Riksdagens protokoll 1978/79:115 Onsdagen den 28 mars

ProtokollRiksdagens protokoll 1978/79:115

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1978/79:115

Onsdagen den 28 mars

Kl. 19.30

Förhandlingarna leddes till en början av tredje vice talmannen.

Nr 115

Onsdagen den 28 mars 1979

Vissa anslag till allmän försäkring m. m.

§ 1 Vissa anslag till allmän försäkring m. m.

Föredrogs socialförsäkringsutskottets beiänkandel978/79;17 med anledning av propositionen 1978/79:100 i vad avser vissa anslag för budgetåret 1979/80 till allmän försäkring m. m. jämte motioner.

TREDJE VICE TALMANNEN:

I fråga om detta betänkande hålles gemensam överiäggning för samtliga punkter. Under den gemensamma överläggningen får yrkanden framställas beträftande samtliga punkter i betänkandet.

I del följande redovisas endast de punkier, vid vilka under överläggningen framställts särskilda yrkanden.

Punkten 2 (Försäkringsrätter)

Regeringen hade i propositionen 1978/79:100 bil. 8 (socialdepartementet) under purtklen B 2(s. 36 och 37) föreslagit riksdagen alt till Försäkringsrätter för budgetåret 1979/80 anvisa etl förslagsanslag av 21 463 000 kr.

I della sammanhang hade behandlals motionerna

1978/79:253 av Sven Aspling m. fl. (s), vari hemställts all riksdagen hos regeringen skulle anhålla om förslag lill nästa riksmöte om ändrad organisation för besvärsprövning inom socialförsäkringen i enlighet med vad som föreslagits i motionen, och

1978/79:510 av Anna-Greta Skantz (s), vari hemställts att riksdagen hos regeringen skulle anhålla om förslag till ändring av beslämmelserna i 20 kap. 13 § lagen om allmän försäkring, så alt besvärshandling upptogs till prövning därest den inkommit före besvärslidens utgång till någon av försäkringsrätterna, till någon allmän försäkringskassa eller till riksförsäkringsverket.

Utskottet hemställde alt riksdagen skulle

1.   beträffande nämndemäns medverkan och val av nämndemän i försäkringsrätt avslå moiionen 1978/79:253.

2.   beträffartde besvär i socialförsäkringsärenden med bifall till moiionen 1978/79:510 ge regeringen till känna vad ulskollel anfört,

3.   med bifall lill regeringens under punkten B 2 framlagda förslag till

149

Nr 115

Onsdagen den 28 mars 1979

Vissa anslag tdl allmän försäkring m. m.

Försäkringsrätter  för  budgetåret   1979/80  anvisa  etl   förslagsanslag  av 21463 000 kr.

Reservation hade avgivits

1. beträffande nämndemäns medverkan och val av nämndemän i försäkringsrätt av Sven Aspling, Helge Karlsson, Doris Håvik, Börje Nilsson, Ralf Lindström, Lars-Åke Larsson och Stig Gustafsson (samtliga s), som ansett att utskottet under 1 bort hemställa

atl riksdagen skulle med bifall till motionen 1978/79:253 ge regeringen lill känna vad reservanterna anfört.

Punkten 4 (Folkpensioner)

Regeringen hade under punkten B 4 (s. 40-44) föreslagit riksdagen atl lill Folkpensioner för budgetåret 1979/80 anvisa etl förslagsanslag av 26 520 000 000 kr.

I della sammanhang hade behandlats motionerna 1978/79:314 av Lars Werner m. fl. (vpk), vari hemställtsalt riksdagen med giltighet fr. o. m. den I juli 1979 skulle anta

1.   dels av motionärerna framlagt förslag lill ändring i 6 kap. 2 § lagen om allmän försäkring, innebärande atl grundpensionen höjdes till 99 9(1 av basbeloppet för ensam pensionär och till 169 % av basbeloppet för två pensionsberättigade makar,

2.   dels av motionärerna framlagt förslag till ändring i 1 kap. 6 § lagen om allmän försäkring, innebärande att basbeloppet inom den allmänna försäkringen skulle ändras redan när jämförelsetalet stigit eller gått ned med två procent - i stället för f n. tre procent - efter närmasi föregående ändring av beloppet,

1978/79:355 av Lilly Bergander (s) och Doris Håvik (s), vari hemställts atl riksdagen hos regeringen begärde dels en inventering huruvida det fanns fall där 10 kap. 1 § lagen om allmän försäkring skulle varit tillämplig därest försäkringskassan haft kännedom om de rätta förhållandena, dels utfärdade föreskrifter som klargjorde hur 10 kap. 1 § skulle tillämpas.

1978/79:399 av Rolf Hagel (apk) och AlfLövenborg(apk), vari såviii nu var i fråga hemställts att riksdagen beslutade uttala

1.   atl ålderspension borde utgå för ensamstående pensionär med 100 % och för makar som båda hade ålderspension eller förtidspension med 85 % av basbeloppet,

2.   all pensionstillskotten höjdes fr. o. m. är 1979 med 8 % varje är,

4. att den s. k. indexlröskeln borde sänkas lill 2 % och prisstegringar kompenseras retroaktivt i enlighet med de krav som framförts av Pensionärernas riksorganisation (PRO),

150

1978/79:507  av   Bengt   Kindbom  (c) och   Karin   Andersson  (c),  vari

hemställts att riksdagen hos regeringen begärde förslag till ändring av lagen    Nr 115

om pensionstillskott innebärande all vid beviljande av pensionstillskott till    Onsdaeen den

ålderspension skulle bortses från makes undantagande från ATP, 2» mars 1979

1978/79:871 av Lennart Bladh m. fl. (s)

1978/79:872 av Åke Gillström (s),

1978/79:1227 av Nils Carishamre m. fl. (m), vari hemställts att riksdagen hos regeringen begärde förslag lill vidgad räll lill pensionstillskott förden som haft undantagande frän ATP,

1978/79:1251 av Lena Öhrsvik (s) och

1978/79:1807 av Arne Magnusson m. fi. (c), vari hemställts atl riksdagen hos regeringen begärde atl etl förslag skyndsamt lades fram, innebärande en rätt till pensionstillskott för den som begärt undantagande från ATP.

Utskottet hemställde all riksdagen skulle

1. beträffande uppräkning av folkpensionens grundbelopp avslå moiionen
1978/79:314, yrkandet l,och moiionen 1978/79:399, yrkandet I,

2.    beträffande uppräkning av pensionstillskotten avslå motionen 1978/ 79:399, yrkandel 2,

3.    belräffande omräkning av basbeloppet avslå moiionen 1978/79:314, yrkandel 2, och moiionen 1978/79:399, yrkandel 4 i motsvarande del,

4.    belräffande retroaktiv höjning av pension avslå motionen 1978/79:399, yrkandel 4 i motsvarande del,

5.    belräffande handikappersättning vid grav hörselskada avslå motionen 1978/79:871,

6.    belräffande handikappersättning till laryngektomerade avslå moiionen 1978/79:872,

7.    beträffande ålderspension till makar som levde åtskilda, med anledning av motionert 1978/79:355 ge regeringen till känna vad utskottet anfört,

8.    beträffande rätt till pensionstillskott vid undantagande från ATP avslå motionerna 1978/79:507, 1978/79:1227 och 1978/79:1807,

9.    belräffande undersökning av levnadsvillkoren för dem som ställt sig utanför ATP avslå moiionen 1978/79:1251,

10. med bifall till regeringens under punkten B 4 framlagda förslag till Folkpensioner för budgetåret 1979/80 anvisa ett förslagsanslag av 26 520 000 000 kr.

Vissa anslag till allmän försäkring m. m.

Reservation hade avgivils

2. beträffande rätt till pensionstillskott vid undantagande frän ATP av Arne Magnusson (c), Maj Pehrsson (c), Allan Åkeriind (m), Gösta Andersson (c), Elis Andersson (c), Blenda Litlmarck (m) och Börje Hörnlund (c), som

151

Nr 115

Onsdagen den 28 mars 1979

Vissa anslag till allmän försäkring m. m.

152

ansetl alt utskottet under 8 bort hemställa

all riksdagen skulle med bifall till molionerna 1978/79:507, 1978/79:1227 och 1978/79:1807 ge regeringen till känna vad reservanterna anfört.

STIG GUSTAFSSON (s);

Herrialman! Vid socialförsäkringsutskottets belänkande 1978/79:17 har vi socialdemokrater fogat en reservation beträffande nämndemäns medverkan i försäkringsrätt och val av nämndemän i försäkringsrätt. Denna fråga är egentligen inte ny. Redan vid behandlingen av propositionen 1977/78:20 med förslag till ändrad organisation för besvärsprövning inom socialförsäkringen förelåg en socialdemokratisk reservation av liknande innehåll.

Bakgrunden till vår reservation är följande. Majoriteten av målen i försäkringsrätterna handläggs av yrkesdomare. Lekmän medverkar bara i de mål där lekmän deltagit i avgörandet i försäkringskassan och i mål om arbetsskadeförsäkring och statligt personskadeskydd eller moisvarande äldre bestämmelser. På detta sätt kommer betydande grupper av ärenden, som gäller förmåner från socialförsäkringen, alt lämnas ulanför en lekmannamedverkan. Vi anser att nämndemän i princip skall della i alla avgöranden i försäkringsrätt, med vissa smärre undantag. Delta är särskilt motiverat med hänsyn till all det finns en mängd ärenden som avser skälighetsbedömningar och där kännedom om arbetslivet spelar stor roll. Sådana frågor avgörs nu av tjänstemän i såväl försäkringskassan som försäkringsrätt.

När det gäller val av nämndemän lill försäkringsrätt har arbetsmarknadens organisationer inte tillförsäkrats något inflytande över utnämningen av lekmannaledamöterna i försäkringsrätterna. Etl sådant inflytande har arbetsmarknadens organisaiioner när del gäller de icke lagfarna ledamöterna i försäkringsöverdomstolen. Enligt vår uppfattning finns del ingen anledning alt göra en begränsning av arbetsmarknadsorganisationernas representation i just försäkringsrätterna. Del är tvärtom viktigt all fä nämndemän med anknytning till arbetsmarknadens organisationer och därmed erfarenhet frän arbetslivet, med hänsyn till de frågor som avgörs i försäkringsrätter. Vi har därför föreslagit alt regeringen skall utse nämndemän efter förslag från arbetsmarknadens organisationer också i försäkringsrätt. Hälften av nämndemännen bör utses efler nomineringar frän LO, TCO och SAF och återstoden efter nomineringar från de poliliska partierna.

Utskoltsmajoritelens motivering för atl avstyrka vår motion i denna del är inte övertygande. Utskottet hänvisar i stort sett till de argument som utskottet hade när man avstyrkte den socialdemokratiska moiionen år 1977 och anser atl riksdagen inle har anledning inta en annan ståndpunkt än den man då intog.

Herr lalman! Lål mig någol ytteriigare utveckla skälen för vår ståndpunkt. Vi har i vår reservation framhållit atl det inte finns några vägande skäl för att begränsa nämndemäns medverkan i mål vid försäkringsrätt. Med den nuvarartde ordningen ställs de utanför behandlingen av ärenden som är av stor betydelse för den enskilde och hans ekonomi, t. ex. ärenden om

sjukpenninggrundande inkomst, sjukpenning, bidragsförskott, utbildningsbidrag, vuxenstudieslöd och värnpliktsförmäner. Del är också viktigt alt komma ihåg atl dessa ärenden ofta avser skälighetsbedömningar, där kännedom om arbetslivet och arbetslivserfarenhet har stor betydelse vid avgörandena. Det är inle tillfredsställande atl denna typ av ärenden skall avgöras enbart av tjänstemän i såväl försäkringskassa som försäkringsrätt. Det tycker i regel också dessa tjänstemän - de såg gärna alt folk från näringslivet var med i dessa avgöranden.

Vi har i vårl land en gammal tradition när det gäller lekmannamedverkan i domstolar. Den har bidragit lill alt bevara och fördjupa allmänhetens förtroende för domstolarna. Lekmän tillgodoser kravet pä insyn i den dömande verksamheten och bidrar till alt rättskipningen är i samklang med det allmänna rättsmedveiandet. Skälighetsbedömningar som del här är fråga om har alllid ansetts vara etl område där lekmannarepresenlanter med sin allmänna livserfarenhet kan tillföra rättskipningen ett särskilt värde. Utvecklingen i samhället harockså gäll i riktning mol elt vidgat lekmannainflytande på alll fler områden, någol som har elt allmänt värde för demokratin i värt land.

I utskoltsmajoritelens skrivning har farhågor uttalats om att etl ökat lekmannainflytande skulle medföra problem från administrativ synpunkt. Dessa farhågor om marginella, administrativa nackdelar kan enligl vår mening inle tillmätas någon avgörande betydelse vid bedömningen av i vilken utsträckning nämndemän skall medverka i försäkringsrätt. Någon närmare beskrivning av de påstådda administrativa problemen görs inle heller.

Ett annat skäl som lalar starkt för en utvidgad lekmannamedverkan i försäkringsrätterna är att det är närmasi en omöjlighet all finna urvalskriterier som genomgående skiljer ul de mål där lekmannamedverkan är mesl angelägen. Detta framhölls redan i den ulredning som låg lill grund för förslaget om försäkringsrätt. 1 pensionsdelegationerna på försäkringskassan sitter lekmän med särskild erfarenhet av arbetsförhållanden. Samma förhållande gäller ju också, som jag redan lidigare sagt, försäkringsöverdomstolen. Det är därför för oss obegripligt atl samma ordning inte skulle kunna gälla försäkringsrätterna.

Närdet slutligen gäller val av nämndemän lill försäkringsrätt är del särskilt viktigt alt arbetsmarknadens organisationer får påverka utnämningarna, eftersom socialförsäkringsärenden ju i sä hög grad, som jag redan framhållit, har att göra med arbetstagarnas och arbetsgivarnas förhållanden. Av den anledningen bör LO, TCO och SAF få nominera hälften av ledamöterna i försäkringsrätten, där återstoden bör nomineras av de poliliska partierna. Därefter bör regeringen utse samtliga nämndemän.

Herr talman! Med detta ber jag atl få yrka bifall lill reservationen I.

Nr 115

Onsdagen den 28 mars 1979

Vissa anslag till allmän försäkring m. m.

ARNE MAGNUSSON (c):

Herr lalman! I del utskottsbetänkande som vi nu behandlar tas bl. a. upp tre motioner - två är väckta frän centerpartiet och en frän moderaterna - som

153

Nr 115               alla gäller frågan om  rätt till pensionstillskott  vid  undantagande frän

Onsdagen den

ATP.
28 mars 1979         Pensionstillskotten beslutades under 1960-talels sista år. Syftei med dessa

_____________ var att  folkpensionärerna genom  tillskotten skulle bli delaktiga  i  den

Vissa anslag till    standardökning som andra grupper i samhället skaffade sig pä olika sätt.

allmän försäkring Genom alt både folkpensionen och pensionstillskotten bands vid gällande basbelopp blev folkpensionen värdebeständig, och pensionstillskotten skulle, var del meningen, ge folkpensionärerna möjlighel lill en välförtjänt ökning av levnadsstandarden. Atl delta var en välbehövlig trygghetsreform var vi väl alla överens om.

Folkpensionen utgår i dag med drygt 12 000 kr. per är eller med 1 000 kr. per månad. Att della inte är en alltför hög inkomst att leva av borde vi också kunna vara överens om. Folkpensionärerna behöver mer än väl den ökning av inkomsten som pensionstillskotten utgör. Idagärdessauppei4 323 kr. per år. Om man läggersamman folkpensionen och pensionstillskotten får man en summa av 16 768 kr. som utgår till en enskild pensionär all leva på. Även om della inte är någon stor inkomst, sä är det ändå väsentligt för folkpensionärerna att ovanpå pensionen få detta pensionstillskott.

Nu är del så alt vissa folkpensionärer efter nuvarande ordning inte erhåller pensionstillskott utan endasl har folkpensionens drygl 12 000 kr. atl leva pä. Det ärjust dessa människor som vi reservanter i utskottet vill slå vakt om, människor som under sin aktiva lid haft så små inkomster atl de jämte vanliga skatter och avgifter inte orkat med att dessutom betala avgifter lill ett ytterligare pensionssystem, ATP, och därför begärt ett undantagande från delta.

Vi har i svensk socialförsäkringslagstiftning haft som riktpunkt att skyldigheter och förmåner skall följas åt. Pensionstillskotten och folkpensionen betalas lill ca 70 96 med avgifter och med 30 96 genom våra skatter. Delta gäller för alla. De som begärt undanlagande från ATP har alltså mer än väl betalt sin del av kostnaderna för pensionstillskott och folkpension. De har nämligen, genom alt de inle betalat avgift lill ATP, fått göra mindre avdrag på sin deklaration och följaktligen tvingats betala både högre skatter och högre avgifter till folkpension och pensionstillskott än den som haft råd atl betala avgifter lill ATP. Dessutom har de naturligtvis liksom alla andra fått vara med atl betala de högre priser för varor och tjänster som ATP-avgiften medfört.

Vi ifrån centern anser alt också de folkpensionärer som nu bara har sin folkpension atl leva av skall få den ökade grundtrygghet som pensionstillskotten ger. I dag utgör pensionstillskotten 33 % av gällande basbelopp, men då de höjs ärligen den 1 juli med 4 %, kommer de efter den 1 juli 1981 all uppgå lill 45 % av då gällande basbelopp. Av detta framgår alt värdet av pensionstillskotten växer år från år, i varje fall fram lill 1981, och dessa betyder därför mer och mer för folkpensionärer som inle har någon eller mycket liten ATP.

Nog borde vi alla i denna kammare kunna vara överens om att dagens
154                   folkpensionärer,  som   har  varit   med  om  all   under  betydligt   hårdare

förhållanden än i dag bygga upp det samhälle som vi nu lever i, är värda etl pensionstillskott, utöver folkpensionen, med dessa drygl 4 000 kr. för all deras ålderdom skall kunna tryggas på elt bättre sätt. Detta, herr talman, är ett rällvisekrav som de efler etl långl och arbetsamt liv har rätt all ställa pä oss beslutsfattare i Sveriges riksdag.

Motionen 507, som väckts av cenlerledamöterna Bengt Kindbom och Karin Andersson och som gäller änkornas rätt lill pensionstillskott, visar pä etl slående sätt hur otillfredsställande elt undanlagande från ATP slår i verkligheten med nuvarande regler.

Ett bifall lill reservationen 2 vid socialförsäkringsutskotlels belänkande nr 17 löser dock även detta problem pä etl tillfredsställande sätt.

Herrialman! För alt viskall fä elt rättvist pensionssystem, som ger en god grundtrygghet ål de sämst ställda i samhället, yrkar jag bifall lill reservationen 2 vid nämnda utskottsbetänkande och i övrigi bifall till utskottets hemställan.

Nr 115

Onsdagen den 28 mars 1979

Vissa anslag till allmän försäkring m. m.

1 delta anförande instämde Eric Carisson (c).

ALLAN ÅKERLIND (m):

Herr lalman! Det har avgivits tvä reservationer med anledning av socialförsäkringsutskottets betänkande nr 17.

Vad beträffar reservationen I som avgivits av socialdemokraterna i utskottet och som rör nämndemäns medverkan och val av nämndemän i försäkringsrätt avstyrkte och avslog utskott och riksdag liknande motionskrav, när beslutet om de nya försäkringsrätterna fattades. Man ansåg atl utvecklingen skulle följas och de ändringar vidtas som erfarenheterna motiverade. Eftersom försäkringsrätterna inle har varit i verksamhel längre än sedan den I januari i år, dvs. mindre än tre månader, slår det väl alldeles klart alt någon som helst utvärdering av erfarenheterna är omöjlig all göra än så länge. Riksdagen kan därför i dag inte inta någon annan ståndpunkt än tidigare när det gäller den frågan.

I reservationen 2 las det emellertid upp en myckel angelägen fråga. Problemet alt de som begärt undantag frän ATP härigenom kan bli utan pensionstillskott har lagils upp i moiioner från både moderata samlingspartiet och centerpartiet. Bestämmelserna kan leda lill all de ifrågavarande pensionärerna endast får folkpensionens grundbelopp. De flesla som har begärt undantag har ju inle alls kunnat förutse konsekvenserrta av dert bestämmelse som infördes efter del alt undantagandet gjorts. De som begärt undantagande frän ATP blir med den nuvarande ordningen dubbelt drabbade. De får ingen ATP och får givelvis inle heller betala egen ATP-avgift. Därigenom kan de inle som andra, vilka betalar ATP-avgift, göra avdrag för sådana avgifter vid beskattningen. De får då betala jämförelsevis högre skatter under sin produktiva lid. Den som begär undantagande måste vara beredd att acceplera dessa konsekvenser. Men all detta undanlagande från ATP-syslemet också skall fä konsekvenser på så sätt att de inte får den läginkomsluifyllnad som pensionstillskotten är avsedda att vara och som andra människor får, innebär

155

Nr 115

Onsdagen den 28 mars 1979

Vissa anslag till allmän försäkring m. m.

alt de som begärt undanlagande blir dubbelt drabbade och, som vi ser det, orättvist drabbade.

Eftersom pensionslillskotlert inle är en förmän inom ATP-syslemet, anser vi atl de som begärt undantagande frän ATP bör få rätt till pensionstillskott i samma omfattning som övriga försäkrade. Vi vill att ett regeringsförslag i frågan skall föreläggas riksdagen snarast.

Som Arne Magnusson påpekat nämns i en annan motion all änkas räll lill pensionstillskott påverkas av om maken begärt undantagande från ATP. Även det problemet skulle försvinna om grundproblemet åtgärdas i enlighet med vårl förslag i reservationen 2.

Herr lalman! Jag yrkar bifall till reservationen 2 av Arne Magnusson m. fl. och i övrigt till utskottets hemställan.

STIG GUSTAFSSON (s) kort genmäle;

Herr lalman! Allan Åkeriind försvarade här utskoltsmajoritelens belänkande och använde de formuleringar som finns där, nämligen bl. a. all med hänsyn lill "atl försäkringsrätterna endasl har varit i funktion sedan den 1 januari 1979 anser ulskollel all riksdagen inle har anledning att nu inta en annan ståndpunkt än den tidigare".

Detta är den obotfärdiges förhinder. Redan när den här lagstiftningen antogs av riksdagen 1977 hade man pä socialdemokratiskt håll inställningen att nämndemännen skulle få medverka i domstolens arbete pä det sätt vi föreslär i vår motion. Del hade man myckel starkt stöd för. Tunga remissinstanser som JO, LO, TCO, Arbetsgivareföreningen och majoriteten i riksförsäkringsverkets styrelse ställde sig bakom ett sådant synsätt. JO t. ex. fann del inkonsekvertt all man i försäkringsrätterna begränsade lekmanna-inflylandet medan man samtidigt inte hade samma begränsning i försäkringsöverdomstolen. Jag håller gärna med JO om det.

ALLAN ÅKERLIND (m) kon genmäle:

Herr talman! Riksdagen fattade beslutet om försäkringsrätterna för ungefär etl och elt halvt år sedan. Nu har beslutet trätt i kraft frän den 1 januari. Del brukar vara så i riksdagen alt om inga speciella nya omständigheier har kommit fram låter man en reform verka en tid innan man gör ändringar. Del irorjag alt vi får göra i del här fallet också. Vi har sagt all om erfarenheterna visar alt ändringar behövs skall sådana göras - men systemet får väl fungera en tid först.

156

STIG GUSTAFSSON (s) kort genmäle;

Herr lalman! Jag tycker inle alt Allan Åkeriinds senaste inlägg gör säkert bättre. Del här är ert principiell fråga, som har betydelse inte bara för försäkringsrätterna - nämligen frågan om arbetsmarknadsorganisationernas möjligheler alt via representanter få elt inflytande i olika sammanhang.

