Riksdagens protokoll 1978/79:111 Fredagen den 23 mars
ProtokollRiksdagens protokoll 1978/79:111
Riksdagens protokoll 1978/79:111
Fredagen den 23 mars
Kl. 09.00
§ 1 Justerades protokollen för den 15 innevarande månad.
Nr 111
Fredagen den 23 mars 1979
Om säkerhetskontrollen på Sturups flygplats
§ 2 Om säkerhetskontrollen på Sturups flygplats
Justitieministern SVEN ROMANUS erhöll ordet för att besvara Sonja Fredgardhs (c) den 8 mars anmälda fråga, 1978/79:412, lill kommunikationsministern, och anförde;
Herr talman! Sonja Fredgardh har frågat kommunikationsministern om det är avsett att Slurups flygplats skall utrustas med moderna hjälpmedel för atl underiälta den nödvändiga säkerhetskontrollen.
Frågan har överlämnats till mig för att jag skall besvara den.
Pä Sturups flygplats ombesörjs säkerhetskontrollen f n. av tolv flygplats-kontrollanter jämte erforderligt antal polismän.
Kontrollen genomförs på så sätt alt passagerarna lämnar ifrån sig sitt handbagage varefter de passerar en s. k. porlaldelektor. Deteklorn ger larm om passageraren medför någol metallföremål. Sturaps flygplats har under våren 1978 utraslats med tre portaldelekiorer.
När det gäller handbagaget kontrolleras del på Arianda och Landvetter, som är våra tvä största flygplatser, antingen manuellt, dvs. kontrollanten undersöker själv bagaget föratt se vad som finns i det, eller via genomlysning med en röntgenapparat. Man måste emellertid ha klart försig atl den senare metoden inle kan helt ersätta den manuella kontrollen, eftersom vissa föremål inte avtecknar sig på röntgen.
På Sturup sker däremot kontrollen av handbagaget i dag endasl manuellt. Enligt vad jag har erfarit finns del inle några omedelbara planer pä att införa röntgenutrustning för bagagekontrollen. Det bör framhållas att flygplatsledningen inte har fört fram några klagomål mot genomströmningstakten av passagerare på Sturup.
Frän rikspolisstyrelsen har jag erfarit att Malmö polisdistrikt, som innefattar Sturap, har i december 1978 begärt att två transportband skall anskaffas för att personalen skall slippa lyfta handbagaget efter kontroll. Denna framställning prövas f n. inom rikspolisstyrelsen. I övrigt har det inte från polisdistriktet gjorts någon framställning om förbättringar eller större investeringar i fråga om säkerhetskontrollen på Sturup.
Jag vill tillägga att regeringen i juni 1978 uppdrog ål rikspolisstyrelsen atl, i samråd med luftfartsverket, utreda frågan om en utökad säkerhetskontroll av passagerare och gods vid inrikes flygtrafik. Enligt vad jag har erfarit kommer härvid bl. a. utformningen av säkerhetskontrollen och behovet av ytteriigare
9 Riksdagens protokoll 1978/79:110-111
121
Nr 111
Fredagen den 23 mars 1979
Om säkerhetskontrollen på Sturups flygplats
hjälpmedel vid denna pä olika häll i riket att undersökas.
Som har framgått av del sagda är frågan om åtgärder av det slag som Sonja Fredgardh anger inte omedelbart aktuell för regeringen men är föremål för överväganden inom rikspolisstyrelsen.
SONJA FREDGARDH (c);
Herr talman! Jag vill tacka justitieministern för svaret på min fråga, men med tanke på de aktuella arbetsförhållandena på Sturups flygplats kan jag knappast anse det tillfredsställande.
Jag skall försöka att kort kommentera några synpunkter i justitieministerns svar.
Han beskriver hur kontrollen genomförs pä Sturup. Man lämnar ifrån sig sitt bagage och går sedan genom porialdelektorn, men om bagagets fortsatta öden sägs ingenting. Det lyfts för hand från olika bord föratt slutligen hamna hos kontrollanterna som sedan har all hanlera och lyfta väskorna när de skall undersöka dem. Detta är tungt och obekvämt - det gäller inte minst för de många kvinnliga kontrollanter som tjänstgör på Sturap. Dessa kontrollanter har framhållit för sitt skyddsombud att de efler långa arbetsdagar kan känna onormal trötthet samt ha ryggvärk och andra besvär efler hanterandet av väskorna.
