Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1978/79:116

Torsdagen den 29 mars

Kl. 12.00

§ 1 Justerades prolokollel för den 21 innevarande månad.

§ 2 Talmannen meddelade atl lill kammaren inkommit läkarintyg för Göran Karlsson, som var sjukskriven t. o. m. den 30 april. Erforderlig ledighet beviljades.

Talmannen anmälde atl John Johansson (s) fr. o. m. den 29 mars inträdde som ersättare för Göran Karisson under hans ledighet från riksdagsman-nauppdragei.

Nr 116

Torsdagen den 29 mars 1979

Om tvisten mellan SMHI och lokalradion

§ 3 Om tvisten mellan SMHI och lokalradion

Kommunikationsministern ANITHA BONDESTAM erhöll ordet för all i ett sammanhang besvara dels Per-Olof Strindbergs (m), dels Bo Turessons (m) den 7 mars anmälda frågor, 1978/79:410 resp. 411, och anförde;

Herr lalman! Per-Olof Strindberg har frågat vilka åtgärder regeringen avser att vidtaga för all lösa den uppkomna tvisten mellan SMHI och Sveriges Lokalradio AB.

Bo Turesson har frågat om någol regeringsbeslut, som löser konflikten, övervägs.

Jag besvarar frågorna i ett sammanhang.

Enligt ett beslut av riksdagen år 1960 rörande gränsdragningen mellan SMHLs allmänna serviceuppgifter och uppdragsverksamhet fördes de ordinarie väderrapporterna i ljudradion och televisionen i dåvarande omfattning till allmän, dvs. anslagsfirtansierad, verksamhet. Övrig väderprognostjänst är således uppdragsverksamhet.

I sin anslagsframställning för budgetåret 1977/78 begärde SMHI medel för att utarbeta lokalt anpassade prognoser för den nyinrättade lokalradion. Statsmakternas beslut innebar att medel för detta ändamål inte ställdes till institutels förfogande. SMHI och Sveriges Radio tog därefter upp förhandlingar om prognoser pä uppdragsbasis. Del avtal som slöts innebar att SMHI lämnade en avsevärd rabatt i förhällande till den av regeringen fastställda uppdragslaxan. År 1978 medförde lokalradiouppdraget ett underskou på ca 700 000 kr.

Regeringen tillsatte år 1977 SMHI-utredningen. Den skall bl. a. lämna förslag om verksamhetens inriktning och omfattning samt ange de resurser som institutet bedöms behöva. Utredningen väntas också lämna underlag för en grärtsdragning mellan allmänrta uppgifter och uppdragsverksamhet.

De två senaste åren har SMHI haft svårigheter att bibehålla uppdragsverk-

Nr 116

Torsdagen den 29 mars 1979

Om tvisten mellan SMHI och lokalradion

samhelens omfattning. Detta har medfört ekonomiska problem och tvingat fram en översyn av uppdragsverksamheten. Som en följd härav har SMHI bl. a. tagit upp förhandlingar om ersättningen för prognoserna i lokalradion.

Regeringen har självfallet inga möjligheter alt gä in i förhandlingarna mellan SMHI och dess kunder. I avvaktan pä statsmakternas beslut med anledning av SMHI-ulredningens förslag harjag dock i samråd med budget-och utbildningsministrarna förklarat mig beredd att verka för all statsmakterna står för halva del underskott som del nuvarande kontraktet medför, under föratsättning att radion samtidigt står för den andra halvan.

Jag anser självfallet att det är radiobolagen själva som - uiöver utsändningen av ordinarie väderrapporter - skall väga utbudet av ytteriigare väderprognoser i förhållande till andra programprodukter mot bakgrund av kostnader och bedömt lyssnarvärde.

PER-OLOF STRINDBERG (m):

Herr lalman! Jag ber atl fä lacka statsrådet för svaret pä min fråga.

Genom en av Sveriges Radio och SMHI gemensamt utfärdad kommuniké meddelades i går all en överenskommelse mellan parterna har träffats som skall gälla t.o. m. den 30 juni 1980. Det innebär all slalen går in och ålminslone delvis läcker det underskott som uppstår för SMHI när del gäller prognoserna i TV och radions program I och 3. Del är bra all della är uppklarat.

Jag vet inte - men jag hoppas att sä är fallet - om tvisten SMHI-Sveriges Radio är unik. Tvisten gäller vem som skall betala den service som väderieksljänsten tillhandahåller i radio och TV. Ytterst ärdet ju staten som får göra det, men över vilken kanal det skall betalas tycks vara problemet. För alla de miljoner radiolyssnare och TV-iitiare som anser väderleksprognoserna värdefulla är del betydelsefullt all prognoserna finns men naturligtvis helt ointressant över vilken del av statsbudgeten kostnaderna betalas. Jag tror atl den naturiiga reaktionen ule bland människorna är all man blir förvånad över atl administrationen inom statsförvaltningen är sä stelbent atl en tvist i fråga om kostnadsfördelningen mellan i del här fallet Sveriges Radio och SMHI skall behöva uppstå och dessutom bli så långvarig. Det finns ju klara direktiv för hur SMHI skall finansiera sin verksamhel, och som framgår av svaret har della fastlagts av riksdagen redan 1960.

Statsrådet konstaterar i sitt svar all regeringen inte har möjlighel all gå in i förhandlingarna mellan SMHI och dess kunder, och självfallet är del så. Men om regeringen anser atl prognosverksamhelen aren viktig service, så harju regeringen möjlighet att gå in med erforderliga medel pä samma sätt som man gjort i tvisten mellan SMHI och Sveriges Radio och borde alltså kunna lösa frågan också på lokalradiosidan.

Problemen kvarstår således olösta när det gäller de regionala prognoserna i lokalradion. Många människor, exempelvis bland jordbrukarna, är utomordentligt intresserade av dessa och lycker all de är värdefulla, men trots de

betydande anslagsökningar som radiobolagen fåll tycks del inte finnas pengar lill den här verksamheien. Statsrådet säger också i svarei alt lokalradiouppdraget medförde etl underskott pä inte mindre än 700 000 kr. år 1978.

Jag kan i och för sig förstå all det är radiobolagen själva som skall avgöra vilken programverksamhet de skall ha, men jag vill gärna fråga statsrådet: Om statsrådet, mol bakgrund av alt man kan ge bra regionala prognoser via lokalradion, bedömer all den här verksamheien är av värde, anser då inle statsrådet alt del vore rimligl alt man frän regeringens sida gick in i förhandlingarna för all försöka medverka lill all lösa problemen också närdet gäller denna del av verksamheten? Jag tror all många människor är intresserade av att fä ett svar pä den frågan.

Nr 116

Torsdagen den 29 mars 1979

Om tvisten mellan SMHI och lokalradion

BO TURESSON (m);

Herr lalman! Jag tackar för svarei.

Jag ställde min fråga för några veckor sedan, när del offentliga bjäbbet mellan SMHI och Sveriges Lokalradio pågick i pressen. Sådant ger alltid ett olustigt intryck, och för mänga leder del tankarna till förhållandena i den lilla staden mellan Skövde och Hjo.

Jag har ingen bestämd åsikt om hur stort behovet av väderieksinforma-tioner via lokalradion är. Vissa årstider kan prognoserna naturligtvis vara av värde för jordbrukarna liksom ibland för väglrafikanterna och för fritidsfol-kel. Sveriges Lokalradio anser lydligen all det är önskvärt all kunna ge den här servicen, och den del av allmänheten som hört av sig vill uppenbarligen ha den.

Jag vet naturiigtvis myckel väl all ett enskilt statsråd inle kan ge order i en sådan här situation. Del skulle innebära ministerstyre, och del ärju fult del. Men när den här polemiken för några veckor sedan var aktuell var det av ett visst iniresse atl vela hur regeringen såg på frågan och om regeringen avsäg all göra någol för alt lösa upp knutarna. Del harju hänt förr alt en regering haft kraft all ingripa, när serviceutbudet från ett statligt verk hotat alt bli otillräckligt. Så nog går del atl lösa en sådan här fråga om man anser all servicen behövs och om man vill göra det.

Kommunikationsministern ANITHA BONDESTAM;

Herr talman! Jag vill först vända mig lill Per-Olof Strindberg och säga, när del gäller den kommuniké som nämnts i sammanhanget, att regeringen inte hargätl in i diskussionerna mellan SMHI och Sveriges Radio, utan den frågan har parterna löst på egen hand.

Per-Olof Strindberg frågade mig hur jag säg pä frågan om avgiftsfinansiering. Tanken bakom en avgiftsfinansiering i ett fall som detta är atl radion är bättre skickad än statsmakterna atl bedöma avvägningen av utbudet i etern i fråga om väderprognoser. Del bör därvid vara radion som är den instans som avgör dimensioneringen av de samhällsresurser som skall användas för lokalradioverksamhel. Oavsett om det är licensbetalarna eller skattebetalarna som ersätter SMHI för prognoserna, sä innebär del arbetei kostnader för sex meteorologer, lokalhyra, administrativt arbete m. m.

Nr 116

Torsdagen den 29 mars 1979

Om åtgärder för att garantera åretrunttrafik över Kvarken

När radion nu inte vill betala kostnaderna för den här verksamheien, är innebörden bl. a. alt radion inte anser att tjänsten är värd alla de resurser som behöver tas i anspråk för arbetet. Del kostar alltså mera än det smakar. Om radion nu inte anser att licensbetalarna skall belastas med kostnaderna för lokalradioprognoserna, finns det ju inga skäl till atl i slällel skattebetalarna skall belastas med dessa kostnader.

Till Bo Turesson vill jag säga all statsmakternas beslut ju innebär all SMHLs lokalradioprognoser inte skall betalas med statsmedel. Man tog ytteriigare ett steg i den riktningen under Bo Turessons lid som kommuni-kationsrtiinister genom att ge tilläggsdirektiv lill SMHI-utredningen atl pröva förutsättningarna för att ytteriigare öka avgiftsfinansieringen inom verket för atl därmed minska statens kostnader.

PER-OLOF STRINDBERG (m):

Herr talman! När det gäller uppgörelsen mellan SMHI och Sveriges Radio, alltså föriängningen av avtalet lill den 30 juni 1980, framgår del i varje fall av den gemensamma kommunikén all det här har varit möjligt genom alt statsmakterna har gäll in och lovat läcka de underskott som uppstår vid SMHI. Åtminstone framgår detta klart av kommunikén.

Sedan kan man nalurliglvis ha olika bedömningar i fråga om värdet av de regionala väderieksprognoserna, men om man läser inte bara rikspressen utan även lokalpressen runt om i landet, finner man av insändare och tidningsartiklar all i varje fall allmänheten tycks ha elt utomordentligt stort iniresse för den här saken. Del vore beklagligt om del skulle finnas en så stor skillnad mellan allmänhetens och lokalradions bedömning av värdet av det här.

Kommunikationsministern ANITHA BONDESTAM:

Herr talman! När del gäller della alt regeringen skulle ha gått in i förhandlingarna mellan SMHI och radion förhäller det sig sä alt detta inle skett. Det är inle någon specialdestinering för just del här fallet, ulan regeringen har i tilläggsbudget III föreslagit ett stöd lill SMHLs uppdragsverksamhet i allmänhet. SMHI kan sedan prioritera alt använda en del av pengarna för just den här verksamheten.

Överiäggningen var härmed slutad.

§ 4 Om åtgärder för att garantera åretrunttrafik över Kvarken

Kommunikationsministern ANITHA BONDESTAM erhöll ordet för aU besvara Georg Anderssons (s) den 8 mars anmälda fråga, 1978/79:413, och anförde;

Herr lalman! Georg Andersson har frågat mig om jag är beredd alt medverka till åtgärder som underiättar samverkan mellan de svenska och finska isbrytarledningarna i syfte att garantera åretrunttrafik över Kvarken.

Georg Andersson har slälll frågan mot bakgrund av atl färjeirafiken mellan Umeå och Vasa har ställts in under olika perioder på grund av issvärighe-ler.

Innevarande vinter har slälll sjöfarten inle endast pä Norriandskusten utan även pä övriga delar av landet inför svårbemästrade isproblem. Trots den stränga vintern har man dock genom den kraftigt utbyggda statliga isbrytar-kapacitelen och inhyrda bogserare lyckals hålla i stort sett samtliga Norrlandshamnar öppna för trafik.

Isbrylarresurserna är emellertid begränsade, och man tvingas prioritera insatserna. Följden av denna prioritering har i del mycket besvärliga isläget i Kvarken blivit alt färjetrafiken mellan Umeå och Vasa periodvis har ställts in.

Mellan de svenska och finska isbryiariedningarna förekommer etl omfattande samarbete i syfte au tillvarata de gemensamma resurserna pä bästa möjliga sätt. Samarbelel går också ul på atl finna gemensamma prioriierings-grander i den praktiska isbrylarverksamhelen. När del gäller frågan om nuvarande prioritering av isbrytarinsalserna i Kvarken är man helt överens.

Nr 116

Torsdagen den 29 mars 1979

Om åtgärder för att garantera åretrunttrafik över Kvarken

GEORG ANDERSSON (s):

Herr talman! Jäg ber alt få lacka för svarei.

Får jag först framhålla alt åretrunttrafik över Kvarken är viktig för förbindelsen mellan Umeå och Vasa och de regioner i norra Sverige och norra Finland som betjänar sig av denna kommunikationsled.

Det är etl stort passageraranderiag för färjeförbindelsen, men del är också viktigt atl framhålla att långlradartrafiken, alltså godstransporten, är av betydande omfattning. Den här förbindelsen utgör en del av E 79, och del måsle betraktas som en viktig uppgift i isbrylarverksamhelen all hälla en sådan förbindelse öppen under alla delar av året. Naturiigtvis kan naturhinder bli oöverstigliga vid vissa tillfållen. Den här vintern har varit svår, och isläget i Kvarken är fortfarande myckel besvärande. Stoppet för färjetrafiken har nu varat oavbratet i drygt ett par veckor.

Den uppkomna situationen har aktualiserat frågan om samarbete mellan den svenska och den finska isbrylariedningen. Man har hävdat från olika håll alt isbrylarverksamhelen skulle ha kunnat bedrivas på etl effektivare sätt om samarbelel mellan de båda ländernas isbrylariedningar hade fungerat bättre. 1 den debatten har också framhållits alt den militära bemanningen på de svenska isbrytarna skulle utgöra en försvärande faktor när det gäller att förbättra samverkansformerna.

Jag har själv svårt atl bedöma i vilken grad dessa påståenden äger giltighet. A v Aniiha Bondestams svar att döma förekommer etl omfattande samarbete i syfte atl tillvarata gemensamma resurser på bästa sätt. Man får ett intryck av all samarbelel är sä bra som del någonsin kan bli. Jag undrar om inte della är alt uttrycka sig lilel för välvilligt. Jag skulle nog vilja att Aniiha Bondeslam bejakar min fråga om hon är beredd atl vidta åtgärder för alt förslärka denna samverkan på ett bätire sätt än bara genom atl säga atl del är bra som del är. Onekligen är det här etl problem.

Nr 116

Torsdagen den 29 mars 1979

Om SJ.s trafik på bandelen Lysekil-Smedberg (Munkedal)

Jag vet inle om de moiioner som nu föreligger beträffande ändring av bemanningsförhållandena på isbrytarna pä den svenska sidan skulle kunna medverka till en förbättring. Det vore intressant att höra Aniiha Bondeslams synpunkter också i det hänseendet.

Kommunikationsministern ANITHA BONDESTAM:

Herr lalman! Jag vill börja med att komplettera med atl säga alt den svenska isbrylariedningen och företrädare för färjeirafiken mellan Umeå och Vasa, enligt vad jag har fått veta, har haft kontakt för atl finna lämpliga lösningar när det gäller atl upprätthålla en kontinueriig trafik pä Kvarken. Fortsatta diskussioner skall också äga rum efter vintersäsongens slut. Som exempel på det svåra isläget kanjag nämna att fören av de större isbrytarna tog det vid elt tillfälle en hel natt atl lillryggalägga tre sjömil. Det är alltså besväriigt där uppe.

Frågan om civil eller militär bemanning har nyligen utretts av sjöfartsverket. Ulredningen har remissbehandlals. I den proposition om vissa sjöfarts-frågor som jag just har förelagt riksdagen har frågan också delvis behandlals. Jag konstaterar där alt frågan måsle beredas ytterligare och atl ulredningen måste kompletteras i vissa avseenden.

I den män samarbetet mellan de svenska och finska isbryiariedningarna skulle vinna på en civil bemanning av de svenska isbrytarna skall det självfallet beaktas i den fortsatta beredningen av frågan inom departementet.

GEORG ANDERSSON (s):

Herr lalman! Jag ber alt få tacka för det senaste beskedel. Jag tyckeralt man förhalar del hela lilet onödigt länge. Naturligtvis hoppas jag alt riksdagen gör elt uttalande i anledning av väckt motion, men jag tackar ändå för del senasie påpekandet alt om del är så - och det tror jag - alt en annan bemanning på isbrytarna skulle förbättra samverkansformerna, är Aniiha Bondeslam beredd atl positivt väga in den faktorn i slutbedömningen.

Överläggningen var härmed sluiad.

§ 5 Om SJ:s trafik på bandelen Lysekil-Smedberg (Munkedal)

Kommunikationsministern ANITHA BONDESTAM erhöll ordet för att besvara Rune Torwalds (c) den 9 mars anmälda fråga, 1978/79:418, och anförde;

Herr lalman! Rune Torwald har frågat mig vilka överväganden som förekommit inom regeringen när man tog beslutet atl upprusta bandelen Lysekil-Smedberg samtidigt som man ämnar föreslå nedläggning av persontrafiken på samma bandel.

Regeringen uppdrog den 1 mars i är åt arbetsmarknadsstyrelsen all som statligt beredskapsarbete i samråd med SJ rusta upp bandelen Lysekil-Smed-

berg för godslrafik inomen kostnadsram av 10 milj. kr. Upprustningen gäller alltså enbart godstrafikens krav på banan och innebär framför alll att man höjer den största tillåtna axellasten.

I regeringens proposition om en ny trafikpolitik, som nyligen lades på riksdagens bord, föresläs atl frågan om fortsatt persontrafik bör prövas på vissa delar av det trafiksvaga bannätet. Bland de där uppräknade bandelarna är Lysekil-Smedberg. Prövningen gäller alltså enbari persontrafiken.

RUNE TORWALD (c):

Herr talman! Jag vill först lacka kommunikationsministern för svaret på min fråga. Jag skall inle undanhålla statsrådet atl frågan främst föranleddes av en viss irritation över atl vi riksdagsmän i så stor omfattning informeras genom pressmeddelanden ibland fiera veckor innan vi får tillfälle till en fullständigare information genom en proposition. Under mellantiden får vi försöka svara på frågor från oroliga resenärer och journalister ulan att ha del underlag som en proposition utgör, och del är då svårt all ge tillfredsställande svar.

Vidare fann jag det ganska egendomligt alt regeringen först aviserar nedläggning av persontrafiken på bandelen Lysekil-Smedberg och sedan en vecka senare talarom att regeringen satsar 10 miljoner på alt P'Sta upp samma sträcka. Det är inle ulan atl man kommer alt länka på den gamle kontorschefens uppmaning lill kontoristen: Ordna de här handlingarna i bokstavsordning, ta en kopia på dem och släng bort originalen! - Man menar kanske alt bandelen skall vara snygg och prydlig när persontrafiken läggs ned.

Regeringen rustar nu upp sträckan Lysekil-Smedberg enbart för all gynna godstrafiken som ju - i varje fall under en övergångslid - skall vara kvar. Tycker regeringen i sä fall atl det är viktigare alt länka pä snabbhet och god service när del gäller gods än när det gäller resenärer? Vi i centern kan i varje fall inle acceplera etl sy nsält, som tar mindre hänsyn till lågresenärerna än till del lågburna godset.

Del finns också elt par andra aspekter på förslaget att lägga ner persontrafiken på sträckan Lysekil-Smedberg som jag vill kommeniera. Många -sannolikt flertalet -av nuvarande tågresenärer pä denna bandel skall inte bara till Munkedal utan skall åka vidare till Uddevalla och Göteborg. Dit har man haft möjlighel att åka i genomgående vagn, någol som är speciellt värdefullt för pensionärer och handikappade, som då slipper att förflytta sig själva och eventuellt bagage upp och ner i tågkupéer, långa sträckor på perronger m. m. Övergång till busstrafik medför här klara nackdelar.

Föriorar man persontrafiken på sträckan Lysekil-Smedberg, så medför delta också atl resekostnaderna lill exempelvis Slockholm och Göteborg ökas betydligt, eftersom man då inle kan lösa en genomgående biljett. Man går därmed miste om den rabatt som den degressiva SJ-laxan på tågen innebär, dvs. lägre pris per kilometer vid längre avstånd.

1 propositionen 1978/79:99 skriver statsrådet bl. a. beträffande banor av lypen Lysekil-Smedberg; "Dessa linjer kan således inte sägas utgöra några

Nr 116

Torsdagen den 29 mars 1979

Om SJ:s trafik på bandelen Lysekil-Smedberg (Munkedal)

Nr 116

Torsdagen den 29 mars 1979

Om SJ:s trafik på bandelen Lysekil-Smedberg (Munkedal)

mera betydelsefulla länkar i det interregionala nätet."

Herr talman! Under hänvisning lill vad jag nyss sagt påstår jag att detta inte är riktigt. Dessa linjer har stor betydelse för resenärerna - inle minst ekonomiskt - sä länge som man inte kan lösa genomgående biljetter buss-tåg-diligens etc. Jag vore därför tacksam om kommunikationsministern ville något kommentera della mitt påstående.

Kommunikationsministern ANITHA BONDESTAM:

Herr talman! Det är skillnad på person och gods även vid transport med tåg. Skillnaderna är större när del fakliskl fraktas en del gods med låg samtidigt som mycket få tågpassagerare färdas samma sträcka.

Del är inte heller bara fråga om att rusta upp denna bandel därför atl den skall bli snygg och prydlig, utan det är bärigheten som skall förändras. Bärigheten på bandelen Lysekil-Smedberg är begränsad till 18 tons axellasl, och genom byte av uttjänta sliprar och räler och genom atl bättra på banvallen kan bärigheten ökas till 20 tons axellast, vilket är den normala standarden på huvudnätet. Del gör alt man kan bedriva godslrafiken mera rationellt.

Hastigheten i godstrafiken är f n. begränsad till 40 km i limmen, och efter upprustningen torde det bli möjligt att höja hastighetsgränsen i denna trafik. I persontrafiken är hastigheten f n. begränsad lill 70 km i timmen. Det skulle kosta åtskilligt mycket mer än 10 milj. kr. att höja hastigheten till 90 km i limmen, vilket är en standard som anges för riksnätet i den trafikpolitiska propositionen.

Förutsättningarna för persontrafiken mellan Lysekil och Uddevalla har ändrats under senare är genom tillkomsten av färjeförbindelsen över Gullmarn. Det är bl. a. därför som del kan anses motiverat atl pröva frågan om fortsatt persontrafik på järnväg mellan Lysekil och Munkedal.

Handläggningsordningen vid prövningen garanterar de lokala och regionala instanserna stort inflytande.

RUNE TORWALD (c);

Herr talman! Det är bra alt man vidtar ålgärder när det gäller atl åstadkomma förbättringar i fråga om godset, men del är inte bra all man samtidigt inte gör någonting för individer som skall åka pä bandelen. De har det inte bätire om de är många än om de är få - för dem är del betydelselöst. För en handikappad eller en pensionär är problemen lika stora. Visserligen sägs del all delad börda är halv börda, men i det här fallet gäller delta knappast, ulan bördan är lika stor för den enskilde resenären, om man drar in möjligheten alt åka i genomgående vagnar osv.

Varför är det få resenärer? Jag vågar påstå att det beror på att man har haft en urusel standard på banan. Man har under lång tid kört med 40 km/lim och inle med 70 km/tim, och man har haft en lidtabellsläggning som har gjort aU turerna på de olika delsträckorna inte har passat ihop, och därigenom har man mer eller mindre tvingat resenärerna atl använda bil. Men jag hävdar atl med moderna vagnar kan del inle vara någon större svårighet au komma upp i 90 km/lim. Man skall inle köra med de gamla museiföremäl som man nu har

och som kräver särskild banstandard m. m.

Men del primära är all vi nu står inför en stimulans alt använda tåget i persontrafiken. Vi vill sänka taxorna och vi vill marknadsföra SJ:s tjänster. En turistort som Lysekil borde dä i rimlighetens namn ha stor möjlighel all få fler resenärer atl åka med tåg än de som f n. gördel. Alt resenärer f n. anlitar tåg i liten omfattning beror på dåliga förbindelser - långa restider.

Överläggningen var härmed slutad.

Nr 116

Torsdagen den 29 mars 1979

Om borttagande av flotiledsanordningar i tidigare flottled, m. m.

§ 6 Om borttagande av flotiledsanordningar i tidigare flottled, m. m.

Justitieministern SVEN ROMANUS erhöll ordet för all besvara Cun Boströms (s) den 14 mars anmälda fråga, 1978/79:429, och anförde:

Herr lalman! Med anledning av alt flottningen i Kalix älv upphört med 1977 års flottningssäsong och att vissa flotiledsanordningar kvarlämnals i flotlleden har Curt Boström frågat mig fördel första huruvida flottningslagen medger undanlag från skyldighet alt ta bort vissa flotiledsanordningar i en flottled där flottningen upphön, för del andra vem som är ansvarig för skada som kvariämnade flotiledsanordningar och kvariämnal virke kan medföra på annans egendom sä länge älven inte är avlyst som allmän flottled samt för del tredje vem som har moisvarande ansvar sedan avlysning har skett.

Bestämmelser om inrättande och avlysning av allmän flottled finns i 6 kap. vattenlagen (1918:523). Reglerom begagnande av allmän fiottled, ersättning för skador genom sådant begagnande och om de flottandes inbördes förhållanden finns i lagen (1919:426) om fiottning i allmän flottled. Enligt denna lag utgör de som för varje är flottar i allmän flottled en flollningsför-ening med uppgift alt ombesörja den allmänna flottningen saml alt underhålla flotlleden med tillhörande anläggningar. Anläggningarna tillhör flotlleden som sådan och inle flotlningsföreningen som bara förvaltar flotlledens lillhörigheter. Ligger flottningen nere något är, saknar föreningen medlemmar för del året.

För skada som vållas av flotlgods eller av flollledsanläggning skall ersättning utgå. Ersättnirtgen skall utges solidariskt av dem som flottat under året, men talan om ersättning skall riktas mot föreningen. Ersättningstalan lorde emellertid inle kunna väckas beträffande skada som inträffat efter del att flottningen i flotlleden har upphört, eftersom någon bestämd krets av flottande dä inle finns.

Inte heller finns det någon laglig skyldighet för floUningsförening eller för dem som lidigare har flottat atl bortskaffa anordningar för flotlleden sedan flottningen har upphört men innan flotlleden formellt har avlysts. Först sedan flotlleden avlysts kan del krävas att äterslällningsätgärder utförs. Sådana ålgärder ombesörjs av en särskilt utsedd förvaltare, som bl. a. har lill uppgift alt inom ramen för flotlledens kvarvarande ekonomiska tillgångar återställa flottleden och sörja för alt anordningar som kan vålla skada

Nr 116

Torsdagen den 29 mars 1979

Om borttagande av flotiledsanordningar i tidigare flottled, m. m.

bortskaffas. Även andra medel kan ställas lill förvaltarens förfogande, t. ex. avgiftsmedel enligl vattenlagen eller bidrag från arbetsmarknadsverket, berörda kommuner och tidigare deltagare i flottningen. Enskilda personer som kan lida men av kvarvarande anordningar kan dessutom under vissa förulsättningar själva fä bortskaffa föremålen. Någol skadeståndsansvar kan däremot inle utkrävas av förvaltaren eller de förutvarande flottande.

De problem som hänger samman med avvecklingen av flottningsverksam-het aktualiserades i slutet av 1960-talet när flollningen upphörde i flera stora älvar. Lagstiftrtingen ändrades år 1969. Den dä införda ordningen med en särskild förvaltare har enligl vad jag erfarit i allmänhet fungerat bra, inle minst därför atl älerslällningsåtgärderna i stor utsträckning har kunnat bekostas med AMS-medel.

CURT BOSTRÖM (s):

Herr lalman! Jag ber alt få tacka justitieministern för svarei. Svaret ärju en tolkning av flottningslagen, och på själva svarei är det väl ingel fel, men jag menar atl det däremot är fel på flottningslagen.

Den praxis som i dag tillämpas på det här området måsle anses vara högst otillfredsställande. Flottningslagen föreskriver all när flottning pågår skall skadorna regleras. I regel är det så all man har träffat avtal med byalag, som bedriver fiske eller som har floitningsanordningar pä sina gemensamma marker, men del kan också vara avtal som man har träffat med enskilda fastighetsägare när man har förlagt anordningar på deras fastigheter. Det gäller här inle bara ersättning för förfång eller för den skada eller det intrång som det flottade virket medfört, utan också ersättning för det intrång och det hinder som flottledsanordningen som sådan medför.

När flollningen upphör sägs avtalen upp. Det finns således dä inte längre något skaderegleringsavtal. Del är klart att man gjorl della därför att man menaralt någon flottning inte längre pågår. Men det innebär alt de skador och det intrång som de kvariämnade floitledsanordningarna medför ändå kvarstår. Efler del all flottningen har upphört och avtalen har sagts upp finns del således ingen som ersätter uppkomna skador, trots alt de flottande under många, mänga år haft nytta av flollningsanordningarna, som ju har tillkommit i akt och mening atl underlätta flottningen. Men helt plötsligt upphör ansvaret för skadorna. Delta gäller, såsom också sägs i svarei, inle bara icke avlysta flotlleder utan naturligtvis också avlysta.

Ett typexempel är Ljusnan, därjag tror del var tio år sedan som man avlyste flotlleden. Under den tioårsperioden har man med AMS-medel avrustat flotlleden frän fasta anordningar. Men under hela tiden har dessa anordningar nalurliglvis varit lill förfång, utgjort hinder och åstadkommil eller kunnai innebära skada-jag vill näsian påstå både päenskild egendom och för enskild människa.

Samma sak kommer nu att hända med Kalixälven. Vi har, irorjag, fem älvar kvar i dagens Sverige där det fortfarande bedrivs flottning, även om det talas om atl flottningen också där kommer att läggas ner inom kort.

Min uppfatining är att flottningslagen måste ändras. Jag skulle vilja

hemställa till justitieministern att se över flottningslagen när det gäller de här problemen och snarasi föreslå den erforderliga lagändringen. Jag tyckeralt vi kan vara överens om att det sätt varpå de här frågorna i dag handläggs är synnerligen otillfredsställande.

Justitieministern SVEN ROMANUS:

Herr lalman! Frågor om- hur den här lagstiftningen skall se ut har behandlats av vatienlagsutredningen, som våren 1977 avlämnade elt stort betänkande med förslag till ny vattenlag. Under den ulredningen har man inte funnit anledning att föreslå några ändringar i den rättsliga regleringen av de frågor som nu är aktuella. Anledningen därtill säger ulredningen vara bl. a. au några önskemål om mer omfattande reformer inle hade framförts lill utredningen och au några sådana inle heller borde komma i fråga på grund av floitningens alltmer minskade betydelse som kommunikationsmedel. Della godtogs i allmänhet vid remissbehandlingen.

I rtågra remissyttranden - frän Umebygdens tingsrätt, Vilhelmina kommun och Västerbottens länsorgan för vattenkraftsfrågor - påtalades emellertid behovet av medel för ålersiällningsåtgärder. I den män den rättsliga regleringen enligt gällande och av ulredningen föreslagen lagstiftning skulle anses vara otillfredsställande kan frågan tas upp i samband med del arbete på en ny vattenlag som nu pågår inom justitiedepartementet på grundval av valtenlagsutredningens betänkande.

CURT BOSTRÖM (s):

Herr talman! Jag tror del var någon enmansulredning som i slutet av 1960-talel hade atl se på dessa frågor. Om jag inte minns fel föreslog vederbörande all man skulle ta ut en avgift per flottad kubikmeter och att den avgiften skulle användas för ålersiällningsåtgärder. Au problemet hade varit uppe till behandling råder del ingel tvivel om. Del är all beklaga all man inie hargenomfört denna ändring. Menjaganseraii vi måste genomföra den med hänsyn till de människor som i dag drabbas av dessa skador vid Kalix älv -och som i framliden kommer all drabbas vid de andra älvarna - utan all hitta någon som är beredd au betala för alldeles uppenbara skador.

Överläggningen var härmed slutad.

Nr 116

Torsdagen den 29 mars 1979

Om rutinerna vid förvaring och förstöring av beslagtagen narkotika

§ 7 Om rutinerna vid förvaring och förstöring av beslagtagen narkotika

Jusiiiieminisiern SVEN ROMANUS erhöll ordet för all besvara Gertrud Sigurdsens (s) den 20 mars anmälda fråga, 1978/79:445, och anförde:

Herr lalman! Gertrud Sigurdsen har frågat mig om jag anser alt nuvarande rutiner för förvaring och förstöring av beslagtagen narkolika är tillfredsställande och, om inle, om jag i så fall avser atl ta några initiativ för all förbättra rutinerna. Frågan är ställd mol bakgrund av vad som har framkommit

Nr 116

Torsdagen den 29 mars 1979

Om rutinerna vid förvaring och förstöring av beslagtagen narkotika

beträffande förvaringen av narkotika hos polisen i Huddinge.

Bestämmelser om förverkande av narkolika finns i narkotikastrafflagen (1968:64). Enligl 7 § i lagen gäller all narkotika, som har tagits i beslag, inle får förstöras innan socialstyrelsen har underrättats och bestämt hur det skall förfaras med narkotikan.

Inom polisen är det polisstyrelserna som har ansvarel för försäljning eller annat förfarande med egendom som har förverkats. Enligl 11 § lagen (1974:1066) om förfarande med förverkad egertdom och hillegods ankommer del på rikspolisstyrelsen all lämna närmare föreskrifter. Utförliga sädana har utfärdats och gäller fr. o. m. den 1 juli 1975.

I del aktuella fallet pågår f n. en förurtdersökning under ledning av länsåklagarmyndigheien i Stockholms län och Gotlands län. Rikspolisstyrelsen har upplyst atl mau, på grurtdval bl. a. av vad som framkommer vid förundersökningen, kommer all överväga om ändringar i föreskrifterna är påkallade.

Vad som har förevarit är också föremål för justitieombudsmannens prövning.

Jag vill också nämna alt regeringen i proposilionen 1978/79:111 (bil. 4) har föreslagit alt 7 § narkotikastrafflagen skall ändras i syfte att förenkla de ratiner som nu gäller i fråga om förfarandet innan beslaglagen narkolika får förstöras.

Mot bakgrund av vad jag nu harangen finner jag det inief n. påkallat med något särskilt initiativ från min sida.

GERTRUD SIGURDSEN (s):

Herr lalman! Jag ber all få tacka justitieministern för svaret.

Kan man lita på polisen? Så löd rubriker i våra båda kvällstidningar häromdagen. Och del är inle bara kvällstidningarna som känner sig oroade inför vad som händer i samhället. Man känner stor oro på grund av den försvunna narkotikan i polishuset i Huddinge, stor oro på grund av alt två poliser har avslöjats som spioner. Här skall inga domar fällas; förundersökningar pågår. Men man måste vara förstående inför allmänhetens oro.

Narkotikaproblemet i värt samhälle ger oss all anledning lill siororo. Det är många liv som skördas, många familjer som lider oerhörda kval i narkotikans spår. Vi får läsa om en hel del i tidningar och höra mycket i andra massmedia. Men vi skall vara pä det klara med att det allra mesta försiggår i det tysta.

Det är sanneriigen ingel anständigt liv de här människorna lever. Det är helt enkelt förnedrande för värt välfärdssamhälle att vi inte lyckals skapa ett alternativ lill narkolikasamhället. Vi har kanske lyckats med den tekniska välfärden, men vi har definitivt inte lyckats med den omsorgsfulla, mänskliga välfärden.

Konkurrenssamhället har gjorl atl många människor känner sig ulanför, och de försöker då ofta skapa sin egen lycka med droger. Det ställs stora krav på oss politiker, och det med rätta. Vi skall ingripa, och vi skall visa handlingskraft för att komma till rälla med dessa problem. Del behövs sociala

åtgärder och det behövs polisiära älgärder. I riksdagen diskuterade vi i går narkotikaproblemet och vad man börgöraåidei. Men vad hjälper sociala och polisiära ålgärder när sådant som hänt hos Huddingepolisen är möjligl? Rutinerna varierar i olika polisdistrikt, får jag lill uppgift när jag försöker ta reda på hurdetia kunnai ske. 1 Huddingefallet var i varje fall narkotikan inlåst i elt skåp. Men i ett annat fall, i ett annat polisdistrikt, harjag fått mig berättat all narkotikan förvarades hemma hos en polisman, föratt den skulle brännas i hans villapanna. Del är minst sagt upprörande om det förhåller sig sä.

Även i Huddingefallei finns del mänga frågetecken i hanteringen. Den 10 maj 1977 avvisade högsia domstolen prövningen av hovrättens dom. Först dert 8 december 1977, alltså sju månader senare, skriver åklagaren lill socialslyrelsen om att narkotikan får förstöras. Huddinge polisdistrikt får i mars 1978 besked all narkotikan får förstöras, men del händer ingenting.

Jag förstår atl allmänheten reagerar. Jag reagerar som politiker.

Jag noterar au justitieminislern i sitt svar säger all rikspolisstyrelsen överväger förändrade rutiner och alt även JO prövar frågan. Och därför anser justitieministern inie f n. några åtgärder påkallade. Men vi får kanske anledning atl återkomma lill frågan i kammaren.

Nr 116

Torsdagen den 29 mars 1979

Om nya lokaler för Sveriges geologiska undersökning

Överläggningen var härmed slutad.

§ 8 Om nya lokaler för Sveriges geologiska undersökning

Budget- och ekonomiministern INGEMAR MUNDEBO erhöll ordet för au besvara Arne Nygrens (s) den 14 mars anmälda fråga, 1978/79:433, till industriministern, och anförde;

Herr talman! Arne Nygren har frågal industriministern när regeringen räknar med alt nya lokaler för Sveriges geologiska undersökning(SGU) i Mala skall kunna projekteras och byggas. Frågan har överiämnats lill mig.

