Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1978/79:112

Måndagen den 26 mars

Kl. 11.00

Måndagen den 26 mars 1979

Om tidpunkten

JÖr information

§ 1 Justerades protokollet förden 16 innevarande månad.

till riksdagens

ledamöter om

uttalanden från

§ 2 Om tidpunkten för information till riksdagens ledamöter om regeringen

uttalanden från regeringen

Statsrådet CARL THAM erhöll ordet för alt besvara Gunnar Biörcks i Värmdö (m) den 28 februari anmälda interpellation, 1978/79:152, lill statsministern, och anförde:

Herr lalman! Gunnar Biörck i Värmdö har i en interpellation frågat statsministern om denne delar uppfattningen all riksdagsledamöterna bör ha rätt och möjlighet alt direkl och samtidigt med massmedia fä del av den fullständiga lydelsen av auktoriserade uttalanden frän regeringen eller enskilda regeringsledamöter och vilka åtgärder statsministern i så fall är beredd att överväga.

Inierpellationen har överlämnats till mig.

Det är självfallet att regeringens förslag till riksdagen - propositionerna -skall göras tillgängliga för riksdagens ledamöter snarast möjligl efter avlämnandet. Sä sker också.

Propositionerna har ofta elt betydande allmänt iniresse. Det är därför väsentligt alt massmedierna utan dröjsmål kan lämna korrekta uppgifter om innehållet i framför allt viktigare proposiiioner. Som regel kan della tillgodoses genom alt massmedierna får ta del av proposilionen samtidigt med riksdagsledamöterna.

I vissa fall - som budgetpropositionen - kan dock hänsynen lill massmediernas arbetsvillkor motivera atl förhandsinformation med publiceringsförbehåll går ul lill massmedierna. Syftei är då atl möjliggöra atl allmänheten får en korrekt och lättfattlig information om etl omfattande material i sä nära anslutning som möjligl lill propositionens avlämnande lill riksdagen.

I andra fall kan del allmänna intresset i en fråga vara sä stort all det är moliveral att regeringen, när den har tagit ställning, offenlligl redovisar huvudinnehållet i sitt ställningslagande, även om etl visst proposilionsarbeie återstår. På så vis får allmänheten - och även den politiska oppositionen - en korrekt beskrivning av regeringens hållning i slällel för att vara hänvisade lill enbart spekulationer, som kan vara mer eller mindre välgrundade. Pressmeddelanden i sådana fall delges också partiernas riksdagskanslier.

Det riksdagen har att ta ställning till är dock de proposiiioner som regeringen överlämnar och som innehåller regeringens fullständiga förslag. Alt lill riksdagens ledamöter formellt överiämna även uttalanden från regeringen eller dess enskilda ledamöter skulle kunna skapa oklarhet om den

Nr 112

Måndagen den 26 mars 1979

Om tidpunkten för information till riksdagens ledamöter om uttalanden från regeringen

konstitutionella innebörden i uttalanden och pressmeddelanden.

Jag vill lillägga atl statsråd liksom riksdagsmän är politiker som i olika sammanhang - intervjuer, anföranden, uppvaktningar, debatter m. m. -självfallet måste kunna redovisa sina poliliska avsikter och ambitioner. Även riksdagsmän och riksdagspartier, som inte är representerade i regeringen, redovisar ibland offenlligl poliliska förslag som de först senare formellt väcker som motioner i riksdagen.

GUNNAR BIÖRCK i Värmdö (m):

Herr talman! Tillåt mig atl till statsrådet Tham uttrycka mitl tack för hans svar pä min interpellation. Omständigheterna har gjort att detta är tredje gängen i vår, somjag har förmånen atl med statsrådet fä föra vad som med en lätt travestering av titeln pä statssekreterare Anérs doktorsavhandling skulle kunna kallas ett "Samlal i blandade ämnen".

Slalsrådel säger i sitt svar alt massmedierna som regel fäll ta del av propositioner samtidigt med riksdagsledamöterna. Jag är inle säker på att den uppgiften läcker de verkliga förhållandena. Tillsamman med etl antal andra riksdagsmän avnjöt jag för någon månad sedan här i huset kvällens TV-program, jag tror del var Rapport. Vi erfor då, all statsrådet Rodhe "lade fram sill förslag om läroplan för grundskolan": man talade om "skolministerns officiella presentation av dagens förslag". Man frågade sig onekligen; När och för vem lades läroplansförslagel fram? Knappt hade vi hunnit smälla denna uppgift förrän vi fick höra all handelsministern "presenterade regeringens tekoproposition i Borås". Det rörde sig därvid om "förhandsinformation om tekopropositionen, som läggs pä riksdagens bord i morgon". Och, om jag minns rätt, kom som etl tredje inslag i samma nyhetssändning uppgifterom "det förslag till ny skogspolitik som presenterades i dag". Jag gick ut till mitt fack för all hämta dessa dyrgripar. Men ack, inte fanns där några proposiiioner i dessa frågor. Även vid andra liknande lillfällen hardel dröjt innan man kunnai fä lag på de propositioner, om vilkas innehåll massmedia lämnat officiella - eller officiösa - besked.

Den här saken har åtminstone tvä aspekter. Den ena är praktisk och prosaisk; en riksdagsman blir inte sällan tillfrågad av sina väljare - som han träffar på möten eller som ringer till honom efter au ha sett på TV eller läst tidningen - om vad han lycker och tänker om det ena eller andra regeringsförslagel. Har han haft tid all tillbringa kvällen framför TV är han kanske lika orienterad, eller desorienterad, som frägaren. Annars blir han tvungen all svara: jag har ingen aning om detta, för någon sådan proposition har i varje fall inte jag sett till. Ett sådant svar kan nog väcka en viss undran hos frägaren.

Den andra aspeklen är av en annan valör, nämligen vad som är normal hövlighel. En proposition aren skrivelse lill Sveriges riksdag. Den avlämnas genom att inges lill kammarkansliet och anmäles av talmannen vid sammanträde med kammaren efter det atl den har delats ut till riksdagens ledamöter (riksdagsordningen 3 kap. 1 § punkt I). Det är såvitt jag förståren god regel i umgänget människor och organisaiioner emellan - som i varje fall

strikt observeras av den del av regeringen som utgöres av kabinettet för den utrikes brevväxlingen - atl man inte röjer innehållet i avsända brev och skrivelser förrän det blivit tillgängligt för mottagaren. Inle bara utländska makter ulan också Sveriges riksdag kan kanske göra anspråk på att bemötas med en viss respekt. Jag är inte i stånd atl avgöra om man skall anse att kammarkansliet är all betrakta som mottagare, när det gäller riksdagen. 1 varje fall tycks riksdagsordningen innebära att del officiella erkännandet av mottagandet, som utgörs av talmannens anmälan av propositionen i kammaren, sker först sedan riksdagens ledamöter mottagit var sitt exemplar av handlingen.

När statsrådet Tham i sitt svar säger, att massmedierna får la del av propositionerna "samtidigt med riksdagsledamöterna" så har detta nog karaktären av ett översta tement; tågordningen förefallerintesåsäJlanatt vara den omvända. I min interpellation harjag emellertid inle djärvis sträcka mig längre än till att ifrågasätta, om inte riksdagens ledamöter skulle kunna få tillgång till texten lill auktoriserade uttalanden från regeringen eller dess enskilda ledamöter samtidigt med eller i varje fall / omedelbar anslutning till offentliggörandet av den i massmedia.

Av statsrådet Thams svar framgår att han tycks anse alt ordningen, evad det gäller tillkännagivanden om innehållet i propositioner, är tillfredsställande som den är och att, om någol statsråd gör etl förhandsuttalande i massmedia, del räcker med att ett exemplar av etl pressmeddelande härom delges partiernas riksdagskanslier. Jag är ledsen all behöva säga, alt jag inte anser någondera silualionen tillfredsställande.

I slutet av sitt svar berör statsrådet Tham uttalanden som statsråd, riksdagsmän och andra politiker gör i skilda sammanhang och som inle avser kommande propositioner. Det är självklart all sädana uttalanden kan göras, mer eller mindre fritt. Jag har i min interpellation inte berört regeringsmedlemmars uttalanden i anslutning till andra beslut än dem som gäller den direkta relationen mellan regering och riksdag. Enligt grundlagen är det regeringen som "styr riket". Vad regeringen i denna sin egenskap beslutar kan riksdagen inte ställa särskilda krav pä atl bli informerad om. Där får riksdagsmännen nöja sig med att ställa interpellationer och frågor och eventuellt granska regeringens förehavanden genom konstilulionsulskottets försorg. Vilka meddelanden enskilda riksdagsmän lämnar massmedia hör inte heller lill den fråga jag anhängiggjorl i min interpellation. "Rätten att fritt meddela sig med Sveriges folk" är, såvitt jag förslår, endast en av landets medborgare förmenad.

Jag har också försökt jämföra statsrådet Thams uttalanden i de två näst sista styckena med varandra. I det näst sista stycket oroar sig statsrådet för en oklarhet, som skulle kunna skapas om "den konstitutionella innebörden i uttalanden och pressmeddelanden", om sädana texter överlämnades till riksdagens ledamöter. I stycket ovanför säger han däremot all pressmeddelanden från regeringen, som innehåller "en korrekt beskrivning av regeringens hållning" i vissa viktigare frågor, kan vara av allmänt intresse och au sådana meddelanden också delges partiernas riksdagskanslier. Om jag tolkar

Nr 112

Måndagen den 26 mars 1979

Om tidpunkten för information till riksdagens ledamöter om uttalanden från regeringen

Nr 112

Måndagen den 26 mars 1979

Om tidpunkten för information till riksdagens ledamöter om uttalanden från regeringen

statsrådets framställning rätt, skulle skillnaden ligga däri, atl det kunde skapas konstitutionell oklarhet om sådana meddelanden utdelades i våra fack av kammarens expedilionsassisienier, medan det är konstitutionellt oklanderligt, om samma meddelanden läggs dit av expedilionsassisienlerna frän hoiellavdelningens fem poliliska våningsplan. För mig, som inte är jurist, ler sig dock skillnaden hårfin, och jag tror del skulle vara inte bara i allmänhetens iniresse, utan också av iniresse för riksdagens ledamöter, om statsrådet Tham kunde utveckla denna statsvetenskapliga teori lilet närmare.

I min interpellation till statsministern - som statsrådet Tham nu på ett så älskvärt sätt ansträngt sig atl besvara - frågade jag nämligen också om denne - för den händelse han delade min syn pä riksdagsledamöternas rätt och möjlighet alt direkt och samtidigt med massmedia få del av den fullständiga lydelsen av auktoriserade uttalanden av regeringen eller enskilda regeringsledamöter-ville överväga några åtgärder i saken. De ålgärder som man skulle kunna länka sig vore väl, för mitt enkla förstånd, att uppdra ät de numera ymnigt förekommande informationssekreterarna att ge riksdagens ledamöter samma sienciler som pressen får. För att undvika alla konstitutionella komplikationer skulle man ju kunna formulera meddelandena till riksdagens ledamöter ungefär så: "Härmed beredes riksdagen tillfälle all få del av den information regeringen i dag lämnar lill massmedia rörande" etc. Della skulle också kunna ge riksdagen en möjlighet att i efterhand bedöma, huruvida massmediernas återgivning av regeringens budskap varit tillnärmelsevis riklig eller ej. Jag skulle vara tacksam om statsrådet Tham ville lämna några synpunkier på denna sak, eftersom han i sitt svar inle indikerade någon som helst beredvillighet från regeringens sida att överväga några åtgärder i saken.

NILS HJORTH (s):

Herr talman! Jag vill helt instämma i vad Gunnar Biörck i Värmdö sade, ty jag tror att vi inom alla partier upplever förhållandena som synnerligen otillfredsställande. Del är nonchalant mot riksdagen atl regeringen går ut till massmedia långl innan riksdagen fält del av förslagen. För min del syftar jag inle på olika uttalanden av enskilda statsråd utan på de fall då regeringen inbjuder lill presskonferenser och presenterar vikliga proposiiioner. Nu händer del, som Gunnar Biörck sade, atl de korta pressmeddelandena Kommer långt innan propositionerna ligger på riksdagens bord,

Folkpartiregeringen är naturiigtvis angelägen atl under della vikliga valår fä så god press som möjligt för sina förslag. Härvidlag är regeringen också erkänt skicklig, men regeringen måste ta hänsyn till riksdagen. Nu händer del, som Gunnar Biörck sade, alt radio och tidningar ber oss om kommentarer lill del eller det förslaget. Då känns del litet snopet atl behöva säga alt vi tyvärr inle har fält la del av förslagel, trots all det för fiera dagar sedan behandlals i tidningarna och omtalats i radio och TV. Vi för också frågor på möten och konferenser. Folk ringer och frågar, men vi måsle då bekänna atl vi inle känner lill saken närmare. Tydligen är det viktigare med tidningarna.

Gunnar Biörck har givit flera exempel pä förslag som behandlals pä detta

sätt. För min del kan jag tillägga att i onsdags, den 21 mars, hade arbetsmarknadsministern presskonferensomregionalpolilike::. Jag tänkte då atl jag skulle ta med mig propositionen hem och läsa den under helgen. Den hade emellertid inte kommit på fredagseftermiddagen när jag åkte hem. I morse när jag kom hit gick jag ned till tryckeriexpeditionen för alt hämta den, men den hade inle heller då kommit. Ändå stod del i tidningarna i tisdags alt den hade avlämnats. Folk som ringer till departementen om proposiiioner brukar, enligt vad jag har inhämtat, hänvisas till riksdagens tryckeri, men där vet man inte heller närde kommer. Det är faktiskt ingen riktig ordning på del hela. Samma sak har hänt belräffande fiera andra slora frågor, t. ex. trafikpolitiken. Jag lycker faktiskt aU riksdagen blir aklerseglad. Vi måste få en bättre ordning till stånd. Samma dag som presskonferens hälls borde också förslagen lämnas lill riksdagen. Detta slår också i svaret, och jag hoppas verkligen alt regeringen försöker leva upp till vad som skrivits i interpellationssvaret. Del är ändå här i riksdagen som förslagen skall behandlas och avgöras.

Nr 112

Måndagen den 26 mars 1979

Om tidpunkten för information till riksdagens ledamöter om uttalanden från regeringen

BERTIL FISKESJÖ (c):

Herr lalman! Jag vill först nämna att jag i viss utsträckning delar de synpunkier som kommit fram i debatten. Innan jag går vidare skulle jag bara vilja säga all del i Gunnar Biörcks i Värmdö interpellation talas om den första, den andra och den tredje statsmakten, varvid riksdagen karakteriseras som den andra. Jag lycker all det är pä liden alt vända på del här; riksdagen är enligt den nya författningen onekligen den första statsmakten. Del är hos riksdagen som lagstiftningsmakten och makten över finanser och skatter ligger. Alla har skyldighet atl rälla sig efter de beslut som riksdagen fattar, och därför är det självklart atl besluten här i riksdagen skall vara sä väl förberedda som möjligl. En förutsättning härför är nalurliglvis atl inte etl stort antal ärenden pä kort lid pressas igenom här i riksdagen. Med del upparbetade lagsiiftningssyslem som vi har och med den arbetsordning som gäller är givelvis regeringens propositioner av myckel stor betydelse för det fortgående beslutsfattandet. Den sittande regeringen har ansvaret för propositionsav-lämnandel och i övrigt för hanteringen av regeringens förslag till riksdagen. Här har, enligl min mening, den nu sittande regeringen i två avseenden betett sig betänkligt.

Fördel första har regeringen inte lyckals planera proposilionsavlämnandei pä ett sådant sätt all riksdagen får acceptabla möjligheler alt göra del noggranna beredningsarbete som skall föregå beslutet. Medan riksdagen under den första delen av vårsessionen närmasi gick pä tomgäng, har nu propositionerna kommit med en sådan volym och i en sådan mängd all del inte är fysiskt möjligt för riksdagens ledamöter atl gä igenom alla propositioner.

Fördel andra barden här regeringen - och det berörsju i Gunnar Biörcks interpellation - i större utsträckning än någon annan regering nonchalerat riksdagen. Regeringen har valt all presentera slora och vikliga förslag vid presskonferenser och genom pressreleaser. Efter det alt förslagen lagts fram i

Nr 112

Måndagen den 26 mars 1979

Om tidpunkten för information till riksdagens ledamöter om uttalanden från regeringen

massmedia har del förflutit veckor, innan riksdagens ledamöter har fäll någon chans att la del av förslagen i deras helhet. Regeringens ambition har alltså varit att få ut så mycket PR som möjligt. Riksdagen har kommit först i andra eller tredje hand.

Så här får del naturligtvis inle vara. Genom presskonferenserna och pressreleaserna finns del ju selekterad information, som företrädare för andra partier i riksdagen inte har någon möjlighel all ingående diskutera, eftersom det mera grandläggande materialet saknas.

Jag delar inte Gunnar Biörcks i Värmdö uppfattning all dessa pressreleaser skall få ställningen av något slags konstitutionellt fullvärdiga dokument i riksdagens hantering av de poliliska frågorna. Jag tycker i stället all ren anständighet borde bjuda regeringen att se lill att del samtidigt som den håller sina presskonferenser - och självfallet vill ingen förbjuda en regering att anordna sädana - också finns exemplar i ledamöternas fack av den proposition som det gäller. Först då kan det bli fråga om en meningsfull debatt på grandval av de förslag som regeringen har lagt fram.

Jag vill avslutningsvis lillägga all konstitutionsutskoltel fiera gånger har behandlat dessa frågor och framfört de meningar somjag här har givit uUryck för. Vi kommer naluriiglvis atl fortsätta denna granskning. Samtidigt kanjag inie underlåta all notera att jag i samband med min genomgång av de debatter som förts med anledning av konstitutionsutskottets betänkanden har funnit, atl de som varit hårdast i sin kritik mot lidigare regeringar för försummelser på dessa punkter har varit folkpartistiska ledamöter här i kammaren.

Statsrådet CARL THAM:

Herr talman! Jag vill först instämma i det som Bertil Fiskesjö sist var inne pä, nämligen att denna fråga har varit föremål för behandling här i riksdagen många gånger. Det är kanske också riktigt, som han avslutningsvis sade, att perspektiven ibland kan le sig litet olika beroende på om man enbari agerat som opposition eller också har förekommit i regeringsställning.

Nu har denna fråga inte sä mycket all göra med folkpartiregeringens hantering ulan är ett gammall problem, vilket jag också vill påminna Nils Hjorth om. Jag har ingen invändning emot den principiella hållningen - som också flera gånger undersirukiis av konstitutionsutskottet - atl del är önskvärt alt fä en samstämmighet i liden när del gäller avlämnande av proposiiioner och deras offentliggörande. Problemet är emellertid inle så enkelt. Det har här förutsatts alt det skulle vara en omälllig publicitetslusl som gör atl presskonferenser hålls eller uttalanden görs redan innan propositionerna kan formellt föreligga, men så är fakliskl inle fallet. Sett från regeringens utgångspunkter skulle del självfallet vara atl föredra att ett offentliggörande skulle kunna ske exakt samtidigt med atl en proposition överiämnas lill riksdagen.

Men ibland är del av en rad olika skäl inte möjligt. För del första deliar statsråden precis som andra politiker i den poliliska debatten, medverkar i debaiipaneler, häller anföranden osv. Det var exempelvis fallet i del sammanhang som Gunnar Biörck i Värmdö åberopade, nämligen vid det

tillfälle när Birgit Rodhe diskuterade läroplanerna. I sådana sammanhang måste man nalurliglvis kunna ge uttryck för sin allmänna syn pä ett visst problem.

Della uppfattas ibland av massmedia som all man har presenterat innebörden av en framlida proposition, även om så inle är fallet. Så var t. ex. inte förhållandet i vad gäller Birgit Rodhe och proposilionen i läroplansfrägan. Någon presentation av läroplansförslagel har regeringen inle gjort. Däremot har skolministern deltagit i en debatt om saken och haft en del allmänna synpunkter pä hur läroplanerna skall utformas. Del kan ibland tolkas som atl man direkl har presenterat hela proposilionen, även om så inte varit fallet. Liknande exempel förekommer på andra områden.

För det andra kan det vara så, vilket jag också nämnde i mitt svar, atl allmänhetens och massmedias iniresse för en viss fråga är så stort all det är omöjligt all avvakta med ett offentliggörande av ett visst beslut inom regeringen tills proposilionen är färdig. Del uppstår en lång rad spekulationer, läckor och allmän uppmärksamhei i en viss fråga, och det är naturiigtvis dä i allas intresse alt allmänheten, riksdagspartierna osv. fåren korrekt information om vad regeringen faktiskt har beslutat. Oavsett vad man sedan tycker om beslutet, måste del ändå ligga i allas intresse alt det finns en faktisk och riktig information om vad det innebär. Det kan då vara -nödvändigt att offentliggöra delta beslut redan innan man är klar att lägga fram en proposition för riksdagen.

Detta är inget ullryck för nonchalans mol riksdagen utan snarare tvärtom. Om regeringen trots en ivrig spekulationsflora, gissningar och artiklar om vad regeringen egentligen kan ha kommit fram lill avstod från all ge en korrekt information, skulle del bli ännu svårare att diskutera sädana frågor i riksdagen eller i den allmänna debatten. Därför kan det alltså bli nödvändigt atl ge en sådan information, och del måste ibland ske i form av en presskonferens. Jag vill som etl exempel på detta peka på den uppmärksammade frågan om den svenska flygplanslillverkningen, där det ju var nödvändigt att klargöra regeringens ställningstagande redan innan vi kunde lägga fram en proposition.

Det kan i många fall också frän massmediernas synpunkt vara angeläget att man något delar upp propositionsinformalionen, så atl det blir lättare att hantera frågan nyhetsmässigt och även med hänsyn lill allmänhetens information. Då kan det vara nödvändigt att ha någon presskonferens om en proposition några dagar innan den blir klar, sä att det blir en jämn spridning i tiden.

Kort sagt: del är en rad praktiska skäl som ligger lill grund för dessa problem. 1 den mån man skulle kunna underlätta riksdagens arbete genom all distribuera pressmeddelanden på någol lämpligt sätt, så atl det här mera konstitutionella problemet inle uppstår, sä har regeringen givetvis ingenting atl invända mot det. Jag kan alltså på den frågan till Gunnar Biörck i Värmdö säga att vi skall överväga någol lämpligt sätt atl ordna det, så all man kan få samma information den vägen som riksdagspartierna får lill sina partikanslier. Det skall kunna gå alt ordna på ett praktiskt sätt.