Justitieministern säger vidare beträffande kontrollen av handbagaget att denna sker antingen manuellt eller, såsom fallet är på Arianda och Landvetter - våra två största flygplatser - med hjälp av en röntgenapparat. I det sammanhanget vill jag påpeka atl Sturup de senaste åren har visat en klart ökande trend när del gäller passagerarfrekvensen. 1976 var antalet passagerare 571 804. 1978 var det 720 140. Denna trend kan väntas fortsätta.
Enligt svaret föreligger inte några omedelbara planer på att införa röntgenutrustning för bagagekontrollen på Sturap. Justitieministern framhåller att flygplatsledningen där inte har framfört några klagomål mot genomströmningslakten av passagerare. Skyddsombudet har emellertid vid mer än ett tillfälle pekat pä de olägenheter som uppslår och de obehag som främst de kvinnliga säkerhetskontrollanlerna upplever. Man har uppfattat det som en nonchalans från de bestämmandes och styrandes sida att de framförda klagomålen inle har beaktats. Justitieministern säger nu atl en framställning om att få transportband f. n. prövas inom rikspolisstyrelsen.
Jag skulle i det sammanhanget vilja ställa frågan -jag hoppas atl jag får återkomma senare i ytterligare inlägg; Vem har egentligen ansvaret för arbetsmiljön på Sturap? Är det rikspolisstyrelsen eller är det luftfartsverket som skall se lill atl det finns ordentliga anordningar för den personal som arbetar där?
122
Jusutieministern SVEN ROMANUS:
Hert lalman! Med anledning av vad Sonja Fredgardh sade i sitt inlägg vill jag understryka det jag framhöll i svaret, nämligen att den här frågan är under övervägande inom rikspolisstyrelsen genom den framställning som gjorts från Malmö polisdistrikt. De synpunkter som Sonja Fredgardh anlägger här
kommer således alt diskuteras -det är bara det att frågan ännu inle föreligger för regeringens prövning.
SONJA FREDGARDH (c):
Herr lalman! Jag är givetvis glad all frågan har uppmärksammats så till vida att den är under ulredning, men jag har ännu inte fått svar på min fråga om vem som egentligen har ansvaret för arbetsmiljön. Jag skulle också vilja späda pä min fråga med följande;
När kan de Iransportband som begärts i den framställning som rikspolisstyrelsen prövar beräknas vara inmonterade?
Justitieministern SVEN ROMANUS:
Herr talman! Om det gäller tekniska anordningar som är av någon större omfattning och som avser större belopp, så bör framställning om sådana givetvis prövas i samband med budgetarbetet, men är del fråga om ålgärder som inte kostar sä mycket är det möjligt alt sådana kan vidtas utan att man behöver anknyta dem till budgetarbetet. Hur del kommer all bli med transporlbanden kan jag inte säga för dagen, eftersom frågan är under beredning inom rikspolisstyrelsen.
När del gäller frågan om vem som har ansvaret för själva arbetsmiljön, så kan jag faktiskt inte svara på detta på rak arm, men ansvaret för personalen vid säkerhetskontrollen åvilar rikspolisstyrelsen.
SONJA FREDGARDH (c);
Herr talman! Jag hoppas verkligen all frågan om vem som har ansvaret snarast blir klargjord, för det kan inle vara lyckligt om personalen kommer i kläm på grand av all tvä statliga myndigheter är inblandade pä samma arbetsplats. Jag hoppas också all personalen inte skall behöva avvakta den utredning som justitieministern lalar om, ulan alt man lidigare skall kunna uppmärksamma och förbättra förhållandena på Sturap.
Justitieministern SVEN ROMANUS;
Hert lalman! Jag kan lillägga aU luftfartsverket inte har framfört några önskemål om att man skall anskaffa ny utrustning för polisens räkning på Sturap, utan man anser att det fungerar väl med nuvarande ordning. Däremot är det, somjag framhöll i milt svar, aktuellt med en framställning från polisdistriktet, i vilken man klagar över att arbetet är tungt och begär att iransportband skall anskaffas. Det är den framställningen som nu föreligger för bedömning av rikspolisstyrelsen.
