort genmäle:

Herr talman! Jag är glad för att Hilding Johansson nu öppet deklarerade att han inle har några principiella invändningar mot offenlliga ulskollsutfråg-ningar, men Jag är ledsen för all jag inie uppfattade honom så tidigare år. Jag får väl själv ta på mig skulden för detla. Del är emellertid glädjande att överensstämmelsen mellan våra åsikter är siörre än jag trodde. Finns bara viljan skall vi nog kunna lösa de praktiska problemen i det här sammanhanget.

LARS SCHÖTT (m) kort genmäle:

Herr talman! Till vännen Hilding Johansson vill jag dä ställa frågan: Har inte också han märkt att intresset för riksmötets öppnande har minskat, och finner inte också han della beklagligt? Det är ju i våra dagar så populärt all lala om folkomröstning. Om vi teoretiskt tänker oss att man fick ställa lill med en folkomröstning om vilken form för riksdagens öppnande som den svenska allmänheten önskar - den gamla ordningen eller den nya - råder det enligl min uppfattning inget tvivel om hur den folkomröstningen skulle utfalla.

106

HILDING JOHANSSON (s) kort genmäle:

Herr lalman! Jag är inte lika övertygad som Lars Schött om utgången av en sådan folkomröstning. Varje folkomröstning måste föregås av informalion.

och blir svenska folkel informerat om all i praktiskt lagel alla länder öppnas pariamenlet i parlamentets plenisal, måste folket fråga sig, om det finns några särskilda skäl lill all sä inle skall ske i Sverige, Varför skall inte riksdagen öppnas i riksdagens egen pleni-sal?

Naluriiglvis vill vi alla all intresset för riksdagen skall vara ston, men jag tycker personligen all del är någol felaktigt all skapa delta iniresse genom all låta drabanter stampa in. Det bör ändå vara riksdagens normala verksamhet och de beslut riksdagen fattar som skall väcka iniresse.

Nr 126

Onsdagen den 18 april 1979

Riksdagens arbetsformer

Förste vice talmannen anmälde att Lars Schött anhållit att lill protokollet fä antecknat alt han inle ägde räll lill ytterligare replik.

BERTIL FISKESJÖ (c):

Herr talman! Riksdagens arbetsformer är självfallet av stort intresse för riksdagens egna ledamöter och riksdagens anställda. Därom har vi under senare tid kunnat läsa, höra och se en hel del i bl. a. våra massmedia. Ledamöter som frivilligt hoppat av det besvärliga knogei har ägnats omfattande och medkännande kändisreporlage och blivit mera populära än de någonsin varit under den i riksdagen verksamma tiden. Se där vilka fina själar, har man sagt - äntligen några som prioriterar privatlivets fröjder framför kvalen i maktens boningar! Någon epidemi har det dock inle blivit. De flesta härdar ul, kandiderar förhoppningsfullt pä nytt, och nya tränger på, ivriga an fä bära sin del av den tyngande bördan.

Den privatisering som massmedia ägnat sig åt i denna fråga, som i så mänga andra, tål dock icke blott att skrattas åt. För många är det naturiigtvis knepigi alt kombinera privatliv och offentligt värv på etl lyckosamt sätt, och hur villkoren för riksdagsarbelet utformas har betydelse för della och därmed kanhända också för rekryteringen. Della är alltså en aspekt.

Den viktigaste aspekten pä frågan om riksdagens arbetsformer är dock av ett annat slag än vad dessa privata bekymmer föranleder. Utgångspu nklen för en mera långsiktig reformering måste vara att riksdagen och dess ledamöier skall kunna fullgöra de politiska uppgifterna på bästa sätt, till gagn för riket och demokratin. Den som tror att della någonsin skall kunna leda till åtta limmars arbetsdag och regelbundet lediga kvällar och helger lar säkert miste. Men arbetsformerna kan bli bättre än de är nu och de bör bli det - det är helt klart.

För några år sedan fick en riksdagsutredning i uppdrag att grubbla över en del av problemen, och nya frågor har efter hand lagls på uiredningen. Utredningen har under årens lopp föreslagit en hel del nyttiga ting, som accepterats av riksdagen. Jag skall här inte göra någon uppräkning. Det som hänt är väl känl av riksdagens ledamöier. Och del som behandlas i del nu aktuella utskottsbetänkandet är utredningens slutbetänkande jämte en del molioner, som rör såväl centrala som perifera ting.

Innan Jag går in pä reservalionerna och det som sagts av lidigare talare vill jag dock, liksom Torkel Lindahl gjorde, klargöra att Jag inte tror att det går att skapa en rationell och från olika synpunkter acceptabel arbetsordning genom

107

Nr 126

Onsdagen den 18 april 1979

Riksdagens arbetsformer

108

mindre punktreformer. För att della skall kunna åstadkommas krävs det enligt min mening en del ganska genomgripande förändringar. Vad som behöver göras harjag tänkt att inle nu gå in på i detalj. Det framgår av vad jag har sagt i tidigare debatter som vi år efter år har haft i denna fråga och av en motion som Jag tillsammans med elt par centerkollegor har väckt till årels riksmöie. Molionen har av konstitutionsutskottet - på grund av de besväriiga arbetsförhållandena - skjutils till hösten. Det är min förhoppning att den då skall kunna bli utgångspunkt för en ny utredning med vidare direkliv.

Som jag framhållit i elt särskilt yttrande till arbetsformsulredningens belänkande omöjliggör den nuvarande fördelningen av arbetsuppgifterna över riksdagsåret en rationell planering av arbetet för riksmötet som helhet. Detta i sin tur beror på att vi 1974 gjorde det misstaget att inte kombinera omläggningen av riksdagsårel med en omläggning av t. ex. budgetår och allmän motionstid. Med den nuvarande ordningen - med riksmötets start pä hösten, med budgetförslag och allmän motionstid i januari - följer automatiskt dubbelarbete, ryckighet, en orimlig anhopning av ärenden lill vissa perioder och en rad andra problem. Till dessa hör den låsning till riksdagsarbelet som under stora delar av året försvårar den utåtriktade och kontaktskapande verksamhet som alltid måste vara en viktig del av riksdagsledamöternas uppdrag. Del är främst med en omläggning av det slag som jag tidigare har antytt som del blir möjligt att på ett mera meningsfullt säll gå vidare med systematiskt inlagda riksdagsfria veckor under riksmötet, vilket jag anser vara mycket angeläget, bl, a. för att riksdagsledamöter skall kunna hålla konlinueriig konlakl med hemorten.

Herr lalman! Förslagen i arbetsformsutredningens betänkande har i huvudsak tillstyrkts av utskottet. Del innebär bl. a. en uppräkning av stödet lill partigruppskanslierna. Som vi har hört av den tidigare debatten har moderaterna reserverat sig på en punkt. Del gäller ulskottsrepresentationen för små partier. Del förvånar mig, eftersom del ju är ett tämligen modest förslag, man kanske skulle kunna säga etl moderat förslag. Partierna rekommenderas att komma överens om en sådan fördelning av utskottsplatserna att alla partier som kommit över 4-procenlsstrecket blir representerade i utskott. Det är ju vad som gällt tidigare, innan socialdemokraterna i grämelsen över föriusien av regeringsinnehavet 1976 inle kunde komma överens med vpk. Jag har svårt att förslå att det som fungerade bra före 1976 inle skulle kunna fungera bra även i fortsättningen. Om nu den goda viljan hos socialdemokraterna anses behöva den puffsom denna rekommendation innebär, borde det inle kräva så stor självövervinnelse för moderaterna att stötta till. Jag har hela tiden under den utdragna behandlingen av det här ärendet tyckt, att det är rimligt au etl parti som passerat spärren också kan delta i utskotlsarbetet, och jag har beklagat att de socialistiska bröderna, som dock båda ursprungligen är utstigna ur samme Kari Marx skägg, inte kunnat komma överens i denna praktiska fråga.

Del är ologiski all inle ordna ulskottsrepresentationen, och det är lill förfång för kammarens arbele, eftersom yrkandena då får framställas direkt i kammaren. Det bästa hade naluriiglvis varil, om del gått all få fram en hållbar

regel i riksdagsordningen. Men det har inte utredningen klarat av trots mycket tänkande, i vilket såväl först Lars Werner som senare Nils Berndtson tagit del, dock ulan att få någon Lidnersk knäpp. Det är för den skull litet överraskande, att Nils Berndlson här i dag fortfarande låtsas som om han ruvade på någon knepig lagteknisk lösning. Om lagstiftning skall åstadkommas, får man inle vara rikligt sä hemlighetsfull.

Den andra reservaiionen vid utskottsbetänkandet anknyter närmasi lill elt par molioner. Moderater och folkpartister vill som de framfört lidigare ha möjlighel till offenlliga utskottsutfrägningar. Det är en evergreen, och argumenten kan väl inte varieras så särskill mycket. Del finns naturligtvis -och del har jag sagt i tidigare debatter - skäl för att öppna utskotten, och reservanterna har anfört sina skäl. Men det finns också skäl emot. Hilding Johansson har varit inne på en del av dem. Ett är all del sanneriigen inte skulle bidra till en rationellare arbetsordning.

Frågan har enligt Torkel Lindahl inget samband med den besväriiga arbetssituationen. Det menar dock jag all den har. Offenlliga ulskotlsutfrågningar skulle fördröja beredningsarbetet i utskotten och göra det mera omständligt, i vart fall om de blev vanligen förekommande. Och det föreställer jag mig är avsikten. Vi har ju redan nu stora svårigheter att hinna med utskotlsarbetet, eftersom det föreligger beredningstvång i vad gäller alla sakärenden som väcks i kammaren, I länder där man har öppna utskottsförhör har man vanligen inte detta. Motioner sopas helt enkelt under bordel. I andra länder har man mycket begränsad motionsräti och får av det skälet inle upp sä många ärenden till beslut. Men jag skulle inte tro att vi i vårt land är beredda att slopa vare sig den vidsträckta förslagsrätten eller berednings-tvånget.

De utfrågningar som vi nu har i utskotten är elt led i beredningsarbetet, och ofta är del etl nyttigt led. Man kan på del sättet få fram upplysningar och värderingar, som är svåra att komma åt på annat säll. Dessa överiäggningar sker, som bekant, i en avspänd atmosfär. Om utfrågningarna skulle vara offentliga, tror jag all de skulle ändra karaktär. Erfarenheter utomlands visar, att de myckel lätt kan bli etl spel för galleriet. Därmed får de intesamma värde för beredningen av sakärenden, vilket vore synd. Frågor som är sekrelessbelagda skulle över huvud laget inte kunna las upp vid offentliga utfrågningar. Del flnns således invändningar som man i varje fall bör klara ut innan man går lill etl direkt beslut i denna fråga, något som ju reservanierna kräver.

I etl särskilt yttrande pläderar moderaterna för en återgång till det tidigare ceremonielet vid riksmötets öppnande. Det är väl troligt all det får gä något annorlunda lill när riksdagen flyttat tillbaka lill Helgeandsholmen. Lokaliteterna blir Ju annorlunda där. Men den dagen, den sorgen. Det väsentliga är enligt min mening att öppnandet även fortsättningsvis kommer all ske i riksdagen. Det är dock, Lars Schött, riksdagen som skall öppnas - det är inte kungen eller regeringen som det gäller.

Herr talman! Jag ber all få yrka bifall lill utskottets förslag och avslag på reservationerna.

Nr 126

Onsdagen den 18 april 1979

Riksdagens arbetsformer

109

Nr 126

Onsdagen den 18 april 1979

Riksdagens arbetsformer

TORKEL LINDAHL (fp) kort genmäle:

Herr talman! Jag konstaterar alt även Bertil Fiskesjö uppenbarligen endasl har praktiska argument kvar emot en ordning med offentliga ulskotlsutfrågningar. De praktiska argumenten lycks huvudsakligen vara byggda på någon vision av alt vi skulle ha någoniing i stil med amerikanska kon-gressulfrägningår med TV-kameror i strålande ljussken, massor av folk osv. Det är väl inle otänkbart att detla kunde inträffa någon enda gång i någon enstaka fråga. Jag tror emellerlid att det normalt skulle likna den grå vardag som Bertil Fiskesjö, jag och andra kamrater i ulskoltel hade möjlighel alt följa pä Nya Zeeland: Det var ganska exakt sä som vi själva har det här i Sverige. Det var bara det alt del fanns plats för allmänheten, och del salt eventuellt någon Journalist där och lyssnade. I övrigt var det Sveriges riksdags konstitutionsutskott som var närvarande vid ell av de utskott som vi besökte.

Del behöver faktiskt inte vara så märkvärdigt. Det behöver inte vara så svårt som det ulmålas. Är vi eniga om alt del ligger något posilivi i all allmänheten också kan få vara med och ta del av det underlag som vi har för besluten, måste del väl ändå rimligen förbällra debatten ule i samhället. Därför skall vi nog klara av de praktiska problemen också.

110

LARS SCHÖTT (m) kort genmäle:

Herr lalman! Jag har aldrig förstått den där aversionen mot all ha riksdagens öppnande förlagt till rikssalen. Även rikssalen är folkels egendom, sä Jag tycker inte att man på något sätt behöver känna sig främmande och bortkommen där.

Här har i debatten tidigare talats om all i andra länder öppnas alltid pariamenlet i pariamentsbyggnaden. Lät mig därför-om man nu inte vill ha folkomröstning - åberopa den diplomatiska kåren. Vi vet alla alt dess bedömning av det gamla svenska ceremonielet var att det var något enastående. Det lidigare riksdagsöppnandet hade utan tvivel för vår nation elt mycket stort internationellt propagandavärde.

Jag förslär inle alt man skall vara så rädd för all bryta den grå vardagen och att man inte vill återgå till etl mer högtidligt och värdigt öppnande av värt riksmöte.

BERTIL FISKESJÖ (c) kort genmäle:

Herr talman! Jag lycker alt Torkel Lindahl argumenterar mot sig själv i frågan om öppna ulskotlsutfrågningar. När vi har diskuterat denna sak tidigare - del har vi gjort många gånger - har man sagt all delta är mycket viktigl. På det här viset får man ul massvis av information till allmänheten. Det kommer all vara etl väsentligt inslag i informationen utåt. Det kommer all stimulera intresset för riksdagens arbele.

Nu säger Torkel Lindahl att det här kommer säkert inle att ha sä stor betydelse. Eiet blir litet tradigare och länsrandigare utfrågningar där möjligen en och annan journalist tittar in. Därför kan man fråga sig vad vi skall ha hela

den här förändringen till. Får man inle den stora effekten, är del hela meningslöst.

Nu tror jag all den senare bilden av hur sädana här utfrågningar skulle utveckla sig är den riktiga. Det är den erfarenhet jag har från de öppna utskoUsförhör som jag har haft tillfälle att närvara vid, bl. a. i USA, där de utfrågade satt och läste högt urdigra dokumentmappar och där ett par trötta ledamöier från någol kongressutskott pliklskyldigasl ställde de frågor de måste ställa och där massmedias iniresse var synnerligen svagt.

Det här kan naturiigtvis vara tillfälligheter-vi skall inte döma efter några få erfarenheter, men jag tror alt det är vikiigi all påminna om alt dramaliken vanligtvis inte blir så stor. Watergateförhör och liknande, som spelas upp även i svensk TV, hör definitivt lill undantagen. Detsamma skulle gälla här.

LarsSchött tyckerall vi nu inte öppnar riksdagen på etl värdigt sätt. Jag vet inte vad han grundar delta pä. Del han särskill saknar kan möjligen vara drabanternas laklfasta steg.

Det skulle ha slort PR-värde utomlands om vi återgick till dessa drabanter, menar Lars Schött. Jag tror all han överdriver effekten. Del finns fakliskl länder som klarar sina internationella relationer ganska bra utan att ha någon särskild ceremoni alls. I Schweiz t. ex. slår talmannen hell enkelt klubban i bordet och förklarar sammanträdet öppnat ulan några speciella ceremonier.

Nr 126

Onsdagen den 18 april 1979

Riksdagens arbetsformer

TORKEL LINDAHL (fp) kort genmäle:

Herr talman! Nu verkardetsomom Bertil Fiskesjö och jag börjar bli ganska överens om hur det normalt skulle kunna se ut med offentliga ulskotlsutfrågningar. Det skulle inte vara så där förfärligt besvärligt, del skulle inle vara så där enormt krångligt och dramatiskt som det har låtit tidigare år. Naturligtvis skulle del förekomma även dramalik vid vissa tillfällen, men vi är också överens om att det är fråga om undantag.

Även en enda Journalist, t. ex. frän TT, som refereraren ulskotlsutfrägning har emellerlid betydelse för allmänhetens möjligheter att ta del av del hela. Del måste väl ändå vara avgjort bättre än dagens system, där det eventuellt läcker ul litet grand utan alt man är säker på hur pass korrekt det är.

Är vi överens om att vi inle har några principiella orsaker lill all motsätta oss öppna utskottsutfrägningar, då lyckerjag all vi skall kunna klara av de praktiska problemen också.

LARS SCHÖTT (m) kort genmäle:

Herr lalman! Jag lycker alt del är beklämmande alt lyssna till talare som tydligen saknar alll sinne för historisk tradition. Jag har svårt att förstå varför man skall vara så förtjust i den utarmning som äger rum bl. a. genom att man avhänder sig vackra gamla traditioner, elt vackert, värdigt ceremoniel.

Del är f ö. önskvärt att man blir ordentligt citerad, och därför ber jag att alla tar del av del särskilda yttrandet pä s. 18, där del heter:

"Det under senare år tillämpade ceremonielet vid riksmötets öppnande har

111

Nr 126

Onsdagen den 18 april 1979

Riksdagens arbetsformer

inle det lidigare riksdagsöppnandets högtidlighet och värdighet."

Här görs alltså en jämförelse mellan förr och nu. Jag har tillåtit mig föreslå att man som domare vid den jämförelsen anlitarantingen svenska folket eller den diplomatiska kåren. Jag är övertygad om alt i båda fallen en överväldigande majoritet kommer alt säga, att del gamla ceremonielet var det nya helt överlägset.

112

BERTIL FISKESJÖ (c) kort genmäle:

Herr lalman! Torkel Lindahl sägeratt möjligen skulle det vara en journalist närvarande vid en hearing. Ja, det är tänkbart, men del är inle säkert, och även om del skulle vara så lyckosamt är del inle någon garanti för att det slår någoniing i pressen dagen efter. Vi vet ju av bitter erfarenhet från överiäggningarna här i kammaren alt del ytteriigt sällan finns några mera fullödiga referat i tidningarna av vad vi har haft för oss, även om det har gällt mycket vikliga ting.

En risk med öppna utskotlsförhör skulle naturligtvis vara att våra massmedier helt enkelt inte orkade med den breda bevakning som detta skulle kräva. Rapporteringen från kammaren och informationen om vad besluten innebär skulle kanske t. o. m. bli sämre.

Lars Schött tycker alt det var högtidligare och värdigare lidigare, och det må han naturligtvis tycka. Det lycker inte Jag. Jag tycker inte det var särskilt värdigt med riksdagsmän sittande på dessa långbänkar i sina ytterrockar, försiktigt plirande upp mot kunglighelerna och den diplomaliska kåren föratt över huvud tagel kunna få en uppfattning om vad som försiggick vid öppnandet. Och Jag framhärdar i min uppfattning att del dock är riksdagen som skall öppnas och att del är riksdagen som skall stå i centrum vid den ceremoni som jag också lycker att vi skall ha.