Jag skulle därför vilja anlägga en mer principiell synpunkt pä den fråga som vi nu diskuterar. Trepartiregeringen - moderaterna, centern och folkpartiet med andra ord - beslöt ju atl kasta ut löntagarorganisationernas represen-

tanter ur länsstyrelserna och styrelserna för de regionala utvecklingsfonderna. Det här är ett led i samma utveckling. Beslutet väckte bestörtning på fackligt håll, och man protesterade, men det hjälpte inle. Socialdemokraterna har också vid flera lillfällen tagit upp de här frågorna i riksdagen.

Folkpartiregeringen hade chansen alt i den här propositionen på etl område ställa rätt vad trepartiregeringen hade gjort, men folkpartiregeringen tog inte den chansen. Arbetsmarknadens organisaiioner har således inle blivit representerade,och del är något som med all säkerhet kommerall noteras av de här organisationerna.

ALLAN ÅKERLIND (m) kort genmäle:

Herr talman! Beträffande försäkringsrätterna är det en ny organisation. Här var del inle fråga om atl kasta ul några representanter, ulan del var fråga om hur stort lekmannainflytande man skulle införa. Det var olika meningar om del. Ett visst lekmannainflytande har införts, och man har sagt alt om det visat sig all del blir negativa konsekvenser av nuvarande förhällanden, sä skall man se över detta i fortsättningen. Men man hade argument för all då inle gä längre, och vi kan inte finna att man nu efler så kort tid skall ändra pä den ordning som vi har bestämt oss för.

Tredje vice talmannen anmälde atl Stig Gusiafsson anhållit atl lill prolokollel fä antecknat alt han inte ägde rätt lill ytteriigare replik.

KARIN NORDLANDER (vpk);

Herr talman! När utskottet avstyrker vpk-motionen 314, där krav ställs på förbättringar av ålderspensionärernas levnadsstandard, sä görs detta med flera motiveringar. Utskottet hänvisar lill de mycket omfattande och kostnadskrävande reformer som genomförts på pensionsområdel under senare är.

Härvid inräknas all den allmänna pensionsåldern sänkts från 67 till 65 är och atl ökade och förbättrade möjligheter införts till röriig pensionsålder mellan 60 och 70 års ålder. Vidare hänvisas lill ökade kostnader pä grund av ökat anlal ålderspensionärer. Men den sänkta pensionsåldern eller antalet pensionärer förbättrar inte den ekonomiska situationen för den enskilde pensiortären och kan inte accepteras som skäl för atl avstå frän vare sig standardsäkradepertsioner-enligt tidigare uttalat behov-eller en höjning av grundpertsionen.

När det nuvarande pensionssystemet infördes var målsättningen att pensionen skulle följa löneutvecklingen pä arbetsmarknaden. Pensionärernas riksorganisation ställde redan vid sin kongress 1973 kravet på en utjämning av pensionsvillkoren efler principen alt folkpensionen skulle motsvara 65 % av den genomsnittliga induslriarbetariönen. Detta är etl både rimligt och rättvist krav, som borde genomföras. Men i dag tvingas samma organisation konstalera all istället fören utjämning haren försämring skell i förhällande till löneutvecklingen. Pensionen ligger nu faktiskt 5 96 lägre än när pensiortssyslemel infördes; den utgör 25 96 av medellönen för en

Nr 115

Onsdagen den 28 mars 1979

Vissa anslag tdl allmän försäkring m. m.

157

Nr 115

Onsdagen den 28 mars 1979

Vissa anslag till allmän försäkring m. m.

158

industriarbetare. Det är en ulveckling som i varje fall inle vänsterpartiet kommunisterna vill stödja. Vi anser det nödvändigt att nu vända pä den utvecklingen, och del framgår även av vår motion.

Av socialutskottets belänkande framgår att den övervägande delen av pensionärerna i värt land fortfarande lever under små ekonomiska förhållanden. Av det totala antalet ålderspensionärer, 1,3 miljoner, beräknas 965 000 eller 58 96 ha helt eller reducerat pensionsiillskoti. Vid nuvarande basbelopp på 13 100 kr. utgårälderspension inkl. pensionstillskott med 16 768 kr. per är för ensam pensionär och med 28 952 kr. för tvä pensionsberättigade makar.

Även om man räknar in del kommunala bostadstillägget, kan man konstatera att pensionärerna tvingas leva på en standard som genomsnittligt är mycket lägre än för övriga medborgare. Om pensionärerna skall nå en standard som är jämförbar med standarden förändra grupper i samhället, så är del nödvändigt att de får en större andel än övriga grupper av produklions-och konsumlionsökning. För alt man skall nä della krävs för det första en absolul och relativ standardhöjning för pensionärerna, och för det andra en siandardsäkring som garanterar alt pensionerna följer med vid höjningen av de genomsnittliga reallönerna.

Vi vill inte påstå all vpk-motionen löser de problemen, men vi vill åtminstone alt riksdagen skall ändra inriktningen när del gäller pensionärernas ekonomiska ställning. All vi också föreslär ett högre belopp till gifta eller sammanboende ligger helt i linje med den uppfattning som riksdagen uttalat sig för - atl en utjämning av skillnaden i pensionsförmåner oberoende av civilstånd skall ske.

För alt i någon mån skydda pensionärerna från inflationen och de därav följande prisstegringarna har vpk föreslagit alt kompensationsregeln skall utlösas vid en höjning av levnadskostnadsindex med 2 96 mot f n. 3 96. Egenlligen är dagens konsumentprisindex elt dåligt mälinsirament, eftersom del omfattar ett stort anlal varor och tjänster. Detta kan vi konstatera om vi studerar pris- och kartellnämndens information om prishöjningarna under årets tvä första månader. Av den framgår att den allmänna prisnivån i konsumenlledei stigit med 1,7 %, vilket alltså inte påverkar pensionsbeloppet enligl vare sig regeringens eller vpk:s förslag. Som jämförelse kan nämnas atl priserna pä dagligvaror stigit med 2,2 96 under samma tid och priserna på livsmedel med 2,3 96, medan de subventionerade baslivsmedlen stigit med inte mindre än 3,5 96. Del är de subventionerade baslivsmedlen, där mjölk, ost, kött, fläsk och charkuterivaror ingår, som stigit mest och som tillhör de livsnödvändiga inköp som pensionärer och övriga låginkomsttagare tvingas använda en slörre del av sina sammanlagda inkomster till. I pensionärsul-redningen redovisas siffror som ger belägg för delta. Pensionärerna använder 26,3 % av sina inkomster lill mat, medan samtliga hushåll i landet använder genomsnittligt 23,1 96. Går man lill personer med en årsinkomst på 60 000 kr. och däröver finner man alt andelen blir 20,2 % för livsmedelsinköp.

Det förhållandet atl prisstegringarna pä livsmedel varit särskilt starka underde senasie åren, vilket missgynnat pensionärerna inte minsl, motiverar

förslagel om en sänkning av procenttalet från 3 lill 2 96. Detta skulle innebära en tätare reglering av basbeloppet och en bätire anpassning av de som värdebesländiga utgående pensionsbeloppen lill den faktiska prisrtivån. Vi vet ju alt en prisstegring slår igenom omedelbart för konsumenten, medan kompensationen förbi. a. pensionärerna släpar efter. Innan beslut fallas om uppräkning av basbeloppet och pensionsullagningen kommer pensionärerna till banda kan upp lill tre månader ha gått.

Ulskouet gör det enkelt för sig och hänvisar till föregående års beslut och till pensionskommittén, som i sill betänkande ansåg alt gällande bestämmelser för värdesäkring av pensioner ger etl mycket gott inflalionsskydd och att en ytteriigare förfining av värdesäkringssysiemet inle framstår som särskilt angelägen. Pensionärerna har genom sin organisation PRO framfört en motsatt uppfatining just när det gäller eftersläpningen som skapar problem.

Nalurliglvis skulle elt bifall till vpk:s återkommande krav bort med moms på maten och införande av etl effektivt prisslopp omfattande alla dagligvaror vara det som mesl gynnade både dagens pensionärer och övriga låginkomsttagare ekonomiskt. Men del har ingen av de hittills sillande regeringarna varit lyhörd för. I slällel viskas högt i alla korridorer och från olika poliliska håll all pensionärerna nu måsle la en större andel av samhällets ekonomiska börda. Och del skall ske genom atl pensionärerna i ännu slörre utsträckning får betala nya och höjda avgifter för de tjänster och den service av olika slag som de är beroende av.

Vänsterpartiet kommunisterna kan aldrig godkänna etl system där vårdbehov och service styrs av den enskildes ekonomiska bärkraft. Det är berättigade krav som pensionärerna ställt närdet gäller värdebeständigheten av deras pensioner, och därför stöder vpk deras krav.

Med detta, herr talman, yrkar jag bifall till vpk-motionen 314.

Nr 115

Onsdagen den 28 mars 1979

Vissa anslag till allmän försäkring m. m.

BRITTA BERGSTRÖM (fp);

Herr talman! Jag vill börja med alt yrka bifall lill utskotlels hemställan och avslag på de båda reservationer som finns fogade lill belänkandet.

Vad beträffar den socialdemokratiska motionen, som Stig Gusiafsson har talat för och som behandlar lekmannamedverkan i försäkringsrätterna, påpekade Stig Gusiafsson att utskottet använder samma argument som vi använde vid föregående tillfälle när de här frågorna behandlades, alltså i december 1977. Men jag skulle viljasäga alt om man färsamma fråga på nytt, är del ganska naturiigi alt man använder samma argument som lidigare för atl klarlägga hur man ser pä frågan. Det är alltså konsekvent och inle någonting särskilt märkvärdigt med del.

Allan Åkerlind harockså i viss män berört argumenten. Jag vill därför elt ögonblick uppehålla mig vid hur nämndemännen i försäkringsrätterna utses. Att man nu gett landslingen i uppdrag alt utse nämndemän behöver inle betyda atl arbelsmarknadens parler inle blir representerade som lekmän i försäkringsrätterna. Jag skulle där gärna vilja tillägga att det förfarandet, alt det är landslingen som utser nämndemän, gör alt beslutet ligger närmare

159

Nr 115

Onsdagen den 28 mars 1979

Vissa anslag till allmän försäkring m. m.

160

folkel än om del är regeringen som utser dem. Detta harjag alltså svårt alt se att man skall kunna ha några invändningar emot.

Moderater och centerpartister har haft motioner som rör pensionstillskottet vid undantagande från ATP och en reservation i anslutning lill dessa. När en person har begärt undantagande från ATP har en förutsättning för detta varit att denne pä något sätt själv skulle sörja för sin trygghet på ålderdomen. Della kan göras genom försäkring eller på annat sätt. Jag måste säga atl del är beklagligt att många har ansetl sig inte ha råd att betala den avgift som man skall betala för atl få ATP och all de, genom all de inte har ansett sig kunna göra detta, inle har kunnai bli delaktiga av den tilläggspensionen.

Del är ju sä att pensionslillskottel har tillkommit för atl bli en utfyllnad för de personer som inle har tilläggspension eller bara en myckel liten sådan. Della var framför allt påtagligt när ATP-pensionen inleddes och när de första pensionslagarna där fick tilläggspension. Vi barett stort anlal människor som över huvud laget inle var med i ATP-syslemet, kanske helt enkelt därför atl de redan var folkpensionärer när delta kom till. Då har man alltså ansetl atl man skall kunna fä det här tillägget för atl fylla ul folkpensionen. Men tillägget är samtidigt mycket hårt knutet till ATP-pensionen pä det sättet att man, i den mån man har haft inkomster som gör atl man får en hygglig tilläggspension, kanske bara får en mycket liten del av pensionstillskottet eller inle något pensionstillskott alls.

Jag kan förstå atl personer som har ställt sig utanför systemet kan uppleva det som svårt alt inte få pensionstillskottet, men man kan knappast såsom elt rällvisekrav tala om alt de skall få pensionstillskott också. Del är ju så för den som haren inkomst och är med i ATP-syslemet och belalaren avgift fördetia, alt ju längre tid man är med och ju högre avgift man betalar, desto bättre ATP får man, och kommer man upp lill en ATP-pension pä etl visst belopp, får man inte något pensionstillskott alls. Om man då skulle frångå det här systemet får man andra som ställer sig helt ulanför systemet, som inte betalar någon avgift men får en förmän som inle de får som är med i systemet och har betalat avgifter.

Del har under hela denna period funnits möjligheter att ta tillbaka undanlagandel. Enligt en generell regel kan den som har haft ett undanlagande under fem år när som helst begära att undantagandel skall upphöra. Dessutom har del vid flera tillfällen funnits speciella erbjudanden om att man kan la tillbaka sitt undantagande. Sä har varit fallet dä del i den allmänna försäkringen har genomförts förändringar som har inneburit alt nya förmåner har tillkommit, där undanlagandel kunnai ha en viss betydelse. Sådana erbjudanden hargjorts åren 1963,1974,1976 och 1977. Enligl uppgifter som jag fått har då de berörda informerats om den här möjligheten. Utskottet har därför inte ansett alt del nu flnns skäl atl göra förändringar i dessa regler.

Karin Nordlander talade nyss för moiionen från vänsterpartiet kommunisterna. Utskottet behandlade samtidigt med den moiionen också en motion frän arbetarpartiet kommunisterna. Båda dessa moiioner innehåller myckel kostnadskrävande förslag. Jag vill i del sammanhanget nämna atl den samlade kostnaden för folkpensionen under del kommande budgeiårei

uppgår lill ungefär 26,5 miljarder kronor. Det innebären ökning med närmare 2 miljarder jämfört med innevarande budgetår. De höjningar av pensionsbeloppen som föresläs i dessa båda moiioner måsle avstyrkas av kostnadsskäl, även om det i och för sig skulle vara önskvärt all tillmötesgå önskemålen.

Det är riktigt som Karin Nordlander sade att utskottet avstyrker förslagen om förändringar i systemet fören värdesäkring av pensionerna. Utskottet gör det med hänvisning till vad pensionskommittén har sagt i den frågan. Uiöver vad Karin Nordlander pekade på, att vi anser alt gällande bestämmelser ger elt bra inflalionsskydd, vill jag hänvisa lill alt pensionskommittén har framhållit - det nämns inle i betänkandet, men jag vill ändå la upp del - alt del kan vara förenat med stora svårigheter alt använda olika slags index för olika grupper i samhället.

Med anledning av vad som här har sagts om pensionernas eftersläpning vill jag framhålla atl höjningen av pensionerna sker aulomaliskl, två månader efter del atl konsumentprisindex har stigit. Det innebär i princip alt pensionerna höjs snabbare än lönerna - de yrkesverksamma måste avvakta avtalsförhandlingar. Vi höjer, som jag sade, anslaget för folkpensionerna med ungefär 2 miljarder kronor. Drygl 1,2 miljarder av det beloppet går ål för alt värdesäkra pensionerna.

Herr talman! Utskottet har alltså av kostnadsskäl inte ansetl sig kunna tillmötesgå de förslag som har lagls av vpk och apk.

Nr 115

Onsdagen den 28 mars 1979

Vissa anslag tdl allmän försäkring m. m.

STIG GUSTAFSSON (s) kort genmäle:

Herr lalman! Britta Bergström sade, när hon försvarade utskoltsmajoritelens motivering lill avstyrkande av vår motion, alt får man samma frågor sä använder man samma argument. Del är inle säkert alt man skall göra det. Det är inle fel alt komma pä nya och bätire argument, och del behövs när man försvarar en ordning som innebär all man begränsar lekmannainflytandet. Varför, Britta Bergström, skall man ha lekmannainflytande i försäkringsöverdomstolen men inte i försäkringsrätten? Var ligger logiken där?

Sedan sade Britta Bergström också alt det förhällandet all landslingen utser nämndemän inle innebär att arbetsmarknadsparterna behöver bli utan representation. Det ar ändå en väldig skillnad. De som utses av landstingen sitter på politiska mandal och representerar alltså sina resp. poliliska partier, och det är naturligtvis inget fel i del. Men vad jag talar om är representation för arbelsmarknadens organisationer i försäkringsrätten. Det innebär något helt annat när nämndemännen utses direkt av sina organisationer. Då representerar de nämligen sina organisationer, vilket de inte gör om de utses via sina politiska partier.

ARNE MAGNUSSON (c) kort genmäle:

Herr lalman! Jag vill än en gäng betona för Britta Bergström att det här är fråga om två skilda pensionssystem som betalas var för sig. Jag sade i milt tidigare anförande all vi betalar folkpensionerna och pensionstillskotten genom våra avgifter och skatter -jag nämnde även procentsatserna - under

161

Riksdagens protokoll 1978/79:114-115

Nr 115

Onsdagen den 28 mars 1979

Vissa anslag till allmän försäkring m. m.

del att del för dem som är med i ATP-syslemet betalas en särskild ATP-avgift som i sin lur går till en fond. Den känner fröken Bergström väl lill, och hon vet alt den förvaltas särskilt. Del är alltså helt orättvist atl människor som betalar avgifter lill del ena systemet inle får del av hela systemets fördelar - i detta fall folkpension och pensionstillskott - bara därför all del finns ett annat pensionssystem till vilket de anknutna i vanlig ordning betalar avgifter. Det är här del orättvisa ligger, och del förvånar mig i mycket hög grad att folkpartiet inte har känsla för dessa de allra sämst ställda människorna i samhället.

KARIN NORDLANDER (vpk) kort genmäle:

Herrialman! Britta Bergström lalar om kostnaderna för pensionerna. Delar klart all varje förbättring för pensionärerna kostar pengar. Men frågan gäller om dagens pensionärer, som haft både dåliga löner och få sociala förmåner under sin yrkesverksamma del av livet och som varit med och byggt upp vårl s. k. välfårdssamhälle, nu skall få del av samma standardhöjning som övriga grupper i samhället. De om några har väl gjort sig förtjänta av en tryggad ålderdom.

Folkpartisterna var förut ganska flitiga motionsskrivare med krav pä all förbättra ålderspensionärernas levnadssilualion, men nu, i regeringsställning, har man lydligen ändrat uppfattning och tycker att alll är bra som det är.

Oavsett hur man räknar, Britta Bergström - pä bruttolön, efter skatt eller med hänsyn tagen lill pensionstillskott och bostadstillägg - så har en eftersläpning skett i förhällande lill induslriarbetariönen. Detta trots att även industriarbetarna under de tvä senasie åren fått en sänkt reallön.

Pensionärernas väsentliga konsumentbehov ligger inom de områden som drabbas hårdast av inflationen, lill vilken stöue delen av deras inkomster används. Del kommer alt dröja många är innan ATP-syslemet slår igenom sä all det påtagligt påverkar ekonomin för slora grupper pensionärer. Det gäller särskilt alla kvinnor som har varit hemarbetande eller haft ett deltidsarbete. De blir ofta helt utan eller får en obetydlig ATP. Därför är standardsäkrade och värdebeständiga pensioner ett av de väsentligaste kraven. Del är ett krav som ställs av pensionärsorganisationerna, och det är fråga om en intjänad rättighet och inte en nådegåva.

162

BRITTA BERGSTRÖM (fp) kort genmäle:

Herr lalman! Till Stig Gustafsson vill jag säga följande. De mål som förekommer vid försäkringsöverdomstolen är i myckel hög grad en annan typ av mål och är mer invecklade, än de som förekommer vid försäkringsrätterna, därdet till stor del är rutinärenden som inle ställersamma krav pä medverkan av lekmän.

Arne Magnusson talade om atl delta är helt skilda pensionssystem, som betalas pä olika sätt. Ja, pä ett sätt, kan man säga det pä ett annat sätt inle alls. Pensionstillskottet är direkl kopplat till ATP på det sättet atl pensionstillskottet skall utgöra en utfyllnad lill ATP för dem som över huvud tagel inle

har haft möjlighet all vara med i ATP-syslemet och för dem som särskilt i inledningen av ATP-syslemet harert myckel låg ATP, som alltså understiger ett visst garanlibelopp. Somjag påpekade i mitt tidigare anförande skulle det vara egendomligt om personer, som har ställt sig helt utanför della syslem, likväl skulle fä fullständig utfyllnad i fråga om pensionstillskott. Jag kan bara beklaga all det har blivit pä det här sättet, men jag kan inte för tillfället se någon väg alt rätta till förhällandet.

Karin Nordlander talade om alt äldre människor är förtjänta av en tryggad ålderdom. Det håller jag gärna med om. Karin Nordlander var vänlig atl påminna om atl folkpartiet lidigare har gjon insatser och krävt förbättringar när det gäller folkpensionerna och pensionärernas ekonomiska situation. Del är alldeles riktigt all vi har gjort del, och vi har nått resultat på mänga punkter. Nu är silualionen tyvärt den atl vi haren samhällsekonomi som inle medger några slörre höjningar utöver dem som budgetpropositionen har tagit upp.

Nr 115

Onsdagen den 28 mars 1979

Vissa anslag till altmän försäkring m. m.

STIG GUSTAFSSON (s) kort genmäle:

Herr talman! Jag skall inte förlänga debatten mycket. Jag vill bara säga atl just del förhållandet alt det är mer invecklade mål i försäkringsöverdomstolen äreu argument som talar i motsatt riktning mot vad Britta Bergström ville påslå. Just därför finns det heller ingel skäl alt i försäkringsrätterna ha en begränsning i lekmannainflytandet. Del ärjust när del gäller bevisvärdering och skälighetsbedömning som lekmannainflytandet behövs.

ARNE MAGNUSSON (c) kort genmäle:

Herr talman! Del är så, fröken Bergström, att de som begärt undanlagande från ATP har inle ställt sig utanför folkpensionen och pensionstillägget. Fröken Bergström vill väl inle bestrida del fakium alt de under sin tid som inkomsttagare har varit med och betalat både skaller och avgifter lill folkpension och pensionstillskott? Hur kan de då ha ställt sig utanför detta system?

Jag har ett exempel häri min hand, fröken Bergström. Del är en debetsedel över slutlig skatt enligt 1978 års taxering, där en gift kvinna har en sammanlagd laxerad inkomst på 29 030 kr. Sedan de 4 500 avdragits återstår 24 500 kr. i beskattningsbar inkomst. Pä den beskattningsbara inkomsten har hon debiterats avgifter och skatter på 22 529 kr. Det innebär att hon hade 450 kr. i mänadert atl leva av.

Pä debetsedeln slår 2 338 kr. i tilläggspensionsavgift. Hon är alltså med i ATP, fast hon egentligen inle skulle ha orkat med det. Hon betalade 200 kr. per månad i avgift till ATP. Hon betalade 2 041 kr. i avgift till folkpensionen och pensionstillskott.

Är det underligt atl människor som har knappt 2 000 kr. kvar atl leva på tänker sig för både en och två gånger? Del är som jag tidigare sade de sämst ställda i samhället som fröken Bergström med kall hand avvisar.

163

Nr 115

Onsdagen den 28 mars 1979

Vissa anslag till allmän försäkring m. m.

BRITTA BERGSTRÖM (fp) kon genmäle:

Herr talman! Del är inte möjligl alt tränga in i de siffror för elt enskilt fall som Arne Magnusson nu läste upp. Siffrorna låter orimliga, men jag kan inle gå in på det fallet.

Man kan säga som Arne Magnusson atl man har betalat för folkpension och för pensionstillskott. Del senare vill jag fakliskl inle hålla med om. Pensionstillskottet har kommit lill så sent all del inle är särskilt många som har varit med och betalat till det.

Dessutom var de pensionsavgifter man tidigare betalade tämligen låga och hade inle givit den folkpension som man får i dag. Jag hävdar fortfarande alt det skulle vara elt myckel egendomligl system all personer som inte velat betala en viss avgift skulle få en förmån som inte andra får som har betalat avgiften.

164

ROLF HAGEL (apk):

Herr lalman! Jag vill börja med alt återigen beklaga att talmanskonferensen finner anledning att alltid placera mig efter utskottets talesman. Pä vad sätt debatten i kammaren tjänar på det harjag svårt all förslå, men del kanske talmanskonferensen vid annat tillfålle kan försöka berätta Kr mig.

Sedan till mitt tal.