Nr 112

Måndagen den 26 mars 1979

Om tidpunkten för information till riksdagens ledamöter om uttalanden från regeringen

Nr 112

Måndagen den 26 mars 1979

Om tidpunkten för information till riksdagens ledamöter om uttalanden från regeringen

Del är nalurliglvis ändå vår strävan att kunna avge och offentliggöra proposiiioner och samtidigt eller sä gott som samtidigt ha dem klara att överlämnas till riksdagen, men av de praktiska skäl, somjag har nämnt och som faktiskt över huvud taget har att göra med arbetsformerna för politiker i dag och med den stora uppmärksamheien frän massmediernas sida, är det inte alltid möjligl.

GUNNAR BIÖRCK i Värmdö (m):

Herr lalman! Jag ber att fä lacka statsrådet Tham för hans senasie inlägg.. Del innehöll, såviii jag kunde finna, fyra olika meddelanden-det är möjligt att jag har missal något - nämligen dels alt statsrådet principiellt erkände riktigheten av vad som här har framkommit, dels all det ibland var nödvändigt att lämna information för att bl. a. förekomma läckor, dels all det fanns ett psykologiskt behov av en spridningseffekt av propositionsinformalionen och dels all statsrådet överväger atl fundera på hur en praktisk information skall kunna komma till stånd. Jag ber att fä återkomma särskilt till den sista punklen om ett ögonblick.

Jag fäste mig emellertid också vid vad Bertil Fiskesjö sade här. Det problem som vi diskuterar är fakliskl någonting mer och djupare än vad det kan synas vara. Man brukar emellanåt tala om pressen - man får väl numera säga massmedierna - som "tredje statsmakten". Det begreppet kan föras tillbaka lill Erik Gustaf Geijer och Henrik Bernhard Palmaer i slutet av 1830-lalet, och jag medger att del kanske är moget för omvärdering.

Däremot harjag kanske en annan uppfattning än Bertil Fiskesjö om vad som är "första statsmakten". I hittillsvarande språkbruk har man uppfattat första statsmakten som regeringen. Det förefaller dock som om regeringen anser del viktigare att äga den tredje statsmaktens öra och gunst än den andra statsmaktens- riksdagens; kort sagt att massmedierna numera har företräde framför riksdagen. Det är möjligl att del är en realistisk bedömning, när man har fått uppleva hur etl av medierna genom en systematisk och raffinerad, skoningslös psykologisk krigföring mot en statsminister lyckades bringa honom och hans regering på fall. Tredje statsmakten betvingade den första, medan andra statsmakten var hänvisad till åskådarplatsen. Det har varit i en känsla av atl det inle är lill nytta för demokratin, om en sådan ulveckling får fortgå ulan atl ens diskuteras av dem det berör, som jag har dristat mig att ta upp denna sak här i kammaren. Kanske är det etl lägligt tillfälle all göra del nu, i en parlamentarisk situation, när riksdagen inte längre kan karakteriseras som etl "iransporikompani", utan många reella avgöranden träffas just i och av riksdagen.

Jag vill emellertid la fasta pä del sista som statsrådet Tham sade om alt han övervägde praktiska lösningar. I motsats lill Bertil Fiskesjö-som inte ville all regeringen skulle få säga någonting förrän propositionen är bordlagd, vilket jag i och för sig anser vara elt rikligt krav men som jag fruktar också är ett övermänskligt krav - tycker jag i varje fall att, just som jag sagt i min interpellation, auktoriserade meddelanden av den lyp som statsråden delger pressen samtidigt eller i omedelbar anslutning härtill även bör delges

riksdagens ledamöter.

Medan jag funderade på del här problemet kunde jag inte låta bli all länka på den uppmaning som mötte 1686 års riksdagsmän, när de i sina kärror och karosser log sig till Stockholm:

"Vad göras skall är allaredan gjort,

I herredagsmän, reser icke så fort!"

När jag läste utkastet till statsrådet Thams svar funderade jag på om del inle med en lätt iravestering skulle kunna sammanfattas så;

"I herredagsmän kunnen lugnt sitta ned,

för i sinom lid fän 1 också besked."

Men jag vågar alltså hoppas all vi skall kunna åstadkomma en tredje vers, som bättre överensstämmer med vad riksdagen och uppenbarligen även regeringens samordningsminister innerst inne vill.

Nr 112

Måndagen den 26 mars 1979

Om tidpunkten för information till riksdagens ledamöter om uttalanden från regeringen

NILS HJORTH (s):

Herr talman! Det är etl gammall problem, säger slalsrådel Tham. Visst har det väl förekommit lidigare någon enstaka gäng, när särskilda skäl har förelegat, men inte i så stor omfattning som under denna folkpartistiska regering. Låt mig som exempel ta en konkret fråga.

Det stod atl läsa i tidningen i torsdags, som jag nämnde i mitt förra anförande, atl arbetsmarknadsministern lade fram den regionalpolitiska proposilionen i onsdags. Vad menas då med della? Avlämnades den dä till tryckning? Var del bara en korrekturupplaga, eller på vilket stadium befann sig dä propositionen? Och vad var skälet lill atl man gick ut med uttalanden sä tidigt, om inte proposilionen var klar? Den gällde ju lill myckel stor del lokalpolitiska spörsmål, som man först måste ta del av föratt kunna fatta hela innehållet.

Kan Slalsrådel Tham upplysa om när vi får den proposilionen i riksdagen?

ALLAN HERNELIUS (m):

Herr lalman! Enligt riksdagsordningen skall proposition vara åtföljd av regeringens protokoll i ärendet, av en redogörelse för ärendenas tidigare behandling, av motivering och av lagrådets yttrande då sådant föreligger.

1 de propositioner som regeringen avlämnar har förvisso dessa krav iakttagits - formellt - men i realiteten har propositionerna lämnats långt tidigare. Del materiella innehållet är alltså klart. Jag kan inle finna annat än alt det förfarandet, om det sätts i system, innebär en nonchalans mot riksdagens ledamöter. Nonchalansen har också tagit sig ullryck i massav-lämningen av propositioner under den senaste tiden, och vi har all vänta en fortsättning. Denna nonchalans medför att riksdagen inle hinner handlägga propositionerna på sätt som den hade bort göra. Den medför också en rad åtgärder som säkerligen inie komnieratt slå i strid med grundlagen men som i varje fall kommer att tangera vissa bestämmelser om yttranderätt och annat. Allt della sker i syfte att förhindra alt riksdagen gördel slora övertrampet mot grandlagen, nämligen tvingas atl fortsätta även efter den 15 juni.

Nr 112

Måndagen den 26 mars 1979

Om tidpunkten för information till riksdagens ledamöter om uttalanden från regeringen

Della är inle någon rikligt trevlig ordning.

Jag vill tillägga all ett av dessa förhandsmeddelanden t. o. m. lämnades i Atlanla i Förenta staterna, och den därav föranledda brådskan med proposilionen har ju nu lydligen ätstadkommil - men del kanske inte är definitivt klart ännu - all det inte blir någon lagrådsremiss av den proposilionen, vilket bort vara fallet på ett område som delvis är nytt principiellt lagstiftningsmässigl. Propositionen lämnas också av ett parti som under det långa författningsarbetet har varit mycket noga med att hävda lagrådets ställning och ytterligare stärka densamma.

Statsrådet Tham säger här gång på gång all praktiska skäl talar för atl det är ett stort iniresse i massmedia, atl det kanske också är en fördel för riksdagsledamöterna osv. atl få lämna sädana förhandsmeddelanden. Det är nog rikligt, men dessa praktiska skäl får ju inte komma i konflikt med riksdagsarbelel och med riksdagens rättigheter, och de får inle gå ul över riksdagen och riksdagsmännens anspråk på den behandling av riksdagen som följer enligl grundlagarna.

Dessa missförhållanden kan bero pä alt den nuvarande regeringen är mer PR-sinnad än tidigare regeringar, även om del förut förekommit missbruk. Kanske ärdei att ge beröm att säga all regeringen möjligen är PR-sinnad, men del PR-sinnei får verkligen inte komma i konflikt med de räuigheter som jag nyss talat om. På något ställe står del på Zoo i Köpenhamn; Drille ikke dyrene. Jag skulle vilja ge regeringen rådet all "ikke drille" riksdagsledamöterna för länge.

BERTIL FISKESJÖ (c):

Herr talman! Jag skall inte tvista med Gunnar Biörck i Värmdö om beteckningen för första statsmakten. Enligt vår författning är det riksdagen som är den första statsmakten. Regeringen är mer att betrakta som etl utflöde av riksdagen, ett slags riksdagens verkställande utskott.

För att återgå lill de frågor som vi här diskuterat sä säger Cari Tham att för atl massmedia över huvud taget skall kunna ägna propositionerna den uppmärksamhei som de kräver, sä är det viktigt att man sprider meddelanden om deras innehåll över en tidsperiod. Ja, det kan väl i och för sig vara rimligt, men varför inte dra ut konsekvenserna av della och se lill alt propositions-avlämnandet blir spritt över en längre tidsperiod, så all även riksdagens ledamöter- inte bara massmediafolket - får rimliga arbetsförhållanden och möjligheler att verkligen penetrera propositionerna?

Del förefaller myckel märkligt att regeringen visar denna myckna omsorg om massmedia, vilken motiveras med att man måsle portionera ut meddelandena undan för undan för all tidningarna skall kunna sprida dem, men all man inle alls visar någon omsorg om riksdagens ledamöter som samma dag -ofta på en fredag när en del ledamöter redan har åkt hem - kan fä ta emot hela högar av stora och viktiga proposiiioner, som del sedan jöper 15 dagars motionstid pä.

Det är naturiigtvis inte min mening alt pä något sätt förmena regeringen eller dess ledamöter att umgås med massmedia eller all gä ut med

meddelanden lill allmänheten via massmedia. Självfallet har regeringen och dess ledamöter full frihet alt göra det. Men vad som är betänkligt är att man går ut och presenterar, som lidigare påpekats här, proposiiioner som om dessa förelåg i sinneväriden och som om man kunde förvänta sig en initierad diskussion om dessa propositioner mellan de politiska partierna sedan massmedia publicerat innehållet. Rent allmänt är det betänkligt, men del borde också ur massmedias synpunkt vara lilel tvivelaktigt att del man i tidningarna för sina bedömningar har att hålla sig lill är en väldigt selekterad information ur de propositioner som regeringen förväntas komma med. Det är en sak att gå ul och säga; Vi tänker inle satsa på B3LA. En helt annan är att säga: Det kommer en skalleproposition, och denna innehåller bl. a. förslag om vissa marginalskaliesänkningar. Men sedan visar det sig, när skaiiepro-posiiionen äntligen kommer, att det som publicerats via massmedia endasl var en ringa del av del verkliga innehållet i proposilionen som helhet.

Genom att det portioneras ut vissa bilar av propositionerna får man alltså i massmedia en helt annan bild än den man skulle få om massmediafolkei fick tillfälle att ta del av propositionerna som helhet. Jag lycker att della är en viktig informationsfråga.

Det är onekligen så atl tidningarna på grund av konkurrensen om utrymmet inte så ofta mera utförligt kommer tillbaka till slora och viktiga förslag. Den bild som allmänheten får första gängen ett förslag presenteras blir ofta bestående, och den kan i allra högsia grad vara ofullkomlig.

Nr 112

Måndagen den 26 mars 1979

Om tidpunkten för information till riksdagens ledamöter om uttalanden från regeringen

Statsrådet CARL THAM;

Herr lalman! Jag vill först bara helt kort påminna Nils Hjorth om det som jag sade och som även Bertil Fiskesjö har understrukit, nämligen att det här problemet är gammalt och att del inle är speciellt för den här regeringen och att det inte heller har varit sä särskilt sällan förekommande tidigare. Men det är i och för sig ingen ursäkt. Man bör sträva efter att uppnå en god tidsanpassning mellan proposilionsavlämnandei och publiceringen, vilket vi talat om och i princip är överens om. Jag upprepar att det är ett gammalt problem, som sammanhänger med såväl riksdagens som regeringens arbetsformer. Jag tror att Bertil Fiskesjö och jag kan vara överens i långa stycken om atl det finns oiympligheter i värt sätt att arbeta som gör att det normalt blir ansamlingar av proposiiioner under begränsade tidsperioder. Även med lanke på riksdagens sätt att arbeta blir della ganska otympligt och svärhan-leriigt. Del problemet förstärks naturligtvis när det är många vikliga förslag som skall behandlas. I allmänhet har förslagen tillkommit genom en tidigare beställning av riksdagen. Den här regeringen har inte heller så förskräckligt mänga månader på nacken, och därför har möjlighelerna att sprida ut propositionerna under en mycket längre tidsperiod varit förhållandevis begränsade. Här finns alltså ett problem som i och för sig, hoppas jag, kan föranleda diskussioner om hur vi skall få en bättre fungerande arbetsordning för framliden. Men det hänger i sin tur samman med sä slora problem som budgetårets placering. En ändring av budgetåret och tidpunkten för regeringens budgetförslag för au därigenom få lill stånd en jämnare arbetsfördelning i

Nr 112

Måndagen den 26 mars 1979

Om tidpunkten för information till riksdagens ledamöter om uttalanden från regeringen

riksdagen var för några är sedan föremål för diskussion. Men av en rad olika praktiska skäl föll del förslaget. Del kanske var sy nd, men så var obestridligen fallet, och det är en orsak lill alt vi nu har en bekymmersam situation.

Jag vill korrigera Allan Hernelius i ett avseende. Det var icke så att Sydafrikapropositionen presenterades av statsministern i USA. Del som hände var att handelsministern här i Sverige förklarade alt man slutfört förhandlingarna med företagen i den frågan och att regeringen nu var på del klara med hur man skulle inrikta proposiiionsarbetei. Eftersom detta våren förhandling som pågått en tid och som varit föremål för etl stort allmänt intresse var det självklart - det låg såväl i regeringens som i de berörda företagens intresse - att, i och med alt förhandlingarna var slutförda, klargöra vad man kommit fram till, eller i det här fallet rättare sagt vad man inte kommit fram till, och vilka slutsatser regeringen drog av delta. Däremot presenterades icke proposilionen vid det tillfället. Det här belyser den typ av problematik vi diskuterar, Frågor måste ibland presenteras inför allmänheten, riksdagen och massmedierna innan det föreligger faktiska propositioner,

Bertil Fiskesjö tog upp problemet om den selekterade informationen. Jag tror inte att problemet är exakt del som Bertil Fiskesjö vill göra del till, nämligen au regeringen omsorgsfullt väljer ut mera behagfulla bitar ur propositionerna i sina pressreleaser och all propositionen sedan ger en helt annan bild. Det är självklart alltid en avvägningsfråga hur mycket man kan redovisa i en pressammanfattning, men det är självklart atl det ligger även i regeringens intresse atl däri försöka göra en sä noggrann beskrivning som möjligl av propositionen. Medvetna manipuleringsförsök skulle ju omedelbart avslöja sig, och det finns heller ingen anledning att förfara på del sältiei. Mitl intryck är inie heller att massmedierna upplever sig sä till den milda grad som regeringens fångar att de låter sin nyhetsförmedling manipuleras på del sättet. Däremot kan det vara ett problem rent arbeismässigt. Även om proposilionen föreligger ärdei inle alltid säkert alt journalisterna hinner, som Bertil Fiskesjö sade, läsa igenom den. Det är fakliskl ofta nog ett ganska omfattande material, och att hinna läsa igenom del och därefter göra en sammanfattning som är korrekt är inte alllid tidsmässigt möjligt ens om man får propositionen precis samtidigt som den avlämnas lill riksdagen Under alla omständigheier är det nödvändigt atl göra sammanfattningar- del görs nu också i propositionen - och att göra pressammanfatiningar som i stora drag överensstämmer med dessa mer officiösa sammanfattningar.

Eu yueriigare problem är vad av allt delta som kommer ut i massmedierna. Dä kommer vi in på en helt annan debatt, nämligen frågan om vad som anses viktigt eller oviktigt i massmedias återspegling av olika propositioner. Där arbetar självfallet regeringen på precis samma villkor som alla andra politiker eller politiska partier. Det händer faktiskt atl regeringen ganska ofta ställs inför uttalanden eller förslag som oppositionspartierna avgivit och som vi inte fåu någon närmare information om men som vi ändå åläggs alt ganska hastigt kommentera. Problemet finns ju inte bara i den ena riktningen - det förekommer också i den andra rikinmgen.

Jag vill avslutningsvis säga atl den strävan vi har är densamma som lidigare regeringar har redovisat, nämligen att vi vill ge riksdagen en sä tidig och allsidig information som del över huvud taget är möjligt, atl det ibland är ofrånkomligt att redovisa innehållet i kommande förslag innan propositionstexten finns lill hands och att vi skall undersöka om det finns några praktiska förutsättningar all på ett enkelt sätt bättre informera riksdagsmännen om pressuttalanden och liknande som handlar om kommande proposiiioner. Jag vill dock förulskicka att detta kommer att bidra till pappersflödet, för del är många pressmeddelanden från regeringskansliet som inte direkt har med propositioner att göra och som då naturligtvis kommer all ytterligare öka den stora pappersmängd som jag vet att alla riksdagens ärade ledamöter har au ta hand om. Del kan dock vara ett sätt att underlätta den här kontakten.

Nr 112

Måndagen den 26 mars 1979

Om tidpunkten för information till riksdagens ledamöter om uttalanden från regeringen

ALLAN HERNELIUS (m);

Herr lalman! Det är rikligt atl handelsministern presenterade innehållet i den kommande proposilionen pä svensk botlen, men i tiden sammanföll praktiskt taget den prestationen med statsministerns meddelande i Atlanla. Jag vill lämna därhän den myckel intressanta frågan om koordinationen av förhandlingarnas avslutande och meddelandet vid konferensen i Atlanla hade någol samband. Det törs jag inle uttala migom, men det är ett märkligt sammanträffande.

Del hade, herr lalman, kanske varit mer inlressanl att fä höra huruvida regeringen avser alt gå till lagrådet med propositionen eller inle. Är det meningen alt denna proposition, som kommer alt innehålla betydelsefulla nyheter i fråga om svensk lagstiftning, i fråga om lagstiftningsmaktens tillämplighet pä förelag och personer utomlands, skall överiämnas lill riksdagen utan lagrådets hörande? I så fall är del myckel märkligt. Jag är tacksam för svar.

GUNNAR BIÖRCK i Värmdö (m);

Herr lalman! Jag vill bara konstatera atl statsrådet Tham i sitt senasie anförande i stort sett accepterat att gä in pä de förslag lill praktiska ålgärder för atl förbättra riksdagsmännens information om regeringsullalanden lill massmedia som jag förespråkat. Därmed får jag för min del vara nöjd.

Sedan vill jag gärna överiämna till Bertil Fiskesjö och konstitutionsutskottet att eventuellt komma med förslag till ny numrering av statsmakterna. Vad jag har varit rädd för är alt vi glider in i en situation, där del i själva verket är massmedia som är första statsmakten.

NILS HJORTH (s):

Herr talman! Statsrådet Tham upprepar att detta inte är något nytt problem. Det kanske det inte är, men del har aldrig tidigare förekommit i sä stor omfattning som nu. Statsrådet säger också alt det är önskvärt med en bättre förhandlingsordning, och del vill jag notera såsom positivt i den här debatten.

Frågor måste ibland presenteras innan proposiiioner föreligger i färdigt

Nr 112

Måndagen den 26 mars 1979

Om tidpunkten för information till riksdagens ledamöter om uttalanden från regeringen

skick, säger statsrådet Tham. Får jag då upprepa min fråga: I vilket skick befinner sig proposilionen om regionalpolitiken, och när kan den länkas avlämnas lill riksdagen?

BERTIL FISKESJÖ (c):

Herr lalman! Jag tror inle, Gunnar Biörck, alt del behövs någon ytteriigare reglering i grandlagen om vilken del av statsmaskineriet som är all betrakta som den första statsmakten, om vi fortfarande skall tala om makt i detta sammanhang. Enligl vår författning är det onekligen riksdagen. Men vad man kän säga möjligen skiner igenom i den här debatten är all det finns tendenser lill att man anser det mera angeläget atl tillgodose del som har kallats den tredje statsmaktens intressen än riksdagens.

I den stora fråga som Cari Tham berörde, nämligen frågan om riksdagens arbetsformer totalt sett, villjag bara upplysa honom och andra om att det även till årets riksdag föreligger förslag lill genomgripande förändringar. Jag hoppas au dessa förslag skall diskuteras i en positiv anda från alla partiers sida. Jag är väl medveten om atl den arbetsordning som vi har nu inte är bra. Det finns vissa fundamentala brister i den som vi måsle rätta till. De bristerna skall vi naturligtvis inie lasta den nu sittande regeringen för.

Det hindrar inle alt jag lycker att man har kunnat spåra en beklaglig lendens just när det gäller regeringens relationer till riksdagen. Man har-som jag nyss var inne på - varit angelägnare alt tillgodose PR-intresset, atl slå på god fot med massmedia, än att underiälta riksdagens och de enskilda riksdagsledamöternas arbete.

Jag är inte - måste jag säga - särskilt tilltalad av att man fortsätter med den här pressreleasemetoden, vilket Gunnar Biörck tycks vara. Han är belåten med alt han får pressreleaserna i sitt fack. Det finns risk alt detta kommer att medverka till alt ytteriigare förytliga debatten - får de här pressreleaserna elt slags halvofficiell ställning även här i riksdagen blir del en diskussion omkring den information som finns just i pressreleaserna, och det är inle del vi skall ha i riksdagen. Vad vi skall diskutera ärju förslagen som helhet, mot bakgrund av hela det material som presenteras i propositionen.

Vad jag framför allt har vänt mig mot är att genom all man plockar ut vissa bitar av en proposition och presenterar den i massmedia får vi en debatt som inte rör helheten utan vissa utvalda delar. Sedan kommer kanske besluten när det gäller helheten sä småningom alt hamna i elt massmedialt mörker. - Del har vi upplevt många gånger.

Statsrådet CARL THAM:

Herr lalman! Propositionen om regionalpolitiken kommer att avlämnas denna vecka.