Byggnadsstyrelsen härtill regeringen redovisat ett byggnadsprogram samt hemställt om projekteringsuppdrag för om- och nybyggnader av kontors- och verkstadslokaler för de enheter inom SGU som är lokaliserade till Mala. Ärendet bereds f n. inom regeringskansliet. Jag har för avsikt att inom kort ta upp frågan om ett projekieringsuppdrag till byggnadsstyrelsen i regeringen. Enligl den handläggningsordning som gäller för statliga byggnadsärenden prövas normalt frågan om lidpunki för utförande av byggnadsarbetena först sedan projekteringen nått det siadium atl en säker kostnadskalkyl för arbetena föreligger. Enligt byggnadsstyrelsens tidsplan för projektering och upphandling av det föreslagna projektet kan byggnadsarbetena påbörjas tidigast under hösten 1980. Tiden för byggande har byggnadsstyrelsen beräknat lill drygl ett är.

ARNE NYGREN (s);

Herr talman! Jag ber atl fä tacka för svaret.

SGU i Mala bedriver f n. verksamhet i sex lokaler. Ca en iredjedel av

2 Riksdagens protokoll 1978/79:116-119

Nr 116

Torsdagen den 29 mars 1979

Om nya lokaler för Sveriges geologiska undersökning

verksamheten pågår i förhyrda utrymmen. Trångboddheten är enorm.

I mars månad 1976, alltså för tre är sedan, fick SGU vid etl besök som yrkesinspektionen gjorde förbud att bedriva viss verksamhet i en del av verkstadslokalerna. Tack vare all kommunen ryckt in och skaffat fram provisoriska lokaler har den viktiga verksamheten med underhåll och byggande av borrvagnar kunnat fortsättas. Del var denna del av verksamheten yrkesinspektionen förbjudit SGU atl utöva i de egna lokalerna. Lokalproblemen har inneburit mycket stora ölägenheter för SGU i Mala. Styrelsen för SGU har också vid fiera lillfällen drivit på om en nybyggnad.

För nära etl år sedan redovisade byggnadsstyrelsen i en skrivelse lill regeringen situationen och hemställde om ett projekieringsuppdrag för om-och tillbyggnad av lokalerna. Man begärde också ett anslag på drygt 2 milj. kr. för arbetets utförande. Man redovisade dä att man skulle kunna ha nya lokaler färdiga i december 1981, om man fick klartecken från regeringen för projekteringsarbete i oktober. Men ingel besked kom från regeringen. Man hade hoppats pä besked vid årsskiftet, men inte heller då gav regeringen klartecken.

För en månad sedan var jag i sällskap med ordföranden i Svenska gruvinduslriarbelareförbundet bjuden till Mala för au pä ort och ställe lillsammans med arbetare, tjänstemän och platsledning få titta pä förhållandena. Jag kan redovisa för regeringen atl bitterheten över lokalsituationen var mycket stor. Man krävde att fä ett besked om lokalerna myckel snabbt.

1 SGU:s styrelse tog vi sä sent som den 20 februari i år på nytt upp frågan och uttalade oss dä i mycket klara ordalag för att elt bygge måste komma till stånd mycket snabbt.

Nu vill jag tolka budgetministerns besked positivt. Han säger att han "har för avsikl alt inom kort ta upp frågan om ett projekieringsuppdrag lill byggnadsstyrelsen".

Jag hoppas att man inte bedömer lokalbehovet efter en fyra år gammal personalstal, vilket har ifrågasatts, ulan all man med lärdomar inte minsl frän SGU-byggel i Uppsala ser lill au det blir möjligt alt åtminstone vid inflyttningen rymma all verksamhel.

Det som bekymrar mig just nu är atl del genom förseningen av regeringsbeskedet skulle kunna bli en ytteriigare förhalning. Jag skulle vara glad om budget- och ekonomiministern kunde försäkra de anställda i Mala att elt besked lill byggnadsstyrelsen kan ges med allra största skyndsamhet.

Budget- och ekonomiministern INGEMAR MUNDEBO: Herr talman! Låt mig än en gäng betona alt jag räknar med alt besked skall kunna komma mycket snart. Under de närmaste dagarna kommer överläggningar atl hållas med personalorganisationerna enligt medbestämmandelagen, och om vi förulsäller att de överläggningarna går bra kan vi möjligen i nästa vecka eller i van fall inom den allra närmaste tiden fatta beslut i detta ärende.

Jag vill också betona atl några förskjutningar i den ursprungliga tidsplan som byggnadsstyrelsen räknade med inte skall behöva ske. Byggnadsstyrelsen räknade med byggstart tidigast sommaren 1980 och att byggtiden kunde omfatta drygl ett år. Om inget oförutsett inträffar under projekteringsarbetet räknar jag med att byggandet skall kunna sättas i gång hösten 1980 och sålunda vara färdigt hösten 1981. Under den synnerligen korta period i del här landet som vi kallar sommar brukar byggnadsarbeten inte sällas i gång. Kan vi sätta i gäng byggandet hösien 1980, vilket alltså är min inriktning, skall byggnaden vara klar hösien 1981.

Nr 116

Torsdagen den 29 mars 1979

Om propositions-avlämnandet

ARNE NYGREN (s):

Herrialman! Jag beralt få tacka fördetta myckel klara besked från budget-och ekonomiministern. Del innebär atl man nu kan ha förhoppningar om att redan om några dagar få det besked som man i många månader har vänlat pä.

Överiäggningen var härmed sluiad.

§ 9 Om propositionsavlämnandet

Statsrådet CARL THAM erhöll ordet för alt besvara Håkan Winbergs (m) den 13 mars anmälda fråga, 1978/79:424, lill statsministern, och anförde:

Herr talman! Mot bakgrund av aU många proposiiioner avlämnades till riksdagen den 9 och 10 mars har Håkan Winberg frågal statsministern om han ansåg alt del med en sådan koncentration är möjligt för den enskilde riksdagsledamoten atl i tillräcklig utsträckning och med erforderiig noggrannhet sätta sig in i de behandlade frågorna. Han har vidare frågat om bestämmelsen i 3 kap. 5 § riksdagsordningen, om atl regeringen bör avlämna sina propositioner på sådana tider att anhopning av arbete hos riksdagen om möjligl förebyggs, har iakttagits.

Frågan har överiämnats till mig.

Enligt 3 kap. 2 § RO skall proposiiioner angående anslag för det närmast följande budgetåret avlämnas senast den 10 mars. Andra propositioner skall enligt 3 § samma kapitel avlämnas senast den 31 mars om regeringen anser all de bör behandlas under pågående riksmöte.

Med gränslinjer av detta slag är det enligt min mening ofrånkomligt att det uppslår en viss anhopning av förslag från regeringen strax före den dag som anges i riksdagsordningen. Man kan givetvis önska sig atl propositiorterna skulle avges i en jämn ström under hela riksmötet; ett sådant önskemål har också kommit lill uttryck i den av Håkan Winberg refererade bestämmelsen. Men del är knappast realistiskt att vänla sig atl koncentrationen i närhelen av del angivna gränsdatumel skall kunna undvikas.

Jag vill bara erinra om atl en liknande koncentration i molionsavlämnandel uppstår vid slutet av den allmänna motionstiden.

Jag vill också erinra om all klagomål över en alltför stor arbetsbelastning

Nr 116

Torsdagen den 29 mars 1979

Om proposi t ions-avlämnandet

mot slutet av riksmötet regelmässigt har framförts varje år, ålminslone sedan början av della århundrade. Frågan har behandlals i minsl ett tiotal betänkanden av konstitutionsutskottet och i ett stort antal utredningar om riksdagens arbetsformer utan att någon effektiv lösning av problemet har kunnat anvisas.

Den nu gällande liden för avlämnande av särpropositioner är vidare inte obetydligt kortare än vad som gällde före 1975 års riksmöte. Inom denna kortare tid skall även inrymmas de medbestämmandeförhandlingar som i regel behövs rörande de frågor som behandlas i anslagspropositionerna.

Många av de proposiiioner som nu förelagts riksdagen är resultatet av etl mångårigt utredningsarbete och ofta direkl beställda av riksdagen. Det ligger i sakens natur att propositionerna därmed, särskilt i slutet av en mandatperiod, blir mänga och omfattande.

Den största svårigheten ligger dock enligl min mening knappast i att propositionerna kommer för sent eller för tätt utan i alt de är så mänga och sä omfattande att del inte längre är möjligl för den enskilde riksdagsledamoten atl sätta sig in i alla de frågor som behandlas.

Denna ökning av materialets volym och komplexitet är knappast tillfällig utan snarare en lendens som kan väntas beslå under mänga år framöver. Skall den utvecklingen kunna mötas krävs del såviii jag kan bedöma relativt genomgripande förändringar i riksdagens och därmed också regeringens arbetsformer.

HÅKAN WINBERG (m):

Herr talman! Jag ber alt fä tacka för svarei på mina frågor.

Riksdagens möjligheler att arbeta på del sätt som är förutsatt i gällande författning är av grundläggande betydelse för vårt samhällsskick och för vår demokrati.

Jag har lill statsministern ställt tvä frågor som berör dessa möjligheler. Statsministern måste ju vara den i regeringen som har det yttersta ansvarel, om riksdagens möjligheter au arbeta pä lagfäst sätt undanrycks genom regeringens handlande.

Del är därför med förvåning jag konstaterar att statsministern överlämnat besvarandet av frågorna lill samordningsminisiern. Detta är inga samordningsfrågor. Frågorna gäller om regeringen iakttar riksdagsordningen och arbelar i enlighet med riksdagsordningens anda och grunder. Statsministern borde inte ha undandragit sig besvarandet av dessa frågor.

Riksdagsledamöternas möjligheter alt väcka moiioner är - om vi bortser från allmänna motionstiden - avhängiga av propositionernas avlämnande, eftersom motion endasl får avlämnas inom 15 dagar frän det proposilionen anmäldes i kammaren.

Under de 15 dagarna skall riksdagsledamöterna la del av propositionens innehåll, begrunda det, ofta skaffa sig ytteriigare information i frågan från personer utanför riksdagen, överiägga med kolleger i riksdagen, informera intresserade personer, t. ex. inom del egna partiet, och höra deras åsikter, kanske göra egna kompletterande utredningar, delta i kommitiésammanträ-

den inom riksdagsgruppen, överväga om motioner skall väckas och i sä fall kanske också utforma sådana. Varje ledamot skall ha rimlig chans att i tillräcklig utsträckning och med erforderiig noggrannhet sätta sig in i varje propositions frågor.

Under 1979 har regeringen, bortsett från budgetpropositionen, avlämnat under januari månad tio proposiiioner, under februari sex proposiiioner och under mars fram t. o. m. den 8 mars 4 propositioner. Den 9 och 10 mars avlämnades 33 propositioner pä över 3 000 sidor. Många av dem innehöll mycket slora och väsentliga frågor. Regeringen har alltså först lämnai 20 proposiiioner under drygt 50 dagar, därefter 33 proposiiioner under 2 dagar, och efter den här liden 17 proposiiioner under ca 15 dagar.

Herr talman! Att lämna 33 propositioner av den här omfattningen där motionstiden går ul med endasl ett par dagars mellanrum är, menar jag, i hög grad all försvåra - för au nu inle använda etl starkare ord som sabotera -riksdagsledamöternas arbete. Det är all göra riksdagsledamöternas motionsrätt till en illusion.

Den motivering för detta förfarande som statsrådet anför lycker jag är ganska svag. All det är många omfattande frågor gör det väl sä myckel mer väsentligt au propositionerna inte kommer så tätt. Jämförelsen med den allmärtna motionstiden hallar i allra högsia grad, för där finns det ingen som helst föreskrift att undvika anhopning.

Jag kan inte se att jag har fått något egentligt svar på mina frågor; Anser statsrådet att tiden i det här fallet har räckt lill för riksdagsledamöterna? Och har bestämmelsen i 3 kap. 5 § riksdagsordningen följts?

Nr 116

Torsdagen den 29 mars 1979

Om propositions-avlämnandet

Statsrådet CARL THAM:

Herr talman! Jag vill inledningsvis erinra frågeställaren om atl varje statsråd talar för regeringen, också i frågor som gäller det allmänna hanterandet av proposiiioner.

Vidare harjag erinrat om atl den slora arbetsbelastningen under slutet av riksmötet är ett gammall problem, som möjligen har förvärrats genom att antalet ärenden i riksdagen har blivit alll större och större och att även propositionernas omfattning blivit alltmer betydande.

Jag kan t. ex. erinra om all 1976 avgav den dåvarande socialdemokratiska regeringen inte mindre än 45 % av samtliga proposiiioner under sista veckan av resp. propositionslid och ca 18 96 av antalet proposiiioner på sista dagen. 1978 var del ännu högre siffror. Då avgavs ungefär 28 96 av antalet propositioner vid den sista tillåtna tidpunkten. Jag häller gärna med frågeställaren om all detta inte är en tillfredsställande ordning.

Man kan dock konstatera all i stor utsträckning har vi i vad avser de viktigare propositionerna följt de tider som angivits i propositionsförleck-ningarna. I några fall har det uppstått förseningar - regionalpolitiken är kanske den mesl frapperande förseningen. I del fallet rör det sig om några veckor, och det beror på att riksdagen så sent som i december fattade ett beslut som innebar att den regionalpolitiska propositionen måste utvidgas i förhållande till vad som ursprungligen var planerat i vad gäller ortsklassifi-

Nr 116

Torsdagen den 29 mars 1979

Om propositions-avlämnandet

ceringert. Det medförde ytterligare arbete, bl. a. för länsstyrelserna.

Kort sagt har i fråga om de viktigare propositionerna de tider som ursprungligen angivits i stort sett kunnat hållas. Del har varit denna regerings liksom den tidigare regeringens målsättning all presentera vikliga propositioner i tid, så att de skall kunna behandlas under vårriksdagen. Även om det innebär arbetsproblem för riksdagen, tror jag att det skall vara möjligt atl genomföra del.

HÅKAN WINBERG (m):

Herr lalman! I svaret nämner statsrådet Tham att konstitulionsutskoltet vid olika tillfällen har haft synpunkter pä propositionsavlämnandet. Jag vill gärna erinra statsrådet om konstilutiortsutskotlets utlalande år 1975, alt när många propositioner kan tänkas vara aktuella erfordras prioritering av de propositioner som av olika skäl anses mesl angelägna att få behandlade i riksdagen.

Det kan ju inte vara så, herr statsråd, atl det är antalet proposiiioner och mängden sidor i dem som avgör om en regering är aktiv och duktig i del politiska arbetei. Del är innehållet och förmågan atl klara förslagen i riksdagen som är värdemätare.

Jag har begränsat mina frågor lill konsekvenserna för de enskilda riksdagsledamöterna av regeringens otillfredsställande handlingssätt. Sedan finns det många andra konsekvenser - de diskuterades här i kammaren tidigare under veckan.

Kritiken mot propositionsavlämnandet kommer inte endasl från riksdagsledamöterna. Riksdagsdirektören, vars objektivitet väl ingen torde ifrågasätta, har i en skrivelse påtalat den ojämnhet i arbetsbelastningen som uppkommer den här våren: "Den måsle tillskrivas det förhållandet all regeringens proposiiioner i år avlämnats och kommer atl avlämnas pä elt sätt som från riksdagens synpunkt är synneriigen otillfredsställande."

Jag erinrar om orden "synneriigen otillfredsställande". Del är nog, herr talman, ett av de starkaste ullryck som man kan använda när man pä ett stringent och juridiskt sätt skall ge uttryck för ett missnöje.

Jag konstaterar fortfarande alt jag inte har fäll något svar av statsrådet på frågorna om tiden har varit tillräcklig för att ge riksdagsledamöterna rimliga möjligheter all sälla sig in i alla propositioner och hur regeringen lycker att den har hanterat 3 kap. 5 S i riksdagsordningen.

Statsrådet CARL THAM:

Herr talman! Del är alldeles riktigt all propositionernas anlal inle är del centrala när del gäller det politiska arbetet. Det betydelsefulla är vad propositionerna innehåller och vad de betyder för den svenska samhällsutvecklingen.

Under denna riksdag, och under denna vinter och vår, har en rad vikliga frågor kommit upp lill behandling eller skall komma upp till behandling. Del beror i mänga fall pä atl riksdagen så har bestämt. 1 andra fall beror del på atl viktiga utredningar har blivit klara i sådan lid att det har varit möjligl att

presentera förslag för denna riksdag.

Jag vill fråga Håkan Wingård vad det är för viktiga proposi*>onersom han eller hans parti skulle vilja vänta med all behandla. Är del t. ex. irtduslripo-lilik, regionalpolitik, familjepoliiik, trafikpolitik eller några av de andra centrala frågorna, som onekligen är tämligen omfångsrika?

Jag sade i min senaste replik att jag anser det möjligl, även om del innebär en ökad arbetsbelastning för riksdagen, att behandla de centrala frågorna. Partierna här i riksdagen har ju också diskuterat vilka ärenden som kan skjutas lill senare behandling.

HÅKAN WINBERG (m):

Herrialman! Statsrådet Tham harju inte så stor erfarenhet av riksdagsarbelel, men jag tror han vet all i frågedebatierärdel frågeställaren-alltså i det här fallet jag - som frågar och inte statsrådet.

Jag undrar om regeringen egenlligen tar del nu aktuella problemet på allvar. Jag har en tidningsiniervju här med statsministern för några dagar sedan där han säger ungefär pä della sätt-om del nu är rätt återgivet: Jag kan inte låta bli alt skryta en smula med arbetsresultatet i regeringen och ler i mjugg när riksdagen klagar över att den får för mycket atl göra.

Jag lycker inte della var etl sä lyckat uttalande.

Vilket, herr statsråd, är viktigast: Atl regeringen får ut så många propositioner som möjligl till riksdagen, som riksdagen och dess enskilda ledamöter inte på etl tillfredsställande sätt hinner granska, eller atl riksdagen pä del sätt som är förutsatt i gällande författning kan granska, bereda och avgöra ärendena?

Jag delar i åtskilliga avseenden - om ock inle i alla - de värderingar som regeringen har, och därför tyckerjag det är tråkigt att regeringen ger så dåligt intryck i riksdagen när del gäller uppläggningen av arbetet.

Statsrådet CARL THAM;

Herr lalman! Jag vill nog ändå säga, Håkan Wingård, aU jag har tillräcklig erfarenhet av riksdagsarbelel för alt veta att dä man har en diskussion här i kammaren brukar man försöka besvara de frågor som ställs i debatten.

Regeringen menar fakliskl alt de förslag som lagls pä riksdagens bord i vår är av sådan betydelse atl det är motiverat för regeringen alt lägga fram dem.

Au de är omfångsrika är förvis,so många gånger sant. Del torde gälla också många propositioner som presenterades av tidigare regeringar.

Det är naturligtvis så all inle varje riksdagsledamot kan sälta sig in i alla propositioner. Så pass myckel erfarenhet harjag också av del poliliska arbeiei alt jag vet att det inte heller är fallet eller kan vara någon rimlig strävan.

Jag anser alltså att det är fullt möjligt att ge frågorna en tillfredsställande behandling under den återstående delen av riksmötet.

Nr 116

Torsdagen den 29 mars 1979

Om propositionsavlämnandet

Nr 116

Torsdagen den 29 mars 1979

Om propositionsavlämnandet

HÅKAN WINBERG (m):

Herr lalman! Detta är, tror jag, den andra frägedebatten jag har med statsrådet Tham. Jag hoppas atl han till nästa deball lärt sig vad jag heler.

Får jag till slut säga att det ändå inie ytterst är riksdagsledamöterna som drabbas därför att de får svårigheter alt arbeta. Del allvariiga är all ärendena blir dåligi beredda; man får inte möjlighet att ge sakfrågorna en tillfredsställande behandling.

Särskilt denna regering bör komma ihåg att riksdagen minst av alll är någon formell instans vid behandlingen av regeringens förslag. Kom ihåg, herr statsråd, alt riksdagen enligt regeringsformen är folkets främsla företrädare. En regering som så påfallande försvårar riksdagens arbete kan inte undgå kriiik.

Statsrådet CARL THAM:

Herr talman! Vi är självfallet i hög grad medvetna om all de förslag regeringen lägger fram måsie fä anslutning här i riksdagen. Delta förutsätter också i mänga fall diskussioner mellan partierna redan innan proposilionen läggs fram. Det kan ibland bidra lill atl det blir en något längre tidsutdräkt med propositionernas avgivande än beräknat.

Likväl är det så - bortsett från några fätaliga fall - atl propositionerna avgivits i den lid som var förutsatt.

Regeringen tillträdde i höstas, satte högsia fart med arbetet och har lagt fram propositionerna ungefär vid den lid som var beräknad med hänsyn till det förberedelsearbete som hade gjorts.

HÅKAN WINBERG (m):

Herr lalman! Jag kan uppenbarligen inte vare sig av statsministern eller av statsrådet Tham få svar på de frågor som jag har ställt.

Överläggningen var härmed sluiad.

§ 10 Föredrogs och hänvisades

Proposition

1978/79:154 till skatteutskottet

§ 11 Föredrogs och hänvisades

Motioner

1978/79:2351 och 2352 lill finansutskottet

1978/79:2353-2356 lill trafikutskottet

1978/79:2357 yrkandena 1 och 2 till civilulskottet yrkandena 8 och 9 lill skaiieulskottel i övrigt till näringsulskottei

1978/79:2358 till jordbruksutskottet

1978/79:2359-2362 till näringsulskottei

1978/79:2363 lill finansutskottet

1978/79:2364 lill trafikutskoltel

1978/79:2365 och 2366 lill skatteutskollel 1978/79:2367 lill finansutskottet

§ 12 Åtgärder för invandrare

Föredrogs arbetsmarknadsutskotlets betänkande 1978/79:22 med anledning av propositionen 1978/79:100 såvitt gäller Invandring m.m. jämte motioner.

Nr 116

Torsdagen den 29 mars 1979

Åtgärder för invandrare

Regeringen hade i propositionen 1978/79:100 bil. 15 (arbetsmarknadsdepartementet) efter föredragning av statsrådet Eva Winther under punkten D 1-D 4 föreslagit alt riksdagen för budgeiårei 1979/80 skulle

1. till Statens invandrarverk anvisa elt förslagsanslag av 39 607 000 kr.,

2. till Ålgärder för flyktningar anvisa ett förslagsanslag av 77 925 000 kr.,

3. till Åtgärder för invandrare anvisa ett reservationsanslag av 12 050 000 kr.,

4. lill Översäuningsservice anvisa eu förslagsanslag av 500 0(X3 kr.
Under punkten D 2 hade vidare föreslagits all riksdagen s'llle godkänna

de riktlinjer för fiyklingpolitiken som förordats i propositionen.

I della sammanhang hade behandlals molionerna 1978/79:485 av Lars Werner m. fl. (vpk), vari yrkats

1. att riksdagen hos regeringen hemställde om förslag till ändring av lagen
(1972:650) om räll lill ledighet och lön vid dellagande i svenskundervisning
för invandrare, innebärande

a) all ett kollektivt avgiftssystem infördes för företagens utgifter för svenskundervisning,

b) alt invandrare vid första ansiällningsdagen informerades om sina rättigheter,

c)alt förelag som anställde invandrare som enligt lagen hade rätt lill undervisning senast inom 30 dagar från anställningsdagen räknat skulle ha påbörjat densamma,

d)aii påföljdsbestämmelserna skärptes i enlighet med vad som anförts i moiionen,

e)ait de nu stipulerade 240 timmarna ökades till 340,

O att bestämmelsen om möjlighet alt minska antalet undervisningstimmar till 160 skulle utgå ur lagen,

2. att riksdagen hos regeringen hemställde om förslag som innebar att arbetsmarknadsstyrelsen blev övervakande myndighet för lagens efterlevnad och tillfördes nödvändiga personella resurser för detta,

3. atl riksdagen hos regeringen hemställde om förslag som innebar alt även vuxna invandrare utan anställning fick räll lill svenskundervisning med timersättning, finansierat genom del under punkten 1 a) nämnda avgiftssystemet.

Nr 116

Torsdagen den 29 mars 1979

Åtgärder för invandrare

1978/79:486 av Lars Werner m. fl. (vpk), vari yrkats att riksdagen under bil. 15, punklen D 3 Ålgärder för invandrare, beslutade anvisa eu med I 675 000 kr. i förhållande lill regeringens förslag förhöjt belopp,

1978/79:664 av Berni Ekinge (fp),

1978/79:1050 av Olof Palme m. fl. (s), vari yrkais au riksdagen skulle

1. besluta atl försök med intensifierade anpassningsätgärder inleddes med utgångspunkt i de riktlinjer som förordats i moiionen,

2. lill Åtgärder för invandrare (D 3) för budgetåret 1979/80 anvisa etl i förhållande lill regeringens förslag med 2 OOO 000 kr. förhöjt reservationsanslag av 14 050 000 kr., varvid dessa extra medel lillgodofördes försöksverksamheten.

1978/79:1543 av Ingegärd Frsnkel (fp) och Kari-Erik Strömberg (fp),

1978/79:1554 av Hans Nyhage (m),

1978/79:2032 av Ingrid Diesen m. fl. (m),

1978/79:2046 av Gunnel Jonäng (c), såvitt nu var i fråga (yrkandet 2),

1978/79:2142 av Karin Andersson m. fl. (c), vari yrkais

1. all riksdagen besluiade au övergångsbestämmelserna för svenskundervisning för invandrare förlängdes fr. o. m. den I juli 1979,

2. att riksdagen till Informationsverksamhet för invandrare anvisade etl i förhållande till regeringens förslag med 500 000 kr. förhöjt anslag saml

1978/79:2148 av Rolf Hagel (apk) och Alf Lövenborg (apk), vari såvitt nu var i fråga yrkais

l.au riksdagen hos regeringen hemställde om att det tillsattes en kommitté som hade att utvärdera hela minoritets- och invandrarpolitiken och atl ge förslag Ull fortsatta reformer för atl skapa jämlikhet för invandrarna och garantera deras demokratiska rättigheter samt all i denna kommitté skulle ingå representanter för invandrarnas riksorganisationer,

2. atl riksdagen hos regeringen hemställde om att åtgärder vidlogs för all registrera alla i Sverige bosatta människors modersmål.

Ulskouet hemställde

1. au riksdagen lill Statens invandrarverk förbudgelåret 1979/80 anvisade ett förslagsanslag av 39 607 000 kr.,

2. belräffande utbyggnad av flyktingförläggningen i Flen all riksdagen skulle avslå moiionen 1978/79:664,

3. att riksdagen godkände de riktlinjer för flyktingpolitiken som förordats i proposilionen,

4. att riksdagen lill Åtgärder för flyktingar för budgetåret 1979/80 anvisade

ett förslagsanslag av 77 925 000 kr.,

5. belräffande verksamhetsbidrag lill Immigrant-Institutet att riksdagen skulle avslå moiionen 1978/79:1554,

6. belräffande försök med iniensifierade anpassningsäigärder all riksdagen skulle avslå moiionen 1978/79:1050, yrkandet I,

7. beträffande medelsanvisningen till åtgärder för invandrare atl riksdagen med avslag på molionerna 1978/79:486, 1978/79:1050, yrkandel 2, och 1978/79:2142, yrkandel 2, samt med bifall Ull regeringens förslag t ill Åtgärder för invandrare för budgetåret 1979/80 anvisade ett reservationsanslag av 12 050 000 kr.,

8. belräffande utredning om minoritets- och invandrarpoliliken au riksdagen skulle avslå moiionen 1978/79:2148, yrkandel 1,

9. belräffande älgärder för invandrarkvinnor all molionerna 1978/79:1543 och 1978/79:2032 inle föranledde någon riksdagens åtgärd,

10. att riksdagen lill Översäuningsservice för budgeiårei 1979/80 anvisade
elt förslagsanslag av 500 000 kr.,

11. beträffande ändringar i svenskundervisningslagen m. m. atl riksdagen
skulle avslå moiionen 1978/79:485,

12. belräffande överförande pä samhället av lönekostnader vid svenskundervisning av ungdomar atl motionen 1978/79:2046, yrkandet 2, inte föranledde någon riksdagens åtgärd,

13. beträffande registrering av uppgifter om modersmål all riksdagen skulle avslå moiionen 1978/79:2148, yrkandet 2,

14. belräffande ändring i övergångsbestämmelserna lill svenskundervisningslagen all riksdagen skulle avslå moiionen 1978/79:2142, yrkandel 1.

Nr 116

Torsdagen den 29 mars 1979

Åtgärder för invandrare

Reservationer hade avgivits

1. beträffande försök med iniensifierade anpassningsåtgärder av Birger
Nilsson, Gördis Hörnlund, Erik Johansson i Simrishamn, Ingrid Ludvigsson,
Frida Berglund, Anna-Greta Leijon och Sune Johansson (samtliga s) som
ansett alt utskottet under 6 bort hemställa

att riksdagen med bifall lill moiionen 1978/79:1050, yrkandet I, som sin mening gav regeringen till känna vad reservanterna anfört om försöksverksamhet i två kommuner,

2. belräffande medelsanvisningen lill Åtgärder för invandrare - under
förutsättning av bifall till reservationen nr 1 - av Birger Nilsson, Gördis
Hörnlund, Erik Johansson i Simrishamn, Ingrid Ludvigsson, Frida Berglund,
Anna-Greta Leijon och Sune Johansson (samtliga s) som ansett atl utskottet
under 7 bort hemställa

alt riksdagen skulle dels med avslag på motionerna 1978/79:486 och 1978/79:2142, yrkandel 2, dels med anledning av regeringens förslag och med bifall lill moiionen 1978/79:1050, yrkandel 2, lill Ålgärder för invandrare för budgetåret 1979/80 anvisa ett reservationsanslag av 14 050 000 kr..

3. belräffande medelsanvisningen lill Åtgärder för invandrare av Jan-Ivan

Nr 116

Torsdagen den 29 mars 1979

Åtgärder för invandrare

Nilsson, Allan Gustafsson, Arne Fransson och Pär Granstedt (samtliga c) som ansett alt ulskouet under 7 bon hemställa

att riksdagen skulle dels med avslag på motionerna 1978/79:486 och 1978/79:1050, yrkandet 2, dels med anledning av regeringens förslag och med bifall lill moiionen 1978/79:2142, yrkandel 2, lill Ålgärder för invandrare för budgetåret 1979/80 anvisa ett reservationsanslag av 12 550 000 kr.

ANNA-GRETA LEIJON (s):

Herr lalman! Det har mänga gånger, inte minsl från den här talarstolen, påpekats all del har räll bred politisk enighet om de invandrarpolitiska besluten. Jag tror atl de allra flesla har sett det som en tillgäng att de olika partierna har haft en, närdet gäller de stora linjerna, gemensam uppfatining om vilka regler som skall gälla för invandringen hit. Och jag tror också atl alla har sett det som en styrka att man har haft en bred politisk enighet om de grundläggande riktlinjerna för hur vi här skall ta hand om och möta de människor som har fått tillstånd alt stanna i Sverige. Vi tog 1975, i stort sett i enighet, rikllinjerna för in vandrarpoliiiken, och principerna för de rikllinjerna var jämlikhet, valfrihet och samverkan.

Jag har själv sett den här breda enigheten som en tillgäng, och jag har upplevt alt invandrarna har gjort det också. Därför gör del mig djupt oroad all höra helt andra tongångar från företrädare för moderata samlingspartiets ungdomsgrupper. MUF:are i Njurunda och Timrå krävde i en motion till MUF:s distriklssiämma i Väsiernorriand all invandrarna skall skickas hem. De krävde au vi i Sverige skall införa ett gästarbetarsysiem för alt, som de säger, kunna undvika de värsta vändorna av arbetslöshet under lågkonjunkturer. MUF;arna i Timrå och Njurunda tyckeralt del är irriterande all behöva se de utländska programmen i TV. Vad de tänker på dä är självfallet inte de amerikanska underhållningsprogram som vi dagligen matas med i svensk television. Nej, det är invandrarprogrammen på finska, turkiska, grekiska och serbokroatiska som de är irriterade över.

Distriktsstyrelsen tillstyrkte moiionen, men som väl var hade majoriteten på dislriktssiämman en annan uppfattning, och motionen gick inte igenom.

Men tyvärr är delta inte del enda exemplet på den diskussion som förs bland moderata samlingspartiets ungdomar. I andra delar av landet sprids elt flygblad som också speglar uilänningsfientlighet.

Bakgrunden lill flygbladet är den motion som vi socialdemokrater har lagt här i riksdagen om en utredning av invandrarnas politiska rättigheter, där vi bl. a. vill att frågan om deras rösträtt till riksdagen skall utredas.

I det här flygbladet - som jag har här och som jag också före debatten visat för den moderata talesman som senare kommer upp i talarstolen - står det bl. a.: "Detta betyder alltså att en politiskt aktiv chilenare eller jugoslav med en helt annan politisk bakgrund och tradition skall kunna väljas in i vår riksdag och kanske t.o. m. ta säte i ulrikesutskouet." Man säger också i flygbladet: "Vi"-alltså MUF-"motsätter oss della med all kraft och frågar oss naturligtvis vad det då fortsättningsvis är för mening med svenskt

medborgarskap och vart Sverige egenlligen är pä väg." Med stora bokstäver skriver man; "LÅT SOCIALDEMOKRATERNA OCH LO ALDRIG FÅ TILLFÄLLE ATT GENOMFÖRA DETTA OM NI FORTFARANDE TROR PÅ ETT SVERIGE STYRT ENBART AV SVENSKA MEDBORGARE.

Med vänliga hälsningar Styrelsen Bunkeflo-Tygelsjö moderater."

Och så kommer en talong där man kan anmäla sitt intresse för medlemskap.

Jag tror au del skulle vara väldigl välgörande om moderaterna från den här talarstolen ville göra klara avståndstaganden från den invandrarfientliga propaganda som man nu sprider från diverse talarstolar och tryckpressar landet runt. Röstfiske med invandrarfientlighei borde även moderata samlingspartiets ungdomar avhålla sig frän - eller hur?

Jag lycker att della är en oerhört viktig fråga, inte minsl därför att vi i dag vet alt del är oro bland invandrarna i värt land, en oro som jag tror väldigl mycket är en följd av allmän osäkerhet när del gäller sysselsättning och trygghet. Vi vet alla att invandrarna drabbas särskilt hårt när arbetslösheten är stor. Under vissa perioder av förra året hade vi bland invandrarungdomarna dubbelt så hög arbetslöshet som bland ungdomarna i gemen - och alla vet alt den var mycket hög. Vi vet alt de här invandrarungdomarna råkar ännu värre ul än vad de svenska ungdomarna gör i en sådan situation. De har ännu sämre möjligheler all finna sig lill rätta i samhället, atl söka hjälp i en besvärlig siluaiion.

Men det är inte bara så atl invandrarna är arbetslösa i större utsträckning än de svenska medborgarna, ulan del är också så all vi till följd av delta har fält en mer negaliv inställning lill invandrarna under del senasie året. I varje fall kan man säga atl del har blivit mer fritt fram atl tala om att man inle tycker om invandrare. Både vuxna och barn bland .invandrargrupperna får nu dagligen höra au de egenlligen inte är särskilt välkomna i det här landet.

Del är en allvarlig situation - allvarlig inte bara för invandrarna, som får uppleva förödmjukelserna, hatet och diskrimineringen, utan allvarlig för oss alla. Jag ser det som en myckel viktig uppgift för oss - både politiker, föräldrar och andra-alt gemensamt se lill atl våra barn inte växer upp som rasisier. Det är, skulle jag vilja säga, livsnödvändigt för Sveriges framlid atl vi hindrar en sådan ulveckling. Och det är i det perspektivet som dessa fiygblad och de uttalanden i moiioner som jag citerat tidigare är sä allvarliga.

Vi måsle motarbeta alla tendenser av del här slaget medan del finns lid all göra del.

Herr talman! Vi har väckt en socialdemokratisk partimoiion om invandrarfrågorna. Den har sin grund i det invandrarpolitiska beslut som fattades här i riksdagen 1975 och i del handlingsprogram som togs vid den socialdemokratiska partikongressen i höstas. Vi föreslår nu konkrel en fierårig försöksverksamhet i tvä av våra invandrarrikaste kommuner, nämligen Botkyrka och Olofsiröm. Vi vill alt man i de här kommunerna skall mobilisera alla resurser som finns i samhället, i det enskilda föreningslivet

Nr 116

Torsdagen den 29 mars 1979

Åtgärder för invandrare

Nr 116

Torsdagen den 29 mars 1979

Åtgärder för invandrare

bland svenska organisationer, kvinnoklubbar, politiska föreningar och idrottsklubbar saml bland invandrarnas egna organisationer för atl gemensamt, kunna la sig an problemen. Vi vill försöka förverkliga målet om samverkan mellan minoritetsgrupper och majoritetsgrupper i samhället och göra det möjligl för människorall komma pä lalefol med varandra ivardagen. Vi vill atl man i denna försöksverksamhet skall satsa inie minsl pä invandrarbarnen och invandrarkvinnorna. Vi säger att man måsle kunna tumma pä de regler som gäller i övrigi för statsbidrag, t. ex. Ull hemspråks-träning i förskola och skola, och för timantalet i svenskundervisningen förde vuxna. Vi vill ha en intensiv uppsökande verksamhel bland invandrarkvinnorna.

Med andra ord vill vi all man i de här två kommunerna skall sälla lill alla klutar, utnyttja alla idéer och uppslag för alt komma en bil på vägen mol målen jämlikhet, valfrihet och samverkan.

Fördel vill vi alt de två kommunerna skall få slalliga bidrag. På helårsbasis räknat kostar det 4 milj. kr. och för nästa budgetår 2 milj. kr., eftersom vi räknar med all verksamheten skall komma i gäng frän den I januari nästa år.

Det är ett genomarbetat program vi föreslår. Man skulle naturligtvis önska all del vore möjligl au jobba på del här säiiei i alla kommuner där man har invandrare. Men realistiskt sett vet vi att del tyvärr inte går au dra i gäng en sådan verksamhet överallt. Vi ser också etl behov av all någonslans få en sådan här samordnad verksamhet, pröva oss fram med olika åtgärder, lära oss av det och föra över det till andra ställen. Vi har tyvärr inle kunnai göra det någonstans tidigare.