Under en följd av år har folkpartiet seglat under en socialliberal flagg. Genom denna fiffelflaggning har många människor, även människor i små ekonomiska omständigheier, bibringats uppfattningen att folkpartiet, till skillnad från högern även tillvaratar deras intressen. Vi har gång pä gång försökl avslöja den här bluffen. Folkpartihögern är en adekvat beteckning.

Även efter etl par är i regeringsställning har folkpartiet självt bekräftat riktigheten i en sådan partibeteckning. Man har på ett övertygande sätt fjärmat sig frän allt som traditionellt sätts i förbindelse med en social syn och med liberalism.

Det belänkande vi i dag har alt behandla är bara en av många bekräftelser på delta förhållande. Det är elt aktstycke som så präglas av cynism atl t. o. m. Curt Nicolin och Gösta Bohman måsle vara förtjusta.

Elt exempel är att sätta behovet av ökade resurser lill långtidssjukvården mol kravet på en anständig levnadsstandard för folkpensionärer som inle är bundna till sjuksängen.

Herr talman! Även om det inte salts pä pränt, skiner det igenom alt ulskollel anser att folkpensionärerna ulan ATP har en tillfredsställande materiell standard. Men de siffror som utskottet redovisar på s. 7 uttrycker klart motsatsen. Del framgår atl en ålderspensionär kvitterar ut 16 768 kr. per är.

Häromdagen meddelade en tidning att en f d. riksdagsman och minisier-numera verksam i film- och korsriddarbranschen - tjänar 18 000 kr., men dä inte per år utan per månad.

Utskottet hänger upp sina avslagsyrkanden pä pensionskommitténs betänkande, som anser alt den samhällsekonomiska situaiionert inte tillåter

några standardförbättringar för folkpensionärerna. Man sätter därför gränsen vid de 1 920 milj. kr. som de nytillkomna pensionärerna, den eftersläpande värdesäkringen och elt till fulliga 330 milj. kr. beräknat höjt pensionstillskott kommer alt kosta.

Del här ökningen av statens sammanlagda folkpensionskostnader skall ses mol övriga poster i budgeten, exempelvis höjningen på 11,6 96 eller 1 530 milj. kr. på militärbudgeten.

Denna prioritering av statens resurser gynnar i huvudsak tvä folkpensionärer ulan ATP-lillskolt, nämligen Jacob och Marcus Wallenberg saml dem närslående.

Herr lalman! 1 moiionen 399 har arbetarpartiet kommunisterna åberopat uttalandert frårt Pensionärernas riksorganisation, PRO, som förtjänar atl citeras.

I en intervju i Dagens Nyheter den 4 januari 1979 framhåller kanslichefen Willy Sehlberg i PRO bl. a. följande beträffande lägel för pensionärerna:

"Uppfattningen alt pensionärerna som grupp är garanterade bibehållen eller ökad standard hur del än går med folkhushället i övrigt är emellertid knappt rikligt.

Den eftersläpande indexregleringen som gäller för folkpensionen ger inget utrymme för standardökning-tvärtom, eftersom pensionärerna som extrem läginkomslgrupp ger ut del mesta av sina pengar pä baslivsmedel, hyror, TV-licenser, telefon och porto - alltså just de varor och tjänster som ökat mest.

Pensionstillskollen åt folkpensionärer med ingen eller låg ATP, dä? De stannar vid fyra proceni per är och ger ungefår 40 kr. i månaden-och bara tre år till framåt.

Inte heller den tilläggspension, ATP, som kommer au spela alll slörre roll frän detta år är siandardgaranierad - det säger den senaste pensionsulred-nignen klart ut: slalen har inte råd.

I själva verket har pensionärernas inkomst sjunkit med närmare tio proceni jämfört med de yrkesarbetande under de senaste femlon åren. För många ligger det kusligt nära existensminimum.

Undersöker man de faktiska förhållandena kommer man snart på det klara med alt pensionärerna som grupp i del svenska samhället har de minsta inkomsterna, bor sämst, äter sämst-och, givetvis, som följd av åldern-har den sämsta hälsan. Knappt någon grapp all vältra ekonomiska svårigheter

Nr 115

Onsdagen den 28 mars 1979

Vissa anslag till allmän försäkring m. m.

Detta citat är en sakligt riktig beskrivning av läget för landets pensionärer.

Del är utifrån detta faktiska läge och det förhällandet atl del,lill övervägande del är pensionärer tillhörande arbetarklassen som lever "kusligt nära existensminimum" som vi ställt våra förslag lill förbättringar för folkpensionärerna. Vi skulle gärna se alt det största partiet i riksdagen och socialförsäkringsutskottets ordförande haft samma klassmässiga betraktelsesätt och grundsyn pä socialpolitiken. Det är alltså med beklagande vi noterar atl den s. k. ansvarsfulla oppositionspolitiken drivs pä gamla och utslitna

165

Nr 115

Onsdagen den 28 mars 1979

Vissa anslag tdl allmän försäkring m. m.

arbetares bekoslnad. Värt förslag om all folkpensionen lill ensamstående skall utgå med 100 % på basbeloppet innebär en höjning med 630 kr. per är. En höjning från 77,5 96 lill 85 % på basbeloppet för makar innebär en höjning av grundpensionen med 845 kr. Vidare har vi föreslagit att pensionstillskottet skall utgå på de grunder som gäller för förtidspensionärer, alltså med 8 96, alt indextröskeln skall sänkas frän 3 till 2 96 saml att kompensationen för prisstegringarna skall ske retroaktivt från den månad indextalet ökat med 2 96.

Herr lalman! Våra förslag sammanfaller på alla väsentliga puukter med de krav som pensionärernas egen organisation, PRO, har rest. Det är inga oblyga krav. Majoriteten av folk pensionärerna är etl tåligt -jag vill påslå alltför tåligt - släkte. Men de har rätt till en standard som inle ligger på eller under existensminimum. Därför yrkar jag bifall lill moiionen 399 i de delar som behandlas i föreliggande belänkande, med undantag för mom. 3, som sammanfaller med vpk:s motion och som därför inle kräver någol särskilt yrkande.

BRITTA BERGSTRÖM (fp);

Herr talman! Ett par kommentarer till Rolf Hagels anförande; Det var en inlressanl uppgift som Rolf Hagel lämnade när han citerade en artikel därdet fanns siffror på att pensionärernas inkomster under de senaste 15 åren hade sjunkit med ungefär 10 96. Jag vill då bara peka pä att pensionärernas tillgängliga medel faktiskt ökade under del första av de är som trepartiregeringen styrde della land. Pensionärernas inkomster ökade med ungefär 6 96, medan inkomsterna för yrkesverksamma låg praktiskt taget stilla eller kanske rent av blev lägre. Detta innebär inle all jag menar all allt är väl beställt på detta område, men silualionen är dock lilel bättre än vad Rolf Hagel här ville medge.

Folkpensionärer som bara har folkpension och kanske någon liten ytteriigare inkomst kan få ersättning för boendekostnader. De kan få del i form av kommunalt bostadstillägg. Kommunala bostadstillägg har funnits länge, men en av de första reformer som irepartiregeringen genomförde var att låta pensionärer, i den män de hade lågt kommunalt bostadstillägg i sin kommun, få möjlighet atl som utfyllnad i stället välja det statskommunala bostadstillägget. Dessutom har folkpartiregeringen nu lagt fram etl förslag som dels skall höja de kommunala bostadstilläggen, dels göra dem mer enhetliga. Slalliga medel skall till ganska stor del täcka dessa kostnader.

Jag vill med della ha sagt all folkpartiet inte lämnar folkpensionärerna ål sill öde ulan atl vi fortfarande arbelar för att åsiadkomma förbättringar för dem.

166

ROLF HAGEL (apk);

Herr lalman! Jag vet inle i vilken utsträckning Britta Bergström ifrågasatte de siffror som jag använde mig av. Men om hon ifrågasatte dem, var hennes argumentation myckel underlig.

Jag har sagt följande: Under de senaste 15 åren har folkpensionärernas

standard, i jämförelse med de yrkesarbetande, sänkts med 10 96. Britta Bergström säger alt del måste vara fel, då pensionärernas tillgängliga medel under folkpartiets första år i regeringsställning ökade med 6 96. Det harjag inte ens diskuterat, men jag har svårt all tro att fröken Bergström kan övertyga någon folkpensionär om all hans standard har ökat sedan ni kom till makten. Snarare är del så att de, liksom de flesta andra människor i detta land - yrkesarbetande, pensionärer, studerande och andra - har fått vidkännas en väsentlig försämring av sin levnadsstandard. Del torde inte finnas någon som helst anledning aU ens diskutera della, dä det är en känd realitet för de flesta människor. Så jag förslår inte om del var eii polemik eller inte.

Siffrorna somjag har redovisat handlar alltså om de senasie 15 åren och en försämring med 10 96 i relation lill de yrkesarbetande. Vad som hände under ert första är i regeringsställning har jag inte talat om, men det kan vi naturligtvis göra vid något tillfålle.

Jag skulle också vilja fästa uppmärksamheien vid det kommunala bostadstillägget. Del hör i och för sig inte lill del ärende vi nu diskuterar, men eftersom fru Bergström log upp del vill jag ändå säga nägonling om det. Del är elt stort problem med de skillnader som föreligger olika kommuner emellan. Alt del slår så oerhört olika från kommun till kommun kan inte vara någon nyhet, och om del skulle ske en förbättring som verkligen jämnar ul de skillnader som finns i dag, sä är jag den förste all hälsa della med mycket myckel stor lillfredsslällelse.

Nr 115

Onsdagen den 28 mars 1979

Vissa anslag till allmän försäkring m. m.

BRITTA BERGSTRÖM (fp):

Herr lalman! Det var i varje fall inle min avsikl att påstå all de siffror Rolf Hagel lämnade var felaktiga - har jag sagt det så ber jag att få ta tillbaka det. Min avsikt var bara att påpeka att del är intressant när Rolf Hagel säger atl under 15 år, när vi alltså haft en socialdemokratisk regering, har pensionärernas inkomster sjunkit med 10 96 i förhållande lill de yrkesverksammas, medan vi kan påvisa atl under trepartiregeringens första är steg fakliskl pensionärernas inkomster.

När det gäller del kommunala bostadstillägget håller jag med Rolf Hagel om att de är orättvisa nu. De är mycket olika i olika kommuner, och det ärjust därför som regeringen har lagt fram förslagel om enhetliga belopp och all staten skall stötta kommunerna med 43 % av kostnaderna upp lill en viss nivå.

Överläggningen var härmed slutad.

Punkten I

Utskotiets hemställan bifölls.

Punklen 2 M o m.  1

Proposilionergavs på bifall lill dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 1 av Sven Aspling m. n.,och förklarades den förra proposilionen vara

167

Nr 115

Onsdagen den 28 mars 1979

Vissa anslag till allmän försäkring m. m.

med övervägande ja  besvarad.  Sedan  Stig Gusiafsson  begärt  votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Den som vill alt kammaren bifaller socialförsäkringsutskottets hemställan i

betänkandet nr 17 punklen 2 mom. I röstar ja,

den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr I  av  Sven  Aspling

m.fl.

Vid omröslning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Stig Gustafsson begärde rösträkning verkställdes votering med omröslningsapparai. Denna omröslning gav följande resultat:

Ja - 155 Nej - 148

Mom. 2 och 3

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

Punkten 3

Utskotlels hemställan bifölls.

Punkten 4

Mom.   1

Proposilionergavs på bifall lill 1 :o) utskotlels hemställan, 2:o) motionen nr 314 av Lars Werner m. fl. i motsvarande del saml 3;o) moiionen nr 399 av Rolf Hagel och Alf Lövenborg i motsvarande del, och förklarades den förstnämnda propositionen vara med övervägande ja besvarad. Då Karin Nordlander begärde votering upptogs för bestämmande av kontrapropositionen ånyo de båda återstående propositionerna, av vilka den under 2:o) angivna förklarades ha flertalets mening för sig. Sedan Rolf Hagel begärt votering belräffande kontrapropositionen, upplästes och godkändes följande voleringsproposition;

Den som vill all kammaren till kontraproposition i huvudvoteringen angående sociairörsäkringsulskotlets hemställan i betänkandet nr 17 punklen 4 mom. 1 antar moiionen nr 314 av Lars Werner m. fl. i motsvarande del röstar ja,

den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren till kontraproposition i nämnda votering antagit motionen nr 399 av Rolf Hagel och Alf Lövenborg i motsvarande del.

Vid omröslning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat förja-propositionen.

168

I   enlighet   härmed   blev   följande   voleringsproposition   uppläst   och godkänd:

Den som vill att kammaren bifaller socialförsäkringsutskottets hemställan i

betänkandet nr 17 punkten 4 mom. 1 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit motionen nr 314 av Lars Werner m. fl. i

motsvarande del.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Karin Nordlander begärde rösträkning verkställdes votering med omröslningsapparai. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 285

Nej -   13

Avslår -     5

M o m.  2

Proposiiioner gavs på bifall lill dels utskottels hemställan, dels moiionen nr 399 av Rolf Hagel och Alf Lövenborg i motsvarande del, och förklarades den förra proposilionen vara med övervägandeja besvarad. Sedan Rolf Hagel begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition;

Den som vill alt kammaren bifaller socialförsäkringsutskott, s hemställan i

betänkandet nr 17 punkten 4 mom. 2 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit motionen nr 399 av Rolf Hagel och Alf

Lövenborg i motsvarande del.

Vid omröslning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat förja-propositionen. Dä Rolf Hagel begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 291 Nej -   11

M o m. 3

Proposiiioner gavs pä bifall till dels utskotiets hemställan, dels moiionen nr 314 av Lars Werner m. fl. i motsvarande del, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Karin Nordlander begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Nr 115

Onsdagen den 28 mars 1979

Vissa anslag till allmän försäkring m. m.

Den som vill all kammaren bifaller socialförsäkringsutskottets hemställan i

betänkandet nr 17 punkten 4 mom. 3 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit moiionen nr 314 av Lars Werner m. fl. i

motsvarande del.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Karin Nordlander begärde

169

Nr 115

Onsdagen den 28 mars 1979

Vissa anslag till allmän forsäkring m. m.

rösträkning verkställdes votering med omröslningsapparai. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 290 Nej -    13

Mom. 4

Propositioner gavs på bifall till dels ulskoitets hemställan, dels motionen nr 399 av Rolf Hagel och Alf Lövenborg i motsvarande del, och förklarades den förra proposilionen vara med övervägandeja besvarad. Sedan Rolf Hagel begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Den som vill alt kammaren bifaller socialförsäkringsutskottets hemställan i

betänkandet nr 17 punklen 4 mom. 4 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit motionen nr 399 av Rolf Hagel och Alf

Lövenborg i motsvarande del.

Vid omröslning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat förja-propositionen. Då Rolf Hagel begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröslning gav följande resultat:

Ja - 291 Nej -   l"l

Mom. 5-7

Kammaren biföll vad ulskollel i dessa moment hemställt.

M o m. 8

Proposilionergavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 2 av Arne Magnusson m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägandeja besvarad. Sedan Arne Magnusson begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller socialförsäkringsutskotlels hemställan i

betänkandet nr 17 punkten 4 mom. 8 röstar ja,

den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 2 av Arne Magnusson

m.fl.

170

Vid omröslning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Arne Magnusson begärde rösträkning verkställdes votering med omröslningsapparai. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 181

Nej - 120

Avstår -      I

Mom.   9 oc h   10

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

Punkterna 5-7

Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkter hemställt.

Nr 115

Onsdagen den 28 mars 1979

Yrkesinspektionen, m. m.

§ 2 Yrkesinspektionen, m. m.

Föredrogs socialutskottets belänkande 1978/79:24 med anledning av i propositionen 1978/79:100 gjorda framställningar inom arbetsmarknadsdepartementets verksamhetsområde såviii gäller arbeiarskyddssiyrelsen, yrkesinspektionen och statens arbelsklinik.

TREDJE VICE TALMANNEN:

1 fråga om delta betänkande hålles gemensam överiäggning för samtliga punkier. Under den gemensamma överläggningen får yrkanden framställas beträffande samtliga punkier i betänkandet.

I det följande redovisas endast de punkier, vid vilka under överiäggningen framställts särskilda yrkanden.

Punkten 3 (Yrkesinspektionen)

Regeringen hade i propositionen 1978/79:100 bil. 15 (arbetsmarknadsdepartementet) under punkten C 3 (s. 113-115) föreslagit riksdagen atl till yrkesinspektionen för budgetåret 1979/80 anvisa ett förslagsanslag av 93 876 000 kr., varav 2 350 000 kr. all avräknas mot automobilskatiemedlen.

I delta sammanhang hade behandlats moiionen 1978/79:514 av Göran Karlsson m.fl. (s), vari såvitt här var i fråga (yrkandena 2 och 3) hemställts att riksdagen skulle

2.   besluta att ansvaret för tillsyn över arbelsmiljöförhållandena vid vissa mindre arbetsplatser överfördes från kommunerna till yrkesinspektionen,

3.   hos regeringen begära förslag om formerna för överförande av den kommunala tillsynen till yrkesinspektionen.

Utskottet hemställde

1. beträffande den kommunala tillsynen att riksdagen skulle avslå motio
nen 1978/79:514 yrkandena 2 och 3,

2. att riksdagen lill Yrkesinspektionen för budgetåret 1979/80 skulle
anvisa etl förslagsanslag av 93 876 000 kr., varav 2 350 000 kr. atl avräknas
mol automobilskatiemedlen.

Reservation hade avgivits

1. beträffande den  kommunala tillsynen av Göran  Karlsson,

Evert

171

Nr 115

Onsdagen den 28 mars 1979

Yrkesinspektionen, m. m.

Svensson, Anna-Greta Skantz, Ivar Nordberg, Kjell Nilsson, Sven-Gösta Signell och Lena Öhrsvik (samtliga s) som ansett att utskottet under I bort hemställa

atl riksdagen med bifall lill moiionen 1978/79:514 yrkandena 2 och 3 skulle dels falla principbeslut om atl ansvarel för tillsyn över arbetsmiljöförhållandena vid vissa mindre arbetsplatser skulle överföras från kommunerna lill yrkesinspektionen, dels hos regeringen begära förslag om formerna för överförande av den kommunala tillsynen till yrkesinspektionen.

Punklen 5 (Garanlilån lill arbetsmiljöförbättringar) 1 denna punkt behandlades motionen 1978/79:1276 av Johan Olsson m. fl. (c, m), vari hemställts alt riksdagen beslutade

1.   att lånegarantier för arbetsmiljöförbättringar skulle lämnas under åren 1979 och 1980 på i princip samma villkor som tidigare varit gällande under 1978.

2.   all en garantiram på 150 milj. kr. ställdes till förfogande till utgången av år 1980,

3.   atl en översyn omgående genomfördes om lämpliga villkor för stimulans av arbetsmiljöinsatser i de mindre och medelstora förelagen.

Utskottet hemställde

belräffande frågan om garantilän för arbetsmiljöförbättringar alt riksdagen skulle avslå moiionen 1978/79:1276.

Reservation hade avgivits

2. beträffande frågan om garanlilån för arbetsmiljöförbättringar i mindre företag av Erik Larsson (c), Nils Carishamre (m), Karin Andersson (c), Bengl Bengtsson (c), Kari Leuchovius (m) och Britt Wigenfeldt (c) som ansett att utskottet bort hemställa

atl riksdagen med bifall till moiionen 1978/79:1276 gav regeringen lill känna vad reservanterna anfört.

172

KJELL NILSSON (s):

Herr lalman! Vid detta belänkande är fogad en socialdemokratisk reservation som gäller den kommunala tillsynen vid de mindre arbetsplatserna. I denna reservation krävs alt den kommunala tillsynen vid dessa mindre arbetsställen överförs lill yrkesinspektionen.

Redan 1977 konstaterade utskottet att den kommunala tillsynen fungerade mindre tillfredsställande. Förhållandena har inte blivit bältre sedan dess. Utskottet har vid studieresor i landet kunnai konstatera all kommunerna inle klarar denna lillsynsuppgift. De delegerar den lill hälsovårdsnämnderna, och de saknar på så gott som samtliga ställen i landet kompelens för denna uppgift.

Arbeiarskyddssiyrelsen har vid besök i kommuner kunnai göra samma erfarenhet som ulskollel: den kommunala tillsynen fungerar otillfredsställande över hela landet.

Vi socialdemokrater kan inte acceptera att anställda i små företag har sämre tillsyn över sin arbetsmiljö än andra grupper av anställda. Krav reses från LO-disiriki och fackföreningar över hela landet om överförande av tillsynen från kommuner till yrkesinspektionen. Landsorganisationens kongress 1976 beslutade också atl kräva denna förändring, och LO har också därefter gjort elt flertal påstötningar om överförande av tillsynen lill yrkesinspektionen. Del är alltså organisaiioner med mycket god kännedom om förhållandena pä arbetsmiljöomrädel som framför dessa krav.

Del är förvånansvärt alt de borgeriiga partierna inle vill medverka till att ge de anställda i de små förelagen samma trygghet som tillkommer andra grupper av anställda. Vi socialdemokrater vill ge också de anställda i små företag den trygghet som en bra fungerande tillsyn över arbetsmiljön ger. Jag barden förhoppningen, herr talman, alt alla de som i denna kammare brakar tala mycket om arbetsmiljöns slora betydelse för de anställda nu tar tillfållet i akt och stöder reservationen nr 1 av Göran Karlsson m. fl. Dä bidrar ni verksamt till alt göra arbetsmiljön bätire för många anställda här i landet, ofta anställda som har en mycket dålig arbetsmiljö på sina arbetsplatser.

Herr talman! Med detta anförande ber jag all få yrka bifall till reservationen nr 1 som fogats vid socialulskoiiets betänkande nr 24.

Nr 115

Onsdagen den 28 mars 1979

Yrkesinspektionen, m. m.

JOHAN OLSSON (c):

Herr lalman! Jag har närmast till uppgift all anlägga några synpunkter på reservationert 2.

Föist vill jag emellertid med några ord beröra reservationen I, som Kjell Nilsson talade om. Jag lycker atl utskottets majoritet väl har formulerat motiven för sill ställningslagande. Det är kanske att la i i överkant, om man sägeratl kommunerna inte alls har klaral den här uppgiften. Kommunerna har ju fält del större ansvaret rätt sent. Alt det är en viktig uppgift för kommunerna markerades genom alt man överförde ansvaret till kommunstyrelserna. Det harju päbörjalsen utbildning fördem som skall sköta arbetei i kommunerna. Utskottet har också klart sagt ifrån atl yrkesinspektionen skall se till alt del här fungerar. Det är också värdefullt att kommunerna som känner företagen och deras anställda kan lösa frågorna på etl fint och mjukt sätt. Jag tror inte all man skall bortse frän den saken. Självfallet skall kontrollen inte eftersättas, och härom har ulskollel också uttalat sin mening.

Den vid belänkandet fogade reservationen 2 gäller arbeismiljögaranlilå-nen. Länen kom lill 1975, och sedan förlängdes de en gång under trepartiregeringens tid. Folkpartiregeringen beslöt strax före årsskiftet att inte förlänga arbelsmiljögaraniilänen, trots alt det förelåg framställningar härom.

Jag är lilel förvånad över alt folkpartiet och socialdemokraterna inte har anslutit sig till den väckta moiionen. Det rör sig ju om en miljöfråga av stor betydelse, varför det vore logiskt om socaldemokraterna som står bakom reservationen 1 också ansluter sig lill reservationen 2. Syftet ärju detsamma.

173

Nr 115

Onsdagen den 28 mars 1979

Yrkesinspektionen, m. m.

174

Anledningen lill att vi återkommer med en motion är all vi lägger stor vikt vid denna fråga. Vi lycker alt beslutet alt dra in arbelsmiljögaraniilänen är alltför dåligt moliveral. Arbelsmiljögaraniilänen tillkom ju som en komplettering lill de arbelsmiljöfonder som inrättades vid storföretagen 1974. Avsikten var alt kompensera småföretagen och deras anställda för den eftersläpning som man kunde konstatera vid en jämförelse med storföretagens satsningar. Verksamheien har fungerat bra, och man har nästan uteslutande kunnat höra lovord om den. De anställda har betraktat detta som etl värdefulll inslrament, och man har kunnai påvisa hur förelagel haft möjlighet atl använda dessa län för alt förbättra arbetsmiljön.

