Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1978/79:113

Tisdagen den 27 mars

Kl. 15.00

§ 1 Justerades protokollet för den 19 innevarande månad.

§ 2 Upplästes följande till kammaren inkomna ansökningar:

Till riksdagens kammare

Härmed anhåller jag om fortsatt ledighet under perioden den 1 april -den 15 juni 1979 för all upprätthålla tjänsten som statssekreterare i statsrådsberedningen. Slockholm den 14 mars 1979 Daniel Tarschys

Till riksdagens kammare

På grund av fortsatt offenlligl uppdrag anhåller jag om tjänstledighet från mitl riksdagsuppdrag fr. o. m. den 1 april t. o. m. den 30 september 1979. Stockholm den 20 mars 1979 Inga Thorsson

Kammaren biföll dessa ansökningar.

Talmannen anmälde all Ylva Annerstedt (fp) och Lars Ulander (s) skulle tjänstgöra för Daniel Tarschys resp. Inga Thorsson även under deras fortsatta ledigheter från riksdagsmannauppdragen.

Nr 113

Tisdagen den 27 mars 1979

Om lämpligheten av vissa

handelspolitiska avtal

§ 3 Om lämpligheten av vissa handelspolitiska avtal

Handelsministern HÄDAR CARS erhöll ordet för att besvara Kjell-Olof Feldts (s) den 12 mars anmälda fråga, 1978/79:422, och anförde;

Herr lalman! Kjell-Olof Feldt har frågat mig om jag anser del lämpligt att genom handelspolitiska avtal föregripa riksdagens behandling av de handelspolitiska frågorna på lekoområdet, som aktualiseras i regeringens proposition om åtgärder för tekoindustrin.

Bakgrunden lill Kjell-Olof Feldts fråga är au han fått uppgift om att textilbegränsningsförhandlingar mellan Sverige och Hongkong skulle pågå och att dessa skulle syfta till alt få till stånd ett tvåårigt avtal, medan avtalen hiuills varit ettåriga.

Situationen när det gäller Hongkong är att nuvarande avtal, som är pä 15 månader, löper ut den 31 mars 1979. Mina medarbetare log därför kontakt med Hongkong i december förra året för att fastställa förhandlingsiidpunki. Förhandlingar har nu förts, vilka lett fram lill ett nytt avtal. Avtalet är

Nr 113

Tisdagen den 27 mars 1979

Om lämpligheten av vissa

handelspolitiska avtal

tvåårigt. Förhandlingarna avslutades i Köpenhamn den 9 riiars 1979, dvs. samma dag som Kjell-Olof Feldt ställde sin fråga lill mig. Om vi inle förfarit pä del sätljag beskrivit skulle ett avialslösi tillstånd ha inträtt den I april 1979 och således lekoexporten från Hongkong till Sverige kunnai ske utan begränsningar. Jag hoppas Kjell-Olof Feldt häller med mig om all detta inte är något önskvärt alternativ.

Den allmänna silualionen närdet gäller våra lekobegränsningaräratt vi nu harbegränsningsavial med 14 lågprisländer förutom de begränsningar vi har mol statshandelsländerna. Avtalen löper ut vid olika tidpunkter under innevarande år och måsle dä omförhandlas. En sådan omförhandling kan innebära flera förhandlingskoniakier och dra ul flera månader efter det att den första kontakten las. Del är alltså elt komplicerat förhandlingsarbete som del rör sig om, och del är ett arbete som sker fortlöpande över hela året. Det är inte möjligl att helt plötsligt avbryta denna verksamhel, och del tror jag Kjell-Olof Feldt med sina lidigare erfarenheter är väl medveten om.

Skall en policyförändring göras i vår inställning lill avtalens innehåll och utformning etc, får denna genomföras successivt i de förhandlingar som aktualiseras efter elt sådant beslut. F. n. gäller emellertid i vår handelspolitik pä tekoomrädei de riktlinjer som regeringen redovisat i proposition 1977/ 78:42 och som riksdagen godkänt. Det är denna polilik som fullföljs i de pågående eller nyligen avslutade förhandlingarna med lågprisländer. Det finns enligl min mening goda såväl legala som sakliga skäl att fortsätta efter de riktlinjer som redovisades i nyss nämnda proposition, och regeringen har heller inte föreslagit någon ändring i della avseende i den proposition om åtgärder för lekoindustrin som nyligen förelagts riksdagen. Om della blir del tillfälle atl utbyta synpunkter senare i samband med riksdagens behandling av proposition 1978/79:145. Del kan emellertid konstateras all den polilik som följs inneburit all vi numera ingår avtal som omfattar betydligt fler varor än lidigare och även inneburit nedskärning i lekoimporten från de största exportländerna. De nu avslutade förhandlingarna, som Kjell-Olof Feldt hänvisar lill, har resulterat i alt förra årets nedskärningar från Hongkong nu följs av en ytterligare nedskärning av del tillgängliga exportuirymmel med ca 5%.

KJELL-OLOF FELDT (s):

Herr lalman! Jag lackar handelsministern för svaret.

Del är sä, herr lalman, atl herr Cars proposition om tekopoliliken i väsentliga avseenden avviker från riksdagens beslut från december 1978. Det mest uppseendeväckande äratt propositionen inriktar politiken påen fortsatt neddragning av den svenska tekoindustrins produktionskapacitet, medan riksdagen beslöt atl politiken skulle inriktas pä att i huvudsak bevara den produktionskapacitet som f n. finns i landet. Herr Cars måste alltså redan innan proposilionen hade lagts fram ha varit medveten om all riksdagen kunde komma all besluta om betydelsefulla förändringar av den lekopolitik som föresläs i proposilionen. De motioner som nu har framlagts bekräftar della.

Ett centralt inslag i politiken pä det här området är handelspolitiken, i synnerhet vår importpolilik gentemot de s. k. lågprisländerna. I proposilionen avvisas varje egentlig förändring av importpoliiiken. Med handelsministerns utgångspunkt, all tekoindustrin skall fortsätta au krympa, kan den inställningen vara förståelig. Men den är absolul inte förenlig med den av riksdagen beslutade målsättningen om en i huvudsak oförändrad produktionskapacitet. Därför är del anmärkningsvärt att herr Cars genom ett tvåårigt avtal med Hongkong, den största tekoexporlören till vårt land, i realiteten binder upp vår handelspolitik för avsevärd tid framåt.

Men det är, herr lalman, ännu mer anmärkningsvärt att handelsministern uppenbarligen inle riktigt förstår vilket problem vi har att diskutera. Det gäller inte det självklara alt avtalet med Hongkong måsle förlängas - därom råder ingen oenighet - utan frågan är; Varför förlänga avtalet på tvä år, herr Cars? Den nya principen för våra begränsningsavtal, som hittills har varit ettåriga, väljer herr Cars atl introducera just i del skede dä riksdagen har all pröva principerna för vår handelspolitik.

Anlag, herr Cars, att riksdagen vill - vilket föreslås i motioner från åtminstone tvä riksdagspartier - atl vi övergår lill imporllicensiering, eventuellt tillsammans med s. k. globalkvoler. Hur skall vi då förfara med importen från Hongkong, som herr Cars nu har bundit upp i ett exporibegränsningsavial fram lill april 1981? Del går nämligen inle, såvitt jag förslår, att införa importlicenser, om det samtidigt finns ett avtal som bygger pä den rakt motsatta konstruktionen, nämligen alt del är exportlandet som fördelar exportlicenser.

Denna uppenbara motsättning har alltså skapats genom att man av någon anledning har velat ha ett tvåårsavial med Hongkong. Det var delta jag ville att handelsministern skulle försöka reda ut i sitt svar, men del gjorde han inle.

Nr 113

Tisdagen den 27 mars 1979

Om lämpligheten av vissa

handelspolitiska avtal

Handelsministern HÄDAR CARS:

Herr lalman! Begränsningsavialen har inle, som Kjell-Olof Feldt sade, varit ettåriga lidigare. Del nuvarande avlalei med Hongkong, som löper ut den 31 mars, är pä 15 månader. Del föregicks av etl avtal pä 18 månader, vilket var ingånget under den socialdemokratiska regeringens tid. Jag kan inte begära atl Kjell-Olof Feldt skall komma ihåg allt vad som hänt under den socialdemokraliska regeringens lid, inte ens atl han skall komma ihåg allt vad som behandlats i del departement där han varit statsråd, men jag kan i varje fall uttrycka förhoppningen att han fortsättningsvis sätter sig in i vilka avtal som ingåtts under den tid han själv och hans kolleger haft ansvar för departementet.

Del är naturiigt atl vi har haft de här varierande längderna på avtalen. Vi fasisläller ju inle ensamma avtalsperiodernas längd, utan vi har också motparter i förhandlingarna, och de har många gånger egna önskemål i dessa avseenden. Della blir därför helt naturligt ofta en förhandlingsfråga. Till detta kommer att vi nu vet att det nya begränsningssysiemet, som började tillämpas för drygl ett år sedan, fungerar någorlunda hyggligt.

Nr 113

Tisdagen den 27 mars 1979

Om lämpligheten av vissa

handelspolitiska avtal

Mot den bakgrunden har jag funnit del klokt att försöka ingå avtal för längre perioder än etl år. Det är i längden inle rimligt alt åriigen omförhandla 14 eller i framtiden möjligen ännu flera avtal. Med tanke pä att varje omförhandling genomsnittligt kräver flera förhandlingsomgångar skulle en sådan ordning innebära atl många medarbetare på handelsdepartementet var i ständiga förhandlingar nästan året om. Sä korta avtalsperioder som ett år medför också att stor osäkerhet blir för handen.

Jag vill slutligen framhålla att textil- och konfeklionsproposiiionen syftar lill att behålla och förstärka en livskraftig och konkurrenskraftig svensk tekoindustri.

KJELL-OLOF FELDT (s);

Herr talman! Herr Cars är ledamot av en myckel svag minoritetsregering. Denna minoritetsregering väljer atl gå emot ett av riksdagen lidigare fattat beslut, nämligen beslutet om inriktningen av vår lekopolilik. När han gör delta borde han rimligen förutse att riksdagen kan vilja ändra på något i hans proposition. Han borde då också ha sagt sig att, för att arbetsförhållandena mellan regering och riksdag skall vara de bästa möjliga, riksdagen bör lämnas maximall handlingsutrymme för den händelse riksdagsmajoriteten skulle vilja göra någonting annat. Det är del frågan gäller, inie tjänstemännens arbetsbörda, inte huruvida vi tidigare hade etl avtal på 15 eller 18 månader. Just i della läge skulle handelsministern ha varit försiktigare än någonsin med alt binda upp vår handelspolitik pä del här områdei, nu när en majoritet i riksdagen har väckt tvä motioner, som går ut på en ändring av handelspolitiken. Därför måste jag upprepa min fråga, och det är snart handelsministerns skyldighet att ge oss ett klart besked; Hur skall vi förfara med Hongkong, om riksdagen i maj eller juni fattar beslut om alt införa importlicensiering när det gäller lågprisländerna, byggd på en global kontingent eller liknande? Hur skall vi då göra med herr Cars avtal, eftersom det förlägger licensieringsfrågan till Hongkong och inte till Sverige? Handelsministern borde ha tänkt på detta, innan han träffade avtalet med Hongkong. Det vore lämpligt att nu redovisa för oss hur vi skall göra med det träffade avtalet.

Handelsministern HÄDAR CARS;

Herr talman! Avtalen löper med olika längd, varför det ständigt kommer att finnas avtal som löper över den period då riksdagen möjligen har fattat ett nytt beslut i tekofrågan. Det är alltså inte fråga om någonting i princip speciellt. Avtalet är något längre men avviker ingalunda på någol väsentligt sätt frän den lidigare tillämpade praxisen.

Jag vill också fråga Kjell-Olof Feldt; Hur tänker man över huvud tagel göra, om riksdagen skulle fatta beslut som strider mot de avtal som Sverige tidigare har ingått? Del får faktiskt i så fall särskilt övervägas.

KJELL-OLOF FELDT (s):

Herr talman! Läget är alltså det att avtalet löper fram lill april 1981. Jag kan sväriigen länka mig atl man kan lägga om handelspolitiken snabbare än på ett halvår. Möjligen kan det ske på elt år. Men inom den liden borde det vara möjligl. De avtal som jag känner till löper ul under våren 1980. Allt detta hade del varit möjligt all förena med en omläggning av handelspolitiken.

Men jag tror inle, herr lalman, atl det är värt au fortsätta del här meningsutbytet längre. Det är alldeles uppenbart att herr Cars inte hade tänkt på atl den här konsekvensen kunde uppstå. Jag vill bara ge elt råd, och det skulle jag vilja ge samtliga ledamöter i den nuvarande regeringen; När ni lägger fram propositioner för vilka ni redan från början vet all det saknas underlag i riksdagen, var då lilet varsamma med administrativa beslut, som binder upp riksdagsmajoriteten. Ni skall väl ändå försöka överieva nu näi våren kommer.

Nr 113

Tisdagen den 27 mars 1979

Om regeringsåtgärder för att efterforska en i Buenos Aires försvunnen flicka

Överiäggningen var härmed slutad.

§ 4 Om regeringsåtgärder för att efterforska en i Buenos Aires försvunnen flicka

Utrikesministern HANS BLIX erhöll ordet för atl besvara Mats Hellströms (s) den 12 mars anmälda fråga, 1978/79:421, och anförde:

Herr talman! Mals Hellström har ställt en fråga till mig rörande en femårig argentinsk flicka, som är försvunnen sedan hon är 1977 greps av polisen i Buenos Aires tillsammans med sin mor. Modern och barnet är båda argentinska medborgare: Flickans farmor har fåll politisk asyl i Sverige. Frågan lyder: Avser den svenska regeringen alt genom ambassaden i Argentina eller på annat sätt aktivt .söka utröna var den försvunna femäriga flickan Jorgelina Planas kan finnas?

I Argentina har under de senasie åren tusentals människor kidnappats och, som del heter, försvunnit. Regeringen fördömer denna form av förtryck, som naturiigtvis är särskilt upprörande när den drabbar barn.

Vad beträffar det fall som Mats Hellström tar upp gjorde ambassaden i Buenos Aires redan år 1977 efterforskningar pä grundval av de upplysningar som farmodern lämnai. Inom ramen förde möjligheler som står ambassaden till buds kommer den att fortsätta sina ansträngningar i fallet.

MATS HELLSTRÖM (s);

Herr talman! Jag får lacka utrikesministern för svaret på min fråga.

"En enskild död framför exekutionsplutonen kan framkalla en världsomfattande skandal. Men med de tusentals försvunna människorna finns alltid den bekväma osäkerheten. Det finns inget brott all rapportera eller förklaringar all ge." - De här raderna har skrivits av den latinamerikanske författaren Eduardo Galeano, och med dem inleds den dossié som Amnesiy International har gett ut om småbarn som har försvunnit i militärdiktaturens

5 Riksdagens protokoll 1978/79:112-113

Nr 113

Tisdagen den 27 mars 1979

Om regeringsåtgärder for att efterforska en i Buenos Aires försvunnen flicka

Argentina. Del ärju inte bara vuxna som har arresterats och dödals. I många fall vet man all småbarn har försvunnit i samband med all deras föräldrar har gripits av militären eller polisen, dödals eller arresterats. Barnens öde är sedan okänt. Utöver de 15 000-20 000 försvunna i Argeniina som Amnesiy räknar med finns det vidare många tusental argentinska medborgare som man säkert vet har dödats eller fängslats.

Bland de försvunna finns alliså också mänga småbarn. Amnesiy har nu samlat en dossié över 65 fall, där man vet all barnen var lillsammans med sin mamma eller pappa när mamman eller pappan togs av polis eller militär, fängslades eller dödades. Några av dessa barn har sin närmaste anhörige i frihet här i Sverige. Det gäller bl. a. Jorgelina Planas, som greps i Buenos Aires 1977. Ingaspårav flickan finns sedan del tillfälle dä polisen grep hennes mor. Flickan var då tillsammans med modern. Flickans närmasie anhörig som finns i frihet är farmodern, som har getts politisk asyl i Sverige. Hon har också varit i kontakt med svenska UD.

Nu konstaterar utrikesministern atl man inom ramen för de möjligheter som slår ambassaden lill buds kommer all fortsätta sina ansträngningar i fallet. Eftersom farmodern bor i Sverige och är den närmaste anhöriga finns del ingen annan myndighet som kan utröna den här flickans öde än just de svenska myndigheterna, del svenska utrikesdepartementet. Därför vill jag fråga utrikesministern om han i de fortsatta ansträngningarna- med hänsyn till vad jag här har sagt - kommer au ge del här fallet prioritet och om han avser att vid upprepade lillfällen återkomma till den argentiska regeringen och aktivt söka utröna flickans öde.

Utrikesministern HANS BLIX;

Herr talman! Utrikesförvaltningen ägnar all den kraft som vi kan åt detta och liknande fall, där det finns svenska anknytningar, och vi gör de framställningar och efterforskningar- i Argentina och ibland på andra häll -som det är möjligt alt göra med hänsyn till existerande lagar och bestämmelser i de aktuella länderna. Det gäller även detta fall.

MATS HELLSTRÖM (s):

Herr talman! Jag tolkar utrikesministerns svar positivt, dvs. atl han avser att aktivt återkomma till den argentiska regeringen. Skall det finnas några möjligheter all över huvud taget spåra några av dessa tusentals försvunna krävs en enveten och upprepad opinionsbildning, det vet vi alla. Jag tolkar utrikesministerns svar positivt: att UD är berett atl aktivt ta sig an fallet med den här femäriga försvunna flickan. Svenska UD är ju den enda myndighet som eventuellt kan hjälpa flickan, eftersom hennes närmaste anhörig i frihet finns i Sverige.

Överiäggningen var härmed slutad.

§ 5 Om åtgärder med anledning av diskriminering av kvinnor i Iran, m. m.

Utrikesminister HANS BLIX erhöll ordet för att besvara Jörn Svenssons (vpk) den 14 mars anmälda fråga, 1978/79:430, och anförde:

Hert lalman! Jörn Svensson har under hänvisning lill de inrikespolitiska omvälvningarna i Iran frågat mig vad regeringen avser alt göra med anledning av återupplivandet av barbariska kvinnofientliga åtgärder i Iran och med anledning av avrättningarna av homosexuella i landet.

De uppgifter som kommit från Iran om avrättningar efter summariska rättegångar och om en negativ syn på kvinnans frigörelse är myckel oroväckande. Redan i december förra året och nu senast i utrikesdebatten uttalade jag här i riksdagen farhågor för all den poliliska utvecklingen i Iran skulle ta en vändning som leder lill nya former av ofrihet och sociala orättvisor. Statsministern har vidare för någon månad sedan i etl telegram lill premiärministern i den provisoriska iranska regeringen vädjat all de personer .som fängslats erhåller rättegångar som slår i överensstämmelse med internationellt accepterade rättsregler.

Premiärminister Bazargan har tagit avstånd från de s. k. revolutionära domstolarnas verksamhet. I rådande poliliska läge har han uppenbarligen inte kunnat förhindra summariska rättegångar med efterföljande avrättningar. Ej heller härden provisoriska regeringen kunnat förhindra förföljelser av kvinnor som demonstrerar för rättigheter, vilka för oss är självklara.

Kampen för ett samhälle där de medborgerliga fri- och rättigheterna garanteras och respekteras har vårt fulla stöd. Den måste föras av det iranska folkel självt. Men vi kan och bör ge ultryck förvärmening. Inte minst närdet gäller kvinnornas ställning är det min förhoppning alt den internationella opinion som nu växer fram lill stöd förde iranska kvinnorna skall bidra till all utvecklingen går vidare mol jämlikhet, jämställdhet och frigörelse.

Nr 113

Tisdagen den 27 mars 1979

Om åtgärder med anledning av diskriminering av kvinnor i Iran, m. m.

JÖRN SVENSSON (vpk):

Herr talman! Jag lackar för svarei på min fråga. Jag har inte någon allvariigare invändning emot innehållet i svarei, men jag vill ändå gärna utveckla det tema som jag lagil upp i min fråga.

Regeringens utgångsläge i detta sammanhang är kanske litet besvärligt. Tyvärr har de svenska regeringarna inte varit speciellt aktiva när det har gällt förtrycket i Iran under olika perioder. Den föregående utrikesministern Karin Söder framförde aldrig någon direkl kritik av de mycket allvarliga förhållanden som rådde under schahregimen. Folkpartiregeringen var väl också ganska passiv inför det hårdnande lägel i den islamitiska revolutionens begynnelseskede. När statsminister Ullsten besökte president Carter gjorde han dessutom ett uttalande som innehöll en enligt min mening olycklig passus om alt utvecklingen i Iran skulle stabiliseras på det dåvarande stadiet -något som den nuvarande regimen i Iran inte kan vara särskilt trakterad av, eftersom han måsle ha menat premiärminister Bakhtiars regering.