Förste vice talmannen anmälde att Torkel Lindahl och Lars Schött anhållit att lill protokollet få anlecknat alt de inle ägde rätt lill ytterligare repliker.

NILS BERNDTSON (vpk):

Herr lalman! Lars Schött åberopar på nylt grundlagberedningens ullalande. Men sanningen är väl den att grundlagt)eredningen inle förutsåg alla problem i den nya riksdagen. Jag vill erinra om att vi har fått ändra på ledamotsantalet; man har inte ens förutsett den situation som uppstod med 350 ledamöter. Och jag är inte övertygad om att grundlagberedningen förutsåg det problem som vi har uppläckt här i riksdagen genom alt ell parti har hamnat utanför ulskoltsarbetet. Jag tycker alt inga av de skäl som har anförts mot den fördelning av utskollsplatserna som utredningen rekommenderar är tyngre än de nackdelar som följer av att elt parti ställs utanför utskotlsarbetet.

Vad är elt riksdagsutskott? Det är etl beredningsorgan för kammarens beslut i olika frågor. Då bör del vara naturligt all partierna är representerade i utskotten i förhållande till sin styrka i riksdagen. Det aren både demokratiskt och praktiskt stark motivering för att söka en rimlig lösning på frågan om ulskottsrepresentationen.

Lars Schött tillhör konstitutionsutskottet och känner myckel väl lill bl. a. delta utskotts granskningsskyldigheter. Då borde han väl ändå kunna dra slulsalsen att skall den granskningen fullgöras bör också de olika partierna vara företrädda i utskottet.

Det finns en hel bunt med malerial frän uiredningen om olika modeller lill lösningar på ulskotlsfrågan. Men del är inte det ena eller det andra förslagets för- och nackdelar i förhållande till andra förslag som man från moderat håll diskuterar. Om man gjorde det, skulle det ändå se ut som en vilja att söka lösningar. Nu säger man blankt nej till utredningens rekommendation. Det är avslöjande och lyder på att man vill ha kvar den nuvarande ordningen att inte alla partier skall delta i utskotlsarbetet på lika villkor.

Jag vill också erinra Bertil Fiskesjö om dessa olika förslag som har varit uppe lill diskussion i utredningen. Det är inte någon hemlighet som vi bär på när vi säger att del borde vara möjligt att i riksdagsordningen reglera frågan om utskottens sammansättning. Inget av dessa olika förslag har nämligen större nackdelar än den nuvarande ordningen med ett parti utanför utskotts-arbetet. Och det är, Bertil Fiskesjö, inte knepigare att skriva i riksdagsordningen än att skriva i en rekommendation hur utskottsplatserna bör fördelas.

Nr 126

Onsdagen den 18 april 1979

Riksdagens arbetsformer

BERTIL FISKESJÖ (c):

Herr talman! Jo, Nils Berndtson, det är knepigare. Om man gör en rekommendation, så finns det ett utrymme för handlingsfrihet. Skriver vi in en regel i riksdagsordningen, så måste den självfallet följas lill punkt och pricka.

Nu är del faktiskt så att uiredningen arbetade fram alla möjliga modeller, vägde dem på den konstitutionella vågert och fann att de vägde för lätt. Och såvittjag kan erinra mig från de många sammanträden som vi har haft så hade fakliskl inle vpk något konstruktivt bidrag att komma med i denna - som Jag vill framhärda med att kalla den - knepiga fråga.

NILS BERNDTSON (vpk):

Herr lalman! Vårt förslag lill lösning formulerade vi redan i vår motion i samband med förslagen lill ny grundlag. Där hävdade vi alt varje parti som passerat fyraprocentsspärren också skulle vara representerat i utskotten. Det ärden huvudlinje vi fortfarande hävdar. Utifrån den kan man diskutera olika metoder att lösa problemet, och utredningen har nu kommit fram lill en rekommendation.

Jag tycker den rekommendationen innehåller så pass mycket av det vi hävdat som princip att man kunde ha skrivit in den i riksdagsordningen och fått den mer fast. Nu får vi förmodligen en massa dispyter mellan partierna när rekommendationen skall prövas. Det hade varit enklare och rimligare att skriva in den i riksdagsordningen. Men,somjagtidigareanförde, för alt faen lösning av problemet biträdde jag i det här läget en rekommendation.

8 Riksdagens protokoll 1978/79:125-126

113

Nr 126

Onsdagen den 18 april 1979

Riksdagens arbetsformer

BERTIL FISKESJÖ (c):

Herr talman! Det hade, Nils Berndlson, inte gäll att skriva in den här rekommendationen i riksdagsordningen därför att del - även om man visar den bästa viljan i världen - kan uppkomma situationer då man inle kan följa rekommendationen. Om man inle kan komma överens måste man kunna falla tillbaka pä regler som på ett glasklart sätt går all tillämpa, och de reglerna har vi fortfarande i riksdagsordningen 7 kap. Nu hoppas Jag, liksom Nils Berndlson och andra som slår bakom rekommendationen, alt det skall fungera. Men om rekommendationen inle skulle fungera får vi tillämpa de bestämmelser som finns i riksdagsordningen.

Överiäggningen var härmed slulad.

Mom. 1

Propositioner gavs på bifall lill dels ulskollets hemställan, dels reservationen nr 1 av Anders Björck och Lars Schött, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Lars Schött begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposiiion:

Den som vill att kammaren bifaller konstitutionsutskottets hemslällan i

betänkandet nr 29 mom. 1 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr I av Anders Björck och

Lars Schött.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för Ja-proposilionen. Då Lars Schött begärde rösträkning verkställdes voiering med omrösiningsapparat. Denna omröslning gav följande resultat:

Ja - 245 Nej - 46

Mom. 2

Utskottets hemställan bifölls.

114

Mom. 3

FÖRSTE VICE TALMANNEN: Beträffånde detla moment har yrkats bifall lill dels ulskollets hemslällan, dels reservaiionen nr 2 av Anders Björck m, fl, I reservationen föreslås ändring i riksdagsordningen. Av reservaiionen framgår all ändringen önskas genomförd med etl enda beslut. Härför krävs att minsl tre fiärdedelar av de röstande och mer än hälften av kammarens ledamöier röstat för bifall till reservaiionen. På grund härav kan inle i en avgörande omröstning utskottets hemställan, som endast kräver enkel majoritet, ställas mot reservationen. Kammaren har därför först all ta ställning lill den i reservationen föreslagna ändringen i riksdagsordningen. Avslås denna ställs proposilion härefter på bifall lill utskottets hemställan.

Reservalio nen

Följande voleringsproposilion upplästes och godkändes:

Den som vill att kammaren bifaller den till konsliiulionsutskoltets belänkande nr 29 mom. 3 fogade reservationen nr 2 av Anders Björck m. fl. röstar ja,

den del ej vill röstar nej.

Om inte minsl tre fiärdedelar av de röstande och mer än hälften av kammarens ledamöter röstar ja, har kammaren avslagit reservationen.

Vid omröslninggenom uppresning förklarades mindreän tre fiärdedelarav de röstande ha röstat för bifall till ja-propositionen. Då Torkel Lindahl begärde rösträkning verkställdes voiering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 80

Nej - 210

Avstår - 1

Reservaiionen hade alltså inte biträtts av erforderiigt anlal röstande, varför kammaren avslagit reservationen.

Utskottets hemställan Bifölls.

Mom. 4-10

Kammaren biföll vad utskollel i dessa moment hemställt.

Nr 126

Onsdagen den 18 april 1979

Vissa sjuk-pefiningfrågor

§ 10 Vissa sjukpenningfrågor

Föredrogs socialforsäkringsutskottets betänkande 1978/79:18 med anledning av molioner om vissa sjukpenningfrågor.

I delta belänkande behandlades motionerna

1978/79:223 av Lars Werner m, fl, (vpk), vari hemställts att riksdagen skulle uttala att åldersgränsen 16 år borde slopas i lagen om allmän försäkring vad gällde rätt lill sjukpenning och att all inkomst av arbele borde räknas som sjukpenninggrundande inkomst samt anhålla hos regeringen om förslag härom,

1978/79:707 av Thorsten Larsson (c), vari hemställts aU riksdagen hos regeringen begärde att utredningen för översyn av sjukpenningförsäkringen gavs i uppdrag att pröva ett rättvist karendagssystem i enlighel med det i motionen anförda,

1978/79:708 av Sven-Erik Nordin m. fl. (c),

1978/79:874 av Ove Karisson m. fl. (s),

1978/79:880 av Evert Svensson m. fi. (s), vari såviii nu var i fråga hemställts att riksdagen beslutade att hos regeringen anhålla att molionen

115

Nr 126

Onsdagen den 18 april 1979

Vissa sjukpenningfrågor

överiämnades till sjukpenningkommitlén med begäran om förslag att höja sjukpenningen för hemmamake,

1978/79:1223 av förste vice talmannen Torsten Bengtson (c),

1978/79:1242 av Martin Olsson (c) och Ulla Ekelund (c),

1978/79:1628 av Anna Eliasson m. fi. (c),

1978/79:1657 av Erik Hovhammar m. fl. (m),

1978/79:1798 av Nils Carlshamre (m), vari hemslällls au riksdagen skulle anta av motionären framlagt förslag till ändring av 3 kap, 3 § lagen om allmän försäkring, innebärande att vid beräkning förålderspensionärav antalet dagar med räll till sjukpenning skulle två dagar med halv sjukpenning anses motsvara sjukpenning under en hel dag,

1978/79:1799 av Eric Carisson m, fl, (c), vari hemställts aU riksdagen beslutade att hemmamakes sjukpenning skulle höjas från 8 kr, till 13 kr. per dag från den 1 juli 1979 och därefter vid ingången av varje år justeras med hänsyn lill basbeloppets förändring,

1978/79:1802 av Doris Håvik (s) och Kjell Nilsson (s), vari hemslällls att riksdagen beslutade att hos regeringen begära att sjukpenningkommitlén även fick i uppdrag att utreda frågan om arbetslösas rätt till ändring av sjukpenninggrundande inkomst under pågående sjukfall,

1978/79:1805 av Kari Leuchovius (m), vari hemställs alt riksdagen hos regeringen begärde tilläggsdirektiv till sjukpenningkommitlén, syftande lill utredning av införandet av karensdagar i sjukpenningförsäkringen,

1978/79:1809 av Johan Olsson m. fl. (c),

1978/79:1811 av Sixten Pettersson (m), vari hemställts att riksdagen hos regeringen begärde förslag till sådan ändring i lagen om allmän försäkring att karenstidsregeln, i enlighet med vad i motionen anförts, blev mer rälivis, och

1978/79:1816 av Knut Wachtmeister (m).

116

Ulskolle': hemställde att riksdagen skulle

1. beträfiiande åldersgräns för rätt lill sjukpenning avslå motionen 1978/ 79:223,

2. beiräffande sjukpenning till ålderspensionär avslå motionen 1978/ 79:1798,

3. beträft'ande egenföretagares ställning inom sjukpenningförsäkringen avslå molionen 1978/79:708,

4. beträflande ändring av sjukpenninggrundande inkomst vid arbetslöshet med anledning av motionen 1978/79:1802 som sin mening ge regeringen till känna vad utskottet anfört,

5. beträffande sjukpenning till hemmamake med anledning av motionerna 1978/79:880 och 1978/79:1799 som sin mening ge regeringen till känna vad utskoUel anfört,

6. beträflande karensdagar inom sjukpenningförsäkringen avslå motionerna 1978/79:707, 1978/79:1805 och 1978/79:1811,

7. beträffande sjukpenning vid läkarkontroller avslå motionen 1978/ Nr 126

9:1628, Onsdagen den

8. beträffande fosterföräldrars räll lill sjukpenning avslå molionen 1978/ |g gpjj g-jg

79:874,

9. beiräffande sjukpenning vid arbelsgivarinträde avslå molionen 1978/ yjssa siuk-

t"A2, penningfrågor

10. beiräffande socialförsäkringsavgiften till sjukförsäkringen avslå motionerna 1978/79:1657 och 1978/79:1809,

11. beiräffande ett förenklat system för utbetalning av bidrag och ersättningar avslå molionen 1978/79:1223,

12. beträffande försöksverksamhet med bonusbelopp avslå motionen 1978/79:1816.

Följande två reservalioner hade avgivits av Per-Eric Ringaby (m)och Allan Åkeriind (m):

1. beiräffande sjukpenning lill ålderspensionär, vari reservanierna ansett
all utskottet under 2 bort hemställa

alt riksdagen med bifall ull molionen 1978/79:1798 skulle anta av reservanierna framlagt förslag lill lagom ändring i lagen (1962:38I)om allmän försäkring,

2. beträffande karensdagar inom sjukpenningförsäkringen, vari reservan
terna ansett att utskottet under 6 bort hemställa

att riksdagen med anledning av moiionerna 1978/79:707, 1978/79:1805 och 1978/79:1811 som sin mening gav regeringen till känna vad reservanterna anförl.

PER-ERIC RINGABY (m):

Herr talman! Det faktum att svenska folkel blir sjukare och sjukare oroar nästan alla människor i dag. Vi är världens sjukaste folk, helt enkelt. Varie förvärvsarbetande är frånvarande från arbetet nästan en månad varje år på grund av sjukdom, om man i beräkningen lar med både lång- och korltidssjuka.

Pä arbetsmarknaden är det de korttidssjuka som skapar problemen. Det är svårt att ersätta korltidssjuka, och för försäkringskassorna blir del elt betydande administrativt problem.

Trots att den ökande sjukfrekvensen oroar många människor har ändå ingenting gjorts för all komma till rätta med problemet. I socialförsäkringsutskottets belänkande nr 18 behandlas inle mindre än sex motioner med olika förslag och modeller till lösningar av problemet med korttidsfrånvaron på grund av sjukdom. Jag skall inte här gå in på de olika förslagen. Men man måste fråga sig om svenskarna verkligen är så sjuka som frånvaron lyder på. Eller är sjukersättningen så förmånlig att den direkt animerar lill frånvaro?

Ingen vågar dock tydligen ta tag i det här problemet, som ju faktiskt också är en form av ekonomisk brottslighet i den mån missbruk förekommer. Att

117

Nr 126

Onsdagen den 18 april 1979

Vissa sjukpenningfrågor

118

vara frånvarande från arbetet med sjukersättning ulan att vara sjuk är att dra fördelar av andras lojalitet och arbele.

Egentligen är del ganska egendomligt att inte socialdemokraterna reagerar härdare mot en ökande korttidsfränvaro på arbetet, socialdemokraterna som ju ofta lalar jusl om lojalitet, som ofta reagerar hårt när löntagare drar fördelar av fackliga förmåner utan att della i del fackliga arbetet.

Alla vet vi att sjukfrånvaro förekommer ulan att sjukdom föreligger, men vi vel inte i hur stor omfattning det gör del. Den kanske inle alls är sä stor som vi tror, men vi vel Ju ingenting så länge vi inle har gjort en allvarlig undersökning om omfattningen. Kanske är frånvaroproblemet elt uttryck för allmän dek.adans. Riksdagsledamöterna själva stålar ju med en frånvaro på 20-30 %, t. o. m. vid viktiga voteringar. Arbetsplatsernas frånvaro har elt högt föredöme i riksdagen.

Ute bland "vanligt folk", även bland löntagare, har man länge talat om behovet av att införa ell par tre dagars karenstid i sjukförsäkringen, men politikerna har alltid sagt nej. Redan 1975 avslog socialförsäkringsutskottel en moiion om införande av karensdagar med följande motivering:

"En återgång till ett system med karensdagar skulle enligt utskottets mening motverka etl av de främsta syftena med 1966 års reform. Härtill kommer att utskottet principiellt hyser den uppfattningen att kostnaderna för värd av sjuka människor i främsta hand skall bäras av dem som har de bästa förutsättningarna härför, nämligen de friska medborgarna."

Denna motivering är magnifikt vilseledande. Det finns nämligen inga enbart friska människor. Bara en ytterst liten grupp människor är ständigt friska. Den gruppen är så liten att den är helt försumbar i sammanhanget. Vi är ju alla både sjuka och friska i olika omgångar i livet, och vi betalar alla på samma säll sjukförsäkringen. Några speciellt friska beialare finns faktiskt inle.

Ingen betvivlar väl att vi, då vi kunde klara tre karensdagar före 1967, i dag kan klara t. ex. två. Man lever ju fakliskl billigare när man är hemma några dagar i influensa än om man åker till arbetet.

Den s. k. sjukpenningkommittén funderar f n. på olika sjukförsäkrings-frågor, bl. a. etl system där arbetsgivaren skall betala sjuklön de första dagarna vid anställds sjukdom. Vi reservanter tycker det är synd att sjukpenningkommitlén inle får fundera på ell system med karensdagar. Vi vet myckel väl alt karensdagar kan bli ett problem för de 1,25-1,5 miljoner löntagare som i dag har sjuklön och ersättning enligl kollektivavtal från första sjukdagen. Men del måste ju gå att lösa det problemet på något sätt. I reservaiionen 2 kräver vi all även ett system med karensdagar skall utredas av sjukpenningkommitlén.

I reservationen 1 tas ett betydligt mindre problem upp. Det gäller pensionärer som förvärvsarbetar. När pensionären är halvt eller helt sjukskriven så får han uppbära sjukpenning i sammanlagt högst 180 dagar. Sedan är han utförsäkrad. Dessa 180 dagar gäller även om pensionären är sjukskriven till hälften och uppbär halv sjukpenning.

Vi reservanter lycker att sjukförsäkringen i della speciella fall skall

Jämställas med föräldraförsäKringen, där ersättningen frän försäkringskassan utgår under dubbelt så lång lid vid halvdagsersällning som vid heldagsersättning.

Herr lalman! Med del anförda yrkar jag bifall även lill reservationen 1.

KARIN NORDLANDER (vpk):

Herr talman! Rätten till ersättning frän försäkringskassan vid sjukdom ingår i den sociallagstiftning vi har i vårt land som skydd för individer och familjer vid inkomstbortfall. Att sjukpenningen grundas på inkomsten är beroende på all inkomstbortfallet skall kompenseras till en viss gräns, så all den ekonomiska budgelen inle hell raseras under en sjukperiod.

I lagen om allmän försäkring, som reglerar ersättningen vid sjukdom, kan vi läsa: "Hos allmän försäkringskassa inskriven försäkrad äger enligt vad nedan sägs rätt lill sjukpenning, om hans sjukpenninggrundande inkomst uppgår lill minst fyratusenfemhundra kronor." Men av någon obestämd anledning finns det undantag från inkomstregeln. Om man är under 16 år och förvärvsarbetar, spelar inkomsten ingen roll, för då har man inle ens rätt att vara inskriven i försäkringssystemet för sjukförsäkring. Lagstiftarna menar tydligen att någon kompensation för inkomstbortfall vid sjukdom inte är nödvändig om man är ung, även om man förvärvsarbetar och måste försörja sig själv på sin inkomst.

