Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll

1978/79:114-115 28 mars 1979

Debatter m. m.

Onsdagen den 28 mars kl. 09.00

Nykterheisvård, m. m...................................... ......... 6

Anslag till ungdoms- och nyklerhetsorganisaiioner, m. m 51

Minskad statskontroll över kommunerna och landstings
kommunerna............................................... ....... 75

Anslag till statistiska centralbyrån..................... ....... 84

Anslag lill riksrevisionsverket............................. ....... 87

Beskattningen av förmögenhet i familjeföretag m.m 90

Vissa familjerättsliga frågor.............................. ..... 102

Anslag lill fideikommissnämnden......................... ..... 109

Krigsmaierielexpon.......................................... ..... 116

Krigsmaterielindustrin...................................... ..... 128

Sammansättningen av särbarhelskommitlén......... ..... 143

Meddelande om frågor:

1978/79:461 av Gunnar Olsson (s) om information rörande nytt

lövskogsbekämpningspreparal........................... ..... 147

1978/79:462 av Grethe Lundblad (s) om förvaringen av giftiga

kemiska bekämpningsmedel.............................. ..... 148

1978/79:463 av Elvy Nilsson (s) om verksamheten vid Pripps

Bryggeri i Torsby............................................ 148

Onsdagen den 28 mars kl. 19.30

Vissa anslag lill allmän försäkring m.m................. ...... 149

Yrkesinspektionen, m. m.................................. 171

De homosexuellas situation.............................. ...... 181

Vissa handikappfrågor..................................... 188

Stöd till idroUen............................................. ...... 191

1 Riksdagens protokoll 1978/79:114-115

1978/79 Samtliga avgjorda ärenden

114-115

Onsdagen den 28 mars kl. 09.00

Socialittskoitels betänkande

1978/79:26 om ungdomsvård och nykterhetsvård m. m.................. ......... 6

Kulturutskottets betänkande

1978/79:23 om anslag till ungdoms- och nykterhetsorganisationer
och om bidrag till allmän fritidsverksamhet i kommuner................. ........ 51

Konslitutionsutskotieis betänkanden

1978/79:26 om minskad statskontroll över kommunerna och

landstingskommunerna............................................................. 75

1978/79:27 om anslag till Nämnden för samhällsinformation,

m. m.................................................................................... ........ 84

Finansutskottets betänkanden

1978/79:23 om vissa anslag inom ekonomidepartementels

verksamhetsområde................................................................ 84

1978/79:24 om vissa anslag inom budgetdeparlemenlels

verksamhetsområde................................................................ 87

Skatieulskoliels betänkande

1978/79:39 om beskattningen av förmögenhet i familjeförelag
m.m................................................................................... 90

Lagutskottets betänkanden

1978/79:14 om vissa familjerättsliga frågor.................................. 102

1978/79:15 om en snabbare dödsboavveckling............................. 109

1978/79:16 om anslag till Fideikommissnämnden........................... ...... 109

1978/79:18 om anslag lill Bokföringsnämnden............................... 115

Uirikesutskolieis belänkande

1978/79:25 om översyn av gällande bestämmelser för krigsmaie
rielexpon m.m...................................................................... ....... 116

Näringsiitskoiiets belänkande

1978/79:29 om krigsmaterielindustrin.......................................... 128

Försvarsutskottets betänkanden

1978/79:17 om sammansättningen av särbarhetskommillén .... 143

1978/79:18 om Västerviks mililäromrädestillhörighet....................... ....... 146

Onsdagen den 28 mars 19.30 1978/79

114-115

Socialförsäkringsutskotlels betänkande

1978/79:17 om vissa anslag lill allmän försäkring m. m 149

Socioliiiskoitets betänkanden

1978/79:24 om anslag till arbeiarskyddssiyrelsen, yrkesinspek
tionen och statens arbelsklinik........................ 171

1978/79:29 om de homosexuellas situation.......... ....... 181

1978/79:30 om vissa handikappfrågor................ ....... 188

Kulturutskottets betänkande

1978/79:22 om anslag till stöd till idrotten ......... I9i

Riksdagens protokoll 1978/79:114

Onsdagen den 28 mars

Kl. 09.00

§ 1 Justerades protokollet för den 20 innevarande månad.

§ 2 Föredrogs och hänvisades

Proposition

1978/79:177 till socialförsäkringsutskollel

§ 3 Föredrogs och hänvisades

Motioner

1978/79:2274 yrkandena 1-5 till jordbraksutskottel

yrkandet 6 till skatleutskottet 1978/79:2275-2277 till jordbruksutskottet 1978/79:2278 yrkandet 14 lill skatteutskottet

i övrigi lill jordbruksutskottet 1978/79:2279-2281 lill jordbruksutskottet 1978/79:2282 och 2283 lill utrikesutskottet 1978/79:2284 och 2285 till trafikutskottet 1978/79:2286-2289 lill näringsutskottet 1978/79:2290 lill arbetsmarknadsutskottet 1978/79:2291 och 2292 till näringsulskoltet 1978/79:2293 yrkandet 1 lill näringsutskottet

yrkandel 2 lill arbetsmarknadsutskottet 1978/79:2294 till näringsutskottet 1978/79:2295 lill arbetsmarknadsutskottet 1978/79:2296 och 2297 lill försvarsutskottet 1978/79:2298-2301 lill kulturatskottet 1978/79:2302 och 2303 lill näringsutskollel 1978/79:2304 lill jordbruksutskottet 1978/79:2305 till socialförsäkringsutskollel 1978/79:2306-2309 till finansutskottet 1978/79:2310-2312 lill trafikutskoltel 1978/79:2313-2316 till civilulskottet 1978/79:2317 yrkandet 5 till jordbruksutskottet

yrkandet 6 lill skatteutskottet

yrkandet 7 till civilutskottet

i övrigt till näringsutskottet 1978/79:2318 till civilutskottet 1978/79:2319 och 2320 till socialutskottet 1978/79:2321-2325 till finansutskottet 1978/79:2326-2329 till utbildningsutskottet 1978/79:2330 till näringsutskottet 1978/79:2331-2334 lill jordbruksutskottet

Nr 114

Onsdagen den 28 mars 1979

Nykterhetsvård, in. m.

1978/79:2335-2343 till arbetsmarknadsutskottet 1978/79:2344 och 2345 lill näringsulskoltet 1978/79:2346 till kulturutskottet 1978/79:2347 och 2348 till ulrikesutskouet 1978/79:2349 till skatteutskottet 1978/79:2350 till socialförsäkringsuiskotiet

§ 4 Föredrogs socialutskottets betänkande 1978/79:26 med anledning av i propositionen 1978/79:100 gjorda framställningar inom socialdepartementets verksamhetsområde såviii gäller ungdomsvård och nykterheisvård m. m. jämte moiioner.

Punklen I

Utskottets hemställan bifölls.

Punklen 2 Nykterhetsvård, m. m.

Regeringen hade i propositionen 1978/79:100 bil. 8 (socialdepartementet) under punkterna J 1-J 9 (s. 175-192) föreslagit

(J 1) alt riksdagen 4ill Statens vårdanstalter för alkoholmissbrukare: Driftkostnader för budgetåret 1979/80 anvisade etl förslagsanslag av 43 919 000 kr.,

(J 2) att riksdagen till Statens värdanstalter för alkoholmissbrukare: Utrustning m. m. för budgetåret 1979/80 anvisade elt reservationsanslag av 1 000 kr.,

(J 3) all riksdagen lill Bidrag till anordnande av värdanstalter och inackorderingshem m. m. för budgetåret 1979/80 anvisade etl reservationsanslag av 1 760 000 kr.,

(J 4) alt riksdagen godkände de i proposilionen förordade ändringarna i grunderna för bidrag till driftkostnader vid vårdanstalter för alkoholmissbrukare m. m. samt till Bidrag lill driften av vårdanstalter och inackorderingshem m. m. för budgetåret 1979/80 anvisade elt förslagsanslag av 212 900 000 kr.,

(J 5) att riksdagen till Bidrag lill kommunala nykterhetsnämnder m. m. för budgetåret 1979/80 anvisade etl förslagsanslag av 205 300 000 kr.,

(J 6) alt riksdagen till Utbildning och samverkan inom nykterhetsvården för budgetåret 1979/80 anvisade ett reservationsanslag av 1 050 000 kr.,

(J 7) alt riksdagen riil Bidrag lill organisationer m. m. för budgeiårei 1979/80 anvisade eu anslag av 10 450 000 kr.,

(J 8) all riksdagen lill Upplysning och information på alkoholområdet för budgetåret 1979/80 anvisade ett reservationsanslag av 9 350 000 kr.,

(J 9) atl riksdagen till Uppdragsforskning i alkoholfrågan för budgetåret 1979/80 anvisade elt reservationsanslag av 260 000 kr.

1 della sammanhang hade behandlals motionerna

1978/79:600 av Olof Palme m. fl. (s), vari hemställts atl riksdagen

beslutade

1. godkänna de riktlinjer för en treårig verksamhet på missbruksområdel som föreslagits i moiionen,

2. godkänna de riktlinjer m. m. för information i missbruksfrågorna som föreslagils i motionen,

3. som sin mening ge regeringen till känna vad som anförts i motionen om skolans verksamhet på missbruksområdel,

4. som sin mening ge regeringen till känna vad som anförts i motionen om försöks- och utvecklingsarbete inom missbruksområdet,

5. som sin mening ge regeringen till känna vad som anförts i motionen om utvärdering m. m. av försöksverksamhet med tillnyktringsenheler,

6. som sin mening ge regeringen till känna vad som anförts i motionen om missbruksforskningen,

7. lill Bidrag lill anordnande av vårdanstalter och inackorderingshem m. m. för budgetåret 1979/80 under femte huvudtiteln anvisa etl i förhållande till regeringens förslag med 2 000 000 kr. förhöjt reservationsanslag av 3 760 000 kr.,

8. lill Bidrag till kommunala nyklerhetsnämnder m. m. för budgetåret 1979/80 under femte huvudtiteln anvisa ett i förhållande lill regeringens förslag med 8 500 000 kr. förhöjt förslagsanslag av 213 800 000 kr.,

9. till Utbildning och samverkan inom nykterhelsvården för budgetåret 1979/80 under femte huvudtiteln anvisa elt i förhällande lill regeringens förslag med 2 000 000 kr. förhöjt reservationsanslag av 3 050 000 kr.,

1. till Bidrag lill organisationer m. m. för budgetåret 1979/80 under femte huvudtiteln anvisa ett i förhållande till regeringens förslag med 9 000 000 kr. förhöjt anslag av 19 450 000 kr.,

2. till Upplysning och information på alkoholområdei för budgetåret 1979/80 under femte huvudtiteln anvisa ett i förhällande lill regeringens förslag med 4 000 000 kr. förhöjt reservationsanslag av 13 350 000 kr.,

3. till Bidrag till socialt arbete och information i arbetslivet för budgetåret 1979/80 under femte huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av 6 500 000 kr..

Nr 114

Onsdagen den 28 mars 1979

Nykterhetsvård, m. m.

1978/79:711 av Margareta Andrén (fp) och Bernt Ekinge (fp), 1978/79:1258 av Bernt Ekinge (fp) och Margareta Andrén (fp), 1978/79:1271 av Marianne Karisson (c) och Åke Polslam (c), 1978/79:1274 av Kari-Eric Norrby (c) och Gunnar Björk i Gävle (c).

1978/79:1819 av Nils Carishamre (m) och Ingegerd Troedsson (m), vari hemställts atl riksdagen skulle

1. besluta alt under budgetåret 1979/80 anordningsbidrag skulle lämnas till 60 nya platser i kommunala inackorderingshem för alkoholmissbrukare.

Nr 114

Onsdagen den 28 mars 1979

Nykterhetsvård, m. m.

2. lill Bidrag lill anordnande av vårdanstalter och inackorderingshem m. m. anvisa ett reservationsanslag på 2 640 000 kr.,

1978/79; 1820 av Eric Carisson (c) och Arne Magnusson (c), vari hemställts all riksdagen skulle anhålla atl regeringen uppdrog ål berörda myndigheter all i enlighet med vad som i motionen anförts

1. skyndsamt vidta erforderiiga åtgärder för all skydda barn och ungdom mol alkoholens skadeverkningar,

2. med kraft bekämpa "langningen" av alkoholhaltiga drycker.

1978/79:1829 av Hans Lindblad (fp) och Elver Jonsson (fp).

1978/79:1838 av Gunde Raneskog (c) och Sven Johansson (c) samt

1978/79:1843 av Ulla Tilländer (c) och Maj Pehrsson (c).

Utskottet hemställde

3. beträffande kartläggning av alkoholbrukels samhällsekonomiska konsekvenser alt riksdagen skulle avslå moiionen 1978/79:1258,

4. belräffande alkoholkonsumtionens ulveckling all riksdagen skulle avslå moiionen 1978/79:1829,

5. belräffande utredning om langning att riksdagen skulle avslå motionen 1978/79:711,

6. beträffande åtgärder till skydd för barn och ungdom atl riksdagen skulle avslå motionen 1978/79:1820,

7. belräffande elt flerärsprogram för åtgärder mol missbruk atl riksdagen skulle avslå moiionen 1978/79:600 yrkandet 1,

8. beträffande riktlinjer för information i missbruksfrågorna atl riksdagen skulle avsfå moiionen 1978/79:600 yrkandel 2,

9. beträffande skolans verksamhel på missbruksområdet att riksdagen skulle avslå motionen 1978/79:600 yrkandel 3,

10.atl riksdagen med bifall lill propositionen och med avslag på molionerna 1978/79:600 yrkandel 11 och 1978/79:1274 lill Upplysning och information på alkoholområdet för budgetåret 1979/80 anvisade ett reservationsanslag av 9 350 000 kr.,

11.atl riksdagen med anledning av proposilionen och med avslag pä motionen 1978/79:600 yrkandel 8 lill Bidrag till kommunala nykterhels-nämnder m. m. för budgetåret 1979/80 anvisade elt förslagsanslag av 205 300 000 kr.,

2. aU riksdagen med bifall till motionen 1978/79:600 yrkandet 7 saml med anledning av moiionen 1978/79:1819 och proposilionen lill Bidrag till anordnande av vårdanstalter och inackorderingshem m. m. för budgeiårei 1979/80 anvisade ett reservationsanslag av 3 760 000 kr.,

3. atl riksdagen godkände de i proposilionen förordade ändringarna i grunderna för bidrag lill driftkostnader vid vårdanstalter för alkoholmissbrukare m. m..

1. att riksdagen lill Bidrag lill driften av vårdanstalter och inackorderingshem m. m. för budgetåret 1979/80 anvisade eU förslagsanslag av 212 900 000 kr.,

2. all riksdagen med bifall lill propositionen och med avslag på motionerna 1978/79:600yrkandel 10,1978/79:1271 och 1978/79:1838 till Bidrag lill organisationer m. m. för budgetåret 1979/80 anvisade elt anslag av 10 450 000 kr.,

3. beträffande medelsanvisning lill Bidrag lill socialt arbete och information i arbetslivet alt riksdagen skulle avslå motionen 1978/79:600 yrkandet 12,

4. belräffande försöks- och utvecklingsarbete inom missbruksområdel aU riksdagen skulle avslå motionen 1978/79:600 yrkandel 4,

5. beträffande försöksverksamheten med tillnyktringsenheler att riksdagen skulle avslå moiionen 1978/79:600 yrkandet 5,

6. belräffande missbruksforskningen alt riksdagen skulle avslå moiionen 1978/79:600 yrkandet 6,

7. beträffande vårdprogramunderiag att riksdagen skulle avslå motionen 1978/79:1843 yrkandel 1,

8. beträffande utbildning av personal för missbruksvården atl riksdagen skulle avslå moiionen 1978/79:1843 yrkandet 2,

9. belräffande integrering av institutionsvården atl riksdagen skulle avslå motionen 1978/79:1843 yrkandet 3,

10.all riksdagen lill Statens vårdanstalter för alkoholmissbrukare: Driftkostnader för budgetåret 1979/80 anvisade etl förslagsanslag av 43 919 000 kr.,

11.all riksdagen lill Statens vårdanstalter för alkoholmissbrukare; Utrustning m. m. för budgetåret 1979/80 anvisade elt reservationsanslag av 1 000 kr.,

12.alt riksdagen med bifall till proposilionen och med avslag på motionen 1978/79:600 yrkandel 9 lill Utbildning och samverkan inom nykterhelsvården för budgetåret 1979/80 anvisade elt reservationsanslag av 1050 000 kr.,

13.atl riksdagen till Uppdragsforskning i alkoholfrågan för budgetåret 1979/80 anvisade elt reservationsanslag av 260 000 kr.

Nr 114

Onsdagen den 28 mars 1979

Nykterhetsvård, m. m.

Reservationer hade avgivils

1. beträffande flerärsprogram för åtgärder mot missbruk av Evert Svensson, Anna-Greta Skantz, John Johnsson, Kjell Nilsson, Sven-Gösta Signell och Stig Alftin (samtliga s) som ansett alt utskottet under 5 bort hemställa

all riksdagen med bifall till motionen 1978/79:600 yrkandel 1 beslutade godkänna de riktlinjer för en treårig verksamhel pä missbruksområdel som föreslagils i moiionen.

2. belräffande riktlinjer för information i missbruksfrågorna, skolans verksamhel på missbraksomrädel och medelsanvisning till Upplysning och

Nr 114

Onsdagen den 28 mars 1979

Nykterhetsvård, m. m.

information pä alkoholområdei av Evert Svensson, Anna-Greta Skantz, John Johnsson, Kjell Nilsson, Sven-Gösta Signell och Stig Alftin (samtliga s) som ansett alt utskottet under 6, 7 och 8 bort hemställa

1. alt riksdagen med bifall lill moiionen 1978/79:600 yrkandet 2 beslutade godkänna de riktlinjer för information i missbruksfrågorna som föreslagils i moiionen,

2. att riksdagen med bifall lill moiionen 1978/79:600 yrkandet 3 gav regeringen till känna vad reservanterna anfört om skolans verksamhet pä missbruksområdet,

3. alt riksdagen med bifall lill moiionen 1978/79:600 yrkandel 11, med anledning av regeringens förslag saml med avslag pä motionen 1978/79:1274 lill Upplysning och information på alkoholområdet för budgetåret 1979/80 anvisade ett reservationsanslag av 13 350 000 kr.

3. belräffande medelsanvisning lill Bidrag till kommunala nykterhets-
nämnder m. m.. såviii avsåg försöks- och utvecklingsarbete av Evert
Svensson, Anna-Greta Skantz, John Johnsson, Kjell Nilsson, Sven-Gösta
Signell och Stig Alftin (samtliga s) som ansett att utskottet under 9 bort
hemställa

all riksdagen med bifall lill motionen 1978/79:600 yrkandets och med anledning av regeringens förslag lill Bidrag till kommunala nyklerhetsnämnder m.m. för budgetåret 1979/80 anvisade etl förslagsanslag av 213 800 000 kr.,

4. beträffande medelsanvisningen till Bidrag lill anordnande av vårdan
stalter och inackorderingshem m. m. av Karin Andersson (c), Bengt Bengts
son (c), Kari Leuchovius (m), Britt Wigenfeldt (c), Rune Guslavsson (c) och
Ingegerd Troedsson (m) som ansett att utskottet under 10 bort hemställa

att riksdagen med bifall lill motionen l978/79:l819samt med anledning av proposilionen och moiionen 1978/79:600 yrkandel 7 lill Bidrag till anordnande av vårdanstalter och inackorderingshem m. m. för budgetåret 1979/80 anvisade etl reservationsanslag av 2 640 000 kr.,

5. beträffande medelsanvisningen lill Bidrag till anordnande av vårdan
stalter av Kersti Swartz (fp) och Per Gahrton (fp) som ansetl att ulskollel
under 10 bort hemställa

all riksdagen med bifall till proposilionen och med avslag på molionerna 1978/79:600 yrkandet 7 och 1978/79:1819 lill Bidrag lill anordnande av vårdanstalter och inackorderingshem m. m. för budgetåret 1979/80 anvisade elt reservationsanslag av I 760 000 kr..

6. belräffande medelsanvisningen lill Bidrag till organisationer m. m. av Evert Svensson, Anna-Greta Skantz, John Johnsson, Kjell Nilsson, Sven-Gösta Signell och Stig Alftin (samtliga s) som ansett atl utskottet under 13 bort hemställa

alt riksdagen med bifall till motionen 1978/79:600 yrkandet 10, med

anledning av regeringens förslag saml med avslag på molionerna 1978/ 79:1271 och 1978/79:1838 till Bidrag till organisationer m. m. för budgetåret 1979/80 anvisade etl anslag av 19 450 000 kr.,

7. beträffande medelsanvisning till Bidrag lill socialt arbete och information i arbetslivet av Evert Svensson, Anna-Greta Skantz, John Johnsson, Kjell Nilsson, Sven-Gösta Signell och Stig Alftin (samtliga s) som ansett atl utskottet under 14 bort hemställa

att riksdagen med bifall till moiionen 1978/79:600 yrkandet 12 lill Bidrag till socialt arbete och information i arbetslivet för budgetåret 1979/80 under femte huvudtiteln anvisade ett förslagsanslag av 6 500 000 kr..

Nr 114

Onsdagen den 28 mars 1979

Nykterhetsvård, m. m.

8. belräffande försöks- och utvecklingsarbete inom missbraksomrädel av
Evert Svensson, Anna-Greta Skantz, John Johnsson, Kjell Nilsson, Sven-
Gösta Signell och Stig Alftin (samtliga s) som ansett all utskottet under 15
bort hemställa

alt riksdagen med bifall lill moiionen 1978/79:600 yrkandet 4 som sin mening gav regeringen till känna vad reservanterna anfört om försöks- och utvecklingsarbete inom missbruksområdet,

9. beträffande försöksverksamheten med tillnyktringsenheler av Evert
Svensson, Anna-Greta Skantz, John Johnsson, Kjell Nilsson, Sven-Gösta
Signell och Stig Alftin (samtliga s) som ansett att utskottet under 16 bort
hemställa

att riksdagen med bifall till motionen 1978/79:600 yrkandet 5 som sin mening gav regeringen till känna vad reservanterna anfört om försöksverksamheten med tillnyktringsenheler,

10. beträffande missbruksforskningen av Evert Svensson, Anna-Greta
Skantz, John Johnsson, Kjell Nilsson, Sven-Gösta Signell och Stig Alftin
(samtliga s) som ansett all utskottet under 17 bort hemställa

all riksdagen med bifall till motionen 1978/79:600 yrkandel 6 som sin mening gav regeringen lill känna vad reservanterna anfört om missbruksforskningen.

II. belräffande medelsanvisningen lill Utbildning och samverkan inom nykterhelsvården såvitt avsäg erfarenheter frän olika försöksverksamheter m. m. av Evert Svensson, Anna-Greta Skantz, John Johnsson, Kjell Nilsson, Sven-Gösta Signell och Stig Alflin (samtliga s) som ansetl alt utskottet under 23 bort hemställa

alt riksdagen med bifall till motionen 1978/79:600 yrkandet 9 och med anledning av propositionen till Utbildning och samverkan inom nykterhetsvården för budgeiårei 1979/80 anvisade etl reservationsanslag av 3 050 000 kr.

Nr 114

Onsdagen den 28 mars 1979

Nykterhetsvård, m. m.

EVERT SVENSSON (s):

Herr talman! Vi skall nu behandla socialutskottets betänkande nr 26 om bl. a. en del av alkoholpolitiken. Ulskotlsbetänkandels majoritetsdel bär prägel av att vilja men inle kunna - i varje fall inte kunna bifalla motionen 1978/79:600, som vi från socialdemokratiskt håll har väckt och som är en uppföljning av partikongressens beslut i anledning av dessa frågor. Vi har i reservationerna gjort en anslagsframställning för nästa budgetår på sammanlagt 30 milj. kr. Därtill kan man lägga 30 milj. kr. som kommer under kulturatskottet, vars betänkande är nästa ärende på föredragningslistan, och det gäller aktivitetsslöd åt ungdomsorganisationer för arbete inom skolans ram. Det är en anslagspost som varit uppe flera gånger och nu återkommer och som det regelmässigt har yrkats avslag på från den borgeriiga majoritetens sida.

Dessutom kommer det i dagarna en proposition med anledning av kommunalekonomiska utredningens belänkande, och vi har där noterat att socialministern och regeringen vill ta bort anslag lill alkoholpolikliniker och vårdcentraler för alkoholmissbrukare liksom anslag till nytillkommande alkoholpolikliniker. Del är i del sammanhanget fråga om 69 milj. kr.

Vad det här handlar om totalt sett är alltså ganska slora belopp, även om del i just della belänkande rör sig om 30 milj. kr.

Vi vet, herr lalman, atl vi befinner oss i ett irängl ekonomiski läge, men vi måste samtidigt konstalera atl det är fråga om prioriteringar. För inle sä länge sedan stod jag i den här talarstolen och sade att om det i stället hade rört sig om en företagsnedläggelse eller någonting liknande, så hade regeringen ryckt ut omedelbart. Vi hade fått yrkanden om tilläggsanslag, och man skulle ha varit beredd alt omedelbart göra någonting. Nu ärdet som att trampa i dyn på något sätt. Jag kommer ihåg från min barndom alt man berättade om en person som hade gått ner sig i en mosse. Han trampade i mossdyn, och ju mer han trampade, desto djupare sjönk han. Till slut gick dyn över hans huvud, och han försvann i den och dog.

Jag känner det ungefär likadant när det gäller den här frågan. Vi har utrett den i tio år, och den alkoholpolitiska utredningen har arbetat med den sedan oktober 1974. Ärendet har gäll långsamt, även under den socialdemokraliska regeringens tid. Den borgerliga regeringen lade så fram en proposition i februari 1977. Det dröjde alltså ett par år innan något förslag lades fram, och förslaget var dessutom egentligen mycket dåligt -del ledde inle någonstans. Vi lade också vid del tillfället fram ett yrkande om ökning av anslagen med 100 milj. kr. under tre är till olika delområden, men detta avslogs.

Från den debatten vill jag citera ett yttrande av Alvar Andersson i Knäred, som dä var utskottets talesrnan - det gällde ett betänkande frän skatleut-skollel; "Sett på längre sikt är det alldeles uppenbart atl vi måste satsa slörre resurser, och jag är ganska övertygad om atl skillnaderna blir skäligen små när det gäller de konkrela resultaten i fråga om anslag för tre år räknat."

Alvar Andersson fällde det yttrandet i en replik till mig, dä jag pläderade för våra anslagsäskanden. Vad han menade var: I dag kan vi inle göra det, men i morgon. Nu är vi, herr talman, komna till morgondagen, men vi har ungefär

samma situation. Pä någon punkt har del skett en förbättring, men den är inte särskilt stor.

Regeringen hade alltså elt mellanår på sig, men del hände ingenting. Vi har nu återkommit med vår motion, och vi begär pä nytt att en rad åtgärder skall vidtas för alt vi skall kunna motverka alkoholskadorna och begränsa alkoholkonsumtionen. Jag medger gärna att våra förslag inte innebär ett heltäckande program. De är säkert inle heller tillräckliga. Men de utgör ett allvariigt försök atl göra någonting åt den här bekymmersamma situationen. 1 betänkandet får vi också lovord av majoriteten för vad vi föreslär. Man säger atl del är bra i långa stycken, men atl vi - tyvärr- inte har några pengar. För att komma ifrån det hela överför man så frågorna till A-nämnden, dvs. socialstyrelsens nämnd för alkoholfrågor.

Vi som tillhör nämnden lackar för uppdraget, och vi skall givelvis behandla frågorna seriöst, men del här betyder all det blir en ny förskjutning. Vi vet ju inte heller om vi, när vi så småningom återkommer med krav pä anslagshöjningar, får bifall lill dessa krav. Vi har redan begärt anslagshöjningar när del gäller aktivitetsstödet och informationen, men vi har inle fått några sådana ulan anslagen blev i stort sett oförändrade. Ändå föreligger det ansökningar om anslag för information på ungefär 30 milj. kr. Vi hade 5 miljoner, och vi begärde atl fä 10, men vi fick avslag. Aktivitetsslöd över allmänna arvsfonden skall under några är utgå oförändrat med 5 milj. kr. Vi har alltså inte fått vad vi har begärt.

Den här nämnden som skall ha hand om den centrala statliga alkoholpolitiken, alltså hela del väldiga fåll det är fråga om, har tre handläggare, varav tvä i stort sett sysslar med atl fördela anslagen och se efter all del fungerar pä det här området. För denna slora uppgift fordras del naturligtvis betydligt fler människor, ty alkoholpolitiken är verkligen inle någonting som man sköter med vänster hand när man är ledig.

Herr lalman! Jag känner mig egentligen ganska bitter, inte därför att borgerligheten har avstyrkt en socialdemokratisk motion - det får vi ju finna oss i då och då - ulan därför att vi inte kommer någonstans. Delta ärju del andra försöket, och det har varit gott om tid mellan de två motionerna. Men trots del har ingenting hänt. Nu skjuter man frågan ytteriigare framför sig.

Sammanfattningsvis: Vad är det då vi vill? Jag tror atl jag för kammarens ledamöter och för prolokollel skall läsa upp våra tio förslag.

1. Vi vill ge alkohol- och narkolikafrågorna en mer framskjuten plats i skolans verksamhel. Skolöverstyrelsen bör få i uppdrag alt utarbeta etl program för delta.

2. Vi vill få en kraftfull satsning på information och debatt om missbruksproblemen och på aktiviteter i ungdomsorganisationer och folkrörelser. På denna punkt begär vi en anslagshöjning på 4 milj. kr. Jag kan försäkra kammarens ledamöter alt dessa pengar snabbi skulle gå ål. Del finns en myckel stor vilja inom våra folkrörelser atl göra någonting, och det är den största tillgäng, herr talman, som vi har i detta arbete.

1. Vi begär ytterligare medel, ungefär 2 kr. per medlem, lill våra

Nr 114

Onsdagen den 28 mars 1979

Nykterhetsvård, m. m.

Nr 114

Onsdagen den 28 mars 1979

Nykterhetsvård, in. m.

arbetstagarorganisationer - LO, TCO och SACO - för den verksamhel som de har börjat bedriva. Del var ganska bra för A-nämnden så lill vida all arbetstagarorganisationerna var redo all rycka ut. Vi har också prioriterat dem, så all de i slorl sett har fåll 80 öre per medlem. Det är klart alt det trots allt är ett litet anslag, eftersom del här kommer all kosta pengar. Men vi vill alltså hjälpa lill, så alt arbetstagarorganisationerna kan gå ul på arbetsplatserna och kamratligt hjälpa dem som kommit snett i del här avseendet.

1. Vi vill ha 3 milj. kr. lill stöd för alkoholfri icke kommersiell nöjesverk-samhei. Här har lokalorganisationerna - Våra Gärdar, Folkels hus och Bygdegärdarna-ett program färdigt för sådan här verksamhet, men del finns inle pengar. Vi har fått nej på grund av brist pä medel. Men de här organisationerna ligger med andra ord i startgroparna.

2. Vi vill ha stöd till uppräUande och genomförande av kommunala handlingsprogram för förbättring av särskilt utsatta ungdomsmiljöer. Jag vill beteckna denna punkt som en av huvudpunkterna i vårt program. Det gäller för kommunerna alt la lag i den här frågan och upprätta kommunala handlingsprogram saml samordna alla de verksamheler som del här kan vara fråga om. I samarbete med organisationer och folkrörelser skulle kommunerna härigenom fä skjuls på verksamheien.

3. Vi vill genom satsning på folkrörelseanknuten verksamhet öka rehabiliteringsinsatserna för alkoholskadade m. fl. Man kan bl. a. nämna sådana organisaiioner som Länkarna och RIA-verksamheten som hjälper just de alkoholskadade. Också inom dessa organisationer finns det många människor som vill göra en insats.

4. Vi vill ha försök med nya vård- och behandlingsmetoder inom öppenvård och vid inackorderingshem för alkoholmissbrukare. Jag påminner här, herr talman, om atl den proposition som nu föreligger yrkar försämringar pä den här punklen med 69 milj. kr. Vi har anledning att återkomma lill del, eftersom det inte hör till dagens debatt.

5. Vi föreslår stöd lill särskilda projekt för samverkan inom socialvärden med landstingens vårdområden.

6. Vi vill all man skall göra utvärdering och dokumentation av den verksamhet som bedrivs, och vi vill all utbildningsverksamhet skall sättas i gång.

10. Vi föreslår en utökning med 100 platser vid inackorderingshem för
alkoholmissbrukare. Pä den här tionde punklen har minoriteten i utskottet
blivit majoritet på grund av voleringsordningen. Vi får se vad resultatet blir
till slut. Vi skulle vara ulomordentligl glada om vi finge igenom etl beslut om
ökning med 100 platser. Socialslyrelsen har för sin del begärt en ökning med
200 platser, medan regeringen har stannat för en ökning med 20 platser.

Jag vill till slut, herr talman, sammanfatta våra krav i den här frågan. Vi vill göra insatser på tre huvudområden: på skolans område, inom folkrörelsernas verksamhel och inom vård och forskning.

Lål mig, innan jag slutar, säga ytteriigare några ord om folkrörelsernas verksamhel. Vi hade på 1800-talei ett väldigl alkoholmissbruk i vårt land. Det som i den situationen räddade Sverige var våra folkrörelser. De kom till i

snabb takt i slutet av 1800-talei. Med mellanrum på 10-15 år bildades frikyrkorörelsen, nykterhetsrörelsen och arbetarrörelsen. De hade var försig olika mål, men de hade ett gemensamt iniresse när del gällde den här frågan, och del blev en sanering i det svenska samhället.

Vad vi frän socialdemokratiskt håll menade, vad alkoholpropositionen gick ut pä och vad dåvarande socialminislern Rune Guslavsson ansåg var all vi äter skulle ge ett uppdrag lill folkrörelserna. Därmed bildades A-nämnden, som består av folkrörelserepresenlanler. Jag anser all vi däri har en väldig fond av vilja, kunskap och en önskan att göra någonting.

Men del är klart att det också är en samhällelig uppgift alt lösa problemen på det här området, och vi måsle från samhällets sida slötia folkrörelserna ordentligt, så atl resultat kan nås. När del gäller samhällets insatser, herr lalman, är del givelvis inte bara staten som skall hjälpa lill ulan del är också i mycket hög grad -ja, kanske i första hand - en kommunal uppgift atl sköta den här frågan. Vi har alltså en treklang: kommunerna, staten och folkrörelserna.

Jag har inle den förhoppningen - även om jag borde ha del - atl vi skall kunna få majoritet för våra förslag, men jag hoppas ändå atl vi ganska snart skall kunna få fan på behandlingen av de här problemen i det svenska samhället och åstadkomma insatser mot den alltför höga alkoholkonsumtionen.

Med delta, herr lalman, yrkar jag bifall lill reservationerna 1-3 och 6-11 i socialuiskotlels betänkande nr 26 saml i övrigi bifall till utskottets hemställan.

Nr 114

Onsdagen den 28 mars 1979

Nykterhetsvård, m. m.

RUNE GUSTAVSSON (c);

Herr lalman! Jag delar helt Evert Svenssons uppfatining när det gäller folkrörelsernas slora betydelse och vad deras verksamhel innebar i slutet av 1800-ialel. Samtidigt är jag myckel förvånad över hur socialdemokraterna underen lång regeringstid helt glömde bort den stora fråga som alkoholmissbruket utgör. Det ärju först nu. Even Svensson, sedan socialdemokraterna kommit i opposition, som man har börjat diskutera den mera ingående. Jag förstår all socialdemokraterna och Evert Svensson i dag känner sig litet plågade av den situation som vi har ute i landet, elt resultat av den politik som fördes, inte minsl under 1960-ialei. Myckel av de oerhört stora problem vi har i dag är elt resultat av koncenirationsfilosofin, eftersom man bröt en stor del av den gemenskap som är sä grundläggande för människornas trygghet. Jag vågar säga atl alkoholmissbruket är etl hot mol nationen. Det har ändock sina orsaker. Dem måste vi försöka ta reda på, och jag tror au vi känner dem ganska bra i dag. Det gäller sedan atl rätta till de brister som finns och arbeta så atl vi kan förebygga missbruket.

Jag vill någol kommeniera vad Evert Svensson i övrigi tog upp här. Den alkoholproposition som vi lade fram våren 1977, Evert Svensson, kom ganska snart efter det atl vår regering hade tillträtt, så vi fördröjde den inte. 1 stort sett var vi ju ense om innehållet i proposilionen, och det gäller atl följa upp denna verksamhel. Jag ser inle sä mycket nytt i de här tio punkterna som Evert

Nr 114

Onsdagen den 28 mars 1979

Nykterhetsvård, m. m.

Svensson har anfört här. Det skall jag inle kommentera vidare.

Men jag vill komma tillbaka lill socialstyrelsens nämnd. Jag har en mycket stark tro pä folkrörelserna, och det var därför som jag var myckel intresserad av - och satte stor tillit till - denna nämnd. Det är inte bara fråga om pengar. Men Evert Svensson framställer det hela så, att får vi inte pengar, kan vi inte göra någonting. I folkrörelsearbelel och i den debatt som vi måste föra är del väsentligt alt vi får hela svenska folkel alt inse att delta är problem som angår oss alla. Vi kan inte bara rycka på axlarna åt dessa problem och säga; Det där angår inle mig. Del gör del. Och det var della som jag såg i folkrörelsean-knyiningen -alt vi skulle få något av en gemensam folkrörelseaktion och au vi skulle få en sådan deball all det blev elt uppvaknande hos svenska folkel.

Jag har sagt lill Evert Svensson förut, både i utskottet och här i kammaren; Evert Svensson sitter i nämnden, och ni som sitter där har fält den uppgiften inte bara för aU gå dit pä sammanträden och diskutera. Er uppgift är, såsom representanter för olika organisaiioner, alt föra ut denna debaii i folkrörelsernas alla olika led, ut i de små enheterna, ut på verkstadsgolvet osv. Jag menar alt del bör ingå i folkrörelsemedlemmarnas dagliga arbete att ta upp den här frågan. Det gäller hur vi umgås med varandra.

Till min efterträdare, Gabriel Romanus, vill jag säga alt jag lycker att Gabriel Romanus har all anledning atl la upp den här frågan mer i den offentliga debatten. Jag lycker all det har tystnat litet kring den nu. Gabriel Romanus har inte ens skickat ut elt pressmeddelande i denna vikliga fråga. Vi måste hjälpas åi att föra den här debatten, sä alt vi kan göra en gemensam insats. Jag är medveten om au det fordras pengar, men vi får inle knyta fast resonemanget till atl del bara är fråga om pengar.

När del sedan gäller värdresurserna, så är det angeläget all vi får en ordentlig inventering av de resurser vi i dag har över hela landet. Vi behöver göra en inventering av dels vad vi har för resurser, dels hur vi använder dem och dels hur vi skall använda dem i fortsättningen. Det finns mycket att diskutera där. Vad vi behöver är en vårdkedja, och jag hoppas att det förslag som så småningom kommer närdet gällerbara den nya sociallagstiftningen också skapar möjligheler att få den vårdkedjan, frän en utökning av lillnyktringsklinikerna fram till de olika behandlingarna på institutioner o. d., liksom all vi i kommunerna kan följa upp den fortsatta delen när det gäller boende, utbildning och arbete. Del är väsentligt att alla som sysslar med det här och har ansvar för del verkligen följer upp det och får in alla bitar av vårdkedjan.

Jag vill också säga att när jag tar del av del material som produceras får jag oftast uppfattningen att del inte är brist pä material - det produceras väldigt myckel. Jag har exempelvis träffat lärare som sagt ungefär så; Ibland kan del vara svårt all straklurera del hela. Jag tror alt del bara gäller alt använda materialet på rätt sätt, sä del är inte direkt när det gäller tillgängen på material som det brister.

Under min tid i departementet mötte jag också många entusiastiska människor inom socialförvaltning och skola som verkligen log egna initiativ

och jobbade seriöst med delta. Här spelar del personliga engagemanget så Nr 114
oerhört sför roll. Onsdagen den

Jag har varit med om att avge reservationen 4. Jag skall inte säga sä myckel 28 mars 1979

om den reservationen, eftersom jag vet att Nils Carishamre kommer all__

Nykterhetsvård, m. m.

beröra den. Lät mig endasl framhålla atl del finns etl stort behov av denna verksamhet.

Herr lalman! Jag ber atl fä yrka bifall lill reservationen 4 och i övrigt bifall till utskotlels hemställan.

NILSCARLSHAMRE(m);

Herr lalman! Jag delar självfallet Even Svenssons uppfattning i mänga stycken. Inle minsl delar jag hans besvikelse över alt så litet har blivit uträttat det senasie året.

Del är väl så, atl mycket bottnar i all den alkoholpolitiska nämnd i socialstyrelsen, som Evert Svensson har talat om och som han själv tillhör, i och för sig är en besvikelse än sä länge. Den har helt enkelt inle kommit i gäng. I varje fall kom den inte i gäng vid den lid som vi hade räknat med, och det har väl orsaker som Evert Svensson sannolikt känner bältre än jag och som, säviu jag förstår, ligger i huvudsak ulanför riksdagens kontroll. Man kan bara hoppas alt del äntligen skall bli någonting av nämnden.

Men därmed är vi lillbaka där vi var då vi senast diskuterade dessa frågor. Jag vet att jag särskilt tryckte pä atl vi i alla dessa avseenden måste hålla oss lill rätt tågordning: vi måste ha projekten först och pengarna sedan. Del är omöjligt all nå resultat på de här områdena genom all anslå pengar utan att vela mycket väl och myckel exakt vad man anslår pengarna lill.

Nu sägs del atl här finns önskemål och här finns anslagsframställningar för olika ändamål. Del betvivlar jag inle alls, men del är faktiskt nämnden själv som måste komma med väl genomarbetade och tyvärr mycket detaljerade förslag om hur pengar skall användas på det här områdei. Del finns få sätt som är säkrare när det gäller all göra av med pengar utan effekt än att besluta, atl nu ger vi så och sä många miljoner lill en informationsinsats exempelvis, utan all vi har mycket detaljerat klart för oss hur pengarna skall användas. Vi har haft mycket stora svinn härvidlag tidigare och kan få del även i fortsättningen.

Det är ingenting annat som ligger bakom utskoltsmajoritelens ovilja - man vill inle stödja rena anslagsförslag utan aU egentligen ha någol underiag för hur pengarna skall användas. Jag är i varje fall för min del beredd atl, så fort vi får de här väl utarbetade förslagen, som alltså den alkoholpoliliska nämnden är ansvarig för, diskutera pengarna; jag är alldeles säker på att del gäller insatser som kan prioriteras mycket högt, inle minsl därför alt de är samhällsekonomiskt lönsamma.

Annars, herr lalman, skall jag bara uppehålla mig vid en enda fråga. Det finns en reservation, nr 4, som handlar om anordnande av nya platser vid inackorderingshem för alkoholmissbrukare och statsbidraget lill dessa.

Som Evert Svensson sade har regeringen i sin proposition nöjt sig med atl liksom tidigare föreslå inrättande av 20 nya platser under det kommande

2 Riksdagens protokoll 1978/79:114-115

Nr 114

Onsdagen den 28 mars 1979

Nykterhetsvård, m. m.

budgetåret. Del är dock för litet när ansökningarna ligger någonstans kring 350, när socialstyrelsen beräknar behovet lill 200, osv. 1 den socialdemokraliska moiionen har föreslagits en ökning i förhållande lill regeringsförslagel med 100 platser, medan moderata samlingspartiet har föreslagit en ökning med 40 platser, lill 60 nya. Nu kan man nalurliglvis diskutera vilken siffra som är den rätta - vi har alltså velat tredubbla antalet, medan socialdemokraterna har velat sexdubbla den av regeringen valda siffran. Det kan väl finnas goda skäl för båda förslagen. Det skall naturligtvis inle fördöljas all det allmänna budgetläget här spelar in när man stannar för en lägre siffra. Det går inle att bevisa, men jag har etl intryck av all ett anlal på ungefär 60 platser under det budgetåret kanske inte kommer alt visa sig helt orealistiskt, eftersom del aren ganska kort lid kvar innan de här byggena skall sättas i gång och eftersom pengarna kanske inte kommer atl hinna ulanordnas i särskilt myckel snabbare takt än så. Kommunerna går och väntar på besked och innan de har fäll beskedel och innan man har hunnit planera färdigt och bygga sina inackorderingshem, har sannolikt en stor del av budgetåret gått. Hur som helst har vi stannat för all föreslå en tredubbling av regeringsförslagets antal nya platser i inackorderingshem. Della är en utomordentligt viktig vårdform. Om den gäller inte minst alt den alldeles säkert är samhällsekonomiskt lönsam - och all den är det redan på myckel kort sikt -varför man med lugni samveie kan anslå en del pengar lill sådana ling.

Cenlerparliel har i utskottet anslutit sig lill vårl förslag. Vi har alltså en reservation som är gemensam för moderata samlingspartiet och centerpartiet, där vi förordar atl anslaget räknas upp med de 880 000 kr. som behövs för all man skall kunna anordna ytterligare 40 platser. Inom parentes sagt är det socialdemokraliska förslaget någol felräknal - man räknar med 100 platser för 2 milj. kr., men de kostar fakliskl 2 200 000 kr. Så "små" pengar kanske inle spelar någon slörre roll när man räknar med 230 miljoner sammanlagt, men det är faktiskt en felräkning.

Jag skall, herr talman, nöja mig med att yrka bifall lill reservationen nr 4 och i övrigt lill ulskoitets förslag.

JÖRN SVENSSON (vpk):

Herrialman! Ibland brukar politikerna ställa till meds. k. svekdeballer,där de försöker anklaga varandra för svikna löften.

1 dag har vi egentligen en verklig svekdebali, fastän stämningen är lam och inte tycks vilja ta sig några egentliga ullryck. Men den handlar ju om det etablerade samhällets cyniska svek mot de hundratusentals utslagna i samhället. Storfinansen, myndigheterna, byråkratin, kommunalsiyrelserna, bostadsplanerarna och riksdagen själv är faktiskt pä de anklagades bänk.

I fjol försökte vänsterpartiet kommunisterna gång på gång få en diskussion här i kammaren om de stora missbruksproblemen. Vi hade uiföriiga moiioner, som avfärdades på elt par rader av socialutskottet med irrelevanta synpunkier. Kammaren diskuterade ulskänkningsfrågor, rätlen all brygga maskrosvin och spritens stora skadlighet för levern. Man spaltade sönder allting i smäproblem, och man slapp de stora och vikliga lingen.

1 år är del likadant. Vpk har en motion om utslagningen - en bred, övergripande motion som försöker analysera förlopp och orsaker och föreslå ett räll ålgärdsprogram. Den motionen är över huvud taget inle med i del här ärendet. Den har hamnat någon annanslans. Gud vet var. Socialdemokraterna har i är väckt en stor, övergripande motion om utslagningen. Där har utskottet ryckt ul en liten, liten bit ur dess sammanhang för behandling här.

Vad blir följden av hela detta sätt att behandla frågan? Jo, atl mycket av kammarens diskussioner och behandling kommer att sakna relevans till drogproblemets verkliga natur och orsaker. Vi skall diskutera fler utredningar, vi skall ha lilel mer pengar för att tala om hur förskräckligt skadliga sprit och knark är, vi skall ha 40 behandlingsplatser hit och 20 behandlingsplatser dit, vi skall ha utvärdering av försöksverksamhet så att det kan produceras ännu mer papper om ulslagning och droger.

Vad är del egentligen vi häller på med? Visst är de här detaljerna av betydelse-jag försöker inte håna dem. Men de berör ändå marginalproblem, och de får oss lätt att fly frän de verkliga huvudproblemen.

Skall vi angripa drogproblemet i samhället måste vi väl ändå utgå från vissa grundläggande insikter. Den första insikten är atl samhällets hittillsvarande alkohol- och narkolikapolilik är fullständigt bankrutt. Den är till 95 % värdelös. Den har inte åstadkommit någonting, och den står inte alls i proportion till problemels natur, varken kvantitativt eller kvalitativt. Det är ingeniing som vi behöver utreda, för det kan vi se med våra ögon, om vi över huvud laget vill se. Vi måste börja på nytt.

Vi har mer än 300 000 drogberoende som behöver omedelbar behandling. Ca 95 % av dessa 300 000 är alkoholberoende. Och i dag kan några få hundratal erbjudas en något sä när vetenskapligt adekvat behandling.

Vad säger oss dessa grova tal? Först och främst säger de oss all drogproblemet måste ha samhälleliga grundorsaker. Så många människor hamnar inte i destruktiva situationer av rent personliga skäl. Del måste finnas en samhällelig grund.

Vad är det då för samhällelig omgivning som man har skapat? Vem byggde de här segregerade bosiadsgellona? Vem lät förstädernas arbetarbarn gå sina första skolår i provisoriska källariokaler där den nya skolans pedagogiska resurser inte kom till sin rätt? Vem irodde alt små barn inte behövde ha det vackert omkring sig? Och vem brydde sig om all förslå vilka psykiska processer som utvecklades hos barn som dagligen upplevde en estetisk utarmning? Vem lät barndaghemmen vänta och log pengar för atl bygga köpcentra med 1 000 parkeringsplatser?

Vem är det som under hela efterkrigstiden har prisat konkurrensen i samhället? Vem är del som har övertalat arbetarna att underkasta sig ackordsystemet? Och vem är det som därefter har upphävt ramaskrin över all människor'behöver så mycket sprit?

Kommunalråd, byggkapilalisler, AMS-direklörer plus alla konkurrensens lovsjungare i regeringsdepartement och på moderata partistämmor, alla karriäristerna med sina villor, sitt aktiesparande, sin sociala egoism -de har ju

Nr 114

Onsdagen den 28 mars 1979

Nykterhetsvård. m. m.

Nr 114

Onsdagen den 28 mars 1979

Nykterhetsvård, m. m.

velat ha del så här. 1 dag beskärmar de sig över den sociala utslagningen, men del är bara sä att kretsloppet är fullbordat. De barn som man lät växa upp i torftighel och diskriminering, alla de arbetare man slog ut i den heliga konkurrensens och de välsignade ackordens namn, nu kommer de -nedkörda, berövade sin värdighet, förtvivlade, drogberoende.

Det fanns en vänster i Sverige som med alla sina svagheter ändå såg delta komma och som protesterade. Jag minns så väl hur det etablerade samhällets loppar hånade den. De kallade oss arbetarbarn för lymlar och långhåriga intellektuella.

Nu står vi där vi står, och vi måsle börja om förutsättningslöst.

Vad är det dä som måste göras? Vi får börja frän grunden och i det lilla och sedan gå till de större planerna. Vi får aldrig mer planera ett bostadsområde utan atl skapa fullt mätt av social kontakt, stimulerande tillsyn, fungerande fältorganisationer för aklivi ingripande mol problem pä ett tidigt stadium. Vi får genast lägga upp ett stort lolvmånadersprogram för 100 000 nya arbeten som etl första led - vilket vi i vpk har föreslagit - arbeten med upprustning av stadsmiljöer, med upprustning av den kollektiva trafiken, med snabbare utbyggd barntillsyn, osv. Vi måste påbörja planeringen av ett stort statligt industriprogram, som kan förnya industrin och hindra sysselsäuningen från all ytteriigare gä ned. Vi får aldrig mer inbilla oss all privatkapitalet och konkurrensen kan lösa samhälleliga problem, ge människor arbete och göra dem lyckliga - det kan de inle. Sådana illusioner måste vi en gång för alla göra upp med.

Vidare måste vi se själva drogproblemet i ögonen. Vi måste se dess verkliga sioriek och handla därefter, i stället för all hålla pä med sådant som trots alllär administrativt småplock.

300 000 är de som behöver stöd i frigörelsen från drogberoendet. Ytteriigare flera hundra lusen, de flesta ungdomar, är i riskzonen.

Alkoholismen ärdet kvantitativt största problemet. Narkotikaproblemelär i anlal beroende räknat långl mindre, men har kvalitativt seu en destruktivare karaktär.

Del är sannolikt en illusion alt vi skall kunna skapa elt alkoholfritt samhälle. Men det går däremot all skapa ett narkotikafritt samhälle. Det finns industriella samhällen i vår tid som är narkoiikafria. Men precis som i den s. k. bordellaffären griper man icke in mot den del av den ekonomiska brottsligheten som är sammankopplad med distributionen av narkolika. Vi har skäl all misslänka all den har sina kontaktnät i samhällets loppar och i innekretsarna hos finansvärldens unga lejon. Della samhälleliga högvilire-serval har politikerna alltför myckel lämnai i fred.

