Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1978/79:125

Tisdagen den 17 april

Kl. 15.00

§ 1 Justerades protokollen för den 30 mars samt för den 2 och 3 april.

§ 2 Meddelande om veckans sammanträden

TALMANNEN:

Med ändring av tidigare planer kommer Justilieutskottets två betänkanden om rättshjälpen m. m. att behandlas vid sammanträdet torsdagen den 19 april.

De ärenden, som föreligger till behandling i kammaren under denna vecka,
kommer enligl från utskotten nu inhämtade uppgifter inte att föranleda så
långa debatter att det blir nödvändigt att anordna arbelsplenum påÄdag, den
20 april. Sammanträdet nämnda dag blir därför ett bordläggningspl%am och
tar sin början kl. 15.00. .;

Nr 125

Tisdagen den 17 april 1979

Meddelande om veckans sammanträden

Om åtgärder för att bekämpa jakten på grönlandssäl

§ 3 Om åtgärder för att bekämpa jakten på grönlandssäl

Jordbruksministern ERIC ENLUND erhöll ordet för att besvara Jörn Svenssons (vpk) den 13 mars anmälda fråga, 1978/79:425, till utrikesministern, och anförde:

Hert talman! Jörn Svensson har frågat utrikesministern vad regeringen har gjorl och vad den ämnar göra för alt bekämpa jakten på grönlandssäl. Frågan har överiämnals till mig för besvarande.

Jag förstår väl de motiv som legat till grund för den framställda frågan och den olust som många människor känner inför delta dödande av däggdjur i stor skala.

Jörn Svensson har särskilt uppehållit sig vid formerna för Jakten. Naturhistoriska riksmuseet har nyligen i en skrivelse lill regeringen framhållit att utredningar har visat att den nu använda Jaktmeloden - klubbning samt blodaviappning - sannolikl innebär ett snabbt dödande med ett minimum av fysiskt och psykiskt lidande. Riksmuseet kan ej stödja påståenden att jaktsättet är mera brutalt eller plågsamt för djuren än någon annan Jaktform. Utan att ifrågasätta riksmuseets bedömning vill Jag allmänt understryka vikten av att så humana jaktmetoder som möjligt kommer till användning och att Jakten utförs på ell ansvarsmedvetet sätt. Denna principiella inställning från svensk sida kommer att framföras till vederbörande regeringar.

En annan väsentlig synpunkt på frågan är Jaktens omfattning. Naturhistoriska riksmuseet har i sin skrivelse framhållit all grönlandssälen är en av de

Nr 125 mest talrika sälarterna med totalt ca två miljoner djur och att den således inte

Tisdaeen den '' ""'olnifgshotad. Stammen av grönlandssäl var dock sannolikt tidigare

17 anril 1979 betydligt siörre. Först de senasle decennierna harjakten börjat skötas enligt

_____________ s. k. artbevarande principer, dvs. med kvoter som är avsedda att leda till en

Om åteärder för ökning av stammen. Del finns dock olika uppfaUningar om huruvida de
att bekämna iakten ""Jsrande kvoterna är tillräckligt små, och det är därför viktigt att öka
nn 9rönlnnd<;<;äl forskningen och att reglera jaktens omfallning enligt forskningens senaste

rön.

Jag vill passa på tillföllel alt understryka den vikt regeringen faster vid bevarandet av utrotningshotade arter av djur och växter. Sverige arbetar aktivt inom de internationella organen på området, exempelvis inom Washingtonkonventionen, vilken innehåller förbud mot handel med produkter från utrotningshotade arter. Grönlandssälens fortbestånd bevakas därvid noga.

JÖRN SVENSSON (vpk):

Herr talman! Delta är kanske det mest beklämmande svar som jag någonsin har erhållit på en fråga i riksdagen. Det är beklämmande därför att det helt springer ifrån problemet, medvetet vilseleder och dessutom döljer total passivitet.

Vi har all utgå från ett faklum, och det består däri att grönlandssälar avlivas i stort antal genom synnerligen barbariska förfaranden. Vi vet att det icke är fråga om ett snabbt dödande. Vi vet alt djuren lever långa stunder och utsätts för stor smärta och onödigt lidande. Vi vet att Jägarna riktar slag på slag mot dem utan all djuren dör, och vi vet att djuren i stor utsträckning lämnas att avlida med svåra skador. Vi vet att vad som utspelas strider mot varje form av Jaktmoral, sådan den hålles i heigd av Jägarorganisationerna i vårt eget land.

Vi har bevis på alll delta. Vi har omfaltande dokumentation och rapporter, främst från den kanadensiska naturvårdsrörelsen. Vi har filminspelningar som i utdragna sekvenser visar vad som händer, hur de som avlivar djuren går våldsamt till väga för att hindra filmningen, som de alltså t. o. m. själva upplever som komprometterande för dem. Vi vel att allt detta pågår därför au norska kommersiella intressen har påtryckt provinsmyndigheter i Canada att de skall blunda för vad som sker, och vi vet också att Jakten är till för alt tjäna pengar på rika människors snobberi.

Ovanpå detta kommer jordbruksministern och påstår att jakten är human. Han vågar inte ens stå för den åsikten själv, ulan han har låtit en museal institution, verksam i den svenska huvudstaden, uttala sig. Det är bara det alt uttalandet därifrån avser ett helt annat beteende än det som utspelas i verkligheten. Jag frågar därför:

Varför har inte jordbruksministern vänt sig till någon som varil med på stället, någon som direkt ansvarar för vitlnesrapporter? När ämnar jordbruksministern - jag upprepar den frågan - på ett seriöst sätt ta upp detta med norska myndigheter?

Jordbruksministern ERIC ENLUND:

Herr lalman! Det finns inget underiag för Jörn Svenssons uppfattning att regeringen och jag själv inte skulle se med allvar på de här frågorna. Jag har tvärtom noga understrukit i mitt svar alt det är av vikt att jakten sker på elt humant sätt.

Det är en ganska vanlig ordning all man vänder sig lill expertis när man vill ha en fråga belyst. Det är också vad som har skett i detta fall, när Jag har citerat naturhistoriska riksmuseets uttalanden i ärendet.

Nr 125

Tisdagen den 17 april 1979

Om åtgärder för att bekämpa jakten på grönlandssäl

JÖRN SVENSSON (vpk):

Herr talman! Men, herr Jordbruksminister, om man ser med stort allvar på frågan och om man vill värna om att Jakt skall försiggå under humana former, då lyckerjag verkligen - bl. a. med ledning av TV-inslag som väl knappast ens Jordbruksministern eller honom närstående inom bekantskapskretsen kan ha undgått att se -att jordbruksministern borde ha skaffat sig ett bättre underiag för beskrivningen av vad som sker på platsen än det han fått genom teoretiska utredningar av en svensk institution som inte har sett vad som sker.

Det är mycket lätt att få fram den typ av rapporter och utredningar som förklarar ett visst Jaklsätt vara all right. Men det är Ju så att allt beror på hur jakisättet tillämpas i praktiken. Som vi alla vet aren gevärskula en i Jaktliga sammanhang mycket skonsam projektil, om geväret handhas av en skytt som har den rätta inställningen och som är vapenskicklig, men om geväret sätts i händerna på en otränad Jägare eller om det avfyras av en hänsynslös människa som är ule i kommersiella exploateringsintressen, så kan denna gevärskula icke förty vålla levande varelser stort lidande.

Jag kan alltså bara konstalera att det enda sakmaterial som Jordbruksministern stöder sig på är en hypotetisk utredning som utgår från vissa hypotetiska förhållanden, som icke råder i de fall Jag har påtalat och som har bevisats icke råda där. Därför frågar jag återigen: Ämnar jordbruksministern ta upp denna fråga med norska myndigheter, ämnar han informera sig genom dem som har iakttagit vad som sker på platsen, exempelvis den kanadensiska naturvårdsrörelsen, eller ämnar han göra så som hans liberala inställning i det här fallet tydligen hittills har bjudit honom alt göra, nämligen anse näringsfriheten som heligare än alla andra principer?

Jordbruksministern ERIC ENLUND:

Hert talman! Jag har full förståelse för reaktionerna från de människor som har seU exempelvis TV-filmning av den härjakten. Därför har Jag också i miu svar noggrant betonat att det är av största vikt att man ser lill att jakten sker under så humana och ansvarsmedvetna former som möjligt. På den punkten finns del alltså inga delade meningar mellan Jörn Svensson och mig.

När del sedan gäller frågan om vilket sätt som skulle anses vara det lämpligaste för att avliva dessa djur, vill Jag säga att jag inte tänker gå in i en diskussion om detla. Jag vill bara i anslutning till vad Jörn Svensson nämnde i fråga om skjutvapen tillägga alt användningen av sädana självfallet är en

Nr 125

Tisdagen den 17 april 1979

Om åtgärder för att bekämpa jakten på grönlandssäl

skonsam metod under förutsäitning att vapnen hanteras pä etl utomordentligt skickligt sätt. I annat fall kan även den metoden leda lill lidanden för djuren.

JÖRN SVENSSON (vpk):

Herr talman! Jag förstår inle alt Jordbruksministern kan säga att det inte råder delade meningar. I detta fall kan vi konstatera att jordbruksministern i stället för att försöka inhämta material från dem som har studerat förhållandena i de lertitorier där Jakten pågår har skaffat sig underiag från utredningar där man utgår ifrån helt hypotetiska omständigheter och från den ideala tillämpningen av ett visst Jaktsält. Här kan man emellertid ifrågasätta om det i det akluella fallel är Just det jaktsältet som tillämpas. Av formuleringarna att döma förefaller det inte vara så. Det är det ena. Jordbruksministern har alltså inte inhämtat någol underiag för att få reda på vad som verkligen har skelt. För det andra har han också av della ofullständiga och helt hypotetiska inrikes underlag dragit den slutsatsen att han ingenting bör göra. Jag har den diametralt motsatta åsikten att man bör inhämta uppgifter om iakttagelser som gjorts av dem som på platsen har samlat dokumentation om vad som pågår.

Jordbruksministern ERIC ENLUND:

Herr talman! Jag har för min del ingen anledning att ifrågasätta naturhistoriska riksmuseets sakkunskap.

Beträffande Jörn Svenssons påstående att jag har dragit slutsatsen att ingenting behöver göras vill Jag säga att detta är felaktigt. I frågesvaret sade Jag klart ifrån att vår principiella inställning om humana Jaktformer kommer att framföras till vederbörande regeringar.

