Riksdagens protokoll 1978/79:119 Tisdagen den 3 april

ProtokollRiksdagens protokoll 1978/79:119

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1978/79:119

Tisdagen den 3 april

Kl. 15.00

§ 1 Justerades protokollet för den 26 mars.

§ 2 Meddelande om interpellationssvar

1978/79:159 om spänningen i planerade kraftledningar

Statsrådet CARL THAM;

Herr lalman! Interpellation nr 1978/79:159 om spänningen i planerade kraftledningar har jag pä grund av tidsbrist inte kunnai svara på inom föreskriven lid. Enligt överenskommelse med inierpellanien, PärGransiedl, kommer svar all lämnas den 7 maj.

Nr 119

Tisdagen den 3 april 1979

Meddelande om interpellationssvar

Om ökad Jämställdhet I arbetsgivarverkets personalpolitiska delegation

§ 3 Om ökad jämställdhet i arbetsgivarverkets personalpolitiska delegation

Statsrådet MARIANNE WAHLBERG erhöll ordet för all besvara Bonnie Bernslröms (fp) den 21 mars anmälda fråga, 1978/79:447, och anförde;

Herr lalman! Bonnie Bernström har frågat mig vilka åtgärder jag ämnar vidta för att öka jämställdheten i statens arbetsgivarverks personalpolitiska delegation.

Del ankommer på statens arbetsgivarverk atl tillsätta de rådgivande organ som verket anser sig behöva för att få en bred förankring hos de myndigheter som verket skall företräda. Urvalet av de personer som skall medverka i olika organ görs dock av resp. myndighet.

Utgångspunkten för myndigheterna vid nominering av representanter till den personalpolitiska delegationen var atl föreslå den som inom vissa större myndigheter pä chefsnivå är ansvarig för personalfrågorna. Konsekvensen har blivit att enbart män ingår i delegationen. Det är självfallet beklagligt, eftersom del tyvärr återspeglar den jämslälldhelssilualion vi fortfarande har inom statsförvaltningen i dag. Det är i första hand män som har de högre tjänsterna. Del visar tydligt alt det finns skäl lill fortsatta ansträngningar i jämställdhelsarbeleUoch jag vill passa på all omnämna att arbetsgivarverket har inrättat ytterligare en delegation som särskilt skall behandla jämslälld-helsfrägorna inom statsförvaltningen. Genom denna delegation, som beslår av fyra kvinnor och fyra män, förutsätts jämslälldhetsfrägorna fä en allsidig bevakning inom hela arbetsgivarverkets arbetsområde.

135

Nr 119

Tisdagen den 3 april 1979

Om ökad Jämställdhet I arbetsgivarverkets personalpolitiska delegation

BONNIE BERNSTRÖM (fp):

Herr lalman! Jag tackar statsrådet för svarei.

Det är en ganska trist del av jämställdhelsarbetel alt räkna kvinnor och män i olika styrelser, nämnder osv. Och jag hoppas den dag kommer då del är oväsentligt atl räkna dem och det är självklart alt både kvinnor och män har inflytande på samhällsutvecklingen. Men än så länge har vi inte kommit därhän. Av del skälet harjag reagerat över all arbetsgivarverkets personalpolitiska delegation har tillsatts med 21 personer - samtliga män.

Enligt uppgift har arbetsgivarverket strävat efter all fä en sä allsidig sammansättning som möjligt. Den strävan till allsidighet har nu inle varit särskilt framgångsrik pä jämställdhelssidan. Arbetsgivarverket har gett de utvalda myndigheternas chefer direkiiv om atl man som ledamöter helst önskade administrativa chefer eller personalchefer. Verkscheferna har därefter underrättat arbetsgivarverket om vilka personer man vall. Om del nu är sä all det inte finns en enda kvinna som är administrativ chef eller personalchef inom de berörda myndigheterna har man genom sitt förslag pä lämpliga personer könsdiskrimineral.

Pä alll fler områden reagerar vi mot urvalssyslem som är könsdiskrimine-rande. Ett exempel är föreningserfarenhel som merit vid intagning till högskolan. Varför reagerar man då inie inom arbetsgivarverket? Del behöver inle heller vara sä alt en administrativ chef eller personalchef är bäst skickad alt utföra uppdraget inom den personalpolitiska delegationen.

I Norge lillämpar man, om jag inte är fel underrättad, i olika sammanhang en princip alt två representanter skall föreslås till olika styrelser, och dessa representanter skall vara en man och en kvinna - sedan må de vara administrativa chefer, men delta är icke primärt grunden. Jag vill därför fråga statsrådet om hon är beredd alt föreslå en sådan regel här i Sverige och om slalsrådetanseraltarbelsgivarverkel haren könsdiskriminerande urvalsprincip.

136

Statsrådet MARIANNE WAHLBERG:

Herr talman! För atl la den sista frågan först anser jag självfallet inle alt arbetsgivarverket har haft en avsiktligt könsdiskriminerande utgångspunkt för tillsättningen av sin delegation.

Vad gäller ett förfarande där man pä ett eller annat sätt förordnar eller lagsliftar om att organisationer eller myndigheter i tillsättningsärenden alltid skall föreslå tvä personer, en mart och ert kvinna, ärjag inle beredd att förorda ett sådani syslem. Jag anser nämligen atl detta medför en styrning frän den tillsättande myndighetens, i vissa fall regeringens, sida. Den styrande effekten skulle innebära all myndigheten otillbörligt lade sig i andra myndigheters och organisationers räll all själva bestämma i tillsättningsärenden. Vi menaralt i stället arbetei på alt föra ul jämställdheten som en viktig del i allt arbeie inom myndigheterna skall bära frukt.

BONNIE BERNSTRÖM (fp);

Herr talman! Men om man inom arbetsgivarverket har etl sådant urvalssyslem all det, som man i det här fallet bevisligen redan frän början måsle ha velat, bara är män som kan komma i fråga, dä måste man faktiskt också erkänna atl man har elt könsdiskriminerande syslem.

Del är möjligl atl statsrådet inte kan förorda etl system där man föreslär två personer, en man och en kvinna, men del skulle vara angeläget all få veta om slalsrådel tycker att detta vore elt bra system för arbetsgivarverket. Den styrning som statsrådet talade om finns ju redan nu i och med atl verket såsom i det här fallet föreslagit all personalchefen eller den administrativa chefen skall ingå i delegationen.

Nr 119

Tisdagen den 3 april 1979

Om kreditgarantin till Östbergs Fabriks AB i Alfta

Statsrådet MARIANNE WAHLBERG:

Herr talman! Jag lycker att delta är en bra princip att tänka på för alla som är ansvariga för sammansättningen av olika organisationer och myndigheter.

Överläggningen var härmed sluiad.

§ 4 Om kreditgarantin till Östbergs Fabriks AB i Alfta

Industriministern ERIK HUSS erhöll ordet för att besvara Rolf Dahlbergs (m) den 22 mars anmälda fråga, 1978/79:450, och anförde:

Herr talman! Rolf Dahlberg har frågat mig när jag ämnar ge besked om kreditgarantin till Östbergs Fabriks AB (ÖSA) i Alfta. Han har också frågat mig om statens förvärv av Kockums Industri AB påverkar handläggningen och bedömningen av detta ärende.

Efter samråd med statsrådet Wirtén vill jag framhålla följande.

Den 31 januari i år förklarades i ett pressmeddelande från industridepartementet alt regeringen var beredd atl positivt pröva ÖSA:s ansökan om lånegaranti under vissa föratsättningar. Dessa förulsättningar var atl riksdagen godkände av regeringen begärd ökning av ramen för industrigaranlilän och all Volvo BM och ÖSA, som hade ingått ett preliminärt avtal om samarbete, kunde presentera samarbelsformer som omfattade även Kockums Industri AB och som i möjligaste män beaktade regionala och sysselsätlningsmässiga krav. Den första av dessa förutsättningar är numera uppfylld. Vad gäller den andra förutsättningen pågår diskussioner om hur de tre företagens tillverkning av skogsbruksmaskiner lämpligen skall bedrivas och om den framlida kapaciteten för branschen m.m. När resultalet av dessa diskussioner föreligger kan frågan om industrigaranlilän till ÖSA övervägas.

Statsföretag, som kommer atl bli moderbolag för Kockums Industri, har av naturliga skäl behövt viss tid för atl sätta sig in i förhållandena i sitt nya dotterbolag innan man har kunnat diskutera samarbete med Volvo BM och ÖSA. Statens förvärv av Kockums Industri har därmed indirekt kommit alt förlänga tiden för handläggning av ÖSA:s ansökan. Huruvida förvärvet

137

Nr 119

Tisdagen den 3 april 1979

Om kreditgarantin till Östbergs Fabriks AB i Alfta

påverkar bedömningen av ansökan är svårt att säga innan den är slutgiltigt behandlad.

Rolf Dahlberg hävdar att ytteriigare dröjsmål med beslutet om industri-garanti till ÖSA kan vara ett hot mot hela förelagels existens. Jag delar inte denna bedömning. All lillverkning i Alfta skall behållas som en viktig del av skogsbruksmaskinindusirin råderdet enighet om i de pågående struklurdis-kussionerna.

ROLF DAHLBERG (m):

Herr talman! Jag ber att få lacka industriministern för svaret på min fråga.

Så sent som i förra veckan hade vi en lång interpellalionsdebatt här i kammaren om sysselsätlningssituaiionen i Gävleborgs län. Jag behöver därför inte närmare gå in pä den saken nu, men jag konstaterar all skogsmaskinbranschen haren stor inverkan på sysselsättningen i Voxnada-len och i Söderhamnsregionen, där vi finner tvä av de tre största företagen i branschen i Sverige.

Den 9 november i fjol besvarade industriminisiern tvä frågor om just skogsmaskinbranschen, närmare bestämt om ÖSA i Alfla och Kockums Industri AB i Söderhamn. Frågesiällarna framhöll atl det är viktigt att vidta snara åtgärder för all man skall kunna klara situationen. Industriministern redogjorde först för hur man pä departementet sysslar med de här frågorna. Han nämnde därvid atl en utredningsman, som förre industriministern Nils Åsling hade tillsatt, hade i uppdrag all för departementets räkning utföra utredningar i ärendet. Om brådskan sade industriministern enligl riksdagens protokoll: "Jag har nyligen haft etl samtal med bankdirektör Gallans för att förvissa mig om att han är i full gäng med uppgiften. Det är en intrikat men också en brådskande uppgift."

Det var alltså vad industriministern yttrade. Frågesiällarna begärde också en snabb behandling. Nu kan man emellertid konstatera att det har förflutit i det närmasie fem månader sedan den debatten fördes, men något beslut om Östbergs Fabriks AB:s i Alfla framtid har ännu inte fallals, vilket jag beklagar.

Industriministern säger nu i svaret alt del har ställts vissa krav för att man skall kunna ge den här kreditgarantin. Del första kravet är uppfyllt, och riksdagen har alltså slälll medel till förfogande.

Det andra gäller samarbetet med Kockums. Det är en sak som jag har myckel svårt au förstå. När nu ÖSA och Volvo BM har ingåU eU samarbetsavial borde det väl räcka. Kockums kunde slå utanför och konkurrera pä lika villkor med de två andra företagen.

138

Industriministern ERIK HUSS:

Herr talman! Lät mig först konstatera, atl även om del har gäll några månader, har det under den tiden inle inträffat några försämringar i förutsättningarna för ÖSA. Däremot härden förändringen skell atl Kockums förvärvats av slalen och på etl mera direkt sätt kommit in i bilden. Det man

nu strävar efter -även med stöd av en ganska enhällig uppfattning på fackligt häll och bland användarna av skogsmaskiner - är all söka nä en lösning som är till gagn för alla de tre företagen, främst för del i Söderhamn, alltså i herr Dahlbergs egen provins, lokaliserade Kockumsförelaget. Enligt mångas, inte minst användarnas, uppfattning finns det elt behov av all strukturera den myckel rikliga floran av olika typer och varianter av skogsbruksmaskiner. Jag vill också erinra om att alla är överens om atl del finns både överiager och en besvärande överkapacitet i landet när det gäller just skogsbruksmaskiner, vilket kräver sammanfattande och strukturella grepp. Jag kommer i övermorgon att ha ett sammanträffande med alla tre företagen, då vi skall försöka komma vidare pä vägen.

