Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1978/79:120

Onsdagen den 4 april

§ 1 Justerades protokollet för den 27 mars.

§ 2 Föredrogs och hänvisades Propositioner

1978/79:109 till konstitutionsutskoltel 1978/79:117 lill trafikutskottet 1978/79:159 till arbetsmarknadsutskotlet 1978/79:163 till jordbruksutskottet 1978/79:180 lill utbildningsutskottet 1978/79:183 till lagutskottet

§ 3 Föredrogs och hänvisades

Moiioner

1978/79:2438 till skatteutskollel

1978/79:2439 lill arbetsmarknadsutskottet

§ 4 Föredrogs men bordlades äter Konstilutionsulskollets betänkande 1978/79:28 Finansutskottets betänkanden 1978/79:25-28 Justitieutskottets betänkanden 1978/79:28 och 29 Lagutskottets betänkande 1978/79:17 Kullunatskottels betänkanden 1978/79:25 och 26 Civilutskottets betärtkanden 1978/79:26 och 27

§ 5 Föredrogs Skatteutskottels betänkande

1978/79:43 med anledning av propositionen 1978/79:137 om ändrade processuella regler för skattetillägg, m. m.

Utskottels hemställan bifölls.

§ 6 Anslag till kulturändamål, m. m.

Föredrogs kulturutskottets belänkande 1978/79:24 med anledning av propositionen 1978/79:100 säviu gäller anslag lill kulturändamål och inter-nalionelll-kullurellt samarbete jämte motioner.

Nr 120

Onsdagen den 4 april 1979

Anslag till kulturändamål, m. m.

TALMANNEN;

I fråga om detta belänkande hålles gemensam överiäggning för samtliga punkier. Under den gemensamma överläggningen får yrkanden framställas beträffande samtliga punkter i betänkandet.

I del följande redovisas endast de punkter, vid vilka under överiäggningen framställts särskilda yrkanden.

Punkten 1 (Statens kulturtåd: Förvaltningskostnader)

Regeringen hade i propositionen 1978/79:100 bil. 12 (utbildningsdepartementet) under punklen B 1 (s. 18-21) föreslagit riksdagen atl till Statens kulturtåd: Förvaltningskostnader för budgetåret 1979/80 anvisa ett förslagsanslag av 9 269 000 kr.

I detta sammanhang hade behandlats molionerna 1978/79:1287 av Gösla Bohman rn. fi. (m), vari såvitt nu var i fråga yrkats atl riksdagen skulle

1. anhålla att regeringen gjorde en utvärdering och en översyn av statens kulturtåd,

2. uttala att statens kulturråd borde ta kvalitelshänsyn i sin verksamhel, samt

1978/79:1298 av Rolf Hagel (apk) och Alf Lövenborg (apk), vari såvitt nu var i fråga yrkats atl riksdagen lill Statens kulturråd: Förvaltningskostnader för budgetåret 1979/80 anvisade etl förslagsanslag av 11 011 935 kr. (yrkandet 1).

Utskottet hemställde

4. att riksdagen med bifall till propositionen 1978/79:100 och med avslag pä motionen 1978/79:1298, yrkandet 1, till Statens kulturråd: Förvaltningskostnader för budgetåret 1979/80 anvisade eU förslagsanslag av 9 269 000 kr.,

5. att riksdagen skulle avslå motionert 1978/79:1287, yrkandena 1 och 2.

Reservation hade avgivits

1. belräffande en utvärdering och översyn av verksamheien vid statens kulturtåd saml rådels skyldighet atl ta kvalitelshänsyn i sin verksamhel av Tore Nilsson (m) och Ingrid Diesen (m) som ansett att utskottet under 2 bort hemställa

aU riksdagen skulle bifalla motionen 1978/79:1287, yrkandena 1 och 2.

Punkten 2(Statens kulturråd: Utrednings-, utvecklings- och informationsverksamhet) Regeringen hade under punkten B 2 (s. 21-22) föreslagit riksdagen att lill

Statens kulturråd; Utrednings-, utvecklings- och informationsverksamhet för budgetåret 1979/80 anvisa ett reservationsanslag av 3 117 000 kr.

1 detta sammanhang hade behandlals motionerna

1978/79:1289 av Ingrid Diesen m. fl. (m), såvitt nu var i fråga (yrkandel 1) samt

1978/79:1298 av RolfHagel (apk) och Alf Lövenborg (apk), vari såviU nu var i fråga yrkats att riksdagen lill Statens kulturråd: Utrednings-, utvecklings- och informationsverksamhet för budgetåret 1979/80 anvisade ett reservationsanslag av 3 824 000 kr. (yrkandet 2).

Nr 120

Onsdagen den 4 april 1979

Anslag till kulturändamål, m. m.

Utskottet hemställde

att riksdagen med bifall lill proposilionen 1978/79:100 och med avslag på molionerna 1978/79:1289,' yrkandel 1, och 1978/79:1298, yrkandel 2, till Statens kulturråd: Utrednings-, utvecklings- och informationsverksamhet för budgeiårei 1979/80 anvisade ett reservationsanslag av 3 117 000 kr.

Punkten 4 (Bidrag till särskilda kulturella ändamål)

Regeringen hade under punkten B 5 (s. 29-30) föreslagit riksdagen att till Bidrag till särskilda kulturella ändamål för budgetåret 1979/80 anvisa ett reservationsanslag av 5 374 OCX) kr.

1 detta sammanhang hade behandlals motionerna

1978/79:608 av Georg Andersson m. fl. (s), vari yrkats alt riksdagen beslutade att till Bidrag till särskilda kulturella ändamål anvisa ett i förhällande till regeringens förslag med 850 000 kr. minskat reservationsanslag av 4 524 000 kr., och

1978/79:1929 av Per Olof Sundmart (c).

Utskottet hemställde

1. aU riksdagert med bifall lill proposilionen 1978/79:100 och med avslag på motionen 1978/79:608 till Bidrag lill särskilda kulturella ändamål för budgetåret 1979/80 anvisade ett reservationsanslag av 5 374 000 kr.,

2. alt riksdagen skulle avslå motionen 1978/79:1929.

Reservation hade avgivils

2. beträffande medelsanvisningert av Georg Andersson, Ingemar Leander, Åke Green, Tyra Johansson, Lars-Ingvar Sörenson, Hans Alsén och Catarina Rönnung (samtliga s) som ansetl alt utskottet under 1 bort hemställa

alt riksdagen med artledrting av proposilionen 1978/79:100 och med bifall Ull motionen 1978/79:608 till Bidrag till särskilda kulturella ändamål för budgetåret 1979/80 anvisade ett reservationsanslag av 4 524 000 kr.

Punklen 6 (Bidrag lill de handikappades kulturella verksamhet) Regeringen hade under punkten B 7 (s. 31-41) föreslagit riksdagen att

Nr 120

Onsdagen den 4 april 1979

Anslag tdl kulturändamål, m. m.

1. godkänna vad i propositionen 1978/79:100 förordals om överförande av Synskadades riksförbunds bibliotek lill statligt huvudmannaskap,

2. till Bidrag lill de handikappades kulturella verksamhet för budgetåret 1979/80 anvisa eU anslag av 12 428 000 kr.

1 della sammanhang hade behandlats motionerna

1978/79:1302 av RolfHagel (apk) och Alf Lövenborg (apk), vari yrkais aU riksdagen beslutade att med godkännande av vad i övrigt föreslagils till Bidrag lill de handikappades kulturella verksamhet för budgetåret 1979/80 anvisa etl anslag av ytterligare 2 817 000 kr. till Synskadades riksförbunds bibliotek och 296 000 kr. till framställning av punktskriflsböcker eller tillsammans under denna titel ett anslag av 16 123 000 kr., samt

1978/79:1315 av Catarina Rönnung (s).

Utskottet hemställde

3. att riksdagen godkände vad i propositionen 1978/79:100 förordals om överförande av Synskadades riksförbunds bibliotek till statligt huvudmannaskap,

4. att riksdagen med bifall lill propositionen 1978/79:100 och med avslag på moiionen 1978/79:1302 till Bidrag till de handikappades kulturella verksamhel för budgetåret 1979/80 anvisade eU anslag av 12 428 000 kr.,

5. att riksdagen skulle avslå motionen 1978/79:1315.

Punkten 7 (Bidrag lill konslrtärer m. m.)

Regeringen hade under punkten B 8 (s. 41-43) föreslagit riksdagen att till Bidrag lill konstnärer m. m. för budgeiårei 1979/80 anvisa ett reservationsanslag av 25 049 000 kr.

I detta sammanhang hade behandlats motionerna

1978/79:896 av Georg Andersson m. fl. (s), vari yrkats atl riksdagen som sin mening gav regeringen lill känna vad som i motionert artförts om bildkortstnärsfond,

1978/79:1301 av RolfHagel (apk) och Alf Lövenborg (apk), vari yrkats aU riksdagen beslutade atl till Bidrag till konstnärer m. m. för budgetåret 1979/80 anvisa ett reservationsanslag av 33 025 000 kr., samt

1978/79:1319 av Lars Werner m. fl. (vpk), vari såvitt nu var i fråga yrkats aU riksdagen till Bidrag till konstnärer m. m. anvisade ett i förhållande till propositionen med 4 500 000 kr. förhöjt belopp för stöd till produktion av film som var avsedd att i första hand distribueras pä annat sätt än genom vanliga biografer (yrkandel 2).

Utskottet hemställde

1. atl riksdagen belräffande frågan om en höjrtirtg av det belopp som i propositionen beräknats till projektstöd till film med bifall lill proposilionen 1978/79:100och med avslag på molionerna 1978/79:1301 och 1978/79:1319, yrkandel 2, båda motionerna såvitt nu var i fråga, beslutade alt för detta

ändamål skulle anvisas 1 500 000 kr.,

3. att riksdagen beträffande anslagsbeloppet med bifall lill proposilionen 1978/79:100 och med avslag på molionerna 1978/79:1301 och 1978/79:1319, yrkandet 2, båda motionerna såviti nu var i fråga, till Bidrag till konstnärer m. m. för budgetåret 1979/80 anvisade ett reservationsanslag av 25 049 000 kr.,

4. all riksdagen som sin merting gav lill känna för regeringen vad utskottet med anledning av motionen 1978/79:896 anfört om ersättning lill bildkonstnärerna.

Nr 120

Onsdagen den 4 april 1979

Anslag till kulturändamål, m. m.

Reservation hade avgivits

3. beträffande en bildkortstnärsfond av Georg Andersson, Ingemar Leander, Åke Green, Tyra Johansson, Lars-Ingvar Sörenson, Hans Alsén och Catarina Rönnung (samtliga s) som ansett alt utskottet under 3 bort hemställa

au riksdagen skulle bifalla motionen 1978/79:896.

Punkten 9(Ersältning ål författare m. fl. för ulläning av deras verk gertom bibliotek m. m.) Regeringen hade under punklen B 10 (s. 44-48) föreslagit riksdagen atl

16. godkänna vad i propositionen 1978/79:100 anförts om bib-lioleksersällningens gmndbelopp,

17. lill Ersättning ål författare m. fl. för utlåning av deras verk genom bibliotek m. m. förbudgelåret 1979/80 anvisa eU förslagsanslag av 31 670 000 kr.

I detta sammanhang hade behandlals motionen 1978/79:1871 av Per Olof Sundman m. fl. (c), vari såvitt nu var i fråga yrkais

1. att riksdagen beslutade om en höjning av biblioteksersällningens gmndbelopp med 2 öre lill 30 öre per hemlän fr. o. m. den 1 januari 1979,

2. att riksdagen beslutade att till ersättning åt författare m. fl. för utlåning av deras verk genom bibliotek m. m. artvisa ett med 1 milj. kr. förhöjt förslagsartslag av 32 670 000 kr.,

3. att riksdagen uttalade sig för alt framtida höjningar av biblioteks-ersättningen borde relateras till den allmänna löne- och inkomstut-vecklingert,

4. all riksdagen som sin mening gav regeringen lill känna vad som i moiionen anförts om individuellt beräknad översättarpenning (yrkandel 5).

Utskottet hemställde

1. atl riksdagen med bifall till propositionen 1978/79:100 och med avslag på moiionen 1978/79:1871, yrkandet 1, godkände vad i propositionen anförts om biblioteksersällningens grundbelopp,

2. aU riksdagen med bifall lill proposilionen 1978/79:100 och med avslag

Nr 120

Onsdagen den 4 april 1979

Anslag till kultur-ändamål, m. m.

pä motionen 1978/79:1871, yrkandel 2, lill Ersättning ål författare m. fl. för utlåning av deras verk genom bibliotek m. m. för budgetåret 1979/80 anvisade eit förslagsanslag av 31 670 000 kr.,

4. aU riksdagen skulle avslå motionen 1978/79:1871, yrkandel 3,

5. aU riksdagen skulle avslå motionert 1978/79:1871, yrkandel 5.

Reservation hade avgivits

4. belräffande såväl förhällandet mellan biblioleksersältningen och den allmänna löne- och inkomstutvecklingen jom biblioteksersäuningens grundbelopp och medelsanvisningen av Per Olof Sundman, Olle Eriksson, Karl-Eric Norrby och Kerstin Göthberg (samtliga c) som ansett att utskottet under 1, 2 och 3 bort hemställa

2. all riksdagen med avslag på proposilionert 1978/79:100 och med bifall lill moiionen 1978/79:1871, yrkandet 1, godkände den i motionen angivna höjningen av biblioteksersäuningens grundbelopp,

3. aU riksdagen med anledning av propositionen 1978/79:100 och med bifall lill motionen 1978/79; 1871, yrkandel 2, lill Ersäuning ät författare m. fl. för utlåning av deras verk genom bibliotek m. m. för budgetåret 1979/80 anvisade ett förslagsanslag av 32 670 000 kr.,

4. att riksdagen som sin mening gav lill känna för regeringen vad reservanterna med anledning av motionen 1978/79:1871, yrkandel 3, anfört om att framlida höjningar av biblioteksersällningens grundbelopp borde relateras Ull den allmänna löne- och inkomslutvecklingen.

Vid denna punkt hade avgivils ett särskilt yttrande 1. av Per Olof Sundman, Olle Eriksson, Kari-Eric Norrby och Kerstin Göthberg (samtliga c).

Punkten 10 (Bidrag till Svenska riksteatern)

Regeringen hade under punklen B 11 (s. 64-67) föreslagit riksdagert att till Bidrag till Svenska riksteatern för budgetåret 1979/80 anvisa eu reservationsanslag av 72 448 000 kr.

I detta sammanhang hade behandlats motionerrta

1978/79:617 av Lars Werner m. fl. (vpk), vari yrkats att riksdagen skulle ultala sig för inrättande av en fast finsk teaterscen i Sverige och hemställa hos regeringert om förslag härom, samt

1978/79:2151 av Rolf Hagel (apk) och Alf Lövertborg (apk), vari säviu nu var i fråga yrkats att riksdagen beslutade om ett tilläggsanslag på 4 milj. kr. till en finsk instiiulionsteater (yrkandet 1).

Utskottet hemställde

all riksdagen till Bidrag lill Svenska riksteatern för budgetåret 1979/80 anvisade etl reservationsanslag av 72 448 000 k/.,

aU riksdagen skulle

a. avslå motionen 1978/79:2151, yrkandel 1,

b. avslå motionen 1978/79:617.

Punkten 11 (Bidrag lill Operan och Dramatiska teatern)

Regeringen hade under punkten B 12 (s. 67-70) föreslagit riksdagen alt till

Bidrag lill Operan och Dramatiska teatern för budgetåret 1979/80 anvisa etl

reservationsanslag av 136 320 000 kr.

Nr 120

Onsdagen den 4 april 1979

Anslag till kultur-ändamål, m. m.

I delta sammanhang hade behandlats motionen 197/79:1287 av Gösla Bohman m. fl. (m), vari såvitt nu var i fråga yrkais atl riksdagen uttalade att Dramatiska teaterns och Operans riksansvar att vårda den klassiska repertoaren inle fick eftersättas (yrkandet 3).

Utskottet hemställde

all riksdagen till Bidrag lill Operan och Dramatiska teatern för budgetåret 1979/80 anvisade ett reservationsanslag av 136 320 000 kr.,

atl riksdagen skulle avslå motionen 1978/79:1287, yrkandel 3.

Reservation hade avgivits

5. belräffande ansvarel för värden av den klassiska repertoaren av Tore Nilsson (m) och Ingrid Diesen (m) som ansett att utskottet under 2 bort hemställa

all riksdagen skulle bifalla motionen 1978/79:1287, yrkandel 3.

Punkten 12 (Rikskonsertverksamhel)

Regeringen hade under punkten B 13 (s. 70-73) föreslagit riksdagen all till Rikskonserlverksamhet förbudgelåret 1979/80 anvisa etl reservationsanslag av 30 419 000 kr.

I della sammanhang hade behandlals motionen 1978/79:2131 av Lars Werner m. fl. (vpk), vari såvitt nu var i fråga yrkais att riksdagen beslutade alt hos regeringen hemställa om förslag om former för etl statligt kullurpolitiskt ansvarstagande i vad gällde grammofonskiveproduktionen (yrkandel 4).

Utskottet hemställde

au riksdagen lill Rikskonsert verksamhel för budgetåret 1979/80 anvisade ett reservationsanslag av 30 419 000 kr.,

alt riksdagen skulle avslå moiionen 1978/79:2131, yrkandel 4.

Punkten 75 (Bidrag till regionala och lokala teater-, dans- och musikinstitutioner)

Regeringen hade under punkten B 16 (s. 76-80) föreslagit riksdagen alt till Bidrag till regionala och lokala teater-, dans- och musikinstitutioner för budgetåret 1979/80 anvisa ett förslagsanslag av 135 989 000 kr.

I detta sammanhang hade behandlats moiionen 1978/79:726 av Gunnar

Nr 120

Onsdagen den 4 april 1979

Anslag till kulturändamål, m. m.

Nilsson m.fl. (s), vari såviii nu var i fråga yrkais att riksdagen beslutade alt till Bidrag till regionala och lokala teater-, dans- och musikinstitutioner anvisa etl i förhällande lill regeringens förslag med 572 000 kr. förhöjt förslagsanslag av 136 561 000 kr. (yrkandet 1).

Utskottet hemställde

au riksdagen med bifall till proposilionen 1978/79:100 och med avslag pä motionen 1978/79:726, yrkandel 1, lill Bidrag lill regionala och lokala teater-, dans- och musikinstilulioner för budgetåret 1979/80 anvisade ett förslagsanslag av 135 989 000 kr.

Reservation hade avgivits

6. belräffande antalet grundbelopp till de regionala skådebanorna samt anslagsbeloppet av Georg Andersson, Ingemar Leander, Åke Green, Tyra Johansson, Lars-Ingvar Sörenson, Hans Alsén och Catarina Rönnung (samtliga s) som ansett att utskottet bort hemställa

atl riksdagen med anledning av proposilionert 1978/79:100 och med bifall till moiionen 1978/79:726, yrkandet 1, lill Bidrag till regionala och lokala teater-, dans- och musikinstilulioner för budgetåret 1979/80 anvisade ett förslagsanslag av 136 561 000 kr.

Punklen 16 (Bidrag lill fria teater-, dans- och musikgrupper) Regeringen hade urtder purtktert B 17 (s. 80-82) föreslagit riksdagen atl till

Bidrag lill fria teater-, dans- och musikgrupper för budgetåret 1979/80 anvisa

ett reservationsanslag av 14 400 000 kr.

I della sammanhang hade behandlats molionerna

1978/79:618 av Lars Werner m. fl. (vpk), vari såviii nu var i fråga yrkais aU anslaget Bidrag till fria teater-, dans- och musikgrupper i förhällande till propositionerts förslag höjdes med 16 000 000 kr. och fastställdes till 30 400 000 kr. (yrkandel 1), saml

1978/79:1304 av Rolf Hagel (apk) och Alf Lövenborg (apk), vari yrkais aU riksdagen beslutade att till Bidrag till fria teater-, dans- och musikgrupper för budgetåret 1979/80 anvisa elt reservalionsartslag av 16 900 000 kr. med rätt för regeringen att återkomma med begäran om nödvändiga tilläggsanslag.

Utskottet hemställde

all riksdagen med bifall till proposilionen 1978/79:100 och med avslag på molionerna 1978/79:618, yrkandet 1, och 1978/79:1304 till Bidrag lill fria teater-, dans- och musikgrupper för budgetåret 1979/80 anvisade etl reservationsanslag av 14 400 000 kr.

Punkten 18 (Vissa bidrag till teater-, dans- och musikverksamhet) Regeringen hade under punkten B 19 (s. 84-87) föreslagit riksdagen atl till

Vissa bidrag lill teater-, dans- och musikverksamhei för budgetåret 1979/80

anvisa ett reservationsanslag av 7 422 000 kr.

I della sammanhang hade behandlats motiorterna 1978/79:613 av Georg Andersson m. fl. (s), vari yrkais

atl riksdagen hos regeringen skulle anhålla atl statens kulturråd fick i uppdrag au kartlägga den folkliga dans- och musikverksamheten i syfte alt forma stödåtgärder i linje med samhällets kullurpoliliska mål,

att riksdagen beslutade att till Vissa bidrag till teater-, dans- och musikverksamhet anvisa ett i förhållande till regeringens förslag med 150 000 kr. förhöjt reservationsanslag av 7 572 000 kr., varvid anslagsposten 7 skulle uppgå till 502 000 kr.,

Nr 120

Onsdagen den 4 april 1979

Anslag till kul tur-ändamål, m. m.

1978/79:726 av Gunnar Nilsson m.fl. (s), vari såvitt nu var i fråga yrkats aU riksdagen beslutade atl lill Vissa bidrag till teater-, dans- och musikverksam-hel anvisa elt i förhållande lill regeringens förslag med 90 000 kr. förhöjt reservationsanslag av 7 512 0(X) kr., varvid anslagsposten 1 skulle uppgå lill 1010 000 kr. (yrkandel 2), och

1978/79:2131 av Lars Werner m. fl. (vpk), vari såvitt nu var i fråga yrkais att anslaget B 19 Vissa bidrag till teater-, dans- och musikverksamhei delposten 6 Artangerande musikföreningar skulle höjas med 2 475 000 kr. och utgå med 3 955 000 kr. (yrkandel 1).

Utskottet hemställde

aU riksdagen skulle bifalla motionen 1978/79:613, yrkandet 1,

att riksdagen belräffande frågan om elt i förhållande lill vad som beräknals i propositionen ökat bidrag lill Stiftelsen Riksskådebanan skulle avslå motionen 1978/79:726, yrkandel 2, säviu nu var i fråga,

alt riksdagen belräffande frågan om ett i förhållande lill vad som beräknals i proposilionen ökat bidrag under anslagsposten Arrangerande musikföreningar skulle avslå motionen 1978/79:2131, yrkandet 1, såviii nu var i fråga,

alt riksdagen beträffande frågan om ett i förhållande lill vad som beräknats i propositionen ökat bidrag under anslagsposten Teater- och musikorganisationer m. m. skulle avslå motionen 1978/79:613, yrkandet 2, såvitt nu var i fråga,

atl riksdagen belräffande medelsanvisrtingen med bifall lill propositionen 1978/79:100 och med avslag pä motionerna 1978/79:726, yrkandet 2, 1978/79:2131, yrkandet 1, och 1978/79:613, yrkandet 2, samtliga moiioner såvitt nu var i fråga, till Vissa bidrag lill teater-, dans- och musikverksamhei för budgetåret 1979/80 anvisade elt reservationsanslag av 7 422 000 kr.

Följande tre reservationer hade avgivits av Georg Andersson, Ingemar Leander, Åke Green, Tyra Johansson, Lars-Ingvar Sörenson, Hans Alsén och Catarina Rönnung (samtliga s):

7. beträffande anslag till Riksskädebanan, vari reservanterna ansett att utskottet under 2 bon hemställa

att riksdagen belräffande elt i förhållande till vad som beräknals i

Nr 120

Onsdagen den 4 april 1979

Anslag till kulturändamål, m. m.

proposilionen ökat bidrag lill Stiftelsen Riksskädebanan skulle bifalla motionen 1978/79:726, yrkandet 2, såvitt nu var i fråga,

8. beträffande anslag till Teater- och musikorganisationer m. m., vari reservanterna ansetl atl ulskollel under 4 bort hemställa

all riksdagen beträffande frågan om elt i förhällande lill vad som beräknals i propositionen ökat bidrag under anslagsposten Teater- och musikorganisationer m. m. skulle bifalla motionen 1978/79:613, yrkandet 2, såviii nu var i fråga,

9. beträffande medelsanvisningen, vari reservanterna ansett all utskottet under 5 bort hemställa

atl riksdagert i dert mån den biföll reservationerna nr 7 och 8 lill Vissa bidrag lill teater-, dans- och musikverksamhei för budgeiårei 1979/80 anvisade det av utskottet förordade reservationsanslaget med den ökning som föranleddes av riksdagens beslut med anledning av nämnda reservationer.

Vid denna punkt hade avgivits ett särskilt yttrande 2. av Tore Nilsson (m) och Ingrid Diesen (m).

Punkten 22 (Kreditgarantier till förtag och bokhandel)

Regeringen hade under punkten B 29 (s. 141) föreslagit riksdagen att

medge atl statsgaranti för lån till nyetablering av föriag m. m. under budgetåret 1979/80 fick beviljas intill eU belopp av 2 milj. kr.,

medge att slalsgaranti för lån lill bokhandel under budgetåret 1979/80 fick beviljas intill eU belopp av 1 500 000 kr.,

till Kreditgarantier till förlag och bokhandel för budgetåret 1979/80 anvisa ett förslagsanslag av 1 000 kr.

I detta sammanhang hade behandlals motionen 1978/79:906 av Lars Werner m. fl. (vpk), vari såviii nu var i fråga yrkais att riksdagen beslutade alt slalsgaranti till bokföriag även fick omfatta avskrivningslån intill elt belopp av 2 milj. kr. särskilt avsett för de mindre föriagen (yrkandet 1).

Utskottet hemställde att riksdagen skulle

medge att slalsgaranti för lån till nyetablering av förlag m. m. under budgetåret 1979/80 fick beviljas intill eu belopp av 2 milj. kr.,

medge all slalsgaranti för lån till bokhandel under budgeiårei 1979/80 fick beviljas irttill elt belopp av 1 500 000 kr.,

till Kreditgarantier till förlag och bokhandel för budgetåret 1979/80 anvisa ett förslagsanslag av 1 000 kr.,

avslå motionen 1978/79:906, yrkandel 1.

Punkten 26 (Vissa bidrag till bildkonst)

Regeringen hade under punkten B 36 (s. 164-165) föreslagit riksdagen alt till Vissa bidrag lill bildkonst för budgetåret 1979/80 anvisa eU reservationsanslag av 5 264 000 kr.

I detta sammanhang hade behandlats motionerna

1978/79:317 av Eva Hjelmström (vpk) och Cari-Hertrik Hermansson (vpk), vari yrkats att riksdagen beslutade om en ytterligare höjning av anslaget under B 36 till Sveriges konstförertingars riksförbund med 156 000 kr. lill sammanlagt 956 000 kr.,

1978/79:609 av Georg Andersson m. fl. (s), vari yrkats att riksdagen för att möjliggöra en ökad verksamhel av Kortstfrämjandet beslutade atl Ull Vissa bidrag lill bildkonst anvisa etl i förhållande till regeringens förslag med 300 000 kr. förhöjt reservationsanslag av 5 564 000 kr., varvid anslagsposten 1 skulle uppgå Ull 3 869 000 kr.,

1978/79:900 av Cari-Henrik Hermansson m. fl. (vpk), vari yrkais alt riksdagen för budgeiårei 1979/80 till främjande av glaskonsten skulle anslå 2 000 000 kr. all användas enligt förslag av kulturrådet, och

1978/79:1289 av Ingrid Diesen m. fl. (m), såvitt nu var i fråga (yrkandel 2).

Nr 120

Onsdagen den 4 april 1979

Anslag till kulturändamål, m. m.

Utskottet hemställde

atl riksdagen belräffande frågan om ett i förhållande till vad som beräknals i proposilionen ökat bidrag lill Konstfrämjandet skulle avslå motionen 1978/79:609, såviti nu var i fråga,

att riksdagen belräffande frågan om etl i förhållande lill vad som beräknals i proposilionen ökat bidrag lill Sveriges konstföreningars riksförbund skulle avslå motionerna 1978/79:317 och 1978/79:1289, yrkandet 2, båda molionerna såvitt nu var i fråga,

att riksdagen beträffande medelsanvisningen rned bifall till proposilionen 1978/79:100 och med avslag på motionerna 1978/79:609, 1978/79:317 och 1978/79:1289, yrkandet 2, samtliga motioner säviu nu var i fråga, till Vissa bidrag till bildkonst för budgetåret 1979/80 anvisade ett reservationsanslag av 5 264 000 kr.,

att riksdagen skulle avslå motionen 1978/79:900.

Följande två reservationer hade avgivits av Georg Andersson, Ingemar Leander, Åke Green,Tyra Johansson, Lars-Ingvar Sörenson, Hans Alsén och Catarina Rönnung (samtliga s):

10. beträffande artslag Ull Kortstfrämjandet, vari reservanterna ansett atl utskottet under 1 bort hemställa

att riksdagen beträffande frågan om elt i förhällande lill vad som beräknats i proposilionen ökat bidrag lill Konstfrämjandet skulle bifalla moiionen 1978/79:609, säviu nu var i fråga.

11. belräffande medelsanvisningen, vari reservanterna - vid bifall lill

Nr 120

Onsdagen den 4 april 1979

Anslag till kultur-ändamål, m. m.

reservationen nr 10 - ansett att utskottet under 3 bort hemställa

att riksdagen beträffande medelsanvisningen med anledning av propositionen 1978/79:100, med bifåll lill motionen 1978/79:609 saml med avslag på . molionerna 1978/79:317 och 1978/79:1289, yrkandet 2, samtliga motioner såviu nu var i fråga. Ull Vissa bidrag till bildkonst för budgetåret 1979/80 anvisade ett reservationsanslag av 5 564 000 kr.

Vid denna punkt hade avgivits ett särskilt yttrande 3. av Ingrid Diesen (m).

Punkten 27 (Riksarkivet; Förvaltningskostnader)

Regeringen hade under punklen B 37 (s. 166-168) föreslagit riksdagen atl lill Riksarkivet: Förvaltningskostnader för budgetåret 1979/80 anvisa etl förslagsanslag av 18 725 000 kr.

I detta sammanhang hade behandlals motionen 1978/79:1320 av Lars Werner m. fl. (vpk), vari såvitt nu var i fråga yrkais

1. att riksdagen hos regeringen hemställde att förutsättningar skapades för
en basgrupp, knuten till Stiftelsen Arbetarrörelsens arkiv saml folkrörelsear
kiven, i enlighet med vad som anförts i moiionen (yrkandet 2),

2. att riksdagen till Riksarkivet: Förvaltningskostnader anvisade ett i
förhållande till regeringens förslag med 250 000 kr. förhöjt belopp (yrkandet
3).

Utskottet hemställde

aU riksdagen med bifall till proposilionen 1978/79:100 och med avslag på moiionen 1978/79:1320, yrkandet 3, till Riksarkivet; Förvaltningskostnader för budgetåret 1979/80 anvisade eu förslagsanslag av 18 725 000 kr.,

au riksdagen skulle avslå motionen 1978/79:1320, yrkandel 2.

Punkten 29 (Bidrag till vissa arkiv)

Regeringert hade under punklen B 45 (s. 177-179) föreslagit riksdagen aU till Bidrag lill vissa arkiv för budgetåret 1979/80 anvisa eU anslag av 1 452 000 kr.

I della sammanhang hade behandlals motionerna

1978/79:902 av Gunnar Olsson m. fl. (s, c), vari yrkais all riksdagen hemställde alt regeringen vid prövning av anslag till Emigrantregistret i Karlstad höjde föreslaget anslag med 14 000 kr. till totalt 65 000 kr., och

1978/79:1320 av Lars Werner m. fl. (vpk), vari såvitt nu var i fråga yrkats all riksdagen under anslaget Bidrag till vissa arkiv anvisade ett i förhållande lill regeringens förslag med 200 000 kr. förhöjt belopp lill Stiftelsen Arbetartö-relsens arkiv (yrkandet I).

14 ■

Ulskollel hemställde

1. atl riksdagen belräffande bidrag lill Stiftelsen Arbetarrörelsens arkiv

skulle avslå motionen 1978/79:1320, yrkandet 1 såviii nu var i fråga,

aU riksdagen beträffande bidrag lill Emigranlregislrel i Karislad skulle bifalla motionen 1978/79:902, såviu nu var i fråga,

att riksdagen beträffande medelsanvisningen med anledning av proposilionen 1978/79:100 och med bifall till motionen 1978/79:902, såviti nu var i fråga,saml med avslag på motionen 1978/79:1320, yrkandel 1,såvitt nu vari fråga till Bidrag lill vissa arkiv för budgeiårei 1979/80 anvisade eu anslag av 1 466 000 kr.

Nr 120

Onsdagen den 4 april 1979

Anslag till kulturändamål, m. m.

Punkten 37 (Bilateralt nordiskt kultursamarbete m. m.)

Regeringen hade under punkten G 8 (s. 697-700) föreslagit riksdagen all till

Bilateralt nordiskt kultursamarbete m. m. för budgetåret 1979/80 anvisa eU

reservationsanslag av 6 987 000 kr.

I delta sammanhang hade behandlals motionerna

1978/79:1872 av Per Olof Sundman m. fl. (c, s, m, fp, vpk), vari yrkais all riksdagen beslutade att anslaget Bilateralt nordiskt kultursamarbete m. m. höjdes med 45 000 kr. uiöver vad regeringen föreslagit,

1978/79:1873 av Per Olof Sundman m. fl. (c, s, m, fp, vpk), vari yrkats atl riksdagen för kulturellt utbyte med Grönland skulle anslå 25 000 kr. under anslaget Bilateralt nordiskt kultursamarbete m. m., och

1978/79:1878 av Lars Werner m. fl. (vpk), vari yrkats alt riksdagen hos regeringen skulle föreslå all olika möjligheler undersöktes och all konkreta förslag framlades i syfte all bredda ungdoms- och kulturutbytet rnellan å ena sidan Sverige och å andra sidan Island, Färöarna och Grönland.

Utskottet hemställde

all riksdagen beträffande bidrag till Svenska föreningen Norden m. m. med bifall Ull motionen 1978/79:1872, såviu nu var i fråga, beslutade au för ändamålet skulle beräknas ytterligare 45 000 kr.,

att riksdagen beträffande bidrag lill kulturellt utbyte med Grönland skulle avslå moiionen 1978/79:1873, såvitt nu var i fråga,

att riksdagen beträffande anslagsbeloppet med anledning av propositionen 1978/79:100 och med bifåll till motionen 1978/79:1872 samt med avslag pä motionen 1978/79:1873, båda motionerna såviti nu var i fråga, till Bilateralt nordiskt kultursamarbete m. m. för budgeiårei 1979/80 anvisade etl reservationsanslag av 7 032 000 kr.,

aU riksdagen skulle avslå motionen 1978/79:1878.

Reservation hade avgivits

12. beträffande anslag till kulturellt utbyte med Grönland av Per Olof Sundman, Olle Eriksson, Kari-Eric Norrby och Kerstin Göthberg (samtliga c) som ansett att uiskouei under 2 och 3 bort hemställa

2. atl riksdagen med bifall till moiionen 1978/79:1873, såviti nu var i fråga,
beslutade alt för ändamålet skulle anvisas 25 000 kr.,

3. att riksdagen beträffande anslagsbeloppet med anledrting av proposilio-

Nr 120

Onsdagen den 4 april 1979

Anslag till kulturändamål, m. m.

nen 1978/79:100 och med bifåll till motionerna 1978/79:1872 och 1978/ 79:1873, båda motionerna såvitt nu var i fråga, till Bilateralt nordiskt kultursamarbete m. m. för budgeiårei 1979/80 anvisade ett reservationsanslag av 7 057 000 kr.

ÅKE GREEN (s):

Herr lalman! De reservationer som vi socialdemokrater fogat till utskottets betänkande har i hög grad en sak gemensamt, nämligen en klar vilja, en klar ambition atl försöka bredda intresset för olika sektorer inom det traditionella kulturutbudet. Det gäller såväl bildkonsten, genom ökat stöd till Konstfrämjandet och till konstnärerna, som teatern, musiken och dansen, genom resursförstärkningar till de regionala skådebanorna och Riksskådebanan. Med andra ord; som en röd tråd i våra motioner och reservationer löper tanken och tron på olika former av uppsökande verksamhet.

Det har tyvärr visat sig all oavsett ökade anslag till kulturinstitutioner, tillkomsten av nya riksinslilulioner och byggande av nya, pampiga kulturhus når man i stort sett bara de människor som redan är förtrogna med vanart och framför allt ser värdet i atl ägna en del av sin tid åt del estetiska området. Det är i och för sig bra, men det slora problemet -jag skulle t. o. m. vilja säga faran - ligger i att det är i ytterst få fall som vi med dessa åtgärder när grupper med liten eller ingen erfarenhet av det estetiska kulturområdet.

Delta innebär alt om vi har ambitionen att få fler människor medvetna om det värde som ligger i t. ex. en konst-, teater- eller musikupplevelse måste vi satsa mer resurser på just sådana organistioner som tilldelals den mänga gånger mycket svära uppgiften all motivera nya grupper av människor för upplevelser av det här slaget. Jag säger den "myckel svåra uppgiften", därför atl de människor som vi vill nå upplever inle i dag den estetiska kulturen som nägonling meningsfullt och framför alll inte som ett viktigt led i deras sociala ulveckling. Vi förslår orsaken lill ointresset, men det vore ett stort svek från oss reservanter atl bara acceptera del. Detta är anledningen till alt vi vill prioritera och öka resurserna lill Skådebanan och Konstfrämjandet.

Atl moderaierna inte känner något för de här tankarna förvånar inte - det vore i stället mer förvånande om de skulle göra det. Däremot förvånar del oss något alt man inom centern ställer sig så pass kallsinnig till frågorna som man har gjort.

Statens kulturråd konstaterade i sin utredning Stödet till Skådebanan att Skådebanan, genom sin förankring i organisationer som representerar breda medborgargrupper, genom sin kullurpoliliska målinriktning och genom sin service lill i princip alla producenter, har sådana fömlsältningar all den bör ges bättre möjligheter till vidare utveckling.

Skådebanans styrka ligger inte minsl i att organisationen, om den får tillräckliga resurser, har förutsättningar att bedriva ett samordnat publikar-beie. Della är helt enkelt nödvändigt, om man vill nå resultat med en ombudsverksamhel, som till sin huvudsakliga del är föriagd till arbetsplatserna. Fömtsättningen för all elt ombudsarbele i längden skall kunna bli framgångsrikt är alt del är fast förankrat i den fackliga verksamheten på de

olika arbetsplatserna. Skådebanan är den enda publikorganisalion där såväl. LO som TCO finns bland huvudmännen. Della innebär enligl vår mening att de stora löntagarorganisationerna får ta ett stort ansvar för verksamheten.

Vi vill vad det gäller Skådebanan och del regionala stödei utöver vad regeringen föreslagit öka stödet med elva grundbelopp, vilket i stort sett motsvarar 600 000 kr.

För atl Skådebanan skall kunrta tillgodogöra sig denna resursförstärkning och utveckla den regionala verksamheien krävs det emellertid också att Riksskådebanan får mer pengar. För Riksskådebanans del föreslår vi ett ökat bidrag uiöver vad som föreslås i proposilionen med 90 000 kr.

Vad sedan gäller Konstfrämjandet befinner sig detta i en intressant utveckling inom hela landet, men också i fråga om dertna verksamhel krävs ökade resurser. 1 planerna ingår att komplettera den nuvarande grafikutgivningen, som f ö. är landets största, med utgivning av bl. a. bilder i affisch- och reproduklionsutförande för såväl barn som vuxna. En utbyggd konstbildande och pedagogisk verksamhet med kurser, studiematerial och service till studieförbund, organisationer och andra övervägs också. Medlemmar, ombud och allmänhet skall i slörre utsträckning kunna erbjudas aktiviteter i form av utställnings- och studiebesök, kortare konstresor m. m. En verksamhet med konst på arbetsplatsen avses utvecklas i samarbete med arbetsmarknadens organisationer. Men alll detta kräver större resurser än man i dag har, och i della fall föreslår vi reservanter en uppräkning med 300 000 kr.

Slutligen vill vi försöka medverka till atl bildkonstrtärernas ekonomiska situation förbättras. Vi föreslår därför atl den gruppert bryts ul ur konstnärsnämnden och att det i stället bildas en särskild bildkonstnärsfond.

Med detta korta anförande, herr talman, vill jag yrka bifall till samtliga socialdemokratiska reservationer.

Nr 120

Onsdagen den 4 april 1979

Anslag till kulturändamål, m. m.

INGRID DIESEN (m):

Herr lalman! Årets kulturbudget uppvisar en rätt betydande ökning. Moderata samlingspartiet har inle pä någon punkt velat bidra till ytteriigare kostnadsökningar, utan vi ställer oss helhjärtat bakom det utlalande om ekonomisk återhållsamhet som utskottet har gjort. Men vi har på vissa punkter reserverat oss mot utskottets belänkande, och jag skall därför motivera vår ståndpunkt i dessa frågor.

Under punkten 1 behandlas en partimotion från moderata samlingspartiet i vilken krävs en utvärdering och översyn av verksamheten vid staterts kulturråd. Utskottet tycker atl frågan är för tidigt väckt, och del är ju elt argument som ofta används i sädana här sammanhang, när man inte har sä mycket annat all säga.

Kulturrådet började sin verksamhel den 1 oktober 1974 och har fält en central ställning inom det kullurpoliliska området - kanske en alltför dominerande ställning.

Rådet prövar anslagsframställningar inom praktiskt taget varje sektor inom kulturiivel, fördelar bidrag och gör utredningar för atl bara nämna en del av

2 Riksdagens protokoll 1978/79:120-121

Nr 120

Onsdagen den 4 april 1979

Anslag till kul t ur-ändamål, m. m.

dess verksamhet. Organisationen förefaller tungrodd, och många uppdrag skulle nog med fördel kunna läggas ut på lokala ansvariga orgart. Vi tror atl det skulle vara värdefullt, om uppdraget att granska kulturrådels verksamhet gavs lill någon som inle direkl deliar i rådets arbete.

I etl annat yrkande i den moderata moiionen föresläs att riksdagen uttalar att kulturrådet skall ta kvalitelshänsyn i sitt arbete. Utskottet avvisar också della förslag, men säger alt det är uppenbart att kulturrådet i olika sammanhang skall ta hänsyn till kvalitetssynpurtkter, och det ärju alllid ett medgivande.

Självfallet är det svårt alt formulera kravet pä kvalitet, men det får inte avhålla oss från atl försöka. Brislen på kvalitetskrav diskuterades av många remissinstanser, innan det nuvarande kulturrådet inrättades. I den sammanställning som Sven Nilsson gjorde över remissvaren på utredningen Ny kulturpolitik heter det bl. a.: "Framför alll då det gäller kvalitetsdiskussionen är utslaget sä kraftigt i remisserna all del anses klart alt kulturrådet här missat något väsentligt." Del sägs på elt annat ställe: "Kvalitetsbedömning anses således av kulturarbetarna själva som oundvikligt, och - som Svenska Filminstitutet framhåller i sitt remissyttrande - som prioriteringsinstrument för kulturpolitiken är en sådan värdering nödvändig."

Vi tycker för vår del all de här synpunkterna är lika aktuella i dag som för fem år sedan. Del hade varit rimligt om också kulturutskottet hade valt samma linje.

Under punklen 11, som rör Operan och Dramaten, finns också en moderat reservation. Utskottet har inle bilrätt värt yrkande att riksdagen uttalar alt Dramatiska teaterns och Operans riksansvar all värda den klassiska repertoaren inle får eftersättas. Fastän uttalandet gäller båda teatrarna kommer jag i fortsättningen atl tala mest om Dramalen, som jag känner bäst. Låt mig börja med en kort historik.

Kungliga dramatiska teatern är en gammal institution, som kan fira 200-årsjubileum 1988. Det var i maj 1788 som del första reglementet stadfästes och som den första föreställningen gick av stapeln i Bollhuset vid Slottsbacken. Efler några år fick teatern flytta till det gamla de la Gardieska palatset Makalös, nu kallat Arsenalen, nere i Kungsträdgården. Där spelade man till år 1825, då teatern brann. Fram till 1863 måste Dramaten dela lokaler med Operan, men därefter kunde man äter spela i eget hus vid Kungsträd-gärdsgalan. År 1908 invigdes del nuvarande teaterpalalsel vid Nybroplan med en föreställning av Strindbergs Mäster Olof

Marmorpalalsel vid Nybroplan är ett av de främsta exemplen på Jugendstilen i värt land, men det är kanske inle ungdom utan snarare ålderdom som nu utmärker många arbetsplatser i detta hus.

Verksamheten vid de kungliga teatrarna diskuteras ju flitigt i våra dagar, och många är kritiska till anslag som beviljas dessa teatrar, dä man tycker all anslagen är alltför höga.

Vår framstående kännare av svensk teater Gösta M. Bergman, som har tecknat Dramatens historia, skriver om 1860-lalel, när inflyttningen i teatern vid Kungsträdgården hade skett: "Knappt under någon period lorde Kungl.

Teatern emellertid ha kunnat visa upp en sådan litterär repertoar av klassiskt och modernt laldrama."

Sä bör del väl vara också i dag: modern dramatik, blandad med en klassisk repertoar. Nya generationer måsle ju också få stifta bekantskap med del grekiska dramat, med Shakespeares rika rollgalleri, där tragik blandas med komik, med det spanska dramat från Calderon till Lorca, med den franska dramen samt med Ibsen och Strindberg, för att bara nämna några epoker ur dramats rika hisloria. Hårde inte alla något allmänmänskligt atl lära också vår tids människor? Etl mödosamt tillkämpat och bevarat kulturarv får inte lättvindigt kastas över bord.

Men vilka är då Dramatens uppgifter? Enligl det första reglementet skulle Dramaten vara en nationalscen, som bara skulle spela svenska original, men detta ändrades ganska omgående. Den ansvarige teaterdirektören skriver J788:

"Den lag au endasl gifva originalet, sä hedrande, sä nyttig för en Theaier som redan vunnit tillräcklig stadga, torde kanske äga för mycken stränghet för en annan, som är i sin början, hvars repertoire är fattig och i ett land som ännu ej har öfverflöd af författare, då densamma ej allenast beröfvas den billiga rätt atl begagna sig af andra nationers mästerstycken, utan äfven genom brist på egna piecer, kunde bringas i fattigdom och förfall, eller ock genom nödvändigheten atl mottaga svaga originaler försämra smaken hos allmänheten."

Kanske äger de här raderna också i dag en viss giltighet.

Jag tror nog alt man på de båda teatrarna är medveten om sitt ansvar förden klassiska repertoaren. Men skall man ha en stående repertoar med stora genomarbetade uppsättningar av klassiker, så är det svårt att förena med de andra krav som ställs på teatrarna, t. ex. på en utbredd lurnéverksamhet. Man kan inte låta scenerna här i Stockholm slå tomma, det skulle ytteriigare öka underskottet. Skådespelare på turné kan inle heller della i repetitioner. Vad man vill se i landsorten är säkert framför allt stöue uppsättningar frän Dramaten och Operan. Dä finns det inte så mårtga scener som kan la emot dessa föreställningar. Det är också dyrt atl turnera, och den gästande teatern får ingen del av biljettinkomsterna.

Kulturutskottets majoritet har inte velat instämma i vårt uttalande att Operans och Dramatens riksansvar all vårda den klassiska repertoaren inte får eftersättas. Utskottet hänvisar bara lill det mål för den statliga kulturpolitiken som innebär att äldre tiders kultur tas lill vara och levandegörs. Det är ett ganska vittomfattande och opreciseral uttalande, som kan innebära näsian vad som helst. Jag tror del hade varit av värde om ulskollel velat formulera sig mer bestämt när det gäller ansvaret för klassikerna.

Jag yrkar bifall lill de moderata reservalionerrta I och 5 och i övrigt bifall till utskotiets hemställan.

Nr 120

Onsdagen den 4 april 1979

Anslag tdl kul tu r-ändamål, m. m.

EVA HJELMSTRÖM (vpk);

Herr talman! I kulturutskottets betänkande 1978/79:24 behandlas nio vpk-motioner till årets riksdag med. ett 40-lal krav. De spänner över etl

Nr 120

Onsdagen den 4 april 1979

Anslag till kulturändamål, m. in.

mycket vitt område. Frän ökade anslag lill den manuella glasinduslrin till de fria grupperna och deras verksamhel. Då jag som företrädare för vpk inle har möjlighel au utveckla mina synpunkier i utskottets skrivning, lägga fram förslag eller lägga fram reservationer, kommer jag all la upp sä gott som samtliga dessa motioner och utveckla varför vpk inle kan acceplera de avslagsyrkanden som finns. Jag gör del därför att jag anser det vara elt demokratiskt krav alt de förslag som omfattas av en stor del av befolkningen i värt land också skall fä en rättvis behandling. Enligt vad som bestämts kommer man inte bara i denna debatt utan också i andra att ålägga sig talarbegränsning på grund av den tidsbrist som riksdagert nu har. 1 det läge som vi befinner oss i är del sannolikt ofrånkomligt, men jag tycker det vore djupt otillfredsställande om denna talarbegränsning skulle innebära alt krav som vi för fram och som omfattas av många ulanför delta hus inte behandlas på ett klargörande sätt.

Den folkpartistiska minoritetsregeringen ålägger sig förvisso ingen begränsning när det gäller all vräka ur sig propositioner. Inte heller ålägger man sig några som helst anständighetskrav vad gäller att ge riksdagsledamöterna och de enskilda partierna, framför allt vpk, en rimlig möjlighet att ta ställning till förslagen och framföra synpunkter. Själv harjag inom loppet av några veckor gång pä gäng fält uppleva alt massmedia samt kultur- och utbildningsintresserade har haft tillgång till propositionerna men inte vi som skall fatta beslut i frågorna. Detta är, herr talman, helt enkelt otillständigt. Trots omfattningen av de ärenden som vi nu behandlar skall jag ändå försöka begränsa mitl inlägg till en halvtimme.

Den nya s. k. kulturpolitiken antogs ju under relativ enighet i riksdagen. Målsättningarna var sä luddigt formulerade att alla kunde ställa upp bakom dem, och det är först när man kommer in på de konkreta prioriteringarna som de verkliga motsättningarna kommer i dagen.

En gemensam nämnare för samtliga övriga partier när det gäller den statliga kulturpolitiken har varit vad Ola Ullsten vid en kulturdebatt för några veckor sedan formulerade sålunda: "atl stödja men inte styra, all stimulera men inte föreskriva." Han förklarade också att en kultursatsning som går pä djupet och blir en verklig angelägenhet för de mänga människorna handlar om atl ge människor en chans att i samspel med andra kunna utveckla sin erfarenhet och kunskap liksom sina konstnäriiga upplevelser och ullrycks-medel.

För vpk handlar del om all kulturen också skall vara ett uttryck för människors arbete - att den skall vara etl redskap för alt utforska verkligheten och en betingelse för au förändra den. Därför handlar det inte bara om aU stödja. Det handlar också om atl styra - styra inriktningen till de grupper som i dag inte ges möjligheten lill eU rikt kulturiiv. I annat fall kommer också fortsättningsvis de grupper som redan i dag är gynnade att gynnas. I annat fall kommer också fortsättningsvis en oerhört väsentlig bil av vårl kulturarv atl försummas, nämligen den som gäller just arbetets villkor och historia. Att stödja men inle styra - all stimulera men inte föreskriva - innebär också all man lillåter den kommersiella kulturindustrin atl fortsätta sin expansion och

sina härjningar bland inte bara barnen och ungdomen utan också de vuxna.

Sedan kan man naturiigtvis också diskutera storleken av del s. k. stödei. Jan-Erik Wikström skall sä lill vida ha etl erkännande all han faktiskt utverkat större anslag till mänga eftersatta områden än de socialdemokraliska utbildningsministrarna, men bidragen är fortfarande droppar i ett ofantligt hav. Lål mig bara la ett exempel, som vi anfört i vår motion angående de fria gruppernas och centrumbildningarnas verksamhet.

Om man som kullurpolitiskt mål sätter, aU varje elev i för- och gmndskola skall se minst två föreställningar per är, förulsäUer detta ca 18 000 föreställningar. 1975/76 uppgick antalet föreställningar lill 8 000, och av dem svarade de fria grupperna för närmare hälften. Litet mer statistik: 1976/77 svarade de fria grupperna för nästan 30 % av landels totala föreställningar. 21 % av den totala lealerpubliken besökte dem, men de fick bara 1,3 9é av det statliga leaterslödet.

Den anslagsökning som föreslås i årets budgetproposition förbättrar inte nämnvärt del förhållandel all samhället pä detta sätt konsekvent utnyttjar dessa grupper. Den referensgrupp som medverkade vid fördelningen av anslaget förra året skrev då:

"Det är med myckel stor tveksamhet vi deliar i ett beredningsarbete av den karaktär som fördelningen till de fria grupperna innebär. Vi vet på förhand att silualionen är omöjlig, beroende pä de bristande resurserna. De förslag vi lägger innehåller ett anlal komponenter som vi inte kan acceplera för den fria lealersekiorns utveckling."

Dessa komponenter var bl. a. au arbetsvillkoren för de professionella, heliidsarbelande medlemmarna inte förbättrades och atl de "slora" grupperna inte fick någon kompensation för sin verksamhel. De kunde inte i tillräcklig grad se lill den konstnäriiga förnyelsen och inte heller i tillräcklig utsträckning tillgodose en geografisk spridning. De fick vidare ingen kompensation för del nya dramatikeravtal som hade träffats. Konsekvensen av del kunde bli att grupperna i fortsättningen inte skulle kunna spela nyskriven svensk dramatik. Referensgruppert fortsatte på följartde satt;

"Vad vi ovan beskrivit, vet vi, kommer alt innebära en stagnation för utvecklingen under nästkommande är. Föreslällningsantalet kommer att minska, sannolikt gäller detta i hög grad för barn- och ungdomsteatern. Kanske kommer grupper atl tvingas lägga ned sin verksamhet. De kan tvingas till nedskärning av antalet medlemmar. Vi befarar att den kvalilels-mässigl mesl välutvecklade delen inom den fria lealersektorn kommer att drabbas hårdast. Vi befarar, all om inle en väsertllig uppskrivning av anslagen kommer lill stånd, kommer hela den fria lealersektorn långsamt alt försvinna. Detta kan vi inte med den samlade kunskap vi har om teaterområdet acceplera."

Om vi fortsätter lill ett annat kanske än mer försummat område, inte vad gäller pengar i första hand utan vad gäller just styrning, så ärdet filmens. I sitt tal inför kulturpolitikens femårsjubileum framhöll Ola Ullsten att filmen tycks ha bemästrat sina svårigheter. Jag citerar ur Ola Ullstens tal; "Idéerna

Nr 120

Onsdagen den 4 april 1979

Anslag till kult ur-ändamål, m. m.

Nr 120

Onsdagen den 4 april 1979

Anslag till kulturändamål, m. m.

bakom 1963 års filmreform och Filminstitutets verksamhet har visat sig framgångsrika." Vi får anledning att återkomma till denna fråga, eftersom den delvis berörs av de beslut som kulturutskottet skjutit framför sig. Men redan nu kan konstateras alt del är beklämmande att se oviljan lill filmpoliiisk debatt och den ensidiga hyllningen av den förda filmpoliliken frän Filminstitutets sida. På vilket sätt har Filminstitutet levt upp lill de kullurpoliliska målsättningarna? På vilket sätt har institutet försökt gynna en filmproduktion oberoende av genregränser, format eller distributionsformer? Institutet har ensidigt ställt sig pä den kommersiella filmbranschens sida och helt fixerat sig vid att ett antal svenska filmer, oavsett kvalitet, skall produceras - filmer avsedda att distribueras på biografbranschens villkor.