JÖRN SVENSSON (vpk):

Hert talman! Först och främst måste Ju en minister självständigt kunna bedöma det informationsunderlag han får. Här är det Ju inte tal om att ifrågsätla naturhistoriska riksmuseets utredningar och påståenden på basis av de omständigheter som ligger till grund för dem. Det är bara del alt dessa omständigheter uppenbariigen inte gäller, vilket var och en som har lagit del av dokumentationen kan konstatera. Naturhistoriska riksmuseet har uttalat sig om en Jaktmetod som, såvitt jag förstår, sannolikt är en annan än den som används. Vidare har utredningen utgått från att jaktmetoden tillämpas på det ideala sättet och under ideala omständigheter och icke på del hänsynslösa och av kommersiell rovdrift styrda sätt som det uppenbariigen är fråga om vid jakten på grönlandssäl. Jag frågar återigen: Avser jordbruksministern att i något sammanhang ta upp den här frågan med de norska myndigheter som är närmast ansvariga?

Jordbruksministern ERIC ENLUND:

Hert lalman! Jag kan inle vara lika tvärsäker som Jörn Svensson på alt naturhistoriska riksmuseets uttalanden bygger på felaktiga förutsättningar.

Tvärtom utgår Jag från att de bygger på rikliga förutsättningar.

Vidare har jag redan sagt att den svenska regeringen till de berörda regeringarna kommer att framföra önskemålen om en human och ansvarsmedveten jaklform.

JÖRN SVENSSON (vpk):

Herr talman! Får Jag då ställa ylteriigare en fråga till jordbruksministern: Vore det inte på sin plats att Jordbruksministern frågade naturhistoriska riksmuseet, om det som museet har uttalat verkligen stämmer överens med vad som sker? Med tanke på de något knapphändiga motiveringar som Jordbruksministern har använt synes det mig dock uppenbart alt man här talar om två skilda Jaktsätt, i varje fall om två helt vitt skilda tillämpningar av etl visst jaklsätt. Vore det inte på sin plats alt Jordbruksministern skaffade sig själv klarhet på den punkten genom att höra dem som har insamlat information på platsen? Sådan information finns och bör med de resurser som regeringskansliet har inte vara svår att få fram. Jag vill också ställa frågan: Ämnar Jordbruksminislern, om vad som enligt min mening uppenbarligen har skelt kommer fram, la upp denna fråga med de norska myndigheterna?

Jordbruksminislern ERIC ENLUND:

Herr talman! Självfallet kommer vi även i fortsäuningen att med största uppmärksamhet följa både omfattningen och formerna för den här Jakten. Om vi finner att den svenska regeringen behöver vidta ytterligare åtgärder, kommer vi givetvis också att se till att dessa vidtas.

JÖRN SVENSSON (vpk):

Herr talman! Jag är ledsen om Jag förlänger den här debatten för mycket, men jag märker att jordbruksministern hela tiden slingrar sig förbi mina frågor. Han säger att den svenska regeringen uppmärksamt skall följa det här. Men min fråga gällde pä vilket sätt som man skall följa detta. Jag frågade om jordbruksministern ämnar förskaffa sig direktinformation från dem som på platsen har insamlat dokumentation om hur jakten verkligen går till. Jag undrade också om Jordbruksministern, om han finner att Jakten går lill på elt sätt som i stora drag överensstämmer med del som jag här har beskrivit och som har föranlett min fråga,är beredd att aktivt la ett initiativ, ta kontakt med norska myndigheter och framföra en åsikt i frågan -inle bara följa frågan med uppmärksamhet, som är den klassiska formuleringen för all komma ifrån en kinkig sak här i kammaren.

Nr 125

Tisdagen den 17 april 1979

Om åtgärder för att bekämpa Jakten på grönlandssäl

Jordbruksminislern ERIC ENLUND:

Hert lalman! Regeringen kommer i denna fråga, liksom i alla andra frågor, all fortlöpande inhämta information om vad som sker. Detta är alltså inget undanlag från den allmänna principen att om det framkommer ylteriigare omständigheter som motiverar åtgärder, så kommer regeringen att vidta dessa åtgärder.

Nr 125

Tisdagen den 17 april 1979

Om information rörande nytt lövskogsbekämpnings-preparat

JÖRN SVENSSON (vpk):

Herr talman! Jag frågade inte om regeringen ämnar inhämta information -Jag förstår naturiigtvis att regeringen inte kan tycka någonting utan att inhämta information. Däremot frågade Jag om regeringen ämnar inhämta någon annan information än den som har kommil från en museal institution verksam här i Stockholm och som förefaller mig bygga på omständigheter som, i både geografisk och begreppsmässig mening, ligger ganska långt från de under vilka Jakten faktiskt utspelas.

Jordbruksministern ERIC ENLUND:

Herr talman! Jag vill till sist till Jörn Svensson säga all regeringen självfallet har intresse av att inhämta information från alla de håll och alla de källor där man kan få värdefull information - det är väl ändå en självklarhet.

Överiäggningen var härmed slutad.

§ 4 Om inJ'ormation rörande nytt lövskogsbekämpningspreparat

Jordbruksministern ERIC ENLUND erhöll ordet för att besvara Gunnar Olssons (s) den 28 mars anmälda fråga, 1978/79:461, och anförde:

Herr talman! Gunnar Olsson har, med hänvisning till att produkikonirollnämnden nyligen gett tillstånd till ett nytt preparat för fiygbesprutning i skogen, frågat mig om jag är beredd garantera att preparatet inle kommer att medföra skadliga effekter på vår miljö och på vilket sätt allmänheten kommer att informercis om det nya preparatet.

Det bekämpningsmedel som avses i frågan har som verksam beståndsdel glyfosat. Produktkontrollnämnden registrerade medlet år 1975 för användning på åkermark. Medlet har senare godkänts för användning också på bl. a. skogsmark. Produktkontrollnämnden gav i februari i år tillstånd lill spridning av medlet från luften för bekämpning av lövsly o. d. pä ytor med barrträds-föryngring.

Vid prövning av en ansökan om registrering av ett bekämpningsmedel skall produktkontrollnämnden bl. a. bedöma medlets hälso- och miljöeffekter med hjälp av den vetenskapliga dokumentation som det åligger registreringssökanden alt redovisa. Medel som kan befaras medföra skada eller som ur miljösynpunkt är olämpligt skall inte registreras. I samband med registreringen föreskrivs de försiktighetsmått som skall iakttas vid användning. Syftet med den prövning som sker är att så långt som möjligt säkerställa att användningen av bekämpningsmedel sker utan risk för skador på människor eller miljö. Några fullständiga garantier för att ett medel inte kommer att medföra några skadliga effekter kan dock aldrig ges. Produktkontrollnämnden måste därför ständigt vara beredd att så snart anledning finns ompröva användningen av medlen. I många fall har omprövning också skelt.

Gunnar Olsson tar också upp den vikliga frågan om information till

allmänheten om de preparat som används för bekämpning. Sådan information ges på olika sätt.

Information direkt till den som hanterar etl preparat ges bl. a. genom märkning på förpackningen. På detta sätt ges upplysning om vilka skyddsföreskrifter som gäller samt bestämmelser om användningsområde. Vidare skall särskild information ges vid spridning av bekämpningsmedel från luften över skogsmark. Därvid krävs bl. a. underrättelse till hälsovårdsnämnd och polismyndighet, meddelande i ortspressen och ulmärkningav spridningsområdet. Föreskrifterna syftar framför allt till att säkerställa att allmänheten inte ovetande skall komma i kontakt med bekämpningsmedel eller område där sådant har spritts.

Därutöver är det naluriiglvis viktigt alt allmänheten informeras om att en ny typ av preparat får användas vid fiygbesprutning. Enligt vad Jag inhämtat kommer naturvårdsverket också att ta fram ett särskilt informationsmaterial om det i frågan aktuella preparatet.

Nr 125

Tisdagen den 17 april 1979

Om information rörande nytt lövskogsbekämpningspreparat

GUNNAR OLSSON (s):

Herr talman! Först ett tack till Jordbruksministern för svaret på min fråga. När vi här i riksdagen förganska exakt två årsedan fattade beslutet om förbud mot att använda 2,4,5-T i samband med lövskogsbekämpning mottogs detla beslut på många håll i landet myckel positivt. Del gällde inte minst i Värmland, där vi sedan lång tid tillbaka haft en rätt infiammerad debatt om spridningen av bekämpningsmedel från luften.

Som jordbruksministern torde känna till tillhör Jag inte dem som hävdar, att vi helt kan avstå från kemisk bekämpning av lövskog, i synnerhet som det alltmer starka lövinslaget börjar bli ett stort problem i det svenska skogsbruket.

Men vad Jag däremoi anser som väldigt viktigt är att kemiska ämnen skall bevisas vara ofariiga innan de får släppas ut i naturen.

Nu säger Jordbruksministern i sitt svar: "Några fullständiga garantier för att ett medel inle kommer att medföra några skadliga effekter kan dock aldrig ges." Jag tror att många kommer att uppleva detta som ett klart otillfredsställande besked.

Min fråga i dag gäller ell hell nyll preparat, som när besprutningssäsongen påbörjas skall ersätta det tidigare använda 2,4,5-T. Som jag framhåller i min fråga är detta nya preparat för de fiesta av oss hell okänt. Det är givet att del uppstår oro, när ett i skogsbruket hittills oprövat medel nu, enligl beslul i produktkontrollnämnden den 9 februari i är, skall få användas i samband med nygbesprutning.

I frågan om informationen, som jag anser mycket viklig, säger statsrådet att han har inhämtat från naturvärdsverket alt man där kommer att ta fram elt särskilt informationsmaterial om det i frågan aktuella preparatet. Nu skall vi ha klart för oss att det ålerslår fyra månader till den nya besprutningssäsongen. Jag vill då fråga: När får allmänheten det särskilda informationsmaterial som statsrådet här ställer i utsikt? Det är mycket angeläget att denna

Nr 125

Tisdagen den 17 april 1979

Om information rörande nytt lövskogsbekämpnings -preparat

information ges i mycket god tid innan man över huvud laget börjar använda ett nylt preparat inom skogsbruket.

Jordbruksministern ERIC ENLUND:

Hert talman! Jag delar Gunnar Olssons uppfattning att det är viktigt att man innan man registrerar och släpper ut nya bekämpningsmedel har klart för sig att de inte är fariiga för människor och miljö. Som Gunnar Olsson mycket väl vet gör produktkontrollnämnden bedömningar av de enskilda bekämpningsmedlen. Om nya fakta framkommer om ell preparats hälso-eller miljöeffekter, är det i första hand en uppgift för nämnden att bedöma vilka åtgärder som det är motiverat att vidla. Visar det sig alt ett preparat är olämpligt au använda som bekämpningsmedel, kan nämnden återkalla registreringen, och det har, som Jag sade i mitt första anförande, också skett i åtskilliga fall.

När del sedan gäller det nu akluella preparatet vill jag framhålla att del inle är oprövat. Del godkändes för användning i Jordbruket redan 1975 och har sedan dess prövats. Jag förutsätter alt produktkontrollnämnden även när det gäller användningen av delta preparat noggrant har prövat effekterna på människor och miljö.