Jag måste säga alt del var med förvåning och ledsnad jag kunde konstatera del loiala oiniresset frän samiliga borgerliga partier för denna verksamhel. Del är verkligen med vänsier hand man har avvisai våra krav, och man har inte spillt många ord på argumentationen heller.

Man säger för det första att det kostar för mycket. Del kostar 2 milj. kr. under nästa budgetår, och del är med förlov sagt ganska lilet pengar om man tänker på de enorma problem vi slår inför när del gäller invandrarfrågor.

Man har ytteriigare ett skäl från de borgerliga partiernas sida. Man säger att det är tveksamt om man skall kunna prioritera tvä kommuner på detta sätt. Inte i något annat sammanhang förnekar man att det går att bedriva försöksverksamhet i vissa kommuner, men inle i andra. Tala med t. ex. Karin Andersson i jämställdhetskommittén. Där har man försöksverksamhet i vissa kommuner. Sysselsätlningsulredningen har haft försöksverksamhet i vissa kommuner. Aldrig anförde man från borgerligt håll de här argumenten dä. Inte gjorde man del när man föreit tag sedan föreslog försök med varvad utbildning i maximall tio kommuner. Vi ville visserligen ha del i hela landet, men då gick det bra all ha det i några kommuner. Nej, del här argumentet är mycket dåligt, och det visar egenlligen på ointresse för sakfrågorna.

Invandrarfrågorna är kanske några av de nu allra viktigaste frågorna. Därför ser jag med stort beklagande atl man inle har velat la de här konkreta stegen på väg mol au försöka förverk.iga de mål som vi alla i denna kammare

var eniga om atl fatta beslut om 1975, nämligen jämlikhet för invandrare, valfrihet fördem att utveckla sin egert kulturoch sitt eget språk elleraii gå in i del svenska samhället och slutligen målet om samverkan. 1 två kommuner vill vi försöka, med hjälp av en del statliga pengar och med hjälp av kommunernas alla invånare, all närma oss dessa mål. Men del har vi alltså fått nej lill. Herr talman! Jag yrkar bifall lill reservationerna 1 och 2.

Nr 116

Torsdagen den 29 mars 1979

Åtgärder för invandrare

I detta anförande instämde Frida Berglund, Ingrid Ludvigsson, Olle Göransson, Torsten Karlsson och Lilly Bergander (samtliga s).

PÄR GRANSTEDT (c):

Herr talman! Den fråga som vi i dag behandlar, nämligen invandrarpolitiken, är kanske en av de viktigaste frågorna som vi har atl diskutera. Den rör en myckel stor del av Sveriges befolkning. Man räknar med atl ungefär en miljon svenskar är invandrare eller har invandraranknytning, dvs. har någon nära anhörig som är invandrare. Del antalet växer ganska snabbt, och man räknar med all siffran inom något årtionde kan komma atl närma sig 2 miljoner. Della beror inte på att vi förväntar oss en mycket stor invandring i framtiden utan mera på atl de invandrare som kommer hit ofta är i sådan ålder all de mer än svenskarna i gemen kan bidra till en snabbare befolkningsökning.

Delta gör all vi i hela vår samhällsplanering måsle utgå frän alt Sverige är ett land där del lever människor med olika nationell och kulturell bakgrund. Den här frågan har alltså genomgripande betydelse för hela vår samhällsutveckling.

När vi diskuterar invandrarpolitiken är del också viktigt all vi är medvetna om att del i myckel stor utsträckning är vi som har bett invandrarna all komma hit. En stor del av den invandring som vi haft i Sverige under de senasie årtiondena har utgjorts av arbetskraft som har efterfrågats av oss. Vi kan i dag också konstatera alt väldigl många verksamheler i värt samhälle fungerar just därför atl vi har invandrare som ställer upp och gör jobben.

Det finns många fördomar mot invandrare. Man stöter alltför ofta på föreställningar om att invandrare kommer hit för att leva gott pä svenska sociala förmåner, för att leva elt lättjefullt liv i sus och dus. Verkligheten aren helt annan. De undersökningar som har gjorts visar au invandrare i normalfallet arbelar mer och utnyttjar olika typer av samhällelig service och socialt stöd mindre än vad infödda svenskar gör. De fördomar som finns saknar således verklighetsförankring, och sanningen är snarasi den motsatta.

Invandrarna i Sverige utgör en tillgång för värt land frän mänga synpunkter. Del är inte bara sä atl de kommit att utgöra ett värdefulll tillskott till den svenska arbetskraften - någonting som vi kanske inte upplever så starkt under en lågkonjunktur, men som spelar desto större roll i lider med stor efterfrågan på arbetskraft - utan invandringen har också lett lill mänga posiliva och stimulerande kulturella impulser för det svenska samhället. Jag

Nr 116

Torsdagen den 29 mars 1979

Åtgärder för invandrare

tror alt man kan hävda au invandringen har gjorl all det svenska samhället och den svenska kulturen har blivit mera intressant och mängfaselierad.

Men med invandrarnas situation i Sverige sammanhänger också betydande risker. Vi kan konstatera, i synnerhet under en lågkonjunktur, all risken för ulslagning i olika former ofta är större bland invandrare än bland infödda svenskar. Inte minst invandrarungdomar har drabbats hårt av den stora ungdomsarbetslösheten. Det är vidare stor risk för att invandrarna kan komma alt bli en sämre ställd grupp i samhället, en grupp som har smutsigare och tyngre jobb, sämre betalt, sämre bostadsförhållanden, osv. En social skiktning av det slaget är något som skulle innebära ett allvarligt problem och som vi måste försöka undvika. Vi kan också konstatera att det finns risker för motsättningar mellan invandrare och infödda svenskar, motsättningar som i stor utsträckning beror på trångsynthet, fördomar och dålig information. Del är viktigt all vi i vår invandrarpolitik inriktar oss på att la vara på allt det posiliva som invandringen och invandrare betyder för det svenska samhället och alt vi försöker klara de problem som samtidigt finns i bakgrunden.

Viktigt är nalurliglvis att vi på olika sätt stöder invandrarnas egen kulturella idenlilel och också undervisningen i deras eget språk. Ulan tvivel är förutsällningarna för en harmonisk kontakt mellan infödda svenskar och invandrare bäst, om invandrarna känner tryggheten i den egna kulturella och språkliga identiteten. På det sättet skapas nalurliglvis de bästa förutsättningarna för atl invandrarna skall kunna berika det svenska samhället och den svenska kulturen.

Samtidigt måsle vi se del som ett huvudmål att på olika sätt underiälta kontakten mellan invandrare och infödda svenskar och att öka kunskapen bland invandrarna om hur del svenska samhället fungerar och bland svenskarna om invandrarnas siluaiion och deras olika kulturella bakgrund.

Jag vill, herr talman, gärna säga atl del finns myckel positivt i budgetpropositionen. Del har på vikliga områden skett betydande anslagsuppräkningar, och jag tror all del är rättvist att säga alt del finns någol av en invandrarprofil i den här budgetpropositionen, som man bör notera med glädje och lillfredsslällelse. Deiia hindrar nalurliglvis inte all det finns många områdert där man skulle vilja ha ytterligare förbättringar.

Centerpartiet har lill årets riksdag presenterat en ganska omfattande motion om invandrarfrågorna. Del mesta av det som las upp i den motionen behandlas inte här i dag. Vi har totalt Oorton olika yrkanden på ålgärder, men endast två av dessa yrkanden har tilldelats arbetsmarknadsulskoltel, så alt de kan bli föremål för behandling nu.

Ett av yrkandena gäller stödet lill information om invandringen. Mot bakgrund av vadjagsade fören stund sedan om vikten av alt öka kunskapen, inte minst bland de infödda svenskarna, om invandringen och invandrarnas bakgrund för att motverka olika typer av fördomar anser vi all delta är myckel viktigt. Här har vi därför föreslagit en anslagsuppräkning med en halv miljon. Tyvärr har utskotlels majoritet inte velat stödja förslagel, och vi har därför nödgats reservera oss i arbetsmarknadsulskoltel. Jag vill, herr lalman, yrka

bifall lill reservationen 3.

Vi harockså lagt fram elt förslag om att man skall förlänga övergångsbestämmelserna för svenskundervisningen för invandrare som kommit hit före 1973. När vi lade fram förslagel hade vi uppgifter från fackligt håll om all man inte räknade med att hinna med att nå dessa invandrare, innan tiden löpte ut den 1 juli. Under utskottsbehandlingen har vi fått ett motsatt besked. Nu anser man atl man klarar av saken inom den utmätta tiden, och vi har därför inle ansetl det nödvändigt att la upp yrkandet utan har på denna punkt förklarat oss nöjda med vad utskottet har anfört.

Det finns också en centermoiion frårt en enskild riksdagsledamot, nämligert motionen av Gunnel Jonäng, där del föreslås att arbetsgivarna skall slippa lönekostnader för invandrarungdom som deltar i svenskurtdervisrting. Utskottet påpekar atl denna fråga kommer atl las upp i den utredning soni föreslagits pä del här området, och vi anser därför au man på den här punkten tagit hänsyn lill motionsförslaget. Vi hoppas också alt det skall leda lill positiva resultat som underlättar för framför alll invandrarungdomen.

Herr talman! Det finns också några övriga reservationer i det här betänkandet. Den viktiga reservationen är reservationen I. Reservationen 2 är en följdmotion från socialdemokraterna. Man har föreslagit en omfattande försöksverksamhet i tvä kommuner med intensifierade anpassningsätgärder. Del är helt klart alt den lyp av älgärder som här föreslås är någonting man bör eftersträva totalt i hela invandrarverksamheien. Idéerna är alltså positiva och bör tas lill vara. Vad som är lilel anmärkningsvärt är atl av elt totalt anslag som är tillgängligt för sådana här projekt som med den socialdemokraliska beräkningen pä årsbasis skulle ligga i storleksordningen 7-8 miljoner vill man salsa ungefär hälften på två kommuner. Om man nu anser all man kan ställa så Slora resurser till förfogande för sädana här ålgärder som socialdemokraterna föreslagit borde det vara rimligl att man såg till att de verkligen kom alla invandrare till del.

Vi menar atl de uppräkningar pä det här området som görs i propositionen -med det tilläggsyrkande cenlerparliel fört fram - är så pass stora alt del kanske inle är rimligt att begära ytteriigare kraftiga höjningar i är. Vi anser alt de satsningar som kan göras pä ålgärder för invandrare måste fördelas någoriunda rättvist. Del gör att vi inte har kunnat bilräda del socialdemokraliska förslaget. Jag vill därför yrka avslag på reservationerna 1 och 2. Men jag förutsätter att vi kommer att fortsätta att öka resurserna för åtgärder för invandrarna och på det sättet kunna tillfredsställa de önskemål som finns i del socialdemokraliska yrkandel, fast på en bredare och frän invandramas synpunkt rättvisare basis.

Del finns en del andra yrkanden som har framförts i olika motioner och som behandlas i belänkandel. Jag tänker inte ta upp tid medalt gä in pä alla, ulan jag hänvisar till vad som sägs i utskottets belänkande pä det områdei.

Herr lalman! Jag vill som sagt yrka bifall till reservationen 3 vid betänkandet och i övrigi bifall till utskotlels hemställan.

Nr 116

Torsdagen den 29 mars 1979

Åtgärder för invandrare

3 Riksdagens protokoll 1978/79:116-119

Nr 116

Torsdagen den 29 mars 1979

Åtgärder för Invandrare

ANNA-GRETA LEIJON (s) kon genmäle:

Herr lalman! Lät mig säga all det kanske hade varit bra om de positiva omdömen som centerpartiets talesman nu ger om innehållet i vår motion hade funnits med också i utskottsbetänkandet. Men i sak är del intresse för vad vi föreslår som Pär Granstedt redovisar egentligen inte särskilt djupt. De argument han använder står sig enligt mitt förmenande lika dåligt nu som när de framfördes i utskottet.

Rältviselanken - all alla skall få lika myckel - som han nu för fram, lillämpar vi inte i något annat sammanhang. Vi bedriver försöksverksamhet när del gäller ungdomsarbetslöshet och när det gäller jämställdhet mellan män och kvinnor. Varför skulle man inie kunna ha del pä det här fältet? Självfallet skulle vi socialdemokrater också ha önskat atl det vore möjligl au driva en sådan här sammanhållen verksamhel för invandrarfrågorna i samtliga kommuner. Vi tror inte att det är möjligl atl klara av det - dels av kostnadsskäl, dels också av andra skäl. Del behövs nämligen en personell insats som vi tyvärr inte tror atl det är möjligl atl åstadkomma överallt i dagens situation.

De kostnader för nästa budgetär som finns redovisade i värt förslag, alltså totalt 2 milj. kr. förde här tvä kommunerna, är ganska små jämfört med den totalram som vi har när det gäller invandrarfrågorna. Jag är helt övertygad om att om del hade funnits etl seriöst intresse från de borgerliga partierna atl diskutera della projekt hade vi gemensamt kunnai finna kostnadstäckningar för del.

Vi socialdemokrater har i motioner till årets riksdag visat, att det går att inom budgetramen åsiadkomma utgiftssänkningar för alt klara utgiftsökningar inom andra och viktigare områden, men det som fattades i utskottet bland de borgeriiga ledamöterna var helt enkelt intresset för atl diskutera den här aktuella motionen på allvar. Det beklagar jag djupt, eftersom den är det egenlligen enda konkrela försök som gjons i årets moiioner att förverkliga 1975 års riksdagsbeslut.

PÄR GRANSTEDT (c) kort genmäle:

Herr lalman! De förslag till älgärder som framförs i den socialdemokratiska motionen är inle i sig särskilt revolutionerande eller originella. Del är åtgärder även lyp som är eftersträvansvärda i alla kommuner där det finns invandrare. Man behöver enligt vår bedömning inte någon försöksverksamhet för au se om denna sorts älgärder är önskvärda eller lämpliga, utan den enda begränsande faktorn är de ekonomiska resurserna. Om man väljer alt koncentrera en mycket stor del av de resurser som man anser sig kunna satsa på älgärder för invandrarna lill atl avse tvä kommuner, kan man självfallet nå ganska goda resbllat i dessa båda kommuner, men samtidigt urholkar man ju de finansiella möjlighelerna för all göra insatser förde invandrare som finns i andra kommuner.

Det bekymmersamma med del socialdemokraliska förslaget är kanske inte i första rummet de två miljoner som föreslås för nästkommande budgetär, även om det aren i förhällande till anslagets loiala storlek- f n. mindre än 4

miljoner - myckel stor satsning, ulan att man dessutom har iniecknai ytterligare 2 miljoner per är för de budgetår som kommer därefter och därmed begränsat utrymmet för bredare satsningar för invandrare i landet i dess helhet.

Vi anser det angeläget att man successivt ställer ökade resurser lill förfogande för all förbättra villkoren för invandrarna och underiälta deras anpassning till del svenska samhället liksom det svenska samhällets anpassning lill dem. Men om man binder upp stora belopp lill satsningar pä två kommuner minskar de möjlighelerna. Det gäller inte heller bara ekonomiska satsningar utan är också en fråga om personella sådana. Även i del avseendet kan en sådan koncentration av insatserna lill tvä kommuner leda till minskade möjligheler all göra insatser på andra håll.

Det är alltså inte en ovilja att göra insatser för invandrare som ligger bakom vän ställningstagande, utan vi vänder oss emot principen att man bara för all fä synbara och kanske iögonfallande resultat skall koncentrera resurserna lill en så begränsad del av invandrarna och mer eller mindre lämna de övriga i sticket.

Nr 116

Torsdagen den 29 mars 1979

Åtgärder för invandrare

ANNA-GRETA LEIJON (s) kon genmäle:

Herr talman! Till alt börja med. Pär Granstedt, är det inle 2 miljoner som vi föreslår för de nästkommande budgetåren ulan fakliskl t. o. m. 4 miljoner. Men jag förslår, uppriktigt sagt, inte delta resonemang. I en kommun som Pär Granstedt känner ganska väl, Södertälje, har man haft en försöksverksamhet för atl klara situationen för ungdomar som varit arbetslösa och som är i riskzonen till att hamna i missbruk. Del är en försöksverksamhet som har lyckats väldigl bra. Bl. a. har centerpartiet i moiioner hävdat, att den furtgerat myckel väl och att den därför borde utökas till fler ställen. Mert centerpartiet harsäviitjag vet alltid varit motståndare lill en sådan försöksverksamhet när det gäller bl. a. ungdomsverksamheten. Jag kan inie se annat än att det är ett mycket formellt betraktelsesätt som Pär Granstedt anlägger i detta sammanhang.

Situationen för våra invandrare är väldigt besväriig. Dessutom vet vi all ingen av oss i den här salen har någon särskilt bra lösning på hur vi skall kunna nä målet alt fä en verklig samverkan mellan dem som är födda i vårl land och dem som har flyttat hit som barn eller som vuxna.

Jag är helt övertygad om all vi här behöver pröva oss fram på olika vägar. Vad vi bl. a. behöver göra är atl utnyttja alla de tillgångar som vi har i form av ett föreningsväsen med kvinnoklubbar, idrottsföreningar, hyresgäst-kontaklkommiltéer och annat för all i det dagliga livet i bostadsområdena, pä arbetsplatserna, ule i skolorna och barnstugorna fä en kontakt mellan invandrare och svenskar. Det är bl. a. det vi ville göra i de här försökskommunerna.

Vi ville också pä försök göra ändringar i stalsbidragsregler av olika slag. Där har vi inga paientrecepi på hur svenskundervisning, hemspråksträning m. m. skall ordnas. Vi behöver också här pröva olika vägar.

Det resonemang, herr lalman, som man frän de borgerliga partiernas sida

Nr 116

Torsdagen den 29 mars 1979

Åtgärder för invandrare

för här visar tyvärr inte pä någol djupare intresse i sak förde förslag som vi har fört fram.

PÄR GRANSTEDT (c) kort genmäle;

Herr talman! Jag lycker alt Anna-Greta Leijons jämförelse hallar. Söder-täljeprojekiei för unga arbetslösa gällde ett område där man verkligen hade behov av atl pröva ul nya metoder.

När del gäller de ålgärder som socialdemokraterna har föreslagit för Botkyrka och Olofsiröm är del inte pä samma sätt ett behov av atl pröva ut nya metoder, ulan det som är den begränsande faktorn här är de ekonomiska resurserna. Del framgick också av vad Anna-Greta Leijon sade tidigare, näml igen all inie ens socialdemokraterna anser att vi har råd alt göra en sådan här satsning över hela landet. Däremot hoppas vi atl Södertäljeprojekiet skall kunna leda till resultat som vi kan använda över hela landet.

Det är alltså inte i och för sig behovet av att experimentera som är det slora bekymret här, ulan vad vi behöver göra är att successivt bygga upp en verksamhel pä bredden, som når ut lill alla invandrare i alla kommuner. Del är min förhoppning all vi vartefter skall kunna fä fram de resurser som behövs där.

Del är intressant atl konstalera att när vi har föreslagit förstärkta resurser för informationsverksamhet, som verkligen skulle vara aktiviteter som nådde ut över hela landet och som alla invandrare kunde få glädje av, har socialdemokraterna gått emot del. Den t.ypen av aktivitet på bredden anser man sig inte ha råd med. Det är naturligt. 1 och med all man koncentrerar sä stor del av tillgängliga resurser på två kommuner har man sedan inte råd atl göra något annat. Det blir invandrare i dessa andra delar av landet lidande pä. Det ärjust den typen av effekier som vi vänder oss emot.

Eftersom man vall den tekniken alt man föreslåren verksamhet som skall börja efter det au halva budgeiårei har gått och det följaktligen kommer atl kosta hälften så myckel första året som det kommer att kosta sedan, har man alltså bundit upp resurser för framtiden. De resurserna innebär alt man inte har motsvarande budgetutrymme för all göra insatser under kommande budgetår som kan nå ut till alla invandrare. Det är också en beklaglig effekt av det socialdemokratiska förslaget.

Talmannen anmälde au Anna-Greta Leijon anhållit alt lill protokollet få antecknat alt hon inte ägde rätt lill ytterligare replik.

KARL HALLGREN (vpk):

Herr talman! Under hela efterkrigstiden utgjorde invandrarna en väsentlig del av den arbetskraftsreserv som tillgodosåg kapitalets ökade behov av arbetskraft under konjunkturuppgångarna. Invandrarnas arbetsinsatser har varit av stor betydelse för storbolagens konkurrenskraft och expansion. Samtidigt kan man konstatera att invandrarna hela liden diskriminerats både i arbetslivet och i samhället i övrigt.

Arbetsköparnas iniresse för invandrarna har i de flesla fall stannat vid atl

man tillskansat sig så slora profiler som möjligl på deras arbetsinsatser. Invandrarna är också oftast hänvisade lill de tyngsta, smutsigaste och sämst betalda jobben och lill arbeten på obekväm arbetstid - skiftarbete, kontinuerlig drift o. d.

Dessutom är del vanligt all invandrare drabbas först av alla när del blir fråga om permitteringar och avskedanden vid nedskärningar av produktionen, såsom lidigare har nämnts av bl. a. Anna-Greta Leijon. Del sociala ansvarel har storbolagen nära nog helt avsagt sig. Invandrarnas likaberättigande i socialt och kulturellt hänseende har i hög grad åsidosatts. I stället har del växt fram ett invandrarhai som bär spår av rasism och som också har omnämnts här lidigare från talarstolen. Detta underblåses av organisaiioner långt ute pä högerkanten, vilka står den svenska högern myckel nära.

Pär Gransledis beskrivning av invandrarnas situation kan man lill slora delar instämma i. Den stämmer överens med vår uppfatining, alt del ärjust de som drabbas hårdast och som får del tyngsta och del sämst betalda arbetet. Men del aren lindansarroll som PärGransiedl här vill spela genom alt försöka vara lilel radikal. Han lalar om hur dåligt invandrarna hardel, men han har i de allra fiesta fall varit med om all rösta emot förbättringar för invandrarna, bl. a. sådana som vänsterpartiet kommunisterna har föreslagit och som också socialdemokraterna har fört fram. Det gäller exempelvis rösträtt lill riksdagen för invandrare, något som centerpartiet helt gått emot, liksom de övriga borgerliga partierna.

När riksdagen 1972 antog lagen om rätt till ledighet och lön vid deltagande i svenskundervisning för invandrare var det för atl förbättra invandrarnas ställning i arbetslivet och i samhället i övrigi. Lagen skulle således bli ett av medlen för atl flytta fram invandrarnas positioner.

Tillämpningen av lagen har dock visat något helt annat. Många arbetsköpare struntar helt i lagens tvingande bestämmelser. De informerar inte invandrarna om deras lagliga rättigheter. Del förekommer t. o. m. all invandrarelvingasundertecknaen personlig överenskommelse, innebärande alt de självmant avstår frän svenskundervisningen, för all över huvud taget erhålla anställning. Ett sådani förfaringssätt är lagslridigl - dessutom har tyvärr dessa flagranta lagbrott på intet sätt beivrats, och ingen arbetsköpare har ärtnu i dag stämts i ett sådant här fall.

LO har på basis av sin uppsökande verksamhet sammanställt en rapport om svenskundervisrtingen för invandrare. Därav framgår att endasl ett fåtal företag har bedrivit svenskundervisningen pä etl sätt som man kan anse acceptabelt enligl lagen. Pä mänga arbetsplatser där det förekommit någon form av undervisning har denna ofta varit ytterst bristfällig - och det gäller inte bara omfattningen, ulan också i hög grad undervisningens kvalitet.

I motion nr 485 har vpk tagit upp dessa problem och liksom lidigare krävt väsentliga ändringar i lagen om svenskundervisning. Jag skall nu kort redogöra för huvuddragen i motionskraven.

Först och främst anser vpk au lagen inte skall vara disposiiiv-dvs. att vissa delar kan förhandlas bort eller försämras genom ingångna avtal. Det gäller i hög grad förläggningen av undervisningen. Det är en allvariig brist i lagen atl

Nr 116

Torsdagen den 29 mars 1979

Åtgärder för Invandrare

Nr 116

Torsdagen den 29 mars 1979

Åtgärder för invandrare

bestämmelserna om förläggningen av svenskundervisningen inte gjorts tvingande. Det är enligt vår uppfattning ytterst angeläget atl ändra bestämmelserna så att det klart stadgas all svenskundervisningen skall ske pä ordinarie arbetstid med full lön. Del kan inle vara särskilt meningsfullt all invandrare börjar sin undervisning i svenska exempelvis kl. 04.50 och sedan går lill sitt ordinarie arbete kl. 07.00, vilket förekommer pä vissa arbetsplatser i dag. Varken lärare eller elever kan då fungera pä ett lillfredsställartde sätt -helt naturiigt blir undervisningen lidande och mister avsevärt i kvalitet.

Detsamma gäller undervisning som i mänga fall bedrivs efter arbetstidens slut. Om man har arbetat en hel dag i ett tungt och smutsigt arbete eller stått vid löpande bandet i älta timmar kan det inte vara vettigt all därefter sätta sig pä skolbänken och försöka lära sig svenska. Värt parti har också krävt atl undervisningen skall vara kontinueriig och inle - som nu i mänga fall -uppsplittrad och oregelbunden.

Vpk har även i år krävt all informationen om invandrarnas lagliga rättigheter skall lämnas första ansiällningsdagen och all undervisningen skall vara påbörjad inom 30 dagar. Den nuvarande bestämmelsen atl undervisningen skall ha påbörjats inom 60 dagar ger arbetsköparna möjlighet att visslidsanslälla invandrare i två månader och därefter byta ut de anställda -och anställa andra invandrare. På så sätt kan mänga företag med behov av arbetskraft för monotona tempoarbelen hela liden tillämpa visstidsansiällning av invandrare ulan att del föreligger någon laglig skyldighet till svenskundervisning. Därigenom diskriminerar man stora grupper av invandrare. Ett tillstyrkande av vpk;s krav på lagändring skulle förhindra eU sådani förfarande.

Vpk har också vänt sig mot den knappa ulbildnirtgstid som lagen föreskriver. I dag gäller alt invandrare har räll lill undervisning i svenska språket under 240 timmar, som i vissa fall kan minskas till 160 limmar - om vissa förkunskaper finns i svenska. Enligt gjorda utredningar har det visat sig att en effektiv undervisning i svenska språket under 240 timmar ger elt ordförråd pä mellan 1 200 och 1 300 ord, dvs. ett ordförråd som motsvarar ett treårigt barns. Enbart för alt kunna läsa en dagstidning med någorlunda behållning fordras ett ordförråd pä mellan 6 000 och 7 000 ord. Della lalar starkt för en utökning av antalet undervisningslimmar. Vpk föreslår därför atl undervisningstimmarna utökas till 340- mot 240 som nu gäller. Vi anser också atl någon minskning av timantalet inte skall kunna göras. Vi kräver således att bestämmelsen om möjlighel all minska antalet limmar utgår ur lagtexten.

Det är från mänga synpunkier av yttersta vikt all invandrarna sä snabbt som möjligt ges möjlighet all lära sig svenska språket. Jag skall beröra del område jag kommer i kontakt med, nämligen del fackliga. Ur facklig synpunkt är det av stor vikt att invandrarna får utbildning i svenska språket av acceptabel omfattning och kvalitet så all de så snabbt som möjligt kan delta i del fackliga arbetet. Bristen på språkkunskaper reser ofta hinder för invandrarna all engagera sig fackligt.

Förhällandet ärju del atl både avtal och annan information i de allra flesta

fall är skrivna på svenska - och dä ofta på en myckel krårtglig och svår svenska. Detsamma gäller skyddsanvisningar, som utges dls centralt av arbeiarskyddssiyrelsen, dels lokall av företagens skyddskommittéer. Invandrarna är mestadels helt ställda ulanför i dessa frågor pä grund av språksvårigheter. Dessa problem har LO, i skrivelse lill regeringen, påtalat. Del är av yttersta vikt atl en ändring kommer lill stånd. Vpk har f ö. i en motion som gäller skyddsfrågorna krävt all skyddsanvisningarna - både de som utges lokall och de som utges centralt - skall översällas till de vanligaste invandrarspräken för all mart snabbare skall få invandrarna aktiva i del myckel viktiga skyddsarbetet ute på arbetsplatserna.

Vpk har också pä nytt tagit upp kravel på en väsentlig skärpning av päföljdsbestämmelserna för brott mol lagen. Vi har i vår motion yrkat atl en slrafföesiämmelse skall införas i lagen i form av obligatoriska böter för de arbetsköpare som inte inom lagsladgad lid berett anställd ledighet för svenskundervisning. Vid första lagbrottet skall böter om 500 kr., räknat pä var och en som varit berättigad lill undervisning men inte fåll sådan, utdömas. Om de anställda efter ytterligare 30 dagar ännu inte beretts undervisning höjs bötesbeloppet lill 1 000 kr. Ett sådant system, med ett undan för undan stegrat bötesbelopp så länge arbetsköparna inle fullgjort sina skyldigheter gentemot de anställda, innebär också att förpliktelserna enligl lagen inte upphävs efler viss lid, som lagen nu föreskriver, utan kvarstår så länge den lagliga skyldigheten inle uppfyllts.

Vpk har också föreslagit en omläggning av finansieringen av svenskundervisningen. För all man i göriigaste mån skall kunna undanröja den diskriminering av invandrare och invandrarungdom på den svenska arbetsmarknaden som ofta förekommer av ekonomiska skäl, bör kostnaderna för svenskundervisningen bäras kollektivt av arbetsköparna. Det kan ske genom alt man inrättar en kollekliv avgift. Del är ett krav som vpk framfört tidigare, och det skulle hindra företag att av ekonomiska skäl vägra anställa invandrare. Med ett sådant förfaringssätt skulle man komma ifrån oviljan och molslrävigheten frän vissa arbetsköpare att anställa invandrare som inle fått någon svenskundervisning tidigare. Många arbetsköpare skulle säkeriigen avstå från att tubba invandrare all underteckna lagstridiga handlingar, vari invandrarna frivilligt avstår frän undervisningen bara för alt få ett arbete. Det skulle också skapa möjligheter för invandrarangdom som ännu inle kommit ul i arbetslivet atl på betald timtid få undervisning i svenska och få möjlighet att förbereda sig för alt komma ut i arbetslivet.

Vpk föreslår i motionen 485 på nytt införandet av ett sådant kollektivt avgiftssystem för att läcka kostnaderna för svenskundervisningen. Vi anser också atl svenskundervisningen för invandrare inte i fortsättningen kan bedrivas på det sätt som nu sker och samtidigt vara effektiv och meningsfull. Del fordras en effektivare övervakning av lagens efterievnad. Del kan ske -som vpk också föreslår - genom alt exempelvis arbetsmarknadsstyrelsen får behövliga resurser lill sitt förfogande för att effektivt övervaka lagens efterievnad.

När arbetsmarknadsutskottet har behandlat dessa grundligt motiverade

Nr 116

Torsdagen den 29 mars 1979

Åtgärder för invandrare

Nr 116

Torsdagen den 29 mars 1979

Åtgärder för invandrare

ändringskrav,sä avfärdas vår motion med en skrivning i ulskoltsbetänkandet på drygl tre rader. Utskottet finner ingen anledrtirtg atl gå närmare in pä vpk:s förslag, därför atl regeringen har tillsall en kommitté som skall utreda invandrarnas problem belräffande svenskundervisning och olika regelsystem för undervisningen. Kommittén skall mot den bakgrunden överväga den framtida inriktningen av insatserna.

Man frågar sig då; När kan denna kommitté länkas komma med förslag om åtgärder? Vem ingår i denna kommitté? Och hur pass omfattande är kommitténs arbete?

För atl få något grepp om dessa frågor måsle man studera de direkiiv som kommittén fåU aU arbeta efter. Jag har läst igenom dessa direktiv och först och främst funnit all invandrarna själva verkligen inte är överrepresenterade. I själva kommittén ingår ingen invandrare, vilket måste betraktas som både anmärkningsvärt och i högsia grad otillfredsställande. Förutom representanter för arbelsmarknadens parter, dvs. LO och SAF, beslår kommittén av en ordförande plus fem pariamentariker. Det hade varit naturiigt all varje parti som genom val blivit representerat i riksdagen också hade blivit representerat i kommittén. Men så är det inle. Vpk, som f ö. är det parti som hårdast har drivit invandrarfrågorna här i riksdagen och även ulanför riksdagen, är inte representerat. Man måste fråga sig; Varför bar just vpk ställts utanför? Ärdet för besvärligt alt ha med kommunister i utredningar? Ställer de för långtgående krav?

Men det allvarligaste är inle att inte vpk är representerat. Del allvariigasle äratt bara en invandrarorganisalion är kopplad till kommitténs arbete och då som sakkunnig. Det finnsju mänga invandrargrupper som har organiserat sig i riksförbund och riksföreningar. Nog hade det, enligl vårt sätt atl se, varit naturiigt all varje invandrargrupp som har en riksorganisation också hade varit representerad i kommittén. Del måste väl vara invandrarna själva som bäst känner till de frågor som kommittén skulle utreda.

Med hänsyn lill de arbetsuppgifter som kommittén fåu enligt direktiven kan man inte förvänta några konkreta förslag i brådrasket - även om direktiven avslutas med att kommittén skall arbeta skyndsamt. Jag skall bara återge några av arbetsuppgifterna:

"Kommittén bör kartlägga alla former av nu förekommande undervisning för vuxna invandrare som syftar till atl ge dem grandläggande kunskaper i

svenska och i svensk samhällskunskap. Kartläggningen bör syfta till alt

ge en översikt av omfaltrtingen av undervisning i svenska för invandrare inom de olika utbildningsformerna bl. a. med hänsyn lill antalet deltagare.

--- Kartläggningen bör även ge underlag för en bedömning av kunskaps-

och fårdighelsresullat som uppnåtts inom de olika utbildnirtgsformerna."

Vidare föreskrivs; "Kommittén bör överväga frågan om den allmänna inriktningen av en grurtdläggande introduktionsundervisning i svenska

språket och i svenskt samhälls- och arbetsliv för vuxna invandrare och

möjlighelerna att genomföra och finansiera den."

Kommittén skall också ta ställning till huvudmannaskapet för svenskurt-dervisningen. Den skall dessutom utreda sambandet mellan eller samord-

ningsproblemen när del gäller tillämpningen av svenskundervisningslagen och arbetsmarknadskungörelsens bestämmelser om dellagande i svenskundervisning samt förhällandet till sludieledighetslagen.

Det här är bara ett axplock ur kommittédirektiven - men bara del jag nu nämnt innebär elt ganska omfattande utredningsarbete som kommer att ta avsevärd lid i anspråk.

Vpk kritiserar inte utredningens inriktning i sig - den är säkerligen nödvändig. Men medan detta omfattande utredningsarbete pågår kommer tusentals invandrare all gä miste om sin lagliga rätt till svenskundervisning, eftersom tidsfristen i lagbestämmelserna friar arbetsköparna från ansvar efter viss lid.

Med ett bifall lill vpk-motionen skulle man däremot rida spärr mot della i och med alt ingen dä blir befriad frän skyldigheten alt ge invandrarna svenskundervisning i den omfattning som lagen föreskriver.

Herr lalman! Jag yrkar härmed bifall lill motion nr 485 i sin helhet.

De övriga talarna har nämnt också andra molionskrav i invandrarfrågor, och del är väl helt legitimt. Jag vill understryka att värt parti tre år i följd har motionerat om att invandrarna skall ha rösträtt lill riksdagen precis som alla andra som arbelar i Sverige.

Vi har vidare fört fram krav på hemspräksundervisning oc*" krav pä en hel del ålgärder för invandrarkvinnorna, som också i viss mån berörs här.

Vi har också tagit upp arbelsmarknadspolitiska frågor, t. ex. att skyddsbestämmelser och annat informationsmaterial måsle översällas lill de vanligaste invandrarspräken för att invandrarna skall kunna delta och bli aktiva i det fackliga arbeiei men också för all de skall få möjligheler all precis som svenska arbetare verka ute på arbetsplatserna.

Ytterligare en av våra moiioner behandlas i betänkandet. Det är motionen 486, vari vi yrkar att invandrarverkets äskande om höjt anslag lill ålgärder för invandrare skall tillgodoses. 1 propositionen nr 100 föreslås en höjning med 900 000 kr. av bidraget till invandrar- och minoritetsorganisationer. Invandrarverket har ansett alt bidragen bör höjas generellt med 50 %. Vpk delar invandrarverkets uppfattning i del fallet, och jag yrkar således bifall lill motion nr 486.

Del är naturiigtvis inga originella och revolutionerande moiioner som vi har väckt, ett kvalitetskrav som lydligen skall gälla ålminslone om man är centerpartist. Vi har helt enkelt yrkat på de ändringar som vi anser nödvändiga för atl tillgodose invandrarnas behov av alt snabbt kunna lära sig svenska språket.

Nr 116

Torsdagen den 29 mars 1979

Åtgärder för invandrare

FILIP FRIDOLFSSON (m):

Herr talman! Arbetsmarknadsutskottet behandlar varje vår anslag som rör olika frågor om invandring, I samband därmed debatterar vi spörsmålen här i kammaren, och det är glädjande atl kunna säga att meningsmolsättningarna mellan de poliliska partierna på della område är små. Del säger jag trots Anna-Greta Leijons grova påhopp på moderata samlingspartiet - hon fick visst medhåll från kommunisten Hallgren också. Jag skall återkomma något

Nr 116

Torsdagen den 29 mars 1979

Åtgärder för invandrare

till det senare.

Det råder en del små skiljakiigheler som återspeglas i tre eller egenlligen två reservationer. I den kanske viktigaste frågan i propositionen föreligger inga redovisade särmeningar, varken i moiioner eller i reservationer. Del gäller principerna för nyktingpolitiken och flyktingars omhändertagande här i landet.

Eftersom enhälligheten är total, skall jag inle uppta kammarens tid pä den punkten. Jag vill bara understryka del betydelsefulla att vi här i landet upprätthåller en generös flyktingpolitik och hjälper människor som av olika skäl är utsatta för förföljelse. Jag hoppas alt Anna-Greta Leijon har lyssnat lill vad jag nu sagt.

En punkt som det brukar finnas litet olika meningar om är anslaget till ålgärder för invandrare. Så är fallet också i år. Till olika älgärder föresläs i proposilionen 12 050 000 kr. Del är en höjning med 20 96, vilket om man tänker pä budgetläget inle är etl obetydligt belopp.