Var har vi i dag den undersökande och beskrivande film som fick en ideologisk bas och riktning i 1960-talets växande medvetenhet om klassamhället och förtrycket i den tredje väriden? Dom kallar oss mods. Den vila sporten och Rekordåren var några av de filmer som då producerades. Även i dag finns det naturligtvis en viss produktion av filmer som vänder kameraobjektivel och ställer makthavarna mot väggen. Ett anständigt liv hör till dessa filmer, men sådana filmer utgör ett fåtal, av den enkla artledningen all det är dyrt att producera film. Därför behöver stödet lill konstnärsnämnden förbättras för alt möjliggöra en produktion av en annan slags film, som är avsedd all distribueras på annat sätt än genom vanliga biografer. Del har vi också tagit upp i en motion.

I en annan motion har vi tagit upp musikernas svära siluaiion. När jag säger musikerna menar jag inle producenterna av den plasimusik som dagligen sköljer över oss inte bara via kassetter, grammofonskivor och P3 i radio ulan som också sköljer över oss via veckopress likaväl som andra massmedia. Vi har etl rikt musikarv alt falla tillbaka på och vidareutveckla. Vi har en internationellt sett högtstående musikkader. Levande musik i form av jazz, likaväl som folkmusik, väcker känslor till liv i slällel för att passivisera eller döva genom ett monotoni upprepande och snabbi förgångna effekier.

Enligl konstnärsnämndens undersökning av kulturarbetarnas ekonomi tillhör musikerna en av de mest utsatta grupperna, och deras situation försämras kontinuerligt. Det är, som vi framhåller i vår motion, viktigt att kulturarbetarna fåren grundtrygghet. Därför bör staten läcka upp 50 % av de heltidsverksamma fria gruppernas personalkostnader. Men lika viktigt är atl häva den undersysselsätlning som nu råder. Utskottet framhåller att anslagsposten Arrangerande musikföreningar höjts med 60 96, men det är fortfarande bara en sjättedel av vad kulturrådet har begärt, och rådet har förvisso inte tagit till i överkant - tvärtom.

Sveriges konstföreningars riksförbund har i årets budgetförslag fåu en ökning av sitt statsanslag med endasl 100 000, varav en bra bil över hälften är kompensation för kostnadsstegringar. Kulturrådet föreslår en höjning med 256 000. Rådet har redan lidigare framhållit angelägenheten av att del satsas resurser pä bildkonst och därvid särskilt betonat den unika roll som SKR spelar. För bildkonsten gäller inle bara atl man skall kunna upprätthålla tidigare nivå. Det är en oerhört väsentlig uppgift atl de aktiviteter som startats

också vidareutvecklas och att man ges tillfälle lill förnyelse. Få områden lorde vara så utsatta för ett kommersiellt tryck och för behovet av allernaliv som just bildkonstens område.

Den i vår motion föreslagna höjningen om 156 000 kr. utöver regeringens förslag är, herr lalman, en bråkdel av behovet. SKR har begärt 775 000 kr. 1 en kompletterande skrivelse om anslagsbehovet till statens kulturråd framhåller SKR bl. a. följande:

"Bortsett från TV och folkbiblioteken har inget annat kulturförmedlings-organ såsom konslförertingarna lyckats med att föra ul kulturen lill människornas närmiljöer antingert mart därmed menar arbetsplatserna eller bostadsområdena. Del förekommer inte sällan att arbetsplatskonstföreningar ordnar utställningar i företagens lunchrum varje månad under året. Dessa utställningar når alla förelagets anställda, således inle bara medlemmarna.

1 konslföreningarna förekommer en intensiv kulturdebatt, som sällan återspeglas i kultursidornas rubriker men som inte är av mindre betydelse för del."

Längre fram heter del;

"Lika litet som man begär atl seriös teater-, dans- och musikdislribution skall vara självbärande kan man begära detta av seriös bildkonstdistribution. Om konstföreningarna skall kunna hålla sin utställningsverksamhel på en hög konstnärlig nivå måste denna verksamhet på ett eller annat sätt få stöd av allmänna medel. Det är orimligt, alt de enskilda konstföreningarna genom medlemsavgifter skall finansiera del kulturutbud som nu sker genom föreningarna."

Herr talman! Två av våra motioner har - om jag får tolka utskottets skrivning så - rönt ert positiv behandling. Det gäller först vår motion om att Slalsgaranti till bokföriag även får omfatta avskrivningslån. Utskottet avstyrker visseriigen vår motion under hänvisning till atl kulturrådet f n. överväger detta förslag och att man därför inte nu bör fatta beslut. Men jag uppfattar ändock utskottet så att när kulturrådet sä småningom kommer med förslagel så kommer man att ställa sig positiv lill det. Den andra motionen gäller glaskonsten. Vpk anser au det arbeie som utförs vid glasbruken lill stor del är etl konstnäriigt arbeie som bör jämföras med det som utförs av en konstnär eller en författare. Detta gäller inte bara formgivarens insatser utan också det arbete som utförs av glasblåsare, slipare, gravörer och andra vid förverkligandet av konstföremålet. Därför bör kulturbidrag utgå. Utskottet instämmer i vår bedömning och skriver att det inom den manuella glasinduslrin ryms värden som är väsentliga delar av kulturarvet. Vidare framhåller man att vid utarbetandet av en samlad plan för glasindustrin bör den konstnäriiga och konsthaniverksmässiga tradition som finns inte bara få leva kvar utan också vidareutvecklas. Därmed kommer förhoppningsvis ledamöter från samtliga partier atl se till alt så också blir fallet vid utarbetandet av planen. I annat fall kommer vi från vpk;s sida alt återkomma.

Slutligen, herr talman, några ord om vår motion om arbetarrörelsens historia. Utskotlels talesman får föriåta mig uttrycket, men utskottets

Nr 120

Onsdager. den 4 april 1979

Anslag tdl kul t ur-ändamål, m. m.

Nr 120

Onsdagen den 4 april 1979

Anslag till kulturändamål, m. m.

yttrande är det konturiösasie svar jag sett i detta sammanhang. Utskottet försöker frammana något slags motsättning mellan Riksutställningars verksamhet och vårt förslag vad gäller organiserandet av en vidareutveckling av arbetet med arbetarrörelsens hisloria. Men här finns ingen motsättning - och del framhåller vi också i vår motion. Riksutställningars verksamhel härvidlag är utmärkt och skall självfallet stödjas. Men det är inte det vår motion gäller. Om själva knuten i motionen säger utskottet inte ett dugg, och det är dystert. Dyster är också den värdering man fortfarande gör av ett sä eftersatt område som detta. Anslagen lill arbetarrörelsens arkiv är en bråkdel av vad som anslås exempelvis lill det s. k. nygamla riksdagshuset. Det är möjligl all del finns andra vägar alt vidareutveckla forskningen om arbetarrörelsens hisloria och villkor. Men då tyckerjag atl utskottet skall skriva del och inte avvisa våra krav genom att försöka skapa motsättningar som inte finns.

Jag tycker, herr talman, atl det förslag vi framlagt är väl värt att verkligen diskuteras, och det kan säkert ligga till grund för en verksamhel som skulle kunna vitalisera och stimulera intresset för arbetarrörelsens hisloria, inle minst genom att man också skulle kunna engagera skolorna.

Därmed yrkar jag bifall till samtliga vpk-motioner.

PER OLOF SUNDMAN (c):

Herr talman! Jag står här i dubbla egenskaper; dels är jag talesman för utskottsmajoriteten - och majoriteten förekommer i några olika kombinationer-, dels ärjag talesman för reservationerna 4 och 12.

Det är angeläget alt vi alla är sä kortfattade som möjligt. Eva Hjelmström accepterar del. Jag för min del accepterar också att hon tar längre lid på sig än vi andra talare; del har vi förståelse för.

Jag skall börja med de två nämnda reservationerna, så är det överstökat.

Reservationen 4 gäller biblioteksersättning åt författare för utlåningen av deras verk vid folk- och skolbibliotek.

Vi är sedan länge här i riksdagen -och förhoppningsvis, kanjag väl tillfoga, regeringen - ense om alt de konstnärliga och litterära yrkesutövarna inle skall få "stöd" utan "ersättning" för nyttjandet av deras verk. Det är en viktig distinktion. "Stöd" är någol som man delar ut med etl vänligt leende och en klapp på axeln - del var det här som blev över till dig. Ersättning är en reell kompensation för nyttjandet av konstnärens, i det här fallet författarens, verk. Skall del verkligen vara en ersättning och inte en något uppsnyggad gåva - då måste ersättningen givelvis pä etl eller annat sätt följa den allmänna löneutvecklingen. Det är det vi inom centern försöker förklara i vår omfattande motion nr 1871.

Propositionen och utskottsmajorilelen föreslår att biblioteksersällningens grundbelopp höjs med bara 1 öre - från 28 lill 29 öre per hemlån. Utskottet synes ursäkta denna lilla höjning med alt förfauarkolleklivet ändå kompenseras med ett ökat antal ullan från biblioteken - alltså får författarna trots allt mera pengar. Del där är en felsyn som jag hoppas att vi har mött för sista gängen.

Det är helt riktigt att antalet ullan ökar - och därmed också anslaget under denna post. Utlånen har från 1972 fram till 1977 ökat med hela 27,5 %. Men samtidigt har antalet mottagare ökat i ännu snabbare takt. Antalet mottagare av s. k. förfaltarpenning har stigit från 2 600 lill drygl 3 500 under samma tid -och det utgör 35 %, som alltså skall jämföras med 27,5 % i ökat anlal hemlån.

Alltså; Statens kaka har ökat i storlek - men de som skall dela på kakan har ökat i antal ännu snabbare.

Herr talman! Jag skall på grund av den nämnda tidsnöden inle fördjupa mig i siffror. Jag skall inle heller ytteriigare argumentera för vad som anförs i centerns motion och reservation. Den som vill kan ju läsa, och den som vill ha fler siffror och faktiska uppgifter kan vända sig till författarfondens kansli eller lill mig.

Med detta vill jag yrka bifall till reservationen 4. Där föreslås en höjning av förfaltarersältningens grundbelopp med 2 öre. Del är en futtig höjning - del medger jag - men det är ändå en fördubbling av vad utskottels majoritet och uibildningsminisiern anser att rikets finanser orkar med.

1 motionen 1873, undertecknad av en representant för vart och ett av riksdagspartierna, föreslås att 25 000 kr. skall anvisas för bilateralt kulturutbyte med Kalatlii Nunaat-folkets land. Det sistnämnda landet kallas vanligen Grönland.

Motionen hänger givetvis samman med alt Grönland vid utgången av den här månaden får ett visst mätt av självstyre inom det danska riket.

Jag hade faktiskt räknat med att kullurutskoltet skulle tillstyrka motionen. Ingen kan ju bestrida det angelägna i motionens förslag, och del äskade beloppet, 25 000 riksdaler, är ju inte mer än elt mikroskopiskt dammkorn i budgetpropositionen.

Jag tvekade innan jag reserverade mig -beloppet ärju faktiskt sä litet - men jag fick stöd från mina partikamrater. Det är min förhoppning att så pass många av kammarens ledamöter skall rösta för reservationen all regeringen ändå ser lill alt ändamålet med reservationen på ett eller annat sätt blir lillmöiesgåu.

Med della yrkar jag bifall lill reservationen 12.

Herr talman! Jag övergår nu till att som utskotismajorilelens talesman kommentera övriga reservationer vid utskottsbetänkandet.

Det är tio reservationer, om man drar ifrån dem som jag redan har berört. Det är fakliskl rätt litet. När vi förra året behandlade motsvarande betänkande kring i huvudsak den s. k. allmänna kultursektorn förelåg faktiskt 25 reservationer.

Tre av året reservationer är av principiell art. Sju reservationer - alla socialdemokratiska - berör anslagens storiek. Och av dem är två följdreser-vaiioner. Återstår alltså fem reservationer, om vi ser på delta lilet matematiskt.

I reservationerna finns yrkanden om anslagshöjningar på sammanlagt en bra bit över 1 milj. kr. De äskandena framförs i fyra olika reservationer. Iden femte reservationen - reservationen 2 i betänkandet - vill man dock reducera

Nr 120

Onsdagen den 4 april 1979

Anslag till kulturändamål, m. m.

Nr 120

Onsdagen den 4 april 1979

Anslag till kulturändamål, m. m.

propositionens förslag med 850 000 kr. Saldot blir därmed så lågt som litet drygl en kvarts miljon kronor i ökningar.

Detta vittnar, såvitt jag förstår, om två omständigheter. För del första vittnar det om att budgetpropositionens förslag inom den allmänna kultursektorn är i stort sett acceptabla. Det rör sig om reformförslag, utöver kostnadsökningarna, på så där 50 milj. kr. Del är etl bra kliv framåt. Del är kanske det största kliv vi har gjorl inom det här området, som statsrådet Jan-Erik Wikström skriveri propositionens ingress. Å andra sidan har del ju bollats en hel del med de olika slutsummorna under senare år, anslagsposter har tillkommit, anslagsposter har flyttats osv., och del kan möjligen diskuteras om det verkligen är ett absolut rekordår.

För del andra vittnar socialdemokraternas moiioner och reservationer om att de är medvetna om del mångomtalade kärva ekonomiska lägel. De är alltså återhållsamma. De försöker inte skära pipor i vassen genom att komma med överbud som ytterst bygger på förutsättningen alt dessa överbud skall avvisas. Deras förslag i motioner och reservationer om ökade anslag är lill alla delar seriösa och respektabla. Jag vill gärna säga detta, herr talman, trots att det någol faller utanför ramen för vad man brukar säga från kammarens lalarslol.

1 reservationerna 6 och 7 vill socialdemokraterna höja bidraget till de regionala skådebanornas verksamhel och till Riksskådebanan.

Skådebanan aren förträfflig institution,det påpekade Åke Green,och han har alldeles rätt. Den är också en gammal institution-dert kom till redan 1910 och kan alltså fira 70-ärsjubileum nästa är, och det hoppas jag all den gör under värdiga former. Skådebanan har gjort utomordentliga insatser för atl sprida intresset för levande teater lill nya publikgrupper.

Verksamheten stelnade under en lid - jag tror det sammanföll med televisionens genombrott - men därefter har verksamheten tagit nya tag, vitaliserats, anpassats till nya villkor och förhållanden.

Vi har egentligen -det är lika bra atl erkänna det-etl svagt teaterintresse i Sverige i jämförelse med vissa andra länder. Del är tydligt inte minsl om vi jämför oss med Finland.

Skådebanan har som sagt vitaliserats och delvis fått nya, effektivare arbetsformer.

Utskottets majoritet ställer sig trots detta avvisande lill de socialdemokratiska propåerna om ökade anslag. Det hänger helt enkelt samman med att vi måste vara återhållsamma och försiktiga och övervägande i våra prioriteringar.

I reservationen 8 vill socialdemokraterna höja anslaget till Samarbets-nämnden för folklig dans med 150000 kr. F. n. är det 120 000 kr. Reservationen går tillbaka på motionen 1978/79:613, undertecknad av kulturutskottets socialdemokratiska ledamöter och suppleanter. Del är en tilltalande motion. Den fångar upp det starkt tilltagande intresset under senare år för folkliga musik- och danstradiiioner. Det rör sig här om en folklig kultur som har engagerat centern under en lång följd av år. Vi har i det förgångna lagil en del initiativ som dess värre inte har rönt gensvar i riksdagen.

Moiionen innehåller tvä yrkanden.

Del första yrkandet innebär ett förslag att kartlägga den folkliga dans- och musikverksamheten i syfte atl åstadkomma underiag för lämpliga stödåtgärder inom delta område. Della yrkande har enhälligt tillstyrkts av utskottet.

Det andra yrkandet avser ett stöd med 150 000 kr. lill Samarbelsnämnden för folklig dans. Här ställer sig utskottsmajorilelen avvisande. Vi lycker helt enkelt atl kartläggningen bör komma först och medelsanvisningen därefter.

I reservationen 10 föreslår socialdemokraterna i kultumlskottelatl Konstfrämjandet skall få 300 000 kr. mer än vad som föreslås i budgetpropositionen.

Konstfrämjandet är en något yngre institution än Skådebanan - del bildades 1947. Det har en verksamhel som i icke ringa män påminner om Skådebanans, men där Skådebanan sysslar med scenkonst, där arbelar Konstfrämjandet för bildkonsten.

Det är alldeles riktigt som reservanterna skriver och som Åke Green nyss framhöll - Konstfrämjandet befinner sig i en intressant utvecklingsfas men har ont om pengar.

Här har vi åter hamnat i en besvärlig priorileringssiluation. Hälften av den anslagshöjning som föreslås i propositionen kan anses vara en faktisk resursförstärkning och inte bara en kompensation för kostnadsökningarna. Utskottets majoritet nöjer sig med detta men gör del naluriiglvis inte med någon större glädje.

I reservationen 2 vill socialdemokraterna, under hänvisning lill moiionen 608, minska det statliga anslaget till särskilda kulturella ändamål. Det finns fakliskl inle sä mycket atl säga om den saken. Jag får bara konstatera att utskottets majoritet inte delar socialdemokraternas uppfatining.

Som jag sade inledningsvis finns det tre reservationer som är av mera principiell natur och som inle rör anslagsfrågor. Två av dem är moderata.

I reservationen 1 vill moderaierna ha en utvärdering och översyn av statens kulturtäds verksamhet. Utskottets majoritet lycker, som fru Diesen påpekade, att den frågan är väl tidigt väckt.

I samma reservation hävdar moderaterna att kulturrådet skall ta hänsyn lill kvalitetsfrågor i sin verksamhet.

Det här med kvalitet aren knepig fråga. Det har diskuterats många gånger här i kammaren - och förvisso ännu fler gånger inom utbildningsdepartementets kuliurenhet och i statens kulturtåd. Utskottets majoritet vill inte göra del uttalande om atl "statens kulturråd skall ta kvalitelshänsyn i sin verksamhel" som moderaierna kräver i sin moUon 1287 och i reservationen 1. Moderaterna har själva angivit skälet härför i sin reservation: "Gränsdragningen mellan kultur som är värd att stödja och annan verksamhet är svär alt göra." Del bör alltså kulturutskottet inte lägga sig i. Detta hindrar naturiigtvis inte att vi i andra sammanhang och i andra fora fören envis och penetrerande diskussion kring kvalitetsbegreppet.

1 reservation 5 vill moderaierna att riksdagen skall uttala alt Dramatiska

Nr 120

Onsdagen den 4 april 1979

Anslag till kul t ur-ändamål, m. m.

Nr 120

Onsdagen den 4 april 1979

Anslag till kulturändamål, m. m.

teatern och Operan har ett riksansvar att vårda den klassiska repertoaren.

Del är en självklarhet. Det är i sä hög grad en självklarhet alt kullurulskottets majoritet inte finner skäl att göra etl uttalande i den vägen.

I den socialdemokratiska reservationen 3 vid punklen 7 yrkas alt moiionen 896 skall bifållas.

Det är en i stort sett alldeles utmärkt motion, som behandlar bildkonstnärernas besväriiga ekonomiska och sociala situation. I moiionen, som starkt påminner om tidigare centermotioner, framhålls bl. a. all del är viktigt att den s. k. visningsersättningen får en tillfredsställande lösning.

Det här är en fråga som diskuterats länge - inte minst i kulturutskottet. Och den frågan måste lösas snarasi. Tiden är verkligen mogen för det. Utskottet gör därvidlag också ett tillkännagivande med anledning av den socialdemokratiska moiionen.

Däremot ställer sig utskottet avvisande till tanken au bryta ut anslaget lill bildkonstnärerna under posten B 8. Bidrag till konstnärer m. m. för atl bilda en särskild bildkonstnärsfond. Del kan knappast tjäna något vettigt ändamål.

Det aktuella anslaget utgår kommande budgetär med drygt 25 milj. kr. Den helt övervägande delen av det är riktad just till bildkonstnärer. Om man nu skall bryta ut något ur anslaget sä skulle det väl rimligen vara den mindre del som disponeras för andra ändamål.

Innan jag slutar vill jag gärna säga atl jag instämmer i mycket av del som framfördes av Eva Hjelmslröm. Annat kan jag inte instämma i. Det gäller bl. a. motiveringarna till några av de yrkanden som framförs från vpk-häll.

Eva Hjelmström har framfört sina och vpk:s synpunkter. Jag finner del dock föga meningsfullt atl ta upp en diskussion med henne. Främst är det ju fråga om väsentligt höjda anslag, och tyvärr måsle vi vara återhållsamma på den punkten.

Hert talman! Jag har yrkat bifall till reservationerna 4 och 12.1 övrigt får jag yrka bifall till kulturutskotlets hemslällan.

INGRID DIESEN (m) kort genmäle:

Hert talman! Jag vill gärna kommentera del Per Olof Sundman hade att säga om våra reservationer.

När del gäller den utvärdering av kulturrådets arbete som vi har krävt upprepar han bara utskottets uttalande att del är en fråga som är för tidigt väckt. Men jag vill påminna om att det redan gjorts utvärderingar pä andra områden inom kulturpolitiken som är lika unga. Litteraturstödet, som kom lill senare än kulturrådet, har redan varit föremål för en utvärdering. Likaså har'kulturprogram inom föreningslivet utvärderats. Del argumentet kan därför inte vara särskilt tungt.

Vi lycker också alt utvärderingen skall göras av någon institution eller grupp utanför kultuuådet. Kuliurtädets ordförande, Anders Clason, säger i en intervju i tidningert Impuls atl han skall se över kuliurtädets organisation. "Det gäller atl få rådet mera arbelsdugligi", säger han. Del är tydligt aU del

behövs en översyn av kulturrådets arbetsformer.

När det gäller kravet på kvalitet som ett övergripande mål för kulturpolitiken vill jag erinra om att vi redan nu ställer krav på kvalitet i vissa avseenden. Det gäller t. ex. konstnärsstipendier. Där sägs att man skall la hänsyn till såväl konslnäriig kvalitet som ekonomi. Del kravet är alltså inle helt främmande inom kulturpolitiken.

All det sedan är svårt att göra gränsdragningen får inte avhålla oss frän atl försöka. All ställa det kravel är ändå nödvändigt för den prioritering som måste göras när man fördelar anslag.

Beträffande klassikerna tyckerjag att det hade varit av värde om riksdagen hade gjorl etl uttalande om ansvarel för dem. Vi vårdar inte det klassiska arvet. Det framgår bl. a. av en artikel i tidskriften Artes, där en rumänsk teater- och filmforskare, som numera bor i Sverige, säger alt de "viktigaste offentliga ansträngningarna siktar på atl förhindra de ungas möten med landels minnen". Hon säger också; "Något liknande den utbredda käriek lill klassikerna som hon minns från hemlandet har hon inle sett elt spår av i Sverige."

Det är beklagligt alt det är så. Men om det är som Per Olof Sundman säger, nämligen en självklarhet att bl. a. de kungliga teatrarna har detta riksansvar, så gläder det mig liksom del gläder mig all riksdagen inser detta.

Nr 120

Onsdagen den 4 april 1979

Anslag till kulturändamål, m. m.

EVA HJELMSTRÖM (vpk) kort genmäle;

Hert talman! Per Olof Sundman använde större delen av sitt anförande, som f ö. var längre än mitt, till all kommeniera reservationerna. Del ingår självfallet i hans uppgift som utskottets talesman. Men varför närmasi konsekvent undvika att ta upp våra krav till diskussion? Vi ställer dem ju inte av något slags skämtlynne, utan vi ställer dem därför alt de omfattas av mänga människor ulanför delta hus. Alla dessa förvägras nu en reell debatt.

Per Olof Sundman sade att det är föga meningsfullt att gå in i en diskussion om våra krav och hävdade atl de huvudsakligen gäller anslagshöjningar. Självfallet handlar de om anslagshöjningar och ekonomiska prioriteringar, men också om principiella frågor.

Eftersom jag inte fick något som helst svar från Per Olof Sundman skulle jag gärna vilja vela vilken uppfatining han har om de fria gruppernas verksamhel, vilken uppfatining han har om atl musiker, högtstående jazzmusiker och andra tvingas flytta från landet, därför all det inte finns några arbetstillfållen för dem här. Vilken uppfattning har han om Filminstitutets verksamhet? Är del enligt hans mening huvudsakligen ett organ som fungerar på branschens villkor? Vad anser han om konslföreningarna, som i så mänga fall varit föregångare i fråga om presentation av nya konstströmningar och oeiablerade konstnärer.

Det har inte skapats någon klarhet i dessa frågor vare sig i utskottets skrivning eller i Per Olof Sundmans inlägg här, och det är beklagligt.

Nr 120

Onsdagen den 4 april 1979

Anslag till kulturändamål, m. m.

PER OLOF SUNDMAN (c) kort genmäle;

Herr talman! Fru Diesen sade att det går atl utvärdera litteraturstödet och att man dä också bör kunna utvärdera kulturrådets verksamhel. Litteraturstödet, sade hon, har fungerat kortare tid än kullurtädei.

Det är en riktig iakttagelse, men litteraturstödet avser en begränsad, klart avskiljbar sektor, medan kulturrådet har en utomordentligt komplex verksamhet. Del måste få fungera längre lid innan man kan utvärdera det.

Eva Hjelmström var litet bitter över att jag inte hade kommenterat hennes anförande. Hon hävdade också alt milt anförande var längre än hennes. Jag kan inte ultala mig om det sistnämnda, men vi får väl höra med stenograferna om vem som talade längst.

Hon sade au jag undvek aU ta upp vpk;s krav Ull diskussion. Ja, det gjorde jag fakliskl. Jag sade alt det var meningslöst att la upp dem till debatt just nu. Hon frågade hur jag egenlligen säg på stödet lill de fria grupperna, hon ville höra min uppfattning om filmstödel, hur jag såg på jazzmusikernas och konstföreningarnas ställning osv. Jag kan myckel enkelt besvara dessa frågor. Om del var möjligl skulle jag vilja all de fick alla de pengar som förordas i vpk:s motioner och gärna litet till. Men tyvärr måste jag anpassa mig efler de ekonomiska realiteter under vilka vi lever.

INGEGÄRD FRyENKEL (fp):

Hert talman! Ersättningen ät författare för utlåning av deras verk genom bibliotek faslslälldes 1954 och bestämdes dä lill 3 öre per boklän för svenska originalverk. Detta s. k. gmndbelopp styr såväl övrig ersättning för verk i bibliotek som de statliga insatserna. Fr. o. m. 1962 har detta grundbelopp successivt höjts lill 28 öre innevarande budgetär. Orsaken till höjningen har naturligtvis varit den allmänna löne- och inkomslutvecklingen men måste även vara beroende av de statliga medel som är tillgängliga.

Med hänsyn lill vår ekonomiska situation, som också Per Olof Sundman har talat om, kan utskottet inte tillstyrka införandel av en automatiskt verkande indexregel, som föresläs i reservationen 4 vid punkten 9. Av samma orsak tillstyrker utskottet propositionens förslag om höjning av grundbeloppet till 29 öre och därmed även del föreslagna förslagsanslaget. Jag yrkar därmed avslag på reservationen 4 vid punkten 9.

I reservationen 12 vid punkten 37 yrkas extra medel för samarbete med Grönland. Jag delar reservationens uppfattning all det är angeläget atl de kulturella förbindelserna med Grönland ges möjlighel att utvecklas. Men inom del nordiska kultursamarbetet, t. ex. inom Nordiska kulturfonden, finns medel som borde kunna utnyttjas för della ändamål i stället för atl man tar pengar ur statsbudgeten. Jag yrkar därför avslag pä reservationen 12.

Herr talman! Jag yrkar bifall till utskottets hemställan på samtliga punkier.

ALF LÖVENBORG (apk);

Herr talman! Jag har ingen ambition att delta i någon tävlan om vem som kan tala längst, eftersom jag alltid har hävdat all del inte är längden utan

innehållet som måste tillmätas betydelse.

1 vår motion 1298 raljerar vi något med de vackra formuleringarna i budgeten, vilka avlivas av den krassa verkligheten när regeringert har fastställt anslagen. Ty då är det inte så grant. I själva verket får flera områden av kulluren vidkännas ordentliga inskränkningar. Man höjer anslag men inte mer än atl höjningarna motsvarar inflationens verkningar. Det är ingen bra kulturpolitik.

Vi har i våra motioner i huvudsak yrkat bifall lill de anslagsäskanden som har gjorts av statens kulturråd, trots all vi är medvetna omall man även från det hållet är för blygsam, om vi skall kunna tala om en expansiv kulturpolitik. Jag skall i korthet beröra molionerna.

Moiionen 1298 vänder sig framför allt mot den njugghei som har visats gentemot statens kulturråd och påvisar det angelägna i att man på ett riktigt sätt kan fullfölja viktiga projekt som Kultur i arbetslivet och Kultur i boendemiljön. Vi anser inte alt det är rimligt all skära ned det av rådet begärda anslaget till en tredjedel. Jag yrkar alltså bifall till moiionen 1298.

Vi anser vidare alt den verksamhel som har lill syfte att ge handikappade, i detta fall döva och synskadade, största möjligheter lill kulturellt utbyte är en så viktig sak att den inte får strypas genom brist pä pengar. Verksamheten måste i stället utvecklas. Vi säger i vår motion att vi inte vänder oss emot all Synskadades riksförbunds bibliotek överförs till etl statligt huvudmannaskap. Vi säger däremot nej till den ekonomiska njugghei som har kommit till ultryck i sammanhanget. Man har, tyvärr, gäll in för anslag som bara avser alt täcka kostnadsökningarna och en oförändrad nivå när det gäller anskaffning av tal- och punktskriftsböcker.

Man gör del, heter del, i avvaktan på att del nya huvudmannaskapet skall bli verklighet, men det är ett dåligi skäl. Här om någonstans borde man vara generös, och behovet föreligger ju oavsett huvudmannaskapet. Därför yrkar jag bifall till motionen 1302.

Vi vänder oss likaledes mol de prutningar som görs när det gäller konstnärsnämndens förslag. Dess förslag bör ligga till grund för riksdagens beslut, och vi vill därför atl del skall anvisas ett reservationsanslag pä 33 025 000 kr.

Del har gjorts en analys av kulturarbetarnas arbetsmarknads- och inkomstförhällanden. Den visar klart alt det finns elt konstnärsprolelariat i detta land med orimligt låga inkomster. Vi anser att det måste vara samhällets uppgift alt förbättra kulturarbetarnas villkor och tillvarata talanger som annars kanske går till spillo. Därför yrkar jag bifall lill moiionen 1301.

Herr talman! Det här har som vanligt blivit en bred kulturpoliiisk debatt, som harspäni över mänga områden. Den har handlat om konsten, musiken, filmen, litteraturen och mycket annat. På en rad av dessa fält verkar kulturarbetarna på kommersialismens villkor. Del har lagils vissa initiativ för att öka kullurutbudet och höja kvaliteten. Jag tänker exempelvis på femkronorsböckerna, som ges ut med statligt stöd och som är en bra sak. Men del är en oerhört svår uppgift så länge man inte pä allvar går in för all bryta kapitalets maktställning även på detta område, informationens och kultu-

Nr 120

Onsdagen den 4 april 1979

Anslag till kulturändamål, m. m.

Nr 120

Onsdagen den 4 apnl 1979

Anslag till kul t ur-ändamål, m. m.

rens.

Lål mig bara la några exempel för all belysa situationen och därmed peka pä förklaringen lill den kulturskymning som i stor utsträckning råder. I Sverige ägs den största morgontidningen, den största kvällstidningen, den ojämförligt största veckotidningskoncernen och den enda stora filmindustrin av en familj, som därtill har den största aktieposten och del avgörande infiytandet inom AB Svenska Pressbyrån, som distribuerar böcker, tidningar och tidskrifter till omkring 16 000 återförsäljare, däribland Pressbyråns 12 000 egna kiosker.

Enligt företagets egna uppgifter säljs f n. varje månad genom Pressbyrån över en halv miljon s. k. populärpockels, huvudsakligen primitiva agent- och deteklivböcker, romantiska "hjäneböcker" och vildavästernberättelser - en halv miljon varje månad!

1975 såldes i Sverige 6,4 miljoner s. k. populärpocketböcker. Som jämförelse kan nämnas att samtidigt såldes i vårt land 1,8 miljoner s. k. kvaliletspocketböcker,dvs. fack-och skönlitteratur, och 2,8 miljoner exemplar övrig skönlitteratur. Jag är övertygad om alt dagens proportioner när det gäller bra och dålig litteratur är ungefär desamma.

I en kuliursidesarlikel i Dagens Nyheter den 18 maj 1977 skildrade Sara Lidman kulturskymningen i sin hemkommun Jörn i Västerbotten. Hon skildrade ett läge som känns igen i alla svenska samhällen utom storstäderna och de medelstora städerna, som åtminstone har bibliotek och bokhandel med kvalitetslitteratur. Så här skriver hon;

"Jörn har tvä kiosker öppna alla dagar kl. 8-20. Biblioteket är öppet några få timmar i veckan. Bokhandeln är nedlagd. Folkets Hus visar varje vecka en pornografisk eller en väldsfrämjande film, aldrig en film med minsta konstnärligt värde. Denna bild är ju typisk för landet inkl. Stockholms utkanter. Allt vad vi menar med kultur dränks och övertösias av nazistpropagandan, typ Benknäckargänget."

Sara Lidman har, som i så mänga artdra fall, rätt. Del existerar pä åtskilliga områden en kulturskymning som vi inte råder bot på genom mer eller mindre halvhjärtade anslag därför atl man skyggar för de stora och avgörande frågorna, nämligen om ägandet och makten över bokutgivning, filmproduktion, tidningar osv.

Så länge kommersialismen, profitjakten och skenkulturen får breda ut sig, så länge kommer också de bästa politiska ambitionerna på kulluriivets område au motverkas. Dagens situation i värt eget land utgör en bekräftelse pä den slutsatsen.

LARS WERNER (vpk);

Herr talman! Kulturutskottet har behandlat en vpk-motion om ungdoms-och kulturutbyte med Island, Färöarna och Grönland, och jag tycker alt utskottet har gjort det illa. I motionen 1878 har vi föreslagit aU riksdagen beslutar av regeringen kräva alt olika möjligheter undersöks och konkreta förslag framläggs i syfte att bredda ungdoms- och kulturutbyte mellan å ena sidan Sverige och å artdra sidan Island, Färöarna och Grönland. Ulskollel

förklarar bara au pengar har satsats och att man inle är beredd atl salsa ytterligare. Följdriktigt avstyrker man också moiionen.

Det är alltså vad som blir kvar i praktiken av de högtidliga orden om det positiva i ett ekat ungdoms- och kulturutbyte i Norden. Mer än så räcker det inte till när besluten skall las.

Det nordiska samarbetet har varit och är till nytta. Det har varit bra för vårl land, och de övriga länderna har uttalat samma synpunkter. Därför är del beklagligt att Sveriges och hela Nordens samarbete med just Island, Färöarna och Grönland kommit på undanlag. Detta gäller särskilt Färöarna, inte minst pä grund av deras geografiska läge, som gör det dyrt alt hälla naturiiga och fungerande kontakter med de övriga nordiska länderna. Färöingarna har förklarat alt de vill ha förbättrade kontakter med Sverige och övriga länder i Norden, och det vore därför på sin plats att även vi från Sverige någon gång i handling visade att vi önskar förbättrade kontakter och satsar de nödvändiga medel som del kräver.

Nu hänvisar utskottet till all Sverige avsatt 1,5 milj. kr. för nordiskt samarbete och alt pengarna fördelas av en kommitté i vilken också ungdomsorganisationerna i Norden deltar. Del är bra, och vi har inle heller funnit anledning atl anmärka på det i vår motion. Vår motion handlar om all man skall utreda och fä fram förslag för alt bredda ungdoms- och kulturutbytet mellan Sverige, Island, Färöarna och Grönland. Jag tycker därför all ulskoitets argument är dåliga. De måsie ha legat i botten på argumenlsäcken och räckte därför inte till mer än att avstyrka motionen.

Utskottet säger alt bidrag redan i dag utgår för kulturutbytet med Island, Färöarna och Grönland. Vi har inle heller motsatt oss det, och det kan därför inle användas som ett argument mol vår motion och de krav vi ställer. Helt avgörande måste vara den siluaiion som råder i dag; bidragen är klart otillräckliga, och mart är i ston behov av ytterligare anslag. Det gör detsamma vad utskottet försöker anföra - situationen är ändå densamma, och den är minst sagt dålig. Utskottet försöker egentligen bara skönmåla sitt yrkande om avslag på motionen. Det hade varit bättre om utskottet klart sagt ut att man inte vill salsa ytteriigare medel och i stället valt att motivera avslagsyrkandet. Behandlingen av motionen avslöjar alltså en viss likgiltighet och ett ointresse för denna fråga.

Herr lalman! Jag gör mig inga illusioner om atl riksdagen skall frångå utskottets hållning, men jag vill ändå yrka bifall till motionen.

Nr 120

Onsdagen den 4 april 1979

Anslag till kultur-ändamål, m. m.

Överiäggningen var härmed slutad.

Punkten 1

Mom. 1

Proposiiioner gavs på bifall lill dels utskottets hemslällan, dels moiionen nr 1298 av RolfHagel och Alf Lövenborg i motsvarande del, och förklarades den förra propositionen vara med övervägandeja besvarad. Sedan Alf Lövenborg begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

3 Riksdagens protokoll 1978/79:120-121

Nr 120

Onsdagen den 4 april 1979

Anslag till kulturändamål, m.m.

Den som vill alt kammaren bifaller kulturulskotlels hemslällan i betänkandet nr 24 punkten 1 mom. 1 röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit motionen nr 1298 av Rolf Hagel och Alf Lövenborg i moisvarande del.

Vid omröslning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat förja-propositionen. Då Alf Lövenborg begärde rösträkning verkställdes votering med omröslningsapparai. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 292

Nej - 13

Avslår - 1

Mom. 2

Proposilionergavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 1 av Tore Nilsson och Ingrid Diesen, och förklarades den förra proposilionen vara med övervägandeja besvarad. Sedan Ingrid Diesen begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller kulturutskottets hemställan i belänkandel nr 24 punklen 1 mom. 2 rösiar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 1 av Tore Nilsson och Ingrid Diesen.

Vid omröslning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat förja-propositionen. Dä Ingrid Diesen begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröslning gav följande resultat:

Ja - 257 Nej - 51

Punkten 2

Proposilionergavs på bifall till dels utskotiets hemställan, dels motionen nr 1298 av Rolf Hagel och Alf Lövenborg i moisvarande del, och förklarades den förra proposilionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Alf Lövenborg begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Den som vill au kammaren bifaller kulturutskotlels hemslällan i betänkandet nr 24 punkten 2 röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit moiionen nr 1298 av Rolf Hagel och Alf Lövenborg i motsvarande del.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-proposilionen.

Punkten 3

Utskotlels hemställan bifölls.

Punkten 4

Mom . 1

Proposilionergavs på bifall till dels utskotiets hemställan, dels reservationen nr 2 av Georg Andersson m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Åke Green begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller kulturutskottets hemställan i belänkandet nr 24 punklen 4 mom. 1 rösiar ja, den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 2 av Georg Andersson m.fl.

Vid omröslning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-proposilionert. Dä Åke Greert begärde rösträkning verkställdes votering med omröslningsapparai. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 169 Nej - 136

Mom. 2

Utskotlels hemställan bifölls.

Punkten 5

Utskottets hemställan bifölls.

Punkten 6 Mom. I Utskottets hemslällan bifölls.

Mom. 2

Proposilionergavs på bifall till dels utskottets hemslällan, dels moiionen nr 1302 av Rolf Hagel och Alf Lövenborg, och förklarades den förra proposilionen vara med övervägandeja besvarad. Sedan Alf Lövenborg begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Nr 120

Onsdagen den 4 april 1979 .

Anslag till kulturändamål, m. m.

Nr 120

Onsdagen den 4 april 1979

Anslag till kul t ur-ändamål, m. m.

Den som vill all kammaren bifaller kulturutskottets hemställan i belänkandet nr 24 punklen 6 mom. 2 röstar ja, den del ej vill rösiar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit moiionen nr 1302 av Rolf Hagel och Alf Lövenborg.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat förja-propositionen. Då Alf Lövenborg begärde rösträkning verkställdes votering med opiröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat;

Ja - 294 Nej - 12

Mom. 3

Utskottets hemslällan bifölls.

Punkten 7

Mom. 1 och 2

Proposilionergavs på bifall till 1 :o) utskotlels hemslällan, 2:o) motionen nr 1319 av Lars Werner m. fl. i moisvarande del saml 3:o) moiionen nr 1301 av Rolf Hagel och Alf Lövenborg, och förklarades den förstnämnda proposilionen vara med övervägandeja besvarad. Då Eva Hjelmslröm begärde votering upptogs för bestämmande av kontrapropositionen ånyo de båda återstående propositionerna, av vilka den under 2:o) angivna förklarades ha flertalets mening för sig.

I enlighet härmed blev följande voleringsproposition uppläst och godkänd:

Den som vill atl kammaren bifaller kulturulskotlels hemslällan i betänkandet nr 24 punklen 7 mom. 1 och 2 rösiar ja, den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit moiionen nr 1319 av Lars Werner m. fl. i motsvarande del.

Vid omröslning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-proposilionen. Då Eva Hjelmslröm begärde rösträkning verkställdes votering med omröslningsapparai. Denna omröslning gav följande resultat:

Ja - 295 Nej - 13

Mom. 3

Proposilionergavs på bifall lill dels utskottets hemslällan,dels reservationen nr 3 av Georg Andersson m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Åke Green begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller kulturutskottets hemslällan i belänkandel nr 24 punkten 7 mom. 3 rösiar ja, den del ej vill rösiar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 3 av Georg Andersson m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat förja-propositionen. Då Åke Green begärde rösträkning verkställdes votering med omröslningsapparai. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 158 Nej - 150

Nr 120

Onsdagen den 4 april 1979

Anslag till kulturändamål, m. m.

Punklen 8

Utskottets hemslällan bifölls.

Punkten 9

Mom. 1-3

Proposiiioner gavs pä bifall lill dels utskottets hemslällan, dels reservationen nr4av PerOlofSundman m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägandeja besvarad. Sedan PerOlofSundman begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition;

Den som vill att kammaren bifaller kulturulskotlels hemställan i betänkandet nr 24 punkten 9 mom. 1-3 rösiar ja, den det ej vill röstar nej. Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 4 av Per Olof Sundman

m.n.

Vid omröslning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-proposilionen. Dä Per Olof Sundman begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat;

Ja - 222 Nej - 86

Mom. 4

Utskottets hemställan bifölls.

Punklen 10

Mom . 1

Utskottets hemställan bifölls.

Nr 120

Onsdagen den 4 april 1979

Anslag till kidrur-ändamål, m. m.

Mom. 2 a

Proposilionergavs pä bifall till dels utskotiets hemställan, dels moiionen nr 2151 av RolfHagel och AlfLövenborg i moisvarande del, och förklarades den förra propositionen vara med övervägandeja besvarad.

Mom. 2 b

Proposilionergavs på bifall lill dels utskottets hemställan,dels moiionen nr 617 av Lars Werner m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägandeja besvarad. Sedan Eva Hjelmslröm begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Den som vill alt kammaren bifaller kulturulskotlels hemställan i betänkandet nr 24 punklen 10 mom. 2 b röstar ja, den det ej vill röstar nej. Vinner nej har kammaren bifallit motionen nr 617 av Lars Werner m. fl.

Vid omröslning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-proposilionen. Då Eva Hjelmström begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 294 Nej - .13

Punkten II

Mom . I

Utskotlels hemslällan bifölls.

Mom. 2

Proposiiioner gavs pä bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 5 av Tore Nilsson och Ingrid Diesen, och förklarades den förra propositionen vara med övervägandeja besvarad. Sedan Ingrid Diesen begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill atl kammaren bifaller kulturulskotlels hemslällan i betänkandet nr 24 punklen II mom. 2 röstar ja, den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 5 av Tore Nilsson och Ingrid Diesen.

Vid omröslning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat förja-propositionen. Då Ingrid Diesen begärde rösträkning verkställdes votering med omröslningsapparai. Denna omröslning gav följande resultat:

Ja - 259 Nej - 48

Punklen 12

Mom . 1

Utskottets hemslällan bifölls.

Mom . 2

Proposilionergavs pä bifall till dels utskottets hemslällan,dels moiionen nr 2131 av Lars Werner m. fl. i motsvarande del, och förklarades den förra proposilionen vara med övervägandeja besvarad.

Nr 120

Onsdagen den 4 april 1979

Anslag till kulturändamål, m. m.

Punkterna 13 och 14

Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkter hemställt.

Punklen 15

Proposiiioner gavs pä bifall lill dels utskottets hemslällan, dels reservationen nr 6 av Georg Andersson m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägandeja besvarad. Sedan Åke Green begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller kulturutskottets hemslällan i belänkandel nr 24 punklen 15 rösiar ja, den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 6 av Georg Andersson m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat förja-propositionen. Dä Åke Green begärde rösträkning verkställdes votering med omröslningsapparai. Denna omröslning gav följande resultat:

Ja - 158 Nej - 150

Punklen 16

Propositioner gavs pä bifall lill I:o) utskottets hemställan, 2:o) motionen nr 618 av Lars Werner m. fl. i moisvarande del saml 3:o) motionen nr 1304 av RolfHagel och Alf Lövenborg, och förklarades den förstnämnda propositionen vara med övervägandeja besvarad. Dä Eva Hjelmström begärde votering upplogs för bestämmande av kontrapropositionen ånyo de båda återstående propositionerna, av vilka den under 2:o) angivna förklarades ha flertalets mening för sig.

I enlighet härmed blev följande voleringsproposition uppläst och godkänd;

Nr 120

Onsdagen den 4 april 1979

Anslag till kulturändamål, m. m.

Den som vill alt kammaren bifaller kulturutskottets hemslällan i belänkandel nr 24 punklen 16 rösiar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit moiionen nr 618 av Lars Werner m. fl. i motsvarande del.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Eva Hjelmslröm begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 293

Nej - 13

Avslår - 1

Punklen 17

Utskottets hemslällan bifölls.

Punklen 18

Mom. I

Utskottets hemställan bifölls.

Mom. 2

Proposiiioner gavs på bifall till dels utskottets hemslällan, dels reservationen nr 7 av Georg Andersson m. fl., och förklarades den förra proposilionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Åke Green begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition;

Den som vill att kammaren bifaller kulturutskottets hemställan i betänkandet nr 24 punkten 18 mom. 2 rösiar ja, den del ej vill röstar nej. Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 7 av Georg Andersson

m.n.

Vid omröslning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat förja-propositionen. Dä Åke Green begärde rösträkning verkställdes votering med omröslningsapparai. Denna omröslning gav följande resultat:

Ja - 158 Nej - 150

Mom. 3

Proposilionergavs på bifall lill dels utskottets hemslällan,dels moiionen nr 2131 av Lars Werner m. fl. i moisvarande del, och förklarades den förra proposilionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Eva Hjelmslröm begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller kulturutskottets hemställan i belänkandet nr 24 punklen 18 mom. 3 rösiar ja, den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit motionen nr 2131 av Lars Werner m. fl. i motsvarande del.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flerialei av kammarens ledamöter ha röstat för ja-proposilionen. Då Eva Hjelmslröm begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 294 Nej - 13

Nr 120

Onsdagen den 4 april 1979

Anslag till kultur-ändamål, m. m.

Mom. 4

Proposilionergavs på bifall till dels utskottets hemslällan,dels reservationen nr 8 av Georg Andersson m. fl., och förklarades den förra proposilionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Åke Green begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill all kammaren bifaller kulturutskottets hemställan i belänkandet nr 24 punkten 18 mom. 4 röstar ja, den del ej vill rösiar nej. Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 8 av Georg Andersson

m.n.

Vid omröslning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat förja-propositionen. Dä Åke Green begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 157 Nej - 151

Mo m . 5

Utskotlels hemställan bifölls.

Punkterna 19-21

Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkter hemställt.

Punkten 22

Mom. 1-3

Kammaren biföll vad ulskollel i de,ssa moment hemslällt.

Mom. 4

Proposiiioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels moiionen nr 906 av Lars Werner m. fl. i moisvarande del, och förklarades den förra propositionen vara med övervägandeja besvarad.

Nr 120

Onsdagen den 4 april 1979

Anslag tdl kulturändamål, m. m.

Punkterna 23-25

Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkier hemslällt.

Punklen 26

Mom. 1

Proposiiioner gavs pä bifall till dels ulskoitets hemslällan, dels reservationen nr 10 av Georg Andersson m. n., och förklarades den förra proposilionen vara med övervägandeja besvarad. Sedan Åke Green begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill all kammaren bifaller kulturutskottets hemställan i betänkandet nr 24 punklen 26 mom. I röstar ja, den det ej vill röstar nej. Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 10 av Georg Andersson

m.n.

Ja - 158 Nej - 150

Mom. 2

Proposiiioner gavs på bifall lill dels utskottets hemställan, dels moiionen nr 317 av Eva Hjelmström och Cari-Henrik Hermansson, och förklarades den förra proposilionert vara med övervägande ja besvarad. Sedan Eva Hjelmslröm begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Den som vill atl kammaren bifaller kulturutskotlels hemställan i betänkandet nr 24 punktert 26 mom. 2 röstar ja, den del ej vill rösiar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit motionen nr 317 av Eva Hjelmslröm och Cari-Henrik Hermansson.

Vid omröslning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Eva Hjelmslröm begärde rösträkning verkställdes votering med omröslningsapparai. Denna omröslning gav följande resultat:

Ja - 294 Nej - 13

Mom. 3

Utskottels hemslällan bifölls.

Mom. 4

Proposilionergavs på bifall lill dels utskottets hemslällan, dels motionen nr 900 av Carl-Henrik Hermansson m. fl., och förklarades den förra proposilionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Eva Hjelmslröm begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller kulturulskotlels hemslällan i betänkan-del nr 24 punkten 26 mom. 4 rösiar ja, den det ej vill rösiar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit motionen nr 900 av Cari-Henrik Hermansson m. fl.

Nr 120

Onsdagen den 4 april 1979

Anslag till kulturändamål, m. m.

Vid omröslning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-proposilionen. Dä Eva Hjelmslröm begärde rösträkning verkställdes votering med omröslningsapparai. Denna omröslning gav följande resultat:

Ja - 294 Nej - 13

Punkten 27

Proposiiioner gavs på bifall lill dels utskottets hemslällan, dels motionert nr 1320 av Lars Werner m. fl. i moisvarande del, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Eva Hjelmslröm begärt votering upplästes och godkändes följande voieringsproposiiion:

Den som vill aU kammaren bifaller kulturutskotlets hemslällan i betänkandet nr 24 punklen 27 rösiar ja, den del ej vill rösiar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit moiionen nr 1320 av Lars Werner m. fl. i moisvarande del.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Dä Eva Hjelmslröm begärde rösträkning verkställdes votering med omröslningsapparai. Denna omröslning gav följande resultat:

Ja - 295 Nej - 13

Punkten 28

Utskottets hemslällan bifölls.

Punkten 29 Mom. 1

Proposilionergavs på bifall till dels utskottets hemslällan, dels motionen nr 1320 av Lars Werner m. fl. i moisvarande del, och förklarades den förra

Nr 120

Onsdagen den 4 april 1979

Anslag till kultur-ändamål, m. m.

propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Eva Hjelmslröm begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Den som vill atl kammaren bifaller kulturulskotlels hemslällan i belänkandel nr 24 punklen 29 mom. I rösiar ja, den del ej vill rösiar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit moiionen nr 1320 av Lars Werner m. fl. i moisvarande del.

Vid omröslning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-proposilionert. Då Eva Hjelmslröm begärde rösträkning verkställdes votering med omröslningsapparai. Denna omröslning gav följande resultat:

Ja -"294 Nej - 13

Mom. 2 och 3

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

Punkterna 30-36

Kammaren biföll vad ulskollel i dessa punkier hemställt.

Punkten 37

Mom. 1

Utskottets hemslällan bifölls.

Mom.2och3

Propositioner gavs pä bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 12 av Per Olof Sundman m. n.,ochförklaradesdert förra proposilionen vara med övervägandeja besvarad. Sedan PerOlofSundman begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Den som vill all kammaren bifaller kulturutskottets hemställan i belänkandet nr 24 punkten 37 mom. 2 och 3 röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 12 av PerOlofSundman m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades nertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-proposilionen. Då Per Olof Sundman begärde röslräkning verkställdes votering med omröslningsapparai. Denna omröslning gav följande resultat:

Ja - 205

Nej - 98

Avslår - 6

Mom. 4

Proposilionergavs på bifall lill dels utskottets hemslällan, dels moiionen nr 1878 av Lars Werner m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägandeja besvarad. Sedan Lars Werner begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller kulturutskottets hemstullan i betänkandet nr 24 punkten 37 mom. 4 rösiar ja, den del ej vill rösiar nej. Vinner nej har kammaren bifallit moiionen nr 1878 av Lars Werner m. fl.

Nr 120

Onsdagen den 4 april 1979

MarkfÖiyärv för nytt övnings- och skjuijäll för Hallands regemente

Vid omröslning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat förja-propositionen.

Pimkten 38

Utskottets hemställan bifölls.

Punklen 39

Lades lill handlingarna.

§ 7 Föredrogs

Försvarsutskottets betänkande

1978/79:19 med anledning av propositionen 1978/79:97 om ändring i

civilförsvarslagen (1960:74)

Utskotiets hemslällan bifölls.

§ 8 Markförvärv för nytt övnings- och skjutfält för Hallands regemente

Föredrogs försvarsutskotlets betänkande 1978/79:20 med anledning av proposilionen 1978/79:70 om markförvärv för ett nytt övnings- och skjutfålt för Hallands regemente jämte motioner.

I propositionen 1978/79:70(försvarsdepariementel)hade regeringen-efter föredragning av försvarsministern Lars De Geer - föreslagit riksdagen atl medge all mark anskaffades för elt nytt övnings- och skjutfålt för Hallands regemente med infanteriets kadett- och aspiraniskola i enlighet med vad föredragande statsrådet hade angett i propositionen.

1 detta sammanhang hade behandlats

ilels de under allmänna motionstiden vid 1978/79 års riksmöte väckta motionerna

1978/79:353 av Bengt Kindbom (c), såviu gällde yrkandena 1 a)-c), 1978/79:1218 av Erik Glimnér m. fl. (c).

Nr 120

Onsdagen den 4 april 1979

MarkfÖiyärv för nytt övnings- och skjutjält för Hallands regemente

1978/79:1787 av Sture Korpås m. fl. (c), vari yrkats aU riksdagen beslutade som sin mening ge regeringen lill känna alt vederbörande kommuns inställning borde tillmätas avgörande betydelse vid planering och genomförande av markförvärv för försvarels behov,

dels de med anledning av proposilionen väckta motionerna 1978/79:1221 av Lars Werner m. fl. (vpk), vari yrkats

alt riksdagen hos regeringen hemställde om en utredning med uppgift att inventera och samordna försvarets markinnehav och markanspråk samt göra en översyn av försvarels fastighetsnämnds organisation och ledning,

att riksdagen i avvaktan på en sådan utredning skulle avslå propositionen 1978/79:70, och

1978/79:1783 av Alvar Andersson m. n. (c).

Utskottet hemställde

att riksdagen beträffande ulredning om försvarsmaktens markinnehav m. m. skulle avslå motionen 1978/79:1221,

alt riksdagen belräffande försvarels fastighetsnämnds sammansättning skulle avslå motionen 1978/79:1218,

atl riksdagen belräffande det mililära försvarets markbehov i västra Sverige m. m. skulle avslå moiionen 1978/79:353, yrkandena 1 a)-c),

atl riksdagen beträffande betydelsen av kommuns inställning vid markförvärv för försvarels behov skulle avslå motionen 1978/79:1787,

att riksdagen med avslag pä motionen 1978/79:1783 medgav att etl nytt övnings- och skjutfålt för Hallands regemente med infanteriets kadett- och aspiraniskola skulle anskaffas i enlighet med vad som föreslagils i proposilionen 1978/79:70.

Reservation hade avgivits av Georg Pettersson, Gunnar Björk i Gävle och Kalevi Wernebrink (samtliga c) som ansetl alt utskottet under 4 bort hemställa

alt riksdagen beträffande betydelsen av kommuns inställning vid markförvärv för försvarets behov med anledning av moiionen 1978/79:1787 som sin mening gav regeringen lill känna vad reservanterna anfört.