SONJA FREDGARDH (c);
Herr talman! Det är bara bra att man skall beakta detta och se lill all någonting görs snarasi möjligt. Det vore beklagligt om ett ambitiöst skyddsombud känner att man inte uppmärksammar de klagomål som
Nr 111
Fredagen den 23 mars 1979
Om säkerhetskontrollen på Sturups flygplats
123
Nr 111
Fredagen den 23 mars 1979
Om taxeringsorganisationen i första instans
124
framställs. Alla är vi numera ense om atl all arbetsmiljö skall vara sä riskfri som möjligt.
Överiäggningen var härmed slutad.
§ 3 Om taxeringsorganisationen i första instans
Budget- och ekonomiministern INGEMAR MUNDEBO erhöll ordet för att besvara Rune Torwalds (c) den 6 mars anmälda fråga, 1978/79:401, och anförde;
Herr talman! Rune Torwald har frågat mig vilka åtgärder som kommer all vidtas för att säkerställa att riksdagsbeslutets intentioner beträffande taxeringsorganisalionen i första instans blir respekterade vid kommande beslutstillfållen i fråga om indelningen i taxeringsdistrikt.
Enligl Rune Torwald har det förekommit atl länsstyrelserna inför 1979 års taxering i strid mot riksdagens intentioner beslutat om indelning i taxeringsdistrikt ulan alt förtroendemän deltagit i beslutet. Vidare har enligl Rune Torwald särskilda taxeringsnämnder inte inrättats i en del fögderier, utan dessa nämnder har i stället underställts länsstyrelsen.
Länsstyrelsen beslutar om indelningen i taxeringsdislrikt. Enligt normal-arbelsordningen för länsstyrelserna bör beslut i sådana ärenden fattas av landshövdingen eller av chefen för skatteavdelningen. Del ankommer på förtroendemannaslyrelsen alt bestämma beslutsnivån. Denna ordning, som har tillämpats sedan en lång lid tillbaka, strider inle mot riksdagens beslut i fråga om den nya taxeringsorganisalionen.
Anledningen till alt man inte har inrättat särskilda taxeringsnämnder i de fögderier som Rune Torwald syftar på är att granskningsresurserna hos de lokala skallemyndigheterna ännu inte är fullt utbyggda när det gäller de svårkontrollerade deklarationerna. Del är alltså här fråga om en övergångslösning.
Några särskilda ålgärder med anledning av indelningen i taxeringsdistrikt inför 1979 års taxering är enligt min mening inle påkallade.
RUNE TORWALD (c);
Herr talman! Jag tackar budget- och ekonomiministern för svaret.
Anledningen till min fråga och miu agerande är att skattecheferna i de olika länen har en mycket uttalad strävan att centralisera granskningsarbelet, varigenom ett större antal tjänstemän ställs direkt under dem vid länsstyrelserna. Mol den bakgranden motionerade jag om aU man skulle ha särskilda taxeringsdistrikt inom varje fögderi, och vidare krävde jag att förtroendemännen vid länsstyrelsen skulle få tillfälle all la ställning lill hur man bör dela in länet. Pä dessa motioner svarade utskottet: "Även om det slutliga ansvaret i många fall kommer au åvila skattechefen, föratsätter utskottet aU frågorna generellt kommer alt lösas i samförstånd med länsstyrelsen och LSM." Jag vill bara notera atl ett sådant samförstånd icke har kommit lill stånd.
Förtroendemännen har alltså inte, som utskottet förutsätter, fått någon insyn.
När del gäller vem som skall vara ordförande och liksom sköta distrikten säger nu statsrådet att granskningsresurserna i de aktuella fögderierna inte är fullt utbyggda. Della är alltså skälet till atl man har knutit dem till länsstyrelsen. Det gäller så slora fögderier som Uddevalla fögderi, som har bara två distrikt som båda är anslutna till länsstyrelsen. Vidare får Orasts kommun en ordförande från Göteborg. Belräffande Munkedal kan nämnas atl båda distrikten ansluts till länsstyrelsen. Ordförandena tas från Surte och Göteborg. Strömstad har elt distrikt och där tas ordföranden frän Uddevalla. Detta leder just till del somjag uttryckte farhågor för i min motion, nämligen all del kunnande och den lokalkännedom som den lokala skattemyndigheten representerar inle utnyttjas i granskningsarbetet och att de personer som blir laxerade i särskilda distrikt inte får den bättre möjlighet lill kontakt som blir följden, om man har en ordförande boende och tjänstgörande i så nära anslutning som möjligl lill den aktuella kommunen.