Nr 119

Tisdagen den 3 april 1979

Om kreditgarantin till Östbergs Fabriks AB i Alfla

ROLF DAHLBERG (m);

Herr talman! När det gäller det jag har sagt i slutet av min fråga, som bemöts i slutet av svaret, nämligen alt dröjsmålet kan hota förelagen, villjag peka på tre saker.

Fördel första förutsätter samarbetet mellan Östbergs i Alfta och Volvo BM alt kreditgarantin är klar.

För det andra kommer den omställning och nedbanlning som de två förelagen är ense om alt man skall göra atl ta tid. Man skall omplacera personal, omskola personal osv. Ju längre man drar ut pä tiden desto mer akut blir situationen för Östbergs i Alfla.

Fördel tredje måste vi förstå att företagets kunder kan börja fundera pä vad som kommer att hända med förelaget framöver. Del är helt klart alt del råder ovisshet, och de kanske då vänder sig lill andra, utländska leverantörer i stället.

Av dessa skäl tyckerjag att det finns anledning att handla snabbt liksom det i november fanns sådan anledning. Redan då var det hög lid all lösa problemen. Del har nu gäll fem månader, och ännu är del inte klart.

Däremot ärjag lill freds med del allra sista i industriministerns svar, där han slår fast att i Alfla skall en viss skogsbruksmaskininduslri finnas även i framliden. Det är naturiigtvis svårt atl läsa ut hur den kommer att vara dimensiorterad och i vilken form verksamheien skall bedrivas -men det ärett positivt konstaterande i slutet av svaret, som jag noterar med tillfredsställelse.

Industriministern ERIK HUSS;

Herr talman! Får jag konstatera att vad som framför alll betingade uppgifterna i november om brådska var hänsyn lill förelagets likvida situation. Nu har månaderna gått, och likviditeten har inle föranlell någon akut situation för företaget. Men jag kan försäkra atl vi myckel noga följer förelagets likvida ulveckling, så alt där inle händer nägonling som skulle störa de konstruktiva planer som bearbetats.

Lål mig till sist, herr lalman, konstatera att pä den väsentligaste punkten -den sista i mitt svar - är frågeställaren och jag överens.

139

Nr 119

Tisdagen den 3 april 1979

Om elektrifiering av Järnvägslinjen Karlskrona-Kris -tianstad

ROLF DAHLBERG (m);

Herr talman! Helt kort; Jag har personligen mycket svårt all se alt det skulle vara nödvändigt att avvakta statens förvärv av Kockums Industri AB och ta med det i bilden när man bedömer denna kreditgaranti lill ÖSA i Alfta. Jag tror att man myckel väl hade kunnat fatta beslut i den senaste frågan, och om det hade visat sig lämpligt med någol samarbetsavial med alla tre stora i den här branschen hade man mycket lätt kunnat ordna det sedan - och på del viset vunnit lid.

Överläggningen var härmed sluiad.

§ 5 Om elektrifiering av järnvägslinjen Karlskrona-Kristianstad

Kommunikationsministern ANITHA BONDESTAM erhöll ordet för att besvara Hans Gustafssons (s) den 13 mars anmälda fråga, 1978/79:426, och anförde:

Herr talman! Hans Gustafsson har med hänvisning till etl riksdagens beslut under 1976/77 års riksmöte om ålgärder föratt förbättra järnvägskommunikalionerna mellan Kariskrona och Kristianstad frågal mig, vilka älgärder som har vidtagits i ärendet och när regeringens övervägande i frågan kommer atl föreläggas riksdagen.

Med anledning av riksdagens beslut i frågan uppdrog den dåvarande regeringen ål SJ atl efter samråd med berörda länsstyrelser och kommuner undersöka de åtgärder som kan vidtas för att förbättra järnvägskommunikalionerna mellan Karlskrona och Kristianstad. I uppdraget ingår också alt undersöka de trafikekonomiska och arbeismarknadsmässiga förulsättningar som finns för alt genomföra åtgärderna.

Enligt vad jag har inhämtat är den bantekniska undersökningen nu klar, och SJ kommer inom kort alt ta kontakt med berörda parler. SJ räknar med att kunna redovisa resultatet av sin utredning under våren.

I den nyligen framlagda trafikpolitiska propositionen föreslår regeringen alt järnvägslinjen Kristianstad-Kariskrona skall ingå i riksnätet. Pä riksnätet skall persontrafik bibehållas inom del lidsperspektiv som nu kan överblickas. I propositionen har regeringen också förklarat sin avsikt att ge SJ i uppdrag alt utarbeta elt särskilt investeringsprogram för bandelarna i denna grupp.

1 vad gäller den fortsatta hanteringen av frågan om linjen Karlskrona-Kristianstad vill jag inle ta definitiv ställning förrän jag har sett SJ:s redovisning. Som jag nu ser det förefaller del dock rimligt att frågan hanteras samtidigt med ställningstagandet lill investeringar i andra bandelar på riksnätet.

140

HANS GUSTAFSSON (s):

Herr talman! Jag ber atl få lacka kommunikationsministern för svarei på min fråga.

Jag noterar med tillfredsställelse åtminstone tvä ling. Det ena är alt bandelen i fråga skall ingå i riksnätet - då kan den rimligtvis inle förbli i

samma skick som nu ulan måste rustas upp. Redan däri ligger etl positivt uttryck för hur kommunikationsministern ser på frågan.

Del andra som jag noterar med tillfredsställelse är, alt SJ;s utredning är i det närmasie klar och skall presenteras i vår. Det lackar vi för. Det har nu gäll två är sedan riksdagen fattade sitt beslut, men ioch för sig kan del vara rimligt alt SJ har behövt viss lid för alt färdigställa utredningen.

Jag förslär också all kommunikationsministern inte nu vill binda sig för den fortsatta hanteringen av denna fråga förrän SJ;s redovisning föreligger. Mot den bakgrunden hade del varit onödigt all tillfoga den sista meningen i svaret, där kommunikationsministern säger: "Som jag nu ser det förefaller det dock rimligl alt frågan hanleras samtidigt med ställningstagandet till investeringar i andra bandelar på riksnätet."

Jag skulle vilja hemställa att kommunikationsministern i stället övervägde, om det inle funnes skäl all bryta ut denna fråga, som gäller en upprustning av en järnväg som är starkt försliten när det gäller både den spårbundna delen och trafikulrustningen, från del mera övergripande investeringsprogram som skall upprättas över riksbanenätel.

Jag vill fråga om kommunikationsministern inte är beredd alt överväga all låta denna bandel särprövas, dels med hänsyn lill alt frågan redan har väckts, dels med hänsyn lill riksdagens lidigare uttalande i ärendet.

Nr 119

Tisdagen den 3 april 1979

Om förbättring av sysselsättningsläget inom åkerinäringen

Kommunikationsministern ANITHA BONDESTAM:

Herr lalman! Också mänga andra delar av det av oss föreslagna riksnätet är starkt förslitna. Men om den utredning som SJ presenterar medför atl man måste göra en isolerad bedömning av denna bandel, skall vi givetvis överväga också detta. Men lät mig också säga. alt om riksdagen fattar beslut om etl riksnät i enlighet med vad vi föreslagit i proposilionen, kommer SJ att kunna presentera det särskilda investeringsprogrammet redan i höst.

Överläggningen var härmed sluiad.

§ 6 Om förbättring av sysselsättningsläget inom åkerinäringen

Kommunikationsministern ANITHA BONDESTAM erhöll ordet för att besvara tredje vice talmannen Kari Erik Erikssons (fp) dert 15 mars anmälda fråga, 1978/79:437, och anförde:

Herr talman! Kari Erik Eriksson har mol bakgrund av att vägförvaltningen i Värmlands län enligt uppgift har lagt ul vissa beläggningsentreprenader till ett danskt förelag frågal mig, om det med hänsyn lill sysselsättningsläget finns någon möjlighet atl i ett enlreprenadarbete, utlämnat till utländskt företag, tillförsäkra åkare och personal pä orten möjlighel atl utföra arbetet.

Vägverkels nordvästra byggnadsdislrikl i Karlstad har inför årets beläggningssäsong upphandlat beläggningsenlreprenader för 11,8 milj. kr. avseende Värmlands län. Av delta belopp har endast 0,9 milj. kr. gått till etl danskt

141

Nr 119

Tisdagen den 3 april 1979

Om förbättring av sysselsättningsläget inom åkerinäringen

förelag.

Av kostnaderna för en beläggningsentreprenad hänför sig ca 70 % lill transport av bindemedel och tillverkning och transport av stenmaterial lill upplag på resp. arbetsplats. Den delen av arbetet utförs av inhemsk arbetskraft, även i de fall etl utländskt förelag har fått entreprenaden.

Vägverket har ingen formell möjlighet all lillförsäkra åkare och människor på orten arbeie i en med vägverkels ordinarie medel upphandlad entreprenad. I praktiken anlitas dock lokala åkerier och lokal personal för de lokala transporterna.

142

Tredje vice talmannen KARL ERIK ERIKSSON (fp);

Herr lalman! Under den gångna vintern har Värmland varit ett av de hårdast drabbade länen när det gäller sysselsättningen. Det har gällt i första hand industrisysselsättningen, men del har också gällt artdra sektorer. Det har varit låg byggnadsverksamhet, och det har varit få anläggningsarbeten.

Della har bl. a. fått till följd att äkerinäringen haft det myckel besvärligt. 40 96 av lippbilarna har ställ stilla de senaste månaderna. När man nu intensivt väntade pä jobb bland åkarna så lämnade vägverkets nordvästra byggnadsdistrikt ul en del enireprenadarbelen, och ert del av dessa, avseende beläggningar i Värmlands, Örebro och Kopparbergs län, lades ut lill elt danskt företag. Det är bakgranden till min fråga.

Jag är tacksam för kommunikationsministerns svar och är angelägen att säga atl ingen skugga får falla på vägverkels handlande. Verket har såvitt jag förstår fullständigt följt gällande upphandlingsbeslämmelser.

Men jag har ställt frågan med anledning av att del känns litet underligt alt elt utländskt förelag lar en del av entreprenadarbelena när man känner lill arbetssituationen. Statsrådet sägeratl det inte finns någon formell möjlighet att tillförsäkra åkare och människor på orten arbeie. Men så kommer en något uppmuntrande mening på slutet, där statsrådet säger: "I praktiken anlitas dock lokala åkerier och lokal personal för de lokala transporterna."

Får jag ta detta som en försäkran lill de lokala åkerierna i Värmland och övriga berörda län och lill deras personal atl de kommerall anlitas för de här jobben?

Kommunikalionsministem ANITHA BONDESTAM: Herr lalman! I stycket före det som Kari Erik Eriksson läste upp står del atl 70 96 av arbetena kommer att utföras av inhemsk arbetskraft, och det är samma sak som återkommer i del sista stycket. 70 % av den danska entreprertaden kommer alltså all utföras av lokala åkare.

Sedan vill jag lämna en faklaupplysning. Beläggningsarbelen kan utföras bara under sommaren, så åkarnas besvärliga siluaiion på vintern påverkas inte av della.

Tredje vice talmannen KARL ERIK ERIKSSON (fp);

Herr talman! Det var synd att jag inte fick en försäkran om alll jobb-jag beklagar det. Och jag tror all statsrådet förslär åkarnas och den berörda personalens inställning och förstår mitt skäl till frågan.

Värmlandsdelegalionen kämpar pä allt sätt för alt skaffa arbetsmöjligheter för värmlänningarna i den den här silualionen. Man har lagt fram ett ätgärdspakel som berör tio departement, däribland statsrådet Bondestams, för atl försöka finna arbeten och få pengar till så mänga projekt som möjligt. Dä känns del litet underligt all de få anläggningsjobb vi har läggs ul till etl utländskt förelag -även om det inle gäller stora jobb - och all vi inte har några möjligheter all styra så all jobben kan tillförsäkras bygdens folk och åkare.