Landsorganisationen sade i fjol genom sin ordförartde Gunnar Nilsson, som sitter här i kammaren, att länen har fyllt en viktig uppgift. Han betonade just de ökade krav som ställts på småföretagen från tillsynsmyndigheternas sida och föreslog då en föriängning. I år har LO haft en annan inställning. Jag har talat med den tjänsteman som har skrivit yttrandet, och han har sagt all man förutsatte all medel skulle finnas tillgängliga lill dess den utredning genomförts som regeringen avsåg skulle sättas i gång. Man ville alltså ha någonting nytt innan man slopade det gamla.

Ingenting negativt finns heller i den utredning som har tagit upp dessa frågor. Industriverket har gjorl en utvärdering. Till att börja med kan man konstatera alt av tio utvecklingsfonder har nio sagt alt lånen är bra och all de vill behålla dem. SHIO, som är småföretagens organisation, har sagt att man vill ha den här låneformen permanent och alt man funnit den värdefull. Alt då, som folkpartiregeringen gjorde i höstas, slopa den här typen av län tycker jag är anmärkningsvärt. Man borde först ha tillsatt den ulredning som då omnämndes och inväntat resultatet från den, innan man slopade låneformen. Det visar på ett ljumt intresse för de mindre företagen och för de problem de anställda i de företagen har. Det är lika anmärkningsvärt, lycker jag, atl socialdemokraterna har stött det regeringsförslagel.

Industriverkels utredning visar att arbelsmiljölån fram lill den 30 september i fjol hade beviljats till rtära 4 000 förelag med 55 000 artsiällda. Del har mest gällt vertlilaiion, luftrening och liknande insatser, nämligen till 40 96. Förbättringar av personalram och sanitära förhållanden har också tagit en betydande del av lånen i anspråk, 25 96.1 hög grad har de vidtagna åtgärderna avsett förbättringar för de anställda i företagen. 245 milj. kr. har utbetalats.

Initiativ till att få utnyttja lånen har i 10 96 av fallen tagits av tillsynsmyndigheterna, säger ulredningen. Det visar all det är bra att låneformen har funnits. Inte mindre än 47 96 av skyddsombuden har, säger de själva, tagit initiativ till arbelsmiljöförbättrande åtgärder med hjälp av länen i fråga -och av dessa har i sin lur över 20 96 påverkats från facket.

På frågan om det i dag finns lika angelägna arbelsmiljöförbättrande investeringar alt göra som de som finartsierais genom dessa AG-lån har 40 % av företagsledarna och 38 96 av skyddsombuden svarat ja. Del visaj all del fortfarande finns slora behov alt fylla och att läneformen har stor betydelse.

Enligt arbetsmarknadsministern Wirtén skulle ett motiv för alt slopa länen vara all de i huvudsak har använts för sädana miljöförbättrande ålgärder som hariidigarelagts. Men jag troralt man drar en felaktig slutsats av utredningen därvidlag. Visseriigen har 55 96 av förelagsledarna som fått dessa lån sagt all de har tidigarelagt dessa åtgärder med hjälp av lånen. Men det innebär att resterande 45 96 av förelagsledarna har kunnai konstatera att angelägna åtgärder har kunnai komma till stånd tack vare dessa län. Många av insatserna hade säkeriigen inle kommit lill stånd om lånen inle funnits.

I motionen har vi föreslagit alt låneformen skall få gälla också 1979 och 1980 och atl 150 milj. kr. skall ställas till förfogande som garantilån. Vi har föreslagit all en ulredning snabbi utvärderar det hela. Av utskottels belänkande kan man konstatera att en utredning kommer att tillsättas, men vi tycker atl man skulle ha behållit den här läneformen under åtminstone tvä år i avvaktan på utredningens förslag.

Med det anförda vill jag, herr lalman, yrka bifall till ulskoitets hemställan förutom i den del som avser arbetsmiljölänen, där jag yrkar bifall till reservationen 2.

Nr 115

Onsdagen den 28 mars 1979

Yrkesinspektionen, m. m.

KERSTI SWARTZ (fp):

Herr talman! I socialutskottets betänkande nr 24 behandlas regeringens budgetförslag i vad det avser arbeismarknadsdepariementet, avsnitt C. Arbetsmiljö, utom förslagen under punkterna C 5-C 8. Vi behandlar också tvä moiioner.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag under punkterna C 1 och C 2. 1 anslutning lill punkten C 3, Yrkesinspektionen, har väckts en motion, nr 514 av Göran Karisson m. fl. Vad som yrkas i den moiionen har i stort sett framgått av Kjell Nilssons anförande, sä det behöver jag inle upprepa. Det framhålls också i motionen alt trots socialutskottets kraftfulla uttalande hösten 1977 återkommer kritiken frän arbetslagarhäll för brister i den kommunala tillsynen.

Sedan arbetsmiljölagen trädde i kraft har arbetarskyddsverkel bedrivit omfattande informationsverksamhet om lagens innehåll. Såväl i det budgetförslag vi nu behandlar som i budgetförslaget 1977/78 tillfördes medel för utbildning och information av kommunala tillsynsman. Kjell Nilsson påtalade här vissa brister. Kommunen klarar inte denna uppgift; man har inte kompetenta tillsynsman. Avsikten med dessa satsningar är naturligtvis atl man skall få en välbehövlig utbildning. Här pågåi" alltså ett arbete, och det är angeläget all det fortsätter.

All kontrollen av arbetsmiljön pä mindre arbetsplatser eftersatts kan vi, som poängleras i betänkandet, inte godta. Alt samråd och samordning fungerar mellan yrkesinspektionen och kommunala tillsynsman är en förutsättning för den tillsyn arbetsmiljölagen föreskriver. Om brister i tillsynen kan påvisas i en kommun, åligger del yrkesinspektionen att erinra om de skyldigheter kommunen har enligt lag.

Utskottet vill emellertid framhålla alt, enligt vad ulskollel inhämtat, ulredningen om översyn av yrkesinspektionens distriklsindelning kommer

175

Nr 115

Onsdagen den 28 mars 1979

Yrkesinspektionen, m. m.

atl överväga kon.sekvenserna för yrkesinspektionens distriklsindelning, resurser och organisation av elt inordnande av den kommunala tillsynen i yrkesinspektionen. Denna utredning, som utvärderar erfarenheterna av den distriklsindelning vi nu har, vänias komma med förslag under innevarande år.

Herr talman! Utskottets majoritet hemställer att riksdagen avslår motionen 514, yrkandena 2 och 3, saml att riksdagen bifaller anslaget till yrkesinspektionen.

Utskottet tillstyrker också regeringens förslag under punkten C 4.

Underpunkten C 5 har väckts en motion, nr 1276 av Johan Olsson m. fl., vari hemställs alt lånegarantier för arbetsmiljöförbättringar skall lämnas under åren 1979 och 1980 på i prirtcip samma villkor som tidigare varit gällande under 1978, all en gararttiram på 150 milj. kr. ställs till förfogartde lill utgången av år 1980 och alt en översyn omgående genomförs om lämpliga villkor för stimulans av arbetsmiljöinsatser i de mindre och medelstora företagen. En motion med samma innehåll behandlades av socialutskottet under hösten 1978. Utskottet avstyrkte då motionen med bl. a. den motiveringen att meningarna om låneformefi är delade och att antalet garanlilån varit stort men det genomsnittliga länebeloppet lågt, varför denna läneform medfört förhållandevis stort administrativt arbete. Utskotlsmajoriteten delade arbetsmarknadsministerns syn på frågan och tillstyrkte att en utredning tillsattes. Direktiv lill denna utredning utarbetas nu inom regeringens kansli. Vi har alltså alt förvänta oss resultat av denna utredning och får förmodligen anledning atl återkomma till frågan.

Herr talman! Utskottet hemställer att riksdagen avslår motionen 1276. Pä ulskoltsmajoritelens vägnar yrkar jag bifall till utskottets hemställan i dess helhet och avslag pä reservationerna.

176

KJELL NILSSON (s);

Herr lalman! Får jag först säga till Johan Olsson, som undrar varför vi inle kan biträda reservationen 2, all en grurtdprincip när vi antog den nya arbetsmiljölagen var all arbelsmiljökoslnaderna skulle belasta produktionen och samtliga företagslyper likvärdigt. Del kan då inle vara rimligt all man under hur läng lid som helst går ul och prioriterar en viss företagslyp och ger dessa företag lättnader i de kostnader som förbättrandet av arbetsmiljön innebär.

Landsorganisationen har avstyrkt framställningen. Industriverket säger alt det är myckel små belopp som utgår lill denna verksamhet, och del medför från vår sida sett atl vi yrkar avslag pä framställningen.

Om vår reservation nr 1 säger Johan Olsson att kommunerna har fått ansvarel för tillsynen vid de små arbelsplaiserna mycket seni. Jag förslår inle vad Johan Olsson menar med del. Jag kom in i arbetslivet i millen pä 1940-talel. Dä hade kommunerna denna tillsynsskyldighet. Jag medger, herr talman, att jag inte vet när de fick den. Men den fanns alltså i mitten på 1940-talel, och dä tyckerjag inte man kan säga atl delta är något som kommit sent in i bilden.

Johan Olsson säger alt kommunerna känner företagen väl - därför är de lämpliga som tillsynsmyndighet, och de kan sköta tillsynen på ett mjukt sätt. Ja, del ärjust delta arbetstagarna har reagerat mol, att kommunerna när de någon gång gjorl tillsyn har gjorl den alldeles för mjukt och för okurtrtigt. Och med den ulveckling som vi har i vårt samhälle och pä våra arbetsplatser med olika arbelsmiljörisker, med de kemiska riskerna, sä ökar kravel på tillsynsmyndigheten alt den skall kunna sköta jobbet, och del är nu sämre än någonsin med den kommunala tillsynen.

Kersti Swartz säger som utskotiets talesman alt det pågår utbildning av de kommunala tillsynsmännen. Ja, del är mycket lilet - det är inte mätbart. Och arbetstagarna i det här landet är inte beredda atl vänla hur länge som helst för att få godtagbar arbetsmiljö också pä de små arbetsplatserna. Det är rimligt att den kommer snart.

Vidare säger Kersti Swartz att utredningen om yrkesinspektionens organisation pågår. Det kan ju vara lämpligt att man, när man skall la ställning lill om man skall öka antalet yrkesinspeklionsdistrikl och vilka regioner de skall omsluta, vet att riksdagen har fattal beslut om alt i arbetei skall också den kommunala tillsynen ingå. Jag hävdar all det verkligen måsle påverka utredningen i dess arbete, och det är bra alt riksdagen redan nu fattar beslut i den riktningen.

Nr 115

Onsdagen den 28 mars 1979

Yrkesinspektionen, m. m.

JOHAN OLSSON (c);

Herr lalman! Jag sade, Kjell Nilsson, alt kommunerna rätt sent har fått ökat ansvar genom atl de här uppgifterna har lagts direkt på kommunstyrelserna. Jag vidhåller alltså alt mänga av dessa frågor kommer man långt - kanske ofta längst - med om man kan lösa dem i samförstånd.

Här har vi varit eniga och lagt slora uppgifter pä kommunerna, och jag tror alt vi inle skall bortse frän alt vi ävert i dessa frågor kan ha slorl förtroende för de kommunala myndigheterna och de kommunala förtroendemännen. Vi har kanske olika syn på frågorna, men jag står för denrta uppfattning.

Vad sedan gäller arbetsmiljölänen säger Kjell Nilsson alt en av anledningarna till atl man inte vill tillstyrka reservationen 2 är all man skall jämställa förelag av olika kategorier och alt kostnaderna för del här skall belasta produktionen. Men någol annat har vi heller inte hävdat. Vi har godtagit atl man uttaxerar en arbetsgivaravgift för just della ändamål. Del har vi inle motsatt oss lidigare, utan della råder del enighet om.

Atl man sedan måste la hänsyn lill de mindre företagen trodde jag ändå alt Kjell Nilsson var medveten om och kunde vara med på. Slalsrådel Ingemund Bengtsson sade, när proposilionen lades fram 1975, i slora drag att han ansåg alt del var angelägel att stödja de anställda på de mindre arbetsplatserna, och därför måsie man tillse atl de mindre förelagen fick möjligheter all hänga med när del gällde åtgärder för arbetsmiljön. Fortfarande Irorjag det är en skillnad. Jag läste alldeles nyss i en tidning från milt eget län att Iggesunds bruk har beslutat all av sina arbetsmiljöfonder, som logs från dess stora vinster 1973-1974, anslå medel till skyddskläder och lill fiberpälskläder för sina anställda. Delta är bara eu exempel, och det visar alt de små förelagen av

177

12 Riksdagens protokoll 1978/79:114-115

Nr 115

Onsdagen den 28 mars 1979

Yrkesinspektionen, m. m.

naturliga skäl inte kan hänga med de slora.

Kersti Swartz sade all del skall bli en utredning. Jag vill då på nytt betona del orimliga i alt man först lar bort möjlighelerna alt åstadkomma arbetsmiljöförbättringar och atl man sedan tillsätter en utredning. Jag har inle varit med om något liknande tidigare. Jag vill rikta en mycket kritisk anmärkning mol regeringen för atl den handlar på det sättet i en sä viktig miljöfråga.

Det finns också många andra skäl till alt vi vill föra fram förslaget om arbetsmiljölän. Etl annat sådant är atl arbelsmiljölånen har gett myckel sysselsättning, både pä de företag som har fält dessa lån och pä många andra förelag i branschen. Del är ofta småföretag som har jobbat med arbelsmil-jöålgärderna och leveranser därtill. 1 och med den nya arbelsmiljölagens tillkomst har kraven ökat - och bara del är ju elt skäl för alt inte ta bort arbetsmiljölånen.

Del finns också etl tredje motiv, som jag kanske hinner nämna, nämligen jämställdhelsaspeklen. De många kvinnorna som kommer in på arbetsplatserna kräver ökade miljöåtgärder. Även härvidlag finns del skäl för atl man hjälper de mindre företagen atl leva upp till jämställdhelsdeballens krav genom att bereda dem möjlighet atl la in kvinnor i arbetet.

Jag vill således hävda alt reservationen är inne på räll väg, och jag hoppas all vi kan få ett omtänkande i den här frågan.

KERSTI SWARTZ (fp):

Herr lalman! Får jag först lill Kjell Nilsson säga all del fakium atl den utredning som vi talade om också ser över den kommunala tillsynen visar atl man har ett stort intresse för frågan om arbetsmiljöförhållanden, alt man följer den och även all man kanske inle är helt övertygad om atl allt fungerar som del skall. Jag tror fakliskl all det ligger någonting i det som Kjell Nilsson säger, all del är ganska ojämnt i kommunerna, sä att det fungerar bra i en del fall men sämre i andra. Om jag inte är fel underrättad har man t. o. m. inom arbetarskyddsverket gjort någon form av kartläggning av elt par olika alternativ för atl se hur det eventuellt skulle kunna gestalta sig vid en överföring. Detta är såviti jag förstår ett internt arbete som utförs inom verket, men del visar ändå all man har iniresse för frågans lösning.

Till Johan Olsson vill jag bara säga all jag lycker atl om man erfarit att meningarna om läneformen är delade och om man dessutom kunnat konstatera atl den har dragit med sig elt förhållandevis stort administrativt arbete saml om man dessutom har tillsatt en ulredning som arbelar, då tycker jag alt man kan försvara den linje som utskottsmajorilelen här har följt.

178

KJELL NILSSON (s):

Herr talman! Johan Olsson sade att ulskollel andades tillförsikt belräffande den kommunala tillsynen. Jag skall läsa en bit innantill ur utskotlels betänkande. Där slår: "Utskottet konstaterade all den kommunala tillsynen i stor utsträckning fungerade mindre tillfredsställande. 1 den dåvarande situationen ansåg sig utskottet emellertid inte kunna tillstyrka all den kommunala tillsynen skulle överföras lill yrkesinspektionen." Detta var

1977. Jag försäkrar, efter studier i del här landet, atl den inte har blivit bätire -inle ett uns bättre. Det är klart all man kan säga att del är bra att arbelsmiljöproblemen löses i samförstånd - del lycker också vi på socialdemokratiskt häll, och vi har alllid hävdat alt man skall ha samarbete inom arbetsmiljöomrädel - men tillsynsmyndigheten måste fungera. Och tillsynsmyndigheten har inte med samförståndet atl göra, ulan det är mellan arbetslagar- och arbetsgivarparterna som samarbetet i arbetsmiljöfrågorna skall upprätthållas. Tillsynsmyndigheten måste däremot vara oberoende av parterna, och den måste kunna utföra sitt arbete på ett tillfredsställande sätt. Del är möjligl alt Johan Olsson lycker atl den klarar del, men efter alla de skrivelser och brev som kommer från fackligt häll om detta kan jag försäkra atl del lycker inle LO-distrikten, det lycker inle fackföreningarna lokall och det tycker inle Landsorganisationen, och dessa organisationer har en viSa erfarenhet av arbetsmiljöfrägorna.

Vi har rest runt i landet och tittat på förhållandena, och del skulle förvåna mig om arbeiarskyddssiyrelsen, som har lill uppgift att bevaka arbetsmiljön, kommer till något annat resultat än det all tillsynen bör överföras lill yrkesinspektionen. Kommunerna sköter den inte, och del beror på atl de inle kan sköta den. Man kan säga som Kersti Swartz att det är ojämnt mellan kommunerna. Ja, det är det, men det är ojämnt från en orimligt låg nivå. Kommunerna saknar totalt kompetens atl sköta tillsynen - de är sämre rustade än de regionala skyddsombuden. En sådan tillsyn kan arbetstagarsidan aldrig acceptera.

Garantilånen till arbetsmiljöförbättringar var avsedda för en övergångstid. Myckel små belopp har utbetalats. Om arbetsplatser inte kan betala ut dessa små summor för en dräglig arbetsmiljö för de anställda ifrågasätter vi deras berättigande. Det är väldigl små belopp del rör sig om, och del är en prioritering av vissa grupper av företagare eftersom de får låna pengarna under en tid och slipper ta dem direkt ur sin egen kassa.

Vi behöver ha en bättre situation på detta område. De som vill medverka till att tillsynen över arbetsmiljön blir god även för anställda i små företag röstar pä reservationen 1 vid delta betänkande.

Nr 115

Onsdagen den 28 mars 1979

Yrkesinspektionen, m. m.

JOHAN OLSSON (c);

Herr talman! Jag tror inte att del är klarlagt alt tillsynen från kommunerna över lag fungerar dåligt. Det finns nalurliglvis exempel på atl den inte har skötts rikligt, men det är helt klart atl yrkesinspektionen fortfarande har huvudansvaret för tillsynen, det säger utskottet tydligt i sill betänkande. Yrkesinspektionen skall biträda kommunerna i det här avseendet. Men jag hävdar fortfarande alt kommunerna har en stor uppgift alt fylla. Genom samarbete och samverkan kan man ofta lösa miljöfrågorna för de anställda vid de små arbetsplatserna snabbare än om man använder alltför byråkratiska metoder.

Både Kjell Nilsson och Kersti Swartz framhöll all lånen till arbetsmiljöförbättringar har varit små och dragit höga administrationskostnader. Utvecklingsfonderna har nu kommit i gäng med dessa län och man har funnit

179

Nr 115

Onsdagen den 28 mars 1979

Yrkesinspektionen, m. m.

rutinerna. Skillnaden i administrativt hänseende mellan dessa lån och övriga lån som utvecklingsfonderna ger är obetydlig och kan inle vara etl skäl för all upphöra med lånen.

Kersti Swartz sade sedan att eftersom meningarna om dessa lån var delade fann arbetsmarknadsministern skäl alt slopa dem. Men hur var meningarna delade? Av tio utvecklingsfonder sade nio ja till lånen. SHIO och LO, som yttrade sig härom, hade varsin uppfattning. En stark majoritet var alltså för alt man skulle behälla arbetsmiljölänen. Då borde man rimligen använda den vanliga principen att först utreda systemet och sedan eventuellt la bort del, om man kunde finna bättre lösningar.

Kjell Nilssons uttalande att han i frågasäiter berättigandet för de företag som behöver låna upp till 125 000 kr. noterar jag med största förvåning. Det visar pä nytt vilken attityd Kjell Nilsson intar lill dessa företag, och då förstår jag atl del inle är mycket atl resonera om. Dessa pengar, som man kan få på fördelaktigare villkor än andra lån, kan vara avgörande - det visar industriverkets ulredning - för all miljöförbättringar för de anställda vid småföretagen skall kunna åstadkommas. 75 96 av dessa företag har tidigarelagt miljöförbättrande åtgärder lack vare arbelsmiljölånen. Kjell Nilsson borde ta lillbaka uttalandet all de som får dessa små län inle skulle ha något berättigande.

KJELL NILSSON (s):

Herr talman! Jag har mycket stor tilltro till de allra flesta småföretagarna. Del är inle dem jag talar om utan om de andra som inte vill ha en ordentlig arbetsmiljö.

Sedan säger Johan Olsson att han tror att den kommunala tillsynen fungerar bra. Jag konstaterar bara all han tror det. Arbetarna här i landet vet atl den inte fungerar bra, och därför kräver de en ändring.

Överläggningen var härmed slutad.

Punkterna 1 och 2

Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkter hemställt.

Punkten 3

Mom.  1

Proposilionergavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr I av Göran Karlsson m. fl., och förklarades den förra proposilionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Kjell Nilsson begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

180

Den som vill atl kammaren bifaller socialutskottets hemställan i betänkandet

nr 24 punkten 3 mom. 1 rösiar ja,

den det ej vill rösiar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr I av Göran Karlsson

m.fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat förja-propositionen. Då Kjell Nilsson begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröslning gav följande resultat;

Ja - 158 Nej - 141

Mo m. 2

Utskottets hemställan bifölls.

Punklen 4

Utskottets hemställan bifölls.

Punkten 5

Proposilionergavs pä bifall lill dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 2 av Erik Larsson m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägandeja besvarad. Sedan Erik Larsson begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller socialutskottets hemställan i belänkandet

nr 24 punklen 5 rösiar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 2 av Erik Larsson

m.fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat förja-propositionen. Dä Erik Larsson begärde rösträkning verkställdes votering med omröslningsapparai. Denna omröslning gav följande resultat:

Ja - 175 Nej - 124

Nr 115

Onsdagen den 28 mars 1979

De homosexuellas situation

§ 3 De homosexuellas situation

Föredrogs socialutskottets betänkande 1978/79:29 med anledning av motioner om de homosexuellas situation.

I detta belänkande behandlades motionerna

1978/79:602 av Jörn Svensson m. fl. (vpk), vari hemställts att riksdagen skulle anta av motionärerna framlagt förslag till lag mot diskriminering av homosexuella, och

1978/79:892 av Jörn Svensson m. fl. (vpk), vari hemställts atl riksdagen beslutade all som sin mening ultala att framställningen av homosexualitet i socialstyrelsens sjukdomsklassifikalion borde utgå.

181

Nr 115

Onsdagen den 28 mars 1979

De homosexuellas situation

182

Utskottet hemställde

1.   belräffande lagstiftning mot diskriminering av homosexuella alt riksdagen skulle avslå moiionen 1978/79:602,

2.   belräffande strykning av avsnittet om homosexualitet ur socialstyrelsens sjukdomsklassifikalion att riksdagen skulle avslå motionen 1978/ 79:892.