GUNNAR OLSSON (s):

Herr lalman! Det är rikligl att delta medel är prövat när det gäller ogräsbekämpning i jordbruket, dock icke i vad avser besprulning frin fiygplan för lövslybekämpning i skogen. I del avseendet är preparatet helt oprövat.

Så till min fråga om informationen. Det är, som jag sagt, ca fyra månader kvar till besprutningssäsongens böan. Vi vet av den inflammerade debatt som förekommit på många håll i landet, främst i mitt hemlän, att man vill ha information i god tid om etl nytt preparat innan det över huvud taget släpps ut. Därför kvarstår min fråga: När får allmänheten den informationen? Det är nödvändigt all den kommer i ett så tidigt skede som möjligt.

Jordbruksministern ERIC ENLUND:

Herr talman! Självfallet skall informationen om det nya medlet och dess användning komma ut till allmänheten så tidigt som möjligt. Jag nämnde redan i milt första anförande att produktkontrollnämnden har ansvaret även för informationen på detta område. När det gäller bekämpning från luften skall det ges noggranna meddelanden till allmänheten, i ortspressen och på annal sätt. Jag förutsätter all det kommer all ske även i delta fall.

GUNNAR OLSSON (s):

Herr lalman! Ja, del är rikligt. Men detta preparat är icke prövat i fråga om lövskogsbekämpning. I del avseendet är del alltså helt nylt.

Del är helt klart all man i skogslän, där vi har haft en så inflammerad och intensiv debatt om dessa medels användning, nu känner oro. Detta har också framgått av massmedia i olika sammanhang. Anser därför inte jordbruksmi-

nistern att det är på tiden att allmänheten redan nu får information? Månaderna fram till augusti, då besprutningen börjar, går snabbt, och jag bävar inför det ögonblick då man lar i bruk ett nytt preparat för lövskogsbekämpning, om del inte har föregåtts av fullödig informalion.

Jordbruksminislern ERIC ENLUND:

Herr talman! Det är inte riktigt, som Gunnar Olsson påstår, all del här medlet är helt oprövat när del gäller bekämpning i skogen då man använder luflspridningsmetoden. Försök med lufispridning har pågått under åren 1975-1979. Totalt har 19 försök utvärderats av lantbruksuniversitetet. Universitetets prövningsnämnd förogräsfrågorgodkände den II januari 1979 luftspridning av medlet på områden för barrlrädsföryngringar på grundval av just dessa försök. Medlet är alltså inte oprövat.

Nr 125

Tisdagen den 17 april 1979

Om förvaringen av giftiga kemiska bekämpningsmedel

GUNNAR OLSSON (s):

Herr lalman! De nu nämnda försöken är säkert verkställda. Men hur stor del av svenska folket har fått ta del av resultatet? Hur stor del av svenska folket har i dag del minsta begrepp om vad del nya preparatet egentligen är?

När vi fattade beslutet om förbud här i riksdagen, ställdes del stora förväntningar på skogsbruket att i möjligaste mån eliminera medel av denna typ. Nu kommer del ell nytt medel, framställt i USA och, som jag påpekat, icke prövat i del svenska skogsbruket annat än vid försök. Det är därför som Jag menar att det vilar etl myckel stort ansvar på berörda myndigheter att här tidigt gå ut med riktig och fullödig information.

Överiäggningen var härmed slulad.

§ 5 Om förvaringen av giftiga kemiska bekämpningsmedel

Jordbruksministern ERIC ENLUND erhöll ordet för att besvara Grethe Lundblads (s) den 28 mars anmälda fråga, 1978/79:462, och anförde:

Hert lalman! Grethe Lundblad har frågat mig om Jag anser del vara tillfredsställande att ett lager med mycket giftiga kemiska medel placeras nära bostadsbebyggelse och befolkningscentra.

Att lagra giftiga kemiska medel på en fastighet utgör miljöfariig verksamhet. För sådan verksamhet gäller miljöskyddslagen. Enligt denna lag krävs i vissa fall tillstånd eller dispens innan en verksamhet får påbörjas. Sådan förprövning krävs emellertid inte f. n. när det gäller lagring av bekämpningsmedel. För all miljöfariig verksamhet gäller dock miljöskyddslagens tillsynsbestämmelser. Enligt dessa kan länsstyrelsen meddela råd och anvisningar om sådana åtgärder som behövs för att motverka olägenheter från verksamheten. Länsstyrelsen får också meddela föreläggande om försiktighetsmän eller förbud som är uppenbart behövligt för att lagens bestämmelser skall efterievas. Miljöskyddslagen ger vidare koncessionsnämnden för miljöskydd

Nr 125

Tisdagen den 17 april 1979

Om förvaringen av giftiga kemiska bekämpningsmedel

befogenhet att på hemställan av statens naturvårdsverk besluta om förbud mot sådan miljöfariig verksamhei som inte är tillåtlig enligt särskilda regler i lagen.

Hanlering av bekämpningsmedel regleras också i lagstiftningen om hälso-och miljöfarliga varor. Bekämpningsmedel får inle saluhållas, överiätas eller användas utan att vara registrerat hos produktkontrollnämnden. För handel med vissa bekämpningsmedel krävs särskilt tillstånd av länsstyrelsen. För lagring och liknande hantering av bekämpningsmedel gäller särskilda föreskrifter som har meddelats av produktkontrollnämnden.

På samma sätt som särskilda skyddsföreskrifter krävs vid t. ex. tillverkning, transport och användning av bekämpningsmedel måste naturiigtvis också en lillfredsställande kontroll ske när det gäller lagring av sådana medel. Vilka försiktighetsmått som behöver iakttas får bedömas från fall lill fall med tillämpning av bl. a. den lagstiftning Jag har angivit tidigare i mitt svar. Den planerade lagringen av bl. a. bekämpningsmedel i Helsingborgs kommun som har föranlett Grethe Lundblads fråga har också prövats av länsstyrelsen i Malmöhus län. Enligt vad jag erfarit undersöks möjligheterna att lokalisera lagret till arnan plats i kommunen.

GRETHE LUNDBLAD (s):

Herr talman! Jag ber att få lacka jordbruksminislern för svaret.

En liten idyllisk by i nordvästra Skåne är f n. i fullt uppror. Byn har bara ca 2 500 invånare, varav mänga barn. Men nära 1 000 av byns invånare är faktiskt aktiva i kampen mot ett planerat lager för giftiga bekämpningsmedel. Orsaken härtill är att lagrets ägare är Kemisk Vaerk i Danmark, som är moderbolag till BT-Kemi - det företag som nu har lagt ned sin verksamhet i Teckomalorp.

Länsstyrelsen i länet säger alt ingen lag kan hindra lagrets lokalisering. Man kan alltså enligl länsstyrelsen inte förhindra Kemisk Vaerks verksamhei i Sverige. Men enligl kungörelsen om hälsofariiga kemiska varor får tillstånd att bedriva handel och hantering med bekämpningsmedel endasl lämnas lill sökande som bedöms kunna handha gift- eller bekämpningsmedlet på ett betryggande sätt. Man frågar sig: Har Kemisk Vaerk bara något år efter Teckomalorpskandalen della förtroende? Befolkningen i Påarp anser del inte.

Jag har besökt platsen för det tilltänkta lagret. Alla byggnader ligger nära allmän väg, och de är utan staket eller annan inhägnad. Byggnaderna har många slora fönster endast en halv meter från marken. Enligt en sagesman har en del av byggnaderna bara förstärkta Jordgolv. En kommunal vattenledning går strax intill, och det finns många trädgårdsmästerier i närheten. Ca 100 m från byggnaderna ligger en tät villabebyggelse, där många barn leker i närheten.

Man frågar sig verkligen: Bör vi inle försöka undvika den oro som ett sådant här lager kan skapa?

Vi socialdemokrater har i flera år agerat hårt för att de kemiska riskerna bättre skall uppmärksammas. På många håll har också befolkningen i ökad

utsträckning börjat förstå vilka fruktansvärda skador som kan uppstå av kemiska medel. Om inte annat så har befolkningen i Teckomatorp i Skåne förstått detta.

Nu är inte avsikten att politisera denna fråga. Men politiker måste la upp problem som finns i människornas vardag. Och della är verkligen en fråga som ligger befolkningen nära om hjärtat. Jag har aldrig sett så många barn intresserat och aktivt ta del av ett miljöärende som Just nu i Påarp. Jag vet också att Jordbruksministern fått över 13 000 namnunderskrifter, som samlats in i Helsingborg. Hälsovårdsnämnden i Helsingborg har också helt enigt sagt nej lill en lokalisering av delta lager lill Påarp.

Därför vill Jag upprepa min fråga: Anser Jordbruksminislern - mot bakgrund av vad Jag här anförl - all det är tillfredsställande all ett lager för giftiga bekämpningsmedel läggs sä nära elt befolkningscentrum?

Nr 125

Tisdagen den 17 april 1979

Om förvaringen av giftiga kemiska bekämpningsmedel

Jordbruksministern ERIC ENLUND:

Herr talman! Vad beträffar frågan huruvida företaget på elt ansvarsfullt sätt kan hantera denna verksamhei - en fråga som Grethe Lundblad tog upp i början av sitt anförande - känner Grelhe Lundblad säkerligen lill att vi i frågedebalter i kammaren inle kan gå in på enskilda fall.

Sedan är del hell klart aU del är nödvändigt alt se lill att lagring av kemiska medel sker på eU tillfredsställande säll. Vilka föreskrifter som skall gälla i det enskilda fallel måste bli beroende bl. a. av hur skadliga de lagrade preparaten är. Det går alltså inle att generellt ange hur lagringen skall ske, ulan det måste från fall till fall avgöras av de myndigheter som har att hantera dessa frågor.

GRETHE LUNDBLAD (s):

Herr talman! Jag är medveten om aU det här gäller elt enskilt fall. Men när det gällde BT-Kemi ställdes del interpellationer i riksdagen om Jusl del då akluella fallet.

I debatten om BT-Kemi hadejag anledning all säga all hela handläggningen av den frågan gav en skrämmande bild av den maktlöshet söm både kontrollmyndigheter och allmänheten känner vid misstankar om alt hanteringen av kemiska ämnen är miljöfariig och inle fyller lagens krav. Del är därför inte så konstigt om befolkningen fortfarande är orolig.

Vi står nu i begrepp att förstärka miljöskyddslagen. Men miljöskyddsutredningens majoritet har inte velat gä särskilt hårt fram. Jusl mot den bakgrunden kunde det vara intressant alt av Jordbruksministern få ett uttalande i denna fråga som också kunde ge vägledning beiräffande Jordbruksministerns inställning.