Till Bertil Fiskesjö vill jag bara säga två saker.

För det första: Även om propositionen presenteras i sin helhet, så rör den allmänpolitiska diskussionen trots allt ofta några inslag i propositionen som är av särskilt allmänt intresse eller av särskilt politiskt intresse. Del gäller oavsett om man presenterar innehållet vid tidpunkten för presentationen av

propositionen eller i samband med pressreleasen.

För det andra: Det är etl legitimt intresse att tillhandahålla massmedierna en så korrekt information som möjligt. Ibland är det nödvändigt alt göra det redan innan propositionen är färdig. Detta är inte på någol sätt uttryck för ringaktning gentemot riksdagen, ulan del är ultryck för ett ansvarstagande för atl allmänheten och den poliliska debatten också utanför riksdagen får korrekt information när det är tillfälle för det och när det råder en stor allmän efterfrågan på upplysningar om vad det är regeringen egentligen avser. Jag tror att alla regeringar måste arbeta pä det sättet.

Det är inte heller så all man därigenom minskar möjligheterna till politisk debatt. Tvärtom, skulle jag vilja påstå, ärdei nödvändigt alt ibland lämna den här informationen på etl tidigt stadium för att förhindra spekulationer som grundar sig pä felaktiga föreställningar om vad regeringen avser eller inte avser.

Nr 112

Måndagen den 26 mars 1979

Om tidpunkten för information till riksdagens ledamöter om uttalanden från regeringen

GUNNAR BIÖRCK i Värmdö (m):

Herr talman! Bara några ord med anledning av vad Bertil Fiskesjö sade. Min riksdagserfarenhel är blygsam i förhållande lill hans. Det har föranlett en viss blygsamhet också i mina anspråk på regeringen.

Om Bertil Fiskesjö mot bakgrand av sin uppfattning atl riksdagen numera är första statsmakten - det kanske är första gängen som det har sagts här i kammaren - kan åsiadkomma någol mera än del jag försökte uppnå och delvis anser mig ha uppnått genom den debatt som här har förts och de medgivanden som statsrådet Tham har gjort, sä är del klart att jag även står bakom Bertil Fiskesjö.

ALLAN HERNELIUS (m);

Herr talman! Jag fick inte svar på min fråga om lagrådet och dess befallning med en viss proposition.

Statsrådet CARL THAM:

Herr lalman! Jag har ingen anledning atl i den här debatten ge mig in i en diskussion om en enstaka proposition.

ALLAN HERNELIUS (m);

Herr talman! Statsrådet Tham har anledning lill det. Det är etl legitimt iniresse att kravet på lagstiftningens noggrannhet, fasthet och reda i principer icke åsidosätts genom all en så viktig proposition icke lämnas lill lagrådet. När nu både statsrådet Tham och handelsminister Cars är närvarande är det också etl legitimt intresse alt få svar pä den frågan.

Överläggningen var härmed slutad.

2 Riksdagens protokoll 1978/79:112-113

Nr 112

Måndagen den 26 mars 1979

Om en oljelagringsanläggning i Hargshamn

§ 3 Om en oljelagringsanläggning i Hargshamn

Handelsministern HÄDAR CARS erhöll ordet för alt besvara Nils Hjorths (s) den 6 mars anmälda interpellation, 1978/79:157, till statsrådet Cari Tham, och anförde:

Herr talman! Nils Hjorth har riklal en interpellation angående byggande av en oljelagringsanläggning i Hargshamn till statsrådet Carl Tham. Inierpellationen har överlämnats till mig för besvarande.

Nils Hjorth ställer tre frågor;

1. Vad är orsaken till alt regeringen sagt nej till elt oljelager i Hargshamn trots atl iniresse från ÖEF föreligger?

2. Är regeringen medveten om sambandet mellan byggandet av en bergrumsanläggning för olja och det planerade kommunala industriområdet?

3. Är regeringen beredd all i del uppkomna läget ge utökat statsbidrag för att möjliggöra etl fullföljande av det planerade industriområdet?

Svaret pä den första frågan är atl regeringen funnit atl en lokalisering av ett beredskapslager av olja till Hargshamn är klart olämplig frän försvarssynpunkt.

Belräffande den andra frågan är regeringen väl medveten om sambandet mellan byggandet av oljelagret och industriområdet. Om bergrammet skulle ha byggts, hade del varit lämpligt atl utnyttja sprängmassorna därifrån för anläggning av industriområdet.

Beträffande den tredje frågan kan nämnas alt regeringen den I mars beviljat statsbidrag för anläggning av industriområdet till 75 % av lönekostnaderna och 30 % av övriga kostnader. Den normala procentsatsen för övriga kostnader för kommunala beredskapsarbeten i denna kommun är 20 %. Regeringen har således beviljat ett högre bidrag än vanligt för att möjliggöra atl ett industriområde kommer till stånd.

NILS HJORTH (s):

Herr talman! Jag lackar statsrådet för svarei på min interpellation. Frågan om industrietablering i Hargshamn vid Roslagskusten är myckel gammal och har diskuterats och utretts vid många olika lillfällen under årens lopp. De mest pessimistiska rösterna om utvecklingen hartillhörl dem som är bosalla i Hargshamn och som upplevt alla misslyckade försök till industrisalsningar. Vi tror ingeniing förrän spaden sitter i jorden, har de sagt, och de har också fält vatten pä sin kvarn. För en del är sedan värdet nämligen så gott som klart alt NCB skulle bygga en massafabrik i Hargshamn. Det blev ingel av med della, men elt sågverk skulle det ändå bli. Det var Östra Sveriges Skogsägare som var intresserade den gången. Även detta projekt rann ul i sanden.

Annars har Harg-Hargshamnsområdet gamla industritraditioner alt bygga vidare på. För över 100 är sedan, är 1876, invigdes Dannemora-Hargs järnväg. Del 39 km långa järnvägsbygget hade då pägätl i etl och ett halvt år och kostal 1 123 000 kr. inkl. lok, tre personvagnar, 60 godsvagnar, stationshus pä fem platser och tolv banvaktsstugor. Banan byggdes huvudsakligen

för malmlransporler från Dannemora gruvor lill utskeppningshamnen i Hargshamn. Den har genom åren haft stor betydelse, även om verksamheten lill följd av konjunkturerna lidvis måst inskränkas. 1960 lades persontrafiken ned, och 1970 var breddningen av den smalspåriga malmbanan klar. Del möjliggjorde ökade malmlransporter och snabbare ullastning genom alt Dannemora gruvor också 1967-1968 investerade i ny malmkaj, modern utlastningsanordning saml malmupplag. Hamnen har ett djup om 10,4 m. För några år sedan fick Hargshamn bredspärig förbindelse med Hallstavik genom en ny järnvägslinje.

Hargs bruk med masugn och stängjärnshamrar anlades 1668 av riksamiralen Stenbock. Själva järnhanteringen är dock sedan många år tillbaka nedlagd. F. n. finns endast en mindre industri i Hargshamn.

1 samband med den nya kommunbildningen 1974, då Östhammars och Dannemora kommuner saml delar av Olands kommun sammanslogs lill Östhammars kommun, blossade åter diskussionen upp om försök till nya satsningar i Hargshamn. I förslagel till regional trafikplanering för Uppsala län diskuterades möjligheterna lill en utvidgad hamnverksamhel i Hargs-hamns hamn. Frågan togs upp i Uppsala läns landsting, och jag tillsammans med några partikamrater motionerade i riksdagen i januari 1974 om utredning av frågan om upprastning av hamnanläggningen i Hargshamn. SJ, som ägde hamnen, hade nämligen låtit den del av hamnområdet som ej hörde till malmutlasiningen förfalla. Trafikutskottet och riksdagen ansåg alt vederbörande kommunala och regionala organ borde ta upp förhandlingar med SJ om en upprustning av hamnen, varvid även de fortsatta äganderätts- och driftsformerna beträffande hamnen borde prövas.

Detta ledde lill att det pä hösten samma år tillsattes en arbetsgrapp med representanter från länsstyrelsen, landstinget och Östhammars kommun. Man var överens om att hamnen borde behålla sin karaktär av specialhamn, varför begränsade utbyggnader av hamnen i första hand borde aktualiseras. SJ var villig atl sälja hamnen, men intresset fören modernisering av hamnen från de tillfrågade industriernas sida var ganska ljumt. Det fanns dock goda möjligheler lill en utbyggnad, och den nya järnvägen frän Hallstavik var därvid en betydelsefull faktor i sammanhanget. Della skulle kunna medverka lill atl näringslivet i Hargshamn och kringliggande orter i framtiden utvecklades i positiv riktning, ansåg man. En expansion av näringslivet i denna del av Uppsala län kunde på sikt aktualisera planerna på en utbyggnad av den s. k. braksvägen mellan Gimo och Hargshamn.

Till den positiva bilden hörde att företaget Sentab då undersökte möjligheterna att bygga etl bergrum i Hargshamn för beredskapslagring av olja. Härvid skulle man kunna utnyttja befintlig kaj och befintligt spär-del kan nämnas alt man redan 1967 diskuterade frågan om ett oljelager på platsen. Vid byggandet av bergrummet skulle de stora mängder stenmassor som sprängdes bort kunna användas lill ulfyllning av hamnområdet saml för det av kommunen planerade industriområdet. En byggnadsplan för industriområdet fastställdes av länsstyrelsen i april 1978.

Man hade hoppats på att fä frågan om bergrummet klarlagd i så god lid alt

Nr 112

Måndagen den 26 mars 1979

Om en oljelagringsanläggning i Hargshamn

Nr 112

Måndagen den 26 mars 1979

Om en oljelagringsanläggning i Hargshamn

projektet kunde användas för alt ge ersättningsarbete åt de bergrums- och byggnadsarbetare som skulle bli friställda i Forsmark genom regeringens beslut om en neddragning av verksamheien där. Det kan sägas att stalssekreterargruppen, som utrett frågan om lämpliga ersättningsarbeten, också hade oljelagret som främsta objekt. Oklarheten om huvudmannaskapet och om storieken av lagret komplicerade emellertid det hela, trots att kravet på ökad oljeberedskapslagring förstärktes.

Regeringen gav den 26 april 1978 statens valtenfallsverk i uppdrag all fullfölja projekteringen av etl bergrumslager för olja i Hargshamn. Vattenfall konstaterade i sin rapport den 21 november 1978 lill industridepartementet atl det stora intresset för oljelagring som man förväntat sig inle förelåg. Överstyrelsen för ekonomiski försvar var dock fortfarande intresserad av ett lager om 150 000 ml Dessutom fanns en annan mindre intressent. Enligt de ursprungliga beräkningarna skulle lagret visserligen omfatta 500 000 m, men man hade dä räknat med flera intressenter. Vattenfall begärde emellertid atl få fullfölja projekteringen. Man fann del önskvärt all ha lämpliga projekt när avvecklingen vid Forsmarks kraftstation skulle bli aktuell, projekt som var förberedda sä långt att byggstart kunde ske när del behövdes frän kommunal eller regional synpunkt.

En fortsatt projektering är något som också kommunen sedan länge förväntat sig och hoppats på. Som jag nämnde i min interpellation lämnades byggnadslov och dispens redan 1975. Överstyrelsen för ekonomiskt försvar hardessutom hela tiden varit positiv till att föriägga ett oljelager i denna del av landet. Därför kom regeringens negativa besked den 1 mars som en kalldusch. Den mildrades inte av att inle heller någon motivering lämnades. Genom detta beslut försattes kommunen i en brydsam planeringssituation.

Nu harjag av handelsministern fått svar pä min fråga om motiveringen för regeringens avslag: lokaliseringen är klart olämplig ur försvarssynpunkt. Det är etl högst märkligt svar, ett svar som jag också tycker kommer väl sent in i bilden. Redan i februari 1974 förklarade ju försvarsområdesbefälhavaren alt han intet hade alt erinra mot ett byggnadslov för en oljelagringsanläggning i Hargshamn. Militärbefälhavaren i östra militärområdet hade heller inget atl erinra, och chefen för ostkustens öriogsbas var av samma uppfattning. Jag har kopior på deras remissvar, om handelsministern önskar la del av dem. Del gällde den gängen etl lager på 500 000 m.

Till bilden hör också all miliiärbefälhavaren över huvud tagel inte har varit inkopplad i slutskedet och inte har fäll yttra sig i frågan - han har inle blivit tillfrågad. Det skulle vara inlressanl att fä veta pä vilken nivå som avgörandet nu har träffats. Kan handelsministern upplysa om vilken militär befattningshavare eller myndighet som fällt avgörandet och rekommenderat regeringen atl ta detta steg?

Det verkar allt litet senkommet att nu, efter alla dessa år av utredningar, anföra försvarsskäl för avslag. Slalen har lagt ut 1,5 milj. kr. på projektering, och statssekrelerargrappen hade oljelagret som främsta objekt när sysselsättningspaketet för Forsmark lades fram. Nog borde försvarsaspekterna vara

kända då, tycker man.

Regeringen är väl medveten om sambandet mellan oljelrger och industriområde, säger handelsministern. Kommunen har hela liden arbetat med den förutsättningen att oljelagret skulle byggas och räknat med att använda överskottsmassorna frän bergrummet för sin industriområdesplanering. Efter de förda diskussionerna har kommunen också haft god anledning atl räkna med statsbidrag för minst 50 % av kostnaderna. Därför har kommunen i budgeten tagit upp 1,5 milj. kr. av totalkostnaden 3 milj. kr. Regeringen har nu höjt bidraget lill 75 % av lönekostnaderna och 30 % av de övriga kostnaderna, men dä totalkostnaderna nu biir så mycket större fördubblas ändå kommunens insatser. Jag kände till denna procenthöjning när jag framställde inierpellationen, och min fråga gällde närmast om regeringen i det nyuppkomna läget var beredd atl lämna del bidrag på minsl 50 % av de totala kostnaderna som man från kommunens sida hela tiden haft anledning alt räkna med.

Nr 112

Måndagen den 26 mars 1979

Om en oljelagringsanläggning i Hargshamn

Under delta anförande övertog förste vice talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

Handelsministern HÄDAR CARS;

Herr lalman! Del är myckel förståeligt atl man frän kommunens sida nu tycker att läget är bekymmersamt - det har regeringen all insikt i.

Det uppdrag som gavs ät Vattenfall avsåg en projektering av etl kommersiellt oljelagringsutrymme på del sätt som inierpellanien här har beskrivit. När Vattenfall gjort sin undersökning kom man till följande slutsals:

"Sammanfattningsvis kan konstaleras att det förväntade stora intresset för lagring av olja i Hargshamn inte har infriats. Efler genomförda förhandlingar med representanter för statliga verk, landstingskommuner, industrier och oljelagringsförelag kvarstår endast tvä intressenter, nämligen överstyrelsen för ekonomiskt försvar och Sigtuna kommun."

Det fanns inte intressenter fördel planerade slora oljelagret på 500 000 m-' -det kommersiella oljelagret. När del kommersiella oljelagret inle kunde komma till stånd föreslog Vattenfall ett oljelager med hänsyn till försörjningsberedskapens krav. Det är del lagret som har varit föremål för prövning av regeringen. Den militära instans som vi har vänt oss lill -överbefälhavaren - har uppgivit att beredskapslagring av olja i Hargshamnsområdel icke är lämplig. Det är för oss oerhört väsentligt - vi kan inte bygga beredskapslager för olja i etl område som överbefålhavaren bedömer som olämpligt för etl sådant lagringsutrymme. Om det kommersiella lagret hade kommit lill stånd, hade regeringen självfallet inte haft någon som helst invändning mol detta. Men jag är övertygad om alt inte heller Nils Hjorth menar att staten skall bygga ett beredskapslager för olja på en för vårt försvar olämplig plats bara för att tillhandahålla billig sprängmassa.

Det är regeringens önskan all industriområdet nu kommer lill stånd. Av hänsyn till den fina kusimiljön bör dock inle miljöskadande industrier föriäggas lill områdei.

Nr 112

Måndagen den 26 mars 1979

Om en oljelagringsanläggning i Hargshamn

De statliga bidragen för kommunala beredskapsarbeten är redan i normalfallen myckel generösa. För att rädda sysselsättningen på utsatta orter ger staten bidrag med tre fjärdedelar av lönekostnaderna. Till övriga kostnader lämnas bidrag med varierande procenttal - i södra Sverige 20 96. Med hänsyn lill att man vid projekteringen av detta industriområde räknat med billigare sprängmassor än normalt har regeringen beviljat en 50-procenlig höjning av den för kommunen gängse bidragsnormen. Regeringens avsikt med denna höjning är alt ett industriområde skall komma lill stånd, till gagn för sysselsättningen i norra Uppland.

NILS HJORTH (s);

Herr talman! Jag tackar för de kompletterande upplysningar som handelsministern lämnai här.

Jag måste bekänna min okunnighet och säga atl jag har svårt att förstå skillnaden mellan ett beredskapslager och etl kommersiellt lager ur försvarspolitisk synpunkt, för etl oljelager är väl känsligt oavsett om det gäller omsättning av lagret eller beredskap. Jag har alltså litet svårt att förstå vilsen med del hela.

Vad jag vänder mig mol är att dessa bedömningar kommer sä sent in. Tidigare har man ju yttrat sig från militärt håll och då inle haft någonting all invända. Del gällde den gängen ett mycket större lager. Nu är det alltså fråga om mindre lager, och då skulle det väl göra mindre skada ur försvarssynpunkt. Jag tycker att man borde ha kunnat tillåla upprättandet av det här lagret, när frågan avancerat så långt. Man har utrett projektet under mänga år och lagt ned pengar pä det, sä jag anser atl man också kunde ha släppt fram projektet.

När del gäller anslaget till industriområdet, så hade man ju den uppfattningen i kommunen att det skulle bli ett större bidrag genom all det ingick i det paket man skulle få som ersättningsarbete för Forsmark. Man hade tagit undan 25 milj. kr. av de 100 milj. kr. som det var avsett atl man skulle få, och vi hade i kommunen räknat med alt fä en större del av de pengarna just för alt hjälpa till med industriområdet. Jag vill betona att det blir en svår uppgift för kommunen och de regionala organen att få fram ersättningsarbeten dä byggnadsverksamheten trappas ned och avslutas i Forsmark. Del blir inle lätt att skaffa jobb för dem som har bosatt sig i kommunen och regionen och som även fortsättningsvis önskar fä arbete inom begränsat avstånd från hemorten.

Jag hoppasju att industriområdet kan komma till stånd, men jag är rädd för att man måste ompröva projektet och ge del en mindre omfattning. Del tyckerjag är synneriigen olyckligt, och över huvud taget är hanteringen av frågan olycklig, när det just i slutskedet kommer fram sådana här synpunkter som borde ha kunnai framföras tidigare.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 4 Om situationen inom pappersindustrin

Industriminisiern ERIK HUSS erhöll ordet för all i ett sammanhang besvara

dels de den 1 resp. 8 mars anmälda interpellationerna 1978/79:154 av Ivar Högström (s) och 1978/79:162 av Sven Lindberg (s),

dels de den 15 resp. 16 mars anmälda frågorna 1978/79:439 av Bernt Nilsson (s) och 1978/79:44] av Gustav Lorenlzon {vpk)

och anförde:

Herr lalman! Ivar Högström har frågat mig vilka ålgärder regeringen är beredd att vidta för alt driften vid Sandvikens sulfalfabrik i Kramfors skall kunna upprätthållas intill dess ny sysselsättning tillskapats vid företagets anläggningar i Väja.

Sven Lindberg har frågat mig om regeringen avser att vidta åtgärder och inför riksdagen framlägga förslag som kan rädda Norriands Skogsägares Cellulosa AB som en bestående företagskoncern.

Bernt Nilsson har frågat mig om regeringen är beredd alt föreslå riksdagen all gä in med erforderligt kapital så atl utbyggnaden av pappersbruket i Mönsterås kommer lill stånd.

Gustav Lorenlzon har frågal mig vilka planer regeringen har för att rädda sulfatmassefabriken i Köpmanholmen och sysselsättningen där.

Jag besvarar interpellationerna och frågorna i ett sammanhang.

Våren 1978 tillkallades en kommitté med uppgift att bl. a. analysera frågan om en lämplig struktur inom skogsägarföretagen och en långsiktig finansiering av dessa förelag. Denna uppgift har sedermera övertagits av en särskild förhandlingsgrupp somjag har tillkallat. Riktlinjerna för förhandlingsgruppens arbete överensstämmer i allt väsentligt med de direktiv som gällde för kommitténs arbete.

På grand av den kraftigt negativa resultatutveckling som skogsägarföretagen fått vidkännas även under år 1978 har förhandlingsgrappens arbete måst inriktas pä alt i första hand finna former för en finansiell rekonstruktion av vissa förelag. Det är som bekant åtgärder av della slag som övervägs för Norriands Skogsägares Cellulosa AB (NCB) och Södra Skogsägarna AB. Till att börja med är det nödvändigt alt skapa en sund ekonomisk bas i dessa två företag. Först därefter kan åtgärder i fråga om den fysiska strukturen aktualiseras.

Regeringen för nu genom sin förhandlingsgrupp diskussioner med NCB och Södra Skogsägarna om former för statens medverkan i en finansiell rekonstruktion av resp. förelag. Regeringen kommer troligen att kunna förelägga riksdagen förslag till ålgärder redan under innevarande riksmöte.

Nr 112

Måndagen den 26 mars 1979

Om situationen inom pappersindustrin

Nr 112

Måndagen den 26 mars 1979

Om situationen inom pappersindustrin

Eftersom förhandlingarna med de båda företagen ännu inle har slutförts, kanjag inte nu lämna besked om vad som kan komma all hända med olika anläggningar inom dessa företag. Detta är frågor som får tas upp efter det att eventuella förhandlingsuppgörelser mellan staten och de berörda företagen är klara och därmed formerna och de grandläggande villkoren för statens medverkan.

Till Sven Lindberg vill jag säga atl regeringen har ambitionen alt snabbt fä till stånd en uppgörelse med ägarna till NCB som syftar till en finansiell rekonstruktion av bolaget. Innan så har skett kommer regeringen inte att godkänna alt förelaget avyttrar produklionsanläggningar.