Sedan måste vi se vad problemens proportioner kräver. För all hindra nya grupper från att hamna i drogberoende och för att effektivt börja frigöra de redan nu drogberoende fordras ett antal behandlingsplalser - ungefärligen omfattande 50 000. Vi har några fä hundra. Denna stora utbyggnad måsle börja nu. Ingen tror att vi kan fä in 50 000 människor på institutioner och behandlingshem. Dessa måsle kraftigt byggas ut, men fiertalet platser måste av lätt insedda materiella och ekonomiska skäl skapas i olika former av öppen

verksamhel och inom ramen för boendekollektiv utanför behandlingshem och institutioner.

Vi måsle också få lill stånd en behandling av helt ny typ. De gamla torkarna, de psykiatriska klinikerna måste antingen upphöra med sin verksamhel i den här branschen eller fullständigt brytas ul ur sina gamla ramar och sitt gamla sammanhang.

Vi måsle göra upp med alla de vidskepelser som i dag belastar behandlingssyn och behandlingsformer, sluta se drogproblemet som ett medicinskt problem. Drogberoende har ingel med medicin alt göra annat än möjligen i det direkl akuta avgifiningssladiel. Drogberoendet blir inle bältre av all ersättas med psykofarmaka i den typ av destruktiv behandling som dominerar på de psykiatriska klinikerna.

Drogberoende har sin grund i skilda former av mänskliga ulslötningspro-cesser och i människans sätt alt personligen reagera på sådana här processer. Drogberoendet uppstår på ett visst stadium av en psykisk uistötningsprocess, som myckel ofta har sin grund i ekonomisk ulslagning eller därav föranledda sociala effekier. Sädana processer behöver inle leda till drogberoende, men drogberoendet är, som vi vet, ett vanligt inslag däri.

Drogberoende behöver inte vara primärt orsakat av ekonomisk och social ulslagning. Utslötningsprocesserna kan ha börjat pä annat sätt. De kan ha uppstått i en emotionellt torftig eller kylig miljö i elt barns tidiga tillvaro. Processens stadier följer dä i en annan ordningsföljd, får som regel andra mönster och är oftast mer svärbearbelade.

Man måste ha vissa politiska och sociala utgångspunkter i botlen för ett brett angrepp pä drogberoendet som massföreteelse.

Man måste inse att ett sådant angrepp inte kan ske på nuvarande ekonomiska grundval med de resursramar som finns. Med det som samhället i dag satsar pä åtgärder mot drogproblemen kommer man ingen vart. Man måste inse atl det krävs en stor social och ekonomisk omfördelning pä denna sektor av samhället såväl som pä mänga andra. Man får sluta atl ge sä mänga miljarder ät storföretagen. Man får sluta atl bygga motorvägar, sluta alt lägga ut pengar på krigsflygplan, koniorspalais och riksdagshusbyggen. Anslagen för ålgärder mol drogberoende måste bli, grovt räknat, minsl tio gånger större än nu, om vi över huvud laget skall påstå att vi gör någol meningsfullt.

Man måste också inse - och det är en politisk insikt - alt kampen mot drogberoende är en social frigörelsekamp, en av den sociala frigörelsekampens många manifestationsformer, där de drogberoende själva och deras organisationer måste spela en helt annan roll än nu. Frigörelse skerju inte genom atl man blir vårdad, del sker genom att man i en svår och lång process får stöd av kamrater och specialister alt genomföra sin frigörelse. Drivkraften i frigörelsen är man själv och del kollektiv som man kämpar tillsammans med.

Vi måste också inse att Sverige är fruktansvärt efterblivet och underutvecklat när del gäller både de vetenskapliga och de praktiska behandlingsformerna. De beteendeveienskaper som kan ligga lill grund för en effektiv och meningsfull behandling är fruktansvärt underutvecklade. De är långl

Nr 114

Onsdagen den 28 mars 1979

Nykterhetsvård, m. m.

Nr 114

Onsdagen den 28 mars 1979

Nykterhetsvård, m. m.

■22

efter vad de är t. ex. i länder som Frankrike och Italien. Vi tror ofta inte del, men beklagligivis är det sä. De har blivit underförsörjda här till förmån exempelvis för den medicinska psykiatrin eller för andra delar av vårdapparaten, som i della sammanhang har ingeniing eller ytterst lilet all ge.

Vi måste inse-det ärockså en politisk insikt-att ökat administrativt tvång i princip är destruktivt. Vi måsle inse alt del finns i Sverige i dag en tvängstradition som är fastare etablerad än i flertalet andra länder. Vi har förbluffande många tvångsingripanden mol människor i del här landet även jämfört med sädana länder som Sovjetunionen och DDR, som vi ibland berömmer oss av au kriiisera, därför atl de i enstaka fall missbrukar exempelvis det psykiatriska tvånget för andra syften. Här i Sverige är det verkligen fråga om en tradition av massivt administrativt tvång, som drabbar de utslagna, som drabbar arbetarklassen. Del tvånget har vi inte för litet av, det har vi alldeles för myckel av, och del bör avvecklas så snart som möjligl.

Tvång mot vuxna innebär alltid hot mot de medborgerliga fri- och rättigheterna. När det däremot gäller sådana tvångsåtgärder som syftar lill all gripa in i de minderårigas situation är problemet delvis ett annat. Där ligger det en del i den kriiik som frän vissa håll framförs all man där är för slapp och efteriåten,all man inte visar den respekt för barnet och barnels intressen som man bör visa i situationer där det kan vara vitalt att förflytta barnet ur en destruktiv miljö och ur etl destruktivt föräldraskap. Svårigheten är bara all bedöma vari del desirukliva föräldraskapel beslår, för det är ofta i de ytligt sett välordnade hemmen som man kan finna lika destruktiva miljöer som man kan göra i de hem där utslagningen har fått fulla effekter. Därför måste man också där gå försiktigt fram och med urskillning.

Vi kan konstatera all vi i de poliliska instanserna här i landet egentligen ingenting har uppnått när del gäller drogproblematiken. I dag måste vi åtminstone uppfylla den skyldigheten mot de utslagna i samhället och mol de väljare som gett oss värt mandat atl slå för vårt svek; Vi skall erkänna all sä här kan det inte gå vidare; de åtgärder vi sysslar med har ingen verkan pä problemet i stort. Det är ålminslone en akt av ärlighet av de ansvariga all konstatera det.

En sådan insikt att man måste börja på nytt är särskilt viktig för den svenska arbetarrörelsen. Den har en solidariieisfilosofi som är ett allernaliv lill utslagningens, den brutala konkurrensens och nedlrampandels filosofi. Det är den svenska arbetarrörelsen som kan erbjuda den lyp av alternativt värdesyslem som kan utgöra ett stöd för människorna i deras ulslagning och vilsenhet och som kan vara ett viktigt ideologiskt moment i en framgångsrik kamp mol drogberoendet och i en adekvat och riktig behandling. Vi måste helt lägga om drogpolitiken och utforma den efter helt nya idéer och mönster. Vi måste ge den resurser av en omfattning som vi aldrig lidigare varit beredda atl ställa lill förfogande.

Det skulle glädja oss i vpk om denna dag - som väl inle kommer atl medföra särskilt mycket konstruktivt i denna fråga - ändå blev början till en debatt där man ryckte bort illusionens slöjor från ögonen och klart såg vad

börja från Nr 114

Onsdagen den 28 mars 1979

Nykterhetsvård, m. m.

man egentligen sysslar med och erkände att nu måste scratch.

PER GAHRTON (fp):

Herr lalman! I ulskoitets belänkande heler det: "Enighet råder sålunda om de långsiktiga målen för kampen mot missbruk av alkohol och narkolika." Den meningen finns också i den socialdemokraliska reservationen 1.

Utskottet har också enhälligt ställt sig bakom en lång rad departemenls-chefsyllranden och utskottsbetänkanden, bl. a. ett där det heter att för samhällets alkoholpoliliska program är det övergripande målet att begränsa tolalkonsumtionen av alkohol och där det slås fast att narkotikamissbruket aldrig kan accepteras som en del av vår kultur.

Jag tror all del är värdefulll all vi inte med onödiga skärmytslingar om vem som skickar ut pressmeddelanden om vad och näroch liknande skymmer den grundläggande enighet som ändå råder mellan alla partier om drogmissbrukets fruktansvärda realitet och om de långsikliga målen för hur vi skall bekämpa del.

Au del lill betänkandet finns fogat elva reservationer beror varken pä oenighet om att missbruksproblemet är ett av samhällets allvarligaste gissel eller pä olika uppfattningar om missbrukarvärdens allmänna inriktning. Det handlar i slällel om en del olika bedömningar i detaljfrågor och framför allt om olika ekonomiska prioriteringar.

Evert Svensson säger atl han känner sig bitter för att vi inie kommer någonstans, och Nils Carishamre säger alt han är besviken av samma skäl. Jag har väldigt svårt all förstå det. De insatser som staten i detta sammanhang gör för missbrukarvärden uppgår budgetåret 1978/79 till 439 milj. kr. Regeringens föreslär nu anslagsökningar på 46 milj. kr., en ökning med 10,6 %. För enbart narkomanvärden är ökningssiffran slörre: 17 %,. De här procenisiffrorna bör jämföras med totalsiffran för statsulgifternas ökning under samma lid, 6,8 %. Jag lycker inte atl någon äriigi kan påstå au regeringen skulle ta lätt på missbrukarvärden eller prioritera den lågt i jämförelse med andra angelägna uigiftskrav.

Mol den bakgrunden blir man lilet förvånad närdet parti som mest högljutt har gått lill attack mot det totala underskottet i årets budgetförslag, socialdemokraterna, utan minsta antydning om hur del skall finansieras kräver merutgifter för staten för missbrukarvärden med sammanlagt 32 milj. kr. för budgetåret 1979/80 och 100 milj. kr. under en treårsperiod. Också centerns och moderaternas krav på en utgiftsökning med 880 000 kr. är lilel förvånande. Förvisso är det i de flesta fall angelägna krav som skulle kunna tillgodoses genom dessa utgiftsökningar - mer information om alkoholens skadeverkningar, nya försöksverksamheter i utsatta ungdomsmiljöer, större resurser för insatser från organisalionslivet, fackliga insatser i arbetslivet, för atl nämna några exempel. Utskottet är naturligtvis i princip positivt inställt till allt delta.

Samtidigt bör man inte glömma alt en rätt omfattande aktivitet faktiskt förekommer och kommer alt förekomma i än högre grad med de av

Nr 114

Onsdagen den 28 mars 1979

Nykterheisvård, m. m.

regeringen föreslagna anslagsökningarna.

Jag kan nämna några exempel pä sådant som Evert Svensson har pläderat för. Det gäller till alt börja med försök med lokaler för nöjesverksamhet utan alkohol. Ja, det har delats ut bidrag för ungdomsverksamhet och fritidsverksamhet i alkoholfria miljöer. En annan sak gäller kommunala handlingsprogram i utsatta ungdomsmiljöer. Ja, självfallet sker sådan verksamhel ute i kommunerna, även om man inte delar ut det speciella statsbidrag som här föresläs.

Låt mig ta elt ganska drastiskt exempel. Häromdagen inträffade ett tragiskt mord pä en nöjesplals i Lund. Självfallet väntar inle de kommunala myndigheterna på atl staten skall inrätta ett särskilt anslag för kommunala handlingsprogram i utsatta ungdomsmiljöer, utan de kommunala myndigheterna ingriper omedelbart med tillgängliga resurser.

Samma sak går igen pä flera av de punkier som socialdemokraterna har tagit upp i sin reservation. Jag tycker reservationen andas en viss misstro mol de kommunala myndigheternas förmåga att klara saker och ling ulan specialdestinerade statliga bidrag. Därmed inle sagt att del inte kan flnnas ett behov av att totalt sett öka de statliga resurserna lill kommunerna.

Mot den bakgrunden ärdet litet märkligt att Evert Svensson antar atl de 69 milj. kr., som i proposilionen om den kommunala ekonomin föreslås avskaffade som specialdestinerade statsbidrag, skulle innebära en minskning av de totala slalliga resurserna till kommunal verksamhet. Det är inie fallet, någol som vi får tillfälle all diskutera i annat sammanhang. Men eftersom Evert Svensson log upp den frågan ansåg jag det viktigt atl påpeka all så inle var fallet. Tanken äratt de statliga resurserna till kommunerna skall öka, men förtroendet för kommunerna gör atl man inte vill detaljslyra vad pengarna skall användas lill.

Beträffande inackorderingshemmen finns etl majorileisyitrande som vi har reserverat oss mot. Som alla vet har det ekonomiska ansvaret i fråga om inackorderingshemmen hamnat i siöpsleven. Hur mycket staten skall salsa i är är själ vfallet en avvägningsfråga. Vi har funnit det rimligt med de 20 platser som regeringen har föreslagit. Pä den punklen talarjag alltså för reservationen 5.

Slutligen, herr talman, några ord om Jörn Svenssons inlägg. Jag tycker au man milt talat kan säga all det var slöseri med kammarens hårt ansträngda tidsschema. Det föreligger ingen vpk-moiion pä della avsnitt. Det har jag tidigare tolkat som positivt och som ett utslag av tillfredsställelse med den prioritering som regeringen har gjort. Man har avstätt frän au yrka på anslagsökning i della fall.

Nu säger Jörn Svensson plötsligt all anslagen borde vara tio gånger slörre. Jag uppfauade inte alt han förvandlade detta uttalande lill ett formellt yrkande, och det skall vi kanske vara tacksamma för. 1 denna kammare, som är ytterst hårt ansträngd, bör vi alla försöka se lill all vi häller oss till saken.

Herr lalman! Jag yrkar bifall till utskottets hemställan i samtliga moment utom beträffande mom. 10, där jag i stället yrkar bifall till reservationen 5.

EVERT SVENSSON (s) kort genmäle:

Herr lalman! Del är en verserad Per Gahrton som nu står i talarstolen och försvarar regeringens politik. Rollerna förändras här i livet. Det är bara atl konstatera detta.

Jag har talat om de 69 milj. kr. som regeringen i propositionen 1978/79:95 vill ta frän nykterhelsvården i kommunerna, eftersom jag lycker au det innebär en nedrastning pä della område. Vi behöver ha sädana specialdestinerade bidrag som kan sättas in just här. Del betyder i klartext att den ökning som Per Gahrton lalar om, nämligen 46 milj. kr., om ulskollsmajoritelens förslag går igenom helt plötsligt förbyts i en minskning med 69 milj. kr. av anslagen till nykterhelsvården.

Jag befarar, herr lalman, all vi med den politik som den nuvarande regeringen för går mot en nedrustning när det gäller alkoholpolitiken. Vi fick för inte så länge sedan meddelande om att närapå en tjänst dras in pä den byrå på socialstyrelsen som sysslar med frågor rörande olaga spriihaniering. Del betyder au vi släpper kontrollen över delta område som är sä allvarligt. Man räknar med alt hembränningen i delta land uppgår till kanske 15-20 %, vilket är höga siffror. Man borde därför i stället förstärka socialstyrelsens resurser.

Flera saker tyder alltså pä att vi går mol en nedrustning. Della skall ställas mol alla de löften som folkpartiet i sitt program har givit. Jag tror att många i landet är djupt besvikna över den politik som nu förs. Man kan hysa den förhoppningen au del blir en ändring på detta område.

Herr talman! Jag yrkar bifall lill våra reservationer.

Nr 114

Onsdagen den 28 mars 1979

Nykterhetsvård, m. m.

JÖRN SVENSSON (vpk) kort genmäle:

Herr talman! Per Gahrton tillhör de mycket fä liberaler här i samhället som jag åtminstone ibland har tilltrott en förmåga alt förflytta sig ur de små vardagliga triviala sammanhangen, atl se de stora perspektiven och försöka fä grepp om vad man egentligen sysslar med. Den lypen av obundenhet i det poliliska synsättet harjag ibland tyckt mig skönja glimtar av hos honom. Men hamnar man i regeringsställning och skall såsom liten riksdagsman se såsom sin huvuduppgift atl vara springpojke ät ett departement och ett socialutskott, som aldrig har velat diskutera dessa problem i stort, är del klart att det inte glimtar till så myckel. Då blir man en försvarare av den byråkratiska ordningen. Då tycker man all det är slöseri med tid att diskutera saker och ting frän någon annan ståndpunkt än den egna lilla tränga nisch där man just i detta ärende sitter. Det är beklämmande att betrakta en sådan utveckling, Per Gahrton. Där håller jag med Evert Svensson.

Socialutskoltet ville ju inte behandla vår motion i fjol. Ni utsatte den inte för någon som helst sakbehandling. Ni sköt undan den gång efter annan. Ni vägrade atl diskutera problemen. När moiionen väl formellt kom upp lill behandling, avfärdade ni den med tvä rader i socialutskottets betänkande. Vadskall vi dä hälla på och motionera för? Varför skall vi dä hälla på och buga oss för de administrativa arbetsreglerna?

Den här kammarens uppgift är, Per Gahrton, icke bara atl expediera

Nr 114

Onsdagen den 28 mars 1979

Nykterheisvård, m. m.

regeringens proposiiioner och alt peta i detaljer när det gäller anslagsbelopp. En av denna kammares viktigaste uppgifter är alt se problemen i stort, att dra upp de slora perspektiven, att se de slora linjerna och all någon gång pröva del ansvar som har givits åt oss - inför de utslagna och inför väljarna.

Någon stund av självprövning kan det väl vara skäligt att ha, även för Per Gahrton, om också kammarens tid är ansträngd. Jag är inie säker på att det som anstränger kammarens tid mest är de stora och viktiga samhällsproblemen. Men de problemen har sin plats här, och det är dem jag har velat föra in - motion eller icke motion.

PER GAHRTON (fp) kon genmäle:

Herr lalman! Jag konstaterar all de två senasie inläggen handlade dels om minpersonlighetsulveckling,delsom proposilionen 1978/79:95 som inle står på dagordningen. Eftersom vi nu behandlar socialuiskotlels belänkande nr 26 harjag ingenting mer all lillägga.

JÖRN SVENSSON (vpk) kort genmäle:

Herr lalman! Jag lackar Per Gahrton för hans myckel utförliga och avslöjande deklaration.

Vi Slår nu snart inför en valkampanj i fyrsiadskretsen. Del skulle fägna mig om Per Gahrton var så hederlig alt han gick ut lill de utslagna i den hårda staden Malmö, till de alkoholberoende, lill alla dem som kämpar med stress och dålig arbetsmiljö i industrin och sade att missbruksproblemet är huvudsakligen etl administrativt problem, ett problem som vi med kammarens hårt ansträngda tid inle hade tillfälle atl diskutera. Er situation, ni utslagna och ni stressade människor, har ingen plats all bli diskuterad i del liberala konkurrenssamhället.

Det vore hederiigl av Per Gahrton alt säga så, för det är precis så det förhäller sig. Det är det slora liberala sveket, det stora borgerliga sveket här i samhället. Det fanns inte lid atl diskutera vad konkurrensen ledde lill. Det fanns bara lid att förhärliga den, och när någon kom och ifrågasatte den, försökte man med byråkratiska finier och formalistiska argument vifta undan den diskussionen.

EVERT SVENSSON (s) kort genmäle:

Herr talman! Per Gahrton sade vid elt lidigare tillfälle - i varje fall antydde han det - att vi socialdemokrater hyste en viss misstro mol kommunerna. Det gör vi visst inte. Vi vill all kommunerna lar upp missbruksproblematiken i kommunala handlingsprogram. Däremot harjag försökl atl stryka under atl vi hyser en stark tilltro till våra folkrörelser.

De 30 miljoner som vi har föreslagit i år ingår i eu större program om 100 miljoner på tre är och också i det större program som vi har tecknat i huvudmoiionen 1978/79:600 och som omfattar 275 milj. kr. Det gäller förskolan, del gäller ungdomsskolan och det gäller fritidsaktiviteterna, ett område där våra krav gång pä gäng har avslagils men säkert återkommer.

Jag vill göra ytterligare en kommeniar. Det är klart alt vi måsle la itu med

del här problemet. Vi kan ha väldiga perspektiv. Vi kan tala om en revolution i del svenska samhället. Vi har också aniyti i vår motion au dei är myckel som börjar bli annorlunda; kommersialismen, siressen, den hårda tillvaron för människorna. Vi måsle skapa ett mjukare samhälle, etl samhälle där vi har omsorg och omtanke om varandra. Det är det vi vill stötta.

Men låt oss inte, herr lalman, göra detta för enkelt för oss. Vi kan ändå göra jämförelser utanför detta lands gränser, och varje industrisamhälle har de här svårigheterna. Vi kan ta två länder som exempel. Det ena är USA. 1 USA säger man: Tänk om vi kunde ha en alkoholpolitik som ni har och som ni strävar efter i Sverige. Men där är alkoholkapilalet sä starkt att det är svårt all komma fram. Del andra landet är Sovjet. Det finns väl knappast något industrialiserat land som har så svåra alkoholproblem som just Sovjet. Problemet är alltså inle sä förtvivlat enkelt som man ibland vill göra del.

Jag orde en anmärkning om Per Gahrtons personligheisuiveckling.Om del stötte honom lar jag tillbaka den.

Nr 114

Onsdagen den 28 mars 1979

Nykterhetsvård. m. m.

PER GAHRTON (fp) kort genmäle:

Herr talman! Nej, jag tänker varken låta mig stötas eller provoceras lill någon debatt om ämnen som inte slår pä dagordningen. Jag vill bara till Jörn Svensson säga, alt jag är fullt beredd alt möta honom på MöHevängstorget i Malmö och tala om för dem som lyssnar atl vpk i år icke hade någon annan uppfattning om vilka anslag som borde utgå från slalen lill missbrukar-vård.

ERIC CARLSSON (c):

Herr lalman! Detta betänkande gäller ärenden om ungdoms- och nykterhetsvärd saml behandlar en rad moiioner. Jag avser att i mitl inlägg ägna mig åt moiionen 1978/79:1820, som jag har väckt lillsammans med Arne Magnusson.

Del är betecknande au motionen har rubricerats "om ålgärder mol alkoholmissbruk" - vi har i moiionen sökt redovisa problemen kring alkoholbruket, att det är bruket av alkohol i alla dess former som leder lill missbruk.

Alkoholfrågan är värt samhälles största sociala och medicinska problem, men det är också ett ekonomiskt problem av hög dignitet.

Alkoholkonsumtionen åren i mitten av 1970-lalet värden högsia per capita under hela 1900-talet. När man känner lill de skador alkoholen för med sig måste delta betraktas som en tragedi och elt nederlag för ideella värden. Man måste fråga sig om vi kan la på oss ansvaret atl låta denna dystra utveckling gå vidare. Skall vi behöva godta vad statsminister Ola Ullslen uttalade på folknykterhetens dag 1978, au "alkoholen är en del av vår kultur och kommer sä atl förbli"?

För mig är detta ett skrämmande perspektiv av flera orsaker. Alkohol och kultur har intet gemensamt, i varje fall inte för oss som fält vår skolning i Folkrörelse- och Folkbildningssverige. Där alkoholen går in, där går kulluren ul. Ju mer alkohol, ju mindre kvar av personlig värdighet och stil.

Nr 114

Onsdagen den 28 mars 1979

Nykterheisvård, m. m.

Är då alkoholproblemet sä siori, sä omfattande och så allmänt atl vi inte vägar ta itu med problemets kärnpunkt: att det är bruket som leder till missbruket, au del är alkoholbruket som måsle bekämpas? I en lid när fler och fler dricker mer och mer i allt lägre åldrar, måste man fråga sig: Vart bär della hän? Ju tidigare början, desto större risk att bli missbrukare, det är klart medicinskt belagt. Verkligheten lalar här sitt eget språk. Mellanölets framfart har gett skadeverkningar som vi ännu inte kan överblicka eller få något grepp om. Riksdagsbeslutet om förtidspensionering av alkoholförsiörda människor aren del av denna problematik - socialstyrelsens senaste uppgifter all antalet personer med alkoholskador börjar närma sig 500 000 borde vara en väckarklocka för oss alla. Av dessa är ungefär 50 000 svårt alkoholskadade -del handlar alltså om människor som i värt Välfärdssverige mer eller mindre är på väg mol eller befinner sig i misär.

Kan vi då se belägg för dessa siffror i dagens arbetsliv? En arbetsgrupp inom riksförsäkringsverket påvisade nyligen att sjukskrivningarna ökat med 19 % mellan åren 1972 och 1976, frän 19 dagar till närmare 23 dagar. Orsakerna lill sjukskrivningarna var ryggskador 25 96, bjärt- och kärisjukdomar 15 96, psykiska sjukdomar 12 % och olycksfall 10 %. Dessa fyra grupper svarar alltså för 62 % av sjukskrivningarna.

Vilka är dä orsakerna till de övriga 38 procenten av sjukskrivningarna och vilken roll spelar alkoholen där? Del talas också om sjukskrivningar som en följd av miljöproblem, och arbetarskyddsstyrelsen slår därvid larm om olika hälsorisker. Delta är värdefulll, för hälsan är det dyrbaraste vi äger.

Men varför tiger man om alkoholen och de risker som följer med spriten? Närmare 500 000 människor med alkoholproblem, 50 000 med svåra alkoholskador och 5 000 dödsfall per är som enligl läkaruppgift är att hänföra till sjukdomar som en följd av alkoholkonsumtion - delta måste helt enkelt medverka till den omfattande och ökande sjukskrivningsiendensen.

Varför tiger arbetsmarknadens parter om problemen i samband med alkohol i arbetslivet och om alla risker som följer därav i ett samhälle med hög teknologi? Problemen avspeglas också i trafiken, där en iredjedel av alla trafikolyckor med dödlig utgång har samband med spriikonsumiion. Alkohol och trafik innebär också ökade faror för övriga, oskyldiga trafikanter, när rattfylleriet tenderar att öka.

Det här är också ett ekonomiski problem, som jag sade inledningsvis. Vi får minskade arbetsinsatser och ökade kostnader för värd i olika former, som självfallet belastar folkhushållet. Men jag måste också fråga mig hur man har råd lill dylika utsvävningar. År 1976 "kostade" tobak, öl, vin och sprit 12,1 miljarder för svenska folket. Det gör 1 500 kr. per invånare och år. 1 500 kr. per invånare och är att ta ur portmonnän - borde inte del ge oss en tankeställare när del gäller hur vi använder våra pengar? Man lalar om hur dåligt vi hardel i det här landet och vilken utarmning som sker, men jag frågar mig: Hur kan man då ha råd med dessa utgifter? Det ärju de som bidrar lill de ekonomiska problem som mänga människor dras med.

Herr talman! År 1979 skall ju vara ett barnens år, ett internationellt barnår dä man skall ta sig an barnens problem. Målsättningen är att ge världens barn

en tryggare framtid. Det borde vara lillåiet all hoppas atl delta internationella barnår skall bli någol mera och värdefullare än vad som åstadkoms med stora ord och pompösa kongresser.

Hur skulle det vara om man log sig an uppgiften au gå lill kamp mol den största faran vi har för barnens trygghet, nämligen alkoholen och alkoholbruket? Vi kan börja med de ofödda barnen, som till elt antal av 400 per är drabbas av livsfarliga skador som en följd av mödrarnas alkoholbruk. Vi kan fortsätta med värnet av alla de barn som på grund av föräldrarnas umgänge med alkoholen, deras supande, utsätts för skador av fysisk och psykisk natur. Misshandel och vanvård av barn har ofta sin grund i föräldrarnas och vårdarnas bruk av sprit. Och detta är någol som förekommer i alla kretsar, också i de bästa familjer. Det skall vara skålar när det lilla barnet blivit döpt, och det skall vara alkoholdrickande i alla sammanhang.

För en tid sedan sändes elt par TV-program som säkert upprörde mänga tittare. Man har svårt alt tro au nio av tio elever i grundskolans högre klasser dricker sprit i någon form, och man förfasar sig över della. Nu irorjag inte all det är så illa slälll överallt som det visades i TV, men är del egentligen så märkligt all skolbarn dricker alkohol med lanke på den glorifiering av drickandet som förekommer inie minst i TV? Och inte blir det bältre av att alkoholbruket är en del av levnadsmönstrel, medan missbruksproblemen sopas under mattan. Del är betecknande all man i della utskottsbetänkande talarom missbruk, men inle om vad missbruk kommer av. Andel uppslår av bruket vill man helst inte tala om. Får jag fråga: Vilket föredöme är den äldre generationen, föräldragenerationen som grundlagt en del av sina alkoholvanor i den flod av mellanöl som strömmade fram över landet?

Jag har här en tidningsartikel om en skola i Mellansverige, en artikel som i all sin nakenhet borde bli en tankeställare för den som tänker. Artikeln är klippt uren tidning i mitl eget län. Det heter alt en larmrapport bekräftats, och man syftar då på en rapport från socialförvaltningen i Slockholm. Eleverna säger aU del bara är ett fåtal som inte har druckit sprit. Ibland har man skyllt alkoholproblemet bland ungdomarna på ungdomsarbetslösheten. Eftersom man har konstaterat alkoholmissbruk i skolan, måsle man säga au missbruket uppstått långt innan ungdomarna kommit ut i förvärvslivet.

Nio av tio elever använder sprit, säger man, vilket också bekräftas av undersökningen inom det här skolområdet. Eleverna säger att de gjorde sin alkoholdebut vid 12-13 års ålder. Sedan kan man ställa samma fråga som den vi har slälll i vår motion: Hur kan man fä sprit? På delta svarar eleverna; Det är inget problem. Alla har kontakter, och aldrig har någon vägrat alt köpa sprit ät oss. Problemet gäller pengar, eftersom fickpengarna inte räcker så långl.

När dricker man? Jo, man dricker självfallet vid de stora helgerna, men också på privata fester och ute på dansställen.

Vad säger då föräldrarna om detta? Man ställer den frågan när man möter föräldrar som i ängslan frågar sig; Hur blir det med mitt barn? Vad är min pojke eller flicka ute på i dag? Man säger all föräldrarna känner lill au deras barn använder alkohol, vilket också klart framgår av ungdomarnas egen

Nr 114

Onsdagen den 28 mars 1979

Nykterhetsvård, m. m.

Nr 114

Onsdagen den 28 mars 1979

Nykterheisvård, m. m.

beskrivning. Och i tidningsartikeln slår del: "De flesla accepterar nog också all vi dricker. I vår familj lalar vi öppet om saken." En av eleverna säger, vad som f ö. också kommit fram i andra sammanhang; Föräldrarna köper ul sprit ål sina barn.

Anledningen till all man dricker är i hög grad en fråga om mönsterbildning. I tidningsartikeln säger eleverna, atl när de har sett mamma och pappa "på lyran", hårde blivit nyfikna. Del är alltså etl mönster som man lar efler, och del skapar nyfikenhet.

Till slut: Varför dricker man? Del är den vikliga frågan. Jo, det beror på mönstret, glorifieringen men också därför atl man tror sig bli säkrare. Man slipper ifrån den rädsla som man går och bär på. Men, man säger också; Man känner sig illa lill mods efteråt.

Vad jag här har återgivit av en skoliniervju visar vilka faror som möter dagens barn. Får jag fråga; Vad säger förkämparna för del internationella barnåret? Vore det inte med tanke pä de här förhållandena lämpligt atl göra en insats för all skydda barnen mot alkoholism?

För någon vecka sedan sändes ett program i TV, varvid fler än jag kände sig illa lill mods över den ofattbara klumpighet som vederbörande reporter visade. Reportern gjorde en TV-iniervju med en invandrarpojke, som hade sin förankring i en religion där man säger nej till alkohol. Flera gånger upprepade reportern frågan: Hur känns del när alla kamraterna i skolan dricker öl? Får jag, herr lalman, säga all vi ändå har rätt att fordra mera takt från en massmediereporters sida när det gäller människor med en annan tro. Vi behöver inte heller denna falska ölreklam som vederbörande reporter serverade och som gick ut på att det var rikligt atl skoleleverna dricker öl. Del var vad man indirekt fick fram av intervjun. TV-ledningen brukar försvara sina dåliga program med alt tala om brist på pengar. Får jag dä ge en allmän regel: Dåligi omdöme kan aldrig ersättas med pengar.

I Arne Magnussons och min motion nr I820har vi efterlyst ett ökat ansvar från de berörda myndigheterna till skydd mot det hot mot barns och ungdomars hälsa som alkohol i alla former utgör.

Vi har i vår motion pekat på tre miljöer, tre områden ur verkligheten, där alkoholen skördat sina offer. All glorifiering av spriten är i sin yttersta konsekvens ett förräderi mot individ och samhälle. Vi har också påpekat all del är brottsligt att medverka lill all barn och ungdom erhåller sprit. Den som köper sprit lill minderåriga begår ett brott, det må sedan vara tanklösa föräldrar eller andra som ställer upp. Mänga är tydligen villiga. "Langarna" -vi skall kalla dem vid deras rätta namn - måste ställas lill svars för detta. Det kan inle få fortgå. Jag vill fråga: Varför tar man inte reda på var ungdomarna får spriten ifrån, vem som varit langare?

Polisen, skolan och de sociala myndigheterna har ett samfällt ansvar, påpekar uiskouei. Jag upprepar frågan: Vad gör man för all få fast dem som begår brottet alt skaffa sprit lill barn och ungdom?

Ibland ser man att hem- och skolaföreningarna inte vill ställa upp och hjälpa lill och inie heller elevorganisationerna. Varför gör de inle del? Och var finns politikerna? Vi anslår och begär några miljoner kronor lill det ena eller

andra ändamålet. Vi föreslår utredningar och utvärderingarom etl problem, som bara blir slörre och som håller på atl växa oss över huvudet.

Jag måste bekänna, herr lalman, att jag också har ställt frågan: Var finns kyrkorna, som ju skall verka fören bättre värd föross vardagens människor? I kyrkans främsta språkrör, lidskriften Vår kyrka, har deklarerats att kyrkan har föga lill övers för helnykterheisianken. Med beklämning läser man också att folk ule i församlingarna säger nej till alkoholfritt nattvardsvin. När nykterhetsrörelsen en gång bröt fram i detta land stod tvenne präster i ledningen, Peter Wieselgren och Lars Levi Lasstadius. Del var då det.

Denna vinter har vi också fält uppleva atl den tid är förbi då frikyrkan helhjärtat engagerat sig mot alkoholen, och vi får uppleva att alkoholbruket och alkoholseden också där har vunnit insleg. Det måste vara sorgligt för alla gamla idealister, som är engagerade i frikyrkan.

Och var finns folkrörelserna i övrigt, som i sin barndom hade en klar insikt om atl man skulle ge ett alternativ till förnedring och passivitet?

Jag har ibland ert känsla av, när medlemskorten kommer på posten och man skall betala in sin medlemsavgift på postgirot, atl folkrörelserna har blivit en administrativ byråkrati, alt de har tappat glöden och idealiteten som fanns förr. Det är ändå klan, del vill jag stryka under, att det när folkrörelserna växte fram värdet helnykira alternativet som lyfte människorna ur den misär och förnedring som spriibruket medförde. Folkrörelsehisio-ria, del är historien om personlig vilja, personligt ansvar och frigörelse frän drogberoende. Man har från denna talarstol nämnl de dåliga miljöer som finns i dag, men det är ingenting mot de miljöer som fanns den gången då folkrörelserna började sin verksamhel. Dä var man medveten om värdet av det personliga ansvaret. I dag är det sä enkelt atl bara skylla på samhället i alla sammanhang.

Här talas ständigt om atl del är missbruket som måste bekämpas, men jag vill klart säga ul all enda vägen att bekämpa missbruket är alt bekämpa bruket av sprit och alkohol i alla dess former. Här menar jag -jag återkommer lill det - att det personliga ansvaret kommer med i bilden. Det är så lätt alt kasta ansvaret på samhället för all man dricker. Jag kan inle godta del argumentet, därför att den yttersta konsekvensen därav är atl människor ställs under förmyndarskap, all de saknar personligt ansvar och egen vilja.

När nykterhetsrörelsen växte fram var del medvetandet om del egna ansvaret fören bättre lingens ordning som gjorde att man sade nej lill alkohol och ja till personlig helnykterhet. Det personliga valet och det personliga ansvaret gäller fortfarande.

Vad säger dä uiskouei om vår motion, där vi har tagit upp de här problemen? Man talar inledningsvis om problemet med langning och alkohol lill minderåriga, som jag har tagit upp, och om hur alkoholmissbruket hos barn och ungdom skall kunna begränsas. Vi har inte i vår motion tagit upp alkoholmissbruket, ulan vi har diskuterat hur alkoholbraket bland barn och ungdom skall kunna bekämpas. Vidare säger utskottet all varje kommun har det primära ansvaret för nödvändiga åtgärder. - Hur följer man upp detta, utifrån de erfarenheter som finns? Vilka rekommendationer ger socialstyrel-

Nr 114

Onsdagen den 28 mars 1979

Nykterhetsvård. m. m.

Nr 114

Onsdagen den 28 mars 1979

Nykterheisvård, m. m.

sen? Vad gör Kommunförbundet?

Utskottet säger vidare att det pågår ett visst utredningsarbete på skolans område, som kan bli av betydelse för all motverka alkoholbruket hos barn och ungdom. Regeringen skall tillkalla en utredningsman "med uppgift alt utreda frågan om utbyggnad av kontaktverksamheten mellan hemmen och skolan". Vi har kämpat med mellanölet i tio års lid, och vi känner till frågan. Vad vi behöver är inle utredningar om hur man skall öka kontakterna. Jag tror all det är insatser och åtgärder vi verkligen behöver. Jag har en känsla av alt utskottet har godtagit atl vi skall leva med alkoholen och alkoholproblemen.

Vi får emellertid också litet tröst frän utskottet, som "delar motionärernas uppfattning atl langning av alkohol till minderåriga är ett allvarligt problem som måste mötas med kraftfulla åtgärder". Sedan nämner man de organ jag har talat om här och dessutom barnavårdsmyndigheter, polis- och skolmyndigheter. Sä slutar man med alt säga all någon åtgärd från riksdagens sida enligl utskottets mening inte är påkallad med anledning av vår motion, och man avstyrker den.

Herr talman! Jag övervägde länge om jag skulle ta lill orda i denna debaii. Del verkar så meningslöst, lycker man ibland, all diskutera alkoholproblemen. Verkligheten är den svåraste motståndare som vi häri alkoholdebatten. Man lalar om kommunernas, statens och folkrörelsernas ansvar. Men det är ju ändå til syvende og sidst människornas - våra egna - insatser, vårt eget ansvar som det gäller.

Jag sade inledningsvis all alkoholfrågan är vårt allvarligaste sociala och medicinska problem i dag. Del håller också på alt bli ett av våra allvarligaste ekonomiska problem. Ibland tänker man, när man ser hur utvecklingen går: Efter oss syndafioden.

I vår motion nr 1820 hemställer vi att berörda myndigheter mätte vidta erforderliga åtgärder för att bekämpa alkoholbruket i alla dess former samt att man med kraft måsle bekämpa langningen av alkoholhaltiga drycker.

Herrialman! Får jag lill slut säga au vi alla barett personligt ansvar för att främja ett helny klen samhälle. Vi har var och en atl bära vår del av ansvaret i kampen mot alkoholbruket - i arbetet förökad trygghet och hälsa för individ, hem och samhälle.

Jag ber, herr talman, atl fä yrka bifall till moiionen 1978/79:1820.

1 detta anförande instämde Arne Magnusson (c).

PER GAHRTON (fp) kon genmäle:

Herr talman! I moiionen kräver man att berörda myndigheter skall vidta ålgärder. Utskottet harockså sagt att berörd myndighet, dvs. socialstyrelsens nämnd för alkoholfrågor, skall vidta åtgärder, inte minst när del gäller langningen. 1 del avseendet finner jag alltså atl motionens syfte är tillgodosett.

Jag tycker också det är viktigt atl poängtera alt när Eric Carlsson direkt påstår att utskottet inte skulle in.se atl det finns ett samband mellan

konsumtion och missbruk, så ärdet inte korrekt. Vi har refererat och instämt i lidigare uttalanden av riksdagen, där riksdagen klan har slagit fast att i samhällets alkoholpolitiska program är det övergripande målet att begränsa tolalkonsumtionen av alkohol. Vi har alltså insett all konsumtionen måste begränsas för alt missbruket skall kunna effektivt bekämpas.

THURE JADESTIG (s):

Herr talman! Alkohol- och narkotikaproblemen griper in på många nivåer i vän samhällsliv. Det uppslår en läng rad problem för den enskilde, för de anhöriga, i arbetslivet, i värt sociala trygghetssystem och i samhället i övrigt. I grunden kommer det au krävas betydligt handfastare åtgärder än vad regeringen i dag har anvisat.

Vi möts allt oftare av alarmerande rapporterom drogmissbruket, inle minsl bland ungdom. Trots detta måste jag i dag konstatera atl den borgeriiga majoriteten i socialutskottet avstyrker den socialdemokraliska parlimotionen, som skulle kunna vara en bra inkörsport för att pä sikt skapa förulsättningar för atl mer aktivt, handfast och posilivi angripa missbruksproblemen.

Folkpartiet har ett alkoholpolitiskl program. Man marknadsförde det med stor aktiviiet förra valrörelsen. Men när folkpartiet nu kommit i regeringsställning sedan nära tre är tillbaka har de praktiska åtgärderna mol drogmissbruket i stort sett uteblivit. Man skulle kunna säga all i folkpartiets Sverige är det mer fråga om ord än om praktisk politisk handling i dessa frågor.

I moiionen nr 600 ställer vi socialdemokrater återigen upp med etl treårsprogram om 100 milj. kr., varav 32 milj. kr. för kommande budgetår. Socialdemokratin vill förslärka just del som folkpartiet i sitt alkoholpolitiska program också har tagit upp, nämligen behovet av information i skolorna, satsning pä folkrörelserna och insatser inom arbetslivet. Den socialdemokratiska moiionen vill dessutom stödja alkoholfri icke-kommersiell nöjesverk-samhel, stödja kommunala insatser i särskilt utsatta ungdomsmiljöer, förslärka rehabiliteringsinsatserna, förbättra vården och utöka antalet vårdplatser.

1 den socialdemokraliska reservationen vid socialutskottets belänkande begärs åtgärder för alt nedbringa den alltför höga alkoholkonsumtionen och därmed begränsa alkoholmissbruket. Den folkpartistiska regeringen har helt nonchalerat problemet med alkoholmissbruket. De praktiska åtgärderna mol missbruket har uteblivit. För två år sedan röstade de borgeriiga ned ett förslag från socialdemokraterna liknande det som vi i dag aktualiserat.

De socialdemokratiska reservanterna pekar också på det anmärkningsvärda i alt riksdagen inte fått något alkoholpolitiskl program i enlighet med den av riksdagen fastställda målsättningen. Alt etl sådant program inle lagls fram tyckerjag är högst nonchalant mot riksdagen.

I den här debatten har noterats aU nämnden för alkoholfrågor inom socialstyrelsen har elt väldigt slorl ansvar. Inte minsl förre socialminislern Rune Gustavsson framhöll delta. Men man får också notera all nämnden inle

Nr 114

Onsdagen den 28 mars 1979

Nykterheisvård, m. m.

3 Riksdagens protokoll 1978/79:114-115

Nr 114

Onsdagen den 28 mars 1979

Nykierhefsvård, m. m.

har de resurser som erfordras för arbetet. Trots medvetenheten om della vill ulskottsmajoriteten lägga hela ansvaret för alkoholpolitiken på nämnden, och därmed menar man atl man frilar sig själv och riksdagen frän ansvar.

Inom nykterhetsrörelsen, därjag är aktiv, ser vi med stort beklagande dessa negativa tendenser. Man ullalar sig ofta i posiliva termer, men i praktisk handling visar man motsatsen.

Jag kan inte underlåta atl ultala min slora besvikelse över alt man inie vill medverka till alt nu ge ett ekonomiski resursiillskou i kampen mot alkohol-och narkotikamissbruket.

Den socialdemokraliska moiionen om ålgärder för alt begränsa den sociala utslagningen pekar på nödvändigheten av en bred samhällsinsats, som omfattar en rad betydande samhällsområden. Totalt föreslär motionärerna ytterligare insatser pä 275 milj. kr. Här handlar del om förändringar i skolan, på bostadsområdet och inom familjepolitiken - allt för atl förebygga sociala problem och social ulslagning.

Min partivän Evert Svensson har i sin plädering talat om de tio delområden som molionskraven omfattar. Men låt mig av speciella skäl tona fram elt av delområdena, där insatserna rimligen borde kunna fånga riksdagens majoritet i dag. Del gäller förslagel om stöd lill alkoholfri icke-kommersiell nöjesverksamhel.

Vi är nog medvetna om att vi måsle uppmärksamma ungdomens fritidsmiljöer och särskilt sådana som av tradition präglas av slorl alkoholbruk. Inom samlingslokalrörelsen - folketshusrörelsen, nykterhetsrörelsens samlingslokalorganisaiion Våra Gårdar och Bygdegärdarnas riksförbund -har vi utvecklat planer på att erbjuda i första hand ungdomsdans i en naturlig alkoholfri miljö. Vi har lillsammans arbetat fram konkrela projekt för en försöksverksamhet där vi också skulle kunna utnyttja våra samlingslokaler, men då utan alkoholutskänkning. Vi har tänkt oss alt försöket skulle omfatta tolv orter och innefatta bl. a. danskurser, artistframträdandert, ekonomiski stöd till dansengagemang och miljöförbättringar.

I socialutskottets betänkande nr 26 framgår det på s. 16 alt majoriteten har en positiv grundsyn pä de samlingslokalägande organisationernas initiativ och tycker det är värdefullt att en försöksverksamhet kommer i gäng. Man säger i majoritetsskrivningen, t. o. m. i samband med all man yrkar avslag på det föreslagna anslaget, au verksamheten vore värdefull.

Det är nu inle första gängen som riksdagen har atl ta ställning till delta projekt, ulan del har man gjort lidigare. Man har även då alltid uttalat sig posilivi för atl pröva dessa nya vägar lill en alkoholfri frilidsmiljö för ungdomen. Del är riktigt att man under de senaste åren har medverkat lill delta via andra organisaiioner än de som har utarbetat del här slora förslaget och med smärre medel, som har fördelats av nämnden för alkoholfrågor, möjliggjort en form av försöksverksamhet.

Men vi har inle kunnai över de samlingslokalägande organisaiionerna göra den här satsningen, att med etl samlal, planerat och riksomfattande projekt få lill stånd en försöksverksamhet. En sådan skulle vara myckel värdefull vid en bedömning och utvärdering,och möjligen också fören framlida ulveckling i

riktning mol alkoholfria fritidsmiljöer i vårt samhälle.

Den socialdemokraliska reservationen nr 6 ger riksorganisationerna folketshusrörelsen. Våra Gärdar, nykterhetsrörelsens samorganisalion och Bygdegärdarnas riksförbund chansen alt utveckla sina gemensamma planer pä fritidsområdet för atl skapa alkoholfria miljöer.

Jag hoppas all vi skall få riksdagens stöd för denna begäran.

Socialministern GABRIEL ROMANUS:

Herr lalman! Häromdagen fick jag etl brev från en pensionär i norra Sverige som berättade om sin familjs stora bekymmer. Han skrev om sin 20-åriga dotterdotter, som är alkoholist.

Hon lever i ett ungdomsgäng, vars enda intresse är all skaffa och dricka sprit. Hon har varit tvångsinlagen på alkoholistanstalt i ett par omgångar, men inget hjälper. Morfadern skriver i sill brev:

"Vad ska vi göra? Ska fiickan supa ner sig i graven? Hennes mamma är helt slut i nerverna. Hon har varit inlagen för värd av den orsaken."

Del här brevet är etl nödrop. Det är bara ett av många exempel pä den skadeverkan alkohol och narkotika har i vårt samhälle.

Ett annat exempel fick vi i går, då det meddelades all under 1978 dog 60 ungdomar av överdoser av narkotika bara här i Slockholm -mer än dubbelt så mänga som 1975, om sifferappgifterna är riktiga.

Del har sagts fiera gånger, men det kan gärna sägas i dag igen, atl alkohol-och narkotikamissbruket är värt lands allvariigasle sociala problem.

Riksdagens övergripande målsättning för alkoholpolitiken ligger fast. Riksdagens uttalande 1977 att "målsättningen för samhällets alkoholpolitik skall vara atl begränsa den totala alltför höga alkoholkonsumtionen och att komma till rätta med alkoholmissbruket" har regeringens fulla stöd.

Det finns ett klart samband mellan den lolala alkoholkonsumtionens sioriek och missbrukels omfattning. Därför måste vi på olika sätt försöka minska konsumtionen. Vi måste arbeta med olika insatser samtidigt: förebyggande ålgärder, information, prispoliiik och direkta restriktioner.

Ibland förs det inom alkoholområdei en ganska ensidig debatt. En del lalar bara om all minska tillgången på alkohol i samhället. Andra uppehåller sig helt vid bakgrundsfaktorer, sociala problem och annat, som ökar mottagligheten. Jag tror dock atl del här i kammaren råder ganska bred enighet om all man måste beakta båda dessa saker. Vi vet atl grupper med olika typer av sociala problem, t. ex. ulslagning från arbetsmarknaden, löper slörre risk att hamna i alkohol- och narkotikamissbruk, men vi vet också all om man ökar tillgängligheten på alkohol eller narkotika växer missbruksproblemen.

Alkoholpolitiken handlar om solidaritet. Solidariteten måste gälla dem som sitter fast i missbruket. Det får inte finnas några hopplösa fall, även om alla skall veta alt det inle finns några patentlösningar för t. ex. ett sådant fall som del jag nyss nämnde. Vi måsle erbjuda allt det stöd vi kan för alt få loss missbrukaren ur hans eller hennes beroende. Vi måste försöka utveckla nya, effektivare vårdmetoder.

Men solidariteten har en vidare innebörd. Alla måste vara beredda atl göra

Nr 114

Onsdagen den 28 mars 1979

Nykterhetsvård, m. m.

Nr 114

Onsdagen den 28 mars 1979

Nykterhetsvård, m. m.

uppoffringar och ge avkall på sin bekvämlighet för all minska risken för nya generationer all dras in i alkohol- och narkotikamissbruket.

Jag tror, som jag nämnde, all den alkoholpolitik som nu bedrivs har etl brett stöd i samhället. De som ropar på mera väsentliga förändringar, som drastiskt skulle öka tillgängligheten av alkoholdrycker, blir allt färre. Jag tänker på sådana idéer som sänkt inköpsålder och försäljning'av vin och sprit i livsmedelsbutikerna.

Men de regleringar som vi har måste vara alkoholpolitiskl motiverade. Onödigt krångel, som väcker löje, undergräver respekten för den sociala och restriktiva alkoholpolitiken. Del är bakgrunden till de förslag om vissa förenklingar på alkoholpolitikens område som regeringen nyligen har lagt fram i proposilionen om avskaffande av krångel och onödig byråkrati.

År 1976 drack svenska folkel mer alkohol än någonsirt. Konsumtionen av öl, starköl, vin och sprit nådde då den högsta siffra som har noterats sedan den nuvarande alkoholstatistiken infördes. Glädjande nog har konsumtionen minskat under såväl 1977 som 1978. Orsakerna kan vara fiera. Lågkonjunkturen kan ha spelat in. Prishöjningar och mellanölels borttagande har antagligen haft sin betydelse. En osäkerhetsfaktor i sammanhanget är naturligtvis hembränningen och hemmalillverkningen av vin. Det finns alltså ingen anledning.all dra några långtgående slutsatser, men vi kan konstatera atl del är möjligl atl trenden har vänt.

Trepartiregeringen lade fram två viktiga proposiiioner om alkohol- och narkolikapolitiken.

I den alkoholpoliliska proposilionen 1977 höjdes anslagen till nykterhets-organisationerna väsentligt. Del var en reform som i huvudsak antogs i enighet.

År 1978 lade trepartiregeringen fram en proposition om ålgärder mol narkotikamissbruket. Den innehöll en rad förslag om förstärkningar av narkomanvården.

År 1979 kommer den nuvarande regeringen med ett förslag till ny sociallagstiftning som självfallet kommer alt vara av väsentlig betydelse för missbruksvärden. Del beslut som kommer senare i år hoppas jag skall fattas i lika stor enighet som de tvä lidigare reformbesluten.

I budgetpropositionen för 1979/80 fullföljs den politik som har lagls fast under de senaste två åren. De samlade anslagen lill missbruksvärden ökas med 46 milj. kr. Det är en ökning med drygt 10 96. Det är betydligt mer, som Per Gahrton påpekat, än den lolala ökningen av statsbudgeten. Några exempel:

Resurser anvisas för en ökning av antalet platser i inackorderingshem för alkoholmissbrukare med 20 platser.

Antalet platser i behandlingshem för narkomaner ökas med 60 - vilket leder till en fördubbling jämfört med lägel 1978.

Statsbidraget lill behandlingshemmen för narkomaner ökas frän 60 000 kr. per plats till 63 000 kr.