Del företag som skall ha detla lager har fortfarande inte gjorl rätt för sig i Sverige för de skador som del har förorsakat samhället, Man kan naturiigtvis dä fråga sig om det är rimligt all ge elt sådant här tillslåndsärende en välvillig behandling, särskilt då både befolkningen och kommunens ansvariga organ motsätter sig den tänkta placeringen av delta lager.

Nr 125

Tisdagen den 17 april 1979

Om statsråds medverkan vid invigning av ny sjötra-fiklinje

Jordbruksminislern ERIC ENLUND:

Herr lalman! Jag delar Grethe Lundblads uppfattning all man så långt det är möjligl skall la hänsyn till önskemålen hos de människor som är berörda och som bor i den närmaste omgivningen.

Beiräffande det planerade lagret i Påarp har länsstyrelsen nyligen haft överiäggningar med både företaget och Helsingborgs kommun om möjligheten att lokalisera lagret till annan plats än den först aktuella. Efter vad jag har inhämtat anser länsstyrelsen att förutsättningar nu finns för att lagret kan komma all omlokaliseras lill en plats inom hamn- och industriområdet i kommunen. Hur det kommer au gä med detta kan jag självfallet inle uttala mig om här.

GRETHE LUNDBLAD (s):

Herr lalman! Jag kan bara uttrycka befolkningens och mina egna önskemål att jordbruksminislern skall ulnyllja varje möjlighel att förhindra alt detta lager placeras på den tänkta platsen i Påarp. Enligt min uppfattning är den klart otillfredsställande från säkerhetssynpunkt.

Jag vill i det sammanhanget vädja till Jordbruksministern att han vid behandlingen av miljöskyddsutredningens betänkande överväger om inte de bestämmelser som i detla fall har tillämpats är alldeles för svaga. Även i framliden kan del inträffa att tillverkare av bekämpningsmedel inle pä rätt sätt följer säkerhetsbestämmelserna, och del måste vara fel att människor ivingas leva i ständig oro för skador lill sin hälsa. Jag vädjar därför lill jordbruksm inistern alt han gör alll för alt förhindra detta lagers placering nära bostadsbebyggelse.

Överiäggningen var härmed slulad.

§ 6 Om statsråds medverkan vid invigning av ny sjötrafiklinje

Kommunikationsministern ANITHA BONDESTAM erhöll ordet för aU besvara Cari Lidboms (s) den 29 mars anmälda fråga, 1978/79:468, till statsministern, och anförde:

Herr lalman! Cari Lidbom har frågat statsministern om han anser det förenligt med regeringens politik gentemot Sydafrika att kommunikationsministern medverkar vid invigningen av Transallantics nya linje mellan Göteborg och Sydafrika och därmed gör reklam för en kommersiell satsning som enligl rederiets förhoppningar skall medföra ett genombrott för Sveriges handel med Sydafrika.

Frågan har överlämnats lill mig.

Efter inbjudan av Göteborgs hamnstyrelse invigde jag för en tid sedan den nya Älvsborgshamnen i Göteborg. I del av hamnstyrelsen uppgjorda programmet för denna hamndag ingick en visning av elt nytt svenski fartyg, nämligen Transallantics M/S Elgaren. Della fartyg har satts in på en linje som Transatlanlic trafikerat sedan början av 1900-talet. Fartyget anlöper hamnar i

Norden, på kontinenten, i Sydafrika och i Mozambique. Vid hamnanlöpen i de båda senare länderna utväxlas gods även till och från Malawi, Tanzania och Zambia.

Jag har således inte medverkat vid invigningen av någon ny linje mellan Göteborg och Sydafrika.

CARL LIDBOM (s):

Herr lalman! Jag lackar för svaret.

Nu var min fråga ställd till statsministern och inte till kommunikationsministern. Men jag kan förstå all Ola Ullslen fann saken pinsam. Den för honom lättaste utvägen var all låta Anitha Bondestam själv här i riksdagen försvara sina fadäser.

Min fråga gällde Anitha Bondeslams tilltag att göra reklam för Transallantics nya linje mellan Göteborg och Sydafrika genom all medverka vid en påkostad ofTentlig invigning.

Svaret är ett försök till undanflykt. Rätt många här i landei har sett evenemanget i TV, med Anitha Bondestam på bryggan till det nya fartyg som skulle trafikera Sydafrika. Det är möjligt all Anitha Bondestam blev lurad att göra reklam för Sydafrikalinjen. Det är också möjligt att hon blev överrumplad av TV-reporlerns frågor. Del må vara hur del vill med det -även om Jag lycker all del verkar som om Anitha Bondestam varil förbluffande lättlurad och aningslös.

Men tyvärr stannar saken inte vid detta. I TV-reporlaget frän invigningen i Göteborg gjorde Anitha Bondestam uttalanden om Sveriges Sydafrikapolilik som måste rättas till.

I reportaget fick redaren först tillfålle all demonstrera hur belåten han var över Transallantics nya linje som skulle innebära etl stort genombrott för handeln på Sydafrika, därefter vände sig journalisten lill Anitha Bondeslam med frågan om det inte var litet egendomligt au hon gjorde reklam för detla företag samtidigt som handelsministern förbereder investeringsstopp i Sydafrika.

För alt inle göra Anitha Bondestam någon orättvisa skall jag i fortsättningen citera hennes svar och resten av intervjun ordagrant från programutskriften:

"BONDESTAM: Ja det är inle meningen att man ska förhindra de handelsförbindelser som finns utan att man inle ska öka de investeringar som finns inom landet.

REPORTER: Önskar du rederiet lycka till nu? Är det önskvärt med en ökad handel med Sydafrika?

BONDESTAM: Det är önskvärt med en ökad handel på sjöfartssidan över huvud taget.

REPORTER: Men riskerar inte en ökning att så all säga ta bort effekten av investeringsstoppet?

BONDESTAM: Jag ser det alltså inte på det sättet som du lalar om. Utan, del här är en markering att man inte ska öka investeringarna i Sydafrika medan vi är beroende av de handelsförbindelser som vi har."

Nr 125

Tisdagen den 17 april 1979

Om statsråds medverkan vid invigning av ny sjötra-fiklinje

Nr 125

Tisdagen den 17 april 1979

Om statsråds medverkan vid invigning av ny sjötra-fiklinje

Dessa sialsrådsord måste ha gjort elt minst sagt egendomligt och olustigt intryck på miånga TV-tiltare. Är verkligen Sveriges Sydafrikapolilik så cynisk och hycklande som Anitha Bondestam framställer den? Är vi sä cyniska alt vi - mer eller mindre som en tom gest - gör en "markering att man inte ska öka investeringarna i Sydafrika" samtidigt som vi gör vad vi kan för att öka handelsutbytet med samma förhatliga Sydafrika?

Nej, sä är det naturligtvis inte. Den svenska riksdagen vill inte bara förbjuda nyinvesteringar i Sydafrika, den skulle också vilja minska handeln med Sydafrika. Men nu finns det en viklig skillnad mellan investeringar och handel. När det gäller investeringar är vi fria att göra vad vi vill, men när det gäller handel är vi bundna av internationella åtaganden, som hindrar oss att vidla ensidiga svenska åtgärder.

Jag vill inte tro att Anitha Bondestams ullalande i TV ger ett korrekt uttryck för vad regeringen tycker och tänker i denna sak. Men det rör sig om ett offentligt ultalande av ett statsråd. För all inga missförstånd skall uppstå, vare sig här hemma eller utomlands, är det angeläget att Anitha Bondestam själv tar tillbaka vad hon sade i TV. Jag måste alltså fråga: Är ni beredd att göra del, fru Bondestam, här och nu?

Jag begär inte alt det skall ske i några förödmjukande former. Jag begär bara alt det sker på elt klart entydigt sätt.

Jag vill tillägga, herr talman, alt Jag inle lastar Anitha Bondestam alltför hårt för den naivitet och okunnighet hon avslöjade i TV-reportaget. Den sidan av saken är, när alll kommer omkring, en fråga för statsministern - en fråga om vilka personer han utser till statsråd.

Kommunikafionsminisiern ANITHA BONDESTAM:

Herr lalman! Som framgick av Carl Lidboms anförande har han hämtat inspirationen till sin fråga från elt inslag i TV-programmel Rapport. En reporter därifrån lyckades nämligen, utifrån mitt deltagande i Hamndagen, konstruera en hell egen nyhet med det innehåll Cari Lidbom antyder i sin fråga.

För var och en som lagit del av sakförhållandena kring Hamndagen -alltså även för den reporter som gjorde inslaget - slår det klart all min medverkan inskränkte sig lill Älvsborgshamnens invigning. Det var inte heller på det sättet, som Carl Lidbom försökte antyda, all först någon från rederiet blev intervjuad och därefter jag, ulan programinslaget var hopklippt på etl sådant missvisande sätt.

Regeringens inställning till handelsutbyte med Sydafrika är negativ, vilket Carl Lidbom torde väl känna till. Det vore mig fullständigt främmande att, som Carl Lidbom uttrycker det, göra reklam för en kommersiell satsning för Sveriges handel med Sydafrika. Det har jag heller inte gjort. Visningen av fartyget hade ett helt annal syfte, nämligen att visa en av de nyaste och modernaste a rbelsplatserna för svenskt sjöfolk. Om Cari Lidbom anser att det syftet inte var vällovligt, bör Cari Lidbom vända sig till arrangören för Hamndagen, nämligen hamnstyrelsens ordförande Bengt Tengroth.

CARL LIDBOM (s):

Herr talman! Det är tydligt att Anitha Bondestam anser alt hon har blivit utsatt för ett attentat från TV:s sida, ett attentat som skapat ett totalt felaktigt intryck av vad som tilldrog sig i Göteborg och varför hon var där. Jag sade också alldeles nyss all det är möjligt att Anitha Bondestam låtit sig luras. Det är möjligt att den här reportern var hård och påflugen. Därför log jag nu upp en annan sak: Faklum är att hur ditlurad till bryggan på den där båten Anitha Bondestam än var, så passade hon på att göra uttalanden om Sveriges Sydafrikapolitik, som jag tycker på ett entydigt sätt borde kortigeras. I Göteborg gav Anitha Bondestam intryck av att vi vill uppmuntra en ökad handel med Sydafrika och att det där med investeringsförbud bara är fråga om en markering, en gest. Det bör alldeles klart framhållas att så är det inte! Jag sade också att Jag inte misstänkte folkpartiregeringen för att ha den inställningen.

Kan vi inle få ett fullständigt entydigt och rejält besked, att Anitha Bondestams uttalanden i Göteborg var förflugna och felaktiga och att den rätta inställningen, som regeringen företräder, är att man vill att även handelsutbytet skall minska?