Jag vill bara säga all statsrådets svar vittnar om en utomordentligt dålig planering när del gäller alt ge de lokala skattemyndigheterna de nödvändiga resurserna - när det i väldigl mänga fall visar sig alt man inte har kunnat följa beslutet. Jag menar därför atl det krävs åtgärder från både riksskatteverkels och länsstyrelsernas sida för alt ge de lokala skaltemyndigheterna de resurserna. Är budgelministern beredd att tillse att situationen vid de lokala skattemyndigheterna förbättras redan nästkommande är, så all vi inte än en gång får höra att man har anknytning till länsstyrelserna i stället för till de lokala skattemyndigheterna beroende på all de senare inle har fullt utbyggda resurser när det gäller särskilda taxeringsdislrikt?
Nr 111
Fredagen den 23 mars 1979
Om taxeringsorganisationen i första instans
Budget- och ekonomiministern INGEMAR MUNDEBO:
Herr lalman! Låt mig än en gång betona all förtroendemännen, i enlighet med länsstyrelsernas beslutsordning, har delegerat till skattechefen att besluta. Det är alltså av förtroendemännen fattal beslut som ligger till grand för de beslut som sedan har fattats i konkreta fall.
Det har under loppet av några år skett en mycket omfattande omorganisation av taxeringsarbetet i första instans. I samband med det har också skett en betydande förstärkning av de resurser som taxeringsorganisalionen arbelar med. Att det vid en sådan omfattande omläggning tåren viss lid innan organisationen är fullt utbyggd, innan alla tjänster är inrättade och tillsatta och innan all personal är intrimmad på nya uppgifter, del irorjag ändå all vi får ha förståelse för.
1979 är det första intrimningsåret i den nya organisationen, och jag har anledning aU tro au vi skall klara detta intrimningsär pä eu bra sätt men aU vi skall kunna gå in i 1980 med ännu bättre förutsättningar.
Jag ser alltså inte skäl att just nu vidta några extra åtgärder. Jag tror att vi med tillförsikt kan se an 1980 års taxeringsarbele. Jag utgår också från att länsstyrelserna följer riksdagens intentioner.
125
Nr 111
Fredagen den 23 mars 1979
Om beaktande av blyhalten vid statlig upphandling av bensin
RUNE TORWALD (c);
Herr lalman! Jag tackar för det svaret. Del poängteras nu alt förtroendemännen i länsstyrelserna har delegerat beslutanderätten. Det har de säkerligen gjort, men det skedde utan tvivel långl innan riksdagen gjorde del aktuella uttalandet, vilket enligt mitl sätt all se borde ha föranlett en omprövning av de gamla delegalionsbestämmelserna. Den omprövningen har inte skett, och man kan fråga sig vem som bär ansvaret för det. Jag anser atl skattechefen, med hänsyn till vad riksdagen uttalat, borde ha ansett det angeläget alt underställa förtroendemannanämnden i länsstyrelsen den frågan för nytt ställningstagande till huruvida man även i fortsättningen skulle delegera beslutanderätten till landshövdingen eller inte.
I övrigi skall jag inte utvidga min argumentation. Jag tar statsrådets uttalande som ett löfte om insatser för att sä snabbi som möjligt förbättra läget. Enligl mitt sätt att se är det väsentligt alt man snarast förbättrar möjligheterna till personkontakt mellan de granskade och dem som skall granska och samtidigt pä bästa möjliga sätt utnyttjar den otvivelaktigt goda lokalkännedom som finns representerad vid de lokala skattemyndigheterna och som underiältar granskningsarbelet väsentligt.
Överläggningen var härmed sluiad.
§ 4 Om beaktande av blyhalten vid statlig upphandling av bensin
126
Budget- och ekonomiministern INGEMAR MUNDEBO erhöll ordet för atthesvara Lars Ulanders {s) den 1 mars anmälda interpellation, 1978/79:153, och anförde:
Herr talman! Lars Ulander har i sin interpellation ställt följande fråga lill mig;
Är budget- och ekonomiministern beredd att inom ramen för upphandlingsförordningen uppmana statliga verk och myndigheter all vid inköp av bensin inte endast ta hänsyn lill priset ulan att det avgörande skall vara atl bensinen har den lägsta blyhalten som finns i marknaden?
Under den senaste liden har frågan om bly i bensin debatterats intensivt bland allmänheten och i massmedia. Ämnet har också behandlats flera gånger under delta riksmötes vårsession. Jag tänker då på frågorna av Olle Wästberg om övergäng lill bly fri bensin och av Pär Granstedt om användning av lågblybensin i statsförvaltningens bilar. Dessa bägge frågor besvarades sä sent som under febraari månad av jordbruksministern.