Till betänkandet hade fogats ett särskilt yttrande av Georg Pettersson, Gunnar Björk i Gävle och Kalevi Wernebrink (samtliga c).

GUNNAR BJÖRK i Gävle (c);

Herr lalman! Belänkandet behandlar frågan om ett nytt övnings- och skjutfålt i Halland. Propositionens förslag bygger pä den utredning som försvarets fredsorganisationsutredning hargjort och pä försvarets fastighetsnämnds bedömningar.

Vi har i utskottet varit eniga om au tillstyrka förslagel. Enighetert har kunnat uppnås tack vare härda skrivningarom att de krav som har framförts i en motion av Alvar Andersson m. fl. skall tillgodoses. Jag räknar med all

man skall vara mycket lyhörd för de önskemål som har framförts i den moiionen.

I en reservation från centerpartisterna i utskottet har vi sagt att det är angeläget att kommunerna får en god insyn i och etl ökat inflytande pä hanteringen av markfrågor - vi tror att det betydligt skulle underiälta handläggningen av dessa frågor i ett senare skede. Kommunerna kommer säkerligen att anstränga sig för all få etl skjulfält lill stånd, eftersom dessa frågor ofta är kopplade lill sysselsättningen i den egna kommunen eller i en grartnkommun. Vi tror alltså att kommunerna känner ansvar för att lösa markfrågorna. Därför har vi i vår reservation framhållit atl systemet bör utformas så atl kommunerna tillerkänns etl slörre inflytande än de har i dag. Vi beklagar för vår del att andra partier inte har velat ställa upp bakom detta krav pä en ökad öppenhet i handläggningen av markfrågorna.

Med della, herr talman, vill jag yrka bifall till reservationen av Georg Pettersson m. fl.

Nr 120

Onsdagen den 4 april 1979

MarkfÖiyärv för nytt övnings- och skjutfähjör Hallands regemente

OSWALD SÖDERQVIST (vpk):

Herr talman! Av alla tecken atl döma står vi inför genomgripande förändringar av vår försvarsorganisation. Det är inle längre möjligl alt upprätthålla den organisation som vi har haft under efterkrigstiden. Den har blivit alltför dyrbar, den har blivit alltför ineffektiv och den fyller inte längre de säkerhetspolitiska krav som vi kan ställa på försvarsorganisationen i dagens läge. Vi slår helt enkelt vid elt vägskäl när det gäller försvarspolitiken. Del borde därför vara angeläget att när det gäller sädana här mer lokala och kanske kortsiktiga spörsmål, som anskaffandet av mark innebär, också diskutera frågan i ett större perspektiv.

De skäl vi har anfört i vpk-motionen,i det här fallet är desamma som vi framförde för några månader sedan när vi diskuterade markförvärv som då var aktuella framför allt i Skövderegionen. Armén i första hand men även andra delar av försvarsmakten disponerar stora markområden på många olika håll i landet. Del är enligt vår mening önskvärt au översyn och kontroll genomförs när det gäller dessa olika markinnehav. Det bör göras innan man går vidare och på nytt i samband med omorganisationer och omflyiiningar av förband och skolor går in för att anskaffa ny mark och lägga den under försvarets domvärjo.

Det är alltså mot denna bakgrund som vi nu, liksom vi lidigare gjort, har krävt en ulredning. Vidare vill vi alt en översyn av försvarets fastighets-nämnd och dess arbeie skall genomföras. Vi tror au man förr eller senare kommer att bli tvungen alt ompröva dessa frågor, framför allt - som jag lidigare sade - av ekonomiska skäl, men också på grund av att det kan bli nödvändigt med genomgripande förändringar av det svenska försvaret, om inte förr så inom nästa programplaneperiod efter 1982. Del är alltså väl motiverat att dessa åtgärder vidtas. Vi har således yrkat avslag på proposilionen.

Vi anser alt man kan klara sig med de markförvärv man redan har gjort och alt det nu inte vore klokt atl satsa pengarna och binda upp markinnehav i en

Nr 120

Onsdagen den 4 april 1979

MarkfÖiväiy för nytt övnings- och skJutfåUför Hallands regemente

organisation som kanske ganska snart måste omprövas.

Vi för fram samma krav som vi framförde i samband med den tidigare markanskaffningsaffären, nämligen att det skall genomföras en grundlig inventering och samordning av resurserna saml att del skall föreligga möjligheter att använda de skjutfålt och de övningsmarker som finns på ett mera rationellt sätt och atl hela anskaffningsförfarandet skall ses över.

Med delta, herr talman, yrkar jag bifall lill vpk-motionen 1221.

ERIC HOLMQVIST (s):

Herr lalman! De föregående talarna har myckel kort utvecklat sina synpunkier i den här frågan, och jag skall i ston följa deras exempel.

När del gäller markförvärvet för I 16 i Laholms kommun irorjag all del kan sägas vara väl dokumenterat att det föreligger behov av mark. Vi finner också all ett på den punkten helt enigt utskott har kunnai avge föreliggande betänkande.

Jag kan medge atl det finns människor i områdei som drabbas av olägenheter. Men förutsällningarna för att där fä fram ersätlningsmark all erbjuda dem som sä önskar är ganska gynnsamma. Både landstinget och staten har mark i anslutning till det fält som nu blir aktuellt.

På en punkt har vi emellertid kommit lill skilda uppfattningar, och det är i frågan om etl uttalande om hur man i framliden skall hanlera sädana här ärenden. Centerns representanter i utskottet menar all det borde göras ett uttalande av den innebörden, atl när kommunen har haft invändningar mol elt förvärv sä skulle detta binda regeringen i dess handlande; den skulle då ha atl följa kommunens linje.

Jag vill rent allmänt säga atl riksdagen bör vara försiktig med atl göra uttalanden som starkt binder regeringen i dess arbete - det må vara försvarsministern eller någon annan som har att förbereda ärenden som skall underställas riksdagen eller alt verkställa beslut som riksdagen har fattat. Vi harju en lagstiftning om hur kronan och andra skall gå fram när det gäller att förvärva mark. Vi har också ett särskilt organ för den uppgiften.

I det särskilda yttrandet anser centerpartisterna alt del är angeläget att reducera antalet militära representanter i fasligheisnämnden. Vi övriga menar att det förhållandet alt man råkar vara officer inle skall vara grund för diskriminering. Eftersom de militära myndigheterna i dag egentligen barett mycket litet inflytande och de civila är förhärskande har vi inte velat vara med om något uttalande pä den punklen.

Jag tror det är felaktigt att tvinga regeringen atl följa kommunens uppfattning. Jag är litet överraskad över detta ställningstagandet från centerns sida, Gunnar Björk. Det inträffade under trepartiregeringens lid rätt ofta alt regeringen inte ville ge kommunerna tillstånd all disponera marken på del sätt som de önskade. Skall man göra uttalanden bör det lämpligen ske i sådan form atl de har allmän giltighet, dvs. gäller alla förvärv. Men jag ifrågasätter över huvud tagel det lämpliga i alt göra sådana uttalanden.

Herr talman! Jag ber alt få yrka bifall till utskottets hemslällan.

GUNNAR BJÖRK i Gävle (c) kon genmäle;

Herr talman! Vi har ansett atl man bör ta sig en funderare pä om inte kommunen bör ha ett större inflytande i dessa frågor, om man inte bör fästa större avseende vid vad en kommun anser. 1 andra planfrågor har kommunerna stort inflytande, och vi har svårt att se varför de inte skulle kunna ha det också när del gäller skjutfålt. Del finns en begränsrting, och del är när det gäller försvarsanläggningar av olika slag. På den punkten Irorjag att det är svårt att åstadkomma ett kommunalt inflytande. Men när det gäller markfrågor för skjut- och övningsfält lycker jag gott man kunde ha del.

Nr 120

Onsdagen den 4 april 1979

Markförvärv för nytt övnings- och skjutfäh för Hallands regemente

ERIC HOLMQVIST (s) kort genmäle:

Herr talman! Om Gunnar Björk i Gävle vill ha en helt annan ordning i fråga om handläggningen av markförvärven tyckerjag det hade varit lämpligt atl ta upp del.

Jag tycker all det är olämpligt alt göra uttalanden av del här slaget, som ju aldrig kan bli riktigt bindande men som kanske kan åberopas som grund för all ställa regeringert lill ansvar för all den har handlat på etl sätt som inte står i överensslämmelse med ett kommunalt beslut. Jag tycker del är olyckligt att riksdagen medverkar till att skapa sådana oklara situationer. Inte ens sedan jag nu har hört herr Björks invändningar ärjag övertygad om del lämpliga i det.

KALEVI WERNEBRINK (c);

Herr lalman! Jag tar till orda med anledning av del särskilda yttrande som är fogat till försvarsutskottets betänkande nr 20.

Den av mina partikolleger aktualiserade motionen 1978/79:1218 tar upp frågan om försvarels fastighetsnämnds sammansättning och speciellt lekmannainflytandet i densamma.

Den nuvarande sammansättningen med representanter för arméstaben, flygstaben och forlifikationsförvallningen är en underlig kombination, eftersom försvarsstaben i nämnda sammanhang endasl har fått en roll som expert. Det naturliga hade självfallet varit att försvarsstaben haft en ordinarie plats i nämnden och att övriga försvarsgrenar haft rollen av experter.

Från allt fler håll i vårt samhälle ställs i dag krav på lekmannainflytande, och därmed menar jag all motionärerna i vällovligt syfte har aktualiserat frågan.

Jag anser i likhet med motionärerna att försvarets fastighetsnämnd bör vara en civil nämnd, som prövar de mililära myndigheternas markbehov. Även om denna nämnds sammansättning fastställdes så sent som 1977 finns det anledning att göra en översyn av det dä fattade beslutet.

Herr talman!. Jag har inget yrkande, men vill genom milt inlägg ge riksdagen lill känna vad vi åsyftat med det särskilda yttrandet.

ALVAR ANDERSSON (c):

Herr talman! Jag skall för min del uteslutande uppehålla mig vid del som propositionen och ulskotlsbetänkandel direkl handlar om, nämligen frågan

4 Riksdagens protokoll 1978/79:120-121

Nr 120

Onsdagen den 4 april 1979

Markföiyäiy för nytt övnings- och skjutfäh för Hallands regemente

om övnings- och skjulfält för Hallands regemente.

Del har sedan lång tid tillbaka stått klart atl Hallands regemente, om det blev kvar i Halmstad, måste få utökade markarealer och övningsfält av tillfredsställande storlek. Man igångsatte en ulredning, som hade all la ställning lill etl 20-tal alternativa lösningar. Flera av dem var väl inle allvarligt menade. Fälten låg för långl borta, i områden med betydande befolkning osv. I utredningens slutskede hade man kommit ned lill tvä tänkbara områden, Slätlåkrafäliel och Mästockafället.

Försvarets fredsorganisationsutredning har betonat atl del är klokt atl förlägga övningsfiiltet lill Mästocka, därför alt försvaret redan tidigare för flygets räkning haft övningsmark där. 1 16 använde området i betydande utsträckning. Del har en yta på ca 1 700 hektar, även om del står 1 600 i propositionen. Men den skillnaden tänker jag inte dra några långtgående slutsatser av.

Detta fiygels övningsfält tillkom under 1950-talel och orsakade bygden en hel del problem. Med detta övningsfält blev glesbygden där ännu'glesare. 1 denna del av dåvarande Veinge kommun, som nu har uppgått i Laholms kommun, hade man bara några år tidigare byggt en ny skola. Den fick läggas ned, då tillkomsten av övningsfältet gjorde all en hel del människor måste flytta från bygden. Militären hade köpt markområdena.

Med detta såsom bakgrund blir människorna givetvis ytteriigare oroade av alt man förlägger också det nya övningsfältet, som kräver ännu större markarealer, till samma bygd och utglesar bygden ännu mer. Det gamla och det nya övningsområdet upptar etl sammanlagt markområde på femtio kvadratkilometer, alltså en halv kvadratmil.

Denna del av Laholms kommun är redan förut en glesbygd. Den tunnas nu ut ytteriigare på etl sådani sätt all fråga är om man över huvud taget har möjlighet alt upprätthålla några samhällsfunktioner där. Den problematiken är tyvärr inle ovanlig när del gäller all anskaffa mark för militära övningsfält. I detta fall har kommunen och även befolkningen ändå varit betydligt mer resonabla än i de flesta andra fall.

Varken jag eller mina medmotionärer har i moiionen 1783 tagit avstånd från all det i nuvarande situation kan vara klokt atl föriägga övningsfältet i anslutning till det redan befintliga. Vi har utgått från vad försvarets fredsorganisationsutredning säger när den föreslår Mästocka, nämligen:

"Möjligheterna till samordning och samutnytljande bör därvid tas lill vara i syfte att begränsa arealen och pressa kostnaderna. Vi utgår frän atl området ställs under gemensam förvaltning. Nödvändigheten alt hålla kostnaderna nere nödvändiggör dock att omfattningen av fältet noga prövas i samband med förvärvet."

Vi motionärer har utgått från att alternativet Slättåkra, som ju inte kan kopplas samman med något befintligt övningsfält och som omfattar 2 900 hektar, ansågs tillräckligt. Nu begär man alltså 3 300 hektar i Mästocka. Tillsammans med tidigare 1 700 hektar blir del 5 000 hektar. Vi har ifrågasatt om inte områdei skulle kunna minskas. Om två tredjedelar av del önskade fältet har vi motionärer ingen avvikande mening,'utan bara belräffande den

sydvästra delen, där de fiesta människorna bor. De flesla fritidshusen ligger också där, och -det har vi inte direkt skrivit ut i moiionen, men jag vill påpeka del i alla fall -den bästa ungskogen finns där. Det sista är inle oväsentligt i en lid när del talas om brist på skogsråvara.

Vi har i motionen pekat på au del går att öka fältet ål andra häll, om man anser atl del skulle bli för stor åderlåtning atl ta bort den sydvästra delen. Där har utskottet tydligen helt missförstått motionert. Utskottet anför nämligen på s. 8 i betänkandet: "Atl som motionärerna föreslår föriägga övnings- och skjulfältet lill områdei nordost om Tönnersjöfältel har ulskollel inte heller funnit vara möjligl. En sådan lösrting har undersökts och förkastals av försvarels fastighetsnämnd. Den skulle skapa olägenheter för bl. a. den civila luftfarten, som har luftleder i anslutning till detta område."

Della är vi helt på del klara med och har därför inte heller yrkat pä atl man skall plocka bort det nya fältet från Laholms kommun och lägga det i Halmstads kommun in över Smålandsgränsen, vilket skulle bli fallet om man lade del nya övningsfältet nordost om det nuvarande fältet.

Vad vi har gjort är att påpeka atl det finns vissa möjligheter att utöka områdei. Vi har inle nämnt arealerna, men låt oss säga alt det finns 300 ä 400 hektar som man kan ta utan att det berör en enda människa och utan att det uppslår kollision med några luftleder. Jag är helt på del klara med all del inle finns någon möjlighel att lägga hela fältet nordöst om Tönnersjöfältel.

Del är egentligen på den punklen som jag vill direkl kritisera utskottet. Men utskottets skrivning kan bero på atl vid den föredragning vi hade när utskottet besökte Halmstad försökte militären förstora vårl yrkande sä mycket som möjligl för att visa all del var omöjligt all genomföra. Det anfördesju dä att det fanns bofast befolkning inom området och att det skulle bli kollision med luftlederna. Det har aldrig varit vår mening att utsträcka fältet sä långt, och det irorjag också framgår av moiionen när man tittar litet närmare på den.

Sedan villjag säga atijag högaktar utskottet för all det inte har upprepat den dumhet som försvarets fastighetsnämnd gjorde sig skyldig lill och som åberopats i proposilionen, att människorna skulle kunna bo kvar inom områdei, i varje fall en betydande del av dem, om de godtog alla ölägenheter som del skulle innebära.

I motionen framhöll vi alt detta är rena cynismen, och människorna i bygden har uppfatlat fastighelsnämndens resonemang som en ren oförskämdhet. Men utskottet har som sagt inle upprepat dessa funderingar, och det villjag gärna uttrycka min tillfredsställelse över. Sä behandlar manju inte människor i vår lid att man kommer med sådana erbjudanden.

Jag är klar över alt moiionsyrkandel faller, och jag tänker inte yrka bifall till motionen, men jag skulle vilja understryka vad utskottet har anfört nederst pä s. 8 och överst pä s. 9 i betänkandet.

Utskottet understryker där angelägenheten av all man tar största möjliga hänsyn lill de berörda människorna. All man gör det i fråga om ersättningen anser jag vara en alldeles given sak, liksom att man hjälper dem med markanskaffning - där får kommunen, landstinget, domänverket osv. hjälpa

Nr 120

Onsdagen den 4 april 1979

Markförvärv för nytt övnings- och skjutfält för Hallands regemente

Nr 120

Onsdagen den 4 april 1979

Markföiyäiy för nytt övnings- och skjutfålt för Hallands regemente

lill. Men del bör också finnas en möjlighel, om man betraktar hela fältet som en enhet, alt utvidga i en sådan riktning atl intrånget mildras åtminstone en del i den sydvästra delen.

Jag anser atl ulskoitets skrivning ger utrymme för en sådan tolkning atl ulskollel menar-ail man inle skall vara läst vid några gränser utan atl man under den praktiska handläggningen - som nalurliglvis är en ganska invecklad, omfattande och långvarig process - skall försöka uppnå bästa möjliga samförstånd. Jag vill tolka utskottets belänkande pä del sättet, och om del praktiska handhavandei av frågan sker på del sättet så bör det vara möjligl alt åstadkomma lösningar som naturiigtvis inle är tillfredsställande för alla berörda människor men som i varje fall kunde innebära etl steg åt del hållet.

ERIC HOLMQVIST (s);

Herr lalman! Alvar Andersson framställde, trots atl han höll ett ganska långt anförande, ingel yrkande om bifall lill moiionen 1783, som han och några andra ledamöter väckt. Del är bara ett par punkter i anförandet somjag vill ta upp.

Utskottet har verkligen vinnlagt sig om all göra en sä inträngande bedömning av ärendet som möjligt. Vi harockså haft tillfälle all samtala med de människor som är berörda av markförvärvet. Jag vill här skjuta in atijag tror det har varit mycket viktigt att Alvar Andersson, liksom övriga riksdagsmän från Halland, har bidragit till atl skapa upplysning kring frågan och därigenom underlättat möjlighelerna alt göra förvärvet.

Del är rikligt som Alvar Andersson säger atl de människor som vi mött har varit resonabla. Även om del i vissa fall -som vi kunde förstå - var fråga om en stor omställning för deras vidkommande, hade vi möjlighet atl resonera med dem om de här frågorna på etl angenämt sätt. Vi har också tillkännagett att om det bara rör sig om mindre justeringar bör sådana vara möjliga atl göra. liksom att ersätlningsmark givetvis skall lämnas.

Jag vet inte omjag har missförstått Alvar Andersson, men nog kom väl den där tanken upp om alt fältet skulle väsentligt kunna förskjutas. När vi prövade den saken fann vi emellertid alt det då bara skulle bli andra människor som skulle drabbas. Jag tror inle det är möjligt atl åstadkomma en tillfredsställande lösning där vi kan få mark på annat håll. Sammanlaget är nog förutsällningarna trots alll ganska gynnsamma här.

När del gäller Kalevi Wernebrinks anförande villjag säga att inte heller han kom med någol skäl lill atl vi skall reducera det lilla inslag av militär personal som vi har i försvarets fastighetsnämnd. Vad finns del för saklig grund för della? Han ställde bara det yrkandel rakt ut. Eftersom riksdagen inte heller i det fallet skall rösta om förslagel, harjag självfallet inget yrkande.

Överiäggningen var härmed sluiad.

Mom. I

Propositioner gavs på bifall lill dels utskottets hemställan, dels moiionen nr 1221 av Lars Werner m. fl., och förklarades den förra proposilionen vara med övervägandeja besvarad. Sedan Oswald Söderqvist begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Den som vill atl kammaren bifaller försvarsutskottets hemställan i betänkandet nr 20 mom. I rösiar ja, den det ej vill röstar nej. Vinner nej har kammaren bifallit moiionen nr 1221 av Lars Werner m. fl.

Nr 120

Onsdagen den 4 april 1979

Markförvärv för nytt övnings- och skjutfäh för Hallands regemente

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-proposilionen. Dä Oswald Söderqvist begärde röslräkning verkställdes votering med omröslningsapparai. Denna omröslning gav följande resultat:

Ja - 293

Nej - 12

Avstår - I

Mom. 2 och 3

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

Mom. 4

Proposiiioner gavs pä bifall lill dels utskottets hemstäUan, dels reservationen av Georg Pettersson m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägandeja besvarad. Sedan Gunnar Björk i Gävle begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition;

Den som vill alt kammaren bifaller försvarsutskottets hemställan i belänkandel nr 20 mom. 4 röstar ja, den del ej vill rösiar nej. Vinner nej har kammaren bifallit reservationen av Georg Pettersson m. fl.

Vid omröslning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat förja-propositionen. Dä Gunnar Björk i Gävle begärde rösträkning verkställdes votering med omröslningsapparai. Denna omröslning gav följande resultat:

Ja - 218 Nej - 87

Mom. 5

Utskottels hemslällan bifölls.

Nr 120

Onsdagen den 4 april 1979

Ekonomiskt försvar

§ 9 Ekonomiskt försvar

Föredrogs försvarsutskottets betänkande 1978/79:21 med anledning av proposilionen 1978/79:100 såvitt gäller ekonomiskt försvar inom handelsdepartementets verksamhetsområde jämte moiioner.

TALMANNEN;

1 fråga om detta betänkande hålles gemensam överiäggning för punkterna 1 och 2. Under den gemensamma överiäggningen får yrkanden framställas beträffande båda punkterna i belänkandet.

I del följande redovisas endast den punkt, vid vilken under överläggningen framställts särskilda yrkanden.

Punkten 2 (Anslagsfrågor)

Regeringen hade i propositionen 1978/79:100 bil. 14 såvitt nu var i fråga föreslagit riksdagen bl. a. atl till lagring för beredskapsändamål (handelsdepartementet) för budgeiårei 1979/80 anvisa etl investeringsanslag av 48 550 000 kr.

I delta sammanhang hade behandlals molionerna

1978/79:594 av Olof Palme m. fl. (s), såvitt avsåg yrkandel att riksdagen lill lagring för beredskapsändamäl (handelsdepartementet) budgeiårei 1979/80 anvisade ett i förhållande lill regeringens förslag med 8 400 000 kr. förhöjt investeringsanslag av 56 950 000 kr. (yrkandet 9), och

1978/79:1786 av Stig Josefson m. fl. (c).

Utskottet hemställde

all riksdagen under elfte huvudtiteln beträffande Överstyrelsen för ekonomiski försvar för budgetåret 1979/80 anvisade ett förslagsanslag av 271 131 000 kr.,

atl riksdagen beträffande fonden för läneunderstöd skulle

a. lill Län till teko-, sko- och garveriindustrier för budgeiårei 1979/80
anvisa etl invesleringsanslag av 35 000 000 kr.,

b. medge atl avtal om avskrivningslån till teko-, sko- och garveriindustrier
fick ingås inom en sammanlagd investeringsram av 285 000 000 kr.,

c. till Försörjningsberedskapslån för budgetåret 1979/80 anvisa etl inves
teringsanslag av 64 100 000 kr.,

att riksdagen belräffande fonden för beredskapslagring, överstyrelsens för ekonomiskt försvar delfond, till Lagring för beredskapsändamäl med bifall lill proposilionen och med avslag pä moiionen 1978/79:594, yrkandel 9, för budgetåret 1979/80 anvisade elt investeringsanslag av 48 550 000 kr.,

all riksdagen belräffande diverse kapitalfonder, förrädsfonden för ekonomiskt försvar skulle

a. bemyndiga regeringen all besluta om byggnadsarbeten för förrådsanläggningar inom de kostnadsramar som hade förordats i propositionen

1978/79:100 bil. 14,

b. till Förrådsanläggningar m. m. för budgetåret 1979/80 anvisa ett investeringsanslag av 950 000 kr.,

5. atl riksdagen skulle avslå moiionen 1978/79:1786.

Reservation hade avgivits av Eric Holmqvisl, Gusti Guslavsson, Gudrun Sundström, Roland Brännström, Evert Hedberg och Kari-Erik Svartberg (samiliga s) som ansetl att riksdagen under 3 bort hemställa

att riksdagen beträffande fonden för beredskapslagring, överstyrelsens för ekonomiskt försvar delfond, med anledning av proposilionen och med bifall lill moiionen 1978/79:594, yrkandel 9, till Lagring för beredskapsändamål för budgetåret 1979/80 anvisade ett invesleringsanslag av 56 950 000 kr.

Nr 120

Onsdagen den 4 april 1979

Ekonomiskt försvar

ROLAND BRÄNNSTRÖM (s);

Herr lalman! Ekonomiski försvar har av två borgeriiga regeringar behandlats utomordentligt snävt i budgetarbetet. Inte heller i år innebär regeringens förslag etl fullföljande av 1977 års .lolalförsvarsbeslut. Dessutom kan konstaleras att långsiktsprogrammei för denna totalförsvarsgren saknar den fasthet som gäller för militärt försvar och civilförsvar.

Särskilt allvariiga är de prutningar som skett när del gäller tekniska produkter och metaller. Vi socialdemokrater har därför i en partimotion föreslagit att ytteriigare 8,4 milj. kr. anslås för inköp av dessa varor.

Utskottsmajorilelen företräder samma grundsyn i vad gäller önskvärdheten i all hålla fast vid målsättningen i 1977 års försvarsbeslut. Men som så många gånger förr fullföljer inle företrädarna för de tre borgeriiga partierna sina uttalade målsättningar i praktisk handling. I stället hänvisar utskottsmajorilelen till del besvärliga budgetlägel, och finansulskollets uppmaning om återhållsamhet får ånyo utgöra motiv för avstyrkande av vår motion.

Herr talman! Till försvarsutskottets betänkande nr 21 har vi socialdemokrater fogat en reservation, som bättre än majoritetens förslag tillgodoser behovet av en god försörjningsberedskap. Till den reservationen yrkar jag bifåll.

GUNNAR BJÖRK i Gävle (c):

Herr talman! I försvarsutskottets betänkande nr 21 behandlas frågor kring del ekonomiska försvarets verksamhel med anledning av propositionen 100, såvitt den avser det ekonomiska försvaret.

Beträffande den socialdemokraliska reservationen anser ulskollel att lagringen för beredskapsändamål i största möjliga utsträckning skall förverkligas enligl intentionerna i 1977 års lolalförsvarsbeslut. Ulskollel har i och för sig stor förståelse fördel yrkande om ytteriigare medel för ändamålet som har förts fram i moiionen 594. Vi anser dock all del budgetläge som råder och finansutskottets uppmaning om stark återhållsamhet med beslut som medför ökade utgifter - och frän socialdemokratiskt håll föreslår man nu sädana pä försvarshuvudtiieln - gör det nödvändigt att avvisa även förbättringar som i och för sig är önskvärda. Moiionsyrkandel om ytterligare medel lill det

Nr 120

Onsdagen den 4 april 1979

Nytt riksdagshus

ekonomiska försvaret bör därför avslås. Herr talman! Jag ber atl få yrka bifall lill utskottets hemslällan.

Överiäggningen var härmed slutad.

Punklen I

UtskoUets hemslällan bifölls.

Punklen 2

Mom. 1 och 2

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemslällt.

Mom. 3

Proposiiioner gavs på bifall lill dels utskottets hemslällan, dels reservationen av Eric Holmqvisl m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Roland Brännström begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Den som vill all kammaren bifaller försvarsutskottets hemslällan i belänkandet nr 21 punkten 2 mom. 3 röstar ja, den det ej vill röstar nej. Vinner nej har kammaren bifallit reservationen av Eric Holmqvisl m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Roland Brännström begärde rösträkning verkställdes votering med omröslningsapparai. Denna omröslning gav följande resultat:

Ja - 158 Nej - 140

Mom . 4 och 5

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

§ 10 Nytt riksdagshus

Föredrogs konstitutionsuiskottels belänkande 1978/79:25 med anledning av proposilionen 1978/79:100 såviii avser nytt riksdagshus jämte motioner.

1 propositionen 1978/79:100 bil. 20 hade föreslagits atl riksdagen för budgetåret 1979/80 anvisade etl reservationsanslag av 50 milj. kr. lill Den inre riksdagsförvaliningen; Nytt riksdagshus (punklen B 5, s. 16).

I propositionen hade hänvisats till riksdagens beslut under våren 1978 all godkänna ett förslag om ålerflyttning Ull ombyggda lokaler på och vid Helgeandsholmen (Förs. 1977/78:5, KU 1977/78:23, rskr 1977/78:152). Della

skulle ske inom ert kostnadsram av sammanlagt 312 milj. kr. (i prisläget den 1 Nr 120

april 1977), varav 260 milj. kr. avsäg byggnader och 52 milj. kr. inredning och Onsdaeen den

utrustning. 4 apji ,979

1 della sammanhang hade behandlats de under allmänna motionstiden vid 1978/79 års riksmöte väckta motionerna

1978/79:217 av Lars Werner m.fl. (vpk), vari hemställts att riksdagen skulle, méd upphävande av under riksmötet 1977/78 fattat beslut, besluta avbryta arbetet på en flyttning till Helgeandsholmen och uppdra åt riksdagens förvaltningskontor atl uppta förhandlingar med Stockholms kommun med syfte alt riksdagen skulle kvarstanna i nuvarande s. k. provisoriska riksdagshus vid Sergels torg,

1978/79:236 av Lars Werner m. ft. (vpk), vari hemställts att riksdagen beslutade uppdra ät riksdagens förvaltningskontor 1. alt utlysa en arkitekt-pristävlan med i moiionen angiven inriktning, 2. alt upphäva beslutet om atl bygga ett garage vid Riksplan, 3. alt ge arkeologerna den lid som krävdes för deras arbete,

1978/79: 302 av Bonnie Bernström m. fl. (fp, m, c), vari hemställts all riksdagen uppdrog åt riksdagens byggnadskommitté att utarbeta alternativ till utformning av Riksplan i syfte atl skapa förulsättningar för en historisk park,

1978/79:1099 av Oskar Lindkvist m. fl. (s), vari hemställts alt riksdagen skulle 1. upphäva tidigare godkännande av redovisat ombyggnadsförslag beträffande Helgeandsholmen såviii det påverkade användning och utformning av det område inom vilket arkeologiska utgrävningar skell eller avsetls ske, 2. uppdra åt förvaltningssiyrelsen att för riksdagens prövning lägga fram ett reviderat ombyggnadsförslag vilket i vad avsåg bevarartde av och tillgänglighet till områdets kulturhistoriska lämningar m. m. i allt väsentligt tillgodosåg de krav som ställts i moiionen,

1978/79:1678 av Gördis Hörnlund (s) och Sven-Gösta Signell (s), vari hemställts atl riksdagen uppdrog ål förvaltningssiyrelsen atl för riksdagens prövning framlägga etl reviderat ombyggnadsförslag i enlighet med vad som framförts i motionen, saml

1978/79:1688 av Tore Nilsson m. fl. (m, c), vari hemställts alt riksdagen beslutade att icke bevilja begärt anslag lill Den inre riksdagsförvaliningen: Nytt riksdagshus innan förslagel H2 ytteriigare granskals samt jämförts med förslagel Samspel.

Nytt riksdagshus

Utskottet hemställde att riksdagen skulle

avslå motionen 1978/79:217,

med bifall till proposilionert 1978/79:100 bil. 20 puukten B 5 och med avslag på motionen 1978/79:1688 lill Den inre riksdagsförvaltningen: Nytt riksdagshus för budgeiårei 1979/80 anvisa ett reservationsanslag av 50 000 000 kr.,

förklara molionerna 1978/79:236, yrkandena 2 och 3, 1978/79:1099,

Nr 120

Onsdagen den 4 april 1979

Nytt riksdagshus

yrkandet 1, 1978/79:1678, de båda sistnämnda i vad gällde omprövning av byggandet av garage på Helgeandsholmen, besvarade med hänvisning till vad utskottet anfört,

avslå dels motionen 1978/79:302, dels motionerna 1978/79:236, 1978/ 79:1099 och 1978/79:1678, de tre sistnämnda i återstående delar,

uppdra ål förvaltningssiyrelsen alt vid det fortsatta arbetet med ombyggnadsförslaget beakta vad utskottet i belärtkandet anfört om anordnandet av uppställningsplatser och den framtida garageförsörjningen för riksdagens behov.

Reservation hade avgivits av Torkel Lindahl (fp) som ansett atl utskottet bort hemställa att riksdagen skulle

avsfå motionen 1978/79:217,

med bifall lill proposilionen 1978/79:100 bil. 20 punkten B 5 och med avslag på motionen 1978/79:1688 till Den inre riksdagsförvaliningen; Nytt riksdagshus för budgetåret 1979/80 anvisa ett reservationsanslag av 50 000 000 kr.,

med anledning av motionerna 1978/79:236, 302, 1099 och 1678 uppdra åt förvaltningssiyrelsen alt utarbeta och för riksdagen lägga fram förslag lill alternativ utformning av Riksplan och lösning av riksdagens garageproblem i enlighet med vad reservanten anfört.

Till belänkandel hade fogats etl särskilt yttrande av Holger Mossberg (s), Torkel Lindahl (fp), Olle Svensson (s), Ove Karisson (s), Wivi-Anne Cederqvist (s) och Kerstin Nilsson (s).

KARL BOO (c):

Herr talman! Riksdagens lokalfrågor pä längre sikt har varit föremål för ett omfattande utredningsarbete, och olika lösningar har prövats.

I maj 1975 fattade riksdagen principbeslut om återflyttning lill ombyggda lokaler på Helgeandsholmen. I mars 1978 beslutade riksdagen au 1975 års principbeslut skulle ligga fast och atl älernyitningsplanerna skulle förverkligas enligt förvaliningsstyrelsens då lagda förslag. I årets budgetproposition anmäls att arbetena pågår i huvudsak enligl av riksdagen godkända program, sysiemhandlingar, tidsplaner och kostnadsberäkningar.

Mol denna bakgrund har konstiiutiortsulskoliel enhälligt ansett atl det inle finns anledning alt ånyo pröva frågan om riksdagens äiernytining lill Helgeandsholmen. Della har inte heller krävts, annat än i en motion från vpk, och det är följdriktigt all utskottet har yrkat avslag på den motionert.

Del frågan nu gäller är främst de arkeologiska utgrävningarna och den framlida utformningen av Riksplan.

Del avgörande för beslutet om riksdagens åierfiyttning till Helgeandsholmen har varit au skapa goda arbetsmöjligheter för riksdagen.

En annan viktig utgångspunkt har varit alt bevara det gamla riksdagshuset och att ge det riktiga funktioner. Riksbyggnadernas värde säkerställs bäst

genom att de används för det ursprungliga ändamålet, alltså som riksdagshus. Självfallet måste miljöutformningen tillmätas synneriigen stor betydelse i denna känsliga del av Stockholm. Detta är etl gemensamt iniresse för alla som har med frågans lösning att göra, även för dem som kommer från andra delar av landet än Slockholm.

Vid utgrävningen av Riksplan har det visat sig all lämningarna har varit mer omfattande än som kunde förutses. Detta har, som redovisas i budgetpropositionen, något försenat byggnadsarbetena. Det är självklart atl arkeologerna måste få den tid som behövs för att de på ett bra sätt skall kunna fullfölja sitt arbete. Detta uttalar också konstilutionsutskottet enhälligt.

Som framgår av riksanktikvarieämbetets redovisning, som återges i bil. 1 och 2, har de arkeologiska utgrävningarna på Helgeandsholmen gett lill resultat atl man funnit mänga inlressania lämningar, delvis sädana som lidigare inte varit kända. Della framhålls också i motioner som väckts i anslutning till propositionen.

Av särskilt stort intresse är all väl bevara de partier av Slockholms medeltida stadsmur som har påträffats. Även vissa andra, okända lämningar har kommit fram vid utgrävningarna.

Utskottet har självfallet ingen möjlighel att göra några speciella bedömningar beträffande de olika lämningarna. Här spelar givelvis riksantikvarieämbetets bedömning den avgörande rollen, och denna bedömning är det svårt för någon alt bestrida.

Ulskollel har för sin del dock funnit atl alla förutsättningar bör skapas för alt göra del möjligl att bevara stadsmuren och göra den tillgänglig för allmänheten. 1 detta syfte föreslår utskottet alt de tilltänkta 90 garageplai-serna under Riksplan slopas. Delta vill jag särskilt betona, eftersom det tydligen inte har observerats pä alla håll. Så sent som i går kväll hörde jag att en av dem som talar mest för en annan utformning av Riksplan än den utskottet förordar inte har uppfattat della.

Det kan väl i detta sammanhang få sägas atl det aldrig varit någon speciellt stor fråga för riksdagen all fä ett större anlal garageplatser under riksdagshuset. Det har framför allt inle varit någon stor fråga för riksdagens ledamöter, eftersom bara ett fåtal av dessa har med sig bilen lill riksdagen. Däremot är del självfallet värdefullt om man på en så stor arbetsplats som riksdagen kan ha tillräckligt många parkeringplatser för den personal som arbetar i riksdagen. Utskottet har vägt della önskemål mot intresset atl bevara och göra den medeltida stadsmuren tillgänglig för allmänheten. Utskottet har efter den avvägningen valt all slopa de tilltänkta garageplaiserna under Riksplan. Ulskollel förordar nu all det skall finnas utrymme endast för ett begränsat antal servicefordon och handikappfo.don i närheten av riksdagshuset.

De frågor som berör stadsbild, yttre miljö, trafik m. m. har behandlals i nära samarbete mellan projektgruppen för riksdagshuset och Slockholms kommun.

En av de frågor som tilldragit sig etl mycket slorl iniresse är Riksplans utformning med hänsyn till de historiska lämningarna.

Nr 120

Onsdagen den 4 april 1979

Nytt riksdagshus

Nr 120

Onsdagen den 4 april 1979

Nytt riksdagshus

Byggnadskommittén framhåller för sin del atl en sänkning av riksplan till Strömparterrens nivå medför alt planen blir mindre lättillgänglig, medan ett bibehållande av Riksplan på samma nivå som hiuills ger goda förulsällningar för all Riksplan får en attraktiv och levartde miljö och även blir lättillgänglig för en större allmänhet. Samma bedömning har riksantikvarieämbetet aort, och även utskottet ansluter sig till denna bedömning. Förslaget alt man skulle göra en s. k. ruinpark har därmed avvisats av ulskollel. Jag kan förslå all det är många som känt sig kallade att skissa på och arbeta fram olika förslag lill en hisiorisk park. För en lekman som lagil del av dessa förslag har inie något verkat övertygande.

Utformningen av Riksplan kan aldrig bli en fråga enbart för Slockholms kommuns invånare. Del är en angelägenhet för riksdagen och därmed för hela landet. Men självfallet skall man skapa förulsällningar för alla att framföra sina uppfattningar, och så tyckerjag också har skell i betydande utsträckning.

Vid planeringen av Riksplan har del också förutsatts att denna skall bli sä grönskande som möjligt. Av det skälet kommer det inte att tillåtas någon bilparkering på Riksplan. Nerfarten lill servicefunktionerna i byggnaden är också så utformad atl den inle stör helhetsintrycket.

Med det föreliggande utskottsförslaget, som innebär vissa ändringar av tidigare antagna principer, tror jag all man har kommit fram till en bra avvägning mellan kravet att arbetet i riksdagshuset skall fungera väl och kravet atl det skall vara en bra miljö i riksdagshuset och dess omgivningar.

Jag ber, herr talman, all med delta få yrka bifall till utskottets hemslällan.

TORKEL LINDAHL (fp):

Herr talman! Frågan om riksdagens framtida hus börjar bli något av en följetong, och della är säkeriigen inte sista gången den debatteras här i kammaren. Riksdagshusfrägan våren av de första frågor jag fick kontakt med när jag kom till riksdagen, och frågan kommer kanske all debatteras även efter det alt jag har slutat här.

Vad som har slagit mig när jag tänkt lillbaka på frågans behandling är den brist på alternativ som hela liden har förelegat. Riksdagen har varje gång förelagts endast ett förslag som man haft alt säga ja eller nej till. Del har alltså inle förelegat några alternativa förslag. Del är inte tillfredsställande, och jag tror alt frågan har blivit lidande på det. Den idé somjag personligen tycker var den bästa av alla, nämligen det Celsingska förslaget, kom helt och hället bort.

Jag hör till dem som anser atl det alternativ som riksdagen nu har beslutat sig för på Helgeandsholmen är etl dåligt alternativ, som ger ett dåligt fungerande hus. Men debatten om den saken är ju nu egentligen över. Majoriteten har tvä gånger ullalat sig för del alternativet, och man får väl finna sig i au del är majoriteten som bestämmer i det här landet - fattade beslut skall respekteras. Men sedan må manju ändå ha rättighet alt tala om

för denna majoritet att den fattal etl dåligt beslut.

Del jag nu sagt är orsaken lill alt jag denna gång inle yrkat på ett upprivande av beslutet om återflyttning till Helgeandsholmen enligt det alternativ som man har beslutat sig för.

När frågan behandlades förra året var jag med på en reservation, där del krävdes att del skulle läggas fram alternativa förslag innan vi beslutade oss. En majoritet i riksdagen ville inte ha några allernaliv ulan var nöjd med del som fanns och sade ja lill det. Det får man acceptera, och nu gäller det alt göra del bästa möjliga av ett ganska dåligt alternativ. Jag skall försöka atl efter bästa förmåga delta i den debatten föratt vi skall kunna göra nägonling som är någorlunda vettigt av del.

I dagens läge har vi framför alll att la ställning till frågan om Riksplan och dess utformning. Del är mycket viktigt atl betona - och jag är glad över atl ulskoitets majoritet, om än någol undanskymt, är med på den linjen - atl de arkeologiska utgrävningarna får la den tid de lar. Vi får inte från riksdagens sida hetsa pä utgrävningarna, utan de måsie göras i den takt som krävs av arkeologerna. Vi har ingen anledning atl i riksdagen sitta och sura eller försöka forcera arbeiei med hänvisning lill lidsprogrammet eller all del kostar mer pengar. Om en vanlig byggherre råkar ut för all man hittar fornminnen där han skall bygga måste han avbryta arbeiei för all utgrävningarna skall få ta sin tid. Del är elt minimikrav alt riksdagen uppträder exakt på det sätt som vi fordrar alt andra skall göra.

Innan utgrävningarna är klara är del ingen som med säkerhet kan uttala sig om vad som finns pä Helgeandsholmen. Innan vi vel exakt vad som finns tyckerjag personligen alt det är något av en dumhet alt bestämma sig för hur man skall göra. Låt oss ta reda på vad som finns där och när vi vel det ta fram olika alternativ för utformningen av Riksplan. Det är ett tillvägagångssätt som borde vara värdigt riksdagen.

Del finns flera olika idéer. Del är många som har arbetat med skisser över Riksplans utformning. På TV-skärmen visas nu en bild, även om den syns litet otydligt här, som föreställer en idé av arkitekten Geisendorf Där är större delen av Riksplan byggd ungefär efter de skisser som är planerade. Förslagel är utarbetat med det Silowska alternativet som grund. Del innehåller transportvägar ner för att transportförsörjningen lill riksdagen skall kunna tryggas. Men del innehåller också den historiska parken, där man bevarar murarna under tak, för all de skall skyddas, en glasvägg som gör det lätt atl komma åt och se, en nedsänkning av parken för en bältre kontakt med vattnet.

Jag lycker det ärett myckel intressant förslag. Det kan också tänkas all det finns andra idéer som är minsl lika intressanta, men om majoriteten får som den vill får vi aldrig reda på de alternativen. Vi får aldrig en chans all diskutera dem, eftersom man har bestämt sig.v

Debatten om garaget blev visst litet väl obehaglig, och man har alltså tagit
bort parkeringen där. Men del ärju i princip samma utförande, antingen man
låter bilarna parkera där eller inte. Det är en mycket otillfredsställande
behandling av frågan. .

Nr 120

Onsdagen den 4 april 1979

Nytt riksdagshus

Nr 120 Det finns ingel förslag som har övertygat när del gäller en hisiorisk park,

Onsdaeen den ''' ' ' ''' '"' många seriösa förslag som har fåll chans alt utveckla

4 anril 1979 annat än myckel snabba idéskisser har vi fått se? Inte särskilt många, skulle

_____________ jag vilja säga. Del är möjligl all även jag efler atl ha studerat olika alternativ

Nvtt riksdagshus firiner atl det nu föreslagna är det allra bästa. Men det är en närmasi omöjlig sak alt ta ställning till om man inle har alternativ att jämföra med. Hur kan man dä veta atl det är det bästa alternativet man beslutar sig för? Jag står helt frågande inför denna brådska, framför alll som vi, som jag sade tidigare, befinner oss i den silualionen all utgrävningarna pågår.

Herr lalman! Jag yrkar bifall till den av mig avgivna reservationen.

KARL BOO (c) kort genmäle:

Herr lalman! Jag vill bara göra en kort kommentar, och jag skall därvid inte gå in i replik beträffande första delen av Torkel Lindahls anförande - den diskussionen har vi redan fört.

Andel nu föreliggande förslagel innebär elt slopande av parkeringsgaraget påstår Torkel Lindahl inte betyder någon ändring i sak. Till delta vill jagsäga att del innebär, Torkel Lindahl, betydande förutsättningar att på etl bra sätt disponera området, så all man kan göra muren, liksom de eventuellt andra delar av utgrävningsfynden som skall bevaras, tillgänglig för allmänheten. Detta måsle väl ändå också Torkel Lindahl acceplera som elt positivt förslag från utskottets sida.

Härutöver vill jag bara säga all belräffande de allernaliv vi har sett i skiss, så har ingel kunnat övertyga mig som varande en bra lösning. Denna min bedömning behöver inte pä något sätt spela någon avgörande roll, men däremot anser jag alt det som riksantikvarieämbetet sagt i del yttrande som föreligger i bilaga lill ulskoltsbetänkandet måste väga synneriigen tungt. Jag rekommenderar detta lill läsning för dem som ännu inle tagit del av det.

TORKEL LINDAHL (fp) kon genmäle:

Herr lalman! Skillnaden i förhällande till det ursprungliga förslagel är i princip alt man inte målar upp parkeringsrutor, att man eventuellt bygger upp några mellanväggar och atl man troligtvis inte behöver riva fullt så många murar. Självfallet är det en fördel att man inte behöver riva så mycket av ruinerna. Jag håller gärna med om all del nuvarande förslaget så lill vida innebär en förbättring, men i princip är skillnaden ytterst minimal. Del är i stort sett samma förslag, med den ändringen atl man inle använder sig av utrymmet till parkering.

Det må vidare vara hänt all inget av de alternativa förslagen har övertygat
Karl Boo, och det är väl i och för sig ingel orimligt i delta. Del är bara det att
inget av de andra förslagen fält möjlighet all tävla på samma villkor, sä att de
kunnai föras fram lill så alt säga samma-stadium och så att man kunnai göra
en seriös utvärdering av det. Jag förespråkar inte något speciellt alternativ,
utan jag visade en idéskiss över hur man eventuellt kantänka sig en alternativ
lösning. Vad jag efterlyser är alt vi får alternativ atl diskutera innan vi tar
62 ställning. Jag"tyckerdei ärdjupi otillfredsställande atl hela riksdagshusfrågan

har präglats av att vi aldrig haft några alternativa förslag alt ta ställning lill, ulan all vi bara har haft au säga ja eller nej lill en enda fråga.

OLLE SVENSSON (s):

Herr talman! Till detta betänkande finns fogat ett särskilt yttrande från sex av konstilulionsulskottets ledamöter, varav fem socialdemokrater. Vi som gått samman i det särskilda yttrandet delar i princip utskottets mening au principfrågan om huruvida riksdagen skall fiyttas lillbaka lill Helgeandsholmen och Gamla stan eller ej numera måsle betraktas som avgjord av riksdagen. Fem av oss, de socialdemokratiska ledamöterna, tillhör också den utskollsmajorilet som anser all de yrkanden som innebär att planerna på atl återställa Riksplans hittillsvarande nivå skall omprövas eller omarbetas till förmän för en nedsänkt "historisk park" bör avslås. Jag har uppfattat det tidigare principbeslutet pä så sätt alt Riksplan skall bevaras på hittillsvarande nivå, och jag kan därför inte ansluta mig till den reservation som Torkel Lindahl här har talat för.

Men i del här yttrandet har vi velat framhålla alt vi är många som vidhåller uppfattningen aU en återflyttning lill den speciella och känsliga miljön på och kring Helgeandsholmen kan få många och ännu inte överblickbara konsekvenser, från både funktions- och kostnadssynpunkt. Jag är lika tveksam som tidigare om del över huvud taget är möjligl alt ulan drastiska förändringar i den myckel speciella och känsliga miljön i och kring de gamla riksbyggnaderna på Helgeandsholmen skapa minst lika goda möjligheter för riksdagen alt fungera som i de nuvarande lokalerna vid Sergels torg. Jag lycker också atl den diskussion som nu förts om en park pä och under Riksplan är ett första exempel på vilka svära avvägningsproblem som riksdagen ställs inför vid ett förverkligande av ålerflyttningsalternativet då del gäller all skapa en funktionell arbetsplats och samtidigt tillgodose rimliga miljökrav.

Karl Boo sade all det har varit möjligl all tillgodose både funktions- och miljökraven. Jag anser alt ju längre den här frågan behandlas och ju längre byggnationen fortgår, desto mer kommer det alt visa sig att det var ett oklokt beslut som fattades, då man bestämde sig för att flytta till dessa känsliga delar i Slällel för att skapa en arbetsplats som fungerar funktionellt. Det går inte att nå fram till en bra kompromiss mellan miljö- och funktionskrav.

Med detta vill jag yrka bifall till utskottets hemslällan.

Nr 120

Onsdagen den 4 april 1979

Nytt riksdagshus

Under detta anförande övertog andre vice talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

NILS BERNDTSON (vpk):

Herr talman! Konstitutionsutskottet hänvisar lill att riksdagen 1975 fattade principbeslut om återflytining till ombyggda lokaler på Helgandsholmen och alt man 1978 avvisade förslag om omprövning och krav på ytterligare ulredning av möjlighelerna alt kvarstanna vid Sergels torg.

Mol den angivna bakgrunden finner konstiiutionsuiskoitei inte anledning

Nr 120

Onsdagen den 4 april 1979

Nytt riksdagshus

alt lill förnyad prövning i sak la upp principfrågan om riksdagen skall flytta lill Helgeandsholmen eller ej. Den frågan måsie numera betraktas som avgjord, skriver ulskollel och avstyrker yrkandel i vpk-motionen 217.

Nu är det inte särskilt poängfylli att hänvisa lill fattade beslut för atl avvisa en motion, där del just yrkas på alt dessa beslut skall upphävas. Yrkandel i vår motion går nämligen ut på "att riksdagen, med upphävande av under riksmötet 1977/78 fattat beslut, beslutar avbryta arbetet på en flyttning lill Helgeandsholmert och uppdra ål riksdagens förvaltningskontor au uppta förhandlingar med Stockholms kommun i syfte all riksdagen skall kvarstanna i nuvarande s. k. provisoriska riksdagshus vid Sergels Torg".

En fråga som måste riktas till ulskoitets företrädare är denna: Spelar det ingen roll för utskottet vad som händer på området? Är 1978 års beslut sä definitivt att ingenting kan rubba del? Finns det ingeniing som har gett utskottets ledamöter anledning alt fundera på om 1978 års beslut ändå inte borde omprövas?

Del har hela liden funnits inslag som viunal om all starka krafter bestämt sig för en äiernytining och atl detta varit styrande för frågans handläggning. Problem vid en äterflyttrting har tonats ned, medan problem vid elt kvarslannande har förstorats. Utredningsarbete och projektering har drivits sä, alt man undan för undan skulle binda riksdagen vid Helgeandsholms-alternalivet och minska handlingsfriheten.

Riksdagen skall lillbaka till Helgeandsholmen, det har hela liden varit vederbörandes målsättning. Då kör man över alla hinder. Då får kulturhistoriska värden stryka med för garagebyggnader osv. Vpk har också väckt en rtiotion, som behandlas i detta betänkande, om hur man skall förfara med de unika fynd som framkommit vid de arkeologiska utgrävningarna och om den framtida användningen av Helgeandsholmen. Dessa frågor kommer Tommy Franzén att behandla, och jag skall därför endasl påpeka atl handläggningen av denna fråga följer samma mönster som så myckel annat i riksdagshusfrågan; Riksdagen skall tydligen lillbaka till Helgeandsholmen. Varken kulturhistoriska värden eller dagens och morgondagens problem kan hindra den hänsynslösa framfarten.

Vad är del då som styrt dem som så energiskt har drivit denna fråga? Knappast rationella hänsyn.

Huset vid Sergels torg ansågs från början vara provisoriskt. Det hade inle den pompa som andra pariamenlsbyggnader har. Det var heller inte riksdagens eget hus - riksdagen var hyresgäst hos kommunen!

"Säkerhetsfrågorna har tillmätts en mycket stor betydelse", sade konsii-lutionsutskottets ordförande Kari Boo i debatten 1978. Det är säkerligen inte bara detta som varit motivet för Karl Boo och andra att söka avskärmningen på Helgeandsholmen: Karl Boo citerade vad chefen för planverket sagt om den relativa slutenheten och den ringa publiken på Helgeandsholmen. Det är nalurliglvis fler demonstrationer pä Sergels torg än på Helgeandsholmen, men del är säkert bra för riksdagsmännen!

"Man återtar sin plats i rikels centrum, flankerad över vattenytorna av slott, riddarhus och stadshus", återgav Karl Boo med stor förljusning i den

debatten.

Om detta har vpk skrivit i moiionen 217, f ö. på vers och till melodin för Riddarna kring det runda bordet. Vad säger dä riddarna kring konsiitutionsuiskotiels runda bord?

Dels talar man om vad alla vel, nämligen att riksdagen tog beslut i frågan 1978. Del är detta beslut motionärerna vill upphäva.

Dels petar man litet i planerna för atl inle framstå som vandaler, vilka skövlar alll av kulturhistoriskt värde. Därmed försöker man ge sken av atl moiioner rörande Helgeandsholmens framtida utformning har tillgodoselts.

Dels ställer man upp bakom regeringens yrkande om ett reservationsanslag på 50 milj. kr. till nytt riksdagshus.

Det finns i konsiitutionsuiskoiiet ledamöter som tidigare inlagil en kritisk hållning lill planerna pä en återflyttning lill Helgeandsholmen. Del kan inle vara utan vånda dessa slälll upp bakom utskottets ställningslagande nu. Det framgår också av den reservation och det särskilda yttrande som fogals till betänkandet.

I del särskilda yttrandet refereras kritiska synpunkter, som framfördes i motioner vid tidigare behandling av frågan. I dessa talas om misstagen all från början begränsa arkitekuävlan lill att gälla Helgeandsholmen, om jämförelser mellan Helgeandsholmen och Sergels torg i fråga om riksdagens möjligheler att fungera osv. Om man därtill lägger Olle Svenssons yttrande i riksdagsdebatten 1978 alt "hur höga kostnaderna kommer atl bli vid inflyttningen i början eller i mitten av 1980-talel kan man bara gissa sig till -en halv miljard är säkert inle tilltaget i överkant" sä är del inte svårt atl förslå all olusten måste vara stor i dag.

Vad saken handlar om - om man följer kortslitutionsulskoitets förslag - är all än en gäng avvisa tanken pä all pröva Sergels torg som alternativ till Helgeandsholmen, att möjligheterna att skapa ett område på Helgeandsholmen för rekreation med utnyttjande av den historiska miljön spolieras och att del begärda anslaget ännu mer läser planeringen, oavsett vilka erfarenheter man kan göra under arbetets gång.

Kan de ledamöter som agerade mot planerna på en ålerflyttning ställa upp på konstilutionsutskotlets förslag? Det enda rimliga måste vara att stödja vpk-motionerna i dag.

I det särskilda yttrandet påpekas alt man inte kan överblicka de konsekvenser från både funktions- och kostnadssynpurtkl som en ålerflyttning lill den speciella och känsliga miljön på och omkring Helgeandsholmen kan få. Diskussionen kring en park på och under Riksplan anförs som ett första exempel på vilka svåra avvägningsproblem mellan att skapa en funktiortell arbetsplats och all tillgodose rimliga miljökrav som riksdagen ställs inför vid förverkligande av återflyttningsallernativet.