Försöksverksamheten med tillnyktringsenheler utökas lill att omfatta fler projekt till en total kostnad av 10 milj. kr. per år.

Bidragen till olika typer av länkorganisalioner ökas med I milj. kr.

Regeringens förslag har tillstyrkts av ulskollel på alla punkfr utom en, där uiskouei har föreslagit etl slörre anlal platser på inackorderingshem för alkoholmissbrukare. Jag kan inle underlåta atl påpeka alt oppositionen, som annars klagar över budgetunderskottet, nu tar chansen att ytteriigare öka detta en aning.

Regeringens förslag till en måttlig ökning av antalet platser får ses i ljuset av atl hela instilutionsvården diskuteras inom ramen för förberedelserna av socialljänstreformen. Jag vill också erinra om de överläggningar som pågår med kommun- och landsiingsförbunden on, huvudmannaskapet för miss-bruksinslilutionerna. 1 del lägel kan det diskuteras om man kraftigt bör höja anslaget lill inackorderingshemmen.

Herr lalman! En socialdemokratisk motion föreligger med en mängd yrkanden, följd också av en rad reservationer. Vi kan märka etl nyvaknat intresse från socialdemokraterna för alkohol- och narkolikapolitiken sedan de kom i opposition. Del intresset har delvis haft en självkritisk lon -jag tänker bl. a. pä Olof Palmes framträdande vid partikongressen. Del är naturiigtvis sympatiskt, även om självkritiken inte har varit särskilt påfallande i debatten i dag.

De här frågorna utreddes alltså i tio år ulan all den dåvarande regeringen kom med något förslag till ny alkoholpolitik. Det förslaget kom efler trepartiregeringens tillträde. Nu tycks nykterhetspolitikerna inom socialdemokratin ha fått Slörre spelrum, och det är i och för sig positivt. Belräffande de flesla av de punkier man pekar pä finns verksamhel i gäng, men det är inget fel att oppositionen försöker driva på. Synd bara att man inte hade samma framgång lidigare. Jag kan som ett exempel nämna anslaget lill länkrörelserna, som vi från riksdagens sida fick kämpa i många är för att driva fram. Della anslag höjdes väsentligt i Rune Gustavssons första budget. Det är han värd etl erkännande för. I opposition har socialdemokraterna nu plötsligt möjlighet att mer än fördubbla della anslag. Den rollförändring som nämndes tidigare i debatten har kanske haft effekt pä flera håll.

Jag kan förstå atl här finns en viss besvikelse över alkoholnämndens situation. Jag erkänner atl arbetet med alkoholfrågorna där och i socialslyrelsen inte har funnit sin form helt och hället. Del har varit en splittrad organisation. Jag vill bara uttrycka den förhoppningen atl med ett förslag till ny organisation av socialstyrelsen som regeringen förbereder skall arbetet effektiviseras. Självklart är au riksdagens beslut i alla delar skall fullföljas av alkoholnämnden och socialslyrelsen i övrigi.

Herr lalman! Lål mig sammanfatta; Regeringen fullföljer de beslut som riksdagen har fattat i fråga om missbruksvärden. Trots det kärva ekonomiska läget har det funnits utrymme för ökade resurser i årets budget.

Nr 114

Onsdagen den 28 mars 1979

Nykterhetsvård, m. m.

EVERT SVENSSON (s) kort genmäle:

Herr lalman! Om mina inlägg uppfattats som all jag skulle avsvära socialdemokratin allt ansvar för den utveckling som varit under vår regeringslid är det naturiigtvis alldeles fel. Av vår motion framgår tydligt -

Nr 114

Onsdagen den 28 mars 1979

Nykterhetsvård, m. m.

vilket socialminislern kan se om han läser den - att den kriiik vi riktar mot industrisamhället naturligtvis också är en kritik av del samhälle vi själva har varit med om att skapa.

Jag upprepar än en gång all vi hade en alkoholpolilisk ulredning som drog ut pä tiden år efter år-jag var irriterad själv. Den log till slut tio år. Det var först när utredningen var klar som vi fick en plattform alt bygga vän handlande pä. Många av oss var besvikna över del resultat denna alkoholpoliliska utredning avsatte i den proposition som senare lades fram. Men lät oss lämna det.

Jag kan hålla med socialminislern när han säger att det är bra all vi fått en politisk debatt om den här frågan. Det är pä det sättet frågorna skjuls framåt, även om jag lycker all det går förtvivlat trögt. Jag blir pä någol sätt uppgiven. Nu är ärendet som helhet överlämnat lill socialstyrelsens A-nämnd. Denna nämnd, som har tre handläggare, skall alltså inför årets propositionsskrivande klara allt del som den nu fått i uppgift. Jag har ingen fullmakt au tala för sekretariatet, men jag utgår ifrån atl de personer som ingår i sekretariatet kommer att göra allt vad de kan.

Jag har tvä frågor alt ställa till socialminister Romanus:

Är socialministern beredd au ge alkoholpolitiska nämnden en tillfällig förstärkning, så atl den kan arbeta fram de förslag som måste framläggas ganska snart inför propositionsskrivandei?

Är socialminislern vidare beredd att förbereda propositionsskrivandei? Vi har ju val i september men myckel kan göras innan dess.

Jag vill, herr lalman, sluta med atl erinra om en partikamrat lill Gabriel Romanus som hette Johansson i Öckerö. Han hade väckt en motion om en fyr som fält en välvillig skrivning i utskottet. När talesmannen för ulskollel ansåg att han borde vara nöjd med en sä fin skrivning svarade han all det inte var lätt för honom att säga lill sina kamrater: Någon fyr får ni inte, men ni får styra efter en välvillig skrivning.

Socialminislern GABRIEL ROMANUS;

Herr talman! Det är nu som alltid angenämt all diskutera med Evert Svensson, i synnerhet som jag uppfattade en annan nyans i hans senaste inlägg. Det verkar näsian som om Evert Svensson har slörre förväntningar pä den nuvarande regeringen än vad han hade pä den socialdemokratiska regeringen när del gäller nykterhelspoliliken. Jag klandrar honom inte för del - inte alls! Jag vill också säga, att vi alla som är verksamma i svensk politik naturligtvis har etl kollektivt ansvar.

Del höjdes då och dä under alkoholpoliliska utredningens långa tillvaro röster här i riksdagen för atl det borde komma fram resultat snabbare. Det hände även under den lid som den socialdemokraliska regeringen tog pä sig alt fundera efter det att utredningens förslag var framlagt. Men eftersom Even Svensson är kritisk pä den punklen skall jag inte strö salt i såren ytteriigare, utan bara konstatera att det föreligger behov av åtgärder.

Riksdagen har varit överens om att uppdra åt alkoholpoliliska nämnden inom socialstyrelsen alt föra arbetet vidare. Som jag sade i milt tidigare

anförande kanjag gärna erkänna att del arbetet inte har funnit sin rälla form. Jag tror alt del kan bero pä att handläggningen av alkoholfrågor inom socialstyrelsen är splittrad på flera olika enheter. Jag skall inte föregripa det förslag som senare skall läggas fram om socialstyrelsens organisation, men jag hoppas all en effektivare organisation av handläggningen av alkohol- och narkolikafrågorna inom socialslyrelsen över huvud tagel skall bidra lill en effektivisering av det arbete som här har tagits upp. Jag vill understryka än en gäng all jag utgår från all socialslyrelsen, alkoholpolitiska nämnden och dess kansli lill alla delar fullföljer det uppdrag som riksdagen har gett dem. För min del irorjag all organisationen är det väsentliga. Man kan inte föra en effektiv alkoholpolitik, om organisationen är ineffektiv. Självfallet litar jag pä aU alla ledamöter i nämnden och i synnerhet Evert Svensson, som har haft tillfålle all följa alkoholpolitiken häri riksdagen pä nära häll, kommerall ta initiativ och framföra de förslag som är nödvändiga för alt de ytteriigare ålgärder som behövs pä del här områdei skall komma lill stånd.

Jag vill ta tillfället i akt att stryka under att någon nedrustning eller någon avmattning när del gäller insatserna mot alkohol- och narkotikaskadorna inte är aktuell med den nuvarande regeringen. Det betydelsefulla steg som nu förestår är att få en ny sociallagsiiftning, som jag hoppas att riksdagen senare i är skall kunna fatta beslut om och som kan bli del tredje steget; del första var del alkoholpolitiska beslutet 1977, del andra var beslutet om narkotikapolitiken 1978, och nu får vi en ny sociallagsiiftning 1979. Del bör ge oss goda redskap för att fullfölja kampen mot alkohol- och narkoiikaskadorna i det svenska samhället.

Nr 114

Onsdagen den 28 mars 1979

Nykterhetsvård, m. m.

EVERT SVENSSON (s) kon genmäle:

Herr talman! Omjag ändrade ton i mitt senare inlägg sä berodde det på atl jag uppfattade del sä alt socialminislern tog det här problemet pä allvar, och del ville jag gärna uttrycka min uppskattning för. Man kan inte säga av en sådan här stor fråga genom några lustiga inlägg.

Det är klart atijag har vissa förhoppningar på folkpartiregeringen i den här frågan, i varje fall i den meningen au den nu förbereder nästa års proposition pä della område. Men det säkraste om rnan vill genomföra den alkoholpolitik som vi har skisserat i motionen 600 är nalurliglvis att vi får en socialdemokratisk regering.

GUNDE RANESKOG (c):

Herr talman! Jag vill börja med alt i alla delar understryka vad min kamrat Eric Carlsson har anfört. Jag skall inte fördjupa mig i frågan utöver detta. Jag vill bara instämma i beklagandet av au man t.o. m. inom frikyrkligheiert häller pä all tappa en del av sin målsättning och i vissa fall börjar kompromissa med samhällets största fiende, alkoholen.

Några ord med anledningav motion 1838 och den negativa behandling som utskottet har givit den. Del är beklämmande att vi lever kvar i vår i förhållande lill behovet njugga syn pä vård och hjälp. Visst har bättring skell, och det har hänt en del de senasie åren som vi noterar med stor tacksamhet.

Nr 114

Onsdagen den 28 mars 1979

Nykterhetsvård, m. m.

Men sjukvårdens huvudman, landstingen, resterar i stort när det gäller vård av alkohol- och giftskadade människor. Det är endast de värsta akutfallen man kan ta sig an, och del brister myckel där. Orsaken är, som ni känner lill, ekonomiski trångmål.

Men många frivilliga organisationer lever väldigt intensivt och går in med konkret hjälp när det gäller lokaliteter och terapi. Men de kommer inte längre än ekonomin räcker till - detta är det allvariiga.

Jag vill i detta sammanhang bara myckel kort beröra DKSN:s RIA-verksamhei, som behandlas i motion 1838 med en vädjan aU få eu något större anslag. Del är verkligen skada alt del inte kan ske, eftersom man själv häller sig med lokaler, ibland med kommunal hjälp och i vissa fall med landsiingshjälp, och har en otroligt stor frivilligstab som ställer upp. Del vore synd om människor skall tröltna därför all hjälpert inle kommer i tid. De gör en utomordentlig gärning och står för en fin verksamhel.

Om nu människorna i dessa organisaiioner upplever det som så trögt att de tappar en del av sin idealitet och blir mindre hågade att ställa upp hamnar samhället i en myckel stor risksilualion. Jag tror inte atl vi utan den enskilda, positiva frivilliginsalsen klarar de här problemen. Del går varken genom lagsiiftning eller genom vissa fasta samhällsformer. Det behövs mycken personlig förståelse och värme.

Del finns emellertid idealitet och frivillighet kvar, men det behövs också ekonomiskt stöd medan lid är. Därför villjag understryka del önskvärda i all regeringen i sill propositionsskrivande och utskottet i sin behandling hade förstått silualionen litet bättre och handlat annorlunda trots knappheten på pengar, vilken också jag känner lill. Därför insiämmerjag med dem som i dag har uttalat kraftfulla ord i della ärende och understrukit behovet av en ökad nykterhetsvård.

Riksdag och samhälle behöver skärpa sig när det gäller att vidta åtgärder mol det snedvridna så atl inte människor, som har påpekats av flera talare, går under på grund av olika former av missbruk. Vi behöver alltså sälla in alla krafter mot en sådan ulveckling.

Eftersom värdfrägan har blivit en ekortomisk fråga, sä måste vi vara generösa. Samhället kommer inte undan kostnaderna förden vård som olika insiartser måsle ge.

PER GAHRTON (fp) kort genmäle:

Herr talman! Vi är överens om de frivilliga organisationernas betydelse, vilket regeringen och utskottet har insett. Vi har också förordat en uppräkning av anslaget med 1 milj. kr. Men Gunde Raneskog vet lika väl som alla vi andra atl gällande ordning är den all socialslyrelsen prövar ansökningarna om bidrag. Eftersom han inle yrkade bifall lill motionen irorjag också att han inser au det vore orimligt all göra ett undanlag för DKSN.

GUNDE RANESKOG (c) kort genmäle;

Herr lalman! Om man ser alt det finns ett behov på etl visst område, så måste man ta lag i någon bil. Sä gör man i alla sammanhang. Kan man inie

lösa hela problemet, sä är man tacksam för om det åtminstone händer någol.

SVEN JOHANSSON (c):

Herr talman! Under de 15 år somjag varit i riksdagen harjag haft tillfälle atl följa dessa frågor. Varje år har del väckts moiioner, förekommit debatt och voteringar. Hur de olika partierna har slälll sig under dessa 15 år utgör ett intressant dokument. Jag harockså haft tillfälle atl följa arbetet ute pä fältet och fäll se hur olyckliga människor hamnai i alkoholismens våld.

Jag kan stryka under mycket av det som sagts i den här debatten, men vill därutöver citera ur ert aftortiidning. Jag tror att många människor som arbelar ute pä fältet och föräldrar som upplever svårigheter med sina barn kommer att studera prolokollel frän dagens deball. I en artikel i Aftonbladet i är med rabriken "70-talels barn har ingen själ" slår följande:

"50-talsbarnen är vuxna nu. De ärjust i färd med atl sälla 70- och 80-ialens barn till världen.

Som barn var 50-talsbarnen ganska glada. Den auktoritära uppfostran började försvinna. Skolagan förbjöds. Välfärden steg. TV:n log sin plats i vardagsrummet. Rockidolerna satt på väggen. Frihet var slagordet.

50-talsbarnen skulle välja själva, vara fria. Mesl fri var man i Amerika. Amerika var varje 50-talsbarns drömland. 50-ialsbarnerts föräldrar hade ofta en livsinställning, en politisk uppfattning, en religion eller kanske en ami-religion.

Men dom behöll den för sig själva. Barnen skulle inte påverkas. De skulle själva fä ta ställning när de blev stora.

Nu är 50-lalsbarnen stora. Irtie många 50-ialsbarn tror på någon Gud. Inte många 50-talsbarn har någon klar politisk uppfattning. Inte mänga 50-lalsbarn har någon klar livsinställning, med ideal och normer.

De glada 50-ialsbarnen har blivit rotlösa vuxna. Som söker sin livsinställning bland möbelhusens bokhylleväggar för prydnadssaker- inte för böcker. Som byter parti lite hur som helst. Som gifter sig i kyrkan, inle pä grund av au de inte lagil ställning till något alternativ. All gifta sig borgerligt skulle vara etl större steg - då skulle man ju ta ställning för att man inte var religiös. Och ett sånt ställningstagande kräver en livsinställning. Men det har inte 50-lalsbarnen.

50-lalsbarnen gifter sig, skiljer sig, är ensamstående eller olyckliga i sina äktenskap. 50-talsbarnen har ingen klar moral- eller familjeuppfaltning. För moral var fruktansvärt omodernt när de blev kära för första gången under 60-talei.

Ingenting är självklart för 50-ialsbarnert - ingeniing utom materiell välfärd.

50-talsbarnen bråkade inie alltför myckel i skolan, för så fritt hade det ännu inle blivit. Men 50-talsbarnens 70-talsbarn bråkar och busar och förstör.

70-lalsbarnen är inga glada barn. De ser ofta ingert egenllig mening i livel. Utom möjligen med prylar och mode. Dom skiter i skolart för skolan skiter i dom. Dom kan slå sönder en fönsterruta eller kludda pä tunnelbanan-för del

Nr 114

Onsdagen den 28 mars 1979

Nykterhetsvård, m. m.

Nr 114

Onsdagen den 28 mars 1979

Nykterhetsvård, m. m.

är ingen som säger något i alla fall. Dom kan förstöra i porten, för del finns inga grannar eller portvakt som bryr sig sä myckel om del all dom skäller ut dom.

70-lalsbarnen skiter i det mesta. För vad finns det egentligen atl leva för?

50-talsbarnens föräldrar förklarade aldrig sin livsinställning. Ville inle påverka. Fast innerst inne hade dom normer och värderingar. Förmodligen levde dom efter dem, i alla fall pä ett ungefär.

Del betyder att 50-ialsbamen som barn hade något att hälla sig till, något au leva efter.

Fast dom fick det aldrig förklarat, som vuxna hade dom inie kunnat föra del vidare lill sina barn. Men det kanske förklarar varför dom som barn inte tyckte livet var meningslöst, varför dom inte skolkade frän skolan, varför dom inte drack sig berusade alltför ofta.

70-lalsbarnen är nästan alldeles ulan givna normer. De är utan livsinställning. Deras liv har ingen själ.

Del arom detta internationella barnärei borde handla i Sverige. De svenska barnen lider en andlig död. Barnen i tredje världen lider en materiell nöd.

Liberalismen och slappheten i 50-lalets barnuppfostran har fått förfärande konsekvenser för de barn som växer upp i dag. Barn ulan normer, ulan föräldrar med en egen livsinställning blir rotlösa och olyckliga.

Men vilka normer ska vi ge? Hur myckel får vi påverka?

Antagligen ska vi påverka så mycket som vi överhuvudlaget kan. Förden kommersiella delen av samhället gör det. Fast först kanske 50-talsbarnen måste få en egen livsinställning? Innan de kan ge 70-lalsbarnen någon?"

JÖRN SVENSSON (vpk):

Herr lalman! Jag har i etl tidigare skede av del här ärendets behandling försökt få lill stånd en diskussion om de större och långsiktiga linjerna i frågan,ochjag har fått vela av utskottets talesman att det finns inle tid fördel. Del finns inle plats för det, del hör inle hit. Det hör inte till saken, som han säger.

Jag nämner detta som bakgrund till atl vänsterpartiet kommunisterna i år har vägrat spela med i det spel som pågår, au motionera om 10 eller 20 behandlingsplatser hit och dit.

Vi hade en mycket utförlig motion i fjol. I olika sammanhang under olika ämnesrubriker som berörde missbrukarproblemen försökte jag fä upp tankegångarna i den motionen lill diskussion, men det lyckades aldrig. Socialutskottet behandlade moiionen, 1977/78:1510, på tvä rader och log över huvud laget inte ställning lill dess sakinnehåll, lill de krav och yrkanden som ställdes.

Jag vill försöka ännu en gäng att fä lill stånd något yttrande som ändå tyder pä all man i andra kretsar än i vårl parti är beredd att säga så pass myckel i självprövningens och sanningens iniresse au del som man hiuills har sysslai med i alkoholpoliliken har gjori loial bankrull. Del gäller atl börja från scratch.

Vi sitter här och diskuterar småsaker, små överföringar på anslag och sådant. Vi har elt läge, där 95 ". av alla drogproblematiker icke kan fä någon behandling, icke kan få något stöd. Och om vi fortsätter så här, kommer de heller aldrig att få del.

Jag skulle vilja fråga: Är det någon som skulle anse annai än au del var eil äierfall i del grövsia barbari, ifall vi hade moisvarande siluaiion för cancerpalienier? All säga atl 95 ". av alla cancerpatienter måsie lämnas ål sill öde, au bara några fä proceni kan behandlas, skulle nalurliglvis vara fullständigt ohållbart. Ingen skulle ge sig på att understödja en så vansinnig tes.

Frågan om drogmissbruket består, väldigl kon uttryckt, av tvä lunga bilar: del man kan kalla den samhälleliga bilen och del man kan kalla behandlingsbilen eller den personliga bilen. När del gäller den samhälleliga delen måste man ju konstalera alt myndigheterna och de tvä borgerliga regeringar som nu har suttit sedan 1976 inte har lärt sig någonting. De har inte slagit in pä någon ny väg. De har inte visat någon förståelse förde fakiorer som i väsentlig män styr drogmissbrukets villkor och utbredning.

Bostadsbyggandet sker efter precis samma linjer nu som del gjorde när Rosengård och Lindängen byggdes. De nya bostadsområdena ser precis likadana ut. Utslagningen i samhället ärsiörre än den var närd» borgeriiga tog regeringsmakten och den är större än någonsin under efterkrigstiden. Det förutses nu att strukturomvandlingen inom industrin skall leda till en ny stor omfiyttningsvåg, vad det nu skall komma alt innebära för de sociala miljöer där människor gör sina erfarenheter och där deras beieenden fasiläggs, där deras kriser och sorger och bedrövelser växer fram.

Vi har inle gjorl nägonling för all bygga ul barnomsorgen lill någol som ens liknar en bråkdel av den behovsläckning som vore nödvändig. Vi lillåter alt ungdomsgårdar läggs ner. Vi drar inie slutsatsen atl den stora förstörelsen i bostadsområdena, de destruktiva beteendena, har någonting au göra med den otillräckliga utbyggnaden av den delen av ungdomsverksamheten.

Vi har över huvud tagel inga proportioner, och det har man inte heller när del gäller behandlingssynen. Vi vet, myckel kort uttryckt, utifrån vetenskaplig grund att drogberoende är en sorts ivängsmässig process. Bakom drogberoendet ligger psykiska processer som också är ivängsbeionade. Man kan därför inte vädja lill del personliga ansvaret och säga: Du skall sluta supa, för del är fult atl supa. Det är ett meningslöst påstående inför en alkoholist.

Alkoholisten måsle själv ta sig ur denna ivångsprocess, men han kan inte göra del ensam. Därför fordras behandlingsmetoder och ett behandlingstänkande som så att säga sönderfaller i tvä faser, någol som är ganska långvarigt och som inte kan tillgodoses med de typer av behandling som dominerar missbrukarvärden i dag.

Den psykiska rehabiliteringsprocessen är långvarig redan i sill första steg, i del rent psykologiska slegei.

Det fordras först en avtäckande fas, som är myckel smärtsam. I detta skede måste man ha stöd av likasinnade, av kamrater som begriper vad del handlar

Nr 114

Onsdagen den 28 mars 1979

Nykterheisvård, m. m.

Nr 114

Onsdagen den 28 mars 1979

Nykterhetsvård, m. m.

om, och får inte lämnas åt sig själv. Därefter krävs en lika smärtsam och svår process, där man återupplever de skeenden som en gäng ledde till den psykiska ulstöiningssitualionen och befriar sig från dem. Delta är en långvarig process, och på denna måste sedan följa ett program med t. ex. inslag av utbildning, förberedelser för arbetslivet osv. Men vi har inle lillsiymmelse lill något sådant. Del kan endast erbjudas för någon promille av de drogberoende. Skall vi inle dra några slutsatser av denna groteska situation?

NILS CARLSHAMRE (m):

Herr talman! Jag är övertygad om alt Jörn Svensson är ärlig i sin samhällssyn, sin idealitet och sitt engagemang. Del är därför inle en moralisk beskyllning närjagsäger, alt del som han här framhåller ändå är ett grovt och cyniskt hän mot alla de utslagna och drogberoende som han gör sig lill talesman för. Vad han säger är ju ingenting annat än elt evigt upprepat omkväde på temat "sådan är kapitalismen". Till alla de 300 000 drogberoende och utslagna människorna säger han: Del finns inget hopp förer annat än i ett helt annat samhälle. Del är hans tes. Det är inte sä, Jörn Svensson. Sanningen är den atl della problem är just del som Jörn Svensson sade alt det inle är, nämligen vardagligt och trivialt. Del är ett utomordentligt vardagligt, grått och trivialt arbete som vi är inne i, men det är inte hopplöst.

Det är f ö. inle sant atl 95 % av alla drogberoende lämnas utan värd och behandling. Ungefär 60 000 av dem får någon form av vård och behandling, de allra fiesta i helt öppna former. Skall vi vänta på den dag dä samhället är sä i grunden förändrat som Jörn Svensson drömmer om att det skall bli - och jag tror inie all del skulle hjälpa - kommer inte 300 000 ulan miljoner människor att gå under. Vi får vackert fortsätta med atl göra som vi har gjort, dvs. lägga pussel med vardagliga och triviala åtgärder för att försöka hjälpa de människor som är utslagna och som har det svårt. Och det skall göras nu, inte i etl framlida drömsamhälle, Jörn Svensson.

PER GAHRTON (fp):

Herr lalman! Ja, vi vet, Jörn Svensson, all dessa problem haren samhällelig bakgrund. Vi känner lill atl del handlarom arbetslöshet, problem i skolan och dåliga bostadsmiljöer. Vi jobbar alla med dessa problem pä det sätt som vi tror är rikligt. Del är också en fråga om behandling. Vi vet atl det finns brister inom barnomsorgen, inom långvården, inom den övriga sjukvården och inom missbrukarvärden, och vi gör vad vi tror är riktigt i de avseendena.

Men, Jörn Svensson, varje stor tanke måste operalionaliseras för att kunna omsättas i något konkrel som når människorna, och det gäller också inom missbrukarvärden. Pä dagens föredragningslista staren operaiionalisering av idéer om hur man skall åtgärda missbruksproblem. I det sammanhanget måste man göra vissa prioriteringar, och medel måste anslås. Regeringen har lagt fram ett förslag, och jag konstaterar att vpk i vad gäller del konkrela förslaget lill vilka medel som skall anslås under det kommande budgetåret icke haft någon annan uppfattning än regeringen. Del tyckerjag ändå är det

grundläggande och för missbrukarna vikliga konstaterandet. Det är utmärkt att vpk har kunnai instämma med regeringen i detta avseende, men försök dä inte springa ifrån del ställningstagandet genom alt sväva ut i vidlyftiga tankegångari

JÖRN SVENSSON (vpk):

Herr talman! Jag vill först säga lill Per Gahrton att vi i flera sammanhang, senast i Ool, har krävt en helt annan typ av alkoholpolitik och också atl helt andra resurser skall ges lill denna. Men det röstade Per Gahrton emot, och han har majoriteten bakom sig också i år. Vi kunde skriva 100 motioner i frågan - Per Gahrton kommer ändå atl rösta ned dem. Han vill ju inle göra något åt detta problemkomplex utan vill all de 95 % av de drogberoende som inte får någon värd skall ha oförändrade förhällanden.

Till herr Carishamre vill jag säga atl del inle är vi som lämnar de drogberoende ål sitt öde. Det är ni - socialutskoltet och de myndigheter som har handlagt denna fråga och misskött den i åratal. Det ärju ni som skapat de förhällanden som leder lill att 95 % av de drogberoende över huvud tagel inte kan tas om hand.

Vi hävdar aldrig och har aldrig hävdat, att del skulle vara nödvändigt alt skapa eu helt annat ekonomiskt system, en socialistisk planekonomi, för att kunna börja angripa dessa problem. Det är etl helt groteskt påstående. Tvärtom har vi genom våra konkreta förslag här i riksdagen i fjol, som ni inte ville diskutera eller sakbehandla och som ni röslade nej till, försökt åsiadkomma en expansion av de delar av den samhälleliga verksamheien som skulle ha kunnat börja påverka denna problematik.

Vi anser fakliskl atl man även i elt kapitalistiskt samhälle kan motarbeta bostadsspekulationen, markspekulationen och byggmonopolen, som bidrar till att skapa dåliga arbetsmiljöer. Vi anser all man redan i etl sådant samhälle skall bygga ut barntillsynen, behälla ungdomsgårdarna och genomföra en vetenskapligt adekvat behandling för de alkoholberoende. Det är möjligt även i eu samhälle som är drabbat av arbetslöshet. Au man sedan inle kan avskaffa arbetslösheten annat än i ett annat ekonomiskt system är en annan sak, men den diskussionen hör inte hemma här utan i ett slörre ideologiskt sammanhang.

Men vad vi anklagar er för är all ni inte gör vad som är möjligl all göra, att ni ärså fixerade vid konkurrensens välsignelsebringande verkningar på ekonomin att ni låter hundratusentals människor slås ut från industriarbeisplat-serna, att ni är så fixerade vid klassamhällets välsignelser alt ni inte förstår och bryr er om vad som händer med barn som växer upp i segregerade bostadsmiljöer av typen Lindängen och Rosengård och atl ni fortsätter att tillåta atl sådana miljöer byggs upp i förstad efter förstad och i kommun efter kommun och nui. o. m. talar om att strukturomvandlingen nödvändiggör en ny stor folkomflyttning, under hänvisning lill att folk minsann måste anpassa sig efter nya förhållanden, att det inle går all lita pä all de gamla jobben skall finnas kvar osv. Vi anklagar er för all ni inle ser vad denna väldiga uislagningsmekanism innebär och inle gör något åt den. Jag anklagar inle

Nr 114

Onsdagen den 28 mars 1979

Nykterhetsvård, m. m.

Nr 114

Onsdagen den 28 mars 1979

Nykterhetsvård, m. m.

herr Carishamre för all han inle är socialist - del lönar sig över huvud tagel inte.

PER GAHRTON (fp):

Herr talman! Jag vill bara konstatera all det, om vpk i framtiden generellt kommer att avstå från att väcka motioner som man bedömer sannolikt kommer all röstas ned, kortimer all inträffa en myckel intressant förändring av kammarens arbetsförhållanden.

NILS CARLSHAMRE (m):

Herr lalman! Vpk skulle alltså aldrig ha hävdat del som var huvudinnehållet i Jörn Svenssons långa första anförande. Men någon minut senare är Jörn Svensson tillbaka i sill tal om all vi först skall ha ett samhälle ulan konkurrens, ulan klasser osv., om man skall kunna göra något. Jag säger alt del är etl hån mot dem som redan är utslagna och drogberoende och även mot dem som kommer att bli del under den närmaste framliden. Jag vill föreslå Jörn Svensson all någon gång gå ul på torgen eller gatorna i Malmö - med eller utan sällskap av Per Gahrton - även i andra ärenden än för atl hålla torgdiskussioner. Dä kanske Jörn Svensson kommer all upptäcka alt de här aktuella problemen för dem del gäller är så små, grå, triviala och vardagliga som Jörn Svensson nu inle kan föreställa sig atl de är.

JÖRN SVENSSON (vpk);

Herr lalman! Jag tror all jag med min personliga bakgrund och mina egna erfarenheter har lärt känna de levnadsvillkoren betydligt närmare än vad moderata samlingspartiets talesmän gjorl. I det avseendet irorjag alltså inte au herr Carishamre skall sätta sig på några höga hästar.

Till Per Gahrton vill jag säga atl vi naturligtvis inle skall bereda er den glädjen atl ni blir av med oss. Men vi är en liten riksdagsgrupp, som ibland måste konstatera alt speciellt riksdagens socialutskott, vars arbetstid är särskilt hårt belastad, struntar till den grad i våra viktiga moiioner i väsentliga frågor all vi ibland faktiskt måste dra den slutsatsen au vi ett år icke skall lägga ned del stora arbete som det innebär atl väcka en motion, eftersom det ändå är meningslöst. Vi går upp i debatten och försöker få den på en annan bog, men vi stångar inte pannan blodig mol Per Gahrions byråkratiska negativism, som han manifesterade när vpk-motionen behandlades i Qol.

Överläggningen var härmed sluiad.

Mom. 1-3

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

Mom. 4

Proposilionergavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels moiionen nr 1820 av Eric Carlsson och Arne Magnusson, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad.

Mom . 5

Proposiiioner gavs på bifall lill dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 1 av Evert Svensson m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Evert Svensson begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller socialutskottets hemställan i betänkandet

nr 26 punkten 2 mom. 5 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 1 av Evert Svensson

m.fl.

Nr 114

Onsdagen den 28 mars 1979

Nykterhetsvård, m. m.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat förja-propositionen. Då Evert Svensson begärde rösträkning verkställdes votering med omröslningsapparai. Denna omröslning gav följande resultat:

Ja - 159 Nej - 149

Mom. 6-8

Proposiiioner gavs på bifall lill dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 2 av Evert Svensson m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Evert Svensson begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill atl kammaren bifaller socialuiskotlels hemställan i belänkandet

nr 26 punklen 2 mom. 6-8 röstar ja,

den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 2 av Evert Svensson

m.fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat förja-propositionen. Dä Evert Svensson begärde rösträkning verkställdes votering med omröslningsapparai. Denna omröslning gav följande resultat:

Ja - 159 Nej - 149

Mom. 9

Proposiiioner gavs pä bifall lill dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 3 av Evert Svensson m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Evert Svensson begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition;

Nr 114

Onsdagen den 28 mars 1979

Nykterhetsvård, m. m.

Den som vill all kammaren bifaller socialutskottets hemställan i belänkandet

nr 26 punklen 2 mom. 9 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 3 av Evert Svensson

m.fl.

Ja - 159 Nej - 149

Mom. 10

Proposilionergavs pä bifall lill l;o) utskotiets hemställan, 2;o) reservationen nr 4 av Karin Andersson m. fl. samt 3:o) reservationen nr 5 av Kersti SwarlzochPerGahrlon,och förklarades den förstnämnda propositionen vara med övervägande ja besvarad. Då Nils Carishamre begärde votering upptogs för bestämmande av kontrapropositionen ånyo de båda äterstående propositionerna, av vilka den under 2;o) angivna förklarades ha flertalels mening för sig. Sedan Per Gahrton begärt votering beträffande kontrapropositionen upplästes och godkändes följande voleringsproposition;

Den som vill alt kammaren till kontraproposition i huvudvoteringen angående socialutskottets hemställan i betänkandet nr 26 punkten 2 mom. 10 antar reservationen nr 4 av Karin Andersson m. fl. röstar ja, den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren till kontraproposition i nämnda votering antagit reservationen nr 5 av Kersti Swartz och Per Gahrton.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat förja-propositionen. Dä Per Gahrton begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröslning gav följande resultat:

Ja - 126

Nej - 35

Avslår - 146

1 enlighet härmed blev följande voleringsproposition uppläst och godkänd:

Den som vill alt kammaren bifaller socialutskottels hemställan i betänkandet

nr 26 punklen 2 mom. 10 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 4 av Karin Andersson

m.n.

Vid omröslning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-proposilionen. Då Nils Carishamre begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 149 Nej - 159

Mom. 11 och 12

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

Mom. 13

Proposilionergavs pä bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 6 av Evert Svensson m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Evert Svensson begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller socialutskottets hemställan i betänkandet

nr 26 punkten 2 mom. 13 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 6 av Evert Svensson

m.fl.

Vid omröslning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat förja-propositionen. Då Evert Svensson begärde rösträkning verkställdes votering med omröslningsapparai. Denna omröslning gav följande resultat:

Ja - 160 Nej - 147

Mom. 1 4

Proposilionergavs pä bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 7 av Evert Svensson m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Evert Svensson begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller socialutskottets hemställan i belänkandet

nr 26 punkten 2 mom. 14 röstar ja,

den det ej vill röstar nej. '

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 7 av Evert Svensson

m.fl.

Nr 114

Onsdagen den 28 mars 1979

Nykterhetsvård, m. m.

Vid omröslning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat förja-propositionen. Dä Evert Svensson begärde rösträkning verkställdes votering med omröslningsapparai. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 159 Nej - 149

4 Riksdagens protokoll 1978/79:114-115

Nr 114

Onsdagen den 28 mars 1979

Nykterhetsvård, m. rn.

Mom. 15

Propositioner gavs pä bifall till dels utskotlels hemställan, dels reservationen nr 8 av Evert Svensson m. fl., och förklarades den förra proposilionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Evert Svensson begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Den som vill atl kammaren bifaller socialutskottets hemställan i belänkandet

nr 26 punkten 2 mom. 15 röstar ja,

den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationert nr 8 av Evert Svensson

m.fl.

Ja - 159 Nej - 149

Mom. 16

Proposilionergavs på bifall lill dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 9 av Evert Svensson m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Evert Svensson begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Den som vill atl kammaren bifaller socialutskottets hemställan i betänkandet

nr 26 punklen 2 mom. 16 röstar ja,

den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 9 av Evert Svensson

m.fl.

Vid omröslning genom uppresning förklarades fiertalet av kammarens ledamöter ha röstat förja-propositionen. Dä Karl-Erik Svartberg begärde rösträkning verkställdes votering med omröslningsapparai. Denna omröslning gav följande resultat:

Ja - 158 Nej - 149 -

Mom. 17

Proposilionergavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 10 av Evert Svensson m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Evert Svensson begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller socialutskottets hemställan i betänkandet

nr 26 punklen 2 mom. 17 röstar ja,

den del ej vill röstar rtej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 10 av Evert Svensson

m.fl,

Ja - 159 Nej - 149

Nr 114

Onsdagen den 28 mars 1979

Anslag till ungdoms- och nykterhetsorganisationer, m. m.

Mom. 18-22

Kammaren biföll vad ulskollel i dessa moment hemställt.

Mom. 23

Proposilionergavs på bifall lill dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 11 av Evert Svensson m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Evert Svensson begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill atl kammaren bifaller socialutskottets hemställan i betänkandet

nr 26 punkten 2 mom. 23 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 11 av Evert Svensson

m.fl.

Ja - 159 Nej - 149

Mom . 24

Utskottets hemställan bifölls.

§ 5 Anslag till ungdoms- och nykterhetsorganisationer, m. m.

Föredrogs kulturatskottels betänkande 1978/79:23 med anledning av dels propositionen 1978/79:100 såvitt gäller anslag lill ungdoms- och nykterhets-organisationer jämte motioner, dels motioner om bidrag til! allmän fritidsverksamhet i kommuner.

Nr 114

Onsdagen den 28 mars 1979

Anslag till ungdoms- och nykter-hetsorganisationer, m. m.

TALMANNEN;

I fråga om detta belänkande hålles gemensam överläggning för samtliga punkier. Under den gemensamma överläggningen får yrkanden framställas belräffande samtliga punkier i betänkandet.

1 del följande redovisas endast de punkter, vid vilka under överläggningen framställts särskilda yrkanden.

Punkten 3 (Bidrag lill ungdomsorganisationernas centrala verksamhet m. m)

Regeringen hade i proposilionen 1978/79:100 bil. 12 (ulbildningsdeparlemenlel) under punkten B 72 (s. 232-235) föreslagit riksdagen alt dels godkänna de i propositionen förordade ändringarna av reglerna för bidrag till ungdomsorganisationernas centrala verksamhel, dels lill Bidrag till' ungdomsorganisationernas centrala verksamhet m. m. för budgetåret 1979/ 80 anvisa etl förslagsanslag av 45 105 000 kr.

Bland de 57 organisaiioner som enligt propositionen förklarats vara berättigade lill statsbidrag återfanns Elevförbundet och Sveriges elevers centralorganisation, vilka för sin centrala verksamhet skulle erhålla 369 000 resp. 350 000 kr.

De i propositionen föreslagna ändringarna av reglerna för dessa bidrag innebar att helt grundbidrag skulle utgå med 275 000 kr., vilket var en ökning med 25 000 kr. Det röriiga bidraget hade föreslagits öka med 2 kr. lill 26 kr. per medlem i intervallen 3 0010 000 medlemmar och med 4 kr. till 18 kr. per medlem för medlemstal över 40 000.

I detta sammanhang hade behandlats motionerna 1978/79:616 av Lars Werner m. fl. (vpk), vari yrkats

7. aU riksdagen uttalade att Sveriges socialistiska pionjärer borde godkännas som bidragsberältigad ungdomsorganisation,

8. alt riksdagen i anledning därav lill Bidrag lill ungdomsorganisationernas centrala verksamhet m. m. anvisade ett i förhållande till regeringens förslag med 250 000 kr. förhöjt belopp,

1978/79:1295 av Åke Gustavsson (s) och Lena Hjelm-Wallén (s), vari yrkats

1. alt riksdagen beslutade avslå regeringens förslag om statsbidrag till Liberala sludeniförbundel och Aktiv ungdom,

2. all riksdagen beslutade atl lill Bidrag till ungdomsorganisationernas centrala verksamhet m. m. anvisa elt förslagsanslag av 45 105 000 kr., varvid delposten 5 skulle betecknas Bidrag till de politiska ungdomsförbunden och uppgå lill 525 000 kr.,

1978/79:1306 av Per Olof Håkansson (s) och Lennart Bladh (s).

1978/79:2127 av Per Olof Sundman m. fl. (c), vari såvitt nu var i fråga yrkats att riksdagen beslutade

2. atl röriigi bidrag skulle utgå med 28 kr. per medlem i enlighet med vad som anförts i motionen,

3. alt som nya slalsbidragsberälligade ungdomsorganisationer godkänna Förbundet Unga forskare och Sveriges motorcyklisiers centralorganisation och tilldela dessa etl halvt grundbidrag vardera för budgetåret 1979/80,

4. alt i särskilda bidrag till vissa ungdomsorganisationer anslå 600 000 kr.,

5. atl tilldela de poliliska ungdomsförbundert eU särskilt anslag på 500 000 kr. i enlighet med vad som anförts i motionen,

6. alt lill Bidrag lill ungdomsorganisationernas centrala verksamhel m. m. för budgeiårei 1979/80 anvisa elt förslagsanslag av 44 890 000 kr..

Nr 114

Onsdagen den 28 mars 1979

Anslag till ungdoms- och nykterhetsorganisationer, m. m.

1978/79:2128 av Per Olof Sundman m. fl. (c), vari yrkats alt riksdagen beslutade all Elevförbundet och Sveriges elevers centralorganisation skulle erhålla ett anslag pä 445 000 kr. resp. 420 000 kr. och

1978/79:2131 av Lars Werner m. fl. (vpk), vari såvitt nu var i fråga yrkats att riksdagen beslutade all ultala atl Kontaktnätet borde erkännas som bidrags-berättigad ungdomsorganisation (yrkandet 3),

Ulskollel hemställde

1. all riksdagen med avslag pä moiionen 1978/79:2127, yrkandet 1, godkände de ändringar av reglerna för bidrag till ungdomsorganisationernas centrala verksamhet som förordals i proposilionen 1978/79:100,

2. alt riksdagen belräffande bidrag lill Elevförbundet och Sveriges elevers centralorganisation med avslag på proposilionen 1978/79:100 och med anledning av moiionen 1978/79:2128 beräknade ett belopp av 480000 kr. resp. 455 000 kr.,

3. att riksdagen belräffande frågan om bidrag lill Liberala sludeniförbundel och Aktiv ungdom med avslag på proposilionen 1978/79:100 och med bifåll lill molionerna 1978/79:1295, yrkandel 1, och 1978/79:2127, yrkandel 2, beslutade alt medel ur förevarande anslag inle skulle beräknas för dessa båda organisationer,

4. atl riksdagen beträffande frågan om godkännande av Sveriges socialistiska pionjärer som slalsbidragsberättigad ungdomsorganisation skulle avslå motionen 1978/79:616, yrkandet 1,

5. alt riksdagen beträffande en sänkning med 50 000 kr. av del belopp som i propositionen 1978/79:100 beräknats utgå i form av bidrag i särskild ordning skulle avslå moiionen 1978/79:2127, yrkandel 3,

6. all riksdagen belräffande bidrag till de poliliska ungdomsförbunden med anledning av moiionen 1978/79:1295, yrkandel 2, såvitt nu var i fråga och med bifall lill motionen 1978/79:2127, yrkandet 4, beslutade alt för detta ändamål skulle beräknas 250 000 kr. mer än som föreslagits i proposilionen 1978/79:100,

Nr 114

Onsdagen den 28 mars 1979

Anslag till ungdoms- och nykter-hetsoiganisationer, m. m.

1. att riksdagen beträffande anslagsbeloppet med anledning av propositionen 1978/79:100 saml motionerna 1978/79:1295, yrkandet 2 såvitt nu var i fråga och 1978/79:2127, yrkandets, ävensom med avslag på motionen 1978/79:616, yrkandet 2, till Bidrag lill ungdomsorganisationernas centrala verksamhel m. m. för budgetåret 1979/80 anvisade ett förslagsanslag av 43 500 000 kr.,

1. alt riksdagen skulle avslå motionen 1978/79:2131, yrkandet 3, om all Kontaktnätet för icke-kommersiell kultur borde erkännas som bidragsberältigad ungdomsorganisation,

2. atl riksdagen skulle avslå moiionen 1978/79:1306 om stöd ål Riksförbundet Unga musikanter.

Reservationer hade avgivils

1. beträffande frågan om bidrag lill Elevförbundet och Sveriges elevers
centralorganisation av Tore Nilsson (m) och Per Unckel (m) som ansett atl
utskottet under 2 bort hemställa

alt riksdagen med avslag pä proposilionen 1978/79:100 och med bifall till motionen 1978/79:2128 beslutade att till Elevförbundet skulle beräknas 445 000 kr. och lill Sveriges elevers centralorganisation 420 000 kr.,

2. beträffande frågan om bidrag till Liberala studentförbundet och Aktiv
ungdom av Tore Nilsson (m). Ingegärd Fraenkel (fp), Per Unckel (m) och Börje
Stensson (fp) som ansetl att utskottet under 3 bort hemställa

att riksdagen med avslag pä molionerna 1978/79:1295, yrkandel I, och 1978/79:2127, yrkandel 2, godkände proposilionen 1978/79:100,

3. belräffande frågan om bidrag lill de poliliska ungdomsförbunden av
Tore Nilsson (m). Ingegärd Fraenkel (fp), Per Unckel (m) och Börje Stensson
(fp) som ansett all utskottet under 6 bort hemställa

atl riksdagen beträffande en ökning av del belopp som i propositionen 1978/79:100 beräknals utgå i form av särskilt bidrag till de politiska ungdomsförbunden skulle avslå molionerna 1978/79; 1295, yrkandet 2 såviii nu var i fråga, och 1978/79:2127, yrkartdet4,

4. beträffartde medelsberäkningen av Tore Nilsson (m). Ingegärd Fraenkel
(fp), PerUnckel(m)och Börje Stensson fp) som-vid bifall till reservationerna
nr 1,2 och 3 eller någondera av dem iusett all utskottets yttrande i viss del
skulle ha av reservanterna angiven lydelse.

Vid denna punkt hade avgivits ett särskilt yttrande

1. belräffande röriigt bidrag med 28 kr. för varje medlem över 3 000 av Per Olof Sundman, Olle Eriksson, Kari-Eric Norrby och Kerstin Göthberg (samtliga c).

Punkten 5 (Moiioner om bidrag lill allmän fritidsverksamhet i kommun- Nr 114

Onsdagen den 28 mars 1979

Anslag till ungdoms- och nykterhetsorganisationer, m. m.

er) I denna punkt behandlades motionerna 1978/79:614 av Olof Palme m. fl. (s), vari yrkats

atl riksdagen lill Bidrag lill allmän fritidsverksamhet i kommuner för budgeiårei 1979/80 anvisade ett reservationsanslag av 30 milj. kr.,

atl riksdagen beslutade all bidraget skulle utgå enligt i motionen förordade riktlinjer, och

1978/79:806 av Lars Werner m. fl. (vpk), vari yrkats alt riksdagen beslutade anvisa 35 milj. kr. för fritidsverksamhet i skolan.

Utskottet hemställde alt riksdagen skulle avslå motionerna 1978/79:614 och 1978/79:806.

Reservation hade avgivits

5. av Georg Andersson, Ingemar Leander, Åke Green, Tyra Johansson, Lars-Ingvar Sörenson, Catarina Rönnung och Lena Öhrsvik (samtliga s) som ansett all utskottet bort hemställa

all riksdagen med bifall till moiionen 1978/79:614och med anledning av motionen 1978/79: 806 lill Bidrag till allmän fritidsverksamhet i kommuner för budgetåret 1979/80 under nionde huvudtiteln anvisade etl reservationsanslag av 30 000 000 kr.,

atl riksdagen beslutade att bidraget skulle utgå enligl de riktlinjer som förordats i motionen 1978/79:614.

Punkten 6 (Bidrag lill Centralförbundet för alkohol- och narkolikaupplys-ning)

Regeringen hade under punklen B 74 (s. 237) föreslagit riksdagen alt till Bidrag lill Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning för budgetåret 1979/80 anvisa ett reservationsanslag av 1 491 000 kr.

I detta sammanhang hade behandlals molionerna 1978/79:1285 av Kerstin Andersson i Hjärtum (c) och Ulla Tilländer (c), vari yrkats atl riksdagen beslutade

1. alt för budgeiårei 1979/80 bevilja 264 000 kr. lill länsskolnämnderna för
fortsall arbete genom ANT (Alkohol-Narkolika-Tobak)-kontaktpersoner-
na,

2. att till Bidrag till Centralförbundet för alkohol- och narkolikaupplysning
för budgetåret 1979/80 anvisa ett reservationsanslag av 1755 000 kr.,
saml

1978/79:2127 av Per Olof Sundman m. fl. (c), vari såvitt nu var i fråga yrkats all riksdagen beslutade atl till Bidrag till Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning för budgetåret 1979/80 anvisa elt reservationsanslag av 1 706 000 kr. (yrkandel 6).

Nr 114

Onsdagen den 28 mars 1979

Anslag till ungdoms- och nykterhetsorganisationer, m. m.

Utskottet hemställde

att riksdagen med anledning av proposilionen 1978/79:100 samt motionerna 1978/79:1285, yrkandel 2, och 1978/79:2127, yrkandet 6, lill Bidrag till Centralförbundet för alkohol- och narkolikaupplysning för budgetåret 1979/80 anvisade elt reservationsanslag av 1 741 000 kr.,

att riksdagen skulle avslå motionen 1978/79:1285, yrkandet 1.

Reservation hade avgivits

6. av Tore Nilsson (m). Ingegärd Fraenkel (fp), Per Unckel (m) och Börje Stensson (fp) som ansett atl utskottet under 1 bort hemställa

alt riksdagen med bifall till proposilionen 1978/79:100 och med avslag pä molionerna 1978/79:1285, yrkandet 2, och 1978/79:2127, yrkandel 6, lill Bidrag till Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning för budgetåret 1979/80 anvisade etl reservationsanslag av 1 491 000 kr.

CATARINA RÖNNUNG (s):

Herr talman! Del är med beklagande och viss uppgivenhel inför faktum vi socialdemokrater konstaterar atl även i årets budget en viktig post saknas, nämligen stödet till allmän fritidsverksamhet i anslutning lill skoldagen, de s. k. SI A-pengarna. Vi återkommer därför till årets riksdag med förslagel alt 30 milj. kr. avsätts för della ändamål. Ansvaret för all staten vill förfuska SIA-skolan får både den gamla trepartiregeringen och den nuvarande folkpartiregeringen la pä sig.

En fullständig politisk enighet rådde i riksdagen om all 25 milj. kr. skulle anslästillbidragförallmän fritidsverksamhet och införas budgetåret 1977/78. Förra våren rådde också enighet i kulturutskottet om att de statliga pengarna haft "en myckel positiv inverkan på kontakterna mellan kommunerna och föreningslivet" och au de bidragit "lill en bättre beredskap för förverkligandet av den del av SIA-reformen som innefattar fritidsaktiviteter efter den egentliga skoldagens slut".

Kammaren diskuterade i samband med socialutskottets betänkande, som nyss behandlades, de utslagningsmekanismer som finns i ett kapitalistiskt samhälle. Människor ratas som arbelsoförmögna, slängs pä sophögen och utesluts ur mänsklig gemenskap. Utslagningen börjar - det är det grymma -redan bland barn och ungdomar. Thinnersniffning, narkotikamissbruk och spritmissbruk har krupit allt lägre ner i åldrarna. Vilka barn drabbas? Vi vet svarei: De kulturellt falliga, de från undermåliga bostadsmiljöer, barn till föräldrar som själva har problem.

Inom vårl parti finns en nyttig självrannsakan. Vi har inte gjorl tillräckligt för alt komma lill rälla med ulslagningsmekanismerna. Vi har inie gjorl tillräckligt för all bjuda alla barn omsorg, omtanke och gemenskap.

En av de bättre vägarna au gå var atl fånga upp barn och ungdomar i skolan och erbjuda dem vettiga aktiviteter efter skolans slut. Ungdomsorganisationerna i samråd med kommunerna satsade av SI A-medlen på att få med handikappade ungdomar och föreningslösa ungdomar, däribland många flickor, i sin verksamhet. Stödet har möjliggjort verksamhet i glesbygdskom-

muner och i nybyggda bostadsområden. Bidraget har haft en gynnsam inverkan på speciellt de grupper som har svårt atl fylla sin fritid med stimulerande innehåll. Idrottsorganisationerna har särskilt lyckals intressera de barn och ungdomar som vanligtvis inle deliar i organiserad verksamhel. Della enligl den första utvärdering som statens ungdomsråd gjorl.