För en regering som har varit så återhållsam och passiv inför synnerligen

Nr 113

Tisdagen den 27 mars 1979

Om åtgärder med anledning av diskriminering av kvin nor i Iran, m. m.

brutala förtrycksätgärderoch som ullalat sig bara när den någon gäng tvingats lill det, och då i en myckel allmän form, är det naturligtvis litet känsligt au nu angripa en regim som väl ändå, jämfört med vad som lidigare har varit, måste anses representera ett konstitutionellt och demokratiskt framsieg av betydande mått. Men delta hindrar inte all man kan bedriva en diplomati av en något mera skapande typ. Man behöver nämligen då inle bara inskränka sig lill rena protester, dvs. lill negativa opinionsyttringar, ulan man kan pä lämpligt sätt låta den iranska regeringen och dess representanter få vela atl man på svenskt håll betraktar schahens störtande som ett framsteg och atl man här har en positiv grundinställning lill de tankegångar som den nya regimen i vissa stycken representerar. Samtidigt kan man framhålla all de attityder som skymtar mera i periferin av della specifika islamitiska äsiklsschema, och som har lagil sig de uttryck som jag här har påtalat, hotar alt skada den nya regimens anseende och rykte som en bärare av progressiva reformer. Man kan således genom en lämplig kombination av diplomatiska utlryckssäll och meningsyttringar, men utan atl med hänsyn lill vad som lidigare har förekommit skapa missförstånd, ändå markera var man slår.

Uirikesministern HANS BLIX;

Herr talman! Jörn Svensson ville kritisera både Karin Söder och folkpartiregeringen. Jag lycker att han kanske skall vara litet försiktig i del hänseendet. Låt mig bara erinra om, Jörn Svensson, atl när jag i december i en debatt med Jörn Svenssons partikamrat Bertil Måbrink påtalade att del inom del religiösa ledarskapet i Iran fanns värderingar vad gäller kvinnans jämställdhet som var oss främmande, sä ifrågasatte Bertil Måbrink det. Min uppfattning om de religiösa ledarnas syn på kvinnan var enligl herr Måbrink bara resultatet av internationella massmedias försök all utpeka dessa som reaktionära. Enligl Bertil Måbrink skulle de mest framträdande religiösa ledarna mena "all kvinnan skall ha jämlikhet och att hon skall ha samma ställning som mannen i det samhälle som man vill skapa i Iran efter diktaturen".

Jag tycker au efter det uttalandet från en vpk-kamrai skulle Jörn Svensson vara litet försiktig med kritiken.

Men lät mig sluta med att säga atijag inte är oense med Jörn Svensson i vad han föreslår atl vi skall inta för hållning. Jag lycker att uttrycket "skapande diplomati" aren ganska bra term. En sådan diplomati ansluter jag mig gärna till och vill gärna representera den i det svenska utrikesdepartementet.

JÖRN SVENSSON (vpk):

Herr talman! Man skall akta sig för atl lösrycka saker och ting ur deras sammanhang. Del var sä au de krafter som gäma ville se en stabilisering av schahregimen och ett undertryckande av reformsträvanden de faclo har, som Bertil Måbrink påpekat, begagnat sig av vissa i och för sig kritiska och negativa moment som finns hos en del av de poliliska krafter som bär upp revolutionen i Iran för alt bedriva en propaganda som är oproportionerlig och som syftar lill att misskreditera hela den iranska revolutionen. I så måtto har

Bertil Måbrink räll. Men somjag har påpekat -och som jag också erkänner är en svårighet fören regering som den svenska-så finns del en dubbellydighet. Del finns krafter inom den iranska revolutionen som är på det klara med dessa missförhållanden, men det finns också krafter som representerar direkl reaktionära strävanden. De är kanske inle reaktionärare än den tidigare regeringens strävanden, men man kan säga att de är mer manifest demonstrativa när del gäller inställningen till kvinnors frigörelse, lill homosexuella osv. Det är en mer extrem flygel bland de ideologiska och organisatoriska krafter som bär upp den iranska revolutionen.

Det är della litet komplicerade mönster som gör att man, som jag sade, måste bedriva en skapande diplomati, dvs. man kan la klar ställning för den iranska revolutionen och därmed markera all man inle längre härden passiva inställning som svenska regeringar har haft lill förtrycket under schahregimen, i fråga om vilken de varit onödigt återhållsamma enligt min uppfattning. Samtidigt kan man kriiisera avarter och extrema varianter som man menar är stridande mol de principer som man vill upprätthålla. Och man kan göra det pä sådant sätt att del framgår alt man menar all man gör del i positivt, konstruktivt syfte därför all extrema uttryck skadar den regims anseende som man är mån om all upprätthålla en god kontakt med.

Nr 113

Tisdagen den 27 mars 1979

Om åtgärder med anledning av diskriminering av kvinnor i frän, m. m.

Uirikesministern HANS BLIX:

Herr talman! Jag konstaterar med sorg i hjärtat all den analys av de revolutionära krafterna som vi gjorde var mera träffande än den som Jörn Svenssons partikamrat gjorde när jag senast debatterade frågan med honom.

Jörn Svensson och jag är fortfarande eniga belräffande den skapande diplomatin.

JÖRN SVENSSON (vpk);

Herr talman! När utrikesministern nu använt den lidigare debatten mellan honom och Bertil Måbrink för alt i viss män komma bort frän del egentliga huvudämnet, har han såvitt jag kunnat inhämta gett etl någol ensidigt referat. Bertil Måbrink har i den debatten klart markerat alt det också finns reaktionära moment i det ideologiska och poliliska schema som bär upp den iranska revolutionen. Men vad han syftade lill var att man icke fick använda dessa moment i en internationell propaganda som i praktiken syftar lill att kämpa för schahregimen och emot revolutionen och hela det reformarbete som den ändå i väsentliga stycken står för.

Den enda kriiik som jag har att framföra mot utrikesministerns ursprungliga svar - vilket är det som vi egentligen skall debattera - är atl det är någol vagt. Jag vill därför efteriysa elt svar på frågan, om han avser att la upp den lanke med den s. k. skapande diplomalin som vi har diskuterat.

Överiäggningen var härmed slutad.

Nr 113

Tisdagen den 27 mars 1979

Om viseringsavialet med Polen

§ 6 Om viseringsavialet med Polen

Uirikesministern HANS BLIX erhöll ordet för att besvara RolfHagels (apk) den 19 mars anmälda fråga, 1978/79:443, och anförde:

Herr talman! Rolf Hagel har med anledning av debatten om viseringsfri-hetsavialet med Polen frågat om jag anser atl resp. staters suveränitet i fråga om rälien atl avvisa vissa resenärer är lill förfång för viseringsfriheisavtalets tillämpning.

I svar pä en annan fråga den 2 mars har jag för riksdagen redovisat regeringens syn pä tillämpningen av 1974årsviseringsfrihelsavial med Polen. Jag påpekade därvid att enligl 4 § i avtalet bestämmelserna i överenskommelsen "icke begränsar vardera statens rätt all vägra inresa i eller vistelse på dess område för medborgare i den andra slalen av skäl som anges i dess lagar och andra författningar". Vardera staten kan alltså utöva sin suveränitet för all avvisa medborgare från den andra staten. Pä svensk sida har vi utövat denna rättighet och därvid följt utlänningslagens bestämmelser. Vi har alltid varit beredda alt redovisa skälen för avvisningarna. Vi har givelvis aldrig bestridit Polens räll att enligt avtalet avvisa svenska medborgare. Vad vi reagerat mot är att dessa avvisningar lill sin helt övervägande del avsett svenska medborgare av judisk börd som kommit hit frän Polen. De polska myndigheterna har ej heller velat redovisa skälen för avvisningarna i de enskilda fallen. Vi anser inte alt denna tillämpning står i god överensstämmelse med viseringsfriheisavtalets anda.

ROLF HAGEL (apk):

Herr lalman! Jag ber att fä lacka uirikesministern för svarei på min fråga.

Bakgrunden till frågan är naturiigtvis den kampanj som organiseras av vissa krafter i vårt land i syfte alt försämra relationerna mellan Sverige och Polen. Alt elt lidigare statsråd ser som sin uppgift atl provocera fram störningar mellan Sverige och Polen gör inte saken bättre-detta kan ju heller inte ha bidragit till alt vidareutveckla och förstärka del goda förhållande som trots allt har vuxit fram mellan de båda länderna.

Vi har genom åren fält elt väsentligt ökat utbyte med Polen. I början på 1970-ialei reste ca 15 000svenskar per årtill Polen, men år 1978 reste 85 000 svenskar dit och 26 400 polacker besökte Sverige. Det är denna utveckling som N ATO-vänner och del kalla krigels aktivister inte kan tåla och acceptera. Atl kampanjen dessutom har en sådan utformning att man försöker framställa Polens folk och dess regering såsom antisemiter gör verkligen inte saken bättre. Polens insatser och dess motståndsrörelses arbete för att under kriget rädda människor av judisk härkomst har fåll internalionelll erkännande. Det har beräknats att 100 000 ä 120 000 judar blev räddade på grund av den polska motståndsrörelsens kamp. Alla dessa räddningsaktioner var förenade med uppenbar risk för livel, och i mänga fall fick också de som utförde dem betala med sitt liv.

Del är med detta som bakgrund som del framstår som näsian groteskt atl

företrädare för exempelvis folkpartiet, som satt med i den svenska samlingsregeringen under kriget, vid värt lands gränser tillbakavisad'" mänga, bl. a. judiska flyktingar, faslän en sådan lillbakavisning innebar all man dä skickade dem rätt in i nazistiska koncentrationsläger och gaskammare.

Nu ämnar jag naturligtvis inte lägga utrikesministern till last vad hans f d. partiledare säger och gör, men jag anser att det hade varit på sin plats att utrikesministern klart hade sagt ifrån, när han intervjuades av olika massmedia, atl del är en självklar rätt för vart och ett av länderna - för Polen såväl som för Sverige - att avvisa besökare som resp. land icke anser önskvärda. Dessutom borde utrikesministern ha berättat all Sverige vid sin gräns avvisar fler polacker än vad Polen avvisar svenskar liksom au bland dem som avvisas frän Sveriges gräns också finns människor av judisk härkomst. Vi avvisade år 1978 vid svensk gräns 100 av 26 400 besökare från Polen. Polen avvisade 90 av 85 000 besökare frän Sverige. Sverige avvisade alltså även reellt 10 fier än Polen. Procentuellt avvisade vi tre gånger så mänga polacker vid svensk gräns som man vid polsk gräns avvisade svenska besökare.

Nr 113

Tisdagen den 27 mars 1979

Om viseringsavialet med Polen

Utrikesministern HANS BLIX;

Herr lalman! Rolf Hagel och den svenska regeringen har en gemensam utgångspunkt; vi vill främja förbindelserna mellan Sverige och Polen. Men Rolf Hagel och den svenska regeringen skiljer sig fundamentalt när det gäller synen pä avvisningarna enligt viseringsfrihelsavtalei.

Lål mig la ett exempel. Förra veckan inträffade följande avvisningsfall -jag redogör nu för de uppgifter som jag har tillgängliga:

Etl svenskt par av polsk härkomst-mannen jude-begav sig med färjan till Polen för atl besöka hustruns moder, som var myckel svårt sjuk. Båda ' avvisades. Hustrun uttryckte för gränskonirollören sin vrede och förtvivlan häröver. Mannen sändes lillbaka lill Sverige. Hustrun logs i förvar och ålades 24 000 zloty i böter. Hon sattes i en cell, där hon fick bröd och vatten, och visades därefter ut ur Polen. Modern dog under liden. Kvinnan återvände till Sverige i sä chockat tillstånd all man vid den svenska tullen irodde all hon var narkotikapåverkad och sände henne lill sjukhus. Hon vårdas fortfarande där.

Enligl Rolf Hagel skulle vi, omjag förslår honom räll, i ett fall som della bara säga: Utmärkt - det är Polens suveräna räll atl avvisa besökare.

Enligl milt förmenande visar detta fall att när avvisningar sker på grunder som ter sig obegripliga eller pä ett sätt som framslår som inhumana eller som diskriminerande mol judar, sä leder avtalet till friktioner mellan länderna i stället för lill ökad förståelse. Vi måste givetvis reagera när tillämpningen av avtalet leder lill händelser av del här slaget.

Det har inte saknats positiva inslag. Vi har hört från de polska myndigheterna alt man avser atl korta ner listorna över personer som man inte vill släppa in i landet. Vi harockså fått beskedet atl man är beredd all ompröva en rad fall. Men vi vill gärna se all della tillämpas i praktiken, innan vi uttalar någon mera positiv uppfattning om avtalet, som nu är en belastning.

Nr 113

Tisdagen den 27 mars 1979

Om viseringsavialet med Polen

ROLF HAGEL (apk);

Herr lalman! Jag tänker inte gå i svaromål belräffande det fall som här relaterades och antagligen byggde på uppgifter i någon tidning, som anser all den sitter inne med rikliga uppgifter. Jag kan inle bemöta delta, eftersom jag inle har de uppgifterna.

Jag vill däremot ställa frågan lill statsrådet: Hur vet statsrådet att man vid polsk gräns avvisar människor pågrand av deras judiska härkomst? Vad jag vet finns del i polska pass ingen J-stämpel. Jag antar atl det inte heller i den nya regeringens svenska pass finns några sådana uppgifter. Jag vill alltså påstå atl det bland dem som avvisats vid svensk gräns också finns människor av judisk härkomst. Kan man härav dra slutsatsen alt dessa människor avvisats av antisemitiska skäl? Och med vilken räll kan en sådan beskyllning läggas pä den polska regeringen?

Som jag sagt tidigare tycker jag all del hade varit rejält och bra för relationerna mellan våra båda länder om utrikesminister Blix när han fick möjligheter härtill i massmedia hade klargjort hur det ligger till med utvisningarna och framhållit alt Sverige faktiskt är det av de båda länderna som avvisar de flesta besökarna - även när det gäller besökare av judisk härkomst. Della är alltså inte någonting som man bara kan skylla den polska regeringen för.

Vi är på det klara med atl det självfallet kan uppstå svårigheter när länder med olika samhällssystem skall försöka sammanjämka sig på alla områden, inkl. turismens. De problemen är lill för alt övervinnas. Men de övervinns inte genom att lidigare statsråd organiserar reseverksamhet för människor, om vilka man pä förhand vet atl de icke är önskvärda i landet, och sedan använder utvisningen för alt skapa gnissel i relationerna mellan våra båda länder.

Utrikesministern HANS BLIX:

Herr talman! Vi har etl viseringsfrihetsavtal som i princip ger alla svenska medborgare rätt lill inresa i Polen utan atl behöva begära visering. De måste då också rimligen kunna vela pä förhand all de kommer in i landet, de måsle kunna veta vilka anledningar som skulle kunna ge upphov till att de inte släpps in ulan avvisas.

Det går myckel bra alt fä reda på den svenska tillämpningen genom atl läsa utlänningslagen eller att i förväg fråga. Vi är också beredda all ge skäl i vart och elt av de fall vi avvisar. De polska myndigheterna har inte någonsin accepterat all skäl skall ges.

Vi finner alt del alldeles övervägande antalet av de personer som avvisas vid polska gränsen är av judisk börd. De får uppge vilket är de lämnade Polen, och gjorde de det åren 1967-1968 drar man tydligen slutsatsen att det är fråga om judar. Den slora emigrationen pågick under just de åren.

Del är detta som är så otillfredsställande. Skall vi tala om för svenska medborgareav polsk härkomst och judisk börd,som haremigrerat frän Polen 1967 eller 1968, alt den gruppen svenska medborgare de tillhör icke kan förvänta sig att släppas in i Polen? Ett avtal som tillämpas på del sättet är dess

värre högst otillfredsställande och leder lill friktion. Jag hoppas del skall bli onödigt alt säga upp delta avtal med Polen, Rolf Hagel, men jag måste konstatera att det, trots vissa posiliva tecken, är denna tillämpning som fortfarande ger upphov till friktioner.

ROLF HAGEL (apk):

Herr talman! Jag finner all de skäl utrikesministern grundar sin inställning pä är något diffusa och lösliga. Om en människa utvandrat frän Polen 1967 eller 1968 skulle det vara entydigt med judisk utvandring-del är väl ändå alt vara lilet värdslös i sina uttalanden. Del kan möjligen accepteras av människor som organiserar reseverksamhel av myckel bestämda skäl, men atl landets utrikesminister tillåter sig atl använda så lösa formuleringar är något underiigl.

Tydligen har de siffrorjag redovisade för utrikesministern inte gäll fram. Vi är den stat som ulvisar de flesla, bl. a. människor av -jag upprepar det -judisk härkomst.

Jag vill fästa utrikesministerns uppmärksamhei på all sådana här avtal knutils även med tvä andra länder. Både Finland och Österrike har likartade avtal med Polen, men där har inle förekommit någol som liknar den kampanj som bedrivs i vårt land. Del borde i viss män stämma till "fterlanke. Jag menar att det uttalande utrikesministern gör här egentligen strider mol Helsingforsöverenskommelsens anda och mening.

Jag vill även fästa uppmärksamheten pä att det i slutet av svaret står alt denna tillämpning inte överensstämmer med avtalets anda. Det vore bra om utrikesministern ville redovisa om det i avtalet står att varje land är skyldigt all redovisa varje enskilt fall.

Nr 113

Tisdagen den 27 mars 1979

Om viseringsavialet med Polen

Utrikesministern HANS BLIX:

Herr talman! Jag har ytteriigare etl par kommentarer lill del Rolf Hagel har sagt.

De personer som kommer till Polen får pä ett inreseformulär ange vilket är de lämnat Polen, om de emigrerat därifrån. Den slutsatsen tycks dras att den som lämnai Polen 1967,1968eller senare har gjort del underden våg avjudisk emigration som dä skedde. Del är inom den kategorin avvisningarna sker.

Herr Hagel försökte göra gällande atl när vi i Sverige avvisar personer som kommer från Polen - däribland också människor av judisk börd - skulle vårt beteende vara likt det polska. Jag vet inte ens hur många personer av judisk börd som avvisas vid de svenska gränserna. Men jag kan tala om för Rolf Hagel att de avvisningar som sker vid de svenska gränserna, och jag skulle utgå från att ett myckel litet anlal av dessa personer är judar, sker på de grunder som står i utlänningslagen. Och vi är beredda att i varje enskilt fall tala om vilket skälet är och peka ul pä vilken grund i utlänningslagen som avvisningen sker. Det är inte de polska myndigheterna beredda lill. Det vore bra om vi finge en bältre tillämpning av avtalet. Anledningarna lill avvisningarna är i och för sig mindre intressanta än en bra tillämpning av

Nr 113

Tisdagen den 27 mars 1979

Om viseringsavialet med Polen

avlalei. Men man har frän den polska sidan inle varii beredd all ge sädana förklaringar.

ROLF HAGEL (apk);

Herr lalman! Jag anser fortfarande atl formuleringarna är alldeles för värdslösa för all framföras av elt lands utrikesminister. Utrikesminister Blix säger att man "tycks dra slutsatsen" och all man "antar". Det är inte särskilt exakt.

Jag vill fästa uppmärksamheien på att jag inte fick något svar på min fråga huruvida del står i avtalet atl länderna i fråga är skyldiga all redovisa varje enskilt fall av utvisning.

Sedan delar jag utrikesministerns uppfattning i ett avseende, nämligen att del gäller alt få avtalet att fungera ännu bättre. Men det åstadkommer man inle genom att insinuera all Polen skulle ägna sig åt antisemitism. Det har utrikesministern inte någol som helst belägg för, eftersom uirikesministern inte ens kan påslå att majoriteten av dem som utvisats frän Polen är judar utan snarare svenska medborgare, som inte har någon bakgrund i Polen och som har utvisats på grund av smuggling, valulahandel eller sä triviala ting som bråk pä hotell o. d. Majoriteten av dem som utvisats från Polen ärjust sådana personer. Och, märk väl, vi utvisar fler än vad polackerna gör. Dessutom bidrar del inte lill atl stärka relationerna alt angripa ett land som verkligen har fått känna på rasförtryck och anklaga del landet för all vara rasistiski.

Utrikesministern HANS BLIX:

Herr lalman! Det står i viseringsfrihelsavtalei atl avtalet inte begränsar vardera statens räll atl vägra inresa i eller vistelse på dess område för medborgare i andra slalen av skäl som anges i dess lagar och andra författningar.

Nog måste det väl rimligen kunna förväntas atl man skall fä ett svar, när avvisningar sker och man begär en förklaring frän den ena statens sida vilka skäl i lagar och författningar som avvisningen grundas pä. Men del är del vi inte har fäll, och det är det vi är beredda atl ge frän svensk sida. Herr Fälldin försökte t. o. m. träffa en uttrycklig överenskommelse om detta, som tycktes vara i hamn men som sedan inle accepterades frän den polska sidan.