Ivar Högström lar i sin interpellation upp den skogsindustriella sysselsättningen i Ådaleri och pekar pä del angelägna i en tidsmässig samordning mellan en utbyggnad i Dynäs/Väja och en nedläggning av sulfatmassefabriken i Sandviken. Jag har i ett annat sammanhang upplyst om atl regeringen anser att en fortsatt ulveckling av Dynas bör komma till stånd. Några förulsäliningaratl tidsmässigt samordna detta med den redan beslutade och mycket nära förestående nedläggningen i Sandviken bedömer jag dock inte föreligga.

Svaret pä Gustav Lorentzons fråga är all varken NCB eller regeringen har några konkreta planer för Köpmanholmen. Denna sulfatmassefabrik måste, liksom alla andra anläggningar inom NCB, ingå i den lolala översyn av NCB:s framtida struktur och ulveckling som måste komma efter del alt en finansiell rekonstruktion av företaget har skett.

Vad gäller Södra Skogsägarnas anläggning i Mönsterås och frågan om det planerade pappersbruket där vill jag säga att del nu gäller alt i första hand slutföra och säkerställa finansieringen av investeringen i massabrukel. Frågan om etl kapilallillskoll för ett evenluelll framtida pappersbruk i Mönsterås kan rimligen inte bli föremål för diskussion i dagslägel inom vare sig företagel eller regeringen. I första hand måste företagel få en solid ekonomisk bas. Först därefter kan strukturfrågorna och utvecklingslinjerna för förelaget tas upp till meningsfyllda överväganden.

Låt mig avslutningsvis säga atl de omfattande expansionsplaner inom pappersområdet som i dag föreligger inom den svenska massa- och pappersindustrin i och för sig är lovvärda. En fortsatt utbyggnad av vidareförädlingen är riktig för atl på sikt kunna utveckla den svenska skogsindustrin. Det finns emellertid såväl finansiella som - och framför allt - marknadsmässiga restriktioner för att nu förverkliga alla de utbyggnadsprojeki som har diskuterats. Vad gäller Södra Skogsägarna och NCB;s framlida satsningar på pappersområdel får, som jag redan har nämnl, frågan tas upp efter en finansiell sanering av förelagen. Härvid måste en samordning ske med andra företag, som umgås med liknande planer.

IVAR HÖGSTRÖM (s):

Herr lalman! Jag lackar industriministern för svaret pä inierpellationen -elt svar som jag dock inte är nöjd med.

Sandvikens fabrik i Kramfors aren av de sista i Ådalen, och den har levat

med nedläggningshot över sig under fiera år, men till skillnad från vad som gäller för andra nedläggningsförelag i Ådalen har del här givits löften om att nedläggningen skulle samordnas med en sedan länge planerad större utbyggnad av NCB:s pappersbruk i Väja. DeUa har givit de anställda och kommunenen viss förhoppning om att sysselsättningen skulle kunna tryggas denna gäng.

Men nu säger industriministern i sitt svar; "Några förutsättningar att tidmässigt samordna della med den redan beslutade och mycket nära förestående nedläggningen i Sandviken bedömer jag dock inle föreligga."

Delta negativa besked från industriministerns sida ger inte ens en antydan om alt regeringen är beredd att sälla in andra sysselsättningsskapande åtgärder för alt denna arbetskraft skall kunna stanna kvar i bygden tills en utbyggnad i Väja är klar.

Inför detta besked vågar jag ifrågasätta om regeringen verkligen är medveten om hur situationen egentligen ser ut i Ådalen. Trots alla uppvaktningar frän länsmyndigheter och kommunala myndigheieroch från företrädare för de berörda fackliga organisationerna har man tydligen i regeringskansliet inle klart för sig hur pass allvarlig läget är. Alt sä är fallet styrks ytterligare av regeringens nyligen avgivna proposition om ändring av nuvarande skalteuljämningsregler och av vad som i den aviserade regionalpolitiska propositionen sägs om stödområdesindelningen. 1 ingen av dessa propositioner har regeringen på något sätt beaktat den svåra situationen i Ådalen. Skulle dessa förslag genomföras sädana de redovisats i pressen - och vad gäller skalteutjämningen har vi ju även kunnat läsa proposilionen -kommer situationen i Ådalen atl förvärras ytteriigare. Men det är frågor som vi får anledning att återkomma till senare.

Tillåt mig, herr talman, alt något belysa den dagsaktuella situationen i Ådalen.

Först vill jag dä konstatera atl ingenstans i hela vårt land har strakturom-vandlingen inom skogsindustrin blivit sä förödande som i Ådalen - della beroende pä denna sektors dominans i regionen. Mellan åren 1960 och 1975 minskade antalet anställda inom skogsindustrin i nuvarande Kramfors kommun med hela 1 447 personer eller 42 % av de anställda. Enbart under åren 1964-1977 har sju skogsindustrienheter med 1 360 anställda nedlagts. Det betyder i genomsnitt 200 sysselsättningstillfällen per år. Och nu hotas ytterligare 200 anställda i Sandvikens fabrik av friställning. Jämsides med denna utveckling inom skogsindustrin har mekaniseringen inom jord- och skogsbrak enligt folkräkningen 1975 medfört atl antalet anställda inom denna sektor minskat med hela 31 %.

Till bilden hör också alt de lokaliseringspolitiska åtgärder som satts in efter 1965 på intet sätt kunnat kompensera bortfallet av arbetstillfällen. Dess värre har några av de företag som det gäller lagts ner, och andra kämpar med slora svårigheter. De två textilföretagen AB Eiser och Krammkläder hotas nu också av nedläggning, vilket ytteriigare kommer att minska de mycket fåtaliga sysselsätlningsmöjligheterna för kvinnlig arbetskraft.

Som en följd av denna utveckling har tusentals människor tvingats flytta

Nr 112

Måndagen den 26 mars 1979

Om situationen inom pappersindustrin

Nr 112

Måndagen den 26 mars 1979

Om situationen inom pappersindustrin

frän Ådalen. Frän 1950 t. o. m. 1978 har befolkningen gått ner med inte mindre än drygl 11 000 personer. Och för många över 60 år har det inneburit arbetslöshet eller förtidspensionering. Detta avspeglar sig också i det höga antalet pensionärer, som utgör 32 % av befolkningen och som skall jämföras med siffran 23,2 % för länet och 20,4 % för riket. En annan siffra som bevisar hur allvarlig silualionen är befolkningsmässigt är att andelen av befolkningen i åldern över 65 är utgör för Kramfors 24,4 % och för länet 17,2 % samt för riket som helhet 15,7 %.

Med detta för ögonen inser vi att allt måsle göras för att rädda de återstående jobben i bygden. Nu gäller det jobben för de anställda i Sandvikens fabrik. Jag påslår all om viljan finns hos regeringen, så finns också föratsäiiningarna för all klara sysselsättningen för dessa människor.

När riksdagens näringsutskoit besökte Ådalen den åttonde i denna månad, deklarerade tillförordnade koncernchefen Gunnar Engman att med ett statligt sysselsältningsslöd, så skulle det vara möjligl att driva fabriken intill dess klarhet om ulbyggnadsplanerna i Väja vunnits. Han gjorde dessutom den bedömningen all virkesbrisien inle var fullt så dramatisk som det har gjorts gällande. Sedermera har platschefen Evert Nilsson i en tidningsintervju den 16 mars sagt atl Sandvikens fabrik kanske måsle drivas för massaförsörjning underen lid av fem å sex år efter en utbyggnad i Väja. I vart fall, sägs del i intervjun, kan fabriken drivas i tvä år ulan större investeringar.

Men eftersom regeringens förhandlare ännu inte är klara med formerna för statens medverkan i en finansiell rekonstraktion av NCB, vädjar jag lill industriministern alt snarast pröva frågan hur sysselsättningen i Sandviken skall kunna upprätthållas intill dess klarhet vunnits om utbyggnaden i Väja. Sådan förnyad prövning ägde exempelvis rum när del gällde driften vid AB Eisers fabriker i Norriand, och del medförde all man flyttade fram lidpunkten för en nedläggning.

Vi har helt enkelt inte råd, varken från företagsekonomisk eller samhällsekonomisk synpunkt, alt friställa och skingra denna välutbildade arbetskraft, som kommer att behövas när utbyggnaden i Väja är klar. Medelåldern hos de anställda i Sandviken är låg - 154 av de 200 anställda är under 52 är.

Industriministern säger själv i sitt svar atl regeringen anser att en fortsatt ulveckling av Väja bör komma lill stånd.

För att ytteriigare understryka allvaret i situationen vill jag åberopa en sammanfattning av den 9 mars, vari länsarbetsnämnden konstaterar att situationen i Kramfors är ytteriigt bekymmersam. Arbetslösheten ökar, medan antalet lediga platser minskar, samtidigt som andelen sysselsatta genom arbetsmarknadspolitiska åtgärder ökar.

En av de anställda i Sandvikens fabrik, Seppo Grönlund, har i en intervju i tidningen SIA gett ullryck ät vad de flesta känner i dag:

"Det är inte myckel att tro pä längre. Jobben försvinner, 200 i stöten vartannat år. Och arbetsförmedlingen har ingel. När man kommer dit känns det som man gått fel."

Jag vill, herr talman, avslutningsvis med tillfredsställelse notera all industriminisiern nu är beredd atl föreslå riksdagen ett statligt ägarengage-

mang i NCB. Därmed bör förutsättningar föreligga för en positiv ulveckling av den så betydelsefulla skogsinduslriella verksamhet som drivs av NCB. Medettstailigtägaransvarbördel vara möjligl alt åsiadkomma ett samarbete mellan Svenska Cellulosa AB och NCB och därmed pä sikt trygga jobben i Ådalen.

Jag vill också i sammanhanget understryka alt del inom socialdemokratin inte finns något iniresse av att slå sönder det kooperativa ägandet inom skogsindustrin. Det utgör ett betydelsefullt komplemenl lill privat och statligt ägande inom vårt lands viktigaste näringsgren. Vi har också sagt atl del för en samlad planering av skogsindustrin krävs ett nära och förtroendefullt samarbete mellan staten, de anställda, företagen och skogsägarna.

Industriministern säger också i sitt svar belräffande den fortsatta utbyggnaden av vidareförädlingen inom skogsindustrin atl dessa frågor bör tas upp efter en finansiell sanering av de nu aktuella företagen. Med anledning av detta vill jag, herr lalman, lill sist ultala den förhoppningen att man dä verkligen beaktar både de regionalpolitiska och de rävaramässiga förutsättningarna för de nu aktuella satsningarna på pappersområdet. Enligt branschkunniga bedömare bör etl LWC-pappersbruk vara baserat på gran-råvara. Eftersom Ångermanälvens virkesfångstomräde till 70 % utgörs av gran, talar mycket starka skäl för alt elt första LWC-pappersbjk förläggs till Ådalen.

Jag hoppas atl industriministern vid sin bedömning av de nu föreliggande utbyggnadsplanerna beaktar de skäl jag här redovisat till förmän för Ådalen. Befolkningen i denna del av landet har rätt atl efter en lång och svår nedgångsperiod kunna få se fram emot en ny skogsindustrien ulveckling. Ådalens framlid beror helt på möjligheterna atl trygga en ulveckling av den skogsindustriella verksamheten.

Nr 112

Måndagen den 26 mars 1979

Om situationen inom pappersindustrin

SVEN LINDBERG (s);

Herr talman! Jag ber alt fä tacka industriminisiern för svaret pä min interpellation. Jag kan försäkra statsrådet atl innehållet i svarei - om jag tolkar det rätt - lugnar många oroliga människor. Jag bedömer svarei som positivt trots alt del innehåller en del oklarheter, som jag skall be all få återkomma lill.

Först en liten bakgrand lill min fråga till industriminisiern. Envisa rykten talade länge om att regeringen inte hade för avsikl all lägga fram förslag till någon samlad lösning, som skulle rädda NCB som en bestående förelagskoncern. Tvärtom skulle regeringens förslag vara att NCB borde sälja ifrån sig sina bästa företagsenheter, innan regeringen var beredd alt medverka till en rekonstruktion av företaget. Man fick etl starkt intryck av att ryktena var i färd alt besannas när pressen lämnade uppgifter om atl Wallenberg stod i begrepp att engagera sig i koncernen. Enligt dessa rykten skulle Wallenberg med tvä raska grepp ta befälet över utvecklingen - dels bli delägare i NCB-fabriken i Vallvik utanför Söderhamn, dels ingå i elt nytt pappersbruk i Ådalen i Utansjö.

En sådan lösning skulle innebära atl storfinansen skulle plocka russinen ur

Nr 112

Måndagen den 26 mars 1979

Om situationen inom pappersindustrin

kakan och statens roll återigen bli städgummans. Om NCB skulle tvingas alt sälja ifrån sig sina bästa företagsenheter, skulle det få förödande konsekvenser för sysselsättningen i skogsnäringen, bl. a. i Jämtlands län. Del skulle innebära atl de nya ägarna indirekt skulle lägga under sig en betydande del av virkesmarknaden och försämra de inlandslokaliserade träindustriernas möjligheter all förse sig med råvara.

Vi har i vårl län inle råd alt lappa mer av vår träförädlande industri. Sedan Hissmofors har lagts ned är del endast ca \5 % av den i länet årligen avverkade råvaran som förädlas inom länets gränser. Tvärtom ställer vi starka krav på all en ny processindustri lokaliseras till länet. Den utveckling som regeringen enligt pressuppgifter skulle ha varit beredd att släppa fram, skulle starkt ha försämrat möjligheterna till alt lokalisera en ny processindustri till länet.

Men del finns också en annan bakgrand lill min interpellation.

Den producentkooperativa rörelsen bildades för att tillvarata de små skogsägarnas intressen. Den har också haft en stor betydelse när del gällt all tillvarata böndernas och de små skogsägarnas intressen i förhållande till de stora privatägda bolagen.

Jag har i många år levat och verkat i direkt kontakt med skogsägarrörelsen -lät vara med denna som förhandlingsmolståndare. Låt mig därför säga atl jag inle har kunnat undgå att uppleva den betydande roll som både skogsägar-föreningarna och deras förädlingsindustrier har haft för ägarnas ekonomiska intressen och leveranstrygghel och inte minst för alt åsiadkomma jämnare sysselsäuning både fördem själva och förden anställda arbetskraften. Bakom uppbyggnaden av deras organisaiioner ligger betydande insatser genom frivilligt ideellt arbete och ekonomiska uppoffringar. Denna förelagsform har inneburit en trygghet för den enskilde skogsägaren, som är nödvändig för all trygga både investeringsviljan och sysselsättningen för skogsägarna själva och de anställda.

Skulle nu NCB tvingas in i en konkurs, kommer det med största sannolikhet all innebära att konkursen drar flera skogsägarföreningar med sig i fallet. Del skulle vara etl grymt dråpslag mot alla de människor som i åratal har slitit för all bygga upp sin organisation. De skulle återigen komma att hamna i ett beroendeförhållande till de stora privatägda skogsbolagen, något som erfarenheten har lärt oss skulle vara olyckligt för skogsägarna. Del skulle dessutom slå sönder de stora administrativa organisationer som föreningarna och skogsbruksområdena utgör och som är nödvändiga för atl kunna organisera bl. a. avverkningar och skogsvårdsarbelen saml framförallt föratt fullgöra arbetsgivaransvaret. Del skulle leda lill slora friställningar av både arbetare och tjänstemän. Även om jag i likhet med mänga andra är starkt kritisk mot NCB;s företagslednings säu att sköta förelagel, anser jag det ändå vara ett stort samhällsintresse atl inför framtiden värna om den producentkooperativa företagsformen som en motvikt mot de stora privata bolagens eljest uppkommande monopolsituation både på virkesmarknaden och i skogsindustrin. De mänga människornas insatser för att bygga upp sina föreningar och en egen producenlkooperalion är värda elt bättre öde än alt nu

helt raseras.

Jag kan försäkra industriministern att min lilla insats att framställa den här inierpellationen till statsrådet har väckt gensvar och sympatier som jag aldrig lidigare upplevt. Många är de människor som har hört av sig - både poliliska sympatisöreroch politiska motståndare - och lackat mig för inierpellationen. De har hävdat att min inställning i denna fråga är riktig.

Skogsägarna har lagil på sig ett slorl ansvar när man köpt ett stort antal nedläggningshotade industrier och drivit dem vidare och därmed upprätthållit sysselsättningen på många orter. Man kan naturiigtvis ifrågasätta det företagsekonomiskt riktiga i denna älgärd, men del är ändå en insats som bör räknas dem till godo när man försöker lösa den ekonomiska kris som NCB har råkat in i.

Sedan till de punkter i industriministerns svar som jag anser vara oklara. Jag ber industriminisiern atl svara pä mina frågor pä dessa punkier.

Erik Huss säger i svaret alt regeringen har ambitionen atl snabbt få lill stånd en uppgörelse med ägarna av NCB, som syftar lill en finansiell rekonstruktion av företagel. Innan så har skett kommer inte regeringen alt godkänna alt företaget avyttrar produktionsanläggningar.

Så långt är allt gott och väl. Men vad svaret inle avslöjar är vilken ambition regeringen har närdet gäller den slutliga lösningen. Ärdei regeringens avsikl att den slutliga lösningen skall vara aU NCB skall bestå som en enhetlig koncern eller finns del fortfarande tankar pä alt företaget skall sälja ifrån sig de bästa produklionsanläggningarna? Del skulle, som vi tidigare har sagt, innebära alt storfinansen skulle plocka åt sig de bästa bitarna och atl staten skulle få gä in och ta pä sig både ansvaret och kostnaden för de föriustbringande delarna. En sådan lösning är helt oacceptabel.

Vi anser alt både NCB och Södra Skogsägarna bör bestå som förelagskoncerner. Alt det sedan kommer alt vara nödvändigt med en strukturrationalisering är en annan fråga.

Vi anser del vara nödvändigt atl staten går in som delägare i företagen och att staten också får ett nödvändigt inflytande över deras fortsaUa utveckling. Del är numera inte bara vi socialdemokrater som anser del vara nödvändigt med elt statligt engagemang i skogsindustrin, ulan även människor som lidigare har pläderat kraftigt mol ett statligt engagemang i skogsindustrin har inför den härda och grå vardagsverklighelen upptäckt att det kommer alt bli nödvändigt med etl statligt engagemang framöver i skogsnäringen.

En annan fråga som rör NCB är: Vad kommer att hända med företagets skogar? Som bekant pågår förhandlingar om en försäljning av en betydande del av bolagets skogar. Industriminisiern lalar i svaret bara om bolagets produktionsanläggningar. Vad innebär detta? Räknar Erik Huss in även bolagets skogar när han använder detta uttryck?

Skulle NCB tvingas sälja ifrån sig en betydande del av skogsinnehavel, är det mycket olyckligt för företagets framtida utveckling. Som skogsägarna själva framhåller är skogsägarföreningarnas avverkningsresurser i hög grad dimensionerade med lanke på NCB:s skogsarealer, och försäljningarna skulle innebära atl föreningarna skulle mista den skogsreserv som behövs i

Nr 112

Måndagen den 26 mars 1979

Om situationen inom pappersindustrin

Nr 112

Måndagen den 26 mars 1979

Om situationen inom pappersindustrin

arbetsuljämnande syfte och NCB drabbas av etl stort virkesbortfall för sina industrier. Del skulle innebära betydande men förden anställda arbetskraften när det gäller alt för dem i framtiden erhålla kontinuerlig sysselsättning.

Jag frågar därför: Räknar Erik Huss även skogarna som produktionsanläggningar? Är regeringen beredd alt medverka till atl NCB;s skogar inle får säljas från förelagel i avvaktan på all förslag på en slutgiltig lösning lill rekonstruktion av företaget kan föreläggas riksdagen? Industriministern säger också i sitt svar alt man troligen kan komma att lägga fram förslag under innevarande riksmöte. Jag vill understryka atl del på grund av det ansträngda ekonomiska läget för förelaget är mycket angelägel alt man under innevarande riksmöte får möjlighel atl ta ställning lill elt regeringsförslag i denna fråga.

Lät mig slutligen i korthet beröra industriministerns svar angående den framlida utvecklingen i skogsindustrin. Han säger atl Södra Skogsägarnas och NCB;s framlida satsningar på pappersområdel måste samordnas med andra företag som har liknande planer. Jag har ingen avvikande mening i delta fall. Tvärtom har vi från det socialdemokratiska partiet krävt att en strukturplan för skogsindustrin utarbetas innan ytterligare utbyggnader sanktioneras.

Som jag tidigare nämnt i denna kammare, krävs för skogsindustrins framlida konkurrenskraft betydande strukturrationaliseringar. De kommer att bli besväriiga. De kommerall hota mänga orlers framlida existens. Men de får inte ske planlöst. De måsle planeras i både lid och rum sä all de sker i socialt acceptabla former och sä all vi kan tillvarata de regionalpolitiska intressena. Del kommerall krävas ett betydande politiskt mod all genomföra en strukturplan. Det är klart att det för en politiker vore enklast all springa ifrån de besväriiga ställningstaganden som en sådan planering för med sig. Men jag säger att det måste krävas ändå mera mod atl låta marknadskrafterna helt sköta denna ulveckling själva, med de sociala vådor och regionalpoliliska konsekvenser det kan föra med sig. Vi får som politiker inte frånhända oss ansvaret i denna fråga och bara följa minsta motståndets lag.

Jag vill därför till sist ställa frågan lill industriministern; Betyder svaret på interpellationerna atl regeringen nu är beredd atl tillgodose vårt krav pä att en strukturplan utarbetas för hela skogsindustrin?

BERNT NILSSON (s);

Herr lalman! Jag ber alt fä lacka industriministern för svaret pä min fråga, även om jag hade önskat alt del varit mera positivt och kanske framför allt mera progressivt.

Den enda möjligheten atl ta oss ur den ekonomiska kris vi har hamnai i, delvis genom den borgeriiga regeringens agerande, är alt vi skapar ytteriigare arbetstillfällen inom industrin. De senaste tvä åren har i stället inneburit en minskning i industrisysselsäitningen med närmare 100 000 industriarbeten, trots att borgerliga partier före valet gick ut och lovade att det skulle bli 270 000 nya jobb inom industrin.

Del är självklart atl den nalurligasle vägen och kanske enda möjligheten alt ta oss ur denna kris är alt vi expanderar där det finns råvara, där del finns

naturliga förutsättningar atl öka sysselsättningen.