SI A-pengarna gjorde alltså nytta och nådde just de barn och ungdomar som var sä viktiga att nä från samhällets sida.

Vi pekar i vår motion på all fritidshemsverksamheien i många kommuner är dåligt utbyggd. Den plan om 50 000 nya friiidshemsplatser inom en femårsperiod som riksdagen antagit kommer inle atl kunna fullföljas ulan ytterligare statliga stimulansåtgärder. SIA-aktiviteterna skulle kunna fylla denna brist pä fritidshem och erbjuda omsorg och stimulerande aktiviteter för de mindre barnen, särskilt för dem med yrkesarbetande föräldrar.

I budgetpropositionen och i barnkullurproposilionen framhåller man skolans viktiga roll i barnkulturarbeiet. Insatserna som görs inom föreningslivet är lika viktiga som motvikt lill det kommersiella och mänga gånger passiviserande övriga friiidsutbudet. Kulturutskottet uppvaktades förra våren av representanter för 28 ungdomsorganisationer, som tillsammans representerade 1 miljon ungdomar och 200 000 ledare. Eu mycket aktningsvärt arbete hade kommit i gång trots en kon planeringstid. Föreningslivet lade ner slora personella och ekonomiska resurser på att ta sin del av ansvaret för SIA-skolans genomförande.

Del finns knappast någon reform som ett fattigt föreningsliv satsat så helhjärtat pä som reformen om SIA-skolan, men där har samtidigt slalen svikit bryskt och ulan förvarning. Det finns verkligen inte något hållbart försvar för atl man frän den borgerliga majoritetens sida har slopat bidraget. Just detta bidrag var viktigt när det gällde att förverkliga SIA-skolan och när del gällde atl nä föreningslös ungdom. Del gjorde nytta, och föreningslivet ställde helhjärtat upp. Ulskouet säger också: "Verksamheien fortsätter i stor utsträckning även under budgetåret 1978/79."

Kommunerna betalar i stället för staten, bortsett frän en del kommuner sorri upphön med verksamheten av tvingande ekonomiska skäl.

All kommunerna har ett ansträngt finansiellt läge är ingen nyhet - del brukar ekonomiministern påtala med jämna mellanrum-men kommunerna lycker alt fritidsaktiviteterna är sä vikliga alt de betalar. Slalen har vältrat över en ekonomisk börda på kommunerna. Samma människor som betalar statsskatt betalar kommunalskatt, det är bara det att kommunalskatten är den mest betungande delen för inkomsttagare med låga och medelstora inkomster.

Pengarna eller det stalsfinansiella lägel är inte längre del verkliga motivet för atl slopa anslaget, utan det är något som den borgerliga majoriteten kryper bakom. Det verkliga motivet är att man vill fördröja och förhala SIA-skolans genomförande.

Herr talman! Jag ber all fä yrka bifall till reservation nr 5.

Nr 114

Onsdagen den 28 mars 1979

Anslag till ungdoms- och nyklerhetsorganisaiioner, m. m.

Nr 114

Onsdagen den 28 mars 1979

Anslag till ungdoms- och nykterhetsorganisationer, m. m.

PER UNCKEL (m);

Herr talman! Låt mig inledningsvis understryka att det råder en betydande och glädjande enighet om att de ungdomsorganisationer som kullurulskottets betänkande diskuterar fylleren utomordentligt stor uppgift i etl öppet och fritt samhälle som värt. Utan den insats som organisaiionerna gör inom fritidsverksamhet och övrigi ungdomsarbete skulle mångsidigheten i fritids-utbudet för många ungdomar vara väsentligen mindre än det f n. är. Utan dessa organisatiorters insats skulle den betydande sociala fostran som kan utföras i föreningsgemenskapen falla bort, och ulan organisationernas vitala arbete skulle en viktig del av den fostran i demokratiska arbetsformer som organisationerna i dag svarar för försvinna. Det finns alltså allt skäl för både statsmakterna och kommunerna att helhjärtat ställa sig bakom ungdomsorganisationernas arbete och ge dem möjligheter alt vidareutveckla sin viktiga verksamhet.

Jag tror också all del råder - det bör åtminstone göra det - betydande samstämmighet om all stat och kommun skall ge sitt stöd på elt sådant sätt atl ungdomsorganisationernas möjligheler au forma verksamheten efter egna intressen inte äventyras. Del behövs alltså inga statliga eller kommunala pekpinnar när det gäller vad organisaiionerna skall ägna sig ät, utan det bör i Slällel skapas förutsättningar för organisationerna själva all fatta besluten om sin verksamhetsinriktning.

Till det betänkande vi nu debatterar finns fogade ett antal reservationer. Jag skall i lur och ordning beröra några av dem, och jag vill börja med en reservation frän den socialdemokratiska gruppen som behandlar bidraget lill allmän fritidsverksamhet och som Catarina Rönnung diskuterade här ifrån talarstolen för en stund sedan.

Vi hade den här diskussionen även förra året, när trepartiregeringen kände sig nödsakad atl för all spara på statsmakternas utgifter dra in del bidrag som tidigare hade utgåll. Nu föreslår alltså socialdemokraterna och vänsterpartiet kommunisterna att bidraget återigen skall införas. Jag vill betona, som jag gjorde i den förra debatten som Catarina Rönnung och jag hade, att skälen lill all statsmakterna inte har ansetl sig kunna fortsätta atl lämna bidraget helt och hållet är allmänekonomiska. Det finns inga delade meningar mellan reservanterna och utskotlels majoritet om de viktiga effekter som ett stimulansbidrag av del här slaget skulle ha och hade under den tid då del fanns. Vi skulle alltså mer än gärna, om pengar fanns tillgängliga, vilja tillstyrka alt kommunerna även framgent får medel. Men nu, liksom förra året, är den bittra sanningen alt statsmakterna, liksom kommunerna, brottas med oerhörda ekonomiska svårigheter. Catarina Rönnungs parti brukar förfasa sig överdel stora budgetunderskott som de tvä borgeriiga regeringarna har förorsakat det svenska folkel och hävdat all det gäller att spara och banta. Men på dessa punkter, som på så mänga andra, går man i den praktiska, konkreta politiken den motsatta vägen. Vi lar ansvar för den ekonomiska polilik som vi har ställt oss bakom, men för socialdemokratins del är det uppenbarligen fråga om att säga en sak i allmänna deklarationer och votera pä elt annat sätt när det gäller konkrela anslag.

Catarina Rönnungs insinuation att det verkliga skälet till att vi säger nej lill bidraget är en önskan alt fördröja SIA-skolan är rena rama orimligheten. Varför skulle samma regering som i andra sammanhang har arbetat aktivt för att genomföra denna SI A-skola på denna punkt plötsligt säga: Nej, här skall vi ingeniing göra, här skall vi sätta oss lill motvärn. Självfallet har vi ett gemensamt iniresse av atl SIA-skolan genomförs. Vad som skiljer oss ät är uppfattningen om huruvida vi kan ge della bidrag nu eller inte.

En annan reservation vid samma utskotts betänkande gäller bidragen lill ungdomsorganisationernas centrala verksamhel. 1 budgetpropositionert föreslås som bidragsberätiigade, förutom de av statens ungdomsråd rekommenderade organisaiionerna, även Liberala sludeniförbundel och Aktiv ungdom. Här går en majoritet i ulskollel emot budgetpropositionert, vilket jag beklagar. Värt all notera är att de här båda organisationerna uppfyller de krav som statens ungdomsråd och statsmakterna uppställt för bidrag lill central verksamhel. Ungdomsrådet har visserligen i sin prövning sagt nej till de båda organisationerna, del medges gärna, men utskottet har självfallet atl i detta liksom i alla andra fall göra en egen bedömning utifrån de kriterier som del självt anser vara riktiga. Vid den bedömningen har de folkpartistiska och moderata ledamöterna kommit fram till au de här båda organisationerna väl fyller en plats bland de bidragsberätiigade. Som påpekas i rcrvationen har de, som sagt, uppfyllt de formella kriterierna. Dessutom är att märka all motsvarande organisaiioner med annan idéinriktning uppbär centralt stöd. Del finns alltså även från den här utgångspunkten all anledning att tillstyrka reservationen.

En annan folkparti- och moderatreservation gäller bidragen till de poliliska ungdomsförbunden. I budgetpropositionen föreslås atl det under valår skall utgå elt extra anslag på 250 000 kr. till de poliliska ungdomsförbunden för deras insats i samband med valet. Här föreslär majoriteten i utskottet en fördubbling av bidraget, dvs. 500 000 kr. Även pä dertna punkt känns del lätt att i själ och hjärta tillstyrka majoritetens förslag. Självfallet skulle det vara bra, om det stalsfinansiella lägel möjliggjorde ett bidrag av den storleksordning som majoriteten föreslär. Trots detta har minoriteten pä grund av atl slalen inte har hur myckel pengar som helst vall att pä den här punklen tillstyrka budgetpropositionen. Del är värt att notera all budgetpropositionen i sin tur innebär mer än en fördubbling av detta anslag, jämfört med anslaget under valåret 1976.

Herr talman! I en separat moderat reservation förs ett likartat ekonomiski resonemang när det gäller bidragen lill Elevförbundet och Sveriges elevers centralorganisation. Här har utskotlsmajoriteten, av någon anledning som vi moderater inte riktigt förstår, bestämt sig för att gä vida utöver vad statens ungdomsråd vid en jämförelse med övriga ungdomsorganisationer ansett vara en rimlig bidragssumma för de båda elevorganisationerna. Vi moderater vill på den här punklen bevilja samma anslag som del statens ungdomsråd har föreslagit för de båda elevorganisationerna, vilket borgar för all del bör vara en hygglig bedömning bakom anslagsuppskaltningarna. Vi har alltså svårt all förslå de motiv som majoriteten har förebragl för alt hitta pä något

Nr 114

Onsdagen den 28 mars 1979

Anslag till ungdoms- och nykterhetsorganisationer, m. m.

Nr 114

Onsdagen den 28 mars 1979 ■

Anslag till ungdoms- och nykier-hetsorganisationer, m. m.

slags egen liten siffra när det gäller hur stort anslag majoriteten anser atl elevorganisationerna skall ha - ett anslag som innebär en vida slörre ökning av de anslagsposterna än vad som kommer övriga ungdomsorganisationer lill del.

Sammanfattningsvis, herr talman, ber jag atl få yrka bifall lill reservationerna 1, 2, 3, 4 och 6 och i övrigt bifall lill utskottets hemställan.

Under detta anförande övertog förste vice talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

CATARINA. RÖNNUNG (s) kon genmäle:

Herr talman! Statsmakterna liksom kommunerna brottas med stora ekonomiska svårigheter, säger Per Unckel ordagrant. Men, Per Unckel, kommunerna lar dock sitt ekonomiska ansvar. Är det snyggt och riktigt atl vältra över den här ekonomiska bördan på kommunerna? De bedömer att SIA-skolans införande ärså viktigt all de är beredda alt stå förde nödvändiga bidragen därvidlag.

Jag är tacksam över att Per Unckel förklarar att han är positiv lill SIA och lill del här anslaget, men bara läpparnas bekännelse alt man är positiv räcker inte, Per Unckel. Det är pengar som behövs - pengar frän staten!

PER UNCKEL (m) kort genmäle:

Herr talman! Visst är del sant att man skulle kunna göra oändligt myckel mer om man hade mer pengar. Och visst är del sant atl vi skulle kunna bedriva en oändligt myckel bättre ungdoms- och föreningsverksamhet, genomföra SIA-skolan snabbare, om pengar fanns i slörre utsträckning än de fakliskl gör. Nu är den bistra verkligheten den atl såväl staten som kommunerna har oerhört ont om pengar. Den regering och den riksdagsma-joritei som inle inser att det gäller all spara och prioritera förvaltar dåligt det pund som väljarna i stort har gett dem.

Vi från centerns, moderaternas och folkpartiets sida är beredda att säga att även om vi ytteriigt gärna skulle vilja tillstyrka del här anslaget kan vi inie göra det - av hänsyn till de allmänekonomiska skäl som finns utvecklade i reservationen. För Catarina Rönnung och hennes parti är det fråga om all i länga och harmsna anföranden tala om en misskött svensk ekonomi men i de enskilda voteringarna göra sitt bästa för atl fördärva det en borgeriig majoritet under de här åren har försökt bygga upp.

EVA HJELMSTRÖM (vpk):

Herr talman! Det finns en sak som är djupt otillfredsställande, ja, direkt stötande, när det gäller bidragen lill ungdomsorganisationernas centrala verksamhel, och det är det fakium au beslämmelserna om bidrag uppenbarligen är sä oklara och luddiga att de öppnar vägen för politiskt mygel. På annat sätt kan man inte tolka folkpartiregeringens manövrerande med årets anslag.

Vpk missunnar varken Liberala sludeniförbundel eller Aktiv ungdom

några pengar, förutsatt att de uppfyller bestämmelserna. Statens ungdomsråd bedömde att så inte var fallet, och när regeringen då gör etl avsteg frän ungdomsrådels bedömning bör självfallet skälen för avsteget klart redovisas. Man bör också klart redovisa varför del, beträffande övriga organisaiioner som ansökt om all bli bidragsberätiigade men fält avslag, inle finns motiv lill att avsteg görs.

Nåväl, det är uppenbarligen inte bara folkpartiregeringen som skall ta ål sig utan också övriga partier - man kan ju inte undvika misslanken att det fakium atl såväl Unga örnar som 4 H redan är bidragsberätiigade påverkat deras ställningslagande.

1 förordningen om statsbidrag lill ungdomsorganisationer stadgas alt följande kriterier skall vara uppfyllda för au en organisation skall vara berättigad till bidrag:

För det första skall organisationen bedriva verksamhel huvudsakligen bland barn och ungdom.

För del andra skall den ha minst 3 000 medlemmar i åldern 7-25 är.

För del tredje skall den ha lokalavdelningar i minsl hälften av landels kommuner. Vissa krav ställs därutöver pä medlemskapet.

Detta är alltså de öppet redovisade kriterierna. Men uppenbarligen finns det också icke öppet redovisade kriterier. Det räcker således inte med alt uppfylla förordningen, utan man måste också uppfylla vissa andra krav. För flera organisationer ter sig detta självfallet som etl mysterium, och de försöker förgäves fä någon reda i vari dessa dolda krav består - om inte för annat så för att kunna självständigt bedöma om de inte uppfyller också dem. De kan inte undgå misstanken att dessa dolda kriterier i själva verket är politiska krav.

Vänsterpartiet kommunisterna har i tvä skilda moiioner till årets riksmöte begärt alt riksdagen skall uttala alt Sveriges socialistiska pionjärer saml Kontaktnätet bör vara bidragsberätiigade. Motsvarande krav gällande Kontaktnätet ställdes redan vid föregående års riksmöte men avslogs då med motiveringen alt riksdagen inte skall lägga sig i ungdomsrådets bedömning. Dä nu så uppenbariigen sker, inle bara från regeringens sida utan också från de övriga partiernas, är den motiveringen inte längre hållbar. Och den var del ju självfallet inle heller föregående är. Det måste ankomma på utskott och riksdag att granska de förslag som ställs.

Nåväl, vilka är dä skälen till all vi anser att dessa organisationer uppfyller de krav som ställts?

Sveriges socialistiska pionjärer har en läng och mycket rik tradition att se tillbaka på. Av de organisationer som ansökt om bidrag är pionjärorganisa-lionen sannolikt den äldsta, och av dem som redan har bidrag en av de äldsta. Pionjärrörelsen har många gånger fåll arbeta i motvind men alllid lyckats överieva. Den har gett ut tidningar, ordnat möten och haft ert mycket omfattande skolningsverksamhet. Självfallet kan dess verksamhet i omfattning ännu inte jämföras med exempelvis Unga örnars, men också Unga örnar var lill en början en liten organisation. Oavsett jämförelser uppfyller SSP de kriterier som uppställts för atl en organisation skall bli bidragsberältigad. De

Nr 114

Onsdagen den 28 mars 1979

Anslag till ungdoms- och nykter-hetsoiganisationer, m. m.

Nr 114

Onsdagen den 28 mars 1979

Anslag till ungdoms- och nykterhetsorganisationer, m. m.

verkar huvudsakligen bland barn och ungdom, de har långt mer än 3 000 medlemmar, de har verksamhet i betydligt över hälften av landets kommuner.

Vi skall ju under våren diskutera regeringens proposition om barnkulturfrägorna. Del är, herr talman, svårt all bortse ifrån au bland de väsentligaste åtgärder som kan vidtas för all befrämja barnens situation är inte bara alt ge dem alternativ till skräpkulturen i form av operor ulan framför allt att ge dem ett alternativ i vardagslivet - och det gör pionjärorganisaiio-nen.

Detta gör i hög grad också den andra organisation som vi anser skall vara bidragsberältigad, nämligen Kontaktnätet. Kontaktnätet och Svenska jazz-riksförbundet är de väsentligaste riksorganisationerna för musikföreningar som söker motverka den våg av plasimusik som i dag väller över oss. Till Kontaktnätet för icke-kommersiell kultur är ett 80-tal föreningar anslutna runtom i landet. Verksamheten riktar sig huvudsakligen lill ungdomar-den grupp som i dag är mesl utsatt för kulturindustrins exploatering. Regeringens avslag på Kontaktnätets begäran om au få bli bidragsberättigat är svårförståeligt mol bakgrund av vad man pästårsig vilja verka för i kullurhänseende. Vi vet atl musiken i dag är det dominerande fritidsintresset i de yngre åldersgrupperna. Vi vet också atl bland kulturarbetarna utgör musikerna en av de mesl utsatta grupperna - och del vill i detta sammanhang inte säga litet.

Slutligen, herr talman, några ord om anslagen lill kommunerna för allmän fritidsverksamhet. Vpk har ju länge krävt en annan kostnadsfördelning mellan stat och kommun-en diskussion som vi får anledning att återkomma lill i samband med alt kommunalekonomiska utredningens förslag behandlas. Kommunerna har i dag ett svårt ekonomiskt läge, vilket i många fall lett till social och kulturell nedrustning. Della drabbar - som Catarina Rönnung tidigare framhöll - redan utsatta grupper. Dessutom är standardskillnaderna mellan kommunerna växande, vilket innebär all barnens och ungdomarnas tillgäng lill olika fritidsverksamheter blir avhängig av var man råkar bo, och det är naturiigtvis helt otillfredsställande.

Det statsbidrag som en gång infördes men som den borgerliga trepartiregeringen snabbi avskaffade hjälpte trots allt något upp den kärva situationen. Det är, herr lalman, inte en korrekt beskrivning utskottet gör när utskottet avstyrker vår motion och socialdemokraternas motion om ett återinförande av detta bidrag. Utbyggnadstakten belräffande olika aktiviteter i kommunerna har de faclo gäll ner. Utskottet skriver att verksamheien fortsätter också under 1978/79. Ja, i några fall kanske det blir en beskuren verksamhel. Men vad händer sedan? Om det nu är så som utskottet framhåller att planeringstiden är lång, så innebär borttagandet av bidraget atl vi 1980 över huvud tagel inte kommer att ha dessa så angelägna aktiviteter för barn och ungdom och alt del kommer att ta flera år att reparera skadan, om del ens går alt göra del någonsin,

Per Unckel sade här lidigare att skälet lill att statsmakterna känt sig föranlåtna all dra in bidraget var del svära ekonomiska läget. Jag lycker all

man kunde ha varit hederiig nog alt tala om atl det är en prioritering frän den borgerliga regeringens sida. Uppenbarligen lägprioriierar samtliga borgerliga partier barnen och ungdomen. Del är väl bara all konstatera att sä myckel är alla högtidstal inför barnåret värda, alt när man kommer lill konkrela förslag som är angelägna för barnen och ungdomen, då bromsas de av borgarna.

Med del, herr lalman, vill jag yrka bifall till motionerna 806, 2131 och 616.

PER UNCKEL (m) kort genmäle:

Herr lalman! Får jag i anledning av del som har framförts i det senaste anförandet bara peka pä några ling.

När det gäller bidraget till den allmänna fritidsverksamheten ber jag att få hänvisa lill vad jag sade i replikskiftet med Catarina Rönnung, möjligen med det lilla tillägget all visst ärdet så, att det förden borgerliga regeringen är fråga om en prioritering. Till skillnad från vänsterpartiet kommunisterna gör vi pä den borgerliga kanten ekonomiska prioriteringar. Vänsterpartiet kommunisterna trycker pä alla knappar här i riksdagen som innebär bifall till mera anslag. Del är klan au sä kan man göra, om man vill hantera politiken på ett systematiskt ansvarslöst sätt. För vår del ser vi något annorlunda på det ansvar vi har alt ta i den här riksdagen.

1 fråga om de två organisationer som vänsterpartiet kommunisterna har föreslagit skall tas upp bland de bidragsberätiigade organisaiionerna när det gäller centrala anslag ber jag atl fä peka på ett par faktorer.

När det gäller Kontaktnätet är det korrekt all den organisationen har varit uppe till bedömnttg lidigare. Problemet är emellertid atl Kontaktnätet har en struktur och en inriktning som avviker från den struktur och den inriktning som bidragsreglerna stipulerar, bl. a. i del hänseendet att bidrag lill den här organisationen också under flera år har utgått via statens kulturråd. Det är klart all om pengar utgår frän en statlig myndighet, sä blir situationen något annorlunda när det gäller en annan statlig myndighet som har att handlägga anslag till organisaiioner utan sädana sekundära möjligheler.

Ungdomsrådet har emellertid, i sina pelila för den budget som nu diskuteras, påpekat atl huvudmannaskapet för denna lyp av organisationer bör utredas. Del tycker jag är en korrekt inställning, och sä får vi återkomma lill vad utredningenkan leda fram till.

När del gäller Sveriges socialistiska pionjärer, så är det en organisation som är relativt nybildad. Vid sidan om de formella och distinkta kriterier som uppställts för bidrag lill central verksamhet gäller också att statens ungdomsråd skall göra en bedömning av den stabilitet som organisationen i fråga har. Det må vara en relativt god förklaring till statens ungdomsråds rekommendation, all en organisation som är bildad 1978, Sveriges socialistiska pionjärer, inte har bevisat sin stabilitet - inle ännu åtminstone. Statens ungdomsråd har förmodligen, liksom många i denna kammare, räll dåliga erfarenheter av stabiliteten hos organisationer på den poliliska vänsterkanten. Där förökar man sig som bekant genom delning vart och vartannat är.

Nr 114

Onsdagen den 28 mars 1979

Anslag till ungdoms- och nykterhetsorganisationer, m. m.

Nr 114

Onsdagen den 28 mars 1979

Anslag till ungdoms- och nykter-helsorganisationei[, m. m.

EVA HJELMSTRÖM (vpk) kort genmäle:

Herr lalman! Först till det som sades här om allmän fritidsverksamhet.

Vi trycker inle, Per Unckel, på alla knappar som innebär mer anslag. Dessutom trycker vi också pä knappar som innebär mindre anslag, exempelvis till militären. Vi gör alltså prioriteringar. Det är bara alt konstatera detta. Detsamma gör - och det framhöll Per Unckel också - de borgeriiga partierna. Skillnaden mellan våra prioriteringar är all vi högprioriterar barn och ungdom och atl ni lägprioriierar dem.

Sedan lill Kontaktnätet och Sveriges socialistiska pionjärer.

Kontaktnätet uppfyller de faclo de krav som har uppställts. Vad Per Unckel nu vill göra är atl gä in i en enskild organisations egen struktur och tala om för den organisationen hur den skall bedriva sin verksamhet. Jag lycker all del skall vara organisationernas egen sak alt bestämma del; vi skall inle tala om för dem hur de skall agera eller hur de skall organisera sig. Huvudsaken är alt de uppfyller kraven i den förordning som finns inom området.

Slutligen till Sveriges socialistiska pionjärer.

Den organisationen är kanske formellt nybildad, men pionjärorganisationen hårde faclo existerat sedan 1920-talei. Den har periodvis fört-och detta framhåller vi också i vår motion -en tynande tillvaro, men den är sedan fiera år en stabil och livskraftig organisation. Där skulle jag, med anledning av vad Per Unckel sade, vilja påstå alt organisationen nu har bevisat atl den har stadga och stabilitet. - Hur kommer det att gå med bidragen för 1979?

PER UNCKEL (m) kort genmäle;

Herr talman! Jag var naturiigtvis orättvis mot vpk-arna när jag sade all de trycker på alla knappar som innebär mer anslag -jag skulle naturligtvis ha sagt alt de trycker på alla knappar som innebär mer anslag och samtidigt är tillräckligt populistiska. Jag erkänner atl jag borde ha gjort det lilla tillägget.

När det gäller de här två organisaiionerna är det väl ändå ett uppenbart faktum alt statens ungdomsråd måste la hänsyn lill om en sökande organisation, såsom i det här fallet Kontaktnätet, får betydande belopp från en annan statlig myndighet, medan övriga organisaiioner som går in under statens ungdomsråds ansvarsområde inle får moisvarande pengar. Del må vara såväl statens ungdomsråd som regeringen och majoriteten i övrigt i riksdagen obetingat atl anse all avvägningen blir rimligare, om man inte, såsom vpk i delta fall föreslär, ger denna organisation dubbla anslag. 1 den mån man kan finna en annan ordning och lägga in Kontaktnätet under statens ungdomsråd, men då ta ut organisationen från kulturrådet, är jag självfallet öppen för detta förslag, men det måste vi ju först utreda för atl se vilka konsekvenser delta får.

Indirekt kom, när del gäller Sveriges socialistiska pionjärer, också erkännandet att organisationerna pä vänsterkaniert kan man inte alltid vara övertygad om den stabilitet som de här förordningarna faktiskt kräver och atl del därför är mer än välmotiverat all man väntar något år för atl se vilken stabilitet de här organisaiionerna de faclo har. Det går ju inle alt komma runt

det faktum atl Sveriges socialistiska pionjärer faktiskt bildades 1978; hur mycket de i andra lösliga former än må ha funnits sedan 1920-talet i det svenska samhället, är är 1978 den formella bas man har atl utgå från. Efter 1979 och 1980-dvs. efter den normala lid som andra organisationer har fått genomleva irtnan de erhållit bidrag - får vi la upp den frågan till förnyad prövning. Jag vill påminna om aU Aktiv ungdom - vars godkännande vi på moderat håll nu yrkar bifall lill -bildades 1976. Det skulle aldrig ha fallit oss in atl redan 1976 påstå atl Aktiv ungdom hade bevisat sin stabilitet, och ej heller 1977, men 1978 och 1979 tycker vi fakliskl atl organisationen har bevisat vad den går för.

Nr 114

Onsdagen den 28 mars 1979

Anslag till ungdoms- och nykterhetsorganisationer, m. m.

EVA HJELMSTRÖM (vpk) kort genmäle:

Herr lalman! Det må vara Per Unckel obelaget alt kalla krav pä en bättre barn- och ungdomsverksamhet för populistiska -jag tycker del säger en hel del om Per Unckels politiska inställning. Del är inle fråga om några populistiska krav, del är fråga om all ge barn och ungdom ett aktivt och rikt frilids- och kullurliv.

Det fakium all Kontaktnätet inle har erkänts som bidragsberättigat och i stället har fält pengar från kulturrådet skall väl i rimlighetens namn inte innebära att organisationen för all framlid skall vara utestängd från möjligheten atl bli bidragsberältigad. Del framgår också klart och tydligt av vår motion alt det inle är fråga om att Kontaktnätet skulle få dubbla anslag - det är fråga om all organisationen skall erkännas som bidragsberältigad i enlighet med den förordning som finns och vars bestämmelser Kontaktnätet uppfyller.

Jag har verkligen inte indirekt medgivit all Sveriges socialistiska pionjärer var en löslig organisation. Tvärtom framhöll jag att den var ert stabil organisation, alt den har en lång och rik tradition som kan ledas lillbaka till 1920-talel. Att den underden långa lid som sedan dess har förflutit periodvis har fört en tynande tillvaro må vara hänt, men den bedriver sedart fiera år, vilket också framgår av motiorten, en mycket aktiv verksamhet i hela landet. Redan före 1978 hade man organisatiorter i över hälften av landets kommuner. 1978 är alltså bara elt formellt årtal som man kan peka pä, medan SSP:s reella existens kan ledas tillbaka betydligt längre.

Förste vice talmannen anmälde all Per Unckel anhållit atl till protokollet få antecknat all han inte ägde räll till ytterligare replik.

KARL-ERIC NORRBY (c);

Herr lalman! I kulturutskottets belänkande nr 23 behandlas dels anslaget lill ungdoms- och nyklerhetsorganisaiioner, dels moiioner om bidrag lill allmän fritidsverksamhet i kommuner.

Den fråga som har sysselsatt utskottet mesl har varit frågan om bidragen lill ungdomsorganisationernas centrala verksamhet. Propositionens förslag lill bidragsgivning förorsakade etl fiertal motioner med förslag lill ändringar i regeringens förslag. När det gällde bidragen till Elevförbundet och Sveriges

5 Riksdagens protokoll 1978/79:114-115

Nr 114

Onsdagen den 28 mars 1979

Anslag till ungdoms- och nyklerhetsorganisaiioner, m. m.

elevers centralorganisation komplicerades behandlingen av alt frågan om bidrag lill dessa organisaiioner lidigare är hade behandlals i utbildningsutskottet och att bidrag dä hade utgått med särskilda belopp. Något särskilt uttalande görs inte i propositionen om anslagets natur, vilket enligt vad utskottet inhämtat innebär all grundbidrag och röriigt bidrag avses utgå enligt bidragssystemets regler.

Elevförbundet och SECO erhöll för första gången budgetåret 1978/79 statsbidrag i egenskap av bidragsberätiigade ungdomsorganisationer. För dessa båda organisationer hade därvid beräknals särskilda bidrag ur detta anslag på 369 000.kr. resp. 350 000 kr.

Statens ungdomsråd har i sin anslagsframställning inle räknat med all de två elevorganisationerna skulle komma i fråga för bidrag enligt bidragssystemets regler ulan föreslagit en 20-procenlig ökning av nu utgående bidragsbelopp. Utskottet har erfarit all ungdomsrådet inte heller har prövat huruvida de båda organisationerna uppfyller kriterierna för erhållande av reguljärt bidrag med avseende på exempelvis beräkning av medlemsantal och organisationsstruktur.

Ulskollel anser inle alt tillräckliga skäl redovisats för alt bevilja Elevförbundet och Sveriges elevers centralorganisation grundbidrag och rörligt bidrag enligl bidragssystemets regler. 1 proposilionen föreslås atl Pingstförsamlingarnas ungdomsarbete nästa budgetär får ett anslag av 435 000 kr., vilket innebär en ca 30-procenlig ökning. Utskottet anser del rimligt atl också Elevförbundet och SECO fåren moisvarande uppräkning av sina bidrag. Till Elevförbundet bör sålunda utgå 480 000 kr. och lill SECO 455 000 kr.

Vid beräkningen av grundbidrag lill ungdomsorganisationerna har föredragande statsrådet utgått frän atl fyra nya organisationer, nämligen Förbundet Unga forskare. Liberala sludeniförbundel. Aktiv ungdom och Sveriges motorcyklisiers centralorganisation i fortsättningen skall få bidrag ur della anslag och för budgetåret 1979/80 - i enlighet med bidragsreglerna -erhålla halvt grundbidrag om 137 500 kr. 1 anslutning härtill uttalas att de fyra organisaiionerna enligl ungdomsrådets redovisning uppfyller gällande bidragsvillkor.

Statens ungdomsråd har för sin del föreslagit atl två nya organisatiorter, Förburtdet Unga forskare och Sveriges motorcyklisiers centralorganisation, skall bli bidragsberätiigade. Liberala studeniförburtdei och Aktiv ungdom hör till den grupp av 16 organisationer som ansökt om att bli godkända som Slalsbidragsberälligade ungdomsorganisationer, men vilkas ansökningar på olika grunder avstyrkts av ungdomsrådet.

I olika motioner föreslås vidare att Sveriges socialistiska pionjärer. Kontaktnätet för icke-kommersiell kultur och Riksförbundet Unga musikanter bör erkännas som bidragsberätiigade ungdomsorganisationer.

Samtliga de organisationer som omfattas av yrkanden i de nämnda molionerna har i fråga om bidragsberättigande prövats av statens ungdomsråd. Enligl förordningen om statsbidrag lill ungdomsorganisationer ankommer del dock pä regeringen alt förklara ungdomsorganisation berättigad lill statsbidrag.

Utskottet har ingen erinran mot atl medel under anslaget beräknas lill Förbundet Unga forskare och Sveriges motorcyklisiers centralorganisation. Vad beträffar Liberala sludeniförbundel och Aktiv ungdom föreligger däremot, enligl utskotiets uppfatining, inte tillräckliga skäl atl just för dessa organisationer göra avsteg frän ungdomsrådets bedömning. Ulskollel, som alltså delar den uppfatining som i denna fråga kommer lill ullryck i motionerna 1295 och 2127, avstyrker därför proposilionen i denna del.

Likaså avstyrker utskottet moiionen 616, yrkande 1 ,om bidrag till Sveriges socialistiska pionjärer och moiionen 2131, yrkande 3, om att riksdagen skall uttala sig för atl Kontaktnätet bör erkännas som bidragsberältigad ungdomsorganisation. Utskottet är heller inte berett förorda att riksdagen med anledning av moiionen 1306 uttalar sig beträffande stöd ät Riksförbundet Unga musikanter.

Ulskollel har vid sin behandling av de här frågorna hört representanter för statens ungdomsråd och företrädare för departementet. Utskotlsmajoriteten har alltså när det gäller dessa frågor valt alt helt följa statens ungdomsråds förslag. De organisationer som nu inle förs in i bidragssystemet får alltså återkomma med sina ansökningar.

Av proposilionen framgår vidare att särskilda medel tagits upp under anslaget för de poliliska ungdomsförbundens medverkan i skolorna i samband med valrörelsen hösten 1979. Medelsbehovet har beräknats lill 250 000 kr. I molionerna 1295 och 2127 föresläs en avsevärd höjning av anslaget, och ulskottsmajoriteten har ansett att det i molionerna anförts bärande skäl för höjning av beloppet till 500 000 kr. Det bör ankomma pä regeringen all fatta beslut om fördelningen av bidraget.

Under rubriken bidrag till allmän fritidsverksamhet i kommuner föresläs i en socialdemokratisk motion atl etl reservationsanslag på 30 milj. kr. skall anvisas och i en vpk-motion föresläs 35 milj. kr. för fritidsverksamhet i skolan.

Detta anslag, som infördes under budgetåret 1977/78 och syftade till aU garantera ett utbud av fritidsverksamhet i huvudsak efter skoldagens slut, togs emellertid bort efter endasl etl är bl. a. med motivet atl ungdomsorganisationerna erhöll en förstärkning av stödet och alt en omläggning av statsbidraget till grundskolan hade skett.

Herr talman! Jag kan dela motionärernas och reservanternas åsikt om behovet av elt sådant bidrag, men med hänsyn lill den resirikliviiei som måste iakttas i dagens ansträngda stalsfinansiella läge kan inte utskotlsmajoriteten förorda all det statliga bidraget till allmän fritidsverksamhet lill kommuner äter införs för nästa budgetär. Vi yrkar alltså avslag på delta förslag.

Under rabriken Bidrag lill Centralförbundet för alkohol- och narkolikaupplysning har ulskottsmajoriteten, bestående av centeriedamöter och socialdemokrater, ansett alt ytteriigare 250 000 kr. bör anvisas för CAN;s värdefulla arbete.

Slutligen, herr lalman, finns del lill betänkandet fogat elt särskilt yttrande rörande storleken av det röriiga bidraget till ungdomsorganisationernas

Nr 114

Onsdagen den 28 mars 1979

Anslag till ungdoms- och nykterhetsorganisationer, m. m.

Nr 114

Onsdagen den 28 mars 1979

Anslag till ungdoms- och nykterhetsorganisationer, m. m.

centrala verksamhel, där utskottets centerledamöler framhåller all del enligl deras mening finns starka skäl för ett enhetligt belopp om 28 kr. per medlem. Vi räknar med att delta förslag beaktas i kommande budgetförslag. Då det inle fanns någon möjlighel atl få gehör för det här förslagel nöjde vi oss med aU i eu särskilt yttrande framhålla våra synpunkier i frågan.

Med det anförda, herr lalman, får jag yrka bifall till kulturutskottets hemställan pä alla punkter.

EVA HJELMSTRÖM (vpk) kort genmäle;

Herr talman! Kari-Eric Norrby redogjorde i ston sett för vad kullurutskoltet skriver i sitt belänkande, men tyvärr har fortfarande ingen klarhet skapats om varför organisaiioner, som KonlaktnätetellerSSP, som uppfyller gällande förordning inle kan bli bidragsberätiigade.

Karl-Eric Norrby förklarar, precis som den lidigare borgeriige talarert, atl han är oerhört förtjust i bidraget lill SIA-skolan och hänvisar sedan lill den resirikliviiei som måste iakttas. Då vill jag fråga: Varför skall den reslriklivitelen alltid drabba socialt och kulturellt angelägna ändamål, i delta fall dessutom för barnen och ungdomen? Varför drabbar den reslriklivitelen inte alla de bidrag man öser ut på andra kanter i budgeten?

CATARINA RÖNNUNG (s) kort genmäle:

Herr talman! SI A-pengarna har-det erkänner alla - varit del bästa försöket hittills atl göra någol posilivi för att eleverna skall komma bort frän passivitet och sysslolöshet efler skoldagen. Framför allt har del gällt de elever som tyvärr inte självmant söker sig till föreningslivet. Det är framför allt dem som samhället skall hjälpa. Del kommersiella friiidsutbudet är inle tillräckligt. Passiviiei är skadlig och kan i olyckliga fall leda lill missbruk av siimulan-tia.

Vilket stöd, Kari-Eric Norrby, är bättre för del ändamål som det här gäller än SIA-pengarna?

KARL-ERIC NORRBY (c) kort genmäle:

Herr lalman! Jag sade i mitt första inlägg atijag kan dela motionärernas och reservanternas åsikt om behovet av bidrag till allmän fritidsverksamhet i kommuner. Det enda som jag har atl anföra i sammanhanget ärjust delta alt vi med hänsyn till den resirikliviiei med pertgar som vi måste iaktta icke har kunnai gå motionärerna och reservanterna lill mötes. Jag har inte sagt aU della gäller för all framlid - att detta anslag aldrig kommer atl finnas. Vi lar ställning lill det budgetår som propositionen avser. Sedan får vi se vilka behov som vi kan tillgodose när nästa möjlighel står lill buds.

Sedan villjag svara Eva Hjelmslröm i fråga om ungdomsorganisationerna. Eva Hjelmström säger atl hon egentligen inte på någon punkt fält klart för sig efter vilka premisser man låter ungdomsorganisationerna komma in under de här bidragsformerna. Vi för vår del har klart för oss atl statens ungdomsråd har klara kriterier som skall uppfyllas av de organisationer som blir bidragsberätiigade. Men samtidigt har statens ungdomsråd sagt alt man

måste la hänsyn till alla andra organisatiorter som slår i kö. I den kön finns slora organisationer som Miljöförbundet och Visirs urtgdomsförbund, för att la några exempel. Där finns organisaiioner som bedrivit verksamhet länge, som Svenska radioföreningen Tellus och Riksförburtdet DX-alliansen. Förbundet Aktiv ungdom är en organisation som är under uppbyggnad, och Liberala sludeniförbundel som vi tidigare debatterat, har enligt statens ungdomsråd en mycket begränsad central verksamhet.

Jag vill påstå au statens ungdomsråd har goda möjligheter att bedöma dessa organisationers verksamhet och uppbyggnad. Med ledning av detta gör de sina bedömningar. Det är anledninge.i till att vi får följa statens ungdomsråds förslag till organisaiioner som skall föras in i systemet.

Vi vill inte föra denna fråga fram till riksdagen för etl avgörande. Vi tror alt det i så fall blir ett helt godtyckligt val. Vi anser alt riksdagen bör följa förslagel från statens ungdomsråd, som gjort denna noggranna bedömning av organisaiionerna. Statens ungdomsråd har alltså kommit fram till att de två organisaiioner man föreslär är de som först bör komma in i systemet.

Nr 114

Onsdagen den 28 mars 1979

Anslag till ungdoms- och nykterhetsorganisationer, m. m.

EVA HJELMSTRÖM (vpk) kort genmäle:

Herr talman! För några veckor sedan giorde den folkpartistiska regeringen etl slorl jippo av barnkullurproposilionen. "Hela" 7,5 miljoner skulle man lägga på elt bättre kulturutbud ål barnen. Samtidigt skär man pä den borgeriiga kanten ner anslagen lill ungdomsverksamhet under alla andra avsnitt i budgeten som är lika väsentliga om inle ännu väsentligare än de förslag som framfördes i den propositionen.

Karl-Eric Norrby förklarade atijag inle hade klart för mig vilka krav som ställs. Jodå, det harjag. Då lyssnade inle Karl-Eric Norrby på vad jag sade inledningsvis. Jag är helt på det klara med den förordning som gäller. Jag redogjorde t. o. m. för den. Vad jag inte är pä det klara med är vilka dolda krav som ställs i sammanhanget.

Kari-Eric Norrby förklarade att del finns en rad organisationer som står i kö, indirekt dä medgivandes att del här finns en hel mängd orgartisationer som uppfyller kraven i förordningen. Det är klart otillfredsställande om del är så att det är de organisationer som så all säga kommer först till kvarn som också blir bidragsberätiigade. Den förordning som är fastställd måste ju vara generell och gälla samtliga organisationer som uppfyller de krav som uppställts.

TORE NILSSON (m):

Herrialman! I den blå bok som jag har i min hand-motion nr 1108-finns det under avdelningen Socialpolitik några rader som jag gärna vill läsa upp i detta sammanhang. Det heter där;

"Förebyggande insatser och förbättrad egenvård

Hur väl vi än bygger ut sjukvårdssystemet, kommer alllid en väsentlig del av hälsotillståndet i vårt land att bero på hur vi som enskilda individer är medvetna om hälsans villkor. Vi måste själva få och kunna la en väsertlligdel av ansvaret för vår egen hälsa, såväl vad gäller förebyggande åtgärder som - i

Nr 114

Onsdagen den 28 mars 1979

Anslag till ungdoms- och nykterhetsorganisationer, m. m.

viss utsträckning - även i fråga om diagnostik och behandling. Hälso- och sjukvården måsle mer ännu salsa på information och kunskapsöverföring till patienter och allmänhet för all bevara hälsan, påskynda tillfrisknande och förhindra återfall."

Vid den här riksdagen har väckts en motion med förste vice talmannen Torsten Bengtson som första namn. Den handlar om att nykterhetsorgani-salionerna har en väsentlig uppgift när det gäller informationen, vilken har betydelse just för frisk- och hälsovården och för alt undvika samhällskostnader pä andra områden. Del gäller motionen 1286. I dess inledning står;

"Tillsammans med övriga folkrörelser utgör nykterhetsrörelsen en väsentlig del av fritids- och kulturiivel. Socialt och ungdomspoliliskl har nykterhetsrörelsens arbete varit banbrytande och utgör etl viktigt kraftfält för idédebatten i sociala och alkoholpolitiska frågor." Lilet längre ned i texten slår följande; "Allt fler människor vänder sig också lill nykterhetsrörelsen för att få information om såväl droger som nykterhetsrörelsens verksamhet. Framför allt kan konstateras atl skolorna i allt högre grad utnyttjar nykterhetsrörelsen som förmedlare av information, vilket ställerökande krav på organisationerna. Del är viktigt atl nykterhetsrörelsen förmår alt svara upp mot de krav som det ökade intresset för alkohol- och narkolikafrågan för med sig. Nykterhetsrörelsen utgör av tradition en garanti för atl debatten hälls levande också i tider när opinionen inte är lika engagerad som nu."

1 år är det 100 år sedan den nykterhetsrörelse som kallas Godtemplarrö-relsen kom lill värt land, och det blir etl jubileum i sommar. Det har kanske nämnts tidigare i debatten; då jag på grund av utredningsarbete inte hade tillfälle all närvara. Det skulle i samband med delta jubileum ha varit bra om man frän samhällets sida hade kunnai visa sin slora uppskattning för det arbete som denna rörelse har utfört och som den utför.

I motionen påpekas också, något som Kari-Eric Norrby och jag nu anför i ett särskilt yttrande, atl idérörelsen jämfört med andra organisationer har svårigheter all hävda sig vad gäller storiek och snabba medlemsökningar saml att nykterhetsrörelsen är missgynnad i fråga om samhällets bidragsgivning. Del finns beräkningar som visar alt delta är ett faktum. Jag skall inle redogöra för dessa, men vill nämna all den av regeringen föreslagna höjningen av bidraget endast utgör 4,1 96, vilket inte ens kompenserar de på grund av inflationen ökade kostnaderna.

Anslag till verksamhet av detta slag utgör naturiigtvis en utgiftspost men innebär i själva verket också en besparing. Pä lång sikt medför dessa anslag minskade samhällskostnader. Vi kart alltså irtte vara ulan denna rörelse. Tvärtom önskar vi att den kan växa och byggas ul.

Varför har då inle jag yrkat bifall till motionens krav på ytterligare 2 milj. kr.? Visseriigen anser jag atl dessa 2 milj. kr. skulle bli väl använda pengar, men i likhet med många andra talare i den härdebalten inser jag alt det skulle vara svårt alt få fram dem i del nuvarande, hårt ansträngda ekonomiska lägel.

I vårt särskilda yttrande har vi emellertid framhållit att vi räknar med ökade

anslag inför kommande budgetär. Jag skulle i och för sig ha velat föreslå ännu mer pengar lill detta ändamål, men det harjag inte gjorl därför atl jag vet att jag inte skulle ha fått gehör för ett sådant förslag här i kammaren. Jag hoppas dock alt del inte finns någon ledamot i kammaren som inle känner djupt för den verksamhel det är fråga om och uppskattar del arbete som nykterhetsrörelsen har utfört. Förmodligen kommer en lång rad ledamöter lill Göteborg i juli för all vara med om det jubileum som lOGT-NTO firar.

Med della anförande, i vilket Filip Fridolfsson (m) instämde, var överläggningen sluiad.

Nr 114

Onsdagen den 28 mars 1979

Anslag till ungdoms- och nykterhetsorganisationer, m. m.

Punkterna I och 2

Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkter hemställt.

Punkten 3

Mom. I

Utskottets hemställan bifölls.

Mom. 2

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 1 av Tore Nilsson och Per Unckel, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Tore Nilsson begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Den som vill all kammaren bifaller kullurulskottets hemställan i betänkan-del nr 23 punkten 3 mom. 2 röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 1 av Tore Nilsson och Per Unckel.

Vid omröslning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat förja-propositionen. Då Tore Nilsson begärde rösträkning verkställdes votering med omröslningsapparai. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 257 Nej - 47

Mom. 3

Proposilionergavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 2 av Tore Nilsson m. fl., och förklarades den förra proposilionert vara med övervägande ja besvarad. Sedan Tore Nilsson begärt votering upplästes och godkändes följande voieringsproposiiion:

Nr 114

Onsdagen den 28 mars 1979

Anslag till ungdoms- och nykterhetsorganisationer, m. m.

Den som vill all kammaren bifaller kulturulskolleis hemställan i betänkandet nr 23 punklen 3 mom. 3 röstar ja, den det ej vill röstar nej. Vinner nej har kammaren bifallit reservationert nr 2 av Tore Nilsson

m.n.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat förja-propositionen. Dä Tore Nilsson begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 224 Nej - 80

Mom. 4

Propositioner gavs pä bifall till dels utskottets hemställan, dels motionert nr 616 av Lars Werner m. fl. i moisvarande del, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Eva Hjelmström begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller kulturatskollels hemställan i betänkandet nr 23 punkten 3 mom. 4 röstar ja, den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit moiionen nr 616 av Lars Werner m. fl. i moisvarande del.

Vid omröslning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-proposilionert. Dä Eva Hjelmslröm begärde rösträkning verkställdes votering med omröslningsapparai. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 291 Nej - 15

Mom. 5

Utskottets hemställan bifölls.

Mom. 6

Proposilionergavs pä bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 3 av Tore Nilsson m. fl., och förklarades den förra proposilionert vara med övervägande ja besvarad. Sedan Tore Nilsson begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Den som vill atl kammaren bifaller kulturutskottets hemställan i betänkan-del nr 23 punklen 3 mom. 6 röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 3 av Tore Nilsson m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens Nr 114

Onsdagen den 28 mars 1979

Anslag.till ungdoms- och nykterhetsorganisationer, m. m.

ledamöter ha röstat förja-propositionen. Då Tore Nilsson begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröslning gav följande resultat:

Ja - 224 Nej - 82

Mom. 7

Utskottets hemställan bifölls.

Mom. 8

Proposilionergavs pä bifall till dels utskotiets hemställan, dels moiionen nr 2131 av Lars Werner m. fl. i moisvarande del, och förklarades den förra proposilionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Eva Hjelmström begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Den som vill all kammaren bifaller kulturutskottets hemställan i betänkandet nr 23 punkten 3 mom. 8 röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit motionen nr 2131 av Lars Werner m. fl. i motsvarande del.

Vid omröslning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat förja-propositionen. Dä Eva Hjelmslröm begärde rösträkning verkställdes votering med omröslningsapparai. Denna omröslning gav följande resultat:

Ja - 292

Nej - 15

Avstår - 1

Mom. 9

Ulskoitets hemställan bifölls.

Punkten 4

Utskottets hemställan bifölls.

■ Punkten 5

Proposiiioner gavs på bifall lill l;o) utskottets hemställan, 2:o) reservationen nr 5 av Georg Andersson m.fl. samt 3:o) motionert nr 806 av Lars Werner m. fl., och förklarades den förstnämnda proposilionert vara med övervägande ja besvarad. Dä Catarina Rörtnung begärde votering upplogs för bestämmande av kontrapropositionen ånyo de båda återstående propositionerna, av vilka den under 2:o) angivna förklarades ha flertalets mening för sig. Sedan Eva Hjelmström begärt votering belräffande kontrapropositionen upplästes och godkändes följande voieringsproposiiion;

Nr 114

Onsdagen den 28 mars 1979

Anslag till ungdoms- och nykterhetsorganisationer, m. m.

Den som vill att kammaren lill kontraproposition i huvudvoteringen

angående kulturutskottets hemställan i betänkandet nr 23 punkten 5 antar

reservationen nr 5 av Georg Andersson m. fl. röstar ja,

den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren lill kontraproposition i nämnda votering antagit

motionen nr 806 av Lars Werner m. fi.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Eva Hjelmström begärde rösträkning verkställdes votering med omröslningsapparai. Denna omröslning gav följande resultat:

Ja - 138

Nej - 15

Avstår - 154

I enlighet härmed blev följande voleringsproposition uppläst och godkänd:

Den som vill att kammaren bifaller kullurulskottets hemställan i betänkandet nr 23 punktert 5 röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 5 av Georg Andersson m.fl.

Vid omröslning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-proposilionen. Dä Catarina Rönnung begärde rösträkning verkställdes votering med omröslningsapparai. Denna omröslning gav följande resultat:

Ja - 160 Nej - 147

Punkten 6

Mom. 1

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 6 av Tore Nilsson m. fl., och förklarades den förra proposilionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Tore Nilsson begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Den som vill all kammaren bifaller kullurulskottets hemställan i betänkandet nr 23 punklen 6 mom. 1 röstar ja, den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 6 av Tore Nilsson m.fl.

Vid omröslning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat förja-propositionen. Dä Tore Nilsson begärde rösträk-

ning verkställdes votering med omröslningsapparai. Denna omröslning gav Nr 114

följande resultat: Onsdagen den

- 224 28 mars 1979

Nej - 83

Minskad statskontroll över kommunerna och landstingskommu -nerna

Mom. 2

Ulskoitets hemställan bifölls.

Punklen 7

Utskottets hemställan bifölls.

§ 6 Minskad statskontroll över kommunerna och landstingskommunerna

Föredrogs konstilutionsutskotlets betänkande 1978/79:26 med anledning av propositionen 1978/79:53 om minskad statskontroll över kommunerna och landstingskommunerna jämte motion.

1 proposilionen 1978/79:53 hade föreslagils ändringar ' den slalliga tillsynen och kontrollen över kommunerna och landstingskommunerna. Syftet var all öka deras handlingsfrihet och därmed stärka den kommunala självstyrelsen.

I propositionen hade föreslagils alt kommuner, landstingskommuner och kommunalförbund skulle få räll alt ta upp län och teckna borgen utan regeringens medgivande. Vidare hade föreslagits ändringar i brandlagsiift-ningen sä atl kommunernas skyldighet alt underställa länsstyrelsen beslut om brandordning slopades. Ändringarna avsågs träda i kraft den 1 juli 1979. Slutligen lades fram förslag om ändringar i 1893 års mäklareordning. Förslaget innebar bl. a. all bestämmelserna om handels- och sjöfartsnämnd förenklades.