Socialdemokraterna, vpk och centern föreslär samtliga ökningar på olika anslagsposter. Utskottet har inte biträtt någol av dessa yrkanden. En av posterna är anslaget lill verksamhetsbidrag lill invandrar- och minoritetsorganisationer. I proposilionen föresläs en ganska betydande höjning - frän 2 425 000 till 3 325 000 kr. Pä den punklen har vpk begärt ytteriigare I 675 000. Då har man helt enkelt övertagit invandrarverkets förslag från verkets petitaframställning.

Jag kan väl säga alt det är atl göra del litet lätt för sig. Jag har all respekt för myndigheternas ambitioner, men i nuvarande ekonomiska läge måste det nog göras en hårdare budgetgranskning än vpk föreslår.

Centern har föreslagit alt anslagsposten Informationsverksamhet skall räknas upp med 500 000 kr. utöver den ökning på samma belopp som föreslås i propositionen. Man kan nalurliglvis, som Pär Granstedt, plädera för etl sådani förslag. Behovet av information är säkerligen stort. Men vi måste, liksom i sä många andra sammanhang, hushålla med de knappa resurserna.

Delsamma gäller i fråga om de socialdemokratiska reservationerna. Man pläderar för en anslagshöjning med 2,1 milj. kr. för försök med intensiva anpassningsätgärder i tvä kommuner. Här kan jag hänvisa till Pär Granstedis inlägg och hans motiveringar.

Jag vill också säga all jag ogillar termen anpassning. Enligt min mening skall del inte vara fråga om alt lill varje pris anpassa invandrare till vårl samhälle. De bör inom ramen för värt samhällssystem ha möjlighel alt utveckla sin särart. Ett ömsesidigt utbyte mellan olika kulturer är någol som kan berika oss alla. Lät oss därför tala om valfrihet, jämlikhet och samverkan och inte om anpassning.

Jag kan hålla med motionären så till vida att jag säger att det är önskvärt atl vi får bätire kunskap om verkningarna av olika insatser som vi gör för invandrarna. Det bör dock vara möjligt atl få sädana kunskaper genom försök inom ramen för det projektbidrag som utskottet föreslär.

Till sist ett par ord om de olika motioner som rör undervisning i

svenska.

Kunskaper i svenska språket är avgörande för om en invandrare skall finna sig lill rätta här. Språkfrågan måste därför ägnas ökad uppmärksamhei.

Som utskottet redovisat har regeringen tillsatt en utredning på della område. I utredningens uppdrag ingår frågor av del slag motionärerna lar upp. Utskottet har därför inte funnit anledning vidta någon åtgärd på grund av dessa motioner.

Jag vill här yrka på bifall lill utskottets hemställan på samtliga punkier.

Så några ord, herr lalman, med anledning av Anna-Greta Leijons inlägg. Hon är upprörd över ett flygblad som Moderata ungdomsförbundet har spritt någonstans här i landet. Hon menar alt detta flygblad andas invandrarfientlighei.

Får jag först säga atl om del verkligen ärså, tar jag avstånd från det. Jag vill dock slå fast all del helt avgörande är vad som sker här i riksdagen, hur vi agerar i utskotten och hur vi rösiar.

Får jag också påminna Anna-Greta Leijon om vad ett flygblad har för uppgift. Med några korta meningar vill man göra propaganda i en viss fråga. Av vad jag kunde se av det fiygblad som Anna-Greta Leijon visade för mig har MUF;arna slagit fasi etl par kända fakta, nämligen atl de invandrare som vill engagera sig rikspolitiskt måsle vara svenska medborgare. Ulan att vara svensk medborgare kan man inle rösta eller kandidera lill riksdagen.

Är man rasisl när man hävdar denna princip, Anna-Greta Leijon? Socialdemokraterna harju under många är haft samma uppfattning som vi i denna fråga. Ni salt vid makten i årtionden och hävdade denna princip om krav på svenskt medborgarskap för all få engagera sig rikspolitiskt.

Vi har inte motarbetat invandrarnas möjligheter att delta i kommunalval eller engagera sig kommunalpolitiskt. Vi är ingel invandrarfieniligt parti. Här söker naturligtvis Anna-Greta Leijon skära pipor i den politiska vassen genom att blåsa upp elt politiskt flygblad lill någol annat än vad det egentligen är, nämligen ett flygblad. Vi moderater har här i riksdagen och pä andra håll i samhället arbetat för invandrarnas väl. Jag lycker del var ett onödigt och grovt påhopp på moderata samlingspartiet alt försöka framställa oss som etl parti som stod vid sidan av de andra partierna i denna viktiga fråga. Anna-Greta Leijon kommer inte alt ha någon framgårtg med sitt försök att framställa oss som ett invandrarfieniligt parti - del kan Anna-Greta Leijon vara helt övertygad om.

Nr 116

Torsdagen den 29 mars 1979

Åtgärder för invandrare

ANNA-GRETA LEIJON (s) kon genmäle:

Herr talman! Jag inledde rt:iit anförande med att erinra om den poliliska enighet som i riksdagen har rätt om de invandrarpolitiska frågorna, en enighet som jag själv har fäst väldigl stor vikt vid och som jag vet alt mänga invandrare har sett som ett stöd. Ganska mänga invandrare var oroliga för vad som skulle ske när vi fick regimskiftet 1976. Jag var en av dem som då kunde konstatera, atl de beslut som vi hade fattat i riksdagen om rikllinjerna för invandrarpoliliken hade vi varit eniga om. Det talade jag om för många invandrare.

Nr 116

Torsdagen den 29 mars 1979

Åtgärder för invandrare

Vad jag sade här tidigare, Filip Fridolfsson, var inte avsell som ett grovt påhopp på moderata samlingspartiet eller som en beskyllning mot er för att vara invandrarfientliga. Vad jag gjorde var all visa fram exempel på alt medlemmar i moderata samlingspartiets ungdomsförbund försöker värva röster på det invandrarhai och den invandrarfientlighei som vi alla i denna kammare vet tyvärr existerar i del svenska samhället. Jag ser del som en demokratisk uppgift för oss alla all motverka sådana tendenser.

Ja hade hoppats pä ett annat svar frän Filip Fridolfsson än det jag fick här. Delta är ingen fråga som man skall fiska röster på-den är alldeles för all varlig. Och del handlar inte bara om invandrarbarnen som blir mobbade pä skolgården. Det handlar, somjag försökte säga, om alla barn i Sverige. Vi vet var man kan hamna om man låter fördomar av della slag blomma fritt.

Del viktigaste kanske inte är vad som händer i detta hus, Filip Fridolfsson, men vi kan bidra till all motverka sådana tendenser. Det var tyvärr inga fakta som moderaterna i Bunkeflo-Tygelsjö spred i sitt flygblad.

KARL HALLGREN (vpk) kort genmäle:

Filip Fridolfsson säger all det avgörande är hur vi röstar här i riksdagen och inie vad som händer ute i samhället i övrigi. Vi har emellertid sett hur det har uppammats ett uilänningshat under den arbeislöshetskris som vi har haft. Del har skett i organiserade former, och man kan spåra en klart rasistisk tendens. Jag kan ge herr Fridolfsson exempel på det.

För ca elt och ett halvt är sedan, när arbetslösheten var härd, gick man ut och demonstrerade på galorna i Göteborg med plakat med texten: Utlänningarna tar våra jobb - Sverige ät svenskarna. Vem stod för den demonstrationen? De gick med plakat öppet på galan. Och de samlades på Avenyn I, där Svenska arbetsgivareföreningen är föriagd men där också moderata samlingspartiets lokaler finns. Där hade de utgångspunkten. Organisationen kallar sig Demokratisk allians, och den känner säkeriigen herr Fridolfsson till. Den harett visst samröre med Moderata samlingspartiets ungdomsförbund. Bl. a. finns del dubbla medlemskap-del har vi kontrollerat-sä man skall inte Slå här och säga atl man är fritagen från ansvar. Del är bra att herr Fridolfsson här deklarerar att om någonting sådani förekommer, sä lar han fullständigt avstånd frän det - del är hedervärt.

Men vi kan inte blunda för vad som händer ute i samhället. Och alla sädana tendenser måsle motarbetas ined alla till buds stående medel och all den kraft som kan mobiliseras. Del hjälper föga all rösta pä ett visst sätt här i riksdagen, om man blundar för all främlingshat och rasism breder ut sig i våra bygder och städer. Dä kan vi lätt hamna mycket snett.

FILIP FRIDOLFSSON (m) kort genmäle:

Hert lalman! Anna-Greta Leijon var inte nöjd med mitt svar. Jag log självfallet avstånd från formuleringar i del aktuella flygbladet som kan ge sken av invandrarhai. Men jag blir irriterad när man, som Anna-Greta Leijon och även Kari Hallgren gör, försöker koppla samman moderata samlingspartiet med utlänningshat och rasism. Anna-Greta Leijon sade all moderaterna

är ule för atl fiska röster. Del är att försöka framställa moderaterna som ett parti som inte är överens med de andra när det gäller en välvillig inställning till invandrarna.

F. ö. ärdet rätt beklämmande all nödgas notera att en sä rutinerad politiker som Anna-Greta Leijon inte vet att del dä och dä sker övertramp i politiken - i alla partier, bland moderater och socialdemokrater och även bland dem som liggerdäremellan. Jag vill påminna Anna-Greta Leijon om atl det var en viss partiledare som för någon tid sedan sade att man skulle vara aktsam med orden, och sä kallade han ert känd svensk för fascist.

Det händer i alla våra grupperingar att man gör sig skyldig till övertramp som man sedan ber om ursäkt för. Och är det så atl man från moderata samlingspartiets håll har gjort vissa uttalanden som kan tolkas pä detta sätt, då är jag också villig atl be om ursäkt för del. Men jag ber icke om ursäkt för moderata samlingspartiets agerande i riksdagen i invandrarfrågorna. Jag har ingen anledning atl be om ursäkt på den punkten. Moderata samlingspartiet är lika trovärdigt som alla andra demokratiska partier - och jag kan även la med vpk - när del gäller en positiv inställning till invandrarna.

Nr 116

Torsdagen den 29 mars 1979

Åtgärder för invandrare

ANNA-GRETA LEIJON (s) kort genmäle:

Herr talman! Jag har vid tvä lillfällen talat om all jag lycker all del är glädjande au moderata samlingspartiet i riksdagen har ställt upp för de slora linjerna som gäller i invandringspolitiken. Del finns visserligen några enstaka punkiersom vi har varit ganska oeniga om, men trots del håller jag med Filip Fridolfsson om atl det inte firtns någon anledning för honom atl be om ursäkt för det sätt på vilket moderaterna har röstat i riksdagen när det gäller invandrarfrågorna. Men del jag var beklämd över var att han log sä lätt på della flygblad som han gjorde, och jag hoppas att den här diskussionen skall medverka till att övertramp av della slag inie upprepas, för jag tror inte att vi har råd med dem.

FILIP FRIDOLFSSON (m) kort genmäle:

Herr lalman! Jag är tacksam för atl Anna-Greta Leijon gav mig godkänt på vissa punkier. Hon var bara missbelåten med en sak; hon var beklämd över flygbladet där vissa formuleringar kunde ge sken av invandrarfientlighei. Jag har bett om ursäkt om delta skulle ha hänt, och jag har gått myckel längre än jag tror Anna-Greta Leijon skulle göra när det gäller att be om ursäkt för saker som hon inte har gjorl.

ALF LOVENBORG (apk):

Herrialman! Detta är en pä mänga sätt viktig och intressant debatt. Vi häri en av de moiioner som föreligger till avgörande, nr 2148, tagit upp några sidor av de problem som finns på invandraromrädei i dag. Det kan knappast finnas någon här som påslår alt de invandrarpolitiska målen om "jämlikhet, valfrihet och samverkan" redan skulle vara uppnådda.

Vi anser att man knappast har börjat all förverkliga dessa mål. Allt lyder pä atl orsaken till atl man inle hargjort några verkliga insatsersom skulle leda lill

Nr 116

Torsdagen den 29 mars 1979

Åtgärder för invandrare

dessa målsättningars förverkligande är all man, trots den påstådda enigheten i riksdagen för fyra år sedan, inte är överens om hur vi kan förverkliga jämlikheten, valfriheten och samverkan. Det har kommit fram många gånger under dessa fyra äratt alla partier i princip äröverens om atl nå målen, men atl man ändå motsätter sig reformer som skulle leda lill ökad jämlikhet, och det görs frän olika häll. När det t. ex. gäller politisk jämlikhet har moderaterna, folkpartiet och centern molsalt sig rösträtt och valbarhet lill riksdagen för invandrare.

Eftersom statsrådet Winther, som ju har ansvaret för invandrarfrågor och liknande, finns här i kammaren, vill jag med anknytning till den lidigare debatten ställa frågan; Vad gör man från regeringens och departementets sida för atl effektivt bekämpa de känslor som kommer till ultryck och som vittnar om växande stämningar av fascism och nazism i detta land? Del är ingen tillfällighet när del blir rasupplopp i Södertälje, när invandrare i Göteborg misshandlas eller när invandrare pä andra håll börjar planera för egna skyddsåtgärder. Dä är det allvariigt. Det vittnar om atl nägonling osunt håller på.alt växa fram.

När man exempelvis på byggplank här i Slockholm finner banderoller där del slår med stora bokstäver: "Åk hem svartskallar!" eller när man på gatan strax Ulanför riksdagshotellet finner orden målade med rött; "Ut med invandrarna!" sä är det allvariigt och illavarslande för Eva Winther. Jag finner det synnerligen angeläget att statsmakterna gör alll för att motverka sådana stämningar medan tid är. Jag utesluter inle alls ulan tror tvärtom atl det finns vissa krafter här i landet som befrämjar sådana stämningar och t. o. m. tycker de är bra. Det är naturligtvis bra för de kapiialägande om man kan avleda arbetarnas uppmärksamhei, aktivitet och kampvilja att riktas mot invandrargrupperna i stället för mot arbetsköparna. Man kan få arbetslösa au tro att arbetslösheten beror pä invandrarna i stället för på atl vi har en dålig sysselsättningspolitik, och man kan inbilla folk all bostadsbristen beror pä invandrarna i stället för på en dålig bostadspolitik osv.

Jag vill emellertid upprepa min fråga, eftersom den känns angelägen i sammanhanget: Vad gör man för au på allt sätt motverka och bekämpa sådana här yttringar som vi här talar om?

I mänga hänseenden har invandrarnas situation försämrats under senare år - det räcker med atl se pä arbetslöshetsstatistiken, där invandrarna är överrepresenterade, eller pä invandrarbarnens skolresuliat. Mänga av de reformer som har genomförts har slagit fel, och del beror ofta pä au man inte har haft klart för sig vad som egenlligen skulle behöva göras för atl de invandrarpolitiska riktlinjerna skall förverkligas. Ett exempel på en sådan reform är hemspräksreformen, som inte alls leder till ivåspråkighel ulan snarasi till halvspråkighet.

Vi har i moiionen angivit flera skäl fören utvärdering av minoritets- och invandrarpolitiken. Det har gått fyra år sedan riktlinjerna fastlades, och del torde nu vara dags atl se vart vi har kommit. Alt det finns utredningar pä delområden är naturligtvis posilivi, men risken med dessa är att vi inte kommer fram till de rikliga lösnir.garna, eftersom en helhetsanalys av

situationen saknas. En annan brist i dessa utredningar är, som det har sagts här, alt invandrarna själva inle är representerade i dem - del aren siändig brisi i siatsmakiernas verksamhel att man inte litar på dem som bäst känner till invandrarnas förhållanden, nämligen invandrarna själva och deras organisationer.

Med hänvisning lill vad som sagts i vår motion 2148 yrkar jag bifall lill motionens hemslällan under p. 1, som i sin helhet lyder:

"alt riksdagen hos regeringen hemställer om att det tillsätts en kommitté som har alt utvärdera hela minoritets- och invandrarpoliliken och att ge förslag lill fortsatta reformer för att skapa jämlikhet för invandrarna och garantera deras demokratiska rättigheter samt att i denna kommitté ingår representanter för invandrarnas riksorganisationer".

Vi anser att arbeismarknadsutskoiiets svar på vårl yrkande om registrering av alla människors modersmål är ansvarslöst. Samtidigt är del avslöjande, eftersom del klan visar oviljan att vidta ålgärder som verkligen skulle stärka invandrarnas siluaiion och leda till ökade möjligheter för invandrarna och för nationella minoriteter all nå jämställdhet i samhället.

Jag har i min hand ett brev till den förra regeringen. Det är undertecknat i maj 1978 av de fyra största invandrarorganisationerna, och där står bl. a. följande:

"Riksförbundet Finska Föreningar i Sverige, Jugoslaviska Riksförbundet, Italienska Riksförbundet och Grekiska Riksförbundet anser, alt del är beklagligt och rentav ofattbart alt dessa uppgifter som är av primär betydelse för samhällets invandrarpolitiska planering inie heller uppsamlats vid Folk-och bostadsräkningen år 1975. Riksförbundet Finska Förenirtgar i Sverige, Jugoslaviska Riksförbundet, Italienska Riksförbundet och Grekiska Riksförbundet kan inte anse att motivering för au inte samla upp de nämnda uppgifterna är sakliga eller relevanta."

De här organisationerna vill alltså ha del vi kräver i vår motion. Deras brev visar i klartext vad invandrarna själva anser vara en nödvändig åtgärd. De är inte rädda för atl åtgärden skulle innebära inträng i den personliga integriteten, om det nu är detta utskottet tänkt pä. Systemet har införts i andra länder som har minoriteter, t. ex. Finland och Jugoslavien, och det är den enda väg man kan gå för att fä vela var del finns olika språkgrupper. Vi har i Sverige haft minoriteter som samer och Tornedalsfinnar, och vem vet i dag hur mänga Tornedalsfinnar del finns eller vilka de är? Det vet ingen.

All tala om iniegriteisskäl tycker vi är att ta till svepskäl för alt inle behöva vidta en älgärd som skulle tvinga myndigheterna till insatser på bl. a. skolans, kulturens, informationens och språkundervisningens områden. Att tala om all det skulle bli dyn och svårt att administrera lycker vi också är en ohållbar motivering. Det är inte ett dugg dyrare au i samband med folk- och bostadsräkningen fråga alla vilket modersmål de har än att fråga om födelseort eller vad som helst. Modersmålsfrägan kan bearbetas med datamaskin och lagras precis som alla andra frågor vi får vid bostadsräkningen.

EIFO:s undersökning talade vi om redan förra året när vi motionerade i

Nr 116

Torsdagen den 29 mars 1979

Åtgärder för invandrare

Nr 116

Torsdagen den 29 mars 1979

Åtgärder för invandrare

frågan. Jag vill fråga: När blir undersökningen färdig, har den ens påbörjats, går den ut på all reda ul hur man kan samla information om modersmålet eller syftar den lill atl finna andra metoder alt nå personer med olika modersmål?

Jag tror inie all utskottet rikligt har uppfattat betydelsen av modersmåls-registrering. När del gäller personer som själva har invandrat har födelselandet registrerats, men den informationen säger ingenting om vilket språk personen i fråga talar. Belräffande invandraibarn som är födda i Sverige finns inte ens information om huruvida barnets föräldrar har bytt medborgarskap. Då vet ingen au han eller hon har ett annat modersmål än det svenska språket. Del här är ett problem som har lagils upp av flertalet av de invandrare som vi har varit i förbindelse med. När man vägrar atl registrera människors modersmål, utgår man från all Sverige språkligt och nationellt är etl homogent land. Men detta stämmer ju inle med verkligheten. Man har därmed också kvar assimileringsianken au redan nästa generation är assimilerad i svensk kultur.

Del här strider också mot de av riksdagen beslutade invandrar- och minoritetspoliiiska målen om valfrihet. Jag hoppas att arbelsmarknadsutskottet uppfattar hur stor denna fråga egenlligen är, så atl den vid kommande förhandlingar blir litet mer seriöst behandlad och att utskottet ändrar ståndpunkt i frågan.

Jag vill, i den mån det inte redan gjorts, yrka bifall lill motionen 2148, yrkande 2, vilket lyder;

"alt riksdagen hos regeringen hemställer om atl ålgärder vidtas för atl registrera alla i Sverige bosalla människors modersmål".

Under della anförande övertog förste vice talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

Statsrådet EVA WINTHER:

Herr talman! Jag fick en fråga av Alf Lövertborg som jag i korthet skall försöka svara på.

Det är alldeles rikligt alt det finns ett främlingskap mellan majoritets- och minoritetsgrupper i vårt land. Regeringens åtgärd alt i årets budget rätt avsevärt höja anslagen till invandrar- och minoritetsorganisationerna, lill information och lill projektverksamhet gör det möjligl att stärka invandrarnas ställning.

Vi har också tillsatt en diskrimineringsutredning, där invandrarverkels chef Kjell Öberg är ordförande. Vi vill veta mer om i vilken grad invandrare diskrimineras, i vilken omfattning och i vilken form det förekommer och om hur man kan motverka och förebygga diskriminering.

Den här utredningen kommer inle all arbeta i flera är innan förslag läggs fram, ulan successivt kommerdet atl lämnas förslag till åtgärder. Det gällerju i mycket hög grad att ändra attityder, och här har skolan en viktig uppgift. Jag vill emellertid gärna hälla med Anna-Greta Leijon om all det inte räcker med

att regering, myndigheter och riksdag beslutar och talar vackert. Allesammans har vi ett ansvar för att motverka diskriminering. Vi måste lära oss mer om varandra och lära oss all leva tillsammans. Här har vi alla - föräldrar, politiker, människor i de fackliga organisationerna och i bostadsområdena saml arbetskamrater - elt ansvar att ta lill vara kontakten med invandrarna och bygga ut den, så att vi lär oss att leva lillsammans på ett bältre sätt.

ALF LÖVENBORG (apk) kort genmäle:

Herr lalman! Jag skulle egentligen inte vilja kalla det genmäle. Jag vill nämligen med viss lillfredsslällelse notera de besked som Eva Winther ger här. Jag menar också all på det här områdei får inga mödor skys och inga resurser sparas.

Jag vill, som jag sade lidigare, betona att de stämningar som nu växer fram är Ultryck för den fördjupade ekonomiska krisen i värt land. De tillhör, enligl mitt sätt au se, den smuts och den orenlighei som flyter upp i krisens spär och som vi har sett också i andra länder. Även för arbetarrörelsen - den fackliga och den poliliska - måsle det kännas synnerligen angeläget atl bekämpa olika former av rasism och uilänningshat. Inom arbetarrörelsen talar man ofta om solidaritet och proletär internationalism. De orden måste också bli en levande realitet och en uppmaning lill aktivitet frän hela den samlade arbetarrörelsens sida.

De negativa attityderna är alltså stämningar som växer upp i krisens skugga, men det frilar varken regeringen eller andra krafter från skyldigheten all vidta alla tänkbara älgärder för au bekämpa sådana här stämningar. Del får inle bli här som det exempelvis är i England.

Ett av de avgörande elementen i den kampert är att man skapar förbättrade förhällanden, atl man skapar full sysselsättning i landet, arbete ät alla. Jag är övertygad om au del finns ett intresse frän olika häll för det. Jag är också övertygad om atl Eva Winther är ärlig i sina deklarationer, men del krävs mycket slora insatser, i skolorna och på andra områden, frän alla goda krafter som kan betona att de här tendenserna är fariiga och negativa.

Det hade varit bra om Eva Winther hade sagt någonting om den utvärdering som vi har begärt. Det har gäll fyra är. Det har fattats beslut med ambitiösa målsättningar som ingen kan påstå har följts upp. Tvärtom erkänner också utskottet alt bristerna har varit stora. Hade det inte varit vettigt all efter de här fyra åren göra en ordentlig utvärdering på punkt efter punkt? Därigenom skulle man klart kunna fastställa vad som har uppnåtts, i vilken omfattning deklarationerna har flyttats ut i verkligheten och i vilken omfattning löftena till invandrarna har uppfyllts. En sådan total utvärdering ersätts inte av att man på olika delområden har utredningar på gäng.

Nr 116

Torsdagen den 29 mars 1979

Åtgärder för invandrare

OLLE GÖRANSSON (s);

Herr talman! Jag skulle vilja göra ett par kommentarer med anledning av arbeismarknadsutskotteis betänkande nr 22. Den ena aren positiv kommentar om den flyktingförläggning som finns i Hallstahammar, och den artdra kommentaren rör stiftelsen Invandrartidningen.

4 Riksdagens protokoll 1978/79:116-119

Nr 116

Torsdagen den 29 mars 1979

Åtgärder för invandrare

Vi har i Hallstahammar under en tid haft en tillfällig förläggning för flyktingar. Del är med glädje vi kan konstatera att man nu tänker ombilda den och göra den mer permanent. Del hälsas med tillfredsställelse. Jag iir nämligen övertygad om att den typ av förläggning som skell i Hallstahammar kommer atl ange rikllinjerna för vår flyktingpolitik i framliden. Där får flyktingarna möjlighet atl snabbi komma in i samhället, in i bostadsområdet. De bildar, lillsammans med de människor som tidigare bor i områdei, en naturlig del av detta. De kan, och de vill säkert också precis som alla andra människor, rå sig själva, bestämma över sin frilid, laga den mat de vill ha och utveckla den kultur de själva mest känner för. Det har de möjligheter till genom atl de har kommit in i elt bostadsområde som detta och där umgås med alla övriga grupper som finns.

Stiftelsen Invandrartidningen har, enligl vad som framhålls i utskottets betänkande, fått sill bidrag uppräknat med 100 000 kr. Det är ungefär 3 96 av de pengar som Invandrartidningen behöver för all kunna utges. Utskottet skriver vidare atl stiftelsen, om den gör en mindre höjning av prenumera-lionsavgiften, även under det kommande verksam.helsåret skall kunna bedriva sin verksamhel i oförändrad omfattning.

Herr lalman! Denna höjning av prenumeraiionsavgifien kommer alt belöpa sig lill 25 96. Jag troralt alla förslär vad en sådan höjning betyder. Bl. a. med hänsyn lill den urholkning som skell av löntagarnas löner kan denna höjning av prenumerationsavgiften med 25 96 inte hälsas med någon slörre tillfredsställelse från tidningens sida, och den kommer troligtvis atl få negativa konsekvenser inom en myckel snar framtid.

Lål mig påminna om atl Invandrartidningen utgavs första gången 1967 i fem veckoeditioner och pä lika mänga språk. Del var ett unikt och framsynt initiativ som den socialdemokraliska regeringen tog och som gav nya invandrare chansen all lära känna vårl samhälle och all följa med i de viktigaste skeendena i sin omgivning. De fick framförallt ett forum all vända sig lill för alt få råd och hjälp. Och alll detta kunde de få del av innan de lärt sig svenska, pä sitt eget språk. Jag tror knappast att man kan ta något bättre iniiialiv för atl nä jämlikhelsmälet i vår invandringspolitik.

Tidningen blev snabbt mycket populär,och den harockså utvecklats. Nu utges den på sex språk varje vecka samt i en upplaga pä lätt svenska, för de invandrare som vill pröva och utveckla sina kunskaper i svenska.

Detta låter bra - men del är tyvärr otillräckligt. Invandrartidningen är som en statlig stiftelse ert del av vår invandrarpolitik. Men jag vill fråga: Har vi lillräckligl uppmärksammat den? Har inle tidningen pä någol sätt hamnat pä efterkälken och stelnat i utvecklingen i förhållande lill vad som gäller för andra delar av vår invandringspolitik?

Jag tror all man måste svara ja pä den sista frågan. Veckotidningen utkommer i dag på samma språk som för tolv är sedan, trots att invandringen nästan har avstannat frän vissa av de språkområden som det gäller, nämligen frän de tyska och italienska. I stället har vi fåu en ökad invandring frän Polen, från Spanien och från andra länder, pä vars språk tidningen inte utkommer. Det skulle därför behövas en omläggning till etl aktuellare urval av

invandrarspräk.

Också tendensen all prenumerationspriset i allt högre grad skall betala kostnaderna är olycklig. Tidningen är ju en del i samhällets service lill invandrarna, men genom denna lendens övervältras nu kostnaderna alltmer på invandrarna själva.

Man frågar sig om inte tidningen dels borde komma ut i lika stor omfattning till alla invandrargrupper, dels - och del är särskilt viktigt -användas som informationskanal till de grupper som harspeciella svårigheter atl pä andra vägar få reda pä något, dvs. grupper som inte näs av andra massmedier eller har resurser atl skapa egna nyhets- och informations-organ.

Dessa frågor behöver noggrant övervägas. Invandrartidrtingen är ett unikt och enligl alla läsvärdesundersökningar lyckat iniiialiv, som inle får fuskas bort. Men det är del som den borgeriiga regeringen enligt min uppfatining häller pä all göra med sin prispolitik. Det krävs en noggrann översyn av Invandrartidningen i vad avser dess mål, roll och inriktning i framtiden, och den bör göras snarast möjligt.

Herr talman! Jag har inget yrkande i dag. Jag har med del anförda bara velat påminna kammarens ledamöter om att vi i Invandrartidningen barett viktigt instrument, som vi borde ge bätire resurser inom en snart framlid, eftersom det är en viktig del av vår invandringspolitik.

Nr 116

Torsdagen den 29 mars 1979

Åtgärder för invandrare

Överiäggningen var härmed sluiad.

Mom. 1-5

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

Mom. 6

Proposiiioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr I av Birger Nilsson m. n.,och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Anna-Greta Leijon begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Den som vill atl kammaren bifaller arbeismarknadsutskotteis hemställan i

belänkandel nr 22 mom. 6 rösiar ja,

den det ej vill rösiar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr I av Birger Nilsson

m.fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Anna-Greta Leijon begärde rösträkning verkställdes votering med omröslningsapparai. Denna omröslning gav följande resultat:

Ja - 155 Nei - 141

Nr 116

Torsdagen den 29 mars 1979

Åtgärder för invandrare

Mom. 7

Proposilionergavs pä bifall till l:o) ulskoitets hemställan, 2:o) reservationen nr 3 av Jan-Ivan Nilsson m. fl. saml 3:o) moiionen nr486 av Lars Werner m. fl., och förklarades den försmämnda proposilionen vara med övervägande ja besvarad. Då Pär Granstedt begärde votering upplogs för bestämmande av kontrapropositionen ånyo de båda återstående propositionerna, av vilka den under 2:o) angivna förklarades ha flertalets mening för sig. Sedan Karl Hallgren begärt votering beträffande kontrapropositionen, upplästes och godkändes följande voieringsproposiiion:

Den som vill alt kammaren till kontraproposition i huvudvoleringen

angående arbetsmarknadsutskottets hemställan i belänkandet nr 22 mom. 7

aniar reservationen nr 3 av Jan-Ivan Nilsson m. fl. rösiar ja,

den det ej vill rösiar nej.

Vinner nej har kammaren lill kontraproposition i nämnda votering antagit

moiionen nr 486 av Lars Werner m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat förja-propositionen. Då Karl Hallgren begärde rösträkning verkställdes votering med omröslningsapparai. Denna omröslning gav följande resultat:

Ja - 78

Nej - 14

Avstår - 204

I enlighet härmed blev följande voieringsproposiiion uppläst och godkänd:

Den som vill att kammaren bifaller arbetsmarknadsutskottets hemslällan i

belänkandet nr 22 mom. 7 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 3 av Jan-Ivan Nilsson

m.fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat förja-propositionen. Då Pär Granstedt begärde rösträkning verkställdes votering med omröslningsapparai. Denna omröslning gav följande resultat:

Ja - 206 Nej - 90

Mom. 8

Propositioner gavs pä bifall till dels utskottets hemslällan, dels motionen nr 2148 av RolfHagel och Alf Lövenborg i motsvarande del, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Alf Lövenborg begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Den som vill atl kammaren bifaller arbeismarknadsutskotteis hemslällan i

belänkandel nr 22 mom. 8 rösiar ja,

den det ej vill rösiar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit motionen nr 2148 av RolfHagel och Alf

Lövenborg i moisvarande del.

Vid omröslning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat förja-propositionen. Då Alf Lövenborg begärde rösträkning verkställdes votering med omröslningsapparai. Denna omröslning gav följande resultat:

Ja - 281 Nej - 9

Nr 116

Torsdagen den 29 mars 1979

Åtgärder för invandrare

Mom. 9 och 10

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

Mom. 11

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels motionen nr 485 av Lars Werner m. fl., och förklarades den förra proposilionen vara med övervägandeja besvarad. Sedan Karl Hallgren begärt votering upplästes och godkändes följande voieringsproposiiion:

Den som vill att kammaren bifaller arbeismarknadsutskotteis hemslällan i

betänkandet nr 22 mom. II rösiar ja,

den det ej vill rösiar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit motionen nr 485 av Lars Werner m. fl.

Vid omröslning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat förja-propositionen. Dä Karl Hallgren begärde rösträkning verkställdes votering med omröslningsapparai. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 281 Nej - 14

Mom. 12

Utskottets hemslällan bifölls.

Mom. 13

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels motionen nr 2148 av Rolf Hagel och Alf Lövertborg i motsvarande del, och förklarades den förra proposilionen vara med övervägandeja besvarad. Sedan Alf Lövertborg begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Nr 116

Torsdagen den 29 mars 1979

Förstatligande av banker och försäkringsbolag

Den som vill atl kammaren bifaller arbeismarknadsutskoiiets hemställan i

belänkandel nr 22 mom. 13 rösiar ja,

den det ej vill rösiar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit motionen nr 2148 av Rolf Hagel och Alf

Lövenborg i motsvarande del.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat förja-propositionen.

Mom. 14

Utskottets hemslällan bifölls.

§ 13 Föredrogs

Arbeismarknadsutskotteis betänkande

1978/79:28 med anledning av proposilionen 1978/79:84 om myndigheters skadeståndsansvar i vissa personalärenden, m. m.

Ulskoitets hemslällan bifölls.

§ 14 Förstatligande av banker och försäkringsbolag

Föredrogs näringsulskottets betänkande 1978/79:31 med anledrting av moiioner om förstatligande av banker och försäkringsbolag.

I detta betänkande behandlades motionerna

1978/79:761 av Rolf Hagel (apk) och Alf Lövenborg (apk), vari hemställts

l.ail riksdagen som sin mening gav regeringen lill känna vad som i motionen anförts om nödvändigheten av att förstatliga försäkringsväsen-del,

2. att riksdagen hos regeringen som en delreform begärde skyndsam ulredning och förslag för överförande av bilförsäkringarna lill statlig myndighet,

1978/79:1490 av Rolf Hagel (apk) och Alf Lövenborg (apk), vari hemställts all riksdagen hos regeringen skulle anhålla om förslag syftande till all överföra affärsbanksväsendei i statlig ägo, saml

1978/79:1642 av Lars Werner m. fl. (vpk), vari såviti nu var i fråga (yrkandel 5) hemställts all riksdagen hos regeringen skulle anhålla om förslag om nalionalisering av de privata bankerna och försäkringsbolagen.

Utskottet hemställde

1. beträffande förstatligande av bankerna au riksdagen skulle avslå motionen 1978/79:1490 och motionen 1978/79:1642, yrkandel 5 i ifrägava-

rande del,

2. belräffande förstatligande av försäkringsbolagen atl ril'sdagen skulle avslå moiionen 1978/79:761, yrkandel I, och moiionen 1978/79:1642, yrkandel 5 i ifrågavarande del,

3. belräffande överförande av bilförsäkringarna lill statlig myndighet alt riksdagen skulle avslå moiionen 1978/79:761, yrkandet 2.

ALF LÖVENBORG (apk):

Herr lalman! Riksdagen har häratl behandla moiioner om förstatligande av försäkringsväsendet och de privata bankerna. Det är också ett gammalt krav från arbetarrörelsens sida, som inte har förverkligats trots all socialdemokraterna har haft del som programpunkt under många Herrans år-år då de haft majoritet i riksdagen, ensamma eller lillsammans med kommunisterna.

Lät mig börja med försäkringsväsendet. Del är, som alla vet, en oerhörd ekonomisk makt i delta samhälle. Och här har den kapitalistiska koncentrationsprocessen gäll myckel snabbt. Ett 20-tal slora koncerner svarar för över 90 % av hela aktiviteten och äger i motsvarande grad tillgångar. De fem största svarar för 60 % av alla premieinkomster.

Nu vet ju alla att försäkringsväsendet och bankväsendet sitter ihop. Där finns en sammanflätning av ägandet som också garanterar all en mäktig storfinans får förfoga över de resurser som försäkringstagarna betalar in.

Det kan vara nödvändigt alt i sammanhanget säga alt vi inle åsyftar den kooperativa del av försäkringsväsendet som redan finns, varav Folksam är den största biten.

Försäkringsbolagens pengar är resurser som skapas av försäkringstagarna men disponeras av bolagen och bankerna på det sätt som de själva finner för gott. Och deras intentioner motsvarar som bekant inte alltid samhällets och människornas behov, utan styrs av krassa profithänsyn.

Eftersom banker och försäkringsväsende är hoplänkade som siamesiska tvillingar så vill jag i mitt anförande i ett sammanhang plädera för båda de motioner som arbetarpartiet kommunisterna väckt.

Vid den socialdemokratiska partikongressen 1975 hade man f ö. att behandla en rad moiioner om bankernas och försäkringsbolagens förstatligande. Där sammanfattade ett ombud bankernas och försäkringsbolagens roll pä etl bra och korrekt sätt när hon yttrade följande:

I-ländernas banker och försäkringsbolag fungerar i dag som stationer för penningströmmarna. Pengar strömmar till stationen, stannar upp ett tag, växlas sedan in på ett nytt spår lill ett företag eller annat land. Styrmekanismen för riktningen är alltid vinstens storiek - inle målen om ekonomisk demokrati, ökad välfärd, arbete ål alla under rättvis fördelning. Besluten fattas av bankens styrelse - inle av folkets valda ombud.

Bankväsendets förstatligande är en av de vikliga åtgärder som måste vidtas om man skall ta något steg på vägen mot ekonomisk demokrati.

Nu är del tvä slora banker som helt dominerar bland de privata affärsbankerna - SE-banken och Handelsbanken. Enbart i de av Wallenberg, via bankerna, behärskade förelagen finns ca 300 000 anställda. Genom

Nr 116

Torsdagen den 29 mars 1979

Förstatligande av banker och försäkringsbolag

Nr 116

Torsdagen den 29 mars 1979

Förstadigande av banker och försäkringsbolag

bankväsendet har också storfinansen stärkt sin ställning. Fusionen av tvä stora banker, som blev SE-banken, innebar en centralisering av maklen och ägandet.