Nr 119

Tisdagen den 3 april 1979

Om bibehållande av postkontoret i Björkliden

Kommunikationsministern ANITHA BONDESTAM;

Herr talman! Ytterligare en komplettering: Det är alltså 70 96 av den lolala entreprenaden som kommerall ulföras av lokala åkare. Allt lokalt transportarbete utförs av lokala åkare. Anledningen lill alt övriga 30 % måste läggas på en speciell firma är att man måste använda specialmaskiner för ytbehandlingen som detta specialförelag har.

Tredje vice talmannen KARL ERIK ERIKSSON (fp): Herr talman! Jag tolkar statsrådets senasie inlägg så alt för de jobb som kan ulföras av åkare kommer bygdens folk alt anlitas.

Kommunikationsministern ANITHA BONDESTAM: Herr lalman! Som del står i svaret sker arbetet i praktiken alltid på del sättet.

Överiäggningen var härmed sluiad.

§ 7 Om bibehållande av postkontoret i Björkliden

Kommunikationsministern ANITHA BONDESTAM erhöll ordet för att besvara Kari-Erik Hälls (s) den 22 mars anmälda fråga, 1978/79:451, och anförde:

Herr talman! Kari-Erik Häll har frågat vilka åtgärder jag är beredd alt vidta för att förhindra en nedläggning av postkontoret i Björkliden.

1 Björkliden finns i dag ca tio fasta hushåll. Under turistsäsongert, som omfattar ca sex månader, tillkommer verksamheien vid bl. a. SJ;s semester-hem. Under tidigare turistsäsonger har de fast boende och turisterna betjänats av en s. k. förenad posislaiion inrymd i SJ:s lokaler. Under annan tid än turistsäsongen har de fasta hushållen betjänats med postväska.

Enligl en överenskommelse mellan postverket och dess personalorganisationer skall vissa äldre slag av postanordningar, bl. a. de s. k. postsiationerna, ersättas med andra anordningar. I Björkliden har postverkets planering varit

143

Nr 119

Tisdagen den 3 april 1979

Om bibehållande av postkontoret i Björkliden

inriktad på att posistationen skall ersättas med postväskbetjäning saml betalningsbeljäning ål turisterna. Därigenom kan postkunderna uträtta alla förekommande postärenden. En liknande anordning finns f ö. vid Abisko lurisislalion.

I slutet av år 1978 och i början av della år har postverket förhandlat med SJ;s semeslerhemsförening i syfte alt få föreningen all sköta poslväsk- och betalningsbetjäningen. Postverkets utgångspunkt har härvid varit all betalningsbetjäningen främst avser semesierhemsföreningens gäster. Föreningen har dock, efter att pä prov ha handhaft denna verksamhet under en kortare lid, förklarat aU man inte har resurser au sköta betjäningen. Postverket har för innevarande säsong inle kunnat rekrytera någon annan person i Björkliden för denna syssla. T. v. måste postverket sköta postservicen med hjälp av personal från Kiruna.

Inför nästa turistsäsong räknar verket med en överenskommelse där lämplig person på orten lar hand om poslservicen.

144

KARL-ERIK HÄLL (s):

Herr talman! Jag beralt få lacka försvaret på frågan eller kanske rättare sagt för redovisningen av det faktiska förhållandet. Jag ser dock där inte något egentligt svar på min fråga om vilka älgärder man vill vidta.

Den här åtgärden kommer i etl läge då turistsiationens kapacitet genom utbyggnad kommer att öka högst avsevärt, då den väg som byggs mellan Narvik och Kiruna häller på atl färdigställas och då man kan räkna med en expansion i området. Därför blir man naturiigtvis litet betänksam när man hör atl postverket möter en sådan expansion och en ansträngning att sä atl säga få mera liv i området med en, som alla upplever del, avsevärt försämrad postservice.

Det kan visserligert låta beslickande när del talas om att del där uppe i Björkliden finns tio fasta hushåll - och delta är säkert alldeles rikligt - men någon hänsyn las alltså inle till den expansion som kan bli följdert av vad jag rtyss har talat om. Någon hänsyn las inte heller till au den fasta befolkningen i området uteslutande består av gamla människor, som upplever poslväskbe-tjäningen som något väldigl ohanterligt. Del är inle alls på det sättet all de -som del sägs i svaret - tycker atl de därigenom kan "uträtta alla förekommande postärenden". Jag har själv under några år - det är nu minsl 30 är sedan - bott utefter Porjusbanan och då haft sådan service. Redan dä var del svårigheter för oss all klara våra postärenden, och det har inte blivit bättre nu. Jag vill därför fråga statsrådet om det här svarei verkligen skall betraktas som slutgiltigt och om departementet och kommunikationsministern inte har någon som helst förståelse för au man måste - också när del gäller postservice -sä att säga ställa upp med förbättrad service i elt läge dä expansion sker i ett område.

Nu sägs det i svaret alt man inle har lyckats skaffa någon lämplig person som sköter sysslan, men i slutet på svaret står det att verket räknar med alt nästa är kunna hitta en sådan person som tar hand om poslservicen. Jag delar emellertid befolkningens oro över <.it detta kommer atl bli en besvärlig

hisloria. Det vore värdefullt om jag kunde få någon meningsyttring av statsrådet om hur man inom departementet anser all det skall se ul i framliden.

Vi räknar alltså med all poslservicen i sädana områden är av ganska stor betydelse, inle minst när det gäller all rekrytera människor lill den här turistanläggningen. Det stöter pä patrull atl rekrytera människor, om servicen i olika avseenden försämras.

Jag vill hemställa till statsrådet all jag får någon meningsyttring och förklaring när del gäller hur del skall bli med postservicen när vi i framliden får en expansion i området.

Nr 119

Tisdagen den 3 april 1979

Om bibehållande av postkontoret i Björkliden

Kommunikationsministern ANITHA BONDESTAM;

Herr lalman! När del gäller den service som postverket f n. upprätthåller sade Kari-Erik Häll all det skulle slå i svaret att det inte fanns någon person som nu hade hand om servicen. Det riktiga förhållandet är atl det inte finns någon pd orten som handhar servicen. I stället har postverket rekryterat personal som kommer ända från Kiruna för all upprätthälla servicen och tillgodose de önskemål som finns.

Den bofasta befolkning som skulle ha fått försämrad service genom denna anordning har hittills haft postväska resten av året - under icke turistsäsong-och därvidlag har alltså inte någon skillnad kommit till stånd.

Den av postverket föreslagna ordningen med poslväsk- och betalningsbeljäning, som nu tillämpas, fungerar för kunderna precis som etl poslställe. Kunderna drabbas alltså inle av denna förändring. Alla förekommande postärenden kan klaras genom den beljäningslbrmen.

Dessutom är postverket berett atl formellt inrätta etl poslställe i Björkliden under förutsättning atl personal kan rekryteras och lämplig lokal kan anskaffas.

KARL-ERIK HÄLL (s);

Herr talman! Alt den bofasta befolkningen inte får försämrad service är egentligen inle rikligt sant. Det är visserligen riktigt all man under icke turistsäsong har haft postväska tidigare. Men nu hotas man ju av alt få postväska under hela perioden. Del måsle upplevas som en direkt försärhrad service, eftersom postkontoret inte skall bibehållas.

Jag är fortfarande inle riktigt lill freds - och det behöver jag kanske i och för sig inte vara. Men nog är det, kommunikationsministern, litet märkligt atl man inte i dag kan säga litet klarare atl postverket är berett atl vidta de åtgärder som behövs för atl möta del servicekrav som uppslår genom en expansion av turiststationen och en expansion som är betingad av vägens tillkomst. Man räknar ju med atl del blir betydligt mer människor i området året runt. Man räknar dessutom, enligt uppgift från turiststationen, med ett öppethållande året runt. Då vill jag gärna fråga om man i del perspektivet är beredd att säga någol mer om serviceuivecklingen.

10 Riksdagens protokoll 1978/79:116-119

145

Nr 119

Tisdagen den 3 april 1979

Om lotsningsverksamhelen i Furu-sund och Dalarö

Kommunikalionsministem ANITHA BONDESTAM:

Herr lalman! Som jag nyss sade lill Karl-Erik Häll är postverket berett all

formellt inrätta ett postställe i Björkliden. Men förutsättningen är att personal

kan rekryteras och lokal kan anskaffas.

Överiäggningen var härmed slutad.

§ 8 Om lotsningsverksamheten i Furusund och Dalarö

Kommunikationsministern ANITHA BONDESTAM erhöll ordet föratt besvara Ake Wictorssons (s) den 26 mars anmälda fråga, 1978/79:456, och anförde:

Herr lalman! Åke Wictorsson har frågal mig om jag ansluter mig till sjöfartsverkets uppfattning alt lotsningsverksamheten i Furusund och Dalarö skall upphöra.

I syfte all hålla kostnaderna nere för fariedsverksamhelen försöker sjöfartsverket rationalisera verksamheten i första hand genom all anpassa sina insatser till efterfrågan pä olika tjänster. När det gäller exempelvis Furusundsleden har verket i genomsnitt en lotsning per dag. I den nuvarande organisationen finns 17 loisar och bålmän, vilkas uppgifter lill huvudsaklig del beslår i att tillhandahålla lolsningsservice i Furusundsleden.

Mot denna bakgrand överväger sjöfartsverket f n. alt dra ner på öppethållandet i Furusund och föra över några loisar lill Slockholm i syfte att bättre utnyttja personalen. Sjöfartsverket har ännu inle fatlat något beslut i denna fråga. Närdet gäller Dalarö finns f n. inga planer på alt lotsuppassningsställel skall upphöra.

Lotsningen är en avgifisfinansierad verksamhel. Del är därför nödvändigt atl sjöfartsverkets insatser anpassas till den faktiska efterfrågan pä tjänsterna.

146

ÅKE WICTORSSON (s):

Herr talman! Jag ber all få tacka kommunikationsministern försvaret på min fråga.

Inledningsvis noterar jag som positivt all det inte har fattats några beslut i fråga om lotsningsverksamheten i Furusund. Det ärockså positivt all det f n. inle finns några planer på en indragning av lotsuppassningsställel i Dalarö.

Belräffande kommunikationsministerns kommentar att det är omfattningen av lotsningsverksamheten som motiverar en neddragning av verksamheten i Furasund-det skulle förekomma en lotsning per dag-så vill jag säga atl den siffran är något ålderstigen. År 1977 förekom en lotsning per dag. Under 1978 ökade antalet lotsningar, och denna ökning har sedan fortsatt under 1979. Till bilden hör också atl lotsuppassnirtgsstället irtte enbart svarar för lotsning utan atl del också svarar för utsättning och tillsyn, farledsul-prickning, fyrlillsyn m. m. Del förekommer vidare i genomsnitt ett par sjöräddningsutryckningar per månad.

Det är något otillfredsställande atl man när det gäller lotsningsverksamheten i Stockholmsområdet på det här sättet bryter ut en bil och enbart diskuterar lotsuppassningsställel i Furusund. Eftersom det finns tre loisupp-passningsställen i regionen borde det vara skäligt all man innan några åtgärder vidtas ser över hela verksamheten och försöker finna den bästa utformningen. Del man härgörär något av salamiiaktik, dvs. man lar en bil i tagel ulan att se till helheten. Om man såg till helheten skulle del möjligen finnas förulsättningar för en diskussion belräffande den avslutande kommentaren i kommunikationsministerns svar, nämligen all del gäller att anpassa insatserna lill efterfrågan pä tjänsterna och alt eftersträva en god ekonomi när det gäller denna verksamhet. Jag tror all man för att få en riklig bild av lägel måsie se lotsningsverksamheten i dess helhet.

Jag vill således fråga kommunikationsministern om hon är beredd all medverka lill all en sådan mera genomgripande översyn görs innan man vidtar ålgärder när det gäller Furasund.

Nr 119

Tisdagen den 3 april 1979

Om lotsningsverksamheten t Furu-sund och Dalarö

Kommunikationsministern ANITHA BONDESTAM:

Herr talman! Jag kan försäkra Åke Wictorsson om att det ärjust vad sjöfartsverket nu gör. Man studerar Stockholmsområdet i dess helhet. Några beslut har alltså ännu inte fattals.