Slutledningen skrämmer dock: "Del lorde emellertid bli kommande generationer av riksdagsledamöler som får dra de nödvändiga slutsatserna av riksdagens redan fattade, enligl vår mening beklagliga principbeslut om återflyttningen lill Helgeandsholmen."

Nr 120

Onsdagen den 4 april 1979

Nytt riksdagshus

5 Riksdagens protokoll 1978/79:120-121

Nr 120

Onsdagen den 4 april 1979

Nytt riksdagshus

Men om man har förstört den känsliga miljön, om man fullföljt ett ombyggnadsarbete vars kostnader ingen vet och om man fält ett riksdagshus som fungerar dåligt, är det sannerligen ingen lätt uppgift för kommande generationer riksdagsledamöler alt dra nödvändiga slutsatser av galenskaperna. Del handlar heller inle bara om kommande generationer av riksdagsledamöter, del handlar om kommande generationer människor i och ulanför Slockholm som fått etl miljömässigt viktigt område förstört.

Atl godta konstitutionsutskoliels förslag skulle vara all ge upp för de krafter som lill varje pris vill genomföra sina planer pä Helgeandsholmen och som vägrar la hänsyn till faktiska problem som uppställ och kan komma alt uppstå vid genomförandet.

Jag yrkar, herr talman, bifall till motion 217 om alt riksdagen bör besluta all upphäva 1978 års beslut om återflyttning till Helgeandsholmen, och vidare avbryta arbetet på en återflytining samt uppta förhandlingar med Stockholms kommun om elt kvarslannande vid Sergels torg. I konsekvens härmed är vi också motståndare lill det begärda anslaget pä 50 milj. kr. för nytt riksdagshus, dock av andra skäl än de som anges i motion 1688, som kan komma alt bli föremål för omröslning.

KARL BOO (c) kon genmäle:

Herr lalman! Jag vill bara göra en kommentar till Nils Berndisons anförande. Den beskrivning han ger av förarbetena till de beslut som har fattats om ålerflyttning till Helgeandsholmen är en vrångbild av vad som verkligen har förekommit. Fä frågor torde ha så grundligt diskuterats och utretts som just denna. Del har funnits många alternativ att ta ställning till. Därutöver har riksdagen vid tvä lillfällen beslutat om äiernytining, nämligen 1975 och 1978, då del första beslutet bekräftades med stor majoritet.

Jag vill erinra om alt vi ändå har en parlamentarism här i landet och atl det är majoriteten som fattar besluten. Och de besluten har man självfallet kommit fram till efter bedömningar frän riksdagsledamöter som känner ett ansvar både för riksdagens arbete och för miljön omkring riksbyggnaderna. Jag vågar också påstå att de är utomordentligt angelägna om att den skall bli så väl bevarad och levande som möjligl.

NILS BERNDTSON (vpk) kort genmäle;

Herr lalman! Del är ingen vrångbild som jag gett av handläggningen av denna fråga. Man har agerat sä atl man bit för bil låst riksdagens möjligheler alt ta fasta på Sergels torg som ett allernaliv. Del har skett genom att man i samband med anslagsäskanden talat om nödvändigheten av all närmare analysera funktiortsduglighet, framlida kostnader, anslagsbehov osv. Man har hela tiden gäll in för au stycke för stycke försöka binda upp riksdagen.

Och, Karl Boo, det är inle sant alt riksdagen har haft jämförbara alternativ. Vi har haft en rad alternativa möjligheter när det gällt ombyggnaden på Helgeandsholmen, men när har Sergels torg ställts upp som etl klan

alternativ och fått motsvarande prövning och resurser som Helgeandshol-mensalternaiivet har fättl Min beskrivning är tyvärr riktig.

KARL BOO (c) kort genmäle:

Herr talman! Jag vill bara erinra om att jämförelserna mellan ett kvarblivande här vid Sergels torg och en återflyttning till Helgeandsholmen tidigare verkligen har varit föremål för både utskottets och riksdagens bedömning. Vi harju funktionerna omkring oss här i huset och kan göra jämförelser med dem. Därutöver har vi haft all ta ställning till kostnadsberäkningar för båda alternativen.

Nr 120

Onsdagen den 4 april 1979

Nytt riksdagshus

NILS BERNDTSON (vpk) kort genmäle:

Herr lalman! Del är framför alll de framtida lokalbehoven som utredningarna har behandlat, inte bara den situation som råder i dag. Del är bl. a. där som anhängarna av en återflytining har staplat hinder på varandra för att omöjliggöra all även huset vid Sergels torg skulle kunna bli ett funktionsdugligt alternativ för framtiden. Jag anser fortfarande alt denna fråga hela tiden har styrts med den klara inriktningen atl en återflyttning lill Helgeandsholmen är del enda alternativ som man har velat satsa på.

OSKAR LINDKVIST (s);

Herr talman! 1 motionen 1099 har socialdemokrater i Slockholm och Stockholms län krävt all riksdagen skall upphäva del lidigare godkända ombyggnadsförslaget för Helgeandsholmen och atl förvaltningssiyrelsen skall få i uppdrag alt återkomma med elt reviderat förslag. Vi menade också att utformningen av Helgeandsholmen som en sammanhängande och lättillgänglig park skulle ske i samförstånd med Stockholms kommun.

Bakgrunden till moiionen är den opinion som vuxit sig stark i Stockholm. Vi har ofta frågor i riksdagen om vilket inflytande som medborgarna skall garanteras. Allt fler politiker har accepterat självklarheten i all folk skall ha både insyn och medinflytande. Vi har öppnat möjligheter för ett omfattande remissförfarande i frågor av betydelse för kommunernas invånare. Med utgångspunkt i det betänkande som konstitutionsulskottet har lämnai till kammaren kan vi konstatera all denna möjlighet inle ges i Slockholm. 1 en fråga som berör en av de mest vitala kulturmiljöer som finns i denna stad -nämligen platsen framför del nygamla riksdagshuset på Helgeandsholmen -får inle stockholmarna vara med och ge synpunkier. Här är del riksdagen som bestämmer. Här framträder folk från olika kommuner och småbyar och styr med röstknappen i riksdagsbänken en fråga där folk som bor i Stockholm har andra synpunkier.

1 Slockholm är det utombys folk som bestämmer. I vårt Slockholm lar staten - dvs. riksdagen - över länkandet och planerandet i kraft av den suveräna beslutsrätt som tillkommer riksdagen. Ju mer avlägset man bor från Slockholm, desto mer anser man sig tydligen vara expert på hur kulturmiljöerna i Stockholm skall utformas. Sä får inte de statliga myndigheterna fortsätta atl agera. 1 stadshuset i Slockholm är inställningen entydig. I de

Nr 120

Onsdagen den 4 april 1979

Nytt riksdagshus

politiska partierna reagerar man starkt mol den styrning som sker frän riksdagen när det gäller Riksplan och dess utformning. De politiska ungdomsorganisationerna intar samma inställning. Åtskilliga miljögrupper -några av dem bildade enbart för all kämpa för en bättre miljö i Stockholm -deltar intensivt i aktiviteten. Man vill på Riksplan ha en levande historisk park och hejda tätorlsbilismen.

Jag kan, herr talman, inte erinra mig någon annan fråga under mina 30 år i Slockholm som har skapat en sådan enighet som utformningen av den framlida Riksplan på Helgeandsholmen. Här slår Slockholm mol riksdagen. Följer kammaren konsiilulionsutskoUels majoritet, lar man på sig ett slorl ansvar.

Det kan tyckas all miljön i och kring Riksplan är en liten fråga. Låt oss i de större sammanhangen kalla den marginell. Men för oss i Stockholm har den helt andra dimensioner. Del visar hela den uppsluining för en historisk park som opinionen ger uttryck för.

Vad för slags park skall man då ha på Riksplan? Jag har liksom mina medmotionärer inget slutgiltigt förslag all presentera kammaren. På den punkten är vi motionärer helt öppna. Vi anser att riksdagen borde medge en idélävlan som alla intresserade kunde della i. Del gäller hela utemiljön kring riksdagsbyggnaderna på Helgeandsholmen.

Vi fick höra av ordföranden i konstitutionsutskottet alt ingel av de föreslagna alternativen hade övertygat honom. Därför säger han nej till våra molionskrav, som är så rimliga. Och det är ganska utmärkande fördendebaii som förekommii - när del gäller både älerfiyttningen till Helgeandsholmen och den nu aktuella frågan om utformningen av Rikspilan - all man är ängslig för all släppa fram nya idéer och förslag och ge nya möjligheler för folk som är intresserade att lämna tips, synpunkter och uppslag som kan göra uiemiljön . framför riksdagsbyggnaderna mer acceptabel och även tillgodose de krav som vi i Stockholm vill ställa på en av våra viktigaste kulturmiljöer.

Vi har, herr talman, i vår motion slälll de krav som jag angeit i mitt anförande. Vi konstaterar nu all det är endast en reservation som åtföljer konstitutionsutskottets betänkande nr 25. Från vår synpunkt sett har den naturligtvis inle ett innehåll som gör oss helt tillfredsställda. Men vi ser ingen möjlighet alt vinna någonting på att yrka bifall till vår motion, och därför ber jag atl få yrka bifall till den reservation som avgivits av Torkel Lindahl.

I detta anförande instämde Anita Gradin, Mats Hellström och Sture Palm (samtliga s).

KARL BOO (c) kort genmäle;

Herr talman! Bara en kort kommentar också lill Oskar Lindkvists anförande.

Oskar Lindkvist för ett resonemang om att utformningen av miljön kring riksdagshuset på Helgeandsholmen inte angår folk ifrån småorterna och småbyarna utan all del endast är stockholmarna som har möjlighel all göra en bedömning av den frågan. Del villjag inle acceplera. Jag lycker au vi skall

kunna få en gemensam bedömning ifrån dem som i framliden ändå skall finnas på den arbetsplats som riksdagshuset är och dem som i Slockholms kommun har iniresse för just utformningen av miljön och bevarandet av de lämningar som kommit fram.

Lål mig än en gång framhålla alt det ändå är den högsia vårdande myndigheten i landet, riksantikvarieämbetet, som här har gett etl ganska bestämt besked om t. ex. den framlida nivån på Riksplan. Jag vill med del säga all vad jag som enskild ledamot av denna kammare har för bedömning självfallet spelar mindre roll. När en myndighet som den jag här åberopat har så bestämda uppfattningar menar jag atl vi inte utan vidare kan komma förbi det utan måste ta stor hänsyn till dessa uppfattningar.

Nr 120

Onsdagen den 4 april 1979

Nytt riksdagshus

OSKAR LINDKVIST (s) kort genmäle:

Herr lalman! Det är naturiigtvis riktigt atl man skall väga in vad riksantikvarieämbetet har för synpunkter på utformningen av Riksplan. Del är en självklarhet. Men jag tror att herr Boo har någol missuppfattat mitt inlägg.

Jag har inte sagt all utformningen av Riksplan inte angår folk i småbyarna. Jag har däremot sagt all det är folk i småbyarna som kommer all bestämma hur utformningen av Riksplan skall vara och all man konsekvent förvägrar stockholmarna möjligheten all delta i den verksamheten.

En grundregel i vår motion är att en idétävlan skulle utformas i samverkan mellan Stockholms kommun och riksdagen. Därmed skulle vi ha fält in synpunkier på utformningen, och i förslagen skulle naturligtvis också ha vägts in de synpunkter som riksantikvarieämbetet har anlagt på dessa frågor.

Karl Boo nöjer sig med att säga atl han böjer sig för riksantikvarieämbetet, som har anfört dessa synpunkter. Men han struntar fullkomligt i vad politikerna i Slockholm, de poliliska organisationerna, de många opinions-grupperna och vanligt folk på Slockholms gator har all säga om den framlida utformningen av Riksplan. Del är det vi kritiserar i värt sätt atl resonera om Riksplans framtid.

KARL BOO (c) kort genmäle:

Herr lalman! Jag vill erinra om att vi i utskottet inför beslutet 1978 hade besök av framstående företrädare för samtliga slora panier i Slockholms stadsfullmäktige. Vi diskuterade omflyttningen, och de gav samfällt beskedet att de på allt sätt skulle underiälta riksdagsledamöternas planering av sin vistelse i huvudstaden för all utöva riksdagsarbelel.

Sedan vill jag bara säga direkt lill Oskar Lindkvist: Jag menar atl denna riksdag är representativ för svenska folket. Har Oskar Lindkvist någon annan uppfattning? Denna riksdag bör dä ha rätt all säga sin mening också beträffande den yttre miljön kring riksdagshuset.

Nr 120

Onsdagen den 4 april 1979

Nytt riksdagshus

OSKAR LINDKVIST (s) kort genmäle;

Herr talman! Jag vet atl konstiiutionsuiskoitei har haft besök av företrädare för de politiska partierna i Stockholms stadshus, och jag vet också att företrädarna har sagt alt man pä allt sätt skall underlätta riksdagens planering när det gäller ålerflyttningen lill Helgeandsholmen. Jag tror all det för de flesta kommunpolitiker är en självklarhet atl man skall hjälpa lill när riksdagen har fallat beslut om en återflytining.

Men Karl Boo vel ju alt del ärsamma företrädare förde politiska partierna som i dag står bakom kravet på en annan utformning av Riksplan än den som framgår av konstilulionsulskottets betänkande. Del är därför som vi framför mycket stark kriiik från vår sida. Jag lycker alt del skulle ha hedrat Sveriges riksdag att i en fråga av denna karaktär visa litet generositet. Riksdagen har inget övermått av goodwill. Det skulle ha varit möjligt för riksdagen alt säga alt inför det intresse som har visals från allmänheten är vi beredda au gä er till mötes och utlysa en idétävlan om hela uiemiljön kring riksdagsbyggnaderna på Helgeandsholmen.

Slutligen frågar Karl Boo om jag anser atl riksdagen är kompetent som ombud för Sveriges folk att falla beslut i den här frågan. Självklart! Jag bara beklagaratl man lydligen, om man följer kortslilutionsuiskotiel, är beredd att fatta etl sådani beslut att man kommer i direkl motsatsställning till de intressen som är så starkt förhärskande i Slockholm.

TORE NILSSON (m);

Hen talman! 1 moiionen 1688 har vi ånyo aktualiserat ett förslag som heler Samspel. Enligt skrivningen i utskottets betänkande innebär del förslaget en väsentligt anrtoriunda lösning. Det håller jag med om i den meningen all det är den rikliga lösrtingen, som vi ser det.

1 ett särskilt yttrande av herr Mossberg m. fl. citeras ur motionen 1977/78:19: "Det är en god tradition för riksdagen atl kräva ett fullgott underlag för beslut med vidsträckta konsekvenser." Jag instämmer i detta citat. En förutsättning för ett fullgott underlag är all lid bereds för granskning. Vi anser att så inte har skett i detta fall.

Principfrågan om riksdagens återflyttning till Helgeandsholmen är avgjord av riksdagen, och jag noterar det med tacksamhet. Till herr Berndlson vill jag säga alt del enligl min mening är helt orimligt all riksdagen skulle stanna kvar i dessa förhyrda lokaler och i denna miljö.

I betänkandet behandlas Riksplan enligt två huvudlinjer, nämligen att lägga Riksplan huvudsakligen i nivå med Norrbro eller atl alternativt sänka Riksplantill Strömparterrens nivå. Betänkandet rekommenerar anslutningen till Nortbro för att ej rubba gällande tidsplaner.

Byggnadskommittén binder således riksdagen för överskådlig lid med en lösning som senare kan visa sig vara olycklig. Och den är olycklig. Nedfarten riktas nämligen mot riksdagshuset, ej mot Norrbro. Person- och varubilar måste således trafikera Riksplan i hela dess bredd. Trots vad en av talarna tidigare sade om grönskan där tror jag all själva trafikapparaten kommer att vara mycket störande. Hur är del; Skall Riksplan vara en fredad park eller

skall den verkligen korsas av ovidkommande trafik?

Del finns en lösning, herr talman, som berör Norrbro och som samtidigt gör Riksbron och Riksgatan lill etl gängstråk. Den lösningen ligger färdig sedan mer än sju år. Den betecknades av dåvarande generaldirektören Olhede som genial. Den väckte också uppmärksamhei inom Slockholms kommun. Den lösningen heter Samspel.

Systemhandlingarna beträffande det föreliggande förslagel är daterade lill augusti 1977. Varje ledamot fick ett exemplar. Men vad uppfattade mottagarna av innehållet? Riksdagens arbetsbörda är stor.

Alla ledamöterna torde ha uppfattat atl del rörde sig om ett beslut atl återfiyita till Helgeandsholmen. De flesia uppfattade nog också all delar av anläggningen skulle ligga i Gamla Stan och all trafiken mellan arbetsrum och plenisal skulle fordra minst en hissfärd, en rullbana och fyra rulltrappor.

Jag säger fyra rulltrappor, inte två, som många trodde atl ritningarna visade.

Men knappast någon av ledamöterna torde ha uppfattat att man redan ett är lidigare, i mars 1977, förstod all man måste planera för atl ta även kanslihusannexet i anspråk. Därom kan man läsa i förvaltningsstyrelsens protokoll av den 5 mars 1977. Om detta säger systemhandlingarna, underlaget för riksdagens beslut, ingenting.

Hur många uppfattade mängden av undermåliga detaljlösningar i det föreliggande förslagel? Knappast någon, ty då hade reaktionen blivit en annan.

Märkte min partikamrat Gunnar Biörck all läkarmottagningen har lagts ulan dagsljus i källaren under gamla riksbanken, med kökets förrädsulrym-men som närmaste granne?

Märkte Erik Wärnberg atl andaktsrummet hade placerats i ett svåråtkomligt avlägset hörn av källaren under kanslihuset?

Märkte någon atl den föreslagna påbyggnaden över gamla riksbanken hade höjden av ett fem- eller sexväningshus? Om kammarens ledamöter i slörre utsträckning hade varit här skulle jag ha visat en bild av hur del kommer alt se ut med den påbyggnad som skall läggas pä taken. Nu är en sådan bildvisning meningslös, men jag vill rekommendera samtliga ledamöter som möjligen lyssnar atl försöka att snabbt la reda pä hur del enligt ritningarna kommer alt se Ul.

Vilken slorm har vi inte att vänta, då delta våldsamma ingrepp i stadsbilden blir känt!

Del är dålig kulturvård att prestera funktionellt dåliga lösningar. God kultur och god funktion går hand i hand.

God funktion innebär också acceptabla gångavstånd.

God funktion innebär största möjliga oberoende av mekaniska transportmedel.

God funktion innebär överskådlighel, inte minsl med lanke pä bevakningen. Arkitektgruppens förslag, fullt utbyggt, innebär ett orimligt antal vaklmästarslaiioner utan samordning.

Säkerheten är svår atl tillgodose med del slora antalet ingångar, utspridda

Nr 120

Onsdage/i den 4 april 1979

Nytt riksdagshus

Nr 120

Onsdagen den 4 april 1979

Nytt riksdagshus

lokaler, Ijusschaktliknande gårdar osv.

Samspel å sin sida tillgodoser de funktionella kraven föredömligt och tillvaratar de kulturhistoriska värdena med en förnuftig avvägnirtg.

Grundförhållandena har föranlett byggnadsstyrelsen till motsägelser. Man har sagt att grunden inte är så bra. Sättningar av katastrofal natur är kända från mitten av 1950-lalel, och nya sprickor kunde konstaleras medan huset ännu var åtkomligt för granskrting på nära håll. Grundförslärkning är en form av försäkring - i della fall en nödvändig försäkring.

Riksantikvarieämbetets utsaga alt riksbyggnaderna "är utomordentligt gedigna" gäller givetvis under förutsättning alt grunden är utomordentligt gedigen, vilket ingalunda är fallet. Detta skildras närmasi drastiskt i byggnadsstyrelsens egen skrift Riksdagens hus. Jag hänvisar lill den.

Jag skulle vilja fråga byggnadsstyrelsen varför man inte tillkallat någon av dem som efter egna iakttagelser vet atl rusibädd och pålskallar ruttnat sönder under en del av byggnaden.

I riksdagshusärendet får man ofta höra; Nu är det för sent att vädja till förnuftet. Tåget har redan gått. Men jag vill påstå atl det inte är för sent. Tiden måste nu användas lill grundförslärkning. Samma tid står lill buds för en grundlig ulredning. En sådan skulle bl. a. omfatta en jämförelse mellan H 2, Sergels torg och Samspel. För min del menar jag atl Sergels torg är ur bilden. Riksdagsbyggnadskommiiién kan ej fungera ulan dessa kunskaper.

Sedan vill jag göra en kort historik. Hur har då detta kunnat ske? 1 den första arkitekttävlingen röjdes Samspel ur vägen genom ett anonymiieisbrott i strid mol lävlingsbeslämmelserna.

1 en följande tävling, där Samspelsgruppen medverkade efter ingripande av ett par riksdagsmän, var Celsing och Samspelsgruppen ensamma om atl klara uppgiften inom Helgeandsholmen, alltså ulan att ta någon del av Gamla stan i anspråk.

Förslagel Samspel bedömdes sedan av arkitekten Hans Borgström, som vi för vår del anser måste vara partisk. Borgström undvek alt jämföra Samspel med programmet.

Handläggningen bedömdes därefter på förvaliningsstyrelsens uppdrag av f d. JO Gunnar Thyresson, som konstaterade att anonymiieisbrott och jäv inte förelåg. Gunnar Thyresson ansåg alt detta ej hade någon betydelse för tävlingsresullalel. För många framstår arkitekttävlingen som en skenmanöver. Jag kan bara konstatera att på det sättet fördes det förslag ät sidan som uppfyllde alla krav som riksdagen slälll, nämligen atl alla riksdagsbyggna-derna skulle byggas på Helgeandsholmen.

Samspel bygger på kunskaper om och erfarenheter av såväl riksbyggnaderna som riksdagens arbetssätt. H 2 - det föreliggande förslagel - bygger pä hugskott och ett sorgfälligt undvikande av korrekta lösningar. Riksdagen måste hävda sin suveränitet och inte låta sig ledas vilse av underordnade ämbetsverk. På den tiden då riksdagen skötte sitt hus i egen regi var förhållandena helt andra och bättre. En återgång rekommenderas.

Herr lalman! Jag vill vara den förste att beklaga att en felaktig uppgift om den hittillsvarande medelsförbrukningen kommit med i den diskussion som

jag medverkar i. Jag Irodde alltså på en uppgift där, som senare visade sig vara en överdriven summa. Om det är sant alt medelsförbrukningen verkligen är så låg-jag tror atl siffran 9 milj. kr. nämns i belänkandel-dä är del enligt min mening svårt atl förstå hemställan om elt reservationsanslag på 50 milj. kr. Därför hemställer vi atl riksdagen begär en grundlig utredning, där förslagel Samspel jämförs med H 2 samt atl de begärda 50 miljonerna inle beviljas ulan att ärendet prövats av riksdagen.

Slutligen, herr talman, vill jag summera invändningarna mot de förslag som utskottet anser skall förverkligas. Vi har nämnt dem i flera motioner och i flera debatter, men de kan vara värda att upprepas. Invändningarna är alltså:

Förslagel som man nu skall bygga efler motsvarar inte vad riksdagen beställt. Riksdagens uppdrag var all man skulle bygga för riksdagen på Helgeandsholmen. Ingeniing skulle byggas utanför Helgeandsholmen.

Huset kommer inie au kunna fungera. Det kommer atl ta för läng lid för ledamöterna när de skall infinna sig till votering. För au undvika detta måste ledamöterna hålla sig i själva riksdagshuset under debatterna.

Del blir dyrt all bevaka huset. Det innebär stora säkerhetsproblem. På sikt är det skrämmande med dessa spridda lösningar vad beträffar lokalfrågan.

Utskottets förslag blir kostsamt i jämförelse med det förslag somjag och andra framfört.

Atl som föreslagils lägga påbyggnader på taken skulle ge en anskrämlig stadsbild.

Lösningen av trafikproblemen genom tillfart och utfart över Riksplan är opraktisk.

Grundförstärkningar räknar man inte med.

Jag vill inle pä någol sätt vara med och ta ansvar för att etl riksdagshus byggs på så osäker grund. Beträffande Samspel nöjer jag mig med alt hänvisa till vad vi har sagt i vår motion 1688:

"----- Samspel erbjuder korta gångavstånd, etl oberoende av hissar och

rulltrappor, kontrollerbara kostnader, fullständig grundförslärkning, pro-gramenliga rumsytor, betydande reservyior, väl dimensionerade partilokaler, välplacerad läkarmottagning, vackra och värdiga andaktsrum, minsta antal vaktmästarplalser, ledamolsrum fredade för trafikbuller och avgaser, en skonad stadsbild, närkontakt mellan plenisal och statsråd."

Del är väl för tråkigt atl riksdagen inle redan är lillbaka pä Helgeandsholmen; hade Samspel kommit fram som del borde, hade man följt förslagen om det i motioner för länge sedan, skulle riksdagen redan i dag eller i varje fall mycket snart ha varit tillbaka på en Helgeandsholme som är lätt att bevaka, lättåtkomlig och trevlig och där man kunnai bevara Riksplan på bästa säu.

Jag yrkar bifall i första hand till min motion och i andra hand lill reservationen.

Nr 120

Onsdagen den 4 april 1979

Nytt riksdagshus

Nr 120

Onsdagen den 4 april 1979

Nytt riksdagshus

TOMMY FRANZÉN (vpk);

Herr lalman! Frågan om Riksplans utformning har skapat en omfattande debatt. Men den debatten tycks av allt att döma vara centrerad lill Stockholm.

Debatten rör frågan om ett garage eller en park. Riksdagens byggnadskommitté har hävdat alt del skall bli bådadera. Jag troralt man måste ställa frågan så: Hur vill de som närmast berörs - stockholmarna - att Riksplan skall utformas? Det finns en kompakt folkopinion mot etl garage framför riksdagshuset. Det måste bli en park, som är tillgänglig för allmänheten och som är utformad på etl estetiskt tilltalande sätt, en park i nedsänkt nivå och sammanbyggd med Strömparterren.

Motståndet mot en sådan lösning har varit stort bland beslutsfattarna. För atl riksdagen skall fungera tillfredsställande måste garage byggas. Riksdagens beslut om äiernytining lill Helgeandsholmen innefattar etl garage pä Riksplan. - Med dessa argument har de blivit bemötta som har förespråkat en annan utformning. Någon annan lösning än garage har varit olänkbar för beslutsfattarna.

Park, hisiorisk park, anläggning för scen åt Operan - det är några av de skisser och förslag som framlagts som alternativ lill garageplanerna. Oavsett vilket av dessa förslag som väljs är dessa alternativ alla atl föredra före elt garage.

Sommaren 1978 kom nya argument in i debatten. Då resulterade de arkeologiska utgrävningarna i historiska fynd: Delar av den gamla stadsmuren frilades. Dessa har ett historiskt värde. Mänga andra inlressania fynd har också gjorts i utgrävningarna. Dä uppstod frågan: Hur skall dessa fynd bevaras och göras tillgängliga för allmänheten?

Sielbeniheien hos de ansvariga kvarstod. De frilagda delarna av stadsmuren kan bevaras inne i del tänkta riksdagsgaraget, var byggnadskommitténs uppfatining. Förslag från vänsterpartiet kommunisterna alt byggnadskommittén skulle förelägga riksdagen förslag om etl slopande av garaget och i stället anlägga en park avvisades. Detta krävde vi i byggrtadskommittén den 30 augusti förra året, och vi förnyade kravet den 8 november samma är. Kravet löd:

"Med hänvisning lill trafik- och miljömässiga skäl saml till historiska fynd som gjorts och kan förväntas göras på Riksplan föreslär jag

1. att beslut om byggnation av parkeringsgarage på Riksplan upphävs saml
alt områdei omplaneras, sä att de historiska fynden i möjligaste mån kan
bevaras och göras lätt tillgängliga för allmänheten i en trivsam miljö.

2. alt en arkitekttävling utlyses för förslag lill lösningar i enlighet
härmed."

Dessa förslag har alltså konkrel lagls fram i kommittén redan sommaren 1978, men avvisats.

Efter hand började dock skrivelser komma riksdagen och kommittén till banda. 1 näsian samtliga dessa krävdes etl slopande av garageplanerna till förmån för anläggandet av en nedsänkt park.

En skrivelse har kommit från kommittén Rädda Helgeandsholmen.

Kommittén inrymmer en mängd organisationer, bl. a. Hyresgästföreningens innerstadsavdelningar. Alternativ stad, socialdemokratiska ungdomsförbundet i Slockholm, Miljöförbundei, Cykelkedjan, Jordens vänner, vänsterpartiet kommunisterna i Storstockholm, kommunistisk ungdom i Storstockholm, Gamla stans byalag, Brunkebergs byalag, Storstockholms miljöråd, siadsmiljögruppen och Slockholms cenierungdom.

Därutöver har det inkommit en mängd skrivelser. Fömtom från Oskar Lindkvist och hans partikamrater i Stockholmsbänkarna har det kommit skrivelser frän huvudlärarna i hisloria vid Stockholms gymnasier, från Konsinärsklubben i Slockholm och frän centerledamöler här i riksdagen som bor i Stockholm. Jag kan konstalera atl ingen av dessa ledamöter är närvarande föratt frän denna talarstol hävda sin ståndpunkt. Man frågar sig varför dessa centerledamöler inte ställer upp. Överlåter de talan lill konstitutionsutskottets ordförande, centerpartisten Karl Boo? I så fall har det uppställ elt motsatsförhållande.

Vidare har Slockholms kristna socialdemokrater slälll sig bakom kravel på etl slopande av garageplanerna. Detsamma gäller arkilektsluderande vid Tekniska högskolan, den förre stadslrädgärdsmästaren i Slockholm Holger Blom, Slockholms kommunstyrelse, hela Stockholms kommunfullmäktige och borgarråden i Slockholms kommun, inkl. centerborgarrädet Paul Grabö. Därutöver har många andra, här icke nämnda, inkommit med skrivelser.

Jag måste fråga hur centerpartiet vill ha det. Centeriedamöierna i Stockholm och centerns borgarråd i Stockholms kommun är för tanken på en hisiorisk park och ett upprivande av garageplanerna. Men centerns ledamot i byggnadskommittén har vid de tvä lillfällen som frågan varit uppe till behandling i kommittén tillsammans med övriga ledamöter avstyrkt förslaget pä elt upprivande av garageplanerna.

De ursprungliga planerna, som sä envist hävdas från byggnadskommittén, har sedermera måst revideras.

Nu föreslås atl riksdagen skall besluta om att bygga etl garage ulan garageplatser. De ursprungliga planerna på 140 garageplalser har reducerats lill noll i konstiiutionsutskotieis betänkande. Jämfört med planerna i utgångsläget kvarstår endast etl par parkeringsplatser för handikappade, lastgator och skyddsrum. Det underliga är - trots denna omvärdering i fråga om garageplalser - atl man står fast vid samma förslag till överbyggnad som lidigare.

Frågan om parkeringsplatser för handikappade och frågan om erforderiiga lastutrymmen kan ges en helt annan lösning, där hänsyn tas lill kraven frän en samstämmig Stockholmsopinion. Den lösrtingen består i atl anlägga en ledsänkt park. En sådan lösning ligger rimligen också i stockholmarnas mtresse. Exakt hur denna lösning skall se ut kan lämpligen, som vi har 'oreslagit i vår motion, avgöras genom en arkitekt- och idélävlan. På del sättet kan alla olika synpunkter, idéer och förslag tillvaratas och sammanföras.

Det beslut som nu skall fattas av kammaren kommer all grundas på ett betänkande, som har formulerats av ledamöter vilka kommer långt från Stockholms horisont. Likadant har förhållandel varit med arbeiei i byggnads-

Nr 120

Onsdagen den 4 april 1979

Nytt riksdagshus

Nr 120

Onsdagen den 4 april 1979

Nytt riksdagshus

kommittén. Våra förslag har avslagits av ledamöter som inte har sin hemvist här i staden.

Behandlingen av Riksplan och beslutet om denna för stockholmarna angelägna fråga avgörs av andra än stockholmarna själva på samma sätt som ledamöter från andra delar av landet tvingade stockholmarna att ha kvar Bromma flygplats.

Kari Boo sade i sitt anförande all byggnadskommittén och riksantikvarieämbetet har förklarat all del förslag som föreligger från tidigare riksdagsbehandlingar är del som är mesl lättillgängligt. Då måste man ställa sig frågan: Lättillgängligt lill vad? Till en betongplatta med träd och buskar, som ligger högt över vattnet i nivå med Norrbro, eller lill de historiska fornlämningarna insatta i etl sammanhang i en park strax ovanför vattnet i Strömmen? Det förslag som Kari Boo predikar för, nämligen alt man skall gömma de historiska fornlämningarna under en beiongplaiia, är ett förslag som Slockholmsopinionen inte kan ställa sig bakom.

Vänsterpartiet kommunisterna har i sin motion klart angivit vilka alternativ och riktlinjer som bör gälla. Jag yrkar därför bifall lill moiionen 236.

SVEN-GÖSTA SIGNELL (s):

Herr talman! I motionert 1678 harjag tillsammarts med Gördis Hörnlund tagit upp frågan om byggande av ett garage under Riksplan. Denna fråga har tagits upp även i andra motioner, och den har under dagens deball fält en genomgående belysning. Av den anledningen skall jag inte ytteriigare förlänga diskussionen belräffande etl garage under Riksplan.

1 vår motion har vi emellertid tagit upp några andra frågor, som ulskollel tyvärr inte med ett enda ord har kommenterat. Bl. a. har vi sagt all det, om det skulle visa sig nödvändigt all riksdagen håller ett antal garageplalser, vore del lämpligt alt riksdagen på etl tidigt stadium garderar sig genom all behålla parkeringsplatserna i del nuvarande riksdagshuset. Delta förslag kan inle avvisas genom påståendet alt avståndet mellan det nuvarande garaget och Helgeandsholmen skulle vara så långt att man av den anledningen inte kan behälla de nuvarande parkeringsplatserna. Avståndet är ju endast några hundra meter, och del vore underligt om inte ledamöter och tjänstemän kunde gä denna korta väg.

1 vår motion har vi också framhållit atl man borde pröva om inte riksdagshoiellel vid Sergels torg även i fortsättningen kunde förhyras. Del motiverar vi bl. a. med alt riksdagens ledamöter vid en ombyggnad på Helgeandsholmen behöver fä ordentliga arbetsrum. Vi tror att lokaliteterna pä Helgeandsholmen bör användas lill andra ändamål än lill bostadsrum.

Nu kan det invändas att sä ärju förhällandet i de nuvarande provisoriska lokalerna. Det är sant att 150 ledamöter i dag har sin bostadsfråga löst på det sättet att de förenar bostad och arbetsrum. Men detta aren kombination som långt ifrån är tillfredsställande, och om den saken borde vi väl alla vara överens.

Jag tror uppriktigt sagt, herr talman, atl sedan vi slutade med all låta

hembiträden bo i kökel har ingen annan yrkeskär tvingats bo i sina arbetslokaler. Mert ledamöterna av Sveriges riksdag erbjuds detta förhållande - lill råga på alll efler beslut som de själ va har fauat! Vi anser att det är atl vrida utvecklingen tillbaka.

Del kan naturligtvis sägas att ingen tvingas all bo i sitt arbetsrum. Alternativet äratt själv anskaffa en bostad, men vi vel att utbudet av bostäder här i Slockholm inte är så stort. Många ledamöter nödgas därför välja att bo i sill arbelsruiTi.

Mol denna bakgrund anser fru Hörnlund och jag att man allvariigt bör överväga atl behälla hotellet för bostäder även i fortsättningen. Vi beklagar verkligen all utskottet inle har tagit någon notis om dessa i motionen framförda synpunkier.

Till utskottets belänkande finns fogat ett särskilt yttrande av fem socialdemokrater och en folkpartiledamot, och jag vill gärna understryka vad de säger, nämligen all framlida generationer kommer att finna beslutet om äterfiyttning mycket olyckligt. Jag är övertygad om atl därest riksdagen en gång fiyttar tillbaka till elt ombyggt riksdagshus pä Helgeandsholmen så kommer detta all betecknas som vår tids största skandalbygge, inte bara därför alt kostnaderna kommer all ligga i miljardklassen utan även av den anledningen all riksdagen kommer atl få en sämre arbetsmiljö än vad vi har f n.

Nr 120

Onsdagen den 4 april 1979

Nytt riksdagshus

Överläggningen var härmed slutad.

Mom. 1

Proposilionergavs på bifall lill dels utskottets hemställan, dels motionen nr 217 av Lars Werner m. fl., och förklarades den förra proposilionen vara med övervägandeja besvarad. Sedan Nils Berndlson begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller konstitulionsulskottets hemslällan i

belänkandel nr 25 mom. 1 röstar ja,

den det ej vill rösiar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit moiionen nr 217 av Lars Werner m. fl.

Vid omröslning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat förja-propositionen. Då Nils Berndlson begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 260

Nej - 12

Avslår - 28

Mom. 2

ANDRE VICE TALMANNEN: Proposiiioner ställs först beträffånde anslaget och därefter i fråga om mom. 2 i övrigi.

Nr 120

Onsdagen den 4 april 1979

Nytt riksdagshus

Anslaget

Proposilionergavs på bifall till dels ulskoitets hemslällan,dels moiionen nr 1688 av Tore Nilsson m. fl. i moisvarande del, och förklarades den förra proposilionen vara med övervägandeja besvarad. Sedan Tore Nilsson begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Den som vill alt kammaren bifaller konstitutionsutskoliels hemslällan i

belänkandel nr 25 mom. 2 såviii avser anslagei rösiar ja,

den del ej vill rösiar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit moiionen nr 1688 av Tore Nilsson m. fl. i

motsvarande del.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat förja-propositionen. Då Tore Nilsson begärde rösträkning verkställdes votering med omröslningsapparai. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 272

Nej - 16

Avstår - 12

. Mom. 2 i övrigi

Proposilionergavs pä bifall tilldels utskottets hemslällan,dels moiionen nr 1688 av Tore Nilsson m. fl. i moisvarande del, och förklarades den förra proposilionen vara med övervägandeja besvarad. Sedan Tore Nilsson begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Den som vill alt kammaren bifaller konstilutionsulskotteis hemställan i

betänkandet nr 25 mom. 2 i övrigi rösiar ja,

den det ej vill rösiar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit motionen nr 1688 av Tore Nilsson m. fl. i

moisvarande del.

Vid omröslning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat förja-propositionen. Dä Tore Nilsson begärde röslräkning verkställdes votering med omröslningsapparai. Denna omröslning gav följande resultat:

Ja - 275

Nej - 5

Avslår - 23

Mom. 3-5

Proposiiioner gavs på bifall lill l:o) utskottets hemställan, 2;o) reservationen av Torkel Lindahl samt 3;o) motionen nr 236 av Lars Werner m. fl., och förklarades den förslrtämnda proposiiio.ien vara med övervägandeja besvarad. Då Torkel Lindahl begärde votering upplogs för bestämmande av kontrapropositionen ånyo de båda återstående propositionerna, av vilka den

under 2;o) angivna förklarades ha nerialeis mening för sig. Sedan Tommy     Nr 120
Franzén begärt votering belräffande kontrapropositionen upplästes och     Onsdaeen den
godkändes följande voteringsproposition;                           4    H J979

Den sem vill all kammaren till kontraproposition i huvudvoteringen Finansiellt itöd

angående konstilutionsutskollels hemställan i betänkandet nr 25 mom. 3-5 .jji Luossavaara-

aniar reservationen av Torkel Lindahl rösiar ja, Kiirunavaara AB

den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren lill kontraproposition i nämnda votering antagit

moiionen nr 236 av Lars Werner m. fl.

Vid omröslning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Dä Tommy Franzén begärde röslräkning verkställdes votering med omröslningsapparai. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 65

Nej - 13

Avslår - 223

I enlighet härmed blev följande voleringsproposition uppläst och godkänd:

Den som vill all kammaren bifaller konstitulionsulskottets hemslällan i

belänkandet nr 25 mom. 3-5 rösiar ja,

den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen av Torkel Lindahl.

Vid omröslning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat förja-propositionen. Då Torkel Lindahl begärde rösträkning verkställdes votering med omröslningsapparai. Denna omröslning gav följande resultat;

Ja - 216

Nej - 72

Avstår - 15

§ 11 Finansiellt stöd till Luossavaara-Kiirunavaara AB

Föredrogs näringsulskottets betänkande 1978/79:30 med anledning av vissa delar av proposilionen 1978/79:87 om finansiellt stöd lill Luossavaara-Kiirunavaara AB jämte motioner.

1 propositionen 1978/79:87 (industridepartementet) hade såvitt här var i fråga (2) föreslagits atl riksdagen till Tillskott av medel till Statsföretag AB på tilläggsbudget II lill statsbudgeten för budgetåret 1978/79 under Oortonde huvudtiteln anvisade ett reservationsanslag av 700 000 000 kr.

Nr 120

Onsdagen den 4 april 1979

Finansiellt stöd till Luossavaara-Kiirunavaara AB

Beträffande propositionens huvudsakliga innehåll anfördes följande: "I proposilionen föreslås all Statsföretag AB får etl tillskott av 700 milj. kr. för atl genomföra en finansiell rekonstruktion av Luossavaara-Kiirunavaara AB (LKAB). Medlen är avsedda all läcka 1978 års föriust i LKAB och möta finansiella påfrestningar som kan uppslå under år 1979. Vidare föresläs ett anslag av 135 milj. kr. för investeringar och andra sysselsällningsfrämjande ålgärder för atl upprätthålla sysselsättningen vid LKAB. Genom dessa ålgärder avses ca 530 personer av den personal som bedöms bli övertalig vid bolaget att få sysselsättning under ca ett års lid."

I detta sammanhang hade behandlats de med anledning av proposilionert väckta motionerna

1978/79:2170 av Olof Palme m. fl. (s), såvitt gällde hemställan att riksdagen skulle

1. bevilja LKAB etl villkoriigl rekonslruklionslån på högst I 100 000 000 kr. under åren 1979-1981 pä de villkor som angetls i motionen,

3. begära all regeringen på grundval av förslag från LKAB förelade riksdagen förslag om finansiering av om- och tillbyggnad av kulsinterverket i Kiruna,

1978/79:2172 av Alf Lövenborg (apk) och RolfHagel (apk), såviii nu var i fråga (yrkandet I),

1978/79:2187 av Erik Hovhammar m. fl.-(m),

1978/79:2188 av Lars Werner m. fl. (vpk), såviti gällde hemställan au riksdagen beviljade LKAB etl lån på 1 100 000 000 kr. under åren 1979-1981 i enlighet med vad som anförts i moiionen (yrkandel 1), och

1978/79:2193 av Karl-Anders Petersson m. fl. (c), såvitt gällde hemställan atl riksdagen skulle

till lån med villkorlig älerbelalningsskyldighet lill LKAB anvisa ett belopp intill 1 100 milj. kr.,

ange erforderiiga villkor för nämnda lån,

(delvis) hos regeringen ge till känna att om- och tillbyggnad av LKAB:s kulsinierverk i Kiruna skulle påbörjas snarast möjligt.

Ulskollel hemställde

1. belräffande finansiell rekonstruktion av LKAB alt riksdagen skulle

a) med bifall lill propositionen 1978/79:87 moment 2 och med avslag pä
motionen 1978/79:2187 lill Tillskott av medel lill Statsförelag AB pä
tilläggsbudget II till statsbudgeten för budgetåret 1978/79 under fjortonde
huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag av 700 000 000 kr.,

b) med anledning av moiionen 1978/79:2170, yrkandel 1, motionen
1978/79:2188, yrkandet I, och moiionen 1978/79:2193, yrkandena 1 och 2,
samt med avslag pä moiionen 1978/79:2172, yrkandel l,som sin mening ge

regeringen till känna vad utskottet anfört om län för rekonstruklionsändamäl till Luossavaara-Kiirunavaara AB,

2. belräffande kulsinterverket i Kiruna all riksdagen med anledning av motionen 1978/79:2170, yrkandet 3, och moiionen 1978/79:2193, yrkandet 3 i ifrågavarande del, som sin mening gav regeringen till känna vad ulskollel anfört.

Följande tvä reservationer hade avgivits av Erik Hovhammar (m) och Margaretha af Ugglas (m):

1. belräffande finansiell rekonstruktion av LKAB, vari reservanterna ansetl alt ulskollel under 1 bort hemställa

att riksdagen skulle

(= utskottet)

avslå motionen 1978/79:2170, yrkandel 1, moiionen 1978/79:2172, yrkandel Emotionen 1978/79:2188,yrkandet 1,och motionen 1978/79:2193, yrkandena 1 och 2,

Nr 120

Onsdagen den 4 april 1979

Finansiellt stöd till Luossavaara-Kiirunavaara AB

2. beträffande kulsinterverket i Kiruna, vari reservanterna ansett atl utskottets yttrande i viss del skulle ha av dem angiven lydelse.

Till betänkandet hade fogats följande två särskilda yttranden av Sven Andersson i Örebro (fp) och Olle Wästberg i Stockholm (fp);

beträffande finansiell rekonstruktion av LKAB,

beträffande kulsinterverket i Kiruna.

ERIK HOVHAMMAR (m):

Herr lalman! 1 näringsulskottets belänkande 1978/79:30 behandlas dels förslag om statliga insatser för all genomföra en finansiell rekonstruktion av LKAB, dels förslag rörande om- och tillbyggnad av kulsinterverket i Kimna.

Läget för LKAB, liksom för flera av våra basnäringsföretag, är oroväckande. LKAB:s soliditetsulveckling är sådan all om en finansiell rekonstruktion inle sker föreligger risk för att vissa långfristiga län till LKAB sägs upp i anslutning till bokslutet för 1978, och förelagel kan då tvingas i likvidation i slutet av är 1979. Den nuvarartde ekonomiska situationen för Statsföreiagsgruppen innebär enligl Statsföretag att det är uteslutet atl koncernen skall kunna bära några nya finansiella engagemang för LKAB. För åren 1977 och 1978 redovisas förlusten före bokslutsdispositionen och skatten till 630 milj. kr. resp. preliminärt 870 milj. kr., och tyvärr väntas ytteriigare förluster under de närmasie åren.

LKAB;s situation är som nämnts ingalunda unik. Det är i stället naturligt atl vissa av våra slora företag inte klarar en konjunktursvacka, och den främsla orsaken till detta är atl statsmakterna har berövat företagen möjligheten alt bygga upp tillräckliga reserver. Självfallet spelar också konjunkturen en stor roll. Men på grund av de stora uttagen av arbetsgivaravgifter har företagen bara mellan 1973 och 1977 belastats med ca 16 96 i nya

6 Riksdagens protokoll 1978/79:120-121

Nr 120

Onsdagen den 4 april 1979

Finansiellt stöd till Luossavaara-Kiirunavaara AB

arbetsgivaravgifter, vilket i runt tal betyder ca 40 miljarder kronor, pengar som väl skulle ha behövts för all överbrygga konjunktursvängningarna.

För all i den uppkomna situationen hjälpa LKAB har regeringen föreslagit att Statsföretag skall fä ett medelsiillskou på 700 milj. kr. Av beloppet är 500 milj. kr. avsett för täckning av LKAB:s förlust under år 1978, medan de resterande 200 milj. kr. är avsedda för att klara de finansiella påfrestningar som kan uppstå för LKAB under år 1979.

Utskottsmajorilelen nöjer sig emellertid inle med detta utan föreslär dessutom att LKAB får möjlighet all under perioden 1979-1981 erhålla ett statligt lån för rekortsirukiionsändamål på högst 1 100 milj. kr. Lånet avses täcka den föriust som kan uppslå under vart och etl av verksamhetsåren 1979, 1980 och 1981. Länet skall också under en viss tid vara räntefritl.

Moderata samlingspartiet anser det felaktigt att pä delta sätt ge LKAB medel för förlusttäckning de närmaste åren, eftersom osäkerheten i resultatprognoserna är så stor som det har redovisats. Vi reserverar oss sålunda mot Ulskollsmajoritelens tillstyrkande lill att riksdagen redan nu beslutar om 1 100 milj. kr. i statliga lån till LKAB för rekonstruklionsändamäl. Vi vill liksom industriministern vänta med ett beslut om ytterligare finansiellt stöd till LKAB lill i slutet av år 1979, då resuliaiulfallel bätire kan bedömas.

Utskottsmajoriieten föreslår också alt riksdagen hos regeringen skall begära all Statsföretag och LKAB ges i uppdrag alt utreda frågan om om- och tillbyggnad av det befintliga kulsinterverket i Kiruna samt atl regeringen därefter snarast förelägger riksdagen förslag om projektets finansiering.

Moderata samlingspartiet anser all ulskottsmajoriteten gör en alltför positiv bedömning, när den utan en närmare analys av de kommersiella möjlighelerna av en om- och tillbyggnad av kulsinterverket i Kiruna satsar på en utbyggnad. Del ärju dock på sikt av avgörande betydelse, inle minsl för sysselsättningen, alt anläggningen är kommersiellt gångbar, dvs. lönsam. Vi reserverar oss därför mot utskoltsmajoritelens förslag om ett beslut i frågan som i praktiken även innebären utbyggnad. Vi föreslär i stället atl det görs en närmare analys av de kommersiella möjligheterna till en om- och tillbyggnad av kulsinterverket. En sådan analys är e/f exempel pä den lyp av ålgärder som behövs i en offensiv strategi, syftande lill atl på sikt återge LKAB lönsamhet. Vi säger där också att regeringen bör uppdra ät Statsföretag AB och LKAB atl närmare analysera del här projektet och därvid undersöka hur det kan finansieras.

Herr talman! Med anledning av vad jag nu har yttrat yrkar jag bifall till de moderata reservationerna, som har nr 1 och 2.

SVEN ANDERSSON i Örebro (fp):

Herr talman! Erik Hovhammar har redogjort för propositionen och bakgrunden till den, så även om jag har anmält mig för en mycket kort taletid kan jag fatta mig ännu kortare än jag hade avsett.

: Såsom framgår av propositiorten meddelade Statsföretag i december 1978 regeringen att LKAB:s förväntade soliditetsulveckling var sådan all man behövde genomföra en finansiell rekonstruktion. I propositionen föreslår

industriministern att Statsföretag får eu medelstillskott om 700 milj. kr., varav 500 miljoner är avsedda för täckning av LKAB:s föriust under 1978 och de resterande 200 miljonerna för atl möta de finansiella påfrestningar som kan uppkomma under 1979.

Statsföretag hade också begärt 1,1 miljarder som etl villkorligt rekonstruktionslän. Regeringen ansåg atl det var mycket svårt att i förväg bedöma vad detta skulle innebära för LKAB vad gäller dollarkurser, försäljning, den totala leveransen etc. Jag har i mitt särskilda yttrande tagit upp några av de punkter som varit mycket svårbedömbara. Utskottet vill att regeringen in blanko skriver ut eu belopp om maximalt 1,1 miljarder kronor under tre år, därest förlusten skulle uppgå till del beloppet. Utskottet säger däremot ingenting om vad som skulle ske om förlusten skulle bli större - om man då skulle stanna där eller höja beloppet. Jag förutsätter emellertid all den regering som sitter vid makten 1981 får återkomma och hjälpa till med ytteriigare medel om så skulle behövas. Man knäsätter här en ny princip: Man vill skriva ut ett visst totalbelopp i förväg, och sedan får regeringen komma tillbaka varje år och -med hjälp av de medlen - fylla upp det underskott som uppstår för just det året. Del hade varit rimligt all man följt förslagel i propositionen,enligt vilken regeringen avsäg att återkomma under 1979, när läget klarnat vad gäller LKAB;s förlust. Utskottet uppdrar nu ål regeringen att återkomma under 1979 med de pengar som behövs, och utskottet förutsätter att riksdagen skall uttala sig för att LKAB skall få möjlighel au få ett statligt lån pä högst 1,1 miljard kronor. Det verkar vara någonting liknande berättelsen om Kejsarens nya kläder. Utskottet vill aU man skriver ut 1,1 miljarder in blanko, och sedan får regeringen pylsa ut pengarna allteftersom förlusterna inträffar underde tre följande åren. Ett förelag kanske inte blir tillräckligt motiverat all hälla ned kostnaderna när man vel att man har 1,1 miljarder att ta av under en treårsperiod.

Det är likadant när det gäller kulsinterverket. När del inte fanns beredningsunderiag hade man kunnat förvänta sig att utskottet inte skulle Ultala sig för en om- och tillbyggnad. Utskottet hade inle etl uttalande när del gäller finansiering av utbyggnad av kulsinterverket i Kiruna särskilt väl underbyggt, ulan man hade självfallet kunnai invänta att regeringen uppdragit ät Statsföretag all utreda frågan - innan man uttalar sig för eller emot om- och tillbyggnad. Jag utgår frän all regeringen skulle ha uppdragit åt Statsföretag och LKAB att närmare analysera projektet och undersöka möjligheterna lill finansiering. Del är trots alll så att man tyvärr inte har någort klar markrtadsbild i dag när det gäller pellets eller kulsinler. Vi förutsätter all den tilltänkta utredningen kommer att visa att man kan få lönsamhet för ett pelletsverk i Kiruna.

Hert talman! Jag har inget yrkande. Jag ville bara understryka de synpunkter som jag har framfört i mitt särskilda yttrande.

Nr 120

Onsdagen den 4 april 1979

Finansiellt stöd till Luossavaara-Kurunavaara AB

EIVOR MARKLUND (vpk);

Herr talman! Basnäringarna i Norrbotten och nödvändigheten av au utveckla dessa har på senare lid ägnats speciell uppmärksamhei i den deball

Nr 120

Onsdagen den 4 april 1979

Finansiellt stöd till Luossavaara-Kiirunavaara AB

som pågår om sysselsättning och framlid i Norrbollen. Gruvnäringen aren av dessa basnäringar, och problemen inom den har på ett mycket tydligt sätt återverkat på situationen i de kommuner där gruvbrytning utgör den främsta sysselsättningsmöjligheten. Problemen har uppfordrat lill olika slags aktiviteter. De har alla - oavsett om kommunala instanser eller politiska eller fackliga organisationer ställ bakom dem - haft det gemensamt att man formulerat krav för en långsiktig planering av verksamheten vid gruvorna och ställt konkreta förslag om hur de aktuella problemen kan lösas.

Vpk;s riksdagsgrupp har motionsvägen fört fram åtskilliga av dessa krav. De kommer aU behandlas senare i riksdagen, vilket också näringsutskouet påpekar i del nu aktuella betänkandet.

I motionen 2188 har vi föreslagit riksdagen att bevilja LKAB ett villkorslån pä 1,1 miljarder kronor föratt med det underiälta företagets möjligheter lill en effektivare organisation. Vi har också i motionen angett riktlinjer för en planmässig utveckling av företaget, något som givetvis kräver all ekonomiska resurser ställs till företagets förfogande. Till en sådan utveckling som vpk föreslår hör en om- och tillbyggnad av kulsinterverket i Kiruna.

Värt motionsyrkande i denna del tillgodoses i den skrivning som näringsutskotleis majoritet står bakom. Dä detta synes säkra ett riksdagsbeslut efter samma linje, ser jag i dag ingen anledning till någon längre argumentation för behovet av satsningar för all säkra LKAB;s framlid. Som boende i Kiruna finner jag det ändå angeläget au framhålla, att det beslut riksdagen nu slår inför all falla inte minskar behovet av längre syftande ålgärder. Till förslag om sädana älgärder återkommer jag.

Herr talman! Jag yrkar bifall till utskotiets hemställan.

INGVAR SVANBERG (s):

Hen lalman! Ända sedan sekelskiftet har LKAB haft slällningen som den kanske förnämsta kronjuvelen i del svenska näringslivel. Sedan statens övertagande har bolaget pumpat in många miljarder lill statskassan, och nettovinsten har uppgått lill 300 miljoner, ja, ibland även till 400 miljoner per år. Men i den stålkris och därmed malmkris som präglat Västeuropa de senasie åren har också LKAB kommit att drabbas hårt. Men ända fram t. o. m. 1976 gick LKAB med vinst. Det är för åren 1977 och 1978 som bolaget har uppvisat myckel stora förluster, och antalet anställda vid Kiruna, Malmberget och Svappavaara har minskal starkt. Kommunerna i Norrbotten har alla en mycket stor arbetslöshet, ca dubbelt så hög som i landet i övrigi, men särskilt hårt har gruvorterna drabbats. Eftersom neddragningarna oftast skett med s. k. naturlig avgång, är del ungdomen som har blivit mesl utsatt.