Vi vet ju av tidigare erfarenheter att Anitha Bondestam ofta gör så att hon i en debatt går upp i en replik, som skrivits på förhand av hennes tjänstemän. Sedan återvänder hon till sin stol, sätter sig där krampaktigt och räddhågad och ställer inte upp mera. Men svara nu, för det här är inte någon pariameniarisk lekstuga, utan hit kommer statsråden föraU det krävs besked av dem. Ge en klar deklaration om att dessa uttalanden var felaktiga och misslyckade och att de icke kvarstår i något hänseende.

Nr 125

Tisdagen den 17 april 1979

Om statsråds medverkan vid invigning av ny sjötrafiklinje

Kommunikationsministern ANITHA BONDESTAM: Hert talman! Jag har aldrig sagt att jag anser att man skall öka handelsförbindelserna med Sydafrika. Det framgick också av det som Cari Lidbom läste upp. Jag anser i stället, precis som regeringen, att det är negativt med handelsutbyte med Sydafrika. Som Cari Lidbom mycket väl känner till och som han också tog upp i sin replik finns det restriktioner för vad regeringen kan företa sig ensidigt för att minska handelsutbytet. Men en sådan minskning kan givetvis också ske på frivillig väg. Då lyckerjag att Cari Lidbom bör vända sig till exempelvis Sjöfolksförbundet och höra vilka satsningar man är beredd att göra från den sidan.

CARL LIDBOM (s):

Hert talman! Man riskerar att få en egendomlig dialog, om man skall glida undan och försöka omtolka vad man själv har sagt. Vad Anitha Bondestam sagt är helt klart. En av de frågor jag läste upp var denna:

Reportern: Önskar du rederiet lycka till nu? Är det önskvärt med en ökad handel med Sydafrika?

På delta svarar Anitha Bondestam: Det är önskvärt med en ökad handel på sjöfartssidan över huvud tagel.

Det ger väl ändå otvetydigt intryck av att Anitha Bondestam ser positivt på

2 Riksdagens protokoll 1978/79:125-126

Nr 125

Tisdagen den 17 april 1979

Om husläkarreformen

en ökning av handeln med Sydafrika. Men Jag har förstått del så att under diverse slingerbultar lar Anitha Bondestam nu helt och hållet tillbaka och medger i sak att detta var en fadäs. Hennes inställning är, liksom hos en stor majoritet häri riksdagen, all handeln bör minskas faslän vi tyvärr icke är i en situation dair vi kan vidta ensidiga tvångsåtgärder för detta.

Kommunikationsministern ANITHA BONDESTAM: Herr talman! Jag utgår ifrån att övriga som hörde inslaget i TV och de som har hört mi:g här i riksdagen i dag inte skriver under den tolkning som Carl Lindbom gjort av mina uttalanden. Den får stå för Carl Lidbom.

Överiäggningen var härmed slutad.

§ 7 Om husläkarreformen

Statsrådev. HEDDA LINDAHL erhöll ordet för aU besvara Ingegerd Troedssons (m) den 5 april anmälda fråga, 1978/79:476, och anförde:

Hert talman! Med anledning av etl pressmeddelande från socialdepartementet om propositionen 1978/79:178 om husläkarsyslem inom hälso- och sjukvården m. m. har Ingegerd Troedsson frågat när förslag avses att läggas fram för riksdagen om storieken av det belopp som kommer alt stå till förfogande för statligt slöd och formerna för dess användning.

Avsikten med uppgifterna i pressmeddelandet om statligt stöd till sjukvårdshuvudmännen var alt redan på ett tidigt stadium informera om att regeringen tänker lägga fram förslag för riksdagen om ett sådant stöd.

Överiäggningar i denna fråga pågår mellan representanter för Landstingsförbundet och staten. Därvid diskuteras vad som bör göras för att underiätta genomförandet av husläkarteformen. Jag räknar med att förslag i ämnet skall kunna läggas fram vid 1979/80 års riksmöte.

INGEGERD TROEDSSON (m):

Hert talman! Jag får tacka statsrådet för svaret.

Formellt är del onekligen litet egendomligt att i ett pressmeddelande få besked om att ett belopp på omkring 150 milj. kr. under en treårsperiod kommer alt stå till förfogande för att underiätta genomförandet av en husläkarreform, iippenbariigen innan man ens vet vad pengarna kommerati användas till, tydligen medan förhandlingar ännu pågår och innan riksdagen lagit ställning.

I propositionen återfinns dessa 150 miljoner över huvud taget inte. Där anförs bara att staten bör vara beredd att ställa vissa ekonomiska resurser till förfogande for alt underiätta ett genomförande av husläkarteformen. Inga som helst belopp nämns.

Det innebär i sin tur att beiydande bitar är fördolda när riksdagen skall ta ställning. Vilka former skall stimulansåtgärderna ha, var skall de sättas in, med vilka belopp? Kommer det endasl att bli fråga om slatligl stöd lill

sjukvårdshuvudmännen? Kommer privatpraktikerna, som statsrådet säger sig ömma för, med i bilden eller inte? Kommer forskningsinsatserna all ligga vid sidan om?

I propositionen sägs alt det är angeläget alt försöksverksamhet bedrivs med olika organisatoriska lösningar för att förbättra kontinuiteten mellan sjukvårdspersonal och patienter. Det finner också Jag utomordentligt angeläget. Det är av största vikt att sådan försöksverksamhet verkligen kommer till stånd - men inte bara enligt de riktlinjer som antyds i propositionen, där allmänläkaren vid en vårdcentral ärden fasta läkarkontakten, ulan också med andra former, t. ex. Just med en privatpraktiker som husläkare, vilket bör vara möjligt i vissa av våra storstäder. Eller - för att ta ell annat exempel - med en läkare vid etl länsdelssjukhus som för att effektivt utnyttja sina läkarresurser också måste ha en inte oväsentlig andel öppenvårdsverksamhet. Eller - för att ta ett tredje exempel - med en specialist vid ett sjukhus eller en vårdcentral, vilken jag föreställer mig skulle vara den naluriiga husläkarkontakten för många som är långvarigt beroende av vissa specialiserade läkarinsatser, t. ex. vissa gräyt handikappade. Om ett inte oväsentligt antal miljoner kommer att stå till förfogande vore del, som Jag ser det, också angeläget alt försöka stimulera till förbättrad rekrytering av läkare, offentliganställda eller privatpraktiker, till orter som har svårt alt rekrytera läkare. Annars blir husläkarreformen i många delar av landet ett slag i luften.

Det hade, herr talman, varit önskvärt om riksdagen hade fått klarhet i dessa frågor innan vi skall la ställning till proposilionen.

Nr 125

Tisdagen den 17 april 1979

Om husläkarreformen

Statsrådet HEDDA LINDAHL: . Hert lalman! Regeringen har funnit det lämpligt att riksdagen först får ta ställning till frågan om införande av etl husläkarsyslem, innan regeringen lägger fram förslag om statligt stöd till sjukvårdshuvudmännen för detta ändamål. Riksdagsbehandlingen kan Ju påverka behovet och utformningen av ett sådant stöd.

Med hänsyn lill vad som förevarit vid de inledande överiäggningarna med Landstingsförbundet har i propositionen angivits vissa angelägna områden för ett statligt stöd. Avsikten är alt överiäggningarna skall fortsätla då riksdagens beslut föreligger. Ett belopp på ca 150 milj. kr., fördelat på tre år, bör utgöra en god stimulans för huvudmännen att bygga ut den öppna vården till ett husläkarsyslem. Som jag har anfört i frågesvaret räknar jag med att förslag i ämnet skall kunna föreläggas nästa riksmöie.

Jag utgår ifrån att Ingegerd Troedsson är lika angelägen som jag att husläkarsystemet genomförs så snart som möjligt. Ingegerd Troedsson stårju själv bakom direktiven för den utredning som ligger till grund för propositionen. Det förhållandet att förslag om medelsanvisning inte finns med i propositionen utgör enligt min mening inte något sakligt skäl för att förhala riksdagsbehandlingen av denna för allmänheten väsentliga fråga. Jag har fått många bevis för att människorna ivrigt väntar på denna reform.

Nr 125

Tisdagen den 17 april 1979

Om budgetanslagen till högskolan

INGEGERD TROEDSSON (m):

Herr lalrrmn! Jag är förvisso utomordentligt angelägen om att vi snarast får en silualion där de patienter som så önskar får möjlighet till en fasl kontakt med en läkare. Anledningen till min oro är att man i propositionen uppenbariigen låser sig fast vid en enda tänkbar form och förväntar sig att riksdagen skall ställa sig bakom denna.

Som Jag sade lyckerjag att det är utomordentligt viktigt att vi så fort som möjligl får till stånd en försöksverksamhel - men efter olika riktlinjer. Förhållandena är Ju olika i olika delar av landet, och olika patienter har också olika behov. Anledningen till min rädsla här är att man har gått till förhandlingar med Landstingsförbundet utifrån föreställningen att husläkarsystemet skall byggas upp efter en enda modell.

Hert talman! Jag finner det fortfarande litet egendomligt att man i ett pressmeddelande lalar om, att etl belopp på 150 milj. kr. kommer att slå till förfogande, innan man ens vel vad de där pengarna skall användas lill och medan, som Jag sade, förhandlingar tydligen ännu pågår.

Överiäggningen var härmed slutad.

§ 8 Om budgetanslagen till högskolan

Utbildningsministem JAN-ERIK WIKSTRÖM erhöll ordet för att besvara Lennan Petterssons (s) den 14 mars anmälda fråga, 1978/79:432, och anförde:

Hert talman! Lennart Pettersson har hävdat att regeringen beräknat lönekostnadspåslaget väsentligt lägre än vad det i verkligheten borde vara och att därigenom regeringens förslag till vissa standardförbättringar kommit att framstå som väsentligt större än vad de i själva verket är. Han har mot denna bakgrund frågat mig dels hur stora felräkningarna är, dels om regeringen avseratt korrigera sina förslag med hänsyn till uppgivna fel och i så fall i vilket sammanhang regeringen avser att göra detta.

Felet är 23 milj. kr. Regeringen avser att i tilläggsbudget I för budgetåret 1979/80 föreslå riksdagen att högskoleenheterna skall anvisas den summan. Myndigheterna bör därför i sin planering utgå från detta. Avtalsrörelsen 1978 ledde bl. a. lill vissa specialåtgärder för högskolelärarnas del. De kostnads-mässiga effekterna av dessa har blivit större än den uppskattning som utgjorde ett underiag i regeringens budgetarbete. Avvikelsen är av mindre omfattning med hänsyn till att anslagen är av storieksordningen 2 750 milj. kr. Speciella omständigheter föreligger emellertid inom högskoleområdet, varför Jag anser att en uppräkning bör ske. För min del kommer Jag sedan att betrakta högskolans pris- och löneomräkning som avslutad. Jag vill i sammanhanget särskilt påpeka att pris- och löneomräkningarna vad avser hela budgetarbetet i regeringskansliet med nödvändighet måste ske med användning av schabloner, varför exakta omräkningar är en omöjlighet.