När det gäller ökningen av lotsningsverksamheten, som herr Wictorsson log upp, så harjag också siffrorna för 1978. Om vi skall ha en strid om ord, sä vill jag säga all antalet lotsningar per dag är 1,06, eftersom det förekom 388 lotsningar under 1978. Vidare har antalet lotsningar vid Furusunds lotsplats gäll ned sedan 1975. År 1975 var antalet lotsningar 564. År 1976 var antalet 536. År 1977 var antalet 366. Förra året förekom som nämnts 388 lotsningar.

För att få en bild över personalutnyttjandet brukar man ställa förrättnings-tiden i förhållande lill den totala arbetstiden. 1977 uppgick förtätlningstiden vid Furasunds lotsplats till 17 96 av den lolala arbetstiden. Året innan uppgick andelen förrätiningstid till 23 %.

Den förändring som man inom sjöfartsverket överväger innebär alltså dels en anpassning lill efterfrågan på lots, dels elt sätt alt åstadkomma en jämnare sysselsättning för loisarna samtidigt som kosinadema minskas.

ÅKE WICTORSSON (s):

Herr talman! När del gäller sjöfart och hav har vi atl göra med naturelement, och del inträffar ju all vi får vinterperioder då situationen kraftigt förändras. Den här vintern var ett exempel på delta. Under etl par veckor tvingades praktiskt taget hela fartygstrafiken lill och från Norrlandshamnarna alt på grund av issitualionen gä genom Furusundsleden.

Det är nödvändigt au man, när man bedömer lotsningsverksamhelens uppbyggnad, lar hänsyn till sädana faktorer och all man kan klara en sådan siluaiion genom alt ha en tillfredsställande bemanning i Furusund.

Jag noterar det som positivt att man vill göra den nämnda samordnade översynen. Jag förutsätter att några förberedande beslut inle fattats i det här

147

Nr 119

Tisdagen den 3 april 1979

Om färjetrafiken mellan Yxlan och Blidö

sammanhanget och aU del finns möjligheler alt diskutera lotsningen i dess helhet innan beslut fattas.

Kommunikationsministern ANITHA BONDESTAM: Herr lalman! Givetvis tas det hänsyn till extraordinära förhållanden. Men vad som nu diskuteras aren begränsning av öppethållandet under dagtid. Del beror främst på alt fartygen oftast vill gå nattetid för att kunna lasta och lossa under dagtid.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 9 Om färjetrafiken mellan Yxlan och Blidö

148

Kommunikationsministern ANITHA BONDESTAM erhöll ordet föratt besvara Ake Wictorssons (s) den 26 mars anmälda fråga, 1978/79:457, och anförde:

Herr talman! Åke Wictorsson har frågat mig omjag är beredd medverka till att blidöborna får förbättringar i sin färjelrafik så all färjorna går i halvtimmesirafik efter kallelse mellan kl. 22.00 och 24.00 och i eniimmesirafik efter kallelse mellan kl. 00.00 och 06.00.

Lät mig först säga att det är länsstyrelsen som fattar beslut om tidtabeller för vägfärjetrafik. Besluten fattas efter noggranna trafikundersökningar. Under år 1978 fastställde länsstyrelsen i Stockholms län tidtabeller för färjetrafiken i länet. Ett stort antal sädana tabeller överensstämmer i huvudsak med dem som fastställts för Blidötrafiken. Möjlighel finns att besvära sig över dessa beslut till kommunikationsdepartementet. Några sådana besvär kom inle in.

Jag tror all Åke Wictorsson och jag är överens om atl det måste ske en avvägning mellan trafikbehovel och kostnaderna för trafiken. Vid den trafikundersökning som gjordes inför lidtabellsbeslutel för Blidötrafiken konstaterades alt i genomsrtitt elt fordort per timme skeppades över mellan kl. 22.00 och 02.00. Etl så dåligi irafikunderiag innebär självfallet alt kostnaden per resenär blir mycket hög.

Den nuvarande turlistan innebär bl. a. möjligheler alt stoppa motorerna mellan turerna, vilket ger en avsevärd energi- och kostnadsbesparing, Del innebär även atl miljön för de boende vid färjelägena förbättras framför allt från bullersynpunki.

Mol den angivna bakgrunden är jag inte beredd att vidta några speciella åtgärder vad gäller lidtabellsiäggningen för Blidötrafiken.

ÅKE WICTORSSON (s);

Herr talman! Jag lackar för aU jag har fåu svar från kommunikationsministern på min fråga. Däremot finns det ingen orsak atl lacka för innehållet i svaret, som är klart negativt.

Jag har rätt svårt att förslå den argumentering som kommunikationsmi-

nislern använde sig av. Del är sä atl personalen finns tillgänglig för den här fårjetrafiken.och vad jag har begärt äratt man skulle få möjlighel alt kalla på färjan vid något fler tillfållen under natten. Då harjag väldigt svårt alt se atl nuvarande förhållanden skulle innebära en sä avsevärd ertergi- och kosirtads-besparirtg som kommunikationsministern vill göra gällande, eftersom man inte behöver dra i gäng fårjemolorerna förrän man får en sådan kallelse.

Orsaken lill aU frågan har ställts är det självklara förhållandet atl man får kalla pä färjan för exempelvis sjuktransporter och sådana angelägenheter men all man däremot inte får använda färjan för au åka tillbaka med sjuklransportbilarna. Det resulterar i en uppenbar olägenhet för laxiföreiag och andra som har andra uppgifter att utföra pä öarna.

Det är dessutom enligl min menirtg fråga om, i de sammanhang vi diskuterar, förhållandevis små kostnader. Vad del handlar om är atl ge en bältre trafikförsörjning lill tvä relativt tältbefolkade öar i Stockholms skärgård. Jag tycker därför alt svaret är djupt otillfredsställande.

Nr 119

Tisdagen den 3 april 1979

Om färjetrafiken mellan Yxlan och Blidö

Kommunikalionsministem ANITHA BONDESTAM:

Herr talman! Som jag nämnde visade irafikundersökningen år 1978 all antalet fordon mellan kl. 22.00 och 02.00 uppgick till etl per timme. Under de tre turerna kl. 02.00, 05.00 och 06.00 transponerades mindre än fem fordon totalt.

Under år 1977 gjordes en liknande undersökning. Det året upprätthölls halvtimmesirafik mellan kl. 22.00 och 24.00. Hälften av dessa turer gick tomma. Ulglesningen till timmerstrafik innebar som sagt att det skeppades etl fordon per lur. På färjan finns dock plats för ytterligare 47 fordon.

Som jämförelse kan nämnas all pendeltägstrafiken från Stockholms central i stort sett upphör 01.00 pä natten. Förden trafiken finns däremot etl betydligt större trafikunderlag. Men någonstans måste gränsen mellan irafikunderiag och rimliga kostnader för all upprätthålla trafiken dras. Också när det gäller färjelrafik måste man kunna ställa vissa krav på resenärerna alt anpassa sig lill rimliga lidtabeller.

ÅKE WICTORSSON (s):

Herr talman! Kommunikationsministerns argumentering blir mer och mer hårresande. Som ett argument mot kravet på all få en möjlighet alt efter kallelse få halvtimmesirafik resp. eniimmesirafik uppger hon alt färjorna lidigare gått tomma. Kallelse innebär självfallet atl de inte skall gå lomma ulan del skall finnas ett klart behov.

Jämförelsen med pendeltågstrafiken i Stockholm ärockså hårresande. När pendeltägstrafiken upphör drar man ju inte in vägarna lill de övriga delarna av regionen, utan de finns kvar och kan användas. Men de som bor på Blidö och Yxlan kan, om kommunikaiionsmirtisiern inte är underrättad om det, inte gäma simma över sundet när färjan inte går. Del här exemplet på den folkpartistiska regeringens iniresse för aktiv skärgårdspoliiik är avslöjande.

149

11 Riksdagens protokoll 1978/ 79:116-119

Nr 119                                Kommunikationsministern ANITHA BONDESTAM:

Tisdaeen den talman! Jag talar om en anpassning av trafiken lill rimliga tidtabeller.

3 aoril 1979 trafikundersökningar som har gjorts visar atl något uttalat behov, som

---

Åke Wictorsson här gör gällande, inte finns. Om hälften av turerna i

Om nrotestvttrinear halvtimmesirafik går tomma, lorde del i allmänhet räcka med entimmestra-

från förskolebarn  ' " utryckningsfordon och andra som har etl fakliskl behov av all
omedelbart komma över finns alltid den möjligheten.

ÅKE WICTORSSON (s):

Herr talman! Jag konstaterar till sist att del finns en uppenbar skillnad mellan kommunikationsministerns och blidöbornas bedömning av trafikbehovet.

Överiäggningen var härmed sluiad.

§ 10 Om protestyttringar från förskolebarn

Socialministern GABRIEL ROMANUS erhöll ordet för alt besvara Eva Hjelmströms (vpk) den 23 mars anmälda fråga, 1978/79:454, och anförde:

Herrialman! Eva Hjelmslröm har-mot bakgrund av vissa demonstrationer mol privatbilismen - frågal mig om proiestyuringar frän barnens sida kan anses ligga i linje med de målsättningar som anges för förskolan.

Målet för verksamheten i förskolan är att i nära samarbete med hemmen främja en allsidig personlighetsulveckling och en gynnsam fysisk och social Ulveckling hos barnen. 1 delta ligger självfallet alt barnen måste lära känna den verklighet i vilken de lever. Förskolan måste därför så långt möjligl få inblick i såväl arbetslivets som fritidens möjligheter och förpliktelser.

För all kunna ta del av olika samhällsverksamheter måsle förskolan ofta gä utanför sina lokaler och de verksamheler som bedrivs inom förskolans ram. Därvid kan självfallet förekomma alt barnen kommer i kontakt med opinionsbildning i samhällsfrågor. En förutsättning är all denna kontakt är allsidig och sker i former som barnen har möjligheter atl tillgodogöra sig.

När del gäller personalens och barnens deltagande i demonstrationer eller andra proteslyllringar för eller emot olika företeelser i samhället uppkommer väsentliga prirtcipfrågor.

För det första saknar små barn oftast själva den erfarenhet och de kunskaper som erfordras för all ta ställning i olika samhällsfrågor. 1 detta som i andra sammanhang måsie barnen företrädas av föräldrarna eller annan värdnadshavare.

För det andra kan det inte accepteras atl personalen utnyttjar sin ställning
och sitt inflytande över barnen till atl verka för sin uppfattning i kontrover
siella samhällsfrågor. Om en daghemsgrupp under normal daghemslid deliar
i en demonstration som vissa av barnen eller föräldrarna inie sympatiserar
med kommer dessa barn i en utsatt situation. Personalens deltagande i sådana
150                   protestaktioner under arbetstid kan också ifrågasättas från arbelsrättsliga

synpunkter.

Av de skäl jag nu anfört anser jag alt demonstrationer för poliliska syften av barn, personal och föräldrar lämpligen bör ske ulanför ramen för daghemmens ordinarie verksamhel.

EVA HJELMSTRÖM (vpk);

Herr lalman! Jag lackar Gabriel Romanus för svarei.

Stockholms innerstad håller i likhet med många andra tätorter pä all förvandlas till barnförbjudet område lill följd av bilismens utbredning. Det har fått inte bara vuxna ulan också barn all reagera. Snart finns del inle ett förskolebarn i min stadsdel. Södermalm i Stockholm, som inte kan ramsan "Fy, fy, fy för avgaser och bly" eller sången om barnen som raskar över gatan, och jag tycker alt del är oerhört positivt.

Barnen vågar protestera på etl helt annat sätt än för bara några är sedan. Atl ta lill vara barns erfarenheter och respektera deras ilska över den förstörda miljö de tvingas leva i borde ligga väl i linje med förskolans målsättningar, där det sägs all förskolan bör hos barnet lägga grunden lill en vilja att söka och använda kunskap för att förbättra såväl egna som andras livsvillkor.