Vänsterpartiet kommunisterna anser här, liksom i mänga andra fall, att användandet av åldersgränser för erhållandet av vissa sociala förmåner är orättfärdigt. Den spärr som inkomsigränsen utgör för utbetalandet av sjukpenning borde vara tillämplig pä alla som förvärvsarbetar, oavsett ålder. Även om övervägande delen av våra ungdomar fortsätter sina studier efter genomgången grundskola, söker sig ändå en del av dem av olika anledningar omedelbart ul på arbetsmarknaden. Undersökningar visar också att många skolungdomar arbetar kontinuerligt eller under ferier och helger även under skoltid, för att förstärka sin ekonomi.

Gällande bestämmelser innebär att de som inte fyllt 16 år hamnar i en sämre ekonomisk situation än de som nått denna ålder. För dem som omedelbart efter grundskolans slut går ut på arbetsmarknaden har del faktiskt betydelse vid vilken lid på året man är född. Om man inte är född på räll del av året inför skolavslutningen, så är man inle heller berättigad till sjukpenning vid förvärvsarbete. Detta är ju helt orimligt och inte bara en ekonomisk fråga ulan även en rättviseprincip.

Ungdomsarbetslösheten tvingar i dag allt fler ungdomar att söka sitt arbete utanför hemorten. Ungdomarna är då ofta helt hänvisade till sin egen inkomst för all klara mal, hyra och övriga utgifter. Utgifter för levnadsomkostnader är tyvärr inle baserade på åldersgränser. Åldersgränser gäller oftast inie för skyldigheter, bara i fråga om rättigheter. Det borde nu vara dags all rätta lill bestämmelsen all egen inkomst inte utgör sjukpenninggrundande inkomst på grund av åldersgränser.

Utskollel bestrider inle heller att det finns slarka skäl som talar för en sänkning av åldersgränsen för tillhörighet lill sjukpenningförsäkringen men

Nr 126

Onsdagen den 18 april 1979

Vissa sjukpenningfrågor

119

Nr 126

Onsdagen den 18 april 1979

Vissa sjukpenningfrågor

hänvisar nu liksom förut till att frågan tillhör del ämnesområde som den 1975 tillsatta socialpolitiska samordningsutredningen skulle behandla, och därmed avfiirdar man frågan.

Del har nu gått fyra år sedan utredningen tillsattes, och ingenting säger hur länge de arbetande ungdomarna skall vänta på resultat av utredningen. Det kan Ju dröja ytterligare fyra år, men det kanske utskottels talesman kan ge ell svar på. Även om det skulle bli ett positivt ställningstagande av uiredningen, så dröjer dei ju, som vi har sagt, ylteriigare ell antal år innan förslaget kan träda i kraft.

Herr talman! Vänsterpartiet kommunisterna kommer inte all sluta motionera i frågan förrän rättelse nåtts. Hänvisning lill utredningar är ingen hållbar motivering för att inte rätta lill uppenbara orättvisor i vårt socialförsäkringssystem. Ett slopande av åldersgränsen i sjukförsäkringssystemet kan inte heller utgöra så särskilt stort hot mot den sammantagna statliga budgeten att del motiverar avslag på motionen 223, som jag, herr talman, härmed yrkar bifall lill.

Under detta anförande övertog andre vice talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

120

BRITTA BERGSTRÖM (fp):

Herr talman! Jag skall börja med att yrka bifall till vad utskottet hemställt. I beiänkandei behandlas ett stort anlal motioner, och utskottet är enhälligt på alla punkter ulom två. Detta hänger samman med au de flesta frågor som behandlas i betänkandei är föremål för utredning.

Det finns alltså två reservationer av moderaterna, och Per-Eric Ringaby har nyss talat för dem. Jag börjar med reservationen 1 beiräffande sjukpenning till ålderspensionärer. Där kan jag egenlligen bara hänvisa lill ulskollets motivering för avstyrkandet av molionen 1798 pä s. 12 i belänkandet. Utskottsmajoriteten anser inte att man kan göra den jämförelse mellan föräldrapenning och sjukpenning som motionärerna gör. Del är för att möjliggöra samvaro med barnen vid tillfällen då detta är särskilt viktigt som föräldrarna får möjlighet alt i viss utsträckning själva välja hur de vill la ul föräldrapenning och ledighet. Vi menar alt det inte finns samma motivering när det gäller ålderspensionärerna.

Jag yrkar med detta avslag på reservaiionen 1.

I den andra reservaiionen följer moderaterna upp en motion om införande av karensdagar inom sjukpenningförsäkringen. Per-Eric Ringaby diskuterade frågan om sjukersättningen är för bra och om den därför utnyttjas på ett felaktigt sätt. Han sade att det förekommer sjukskrivning ulan an den är föranledd av sjukdom, men man vet inte omfattningen och orsakerna. Då lyckerjag det är egendomligt att tro alt man genom att införa karensdagar skulle kunna råda bot på detta missförhållande och att det skulle vara den rätta medicinen. Det kan misslänkas att ett visst missbruk förekommer, men del får inle leda lill att man försämrar för andra som verkligen behöver vara hemma pä gmnd av sjukdom. Inom folkpartiet betraktade vi det som ett

framsteg när man tog bort karensdagarna inom sjukpenningförsäkringen.

Utskollel har behandlat motsvarande motioner vid lidigare tillfällen och har då framhållit alt elt återinförande av karensdagar skulle motverka den reform som riksdagen tog 1966. Utskottet pekar också pä de uppgifter som sjukpenningkommittén har. Bl. a. skall den försöka mildra de effekier i de nuvarande reglerna som innebär all sjukpenning inie utgår för insjuknande-dagen. Vi har också den s. k. fridagarsregeln, som kan drabba en del personer ganska hårt. Tanken är alltså alt den enskilde skall kunna få bältre kompensation vid inkomstbortfall. Etl införande av karensdagar skulle gå i motsatt riktning.

Jag yrkar alltså avslag på reservaiionen 2.

Ulskotlel avstyrker vänsterpartiet kommunisternas moiion nr 223 med hänvisning till att riksdagen vid de två senaste riksmötena har avslagit samma motionsyrkande från vänsterpartiet kommunisterna. Utskottet har tidigare uttalat "att del inle vill bestrida att del finns skäl som lalar för en sänkning av åldersgränsen för tillhörighet till sjukpenningförsäkringen". Utskottet har alltså uttalat sig positivt till den här tanken, men som Karin Nordlander framhållit pågår här etl omfaltande utredningsarbete inom socialpolitiska samordningsutredningen, som har au behandla även denna fråga. Utskottet har inte ansell det vara lämpligt att bryta ul den här frågan ur utredningsarbetet. Jag hoppas alt det inte skall dröja alltför länge innan vi får ell förslag från utredningen som ger till resultat all vänsterpartiet kommunisterna inle ylleriigare en gång skall behöva känna sig föranlåtet att motionera i samma fråga.

Nr 126

Onsdagen den 18 april 1979

Vissa sjukpenningfrågor

PER-ERIC RINGABY (m):

Herr lalman! Det är väl i och för sig inte sä stor anledning all polemisera med Britta Bergström i denna fråga.

Del är klart att man inte får reda på orsakerna lill stor frånvaro på arbetsplatserna genom att införa en, två eller tre karensdagar. Däremot blir del mindre intressant att ta en korttidssjukskrivning, som inte är absolul nödvändig, om man har karensdagar. Karensdagarna fungerade ju ganska bra före 1967, och jag tror all de skulle kunna fungera bra även nu.

Det är oerhört svårt all säga vad del är för orsaker till en stor sjukfrånvaro. Man har talat om miljö och stress, och man har angett alla möjliga andra orsaker. Vi var på Volvo och tittade på företaget när det fyllde 50 år. Vi fick dä veta alt Volvo har den bästa arbetsmiljön bland alla bilfabriker i världen, men man har ändå en myckel stor frånvaro - den största bland väridens bilfabriker. Det säger alltså all allting inle beror pä miljön. Del har också gjorts försök med miljön, vilka fakliskl inle gett några klara utslag i form av mindre frånvaro. Den stora sjukfrånvaron har många orsaker. Ibland funderar man på försäkringskassorna huruvida läkare lar tillbörlig hänsyn lill det krav pä all arbetsförmågan skall vara nedsatt med 50 % som faktiskt gäller för all man skall bli sjukskriven. Yngre och äldre läkare ser litet olika på de här problemen. Vi vet att elt socialt missförhållande i dag kan så alt säga förstärka sjukdomsbilden vid ett läkarbesök.

121

Nr 126

Onsdagen den 18 april 1979

Vissa sjukpenningfrågor

Det finns som sagt många orsaker till den slora sjukfrånvaron, men Jag lycker ändå att sjukpenningkommitlén borde kunna få åtminstone fundera på ell syslem med karensdagar. Jag vel emellerlid alt karensdagar skulle medföra svårigheter pä grund av de sjuklönesystem man har pä olika håll i landei.

När del gäller frågan om sjukpenning lill ålderspensionärer säger Britta Bergström att man här inle kan göra en Jämförelse med föräldraförsäkringen, eftersom del där gäller tillsyn av barn, osv. Anledningen lill all ersättning utgår från sjukförsäkringen är kanske i detla fall inle så viktig. Den Jämförelse vi gör är att man vid halv ledighet enligl föräldraförsäkringen får dubbelt så många lediga dagar som en pensionär får sjukpenning vid halv sjukskrivning. Della är inle någon särskill stor fråga, men jämförelsen med föräldraförsäkringen lycker jag dock kan göras.

122

KARIN NORDLANDER (vpk):

Herr lalman! Britta Bergström konstaterar au man vid de två senasle riksmötena behandlat moiionerna på samma sätt, och det är ju rikligt. Men sedan var hon inte särskilt konkret i det hon sade. Det fanns en förhoppning om att det inte skulle dröja alltför länge innan förslag föreligger i riksdagen.

Jag är glad alt folkpartiet är positivt inställt till den berörda frågan. Men när del gäller finansieringen av sjukförsäkringen - som sker genom statsbidrag, arbetsgivaravgifter och de försäkrades egna avgifter- finns del inga undanlag med anledning av åldersgränsen. Då borde det inte heller finnas något undanlag i ulbetalningshänseende.

Vi lycker all åldersgränsen på 16 år nu är mogen för en omprövning, alt den bör slopas i lagen och att det enbart är inkomsten som skall vara underlag för sjukpenningen till samtliga förvärvsarbetande.

Vi lycker att man inle kan fortsätta med att hänvisa lill socialpolitiska samordningsutredningen, som behandlaren slort komplex av frågor-och vi vel ännu inle när utredningen kommer all lägga fram förslag. Del är hell enkelt inle lillfredsställande med den diskriminering som den nuvarande bestämmelsen innebär, och bestämmelsen kan naturiigtvis slopas utan vidare utredning.

Överiäggningen var härmed slulad.

Mom. 1

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemslällan, dels molionen nr 223 av Lars Werner m. fl., och förklarades den förta propositionen vara med Övervägandeja besvarad. Sedan Karin Nordlander begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposiiion:

Den som vill att kammaren bifaller socialförsäkringsulskotlets hemslällan i

betänkandet nr 18 mom. 1 röstar ja,

den del ej vill rösiar nej.

Vinner nej har kammaren bifallil motionen nr 223 av Lars Werner m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för Ja-proposilionen. Då Karin Nordlander begärde rösträkning verkställdes voiering med omrösiningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 269 Nej - 13

Nr 126

Onsdagen den 18 april 1979

Vissa sjukpenningfrågor

Mom. 2

Proposilionergavs på bifall lill dels utskottets hemslällan,dels reservationen nr 1 av Per-Eric Ringaby och Allan Åkerlind, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Per-Eric Ringaby begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposilion:

Den som vill att kammaren bifaller socialförsäkringsutskottets hemställan i

betänkandet nr 18 mom. 2 rösiar ja,

den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 1 av Per-Eric Ringaby och

Allan Åkeriind.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Per-Eric Ringaby begärde rösträkning verkställdes votering med omrösiningsapparat. Denna omröslning gav följande resultat:

Ja - 234

Nej - 47

Avslår - 1

Mom. 3-5

Kammaren biföll vad ulskotlel i dessa momenl hemställt.

Mom. 6

Propositioner gavs på bifall lill dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 2 av Per-Eric Ringaby och Allan Åkerlind, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Per-Eric Ringaby begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposilion:

Den som vill alt kammaren bifaller socialförsäkringsulskotlets hemställan i

beiänkandei nr 18 mom. 6 rösiar ja,

den det ej vill rösiar nej.

Vinner nej har kammaren bifallil reservaiionen nr 2 av Per-Eric Ringaby och

Allan Åkeriind.

123

Nr 126

Onsdagen den 18 april 1979

Översyn av det sociala trygghetssystemet

Vid omröslning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Per-Eric Ringaby begärde rösträkning verkställdes voiering med omrösiningsapparat. Denna omröslning gav följande resultat:

Ja - 229

Nej - 50

Avslår - 4

Mom. 7-12

Kammaren biföll vad utskottet i dessa momenl hemställt.

§ 11 Överiäyn av det sociala trygghetssystemet

Föredrogs socialförsäkringsutskottets betänkande 1978/79:19 med anledning av motion om översyn av del sociala trygghetssystemet,

I detta betänkande behandlades motionen 1978/79:1231 av Thorbjörn Fälldin m, fl, (c), vari hemslällls

1, all riksdagen uttalade sig för att det fortsatta reformarbetet avseende del
sociala trygghetssystemet skulle utgå från de i molionen angivna riktlinjerna
om ökad grundtrygghet,

2, att riksdagen hos regeringen begärde en översyn av det sociala
trygghetssystemet enligt motionens riktlinjer.

Utskottet hemställde all riksdagen skulle avslå molionen 1978/79:1231.

Reservation hade avgivits av Arne Magnusson, Maj Pehrsson, Gösta Andersson, ILlis Andersson och Börje Hörnlund (samtliga c) vilka ansell att utskottet bort hemställa

att riksdagen med bifall lill motionen 1978/79:1231 som sin mening gav regeringen lill känna vad reservanterna anfört.

124

GÖSTA ANDERSSON (c):

Herr lalman! I socialforsäkringsutskottets betänkande nr 19 behandlas centerns partimolion om del sociala trygghetssystemet. Det finns enligl vår uppfattning all anledning all självkritiskt analysera de stora salsningar som gjorts på del sociala området i vårt land under många år. Vi bör ställa oss frågan om de reformer vi beslutat får de resultat som vi avsett. Särskilt angeläget är det att nogsamt pröva beslut som tar i anspråk en stor del av samhällets resurser. Vårt sociala trygghetssystem tillhör det område som förtjänar en omsorgsfull och grundlig analys.

' En viktig målsättning med denna reformpolitik har varil alt åstadkomma en utjämning i samhället till förmän för de sämre lottade. Vi har alltså anledning att ställa oss frågorna: Leder vårt sociala trygghetssystem lill denna utjämning? Använder vi samhällets resurser på rätt sätt? Eller spiller vi bort

knappa resurser på bättre lottade grupper som redan är privilegierade?

Jag kan här endast koncentrerat försöka diskutera en del av vårt sociala trygghetssystem utifrån dessa frågeställningar. För att börja med sjukförsäkringen så har ersättningen inom den högsta sjukpenninggruppen ökal från 150 lill 242 kr. per dag under den senasle femårsperioden. Den s. k. hemmamakeförsäkringen har under samma lid ökat från 6 lill 8 kr. per dag. Den sämst ställda gruppen har fåll nöja sig med 2 kr. i ökning när den högsta inkomstgruppen inom sjukförsäkringen fått en ökning på 90 kr. per dag.

Man måste ställa sig frågan: Är denna stora skillnad verkligen sakligt motiverad? Det finns kanske de som vill hävda att höginkomslgmpperna är förvärvsarbetande och mera samhällsnytliga än de hemarbelande. Men är detta sant? En stor del av de förvärvsarbetande - såväl företagare och arbetare som tjänstemän - är t. ex. sysselsatta med all tillverka förstörelsevapen. Andra arbetar med alt tillverka olika prylar vars värde man kan diskutera. Ylteriigare andra sysslar med tillverkning av vissa leksaker som bidrar till att förstärka fördomarna hos våra barn. Dessa exempel som Jag har lagit får inte uppfattas som någon som helst kritik mot dem som arbetar inom dessa områden. I verkligheten är det nog så alt de flesta inte har några större valmöjligheter i sin sysselsättning.

Vad sysslar då de hemarbelande med? I många fall är de veckans alla dagar sysselsatta med omsorgen om sina barn. Det är säkert ingen som vill hävda att dessa föräldrar saknar arbete. Det är nog heller ingen som vill påstå att detta värdarbete inle skulle vara samhällsnyttigl. Snarare är del väl svårt alt utpeka arbeten som är mera angelägna än Just omvårdnaden om våra barn. Trots detla värderar samhället inte deras arbele högre än till 8 kr. per dag när de blir sjuka. Det är lätt att förstå att dessa människor inte känner någon större glädje över det trygghetssystem som har byggts upp i detla land.

Ser vi på vårt pensionssystem så finner vi att det också ger stora skillnader i standard. Har man haft förmånen av en hög inkomst - ofta också en privilegierad ställning i samhället - är man också garanterad en hög pension under ålderdomen. Oftast har man fått den höga inkomsten tack vare all samhället finansierat en stor del av den utbildning som bidragit lill en trygg sysselsättning och en personlig tillfredsställelse som inle går alt mäta i pengar.

För kroppsarbetaren, som haft elt kanske slitsamt, smutsigt och hårt arbele med relativt låg lön, blir även pensionen låg. Man kan t. o. m. säga all kroppsarbetarna i många fall får hjälpa lill alt finansiera den högre pensionen för höginkomsttagarna. I varje fall gäller det för kroppsarbetare som har en lång aktiv tid i produktionen.

Det är svårt alt motivera alt stora ojämlikheter i inkomstnivån skall återspeglas även pä ålderdomen. Särskilt svårt är del alt motivera etl socialt trygghetssystem som ger sämst trygghet för de jobb som de fiesta människor inle vill ha. Vi har frän centerns sida vid åtskilliga tillfällen kritiserat dessa orättvisor i pensionssystemet. LO har också i etl remissyttrande rest allvarliga invändningar mot ATP-systemets svaga fördelningseffekter.

Bosladsbidragen bör också ses som en viklig del av vår socialpolitik. När

Nr 126

Onsdagen den 18 april 1979

Översyn av det sociala trygghetssystemet

125

Nr 126

Onsdagen den 18 april 1979

Översyn av det sociala trygghetssystemet

riksdagen införde denna bidragsform var det i första hand för att hjälpa de sämst ställda i samhället. Den analys av bostadsbidragen som riksrevisionsverket nu genomfört visar all stödformen i vissa fall haren dålig utjämnande effekt. Enligl riksrevisionsverkels rapport kan t. ex. en fyrapersonersfamilj i elt visst inkomstläge efter skatt och med hänsyn tagen till bidrag få en slandardnivå som ligger 20 000 kr. högre än en fempersonersfamilj i moisvarande inkomslläge. När bidrags- och skaltesyslemet får sådana orimliga konsekvenser är det minsl sagt oroande. Ell så dåligt fungerande stödsystem kan vara nedbrytande för moralen och solidarilelsviljan i värt samhälle. Del borde vara en självklarhet all vi snabbi försöker komma lill rätta med dessa brister.