Jag konstaterar om igen att den överväldigande delen av de svenskar som avvisas vid den polska gränsen är av judisk härkomst. Del är möjligt att enstaka judar har avvisats vid den svenska gränsen, men i sä fall kan vi i varje enskilt fall peka pä de grunder i den svenska utlänningslagen enligl vilka avvisningen har skett.

ROLF HAGEL (apk);

Hert talman! Jag vill fästa uppmärksamheten på alt det även i utrikesministerns senaste inlägg fanns en av dessa mycket svävande formuleringar, "rimligen kunna förväntas", som utrikesministern aldrig kan angripas för. Jag ställde frågan: Slår del i avtalet, eller står del ej i avtalet au resp. land skall

redovisa skälen till avvisning? Jag vet svarei - det står ej i avtalet. Polen är pä ingel sätt skyldigt all redovisa varje enskilt fall. Då kan man lika väl säga det som atl svänga sig med en massa mer eller mindre luddiga formuleringar som inte leder någonstans.

Del skulle också vara väldigl intressant om utrikesministern vjlle berätta hur stor den "överväldigande delen" är av de 90, dvs. hur många del är som har judisk härkomst av de 90 som avvisats vid polska gränsen. Om utrikesministern ville tala om del, skulle vi kunna få en så all säga konkret diskussion, där utrikesministern skulle vara tvungen all leda sina insinuationer i bevis.

Nr 113

Tisdagen den 27 mars 1979

Om åtgärder för att flnna arbetskraft till vissa lediga platser

Uirikesministern HANS BLIX:

Herr lalman! Jag kan försäkra all ingen person avvisas vid den svenska gränsen föratt han eller hon är jude. När del övervägande antalet av dem som avvisats vid polska gränsen varit judar är det myckel svårt all undgå intrycket alt del ärjust del förhållandet som har varit avgörande.

ROLF HAGEL (apk):

Herr lalman! Den polske utrikesministern skulle göra exakt samma deklaration som den herr Blix nu gör. Och jag vill påstå att den nuvarande polska regeringen i det avseendet har ett mer fläckfrill förflutet än vad exempelvis herr Blix parti har.

Överläggningen var härmed sluiad.

§ 7 Om åtgärder för att finna arbetskraft till vissa lediga platser

Arbetsmarknadsministern ROLF WIRTÉN erhöll ordet för alt besvara Anton Fågelsbos (c) den 14 mars anmälda fråga, 1978/79:428, och anförde;

Herr lalman! Anton Fågelsbo har frågat mig vilka initiativ regeringen är beredd atl ta för atl lediga platser skall tillsältas.

Anton Fågelsbo nämner i frågan alt elt varv i sydöstra Sverige barett 50-lal lediga platser som inle kan tillsättas. Antagligen syftar han på Oskarshamns varv, som jag lycker är ett bra exempel pä de stora svårigheter som arbetsförmedlingen i dag står inför. Lål mig därför säga några ord om silualionen där.

Oskarshamns varv söker kvalificerade varvsarbeiare, som inte finns i Oskarshamn ulan måste rekryteras från annat häll. Arbetsförmedlingen gör Slora ansträngningar all informera arbeissökande i hela landet om möjligheterna lill arbete pä detta varv, men ändå blir bara en del av platserna tillsatta. Varvet har ordnat utbildning, och Oskarshamns AMU-cenier har ordnat kurser för varvsarbeiare. Det har inte heller hjälpt, bl. a. därför au många sluiar kort lid efter utbildningen. Av de arbetslösa i Oskarshamn är den största delen kvinnor, men dem vill varvet inte anställa. Ett vanligt skäl lill att varvsarbetare pä andra orter inte vill flytta lill Oskarshamn är all deras fruar

Nr 113

Tisdagen den 27 mars 1979

Om åtgärder för att finna arbetskraft till vissa lediga platser

inte kan få arbete där.

Jag anser det angeläget att rörligheten pä arbetsmarknaden kan öka så all tillgången på lediga platser och arbeissökande kan bringas i bättre överensstämmelse. Regeringen har därför framlagt ett förslag om försiärki arbetsförmedling. Datasystemet för sökning och bevakning av lediga platser utformas inte minst med lanke pä behovet av information om lediga platser pä andra orter än hemorten. Arbetsmarknadsutbildningen har också byggts ut, och flyiiningsbidragen har höjts.

Vi vet alla att stora omställningar är nödvändiga om vår industri skall kunna hänga med i den internationella utvecklingen. I många fall tvingas enskilda människor att byta yrke eller flytta lill annan ort. Men omställningarna måste ske i socialt acceptabla former. Jag vill här peka pä tvä omständigheier som gör att vi i dag - trots behovet av industriell förnyelse -måste vidta en del ålgärder för atl bromsa nedläggningar av olönsamma företag.

För det första är del lolala antalet lediga platser i Sverige fortfarande lågt. Platsantalet har ökat stadigt men ganska sakta i elt halvårs tid och är utan tvivel pä väg uppåt, men ännu i slutet av februari hade arbetsförmedlingarna bara 45 000 kvarstående lediga platser. Antalet arbetslösa var mer än dubbelt sä stort eller 95 000 enligt arbelskraftsundersökningarna. Trots vad jag nyss har sagt om Oskarshamn - och del finns fler exempel - kan man alltså inle säga att del allmäni seii finns någol krafiigi sug efler arbetskraft lill industrin.

För del andra måste vi acceptera atl många människor har starka skäl för all inle fiytta lill annan ort. I allt fler hushåll är det tvä eller flera personer som behöver arbete pä den nya orten, och del är ofta myckel svårare au ordna än bara ett.

ANTON FÅGELSBO (c):

Herr talman! Jag skall be att fä lacka arbetsmarknadsministern för att jag har fåll min fråga besvarad.

Del är alldeles rikligt atl del var Oskarshamns varv jag hade i tankarna när jag ställde min fråga. För en vecka sedan hörde jag på radion om Oskarshamns varv, och då ställde jag frågan.

Vi fick en uttömmande redogörelse för Oskarshamn - varv, problem, fiyttning, osv. Men del finns liknande företeelser i andra delar av vårl land. Vi har över 90 000 arbetslösa, och det är fakliskl många företagare på många platser i vårl land som söker arbetskraft men inte lyckas få.

Jag ser just i en tidning som har kommit ut i dag följande: Hur stor är arbetslösheten? Från Borås kom häromdagen en rapport om att ett förelag behövde nyanställa, men alla som arbetsförmedlingen anvisade vände om igen. Arbetet var för tungt, smutsigt och lönen för låg. De återvände lill arbetsförmedlingen.

I samma tidning står följande; Från Västerås ringer en företagare med liknande problem. Ett 20-tal personer behövs utöver den nuvarande arbetsstyrkan. Om allt går i lås skall de också få fasta anställningar. Men de som

söker platsen vänder om.

Jag har liknande uppgifter frän min egen hemkommun. Där har en mekanisk verkstad annonserat i lokalpressen efter tvä svarvare. Förelagaren säger: En kille har ringt. Han frågade hur myckel han tjänade på atl jobba hos oss jämfört med att gä och stämpla. Timlönen var 29-30 kr. Han brydde sig inte ens om atl komma ut och titta.

Det varde exemplen. Jag kan ta ännu ett, nämligen vad som redovisades pä ASEA-stämman av verkställande direktören. Han sade all ASEA hade erbjudit ungdomar-och vi vet ju hur mänga arbetslösa ungdomar del finns i dag-verksiadsteknisk utbildning, men del var inle mänga som kom, och av dem som till slut kom hoppade de fiesta av utbildningen innan den var färdig.

ASEA:s indusiriskola i Ludvika, för all la ytterligare ett exempel, kunde inte fä tag i kvalificerade sökande till en kurs, trots alt Ludvika ligger i ett utpräglat arbetslöshelsområde.

Vad har arbetsmarknadsministern för kommentarer all göra lill detta?

Nr 113

Tisdagen den 27 mars 1979

Om åtgärder för att flnna arbetskraft till vissa lediga platser

Arbetsmarknadsministern ROLF WIRTÉN:

Herr talman! Anton Fågelsbo ger en rad exempel, och jag troralt man kan fortsätta uppräkningen. Det förekommer att arbeten erbjuds men inte accepteras i första omgången liksom det händer atl sökande kommer till arbetsplatser men inte anses vara lämpliga förden uppgift som arbetsgivaren erbjuder. Det finns sådana tväsidiga uppgifter frän olika håll i värt land.

Minslutsalsär-vilket också framgår av mitt svar-atl förmedlingsarbeiel måste förbättras och intensifieras så atl man klarar den här matchningen mellan sökande och lediga jobb. Nalurliglvis måste man också tillse att arbetsmiljöerna är någorlunda likvärdiga, sä att man inte möts av etl "nej lack" lill elt erbjudet arbete. Det är alltså en viktig fråga att höja industriarbetets status, sä att det blir en eftersökt uppgift au arbeta i svensk industri. Industrin spelar en avgörande roll när det gäller att klara vår ekonomi, det vet Anton Fågelsbo och jag väl om.

Om en person upprepade gånger vägrar att ta erbjudet arbete och det inte finns några rimliga skäl lill del, då skall del emellertid rapporteras till arbetslöshetskassan, och där får man bedöma om kassastödet skall dras in.

ANTON FÅGELSBO (c):

Herr lalman! Jag är tacksam för det kompletterande svar jag har fått av arbetsmarknadsministern. Det är klart att alla bör ha frihet när det gäller ett erbjudet arbete, men alt bara avvisa och avvisa undan för undan är ändå en annan sak. Har arbetsmarknadsministern möjlighet att något närmare precisera och konkretisera reglerna i sådana fall? Det aren fråga som mänga faktiskt ställer sig i dag.

Nr 113 Arbetsmarknadsministern ROLF WIRTÉN:

Tisdaeen den__ talman! Det finns klara anvisningar från arbetsmarknadsstyrelsen lill
27 mars 1979__ förmedlare om hur man skall gå lill väga i de här fallen. De har också
_____________

aktualiserats, och skall tillämpas.

Om rätten till

ledighet vid arbets- Överläggningen var härmed sluiad.

marknadsutbildning

§ 8 Om rätten till ledighet vid arbetsmarknadsutbildning

Arbetsmarknadsministern ROLF WIRTÉN erhöll ordet för alt besvara Nils Berndisons (vpk) den 15 mars anmälda fråga, 1978/79:435, och anförde:

Herr lalman! Nils Berndlson har frågal mig om regeringen är beredd alt la initiativ lill all anpassa rälien lill ledighet för kursdeltagare i arbetsmarknadsutbildning lill de semeslervillkor som gäller i arbetslivet.

Enligl arbelsmarknadskungörelsen har kursdeltagare i arbetsmarknadsutbildning rätt all behälla utbildningsbidraget vid kortvarig ledighet för enskild angelägenhet av vikt (s. k. ea-dagar). AMS har fastställt antalet ea-dagar till tvä per månad. Deltagare i utbildning där ferier inte förekommer kan enligl förskrifter som AMS utfärdat den 23 februari 1979 la ut ledigheten antingen under studietiden eller i omedelbar anslutning lill all utbildningen avslutas. Härigenom har denna ledighet i praktiken närmasi kommit alt jämställas med rätt till semesier vid förvärvsarbele.

Jag vill erinra om att 1978årssemesterkommiiiébl. a. har fått i uppdrag alt undersöka om det är möjligt att lösa frågan om intjänande av semesterlön vid arbetsmarknadsutbildning.

NILS BERNDTSON (vpk):

Herr talman! Det är angeläget atl villkoren för deltagare i arbetsmarknadsutbildning, så långt möjligt, anknyter till vad som gäller i arbetslivet. Den frägesiällningjag aktualiserat gäller des. k. ea-dagarna och elevernas krav pä ledighet anpassad lill semeslervillkoren i arbetslivet.

Rätten till ledighet med bibehållet utbildningsbidrag är ganska snävt reglerad i fråga om både skälen och antalet dagar. I vissa avseenden har faktiskt försämringar också skett.

Närdet sedan gäller rätten alt ta ut outnyttjade ea-dagar har starkt missnöje uppställ med de restriktioner som tillämpas. Beslämmelserna för hur sädana dagar får las ul under sommarledigheien ger exempelvis inte möjligheter att anpassa dem lill anhörigas semesterledighet.

Det finns flera oformligheier - för alt uttrycka saken milt - i fråga om
tillämpningen av de s. k. ea-dagarna. Arbetsmarknadsministerns påstående i
frågesvaret att ledigheten "i praktiken närmast kommit all jämställas med
rätt lill semester vid förvärvsarbele" är tyvärr inte riktigt. Del stämmer i vart
fall inte överens med vad som gäller i fråga om ea-dagarna och rätten att ta ul
outnyttjade ea-dagar. För all kunna jämställas med semesier måsle ledighe-
78 ten kunna disponeras av eleven vid tid som passar denne. Så är tyvärr inie

fallet i dag.

Mera positivt är arbetsmarknadsministerns besked atl 1978 års semester-kommitté undersöker frågan om semesterlön vid arbetsmarknadsutbildning. Men skynda på den saken! Det råder stor otålighet och berättigad otålighet bland eleverna.

Del rimliga borde väl vara all elever i arbetsmarknadsutbildning hade rätt dels till betald ledighet för enskild angelägenhet - utan alltför hårda krav i fråga om skälen - dels lill en ledighet som anpassats till gällande semesterbestämmelser inom arbetslivet.

Samtidigt som jag lackar arbetsmarknadsministern för svarei vill jag ställa följdfrågan: Är arbetsmarknadsministern beredd alt verka för en sådan ordning förelever i arbetsmarknadsutbildning? Del vore bra om arbetsmarknadsministern inle bara pekade på en utredning ulan också avgav en viljeyttring.

Nr 113

Tisdagen den 27 mars 1979

Om rätten till ledighet vid arbetsmarknadsutbildning

Arbetsmarknadsministern ROLF WIRTÉN:

Herr lalman! Del ärju som Nils Berndtson säger, att semesierkommiiién funderar över den här saken, och jag håller gärna med Nils Berndlson om atl riktpunkten för verksamheien skall vara all man så långl möjligt försöker få lill stånd jämställdhet mellan det normala arbetslivets villkor och AMU-utbildningens villkor.

Jag vidhåller all del är ett sådant steg som här har tagits och att man försöker anpassa villkoren vid AMU-uibildningen till semeslervillkoren i övrigi. Jag är klar över au det inte är helt jämförbart, men det är som sagt etl steg som las.

NILS BERNDTSON (vpk);

Herr lalman! Jag noterar som posilivi att arbetsmarknadsministern ändå anser att man bör lösa frågan i den riktning som eleverna kräver. Jag tror all om man ser igenom floran av bestämmelser när det gäller ea-dagarna skall man snart finna atl missnöjet bland eleverna är berättigat.

Varför skall man exempelvis begränsa skälen för ea-dagar pä det sätt som görs, i stället för att som lidigare faktiskt gällde låta eleverna ta ut ea-dagarna utan atl ange närmare skäl? Del förhållandet all ea-dagarna i fortsättningen skall läggas lill kurstiden och inte drabba utbildningen tyckerjag också lalar för alt man skall avskaffa krånglet därvidlag.

Jag lycker alt elever som vill la ut ea-dagar i anslutning lill anhörigas semesier bör få göra det, i stället för alt som nu tvingas atl anpassa uttaget lill lärares semesterledighet.

Del är angeläget, när man ser på dessa frågor som gäller villkoren för eleverna över huvud laget - inte bara hur man formellt skall ordna anknytningen lill semestern -atl man rensar bort alla bestämmelser som kan verka kränkande för eleverna.

Överläggningen var härmed sluiad.

Nr 113

Tisdagen den 27 mars 1979

Om åtgärder för att förbättra sysselsättningen i Gävleborgs län

§ 9 Om åtgärder för att förbättra sysselsättningen i Gävleborgs län

Arbetsmarknadsministern ROLF WIRTÉN erhöll ordet för alt besvara Olle Östrands (s) den 6 mars anmälda interpellation, 1978/79:158, lill industriministern, och anförde;

Herr talman! Olle Östrand har frågal industriministern om han är beredd au vidta åtgärder för att påskynda ett positivt beslut om Slora Kopparberg-Bergviks ansökan om ett journalpappersbruk i Söderhamn, om industriministern är beredd all vidta sädana näringspolitiska åtgärder som syftar lill en tryggad sysselsättning för de anställda vid Vannsäter samt slutligen om vilka åtgärder som han i övrigi är beredd atl vidta för all förbättra sysselsättningen på kon och läng sikt i Gävleborgs län.

Arbetet inom regeringen är fördelat så alt det är jag som skall svara på inierpellationen.

Den svenska massa- och pappersindustrin har under lång lid genomgått en omfattande strukturell omvandling, varvid ett stort anlal mindre enheter med svag konkurrenskraft har lagts ned. Samtidigt har en successiv utbyggnad skell i modern och effektiv produktionsteknik i slörre enheler. Det lorde råda en bred enighet i uppfattningen atl denna omvandling är nödvändig för all den svenska skogsindustrin, och då framförallt massa-och pappersindustrin, skall kunna stärka sin internationella konkurrenskraft.

Vad gäller Söderhamnsregionen föreligger, som Olle Östrand nämner i sin interpellation, både planerade investeringar och nedläggningar. Jag vill i korthet beröra del aktuella läget.

Stora Kopparberg-Bergvik diskuterar sedan en tid lillbaka med Norrlands Skogsägares Cellulosa AB (NCB)eil delägande i NCB:s anläggning i Vall vik. I detta sammanhang har nämnts möjligheten att förlägga den planerade pappersmaskinen lill Vallvik i stället för lill Sandarne. Detta skulle kräva en ny ansökan om tillstånd enligt 136 a § i bygglagen (1947:385) och förnyad prövning av regeringen.

Samtidigt pågår emellertid förhandlingar mellan staten och NCB om etl eventuellt statligt engagemang i NCB. Därvid har förutsaus att Vallvik inte avyttras innan förhandlingarna är avslutade.

Det är således f n. oklart var del planerade pappersbruket skall placeras. Efter samråd med statsråden Huss, Friggebo och Enlund kan jag ge beskedet all frågan om Stora Kopparberg-Bergviks ansökan inte kommerall föreläggas regeringen för beslut förrän dels förhandlingarna mellan staten och NCB har slutförts, dels en överblick över den framtida strukturen inom såväl NCB som Söderhamnsregionen kan erhållas.

Vad gäller situationen i Vannsäter har jag inhämtat från förelaget alt produktionen läggs ner innevarande vecka. Företaget har dock i samråd med de anställdas organisaiioner garanterat slörre delen av personalen inkomst-trygghet fram lill den 1 september 1979och fören mindre del av personalen fram till årets utgång. Företaget arbelar också i samverkan med länsstyrelsen, länsarbetsnämnden och ulvecklingsfonden i Gävleborgs län med etl anlal

projekt för all få fram ersäliningsverksamhel lill regionen. Företaget har vidare erbjudit personalen anställning vid andra anläggningar i koncernen, både i regionen och i andra län.

Regeringen är väl medveten om problemen i Söderhamnsregionen, och vi har gott hopp om all vi relativt snart skall finna lösningar med lämplig ersäliningsverksamhel till regionen för den verksamhel som läggs ned i Vannsäter.

Jag vill slutligen också beröra insatserna i övrigi på kort och lång sikt för Gävleborgs län.

Regeringen har nyligen i den induslripolitiska proposilionen lagt fram förslag om förstärkning av stödet lill mindre och medelstora företag med 300 milj. kr. I den regionalpoliliska proposilionen, som regeringen i förra veckan beslutade lägga fram för riksdagen, föresläs en kraftig förstärkning av det regionalpoliliska stödet. Dessa satsningar berör påtagligt kommuner och företag i Gävleborgs län. Beträffande det regionalpoliliska stödet föresläs förbättringar av stödvillkoren för samtliga kommuner. Det kommer med de här åtgärderna all finnas bättre förulsättningar för en ulveckling i näringslivet i Gävleborgs län.

Nr 113

Tisdagen den 27 mars 1979

Om åtgärder för att förbättra sysselsättningen i Gävleborgs län

OLLE ÖSTRAND (s):

Herr talman! Jag ber att få tacka arbetsmarknadsministern för svaret. Jag blev en aning förvånad när den interpellation som jag har framställt lill industriministern skulle besvaras av Rolf Wirtén. De frågor som jag har ställt har, som jag ser det, typiskt näringspolitisk innebörd. Del kan bli svårt all debattera strukturfrågor och ålgärder inom exempelvis plywoodinduslrin med arbetsmarknadsministern, när sådana frågor naturiigen handläggs av industriministern. Det kan också bli svårt alt debattera frågor som rör board-, spånskive- och skogsmaskinbranschen, men jag får väl göra etl försök.