LENNART PETTERSSON (s):

Hert talman! Jag ber att få tacka statsrådet för svaret.

I samband med budgetpropositionen utlovades som bekant 55 friska miljoner till forskningen och forskarutbildningen. Glädjen blev emellerlid inte lika stor ule på universiteten när man så småningom fick klart för sig att vad utbildningsministern gav med ena handen tog han i stor utsträckning tillbaka med den andra, dock utan att tala om det.

De uppgifter som jag har fått fram från olika håll lyder nämligen på att indragningarna när det gäller universitetens lönekostnadspåslag uppgår till inte mindre än 30 milj. kr. Som var och en förstår skulle, om utbildningsministerns ursprungliga neddragningslinje hade fullföljts, resultatet ha blivit betydande avskedanden av universitetslärare och även försämringar i utbildningens kvalitet. Detta, vill jag hävda, kan statsrådet Wikström inte ha varil omedveten om. Därtill är nämligen skillnaderna mellan vad det ansvariga ämbetsverket UHÄ räknat fram i lönekostnadspåslag och det som utbildningsministern föreslog riksdagen alltför stora.

Speciellt trist i sammanhanget lyckerjag har varit den brist på öppenhet i redovisningen som utbildningsdepartementet och budgetpropositionen har visat i denna fråga. Det får inte vara så att universiteten och högskolorna i brist på redovisat underiag i anslagsberäkningarna från utbildningsdepartementet skall tvingas till omfattande datakörningar och analyser för att över huvud taget kunna kontrollera om de föreslagna anslagen verkligen räcker till för att betala avtalsenliga löner åt de anställda.

Därför vill jag fråga vilka åtgärder utbildningsministern, mot bakgrund av det skedda, avser alt vidta för att i fortsättningen göra redovisningen till universiteten och riksdagen mera öppen på denna punkt. Det var den ena frågan, hert lalman!

Den andra frågan gäller om de 23 milj. kr., som nu skall komma på tilläggsanslag till hösten, verkligen kommer att räcka. På basis av den skrivelse som UHÄ överlämnade till utbildningsdepartementet i oktober förra året kan man utläsa att bristen skulle uppgå till närmare 30 milj. kr. Delta har sedan i allt väsentligt bekräftats genom kontakter med olika universitet och högskolor. Jag vill alltså fråga utbildningsministern om han nu kan bekräfta att samtliga avtalsenliga lönekostnadspåslag verkligen läcks in genom tillskottet på 23 milj. kr., så att universiteten inte tvingas till avskedanden.

Nr 125

Tisdagen den 17 april 1979

Om budgetanslagen till högskolan

Utbildningsministern JAN-ERIK WIKSTRÖM:

Herr talman! Om man har en statlig verksamhet där lönerna anvisas via förslagsanslag, så uppstår aldrig det problem som vi här har mött. Men i den nya högskolan har vi ett anslagssystem med låsta ramar, och där arbetar man med nödvändighet med schabloner. Så fort Jag fick min uppmärksamhet rikiad på detta förhållande hade Jag en överläggning med rektorerna vid de slora universiteten och sade då att enligt min mening skall självfallet inte några resursnedskärningar ske. Svårigheten har här varit att det underiag som vi har fått från avialsverket uppenbariigen har rymt vissa fel. Jag sade på en

Nr 125

Tisdagen den 17 april 1979

Om budgetanslagen till högskotan

gäng alt visar del sig att sådana fel har uppstått, så skall de kortigeras. Den korrigeringen har nu skell, och Jag är övertygad om att medlen skall kunna räcka för högskolorna.

Del är inte någon brist på öppen redovisning. Svårigheten har varit alt få fram del malerial som ligger lill grund för beräkningen, och del är därför det har lagit en viss tid att göra denna korrigering.

I en budget av storieksordningen 2 750 milj. kr. rör del sig här om mindre än 1 96. Men ändå är det naturiigtvis vikiigi all man får precis de pengar man skall ha. Problemet ligger som sagt i själva anslagssyslemet. Om det visar sig alt man behöver förbättra det på någon punkt, så skall det självfallet ske. Det här är Ju en fråga som man skall bedöma så rationellt och klokt som möjligl.

LENNART PETTERSSON (s):

Hert talman! Det hade varit önskvärt att utbildningsministern hade begagnat sig av de beräkningar som gjorts av den myndighet som är närmast inblandad i sammanhanget. Dess beräkningar tyder på att det behövdes 30 milj. kr. lill. Utbildningsministern valde uppenbariigen att inte lita på universitets- och högskoleämbetet, eftersom det tydligen gällde en alltför hög kostnad. Jag kan bara konstatera att vad som hade varit naturiigl i det här avseendet, när det är fråga om rena följdberäkningar, nämligen att följa den underiydande myndigheten, det gjorde man alltså inte. Det lyckerjag är en politisk handling som inte är lämplig i det här sammanhanget.

När det gäller frågan om de 23 miljonerna verkligen läcker de avtalsenliga lönepåslagen, vill jag bara än en gång ha bekräftat att utbildningsministern här i riksdagen förklarar att skulle det uppkomma ylteriigare behov av påslag, i miljoner kronor räknat, för att läcka in förpliktelserna, så är han beredd att till riksdagen inkomma med elt förslag om detla.

Jag vill fråga utbildningsministern om även löneklassuppräkningarna är inräknade i den här summan på 23 milj. kr. Eller är meningen kanske att de universitelsanställda skall avslå från sina löneklassuppflyltningar?

Utbildningsministern JAN-ERIK WIKSTRÖM:

Hert talman! Det senaste var så dumt så del är inte värt någon kommentar. Självfallet skall alla ha de löner som de har blivit lovade av staten.

Jag vill påminna om att även arbetsgivarverket är en statlig myndighet, och det är denna myndighet som ger underlag när det gäller beräknande av löner för de statsanställda.

I mitt svar har Jag sagt att Jag nu betraktar detta budgetårs pris- och löneomräkning som avslutad. Det har jag sagt Just av det skälet att Jag vill undvika en spekulation i att man nu kan försöka pressa fram ytterligare pengar. Vi har efter bästa förmåga och bästa samvete försökt räkna fram omfattningen av det fel som vi har funnit i uppgifterna från arbetsgivarverket. Vi har då fått fram den siffra som jag har haft den stora glädjen att i dag kungöra som en nyhet för Lennart Pettersson och framför allt för högskolemyndigheterna, som väntat på detla besked.

LENNART PETTERSSON (s):

Herr talman! Jag tycker i och för sig att det är bra att det kommer till 23 miljoner, men det fattas, herr utbildningsminister, ylteriigare ett anlal miljoner.

Utbildningsministern tyckte att frågan om löneklassuppflyttningarna var en dum fråga som inte behövde några ylteriigare kommentarer. Men skall man också tillgodose -enligt de beräkningar och kontroller som universiteten har gjort - löneklassuppflyttningarna på skilda håll i landet räcker det inte, herr utbildningsminister, med 23 miljoner. Och nu måste utbildningsministern bestämma sig. Säger utbildningsministern till riksdagen i dag att förpliktelserna när del gäller lönekostnadspåslag osv. skall hållas, så leder det eventuellt fram till ett högre belopp. Det är det ena alternativet. Det andra alternativet är att utbildningsministern säger att 23 miljoner kommer det alt bli, punkt och slut, och sedan accepteras ingenting utöver det.

Vilken linje kommer egenlligen utbildningsministern att bestämma sig för - full kostnadstäckning på lönepåslagen i enlighet med avtalen eller 23 milj. kr.?

Nr 125

Tisdagen den 17 april 1979

Om budgetanslagen till högskolan

Utbildningsministern JAN-ERIK WIKSTRÖM:

Herr talman! Den här frågan var verkligen konstruerad.

Jag har inte hört talas om att någon statlig myndighet någonsin har betalat för litet till någon som har fått en lön fastställd på sedvanligt sätt. Det kommer att bli på det viset även här.

Får Jag erinra Lennart Pettersson om att efter utgången av förta budgetåret, 1977/78, hade högskoleenheterna oförbrukade medel, reservationer, i storleksordningen tre fyra gånger den nu akluella summan.

LENNART PETTERSSON (s):

Hert talman! De som får vara kvar på universiteten och högskolorna kommer nog alt få sina avtalsenliga löner, men frågan är vad som gäller för de anställda som man inte har pengar att betala för. Då blir det Ju fråga om avskedanden, herr utbildningsminister. Men vi kan alltså utgå från de resonemang som vi haft här i dag, att utbildningsministern garanterar all det påslag som nu kommer på 23 miljoner uiöver vad man först räknade med innebär full betalning när det gäller lönekostnadspåslagen samt inga avskedanden, och det vore bra om vi kunde få det beskedet.

När det gäller öppenheten tror jag det är väldigt viktigt, herr utbildningsminister, att man har en mera öppen redovisning än vad ni åstadkommit i årets budgetproposition. Det har varit en djungel att orientera sig i för universiteten och högskolorna men också för riksdagen och dess utbildningsutskott. Jag skulle faktiskt vilja föreslå utbildningsministern att han nu tillsätter en arbetsgrupp med representanter för universitet och högskolor för att la itu med frågan om en bättre redovisning inför offentligheten, så att vi slipper den cirkus som vi haft under några månader ute på universiteten.

Nr 125

Tisdagen den 17 april 1979

Om rätten till utbildningsbidrag vid förskarutbildning

Utbildningsministern JAN-ERIK WIKSTRÖM:

Hert talman! Jag är säker på att del kan finnas anledning att se över också det här avsnittet när det gäller högskolornas finansiering och beslutssystem. Men Jag vill upprepa att de förhandlingar som äger rum mellan de fackliga organisationerna och staten löper i vissa precisa former. De löner man kommer överens om utbetalas - allt fungerar väl. Det fel som uppstått har regeringen nu velat rätta till.

Det finns Ju en sak som är värre än att begå ett fel, och det är att inte erkänna det och inle försöka rätta till det. Vi kan Ju inle gärna ådagalägga siörre öppenhet än all från början säga att visar det sig vara fel skall vi rätta lill det. Det har vi nu gjort, Lennart Pettersson.

LENNAFLT PETTERSSON (s): ' Hert talman! Jag tycker det är bra att utbildningsministern vidgår det fel som uppenbariigen har gjorts. Vad det nu beror på kan vi ha skilda uppfattningar om, med det är bra att det kommer elt förslag till hösten på 23 miljoner.

Jag vill bara avslutningsvis ställa följande enkla fråga till utbildningsministern: Om del skulle visa sig att de 23 miljonerna inte räcker till, är då utbildningsministern beredd att tillskjuta de ylteriigare medel som skulle behövas för att fullgöra de förpliktelser som utbildningsministern givit uttryck ål här i dag?