Del är alldeles självklart att den maktkoncentration som sker med bankväsendet som instrument innebär ökade möjligheter atl styra svensk ekonomi på del sätt som kapitalägarna önskar. I bankernas styrelserum, bakom stängda dörrar, fjärran från allt som har med folkstyre alt göra, fallas beslut som är avgörande för hundratusentals människor. Del handlar om huruvida företag skall leva eller dö, om arbetare skall få ha jobb eller kastas ut i arbetslöshet, om regioner skall utvecklas eller fört vina, om resurser skapade av svensk arbetarklass skall investeras i Sverige eller utomlands. Sä fungerar kapitalismen, och i del sammanhanget är bankväsendet ett viktigt instrument för de kapiialägande.

När del nu gäller frågan om ägandet av bankerna och försäkringsbolagen för utskottet irtget principiellt resonemang. Man hänvisar i stort sett bara till lidigare utskoiisbeslut. Det är inte någon särskilt seriös behandling. Man säger bara: "Det är självfallet av största värde atl statsmakterna skaffar sig insyn i och möjlighel till kontroll av bank- och försäkringsväsendet." Men man måsle ställa sig frågan: Kan delta vara tillfredsställande ur socialdemokratisk synpunkt? Är maklen och ägandet likgiltiga ling?

Nej, så kan del naturiigtvis inte vara. Det finns en stark opinion inom socialdemokratin för ett förstatligande av bank-och försäkringsväsendet. Det har diskuterats pä kongresserna, och det finns i programmatiska förklaringar. Jag lycker att del hade varit på sin plats all socialdemokraterna i' en reservation hade försökl utveckla sin principiella syn -även om man inte med anledning av våra motioner hade velat gå lill beslut i dag.

Den privata äganderätten lill bankerna kan ju inle vara någol heligt för den socialdemokratiska ledningen. Varför gör man dä ingenting för atl föra frågan framåt? Del är naturligtvis också en fråga som plågar många socialdemokrater. I boken Vi och Västeuropa, författad av de tre socialdemokraterna Tord Ekström, Gunnar Myrdal och Roland Pålsson, heler det:

Efter mänga århundraden av socialisering som gick i konjunkturer slutade vi hos oss atl socialisera produktionsmedlen ungefär vid den lidpunki när socialdemokratin trängde fram till sill poliliska infiylande.

Alltmer säger man också inom fackföreningsrörelsen och inom arbetarrörelsen i dess helhet all ägandefrägan ärden vitala. Och det är den naturligtvis, om man vill befrämja målsättningen ekonomisk demokrati. Det markerades ju redan i Kommunistiska manifestet och är fortfarande huvudfrågan också för svensk arbetarklass.

Ägandet ger makt. Ägandet representerar makten. Egendomslöshet är i princip liktydig med maktlöshet och rättslöshet.

Det har vi ju sett också i Sverige. Arbetarklassen är i praktiken rättslös i förhällande lill de kapiialägande. När de vill, görs folk arbetslösa - berövas sina arbetsplatser. Det privata ägandet och tillägnandet triumferar. Gäng på gång. Så fungerar det ju.

I dagens läge är egendomsfrågan av central betydelse. Uppgiften måsle

vara att beröva monopolkapitalet både förfoganderätten och äganderätten lill produktionsmedlen, däri inräknat landets kapitaltillgångar.

Vi har lill årets riksdag ställt en rad förslag om nalionalisering av viktiga sektorer inom svenskt näringsliv. Förstatligandet av bankväsendel utgör ulan tvivel en av hörnpelarna pä den vägen. Jag yrkar alltså bifall lill vår motion 1490, som sammanfaller med moiionen 1642.

Vi pläderar i motionen 761 för all riksdagen skall ge regeringen lill känna uppfattningen atl det är nödvändigt au förstatliga försäkringsväsendet. Vi föreslår också atl man som delreform överför bilförsäkringsväsendet lill en statlig myndighet, vilket är fullt möjligl och dessutom lämpligt och tämligen enkelt.

Vi framhåller i moiionen all del nu finns ett 40-lal försäkringsbolag som i stor utsträckning sysslar med bilförsäkringar. Vart och elt bolag har sin dyrbara administration. Den skall betalas liksom ett antal ombud och säljare, som skall ha sin provision, genom atl bilägaren skall övertygas om all del är just deras försäkring han måste välja. Den delen av försäkringsverksamhelen skulle utan vidare kunna överflyttas lill samhällets organ, eftersom del också är samhället som genom riksdagsbeslut har fastställt alt man måste ha ett minimum av försäkring.

Vi har som en av motiveringarna i motionen sagt att man måste försöka göra bilförsäkringarna billigare. Bilägandet har som bekant blivit dyrare och dyrare, vilket i alla sammanhang går ut över dem som hardel sämst ställt. Vi lycker det vore naturligt all motorfordonsförsäkringen förstatligades och förbands med samma administration som bilskatten. Del borde rimligtvis förbilliga bilförsäkringarna.

Det tror emellertid inte utskottet. Man tror däremot på försäkringsbolagen, som har försäkrat atl bilförsäkringarna är en dålig affär och att det närmast är någon sorts filantropisk verksamhet man sysslar med.

Tro del, den som vill. Jag gör del inte. Vi vet ju atl massor av rika människor i det här landet officiellt lever under existensminimum, inte tjänar några pengar men ändå kan hälla sig med lyxvillor, lyxbålar, lyxfruar och en extravagant livsföring i största allmänhet. Formellt kan de också visa siffror som säger au man kan leva i lyx och överflöd, även om man inle tjänar några pengar. Jag är övertygad om atl det också i de här sammanhangen finns stora möjligheler att använda sig av sådan sifferiek, att vinst blir föriust när det passar.

Atl lägga motorfordonsförsäkringen i första hand underen hatt i slällel för pä 40 olika bolag med var sin dyrbar administration måste rimligtvis bli en åtgärd för atl förbilliga försäkringarna i fråga.

Jag yrkar alltså bifall till motionen 761, som innebär att riksdagen skall ultala sig för etl förstatligande av försäkringsväsendet och all man som etl första steg skulle kunna ta över bilförsäkringarna.

Nr 116

Torsdagen den 29 mars 1979

Förstatligande av banker och försäkringsbolag

JÖRN SVENSSON (vpk):

Herr talman! Lål oss börja med frågan: Vad är arbetarrörelsens uppgift i Sverige?

Nr 116

Torsdagen den 29 mars 1979

Förstatligande av banker och försäkringsbolag

Dess uppgift äratt bekämpa arbetslöshet och att skapa arbete. Dess uppgift är all söka bygga bort de mänga, djupa sociala bristerna i samhället. Dess uppgift är att arbeta för en mindre orättvis inkomst- och resursfördelning. Dess uppgift är all vidga och fördjupa folkels demokratiska fri- och rättigheter. Dess uppgift är att kämpa för ett samhälle, där makt över människornas och nationens öden inte är knuten till ägande av stora kapital, utan är någol som alla kan känna all de är delaktiga i.

Jag tror alt hela arbetarrörelsen - socialdemokrater, kommunister, syndi-kalisier och pariilösa socialister - kan instämma i dessa allmänna satser.

Då går vi vidare i frågorna.

Hur skall man kunna bekämpa arbetslösheten, så länge de slora finansgrupperna kan lägga ned fabriker, kan vägra krediier, kan vidmakthålla den relativt sett högsta kapitalexporten bland Västeuropas länder?

Hur kan man skapa arbete, om man inle kontrollerar de kapiialkällor, som skall finansiera nya induslrier med framtidsinriktad produklion och hög sysselsättning?

Hur skall man kunna bygga bort de sociala bristerna, om man inte kan göra den ekonomiska omfördelning av resurser, som då måste lill? Hur skall man få ekonomisk utjämning, om man inte tar över de institutioner som mesl ökat sin rikedom och sin makt? Hur skall man kunna vidga folkets demokratiska rättigheter, så länge man inte rör vid ägandet lill finanskapitalet?

Hur skall man få eil jämlikhetens och socialismens samhälle, om man inte erövrar den borg, som är kärnan i den gamla härskarklassens maktposition?

Jag behöver inte fråga mer.

Svaren på frågorna är givna. Man när inget av dessa mål, inie ens de mer blygsamma av dem, utan att röra vid ägandet till de stora privatbankerna och investmentbolagen.

Vi går vidare i resonemanget.

Arbetarrörelsens folk ser alll tydligare all man inte kommer någon van ulan all röra vid ägandet lill produktions- och finanskapital. De har börjat på allvar förstå att en reformpolitik som inte lar upp ägandefrägorna stannar upp och tvingas till reträtter lill följd av den samtidigt pågående ökningen av den finansiella maktkoncentrationen.

Därför har kraven på löntagarfonder kommit för all stanna. Därför är den ekonomiska demokratin ett alltmer brännande tema i fackföreningar och på partikongresser.

Men dä tränger sig en annan fråga pä.

Om della med ägandet och del slora bankkapitalet aren sä brännande fråga för människorna - varför kommer del från den socialdemokraliska riksdagsgruppen aldrig några krav eller förslag i denna fråga? Varför driver ingen kravel på löntagarfonder? Varför vill ingen gripa in mot Wallenbergimperiel? Varför vill ingen kräva förstatligande av de slora affärsbankerna, som är finanskapitalets flaggskepp? Är del här med löntagarfonder och ekonomisk demokrati bara fraser och paroller - sådani som skall skapa stämning på kongresserna? Eller varför är del annars så mycket tal om del ute på fältet och

så tyst här i kammaren?

Kanske finns det någon ursäkt för denna tystnad i dessa brännande maktfrågor från den socialdemokraliska riksdagsgruppen. Det kanske finns taktiska skäl till tystnaden. Del är ingen skam att ha en taktik. Och när del gäller all hålla själva diskussionen levande på del parlamentariska planet, behöver socialdemokraternas ledande män ju inte bekymra sig - den saken sköter vi kommunister om; vi är pålitliga i det stycket. Och vi är givetvis smickrade över atl socialdemokraterna visar oss del förtroendet atl vi får sköta den diskussionen ensamma.

Men om ni nu av taktiska skäl vill vara återhållsamma i den här frågan - så behöver ni väl ändå inle gång pä gäng skriva ihop er med de borgerliga för all avslå kraven pä banknalionalisering! Del står ju rent ul i utskottets enhälliga betänkande alt insynen i bankerna är tillräcklig och all alll är bra som del är.

All de borgerliga lycker sä är naturligt-de sitter häri riksdagen just föratt de bl. a. skall lycka sådani. Om det är inte myckel all säga.

Men om de socialdemokraliska ledamöterna skriver ihop sig med moderater och folkpartister, då kan man bara tolka della så alt den socialdemokratiska gruppen här i riksdagen står pä en borgerlig siändpurtkt, att dert lycker all de stora privatbankerna för alltid skall förbli i privat ägo. För om ni inte hade delat den borgerliga ståndpunkten, så hade ni ju kunnat avslå vpk:s motion med en annan motivering, en egen, socialdemokratisk motivering. Men del har ni är efter är underlåtit atl göra. Ni hargätl fram hand i hand med folkpartister och moderater. Och till råga på allt skickar ni upp en folkpartist all försvara er ståndpunkt på utskottets vägnar gentemot oss! Jag tror faktiskt att folk ule i arbetarrörelsen har mycket svårt alt förstå varför ni gör på del här sättet gång efler annan.

Lät oss göra ett antagande. Anlag, alt de båda arbetarpartierna den 16 september lillsammans uppnår majoritet i riksdagen. Vi får då en ny regering.

Vad händer dä? Skall någon del av de stora maktfrågorna aktualiseras? Eller är dessa gemensamma skrivningar med de borgerliga och valet i dag av en folkpartist som talesman för de tre borgeriiga partierna och socialdemokraterna i näringsulskottei förebud för något annat - skall det kanske bli samverkan eller koalitioner med något parti utanför arbetarrörelsen?

Ernst Wigforss sade en gång, att den socialdemokratiska rörelsen milt i alla dagliga och taktiska dispositioner ändå alllid fasthållit vid tanken pä en grundläggande samhällsomvandling som sill övergripande mål. Jag är benägen att tro all Wigforss kanske hade illusioner om sitt parti pä den punkten. Men om delta ändå är vad människorna ute i fackföreningsrörelsen och ute i del socialdemokraliska partiets led faktiskt hoppas och tror, då måste man säga atl den socialdemokraliska riksdagsgruppens sätt atl i dag göra gemensam sak med de borgerliga i den här frågan är definitivt skadlig för arbetarrörelsens inre och yiire irovärdighel.

Herr talman! Jag yrkar bifall till vpk-motionen.

Nr 116

Torsdagen den 29 mars 1979

Förstatligande av banker och försäkringsbolag

Nr 116

Torsdagen den 29 mars 1979

Förstatligande av banker och försäkringsbolag

OLLE WÄSTBERG i Stockholm (fp):

Herrialman! Hur vill vi all vår ekonomi skall fungera? Ärdet få eller är del många som skall falla besluten? Om vi svarar många, skall vi då inte ha flera banker och flera försäkringsbolag som konkurrerar?

Skall vi låta konsumenterna välja var de vill låna eller sälla in pengar och var de vill försäkra? Eller skall staten en gång för alla göra det valet ål konsumenterna? Om vi vill låta konsumenterna bestämma, skall vi då inle ha fiera försäkringsbolag och fiera banker som konkurrerar med varandra?

Tror vi all vi når effektivitet när del pä elt område bara finns en enda stor organisation eller ett enda stort företag? Om vi inle tror det, skall vi då ha flera försäkringsbolag och flera banker som konkurrerar med varandra?

Vem tror vi avgör bäst om ett småföretag skall ha en kredit eller inle, den lokale bankkamrern på t. ex. sparbanken i konkurrens med andra banker -den lokale bankkamrern som vet att om han gör en dålig bedömning så kommer andra att försöka göra bätire bedömningar - eller den ensamme statsbankiren? Om vi tror alt del är den lokale bankkamrern, måste vi också ha flera banker i konkurrens med varandra.

Tror vi all konsumenternas intressen bäst tillgodoses om flera får konkurrera eller om del finns ett enda förelag i branschen som vet all del har 100 96 av marknaden? Om vi tror all konkurrensen är bäiire, då skall vi nalurliglvis säga nej lill de två kommunistpartiernas krav på socialisering av bank- och försäkringsväsendet och därmed bifalla näringsulskottets förslag.

Nu är det ju sä att del finns betydande nackdelar och problem närdet gäller kredilmarknaden. 1 ett läge dä staten i alll högre grad lar pä sig de risker bankerna lidigare tog, får bankerna ovanligt slora vinster. Vi har i dag ganska liten konkurrens mellan bankerna på grund av del nära samarbete som finns mellan dem. Men detta skulle kräva en ulveckling av motsatt slag mol den Alf Lövenborg och Jörn Svensson begär, nämligen mera konkurrens mellan fristående banker och inte mindre.

När del gäller bank- och försäkringsväsendet agerar de enskilda förelagen inom ganska snäva gränser. Vi har bank- och försäkringsinspektionen, och del är ändå till slut slalen som bestämmer om kreditväsendet.

Dessutom finns en konkurrens som är myckel effektiv mellan olika typer av förelag. På försäkringssidan har vi Folksam, och inom bankväsendet har vi den statliga PKbanken och sparbanksrörelsen, vilka erbjuder alternativ och ständigt garanterar en konkurrens. Detta lalar starkt föratt vi skall behålla ett system som innebär att fiera fristående företag, banker och försäkringsbolag får försöka tillfredsställa konsumenternas önskningar. Det lalar inte för atl vi skapar nya monopol under statens beskydd. Del är trots alll bältre när konsumenterna styr än när elt anlal slalliga tjänstemän får alltmera makt.

JÖRN SVENSSON (vpk):

Herr talman! Vid en föreläsning i klassisk nationalekonomi i något brittiskt universitet i slutet av 1800-talei skulle man möjligen ha kunnat uppfatta Olle Wästbergs bild av den svenska finansvärlden såsom trovärdig. Jag har lilel

svårt, måsle jag säga, all instämma i denna liberala bild. Den går ul pä alt när tre storbanker, tre finansgrupper, kontrollerar näsian alll som är värt att kontrollera inom svensk industri och bland svenska börsnoterade förelag, sä beskrivs della som alt konsumenterna styr. När Wallenberg exporterar miljarder av kapital ut över landets gränser, dä är det konsumenterna som har styrt det. När de slora industrierna ramlar, industrikrisen breder ut sig och försänker hela bygder i ekonomisk förslumning pä grund av bankernas investeringspolitik och strukturpolitik, då ärdei konsumenternas fria val som har bestämt det. Kommentarer är enligt min mening överflödiga, och jag skall inte syssla sä myckel med den liberala bilden. Den är som den är.

Men när vi nu har tagit del av denna liberala bild, denrta uppmålningavdet ideala tillstånd som råder med dessa tre finansgruppers herravälde över kredit väsendei i landet, dä skulle jag vilja ställa en fråga lill Olle Wästberg. Jag harju begärt replik mol honom och jag måste debattera med honom, eftersom ingen socialdemokrat ännu kommit upp i debatten.

När ni diskuterade denna fråga i ulskouet och valde en gemensam uiskoiisialesman, Olle Wästberg nämligen, var ni dä överens om atl det var denna argumentering, denna idealbild, denna drömbild av storfinansens Sverige som ni skulle måla upp? Var det även de socialdemokratiska ledamöternas i näringsutskollel bild av det hela? Var ni överens om att det var så här ni skulle polemisera emot oss?

Om ni inte var överens om detta, hur kom det sig då att ni över huvud taget skrev under samma formuleringar i motiveringen för avslag på vår motion om förstatligande av bankerna?

Varför skilde ni er inte åt, om ni hade olika syn och olika motiveringar? Det kunde ni ha haft. Del fanns alla möjligheler, men ni hade exakt samma motivering. Och denna går ut på att saker och ting är bra som de är. Den insyn som finns frän statens sida fungerar fullt tillfredsställande. Vi behöver inie göra någonting. Var del dessutom sä all den ideologiska bilden av konsu-mertidemokrati som påstås styra Wallenbergs storbanker också accepterades av de socialdemokratiska ledamöterna? Jag vet inte om någon socialdemokrat tänker yttra sig i den frågan, men det skulle vara intressant alt höra Olle Wästbergs version av diskussionen i näringsutskollel. Var moderaterna, centern, folkpartiet och socialdemokraterna verkligen så här rörande överens? Dä må jag säga att det inte står bra till i svensk arbetarrörelse.

Nr 116

Torsdagen den 29 mars 1979

Förstatligande av banker och försäkringsbolag

ALF LÖVENBORG (apk);

Herr lalman! Au ägandet av bankerna skulle vara ett uttryck för folkvilja och demokrati är ett överraskande resonemang - så naivt att det knappast skulle gå hem ens i Grönköping. Över huvud tagel är Olle Wästbergs resonemang synnerligen grumligt.

Men detta är en principiell fråga. I Sverige har det under senare år förts en livlig deball om hur man skall åstadkomma ekonomisk demokrati. Man har lanserat Meidnerfonder. löntagarfonder med det uttalade syftei. Och man kommer aldrig ifrån alt bankväsendet är en hörnpelare för del svenska privatkapitalet, för storfinansen. Della ekonomiska maktcentrum måste man

Nr 116

Torsdagen den 29 mars 1979

Förstadigande av banker och försäkringsbolag

någon gång ta itu med om inte kampen mol storfinansen, kampen för demokrati, kampen för folkvilja skall vara bara en läpparnas bekännelse.

Vi har alllid haft tvä typer av regeringar, en som har kommit lill genom allmänna val och som tror alt den styr och en som har kommit lill genom ägandet av stora produktionsmedel, banker och kredilinsiilul. Den senare regeringen inte bara tror alt den styr, den gör det i realiteten. Den styr över investeringar, produktion och sysselsättning. Bankerna är viktiga instrument, det kommer man inte undan genom atl hänvisa till insyn och kontroll. Del handlar, Olle Wästberg, ytterst om makten och ägandet, om demokratin och folkviljan.

HUGO BENGTSSON (s):

Herr lalman! Bara några ord i anledning av vad Alf Lövenborg och Jörn Svensson har sagt. De frågade var socialdemokraterna står i den här frågan.

Del är själ vfallet, säger vi, av allra största värde att statsmakterna skaffar sig insyn i och möjligheter till kontroll över både bank- och försäkringsväsendet. Del är möjligl, säger vi också, atl de nuvarande affärsbankerna och försäkringsbolagen inte kommer att passa in i genomförandel av det vi eftersträvar - den ekonomiska demokratin. Det slår som bekant, del känner herrarna säkert lill, i vän partiprogram; Kreditväsendet underordnas samhällets och medborgarnas intresse.

Del är riktigt, som Alf Lövenborg sade, att vi vid många lillfällen har diskuierai dessa frågor på våra partikongresser, senast på 1978 års partikongress. I anledning av moiioner som då hade väckts gav vi partistyrelsen i uppdrag au utarbeta ett förslag till hur kreditväsendet kan ställas under samhällets kontroll.

Vi har alltså givit vår partistyrelse i uppdrag alt utreda dessa frågor, och först efter del au vi har utrett dem mycket grundligt är vi beredda all ta slutgiltig ställning.

JÖRN SVENSSON (vpk) kon genmäle:

Herr lalman! Del borde kanske fägna mig en smula all jag i den här lypen av deball-när del gäller Wallenbergimperiel och makten över storbankerna-äntligen lyckals provocera en socialdemokrat alt gå upp. Men jag må ju också säga alt del hade varit bältre för socialdemokraterna, åtminstone här i riksdagen, om Hugo Bengtsson inle gjorl sitt inlägg. Den ståndpunkt som den socialdemokratiska riksdagsgruppen intar blev inle på något sätt klarare framställd genom della.

Alla vet vi all del står i del socialdemokraliska partiprogrammet att bankväsendet skall underordnas samhället. Det står också en massa annat i programei. Del slår all vi skall harepublik. Men vi vet ju hur del armed della - det är ni också så rädda för atl aktualisera. Där har ni i praktiken gått ifrån partiprogrammet och kan inte ens förmå er alt rösta emot kvinnlig tronföljd här i riksdagen, så hänvisningen till partiprogrammet klingar väldigt ihåligt när ni agerar som ni gör då det gäller V/allenbergimperiei och den fråga som är

aktuell i dag. Det ärju inte bara atl diskutera frågan vid kongresser. Det gäller atl vilja göra någonting.

Och sä kommerdä Hugo Bengtsson med den klassiska kungliga svenska riksdagsmannens avvärjande fras: Först sedan vi utrett detta myckel grundligt är vi beredda att ta ställning. Hur skall jag tolka del? Har ni inle tagit ställning? Hugo Bengtsson sägeratl hans parti skall ta ställning först närdetia utretts grundligt. Men i den första delen av anförandet hänvisade han lill partiprogrammet, och av det fick man uppfattningen att ni tagit ställning. Om ni nu tagit ställning i partiprogrammet och sedan skall utreda myckel grundligt hur ni i framtiden skall ta ställning måste man dra slutsatsen att ni i framtiden måste inta en annan ställning än ni gjorl i partiprogrammet.

Det ärju ingen logik i vad herr Bengtsson säger. Och vi måste ha klan besked: Var står svensk arbetarrörelse? Vi vel var dess kommunisliska del Slår - del har framgåtl klan av de här molionerna. Men vi vill ha reda pä var dess socialdemokraliska del slår. Är del parliprogrammel som gäller i fråga om kontroll över bankerna eller är del denna grundliga ulredning som skall bli färdig någon gång i framtiden - kanske pä samma sätt som socialiserings-utredningen under Braniings första ministär? Den utredningen blev aldrig färdig. Den har ännu inte blivit färdig. Ärdet detta utredningsresultat som skall gälla? Vi harju inte tagit ställning, säger Hugo Bengtsson.

Men ni kan lydligen la siällning i dag och skriva under samma avslagsyrkande och samma moiivering som folkpariiel och moderaierna. Den slällningen har ni lagil. Jag frågar Hugo Bengtsson: Hur har ni kunnat ta den ställningen i dag?

Nr 116

Torsdagen den 29 mars 1979

Förstatligande av banker och försäkringsbolag

ALF LÖVENBORG (apk) kort genmäle:

Herr talman! Del var med en rörande iroskyldighei som Hugo Bengtsson talade om kontroll. Dessutom säger han att de först sedan de utrett frågan är beredda att ta slutlig ställning. Skall de nu utreda i 44 år till'' Det är den fråga som man måste ställa sig.

Jag förmodar atl vi inte kommer så särskilt mycket längre i den här debatten. Mellan oss och de borgerliga måste det naturligtvis finnas en avgörande ideologisk skillnad. De måste naturligtvis vara emot ett förstatligande. Arbetarrörelsen måste vara för. Från socialdemokratiskt håll bör man rimligtvis också slå på myckel långl avstånd från den borgerliga uppfattningen i de här frågorna. Jag tycker också au s-kongresserna vittnar om det. Men • del trista äi;att man inte vågar ta några praktiska steg i den riktning vi föreslår. 'l detta sammanhang har man nöjt sig med den myckel ytliga borgerliga skrivningen i belänkandel.

Del har ibland sagts att en nalionalisering av bankväsendet skulle kosta sådana oerhörda resurser om man skulle gotlgöra de tidigare ägarna. Jag skulle vilja utveckla resonemanget och säga: Detta övertagande borde ske utan vederlag eftersom bankerna tjänat så orimligt myckel pengar på bankväsendet under årens lopp. Men även om man skulle räkna med ett vederlag i fråga om inlösen så gäller del inte några oöverkomliga resurser.

Jag vill för begrundan förmedla Gunnar Strängs uppskattning, citerad ur

Nr 116

Torsdagen den 29 mars 1979

Förstatligande av banker och försäkringsbolag

SAP:s kongress protokoll från 1975. Han säger pä tal om just den frågan; "Det kostar nalurliglvis också litet grand atl socialisera. Finansministern får i så fall plocka fram 3 miljarder ål de nuvarande ägarna. Så mycket kostar det ungefär. Jag haren känsla av all dessa miljarder kan användas pä ett vettigare sätt, när man ändå har en så effektiv kontroll över bankernas verksamhet med del förslag jag har skisserat."

Det var hans slutsats. Men jag tror ändå att man slår ul med 3 miljarder, när man lever i eu samhälle som har råd au kosta på 15 miljarder till militären varje är och långl över 60 miljarder under en femårsperiod.

Men det avgörande i detta sammanhang är alt det handlar om en åtgärd för att förstärka demokratin och folkviljan och atl ta steg i den riktning som man i principiella deklarationer ofta brukar använda sig av.

OLLE WÄSTBERG i Stockholm (fp):

Herr lalman! Jag begär inie au riksdagens kommunister skall instämma i några liberala bilder av dagens verklighet. Jörn Svensson säger atl bankerna lägger ner företag och bygder. Men i själva verket är del ju så atl bankerna, på grund av gällande lagsiiftning, inte får rädda företag på fallrepet eller sysselsättning i bygder i kläm. Det har slalen bestämt. Samma stat som Jörn Svensson vill skall äga alla banker har i dag salt regler för bankerna som gör atl de inte får ta mer än mycket små risker. Det är delvis ett av problemen på dagens kapitalmarknad.

Jag målar inte upp någon drömbild av hur del fungerar i dag när det gäller banker och försäkringsbolag. Vi har delvis för liten konkurrens, och vi har alldeles för stor ägarkoncentration, framför alll för bankerna. Del gäller inte alla banker-Handelsbanken ägs som bekant lill myckel stor del av sina egna anställda. Men vi har generellt sett alltför stor ägarkoncentration.

Vad är bästa sättet au komma åt den maktkoncentrationen? Är del att försöka sprida ägandet el ler att se t ill att vi bara får en enda ägare - slalen - för alla banker? Går vi den vägen - alt socialisera hela klabbet - då har vi inie brutit dagens maktkoncentration. Vi har bara bytt den mol en ny.

JÖRN SVENSSON (vpk):

Herr talman! En diskussion med Olle Wästberg i Stockholm är inte det mesl väsentliga för mig i denna debaii. Det känns litet främmande för mig au diskutera utifrån premissen au Olle Wästberg och ulskottsmajoriteten företräderslåndpunkten att man börsprida ägandet. Visst harjag hört myckel tal från de borgerliga om vikten att sprida ägandet, och det har låtit väldigl trevligt. Men jag visste faktiskt inte alt Wallenberggrappen och de två övriga slora finansgrupperna, som behärskar större delen av den svenska industrin, sysslade med att sprida ägandet. Jag har faktiskt uppfatlat alt det var precis tvärtom, eftersom koncentrationsgraden i del svertska näringslivel och bankväsendet kraftigt har ökat under hela efterkrigstiden. Jag tror inle att storbankerna sysslar med sådani som all sprida ägandet.

Lät mig då vända mig lill den mest inlressania parten i detta sammanhang, som är företrädarna här i riksdagen för den socialdemokraliska delen av

arbetarrörelsen. Ni har i delta ärende, som i fiera liknande ärenden där den privata maktstrukturen i samhället har ställ under deball, skrivit ihop er med de borgeriiga och framträtt med samma poliliska motiveringar som de. Det är delta som är det allvariiga problemet. Varför? Jo, därför att ute bland människorna - ute i fackföreningsrörelsen, bland ert eget partifolk, på era egrta distriktskongresser och nationella kongresser - börjar man vakna till liv under trycket av den ekonomiska krisen. Människorna ser vilket samhälle de lever i, och de drar slutsatser om de maktförhållanden som råder. För hela arbetarrörelsen, också för dess socialdemokraliska del, är del oerhört vitalt atl de som leder denna politiskt, de som företräder arbetarrörelsen i riksdagen, motsvarar dessa människors förväntningar. Bara då kan del av dem bli en stark rörelse för en omvandling av del här samhället.

Men jag vill säga all ni tjänar icke del syftet genom atl på detta sätt gång på gång skriva ihop er med de borgerliga och sedan gå upp här och hänvisa lill era partiprogram, som på den här punklen står i skarpaste motsättning lill det ställningstagande som ni gjon här i dag och som ni gjorde häromveckan, när vi hade samma diskussion om nalionalisering av Wallenbergimperiel. All bete sig på det sättet är farligt för svensk arbetarrörelses ideologiska profil, för dess förmåga atl fånga människorna och all mobilisera de radikala strömningar som finns ule bland de arbetande. Del skapar en dubbellydighet som gör människorna misstänksamma. Det skaparen oklarhet som är till nackdel för den valkamp som förestår. Det ansvaret tar ni när ni agerar på detta sätt.

Sä länge ni är oklara pä den här punklen, så länge ni inle vägar tala rent språk utan vacklar genom atl ule pä fältet säga en sak och i riksdagen skriva ihop er med de borgerliga, så länge del sker kommer ni också att lyckas hålla lillbaka den folkrörelse som finns. Och då händer icke det som Ernst Wigforss, er store möderne ideolog, betraktade som arbetarrörelsens mål och slutpunkt.

Nr 116

Torsdagen den 29 mars 1979

Förstatligande av banker och försäkringsbolag

Överläggningen var härmed sluiad.

Mom. 1

Proposilionergavs pä bifall lill dels utskottets hemställan, dels molionerna nr 1490 av RolfHagel och Alf Lövenborg samt nr 1642 av Lars Werner m. fl. i moisvarande del, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Alf Lövenborg begärt votering upplästes och godkändes följande voieringsproposiiion:

Den som vill att kammaren bifaller näringsutskotleis hemslällan i betänkandet nr 31 mom. I röstar ja, den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit molionerna nr 1490 av RolfHagel och Alf Lövenborg samt nr 1642 av Lars Werner m. fl. i motsvarande del.

5 Riksdagens protokoll 1978/79:116-119

Nr 116

Torsdagen den 29 mars 1979

Förstadigande av banker och försäkringsbolag

Vid omröslning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat förja-propositionen. Dä Alf Lövenborg begärde rösträkning verkställdes votering med omröslningsapparai. Denna omröslning gav följande resultat:

Ja - 273 Nej - 15

Mom. 2

Proposilionergavs på bifall till dels utskottets hemslällan, dels molionerna nr 761 av Rolf Hagel och Alf Lövenborg samt nr 1642 av Lars Werner m. fl. i moisvarande delar, och förklarades den förra proposilionert vara med övervägandeja besvarad. Sedan Alf Lövenborg begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Den som vill au kammaren bifaller näringsutskottets hemställan i belänkandel nr 31 mom. 2 röstar ja, den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit molionerna nr 761 av RolfHagel och Alf Lövenborg samt nr 1642 av Lars Werner m. fl. i moisvarande delar.

Vid omröslning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat förja-propositionen. Då Alf Lövenborg begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröslning gav följande resultat:

Ja - 275 Nej - 15

Mom. 3

Proposilionergavs pä bifall till dels utskottets hemslällan, dels motionen nr 761 av RolfHagel och Alf Lövenborg i moisvarande del, och förklarades den förra propositionen vara med övervägandeja besvarad. Sedan Alf Lövenborg begärt votering upplästes och godkändes följande voieringsproposiiion:

Den som vill alt kammaren bifaller näringsutskotleis hemställan i betänkandet nr 31 mom. 3 rösiar ja, den det ej vill rösiar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit motionen nr 761 av Rolf Hagel och Alf Lövenborg i moisvarande del.

Vid omröslning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat förja-propositionen. Dä Alf Lövenborg begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat;

Ja - 275 Nej - 15

§ 15 Hälso- och sjukvård m. m.

Föredrogs socialutskottets betänkande 1978/79:27 med anledning av i proposilionen 1978/79:100 gjorda framställningar inom socialdepartementets verksamhetsområde såvitt gäller hälso- och sjukvård m. m. jämte motioner.

FÖRSTE VICE TALMANNEN:

I fråga om detta betänkande hålles gemensam överiäggning för samtliga punkter. Under den gemensamma överläggningen får yrkanden framställas belräffande samtliga punkter i betänkandet.

I det följande redovisas endasl de punkier, vid vilka under överiäggningei. framställts särskilda yrkanden.

Punklen 1 (Socialslyrelsen)

Regeringen hade i proposilionen 1978/79:100 bil. 8 (.socialdepartementet) under punkten E 1 (s. 76-79) föreslagit riksdagen all lill Socialstyrelsen för budgetåret 1979/80 anvisa elt förslagsanslag av 98 638 000 kr.

I detta sammanhang hade behandlats motionerna

1978/79:224 av Ulla Ekelund (c),

1978/79:433 av Ingrid Sundberg (m),

1978/79:714 av Gunnar Biörck i Värmdö (m),

1978/79:883 av Gunnel Jonäng (c),

1978/79:1252 av Margareta Andrén (fp) och Elver Jonsson (fp) saml

1978/79:1842 av Ingrid Sundberg (m) och Allan Åkeriind (m), vari hemställts atl riksdagen hos regeringen begärde att lekmiljörådet upphörde.

Nr 116

Torsdagen den 29 mars 1979

Hälso- och sjukvård m. m.

Ulskouet hemställde

1. beträffande vattenfluoridering att riksdagen skulle avslå moiionen 1978/79:224,

2. beträffande redovisning av väntetider för specialistvård m. m. all riksdagen skulle avslå motionen 1978/79:433,

3. beträffande ärliga verksamhetsberättelser av klinikcheferna m. fl. vid sjukhusen alt riksdagen skulle avslå moiionen 1978/79:714,

4. beträffande fosterskador orsakade av alkoholbruk alt riksdagen skulle avslå moUonen 1978/79:883 och moiionen 1978/79:1252,

5. belräffande socialstyrelsens lekmiljöräd atl riksdagen skulle avslå motionen 1978/79:1842,

6. att riksdagen lill Socialstyrelsen för budgeiårei 1979/80 anvisade ett förslagsanslag av 98 638 000 kr.

Reservation hade avgivits

1. belräffande socialstyrelsens lekmiljöråd av Karl Leuchovius (m) och

Nr 116

Torsdagen den 29 mars 1979

Hälso- och sjukr vård m. m.

Blenda Litlmarck (m) som ansett atl uiskouei under 5 bon hemställa

alt riksdagen med bifall till motionen 1978/79:1842 hos regeringen begärde att lekmiljörädet upphörde.

Punklen 7 (Allmän hälsokontroll)

Regeringen hade under punklen F 1 (s. 106 och 107) föreslagit riksdagen all lill Allmän hälsokontroll förbudgelåret 1979/80 anvisa ett förslagsanslag av I 729 000 kr.

I detta sammanhang hade behandlats molionerna

1978/79:201 av Lars Werner m. fl. (vpk), vari hemställts atl riksdagen beslutade all hos regeringen begära förslag om nödvändiga åtgärder för att under hälsomyndighels ansvar inrätta mottagningar för mammografiunder-sökning i alla län och all därvid frågan om statsbidragsgivning beaktades, och

1978/79:362 av Märta Fredrikson m. fi. (c).

Utskottet hemställde

1. beträffande verksamhet med mammografi att riksdagen skulle avslå moiionen 1978/79:201,

2. belräffande tidig diagnos av grön starr all riksdagen skulle avslå moiionen 1978/79:362,

3. all riksdagen lill Allmän hälsokontroll för budgeiårei 1979/80 anvisade ett förslagsanslag av 1 729 000 kr.

Punkten 8 (Hälsovårdsupplysning)

Regeringen hade under punklen F 3(s. 108-110) föreslagit riksdagen atl lill Hälsovärdsupplysning för budgeiårei 1979/80 anvisa ett reservationsanslag av 12 000 000 kr.

I detta sammanhang hade behandlats molionerna

1978/79:718 av Inga Lantz m. fl.(vpk), vari såviii nu vari fråga (yrkandet 3) hemställts atl riksdagen med ändring i proposilionen 1978/79:100 beslutade atl under Socialdepartementet F 3 Hälsovärdsupplysning anvisa elt i förhällande lill regeringens förslag med 182 000 kr. förhöjt belopp avseende insatser inom sexual- och samlevnadsfrågor,

1978/79:1267 av Ella Johnsson (c) och Sonja Fredgardh (c),

1978/79:1826 av Gunnel Jonäng (c),

1978/79:1835 av Martin Olsson (c) och Olle Eriksson (c) samt

1978/79:1839 av Gunde Raneskog (c) och Allan Åkeriind (m).