Jag avser här inte att gå närmare in på regeringens allmänna inställning till bly i bensin utan får i denna del hänvisa lill jordbruksministerns lidigare svar. Jag viil i stället mera i detalj gä in pä de statliga myndigheternas upphandling av bensin och de regler som styr denna upphandling.
Statliga inköp av bensin avser i huvudsak drivmedel till den slalliga molorfordonsparken saml lagring inom ramen för den ekonomiska försörjningsberedskapen. Del statliga innehavet av personalbilar och lastbilar utgör
en liten andel av det totala antalet fordon av della slag i Sverige. Uppskattningsvis uppgår antalet statliga fordon i aktivt bruk till någrp procent av det totala antalet, som f n. kan beräknas till omkring tre miljoner. Den bensin som beredskapslagras är avsedd alt användas för prioriterad trafik och transport under kristid. Della lager omsätts och förnyas fortlöpande.
Upphandling av bensin sker i enlighet med de allmänna riktlinjer som gäller för statlig upphandling. Dessa riktlinjer godkändes av riksdagen år 1973 (prop. 1973:73, FiU 1973:27, rskr 1973:190). Den gällande upphandlingskungörelsen (1973:600), som har utfärdats med stöd av dessa riktlinjer, föreskriver bl. a. alt myndigheterna särskilt skall bevaka att kraven pä kvalitet och prestanda inte ställs högre än vad som i varje särskilt fall behövs. Myndigheterna skall vid upphandling utnyttja förefintliga konkurtensmöj-ligheler och även i övrigt iaktta affärsmässighet samt behandla anbud och anbudsgivare objektivt. Avsteg från dessa principer föratsätter regeringens särskilda medgivande.
Enligt min uppfattning är det viktigt alt värna om dessa upphandlings-kungörelsens allmänna principer för att säkerställa effektivitet vid statlig upphandling. Dessa leder till att olika faktorer måsle vägas mol varandra, att kostnader och behov måste prövas inför varje upphandlingsbeslut med sikte pä vad som är mest ändamålsenligt i det enskilda upphandlingsfallet. Härigenom ökar möjligheterna atl få bästa möjliga utbyte vid upphandlingen, vilket knappast torde bli fallet om man skulle föreskriva all en bestämd faktor alltid skall vara avgörande -exempelvis atl lägsta blyhaltiga bensin alllid skall upphandlas, oberoende av vilka andra fakiorer som kan föreligga i ett aktuellt fall.
Denna fråga bör också ses i ett vidare sammanhang. Regeringen arbetar, som jordbruksministern påpekade i februari, för alt minska blyet - liksom andra fariiga ämnen - i bensin genom all sänka de högsta tillåtna gränsvärdena vid försäljning av bensin på den svenska marknaden. Detta innebär ett val av generella medel för alt åstadkomma förändringar i en önskad riktning inom detta område.
Enligt min åsikt är detta en mer verkningsfull handlingsväg än ensidiga, isolerade åtgärder inom den statliga sektorn. Jag har redan lämnat vissa uppgifter om det statliga fordonsbeslåndel. Del är uppenbart atl miljöeffekterna av en övergäng lill lågblybensin för detta torde bli relativt liten. Vidare kan avsättningssvårigheter uppstå vid omsättning av beredskapslagren om bensinsorter skulle upphandlas, som sedan bara kan få begränsad användning med hänsyn lill att fordonsparken ännu inte är anpassad till just dessa sorters bensin.
Jag är följaktligen inte beredd att lämna de upphandlande myndigheterna någon särskild uppmaning i vad gäller inköp av bensin än den att följa den gällande upphandlingskungörelsen.
Nr 111
Fredagen den 23 mars 1979
Om beaktande av blyhalten vid stattig upphandling av bensin
127
Nr 111
Fredagen den 23 mars 1979
Om beaktande av blyhahen vid statlig upphandling av bensin
LARS ULANDER (s);
Herr lalman! Jag ber alt få tacka budget- och ekonomiministern för svaret på min interpellation. Jag kan konstatera alt budget- och ekonomiministern har svarai myckel klart. Det finns ingel i svarei som gör att man behöver fundera över vad som är meningen. Sä långt är allt gott och väl. Men litet förvånad är jag över budget- och ekonomiministerns kategoriska nej till all ge de upphandlande myndigheterna uppmaningar pä det sätt som framgår av min fråga. Det förhållandel alt, som del heler i svaret, antalet statliga fordon i aklivi bruk bara uppgår lill några procent av del lolala antalet kan väl inle vara en anledning till att inte göra något.