Överiäggningen var härmed slutad.

§ 9 Om rätten till utbildningsbidrag vid forskarutbildning

Utbildningsministerti JAN-ERIK WIKSTRÖM erhöll ordet för aU besvara Ylva Annersiedts (fp) den 29 mars anmälda fråga, 1978/79:466, och anförde:

Hert talman! Ylva Annerstedt har frågat mig om det slår i överensstämmelse med syftet med utbildningsbidragen för doktorander alt en person som uppbär full ålderspension från tidigare statlig tjänst erhåller utbildningsbidrag.

Av förordningen om utbildningsbidrag för doktorander framgår att den som är studerande för forskarutbildning kan få utbildningsbidrag för doktorander och att vid urval mellan behöriga sökande skall den ges företräde som bedöms bäst kunna tillgodogöra sig utbildningen. Först om flera sökande är lika kvalificerade skall deras behov av ekonomiskt stöd beaktas.

Jag anser emellertid att sådana studerande som har möjlighel att behålla lön, får pension etc. och på det sättet ordnar en tillfredsställande försörjning under studietiden inte bör komma i fråga för utbildningsbidrag. På så sätt skulle bidragen reserveras för de studerande som bäst behöver dem. Givetvis bör vid en behovsprövning inte beaktas inkomster av bisysslor och ej heller av deltidsarbete för sådana forskarstuderande som kan studera på deltid enligt

förslag i propositionen 1978/79:119 om vissa frågor rörande forskarutbildning.

Mot bakgrund av vad jag nu har anfört anser jag att bestämmelsrna om utbildningsbidrag bör ändras så att bidragen inte kan utgå i sådana fall där behov av ekonomiskt stöd saknas. Jag avser all föreslå regeringen att ge universitets- och högskoleämbetet i uppdrag att utarbeta ett förslag lill en sådan ändring.

YLVA ANNERSTEDT (fp):

Herr talman! Jag får tacka statsrådet Wikström för svaret på min fråga. Del är myckel lillfredsställande med besked om all ålgärder nu skall vidtas.

Det statistiska material som visar en myckel kraftig nedgång av forskarrekryteringen är synnerligen oroande. Därför är det angeläget att vi uppmuntrar fler yngre studerande all fortsätta sin utbildning.

Eu av de hinder som håller tillbaka antalet studerande på forskarnivå är naluriiglvis studiefinansieringen. Det är förenat med slora uppoffringar all ägna sig åt forskarutbildning, samtidigl som man kanske håller på att bilda familj och samtidigt som mera fördelaktiga villkor erbjuds den som väljer att direkt ge sig ut i arbetslivet.

Mot den bakgrunden är det givetvis angeläget all de finansieringsmöjligheter som ändå finns verkligen förbehålls dem som inte har möjlighet att försörja sig på annal sätt - dock inte så att utbildningsbidrag generellt skall utdelas efter behovsprövning. Men utbildningsministern sade Ju klart ifrån att så inle skall ske.

Vad Jag vänder mig mot är alltså att utbildningsbidrag skall kunna utgå lill personer som på annat sätt - exempelvis genom ålderspension - har sin försörjning tryggad, och det är Ju vad som inträffat vid Uppsala universitet. Tyvärr har den nuvarande förordningen om utbildningsbidrag för doktorander medgivit ett sådant förfarande. Jag är därför glad att del har uppmärksammats och att en ändring nu kommer lill stånd.

En sådan ändring får emellertid inte utformas så att den kan riktas mot kvinnor och män vars makar förvärvsarbetar. Vi vel au det i praktiken är framför alll kvinnor som drabbas. Jag skulle vara lacksam om utbildningsministern vill vederiägga mina farhågor på den punklen.

Nr 125

Tisdagen den 17 april 1979

Om rätten till utbildningsbidrag vid forskarutbildning

Utbildningsministern JAN-ERIK WIKSTRÖM:

Hert talman! Självfallet skall man la hänsyn lill varje sökandes individuella ekonomi.

Överiäggningen var härmed slutad.

§ 10 Föredrogs och hänvisades

Propositioner

1978/79:190 och 201 till näringsutskotlel

1978/79:204 till skatteutskottet

Nr 125 § 11 Föredrogs och hänvisades

Tisdagen den

Motioner

17 april 1979___ 1978/79:2447 och 2448 till socialutskottet
_____________ 1978/79:2449 till konstitutionsutskottet

1978/79:2450-2453 till arbetsmarknadsutskottet

1978/79:2454 och 2455 till finansutskottet

§ 12 Föredrogs men bordlades åter Konstitutionsutskottets betänkande 1978/79:29 Socialförsäkringsulskotlets betänkanden 1978/79:18 och 19 Socialulskoilels betänkanden 1978/79:28, 31 och 32 Utbildningsutskottets betänkande 1978/79:29 Jordbruksutskottets betänkanden 1978/79:22 och 23

§ 13 Föredrogs och bifölls Interpellationsframställning 1978/79:171

§ 14 Talmannen meddelade att på föredragningslistan för morgondagens sammanträde skulle socialutskottets betänkanden nr 28,31 och 32 uppföras främst bland två gånger bordlagda ärenden.

§ 15 Anmäldes och bordlades

Propositioner

1978/79:185 om ändring i dubbelbeskattningsavtalet mellan Sverige och

Schweiz 1978/79:203 om Nordiska ministerrådets kulturbudgel för år 1980 1978/79:206 om Nordiska ministerrådets allmänna budget för år 1980

m. m. 1978/79:210 om ändrad företagsbeskattning

§ 16 Anmäldes och bordlades Motioner

1978/79:2456 av Stig Alemyr m.fl.
1978/79:2457 av Arne Blomkvist m.fl.
1978/79:2458 av Gösta Bohman m.fl.
1978/79:2459 av Gösta Bohman m.fl.
1978/79:2460 av Gösta Bohman m.fl.
1978/79:2461 av Gösta Bohman m.fl.
1978/79:2462 av Gösia Bohman m.fl.
1978/79:2463 av Gösta Bohman m.fl.
1978/79:2464 av Gösta Bohman m.fl.
1978/79:2465 av Thorbjörn Fälldin m.fl.
1978/79:2466 av Arne Persson m.fl.
1978/79:2467 av Lars Werner m.fl.
1978/79:2468 av Ake Wictorsson
1978/79:2469 av Erik Wärnberg m.fl.
26 med anledning av propositionen 1978/79:111 om åtgärder mot krångel och

onödig byråkrati m. m.

1978/79:2470 av Rolf Dahlberg Nr 125

1978/79:2471 av Erik Wärnberg m. fl. j-

med anledning av propositionen 1978/79:112 om regionalpolitik j

1978/79:2472 av Fritz Börjesson m.fl.

1978/79:2473 av Thorbjörn Fälldin m.fl.

1978/79:2474 av A:ersfm Göthberg m.fl.

1978/79:2475 av Bertil Jonasson m.fl.

1978/79:2476 av Wiggo Komstedf och Bo Lundgren

1978/79:2477 av Svante Lundkvist m.fl.

1978/79:2478 av Hans Wachtmeister m.fl.

med anledning av propositionen 1978/79:136 om trädgårdsnäringen

1978/79:2479 av Lars Werner m.fl.

med anledning av propositionen 1978/79:154 om omfördelning av den åriiga fordonsskatten, m. m.

1978/79:2480 av Knut Wachtmeister och Göthe Knutson 1978/79:2481 av Erik Wärnberg m.fl.

med anledning av propositionen 1978/79:161 om ändring i uppbördsförfarandet enligt uppbördslagen (1953:272), m. m.

1978/79:2482 av Sven Aspling m.fl. 1978/79:2483 av Gösta Bohman m.fl. 1978/79:2484 av Thorbjörn Fälldin m.fl. 1978/79:2485 av Gunnar Oskarson m.fl. 1978/79:2486 av Lars Werner m.fl.

med anledning av propositionen 1978/79:168 om föräldrautbildning och förbättringar av föräldraförsäkringen m. m.

1978/79:2487 av Anton Fägelsbo m.fl.

med anledning av proposifionen 1978/79:170 med förslag lill lag om finansbolag, m. m.

1978/79:2488 av Hagar Normark

med anledning av proposilionen 1978/79:171 om ändring i vallagen (1972:620) m. m.

1978/79:2489 av Sven Aspling m.fl. 1978/79:2490 av Ingegerd Troedsson m. fl. 1978/79:2491 av Lars Werner m.fl.

med anledning av propositionen 1978/79:177 om ändrade ersättningsregler inom sjukförsäkringen, m. m.

Nr 125 § 17 Anmäldes och bordlades

Tisdagen den Justilieutskottets betänkanden

17 anril 1979 1978/79:30 med anledning av propositionen 1978/79:90 med förslag lill

_ ändring i rättshjälpslagen (1972:429) m. m. Jämte motioner

1978/79:31 med anledning av propositionen 1978/79:100 såvitt gäller anslag till rättshjälp m. m.

Socialutskottets betänkande

1978/79:33 med anledning av motioner om vissa resurs- och organisatoriska frågor m. m. på arbelsmiljöområdet

Ulbildningsutskollels betänkanden

1978/79:30 med anledning av proposilionen 1978/79:144 om bidrag till en svensk vetenskaplig expedition till Arktis jämte motion

1978/79:31 med anledning av propositionen 1978/79:93 om genomförande av totaldimensionerad högskola och propositionen 1978/79:100 såvitl gäller anslag lill utbildning för administrativa, ekonomiska och sociala yrken saml lill lokala och individuella linjer och enstaka kurser Jämte motioner

1978/79:32 med anledning av propositionen 1978/79:100 såvitl gäller anslag till utbildning för tekniska yrken, utbildning för vårdyrken, utbildning för kultur- och informationsyrken samt bidrag till kommunal högskoleutbildning m. m. Jämte motioner

1978/79:33 med anledning av propositionen 1978/79:100 såvitl gäller anslag till utbildning för undervisningsyrken Jämle motioner

Trafikutskottets betänkanden

1978/79:16 med anledning av propositionen 1978/79:127 om åtgärder för att främja sysselsättningen i Nortbotten såvitt avser kommunikationsdepartementets verksamhetsområde jämte motioner

1978/79:17 med anledning av propositionen 1978/79:149 om flygtrafik på Nordkalotten Jämte motion

1978/79:20 med anledning av propositionen 1978/79:116 om vissa sjöfartsfrågor Jämte motioner

Näringsulskottets betänkanden

1978/79:34 med anledning av motioner om skogsindustrin 1978/79:35 med anledning av propositionen 1978/79:155 om överiåtelse av viss staten tillhörig fast egendom

Civilutskottets betänkande

1978/79:29 med anledning av propositionen 1978/79:100 i vad avser vissa anslag till räddningstjänst m. m.