I della sammanhang hade behandlals motionen 1978/79:179 av Helge Karlsson (s) och Tage Adolfsson (m), vari hemställts alt riksdagen skulle avslå regeringens proposition 1978/79:53 i vad gällde slopandet av underställning av brandordning.

Ulskollel hemställde atl riksdagen skulle

med avslag på propositionen 1978/79:53 i denrta del och med bifall lill motionen 1978/79:179 avslå förslagel i propositionen lill lag om ändring i brandlagen (1974:80) samt ge regeringen till känna vad ulskollel anfört rörande den statliga kontrollen av kommunernas brandförsvar.

godkänna propositionens förslag i övrigi.

Reservation hade avgivits av Karl Boo (c), Bertil Fiskesjö (c), Sven-Erik

Nr 114

Onsdagen den 28 mars 1979

Minskad statskontroll över kommunerna och landstingskommunerna

Nordin (c), Britta Hammarbacken (c), Per Unckel (m), Esse Petersson (fp) samt Stig Geniiz (c) som ansett all utskottet bort hemställa att riksdagen skulle

med bifall lill proposilionen 1978/79:53 i denna del och med avslag på motionen 1978/79:179 anta förslagel i proposilionen till lag om ändring i brandlagen (1974:80) samt ge regeringen till känna vad reservanterna anfört rörande den statliga kontrollen av kommunernas brandförsvar,

godkänna propositionens förslag i övrigi.

KARL BOO (c);

Herr lalman! Det är mänga som ansluter sig till målsättningen atl lägga besluten sä nära människorna som möjligl. Denna uppfattning måste självfallet följas upp med praktiska ställningstaganden, som paras med en tro pä au de beslutande instanserna nära människorna också kan ta del ansvar som krävs. Det är denna grundprincip som bär upp strävandena all stärka och utveckla den kommunala självstyrelsen.

Trepartiregeringen tillsatte en ulredning - siatskontrollkommitlén - som särskilt skulle komma med förslag i fråga om minskad statlig kontroll över kommuner och landsting. Ulredningen har lagt fram flera betänkanden med förslag om all slopa en rad statliga delbestämmelser för den kommunala verksamheien. Lät mig betona all della är synneriigen angeläget. Lika angeläget är del att i framliden inte införa nya onödiga detaljstyrningar av den kommunala verksamheten.

I den proposition som behandlas i föreliggande betänkande är det tvä frågor av större vikt som las upp. Den ena gäller slopandet av underställningsskyldigheten i samband med rälien för kommuner och landsting att ta upp län och teckna borgen. Den andra frågan gäller atl man skall slopa underställnings-skyldigheten vad gäller brandordningen i kommunerna.

Beträffande förslaget om undersiällningsskyldighelen för räll att uppta lån m, m. är della en bestämmelse som länge har ansetts som både onödig och antik. Beslämmelserna i 4 kap. 7 och 8 §§ kommunallagen ersätts nu med en allmän bestämmelse om att kommuner och landsting får la upp län och åtaga sig borgensansvar. Om denna.ändring föreligger full enighet i utskottet.

Däremot har inte,utskottet kunnai enas beträffande förslaget att avskaffa underställningsskyldigheten vid fastställande av brandordningen. Utskottets majoritet, bestående av socialdemokrater och en av moderaternas tvä ledamöter i utskottet, vill intege kommunerna det totala ansvar som de redan i dag har i praktiken. Man menar alt den allmänna tillsyn som länsstyrelserna föreslås fä över räddningshjälpen i samband med att kravel pä underställning av brandordningen las bort skulle bli ett alltför svagt instrument. Detta ärett i utskoltsmajoritelens skrivning synnerligen dåligt underbyggl påstående. Detta ställningslagande kan endast grundas på en allmän uppfatining att kommunerna inte har förmåga att ta ett självklart ansvar för säkerheten. Vi reservanter delar den uppfattning som civilutskotlel anför i sitt remissvar:

"Enligl utskottets mening bör betydelsen av statliga kontrollmöjligheter beträffande del kommunala brandförsvaret inte överskallas bl. a. mol

bakgrund av alt kommunerna torde ha byggt upp en brandförsvarsorganisa-lion som är lämpad all handha den räddningstjänst som enligl brandlagstiftningen åvilar kommunerna. Liksom departementschefen anser utskottet all länsstyrelsens faslslällelseprövning av brandordning bör kunna slopas och att della kommer att innebära en smidigare och mera rationell ordning. Beträffande vissa frågor såsom t. ex. övningsverksamheten enligl brandsiad-gan, prövning av räddningsijänsteavial och bestämmelser om sotning enligt brandordnirtg föreslås i propositionen lösningar som enligt ulskollel är acceptabla."

Jag vill framhålla au genom det arbete som bedrivs bl. a. genom Kommunförbundets försorg kommer kommunerna all även i framtiden kunna utbyta erfarenheter och ytteriigare utveckla sin organisation pä säkerhetstjänstens område i takt med de krav som utvecklingen kommer alt ställa.

En fungerande räddningstjänst är elt så vitalt intresse för kommunmedlemmarna atl det inte finns någon som helst anledning att befara att den kommer atl försummas av de förtroendevalda i kommunerna, vilka ändå skall uppbära del poliliska ansvaret.

Jag vill också säga att regeringens förslag, som bygger på utredningens betänkande, bör följas upp med fiera sådana aktiviteter. Jag tänker närmast pä utredningens förslag att begränsa alla de många detaljregleringar om barnstugeuibyggnaden som nu finns.

Med det anförda ber jag, herr talman, att få yrka bifall lill reservationen.

Nr 114

Onsdagen den 28 mars 1979

Minskad statskontroll över kommunerna och landstingskommu -nerna

I delta anförande instämde Anton Fågelsbo (c).

OVE KARLSSON (s);

Herr lalman! Det råder stor enighet om det övergripande målet att ge kommuner och landsting så stor frihet som möjligt inom sina egna kompetensområden. Utskotlsmajoriteten har dock ansett atl della bör vägas mot behovet av au medborgarna garanteras en viss minimistandard på viktiga områden. Därför godtar vi också med elt undantag regeringens förslag. Detta undanlag gäller frågan om brandordningen. Ulskottsmajoriteten härav den anledningen tillstyrkt kraven i motionen 1978/79; 179 och på så sätt också gått ett antal remissinstanser till mötes. Enligl förslaget skall kommunerna underställa länsstyrelserna sina beslut rörande brandordningen. Bland remissinstanser som utskottsmajorilelen går till möteskan nämnas Svenska kommunalarbetareförbundet och Svenska brandförsvarsförbundet, vilka i sina remissvar framhållit alt den statliga tillsynen aren garanti föreit kvalitativt högtstående brandförsvar.

Brandförsvaret och räddningstjänsten i kommunerna utgör en del av samhällets kaiastroföeredskap. Likaså utgör brandförsvaret en samhällets skydds- och säkerhetsorganisation, vars samlade effektivitet är beroende av räddningstjänstens resurser i varje enskild konmiun. Vi anser all samhället har etl behov av au tillskapa och behålla normer och rutiner som garanterar

Nr 114

Onsdagen den 28 mars 1979

Minskad statskontroll över kommunerna och landstingskommunerna

en fungerande räddningstjänst.

I och för sig innebär slopandet av kravel pä underställningsskyldighet en enklare handläggning. Denna förenkling får dock, enligt min mening, inte väga tyngre än det fakium att länsstyrelsens faslslällelseprövning kan innebäraattkommunernages möjligheierän i sina brandordningar ta till vara de synpunkter som länsstyrelsen kan finna motiverade. Från kommunal självstyrelsesynpunki måste frågan om au kommunerna skall underställa länsstyrelsen sina beslut rörande brandordning vara en detalj av endast marginell betydelse. Men jag tycker del är av principiell betydelse au statsmakterna tar ett övergripande ansvar för trygghet och säkerhei.

Herr talman, jag vill med det anförda yrka bifall lill utskottets hemställan.

HELGE KARLSSON (s);

Herr talman! I den delfråga i proposilionen 1978/79:53 som handlar om kommunernas underställningsskyldighet närdet gäller brandordningar eller ändring av brandordningar harjag och Tage Adolfsson väckt en motion om alt vi vill behålla undersiällningsskyldighelen. Del kravel har tillstyrkts av konslilutionsutskotlei. Vi har väckt vår motion med anledning av de erfarenheter vi har som ledamöter av brandnämnden och av organisationen av brandväsendet och räddningstjänsten saml tillämpningen av de bestämmelser som finns pä detta område.

Som en motivering för slopandet av denna underställningsskyldighet säger man i propositionen, och likaså i reservationen, atl kommunerna har byggt upp en organisation för dessa uppgifter. Jag vill gärna citera reservationen i detta avseende: "Kommunerna lorde redan i dag ha byggt upp en brandför-svarsorganisalion som är lämpad att handha den räddningstjänst som enligt brandlagstiftningen åvilar kommunerna."

Jag vill livligt understryka alt det är riktigt. Vi har ett bra brandförsvar i della land. Det är bl. a. beroende pade kommunsammanslagningar som skell under 1960-talel och i början av 1970-talet, som har gjorl all kommunerna har fåu bättre resurser att skaffa sig mer kvalificerad teknisk utrustning men också bättre utbildad personal. Jag vill också påstå au det är etl resultat av länsstyrelsernas möjligheter alt bedriva en viss övervakning i detta avseende. Jag tror inte att konfliktsituationerna har varit många under åren men atl kommunerna ändå har varit medvetna om au de har etl visst tryck på sig.

När del sedan gäller den övriga organisationen lalar man om räddningstjänsten. Vi har etl bra brandförsvar, men därmed har vi inte någon bra räddningstjänst. Vi håller nu på att bygga upp denna räddningstjänst ute i kommunerna, och jag troralt det även i det avseendel är nödvändigt med dels rådgivning frän statliga myndigheter, dels en viss övervakning. Vi vet att det lar många år innan man får personal utbildad, innan man har fått fram den organisation som är lämplig med hänsyn till de olika räddningsuppdrag som skall ulföras. Dessutom finns uppgifterna inle bara inom den egna kommunen, ulan i lika stor utsträckning måste man la hänsyn till de olika

hjälpinsatser som kan behöva sättas in på andra områden: vid ras, vid transporter av miljöfariiga varor o. d.

Även departementschefen har när han skrivit dert här propositionen i viss mån varit tveksam om lämpligheten av all slopa undersiällningsskyldighelen. Jag vill gärna citera ur proposilionen pä s. 32 och 33;

"Kommittén har utgått frän all kommunerna fortlöpande informerar de statliga tillsynsmyndigheterna om förändringar i brandförsvarets organisation m. m. genom alt översända avskrift av antagen eller ändrad brandordning. Kommittén föreslär att bestämmelser därom las in i brandsiadgan."

Departementschefen fortsätter:

"Jag ansluter mig till det förslaget. Enligt min mening bör vidare ett samrådsförfarande mellan kommun och länsstyrelse regelmässigt äga rum, innan kommunen ändrar sin brandordning. Det kan övervägas om uttryckliga bestämmelser om obligatoriskt samråd bör införas i brandsiadgan. Jag kan dock inte se atl en sådan reglering skulle vara nödvändig. Man bör kunna förulsäila all kommunerna bereder länsstyrelsen tillfälle att lämna synpunkter, innan någon ändring görs i brandordning beträffande insatsberedskap, antalet övningar eller andra förhållanden som kan påverka brandförsvarels effektivitet."

Della talar sitt tydliga språk - departementschefen är inte säker på att man helt kan slopa undersiällningsskyldighelen.

Herr talman! Får jag sedan bara påpeka att av en rad remissinstanser har tio yrkat avslag på den här delen i propositionen, bland dem många lunga -framför allt personalorganisationerna. Dessa senare känner bättre än många andra till vilka åtgärder som bör vidtas i detta avseende. Man kan ju inte genom lagstiftning pä annat område förbättra miljön för den här berörda personalen. Den får acceplera den miljö som finns vid de enskilda tillfällena, när insatserna skall göras. Men vi kan hjälpa lill alt öka säkerheten genom all förbättra utbildningen av personal, genom all införa likartade bestämmelser och genom den lilla övervakning som sker frän länsstyrelserna av all man följer de bestämmelser som är önskvärda i dessa avseenden.

Med della, herr lalman, ber jag att fä yrka bifall till ulskoitets hemställan i denna del.

Nr 114

Onsdagen den 28 mars 1979

Minskad statskontroll över kommunerna och landstingskommu -nerna

KARL BOO (c) kort genmäle:

Herr lalman! Jag vill bara notera alt Helge Karlsson verifierar att vi har elt bra brandförsvar, all det är väl uppbyggt och fungerar bra ute i kommunerna. I proposilionen lämnas redovisningar belräffande hjälp med information och en viss lyp av samråd - något som är alldeles självklart om man skall lägga ul besluten i kommunerna på det sätt som föreslås. Jag tror alt hela resonemanget i propositionen i denna del och i utskoltsmajoritelens skrivning borde kunna sammanfattas i alt tiden är mogen au låta kommunerna, under dessa förutsättningar, ta det fulla ansvaret för både brandväsendel och räddningstjänsten.

Den utbildning, som man får la ställning till framöver, kommer säkerligen också alt ha betydelse för atl i fortsättningen ge underlaget för en bra

Nr 114

Onsdagen den 28 mars 1979

Minskad statskontroll över kommunerna och landstingskommunerna

utveckling på dessa områden ute i det praktiska livel, bland de människor som har det direkta handläggande ansvaret.

Jag vill därutöver säga atl om man inte i den här frågan når fram lill den uppfattningen att kommunerna skall kunna ta ansvaret, då lorde man fä svårt atl pä andra områden vandra den vägen, som ändå så många bekänner sig lill - au lägga ansvaret nära människorna.

HELGE KARLSSON (s) kort genmäle;

Herr lalman! Jag vill till Karl Boo säga atijag citerade ur reservationen, där reservanterna själva säger atl brandförsvarsorganisaiionen "lorde" vara bra uppbyggd. Och jag tror atl brandförsvaret är bra uppbyggt. Men å andra sidan nämnde jag också atl del i delta sammanhang inle bara gäller brandförsvaret, utan alt del gäller räddningstjänsten över huvud laget. Vi vet vilka krav som ställs på räddningstjänsten i dessa avseenden. Här menar vi att det kan vara nödvändigt alt man har denna lilla påtryckning - möjligheten alt få länsstyrelserna atl övervaka alt det blir en enhetlig organisation.

Dessutom vill jag påpeka all man pä flera ställen i dag för diskussionen just om brandordningarna och om räddningstjänsten, där det kan vara nödvändigt alt man har denna möjlighel.

KARL BOO (c) kort genmäle:

Herr talman! Jag vill bara säga än en gång atl del skulle vara ett dåligi ansvarstagande av kommunalpolitikerna om de inte hade klart för sig att della är elt krav från medborgarnas sida. Jag är övertygad om att de är beredda och kommer att ta sitt fulla ansvar för all utveckla både brandförsvaret och räddningstjänsten på ett sådant sätt att del skapas säkerhei för kommuninvånarna.

LARSSCHÖTT(m):

Herr talman! Som framgick av utskoitsordförandens första anförande har moderaterna delat sig i det här ärendet. Jag är den som har biträtt samma uppfatining som utskoitsmajorileien.

Jag delar helt grunduppfattningen i utskottsbetänkandet. Alla i utskottet är rörande eniga om att ge kommunerna självbestämmanderätt så långl som möjligt. Men vi i majoriteten finner del olyckligt när man velat undandra brandordningarna från den prövning som f n. äger rum hos länsstyrelsen. Som flera remissinstanser framhållit, bl. a. länsstyrelsen i Östergötlands län och Norrköpings kommun, kan del inte vara något allvarligt ingrepp i den kommunala självstyrelsen alt man underkastar sig denna prövning.

För min del harjag i en länsstyrelse upplevt att man har prövat elva förslag från kommunerna till brandordningar och atl man endasl har kunnat godta tre av dem. Och dessa tre var väl acceptabla bl. a. därför att man visste alt de skulle underkastas länsstyrelsens granskning.

Jag har förtroendet alt sitta med i en oljeskyddsutredning. Även i det sammanhanget påminns man om hur viktigt del är att det finns en kaiastroföeredskap, som inle begränsar sig lill bara en kommun. Del behövs

au länsstyrelsen med sin överblick får vara med och granska de olika kommunernas resurser m. m. Också den gångna vintern med sina snökata-sirofer har visat värdet av en god beredskap.

Sedan vill jag erinra om de lunga remissinstanser som inle vill alt den här prövningen hos länsstyrelserna skall försvinna. Det gäller bl. a. naturvårdsverket, som har hand om miljöfrågorna och luftfartsverket. Båda har med hänsyn lill olika kalastrofhot framhållit hur angelägel det är all denna prövning av brandordningarna fortfarande får finnas kvar hos länsstyrelserna.

Vidare harjag fäst del allra största avseende vid personalorganisationernas inställning. Den är densamma oavsett om det gäller brandbefäl eller övrigi brandmanskap.

Liksom utskottets ordförande hoppas jag alt man skall fortsätta på den inslagna vägen, nämligen alt ge kommunerna sä stor rätt som möjligt atl själva bestämma utan statlig kontroll. Men jag anser atl man här har vall elt myckel olämpligt område. Myckel av det som sägs i reservationen lyder på elt önsketänkande. Jag vill vidare ha sagt alt jag tror att den stora allmänheten känner en viss trygghet i att de här ärendena alltjämt kan bli underkastade den prövning som f n. äger rum hos länsstyrelserna.

Herr lalman! Jag ber med dessa ord atl få yrka bifall till utskottels hemställan.

Nr 114

Onsdagen den 28 mars 1979

Minskad statskontroll över kommunerna och landstingskommunerna

KARL BOO (c) kon genmäle;

Herr talman! Bara en liten kommeniar lill Lars Schölls anförande. Del framgick tydligt och klart att han talade som representant för länsstyrelsen och därmed vill ha en fortsatt byråkratisk handläggnirtg av de här frågorna. Jag observerade all han redovisade fall som hade prövats belräffande förslag lill brandordning. Han sade all tre kommuner hade fält förslaget till brandordning godkänt därför atl de visste att del skulle undergå en prövning. Då vill jag fråga om inie också de andra kommunerna visste deua. Jag är självfallet helt övertygad om alt förslaget ur de berörda kommunernas synpunkt ansågs vara synnerligen tillfredsställande.

När Lars Schölt sägeratl propositionen och ulskoitets reservanter för fram ett önsketänkande villjag konstatera alt det anknyter till vad jag sade i början av denna överiäggning. Typiskt nog är det sä de resonerar som är inne i den byråkratiska organisationen.

LARS SCHÖTT (m) kon genmäle;

Herr lalman! Jag känner mig ingalunda som representant för någon byråkrati eller för någon länsstyrelse. Men jag vet att herr Boo representerar Kommunförbundet som gärna vill minska länsstyrelsens möjligheler på olika områden. F. ö. anser jag mig ha lika stor rätt att tala för den stora allmänheten som herr Boo.

Jag vidhåller atl om man skulle avhända länsstyrelsen den här möjligheten till granskning av brandordningarna, innebär det en försvagning av vår kaiastroföeredskap. Vi är i så stort behov av en god beredskap och blir ofta

6 Riksdagens protokoll 1978/79:114-115

Nr 114

Onsdagen den 28 mars 1979

Minskad statskontroll över kommunerna och landstingskommunerna

påminda härom. Som exempel kan bara nämnas den slora hotellbranden i Borås. Borås kommun harockså avgivit ett yttrande som andas oro pä den här punkten. I mänga kommuner berör brandordningen inle bara de egna invånarna utan också folk från andra kommuner, t. ex. gäster i turistanläggningar.

Sedan tillkommer miljöfrågorna, som herr Boo och de som han representerar brukar vara mycket intresserade av. Vi har den slora risken för oljeskador både lill sjöss och lill lands. På detta område gäller del verkligenatt ha en god kaiastroföeredskap. Jag menar all möjligheterna till en sådan är större med den nuvarande ordningen.

Än en gång villjag upprepa att del inle är rimligt all säga atl den innebär etl allvarligt ingrepp i den kommunala självstyrelsen. Gör man det, överdimensionerar man denna fråga.

Herr lalman! Än en gång villjag yrka bifall till utskottets hemställart.

ESSE PETERSSON (fp);

Herr lalman! De förslag om minskad statskontroll över kommunerna och landstingen som i dag behandlas är ultryck för en strävan alt decentralisera beslutsfattandet och la bort onödig byråkrati. Förslagen innebär alt den kommunala självstyrelsen fåren starkare ställning. Della aren ulveckling som hälsas med största tillfredsställelse. En ökad kommunal handlingsfrihet är väsentlig för atl samhällsbesluten skall kunna utformas i nära samförstånd med de enskilda människorna.

Möjligheterna atl vidga kommunernas och landstingens ansvar har i hög grad förbättrats under senare år. Dagens kommuner är otvivelaktigt rustade alt självständigt handha de uppgifter som lagls på dem. Inom de olika kommunala förvaltningarna finns kvalificerad sakkunskap. Kommunförbunden har också viss betydelse i det här sammanhanget för atl skapa enhetlighet inom den kommunala verksamheien.

Vi kan i det här sammanhanget vara ganska ense om att behovet av statlig tillsyn över kommunerna och landstingen har minskat betydligt. Regering och riksdag har i skilda sammanhang också uttalat den uppfattningen. Det finns många exempel pä reformbeslut som inneburit minskad statskontroll. 1977 års kommunallagreform präglades av en önskan atl ge de kommunala självstyrelseorganen största möjliga frihet, men det finns också behov av atl göra en samlad översyn av statens tillsyn och kontroll över den kommunala sektorn. Därför tillsatte regeringen för tvä är sedan en särskild ulredning, siatskontrollkommitlén. Ett väsentligt led i detta utredningsarbete har varit atl inhämta synpunkter och förslag lill förenklingar frän förtroendevalda och kommunalanställda. De förslag och principiella ställningstaganden som görs i propositionen bygger i stor utsträckning på kommunernas egna kunskaper och erfarenheter av de berörda frågorna. Det är väsentligt att samma principiella betraktelsesätt läggs på utformningen av den statliga tillsynen inom olika kommunala förvaltnings- och verksamhetsområden. Det är mot den bakgrunden som vi skall se förslagel om att minska kommunernas underställningsskyldighet. I dag är det sä att vissa beslut av kommuner och

landsting måste prövas och fastställas av statliga myndigheter. Det normala är atl den slalliga kontrollen kommer til' stånd, om besvär anförs mol etl kommunalt beslut eller när någol missförstånd eller missförhållande har uppstått.

Ett förfarande som innebär atl kommunala beslut för att bli gällande måste godkärtrtas av statliga myndigheter överensstämmer inle med en modern syn pä samspelet mellan stat och kommun.

Statsmakterna har lidigare på en del områden beslutat att slopa kommunernas underställningsskyldighet. Kontakterna mellan statliga och kommunala organ har i stället utvecklats på andra sätt. De slalliga myndigheterna har exempelvis utfärdat allmänna råd för att underlätta för kommunerna att fullgöra sina uppgifter. De förslag som lagts fram i propositionen ligger således helt i linje med delta reformarbete. Vidare kan påpekas att siaiskonirollkommiltén förväntas atl göra en total genomgäng av frågor som nu måste underställas regeringen eller andra statliga myndigheter. Delta är alltså en första del i det arbetet.

Konstilulionsulskollets majoritet avstyrker förslagel all slopa kommunernas skyldighet atl underställa länsstyrelsen beslut om brandordning. I likhet med kommunerna och de flesta länsstyrelserna samt civiluiskottets majoritet och reservanterna i konstitutionsutskottet anser jag att denrta kontrollform helt har spelat ut sin roll.

Kommunerna har numera byggt upp ett väl fungerande brandförsvar. De förtroendevalda ute i kommunerna har etl stort ansvar för att medborgarna också på denna sektor skall kunna känna trygghet. Förslagel om slopad underställningsskyldighet innebär inle att del slalliga inflytandet över brandförsvaret upphör. Länsstyrelsen kan liksom hittills vaksamt följa utvecklingen och påtala om några missförhållanden uppslår. Kommunerna kan, om de så önskar, samräda med länsstyrelsen när ändringar i brandförsvarets organisation vidtas.

De förslag som riksdagen nu kommer att ta ställning lill kan vart för sig lyckas vara av begränsad betydelse från kommunal självstyrelsesynpunki. Det gäller dock att se lill helheten i sammanhanget. Propositionen utgör en viktig del i etl samlat arbete för au stärka kommunernas och landstingens ställning. Ett bifall till proposilionen är av både principiell och praktisk betydelse för den kommunala självstyrelsens fortsatta utveckling.

Därför, herr lalman, yrkar jag bifall till reservationen vid konstitutions-uiskoitets betänkande.

Nr 114

Onsdagen den 28 mars 1979

Minskad statskontroll över kommunerna och landstingskommu -nerna

Överiäggningen var härmed sluiad.

Proposilionergavs på bifall lill dels utskottets hemställan, dels reservationen av Karl Boo m. fl., och förklarades den förra proposilionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Karl Boo begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Nr 114

Onsdagen den 28 mars 1979

Anslag till statistiska centralbyrån

Den som vill att kammaren bifaller konstilutionsutskollels hemställan i

betänkandet nr 26 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen av Kari Boo m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat förja-propositionen. Då Karl Boo begärde rösträkning verkställdes votering med omröslningsapparai. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 152

Nej - 150

Avstår - 1

§ 7 Föredrogs

Konslitutionsulskollels belänkande

1978/79:27 med anledning av budgetpropositionens förslag till anslag till

Nämnden för samhällsinformation och lill Viss informationsverksamhet

för budgeiårei 1979/80 jämte motioner

Utskotiets hemställan bifölls.

§ 8 Föredrogs finansutskottets betänkande 1978/79:23 med anledning av i propositionen 1978/79:100 framlagda förslag om vissa anslag för budgetåret 1979/80 inom ekonomidepartementels verksamhetsområde jämte motioner.

Punklen I

Utskottets hemställan bifölls.

Punklen 2

Anslag till statistiska centralbyrån

Regeringen hade i propositionen 1978/79:100 bil. 10 (ekonomidepartementel) under punkten B 1 (s. 10-42)

1. berett riksdagen tillfälle all ta del av vad som anförts i propositionen om
statistikproduktionen vid statistiska centralbyrån,

föreslagit riksdagen all bemyndiga regeringen all vid statistiska cent-ralbyrårt inrätta en tjänst för överdirektör med beteckningen Cp och dra in en tjänst som planeringschef,

föreslagit riksdagen all till Statistiska centralbyrån: Statistik, registeroch prognoser för budgetåret 1979/80 anvisa ett förslagsanslag av 204 925 000 kr.

I detta sammanhang hade behandlats molionerna 1978/79:239 av Sten Svensson m. fl. (m), 1978/79:493 av Kurt Hugosson m. fl. (s), 1978/79:1116 av Åke Gillström (s).

1978/79:1700 av andre vice talmannen Tage Magnusson m. fl. (m), vari hemställts atl riksdagen beslutade alt anslaget till statistiskt centralbyrån reducerades med etl belopp motsvarande kostnaderna för partisympaiiun-dersökningarna, och

1978/79:2104 av Kjell-Olof Feldt m. fl. (s), vari hemställts alt riksdagen beslutade

1. atl anhålla alt regeringen gav riksrevisionsverket i uppdrag atl utveckla
ett system för löpande studier och prognoser avseende inkomst- och
förmögenhetsfördelningen i samhället,

2. att lill Statistiska centralbyrån: Statistik, register och prognoser för
budgetåret 1979/80 under VII. huvudtiteln anvisa ett i förhållande till
regeringens förslag med 480 000 kr. förhöjt förslagsanslag av 205 405 000
kr.

Nr 114

Onsdagen den 28 mars 1979

Anslag till statistiska centralbyrån

Utskottet hemställde

beträffande förelagens uppgiftslämnande m.m. atl riksdagen skulle avslå moiionen 1978/79:239,

beträffande ulredning om den statliga statistikens innehåll atl riksdagen skulle avslå motionen 1978/79:493,

beträffande uppföljning av individualstatistiken i grundskolan all riksdagen skulle avslå motionen 1978/79:1116,

beträffande studier och prognoser avseende inkomst- och förmögenhetsfördelningen alt riksdagen med anledning av motionen 1978/79:2104 yrkandel 1 som sin mening gav regeringen lill känna vad utskottet anfört,

belräffande statistikproduktionen vid statistiska centralbyrån att riksdagen med anledning av vad som anförts i proposilionen 1978/79:100 bilaga 10 punkten B 2 moment 1 som sin mening gav regeringen lill känna vad utskottet anfört,

beträffande inrättande av en överdirektörstjänst att riksdagen bemyndigade regeringen atl vid statistiska centralbyrån inrätta en tjänst för överdirektör med beteckningen Cp och dra in en tjänst som planeringschef,

beträffande anslaget atl riksdagen med bifall till regeringens förslag och med anledning av motionen 1978/79:2104 yrkandet 2 saml med avslag på motionen 1978/79:1700 skulle

a. till Statistiska centralbyrån; Statistik, register och prognoser för budget
året 1979/80 anvisa elt förslagsanslag av 204 925 000 kr.,

b. som sin mening ge regeringen tillkänna vad utskottet anfört belräffande
dispositionen av anslaget.

Reservation hade avgivits beträffande anslaget av Knut Wachtmeister (m) och Rune Rydén (m) som ansett att utskottet under 7 bort hemställa

alt riksdagen med anledning av regeringens förslag och motionen 1978/ 79:2104 yrkandel 2 saml med bifåll lill motionen 1978/79:1700 skulle

a. till Statistiska centralbyrån: Statistik, register och prognoser för budgetåret 1979/80 anvisa etl förslagsanslag av 203 575 000 kr..

Nr 114

Onsdagen den 28 mars 1979

Anslag till statistiska centralbyrån

känna vad reservanterna anfört

b. som sin mening ge regeringen lii belräffande dispositionen av anslaget.

Vid denna punkt hade avgivits ett särskilt yttrande beträffande anslaget av Kjell-Olof Feldt, Knut Johansson, Arne Pettersson, Arne Gadd, Per-Axel Nilsson, Anita Gradin och Maj-Lis Landberg (samtliga s).

KNUT WACHTMEISTER (m):

Hert talman! Vi moderater har i en reservation yrkat all statistiska centralbyråns partisympaiiundersökningar borde uppdragsfinansieras av de poliliska partierna eller av andra intressenter. Därigenom skulle anslaget till SCB kunna minskas med 1 350 000 kr. till 203 575 000 kr.

Eftersom jag den 19 april förra året debatterade denna fråga med Daniel Tarschys och det dessutom krävs av oss riksdagsledamöter alt vi skall begränsa debatliden, nöjer jag mig med alt yrka bifall lill reservationen lill finansutskottets betänkande nr 23.

BJÖRN MOLIN (fp);

Herr talman! Frågan om statistiska centralbyråns partisympaiiundersökningar har diskuterats här i riksdagen förut. Förra året gick riksdagen emot ett regeringsförslag om all partisympaliundersökningarna skulle utgå. Del gjordes med den motiveringen all det är värdefullt atl det finns flera olika opinionsundersökningsinstitut och all man inle enbart ser della som en service ål partierna utan som en service ål allmänhelert.

Jag vill bara tillägga att de aktuella undersökningarna också harett myckel bredare urval än de andra undersökningar som finns på del här området, och alt de möjliggör analyser i fråga om sådana variabler som t. ex. ålder, kön, bosättningsort och tätorlsgrad. Del är ytterligare etl skäl för all dessa undersökningar skall få finnas kvar och atl man inte skall kräva att de uppdragsfinansieras.

Jag vill med detta, hert talman, yrka bifall till utskottets hemställan.

Överiäggningen var härmed slutad.

Mom. 1-6

Kammaren biföll vad ulskollel i dessa moment hemställt.

Mom. 7

Proposilionergavs pä bifall till dels ulskoitets hemställan, dels reservationen av Knut Wachtmeister och Rune Rydén, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Knut Wachtmeister begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition;

Den som vill all kammaren bifaller finansutskottets hemställan i betänkandet nr 23 punkten 2 mom. 7 röstar ja, den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen av Knut Wachtmeister och Rune Rydén.

Vid omröslning genom uppresning förklarades fiertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Dä Knut Wachtmeister begärde rösträkning verkställdes votering med omröslningsapparai. Denna omröslning gav följande resultat:

Ja - 253

Nej - 47

Avstår - I

Nr 114

Onsdagen den 28 mars 1979

Anslag till riksrevisionsverket

Punkterna 3-6

Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkier hemställt.

§ 9 Föredrogs finansutskottets betänkande 1978/79:24 med anledning av i propositionen 1978/79:100 framlagda förslag om vissa anslag för budgetåret 1979/80 inom budgetdeparlemenlels verksamhetsområde jämte moiioner.

Punkterna 1-5

Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkier hemställt.

Punklen 6

Anslag till riksrevisionsverket

Regeringen hade i proposilionen 1978/79:100 bil. 11 (budgeldepartementet) under punklen B 5 (s. 25-29) föreslagit riksdagen alt lill Riksrevisionsverkel för budgetåret 1979/80 anvisa etl förslagsanslag av 48 697 000 kr.

I detta sammanhang hade behandlats moiionen 1978/79:1108 av Gösta Bohman m. fl. (m), vari såvitt nu var i fråga (yrkandel 7) hemställts alt riksdagen hos regeringen skulle anhålla atl riksrevisionsverkets myndighels-granskning i högre grad inriktades på atl undersöka möjligheterna till besparingar.

Utskottet hemställde alt riksdagen skulle

lill Riksrevisionsverkel för budgetåret 1979/80 anvisa ett förslagsanslag av 48 697 000 kr.,

avslå moiionen 1978/79:1108, yrkandel 7.

Reservation hade avgivits av Knut Wachtmeister (m) och Gölhe Knutson (m) som ansetl alt utskottet under 2 bort hemställa

all riksdagen skulle med bifall till motionen 1978/79:1108, yrkandet 7, som sin mening ge regeringen till känna vad reservanterna anfört.

Nr 114

Onsdagen den 28 mars 1979

Anslag till riksrevisionsverket

KNUT WACHTMEISTER (m):

Herrialman! Alla i denna kammare-del är inle sä få just nu-och f ö. alla människor i hela värt land lorde vara överens om behovet av yttersta sparsamhel i all synnerhet under trycket av etl budgetunderskott på 44-45 miljarder. Självfallet bör det allmänna gå i täten och försöka begränsa den offentliga utgiftsexpansionen. Det ärendast genom höjd produktivitet parad med ökad sparsamhel som vi kan komma lill rälla med våra ekonomiska problem.

Moderata samlingspartiet har till årets riksdag framlagt en rad förslag för all begränsa utgiftsexpansionen inom den offentliga sektorn. Elt av dessa förslag går ul på all riksrevisionsverkels myndighetsgranskning i ökad utsträckning inriktas pä möjlighelerna till besparingar. Dessutom anser vi all de förslag lill rationaliseringar och besparingar som riksrevisionsverket lägger fram i högre grad bör bli föremål för konkreta ålgärder.

Utskoltsmajoritelens motivering för avslag pä motionen lycker jag är ganska tunn. Man nöjer sig med att ganska allmänt framhålla atl huvuddelen av riksrevisionsverkets verksamhet redan är ägnad all bidra lill ökade möjligheler till besparingar i statsverksamheten. Dessutom säger man all det är angeläget atl riksrevisionsverket tilldelas erforderiiga resurser. Om detta sista krav råder förvisso inga delade meningar. Det hade däremot inte skadat om utskottet gjort en viljeyttring och understrukit det krav som kommit lill uttryck i den moderata reservationen.

Med detta, herr lalman, yrkar jag bifall till den reservation som fogals lill finansutskottets betänkande nr 24.

BJÖRN MOLIN (fp):

Herr lalman! Jag kan instämma i vad Knut Wachtmeister inledningsvis sade om nödvändigheten av alt vi häller igen pä den offentliga utgiftsexpansionen och försöker att hitta punkter där man kan företa besparingar inom den offentliga förvaltningen. Men jag tror inle alt etl bifall till den moderata reservationen skulle leda lill det. Del arbete som riksrevisionsverkel gör -effektiviserings- och rationaliseringsundersökningar av olika slag - är en nödvändig grundval för alt kunna föra fram förslag lill besparingar i statsverksamheten. Med den inriktning som riksrevisionsverkels verksamhel i dag har, har man anledning all vänta sig all en del av resultaten av denna verksamhet kan bilda underlag för besparingsförslag.

Jag lycker också all den avslutande formuleringen i den moderata reservationen är något förvirrande. Man säger all vi skall ge regeringen lill känna atl riksrevisionsverkels förslag till rationaliseringar och besparingar i högre grad skall bli föremål för åtgärder än som nu sker. Men del är ju beroende av vad vi gör här i riksdagen! Del är genom de beslut i konkreta frågor som vi fattar i riksdagen som vi avgör om det underiag som RRV tillhandahåller faktiskt leder till besparingar.

Jag tror atl reservanterna har tänkt fel när de föreslär alt riksdagen skall göra etl tillkännagivande som skall styra riksrevisionsverkets verksamhet. Riksrevisionsverkel skall göra ralionaliseringsundersökningar av olika slag

som vi politiker sedan kan använda som underiag för besparingsåtgärder, om vi vill det.

Med della ber jag, herr lalman, atl få yrka bifall lill utskottets hemställan.

KNUT WACHTMEISTER (m):

Hert lalman! Björn Molin säger och utskottsmajorilelen skriver i sitt betänkande all RRV bedriver förvaltningsrevision med inriktning på alt om möjligt åsiadkomma direkta besparingar. Del kan naturiigtvis sägas. Men faktum är alt ordet besparingar över huvud laget inte finns med i instraktionen för riksrevisionsverket. Det talas där om att tillse att den slalliga verksamheten bedrivs effektivt. Man skall granska taxorna och hur upphandlingen bedrivs. Vidare skall man öva tillsyn över revisionsverksamheten inom andra enheler inom statsförvaltningen och tillse atl redovisningssystemet är ändamålsenligt.

Därmed har jag i så fall också svarat på den fråga som Björn Molin avslutningsvis ställde: Vad riksrevisionsverkel kommer fram lill borde kunna ge underlag för besparingar från andra myndigheters sida. Men, som sagt, inte ett ord om besparingar, även om man med litet välvilja kan lägga in en sådan tolkning i instruktionen. Emellertid finns det då extra anledning att genom elt påpekande fästa uppmärksamhei pä behovet av besparingar.

Nr 114

Onsdagen den 28 mars 1979

Anslag till riksrevisionsverket

BJÖRN MOLIN (fp);

Herr lalman! Del Knut Wachtmeister citerade ur instruktionen för riksrevisionsverkel, all riksrevisionsverkel skall arbeta för effektivitet inom andra myndigheter, är naturiigtvis just del jag tänkte pä. Del ärjust genom att se till atl de offentliga förvaltningsmyndigheterna arbetar effektivt som vi får underlag för reella besparingar. Om man är intresserad av atl begränsa den offentliga byråkratin - och jag har fått uppfattningen att man är det på moderat häll - borde man på olika sätt understödja riksrevisionsverkets arbete för all åstadkomma effektivisering inom statsförvaltningen i dess helhet.

KNUT WACHTMEISTER (m);

Herr lalman! För precis en vecka sedan stod Björn Molin här i kammaren och talade varmt för en dämpning av statsutgifterna. Del gällde dä presstödet. Den gången var våra båda partier på samma sparsamma linje. Det hade varit på sin plats om vi också nu hade varit eniga om den vilja till besparingar som har manifesterats i den moderata reservationen.

BJÖRN MOLIN (fp);

Herr talman! Nej, Knut Wachtmeister rör till det för sig. Vi är fortfarande eniga om nödvändigheten av att vidta besparingar inom den offentliga förvaltningen. Det har jag talat om väldigt mänga gånger. Men, Knut Wachtmeister, del åstadkommer man inte genom atl vrida riksrevisionsverkels arbete åt det håll som ni vill. Om riksrevisionsverkel ägnar sig ät att se till

Nr 114

Onsdagen den 28 mars 1979

Beskattningen av förmögenhet i Jämlljeförelag m. m.

att de slalliga förvaltningsmyndigheterna arbetareffeklivt -och de kan arbeta mer effektivt än i dag - då har riksrevisionsverket hjälpt oss att åstadkomma besparingar i den offentliga förvaltningen.

Överiäggningen var härmed slutad.

Mom. 1

Ulskoitets hemställan bifölls.

Mom. 2

Proposilionergavs på bifall lill dels utskotlels hemställan, dels reservationen av Knul Wachimeisler och Gölhe Knulson. och förklarades den förra proposilionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Knul Wachtmeister begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller finansulskollets hemställan i belänkandet nr 24 punkten 6 mom. 2 röstar ja. den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen av Knut Wachtmeister och Gölhe Knulson.

Vid omröslning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Dä Knut Wachtmeister begärde rösträkning verkställdes votering med.omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat;

Ja - 246 Nej - 48

Punkterna 7-15

Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkter hemställt.

§ 10 Beskattningen av förmögenhet i familjeföretag m. m.

Föredrogs skaUeutskotlets belänkande 1978/79:39 med anledning av moiioner angående beskattning av förmögenhet i familjeföretag m. m.

1 detta betänkande behandlades motionerna

1978/79:310 av Lars Werner m. fl. (vpk), vari såvitt nu var i fråga (yrkandel I) hemställts all riksdagen uttalade sig för en genomgripande skaltereform enligl i motionen anförda huvudlinjer, innefattande bl. a. en skärpt beskattning av förmögenheter, arv och gåvor.

1978/79:683 av Lars Werner m. fl. (vpk), vari hemställts all riksdagen skulle uttala sin anslutning lill de i motionen framlagda förslagen om en skärpning av kapitalbeskattningen och hos regeringen begära alt förslag

härom snarast förelades riksdagen, innebärande

höjning av förmögenhetsskatten med 1 procentenhet för förmögenheier upp till 2 milj. kr. och med 1,5 procentenheter för förmögenheter lill den del som översteg 2 milj. kr.,

slopande av 80/85-procenlsregeln,

höjning av skallen på arv och gåvor med i genomsnitt 50 %,

skärpning av realisationsvinstbeskattningen genom all den grundades på följande principer

hela realisationsvinsten borde vara skattepliktig,

även realisationsvinst frän avyttring av lös egendom avsedd för personligt bruk borde vara skattepliktig,

beskattningen av realisationsvinsten borde vara av minsl samma skärpa som beskattningen av arbetsinkomster,

5. beskattning av stiftelser.

Nr 114

Onsdagen den 28 mars 1979

Beskattningen av förmögenhet i familjeföretag m. m.

1978/79:1162 av Sten Svensson m. fl. (m),

1978/79:1731 av Olof Palme m.fl. (s). vari hemställts all riksdagen beslutade alt en med 30 % av skattesaiserna förhöjd förmögenhetsskatt skulle utgå fr. o. m. den 1 juli 1979,

1978/79:1734 av Olof Palme m. fl. (s), vari såviti nu vari fråga (yrkandet 2) hemställtsalt värderingsreglerna vid beräkning av kapitalskatt fr. o. m.den 1 juli 1979 fick den lydelse de hade före riksdagens beslut den 17 december 1977, innebärande alt tillgångarna i dessa fall skulle las upp lill del lägsta värde som kunde godtas vid inkomstbeskattningen, dock lägst upp till 60 % av substansvärdet, saml

1978/79:1744 av Sven-Olov Träff (m) och Johan Olsson (c).

Utskottet hemställde

1. beträffande allmänna skärpningar av kapitalbeskattningen m. m. alt
riksdagen skulle avslå

moiionen 1978/79:310, yrkandet 1, i vad avsåg kapitalbeskattningen,

motionen 1978/79:683.

motionen 1978/79:1731,

2. beträffande förmögenhet i förelag m. m. att riksdagen skulle avslå

motionen 1978/79:1162,

motionen 1978/79:1734, yrkandet 2,

motionen 1978/79:1744.

Följande två reservationer hade avgivits av Erik Wärnberg, Valter Kristenson, Tage Johansson, Olle Wesiberg i Hofors, Curt Boström och Eric Marcusson (samtliga s):

1. belräffande allmänna skärpningar av kapitalbeskattningen, vari reservanterna ansett alt ulskollel under I c bort hemställa

Nr 114

Onsdagen den 28 mars 1979

Beskattningen av förmögenhet i famjljeföretag m. m.

all riksdagen med bifall till motionen 1978/79:1731 skulle anta av reservanterna framlagt förslag till lag om ändring i lagen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt,

2. beträffande förmögenhet i företag m.m., vari reservanterna ansett all ulskollel under 2 b bort hemställa

alt riksdagen med bifall lill moiionen 1978/79; 1734, yrkandel 2, skulle anta av reservanterna framlagda

förslag lill lagom upphävande av lagen (1977:1173)om ändring i lagen (1947:577) om staflig förmögenhetsskatt,

förslag till lag om ändring i lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskall.

CURT BOSTRÖM (s):

Herr lalman! Kapitalbeskattningen vad gäller dels en höjning av skattesatserna vid beräkning av förmögenhetsskatt, dels värderingsreglerna för vissa företagargrupper vid beräkning av kapitalskatt behandlades av riksdagen i december 1977 men även så sent som i mars 1978. Vi häri partimotioner upprepat den ståndpunkt vi då intog i dessa frågor. Den redovisas i de två reservationer som har fogals lill del utskottsbetänkande vi nu behandlar.

I reservationen 1 föresläs således en höjning av förmögenhetsskatten innebärande en uppräkning av skattesatserna i samtliga skatteskikt med ca 15 96 för 1980 års taxering och med ca 30 % för 1981 och senare års taxeringar. Den här åtgärden är enligt vårt förmenande i första hand betingad av rättviseskäl men innebär givelvis också en förstärkning av statens inkomster.

Mänga löntagare har de tvä senaste åren fått vidkännas en slandardför-sämring. Det har varit fråga om betydande uppoffringar från slora grupper, och det tycks vara ofrånkomligt alt vi även framdeles måste räkna med begränsade standardförbättringar. Av rättviseskäl är del då rimligt att också kapitalägarna får la sin del av de ökade bördorna. Alt döma av regeringens finansplan tycks del ju dessutom vara så, atl kapitalägarna i näringslivel kan räkna med betydande vinstökningar såväl 1978 som 1979.

I reservationert 2 yrkar vi pä en återgång till de bestämmelser som gällde före december 1977 beträffande värderingsreglerna för såväl förmögenhets-som arvs- och gävobeskallningen för vissa företagargrupper. De regler som den borgeriiga riksdagsmajoriieien dä genomförde innebär all skallen för vissa grupper halveras.

Den som har sin förmögenhet placerad i t. ex. varalager, inventarier, maskiner och fastigheter och driver någon form av rörelse eller jordbrak behöver bara betala kapitalskatt på 30 96 av värdet mot lidigare 60 96. Eftersom förmögenhetsskatt inte utgår på de första 200 000 krortorna, kan företagaren således gä fri från förmögenhetsskatt för en förmögenhet på drygt 650 000 kr., medan den som t. ex. har en bosiadsfasiighei ulan samband med rörelse får betala förmögenhetsskatt på det värde som överstiger 200 000 kr.

Den här åtgärden motiverades med all man skulle skapa lättnader för småföretagen. Sanningen är väl ändock den att förmögenhetsskatten fördel slora flertalet småföretagare inte utgör något problem. Vidare måste det till mycket starka skäl föratt göra undanlag frän principen om likhet mellan olika skattskyldiga. 1977 års riksdagsbeslut innebar dessutom sådana ytteriigare lättnader för all på ett rimligt sätt möjliggöra generationsväxlingarna i familjeföretagen, bl. a. genom ökade länemöjligheleroch uppskovsregler,att vi inte anser del erforderligt med dessa generösa värderingsregler.

Vid riksdagsbehandlingen för drygt ett är sedan sades all de nya reglerna hade en provisorisk karaktär och att departementschefen inom kort skulle föranstalta om ytterligare utredning av kapitalbeskattningen. I del utskotts-belänkande vi nu behandlar upprepar utskotlsmajoriteten atl 1977 års beslut inle skall ses som en slutlig lösning på familjeföretagens kapi-talskatieproblem.

Och fortfarande sägs del - drygl etl år efter förra behandlingen - all en utredning skall tillsättas inom kort. Jag skulle gärna vilja vela vad utskottets talesman anser all det rör sig om för tidsperspektiv när man lalar om "inom kort".

Herr lalman! Jag ber atl få yrka bifall till reservationerna 1 och 2 med Erik Wärnberg som första namn.

Nr 114

Onsdagen den 28 mars 1979

Beskattningen av förmögenhet i familjeföretag m. m.

TOMMY FRANZÉN (vpk);

Herr lalman! Inkomster av kapital utgör arbetsfri inkomst. De som har dessa inkomster skapar dem inle själva. De skapas av andra människor, av dem som inte kan tillgodogöra sig frakterna av del som de skapat. Frakterna, de verkligt rara ärtorna, skördas av ett alltmer krympande antal kapitalister. De som beklagar sig över skatterna är de som har inkomster som de själva inle arbetar ihop. Del är etl cyniskt skådespel. Del är detta klientel, dessa utsugare av arbeisfria inkomster, som dessutom är privilegierade i skattelagstiftningen.

Del borde vara naturiigt atl kapitalinkomsterna beskattades åtminstone lika starkt som arbetsinkomster. F. n. utgår inga egenavgifter pä kapitalinkomster. "Betydande reala vinster undgår beskattning" vid beräkning av realisationsvinst, medger budgelministern i proposilionen "om ändrade regler för uppskov med beskattning av realisationsvinst m. m.". Långtgående skattelättnader har införts vid aktiefondsparande. Aktiebolag är befriade från förmögenhetsbeskattning. Avsevärda skattelättnader för förmögenhet, nedlagd i rörelse eller i jordbruk, har införts av regeringen. Stiftelserna är i stor utsträckning befriade från förmögenhetsskatt.

Mer än 80 resp. 85 96 av sammanräknade inkomster beskallas inle. Avdrag för underskott i en förvärvskälla medges för inkomster från en annan förvärvskälla. Obegränsad rätt för avdrag frän inkomst av gäldränior föreligger. Konst och andra liknande spekulativa objekt för att värdesäkra kapital är befriade från skatt.

Inflationsskyddade skatteskalor har införts. Minskning av statsskatten och höjningar av de kommunala skauerna är etl genomgående tema. Mervär-

Nr 114

Onsdagen den 28 mars 1979

Beskattningen av förmögenhet i familjeföretag m. m.

deskatien har höjls, dels genom höjning av skattesatsen, dels i kronor genom ökad inflation. Arbetsgivaravgifterna har slopats. Ytterligare lättnader för höginkomsttagare föreslås i den liggande proposilionen om fortsatt "reformering" av inkomstskatten m. m.

Så här ser del utom man lar och gör en liten översikt av hur skattesystemet verkar. Här framgår tydligt och klart vad lagstiftningen syftar till. Den är sammantaget en klasslagstiftning som gynnar en speciell grupp, en redan privilegierad grupp i del här samhället. Det är dessa som gapar över höga skatter men som i realiteten pä etl lagligt sätt smiter från beskattning. Det är också inom denna grupp som del olagliga skatlesmitandet är påtagligt, vilket skadar den s. k. skattemoralen. Det är denna grapp som undandras beskattning lill förfång för alla som arbetar för sina inkomster och inte har möjlighet lill stora avdrag för all sänka skatten pä sin inkomst.

Det är mol dessa orättvisor, mol del här privilegierandel som vänsterpartiet kommunisterna ställer förslag om förändringar. Till skillnad frän utskottet och de partier som står bakom avstyrkandet av våra förslag om skärpning av beskattningen av kapital anser vi att denna förmenta reformering av skattesystemet måsle upphöra och verkligen i stället inriktas på all angripa de höga inkomsterna och stora förmögenhelerna och minska skatten för de vanliga människorna med arbetsinkomster.

Jag finner det föga meningsfullt att nu gä irt i ert deball om procentenheter och detaljer i utformningen av förslagen till skärpningar. Utskottet har inte bemödat sig om atl i belänkandet la upp en saklig debatt om de förslag som vi lagt fram, och del klargör att frågeställningen mer är av ideologisk än av teknisk art. Frågan slår helt enkelt så att del gäller att välja sida. Det gäller vilka man vill ta ställning för; De besuttna - de med arbeisfria inkomster -eller det slora fiertalet människor, de som arbetar för sitt levebröd, de vanliga människorna. För vår del har vi klart angeit vilken sida vi står pä.