JÖRN SVENSSON (vpk);

Herr lalman! Vpk har varje år lagil upp olika sidor av diskrimineringen mot homosexuella i sina motioner till riksdagen. Vi har som parti drivit dessa frågor konsekvent. Det aren följd av vår poliliska åskådning. Frigörelse från förtryckarsamhället är möjlig bara om alla förtryckta och diskriminerade ställer upp för varandra. Det är också en gammal god, radikal tradition all strida för en öppen, upplyst och fördjupad syn pä människans sexualitet - en tradition med rötter i arbetarrörelsens och den kommunistiska rörelsens historia. Arbelarledaren August Bebel var den förste som i elt modernt pariament talade för de homosexuellas frigörelse. Frän vår litet mer anspråkslösa ståndpunkt tycker vi alt det förpliktar.

Ett och annat harju hänt i denna fråga under 1970-lalel. Lagutskottet tog 1973 initiativ till etl uttalande om homosexuell samlevnad, sexualbrottslag-sliflningen reformerades häromåret efter 35 är, och socialminister Romanus tog iniiialiv lill en ulredning om de homosexuellas samhälleliga siluaiion. I alla dessa frågor hade vpk sedan länge motionerat.

Dessa sidor av saken är emellertid trots alll ylföreleelser. En omfattande praktisk diskriminering kvarstår, spridda och djupa fördomar möter överallt i samhället. De homosexuella är särbehandlade i familjerätt, i sociallagstiftning och i värnpliktssammanhang och är i praktiken utestängda från ett fiertal yrken. De saknar legalt skydd mol diskriminering. Invandrarna -en annan stor grupp av socialt diskriminerade - har trots allt visst skydd i grundlagen och i lagen om hets mot folkgrupp. Del har inte de homosexuella. Jag nämner delta därför all detta problem nu kan befaras bli skärpt. De homosexuella framträder nu alll oftare öppet med sin homosexualitet - della är en del av deras frigörelsekamp. Däri utmanar de givelvis fördomarna. 1 den striden måste samhället ta ställning.

Vi har väckt frågan om en allmän anlidiskrimineringslag främst därför atl della är etl omedelbart reformkrav från de homosexuellas egna organisationer.

Socialutskottet vill avslå vår motion.

Herr lalman! Under mina älta är i riksdagen harjag då och då nödgats ha med socialutskottet att göra. Det är nu tyvärr ingel som föryngrar en människa. Socialutskottet har alllid i dessa frågor visat tröghet och ovillighet, ytlighet och oförståelse. För atl ingen oförtjänt skugga skall falla på dess kanslipersonal vill jag säga atl detta enligl min bedömning har sin rot i politiska attityder hos ulskoitets ledamöter - delta lill skillnad frän lag- och justitieutskolten, som visat en annan benägerthet atl driva på tänkandet. Denna skillnad består fortfarande, alt döma av dagens betänkande.

Närdet gäller moiionen om anlidiskrimineringslag kanjag ha förståelse för utskottets avslagsyrkande som sådant. Del sitter en utredning med elt brett uppdrag - riksdagen kan under sådana förhållanden inte gärna falla beslut i strid med gammal praxis. Men elt utskott kan ju genom sin attityd ändå markera all det anser en fråga väsentlig atl gä vidare med. Ni kunde ha kostal på er all överiämna motionen lill ulredningen. Del hade inle inneburit all ni tagit ställning i sak, men det hade understrukit frågans vikt. Men ni har vall den snålaste och mesl negativa vägen.

Lika kostligt som avslöjande är dessutom atl ni motiverar ert avstyrkande med att det sitter en ulredning. Men när vpk lidigare motionerat om en sådan utredning har socialutskottet avvisat tanken. Först är ni mol en utredning. När den sedan efter initiativ frän regeringen tvingas pä er använder ni den som redskap för atl avstyrka andra motioner från vpk. Del är inte särskilt smickrande, även om man inte kan frånkänna socialutskottet en viss fiffighet i argumenteringen.

Om ni hade skrivit litet mer öppet och förståelsefullt hade jag kanske inte behövt yrka bifall lill motion 602. Men med den snorkighet ni visat skall jag som ren och välbehövlig demonstration ändå göra det.

Herr talman! Jag kommer till motion 892. Där är situationen en annan. Där sitter ingen ulredning som man kan skylla på. Men också där finner socialutskoltet motiv för atl vägra göra någonting.

Motion 892 handlarom följande. Socialslyrelsen utger en handbok, kallad Klassifikalion över svenska sjukdomar. I denna klassifikalion behandlas bl. a. begreppet homosexualitet. Del behandlas under rabriken "mentala rubbningar" och underrabriken "sexuella anomalier". Anomali betyder som bekant ungefär abnormitet eller avvikelse i ordets negativa mening.

Vår motion kräver ett uttalande frän riksdagen om att denna klassificering av homosexualitet bör utgå. Den bör utgå därför att hela sammanhanget där den förekommer är grovt diskriminerande mol de homosexuella. Den bör utgå därför atl klassifikaiionens uppläggning i detta stycke är helt ovetenskaplig.

Sexualiteten uppvisar hos människokolleklivet elt mycket brett spektram av beieenden. 1 varje människas utveckling sker dessutom stora och avgörande skiftningar i beteendena i olika utvecklingsfaser.

Människan är från början psykosexuelll neutral och genomgår under uppväxten och samhällskulturens inverkan skiftande faser. Hur och var i denna utveckling hon stannar upp i olika fixeringar och bindningar är frän början omöjligt alt föratse. I de fiesta sädana bindningar uppnår människan etl individuellt sett någoriunda tillfredsställande utlopp för sina posiliva känslor och sitt behov av nära kontakt med medmänniskor. Om hon gör så inom ramen för en hetero- eller homosexuell inriktning saknar betydelse. Båda dessa inriktningar uppvisar inbördes variationer av vidsträckt art. Mänga heterosexuella beteenden ler sig ur mänsklig upplevelsesynpunkt som mer tveksamma, mer neurotiskt präglade än fiertalet homosexuella beleendevarianler. Del finns en rad sexuella beieenden, som är neurotiska och som leder till känslomässig avstängning, lill plågsam oförmåga all uppnå

Nr 115

Onsdagen den 28 mars 1979

De homosexuellas situation

183

Nr 115

Onsdagen den 28 mars 1979

De homosexuellas situation

184

positiv känslogemenskap. Men del har alls ingel med frågan om hetero- eller homosexualitet atl göra.

Det är därför fullständigt befängt all la upp homosexualitet i en sjukdomsklassifikalion. Det är inte bara ovetenskapligt frän dagens vetenskapliga ståndpunkt. Det har varit ovetenskapligt sedan mer än 60 är tillbaka. Redan gamle Sigmund Freud dokumenterade i sina introduktionsföreläsningar i psykoanalys vid tiden för första väridskriget den öppenhet man måste ha inför del mänskliga sexuallivels mångfaldiga uttryckssätt. Atl fördomar mot homosexualitet dä skall understrykas av den svenska socialstyrelsen i nådens är 1979 är helt oacceptabelt.

Nu utvecklar utskottet vissa ansträngningar för all skynda lill socialstyrelsens försvar. Och utskottet producerar under dessa sina ansträngningar en rad ynkliga och obskyra argument. Lät mig, herr talman, la upp de viktigaste.

För det första säger utskottet att en revision av socialstyrelsens klassifikalion pågår. Del är verkligen alt härdra fakta. Riksförbundet för sexuellt likaberättigande -en av de homosexuellas intresseorganisationer- har sedan sju är lillbaka stadigt uppvaktat socialstyrelsen i frågan. Ändå har ingel hänt. Då är det väl litet vårdslös hantering atl gömma sig bakom påståendet atl "revision pågår"?

Fördel andra säger utskottet, citerande socialslyrelsen, alt klassifikationen inle värderar de däri ingående termerna, utan är en rent statistisk nomenklatur. Den förklaringen kan väl utskottet ändå inte ens själv tro på, om de tänker efter det allra minsta?

Om jag har etl syslem för klassifikalion av sjukdomar och i denna klassifikalion upptar en viss term under rubriken mental rubbning och sexuell anomali - vad är del om inte ert värdering? Jag frågar utskottets talesman rent ul, och jag vill ha svar pä frågan: Anser ni alt del som är rabricerat som en mänsklig "rubbning" inte är klassificerat som sjukt, inte är utsatt för en värdering? Och anser ni alt homosexualitet skall klassificeras som en rubbning, eftersom ni sä energiskt läcker upp socialstyrelsen? Hur kan man återge etl påstående om all det är fråga om rent statistisk nomenklatur, när man använder sädana rabriker som rubbning och anomali för att beteckna etl normalt beleende?

Hela ert argument ramlar samman. Det är nämligen så, att homosexualitet som begrepp ursprangligen togs upp i denna klassifikalion just därför atl det av den mesl konservativa och fördomsfulla delen av den internationella läkarkåren faktiskt betraktades som en rubbning, som en icke önskvärd mänsklig avvikelse. Det är ursprunget till dess förekomst i klassifikationen. Men det har ulskollel antingen inle förstått eller inte velat låtsas om.

Jag vill fråga ulskoitets talesman: Har inte utskottet insett att grundfelet i och för sig inte är klassifikaiionens allmänna eller påstådda karaktär, ulan själva del fakium alt begreppet homosexualitet över huvud taget förekommer där? Del är nägonling som man kan läsa sig till, om man funderar litet över detta. Man kan ju ställa frågan; Varför upptar inle klassifikationen en definition av begreppet heterosexualitel? Det är ju-en klassifikalionslerm av

precis samma slag.

Här är bara två ståndpunkter möjliga. Antingen anser man - vilket är den vetenskapliga ståndpunkten - alt både homosexualitet och heterosexualitel generellt sett är naturliga och normala mänskliga beteenden. Då har man ingen anledning atl la upp dem i en klassifikalion av detta slag. Det finns människor här i väriden som är gladlynta, och del finns de som har ett mer trögt temperament. Men ingen kommer väl pä den befängda idén all införa begreppen gladlynthet eller eftertänksamhet i någon klassifikalion över medicinska begrepp. Varför skall dä homosexualitet stå där? Varför är homosexualitet en medicinsk term, om inte heterosexualitel är del? Och varför är irtte hat och fördomar mol sexualitet en psykisk rubbning? Det ärju någonting som man eventuellt skulle kunna diskutera. Kan utskottets talesman ge mig en rimlig förklaring som svar på dessa frågor så är jag lacksam.

Sedan kommer utskottet till vad man lydligen tror är del slora, tunga skälet. Klassifikationen grandar sig på en internationell sjukdomsklassifikalion, anlagen av Världshälsoorganisationen. Och den skall vi vara försiktiga med att ändra i, lycker utskottet. Den anses, enligt betänkandet, vara en tillgäng från jämförelse- och kommunikationssynpunkt.

Det tyckerjag är etl dråpligt argument. Just detta faktum speglar ju det felaktiga i hela klassifikationen. Den är internationell därför atl den speglar de uppfattningar som så alt säga är minsta gemensamma nämnare för alla länder. Det är just de mest konservativa läkaropinionerna i de mest konservativa länderna vars värderingar uttrycks i klassifikationen. Det är därför som homosexualiteten presenteras som den gör. Det är därför som klassifikationen från internationell kommunikationssynpunkt aren fara och icke en tillgäng, eftersom den internalionelll sprider en ovetenskaplig och fördomsfull bild av homosexualitet. Både i Norge och i Förenta staterna har vissa fackförbund inom det psykisk-medicinska behandlingsområdel vägrat atl använda klassifikationen, just därför att de anser den felaktig och slötande. Skall vi dä i Sverige, där vi officiellt berömmer oss för all vara mot diskriminering av homosexuella, böja oss för den? Det är helt befängt.

Bakom utskottets alla slingerbultar står det ändå klart: klassifikationen av i delta fall homosexualitet är vetenskapligt obrukbar och politiskt skandalös. Därför bör den snarast bort. Riksdagen kan genom en viljeyttring markera detta inför socialslyrelsen. Del är anledningen till alt jag yrkar bifall lill moiionen 892.

Nr 115

Onsdagen den 28 mars 1979

De homosexuellas situation

NILS CARLSHAMRE (m);

Herr talman! Jörn Svensson slår in öppna dörrar eller i varje fall dörrar som slår alldeles tydligt på glänt.

1 betänkandet behandlas två motioner. Den ena begär lagsiiftning mol diskriminering av homosexuella. En ulredning arbetar, som Jörn Svensson själv har klargjort, sedan drygt ett år med alt analysera problemen och, vilket är det vikliga, föreslå åtgärder mol kvarvarande diskriminering.

Vi vet alla atl skall man föreslå åtgärder mol diskriminering av någon

185

Nr 115

Onsdagen den 28 mars 1979

De homosexuellas situation

folkgrupp, sä är det som först kommer i tankarna någon form av lagsiiftning. Vi kan alltså vänla elt sådant förslag. Atl då i dag la ställning lill etl ulan nämnvärd ulredning framställt förslag till lagtext ter sig - i varje fall med normalt riksdagssätt atl se på saken - något påfallande.

Problemet är alltså, så långt vi för ögonblicket kan komma, löst. Förberedelser för den eventuella lagstiftningen pågår. Del behövdes ingen motion i är. Jag skall gärna ge Jörn Svensson och hans parti en eloge, fördel är väl inget tvivel om atl ett enträget och ofta skickligt upprepat argumenterande från vpk:s sida för ålgärder mol denna diskriminalion har bidragit lill att vi har kommit så långl.

Nu är alltså en lagstiftning pä väg, och något riksdagsbeslut i dag kan varken göra till eller ifrån.

När det gäller den andra motionen, om den beryktade sjukdomsklassifi-kationen, gäller nägonling liknande. Jörn Svensson återgav i portioner större delen av utskotiets text och tolkade den efler sitt behov. Han utelämnade egenlligen bara en enda sak, nämligen de allra sista en och en halv raderna i utskottets skrivning om den moiionen. Efter alt ha nämnl att en revision av klassifikationen enligl uppgifter frän socialslyrelsen pågår lägger vi Ull följande; "Utskottet vill emellertid framhålla atl det är angeläget atl en sådan revision snarasi kommer till stånd."

Om riksdagen ställer sig bakom ulskoitets skrivning även på den punkten, har Jörn Svensson såviii jag förslår i stort sett blivit bönhörd. Förteckningen skall revideras. Riksdagen kommer all besluta att del skall göras ett uttalande om atl den skall revideras. Därmed borde man kunna uppfatta båda motionerna som rimligen tillmötesgädda.

Jag yrkar bifall till ulskoitets hemställan.

186

JÖRN SVENSSON (vpk):

Herr lalman! Jag hade väl i och för sig från sakens ståndpunkt önskat alt det förhöll sig sä enkelt som Nils Carishamre säger. Men Nils Carishamre och utskottets övriga ledamöter vet atl så enkelt förhäller del sig inte. Del är inte så all jag slår in öppna dörrar.

Jag harju lärt känna er och era attityder, och det är därför som jag påpekade alt den ulredning som ni använder som elt huvudargument för alt inle vilja säga någol mera positivt om den första moiionen är en utredning som ni själva var motståndare till på sin tid. Nils Carishamre röslade emot den här i riksdagen, men nu använder han den som redskap mol mig och mol vpk. Jag lycker inte atl sådani där är riktigt trovärdigt.

Hade utskottet däremot föreslagit atl motionert skulle skickas över Ull ulredningen med elt påpekande om att frågan är angelägen, så hade del kunnat innebära en positiv markering frän riksdagens sida,en uppmaning lill utredningen atl verkligen ta seriöst på frågan. Del är möjligl atl utredningen gör det ändå. Det kan länkas, i så fall desto bältre. Men det hade sett bra ut med en sådan markering, och det hade kanske varit nyttigt för opinionen utanför detta hus att fä en påminnelse om var riksdagen står.

Nils Carishamre vet f ö. som representant för del moderata partiet atl

enigheten i de här frågorna inle är alldeles total. Jag skall inte vara elak och påminna honom mera om detta tillstånd.

När del gäller den andra frågan säger Nils Carishamre alt det slår ju i betänkandet atl utskottet anser det angeläget all det sker en revision. Ja visst, men del står inte någonting om hur denna revision då skall se ut. Jag vet mycket väl atl socialslyrelsen har hållit pä med denna fråga och påstätl sig vilja revidera i sju år, men man har inte reviderat.

Jag känner också socialstyrelsens sätt alt resonera i fråga om denna revision. Man har velat ändra huvudrubriken "Klassifikalion över svenska sjukdomar" lill "Klassifikalion över svenska sjukdomar m. m." - vad det nu skall vara för revision som innebär alt man tar avstånd frän fördomar.

Däremot har socialstyrelsen inte uttalat alt man inte skall behälla de vedervärdiga rubrikerna om mentala rubbningar osv. Utskottet återger självt, med vad jag uppfattar som gillande, socialstyrelsens argumentering innebärande alt man skall vara ytterst försiktig med att revidera innehållet i klassifikationen. Jag tycker alt det är litet underligt atl utskottet inte till vägledning för den synneriigen tveksamma och rädda socialstyrelsen kunnai klart ange vilken sorls revision utskottet önskar skall ske. Den enda logiska revisionen ärju atl begreppet homosexualitet tas bort ur Klassifikalion över svenska sjukdomar, och del kunde ni i utskottet ha ult?'al, om ni nu verkligen hade tyckt så.

Nr 115

Onsdagen den 28 mars 1979

De homosexuellas sd nation

Överläggningen var härmed sluiad.

Mom. I

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels moiionen nr 602 av Jörn Svensson m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägandeja besvarad. Sedan Jörn Svensson begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Den som vill all kammaren bifaller socialulskoiiets hemställan i betänkandet

nr 29 mom. 1 rösiar ja,

den del ej vill rösiar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit moiionen nr 602 av Jörn Svensson

m.n.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat förja-propositionen. Dä Jörn Svensson begärde rösträkning verkställdes votering med omröslningsapparai. Denna omröslning gav följande resultat:

Ja - 276

Nej -   12

Avslår -     3

Mom. 2

Proposilionergavs på bifall lill dels utskottets hemställan, dels motionen

187

Nr 115

Onsdagen den 28 mars 1979

Vissa handikappfrågor

nr 892 av Jörn Svensson m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägandeja besvarad. Sedan Jörn Svensson begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition;

Den som vill atl kammaren bifaller socialutskottets hemställan i betänkandet

nr 29 mom. 2 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit motionen nr 892 av Jörn Svensson

m. fl.

Vid omröslning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat förja-propositionen. Dä Jörn Svensson begärde rösträkning verkställdes votering med omröslningsapparai. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 270

Nej -    19

Avstår -     3

§ 4 Vissa handikappfrågor

Föredrogs socialutskottets betänkande  1978/79:30 med  anledning av moiioner om vissa handikappfrågor.

BIRGITTA DAHL(s);

Herrialman! I motionen 511 till årets riksmöte begärjag tillsammans med några partikamrater alt riksdagen skall hemställa alt regeringen gör en samlad översyn av samhällets ålgärder lill stöd för de handikappade barnen och deras familjer och all regeringen skall återkomma lill riksdagen med de förslag till förbättringar som en sådan översyn och uppsamling av förslag från olika håll ger anledrting till. Bakgranden är självklar och - hoppas jag - välkänd för kammarens ledamöter.

För del första är de självklara kraven från de handikappade pä ett liv pä lika villkor ännu inle uppfyllda, och därför behövs det fortsalla reformer. Insatser för handikappade barn är naturiigtvis särskilt viktiga, eftersom så mycket kan göras för alt ge dem en möjlighel till elt liv på lika villkor som artdra barrt.

För det andra har vi börjat få myckel bältre kunskap än vi tidigare haft om all del har stor betydelse atl hjälpa inte bara det hartdikappade barnet självt ulan också dess familj, för alt dessa ålgärder skall bli tillräckliga och effektiva och för all den familjen också skall kunna fungera på ett något sä när normalt sätt.

För det tredje har de nuvarande stödformerna funnits elt antal är, och det finns behov av alt se över dem, dra erfarenheter och göra de förbättringar som de kan ge anledning lill. Utvecklingen gör också att anpassningar behövs. Del gäller t. ex. en sådan värdform som vårdbidraget, som vi har påpekat i

moiionen och som familjestödsutredningen och för den delen också utskottet har tagit upp.

För det fjärde delas ansvaret för de handikappade barnen och deras familjer samt de insatser som behövs för dem av väldigt mänga huvudmän, såväl lokall och regionall som rikspolitiskt. De olika stödformerna har vuxit fram successivt sida vid sida,och därförskiftarden praktiska verkligheten myckel i olika kommuner och i olika delar av vän land. Det kan vara lättare alt växa upp i en del av landet än det är i en annan.

Fördel femte har det bedrivits utrednings- och utvecklingsarbete pä många händer, ofta föredömligt integrerat med det man har velat göra pä t. ex. familjepoliiikens område. Men det finns eU behov av au samla upp dessa erfarenheter, och del var detta som föranledde oss atl ställa kravet på utredning och förslag om fortsatt reformarbete liksom på atl detta skulle ske sä all man kunde få elt samlat grepp över situationen.

Jag vill också säga all vi har fått många positiva reaktioner från dem som är direkt berörda. Vi har fått ett mycket starkt stöd för det här kravel pä en samlad översyn efler det all vi väckte moiionen. Delta krav stämmer också myckel väl överens med de grundprinciper för insatser för de handikappade som utskottet pekar på, nämligen principerna om integration och normalisering. För att en handikappad skall kunna leva elt liv på lika villkor, integrerad i en vanlig vardagsmiljö, krävs det särskilda ålgärder.

Naturligtvis är del bra om man som utskottet skriver behandlar dessa frågor samtidigt med atl man utreder frågor om hur familjepolitiken bör utformas i allmänhet liksom barnomsorgsfrågorna och de skolpolitiska frågorna. Men det är också viktigt-och delar poärtgert med vår motion-all man någon gång försöker komma över splittringen på olika utredningar och pä olika huvudmän för atl få en samlad och inle minsl praktiskt betonad bild av hur man på bästa säu skall kunna hjälpa del enskilda barnet och den enskilda familjen. Jag vill dra parallellen med alt man inte tvekar alt göra ert sådan samlad översyn och föreslå samlade insatser när det gäller arbelsmarknadspolitiska åtgärder för de handikappade.

Utskottet har-och något annat skulle bara fattas - instämt i fråga om vårt allmänna krav pä alt det behövs fortsatt uppmärksamhei och fortsatta reformer för de handikappade barnen och deras familjer. Utskottet instämmer också i våra påpekanden på flera särskilda områden, men man gör det genom all hänvisa till pågående eller kommande utredningar på skilda delområden. Så är det t. ex. när det gäller det ekonomiska stödei lill de handikappade barnen och deras familjer. Där visar utskottet bl. a. på den nya utredning om värdbidraget som aviseras iden nyss framlagda familjepolitiska propositionen. Självfallet tillgodoses därigenom vårl krav på en översyn av vårdbidraget, och det är bra.

Däremot är det tveksamt om man här så mycket au vänta sig av den ulredning om barnfamiljernas, särskilt flerbarnsfamiljernas, situation som också skall tillsältas inom kort. Utskottet skriver att man förutsätter all den ulredningen skall behandla dessa frågor, men ingenting av del som hittills är känt belräffande vad utredningen skall syssla med lyder pä detta.

Nr 115

Onsdagen den 28 mars 1979

Vissa handikappfrågor

189

Nr 115

Onsdagen den 28 mars 1979

Vissa handikappfrågor

Utskottet hänvisar också till omsorgskommitléns uppdrag och den helhetssyn pä de handikappade barnens och deras familjers situation som omsorgskommitlén liksom vi vill lägga på de åtgärder som behövs. Vi hoppas naturligtvis att omsorgskommittén skall lyckas med della, men inget övertygande är anfört i ulskollsbelänkandet eller någon annanstans som lyder på atl man inom omsorgskommitlén skall kunna la elt så stort samlat grepp som vi vill ha.