LKAB har mot denna bakgrund tillsatt en strukturutredning, med representanter för Statsföretag, LKAB och berörda personalorganisationer. Utredningen har gått igenom LKAB:s siluaiion och möjligheter att fortleva som elt lönsamt järnmalmsföretag i framtiden. Utredningen framhåller att en förutsättning härför är att bolaget ges möjligheler atl ralionalisera, effektivisera och också bygga ut sin verksamhet. Under de förutsättningarna

har bolaget stora möjligheler all fortleva, påpekas det. Bolaget måste därför inleda ert plartering och offensiv ulveckling -delta så mycket mer som LKAB är av avgörande betydelse för hela Norrbollen.

Statsföretag och LKAB har då vänt sig till ägarna - riksdag och regering -och vädjat om hjälp, vädjat om att någon av de miljarder som lidigare inlevererats till statskassan nu skall fä användas för atl rädda förelagel, rädda sysselsättningen i malmfälten och möjliggöra inle bara en överievnad ulan en expansion i framtiden. Man ber om statens hjälp atl få förlusterna för 1978 läckta, men också de beräknade förlusterna för 1979-1981 vill man ha löfte om all slalen hjälper lill med, genom all bevilja bolaget etl rekonslruklionslån på 1,1 miljarder med villkoriig älerbelalningsskyldighet. Det lånet skulle utbetalas i tre rater svarande mot föriusterna. Denna senare del av Statsföretags och LKAB;s framställning är av synnerlig vikt dels för alt garantera bolagets trovärdighet gentemot kunderna, dels för alt ge bolaget arbetsro och möjlighel all ägna all kraft ät att rekonstruera förelaget, genomföra nödvändiga rationaliseringar och även ta upp nya verksamhetsgrenar. Därjämte behöver bolaget snarasi fä finansiell hjälp för att om- och tillbygga kulsinterverket i Kiruna, eftersom just den kulsinier som där produceras utgör en av bolagels vinstgivande produkter med klara förutsättningar för ökad försäljning.

Men regeringen finner ingen anledning att bifalla bolagens framställningar mer än sä långt atl man godtar föriustläckning för 1978. Frågan om villkorslånei skall man pröva senare, sägs del, när föriusten för 1979 kan överblickas. Alltså skall LKAB även i fortsättningen leva förslunden och inte vela vilka planeringsresurser man har alt disponera. Med några kufiska meningar om osäkerheten i bolagets prognos liksom om att dollarkursen är osäker avslår man framställningen om rekonstruktionslänet.

Det synes mig vara ansvarslöst handlat mot ett av statens egna företag, som haft och har så stor betydelse för hela landet och som i Norrbotten spelar så stor roll regionalpoliliskl sett. Detta slalliga företag behandlas sämre än privata förelag i samma läge. Vad är det man vill pröva senare beträffande LKAB? Somjag serdet finns del bara två alternativ. Antingen ger man LKAB möjligheler till en rekonstruktion och fortlevnad eller också kommer förelaget förr eller senare alt läggas ned. Är det den senare möjligheten man överväger? Leker regeringen verkligen med LKAB:s nedläggning som en möjlighet? Säg i så fall ut det klan, och hymla inle med det!

Nu har utskottsmajorilelen stannat för elt annat ställningstagande. Socialdemokraterna och centerpartisterna föreslår all LKAB beviljas det äskade rekonstruktionslänet pä 1,1 miljarder utöver den av regeringen förordade summan för föriusten 1978,700 miljoner. Vidare föreslår utskotts-majoriteten att LKAB även skall garanteras medel för om- och tillbyggnad av kulsinterverket, beräknad lill ca 400 miljoner.

När del i utskottet visade sig alt det fanns en klar majoritet för atl tillmötesgå LKAB;s framställning, svängde plötsligt folkpartisterna om och sade sig vilja vara med och rösta ner regeringspropositionen - elt i sanning förvånande handlingssätt! Inga krumbukter i världen, Sven G. Andersson,

Nr 120

Onsdagen den 4 april 1979

Finansiellt stöd till Luossavaara-Kiirunavaara AB

Nr 120

Onsdagen den 4 april 1979

Finansielh stöd till Luossavaara-Kiirunavaara AB

kan dölja det fakium alt regeringen inle har velat bifalla LKAB:s framställning. Men inför övermakten i utskottet gav sig helt naturligt folkpartisterna och försökte tala dubbeltungat om alt man egenlligen hade menat samma sak som ulskottsmajoriteten. Hade man menat det, hade väl regeringen skrivit så i propositionen - det är väl etl ganska enkelt konstaterande. Nej, della är en omvändelse under galgen, och sådana omvändelser brukar bli mycket kortvariga. Vad denna frågas behandling lärt oss är alt den enda möjligheten att en folkpartiregering skall kunna stå för etl någorlunda vettigt beslut i näringspolitiken är att det finns en stark socialdemokrati som kan bjuda kraftigt motstånd mot regeringens tokerier.

Regeringens förslag las upp och försvaras i en reservation, som dock endasl moderaierna står för. Det är i och för sig konsekvent av dem, även om regeringstrupperna flytt fältet. Liberalerna vill gärna framställa sig som motståndare till moderaierna och deras konservativa politik. Dagens diskussion visar dock klart, myckel klarare än långa principdeklarationer, att det inle är så, alt de verkliga försvararna av den liberala regeringens förslag ärjust moderaierna. Vidare kommentarer är överflödiga.

Herr talman! Med del sagda yrkar jag bifall till utskottets förslag.

ERIK HOVHAMMAR (m) kort genmäle: ■ Herr talman! Ingvar Svanberg ger en alltför dyster bild av verkligheten när han säger att får inte företaget de här 1 100 miljonerna kan det innebära all LKAB kommer alt läggas ned. Så drastisk är inle situationen.

Vi är frän moderat häll myckel positiva till LKAB. Vi vel all del stora förelaget betyder fantastiskt myckel uppe i Norrbotten, och vi har också under årens lopp varit med om all stödja förelaget med väldigl myckel pengar. Därför har vi inle någon avsikt att ställa LKAB ål sidan. Men vi tycker del är rimligt atl avvakta och se vad 1979 innebär i fråga om resultalulfall. Ingen kan ju i dag säga om det blir 1 100 eller 800 miljoner i föriust. När de siffrorna föreligger vill vi alltså återkomma. Del är inget direkt avslag. Vi vill lilla lilel närmare på det reella utfallet, och del är väl företagsekonomiskt väl underbyggt all vilja göra det.

Sedan håller jag med Ingvar Svanberg om atl vi moderater blivit ensamma om reservationen. Och faktiskt är det sä att vi här försvarar regeringens proposition.

SVEN ANDERSSON i Örebro (fp) kon genmäle:

Herr lalman! Ingvar Svanberg vill gärna ikläda sig rollen som den verklige kämpen för LKAB i utskottet. Förutsättningarna är, som Ingvar Svanberg säger, atl man har ett någoriunda kraftigt s-parti för alt fä igenom förslag i ulskollel.

Nu irorjag all Ingvar Svanberg spelar upp lilel för myckel i talarstolen. Det hela var väl inte så märkvärdigt, och den insats som majoriteten gör är inle heller speciellt märkvärdig.

I propositionen sade departementschefen alt han ämnade återkomma när man fält större klarhet om t. ex. utfallet belräffande dollarkursen. Del gäller

ju inle småpotatis, Ingvar Svanberg, när man ser all en förändrad dollarkurs enligl antagandet i siruklurulredningen skulle betyda etl förbättrat resultat på 175 milj. kr. under 1979. Del är räll sä mycket pengar. Vidare hade man i siruklurulredningen beräknat de totala leveranserna för är 1979 lill 21,4 miljoner lon, och nu är de uppe i 26 miljoner ton. Det är klart atl sådant måste vägas in.

Men vad skriver ni själva i ulskoltsbetänkandet? Ni överlåter åt regeringen alt komma tillbaka. Utskottet skriver; "Det får ankomma på regeringen att utarbeta förslag lill medelsanvisning efter hand som underlag finns för bedömning av erforderligt belopp."

Del var därför inle särskilt märkvärdigt för mig att gä på utskottets skrivning. Den överensstämde ju i stort sett med min uppfattning, när ni inle angell någon äriig summa. Ni har i andanom skisserat upp 1,1 miljarder i medelsiillskou. Men jag påslår fortfarande att del är någonting av Kejsarens nya kläder.

Sedan vill jag understryka att regeringen verkligen inte tänker lägga ned LKAB. Den satsning man gjort i olika avseenden, bl. a. i Norrbotlenspropo-silionen, visar väl all LKAB behövs och kommer all behövas i framliden. Vilken regering som än sitter vid makten kommerdet att läggas fram förslag om all förelaget skall få tillräckliga resurser. Del utgår jag ifrån. Och jag utgår också ifrån alt det näringsutskoit som sitter också kommer all medverka lill detta.

1 del här ulskotlsbetänkandel skiljer det inte speciellt mycket mellan de olika grupperna - del är ingen större skillnad mellan reservanternas och ulskollsmajoritelens skrivningar.

Nr 120

Onsdagen den 4 april 1979

Finansiellt stöd till Luossavaara-Kiirunavaara AB

INGVAR SVANBERG (s) kon genmäle:

Herr lalman! Sven Andersson i Örebro utgår lydligen ifrån den föreställningen att bara man vispar omkring i grytan tillräckligt mycket blir det så dunkelt atl ingen kan se vad som finns där.

Vi vill ha elt beslut om dessa pengar lill LKAB av kort och gott tvä anledningar. Den första är all man står inför ett likvidalionshol - vissa utländska lån kommer all sägas upp innan årets slut om del inte sker nägonling.

Del andra är att LKAB ju uppträder som malmleveranlörule i Västeuropa och måste ha ett sådant anseende all det är klart atl detta bolag kommer all finnas kvar fortsättningsvis. Att man skall leva på regeringens nåd - all regeringen skall pröva varje år om LKAB är värt alt fortsätta - kan inte vara rimligt. Dessutom måste bolaget fä använda all sin kraft på atl planera för framtiden, all verkligen se till all del händer någonting. Märkvärdigare än så är del inle.

Sedan vill vi att anslaget lill LKAB betalas ut i tre rater, svarande mot förlusterna 1979-1981. Detta måste naturligtvis regeringen stå för-det ärett slags beställning från riksdagen lill regeringen. Är del så svårt all falla delta? Del innebär inget förtroende för regeringen, men regeringen kan inte frångå riksdagens beslut om all dessa pengar skall betalas ut till bolaget.

Nr 120

Onsdagen den 4 april 1979

Finansielh stöd till Luossavaara-Kiirunavaara AB

Sven G. Andersson säger atl del visar sig att regeringen verkligen har velat göra någonting för Norrbollen genom sin Norrbotlensproposition. Sven G. Anderssort! Är del någonting som har gjort norrbottningarna misstänksamma mot den här regeringens vilja all låta länet överieva, så är det Norrbottensproposilionens ganska lomma luftballong. Därför finns det ingen anledning att diskutera här och försöka framhålla all "vi menar samma sak". Vi menar lydligen inte samma sak. Man skall pröva varje är, sägs del. Man säger också all om dollarkursen är så eller så, blir resultatet det eller del. Vad hardel för betydelse om man är beredd att låta företagel leva vidare? Det ärju förlusterna för året man garanterar för alt ge förelaget möjlighel alt utvecklas. Godtag det, Sven G. Andersson, och försök inle fabla om att det är samma sak vi talar om!

SVEN ANDERSSON i Örebro (fp) kon genmäle:

Hert lalman! Vi skall notera atl utskottet föreslär etl statligt lån för rekortsirukiionsändamål på högst 1,1 miljarder. Jag vill fråga Ingvar Svanberg: Om förlusten blir slörre, vad händer då under dessa tre år?

INGVAR SVANBERG (s) kon genmäle:

Herr talman! Om man vill måla bin på väggen för alt slippa diskutera del egentliga problemet, dä gör man så där, Sven G. Artdersson. Denna siffra bygger på företagets egna beräkningar och på strukiuruiredningens beräkningar; vi har godtagit dem. Blir förlusten ännu myckel slörre, låt oss för Guds skull diskutera den historien dä. I sä fall kommer vi atl kunna höja beloppet - märkvärdigare är del inle. Men all inle godta någon siffra ulan ha alla bollar i luften samtidigt, det är mera opålitligt.

FRITZ BÖRJESSON (c):

Herr talman! När man kommer in i debatten efter en sådan här polarisering i en stor och viktig fråga är det kanske inte så lätt alt åsiadkomma jämvikt. Men jag skall försöka göra några kommentarer, även om del blir upprepningar av vad som lidigare har sagts.

Del gäller här slora planer och stora anslag, och man lalar om vad som skall ske sedan, om några år, ifall det inle går på det sätt som man har tänkt sig. Del ärju näsian omöjligt atl ge några löften om det, när del bara är fem månader kvar innan vi har val, som troligtvis kommer all åsiadkomma förändringar i regeringen.

Del är beklämmande att etl av våra största och finaste förelag, som utskottets ordförande nämnde, har kommit alt gä lillbaka på delta sätt. Man har sagt från Statsföretag och från företaget i fråga all del i första hand är tre markanta orsaker till det. Den första är den snabba kostnadsutveckling som Sverige har på della område såväl som pä mänga andra områden. Den andra är ett kallt klimat. Den tredje är att den dagbrytning som vi lidigare har haft sä stor glädje av inte kan tillämpas längre. Men alla de här förutsättningarna finns i andra länder i olika delar av väriden, vilka bryter malm och som vi konkurrerar med.

Nu har Statsföretag hos regeringen äskat dels dessa 700 milj. kr. som utskottet tillstyrker, dels de 1,1 miljarder kr. som socialdemokraterna och centerpartiet frän olika utgångspunkter motionerat om. Man har lidigare i debatten velat göra gällande atl del inte är styrkt atl del sistnämnda anslaget skulle komma atl behövas under tre är. Det finns därför skäl att understryka atl del var Statsföretag som i sina pelila lill regeringen begärde dessa pengar. Man får väl förutsätta all Statsföretag inte begärt dessa pengar ulan all något så när ha gjort klart för sig hur pengarna skall disponeras.

1 debatten har man motiverat della anslag med kravet på all LKAB:s soliditet måste tryggas. Jag vill understryka denna motivering. Under ärertdels behandling har tjänstemän från Statsföretag och LKAB sagt aU LKAB:s likviditet mol slutet av 1979 skulle vara sådan att företaget kan råka i kris. Det är naturiigtvis bittert att konstatera alt detta företag, som lidigare lämnat vinsler och gett koncernbidrag till andra förelag inom Statsföretag, där verksamheien inte går ihop, numera i stället måste la emot anslag.

När del gäller frågan om ett kulsinierverk förmodar jag atl riksdagens ledamöter har klart för sig atl det inle har föreslagits atl pengar nu skall anslås till ett sådant. Vad man begär är att regeringen skall lägga fram etl förslag om ett kulsinierverk. Alla i malmbranschen kunniga framhåller all man inle kan konkurrera på väridsmarknaden om man inte bearbetar malmen i etl kulsinierverk. Därför har ulskottsmajoriteten enats om atl föreslå riksdagen att i skrivelse till regeringen begära en ulredning och etl förslag angåertde ett kulsinierverk.

Statsföretag redovisade för 1978 en föriust på 929 milj. kr. Del är myckel pengar, om man räknar med att det är basindustrierrta som ger de sämsta resullalert. Till dessa hör ju LKAB. Alldeles bortsett frårt valutaförärtdringar och sådant irorjag inte all LKAB:s situation kommer atl förbättras på det sätt som reservanterna tycks utgå frän. Statsföretag har fåll slörre och slörre ekonomiska svårigheter, allteftersom förlusterna i de krisdrabbade företagen undan för undan blivit större och överskotten i vinslbolagen blivit allt mindre. Detta drabbar både Statsföretag och dess dotterföretag myckel hårt.

1 delta sammanhang har man talat om Kejsarens nya kläder, men del är väl näsian synd alt använda della gamla fina uttryck för all karakterisera Ulskoltsmajoritelens förslag. Vi har väl alla och och envar något funderat över vad som kan göras för Nortbolten, sä all man där kan känna alt man har del övriga landet med sig och att del inle bara är en mörk ulveckling som länet och landsdelen har all se fram emot.

Om Norrbotten får elt krafiigi stöd på del här sättet, så tror jag atl man i Norrbotten känrter en tacksamhet och en sporre all arbeta och leva vidare. Det är inte Kejsarens nya kläder utan det är elt stöd lill en landsända som rättmätigt behöver detta stöd.

Jag yrkar bifall till utskottets förslag.

Nr 120

Onsdagen den 4 april 1979

Finansiellt stöd tdl Luossavaara-Kiirunavaara AB

Nr 120

Onsdagen den 4 april 1979

Finansiellt stöd till Luossavaara-Kiirunavaara AB

ALF LÖVENBORG (apk):

Herr lalman! Av talarlistan är del en smula svårt atl utläsa vem som är utskottets talesman. Det kan inte gärna vara Sven Andersson i Örebro, för han tillhör ju regeringspartiet som har blivit överkört i frågan. Möjligen kan det vara Fritz Börjesson, men hans entusiasm för LKAB var ju sä sval. Fritz Börjesson kan knappast räknas till stalsdrifiens förespråkare. Han är som bekant motståndare lill statlig företagsamhet. Erik Hovhammar kan heller inte vara ulskoitets talesman. Han sysslar ju med glas, och hans inställning lill slatsdriften är glasklar.

Eftersom jag slår sist på talariistan förmodar jag atl det är jag som har utsetts lill utskottets talesman. Vi är för en gängs skull överens. Möjligen skulle det också hyfsa debatlordningen.

Det har diskuterats mycket om LKAB. Det handlar inte bara om LKAB:s akuta problem utan också om företagets och om malmfältens framtid. Alla vel alt malmfältskommunernas ekonomi och LKAB:s aktiviiet hänger ihop som siamesiska tvillingar. På sikt är del nalurliglvis ohållbart all två kommuners väl och ve hängs upp på något sä konjunkturkänsligt som malm. Självfallet måste LKAB:s roll som malmproducenl bestå. Men i framtiden måste näringslivet i malmfälten breddas, och där har slalen och LKAB elt ansvar för alt så sker. Vi har i vår motion föreslagit all LKAB skall fä de medel som behövs för att läcka fjolårets förlust och de väntade ekonomiska påfrestningarna under delta år. Ulskollel föreslår nu au man skall köra över regeringen och bevilja LKAB elt statligt lån för rekonstruklionsändamäl på högst 1,1 miljarder kr. Vi kommer i denna omgång alt nöja oss därmed. 1 övrigi stödjer vi förslag som syftar till atl trygga LKAB:s framlid och bredda malmfållens industriella bas.

Jag skall inte ägna lid ål att diskutera nödvändigheten att LKAB får dessa pengar. Riksdagen kommer all besluta i enlighet med utskotlels förslag. Motiveringarna för alt man skall få resurstillskottet har utförligt behandlals lidigare i debatten. Men därmed löser man inle problemen. Vad handlar det om? Jo, det handlar om att LKAB som malmproducent befinner sig i kris. Det finns ingen anledning atl dölja delta fakium.

Nu säljer man malm med förlust. Man har undan för undan minskal sysselsättningen och låtit investeringsverksamheten gä på spariåga. Det är inle underiigl att oron i malmfälten under de senasie åren har legal som etl svart moln över kommunerna. Det är inle underligt alt kommunalrådet Gunnar Lidman i Malmberget har blivit fiintskallig, så mycket som ansvariga kommunalmän måsle slita sitt hår när de på nära häll bevittnar utvecklingen och framtidsperspektivet - dvs. om ingenting radikalt görs. Hittills har de framåtsyftande förslagen från regeringens sida lyst med sin frånvaro. Även nu handlar det om atl lösa stundens bekymmer. Det skall vi ha klart för oss.

Arbetarpartiet kommunisterna menaralt uiöver de medel som behövs för all ekonomiski rekonstruera LKAB rriåsie man ta sikte pä att vidta ålgärder för att utveckla näringslivet och trygga framtiden för människorna och kommunerna. LKAB behöver i en framlid inte enbari ägna sig ål att

producera malm. LKAB, vars naturliga bas är Kiruna och Gällivare kommuner, måste planmässigt bygga upp andra aktiviteter, förädla råvaran och slå in på nya vägar. All hänga upp hela verksamheien på malinbryiningär lika farligt för företaget som för kommunerna och människorna som bor där uppe.

Vad som behövs är alltså en induslrialiseringsplan, vars mål är all skapa full sysselsättning och en industriell förnyelse, ja, en strukturell förändring av malmfällskommunernas näringsliv. Det måste vara framtidsperspektivet. Men det diskuterar man myckel lilel. .

En planmässig ulveckling för atl bredda malmfåltskommunernas näringsliv kommer att kosta pengar. Ja, men då måste del få göra del. 5 miljarder, eller 10 miljarder - det skulle i alla fall vara mindre än en vanlig Konsumåterbäring av dagens blygsamma format, när man tänker på vilka enorma resurser och rikedomar folkhushället har hämtat från denna region under årens lopp.

För vad är alternativet? Jo, del är all blodavtappningen frän malmfälten kommer att fortsätta. Det finns prognoser som visar alt ca 9 000 människor måste lämna malmfälten under de närmasie åren, om del inte görs myckel stora insatser för att skapa ny sysselsättning. Observera det, Fritz Börjesson!

Vi har i motionert 2172, liksom i fiera andra, skisserat vad som skulle kunna göras för au skapa tusentals nya arbetstillfällen. I stor utsträckning måsle LKAB få medel för nödvändiga reinvesieringar, beviljas medel för all anlägga apatilreningsverk och fosforsyreverk i Vitåfors, på sikt är det nödvändigt att Kimna får ett nytt kulsinierverk, att öppna koppargruvan i Viscaria, bryta skiffer i Vittangi och öppna en ny huvudnivå i Malmberget liksom också att malmbanan rustas upp. Till det senare skall jag återkomma.

Jag skall inte närmare gå in på dessa förslag, som är kända; de är djupt förankrade i den poliliska och fackliga arbetarrörelsen i Norrbotten. Allt della måste göras. Men för all klara framtidens krav behövs det dessutom en generalplan för atl utveckla näringslivel i malmfälten och skapa den säkerhet som måste finnas när malmkonjunkturerna sviktar.

Fritz Börjesson och kompani tänker bara för dagen. Men gör man del kommer man att få en besiåertde kris i det som ironiskt nog borde vara landets rikaste kommuner.

Det var egentligen vad jag ville säga i den här debatten. Men lät mig framföra ytterligare en fundering, som har etl indirekt samband med LKAB och malmhanleringen. Del gällerden i vår motion och även i andra motioner nämnda upprustningen av malmbanan, som inle tas upp i belänkandel. SJ och regeringen vill uppenbarligen inte salsa på någol annat än det norra omloppet - dvs. till Narvik. Del oroar gruvarbetare, det oroar folk i Gällivare kommun och del oroar inte minsl dem som bor i Luleå kommun.

Det behövs många nya arbetstillfällen i Norrbotten. Dä borde man också satsa på en utbyggnad av hela malmbanan, från norr lill söder. Nu inriktar man sig enbart på det norra omloppet. Det innebär negativa konsekvenser för SSAB i Luleå, som måsle få billig malm lill Luleäverken.

Nr 120

Onsdagen den 4 april 1979

Finansiellt stöd till Luossavaara-Kiirunavaara AB

Nr 120

Onsdagen den 4 april 1979

Finansiellt stöd till Luossavaara-Kiirunavaara AB

Man kan, genom att modernisera även den södra delen, skapa rationaliseringsvinster. Både Gruv och Metall har krävt all 1 miljard skall sällas in för upprustning av den södra delen av malmbanan. Dä kan SJ köra med slörre vagnar, som skulle kunna sänka fraktkostnaderna med över 10 kr. per ton. Pä sikt vore del en bra affär. Om man avslår får det konsekvenser för utvecklingen både i Gällivare och i Luleå.

1 det här sammanhanget kan man inte undgå atl försjunka i djupa grubblerier över en lag som innebär aU LKAB möjligen kan fä betala ett koncernbidrag på 25 milj. kr.

Det hela hänger samman med beslämmelserna kring de s. k. koncernbidragen, som innebär att eu vinstförelag i AB Statsföretag kan överföra sin vinst till etl annat förelag via AB Statsföretag. 100 milj. kr. lär ha kommit till LKAB från Tobaksbolaget, som har sin verksamhel föriagd lill Malmö och Härnösand och som redovisar vinster. Del intressanta i sammanhanget är alt moltagarföretaget skall betala skatten lill givarkommunerna, dvs. i det här fallet till Malmö och Härnösand. Del skulle röra sig om 25 milj. kr. - från ett föriusibolag!

Man kan inte gärna hoppas på annat än all denna oformlighel rättas till. Annars biir det bara så att staten ger LKAB pengar med den ena handen och tar tillbaka dem med den andra.

Den sista delen av mitl anförande är mera anteckningar i marginalen, men de är inte oviktiga när det gäller LKAB:s och malmfältskommunernas ulveckling. Det viktigaste är emellertid all regeringen nu inle, som Pontius Pilalus, tvär sina händer därför att LKAB får denna 1,1 miljarder kronor i rekonstruktionslän. Det är ännu angelägnare atl man snabbt lägger fram en generalplan för näringslivels ulveckling och breddning i malmfälten. 1,1 miljarder kronor, del belopp som vi här resonerar om, löser nämligen stundens problem, men inle mer.

Överiäggningen var härmed sluiad.

Motn. I

Propositioner gavs pä bifall lill dels ulskoitets hemslällan, dels reservationen nr 1 av Erik Hovhammar och Margaretha af Ugglas, och förklarades den förra propositionen vara med övervägandeja besvarad. Sedan Erik Hovhammar begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Den som vill alt kammaren bifaller näringsutskotleis hemställan i betänkandet nr 30 mom. 1 röstar ja, den del ej vill rösiar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 1 av Erik Hovhammar och Margaretha af Ugglas.

Vid omröslning genom uppresning förklarades fiertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Erik Hovhammar begärde

röslräkning verkställdes votering med omröslningsapparai. Denna Ortnröst-ning gav följande resultat:

Ja - 256

Nej - 45

Mom. 2

Proposiiioner gavs pä bifall till dels utskottets hemslällan med godkännande av utskottets moiivering, dels utskottets hemslällan med godkännande av den i reservationen nr 2 av Erik Hovhammar och Margaretha af Ugglas anförda motiveringen, och förklarades den förra propositiortert vara med övervägandeja besvarad. Sedan Erik Hovhammar begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Nr 120

Onsdagen den 4 april 1979

Finansiellt stöd till Uddcomb Sweden AB

Den som vill att kammaren bifaller näringsulskottets hemställan i betänkan-del nr 30 mom. 2 med godkännande av ulskoitets moiivering rösiar ja, den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit utskottets hemställan med godkännande av den i reservationen nr 2 av Erik Hovhammar och Margaretha af Ugglas anförda motiveringen.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Erik Hovhammar begärde rösträkning verkställdes votering med omröslningsapparai. Denna omröslning gav följande resultat:

Ja - 255 Nej - 46

§ 12 Finansiellt stöd till Uddcomb Sweden AB

Föredrogs näringsutskottets betänkande 1978/79:32 med anledning av propositionen 1978/79:104 om finansiellt stöd till Uddcomb Sweden AB jämte moiioner.

I proposilionen 1978/79:104 (industridepartementet) hade regeringen föreslagit riksdagen atl lill Tillskott av kapital till Statsföretag AB pä tilläggsbudget II till statsbudgeten för budgetåret 1978/79 under Oortonde huvudtiteln anvisa etl reservationsanslag av 114 300 000 kr.

Det anslag som föreslagils i proposilionen var avsett för en finansiell rekonstruktion av Uddcomb Sweden AB, som lill 75 % ägdes av Statsföretag AB. Medlen var beräknade alt täcka balanserade förluster, 1978 års förlust och nedskrivningar av vissa anläggningstillgångar.

I detta sammanhang hade behandlals de med anledning av propositionen väckta motionerna.

Nr 120

Onsdagen den 4 april 1979

Finansiellt stöd till Uddcomb Sweden AB

1978/79:2199 av Erik Hovhammar m. fl. (m),

1978/79:2200 av Kari-Anders Petersson m. f\. (c),

1978/79:2201 av Ingvar Svanberg m. fl. (s), vari hemställtsalt riksdagen lill Tillskott av kapital lill Slatsföreiag AB på tilläggsbudget II lill statsbudgeten förbudgelåret 1978/79 under tjorlonde huvudtiteln anvisade elt i förhållande till regeringens förslag med 35 milj. kr. förhöjt reservationsanslag av 149 300 000 kr., och

1978/79:2202 av Lars Werner m. n. (vpk), vari hemställts all riksdagen med avslag på propositionen 1978/79:104 hos regeringen skulle anhålla om all etl nytt förslag lill rekonstruktion av Uddcomb i enlighet med i motionen förordade riktlinjer skyndsamt förelades riksdagen.

Utskottet hemställde atl riksdagen skulle

med bifall lill proposilionen 1978/79:104 och med avslag pä motionerna 1978/79:2201 och 1978/79:2202 till Tillskott av kapital lill Statsföretag AB på tilläggsbudget 11 till statsbudgeten för budgetåret 1978/79 under Oortonde huvudtiteln anvisa elt reservationsanslag av 114 300 000 kr. och därvid som sin mening ge regeringen lill känna vad utskottet anfört,

avslå molionerna 1978/79:2199 och 1978/79:2200 i den män de inte hade tillgodoselts enligt ulskoitets hemställan under 1.

Reservation hade avgivits av Ingvar Svanberg, Hugo Bengtsson, Lennart Pettersson, Karl-Erik Häll, Rune Jonsson i Husum, Wivi-Anne Radesjö och Sivert Andersson (samtliga s) som ansetl att utskottet bort hemställa

atl riksdagen skulle

1. med avslag på motionen 1978/79:2202 pä tilläggsbudget II till
statsbudgeten för budgetåret 1978/79 anvisa

med bifall lill propositionen 1978/79:104 till Tillskott av kapital lill Statsföretag AB under Oortonde huvudtiteln ett reservationsanslag av 114 300 000 kr.,

med anledningav moiionen 1978/79:2201 lill Län till Statsföretag AB för täckande av förlust inom Uddcomb Sweden AB under fonden för låneunderstöd elt investeringsanslag av 35 (X)0 000 kr. och därvid som sin mening ge regeringen till känna vad reservanterna anfört,

2. (= utskottet).

INGVAR SVANBERG (s);

Herr talman! Uddcomb är, som många av oss vel, ett synnerligen kvalificerat förelag med en förnämlig utrustning och kunnig personal. Tyvärr har inte företaget kommit att utvecklas så som man förväntat, men detta beror inte pä företagets handlande ulan på utvecklingen pä kärnteknikens område.

Företaget har sökt att skaffa fram alter.iativa produkter för att utnyttja sina resurser och rädda sysselsättningen. Detta arbete tar dock tid, allra helst som förelagels utrustning nödvändiggör alt de alternativa produkterna utgörs av

lunga verksladsprodukter, lunga komponenter i maskinindustrin, osv. Delar dock nödvändigt, framsynt och ekonomiskt riktigt att söka garantera förelagels bestånd genom alt ekonomiskt hjälpa förelagel alt överieva tills det hunnit med den omställning lill andra produkter som nu är på gång.

De 114 milj. kr. som regeringen föreslår atl företaget skall beviljas kommer att nollställa förelaget, dvs. la bort förlusterna t. o. m. 1978. Även innevarande år kommer dock verksamheten all ge underskott, vilket leder lill likvidalionshol innan året är slut. Vi socialdemokrater har velat dels ge förelaget arbetsro utan konkurshot, dels tänka på företagets anseende hos kunderna för att vara etl trovärdigt, kvarievande företag som inte är föremål för sin ägares ständiga kontroll och beroende av beslut om fortlevnad endast årsvis. Vi har därför föreslagit all även den prognostiserade förlusten för 1979 skall täckas nu.

Detta har dock utskottets majoritelinie velat vara med om utan har nöjt sig med halvmesyren att klara förelagel fram t. o. m. 1978. Man skall återkomma senare, säger utskottet, när man fåll veta hur 1979 utvecklas och man fått en plan för omändringen till alternativ produktion. Vi beklagar detta.

Jag vill dock notera all utskottet enhälligt kunnat besluta uttala att företaget skall fortleva och ges utvecklingsmöjligheter, vilket bör vara värdefulll för företagels anseende gentemot kunderna.

Med deianiorda yrkar jag, herr lalman, bifall lill den reservation som finns fogad till utskottets betänkande.

Nr 120

Onsdagen den 4 april 1979

Finansiellt stöd till Uddcomb Sweden AB

JÖRN SVENSSON (vpk):

Herr lalman! Det är egentligen elt bedrövligt problem som vi här har all debattera. Del är ett exempel pä vad som händer, när slalen gör sig lill gågosse åt kapitaliniressena. Del är ett exempel på vad som händer, när staten lierar sig med multinationellt storkapital. Det är elt exempel på vad som händer, när man ger en kommun - i delta fall Karlskrona - fullständigt orealistiska löften och förhoppningar som man sedan sviker.

Uddcomb var felinriklal frän början. Det byggde på orealistiska förutsättningar beträffande kärnkraftens utbyggnad i Sverige och i västväriden. Det gavs stora subventioner från kommunens sida - Karlskronas betalare av kommunalskatt fick punga ul med betydande belopp föratt serva förelagel, pengar som kunde ha använts bätire.

Staten iklädde sig ansvarel för bolagets förluster och besparade del amerikanska bolaget alla risker. Staten lät det amerikanska bolaget svara för utvecklingsarbetet, vilket dels var en idémässig och materiell förlust för vårl eget land, dels var ur säkerhetspolitisk synvinkel ytterst diskutabelt. Nu står man där och nödgas säga till Kariskrona kommun all dess arbetsmarknad skall bli mer än hundra jobb fattigare. Hela affären är faktiskt skandalös.

Tyvärr kommer det inle atl stanna vid detta. Villkoren för bolaget i framliden är, med den helt defensiva lösning som regeringen valt, dåliga. Del här blir med folkpartipolitiken som riktmärke inle sista gången vi kommer all ta ställning till Uddcombs problem. Vi kan redan nu betrakta som troligt, att regeringen kommer igen 1981 med nya krav på pengar föratt finansiera nästa

Nr 120

Onsdagen den 4 april 1979

Finansielh stöd till Uddcomb Sweden AB

steg i avvecklingen.

Vänsterpartiet kommunisterna vägrar alt ställa upp på detta synsätt och dessa ständiga induslripolitiska reträtter. Har vi lagil bin i båten, får vi söka få honom i land pä något sätt. Har vi lovat Blekinge och Kariskronas befolkning stöd i form av arbetstillfällen, så får vi anstränga oss alt tänka mer offensivt.

Uddcomb kommer aldrig att bli någon storproducent av kärnkraflsutrusl-ning, inte heller någon stor exportör. Hela dess framtid har blivit felbedömd. Därför måste man välja en annan, mer offensiv, allernaliv inriktning för verksamheten.

Först och främst menar vi att det amerikanska storbolaget skall bort ur sammanhanget. Det har repat en mängd tekniska fördelar av samarbelel och samtidigt låtit svenska skattebetalare stå för fiolerna. Sedan bör ett helt nytt och annoriunda förslag lill rekonslruktion av Uddcomb arbetas fram, etl förslag som räddar jobben och eventuellt på sikt ger nya möjligheler.

Uddcomb måste knytas lill elt vidare induslripoliiiskl perspektiv. Företagets verksamhel måste förenas med en långsiktig rekonstruktion av hela den svenska industrin.

Uddcombs kapacitet och kunnande är användbara för en rad ändamål som är behövliga och realistiska.

Det finns behov och utrymme fört. ex. fier kraftvärmeverk och mottrycks-verk i kommunerna och inom industrin. För den verksamheten kan Uddcomb ge bidrag.

Det finns behov av nya typer av industrianläggningar inom skogsindustrin, där rävaruslöseriei och läckagen av avfall och värme måste motarbetas. Sådana anläggningar är av intresse för ett företag med Uddcombs potential av kunnande och teknik.

Det finns behov av nya typer av stålverk, mer lämpade alt producera kvalitetssiäl för högre vidareförädling. Del är arbetsuppgifter som måsle ha iniresse för etl förelag som Uddcomb.

På en rad vikliga områden stiger nu och i framtiden kraven på säkerhet och effektivitet, t. ex. i hanteringen av fariiga ämnen. Det gäller inom oljehanteringen. Det gäller inom sjöfarten. Del gäller, som sagt, vid hanteringen av gifter, avfall, vanligt bulkgods m. m. Della kan inte vara ointressant för ett förelag av Uddcombs lyp. Det är bara del att utbyggnaden av verksamheten och bevarandet av verksamheten samt omställningen till förmän för dessa nya behov inte är någonting som man kan hoppas på, om det inle också i övrigi försen industripolitik som medvetet utvecklar industrialiseringen efter de här skisserade rikllinjerna.

Vi har senare tillfälle att diskutera regeringens allmänna induslripolitiska proposition, där tyvärr den sorlens långsiktiga, planmässiga och medvetna perspektiv fullständigt saknas.

Mot bakgrund av det nu anförda, herr talman, vill vpk därför ha etl nytt förslag lill rekonstmktion i stället för det som föreligger, elt förslag som verkligen lar fasta på de möjligheter som finns och som fogar in Uddcombs framtida verksamhel i etl program för nydaning, höjd teknisk effektivitet och

säkerhet och för alternativ energiförsörjning. Med detta, herr lalman, yrkar jag bifall lill vpk-motionen.

SVEN ANDERSSON i Örebro (fp):

Herr talman! Det förefaller som en lanke att det är just i dag vi diskuterar Uddcomb, som har baserat och byggt upp i stort sett hela sin verksamhel på kärnkraften - i dag har vi ju fått la del av helt andra värderingar av kärnkraften, som väl nu sysselsätter tankarna hos de fiesta människor i landet.

Det är klart alt den utveckling för Uddcomb som man hade räknat med vid företagets elablering inte har blivit verklighet. Även om man hade räknat med etl underskott under de första åren har förelaget ständigt haft finansiella problem. När därför Statsföretag nu begärt att få 114,3 milj. kr. för att finansiellt nollställa Uddcomb har etl enigt utskott tagit positiv ställning till del - där är vi överens på alla punkier. Men utskottet har också mycket starkt understrukit alt det blir nödvändigt för Uddcomb att söka sig in på andra verksamhetsområden än just det nukleära och att omstrukturera verksamhetsinriktningen lill andra produkter än kärnkraftskomponenter. Också om detta är vi överens. Jag tror au också Jörn Svensson delar den uppfattningen, även om han i sitt anförande inte delgav oss annat än att just de synpunkter som vpk har fört fram i sin motion inte har tillmötesgåtls. Hans parti harju avvisai propositionen.

Uddcomb har råkat in i en verkligt allvariig akut situation. Del är därför nödvändigt att riksdagen nu antar förslaget om ett tillskott pä 114,3 milj. kr., men Uddcomb måste självfallet, som jag sade, i sin produktionsinriktning komma in på andra områden än kärnkraftskomponenier och nukleär materiel.

Vad som däremot har skilt oss i våra uppfattningar är atl socialdemokraterna i sin motion begärt 35 milj. kr. lill Statsföretag med villkoriig återbeialningsskyldighet. Del kravet följs upp av reservationen. Man anser att Uddcombs påbörjade omstrukturering skall kunna vara genomförd efter tre är. Men frågan om behovet av finansiellt stöd för atl läcka rörelseförluster under rekonstruktionsperioden och för alt ge förelagel en lämplig finansiell struktur anser utskottet får las upp när resultatutvecklingen för 1979 kan bedömas närmare. - Detta är väl vad som framgår av proposilionen.

Uddcomb ligger naturiigtvis inte stilla i sina planer; bl. a. ingår det som underleverantör i Svenska Varvs stora Pakistanprojekl. Jörn Svensson skall trots alll notera all Uddcomb försöker finna andra verksamhetsformer. Får Svenska Varv Pakistanprojeklel - elt miljardprojeki - kommer Uddcomb alltså att vara underieverantör, och dä kanske dess underskoll kommer att utebli del här året och nästa är; därom vet man ingenting.

Ulskottsmajoriteten rrienar atl realiserar man vissa projekt, kommer del inte att bli några förluster för Uddcomb. Därest det skulle bli förluster, förutsätter ulskollel att regeringen får återkomma. Som Ingvar Svanberg sade har ulskollel slagit fast att Uddcomb måste finnas kvar, för det besitter ett kunnande som är nödvändigt på många områden. Men del bör gå all

7 Riksdagens protokoll 1978/79:120-121

Nr 120

Onsdagen den 4 april 1979

Finansiellt stöd till Uddcomb Sweden AB

Nr 120

Onsdagen den 4 april 1979

Finansiellt stöd till Uddcomb Sweden AB

kanalisera verksamheien lill del kemiska området - de där slora anläggningarna som Svenska Varv skall få, och många andra projekt. Det är nog en dödfödd tanke au tro aU Uddcomb i fortsättningen kan basera hela sin verksamhet på nuclear power. Del irorjag inte går alls.

JÖRN SVENSSON (vpk) kort genmäle:

Herr lalman! Del finns mänga rikliga synpunkter i del som utskottets talesman framför, men det finns också en avgörande svaghet, och del är den vi har velat skjuta in oss pä. Vi menar nämligen atl den utgör den verkliga faran, som kan kullkasta förhoppningarna om att klara Uddcomb i det längre perspektivet.

Del är så lätt alt säga atl Uddcomb måste söka sig aliernativprodukiion och nya marknader. Naturligtvis måste Uddcomb det -del aren banalitet all säga sä -om företaget skall klara sig, men sådana här marknader och nya områden och expansionsmöjligheter uppstår ju inte av sig själva. Vi menar all det inte går längre atl på della eller andra avsnitt av svensk induslripolitik bara tala om omställningar, nya produkter, nya områden och nya marknader utan alt göra någonting för alt tillskapa dessa marknader. Om man för en industripolitik som t. ex. medvetet inriktas på all tekniskt förnya delar av den svenska industrin för alt därmed åstadkomma högre förädlingsgrad, större effektivitet, större miljörening osv. - bl. a. inom skogsindustrin - och om man harett medvetet och planmässigt program förden typen av utbyggnader, så innebär del etl exempel på atl man också skapar marknader för krisindustrier av typen Uddcomb eller de svenska varven.

Det är bristen pä sammanhang mellan de olika industribranscherna och deras resp. marknader som vi gång på gång - så också i detta sammanhang -återkommer lill. Del finns liksom ingen programmatisk helhet, ingen översikt och ingen vilja all genom medvetna planmässiga utbyggnader som stöder varandra åsiadkomma en annan utveckling i den svenska industrin. Om man i stort sett bara lämnar Uddcomb ål sig självt och menaralt företaget får hitta sina nya marknader pä egen hand, dä har manju inte bedrivit en aktiv industripolitik. Hela del synsättet stöter oss - vi menar alt det är felaktigt.

Man litar pä att marknaden skall sköta det hela och att allt skall bli bra med det, men vi vet att sä går del inte. Sker inle en betydande expansion av den nationella marknaden för utrustningar, anläggningar och tekniska produkter på bred front, så kommer företag av Uddcombs eller varvens typ inle all kunna klara sig. Då blir del i nästa omgång aktuellt med nya nedskärningar, nya avskedanden, nya kriser ule i kommuner och bygder. Del är hela denna passiva underkastelse under industriella avvecklingsprocesser som måsle brytas. Fallet Uddcomb ärett exempel på just den frågeställningen, och det lycker vi är otillfredsställande behandlat av utskottet.

SVEN ANDERSSON i Örebro (fp) kort genmäle:

Herr lalman! Jag förulsäller att Kari-Anders Petersson kommer alt redovisa en hel del av Uddcombs verksamhet. Utskottet har uttalat sig rent

allmänt om företaget. Det är naturiigtvis svårt för ett utskott all ha en direkl uppfattning om vilken inriktning företagets verksamhel skall ha. Men det pågår ju nu en planering för den framlida verksamheien på Uddcomb, en verksamhet som kommer alt skilja sig från den nuvarande. Jag är överens med Jörn Svensson om alt del är viktigt atl den planeringen fortsätter.

Naturligtvis måsle även Uddcomb i samarbete med andra förelag, såsom Svenska Varv, söka sig till andra marknader när del gäller lunga komponenter som man har kompetens alt tillverka. Företagets produktion har haft en ensidig inriktning, och denna måsle brytas. Det måsie här bli fråga om elt samspel. Statsföretag borde rimligtvis kunna medverka till en produktionsinriktning hos Uddcomb som ger de anställda fortsatta jobb.

Nr 120

Onsdagen den 4 april 1979

Finansiellt stöd till Uddcomb Sweden AB

JÖRN SVENSSON (vpk) kort genmäle:

Herr lalman! Återigen får jag konstatera atl del ligger mycket i vad Sven Andersson i Örebro säger. Del är bara del att något sådant planerat samspel inom den svenska industrin inle har förekommit. Det har i stället varit så alt nedskärningar i etl företag eller i en bransch har medfört nedskärningar i andra förelag och andra branscher. Man har alltså aldrig salt i gång någon medveten planeringsprocess för all få en ulveckling i molsalt riktning, någol som vi anser vara nödvändigt. Det stora felet med den nuvarande industripolitiken är all den inle har ett sådant planmässigt perspektiv. Man har i stället inriktat sig på kortsiktiga lösningar och fört etl allmänt tal om att del är nödvändigt att skapa nya marknader. Men man har inie gjort någonting för atl få fram dessa nya marknader genom en offensiv allmän industripolitik. Regeringens induslripolitiska proposition, som vi senare får tillfålle all diskutera, ger - som jag sade - inga som helst förhoppningar om att man i framliden kommer att arbeta efter sädana medvetet planmässiga perspektiv.

KARL-ANDERS PETERSSON (c);

Herr talman! Alltsedan Uddcomb Sweden AB bildades år 1969 har företaget stadigt gått med förlust, och denna har dess värre ökat efter hand. Sammanlagt rör del sig nu om en föriust på ca 260 milj. kr. Del var naturiigtvis inte avsikten från början all Uddcomb skulle bli elt förlustförelag. Tvärtom hade den dåvarande regeringen slora förhoppningar om att framtiden för det nystartade företaget skulle bli ljus och atl del skulle uppnå goda resultat. I den proposition som låg till grund för beslutet om Uddcomb hette det all tillgängliga prognoser förutser en stark expansion av kärnkraften, något som kan skapa en betydande marknad för reakiorsyslem och komponenter för kärnkraftverk i Sverige. Man hade alltså mycket slora förhoppningar på det nya förelagel.

Huvudmotivet för satsningen på Uddcomb var att den ökade elförbrukningen skulle få till följd en ökad kärnkraftsproduklion. Elförbmkningen hade ökat kraftigt under 1960-talet, och man trodde all vi skulle få en lika markant utveckling även i fortsättningen. Elkraflsintressenterna drev också pä i den här riktningen för att öka sina omsältningssiffror.

Nr 120

Onsdagen den 4 april 1979

Finansiellt stöd tid Uddcomb Sweden AB

Utvecklingen har blivit en annan. Elanvändningen understiger kraftigt de prognoser som låg till grund för bildandel av Uddcomb. Det är den bristande realismen i marknadsförutsättningarna för kärnkraftsinduslrin som avspeglar sig i Uddcombs rörelseresultat, vilka innebär att Uddcomb näst efter NJA redovisat de största föriusterna bland de statliga företagen.

Enligt centerns mening är del absolul nödvändigt all verksamhetens inriktning ändras så snart som möjligl. Det är nödvändigt för att företaget skall kunna fortleva. Enligt slyrelsebeslul i Uddcomb redan 1977 har också en uppdelning av verksamheten skett på olika verksamhetsgrenar: 1. Kärnkraftskomponenier. 2. Processulrustning. 3. Anläggningsservice. Föredragande departementschef har också i propositionen funnit denna uppdelning ändamålsenlig. Han medger också atl marknaden för kärnkraftskomponenier f n. kännetecknas av en mycket stor överkapacitet. Man har ringa möjligheter atl sälja produkterna.

Den satsning som nu måsle göras i Uddcomb för att förelagel skall kunna fortleva och utvecklas måste således vara alt man i första hand inriktar sig pä andra produkter än kärnkraftskomponenter. När man nu redan är inne på della, menar vi all det här bör finnas möjligheler, och del har vi med skärpa pekat på i vår motion från centern med anledning av propositionen 104. Det bör också vara möjligt för en avancerad verkstadsindustri av Uddcombs karaktär att ganska snabbi kunna göra detta. Det vore naluriiglvis orätt mol företaget och dess anställda atl inte vara med på den föreslagna finansiella rekonstruktionen av företagets verksamhel. Därför har vi från centern stött della förslag.

All däremot, som socialdemokraterna föreslagit, redan nu reglera del underskott som beräknas för 1979 har vi inle kunnai anse vara del rikliga tillvägagångssätlel. Vi vill att Uddcomb nu skall presentera sina planer som kan skapa trygghet för företaget och de anställda för framliden. Därefter bör vi i riksdagen ta ställning lill kraven om stöd för 1979 och de kommande åren. Det tycker vi är den rikliga vägen.

Herr talman! Jag ber alt få yrka bifall till utskotlels hemställan.

100

JÖRN SVENSSON (vpk):

Herr talman! Jag begärde ordet nu efter all ha avvaktat centertalesmannens irtlägg.

Jag vill ta upp en punkt som ingen annan än vpk har berört. Det är det förhållandel atl det finns en mediniressent i della bolag, nämligen etl amerikanskt storbolag med anknytning lill den amerikanska kärnkraftsinduslrin. Vi harju i andra sammanhang kritiserat detta, både frän säkerhetspolitisk synpunkt och med avseende på de orimliga fördelar företaget drar av arrangemanget. Det lar inga risker och det fåren rad tekniska fördelar genom della.

Vi menar också, vilket vi har påpekat i vår motion, att om del är sä atl Uddcomb skall ge sig in pä andra marknader, om man skall lägga sin accent på andra områden än kärnkraflsteknologins, så har faktiskt del amerikanska förelagel inte där all göra. Vi menar atl del är en belastning. Vi lycker atl del

är litet svagt atl ingen talesman för de övriga partierna tar upp della problem. Del kan dock icke finnas etl intresse av alt ett mullinaliortellt bolag, med anknytning lill kärnkraftsindustrin, har den ställningen i denna företagskon-siruklion som del hittills haft. Om det från elablerarnas utgångspunkt ansågs lämpligt när företaget bildades, måste man dock säga alt de förutsättningarna är mer eller mindre borta i dag.

KARL-ANDERS PETERSSON (c);

Herr talman! Med anledning av Jörn Svenssons inlägg kan jag säga all del samarbete som pågår i Karlskrona och där del amerikanska förelaget Combuslion Engineering Incorp. kommit med har varit en anledning till att skapa större trygghet for de anställda i företaget. Åtminstone räknade man vid ingången av avtalet med all sä skulle ske. Dessutom finns det avtal mellan Uddcomb och det amerikanska bolaget som inie ensidigt ulan vidare kan brytas. Givetvis bör del finnas större möjligheter när det gäller alt söka alternativa produkter för företaget när man har del slörre underiagel och marknaden.

Nr 120

Onsdager. den 4 april 1979

Finansiellt stöd till Uddcomb Sweden AB

JÖRN SVENSSON (vpk):

Herr talman! Jag kan absolul inle dela den uppfattningen. Jag lycker atl centerialesmannen är något naiv i sin bedömning av del här arrangemangets betydelse för framliden.

Det kan inle gärna skapa större trygghet, ifall en ulländsk privat mediniressent har alla möjligheter atl vältra över följderna av föriusterna pä det svenska folkhushållet och den svenska staten. Det kan heller inte skapa trygghet för framtiden för de anställda, ifall ett utländskt bolag behärskar del tekniska utvecklingsarbetet och självt kan avgöra vad det vill hälla hemligt, vad det vill kapa åt sig självt och vad det vill ställa lill del svenska förelagels förfogande. Vidare kan det inte, föreställer jag mig, vara särskilt utvecklande närdet gäller alternativ produktion för Uddcombs räkning atl ett amerikanskt storföretag är inblandat i utformningen av denna i stället för all man ser frågan utifrån den svenska marknadens behov och den svenska marknadens synpunkier. Dessutom handlar det här om etl företag med en specifik inriktning på kärnkraftsteknologi, och det är inte inom området för en sådan teknologi man har atl söka de alternativa produkterna.

KARL-ANDERS PETERSSON (c):

Herr talman! Jag väntade inte all Jörn Svensson skulle dela min uppfattning. Skulle jag ha haft förhoppningar om det, så borde nog samarbelel varit riktal ät ett annat håll.

Överiäggningen var härmed sluiad.

101

Nr 120

Onsdagen den 4 april 1979

Finansiellt stöd till Uddcomb Sweden AB

Propositioner gavs på bifall lill l:o) utskottels hemslällan, 2:o) reservationen av Ingvar Svanberg m. fi. samt 3:o) moiionen nr 2202 av Lars Werner m. fl., och förklarades den förstnämnda proposilionen vara med övervägande ja besvarad. Då Ingvar Svanberg begärde votering upptogs för bestämmande av kontrapropositionen ånyo de båda återstående propositionerna, av vilka den under 2:o) angivna förklarades ha flertalets mening för sig. Sedan Jörn Svensson begärt votering beträffande kontrapropositionen upplästes och godkändes följande voteringsproposition;

Den som vill alt kammaren till kontraproposition i huvudvoteringen angående näringsulskottets hemslällan i belänkandel nr 32 antar reservationen av Ingvar Svanberg m. fl. röstar ja, den del ej vill rösiar nej.

Vinner nej har kammaren lill kontraproposition i nämnda votering antagit moiionen nr 2202 av Lars Werner m. fl.

Vid omröslning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat förja-propositionen. Då Jörn Svensson begärde rösträkning verkställdes votering med omröslningsapparai. Denna omröslning gav följande resultat:

Ja - 160

Nej - 11

Avstår - 127

1 enlighet härmed blev följande voleringsproposition uppläst och godkänd:

Den som vill all kammarert bifaller näringsulskottets hemslällan i betänkan-del nr 32 röstar ja, dert del ej vill rösiar nej. Vinner nej har kammaren bifallit reservationert av Ingvar Svanberg m. fl.

Vid omröslning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-proposilionen. Då Ingvar Svanberg begärde röslräkning verkställdes votering med omröslningsapparai. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 157 Nej - 144

§ 13 Föredrogs Civilutskottets betänkande

1978/79:28 med anledning av motioner om principer för ikraftträdande m.m. av vissa förordade ändringar i reglerna för energisparsiödet

102

Utskottets hemslällan bifölls.

§ 14 Ändring i bevissäkringslagen

Föredrogs skaiteutskottets belänkande 1978/79:40 med anledning av motion om ändring i bevissäkringslagen.

I detta betänkande behandlades motionen 1978/79:498 av Håkan Winberg (m) och Inger Lindquist (m), vari hemställts atl riksdagen hos regeringen begärde förslag om ändring i bevissäkringslagen så all

den endasl skulle tillämpas om skälig misstanke om brott förelåg,

beslut om säkringsälgärd endasl fick fallas av länsskatterätt.

Utskottet hemställde atl riksdagen skulle avslå moiionen 1978/79:498.

Reservation hade avgivits av Kurt Söderström (m) och Bo Lundgren (m) som ansett atl utskottet bort hemställa

atl riksdagen med anledning av moiionen 1978/79:498 hos regeringen begärde förslag till sådan ändring av bevissäkringslagen (1975:1027) all den i högre grad än nu tillgodosåg rättssäkerhetsintresset i skatteprocessen.

BO LUNDGREN (m):

Herr talman! Bevissäkringslagen för skatte- och avgiftsprocessen ger möjlighel all tillämpa de s. k. säkringsåtgärderna beslag, försegling och eftersökning. Beslut all använda dessa säkringsåtgärder kan i vissa fall fattas utan att någon kontakt har tagits med den som berörs av åtgärderna. Säkringsålgärden eftersökning får, när den utförs i privat utrymme, endasl beslutas av länsskatlerälten, medan de övriga säkringsåtgärderna får beslutas av granskningsledaren utan någon kontakt med länsskalterätten.