Herr lalman! När det gäller läget i stort pä sysselsättningsområdet kan man inle tolka svaret pä annat sätt än all Rolf Wirtén när en from förhoppning alt förslagen i den regionalpoliliska proposilionen, som det hänvisas lill i svarei, skall klara ul de problem som vi har i länet. Det är naturligtvis mycket svårt för mig att över huvud tagel diskutera innehållet i den regionalpoliliska propositionen, eftersom den mig veterligen ännu inte har lagts på riksdagens bord. Men om man tror all den skall lösa problemen, har man inle gjort klart för sig hur allvariigt lägel är i länet. Det står nämligen klan att de regionalpolitiska stödåtgärderna inte räcker lill ulan atl det måste lill alldeles speciella närings- och industripolitiska insatser. Anledningen till del skall jag närmare gä in på.

Vi är nu på väg in i en högkonjunktur, vilket gör atl arbetsmarknadssituationen förbättras pä många häll i landet. Men läget pä arbetsmarknaden i Gävleborgs län är fortfarande myckel dystert och pä vissa håll rent katastrofalt.

Om vi tittar på antalet arbetslösa i febraari i år, finner vi att antalet är ungefär 5 000. Det aren ökning med 300 sedan motsvarande tid förra året. Av de arbetslösa är över 1 500, eller 30 96, ungdomar under 25 år. Del är en

6 Riksdagens protokoll 1978/79:112-113

Nr 113

Tisdagen den 27 mars 1979

Om åtgärder för att förbättra sysselsättningen i Gävle-boigs län

ökning med 100 jämfört med förra året. I beredskapsarbete har vi över 3 000 personer. Det är en ökning med 1 000 personer sedan förra året. Över 2 200, dvs. 75 /6, av dem som är i beredskapsarbeie är ungdomar under 25 år. Delar också en ökning med ungefär 1 000 personer sedan förra året. I arbetsmarknadsutbildning har vi över 2 200 personer. Det är en ökning med ca 1 100 sedan motsvarande tid förra året. Vi har tillhopa över 10 000 människor som på ett eller annat säu slår ulanför den reguljära arbeismarknaden. Dessa människor skall konkurrera om ca 1 700 lediga platser. Det går alltså fem sökande på varje ledig plats. Som en jämförelse kan vi ta Stockholmsregionen, där del i dag finns lika många lediga platser som arbetssökande.

Della är dagens situation i länet i ett nötskal. Därtill kommer alt sysselsättningsnivån rent allmänt är mycket låg i länet. Om vi skall komma upp till genomsnittet för riket, behöver över 20 000 arbetstillfällen tillskapas fram lill 1985.

De helt dominerande basnäringarna i länet är järn- och stålindustri samt skogsindustri. De strukturella förändringar som skett har redan slagit hårt pä flera orter. De förändringar som kommer au ske kommer också att slå myckel hårt, om inte alldeles speciella regional- och näringspolitiska insatser sätts in.

Inom järn- och slälsektorn är över 24 000 människor direkl eller indirekt sysselsatta. Olle Westberg i Hofors och Axel Andersson kommer alt närmare beröra den sektorn. Därför skall jag inle gä in på den, utanjag skall ägna mig åt skogsnäringen och de problem som vi där har.

I länet är mer än 35 000 människor direkt eller indirekt sysselsatta inom skogsnäringen. Detta är 30 % av de yrkesverksamma i länet. För riket i dess helhet är motsvarande siffra II %. Där ser man vilken ofantlig betydelse skogsnäringen och dess ulveckling har för länet. Förändringar inom den näringen får givetvis mot denna bakgrund myckel slora konsekvenser. Eftersom detta är del län som har de flesta anställda inom del områdei är det viktigt att samhället aklivi engagerar sig i dessa frågor, så att de strukturförändringar som är nödvändiga sker i socialt acceptabla former. Ett grundläggande krav måsle vara all ersättningsjobb ordnas ät dem som drabbas, men i det avseendet är regeringen tyvärr ganska passiv. Jag skall ge exempel på delta.

Av de sju plywoodfabriker vi har i landet finns fyra i värt län. De flesta ägs av stora skogsbolag och betraktas som små besvärande enheler som man helst vill bli av med. Intresset atl investera för alt utveckla den tillverkningen är obeflntligt. Produktionen har under de senasie åren legal på 97 000 m\ 1977 uppgick exporten lill 25 000 m\ medan importen var hela 87 000 m När inte ens hälften av det svenska behovet tillverkas i Sverige borde möjlighelerna vara goda fören utökning av kapaciteten. Detta är under förutsättning all vi menar allvar med strävan efter en vidareförädling av skogsråvaran. Au det finns möjligheler att utveckla plywoodinduslrin har också utredningar visat.

Men nu sitter i stället flera företag med avancerade nedläggningsplaner på grund av atl det inte flnns någon samordning när del gäller den framtida

strukturen inom denna bransch. Jag ser all industriministern sitter här i kammaren nu, och jag hade en debatt med honom om just denna fråga fören lid sedan. Men jag kunde inle tolka industriminisiern på annat sätt än atl han för sin del ansåg atl de fria marknadskrafterna i stor utsträckning själva skulle lösa problemet, och den uppfattningen kan jag av naturliga skäl inle ansluta mig till.

Både board- och spänskiveindustri med ungefär samma ägarstruktur finns i länet. Även här är förhållandet ungefär detsamma. När del gäller boardinduslrin hade det funnits möjligheler att fullfölja den Åkermanska Ulredningen, som hade en plan för hur man skulle strukturera boardinduslrin för framtiden. Men den ulredningen har mig veterligt ännu ingen greppat tag i, och del är synd.

I skogsmaskinbranschen har vi ca 1 500 anställda. Jag vet att industriministern har engagerat sig kanske speciellt i skogsmaskinbranschen, och den har i dag stora strukturella och ekonomiska besvärligheter. F. n. finns överkapacitet i förhållande till efterfrågan, men pä sikt har branschen goda utvecklingsmöjligheter, framför allt på den internationella marknaden. Nu erhåller Statsföretag enligt förslaget i den proposition som nu lagts fram 50 milj. kr. för att läcka Kockums Industri AB;s beräknade förlust för 1979 samt för viss soliditetshöjning. Det är bra, men del finns fortfarande problem. Lika viktigt är det nämligen atl ägaransvaret omgående flyttas över på Statsföretag. Som det är nu går det omvägen över Kockumskoncernens gamla styrelse, och det innebär alt en viss form av handlingsförlamning inträder. Det är också viktigt att en ny VD utses. Jag vet att del i dag har utsetts en tillförordnad VD i företaget, och det är naturligtvis etl steg i rätt riktning. Men del viktigaste i della sammanhang är att del sker en samordning av branschen, i enlighet med vad de fackliga organisaiionerna föreslagit, samt all ytterligare kapacitet -jag menar naturiigtvis ekonomisk kapacitet - ställs lill förfogande, så au man kan satsa offensivt på framtiden.

Herr lalman! Det är viktigt att en strukturplan för dessa näringar snarast utarbetas. Inom massainduslrin är situationen på vissa håll rent katastrofal. De exempel på detta jag kommer alt ge innebär inga överdrifter.

Nu senast har det aviserats om en nedläggning av Gästrike-Hammarby Sulfitfabrik i Sandviken med över 200 anställda. Jag vet att Wivi-Anne Cederqvist efter den här interpellationsdebalten kommer att få svar på en fråga som rördeitaav industriministern,och jag går därförinlenärmarein på den frågan.

1 Söderhamnsområdet är strukturen särskilt besvärlig. Ca 40 % av de yrkesverksamma är direkt eller indirekt sysselsatta inom skogsnäringen. Man kan säga att kommunen står och faller med utvecklingen inom skogsnäringen. Vi har fyra små enheler inom kommunen:

Del är först Sandarne med en kapacitet på 110 000 ton sulfatmassa. Där finns 450 anställda. Om man kan finna någon form för ett samarbete med NCB i Vallvik, kommer driften vid massafabriken enligl uppgifter från företagsledningen alt upphöra i slutet av 1980-lalei eller i samband med att den andra maskinen installeras i Vallvik. Då berörs 350 personer. Lackharts-

Nr 113

Tisdagen den 27 mars 1979

Om åtgärder för att förbättra sysselsättningen i Gävleborgs län

Nr 113

Tisdagen den 27 mars 1979

Om åtgärder för att förbättra sysselsättningen i Gävleborgs län

tillverkningen och destillaiionsverkei utgör däremot sådana delar av fabriken som är utvecklingsbara - där sysselsätts ungefär 100 personer.

Vi har vidare Marmaverken med en kapacitet på 110 000 lon sulfatmassa. Där finns 360 anställda. Framliden för Marmaverken är oviss. 30 man varslades i dagarna på grund av att blöimassan i rorlsättningen skall fraktas lill Gävle.

I fabriken i Vallvik ligger kapaciteten på 175 000 lon sulfatmassa, och där har man 375 anställda. Det har sagts i olika sammanhang att Vallvik skulle vara något slags guldägg, men jag kan nämna att Vallvik bidrog med 21 miljonerlillNCB:s förlust 1978. Naturiigtvis är Vall vik någonting att salsa på, men en förutsättning är då all fabriken får utvecklas.

Sedan har vi Vannsäter med en kapacitet på 80 000 lon sulfiimassa. Där hade man 230 anställda.

Alla enheter med en produklion under 200 000 ton per år kan betraktas som små och kan därmed på sikt få problem. Den enda enheten i kommunen som ligger i närheten av delta är Vall vik. Strukturen är således myckel besvärande. Enligt min uppfattning behövs del ingen vidlyftigare ulredning för all konstatera detta förhällande.

Betecknande för dessa fyra enheler är att var och en av dem ligger pä små bruksorter, där massafabriken är den enda industrin. Läggs fabriken ned, dä dör orten, om inte ersättningsjobb tillskapas.

Vi kan la exemplel Vannsäier. Där upphörde driften i går. Sisia massabalen lämnade fabriken. Delta innebar att driften vid världens äldsta sulfitfabrik upphörde, en drift som pågått i mer än hundra är. Hela orten är uppbyggd kring den här fabriken. 219 personer är nu friställda. Del är givet att dessa människor upplever sin situation som fruktansvärd. Den här fabriken var ju deras enda arbetsplats.

Dessa människor skall nu konkurrera med alla andra som går arbetslösa i Söderhamn. Det aren liten kommun med 32 000 invånare. F. n. finns det 575 arbetslösa där. Av dem är 169 ungdomar. 404 personer går i beredskapsarbeie. Det aren ökning med mer än 200 i förhållande lill antalet för motsvarande lid förra året. Av dem är 314, eller 75 %, ungdomar under 25 år. Det är också en mycket kraftig ökning i förhållande till antalet vid motsvarande tid förra året. 200 personer går i AMS-utbildning. Till delta kommer då de 219 friställda i Vannsäier. Vi har alltså i dag i den här lilla kommunen över 1 400 personer, som står utanför den reguljära arbeismarknaden. Dessa 1 400 personer skall konkurrera om 52 lill arbetsförmedlingen anmälda lediga platser. Del är situationen. Jag vill säga, herr talman, alt Slora Kopparberg, som äger Vannsäter, har skött avvecklingen på ett minst sagt dåligt sätt.

Men jag tvingas också konstatera atl inte heller regeringen har tagit itu med den här frågan som den borde ha gjort. Redan under trepartiregeringens tid informerade jag de ansvariga statsråden om vad som höll pä atl hända i Vannsäter. Det är en ringa tröst för de friställda au förelaget sägs arbeta tillsammans med länsstyrelsen, länsarbetsnämnden och ulvecklingsfonden med etl anlal objekt för att fä fram ersättningsjobb. Jag ärövertygad om all de anställda har svårt att ta det här på allvar, ty trots alt beslutet om nedläggning

har varit känt i tvä är har det ännu inie ordnats elt enda ersättningsjobb i Vannsäter. Visserligen har vissa blivit erbjudna andra jobb inm koncernen, men 150 av dessa människor tvingas då att flytta till andra län. Detta kan vara svårt, på grund av ålder och andra omständigheier, eftersom många av de här människorna är hårt orlsbundna. Det är klart atl man i vissa fall måsle acceplera strukturförändringar, men då måsle det ske i socialt acceptabla former. Vad som skett i Vannsäter betraktar jag själv som en skandal. Över 200 anställda har mer eller mindre lämnats åt sitt öde. Här måste givelvis i första hand företaget ta sitt ansvar, men även regeringen. En kommun har här mycket små möjligheter all påverka utvecklingen.

Enligt bolaget var det meningen au de som blev friställda i Vannsäter successivt skulle flyttas över lill Sandarne, när den första pappersmaskinen blev klar. Under liden skulle de utbildas. Detta förutsatte all bolagets ansökan om atl fä bygga etl pappersbruk i Sandarne skulle fä en skyndsam behandling. Men trots att man lämnade in ansökan för elt helt år sedan, har man ännu inle fält någol besked. Nu är möjligheterna delvis -jag säger endasl delvis - borta. Del beror givetvis på hur diskussionerna går när del gäller Vallvik. Jag vet all del sedan en lid lillbaka har förts diskussioner mellan Stora Kopparberg och NCB om ett delägarskap i Vallvik och om att pappersmaskinen skulle placeras där. Om ett blivande LWC-bruk kommer att ligga i Sandarne eller i Vall vik är för mig egalt. Del viktigaste äratt vi fåren utvecklingsbar enhet i Söderhamn. Med den struktur som vi i dag har och som jag tidigare har redogjort för är della etl livsvillkor, om skogsnäringen pä sikt skall kunna överleva i kommunen.

Av svaret framgår del alt del inte kommer alt ges något besked med anledning av Stora Kopparbergs ansökan förrän förhandlingarna mellan staten och NCB slutförts och en överblick över den framlida strukturen inom såväl NCB som Söderhamnsområdel kunnai erhållas.

Herrialman! Jag tolkar ändå svarei posilivi sä lill vida att jag är övertygad om att både industriminisiern och arbetsmarknadsministern är posilivi inställda till all salsa pä en utvecklingsbar enhet i Söderhamnsområdel. Jag har lagil del av den interpellalionsdebatt som fördes här i kammaren i går. Jag kunde inte tolka industriministerns inlägg pä annat sätt än att han är positiv lill den här satsningen.

Det är givet alt en strukturplan för skogsnäringen skall utarbetas för hela landet, men man får inte under den liden gripas av någon form av handlingsförlamning utan man måsle i slällel vara öppen för dellösningar. Kan man klara strukturen inom vissa områden måste man göra del! Genom etl samarbete mellan slalen, NCB - eller vad det kommer au heta i fortsättningen -och Stora Kopparberg i Vallvik är jag övertygad om alt man skapar slora möjligheter där, och del är en utväg som man allvariigt bör pröva. Men det är bråttom när det gäller atl komma till en lösning, och en sådan behöver inte rycka undan möjligheterna på andra håll i landet.

När arbetsmarknadsministern i sitt svar säger alt man skall skaffa sig överblick över den framtida strukturen inom såväl NCB som Söderhamnsområdel, innan ålgärder vidtas, inger det ändå vissa farhågor när det gäller

Nr 113

Tisdagen den 27 mars 1979

Om åtgärder för att förbättra sysselsättningen i Gävleborgs län

Nr 113

Tisdagen den 27 mars 1979

Om åtgärder för att förbättra sysselsättningen i Gävleborgs län

tidsaspekten. Därför skulle jag vilja fråga Rolf Wirtén om han närmare vill precisera tidpunkten för när arbetet med alt skaffa denna överblick kan vara slutfört, så att seriösa förhandlingar kan återupptas med Stora Kopparberg om ulveckling av ett pappersbruk i Vallvik.

Mol bakgrund av den situation jag har tecknat när del gäller Vannsäter vill jag också fråga Rolf Wirtén, sedan han fått lyssna lill min redogörelse för den allvarliga situationen i Vannsäier, vilka åtgärder han är beredd alt vidta för all man bättre än hittills skall kunna klara ut den katastrofala situationen där.

Samtidigt kan man klart konstatera att de regionalpoliliska stödåtgärderna i länet inte räcker till. Då kan man ställa frågan: Vilka näringspolitiska ålgärder är Rolf Wirtén beredd att vidta?

Del är också viktigt att man greppar tag i skivindustrin -jag tänker pä board, plywood och spänskivor-påett bättre sätt än hittills, så all man fåren omstrukturering av den näringen under socialt acceptabla former. Min fråga lyder: Är arbetsmarknadsministern beredd att ta kraftigare tag än hittills när del gäller den branschen?

Slutligen vill jag ställa en fråga när det gäller skogsmaskinbranschen: Är ni från regeringens sida beredda atl ta lag i den branschen och se lill att det blir en samordning, så all branschen kan utvecklas på sikt? Inte bara jag utan de flesta andra är nämligen helt övertygade om att branschen har goda utvecklingsmöjligheter.

Under della anförande övertog tredje vice talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

BERTIL MÅBRINK (vpk):

Herr lalman! Jag skall inte tala så länge som föregående talare.

Del finns ingen anledning atl ifrågasätta de siffror Olle Östrand presenterade angående situationen på arbetsmarknaden i Gävleborgs län och för Söderhamns kommun. Det är bara all konstatera: Så dyster är bilden. Den blir än dystrare med lanke på att den negativa utvecklingen skall fortsätta.

Gävleborgs län är som bekant ett rött län. Det är också ett rikt län. Felet är alt del är så dominerat av storfinansen. Det är två finansfamiljer som är de tongivande när det gäller industriproduktionen, Wallenberg och Stenbeck/ Klingspor. Länet är också i stor utsträckning dominerat av processindustri. Dessutom är de stora företagen i länet multinationella.

Jag vill också säga all nedläggningarna och minskningen av antalet jobb och induslrier i länet inte har påbörjats de senasie tvä åren. Tvärtom har detta pågått under hela 1970-lalet. Under de senasie åren har denna utveckling dock gått myckel snabbt.

Frågan är nu hur man skall göra för alt vända denna negativa utveckling i länet. Av arbetsmarknadsministerns svar kan man ju inte bli sä väldigl optimistisk. Del är de vanliga standardfraserna som man hön sä mänga gånger och som bara fått lill resultat nya nedläggningar och nya avskedanden, flera i omskolning, flera förtidspensionerade och flera i tillfälliga beredskaps-

jobb.

"Regeringen är väl medveten om problemen i Söderhamnsregionen och vi har gott hopp om atl vi relativt snart skall finna lösningar med lämplig ersätlningsverksanihet lill regionen för den verksamhel som läggs ned i Vansäier", säger Rolf Wirtén. Vad innebär delta? Är det förläggandet av pappersmaskinen till Vallvik som det handlar om? Detta är naturligtvis bra -om del nu kommer till stånd, vilket vi hoppas. Men detta projekt kompenserar ju inte mera jobb än vad som försvinner i Vannsäier. Men vad kommer i slällel för alla de hundratals jobb som tidigare försvunnit i Söderhamn och i länet och i slällel för alla dem som kommer au försvinna? Det gäller bl. a. Sandarnefabriken, Marmaverken och plywoodiillverkningen i Ljusne.

Vad kommer till länet? Tänker Rolf Wirtén medverka lill all exempelvis Gästrike-Hammarby utanför Sandviken inte läggs ned? Tänker Rolf Wirtén förhindra all Marmaverken, Sandarne och plywoodiillverkningen i Ljusne inte läggs ned? Dessa induslrier går bevisligen med vinst. Om nu inte arbetsmarknadsministern har makt alt förhindra della, tänker han dä medverka lill alt innan nedläggning får företas ersättningsindustrier garanteras de drabbade orterna?

Det är naturligtvis bra om regeringen nu förhindrar att Wallenberg kapar ät sig NCB:s Vallvik. Men delta är inle tillräckligt för all klara problemen i Söderhamn och länet.

Rolf Wirtén hänvisar lill industriproposiiionen, där del bl. a. föreslås all stödei till små och medelstora förelag skall förstärkas. Ja, resultatet av delta kan möjligen bli alt dessa förelag kommer all leva kvar och kanske utvecklas något. Rolf Wirtén hänvisar också lill den regionalpoliliska propositionen, som innehåller förslag lill förbättringar eller förstärkningar av det regionalpoliliska stödet. Vi har visseriigen inte sett propositionen, men jag ifrågasätter i allra högsia grad huruvida dess förslag kommerall utveckla länet, della med tanke på hur lilet som det nuvarande regionalpoliliska stödet har bidragit till någon utveckling, trots enorma bidragssummor.

Uppgiften att skapa nya jobb och au behälla de som nu finns kvar skall alltså överiåtas åt storfinansens godtycke också i fortsättningen, dvs. lill de krafter som har misshandlat länet under sä mänga år.

Herr lalman! Vad som saknas är en långsiktig näringspolitik, som bygger upp de nya arbetsplatser som måste finnas där den dag när mänga av de gamla arbetsplatserna faller bort. Det behövs en politik som säkrar framliden för människorna och förhindrar ulslagning frän arbeismarknaden av de unga och medelålders.