Herr lalman! Tyvärr har utskottet bara gäll oss halvvägs till mötes i våra krav. Man har missat kravet pä ett samlat grepp om dessa frågor och kravet på atl riksdagen skulle begära förslag till åtgärder frän regeringen. Det tycker vi är onödigl ogeneröst och oambitiöst från utskotiets och riksdagens sida. Samtidigt förstår vi atl det är ganska meningslöst att mot etl enigt utskott yrka bifall lill motionen, och därför skall jag inte göra del, men jag vill säga att vi och många andra i samhället mycket uppmärksamt kommer att följa utvecklingen på del här området. Jag förutsätter alt det blir nödvändigt all återkomma med dessa krav.

Under detta anförande övertog talmannen  ledningen av kammarens förhandlingar.

190

NILS CARLSHAMRE (m);

Herr talman! Eftersom Birgitta Dahl inte ställde något yrkande är det kanske onödigt atl ge någon kommeniar till utskottets skrivning. Lål mig bara säga så mycket alt Birgitta Dahl har alldeles rätt när hon sägeratl det bara skulle fattas all utskottsmajorilelen och riksdagen inle hade ställt sig bakom kravel på etl fortsalt reformarbete på handikappområdet. Självfallet är vi alla överens om det.

Del är nog ganska enkelt. Vi är alla överens om att det krävs ett fortsatt energiskt reformarbete på det här området. Del man inte är överens om äratt det nu behövs ytteriigare en ulredning. Det har under de senaste åren gjorts åtskilliga utredningar på handikappområdet, men deras förslag är ännu långt ifrån genomförda. Vi har sysselsättningsulredningens förslag som vi arbelar med. Det kommer. En hel del är snart klart. Vi har den s. k. HAKO-ulredningen, dvs. utredningen om kommunikationsfrågorna. Under våren kommer en del, men det är ännu inte färdigt. Vi har omsorgskommitténs förslag som Birgitta Dahl säkert vet har lagts fram. Av omständigheternas makt ser kommittén ut alt utvecklas lill något mer än vad som från början var tänkt. Det är en kommitté som inle bara sysslar med omsorgsvärden och omsorgslagsliftningen, utan som har blivit något av en övergripande ulredning, framför alll när det gäller de handikappade barnens problem. Det är andra t ing än ytteriigare utredningar som just nu är del mesl angelägna, och jag försäkrar Birgitta Dahl atl jag skall vara den förste alt vara med på ett förslag alt gå vidare så fort vi har hunnit atl utnyttja det utredningsmaterial som redan ligger färdigt. Jag tror all riksdagen vid ett sådant tillfälle inte pä något sätt kommer all ställa sig avvisande, men just nu har vi händerna fulla när det gäller atl genomföra förslag som redan är framlagda av nyligen eller för

någon tid sedan färdiga utredningar. Vi har också all vänla ytteriigare förslag    Nr 115

från pågående utredningar. Innan vi går vidare med utredningsarbetet, skall     Onsdaeen den

vi göra själva arbetet färdigt. Det är egentligen bara del som skiljer oss åt.     28 mars 1979

BIRGITTA DAHL (s);

Herr talman! Jag gjordes uppmärksam pä de här frågorna av både enskilda personer och organisaiioner som är verksamma inom handikappområdet och i mitl eget parti-och dessutom av landstingspolitiker. Jag började dä all sätta mig in i frågorna, och det som då slog mig var den snårskog som finns av pågående, just avslutade eller kommade utredningar. Del är nästan omöjligt alt hitta räll i denna snårskog, kanske t. o. m. för en regering, etl landsting eller en kommun, som skall samla sig till älgärder. Därför blev den självklara slutsatsen för mig och dem somjag nu diskuterade de här frågorna med all det behövs inle sä oerhört många utredningar ulan den samlade översyn och de förslag lill åtgärder med elt samlal grepp som vi begär.

Herr talman! Det inlägg som herr Carishamre nu gjorde har bestyrkt mig i min åsikt. Nu hoppas jag au man på flera håll sä snart som möjligt upptäcker alt vad som behövs är att man samlar ihop förslagen - det handlade milt inlägg också om - och lägger fram förslag lill ålgärder, så all ett fortsatt reformarbete blir möjligt. Jag delar fullständigt den uppfattningen att vi i första hand inte behöver fortsatta utredningar. Däremot bör vi föra ihop olika utredningsförslag och lägga fram förslag lill åtgärder.

Stöd tdl idrotten

Överiäggningen var härmed slutad.

Utskottets hemställan bifölls.

§ 5 Stöd till idrotten

Föredrogs kullurulskottets belänkande 1978/79:22 med anledning av proposilionen 1978/79:100 såvitt gäller anslag till stöd till idrotten jämte motioner.

TALMANNEN:

I fråga om delta belänkande hålles gemensam överiäggning för punkterna 1 och 2. Under den gemensamma överiäggningen får yrkanden framställas belräffande båda punkterna i betänkandet.

Punklen I (Stöd till idrotten: Organisationsstöd m. m.) Regeringen hade i propositionen 1978/79:100, bil. 13 (jordbruksdepartementet) under punklen 1 I (s. 133-135) föreslagit riksdagen att lill Stöd lill idrotten: Organisalionsstöd m. m. för budgetåret 1979/80 anvisa ett reservationsanslag av 130 850 000 kr.

191

Nr 115

Onsdagen den 28 mars 1979

Städ till idrotten

1 detta sammanhang hade behandlats molionerna

1978/79:1112 av Gösta Bohman m.fl. (m), vari yrkats alt riksdagen uttalade atl det slalliga stödet till idrotten borde utbetalas över en enda huvudtitel.

1978/79:1648 av Rolf Hagel (apk) och Alf Lövenborg (apk), vari såviii nu var i fråga yrkats

1.   att riksdagen beslutade alt till idrottsrörelsen anslå 250 000 000 kr. moisvarande 50 % av tipsmedlen sedan vinsterna utbetalats, varav 190 000 000 kr. till Stöd lill idrotten; Organisalionsstöd m. m. samt göra den ökade satsning på detta område som förordats i motionen (del av yrkande 1),

2.   all riksdagen hos regeringen begärde ulredning om nödvändiga åtgärder för alt bryta kommersialiseringens allt härdare grepp över idrottsrörelsen.

1978/79:2129 av Lars Werner m. n.(vpk),varisäviitnu vari fråga yrkats all riksdagen beslutade

1.   atl anslaget Stöd lill idrotten: Organisationsstöd m. m. för budgetåret 1979/80 upptogs till 136 870 000 kr. i enlighet med Riksidrottsförbundeis begäran,

2.   alt uttala all ett särskilt kultur- och idrotlsdepartemenl borde inrättas,

3.   alt hos regeringen hemställa om förslag om aktivitetsslöd för kvinno-idrollen (yrkandet 4),

4.   atl hos regeringen hemställa om förslag lill subventioner av idrolisresor i enlighet med motionens riktlinjer (yrkandet 5),

5.   all ultala sig för det i moiionen angivna programmet för åtgärder mol kommersialiseringen av idrotten och hos regeringen hemställa om initiativ som innebar programmets genomförande (yrkandet 6),

6.   alt uttala sig för vad som i motionen i övrigi anförts om idroltspolitiken (yrkandet 7).

Utskottet hemställde

1.  att riksdagen skulle avslå motionen 1978/79:1112,

2.  ,att riksdagen skulle avslå motionen 1978/79:2129, yrkandel 2,

3.  alt riksdagen med bifall till proposilionen 1978/79:100 och med avslag pä molionerna 1978/79:1648, yrkandet 1, såvitt nu var i fråga, och 1978/ 79:2129, yrkandel 1, lill Stöd till idrotten: Organisalionsstöd m.m. för budgetåret 1979/80 anvisade etl reservationsanslag av 130 850 000 kr.,

4.  alt riksdagen skulle avslå moiionen 1978/79:2129, yrkandena 4,5,6 och 7,

5.  att riksdagen skulle avslå motionen 1978/79:1648, yrkandet 2.

192

Reservation hade avgivils

1. belräffande utbetalande av del statliga stödet till idrotten över en huvudtitel av Tore Nilsson (m) och Ingrid Diesen (m) som ansett all ulskollel

under 1 bort hemställa atl riksdagen skulle bifalla moiionen 1978/79:1112.

Punklen 2 (Stöd lill idrotten: Anläggningsstöd m. m.)

Regeringen hade under punklen 1 2 (s. 135-139) föreslagit riksdagen atl lill Stöd till idrotten: Anläggningsslöd m. m. för budgetåret 1979/80 anvisa ett reservationsanslag av 35 400 000 kr.

I detta sammanhang hade behandlats molionerna 1978/79:897 av Bertil Dahlén (fp),

1978/79:901 av Cari-Wilhelm Lothigius (m),

1978/79:1308 av Filip Johansson (c) och Torslen Stridsman (c),

1978/79:1311 av Rune Jonsson i Husum m. fl. (s), vari yrkats all riksdagen beslutade som sin mening ge regeringen till känna vad som i motionen anförts om ålgärder för alt realisera 1975 års rekreaiionspoliliska målsättning,

1978/79:1468 av Alf Wennerfors (m).

Nr 115

Onsdagen den 28 mars 1979

Stöd till idrotten

1978/79:1640 av Lars Werner m.fl. (vpk), vari yrkats alt riksdagen beslutade att hos regeringen hemställa om förslag till statligt stöd till nya idrottsanläggningar som kunde ge I 000 nya arbetstillfällen,

1978/79:1648 av Rolf Hagel (apk), och Alf Lövenborg (apk), vari såviii nu var i fråga yrkats att riksdagen beslutade atl lill idrottsrörelsen anslå 250 000 000 kr. moisvarande 50 96 av tipsmedlen sedan vinsterna utbetalats, varav 60 000 000 kr. lill Stöd till idrotten: Anläggningsslöd m.m. för budgetåret 1979/80 anvisa etl reservationsanslag av 37 600 000 kr. (yrkandet 1),

1978/79:2119 av Anders Dahlgren m. fl. (c), vari såviu nu vari fråga yrkats alt riksdagen beslutade atl lill Stöd till idrotten: Anläggningsslöd m. m. för budgetåret 1979/80 anvisa ett reservationsanslag av 37 600 000 kr. (yrkandet 1),

1978/79:2123 av Olle Eriksson (c) och Rune Johansson i Åmål (s), vari yrkats all riksdagen hos regeringen begärde alt åtgärder i linje med rekreationsberedningens förslag snarasi framlades för riksdagens ställningstagande,

1978/79:2125 av Svante Lundkvist m. fl. (s), vari yrkats att riksdagen skulle

1. lill Stöd till idrotten: Anläggningsslöd m.m. för budgeiårei 1979/80 anvisa etl i förhållande till regeringens förslag med 3 700 000 kr. förhöjt

13 Riksdagens protokoll 1978/79:114-115

193

Nr 115

Onsdagen den 28 mars 1979

Stöd till idrotten

reservationsanslag,

2. besluta all 5 000 000 kr. ur anslaget Stöd lill idrotten: Anläggningsstöd m. m. användes för i motionen angivna planeringsinsatser inom de primära rekreationsområdena,

1978/79:2129 av Lars Werner m. fl. (vpk), vari såviti nu var i fråga yrkats atl riksdagen hos regeringen hemställde om särskilt förslag om kraftigt ökat stöd lill byggande av idrottsanläggningar (yrkandet 3), och

1978/79:2137 av Svante Lundkvist m. fl. (s), vari yrkats att riksdagen till Stöd till idrotten: Anläggningsstöd m. m. för budgetåret 1979/80 anvisade ett i förhållande till regeringens förslag med 3 700 000 kr. förhöjt reservationsanslag att användas för i motionen angivet syfte.

Utskottet hemställde

1.   alt riksdagen skulle avslå motionen 1978/79:1640,

2.   att riksdagen skulle avslå moiionen 1978/79:2129, yrkandel 3,

3.   atl riksdagen skulle avslå motionen 1978/79:1468,

4.   att riksdagen med anledning av propositionen 1978/79:100 och motionerna 1978/79:1648, yrkandet 1, såvitt nu var i fråga, och 1978/79:2119, yrkandet I, saml med bifåll till molionerna 1978/79:2125 och 1978/79:2137 till Stöd till idrotten: Anläggningsstöd m. m. för budgetåret 1979/80 anvisade ett reservationsanslag av 39 100 000 kr.,

5.   all riksdagen som sin mening gav regeringen till känna vad utskottet med anledning av molionerna 1978/79:1311 och 1978/79:2123 anfört om den fortsatta handläggningen av rekreationsberedningens rapport,

6.   all riksdagen skulle avslå moiionen 1978/79:1308,

7.   att riksdagen skulle avslå motionen 1978/79:897,

8.   au riksdagen skulle avslå moiionen 1978/79:901.

Reservationer hade avgivits beträffande anslagsbeloppet 2. av Tore Nilsson (m). Ingegärd Frffinkel (fp), Ingrid Diesen (m) och Gunnar Richardson (fp) som ansett atl utskottet under 4 bort hemställa

att riksdagen med bifall till propositionen 1978/79:100 och med avslag på motionerna 1978/79:1648, yrkandet 1, såviti nu var i fråga, 1978/79:2119, yrkandet 1, 1978/79:2125 och 1978/79:2137 lill Stöd lill idrotten; Anläggningsstöd m. m. för budgetåret 1979/80 anvisade ett reservationsanslag av 35 400 000 kr.,

194

3. av Olle Eriksson, Kari-Eric Norrby och Kerstin Göthberg (samtliga c) som ansett att ulskollel under 4 bort hemställa

alt riksdagen med anledning av propositionen 1978/79:100 samt motionerna 1978/79:1648, yrkandet 1, såvitt nu var i fråga, 1978/79:2125 och 1978/79:2137 ävensom med bifåll till moiionen 1978/79:2119, yrkandel 1. till Stöd till idrotten; Anläggningsstöd m. m. förbudgelåret 1979/80 anvisade elt reservationsanslag av 37 600 000 kr,

OLLE ERIKSSON (c);

Herr talman! Kulturutskottets belänkande nr 22 gäller stöd till idrotten uppdelat på tvä punkter, dels organisalionsstöd och dels anläggningsstöd. Underden sistnämnda punklen anläggningsslöd har rekrealionsfrågorna fått elt Slörre utrymme än vanligt, bl. a. pä grund a v atl en rad moiioner har väckts som berör dessa frågor. Jag kommer att i detta inlägg, utöver motionerna, beröra de viktiga rekrealionsfrågorna i stort.

Efler flera års utredande i början av 1970-lalel tog riksdagen 1975 ett rekreationspolitiskt beslut med förslag lill planering och samordning av samhällets insatser för rekreation och turism. Detta beslut innebar bl. a. att man frän samhällets sida skulle medverka lill au ge alla människor oavsett inkomst, ålder, handikapp etc. rimliga möjligheler alt tillgodose det allt angelägnare behovet av rekreation och avkoppling genom friluftsliv, natur-och kullurupplevelser. I samma riksdagsbeslut utpekades 25 primära rekreationsområden som lämpliga för en utbyggnad för breda konsumentgrupper. Beslutet medförde också att en särskild rekreationsberedning tillsattes för att bl. a. planera och samordna de statliga insatserna för rekreation.

Vad som saknades i 1975 års beslut var bl. a. att det inte anvisades någon strategi för rekreationsområdenas utbyggnad och ekonomiska resurser så att man genom planering och investeringar i områdena skulle kunna förverkliga den rekreaiionspoliliska målsättningen.

Utvecklingen i de primära rekreationsområdena är nu i vissa viktiga avseenden på väg i en annan riktning än vad 1975 års riksdag beslutade. Exempelvis visar lanlmäterislyrelsens senaste rapport atl en intensiv exploatering sker när det gäller ertskild fritidsbebyggelse i vissa av de mest attraktiva rekrealionsomrädena,ochsägollsom ingenting händer vad avseratt försöka göra silualionen bättre för de slora befolkningsgrapper som jag tidigare nämnde. Här gäller del att bryta den utvecklingen, och del kan ske i första hand genom alt man följer upp rekreationsberedningens förslag och därmed ger berörda kommuner ett aklivi stöd lill planering och markpolitiska ålgärder samt anvisar medel lill investeringar, främst i gemensamhelsanlägg-ningar.

Rekreationsberedningen avlämnade för ca ett år sedan etl betänkande, där en rad förslag till åtgärder presenterades, förslag som låg i linje med de av riksdagen beslutade principerna. Dessa förslag har blivit myckel posilivi behandlade av en lång rad remissinstanser. Vidare kan nämnas alt naturvårdsverket i slutet av förra året sände en skrivelse lill regeringen, där man ville göra regeringen uppmärksam på de problem som finns. Verket vädjade också till regeringen om etl snabbt realiserande av rekreationsberedningens förslag för atl man därigenom skulle kunna vända pä utvecklingen inom rekreationsseklorn. Liknande synpunkter har framförts av planverket och länsstyrelser vid remissbehandlingen av den fysiska riksplaneringens planeringsskede.

De förväntningar som här fanns pä regeringen grasades emellertid när budgetpropositionen presenterades. 1,3 milj. kr. lill planeringsirtsatser var alll som fanns med, och vad värre var avsäg inte statsrådet all nu lägga fram något

Nr 115

Onsdagen den 28 mars 1979

Stöd till idrotten

195

Nr 115

Onsdagen den 28 mars 1979

Stöd till idrotten

196

förslag i linje med vad rekrealionsberedningen hade föreslagit. Jag ställer mig frågande inför de motiveringar som statsrådet anför, i synnerhet som regeringen borde vara på del klara med den siluaiion som råder. Statsrådet anför i propositionen bl. a. all remissullålandena visar atl fiera väsentliga frågor är otillräckligt belysta och alt en kompletterande frilidspolilisk utredning skall tillsättas, som kan ge underlag för en samlad bedömning av det frilidspoliliska områdei.

När det till att börja med gäller remissvaren till rekreationsberedningens betänkande vill jag slå fast att man sällan får så många posiliva och sä få negativa remissvar med anledning av ulredningsbelänkanden som i detta fall. Dä oklarhet råder på vissa häll beträffartde remissvaren villjag ge några exempel på hur positiva dessa var:

1.     När del gäller allmänna sammanfallande synpunkter var 82 remissvar
posiliva och 1 negativt.

2.  När del gäller förslaget all redan befintliga statliga stödformer ändras sä att de bätire kan nyttjas för planering och investering för turism och rekreation var 89 svar positiva och 2 negativa.

3.  När det gäller förslagel all stimulera etl ökat nyttjande av befintlig fritidsbebyggelse saml stimulera s. k. glesbygdsiurism var 76 svar posiliva och 6 negativa.

4.  När del gäller förslag till lånefond för markförvärv för rekreationsändamål -(15 milj./år)- var 100 remissvar positiva och 5 negativa.

5.  När det gäller förslagel att ett nytt rekreationspolitiskt investeringsstöd skall inrättas -(lån och/eller bidrag) uppgående lill 50 milj. kr. per år- var det 103 positiva svar och 2 negativa.

6.  Stöd lill utvecklingsprogram för turism och rekreation för viktigare rekreationsområden: 51 positiva svar och inget negativt.

7.  Särskilda insatser i fem primära rekreationsområden: 71 posiliva svar och 7 negativa.

8.   Fortsalt utredningsarbete: 69 positiva och 2 negativa svar.
Del är som synes helt övervägande posiliva remissvar.

1 övriga uttalanden som fogats lill vissa av remissvaren framhålls behovet av en bältre administrativ samordning av samhällets ålgärder inom rekreationssektorn och behovet av en bedömning av denna sektor i samhällsekonomiskt och näringspolitiskt hänseende. Atlbl. a. för dessa sakers skull lägga de viktiga rekreaiionspoliliska frågorna mer eller mindre ål sidan och avvakta ytteriigare är av utredande -det vore atl misstolka 1975 års rekreaiionspoliliska beslut, och det vore ytterst beklagligt för hela rekreationsseklorn.

Under allmänna motionstiden togs rekrealionsfrågorna upp i olika motioner. I tvä motioner från socialdemokraterna och centerpartiet, nr 1311 och 2123, yrkades att riksdagen hos regeringen skall begära att förslag om åtgärder i linje med rekreationsberedningens förslag snarast läggs fram för riksdagen. Etl enigt utskott betonar i likhet med motionärerna behovet av ökade resurser pä områdei i fråga för att nå de rekreationspolitiska mål som det räll stor enighet om. Vidare anför ulskollel i anslutning lill tillkännagivandel om behovet av en kompletterande frilidspolilisk ulredning, att delta givetvis inte

skall tolkas så alt utredningsarbetet får förhindra varje ställningstagande till förslagen i rekreationsberedrtingens rapport. Dertna bör läggcs till grund för beslut av statsmakterna -och vad utskottet med anledning av motionerna 1311 och 2123 anfört om den fortsalta behandlingen av rekreationsberedningens förslag bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

När det däremot gäller storleken pä anslaget för utarbetande av utvecklingsprogram i de primära rekreationsområdena, har del inte gäll alt få etl enigt utskott. Ulskottsmajoriteten - socialdemokraterna - vill för detta ändamål föreslå 5 milj. kr. Reservationen 3,bakom vilken centeriedamöierna slår, vill anvisa 3,5 milj. kr. Det ärsamma belopp som naturvårdsverket äskar för atl kunna genomföra nämnda planeringsinsatser. Folkpartiels och moderaternas ledamöter i utskottet vill i reservationen 2 inle anvisa några ytterligare medel uiöver vad budgetpropositionen föreslår, 1,3 milj. kr. Det är elt belopp som är helt otillräckligt om man vill all rekreationsberedningen skall kunna genomföra bl. a. förväntade och nödvändiga plane-ringsinsatser.

Herr talman! Jag vill yrka bifall lill reservationen 3 vid punkten 2, och i övrigi vill jag yrka bifall lill utskottets hemställan. Om reservationen 3 faller i kontrapropositionsvoteringen, så kommer centeriedamöierna i huvudvoteringen att avstå.

Nr 115

Onsdagen den 28 mars 1979

Stöd till idrotten

TORE NILSSON (m);

Herr talman! Moderata samlingspartiet har i motionen 1108 i avsnittet Fritid i frihet tagit upp också stödet till idrotten. Jag vill gäma citera några meningar från denna motion:

"Idrotts- och friluftsrörelsen är ovärderiig i vårt samhällsliv - inte minst ur social synvinkel. Fören stor del av befolkningen utgör idrotten den viktigaste fritidssysselsättningen. Den har en allt större betydelse för medborgarnas hälsa, och är elt viktigt led i den förebyggande hälsovården.

Enligt vår mening är alla former av idrotlsutövning likvärdiga."

Detta kanske lockar någon alt närmare studera det här myckel läsvärda avsnittet i denna synneriigen trevliga motion.

Med anledning av detta avsnitt i parlimotionen finns också elt yrkande som kortfattat och kärnfullt lyder alt moderata samlingspartiet vill "atl del statliga stödet till idrotten sammanförs till en huvudtitel". Detta har nu majoriteten i kulturutskottet avvisat med en kort motivering:

"Enligl regeringsformen fördelar regeringen ärenden mellan departementen. Det ankommer alltså på regeringen att ta ställning till hur arbetei inom regeringens kansli skall organiseras sä atl del bedrivs pä etl effektivt och ändamålsenligt sätt."

Det kan också vi som är reservanter gå med på-detta ärju fullt klart, fullt rikligt och oemotsägligt. Men del hindrar inte alt riksdagen kan säga vad den tänker om hur arbetei skall förenklas eller effektiviseras. Det ärju inte sä alt vi går in och begär att nu skall riksdagen besluta alt regeringen skall göra så eller

197

Nr 115

Onsdagen den 28 mars 1979

Stöd tdl Idrotten

så, utan detta är en tanke med anledning av att det anslag som kommer idrotten lill del är uppsplittrat på flera huvudtitlar.

Mot denna bakgrand har Ingrid Diesen och jag till kulturutskottets belänkande nr 22 fogat en reservation, nr 1, som följer upp klämmen i partimotionen, och jag vill här helt kort yrka bifall till den reservationen, som alltså återfinns i trycket.