Även den nuvarande föräldraförsäkringen skapar vissa klyftor. Under den tid man är hemma och vårdar sitt barn kan skillnaden i ersättning uppgå till ungefär 50 000 kr. mellan den som ligger högst resp. lägst pä ersällningsska-lan. Vad är del då som motiverar dessa skillnader? Är del sä att den som får den högre ersätlningen på 242 kr. per dag sköler om sitt barn på elt bättre säll än den som har 32 kr. per dag i ersättning? Naturligtvis inte. Del är precis samma omsorg, samma omvårdnad, som föräldrarna svarar för. Vad är del då som motiverar så stora skillnader i ersättning för exakt samma arbete?

Den enda skillnaden är att den som får den högre ersätlningen på 242 kr. per dag har haft en hög inkomst före del att man fick sill barn. För den som får nöja sig med grundersättningen på 32 kr. per dag gäller ofta alt hon inle kunnat fä något arbele. Är del då räll att hon skall bestraffas även när hon utför samma vårdarbete som höginkomstlagaren? Det är väldigt svårt, för att inle säga omöjligt, alt finna en saklig motivering för denna myckel slora skillnad när del gäller stödformerna. Det är sannolikl omöjligt att finna ell annat arbele ule i samhället där inkomstskillnaderna inom ramen för föräldraförsfikringen är sä slora som när del gäller del arbete som utförs när föräldrar är hemma och värdar sina barn.

De slutsatser som man måste dra är att den som har privilegiet all få elt arbele - och då särskill den som har ell välavlönal arbele - också är privilegierad i värt trygghetssystem. Den däremoi som utför ell oavlönat arbete i form av t. ex. vård av barn i hemmet missgynnas tyvärr av stödsystemet.

För aU bryta den tendens till att skapa ökade klyftor som del nuvarande trygghetssystemet medför har vi från centerpartiels sida i partimoiionen 1231 förordat all del fortsatta sociala reformarbetet inriktas på att skapa ell gmndlrygghetssystem som ger en bälire utjämning mellan olika grupper. Utskottets majoritet menar all den socialpolitiska samordningsulredningen kommer alt i sitt arbele la upp de frågor som aktualiserats i molionen, men med hänsyn lill all direkliven för utredningen är hårt avgränsade har vi från centerns sida svårt att se att den kan göra något progressivt på det här området.

Jag vill därför, herr lalman, med delta yrka bifall till reservationen i socialförsäkringsulskotlets belänkande nr 19.

126

I detta anförande instämde Arne Magnusson, Eric Carlsson och Maj Pehrsson (samtliga c).

SVEN ASPLING (s):

Herr lalman! Den reservation som centerns represenlanler i socialförsäk-ringsuiskottet fogat vid detta betänkande är från flera synpunkter intres-.sanl.

Reservationen är föranledd av en parlimolion som centern väckte under den allmänna motionstiden och i vilken man kräver en översyn av del sociala trygghetssystemet.

Om innehållet i motionen skulle man kunna säga mycket. I flera avseenden är molionen avslöjande för tankar och avsikter som centern finner del opportunt att framföra. I reservationen är emellertid tonen delvis en annan. Man är försiktigare och mera återhållsam dä det gäller de i motionen framförda kraven. Det hela går ul på all man vill få lill stånd en utvärdering av .socialförsäkringssystemet, så att det blir, som man säger, heltäckande för alla människor i skilda situationer och all olika författningar samordnas lill ell enhetligt trygghetssystem. Della skall ha som grund en räll lill arbele för alla med möjlighet för den som pä så sätt inte kan försörja sig att erhålla en daglig gmndersällning.

Vidare vill man överväga möjlighelerna till ompriorileringar inom de nuvarande kostnadsramarna och få till stånd en kartläggning av del samlade resultatet av löner, skatter och transfereringar för olika familjetyper.

Socialförsäkringsutskottet har ingående redogjort för de åtgärder som under 1970-lalet vidtagits för att belysa och kartlägga olika samordningsfrågor inom del sociala bidrags- och trygghetssystemet. Eftersom Jag själv svarade för tillsättningen av socialpolitiska samordningsulredningen, kan det finnas skäl att erinra om alt uiredningen just har till uppgift att undersöka vilka förbällringar i samordningsavseende som kan genomföras inom ramen för befintliga bidragsformer och för dessa fastlagda principer i fråga om bidragens inrikining och omfattning.

Arbetet med översynen av gällande bestämmelser skall bedrivas med utgångspunkt i den totala resurstilldelningen och den huvudsakliga fördelningen mellan olika områden som är fastställd av statsmakterna. Målet för översynen skall vara att klarlägga hur långt det socialpolitiska bidragssystemet kan samordnas i en allmän socialförsäkring.

Del framhölls i direktiven all en huvudfråga i utredningsarbetet därigenom kommer att bli en systematisk genomgång av lagen om allmän försäkring med beaktande av samordningsfrågorna i denna lag och i förhällande lill andra bidragsförfallningar. Kommillén skall slutligen samråda med pågående utredningar som har i uppdrag att pröva olika delar av del socialpolitiska bidragssystemet. Utredningen avser att redovisa sina överväganden i hithörande frågor under andra halvåret 1979,

Om centerns avsikt således är att få till slånd en översyn av gällande bestämmelser och ingående kartlägga hur långt det sociala bidragssystemet kan samordnas i en allmän socialförsäkring, så är den uppgiften sannerligen

Nr 126

Onsdagen den 18 april 1979

Översyn av det sociala trygghetssystemet

127

Nr 126

Onsdagen den 18 april 1979

Översyn av det sociala trygghetssystemet

128

klart angiven i utredningens direkliv, I så fall kanjag inte finna annat än att man i reservaiionen i stort sett endasl slagit in öppna dörrar.

Av Gösta Anderssons anförande här i dag och av ell närmare studium av centerns partimolion framgår all man egenlligen är ule efter någoniing helt annat. Motionen är fylld av dunkla antydningar och av påståenden som minst •av alll är väl underbyggda. Man säger att trygghetssystemet är komplicerat och svåröverskådligt och all många inte kan överblicka sina rättigheter och kontrollera om utbetalningarna är korrekta. Många blir ulan vad de har rätt lill och andra tillskansar sig förmåner som de inte skall ha, heter det.

Man har inte täckning för dylika svepande formuleringar, I stort sett fungerar vårt trygghetssystem bra. Försäkringskassorna har byggt ut sin informations- och upplysningsverksamhet, 1 pensionsdelegalionerna behandlas de enskilda ärendena noggrant och ingående. Vi haren väl utbyggd besvärsorganisation, nu senast ylteriigare förstärkt genom de nyinrättade försäkringsrätterna. Det finns inga aktuella undersökningar som ger stöd för generella påislåenden att många går miste om stöd som de har rätt till. Riksförsäkringsverket har vidare förbättrat rutinerna, så att de försäkrade inle skall gå miste om sina rättigheter. Del kan naturiigtvis vara så, alt behövande människor inle söker socialhjälp, men vi vet inte hur vanligt det är. Den reform som socialdemokratin lade grunden till genom socialulredningen syftar till en socialtjänst, som bl, a. skall fånga in ekonomiska hjälpbehov och göra människor positiva till att ta kontakt med socialtjänsten, då de behöver bistånd lill sin försörjning m, m.

Del har varit mycken diskussion om bostadsbidragen. Men även här effektiviseras kontrollen genom registersamkörning.

Svepande formuleringar om missbruk skadar vår socialpolitik. Så onyanserade beskyllningar ger lätt grogrund för en osaklighet och hets i debatten, som vi sett många exempel på under årens lopp. Det är minsl sagt anmärkningsvärt att centern vill ge sig in på denna form av misstänkliggörande av vårl sociala trygghetssystem - låt mig ha del sagt, herr talman.

Man påstår att grundtryggheten fått stå tillbaka för standardtryggheten, och man talar - återigen i svepande formuleringar - om att skapa ett heltäckande grundtrygghelssystem.

Detla är ett allvariigt angrepp på hela vårt socialpolitiska reformarbete. Man bortser fö. från att vi under 1960- och 1970-lalen byggt ut de riktade insatserna för att förbättra grundtryggheten. Man nämner i motionen exempelvis inte den slora satsningen på bosladsbidragen lill barnfamiljerna.

Det är emellertid inte så svårt, herr talman, att finna vad man i motionen i stort är ute efter - och del framgick också av Gösta Anderssons anförande. Även om myckel är inlindat i tekniska termer och dunkla antydningar, så är del tydligen standardtryggheten man lycker illa om. Man säger fö, all standardtrygighelssystemet leder till att den som uppnått en hög inkomst kan bevara den vid sjukdom, arbetslöshet och efter pensioneringen, medan däremot de som levt under sämre ekonomiska förhållanden får fortsätta med detta. Man kan fråga sig vilka grupper centern vill försämra villkoren för,

eftersom man talar om "ompriorileringar inom nuvarande kostnadsramar". På något sätt är man tillbaka till den debatt som fördes om ATP på 1950-talet, Eftersom vi om några veckor - f ö, den 14 maj - kan fira 20-årsdagen av riksdagens beslut om ATP-reformens genomförande, skulle jag vilja erinra om vad Tage Erlander framhöll efter det historiska beslutet om ATP, Han påpekade nämligen all det inle längre gällde au bekämpa massfaltigdomen bland de gamla. Det var 1930-lalets problemalik. Det gällde inte längre att trygga någoriunda drägliga levnadsvillkor för de gamla, en minimistandard för alla. Det var 1940-talets problematik. Det gällde någonting därutöver, nämligen all för familjerna, de gamla och handikappade trygga en i huvudsak bevarad levnadsstandard, och han tillade: När våra borgerliga motståndare sökte förhindra den lagfästa pensionen genom att inbördes tävla om överbud på folkpensionerna innebar detta att de på nytt försökte utkämpa 1930-talets förlorade fältslag i 1950-talets samhälle.

Lät mig erinra om alt ATP-reformen trädde i kraft 1960 och att de första pensionsförmånerna utbetalades från ATP 1963. För varje år har sedan reformen fått allt större betydelse för allt fler människor. I år utbetalas närmare 15 miljarder kronor lill 1,2 miljoner ATP-pensionärer.

ATP-systemet är ännu i elt uppbyggnadsskede. För att stärka det ekonomiska grundskyddet för dem som saknar ATP eller har låg sådan pension infördes pensionstillskotten 1969. De ökar nu som bekant efter en fastställd plan fram lill år 1981, vilket innebär etl åtagande alt varje år höja gmndförmånerna inom folkpensioneringen uiöver den kompensation för prisstegringarsomerhällsgenom värdesäkringen av pensionerna. Resurserna har således i inte oväsentlig grad koncentrerats till pensionärsgmpper där behoven av ekonomiska förbättringar har bedömts vara mest framträdande. Detla bidrar i hög grad till utjämning mellan olika pensionärsgrupper.

Att skapa en "heltäckande" grundtrygghet och samtidigt skära ner de inkomstrelaterade Irygghetsanordningarna med kopplingar lill skaltesyslemet och med inslag av arbetsmotivation, som centern tydligen vill åsladkomma, pekar i utvecklingens föriängning hän mot ell slags negaliv inkomstskatt. Jag vill rekommendera Gösta Andersson alt studera betänkandet från socialpolitiska bidragsutredningen, som ingående redovisat vad det skulle innebära om man gav sig på grundläggande förändringar av vårt trygghetssystem. I utredningen redovisas innebörden av s. k. helhetslösningar - bl. a. minimigaranti, allmänt folkbidrag, negativ inkomstskatt etc. Kom inle sedan och säg, att man med sädana lösningar skulle förbättra grundtryggheten för de många människorna i vårl land!

Men naturiigtvis kan det finnas grupper som inle har samma intresse av inkomstrelaterade trygghetsförmåner som de slora löntagargrupperna. Orsakerna härtill kan vara fiera - förmögenhetsbildning, inkomstförhållanden etc. I det avseendet ger finansutskottets betänkande 1978/79:5 om värdemätning och förmögenhetsredovisning många intressanta upplysningar.

Det sagda innebär, herr talman, givelvis inte att vår socialpolitik är höjd över all kritik. Reformarbetet måste gä vidare. Men centerns moiion är etl direkt hot mot stora delar av grundtryggheten. Och nog kan framtiden inge

Nr 126

Onsdagen den 18 april 1979

Översyn av det sociala trygghetssystemet

129

9 Riksdagens protokoll 1978/79:125-126

Nr 126

Onsdagen den 18 april 1979

Översyn av det sociala trygghetssystemet

bekymmer Med etl budgetunderskott som snart är uppe i 50 miljarder kronor blir hotet mot vår sociala trygghet en realitet. Del är den ekonomiska politiken som behöver ändras för all del sociala reformarbetet skall vila på en fasl och säker grund. Dessulom visar centerns motion viklen av vakthållningen kring de grundläggande trygghelsreformer som vi byggt upp och av alt gä vidare dä del gäller all fördjupa och bygga ut tryggheten tor de många människorna i värt land.

Herr lalman! Med det sagda yrkar jag bifall lill socialförsäkringsulskotlets hemställan i dess belänkande nr 19.

130

GÖSTA ANDERSSON (c):

Herr lalman! Jag är ledsen över att Sven Aspling både läst vår partimolion illa och har lyssnat dåligt på vad jag lidigare sagt från denna talarstol. Om han vill anklaga centern för all misstänkliggöra del sociala trygghetssystemet, riktar han i sä fall exakt samma angrepp mot LO, som i elt yttrande angående pensionssystemet klart ullalar sig för all man bör se över ATP-systemet för all förslärka dess fördelningseffekl. Del är precis samma uppfaltning som också vi har i denna fråga. Vidare säger LO i etl annal yttrande, all del finns starka skäl pä en rad punkter all analysera bosladsbidragens fördelningspolitiska effekier. Jag kan inte tänka mig all LO ställer dessa krav bara för att yttranden skall skrivas, utan organisationen har naluriiglvis saklig grund för alt redovisa dessa uppfattningar. Väljer Sven Aspling att kritisera centern för all misstänkliggöra det sociala trygghetssystemet, riktar han samma kritik mot Landsorganisationen, och del är i så fall intressant.

Sven Aspling försöker göra gällande all det är opportuna åsikter som vi för till torgs. Jag tror inle att Sven Aspling i grund och bollen vill förneka att många föräldrar gör en viklig vårdinsats på olika områden av vårt samhälle, inle minst fÖr sina barn. Det är ovedersägligen så alt partivänner lill Sven Aspling här i kammaren starkt har kritiserat t. ex. hemmamakeförsäkringen och i motion krävt en betydande uppräkning av ersättningarna på del området. Det är inle rikligl hederligt att hävda att vi är ute för att försöka misstänkliggöra det sociala Irygghelssyslemel.

Jag pekade vidare pä den analys som riksrevisionsverkei gjort av bosladsbidragen, där man påtalar övemlbetalningar pä upp till 20 000 kr. Sven Aspling måste antingen underkänna riksrevisionsverkels analys eller tycka att del är rikligl att systemet skall fungera pä detta sätt.

När det gäller direktiven försöker Sven Aspling göra gällande alt den sociala samordningsutredningen kommer att i slort sett tillgodose de krav vi rest i vår parlimolion. Del sägs också i ulskollets belänkande. Jag frågar mig: Kan delta vara trovärdigt? Direkliven begränsar Ju i hög grad utredningens handlingsfrihet. Uiredningen har enligl direktiven alt hälla sig inom de resursramar som vi i dag har för våra sociala insalser. Hur skall utredningen kunna föreslå väsentliga förbällringar för de sämst ställda gmpperna, om insatserna skall begränsas till de resurser som redan finns? Då ivingas ju uiredningen all välja den väg som herr Aspling tydligen lyckie var fasansfull, nämligen aU: göra omfördelningar inom systemet. Man måste i denna fråga

klart redovisa vilken linje man vill välja för all stödja de sämst ställda. För att uiredningen skall kunna göra någoniing progressivt krävs ökade resurser. Det skulle vara inlressanl aU höra Sven Asplings uppfattning om denna sak.

.SVEN ASPLING (s):

Herr lalman! Jag har en känsla av att jag läst centerns partimolion grundligare än Gösta Andersson -Jag upplever det i varje fall så.

Gösta Andersson är inle rikligljust i den här debatten, när han försöker förankra sin ståndpunkt i LO:s remissyttrande över pensionskommitténs delbetänkande. Del säll varpå han refererar remissyttrandet är hell missvisande. Menar Gösta Andersson att LO skulle vilja bryta med inkomstbortfallsprincipen inom socialförsäkringen?

Jag har med mig LO:s remissyttrande. Vi skall väl kanske inle ha alltför mycken högläsning här, men jag vill slå fast att vad LO pekar på är den nuvarande löneslmkturen, vilken LO som den slora centrala fackliga organisationen självfallet släller i centmm för ålgärderna. Här kommer låglönesatsningen, löneutjämningen, in som ett avgörande instrument. Läs inledningsorden i del stycke som Gösta Andersson citerade:

"Nämnda fråga behandlades vid LO-kongressen 1976. Där fastslogs att strävandena efter jämlikhet i pensionssystemet först och främst är en lönepolitisk fråga." LO menar att del vore felaktigt att använda pensionssystemet som en sorts utjämningsinstrument. Man får med andra ord icke resignera då det gäller att på det lönepolitiska området fortsätla utjämningssträvandena.

Del är delta del gäller. Hur kan då en representant för centern stå i riksdagens talarstol och försöka pådyvla LO andra åsikter?

Centern har i sin moiion sagt följande: "Vid utformningen av nya sociala trygghetssystem bör man inle bygga pä standardtrygghelsprincipen. I stället måste huvuddelen av samhällets resurser för ekonomiska stödåtgärder användas för all skapa ett heltäckande gmndlrygghetssystem."

Vad är det dä man är ule efter? Del är ju att rasera de grundläggande principer som varit avgörande för del sociala trygghetssystemets uppbyggande.

Vad skulle det innebära om centern skulle få realisera sina dunkla, egendomliga tankar? Det skulle leda lill alt vi fick etl allmänt syslem efter någon sorts grundlrygghelsmodell och dämtöver säkeriigen florerande privata försäkringar, som de resursstarka i samhället tog i anspråk för att tillförsäkra sig oförändrad standard - en privatisering av tryggheten. Vad centern är ule efter är egenlligen fantastiskt: det är att vrida klockan tillbaka. Del är därför, herr talman. Jag har engagerat mig i denna fråga på det här sättet. Jag har blivit minsl sagt överraskad av alt centern går ul med propåer av detta slag.

Nu lar Gösta Andersson upp en rad olika ting, bl. a. familjepolitiken. Men vad centern är ute efter vet vi ju: hell enkelt alt konservera traditionella könsroller. Vi vill ha en familjepolilik som skapar trygghet för barnen och

Nr 126

Onsdagen den 18 april 1979

Översyn av det sociala trygghetssystemet

131

Nr 126

Onsdagen den 18 april 1979

Översyn av det sociala trygghetssystemet

frihet för familjerna och för kvinnan. Vi får återkomma lill den frågan. Gösta Andersson och jag har sannerligen ell långt arbele framför oss de närmaste dagarna, när Just familjepoliliken och föräldraförsäkringen skall behandlas i utskottet.