I motionen 1978/79:498 kräver motionärerna all bevissäkringslagen skall kunna tillämpas bara vid skälig misstanke om skattebrott och dessutom efter beslut av länsskaiteräli. Motiven för yrkandena i motionen baseras på synpunkten all rättssäkerheten i delta avseende måste förslärkas med tanke på atl den enskilde kan komma i kläm vid myndighetsutövning. De främsla motiven, som redovisas i motionen, är alt skalleprocessens regler bör så långl möjligt överensstämma med den allmänna processens regler. Etl sådani inträng hos den enskilde som kan bli aktuellt vid tillämpning av bevissäkringslagen bör endasl få förekomma vid misstanke om brott.

Skatteutskottets majoritet har motiverat sitt avslagsyrkande med all beslut enligl bevissäkringslagen måste fattas ulan dröjsmål. Man menar alltså atl detta all gå till länsskaileräli skulle medföra alltför långa dröjsmål. Men man kan verkligen ifrågasätta della, eftersom länsskatlerälten sammanträder så pass ofta all vederbörande granskningsledare, som har att utföra etl större arbete, rimligen bör kunna klara uppgiften att ha en sådan kontakt med länsskatlerälten att beslut kan fattas där. Man menaralt lagen i sig själv haren preventiv effekt. Självfallet är det en utgångspunkt för rätt myckel av vår lagsiiftning, och det är ganska bra. Men den preventiva effekten kan givetvis vara lika stark om man tillgodoser rättssäkerheten pä del sätt som föreslås i motionen.

Nr 120

Onsdagen den 4 april 1979

Ändring i bevissäkringslagen

103

Nr 120

Onsdagen den 4 april 1979

Ändring i bevissäkringslagen

Uiskoiismajoriteten säger slutligen i sitt betänkande över motionen au bevissäkringslagen hittills har tillämpats endast i ett ringa anlal fall och atl man inte kunnat finna all rättssäkerheten åsidosatts i någol av dessa fall. Del argumentet är egentligen ingel argument - just del faktum all man har tillämpat den i väldigt fä fall gör ju alt risken för etl missbruk varit tämligen liten. När del gäller att bedöma rättssäkerheten får man alltså ta hänsyn till vad som kan tänkas iniräffa,speciellt närdet gäller en relativt ny lagstiftning. Rättssäkerheten måste ges mycket stor vikt vid bedömningen av vilka åtgärder myndigheter kan vidta i olika sammanhang.

Herr lalman! Med delta yrkar jag bifall lill den reservation som de moderata ledamöterna har fogat lill utskottels betänkande.

OLLE WESTBERG i Hofors (s);

Herr talman! När del gäller yrkanderta i motion 498, som tillstyrkts av de moderata ledamöterna i ulskollel, vill jag börja med atl nämna atl samma yrkande avslogs av en helt enig riksdag så sent som i oktober månad 1978.

De skäl till avslag av motionärernas förslag som skatteutskollel vid flera tillfällen framfört, anser vi frän majoritetens sida alhjämi vara bärande. Skulle lagen endasl fä tillämpas om skälig misstanke om brott föreligger, skulle man gä ifrån hela meningen med bevissäkringslagen.

Enligt min uppfattning, som jag tror delas av övriga inom utskotlsmajoriteten, kan skälig misstanke om skattebrott endast undanlagsvis anses grundad ulan alt man har tillgång lill räkenskaper eller liknande handlingar.

Jag vill också lillägga atl om den som är föremål för granskning inte vill tillhandahålla det material som man ertligl lag är skyldig atl tillhandahålla, måste det finnas möjligheter för granskningsmannen att fä tillgång till det material som ligger till grund fördeklarationert. Det materialet skall ju visa atl deklarationen är rätt upprättad och att beskattningen därmed också blir riktig - och att man inte skall behöva misslänka att skattebrott föreligger.

Del är rikligt som Bo Lundgren sägeratl bevissäkringslagen har tillämpats i myckel ringa omfattning. Sedan den trädde i kraft 1975 rör det sig om ett drygt 70-lal fåll.

Men frän utskottsmajorilelen finner vi alt tillämpningen av lagen ej inneburit något åsidosättande av de granskades rällsäkerhelsinlressen, varför vi ej funnit atl det finns anledning till en ändring av lagens innehåll om rätt atl fatta beslut.

Herr talman! Jag yrkar bifall lill utskotiets hemställan.

104

BO LUNDGREN (m):

Herr talman! Jag vill till att börja med notera all de ändringar som föreslås i motionen är betingade av rättssäkerhetsskäl. Man kan även i fortsättningen använda sig av lagens möjligheter att säkra sådant material som behövs för skatte- och avgiftsprocessen, nämligen i de fall när enskild inle är beredd alt själv tillhandahålla det material som kan vara aktuellt. Del finns full

möjlighel - även om reservationen bifalles och man får en förstärkning av rättssäkerheten - atl vidta sådana åtgärder att man får tillgång till materialet i fråga.

Sedan säger majoriteten atl del är fel om denna lag bara kan tillämpas vid skälig misstanke om brott, därför alt man endast i ett fåtal fall kan hysa sådan misstanke. -Om man i dagsläget skall tillämpa lagen över huvud taget måste del rimligen finnas någon anledning till atl man gördel. Del kan inte och får inle vara så - det förutsätter jag - au man grundar en sådan undersökning på någon helt obestämd känsla, alt del är anledningen till atl man lillämpar lagen. Det måste finnas någon anledning för en granskningsledare atl tillämpa lagen. Motionärerna och vi reservanter menar att den anledningen skall vara så stark att man kan säga atl det finns skälig misstanke om brott.

Nr 120

Onsdagen den 4 april 1979

Ändring I bevissäkringslagen

Överiäggningen var härmed sluiad.

Proposiiioner gavs på bifall lill dels utskotiets hemslällan, dels reservationen av Kurt Söderström och Bo Lundgren, och förklarades den förra proposilionen vara med övervägandeja besvarad. Sedan Bo Lundgren begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller skatteutskottets hemslällart i betänkandet

nr 40 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen av Kurt Söderström och Bo

Lundgren.

Vid omröslning genom uppresning förklarades fiertalet av kammarens ledamöter ha röstat förja-propositionen. Då Bo Lundgren begärde röslräkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 241 Nej - 49

§ 15 Föredrogs Skatieulskoliels beiänkanden

1978/79:41 med anledning av motion om höjd tobaksskatt 1978/79:42 med anledning av motion om vissa skattelättnader för Norrlandsregionen

Kammaren biföll vad utskottet i dessa betänkanden hemställt.

105

Nr 120

Onsdagen den 4 april 1979

Vissa anslag m. m. inom utrikesdepartementets verksamhetsområde

§ 16 Vissa anslag m. m. inom utrikesdepartementets verksamhetsområde

Föredrogs utrikesutskottets betänkande 1978/79:26 med anledning av propositionen 1978/79:100 i vad avser vissa anslag m. m. för budgetåret 1979/80 inom utrikesdepartementels verksamhetsområde jämte moiioner.

ANDRE VICE TALMANNEN:

I fråga om delta betänkande hålles gemensam överiäggning för samtliga punkier. Under den gemensamma överläggningen får yrkanden framställas belräffande samtliga punkter i betänkandet.

I det följande redovisas endasl de punkter, vid vilka under överiäggningen framställts särskilda yrkanden.

Punkten /(Information om mellanfolkligt samarbete och utrikespolitiska frågor)

Regeringen hade i propositionen 1978/79:100 bil. 6 (utrikesdepartementet) vid punkten E3 föreslagit att riksdagen till Information om mellanfolkligt samarbete och utrikespolitiska frågor för budgetåret 1979/80 anvisade etl anslag av 3 950 000 kr.

Under anslaget i fråga beräknades statsbidrag till Utrikespolitiska institutet med 2 463 000 kr., till Svenska FN-förbundet med 1 185 000 kr., till Svenska UNlCEF-kommittén med 110 000 kr., lill Svenska sektionen av Internationella kvinnoförbundet för fred och frihet med 43 000 kr., till Svenska freds-och skiljedomsföreningen med 44 000 kr., lill Utrikespolitiska föreningarnas FN-förbund med 38 000 kr. och lill Svenska sektionen av Amnesiy International med 67 000 kr.

I delta sammanhang hade behandlats motionerna

1978/79:588 av Olof Palme m. n. (s), vari såviii nu var i fråga (yrkandel 6) hemställts alt riksdagen lill Bidrag lill information om internationell nedrustning (Utrikesdepartementet) för budgetåret 1979/80 anvisade ett reservationsanslag av 4 000 000 kr.,

1978/79:692 av Thorbjörn Fälldin m. fl. (c), vari såvitt nu var i fråga (yrkandena 3 och 4) hemställts

alt riksdagen hos regeringen skulle anhålla om ålgärder för alt möjliggöra översättning av fler av SIPRLs skrifter och publikationer lill svenska språket alt användas bl. a. av skolor och folkrörelser i deras informations- och opinionsbildande arbete,

atl riksdagen hos regeringen skulle anhålla om förslag lill hur folkrörelserna skulle stimuleras att delta i studier och debatt kring nedrustnings-och utvecklingsfrågor, bl. a. genom tillgäng till informationsmaterial.

106

1978/79:862 av Nils Hjorth (s), 1978/79:1212 av Evert Svensson (s).

1978/79:1768 av Rolf Hagel (apk) och Alf Lövenborg (apk), vari såviii nu var i fråga (yrkandena 4 och 5) hemställts

atl riksdagert beslutade au under punkt E 3 (Information om mellanfolkligt samarbete och utrikespolitiska frågor) anslå lill Svenska FN-förbundet 1 200 000 kr. och lill vardera Svenska sektionen av Internationella kvinnoförbundet för fred och frihet, Sveriges Fredsräd, Svenska freds- och skiljedomstolsföreningen. Utrikespolitiska föreningarnas FN-förbund. Svenska fredskommittén samt Kristna fredsrörelsen 100 000 kr.,

att riksdagen beslutade anhålla att regeringen framlade förslag om att belopp likvärdiga med dem som nu anslagils till information om utvecklingssamarbete skulle utgå till frivilligorganisationernas information om nedrustnings- och FN-frågor, saml

Nr 120

Onsdagen den 4 april 1979

Vissa anslag m. m. inom utrikesdepartementets verksamhetsområde

1978/79:1772 av Inger Lindquisi (m).

Utskottet hemställde

att riksdagen skulle avslå moiionen 1978/79:588, yrkandet 6, och motionen 1978/79:1212 angående ett nytt anslag för bidrag lill information om internationell nedrustning,

att riksdagen förklarade moiionen 1978/79:692, yrkandena 3 och 4, och moiionen 1978/79:1768, yrkandet 5, besvarade med vad ulskollel anfört,

alt riksdagen, med bifall till proposilionen 1978/79:100 och med avslag på motionen 1978/79:862, motionen 1978/79:1768,yrkandet 4,och moiionen 1978/79:1772, till Information om mellanfolkligt samarbete och utrikespolitiska frågor för budgetåret 1979/80 anvisade ett anslag av 3 950 000 kr.

Reservation hade avgivits

1. av Anna Lisa Lewén-Eliasson, Erik Adamsson, Sture Palm, Mats Hellström, Sture Ericson, Gertrud Sigurdsen och Axel Andersson (samtliga s) som ansetl att utskottet under 1 bon hemställa

alt riksdagen med bifall lill motionen 1978/79:588, yrkandel 6, och med avslag pä motionen 1978/79:1212 till Bidrag lill information om internationell nedrustning för budgetåret 1979/80 anvisade ett anslag av 4 000 000 kr.

Punkten 8 (Bidrag till Slockholms internationella fredsforskningsinstilut) Regeringen hade vid punkten E4 föreslagit alt riksdagen lill Bidrag lill

Slockholms internationella fredsforskningsinstilut (SIPRI) för budgetåret

1979/80 anvisade elt reservationsanslag av 7 030 000 kr.

1 delta sammanhang hade behandlals molionerna

1978/79:588 av Olof Palme m. fl. (s), vari såviti nu vari fråga (yrkandel 5) hemställts au riksdagen till Bidrag lill Stockholms internationella fredsforskningsinstilut (E4, Utrikesdepartementet) anvisade etl i förhållande lill regeringens förslag med 400 000 kr. förhöjt reservationsanslag av 7 430 000 kr..

107

Nr 120

Onsdagen den 4 april 1979

Vissa anslag m. m. Inom utrikesdepartementets verksamhetsområde

1978/79:692 av Thorbjörn Fälldin m. fl. (c), vari såviii nu var i fråga (yrkandel 2) hemställts att riksdagen till Stockholms internationella fredsforskningsinstitut för budgetåret 1979/80 anvisade etl i förhållande lill regeringens förslag med I milj. kr. förhöjt reservationsanslag om 8 030 000 kr.,

1978/79:1076 av Oswald Söderqvist m.fl. (vpk), vari hemställts all riksdagen beslutade att anslaget lill SIPRI i budgetpropositionen, bil. 6, punklen E4, fastställdes till 8 020 000 kr., samt

1978/79; 1210 av Sture Korpås (c) och Anna Eliasson (c), vari hemställtsalt riksdagen vid uppräkningen av bidraget lill Slockholms internationella fredsforskningsinstilut för budgetåret 1979/80 skulle anslå 150 000 kr. för automatisk dalabehandling.

Utskottet hemställde

att riksdagen, i anledningav proposilionen 1978/79:100samt med bifall till moiionen 1978/79:588, yrkandel 6, och med avslag pä motionen 1978/79:692, yrkandel 2, och 1978/79:1076, lill Bidrag lill Stockholms internationella fredsforskningsinstilut för budgeiårei 1979/80 anvisade etl reservationsanslag av 7 430 000 kr.,

att riksdagen skulle avslå moiionen 1978/79:1210.

Reservationer hade avgivits

2. av Allan Hernelius (m), Ingrid Sundberg (m), David Wirmark (fp) och
Gunvor Wallin (fp) som ansett atl utskottet under 1 bort hemställa

all riksdagen, med bifall lill proposilionen 1978/79:100 och med avslag pä moiionen 1978/79:588, yrkandet 6, moiionen 1978/79:692, yrkandet 2, och motionen 1978/79:1076, till Bidrag till Stockholms internationella fredsforskningsinstilut för budgetåret 1979/80 anvisade etl reservationsanslag av 7 030 000 kr.,

3. av förste vice talmannen Torsten Bengtson, Anna-Lisa Nilsson, Gunnel
Jonäng och Sture Korpås (samtliga c) som ansetl alt ulskollel bort hemstäl
la

att riksdagen, i anledning av proposilionen 1978/79:100 och moiionen 1978/79:692, såvitt nu var i fråga, saml med bifall lill yrkandet i moiionen 1978/79:1076 och med avslag på moiionen 1978/79:588, såvitt nu var i fråga, lill Bidrag till Stockholms internationella fredsforskningsinstilut för budgetåret 1979/80 anvisade ett reservationsanslag av 8 020 000 kr.,

alt riksdagen förklarade moiionen 1978/79:1210 besvarad med vad reservanterna anfört.

108

Punkten 9 (Vissa åtgärder för rusiningsbegränsning och kontroll) Regeringen hade vid punkten E 5 föreslagit atl riksdagen lill Vissa åtgärder

för rustningsbegränsning och kontroll för budgeiårei 1979/80 anvisade eu

förslagsanslag av 5 170 000 kr.

I della sainmanhang hade behandlals motionen 1978/79:588 av Olof Palme m. n. (s), vari såvitt nu var i fråga (yrkandet 4) hemställts all riksdagen lill Vissa älgärder för rusiningsbegränsning och kontroll (E 5, Utrikesdepartementet) för budgetåret 1979/80 anvisade ett i förhållande till regeringens förslag med 300 000 kr. förhöjt förslagsanslag av 5 470 000 kr.

Ulskollel hemsiällde

atl riksdagen, med bifall till proposilionen 1978/79:100 och med avslag på moiionen 1978/79:588, yrkandel 4, lill Vissa åtgärder för rusiningsbegränsning och kontroll för budgetåret 1979/80 anvisade ett förslagsanslag av 5 170 000 kr.

Nr 120

Onsdagen den 4 april 1979

Vissa anslag m. m. inom utrikesdepartementets verksamhetsområde

Reservation hade avgivits

4. av Anna Lisa Lewén-Eliasson, Erik Adamsson, Sture Palm, Mats Hellslröin, Sture Ericson, Gertrud Sigurdsen och Axel Andersson (samtliga s) som ansett att utskottet bort hemställa

all riksdagen, med anledningav propositionen 1978/79:100och med bifall lill moiionen 1978/79:588, yrkandel 4, till Vissa åtgärder för rustningsbegränsning och kontroll för budgetåret 1979/80 anvisade ett förslagsanslag av 5 470 000 kr.

ANNA LISA LEWÉN-ELIASSON (s):

Herr lalman! Milt inlägg i debatten om vissa anslag under utrikesdepartementets huvudtitel har som utgångspunkt den socialdemokratiska parlimotionen 588 om nedrustning. Som riksdagsarbetet kommit att utveckla sig i år tvingas vi emellertid att skjuta upp behandlingen av nedrusiningsarbetets innehåll och principiella uppläggning och nu la ställning endast till de delar som gäller vissa anslag.

Jag beklagar alt vi i utskottsarbetet och i kammaren inte har haft utrymme atl fortsätta diskussionen från förra året om nedrustningsfrågorna och nu mot bakgrund av erfarenheterna från FN:s extra generalförsamling förra året och den senaste utvecklingen av arbetet vid nedrustningskonferensen i Geneve.

I den av mig nämnda moiionen 588 hävdar vi all det internationella nedrustningsarbetet kommerall kräva än slörre insatser från svensk sida. Det är angeläget alt på olika sätt underiälta och förstärka arbetet. Långsiktig planering av verksamheten inriktad på samordning med t. ex. forskningen på berörda områden vill vi förorda. De ökade resursbehoven framgår klart dä man går igenom förestående nedmsiningsuppgifter. De förslag som vi har framlagt och motiveringen för dem får åter las upp igen dä den slutliga behandlingen av motionen sker. Redan nu kan vi dock notera atl den förstärkning av de personella resurserna vid den enhet inom utrikesdepartementets poliliska avdelning som handlägger nedrustningsfrågor som vi yrkade på i moiionen har kommit lill stånd efler det aU moUonen väcktes. Del hälsar vi naturiigtvis med tillfredsställelse.

Jag kan också konstatera alt den förstärkning av bidraget lill SIPRI,

109

Nr 120

Onsdagen den 4 april 1979

Vissa anslag m. m. inom utrikesdepartementets verksamhetsområde

Stockholms internationella fredsforskningsinstilut, med 400 000 kr. som vi föreslagit i motionen 588 har vunnit utskoltsmajoritelens stöd. SIPRI gör ett utomordentligt arbete och åtnjuter högt anseende och stor internationell respekt. Institutets amibilioner atl fullfölja arbetet bör underlättas genom detta förhöjda anslag.

Slutligen vill jag ta upp del av oss socialdemokrater reservationsvis framförda yrkandel om elt nytt anslag på 4 milj. kr. för bidrag till information om internationell nedrustning. Ett av de allra viktigaste resultaten av FN:s extra generalförsamling om nedrustning var atl man kom fram till alt grunden fören nedrustning måste vara en bestämd och upplyst folkopinion i varje land. En sådan opinion kommer inle fram och får inle tillräcklig förankring om inte information när ul lill de mänga människorna. Del gäller också 1 vårl land. Informationsbehoven är mänga i samhället, och utbuden av information är också talrika. För all få genomslagskraft i opinionsbildningen krävs del stor omsorg och mycken möda vid utformningen av material och val av kontaktvägar. Folkrörelserna är etl beprövat medel när det gäller att nå ul med information i vårl land. Studieförbunden, de fackliga organisationerna och de religiösa samfunden har vi nämnl som exempel på lämpliga kanaler för information.

Det har kommit att bli sä all några relativt små organisationer sedan mycket länge burit upp en väsentlig upplysningsverksamhet i vårt land när del gäller fredsfrågorna. Jag tänker främst pä Svenska sektionen av Internationella kvinnoförbundet för fred och frihet saml Svenska freds- och skiljedomsföreningen. De har haft blygsamma resurser men ändå nått goda resultat. Den s. k. folkriksdagen, som bars upp av bl. a. dessa organisationer, visade hur opinionsbildningen kan påverkas av föreningar av det här slaget men hur den också kan komma all utvecklas, om man erbjuder organisationerna bältre resurser.

Ett annat exempel som jag vill peka på är information om u-länderna och om bistånd, en information som understöds av staten men handläggs självständigt av de deltagande folkrörelserna och som utan tvekan ärett bevis för atl man når ut med sitt budskap, om man har tillräckliga resurser.

På förekommen anledning vill jag säga alt den samordning av informationen som det talas om i ulskotlsbetänkandel och som vi tagit upp tidigare inte äravsedd atl pä något sätt leda lill atl etl nytt organ lar över den beredning som nu sker i samverkan med de deltagande folkrörelserna när del gäller bislåndsinformationen. Vad vi talarom äratt utrikesministern måsle känna etl ansvar för och delta i en allmän samordning av den information som gäller utrikespolitik och internationella frågor och verka för atl information från de mycket värdefulla källor, som ulan tvivel finns i utrikesdepartementet, utrikespolitiska institutet osv., också när ut till människorna. Etl samordningsarbete här måste eftersträvas. Jag tror all folkrörelserna är myckel beredvilliga alt ställa upp och vara referensgrupper när del gäller sådan samordningsverksamhet.

Ingen vill väl bestrida all vi måste göra svenska folkel mer kunnigt om de internationella problem som ligger bakom de ständigt ökande ruslningskosl-

naderna i världen. Vår egen utrikes- och säkerhetspolitik förOänar verkligen att studeras och påverkas av folket. Den är den viktigaste basen för det svenska nedruslningsarbetet. Många goda krafter slår beredda alt la falt i en sådan informationsuppgift. Och det anslag som vi föreslär är verkligen, i jämförelse med de belopp som ställs lill förfogande för olika typer av opinionsbildning i samhället pä andra områden, ingalunda särskilt stort.

Med delta villjag yrka bifall till reservationerna 1 och 4 och i övrigt bifall till uirikesutskolieis hemslällan.

Nr 120

Onsdagen den 4 april 1979

Vissa anslag m. m. inom utrikesdepartementets verksamhetsområde

STURE ERICSON (s):

Herr talman! Den socialdemokratiska parlimotionen 588, som är en framskrivning av Oolärels partimotion 1977/78:423, måste läsas i etl sammanhang. Del finns etl logiskt samband mellan de olika yrkanden som framförs i moiionen. Därför har vi socialdemokrater i utskottet motsatt oss all yrkandena 1 och 2 skjuts till hösien och bryts loss från de anslagsyrkanden som är kopplade lill dem. Men den borgerliga ulskottsmajoriteten har valt alt nu i vår avstyrka anslagskraven för atl sedan i höst ta upp vad som lill stor del är motiveringar för dessa anslagskrav.

Motionert 588 tecknar den aktuella bakgrunden till dagsläget i de internationella nedrustningsförhandlingarna. FN:s extra generalförsamling kring nedrustningsfrågorna innebar i vissa avseenden en ny avstamp för del internationella förhandlingsarbetet. Framför allt innebar den extra generalförsamlingen atl flera stater pä allvar började intressera sig för dessa frågor inom FN. Del är exempelvis etl betydelsefullt framsteg att Kina och Frankrike nu engagerar sig i förhandlingarna. Som en efterdyning av den extra generalförsamlingen blev höstens ordinarie generalförsamling ovanligt hårt arbetsbelaslad i det utskott som behandlade nedrustningsfrågorna-och del ärju någonting positivt.

Försöker man bedöma det konkrela förhandlingsläget, måste man hela liden hålla i minnet del mycket direkta sambandet med de allmänna relationerna mellan stormakterna och deras resp. säkerhelsallianser. En ny överenskommelse som begränsar de strategiska kärnvapensystemen, SALT II, tycks vara i huvudsak klar, och det avgörande är nu när del passar ledarna i Washington och Moskva atl ta de sista initiativen.

Närmast i prioritet är ett avtal om fullständigt provstopp, och i tredje hand tycks ett avtal om de kemiska vapnen komma. De två senare frågorna står pä dagordningen för den nu utvidgade permanenta nedrustningskonferensen i Geneve. Tyvärr har den under vårens session kört fast i diskussioner om procedurfrägor, agenda och arbetsprogram. Samtidigt pågår del nu en betydande upplrappning av rustningarna inom både NATO och Warszawa-pakten. Totalbilden av rustningslägel blir därför allt annat än ljus.

Den socialdemokraliska moiionen behandlar vidare läget i Europa och pekar på möjliga svenska initiativ. Internationellt har intresset för s. k. förtroendeskapande ålgärder ökat pä senare lid. Sverige skulle inom ramen för såväl ESK som MBFR-förhandlingarna i Wien kunna visa slörre aktivitet.

Ill

Nr 120

Onsdagen den 4 april 1979

Vissa anslag m. m. inom utrikesdepartementets verksamhetsområde

112

Tyvärr tycks Sverige inle komma med i den FN-studie om regional nedrustning som beslutades av generalförsamlingen i höstas på belgiskt initiativ. Våra förhandlare har kanske i alltför hög grad koncentrerat sig på de globala nedrustningsfrågorna och låtit de regionala frågorna komma i andra hand. Del är naturligtvis en avvägning som kan diskuteras.

Vi har i moiionen föreslagit en förstärkning av UD:s resurser för alt klarade ökade arbetsuppgifterna pä nedruslningsområdet under de närmasie åren. Den förstärkningen har nu snabbt beslutats inom departementet, och det är vi myckel nöjda med.

Vi harockså föreslagit ökade anslag till FOA. Vi vill ge ytteriigare 300 000 kr. till internprogrammel T 3 Vetenskaplig underiagsverksamhel. Den borgeriiga utskottsmajorilelen avvisar det förslaget med hänvisning lill "rådande ansträngda budgetläge". Samma partier som nu vill spara 300 000 kr. på det vetenskapliga underlaget för våra nedruslningsförhandlare har sedan de kom i regeringsställning slösat bort hundratals miljoner kronor på etl krigsflygplan som aldrig kommer alt byggas. I del sammanhanget var tydligen budgetläget mindre ansträngt.

Del är av vikt alt FOA:s förmåga atl bistå nedrustningsdelegalionen kan upprätthållas på en hög nivå. Anslagshöjningen bör ses i samband med de önskemål som framförs i moiionen om en strategi för de svenska insatserna i det internationella nedruslningsarbetet på längre sikt. En sådan strategi bör bli styrande för forsknings- och utredningsarbetet på nedruslningsområdet. Del lar lid och krävs en permanent organisation om man vill bygga upp kompetens pä detta område. Våra förhandlares förmåga att påverka arbetet vid konferensen i Geneve och i FN bygger i hög grad på att sådan kompetens flnns hos våra vetenskapliga rådgivare inom de grupper som förbereder svenska förhandlingsiniliativ.

Bortsett från det seismiska observatoriet i Hagfors har den vetenskapliga kompetensen inom den svenska nedrustningsdelegationen i huvudsak uppstått som s. k. spin-off frän forskning som utförts inom FOA för andra ändamål. Om försvarsplaneringen inriktas på all angrepp mol Sverige med ABC-vapen bedöms som osannolika och skyddsforskningen mot sädana angrepp därför prioriteras ned, kan "vila fläckar" i kompetensen på området uppstå. Därmed blir det också mindre underlag för nedrustningsdelegalionen. En fortsatt hög svensk ambitionsnivå vid de internationella nedrusl-ningsförhandlingarna kräver atl kompetensen inom ABC-omrädel inle försvagas. Vad som hittills har varit försvarsforskning bör därför få fortsätta som fredsforskning. Det krävs en mer långsiktig planering av våra insatser vid nedrustningsförhandlingarna.

Delta kan också komma alt kräva fleråriga forskningsinsatser pä områden som konventionella vapen, internationell vapenhandel, satellilkrigföring och submarin krigföring samt när det gäller olika kontrollmetoder. Det vore också önskvärt med elt ökat samarbete med den freds- och konfliktforskning som håller pä att växa fram vid universiteten i Uppsala, Göteborg och Lund. Dessutom bör man ta sikte pä en samordning av utredningsresurserna i den nordiska gruppen och etl vidgat samarbete med gruppen.

Man kan konstalera all den vidgade förhandlingsverksamhelen när det gäller nedrustningsfrågor kommer alt kräva all denna mindre än hittills bedrivs på ad hoc-basis. Det är viktigt all vi får en strategi som blir styrande för forskningsverksamheten.

Jag yrkar bifall till reservationen 4.

INGRID SUNDBERG (m);

Herr lalman! De reservationer som fogats lill utrikesutskottets belänkande nr 26 behandlar huvudsakligen frågor om information angående mellanfolkligt samarbete och utrikespolitik. Dessa frågor är viktiga och reservationerna berör inle heller angelägenheten av sådan information utan ger ultryck för olika uppfattningar om anslagsfördelningen.

Information i utrikespolitiska frågor bedrivs av elt myckel slorl antal olika organisationer. Ulrikesutskouet har också flera gånger påpekat hur betydelsefullt del är med sådan information och har också ansetl del angelägel att den byggs ut. Spridningen på olika organ har emellertid gjort del angeläget med en översyn av informationsverksamheten och en sådan har verkställts. Resultatet av denna lades fram förra året. Syftei var atl fä kartlagt inriktning, omfattning och spridningseffekt av den informationsverksamhet som främst frivilligorganisalionerna bedriver.

Av tradition har utrikespolitiken i värt land förts i enighetens tecken. Vårl land har också gagnats av denna enighet, och det har varit och är av största betydelse att vår utrikespolitik ligger fast och atl väriden i övrigt är medveten om var Sverige står i olika poliliska frågor och all svängningar och meningsmotsättningar undviks. Del är emellertid nödvändigt alt denna vår politik är väl förankrad hos värt folk. Okunnighet om bakgrunden till våra utrikespolitiska ställningstaganden kan minska förtroendet för den förda politiken. Del är därför nödvändigt att informationsverksamheten når ut till var och en, och ingen myndighet kan bältre än de enskilda organisaiionerna svara för en sådan läckande informationsverksamhet. Särskilt gäller detta informationen pä nedruslningsområdet. Det är därför naturiigt atl utskottet funnit del angelägel all informationen om nedrustningsfrågorna skall prioriteras i det utrikespolitiska informationsarbetet.

Den utredning om informationen som jag tidigare nämnde har granskat förslagel frän biständsulredningen om inrättandet av en allmän beredning för information i internationella och utrikespolitiska frågor och föreslår att de olika organisationerna skall höras före elt beslut. Remissinstanserna har ställt sig positiva lill förslagel och del gör också utrikesutskottet när del gäller inrättandet av en särskild allmän beredning för information i internationella och utrikespolitiska frågor.

Utskottet utgår ifrån alt regeringen i sitt förulskickade samråd med berörda organisationer eftersträvar att med lämpliga ålgärder intensifiera och förstärka informationen även kring internationell nedrustning och avspänning.

Nu har socialdemokraterna föreslagit en ökning av anslaget till information om internationell nedrustning med 4 milj. kr. Utskottsmajorilelen har inle tillstyrkt detta önskemål, bl. a. mol bakgrund av vad jag lidigare här har

8 Riksdagens protokoll 1978/79:120-121

Nr 120

Onsdagen den 4 april 1979

Vissa anslag m. m. Inom utrikesdepartementets verksamhetsområde

113

Nr 120

Onsdagen den 4 april 1979

Vissa anslag m. m. inom utrikesdepartementets verksamhetsområde

114

nämnt. Utskotiets inställning till socialdemokraternas framställning är inle grundad på oförståelse för värdet av informationen som sådan, vilket klart framgår av utskottsmajoritetens skrivning.

Redan i dag sker en i många fall intensiv information om just nedruslningsarbetet. En stor del av anslagen över E 3 går till informationsverksamhet på nedruslningsområdet.

De frivilliga organisationerna var också representerade vid FN:s särskilda generalförsamling om nedrustning. De har efter denna gett ul skrifter och anordnat konferenser och möten av olika slag. UD utdelade förra året 150 000 kr. lill särskild information om nedrustningskonferensen. SIDA har gett ul pengarför information om bl. a. förhållandel nedrustning-utveckling. Vidare har en rad bidrag utgått från anslaget B 5 Övriga nationella organisaiioner. Kyrkans u-vecka hade i år liksom förra året nedrustning som huvudtema. Verksamheten nådde hundratusentals församlingsmedlemmar och gavs stort utrymme i press och övriga massmedia. Den fick emellertid slagsida genom att den sammankopplade svensk försvarsberedskap med värt internationella nedruslningsarbeie.

Till Sture Ericson vill jag säga all del lorde vara omöjligt för våra organisationer att göra av med ytteriigare 4 milj. kr. pä nedruslningsinfor-malion. Det fordrar nämligen både administrativa resurser och ett informationsbehov som ännu inle är förefintligt.

Del får inte vara sä, att det bara för all ett ändamål är angeläget - och det är nedrustningsfrågorna för oss som arbelar med dem - resulterar i orealistiska framställningar som inle kan genomföras. Del kan nämligen få motsatt verkan. Även information bör ha ett visst mätt av kvalitet för all få etl positivt gensvar.

Herr talman! Såväl socialdemokraterna som centern och vpk har föreslagit en höjning av anslaget lill SIPRI med varierande belopp. SIPRI är ett internationellt forskningsinstitut som funnits i etl tiotal är och som är högt uppskattat i både öst och väst. SIPRLs årsbok har blivit något av en bibel i nedrustningssammanhang, och hänvisningar till forskningsresultat från SIPRLs verksamhel förekommer ofta i inlägg i internationella organ av representanter från olika länder. SIPRI är i sitt forskningsarbete helt oberoende av Sverige och svenska myndigheter, men man är beroende av riksdagen för det ekonomiska underlaget för verksamheien. Del är alltså angeläget att SIPRI ges goda arbetsmöjligheter. I reservationen 2 har folkpartiets och moderaternas ledamöter i utrikesutskottet ansetl att sä är fallet utan att anslaget höjs utöver budgelproposilionens förslag. Socialdemokraterna - i del här fallet utskottsmajorilelen - och centerns ledamöter har däremot föreslagit ytterligare höjningar.

Nalurliglvis är det lätt att säga: Ju mer pengar vi ger till SIPRI, desto bältre forskningsmöjligheter får institutet. Men atl så inle är fallet har utskottet fält klart för sig genom föredragningar i ulskollel saml genom alt ta del av SIPRLs årsredovisning och pelila lill utrikesdepartementet. Av petitan framgåratl för budgetåren 1976/77 och 1977/78 finns etl överskott pä över 1 milj. kr. Litet mer än hälften av della belopp beräknas i petitan kunna komma alt användas

under nu pågående budgetår. Men pä institutet säger man all den ekonomiska situationen var ovänlat god den 1 juli 1978.

SIPRI gör ett utomordentligt arbeie trots atl man har vissa svårigheter. Svårigheterna ligger bl. a. i all kunna förbruka pengarna, eftersom man har problem med all rekrytera forskare av den kvalitet som SIPRI eftersträvar. Detta beror bl. a. pä all de löner som utbetalas efter skatt i värt land på intet sätt kan jämföras med de löner som forskarna får i andra länder.

Vidare har SIPRI haft svårigheter med facket beträffande laglighelen i konlraklsanställning, men denna fråga är nu löst. Vakanser finns emellertid kvar, och man ser inle alltför ljust på möjligheten all kunna besätta alla vakanser. Det är med andra ord orealistiskt atl tro att det skall bli möjligt atl göra av med det överskott som nu finns. På en fråga i utskottet svarade SIPRLs representant alt det var bra att ha en fond. Sä som anslagsbevillning-en lill SIPRI är upplagd skall den emellertid läcka verksamheien, men inle ligga till grund för en fond. Folkpartiets ledamöter liksom Allan Hernelius och jag har därför biträtt propositionens förslag, som ger SIPRI etl med 435 000 kr. ökat anslag. Värt förslag framförs i reservationen 2.

Så några ord om de socialdemokratiska ledamöternas reservation nr 4. Reservanterna vill häröka anslaget till FOA med 300 000 kr. Regeringen häri budgetpropositionen föreslagit en ökning med 432 000 kr., varav nära hälften kan räknas som en direkt förstärkning av FOA:s vetenskapliga verksamhel och ämnad för FOA:s utredningskapacitet pä nedruslningsområdet.

Utskottet anser att detta belopp är lillräckligl, men betonar atl i den händelse FOA behöver mer pengar på grund av utvecklingen inom nedruslningsförhandlingarna förutsätts alt regeringen kan pröva en förstärkning.

Socialdemokraternas förslag förefaller vara grundat pä en övertygelse om att del skall hända åtskilligt på nedruslningsområdet som skulle ställa helt oväntade krav pä nya medel förFOA:sunderiagsarbete. Tyvärr serdet inte ut att bli så. Inle heller verkar del sä när man läser den socialdemokraliska moiionen 588 eller lyssnar till Sture Ericson här.

De pågående SALT-förhandlingarna lägger sin förlamande hand över en stor del av verksamheien, och del finns ingen möjlighet att tänka sig atl elt provstoppsavtal skulle kunna realiseras förrän SALT-förhandlingarna är slutförda.

Sverige har i nedrustningsförhandlingarna, oberoende av vad som sägs i den socialdemokraliska moiionen en position som vi skall vara glada över och inte försöka all nedvärdera. Våra insatser överstiger vida vad som kunde förväntas av etl land av vår storlek.

Den socialdemokratiska motionen andas ett missnöje med verksamheten vid CD i Geneve som är minst sagt förvånande, också med hänsyn lill att Sture Ericson som medlem av delegationen haft stora möjligheter att följa vad som sker och därför borde besitta en viss kunskap om del. Kravel atl det skall utformas en svensk strategi och etl handlingsprogram för insatserna vid de internationella nedruslningsförhandlingarna tyder inle på del. Del är kanske återigen ett utslag av det socialdemokraliska väridssamvetet.

Nr 120

Onsdagen den 4 april 1979

Vissa anslag m. m. inom utrikesdepartementets verksamhetsområde

115

Nr 120

Onsdagen den 4 april 1979

Vissa anslag m. m. Inom utrikesdepartementets verksamhetsområde

1 verkligheten kan visseriigen socialdemokraterna byta uppfattning överen natt på grund av vad som händer i en stad i USA. Men jag kan försäkra Sture Ericson all amerikanarna inle byter uppfattning när det gäller nedruslningsarbetet, hur många strategier och handlingsprogram Sverige än gör upp. Nedrustningsålgärderna - den faktiska reduceringen av vapenproduktion och förbandsläggning av krigsmateriel - måsle påbörjas av supermakterna.

Från vår sida fordras smidighet och fiexibilitel och definitivt inte någon uppbindning till i förväg uppgjorda handlingsprogram. Detsamma gäller expertarbetel. Just vår beredskap och vår vetenskapliga skicklighet gör alt vi kan stå lill Oänst med undersökningar som plötsligt kan påkallas av del aktuella förhandlingsläget. Däri ligger vår styrka - inle i några i förväg utarbetade långsiktiga strategier. Dessutom kan kammarens ledamöter genom motionsrätten i så fall väcka konkreta förslag i riksdagen.

Herr lalman! Låt oss inte hysa misstro mot de svenska insatser som i dag görs i nedruslningsarbetet. I händelse atl ett provstoppsavtal skulle komma till stånd kan vi i Sverige vara väl förberedda - och vi är det också - när det gäller alt uppfylla värt erbjudande om ett datacentrum för seismologiska undersökningar.

Enligl vad jag har inhämtat kommer Sverige alt inbjuda representanter frän CD-länderna till Sverige för att demonstrera värt kunnande och våra möjligheter i detta avseende. Till detta finns det pengar.

På område efter område har Sverige verkat aklivi, och vi kommer atl göra del också i fortsättningen. Jag kan trösta Sture Ericson med att säga all vi liksom hittills inle skall förtrollas i våra ansträngningar.

Herr talman! Jag ber att få yrka bifall till utskotlels förslag på alla punkier utom p. 8, därjag yrkar bifall till reservationen 2.

116

ANNA LISA LEWÉN-ELIASSON (s) kort genmäle:

Herr talman! Till Ingrid Sundberg vill jag säga alt vår motion om nedruslningsarbetet inte skall tolkas som någon misstro mol de svenska ansträngningarna. Men det hindrar inle alt vi kan ha olika idéer och framföra olika förslag om hur dessa nedruslningsförhandlingar skall kunna stärkas. Dessutom möter oss ständigt nya uppgifter, och del är föratt kunna ta itu med dem på etl effektivare sätt som vi diskuterar dessa frågor. Som jag inledningsvis sade i mitt anförande ärdet ganska svårt atl, utan alt gä in pade olika nedrustningsproblem som aktualiseras i motionen, argumentera förden institutionella ramen. Det känns pä något sätt meningslöst, men våra tankegångar framgår i moiionen.

Anledningen lill alt jag begärde ordet var atl Ingrid Sundberg log upp frågan om informationsanslagei. Jag haren bestämd känsla av att vi. om vi tänker tillbaka på olika diskussioner om information i della hus, kan konstatera all anspråk pä slalliga pengar lill information ständigt har mötts av motstånd från moderata samlingspartiet. Därför förvånar mig inte moderaternas motstånd nu mol della anslag.

Jag hävdar atl samhället, om våra folkrörelser och stora organisaiioner med

brett medborgardellagande skall användas som medier och kanaler för sådan här information, också får vara berett alt skjuta lill pengar. Samhället måste lämna sitt stöd lill skrifter, böcker, studiemaleriel och kurser om och kring nedrustningsfrågor saml bereda människor möjligheter alt della i sådan verksamhel. Annars går det aldrig alt åsiadkomma det breda dellagande som är nödvändigt. Dessa 4 milj. kr. är alltså inte sä mycket pengar om man ser frågan i del perspektivet.

Jag tror del är viktigt atl det sker någonting myckel snart. Nedrustningsfrågorna stod i centrum för allas iniresse genom de aktiviteter som ägde rum 1978. Del är naluriiglvis den slämning som då rådde och de grundläggande kunskaper som inhämiades som vi nu skall ulnyllja. Därför beklagar jag i hög grad atl vi möter motstånd i den här frågan.

Nr 120

Onsdagen den 4 april 1979

Vissa anslag m. m. Inom utrikesdepartementets verksamhetsområde

STURE ERICSON (s) kort genmäle:

Herr talman! Det förefaller som om Ingrid Sundberg för regeringens talan i den här frågan. Del finns nämligen ingen folkpartist upptagen på talarlistan. Hela hennes argumentation är en advokatyr för regeringens linje. Vi är mer vana vid all från moderat häll fä höra anföranden med krav på mer pengar till krigsmakten.

När nu Ingrid Sundberg försöker ge oss lugnande besked om att allting skall skötas minsl lika bra och duktigt som under den socialdemokratiska regeringens tid, kan man med viss rätt ifrågasätta om det verkligen är möjligl med de resurser som ställs till förfogande. Delar ingen stor anslagshöjning vi har föreslagit, men den skulle bidra lill all behålla kompelens.

Ingrid Sundberg refererar till föredragningar i utskottet, och det kan också jag göra. De som sysslar med denna verksamhel lalar om en myckel kraftig svacka under tre lill fyra år framåt. Del är bekymmer med att under den perioden leverera kunskapsunderiag i tillräcklig utsträckning. Jag skulle kunna referera andra liknande uttalanden.

Värt resonemang är myckel enkelt. Vi behöver agera mer långsiktigt.

Skall vi svenskar ta initiativ, tar del år att få fram underlaget härför. Vi behöver också ha en kompelens, så alt vi har experter lill hands när del händer saker och ling. När vi skall reagera på andras initiativ, måste vi ha kunnigt folk som är inlästa på det hela, som själva har forskat inom området, som känner experterna i andra tänder osv. Detta åstadkommer man inle över en natt, ulan här krävs all man har en kompetens.

Genom omorganisationer och omprioriteringar häller vi pä alt förlora en sådan kompetens på vissa områden. Där menar jag att vi i första hand skall se till alt vi har en långsiktig strategi, så all vi vel vad vi själva vill göra, vilka initiativ vi själva vill ta och vilka områden vi själva vill prioritera. Dessutom' skall vi ha en kompetens som gör atl vi kan gå in och reagera på andras initiativ. För atl något så när behålla den kompetensen behövs dessa 300 000 kr. nästa budgetår. Sedan är del möjligl atl den plan för etl mer långsiktigt handlande som vi vill ha kommer all kräva ytterligare resurser i framliden.

Jag är litet bekymrad över att moderaierna nu ställer upp och lämnar oss

117

Nr 120

Onsdagen den 4 april 1979

Vissa anslag m. m. inom utrikesdepartementets verksamhetsområde

dessa försäkringar. Jag hade verkligen hoppats att någon folkpartist skulle göra del. Moderaterna har inte något renommerande förflutet på della område.

INGRID SUNDBERG (m) kort genmäle:

Herr talman! Låt mig först bemöta Sture Ericson. Om vi moderater inte har någol vidare renommé, får Sture Ericson skylla på mig, eftersom jag är moderaternas representant i nedrustningsförhandlingarna. Det ryktet skall jag inte yttra mig om.

Jag vill först erinra om att av utskottet och i budgetpropositionen har föreslagits en ökning såväl när det gäller SIPRI som när det gäller FOA;s verksamhel. Sture Ericsons tal om bristande kompelens rimmar illa med Anna Lisa Lewén-Eliassons yttrande, som gav ett intryck av mer kunskap. Sture Ericson borde vela att i den förberedande konferensen lill den stora konferensen om inhumana vapen sitter i dag i Geneve svenska experter och vetenskapsmän och förhandlar. De har internationellt sett ett sådani rykte att länder i både öst och väst har vänt sig till dem och begärt hjälp med utredningar.

Denna flexibilitet och förmåga alt snabbi kunna stå lill förfogande tog jag upp i milt anförande. Jag ansåg att kravel på flexibilitet inte är förenligt med del socialdemokraliska förslaget om en långtgående strategi och etl fast handlingsprogram.

Försvarsanslaget skall vi diskutera en annan gång. När det i övrigt gäller alt moderaterna och folkpartiet har varit eniga i dessa frågor vill jag erinra om alt del mot bakgrund av kammarens arbetsbelastning har ansetts önskvärt all partirepresentanler som lycker lika inle nödvändigtvis måsle uppträda båda.

Jag håller helt med Anna Lisa Lewén-Eliasson om angelägenheten av att ökningen av informationen snabbt kommer i gång. Jag vill erinra om att det i den av utrikesutskottet ännu inle behandlade proposilionen 113 talas om elt samråd med organisaiionerna. Efter vad vi har anat i ulskollel har delta samråd avsetts starta just för all åstadkomma de förstärkningar som Anna Lisa Lewén-Eliasson eftersträvar.

När jag lyssnade på Sture Ericsons senaste inlägg fick jag en känsla av han i viss mån blandar samman fredsforskning och vetenskaplig expertis att stå till förfogande då det gäller nedrustningsarbetet.

118

STURE ERICSON (s) kort genmäle;

Herr talman! Del där sista begrep jag inle alls. Jag tror alt Ingrid Sundberg skall fundera över vad hon sade.

Flexibilitet skulle stå i motsats till en långsiktig strategi, sade Ingrid Sundberg. Del är precis raka motsatsen. Del behövs en långsiktig strategi. Det behövs åratal av forskningsinsatser för alt ta fram initiativ, för att nyskapa på det här området. Samtidigt behövs det en bred kompelens för atl kunna reagera på andra staters iniiialiv i nedrustningsförhartdlingarna.

Fiexibilitel, strategi och handlingsprogram är i stort sett samma sak. Del är

lydligen där Ingrid Sundberg har tänkt fel. Men del här får vi kanske tillfälle atl diskutera litet grundligare i höst.

Vad det nu gäller på kort sikt är 300 000 kr. Ull FOA för nästa budgetär. Representanter för FOA harju talat om inför utskottet att vi får en myckel kraftig svacka under tre lill fyra år framåt. Del är elt bekymmer under den perioden att kunna leverera kunskapsmaterial i tillräcklig utsträckning.

Elt av motiven till att vi vill lägga pä några hundra tusen kronorär alltså atl vi vill undvika den svackan. Vi vill satsa dessa pengar för alt undvika au försvaga underlagsmaterialet förvara förhandlare. Det är nämligen underde närmasie tre lill fyra åren som vi pä det här speciella områdei behöver expertis.

Nr 120

Onsdagen den 4 april 1979

Vissa anslag m. m. Inom utrikesdepartementets verksamhetsområde

ANNA LISA LEWÉN-ELIASSON (s) kort genmäle:

Herr talman! Jag tycker att jag gör vissa framsteg när del gäller all övertyga Ingrid Sundberg. Hon säger nu all ändamålet för anslaget - informationen -är myckel viktigt, och hon säger alt hon tror pä samråd. Då kan jag bara inte förstå varför hon inte drar den logiska slutsatsen all det behövs medel för atl föra ut informationen och utnyttja samrådet. De pengar som nu finns är alldeles för obetydliga för att vi skall kunna få till stånd någon effektiv information.

Sedan vill jag lägga till som min egen uppfatining om det utredningsarbete som nu pågår, bl. a. i kommundepartementet, att del inte är alldeles klart atl del leder lill det resultat som Ingrid Sundberg och för all del jag också hoppas på.

Under de senasie dagarna är det flera som har vänt sig till mig med oro för alt del inie skall komma till stånd några informationsinsatser. Inle minsl har de organisationer hön av sig som just har varit inställda på att få sätta i gäng en utrikespolitisk information, inriktad bl. a. pä nedrustning.

Eftersom jag inte nämnde någonting om SIPRI förra gängen vill jag fästa uppmärksamheten pä all SIPRLs eget anslagsäskande var högre än det belopp som nu tillstyrks.

Dessutom har man, som Ingrid Sundberg myckel riktigt sade, haft en svacka i verksamheien därför alt man har haft svårigheter med anställningsformer, avtal och sådant. Del har man nu övervunnit. Men vi har fått väl klan för oss i utskottet alt varje person som knyts till SIPRI är dyr. För att kunna skaffa kompetent folk måste man naturligtvis förfoga över tillräckliga medel. Dessutom finns del ju ett ständigt behov av skrifter med översättningar och populariseringar av institutets rapporter.

Jag är övertygad om att de pengar som vi föreslär kommer all väl utnyttjas.

INGRID SUNDBERG (m) kort genmäle;

Herr lalman! Själva samrådet kostar inte så mycket pengar, Anna Lisa Lewén-Eliasson. Del torde finnas medel i budgeten till det. När det gäller era 4 miljoner, som det är fråga om att fördela på organisationerna, har vi från vår sida uttryckt uppfattningen dels all dessa inte har möjlighel att tillgodogöra

119

Nr 120

Onsdagen den 4 april 1979

Vissa anslag m. m. inom utrikesdepartementets verksamhetsområde

sig pengarna, dels att arbete pågår om hur informationen i övrigi skall organiseras i framliden. Den departementspromemoria som framlades förra året har också resulterat bl. a. i en form av standardisering av ansökningar.

Vad beträffar FOA och den vetenskapliga kompetensen vill jag först säga lill Sture Ericson all vi har lydligen olika uppfatining om strategi och åratal av forskningsarbete. Strategi är för mig någol framåtsyftande, där man följer en i förväg fastlagd plan. Våra experter i nedruslningsarbetet har betonat, vilket Sture Ericson själv gjorde, nödvändigheten av att de på initiativ som tagits av andra nationer- kanske oväntade - kan ställa sill vetenskapliga kunnande till förfogande. Då hjälper det inle myckel med lidigare strategier.

Sedan tillbaka till SIPRI. Det är alldeles riktigt att SIPRI sade atl de har varit nere i en svacka. Däremot har Anna Lisa Lewén-Eliassort och jag inle samma uppfatining när del gäller huruvida SIPRI har kommit ur denna svacka. Svårigheten att rekrytera personal kvarstår nämligen - bl. a. redogjordes för ovilligheten hos kvalitativt högtstående forskare alt hålla lill godo med de löner man kan erbjuda. Men när del gäller de medel man hade lill förfogande - del var fråga om överskottsmedel - sades del ju på en direkt fråga, vilket Anna Lisa Lewén-Eliasson kanske erinrar sig, att man kunde använda dem lill en fond, för del vore bra alt ha.

Jag sade i mitt anförande att anslagsgivningen lill SIPRI irtte är avsedd all byggas upp i form av en fond. I övrigt irorjag atl vi är helt överens om värdet av det arbete som SIPRI utför och även att SIPRI skall ges goda arbetsmöjligheter. Men det har frän folkpartiets och vår sida föreslagits en ökning av medlen när del gäller FOA, och vi anser att för SIPRI skall de överskottsmedel som finns kunna medföra all verksamheten kan fortgå i samma högkvalilativa form som den gjort hittills.

120

OSWALD SÖDERQVIST (vpk):

Herr lalman! Vpk har nu liksom lidigare är i en motion föreslagit ökade anslag lill fredsforskning och arbete med nedrustningsfrågor. Den del som behandlas här i dag och som kommer upp i delta belänkande är anslaget lill SIPRI, och det har berörts ganska grundligt i de föregående anförandena.

SIPRLs verksamhet som är sä välkänd och dess insatser som är så väldokumenterade behöver jag inle närmare redogöra för. För atl denna verksamhel skall kunna fortsätta och helst utvidgas behövs det emellertid ökade anslag, det är en självklarhet. Institutet har i sina äskanden begärt ett anslag pä 8 020 000 kr. för nästa budgetär. Det bantades i budgetpropositionen till 7 030 000 kr., vilket betyder alt den begärda ökningen minskades med ungefår två tredjedelar.

Del var, som vi ser det, en upprörande snålhet från folkpartiregeringens sida, som rimmar illa med det vackra talet man ofta för på den kanten om att man vill upprätthålla och helst öka de svenska insatserna på del internationella nedruslningsområdet. Nu har det efter utskottsbehandlingen blivit en förbättring, vilket inte är folkpartiels förtjänst. Men även den ökning av anslaget som där föreslås är enligt vpk;s mening fortfarande alltför knapp. Om

SIPRI skall kunna utöka sin forskning lill det slörre sammanhang man planerar är del nödvändigt med ytterligare tillskott.

Institutet har hittills koncentrerat sitt arbete lill de tekniska aspekterna på kapprustningen och nedrusiningsproblemen, och framför allt har man gjort en stor insats när del gällt atl kartlägga den internationella vapenhandeln, vilket man kommer att fortsätta med. Utöver detta vill man nu också inbegripa sammanhang på de poliliska, ekonomiska och sociala fälten. Del är en satsning som är väl värd alt stödjas.

Nu säger representanten för ulskollel, Ingrid Sundberg, att SIPRI har svårigheter atl tillgodogöra sig och använda dessa anslag och att det därför inle är motiverat med någon höjning, och naturiigtvis då inte med den relativt kraftiga höjning som vi föreslår i vår motion.

Det har talats om svårigheten att rekrytera kompetenta forskare. Om del kan vi säga alt svårigheterna måsle öka ju mindre pengar man har alt röra sig med. Kan man erbjuda bätire förhällanden och bättre löner måste del naturligtvis bli lättare atl rekrytera kompetenta forskare. Det ligger en motsättning i att först prisa SIPRLs verksamhel - något som ju ingen kan underlåta atl göra -och sedan säga att SIPRI inle behöver mera pengar därför att man där har svårt att få kompetenta forskare.

Om SIPRI skall kunna fortsätta och helst också utöka sin verksamhet i den omfattning de själva angivit i sin verksamhetsberättelse och sitt förslag till verksamhel för framtiden, sä bör organisationen få ökade medel till sitt förfogande. Det är viktigt att i det sammanhanget anknyta lill det som berördes av Anna Lisa Lewén-Eliasson, nämligen att deras verksamhel pä det område som omfattar information, utgivande av skrifter, översättningar och liknande är oerhört viktig. Pä det området finns åtskilligt mer atl göra för SIPRI, men man har inle kunnai genomföra sådana ålgärder pä grund av brist pä resurser.