Jag yrkar bifall till motionerna 310 och 683. Dessa motioner är en del av etl skallepakel vars genomförande föratsätter en genomgripande skattereform -en skaltereform som omfördelar skatterna till förmän för arbetare och tjänstemän i vanliga inkomstlagen och till förfång för redan privilegierade och arbeisfria inkomstgrupper.

STIG JOSEFSON (c):

Herr talman! Den fråga som behandlas i skatieulskoliels belänkande nr 39 har blivit någol av en följetong i riksdagsarbelel. Socialdemokraterna, som själva i regeringsställning framlagt nuvarande regler om förmögenhetsbeskattning, anser nu atl dessa regler är för generösa, trots all infiationert årligen skärper skatteuttaget.

I den ena socialdemokraliska reservationen framhålls bl. a. att kapitalägarna i näringslivel erhållit och kommer au erhålla betydande vinstökningar under 1978 och 1979. Påståendet är verkligen diskutabelt. Allt är visseriigen relativt - det skulle givetvis vara beklagligt om den siluaiion som rådde under krisåren 1976 och 1977 skulle bli bestående, och det är också sant att del finns förelag som kan uppvisa ett bältre resultat för 1978 än för 1976 och 1977 men

samtidigt är det ingen svårighet atl visa pä många företag där den enskildes tillgångar åtskilligt reducerats genom de kriser som förekommit.

I en lid då alla partier, även socialdemokraterna, lalar om nödvändigheten av ett sparande och åtgärder för alt skapa kapitalresurser för näringslivets utveckling föreslår socialdemokraterna en skärpning av förmögenhetsskatten. Jag måsle fråga; Accepterar man inle ett frivilligt sparande ellerelt enskilt ägande, eller vad är egentligen motiveringen lill detta krav?

År 1970 ansåg socialdemokraterna au det utrymme som då bedömdes föreligga för beskattning av förmögenhet borde utnyttjas till fullo. Vad som sedan skett är att inflationen avsevärt skärpt beskattningen. Mot denna bakgrund anser jag inle all del finns någon saklig motivering för den föreslagna ändringen.

Beträffande beskattningen av del i företagen bundna kapitalet var vi ganska eniga i riksdagen under rätt många år före regeringsskiftet 1976. Vissa åtgärder i denna riktning hade vidtagits, och flera framträdande riksdagsmän och även statsråd på socialdemokratiskt häll uttalade som sin åsikt, atl ytteriigare åtgärder var nödvändiga för atl lindra beskattningen av del bundna kapitalel så länge som del står kvar i förelaget. Sedan riksdagen i december 1977 fattade ett beslut i denna riktning har emellertid socialdemokraterna försökl atl få deua beslut upphävt. Man har vid flera tillfällen motionerat om delta i riksdagen, som ju också Curt Boström sade.

Jag tycker att det är beklagligt att vi har hamnat i denna situation. Det är framför allt ägarna till de mindre och medelstora förelagen som berörs av de här aktuella reglerna. Inte minst under den besvärliga lågkonjunkturen har denna förelagsgrupp visat sin styrka att stå emot påfrestningar och all ulan ingripanden från samhället anpassa sig till den aktuella situationen.

Den lättnad i kapitalbeskattningen som nuvarande regler innebär är egentligen en ganska ringa insats av samhället, alldeles speciellt om man jämför med storföretagen.

Ett genomförande av förslagen från socialdemokraterna och vpk innebär alt skatieskärpningen drabbar just ägarna lill de mindre och medelstora företagen. Som framhålls i moiionen 1162 ställs de slörre familjeföretagen i stort sett ulanför de här diskuterade reglerna för skattelättnader, bl. a. på grund av 80/85-procentsregeln. Varför skall man då från socialdemokraterna just angripa de mindre och medelstora företagens ägare, när man ändå vet att del Slora flertalet av dessa arbetar under ganska stor press?

Ännu mer förvånande är socialdemokraternas uttalande i reservationen 2, atl det skulle vara principiellt felaktigt all ha olika nivåer på kapitalbeskattningen, beroende av i vilka objekt förmögenhelerna är placerade. Jag måsle ställa frågan: Var det ingen mening i det uttalande som har gjorts tidigare om nödvändigheten av att åstadkpmma lättnader i beskattningen av del bundna kapitalet, eller är det pä det sättet att man helt har ändrat uppfattning?

1 det exempel som Curt Boström här nämnde, nämligen företagaren med 650 000 kr. i förmögenhet som skulle kunna gå fri frän beskattning, gjorde Curt Boström jämförelsen med en villaägare. Jag vill till det bara säga att när

Nr 114

Onsdagen den 28 mars 1979

Beskattningen av förmögenhet i familjeföretag m. m.

Nr 114

Onsdagen den 28 mars 1979

Beskattningen av förmögenhet I familjeföretag m. m.

detgällerdendelav förmögenheten, för vilken man kan komma i åtnjutande av reduceringsregeln, så inräknas varken bosiadsfastigheten eller marken. Här skall beskattningsbara belopp las upp lill minst det värde som bostadsfastigheten och marken har. Det gör att det exempel som Curt Boström anförde inte är riktigt.

På den andra frågan, om vad uiskoiismajoriteten menar med uttalandet alt del kommer all tillsättas en utredning, vill jag svara au det har sagts frän departementet all kravel pä en utredning nu kommer alt förverkligas, och vi förväntar i utskottet att del kommer att ske inom den allra närmasie liden.

Vad beträffar vpk harjag en helt annan uppfattning om ägande och enskild företagsamhet, men jag skall inte föriänga debatten med att gä i polemik mol herr Franzén.

Herr lalman! Med det anförda ber jag atl fä yrka bifall till vad skaiieulskottel har hemställt.

CURT BOSTRÖM (s);

Herr lalman! Visst måste del väl ändå anses vara generösa regler. Stig Josefson, när man halverar den skatt som det är fråga om för företagare vad gäller förmögenhetsskatten.

När vi har talat om all man bör titta på huruvida man skall vidta ytteriigare ålgärder när del gäller kapitalbeskattningen, vill jag nog gärna erinra Stig Josefson om att vi sart:iidigi har sagt att det riktiga är att man tittar pä hela företagsbeskaltningen. Man måste sälla in den här frågan i dess sammanhang.

Företagsskalleberedningen har-och det hardel väl räll enighet om, även om vi har haft olika meningar om vilka nivåer vi skulle gå på - bl. a. sagt all när del gäller konsolideringsdelen, del som i och för sig är en del av substansvärdet, så kommer den atl förändras i hög grad. Det måsle innebära all man bör gä in och pröva frågan totalt sett. Vi har ändock i vän land elt oerhört generöst nettovinstbeskattningssystem som tillämpas på företagen. Vad vi menar är alt del här måste man titta på i ett sammanhang.

Vi tycker vidare atl det är orimligt all i en lid då löntagarna får ställa upp solidariskt och se lill alt vi i varje fall någorlunda klarar upp del hela, kapitalägarna skulle ställas ulanför. De skulle sålunda inte behöva vara med och ta ansvaret i delta sammanhang.

Exemplel som jag anförde är riktigt. Stig Josefson. När del gäller jord, växande skog och bosiadsfasiighei är det taxeringsvärden det är fråga om. Men del här skall ju tas upp inom ramen för 30 '\i.

Låt oss ta en jordbrukare som har en stamdjursbesätining som ur värderingssynpurtkt är au jämföra med etl varulager. Skulle det vara så att de tre kategorierna -jord, växande skog och bosiadsfasiighei - når upp lill taket pä 30 % sä skulle han ändå inte behöva betala någon förmögenhetsskatt pä den del som avser exempelvis stamdjursbesättningen. Samma gäller inventarier och maskiner.

Visst finns del en spärr, men den är inte speciellt effektiv i det här sammanhanget.

TOMMY FRANZÉN (vpk);

Herr lalman! Stig Josefson vill inie gä i polemik, och jag kan förstå honom. Han kan ha svårt att förklara sina utlåtanden i det lidigare anförandet.

Han pratade om att de här frågorna är en följetong eller i vart fall börjar bli en följetong. Ja, Stig Josefson, de kommer att fortsätta all vara en följetong så länge de inle är lösta pä ett tillfredsställande sätt.

Stig Josefson tog inte upp de frågor som vi tagit upp i moiioner, och det har inte heller, somjag lidigare sade, utskottet gjort i sitt betänkande. Men jag kan ändå haka på vad Stig Josefson sade i sitt inlägg.

Han undrade om man inie accepterar sparande och enskilt ägande och ställde frågorna som om det gällde något milt och ofariigl. Men vad är del egentligen som döljer sig bakom?

När del gäller sparandel kan vi som exempel ta Alice och Knul Wallenbergs stiftelse, som genom Wallenbergimperiel styr ungefär 43 % av de börsnoterade aktierna i det här landet. Det är ett myckel ofariigl och milt sparande!

Detta måste. Stig Josefson, sättas in i sitt sammanhang. Del är inte fråga om etl sparande utan om makt över samhället och de ekonomiska rörelserna, penningrörelserna. Och de är av övergripande betydelse för hur människor har del i landet. Del är inle någon riksdag eller regering som beslutar och bestämmer om de stora penningtransaktionerna och de stora ekonomiska rörelserna i det här landet. Sädana beslut sker på helt andra plan, utanför de folkvalda parlamenten.

Vad är dä enskilt ägande? Den frågan kan vi knyta an till samma impierium. Och vad innebär del enskilda ägandet - där? Jo, det ser till atl vi har dålig arbetsmiljö. Det enskilda ägandet får stå ansvarigt för de olika ekonomiska kriser som vi upplevt, som Stig Josefson också sade, de senasie åren. Det är inte de beslut som fattats här som är orsak till dem, utan de beslut som fattats och den ekonomiska planlöshet som finns just inom del här förmenta enskilda ägandet.

För att ta några detaljer frän vår motion kan man konstatera att förmögenhetsbeskattningen och arvs- och gävobeskallningen har minskat kraftigt under de senaste 20-30 åren. Förmögenhetsbeskattningen har minskat från 1,5 % av inkomsterna till staten i början av 1950-talet lill 0,3 % år 1977. Arvs- och gävobeskallningen, som lidigare utgjorde 0,8 96 av inkomsterna till slalen, utgörs i dag av bara 0,2 %.

Så kan man räkna upp bil efter bil, bolagsbeskatiningen m. m. Trenden är hela tiden densamma. Det är en minskning av beskattningen pä de arbeisfria inkomsterna och en ökning av beskattningen för de människor som arbetar ihop till sitt levebröd, pä de inkomster som arbetare och tjänstemän har i samhället.

Vän skatiepakei går ut på att vända den trenden. Beskatta de arbeisfria

Nr 114

Onsdagen den 28 mars 1979

Beskattningen av förmögenhet i familjeföretag m. m.

7 Riksdagens protokoll 1978/79:114-1/5

Nr 114

Onsdagen den 28 mars 1979

Beskattningen av förmögenhet I familjeföretag m. m.

inkomsterna, beskatta kapitalen och bolagen och underiälta för människor-

na!

STIG JOSEFSON (c):

Herr lalman! Curt Boström nämner all reglerna är generösa, och då skulle jag vilja ställa frågan: Vad var avsikten med det resonemang som fördes i början av 1970-lalel, alt man skulle lätta på beskattningen av del bundna kapitalel, om det inte var alt den skulle bli lindrigare än tidigare? Här har man gång efter annan gjorl vissa försök atl åsiadkomma förändringar, som sedan i praktiken nära nog inte har inneburit någon förändring. Det var därför man från en ganska enig riksdag uttalade all man pä nytt skulle pröva möjligheten alt komma fram lill regler som kunde ge som resultat att verkligen lätta pä beskattningen av del bundna kapitalet.

Företagsbeskattningen bör ses över, sade Curt Boström. Ja, det har skett i den stora utredning som har pågått underen lång följd av år, och vi förväntar alt regeringen nu skall komma med förslag. Det dröjde innan ulredningen kom med sitt förslag, och för att man inle skulle behöva vänta alltför länge sä ingrep regeringen och vidtog dessa ålgärder. Just på denna punkt bör Curt Boström vara tillfredsställd med alt man prövar ett system och ser hur det fungerar. Erfarenheten av det får avgöra vilka åtgärder som i framtiden skall vidtas.

Med anledning av atl Curt Boström nämner att löntagarna har fält bära sina konsekvenser av den lågkonjurtktur vi har haft, sä är vi helt överens pä den punkten. Men jag anser att vi borde vara lika överens om alt företagarna- inle minst småföretagarna - också har fått bära konsekvenserna av lågkonjunkturen.

Tommy Franzén och jag kommer inte alt bli överens - vi har så väsentligt skilda åsikter i fråga om samhälle, ägande och kapital. En förutsättning föreit enskilt ägande är att det finns möjlighel att åstadkomma ett kapital och atl göra satsningar. Och kapitalet används ingalunda enbart för atl vara den enskilde företagaren lill gagn och nytta, ulan det haren uppgift i atl bygga upp ett förelag, alt ge grunden för en ulveckling av produkter i landet, att höja vår standard, au ge utrymme och tillfälle för arbetskraft att få anställning och därmed bidra lill att lyfta standarden i hela vän samhälle. Det är alltför enkelt att ge sken av atl della enbart skulle vara personligt intresse. Det kapital som satsas-del har vi sett så många exempel på-skall utnyttjas av samhället i sin helhet och komma samhället till gagn på mänga sätt.

CURT BOSTRÖM (s):

Herr talman! När del gäller mindre förelag irorjag nog att Stig Josefson är pä det klara med att dessa reduceringsregler sannerligen inte är speciellt anpassade lill dem. De mindre företagarna har inie dessa problem, ulan det rör sig om rätt stora förelag som kommer upp i de kapiialni väer som det här är fråga om. Jag tror inte man kan hitta problemen när det gäller kapitalbeskattningen hos de förelag som Stig Josefson lalar om.

Sedan lill frågan om vad det resonemang var värt som vi förde på 1970-talet

om att man skulle se över kapitalbeskattningen. De regler som gällde före 1977, då de ändrades, innebärandet fanns en reduceringsregel som gick ner till 60 96. 1977 ändrades förutom denna regel också regler för AB Förelagskapital, med utvidgade länemöjligheler, uppskov och dispenser. Det var en rad ändrade regler, som i sig innebar tillräckliga förbättringar och som man hade kunnai stanna vid. Del är ändå sä, som jag lidigare nämnde, all kommande förslag om förelagsbeskattning innebär sådana ändringar - som vi i slora drag är eniga om - all det med all säkerhei kommer alt finnas skäl all också ompröva kapitalbeskattningen. Den utformning som den i dag har är jag personligen övertygad om atl vi måste ompröva.

1977 utlovade man att utredningsförslag skulle komma inom kort, och nu upprepar man detta och säger alt det snart skall komma utredningsförslag. Men om det är riktigt som det harsagts här, atl man kommerall lägga fram en proposition som gäller företagsbeskattningen, så harjag svårt atl föreställa mig all man pä den här korta liden-om nu della skall ske under våren-skall kunna åstadkomma någon ulredning i fråga om kapitalbeskattningen.

Nr 114

Onsdagen den 28 mars 1979

Beskattningen av förmögenhet i familjeföretag m. m.

TOMMY FRANZÉN (vpk):

Herr talman! Jag hade inte tänkt gå i polemik med Stig Josefson yueriigare en gång, men det sista han sade kan jag naturligtvis inte låta stå oemotsagt.

Jag förstår att det är okunnighet som ligger bakom Stig Josefsons uttalanden när han säger atl de enskilda företagen inie är lill för all skapa vinsler åt de s. k. ägarna ulan för alt skapa arbete åt människorna, för alt förgylla samhället och Gud vet vilka konstigheier han drog lill med. Men har Stig Josefson varit helt förblindad när det gäller verkligheten? Vilka är del som exponerar kapital ifrån det här landet och som också drar ut arbetstillfällen ur del? Vilka är del som drar sig undan 20-tals miljarder kronor i beskattning varje år?

Jag skulle vilja ge Stig Josefson en liten uppmaning att i varje fall försöka sätta sig in i vad verkligheten är för någol. Försök atl se lilel bakom de slogans som Svenska arbeisgivareförertingen går ut med i sin uppblåsta, lögnaktiga kampanj! Försök att i stället se pä verkligheten! Blunda inte när de här otrevligheterna dyker upp, när mängder av nedläggningshotade bygder i det här landet drabbas pä grund av del enskilda ägandet, som enligl Stig Josefson är lill för alt ge människorna och samhället arbete! Försök att se på den verkligheten, och blunda inte när den dyker upp framför ögonen!

STIG JOSEFSON (c):

Herr talman! Jag vill till detta bara säga atl del sannerligen inte är småföretagarna som vidtar de åtgärder som Tommy Franzén lar upp. Om vi ser på den statliga verksamheien kan vi inte förneka atl också den haft problem under de senaste åren.

Curt Boström sade att reduceringsreglerna inle var speciellt anpassade lill de mindre företagen. Men det är inte fråga om enbari de mindre företagen, utan jag talade om mindre och medelstora förelag. Vi får ju också kritik från

Nr 114

Onsdagen den 28 mars 1979

Beskattningen av förmögenhet i familjeföretag m. m.

del andra hållet, där man säger-det har ju f ö. framkommit också i moiioner - att de större familjeföretagen utestängs från reduceringsreglerna. Jag anser all detta är argument nog, som jag inte behöver bygga vidare pä. Vad som kommit fram här säger tillräckligt om vilken grupp systemet avser och vilka som får fördelar av del.

I del nuvarande systemet finns också vissa speciella spärregler inbyggda som jag här inie skall gå närmare in pä, men de innebär trots allt au vi inte vid alla lillfällen får det resultat som Curt Boström ville göra gällande.

I fråga om företagsbeskattningen sade jag atl avsikten var au det skall läggas fram en proposition. Frågan ärju redan utredd. Jag kanske missförstod Curt Boström på den här punklen, mert jag har i varje fall uppfattningen att vi kan förvänta en sådan proposition, och vi får väl senare la del av vad man där kommerall föreslå. Nu finns del ju möjlighel atl pröva reduceringsreglerna. De har tillämpats linder ett är, och del är nu vi kan få fram vad dessa i praktiken kommer atl betyda. Jag anser därför att man bör lugna sig på den här punkten. I grund och botten har vi ändå en gäng varit överens om att göra en insats pä del här området för all underlätta för småföretagen. Ingen kan heller bortse från deras betydelsefulla uppgift i värt samhälle.

CURT BOSTRÖM (s):

Herr lalman! Bara några ord lill Stig Josefson: Menar Stig Josefson att vi nu har möjlighel all göra en utvärdering av de reduceringsregler som ägt tillämpning under 1978? Mol bakgrund av att vi får en proposition om företagsbeskaltningen under våren och att det i ulskoltsbetänkandet står att man inom kon skall tillsätta den här ulredningen skulle jag vilja fråga: Vilka möjligheler finns del atl hinna göra en utvärdering av beslämmelserna, om man samtidigt är medveten om au det skall läggas fram en proposition i frågan inom en nära framlid?

STIG JOSEFSON (c):

Herr talman! Förelagsbeskattningspropositionen ärju en sak, och förmodligen kommer den, som sagt, ganska snart. Sedan anser jag atl det har gäll alldeles för kort tid för alt man skall kunna bedöma hur dessa regler har fungerat. Men det är här som det skall tillsättas en utredning, och den ulredningen får väl också se efter hur de regler som beslöts 1977 har verkat i praktiken. Jag har inte sagt att man skall ha denna utvärdering med i den proposition som riksdagen evenluelll kommer all ta ställning till i år.

Överiäggningen var härmed slutad.

100

Mom. 1 a och b

Proposilionergavs på bifall lill dels utskotiets hemställan, dels motionerna nr 310 av Lars Werner m. fl. i moisvarande del och nr 683 av Lars Werner m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Tommy Franzén begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill alt kammaren bifaller skatieulskoliels hemställan i betänkandet

nr 39 mom. 1 a och b röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit molionerna nr 310 av Lars Werner m. fl. i

motsvarande del och nr 683 av Lars Werner m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Dä Tommy Franzén begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröslning gav följande resultat;

Ja - 290 Nej - 15

Nr 114

Onsdagen den 28 mars 1979

Beskattningen av förmögenhet i Jåmiljeföretag m. m.

Mom. 1 c

Propositioner gavs på bifall lill dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 1 av Erik Wärnberg m. fl., och förklarades den förra proposilionert vara med övervägande ja besvarad. Sedan Curt Boström begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller skaiteutskottets hemställan i belänkandet

nr 39 mom. 1 c röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr t av Erik Wärnberg

m.fl.

Vid omröslning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat förja-propositionen. Då Curt Boström begärde rösträkning verkställdes votering med omröslningsapparai. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 156 Nej - 149

Mom. 2 a

Utskotiets hemställan bifölls.

Mom. 2 b

Propositioner gavs på bifall lill dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 2 av Erik Wärnberg m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Curt Boström begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Den som vill atl kammaren bifaller skatteutskottets hemställan i betänkandet

nr 39 mom. 2 b röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 2 av Erik Wärnberg

m.fl.

101

Nr 114

Onsdagen den 28 mars 1979

Vissa familjerättsliga frågor

Vid omröslning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat förja-propositionen. Dä Curt Boström begärde rösträkning verkställdes votering med omröslningsapparai. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 155 Nej - 150

Mom. 2 c

Utskottets hemställan bifölls.

Förste vice talmannen tillkännagav alt anslag utfärdats om sammanträdels fortsättande kl. 19.30.

§11 Vissa familjerättsliga frågor

Föredrogs lagutskottets betänkande 1978/79:14 med anledning av motioner om vissa familjerältsliga frågor.

1 della betänkande behandlades motionerna

1978/79:1196 av Bernt Ekinge (fp) och Nils Hörberg (fp),

1978/79:1202 av Rune Rydén m. fl. (m),

1978/79:1758 av Karin Ahriand (fp) och Karin Andersson (c),

1978/79:1763 av Inger Lindquist m. fl. (m) och

1978/79:2153 av Lars Werner m. fl. (vpk), vari yrkats att riksdagen beslutade all hos regeringen hemställa om förslag om juridiskt likaslällande av olika samlevnadsformer.

Ulskouet hemställde

1. beträffande pensionsförsäkringar atl riksdagen skulle avslå motionerna
1978/79:1196 och 1978/79:1202,

beträffande internationella rättsförhållanden rörande äktenskapets rättsverkningar au molionerna 1978/79:1758 och 1978/79:1763 inte föranledde rtågon riksdagens vidare åtgärd,

beträffande juridiskt likställande av olika samlevnadsformer au riksdagen skulle avslå motionen 1978/79:2153.

102

JÖRN SVENSSON (vpk);

Herr talman! I moiionen 2153 har vänsterpartiet kommunisterna krävt rättslig likställdhet mellan alla skilda samlevnadsformer. Det kravet ingår i en serie reformkrav som vi ställer rörande ålgärder för att främja kvinnornas ekonomiska och sociala frigörelse.

De traditionella samlevnadsformerna har varit viktiga redskap i det system som burit upp förtrycket mot kvinnorna i samhället. De traditionella samlevnadsformerna har understött och befordrat såväl det ekonomiska, det rättsliga som det ideologiska förtrycket av kvinnorna.

Ända fram till 1915 var den gifta kvinnan inte erkänd som rättssubjekt. Mannen var hennes överhuvud. Berövad de flesla möjligheler all självständigt försörja sig var hon hänvisad till del juridiska äktenskapet och därmed lill den rättslöshet om vilken Fredrika Bremer, Amalie Skräm och Victoria Benediclsson formulerat så många berättigade och fruktansvärda anklagelser.

Myckel har hänt sedan dess, och 1973 års reformerade äkienskapslagsiift-ning är förvisso inte lik den gamla. Men alltjämt bildar de traditionella samlevnadsformerna och idébildningen kring dem en verksam faktor i könsdiskrimineringens omfattande system. Alltjämt bildar del traditionella tvåpansförhällandet en skyddsmur runt den ekonomiska diskrimineringen -ty utan det skulle vi inte ha del utbredda deltidsarbete bland de gifta kvinnorna som även efler kvinnornas inträde pä arbeismarknaden skaparen klyfta mellan mäns och kvinnors position och dömer kvinnorna lill etl ekonomiski beroende av sin samlevnadspartner. Alltjämt bildar det slutna tvåparlsförhällandet,som faktiskt hartenderaiatt bli alltmer slutet, en bas för atl bevara traditionell rollbildning. Alltjämt innehar det rättsliga tväpartsäk-lenskapet en privilegierad ställning som det enda fullt rättsligt reglerade samlevnadssätiei. Och alltjämt är del i sin slutenhet ett reservat, där separata moders-och fadersroller konserveras och där detta påverkar rättspraxis. 98 96 av alla ensamföräldrar är kvinnor - vilket väsentligen är en produkt av en rolluppdelning som öppet och brutalt gynnas av socialförvaltningar, domstolar och lekmannanämnder.

Ingen frigörelse kan ske från sädana roller och former med mindre än att de traditionella slutna cellfamiljerna öppnas mot yttervärlden. Det kräver atl samhället juridiskt likställer skilda former av samlevnad.

Andra samlevnadsformer än del rättsliga äktenskapet saknar moisvarande möjligheter till rättslig reglering. 1973 och 1976 logs visserligen väsentliga steg för alt minska skillnaderna mellan gifta och ogifta samlevande i tvåparlsförhällanden. Men man bibehöll en sämre ställning för de ogifta, och molivel var genomskinligt: man ville gynna en ökad gifiermålsfrekvens.

De ogifta samlevande saknar motsvarande möjlighel till reglering av arv och testamente. De saknar klara bestämmelser om bodelning, vilket gör att den svagare parten i sådana förhällanden kan räka ytterst illa ut. Det gäller rätt till bostad, lill lösöre och andra tillgångar.

Samlevande homosexuella saknar inte bara alla möjligheler lill offentligräitslig reglering av sina relationer. De har inte ens någol stöd i praxis som ogifta samlevande har när det gäller möjlighel atl t. ex. gemensamt söka bostad.

Slutligen saknas varje rättsligt länkande -jag syftar nu pä länkande in i framliden - som syftar lill au möta de praktiska behov som uppkommer när andra former av personkombinationer upprättar mänskliga gemenskaper. Del kan gälla syskon-en form som vi redan har i dag-del kan gälla kollektiv av unga människor, kollekliv som kan bestå av sinsemellan rättsligt fristående individer, flera parförhållanden med eller ulan äktenskaplig reglering eller kombinationer av tvåparlsgemenskaper och individer.

Nr 114

Onsdagen den 28 mars 1979

Vissa familjerätts-liga frågor

103

Nr 114

Onsdagen den 28 mars 1979

Vissa familjerättsliga frågor

Detta bristande rättsliga förutseende bildaren praktisk spärr mot vad som kommer alt bli en önskan hos allt fler människor, kanske speciellt kvinnor, nämligen att bryta den slutenhet, inälvändhet och ensidighet som präglar del traditionella äktenskapet och dess ideologi. Gemenskaper av öppnare natur kommer att kunna innebära större möjligheter till praktisk likställdhet, slörre öppenhet, bättre syskongemenskaper i ett samhälle där man har alt räkna med alt kvinnor föder färre barn än förut och där syskonskap inte är något som kan bjudas flertalet barn inom ramen för den gamla tvåpartsfamiljen.

Ytterligare en betydelsefull form för samlevnadsgemenskap bör här nämnas. Det finns som bekant i samhället en växande skara utslagna människor, offer för skilda former av sociala avvikelse- och ulstötningspro-cesser. Inom tio år kan vi förutse alt detta ulstötningsproblem har blivit så stort och krisartat atl det påkallar mycket breda och omfattande åtgärder på ett samhälleligt plan.

Vad kommer dä atl ske? Jo, av de tiotusentals och äter tiotusentals offren för utslölningsprocessen, för dessa sligmatiserade, ensamma och isolerade kommer man alt få bilda skilda former av nya slags funktionella gemenskaper. De kommer själva all kräva och kämpa för atl fä sin position erkänd, alt få sin utstötthet upphävd. De tusentals patienterna vid traditionella behand-lingsinslilutioner inom den psykiatriska värden tillhör också dem som kan räknas dit. När den dagen äntligen kommer i Sverige - all vi river de psykiatriska sjukhusen och återger dess patienter deras medborgeriiga fri- och rättigheter, såsom man nu gör i den stora psykiatriska reformen i Italien, ett land som är före oss-då måste man upprätta en mängd små bostadskollektiv, inom .vars ram problembehandling kan ske och de förut utstötta med sin primärgrapps stöd kan återvinna etl självständigt liv i gemenskap och ömsesidigt mänskligt ansvar.

Dessa nya samlevnadsformer finns delvis redan, fast samhället inte rättsligt velat erkänna dem. Men de kommer i elt antal som vi i dag på de flesta håll i samhället inle väntar och förutser. De kommer alt betyda myckel för människans mognad och frigörelse, de kommer också all verka frigörande på den gamla cellfamiljen och bidra till att ge den nytt liv och förändra dess innehåll.

Della måste vi förutse. Därför är vpk:s motion berättigad.

Herr talman! Jag yrkar bifall lill moiionen 2153.

104

MARTIN OLSSON (c);

Herr talman! Del var väldigt många frågor som Jörn Svensson log upp här, och jag skall inte bemöta eller behandla så många av dem.

I del belänkande vi nu behandlar har lagutskottet tagit upp fem moiioner om olika familjerältsliga frågor. Gemensamt för de här motionsyrkandena har vi ansetl vara atl de utreds eller kommer atl utredas av familjelagssak-kunniga. Som ledamot av familjelagssakkunniga kanjag verifiera all flera av de här frågorna kommer alt las upp där.

Med hänsyn till atl utredningsarbete pågår har utskottet inte ansett all det borde hemställa om bifall till någon av motionerna. När det gäller fyra av

motionerna tycks motionärerna vara nöjda med detta. Del gällerdem som har lagil upp frågan om pensionsförsäkringarnas ställning vid bodelning liksom dem som har tagit upp internationella rättsförhållanden rörande äktenskapets rättsverkningar. Men när del gäller vpk:s motion vill Jörn Svensson i motsats till utskottet yrka bifall till denna.

Vad hade då utskottet att ta ställning när vi behandlade den moiionen? Yrkandet är helt enkelt att riksdagen skulle besluta aU hos regeringen hemställa om förslag till juridiskt likställande av olika samlevnadsformer. Men varje yrkande i en motion brukar ha en motivering så alt man kan se vilka synpunkier motionären eller motionärerna lägger pä frågan och varför de kommit fram lill elt yrkande.

I motionen 2152 finns motiveringar till några följdmotioner. Moiionen handlar om kvinnornas situation i arbetslivet. 1 ett kort stycke med underrubriken "Bryt familjens isolering!" fann vi följande:

"Alla människor har behov av både nära känslomässiga kontakter och en vidare social gemenskap. Familjen måste bryta sin isolering och öppna sig utåt både för sin egen skull och för alla dem som av olika skäl står ulanför familjegemenskap. Alternativa former för samlevnad och gemenskap måste likställas."

Detta var vad utskottet hade som bakgrund lill sitt ställningstagande och med hänsyn därtill lycker jag all Jörn Svensson inte kan begära mera av ulskollel när det gäller motionsbehandlingert.

Motionärerna visar inte särskilt myckel vad de syftar pä. Vi kan, om vi ser på frågor om samlevnads- och samboendeförhällanden, hänvisa lill all familjelagssakkunniga häller på all utreda äktenskapets ekonomiska rättsverkningar. Del gäller frågor om giftorätt, arvsrätt m. m. Mänga par är numera samboende utan all vara gifta med varandra, vilket framför allt gäller yngre åldrar men förekommer inom alla åldersgrupper. Eftersom del nu är etl vanligt samboertdeförhållartde finns del anledning för samhället atl se över frågan, huruvida det behövs en rättslig reglering av de ekonomiska förhål-landena även hos ogifta samboende, och särskilt dä ert rättslig reglering av de förhållanden som uppslår när samboendet upphör. Delta är en fråga som familjelagssakkunniga nu arbetar med. Egentligen är en lagreglering av detta inte en helt ny sak, eftersom vi sedan 1973 har en lag om ogifta samboendes rätt lill bostad.

Nästa fråga är i vad mån det även för de fall då två av samma kön bor lillsammans och har gemensamt hem och hushåll finns anledning lill rättslig reglering. Ytteriigare ett steg som eventuellt kan behöva tas är när mer än tvä personer bor tillsammans samt om och i vilken män även del förhällandet kan behöva bli föremål för rättslig reglering. Dessa frågor utreds nu. Lagutskottet vill därför inte genom något eget uttalande eller på annat sätt binda den utredning som pågår och som underdel här året torde komma alt avlämna ett betänkande.

Jörn Svensson snuddade här också vid de homosexuellas rättsliga ställning, som inle nämns i motionen. Då får vi komma ihåg alt i december 1977 tillsattes en särskild utredning, som har atl utreda de homosexuellas

Nr 114

Onsdagen den 28 mars 1979

1/550 familjerältsliga jrågor

105

Nr 114

Onsdagen den 28 mars 1979

Vissa familjerältsliga frågor

siluaiion i samhället. Del varefteretl somjag trorenhälligt riksdagsutlalande i frågan, vari det påpekas atl riksdagen redan tidigare -jag vill minnas alt del var på lagutskottets förslag - har fastslagit uppfattningen att homosexuell samlevnad från samhällets synpunkt sett aren fullt acceptabel samlevnadsform. I direktiven sägs del atl man skall försöka finna former för alt förmånerna för de homosexuella samboende skall kunna likna förmånerna för de heterosexuella samboende.

Sedan har ulredningen även till uppgift alt sammanställa och redovisa tillgänglig vetenskaplig dokumentation om homosexualitet, och kommittén bör även föreslå åtgärder som behövs för atl undanröja kvarvarande diskriminering av de homosexuella.

Vi har alltså dels familjelagssakkunniga, som arbetar med frågor som någol berör även de homosexuella, dels en särskild ulredning, som handhar dessa frågor. Därför, herr lalman, finner utskottet inle anledning all tillstyrka moiionen.

Jag ber atl fä yrka bifall lill utskottets hemställan.

106

JÖRN SVENSSON (vpk):

Herrialman! Jaglyckerall Martin Olsson gördel litet förlän försig närhan försöker komma undan med diverse rent formella argument.

Först och främst är del ju så att kravet på likställdhet mellan olika samlevnadsformer i stor utsträckning så att säga argumenterar för sig självt. Del behövs således ingen speciell motivering. Men det centrala i sammanhanget ärju alt Martin Olsson inte kan begära all vi, varenda gäng vi lyfter upp en familjerältslig fråga i ljuset, skall sticka allt vad vi sagt tidigare under näsan på honom. Han har suttit i lagutskottet, och han vet vad som har ställ i vpk-motionerna åren 1973 och 1976, där dessa frågor utförligt har behandlals. Atl han inte just i dag och just i den här motionen får alla de argumenten serverade försig igen kan ju inle på något sätt befria honom frän förpliktelsen alt ändå argumentera utifrån vad han faktiskt vet om vpk:s linjer och ställningstaganden. Det är ändå utskottet som skall arbeta med saker och ling; del är inle motionärerna som skall servera dem för utskottet, utan vi har särskild personal som skall göra del.

Nåväl, nu vill jag inle uppehålla mig mera vid det i detta sammanhang och verka gnatig. Vi har fullt klart för oss atl de familjelagssakunniga jobbar med den här frågan, och vi vill ge dem en eloge. De representerar faktiskt en ulredning som under några korta år har presenterat ett betydande underlag till fördel för ett mycket betydelsefullt familjerätlsligl reformarbete som radikalt har förändrat slora delar av den svenska familjerätten. Det skall man hålla dem räkning för. Vi anklagar dem inte på något sätt för alt de har låtit just de frågor som vi lar upp i dag vila - de hade inle gärna kunnai ta upp dem eftersom de var tvungna all prioritera annat som rimligtvis måsle gå före i det läge som rådde.

Vi kunde i debatterna både 1973 och 1976 konstatera alt det finns de som, även om de är anhängare av ytterligare familjerättsliga reformer, ändå faktiskt har den åskådningen alt man i olika rättsliga hänseenden bör

privilegiera det traditionella äktenskapet. Man vill alltså inte ha juridisk likställdhet mellan olika samlevnadsformer. Visserligen vill man förändra och underlätta för andra samlevnadsformer än det traditionella äktenskapet att existera-det är något som man harblivit tvingad till av situationens krav. Men man vill varken förutse vad som kan inträffa i framliden eller verkligen åsiadkomma likställdhet. Man har nämligen en underiiggande önskan atl främja en ökad giftermålsfrekvens och därför vill man bevara en speciell särställning för gifta. Vi vet all del finns röster för sådant - de kom lill och med lill tals hos författarna lill 1973 års proposition, som ändå i allt väsentligt var ett progressivt aktstycke.

Del är för atl vi vet atl del både inom utredningsarbetets ram och här pä riksdagsplanei finns sådana meningar som vi genom det här moti-onsinilialivel har velat understryka kravet på juridiskt likställande av olika samlevnadsformer. Det är också det som gör alt vi tänker insistera på votering i denna fråga, någol som vi annars kunde ha avstått från.

Nr 114

Onsdagen den 28 mars 1979

Vissa familjerätts-liga frågor

Under delta anförande överlog andre vice talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

MARTIN OLSSON (c):

Herr talman! När man skriver moiioner med många yrkanden brukar man avsnittsvis redovisa motiveringen till varje yrkande. När jag berörde motiveringen tog jag upp det som vi i utskottet bedömde var del troliga motivet för yrkandet.

Med hänsyn lill den knapphändiga motiveringen i motionen bör Jörn Svensson vara nöjd och glad över den noggranna och seriösa behandling som motionen har fått. Jag tror inle alt han bör skylla på brist på lid atl skriva moiioner, när han nu i elt tio minuter långt anförande har talat om motiven för motionsyrkandet.

Vi har ingen anledning alt nu gå in på vad som stod i 1973 års proposition om likställdhet mellan olika samlevnadsformer. Vi har i stället alt se fram mot atl de olika utredningarna skall avsluta sitt arbete och inom en snar framlid lämna sina betänkanden.

JÖRN SVENSSON (vpk):

Herr lalman! Nu kan jag trots allt inte underlåta att känna en lätt irritation mot Martin Olsson.

Jag är trött på att ständigt höra dessa antydningar om att vi från vpk talar i 10 minuter, i 15 minuter osv. -vi går upp i en massa ärenden och förlänger debatterna. Om Martin Olsson är missnöjd med det, tyckerjag alt han skall hemställa alt hans parti skriver en motion om alt ändra grundlagen sä alt vi inskränker yttrandefriheten i kammaren. Det är del enda logiska. Vi är lilet trötta pä dessa ständiga påhopp för all vi talar för myckel när vi tar upp väsentliga frågor. Delta är dock en offentlig församling, och medborgarna har intresse av atl höra vad som sägs där. Uiföriiga diskussioner här kan faktiskt bidra lill den medborgerliga upplysningen i poliliska frågor.

107

Nr 114

Onsdagen den 28 mars 1979

Vissa familjerätts-liga frågor

Sedan vill jag upprepa alt del finns krav, Martin Olsson, på många poliliska områden som i sig själva är motivering nog. Om man framställer kravet framgår det tydligt vad man syftar till. Om man kräver likställdhet mellan olika samlevnadsformer är det därför atl man vill ha likställdhet mellan olika samlevnadsformer. Det är betydligt svårare atl motivera alt man vill ha olikställdhel mellan samlevnadsformerna. Del kräver sannolikt särskilda motiveringar.

Jag vill sluta med en fråga; Har Martin Olsson i sin egertskap av lagutskottets värderade represerttant - han är representant för etl utskott som jag erkänner alltid har behandlat våra motioner grandligt och seriöst och som jag därför har stor högaktning för - läst vpk;s stora motioner frän åren 1973-1976 och satt sig in i vår familjerältsliga syn? Om han gjort del - de behandlades ju av lagutskollet dä - bör del inte vara någon svårighet för honom alt orientera sig i vår allmänna syn på frågan och vårt sätt att argumentera då vi framställer ett sådant här krav.

108

MARTIN OLSSON (c):

Herr lalman! Jag har inte talat om alt rätten att yttra sig i riksdagen borde beskäras. Jag sade alt del var besynneriigt att Jörn Svensson talar om all man inte haft möjlighet atl utveckla sina åsikter i motionen - den bestod av tre rader - medan han däremot hade lätt för att hålla ett tio minuter långt anförande där han belyste vad det var han syftade på. Av det som står i motionen är del inle lätt att förslå alt den syftar på bostadskollektiv, på de utslagna, pä utslagningsprocessen, på syskonkollekliv, på homosexuella och myckel artnat som Jörn Svensson tog upp i sitt anförande.

Herr talman! Jag skall inte föriänga den här debatten. Vad gäller tidigare motioner hoppas jag all Jörn Svensson förstår all vi log del av dem då vi hade atl behandla dem.

Överiäggningen var härmed slutad.

Mom. 1 och 2

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

Mom. 3

Proposilionergavs på bifall till dels utskotiets hemställan, dels motionen nr 2153 av Lars Werner m. fl., och förklarades den förra proposilionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Jörn Svensson begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition;

Den som vill att kammaren bifaller lagutskottets hemställan i betänkandet

nr 14 mom. 3 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit motionen nr 2153 av Lars Werner m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades fiertalet av kammarens ledamöter ha röstat förja-propositionen. Då Jörn Svensson begärde rösträkning verkställdes votering med omröslningsapparai. Denna omröslning gav följande resultat:

Ja - 276 Nej - 12

§ 12 Föredrogs

Lagutskottels betänkande

1978/79:15 med anledning av motion om en snabbare dödsboavveckling

Utskottets hemställan bifölls.

Nr 114

Onsdagen den 28 mars 1979

Anslag tllljidei-kommtssnämnden

§ 13 Anslag till fideikommissnämnden

Föredrogs lagutskottets belänkande 1978/79:16 med anledning av proposilionen 1978/79:100 såvitt gäller anslag lill Fideikommissnämnden jämte motion.

1 propositionen 1978/79:100 bil. 5 (justitiedepartementet) under punkten A 8(s. 19 och 20) hade regeringen föreslagit riksdagen atl lill Fideikommissnämnden för budgeiårei 1979/80 anvisa ett förslagsanslag av 357 000 kr.

I detta sammanhang hade behandlats den urtder allmärtna motionstiden vid 1978/79 års riksmöte väckta motionen 1978/79:1766 av Jörn Svensson (vpk), vari yrkats alt riksdagen hos regeringen begärde skyndsamt förslag om indragning av de forna fideikommissen och därmed sammanhängande kapitaltillgångar till staten.

Utskottet hemställde atl riksdagen skulle

lill Fideikommissnämnden för budgetåret 1979/80 anvisa elt förslagsanslag av 357 000 kr.,

avslå motionert 1978/79:1766.

JÖRN SVENSSON (vpk):

Herr talman! 1 alla samhällen har jordfrågan spelat en nyckelroll, och i mänga gör den så alltjämt.

I fiertalet europeiska och i en rad utomeuropeiska länder har de senasie 100 åren skett mer eller mindre genomgripande jordreformer. Dessa jordreformer har varit riktade mot feodala ägande- och nyltjandesystem, mol orimlig jordkoncentration i privata händer och mot usurpalion av kronans eller bönders jord.

Sverige är emellertid etl egendomligt land i detta stycke. Här har någon sådan jordreform i modern lid inle skett. Vi kan bortse från reduktionerna på 1600-lalet, som ligger långt tillbaka.

109

Nr 114

Onsdagen den 28 mars 1979

Anslag tillfldei-kommlssnämnden

110

Följden av della blev under 1800-ialel en myckel hög emigration -hundratusentals svenskar i det agrara Sverige hade inga möjligheler lill egen jord. Det blev också utgångspunkten för bildandel av en mängd stora godskomplex, representerande väldiga förmögenheier i ett litet fåtal personers händer. En form av delta var de s. k. fideikommissen.

Fideikommissinstitulionen härslammar i sill ursprung i den här delen av Europa från medelliden. Den skiljer sig inle i princip från andra former av godsbildning, men den har spelal en särskilt pådrivande roll dels i koncentrationen av jordinnehav, dels genom bevarandet av otidsenliga och odemokratiska arrendesystem ända in i våra dagar.

Fideikommissen är ursprungligen förläningar av nyttjanderätt lill kronojord. Genom upprättande av nya godtyckliga äganderättsliga syslem, genom usurpalion av äganderätt till regalrätligheter och genom frånkännande av icke-adliga ägandeanspräk lill jord har de vuxit fram.

Flertalet svenska fideikomiss är frän 1700-lalel, då del var möjligl atl genom billiga köp eller skenköp tillskansa sig kronans jord.

Baserade på dessa mer eller mindre bedrägliga förfaranden kunde fideikommissinnehavarna efter 1700-lalet kraftigt utöka sin makt. De lade under sig nya jordar i flera etapper och pä flera vägar.

Storgodsägarna tillskansade sig ägandet till sådan skallebondejord, av vilken de hade rätt att uppbära räntan. När bonden etl nödår inle orkade utgöra sin skatt till fullo, stod godsägaren beredd alt ta över och förvandla honom till frälsearrendator. Och bedrägeriet godtogs i tysthet av den statliga centralmakten, som då behärskades av den jordägande adeln.

När skifleslagarna kom, kunde fideikommissinnehavarna ensamma framtvinga skifte och styrde själva utlotlningen så att de gentemot de föga läskunniga åborna, som dessutom var i rättsligt beroende av godsherren, kunde fördela jorden till godsets fördel.

När förenings-och säkerhetsakten ingicks 1789 undantogs frälsebönderna, vilket givelvis verkade till godsherrarnas förmån vid skatteköp av extra jord.

Fideikommissen har under tidernas lopp olagligen tillskansat sig bondejord som kronan aldrig bortföriänat men som godsherren likväl låtit lägga under fideikommisset. Under 1860-talet fördes av bönder en rad processer mot frälseägare, i vilka det klart framgick att dessa "Bauernlegen", som det heter pä tyska, stred mot lag men där preskription åberopades av de mot adeln gynnsamt inställda domstolarna som skäl för all ogilla böndernas talan.

När utmarkerna skiftades under skiftesprocessernas senare siadium, vräktes en mängd skogslorpare, och böndernas allmännings- och betesrätter sopades ofta helt enkelt undan.

I Danmark där del har funnits en politiskt starkare och medvetnare bondeklass än i Sverige gick man till motoffensiv mot fideikommissen. Man begränsade 1850 deras rätt alt äga mer jord än de brukade under huvudgården. Fideikommissen avskaffades i Danmark 1919, varvid de fick övergå i egentlig privat ägo först efter betungande avgifter och efter alt de avstått en tredjedel av sitt jordinnehav.

I Sverige har någon sådan jordreform aldrig ägt rum. Fideikommissen har pä 1900-lalelfålt privaliseraallmänningsräliigheler och olagligt tillskansa sig nytt ägande och ny makt.

När fideikommissen nu i rättslig, formell mening gradvis avvecklas sker del inte som en process, där ägandekoncentrationen minskar. Del sker bara genom en juridisk ombildning lill andra förelagsformer, som ger ägarna större frihet atl disponera egendomen och uppnå än större koncentration, än mer vidsträckta finansiella verksamheter.

Förmögenhetsbildningen som ligger i fideikommissen har varit utgångspunkten för makt över andra samhällssektorer. Kommunernas markpolitik har kraftigt försvårats genom dessa slora godsbildningar. Godsägarklassen har trätt in som mäktiga företrädare för nya industriintressen, jordkapiialis-men har kombinerats med industri- och bankkapitalism.

Herrar fideikommissarier dyker upp med sina namn i den ena bolagsstyrelsen efter den andra: i Förvaltnings AB Hasselfors, i AB Export Invest, i Kema Nord, i Nymölla AB, i Svenska Limämnesfabriken, i AB Cardo, i Beijerinvest, Ford, Salénrederierna, Unilever och många andra.

Fideikommissen och deras juridiska efterträdare är en odemokratisk maktfaktor pä Sveriges landsbygd. De håller människor i beroenden, de konserverar otrygga arrendesystem med korltidsarrenden, de lägger hela bygder under sina privata regelsystem och de skörtar upp arrendena. De sätter därmed spärrar mol en sund investeringsutveckling på de små brukningsdelarna, och de drar in försörjningsmöjligheterna och framtvingar avfiyttningar genom sin koncentralionspolilik. De motsätter sig friköp och spärrar vägen för lantbruksintresserade söner och döttrar till jordens brukare.

Denna feodala kvarleva, detta i allo slötande inslag i rättssystemet, bör inle fä sitta i orubbat bo. Den är en slags agrar förlängning av de slora finansimperierna, som bör avskaffas.

I Danmark log man della steg 1919. Det är dags all förbereda detta också i Sverige. Den usurperade jorden bör tas lillbaka. De gamla bonde- och folkrätiigheterna bör återställas. Arrendatorerna bör frigöras, antingen genom all de får överlä de delar av den förstatligade jorden, som oriktigt usurperats av fideikommissen under tidernas lopp, eller att de på stalsjord får ärftlig brukningsrätt - de bör själva kunna vara med och besluta om vad de föredrar.

De genom passiv jordvärdestegring och usurpalion samlade privalförmö-genheterna bör bilda grundval för ökad industrialisering i bygderna.

Vi diskuterar i dessa dagar i riksdagen flera slora maktfrågor. Frågan om Wallenbergimperiel var uppe häromdagen. Frågan om nalionalisering av de privata storbankerna tas upp av vpk senare i dag eller i morgon.

Maktfrågorna är i centrum för de arbetande människornas tänkande i dag. Del ärpn viktig orsak lill all också frågan om de stora jordägarnas makt förs upp på dagordningen.

Del är dags, herr lalman, för den svenska jordreformen. Den som hittills inte kommit. Med della yrkar jag bifall till motionen 1766,

Nr 114

Onsdagen den 28 mars 1979

Anslag tillfldei-kommissnämnden

III

Nr 114

Onsdagen den 28 mars 1979

Anslag tillJidei-kommissnämnden

IVAN SVANSTRÖM (c):

Herr talman! Jörn Svenssons historiskt sett intressanta skildring av bakgrund och nuvarande förhållanden var i hög grad färgad av hans ideologiska inriktning. Icke förty var den på många punkier även enligl min bedömning rikligt återgiven. Däremot är det väl inte nödvändigt atl i så mänga sammanhang och i etl enda anförande använda ordet olagligt. Jag vågar påslå att Jörn Svensson gjorde sig skyldig lill en liten överdrift därvidlag.

Lagutskollet har i sitt betänkande redovisat de nu rådande, lagliga förhållandena pä detta område. Jag skall därför inte ge mig in pä en bedömning av de historiska perspektiven. Under min riksdagslid har jag suttit med i det förutvarande första lagutskottet och där varit med om att behandla förslag om den lag för avveckling av fideikommiss som gäller f n. Del är helt klart alt denna avveckling fortskrider kontinueriigt precis pä det sätt som vi förutsatte när vi antog lagen.

Som lagutskottet har anfört i sill betänkande nu kan icke elt överförande i enlighet med motionens förslag ske ulan all man därvid sätter sig över gällande grundlag. Vi kan för vår del inie gå med på att så sker. Belräffande fideikommisslagen som sådan redovisar vi att den fungerar på avsett sätt.

Beträffande arrendefrågorna kan del självklart ligga en hel del i de synpurtkter som har anförts av Jörn Svensson. Vi har konstaterat atl bl. a. kommuner, i linje med sina rättigheter, har tillämpat korta arrendeperioder på ett är. Vi hoppas alt kommande lagförslag skall rätta lill de missförhållanden som oslridigi råder på detta område. Vi hänvisar lill motionärernas utlalande all del belräffande fideikommissarrendaiorerna har kommit etl tilläggsdirektiv till arrendelagskommiltén, som fält i uppdrag att se över reglerna.

Herr lalman! Med hänvisning till det sålunda anförda ber jag att få yrka bifall lill utskottets hemställan.

112

JÖRN SVENSSON (vpk);

Herr talman! Först en anmärkning om begreppet olagligt. Olagligt är enligt en definition som jag lycker är rätt självklar och logisk det som inle har stöd i lag. Man bygger upp äganderältsliga sedvanesyslem, där bönder generellt frånkänns rätten atl över huvud tagel äga jord, och hävdar au detta är etl privilegium för adeln och all bara frälsemän kan äga jord, fastän det aldrig någonsin haft stöd i skriven lag. Hävdar man emellertid della och på den grunden bygger upp en historisk maktposition, är det olagligt.