Alt sedan, som budgelministern gör, redogöra för de riktlinjer som gäller för myndigheterna och använda det resonemanget som en motivering för atl inle föreskriva lägsta blyhalt i bensinen är faktiskt enligt mitl sätt att sé inle speciellt förnuftigt. Det sägs ju i svaret "all myndigheterna särskilt skall bevaka alt kraven pä kvalitet och prestanda inle ställs högre än vad som i varje särskilt fall behövs. Myndigheterna skall vid upphandling utnyttja förefintliga konkurtensmöjligheter och även i övrigt iaktta affärsmässighet samt behandla anbud och anbudsgivare objektivt." Jag menar alt nya fakta om fariigheter i produkter naturligtvis också bör ge myndigheterna ett ansvar att så snart som möjligt la bort de farligheterna, eller i varje fall begränsa dem pä ett sätt som ligger inom möjligheternas ram för resp. myndighet.
Att statsmakterna inte använder sina möjligheter atl begränsa hälsorisker är nog för de flesta människor svårt atl begripa. Speciellt mol bakgrund av atl riksdagen har beslutat att bestämmelser om en lägre blyhall skall införas fr. o. m. 1981 borde det väl ändå sägas, alt om möjligheler finns att göra någonting lidigare, så är det ur samhällssynpunkl en nödvändig åtgärd. Vi har i dag bensinsorter med låg blyhalt som mycket väl kan användas i näsian samtliga bilar. Det är endast i extremfall som man inte kan använda dessa bensinsorter.
Det kan inle vara budgelministern obekant att just frågan om bensinens negativa inverkan i tätorterna är under verkligt intensiv debatt och alt människor känner osäkerhet och kräver att någol skall göras.
Budgelministern anför atl ett val av generella medel för all åstadkomma förändringar i önskad riktning inom det här områdei är det som regeringen förespråkar. Det är bra, men del kommer inte förrän om ett par år, och fram till dess är det väl ändå rätt rimligt all man gör vad man kan. Och del ena behöver ju inte förskjuta del andra. Men budgelministern säger att det enligl hans åsikt är en mer verkningsfull handlingsväg att välja detta generella medel än att välja isolerade åtgärder inom den statliga sektorn. Ja, del är väl helt klart alt del är, men under tiden skulle det ha varit nyttigt, inte minst som ett föredöme för andra, att begränsa miljöriskerna i trafiken. Men jag kan konstatera all intresset för atl inom del möjligas ram begränsa de här miljöfarorna inle finns hos folkpartiet, och del är faktiskt en myckel viktig upplysning.
128
Budget- och ekonomiministern INGEMAR MUNDEBO: Herr talman! Jag skall ge Lars Ulander en ännu viktigare upplysning, nämligen att den allmänna inriktningen - som jordbruksministern tidigare har sagt häri kammaren-äratt så snart del någonsin är möjligt minska blyet liksom andra fariiga ämnen i bensin genom att sänka de högsta tillåtna gränsvärdena. Det är det som är del centrala - atl så snart det någonsin är möjligt nå fram lill delta mål.
Självfallet är det rimligt alt göra vad man kan, och del har statliga myndigheter också möjligheter alt göra, men det är också betydelsefullt all följa den upphandlingskungörelse som riksdagen har beslutat, och del innebär att vi inte skall låta en enda faktor alltid vara avgörande. Blyet är en faktor som skall vägas in bland andra när myndigheterna fattar sina inköpsbeslul. Vad jag alltså inte vill medverka till är all ge anvisningen alt en enda faktor vid alla beslut skall vara den enda avgörande. Jag tror alt myndigheterna är väl medvetna om den uppfatining och den allmänna inriktning som regering och riksdag har och all de alltså väger in detta bland andra faktorer när de fattar sina inköpsbeslut.
Nr 111
Fredagen den 23 mars 1979
Om beaktande av blyhalten vid statlig upphandling av bensin
LARS ULANDER (s);
Herr talman! Ingemar Mundebo säger atl det är viktigt all så snart som möjligl sänka gränsvärdena. Ja, visst är det viktigt. Men fram lill dess att sänkningen sker är det väl också viktigt atl man gör vad man kan för alt begränsa blyutsläppel så mycket som möjligt.