Som jag har sagt rör det sig här om ett misstänkliggörande. Gösta Andersson observerar uppenbart inte själv hur han formulerar just detta. Vi har ju byggt upp pensionssystemet på principen av i huvudsak bevarad standard på ålderdomen, men vi har dessulom riktade reformer Just för alt stödja grupper som har del besväriigi. Bosladsbidragen är ett exempel. Barnbidragen är generella. Vi har en allmän folkpension. Vi har en allmän sjukförsäkring. Hemmamakeförsäkringen - visst kan vi diskutera den, och vi har säkeriigen anledning att i mån av resurser förbättra den försäkringen; den frågan är f ö. nu under utredning.

Det avgörande här är ju centerns sätt att hell enkelt försöka rasera gmndläggande principer för hela vårt sociala trygghetssystem. Man blir minsl sagt förvånad.

Gösta Anderssons inlägg har egentligen bara understmkil vad Jag anade alt man var ute efter, nämligen alt skjuta in sig på avgörande punkter i det trygghetssystem som för det svenska folket i dag är av avgörande betydelse.

132

GÖSTA ANDERSSON (c):

Herr lalman! Jag är övertygad om all jag har läst rätt i LO:s yttrande om pensionssystemet. Varken LO eller centern vill riva upp något pensionssystem, men vi vill båda ge de sämst ställda grupperna förbättringar inom pensionssystemet. Det är detla vi vill uppnå och ingenting annal.

Sven Aspling får faktiskt försöka bestämma sig för vilken fot han skall stå på när det gäller utformningen av den framtida sociala irygghetspolitiken. Han säger i slutet av sitt senaste inlägg all nog finns det skäl alt förbättra för dem som haren hemmamakeförsäkring, och då är han tydligen inne på den socialdemokraliska motionen och även pä den cenlermolion som utskottet lidigare har behandlat. Om han har den uppfattningen att vi skall salsa på de svagare grupperna, dä är den här diskussionen alldeles överfiödig. Men vad centern har velat åstadkomma är ingenting annat än alt förbällra just för de svagare grupperna, och då krävs del också alt man är beredd att analysera det trygghetssystem som fungerar i dag. Jag får en otäck känsla av att Sven Aspling försöker inta en attityd som ger intryck av att han är rätt nöjd med de socialpolitiska reformer som utformades under hans tid. Det lyckerjag är en rätt fariig, självgod attityd. Vill han verkligen försvara ett system som efter bidrag och skatter i vissa fall ger en standardskillnad på nära 20 000 kr. per år mellan olika barnfamiljer? Eller tror han inte på den analys som utförts av riksrevisionsverkei?

LO börjar tydligen - jag upprepar del ännu en gäng - tvivla pä all bostadsbidragen får den fördelningspoliiiska effekt som man skulle önska. LO Släller en rad väsentliga och kritiskt granskande frågor om bostadsbidragen i sitt yttrande till socialdepartementet. Går Sven Aspling emol LO:s

ståndpunkt? Tycker han all LO redovisar helt okunniga ståndpunkter i fråga om bostadsbidragen? Urjämlikhels- och rättvisesynpunkt är del angelägel att vi får svar pä dessa frågor som LO har redovisat. Jag har i varje fall för min del, herr talman, myckel lätt an ställa upp bakom LO:s yttrande i delta fall.

SVEN ASPLING (s) kort genmäle:

Herr talman! Nej, Gösta Andersson, det går inle alt komma undan i den här debatten genom att försöka göra gällande all LO och Gösta Andersson har likvärdiga åsikter. Vad Jag diskuterade var LO:s synpunkter i remissyUrandel lill pensionskommittén. Det gällde ATP, den reform som inte minsl LO kämpade för med sin dåvarande ordförande Arne Geijer i spetsen. Vad man har pekat på i remissyttrandet är att lönestrukturen måste ändras - och därmed självfallet också pensionerna och deras materiella innehåll. Det borde Gösta Andersson känna lill.

Det är självklart att vårt sociala trygghetssystem ständigt måste ses över, utvecklas och förbättras. Jag har ägnat en hel del av mitt liv ål detla. Och försök inle göra gällande här attjag skulle inta någon självgod attityd! Del är myckel som är ogjort i det här landei. Men man kan inle reformera del sociala trygghetssystemet så som Gösta Andersson och molionen föreskriver. Visst skall vi analysera. Det ärdel samordningsutredningen har lill uppgift att göra, och Jag har noggrant citerat direkliven.

Herr lalman! Jag skall inle förlänga debatten mera. Jag vill bara återigen uttala min stora förvåning över centerns agerande på den här punklen. Del tycks här finnas med, harjag tillåtit mig all säga, opportuna taktiska skäl. För vårl vidkommande - och jag hänvisar lill arbetarrörelsens hela historia i fråga om socialpolitik och irygghetspolitik - har del gällt att se lill att de sämst ställda människorna i landet får del bältre och tryggare sä långt resurser och möjligheler föreligger. 1930-lalet, 1940-lalel, 1950-lalel, 1960-talet och 1970-lalet är fyllda av dylika reformer i olika avseenden. Gösta Andersson skall vara medveten om att om ni kommer alt fortsätta den här kampanjen, det här misstänkliggörandet av grundläggande principer i vårl sociala trygghetssystem, kommer ni alt möla hårt motstånd från hela arbetarrörelsen.

Nr 126

Onsdagen den 18 april 1979

Översyn av det sociala trygghetssystemet

GÖSTA ANDERSSON (c) kort genmäle:

Herr lalman! Är det opportunt all försöka rätta till svagheter i det sociala Irygghelssyslemel vill Jag rekommendera herr Aspling alt också bli opportun.

LO har myckel rikligl pekal på ojämlikhelerna i lönesystemet i sitt remissyttrande, men man säger samtidigt alt LO inte kan finna sig i att invänta etl mer jämlikt lönesystem. Man säger också klart i sitt remissyttrande att det krävs en översyn av del pensionssystem vi har för all få en siörre jämlikhet inom detta system.

För att ingen skall tro på försöken au måla mörka bilder över centerns grundtrygghetsmotion vill Jag gärna försäkra alt det inte på en enda punkt i denna motion finns några krav eller några förslag som syftar lill alt rasera del

133

Nr 126

Onsdagen den 18 april 1979

Översyn av det sociala trygghetssystemet

sociala trygghetssystem vi nu har eller försämra det för några grupper. Del vi diskuterar är vad vi inom detta trygghetssystem kan göra för alt skapa större rättvisa och siörre jämlikhet.

Jag vill gärna erkänna att vi i del här landei - det kan vara en komplimang lill Sven Aspling - haft en hög ambitionsnivå när del gällt alt anvisa resurser till utjämning för att skapa social trygghet. Sverige har kommit längre än de flesta andra länder - det kan Jag myckel väl understryka. För den skull får vi naturiigtvis inte tro all vi funnii de allra bästa metoderna för att fördela resurserna. Det har funnits och finns fortfarande en stark solidariletskänsla hos det svenska folket. Det gäller för oss att vara rädda om den, och då krävs del att vi sätter in våra sociala resurser där de bäst behövs i fortsättningen.

134

SVEN ASPLING (s):

Herr lalman! Gösta Andersson skall läsa motionen grundligare. Del ni kräver är Ju en omprioriiering inom nuvarande kostnadsramar. Del innebär all man måste försämra för vissa grupper. Man måste ta från några - och del måste vara från löntagarna - för att ge till andra. Del är själva innebörden i molionen.

Det är åierigen fel när Gösta Andersson söker göra gällande all LO skulle rikta angrepp mot de gmndläggande principerna i ATP-systemet. Gösta Andersson kommeratt fåen protest från LO på den punkten. Däremoi är det klart att vi i fortsättningen måste se till alt människor i del här landei som fortfarande har det besväriigi och svårt får sin irygghel utbyggd i olika avseenden. Del är del vi hållit på med. Men då kan man inle följa de vägar som centern föreslagil i sin motion. Då kommer man fel - definitivt.

Jag citerade Tage Erlander, och del är intressant hur han belyser utvecklingen i vårt land. Ty Gösta Andersson skall komma ihåg vad del egenlligen var fråga om då del gällde ATP. Vissa grupper - framför alll vissa tjänstemannagrupper, inle minst de stats- och kommunalanställda - hade tillkämpat sig inkomstrelaterade förmåner på pensionssidan, medan Sveriges arbetare icke hade del. De fick del genom en hård strid om ATP, den reform vi nu fört i hamn och som i dag betyder sä myckel och för varje år kommer att betyda ännu mer för alll fier människor.

Skulle det vara ett framsteg, Gösta Andersson, all vrida klockan tillbaka, alt bryta med de inkomstrelaterade förmånerna? Skulle del skapa en siörre utjämning, en störte jämlikhet? Menar Gösta Andersson detla?

Herr lalman! Om den här debatten har varit värdefull, så är det väl i del avseendet all det nu slår klart all centern - jag trodde inte del tidigare -fakliskl bär på avsikter, som tydligen är allvarligt menade, all åstadkomma djupgående förändringar i trygghetssystemet, ompriorileringar som måste innebära väsentliga försämringar för gmpper som efter hård kamp har tillkämpat sig sociala trygghetsförmåner.

GÖSTA ANDERSSON (c):

Herr talman! Del är naluriiglvis rätt meningslöst att Sven Aspling och jag för en deball, där vi beskyller varandra för att inle kunna läsa innantill. Jag förstår all del för Sven Aspling känns litet obehagligt all tvingas konstatera och erkänna att del sociala trygghetssystemet har beiydande svagheter, som drabbar de sämst ställda i samhället.

Om Sven Aspling läser första ati-salsen i partimoiionen, finner han all del där Slår myckel klart och tydligt all del fortsatta reformarbelel, avseende del sociala trygghetssystemet, skall utgå frän de i motionen angivna riktlinjerna om Ökad gmndtrygghel. Kan vi bli överens om alt de framtida satsningarna bör ha denna inrikining? I så fall är denna debatt överfiödig, ty dä är vi ganska sams i fortsättningen. Det skulle Jag hälsa med stor tillfredsställelse.

Nr 126

Onsdagen den 18 april 1979

Översyn av det sociala trygghetssystemet

SVEN ASPLING (s):

Herr talman! Vi har byggt upp en grundtrygghet här i landet i mänga olika avseenden. Det som oroar mig är att centern uppenbarlär ute efter att i långa stycken försämra denna grundtrygghet. Jag har sagt att det finns mycket som är ogjort och att vi har myckel kvar all göra. Men vi kan inte följa centerns väg efter de riktlinjer som är angivna i motionen.

Del är uppenbart inkomslbortfallsprincipen, de inkomstrelaterade förmånerna, som Gösta Andersson är ute efter. Det skapar ett egendomligt inslag i denna debatt, som jag inle närmare skall gä in pä. Vi får väl anledning alt återkomma. Men en sak är klar: Skulle centern verkligen ha möjligheter att realisera de här tankarna, då vet vi vad resultatet skulle bli konkret. Del skulle bli försämringar över slora sociala irygghetsfält. Det skulle drabba väldigt många människor. Ni har inle begärt några resursförstärkningar i molionen ulan ompriorileringar, och det måste innebära att många måste få det sämre. Detla dunkla tal harjag kallat för elt misstänkliggörande av vårl trygghels-syslem. Och jag finner mig ha fog för del.

PER-ERIC RINGABY (m):

Herr lalman! I och för sig harjag väl inle någon siörre anledning alt lägga mig i den här trätan mellan Sven Aspling och Gösta Andersson. Från början tänkte jag inle heller göra del, men som debatten nu har utformats måste jag göra en kort deklaration.

Vi moderater kan under inga omständigheter rösta på centerns reservation. Den är oklar - den saken är alldeles uppenbar. Del förhäller sig så att Gösta Anderssons partikamrat Elis Andersson och jag ingår i den socialpolitiska samordningsutredning som ulskoltel hänvisar lill och som har fått i uppgift att se över hela vårt socialpolitiska system. Både Elis Andersson och jag vet hur svårt det här jobbet är.

Jag ifrågasätter om Elis Andersson kan få med sigdeandra i uiredningen pä elt system som är enbart ett grundtrygghelssystem. Värt sociala system är kopplat till den inkomst man har - man kan diskutera det, men så är del uppbyggt. Att ändra det låter sig inte göras i en handvändning. Men vi funderar över de här sakerna i utredningen. Och de är svåra, mycket

135

Nr 126

Onsdagen den 18 april 1979

Översyn av det sociala trygghetssystemet

svåra.

Jag tror alt Elis Andersson instämmer med mig när jag säger att vi måste bygga vidare på det system vi har. Vi måste försöka få ell socialt syslem som i slort sett bygger på de inkomsler människorna har men samtidigt försöka hjälpa människor som av olika anledningar aldrig fåll någon inkomst här i livet, människor som startar från en mycket låg nivå. Vi är alla ense om att vi skall försöka hjälpa upp dem. Men de i samhället som under livet skaffat sig olika inkomster måste när de blir pensionerade eller sjuka ha en ersättning som bygger på den inkomsten. Kostnaderna för dessa människor upphör ju inte i och med alt de blir sjuka eller pensionerade. De måste klara sina kostnader även då. Därför har vi elt system som grundar sig på våra inkomsler.

Vi fortsätter i utredningen och jobbar efter den här modellen. Elis Andersson och jag är nog ense om alt vi måste fortsätta på den här vägen. Den här debatten är ganska meningslös, lyckerjag. Det som centern är ute efter pågår ju för fullt, även om uiredningen inte till alla delar kan biträda vad som Slår i partimoiionen. Därför kommer kammarens moderata ledamöter all rösta med ulskoltel i denna fråga.

136

ERIC CARLSSON (c):

Herr lalman! Det var utskottets ärade herr ordförande som föranledde mig att begära ordet med sina påståenden att centern vill rasera grundläggande principer för värt socialförsäkringssystem. Hert Aspling tog t. o. m. lill brösttoner. Dessulom kom han med elt hot, nämligen att om vi vill förbättra situationen för dem som är sämst ställda i det här samhället så skulle man minsann sätta in krafter mot centern. Del är inle värdigt all föra debatten sä från socialförsäkringsutskottets sida med hänsyn till det förfiulna som finns i de här frågorna.

Vad vi diskuterar är alt inle bara de som har det bra skall få del bältre utan alt de som har det sämst i första hand skall få förbättringarna. Del är den ompriorilenngen vi måste salsa på i den omfallning som vi får ökade resurser.

Låt mig bara la två exempel! Vi har i dag i familjestödel en variation mellan 32 kr. per dag och 242 kr. per dag. När det gäller sjukförsäkring har de hemmavarande fåu en förbättring frän 6 kr. lill 8 kr. per dag, samtidigl som den andra gmppen har fått en förbättring frän 150 lill 242 kr. per dag. Vi säger all de framtida satsningarna inom ramen för de resurser vi har måste läggas pä dem som har del sämst ställt. Jag kan inle inse alt man därmed raserar eller förstör något syslem. Man bygger upp en grundtrygghet för de människor som vi lever nära och vilkas talan centern försökl föra här i huset så länge jag har varit med både i andra lagutskottet och i socialförsäkringsutskottel.

Låt mig påminna om all vi inte har fåll förbällringar utan kamp, Sven Aspling! Ta frågan om pensionstillskotten för pensionärerna! Ta frågan om den sänkta pensionsåldern! De borde ge anledning till litet grand eftertanke och självkritik och inte till att ta lill brösttoner.

Jag ber, herr talman, att få yrka bifall till reservationen.

SVEN ASPLING (s):

Herr talman! Eric Carissons anförande ger mig endasl anledning till ett påpekande, nämligen alt det är innehållet i centerns partimolion, dess krav och synpunkter som har legal lill grund för mina inlägg här i dag.

ERIC CARLSSON (c):

Herr lalman! Del var brösttonerna från Sven Aspling som föranledde mig alt begära ordet. Vad jag har sagt slår Jag fasl vid.

Överiäggningen var härmed slutad.

Propositioner gavs på bifall till dels ulskouets hemställan, dels reservationen av Arne Magnusson m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Gösta Andersson begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposilion:

Den som vill att kammaren bifaller socialförsäkringsutskottets hemställan i

betänkandet nr 19 röstar Ja,

den del ej vill rösiar nej.

Vinner nej har kammaren bifallil reservaiionen av Arne Magnusson m. fi.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöier ha röstat för Ja-propositionen. Då Gösta Andersson begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 209

Nej - 71

Avstår - 1

Nr 126

Onsdagen den 18 april 1979

Lokal- och utrustningsplaneringen vid statliga högskoleenheter

§12 Lokal-och utrustningsplaneringen vid statliga högskoleenheter

Föredrogs ulbildningsutskollels betänkande 1978/79:29 med anledning av proposilionen 1978/79:92 om lokal- och utruslningsplaneringen vid slalliga högskoleenheter jämle motion.

I propositionen 1978/79:92 hade regeringen (utbildningsdepartementet) efter föredragning av utbildningsministern Jan-Erik Wikström föreslagil riksdagen att

1. bemyndiga regeringen au vidla de ålgärder som erfordrades för alt
avveckla nuvarande kommitléorganisation för lokal- och ulrustningsplane-
ring,

2. godkänna de riktlinjer för lokal- och utrustningsplaneringen för statliga högskoleenheter som förordals i proposilionen,

3. bemyndiga regeringen att disponera högst 1 600 000 kr. från nionde

137

Nr 126

Onsdagen den 18 april 1979

Lokal- och utrustningsplaneringen vid statliga högskoleenheter

138

huvudtitelns anslag Kommittéer m. m. för att budgetåret 1979/80 bestrida kosinaderna för den i propositionen förordade organisationen för lokal- och ulrustningsplanering.

Beiräffande propositionens huvudsakliga innehåll anfördes följande:

"Med början är 1964 härav Kungl. Maj:l och senare av regeringen tillkallats lokal- och utrusiningsprogramkommilléer, en vid varje universitetsort liksom en för jordbrukets högskolor. En speciell universiteisresiaurangkom-miiié har tillkallats för högskolornas resiaurangfrågor. Kommittéernas verksamhetsområden har efter hand vidgats lill alt omfatta lokal- och ulrustningsplanering för i huvudsak all statlig högskoleutbildning saml därtill knuten forskning och förvallning.

Kommittéerna har all utreda de lokal- och utrustningsbehov som aktualiseras främst av lokala eller centrala högskolemyndigheter. Behoven omsätts i lokal- resp. utrusiningsprogram som fastställs av kommittéerna. Lokalprogrammen bildar underlag för de byggnadsprogram som redovisas av byggnadsstyrelsen för regeringen och som efter prövning normalt leder till uppdrag lill byggnadsstyrelsen att projektera och utföra byggnader. Kommittéerna utreder högskoleenheternas behov av ersättningsanskaffning av inredning och utrustning och prövar lokalbehov vid förhyrningar.

En särskild samarbeisnämnd svarar för au utarbeta vissa normer och anvisningar för programarbetet samt för övergripande prioritering av akluella byggnadsobiekl och ersättningsbehov av utrustning. Handläggning av lokal-och ulruslningsfrågorna vid kommittéerna sker vid ell gemensamt kansli.

I proposilionen föresläs all nuvarande kommitléorganisation för lokal- och ulruslningsfrågor avvecklas. Arbetet med dessa frågor inom den statliga delen av högskolan förs i stället till stor del över på de enskilda högskoleenheternas styrelser. I proposilionen föreslås speciella organ, s. k. lokalnämnder för hithörande frågor. De regionala aspekterna på framför alll den grundläggande högskoleutbildningens lokal- och utrustningsbehov skall bevakas av regionsiyrelserna. Till universitets- och högskoleämbete förläggs samordnande och prioriterande uppgifter. Dit knyts även vissa expertgrupper som finns inom den nuvarande lokal- och ulrustningsprogramorganisationen.