Utskottet hemställde

1. belräffande ökad information för förbättrad friskvård att riksdagen
skulle avslå moiionen 1978/79:1267,

2. beträffande vissa frågor rörande informationen om tobakens skadeverk
ningar att riksdagen skulle avslå motionen 1978/79:1826 och moiionen

1978/79:1839,

3. att riksdagen med bifall lill regeringens förslag saml med avslag på motionen 1978/79:718, yrkandel 3, och motionen 1978/79:1835 till Hälsovårdsupplysning för budgetåret 1979/80 anvisade ett reservationsanslag av 12 000 000 kr.

Punkten 14 (Efteruibildning av viss sjukvårdspersonal m. m.) Regeringen hade under punklen G 11 (s. 144-146) föreslagit riksdagen alt

lill Efteruibildning av viss sjukvårdspersonal m. m. för budgetåret 1979/80

anvisa ett förslagsanslag av 3 018 000 kr.

Nr 116

Torsdagen den 29 mars 1979

Hälso- och sjukvård m. m.

I detta sammanhang hade behandlats moiionen 1978/79:718 av Inga Laniz m. fl. (vpk), vari såviii här var i fråga hemställts atl riksdagen skulle

1. som sin mening ge regeringen lill känna all preveniivmedelsrådgi vning-
en borde byggas ut både kvaniiiaiivi och kvalitativt, bl. a. innebärande en
intensifierad utbildning av och information till de personalgrupper som
berördes,

2. hos regeringen anhålla om älgärder för all utöka den uppsökande
verksamheien inom preveniivmedelsrädgivning och födelsekonlroll sä att
bl. a. de s. k. riskgrupperna kunde nås.

Utskottet hemställde

1. beträffande preveniivmedelsrådgivningen all riksdagen skulle avslå moiionen 1978/79:718, yrkandena 1 och 2,

2. alt riksdagen lill Efteruibildning av viss sjukvårdspersonal m. m. för budgetåret 1979/80 anvisade ett förslagsanslag av 3 018 000 kr.

Punkterna 16 och 25 (Driftkostnader för beredskapslagring av läkemedel m. m. och Beredskapslagring av läkemedel m. m.)

Regeringen hade under punklen H 7(s. 158 och 159) föreslagit riksdagen atl lill Driftkostnader för beredskapslagring av läkemedel m. m. för budgeiårei 1979/80 anvisa elt förslagsanslag av 15 170 000 kr.

Vidare hade regeringen under punklen VIII 1 (s. 227 och 228) föreslagit riksdagen all lill Beredskapslagring av läkemedel m. m. för budgetåret 1979/80 anvisa etl investeringsanslag av 25 774 000 kr.

I detta sammanhang hade behandlats moiionen 1978/79:601 av Olof Palme m. fl. (s), vari såvitt här var i fråga (yrkandena 1 och 2) hemställts

1. alt riksdagen till Beredskapslagring av läkemedel m. m. (socialdepartementet) anvisade etl i förhållande till regeringens förslag med 7 800 000 kr. förhöjt'invesleringsanslag av 33 574 000 kr.,

2. alt riksdagen till Driftkostnader för beredskapslagring av läkemedel m. m. (socialdepartementet) anvisade ett i förhällande lill regeringens förslag med 200 000 kr. förhöjt förslagsanslag av 15 370 000 kr.

Nr 116

Torsdagen den 29 mars 1979

Hälso- och sjukvård m, m.

Ulskouet hemställde

i punklen 16

att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med avslag pä motionen 1978/79:601, yrkandel 2, lill Driftkostnader för beredskapslagring av läkemedel m. m. förbudgelåret 1979/80 anvisade ett förslagsanslag av 15 170 000 kr.,

i punkten 25

att riksdagen med bifall lill regeringens förslag och med avslag på moiionen 1978/79:601, yrkandet 1, till Beredskapslagring av läkemedel mm. för budgetåret 1979/80 anvisade etl invesleringsanslag av 25 774 000 kr.

Reservation hade avgivits

2. beträffande medelsanvisningarna såviti avsäg medel för beredskapslag
ring av sjukvärdsmaieriel av förbrukningskaraktär av Göran Karisson, Evert
Svensson, Anna-Greta Skantz, John Johnsson, Ivar Nordberg, Kjell Nilsson
och Sven-Gösta Signell (samtliga s) som ansett

dels att utskottet vid punklen 16 bort hemställa

att riksdagen med bifall lill motionen 1978/79:601, yrkandel 2, och med anledning av regeringens förslag lill Beredskapslagring av läkemedel m. m. för budgetåret 1979/80 anvisade elt invesleringsanslag av 33 574 000 kr.

dels att utskottet vid punkten 25 bort hemställa

all riksdagen med bifall till motionen 1978/79:601, yrkandel I, och med anledning av regeringens förslag til Beredskapslagring av läkemedel m. m. för budgetåret 1979/80 anvisade ett investeringsanslag av 33 574 000 kr.

Punklen 18 (Äldresjukvård m. m.)

1 denna punkt hade behandlats molionerna

1978/79:261 av Lars Werner m. fl. (vpk), vari föreslagils att riksdagen hos regeringen hemställde alt iniiialiv logs lill en försöksverksamhet med sex limmars arbeisdag/30 timmars arbetsvecka med lönekompensation inom långtidsvården och att staten svarade för kostnaderna för lönekompensationen,

1978/79:515 av Olof Palme m. fl. (s), såvitt här var i fråga (yrkandena 2, 3 och 4),

1978/79:1639 av Lars Werner m.fl. (vpk), vari såviti här var i fråga hemställts att riksdagen beslutade

3. atl hos regeringen hemställa om ålgärder för 6 000 nya tjänster inom sjukvården,

4. atl hos regeringen hemställa om åtgärder för 5 (X)0 nya tjänster inom äldreomsorgen, och

1978/79:1847 av Lars Werner m.fl. (vpk), vari såviu här var i fråga (yrkandel 3) hemställts all riksdagen beslutade atl hos regeringen anhålla om

ålgärder för au öka anialet plaiser inom långtidsvården med 10 000 inom en Nr 116

'""P'"'"''- Torsdagen den

29 mars 1979

Utskottet hemställde_____________________________________________

1. beträffande etl handlingsprogram för utbyggnad av långtidssjukvården Hälso- och siuk-

m. m. atl riksdagen skulle avslå moiiorten 1978/79:515 yrkandena 2, 3 och

_. belräffande ålgärder för ökning av antalet värdplatser inom långlids-sjukvården au riksdagen skulle avslå motionen 1978/79:1847 yrkandet 3,

3. beträffande åtgärder för tillskapande av nya tjänster inom sjukvården m. m. atl riksdagen skulle avslå moiionen 1978/79:1639 yrkandena 3 och

4 2

4. belräffande rekryteringen av personal till långtidssjukvården all riksdagen skulle avslå moiionen 1978/79:261.

Vid denna punkt hade avgivits ett särskilt yttrande belräffande ett handlingsprogram för utbyggnad av långtidssjukvården m. m. av Göran Karlsson, Evert Svensson, Anna-Greta Skantz, John Johnsson, Ivar Nordberg, Kjell Nilsson och Sven-Gösta Signell (samtliga s).

ANNA-GRETA SKANTZ (s);

Herr talman! Vid 1977 och 1978 års riksmöten har vi lagt fram moiioner om ett utbyggnadsprogram för långtidssjukvården. Dessa förslag har haft som främsta syfte atl de äldre skall kunna känna trygghet inför långtidsvärden och mötas av medmänsklighet i vårdsituationen.

Vi vet all ca 10 000 patienter i dag väntar på plats i långtidssjukvården.

Vi vel också atl det behövs mer personal på de sjukhem för långtidssjukvården som redart finns.

Vi vet att det behövs ökade insatser för hemsjukvård och social hemhjälp.

Vi vet ätt de äldre och deras anhöriga känner oro för au stå ulan tillräckliga värdmöjligheter.

Vi vel att de äldre blir allt fler och alt värdbehoven därmed ökar.

Vi beklagar atl man frän den borgerliga riksdagsmajoriteiens sida inte kunnat ge sill stöd ät etl socialdemokratiskt förslag, vilket skulle ha varit lill gagn för de äldre.

Vi har i år för tredje gängen upprepat vår motion med förslag om all slalen mer aklivi skulle medverka till att den planerade utbyggnaden kommer till stånd. Detta skulle ske genom au staten och sjukvårdshuvudmännen gemensamt tog ansvarel för en plan med innehållet alt ca 10 000 nya platser inom långtidssjukvården skulle tillkomma under en femårsperiod.

Planen skulle också innefatta en personalökning på ca 15 000 tjänster.
Denna personalökning skulle göra det möjligl all parallellt med utbyggnaden
av vårdplatsanlalet väsentligt höja personaltätheten för vårdpersonalen i
långtidssjukvården. Staten skulle genom etl direkt ekonomiski stöd bidra lill
planens uppfyllande. I våra budgetalternativ har vi också avsatt medel 71

Nr 116

Torsdagen den 29 mars 1979

Hälso- och sjukvård m. m.

72.

härför.

Som jag har sagt tidigare har vi vid de tvä senaste riksmötena inle haft någon framgång med våra förslag. De har avslagils av den borgeriiga majoriteten.

I är däremot kan vi konstalera all regeringen gett oss rätt i vår ståndpunkt alt det behövs särskilda insatser, uiöver de generella bidragen till landsiingert, föratt man skall kunna klara långtidssjukvårdens utbyggnad. Del belopp som avsatts är också ungefär lika stort som det vi yrkat skulle anvisas över statsbudgeten.

Vi har därför ansett alt vi i della sammanhang kan tillstyrka utskottets förslag även om i regeringens uppgörelse med sjukvårdshuvudmännen bl. a. saknas den viktiga del i värt förslag som en personalförstärkning i den befintliga värden utgör.

I det här sammanhartget kart jag emellertid inle underiåta att peka pä de borgeriiga partiernas agerande, eller snarare brist på agerande, i den här frågan.

I sitt svar till Ingegerd Troedsson den 16 mars pä en fråga om utbyggnaden av långvården sade socialministern bl. a. att

"den faktiska utbyggnaden av långtidssjukvården har blivit betydligt lägre än vad som framgått av sjukvårdshuvudmännens planer. Platslillskotlel under åren 1974-1977 harvaril i genomsnitt ca 1 400 platser per är. Förär 1977 var tillskottet sä lågt som 919 platser.

Utvecklingen har således visat atl särskilda åtgärder behöver vidtas för alt skapa garantier för alt en ökad utbyggnadstakt för långtidssjukvården verkligen kommer till stånd."

Av den deball som följde framgick att Ingegerd Troedsson hade en annan och mer optimistisk uppfatining om utbyggnadstakten. Hon yttrade nämligen följande: "Del är riktigt alt vi 1977 bara fick etl tillskott på drygt 900 platser, men förra året fick vi ett tillskott pä 2 300 platser."

En studie som gjorts belräffande drygt hälften av landstingens vårdplats-utbyggnad och där siffrorna räknats upp lill riksnivå visar, all del tillkom ca 1 200 platser under 1978. Ingegerd Troedssons påstående är alltså felaktigt, och hon har inget underiag för uppgiften om elt tillskott på 2 300 platser.

Den oroande utvecklingen när del gäller utbyggnaden av långvärden pekade vi pä redan i vår motion 1976/77:270, som väcktes i januari 1977. Vi krävde där omedelbara åtgärder för en kraftig utbyggnad och föreslog ett handlingsprogram för långtidssjukvården under åren 1978-1982, etl ulbygg-nadsprogram pä ca 10 000 platser för långtidssjukvården.

Av de uppgifter som socialministern lämnade här i kammaren den 16 mars i är framgår det helt klart alt de borgerligas agerande varit lill nackdel för de äldre och deras anhöriga. Del har lett till en fullständigt onödig försening på flera år- minst två förlorade år. Redan i januari månad 1977 insåg vi alltså det allvariiga i situaiionert, medan de borgeriiga oroade sig för utvecklingen först i mars 1979.

Enligl vår uppfattning är utbyggnaden av långtidsvården en av de viktigaste frågorna i dagens hälso- och sjukvårdspolitik. Det är därför som vi

år efler är upprepat våra krav. Efter det att vi upprepat dem i tre år vann vi gehör för dem.

Jag vill också göra några kommentarer lill vår reservation 2, som gäller anslagen Driftkostnader för beredskapslagring av läkemedel m. m. och Beredskapslagring av läkemedel m. m.

Ett viktigt led i 1977 års försvarsbeslut var, som vi socialdemokrater såg det, all del inle bara skulle omfatta de så aU säga traditionella delarna av totalförsvaret, dvs. militärt försvar och civilförsvar, utan atl det vidgades till atl omfatta även övriga delar av totalförsvaret. En väsentlig bit var dä också inte bara alt innefatta sjukvärden i den rullande planeringen, ulan atl även ge den ökade ekonomiska resurser.

Vi harsedanlängegjorl åtaganden bl. a. när del gäller beredskapslagring av läkemedel. Men däremot har praktiskt taget inget skell i den minst lika viktiga frågan om all beredskapslagra förbrukningsmateriel för sjukvården. Del nuvarande läget motsvarar bara 5 96 av del mål som satts upp. Det är väsentligt lägre än t. ex. för läkemedel-ca 50 % -samt försera och vacciner, där målet är 70 96.

I försvarsproposilionen 1976/77:74 ville regeringen inte ta ställning, eftersom del pågick en ulredning inom socialstyrelsen. Förra året ansåg socialstyrelsen del betydelsefullt alt få påbörja en uppbyggnad av lagret, och då var också regeringen något mer positiv och kunde länka sig en viss omprioritering. Men ingel tycks ha skell i den vägen.

1 är har regeringen hittat en ny undanflykt - nu skall man förhandla med huvudmännen för sjukvärden om kostnadsfördelningen. Inte ens tanken atl kunna göra en överföring inom anslaget finns kvar. Vi har sett detta som en fortsatt nonchalans mol försvarsbeslutet och har därför föreslagit all 8 milj. kr. skall användas fören påbörjad beredskapslagring. Det är också ett ullryck för den annoriunda avvägning inom försvarspolitiken som vi redovisat i vår försvarspolitiska motion.

I sak ger oss också utskotlsmajoriteten rätt i alt nu måste något ske. Man avvisar därmed den koppling som regeringen gjort till förhandlingarna med landstingen. Men dä borde man också ha kunnat ta stegel fullt ut och bilräda vår motion. Dä kan socialslyrelsen, utan att inskränka pä beredskapslagringen av läkemedel, påbörja arbetet med att bygga upp ett beredskapslager för förbrukningsmateriel.

Jag ber med detta all få yrka bifall lill reservationen 2.

Till sist vill jag redovisa socialdemokratins principiella syn på motionen 433 av Ingrid Sundberg som behandlas i detta betänkande. 1 denna motion las frågan om väntetiderna för specialistvård m. m. upp.

I motionen framhålls bl. a. all del finns en stor grapp människorsom måste avstå frän arbete och vara sjukskrivna i väntan på behandling men som efter behandlingens genomförande beräknas bli fullt arbetsföra. Någon statistik över hur mänga som väntar på sluten värd och som under väntetiden är sjukskrivna finns inte, påpekas del vidare.

Motionären begär mot denna bakgrund återkommande redovisningar av väntetider för behandling och specialistvård och att därvid omfattningen av

Nr 116

Torsdagen den 29 mars 1979

Hälso- och sjukvård m. m.

Nr 116

Torsdagen den 29 mars 1979

Hälso- och sjukvård m. m.

de värdsökandes sjukskrivning anges. Vidare begär motionären rekommendationer som skall syfta lill att förkorta väntetiderna för sådana sjukskrivna som efter behandling och vård kan förväntas återgå till arbete.

Tankegängen bakom denna motion är skrämmande, och det är glädjande atl utskottet så klart säger ifrån all man inle kan ansluta sig till tanken på atl personer som efter behandling och vård kan förväntas återgå lill arbete särskilt skulle prioriteras för intagning i sluten värd. Motionärens motiv för denna särskilda prioritering är bl. a. alt väntetiden och sysslolösheten som av mänga upplevs som besvärande skulle minska, men sedan heter det i motionen;

"Även frän samhällsekonomisk synpunkt är del värdefullt att den sjuke så snart som möjligt kan återgå lill arbetet och alt belastningen pä sjukförsäkringen minskar."

Vilka konsekvenser skulle motionärens förslag få för t. ex. handikappade och pensionärer som inte har något förvärvsarbete? Hur långa skulle deras väntetider bli? Hur länga skulle väntetiderna bli för dem som har låg sjukpenning? Jag tänker då pä låginkomsttagarna och på de hemarbetande. Och hur länga skulle väntetiderna bli för dem som inie har någon sjukpenning alls? Del gäller främst förtidspensionärer och ålderspensionärer.

Jag skulle kunna nämna mänga fler grupper som skulle drabbas väldigl hårt. Lål mig emellertid nämna en grupp - reumatikerna.

Reumakirurgiska operationer används mer och mer i syfte atl motverka de svära skador som uppstår hos de reumatiskt sjuka. Hand- och fotledskirar-giska ingrepp är verksamma medel i kampen att ge reumapatienterna bästa möjliga rörelseförmåga. Mänga av dem har inget arbete att återvända lill, men genom en operation kan livel bli drägligare för dem.

Väntetiderna är i dag långa, alltför länga. Men de skulle bli ännu längre med motionärens förslag.

Vi bör enligt socialdemokratisk uppfattning i stället inrikta oss pä alt öka resurserna pä detta område. Vi vill inle att det på sjukhusen skall finnas människor som bara ligger där på grund av att de tillhör fel grupp, den icke prioriterade gruppen. För oss socialdemokrater är det en självklarhet alt alla skall ha rätt till hälso- och sjukvård, och vi lar därför avstånd frän de tankegångar som förs fram i motionen 433.

INGRID SUNDBERG (m):

Herr talman! Först bara några ord med anledning av Anna-Greta Skantz referat av min motiort.

Där vill jag bara lill protokollet få antecknat att jag i motionen finner del självklart alt medicinska skäl skall väga tyngst dä prioritering görs. Jag är personligen nöjd med atl utskottet säger: "Beslut i della hänseende måsle självfallet huvudsakligen grunda sig på medicinska överväganden men även sociala fakiorer kan beaktas. Läkarna har sålunda möjlighet atl i det enskilda fallet la hänsyn lill om en läng sjukskrivningsperiod före intagningen kan komma atl försämra förutsättningarna för återgång i arbetet efler behandling

och vård."

Herr talman! Jag begärde ordet i huvudsak för atl säga någol om reservationen nr I som är fogad till socialutskottets betänkande, en reservation där del begärs att riksdagen skall besluta alt lekmiljörädet skall upphöra. Jag finner den reservationen berättigad.

Regeringen har lagt fram en proposition, nr 111, med förslag lill älgärder mot krångel och onödig byråkrati. Motionens och reservationens begäran om avskaffande av lekmiljörädet skall ses som etl led i etl sådant strävande.

Vad har dä lekmiljörådet för funktion? 1 utskottets skrivning hänvisas till de uppgifter som rådet har alltsedan sin begynnelse. Men: alla de uppgifterna kan fullgöras av andra institutioner eller organisaiioner.

Uppgifterna nr 1 och nr 3, som enligl regeringsskrivelsen vid rådets tillkomst anger all ändamålsenligt lekmaterial tillverkas resp. alt skydds-och säkerhetsaspekterna vid barns lek därvid tillgodoses, ligger inom konsumentsverkets område och berör i hög grad produktsäkerheten. Ett resultat av del arbetet är den överenskommelse som träffats mellan å ena sidan konsumentverket och lekmiljörädet och å andra sidan leksaksbranschen, om att upphöra med försäljning av krigsleksaker.

Den andra uppgiften för lekmiljörädet, alt goda lekmiljöer skapas, är utomordentligt viktig, men den skall skötas, och sköts r'"dan i dag, av bosladssty relsen.

För någol år sedan lämnade elt par mycket kompetenta experter lek-miljörådet och anställdes av bostadssiyrelsen, som nu, efter del tillskott som styrelsen får i år, kommer all ha fyra experter på lekmiljö - utomordentligt skickliga, enligl vad jag har hört. Inte minsl uppskattas de av alla de arkitekter som arbelar med anläggningar och som söker miljöförbätlringsbidrag och där barnens miljö är en viktig och integrerande faktor. Fördem ärdet värdefullt aU ha tillgång lill bosladsstyrelsens expertis. Nu har godkännandet av planer på miljöförbättringar lagts ul pä länsbostadsnämnderna, och dä har bostads-styrelsen genom dessa experter svarat för all också länsbostadsnämnderna har fåu utbildning på della område. Men var finns del här lekmiljörädet?

1 socialstyrelsen söker man i årets petita för lekmiljörädet bl. a. två vaklmäslartjänster plus extra bevakning av lokalerna för 40 000 kr. Varför skall del tiotal tjänster som enligt ulskollel finns på lekmiljörådet behöva tvä vaktmästare? Till extra bevakning föreslår statsrådet också atl 38 000 kr. skall beviljas. Men vad gör då de ca tio personer som enligl utskottets skrivning finns anställda där? Av petitan framgår atl medel har begärts för övertid och vikariatspersonal, men della har inte tagits upp i budgetpropositionen.

Samtliga arbetsuppgifter, utom all sprida upplysning om lekens betydelse för barns och ungdomars utveckling, fullgörs och bör fullgöras av andra och mer kompetenta instanser.

I den proposition om byråkrati, nr 111, sorrt jag förut nämnde, säger föredraganden atl byråkrati betyder krångel, formalism, paragrafrytteri och överheisspråk - allt sådant som svenska folkel ser som negativt.

Den typ av information som lekmiljörädet här skulle kunna ge är en form av överhetsspråk som jag tror alt de fiesta föräldrar och andra som har med

Nr 116

Torsdagen den 29 mars 1979

Hälso- och sjukvård m. m.

Nr 116

Torsdagen den 29 mars 1979

Hälso- och sjukvård m. m.

barn all göra belackar sig för.

Nu säger utskottet: "Rådet vill stödja och inspirera barn och föräldrar och motverka del kommersiella tryck som familjen är utsatt för." Men det har man inte heller lyckats med.

Just nuärsmurfar på model. En smurfären kommersiell och helt onyttig figur som bli vit kolossall populär. Den gör ingen skada - den är, som jag sade, ofariig-och produktionen är rent kommersiellt inriktad. Lekmiljörådet har inle lyckals stoppa den figuren - och det gör väl ingenting, tyckerjag, atl det finns smurfar i praktiskt taget varenda barnstuga och snart kanske också i varje hem.

Nej, herr talman! Att samhället skall värna om grupper som behöver stöd och skydd, vilket ulskollel påpekar, är riktigt. Men det gör man inte genom all offra pengar pä all låta vuxna människor leka i ett lekmiljöråd. Samhället måste ha rätt att för sådana satsningar kräva en rimlig valuta. Det anser inte reservanterna att samhället har fåu i det här fallet, och de drar den enda rimliga konsekvensen av detta - föreslår att riksdagen begär all lekmiljörädet avskaffas.

Herr talman! Jag ber atl få yrka bifall lill reservationen 1.

ANNA-GRETA SKANTZ (s) kort genmäle:

Herr talman! Det är sällan del händer alt en motionär nästan är nöjd med utskottels skrivning. Ingrid Sundberg citerar vad ulskollel har sagi. Men del hon citerar är ju det avsnitt där vi berättar om hur mart går till väga i dag när det gäller intagning i sluten värd. Den skrivning utskottet gjort innebär att vi klart lar avstånd frän moiionen. Vi skriver ju: "Den i moiionen 1978/79:433 framförda tanken all personer som efler behandling och värd kan förväntas återgå lill arbeiei skulle särskilt prioriteras för intagning i sluten värd kan utskottet inte ansluta sig lill med hänsy n till andra kategorier patienter, såsom exempelvis handikappade och pensionärer, som väntar på intagning."

Jag vill med delta citat bara säga att utskottets skrivning inte alls är positiv för moiionen som Ingrid Sundberg vill göra gällande. Utskottet föreslär avslag, och vi har moliveral della i den mening som jag läste upp.

KARIN NORDLANDER (vpk):

Herr talman! Först vill jag ta upp vpk-motionen 201, som behandlas i belänkandet under rubriken Allmän hälsokontroll och som jag yrkar bifall lill.

Den 20 mars - alltså under förra veckan - deltog jag i en av hälso- och sjukvårdsnämnden anordnad utbildningsdag om självundersökrting för tidig upptäckt av bröstcancer. Deltagare var bl. a. skol- och distriktssköterskor. Del var en väl använd dag, och den styrkte min uppfattning att tidig upptäckt av brösttumörer är avgörande för behandlingsresultatet.

Bröstcancer är den vanligaste cancersjukdomen i Sverige och utgör en fjärdedel av all cancer hos kvinnor. Årligen insjuknar i värt land nära 4 000 kvinnor i denna sjukdom. Dödligheten är så hög som ca 40 96, vilket betyder au varje dag dör fyra kvinnor i denna sjukdom. Den högsia dödligheten

drabbar kvinnor i 40-50 års ålder; det är alKsä kvinnor i produktiv ålder. Sjukdomen har en ökande frekvens.

F. n. upptäcks tumörer i 90 96 av fallen av kvinnan själv. De tumörer som upptäcks på delta sätt är dock tyvärr ofta sä avancerade all recidiv och dottertumörer uppträder inom relativt kort tid, med onödigl radikala kirurgiska ingrepp som följd. När man själv upptäckt en knöl är läget oftast akut, eftersom utvecklingen av tumören går allt snabbare. Men i 20 96 av fallen missas tumören av läkaren vid en klinisk undersökning, vilket ytteriigare fördröjer en behandling.

Trots den forskning som bedrivits känner man inle orsaken till sjukdomen, men man vet att del bland kvinnor finns vissa riskgrupper som drabbas oftare. Det gäller exempelvis kvinnor vilkas mödrar eller syskon har bröstcancer. Vidare är sjukdomen vanligare hos kvinnor i åldern 40 år och uppåt som inte fött bam.

De behandlingsmetoder som i dag används är kirurgi, strålbehandling, hormonbehandling och behandling med cyiostatika. Ofta ingår flera av dessa behandlingsmetoder. Trots att en förfining av behandlingsmetoderna skell har man inte lyckats minska dödligheten. Inga nya behandlingsformer förväntas, dä det enligl uppgift skulle ta ca 15 år att få fram resultat av nya behandlingsmetoder. Enligt experter vid cancerkliniken i Danderyd är det klart vederiagi att en lidigdiagnoslik är det som ger bästa behandlingsresultatet. Därför är det nödvändigt atl finna nya vägar för lidigdiagnoslik. En väg som vpk föreslagit i moiionen är utbyggnad av undersökningscenlraler för mammografi.

Mammografi är inte en vartlig röntgen. Del är en form av röntgen som ställer höga krav pä exakthet och delaljgranskning, och den kräver stor skärpa. Del berättas atl den industrifilm som förut användes krävde högre stråldoser. Men i dag finns en speciell rönigenfilm och bildförstärkning som gör strålningen minimal, och riskerna för strålning finns inte längre vid användning av modern teknik. Strålningen vid mammografi är så liten, fyra gånger mindre än strålningen vid en vanlig skärmbildsundersökning. Den väger således lätt som argument även mot allmän hälsokontroll med mammografi.

Mammografi ärockså en billig metod som snabbi tjänas in med nedbringat anlal vårddagar. Del är ekonomiski med tanke pä den länga rehabilitering som krävs efter behandling av bröstcancer. Förutom en operation som kräver 6-10 dagar och en strålbehandling som kan ta ytteriigare 4-6 veckor krävs en årslång behandling med cyiostatika vilket betyder täta sjukhusbesök. Dessutom krävs ofta rörelseiräning, som helst skall övervakas av sjukgymnast, om patienten skall ha möjlighet att återgå lill ett arbete. Ofta leder sjukdomen till omplacering eller förtidspensionering ined ytteriigare kostnader som följd.

Del finns i dag 50 mammografiapparater i landet. Det betyder en apparat på ca. 80 000 kvinnor, alltså helt otillräckligt. Men ändå har vår sjukvårdsminister på fullt allvar påsiåll att det inom samtliga landstingsområden faktiskt finns resurser för att ulan dröismäl ta emot kvinnor som söker för

Nr 116

Torsdagen den 29 mars 1979

Hälso- och sjukvård m. m.

Nr 116

Torsdagen den 29 mars 1979

Hälso- och sjukvård m. m.

symtom i brösten. Även om mammografi inle finns på alla platser i landet så kan alla kvinnor för vilka mammografi anses motiverad få en sådan undersökning genom remissförfarande. Om detta vore rikligt, hur förklarar man då att var femte patient med nyupptäckt bröstcancer som omhändertagils vid Radiumhemmet första halvåret 1977 lidigare konsulleral läkare för symtom som senare ledde lill diagnosen bröstcancer?

Vi måste nu erkänna att bröstcancer är en folksjukdom bland kvinnor och atl den måste behandlas som en sådan. Alll fler läkare är överens om all del behövs särskilda undersökningscentraler dit kvinnor som oroas över symtom kan gå utan dröjsmålet med remiss, som inle ger någon garanti. 1 dag finns ingen bältre metod för lidigdiagnos än mammografi, och vi menar all del nu är dags för handling.

Jag yrkar alltså bifall till motionen 201.

I föreliggande betänkande från socialutskottet finns ytterligare tre vpk-motioner, om äldrevärden, som jag också tänker kommentera. Jag kan instämma i Anna-Greta Skantz beskrivning av åldringsvården, jag tycker bara all uppvaknandet har kommit lilet sent.

Om man läser utskotlels belänkande kan man konsiaiera all det nog inte finns något område som utretts och utreds sä grundligt som åldrings- och långtidssjukvården - detta utan all del händer någonting konkrel som förbällrat silualionen på detta område. Ändå har mart sedan länge varit medveten om del ökade antalet åldrande, som inte bara ökar totalt, utan det kommer också atl ske en kraftig strukturförändring bland de äldre. Antalet riktigt gamla - de som är över 80 är - kommer att fortsätta öka, och öka mycket kraftigt, medan däremot antalet yngre åldringar- mellan 65 och 79 är - kommer att bli någol färre fram lill år 2000. Åldersförskjutningen mol allt fler äldre ställer ökade och andra krav pä den direkta långtidssjukvården.

Även i utskottets utlåtande över moiionen är del svårt alt hitta någonting konkret. Man hänvisar lill LKELP-rapporien om sjukvårdshuvudmännens planer för en sexårsperiod omfattande tiden fr. o. m. utgången av 1977 t.o. m. utgången av 1983. Enligt rapporten räknar sjukvårdshuvudmännen med att bygga ut den somatiska långtidssjukvården med ca 13 700 platser. Man "räknar med" - man ger alliså inget konkret besked.

Vidare förbereds utgivandet av en ny rapport, som skall avse tiden från utgången av år 1979 till utgången av år 1981. Av den rapporten kommerdet att framgå - enligl av utskottet inhämtade preliminära uppgifter - atl sjukvårdshuvudmännen "räknar med" alt antalet värdplatser i långtidssjukvården, vilka vid utgången av år 1978 preliminärt beräknats uppgå lill drygl 43 000, skall öka frän 44 900 till 46 600 under nämnda tvåärsperiod.

Utbyggnad av äldrevård och långtidsvård prioriteras av landstingskommunerna och kommunerna. Men i en överenskommelse mellan regeringen å ena sidan samt Svenska kommunförbundet och Landstingsförbundet å andra sidan om komniunernas ekonomi har man gjort upp om att en ökning av landstingskommunernas konsumtion och investeringar skall begränsas av samhällsekonomiska skäl.

Med vetskap om den dåliga ekonomin på den landsiingskommunala sidan

är del svårt all tro pä prioriteringen av äldrevården och långtidssjukvården, detta även om sjukvårdshuvudmännen lovats en ersättning frän sjukförsäkringen med 170 miljoner per år under en tvåärsperiod för alt, som det sägs, underlätta en utbyggnad av långtidssjukvården. Utskottet säger sig vara till freds med all Landstingsförbundet åtagit sig all "verka för" au sjukvårdshuvudmännen bygger ut vårdområdet med i genomsnitt 2 000 vårdplatser per år. Regeringert sägs dock inom kort lägga fram förslag för riksdagen med anledning av den överertskommelsen. Del är väl bara att hoppas all regeringens förslag blir mer konkret och inte består av sä vaga löften som de i ulskotlsbetänkandel, där "räknar med" och "vill verka för" är det enda positiva.

Del räcker ju inle all sjukvårdshuvudmännen har ambitiösa planer, om de sedan av ekonomiska skäl anser sig inle kunna fullfölja planerna. Och det är ju vad som hittills hänt inom långtidsvården. Vpk anser del nödvändigt alt slalen svarar för en större andel av hela sjukvårdskostnaderna, om vi skall fä en adekvat sjukvård.

Det behövs en radikal förändring av hela sjukvårdens uppbyggnad och inriktning. Del gäller inte minst äldrevården. Utvecklingen mol slora mastodontinstitutioner, där alla exklusiva specialiteter samlas och där löpandebandsprincipen gertomförs för vården, måsle brytas. Att skilja vård som i slörre utsträckning innebär omvårdnad från den högspecialiserade sjukvärden, som i dag sker, slukar större delen av den ekonomiska satsningen. Det blir dä långtidsvården som drabbas. Krasst konstateras att en plats på långtidsvården kostar bara hälften mot vad den kostar pä etl akutsjukhus, och del tas som intäkt för all minska akutsjukvården. Atl den lägre kostnaden inom långtidsvärden bl. a. beror pä lägre personaltäthet, överbeläggning, mindre benägenhet lill ekonomisk satsning på tekniska hjälpmedel och förbrukningsartiklar glöms ofta bort. Långtidsvården har en från alla synpunkier dålig status, som inte lorde bli bätire av den uppdelning sjukvårdshuvudmännen nu är inne på för att spara pengar.

All det finns slora brister inom långtidssjukvården framgick av den deball som följde efter den tragiska händelsen på Östra sjukhuset i Malmö. Det finns ingen anledning atl upprepa den debatten, men klart är atl med den befolkningsutveckling vi har i värt land kommer värdplatsbehovei både inom akutsjukvården och inom långvården att öka länge än. En utbyggnad är nödvändig.

Inom långvården kommer behovet alt öka katastrofalt, om man väljer den linjen atl man skall reducera akutvården. I dag är akutsjukvården de äldres viktigaste resurs när det gäller att förebygga behovet och slippa tvingas in pä institutioner som bedrivers, k. kronisk värd,där man snabbt passiviseras och sjukvårdsbehovet ökar.

Men en utbyggnad fyller ingen funktion, om man inte kan rekrytera lillräckligl med personal, och del är dagens slora problern. Det problemet kan inte lösas, om inte arbetsförhållandena för de anställda radikalt förbättras både arbets-och utbildningsmässigt och i fråga om personaltätheten. Genom den dåliga status som ett arbete inom långvården har är personalbristen

Nr 116

Torsdagen den 29 mars 1979

Hälso- och sjukvård m. m.

Nr 116

Torsdagen den 29 mars 1979

Hälso- och sjukvård m. m.

påtaglig på alla nivåer - från läkare till sjukvårdsbiträden och ekonomipersonal.

Med della följer att en ökad andel av de anställda saknar en adekvat utbildning för sina arbetsuppgifter. Det upplevs som otillfredsställande och påverkar ytteriigare personalomsättningen. En personalrekrytering som har fullt jobb med atl klara dag-för-dag-silualionen är ingen bra ordning. Varje nyrekrytering kostar också mycket pengar, som borde användas på annat sätt och för annat ändamål.

Vänsterpartiet kommunisterna har i motionen 261 tagit upp en del av personalfrågan, nämligen en förkortning av arbetstiden. Utvecklingen av deltidsarbete inom vårdsektorn och främst inom långtidsvården, med arbetstider som varierar från mycket kort deltid eller enstaka dagar i veckan till 99 96 av full arbetstid, försvårar schemaläggningen, och arbetsbelastningen blir ojämn.

För all utröna vilken betydelse en allmän förkortning av arbetstiden inom sjukvärden skulle få frän rekryteringssynpunkt har vi föreslagit en försöksverksamhet med 6 timmar per dag eller 30-timmarsvecka. Försöksverksamheten bör göras där personalproblemen är svårast: inom långtidsvården. I försöksverksamheten medverkande personal måsle erhålla kompensation i lönehänseende. Med hänsyn lill statsmakternas engagemang i arbetsmarknadspolitiska frågor är del rimligt atl staten svarar för lönekompensationen.

Ulskollel har i den här delen nöjt sig med att hänvisa till VÅRD 77, gymnasieutredningen och ulredningen om sjukvärdens inre organisation samt en förestående proposition. Men del tar lång lid innan förslag med anledning av en proposition - som ännu inte föreligger - kan påverka personalsituationen, som är akut. Ålgärder behövs redan nu.

Jag ber, herr lalman, att med della få yrka bifall lill motionen 261 samt till motionerna 1847 och 1639 i berörda delar.

Under detta anförande övertog andre vice talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

KERSTI SWARTZ (fp);

Herr talman! 1 socialutskottets belänkande nr 27 behandlas socialdepartementets budget vad gäller bl. a. avsnitten E. Myndigheter inom hälso- och sjukvård, socialvård m. m., F. Öppen hälso- och sjukvård, G. Undervisningssjukhus m. m., H. Övrig sjukvård m. m., K. Vissa åtgärder för handikappade, II. Statens allmänna faslighetsfond, V. Fonden för lånestöd saml VII. Fonden för beredskapslagring.

Utskottet är till sä gott som alla delar enigt, vilket är myckel glädjande. Det har pågätt och pågår alltjämt etl omfattande utredningsarbete inom hälso-och sjukvårdsområdet. Det är större eller mindre utredningar men alla vikliga. En del ulredningarär klara, remissbehandlade och förslag kan väntas; andra är inte klara och avlämnade ännu - det framgår av utskottets behandling av motionerna. Vi hänvisar i mänga fall lill pågående arbeten.

Det är slora och för människor väsentliga frågor som behandlas i detta betänkande. Jag vill särskilt uttrycka tillfredsställelse över den uppslutning vi har fått kring utbyggnaden av långvärden.

Till betänkandet är fogade två reservationer, den första vid p. 1 Socialstyrelsen. Ulla Tilländer kommer all närmare utveckla utskottsmajoritetens ställningstagande pä den punkten.