När man under 1700-talet köpte kronojord, gjorde skatteköp, endast lill mycket symboliska stämpelavgifter, var inle heller delta lagligt, för så fick inte offentlig egendom avhändas även enligt dä gällande regler. Men sä skedde, och det var näppeligen lagligt.

Man kan inte ultala sig generellt och peka pä varenda storgodsägare och varenda fideikommissarie såsom en människa som bröt mol lagen, för så var del naturligtvis inte. Men ser man på skiftesprotokoll efter skiftesprotokoll och undersöker hur det stod lill före och efter skiftet, är del inie svårt att visa

vem som såg lill att hans egendom blev gynnad genom skiftet och vem som använde skiftet för alt kasta ul a-rendatorer och lorpare. Inle heller del var lagligt, för det fanns inget stöd i gällande skifteslagstiftning för atl göra så.

Jag tycker nog all del kan vara rätt så berättigat - åtminstone i en historisk exposé - att understryka att det har hänt mycket i Sverige som inte har haft laglig grund och atl detta har varit en verksam faktor i den maklbildning som storgodsen och fideikommissen representerar. Jag lycker inle heller alt man skall acceptera att det som inte har haft stöd i lag utan framgått av de ojämna och orimliga maktförhållandena i samhället skall av alla kommande generationer betraktas såsom lagligt och okränkbart.

Ett förstatligande av fideikommissen är i och för sig fullt i överensslämmelse med gällande grundlag. Frågan är dock hur myckel man skall betala i ersättning. Grundlagen stadgar ju att ersättningen inte får vara symbolisk. Nu är detta emellertid en paragraf i grundlagen, som vi aldrig har godkänt. Vi anser alt man, om man skall komma till rätta med de stora finansimperierna och med koncentrationen av ägande och makt, måste ha ersättningar som är mindre än den förmögenhetsbildning som dessa fideikommiss representerar. Deras ägare har fält betalt så många gånger om i form av avkastningen på de rikedomar som de lill större delen icke själva har givit upphov lill genom sitt arbete.

Nr 114

Onsdagen den 28 mars 1979

Anslag tillfldei-kommtssnämnden

HANS WACHTMEISTER (m);

Herr talman! Det hör väl till kännetecknet pä en civiliserad stat all den bov som skall hängas får yttra några sista ord, innart han hängs upp i galgen. Jag ville därför säga några ord lill Jörn Svensson.

Den hisloria som han här har målat upp på sitt sätt, som inte har så värst myckel med rätt och objektivitet att göra, behandlar mest de danska fideikommissen. De var förläningar. 1 Sverige finns inte något fideikommiss, som är en förläning. Jo, del finns ett, nämligert en gräddkanna. Men jag tror inte att det är den som Jörn Svensson är ute efler.

Annars beslår fideikommissen i Sverige av fastigheter, som har bildats på laga sätt och som sedan har ärvts efter särskilda regler. Där kan Jörn Svensson kanske invända alt om andra regler hade gällt, hade de slora brukningsdelarna inie kunnat bestå, utan man hade blivit tvingad all stycka upp dem.

Nu har man kommit underfund med att detta att hålla samman de stora egendomarna är till fördel för hela bygden. Därför har också fideikommissnämnden lill uppgift au se lill alt elt fideikommiss, när det avvecklas, avvecklas efter sådana principer alt någon skada för bygden inte sker.

Eftersom Jörn Svensson talar om att man byggde vidare på föriäningarnas grund och roffade ål sig det ena efter det andra, har han uppenbarligen inle läst fideikommissutredningen. Där har nämligen en ganska grundlig historieskrivning presterats när det gäller fideikommissens tillkomst. Dä hade han funnit alt Hans Wachtmeister omsorgsfullt såg till vid reduktionsriksdagen, såsom initiativtagare lill Kari Xl:s reduktion, att alla de stora förläningarna drogs in till staten.

113

Riksdagens protokoll 1978/79:114-115

Nr 114

Onsdagen den 28 mars 1979

Anslag till Jidei-kommissnämnden

Vad som därefter byggdes upp var fastigheter som bildades, som sagt, på helt laga grund, fastighetsbildningar som skulle in i minsta detalj godkännas av reduklionskommissionen. De här slora egendomarna har nog inle kommit lill helt på en slump, inte bara genom etl omållligl rofferi.

Vad beträffar utsugningen av arrendatorer, som Jörn Svensson talar om, hänvisar jag omigen till fideikommissuiredningen,som låg lill grund för 1963 års lagsiiftning och som sade alt arrendatorerna har varit klart bättre gynnade på fideikommissarrendena än på andra håll.

Jag tänker inte ge mig in på Jörn Svenssons anförande i övrigt - ingen hade väntat sig någonting annat från honom - men jag tycker all han i alla fall kan försöka hålla sig lilet till sanningen.

114

JÖRN SVENSSON (vpk):

Herr lalman! Jag lar det som ett tecken på uppskattning alt Hans Wachtmeister säger atl del jag sagt var precis vad man kunde vänta sig av oss i vpk. Del är precis vad man skall vänla sig av eil socialisliski arbeiarparli, all del slåss för de små och mol de slora egendomskoncentralionerna. Del kan Hans Wachtmeister fortsätta med att vänta sig från oss.

Sedan är det klart all del har förekommit många olika former under vilka storgodsens och då bl. a. jordfideikommissens makt har utvecklats. Atl alla dessa former varit olagliga villjag inle påstå, men storgodsägarna har haft en anmärkningsvärd förmåga atl förvandla det som från början icke hade laglig grund lill någol som var lagligt.

Hans Wachtmeister vet också alt det finns många gränsland - i synnerhet när de rika har mycket makt och påverkar rättsapparaten, som de ju gjorde ännu långt in på 1800-lalet - där del går all förvandla någonting som i realiteten strider mol lagens anda till någol som är formellt fullt lagligt. Många skalleköp av stora jordägare på 1700-talel var av den karaktären. Likadant är del med sättet atl sko sig på skiftesreformerna som har förekommit på så många håll.

Vi ser också av processer som bönder förde pä 1800-ialet mot frälseägare alt domstolarna faktiskt i princip teoretiskt nödgades erkänna att bönderna legalt seu hade räu i sina anspråk, att det hade skett en usurpalion av jord och av rättigheter, men alt man på grund av det man kallade preskription inte kunde förändra de förhållanden som rådde.

Denna historiska bakgrund är nog så intressant, och det kan finnas många tolkningar. Denna del av historien är relaiivi outforskad. En av dem som kände lill delta mycket väl är nu tyvärr avliden, en f d. ledamot av denna kammare, John Lundberg i Uppsala. Hans forskningsarbete borde fortsättas, för det skulle komma att visa resultat som väsentligt avviker från de påståenden som presenterades av fideikommissulredningen, del kan jag försäkra.

Oavsett historisk bakgrund och oavsett frågan om legalitel är själva huvudproblemet atl del har uppstått en förmögenhetskoncentration som gjort alt vissa små skikt av människor får en orimlig makt gentemot dem som inte representerar samma ekonomiska styrka. Det är della förhållande som

skall rättas till, och då är ju processen varigenom detta förhällande har uppstått i och för sig av andrahandsintresse. Oavsett vad man har för inställning lill den processen måsle man erkänna del orimliga i en så grovt ojämn fördelning som del har blivit i fråga om jordägandel och på så många andra områden också i samhället.

Därför är del för elt parti som arbetar för alt angripa det lilla fätalets orimliga koncentration av makt en självklarhet all också ta in den del av maktkoncentrationen som fideikommissinstitulionen utgör. Det är den poliliska bakgrunden till att vi har rest frågan om indragning av fideikommissen till staten.

Nr 114

Onsdagen den 28 mars 1979

Anslag till fideikommissnämnden

Överläggningen var härmed sluiad.

Mom. I

Utskottets hemställan bifölls.

Mom. 2

Proposilionergavs på bifall till dels ulskoitets hemställan, dels motionen nr 1766 av Jörn Svensson, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Jörn Svensson begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller lagutskottels hemställan i betänkandet

nr 16 mom. 2 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit motionen nr 1766 av Jörn Svensson.

Vid omröslning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat förja-propositionen. Då Jörn Svensson begärde rösträkning verkställdes votering med omröslningsapparai. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 277

Nej - 14

Avstår - 1

§ 14 Föredrogs Lagutskottets betänkande

1978/79:18 med anledning av propositionen 1978/79:100 såvitt gäller anslag till Bokföringsnämnden jämte motion

Ulskoitets hemställan bifölls.

115

Nr 114

Onsdagen den 28 mars 1979

Krigsma terielexport

§ 15 Krigsmaterielexport

Föredrogs uirikesutskolieis betänkande 1978/79:25 med anledning av motioner om översyn av gällande bestämmelser för krigsmaterielexport

116

ALLAN HERNELIUS(m):

Herr talman! 1969 års riksdag begärde en ulredning om principerna för vapenexporten. Den utredningen tillsailes, och den arbetade ganska snabbi. Resultatet blev en proposition år 1971 som i stora drag godkändes av riksdagen. Del beslut som riksdagen då fattade innebar alt man preciserade och moderniserade tidigare regler, och man införde också slörre resirikliviiei. Nu, år 1979, är det dags för en ny sådan ulredning. Ett enhälligt utskott föreslår all rikllinjerna för vår vapenexport överses. Utskottsbetänkandet är föranlett av ett anlal motioner, som utskottet mer eller mindre har biträtt.

Betyder della att del beslut som fattades 1971, utfört i praktiken och i verkligheten och tillämpat under tre olika regeringar, befunnits vara underhaltigt eller misslyckat? Ingalunda! Hösien 1977, när frågan fördes inför ulskoitets prövning och senare inför riksdagens, uttalade faktiskt utskottet atl 1971 års riktlinjer hade varit värdefulla att tillgå och alt de pä det hela tagel fyllt sin funktion väl. Samma eller liknande uttalande gör nu utskottet pä s. 6 i betänkandet, där det framhålls atl utskottet har anledning att göra liknande konstaterande nu.

Men vad har då hänt, eftersom utskottet nu tillstyrker en översyn lill skillnad från sitt ställningslagande för etl par år sedan? Jo, det som hänt är atl man under mellantiden har vunnit alltmer erfarenhet av reglerna och atl behovet av förbättringar och preciseringar för exporitillslånd och prövning av länderval åter har befunnits föreligga. Den omprövning som utskottet begär bör också relateras både lill den internationella utvecklingen under senare år och till utvecklingen inom den svenska säkerhetspolitikens olika grenar.

En anledning lill alt ulskollel föreslår en översyn är också atl man, eftersom den svenska krigsmateriellillverkningen och exporten har uppenbart samband med det svenska totalförsvaret och den svenska säkerhetspolitiken, anser det lämpligt atl kommittén med speciell uppgift all göra en översyn av vapenexporten håller kontakt med den försvarskommitlé som sedan 1978 arbelar med frågor som rör den svenska säkerhetspolitiken. Utskottet har också förordat elt sådant samråd. Likaledes har utskottet förordat etl samråd med den utredning om alternativ produktionsplanering för krigsmaterielindustrin som inom kort kommer atl tillkallas i enlighet med riksdagens i fjol uttalade önskemål på grundval av elt belänkande från näringsulskoltet.

Kanske skall jag också, herr talman, med några få ord beröra proportionerna närdet gäller den svenska vapenexporten. Den lorde utgöra 0,2 % av hela världshandeln, vilket är en inle alltför imponerande siffra, och vidare torde den utgöra ungefär 0,7 % av den svenska exporten. Dess reella betydelse för sysselsättningen är emellertid något slörre än vad denna siffra

antyder, eftersom industrin är lokaliserad lill vissa orter och vissa regioner, där inskränkningar drabbar särskilt hårt.

En fråga som behandlats i motionerna och i ulskollel är hur samverkan med parlameniei skall kunna förbättras, dvs. den samverkan som bör äga rum i samband med handläggning av ärenden rörande vapenexporten. Ett tidigare förslag om en särskild pariamentarisk beredning fälldesju redan förra gången, bl. a. av konstitutionella skäl.

Utskottet har nu tagit fasta pä en synpunkt som framhållits redan lidigare, nämligen att vi i utrikesnamnden harett organ där riksdagen är representerad och som äreu utmärkt forum förden rådgivning som regeringen kan tänkas behöva i fall av viktigare ärenden. Det ärju inte fråga om atl föra småsaker lill utrikesnamnden, ulan "endasl viktigare ärenden. Därför rekommenderar utskottet att den metoden används och menar all utrikesnamnden bör kunna fylla den samrådsfunktion som efterlyses i en av motionerna.

Herr lalman! Jag beralt få yrka bifall till utskottets hemställan.

Nr 114

Onsdagen den 28 mars 1979

Krigsma terielexport

SVEN-ERIK NORDIN (c):

Herr lalman! När väridens nationer träffas och diskuterar fred och nedrustning siiier svenskarna på främsla bänken. Vi undertecknar resolulio-ner i fredsfrämjande syfte, och vi spelar gärna rollen som väridens samveie närhelsl en krigisk konflikt utbryter mellan och inom fjärran länder.

Men om det ute i världen arrangeras en mässa och en utställning med avancerad vapenteknik, dä är den svenska vapenexporlindusirin också representerad.

Del är begripligt atl del ute bland folk ställs frågan hur ett så kluvet uppträdande kan försvaras. Och det är därför, herr talman, inte så märkvärdigt att debatten om reglerna för den svenska vapenexporten allt oftare flammar upp här i kammaren.

Låt mig dock få uttrycka förhoppnirtgen att det beslut kammaren skall fatta denna gång kommer atl föra problemet någol närmare sin lösning, ty del är onekligen ett problem alt vi harett principiellt förbud mot vapenexport men samtidigt har regler som medger så mänga undanlag att denna vapenexport tenderar atl öka alltmer.

1973 utfärdadesexportlicenser för 335 milj. kr. och 1976 för 749 milj. kr. För 1978 lär siffran betydligt överstiga 1 miljard kronor, och jag hävdar all vapenexportens andel av den totala svenska exporten numera ökar. Nu behöver siffrorna i och för sig inte vara oroande. Jag är tillräckligt myckel pragmatisk för all inse all vi för all byta teknik med andra länder också måste sälja vapen. Vi köper ju också. Del oroande är att den svertska vapenexporten alltmer söker sig ulanför den nordiska kretsen och kretsen av Europas neutrala länder. Exporten till länderna i Asien uppgår nu lill ca 25 96 av vapenexportvärdet. Lät mig fråga: Vad har vi pä den asiatiska galejan att göra?

Jag har vid upprepade lillfällen lillsammans med partikamrater tagit upp vapenexporireglerna i rhotioner och krävt preciseringar av reglerna. Vi har pekat pä suddigheien i de nuvarande beslämmelserna, vi har pekat på

117

Nr 114

Onsdagen den 28 mars 1979

Krigsma terielexport

svårigheten alt definiera begreppet defensiva vapen, svårigheten au definiera begreppet inre väpnad konflikt, svårigheten för konsiitutionsuiskoiiet au meningsfullt granska regeringsbesluten i dessa frågor. - Meningen är väl ändå atl vi också på det här området effektivt skall kunna utöva riksdagens konlrollmakl.

Fram till i dag har vi inte mött någon förståelse från uirikesutskolieis sida.

När vi senast diskuterade en motion från vår sida sade utrikesutskoiiet att 1971 års riktlinjer "i stort sett har fungerat på ett tillfredsställande sätt och att därför någol behov av en ny översyn f n. inte föreligger".-Så sade man den 1 december 1977.

Vi väckte en ny motion i januari 1978. Utskottet har tagit god lid pä sig att behandla den motionen, hela 14 månader. Jag är naturiigtvis tillfredsställd med att moiionen nu har vunnit anslutning, men jag kan inte låta bli att fråga utskottets talesman om den ändrade attityden till molionskraven beror på exporiaffärerna i sig eller om den beror på del ökade poliliska trycket i frågan.

Socialdemokraternas ändrade inställning i frågan är också inlressanl. Här verkar det nu finnas ett nypåkommei socialdemokratiskt iniresse, och del finns också en socialdemokratisk motion denna gång. Men det kan hänga ihop med alt 1971 års bestämmelser tillkom pä förslag av en socialdemokratisk regering.

Jag vill då i historieskrivningens rtamn peka på att centern redan 1971, i en motion 1583, varnade för de problem som skulle uppstå med den dåliga definitionen av begreppen offensiva och defensiva vapen. Den motionen föranledde också, som bekant, att riksdagen gav regeringen till känna all man skulle iaktta försiktighet vid tillämpningen. Den försiktigheten har inte varit särskilt välutvecklad, vare sig på den socialdemokraliska regeringens, trepartiregeringens eller den nuvarande folkpartiregeringens tid. Så långt tror jag att man kan vara tämligen överens.

En översyn av beslämmelserna, eller riktlinjerna som det heler, bör alltså komma lill stånd. Del är viktigt att översynen inte bara omfattar reglernas innehåll utan också deras form. I vår motion har vi nämligen också aktualiserat frågan om all vapenexporten borde regleras i lag. Det kravel har utskottet inte berört i sitt betänkande, även om det är omnämnt i reciien. Det kan vara en tillfällighet. Det kan också bero på att utskottet inle gillar tanken.

1 så fall, herr lalman, får jag resignerat citera romaren Cicero; Sileni leges inter arma, dvs.; När vapnen talar, tiger lagarna.

Herr talman! Jag har inget särskilt yrkande.

OSWALD SÖDERQVIST (vpk):

Herr talman! Det är få områden där den svenska dubbelmoralen i utrikespolitiken så tydligt kommer och har kommit till uttryck som när del gäller svensk vapenexport, Det har varit fallet under hela efterkrigstiden. Ända sedan de här frågorna aktualiserades tidigt pä 1950-ialet har handelsmi-

nistrar och utrikesministrar frän alla regeringar fält stiga upp här i kammaren och försvara omöjliga svenska vapenaffärer. Sä måsle del naturligtvis bli om man försöker ställa upp någol slags generella regler, som skall kunna tillämpas hela tiden, oavsett vem det är man säljer till. Då kommer man alllid alt hamna i denna otrevliga situation - all helt plötsligt svenska vapen dyker upp pä marknader och hos nationer där vi egentligert för allt i världert inte skulle vilja se dem dyka upp. Det är alltså enligl min och vpk:s mening omöjligt att uppställa sådana här regler som man försökte ställa upp redan pä 1950-ialet och som sedan har varit en ständig följetong när del har gällt den svenska vapenexporten.

Man måste i det här fallet, anser vi, gä ut ifrån kriterier som mera stämmer överens med vad som har utsagts när det gäller den svenska biståndspolitiken. Man måste bedöma köparna utifrån deras sätt atl behandla sin befolkning, vilket styrelseskick de har och hur del verkar pä invånarna i landet och på omgivningen.

Nu har del visat sig gång pä gång under efterkrigstiden - ingalunda enbart under 1970-talel utan också lidigare under socialdemokratiska regeringar-atl de svenska vapnen har haft en olycklig lendens, om jag så fårsäga, att söka sig lill diktaturstater eller stater med system som ligger väldigt nära en diktaturstats system. Delta är ganska naturligt med lanke pä hur beslämmelserna har varit och är utformade. Man har ju sagt alt man skall kunna sälja vapen lill stater där del råder lugn och ordning. Och del är ganska typiskt för diktaturstater atl där råder lugn och ordning och stabilitet - sä länge som del finns möjligheler för diktaturen all hälla den ordningen.

Vi har nyligen haft typiska exempel pä hur del går när det sedan så småningom blir en eruption, när ordningen inle längre kan upprätthållas. Jag tänker närmasi pä Iran, dit vi har sålt vapen lidigare i rätt stor omfattning. Del finns också andra exempel på att man har sålt till stater som har haft inre ordning och stabilt lugn och där det så småningom, på grund av förtrycket, har blivit folkresningar - och sä har de svenska vapnen funnits där.

Delta pekar alltså i den riktningen att man inle över huvud taget skall tillåta någon försäljning av vapen lill stater med sådana syslem, där inte folket har något större inflytande. Annars kommer man ständigt och jäml au hamna i detta dilemma - det är ganska tydligt.

Jag menar också all det är en viss dubbelmoral, ett sätt all komma undan realiteterna, att säga alt vi skall sälja vapen under förutsättning att de helst inle skall komma lill användning. Jag har i motionen elt citat från konstiiutionsuiskoitei 1961, som jag tycker är typiskt förden här inställningen. Det fördes dä stora diskussioner, och frågan granskades i konsiiiutions-ulskottet, där man sade alt KU vill "understryka vikten av att tillstånd icke meddelas för utförsel av sådan krigsmateriel som kan tänkas komma till militärt bruk". Del ärju helt orimligt. Vi skall alltså sälja vapen bara under förutsättning all de inle kommer till användning. Vem skulle dä köpa vapnen? Skulle man köpa dem för alt lägga upp dem i något slags museum eller utslällningshall? Vapen säljs och köps för att komma till användning, och atl tänka sig någonting annat är helt orimligt. Del går alltså inte att

Nr 114

Onsdagen den 28 mars 1979

Krigsmaierielexpon

119

Nr 114

Onsdagen den 28 mars 1979

Krigsma terielexport

komma ifrån problemet genom atl låtsas atl vår export kan styras enban till fredliga eller konflikifria områden. Det måste bli en bedömning av staternas styrelseskick, så all vi inle hamnar i sådana situationer som jag här beskrivit.

I vår motion har vi också sagt all man myckel väl skulle kunna sälja vapen tillrörelserellerslalersom verkligen kämpar för rättvisa förhållanden. Jag har i motionert citerat uttalanden av afrikanska ledare för befrielserörelser under både 1960-lalel och 1970-lalel, exempelvis AmilcarCabral. Han sade i ett tal pä 1960-lalet: Ni skickar oss gärna litet medicin. Men vapen, som vi kan använda mol våra fiender, får vi inle köpa av er. Och Nkomo, som var här förra året, sade i en intervju i Aftonbladet ungefår samma sak.

Del bör alltså bli en helt anrtan inriktnirtg av bedömningen när det gäller försäljningen av vapen. Det går inte au ställa upp kriterier för defertsiva vapen, för fredliga och konfiiktfria områden, för lugn och inre ordning, utan man måste göra bedömningen från helt andra utgångspunkter.

Den passus i de nuvarande beslämmelserna som talar om att man framför allt skall se lill att de mänskliga räiiigheierna inte undertrycks fanns med lidigare. Det fanns tydligt uttalat i 1971 års bestämmelser. Denna passus har, vill jag påstå, väldigl sällan kommit till användning när man gjort upp vapenaffärer och sålt vapen lill länder ule i världen. Om man tagit hänsyn lill den här passusen skulle många av kontrakten och leveranserna inte ha kunnat komma lill stånd.

Det är glädjande att vi fåren översyrt av bestämmelserna nu och att vi fåren uppföljning av begreppsförklaringaroch annat. Jag har inget särskilt yrkande i del här fallet ulan avvaktar och ser hur bestämmelserna kommer all utformas. Jag tror nu inle att det kommer alt bli en så radikal omprövning som jag skulle vilja förespråka, men det är gott nog om vi får en kraftigare betoning just av detta att man bedömer staternas inre förhållanden, hur de behandlar sin befolkning och hurde verkar i det område där de ligger. Kan vi fä en skärpning till stånd i della fall tror jag att mycket skulle vara vunnet.

120

OLLE GÖRANSSON (s):

Herr lalman! I motionen 589, som behandlas i utrikesutskottets betänkande 1978/79:25, har vi socialdemokrater begärt en översyn av reglerna för expon av krigsmateriel. De nuvarande reglerna fastställdes 1971, och de grandar sig i sin lur på bestämmelser som kom lill strax efter kriget, 1949.

Regeringens förslag och riksdagens beslut är 1971 om nya riktlinjer för undanlag frän del principiella exportförbudet när det gäller vapen innebar i och för sig en modernisering och en precisering av de dittills gällande principerna för tillständsgivningen. Samtidigt med detta införde också den dåvarande socialdemokratiska regeringen en större restriklivitel vid prövningen av frågan till vilka länder som svensk krigsmateriel skulle få exporteras.

Vi har inom socialdemokratin alllid hävdat all export av krigsmateriel

principiellt inte är önskvärd frän allmän utrikespolitisk ståndpunkt. Men helt naturligt gör sig sådana skäl emot export gällande med olika styrka beroende på vilket mottagarland som exporten gäller. Även hänsynen lill Sveriges neutralitet kan i viss mån tala mot export av krigsmateriel. Men ä andra sidan kan också neutraliietspoliiiska skäl anföras till stöd för au vi måste ha en sådan här export. Del beror i sin lur pä all hela den svenska neutralitetspolitiken förutsätter att vi i värt land harett starkt försvar som inte garanteras av något annat land. 1 del sammanhanget är krigsmaterielexporten elt bidrag lill vidmakthållandet av vårt försvar, och den har därmed också ett värde i sig.

Andra skäl för export som åberopades 1971 var atl det fanns länder pä vår jord som ville undvika all komma i beroendeförhållande till någon av de två stormakterna Sovjet och USA och i stället önskade köpa sina vapen från små alliansfria länder, däribland Sverige.

Del är alltså både neutralileisskäl och försvarspolitiska skäl som på motsvarande sätt och i olika riktningar kan tala för hur frågan om exporten av vapen skall bedömas. Jag tror dock atl vi bör kunna vara överens om all den grundläggande principen skall vara atl någon vapertexpori lill orosområden absolul icke får förekomma. Den principen är visserligen läli all uttala, men den kan medföra svära bedömningsproblem, eftersom det som vi i vårt land vid ett visst tillfälle upplever som eu stabilt område kan - kanske efler elt halvår eller någol år sedan exporten har beviljats - visa sig vara minst av allt lugnt, utan tvärtom i högsia grad oroligt. Bl. a. därför är del betydelsefullt all man fåren pariamentarisk prövning av frågorna till vilka nya länder vapen i framliden kan exporteras.

Vi har kunnai konstatera atl sedan de här reglerna infördes har exporten av krigsmateriel frän värt land ökat är från är. Frän atl vapenexporten har hållit sig omkring etl värde av 160 milj. kr. pä 1960-talet redovisar nu krigsmaterielinspektören summor som ligger uppåt 700-800 milj. kr. per år.

Som jag tidigare sade tillkom de nuvarande riktlinjerna för krigsmaterielexporten för snart elt decennium sedan. Under den tid som gått sedan dess har vapenexporten vuxit kraftigt, både lill en rad nya länder och till mycket högre belopp. Del har varit en särskilt påtaglig ökning under de senaste tvä åren, och del är av den anledningen som vi socialdemokrater nu begär granskning av de nuvarande reglernas tillämpning. Utöver tillämpningsreglerna har del emellertid tillkommit ytterligare skäl som motiverar alt man ser över bestämmelserna. Jag skall här bara la upp några exempel.

För del första har vi haft den extra generalförsamlingen i Förenta nationerna om nedrustning, där speciellt frågorna om den internationella vapenhandeln spelade en stor roll.

För det andra kan vi konstatera alt allt fler länder under den senaste tioårsperioden har skapat sig möjligheter atl själva producera vapen.

För det tredje har handeln med vapen för vissa stater blivit en av många metoder för alt vinna inflytande bland den tredje världens stater.

Ser man på den internationella vapenförsäljningen, finner man atl den främst har ökat till regimer som är reaktionära och därmed ofta också mycket

Nr 114

Onsdagen den 28 mars 1979

Krigsmaterielexport

121

Nr 114

Onsdagen den 28 mars 1979

Krigsmaterielexport

insiabila.

Inför Förenta nationernas generalförsamlings extra sammanträde om nedrustning gjorde del internationella organet SIPRI etl uttalande som jag tycker är ganska nedslående;

"Militariseringen har antagit en global karaktär, huvudsakligen pä grund av vapenhandeln. Sedan 1963 har handeln med slörre vapen, militärflygplan, robotvapen, pansarfordon mer än femdubblais. Merparten av dessa vapen såldes lill länder i tredje väriden. Sedan 1973 har vapenhandeln trappats upp och ökar nu med den skrämmande hastigheten av 15 proceni per år."

Herr talman! Detta är några av de skäl som vi har lagil fram och som gör del betydelsefullt all vi nu får till stånd en översyn av rikllinjerna för svensk vapenexport.

Ulskollel har skrivit under på della och ansett atl en översyn bör företas. Därmed skulle man ju kunna tro alt allt vore bra och att det rådde full enighet. Och visst är vi i utskottet eniga om atl en översyn behövs, men som kammarens ledamöter själva kan konstatera är det svårt att ur belänkandet framläsa någon viljeinriktning. Sä t. ex. borde man enligl vårt förmenande ha sagt att denna översyn skall ta sikte på en begränsning av del antal länder till vilka vi skall kunna exportera krigsmateriel. En annan bestämd viljeinriktning bör vara att så mycket som möjligl begränsa den svenska exporten. Della står alltså inte att läsa i utskotlsbetänkandet, och del är därför som vi har fogat elt särskilt yttrande till det.

Detta är inle någon nypåkommen tanke från socialdemokratisk sida. Redan 1978 sade Anna Lisa Lewén-Eliasson här i riksdagen alt del är nödvändigt med en översyn av dessa bestämmelser.

Lät mig också säga några ord lill Sven-Erik Nordin, som tror sig vara illa behandlad av oss socialdemokrater. Faktum är atl vi ville behandla herr Nordins motion redan i fjol, men hans egna partivänner ansåg atl vi skulle skjuta på behandlingen till i år.

Jag vill också påpeka för herr Nordin alt den försiktighet som den socialdemokratiska regeringen en gång sade är viktig vid export av krigsmateriel har herr Nordins partibroder helt släppt under de tvä åren i regeringsställning. Det är yueriigare ett skäl lill att vi behöver en översyn av beslämmelserna.

Jag har, herr lalman, inget yrkande.

122

ALLAN HERNELIUS (m):

Herr lalman! Till herr Nordin vill jag först säga att hans motion ingavs den 20januari 1978. Några veckor lidigare hade riksdagen behandlat en motion av honom i samma ärende. Del var anledningen lill atl utskottet uppsköt behandlingen - det ledde sig föga ändamålsenligt att upprepa samma diskussion med några veckors mellanrum.

Herr Nordin och andra har här talat om vår dubbelmoral, vilken skulle bestå i alt Sverige mycket aktivt verkar för nedrustning på det internationella planet men sedan självt är berett all sälja vapen. Jag vill då upprepa den siffra som jag nämnde lidigare; den svenska vapenexporten uppgår lill 0,2 "i av

världshandeln. Det är en ganska låg siffra. Förenta staterna och Sovjetunionen står lillsammans för tvä tredjedelar av den totala vapenexporten. Lägger man lill de tvä länder som följer närmasi, Storbritannien och Frankrike, blir andelen för de fyra ledande säljarnalionerna 90 "j av världsexporien. Efter de fyra största vapenexporiörerna följer en grupp länder bestående av Italien, Kina, Västtyskland, Nederländerna och Canada. Deras andel är alltså de återstående 10 procenten, och i denna grupp ingår Sverige med 0,2 96.

Beträffande anklagelsen för dubbelmoral vill jag lillägga atl såvitt jag vet har aldrig i en seriös nedrustningsdeball någon anmärknirig riktats mot Sverige för atl Sverige arbetar för internationell nedrustning samtidigt som del förekommer svensk vapenexport.

Herr Söderqvist vill ha nya principer, slörre hänsynstagande till mänskliga rättigheter vid vapenexport etc. Del låter bra, men jag blir litet förskräckt när jag läser herr Söderqvisis motion där del slår alt de länder som försvarar sin demokratiska regim mot inre och yttre fiender borde få köpa vapen och au befrielserörelser som kämpar försitt folks frihet borde fä göra detsamma. Det låter väl bra. Men del låter mindre bra om man läggersamman detta utlalande med det som brukar anföras i denna kammare av herr Söderqvisis parti om vad som menas med demokratiska stater, befrielserörelser och annat. Del skulle bli ganska vidsträckta åtaganden.

Vi får gäng pä gäng tillfälle atl i denna kammare konstalera atl vpk:s uppfattning om mänskliga rättigheter i olika delar av väriden är- låt mig milt uttrycka saken så - ganska enögd. Vi har ofta frän denna talarstol fått höra det mest uppenbara förtryck av de mänskliga rättigheterna försvaras och ursäktas eller rent av förbigås av vpk. Jag tror det vore myckel svårt för den regering eller myndighet som skulle handlägga en vapenexport enligt herr Söderqvisis modell.

De talare som klagat över den svenska stegringen i vapenexporten, i siffror räknat, har väl i stort sett riktiga uppgifter. Det är bara atl märka alt prisstegringarna pä vapen inie är mindre än pä andra varor under den period det gäller. Därtill kommer atl den ökade tekniska utvecklingen gjort vapnen ännu dyrare, vilket i sin lur har återverkat på de nominella siffrorna.

Den siffra herr Nordin nämnde i fråga om Asien, 26 Vo, lorde vara riktig. Men 67 96 går till Västeuropa, inkl. Jugoslavien, och resten lill den amerikanska kontinentert. Det ger en annan bild av läget än om man bryter ut en siffra, t. ex. den för Asiert.

Till herr Göransson vill jag säga atl jag i stort sett inle har rtågoi all invända mot del han sade. Han skildrade skäl för och emot svensk vapenexport. De skäl som legal bakom utskottets bedömning kommer förvisso att prövas av den utredning som skall tillsättas.

Hans uttalande om den saknade viljeinriktningen är jag däremot nalurliglvis icke helt med på. Redan det fakium atl utskottet har tillstyrkt denna Ulredning antyder viljeinriktningen all företa en ny avvägning när del gäller skäl för och emot, en granskning av bestämmelserna ur olika synpunkter -från del svenska försvarets synpunkt, från sysselsättningssynpunkt - och all

Nr 114

Onsdagen den 28 mars 1979

Krigsmaierielexpon

123

Nr 114

Onsdagen den 28 mars 1979

Krigsma terielexport

man även lar hänsyn lill många fler av de aspekter som kan komma i fråga. Däri ligger själva viljeinriktningen, och det torde ge svar på herr Göranssons fråga.

Herr Nordin citerade Cicero: Silent leges inter arma. Jag vill då säga all Ciceros ord om krig inte gärna kan tillämpas på reglerna för svensk vapenexport. Jag tror atl Sverige var det land som före de flesta andra i Europa införde exportförbud och som säg till alt vapenexporten kom under ordentlig kontroll, icke i form av lagar men i form av andra förordningar. I Sverige har sannerligen icke lagar och förordningar tigit belräffande vapenexporten.

SVEN-ERIK NORDIN (c):

Herr lalman! Olle Göransson gjorde ett försök att förgylla socialdemokraternas insats i vapenexportfrågan. Får jag än en gäng påminna om att propositionen år 1971 utarbetades av den socialdemokratiska regeringen, all riksdagen genom uttalanden skärpte de regler socialdemokraterna dä föreslog, atl reglerna under åtskilliga år tillämpades av en socialdemokratisk handelsminister och all man träffade en läng rad försäljningsavial som i sin lur ledde till alt trepartiregeringen fick fortsätta all expediera reservdelar lill de vapen den socialdemokraliska regeringen tillåtit gä i export. Det innebär, Olle Göransson, att ansvaret faller tungt pä socialdemokratin för att reglerna har tillämpats pä del sätt som skett. Men jag vill lillägga en sak: Reglerna har tillämpats i hägnet av suddiga bestämmelser. Det är dessa suddiga bestämmelser som jag har ansett att man skulle ändra.

Allan Hernelius gjorde etl försök att jämföra det lilla Sverige med USA och Sovjet. Jag lycker att det är bekymmersamt att Allan Hernelius vill göra dennajämförelse, för Allan Hernelius vet lika väl som jag alt både Sovjet och USA haren helt annan mening med sin vapenexport än Sverige härmed sin. Sovjet och USA försöker genom vapenexport skaffa sig militärt och politiskt fotfäste i de länder till vilka man säljer vapen. Del irorjag inte Sverige har tänkt göra. Eller har man det innerst inne? Jag tror det inte.

Allan Herneliussade vidare att handeln barden och denomfaiiningenoch au den alltså skulle kunna vara lolerabel. Jag förmodar att Allan Hernelius tänker pä Benjamin Franklin, som en gång i tiden sade att ingen nation någonsin har blivit ruinerad genom handel. Jag tror dock all vi med fördel skulle kunna upprätthålla en mer seriös handel med andra produkter än med vapen, speciellt när det gäller handel med Asiens länder.

Slutligen får jag notera all enligl Allan Hernelius mening och förmodligen även enligl uirikesutskolieis mening behövs ingen lag på det här områdei -det skulle räcka med riktlinjer. Det var närmasi av del skälet som jag tyckte au Ciceros namn borde nämnas i den här debatten.

124

OSWALD SÖDERQVIST (vpk):

Herr lalman! Jag kan hålla med Allan Hernelius om alt den svenska vapenexporten har ganska ringa omfattning kvantiietsmässigi sett. Men om man följer upp internationell litteratur på del här området finner man att Sverige ofta nämns som en ledande vapenexportör framför allt av kvalitativa

orsaker. Vi harett gott rykte som vapenfabrikanter och vapenförsäljare. Del är kanske inte det minst viktiga i delta sammanhang. Talar man också om licensgi vning och sådani blir kanske den svenska vapenexporten inle sä ringa irols alll.

Dubbelmoral har vi diskuierai många gånger förr. Jag anser fortfarande au del är dubbelmoral atl tala om nedrustning och samtidigt själva upprätthålla höga militära utgifter som vi gör här i Sverige, och det tror jag är en uppfattning som tränger igenom mer och mer.

Vad sedan gäller det som Allan Hernelius anspelade på, nämligen atl det finns stater i öst och i väst, där - Allan Hernelius sade det inte - mänskliga rättigheter undertrycks, så vet Allan Hernelius lika bra somjag att del inte säljs några svenska vapen till socialistiska länder. Sådan handel förekommer inle med socialistiska länder. Men om del skulle bli aktuellt, harjag självfallet ingeniing emot att man prövar en sådan handel efler dessa kriterier. Svenska vapen har hittills alltid när det gäller export ulanför Europa, till Latinamerika och Afrika, hamnat i länder med diktatoriska system. Vi har sålt vapen till Sydafrika på 1950-lalel, Allan Hernelius. Vi har såli vapen lill Poriugal, medan Portugal höll pä att bekriga sina kolonier Angola och Mozambique. Vi har såli vapen lill en massa andra stater, där vapnen med säkerhet skulle användas framför allt mot det egna folket. Man har alltså bortsett från den pa.ssus i både lidigare och nuvarande bestämmelser där det står au man skall pröva hur del i moilagarlandei förhåller sig med de mänskliga fri- och rättigheterna, undertryckandet av den egna befolkningen m. m. Detta har aldrig lagils upp pä allvar, och det är det som måste ändras.

Nr 114

Onsdagen den 28 mars 1979

Krigsmaterielexport

OLLE GÖRANSSON (s);

Herr talman! Allan Hernelius säger atl detta all man från utskottets sida är beredd atl göra en ny avvägning är tillräckligt som viljeinriktning. Jag lycker inle atl del är det. Jag menar att en viljeinriktning måsie visa om man vill ha mera export eller mindre export av vapen. Det minsta man hade kunnai förvänta av utskottets talesman är väl atl han hade angivit en viljeinriktning på den grunden. Vilken översyn man än gör av bestämmelserna kan den även leda till en ökad svensk export i framliden.

Sven-Erik Nordin förfasar sig över den socialdemokraliska inställningen och handlandet under gångna år. Jag vet inte om del är för atl herr Nordin vill skydda sina borgerliga vänner från en diskussion om vad som hände under den lid de satt i kanslihuset. Jag bara konstaterar atl herr Nordin efter fem års närvaro i denna kammare fann anledning att när det blev en borgerlig regering väcka en motion för alt utröna hur hans egna partivänner handhaft beslämmelserna om export av krigsmateriel. Det är ett konstaterande jag gör.

ALLAN HERNELIUS (m): .

Herr talman! Jag vill erinra herr Söderqvist om atl Sverige exporterar vapen lill Jugoslavien. Däremot lorde det inte förekomma någon export lill östblocket i övrigt. Länderna där skulle väl knappast uppfylla de fordringar

125

Nr 114

Onsdagen den 28 mars 1979

Krigsmaterielexport

som herr Söderqvist själv uppsiällerisin motion för att export skall iillåtas;ail vara en demokratisk regim t. ex. Det finns andra stater som inte direkt räknas till östblocket men som står herr Söderqvisis ideologi nära som inie heller skulle kunna inräknas bland de stater som lillämpar mänskliga rättigheter.

Till herr Göransson vill jag säga alt avvägningens delar-anlal länder, antal vapeniyper, exportens kvantiteter och annat - anser vi att kommittén bör kunna överväga och diskutera. Alt binda kommittén med specificerade uttalanden i förväg har utskotlsmajoriteten icke ansett angeläget. Varoch en kan själv dra slutsatserna av all ulskollel har begärt en kommitté och att den kommittén kommer atl tillsättas.

I övrigt harjag inte mycket att tillägga till herr Nordins anförande, annat än atl den centermoiion från 1971 som han åberopade i själva verket rörde en detalj -ja, detalj är det kanske inte men den rörde enbari en sak: skillnaden mellan defensiva och andra vapen. Det var alltså inte någon opposition mot del förslag som regeringen kom med då, elt förslag som i sin tur var baserat på en parlamentarisk ulredning där alla i riksdagen förträdda demokratiska partier var representerade.

SVEN-ERIK NORDIN (c):

Herr lalman! Jag vill bara notera två saker.

Fördel första: Medan den socialdemokraliska regeringen satt vid makten förekom del icke någon socialdemokratisk motion i denna fråga.

För del andra; Jag förfasar mig ingalunda över socialdemokraternas agerande nu -jag gläder mig tvärtom i allra högsia grad åt det.

126

OSWALD SÖDERQVIST (vpk):

Herr talman! Det är typiskt för en högerman som Allan Hernelius alt glömma bort förtryck när del utövas i västväriden och hela liden bara tala om förtryck i socialistiska länder. Det är så vanligt alt det inte längre förvånar.

När man studerar de olika svenska partiernas inställning till vapenexport, säg frän 1945 och framåt, är del intressant atl se vilka ståndpunkter högern intagit underde slora debatter som förts under 1950-ialei och 1960-talei och även pä 1970-talel. Del har aldrig från högerpartiet eller moderata samlingspartiet framförts några tvivel pä alt del kan vara riktigt alt sälja vapen till sådana stater som Argeniina, Brasilien, Sydafrika och mänga andra. Då har det inte varit tal om mänskliga rättigheter! Då hardel varit bra. Det tyckerjag Allan Hernelius skulle tänka på innan han lalar om vapenexport till socialistiska länder, som ju, som jag sade tidigare, knappast förekommer, möjligtvis med undantag för Jugoslavien. Det är alltså inle en aktuell ulan en hypotetisk diskussion.

Del är alltså fråga om export lill länder i tredje världen, vilket skett upprepade gånger det senasie året. Vi har sålt vapen t. ex. till Iran - en av de värsta förtryckarregimerna. Och vi har vetat om atl det har varit förtryck där. Men del har inle gjorts några invändningar mol detta, varken frän

trepartiregeringen eller från den nuvarande regeringen. Det är delta som del måsle anmärkas på och som måste prövas på nytt. Vi måsle göra bedömningar av staternas styrelseskick innan vi tar upp dem som vapenkunder.

OLLE GÖRANSSON (s);

Herr lalman! Herr Nordin försöker fortsättningsvis låta påskina all vi socialdemokrater inle har agerat i de här frågorna förrän nu -och del är rikligt. Vi har gjort ungefär som herr Nordin - börjat reagera under de senasie två åren därför att den borgerliga trepartiregeringen började bli alltför oförsiktig med reglerna om krigsmaterielexport. Det var alltså inte behövligt lidigare alt komma med några motioner i den här frågan så länge vi hade en socialdemokratisk regering, ulan det var när herr Fälldin och hans kompanjoner seglade in i kanslihuset som både herr Nordin, lydligen, och vi socialdemokrater fann anledning till en översyn för all inte oförsikiigheien skulle gä för långl.

Vi menar all en lagsiiftning eller en bestämmelse pä det här området måsie vara myckel vid i sin omfattning. Men det som ligger inbyggt i besiänmielsen är själva försikiighetsbegreppet, vilka länder vi anser bör kunna komma i fråga och vad det är för vapeniyper vi kan exportera. Det är framför alll pä de ivå områdena som försiktigheten mattats av sedan vi fick den borgeriiga regeringen.

Vi har väl, herr Nordin, blivit förskräckta samtidigt när vi sett den borgerliga regeringens handhavande av frågan.

Nr 114

Onsdagen den 28 mars 1979

Krigsma terielexport

SVEN-ERIK NORDIN (c):

Herr lalman! Jag' får faktiskt anledning all berätta för kammaren hur del gick lill när jag först väcktes till insikt om detta problem. Det var i arbetet i konsiitulionsulskotlel under förra valperioden. Då hade vi atl behandla en anmälan om expon av flygplan från Saab lill Pakisian. Del var plan som användes i krigföringen i Pakisian. De besiyckades sedan de lämnat Sverige men levererades pä sådani sätt att det var möjligt all använda planen i direkta allackuppgifter.

När ulskollel granskade detta upptäckte vi att det enligl de regler som gällde inte fanns möjlighet atl kritisera den här affären - en affär som gjordes av den socialdemokraliska regeringen i hägnet av de bestämmelser som den socialdemokraliska regeringen själv en gång formulerat och föreslagit riksdagen atl anta. Del är bakgrunden lill mitl engagemang.

Olle Göransson skall inte försöka efierraiionalisera min inställning. Den härrör från etl tidigare datum än när vi hade trepartiregering här i landet.

OLLE GÖRANSSON (s):

Herr talman! Jag skall inte gå in i flygplansaffären - del harjag inie underlag all göra.

Lål mig bara ställa en myckel enkel fråga till herr Nordin; Anser herr Nordin all det blivit bättre eller sämre på det här expohområdei sedan vi fick en borgerlig regering?

127

Nr 114

Onsdagen den 28 mars 1979

Krigsmaterielindustrin

SVEN-ERIK NORDIN (c):

Herr talman! Del har blivit varken bältre eller sämre eftersom vi lever efter samma regler.

ALLAN HERNELIUS (m):

Herr lalman! Jag skulle vilja säga lill herr Söderqvist att del nog inle gärna med någon framgång går all utmåla Sverige som vapenleveraniör lill Argeniina och Sydafrika. Siffrorna är inte offentliga, men den som känner till dem genom verksamhet i KU eller på annat säu harklariförsigaitdelrörsig om små obetydliga partier i båda fallen och all det därjämte gäller ganska oskyldiga saker, bl. a. leveranser till svenskar som bor i dessa länder.

Jag begärde ordet när jag hörde Olle Göransson säga att han blev förskräckt över den borgerliga regeringens handhavande av de här frågorna. Jag tror atl herr Göransson-om han härden inställningen, vilket jag respekterar atl han har - skulle ha blivit åtskilligt förskräckt under lidigare decennier också.

128

Överiäggningen var härmed sluiad.

Utskottets hemställan bifölls.

§ 16 Krigsmaterielindustrin

Föredrogs näringsutskottets betänkande 1978/79:29 med anledning av motioner om krigsmaterielindustrin.

I detta betänkande behandlades molionerna

1978/79:287 av Rolf Hagel (apk) och Alf Lövenborg (apk), vari hemställts alt riksdagen hos regeringen begärde att en utredning tillsattes med direktiv all skyndsamt framlägga förslag om ett förstatligande av den privatägda krigsmaterielindustrin,

1978/79:398 av Oswald Söderqvist m. fl. (vpk), vari hemställts atl riksdagen uttalade sig för förstatligande av den svenska krigsmaterielindustrin, och

1978/79:1005 av Nils Berndlson m. fl. (vpk), vari hemställts atl riksdagen hos regeringen begärde atl elt program skyndsamt utarbetades för civilt utnyttjande av de resurser som kunde frigöras genom en nedskärning av krigsmaterielproduklionen.

Utskottet hemställde

1. beträffande förstatligande av krigsmaterielindustrin att riksdagen skulle
avslå molionerna 1978/79:287 och 1978/79:398,

2. beträffande program för civilt utnyttjande av resurser för krigsmaleriel-
produklion att riksdagen skulle avslå motionen 1978/79:1005.

NILS BERNDTSON (vpk);

Herr lalman! Frågan om åtgärder för omställning från militär lill civil produktion har under hela 1970-talel åriigen behandlals av riksdagen på initiativ av vänsterpartiet kommunisterna. Det kan ha iniresse all se hur näringsulskotlel och riksdagen har sett på problemet, och jag vill därför göra några återblickar.

En beredskap för omställning till civil produklion torde för tillverkarna av krigsmateriel vara elt naturiigi inslag i företagspolitiken, ansåg utskottet 1971. Vederbörande förelag borde söka vidta erforderiiga förändringar i produktionen, anförde utskottet 1972 mot bakgrund av att viss minskning i industribeställningarna förutsågs. Samtidigt noterades alt industridepartementet och övriga berörda departement följer utvecklingen och överväger vilka åtgärder som kan bli nödvändiga.

Motionärerna har aktualiserat en väsentlig fråga, underströk utskottet 1973, då det förutom vpk-motionen också behandlade ett par socialdemokratiska motioner på området. Det primära ansvaret för företagens produktionsinriktning måste åvila företagen själva, ansåg utskottet, som dock nu sträckte sig så pass långt som lill atl skriva att "från samhällets sida kan det dock vara motiverat atl delta i en planering och eventuellt i speciella fall bidra lill att underiälta övergängen till civil produklion."

Samma ståndpunkt intogs 1974, då man också hävdade atl en planerings-och utredningsverksamhet pä detta område pågår inom berörda departement.

Vid 1975/76 års riksdag redovisade näringsutskottet en sammanställning av den militärt betonade sysselsättningen i olika företag men förmådde inte dra slutsatserna all medvetna åtgärder för en omställning behövdes. Företagens primära ansvar och all berörda myndigheter följer utvecklingen var även denna gång tillräckligt för ulskollel.

Så sent som vid 1977/78 års riksdag gällde detta i huvudsak som utskottets ståndpunkt. Dock hade man flyttat fram positionerna så pass all man erkände atl om inle industrin lyckades utarbeta alternativ lill den nuvarande produktionen har statsmakterna på detta område liksom på övriga det övergripande ansvaret. En ulredning för alt undersöka kostnader, metoder och ansvarsfördelning fören alternativ produktionsplanering för krigsmaterielindustrin tillstyrktes, men sä långl som att begära ett program för övergång till civil produktion gick man inle. Och del är det saken gäller.

Väldiga industrier har växt fram och utvecklats på grandval av statliga beställningar på krigsmateriel. Detta gäller i synneriigen hög grad Saab-Scania och tillverkningen av militära flygplan. Då måste också staten ha ett särskilt ansvar för omställningen till civil produktion. För det ansvaret finns mänga skäl, bl. a. dessa;

Skyldigheten all trygga anställningen för arbetare och tjänstemän, som genom sina arbetsinsatser säkrat genomförandet av statliga beslut. Det är orimligt all en nedgång i improduktiva militära satsningar skall utgöra ett hot mot deras anställningstrygghet.

Skyldigheten all garantera fortsatt ulveckling i de kommuner och

Nr 114

Onsdagen den 28 mars 1979

Krigsma lerielin du -strin

129

9 Riksdagens protokoll 1978/79:114-115

Nr 114

Onsdagen den 28 mars 1979

Krigsmaterielindustrin

130

regioner, vilkas planering i hög grad styrts av slalliga beslut och som möjliggjort dessa besluts genomförande.

3. Skyldigheten att tillvarata de väldiga resurser som nu är bundna lill militär verksamhel för civila behov. Detta gäller både i fråga om de miljarder av skattebetalarnas pengar som byggts in i företagen och de resurser som finns i form av avancerad forskning, teknik och yrkeskunnande. Alll delta bör komma till användning för all avhjälpa brister på olika områden i samhället. Vad är del som näringsulskoltet har avvisat under hela 1970-talet med sina olika skrivningar? Jo, det är kravel på "att en utredning tillsätts med uppdrag att skyndsamt utarbeta ett program för civilt utnyttjande av de resurser som kan frigöras genom en nedskärning av krigsmaterielproduklionen", som motionsyrkandet vanligen formulerats.

Näringsutskollel var från början helt avvisande till tanken pä någon form av utredning men har undan för undan tvingats glida i räll riktning. Det är dock en skrämmande passiv attityd som utskottet inlagil.

När det gäller ansvaret för en planering för övergäng lill civil produktion harjag angivit ett par skäl för statens aktiva medverkan. Lål mig understryka alt della givelvis inle pä något sätt frilar företagen frän ansvar. Tvärtom måste man kräva ett slorl ansvar av företag som gjort väldiga vinster pä statliga militära beställningar. Förelag som Saab-Scania har haft order och vinsler tryggade pä längre sikt än vad som förekommit i någon annan bransch. Etl sådant förelag får inte tillåtas smita undan sill ansvar för de anställda och för omställningen lill annan produklion. Men slalen har ändå ett särskilt ansvar härvidlag.