Den politiken måste innebära att samhället går in och skapar arbeten i nya industrigrenar, utarbetade efter de behov som gagnar den samhälleliga utvecklingen. Exempel pä sädana grenar är utbyggnaden av kollektivtrafiken, ökat bostadsbyggande, satsningar pä byggandet av barnstugor och fritidshem samt insatser för all förbättra den inre och den yttre miljön. Ett program som bygger pä dessa grunder skapar också arbeten på andra områden.

Nr 113

Tisdagen den 27 mars 1979

Om åtgärder för att förbättra sysselsättningen i Gävleborgs län

Nr 113

Tisdagen den 27 mars 1979

Om åtgärder för att förbättra sysselsättningen i Gävleborgs län

Det är vidare nödvändigt atl man inom de befintliga samhälleligt ägda förelagen tänker om. Dessa får inte ledas av den kapitalistiska marknadshushållningen och uppträda som serviceorgan ål privatkapitalet, ulan de måste fungera som sysselsäliningsbaser på resp. orter. Runt dessa kan sedan lego- och servicearbelen växa upp.

Herr talman! Arbetsmarknadsministern ler ät mina förslag, men jag skall ändå en aning konkret ange för arbetsmarknadsministern vad som bl. a. kan göras i Gävleborgs län föratt skapa nya jobb-detta också som ett tips lill en handfallen arbetsmarknadsminister:

1. Se lill atl de statliga SJ-föreiagen i Bollnäs och Gävle får tillräckliga resurser, sä alt de kan utveckla nya produkter för transport och kollektivtrafik. Della skulle innebära en väsentlig utvidgning av dessa företag och förhindra alt t. ex. Bollnäs Verkstads AB läggs ner.

2. Bygg en reparationsverkstad för godsvagnar i Hybo ulanför Ljusdal.

3. Salsa pä all utveckla del statliga förelaget Ljusdals Trä och Ösiernäs Sågverk i Ljusdal som till hälften ägs av kommunen för exempelvis produklion av frilidsslugor till kommunala fritidsbyar.

4. Öka bostadsbyggandet. Behovet av bosläder är stort i länet. Arbetslösheten är hög bland byggnadsarbetarna. Boardiillverkningen i Ljusne, som nu också är i farozonen, är starkt beroende av omfattningen av bostadsbyggandet.

5. Ge kommunerna ökade statliga bidrag, så att bristen när det gäller barnstugor kan avhjälpas. Behovet av barnstugor och fritidshem är nämligen stort.

6. Ta iniiialiv till slalliga engagemang för upptagning av sjunklimmer och fiberbankar i länets insjöar och kustvatten. Del aren värdefull råvara som nu ligger lill ingen nytta.

7. Ta iniiialiv lill en ökning av förädlingen av länets iräprodukier.
Förverkliga de resultat som nu framkommit inom träkemin. Det gäller
framställningen av metanol. Se lill atl forskningen inom iräkemin får
ekonomiska möjligheler alt t. ex. arbeta fram protein och andra värdefulla
produkter ur skogsråvaran.

8. Förhindra expon av en stor del av länets pappersmassa och förädla också den delen inom länet.

9. Omintetgör planerna på all lägga ner Gästrike-Hammarby, Sandarne och Marmaverken.

Jag skulle kunna fortsätta all räkna upp konkrela förslag som syftar till alt skapa nya jobb i Söderhamn och över huvud tagel i Gävleborgs län. Jag är alltså optimist, och det kan jag vara därför all jag vägrar au låta mig sövas av talet om konjunktursvackor, dåliga vinsler och allt mellan himmel och jord som man anför för att urskulda sin och storfinansens samhällsfieniliga planlöshet.

AXEL ANDERSSON (s);

Herr lalman! I sitt interpellationssvar till Olle Östrand har arbetsmarknadsministern också mycket kortfattat berört de statliga insatserna pä både kort

och lång sikt för Gävleborgs län.

Det är bra att stödet till mindre och medelstora förelag höjs med 300 milj. kr. i regeringsförslagel, men hur myckel av delta faller på Gävleborgs län?

Det är också bra att förslag kommer om en förstärkning av del regionalpoliliska stödet, men i vad mån och hur mycket berör della Gävleborgs län? Hiuills är del ju bara massmedia som fåU ta del av den regionalpolitiska propositionen, varför jag måsle ställa frågan här.

Herr talman! Som Olle Östrand har redovisat i inierpellationen är sysselsättningsläget i Gävleborgs län ytterst allvarligt. Med en arbetslöshet på 3,5 % är del - bortsett från storstadslänen - bara Älvsborgs, Värmlands och Norrbollens län som redovisar högre arbetslöshetssiffror.

Mol den bakgrunden tyckerjag det är illavarslande atl arbetsmarknadsministern inte har kunnat ge ett rakt och klart besked till Olle Östrand om ett aktivt regeringsengagemang för all rädda sysselsättningen i den hårt drabbade Söderhamnsregionen.

Även i länets övriga kommuner är arbetslösheten mycket stor. 1 länels största kommun, Gävle, hade man vid sista mätningslillfällei - vid senaste månadsskiftet - 1 391 personer arbetslösa, dvs. drygt en fjärdedel av länets samlade arbetslösa fanns i Gävle kommun. Del är mer än vad fiertalet kommuner i landet av Gävles storlek har. Trots stora insatser frän kommunens sida-bl. a. sysselsätts just nu över 700 ungdomar i beredskapsarbete - är bilden mörk. Under de senaste tre fyra åren har mer än 800 industrijobb försvunnit, dvs. 8 96 av de indusirisysselsatla i Gävle. Hundratals till är i omedelbar fara. Lål mig nämna några av dem:

Multinationella Esselte/Öberg ger enligl ägarna alldeles för dålig vinst. Här kan inom parentes nämnas att Esselte/Öberg i Gävle inle når koncernens snitt pä nära 30-proceniig vinst, och den är då enligl ägarnas bedömning olönsam och skall läggas ned. Här berörs ett 70-lal anställda.

Gävle Varv har gått i konkurs, och här blir 170 anställda utan arbete.

Gävle Porslinsfabrik läggs ned. 60-lalel anställda ställs utan arbete, flertalet av dem kvinnor.

För Gävleborgs län spelar utvecklingen i Gävle stor roll. Fram lill mitten av 1970-talet var utvecklingen positiv, främst beroende på den injektion som utlokaliseringen av statlig verksamhel till kommunen under 1970-lalels första år innebar. Sedan dess har utvecklingen när det gäller Gävles arbetsmarknad emellertid stagnerat och i den viktiga industrisektorn t. o. m. kraftigt gåu tillbaka, såsom jag tidigare redovisat.

Vad det handlar om är ett omedelbart behov av slalliga näringspolitiska insatser för att dels klara de jobb som finns, dels också skapa de nya arbetstillfällen som är oundgängligen nödvändiga för att återigen nå en positiv utveckling både i Gävle och i länet som helhet.

Herr talman! Jag tvingas konstatera att folkpartiregeringen - liksom trepartiregeringen före den - inle tagit de statliga initiativ som hade behövts förau förbättra och trygga sysselsättningen i Gävleborgs län. Interpellationssvaret i denna del innehåller bara förhoppningar och förmodanden, vilket är

Nr 113

Tisdagen den 27 mars 1979

Om åtgärder för att förbättra sysselsättningen i Gävleborgs län

Nr 113

Tisdagen den 27 mars 1979

Om åtgärder för att förbättra sysselsättningen i Gävleborgs län

att beklaga. Arbetsmarknadsministern hänvisar till den regionalpolitiska proposition som ingen riksdagsledamot hittills sett med sina ögon men väl summariskt tagit del av i massmedia. Lål mig citera ur arbetsmarknadsministerns svar till Olle Östrand: "Beträffande del regionalpoliliska stödet föreslås förbättringar av slödvillkoren för samtliga kommuner. Det kommer med de här åtgärderna all finnas bättre förutsättningar för en utveckling i näringslivel i Gävleborgs län."

Herr talman! Att förulsätiningama förbättras räcker inte. Om utvecklingen i Gävleborgs län skall kunna vridas rätt igen när del gäller atl skapa fler jobb och en tryggad sysselsättning för länels invånare måsle staten - regering och riksdag - aklivi gripa in med åtgärder av olika slag.

Frän socialdemokratiskt häll hårde senaste åren frän denna stol framförts mänga förslag, som - om de hade fått stöd av riksdagens borgerliga majoritet -väsentligt skulle ha förbättrat arbetsmarknad och sysselsättning i vårt län. Jag skall inte göra en lika lång uppräkning som Bertil Måbrink, men låt mig nämna några av de förslag som vi har lagt fram:

- Inrätta en strukturfond för alt rädda och utveckla krisdrabbade branscher.

- Stärka Investeringsbankens kapacitet i syfte all öka samhällets möjligheler alt ingripa med riskvilligt kapital där del behövs för all trygga jobb som redan finns och investera i nya.

- Stärka länens utvecklingsfonder.

- Öka byggandet. I Gävle liksom i de flesta av länets kommuner har vi både en besvärande bostadsbrist och en hög arbetslöshet bland byggnadsarbetarna.

Detta är en bister verklighet som bara kan förändras genom aktiv handling; här räcker det inte med fromma förhoppningar. Tyvärr måste del interpellationssvar, som vi nu tagit del av, hänföras till den senare kategorin. Några som helst besked om planerade aktiva insatser från regeringens sida för alt förbättra sysselsättningen på kort och lång sikt i Gävleborgs län har vi inle fått, vilket är att beklaga.

OLLE WESTBERG i Hofors (s);

Herr lalman! Jag vill ta tillfället i akt och något peka på de problem som de kommuner drabbats av som är beroende av den siållillverkande industrin inom Gävleborgs län.

Det är två kommuner i länet som har ett myckel ensidigt näringsliv, nämligen Hofors och Sandviken.

Hofors kommun har minskat med sammanlagt 2 760 invånare under perioden 1965-1978 lill knappt 14 000 invånare. Om inle några konkreta åtgärder vidtas för att stödja näringslivet i Hofors pekar befolkningslrenden pä 13 000 invånare är 1985 enligt Länsplanering 1978.

Bland kommunerna i länet redovisar Hofors den största befolkningsminskningen under nämnda period.

Jag vill även nämna att under de tvä senasie åren redovisar Hofors den största procentuella befolkningsminskningen av samtliga kommuner i hela

riket.

Flyttningen frän Hofors påverkar helt naturligt i hög grad åldersstrukturen bland de kvarboende. De som måste flytta är lill övervägande del ungdomar och unga barnfamiljer. Detta medför att antalet åldringar ökar markant. Fram t. o. m. 1985 beräknas andelen åldringar öka mest i Hofors bland samtliga kommuner i länet. Den förändrade åldersstrukturen medför minskade skatteinkomster, samtidigt som krav ställs på ökad kommunal äldreomsorg.

Enligt senast kända siffror fanns hela 49,4 96 av samtliga arbetstillfällen i kommunen inom stålindustrin SKF Steel. Denna siffra är den högsia i landet. Vi är därför mycket starkt beroende av stålindustrins ulveckling i landet. Jag vill rikta arbetsmarknadsministerns uppmärksamhet på alt det är av största vikt att statsmakterna följer utvecklingen och vidtar nödvändiga åtgärder för atl tillvarata kommunernas intressen i den pågående strukturomvandlingen inom stålindustrin.

Antalet arbetslösa i hela länet är liksom i Hofors alltför stort. Speciellt är kvinnornas arbetssituation mycket svär, och detta gäller även i hög grad inom Sandvikens kommun. För atl nä en förvärvsiniensitel för kvinnorna som motsvarar riksgenomsnittet skulle det behövas ytterligare ca I 800 arbetstillfällen i Sandviken och ca 750 i Hofors. Jag vill fråga statsrådet om han är beredd all aktivt vidta åtgärder för att förbättra arbetssituationen för kvinnorna på nämnda orter.

Tidigare var stålindustrin inne i ett skede där man anställde åtskilligt med personal. Under de senaste åren har stålindustrin haft anställningsstopp, och personalstyrkan har reducerats. Della gäller både Sandviken och Hofors. De strukturförändringar som är under ulveckling inom såväl stål- som skogsindustrin gör arbetsmarknaden i vårt län myckel osäker de närmasie åren.

Arbetsmarknadsläget speciellt för ungdom och kvinnor kommer även framdeles atl vara besväriigt, även om del för dagen ser litet ljusare ut på våra stålörter än vad del gjorde för några månader sedan. Det är därför av största vikt alt vi får ett mer aktivt stöd av regeringen för atl kunna förbättra arbetsmarknadssituationen inom Gävleborgs län.

Jag vill sluta med att till arbetsmarknadsministern uttala den förhoppningen all han kommer atl ställa sig positiv lill del lokaliseringsstöd som SKF Steel sökt för investeringar i en ny teknologi inom järnsvampsprocessen, den s. k. plasmateknologin, som arbetsmarknadsministern vid ett tidigare tillfälle blivit informerad om.

Eu bifall lill SKF;s ansökan är ur sysselsättningssynpunkt myckel viktigt inte bara för förelagel ulan i minst lika hög grad för kommunen. Genom all starta järnsvampsverkei sysselsätts inle bara svampverkels personal, utan sysselsättningen tryggas även för personalen i företagets gruva, anrikningsverk och kulsinierverk. Totalt gäller det ca 90 personer. På sikt kan plasmateknologin få stor betydelse även utanför SKF:s domäner, inte minst för gruvorna i Bergslagen.

Eftersom vi här i riksdagen ännu inte fått tillfälle att la del av den regionalpoliliska proposition, som arbetsmarknadsministern nämner i sitt

Nr 113

Tisdagen den 27 mars 1979

Om åtgärder för att förbättra sysselsättningen i Gävleborgs län

Nr 113

Tisdagen den 27 mars 1979

Om åtgärder för att förbättra sysselsättningen i Gävleborgs län

svar på inierpellationen, är det ju helt omöjligt för mig att göra några bedömningar huruvida proposilionen innehåller förslag till sädana bestämmelser att SKF Steels ansökan om lokaliseringsstöd kommer att gynnas. Jag Ivivlar pä del, men kanske arbetsmarknadsministern här kan ge etl besked om hur del förhåller sig med den saken.

ROLF DAHLBERG (m):

Herr lalman! Jag skall falla mig ganska kort, eftersom flera ledamöter pä Gävleborgsbänken redan har klargjort hur besväriig sysselsältningssilualionen är i Gävleborgs län och atl den varit sä under en längre tid.

Förutom de arbetslösa som är registrerade finns del en stor dold undersysselsättning i värt län. Bertil Måbrink beklagade nyss här i talarstolen att de stora finansfamiljerna dominerade de större företagen i länet. Jag skulle vilja säga tvärtom. Hur skulle situationen ha varit i vårt län om vi inte ens haft dessa förelag? Hade det varit bältre med flera statliga eller kooperativa företag? NCB, kooperationens fabrik i Kariholm och de statliga förelagens problem runt om i landet visar väl klart alt sädana företag inte varit någon lösning för dem som nu har svårt alt få sysselsättning i vårl län. Vi har dock inom länet en del förelag som går bra men som inle omnämnts i debatten. Jag behöver bara nämna Sandvik AB, Korsnäs-Marma m. fl.

Jag skulle vilja lägga fram några ytteriigare synpunkter som inte tagils upp av föregående talare. Länet har hittills fått en mindre andel av de utbetalda regionalpolitiska medlen. Där ser vi från länets sida gärna en ökning i framtiden, och vi hoppas all man tänker på Gävleborgs län när del gäller att fördela dessa medel. Men detta kommer vi till senare.

Slalen haren myckel liten verksamhel i Gävleborgs län, även om man lar hänsyn till de slalliga verk som utlokaliserades till Gävle. Hälsingland har ingen statlig verksamhel. Till mina socialdemokratiska kolleger skulle jag vilja säga: Där vilar ansvaret tungt på er. När riksdagen skulle besluta om att utlokalisera myntverket lill Söderhamn var det socialdemokraterna som sade nej, och riksdagen avslog framställningen med endasl tre rösters marginal. Därför tycker jag det skorrar illa när Axel Andersson står i talarstolen och säger att det är de borgerliga ledamöterna som motarbetat länet.

När del gäller den fråga Olle Östrand och jag tagit upp, nämligen Slora Kopparbergs ansökan om tillstånd all uppföra ett journalpappersbruk i Söderhamn, skall regeringen enligl svaret dels avvakta alt förhandlingar mellan staten och NCB slutförs, dels avvakta tills man fält en överblick över den framlida situationen inom såväl NCB som Söderhamnsregionen som helhet. Jag beklagar regeringens ställningstagande på den punklen. Det finns en uppenbar risk, om man skall väga in alla de faktorer arbetsmarknadsministern här har omnämnt, alt delta kommer att ta läng tid. Tidsfaktorn kan här vara avgörande för om del över huvud taget skall bli något journalpappersbruk i Söderhamn. Sådana här planer har man nämligen också i konkurrentländerna. Det finns inte plats pä världsmarknaden för hur mänga journalpappersbruk som helst. Blir vi akierseglade kan resultatet bli att det vid den lidpunkt då alla överiäggningar är klara inle längre är lönande alt göra

denna investering. Jag vill understryka alt regeringen måste göra allt den kan Nr 113

för att påskynda ärendet och se lill att få fram ett beslut i frågan så atl inle hela Tisdaeen den

projektet äventyras. 27 rnars 1979

Arbetsmarknadsministern ROLF WIRTÉN:

Herr talman! Jag har besvarat en interpellation av Olle Östrand. Den är skriven påen A 4-sidaoch är egentligen ganska innehållslös. Den innehåller egentligen, Olle Östrand, inte mer än vad vi väl känner lill efter alla de överiäggningar som vi har haft på arbetsmarknadsdepartementet och industridepartementet om Gävleborgs län. Del förhäller sig inle så atl vi är obekanta med de här problemen - tvärtom. Gävleborgs län är ett län som vi har under alldeles särskild observans. Det tror jag alla deltagare i den här debatten vet. Ni har ju allihop, irorjag, varit med vid någol tillfälle under de mänga uppvaktningar och vid de diskussioner som vi har fört om Gävleborgs län och de branscher och förelag som finns där. Det ärju inte så alt regeringen är passiv i den här frågan. Lät oss till atl börja med lägga bort sädana vulgärargumenl, om vi skall ha en meningsfull diskussion. Ni vet alla att regeringen här tvärtom är synnerligen aktiv och griper in i fråga efter fråga.

Den interpellation som Olle Östrand har ställt slutade med tre konkreta frågor, och den praxis vi har här i riksdagen ärju alt statsråden svarar pä de direkta frågorna. Del är vad jag har gjort. Sedan har varoch en som varit inne i kammaren fäll klart för sig all den här diskussionen har handlat om betydligt mer än de tre frågor som Olle Östrand hade som utgångspunkt för debatten. Det är i och för sig ett problem för riksdagens talmän och ledning hur långt vi skall gå i en sådan här fråga. Vi har nyligen fåll en uppmaning som statsråd all vi skall vara mycket kortfattade i våra svar. Det är litet knepigl att efterfölja den uppmaningen mot bakgrund av del sätt på vilket mina meddebattörer har hanterat den här frågan. Här har fakliskl nu förts in allting som gäller Gävleborgs län; dess olika företag och näringar, dess kommuner m. m.

Och, Bertil Måbrink, när jag möjligen log någol i min bänk var del mot bakgrund av vad jag nu har tecknat. Bertil Måbrink tog i sill anförande upp bostadspolitik, barnomsorg och trafikpolitik. Då tyckte jag all han höll på all vidga den här debatten så pass långt atl man måste fråga sig hur långt ett statsråd skall följa med i diskussionen. Jag tänker inte följa med hur långl som helst, ulari jag skall försöka begränsa debatten lill vad den egentligen gällde frän början, alltså de frågor som Olle Östrand har slälll.

Vad gör regeringen ål de här problemen? Jag har redogjort för en hel del i interpellationssvaret, och jag skulle vilja göra det mycket viktiga tillägget all del som är helt avgörande för hur vi skall få del med sysselsättning och näringsliv i Gävleborgs län liksom i alla andra län i Sverige är hur vi sköter den ekonomiska politiken. På den punklen måste jag säga alt mina socialdemokratiska meddebattörer står väldigl handfallna. Vad som här har förts fram av exempelvis Axel Andersson är att man skulle kunna ha en strukturfond. Ja, del är väl i och för sig tänkbart all man skulle kunna kanalisera pengar efter den modellen. Det centrala är, Axel Andersson, alt man ser till att den näring

Om åtgärder för attjörbättra sysselsättningen i Gävleborgs län

Nr 113

Tisdagen den 27 mars 1979

Om åtgärder för att förbättra sysselsättningen i Gävleborgs län

och del förelag som är i behov av krediier verkligen får sädana och får det riskvilliga kapital som behövs för att bygga upp ett företag. Del finns inte någon kungsväg i Axel Anderssons förslag. Del är en annan metod all nä samma resultat som vi anvisat andra vägar för såväl i trepartiregeringen som i folkpartiregeringen.