Men nej, sä anser uppenbarligen inte byråkraterna i denna vår huvudstad, och så anser uppenbarligen inle heller Gabriel Romanus. När arnen - för de var med i planeringen av en demonstration mol bilismen - ville demonstrera förbjöds de alt göra det. De förbjöds att utnyttja den yttrandefrihet som vi för vuxna betraktar som självklar. "Sade du något, lilla vän? Jaså, demonstrera -nej, sådant förstår du dig inte pä!" Sä kan den förmyndarmenialiieten sammanfallas.

Samtidigt medverkarsamma byråkrater i ett projekt som skall ge barn-det här står i etl meddelande som gått till samtliga barnstugor i Slockholm - "en spännande inblick i hur vuxna roar sig. De får dansa disko - vi kallar det diskolek - till Travollamusik med snurrande ljus, blinkande lampor och hela bestyret". All tidigt slussa barnen in i den kommersiella kulturindustrin borde väl om något vara alt beskära deras rätt lill yttrandefrihet.

Här, Gabriel Romanus, ärdet inte fråga om atl mot föräldrarnas vilja -eller för den delen barnens - tvinga barnen att delta i protester som föräldrarna ogillar. Självfallet skall föräldrarna tillfrågas; mänga föräldrar borde f ö. i Slörre utsträckning respektera barnens egen vilja.

Med anledning av socialministerns svar vill jag ställa följdfrågan: I vilka former skall barn pä dagis och fritis ha rätt all uttrycka åsikter om och krav pä förändring av förhållanden som berör dem så djupt som trafiken i dag?

Nr 119

Tisdagen den 3 april 1979

Om protestyttringar från förskolebarn

Socialminislern GABRIEL ROMANUS;

Herr lalman! Det är självklart all barn som har plats på daghem och deras föräldrar, liksom personalen skall ha full yttrandefrihet. Jag har också framhållit i svaret all om man önskar demonstrera, skall man ha full möjlighel lill det, men av de skäl som jag har anfört bör det lämpligen ske Ulanför ramen för daghemmens ordinarie verksamhet. Del gäller förde fiesta människor i vårt samhälle atl vill man ägna sig ät demonstrationer har man

Nr 119                full frihet till del, men man får inte göra del på arbetstid. Del bör givetvis

Tisdaeen den       också gälla dem som är anställda vid förskolor.

3 aoril 1979           ' förvånar mig lilel alt Eva Hjelmslröm inte har någort känsla för atl del

_________ ____   finns etl problem här, om en del barn och föräldrar inle sympatiserar med det

Om orotestvltrinear °' majoriteten anser vara ett berättigat krav. Det är svårt, om man har sagt från förskolebarn J ''" " demonstration som alla är med på, när man kommer lill nästa siluaiion, där några inte gillar kraven. Del kan rent av finnas föräldrar i den här sladert som inle stöder kravet på bilfri innerstad, även om Eva Hjelmslröm anser alt det är etl självklart krav. Har man sagt ja till en sak så kommer genast nästa. Jag skulle kunna ge åtskilliga exempel på sådani som jag lycker är bra och som jag inle skulle ha nägonling emot alt mina barn demonstrerade för, men som antagligen Eva Hjelmslröm skulle tycka vara tokigt. Det gäller atl ordna förskolor och skolor pä elt sådani sätt att alla föräldrar kan känna fullt förtroende för verksamheten där. Det är förvånande atl Eva Hjelmslröm inle har någon som helst känsla för del problemet.

EVA HJELMSTRÖM (vpk):

Herr talman! Jag framhöll att man självfallet inle bör tvinga barn, vilkas föräldrar säger nej lill deltagande i sådana här demonstrationer. Det är inte del frågan gäller. Och jag lycker inle all jag fått elt svar pä i vilka former man skall förverkliga förskolans målsättningar.

Gabriel Romanus tycks tro att barn själva saknar - och det säger han i sitt svar - "den erfarenhet och de kunskaper som erfordras för all la ställning i olika samhällsfrågor". Jag tycker inte del. Det är utom all diskussion alt barnen har kunskaper och erfarenheter exempelvis i fråga om trafiken. De varnas dagligen av oroliga vuxna, de upplever för egen del rädslan varje gäng de skall korsa en gata. Därför borde personalert i barnomsorgen ha rätt atl hjälpa barnen att formulera och uttrycka sina åsikter och krav, och personalen borde ha rätt atl solidarisera sig med barnen i det här fallet.

Självfallet finns det en konflikt när del gäller vad som bör göras. Det är tydligt alt Gabriel Romanus tar ställning för att föra in barnen i den överkommersialiserade och förljugrta värld som är Travollas och den amerikanska film- och bilindustrins, men mot all barnen skall protestera emot det som de dagligen upplever i sin omgivning.

Socialminislern GABRIEL ROMANUS:

Herr lalman! Jag anser atl barn skall komma i kontakt med de vuxnas värid på ett allsidigt sätt, men det är en helt annan sak än atl personalen på förskolorna ordnar demonstrationer. Det rör sig ju här om barn som är mellan tre och sju år.

Jag lycker alt man skall respektera barns integritet, och däri ligger faktiskt
atl man inle ordnar sådana här demonstrationer. Var och en borde förslå alt i
den situation som barnen på ett daghem befinner sig i är det inte så, atl här
uppkommer plötsligt en spontan känsla bland barnen, atl nu skall vi
demonstrera för detta, och därefter spelar personalen med, ulan det är
152                   personalens uppfatining som lätt blir utslagsgivande - alltså i verkliga livet.

om man inle bara för en teoretisk diskussion.

Lål oss anta all barnen pä elt daghem vill demonstrera för krigsleksaker; det ärju en populär sak bland barn, som varje förälder känner lill. Skall de få göra del dä, och skall personalen ställa upp lojalt för en sådan demonstration? Tycker Eva Hjelmström det?

EVA HJELMSTRÖM (vpk):

Herr talman! All respektera barns integritet, del är väl ändå all stötta dem i de krav som de själva ställer, au hjälpa dem, om kraven ligger i linje med förskolans målsättningar. Och del anser jag bestämt att proiestyuringar mot trafiken gör. Däremot anser jag inte att diskolek eller för den delen solidariletsyttringar för krigsleksaker skulle ligga i linje med förskolans målsättningar.

Del förvånar mig litet atl Gabriel Romanus har en sä svag uppfattning om vad del egentligen slår angivet atl förskolan skall syfta lill. Om han inle hade en sä svag uppfatining om della skulle han inle ha lagil det exempel som han här anförde.

Nr 119

Tisdagen den 3 april 1979

Om protestyttringar från förskolebarn

Socialministern GABRIEL ROMANUS:

Herr talman! Nu visar ju Eva Hjelmslröm ändå att det är de vuxna som skall avgöra vad barn får demonstrera för. Hon tillåter inle atl de demonstrerar för krigsleksaker. Jag lycker inte heller alt barn skall göra det, men jag befarar atl del är en populär sak bland mänga barn.

Vi hade den här diskussionen tidigare, när det gällde religiösa inslag i förskolan. Det finns säkeriigen förskolor där en majoritet av föräldrarna anser atl man skall ha religiös aktivitet, men vi har sagt atl med hänsyn till barnens integritet skall den allmänna förskolan vara neutral i del hänseendet.

Nu kommer det upp ett politiskt krav, som kanske är okonlroversiellt pä vissa daghem, men jag är säker på atl det är kontroversiellt på andra, där en hel del av föräldrarna har bil och vill köraden i innerstaden. Jag yttrar mig inte i sakfrågan ulan konstaterar bara atl om man låter demonstrationer vara ett normalt inslag i daghemsverksamhelen, måsle någon avgöra vad man skall demonstrera för. Och del blir inle barnen som avgör det, utan det blir, foreller senare, de vuxna. Del har Eva Hjelmslröm själv visat.

EVA HJELMSTRÖM (vpk):

Herr lalman! Gabriel Romanus framhåller att personalen skall förhålla sig neutral. Del är faktiskt elt litet avståndstagande från vad som sades i del första svaret och en klar tillbakagäng vad del gäller förskolans och skolans målsättningar. Personal och lärare skall inte förhälla sig neutrala. De skall, som jag sade i mitt första anförande, försöka uppfylla de målsättningar som faktiskt, både när det gäller förskolan och grundskolan, klart anger all de hos barnen skall lägga grunden till en vilja atl söka och använda kunskap för all förbättra såväl egna som andras livsvillkor.

Detta är en politisk målsättning. Gabriel Romanus försöker göra den lill

153

Nr 119

Tisdagen den 3 april 1979

Om protestyttringar från förskolebarn

någonting annat. Och det svar som han gav senast innebär alt man lika gärna kan säga att vi inle har någon som helst målsättning för förskolan.

Socialministern GABRIEL ROMANUS:

Herr lalman! Del är klart alt vi har en målsättning för förskolan och atl man skall arbeta i linje med den. Men del är fel alt utifrån den målsättningen dra slutsatser i politiskt omstridda frågor och säga att det av förskolans målsättning följer atl man skall anordna demonstrationer i dessa frågor. Frågan om en bilfri innerstad är ju omstridd i Slockholms kommunfullmäktige och någon majoritet har såvitt jag vet inte uttalat sig fören sådan. Del är ofrånkomligt -jag upprepar det, och jag tror atl varje människa innerst inne erkänner det - atl del blir personalen som här får etl avgörande inflytande. Och då har man dragit för långtgående slutsatser av den allmänna målsättningen.

Del är litet märkligt att Eva Hjelmslröm, trots all hon har yttrat sig flera gånger, inle har sagt etl enda ord om del problem som ligger i att del, i näsian varje fråga där man skulle kunna anordna demonstrationer, flnns en minoritet av barn som själva eller vars föräldrar haren annan uppfattning. De hamnar i en utsatt siluaiion. Det var omtanken om dem som en gång gjorde atl man sade nej lill atl ha t. ex. religiösa ceremonier i skola och förskola.

154

EVA HJELMSTRÖM (vpk):

Herr talman! Jag konstaterar atl Gabriel Romanus inle med ett ord har kommenterat vad jag sade om John Travolla och den kommersiella kulturindustrin.

Jag rekommenderar Gabriel Romanus atl besöka någol av daghemmen i Stockholms innerstad. Han kommer då atl finna alt samtliga barn ställer upp för alt bekämpa den ohämmade privatbilismen. Jag skulle vilja påstå atl han verkligert urtderskallar barnen, deras erfarenheter och deras egen vilja. Del kan väl ändå inle vara sä, att bara för att etl ärende är politiskt omstritt i Stockholms kommunfullmäktige sä skall man förhindra barnen all uttrycka en vilja i den frågan.

Socialministern GABRIEL ROMANUS:

Herr talman! Om del någonstans läggs ned ett diskotek och barnen vill anordna en demonstration mot nedläggningen, gäller samma resonemang som jag lidigare har fört. Barnen, liksom deras föräldrar och personal, har möjlighet atl anordna demonstrationer, men de bör inle ligga inom ramen för daghemmens ordinarie verksamhet. Det är del besked som jag vill ge.

Jag tror all varje människa som har träffat barn mellan tre och sex är, och som har någon kunskap om förhållandena på elt daghem, inser atl om man frångår den principen är del lätt hänt atl del blir personalen som avgör vilka demonstrationer som skall anordnas. Det är konstigt att Eva Hjelmslröm inte kan erkänna delta. Del är det som ligger bakom respekten för barnens integritet - i della sammanhang även minoritetens.

EVA HJELMSTRÖM (vpk):

Herr talman! Får jag ställa en fråga. Barnen och personalert får uppenbarligen inte gå ulanför daghemmen. Får barnen på daghemmen måla affischer mot bilismen, eller kränker man även då deras integritet? Det resonemartg som Gabriel Romanus för är fullständigt absurt. Del innebär alt man kan lägga ned all verksamhet pä förskolorna - för säg den fråga som inle är politisk.

Socialminislern GABRIEL ROMANUS:

Herr talman! Del kanske är onödigt alt föriänga diskussionen.

Jag tycker att del är bra - och det tror jag alla lycker - atl man uppmärksammar samhällsfrågor pä daghem och andra institutioner, alt man för en diskussion och gärna all man målar, ritar, illustrerar med teater osv. Men det är en helt annan sak att tåga i väg med daghemsbarn i en politisk demonstration. Det är konstigt atl Eva Hjelmslröm inle förslär det.