Sådana utvecklingsmöjligheter föreligger sedan en lid tillbaka vid Södra Skogsägarnas anläggning i Mönsterås. Där pågår också f n. en utbyggnad av massadelen. När man har lagt upp planerna för denna ulveckling har man naturligtvis dimensionerat med hänsyn lill det pappersbruk som ingick i tillståndet. Etl fullföljande av utbyggnaden av pappersbruket är därför en nödvändighet. Om det inle sker innebär det ett slöseri med ekonomiska medel.

Pä grund av den internationella krisen har emellertid Södra Skogsägarna fält ekonomiska problem med atl klara den här utbyggnaden - del har också industriministern understrukit i sitt svar. Del är också anledningen lill atl jag efleriyseren mer progressiv syn från regeringen-jag haren känsla av all den passivt väntar pä alt någonting skall hända, att de fria marknadskrafterna skall verka. Det skulle i sä fall innebära, som Sven Lindberg tidigare sade, all del privata storkapitalet skulle tillåtas att plocka russinen ur kakan.

Södra Skogsägarna har sedan länge planerat utbyggnaden och är som sagt nu i färd med alt fullfölja planerna. Man har enligl regeringsbeslut 1976 tillstånd att utvidga verksamheien i Mönsterås till en årlig produktionskapacitet på 300 000 ton sulfatmassa, 60 000 ton mekanisk massa och ett pappersbrak på 150 000 lon. Utbyggnaden av massadelen pågår f n., och del skall väl inle dröja sä länge innan den är klar. Pä grund av ekonomiska svårigheter har emellertid pappersbruket inte kunnai byggas ul.

Företagel och länsmyndigheterna uppvaktade departementet i slutet av 1978, och då framhöll regeringen atl den ansåg del mycket angelägel atl pappersbruket byggdes ut. Man kan då fråga sig vad regeringen har gjort för alt hjälpa Södra Skogsägarna all fä lill stånd del som man 1978 såg som så angelägel. Industriministern säger i sitt svar; "Frågan om etl kapitaltillskott för elt eventuellt framlida pappersbruk i Mönsterås kan rimligen inte bli föremål för diskussion i dagsläget inom vare sig företaget eller regeringen." Det ärett högst märkligt uttalande. Jag vet inte hur man skall tolka det. Ärdet i folkpartiets Sverige inte sä angeläget med en industriell utbyggnad? 1 varje fall vill tydligen inle folkpartiets industriminister medverka lill den här utbyggnaden, såviii jag kan förstå.

Under alla förhållanden bör del var en utomordentligt viktig angelägenhet för förelagel alt diskutera den här problematiken eftersom man, som jag sade förut, har dimensionerat slora delar av den övriga verksamheten med hänsyn till atl man skall ha ett pappersbrak. Tillståndet alt bygga etl pappersbruk för 150 000 ton papper gäller fram till 1984.

Avslutningsvis säger industriministern i svaret atl vid en utbyggnad av pappersbruket i Mönsterås "måsle en samordning ske med andra förelag, som umgås med liknande planer". Del kan jag naluriiglvis hälla med om. Men självfallet protesterar vi, om del skall ske pä det sätt som beskrivits i tidningarna. Jag anser- i likhet med övriga talare - att en allmän strukturplan belräffande skogen är lämplig. Men då måsle min fråga lill industriministern bli: Hur har regeringen tänkt sig att samordningen skall ske? Detta är ju utomordentligt viktigt för Mönsterås som ligger i startgroparna - eller som i

Nr 112

Måndagen den 26 mars 1979

Om situationen inom pappersindustrin

Nr 112

Måndagen den 26 mars 1979

Om situationen inom pappersindustrin

varje fall borde ligga där- för all bygga pappersbruket. Avser man all inte göra någonting förrän 1984, eftersom lillständet för pappersbruket gäller fram lill den tidpunkten? Eller avser regeringen att, som framskymtat, tvinga företaget all avstå frän utbyggnaden? Det naturliga vore givetvis alt regeringen progressivt medverkade till en snabb utbyggnad av pappersbruket i Mönsterås, som man ju en gäng gav tillstånd till. Jag tror alt det pä olika sätt skulle kunna göras en samordning, sä atl del inle på något sätt behöver bli en dualism mellan Södra Skogsägarna och NCB. Det gäller bara att planera och forska och se till alt vi får fram produkter som kan vidareutvecklas. Om utbyggnaden av pappersbruket i Mönsterås skulle verkställas, skulle det innebära alt etl antal nya arbetstillfällen skapades. Begränsar man sig däremot lill alt bygga ut endast massalinjen, skulle della betyda en minskning av antalet anställda med närmare etl hundratal personer. Detta gäller då en region som vi har mycket stor anledning atl stödja, vilket arbelsmarknadsulskoliel också fiera gånger har framhållit. Den relativa arbetslösheten i Kalmar län är högst i hela södra Sverige. Vi har etl löneläge som ligger avsevärt under riksgenomsnittet när det gäller industriarbetarna. Vidare har vi ett skalleläge som kanske på grund härav ligger i topp i landet. Nu väntar vi därför att folkpartiregeringen skall ta några initiativ.

Ser vi på Norriandslänen framgår del av arbetsmarknadsutskottets betänkande nr 21, som behandlades för en tid sedan, atl bara Norrbottens, Västerbottens och Värmlands län haren slörre relativ arbetslöshet än Kalmar län. Jag hoppas därför att regeringen lägger fram etl förslag som med hänsyn till Södra Skogsägarnas erhållna tillstånd innebär etl snabbt fullföljande, och jag hoppas också alt regeringen pä ett positivt och progressivt sätt medverkar lill utbyggnaden av pappersbrakel. 1 tillståndet bör också ingå elt bifall till den nyligen inlämnade begäran om en lövmassalinje, något som jag inle tror kommer att ha någon som helst betydelse för skogsindustrin i den norra delen av landet.

GUSTAV LORENTZON (vpk);

Hert lalman! Jag lackar industriministern försvaret på min fråga. Då jag den 15 mars ställde denna fråga lill industriministern pågick som bäst debatterna i massmedia om hur det skulle gå med bondeskogen och de privata skogsägarnas skogsindustrier, vilkas svåra finansiella läge kunde resultera i en omfattande konkurs.

Finanssläklen Wallenberg hade trätt fram pä arenan. Det talades öppet om atl Wallenberg, i kraft av sin starka ekonomiska ställning inom svenskt näringsliv, nu var framme för atl plocka lill sig de bästa bitarna ur konkursboet, i likhet med vad som hände dä denna finanssläkt påpassligt tog över Ivar Kreugers slora tillgångar vid dennes konkurs på 1930-talet. Det var en allvarlig situation i Sverige just dä.

För att inledningsvis hålla mig lill svaret pä min direkta fråga lill industriminisiern om den NCB-ägda sulfatmassefabriken i Köpmanholmen och dess fortsatta bestånd, vill jag hänvisa till vad som meddelas i det senasie numret av tidskriften Affärsväriden. Där sägs det bl. a. alt ett statligt ägande

av NCB egentligen inle är en lösning för framtiden. Därefter framhålls bl. a. att ett sådant ägande "löser inte företagets långsiktiga problem. En rad mindre enheler måste avvecklas eller säljas. Hit hör förutom den redan beslutade nedläggningen av Sandvikens sulfalfabrik, även enheterna i Hörnefors i Västerbotten och Köpmanholmen." Samma tidning fortsätter; "1 praktiken ärdeliovisst om någon kan räddas. Diskussioner pågår om en samordning av Köpmanholmens sulfalfabrik med MoDos Domsjöfabrik som båda ligger i Örnsköldsvik." Ett alternativ har varit en nedläggning av NCB;s fabrik på Köpmanholmen under statlig medverkan och alt flytta fabrikens sodapanna - som i fjol kostade NCB 10 milj. kr. - till Domsjöfabriken.

Hur myckel av verklig sanning ligger det i vad jag här har citerat ur tidskriften Affårsväriden? Folk är numera vana vid atl det läcker ul uppgifter rätt ofta frän regeringen och regeringen närslående kretsar. Det framgick klart av en lidigare interpellalionsdebatt i kammaren i dag, där samordningsmi-nisler Tham själv förklarade att man måste ge ut en pressrelease i god tid, eftersom man annars är rädd för atl del kommer atl "läcka" från regeringen.

Oron är mot denna bakgrand stor ule i de olika landsändarna, framför allt i de områden som är omedelbart och direkt berörda. Det visar ju det faktum att vi i dag är fyra riksdagsledamöter som ställt frågor vilka är inspirerade av den hotfulla situationen inom skogsindustrin och vilka industriministern sökt besvara i etl sammanhang.

1 svaret finns det enligt min uppfattning inget konkret att ta fasta på, annat än att vi får vänta och se vad framliden bär i sitt sköte efter det att en finansiell rekonslruktion har skell av hela NCB.

Statsråden kommer och går. Vad en industriminister lämnar garantier för det ena året kan en ny industriminister ha en helt annan uppfatining om någon tid senare.

Den 8 febraari 1977 besvarade den dåvarande industriministern Åsling en fråga somjag ställt om ersättningsindustri till Köpmanholmen i slällel för del sågverk som NCB den gången skulle nedlägga, och om det kunde anses vara förenligt med socialt ansvarslagande atl lägga ned förelag utan att svara för ersättningsindustri. Den dåvarande industriministern hade nämligen tidigare högtidligt förklarat inför kammaren att, och jag citerar direkt ur protokollet: "Det faller i första hand på de berörda företagen att trygga en fortsatt sysselsättning för sina anställda. Vi" - alltså den gången inte bara herr Åsling själv ulan hela regeringen - "kräver av förelagen att man mobiliserar annan sysselsättning i slällel för den som man berövar orten."

Staten och samhället hade inget som helst med saken att göra. Endast de fria marknadskrafterna fungerade den gängen som ett "Sesam öppna dig" för regeringen. På min fråga blev svarei då att det inte alls var befogat med statliga åtgärder för alt skaffa ersättningsindustri. De som den gången måste sluta sin anställning vid del nedlagda sågverket garanterades av dåvarande industriministern sysselsättning vid sulfatmassefabriken pä Köpmanholmen ända fram lill pensioneringen. Han förklarade all den som valde atl flytta skulle ges förtur till anställning vid NCB:s övriga företag.

Nr 112

Måndagen den 26 mars 1979

Om situationen inom pappersindustrin

3 Riksdagens protokoll 1978/79:112-113

Nr 112

Måndagen den 26 mars 1979

Om situationen inom pappersindustrin

Det är endast tvä är sedan etl så konkret löfte gavs, och ändå är allt med ens förbyll. Eller är del inle det? Visste man inget pä högre häll om de stora finansiella svårigheter som NCB hade atl brottas med?

På Köpmanholmen och bland de anställda vid sulfatmassefabriken har man inte hyst några större farhågor för sin sysselsättning efter det alt förre industriminisiern, herr Åsling, den 8 febraari 1977 garanterade denna - i synnerhet som herr Åsling var hårt involverad i NCB och måste känna företaget ulan och innan.

Däremot har arbetarna vid massafabriken i Alfredshem - även den inom Örnsköldsviksomrädet - hyst farhågor för sin sysselsättning. Ägaren Mo och Domsjö har inle genomfört nödiga investeringar under flera är. En sodapanna var vad de anställda ansåg stod först på dagordningen dä del gällde investeringar, om fabriken över huvud laget skulle kunna fortsätta driften några är lill.

Då det nu meddelas i tidskriften Affärsvärlden - som lydligen är myckel initierad - all elt av alternativen då det gäller sulfalfabriken på Köpmanholmen är, att denna fabrik under statlig medverkan kommer alt nedläggas och den nya sodapannan flyttas lill Mo och Domsjös fabrik i Alfredshem, verkar detta troligt mot den bakgrund jag angivit. En ny sodapanna är nämligen vad Alfredshemsfabriken behöver. Detta innebär alt fabriken på Köpmanholmen kommer alt försvinna och utgöra ytterligare en induslrirain i Ångermanland.

Att Mo och Domsjö skulle vara intresserat av alt ta över massafabriken pä Köpmanholmen, då förelagel har en egen sulfatfabrik några tiotal kilometer därifrån, ärdet ingen i området som sätter tro till. Däremot talar mycket föratt Mo och Domsjö är synneriigen intresserat av en nedläggning av fabriken på Köpmanholmen, varvid Mo och Domsjö slipper en konkurrent om råvaran. De skogar som tillhör fabriken vill säkerligen Mo och Domsjö gärna komma över, i synnerhet som Mo och Domsjö endast till 25 % disponerar egen råvara.

För några dagar sedan, närmare bestämt den 22 mars, sades det i rubriker över hellidningssidor i folkparlipressen, alt det krävs 40 miljarder kronor för atl rädda svensk skogsindustri. Artikeln bygger pä en intervju med statssekreterare Bengl Westerberg på industridepartementet, som låter läcka ul vissa uppgifter ur den promemoria som departementet inom kort skall lägga fram.

Vi har, säger statssekreterare Bengt Westerberg, gjort etl grovt försök att uppskatta de 20 största skogsindustriföretagens behov av finansiella resurser. Totalt har behovet för perioden 1979-1983 pä della sätt beräknats till 40 miljarder kronor. Huvudparten av denna gigantiska summa kommer alt gå lill rena nyinvesteringar, säger Bengl Westerberg. För de mera akuta problemen krävs mellan en och två miljarder föratt kunna rekonstruera NCB och Södra Skogsägarna nu när slalen går in i dessa båda skogskoncerner.

Den skogspromemoria som industridepartementet snart har färdig kommer emellertid inle att innehålla någon samlad lösning för hela branschen. Det förvarnar statssekreterare Bengt Westerberg redan nu om.

Och, fortsätter folkpartiels pressbyrå genom Förenade landsortstidningar sin intervju med nämnde statssekreterare, den som väntar sig någon plan för skogsindustrin kommer att bli grymt besviken.

Del skall alltså satsas 40 miljarder men utan någon plan, om man nu skall tro den intervju jag här har refererat, och del måste man ju. Del måste vara fråga om kungsord i detta sammanhang, eftersom de kommer frän industridepartementet, även om de bara har läckt ut och även om det verkar underligt. 40 miljarder skall satsas utan någon plan - alltså planlöst - enligl statssekreterare Westerberg.

Trots allt bibringar intervjun med statssekreterare Bengl Westerberg läsaren den bestämda uppfattningen alt miljarderna skall satsas pä de verkligt slora industrierna, vilket innebär all de mindre förelagen inom skogsindustrin kommer att försvinna.

Inga av dessa mer klariäggande uppgifter, som statssekreterare Bengt Westerberg i industridepartementet förmedlat till Förenade landsortstidningar, finns med i industriministerns svar lill oss i dag. Jag skulle därför vilja ställa frågan till industriminisiern: Stämmer de uppgifter som hans statssekreterare har låtit läcka ut lill folkpartipressens pressbyrå och som var publicerade bara för några dagar sedan? Efler de uppgifter som lämnats är del ändå utsiktslöst all be industriminisiern om ett konkret svar, om sulfatfabriken på Köpmanholmen är bland dessa industrier som kommer all försvinna? Del måste ju vara klart nu. Om sä är fallet, vilka planer har regeringen pä alt skaffa ersättningsindustri ål de mänga, som kommer alt förlora sina sysselsättningar på Köpmanholmen och i Örnsköldsviksomrädet? Jag skulle nämligen förmoda all industriminister Huss inte i allt delar förre industriministerns uppfattning atl samhället-staten inle hade med den saken all skaffa.

Nr 112

Måndagen den 26 mars 1979

Om situationen inom pappersindustrin

Industriministern ERIK HUSS:

Herr lalman! För alt börja med Gustav Lorenlzon så villjag säga honom all del förvisso är myckel som läcker ul, men myckel av det som läcker ut är inga äkta läckage utan spekulationer på fri hand. Det är sädana som Gustav Lorenlzon råkat ut för när han har läst en artikel, där del också stod diverse andra felaktigheter, exempelvis all jag har velat driva NCB i konkurs men ganska sent fält uppgift om planerna. Det är också gripet ur luften.

Beträffande Köpmanholmen är det precis så som jag säger i svarei, alt det är en fråga som får las upp när den första och mesl överhängande frågan är klar, nämligen den om NCB:s finansiella slraklur och rekonstraktion. Först dä får vi ta itu med den fysiska slrakturen.

Till frågan om de 40 miljarderna som ju gäller decennier och vad som skulle krävas bl. a. om man pä oerhört bred front skall vidareförädla svensk massa till pappersprodukler. Beträffande de miljarderna skall jag nu inle la upp en allmän plandebalt, del medger ändå inte detta tillfälle. Jag vill bara säga alt Gustav Lorenlzon i sitt resonemang förväxlar planlöshet med den form av planering som företag gör i decentraliserade former och sorn är någonting helt annat än den planhushållning som ulan tvivel är Gustav Lorentzons ideal.

Nr 112

Måndagen den 26 mars 1979

Om situationen inom pappersindustrin

Här är två olika betraktelsesätt.

Till Ivar Högström vill jag säga alt jag förvisso är medveten om att lägel i Ådalen är bekymmersamt och atl Ådalen under skiftande regeringar och särskilt under den förrförra regeringen har fått se en mängd produktionsenheter försvinna pä grund av elt föriopp som varit lekniskt-ekonomiskt betingat. Del är etl allvarligt läge. Det är angelägel att göra något ät det. Del är därför som det har känts viktigt att markera atl en fortsatt vidareförädling i Väja bör ske så snart NCB kommer i handlingsläge. Det är av samma skäl som jag har välkomnat Graningeverkens beslut atl tillsammans med en kapabel partner bygga vidare och vidareförädla produkten i Utansjö, där betingelserna för ett pappersbrak ur mänga synpunkier sett är idealiska.

Bernt Nilsson återkom i sitt anförande oavbrutet till begreppet progressivt. Jag fick en känsla av atl Bernt Nilsson med det ordet menade alt man så alt säga handlösl skulle bygga vidare utan att vänta på den finansiella rekonstruktion som jag talar om och ulan all vänta på den samordning som alla debattörerna, inkl. mig själv - och ålminslone med läpparna även Bernt Nilsson -, är ense om. Men skall man göra en samordning och ta hänsyn lill marknadens möjligheter, kan man inte rimligen nu, före rekonslraktionen och innan någon överblick över olika journalpappersplaner är gjorda, bara tuta och köra. Milt svar innebär alltså ingel ställningstagande i någol avseende just nu belräffande Mönsterås liksom inte heller beträffande Köpmanholmen. Men Bernt Nilsson farväl bestämma sig: Ärdet en plan han vill ha, eller vill han alt vi skall handlöst köra vidare?

Sven Lindbergs anförande hade en vidare syftning. Del var så mänga frågor han ställde all jag inte vet om jag nu hinner kommeniera dem alla.

Han sade atl mitt besked om satsning pä en finansiell rekonstraktion av NCB lugnar mänga människor. Det är ju glädjande alt höra, men del är samtidigt lilet överraskande, eftersom några andra tongånger inle har varit aktuella. De här förhandlingarna har drivits - delta har ullalats vid skilda lillfällen - med sikte på att få till stånd en rekonstruktion som räddar NCB;s fortvaro och även skapar möjligheler för en vidareförädling, i första hand i Väja men gärna också pä annat håll.

Lät mig vidare konstatera alt belräffande Vallvikssatsningen, där han fördömde Stora Kopparbergs inhopp, har hans partivänner i Hälsingland en annan ståndpunkt. Jag har sagt all från industridepartementets sida sett bör ingen försäljning ske nu, innan förelagel blivit rekonstruerat och staten finns med i bilden. Vi är däremot på det klara med atl del, med tanke på både Söderhamnsområdets prekära situation sysselsättningsmässigl osv. och med hänsyn till utsikterna till en god utveckling av skogsindustrin, är både lämpligt och önskvärt alt del blir byggt i Vallvik, men hur och av vem är en fråga som vi får återkomma till.

Sven Lindberg underströk själv alt man inle bördriva företagel i konkurs. Därom är vi alltså ense. Pressuppgifter i motsatt riktning är helt osanna. Men det är, i delta fall som i andra när det gäller saker som har elt sä starkt nyheisintresse, ganska svårt atl avvärja atl felaktiga uppfattningar kommer i svang. Särskilt under valår får sädana felaktiga uppfattningar villiga sprida-

re.

Slå inte sönder skogsägarföreningarna! säger Sven Lindberg Vi är helt ense om delta; jag markerade det bl. a. i januari i en helsidesintervju i Dagens Nyheter, som med gillande citerades från LRF-häll under skogsveckan för några dagar sedan.

Skall skogar säljas eller inte? frågar Sven Lindberg. Ja, det verkar såväl pä den punklen som på en del andra som om han är så all säga mera rättrogen än föreningsrörelsen själv. Där betraktar man, såvitt jag förslår, saken sä, atl del väsentliga för skogsägarkooperationen är föreningarna med deras förhandlingsuppgifter och deras serviceuppgifter. Det är själva nerven. Tankegängen beträffande industrierna har i detta avseende bl. a. varit alt de bygger pä medlemmarnas skogsinnehav och leveranser, medan de egna skogarna bildat en ganska liten del av rävaruunderiaget. Man synes i olika skogsägarindu-strier vara beredd all diskutera försäljning för alt stärka sin sedan länge alldeles för svaga finansiella bas. Jag förslär inte varför vi skulle ingripa mot genomförandel av sådana planer som inle rör nerven i skogsägarrörelsen. Skogsägarna själva, anser jag, kan lika bra som Sven Lindberg och jag bedöma hur frågan bör avgöras.

Vi kommer alt lägga fram elt förslag sä snart som det över huvud taget är möjligt. Men vi har tvä parter, och trots alt en del politiker della valår haft mage atl påstå alt vi är senfärdiga, sä är det väl ändå uppenbart för varje iakttagare all de problem belräffande ledningen som de båda slora skogsägarföretagen haft, de strider inför öppen ridå inom ägarkretsar som har förevarit, den ovisshet om hur det dubbelkommando skulle etableras som skapades i januari - allt detta har gjort atl det har varit svårt att komma lill tals och alt snabbi komma till ett avslut. Jag tror dock all vi är mycket nära om bara de båda föreningarna i dagslägel har en ledning som förmår all träffa avgöranden.