Det avgörande är nog ändå all man ser till atl svenskt näringsliv har konkurrenskraft. Där körde den förrförra regeringen helt fast. Vi var nära ett myckel, mycket allvarligt läge i Sverige när vi växlade regim 1976. Hade inle de förändringar i den ekonomiska politiken vidtagits av trepartiregeringen, som vi sedan fullföljt i folkpartiregeringen, hade vi sannolikt haft en oändligt allvariigare situation alt brottas med nu än vad vi har. Vi har fått ta över -jag häller gärna med Bertil Måbrink om del - en rad krisbranscher frän den förrförra regeringen; det här är inle någonting nytt, utan det har vuxit fram under hela 1970-lalet och börjat synas mer och mer. Det gjordes ingel radikalt för atl lösa grundproblemet-att åter få konkurrenskraft i svenskt näringsliv-under den socialdemokratiska regimens lid. Del är den första föratsättningen för all klara silualionen. Där är vi nu pä rätt väg tack vare de åtgärder som har vidtagits.

Investeringsbanken borde fä bättre resurser, sade Axel Andersson. Del var den andra av hans tre vikliga punkter för all lösa problemen i Gävleborgs län. Mig veterligt har inle invesleringsbanken lidit av någon resursbrist. Vi har aktivt använt oss av investeringsbanken för att lösa elt besvärligt problem i Östergötland, nämligen krisen i Luxor. Det visar atl vi inte har ryggat för atl spela med det instrumentet så mycket som vi har funnit all det finns rimlig anledning att göra. - Det var inte mycket att komma med, Axel Andersson.

Den tredje kungsvägen var alt förstärka utvecklingsfonderna. Sedan var det slut pä Axel Anderssons karta. Vad har dä regeringen gjort på den punklen? Jo, vi framlägger en proposition för riksdagen om en förstärkning med 300 milj. kr. Vi har dessutom satsat 300 milj. kr. på ulveckling av intressanta projekt i industrin. Sammanlaget således över 600 miljoner. Den här förstärkningen sker alltså.

Jag håller gärna med Axel Andersson om att del är en viktig förutsättning; del är därför vi satsar på det. Men det ärju inte så att regeringen låtit bli atl göra det. Det var del påståendet som var del märkliga i Axel Anderssons påpekande.

Regeringen har alltså inte bara fromma förhoppningar, utan här visar vi en aktiv vilja alt gå in i de svåra problemen. Det förekommer etl intensivt förslagssiällande till riksdagen att gå in med vad vi menar vara rikliga ålgärder - etl sä intensivt förslagsställande atl t. o. m. några av mina meddebattörer lycker all alla de proposiiioner som läggs fram för ri ksdagen börjar medföra en alltför tung belastning för riksdagen. Det har t. o. m. varit problem atl hålla taklen på tryckerierna! Men det är ett annat problem. Man kan ju inte både kritisera oss för handlingsförlamning och för att vi är för dukliga att lägga fram proposiiioner. Var sä god och bestäm er för vilket som är det riktiga!

Här har gjorts en rad redovisningar av näringsstrukturen i Gävleborg. Jag

har aldrig bestridit atl problemen där är stora - tvärtom harjag tagit del här pä allvar, och del vet Olle Östrand väl om.

Vi kommer att gä igenom pappers- och pappersmasseindustrin var för sig, vi kommer att framlägga förslag när del gäller skogsmaskinerna. vi kommer all se över boardinduslrin. Det arbetet är långt avancerat när det gäller flera av dessa branscher - det vet mina meddebattörer också väl. Det utredningsarbete som pågått om papper och pappersmassa när del gäller NCB är i slutskedet. Men au innan det är avklarat föra en offentlig debatt om hur den här strukturen skall se ul är naturligtvis ogörligt. Den dag som den frågan skall las upp skall det nalurliglvis ske med del ansvariga statsrådet Erik Huss. En mycket läng debatt fördes i går om just de frågorna. Jag skall i dag inle upprepa vad som där sades.

Lät mig lill Bertil Måbrink också säga att regeringen naturiigtvis är beredd alt titta på de konkrela förslag som han menar sig sitta inne med, om del görs framställningar om dem i vanlig ordning från länsarbetsnämnd och arbetsmarknadsstyrelse lill regeringen. Vi kommerdä all pröva den på del sätt som vi har bestämt oss för här i Sverige. Men välkommen med bra förslag! Vi skall väl ta vara på dem. Vi har ju inle stoppat några konstruktiva förslag, utan under de konjunktur- och struklursvårigheter som vi har levt med har just avsaknaden av goda idéer varit huvudorsaken till att det har varit litet problematiskt.

Jag vill uttala min förvåning över all Bertil Måbrink vägrar alt la hänsyn lill eller tro på-hur han nu formulerade sig-lågkonjunktur och strukturproblem som förklaring lill svårigheterna. Hur skall vi kunna lyfta oss ul ur hela den världshandel som vi är en del av, Bertil Måbrink? Är della etl realistiskt resonemang? Inser inte Bertil Måbrink alt Sverige är beroende av vad andra länder runt om oss gör, när 50 96 av hela vår produktion går till export?

Nr 113

Tisdagen den 27 mars 1979

Om åtgärder för att förbättra sysselsättningen i Gävleborgs län

OLLE ÖSTRAND (s):

Herr lalman! Nu skall vi inte ha någon allmänekonomisk debatt, utan vi skall tala om länels problem. Men jag kan hålla med arbetsmarknadsministern om att man bör se till att man har en god ekonomi, och det är mot den bakgranden vi vill minska det rekordartade budgetunderskottet. Förutsättningen för alt staten skall kunna gå in med insatser i olika avseenden ärju atl den har en god ekonomi.

Jag lyssnade förgäves efter några ord om Vansäier; jag hoppas alt arbetsmarknadsministern återkommer i detta avseende och verkligen härifrän talarstolen deklarerar tt han i fortsättningen skall göra allt vad som går för alt försöka klara ut den katastrofåla situationen i Vansäier.

Det är bra att arbetsmarknadsministern säger att han nu skall se pä boardinduslrin. Jag får väl tolka det så, alt han är beredd all greppa tag i hela skivindustrin och föreslå vettiga lösningar när det gäller den framtida strukturen.

Den tredje frågan i min interpellation lydde:

"Vilka näringspolitiska åtgärder i övrigi är industriministern beredd vidtaga för att förbättra sysselsättningen på kort och läng sikt i Gävleborgs

Nr 113

Tisdagen den 27 mars 1979

Om åtgärder för att förbättra sysselsättningen i Gävleborgs län

län?"

Den frågan innefattar ju hela del problemkomplex som vi i de olika inläggen här har redogjort för.

Pappersbruket kommer i en första etapp att ge varaktig sysselsättning ät 275 personer, men minsl lika viktigt är all 600 man får jobb under uppförandel. Med ett pappersbruk som byggs ut successivt skulle man kunna klara omstruktureringen av massainduslrin i Söderhamn under socialt acceptabla former. Om utbyggnaden sker snabbt, skulle de friställda i Vansäier också, såviii jag förslår, kunna få utbildning och sedan undan för undan flyttas över lill pappersbruket. Vad del gäller är bara atl man skall förädla den massa som tas fram inom det här området.

Jag har full förståelse för atl staten nu går in i NCB och lar kontrollen över förelaget. Lika viktigt är del emellertid atl man sedan mycket snabbt kommer till förhandlingar med Slora Kopparberg om Vallvik. Jag tror aU om man skall klara struklurfrägorna i Söderhamnsregionen när del gäller massaindustrin, så är ett samarbete mellan staten och Stora Kopparberg en föratsättning.

Som Rolf Dahlberg har framhållit här är del viktigt att det hela sker snabbt, för finnar och tyskar väntar inle på oss utan arbelar var och en på sitt område för att få nästa pappersmaskin installerad. Eftersom marknadstillväxten har vissa gränser är det ofantligt betydelsefullt all vi skyndar på.

När det gäller ytteriigare ålgärder på både kort och läng sikt -jag begränsar mig till Söderhamn - räcker inte pappersbraket, utan man måste givetvis vara beredd pä andra insatser.

Jag tror att om man skall klara problemen på kort sikt bör man snegla på Kockums Industri AB. Där går f n. hela verksamheien, tror jag, för halv maskin. Man har verkstadskapacitet, man har duktiga yrkesarbetare, och skulle man lägga ul statliga beställningar pä Kockums Industri AB skulle man kunna klara sysselsättningen under en övergångsperiod fram lill dess atl man vet hur strukturen skall bli inom skogsmaskinbranschen. Jag tror att det är väldigt viktigt atl man snabbt klarar ut strukturen inom skogsmaskinbranschen, för vi har också ÖSA i Alfta med 700 anställda, där man inte vet från den ena dagen till den andra vad som skall ske.

När det gäller övriga insatser i länet har jag erfarit alt det i den regionalpolitiska propositionen - vi har ju inte sett den ännu - atl man skall använda den offentliga sektorn i större utsträckning i regionalpolitiken. Jag tror det är av vikt att länet får en större andel av den offentliga sektorns tillväxt än hittills. Och när del gäller statliga jobb i värt län skulle vi behöva 2 000 sådana, om vi skulle komma upp lill den genomsnittliga andelen statliga jobb av totalsysselsätlningen. För Stockholm är andelen 16 96, för riket i snitt 10,4 % och för Gävleborgs län 8,2 96. Därför är del all anledning att se till att antalet statliga jobb också ökar i länet.

Del här var några ytterligare synpunkter på vad som kan göras för att på både kort och lång sikt öka antalet arbetstillfällen i länet. Och sist men inte minsl är det viktigt all Kockums huvudkontor flyttas tillbaka från Malmö lill Söderhamn, för del finns ingen som helst anledning alt huvudkontoret för Kockums Industri AB skall ligga kvar i Malmö längre.

BERTIL MÅBRINK (vpk);

Herr talman! Jag tycker att Rolf Wirtén för elt något besynnerligt resonemang. Han säger att man vidgar diskussionen, atl det kommer in nya frågeställningar osv. Det är något besynneriigt. Och sä kritiserar Rolf Wirtén Olle Östrands interpellation. Ja, den är kortfattad i motiveringarna, men det finns en fråga som täcker mycket och som Rolf Wirtén borde ha tänkt pä, sä atl han kanske varit litet bältre förberedd. Frågan lyder;

"Vilka näringspolitiska åtgärder i övrigi är industriministern beredd vidtaga för atl förbättra sysselsättningen på kort och lång sikt i Gävleborgs län?"

Men har då inte bostadsbyggandet, den kollektiva trafiken, den inre och yttre miljön betydelse i det här sammanhanget? Vi vet alt där kan göras väldigl mycket. Vi vet alt på varje byggnadsarbetare går tvä tre andra jobb inom andra induslrier som har sammanhang med bostadsbyggandet.

Rolf Wirtén har inte lämnai några som helst konkrela besked om vad det är man skall skaffa för nya jobb lill länet. Det har vi inle fält något besked om. Rolf Wirtén lalar om atl dessa strukturförändringar måste ske inom exempelvis skogsindustribranschen i Gävleborgs län. Men vi vet atl del innebär ju inte några nya arbetstillfällen, inte några nya jobb, utan det innebär, som jag har sagt, atl del försvinner elt antal induslrier: Sändarna, Marmaverken. Att Vansäier försvinner är ju redan klart. Det ärockså fråga om Gästrike-Hammarby.

Jag har då efterlyst besked av Rolf Wirtén: Vilka nya insatser gör man för atl fä fram nya industrier och nya jobb? Det är huvudfrågan, och det är den frågan som alla dessa hundratals - kanske tusentals - människor i Gävleborg ställer sig. Vad får vi nu, när denna fabrik försvinner? Var finns regeringens planer därvidlag? Var finns industripolitiken? Är det Wallenberg som skall fortsätta all sköta den - planlöst som hittills? Rolf Wirtén får gärna ha Wallenberg kvar, men jag kräver att man inte överlåter åt honom alt också försöka formulera den fortsatta industripolitiken, för det skulle innebära ytteriigare en katastrof för Gävleborg.

Sedan är jag glad över aU Rolf Wirtén på vissa punkter vill titta pä mina förslag. I en motion, som jag lämnade in i januari och som handlar om Gävleborg, finns de här kraven. Vi har också ett näringsprogram för Gävleborg, där vi har byggt ul förslagen ytteriigare. Jag hoppas atl Rolf Wirtén nu påverkar sina partikamrater i det utskott som kommer alt behandla dessa frågor, så alt man tar till vara de här förslagen.

Nr 113

Tisdagen den 27 mars 1979

Om åtgärder för att förbättra sysselsättningen i Gävleborgs län

AXEL ANDERSSON (s);

Herr talman! Arbetsmarknadsministern använde större delen av sin replik till mina förslag om sysselsättningsskapande åtgärder. Man får naturiigtvis känna sig smickrad över det. Men det mesta som framgick var den starka irritation som jag tyckte arbetsmarknadsministern visade över alt den här inierpellationen väckte så stor debatt och så mänga inlägg från Gävleborgs riksdagsledamöter. Del är dock faktiskt så, Rolf Wirtén, alt sysselsäuningen -och den stora arbetslösheten - i Gävleborg engagerar oss som är folkvalda

7 Riksdagens protokoll 1978/79:112-113

Nr 113

Tisdagen den 27 mars 1979

Om åtgärder för att förbättra sysselsättningen i Gävleborgs län

därifrån, och då får arbetsmarknadsministern stå ut med all vi ägnar oss ät debatt om dessa problem.

Del var några synpunkter i svaret somjag skulle vilja bemöta. Rolf Wirtén lät näsian som en känd partiledare i etl annat borgerligt parti när han talade om arvet från det förgångna. Men jag vill inte göra några jämförelser i övrigi. Låt mig bara konstatera att den ekonomi som vårt land har i dag inte på något sätt kan jämföras med den samhällsekonomi vi hade 1976, när vi fick en ny regering. Och en sådan jämförelse utfaller inle till den gamla socialdemokratiska regeringens nackdel.

Rolf Wirtén säger också atl strukturfond är något som vi har talat om länge från socialdemokratiskt håll, men del ärju ingen vits med atl inordna pengar i en sådan fond, som skulle ge riskvilligt kapital. Vi har återkommit till den frågan. Vi har lidit nederlag i riksdagen, men vi menar fortfarande alt en sådan här fond väsentligt skulle ha bidragit till att öka möjlighelerna till både nya risktagande pengar i Gävleborgs län och en sanering av de industri- och näringsgrenar som behövs.

Sedan nämnde Rolf Wirtén även Östergötland. Del är i och för sig etl bra län och ett fint landskap. Men det var Gävleborg som del här handlade om. Vi kanske ändå får hoppas alt Gävleborg kommer med i den här hanteringen när Rolf Wirtén blir pä litet bättre humör.

Tillsist; Vi skulle bestämma oss-om regeringen var passiv eller aktiv. Om man skulle mäta i mängden proposiiioner som har lagls fram nu, så kunde man tro alt regeringen var aktiv. Men om man läser propositionerna, är jag böjd för all ha den motsatta uppfattningen.

OLLE WESTBERG i Hoförs (s):

Herr lalman! Arbetsmarknadsministern säger att vi har kommit in på andra problem än vad inierpellationen egentligen handlar om. Det kan inle jag finna. Allt vad vi här har sagt från våra bänkar går ändå ul på sysselsättningsläget i Gävleborgs län. Jag vet inte om jag skall tolka det sä, att det möjligtvis var de frågeställningar som jag berörde beträffande stålindustrin i värt län som ligger ulanför inierpellaiionens ämpe. Rolf Wirtén nämnde nämligen ingeniing om dem i sitt svar.

Jag ställde tvä konkrela frågor. Den ena var om arbetsmarknadsministern var beredd att aktivt vidta ålgärder för alt öka sysselsättningsmöjligheterna för kvinnorna pä stålörter. Della ärett verkligt problem, speciellt i Sandviken och Hofors. Men arbetsmarknadsministerns intresse kanske inle sträcker sig så långl.

Den andra frågan som jag ställde gällde lokaliserjngssiödet lill SKF Steel i Hofors, där 90 anställda berörs. Arbetsmarknadsministern säger inte heller någonting om huruvida han vill medverka lill att Hofors kommun får etl sådant stöd. Jag kan bara beklaga om arbetsmarknadsministern har den inställning somjag vet att många andra har. De säger, all om ett län inom sina kommuner har ivåjärnbruk, har länet egentligen inte några problem. Del vill jag starkt protestera mot. Stålörter, som för dem som inte känner till hur det är i verkligheten kan se ut alt ha del ganska problemfritt, kan verkligen vara hårt

drabbade av den strukturförändring som har ägt rum pä stålindustriområ-dei.

Arbetsmarknadsministern ROLF WIRTÉN:

Herr talman! Att jag i miu första inlägg inle hann kommentera alla de frågeställningar som logs upp berodde helt enkelt på atl de var många och alt jag bara hade tio minuter på mig. Del var omöjligt au gå in på alla spörsmål.

Får jag lill Olle Wesiberg beträffande de punkter som han senast tog upp säga alt del självfallet är myckel viktigt atl vi gör slora ansträngningar för all faen differentiering av arbetsmarknaden, så all kvinnorna kan få ett jobb när de så önskar. Från denna lalarslol harjag lidigare i dag litet grann belyst della problem dä vi diskuterade arbeismarknaden i Oskarshamn. Där har man stora problem med all skaffa arbetskraft, pä grund av atl man inte kan erbjuda kvinnorna arbetstillfällen - och dä flyttar inle människorna dit. Det som jag sade om Oskarshamn kan väl sägas om Hofors, sä jag tror inte all del på någol sätt råder motsättning mellan Olle Wesiberg och mig pä denna punkt. Det är tvärtom angelägel att man får nyetableringar på en ort med så ensidigt näringsliv som Hofors. Det är i syfte att få till stånd fler arbetstillfällen som kan passa den kvinnliga arbetskraften som vi satsar pä utvecklingsfonderna. Jag har i den regionalpolitiska proposilionen, vilket Olle Östrand mycket riktigt påpekade, betonat betydelsen av att man också när det gäller den offentliga sektorn försöker decentralisera verksamheten inom länet och au man från rikssynpunkl främjar utflyttning av funktioner lill län och kommuner. Där finns en given möjlighel för den kvinnliga arbetskraften atl fä en bältre arbetsmarknad i den lyp av kommuner som Olle Westberg här lalar om, bl. a. Hofors.

Frågan om plasmaieknologin bereds i industri- och arbetsmarknadsdepartementen. För dagen kanjag därför inte ge någol konkret svar på den frågan-och det tror jag all Olle Wesiberg är väl medveten om.

Axel Andersson försökte atl raljera litet grand genom all säga att jag var mer intresserad av Östergötland än av Gävleborgs län. Del är väl ändå au missförstå allt vad jag lidigare har sagt! När Axel Andersson ifrågasatte au vi inte vill hindra utvecklingen av Invesleringsbanken och alt vi vill utnyllja den som etl instrument i näringspolitiken gav jag ett konkrel exempel pä all förhållandet är det motsatta, atl vi verkligen använder oss av Investeringsbanken. Jag nämnde då Luxor. Det var med förlov sagt en glidning i debatten - dess bättre inte vanlig här i huset - som Axel Andersson här gjorde sig skyldig till.

Jag skulle med anledning av Axel Anderssons inlägg-även andra var inne pä del - något vilja kommentera inierpellationen frän Olle Östrand. Jag är inle del minsta irriterad över Olle Östrands sätt au formulera sig. Tvärtom log jag argumenten pä allvar och försökte besvara alla frågor. Det gäller också den tredje frågan, om sysselsättningen på kort och lång sikt i Gävleborgs län. Jag håller gärna med om alt den är allmän, men det är helt klart all man kan föra en mycket viiisyfiande diskussion om den. Jag valde au formulera mig pä det

Nr 113

Tisdagen den 27 mars 1979

Om åtgärder för att förbättra sysselsättningen i Gävleborgs län

Nr 113

Tisdagen den 27 mars 1979

Om åtgärder för att förbättra sysselsättningen i Gävleborgs län

allmänna sätt som Olle Östrand gjorde. I den tredje delen av mitt svar redovisar jag just förutsättningarna för industri- och regionalpolitiken. Jag tycker fortfarande att det som står där är rikliga synpunkier. Vi kommer senare atl här i kammaren få diskutera såväl den industripolitiska proposilionen, som Erik Huss har lagt fram för riksdagen, som den regionalpolitiska propositionen, men jag tror vi kan spara den debatten tills de propositionerna Slår på vår dagordning.

Bertil Måbrink menade atl det var motiverat att dra in bostadsbyggandet i denna diskussion, och del kanjag i och för sig ha förståelse för. Han kan ha rätt i all en uppgång i bostadsbyggandet ger en mängd arbetstillfällen i byggnadsindustrin. Vi har också i regeringen försökt dra slutsatsen av det resonemanget, och har nu äntligen kunnat böja av den nedåtgående kurvan i bostadsbyggandet i Sverige så atl den nu i stället är pä uppgång. Föregående år låg bostadsbyggandet på uppemot 60 000 lägenheter, och detta år kommer det sannolikt att ligga pä samma nivå eller t. o. m. någol däröver. Vi får se vad facil blir när året är över.