Om man dessutom betänker att den ökning av anslagen som SIPRI begär, omkring 1,5 milj. kr., är en mycket blygsam summa jämfört med vad visaisar på militär forskning och pä det militära områdei över huvud taget i det här landet, så tyckerjag au småaktigheten i folkpartiets agerande, som jag talade om lidigare, och även smäakligheien som kom lill ultryck genom den moderata representanten är alltför framträdande. Om man vill främja den här verksamheten och om man vill leva upp lill sina vackra deklarationer, dä bör man också vara villig au ställa pengar till förfogande.

Vpk vidhåller sitt yrkande all SIPRI bör beviljas den förstärkning av anslagen som de har begärt i sitt äskande. Till delta krav har man anslutit sig i den cenierreservation som finns fogad vid utskottsbetänkandet, och vi kommer därför atl vid omröstningen stödja den reservationen.

Nr 120

Onsdagen den 4 april 1979

Vissa anslag m. m. inom utrikesdepartementets verksamhetsområde

INGER LINDQUIST (m):

Herr talman! Svenska röda korset liksom andra Rödakorsföreningar runt om i världen har lill uppgift atl sprida kunskap om Genévekonventionerna och principerna för internationell humanitär rätt i allmänhet. Härigenom söker Röda korset bidra till att upprätthålla och främja fred i världen.

121

Nr 120

Onsdagen den 4 april 1979

Vissa anslag m. m. inom utrikesdepar-lementeis verksamhetsområde

Kunskapen om Genévekonventionerna är tyvärr föga utbredd i vårt land. Svenska röda korset har därför under senare år intensifierat sitt arbeie på att informera om humanitär räll och skapa opinion för humanitär lagstiftning. Det har bl. a. tagit sig ultryck i vidgat arbeie pä alla plan irtom själva organisationen, samarbete med myndigheter och andra organisaiioner, kontakter med företrädare för massmedia, olika konferenser och produklion av material, t. ex. olika broschyrer. Jag utgår frän all Röda korsets verksamhet på detta område i den här församlingen är så väl känd och uppskattad att jag inle närmare behöver redogöra för den. Svenska röda korset är liksom hittills berett alt självt stå för huvuddelen av sina kostnader för information om den humanitära lagstiftningen. Årsbudgeten för denna del av verksamheten rör sig om ca 240 000 kr.

I moiionen 1978/79:1772 har jag framhållit att del är rimligl och riktigt all staten, som har ansvaret för alt kunskapen om folkrätten sprids, bidrar till Röda korsets kostnader för sådan information. Jag har därför yrkat ett anslag pä 70 000 kr. Ulskollel harenhälligt avslagit min begäran. Även omjag tycker att det inle är någol bra beslut, får jag godta utskottets ställningstagande.

Vad jag däremot absolul vänder mig emot är vad utskottet anfört som skäl för sitt avslag. Utskottet framhåller vikten av att kunskap om Genévekonventionerna och tilläggsprotokollen sprids lill olika slags myndigheter och lill civilbefolkningen. Det sägs atl eftersom frågan är av stor betydelse, så har regeringen tillkallat en kommitté för att utreda »ch lämna förslag bl. a. om information och undervisning om folkrättens regler under krig, neutralitet och ockupation.

Utskottet framhåller också atl det i direktiven fästs stor vikt vid Svenska röda korsets medverkan i informationsverksamheten och atl expertis från Röda korset har knutits lill ulredningen. Allt detta är gott och väl, men därefter skriver utskottet: "Då Röda korsels medverkan i informationsverksamheten således posilivi prövas i ett större sammanhang, synes det rimligl att avvakta folkrättskommitténs förslag innan ställning tas lill frågan om eventuella statsbidrag till organistionen." I det uttalandet har utskottet gäll långt utöver vad moiionen ger anledning lill. Folkrättskommitténs arbeie kommer förmodligen att pågå under flera år, och efter sedvanligt remissförfarande kan man kanske inle vänla sig något resultat förrän om fyra fem är. All Röda korset under hela den tiden inle skulle kunna få ett posilivi besked pä eventuella anslagsäskanden för sin informationsverksamhet är inte rimligl. Jag utgår ifrån att ulskollel med sitt uttalande inte heller har avsett något sådant. All på grundval av del material som stått till utskottets förfogande göra uttalanden inför framtiden kan inte vara riktigt. Jag ser gärna atl någon av utskottets företrädare gör ett klariäggande pä denna punkt.

122

INGRID SUNDBERG (m) kort genmäle:

Herr talman! När en kommitté har tillsatts med särskilt uppdrag atl se över speciella områden, brukar inte vare sig utskottet eller riksdagen i övrigi ta ställning och föregripa kommitténs arbeie. Jag kan mycket väl förstå Inger

Lindquists synpunkter på angelägenhetsgraden när del gäller att ge Röda korset statsbidrag för denna informationsverksamhet. Men samtidigt är frågan nu under behandling i en kommitté. Därför har utskottet funnit det riktigare alt i della fall avstyrka yrkandel om de 70 000 kronorna. Däremot kan ju Röda korset, som andra organisaiioner, i sedvanlig ordning begära medel för information i olika utrikespolitiska eller andra internationella frågor. Men i detta fall då det gäller elt konkret riktal statsbidrag har utskottet velat avstyrka.

INGER LINDQUIST (m) kort genmäle:

Herr talman! Jag tycker att det var elt räll oklart yttrande, men får jag fatta det pä det sättet atl det skäl som anges i utskotiets betänkande avser anslaget för i år, så atl det så alt säga inle binder Röda korset i framliden?

INGRID SUNDBERG (m) kort genmäle;

Herr talman! Varje riksdag är suverän, och det vore förmätet av mig att uttala mig om något annat års budget.

INGER LINDQUIST (m) kort genmäle:

Herr lalman! Jag vel myckel väl au varje riksdag är suverän, men jag oroades av atl när anslagsäskandei eventuellt återkommer etl annat är skulle regeringen se på vad riksdagen tidigare har ullalat.

Nr 120

Onsdagen den 4 april 1979

Vissa anslag m. m. inom utrikesdepartementets verksamhetsområde

ROLF HAGEL (apk);

Herrialman! I motionen 1768 har arbetarpartiet kommunisterna föreslagit anslag till organisaiioner som arbetar för fred och nedrustning. Vi har faktiskt föreslagit räll blygsamma tillskott, men tyvärr har inte utskottet funnit att ens delta är genomförbart.

Invändningarna mol våra förslag ärav olika karaktär. Å ena sidan hänvisar man till att flera av de berörda organisationerna redan har fått bidrag, å andra sidan lalar man om behovet av all de här organisationerna behåller sin karaktär av enskilda och obundna organisaiioner. Därför skall, menar man, de Slalliga bidragen endasl utgöra komplemenl lill organisationernas övriga inkomster. Del här sista problemet kan säkert uppstå, det bestrides inte. Men atl man i dag anför delta som skäl för att inte ge de föreslagna organisationerna anslag måste för alla som är verksamma inom de här föreningarna framstå som rent ut sagt löjeväckande. En stor del av dessa organisationers verksamhet består i att skaffa fram de nödvändigaste medlen för verksamheten - för att betala hyra, kontorsutrustning och annat.

Della lill trots nedläggs av organisaiionerna eu mycket gott arbeie för atl ge freden och avspänningens idéer och tankar ökad spridning i vårt land -elt arbete som möts med stor uppskattning av breda lager av människor. Ändå måste de arbeta under betingelser där motståndaren är såväl välorganiserad som ekonomiski välutrustad. Jag avser här naturligtvis krigsindustrin och dess poliliska företrädare.

Vi vet all väriden balanserar i farlig närhet av ett tredje världskrig. Kinas

123

Nr 120

Onsdagen den 4 april 1979

Vissa anslag m. m. inom utrikesdepartementets verksamhetsområde

angrepp på Vietnam påminde om vikten och värdet av all fortsätta arbeiei för att förhindra atl de våldsamma lagren av försiörelsevapen kommer till användning. Jag redovisade i den utrikespolitiska debatten alt det runt om i vår värid lagras 1,3 miljoner bomber av samma slag som den som fälldes över Hiroshima. Om man gör en fördelning av det sprängämne som finns lagrat finner man att det är 15 lon per jordinvånare. Vår värid kan alltså förstöras flera gånger om.

Men trots den negativa bild som kapprustningen ger finns del också en ljusare bild, nämligen de ansträngningar som görs nationellt och internalionelll föratt befästa freden i världen. Hit räknas exempelvis Helsingforskon-ferensen. Svenska folkriksdagen för nedrustning liksom FN:s särskilda session för nedrustning.

Men de beslut som fattas och de dokument som antas pä dessa och liknande konferenser måste självfallet spridas även bland icke direkl deltagande i konferenserna. Vi har i vår motion pekat på det förhållandet alt slutdokumentet frän FN:s särskilda session ännu inle finns i någon officiell översättning i vårl land. Med tanke pä den ofta myckel vinklade information som ges från konferenser av det här slaget är det djupt beklagligt. Fredsrörelsen tvingas arbeta med översättningar och spridning av dem -arbetsuppgifter som rimligen borde ligga inom UD:s domäner.

Massmedia ägnar spaltkilometer och mängder av tid åt atl beskriva länkbara och otänkbara risker med kärnkraftens fredliga användning samtidigt som de risker som föreligger därigenom alt kärnvapen i mängder - såsom vi har beskrivit - finns lagrade runt om i världen och alt hot finns om lillverkning av neutronvapen ägnas föga iniresse. Därför är det angeläget all anslå pengar till de organisaiioner som lar som sin uppgift att informera om de verkligt stora risker som världens folk utsätts för genom kapprustning.

Herr lalman! Jag ber alt få yrka bifall till vår motion 1768.

Under detta anförande övertog tredje vice talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

INGRID SUNDBERG (m) kort genmäle:

Herr lalman! Jag skall bara be atl få erinra Rolf Hagel om atl de organisaiioner som nämnts i moiionen 1768 hör lill de frivilliga organisationer som givetvis kommer att få möjlighet atl delta i det samråd som regeringen har föruiskickai skall komma lill stånd. Ulskouet säger också au man vid det samrådet bör eftersträva atl med lämpliga ålgärder intensifiera och förstärka informationen även kring internationell nedrustning och avspänning.

124

ROLF HAGEL (apk) kort genmäle:

Herr lalman! Jag har inte bestritt atl de organisationer som vi har föreslagit skall få anslag har fåll det. Jag kan också läsa ut av utskottets betänkande all de finns i åtanke när del gäller alt fördela nya anslag. Vad jag har sagt är atl anslagen för dessa organisationers vidkommande inle är sä slora att del finns

anledning au tala om all de måste bevaras såsom enskilda och obundna organisationer. Av ett sådant uttalande kan man få intrycket all de formligen överöses med pengar av staten och därför så att säga skulle bindas upp. Men så är inte fallet med dessa organisationer, och del har jag velat fästa uppmärksamheien på med mitt inlägg.

Tredje vice talmannen tillkännagav att anslag ulfårdais om sammanträdets fortsättande kl. 19.30.

GUNNEL JONÄNG (c);

Herr lalman! Vi är alla medvetna om hur det förhäller sig på rustnings-fronten. Alltmer av världens resurser går till rustningar. Samtidigt drabbar sväll och misär allt fler människor. Mot denna bakgrund borde det vara självklart för väridens styrande alt mobilisera allt vad som går all uppbringa av materiella och mänskliga resurser på all säkra mänsklig överlevnad och trygghet och uOämna klyftorna mellan rika och fatliga. Alla ansträngningar måsle inriktas på atl sloppa kappmstningen och vända den i nedrustning.

Vi har alla ett ansvar all vidta åtgärder som är avsedda alt motarbeta kapprustningen. Stormakterna bär självfallet huvudansvaret föratt en verklig nedrustning kommer till stånd. Trots deklarationer om betydelsen av fred. och nedrustning tvingas vi ändå ständigt bevittna en upplrappning av rustningarna, såväl kvalitativt som i vad avser mängden vapen.

Sveriges insatser är mångåriga och väl kända inom detta område. Vårl arbeie i nedrustningssammanhang är en viktig del av vår utrikespolitik, och den kan ge viktiga bidrag lill fredsarbetet. Del biståndssamarbete vi bedriver och de insatser vi kan göra för en ny ekonomisk världsordning är i verklig mening fredsbefrämjande.

Informationsfrågorna, som vi speciellt behandlar i dag, är utomordentligt viktiga delar av nedruslningsarbetet. För egen del blir jag mer och mer övertygad om alt om vi skall få en verklig nedrustning lill stånd, är det inte väridens och ländernas ledare som skall åstadkomma det utan det är folken själva. Här krävs en kraftig satsning pä information och opinionsbildning, och här behövs kunskaper och förmedling av kunskaper.

Del fredsforskningsarbete som bedrivs vid SIPRI är väl känt och aktat i internationella sammanhang. SIPRLs petita för nästa budgetår ger enligt utskottets skrivning uttryck ål ökade ambitioner på forskningssidan. Institutet räknar med ökade publiceringskoslnader för böcker och skrifter, och det strävar efter atl åstadkomma mer lättillgängligt informationsmaterial byggt på institutets forskningsresultat. Utskottet finner i och för sig dessa förhöjda ambitioner välmotiverade och värda alt stödjas, men det säger också att de inle kan förverkligas inom den medelsram som beräknats i budgetpropositionen.

Frän centerpartiet är vi beredda att ge SIPRI del statsbidrag institutet har begärt. SIPRLs arbeie är fundamentalt i nedrustnings- och fredsforskningsarbete, och vi har i vår motion strukit under betydelsen av all SIPRI får ekonomiska möjligheler att vidareutveckla sin forskningsverksamhet. Vi

Nr 120

Onsdagen den 4 april 1979

Vissa anslag m. m. inom utrikesdepartementets verksamhetsområde

125

Nr 120

Onsdagen den 4 april 1979

Vissa anslag in. m. inom utrikesdepartementets verksamhetsområde

yrkar därför bifall lill vår reservation med begäran om alt bidraget till SIPRI fastställs lill 8 020 000 kr.

I vårl land spelar folkrörelserna en avgörande roll när del gäller atl informera och engagera människor i utvecklingsfrågor och i nedruslningsarbetet. Vi har ingel alt invända mot utskottets förslag atl frågan om folkrörelsernas roll i internationella informationsfrågor prövas i elt sammanhang. Vi är emellertid angelägna om atl inför regeringens handläggning av denna fråga understryka vikten av alt Sveriges insatser på nedruslningsområdet är väl förankrade hos det svenska folkel. Endasl då kan de få tyngd i internationella sammanhang. Del är därför viktigt att folkrörelserna stöds på olika sätt. De måsle även ges möjlighel att delta i arbetet pä atl klargöra förhållandet mellan nedrustning och ulveckling och alt tränga in i den omställningsprocess som en anpassning lill en ny ekonomisk väridsordning förutsätter.

Herr talman! Jag ber med del anförda au få yrka bifall till reservationen 3 och i övrigt bifall till utskottels hemställan.

126

ANNA ELIASSON (c):

Hen talman! 1 det belänkande från utrikesutskottet som vi nu behandlar ■ berörs även det europeiska samarbetet. Jag vill säga några ord i anslutning till den motion som jag står som första namn på och som handlar om del europeiska ungdomssamarbetet.

Pä europeisk nivå spelar Europarådet en betydande roll som den bredaste basen för elt demokratiskt ungdomssamarbete genom det stöd Europarådet lämnar till ungdomssamarbetet. Inrättandet av nya institutioner inom EG med ambitioner på del kulturella området och i fråga om ungdomssamarbete rubbar inte betydelsen av ett fortsatt och utvecklat arbeie på bredaste möjliga europeiska bas.

Inom Europarådssamarbetet kanaliseras slödel till ungdomssamarbetet genom två fasta institutioner som tillkommit under 1970-lalel. Del är dels ungdomsfonden, dels ungdomsceniret i Strasbourg. Trots alt ungdomsfort-den är en relativt sen skapelse spelar den redan en stor roll för att siödja en rad aktiviteter och ett stort anlal organisationer i deras arbete.

Fondens problem i dag är de ekonomiska resurserna. Det finansieringssystem fonden har byggdes ursprungligen upp med tanke på all ytteriigare stater utanför Europarådet skulle kunna delta i samarbetet, en möjlighel som man då sägen viss realism i. Av delta skäl kom ungdomsfondens finansiering atl läggas ulanför Europarådets budget.

Det innebär att fonden i hög grad är beroende av varje enskilt medlemslands goda vilja. Med gällande ordning krävs att alla länder är överens om varje uppräkning av det fasta bidraget, eller grundbidragel, till fonden. Påpekas bör atl de fasta bidragen formellt inle är obligatoriska, vilket man kan förledas alt tro när man läser utskotlsbetänkandet. Även de fasta bidragen är frivilliga, vilket också framgår av stadgarna, art i kel 8 a. Även om, föratt ta elt exempel, ingel land skulle rösta emot en uppräkning av bidragen, är det tänkbart atl man i praktiken avstår från alt betala in sin del av den beslutade

uppräkningen. De annars vanliga majoriieisreglerna tillämpas således inte i fråga om fondens finansiering. Eftersom medlemskretsen i Europarådet har vidgats med ytterligare länder ställs allt slörre krav på enighet för varje förändring av grundbidragen. Della understryker ytteriigare att fondens finansieringssystem bör ses över och förändras, så att en ökad ekonomisk trygghet kan skapas fören fortsatt utveckling av det för ungdomsorganisationerna så betydelsefulla samarbetet. Innan så har skett är fonden starkt beroende av de frivilliga kompletterande bidragen och storleken av dessa.

I jämförelse med de andra nio länder som f n. ger ett frivilligt kompletterande bidrag till fonden ligger det svenska bidraget klart under genomsnittet. Detta är inle rimligl med hänsyn lill den vikt Sverige i övrigi tillmäter ungdomssamarbetet.

Ser vi till bidragen för 1978 var det svenska frivilliga kompletterande bidraget i relation till del fasta bidraget avsevärt lägre än det norska och det danska bidraget. Sveriges bidrag motsvarade 27 % av del fasta bidraget, medan Danmarks bidrag motsvarade 43 % och Norges 92 %. Inle bara dessa länder och Västtyskland - som f ö. är den dominerande bidragsgivaren -svarade för en slörre insats än Sverige ulan också länder som Belgien, Iriand och Nederländerna.

Med dessa ord vill jag, herr lalman, understryka vikten av att de svenska insatserna nu görs på en högre nivå än hittills, samtidigt som arbeiei på alt skapa en bättre finansieringstrygghet måste bedrivas också på annat sätt. Jag ser det därför som angelägel att utrikesutskottets allmänt välvilligt hållna skrivning, där utskottet förutsätter "alt ytteriigare frivilliga bidrag kommer att övervägas", också leder lill all en uppräkning av det svenska frivilliga kompletterande bidraget lill fonden kommer till stånd.

Nr 120

Onsdagen den 4 april 1979

Vissa anslag m. m. inom utrikesdepartementets verksamhetsområde

ALLAN HERNELIUS (m):

Herr talman! Det är en glädje aU i år liksom lidigare år konstatera den allmänna enighet som råderom huvudpunkterna i propositionen om anslag inom utrikesdeparlemenlels verksamhetsområde. Det råder inga meningsskiljaktigheler beträffande anslagen till utrikesdepariemenlet, FN, Europarådet och andra internationella organisaiioner. Det som diskussionen gällt i dag har varit diverse andra anslag. Och man kan naturligtvis alltid diskutera avvägningarna.

Anna Eliassons motion har, som hon självt uttryckte det, fått en mycket välvillig behandling. I utskottets skrivning ligger i det fallet faktiskt både ett löfte för utskottets vidkommande och en hemställan till regeringen att beakta frågorna i forlsällningen.

Skrivningen beträffande Inger Lindquists motion har redan förklarats av en ledamot av utskottet. Jag vill bara tillägga alt det står den kommitté som åberopas, folkrällskommittén, fritt att la initiativ lill delförslag, som också kan innebära framställningar om anslag. På så vis kan, om del är fara i dröjsmål och om behov föreligger, frågan om anslag extra ordinärt utöver vad Röda korset har till förfogande las upp till behandling vid kommande lillfällen.

127

Nr 120

Onsdagen den 4 april 1979

Vissa anslag m. m. inom utrikesdepartementets verksamhetsområde

I fråga om SlPRI-anslagel är meningarna delade. Men ingen annan mening har gjorts gällande, vare sig i utskottet eller eljest, än all SIPRI har stor betydelse och alt del är viktigt att denna organisation får del understöd som Sverige ensamt står för och som det är en glädje för oss atl kunna ge.

Belräffande informationsanslaget har också meningarna varit delade. Där är alt märka all vi befinner oss i en övergångsperiod. Det förbereds slörre insatser inom de närmasie åren, och i avvaktan på dem hårde medel som nu ställs lill förfogande ansetts tillräckliga.

1 del sammanhanget, herr lalman, skulle jag vilja tillägga en sak. I värt internationella arbeie och vårt fredsarbete ingår som en viktig beståndsdel -det är en av hörnpunkterna i den svenska utrikespolitiken - vår uppslutning kring FN. Del kan då vara av intresse alt notera all varje svensk år 1976 bidrog lill FN:s arbete med sju gånger så myckel som varje amerikan och tolv gånger så mycket som varje ryss.

Varje svensk bidrar årligen med 17 dollar och 18 cent. Norrmännen överträffar oss - de ger 17 dollar och 53 cent. Amerikanen ger 2:20 dollar, västtysken 1:93 dollar, italienaren 0:68 dollar och kinesen 0:05 dollar.

Sverige, Norge och Danmark är ganska unika i detta sammanhang i FN-systemel. De nordiska länderna svarar tillsammans för 15 % av hela FN;s budget. Jag kan nämna atl Förenta staterna svarar för 23,8 %. Våra finansiella insatser från Norden står i delta sammanhang i full överensstämmelse med den ideologi som ofta kommer till uttryck från svensk sida och som innebär vår totala uppslutning kring Förenta nationerna och dess strävanden.

Herr talman! Jag har bara velat foga dessa siffror lill protokollet för all ge en ytterligare belysning av våra insatser i internationella sammanhang.

128

Överläggningen var härmed slutad.

Punkterna 1-6

Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkier hemställt.

Punkten 7

Mom. 1

Propositioner gavs pä bifall till dels utskottets hemslällan, dels reservationen nr I av Anna Lisa Lewén-Eliasson m. fl., och förklarades den förra proposilionen vara med övervägandeja besvarad. Sedan Anna Lisa Lewén-Eliasson begärt votering upplästes och godkändes följande voteringspropo-silion:

Den som vill atl kammaren bifaller utrikesutskottets hemslällan i betänkandet nr 26 punklen 7 mom. 1 rösiar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 1 av Anna Lisa Lewén-Eliasson m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-proposilionen. Då Anna Lisa Lewén-Eliasson begärde rösträkning verkställdes votering med omröslningsapparai. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 155 Nej - 142

Mom. 2

Propositioner gavs pä bifall till dels utskottets hemställan, dels utskottets hemställan med den ändring däri som föranleddes av bifall till motionert nr 1768 av Rolf Hagel och Alf Lövertborg i moisvarande del, och förklarades dert förra proposilionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Rolf Hagel begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition;

Nr 120

Onsdagen den 4 april 1979

Vissa anslag m. m. Inom utrikesdepartementets verksamhetsområde

Den som vill att kammaren bifaller utrikesutskoltels hemslällan i betänkan-del nr 26 punklen 7 mom. 2 röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit utskottets hemställan med den ändring däri som föranleds av bifall till motionen nr 1768 av RolfHagel och AlfLövenborg i moisvarande del.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat förja-propositionen. Dä RolfHagel begärde röslräkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 284

Nej - 13

Avslår - 1

Mom. 3

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels utskottets hemställan med den ändring däri som föranleddes av bifall lill motionen nr 1768 av Rolf Hagel och Alf Lövenborg i moisvarande del, och förklarades dert Örra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Rolf Hagel oegärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Den som vill alt kammaren bifaller utrikesutskottets hemställan i betänkandet nr 26 punkten 7 mom. 3 rösiar ja, den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit utskottets hemställan med den ärtdring däri som föranleds av bifall lill motionen nr 1768 av RolfHagel och AlfLövenborg i motsvarande del.

Vid omröstning genom uppresning förklarades fiertalet av kammarens ledamöter ha röstat förja-propositionen. Dä RolfHagel begärde rösträkning

9 Riksdagens protokoll 1978/79:120-121

129

Nr 120

Onsdagen den 4 april 1979

Vissa anslag m. m. inom utrikesdepartementets verksamhetsområde

verkställdes votering med omröslningsapparai. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 285

Nej - 12

Avstår - I

Punkten 8

Proposilionergavs på bifall lill l:o) utskotlels hemslällan, 2:o) reservationen nr 2 av Allan Hernelius m. fi. samt 3:o) reservationert nr 3 av förste vice talmannen Torsten Bengtson m. fi., och förklarades den förstnämnda propositionen vara med övervägande ja besvarad. Då Ingrid Sundberg begärde votering upplogs för bestämmande av kontrapropositionen ånyo de båda återstående propositionerna, av vilka den under 2:o)angivna förklarades ha flertalets mening för sig. Sedan Gunnel Jonäng begärt votering belräffande kontrapropositionert upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

130

Den som vill alt kammaren lill kontraproposition i huvudvoteringen

angående utrikesutskottets hemställan i betänkandet nr 26 punklen 8 antar

reservationen nr 2 av Allan Hernelius m. n. rösiar ja,

den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren till kontraproposition i nämnda votering antagit

reservationen nr 3 av förste vice talmannen Torsten Bengtson m. n.

Vid omröslning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-proposilionen. Då Gunnel Jonäng begärde rösträkning verkställdes votering med omröslningsapparai. Denna omröslning gav följande resultat:

Ja - 84

Nej - 85

Avsfår - 128

I enlighet härmed blev följande voleringsproposition uppläst och godkänd;

Den som vill att kammaren bifaller utrikesutskoltels hemslällan i belänkandet nr 26 punktert 8 röstar ja, dert det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 3 av förste vice talmannen Torsten Bengtson m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Gunnel Jonäng begärde

rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 131

Nej - 91

Avstår - 75

Punkten 9

Proposilionergavs pä bifall till dels utskottels hemställan, dels reservationen nr 4 av Anna Lisa Lewén-Eliasson m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägandeja besvarad. Sedan Anna Lisa Lewén-Eliasson begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Nr 120

Onsdagen den 4 april 1979

Anslag till högskola och forskning

Den som vill att kammaren bifaller uirikesutskolieis hemställan i belänkandet nr 26 punklen 9 röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 4 av Anna Lisa Lewén-Eliasson m. n.

Vid omröslning genom uppresning förklarades nertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-proposilionen. Då Anna Lisa Lewén-Eliasson begärde röslräkning verkställdes votering med omröslningsapparai. Denna omröslning gav följande resultat:

Ja - 155

Nej - 142

Avstår - I

Punkterna 10 och 11

Kammarert biföll vad ulskollel i dessa punkter hemställt.

§ 17 Anslag till högskola och forskning

Föredrogs utbildningsutskottets betänkande 1978/79:25 med anledningav propositionen 1978/79:100 såviii gäller anslag till högskola och forskning jämte motioner.

TREDJE VICE TALMANNEN:

I fråga om detta betänkande hålles gemensam överiäggning för samtliga punkter. Under den gemensamma överiäggningen får yrkanden framställas beträffande samtliga punkier i belänkandet.

I del följande redovisas endasl de punkier, vid vilka under överiäggningen framställts särskilda yrkanden.

131

Nr 120

Onsdagen den 4 april 1979

Anslag till högskola och forskning

Punkten 1 (Vissa gemensamma frågor)

Regeringen hade i proposilionen 1978/79:100 bil. 12 (utbildningsdepartementet) under rubriken Vissa gemensamma frågor (s. 377-440) behandlat högskole- och forskningsfrågor av allmän karaktär samt bl. a. föreslagit riksdagen all

godkänna vad som i propositionen förordats belräffande obligatoriska studerandesammanslutningar m. m.,

bemyndiga regeringen all besluta om omföringar mellan anslag för högskolan m. m. i enlighet med vad som förordats i proposilionen,

i övrigi godkänna de riktlinjer för utbildning och forskning som angivits i della avsnitt i proposilionen.

132

1 detta sammanhang hade behandlals molionerna 1978/79:320 av Olle Aulin m. fl. (m),

1978/79:619 av Stig Alemyr m. fl. (s),

1978/79:740 av Lars Werner m.fl. (vpk), såviii gällde yrkandena atl riksdagen skulle

1. ultala sig för all de målsättningar som angavs i moiionen skulle utgöra
grundvalen förden högre utbildningens utformning och inriktning(yrkandei
1),

2. hos regeringen hemställa om älgärder för all påtagligt förbättra prognos-
instrumenten för arbetskraftsbehovet i vad gällde utbildningsyrkena inom
högskoleområdet liksom resurserna för yrkesvägledning (yrkandet 2),

hos regeringen hemställa om förslag

om åtgärder som syftade till all bredda möjligheterna atl della i särskilda kurser inom högskoleområdet (yrkandel 3 a),

för atl förbättra invandrarnas möjligheter till högskolestudier bl. a. genom alt införa kurser på de slora invandrarspräken (yrkandel 3 c),

om avskaffande av betygen inom högskolan (yrkandet 3 d),

innebärande all alla styrelser inom högskolan - under regionstyrelseni-vä-skulle utses av dem som var verksamma inom högskolan i en gemensam valkorporation enligl prinicipen en människa-en röst (yrkandel 3e),

om upphävandet av lagen om elektorsförsamlingar och att dessa ersattes med allmänna direkta val i en valkorporation till linjenämnder (yrkandel 3 O,

om avskaffandet av kärobligatoriet i enlighet med vad som anförts i motionen (yrkandet 3 g),

1978/79:741 av Lena Öhrsvik m. fl. (s),

1978/79:932 av Sven-Gösta Signell m. fl. (s, c, m).

1978/79:1336 av Gösta Bohman m. fl. (m), vari såvitt nu var i fråga yrkais att riksdagen hos regeringen skulle anhålla om förslag om avveckling av regionslyrelserna (yrkandel 3),

1978/79:1354 av RolfHagel (apk) och Alf Lövenborg (apk), vari yrkats att riksdagen skulle

under avsnittet D, Högre utbildning och forskning, i proposilionen 1978/79:100 bil. 12 anvisa 24 550 000 kr. utöver vad regeringen föreslagit,

hos regeringen anhålla om att åtgärder skulle vidtas för att stoppa expansionen av förvaltningen och byråkratin i högskolan,

1978/79:1376 av Rune Rydén (m), vari yrkais alt riksdagen hos regeringen skulle anhålla om all uppdraget till universitets- och högskoleämbetet (UHÄ) vad gällde översynen av undantagen från kårobligaloriet kompletterades med all översynen skulle göras i samråd med de studerandes organisationer och atl förslag skulle lämnas på hur obligatoriet också skulle kunna utvidgas,

1978/79:1634 av RolfHagel (apk) och Alf Lövenborg (apk), vari såvitt nu var i fråga yrkais atl all kurslitteratur för grundutbildningen inom högskolan översattes lill svenska (yrkandel 2),

1978/79:1885 av Jan Bergqvist (s) och Lars-Ingvar Sörenson (s),

1978/79:1901 av Evert Hedberg m. fl. (s, c, m, fp),

1978/79:1924 av Lars Schölt (m) och Gunnar Oskarson (m) samt

1978/79:1933 av Margaretha af Ugglas (m) och Rune Rydén (m).

Ulskollel hemställde

atl riksdagen belräffande utbildningens utformning och inriktning skulle avslå moiionen 1978/79:740, yrkandet I,

att riksdagen beträffande betygssystem skulle avslå motionen 1978/ 79:740, yrkandet 3d,

att riksdagen beträffande kurslitteratur på svenska skulle avslå motionen 1978/79:1634, yrkandel 2,

atl riksdagen belräffande undervisning pä invandrarspräk skulle avslå moiionen 1978/79:740, yrkandet 3 c,

alt riksdagen belräffande särskilda kurser skulle avslå motionen 1978/79:740, yrkandet 3 a,

atl riksdagen belräffande onödig byråkrati i högskolan skulle avslå motionen 1978/79:1354, yrkandet 2,

att riksdagen belräffande prognosinsirument skulle avslå motionen 1978/79:740, yrkandet 2 i denna del,

att rik.sdagen beträffande yrkesvägledning skulle avslå moiionen 1978/ 79:740, yrkandet 2 i denna del.

Nr 120

Onsdagei: den 4 april 1979

Anslag till högskola och forskning

133

Nr 120

Onsdagen den 4 april 1979

Anslag till högskola och forskning

9. att riksdagen beträffande regionstyrelsernas avskaffande skulle avslå
motionen 1978/79:1336, yrkandel 3,

alt riksdagen beträffande regionstyrelsernas sammansättning skulle avslå molionerna 1978/79:741 och 1978/79:1924,

alt riksdagen belräffande statlig högskoleenhet i Halmstad skulle avslå moiionen 1978/79:1901,

atl riksdagen belräffande statlig högskoleenhet i Skövde skulle avslå moiionen 1978/79:932,

att riksdagen beträffande högskoleenhet i Malmö skulle avslå motionen 1978/79:320,

all riksdagen beträffande bibehållande tills vidare av systemet med obligatoriskt medlemskap i sluderandesammansluiningar med avslag på motionen 1978/79:740, yrkandet 3 g, godkände vad som förordats i proposilionen 1978/79:100,

att riksdagen belräffande utvidgning av obligatoriet skulle avslå motionen 1978/79:1376 i denna del,

atl riksdagen beträffande befrielse frän obligatoriet skulle avslå moiionen 1978/79:619,

all riksdagen belräffande obligatoriska sluderandesammansluiningar m. m. i övrigt godkände vad som förordats i proposilionen 1978/79:100,

\%. att riksdagen beträffande sfuderandesamverkan skulle avslå motionen 1978/79:1376 i denna del,

att riksdagen beträffande studentkårernas beslutsformer skulle avslå motionen 1978/79:1933,

atl riksdagen beträffande upphävande av lagen om elektorsförsamling skulle avslå motionen 1978/79:740, yrkandel 3 f,

all riksdagen belräffande valkorporation skulle avslå motionen 1978/ 79:740, yrkandet 3 e,

all riksdagert belräffande översyn av lagen om elektorsförsamling skulle avsfå moiionen 1978/79:1885,

alt riksdagen bemyndigade regeringen au besluta om omföringar mellan anslag för högskolan m. m. i enlighet med vad som förordats i proposilionen 1978/79:100,

all riksdagen beträffande viss ytteriigare medelsanvisning skul/e avslå motionen 1978/79:1354, yrkandet 1,

att riksdagen i övrigi godkände de riktlinjer för utbildning och forskning som förordats i propositionen 1978/79:100 s. 401-440.

134

Följande två reservationer hade avgivits av Ove Nordstrandh (m) och Hans Nyhage (m);

1. beträffande regionstyrelsernas avskaffande, vari reservanterna ansetl atl utskottet under 9 bort hemställa

all riksdagen med bifall till moiionen 1978/79:1336, yrkandel 3, som sin mening gav regeringen till känna vad reservanterna anfört.

2. belräffande utvidgning av obligatoriet, vari reservanterna ansett all Nr 120

Onsdagen den 4 april 1979

Anslag till högskola och forskning

utskottet under 15 bort hemställa

att riksdagen med bifall till motionen 1978/79:1376 i denna del som sin mening gav regeringen till känna att universitets- och högskoleämbetet bort få i uppdrag att lägga fram förslag härom.

Punklen 8 (Vissa kurser för utländska studerande)

Regeringen hade under punklen D 22 (s. 568) föreslagit riksdagen atl till Vissa kurser,för utländska studerande för budgetåret 1979/80 anvisa ett förslagsanslag av 2 642 000 kr.

I detta sammanhang hade behandlals motionerna 1978/79:452 av Lars Werner m. fl. (vpk), vari yrkais all riksdagen skulle

1. hos regeringen begära au direktiven för ulredningen om gästsiuderande
kompletterades i enlighet med i moiionen angiven målsättning, nämligen atl
gäststudiemöjligheter i första hand skulle medges studerande med små
ekonomiska resurser,

hos regeringen begära all de diskriminerande regler beträffande studie-takt, studieplan m. m. som i dag gällde för gästsiuderande omedelbart avskaffades,

besluta uttala atl kravel på ekonomiska garantier från hemlandet avskaffades,

1978/79:623 av Eva Hjelmström (vpk) och Inga Lanlz (vpk), vari yrkats atl riksdagen under ulbildningsdeparlemenlel D 22 Vissa kurser för utländska studerande anvisade etl i förhållande till regeringens förslag med 400 000 kr. förhöjt belopp, samt

1978/79:911 av Karin Andersson (c)och Anna Eliasson (c), vari yrkais att riksdagen beviljade ytteriigare 400 000 kr. under anslaget D 22 Vissa kurser för utländska studerande för atl bereda förutsättningar för inrättande av tjänster vid denna utbildning.

Utskottet hemställde

att riksdagen med bifall till propositionen 1978/79:100 samt med avslag pä molionerna 1978/79:623 och 1978/79:911 lill Vissa kurser för utländska studerande för budgetåret 1979/80 anvisade ett förslagsanslag av 2 642 000 kr,

att riksdagen skulle avslå motionen 1978/79:452.

Punklen 13 (Medicinska forskningsrådet)

Regeringen hade under punklen D 36 (s. 583-584) föreslagit riksdagen all lill Medicinska forskningsrådet för budgetåret 1979/80 anvisa etl reservationsanslag av 97 000 000 kr.

135

Nr 120

Onsdagen den 4 april 1979

I detta sammanhang hade behandlals motionerna 1978/79:624 av Eva Hjelmslröm m. fl. (vpk), vari yrkats att riksdagen beslutade

1. all lill Medicinska forskningsrådet anvisa etl särskilt reservationsanslag

Anslae till högskola P 10 000 000 kr. all användas inom området preventivmedelsforskning,
och forsknins ' '' "" '" ""'"8 8 regeringen lill känna alt det anvisade särskilda

anslaget för preventivmedelsforskning borde ses som en försiärkningsresurs

för forskningsområdet,

1978/79:916 av Stig Gustafsson m. fl. (s), 1978/79:1650 av Erik Larsson m. fl. (c), 1978/79:1651 av Erik Larsson m. fl. (c), 1978/79:1916 av Margit Odelsparr (c) och 1978/79:1936 av Allan Åkeriind (m).

Utskottet hemställde

all riksdagen beträffande uttalanden rörande siressforskningslaborato-riel skulle avslå motionerna 1978/79:916, yrkandel 2, och 1978/79:1651,

all riksdagen beträffande medelsram för siressforskningslaboratoriet skulle avslå molionerna 1978/79:916, yrkandel 1, 1978/79:1650 i denna del och 1978/79:1936,

all riksdagen beträffande forskning i psykiatri m. m. skulle avslå motionen 1978/79:1916,

att riksdagen belräffande preventivmedelsforskning skulle avslå motionen 1978/79:624, yrkandet 2,

all riksdagen beträffande medelsanvisningen med bifall till proposilionen 1978/79:100 samt med avslag på molionerna 1978/79:624, yrkandet 1, 1978/79:916, yrkandet 1, och 1978/79:1650 i denna del till Medicinska forskningsrådet för budgetåret 1979/80 anvisade ett reservationsanslag av 97 000 000 kr.

136

OVE NORDSTRANDH (m):

Herr talman! Vid ulbildningsuiskoitets betänkande nr 25 om anslag lill högskola och forskning är fogade tvä reservationer, båda moderata. De rör välkända tvistefrågor - regionslyrelserna och kårobligatoriet - väl debatterade under en längre lid. Jag skall därför fatta mig ganska kon.

Under hela debatten om U 68 och H 75 har vi inom moderata samlingspartiet liksom en rad andra instanser förfäktat tanken all regionslyrelserna är överflödiga. Erfarenheterna från de är som gått sedan regionstyrelserna projekterades och inrättades stöder vår uppfattning alt så är fallet.

De skäl som decentraliseringsgruppen -den s. k. Ullenhagutredningen -anför för att bibehålla dessa regionala organ som inneburit att vi fått yueriigare en beslutsnivå, en mellannivå, är inte särskilt bärande.

All märka är atl samtidigt som det förordas atl dessa regionsiyrelser skall finnas kvar, så föresläs all man bör utreda om inte dessa regionstyrelsers viktigaste uppgift skall överflyttas till i första hand riksdag och regering, den

uppgiften nämligen att fördela medel till lokala och individuella utbildningslinjer och enstaka kurser. Varför inle genomföra en sådan reform och samtidigt avveckla regionslyrelserna? Atl därefter söka motivera att regionstyrelserna även efler en sådan ändring skulle ha en vägande uppgift all fylla lorde, som vi ser det, vara ganska hopplöst. Vad som återstår kan fördelas på högskolestyrelserna och UHÄ.

Studerandeorganisaiionerna har ända sedan regionstyrelsernas tillkomst starkt kritiserat dem, en kriiik som även mänga lärare och t. o. m. administratörer instämt i.

Regionstyrelserna är enligt vår uppfauning eu onödigt byråkratiskt mellanled,somkostarslora pengar-mänga miljoner. Pengarna skulle kunna användas lill atl förbättra kvaliteten pä framför allt grundutbildningen.

Just nu synes det vara politiskt omöjligt atl avskaffa regionstyrelserna. Tanken på möjligheten måste emellertid hållas levande. Ullenhagutredningen känner lill den poliliska omöjligheten och måste därför hitta argument för regionstyrelsernas bibehållande, ävert om detta synes bereda vissa svårigheter. Avvecklingen ärden enda rena linjen. Administratörerna inom denna del av högskoleväsendet kan beredas mera väsentliga sysselsättningar, liksom de inblandade politikerna.

Vad beträffar kårobligaloriet, dvs. obligatoriskt medlemskap i sluderandesammansluiningar, torde del nu stå ganska klart att det icke inom överskådlig lid går alt ersätta della med icke-obligatoriskt medlemskap, om -jag betonar om - de sluderandesociala verksamheterna av olika slag skall kunna upprätthållas. De principiella invändningar som förvisso kan resas mot ett obligatorium har tills vidare lagts åt sidan. Verkligheten har tvingat till delta.

Utskottet konstaterar alt det trots ett omfattande utredningsarbete visat sig omöjligt atl nä en ur olika synvinklar acceptabel lösning av de problem som är förknippade med ett avskaffande av kårobligaloriet. Det obligatoriska rnedlemskapel i studerandesammanslutningar skall alltså enligt utskottet tills vidare bibehållas. Därom är vi eniga.

Däremot är vi inle eniga om alt någon utvidgning av obligatoriet under inga förhållanden får komma i fråga. Vi moderater utgår ifrån att obligatoriet, trots all del obligatoriska medlemskapet är tveksamt -det medger jag gärna - ur föreningsfrihetens synvinkel, kommer att beslå avsevärd tid framöver. Möjligheten att undertiden utvidga obligatoriet, om inblandade parter skulle finna atl detta bäst Oänar saken, dvs. del arbeie som studentkårerna ansvarar för, bör finnas. Observera att jag säger möjlighel - inte mer. Från ansvarigt studenthåll föreligger önskan om en sådan möjlighel. Skulle en dylik möjlighel utnyttjas -jag är inle säker på atl sä ovillkoriigen kommer all ske -bör della inte göra det svårare atl när tiden är mogen pä en gäng avveckla hela obligatoriet.

Under mellantiden - jag tror som sagt all den blir läng - måste de studerande kunna få ordna siu studerandefackliga, siudentsociala och servicemässiga arbete som det för dem synes bäst och mest ändamålsenligt. Statsmakterna kan f n. -det är bara atl konstalera - inle erbjuda etl alternativ

Nr 120

Onsdagen den 4 april 1979

Anslag till högskola och forskning

137

Nr 120

Onsdagen den 4 april 1979

Anslag till högskola och forskning

138

till obligatoriet som är della överiägset. Tyvärr, kan man säga.

Herr talman! Jag ber atl få yrka bifall till reservationerna 1 och 2, fogade lill utskottets betänkande.

EVA HJELMSTRÖM (vpk);

Herr lalman! 1 samband med atl högskolan reformerades uppsaltes en rad -bland dem flera bra - målsättningar för den nya högskoleutbildningen. Rekryteringen skulle breddas, organisationen demokratiseras och utbildningen decentraliseras för alt nä ut till nya grupper. Uppräkningen skulle kunna göras lång. Självfallet är det för tidigt atl ge eu slutligt betyg åt reformen. Del är också för tidigt att relatera alla dessa pä papperet så fina målsättningar med den praktik som utvecklats vid högskolorna. Men jag kan inte underlåta att något peka på de drag som redan nu är märkbara. Del är drag som står i klar kontrast lill de utstakade målen. Del är också drag somvi från vpk varnade för och som så nära sammanhänger med själva gmndvalen för reformen - en reform avsedd all effektivisera utbildningen, göra den rationellare och mer anpassad lill näringslivets behov av arbetskraft, inte till folkflertalels behov av utbildning.

Har högskolorna breddal sin rekrytering? Har den sociala snedrekryteringen vid universiteten brutits? Nej, tyvärr-arbetarklassens andel är fortfarande försvinnande liten.

Har högskolorna demokratiserats? Till formen har naturiigtvis universiteten något förlorat sin feodala självständighet, men i huvudsak har reformerna stannat på papperet. Speciellt de inre funktionerna har behållit sina tidigare drag med starkt professorsvälde och kollegialitet. Hierarkin är obruten, och själva förvaltningen av högskolan sköts genom den nya beslutsorganisationen i långt Slörre utsträckning av ett slags korporaiivislisk sammanslutning, där de studerande får alll mindre att säga till om. Den byråkralisering, som reformen inneburit, har tyvärr förstärkts av den s. k. decentraliseringen.

Har utbildningens innehåll och inriktning förändrats? Ja visst, men lill del sämre. De flesta utbildningar har fått kraftigt sänkta anslag - det lorde alla partier kunna vara överens om. Det räcker med en enkel matematik för atl konstatera. Försämrade resurser innebär också försämrade möjligheter till förnyelse, till fördjupning och förändring.

Vpk anser att en radikal omläggning av utbildningens innehåll måste komma lill stånd vid högskolorna. Det måste vara en utbildning och en forskning för en alternativ produklion, som kan sättas in i varvsarbetarnas och lekoarbeiarnas tjänst liksom den måste kunna sättas in i kampen mot kulturkommersialismen. För delta krävs resurser och mer eller mindre en kulturrevolution vid högskolorna.

Vi har i en rad motioner lill årets riksdag sökt utveckla hur en förbättring och förändring skulle kunna komma till stånd. Tyvärr har utskottet avvisat samtliga våra krav, såväl vad gäller utbildningens innehåll, antagningssystem, organisation som dimensionering. Jag skall, herr talman, inte ta upp tiden med alt redogöra för alla dessa krav - de finns i motionen. Jag skall

emellertid ta upp några områden, där det borde varit möjligt all uppnå slörre enhet i riksdagen, områden som är betydelsefulla för de studerande.

Det första avser dimensioneringen. Där har utskottet med en infam skrivning noterat all vi anser det principiellt rikligt med en dimensionering, men man har förbigått atl tala om varför vi är motståndare lill avskaffandet av den fria sektorn i dag. Som vi framhållit tidigare måsle möjlighelerna atl få jobb efter genomgången utbildning vara vägledande för dimensioneringen. Nu styr man en sektor av samhället, nämligen ulbildningert, men bortser ifrån att denna s. k. styrning bara kan gagna kapitalet sä länge man inle också styr den ekonomi och arbetsmarknad som de studerande kommer ut lill.

Del andra området gäller rekryteringen och den med den nära sammanhängande studiefinansieringen. Trots målsättningarna med högskolereformen har alltså ingen nämnvärd förändring inträffat vad gäller rekryteringen. Det är tveklöst sä all även om del främst är andra faktorer som försvårar en brytning av snedrekryteringen, så underiättar inle nuvarande system för arbetarklassen att kunna studera. Det faktum all utbildningen nu skall spärras kommer ytterligare att bidra lill detta. Det är etl känt faktum atl snedrekryteringen är hårdast vid de spärrade linjerna.

Förutom förbättrade ekonomiska möjligheter och elt förändrat antagningssystem så betyder givelvis en demokratisering av högskoleorganisationen mycket för alt ta till vara de studerandes erfarenheter och förändra utbildningens innehåll. Högskolan är alltså fortfarande djupt odemokratisk. Elt av de mest odemokratiska inslagen utgör de obligatoriska studerandesammanslutningarna.

Samtliga övriga partier är här beredda alt för en mindre summa pengar i statsbudgeten tumma på en av våra mesl grundläggande demokratiska rättigheter, nämligen varje medborgares rätt atl själv få avgöra om han eller hon vill ansluta sig lill en förening eller inte. För det är vid pengarna skon kniper. Det är ingen omöjlighet att avskaffa obligatoriet om bara staten är beredd atl salsa medel på hälsovård och andra sociala åtaganden.

Nu är dessutom förhållandel det all somliga studerande är anslutna lill obligatoriet, andra inte. Del innebäratt fullt kaos råder på många häll ilandet. Lagen om elektorsförsamlingar har starkt kritiserats av en lång rad olika siuderandeorganisationer, och många har också bojkottat dessa odemokratiska församlingar. Men utbildningsministern, socialdemokraterna och moderaterna vidhåller all de skall finnas kvar. Vpk kräver i sin motion en i grunden demokratiserad högskola, där alla verksamma har lika stort värde och inle, som i dag, en professorsrösi är mångdubbelt mer värd än en studerandes.

Herr talman! I ulbildningsuiskoitets betänkande finns också några andra frågor upptagna. En avser den situation de utländska studerandena och invandrarna lever i. Utskottet pekar på atl stora ekonomiska insatser görs för invandrarna. Visseriigen är fler insatser motiverade, säger man, men i nuvarande ekonomiska läge är detta omöjligt. Värt krav att invandrarna bör ges möjlighel alt studera på sina egna språk avslås därför. Utskottet säger t. o. m. atl det otillfredsställande förhållande som i dag råder och som

Nr 120

Onsdagen den 4 april 1979

Anslag till högskola och forskning

139

Nr 120

Onsdagen den 4 april 1979

Anslag till högskola och forskning

utestänger oerhört mänga invandrare frän högre studier skall beslå för överskådlig tid. Vi kan inte acceptera denna inställning. Vi är väl medvetna om alt del skulle la tid att starta högskolestudier pä samtliga större invandrarspräk pä de allmänna linjerna. Men det borde vara fullt möjligt atl redan i dag undersöka exempelvis finska, grekiska och jugoslaviska invandrares förutsättningar atl studera elt antal ämnen vid universiteten. Med utskottets negativism blir della aldrig möjligl.

Vi har tidigare framfört förslag, som kraftigt skulle förbättra de utländska studerandenas ställning. Vi återkommer nu med dessa krav. Utskottet hänvisar till all en ulredning har tillsatts. Nåväl, men ett av våra krav gäller just denna ulredning, nämligen att direktivert kompletteras så att målsättningen fortsättningsvis skall vara atl i första hand studerande med små ekonomiska resurser skall beredas möjlighet all studera vid svenska universitet och högskolor. Ulskollel avvisar utan motivering också detta myckel rimliga krav.

Slutligen, herr lalman, några ord om preventivmedelsforskningen. Del känns mänga gånger otillfredsställande all nära sammanhängande frågor splittras upp på olika utskott och behandlas vid olika tillfållen. Sä diskuterades t. ex. förta veckan frågan om en utbyggd preveniivmedelsrädgivning i enlighet med Gollandsprojekiet. I dag skall vi ta upp ökade anslag lill forskningen inom samma område. Men sådan är nu en gäng ordningen.

Ulskollel avvisar på nytt vårl krav - denna gäng med motiveringen alt medicinska forskningsrådet stöder några projekt inom delta område. Vi har inle förnekat detta. Vad vi har framhållit är atl del är elt klart eftersatt område, särskilt mot bakgrund av hur många som dagligen utnyttjar p-piller eller ständigt använder spiral och även mot bakgrund av de mångmiljonvin-ster som läkemedelsföretagen under åratal har gjort pä våra kroppar.

Forskningen är, herr talman, männens värld, där de fortfarande härskar i stort sett oinskränkt - därav kanske del enligl uppgift bristande intresset för etl sä Slorl och viktigt forskningsorhräde. Intresset för all utveckla preventivmedel för män är likaså ringa. Detta förhällande tycker vi all riksdagen borde ändra på. Vårt krav är synrterligen välmotiverat.

Med della yrkar jag bifall lill samtliga vpk-motioner.

140

STIG ALEMYR (s):

Herr lalman! I del här belänkandel behandlas anslagen lill fiertalet av fakulteterna. Jag vill säga, när utbildningsministern nu sitter i kammaren, alt vid överläggningar mellan ulskollel och företrädare för högskolor har det anförts alt det är felräkningar bakom vissa av anslagsposterna. Jag tar självfallet inle ställning lill om påståendet är riktigt eller inte -jag känner också lill alt förhandlingar har pågått mellan vederbörande och departementet - men jag vill ultala alt jag betraktar det som självklart all regeringen återkommer lill riksdagen med förnyade anslagsäskanden, om det skulle visa sig atl felräkningar föreligger.

Herr talman! Eva Hjelmström ägnade sig ål sin sedvanliga kritik mot det högskolebeslut som riksdagen fattade för några är sedan. Jag har sagt lidigare

-och della gäller även vad Ove Nordstrandh var inne på - au om det visar sig, när vi efler några är har vunnit erfarenhet av högskolereformen, att vi pä vissa punkier har kommit snett, så skall vi naturligtvis ulan hänsyn lill prestige göra de förändringar som kan vara nödvändiga.

Men högskolereformen är ännu så pass färsk all det inle är motiverat med några stora ingripanden i den. Del har jag sagt ett pär gånger här frän talarstolen, och det gör, herr talman, atijag inte finner anledning att fördjupa mig i en debatt med Eva Hjelmslröm om delta. Det finns inle skäl all nu vidta de förändringar av högskolans organisation som man från vpk:s sida hävdar bör ske.

Eva Hjelmslröm kommer också lillbaka till de resonemang om den fria sektorn som vi har haft tvä gånger nyligen i riksdagen och som vi kommer att få om ett par veckor igen, då riksdagen skall ta ställning till hur anslagen skall beräknas när den fria sektorn försvinner.

Det finns alltså ingen som helst anledning atl nu upprepa de argument som under loppet av några månader vid två tillfällen har framförts här i kammaren.

Herr lalman! När jag säger också lill Ove Nordstrandh, att vi ännu inle har vunnit så mycket erfarenhet av högskolereformen att det finns anledning att göra några mera djupgående ingrepp i den gäller della bl. a. regionslyrelserna.

När ulskollel träffar företrädare för regionslyrelserna eller människor som i andra sammanhang är berörda av deras arbeie, framförs del övervägande posiliva omdömen om dessa styrelser. Man kan självklart diskutera hur stora de skall vara och hur de skall vara sammansatta, men regionslyrelserna som instrument i högskoleväsendet har huvudsakligen fått ett positivt mottagande.

Jag vill gärna erinra om alt i första hand är del de små högskoleenheterna som ser etl stöd i regionslyrelserna i förhållandet lill de större enheterna.

Jag yrkar avslag på förslaget atl riksdagen nu skall besluta att regionslyrelserna avskaffas.

När del gäller kårobligaloriet ansluter sig utskottet till regeringens förslag. Det finns ingel underlag för au utvidga kårobligaloriet till nya grupper, som moderaierna vill. Det utskottet begär är att man skall överväga om det går atl befria ytterligare vissa grupper frän obligatoriskt medlemskap.

Här finns t. ex. deltidsstuderande, det finns människor som reser till studieorten en eller ett par gånger i veckan och som inte har möjligheler att utnyttja studentkårens erbjudanden av olika slag. Det kan diskuteras om de skall vara obligatoriskt anslutna, och ulskollel utgår ifrån att den frågan ytterligare skall övervägas. Dessutom har Sveriges förenade studentkårer vid uppvaktning i ulskollel sagt all man kan tänka sig olika höga avgifter, beroende pä hur myckel vederbörande kan utnyttja medlemskapet i studentkåren.