§ 18 Anmälan av interpellationer

Nr 125

Tisdagen den Anmäldes och bordlades följande interpellationer som ingivits till iiarjrji 1979

kammarkansliet ______

den 6 april

1978/79:172 av Cari-Wilhelm Lolhigius (m) lill utrikesministern om en överenskommelse mellan Östersjöstaterna om åtgärder mot oljekatastrofer:

Jag behöver inte upprepa de risker som en oljekatastrof i Östersjön medför för hela den levande faunan. Den innebär inte bara lidande och död för fåglar och andra djur utan förstör och uttunnar växtligheten i området. Under långa tider förstörs också möjligheterna för människorna att utnyttja skärgården för fiske, bad och rekrealion. Vårt klimat är sådant att det är särskill nödvändigt för oss svenskar att kunna utnyttja den korta sommaren, inte minst i denna i väriden ganska unika skärgård.

Samma förhållande måste gälla fiske och rekreation för alla länder som är belägna runt Östersjön. Samarbete har upprättats mellan dessa länder, och uttalanden har gjorts om samverkan att hålla Östersjön så ren som möjligt. Detta är i och för sig värdefullt, men när en katastrof inträlTar, som nu har skett, är det nödvändigt alt vidta gemensamma praktiska ålgärder. Det betyder att om ett fartygshaveri inträffar i närheten av någon Östersjöslat bör även de andra ländernas resurser omedelbart las i anspråk för alt snabbt avgränsa och eliminera olyckan. I en allmän säkerhetsfråga av denna art förutsätter detta ett öppet informationssystem länderna emellan.

Med anledning av det anförda ber jag att till utrikesministern få ställa följande fråga:

Vilka åtgärder avser utrikesministern vidta för att skapa en överenskommelse mellan Östersjöstaterna om gemensam aktion i omedelbar anslutning till oljekatastrofer och liknande i Östersjön?

den 17 april

Anmälan av interpellationer

1978/79:173 av Cari-Henrik Hermansson (vpk) till statsministern om beredskapen mot oljekatastrofer:

De fullständiga skadeverkningarna av den senaste oljekatastrofen i Östersjön är ännu icke kända. Klart är att betydande skador på djur- och växtliv måste befaras. Stränder är dessutom nedsmutsade. Ännu medan bekämpningsarbetet pågår är del nödvändigt att klarhet skapas i en rad frågor. Dessa berör f. n. flera olika departement. Även andra skäl talar för att en interpellation angående åtgärderna mot oljekalaslrofen ställs lill statsministern.

Enligt tidningsuppgifter skulle de svenska myndigheterna redan den 10 mars ha underrättats om den sovjetiska oljetankern Antonio Gramscis

Nr 125

Tisdagen den 17 april 1979

Anmälan av interpellationer

grundslötning utanför Venlspils och del oljeläckage som skett. Vad som därefter nått allmänheten fram lill den tidpunkt nästan en månad senare då oljebekämpningen saltes in vid den svenska kusten är i huvudsak endast optimistiska uttalanden från ansvariga myndigheter alt någon siörre fara inte förelåg. Någon beredskap att effekiivi bekämpa oljan synes trots den långa väntetiden icke ha upprättats. När katastrofen var etl faklum litade myndigheterna under lång tid till insalser av frivilliga.

De frivilliga har också ulrällal ell beundransvärt arbete. Men detla skulle i beiydande grad ha underiällats och blivit effektivare om t. ex. transporter från början ordnats på etl bälire sätt, om material och skyddskläder ställts lill förfogande etc. De frivilligas insalser har senare kompletterats med militära insatser. En fråga som icke besvarats är varför en massiv militär insats icke sattes in på ell tidigt stadium.

Oljekatastrofen reser också mera långsiktiga problem. På del internationella planet måste det vara angeläget alt den s. k. Helsingforskonvenlionen snabbi ratificeras av samtliga Östersjöslaler. Inom vårt land är det nödvändigt att beredskapsplaner upprättas regionvis, att en enhetlig operaliv ledning skapas för oljebekämpning lill sjöss och till lands, att utbildning av arbetsledare för oljebekämpning ordnas, all beredskapsdepåer upprättas med malerial, båtar etc. för oljebekämpning osv.

Det avgörande är givetvis att förhindra att olyckor sker vilka leder till oljeutsläpp. Här finns dels nödvändigheten av all arbeta för strängare internationella regler, dels nödvändigheten av att vidla ålgärder beiräffande oljeionnage på svenska vatten. Inskränkningar kan behöva föreskrivas när det gäller passage för oljetankrar på ur olika synpunkter känsliga vattenområden, föreskrifter kan ges om konstruktionen av oljetankrar osv.

Med hänvisning till del anförda ställer jag följande frågor till statsministern:

1. Vill statsministern ge en fullständig redogörelse för de svenska myndigheternas förberedelser för all möta oljekalaslrofen sedan kunskap erhållits om oljeulsläppet vid Venlspils?

2. Varför gjordes icke en massiv militär insats på ell lidigare stadium av oljebekämpningen?

3. Kan insatserna av personal och materiel f. n. bedömas som tillräckliga eller förbereds ylteriigare insatser?

4. Vilka initiativ avser regeringen all ta för alt avtalet från 1974 mellan Östersjöstaterna skall träda i kraft?

5. Vilka initiativ avser regeringen att ta för att tillräckliga beredskapsplaner för oljebekämpning skall upprättas och en enhetlig operativ ledning av all oljebekämpning säkras?

6. Vilka initiativ avser regeringen alt ta för en bältre personell och materiell beredskap mot oljekatastrofer - utbildning av arbetsledare, uppläggning av beredskapsdepåer, förmånligare ersättningsregler till kommunerna etc?

7. Vilka initiativ avser regeringen att ta för all söka förhindra att nya oljekataslrofér inträffar - genom strängare inlemationella regler, begräns-

ningar av rätlen för oljetankrar all passera vissa farvatten, föreskrifter om Nr 125
konstruktionen av oljetankrar etc? Tisdagen den

17 april 1979

§ 19 Meddelande om frågor

Meddelades att följande frågor framställts

Meddelande om frågor

den 11 april

1978/79:491 av Mats Hellström (s) till kommunministern om ålgärder med anledning av oljekatastrofer:

Genom alt oljekalaslrofen i Stockholms skärgård kunnat bekämpas först på ett mycket sent stadium riskerar man utomordentligt omfattande miljöskador i slora delar av skärgården. De marinbiologiska livsbetingelserna försämras allvariigt. Detsamma gäller oljeskadorna i Bohuslän, där mycket stora kustområden inte har blivit sanerade efter katastrofen i november. Därtill kommer uppgifter om all nya stora oljefiäckar nu siktas i Östersjön såväl utanför Golland, Öland som vid Siockholmskusten. Della innebär svåra påfrestningar på samhällets organisation för oljebekämpning. Extraordinära personella, ekonomiska och tekniska insalser (fartyg, oljebekämp-ningsutrustning) är nödvändiga, utöver frivilliginsalserna och den hjälp från militär som hittills har satts in, om inle stora delar av livet i vattnen i Stockholms skärgård och på Bohuskuslen allvarligt skall hotas.

Mot denna bakgrund får Jag ställa följande fråga till kommunministern: Vilka extraordinära åtgärder av ekonomisk, personell och teknisk art är regeringen beredd att vidta för att minska miljöskadorna av den nu aktuella oljekatalslrofen i Stockholms skärgård och den som lidigare drabbat Bohuskusten?

den 12 april

1978/79:492 av Per Unckel (m) till försvarsministern om kostnaderna för anskaffning av ett nytt lätt altackHygplan:

I diskussionerna om anskaffning av elt nytt lätt attackflygplan har de ylleriigare 600 miljoner som enligt ÖB krävs för att SK 38/A 38 skall rymmas inom den lägre planeringsnivån kommil alt tillmätas stor betydelse. Oaktat det faklum alt ÖB:s lägre ram är oacceptabelt låg har det vid olika tillfällen hävdats all också de 600 miljonerna skulle kunna sparas. Bl. a. har härvid pekats på alt avsatta omslällningsbidrag lill Saab-Scania vid slutet av detla århundrade skulle kunna avvaras och marinens och flygvapnets anskaffning av sjömålsrobol samordnas till en sammanlagd besparing på drygt 700 milj. kr.

Därutöver har det lidigare antytts all Saab-Scania öppnat möjlighel för en ylteriigare prisreduktion. Saab-Scania bekräftar nu offentligt att förelaget

Nr 125

Tisdagen den 17 april 1979

Meddelande om frågor

faktiskt erbjudit regeringen elt pris som utöver den ovan nämnda sjömåls-robotbesparingen om 300 milj. kr. skulle sänkt SK 38/A 38-paketets pris med ylleriigare 200 milj. kr.

Varför har regeringen underlåtit att för riksdagen redovisa de lägre kostnader för SK 38/A 38 som uppenbarligen nu är de mest akluella och relevanta?

den 17 april

1978/79:493 av Gunnar Richardson (fp) lill statsrådet Birgii Rodhe om de centrala proven i gymnasieskolan:

Enligt vad jag erfarit har flera skolledare börjat oroa sig för att de centrala proven skall få allt mindre betydelse. Bakgrunden lill detta är att skolöverstyrelsen 1978 utfärdat nya föreskrifter om obligatoriska prov på gymnasieskolans två-, tre- och fyraåriga linjer. I dessa föreskrifter har överstyrelsen angett alt lärare i stället för det centralt utgivna provet efter rektors medgivande kan använda eget utarbetat prov. En sådan möjlighet har också funnits enligt tidigare anvisningar från SÖ men har då varit förbunden med vissa villkor. Särskilda skäl skulle föreligga och anmälan med bifogande av del aktuella provet skulle ske till SÖ i god tid före provtillfållel.

Jag kan med hänsyn till lydelsen i de senaste utfärdade SÖ-anvisningarna förstå skolledarnas farhågor rörande de centrala proven och vill i klarläggande syfte ställa följande frågor till skolministern:

Skall de senaste anvisningarna från SÖ vara uttryck för en ny, mindre restriktiv ordning i fråga om möjligheten att utbyta centrala prov mot "egna" av läraren utarbetade prov och anser i så fall skolministern att detta är en riklig utveckling?

1978/79:494 av Gunnel Jonäng (c) till kommunikationsministern om arbetssituationen vid SJ:s verkstad i Bollnäs:

Är kommunikationsministern beredd - mot bakgrund av den aktuella arbetssituationen vid SJ-verksladen i Bollnäs - att vidtaga åtgärder, så att nyanställningar kan ske och en positiv utveckling av verkstaden kan säkras?

§ 20 Kammaren åtskildes kl. 16.17.

In fidem

BERTIL BJÖRNSSON

/Solveig Gemert