Lokal- och utruslningsplaneringen vid Sveriges lantbruksuniversitet föreslås ske på likartat sätt.

Universitetsrestaurangkommittén föreslås bli avvecklad och uppgifterna fördelade på olika myndigheter.

Förslagen syftar till alt anpassa planeringen av lokaler och utrustning lill den nya högskoleorganisationen och i övrigl ändrade fömlsättningar."

I detta sammanhang hade behandlals motionen 1978/79:2211 av Georg Andersson (s) och Christer Nilsson (s), vari yrkats all riksdagen som sin mening gav regeringen till känna vad som i motionen anförts om organisatorisk anknytning till regionstyrelserna av de handläggarresurser som skulle slällas lill förfogande för lokal- och ulrustningsprogramarbetel inom högskolan.

Utskottet hemställde

1. alt riksdagen bemyndigade regeringen au vidla de åtgärder som
erfordrades för all avveckla nuvarande kommitléorganisation för lokal- och
utrustningsplanering för statliga högskoleenheter,

2. alt riksdagen beiräffande personalresurser för lokal- och ulrustningsprogramarbetel vid högskoleenheterna med avslag pä molionen 1978/79:2211 godkände vad som förordals i proposilionen 1978/79:92,

3. att riksdagen i övrigl godkände de riktlinjer för lokal- och utrustnings-planeringen för statliga högskoleenheter som förordats i propositionen 1978/79:92,

4. all riksdagen bemyndigade regeringen att av det under nionde huvudtiteln för budgetåret 1979/80 anvisade reservationsanslaget till Kommittéer m. m. disponera högst I 600 000 kr. för att bestrida kosinaderna nämnda budgetår för den i propositionen 1978/79:92 förordade organisationen för lokal- och utrustningsplanering.

Nr 126

Onsdagen den 18 april 1979

Lokal- och utrustningsplaneringen vid statliga högskoleenheter

Reservalion hade avgivits av Stig Alemyr, Bengt Wiklund, Lars Gustafsson, Roland Sundgren, Helge Hagberg, Lennart Bladh och Lena Hjelm-Wallén (samtliga s) som ansett att utskottet under 2 bort hemställa

att riksdagen beträffande personalresurser för lokal- och utmstningspro-gramarbetet inom högskoleregionerna som sin mening gav regeringen till känna vad reservanterna anförl med anledning av molionen 1978/ 79:2211.

LARS GUSTAFSSON (s):

Herr lalman! Socialdemokraterna i ulbildningsulskotlet har reserverat sig på en punkl i betänkandet om lokal- och ulmsiningsplaneringen vid slalliga högskoleenheter. Del gäller placeringen av resurserna för handläggarljänster-na.

Vi utgår ifrån att dessa handläggare skall tjäna hela regionen och inle bara den största högskoleenheten. Vi tar vidare fasta på vad som sägs i proposilionen om regionslyrelsernas roll. Där slår del bl. a. att de skall ha etl särskilt ansvar för de små högskoleenheternas lokal- och ulmsiningsbehov, att det skall vägas mot behoven för övrig grundläggande utbildning inom regionen och alt erforderlig samverkan i lokal- och ulmslningsfrågor kommer lill Slånd mellan berörda högskoleenheter. Vi tror alt regionsiyrelserna kan leva upp lill detta särskilda ansvar bältre om de får den personresurs som proposilionen talar om.

U 68-beredningen var för sin del inne på liknande tankegångar när den förordade att regionstyrelser skulle inrättas, nämligen all det särskill för de små högskoleenheterna vore bältre om olika slag av service kunde ges frän ett regionalt organ som var fristående från de olika högskoleenheterna. Instruktionen för regionstyrelserna fick också i sin 5 § en formulering som pekar i den riktningen:

"Regionsiyrelsen skall inom regionen främja ett nära samband mellan forskning och den grundläggande högskoleutbildningen. Regionsiyrelsen

139

Nr 126

Onsdagen den 18 april 1979

Lokal- och utrustningsplaneringen vid statliga högskoleenheter

skall handlägga frågor om organ, institutioner eller andra arbetsenheter, inrättningar och resurser som är gemensamma för tvä eller fiera högskoleenheter eller för högskoleenhet och kommun eller landstingskommun som anordnar högskoleutbildning, i regionen."

Där nämns alltså ordet resurser, och vi anser att de här handläggarna, av vilka det Ju skall finnas en per region, är exempel Just på en sådan resurs som instruktionen för regionsiyrelserna talarom. Vi menardärförati det vore bäst om handläggarna placerades vid regionstyrelserna.

Det är mot den bakgrunden, herr talman, som jag ber an få yrka bifall till reservaiionen vid utbildningsutskottets betänkande nr 29.

140

JÖRGEN ULLENHAG (fp):

Herr talman! Det har rått stor enighet pä de flesta punkier i ulskotlel när del gäller proposilionen om lokal- och utruslningsplaneringen vid slalliga högskoleenheter. Det är endasl på en punkt som de socialdemokraliska ledamöterna har reserverat sig. Som framgick av Lars Gustafssons inlägg vill man frän socialdemokratiskt häll knyta en personell resurs lill regionstyrelsen i varje region.

Från utskoltsmajoritetens sida följer vi i stället propositionens förslag, som innebär au universiteten i Uppsala, Lund, Göteborg, Umeå och Linköping får vardera en tjänst. Tvä tjänster föreslås dessutom för Stockholmsregionen, och placeringen av dessa tjänster skall bestämmas sedan UHÄ har lämnal förslag.

Det finns myckel goda skäl för att följa utskottsmajoriteten och inte reservanterna. Grundinställningen bakom förslaget är Ju, att de enskilda högskoleenheterna skall ges ökat ansvar också när det gäller lokal- och Ulrustningsplanering. Det hör också till bilden att en beiydande del av lokalplaneringen berör forskningslokaler, för vilka regionsiyrelserna inte har primäransvar eller överblick. Regionsiyrelserna har inte heller i remissvaren hävdat au handläggarresurser skall föriäggas till den regionala nivån. Regionsiyrelsen i Lund t. ex. förordar en organisatorisk uppbyggnad kring större högskoleenhet i varje region.

Regionsiyrelserna bör enligl propositionen och utskottsbetänkandet inte medverka i handläggningen av enskilda lokal- och utrusiningsärenden utan i första hand yttra sig över de lokala myndigheternas behovsredovisningar. Utskottet understryker dock vad föredragande statsrådet anfört om region-styrelsernas särskilda ansvar i fråga om de små högskoleenheternas lokal- och utrustningsbehov. Enligt proposilionen skall också de befattningshavare som knyts lill de lokala enheterna vara skyldiga all ägna erforderlig lid ät de mindre högskoleenheternas programbehov.

För all sammanfatta: Skälen för att följa proposilionen och utskottsbetänkandet är uppenbara. Förslaget där ligger i linje med den utredning som ligger lill grund för den föreslagna omorganisationen. Remissvaren ger sammanlaget inte underlag för reservanternas linje. De mindre högskoleenheternas programbehov kan tillgodoses genom att befattningshavarna vid universiteten skall ägna tid också ät de mindre högskoleenheterna. Regionstyrelserna

har också ell särskilt ansvar i fråga om de små högskoleenheternas lokal- och Nr 126

utrustningsbehov. Onsdagen den

Herrtalman! Jag ber att få yrka bifall till utskottets hemställan på samtliga ig ■, inyn

punkter.

Överiäggningen var härmed slutad.

Mom. 1

Utskottets hemslällan bifölls.

Hälso- och miljöfarliga varor m. m.

Mom. 2

Proposilionergavs på bifall lill dels utskottets hemslällan, dels reservationen av Stig Alemyr m. fi., och förklarades den förra propositionen vara med övervägandeja besvarad. Sedan Lars Gustafsson begärt voiering upplästes och godkändes följande voleringsproposilion:

Den som vill alt kammaren bifaller utbildningsutskottets hemställan i

beiänkandei nr 29 mom. 2 röstar Ja,

den det ej vill rösiar nej.

Vinner nej har kammaren bifallil reservaiionen av Stig Alemyr m. fl.

Vid omröslning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat förja-propositionen. Då Lars Gustafsson begärde rösträkning verkställdes voiering med omröstningsapparat. Denna omröslning gav följande resultat:

150 128

Nej

Mom. 3 och 4

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

§ 13 Föredrogs

Jordbruksulskoilels betänkande

1978/79:22 med anledning av motioner om bilavgaser m. m.

Utskottets hemställan bifölls. § 14 Hälso- och miljöfarliga varor m. m.

Föredrogs Jordbmksutskottets betänkande 1978/79:23 med anledning av motioner om hälso- och miljöfarliga varor m. m.

I delta betänkande behandlades moiionerna

1978/79:229 av Ulla Ekelund (c)och Bengt Bengtsson (c), vari hemslällls au riksdagen beslutade att som sin mening ge regeringen till känna att användningen av klorerade paraffiner borde förbjudas, om även komplelte-

141

Nr 126 rande undersökningar bekräftade de resultat som hittills uppnåtts.

Onsdagen den 1978/79:648 av Sonja Fredgardh m. fi. (c),

,g , I 1Q.7Q 1978/79:649 av Pär Granstedi m. fl. (c),

_____________ 1978/79:715 av Birgitta Hambraeus (c) och Bertil Fiskesjö (c), vari

Hälso- och miliö- hemställts att riksdagen hos regeringen begärde att åtgärder skulle vidtas så farliea varor tn m '' forskare som arbetade för au undanröja hälsorisker i arbetsmiljön fick lillgång lill nödvändiga dala,

1978/79:795 av Lars Wemer m. fl. (vpk), vari föreslagits att riksdagen hos regeringen hemställde om förslag som innebar l.att ämnens giftighet, särskilt beträffande cancer- och fosterskador, skulle vara utprövade, innan ämnel fick tillverkas för kommersiellt bruk, och godkända av särskill organ i likhet med läkemedelsprövningen samt aU testresurser skulle skapas vid universitetet eller särskilda institut i offentlig ägo, 2. alt en utredning lillsatles för alt förbättra eflerievnaden av lagen om hälso- och miljöfariiga varor och att särskill yrkesinspektionernas möjligheler att överta tillsynen beaktades, och

1978/79:1990 av Olof Palme m. fi. (s), vari såviu nu var i fråga (yrkandet 1) hemställts all riksdagen beslulade att hos regeringen begära all en gift- och kemikommission lillsatles med de uppgifter som anförts i motionen.

Utskottet hemställde alt riksdagen skulle

1. beiräffande användningen av vissa produkter

a. som sin mening ge regeringen till känna vad utskottet anfört med
anledning av mofionen 1978/79:229,

b. lämna motionen 1978/79:648 ulan vidare ålgärd,

2. beträffande registrerings- och tillsynsfrågor m. m.

a. lämna motionen 1978/79:649 utan vidare ålgärd,

b. lämna motionen 1978/79:795 ulan vidare åtgärd,

c. avslå molionen 1978/79:1990, yrkandel 1,

3. beträffande vissa forskningsfrågor lämna motionen 1978/79:715 utan
vidare ålgärd.

Reservation hade avgivits av Maj Britt Theorin, Grethe Lundblad, Sven Lindberg, Åke Wictorsson, Gunnar Olsson, Håkan Strömberg och Wivi-Anne Radesjö (samtliga s) som ansell att utskottet under 2 c bort hemställa

alt riksdagen skulle som sin mening ge regeringen lill känna vad reservanterna med anledning av molionen 1978/79:1990, yrkandel I, anförl om tillsättande av en gift- och kemikommission.

GRETHE LUNDBLAD (s):

Herr lalman! Enligl vårt partis uppfattning finns del nu anledning att på

bred front angripa de problem som deu ständigt ökande förbmkningen av

kemiska produkter leder lill. Det är mänga delfronier som ingår i del fållläget,

142 och därför behövs också bättre överblick och mera effekliv samordning av

insatserna än vi har f n. Nr 126

Vi anser alt en särskild gift- och kemikommission bör lillsältas för denna Onsdaeen den uppgift. Alt minska och helst eliminera de risker för hälsa och miljö som en ig ■■ ,q-jq

teknik med ökad kemikalieanvändning utsätter människorna för, såväl i _ ._

industrin och i jordbruket som under frilid och i bostaden, är ell viktigt mål f/älso- och miliö-för socialdemokralisk miljöpolitik. I hushållningen med våra naturtillgångar farliga varor m m och i den långsiktiga planeringen måste man också av hänsyn lill och omtanke om miljön speciellt uppmärksamma de kemiska riskerna.

Människan påverkas av de kemiska produkterna pä olika sätt. Dels kan produkten påverka de människor som direkt hanterar den och dem som ytligt kommer i konlakl rned den, om det finns giftiga substanser i den. Dels kan produkten nå människan via inandningsluflen, dricksvattnet, livsmedel m. m. Del finns anledning alt med särskild oro se på de skadeverkningar som upptäcks först sedan man använt det hälsofarliga ämnel en längre lid. Del finns exempel på yrkesbetingad eller annan miljöbelingad cancer som uppträder först 20 år efter den första kontakten med det fariiga sjuk-domsframkallande ämnet. Under resten av della sekel kommer vi i delta hänseende au få se effekterna av den ökade kemikalieanvändningen fr. o. m. 1950-lalel.

Lagen om hälso- och miljöfarliga varor lägger elt stort ansvar pä den som tillverkar, försäljer och pä annat sätt hanterar eller importerar kemiska varor. Men det behövs bättre översyn genom registrering och kontroll av kemiska varor. Del behövs skärpning av lagstiftningen, ökad forskning och en mera snabb och effekliv administration genom ökad samordning, mera förhands-kontroll och märkning av kemiska produkter. Alla dessa problem kan inle lösas endast genom att, som utskottets majoritet gör, hänvisa till den översyn av produklkonlrollnämndens administration som nu pågår.

För all få en tillräckligt god överblick över hela det kemiska området - det gäller användning såväl i arbetslivet och i bostaden som i den yttre miljön -behövs del en slagkraftig och frislående kommission, som kan sälla in åtgärder snabbt och utan besvärande administraiivi krångel. Del gäller i dag kontrollen av över 4 miljoner kemiska produkter. Sedan andra världskriget har t. ex. tillkommit ca 100 000 nya kemiska produkter. Naturligtvis är inle alla farliga, men nya föreningar av olika kemikalier skapar stor osäkerhet om deras verkan.

En ohejdad tillverkning och en okontrollerad användning av dessa många kemiska ämnen får inle medföra all människor och miljö skadas. Vi måste ha möjlighet all snabbt ingripa mot de farliga kemiska ämnena och deras skadeverkningar. Därför yrkar jag bifall lill reservaiionen som är fogad vid jordbruksulskotlets betänkande nr 23.

LARS-OVE HAGBERG (vpk):

Herr talman! De kemiska riskerna är delvis kända sedan flera hundra är
tillbaka, men den slarka utbyggnaden av den kemiska industrin under senare
decennier har mångdubbelt ökat riskerna. Klassiska exempel på sädana risker
i arbetsmiljön är riskerna för bly- och kvicksilverförgiftning liksom för silikos, 143

Nr 126

Onsdagen den 18 april 1979

Hälso- och miljöfarliga varor m. m.

144

dvs. siendammslunga. De beskrevs av Linné för mer än 200 år sedan. Likafullt är dessa klassiska risker fortfarande utbredda på de svenska arbetsplatserna. Kunskap och forskning räcker inte för att undanröja dem. Det krävs därför en akliv kamp mot de kemiska riskerna och för en god arbetsmiljö.

De borgeriiga partierna är i dag i stort sett nöjda med nuvarande ambitionsnivå när det gäller att bekämpa de kemiska riskerna. De synes inle heller vilja ändra på lagstiftningen så alt den blir mera konkrei. De vill i stället ha den så flexibel som möjligl, alltså såsom den nuvarande lagen om hälso-och miljöfarliga varor. Denna lag är med sina fina målsättningar en papperstiger De resurser som satsas för att uppnå dessa mål är dessulom ringa. Lagen syftar egentligen inle heller lill någon högre ambitionsnivå.

Slorfinansiniressena får inom ramen för marknadsekonomin fritt forska för alt fä fram nya produkter. De får införa dessa i marknadsekonomins namn. I många fall rör del sig om mycket giftiga och farliga produkter. De borgeriiga partierna vill heller inle bygga upp en samhällsorganisation som kan möla denna anstormning av produkter och som kan utröna de olika produkternas fariighet.

De krav som vpk ställt i molionen 795 avvisas med vackra honnörsord, som är lill intet förpliktande för dem som i dag handhar de kemiska ämnena och förgiftar vår miljö och våra arbetsplatser.

Sedan socialdemokraterna förlorade regeringsmaklen har verkligheten förmån dem aU ändra uppfaUning i dessa frågor till del bättre. Nu kräver man ålgärder för all motverka den utveckling som främst kommit till i en tid med socialdemokraliskl regeringsinnehav. Den reservation som SAP har lagt fram till detla betänkande har mänga posiliva drag, men man har - som vanligt, skulle jag vilja säga - glömt maktfrågorna i samhället.

Socialdemokratins politik behärskar ju fackföreningsrörelsen, och som jag ser det är det denna kraft som måste ges ökade resurser och befogenheter, samtidigt som samhället skärper lagstiftning och kontroll. Denna väsentliga del i kampen mot de kemiska riskerna återfinns inle i SAP:s politik. Den stora frågan är hur SAP kommerati ställa sig i det här avseendet. Kommer man att vilja vara med om alt tvinga kapilalinlressena all upphöra med användningen av kemiska preparat i samhälle och produktion? Är man beredd all föra en akliv kamp mot dessa intressen?

Jag vill peka på all fackliga institut för forskning, undersökningar m. m. inte slår särskill högt pä den socialdemokraliska listan över politiska frågor av vikt, I stället föriitar man sig på vad som kan uppnås genom samhällets resurser och därmed även på siorfinansuibildade och storfinansinfiuerade forskningsinsatser. Jag vill i det sammanhanget hänvisa lill den inställning som socialdemokraterna redovisar i del betänkande som skall behandlas under morgondagen, alltså socialutskottets betänkande nr 33, där man tillsammans med borgerligheten avslår förslagen om all ge pengar lill fackföreningsrörelsen för elt sådant fackligt institut.

För att kunna bekämpa de kemiska risker som nu finns och som är kända liksom kommande risker behövs en helt ny lagstiftning och en hell ny politisk

inriktning och dessutom en avsevärd resursförstärkning både lill samhällets Nr 126
organ och lill fackföreningsrörelsen som slöd för dess ansträngningar, Onsdaeen den

1 motionen 795 med motivering i motionen 792 krävs all del på riksdagens ig j| ,q-jq
bord skall läggas förslag som innebär:

1, att ämnens giftighet, särskilt beträffande cancer och fosterskador, skall Hälso- och miliö-
vara utprövade, innan ämnel får tillverkas för kommersiellt bruk, och farliea varor m m
godkända av särskilt organ i likhet med läkemedelsprövningen samt all

testresurser skapas vid universitet eller särskilda institut i offentlig ägo,

2, att en uiredning tillsätts för all förbättra eflerievnaden av lagen om
hälso- och miljöfarliga varor och all särskill yrkesinspektionernas möjligheter
alt överta tillsynen beaklas.