Vi räknar med all funderingarna kring det här skall hjälpa oss fram så småningom lill ett beslut som innebär atl fler grupper kan slippa det obligatoriska medlemskapet. Någon utökning av del är över huvud taget inte

Nr 120

Onsdagen den 4 april 1979

Anslag till högskola och forskning

Nr 120

Onsdagen den 4 april 1979

Anslag till högskola och forskning

aktuell.

Jag ber alt få yrka bifall till utbildningsuiskoileis hemställan på samtliga punkter.

EVA HJELMSTRÖM (vpk) kon genmäle;

Herr lalman! Jagtycker all Stig Alemyr borde ha lagil litet intryck av den kriiik som har kommit också från hans egna partikamrater vid universiteten och högskolorna. Under de senaste veckorna har det varit en flod av insändare med väldigt stark kritik, bl. a. mot byråkraliseringen och deo försämring som har inträtt sedan högskolereformen genomfördes. Men det har Stig Alemyr uppenbariigen inte gjort. Jag tycker han borde ta en diskussion där.

Belräffande kårobligatoriet så vände Stig Alemyr på det hela. Del enda rimliga är faktiskt all avskaffa denna odemokratiska institution. Det finns ingen som helst anledning all, bara till följd av alt man inte vill anslå en viss summa pertgar, förvägra folk att själva få välja om de vill vara med i en organisation eller inte.

STIG ALEMYR (s) kon genmäle:

Herr talman! Det är naturligtvis självklart alt när det gäller vilka jag skall diskutera med, sä tar jag inte råd av Eva Hjelmslröm. Men jag kärtner också till au det pä olika häll inom högskoleväsendet hävdas all byråkratin har ökat med högskolereformen. Milt allmänna generella utlalande alt om del visar sig atl vi har kommit fel någonslans kan vi naturligtvis ändra det så småningom när erfarenhet har vunnits gäller i hög grad denna fråga. Det finns de som hävdar att man sammanträder sä mycket atl man inte hirtner göra särskilt mycket annat. Om detta visar sig vara riktigt när några år har gått skall vi göra vad vi kan för all åstadkomma justeringar i systemet.

Skall man avskaffa kårobligaloriet och skall de studerande få behålla de förmåner de f n. har, så måste staten ta över kostnaderna, och det blir mycket dyrbart. Del finns delade meningar om hur mycket delta skulle kosta, men det kan kosta bortåt 30 miljoner. Det är inte möjligt att göra detta just nu. Del är del viktigaste skälet lill alt utskottet accepterar förslaget atl kårobligaloriet i den form del nu presenteras skall vara kvar, men uttalar önskemål om alt vissa grupper skall kunna befrias frän del obligatoriska medlemskapet.

EVA HJELMSTRÖM (vpk) kon genmäle:

Herr lalman! Del har redan slagit fel, och jag tog upp en rad av de faktorerna i mitt inledningsanförande. Jag lycker atl Stig Alemyr, som påstår sig slåss för arbetarrörelsen, något borde tänka på och titta på hur den sociala snedrekryteringen fortfarande är vid universiteten. Det är faktiskt inle så att arbetarklassen har vunnit ökat insleg vid högskolorna och universiteten.

142

STIG ALEMYR (s) kort genmäle;

Herr lalman! Jag har sagt tidigare lill Eva Hjelmström atl hon har fel - hon kan inte detta ämne. En av fördelarna och framgångarna med högskolere-

formen är ju att vi nu häller på att nå ut till nya studerandegrupper som lidigare icke hade möjlighel alt söka högskoleutbildning. Hela systemet gynnar deras kontakt med högskolan. Titlar man ule i landet pä kursutbudet och studerandegrupperna finner vi att, även om vi inte har nått ända fram, vi är på väg alt nå nya medborgargrupper.

Tredje vice talmannen anmälde all Eva Hjelmström anhållit att till prolokollel fä antecknat att hon inte ägde rätt lill ytteriigare replik.

Nr 120

Onsdagen den 4 april 1979

Anslag till högskola och forskning

MARGIT ODELSPARR (c);

Herr talman! I uibildningsulskollels betänkande nr 25 behandlas bl. a. motionen 1915, som tar upp frågan om ökat stöd till cancerforskning. I motionen harjag aktualiserat frågan om kostens betydelse för vår hälsa. Jag har även framfört önskemål om alt forskningen i större utsträckning inriktas på atl klargöra eventuellt samband mellan kostens sammansättning och benägenhetert att reagera på cartcerframkallande ämnen. Jag vill därför närmare vidareutveckla de tankegångar jag framfört i motionen.

Det anses numera allmänt att den övervägande andelen-70-90 % -cancer hos människan orsakas av miljöfaktorer. En av de viktigaste miljöfaktorerna är kosten. Forskning underde senaste tio åren antyder atl kosifaktorer spelar roll vid uppkomsten a v 40 96 av all cancer hos män och 60 % av all cancer hos kvinnor. Jag skall anföra några exempel pä kostrelalerade cancerformer.

Magcancer har minskat i frekvens i USA under del senaste halvseklet. Det är fortfarande en viktig cancerform i Japan, Öst- och Nordeuropa samt delar av Latinamerika. Det antas allmänt att minskningen av magcancer i USA bl. a. beror på en ökad konsumtion av livsmedel som innehåller C-viiamin och en minskad konsumtion av nitritbehandlade matvaror. C-viiamin tycks nämligen minska bildningen av cancerframkallande ämnen som annars kan uppstå från nitrit.

Andra cancerformer som har samband med koslen är ijocktarmscancer, bröstcancer och prostatacancer, vilka alla är exempel på mycket vanliga cancerformer i vårt land. I dessa fall äremelleriid sannolikt andra kosifaktorer av betydelse än i fallet magcancer. En hel del undersökningar lyder på atl högt fettintag och låg fiberhalt i kosten är fakiorer som kan öka risken för Oocktarmscancer. En hög fetthali i kosten anses också vara en riskfaktor vid uppkomsten av bröstcancer och möjligen också prostatacancer.

Exakt hur dietära fakiorer som fett- och fiberhalt kan påverka cancerbildningen i kroppen är oklart. En möjlighet som många forskare anser sannolik är att kosten påverkar kroppens försvar mot cancerframkallande ämnen. Normalt har vi nämligen skyddsbarriärer mot främmande och fariiga ämnen i form av bl. a. tarmfloran och levern, som kan bryta ned dessa ämnen och oskadliggöra dem. Under vissa omständigheter kan emellertid leverns ämnesomsättning i slällel åsiadkomma en aktivering av cancerframkallande ämnen. Balansen mellan kroppens avgiftande och canceraktiverande förmåga kan uppenbarligen i hög grad påverkas av kostens sammansättning. Det borde alltså i princip vara möjligl att genom ändringar i vår husmanskost

143

Nr 120

Onsdagen den 4 april 1979

Anslag till högskola och forskning

144

kraftigt påverka cancerförekomsten i vårt land.

Även om vi känner lill en del kosifaktorer som sannolikt påverkar kroppens cancerförsvar, återstår myckel forskning alt göra på området. Forskning rörande kostens betydelse för uppkomsten av cancer har en myckel undanskymd plats i värt land, trots områdets ulomordentligl slora samhällsviki. Delta beror delvis på atl den svenska cancerforskningen ännu ej hunnii i kapp den amerikanska forsknirtgert,som mer och mer kommit att inrikta sig på miljöfaktorers betydelse för uppkomsten av cancer. Elt annat skäl är all svenska näringsforskare traditionellt mesl sysslat med frågor rörande kost och hjänkärisjukdomar och kanske ej i tillräckligt hög grad hämtat impulser från den moderna amerikanska näringsforskningen, där cancerfrågor blivit alltmer framträdande.

Vår nuvarande felnäring leder lill svårt mänskligt lidande och höga sjukvårdskostnader. Det är alltså hög tid atl vi avsätter tillräckliga resurser lill utbildning och forskning inom området. Resurserna är nu oacceptabelt små. Det kanske värsta exemplet pä samhällets behandling av detta vikliga område har samband med utbildningen av näringsexperter vid Karolinska institutet. Della lärosäte har atl i samarbete med Stockholms universitet svara för den enda kvalificerade utbildningen av näringsexperter i vårt land. Denna utbildning hotas nu helt eller delvis av nedläggning.

Innan jag går vidare på frågan om utbildning av näringsexperter vill jag säga några ord om deras arbetsuppgifter.

Välutbildade näringsexperter har en viktig uppgift inom t. ex. friskvården och sjukvården liksom även inom livsmedelsindustrin, vidare som koslupp-lysare i massmedia och inom utbildningen av olika kategorier av lärare, l. ex. förskollärare och vårdyrkeslärare. Näringsexperlernas uppgifter ter sig alltmer betydelsefulla i värt samhälle, när man börjar betona betydelsen av förebyggande åtgärder mot uppkomsten av ohälsa. Anställningen av närings-experter inom livsmedelsindustrin utgör samhällets garanti för att industrin låter erfarenhet och resultat från näringsforskningen vara vägledande vid produkiionert av livsmedel. De statliga verken behöver gediget utbildade näringsexperter för alt kunna fatta välgrundade beslut. Allmänhetens stora intresse för kostfrågor kräver vidare en hög kvalitet på informationen från samhällets sida för att man skall kunna undvika au den enskilda individen tillfredsställer sitt informationsbehov genom kostrekommendaliorter från personer med en otillfredsställande utbildning.

Sammanfattningsvis kan sägas att utbildningen av näringsexperter är en viktig samhällsangelägenhet och atl samhällets behov av denna yrkeskategori inom en nära framtid kan förmodas bli än mer uualai.

Kursen i näringslära vid Karolinska institutet är främst avsedd för de studerande vid maiemalisk-nalurveienskaplig fakultet och omfattar tre terminers undervisning. Denna ges efter det att studenterna under tre förberedande terminer, varvid studierna huvudsakligen är förlagda till Slockholms universitet, läst kemi, biologi, biokemi och humanfysiologi. Ansvarel för de tre terminernas undervisning i näringslära vid Karolinska institutet vilar på institutionen för medicinsk näringslära. Trots ämnets

samhällsviki har denna institutions petilaäskanden alllid nonchalerats. Med den personalstyrka som i dag finns är del orimligt atl kunna svara för tre terminers kvalificerad utbildning i näringslära av näringsexperter. Därför är det nödvändigt med personalförstärkningar. Om vi får en kvalificerad utbildning av näringsexperter, kommer detta också all medföra större möjligheter att bedriva en kvalificerad forskning på området kost och cancer. Speciella forskningsmedel bör avsättas för detta ändamål.

Herr talman! Det är i och för sig positivt all utskottet har hemställt om inrättandet av en professur i cancerepidemiologi vid Karolinska institutet, men eftersom en sådan tjänst i huvudsak gäller arbetsmiljöns inverkan vid cancer har mitt yrkande i motionen endast till viss del blivit tillgodosett. För dagen harjag emellertid inget annat yrkande, men kommer att följa frågan med stor uppmärksamhet och hoppas på alt erforderliga resurser ställs lill förfogande i framtiden.

OLLE AULIN (m):

Herr lalman! I samband med alt riksdagen 1977 förelades förslag till en ny högskoleorganisation motionerade jag om att en särskild högskola borde bildas för de olika utbildningsenheter i Malmö som har ansvarel för högre utbildning med pedagogisk eller kulturell inriktning. Det skulle enligt min mening ha inneburit en smidigare organisation och ett ökat infiylande för både eleverna och de för utbildningen direkl ansvariga. Den motionen avslogs.

Erfarenheterna av den nya organisationen vid Lund-Malmö-universitetet har visat all lärarutbildningens särart inte beaktas i tillräcklig omfattning och alt identiteten försvinner i en större erthet. Det säger lärare och personer inom elevkårer och fackliga organisationer vid de berörda enheterna. De menar därför atl del lidigare beslutet borde omprövas.

Jag tycker atl mina farhågor om en otymplig organisation har besannats, och i moiionen 320 begär därför vi motionärer en omprövning. Ulskollel avstyrker och menar att det behövs ytteriigare några års erfarenhet, innan frågan om en särskild högskoleenhet i Malmö kan las upp till omprövning.

Jag tycker att det är skada att man inte redan nu är beredd alt ompröva ett, enligt min mening, felaktigt beslut frän 1977. Min förhoppning är emellertid att man inom utbildningsdepartementet och inom ulskollel noggrant följer utvecklingen och att man är beredd all tidigt dra slutsatser av den successiva utvärdering av organisationen som jag hoppas sker, så atl vi snart, mycket snart, kan ta flera steg på vägen mol en mindre byråkratisk högskoleorganisation, en organisation där anslagen i ännu slörre utsträckning går till utbildning och forskning och i mindre utsträckning till administration.

Herr talman! Mol elt enigt utskott harjag för dagen ingel yrkande.

ROLF HAGEL (apk):

Herr talman! Detta betänkande behandlar en och en halv av arbetarpartiet kommunisternas motioner pä utbildningsområdet. Motionen 1634 har nämligen tillkommit på del sättet aU man brutit ul fyra alt-satser ur moiionen

Nr 120

Onsdagen den 4 april 1979

Anslag till högskola och forskning

145

10 Riksdagens proiokoll 1978/79:120-121

Nr 120

Onsdagen den 4 april 1979

Anslag till högskola och forskning

146

1633. Denna sönderhackning omöjliggör egentligen en seriös och sammanhängande behandling av utbildningspolitiken. Varje ansats till att sätta in utbildningspolitiken i dess rätta sociologiska sammanhang söker ulskollel undvika. Och inte bara undvika - man söker ge sken av alt vi har en klasslös utbildningspolitik i Sverige.

Men, herr lalman, inga fraser i stil med "all underiälta för olika grupper att tillgodogöra sig högre utbildning" kan dölja det faktum att det blivit svårare för de högskolestuderande som inte gått den traditionella vägen - nämligen från gymnasium till högskola -all nå fram till de uppställda studiemålen. Ett av hindren för dessa studerande - de s. k. 25:4-orna - är alt de ofta har sämre kunskaper i engelska än de yngre studerande som har börjat läsa engelska i grundskolan och fortsatt i gymnasieskolan. För att undanröja detta hinder har vi i motionen 1634 föreslagit alt all kurslitteratur för grundutbildning inom högskolan skall översällas lill svenska.

Enligt utskottet är det helt uteslutet - även av kostnadsskäl - atl tillgodose detta krav. Sä kan man naturiigtvis svara när man som ulbildningsuiskotlel -för att citera Henrik Ibsen - ser frågorna "slykkevis og delt".

1 samma motion har vi också upprepat ett gammalt krav på etl statligt läromedelsförlag. Och ser man förslagen i sitt sammanhang blir kostnadsargumentet ytterst bräckligt. Del är inle obekanl för någon - allra minsl för utbildningsministern - alt läromedelsframställningen här i landet är hundraprocentigt kommersiell. Den skiljer sig inte i något avseende från annan kommersiell verksamhet. Framställning och försäljning av läroböcker sker efter samma normer och med samma metoder som när det gäller att förse skolorna med tvål och toalettpapper. Floran av läroböcker inom samma ämnesområde dokumenterar vad jag har .sagt om den kommersiella styrningen av läromedelsframställningen. Om behovet av läromedel skulle vara det avgörartde och profitinlressena skulle bannlysas från utbildningsområdet skulle det med all säkerhei bli pengar över för en utökad översättning av kurslitteratur lill svenska. Och detta innebär inte på någol sätt - vilket utskottet tycks mena - att det skulle ske en kvaliielsförsämring.

Jag vill därför yrka bifall lill det aktuella yrkandel i motionen 1634.

I moiionen 1354 har vi krävt åtgärder för alt sloppa expansionen av byråkrati inom högskolan. Utskottet medger att denna fråga är föremål för uppmärksamhet genom atl informera riksdagen om att man inom utbildningsdepartementet för två år sedan tillsatte en decentraliseringsgmpp. Remissvaren på gruppens betänkande får väl visa om de föreslagna åtgärderna syftar lill att minska byråkratin eller om det bara är fråga om något som kan liknas vid berättelsen om Kejsarens nya kläder. Jag tillåter mig emellertid all tvivla på atl utbildningsdepartementet har presterat någol som ur arbetarklassens synpunkt kan betraktas som positivt. Del sker nämligen inga under i politiken. Högervindarna blåser naluriiglvis lika starkt i utbildningsdepartementet som i de andra departementen.

Därför låter vi oss inte avspisas med utskottets skrivning alt värt yrkande inte skall påkalla någon åtgärd utan yrkar bifall även till motionen 1354.

Överläggningen var härmed slutad.

Punklen I

Mom. 1

Proposilionergavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels moiionen nr 740 av Lars Werner m. fl. i motsvarande del, och förklarades den förra proposilionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Eva Hjelmslröm begärt votering upplästes och godkändes följande voieringsproposiiion;

Den som vill atl kammaren bifaller utbildningsutskottets hemställan i

betänkandet nr 25 punkten I mom. 1 röstar ja,

den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit motionen nr 740 av Lars Werner m. fl. i

motsvarande del.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat förja-propositionen. Dä Eva Hjelmström begärde röslräkning verkställdes votering med omröslningsapparai. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 273

Nej - 14

Avslår - 1

Mom. 2

Proposiiioner gavs på bifall lill dels utskottets hemställan, dels moiionen nr 740 av Lars Werner m. fl. i moisvarande del, och förklarades den förra proposilionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Eva Hjelmström begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Den som vill atl kammaren bifaller ulbildningsuiskoitets hemställan i

betänkandet nr 25 punkten I mom. 2 röstar ja,

den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit motionen nr 740 av Lars Werner m. fl. i

moisvarande del.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-proposilionen. Då Eva Hjelmström begärde röslräkning verkställdes votering med omröslningsapparai. Denna omröslning gav följande resultat:

Ja - 276 Nej - 14

Nr 120

Onsdagen den 4 april 1979

Anslag tdl högskola och forskning

Mom. 3

Propositioner gavs pä bifall lill dels utskottets hemslällan, dels moiionen nr 1634 av RolfHagel och Alf Lövenborg i motsvarande del, och förklarades den förra proposilionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Rolf Hagel begärt votering upplästes och godkändes följande voieringsproposiiion:

147

Nr 120 Den som vill att kammaren bifaller ulbildningsuiskoitets hemställan i

Onsdaeen den betänkandet nr 25 punkten I mom. 3 rösiar ja,

4 april 1979 ' j '" '°''" "J-

_____________ Vinner nej har kammaren bifallit motionen nr 1634 av Rolf Hagel och Alf

Anslag till högskola Lövenborg i moisvarande del.

och forskning

Vid omröslning genom uppresning förklarades nertalet av kammarens

ledamöter ha röstat förja-propositionen. Då RolfHagel begärde röslräkning

verkställdes votering med omröslningsapparai. Denna omröslning gav

följande resultat:

Ja - 277

Nej - 14

Mom. 4

Proposilionergavs pä bifall lill dels utskottets hemställan, dels motionen nr 740 av Lars Werner m. n. i motsvarande del, och förklarades den förra proposilionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Eva Hjelmström begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Den som vill alt kammaren bifaller ulbildningsuiskoitets hemslällan i

belänkandel nr 25 punkten 1 mom. 4 röstar ja,

den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit motionen nr 740 av Lars Werner m. n. i

moisvarande del.

Vid omröstning genom uppresning förklarades nertalet av kammarens ledamöter röstat förja-propositionen. Då Eva Hjelmslröm begärde röslräkning verkställdes votering med omröslningsapparai. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 276 Nej - 14

Mom. 5

Proposilionergavs på bifall till dels utskotiets hemställan, dels motionen nr 740 av Lars Werner m. n. i moisvarande del, och förklarades den förra propositionen vara med övervägandeja besvarad.

Mom. 6

Proposilionergavs på bifall lill dels utskottets hemställan, dels motionert nr 1354av RolfHagel och AlfLövenborg i motsvarande del,och förklarades den förra proposilionen vara med överväganTJeTa besvarad.

148

Mom. 7 och 8

Proposilionergavs pä bifall till dels utskottets hemslällan, dels moiionen nr 740 av Lars Werner m. n. i moisvarande del, och förklarades den förra

propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Eva Hjelmslröm Nr 120

begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Den som vill all kammaren bifaller utbildningsutskottets hemställan i

betänkandet nr 25 punkten 1 mom. 7 och 8 rösiar ja,

den det ej vill rösiar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit motionen nr 740 av Lars Werner m. fl. i

motsvarande del.

Onsdagen den 4 april 1979

Anslag tdl högskola och forskning

Vid omröslning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat förja-propositionen. Då Eva Hjelmström begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 275 Nej - 14

Mo m. 9

Propositioner gavs på bifall lill dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 1 av Ove Nordstrandh och Hans Nyhage, och förklarades den förra proposilionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Ove Nordstrandh begärt votering upplästes och godkändes följande voieringsproposiiion;

Den som vill atl kammaren bifaller utbildningsutskottets hemställan i

betänkandet nr 25 punklen 1 mom. 9 rösiar ja,

den del ej vill rösiar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 1 av Ove Nordstrandh och

Hans Nyhage.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat förja-propositionen. Dä Ove Nordstrandh begärde rösträkning verkställdes votering med omröslningsapparai. Denna omröslning gav följande resultat:

Ja - 231

Nej- 46

Avstår - 14

Mom . 10-13

Kammaren biföll vad ulskollel i dessa moment hemställt.

M o m . 1 4

Proposilionergavs på bifall lill dels utskottets hemslällan, dels motionen nr 740 av Lars Werner m.fl. i moisvarande del, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Eva Hjelmslröm begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

149

Nr 120

Onsdagen den 4 april 1979

Anslag tdl högskola och forskning

Den som vill att kammaren bifaller utbildningsutskottets hemställan i

betänkandet nr 25 punkten 1 mom. 14 rösiar ja,

den del ej vill rösiar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit moiionen nr 740 av Lars Werner m. fl. i

motsvarande del.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-proposilionert. Dä Eva Hjelmström begärde röslräkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 276 Nej - 14

150

Mom.15

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 2 av Ove Nordstrandh och Hans Nyhage, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Ove Nordstrandh begärt votering upplästes och godkändes föOande voleringsproposition:

Den som vill atl kammaren bifaller utbildningsutskottels hemslällan i

betänkandet nr 25 punklen 1 mom. 15 rösiar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 2 av Ove Nordstrandh och

Hans Nyhage.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat förja-propositionen. Då Ove Nordstrandh begärde röslräkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröslning gav följande resultat;

Ja - 244

Nej - 44

Avstår - 1

Mom . 16-19

Kaminaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

Mom . 20

Proposiiioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels moiionen nr 740 av Lars Werner m. fl. i motsvarande del, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Eva Hjelmslröm begärt votering upplästes och godkändes följande voieringsproposiiion;

Den som vill att kammaren bifaller utbildningsutskottets l\emställan i

belänkandel nr 25 punklen 1 mom. 20 röstar ja,

den del ej vill rösiar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit motionen nr 740 av Lars Werner m. fl. i

motsvarande del.

Vid omröslning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat förja-propositionen. Dä Eva Hjelmström begärde röslräkning verkställdes votering med omröslningsapparai. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 276 Nej - 14

Nr 120

Onsdagen den 4 april 1979

Anslag till högskola och forskning

Mom. 21

Proposilionergavs pä bifall lill dels utskottels hemslällan, dels motionen nr 740 av Lars Werner m. fl. i motsvarande del, och förklarades den förra proposilionen vara med övervägandeja besvarad.

Mom . 22 och 23

Kammaren biföll vad ulskollel i dessa moment hemställt.

Mom. 24

Proposilionergavs pä bifall lill dels utskottets hemställan, dels motionen nr 1354 av RolfHagel och AlfLövenborg i moisvarande del, och förklarades den förra propositionen vara med övervägandeja besvarad.

Mom. 25

Utskottets hemställan bifölls.

Punkterna 2-7

Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkier hemställt.

Punklen 8

Mo m . 1

Propositioner gavs pä bifall lill dels utskottets hemställan, dels molionerna nr 623 av Eva Hjelmslröm och Inga Lantz samt nr 911 av Karin Andersson och Anna Eliasson, och förklarades den förra propositionen vara med övervägandeja besvarad. Sedan Eva Hjelmslröm begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition;

Den som vill atl kammaren bifaller ulbildningsuiskoitets hemställan i

belänkandel nr 25 punkten 8 mom. 1 röstar ja,

den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit motionerna nr 623 av Eva Hjelmslröm och

Inga Lantz saml nr 911 av Karin Andersson och Anna Eliasson.

151

Nr 120

Onsdagen den 4 april 1979

Anslag till högskola och forskning

Vid omröslning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat förja-propositionen. Då Eva Hjelmslröm begärde rösträkning verkställdes votering med omröslningsapparai. Denna omröslning gav följande resultat:

Ja - 267

Nej - 16

Avslår - 3

Mom. 2

Proposilionergavs på bifall lill dels utskottets hemslällan, dels motionert nr 452 av Lars Werner m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägandeja besvarad. Sedan Eva Hjelmslröm begärt votering upplästes och godkändes följande voieringsproposiiion:

Den som vill att kammaren bifaller utbildningsutskottels hemställan i

betänkandet nr 25 punklen 8 mom. 2 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit motionen nr 452 av Lars Werner m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat förja-propositionen. Dä Eva Hjelmslröm begärde rösträkning verkställdes votering med omröslningsapparai. Denna omröslning gav följande resultat:

Ja - 276 Nej - 13

Punkterna 9-12

Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkter hemslällt.

Punkten 13

Mom. 1-3

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

Mom. 4 och 5

Proposiiioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels utskottets hemslällan med den ändring däri som föranleddes av bifall lill motionen nr 624 av Eva Hjelmslröm m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Eva Hjelmslröm begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition;

152

Den som vill alt kammaren bifaller ulbildningsuiskoitets hemslällan i

belänkandel nr 25 punklen 13 mom. 4 och 5 rösiar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit utskottets hemslällan med den ändring däri

som föranleds av bifall lill motionen nr 624 av Eva Hjelmslröm m. fl.'

Vid omröslning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat förja-propositionen. Då Eva Hjelmslröm begärde röslräkning verkställdes votering med omröslningsapparai. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 277 Nej - 11

Punklen 14

Ulskoitets hemställan bifölls.

Nr 120

Onsdagen den 4 april 1979

Anslag till lokalt utvecklingsarbete inom skolväsendet, m. m.

§ 18 Anslag till lokalt utvecklingsarbete inom skolväsendet, m. m.

Föredrogs utbildningsutskottets betänkande 1978/79:27 med anledning av proposilionen 1978/79:100 såviti gäller anslag lill lokalt utvecklingsarbete inom skolväsendet, m. m. jämte motioner.

TREDJE VICE TALMANNEN;

I fråga om detta betänkande hålles gemensam överiäggning för samtliga punkter. Under den gemensamma överläggningen får yrkanden framställas beträffande samtliga punkier i belänkandet.

I del följande redovisas endast de punkter, vid vilka under överläggningen framställts särskilda yrkanden.

Punklen 1 (Lokalt utvecklingsarbete inom skolväsendet m. m.) Regeringen hade i proposilionen 1978/79:100 bil. 12 (utbildningsdepartementet) efter föredragning av statsrådet Birgit Rodhe under punkten C 3 (s. 275-276) föreslagit riksdagen atl till Lokalt utvecklingsarbete inom skolväsendet m. m. för budgetåret 1979/80 anvisa etl reservationsanslag av 750 000 kr.

I della sammanhang hade behandlats moiionen 1978/79:1370 av Hans Nyhage m. fl. (m), vari yrkais att riksdagen beslutade

alt försöksverksamheten rörande lokalt/regionalt utvecklingsarbete och samverkan mellan forsknings-och utvecklingsarbete (FoU) och fortbildning skulle utvidgas atl bedrivas av tio länsskolnämnder,

all lill Lokall utvecklingsarbete inom skolväsendet m. m. för budgeiårei 1979/80 anvisa ett reservationsanslag av 1 500 000 kr.,

au till Pedagogiskt utvecklingsarbete inom skolväsendet för budgetåret 1979/80 anvisa eu med 750 000 kr. reducerat reservationsanslag av 35 182 000 kr.

153

Nr 120

Onsdagen den 4 april 1979

Anslag tid lokalt utvecklingsarbete inom skolväsendet, m. m.

Utskottet hemställde

atl riksdagen med bifall lill proposilionen 1978/79:100 och med avslag på motionen 1978/79:1370, yrkandena 1 och 2, lill Lokall utvecklingsarbete inom skolväsendel m. m. för budgetåret 1979/80 anvisade etl reservationsanslag av 750 000 kr.

Reservation hade avgivits

1. beträffande utvidgning av försöksverksamheten av Hans Nyhage (m) och Gunnar Biörck i Värmdö (m) som ansett all utskottet bort hemställa

atl riksdagen med anledningav propositionen 1978/79:100och med bifall till motionen 1978/79:1370, yrkandena 1 och 2, till Lokalt utvecklingsarbete inom skolväsendet m. m. för budgetåret 1979/80 anvisade etl reservationsanslag av I 500 000 kr.

154

Punklen 3 (Stöd för produktion av läromedel)

Regeringen hade under punkten C 5 (s. 280-281) föreslagit riksdagen alt

medge att förhandsbesked om statsbidrag till stöd för produktion av läromedel fick lämnas i enlighet med vad som förordats i proposilionen,

till Stöd förproduktion av läromedel förbudgelåret 1979/80 anvisa ett reservationsanslag av 3 085 000 kr.

I detta sammanhang hade behandlats motionerna

1978/79:1302 av Rolf Hagel (apk) och Alf Lövenborg (apk), vari såvitt nu var i fråga yrkats all riksdagen anivsade ett anslag av 296 000 kr. lill framställning av punkiskriftsböcker(del av motionens yrkande, som i övrigi behandlades av kulturutskottet),

1978/79:1329 av förste vice talmannen Torsten Bengtson (c) och Gunnar Björk i Gävle (c),

1978/79:1387 av Lars Werner m.fl. (vpk), vari yrkais all riksdagen beslutade

alt hemställa hos regeringen om åtgärder för förstatligande av läromedelsproduktionen, i första hand Esselte Studium,

att hemställa hos regeringen att tillsätta en utredning om formerna för att öka användarnas inflytande över läromedlens tillblivelse, anskaffande och användande saml om hur i delta avseende dialogen mellan de i skolan verksamma och företrädare för hem, arbetsliv och samhällsliv skulle kunna vitaliseras, saml

1978/79:1634 av Rolf Hagel (apk) och Alf Lövenborg (apk), vari såvitt nu var i fråga yrkais alt riksdagen hos regeringen begärde all elt statligt läromedelsförlag inrättades (yrkandet 3).

Utskottet hemställde

1. atl riksdagen belräffande medel till framställning av punktskriflsböcker
skulle bifalla propositionen 1978/79:100 och avslå moiionen 1978/79:1302 i
denna del,

all riksdagen belräffande medel lill produklion av undervisningsfilm skulle bifålla propositionen 1978/79:100 och avslå motionen 1978/79:1329, yrkandet 1 i denna del,

att riksdagen belräffande beslut om bidrag lill undervisningsfilm skulle avslå moiionen 1978/79:1329, yrkandel 2,

alt riksdagen belräffande svensk versionering av ulländsk film skulle avslå motionen 1978/79:1329, yrkandet 3,

att riksdagen medgav atl förhandlingsbesked om statsbidrag lill stöd för produktion av läromedel fick lämnas i enlighet med vad som förordals i proposilionen 1978/79:100,

alt riksdagen belräffande medelsanvisningen med bifall lill proposilionen 1978/79:100 samt med avslag på molionerna 1978/79:1302 i denna del och 1978/79:1329, yrkandel 1 i denna del, lill Stöd för produklion av läromedel för budgetåret 1979/80 anvisade ett reservationsanslag av 3 085 000 kr.,

att riksdagen beträffande förstatligande av läromedelsproduktionen skulle avslå moiionen 1978/79:1387, yrkandel 1,

att riksdagen beträffande användarnas inflytande över läromedlens tillblivelse m. m. skulle avslå moiionen 1978/79:1387, yrkandet 2,

au riksdagen beträffande inrättande av elt statligt läromedelsförlag skulle avslå motionen 1978/79:1634, yrkandel 3.

Nr 120

Onsdagen den 4 april 1979

Anslag till lokalt utvecklingsarbete inom skolväsendet, m. m.

Punklen 5 (Pedagogiskt utvecklingsarbete inom skolväsendet) Regeringen hade underpunkten C 7(s. 286-290) föreslagit riksdagen atl till

Pedagogiskt utvecklingsarbete inom skolväsendet för budgeiårei 1979/80

anvisa elt reservationsanslag av 35 932 000 kr.

I detta sammanhang hade behandlats moiionen 1978/79:1370 av Hans Nyhage m. fl. (m), vari såvitt nu var i fråga yrkais alt riksdagen beslutade atl lill Pedagogiskt utvecklingsarbete inom skolväsendet förbudgelåret 1979/80 anvisa ett med 750 000 kr. reducerat reservationsanslag av 35 182 000 kr. (yrkandel 3).

Utskottet hemställde

att riksdagen med bifall lill propositionen 1978/79:100 och med avslag pä moiionen 1978/79:1370, yrkandet 3, till Pedagogiskt utvecklingsarbete inom skolväsendet för budgetåret 1979/80 anvisade ett reservationsanslag av 35 932 000 kr.

Reservation hade avgivits

2. av Hans Nyhage (m)och Gunnar Biörck i Värmdö(m)som-vid bifall til reservationen nr 1 - ansett att ulskollel bort hemställa

155

Nr 120

Onsdagen den 4 april 1979

att riksdagen med anledning av propositionen 1978/79:100 och med bifall till motionen 1978/79:1370, yrkandet 3, lill Pedagogiskt utvecklingsarbete inom skolväsendet för budgetåret 1979/80 anvisade etl reservationsanslag av 35 182 000 kr.

Anslag till lokalt

utvecklingsarbete ""'""' (Fortbildning m. m.)

inom skolväsendet Regeringen hade under punkten C 8 (s. 290-299) föreslagit riksdagen alt till

m. m.

Fortbildning m. m. för budgetåret 1979/80 anvisa etl reservationsanslag av

67 428 000 kr.

156

I detta sammanhang hade behandlats motionerna

1978/79:629 av Olof Palme m. fl. (s), vari såviti nu var i fråga yrkats atl riksdagen som sin mening gav regeringen lill känna vad som i motionen anförts om upprättandet av en plan dels för atl snabbare genomföra personallagsutbildningen med anledning av SIA-reformen än vad som nu gällde, dels för atl successivt öka fortbildningen i naturorienierande ämnen (yrkandet 2),

1978/79:1362 av Eric Krönmark (m) och

1978/79:1840 av Kari-Erik Strömberg (fp).

Utskottet hemställde

att riksdagen belräffande personallagsutbildning och fortbildning i naturorienierande ämnen skulle avslå moiionen 1978/79:629, yrkandel 2,

att riksdagen beträffande fortbildning av skolläkare skulle avslå motionen 1978/79:1840,

att riksdagen belräffande lärarfortbildning i totalförsvarsfrågor skulle avslå moiionen 1978/79:1362,

atl riksdagen lill Fortbildning m. m. förbudgelåret 1979/80 anvisade etl reservationsanslag av 67 428 000 kr.

Reservation hade avgivits

3. beträffande plan för alt successivt öka fortbildningen i naturorienierande ämnen av Stig Alemyr, Lars Gusiafsson, Roland Sundgren, Helge Hagberg, Lennart Bladh, Lena Hjelm-Wallén och Åke Gillström (samtliga s) som ansett alt utskottet under 1 bort hemställa

alt riksdagen belräffande personallagsutbildning och fortbildning av natur-orienterande ämnen med bifall till motionen 1978/79:629, yrkandet 2, som sin mening gav regeringen lill känna vad reservanterna anfört.

Punkten 7 (Bidrag lill studie- och yrkesorientering m. m.)

Regeringen hade under punkten C 9 (s. 299-303) föreslagit riksdagen att lill

Bidrag lill studie- och yrkesorientering m. m. för budgetåret 1979/80 anvisa

etl förslagsanslag av 87 466 000 kr.

1 detta sammanhang hade behandlals molionerna

1978/79:630 av Olof Palme m. fl. (s), vari yrkais au riksdagen skulle

besluta att lill Bidrag till studie- och yrkesorientering m. m. anvisa ett i förhållande till regeringens förslag med 5 884 000 kr. förhöjt förslagsanslag av 93 350 000 kr. atl fördelas i enlighet med vad som anförts i moiionen,

som sin mening ge regeringen lill känna vad som i motionen anförts om arbetsgivarrepresentation i de lokala och regionala planeringsråden för samverkan mellan skola och arbetsliv, och

1978/79:1899 av Kerstin Göthberg m. fl. (c).

Utskottet hemställde

atl riksdagen med bifall till propositionen 1978/79:100 och med avslag på motionen 1978/79:630, yrkandel 1, till Bidrag lill studie- och yrkesorientering m. m. för budgetåret 1979/80 anvisade elt förslagsanslag av 87 466 000 kr.,

att riksdagen beträffande tolkningen av bestämmelserna om planeringsråden med bifall till proposilionen 1978/79:100 skulle avslå moiionen 1978/79:630, yrkandel 2,

all riksdagen belräffande ändring av beslämmelserna om planeringsråd skulle avslå motionen 1978/79:1899.

FöOande tvä reservationer hade avgivits av Stig Alemyr, Lars Gustafsson, Roland Sundgren, Helge Hagberg, Lennart Bladh, Lena Hjelm-Wallén och Åke Gillström (samtliga s):

4. beträffande medel lill flera grundbelopp, vari reservanterna ansett atl
utskottet under 1 bort hemställa

atl riksdagen med anledning av proposilionen 1978/79:100 och med bifall till motionen 1978/79:630, yrkandel 1, lill Bidrag till studie- och yrkesorientering m. m. för budgetåret 1979/80 anvisade etl förslagsanslag av 93 350 000 kr.,

5. belräffande tolkningen av beslämmelserna om planeringsräden, vari
reservanterna ansett att utskottet under 2 bort hemställa

au riksdagen med avslag på proposilionen 1978/79:100 och med bifall till moiionen 1978/79:630, yrkandet 2, som sin mening gav regeringen till känna vad reservanterna anfört.

Nr 120

Onsdagen den 4 april 1979

Anslag till lokalt utvecklingsarbete inom skolväsendet, m. m.

LENNART BLADH (s);

Herr talman! Till ulbildningsuiskoitets betänkande nr 27 är fogade några reservationer från socialdemokraterna. Jag skall något kommentera dessa.

SIA-reformens möjligheter prövas för första gängen under innevarande läsår. I många skolor har man lokalt påbörjat intressanta och lovvärda försök i reformens anda.

Etl viktigt inslag i SIA-reformen är den utbildning av personallag från varje

157

Nr 120

Onsdagen den 4 april 1979

Anslag till lokalf utvecklingsarbete inom skolväsendet, m. m.

158

rektorsområde som har påbörjats. Enligt vad vi erfarit har fortbildningen medfört att ett konstruktivt förnyelsearbete har inletts på mänga skolor. Intresset hos den berörda personalen för alt genomgå fortbildningen är också stort. Skolöverstyrelsen har i anslagsframställning för budgeiårei 1979/80 framhållit viklen av att personallagsutbildningen genomförs på kortare tid än under de tio år som nuvarande planering bygger pä.

Anslaget Fortbildning m. m. (C 8. Utbildningsdepartementet) har emellertid enligl vår uppfattning förbisetls i regeringens budgetförslag. Den uppräkning som ägt rum läcker inle ens de automatiskt ökande kostnader som är förknippade med nuvarande verksamhet. Dessutom anger föredraganden atl fortbildning inom det naturvetenskapliga områdei skall prioriteras, vilket vi instämmer i. I själva verket kommer fortbildningen av skolans personal att minska nästa budgetär. Vilken annan fortbildning som då måste beskäras framgår dock inle av budgetpropositionen.

Socialdemokraterna fäster stor vikt vid personalens fortbildning som etl medel atl stimulera förnyelsearbetet i skolan. Lärarnas kunskaper och färdigheter är av stor betydelse också för arbetsmiljön i skolan.

Enligt vår mening är det också viktigt att behovet av fortbildning i naturorienierande ämnen och i barns och ungdomars begreppsbildning på delta område uppmärksammas och resulterar i konkreta åtgärder. Pä samma sätt som vi har föreslagit en plan för atl snabbare genomföra personallagsutbildning anser vi att en motsvarande plan bör upprättas för alt successivt öka fortbildningsutbudel på delta område.

Ur anslaget Bidrag till studie- och yrkesorientering m. m. (C 9. Utbildningsdepartementet) utgår bidrag lill försöksverksamhet med studie- och yrkesorientering samt lokala och regionala planeringsråd för samverkan mellan skola och arbetsliv (SSA-räd).

Olika undersökningar vjsar all mänga elever är osäkra i grundskolans avgångsklass. Den kärva arbeismarknaden för ungdomar har naluriiglvis medverkat till störte svårigheter för dem som efter grundskolan önskar arbeta i stället för au studera. En stor grupp ungdomar behöver särskild hjälp och stimulans för att samhällets erbjudandert om utbildning, arbeie eller praktik skall uppfattas som meningsfulla allernaliv efler grundskolan.

De ålgärder som satts in inom både utbildningsområdet och arbetsmarknadsområdet kan för mänga ungdomar också innebära alt alternativen ter sig svåröverskådliga och därmed försvårar valen. Det är en angelägen uppgift för studie- och yrkesorientering alt medverka lill att dessa åtgärder för den enskilda individen kan kombineras lill ett sammanhängande studieprogram.

I övergången mellan grundskola och gymnasieskola eller arbetsliv spelar studie- och yrkesorienteringen en stor roll. Genom all tillräcklig lid kan ges varje individ kan valen bli bättre underbyggda. Studie- och yrkesorienteringen har också en viktig uppgift atl fylla när det gäller alt motverka traditionella könsrollsmönster. Den blir också särskilt viktig för ungdomar med någon form av handikapp. För invandrarungdom kan sludie-och yrkesorienteringen ge ökade kunskaper om olika studiemöjligheter och

om förhållanden på arbetsmarknaden som för andra ungdomar är självklara. Studie- och yrkesorienteringen i skolan saml den uppsökande studie- och yrkesorienteringen är enligt vår mening viktiga delar i samhällets ålgärder för att underlätta ungdomarnas fortsalta studier eller inträde på arbetsmarknaden.

Etl grundläggande drag i den nuvarande utvecklingen pä skolans område är ett fördjupat samspel mellan skolan och arbetslivet. Della framhålls i riksdagens SI A-beslut. Ansvarel för denna utveckling faller bl. a. pä skolans studie- och yrkesorientering. Vi vill här peka på atl uppgifter som t. ex. uppföOnirtg av elever till utbildning, arbeie eller praktik, gruppvägledning, modifierad intagning samt arbeislivsorientering i olika former genom alla stadier m. m. tillkommit under de senaste åren. Det är därför socialdemokraternas uppfattning all verksamheten behöver tillföras ökade resurser.

För att man särskilt i slörre kommuner skall kunna förstärka elevernas möjligheter till studie- och yrkesorientering bör antalet grundbelopp för studie- och yrkesorientering ökas.

Betydande insatser görs av de lokala planeringsråden, SSA-råden, för att närma grundskolan, gymnasieskolan och den kommunala vuxenutbildningen lill arbetslivet. Inte minsl gäller della i fråga om alt planera den praktiska yrkesorienteringen, olika formeravpraktik,anpassadstudiegångsamt facklig medverkan i skolans undervisning om arbetsmarknad och arbetsliv. Det ankommerockså på SSA-råden att uppmärksamma utbildning som är föriagd ulanför gymnasieskolan i form av inbyggd utbildning, föreiagsuibildning och lärlingsutbildning. Råden föOer också den uppsökande studie- och yrkesorienteringen, vilket är ett viktigt inslag i samhällets åtgärder i syfte att erbjuda alla ungdomar arbete, utbildning eller praktik.

Enligl vår mening spelar SSA-råden en mycket betydelsefull roll som kontaktorgan mellan skolan och arbetslivet. Den arbetsbelastning som fallit pä råden kunde knappast förutses vid deras tillkomst. Under hand har denna ökat kraftigt, vilket bl. a. sammanhänger med silualionen på arbetsmarknaden för ungdomsgrupper. I många kommuner har handläggningen av dessa frågor blivit en huvuduppgift för SSA-råden. Det finns slora risker atl råden på grund av bristande resurser tvingas avstå från andra väsentliga arbetsuppgifter.

Irtförartdet av SSA-råden ingick ursprungligen i den socialdemokratiska regeringens proposition om skolans inre arbeie. Riksdagens beslut pä grundval av denna proposition omfattade också införandet av regionala planeringsråd i varje län. Den borgeriiga regeringen fullföOde emellertid inte detta beslut utan föreslog endasl ett begränsat genomförande av reformen. Med anledning av regeringens förslag har socialdemokraterna vid flera tillfällen motionerat om att riksdagens beslut bör fullföOas. Våren 1977 uttalade riksdagen att organisationen med regionala planeringsråd snarasi bör byggas ut.

I budgetpropositionen föreslär nu regeringen en viss utbyggnad av verksamheten med regionala planeringsråd. Några motiv för att utesluta vissa regioner redovisas inte.

Nr 120

Onsdagen den 4 april 1979

Anslag till lokalt utvecklingsarbete inom skolväsendet, m. m.

159

Nr 120

Onsdagen den 4 april 1979

Anslag till lokalt utvecklingsarbete inom skolväsendet, m. m.

Socialdemokraternas uppfattning om behovet av att införa regionala planeringsråd i samtliga län framfördes också i moiionen med anledning av proposilionen om ålgärder mol ungdomsarbetslöshet. I propositionen anförde föredraganden atl i de lokala planeringsräden bör "också diskuteras hur behovet av prakiikplatser skall kunna tillgodoses och hur platserna bör fördelas på ortens/regionens arbetsmarknad". Vi framhöll dä au det inle var möjligl alt klara praklikplalsfrågorna enbari på grundval av arbetsmarknadssituationen i den enskilda kommunen. De regionala planeringsråden är nödvändiga för atl föredragandens uttalanden skall kunna tillgodoses.

Vi föreslår att de regionala planeringsråden införs i hela landet nästa läsår. För della krävs ytteriigare tio grundbelopp uiöver regeringens förslag, vilket motsvarar 1 milj. kr.

Representationen i SSA-råden är också föremål för diskussion. Socialdemokraterna anser alt den tolkning av hittills fattade beslut rörande de lokala och regionala rådens sammansättning som gjorts av SÖ är tillfredsställande. Den innebär atl man utgår från vilka organisationer på arbetslagar- och arbetsgivarsidan som är avtalssluiande parter. 1 skrivelse till regeringen den 19 april 1978 ullalar SÖ bl. a. alt "under hela utvecklingsarbetet har parterna varit överens om alt de avtalssluiande organisationerna pä arbetsmarknaden bör vara förslagsgivande vid tillsättning av ledamöter i SSA-råden".

1 likhet med SÖ anser vi atl del bör vara möjligl för sådana grupper att komma överens med Svenska arbetsgivareföreningen om arbetsgivarsidans representation. Vilken organisation som skall företräda arbetsgivarna i SSA-råden bör således vara en intern fråga för dessa på samma sätt som det förhäller sig på arbetstagarsidan. Vi anser all åtgärder härutöver inte är nödvändiga. Riksdagen bör som sin mening ge regeringen lill känna vad som här anförts om arbetsgivarrepresentationen i lokala och regionala planeringsråd.

Herr talman! Jag yrkar härmed bifall lill de socialdemokraliska reservationerna 3, 4 och 5 samt i övrigi bifall lill utskottets hemställan.

160

INGA LANTZ (vpk);

Herr talman! Det är regering och riksdag som fastställer de ulbildningspoliiiska målen, men det är läromedelsföreiagen som i mycket får svara för utbildningens inriktning,eftersom läromedlen haren utomordentligt styrande effekt på undervisningen, såväl när del gäller planering och innehåll som när det gäller dert melodiska uppläggningen av undervisningen.

Vpk anser att samhällets inflytande över läromedlen måste garanteras och föreslår ett förstatligande, i första hand av Esseltekoncernen.

1 avstyrkandet av motion 1387 hänvisar ulbildningsuiskotlel lill den ulredning som arbetar inom läromedelsområdet. Och del tyckerjag är bra. Men ulskollel borde dra helt andra slutsatser av denna utrednings hittills publicerade betänkande än att avstyrka vpk-motionen. I delbelänkandel om produktions- och konkurrensförhällandena på läromedelsmarknaden redovisar ulredningen just de fakta som bl. a. ligger lill grund för vår motion och som redovisas tidigare i moiioner från vpk.

Den helt övervägande delen av de läromedel som används inom gmnd-skolan, gymnasieskolan och högskolan framställs, marknadsförs och distribueras i privat regi. Monopoltendenserna är tydliga inom delta område. Det heter pä s. 205 i utredningens delbetänkande: "Belräffande konkurrens- och marknadsförhållanden kan vissa utmärkande drag på läromedelsmarknaden konstateras. Produktionen är koncentrerad till elt fåtal slörre producenter i en sådan utsträckning alt marknaden kan betraktas som oligopol."

Del skäl som mänga gånger anförts här i kammaren mol ett förstatligande -nämligen att man vill ha konkurrens - föreligger inle längre. Läromedlen produceras i allt högre grad av några få förelag. Också priskonkurtensen är saU ur spel. Koncentrationen är myckel stor. En SPK-utredning redovisar au de fem största förelagen svarar för 76 % av läromedlen. Det största företagel, som är Esselte, har närmare 50 % av den totala försäyningen.

Utvecklingen mol ökad koncentration pä läromedelsmarknaden blir ännu mer tydlig om man studerar försäljningsutvecklingen mellan 1970 och 1976. De fem största företagen svarade 1976 för över 80 % av läro-medelsförsäOningen. Upphandlingen sker lill närmare 90 % i 277 kommuner genom s. k. central upphandling. Del finns med andra ord ett mycket litet utrymme för lärare och elever all bestämma vad för slags undervisningsmateriel man vill använda sig av.

Det heler i ulredningen: "Kommunerna har strävanden att samordna och förenkla inköpsrutinerna på olika sätt. Bl. a. begränsas i flera kommuner lärarnas möjligheler all fritt väOa sina läromedel genom det förval som upprättandet av kommunala läromedelsförteckningar innebär."

Priserna pä läromedel har ökat lavinartat under senare år. Under perioden 1970-1976 ökade priserna med 50 %. Det är läromedlen inom grundskolan som kostar mest. Ulredningen redovisar atl det köps läromedel för 793 milj. kr. - det är en ökning med 250 miljoner på bara några få är. Mol bakgrund av kommunernas finansiella läge förstår man all detta är en betungande post i den kommunala ekonomin.

All lönsamheten för de stora förelag som svarar för 80 % av försäljningen är god behöver ingen betvivla mol bakgrund av de siffrorjag nyss redogjort för. Esselte redovisar för de första åtta månaderna under 1978 en vinst på 41 %. Och Esselte har också helt föUdriktigt utnämnts lill det för aklieägarna mesl lönsamma förelaget. Jag vill fråga representanten för utskottet - vem det nu är - och socialdemokraterna, som i alla fall en gång i liden har haft en riklig inställning i den här frågan, om de lycker att del är rätt och riktigt au monopolförelag gör stora vinster och Oänar pengar på barnens rätt lill utbildning och på den utbildrting som samhället ställer till förfogande.

Vänsterpartiet kommunisterna menar atl samhället måsle skaffa sig eU helt annat inflytande närdet gällerali påverka läromedelsproduktionen. Det måste ske dels genom ett förstatligande, dels genom ett inflytande på produktionen av och innehållet i läromedlen för dem som använder dessa, dvs. elever och lärare.

Del har efteriysls en debatt om läromedlens roll och jag tror del är viktigt atl en sådan debatt kommer lill stånd. Det skall vara en debatt där man

11 Riksdagens protokoll 1978/79:120-121

Nr 120

Onsdagen den 4 april 1979

Anslag till lokalt utvecklingsarbete inom skolväsendet, m. m.

161

Nr 120

Onsdagen den 4 april 1979

Anslag tid lokalt utvecklingsarbete inom skolväsendet, m. m.

diskuterar läromedlens roll och funktion ur olika synpunkier. Också SPK-utredningen är inne på detta. Lål mig citera ur dess betänkande, s. 29, där det heter: "Den hittillsvarande utvecklingen på läromedelsområdet har lett till alt läromedlen kommit atl i alll högre grad påverka undervisrtingen i skolorna. Läroplanernas uttalade önskan om att lärare och elever själva skall medverka vid undervisningsplaneringen har delvis fått stå lillbaka för producenternas strävan all som svar på skolans efterfrågan erbjuda ett läromedel som är så arbetsbesparande som möjligl för läraren och så heltäckande som möjligl för eleven."

Då jag för en tid sedan besökte en skola fann jag läromedel i kemi, som byggde pä alt eleverna besvarade vissa frågor genom att pä ett papper fylla i med 1,2 eller X. När eleverna hade kommit lill sista raden pä bladet kunde de själva kontrollera om deras lipsrad var rätt. Del tyckerjag är elt exempel på hur läromedel inte får vara beskaffade.

Vidare heter det i utredningens betänkande; "Läroplanerna ger en stor frihet för lärare och elever atl planera undervisningen efter bl. a. sina egna intressen. Läromedlens utveckling har emellertid oftast fåll en molsalt effekt. Enligl flera bedömare, bl. a. på SÖ, styr läromedlen undervisningen i en betydligt större omfattning än vad som är önskvärt samt passiviserar lärare och elever." Man säger också all del behövs en förändring i synen på läromedlens roll med etl vidgat läromedelsbegrepp, där man mer går in för informationssökning och bearbetning av fakta.

Del är tankegångar som vpk tidigare har framfört här i kammaren, och det är glädjande all dessa tankar tagits upp av utredningen.

Utredningen konstaterar vidare all lärare och elever kan förväntas atl, i slörre utsträckning än vad som nu är fallet, producera sina egna läromedel i samband med undervisningen. Det är alldeles utmärkt och överensstämmer med vpk:s syn på läromedel.

Herr lalman! Myckel lalar för att vpk-motionen bör bifallas. Tankegångarna i moiionen överensstämmer i hög grad med vad man kan läsa sig till i SPK:s ulredning. Det hade varit framsynt av utskottet, om del hade tillstyrkt vpk-motionen. Det borde man f ö. ha gjorl mycket lidigare. Dä skulle spekulationen och koncentrationen på läromedelsmarknaden ha kunnat stoppas lidigare. Nu låter man utvecklingen pågå ulan atl ens reagera för den.

Jag yrkar, herr talman, bifall till motionen 1387.

162

Pä förslag av tredje vice talmannen beslöts att kammarens förhandlingar skulle fortsättas kl. 19.30.

§ 19 Anmäldes och bordlades Propositioner

1978/79:125 med förslagom tilläggsbudget III till statsbudgeten för budgetåret 1978/79 1978/79:187 om huvudmannaskapet för Oällsäkerheten m. m.

§ 20 Anmäldes och bordlades Moiioner

1978/79:2440 av Bonnie Bernsiröm

med anledning av propositionen 1978/79:168 om föräldrautbildning och förbättringar av föräldraförsäkringen m. m.

1978/79:2441 av Gunilla André och Anne-Marie Gustafsson med anledning av proposilionen 1978/79:186 om ändring i lagen (1886:84 s. 14) angående skyldighet för ulländsk man atl i rättegång vid svensk domstol mot inländsk man ställa borgen för kostnad och skada

Nr 120

Onsdagen den 4 april 1979

Meddelande om fråga

§ 21 Meddelande om fråga

Meddelades all föOande fråga framställts

den 4 april

1978/79:475 av Anita Gradin (s) lill statsrådet Birgit Rodhe om statsbidrag för vikarie till lärare i visst fall;

Enligt beslut av regeringen utgår inte statsbidrag för vikarie om lärare är ledig för vård av adoptivbarn. Fullständig likhet råder enligl försäkringslagen för vård av biologiskt resp. adopterat barn.

Mot denna bakgrund villjag fråga statsrådet Birgit Rodhe varför statsbidrag inle utgår för vikarie om lärare är ledig för adoptivbarn, och om regeringen har för avsikl all kortigera denna indirekta särbehandling av en föräldrakatego-

§ 22 Kammaren åtskildes kl. 17.45.

In fidem

SUNE K. JOHANSSON

/Solveig Gemert