Nr 119

Tisdagen den 3 april 1979

Om skälen för tillsättning av en utredning om kontraktsvård

Överiäggningen var härmed sluiad.

§ 11 Om skälen för tillsättning av en utredning om kontraktsvård

Socialministern GABRIEL ROMANUS erhöll ordet för all besvara/l/i/w Gradins (s) den 5 mars anmälda interpellation, 1978/79:156, och anförde;

Herr talman! Anita Gradin har frågat mig vilka motiv som ligger bakom regeringens beslut att tillsätta en utredning om kontrakisvärd.

I socialdepartementet pågår f n. arbete med en ny sociallagstiftning. Under delta arbeie har det ansetts önskvärt atl snarasi fä i gång en ulredning om kontrakisvärd för missbrukare av alkohol eller narkolika. Direktiven för konlraktsvärdsulredningen bygger på bl. a. följande förutsättningar.

Del pågående lagstiftningsarbetet utgår från den principiella synen på missbruksvärden all all vård och behandling av en missbrukare såviii möjligl bör ske i samarbete med denne, dvs. när han själv önskar hjälp. De möjligheter lill vård ulan samtycke, som måste finnas, skall främst syfta till atl förhindra allvariig fara för missbrukarens hälsa eller liv. Vården skall vidare sikta till atl motivera missbrukaren atl underkasta sig fortsatt medicinsk och social värd och behandling i frivilliga former. Vården skall ges på sjukhus och få pågå under högst fyra veckor.

Med detta som utgångspunkt anförs i direktiven, atl en värdtid om högst fyra veckor i de allra flesla fall måsle antas vara för kort för atl uppnå en varaktig social rehabilitering. Tanken är därför alt missbrukaren efler den inledande sjukhusperioden skall vara motiverad alt underkasta sig fortsatt värd pä sjukhus eller annan särskild vårdinrättning, t. ex. behandlingshem. Vidare sägs all många missbrukare dock efler en lids behandling går igenom en kris, den första motivationen har försvunnit, behandlingen har bli vit rutin, det fysiska och psykiska allmäntillståndet är väsentligt förbättrat och missbrukels positiva inslag framstår äter alll starkare för missbrukaren.

155

Nr 119

Tisdagen den 3 april 1979

Om skälen för tillsättning av en utredning om kontraktsvård

Härefter understryks betydelsen av att behandlingen ges lämpligt innehåll och tillförs goda resurser. Viktigt är också, sägs del, den behandlande personalens engagemang för den enskilde värdbehövande. En lycklig samverkan av dessa faktorer bör kunna minska ellereliminera riskerna föratt missbrukaren avbryter behandlingen i förtid. Enligl direktiven bör man emellertid också överväga alt som stöd och hjälp åt den motiverade missbrukaren erbjuda honom en värd som inrymmer möjligheter all vidta åtgärder som - om och när motivationen sviktar - avhäller eller i sista hand hindrar honom från alt lämna vårdinstitutionen eller pä annat sätt komma i kontakt med de berusningsmedel han eftertraktar.

I direktivert erinras också om atl man inom missbruksvärden - och dä kanske särskilt narkomanvärden för vuxna - alltmer har börjat betona värdet av atl ställa krav på missbrukaren att han för all erhålla värden skall förbinda sig all följa uppsatta regler, underkasta sig medicinska kontroller osv. Vid flera behandlingskollekliv förekommer i dag också olika former av avtal om värden mellan vårdgivaren och missbrukaren.

Av Anita Gradins interpellation framgår att vi är ense om alt frågan om utformningen av och innehållet i en kontraktsvärd skall fä utredas. Oenigheten gäller endast frågan om konlraklsvårdsproblemen bör utredas i en särskild ulredning, pä del sätt regeringen har beslutat, eller fä anslå lill den pariamenlariskt sammansatta kommitté som senare kommer att tillsättas och som skall få till uppgift att fortsätta översynen av lagstiftningen om vård mol den enskildes samtycke och följa tillämpningen av den nya lagstiftningen.

Missbrukssituationen i Sverige är allvarlig. Alla möjligheter alt snabbi fä fram nya metoder för behandling av missbrukare måste därför las lill vara. Delta har för regeringen varit del avgörande skälet för att lillsätla den särskilda utredningen om kontraktsvärd. Ulredningen skall enligl sina direkiiv redovisa sitt uppdrag i sådan lid alt eventuella ålgärder kan genomföras samtidigt som den nya sociallagstiftningen träder i kraft. Detta avses ske den 1 januari 1981.

156

ANITA GRADIN (s):

Herr lalman! Jag ber alt få tacka socialministern för svarei på min interpellation.

Bakgrundert lill inierpellationen är alt vi har diskuterat en ny sociallagstiftning under mer än ett decennium. När socialministern slutligen i december 1978 överlämnade en lagrädsremiss i tvängsåtgärdsfrägan trodde nog många med mig atl vi äntligen hade kommit lill en bred lösning. Det betyder inte att jag och mitt parti ansåg atl allt i förslaget var bra utan snarare all vi såg det som en slutlig lösning på den kontroversiella frågan om tvånget i socialtjänsten - delta inte minsl på grund av att socialarbetarna i de slora principfrågorna hade blivit väl tillgodosedda när det gäller socialljänstrefor-merts utformning och för atl socialarbetarna nu måste fä arbetsro. Socialarbetarna liksom vi socialdemokrater har fäll ge och ta i de diskussioner som förevarit, och vi såg nu lagrädsremissen som en efterlängtad slutpunkt.

Det var därför med stor besvikelse som jag sedan kunde konstatera att

lagrädsremissen för Gabriel Romanus tydligen mest varit etl steg mot alt bakvägen försöka införa en ny nykierhetsvärdslag. Helt ulanför alla samråd och arbetsgrupper som har förekommit i den här frågan försöker nu socialminislern tillföra kontrakisvärd som en helt ny del av socialljänstreformen.

Socialminislern deltog själv i den arbetsgrupp som tillsattes av den borgeriiga irepartiregeringen för alt överarbeta remissvaren pä socialutredningen i vad gäller vård ulan samtycke.

Det förslag arbetsgruppen lade fram i maj 1978 innebär avsteg frän socialulredningens förslag i etl par principiella avseenden. Åldersgränsen för tvångsåtgärder gentemot ungdom på grund av den unges beteende föreslogs höjd till 20 är, vilket också hade berörts av många remissinstanser. Vidare föreslogs att en särskild paragraf skulle införas i LSPV som grund föi tvångsåtgärder gentemot vuxna missbrukare av alkohol och narkolika. Bakom detta förslag ställde sig emellertid alla parter i arbetsgruppen utom moderaterna. När Gabriel Romanus blev socialminister uttryckte han sin tillfredsställelse över att frågan om socialvårdstvänget nu var löst. Han hade ju f ö. själv medverkat aktivt lill del som blev den s. k. kompromissen. Och vi var nog många som log det för självklart alt en proposition skulle bygga på denna. Men det gjorde inte proposilionen - kompromissandet skulle fortsätta, vilket också skedde.

Resultatet blev att lagrådet nu har starka invändningar. Det var nog olyckligt alt gå ifrån arbetsgruppens förslag, och vi kanske bör tänka om på den punkten.

Men, herr lalman, gränsen för min vilja till kompromisser är nådd sedan Gabriel Romanus nu tillkallat en särskild utredningsman för alt studera frågan om s, k. kontrakisvärd, dvs. frivillig vård som kan övergå i tvångsvård om "överenskommelsen" bryts. Det innebär alltså atl den mycket kritiserade 58 § i nykierhetsvårdslagen aktualiseras i ny form. Detta kom som en fullständig överraskning, i synnerhet som man i den av mig tidigare omtalade arbetsgruppen varit överens om atl tillsätta en parlamentarisk utredning om tvånget i ett större sammanhang och avvägningen mellan socialvård, sjukvård och kriminalvård. I del sammanhanget kanjag tänka mig att studera kontrakisvärd - då kommer den in i sitt rälla sammanhang. Socialminislern har inle här i dag övertygat mig om att man skall göra detta nu och utan pariamentarisk insyn.

58 § i nykierhetsvårdslagen anses av socialarbetarna som helt oanvändbar, och samarbetskommittén för socialvårdens mälfrågor har protesterat kraftigt mot utredningen. Vi har hamnat i ett läge som i vart fall jag velat undvika, nämligen en total konfrontation med socialarbetare och klienter. 15 riksorganisationer för klienter och socialarbetare med företrädare förbi. a. LO,TCO och SACO och Länkarnas båda organisaiioner har tagit avstånd frän utredningen om kontrakisvärd.

Herr lalman! Det är beklagligt atl vi hamnat i denna bekymmersamma situation, som t. o. m. kan äventyra propositionen. Missbrukssituationen är allvariig, men den löses inte genom att man låter diverse illa genomtänkta

Nr 119

Tisdagen den 3 april 1979

Om skälen för tillsättning av en utredning om kontraktsvård

157

12 Riksdagens protokoll 1978/79:116-119

Nr 119

Tisdagen den 3 april 1979

Om skälen för tillsättning av en utredning om kontraktsvärd

158

hugskott få styra arbetet. Den löses genom rejäla resurser och genom all man ser lill att del äntligen blir arbetsro pä socialvårdens område.

INGEGERD TROEDSSON (m):

Herr talman! Från moderata samlingspartiets sida har vi bestämt motsatt oss det förslag till lag om psykiatrisk vård och vård av missbrakare i vissa fall som just har behandlals av lagrådet. Vi har motsatt oss förslagel därför att det skulle innebära psykiatrisk tvångsvård också av icke psykiskt sjuka missbrukare, något som vi menar står i strid med internationellt vedertagna eliska principer för psykiatrisk värd. Vi harockså motsatt oss förslaget därför alt det skulle innebära en allvariig försämring från både vård- och rältssäkerhetssyn-punkt för de missbrukare del här gäller.

Det talas med rätta om att alla skall ha tillgäng lill adekvat vård, men vad händer med den gravt hemfallne, värdobenägne missbrukare som är i trängande behov av värd och social rehabilitering? Är han inle också i behov av avgifining och psykiatrisk vård i samband därmed, sä får han ingen värd alls eller också tvingas man av humanitära skäl att tänja pä lagen för alt värd över huvud taget skall komma till stånd.

Det talas med rätta om behovet av rättssäkerhet. Varför skall man då kasta ul den rättssäkerhet som den dubbla prövningen i både nämnd och länsrätt innebär för alkoholmissbrukare och ersätta den med endasl läkarpröv-ning?

Del talas också med rätta om att man skall minimera tvånget. Vi häller helt med om att man så långt möjligl skall arbeta med frivilliga medel, men vi menar alt man inte minimerar ivånget bara därför att man för ihop olika tvångsbestämmelser i en och samma lag. Jag har dessutom den uppfattningen atl porten lill tvångsvård skulle bli alldeles för vid genom förslagel i lagrådsremissen, för väldigt mänga kan vid något tillfälle falla in under indikationen missbruk av alkohol eller narkolika - man skulle ju inle längre behöva styrka psykisk sjukdom eller hemfallenhet. Del skulle samtidigt bli en radikal försämring för de mesl behövande när det gäller möjligheterna till vård och social rehabilitering av erforderlig längd och erforderligt slag.

Skall tvånget minimeras- och del hoppas jag som sagt att vi alla äröverens om - sä vore det föga välbetänkt all ta bort de mellanformer som i dag finns enligt nykierhetsvårdslagen, bl. a. i form av kontrakisvärd, där alkoholmissbrukaren förbinder sig all kvarstanna viss tid för vård. Det är i dag ungefär fem gånger sä många alkoholmissbrukare som ställer upp för kontrakisvärd på i medeltal tre månader än som tvängsintas på nykierhelsvårdsanstalier. Däremot har det varit en klar brist i gällande lagstiftning alt moisvarande möjligheler lill kontrakisvärd inle funnits för narkotikamissbrukare.