Nr 112

Måndagen den 26 mars 1979

Om situationen inom pappersindustrin

GUSTAV LORENTZON (vpk):

Herr talman! Industriministern började sitt senasie anförande med alt hänvisa lill alt uppgifter som läcker ul inte alltid är sanning. Del kan vara fråga om spekulationer pä fri hand, och del tror jag också alldeles säkert. Någon har sagt alt om man ger en viss person elt finger, sä tar han snart hela handen. Om man är lika intresserad av publicitet som denna regering är, ja, dä kan man hamna var som helst. Då får man som industriminister tåla - som han själv sade - alt del finns tidningar som skrivit alt han velat driva NCB i fördärvet. Del är inle jag som har sagt del, och så illa villjag inte tro om den folkpartistiska regeringen atl den vill - även om milienbröderna just nu inte är så goda vänner - att skogsägarna och skogskooperalionen skall få lida för delta.

Jag har klippet frän Örnsköldsviks Allehanda här. Det är folkpartiets egen pressbyrå som förmedlat delta. Del gäller en intervju med industriministerns egen statssekreterare, herr Bengt Westerberg. Om detta kan man inte säga all det bara är spekulationer. Jag frågade industriministern om han instämde med vad som här sagts och då fick jag till svar alt det kan spekuleras också på

Nr 112

Måndagen den 26 mars 1979

Om situationen inom pappersindustrin

fri hand. Frågan är om statssekreteraren har gjort det.

De 40 miljarder kronor som det här är fråga om gäller enligl industriministern för decennier, om jag nu inte hörde fel. Men enligt statssekreteraren gäller summan för åren 1978-1983. Man skriver, för att citera tidningen ordagrant;

"Vi har gjort elt grovt försök atl uppskatta de 20 största skogsindustriföretagens behov av finansiella resurser för att kunna genomföra en utbyggnad av detta slag. Totalt har behovet för perioden 1979-1983 på detta sätt beräknals till cirka 40 miljarder kronor, säger Bengt Westerberg."

Frågan jag inle fick svar på gäller samma sak som statssekreteraren nämner, nämligen de stora skogsföretagen.

Hur går del då med de små skogsföretagen? Till de små skogsföretagen kan Köpmanholmen räknas, även om åtskilliga hundra man sysselsätts där. Är del dessa som skall åka, till förmän för de slora jätteföretagen? Jag fick inget svar pä den frågan, och ingel svar pä hur slorl iniresse Mooch Domsjö visat i del här sammanhanget. Dä är frågan om inte samhället och staten måste träda lill. Den lidigare industriministern hade inget intresse av detta. Jag citerade själv ur prolokollel vad han vid ett tillfälle sagt. Jag hoppas atl folkpartiregeringen och industriminister Huss inle hyser uppfattningen alt de fria marknadskrafterna ärett Sesam,öppna dig! Här måste staten träda till och del instämmer fakliskl industriministern i.

Men om Köpmanholmens fabrik skall läggas ned måste man redan nu-om man inte gjort det tidigare - planera en ersättning för de många människor som där mister sina jobb. Man kan inte vänta tills promemorian är klar, även om den kommer innan delta riksmöte är upplöst. Åtgärderna måste vidtas nu och i samförstånd med fackföreningen pä platsen - i varje fall måsle man ha diskuterat med den och med de anställda.

Jag fick som bekant inte svar på mina frågor lidigare och har inle fält del nu heller. Men innanjagslular, herr talman, skulle jag vilja instämma i vad Ivar Högström sagt om Ådalen. Jag är själv därifrån och har under de tolv år jag vislats i riksdagen gäng på gång återkommit med moiioner, interpellationer och frågor om sysselsättningen i Ådalen. Men jag måste säga atl vilken regering som än har suttit har del varit lika negativt. Jag minns den tid då vi tog upp frågan om sysselsättningen i Ådalen för att få dit nya induslrier, eller för atl se lill alt den eller den industrin inle lades ner. Man frågade oss dä varför vi gnällde, när vi fick det högsia anslaget för beredskapsarbeie i hela landet. Om man råkade replikera all del var elt bevis för atl arbetslösheten var störst där fick vi höra; Del är ett ultryck för alt regeringen tänker på er i Ådalen. Och sä blev Ådalen den industriella kyrkogården.

I dag är det fråga om ytteriigare industrinedläggningar. Den regering som nu sitter skulle kunna få en fjäder i hallen - vilket man kanske skulle behöva -om man klarade jobben vid Sandvikens fabrik. Ni lade ju fram förslagel om ett industricenlram lill Ange. Del betraktar jag faktiskt som en fjäder i hatlen för den regering som sitter nu. Tidigare regeringar ordnade inle delta, trots omfattande debatter och moiioner i denna riksdag. Men i den nya proposilionen lär del förslaget komma.

IVAR HÖGSTRÖM (s);

Herr talman! Jag vill till industriminisiern säga att när jag i mitt anförande ifrågasatte om regeringen verkligen kände till förhållandena i Ådalen så byggde det helt enkelt på det som sägs i industriministerns svar, nämligen att ingel löfte getts om att sätta in särskilda åtgärder för atl trygga arbetskraftens sysselsättning i bygden om samordningen mellan nedläggningen i Sandviken och utbyggnaden i Väja inte klaras. Delta är bakgrunden lill mitl påslående.

Med hänvisning lill vad jag sade i mitt anförande är jag dessutom inte övertygad om att man inte kan upprätthålla sysselsättningen utifrån de synpunkter jag redovisade. Om detta icke skulle vara möjligt, är industriministern dä beredd all föreslå sådana åtgärder som kan trygga den här arbetskraftens kvarblivande i Ådalen? Det är viktigt för framtiden, och del är viktigt också för utbyggnaden i Väja.

Jag vill sedan till industriministern säga alt jag noterar med lillfredsslällelse atl industriministern här förstärker sitt uttalande i interpellationssvaret belräffande behovet av atl utbyggnad snarast kommer lill stånd i Väja. Självfallet delar jag med industriministern glädjen över atl man så småningom också kan se en utbyggnad i Ulansjö. I och med det tryggar man ju sysselsättningen för människorna i den delen av Ådalen. Men för atl trygga hela denna bygds framtid vill jag än en gång understryka att det mest angelägna objektet är utbyggnaden i Väja. Det är mycket angeläget all den åsladkommes sä snart som möjligl.

Jag vill allra sist ställa följande fråga lill industriministern; Kan den nuvarande förhandlingsgruppen få i uppdrag atl pröva föratsättningarna för atl upprätthålla sysselsättningen i Sandviken?

Nr 112

Måndagen den 26 mars 1979

Om situationen inom pappersindustrin

BERNT NILSSON (s):

Herr lalman! Med den ulveckling som nu råder är det självklart att del finns en betydande oro hos de människor som är berörda av skogen som råvara. Vi vet atl avverkningen på många ställen inte är så som den borde vara - i varje fall inte i den privata skogen. Man har kanske inte heller den vidareutveckling som man borde ha.

Det är rikligt, som industriministern sade, att jag i mitt första anförande flera gånger använde ordet progressiv. Jag tycker nämligen inle att regeringen har varit tillräckligt progressiv i dessa frågor. Vad har regeringen gjort med anledning av de ekonomiska och andra svårigheter som tornat upp sig för exempelvis Södra Skogsägarna? Och vad har den tidigare trepartiregeringen gjort? Jo, man tillsatte våren 1978 en utredning som skulle titta på de här frågorna, och nu har man nyligen tillsall en förhandlingsgrupp som skall arbeta med det här. Men det ärju fråga om en kris som har pågått länge, och därför borde regeringen ha tagit initiativ långt tidigare. Vår enda möjlighet atl ta oss ur krisen är, somjag sade förut, atl öka industriproduktionen. Vi måsle få resurser för alt arbeta oss ur vårt ekonomiska underiäge och betala igen det ekonomiska underskottet.

Jag nämnde tidigare alt företagel och länsmyndigheterna vid uppvaktning

Nr 112

Måndagen den 26 mars 1979

Om situationen inom pappersindustrin

hos den tidigare regeringen hade fält besked all regeringen fann del angelägel att pappersbruket i Mönsterås kom lill stånd. Är det möjligen sä atl del råder en annan uppfattning i dag? Man kan nästan tyda industriministerns interpellationssvar pä det sättet. Det skulle i så fall vara oerhört olyckligt, för man har-som jag sade i milt förra anförande-tagit hänsyn lill etl kommande pappersbruk vid dimensioneringen av olika anläggningar. Det skulle innebära elt omfattande slöseri med pengar och andra resurser, om man nu går ifrån planerna pä ett pappersbrak. Industriminisiern vill intege något besked i dag pä den här punkten. Jag beklagar det. Företaget har tillstånd för utbyggnad i Mönsterås fram till 1984. Men jag fick alltså inget besked huravida utbyggnad av pappersbruket över huvud tagel skall ske före 1984 eller inte.

Sedan sade industriminisiern alt jag fick bestämma mig om jag ville ha en plan eller inte. Jo tack, jag vill gärna ha en plan. Jag skulle gärna ha sett att en sådan funnits och att den hade förelagts oss här i dag, så atl de människor som är berörda av skogsnäringen kunde ha fält etl klart besked om vad som skall inträffa. Det får icke vara på det sättet att de regeringar som kommer lill här på olika sätt hoppar ifrån, som den nu sittande regeringen gör, vad tidigare regeringar och evenluelll riksdagen har beslutat. Det är självklart att man måste fä en stadga i planläggningen. Del går inte an att ändra uppfattning allteftersom. Det fanns en statssekreterare som tyckte att det är myckel angeläget med utbyggnad av pappersbraket i Mönsterås, men i dag vill ministern själv inte säga något om det. Jag måste som sagt beklaga all vi inle kan få ett klart besked om hur det skall bli. Självfallet kommer oron atl hålla i sig när regeringen inte ger besked.

Del faktum att man inte är beredd att lämna ett besked när fyra interpellanter frän både södra och norra Sverige begär det tyder f ö. pä att man inte är särskilt progressiv.

SVEN LINDBERG (s);

Herr lalman! Industriministern sade i sin replik alt några andra uttalanden än dem han för till torgs i interpellationssvaret till mig aldrig har varit aktuella. Jag skulle kunna säga; Hm, sa' greven.

Det är klart att tidningsreferat kan vara felaktiga. Mina informationer om regeringens tankegångar i del här avseendel sträcker sig betydligt längre än till tidningsreferat. Men lät oss inte gräla om det. Ärdet sä alt regeringen hela tiden har delat den uppfattning som jag har framfört här, så desto bättre. Avgörande för framtiden är ändå det ställningstagande som regeringen har redovisat i dag.

Jag frågade om det var regeringens målsättning att NCB skulle bestå i framtiden som en företagskoncern. Jag förstår atl industriministern inte hann svara pä alla frågor, men jag ber honom svara på den frågan innan vi sluiar den här debatten.

När det gäller NCB:s skogsinnehav hävdar industriministern att nerven är medlemmarnas skogsinnehav och atl NCB kan bedöma den saken bättre än industriministern och jag kan göra här. Ja, jag skall inle alls hävda alt vi är

bältre skickade alt göra den bedömningen. Men situationen inom NCB och skogsägarrörelsen är i dag ändå alt man inser atl det ställningstagande man gjorde när man beslutade sig för atl sälja av en del skogar för atl klara situationen finansiellt var felaktigt. Det inbringar så litet kapital att det är meningslöst atl göra denna avsäljning av skogarna.

Om inte industriminisiern redan har fält del, sä kommer han ganska snart all fä ett brev med underskrifter som representerar tusentals skogsägarmed-lemmar som i dag protesterar mol en avsäljning av skogarna. Jag behöver väl inte upprepa de argument jag framförde i mitl tidigare anförande om intresset av att skogarna behälls i företaget.

Sedan till företagsslrakturen!

Industriministern stöder tanken pä en utbyggnad av Vallvik. Jag har inle tagit avstånd från den. Jag har tagit avstånd från den lösning som syntes vara pä gäng genom atl Stora Kopparberg och Wallenberg helt plötsligt skulle skaffa sig makt över utvecklingen när det gäller företagsslrakturen inom skogsindustrin.

Industriministern hävdar atl mina partivänner i Hälsingland lycker atl del är önskvärt atl det blir utbyggt i Vallvik. Ja, det irorjag del. Partivännerna i Väja tycker detsamma. Partivännerna i Utansjö och i Mönsterås och pä flera andra ställen lycker detsamma om sina orter. Men tror inte industriministern att partivännerna i Jämtland - och inle bara partivännerna utan även mina politiska meningsrnotståndare - tycker alt det vore väldigl angelägel all frågan prövades om vi i framtiden inom länets gränser endast skall förädla 15 % av den vedråvara som avverkas inom vårl läns gränser?

Landshövdingen fick av industriminister Huss företrädare uppdraget alt se över möjligheterna alt skapa en ersättningsindustri i Hissmofors. Ett utredningsarbete pågår som är synnerligen intressant. Såviii jag kan bedöma är det värt att fortsätta och diskutera det realistiska i de planer som där håller pä atl växa fram.

Del här understryker bara del krav vi tidigare har ställt: Det är nödvändigt att vi får en samlad strakturplan när det gäller skogsindustrins uppbyggnad för alt vi på bästa sätt skall kunna la lill vara de regionalpoliliska intressena, för om vi börjar en diskussion mellan människor som representerar olika orter, sä försvarar självfallet var och en sin ort. Detta belyser bara vad jag sade i mitt tidigare anförande, nämligen all del krävs politiskt mod att la i den här frågan, men jag upprepar atl det måsle krävas ännu slörre politiskt mod alt helt släppa den och planlöst låta utvecklingen gä av sig själv.

Vi skall var medvetna om att i många orter som berörs av skogsindustrin är det ytterst svårt alt skaffa ersätlningssysselsättning när olika företag kan tänkas falla bort ur produktionen, medan det återigen i andra orter kan vara betydligt lättare. Därför måste det vara väldigl viktigt alt vi får ett grepp över utvecklingen i framtiden. Jag skulle slutligen vilja be industriministern alt svara på frågan: Anser också regeringen nu att det är nödvändigt atl vi skaffar oss en strukturplan för skogsindustrins framlida utveckling?

Nr 112

Måndagen den 26 mars 1979

Om situationen inom pappersindustrin

Nr 112

Måndagen den 26 mars 1979

Om situationen inom pappersindustrin

Industriministern ERIK HUSS:

Herr talman! Gustav Lorenlzon felciterade mig ganska gravt när han hänförde mitt uttalande om spekulationer pä fri hand i massmedia lill intervjun med statssekreteraren i industridepartementet. Det var ju de preciserade uttalandena om planer beträffande Köpmanholmen som jag karakteriserade pä del sättet.

Ivar Högström uttryckte sin glädje över att jag nu hade förstärkt uttalandet om Väja, och jag är naturligtvis glad om han är glad. Men jag kan egentligen inte finna alt del var fråga om någon förstärkning, eftersom del uttalande jag gjorde i svaret är fullt klart och tydligt, nämligen att regeringen anser atl vidareförädling i Väja bör komma lill stånd.

Låt mig erinra både Gustav Lorenlzon och Ivar Högström -ja, egentligen alla talarna, Bernt Nilsson också-om atl situationen är den, alt alldeles strax innan vi, som jag verkligen hoppas, kommer till etl resultat i förhandlingarna med de här tvä slora förelagen äger den här debatten ram, och det lägger rimligen en betydande hämsko på mig i fråga om vad det kan vara lämpligt för mig att säga i debatten.

Man har efteriyst en strukturplan för hela skogsindustrin. Det är inte obekanl att vi har delade meningar om i vilken grad staten bör detaljreglera utvecklingen inom en hel näringsgren eller i vilken grad denna som hiuills under de gångna decennierna kan ske under de mera decentraliserade former som biandekonomin innebär, förvisso underen växelverkan mellan samhället och enskilda initiativ. Vad jag i svarei har talat om äratt sedan en finansiell rekonstruktion har gjorts av NCB och Södra Skogsägarna är del angelägel att man samordnar de planer som de förelagen har och likartade planer som andra har på vidareförädling av massa lill papper; del ärju ungefär samma typ av papper som man i flera fall har avsett, nämligen journalpapper. Avslutningsvis vill jag säga att alla sakkunniga i dessa frågor är medvetna om att man inte pä en gång kan bygga upp och saluföra produkterna frän ett flertal journalpappersbruk. Den västeuropeiska marknaden, som är vår huvudmarknad, tål inle detta. Vi skulle riskera all fä repressalier som hänger samman med den för svensk pappersindustri livsviktiga avvecklingen av de utländska papperstullarna.

Den här frågan måste därför hanteras på ett förståndigt sätt, och elt förståndigt sätt vore inte, Bernt Nilsson, all nu handlöst bestämma sig för all fullfölja ett av projekten utan att la hänsyn till de andra.

Under detta anförande övertog talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

SVEN LINDBERG (s):

Herr talman! Det är ganska märkligt - eller kanske är det helt följdriktigt -att varje gäng vi kräver en strukturplan, sä svarar de borgerliga företrädarna att del inle är lämpligt alt staten går in och delaljreglerar inom en näringsgren. Men det är ju inte del vi har begärt, utan vi har begärt en övergripande planering av näringens utveckling. 1 vårt skogspolitiska program har vi också

sagt alt det är önskvärt och nödvändigt alt en sådan planering inte utvecklas till någon detaljplanering, för en sådan skall företagen sköta själva. De borgeriiga företrädarna försöker fly undan sitt ansvar för att upprätta en strukturplan genom all hänvisa till alt en sådan skulle innebära alt vi får en detaljreglering.

Det är ändå underligt all statens representanter i samråd med förelagen och de anställda inte skall kunna sätta sig ner och diskutera hur den framtida utvecklingen inom denna sektor skall planeras sä att det bäst gynnar samhälle, företag och anställda. Företagen själva måste ju i allra högsia grad vara betjänta av att fä en vettig planering. Som industriminisiern sade rör del sig ju om mycket känsliga frågor. Alla företag kan inte satsa på samma produkter, men erfarenheten visar att det är så man väldigl ofta har gjort. När del gäller skogsnäringen och skogsindustrin brukar man använda uttrycket "alla på en gäng", men lät oss för allt i världen försöka undvika all arbeta efter den modellen också i framtiden.

Vi vet så innerligt väl hur angelägen den här frågan är för de olika orter som berörs, men här står vi nu och argumenterar var och en utifrån sina utgångspunkter och de egna intressen vi har atl försvara. Det är väldigt lätt alt ena anställda och företagsledning i t. ex. Vallvik om var en utbyggnad skall ske - så kan man göra i förelag efler förelag - men vad som ä-- "iktigt är att vi kan enas om de slutgiltiga ställningstagandena och alt dessa är grundade på de regionalpolitiska intressen som vi alla kämpar för i det politiska livet.

Jag skulle slutligen vilja fråga industriministern om han är beredd alt ta under övervägande en omprövning av sitt ställningstagande när det gäller försäljning av NCB;s skogar lill dess att man har förhandlat färdigt och kan se den slutgiltiga lösningen.

Nr 112

Måndagen den 26 mars 1979

Om situationen inom pappersindustrin

BERNT NILSSON (s);

Herr talman! Jag sade i mitl förra anförande att jag gärna såg att en plan kom till stånd och att det skedde en samordning på detta område. Jag kan naturligtvis förstå all industriministern i dagens läge, med hänsyn till känsliga förhandlingsförhållanden etc, har svårt all ge besked. Men det var några saker som gjorde mig orolig.

Det var kanske främst industriministerns avslutningsreplik, där han sade att det är omöjligt att i dag handlöst bestämma sig för etl pappersbruk utan hänsyn lill de andra. Vad menar industriministern med det? Det är ändå pä det sättet, industriministern, att det i dag finns tillstånd att bygga etl pappersbruk i Mönsterås. Innebär beskedet om det "handlösa bestämmandet" all del inte skall komma lill stånd något pappersbruk?

Jag menar alt det är nödvändigt att vi får fram en plan. I den planen bör Mönsterås pappersbrak ligga först, eftersom Södra Skogsägarna sedan länge har arbetat pä en utbyggnad och har planer för projekteringen. Därtill har man, som jag sade tidigare, gjort vissa investeringar i samband med massafabrikens utbyggnad och dimensionerat den sä alt pappersbruket skall passa in. I den plan som skall läggas fram måste alltså enligt min mening Mönsterås ligga först.

Nr 112

Måndagen den 26 mars 1979

Om situationen inom pappersindustrin

Det är litet oroande alt en regering går ut och säger alt del är önskvärt att pappersbruket i Mönsterås kommer lill stånd och att en annan regering efter några månader säger atl man inle handlöst skall bestämma sig för pappersbruket. Jag beklagar att vi i dag, genom sädana här åtgärder, har sä dålig kontinuitet i del poliliska livel. Så kan det inte, som jag ser det, fä fortsätta. Jag hoppas verkligen atl industriminisiern fullföljer de beslut som tidigare regeringar har faltal - vid lillfällen dä folkpartiet har suttit med i regeringen.

GUSTAV LORENTZON (vpk):

Herr talman! Jag tänker inle förlänga denna debatt många minuter. Jag vill bara kommeniera att industriministern ansåg alt jag hade felciterat honom. Om jag förstår saken räll, stämmer det som statssekreterare Bengt Westerberg i industridepartementet har läckt ut. Det svarar industriministern för. Frågan gäller då de 40 miljarder kronorna. Är det ett decennium del är fråga om, eller gäller det fyra år? Gäller uttalandet atl vi inle har någon plan enbart för NCB, eller hur skall man tolka del? Uttalandet blir inle klarare av denna debatt än det var när vi började.

Fakium är atl den viktigaste brickan i hela spelet var det pappersbrak som betecknades LWC - ett brak för del irähaltiga, besirukna journalpappret LWC. Det ansågs att det pappret hade den bästa marknadstillväxten. Men vem skulle få starta detta pappersbruk, där det tydligen fanns slora pengar atl göra? Jo, den som i delta skede hade pengarna. Och var fanns pengarna? Jo, de fanns hos Wallenbergssläkten. När detta började diskuteras ule i bygderna blev människorna naturligtvis oroliga. Del var ju tre företag som var intresserade.