Vi vet atl människor är oroliga för del här. Vi vet alt det dagligen är viss aktiviiet i Stockholm därför alt man är rädd för sin miljö. Då är del väl ändå rätt rimligt alt man inle gör som Ingemar Mundebo och bara säger atl vi skall följa upphandlingskungörelsen. När statsmakterna har möjligheter att förändra den kungörelsen pä sä sätt att trafiken släpper ul mindre bly i tätorterna - och mindre bly över huvud laget, eftersom det ju inte är enbart tätorterna som besväras av della elände - borde del väl vara rimligt alt regeringen i varje fall ger på hand att den kommerall utfärda direktiv lill de upphandlande myndigheterna att dessa vid den statliga upphandlingen skall göra vad de kan för atl begränsa blyet i bensin. Vi känner till skaderiskerna med blyet, och det borde då vara rimligt att också statsmakterna tar hänsyn lill del här.
Budget- och ekonomiministern INGEMAR MUNDEBO; Herr talman! Jag vill ändå i första hand satsa på det som är mera verkningsfullt, nämligen generella insatser för all minska blyhalten,
LARS ULANDER (s);
Herr lalman! Bara helt kortfattat: Det ena behöver inie förskjuta del andra.
Överiäggningen var härmed slutad.
129
Nr 111________ §5
Föredrogs och hänvisades
Fredagen den__ Propositioner
23 mars 1979__ 1978/79:108 till socialutskottet
_____________ 1978/79:134 lill finansutskotlel
§ 6 Föredrogs och hänvisades
Moiioner
1978/79:2226-2228 lill trafikutskottet
1978/79:2229 mom. 2 b och d till civilulskottet
i övrigt till näringsutskottet 1978/79:2230-2237 till utbildningsutskottet 1978/79:2238-2240 lill arbetsmarknadsutskottet 1978/79:2241 och 2242 lill försvarsutskottet 1978/79:2243 till kulturutskottet 1978/79:2244 till näringsutskottet 1978/79:2245 till socialförsäkringsulskoltet
§ 7 Föredrogs och bifölls Interpellationsframställning 1978/79:167
§ 8 Pä hemställan av talmannen beslöt kammaren kl. 09.32 att ajournera sina förhandlingar lill kl. 14.00, då de till dagens bordläggning anmälda utskoitsbetänkandena väntades föreligga.
§ 9 Kammarens förhandlingar återupptogs kl. 14.00.
§ 10 Anmäldes och bordlades Propositioner
1978/79:111 om ålgärder mot krångel och onödig byråkrati m. m. 1978/79:168 om föräldrautbildning och förbättringar av föräldraförsäkringen m. m.
§ 11 Anmäldes och bordlades
Motioner
1978/79:2246 av Gösta Bohman m.fl.
med anledning av propositionen 1978/79:99 om en ny trafikpolitik
1978/79:2247 av Elver Jonsson 1978/79:2248 av Birger Rosqvist och Eric Rejdnell
med anledning av proposilionen 1978/79:115 om riktlinjer för energipolitiken
1978/79:2249 av Birgitta Hambraeus m.fl. 1978/79:2250 av Karl-Anders Petersson m. fl.
med
anledning av proposilionen 1978/79:126 om medel förtidigareläggning-
130 ar av vissa investeringar inom SSAB Svenskt Stål
AB, m. m.
\91S/19:225\ av Per Petersson m.fl. . Nr 111
med anledning av propositionen 1978/79:127 om åtgärder för att främja „ , ,
' Fredagen den
sysselsättningen i Norrbotten 3 nars 1979
1978/79:2252 av Alfred Håkansson m. fl.
med anledning av propositionen 1978/79:130 om vissa åtgärder på växiför-ädlingsomrädei m. m.
1978/79:2253 av Olof Palme m.fl. 1978/79:2254 av Olof Palme m.fl. 1978/79:2255 av Olof Palme m.fl.
med anledning av proposilionen 1978/79:138 om vissa anslagsfrågor m. m. rörande försvaret
1978/79:2256 av Jan-Ivan Nilsson m.fl.
med anledning av propositionen 1978/79:139 om bidrag lill Stiftelsen Samhällsföretag m. m.