Vi menar därför, herr talman, atl del är bra all frågan om koniraktsvården utreds och all del sker nu. Vi menar också att del är bra all man i direktiven påpekar att mänga missbrukare efter en tids behandling går igenom en kris. Den första motivationen har försvunnit, behandlingen har blivit rutin och missbrukets posiliva inslag framslår äter allt starkare för missbrukaren. Så ser tyvärr alltför ofta verkligheten ut för mänga av våra missbrukare, hur fina

behandlingsplaner som än föreligger. Det är inle brist på behandlingsplan eller brist på insikt som föreligger, ulan del är helt enkelt oförmågan att stå emot tvånget att återuppta missbruket som är del stora problemet.

Vi menar också att del är bra atl man i direktiven erinrar om all man inom missbruksvärden - och då kanske särskilt narkomanvärden för vuxna -alltmer har börjat betona värdet av att ställa krav pä missbrukaren, att han för att erhålla vård skall förbinda sig atl följa uppsatta regler, underkasta sig medicinska kontroller osv. Men man kan enligt vår uppfattning inte lägga fram förslag om en ny lagstiftning om tvångsvård för missbrukare utan att samtidigt behålla och för narkomanerrta irtföra möjlighetert lill det mildare tvång som kontraktsvård innebär.

Nu harju lagrådets yttrande kommit, och det är utomordentligt kritiskt på många punkter. Lagrådet undrar bl. a. av vilken psykiatrisk värd den inte psykiskt sjuke missbrukaren skall vara i trängande behov. Om patienten inte är psykiskt sjuk, säger lagrådet, får man utgå ifrån all något mera långvarigt behov av psykiatrisk vård inte förefinns. Han kan därför länkas bli ulskriven myckel snart, kanske redan några dagar efter intagningen.

Lagrådet efterlyser också vad som avses med begreppet avgiftning. Om del bara gällerali avlägsna giftet ur kroppen, kan manju havda all avgiftningen är klar efter bara några timmar. Då finns det inle längre någon juridiskt hållbar grund för all hålla kvar missbrukaren på sjukhuset, påpekar lagrådet. Om det inte räcker med iniagningsgrunderna för att hälla kvar missbrukaren mot hans vilja, måsle del finnas andra kvarhållningsregler, påpekar lagrådet med rätta. Naturiigtvis måste man i de här de mest allvariiga av alla allvarliga situationer se till atl värdtiden blir tillräckligt läng för alt motivation för fortsatt frivillig behandling skall kunna uppnäs.

Lagrådet menar också alt det sannolikt vore bältre med en särskild lag för tvångsvård av missbrukare, därför att regler om personer som tillhör en annan vårdkategori låter sig inte utan vidare infogas i en lag som är uppbyggd med tanke på psykiskt sjuka.

Lagrådets kritik, herr lalman, är sådan att det förefaller myckel svårt att vidta de ändringar som bör vidtas, göra de exemplifieringar som lagrådet efterlyser osv., på den myckel korta lid som står till förfogande, innan man avser lägga fram propositionen. Del föreliggande förslaget stöter också på ett växande motstånd på allt fler håll; pä klient-, sjukvärds- och socialvårdshåll. Jag vill därför, herr talman, passa pä tillfället aU än en gäng vädja till socialministern och lill biträdande socialministern - för det är väl ändå till hennes ansvarsområde som den psykiatriska vården torde höra - att allvarligt överväga tanken på en särskild lag för vuxna missbrukare, som tar hänsyn till både medicinska och sociala värd- och rehabiliieringsbehov och där länsrätten är den naturiiga beslutsinstansen. Tiden borde nu vara irtne att acceplera att missbraksvärd förutsätter insatser inom olika vårdområden, där varje vårdområde måste la sitt ansvar av omtanke om just missbrukaren. Det är ändå hans bästa som hela liden måsle stå i centrum för debatten. Vi menar atl om utredningsarbetet sätts i gång nu, samordnat med den arbetande utredningen om kontraktsvården, borde ett förslag kunna föreligga innan den

Nr 119

Tisdagen den 3 april 1979

Om skälen för tillsättning av en utredning om kontraktsvård

159

Nr 119

Tisdagen den 3 april 1979

Om skälen för tillsättning av en utredning om kontraktsvård

160

nya socialtjänstlagen avses träda i  kraft   1981  - ett  förslag där både vårdsynpunkier och rättssäkerhetssynpunkter borde kunna tillgodoses.

Socialministern GABRIEL ROMANUS;

Herr lalman! När regeringen lade fram lagrädsremissen i höstas uttryckte jag vår vilja all nä ett så brett samförstånd som möjligt om lagstiftningen om vård ulan samtycke, i första hand här i riksdagen men naturligtvis också utanför riksdagert. Det är fortfarande min önskan all vi skall nä della mål. Jag måste emellertid medge au den diskussion som har förts visar alt det inte är lätt att tillfredsställa de olika meningsrikiningarna i debatten. Jag är glad över vad Anita Gradin sade om innehållet i lagrädsremissen, men jag tror inte att jag gör samförslärtdssirävandena någon tjänst genom all nu ta upp ert debatt med Ingegerd Troedsson och bemöta den kritik som hon riktar mol det förslag som vi lade fram i höstas.

Vi skall nu självfallet studera lagrådets yttrande, men jag är inte beredd au diskutera den saken i dag. Jag tror som sagt inte alt det gagnar försöken all nä elt brett samförstånd alt göra det. Dessutom handlar den fråga som är ställd om ulredningen om kontrakisvärd. Den ulredningen hade Ingegerd Troedsson ingenting atl invända emot. Jag hoppas därför all hon ursäktar atijag inte ytteriigare går in på hennes anförande.

Anita Gradin undrade om den ulredning som vi nu har tillsatt innebär något försök att bakvägen införa nykierhetsvårdslagen - och då i första hand den typ av vård som möjliggörs enligt 58!;. Jag tror att den som läser direktiven uppmärksamt finner alt de inte ger ultryck för någon särskilt het uppslutning bakom 58 § nykierhetsvårdslagen och den vård som den har möjliggjort. Del är inte heller det utredningsdirektiven handlar om. Det man har pekat på när det gäller 58 § är atl den frivillighei som kontraktet skulle innebära i viss mån är skenbar, eftersom missbrukaren har haft hotet om tvångsintagning hängande över sig. Så skulle inte vara fallet med den kontrakisvärd som det kunde bli fråga om, ifall riksdagen beslutar om en lagsliftnirtg med del innehåll som regeringens lagrådsremiss har. Då blir det fråga om ett kontrakt som man ingår frivilligt utan något hot hängande över sig - alltså en helt annan situation.

Del är klart atl man inte skall ägna sig åt att försöka förverkliga några illa genomtärtkia hugskott. Del är därför vi har tärtkt oss en ulredning av frågan. Dess resultat skall naturiigtvis remissbehandlas och sedan behandlas av riksdagen. Jag är givelvis angelägen om samförstånd även i det sammanhanget.

Varför är det då så bråttom? frågar Anita Gradin. Jag konstaterar atl vi är överens om att kontraktsvården skall utredas. Frågan är bara; Skall den utredas snabbt eller mer långsiktigt?

Jag kan tillägga atl även kommittén för socialvärderts mälfrågor - vars uppvaklrtirtg Anita Gradin nämnde - i sin skrivelse framhöll att man var överens om att frågan skall utredas. Del hade man ingeniing att invända emot, men man ville inte atl frågan skulle utredas lika snabbt som vi vill.

Vi får se vad den här utrednirtgen kan ge. Det vet vi inte. Jag hoppas

nalurliglvis alt den skall kunna tillföra missbruksvården elt effektivt instrument, men går inte del är del självklart all frågan får tas upp igen, i nästa ulredning.

Men varför ärjag dä sä angelägen om atl vi försöker göra delta snabbi? Svarei kan bli enkelt. Del står redan i del jag lidigare sagt: Missbrukssituationen är ytterst allvariig.

Låt mig ge en enda illustration. Det kom i går in en skrivelse till socialslyrelsen från rätlsläkarsialionen i Slockholm. Man har kommit fram till all del under 1978 i del här rältsläkardistrikiei, som omfattar Slockholm, Sörmland och Gotlands län, var 60 personer - huvudsakligen ungdomar -som hade döliav överdos av narkolika eller av andra med narkotikamissbruket förknippade skador. De allra flesla av dessa 60 var under 40 år. 1975 hade man 25 dödsfall, alltså mer än en fördubbling pä fyra år. Jag skall gärna erkänna all det kan finnas felkällor. Det är möjligt alt dödsfallen var fler 1975, faslän man inte var lika energisk närdet gällde atl undersöka dem då. Men det gör egenlligen inte saken bältre! Det är en alarmerande siluaiion, och jag har svårt alt stå lill svars för alt vänla med atl försöka fä fram en metod och en lagsiiftning anpassad lill den, som kan vara ett verksamt medel för vissa missbrukare.

Vi vel atl man inom missbruksvården och kanske framför alll inom narkomanvården har börjat arbeta med olika typer av kontrakt. Men dessa är rätt svåra all hantera, och del är därför angelägel all de får belysas i en Ulredning och alt det övervägs om en lagsiiftning kan stötta upp dessa kontrakt.

Redan 1973, när socialstyrelsen redovisade boken Behandling av narkotikamissbrukare, angav man kontrakisvärd som en möjlighel. Del har inte hänt så myckel sedan 1973 pä della område; det har nu gäll sex år. Jag lycker inle atl man kan säga att vi forcerar, om vi försöker få fram denna metod. Går del inle, så går del inle, men då har vi ändå gjort elt försök.

Del är svårt atl förstå kriiik för atl man vill utreda en fråga. Della kommer självfallet all ske i kontakt med alla möjliga intressenter pä områdei. För alt utredningen skall kunna genomföras snabbi, skall den göras av en enmansutredare, men denne har ett anlal sakkunniga lill hjälp, och olika typer av expertis och erfarenheter är representerade bland dem som skall bistå utredaren i hans arbete. Ulredningen skall självfallet arbeta i kontakt med dem som har kunskaper pä området. Resultatet av utredningen skall sedan remissbehandlas pä vanligt säu.

Jag upprepar all vi, om det inte går all komma fram på denna väg, får notera del och gripa oss an frågan pä nytt. Jag lycker dock all del vore fel att inte göra försöket nu. Jag vill än en gång understryka att jag är angelägen om samförstånd också när det gäller behandlingen av denna utrednings arbete.

Nr 119

Tisdagen den 3 april 1979

Om skälen för tillsättning av en utredning om kontraktsvård

ANITA GRADIN (s);

Herr lalman! Låt mig först la upp det senaste som socialminislern sade.

Missbruket är myckel allvarligt, och vi är också alla överens om alt vi skall

161

Nr 119

Tisdagen den 3 april 1979

Om skälen för tillsättning av en utredning om kontraktsvård

försöka finna lösningar på den problematiken. Vi är också överens om atl del behövs tvång i akuta lägen. Men della spörsmål löser man inle med hugskott utan genom alt salsa rejäla resurser på all göra insatser för de människor som råkar illa ut.

Jag upplever del också som underligt alt man i proposilionen om kommunernas ekonomiska situation glatt föreslär avskaffande av bidragen till vårdcentralerna. Det tyckerjag är atl sabotera denna verksamhel. Vi vel alla att den är lågt prioriterad. Au i den allvariiga situation som nu föreligger la bort de specialdestinerade bidragen tror jag inle bidrar lill all främja vårdcentralernas arbete.

Vad sedan gäller den andra problemaliken finns del framför alll bland socialarbetarna en oro för atl utredningen om kontrakisvärd kommerall leda lill atl vi bakvägen får en ny nykierhetsvärdslag. I direktiven står det nämligen alt det skall utarbetas en lagsiiftning på detta område, och det är främmande för socialarbeiarkåren, som i sill sociala arbete följer en metodik baserad pä överenskommelser. Jag har hört mänga vittna om atl della är elt vettigt inslag, men man har inte skrikit efler lagsiiftning pä området utan lycker alt del fungerarbättre utan en sådan i den siluaiion som råder. Man kom också myckel tidigt underfund med alt 58 § nykierhetsvårdslagen är passerad och inte användbar.