Herr talman! Jag skulle avslutningsvis också vilja säga, atl visst är del många svårigheter i Gävleborgs län för de förelag och branscher som är verksamma där. Men jag lycker det förtjänar all las in i kammarens protokoll att antalet lediga platser där var 667 i febraari 1978,690 i januari 1979 och 842 i februari 1979, som är den senaste mätningen. Del är alltså en klar uppgång även i detta län. Och del är min förhoppning atl industrisysselsäitningen, som nu är på väg uppåt, skall fortsätta uppåt och alt man klarar de problem som uppstår vid Vansäter pä andra håll under den närmasie liden. Vi har en övergångstid för Vansäter, som Olle Östrand här har redovisat lidigare, och med en aktiv arbetsmarknadspolitik, en uppåtgående konjunktur och en förbättrad situation över huvud tagel i svenskt näringsliv kanske vi kan klara de svårigheter som de enskilda människorna ställs inför. Men visst är det problem när en sådan enhet skall läggas ner, del vill jag inte för ett ögonblick bestrida.

Det kanske också är värt att säga att antalet arbetslösa i Gävleborgs län dock har minskat underden senasie månaden, från 5 200 i januari lill 4 887, sä även om man tar de siffrorna finns det en viss ljusning.

Allra sist villjag hälla med om att alla dessa branschfrägor som ni har berört -om skogsmaskininduslrin, pappersindustrin, plywood- och boardinduslrin - är frågor som brådskar, och vi skall därför vara mycket aktiva i regeringskansliet. Del är den målsättningen vi har, och vi hoppas kunna leverera förslag i alla dessa frågor under våren.

100

OLLE ÖSTRAND (s);

Herr lalman! Att det har skett en klar uppgång i antalet lediga platser sedan januari är naturiigtvis inte osannolikt. Men när del gäller antalet arbetslösa, i beredskapsarbeten och i AMS-utbildning har det hela liden skett en ökning gentemot föregående år, och det är lika klart bevisbart.

Vi gävleborgare, arbetsmarknadsministern, är ett tålmodigt släkte. Men när del börjar på att barka åt skogen, då river vi ifrån oss. Del har vi gjort i dag.

Vi har pekat pä de problem vi har inom de olika sektorerna i länet. Jag hoppas nu alt del efter den här diskussionen står fullständigt klart att om vi skall kunna lösa problemen i Gävleborgs län, då måste vi ha samhällets resurser bakom oss.

De inlägg som arbetsmarknadsministern har gjort här i dag kan jag inte tolka pä annat sätt än all viljan finns, men sedan gäller del att också ha kraften. Jag hoppas alt kraften finns i samma stora utsträckning som viljan. Om så är fallet, då harjag en viss förhoppning om atl vi kan gå en något ljusare framtid lill mötes.

Överläggningen var härmed sluiad.

Nr 113

Tisdagen den 27 mars 1979

Om åtgärder för bibehållande av sysselsättningen i Gästrike-Hammar-by

§ 10 Om åtgärder för bibehållande av sysselsättningen i Gästrike-Hammarby

Industriministern ERIK HUSS erhöll ordet för alt besvara Wivi-Anne Cederqvists (s) den 14 mars anmälda fråga, 1978/79:427, och anförde:

Herr talman! Wivi-Anne Cederqvist har frågal mig vilka insatser regeringen är beredd atl vidtaga för att sysselsättningen i Gästrike-Hammarby skall kunna bibehållas.

Sulfitfabriken i Hammarby ägs av Kopparfors AB. Enligl uppgift frän företagsledningen är anledningen till den planerade nedläggningen av massafabriken atl den med nuvarande produktion är olönsam. Andra starkt bidragande orsaker lill nedläggningen är enligt företagsledningen svårigheter atl lösa de yttre miljöproblemen samt bristen på vedrävara i området.

Kopparfors framhåller au största delen av de anställda kan erbjudas anställning vid andra anläggningar inom förelagel. Företaget planerar vidare alt i samarbete med de anställda saml de lokala arbetsmarknadsmyndigheterna försöka omplacera arbetskraft till intilliggande induslrier. Företagel bedömer dessa möjligheter som goda.

Med hänsyn lill del sagda anser jag del f n. inte vara befogat med några extraordinära åtgärder från regeringens sida.

WIVI-ANNE CEDERQVIST (s):

Herr lalman! Jag får tacka industriministern för svarei på min fråga fast jag inte är nöjd med del. Det är i mitt tycke både kortfattat och negativt.

Gästrike-Hammarby sulfitfabrik är, trots sina 90 är, genom ombyggnad en relativt modern fabrik. Den senaste ombyggnaden gjordes i början av 1970-talel, och miljövårdsdelen har under de senaste åren byggts ut kontinuerligt. Enligt uppgift befinner sig utrustning och maskiner i dagsläget nära topplrim.

Eftersom konjunkturerna för massainduslrin varit i botlen under 1970-talet har främst de små enheterna, typ Gästrike-Hammarby, drabbats myckel hårt. Därför har under senare år omfattande rationaliseringar gjorts i fabriken, med resultat au ca 50 arbetstillfällen försvunnit genom att man inte anställt

101

8 Riksdagens protokoll 1978/79:112-113

Nr 113

Tisdagen den 27 mars 1979

Om ålgärder för bibehållande av sysselsättningen i Gästrike-Hammar-by

efter s. k. naturlig avgång. Della har accepterats av facket och alla anställda med tanke pä all man därigenom skulle kunna fä fabriken lönsam och på så sätt en tryggad sysselsättning.

Nu har resultaten av dessa insatser börjat visa sig. Fabriken går för fullt. Priserna har stigit betydligt bara i år, och del är en god efterfrågan pä den specialmassa som framställs i Hammarbyfabriken. De stora lager som fanns för etl är sedan har körts ul, och allt fungerar bra.

1 början av mars anställdes tre personer. Veckan därpå, måndagen den 12 mars, blev Pappers ordförande Sven Dahlqvist informerad under tystnadsplikt om Kopparfors planer på en nedläggning. Dagen därpå gick Kopparfors ul med ett pressmeddelande om delta och om atl MBL-förhandlingar skulle inledas. De anställda hade ännu inle informerats.

Får man gå till väga på så sätt i vårt land i dag, industriministern?

Sulfitfabriken är den enda arbetsplatsen i Hammarby. Samhället, som i dag består av ca 750 människor, ligger avsides och har helt byggts upp kring förelagel. Fä förelag kan uppvisa en arbetarstam som varit sill företag så trogen som den i Hammarby.

Nu säger industriministern att fabriken är olönsam. Det viil jag bestämt tillbakavisa. Platschefen och övriga inblandade har i ortspressen uttalat atl fabriken nu går bra. Alt del har varit svårigheter atl lösa de yttre miljöproblemen är på sätt och vis riktigt. Ändå har Kopparfors de senaste åren investerat i runt tal 100 milj. kr. i Hammarbyfabriken, varav del mesia i miljövårdande åtgärder. Vad beträffar de miljöproblem som finns kvar föreligger nu en teknisk lösning, som medför en kostnad på drygt 20 milj. kr. Det är naturligtvis en ansenlig summa, men med lanke på de generösa slatsbidragsbesiämmelser som finns bör della inte drabba fabriken sä hårt. Del gäller ändå att rädda arbetstillfällen för 250 människor.

Jag vill fråga industriminisiern om inte regeringen har ett ansvar för sysselsättningen i Sverige. Jag beklagar alt regeringen inte är beredd att ingripa för all klara sysselsättningen för 250 människor och därmed bevara ett helt samhälle.

Industriministern ERIK HUSS:

Herr lalman! Till del som Wivi-Anne Cederqvist sade om ansvar för sysselsättningen bör kanske läggas all fabriken dock icke är belägen på en så avsides ort som hon antydde, ulan nära Sandviken där det dominerande företaget Sandvik har tydliga ansiällningsbehov.

102

WIVI-ANNE CEDERQVIST (s):

Herr talman! Det har ju i den nyligen avslutade inlerpellalionsdebatien framkommit vilka problem som finns på bruksorterna Sandviken och Hofors i Gästrikland. Även Sandviken har alltså problem. Vi har mist närmare I 000 arbetstillfällen under de senaste åren, dä man inte anställt efter naturlig avgång. Nu har man haft elt behov av 20 arbetare, bl. a. personer som har lång erfarenhet som svetsare. Det finns fullt med arbetslösa i Sandvikens kommun. Ungdomsarbetslösheten är otroligt stor.

F. ö. har vi sedan en tid lillbaka ett slorl behov av arbeten för kvinnor, vilket sammanhänger med den ensidiga näringslivsstrukturen. När del gäller kvinnors yrkesverksamhetsgrad i Hammarby kanjag nämna alt den ligger mer än 20 procentenheter under riksgenomsnittet. Som industriministern säkert förslår är även della ett stort problem, men i dagsläget är den slora frågan för Gästrike-Hammarby och Sandvikens kommun vad som skall hända med massafabriken, med de drygt 250 anställda och hela samhället, ett samhälle som är så helt beroende av företaget. Alla hammarbybor har någon anknytning till företaget. Alla känner i dag stor oro och ängslan. I första hand bör alla vägar prövas att fortsätta den nuvarande produktionen. Men kommer regeringen, om en nedläggning trots allt är oundviklig, all vidta åtgärder, sä att ersättningsindustri kommer lill stånd innan massatillverkningen upphör och så att anställningen för de 250 anställda tryggas?

Nr 113

Tisdagen den 27 mars 1979

Om den fortsatta driften vid Broby Industrier AB

Överiäggningen var härmed sluiad.

§ 11 Om den fortsatta driften vid Broby Industrier AB

Industriministern ERIK HUSS erhöll ordet för alt besvara Lennart Bladhs (s) den 14 mars anmälda fråga, 1978/79:431, och anförde:

Herr lalman! Lennart Bladh har frågat mig om Novopan i ärende om förelagets förvärv av Broby Induslrier AB redovisat någon plan för full råvarutillgång för den fortsalla driften samt om jag kommer atl begära en bindande garanti att råvaruleverans sker, så all driften och därmed sysselsättningen verkligen kommer atl bestå.

Somjag lidigare redogjort för i kammaren pågår f n. förhandlingar mellan det danska förelagel Novopan Träindustrier A/S och konkursförvaltaren om förvärv av Broby Industrier AB. En förutsättning för detta förvärv är emellertid att Novopan får förvärvstillständ enligl 1916 års lag om inskränkningar i rätten all förvärva fast egendom m. m. En ansökan frän Novopan om förvärvslillslånd är f n. under beredning inom regeringskansliet.

Enligl uppgifter frän Novopans ledning pågår förhandlingar med vissa råvaruleverantörer i syfte all säkra rävarutillförseln lill Broby Industrier. Ett slutligt avtal beräknas kunna träffas under de närmaste dagarna.

Utformningen och innebörden av detta avtal kommer givetvis alt utgöra en väsentlig del i bedömningsunderlaget för regeringens ställningstagande i frågan om förvärvstillstånd.

LENNART BLADH (s):

Herr talman! Jag ber alt få tacka herr statsrådet för svarei - som inle gav något svar pä frågan men som gav en bild av en besväriig situation för Broby Industrier.

Min fråga ställdes därför atl det verkar som om man skulle kunna finna en lösning på Broby Industriers bekymmer - bekymmer inle enbart för Broby utan för hela bygden. De har varat länge, och de anställda, kommuner och

103

Nr 113

Tisdagen den 27 mars 1979

Om den fortsatta driften vid Broby Industrier AB

många fler har levat i ovisshet om vad som skall ske. Nu verkar det som om del finns en lösning, i varje fall på papperet.

Min fråga bottnar i det som de anställda har frågal: Är delta en kortsiktig lösning? Blir det åter sä att vi får hoppet tillbaka om atl få arbete, au kommunens folk ser ljust på situationen? Men hur länge varar det? - Jag vill framhålla att om man skall hälla driften i gång måste del finnas en garanti om tillgång till råvaran, dvs. skogen. Skogsägarna i Skåne har bekymmer, och även där finns många ovissa faktorer. 1 del tillstånd som skall ges åt elt förelag anser jag därför, herr statsråd, atl del måste begäras garanti för fortsatt rå\'arulillgång.

Del får inle vara så att man kanske löser problemen för tillfället och kommer i gång nu - och sedan får bekymren lillbaka i dubbel måtto om råvaran försvinner. Jag skulle gärna vilja att statsrådet kompletterar sitt svar och anger om del inte finns möjligheler, om man ger förvärvstillständ lill Novopan, att också kräva garanti för en långsiktig plan när del gäller råvarutillgången. Jag skulle vilja ha ett konkrel svar pä den punkten.

Industriministern ERIK HUSS;

Herr talman! Låt mig fastslå atl det väsentliga är att Broby Induslrier kommer i gång. Novopans bud innebär en sådan möjlighel, och del är självklart atl Novopan inte betalar en avsevärd summa pengar för alt sedan pä grund av råvarubrist inle kunna driva förelagel.

Såsom jag har redovisat vet vi all Novopan är i kontakt med olika intressenter på rävaruleveranlörssidan, som kan hjälpa dem, men del finns inte någon möjlighel för mig atl kommendera fram virkesleveranser. Såviii jag förslår är utsikterna också myckel goda.

104

LENNART BLADH (s);

Herr talman! Är det väsentligt all förelagel kommer i gång? Nej, det väsentliga är fortsatt drift framöver! Jag tror all det vore en olycka om man nu kom i gäng vid Broby Industrier och sedan inom kort måsle sloppa driften igen. Det vore del värsta som över huvud taget kunde hända. Det är därför jag menar att det inte räcker atl komma i gäng, dra i gäng hjulen, väcka hoppet för bygden och människorna och sedan kanske få uppleva en höst igen som blir bekymmersam i dubbel bemärkelse.

Jag anser all de anställda behöver få visshet om alt verksamheien skall fortsätta. Jag förstår mycket väl atl man inte kan kommendera förelaget lill all hålla på i evigheter, men jag tror att det är viktigt med en stark skrivning, som innebär all företagel kan visa en plan beträffande råvarutillgången. Jag vet att både Broby och andra förelag har sagt lidigare atl råvaran i södra Sverige kanske inle räcker till och att man evenluelll också måste importera råvara. Del finns alltså många frågetecken i det här sammanhanget, och del är många om budet i södra Sverige när det gäller den här råvaran.

Min fråga är föranledd av det förhållandet atl det är viktigt för de anställda och för kommunens folk alt man inte bara kommer i gång på kort sikt ulan kan driva verksamheien också framöver.

Industriministern ERIK HUSS:

Herr lalman! Jag förslår väl de synpunkter som Lennart Bladh framför och de önskemål som finns hos anställda och andra. Vi har precis samma målsättning i denna fråga. Vi är angelägna om drift -och en uthållig sådan. En första förutsättning för det är alt driften över huvud laget kommer i gång och att inte förhandlingarna med de sökande hanteras sä atl de drar sig ur.

LENNART BLADH (s):

Herr talman! Min lilla önskan är att man skulle kunna få en bindning därvidlag, så alt företaget inle bara garanterar atl driften skall komma i gång ulan också all den kommer atl bestå framöver.

Nr 113

Tisdagen den 27 mars 1979

Om lämpligheten av fler konkurser inom näringslivet

Överiäggningen var härmed slutad.

§ 12 Om lämpligheten av fier konkurser inom näringslivet

Industriministern ERIK HUSS erhöll ordet för all besvara KarlBoos{c) den 15 mars anmälda fråga, 1978/79:434, och anförde:

Herr lalman! Karl Boo har frågat mig om jag anser atl "kravet på flera konkurser pä ett lämpligt sätt ger uttryck för regeringens näringspolitiska ambitioner".

Karl Boos spörsmål ger mig tillfälle alt belysa en fråga som i debatten kommit all behandlas på elt vinklat sätt.

Regeringens synpunkter på näringspolitiken har nyligen redovisats i proposilionen 1978/79:123 om riktlinjer för industripolitiken, m. m. Några synpunkter på konkurs som ett medel i näringspolitiken framförs inle i proposilionen.

Bakgrunden lill Karl Boos fråga är förmodligen ett nyligen publicerat intervjuuttalande av mig i en tidskrift. På intervjuarens direkta fråga svarade jag atl konkurs och ackord bör finnas med i arsenalen bl. a. för att undvika ulpressningssiluationer som kan tvinga staten lill alltför dyrbara medgivanden. Jag påpekade emellertid samtidigt atl konkurs eller ackord inle är detsamma som all lägga ner etl förelag och inte heller är lika med arbetslöshet. Fabriken, personalen och ibland ledningen finns kvar. Förelaget kan rekonstrueras och leva vidare på bättre finansiell grund. Jag framhöll även att svårigheter naturligtvis finns, t. ex. för företag som arbetar pä utländska marknader eller har stora utländska krediier.

I andra uttalanden harjag understrukit att jag inle hyser någon förkärlek för konkurser men anser alt de ibland kan framstå som en naturiig utväg.

Jag vill i del sammanhanget erinra om atl konkurs och ackord är normala, förhållandevis allmänt använda civilrältsliga förfaranden i Sverige. Nämnas kan att frågan om statliga åtgärder vid företags obestånd f n. utreds av föreiagsobeståndskommittén (Fi 1976:03).

105

Nr 113

Tisdagen den 27 mars 1979

Om lämpligheten av fler konkurser inom näringslivet

KARL BOO (c):

Herr talman! Jag tackar industriministern för svaret pä min fråga. Del är riktigt atl anledningen lill denna fråga var ett utlalande som industriministern gjort för tidningen Veckans Affärer, som jag menade kunde betraktas som etl auktoritativt utlalande pä folkpartiregeringens vägnar. Industriministern säger i del ullalandet att "konkurser och ackord är en rekonstruk-lionsmetod som bör användas fiitigare". Tidningen redovisar också i anslutning lill detta uttalande alt industriminisiern tonar ner vikten av den industripolitiska proposition med bl. a. ökat stöd lill exporten och småföretagen vilken hade presenterats samma vecka.

Naturligtvis är, som också framhålls i det sammanhanget, den allmänekonomiska politiken granden för näringspolitiken. Därom behöver vi inte diskutera. Nu korrigerar industriministern sitt uttalande, och del är självfallet värdefulll. Men ändå har man en känsla av all både del tidigare uttalandet och korrigeringen i dag på något sätt ger uttryck för atl det skall ges ett relativt fritt spelrum för marknadskrafterna. Jag vill för min del säga atl även förden som bekänner sig till marknadsekonomins filosofi måste det vara vägledande att ordet "social" finns med, dvs. en social marknadsekonomi. Det är ingel tvivel om att industriministerns uttalande har givit anledning lill oro på många platser där problemen är stora .Självfallet är det så att en konkurs, som alldeles nyss redovisats i debatten här, skapar bekymmer när det gäller all snabbt fä i gäng verksamheter och atl äter skapa den trygghet som förelag i en svär ekonomisk situation behöver. Del är oroande atl behöva konstatera att antalet konkurser kommer att bli slörre under 1979 än någonsin tidigare.

Med detta vill jag säga alt det är viktigt atl vi på etl tidigt stadium sätter in ålgärder, sä atl vi därmed kan skapa den trygghet som behövs och minska den sociala oron bland de anställda.

106

Industriminisiern ERIK HUSS;

Herr talman! Kari Boo sade atijag nu korrigerar mitt uttalande. Nej, det gör jag inte. Jag korrigerar de vinklade framställningar och de vinklade reflexioner som detta valår har gjorts i anslutning lill mitt uttalande.

Beträffande Kari Boos tal om social marknadshushållning vill jag säga alt jag i mitt svar just understryker-och det har jag gjort i tidigare uttalanden-all konkurs och ackord inte är liktydiga med driftstopp, utan all de kan vara en naturlig utväg för all skapa bältre förutsättningar för en fortsatt drift.

Jag har aldrig sagt all jag har någon förkärlek för konkurser. Jag vill dock hävda alt del är bra alt konkurser och ackord finns med i arsenalen. I exempelvis fallet Luxor sparade man på så sätt stora summor lill staten, och det gjorde man med säkerhet också i fallet Kockums.

Om kapitalägare -jag vet inte om Kari Boo ömmar för dem - och andra fordringsägare har uppfattningen alt staten aldrig kan tillåta alt etl förelag i obestånd går i konkurs, sä måsle jag säga atl det skulle bli en dyr föreställning för statskassan och för skattebetalarna. Det finns således anledning alt med varsamhet behålla konkursen som ett medel i arsenalen.

KARL BOO (c):

Herr lalman! Jag irodde att ett utlalande som industriministern i det här fallet gjort för en tidning var godkänt i efterhand och därmed rikligt återgivet. Jag måste här framhålla all även svaret i dag i vissa delar anknyter till vad som kunde uttolkas av intervjun.