Förelag som Saab-Scania har inle gjort några avgörande insatser för omställningen från militär flygplanslillverkning till civil produktion. Man har tydligen räknat med "fortsättning följer" när Viggenprojektet är slut. Statsmakterna har inte vidtagit några ålgärder som liknar framförhällning för allernaliv produktion vid ett slut på den militära flygplansproduklionen eller väsentlig nedskärning av denna.

Allvarliga försummelser har varit rådande i fråga om planeringen för civil produktion. Därför vilar ett hot mot de anställda vid Saab-Scania i dag när det slår klart all någon satsning pä flygplanet B3LA inle kommer au ske. Men hade denna allvarliga situation behövt råda?

Jag vill ställa frågan till näringsulskottets talesman: Hade del inte varit bättre om ulskollel redan i början av 1970-talet tillstyrkt kraven på utarbetande av ett program för övergång frän militär till civil produklion? Då kunde vi ha haft elt sådani program i dag.

Har utskottets passiva hållning bottnat i en uppfattning atl vi skulle fortsätta den väldiga miljardsatsningen på militärflyget, eller är det nonchalans inför de problem som drabbar anställda vid en kraftig nedgång i de militära beställningarna?

Man behövde inle vara visionär för att förutse att satsningen på militärflygel inle skulle kunna fortsätta i samma omfattning. Man behövde heller inte vara visionär för atl förutse de väldiga problem som skulle uppstå i sysselsättningshänseende om man inte planerade för annan produklion.

Den stora oro som i dag råder bland anställda vid Saab-Scania beror på de allvarliga försummelserna i fråga om planering för annan sysselsättning. Det borde ha funnits utarbetade program för vilka områden som skulle ta över resurserna från militär verksamhet. Vikliga arbetsuppgifter borde ha väntat på atl dessa resurser frigörs frän militär verksamhel. Sä hade det kunnat vara om inte näringsulskottei intagit denna negativa hållning lill våra krav. Utskottet har fått pressas till varje steg i räll riklningav en växande opinion som kräver åtgärder.

Motion 1005, som jag själv och andra vpk-ledamöter inlämnat, behandlas mol bakgrund av ett mycket oroande perspektiv för sysselsättningen vid Saab-Scania i Linköping. Efter långt uldragna turer i flygplansfrågan har regeringen änfligen träffat beslut. Det blir ingel B3LA eller SK 38/A 38.

Diskussionen om huruvida en satsning pä något av dessa alternativ eller en satsning på A 20 skulle rädda jobben vid Saab-Scania är inle särskilt meningsfull. Den diskussionen utgår ifrån all endera tillverkar vi militärflygplan och löser frågan om sysselsättningen den vägen eller också avbryter vi denna verksamhet och får arbetslöshet bland arbetare och tjänstemän. Det är en föga konslraktiv diskussion. Den diskussionert för inte frågan om allernaliv produklion framåt.

Bland de krav som tjänstemännen vid Saab-Scania i den aktuella situationen uppställt finns flera som direkt anknyter lill frågeställningen om alternativ produktion. Man kräver bl. a. att inga friställningar får ske, aU statsmakterna och förelagel lar sill fulla sociala ansvar, atl företagsledningen intensifierar försöken all hitta ersättningsprojekt och att statsmakterna gör massiva satsningar för atl bevara sysselsättning och teknologiskt kunnande.

Vad säger då näringsutskollel om den aktuella situationen?

Regeringen har tillkallat en delegation för atl inventera möjligheterna lill civil sysselsättning, och därtill skall en särskild utredare tillkallas. Därför avstyrker utskottet vår motion.

Men räcker det som ulskollel åberopar? Nej! Del är bra atl delegationen tillsatts. Det är etl framsieg alt man börjar syssla med frågorna om civil aliernativprodukiion, men det är sent, och därför måsle man ta helt andra grepp än de föreslagna. Delegationens uppgifter är för begränsade. Delegationen skall bl. a. studera flygindustrikommilténs förslag. Denna kommitté pekar på områden där möjligheler till annan produklion bör föreligga. Men dess förslag räcker inle för all utarbeta etl program av den storieksordning det här är fråga om.

Man har bedrivit militär flygplanstillverkning i storindustriell skala. Då räcker del inte med småskaliga alternativ, även om många sådana också är av betydelse. Del krävs en serie offensiva åtgärder. Då räcker del inte med vad som brukar kallas arbelsmarknadspolitiska instrument. Det krävs en kombination av omedelbara insatser och långsiktig offensiv planering.

Jag vet inte om näringsutskollel är pä del klara med vilken betydelse och tyngd detta problem har i en kommun som Linköping. Har man tänkt igenom problemen som finns i en kommun där 20 % av den lolala sysselsättningen

Nr 114

Onsdagen den 28 mars 1979

Krigsma terielindu -strin

131

Nr 114

Onsdagen den 28 mars 1979

Krigsma terielindu -strin

132

och 40 % av industrisysselsäitningen baseras på militär verksamhel? Har man gjort klart för sig behovet av civila sysselsäiiningsaliernativ i en kommun där var femte person på väg lill jobbet är på väg till någon form av militärt beroendte verksamhet?

Problemen är särskilt stora i Linköping, men där finns också särskilda möjligheler som bör beaktas. Vi har tidigare pekat på de särskilda möjligheter som ligger i förekomsten av universitet och teknisk högskola i Linköping, dvs. forskningsresurser. Förekomsten av regionsjukhus med medicinsk utbildning är också en tillgång.

Nu har universitetet och tekniska högskolan i anslagsframställning för budgetåret 1980/81 förklarat alt man är beredd atl medverka lill att ge meningsfull fortbildning ät personal som blir utan arbete och all ta vara på det tekniska kunnande som finns vid regionens krisholade industrier, dit bl. a. Saab-Scania får räknas.

Del händer alltså saker pä området. Del beklagliga är att näringsutskollel inte bidragit till utvecklingen. Dess passiva hållning har i själva verket utgjort en broms. Därmed har man påtagit sig ett stort ansvar för den allvariiga siluaiion som nu råder.

Ulskollel har aldrig fört någon diskussion om områden där de militära resurserna skulle komma lill användning. Vi har pekat på bl. a. energi, sjukvård, miljö, kollektivtrafik som vikliga områden. Civilt passagerar- och transportflyg är andra.

Kravet på planering för civil produklion växer sig alll starkare, och del kravet har ökat i aktualitet, bl. a. genom läget i fråga om militär flygplansproduktion. Det kravel kommer all växa sig ännu starkare. Arbetare och tjänstemän och deras fackliga organisaiioner, politiker, forskare, tekniker och andra kommer alt ge bidrag lill debatten om vilka områden som behöver och kan utnyttja de väldiga resurser som nu binds lill militär verksamhel. Kraven på all garantera de anställdas trygghet är ett viktigt inslag i denna kamp.

Vpk har nyligen i en motion ställt kravet atl riksdagen bör uttala all personalen vid Saab-Scania under processen för omställning lill annan produktion skall garanteras anställning vid företaget. Della är motiverat av flera skäl: dels av ansvar för de anställdas trygghet, dels därför att denna personal med sina stora kunskaper har stor betydelse för utvecklandet av alternativ produktion. Den fråga som behandlas i della betänkande och som rör förstatligande av krigsmaterielindustrin har också betydelse i detta sammanhang - genom ett förstatligande ökar möjlighelerna all tillvarata resurser och atl garantera de anställdas trygghet.

Det sker alltså en utveckling trots följderna av begångna försummelser i fråga om förutseende och planering. Men del mesta återstår alt göra, och del krävs insatser på en rad områden för alt klara problemen. Det är bedrövligt, herr talman, att man tvingas skjuta riksdagens näringsutskoit framför sig i detta ärende. Inte ens utskottets registrering i dagens betänkande av vad som utan dess förtjänst sker på området befriar det frän ansvar. Till skillnad från utskottet finner jag det synnerligen påkallat alt begära all ett program skyndsamt utarbetas för civilt utnyttjande av de resurser som kan frigöras

genom en nedskärning av krigsmaterielproduklionen. Jag yrkar därför bifall lill motion nr 1005.

ALF LÖVENBORG (apk);

Herr talman! Vi har i vår motion 287 föreslagit ålgärder för ett förstatligande av den privatägda krigsmaterielindustrin. Det är elt moraliskt rikligt krav, tycker vi. Del har ställts lidigare, och del är hög lid all förstatligandet sker. Sä länge vikliga delar av den svenska försvarsindustrin ligger i privata händer, så länge kan man också med fog misslänka att mililärpolilikens uppläggning har aU göra med jakten på ma/imal profit.

Det är inget nyu krav, vilket vi också fastställer i vår motion. Man kan måhända lycka all del borde ha varit lättare alt fä gehör för det tidigare, innan vi fick en borgerlig regering med en försvarsminister, vars aktieinnehav i det militärinduslriella komplexet har väckt sådant rabalder. Detta förnuftiga krav pä militärindustrins förstatligande har avslagits åtskilliga gånger lidigare, men del måste ändå resas pä nytt därför all det är förnuftigt frän poliliska, ekonomiska och moraliska synpunkter.

Vi har i vår motion något anknutit till del förflutna.

Efler arbetarrörelsens seger i riksdagsvalet 1932 tillsattes i november samma är en krigsmalerielberedning. Vid det tillfället yttrade statsminister Per Albin Hansson enligt statsrådsprotokollet;

"Det synes erforderiigt, att, oavsett huruvida en internationell konvention kunde åvägabringas under den närmaste tiden eller icke, vi för egen del vidtoge sådarta ålgärder, att fullständig statlig kontroll erhölles över den svenska produktionen av krigsmateriel. All till äventyrs enskilda ekonomiska intressen därvid måste lida inträng kunde ej få vara ett avgörande hinder för anordningar, som ur synpunkten av en riklig fredspolilik påkallades."

Jag kan fortsätta med all citera handelsminister Johan Fritjof Ekman, som tre år senare framhöll:

"Det ligger i sakens natur atl en industri, vars välstånd är beroende av staternas rustningar, skall vara i hög grad intresserad av att rastningspolitiken fullföljes i väriden. Talrika vittnesbörd hava framkommit om del inflytande, som de mäktiga företagen inom denna produktionsgren kunnat utöva i olika länder till förfång för försöken atl hejda rustningarna och åstadkomma internationella uppgörelser om begränsning och minskning därav."

Som en fårskare uppmaning till socialdemokraterna i kammaren atl stödja de föreliggande molionerna kan jag citera Aftonbladelden 5 december 1978, som skrev:

"Försvarets materielverk har förbrukat allt sitt eventuella förtroende och motiven för att förstatliga försvarsindustrin är numera överväldigande."

Här finns alltså vägledning och uppmaningar såväl från Per Albin Hanssort som genom dagens auktoritativa socialdemokraliska språkrör när det gäller att förstatliga försvarsindustrin.

Dä måste man ju säga till socialdemokraterna i riksdagen ungefär så här: Ta er nu i håret och förmå er äntligen all rösta för det som också måste vara den

Nr 114

Onsdagen den 28 mars 1979

Krigsmaterielindustrin

133

Nr 114

Onsdagen den 28 mars 1979

Krigsmaterielindu -strin

134

socialdemokraliska partilinjen.

Jag har i skilda sammanhang efter folkpartiregeringens tillträde hört myckel argsinta kommentarer från socialdemokratiska riksdagsledamöter och andra företrädare för del största arbetarpartiet. De har uttryckt just den mening som vi företräder i den här motionen, nämligen att del är fel alt militärindustrin ligger i privata händer, atl del sker ett spel över våra huvuden för att militärindustrin skall få militära projekt som ökar vinsterna, alt det privata ägandet innebär en fara för vår neutralitetspolitik lill följd av ambitionerna att göra vapenaffårer med andra länder, vilket alldeles nyligen har diskuterats.

Man klipper från del hållet också lill försvarsminister Lars De Geer sä där en gäng i veckan på grund av hans nuvarande eller tidigare aktieinnehav inom det militärindustriella komplexet. Del privata ägandet är ett styrmedel rätt in i regeringen anser man med rätta på socialdemokratiskt håll. Men skall man då inle någon gång ta konsekvenserna av sitt resonemang och gå in för konkreta ställningstaganden, som innebäratt man verkligen tar kurs på del i många sammanhang uttalade målet att göra slut på det privata ägandet och överföra denna del av svensk industri i samhällets ägo?

Vi har från arbetarpartiet kommunisternas sida föreslagit en ulredning med direktiv alt skyndsamt framlägga förslag om förstatligande av den privatägda krigsmaterielindustrin. Del borde egentligen finnas en majoritet i den här kammaren för det kravel: vi från arbetarpartiet kommunisterna, vpk och socialdemokraterna - om de följer sin egen kompassriktning. Och några förnuftiga borgare måste det ju också finnas som lycker atl privatägandel inom denna industrisektor är omoraliskt och förkastligt, exempelvis Olof Johansson, Anna Eliasson, Bonnie Bernsiröm eller P.O. Sundman, som ju nu bör kunna tala och rösta som han vill - och förhopprtingsvis några till.

Har man den äriiga uppfattningen att det här handlar om en sä viktig och frän många synpunkter så känslig industrisektor alt del inle är profiten ulan förnuftet som måste styra, skall man alltså stödja de motioner som ligger här för avgörande.

Näringsulskoltet avstyrker motionerna med en sä eländig motivering all det måste kännas genant för Ingvar Svanberg att slå först på närvarolislan. Han är enligt utskottets belänkande helt nöjd med del nuvarande systemet, som föratsätter stark samhällelig insyn och kontroll - och inte mer. Men dä har man ju glömt spelet om Viggen, de obskyra vapenaffärerna och de många dolda möjligheterna för privatkapitalet all öva påtryckningar som avslöjats under senare år.

Nej,mart får rtog säga lill Ingvar Svanberg och andra s-märkta i utskott och kammare: Någon försvarbar motivering för alt Wallenbergarna och andra profithajar skall tjäna pengar på militärflyg, kanoner och mer eller mindre sofistikerad militär utrustning finns inte. Däremot finns del en uppenbar möjlighel för det militärinduslriella komplexet att använda sig av sin oerhörda pätryckningsapparal för all militärkoslnaderna skall ligga sä högt som möjligl. Ju fortare militärindustrins hjul snurrar, desto mer pengar tjänar de kapilalgrapper som äger och styr inom del militärindustriella komplexet.

Della kan inte heller vara riktigt från socialdemokratisk synpunkt.

Jag skall ägna bara någon minut åt en annan sida av saken, nämligen militärindustrins utmanande uipressningspoliiik i delta sammanhang, vilket också Nils Berndtson har varit inne på. Här föreligger också en motion om atl riksdagen hos regeringen skall begära alt ett program skyndsamt utarbetas för civilt utnyttjande av de resurser som kan frigöras genom nedskärning av krigsmaterielproduklionen. Det ärett riktigt krav som vi självfallet kommer alt stödja.

Men varje gång frågan om en nedskärning av någon militär typ av produktion har ställts, startas den slora motkampanjen. Då heter del atl man måste få fortsätta med den eller den krigsmaterielproduklionen, ty annars hotar arbetslöshet och elände i regionen i fråga. Här drivs verkligen etl cyniskt spel. Ibland driver kapitalisterna fackföreningarna framför sig, spelar pä människornas ångest för atl bli arbetslösa, bedriver utpressningspolitik mot kommunerna och försöker skjuta över ansvaret på andra för en siluaiion som de själva har skapat. Tar man som exempel Saab i Linköping, som nämnts här, så är det klart att del förelaget har fått en särskild struktur därför att den nuvarande driften i orimligt hög grad har hängts upp på militär produktion.

Man har uuder lång lid arbetat med militära projekt, som har sprängt alla kostnadsramar. Saab-Scania, dvs. Wallenbergarna, har tjänat enorma pengar på den typen av tillverkning, och det är klart all de vill fortsätta i samma hjulspår. Man har allt som oftast maskerat sin omsorg om profilen med en hycklad omsorg om sysselsättningen. Men sysselsällrtingen kart aldrig få bli beroende av militärindustrin. Då skulle ju målsättningen - avspänning och nedrustning - betraktas som ett konstant hot. Då skulle också arbetarrörelsens målsättning bli mer pengar till militären därför all det skapar mer jobb. Så kan man ju inte ha det.

Vi har i vår militärpoliliska motion krävt en 50-procenlig sänkning av militärutgifterna, och del fordrar självfallet också åtgärder som går utöver det militärinduslriella komplexet.

Vi lever i ett samhälle med oerhört mänga och ouppfyllda behov. Visst finns det möjligheler, om viljan finns, alt lägga om produktionen sä att man tillverkar nylligheler för civilt bruk i stället för apparatur av skilda slag med del destruktiva målet alt döda och förstöra. Del måste vara målsättningen, eftersom militärutgifterna nu har nått svindlande höjder samtidigt som man från borgeriigt håll ständigt lalar om nödvändigheten av all spara på statens resurser.

Herr lalman! Jag vill sluta med att yrka bifall till vår motion 287.

Nr 114

Onsdagen den 28 mars 1979

Krigsmaterielindustrin

OSWALD SÖDERQVIST (vpk):

Herr talman! Jag tänker säga några ord om vår motion beträffande förstatligande av den svenska krigsmaterielindustrin -en följdmotion till den motion om vapenexport som nyss behandlals. Den nu aktuella moiionen innebär en upprepning av krav som tidigare många gånger har framförts av vpk.

135

Nr 114

Onsdagen den 28 mars 1979

Krigsmaterielindustrin

När utskottet yttrar sig över moiionen anförs att del inte hjälper om man har ett samhälleligt ägande av ett krigsmalerielproducerande företag, eftersom kontroll över själva tillverkningen, försäljningen till olika köpare etc. kan genomföras pä annat sätt. Det kan i viss mening vara sant. Vi har ju nämligen också statliga krigsmalerielproducerande förelag i det här landet, exempelvis förenade fabriksverken och del underställda produktionsanläggningar, bland dem Gevärsfaktoriet. De har också varit inblandade i rätt obskyra vapenex-portaffårer och annat under årens lopp.

Trots allt är del ändå viktigt all en så typiskt profitinriktad industri som krigsmaterielindustrin kommer i samhällets ägo. Del är alldeles för mycket hemlighetsmakeri kring den produktionen jämförd med annan, fredlig produktion. Del gör alt del är viktigare alt sådan produktion kontrolleras av samhället än annan produktion.

Kontrakt som upprättas på krigsmalerielområdet är ofta hemligstämplade. Förhandlingarna mellan de svenska företagen och deras utländska köpare är ofta också väldigt hemlighetsfulla. Insynen är dålig. Det gäller både för samhällets kontrollorgan i stort - även om vi har elt omfattande kontrollsystem - och för fackföreningarnas möjligheler atl utöva kontroll. Därför finns mycket goda motiv föratt just krigsmaterielindustrin skall sältas under samhällets ägo och kontroll.

Del heler i utskottsbetänkandet atl det finns förelag som bara delvis tillverkar krigsmateriel och att det beträftande dem kan vara svårt alt genomföra ett överförande till samhällelig ägo. Andemeningen i moiionen är dock inte atl alla företag som har någon som helst anknytning lill krigsmaterielproduklionen skulle beröras, i varje fall inte i den första vändan. Det gäller naturiigtvis de slora, dominerande förelagen, lyp Bofors, Saab, SRA, som i stort sett tillverkar enbari militär materiel.

Del finns alltså, somjag sade tidigare, goda skäl för en sådan här åtgärd. Att man fick dessa stora företag under samhällets kontroll skulle, tror jag, tvärtemot vad ulskollel påstår, också underlätta möjligheten att införa alternativ produktion och få i gång den ulveckling som Nils Berndtson här lidigare har talat om. Denna utveckling är oerhört viktig, när vi nu står inför en strukturförändring av det svenska försvaret och därmed naturiigtvis också av den svenska försvarsindustrin.

Jag vill därför, herr talman, yrka bifall lill vpk;s motion nr 398.

136

SVEN ANDERSSON i Örebro (fp):

Herr talman! Nils Berndlson har lämnat en sä fullständig historik över hela 1970-talets debatt och riksdagsbehandling om krigsmaterielindustrin all jag inle behöver ge denna återblick.

Det är alldeles klart atl dessa frågor har varit föremål för riksdagens behandling samtliga år under 1970-talel. Motivet i motionsyrkandena om ett förstatligande har dä liksom i dag varit desamma. Ett förstatligande av krigsmaterielindustrin, menar motionärerna, är nödvändigt för att Sverige skall komma ur kapprustningsspiralen och för alt en omställning till civil produktion skall kunna påbörjas.

Det anslag som den svenska försvarsmakten får inom ramen för riksdagens beslut för upphandling frän svensk försvarsindustri utgör, givetvis en väsentlig bas för krigsmaterielindustrin. Del skulle vara hart när omöjligt all behålla en produktion här i landet om man inte hade de svenska beställningarna. Men del är också, som utskottet och riksdagen undertidigareårharsagt - och som även Nils Berndlson här har nämnl - viktigt att den svenska försvarsindustrin kompletterar sin lillverkning i högre grad med civil produklion. Det är självfallet viktiga frågor som har tagits upp i vpk-motionerna under lidigare år. Ulskollel har sagt att del bör ankomma pä de förelag som tillverkar krigsmaterielen all komplettera med civil produktion. Men vi menade också i utskottet att det är viktigt all Sverige upprätthåller en egen produktion av forsvarsulruslning. Det ärju en förutsättning för tilltron till den svenska neutralitetspolitiken. 1 andra sammanhang, när det gällt t. ex. tekoindustrin, har det ju häri kammaren anförlsattdet är mycket viktigt alt vi upprätthåller en viss bas av lillverkning som tryggar landets försörjning. Om vi inle hade del, skulle man utifrån anse alt den svenska trovärdigheten inle vore så stor. Vi menar all del är på samma sätt när det gäller den svenska neutralitetspolitiken. Det är viktigt att vi haren hygglig försvarsindustri.

Därför har det inte heller varit av betydelse, anser utskottet, alt staten skulle ta över den na lillverkning. Vi menaralt vad som är väsentligt är atl den industri som tillverkar utrustning för försvaret är föremål för stark samhällelig insyn och kontroll. Och denna kontroll kan, som vi säger i ulskotlsbetänkandel, åstadkommas på skilda sätt. Enligl ulskoitets mening förutsätter den emellertid inte atl staten har ägaransvaret för industrierna i fråga. Nu är det ju så att med undantag för några få stora företag som tillverkar krigsmateriel är del jämförelsevis många förelag som har en liten produktion. Del kan ju inle vara meningen att de skall förstatligas - det framgick också av vad Oswald Söderqvist sade. Jag kan nämna all Lindemaskiner i mitl hemlän, som har lillverkning av sädesrensningsmaskiner som sin stora och väsentliga uppgift, även gör handgranater. Jag förslår atl vpk inle vill att det skall förstatligas.

Enligt ulskoitets uppfattning medför etl statligt övertagande av krigsindustrin inte att del blir lättare alt få en omställning lill civil produklion. Nils Berndlson m. fi. har i moiionen 1005 tagit upp förslag till elt program för övergäng frän militär till civil produklion, och det skall utarbetas främst av sysselsäilningspoliliska skäl. Motionärerna pekar framför alll på att Linköpingsregionen skulle bli hårt drabbad vid en driftinskränkning inom Saab-Scania till följd av atl det blir mindre försvarsbeställningar. De menar också all staten har ett särskilt ansvar för sysselsättningens upprätthållande. Ja, utskottet har ju tidigare sagt au självklart har staten ett övergripande ansvar för sysselsättningen, men ansvaret åvilar i första hand företaget. Utskottet har i siu betänkande redovisat olika åtgärder som regeringen vidtagit för atl bereda frågorom civilt utnyttjande av flygindustrins resurser. Man har tillsatt en delegation som enligl direktiven skall arbeta skyndsamt för att inventera möjlighelerna till övergång för berörd personal vid flygindustrin till civil sysselsättning såväl inom som utom denna industris ram. Och regeringen har

Nr 114

Onsdagen den 28 mars 1979

Krigsmaterielindustrin

137

Nr 114

Onsdagen den 28 mars 1979

Krigsmaterielindustrin

ju, som nämnts, redan i februari i ärbeslutal om en särskild utredare som skall få som uppgift atl ge förslag lill alternativproduktions- och sysselsältningsplanering inom försvårsbaserad industri i övrigt.

Det framgår alltså klart all statsmakterna med uppmärksamhei följer utvecklingen i sysselsätlningshänseende inom försvarsmaterielindustrin. Den begäran som motionärerna gör om en ulredning finner utskottet - med hänsyn till de åtgärder som vidtagits - inte påkallad, och därför avstyrks moiionen.

De här sakerna har aktualiserats i frågor här i riksdagen. Industriminister Erik Huss besvarade den 6 februari en fråga frän Nils Berndtson om direktiven för en delegation för beredning av frågor om civilt utnyttjande av flygindusiriella resurser, och den 13 mars besvarade industriminisiern också frågor i del här sammanhanget.

Jag vill med det sagda, herr talman, yrka bifall lill utskottets hemställan.

138

ALF LÖVENBORG (apk):

Herr lalman! Sven Andersson i Örebro upprepar i stort sett de argument som vi redan har konfronterats med i betänkandet. Det gör inle saken bättre och inte utskottets position särskilt mycket starkare.

Jag har inte sagt, och ingen annan heller, alt man skall avskaffa all tillverkning av militär materiel i det här landet, så delar inte detta det handlar om.

Sedan talar Sven Andersson om stark kontroll som någonting som är tillräckligt i det här sammanhanget. Jag lycker faktiskt atl Sven Andersson agerarsä troskyldigt all jag nästan blir rörd. Del finns inga faror, och man har en stark samhällelig kontroll. Del låter precis som om utskottets talesmau i den här frågan inte sett filmen Viggert -del förefaller som om han över huvud taget står ovetande om del spel som tvingar pä riksdagen och del svenska folket ett så svindyrt projekt all även riksdagen kippade efler andan, när konsekvenserna framstod i all sin nakenhet.

Man kan naturligtvis i alla sammanhang rada upp motargument när del gäller ålgärder som man inte vill genomföra. Sådana hittar man givetvis också i delta fall. Men alla begriper ju atl det vore fullt möjligt att förstatliga de väsentliga delarna av krigsmaterielproduklionen. Alt de borgerliga inle vill göra det är fullt klart. Det ärju deras folk som äger förelagen - del är de som tar ut de feta aktieutdelningarna. Del heler som bekant att blod är tjockare än vallen. Och folkpartiet -della parti som under många är öppet finansierades av den svenska storfinansen - kan nalurliglvis inte heller länka sig atl visa en sådan otacksamhet au man lar ifrån förelagsägarna deras fetaste profitkällor.

Jag är däremot fortfarande förbryllad över socialdemokraternas passivitet. Tycker ni verkligen inte att del nu är dags atl följa upp Per Albin Hanssons resonemang?

Sedan vill jag lill både socialdemokraterna och de borgeriiga i ulskollel ställa frågorna: Kan sysselsättningsaspekten i den delen verkligen tillmätas

någon avgörande betydelse när del gäller militär produktion? Hur går del resonemanget ihop med den uttalade ambitionen att främja fred och nedrustning i väriden?

NILS BERNDTSON (vpk):

Herr lalman! Sven Anderssons i Örebro argument mot ett förstatligande är knappast möjliga atl bemöta - de var nämligen något konturiösa.

Sedan sade han atl han inle behöver lämna någon historik över den deball som har förts under 1970-talel. Jag har lämnai en sådan -jag Iror atl det är bra fören talesman för näringsulskoltet all slippa beskriva vad utskottet har sagt. Om Sven Andersson tar hem belänkandena från 1970-ialet till sin kammare och läser dem, skall han finna alt det framförallt är de obolfärdigas förhinder som lalar ur utskottets skrivning.

Utskottet har sagt, säger Sven Andersson, att det ar viktigt all förelagen planerar för civil produktion. Ja, det har utskottet anfört vid upprepade tillföllen, och del är däri som utskottets passivitet kommer till ullryck. Man haralltså inte erkänt statens särskilda ansvar i denna fråga. Jag har motiverat statens särskilda ansvar ur flera synpunkier: både ansvaret för de anställda och ansvaret förde regioner där denna verksamhel pågår men också ansvarel för all för nyttiga civila ändamål tillvarata resurser som i das är bundna för militär verksamhet.

Sven Andersson tröstar sedan sig och näringsutskollel med att del har hänt något pä området: en delegation har tillsalts. Jag har sagt all det är bra att den har kommit till. Men jag lyckerdel räcker med atl läsa näringsulskottets eget referat av direktiven till den tillsatta delegationen föratt man skall finna att dess uppgifter är begränsade och alt de inle kan anses innefatta utarbetande av etl program för övergång från militär till civil produktion, såsom motionärerna har krävt. Utgångspunkten för delegationens arbete är ändå alt elt nytt atlacknygsyslem - som visseriigen förutsätts kräva minskade insatser, främst av utvecklingspersonal -skall finnas. Man utgår därvid från all del i förslå hand ankommer på berörda förelag all ulnyllja resurser som inle krävs för den mililära produktionen. Man talar vidare om att arbelsmarknadspolitiska ålgärder kan bli aktuella och all delegationen skall undersöka möjligheler till civil sysselsättning och, som det heler, "i vilken mån Slalliga insatser är nödvändiga för atl sådan sysselsättning skall komma till stånd".

Detta är enligl min mening alltför passivt. Jag vill fråga Sven Andersson om han och näringsulskollel verkligen kan anse della vara lillräckligl för atl motsvara kravet pä utarbetandet av ett program för övergång från militär till civil produktion. Jag kan det inle. Det är bra alt delegationen har kommit till, men dess uppgifter är otillräckliga med tanke på problemets storieksordning.

Nr 114

Onsdagen den 28 mars 1979

Krigsmaterielindustrin

SVEN ANDERSSON i Örebro (fp);

Herr talman! När industriminisiern i december tillkallade den här delegationen, som Nils Berndtson inte är nöjd med, fick den lill ordförande

139

Nr 114

Onsdagen den 28 mars 1979

Krigsma terielindu -strin

generaldirektör Tony Hagström. 1 delegationen ingår dessutom representanter för styrelsen för teknisk utveckling (STU), näringslivet, berörda löntagarorganisationer, lokala intressenter samt vissa departement och myndigheter. Man försöker alltså samordna verksamheten. Det är viktigt att man tar vara på i första hand det teknologiska kunnande som finns i Linköping - det är väl det som Nils Berndtson främst är ute efler. Och så mycket är väl ändå klart att sysselsättningen inom tillverknings- och underhällssektorn är tryggad för myckel läng lid framöver. Efterfrågan på utvecklingsarbete inom den militära flygplansseklorn kommeremellerlid att minska. Om förslaget i propositionen om svensk rymdverksamhet antas, får ca 200 sysselsättning bl. a. vid Saab-Scania och L M Ericsson. Men självklart måste man också leta efter andra projekt, och det är detta som delegationen är till för.

Det kommer givelvis att bli omställningsproblem - sädana finns inom fler induslrier än krigsmaterielindustrin. Men jag förutsätter atl man-om jag nu bortser från högteknologin i Linköping - kommer alt ta del av de erfarenheter som har gjorts t. ex. inom varvsindustrin belräffande omställning till annan produklion. Det visar sig trots allt alt den alternativa produktion som har utarbetats inom varvsindustrin av facket och företagsledningen inte är helt Ulan framgång - i vissa fall har den varit myckel framgångsrik.

Jag tycker inle atl Nils Berndtson skall se sä nattsvart pä dessa problem. Jag kan förslå oron hos de anställda, men den ordinarie sysselsättningen med flygplanslillverkning och reparationsverksamhet kommer atl finnas kvar. Det är viktigt att delegationen har tillkallats. Den får hjälpa lill att lösa frågan i samarbete med företaget och facket.

Alf Lövenborg undrade om sysselsättning kan sältas i samband med militär produktion. Eftersom jag bor i närhelen av Bofors irorjag atijag kan försäkra atl man där haren rätt klar uppfattning om alt krigsmateriellillverkningen i Bofors hänger intimt samman med sysselsältningsnivän där.

140

NILS BERNDTSON (vpk):

Herr lalman! Om någon ser nattsvart på situationen beror det på de försummelser i det förgångna som näringsutskollel också bär etl ansvar för. Man har inte haft en planering och framförhållning som har möjliggjort att de arbetare och tjänstemän som är sysselsatta med militär produklion ser ett perspektiv för fortsatt sysselsättning. Man framställer arbetslöshet som enda alternativet till den fortsatta militära produktionen. Det är delta som är det allvariiga.

Jag har ingalunda sagt all situationen är nattsvart. Utöver de väldiga problem som finns i Linköping - och på en rad andra orter där militär produklion dominerar- har jag pekat på de särskilda möjligheter som finns i Linköping om man rätt utnyttjar dem.

Jag tror del är farligt om man i fortsättningen gömmer sig bakom den tillsatta delegationen. Det är bra all den har kommit lill stånd, men jag har genom atl referera de angivna uppgifterna för delegationen visat alt den inte har den offensiva karaktär som behövs för all åsiadkomma en omställning frän militär till civil produklion. Det aren begränsning om den bara skall så all

säga reparera följderna av olika militärpoliliska beslut. Man måste ha en planering som ligger långt fram i tiden och pockar på militärindustrins resurser.

Jag har i de här debatterna brukat erinra om etl uttalande som gjorts i en rapport till Förenta nationerna rörande avrustningens ekonomiska och sociala konsekvenser, och jag vill faktiskt göra del även i dag. I rapporten säger man: "På kort sikt skulle övergängens smidighet till stor del bero på regeringens förmåga alt förutse de typer av problem som kunde uppslå och på förberedelsernas lämplighet." Jag menar att della är giltigt även för den situation vi har i Sverige.

Jag har tyvärr, herr lalman, sett tre olika regeringars bristande förmåga eller vilja au förutse problemen och företa lämpliga förberedelser. Man har tvekat att ta itu med delta allvarliga problem. I samma rapport lill FN har man också sagt: "Del finns så mänga krav som tävlar om en nyttig användning av resurser frigjorda genom avruslning all del verkliga problemet är uppställande av en prioriietsskala."

När, Sven Andersson, skall man börja prioritera behoven också i vårt land? Då blir debatten om civil produklion offensiv. Då är den inte enbart sysselsältningspolilisk ulan då handlar den även om att pä eu bättre säu uinyilja samhälleis resurser.

Nr 114

Onsdagen den 28 mars 1979

Krigsmaterielindustrin

ALF LÖVENBORG (apk):

Herr talman! Jag hävdar nog, Sven Andersson, au krigsmaterielproduklionen inte får baseras på argumentet om sysselsättningen. Dä skulle vi ju driva upp militärkoslnaderna in absurdum för all skapa fler nya jobb. Vi måste frigöra oss från den kopplingen, annars kommer vi aldrig ur den här onda cirkeln och dä kan vi aldrig på allvar och med trovärdighet tala om nödvändigheten av nedrustning.

Sven Andersson undviker debatten om förstatligande. Jag kan inie heller finna atl det vare sig i betänkandet eller i hans anförande framförts några avgörande skäl för det omöjliga i att förstatliga åtminstone de bärande delarna av militärindustrin. De går att definiera. Det gäller exempelvis Bofors, Volvo Flygmotor och Saab. De har nalurliglvis också en viss civil produktion, men den kan inte vara någon avgörande spärr för förstatligande. Man kunde börja med Bofors, som Sven Andersson nämner. Där finns inte några slörre svårigheter med definitionen. Sedan finns det förelag som har 20 % eller mer av sin produklion baserad pä mililära beställningar. Dem skulle man kunna ta i nästa omgång.

Men hela frågan strandar pä att de borgerliga av förklarlig anledning är motståndare lill åtgärden. De borgerliga är pigga på atl förstatliga, del har vi faktiskt sett, men det skall alltid vara företag som häller på att ramla ihop. De vinstgivande bilarna av svensk industri, det må gälla militärindustrin eller något annat, skall storfinansen få ha kvar och plocka russinen ur. Militärindustrin är ulan tvivel en av de vinstgivande branscherna, och då passar den naturligtvis inte in i det borgerliga försiailigandemönstret.

I etl tidigare anförande sadejag atijag tyckte att Sven Andersson är väldigl

141

Nr 114

Onsdagen den 28 mars 1979

Krigsmaterielindu-slrin

troskyldig. Han är också myckel nöjd med det nuvarande tillståndet. Utskottets talesman påminner om den gamla Sirixfiguren, dvs. predikanten som sade: Jag tackar dig Gud för au det är som det är, för hur skulle det annars vara.

Överläggningen var härmed sluiad.

Mom. I

Proposiiioner gavs på bifall till dels utskotiets hemställan, dels motionerna nr 287 av Rolf Hagel och Alf Lövenborg saml nr 398 av Oswald Söderqvist m. fl., och förklarades den förra proposilionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Alf Lövenborg begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition;

Den som vill all kammaren bifaller näringsutskotleis hemställan i belänkandet nr 29 mom. I röstar ja, den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit motionerna nr 287 av Rolf Hagel och Alf Lövenborg samt nr 398 av Oswald Söderqvist m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat förja-propositionen. Dä Alf Lövenborg begärde rösträkning verkställdes votering med omröslningsapparai. Denna omröstning gav följande resultat;

Ja - 287 Nej - 15

Mom. 2

Proposilionergavs på bifall lill dels utskotlels hemställan, dels motionen nr 1005 av Nils Berndlson m. fl., och förklarades den förra proposilionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Nils Berndlson begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller näringsutskotleis hemställan i betänkan-del nr 29 mom. 2 röstar ja, den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit motionen nr 1005 av Nils Berndlson m.fl.

142

Vid omröslning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat förja-propositionen. Då Nils Berndtson begärde rösträkning verkställdes votering med omröslningsapparai. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 288 Nej - 16

§ 17 Sammansättningen av sårbarhetskommittén

Föredrogs försvarsutskottets betänkande 1978/79:17 med anledning av motion om sammansättningen av särbarhetskommillén.

I delta belänkande behandlades motionen 1978/79:1791 av Lennart Pettersson m. fl. (s), vari yrkats att riksdagen uttalade alt den s. k. särbarhetskommillén snarasi kompletterades med företrädare för politiska partier.

Nr 114

Onsdagen den 28 mars 1979

Sammansättningen av sårbarhetskommittén

Utskottet hemställde alt riksdagen skulle avslå motionen 1978/79:1791.

Reservation hade avgivits av Bengl Guslavsson, Eric Holmqvisl, Gusti Gustavsson, Gudrun Sundström, Roland Brännström, Åke Guslavsson och Evert Hedberg (samtliga s) som ansetl att ulskollel bort hemställa

att riksdagen med bifall lill moiionen 1978/79:1791 som sin mening gav regeringen lill känna vad reservanterna hade anfört om särbarhetskommit-léns sammansättning.

BENGT GUSTAVSSON (s):

Herr lalman! Jag vill rekommendera kamraterna att inte avlägsna sig för långt från kammaren. Debatten kan bedömas bli kort - inte för all frågan är oviktig, utan därför alt koncentration är möjlig.

Ärendet gällerom den s. k. särbarhetskommillén skall kompletteras med parlamentariker trots all den har kommit ganska långl med arbeiei på sill sluibeiänkande.

Dalorsystemeis sårbarhet är en viktig samhällsfråga, inte minsl i säkerhetspolitiskt perspektiv. Vi är i ulskouet helt överens om det och om all det är väl motiverat med politikermedverkan i utredningsarbetet om sårbarheten. Försvarskommitién kommer all spela en roll i della sammanhang, men frågan har aspekier långl uiöver försvarsområdet, varför vi socialdemokrater finner det motiverat att låta politiker gå in i särbarhetskommillén under dess slulvarv. Det är ingel unikt tillvägagångssätt i uiredningssammanhang.

Sårbarhetskommittén har redan skrivit delar av sitt slutbetänkande -mindre kontroversiella, får man anta - och räknar med atl bli klar i sommar. Om man nu kompletterar den med politiker får man kanske räkna med en viss försening i förhållande lill planen. Vi reservanter anser dock au man hellre bör ta den förseningen än atl ulredningen slutförs utan all folkvalda politiker får vara med och påverka bedömningarna. Del är ingalunda otänkbart atl en viss tidspress i detta skede kan innebära en tidsvinst i del länga loppet.

Hur som helst lycker vi all del inte vore bra om riksdagen genom bifall till utskoltsmajoritelens skrivning undandrog detta känsliga område den medborgarförankrade insyn som är möjlig nu.

Herr lalman! Vi bör fatta oss kort i kammardebatterna. Jag yrkar bifall till reservationen.

143

Nr 114

Onsdagen den 28 mars 1979

Sammansättningen av sårbarhetskommittén

GUNNAR OSKARSON (m):

Herr lalman! Det råder inga delade meningar mellan reservanter och utskollsmajorilet om all datorsystemets sårbarhet är en allvarlig och viktig fråga för vårt samhälle. Del råder heller inga skilda uppfattningar om atl parlamentarisk medverkan i särbarhetskommillén i och för sig är väl motiverad. Men med hänsyn lill atl kommittén har konmtit så långt i sitt arbete som den har gjorl anser utskottet att det avsevärt skulle fördröja kommitténs arbete alt nu ändra pä sammansättningen av kommittén.

Enligt vad utskottet har inhämtal kommer sårbarhelskommittén att lägga fram sill slutbetänkande under den kommande sommaren, senast i augusti månad. Man är alltså inne i slutskedet av sitt arbete,.

Kommittén har också enligl direktiven till uppgift au arbeta skyndsamt. Om man nu skulle sälta in parlamentariker i kommittén måste delta medföra en helt ny arbetssituation och helt kullkasta den tidsplan som kommittén nu arbetar efter.

Med hänvisning till detta ber jag alt få yrka bifall till utskottets hemställan.

144

LENNART PETTERSSON (s):

Herrialman! Klockan närmar sig sex, och jag skall inte onödigl vis förlänga den här debaiien. Bara några få ord.

Kravet all parlameniarikerna skall vara med i sårbarheisuiredningen har en allvarlig bakgrund. Det är den övergripande slutsats som experterna i den här utredningen drar i sin lägesrapport, nämligen all sårbarheten i dagens datorsystem är oacceptabelt hög. Den sårbarheten kommer att öka om inte motåtgärder vidtas.

1 det läget tycker vi från socialdemokratiskt häll all det är viktigt alt parlamentarikerna sä snabbt som möjligl kommer in i bilden för au redan pä utredningssiadiet kunna göra de politiska avvägningar och formulera de övergripande beslutsregler som måste till när det gäller säkerheten på det datatekniska området.

Här försöker nu majoriteten i försvarsutskoitet göra gällande att vårl krav skulle innebära en försening i arbetet. Jag påslår alt det aren synvilla. Atl sätta in parlamentariker i sårbarheisuiredningen innebär måhända en viss försening i den utredningens arbete. Men i del lolala arbetei på au ta fram regler för all få eu bätire grepp över säkerheisfrågorna inom datatekniken kommer vi all vinna tid. Del är såvitt jag förslär bakgrunden till alt man från socialdemokratiskt häll i försvarsutskottet fullföljer detta yrkande i form av en reservation.

Jag vill fråga Gunnar Oskarson om han inte själv anser au datateknikens säkerhets- och sårbarhetsfrågor är sä vikliga all parlamentarikerna måste komma in i della arbete nu. Om han anser det, vilka ålgärder lycker han då det är viktigt atl vidta för att parlamentarikerna skall komma med? Uiskotismajoriteien har ju inte på något sätt aniyii hur den vill au riksdagen skall ta tag i den här frågan. Det får enligl min mening inte vara sä alt del helt plötsligt bara dimper ned ett regeringsförslag på riksdagens bord utan att

representanter för riksdagspartierna har varit med i förberedelsearbetet. Nr 114

Med del, herr lalman, ber jag att få yrka bifall till den socialdemokratiska Onsdaeen den
reservationen. 28 mars 1979

GUNNAR OSKARSON (m):

Herr lalman! Lennart Pettersson frågade mig omjag inte ansåg att den här frågan var så viktig alt parlamentariker borde komma in. Jo, vi är överens pä den punklen. 1 mitt första anförande sadejag all ulskottsmajoriteten i och för sig är överens med reservanterna om att parlamentariker skall komma in i kommittén, men - och det är del huvudsakliga - del skulle fördröja arbetei högst avsevärt, och kommittén har till uppgift atl arbeta snabbi. Parlamentarikerna kommer in i bilden mycket snabbare om kommittén får arbeta med nuvarande sammansättning. Kommitténs betänkande kommer lill stor del att utgöra underlag för försvarskommitléns arbete. Parlamentarikerna kommer således snabbare in i della arbete om man inte ändrar kommitténs sammansättning. Reservanternas förslag går ju ut på au den skall ändras.

Jag kan inte se all del egenlligen råder några delade meningar, utan au vi är ense om att det gäller atl snabbi fä fram etl resultat.

Sammansättningen av sårbarhetskommittén

LENNART PETTERSSON (s):

Herr talman! Gunnar Oskarson envisas med atl betrakta frågan om datateknikens säkerhets- och sårbarhetsfrågor som enbart en försvarspolitisk fråga. Han gör det möjligen av den anledningen att det är försvarsministern som sä alt säga har stått bakom direktiven. Men var och en som noggrant har läst direktiven och lägesrapporten vet au det handlar om säkerhetsfrågor, som är generella över hela det dalapoliliska fältet. Det är alltså inte bara en lotalförsvarsfråga det rör sig om. Därför räcker del inte med att försvars-kommittén skall göra denna bedömning.

Vad som kommer att hända, om Gunnar Oskarson menar allvar med sin principiella inställning att parlamentarikerna och riksdagen måste in här sä snabbi som möjligt, är att regeringen måste tillsätta en ny utredning med parlamentarisk sammansättning. Därigenom kommer utredningsarbetet atl fördröjas. Därför hade det enligt vår uppfattning varit bra, om man nu omedelbart fått med parlamentarikerna i experiuiredningen. Dä hade man vunnit ett par månader. Nu ivjngas man sannolikt lillsätla en ny ulredning för atl få den pariamentariska förankringen när det gäller dessa regler.

Herr talman! Jag yrkar än en gäng bifall lill den socialdemokraliska reservationen.

Överläggningen var härmed slutad.

Proposiiioner gavs pä bifall till dels utskottels hemställan, dels reservationen av Bengt Guslavsson m. fi., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Bengl Gustavsson begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition;

10 Riksdagens protokoll 1978/79:114-115

145

Nr 114

Onsdagen den 28 mars 1979

Sammansättningen av sårbarhetskommittén

Den som vill alt kammaren bifaller försvarsutskottets hemställan i betänkandet nr 17 röstar ja, den det ej vill röstar nej. Vinner nej har kammaren bifallit reservationen av Bengt Gustavsson

m.n.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat förja-propositionen. Dä Bengt Guslavsson begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 157 Nej - 132

§ 18 Föredrogs Försvarsutskottets belänkande

1978/79:18 med anledning av motion om Väslerviks mililäromrädestillhörighet

Utskottets hemställan bifölls.

§ 19 Pä förslag av andre vice talmannen beslöts alt kammarens förhandlingar skulle fortsättas kl. 19.30.

§ 20 Anmäldes och bordlades

Proposition

1978/79:154 om omfördelning av den ärliga fordonsskatten, m. m.

§ 21 Anmäldes och bordlades

Motioner

1978/79:2351 av Alvar Andersson m.fl.

1978/79:2352 av Rolf Rämgärd m.fl.

med anledning av proposilionen 1978/79:95 om den kommunala ekono-

1978/79:2353 av Gösta Andersson m.fl.

1978/79:2354 av Bertil Jonasson m.fl.

1978/79:2355 av Sture Korpås och Kerstin Göihbeig

1978/79:2356 av Elvy Nilsson m.fl.

med anledning av proposilionen 1978/79:99 om en ny trafikpolitik

146

1978/79:2357 av Gösta Bohman m.fl. 1978/79:2358 av Berm Ekinge 1978/79:2359 av Ingegerd Troedsson med anledning av proposilionen energipolitiken

1978/79:115 om riktlinjer för

1978/79:2360 av Gösta Bohman m.fl. 1978/79:2361 av Per Sljernslröm m.fl. 1978/79:2362 av Lars Werner m.fl.

med anledning av proposilionen 1978/79:123 om riktlinjer för industripolitiken, m. m.

1978/79:2363 av Kjell-Olof Feldt m.fl. med anledning av propositionen 1978/79:128 om en allmän folk- och bostadsräkning är 1980, m. m.

1978/79:2364 av Geoig Danell med anledning av propositionen 1978/79:149 om flygtrafik på Nordkalotten

1978/79:2365 av Rolf Hagel och Alf Lövenboig 1978/79:2366 av Nils Hörberg

med anledning av proposilionen 1978/79:160 om fortsatt reformering av inkomstskallen, m. m.

1978/79:2367 av Nils Hörberg

med anledning av fullmäktiges i riksbanken förslag (1978/79:19) till ändring

av 8 § lagen (1934:437) för Sveriges riksbank i syfte alt möjliggöra införande

av en 500-kronorssedel

Nr 114

Onsdagen den 28 mars 1979

Meddelande om .frågor

§ 22 Meddelande om frågor

Meddelades alt följande frågor framställts den 28 mars

1978/79:461 av Gunnar Olsson (s) lill jordbruksministern om information rörande nytt lövskogsbekämpningspreparal:

Som ersättningsmedel för del tidigare använda 2-4-5-T för lövskogsbekämpning har produktkontrollnämnden lämnai tillstånd forell nytt preparat. Preparatet är amerikanskt och registrerades enligt uppgift i Sverige år 1975. Från början användes preparatet på åkermark, men från år 1978 började man använda medlet också vid besprutning i skogen. Den 9 februari i år lämnade produktkontrollnämnden tillstånd alt använda preparatet vid flygbesprut-ning i skogen.

Preparatet är för de flesta svenskar okänt och hittills har ingel informationsmaterial om mfdlet sammanställts. Della har på många håll skapat oro inför den kommande bespratningssäsongen inom det svenska skogsbruket.

Är jordbruksministern beredd garantera att preparatet inle kommer alt medföra skadliga effekier på vår miljö, och på vilket sätt kommer allmänheten atl informeras om del nya preparatet?

147

Nr 114

Onsdagen den 28 mars 1979

Meddelande om frågor

1978/79:462av (7/c//;('Z.(//7f/Wflrf(s)lilljordbruksminislemom förvaringen av giftiga kemiska bekämpningsmedel:

I Helsingborgs kommun pågår f n. en upprörd debatt om lokaliseringen av ett lager för giftiga kemiska bekämpningsmedel, som elt dotterbolag lill Kemisk Vasrk i Köge, Danmark (tidigare BT-Kemi) söker tillstånd till.

Man avser att föriägga lagret, som planerats rymma max. 250 ton bekämpningsmedel, rätt nära bostadsbebyggelse.

Såvitt har framgått av debatten och myndigheternas uttalanden synes det finnas små möjligheter all med nuvarande lagstiftning och dess tillämpningsföreskrifter förhindra delta giftlagers placering nära befolkningscentra. Transporterna frän och lill lagret och hanteringen av bekämpningsmedlen kommer atl starkt oroa befolkningen.

Jag ber därför atl till jordbruksministern fä ställa följande fråga:

Anser jordbruksministern del tillfredsställande all ett lager med myckel giftiga kemiska medel placeras nära bostadsbebyggelse och befolkningscentra?

148

1978/79:463 av Elvy Nilsson (s) till industriministern om verksamheten vid Pripps Bryggeri i Torsby:

Nedläggningshotet av Pripps Bryggeri i Torsby blir allt allvariigare. En utredning har visat atl tillverkningen i Torsby inte är företagsekonomiskt lönsam. Del förhållandet all slalen äger majoriteten av aktierna i Pripps är enligl förelagsledningen inget skäl all se pä Torsbybryggeriels framlid annat än ur strikt förelagsekonomiska synvinklar.

Torsbybryggeriet har etl 40-lal anställda i dag. En nedläggning kommer att innebära att minst etl 25-lal anställda blir utan arbete, medan etl 15-lal skulle kunna få sysselsättning vid en depå. Detta är myckel allvariigt i en kommun som har en av landets största arbetslöshetssiffror.

Delar industriministern företagsledningens uppfattning aU det förhållandet atl slalen är majoritetsägare inle är något skäl atl se företagets framtid annat än ur strikt förelagsekonomiska synvinklar?

§ 23 Kammaren åtskildes kl. 17.51.

In fidem

BERTIL BJÖRNSSON

/Solveig Gemert