Jag förslår mol den bakgrunden inle varior del nu är en sådan brådska i denna fråga. Man kan myckel väl se över delta i etl senare sammanhang. 1 remissbehandlingen av tvångsåtgärderna har vi sagt all forskning pä området och uppföljning av åtgärderna skall ske för atl utröna vad som slagit väl ut och vad som gäll mindre bra på detta område. Del är därför bältre att man får la upp delta i sitt större sammanhang - och framför allt, Gabriel Romanus, i elt sammanhang med elt parlamentariskt inslag.

162

Socialministern GABRIEL ROMANUS;

Herr lalman! Jag konstaterar all Anita Gradin och jag är överens om det mesta. Jag har egentligen svårt atl förstå varför del skall behöva bli en sådan strid om del enkla faktum all regeringen tillsätter en ulredning för atl se på detta begränsade område. Vi är överens om atl missbruksläget är allvarligt och att man måste pröva alla vägar för au få en förbättring till stånd.

Inga hugskott, tack, säger Anita Gradin. Men del här är ingel hugskott. Somjag nämnde finns förslagel med redan i socialstyrelsens redovisning 1973 som en möjlighet man diskuterade. Och folkpariiel har haft del i sitt program. Senast antogs del vid landsmölel i höstas. Och vi har inte stuckit under stol med det pä något sätt. Det kan inte komma som någon överraskning alt vi också vill att denna tanke skall utredas.

Anita Gradin säger själv nu atl detta med överenskommelser är ett vettigt inslag i vården. Men det ärju precis det som ulredningen skall syssla med. Den skall också undersöka om det behövs någon lagstiftning för atl stötta upp sådana överenskommelser. Det är ju ändå sä i dag alt om man träffar en överenskommelse med t. ex. en narkoman och han sedan efter tre månader eller så är fysiskt upprustad och känner sig i bättre skick och längtan efter

knark kommer lillbaka - då har man ingen möjlighet alt hålla honom kvar med hjälp av något avtal. Då är frågan: Bör man ha del, och hur skall den möjligheten i så fall utformas? Han kan genom lidigare erfarenhet känna lill atl del kommer en lid dä han vill ge sig av och säga: Hjälp mig och håll mig kvar då. Men när den tidpunkten väl kommer kan man inle göra det med dagens situation. Då gäller det: Skall vi ha en sådan möjlighet, dä måste vi naturiigtvis ha en lagsiiftning. Eli vårdkollektiv kan inle självt ta sig en sådan räll, utan rättssäkerheten fordrar atl det finns etl lagligt stöd för del.

Direktiven är myckel öppet skrivna. De talar om all utredaren skall "dra upp rikllinjerna för hur en missbruksvård med inslag av kontrakt skulle kunna utformas" och "särskilt beakta rättssäkerhetsaspekterna". Sedan sägs det: "Skulle utredaren finna atl en kontraktsvård bör innesluta möjligheler till tvångsåtgärder, bör utredaren lämna förslag lill behövlig lagreglering." Det är alltså myckel öppet skrivet. Del sägs också att "eventuella åtgärder" skall kunna "genomföras samtidigt som den nya socialljänsilagsiiftningen träder i kraft".

Jag understryker det än en gäng; Det här är inie för alt få strid, ulan för att få fram ytterligare underiag för atl se om del finns en metod lill som kan användas i vården. Tyvärr vel vi alla, att de metoder som används i dag inom missbruksvärden inte är sä framgångsrika att vi kan slå oss till ro med dem. Del är della som denna ulredning är ultryck för. Och jag kan fortfarande inte förstå; Om man delar vår bedömning av allvaret i läget - vad är det då som är så hemskt med alt tillsätta en ulredning och få fram ytteriigare fakta? Självfallet kommer det atl finnas möjligheter för alla intressenter atl ge sina synpunkier på ulredningen, au yttra sig över den och atl sedan också påverka en riksdagsbehandling, om det blir aktuellt.

När del gäller bidragen till kommunerna vill jag inle gä in pä den diskussionen nu. Del är inle del inierpellationen har tagit upp. Jag vill bara understryka att det inte är fråga om all ta ifrån kommunerna några resurser, ulan alt i samförstånd med kommunernas företrädare. Kommunförbundet, ge statsbidrag pä annat sätt. Man kan diskutera om del är bra eller inte, men det är inle fråga om atl la ifrån kommunerna några resurser utan om att tillföra kommunerna avsevärda resurser genom den aktuella proposilionen.

Nr 119

Tisdagen den 3 april 1979

Om skälen för tillsättning av en utredning om kontraktsvård

ANITA GRADIN (s);

Herr talman! Jag noterar att socialminislern nu stryker under att direktiven är öppet skrivna. Jag tolkar della så att det tydligen inte är hans främsta ambition alt till varje pris på det här området ha en lagstiftning som skall kompletteras i anslutning lill den nya socialtjänstlagen.

Detta kommer säkert atl uppskattas av mänga, framför alll av socialarbetarna, som kanske tyckt all della med civil commilmeni och hela diskussionen omkring detta har fåll inslag av modeord. Man vill hellre utveckla den metodik som man har vana vid atl använda i sitt sociala arbeie - man vill där arbeta med överertskommelser och atl ha detta som metodik. Dä upplever man saken så alt man inte behöver en lagstiftning speciellt för detta.

163

Nr 119

Tisdagen den 3 april 1979

Förlängd motionstid

Sedan, Gabriel Romanus, tyckerjag faktiskt all del är en väsentlig skillnad mellan en enmansulredning och en parlamentarisk ulredning. Jag kan förstå brådskan, men som politiker tyckerjag alt när det handlar om så här allvarliga frågor, med svära avvägningar mellan tvång och skyldighet på områdei, bör det vara parlamentariker som lillsammans löser problemaliken.

Socialminislern GABRIEL ROMANUS:

Herr talman! Jag vill bara notera all med Anita Gradins senaste inlägg kommer vi varandra ytterligare något närmare i våra ståndpunkter, i och med att Anita Gradin nu säger alt hon kan förstå brådskan. Del är bra.

Överiäggningen var härmed sluiad.

1978/79 1978/79 1978/79: 1978/79 1978/79: 1978/79 1978/79:

§ 12 Föredrogs och hänvisades Propositioner

141 lill skatleutskottet

164 till civilutskotlel

166 lill irafikutskottel

178 lill socialutskottet

188 till konstilutionsutskottet

191 lill civilulskottet

195 till konsiitulionsulskotlel

§ 13 Föredrogs och hänvisades

Moiioner

1978/79:2436 och 2437 lill arbetsmarknadsulskoltel

§ 14 Föredrogs men bordlades äter Civiluiskottets betänkande 1978/79:28

§ 15 Förlängd motionstid

THORSTEN LARSSON (c);

Herr lalman! Jag hemställer all kammaren ville besluta all tiden för avgivande av motioner med anledning av propositionen 1978/79:112 om regionalpolitik mätte utsträckas lill torsdagen den 19 april.

Denna hemslällan bifölls.

164

§ 16 Talmannen meddelade all på föredragningslistan för morgondagens

sammanträde skulle de tvä gånger bordlagda ärendena uppföras i följande

ordning:

skaiteutskottets betänkande nr 43

kullurulskottets betänkande nr 24

försvarsutskottets betänkande nr 19-21

konstitulionsulskottets betänkande nr 25                            Nr 119

näringsulskottets betänkanden nr 30 och 32                        Tisdaeen den

civilulskotlels belänkande nr 28                                          3 anril 1979

skaiteutskottets betänkanden nr 40-42                                                  

utrikesutskottets betänkande nr 26 uibildningsulskollels beiänkanden nr 25, 27 och 28 irafikutskoiieis beiänkanden nr 11, 15 och 19 jordbruksuiskoiieis betänkanden nr 20 och 21 näringsulskottets betänkande nr 33

§ 17 Anmäldes och bordlades

Propositioner

1978/79:109 om ändring i datalagen (1973:289)

1978/79:117 om bemanning av fartyg, m. m.

1978/79:159 om förslag lill lagom rätt lill ledighet förvissa föreningsuppdrag

inom skolan, m. m. 1978/79:163 med förslag till lag om skötsel av jordbruksmark 1978/79:180 om läroplan för grundskolan m. m. 1978/79:183 om ändring i arrendelagstiftningen

§ 18 Anmäldes och bordlades

Motioner

1978/79:2438 av Geoig Danell m.fl.

med anledning av proposilionen 1978/79:94 om ändring i vägtrafikskaliela-

gen (1973:601), m.m. 1978/79:2439 av Sten Svensson och Kari Leuchovius med anledning av proposilionen 1978/79:112 om regionalpolitik

§ 19 Anmäldes och bordlades

Konstilulionsulskottets betänkande

1978/79:28 med anledning av i proposilionen 1978/79:100 framlagda förslag

om vissa anslag för budgetåret 1979/80 under huvudtiteln Riksdagen och

dess verk m. m. jämte moiioner

Finansutskottets betänkanden

1978/79:25 med anledning av riksdagens revisorers verksamhetsberättelse för år 1978

1978/79:26 angående riksdagerts revisorers organisation och; verksamhetsformer saml anslag för budgeiårei 1979/80 lill riksdagens revisorer; och deras kansli

1978/79:27 med anledning av moiioner om lönsparandet m. m.

1978/79:28 med anledning av fullmäktiges i riksbanken förslag 1978/79:8 till ny bolagsordning för AB Tumba bruk

Justitieutskoiieis beiänkanden

1978/79:28 med anledningav propositionen 1978/79:100 såvitt gäller anslag     165

Nr 119                  till polisväsendet jämte motioner

Tisdaeen den       1978/79:29 med anledningav propositionen 1978/79:100 såviu gäller anslag

3 anril 1979           lill åklagarväsendet jämte moiioner

Meddelande om        Lagutskottets betänkande

fråeor                1978/79:17 med anledning av en motion om stöd från allmänna arvsfonden

lill idrottsföreningars ungdomsverksamhet

Kullurulskottets beiänkanden

1978/79:25 med anledning av motion om de barndomsdövas behov av

videogram 1978/79:26 med anledning av moiioner om kulturarbetarnas ställning

Civiluiskottets beiänkanden

1978/79:26 med anledning av propositionen 1978/79:100 såvitt gäller vissa

anslag till bostadsbyggande m. m. jämte moiioner 1978/79:27 med anledning av motion om tomlrältsulredningens uppgifter

och bostadssaneringslagen

Meddelande om frågor

Meddelades alt följande frågor framställts

den 3 april

1978/79:473 av Ulla Tilländer (c) lill kommunministern om beredskap för en katastrofsituation vid Barsebäck;

Räckvidden av en katastrofsituation vid kärnkraftverket i Barsebäck har bedömts alltför snävt. De planerade ålgärder som hittills vidtagits har enligt uppgift rört bebyggelsen inom ett område som omfattar en sektor med fem kilometers radie.

Det är uppenbart alt en sådan begränsrting av riskområdet är helt godtycklig. En planering för en katastrofsituation omfattande stora kommuner, bl. a. Malmö, vilken hittills saknats - elt förhållande som återspeglar riskbedömningen - borde nu snabbi komma till stånd efler alarmet frän den väckarklocka som händelserna i USA utgör.

Med hänvisning lill det anförda vill jag lill slalsrådel ställa följande fråga:

Ämnar statsrådet ta initiativ för all påskynda upprättandet av en evaku-eringsptan som berör bl. a. Malmö-Lund-Landskrona och mellanliggande orter samt en effektiv information om de åtgärder som kommer all vidtas i händelse av en kaiastrofsituation vid Barsebäck?

166

1978/79:474 av Rune Johansson i Åmål (s)till arbetsmarknadsministern om     Nr 119
ålgärder för au trygga sysselsättningen vid Förenade Well AB i Billings-    Tisdaeen den
°'-                                                                 3 april 1979

På vilket sätt avser arbetsmarknadsministern trygga sysselsättningen vid
Förenade Well AB i Billingsfors? Meddelande om

frågor

§21 Kammaren åtskildes kl. 16.49.

In fidem

BERTIL BJÖRNSSON

/Solveig Gemen