198

ARNE REMGÅRD (fp):

Herr lalman! Utskottet har haft alt behandla flera moiioner med förslag om förstärkta statliga insatser för rekreation och turism. I tre av dessa moiioner föreslås ökad medelsanvisning lill planering inom de primära rekreationsområdena. 1 budgetpropositionen har förordats att 1,3 milj. kr. ställs till förfogande för ändamålet. Utskottsmajoriieten har slälll sig positiv till motionärernas önskemål om ökad medelsanvisning och föreslår alt för ändamålet beräknas 3,7 milj. kr. mer än vad som föreslagits i propositionen.

I budgetpropositionen har emellertid regeringen anmält en komplelterartde och kartläggande utredning pä del rekreaiionspoliliska området. Bakgrunden är dels riksdagens utlalande i kulturatskottels betänkande 1978/79:15 om behovet av vissa kompletterande utredningsinsatser på det rekreationspolitiska området, dels rekreationsberedningens rapport i departemenlsskrivelse från jordbruksdepartementet 1978:2 och en omfattande remissbehandling av densamma.

Utöver förslag lill slalliga insatser pä del rekreationspolitiska området krävde rekreationsberedningen också att bl. a. samhällsekonomiska, näringspolitiska och socialrekreativa frågor samt transport/kommunikationsförhållanden m. m. borde utredas ytterligare. Delta yrkande gavs av remissinstanserna ett starkt stöd. Remissinstanserna förordade också att den administrativa samordningen av rekreationsseklorn skulle ses över, en fråga som beredningen inte berört i sin rapport. En ytteriigare belysning krävs alltså för att möjliggöra en samlad bedömning av de rekreaiionspoliliska insatserna.

De 1,3 milj. kr. som föreslås i budgetpropositionen är avsedda för all påbörja programarbetet i de primära rekreationsområdena efter förslag från rekreationsberedningen. Beredningen sammankopplade i sin rapport programarbetet med beslut om ett ekonomiski ålgärdsprogram - vilket således kräver ytteriigare utredning. I avsaknad av ett samlat ekonomiskt ålgärdsprogram och med hänsyn lill planerad, kompletterande ulredning kan programarbetet i etl kärvt ekonomiski läge - som vi nu befinner oss i -bedrivas i någol lugnare takt. Medelsanvisningen kan ske etappvis. Budgelproposilionens förslag om en 1,3 milj. kr. i år förefaller dä rimligl.

Jag vill också påminna om vad finansutskotlel framhöll i sitt av riksdagen den 28 februari i är godkända betänkande; "Även finansulskoltet vill starkt understryka vikten av att samtliga utskott vid sin beredning av budgetens olika delar intar en mycket restriktiv hållning. I de fall utskotten finner alt slörre utgifter än regeringen föreslagit i något fall är angelägna bör förslag om

utgiftsökningar sä långt möjligt åtföljas av förslag till besparingar på andra     Nr 115

P"""'-""  .                                                                      Onsdagen den

Herr talman! Jag yrkar bifall till reservationen 2.                   2» mars 1979

LARS-OVE HAGBERG (vpk): töd till idrotten

Herr lalman! Idrotten är en mycket viktig del av den mänskliga kulluren. Idrotten är också ett uttryck för människans naturiiga behov av kroppslig aktivitet.

Betraktat ur del perspektivet lever vi i dag i ett aktiviietsfienlligt samhälle. Idrott och fysisk fostran är ingen naturlig del av värt arbetsliv och ingen naturiig del av vår fritid pä grand av mänga sociala hinder. Del finns också många ekonomiska hinder för idrottsutövandet.

Sett ur delta perspektiv är det alltför mänga - och det blir alll fler - som hellre vill tillhöra "idrottens svans" än själva utföra idrott eller idka fysisk fostran. Akiiviieisfieniligheten ligger även i själva synen på idrotten, som har etl stort ansvar, och idrotten har dessutom många negativa moment.

Tävlingsmomenlel är elt sådant. Intresset fokuseras dä kring den bäste, och den som hamnai längst bak eller som föriorat finner många gånger att det inle är meningsfullt att vara med längre. Del handlarom penningjakten kring idroltstjärnorna, som snedvrider allas syn pä idrottens roll, och de breda folklagren får felaktiga idolbilder. Massmedia kan inte göra elt idroUsreferal utan atl nämna hur mycket pengar en idrottsman har fält.

Idrotten återspeglar alltså samhällsförhållandena. När samhället är så genomkommersialiseral att det gäller alt försöka slå mynt av allt, sätter delta sina spår även i idrotten. Vi får en helt igenom kommersialiserad elitidroU, vars utövare ofta får agera levande reklampelare, där betalning ofta får ersätta kamratskap. Lag måste vara lönsamma reklaminvesleringar, om de skall fä "sponsorer". Sljärn- och elilkull sätter sina spår i allt lidigare åldrar. Vi vet all utslagningen är hård. Och alla vilkas idrottande inle leder lill de mest publikknipande - och de högst reklam värda - toppreslalionerna får idrolla pä sämre villkor. Della gällerdet övervägande flertalet kvinnliga idrottsutövare, det gäller män som kommit upp i åldrar där loppresullal inte längre kan näs, det gäller urtgdomar som inle bedöms som tillräckligt idrottsligt utvecklingsbara och det gäller handikappade.

Därför är idrottens möjligheter och den människosyn som bör prägla den idrottsliga verksamheten i högsta grad politiska frågor.

Av den anledningen blir också en anslutning till 1970-års idrollspolitiska
beslut, som har allmänna och posiliva uttalanden till förmån för bredd- och
motionsidroit, ganska meningslös, om inte de politiskt ansvariga driver
igenom dessa målsättningar genom att ta elt direkl ansvar. Idag föriitar vioss
helt pä all idrottsrörelsen själv skall göra del och klara av dessa målsättningar,
ålminslone om man får döma av svaren pä den motion av vänsterpartiet
kommunisterna som behandlas i det här betänkandet. Där hänvisas ideligen
till idrottsrörelsen. Men en idrottsrörelse som anpassar sig lill dagens
förhällanden, som valt sina ledare därefter och verkar därefter, kan inle göra
detta. Att radikalt bryta med dagens inriktning av idrotten till förmän för   199

Nr 115

Onsdagen den 28 mars 1979

Stöd till idrotten

200

bredd- och motionsidrotlen kan bara göras av de politiskt ansvariga.

Etl av de beslut som politikerna kan fatta är att åtminstone bifalla riksidrottsförbundeis begäran om alt i organisalionsstöd få drygt 6 milj. kr. mer än vad regeringen föreslär. Naturligtvis behövs mycket mer statliga pengar i idrotten för alt minska behovet av "välvilja" frän näringslivel.

De kommersiella intressena inom idrotten finns främst pä elilnivä. Elitidrott är inle alllid detsamma som de hårt kommersialiserade professionella shower som massmedia sä hårt favoriserar. Elitidrott är en viktig del i idrotten, den är framsprungen ur breddidrotlen och är dess logiska fortsättning. Elitidrott är endasl berättigad om den fyller rollen atl stimulera till breddidrotl och till motionsulövning. Elitidrotten har i etl samhälle ingel egenvärde, den kan bara ha sitt berättigande i samband med breddidrotl.

Motsättningen mellan elit- och breddidrott är konstlad men har blivit en realitet genom kommersialismens inbrytning inom idrottsrörelsen. Självfallet måsle, som vi pekar på i motionen 2129,en breddidrotl som fotboll utövas i form av matcher, och ett seriesystem är sedan bara en naturlig fortsättning. Men närde kommersiella intressena bryter in uppståten ny dimension. Dä kan nedflyltning i en serie bli ekonomisk katastrof för en klubb och då kommer spelarköpen, då hotas lagandan, då spräcks småklubbars kamratgäng och de egna avancemangsmöjligheterna av sloriagens värvare osv. Samtidigt rycks ofta den enskilde idrottsulövaren in i etl liv där han eller hon måste topprestera och där den sociala tryggheten minskar med "marknadsvärdet". Del finns självfallet inget all invända mol alt någon byter klubb av sportsliga eller andra skäl, men tendensen är tydlig -det är pengarna som styr och det är de som räknas.

Skall idrotten kunna befrias från kommersialismens grepp krävs kraftiga samhällsinsatser. Det räckerdå inle bara med ökade anslag. Del aren omöjlig uppgift för idrottsrörelsen all i värt genomkommersialiserade samhälle bryta med kommersialismen utan medvetna politiska åtgärder av staten och kommunerna. Vi har pekat pä några punkier i ett program för atl stärka en vettig elilidrotlsulövning;

1.   Ökat utrymme för idrott i skolorna så all all idrott för barn under 13 år bedrivs inom skolorna, vilket gör all alltför tidig idrotlsspecialisering och ulslagning undviks.

2.   Alla tränare och personer med viktiga ledaruppdrag bör arvoderas på samma grunder som sludieledare inom studieförbunden, och idrottsrörelsen bör jämställas med studieförbunden i bidragsavseende härvidlag.

3.   Subventionera idrotlsklubbars idrolisresor på kollektiva färdmedel!

4.   En Ulredning bör tillsättas som överväger slalliga stipendieformer och ålgärder för social trygghet ät idrottsutövare på elilnivä pä grunder som undviker skapandet av en "idrotlsadel".

5.   Gymnastik- och idrottshögskolan bör omfattas av samma ideologi som idrotten i övrigt och bör öppna portarna för duktiga idrottare, som är intresserade all bli tränare eller ledare även om deras teoretiska betyg är låga. GIH;s utbildning bör omformas sä all det blir möjligt atl kombinera GIH-studier med  kvalificerad elitidroltslräning.  Lokalerna på GIH  bör

byggas ut för forskning, försöksverksamhet, träning osv.

6. Idrott bör införas som ämne vid våra universitet.

Utskottet svarar på vår motion 2129 om den kommersiella idrotten och ett åtgärdsprogram enligl yrkande 6 i moiionen all man inte vill göra någonting ulan hänvisar till riksidroitsstyrelsens utredning som f n. remissbehandlas. Man skulle kunna tro all utskottet inte har tagit del av rapporten och tror atl åtgärder kommer atl vidtas. 1 stället är del ju så alt rapporten inte för fram några förslag till avgörande förändringar i idrottens förhällande till de kommersiella intressena. Avstyrkandet av motionen måsle därför ses som ett ställningstagande för atl nuvarande helt otillfredsställande ordning skall få råda även i fortsättningen.

När samhället är inpyrt av öppet och dolt kvinnoförtryck återfinns detta också inom idrotten. Kvinnorna får sämre möjligheter att utöva sin idrott, sämre möjligheler atl träna och deras prestationer blir ofta förbigångna med tystnad eller förringade. En slockkonservativ idealbild av den passiva, svaga kvinnan avhäller många kvinnor frän alt utveckla sina idrottsanlag. Därför anser vi atl särskilt stöd måste sällas in för kvinnoidrollen. Visseriigen finns del ansatser till en förbättring, men kvinnodiskrimineringen är fortfarande mycket stark inom idrotten. Etl aktivitetsslöd, som klubbar skall kunna söka, för kvinnlig idrott bör vara avsett atl stimulera kvinnliga idrottsutövare oavsett ålder. Utskottet avstyrker yrkandel och hänvisar till all det skulle vara elt avsteg från reglerna vad gäller aktiviielsslödet för ungdomsorganisationerna. Men inle är väl reglerna heliga? Om reglerna kan utnyttjas på ett sådani sätt alt de ger goda möjligheter för den grupp i vårt samhälle som utgör dess halva befolkning är väl det positivt. Ett andra skäl för atl avstyrka moiionsyrkandel är alt riksidroltsförbundet nu gör en målmedveten satsning på kvinnoidrollen och all man själv skall komma med nya förslag och åtgärder. Det är till att ta ansvar, villjag säga. Nog måste väl politikerna också kunna ta ansvar för denna fråga. Den passiva attityd som här visas från utskotiets sida är anmärkningsvärd i förhällande lill de stolta deklarationer samma partier i utskottet brukar göra i kvinnofrågor. När del nu föreligger förslag, som säkerligen skulle fä stor effekt, då sviker man.

Att idrotten hör väl ihop med samhällsfunktionerna i övrigt visar de satsningar som måste göras på idrottsanläggningar, vilka främst skulle gynna bredd-, kvinno- och handikappidrotten. I molionerna 2129 och 1640 krävs statligt stöd för sådana anläggningar. 1 motionen 1640 hänvisas till en motion från vpk som kräver 100 000 nya jobb pä etl är. Där visar man på att satsningar på idrottsanläggningar skulle ge 1 000 arbetstillfällen. Utskottet avstyrker båda dessa motioner och hänvisar lill atl riksdagen har antagit finansutskottets betänkande om den ekonomiska politiken och alt vpk-kravet om 100 000 nya jobb på elt år därmed avslagits. Den andra vpk-motionen, 2129, åker då med i samma andetag. Det är inle någon särskilt seriös behandling. Behovet av fler och bättre idrottsanläggningar är stort. Flera befintliga anläggningar måste byggas om för atl kvinnor och handikappade skall kunna använda dem. Utskotiets nonchalans är beklaglig.

Regeringens idroltspolitik är, som jag ser den, i ord en bekännelse till

Nr 115

Onsdagen den 28 mars 1979

Stöd till idrotten

201

14 Riksdagens protokoll 1978/79:114-115

Nr 115

Onsdagen den 28 mars 1979

Stöd till Idrotten

bredd- och motionsidrotlen, men i handling etl stöd till den kommersiella elitidrottens villkor.

Utskottet följer samma linje. När vpk föreslår elt särskilt departement för idrotts- och kulturfrågor avstyrker man della blankt. Del är inle värt bord, tycks man mena. Inle med elt ord vill man stödja en mer samlad idrotts- och kulturpolitik i delta land. Därmed ställer man också hela bredd- och motionsidrotten på undanlag i de poliliska instanserna.

Herr lalman! Idrotten kan spela en myckel mer positiv roll i samhället, men då måste de kommersiella intressena rensas ut och idrotten faen ny och social roll. En sådan idrottspolitik förordas i molionerna 2129 och 1640, vilka motioner jag yrkar bifall till.

202

HANS ALSÉN (s):

Herr lalman! I det föreliggande betänkandet angående stöd till idrotten är anslaget uppdelat i två huvuddelar, dels organisationsstöd, dels anläggningsslöd.

Vad gäller organisalionsstödet tillstyrker ett enhälligt utskott regeringens förslag, och del innebären anslag till riksidroltsförbundet på 130 850 000 kr. Jag ser i detta regeringens förslag och utskotlels ställningstagande alt man tagit intryck av den kriiik som socialdemokraterna framförde vid behandlingen av idrottsanslagei förra året. Vi gjorde då bestämda erinringar mot den restriktiva behandling som enligt vår mening riksidrottsförbundeis äskande hade utsatts för. Del aren generösare och mol idrotten rikligare behandling som förslagel har fält i år. Därför har vi från socialdemokratiskt håll kunnai ansluta oss till regeringens förslag. Det är, som sagt, ett enigt utskott som tillstyrker della förslag. Jag menar lill skillnad frän Lars-Ove Hagberg alt riksdagen, om den följer det här förslaget, väl har klargjort sin medvetenhet om idrottsrörelsens starka sociala och kulturella roll i samhället. Man fullföljer verkligen del beslut som riksdagens ställningstagande till Idrott ät alla innebar. De målsättningar som där skisserades är gradvis under förverkligande, även om vi självfallet i riksdagen och annorstädes aldrig kan komma så långl alt vi helt kan tillgodose de oftast berättigade önskemål och krav som föreligger från den samlade idrottsrörelsen. Det ärju tyvärr en politikers uppgift att också kunna säga nej, när man känner all resurserna är begränsade. Och det är de faktiskt, som bekant.

Jag finner inle skäl lill atl närmare gå in pä de olika molionerna. Jag lycker all del i ulskotlsbetänkandel har lämnats de motiv lill ulskoitets ställningslagande som kan vara motiverade.

Bara några ord med anledning av vad Lars-Ove Hagberg sade i sill inlägg här. Han lade tyngdpunkten på elt resonemang om de kommersiella inslagen inom svensk idrott. De har också getts stort utrymme i vpk-motionen. Jag vill gärna hålla med om att det finns oroande inslag i idrottsrörelsen i dag, där kommersialismen spelar sin roll. Men jag tycker att del är viktigt alt konstatera att idrottsrörelsen själv är djupt medveten om della förhällande och också har tagit itu med problemen. Del finns ju utredningar-det nämns i utskottsbetänkandet-som har observerat della. Deras betänkanden är ule på

remiss och kommer all vidarebehandlas av den samlade idrottsrörelsen. Jag finner det inte principiellt viktigt och klokt om riksdagen och politiker skulle ge sig in i idrottens egen behandlings- och beslutsprocess i dessa avseenden. Idrottsrörelsen är en fri och demokratisk folkrörelse, som i sin verksamhet -som jag ser det - väl har dokumenterat sin förmåga all också ta itu med och finna lösningar på de problem som onekligen finns i dessa sammanhang.

Herr talman! Jag yrkar alltså bifall lill utskotlels hemställan vad gäller organisalionsstödet. De moiioner som föreligger och del resonemang som förs i utskottsbetänkandet kretsar ganska mycket kring frågorna om primära rekreationsområden. Olle Eriksson har också utvecklat synpunkier pä det ämnet. Jag vill bara peka på all i den socialdemokraliska motionen 2125 med Svante Lundkvist som första namn finns ett yrkande om ytteriigare 3,7 milj. kr. lill det här anslaget. Delta skall ses i förhällande lill regeringens förslag om 1,3 milj. kr. Bakom det socialdemokraliska yrkandel ligger en bestämd önskan all verksamheien på det här områdei frän statsmaktens sida inle får slappna av ulan med kraft måsle föras vidare. I moiionen 2125 förs fram en hel del synpunkter, som bygger under det här resonemanget. Jag skall be att få citera några rader ur motionen;

"De primära områdenas rekrealionsvärdeäridag utsatt för ett allvarligt hot genom en snabbt expanderande fritidsbebyggelse. Utbyggnaden av enskild fritidsbebyggelse har ökat väsentligt inom de mesl allrakliva områdena, dvs. de primära rekreationsområdena och de frän friluftslivels synpunkt riksintressanta områdena. Utvecklingen går alltså f n. stick i stäv mol den av riksdagen uttalade sociala målsättningen."

Del sägs vidare i moiionen: "Många av de mesl värdefulla markområdena inom de primära rekreationsområdena privatiseras i dag snabbi genom initiativ frän privata exploatörers sida när del gäller fritidsbebyggelse. En orsak lill delta är all det ekonomiska läget i många kommuner är besvärligt och alt kommunernas möjligheter atl själva göra erforderiiga markförvärv därför är begränsade."

Della är alltså det bärande motivet för det anslagsäskande som föreligger i den socialdemokratiska moiionen. Ulskottsmajoriteten har också tillstyrkt del socialdemokratiska förslagel. Centern har stannat vid ett något lägre belopp, men jag förmodar att vi i kväll kan komma överens i ett riksdagsbeslut, där en majoritet samlar sig kring det högre beloppet. Jag förväntar i varje fall del.

I övrigi anser jag också när det gäller del här avsnittet atl utskotlels skrivningar med anledning av de föreliggande motionerna är sädana att man klarar ul vad som har legat bakom utskottets slällnirtgstaganden. Jag ber därför atl fä yrka bifall lill utskotlels hemställan också på den här punklen.

Nr 115

Onsdagen den 28 mars 1979

Stöd till idrotten

LARS-OVE HAGBERG (vpk) kort genmäle:

Herr lalman! Hans Alsén är lydligen nöjd med alt riksidroltsförbundet får sex miljoner och lycker atl allting är frid och fröjd med det. Det är ganska märkligt all höra en socialdemokrat säga så om idrotten som har en så stor

203

Nr 115

Onsdagen den 28 mars 1979

Stöd till idrotten

social roll.

Jag lycker atl del i dag skulle vara viktigt för arbetarrörelsen, som står väldigt nära folkrörelserna, alt visa på den väg som utvecklingen inom idrotten i dag häller pä atl la. Den innebär inle någon förbättring. Parollen idrott åt alla häller inle pä alt förverkligas - tvärtom. I dag visar staplarna i diagrammet atl utvecklingen går ät motsatt håll.

Samhällets kris försvårar idrotts- och motionsulövandet för mänga, vilket inle minst är en social och ekonomisk fråga. Det är därför lilet förvånande atl socialdemokraterna sä starkt försvarar dagens idrott och lydligen är stolta över alt en politiker kan säga nej till mera medel lill idrotten.

Idet här sammanhanget spelar pengarna en viss roll föratt man framförallt pä lägre nivå - men även pä högre nivå - skall slippa de kommersiella inslagen. Jag har pekat pä etl program föratt sanera elitidrotten och motverka uppkomsten av den idrotlsadel som i dag håller pä alt uppstå. Det gäller framtor alll de värderingar som i dag finns i elitidrotten och som drabbar ungdomen som växer upp i dag. Här måsle del lill kraftlag. Annars kommer inle idrotten all spela den sociala roll som den skulle kunna göra.

Idolbilderna i dag är förskräckliga. Och efter den uppfostras dagens ungdom. De görs därmed till egoister som alltid skall bli först; förlora kan man tydligen aldrig göra. Del är sådana idoler som finns i dag. Sä fort de får en knäpp på näsan kan de inle idrolla här i landet,osv. Det ärden bild av sig själv som idolidrotlsmannen av i dag visar den svenska ungdomen.

Nej, de kommersiella intressena måsle bort. Dessa värderingar gör också alt de som inte är så bra, kvinnor och handikappade ställs ät sidan. Del har i högsia grad atl göra med anslagen och med alt slävja de kommersiella intressena.

Riksidrottsförbundeis utredning, som är på remiss, föreslär inga revolutionerande ingrepp mot de kommersiella intressena. Den föreslär inga förbättringar som kan ge elitidrotten en positiv roll. Den har ingen annan bild av elitidrotten i kombination med bredd- och motionsidrotlen än den vi har nu. Därför är det viktigt att idrotten får en social funktion, där även kvinnor, handikappade och de som inte är sä bra i idrott får sin roll.

204

HANS ALSÉN (s) kort genmäle:

Herr lalman! I milt anförande sadejag faktiskt all det finns oroande tecken pä idrottens område i dag. Men jag sade också all idrottsrörelsen själv och dess många ansvarsfulla ledare är medvetna om della och är beredda att vidta älgärder i korrigerande syfte. Det är inle så alt jag var stolt över atl få säga nej, men jag sade atl del är en politikers skyldighet all också kunna säga nej. Vi måsle vara medvetna om att del finns ekonomiska gränser pä olika områden, och dessa måste gälla också på delta område. Jag menar alt vi inom de ekonomiska gränserna ändå har haft möjligheter-liksom blir fallet i och med det beslut som jag förmodar snart kommer att fallas - all ge idrotten en väsentligt utökad ekonomisk resurs.

Del är inte så alt idrottsrörelsen i dag inle är medveten om sitt sociala ansvar. Tvärtemot vad Lars-Ove Hagberg säger sä har antalet idroilande

kvinnor ökat. Också handikappidrotten spelar i dag en betydligt slörre roll inom den samlade idrotten än någonsin tidigare. Det är viktigt att den utvecklingen fortskrider. Jag är, lydligen till skillnad mot Lars-Ove Hagberg, övertygad om att idrotten själv med sina mänga ansvarsfulla ledare har förmåga, kraft och vilja att utveckla den samlade idrotten i den riktning som Lars-Ove Hagberg och jag nog är överens om. Man måste ta sitt sociala ansvar och fylla den kulturella roll som idrotten har att fylla i etl demokratiskt samhälle. Men del måste vara idrotten själv som i sin egenskap av en fri och självständig folkrörelse primärt har och tar det ansvaret. Del skall inle vara politiker som dirigerar och sätter upp pekpinnar i del sammanhanget.

Nr 115

Onsdagen den 28 mars 1979

Stöd till idrotten

LARS-OVE HAGBERG (vpk) kort genmäle;

Herr talman! Då tyckerjag att Hans Alsén och jag pä ett kraftfullt sätt skall peka pä bristerna. Vi får inte släta ul dem. Del är vad jag tycker all Hans Alsén här har gjort.