Självfallet ömmar jag inte för kapitalägarna utan för de människor och de bygder som drabbas hårt om man inle kan sätta in förebyggande åtgärder, som på ett bältre sätt än konkursen kan klara ul bygdens och människornas problem.

Industriminisiern ERIK HUSS:

Herr lalman! Därom är vi, Kari Boo, helt överens. Del bör ha framgått av mina tidigare inlägg.

Nr 113

Tisdagen den 27 mars 1979

Om åtgärder för att förhindra friställning av arbetskraft vid de mindre och medelstora varven

KARL BOO (c):

Herr talman! Jag vill bara erinra om all industriministern vid några lillfällen sagt att han inle avsåg atl fullfölja de utryckningar som den tidigare industriministern Nils G. Åsling fick göra och som gav goda resultat.

Industriministern ERIK HUSS:

Herr lalman! Jag trodde all man under de här fem månaderna hade fått en rik provkarta över utryckningar som i varje särskilt fall anpassats till den föreliggande verkligheten.

KARL BOO (c);

Herr lalman! Jag noterar vad industriministern sagt, och det var i slorl sett vad jag ville få bekräftat, nämligen atl det inle går atl vara passiv när nöden är stor.

Jag konstaterar således au även industriminisiern följer upp de intentioner som Nils G. Åsling på sin tid arbetade efter.

Överiäggningen var härmed slutad.

§ 13 Om åtgärder för att förhindra friställning av arbetskraft vid de mindre och medelstora varven

Industriministern ERIK HUSS erhöll ordet för aU besvara Af og/wiPe/sso/ii (s) den 15 mars anmälda fråga, 1978/79:436, och anförde;

Herr lalman! Magnus Persson har frågat mig vilka konkrela ålgärder jag avser alt vidta för atl i enlighet med riksdagens beslut förhindra avskedanden vid de mindre och medelstora varven i avvaktan på riksdagens beslut med anledning av kommissionens utredningsarbete.

Jag vill först nämna alt kommissionen för de mindre och medelstora varven nyligen har tillsalls. Riksdagen har ställt medel till förfogande för tidigareläggning av statliga beställningar hos bl. a. de mindre och medelstora

107

Nr 113

Tisdagen den 27 mars 1979

Om åtgärder för att förhindra friställning av arbetskraft vid de mindre och medelstora varven

varven. Dessa lidigareläggningar kommer att läggas ut successivt i den takt som behövs. Detta bör bidra lill atl upprätthålla sysselsättningen vid dessa varv.

Vidare står arbelsmarknadspolitiska medel lill buds även för de mindre och medelstora varven. Det s. k. 75-procenisbidraget kan därvid komma i fråga.

Till sist vill jag påpeka att jag inte har några formella möjligheter alt ingripa mol beslut som fattas av styrelserna i de privatägda varven för all minska personalen eller lägga ned verksamheien.

MAGNUS PERSSON (s):

Herr talman! Jag får tacka industriminisiern för svaret på min fråga.

Karislads Varv är ett av de mänga små och medelstora varv som brottas med problem. En rad fakiorer har bidragit till den nämnda krissituationen. Varvsledningen säger att en av orsakerna är atl kredilgivande myndigheter på depanemental nivå bidragit lill att situationen starkt förvärrats. I en tidningsartikel i Värmlands Folkblad säger platschefen vid varvet följande: "Man får känslan av atl vi i Karlstad inle skall finnas lill."

Herr lalman! Del svar jag i dag har fäll på min fråga ger ju inga konkrela utfästelser för exempelvis Karistads Varv. Självfallet ställer man sig dä frågande till vad tidigare riksdagsbeslut egentligen inneburit. Enligl mitt förmenande har statsmakterna, industridepartementet och kreditgivande organ inle uppfyllt riksdagsbeslutet och alltså inte tillräckligt stött de små och medelstora varven. Är det inle så, herr lalman, att de fria marknadskrafterna här fått råda under läng tid? Nu inträder just den situation som vi socialdemokrater förutsåg i vår gruppmolion. Del gamla ordspråket, "medan gräset växer, dör kon", har fält hög aktualitet.

Först och främst skulle jag vilja ställa frågan, om inle kommissionen borde ha tillsatts i ett tidigare skede. Låt mig sedan komplettera med frågorna: Hur långt har kommissionen kommit i sitt arbete? Vilka lidsramar har kommissionen till sitt förfogande? Om inget konkret görs, kommer det ena varvet efter del andra att dö, vilket ärjust vad vi befarade i vår motion.

Jag är således inte särskilt nöjd med svaret, men jag hoppas all industri-minslern lar itu med de här frågorna på elt mer konkrel sätt än lidigare.

Vi kan som exempel la Vänern, eftersom vi har ett varv som ligger i norra delen av Vänern. Del är självfallet av ytterst slorl värde, både regionalpoliliskl och på andra sätt - för underhåll och reparalionsberedskap osv. - att del finns ett varv i denna del av Vänern. Statsmakterna har salsal ca 250 miljoner på en fördjupning av Trollhälte kanal och årelrunisjöfari pä Vänern. Della innebär ökat tonnage, och då måsle del också finnas ökad beredskap i form av varv. Jag anser att upplysning om della måste lämnas till varven. Platschefen menar att de lokala och regionala myndigheterna stöder varven, medan de centrala myndigheterna inte gör del. Då kan man ställa sig frågan: Vad är rätt och riktigt?

108

Industriministern ERIK HUSS;

Herr talman! Jag är inte medveten om all Karlstads Varv, där i dag ungefär 25 personer arbetar, har fält några framställningarom beställarslöd obehandlade eller avslagna på deparlemenlal nivå.

Lät mig vidare konstatera all om icke regeringen kan bestämma atl etl privat varv skall fortsätta sin drift, så kan inle heller riksdagen göra det.

MAGNUS PERSSON (s);

Herr talman! Jag har bara citerat uren artikel i Värmlands Folkblad. Enligl artikeln sade platschefen i intervjun alt han ville kasta skulden på kreditgivande myndigheter pä departementsnivå. Han fortsätter:

"Man får känslan av all vi i Karislad inte skall finnas lill."

Det är dessa uppgifter jag skulle vilja att departementschefen tittade lilel närmare pä. Vi har här tvä olika versioner av vad som har förekommit.

Jag vill dessutom säga, herr lalman, all kommissionens arbete måste påskyndas. Jag fick inle något konkret svar på frågan vilka lidsramar kommissionen har för sill arbete.

Som jag sade i mitt förra inlägg aktualiseras här del ena varvet efler del andra. I förra veckan hade vi en debatt om Lödöse Varf Nu gäller det Karistads Varv, och nästa vecka ärdet kanske fråga om etl anni varv. Därför måsle någon form av konkrela åtgärder vidtas i överensstämmelse med riksdagens beslut. Jag tycker all del här visas en viss nonchalans från departementets sida.

Nr 113

Tisdagen den 27 mars 1979

Om åtgärder för att förhindra friställning av arbetskraft vid de mindre och medelstora varven

Industriminisiern ERIK HUSS:

Herr lalman! Tidsperspektivet för kommissionens arbete är all det skall bli färdigt lill i höst, vilket lorde vara den tidpunkt som riksdagen åsyftade.

Överiäggningen var härmed sluiad.

§ 14 Föredrogs och hänvisades

Proposition

1978/79:136 lill jordbruksutskottet

§ 15 Föredrogs och hänvisades

Moiioner

1978/79:2259 och 2260 lill trafikutskottet

1978/79:2261 och 2262 lill jordbruksutskottet

1978/79:2263 till civilutskottet

1978/79:2264 lill finansutskottet

1978/79:2265-2267 till näringsulskottei

1978/79:2268 yrkandena 1-3 till näringsutskollel

yrkandet 4 till arbelsmarknadsutskottet yrkandena 5-7 till irafikutskottel yrkandet 8 till jordbruksutskottet

1978/79:2269 lill jordbruksutskottet

109

Nr 113

Tisdagen den 27 mars 1979

1978/79:2270 till arbetsmarknadsutskottet 1978/79:2271 lill försvarsutskottet 1978/79:2272 lill kulturutskottet 1978/79:2273 lill utbildningsutskottet

110

§ 16 Tredje vice talmannen meddelade alt på föredragningslistan för morgondagens sammanträde skulle

socialutskottets belänkande nr 26 och kulturulskolleis belänkande nr 23 uppföras främst bland tvä gånger bordlagda ärenden,

näringsulskottets betänkande nr 29 sättas närmasi efter utrikesutskottets betänkande nr 25 saml

socialutskottets betänkande nr 27 sällas sist.

§ 17 Anmäldes och bordlades

Proposition

1978/79:177 om ändrade ersättningsregler inom sjukförsäkringen, m. m.

§ 18 Anmäldes och bordlades Moiioner

1978/79:2274 av Gösta Bohman m.fl. 1978/79:2275 av Thorbjörn Fälldin m.fl. 1978/79:2276 av Filip Johansson och Torsten Stridsman 1978/79:2277 av Cail-Wilhelm Lothigius 1978/79:2278 av Svante Lundkvist m.fl. 1978/79:2279 av Kerstin Nilsson och Ove Karlsson 1978/79:2280 av Martin Segerstedi m.fl. 1978/79:2281 av La/s Werner m.fl.

medanledningavproposilionen 1978/79:110 om riktlinjer för skogspolitiken, m. m.

1978/79:2282 av Anna Lisa Lewén Eliasson m.fl. 1978/79:2283 av Bo Siegbahn och Per Petersson

med anledning av proposilionen 1978/79:113 om riktlinjer för u-landsinformation och biståndets organisation m. m.

1978/79:2284 av Sven Mellqvist m.fl.

1978/79:2285 av Lars Werner m.fl

med anledning av proposilionen 1978/79:116 om vissa sjöfartsfrägor

1978/79:2286 av Lars Werner m.fl. 1978/79:2287 av Erik Wärnberg m.fl.

med anledning av proposilionen 1978/79:124 om förvärv av Kockums varvsrörelse, m. m.

1978/79:2288 av Lars-Ove Hagbetg Nr 113

1978/79:2289 av Lars Werner m.fl. Tiggg

medanledningavproposilionen 1978/79:126om medel förlidigareläggning- ji mars 1979

ar av vissa investeringar inom SSAB Svenskt Stål AB, m. m.

1978/79:2290 av Frida Beiglund m.fl. 1978/79:2291 av Filip Johansson och Torsten Stridsman 1978/79:2292 av Kerstin Nilsson 1978/79:2293 av Olof Palme m.fl. 1978/79:2294 av Torsten Stridsman och Filip Johansson med anledning av propositionen 1978/79:127 om åtgärder för au främja sysselsättningen i Norrbotten

1978/79:2295 av Bengt Fagerlund m.fl.

med anledning av proposilionen 1978/79:135 om ändring i lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring, m. m.

1978/79:2296 av Georg Danell och Per-Olof Strindberg 1978/79:2297 av Thorbjörn Fälldin m.fl.

med anledning av proposilionen 1978/79:138 om vissa ansl"",sfrågor m. m. rörande försvaret

1978/79:2298 av Geoig Andersson m.fl.

1978/79:2299 av Ingrid Diesen m.fl.

1978/79:2300 av Per Olof Sundman m.fl.

1978/79:2301 av La;-5 Werner m.fl.

med anledning av propositionen 1978/79:143 om barn och kultur

1978/79:2302 av Alf Lövenborg och Rolf Hagel 1978/79:2303 av Olof Palme m.fl.

med anledning av proposilionen 1978/79:145 om ålgärder för lekoindustrin

1978/79:2304 av Svante Lundk\<isi och Ake Wictorsson med anledning av proposilionen 1978/79:146 om prisregleringen på fisk, m. m.

1978/79:2305 av Christina Rogestam och Margit Odelsparr med anledning av proposilionen 1978/79:153 om förbättrat studiestöd lill 18-19-äringar i gymnasial utbildning

1978/79:2306 av Gösta Bohman m.fl. 1978/79:2307 av Rolf Hagel och Alf Lövenborg 1978/79:2308 av Torkel Lindahl och Gunvor Wallln 1978/79:2309 av Bo Turesson

med anledning av proposilionen 1978/79:95 om den kommunala ekono
min 111

Nr 113 1978/79:2310 av 5ve/;-£-/7AA'o/rf//i

Tisdagen den 27 mars 1979

Tisdagen den 1978/79:2311 av Hans Nyhage m.fl.

1978/79:2312 av Kalevi Wernebrink

med anledning av proposilionen 1978/79:99 om en ny trafikpolitik

1978/79:2313 av Per Beigman m.fl. 1978/79:2314 av Märia Fredrikson och Olle Eriksson 1978/79:2315 av Thorsten Larsson m.fl. 1978/79:2316 av Elvy Olsson m.fl.

med anledning av propositionen 1978/79:114 med förslag till anslag till centralnämnden för fastighetsdata för budgetåret 1979/80

1978/79:2317 av Rolf Hagel och Alf Lövenborg 1978/79:2318 av Per-Olof Strindbeig m.fl.

med anledning av proposilionen 1978/79:115 om riktlinjer för energipolitiken

1978/79:2319 av Ingegerd Troedsson m.fl.

med anledning av proposilionen 1978/79:118 om ändring i läkemedelsförordningen m. m.

1978/79:2320 av Gunnar Biörck i Värmdö och Ingegerd Troedsson med anledning av proposilionen 1978/79:120 med förslag om inrättande av statens miljömedicinska laboratorium

1978/79:2321 av Gösta Bohman m.fl. 1978/79:2322 av Kjell-Olof Feldt m.fl. 1978/79:2323 av Lennart Pettersson m.fl. 1978/79:2324 av Bo Turesson 1978/79:2325 av Lars Werner m.fl.

med anledning av proposilionen 1978/79:121 om användningen av automatisk databehandling (ADB) i statsförvaltningen

1978/79:2326 av Stig Alemyr m.fl. 1978/79:2327 av Geoig Andersson m.fl. 1978/79:2328 av Berm Nilsson m.fl. 1978/79:2329 av Bo Turesson

med anledning av propositionen 1978/79:122 om vissa ålgärder på inlbr-mationsförsörjningsområdet

1978/79:2330 av Allan Gusiafsson

med anledning av proposilionen 1978/79:123 om riktlinjer för industripolitiken, m. m.

112

1978/79:2331 av Å:m»///l/;(/mso/M Hjärtum//?.,//. Nr 113

1978/79:2332 av Bertil Lidgard m. fl. Tisdaeen den

1978/79:2333 av Svante Lundkvist m. fl. 27 mars 1979

1978/79:2334 av Hans Wachtmeister m.fl. __________

med anledning av propositionen 1978/79:130 om vissa åtgärder på växtför-ädlingsområdei m. m.

1978/79:2335 av Erik Hovhammar m.fl. 1978/79:2336 av Johan Olsson 1978/79:2337 av Lennart Pettersson 1978/79:2338 av Bo Turesson 1978/79:2339 av Lars Werner m.fl.

med anledning av proposilionen 1978/79:131 om ADB i arbetsförmedlingen m. m.

1978/79:2340 av Knui Wachtmeister m.fl. 1978/79:2341 av Lars Werner m. fl.

med anledning av propositionen 1978/79:135 om ändring i lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring, m. m.

1978/79:2342 av Anna Eliasson 1978/79:2343 av Johan Olsson och Sven-Olov Träff med anledning av propositionen 1978/79:139 om bidrag lill Stiftelsen Samhällsföretag m. m.

1978/79:2344 av Rolf Hagel och Alf Lövenboig

1978/79:2345 av Per-Olof Strindbeig

med anledning av propositionen 1978/79:142 om svensk rymdverksamhet

1978/79:2346 av Ingrid Diesen m. fl. 1978/79:2347 av Anna Lisa Lewén-Eliasson m.fl. 1978/79:2348 av Lars Werner m.fl.

med anledning av proposilionen 1978/79:147 om informations- och kulturutbytet med utlandet

1978/79:2349 av Gösta Bohman m.fl.

med anledning av proposilionen 1978/79:160 om fortsall reformering av inkomstskatten, m. m.

1978/79:2350 av Bo Turesson

med anledning av propositionen 1978/79:162 om sjukförsäkringsförmåner vid arbetsmarknadsutbildning och vissa vuxensiudier m. m.

113

Nr 113

Tisdagen den 27 mars 1979

Meddelande om .frågor

114

§ 19 Meddelande om frågor

Meddelades all följande frågor framställts

den 26 mars

1978/79:458 av Sven-Gösta Signell (s) lill arbetsmarknadsministern om lokaliseringen av ett institut för yrkesinriktad rehabilitering m. m.;

Den 30 mars 1978 bemyndigade regeringen chefen för arbetsmarknadsdepartementet att tillkalla en kommitté med uppdrag att utarbeta förslag till och förbereda en ny organisation för den yrkesinriktade rehabiliteringen m. m.

1 oktober 1978 lämnade kommittén, vars namn har varit Nya utredningen om yrkesinriktad rehabilitering m. m. (NYR), sitt betänkande till arbetsmarknadsministern. Av förslaget framgår au det bl. a. skall inrättas ett centralt institut som skall bestå av tvä enheter; en personaluibildningsenhel och en enhet för metodutveckling och forskning.

Av kommitténs förslag framgår ej någol om lokaliseringen av det centrala institutet. Av den anledningen vill jag lill statsrådet och chefen för arbetsmarknadsdepartementet ställa följande fråga;

Är statsrådet beredd atl föreslå au nämnda centrala institut blir lokaliserat till Skövde, eftersom Skövde torde ha alla förulsättningar att bli en bra lokaliseringsort och eftersom Skaraborgs län vid lidigare ullokaliseringar av statliga verk har förbigåtts?

den 27 mars

1978/79:459 av Ake Polslam (c) till bostadsministem om åtgärder för atl underiälta administrationen av bostadsbidragen, m. m.:

Bostadsbidrag utgår till ca 600 000 hushåll i landet. Bosiadsbidragssystemet har blivit mycket kritiserat, dels på grund av dess administrativa krånglighet, dels därför alt det framslår som tveksamt om dess ursprungliga syften uppnäs.

På grund av det sätt varpå bostadsbidragens storlek är kopplad till inkomsten uppstår önskemål från kommunernas sida all i efterhand kontrollera om utbetalda bidrag varit rikliga. Enligl Kommunförbundet har kommunerna utbetalat ca 1 miljard kronor för myckel under åren 1975-1977.

Olika kommuner agerar pä olika sätt när de upptäcker au för stora bostadsbidrag utbetalats. I vissa fall krävs beloppen tillbaka, i andra fall inte. Av tidningsnotiser framgår all t. o. m. åtal övervägs. Det framstår som klart atl del har stor betydelse i vilken kommun man bor; icke bara vad beträffar bidragens storlek utan även beträffande de ålgärder som vidtas mot dem som, medvetet eller omedvetet, erhållit för stora bidrag.

Jag vill mot denna bakgrund ställa två frågor till bostadsministern;

1. Avser bostadsministern vidta åtgärder för atl underiälta adminislraiio-

nen av bostadsbidragen i syfte atl minska riskerna för att felaktiga bidrag utbetalas och därigenom även minska behovet av omfattande och iniegri-letshoiande eflerkonlroll?

2. Avser bostadsministem vidta åtgärder för alt skapa en likvärdig behandling i de fall felaktiga bostadsbidrag har utbetalats?

1978/79:460 av Ake Polslam (c) lill försvarsministern om skärpt kontroll av militär rök- och brandmaieriel:

Undersenasieveckoskiftei har del återigen inträffat fall där av allt atl döma militära brand- eller rökfacklor anlänts och kastats in i lokaler där speciellt ungdomar varit samlade. Panikartade scener har utspelals och stor risk för ungdomarnas liv och hälsa har varit för handen. Det har nu misstänkts, och lidigare i någol fall också visat sig, vara militär övningsmateriel som kommit lill användning. Del förefaller möjligl att värnpliktiga i glädjen inför uiryckningsdagen och av rent oförstånd medverkat till de inträffade kala-sirofsiluationerna.

Med anledning av del anförda vill jag till försvarsministern ställa följande frågor:

1. Vilken kontroll sker under den militära utbildningen för att rök- och brandmaieriel på ett otillbörligt säu ej kan åtkommas av de värnpliktiga och föras ut frän militärt område?

2. Är försvarsministern beredd att medverka lill atl kontrollen skärps i detta avseende?

3. Informeras de värnpliktiga om riskerna med denna maieriel och vad som kan inträffa därest den aktuella materielen missbrukas sä som nu skell?

Nr 113

Tisdagen den 27 mars 1979

Meddelande om frågor

§ 20 Kammaren åtskildes kl. 18.08.

In fidem

TOM T;SON THYBLAD

/Solveig Gemen

Riksdagens protokoll 1978/79:113 Tisdagen den 27 mars

Riksdagens protokoll 1978/79:113