Det var Södra Skogsägarna, det var Stora Kopparberg och det var NCB. Men den som hade pengarna, del var Wallenberg. Del var då oron började komma och industriministern faktiskt -jag vet inte om han kände sig tvingad - måste låta slalen träda in. Utifrån detta har det blivit en ny situation, och nu är frågan hur det kommer att gå med NCB;s skogar och mindre företag. Det var med utgångspunkt i detta som jag har ställt frågan om fabriken vid Köpmanhotmen, och på den har jag inte fått något svar. Även om industriminisiern i dag inle kan svara pä om Mo och Domsjö kommer alt ta hand om sodapannan eller om man kommer att lägga ner den innebär del ändå i sin förlängning elt svar pä frågan; Blir det sysselsättning för dessa människor som då kommer all förlora jobben? Den frågan vill inle industriministern svara pä, för då måste nämligen samhället - staten - träda lill.

Industriministern ERIK HUSS:

Herr talman! Jag skall inte föriänga debatten genom alt medverka i de försök som görs av etl par talare atl vidga en interpellalionsdeball om tvä konkrela förelag till att bli en allmän skogspolitisk debatt. Jag skall nöja mig med all bara kommeniera elt par konkreta ting.

Beträffande Mönsterås upprepar jag atl jag har sagt att vi icke har lagil

ställning för eller emot. Däremot måste jag uppfatta de mänga inläggen frän en interpellant som försök alt just pressa fram ett, somjag kallardet, handlöst besked om del företaget. Vad vi vet är alt förelagsledningen sedan åtskillig lid icke längre betraktar situationen för pappersbruket som helt akut - det har nyligen klargjorts i tidningarna. Jag säger; Lål oss nu rekonstruera företagel, och sedan får vi la ställning till de olika sakerna på ett samordnat sätt. Det är ett besked som också gäller Köpmanholmen m. n.

Låt mig till sist säga till Sven Lindberg och Gustav Lorenlzon, som båda talade om dålig kontinuitet i politiken: Ni är välkomna att förstärka kontinuiteten i politiken genom att låta denna regering sitta kvar.

Nr 112

Måndagen den 26 mars 1979

Om situationen inom pappersindustrin

BERNT NILSSON (s);

Herr lalman! Om vi socialdemokrater skall medverka till all förstärka kontinuiteten föredrar vi nog att återgå till den socialdemokraliska regering vi hade lidigare.

Lät mig återkomma till beskedet, som industriministern ånyo tar upp, atl han handlösl skulle lägga ul etl pappersbruk. Men, industriministern, företaget har ju sedan länge tillstånd atl bygga delta pappersbruk. Det är de ekonomiska resurserna som fattas, och där måste staten gå in och hjälpa till. Jag tycker det är märkligt all just detta uttryck alt "handlösl" lägga ut skall komma i denna debatt. Man förväntar sig självfallet i Mönsterås atl utbyggnaden skall komma lill stånd. Dä är det inle fråga om att lägga ul det handlösl, för det är planlagt sedan länge. Det är bara det att man inte har pengar för att kunna fullfölja del, pä grund av den kris m. m. som kommit in i bilden. Men vi får hoppas att det är på väg att vända, och då skall vi kunna ro del hela i land.

SVEN LINDBERG (s);

Herr talman! Industriministerns senaste replik förvånade mig i högsia grad. Jag har inle talat om dålig kontinuitet när del gäller de borgeriiga regeringarna. Jag har inle tagit de orden i min mun. Tvärtom tyckerjag atl kontinuiteten, i varje fall närdet gäller frågan om en .strukturplan, är ganska god. Det är nämligen samma avvisande svar från varje borgerlig talare i denna kammare: ingen statlig detaljreglering.

Det hade varit bättre om industriministern hade ägnat liden åt att svara på de två frågor som jag har ställt och som fortfarande är obesvarade; Vilket är det slutliga målet för NCB - skall det vara en bestående förelagskoncern? Är man beredd atl ompröva ställningstagandet i fråga om frånlrädandel av NCB;s skogar? Men jag har givit upp hoppet, jag väntar mig inget svar.

Industriministern ERIK HUSS:

Herr lalman! Det är möjligl all jag med orätt beskyllde Sven Lindberg för uttalandet om kontinuiteten i politiken - det var visst Bernt Nilsson som efteriyste en sådan.

Får jag bara på nytt säga till Bernt Nilsson om pappersbrakel i Mönsterås, all det är inle till företaget han i dag vänder sig utan lill mig. Han begär att jag

Nr 112

Måndagen den 26 mars 1979

Om åtgärder för att undvika nedläggning av Seskarö sågverk

nu på stunden, innan företaget är rekonstraerat och innan det har gjorts den samordnande översyn av de olika journalpappersplanerna som övriga talare har varit överens om, skall ta ställning. Det var om delta som jag använde ordet handlöst, men del kanske inle var sä väl vall.

Jag upprepar: Här föreligger ingel ställningstagande för eller mot var staten skall satsa pä de olika utbyggnaderna.

Överiäggningen var härmed sluiad.

§ 5 Om åtgärder för att undvika nedläggning av Seskarö sågverk

Industriministern ERIK HUSS erhöll ordet för atl besvara Alf Lövenborgs (apk) den 8 mars anmälda interpellation, 1978/79:161, och anförde: Herr talman! Alf Lövenborg har frågat mig

1. om regeringen är informerad om lägel vid Seskarö sågverk och de förslag
som lagts för atl trygga dess existens och ulveckling,

2. om regeringen är beredd alt vidta åtgärder för alt befrämja industrins
ulveckling.

Seskarö sågverk i Haparanda hör till AB Statens Skogsindustriers (ASSLs) anläggningar i Norrbotten. Kapaciteten vid sågverket uppgår till 50 000 m per är och antalet anställda till 110 personer. Därutöver har f n. 22 personer anställning pä grund av tillfällig tväskiftskörning.

Alf Lövenborg nämner i sin interpellation att del enligt en promemoria, som gjorts inom företaget, skulle finnas förulsättningar att driva verket med Iväskift efler vissa investeringar.

När det gäller möjligheten att kontinueriigt driva sågverket med Iväskift utgör tillgängen på råvara en begränsning. ASSI har efter utredningar tillsammans med domänverket hittills kommit fram till atl det i Norrbollen inle finns råvara för att öka sågningen i nämnvärd grad i Seskarö. Skall detta göras måsle det ske på bekoslnad av andra sågverk i regionen.

Vid Seskarö genomförs f n. etl investeringsprogram för 8,5 milj. kr. som omfattar en ny barknings- och limmersorteringsanläggning. Härigenom erhålls en rationellare hantering av råvaran samtidigt som arbetsmiljön förbäuras. Staten medverkar i finansieringen genom lokaliseringsbidrag och lokaliseringslän.

Enligt vad jag har erfarit har ASSI inga planer på atl lägga ned sågverket i Seskarö. Tvärtom säkerställs driften och sysselsättningen genom de nu pågående investeringarna.

ALF LÖVENBORG (apk):

Herr lalman! Jag ber att fä tacka industriministern för svarei.

Den här frågan har en viss anknytning till den länga debatt som just har förts här i kammaren. Då handlade det om träindustrins framtid över huvud laget. Den fråga vi nu diskuterar rör en industri av mindre dimensioner - det är bara det atl denna lilla industri är helt avgörande för det samhälle del gäller

och för de ansiällda. Det finns inget alternativ för dem.

Jag betraktar inte svaret som helt tillfredsställande. Det betonas där alt ASSI inte har planer på atl lägga ned driften vid sågverket i Seskarö. Jag har inle heller påstått alt del finns sådana planer. Däremot har jag pekat pä konsekvenserna pä längre sikt om inte omfattande nyinvesteringar görs vid Seskarö sågverk. Jag har därvid stött mig på uppgifter från såväl platsledningen som de anställda vid industrin i fråga.

I industriministerns svar heter det bl. a.; "När det gäller möjligheten att kontinuerligt driva sågverket med tvåskift utgör tillgängen pä råvara en begränsning," Del åberopas i svarei utredningar som gjorts av ASSI och domänverket. Ökas produktionen på Seskarö kommerdet att gå ut över andra sågverk i regionen, heter del. Jag är inte övertygad om att resonemanget håller i praktiken. Man sågar ju f ö, mest gran på Seskarö och har därför stort fångstomräde.

Råvarubristen är framför allt kännetecknande för Syd- och Mellansverige, 1 norr råder i stort sett balans, och därtill kommer ju all del varje år sker en betydande råvaraexport från Norrbotten till träindustrier i södra Sverige, En utbyggnad av sågningen pä Seskarö skulle måhända gå ul över rävaruexpor-len från Norrbotten, men det är faktiskt en annan sak.

Jag har tagit upp frågan om Seskaröindustrins framtid, därför att jag delar den synpunkt som har framförts av flera av de anställda, nämligen atl problematiken bör belysas medan tid är - inte när industrin har råkat i akuta svårigheter.

Del finns näraliggande exempel som man tänker på i det här sammanhanget. Bätskärsnäs ligger ju inte långt från Seskarö, och där låg också en ASSI-industri. Där kom nedläggningsbeskedet som en chock när ASSI deklarerade alt anläggningen var nedsliten och omodern, alt den gick med förlust och måsle läggas ned.

Något liknande får alltså inte ske med Seskarö sågverk.

Industriminisiern framhåller all man nu genomför ett investeringsprogram för 8,5 milj. kr., varigenom driften och sysselsättningen skall säkerställas. Jag ärövertygad om att industriminisiern aren så klok karl att han förstår atl det inle är så enkelt. 8,5 milj. kr. står inte i paritet med det som måste göras för upprustning och modernisering av anläggningen, sä att framliden tryggas.

Jag har i min interpellation hänvisat till en PM som ASSLs ledning har fått från platschefen på Seskarö. Del har i Norrbotlenstidningar pästätts alt jag sprider rykten om att Seskarö skall läggas ned och all mina uppgifter skulle vara felaktiga, ja, t. o. m. atl platschefens PM inle skulle finnas i sinneväriden. Naturligtvis ligger det inle lill pä del sättet. Jag har dokumentet, och min interpellation bygger på uppgifter hämtade därur.

1 platschefens PM heter det bl. a.:

"Jag tror alt det är fullt möjligl atl i framliden driva verket med Iväskift med en ökning av personalen med cirka 10 man. För atl möjliggöra detta fordras investeringar av betydande storlek, men om man utnyttjar tillkomsten av bron till Seskarö mol myndigheter kan man förvänta sig en positiv

Nr 112

Måndagen den 26 mars 1979

Om åtgärder för att undvika nedläggning av Seskarö sågverk

Nr 112

Måndagen den 26 mars 1979

Om åtgärder för att undvika nedläggning av Seskarö sågverk

behandling pä både bidrags- och länesidan. Om jag icke vill göra investeringar äralternativelnedläggning,däjagutgårfrån att moderbolaget i framtiden inle orkar med all utge koncernbidrag till vår verksamhel. Man kan förvänta sig atl myndigheter icke medger ökat råvarubehov, men eftersom del ökade behovet uttages frän massaved kan della ersättas med avfall (flis och spån) saml ökad lövmasseandel. Jag kan icke se annat än att detta måste vara intressant för ASSI som koncern och samhället i övrigi. Skulle delta inte kunna genomföras pä grand av råvarustopp ser jag ingen möjlighet för Seskarö alt i framliden kunna kvarleva."

När platschefen talar om nödvändigheten av investeringar är del inle 8,5 milj. kr. han tänker på ulan etl betydligt slörre investeringsprogram. Det handlar om åtgärder för all öka produktionen, inrättande av en klentimmer-linje och en utbyggnad av lorkningskapaciteten. Med en kleniimmerlinje, säger platschefen, gör man sågning av klenlimmer lönsam. Man kan tillgodogöra sig en växande marknads behov av specialsorlimenl av klena dimensioner, eftersom behovet av limlrä ökar både i Sverige och pä exportmarknaden. Det föresläs åtgärder för en rationellare och mera lönsam virkeshantering, en hyvelmaskin samt en rad andra ålgärder.

Jag skall inle föriänga debatten genom all räkna upp alla de konkreta förslag som har arbetats fram av platsledningen och facket och som industriministern har möjlighet att studera. Men allt det här är investeringar som anses vara helt nödvändiga, om man vill göra industrin lönsam och trygga framtiden. Man måste också satsa pä en ökad förädling. Man behöver inte vara fackman för all vid en rundvandring vid anläggningen övertygas om alt det måste göras betydande investeringar. Slora delar av anläggningen är gamla och nedslitna och motsvarar inte lidens krav. När man säger att betydande investeringar måste göras om en framtida nedläggning inte skall bli nödvändig, är jag övertygad om alt detta är en riklig bedömning.

Jag vill fråga industriminisiern, om han har haft tillfälle alt studera de förslag som ställts och om man från departementets och regeringens sida är beredd att stödja etl investeringsprogram, som rimligtvis måsle gå långt utöver del som åsyftas i svaret, dvs. 8,5 milj. kr., som ju inte räcker långl.

Industriminisiern ERIK HUSS:

Herr lalman! Jag vet all platschefen pä Seskarö har lagt fram förslag om diverse åtgärder. Enligt min mening är det ASSLs ledning som bör ta ställning till de framlagda förslagen, och ASSI har också bättre möjligheler alt göra detta än jag. Såvitt jag förslår studerar man också förslagen.

Jag gör bara den allmänna reflexionen, som inte har speciell syftning på det här fallet, atl ledningen i etl förelag ju inle alllid - det må vara etl statligt eller elt privat förelag - har samma uppfattning som platschefen om hur myckel som bör göras vid en viss anläggning. Jag har inte kunnat ta ställning lill dessa förslag. Däremot kan jag konstatera alt ASSI över huvud taget häller på att se över sin verksamhet i Norrbotten och kommer, såvitt jag förstår, all lägga fram en plan i slutet av året.

ASSI har under 1970-talet gjort huvuddelen av sina satsningar just i Norrbotten, och detta accentuera? när det gäller snittet för hela decenniet, så någon brist på vilja att salsa i dessa områden finns inte. Vad som konkret bör ske pä Seskarö kan jag emellertid inle bedöma. Jag har dock den uppfattningen atl hänvisningen till virkestillgången inle är oviktig. Vid Seskarö har det under lågkonjunkturen tillfälligtvis samlats upp mycket virke, vilket under en viss lid möjliggjort tvåskifte. Men detta har endast varit någonting temporärt.

ALF LÖVENBORG (apk);

Herr talman! Industriministern säger att de anställda och platsledningen inte alllid gör samma bedömningar av vad som är nödvändiga investeringar som de som görs av en koncernledning, och del är naturligtvis en sanning. Men man får väl förmoda - och jag är övertygad om atl så är förhållandet i det här fallet - alt de anställda och ledningen pä platsen har del största kunnandet i detta avseende. Jag har vidare förståelse för alt industriministern inte heller i del här sammanhanget kan ha sin ståndpunkt klar i alla frågor som ställs.

Jag tycker att det framför allt är viktigt alt man aktualiserar frågan om denna industris läge och nödvändigheten av investeringar för att trygga framliden. Jag vill hoppas att man både inom ASSLs ledning och inom regeringen uppmärksamt och välvilligt följer de posiliva förslag som har kommit från de anställda och platsledningen, som ulan tvivel hyser omsorg om förelaget och vill utveckla det. Jag tror all det vore en klok politik att myckel noga studera de konkreta förslag som redan har framförts därifrån och ge dem allt länkbart understöd.

Vi har, som jag lidigare sade, en del dystra exempel på hanteringen av träindustrin i Norrbotten. Törefors lades ned och sedan också Bätskärsnäs, där ASSLs ledning mycket länge dolde sina planer. Man avstod frän nödvändiga investeringar i dessa tvä fall och lät anläggningarna slitas ned för alt en vacker dag kunna säga, alt de var otidsenliga och olönsamma och att man inle kunde ha dem kvar. Det spelet omgärdades också med många löften innan såväl regeringen som ASSI helt övergav befolkningen. Jag har här sagt all något liknande inle får upprepas när del gäller Seskarö. Därför tyckerjag atl det är bra att både platsledningen och de anställda pä ett tidigt stadium säger ifrån vad som måsle göras för alt vi skall kunna utveckla industrin i stället för all avveckla den.

När det sedan gäller tillgängen på råvara, som berördes av industriministern, lycker jag att man inom departementet och inom ASSI också skall studera de synpunkter också på den frågan som framförts i den omdiskuterade PM;en. Jag tänker på inrättandet av en kleniimmerlinje som skulle få en oerhörd betydelse. En sådan skulle inte behöva innebära några nya, våldsamma uttag, utan virket skulle kunna las från det som nu blir massaved och som i sin tur kan ersättas med avfall, flis, spån och ökad lövmasseandel.

Jag vill i detta sammanhang erinra om att den kanongfabrik som planerades till Karisborg men som nu har lagts på is, till väsentlig del skulle ha

Nr 112

Måndagen den 26 mars 1979

Om åtgärder för att undvika nedläggning av Seskarö sågverk

4 Riksdagens protokoll 1978/79:112-113

Nr 112

Måndagen den 26 mars 1979

Meddelande om interpella tlonssvar

Om hälsorisken med dieseldrift

försörjts genom ett bättre tillvaralagande av del skogsavfall som nu får ruttna ner i våra skogar. Ökad sågning vid Seskarö skulle alltså kunna kompenseras genom en lätt nyinriklning av råvaraultaget.

Jag kan vidare inle befria mig från intrycket att talet om råvarubrist i Norrbotten är överdrivet så länge som de stora timmertransporterna i riktning söderut, lill lands och lill sjöss, fortsätter.

Slutligen vill jag alt industriminisiern skall länka på atl sågverket på Seskarö är samhällets enda industri, del som bär upp existensen för praktiskt laget alla som bor där. Om den industrin försvann, skulle del innebära en fullständig katastrof

Överläggningen var härmed slutad.

§ 6 Meddelande om interpellationssvar

1978/79:164 om sysselsättningen i Västerbollen

Arbetsmarknadsministern ROLF WIRTÉN:

Herr talman! Arne Nygrens interpellation om sysselsättningen i Västerbotten berör inte bara arbetsmarknadsdepartementets verksamhetsområde. Behovet av samverkan vid utformningen av svaret har gjort, alt del inte kan lämnas inom den föreskrivna liden av fyra veckor. Med hänvisning lill riksdagsordningens 6 kap. I § får jag meddela atl jag avser alt svara pä inierpellationen den 23 april.

§ 7 Om hälsorisken med dieseldrift

Arbetsmarknadsministern ROLF WIRTEN erhöll ordet för all besvara Alf Lövenbotgs (apk) den 12 mars anmälda interpellation, 1978/79:163, till socialministern, och anförde:

Herr lalman! Alf Lövenborg har frågat socialministern dels om han tänker vidta några åtgärder för atl snabbi få till stånd en grandlig undersökning av dieselavgasernas effekter pä människor som arbetar i särskilda miljöer, dels om han ämnar vidta några åtgärder för alt så långt som möjligt eliminera dieseldriften i miljöer där del med skäl kan misslänkas atl den är farlig för människors liv och hälsa.

Arbetet inom regeringen är så fördelat alt det är jag som skall svara på inierpellationen.

Det är fortfarande inte helt klarlagt vilka hälsorisker som är förknippade med dieselavgaser. Genom undersökningar vet man emellertid atl del finns risk för kronisk bronkit. Däremot har något direkt samband mellan dieselavgaser och andra sjukdomar som t. ex. lungcancer inle kunnai fastställas. De redan klariagda riskerna och farhågorna för ytterligare sädana gör det emellertid angeläget att ägna stort iniresse åt förebyggande åtgärder

och en intensifierad forskning.

Arbelarskyddsstyrelsens förfatlningsverksamhet har varit av central betydelse förde förebyggande åtgärder som redan vidtagits. Av särskilt iniresse är styrelsens berganvisningar, som gäller arbete i bl. a. gruvor, hamnarbetsan-visningar och anvisningarna om hygieniska gränsvärden.

1 berganvisningarna finns utförliga anvisningar om luflkonlroll och fortlöpande avgaskontroll av dieseldriven utrustning. Med särskild hänvisning lill förekomsten av dieselavgaser har de hygieniska gränsvärdena enligt gränsvärdesanvisningarna skärpts i berganvisningarna med avseende pä kolmonoxid, koloxid och kväveoxider för alt även tänkbara kombinationseffekter skall kunna elimineras.

Enligt anvisningarna bör vidare eldrivna redskap användas där så kan ske. Om förbränningsmotordrifl planeras skall yrkesinspektionens yttrande inhämtas i god lid.

Även hamnarbelsanvisningarna innehåller särskilda anvisningar avseende ventilation och avgaskontroll vid bruket av förbränningsmotordrivna fordon. Också enligl dessa anvisningar bör eldrivna fordon användas i t. ex. slutna utrymmen.

Vad beträffar forskningen så pågår f n. flera projekt, vilka som regel bekostas med bidrag från arbetarskyddsfonden.

Vid högskolan i Luleå bedrivs t. ex. forskning om användningen av dieseldrivna fordon underjord och dieselavgasernas skadeverkningar. Dessutom bedrivs såväl vid högskolan som vid gruvföretagen försök med elektriska laslmaskiner och ny venlilalionsteknik.

Vid Lunds universitet undersöks orsakerna lill kromosomförändringar och ökad leukemifrekvens hos transportarbetare. Uppmärksamheten är bl. a. inriktad på förekomsten av dieselavgaser. Även den utländska forskningen följs med stor uppmärksamhei.

I sammanhanget bör också bilavgaskommiiténs arbete nämnas. Inom kommittén utreds behovet av skärpta avgasreningskrav bl. a. i vad gäller dieselfordon.

Inom arbeiarskyddssiyrelsen arbelar man också i övrigi med atl få fram ett bättre underiag för nya eller ändrade föreskrifter inom de aktuella områdena. Jag har bl. a. inhämtat att representanter för styrelsen redan på onsdag den 28 mars skall sammanträffa med representanter för Svenska hamnarbetareför-bundet för alt utbyta erfarenheter och diskutera tänkbara utvecklingsvägar.

Mot den här bakgrunden kanjag konstatera att det f. n. pågårelt intensivt arbete föratt komma till rätta med de risker i arbetsmiljön som Alf Lövenborg uppmärksammat. Regeringen kommerall följa utvecklingen och resultaten av del pågående arbetet med största uppmärksamhei.