Hans Alsén säger att rörelsen själv skall klara av problemen. Men jag tror inle alt rörelsen själv utan stöd från annat håll klarar det.

1 en tid då allt fler ungdomar hamnar i svårigheter skulle idrotten socialt sett kunna spela en mycket större roll. I det läget behövs det ännu fler och slörre insatser. De ökar inte alls i den utsträckning som behövs. Dä kan man inle heller vara förnöjsam.

Min inställning är dessutom den all alla de duktiga ledare som i dag finns inom idrotten inte har några möjligheter all klara av bekymren. De får strida för varje krona och har svårigheter med alt få det hela all gå ihop. Därför behöver de ekonomisk hjälp frän de poliliska instanserna, och de behöver också hjälp när det gäller att bekämpa de kommersiella intressen som i dag lägger sneda värderingar pä idrotten. Del är sädana frågor som vi bör hjälpa lill alt lösa, och då räcker del inte med delta betänkande.

HANS ALSÉN (s) kort genmäle:

Herr lalman! Idrotten får i dag ett betydande ekonomiskt och moraliskt stöd. Jag tror, Lars-Ove Hagberg, all del bästa stöd en politiker kan ge idrottsrörelsen är all engagera sig. Lål oss göra sällskap och ge idrotten del bästa stöd den kan få, nämligen aktiva ledarinsatser. Det är det som är viktigt i sammanhanget. Visst skulle idrotten väl kunna förvalta några miljoner kronor extra, men jag tror inle de leder lill en slutlig lösning på de problem som Lars-Ove Hagberg har pekat pä. Del krävs -jag upprepar det för tredje gången -en egen, sanerande styrka hos idrottsrörelsen. Den resursen finns i dag i hög grad hos de många ledarna.

ROLF HAGEL (apk):

Herr talman! Jag måste återigen fästa uppmärksamheten pä talmanskonferensens konsekventa metod när det gäller atl göra upp talarlistan sä alt en seriös behandling i kammaren saboteras och all man dessutom slösar med tid, vilket man påstår att man inte skall göra i nuvarande siluaiion. Jag gör della med hopp om atl lalsmanskonferensen någon gång skall fatta vad del handlar

205

Nr 115

Onsdagen den 28 mars 1979

Stöd till idrotten

206

om och icke placera mig efter utskottets talesman.

Herr lalman! Arbetarpartiet kommunisterna har även lill detta riksmöte framställt förslag om väsentligt ökade anslag lill idrottsrörelsen liksom till upprustning och nyanskaffning av anläggningar. Vi har gjorl delta i klart medvetande om alt del råder brister på båda dessa områden. Del fattas tränare i de flesta idrottsgrenar och kommuner i vårl land. Lokaliteterna räcker inte långl för att läcka det behov som idrottsrörelsen har. Resultatet blir tyvärr alt breddidrotlen, men även flick-, kvinno- och handikappidrotten, får svårigheter atl hävda sig när del gäller kampen om utrymme. Motionärerna får ofta Slå utanför anläggningarna därför all tävlingsidrolten,av kända skäl som inle är myckel att säga om, med råge har bokat in anläggningarna.

Pä grund av dessa knappa resurser skapas del också motsättningar mellan bredd- och elitidrott. Och idrottsrörelsen blir etl alll lättare offer för kommersialiseringen. Reklamvärdet får bli kriteriet på idrottens värde och dess utvecklingsmöjligheter. Enda vägen att bryta denna cirkel är atl öka såväl slalliga som kommunala insatser.

Vi har föreslagit all del gamla principbeslutet om tipsmedel lill idrotten skall förverkligas. Beslutet innebar när det fattades atl 70 % av tipsijänsis vinster skulle tillfalla idrottsrörelsen. Vårl förslag nu, som vi även lade fram vid förra riksmötet, bygger på atl 50 96 av vinstmedlen skall överföras lill idrotten. I årets betänkande, liksom i föregående års, försöker utskottet göra gällande atl stödet till idrotten inle bör stå i beroende av inkomster från tipsmedel. Det betyder underförstått atl stödei lill idrotten är en sä viktig angelägenhet att vinsler på spel inte skall få utgöra basen för anslagens sioriek. Lät mig då till utskottet och utskottets talesmän säga all vårl lands idroilsungdom och dess ledare under de år som har gått skulle ha tjänat åtskilliga miljoner mer än vad de nu har fått därest värt förslag om bara en 50-procentig andel hade genomförts.

Än allvarligare är de effekier som de knappa anslagen lill idrottsrörelsen leder till. De leder nämligen till atl kommersialismen får ökad betydelse och till ett beroende av mängder av olika typer av lotterier, av mer eller mindre trevlig karaktär. Dessa lotterier får ersätta de bidrag som ulskollel inte vill anslå och de 50 % av tipsmedlen som utskottet anser alt man inte skall bygga upp idrottsanslagen på.

Jag tror atl del är dags för ett omtänkande. Och jag är övertygad om att enda sättet all bryta den tilltagande kommersialismen är att stal och kommun anslår pengar i en sådan utsträckning atl man icke utlämnar idrottsledare och idrottsungdomar lill de frestelser som annars ligger på lur.

Låt mig också konstatera all det i vårt land i dag finns etl ökat iniresse för breddidrott. Alll fler människor förstår behovet av fysisk aktivitet, och vårt lands anläggningar är i dag minst sagt högt frekventerade. Det har vi anledning atl vara glada åt, men det betyder också att anläggningarna slits ner och all det finns alltför få anläggningar runtom i värt land. Jag tror alt del är väldigt många, både av dem som för plats pä anläggningarna och av dem som inte får plats där, som lycker att det är litet underligt alt vi brottas med dessa brister samtidigt som mängder av byggnadsarbetare och andra går arbetslösa.

Bristerna skulle i denna situation kunna byggas bort. Men del kräver naturiigtvis en ökad satsning.

Lät mig säga några ord om den diskussion som här uppstod mellan Hans Alsén och Lars-Ove Hagberg om hur vi skall kunna förverkliga parollen idrott ät alla. Jag har sagt atl den parollen inle kommer att kunna förverkligas så länge idrottsledare tvingas alt föriita sig på andra pengar än de som ges från stat och kommun.

Det går lätt atl säga atl idrotten är en demokratisk folkrörelse som klarar av de här behoven själv. Men, Hans Alsén, vad skall man säga till den klubbledare som upptäcker att pengarna man har fått in inte räcker till atl köpa tröjor, inle räcker till all köpa fotbollsskor ål spelarna, inle räcker lill skridskor eller klubbor? Klubbledaren vet dessutom all ekonomin i familjerna som ungdomarna kommer ifrån inle är den allra bästa eller, för alt göra del ännu svårare, att de ekonomiska möjlighelerna inte är lika för alla.

För en kanske det inle skulle vara någol större problem atl gå hem och hämta pengar till att köpa dräkten som det är fråga om, medan del för en annan är helt annorlunda. Men vi vill ju leva upp till demokratiska värderingar och ett demokratiskt betraktelsesätt i klubbarna och skapa ungefär likartade betingelser. Vad händer dä?

Jo, då händer del alt vi så att säga tvingar ut den ungdomsledare som vi så väl behöver för all ta hand om ungdomarna -både när del gäller all fostra dem till goda idrottsmän och när del gäller alt fostra dem till goda samhällsmedborgare. Han får anslå en del av sin knappa tid till att sätta sig och vara bingoföreståndare pä någon tillställning där pensionärer skall spela bort surt förvärvade slantar för atl idrollsledaren nästa dag skall kunna gå ut och ägna sig ät idrott igen.

Pä det sättet förverkligas inte principen om idrott åt alla. Det är orättvist att tala om all idrolisledarna skall leva upp lill den demokratiska folkrörelsens ideal och principer när vi beskär deras ekonomiska möjligheler. Alt i del sammanhanget tala om att man inle skall komma med pekpinnar åt idrotten är verkligen den obotfärdiges förhinder.

Nr 115

Onsdagen den 28 mars 1979

Stöd till idrotten

BERTIL DAHLÉN (fp):

Herr lalman! I min motion 897 har jag hemställt om statsbidrag till plaslbeläggning av skidbacke vid Riksskidstadion i Falun. Det gäller den s. k. 70-metersbacken. 1 Sverige finns inte plaslbeläggning i någon slörre skidbacke, vilket innebär all de svenska backhopparna under senare år fått alll svårare atl kunna konkurrera med hoppare frän kontinenten, där del finns många plastbelagda backar i mänga länder.

1 Falun finns förutom två stora hoppbackar även en mycket god backtränare. Vid Kungl. Dalregementets idroitspluton gör f n. etl tiotal av landels bästa backhoppare sin värnplikt och har möjlighel all under vintern på fritid träna i backarna. Även ule i landet i övrigt finns goda förmågor. Vid Svenska skidspelen i febraari i år hoppade sålunda en 15-årig Boråspojke 80 meter i den backe som omnämnts i motionen samt 104 meter i den slörre backen. En ny backhoppargeneralion är på väg! För alt förbättra tränings-

207

Nr 115

Onsdagen den 28 mars 1979

Stöd till idrotten

möjligheterna för denna är del önskvärt all 70-metersbacken i Falun beläggs med plast.

Kulturulskoltel framhåller i betänkandet all del i första hand ankommer på Riksidrottsförbundet alt prioritera insatser för förbättringar av riksanläggningar och göra de framställningar till regeringen som förbundets överväganden ger anledning till. Eftersom någon framställning i ärendet ännu inte gjorts till regeringen avstyrker utskottet motionen.

Hert talman! Med den motivering som framförts av utskottet har jag givetvis för dagen ingel särskilt yrkande. Jag har emellertid genom att väcka denna motion fått lära mig gången i ett ärende som detta;

1.    Svenska skidförbundels backhoppningskommillé bör göra framställning hos Svenska skidförbundet om medel för plastbeläggning av backe.

2.    Svenska skidförbundet bör göra samma framställning hos Riksidrottsförbundet.

3.    Riksidrottsförbundet bör göra samma framställning till regeringen.

4.    Först efler nämnda tre framställningar bör en riksdagsledamot väcka en motion i frågan.

Som jag nämnde har jag fått lära mig hur en fråga som gäller förbättringar av idrottens riksanläggningar skall handläggas. Jag är tacksam för detta och ber att få återkomma under riksmötets allmänna motionslid år 1980.

ROLF HAGEL (apk);

Herr talman! Lät mig lill Hans Alsén, som uppmanade Lars-Ove Hagberg atl lillsammans med honom gä ut och göra en insats i idrottsrörelsen, rikta en fråga, eftersom Hans Alsén inte ansåg sig ha anledning all ta upp de frågor somjag lidigare ställde. Mot bakgrand av den skrivning som tyder på att man anser alt idrotten är alltför viktig för alt göras beroende av Tipsljänslmedel undrar jag om det är obekant för Hans Alsén atl resultalet i stället blir smålotlerier - mer eller mindre kriminella - eller bingoverksamhet. Är det med tanke på detta inte litet förmätet att säga att man inte vill "hänga upp" anslaget lill idrotten på tipsmedel? Finns det rim och reson i den typen av argumentation?

Jag ber vidare, herr lalman, alt få yrka bifall till vår motion 1648, vilket jag inte gjorde i mitt föregående inlägg.

208

HANS ALSÉN (s):

Herr lalman! Jag fann inte anledning aU gå in i polemik med Rolf Hagel, eftersom hans synpunkter sammanföll med Lars-Ove Hagbergs och jag hade ett meningsutbyte med honom. Jag hänvisar alltså lill vårt samtal i den frågan.

Jag ställer mig vidare tveksam lill beteckningen "kriminella lotterier", eftersom jag inte känner närmare lill den typen av lotterier. Men jag tror atl vi, även om statsbidraget väsentligt skulle höjas, kommer atl få möta lotteri-verksamhet ule bland ideella organisationer av olika slag. Det gäller inom svenska folkrörelser över huvud taget, och bakom den lypen av insatser ligger en ambition att ytterligare förbäUra sina resurser. Var och en av oss kommer

nog att fä tillfålle att ta ställning lill sådan verksamhel ute i lokala sammanhang.

Men vad vi nu diskuterar är anslaget till den centrala ledningen av idrotten, dvs. lill riksidroltsförbundet och dess specialförbund. En hel del av de frågor som både Lars-Ove Hagberg och Rolf Hagel har diskuterat ligger pä klubbplanel, och sädana skall ju inte handläggas här i riksdagen i samband med anslaget lill Riksidroltsförbundet.

Nr 115

Onsdagen den 28 mars 1979

Stöd till idrotten

ROLF HAGEL (apk);

Herr talman! Hans Alsén måste ha gjort sig skyldig till ett missförstånd. Jag har i en del av mitt inlägg diskuterat Tipstjänstmedlens användning, som såvitt jag vet inte tas upp i vpk:s motion och som inle heller Lars-Ove Hagberg har sagt ett ord om. Del var egenlligen den frågan jag ville diskutera. Eftersom det finns en skrivning om delta i utskottets belänkande, måste ni känna till vad del gäller.

Om Hans Alsén vidare är aktiv inom idrottsrörelsen, irorjag inle all del kan vara särskilt svårt för Hans Alsén att komma underfund med vad jag menade när jag talade om den flora av lotterier som förekommer. Om det skulle vara så, betvivlar jag att han har praktisk erfarenhet pä området.

Lål mig sedan säga några ord också med anledning av del s'm Hans Alsén framhöll om all vi rör oss pä klubbnivä. Vad blir resultatet av alltför klena anslag till förbunden och till dislriktsorganisationerna? Jo, självfallet i sista hand att klubbarna får dras med problem. Det irodde jag stod helt klart för alla ledamöter av kammaren.

HANS ALSÉN (s):

Hert talman! Det förutsätts ju att anslagen lill klubbar och lill den lokala idrottsverksamheten kommer frän kommunerna. Den anslagsfördelningen har vi väl såvitt jag förstått i stort sett varit överens om i vårt land.

I vad sedan gäller Tipstjänst kanjag hänvisa lill vad utskottet skrivit både denna gång och vid lidigare lillfällen. Om vi i utskottet hyser en principiell uppfattning, måste Rolf Hagel förstå all vi inte ändrar den därför att han gör ett inlägg i kammaren.

ROLF HAGEL (apk):

Herr talman! Det var i och för sig inle milt inlägg i kammaren som jag syftade pä. Det har faktiskt väckts en motion, som jag trodde att utskottets talesman var intresserad av all kommentera. Även om ni tidigare givit uttryck för en uppfatining om Tipstjänstmedlen, hade del väl inte varit ur vägen all också i della sammanhang ge en deklaration om detta.

Låt mig sedan återknyta till vad som händer på klubbnivä resp. pä förbundsnivå! Sanningen är ändå den, och det vet var och en som sysslat litet med idrott, all när förbunden saknar resurser faller kostnaderna pä den enskilda klubben eller på distriktet. Vem får stå för utbildning av idrottsledare och för alt en lovande flicka eller pojke skall fä åka på ett träningsläger, om inle förbundet har pengar? Självfallet får klubben göra det, och medlen härför

209

Nr 115

Onsdagen den 28 mars 1979

Stöd till idrotten

får då las in genom bingoverksamhet, eftersom del enligt Hans Alsén är bättre än att del anslås medel från Tipsijänsis verksamhel.

Överiäggningen var härmed slutad.

Punklen I

Mom.  I

Proposiiioner gavs på bifall lill dels utskotlels hemställan, dels reservationen nr 1 av Tore Nilsson och Ingrid Diesen, och förklarades den förra propositionen vara med övervägandeja besvarad. Sedan Ingrid Diesen begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

210

Den som vill alt kammaren bifaller kulturulskolleis hemställan i betänkan-del nr 22 punklen 1 mom. 1 rösiar ja, den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 1 av Tore Nilsson och Ingrid Diesen.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat förja-propositionen. Då Tore Nilsson begärde rösträkning verkställdes votering med omröslningsapparai. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 239

Nej -   51

Avstår -     8

M o m. 2

Proposiiioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels motionen nr 2129 av Lars Werner m. fl. i motsvarande del, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Lars-Ove Hagberg begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Den som vill alt kammaren bifaller kulturulskotlels hemställan i betänkandet nr 22 punklen 1 mom. 2 röstar ja, den det ej vill rösiar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit moiionen nr 2129 av Lars Werner m. fl. i moisvarande del.

Vid omröslning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Dä Lars-Ove Hagberg begärde rösträkning verkställdes votering med omröslningsapparai. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 285 Nej -    13

M o m. 3

Propositioner gavs pä bifall lill l:o) utskottets hemställan, 2:o) moiionen nr 2129 av Lars Werner m. fl. i motsvarande del saml 3:o) moiionen nr 1648 av Rolf Hagel och Alf Lövenborg i motsvarande del, och förklarades den förstnämnda propositionen vara med övervägandeja besvarad. Dä Lars-Ove Hagberg begärde votering upptogs för bestämmande av kontrapropositionen ånyo de båda återstående propositionerna, av vilka den under 2;o) angivna förklarades ha flertalets mening för sig. Sedan Rolf Hagel begärt votering beträffande kontrapropositionen, upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Nr 115

Onsdagen den 28 mars 1979

Stöd lill idrotten

Den som vill alt kammaren till kontraproposition i huvudvoleringen angående kulturulskolleis hemställan i betänkandet nr 22 punklen I mom. 3 antar moiionen nr 2129 av Lars Werner m. fl. i motsvarande del rösiar ja, den det ej vill rösiar nej.

Vinner nej har kammaren lill kontraproposition i nämnda votering antagit motionen nr 1648 av Rolf Hagel och Alf Lövenborg i moisvarande del.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flerialei av kammarens ledamöter ha röstat förja-propositionen. Då Rolf Hagel begä'"e rösträkning verkställdes votering med omröslningsapparai. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja -    13

Nej -     4

Avslår - 280

I enlighet härmed blev följande voteringsproposition uppläst och godkänd:

Den som vill atl kammaren bifaller kulturutskottets hemställan i belänkandet nr 22 punklen 1 mom. 3 röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit moiionen nr 2129 av Lars Werner m. fl. i motsvarande del.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-proposilionen. Då Lars-Ove Hagberg begärde rösträkning verkställdes votering med omröslningsapparai. Denna omröslning gav följande resultat:

Ja - 286 Nej -    13

Mom. 4

Proposilionergavs pä bifall till dels utskottets hemställan, dels moiionen nr 2129 av Lars Werner m. fl. i moisvarande del, och förklarades den förra

211

Nr 115

Onsdagen den 28 mars 1979

Stöd till idrotten

propositionen vara med övervägandeja besvarad. Sedan Lars-Ove Hagberg begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition;

Den som vill atl kammaren bifaller kullurulskottets hemställan i betänkandet nr 22 punkten 1 mom. 4 röstar ja. den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit motionen nr 2129 av Lars Werner m. fl. i motsvarande del.

212

Vid omröslning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-proposilionen. Då Lars-Ove Hagberg begärde rösträkning verkställdes votering med omröslningsapparai. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 284 Nej -   13

Mom.  5

Proposiiioner gavs på bifall lill dels utskottets hemställan, dels moiionen nr 1648 av RolfHagel och Alf Lövenborg i motsvarande del, och förklarades den förra proposilionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Rolf Hagel begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Den som vill alt kammaren bifaller kulturulskotlels hemställan i betänkandet nr 22 punkten 1 mom. 5 röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit moiionen nr 1648 av Rolf Hagel och Alf Lövenborg i motsvarande del.

Vid omröslning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ' ledamöter ha röstat förja-propositionen.

Punkten 2

Mom.    1

Propositioner gavs pä bifall lill dels utskotiets hemställan, dels motionert nr 1640 av Lars Werner m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Lars-Ove Hagberg begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller kullurulskottets hemställan i betänkandet nr 22 punkten 2 mom. I rösiar ja, den del ej vill röstar nej. Vinner nej har kammaren bifallit motionen nr 1640 av Lars Werner m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat förja-propositionen. Dä Lars-Ove Hagberg begärde röst-

räkning verkställdes votering med omröslningsapparai. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 286

Nej -   13

Mom.   2

Proposilionergavs pä bifall till dels utskottets hemställan, dels moiionen nr 2129 av Lars Werner m. fl. i motsvarande del, och förklarades den förra proposilionen vara med övervägandeja besvarad.

Nr 115

Onsdagen den 28 mars 1979

Stöd till idrotten

Mom .   3

Utskottets hemställan bifölls.

Mom.    4

Propositioner gavs på bifall till l:o) utskottets hemställan, 2:o) reservationen nr 2 av Tore Nilsson m. fl, 3:o) reservationen nr 3 av Olle Eriksson m. fl. samt 4:o) motionen nr 1648 av RolfHagel och Alf Lövenborg i motsvarande del, och förklarades den förstnämnda proposilionen vara med övervägandeja besvarad. Dä Ingegärd Fraenkel begärde votering upptogs för bestämmande av kontraproposition i huvudvoleringen de återstående propositionerna, av vilka den under 2;o)angivna förklarades ha flertalets mening försig. Sedan Olle Eriksson begärt votering upplogs för bestämmande av kontraproposition i voteringen om kontraproposition i huvudvoteringen ånyo propositionerna under 3;o) och 4:o), av vilka den under 3;o) angivna förklarades ha flertalets mening för sig. Rolf Hagel begärde emellertid votering, varför följande voleringsproposition upplästes och godkändes:

Den som vill atl kammaren till kontraproposition i voteringen om kontraproposition i  huvudvoteringen angående kulturutskottets hemställan  i betänkandet nr 22 punkten 2 mom. 4 antar reservationert nr 3 av Olle Eriksson m. fl. röstar ja, den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren till kontraproposition i förstnämnda votering antagit motionen nr 1648 av RolfHagel och Alf Lövenborg i moisvarande del.

Vid omröslning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat förja-propositionen. Dä RolfHagel begärde rösträkning verkställdes votering med omröslningsapparai. Denna omröslning gav följande resultat:

Ja -   75

Nej -     9

Avstår - 213

1 enlighet härmed blev följande voleringsproposition för voteringen om kontraproposition i huvudvoteringen uppläst och godkänd:

213

Nr 115

Onsdagen den 28 mars 1979

Stöd till idrotten

Den  som  vill  alt  kammaren  till  kontraproposition  i  huvudvoleringen

angående kulturatskollels hemslällan i belänkandel nr 22 punklen 2 mom. 4

anlar reservationen nr 2 av Tore Nilsson m. fl. röstar ja.

den del ej vill rösiar nej.

Vinner nej har kammaren lill kontraproposition i nämnda votering antagit

reservationen nr 3 av Olle Eriksson m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat förja-propositionen. Då Tore Nilsson begärde rösträkning verkställdes votering med omröslningsapparai. Denna omröslning gav följande resultat:

Ja -   82

Nej -   77

Avstår - 140

1 enlighet härmed blev följande voleringsproposition för huvudvoteringen uppläst och godkänd:

Den som vill atl kammaren bifaller kulturutskottets hemställan i betänkandet nr 22 punkten 2 mom. 4 rösiar ja, den det ej vill rösiar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 2 av Tore Nilsson m.fl.

Vid omröslning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-proposilionen. Dä Ingegärd Fraenkel begärde rösträkning verkställdes votering med omröslningsapparai. Denna omröslning gav följande resultat:

Ja - 148

Nej -   87

Avstår -   64

Mom.   5-8

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

§ 6 Pä förslag av talmannen beslöts all kammarens förhandlingar skulle fortsättas vid morgondagens sammanträde.

§ 7 Talmannen meddelade all pä föredragningslistan för morgondagens sammanträde skulle arbeismarknadsutskotteis betänkanden nr 22 och 28 uppföras främst bland två gånger bordlagda ärenden.

§ 8 Kammaren åtskildes kl. 23.39.

214

In fidem

TOM T:SON THYBLAD

/Solveig Gemen