Reservationen 2 gäller medelsanvisningen såvitt avser medel för beredskapslagring av sjukvärdsmaieriel av förbrukningskaraktär.

Sjukvärdsberedskap när det gäller sjukvärdsmaieriel av förbrukningskaraktär utreds inom socialslyrelsen. Ulredningen väntas bli slutförd under detta år. Föredragande slalsrådel har inte velat tillstyrka socialstyrelsens förslag, då hon avser föreslå regeringen att uppdra ål statens förhandlingsnämnd att ta upp förhandlingar med sjukvårdshuvudmännen om deras medverkan i den försvarsmedicinska materielberedskapen. Förhandlingsnämnden fick uppdraget den 8 mars i år.

Jag kan tillägga atl ärendet har kommit en bit på väg. En försöksverksam-hel avses komma lill stånd, innebärande överenskommelse med vissa landsting om överiagring och omsättning av förbrukningsartiklar till en kostnad av 9 milj. kr. Del är ett led i strävandena att föra över beredskapslagringen lill sjukvårdshuvudmännen. Jag nämner della med anledning av vad Anna-Greta Skantz sade i sitt inledningsanförande.

Majoriteten i socialutskottet har anslutit sig till försvarsutskottets mening och tillstyrker budgetförslaget.

Lål mig sedan något kommentera Karin Nordlanders anförande. Mammografi är något som vi verkligen tar på allvar och som vi känner väldigl mycket för. Del är nödvändigt att vi får klarhet här, sä att vi kan fortsätta att bygga ut undersökningsmöjligheierna. En försöksverksamhet har ägt rum i Östergötlands län, Gävleborgs län och Kopparbergs län. Här är det emellertid fråga om röntgenstrålning, och vi behöver ytterligare utvärdering. Vi vet att det inte är helt ofariigl.

Karin Nordlander nämnde också alt det har kommit fram någonting nytt. Ja, jag har också hört talas om del. Della bevisar, tycker jag, atl det är nödvändigt att titta vidare pä denna fråga som är så viktig.

Hälso- och sjukvårdsutredningen har all la ställning till all förebyggande hälsovård. Frågan om mammografiundersökningar övervägs även där och kommer atl få visst utrymme i utredningens förslag. Jag vill än en gång betona viklen av alt vi inom en snar framlid verkligen får en erkänt säker metod som vi vågar salsa på och bygga ut så all den blir tillgänglig för alla.

När det gäller äldrevården lät det som om Karin Nordlander inle vågar räkna med atl man kommer att bygga ut den så som framgår av betänkandet. Det är kanske svårt all bevisa all del skall ske som nu finns planerat. Då har man bara all lita till atl vederbörande tror på vad man lovar. Framtiden kommer att visa hur resultatet blir.

Jag tycker ändå att del verkar som om alla, oavsett vilket parti vi tillhör, nu är eniga om atl långvården måste prioriteras. Det är glädjande atl Karin

Nr 116

Torsdagen den 29 mars 1979

Hälso- och sjukvård m. m.

6 Riksdagens protokoll 1978/79:116-119

Nr 116

Torsdagen den 29 mars 1979

Hälso- och sjukvård m. m.

Nordlander hoppas all regeringen skall göra mer än vad utskottets vaga uttalanden lovar. Jag tyckeralt utskottet har uttalat sig mycket positivt och att vi har samlats omkring etl bra beslut. Men ingen av oss blir väl annat än glad om det kan hända ännu mer.

Långvården har dålig status, har det sagts. Jag tror nog att del på sitt sätt är riktigt och atl man i varje fall på mänga håll måste göra någonting åt personalens förhållanden för atl del skall bli mer atlraktivt alt arbeta inom den värdgrenen. Del som skisseras i vpk-motionen - kortare arbetstid och samma betalning, atl staten går in och lar över en del utgifter - är en slaisfinansiell fråga som inle är så särskilt liten. I del ekonomiska läge vi har i dag kan man knappast länka på någonting sådant.

Samma sak gäller förslagen att öka personalen, även om man gärna skulle se alt vi finge möjligheter atl utöka personalen pä det sätt som skisseras.

Herrialman! Majoriteten i socialutskottet hemställer all riksdagen bifaller budgetförslaget i de avsnitt som behandlas i della betänkande och avslår reservationerna 1 och 2. Jag yrkar alltså bifall till hemslällan i dess helhet och avslag pä reservationerna.

KARIN NORDLANDER (vpk) kort genmäle;

Herr talman! Jag är glad överdel som sägs här när del gäller mammografi, men jag förstår inte att man skulle behöva vänta så länge för all vara klar över vad det är fråga om. I Gävle har man ju hållit på sedan 1974, och där framgår det klart hur liten sirälningsrisken egentligen är.

När det gäller äldrevärden vill jag säga atl hade man kunnai lita på politikerna, hade del väl inte sett ut som det gör i dag. Del finns mänga vittnesbörd om brister i sjukvärden.

Elisabet Sjövall, läkare i Göteborg och välkänd för riksdagen, har i Läkartidningen i en debattartikel sagt att gamla människor utsätts för vanvård inom långvården. Lål oss öppet erkänna detta, säger hon vidare. Personalresurser och arbetsformer inom långvården leder till att sådani här sker dagligen. Elisabet Sjövall anser atl alla gamla alltid är satta på undantag. Om de skall tillerkännas samma värde och rättigheter som de yngre, krävs aktiva insatser från dem som inle är sä gamla.

En sjuksköterska frän Eskilstuna sade i radions Öppen kanal med anledning av elt dödsfall, att enda sättet au få sjukvärden alt fungera är alt salsa på mer personal i stället för atl som nu banta ner personalen. Hon påpekar alt politikerna sköter sjukvården som ett förelag vilket som helst. Man tittar pä utgifterna och konstaterar atl 65 96 går lill lönekostnader. Så skär man ner personalen. Ett smart sätt att lägga upp budgeten - för politikerna.

Den här sjuksköterskan hävdar all landstinget skulle göra betydligt större besparingarom man i slällel rekryterar mer personal och därigenom förkortar vårdtiderna,eftersom vården då också skulle bli bältre. Som det nu är drabbas både personal och patienter, och det beskriver hon som en vidrig siluaiion. Varenda dag är det anställda som inte längre orkar, som säger upp sig, och det blir nya vakanser all fylla.

Ordföranden i sjukvårdsnämnden säger sig förstå att personalen i vissa lägen kan känna alt del råder underbemanning. Men när del gäller akutvården är det svårt att på förhand veta någol om behovet från dag lill dag.

Han menar tydligen all personalbehovet kan beräknas efler ett genomsnittligt vårdbehov, inle efter det verkliga behovet.

Om dödsfallet, som han inte känner lill, säger han atl del har hänt att personalen prioriterat dåligt. Del ärju också mänga banala fall som kommer in på akuten, och han tror inte att situationen är så fariig. Personalert överdriver problemen.

Uttalandena kräver inga kommentarer, men de kräver ett snabbi handlande för att få lill stånd förändringar. Personalfrågan är en av de avgörande frågorna.

ANNA-GRETA SKANTZ (s) kort genmäle:

Herrialman! Kersti Swartz gjorde några kommentarertill vår reservation 2. Jag vill säga all frågan om beredskapslagring av förbrakningsmateriel för sjukvärden ännu är olöst. Vi ser mycket allvarligt pä della. Försvarsutskottet har yttrat sig till socialutskottet i denna fråga och skriver:

"Försvarsutskottet anser del vara angeläget alt en beredskapslagring för sjukvärdsmaieriel av förbrukningskaraktär påbörjas snarasi. Del råder allvariiga brister inom området och frågan har nu hållils öppen under läng tid."

Del är de borgeriiga ledamöterna i försvarsutskottet som har denna uppfattning. De socialdemokratiska ledamöterna haren helt annan uppfattning; de tillstyrker motionen.

Som jag sade i milt anförande försöker regeringen komma med olika undanflykter. Den senasie är alt man skall förhandla med sjukvårdshuvudmännen. Nu hörde vi att del skulle startas en försöksverksamhet. Det skulle vara intressant atl vela hur denna försöksverksamhet skall gä till när del gäller lagring av sjukvärdsmaieriel av förbrukningskaraktär. Skall man börja med viss maieriel, eller skall försöksverksamheten bedrivas i vissa delar av landet, eller hur skall den läggas upp?

Nr 116

Torsdagen den 29 mars 1979

Hälso- och sjukvård m. m.

KERSTI SWARTZ (fp) kort genmäle:

Herr lalman! Statsrådet Lindahl har talat om atl det också för nästa års budget är tänkbart med en omdisponering av de medel vi har, om det finns klara linjer all gä efter. Vi skulle dä kunna få förfoga över medel till denna verksamhel. Man nonchalerar inte på något sätt detta, tvärtom.

Det besked jag har om försöksverksamheten ärså pass nytt all jag bara kan säga till Anna-Greta Skantz all jag hoppas att vi snarasi skall fä besked om hur den skall byggas upp. Den skall väl inle ersätta förhandlingarna, utan del är fråga om ett försök. Del borde vara positivt även för Anna-Greta Skantz all få della besked. Och jag hoppas, som sagt, att vi inom en snar framlid får ett fylligare besked.

Sä lill vad Karin Nordlander sade om mammografi.

Del är inle så länge sedan som del uttalades farhågor för strålningen. Man

Nr 116

Torsdagen den 29 mars 1979

Hälso- och sjukvård m. m.

är ännu inte absolul säker på att man kan lita pä den här metoden, och jag tycker nog atl vi måste se pä detta med etl visst allvar. Men vi har all anledning alt hoppas på att del kommer fram ofariiga eller mindre riskfyllda metoder.

Kan vi inle lita pä att man vill bygga ut äldrevården? Jag tror att vi har all anledning all göra del nu, när alla är så eniga och när allt pekar pä alt vi alla försöker föra frågan framåt. Det gäller också för oss att vara observanta -långvården måste bli bättre.

Personalfrågan är naturiigtvis etl stort problem, men jag tror inte all del bara gäller alt få mer personal - det kan vara fråga om organisation och andra saker. Personalfrågan måste emellertid på något sätt lösas, och jag tror all vi även på del området är observanta och medvetna om att någonting måste ske.

ANNA-GRETA SKANTZ (s) kort genmäle:

Herr talman! Del blir allt intressantare. Regeringen är lydligen beredd all ändra uppfattning frän det ena budgetåret till det andra. I den budget som vi just nu behandlar kan regeringen inte länka sig en överföring inom anslaget. Men om statsrådet ändrar sig tills vi fåren ny proposition, får vi ta delta under övervägande.

Jag anser fortfarande all ett bifall lill reservationert 2 är del bästa.

ULLA TILLÄNDER (c):

Herr talman! Motionen 1842 av Ingrid Sundberg och Allan Åkeriind om lekmiljörådels avskaffande som behandlas i socialutskottets betänkande nr 27 tyder pä betydande okunnighet om lekmiljörådels verksamhet.

Om det beror pä all informationen inle varit tillräckligt intensiv eller pä atl del inte varit rätt iniresse och inställning undandrar sig mitt bedömande. Men eftersom lekmiljörådels arbete lill väsentlig del består just i alt informera och vi från många håll fått gensvar - nästan ulan undantag positivt och uppskattande - förstår jag efler Ingrid Sundbergs inlägg att del nog ändå inte är pä avsändaren utan pä mottagaren del beror all informationen inte nålt fram.

Jag vill i alla fall, med den verkan det hava kan, göra en liten tillbakablick.

Lekmiljörådet startade sin verksamhet 1971. Lägg märke till årtalet. Bakom oss hade vi dä 1960-lalels folkomflyttning, den största som förekommit i vårt land på så kort lid.

Nya oprövade miljöer växte blixtsnabbt upp. Byggnadsglädjen stod högt i tak. När eftertankens kränka blekhet sä småningom inställde sig och gräsrötternas kritik började göra sig hörd och del stod alltmer klart all mycket hade gått snett, dä fanns förorternas höghus där som obevekliga fakta. Efteråt skrivs nu historien om hur naturen, människan och barnen kommit bort i planeringsprocessen.

Det var ett alltför kortsiktigt vinstperspektiv man hade. En snäv och snöd lillväxtideologi är blind för de sociala konsekvenser som man i ett längre

perspektiv blir varse. Att del som göms i snö kommer upp i tö besannas här och kan tillämpas på det som byggdes upp under 1960-talet

1 motionert talas om att all styrning är förkastlig. Del låter sig sägas. Men vad var detta annat än styrning av både barn och föräldrar och familjer?

Del var for atl försöka bota vad som brustit och försöka förhindra fortsatt felplanering för framtiden som lekmiljörådet inrättades. En dyr erfarenhet hade vunnits - det är ingen självklarhet alt barnen skall vara normen för samhällsplaneringen. För att i alla sammanhang blanda sig i och påminna om delta är lekmiljörädet elt nödvändigt goU. Nog är vi politiker vana all tala om barn, men att lyssna lill dem är nog inle lika naturiigt.

Au vi i lekmiljörädet lydligen,som vi hört här i dag, ibland råkar trampa pä ömma fötter, del finner vi oss i. Det är bara menlösheten som aldrig väcker förargelse och som är vän med alla. Om lekmiljörädet skulle föriora sin sälla kunde det lika gärna läggas ned. Därför är denna motion och del Ingrid Sundberg i dag sagt en bekräftelse pä all lekmiljörädet behövs.

Rådet vill hävda leken som en förutsättning för människornas ulveckling och verka för atl goda möjligheter skapas för utvecklingsbefrämjande lek såväl i offentlig miljö som i bostadsmiljö.

Rådets verksamhel riktar sig till bl. a. föräldrar och barn, kommuner, personal vid institutioner för barn, dagbarn vårdare och producenter och inköpare av lekmaleriel. Detta all vi vill hävda leken som en förutsättning för barns ulveckling och verka för goda lekmöjligheter låter som iraismer, mert erfarenheten visar all det är en ganska svärerövrad och i dubbel mening dyrbar insikt - det kostar stora pengar.

Vi har i lekmiljörådet genom konferenser, utställningar, konsultationer, studiebesök, böcker, skrifter, diabildserier, föreläsningar, massmedia m. m. sökt uppnå de mål som anges i direktiven. De områden som vi speciellt har inriktat oss på bara under del senasie året har varit boertdemiljö för barn, förskola och fritidshem,.barn med behov av särskilda insatser, leksaker, lekredskap och lekmaleriel.

I inledningen till motion 1842 sägs det fakliskl en del kloka saker om lek. Och det konstaleras alt del är viktigt att barnens tillvaro är planerad sä att det finns lid och plats för lek och alt vuxna respekterar leken.

Men har delta hittills verkligen varit ett mål för planeringen? Om man jämför den målsättningen med vad som i verkligheten har åstadkommits, så går det kanske upp för en hur mycket samhällskritiskt krat en sådan målsättning egentligert irtnehäller. Leken leks inte i ett lufttomt rum. Den är en psykologisk men också en social funktion av barnets situation.

Jag rekommenderar Ingrid Sundberg att läsa boken Barnen och betongen, utgiven av rådet, där motsättningen mellan dessa tvä begrepp illustreras och analyseras i all sin skärande dissonans. Bakom framställningens outtröttliga uppräkning av fakta kan man ana en viss upprördhet, elt patos som vill ta barnens, de svagas, parti mot krafter som så hänsynslöst demonstrerat hur man åsidosatt både vuxnas och barns intressen.

Lekmiljörådets inställning står i överensslämmelse med den övertygelse och insikt som långsamt börjar bli allmän egendom, nämligen atl barnen skall

Nr 116

Torsdagen den 29 mars 1979

Hälso- och sjukvård m. m.

Nr 116

Torsdagen den 29 mars 1979

Hälso- och sjukvård m. m.

ha en räll som samhället som helhet måste slå vakt om och skapa legala former för. Man kan nämna kampen mol barnmisshandel, den nyinrättade barnombudsmannen, kampen mol de kommersiella krafter som icke aktar för rov all exploatera barnen i pornografiska sammanhang.

Nog behöver barnen värn. De lever inle i etl lufttomt rum. Ondskan i olika former kan och vill ulnyllja dem. De utgör i många fall en intressant marknad. Det är inle bara fysisk skada barn riskerar, vi vet atl barn också kan lida skada lill sin själ. Det finns barn som inle längre vare sig ler eller leker.

Del är mol en sådan bakgrund som del framstår som nästan naivt och idylliserande när man i motionen betecknar värnandel om barnets bästa i alla dessa sammanhang som allmän förmyndarmentalilel. Eller har man inle upptäckt all del pågår en intensiv väldsindoklrinering, ofta i förtäckta och insmickrande former? Del finns också andra kanaler genom vilka väldsför-kunnelsen och därmed också väldsmenlaliteten når ul. Barn i sina mesl känsliga år är ingalunda förskonade.

Motionärerna nämner krigsleksakerna. Man misstar sig nog inte på all de är ute i ett för dem själva mycket angelägel ärende. "Åtgärderna mol krigsleksaker härstammar från rådet", sägs det, som om man vill lägga rådet detta till last.

Jag vill erinra om alt åtgärderna mot krigsleksaker, dvs. lekmiljörådels och konsumentverkets förhandlingar med leksaksbranschen som också ulskotlsbetänkandel påminner om, härrör frän riksdagsmajoriieien - det var nämligen reservationen som vann vid omröstningen, och bakom den stod bl. a. de båda moderaierna i utskottet. I reservationert stod det; "Utskottet vill ånyo understryka atl del är angeläget alt en sanering av utbudet av krigsleksaker kommer lill stånd. I första hand bör detta ske genom frivilliga överenskommelser." Därefter hänvisade man till konsumentverket.

Märk väl: I denna majoritet ingick dagens motionärer.

Della var ålgärder mol krigsleksaker som riksdagen beställt och som nu har genomförts och lett fram till ett lyckat resultat. Delta beslut ställde sig åtminstone Allan Åkerlind bakom -om jag inte missminner mig så var Ingrid Sundberg i USA då. Detta beslut, som man själv alltså harmedverkai till, vill man nu ta som skäl för att avskaffa lekmiljörädet.

Vad har egenlligen skett under tiden sedan beslutet fattades? Jag vill passa på all säga atl det ansvar som vi förväntade oss av leksaksbranschen levde den upp till. Del kan inte vara en nackdel atl en bransch som har som en självklar föratsättning all vara vinstgivande, och i vår lyp av samhälle har rätt all vara del, därtill förväntas ha etl ansvar för sina produkter. Det försvagar inte branschen, ulan stärker tvärtom den grund som branschen i ett längre perspektiv skall bygga på.

Att samhället kan räkna med en bransch som medarbetare och inte som motarbetare måsle stärka vår typ av blandekonomiskl samhälle. Alt ifrågasätta elt sådani samarbete är att motarbeta ett sådani samhällsskick.

Lekmiljörådels vara eller icke vara hängerenligt motionärerna på vad rådet åstadkommit när det gäller dessa krigsleksaker. För min del anser jag att

motivet för lekmiljörådels varande och verkande är alldeles tillräckligt starkt, oavsett krigsleksakerna.

Jag vill någol beröra ett par formuleringar i motionen som jag lycker är motsägelsefulla. Man konstaterar först att vi vuxna ofta har en oförmåga all uppleva och delta i barns föreställningsvärld. Härav dras slutsatsen: "Denna vår oförmåga sätter en gräns för i vilken grad vi bör påverka barns lek."

Vi bör inte styra barns lek, konstateras del. Detta sägs i polemik mol rådets kritik av vissa typer av leksaker. Men vem är del som påverkar barns lek? Vem är del som styr barns lek, om inte den som producerar leksaker? Att vi då vänder oss mol en viss typ av sådan styrning beror på att vi vill, som del står i moiionen, "sälta en gräns för i vilken grad vi bör påverka barns lek".

Att anklaga lekmiljörådels uppslagsrika, inspirerat arbetande grupp för sådan byråkratisk otymplighel och inkompetens atl den bör komma bort är au sakna både insikt och sinne för proportioner. Det är nog svårt atl finna elt bättre exempel på närhet och ömsesidig påverkan, pä återkoppling, än just här.

Det är ett bra exempel på den lilla skalans förmåga att anpassa sig lill sin föreliggande uppgift. Resultaten av verksamheten kan kontrolleras direkt och omedelbart.

Intresset för verksamheien kan vi också avläsa tämligen direkl. Elt enda exempel på della -jag kunde nämna många - och en fjäder i hallert är vår utställning Kom loss!, som vi utarbetat med anledning av det internationella barnärei och som handlar om fritiden för barn mellan 7 och 12 år. Den turnerar i landet. Just nu ärden på Röhsska konslslöjdmuseet i Göteborg. I jartuari och februari var dert på Västerbottens museum i Umeå. Då utställningen invigdes av socialminister Gabriel Romanus var del 30 minusgrader ute, och vi frågade oss, om det verkligen skulle komma några medborgare och deras barn, vilkas omdöme detta lekmiljöråd så förmyndar-mässigt ifrågasatt och underkänt. Det kom 1 700 första dagen. Och jag kan försäkra Ingrid Sundberg aU det var ingen otymplig byråkratisk föreställning. Barnen var sig själva, och de vuxna kom loss och var som barn. Utställningert vandrar nu genom landet som så många andra av våra utställningar har gjort.

Slutligen något om förslaget alt dela upp rådels verksamhel. Det måste vila på en missuppfattning. Felet hittills har ju varit en sektorindelning i .samhället. Det fina är ju helhetsgreppet, och det greppet har dess bältre majoriteten i utskottet fattal.

Till slut vill jag ställa en fråga till Ingrid Sundberg; Mertar verkligert motionärerna atl all styrning är ett hot mot familjernas rätt atl själva besluta om barnens lekmaleriel?

Herr lalman! Jag yrkar bifall lill ulskoitets hemställan och avslag på reservationen 1 vid socialutskottets belänkande nr 27.

Nr 116

Torsdagen den 29 mars 1979

Hälso- och sjukvård m. m.

Nr 116

Torsdagen den 29 mars 1979

Hälso- och sjukvård m. m.

INGRID SUNDBERG (m) kort genmäle:

Herr lalman! Jag förstår alt det kan ha varit besväriigt för Ulla Tilländer atl hon skrivit sill anförande innan hon lyssnade lill mig.

Jag skulle vilja säga alt barn som varken ler eller leker, de ler eller leker inte heller lack vare lekmiljörädet. Det är det som är den tragiska sanningen i dag, Ulla Tilländer. Vad vi har alt göra här i riksdagen är alt svara för alt vi får en samhällsutveckling, som ger stöd och skydd åt bl. a. de svagare.

Jag vågar påstå att det inte är någon slörre skillnad, om ens någon, mellan Ulla Tilländers och min uppfattning om barnens rätt i samhället och samhällets skyldighet att verka för barnens bästa. Men vad vi diskuterar här är metoderna för all uppnå detta, och jag vidhåller atl utgiften för lekmiljörädet relativt sett är bortkastad. Vi kan, Ulla Tilländer, läsa i ICA-Kuriren, som har haft en tävling om hemmagjorda leksaker, att lekmiljörädet fick rycka in som bedömare vid prisuldelningen. Ja, det är utmärkt. Men skall vi använda statsmedel till i första hand sädana här saker?

Nu gällde det inte i mitl anförande,Ulla Tilländer, atl dela upp verksamheten, ulan jag sade alt av de fem olika uppgifter som lekmiljörädet har att syssla med är huvuddelen - alll utom informationen - redan lagt pä andra organisationer och institutioner, där inle minst bosladsstyrelsens insatser är av största värde. De grundas på just vad som kommer fram i boken om barnen och betongen. Det ärjust därför vi införde möjligheler till bidrag lill miljöförbättring i de stora betonggettona, och det är därför dessa planer skall granskas också från lekmiljösynpunkt. Men, Ulla Tilländer, de som var i lekmiljörädet och verkligen kunde det här de flyttade över lill bostadssiyrelsen. Del är bostadsstyrelsen som gör granskningen, som nu ålagts länsbostadsnämnderna.

Det är detta praktiska vi diskuterar, Ulla Tilländer, inle värdet av krigsleksaker. Jag nämnde i mitl anförande alt lekmiljörådet hade varit med och träffat en överenskommelse. Men Ulla Tilländer trodde kanske att jag skulle tillbringa liden i talarstolen med atl försöka riva upp ett gammalt riksdagsbeslut. Det var inle del del gällde. Ulla Tilländer svarade inte pä min fråga; Varför skall man ha två extra tjänster som vaktmästare, 40 000 kr. för extra bevakning och 50 000 kr. i anslag för förbättring av egen miljö? Jag vore tacksam att få svar pä den frågan.

ULLA TILLÄNDER (c) kort genmäle:

Herr talman! Jag vidhåller att del fina med lekmiljörådet ärjust helhetssynen på barnet. Men denna är möjlig bl. a. därför att det i rådets styrelse ingår, förutom tre parlamentariker, personer som arbelar i det slalliga verk som Ingrid Sundberg nämnde. Det finns representanter för t. ex. SÖ, konsumentverket, socialstyrelsen, statens planverk och bostadsstyrelsen.

Jag tror att de i rådels styrelse som representerar de här verken förvånar sig över en motion, där del krävs en nedläggning av vår verksamhet med hänvisning till alt de skulle överta den. De verk som reservanterna nämner och som Ingrid Sundberg hänvisar lill sysslar inle speciellt med lekens

betydelse. Det gör vi. Däremot samarbetar vi med verken. Bostadssiyrelsen t. ex. har lillsammans med lekmiljörädet utarbetat skriften God bostad bra miljö. Med konsumentverket har vi samarbetat när det gäller säkerhetsfrågor - detta för all bara ge ett par exempel.

Sedan skulle jag på nytt vilja ta upp frågan om samhällets styrning, och det vore bra om Ingrid Sundberg ville ge mig ett svar. Del är ganska överraskande all höra en sådan anklagelse frän en representant för ett parti som gärna talar om behovet av normer. Normer är ju styrande, men skall de ha någon mening måsie de vara gemensamma för mänga familjer. Normerna styr därför all de påverkar föräldrarna som i sin lur påverkar barnen. Vi har normer och regleri läroplanerna, och de verkar ju styrande. Leken i förskolorna har nalurliglvis avsiktligt en styrande effekt, som är diskuterad och definierad i utredningar, t. ex. i barnstugeutrednirtgen. Där utövas fakliskl elt styrande vid sidan av föräldrarna, men del är en hjälp ål föräldrarna. Precis på samma sätt förhäller det sig med lekmiljörädet. Listan kunde göras ännu längre.

Så till talet om byråkrati. Ingrid Sundberg talade om de tvä vaktmästarna. Tycker inle Ingrid Sundberg alt det finns angelägnare mål för en jakt pä byråkrati än att ge sig på del lilla effektiva lekmiljörådet? Det är väl ändå inle fel att del är effektivt.

Nr 116

Torsdagen den 29 mars 1979

Hälso- och sjukvård m. m.

INGRID SUNDBERG (m) kort genmäle:

Herr lalman! Jo, Ulla Tilländer, det är nog fel att påstå all del är effektivt. Det talades förut om ömma tår. Jag undrar om inte de ömma tårna sitter på den person som i den här debatten talar i vi-form.

Jag har slälll frågan: Vad gör lekmiljörädet som andra organ eller institutioner inle kan göra eller som de inle redan gör? Det är det som jag lycker är det väsentliga. Jo, då är del informationen, och sen är del också talet om lekens betydelse.

Jag skulle vilja erinra Ulla Tilländer om den forskning angående förskolebarnens utveckling och förskolebarnens miljö som bedrivs på många ställen här i landet. Inte minst inom den nya högskolan, där även förskollärarnas utbildning skall ge utrymme för forskning, kommer denna lyp av forskning alt yueriigare intensifieras. Del är alltså inle fråga om alt överföra, ulan det gäller atl konstatera atl alla de här uppgifterna - dock icke all vara prisbedömare i ICA-Kurirens tävling om hemmagjorda leksaker - redan finns ullagda på andra institutioner.

Skall man bry sig om atl ge sig på sådana här småsaker? Jag hade, herr lalman, begärt 5 minuter för milt anförande, Ulla Tilländer 15. Jag ville under 5 minuter tala om varför jag lycker atl lekmiljörädet borde avskaffas. Nu har del blivit en debatt, därför att det visar sig att det för de elva som sitter i styrelsen är angeläget att ha rådet kvar, men i och för sig kan en sådan grupp fungera ändå.

Jag har slälll en fråga, och jag har inte fått svar på den. Det är alldeles riktigt alt Ulla Tilländer ställde en fråga till mig om samhällets styrning, somjag också skall svara pä.

Vi har frän moderata samlingspartiets sida som absolul grunduppfallning

Nr 116

Torsdagen den 29 mars 1979

Hälso- och sjukvård m. m.

att det slora och huvudsakliga ansvaret för barnen - barnens värd, barnens lek och barnens fostran - ligger på föräldrarna. Varje påverkan på barnen innebär nalurliglvis en styrning, men jag tror all Ulla Tilländer får skilja på negativ påverkan och den information som man ger föräldrarna - inle minsl den information som innebär hjälp och stöd och som alll fier föräldrar behöver när deras barn skall växa upp i etl besvärligare samhälle.

Men, Ulla Tilländer, jag har fortfarande inte fäll något exempel pä hur lekmiljörädet har stött föräldrarna i den här frågan. Däremot har mänga andra instanser gjort det, och inle minst har forskningen vid våra universitet och lärarhögskolor varit värdefull.

ULLA TILLÄNDER (c) kort genmäle:

Herr lalman! Jag har försökl motivera lekmiljörådels verksamhet. Jag kan inle på några minuter redogöra för alll del som lekmiljörädet har gjort under åtta år. Den förnöjsamhet som moiionen avspeglar ger en ganska avslagen bismak. Där finns varken visioner för framtiden eller kritik mot nutiden.

Det enda Ingrid Sundberg har alt komma med i sina inlägg här är all hon frågar oss hur det kommer sig alt vi kräver ytterligare tvä vaklmäslarljänster. Det är väl ändå ett tydligt bevis på att argumenten tryter!

Man borde ge sig ut på andra jaktmarker när del gäller atl jaga byråkrati. Bilden av byråkrati i dess mesl förfärande form är etl maskineri som utåt är stängt och slutet som en knuten hand, men som inål är idogt och självproducerande och självkonsumerande. Jag vill hävda alt med lek-miljörådet är del precis tvärtom. Lekmiljörådels verksamhet är utåtriktad. Jag har redan gett exempel på del, och det skulle vara lätt atl ge ytteriigare exempel. Vad man skulle ha kunnat kräva vore alt motionärerna, innan de skrev sin motion, ålminslone hade gjort ett rimligl försök all sätta sig in i lekmiljörådets verksamhet.

I motionen finns många motsägelser och där finns rent av osanningar. Jag tänker särskilt på det som anförs i motionens sista stycke:

"Något egentligt resultat av rådets verksamhet, som gör kostnaderna för detsamma befogade, anser vi inte föreligger."

Jag anser alt motionärerna på den punkten har brustit i att informera sig om rådets verksamhet innan motionen skrevs.

Andre vice talmannen anmälde alt Ingrid Sundberg anhållit att lill prolokollel få antecknat att hon inte ägde räll till ytterligare replik.

HELGE HAGBERG (s):

Herr lalman! Regionsjukvårdsulredningens betänkande, som avlämnades föregående år, medför om del realiseras atl antalet sjukvårdsregioner minskas från sju lill sex. Del betyder att Örebroregionert omstruktureras och all i dertna region ingående län och andra områden överföres till andra regioner. Men inte enbart den regionen förändras - Medelpad och Jämtland överföres till Umeåregionen och södra Halland tillföres Göteborgsregionen.

Utredarna föreslär atl de närmare konsekvenserna för Örebro läns

landsting blir föremål för undersökning. Byggnads-, utrustnings- och perso-nalmässigl, regionalpoliliskl och inle minst för sjukvärden själv uppslår helt naturligt stora problem. Den fråga man - med all respekt för utredarna - kan ställa är: Vore det inte bättre atl finna andra vägar för all lösa frågan om befolkningsunderlag och anknytningen till medicinsk fakultet? Det borde t. ex. mera ha studerats, om del egenlligen är några avgörande problem med den nuvarande indelningen och, om sä är fallet, om det hade funnits andra vägar för framliden.

Statsrådet har numera tillsatt utredare med experter bl. a. från den utredning som lagt fram för vår region så katastrofala förslag. Vi är naturligtvis glada au detta viktiga arbete kommit i gång och hoppas, att nya kunskaper och fakiorer skall komma fram, som förändrar lägel när besluten definitivt skall fattas här i riksdagen. Remisstiden pågår f ö. parallellt med den startade utredningen, och vi hyser förhoppningar om all också remissinstanserna skall ge nya uppslag.

Under den allmänna motionstiden i januari i år avlämnades i denna fråga en motion underskriven av etl stort antal ledamöter av kammaren. I motionen krävs all den nya utredningen skall studera möjlighelerna att lill regionsjukhuset i Örebro förlägga huvudansvaret för efter- och vidareulbildning av läkare m. m. samt för vårdulveckling och värdforski-ng. Denna idé är framsprungen ur det faktum att det vid enheten i Örebro under åtta år gavs klinisk utbildning för läkare med utländsk läkarexamen. Elt sextiotal sädana utexaminerades per är. Utbildningen leddes av en klinikchef vid sjukhuset och stod under överinseende av inspektor från medicinska fakulteten i Uppsala. Som lärare fungerade sjukhusets egna läkare. De resurser som i övrigt stod lill förfogande var av samma omfattning och kvalitet som vid universitetsklinikerna. Verksamheten visade alt regionen myckel väl kan fungera för uppgifter i denna typ av utbildning.

Årligen förekommer s. k. regionsjukvärdsdagar avsedda för läkare, administratörer och förtroendevalda inom regionen. Under tre år har en mer systematiserad form av eftervårdsutbildning av läkare bedrivits inom sjukvårdsregionen. Dessa fyradagarskurser anordnas varje termin och samlar 150-200 deltagare. Landstinget, Örebro läkarsällskap saml Örebro läns läkarförening slår för ansvarel.

Allmänna konferenser med ämnen som produklionskontroll inom sjukvården och omvårdnadsforskning ger tillfälle för läkare, administratörer och politiker alt utbyta erfarenheter. Den resurs som regionsjukhuset utgör är dock förutsättningen för sådana arrangemang, för alt ge kvalitet åt dessa och för alt skapa en miljö för kreativ utveckling i sjukvärden.

Även på forskningsområdet har regionsjukhuset genom huvudmannen lagil olika initiativ. Här har frågan om målsättning och förutsättningar för forskningsprojekt diskuterats. Regionsjukhuset bedömdes därvid som en central förulsätining. Vid en forskningsinventering nyligen har man konstaterat att en avsevärd verksamhet inom den kliniska forskningen bedrivits vid enheten i Örebro, särskilt under de senaste fem åren. Landstinget avsätter självt 200 000 kr. åriigen till en forskningsfond. Hittills har 650 000 kr.

Nr 116

Torsdagen den 29 mars 1979

Hälso- och sjukvård m. in.

Nr 116

Torsdagen den 29 mars 1979

Hälso- och sjukvård m. m.

utdelats till olika projekt, främst inom medicinsk forskning. Landstinget har också anställt forskningsadministratör. Kurser och kontaktverksamhet utvecklas efter hand. Yrkesmedicinska kliniken vid regionsjukhuset har uträttat ett banbrytande arbete när det gäller miljöförbättringar i arbetslivet.

Vid utskottets behandling av vår motion framkommer nu all utskottet förutsätter, all den nu tillsatta ulredningen även omfattar de frågor som nämns i moiionen 227. Det gäller då möjligheterna atl lill regionsjukhuset i Örebro förlägga huvudansvaret för efter- och vidareutbildning av läkare samt vårdulveckling och värdforskning. Något riksdagsinitialiv behövs således inte, säger utskottet.

Min fråga till utskottets talesman blir dä: Kan man utgå från att utredningen kommer att beakta de i motionen aktualiserade frågorna? Det är för oss inom regionen av största iniresse atl inga aspekier blir utelämnade i sammanhanget. Vi förväntar oss ett svar i d?.g. Kommerdetia icke från någon i utskottet, så kanske jag får vidarebefordra frågan till statsrådet Lindahl.

KERSTI SWARTZ (fp) kort genmäle:

Herr talman! Etl enigt utskott har avstyrkt moiionen 227. Vi har gjort det med hänvisning lill att regionsjukvårdsutredningen i sitt betänkande föreslagit all en särskild undersökning skall göras belräffande de närmare konsekvenserna för landstingets del av utredningens förslag. Det har nu tillsatts en utredningsman.

Vi utgår i vårl belänkande från all de aktualiserade frågorna skall beaktas. När ett utskott uttalar sig på etl sådant sätt, tyckerjag att man har rätt att räkna med all dess intentioner kommer att följas. Jag yrkar därför avslag på moiionen 227.

HELGE HAGBERG (s) kort genmäle;

Herr lalman! Jag har inle själv yrkat bifall lill moiionen, men jag ville få en viljeyttring frän ulskouet, sä alt utredaren får klart för sig att utskottet här ger Ultryck för en ståndpunkt. Därför är jag glad om jag får tolka Kersti Swartz uttalande så, atl det är utskottels vilja all utredarens uppdrag också skall innefatta de aspekter som lagils upp i motionen.

INGA LANTZ (vpk):

Herr talman! 1 dag finns det fler preventivmedel än någonsin tidigare, och prevenlivmedelsanvändningen är också hög. Drygt 1 miljon kvinnor eller deras män använder något preventivmedel. Ändå ärdet ingen självklarhet alt använda preventivmedel om man inle vill bli med barn. Mänga barn kommer fortfarande till mer av en slump än av planering.

De satsningar som gjorts på abortförebyggande informationsinsatser sedan 1975 och den successiva utbyggnad som skett till följd av bl. a. del slalliga stödet till preventivmedelsrådgivningen är långtifrån tillräckliga och får framförallt inte avstanna. 1 Gollandsprojekiet utvecklades en metod där man samordnade information med en utbyggd preventivmedelsrådgivning både

kvantitativt och kvalitativt. Detta gav elt bra lesultat. Gollandsmodellen har sedan utvecklats i Norrbollen och i Västerbotten. Förutsällningarna för all resultaten skall bli beslående är förslås all denna verksamhet får vara kvar och all den inle blir en engångsföreteelse.