ALF LÖVENBORG (apk):

Herr lalman! Jag ber all fä tacka arbetsmarknadsministern för svarei. Detta är en fråga som jag faktiskt har sysslat räll myckel ined i samarbete med gruvarbetarna i Malmfälten, som har plägats av problemet under mycket

Nr 112

Måndagen den 26 mars 1979

Om hälsorisken med dieseldrift

Nr 112

Måndagen den 26 mars 1979

Om hälsorisken med dieseldrift

lång lid. Där har kampen mol dieseldriften i gruvorna under läng lid intagit en myckel framträdande plats i deras fackliga aktivitet och i övrigi.

Jag har i lidigare debatter i denna kammare åberopat de undersökningar som mycket klart har visat atl antalet lungcancerfall bland underjordsarbetarna är oproportioneriigl stort. Det finns del svart på vitt på. Därför ärdet inte konstigt all gruvarbetarna drog den slutsatsen atl det måsle finnas elt samband mellan atmosfären i gruvan, den dåliga luft som de inandas, och antalet lungcancerfall.

Den kamp som fördes av gruvarbetarna i den frågan medförde bl. a. atl man har satsat betydligt mera på utluftning av gruvgångarna, vilket ulan tvivel har inneburit förbättringar.

Men problemet är inle löst ulan kommer att kvarstå till dess man har mönstrat ul dieseldriften och ersatt den med andra och miljövänligare fordon och maskiner - vilket är fullt möjligl om man verkligen vill. Men hittills har förhållandel varit det atl man inte har velat. Arbetarnas liv och hälsa har vägt mindre tungt i vägskälen än vinstaspekten.

Min övertygelse kvarstår: dieseldriften måste bort ur sådana arbetsmiljöer och över huvud laget begränsas. Avgaserna innehåller alltför många fariiga ämnen.

Men nu gäller det också hamnarbeiarna. Jag åberopar i inierpellationen en undersökning som de själva har gjort och som klart påvisar all del inte är väl beställt med hälsan hos dem som i stuveriarbetet arbetar i anslutning till eller kör dieseltruckar. Del handlar om att man kör in dieseltrackarna i båtarna. Del är inle så svårt atl föreställa sig vilken inverkan detta har på den luft som mannarna måste andas in under arbetets gäng.

Arbetsmarknadsministern säger nu i svarei:

"Det är fortfarande inte helt klariagt vilka hälsorisker som är förknippade med dieselavgaser. Genom undersökningar vet man emellertid att det finns risk för kronisk bronkit. Däremot har något direkt samband mellan dieselavgaser och andra sjukdomar som t. ex. lungcancer inte kunnat fastställas. De redan klarlagda riserna och farhågorna för ytteriigare sådana gör del emellertid angelägel atl ägna stort intresse ål förebyggande åtgärder och en intensifierad forskning."

Arbetsmarknadsministern betonar alltså i svarei atl det pågårelt intensivt arbete för atl komma till rälla med de risker det här gäller. Men sä har faktiskt svarei varit under många är. Jag erinrar mig det från lidigare debatter med dåvarande statsråd. Man har rört sig med en rad lill intet förpliktande formuleringar. Man har talat om forskningar och utredningar. Under tiden har den ena arbetaren efler den andra fått sin hälsa förstörd eller drabbats av för tidig död.

Jag har redovisat - det irorjag faktiskt all jag kan säga - denna del av svaret för en av Hamnarbelareförbundels förtroendemän och fält ungefär del här beskedel; "Hälsa arbetsmarknadsministern atl del där har vi hört i tio är nu utan atl del har gjorts något för all komma lill rätta med eländet." Del som däremot har hänt ärju atl den ena arbetaren efler den andra har blivit sjuk och gjort den direkta kopplingen atl del handlar om dieselgasen. Och när man vet

vad dieselgasen innehåller, är del ju inle någon osannolik slutsals som gubbarna har dragit. Dieselavgaserna är sannerligen ingen h"lsobrygd!

Del är fortfarande inle helt klarlagt vilka hälsorisker som är förknippade med dieselavgaser, säger arbetsmarknadsministern. Det är säkert riktigt att del inte är tillfullo klariagt, men del man redan vet borde räcka för all vidta åtgärderförattskydda arbetarna. Hur längeskall folk utsättas för hälsorisker? Hur många skall fä dö eller bli allvarligt skadade innan del räcker lill för ålgärder? - Den frågan måste jag ställa. Eller skall man hälla pä sä länge som man gjorde när del gällde asbesten innan man vidtar åtgärder? Nu vet vi att mänga människor är skadade för livel. Måsle del verkligen vara på det sättet?

Del finns också en rad andra hälsorisker, som klart har påtalats av dem som jobbar men som under årens lopp har viftats bort av myndigheterna.

Arbetsmarknadsministern erkänner nu i svarei att det finns risk för kronisk bronkit som är förknippad med dieselgaser. Jag lycker alt enbari det skälet borde räcka i sammanhanget. Lägg därtill vittnesbörden frän dem som arbetar i de miljöer som här är i fråga!

Skulle man jnle här kunna använda sig av den omvända bevisföringen? Den frågan vill jag ställa till arbetsmarknadsministern - dvs. att dieseltrackar inte får användas i sädana miljöer som del här är fråga om förrän det har bevisals all dieselgasen är oskadlig för de människor som arbelar där. Men del gör man inte. Hellre äventyras människors hälsa än den vinst som man uppenbarligen anser ligga i användningen av dieselfordon. Jag lycker det är upprörande!

Hamnarbetareförbundet har nu länge försökl fä myndigheterna alt på allvar ta itu med frågan.

År 1974 skrev förbundet till arbeiarskyddssiyrelsen med begäran om en medicinsk undersökning för etl antal truckförare som under en period av 8-10 är varit förare pä diesel- och gasoldrivna trackar. Man ville också ha dokumenterade de risker som arbetare löper under nuvarande förhållanden med de nuvarande värdena när de befinner sig i utrymmen där sädana fordon används. Förbundet fick lill svar alt det inle fanns resurser, och eftersom skrivelsen kom från Örnsköldsvik, hänvisades förbundet till 10:e distriktet. Där blev del f ö. inte mycket gjort.

År 1977 skrev Hamnarbetareförbundel igen till arbeiarskyddssiyrelsen och redovisadedenundersökningsomjagäberoparimininlerpellalion-densom hamnarbeiarna själva har gjort och som enligt mitt sätt att se lx)rde uppfattas som alarmerande. Del var inle myckel till svärden gången heller. Arbeiarskyddssiyrelsen konstaterade bara att arbetstagare kan utsättas för hälsorisker och besväras av dieselgaser på vissa arbetsplatser men att forskning och utredningar pågår. Så nonchalant kan man alltså behandla en arbetargrupp som med skäl känner oro för sin hälsa.

Nu har Hamnarbetareförbundel ledsnat på detta spel, della förhalande och alla dessa försök att försköna obehagliga fakta. Man har slagit näven i bordet, av omsorg om sina medlemmars hälsa, och hotat med strejk. Dä händer i alla fall detta, som arbetsmarknadsministern betonar i svaret, atl representanter

Nr 112

Måndagen den 26 mars 1979

Om hälsorisken med dieseldrift

Nr 112

Måndagen den 26 mars 1979

Om hälsorisken med dieseldrift

för arbetarskyddsstyrelsen bekvämar sig till all sammanträffa med representanter för fackförbundet i fråga för all utbyta erfarenheter och diskutera länkbara utvecklingsvägar. Del är naturiigtvis bra.

Herr Wirtén har ju inte haft så lång tid pä sig som arbetsmarknadsminister och kan därför rimligtvis inle ställas lill ansvar för alt man inle har närmat sig en lösning under alla dessa år, men nog bör statsrådet nu göra allt för atl befrämja atl man verkligen kommer någon vart.

Det finns också alternativ till dieseldriften vid gruvorna och i hamnarna. Del finns gasoldrivna truckar och det finns eldrivna. Det är den vägen man måste välja i stället för all fortsätta att använda sig av dieseldrift i de speciella miljöer som det här handlar om.

Och nog är väl kravel på en ordentlig specialundersökning i arbetarskydds-styrelsens regi väl befogad - en undersökning av dem som klart anser sig drabbade av dieseldriftens hälsorisker.

Men del räcker naturiigtvis inle enbari med del. Sanningen ärju alt skador pä människor uppslår efler 10-15 år eller mera. De som i dag andas in dieselgaserna upptäcker kanske någon gång efler 1990 atl del var ödesdigert. Statsrådet kan väl inle med gott samvete välsigna en fortsall länghalning i frågan.

Arbetsmarknadsministern ROLF WIRTEN;

Herr talman! Jag noierarail Alf Lövenborg också konstaterar att det pågår en hel del projekt. Han säger dock alt det är det svar som statsråd gett under en period av tio är. Jag lycker det är en betydande överdrift. Om man jämför situationen för tio är sedan med situationen i dag, så har en hel del framsteg gjorts.

Jag medger gärna alt del behövs fler åtgärder här. Därför betonar jag hela tiden i mitt svar atl vi skall gä vidare när det gäller forskningsverksamheten. Del avgörande ärju att vi har ett kunskapsunderlag som möjliggör riktiga ålgärder.

När del gäller forskningen vill jag gärna bygga ut mitt svar med att redovisa för Alf Lövenborg all flera forskningsprojekt är pä gäng. Beträffande projekt i samband med problemet med dieselavgaser kan jag nämna körcykler och avgaskomponenter för renare dieselmotorer under jord. Elt annat projekt kallas för belaslningscykel hos dieseldrivna fordon under jord för renare avgaser. Elt tredje projekt är kemisk analys av polyaromatiska kolväten i dieselavgaser. Jag kan också hänvisa till vad som sker vid högskolorna i Luleå och Lund, vilket också framgår av mitt svar. Så visst pågår etl forskningsarbete för all få fram rikliga fakta som sedan kan ligga lill grund för åtgärder av olika slag. Jag vill också påminna om att kraven beträffande gränsvärdena' skärpts föratt man på den vägen skall kunna tvinga fram bättre arbetsmiljöer. Detta sker successivt allteftersom förutsättningar finns för atl skärpa kraven.

Det låter, herr lalman, sympatiskt med tanke på den omvända bevisbördan. Men jag tror all både Alf Lövenborg och jag skulle tvingas alt konstatera all man, om dieseldrivna fordon inte kunde användas i en del av de här

miljöerna, skulle göra etl så drastiskt ingrepp i arbetsprocesserna atl produktionen sannolikt skulle omöjliggöras. Därför tvingas vi all gå stegvis fram här som i sä många andra fall när vi arbetar för en bättre arbetsmiljö.

Jag har redan tidigare i mitt svar betonat all del finns olika vägar atl komma till rätta med situationen tills vi får alternativa tekniker för en bältre arbetsmiljö. En väg är - jag tror att Alf Lövenborg också sade del - atl förbättra ventilationen i de aktuella arbetsutrymmena. Här kan man under hand göra åtskilligt, och åtskilligt har också gjorts.

Herr talman! Del pågår alltså etl intensivt arbete på del här områdei, och jag är den förste alt vilja vara med om all fortsätta atl driva på den verksamheten.

Nr 112

Måndagen den 26 mars 1979

Om hälsorisken med dieseldrift

ALF LÖVENBORG (apk):

Herr lalman! Enligl statsrådet Wirtén harjag framhållit all de åtgärder som vidtagits, exempelvis i gruvorna, har hjälpt upp situationen genom förbättrade ventilationsanordningar och det är nalurliglvis rikligt. Men problemet är inte löst. Del handlarhär hela tiden om vad som händer med dem som ärefler år arbetar i de här ångorna, även om gifthalten är lägre än tidigare.

Nu betonar statsrådet återigen alt man skall gå vidare inom forskningsverksamheten. Del finns nya projekt. Men detta är faktiskt besked som jag och åtskilliga andra känner igen från många års tidigare debatter. Man kan förstå människornas oro, och jag lycker fortfarande det finns skäl för kriiik mol handläggningen av den här frågan.

Måsle verkligen alla frågeställningar vara klariagda innan man vidtar ålgärder? Misstanken finns all dieselgaser utgör hälsorisker. Del är helt klart. Det förnekar ingen. Många människor förbinder utan tvivel sin förstörda hälsa med sill arbete i den här miljön. Jag vill verkligen ställa frågan: Måste vi vänta till dess vi har absolut full bevisföring, när det gäng efter annan visar sig att del hade varit väldigt bra om man tagit varningarna på allvar? Så var del med silikos och asbest, och del finns även andra exempel. År efter är gick utan åtgärder. Nu vet man, men det är många år för sent.

De gränsvärden som åberopas i detta sammanhang ger ingen verklig trygghet, för, som jag säger, tidsfaktorn måste också räknas in. Vad händer med människors hjärta, lungor, kärisystem, när de under lång tid exponeras för dessa gaser. Det vet inga myndigheter, man bara misstänker. Men jag har etl brev frän arbelarskyddsstyrelsens tillsynsavdelning, daterat i början av 1979, där man motvilligt besvarar frågan vad som händer med en människa som inandas niirösa gaser, vilka aren del av dieselgaserna. Arbetarskydds-styrelsen säger så här;

"Niirösa gaser kan ge lokal irritation, lex i ögonen och slemhinnorna. Under läng tids exposition kan en missfärgning av huden och tänderna uppstå, särskilt om förulsättningar finns för bildande av salpetersyra i luftens fuktighet." Del lorde möjligen kunna appliceras på förhållandena i hamnarna. "Syror av denna och liknande art har starkt frätande verkan.

I stark koncentration kan niirösa gaser ge en akut förgiftning med

Nr 112

Måndagen den 26 mars 1979

Om hälsorisken med dieseldrift

illamående, blåfärgning av läpparna, hosta, andningssvärigheler, frossa, feber, huvudvärk och kräkningar. Även kollaps och död kan inträda om koncentrationerna är tillräckligt höga.

Med lägre koncentrationer kan niirösa gaser ge en irritation i luftvägarna som dock går över och följs efter en symlomfri period pä mellan 5-12 timmar av akut lungödem, d v s en välskeöverfyllning av lungorna som kräver omedelbar medicinsk behandling."

Jag skall inte läsa längre, men det finns en rad indikationer som visar att detta verkligen är allvariigt.

Efter della tycker jag det är något gåtfullt atl man ändå förklarar alt del knappast kan vara fariigt fördem som arbelar i dieselgas och att man inte ens vill undersöka de personer som drabbats av sjukdomar. Skall den attityden drivas vidare är del inle helt osannolikt alt hotet om strejk kan bli en verklighet.

Jag hoppas verkligen atl de planerade överiäggningarna den 28 mars kommer att vittna om alt arbetarskyddsstyrelsen med slörre allvar och omsorg tar hand om arbetarnas hälsa. Skulle inle del vara fallet har statsrådet all anledning atl la initiativ i frågan.

Överiäggningen var härmed slutad.

§ 8 Föredrogs och hänvisades

Proposition

1978/79:111 lill ulskoU enligl följande:

Bil. 1 lagförslag 2................... justitieulskottel

lagförslag 3............................... . lagutskottet

Bil. 4 lagförslag 1................... . juslitieulskottel

lagförslag 2............................... . socialförsäkringsulskollel

lagförslag 3............................... . skatteutskottet

lagförslag 4............................... . socialutskottet

hemställan - såviii avsåg riktlinjer för bidrag till kommunernas

barnomsorg............................... socialutskottet

Bil. 5 lagförslag 1-7................ . trafikutskottet

Bil. 7 lagförslag..................... . skatleutskottet

Bil. 10 lagförslag 1-3............. . skatteutskottet

lagförslag 4 och 5...................... . jordbruksutskottet

lagförslag 6............................... . skatteutskottet

Bil. 12 lagförslag 1 och 2....... . civilutskottet

I övrigt ............................ . konstitutionsutskottet

§ 9 Föredrogs och hänvisades Proposition

1978/79:168 lagförslagen till socialförsäkringsulskoltel i övrigt till socialutskottet

§ 10 Föredrogs och hänvisades Nr 112

'o'"" Måndagen den

1978/79:2246 lill Irafikutskottel 26 mars 1979

1978/79:2247 lill jordbruksulskoltet

1978/79:2248-2250 till näringsutskollel

1978/79:2251 yrkandena 1, 7 och 8 lill jordbruksulskoltet

yrkandet 5 till civilutskotlel

yrkandena 3, 6 och 9 lill arbelsmarknadsutskottet

i övrigt till näringsutskollel 1978/79:2252 lill jordbruksutskottet 1978/79:2253 och 2254 till försvarsutskottet 1978/79:2255 lill utbildningsutskottet 1978/79:2256 till arbetsmarknadsutskottet 1978/79:2257 och 2258 lill näringsulskoltet

§ 11 Föredrogs men bordlades åter Konstiiutionsutskoltels betänkanden 1978/79:26 och 27 Finansutskottets betänkanden 1978/79:23 och 24 Skatteutskoltets betänkande 1978/79:39 Lagutskottets belänkande 1978/79:14-16 och 18 Utrikesutskoltels betänkande 1978/79:25 Försvarsutskotlets betänkanden 1978/79:17 och 18 Socialförsäkringsutskottets betänkande 1978/79:17 Socialutskottets betänkanden 1978/79:24, 26, 27, 29 och 30 Kulturutskottets betänkanden 1978/79:22 och 23 Näringsulskottets betänkanden 1978/79:29 och 31 Arbetsmarknadsutskotlets betänkanden 1978/79:22 och 28

§ 12 Föredrogs och bifölls Interpellationsframställning 1978/79:168

§ 13 Anmäldes och bordlades

Proposition

1978/79:136 om trädgårdsnäringen

§ 14 Anmäldes och bordlades

Motioner

1978/79:2259 av A/7s Hörberg

]9W19:2260 av Nils Hörberg

med anledning av propositionen 1978/79:99 om en ny trafikpolitik

1978/79:2261 av Anders Dahlgren m.fl.

1978/79:2262 av Hans Wachtmeister

medanledningavproposilionen 1978/79:110 om riktlinjer för skogspolitiken.

Nr 112

Måndagen den 26 mars 1979

1978/79:2263 av Karl-Erik Strömbeig och Karin Ahiland med anledning av proposilionen 1978/79:115 om riktlinjer för energipolitiken

1978/79:2264 av Karl Boo och Alvar Andersson

med anledning av proposilionen 1978/79:121 om användningen av automatisk databehandling (ADB) i statsförvaltningen

1978/79:2265 av Erik Hovhammar m.fl.

med anledning av proposilionen 1978/79:124 om förvärv av Kockums varvsrörelse, m. m.

1978/79:2266 av Yngve Nyquist m.fl. 1978/79:2267 av Kail-Anders Petersson m.fl.

med anledning av proposilionen 1978/79:126 om medel för lidigareläggningar av vissa investeringar inom SSAB Svenskt Stål AB, m. m.

1978/79:2268 av Lars Werner m.fl.

med anledning av proposilionen 1978/79:127 om åtgärder för alt främja sysselsättningen i Norrbotten

1978/79:2269 av Einar Larsson m. fl.

med anledning av. propositionen 1978/79:130 om vissa åtgärder på växtförädlingsområdet m. m.

1978/79:2270 av Ake Wictorsson m.fl.

med anledning av proposilionen 1978/79:133 om organisation för arbelsmiljöfrågor, förelagshälsovård samt personalutbildning och personaladministraliv konsultation m. m. inom statsförvaltningen

1978/79:2271 av Per-Olof Sirindbeig m.fl.

med anledning av proposilionen 1978/79:138 om vissa anslagsfrågor m. m. rörande försvaret

1978/79:2272 av Ivan Svanström

med anledning av propositionen 1978/79:143 om barn och kultur

1978/79:2273 av Birger Rosqvist m.fl.

med anledning av proposilionen 1978/79:144 om bidrag lill en svensk vetenskaplig expedition till Arklis

§ 15 Meddelande om frågor

Meddelades alt följande frågor framställts

den 23 mars

1978/79:455 av Ella Johnsson (c) till jordbruksministern om omhändertagandet av miljöfariigt avfall:

År 1975 beslöt riksdagen i anledning av proposilionen 1975:32, Återvinning och omhändertagande av avfall, om lagar och lagändringar som bl. a. syftar lill bättre omhändertagande av miljöfariigt avfall.

SAKAB har fåll monopol pä alt behandla miljöfarligt avfall. Kommunförbundet i Halland har arbetat fram en särskild modell i vad gäller omhändertagande av detta avfall. Föratsättningarna för alt del hela skall kunna genomföras är dock all staten bygger upp resurser för slutbehandlingen. Kommuner och industrier i Halland väntar nu otåligt på elt regeringsbeslut om uppförande av en sådan anläggning.

Med anledning av det anförda anhåller jag all till jordbruksministern få ställa följande fråga:

När kommer regeringen atl fatta avgörande beslut om .jppförande av anläggning för slutbehandling och förvaring av miljöfarligt avfall?

1978/79:456 av Ake Wictorsson (s) till kommunikationsministern om lotsningsverksamhelen i Furusund och Dalarö;

Ansluter sig kommunikationsministern lill sjöfartsverkets uppfattning all lotsningsverksamhelen i Furusund och Dalarö skall upphöra?

1978/79:457 av Ake Wictorsson (s) till kommunikationsministern om färjeirafiken mellan Yxlan och Blidö:

Mellan Furasund och Yxlan samt mellan Yxlan och Blidö upprätthäller vägverket färjetrafik varje halvtimme mellan kl. 06.00 och 20.00, efler kallelse varje halvtimme mellan kl. 20.00 och 22.00 och efter kallelse eniimmesirafik mellan kl. 22.00 och 02.00 saml mellan kl. 05.00 och 06.00. Mellan kl. 02.00 och kl. 05.00 upprätthälles trafiken enbart för utryckningsfordon, dock ej när dessa skall återvända.

Under hänvisning lill del anförda vill jag ställa följande fråga lill kommunikationsministern:

Är statsrådet beredd medverka lill all blidöborna får förbättringar i sin färjetrafik så att färjorna går i halvtimmesirafik efter kallelse mellan kl. 22.00 och 24.00, och i eniimmesirafik efler kallelse mellan kl. 00.00 och 06.00?

§ 16 Kammaren åtskildes kl. 14.36.

Nr 112

Måndagen den 26 mars 1979

Meddelande om frågor

In fidem

BENGT TÖRNELL

/Solveig Gemert