De kemiska ämnenas akuta effekier är ju relativi kända, däremoi inle de kroniska, 1970-taleis arbetsmiljölarm har huvudsakligen gällt kroniska effekter, speciellt cancer. Exempel på fariiga produkter är bl, a, asbest, vinylklorid, vissa bekämpningsmedel och arsenik. Även andra kroniska effekter som hjärnskador och hjärnsjukdomar har visat överfrekvens bland lösningsmedels- och dynamilarbelare. Under senare år har alll fier studier ägnats åt giftiga medels inverkan på foriplaniningsorganen och ärfllighelen. Samband har visats mellan överfrekvens av missfall, fosterskador, sterilitet och kromosomförändringar och olika arbetsplatser med kemisk exposition.

Del är uppenbart all karlläggning av de kemiska ämnenas kroniska effekier bara har börjat. Ju fortare kunskap vinns, desto mindre blir antalet skadade -om företagen tvingas eliminera expositionen. Krav måste sålunda ställas på skadelestning, innan produkter tillverkas för försäljning, vidare på låga hygieniska gränsvärden med säkerhetsmarginaler lill lägsta kända skadliga effekt och hög beredskap för uivärdering av akuta och kroniska effekier,

I USA har del antagils en lag om förhandsprövning, innan en produkt får tillverkas för försäljning, och vid denna förhandsprövning kontrolleras vilka tester som har utförts för att belysa produktens giftighet och medicinska effekter, och delta på etl sätt som lycks överensstämma med kraven för registrering av ett nylt läkemedel. På grund av privatkapitalets slora möjlighel att sabotera federala lagar kommer sannolikl den här lagen i USA alt få ringa betydelse. Men principen är riklig, och möjligheterna alt kontrollera lagens efterlevnad borde vara siörre i Sverige,

Ulvecklingen av testsystem för bedömning av ämnens muiagena effekier och storskaliga djurförsök bör prioriteras, Sverige är på efterkälken när det gäller de här forskningsgrenarna, trots all dessa skulle ha stor betydelse för en bedömning av ämnens giftighet och kroniska effekter, I stor utsträckning har arbeiarskyddsstyrelsen fått lita på utländska studier. Vi vet alt den största amerikanska teslinslitulionen. Bio-test, har vanskötts och au resultaten är oiillförliiliga. Delta understryker att Sverige behöver omfaltande teslmöjlig-heter, eventuellt i samarbete med de övriga nordiska länderna, och alt ett utvecklingsarbete pä detla område kan påbörjas.

När nu utskottet har avstyrkt våra yrkanden om förhandsgranskning av
olika kemiska produkter här i landet, har ulskouet som tidigare år anfört en 145

10 Riksdagens protokoll 1978/ 79:125-126

Nr 126

Onsdagen den 18 april 1979

Hälso- och miljöfarliga varor m. m.

146

rad krystade skäl, Ulskotlel skriver beiräffande förhandsprövning av kemiska produkter att varorna inle får hanteras på etl sådanl säll alt risker uppstår för människors hälsa eller för miljön. Man frågar sig hela liden hur della skall kunna uppnås. Det är den slora fråga som ingen på den borgerliga sidan kan svara på,

Ylleriigare en sak som man hela tiden för fram är all en generell förhandsprövning av kemiska ämnen skulle skapa stora praktiska svårigheter och knappast vara sakligt motiverad. Vad betyder sakligt motiverad i det här sammanhanget? Ärdel marknadsekonomin,storfinansen och kapilalinlressena som är med i bilden? Man skulle vilja ha en precisering på vad som är saklighet i del här sammanhanget.

En annan motivering i utskousbetänkandet är att en förhandsgranskning skulle skapa enorma resurser hos den prövande myndigheten. Man får väl ställa de resurserna i förhållande lill vad man i dag vinner och lill vilket läge vi i dag har. Är verkligen dessa resurser sä enorma, om man tittar på vilka effekter de skulle få när det gäller alt hindra människor från an skadas av giftiga produkter? På alla dessa områden är det schablonmässiga uttalanden och avståndstaganden från en förhandskonlroll som jag ser som myckel olyckliga. Och det som enligl min mening ligger bakom detta är au man inte vill stöta sig med de iniressen på marknaden som i dag använder lösningsmedlen och de kemiska preparaten,

I den reservation som socialdemokraterna har fogat till detta betänkande finns del, vilket jag sade lidigare, många posiliva bitar. Men jag blir lilel förvånad över alt socialdemokraterna fortfarande vidhåller att det är tillverkare och importörer som skall ta detta ansvar och tydligen lägger ett mycket tungt ansvar på dem. Jag skulle vilja fråga socialdemokratin: Kan vi tro på tillverkare och importörer, som under så många år har förgiftat vår natur och våra arbetsplatser? Vad för slags annoriunda ansvar skall de i framtiden kunna la? Den insats som samhället enligl reservaiionen skall göra ser i del sammanhanget myckel blygsam ul, även om den är mer hoppfull än lidigare. Och vad innebär del ökade ansvar som samhället skall ha? Från vilket läge skall det i så fall öka?

När Jag i reservaiionen kommer lill avsnittet om forskningsinsatserna och kontrollfunktionerna saknarjag äter fackels roll. Är inte forskningsinsatserna och kontrollen hos den part som drabbas ändå del allra väsentligaste? Det skulle jag här vilja fråga socialdemokratin, Detla är de tvä stora svagheterna i den reservalion som i övrigl andas välvillighet till de krav som vpk under många år har ställt.

I detla betänkande behandlas också motionen 715, som i många sammanhang sammanfaller med krav som vpk under årens lopp har ställt och även ställer i årets arbetsmiljömotion. Vi vet att forskare som har velat gå in i förelagen och där bedriva forskning har vägrats detla på grund av att arbeisköparna inte har velat lämna ut sina fakta. I molionen krävs att forskare som arbetar med att undanröja hälsorisker skall få tillgång till nödvändiga dala. Jag lycker att del är etl rikligt krav som här ställs. I utskousbetänkandet hänvisas lill all denna fråga skall lösas avlalsvägen, dvs. man hänvisar till den

inierpellationsdebait som ägde mm för någon månad sedan. Men i den inierpellaiionsdebalten sade arbetsmarknadsministern bara att regeringen skall överväga all lösa problemet, om det inte blir något avtal. Jag skulle verkligen vilja fråga ulskoltel: Kan man inle ta en klarare ställning än att bara överlämna åt regeringen att överväga an lösa problemet? Borde det inte vara så, att om det inte blir någol avtal, s/cö// forskare få del av dessa dala? Det kan väl inle vara någol att resonera om. Della problem måste lösas. I del sammanhanget lyckerjag att motionen borde bifallas i denna del.

När det gäller de kemiska riskerna på arbetsplatserna och vår miljö kanske del finns skäl att återigen anföra elt citat av Bertolt Brechl. Han sade: "Man kallade på arbetskraft, men del kom människor." Det citatet aren rubrik i vår arbelsmiljömotion, I dagens läge och med dagens slappa inställning hos riksdagsmajoritelen lill arbetsmiljön och riskerna där verkar det enligt min mening som om man bara ser arbetskraften som en vara, som man tydligen kan förbruka och sedan slänga, I verkligheten gäller del Ju människor.

I fråga om motviljan mot åtgärder pä arbetsmiljöns område skylls del på olika saker, som all de skall vara sakligt motiverade och att de fömtsätter stora resurser. Är det inle omtanken om människorna som är det viktigaste? Omtanken om kapitalet och vinstintressena är ju del rakt motsatta. Därför är kraven på en förhandsgranskning och ökade resurser i vpk-motionen 795 lill för människorna, och Jag yrkar därför bifall lill motionen 795.

Nr 126

Onsdagen den 18 april 1979

Hälso- och miljöfarliga varor m. m.

GRETHE LUNDBLAD (s) kort genmäle:

Herr lalman! Lars-Ove Hagberg och jag är överens om att de ökande kemiska riskerna släller till problem. Men jag tycker att det är en felaktig historieskrivning all säga alt socialdemokratin har ändrat inställning i denna fråga sedan 1976. Den grundläggande lagstiftningen på detta område har ändå arbetats fram under den socialdemokratiska regeringens ledning, och man har sedan arbetat vidare med denna lagstiftning som utgångspunkt. Man har nu fåll vidgade erfarenheter, och en ökad mängd produkter har kommit lill, och man är hell pä del klara med att lagstiftningen behöver stärkas ylleriigare. Därför har också socialdemokraterna i miljöskyddsutredningen i en reservalion yrkat på hårdare tag mot dessa risker, bl. a. en starkare lagstiftning för alt brott mot miljökraven skall kunna beivras.

Socialdemokraterna i jordbruksutskottet har vidare gjort ständiga påstötningar, både före och efter 1976, för all få miljökontrollen alt fungera bättre och har bl. a. krävt ökade anslag för detta. Därför lyckerjag att Lars-Ove Hagbergs angrepp var helt onödigt.

När det sedan gäller frågan om forskningsresurserna har vi varit mycket akuva och bl. a. verkat för att skyddsombuden skall få tillgång till produkt-registret för att bättre kunna ta ilu med de kemiska riskerna. Vi har vidare från socialdemokratiskt håll motionerat om förbättringar av yrkesmedicinen. Man har inom arbetarrörelsen hela tiden varit positiv till att förstärka både forskning och kontroll på detta område. Jag tror därför inte att det finns någon anledning all tala om delade meningar när del gäller värdet av ökade satsningar på detta område.

147

Nr 126 LARS-OVE HAGBERG (vpk) kort genmäle:

Onsdaeen den " lalman! Jag tror alt vi är överens om att bedöma lägel så att del finns

18 aoril 1979 '-"'' ''ehov av insalser, men Jag vill göra gällande att detla har varil känl

_____________ sedan lång lid tillbaka. Jag vill inte heller gä med pä all socialdemokratin bara

Hälso- och tniljö- '" ' '& iJän i oppositionsställning. Man befann sig ändå i regerings-

farliga varor m m ställning när man lade fram förslaget till den lag som i dag uppvisar så slora

brister. Om man först 1978/79 upptäcker all del behövs väldiga insalser på

detla område, lyckerjag all man har vaknat myckel sent - men del är bättre

alt vakna sent än all inle vakna alls på delta område.

Frågan är dock vilka slutsatser man drar. Tänker man sälla ät dem som i dag överöser värt samhälle med kemiska preparat? Det finns i dag mängder av undanlag frän gällande lagstiftning på området. Tänker ni verka för en sådan förändring i lagstiftningen som ni skriver om i er reservalion, alt del blir möjligl alt göra ingrepp på arbelsmiljöområdet, även om de är till men för den s. k. förelagsekonomiska lönsamheten, som alllid åberopas av förelag och andra inlressenler i sädana sammanhang? Är socialdemokratin beredd alt sätta människan före andra hänsyn? Det är den slora fråga som vi måste la ställning lill, om vi skall kunna nå verkliga resultat på della område inom den närmaste liden.

GRETHE LUNDBLAD (s) kort genmäle:

Herr talman! Lagen om hälso- och miljöfarliga varor fungerar så att gränsvärden skall fastställas för olika kemikalier för all undvika att de som kommer i kontakt med dessa i arbetet skadas. Det finns ingen anledning att göra alla tillverkare eller importörer a v kemikalier till bovar. Vi måste ändå tro pä att man kan få till slånd ett samarbete med dem lill människornas bästa, men vi måste samtidigl ge samhället klara maktmedel för att begränsa missbruk, och det är vad vi ständigt kräver från socialdemokraliskl håll.

Vidare kanjag inte förslå varför man inle på vpk-håll kan vara positiv lill en gift-och kemikommission. När man sammansälleren sådan kommission har man ju möjlighel all fä in representanter för bl. a. arbelslagarparierna och på det sättet få ell förstärkt arbetstagarinfiytande över denna vikliga del av miljöområdet. På den punklen har vi inte fått något klart besked.

LARS-OVE HAGBERG (vpk) kort genmäle:

Herr lalman! Frågan om forskningen kan Jag summera ganska kort. De forskningsinsatser som hittills varit vägledande både för socialdemokraterna här i riksdagen och för fackföreningsrörelsen har varil de som samhället slår för. Arbetarnas egna erfarenheter och forskningsinsatser vägrar man att i någon siörre utsträckning bygga upp. Men del är de som är de viktiga i ansträngningarna att påverka del förfäriiga inflödet av kemiska ämnen som finns.

Vidare verkar det som om socialdemokraterna tror alt de bland dem som

importerar eller tillverkar giftiga ämnen skall kunna utsortera de hederiiga

frän de ohederliga. Om socialdemokratin kan göra del och skriva en lag som

148 fungerar i del avseendet, så är det naluriiglvis O.K. Jag kan inle finna att del

är möjligl all göra del. Därföi lycker vi all både samhällets och fackföreningsrörelsens kontrollfunktioner måste vara effekliva och gälla alla.

När del gäller frågan om en gift- och kemikommission lycker vi alt det i dag är bälire all anta vårt förslag. Del ger en klar anvisning om vad som skall komma. I andra hand kommer vi naluriiglvis att rösta för förslaget om en gift-och kemikommission, vilket är myckel bälire än borgerlighetens förslag.

KERSTIN ANÉR (fp):

Herr lalman! Del vi diskulerar i dag är inte en resursfråga - det är ju ingen som har yrkat på ylleriigare pengar - ulan det är en organisationsfråga. Jag skall helt kort uppehålla mig vid denna.

Frågan gäller om vi bör inrätta en gift- och kemikommission och om en sådan bälire än den organisation vi har i dag skulle kunna sköta försvaret mot gifterna.

Den nuvarande organisationen är inte färdig. Vi har arbetat länge med våra miljölagar. En hel rad utredningar pågår, och flera har lagt fram sina förslag. Del hela är alltså under arbete. Det är möjligt att en gift- och kemikommission skulle vara en länkbar lösning. Men vi kan från utskottets sida i dag inte säga någoniing om del. Vi är överens om målet, nämligen alt vi så långt del är möjligl skall bekämpa gifterna i vår miljö och särskilt i arbetsmiljön. Men en gift- och kemikommission skulle nödvändigtvis komma au beröra en mängd områden som i dag handhas av andra myndigheter. Särskill skulle den hell förändra produktkontrollens nuvarande organisation. Produkikontrollens organisalion är f n. föremål för utredning, och då anser ulskoltel alt det är bäst att vi väntar lill dess all den utredningen är färdig innan vi börjar länka på ylteriigare omorganisationer. Utredningen om produktkontrollen skall bli färdig någon gäng i är. Utredningen skall enligl direkliven syfta till en planmässig resursutbyggnad, som medger effektivaste möjliga kontroll av hälso- och miljöfarliga ämnen och som motsvarar utvecklingens krav.

Vad beträffar frågan om ökad forskning, som också berörts i samband med förslaget om en gift- och kemikommission, vill jag säga au i en proposilion som ligger på riksdagens bord men som antagligen inie kommer att behandlas i vår, nämligen proposilionen nr 120, finns del etl förslag om ell miljömedi-cinskt laboratorium, som i samråd med arbeiarskyddsstyrelsen, livsmedelsverket osv. skulle genomföra den sorlens undersökningar som här krävs.

I verkligheten skulle en gift- och kemikommission inle kunna göra särskill myckel mer än det som redan görs i dag uiöver del all den skulle kunna åsladkomma en annan form av samordning mellan olika myndigheters arbele. Det är egenlligen också vad som slår i reservationen. Samordningen kan naturiigtvis alltid vara bältre eller sämre. Vi hoppas nu att utredningen om produkikonirollen kommer all lägga fram goda förslag om hur man skall kunna göra samordningen bättre. Dä blir förhoppningsvis en hel del av reservanternas krav tillgodosedda-dessa gäller ju i huvudsak rent organisatoriska frågor. Del är mycket bra med en helhetssyn, men en sådan kan Ju inte helt ersätta delarbetena.

Sedan vill jag bara säga några ord beiräffande frågan om tillgången lill data

Nr 126

Onsdagen den 18 april 1979

Hälso- och miljöfarliga varor m. m.

149

Nr 126

Onsdagen den 18 april 1979

Hälso- och miljöfarliga varor m. m.

på arbetsplatserna. Det är väl ändå ganska självklart alt arbetsmarknadsministern och även utskottet måste avvakta vad arbetsmarknadens parter kommer fram till. Om de inle lyckas, får vi överväga vilka åtgärder vi bör vidla. Del är väl en vanlig princip alt man inte i förväg säger lill arbetsmarknadens parter all om ni inte sköter er så kommer vi att ingripa. Först sedan vi sett resultatet av parternas arbele bör vi la upp den politiska diskussionen om vad vi bör göra.

Herr talman! Jag ber au få yrka bifall till ulskollets hemslällan.

150

GRETHE LUNDBLAD (s) kort genmäle:

Herr lalman! Under de senaste åren har vi fått mänga signaler om ökade risker. Del är det som lett oss fram lill uppfattningen alt vi behöver en effektiv organisalion, som snabbi kan gripa in. Delar inle meningen alt ulvecklingen av produklregistrel skall mbbas eller att miljövårdsforskningen skall trappas neddärförall vi fåretl nytlorgan. Engift-och kemikommission skall fullgöra uppgifter uiöver de insalser som görs redan nu. Det behövs nämligen en mer slagkraftig kontroll av de kemiska produkterna, och vi tror att denna kan åstadkommas av en sådan här övergripande kommission.

LARS-OVE HAGBERG (vpk) kort genmäle:

Herr lalman! Om jag skulle ha glömt del förut, sä yrkar jag nu bifall till motionen 795 och även till motionen 715, som jag tycker tar upp en väsentlig del av frågan.

Sä lill Kerstin Anér. Effektivaste möjliga kontroll av de kemiska produkterna skall det vara, säger hon, och del kan väl var och en skriva under pä. Men varför undandrar man sig den effektivaste möjliga kontrollen, nämligen förhandskonlrollen? Varför vill man inle ha den? Kan Kerstin Anér, som vill vara miljökämpe i andra sammanhang, säga varför del knappast är sakligt motiverat med förhandskonlroll, som ni bl. a. skriver i utskottsbetänkandet, och varför en förhandsgranskning skulle vara enormt resurskrävande? I förhållande till vad? Vad hänvisar ni lill när ni skriver det här i utskottsbetänkandet?

Jag lycker att Kerstin Anér i hederiighetens namn skall tala om, vad det är föreffeklivasle möjliga kontroll man kräver och vad del är förenorma krav på resurser man är sä förfärligt rädd för.

KERSTIN ANER (fp) kort genmäle:

Herr lalman! De enonna resurserna är först och främst de som inte finns i statsbudgeten i dag, så det är ganska enkelt. Man kan ju inte plötsligt säga alt nu skall vi ha en oerhört dyr kontroll - för dyr kommer den i varje fall all bli i absoluta tal - när man inte kan säga var man skall ta pengarna ifrån. Men vi har ju en miljöskyddslag, som i princip säger att man inte får sälja någonting som man inle kan visa är ofarligt.

Uttrycket sakligt onödigt syftar på alt alla varor ju inte är farliga eller i varje fall inte lika fariiga. Man får koncentrera de resurser man har - vi har inte

obegränsade resurser av någoniing - pä de farligaste sakerna, och del är jusl vad produktkontrollen gör.