Frågorna om preventivmedel och preveniivmedelsrädgivning är brännande aktuella och viktiga frågor för människor. Det rör sig om djupt personliga ställningstaganden, och det gäller identitet och planering av sill liv. Till denna fråga hör diskussionen om könsroller, om jämställdhet, om möjligheler all få jobb, hur man påverkas av massmedias massiva budskap - dvs. myter om sexualitet, familjelycka och också mans- och kvinnoroller.

I Sverige har förvärvsintensitelen bland småbarnsföräldrar ökat kraftigt under de senasie åren. För många är det en ekonomisk nödvändighet, men också elt krav pä rätt lill både yrke och barn. Under tider av lågkonjunktur, sjunkande nativitet och ökande arbetslöshet märks tendenser atl locka kvinnor att stanna hemma för att därmed lösa arbetslöshets- och befolkningsproblem.

Mänga kvinnor ser i dag yrkesarbete som en förutsättning för jämställdhet och oberoende. Tillgången lill preventivmedel är en av förutsättningarna för det. Alll fler kräver barnomsorg och arbetsmöjlighet innan de bestämmer sig för alt föda barn. En bidragande orsak lill den låga nativiteten i dag är utan tvivel de förhällanden som råder för kvinnor i arbetslivet och svårigheterna för både män och kvinnor all förena förvärvsarbele och föräldraskap.

1 tider då nativiteten sjunker och arbetslösheten ökar får vi plötsligt fler bilder i massmedia som förhäriigar moderskapel och fler reportage om bristerna med våra moderna preventivmedel. T. o. m. de fria aborterna börjar ifrågasättas i vissa kretsar, och sjukvårdshuvudmännen visar sig inle längre fullt sä angelägna om atl bygga ul preveniivmedelsrådgivningen.

Abortlagen från 1974 gav kvirfnan rätt att bestämma över sin graviditet, dvs. om hon önskar föda barn eller inte.

Abortlagen är kopplad till kraftfulla ålgärder för preventiv födelsekonlroll. Preveniivmedelsrådgivningen har också byggts ul i samhällets regi för all göra del möjligl alt i första hand använda preventiva åtgärder och se aborten som en nödfallsutväg - men inte tillräckligt.

Det finns fortfarande ingel tvång för landslingen alt ordna med preventivmedelsrådgivning. Staten har försökl all få landstingen att genomföra en sådan rådgivning genom all betala kostnaderna. Det är hög tid, menar jag atl man ålägger landslingen all ordna med preveniivmedelsrädgivning.

Preveniivmedelsrådgivningen ställer stora krav på kvalificerad rådgivning. Först och främst gäller del atl hitta en metod som passar, som medför så små risker som möjligl och som är lämplig i den situation som man lever i. De risker med olika former av preventivmedel som rapporterats måsie uppmärksammas, och vänsterpartiet kommunisterna ställer i en annan motion krav om utökad forskning på della område för alt få fram både bra och ofariiga preventivmedel.

Det föds i dag i Sverige ungefär 100 000 barn. och det utförs 30 000 aborter. Det innebär atl var fjärde graviditet leder lill abort, myckel beroende på all

Nr 116

Torsdagen den 29 mars 1979

Hälso- och sjukvård m. m.

Nr 116

Torsdagen den 29 mars 1979

Hälso- och sjukvård m. m.

preventivmedelsrådgivningen är dåligi utbyggd.

Trots allt har aborterna minskal något underde senasie två åren. Samtidigt har antalet förlossningar bland tonåringar minskal kraftigt år från år. Totalantalet lonårsgravidiieler var lägre år 1977 än i början av 1970-talel. Samtidigt har ungdomssexualilelen gått nedåt i åldrarna. Framför allt har flickorna fier sexuella förbindelser tidigare rtu än förr. Detta visar på betydelsen av all den intensifierade upplysningsverksamhet som har bedrivits och som just riktat sig lill ungdomar har haft effekt.

Upplysning om sex och samlevnad och en nyanserad rådgivning är förutsättningar för atl få inte bara en hög prevenlivmedelsanvändning ulan också god effekt på de medel man använder, så atl aborter kan förebyggas. Utbildningen av barnmorskor som rådgivare är en viktig faktor för alt få en god mänsklig kvalitet på rådgivningen. En tillräcklig och framför allt lättillgänglig rådgivning är också mycket viktig. Den utveckling som har pågäll de senaste åren menar vi måsle fä fortsätta och också intensifieras.

I motionen 718 föreslår vpk dels all mer pengar anslås lill upplysningsarbetet, nämligen det belopp som socialslyrelsen föreslagit, dels all rådgivningen byggs ut kvalitativt och kvantitativt och atl den uppsökande verksamheten ökas så alt man når de s. k. riskgrupperna.

Utskottet avstyrker motionens förslag med moiivering -såviii jag förslär -alt man inte anser alt del behövs någol uttalande i denna fråga som skulle trygga en kraftigare utbyggnad. Utskottet refererar det s. k. Gollandsprojekiet och dess goda resultat. Men för alt Gollandsprojekiet - och den vidareutveckling som har skett i Västerbotten och Norrbotten - skall fä en fortlöpande effekt måste ju verksamheien fortsätta. Därför är del nödvändigt alt bifalla de förslag som ställs i vår motion.

Herr lalman! Jag yrkar bifall till motionen 718.

KERSTI SWARTZ (fp) kort genmäle:

Herr talman! Beträffande motionen 718 och dess anslagsyrkande vill jag bara säga följande.

Socialstyrelsen föreslog en anslagsökning pä 182 000 kr., som man sedan inte har fått. När beslutet om den nya abortlagen togs, skulle man under en femårsperiod satsa rejält på just den verksamhel som Inga Lanlz här har talat om. Den liden går ut ioch med detta är. Jag vill inle därmed säga atl det sedan inle är sä viktigt med denna verksamhet. Det är väl snarare sä atl dessa pengar under femårsperioden skulle ge stöd och hjälp på olika håll ule i vårl land för atl vi skulle få i gäng en ordentlig verksamhet.

Sjukvårdshuvudmännen har här ett ansvar. Om denna verksamhet inte las riktigt pä allvar och om man inle gör så väldigt myckel ät den i alla landsting, så irorjag ändå att den fungerar hyfsat i många landsting. Del är klart all detta är en oerhört viktig fråga.

Jag lycker det är en viss garanti all socialslyrelsen har en grupp som fortlöpande följer della arbeie, och det är mycket angelägel alt vi har- och får ha - en fungerande rådgivning pä delta område. Del är med stor glädje man ser resultatet av bl. a. Gotlandsprojektet. Även om aborternas antal har

minskal så är det ändå alldeles för stort - det kan vi var överens om.

Vad jag personligen hoppas på, vid sidan av den rådgivning som givetvis måste ske, är alt föräldrar i hög grad har en annan syn på samlevnadsfrågor och preveniivmedelsrädgivning än tidigare. Man lalar mera om detta i familjerna än man gjorde för 20-30 år sedan, då man kanske inte ansåg sig kunna tala om det över huvud laget. Detta har faktiskt kommit in i del allmänna medvetandet på elt annat sätt än tidigare, och man kan väl ändå hoppas all det också skall leda till någonting.

Men den här frågan måste givetvis följas. Visar det sig alt della inte fungerar tillfredsställande, sä måsle vi göra nägonling ål del.

Herr lalman! Jag yrkar avslag på motionen 718.

Nr 116

Torsdagen den 29 mars 1979

Hälso- och sjukvård m. m.

INGA LANTZ (vpk) kon genmäle:

Herr lalman! Fortfarande finns det köer lill preveniivmedelsrådgivningen rant om i landet. Utbyggnaden har alltså inle varit tillräcklig. För bara några år sedan visade det sig atl det fanns köer på upp till två år i vissa områden. Del var kanske de värsta orterna i landet i detta avseende, men detta visar all det finns en myckel stor eftersläpning. I bl. a. abortförebyggande syfte måste man se till att få en rådgivning som fungerar i tid.

RFSU sade för någol år sedan alt problemet är att rådgivningsfrekvensen inom vissa landstingsområden är låg. Medelantalet besök per landstingsområde är 290, men behoven ligger på 500 besök. Man täcker således upp drygl hälften av del behov av rådgivning som finns. Jag lycker att detta är allvariigt. Sedan visar del sig också atl om man ökar utbyggnaden av rådgivningen så ökar också behovet. Det har ungefär samma effekt som när man bygger ut barnomsorgen; då ökar efterfrågan.

När det gäller Gollandsprojekiet och del som hänt i Norrbotten och Västerbotten visar det bara atl dessa satsningar varit rikliga och måste fä fortsätta. Det får inte bli en engångsföreteelse. Därför tyckerjag det är viktigt atl följa de krav som ställs i vpk-motionen, just för atl detta inle skall bli en engångsföreteelse.

KERSTI SWARTZ (fp) kort genmäle:

Herr talman! Jag vill bara nämna en sak för Inga Lanlz. Jag tror visst all det kan förekomma köer, men jag undrar om inle Inga Lanlz lar lill lilet väl myckel genom atl nämna liden tvä år. Del sades visst också något om alt detta utgjorde exempel på det allra sämsta läget. Vi måsle arbeta för all det inte skall bli någon eftersläpning, men jag vidhåller atl sjukvårdshuvudmännen måste la sitt ansvar. Jag lycker mig veta att denna rådgivning finns upptagen i deras hälsovärdsplaner och atl ansvaret för det här arbetet vilar på sjukvårdshuvudmännen.

INGEGERD TROEDSSON (m):

Herr talman! Lål mig helt kort beröra frågan om äldresjukvården. Äldresjukvårdsutredningen, som Ullsalles i början av 1977, syftade Ull alt få en realistisk uppfattning a v del verkliga behovet av äldresjukvård, där man

Nr 116

Torsdagen den 29 mars 1979

Hälso- och sjukvård m. m.

inte bara log hänsyn till ökningen av antalet äldre utan också lill förskjutningen mot de högsta och mesl värdbehövande åldrarna - något som dittills inte hade beaktats i landslingens planer. Utredningen presenterade vid förra årets början tre alternativ. Del första alternativet innebar en årlig ökning med I 700 platser. Del motsvarade den utbyggnad sortT lidigare skett, under socialdemokraternas tid i kanslihuset. Del andra alternativet avsåg en ärlig utbyggnad med 2 300 platser per är, vilket motsvarade den utbyggnadstakt som landslingen själva planerade för tiden 1977-1982. Elt tredje allernaliv belyste vilket platstillskott som erfordrades för alt bygga ikapp bristen och för atl möta det starkt ökande behovet, om della inte möttes på annat sätt än genom en utbyggnad av vårdplatser. För della skulle krävas en utbyggnad med 3 000 värdplatser per är.

Ulredningen visade klart att det var viktigt atl mer än hittills satsa pä förebyggande insatser, utbildning och forskning. Ulredningen visade också atl det behövdes en ökad satsning på dag- och hemsjukvård, liksom pä en väl fungerande vårdkedja gentemot primärkommunerna - detta för atl göra det möjligl för de gamla att så länge som möjligt kunna vara i sin egen miljö. Dessutom visade ulredningen hur viktigt det var alt landstingen verkligen levde upp till sina planer.

Socialdemokraterna har nu under tre års tid begärt att 10 000 nya långvärdsplatser skall ordnas under en femårsperiod, trots atl landstingens egna planer numera legal högre än sä och trots atl behovet av ytteriigare vårdplatser uppenbariigen är myckel slörre. Det sorgliga är - vilket jag haft anledning debattera i en frågestund med socialminislern - att folkpartiregeringen uppenbariigen så fascinerats av detta fältrop pä 10 000 nya platser atl den inte gjort sig omaket alt själv försöka bedöma behovet av nya vårdplatser eller ens kolla landstingens egna planer innan den träffade en överenskommelse med landstingen, vilken nu ligger på riksdagens bord. Redan förra året kom ju trepartiregeringen överens med Landstingsförbundet om atl antalet vårdplatser inom långvården under 1979 och 1980 skulle byggas ut i den takt som angavs i då gällande flerårsplaner. Det innebar en utbyggnad med ungefär 2 300 vårdplatser per år.

Jag vill stryka under att det är viktigt atl dessa utbyggnadsplaner, som landstingen själva står för och som avser ungefär 11 900 värdplatser under den närmaste femårsperioden, också förverkligas.

Jag vill också stryka under all vi behöveren ytterligare satsning på dag- och hemsjukvård. Långtidsplanerna visar visseriigen pä en ökning av hemsjukvärden, men den ökningen motsvarar inle ökningen av vårdbehovet. Det skulle alltså snararast bli en försämrad tillgång på hemsjukvård. Det är därför bra att del i den överenskommelse som har träffats med Landstingsförbundet föreslås all den ersättning som skall utgå från försäkringen för dagsjukvård och hemsjukvård höjs från 40 lill 55 kr. per behandling. Denna ersättning infördes förra året.

Socialdemokraterna säger i ett särskilt yttrande atl de saknar den viktiga del i sitt förslag som en personalförstärkning i den befintliga vården utgör. Del gör, herr lalman, alt jag inte kan underlåta att erinra om socialdemokraternas

finansieringsmetoder. Lilel tillspetsat uttryckt har socialdemokraternas metod för att "hjälpa" landslingen oföränderiigt varit en och densamma, nämligen ständigt nya arbetsgivaravgifter, trots atl de skulle drabba landstingen och kommunerna mycket hårt, eftersom dessa själva är slora arbetsgivare. Enbart socialdemokraternas nej till borttagandet av allmänna arbetsgivaravgiften skulle under ett är ha koslat landsting och kommuner ungefär 1 500 milj. kr. Den 2-procentiga slrukluravgiften skulle ha kostat ungefär 750 milj. kr. per är. Hur man genom atl lägga pä landstingen och kommunerna ytteriigare bördor och sedan betala lillbaka etl mindre belopp -socialdemokraterna häri år föreslagit 160 miljoner-skulle kunna underlätta utbyggnaden av långvård och äldreomsorg och dessutom göra det möjligl atl förbättra personaltätheten är och förblir en gåta.

Problemet i dag är inte bara behovet av personalförstärkning ulan kanske framför allt all sä mänga långvårdsavdelningar över huvud tagel inte har kunnai öppnas på grund av personalbrist. Del är utomordentligt angelägel att komma till rätta med dessa problem. Det gäller att pä olika sätt söka förbättra den arbetsmiljö som långvården innebär, atl stimulera forskning och utvecklingsarbete, gruppvård och lagarbete och inte minst att försöka åsiadkomma att omvårdnad och rehabilitering får samma status som diagnostik och terapi. Men del krävs också elt skatte- och bidragssystem som stimulerar och inle motverkar extra arbetsinsatser eller arbetsinsatser pä obekväm lid. Jag hoppas all detta behov, inle minst inom långvården, av ett arbetsvänligare skalle- och bidragssystem kommer att beaktas när det gäller hanteringen av de förslag i detta avseende som föreligger här i riksdagen.

Med detta, herr lalman, harjag ingel särskilt yrkande.

Nr 116

Torsdagen den 29 mars 1979

Hälso- och sjukvård m. m.

ANNA-GRETA SKANTZ (s) kort genmäle;

Herr lalman! Jag håller med Ingegerd Troedsson om att det är väldigt viktigt alt vi satsar på förebyggande åtgärder och även pä hemsjukvård och social hemhjälp. Men efter att ha lyssnat på Ingegerd Troedsson kan jag inte riktigt förstå varför man från borgeriigt håll gick emot del förslag som vi socialdemokrater lade fram i januari 1977 och där vi presenterade ett handlingsprogram föraren 1978-1982. Detskulle hageu 10 000 värdplatser. Om det förslagel hade vunnit gehör skulle del ha betytt alt man i landstingen hade kunnai komma i gång med planeringen. Man hade redan i dag kunnai ha betydligt fler långvärdsplatser. Men del förslaget var man frän borgeriigt häll inle beredd all gä med på. Nu kommer man med etl som omfattar åren 1980-1981. Det är naturiigtvis i och för sig bra, men detta har inneburit en betydande försening, som är lill nackdel för de äldre.

Del är riktigt, som Ingegerd Troedsson säger, att del i den deball som ägde rum den 16 mars blev lilel av en sifferexercis, som Gabriel Romanus uttryckte del. Men vi känner glädje över att vi nu har fåll gehör för det förslag vi har framlagt, över alt man nu har träffat en överenskommelse med sjukvårdshuvudmännen som nu kommer all följa den uppgörelsen om en utbyggnad av 2 000 vårdplatser under de närmaste åren.

7 Riksdagens protokoll 1978/79:116-119

Nr 116

Torsdagen den 29 mars 1979

Hälso- och sjukvård m. m.

INGEGERD TROEDSSON (m) kort genmäle:

Herr talman! Vi har frän första stund verkUgen varit inriktade på all underiälta för landstingen alt leva upp lill sina planer, som jag nämnde bl. a. genom största återhållsamhet med nya arbetsgivaravgifter och genom alt ta bort den allmänna löneskatten. Bara della borllagande innebar, som jag nämnde i mitl inlägg, en skattelättnad för landsting och kommuner med lillsammans I 500 milj. kr. per är. Del är betydligt mer än del hundratal miljoner kronor som socialdemokraterna framlagt förslag om.

Förra året träffade vi också en överenskommelse som innebar atl landstingen under åren 1979 och 1980 skulle leva upp lill sina planer. För alt ytteriigare underlätta för landstingen alt göra detta gav vi landstingen ett bidrag på ungefär 500 milj. kr. för innevarande år. Jag menar att det hade varit en naturlig sak för trepartiregeringen, om den hade suttit kvar, atl i samråd med Landstingsförbundet följa upp den här överenskommelsen på samma sätt som skell inom barnomsorgsområdet. Jag vidhåller atl del är angelägel alt vi verkligen får de i genomsnitt 2 300 platser per är som landstingen planerar, just därför att behovet är så stort.

Jag nämnde också alt vi träffade en annan överenskommelse med Landstingsförbundet som innebar att landslingen numera får en särskild ersättning på upp lill 15 000 kr per hemsjukvårdsplals. Del är utomordentligt angelägel all man verkligen gör det möjligt för alla de gamla och sjuka som kan och vill del att få vara i sin egen miljö.

Trepartiregeringen har alltså ingalunda varit overksam när del gäller äldresjukvärden.

RUNE GUSTAVSSON (c):

Herr lalman! Som avslutning pä den här debatten vill jag anlägga några synpunkter på den del av verksamheien som avser att försöka nedbringa sjukvårdsbehovet, nämligen friskvården.

I den frågan finns etl anlal moiioner. Utskottet är enigt om värdet och
nödvändigheten av ökade friskvärdsinsaiser. Jag tycker alt ulskollel har
sammanfattat del här begreppet ganska bra när det säger; "Med friskvård
menas i allmänhet de älgärder som den enskilda, ordinärt friska människan
själv kan vidta för atl förbättra utsikterna atl hälla sig frisk. De ålgärder som
därvid närmasi är aktuella avser kost och motion ."

Jag tror att det här är en oerhört viktig fråga. Del är nödvändigt att detta förs ut lill diskussion ute bland sjukvårdshuvudmännen. Glädjande nog har etl stort anlal landsting presenterat myckel värdefulla friskvärdsplaner. Jag vill se della som en fin upptakt till etl stort iniresse hos den stora allmänheten för frisk värden.

Jag vill också se del som en upptakt lill en god kontakt mellan dem som arbetar med de här frågorna och vårdcentralerna. Jag har många gånger nämnl den verksamhel som bedrivs i Hede, där kontakten mellan Friluftsfrämjandet och vårdcentralen varit utomordentligt fin och såvitt vi har kunnai finna givii etl gott resultat. Då är del också nödvändigt atl sjukvårdshuvudmännen ule i landstingsområdena verkligen ger information

lill all den personal som arbelar på värdcentralerna. Del kan så småningom leda till att del ges litet mer information om friskvård, kost och motion till den person som söker läkarvård och skrivs ul litet mindre tabletter och medicin.

Men naturiigtvis har vi elt slorl behov av en utbyggnad av sjukvården på vissa områden. Vi vet ju hur befolkningssituationen ser ul. År 2000 har vi i runda tal 150 000 fler personer som är 80 år och äldre än vi har f. n. Del säger oss all ökade insatser behövs. Det säger oss också alt det krävs ökade resurser. Det är en fråga om solidaritet. Del fordras ekonomiska resurser och personalresurser. Därför är den kommande skalteutjämningen alt hälsa med mycket stor tillfredsställelse.

Den fortsatta verksamheien fordrar en myckel god planering. 1 del fallet vill jag avslutningsvis säga atl jag hoppas atl den tid är förbi när vi byggde de stora kalla sjukhusen och sjukhemmen. Jag hoppas att vi när vi bygger ul i fortsättningen kan fä en lilel mänskligare lyp av sjukhus och sjukhem.

Nr 116

Torsdagen den 29 mars 1979

Hälso- och sjukvård m. m.

Överläggningen var härmed sluiad.

Punklen 1

Mom. 1-4

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

Mom. 5

Proposilionergavs pä bifall lill dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 1 av Kari Leuchovius och Blenda Litlmarck, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Ingrid Sundberg begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill all kammaren bifaller socialutskottets hemställan i betänkandet

nr 27 punklen I mom. 5 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr I av Kari Leuchovius och

Blenda Litlmarck.

Vid omröslning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Ingrid Sundberg begärde rösträkning verkställdes votering med omröslningsapparai. Denna omröslning gav följande resultat:

Ja - 226

Nej - 47

Avstår - 2

Mom . 6

Utskottets hemslällan bifölls.

Nr 116

Torsdagen den 29 mars 1979

Hälso- och sjukvård m. m.

Punkterna 2-6

Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkier hemställt.

Punkten 7

Mom . 1

Proposilionergavs på bifall till dels utskottets hemslällan, dels moiionen nr 201 av Lars Werner m. fl., och förklarades den förra proposilionen vara med övervägandeja besvarad. Sedan Karin Nordlander begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

100

Den som vill atl kammaren bifaller socialutskottets hemslällan i betänkandet

nr 27 punklen 7 mom. I rösiar ja,

den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit motionen nr 201 av Lars Werner m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-proposilionen. Dä Karin Nordlander begärde rösträkning verkställdes votering med omröslningsapparai. Denna omröslning gav följande resultat:

Ja - 266 Nej - 9

Mom. 2 och 3

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

Punkten 8

Mom. 1 och 2

Kammaren biföll vad ulskollel i dessa moment hemställt.

Mom. 3

Proposiiioner gavs på bifall lill dels utskottets hemslällart, dels utskottets hemställan med den ändring däri som förartleddes av bifall till moiionen nr 718 av Inga Lantz m. fl. i motsvarande del, och förklarades den förra propositionen vara med övervägandeja besvarad. Sedan Inga Laniz begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Den som vill all kammaren bifaller socialutskottets hemställan i betänkandet

nr 27 punklen 8 mom. 3 rösiar ja,

den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit utskottets hemslällan med den ändring däri

som föranleds av bifall till motionert nr7I8av Inga Lantz m. fl. i motsvarande

del.

Vid omröslning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat förja-propositionen. Då Inga Lantz begärde rösträkning

verkställdes votering med omröslningsapparai. Denna omröslning gav Nr 116
följande resultat: Torsdagen den

'■ ~ 29 mars 1979

Nej - 9

Punkterna 9-13

Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkier hemställt.

Hälso- och sjukvård m. m.

Punkten 14

M o m . 1

Proposilionergavs pä bifall lill dels utskottets hemslällan, dels moiionen nr 718 av Inga Lanlz m.fl. i moisvarande del, och förklarades den förra propositionen vara med övervägandeja besvarad. Sedan Inga Lanlz begärt votering upplästes och godkändes följande voieringsproposiiion;

Den som vill alt kammaren bifaller socialutskottets hemställan i belänkandel

nr 27 punklen 14 mom. I rösiar ja,

den del ej vill rösiar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit moiionen nr 718 av Inga Lanlz m. fl. i

motsvarande del.

Vid omröslning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat förja-propositionen. Då Inga Lantz begärde rösträkning verkställdes votering med omröslningsapparai. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 266 Nej - 9

Mom . 2

Utskottets hemställan bifölls.

Punklen 15

Utskottets hemslällan bifölls.

Punkterna 16 och 25

Proposilionergavs på bifall lill dels utskottets hemslällan, dels reservationen nr 2 av Göran Karisson m. fl., och förklarades den förra proposilionen vara med övervägandeja besvarad. Sedan Anna-Greta Skantz begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition;

Den som vill att kammaren bifaller socialutskottets hemställan i belänkandet

nr 27 punkterna 16 och 25 röstar ja,

den det ej vill rösiar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 2 av Göran Karlsson

m. fl.

lOI

Nr 116

Torsdagen den 29 mars 1979

Hälso- och sjukvård m. m.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-proposilionen. Då Anna-Greta Skantz begärde rösträkning verkställdes votering med omröslningsapparai. Denna omröslning gav följande resultat:

Ja - 148

Nej - 126

Avstår - 1

Punklen 17

Utskottets hemslällan bifölls.

Punklen 18

Mom. 1

Utskotlels hemslällan bifölls.

Mom. 2

Proposilionergavs pä bifall till dels utskottets hemställan, dels moiionen nr 1847 av Lars Werner m. fl. i motsvarande del, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Karin Nordlander begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Den som vill atl kammaren bifaller socialutskottets hemställan i belänkandet

nr 27 punklen 18 mom. 2 rösiar ja,

den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit moiionen nr 1847 av Lars Werner m. fl. i

motsvarande del.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Karin Nordlander begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröslning gav följande resultat:

Ja - 265 Nej - 9

Mom. 3

Proposiiioner gavs på bifall lill dels utskottets hemslällan, dels motionen nr 1639 av Lars Werner m. fl. i moisvarande del, och förklarades den förra propositionen vara med övervägandeja besvarad. Sedan Karin Nordlander begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

102

Den som vill att kammaren bifaller socialuiskotlels hemställan i belänkandet

nr 27 punklen 18 mom. 3 rösiar ja,

den del ej vill rösiar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit moiionen nr 1639 av Lars Werner m. fl. i

moisvarande del.

Vid omröslning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens Nr 116

ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Karin Nord'inder begärde Torsdaeen den

rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omrösl- jQ mars 1979

ning gav följande resultat:

Hälso- och sjukvård m. m.

Ja - 261 Nej - 9

Mom. 4

Proposilionergavs pä bifall lill dels utskottets hemslällan, dels moiionen nr 261 av Lars Werner m. fl., och förklarades den förra proposilionen vara med övervägandeja besvarad. Sedan Karin Nordlander begärt votering upplästes och godkändes följande voieringsproposiiion:

Den som vill all kammaren bifaller socialutskottets hemslällan i belänkandel

nr 27 punklen 18 mom. 4 rösiar ja,

den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit moiionen nr 261 av Lars Werner m. fl.

Ja - 260 Nej - 9

Punkterna 19-24

Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkter hemställt.

§ 16 Anmäldes och bordlades

Propositioner

1978/79:161 om ändring i uppbördsförfarandei enligl uppbördslagen

(1953:272), m. m. 1978/79:171 om ändring i vallagen (1972:620) m. m. 1978/79:172 om ändring i lagen (1955:416) om sparbanker 1978/79:173 om fortsatt valulareglering 1978/79:193 om ersättning för utbetalda underhållsbidrag

§ 17 Anmäldes och bordlades Moiioner

1978/79:2368 av Georg Andersson m.fl. 1978/79:2369 av Nils Carishamre och Ingegerd Troedsson 1978/79:2370 av Ivar Högström 1978/79:2371 av Olof Palme m.fl.

1978/79:2372 av Karl-Erik Strömberg och Ylva Annerstedt 1978/79:2373 av Lars Werner m.fl.

med anledning av proposilionen 1978/79:95 om den kommunala ekonomin

103

Nr 116

Torsdagen den 29 mars 1979

Hälso- och sjukvård m. m.

1978/79:2374 av Arne Andersson i Gamleby m.fl.

1978/79:2375 av Arne Andersson i Gamleby m.fl.

1978/79:2376 av Anders Björck och Erik Hovhammar

1978/79:2377 av Karl Boo m.fl.

1978/79:2378 av Olle Eriksson och Kerstin Andersson i Hjärium

1978/79:2379 av Thorbjörn Fälldin m.fl.

1978/79:2380 av Anne-Marie Gustafsson m.fl.

1978/79:2381 av Lars-Ove Hagberg

1978/79:2382 av Eva Hjelmslröm och Nils Berndlson

1978/79:2383 av Margot Håkansson

1978/79:2384 av Bertil Johansson m.fl.

1978/79:2385 av Bend Johansson m.fl.

1978/79:2386 av Erik Johansson i Simrishamn m.fl.

1978/79:2387 av Rune Jonsson i Husum m.fl.

1978/79:2388 av Gösla Karlsson och Tage Sundkyisl

1978/79:2389 av Wiggo Komsledl

1978/79:2390 av Wiggo Komsledl m.fl.

1978/79:2391 av Thorsten Larsson m.fl.

1978/79:2392 av Kjell Mattsson m.fl.

1978/79:2393 av Kerstin Nilsson och Frida Berglund

1978/79:2394 av Lennan Nilsson m.fl.

1978/79:2395 av Per-Axel Nilsson m.fl.

1978/79:2396 av Johan Olsson m.fl.

1978/79:2397 av Olof Palme m.fl.

1978/79:2398 av Torsten Stridsman och Filip Johansson

1978/79:2399 av Sten-Ove Sundström m.fl.

1978/79:2400 av Karin Söder m.fl.

1978/79:2401 av Ulla Tilländer m.fl.

1978/79:2402 av Lars Werner m.fl.

1978/79:2403 av Ake Wictorsson och Ivar Nordberg

med anledning av propositionen 1978/79:95 om den kommunala ekonomin

1978/79:2404 av Gunnar Biörck i Värmdö

med anledning av propositionen 1978/79:111 om åtgärder mot krångel och onödig byråkrati m. m.

104

1978/79:2405 av Fritz Börjesson

1978/79:2406 av Thorbjörn Fälldin m.fl.

1978/79:2407 av Stig Geniiz m.fl.

1978/79:2408 av Birgliia Hambraeus och Karl Erik Olsson

1978/79:2409 av Britta Hammarbacken m.fl.

1978/79:2410 av Gölhe Knulson

1978/79:2411 av Sture Korpås m.fl.

1978/79:2412 av Manin Olsson m.fl.

1978/79:2413 av Olof Palme m.fl.

1978/79:2414 av Magnus Persson m.Jl.

1978/79:2415 av Ante Pettersson m. fl. Nr 116

1978/79:2416 av Lennan Pettersson m.Jl. Torsdaeen den

1978/79:2417 av Ake Polstam 29 mars 1979

1978/79:2418 av Ake Polstam

1978/79:2419 av Rolf Rämgård m.fl. Anmälan av Inter-

1978/79:2420 av Bengt Sjönell och Ivar Nordberg nellation

1978/79:2421 av O/le .Svensson m.fl. 1978/79:2422 av Lars Werner m.fl. 1978/79:2423 av Allan Åkerlind

med anledning av propositionen 1978/79:115 om riktlinjer för energipolitiken

1978/79:2424 av Thorbjörn Fälldin m.fl. 1978/79:2425 av Johan Olsson 1978/79:2426 av Johan Olsson m.fl. 1978/79:2427 av Olof Palme m.fl. 1978/79:2428 av Bengt Sjönell m.fl.

med anledning av propositionen 1978/79:123 om riktlinjer för industripolitiken, m. m.

1978/79:2429 av Thorbjörn Fälldin m. fl. 1978/79:2430 av Erik Hovhammar m.fl. 1978/79:2431 av Maj Pehrsson och Arne Persson

med anledning av proposilionen 1978/79:145 om ålgärder för tekoindustrin

1978/79:2432 av Thorbjörn Fälldin m.fl. 1978/79:2433 av Olof Palme m.fl. 1978/79:2434 av Knut Wachtmeister m.fl. 1978/79:2435 av Lars Werner m.fl.

med anledning av proposilionen 1978/79:160 om fortsatt reformering av inkomstskatten, m. m.

§ 18 Anmälan av interpellation

Anmäldes och bordlades följande interpellation som ingivits lill kammarkansliet

den 29 mars

1978/79:169 av Märta Fredrikson (c) till kommunministern om beredskapen mot oljekaiasirofer:

Man har i olika sammanhang, i riksdagsdebatter, i tidningsreferat och i tidningsartiklar, behandlat oljekalaslrofen vid Bohusläns kust i november 1978. Del är mycket bra att vi därigenom för en ingående deball om och

Nr 116

Torsdagen den 29 mars 1979

Meddelande om frågor

belysning av våra möjligheter dels att uppmärksamma oljeutsläpp och det ansvar som bör las i sådana fall, dels alt skydda oss för de katastrofer oljenedsmutsningen förorsakar i havet och pä kusterna. Kommunerna på västkusten har lagt ned myckel arbeie på grovsanering sedan oljefarsolen drabbade dem.

Oljeutsläpp sker tyvärr alltför ofta. Enligt rapporter i går hotas nu Stockholms skärgård av elt stort oljebälte.

Även kommunministern har i pressen framfört sina synpunkier på debatten. I november 1978 var jag ute i kustbandet och säg oljenedsmuis-ningen i Bohuslän. Nu har också kommunministern, den 27 mars, gjort en resa i de oljeskadade områdena.

Med anledning av del anförda får jag anhålla om kammarens tillstånd atl till kommunministern framställa följande frågor:

1. Har statsrådets resa medfört att statsrådet anser det nödvändigt atl vår oljeberedskap förstärks, så alt oljeutsläppen kan las om hand till havs innan de når kusten?

2. Planeras anskaffning av del svensktillverkade systemet för svepning och upptagning av olja till havs, vilket framgångsrikt använts vid försök i England?

3. Avser statsrådet att förslärka kommunernas oljeberedskap?

4. Anser statsrådet att oljeskyddsberedskapen i Östersjöskärgärden är tillräcklig?

§ 19 Meddelande om frågor

Meddelades atl följande frågor framställts

den 29 mars

1978/79:464 av Roland Sundgren (s) lill utbildningsministern om betygen inom lärarutbildningen:

Kritiken mol betyg inom lärarutbildningen är stark. 1977 lämnade lärarutbildningsuiredningen förslag om att avveckla de graderade betygen. Regeringen visade frågan ifrån sig genom all överiämna den till UHÄ resp. SÖ.

Med anledning av all frågan ännu är olöst, vill jag lill utbildningsministern ställa följande fråga:

Hur länge skall lärarutbildningen dras med graderade betyg?

106

1978/79:465 av Margaretha af Ugglas (m) lill kommunministern om beredskapen mol oljekaiasirofer:

Ett par svåra oljekatasiroftillbud har inträffat vid de svenska kusterna under det senaste året. Ett nytt allvariigt utsläpp av olja har nu skett i Östersjön och miljontals fåglar och delar av Slockholms skärgärd är i

farozonen.

1. Hur stora resurser har vi satsat på all bygga upp en beredskap mol oljekaiasirofer?

2. Anser statsrådet all den svenska beredskapen mot oljekaiasirofer är tillräcklig?

3. Om inle - vilka ålgärder avser statsrådet vidtaga för all skapa en tillfredsställande beredskap mot oljekaiasirofer vid våra kuster?

Nr 116

Torsdagen den 29 mars 1979

Meddelande om frågor

1978/79:466 av Ylva Annerstedt (fp) lill utbildningsministern om rätten lill utbildningsbidrag vid forskarutbildning;

Svårigheterna all rekrytera studerande lill forskarutbildning är allmänt kända. Senast har utbildningsministern själv i proposilionen 1978/79:119 redogjort för rekryteringsläget. I propositionen föreslås också olika älgärder i syfte all locka fler studerande till kvalificerade studier.

Ett hinder för många studerande all fortsätta studierna är svårigheten all försörja sig under studietiden. Antalet utbildningsbidrag för doktorander har visserligen ökat men är långl ifrån tillräckligt. Konkurrensen är i vissa ämnen härd.

Nyligen har vid Uppsala universitet inträffat alt fakultetsnämnd tilldelat en person som uppbär full ålderspension från tidigare statlig tjänst utbildningsbidrag.

Anser utbildningsministern att ett sådant förfarande står i överensstämmelse med syftei med utbildningsbidragen?

1978/79:467 av Gunnel Jonäng (c) lill kommunministern om arbetei i kyrkomötets utredningsnämnd:

Regeringskommunikén av den 22 mars berör vissa frågor som gäller svenska kyrkan, bl. a. kyrkomötets utredningsnämnd.

I kommunikén anges alt utredningsnämndens arbete skall anpassas lill en statlig utredning och all partiella reformer, i enlighet med kyrkomötets önskan, inte är en politiskt framkomlig väg.

Anser kommunministern all kyrkomölesförordningen ger regeringen rätt att på sådana grunder vägra uiredningsnämnden skälig lid för att utföra del uppdrag kyrkomötet har gett uiredningsnämnden?

1978/79:468 av Carl Lidbom (s) lill statsministern om statsråds medverkan vid invigning av ny sjötrafikiinje:

Anser statsministern det förenligt med regeringens politik gentemot Sydafrika all kommunikationsministern medverkar vid invigningen av Transallanlics nya linje mellan Göteborg och Sydafrika och därmed gör reklam fören kommersiell satsning, som enligl rederiets förhoppningar skall medföra etl genombrott för Sveriges handel med Sydafrika?

107

Nr 116

Torsdagen den 29 mars 1979

Meddelande om frågor

1978/79:469 av Håkan Winberg (m) lill kommunministern om arbetet i kyrkomötets utredningsnämnd:

I regeringskommuniké den 22 mars 1979 har meddelats all regeringen beslutat att låta kyrkomötets utredningsnämnd arbeta med vissa inomkyrkliga frågor under det närmasie halvåret. Del anges vidare i kommunikén all utredningsarbetet därefter skall överläs av en statlig kommitté. Vidare framhålls all sådana reformer inom ett bevarat statskyrkosystem som kyrkomötet ullalat sig för inte är en framkomlig väg.

Mot denna bakgrund vill jag fråga kommunministern på vilken författningsenlig grund beslutet all begränsa liden för ulredningsnämndens arbeie vilar.

108

§20 Kammaren åtskildes kl. 18.13.

In fidem

BENGT TÖRNELL

/Solveig Gemert

Riksdagens protokoll 1978/79:116 Torsdagen den 29 mars

Riksdagens protokoll 1978/79:116