LARS-OVE HAGBERG (vpk) kort genmäle:

Herr talman! Del är klart att del är viktigt med de enorma resurserna, som kanske inte finns i statskassan i dag. Men ur statskassan öser man enorma resurser pä ohälsa, på det som skapar etl myckel sämre liv osv. De resurserna räknas inle hil. Skall vi börja förändra detla måste vi väl någon gång salsa de resurserna, så att vi kan slippa denna ohälsa. Jag tycker att utskoltsmajoritetens försvar är myckel dåligt.

Beiräffande förhandskonlrollen säger Kerstin Anér alt man måste välja ul en och annan produkt. Jag tror alt en förhandskonlroll, när den får in sina mtiner, mycket snart vet vilka produkter den behöver ingripa mot. Dessutom vet man inle på förhand vilka varor som är farliga och vilka som inle är del. Därför krävs det framför allt all den som vill föra in en produkt skall bevisa att den är ofarlig.

Nr 126

Onsdagen den 18 april 1979

Hälso- och miljöfarliga varor m. m.

EINAR LARSSON (c):

Herr talman! Lars-Ove Hagbergs påstående att del är de kapitalistiska arbeisköparna som styr ställningstagandena i utskottet när det gäller svensk miljöskyddslagstiftning, är orättvist och felaktigt. Jag vill bara erinra om att den svenska lagstiftningen på såväl miljöskyddets som miljökontrollens område hör lill de mest ambitiösa lagstiftningarna i väriden. Det finns en del finesser i den amerikanska lagstiftningen, men - det säger Lars-Ove Hagberg själv - de realiseras dock inte av vissa skäl. Jag medger att det finns formuleringar som är intressanta och kanske värda att pröva också för vår del.

Jag vill dock omedelbart säga alt ingenting är så bra att det inte kan göras ännu bältre, och här finns säkert utrymme för myckel av förbättringar. Men jag blir litet fundersam när både Grethe Lundblad och Lars-Ove Hagberg med en rad påståenden och litet svulstiga formuleringar gör gällande att de kan lösa problemet. I betänkandet står att det är angeläget att vi nu får en helhetssyn och all det är viktigt att lagstiftningen ses över och skärps. Alla felaktigheter måste rättas till. Del finns anledning alt på bred front angripa problemen. En mängd åtgärder måste sättas in på vitt skilda föll. Det måste vara en effektiv samordning av insatserna. Den erforderliga överblicken över del kemiska området saknas.

Vad är nu alll detta? Det är mycket fina ord och fina formuleringar. Men slutsatsen och förslaget till lösning är att det måste vara en ny organisation, en ny, slagkraftig kommission, som skall göra stora insalser. Det skulle vara myckel förnämligt och rätt, om nu detta vore någon garanti för att det plötsligt skulle hända någol. Här har vi en inarbetad organisation, med alla dess brister-bristande resurseroch kanske alltjämt inkörningsproblem. Men vad är del som säger all en hell ny kommission plötsligt skulle vara så annorlunda och så effekliv och kunna lösa alla problem? Vi är inte rikligt säkra på det, och därför har vi nöjt oss med au säga alt den översyn som nu

151

Nr 126

Onsdagen den 18 april 1979

Hälso- och miljöfarliga varor m. m.

pågår över både resurser och organisation inom produktkontrollnämnden bör kunna ge besked om vad det är som nu behöver rättas lill ylteriigare.

Jag lycker all det inle är riktigt rättvist att man vid alla sådana här tillfällen,
är efter år, försöker misstänkliggöra varandras ambitionsnivå. Jag vill slå fasl
att för utskoltsmajoritetens del är en myckel angelägen ambition att komma
till rätta med alla dessa miljörisker, alt följa principen i lagstiftningen att
"skada på människor eller i miljön genom kemiska produkter skall förebyg
gas". Del "åläggs var och en som tillverkar, försäljer eller på annat sätt
hanterar eller importerar kemiska varor att vidla de ålgärder och iaktta de
försiktigheismåti som behövs för au hindra eller motverka all varorna får
skadliga verkningar". Vidare heter det: "En grundprincip är au redan
misstanke om alt en kemisk produkt kan vara skadlig för människan eller
miljön medför au producenter m. fi. måste vidla försiktighetsmått ."

Jag skall inle ta kammarens tid i anspråk med att citera ytterligare ur betänkandet. Dessa principer lyckerjag inte går alt angripa; de är rikliga. Jag medger att del än så länge är svårt att följa upp alltsammans. Än så länge måste det lill nya åtgärder. Vi måste gå vidare och utveckla kunskaper, åtgärdsprogram och resurser. Men jag kan inte se att det finns några riktigt stringenta förslag i vare sig motionerna eller reservalionerna som direkt kan antas av riksdagen.

Jag vill hell tillbakavisa det onödiga resonemanget varje år om att det skulle vara skillnad i ambitionsnivå. Del handlar inle om det, ulan del handlar om att uiskotismajoriielen måste stödja sina ställningstaganden på faktiska förhållanden och realistiska undersökningar för att det skall bli ell effektivt resultat. Dä räcker del inle med svulstiga formuleringar och beskyllningar.

Jag ber att få yrka bifall till utskottets hemslällan.

GRETHE LUNDBLAD (s):

Herr lalman! Del kan inle vara okänt för Einar Larsson att vi vartenda är i jordbruksutskottet sedan lagen om hälso- och miljöfariiga varor kom lill har konstaterat att del går väldigt långsamt när det gäller produkikonirollen. Vi harsländigt fält konstatera all det finns inkörningsproblem. Nu, efter sex år, lycker vi all det snart måsie börja hända litet mer.

Ute på arbetsplatser i olika orter möter man ofta dessa risker och upplever människornas oro över alt del händer så lilel. Man ser alt det finns gifter i omgivningen, och man vet att tillverkare och importörer kan sälja och hanlera dem ulan några siörre begränsningar. Då förslär man att det kanske måste lill en mer effektiv organisation. Del är bakgrunden till värt krav.

Jag vidhåller mitt yrkande om bifall till reservationen.

152

LARS-OVE HAGBERG (vpk):

Herr talman! Giftskandalerna och de kemiska skandaler som inträffat pä senare lid är väl ändå de allra största som hänt i arbetsliv och miljö på många årtionden. Det är en jätteskandal all någol sådanl fåll förekomma.

Man frågar sig: Varför förekommer delta? Arbeisköparna och förelagsin-

tressena har naluriiglvis inte styrt utskollel. Men de har kanske ändå påverkal Einar Larssons ambitioner att salsa resurser på all upprätlhålla de högtidliga formuleringarna i lagen en aning.

Mängder av dispenser och otillräckliga möjligheler gör i dag alt de kemiska riskerna kan införas ulan kontroll. Det är dagens verklighet. De krav vpk ställt pä att ändra lagen så all en förhandsprövning kan bli möjlig, all se till att facket får ordentliga resurser till della, kallas svulstiga formuleringar. De skall Jämföras med del Einar Larsson själv log fram, nämligen all krav skall slällas på företagsamheten. Det var vad han kunde komma fram till all det slår i lagen i dag. Men han nämner inget om de resurser som behövs föratt följa upp riskerna. Einar Larssons inlägg blir mer av en skandal än svårigheten att komma till rätta med gifterna och kemikalierna, då man inser alt den som är ansvarig i utskottet för de här frågorna har en sådan begränsad syn på dem att han är tvungen all gömma sig bakom del som står i en arbetsmiljölag, och glömmer alt resurserna inle finns.

Nr 126

Onsdagen den 18 april 1979

Hälso- och miljöfarliga varor m. m.

Överiäggningen var härmed slulad.

Mom. 1 och 2 a

Kammaren biföll vad utskottet i dessa momenl hemställt.

Mom. 2 b

Propositionergavs på bifall till dels utskottets hemställan,dels motionen nr 795 av Lars Werner m. fi., och förklarades den förta propositionen vara med övervägandeja besvarad. Sedan Lars-Ove Hagberg begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposilion:

Den som vill att kammaren bifaller jordbruksutskottets hemställan i

betänkandet nr 23 mom. 2 b rösiar Ja,

den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit molionen nr 795 av Lars Werner m. fi.

Vid omröslning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöier ha röstat för Ja-propositionen. Då Lars-Ove Hagberg begärde rösträkning verkställdes voiering med omrösiningsapparat. Denna omröslning gav följande resultat:

Ja - 272

Nej - 13

Avstår - 1

Mom. 2 c

Proposilionergavs på bifall till dels utskottets hemställan,dels reservationen av Maj Britt Theorin m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Grethe Lundblad begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposiiion:

153

Nr 126

Onsdagen den 18 april 1979

Hälso- och miljöfarliga varor m. m.

Den som vill alt kammaren bifaller jordbruksulskollets hemslällan i

betänkandei nr 23 mom. 2 c röstar Ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallil reservationen av Maj Britt Theorin

m.fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Grelhe Lundblad begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröslning gav följande resultat:

Ja - 153 Nej - 133

Mom. 3

Proposilionergavs på bifall till dels utskottets hemslällan,dels molionen nr 715 av Birgitta Hambraeus och Bertil Fiskesjö, och förklarades den förra proposilionen vara med övervägandeja besvarad. Sedan Lars-Ove Hagberg begärt voiering upplästes och godkändes följande voteringsproposiiion:

Den som vill att kammaren bifaller jordbruksulskotlets hemslällan i

betänkandet nr 23 mom. 3 röstar ja,

den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit motionen nr 715 av Birgitta Hambraeus och

Bertil Fiskesjö.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöier ha röstat för ja-propositionen. Då Lars-Ove Hagberg begärde rösträkning verkställdes votering med omrösiningsapparat. Denna omröslning gav följande resultat:

Ja - 260

Nej - 20

Avslår - 6

§ 15 Anmäldes och bordlades Motioner

1978/79:2492 av Per Olof Håkansson och Lennari Pettersson 1978/79:2493 av Marianne Karlsson 1978/79:2494 av Alf Wennerfors

med anledning av propositionen 1978/79:111 om åtgärder mot krångel och onödig byråkrati m. m.

1978/79:2495 av Alf Wennerfors och Sien Svensson

med anledning av proposilionen 1978/79:136 om trädgårdsnäringen

154

1978/79:2496 av Johan Olsson

1978/79:2497 av Per-Eric Ringaby och Blenda Littmarck

med anledning av propositionen 1978/79:168 om föräldrautbildning och Nr 126

förbättringar av föräldraförsäkringen m. m. Onsdagen den

18 april 1979
1978/79:2498 av Arne Andersson i Ljung __________

1978/79:2499 av Anton Fågelsbo och Kerstin Göthberg

1978/79:2500 av Torslen Gustafsson och Per-Axel Nilsson

1978/79:2501 av Wilhelm Gustafsson m.fl.

1978/79:2502 av Olle Göransson m.fl.

1978/79:2503 av Ingemar Hallenius m.fl.

1978/79:2504 av Nils Hjorth m.fl.

1978/79:2505 av Gördis Hörnlund och Rune Carlstein

1978/79:2506 av Paul Jansson m. fl.

]918/19:2501 av Erik Johansson \ Simrishamn m.fl.

1978/79:2508 av Hilding Johansson m.fl.

1978/79:2509 av Arne Nygren m.fl.

1978/79:2510 av Yngve Nyquisi m.fl.

1978/79:2511 av Marianne Stålberg m.fl.

1978/79:2512 av Ingvar Svanberg m.fl.

1978/79:2513 av Lars Werner m.fl.

1978/79:2514 av Olle Westberg i Hofors m.fl.

1978/79:2515 av Håkan Winberg

med anledning av proposifionen 1978/79:112 om regionalpolitik

1978/79:2516 av Gunnar Björk i Gävle m.fl.

1978/79:2517 av Torsten Gustafsson och Per-Axel Nilsson

1978/79:2518 av Yngve Nyquisi m.fl.

1978/79:2519 av Johan Olsson m.fl.

1978/79:2520 av Arne Persson m.fl.

1978/79:2521 av Magnus Persson m.fl.

1978/79:2522 av Per Petersson och Tore Nilsson

1978/79:2523 av Lars Werner m.fl.

1978/79:2524 av Håkan Winberg

med anledning av propositionen 1978/79:152 om transportstöd

1978/79:2525 av/(TflA/fioo

1978/79:2526 av Hilding Johansson m.fl.

med anledning av propositionen 1978/79:157 med förslag till lag om ändring i

rikets indelning i kommuner, landstingskommuner och församlingar,

m. m.

1978/79:2527 av Gösta Bohman m.fl. 1978/79:2528 av Lars Werner m.fl.

med anledning av proposilionen 1978/79:165 om den svenska kapitalmarknaden

155

Nr 126 \91S/19:2529 av Ivan Svanström m.fl.

Onsdaeen den " anledning av proposilionen 1978/79:170 med förslag till lag om

18 april 1979 finansbolag, m. m.

1978/79:2530 av Elis Andersson 1978/79:2531 av Gösta Bohman m.fl. 1978/79:2532 av Bengt Fagerlund m.fl. 1978/79:2533 av Lars Werner m.fl.

med anledning av proposilionen 1978/79:175 med förslag lill lag om jämställdhet mellan kvinnor och män i arbetslivet, m. m.

1978/79:2534 av Gunilla André m.fl.

med anledning av propositionen 1978/79:179 om ändring i tryckfrihetsförordningen m. m.

1978/79:2535 av Lennan Bladh m.fl.

med anledning av propositionen 1978/79:180 om läroplan för grundskolan m. m.

1978/79:2536 av Kari Boo m.fl. 1978/79:2537 av Anna Eliasson m.fl.

med anledning av proposilionen 1978/79:181 om lokala organ i kommunerna

1978/79:2538 av £ri7c Hovhammar m.fl. med anledning av proposilionen 1978/79:184 om lag om ändring i lagen (1976:350) om styrelserepresenia-tion för samhället i aktiebolag, ekonomiska föreningar och stiftelser

1978/79:2539 av Erik Hovhammar m.fl. 1978/79:2540 av Per-Olof Strindberg m.fl.

med anledning av proposilionen 1978/79:189 om medelslillskoU lill Dalasaab AB

1978/79:2541 av Kari Leuchovius och Sten Svensson 1978/79:2542 av Lars Werner m.fl.

med anledning av proposilionen 1978/79:192 om finansiellt stöd lill Luxor Industri AB

1978/79:2543 av Sune Johansson m.fl. 1978/79:2544 av Lars Werner m.fl.

med anledning av proposilionen 1978/79:194 om ändring av lån till Uddeholms AB

1978/79:2545 av Gösta Bohman m.fl. 1978/79:2546 av Ove Nordsirandh m.fl.

med anledning av proposilionen 1978/79:198 om utvidgad försöksverksam-
156 hel med ny planeringsordning för sjukskölerskeuibildning m. m.

1978/79:2547 av Hans Wachimeisier m.fl. Nr 126

med anledning av propositionen 1978/79:200 med förslag lill riktlinjer för Onsdagen den
införande av sommartid Ig gpjj 19-79

1978/79:2548 av Erik Hovhammar m.fl.

1978/79:2549 av Nils Hörberg

1978/79:2550 av Stig Josefson

1978/79:2551 av Per-Eric Ringaby m.fl.

1978/79:2552 av Lars Schött

med anledning av propositionen 1978/79:202 om avgiftsuttaget till försäkringen för tilläggspension och arbetsskadefdrsäkringen under åren 1980-1984, m. m.

Anmälan av interpellation

§ 16 Anmälan av interpellation

Anmäldes och bordlades följande interpellation som ingivits lill kammarkansliet

den 18 april

1978/79:174 av Anders Dahlgren (c) lill kommunikationsministern om obligatorisk säkerhelsbesiktning av fritidsbåtar:

År 1962 diskuterades sannolikl för första gången, inom den dåvarande regeringen, om någon form av kontroll av fritidsbåtar borde krävas. Av olika anledningarblev ingenting gjort förrän 1971, då del uppdrogs ål sjöfartsverket all ulföra frivillig lypprovning av fritidsbåtar. Än i dag är lypprovningen hell frivillig. Del betyder att del inte finns någonting som reglerar standarden och säkerheten hos båtar som säljs i dag. I Danmark har man sedan länge obligatoriska krav pä ulhyrningsbåtar, krav som går mycket långt i fråga om säkerhet. I Finland har man likaledes en lag som reglerar säkerheten på fritidsbåtar. Del betyder all man kan förbjuda försäljning av klart olämpliga båtar i Finland. I Norge föreligger f n. ell förslag att göra viss säkerhelsbesiktning pä fritidsbåtar obligatorisk.

Bätlivsulredningen 1974 ansåg att en av de mest angelägna frågorna var alt få en obligatorisk säkerhelsbesiktning av fritidsbåtar. F. n. säljs 40 000-50 000 fritidsbåtar i Sverige varje år utan någon som helst kontroll av all de mest elementära sjösäkerheiskrav är tillgodosedda.

Sjöfartsverkets lypprovning av fritidsbåtar har i dag cerlifierai 160 000 bålar. De allra fiesta av dem är små öppna roddbåtar och kanoter. 1 Sverige finns ungefär 800 000 bålar. Merparten av båtarna utsätts inle för någon som helst kontroll när det gäller sjösäkerheten. Många menar an del är ingen risk au färdas i båt. Årligen registreras dock ungefär 100 dödsolyckor i samband med båtfärder. Men ger det en rimlig bild av olycksriskerna? Jämför man med t. ex. bilsidan och räknar ut antalet dödsolyckor per 10 000 bilar finner man att antalet döda uppgår lill 3-4 personer, medan däremoi antalet döda per 10 000

157

Nr 126

Onsdagen den 18 april 1979

Meddelande om fråga

båtar ligger på 2-3 personer, della trots att båtarna används mindre än halva årel. Del satsas årligen slora pengar på att informera och kontrollera bilarna. Men för all kontrollera bålarna görs egenlligen ingenting,

SJösäkerhetsrädet får disponera litet drygt 1 milj, kr, och sjöfartsverkets friiidsbålsprovning lika mycket,

Eu system i likhet med dem som finns i våra grannländer borde införas även i Sverige för all kontrollera båtarnas säkerhetsstandard och även minska riskerna vid användandet.

Med anledning av vad här framförts anhåller jag om kammarens tillstånd att lill kommunikationsministern få ställa följande fråga:

Avser regeringen alt framlägga förslagom en obligatorisk säkerhelsbesiktning av fritidsbåtar? Om inle, vad avser regeringen i så fall vidla för åtgärder för att höja sjösäkerheten för fritidsbåtarna?

158

§ 17 Meddelande om fråga

Meddelades all följande fråga framställts

den 18 april

1978/79:495 av Filip Johansson (c) lill industriministern om verksamhelen vid boardfabriken i Piteå:

Vid industriminister Huss besök i Luleå fick fackets represenlanler från boardfabriken i Piteå besked om alt ASSLs boardfabrik i Piteå skall fortsätta sin verksamhet t, v.

Kan del mot denna bakgrund vara lämpligt alt föregripa skeendet och förbereda ett nedläggande av Piteåanläggningen och en överflyttning av produktionen till Skinnskalleberg genom alt som nu skell överflytta hela försäljningsorganisationen för de bägge enheternas produktion tillSkinnskat-teberg?

§ 18 Kammaren åtskildes kl, 17,25.

In fidem

SUNE K. JOHANSSON

/Solveig Gemert