1978/79:2257 av Birgitta Hambraeus m.fl. 1978/79:2258 av Lars Werner m.fl.
med anledning av propositionen 1978/79:145 om ålgärder för tekoindustrin
§ 12 Anmäldes och bordlades
Konstilulionsulskottets betänkanden
1978/79:26 med anledning av proposilionen 1978/79:53 om minskad
statskontroll över kommunerna och landstingskommunerna jämte
motion 1978/79:27 med anledning av budgetpropositionens förslag lill anslag lill
Nämnden för samhällsinformation och lill Viss informationsverksamhet
för budgetåret 1979/80 jämte moiioner
Finansutskottets betänkanden
1978/79:23 med anledning av i propositionen 1978/79:100 framlagda förslag
om vissa anslag för budgetåret 1979/80 inom ekonomidepartementels
verksamhetsområde jämte moiioner 1978/79:24 med anledning av i propositionen 1978/79:100 framlagda förslag
om vissa anslag för budgetåret 1979/80 inom budgeidepariemeniets
verksamhetsområde jämte motioner
Skatteutskoltets betänkande
1978/79:39 med anledning av motioner angående beskattningen av förmögenhet i familjeföretag m. m.
Lagutskottets betänkanden
1978/79:14 med anledning av moiioner om vissa familjerältsliga frågor 131
Nr 111
Fredagen den 23 mars 1979
1978/79:15 med anledning av motion om en snabbare dödsboavveckling 1978/79:16 med anledning av proposilionen 1978/79:100 sävitt-gäller anslag
lill Fideikommissnämnden jämte motion 1978/79:18 med anledning av proposilionen 1978/79:100 såviii gäller anslag
lill Bokföringsnämnden jämte motion
Utrikesutskottets betänkande
1978/79:25 med anledning av motioner om översyn av gällande bestämmelser för krigsmaierielexpon m. m.
Försvarsutskottets betänkanden
1978/79:17 med anledning av motion om sammansättningen av sårbarhetskommittén
1978/79:18 med anledning av motion om Västerviks miliiäromrädeslillhö-righei
Socialförsäkringsutskottets belänkande
1978/79:17 med anledning av proposilionen 1978/79:100 i vad avser vissa anslag för budgetåret 1979/80 lill allmän försäkring m. m. jämte motioner
Socialutskottets betänkanden
1978/79:24 med anledning av i propositionen 1978/79:100 gjorda framställningar inom arbetsmarknadsdepartementets verksamhetsområde såviii gäller arbetarskyddsstyrelsen, yrkesinspektionen och statens arbetskli-nik
1978/79:26 med anledning av i proposilionen 1978/79:100 gjorda framställningar inom socialdepartementets verksamhetsområde såvitt gäller ungdomsvärd och nykterheisvård m. m. jämte moiioner
1978/79:27 med anledning av i propositionen 1978/79:100 gjorda framställningar inom socialdepartementets verksamhetsområde såvitt gäller hälso-och sjukvård m. m. jämte motioner
1978/79:29 med anledning av motioner om de homosexuellas situation
1978/79:30 med anledning av motioner om vissa handikappfrågor
Kulturutskottets betänkanden
1978/79:22 med anledning av propositionen 1978/79; 100 såvitt gäller anslag till stöd till idrotten jämte motioner
1978/79:23 med anledning av dels propositionen 1978/79:100 såvitt gäller anslag lill ungdoms- och nyklerhetsorganisaiioner jämte motioner, dels motioner om bidrag till allmän fritidsverksamhet i kommuner
132
Näringsulskottets betänkanden
1978/79:29 med anledning av moiioner om krigsmaterielindustrin 1978/79:31 med anledning av motioner om förstatligande av banker och försäkringsbolag
Arbetsmarknadsutskottets betänkanden
1978/79:22 med anledning av proposilionen 1978/79:100 såvitt gäller
Invandring m. m. jämte moiioner 1978/79:28 med anledning av proposilionen 1978/79:84 om myndigheters
skadeståndsansvar i vissa personalärenden, m. m.
Nr 111
Fredagen den 23 mars 1979
Anmälan av Interpellation
§ 13 Anmälan av interpellation
Anmäldes och bordlades följande interpellation som ingivits till kammarkansliet
den 23 mars
1978/79:168 av Inger Lindquist (m) lill justitieministern om ålgärder för alt bekämpa våld och vandalism;
Under 1978 begicks över 680 000 brott mol brottsbalken, atl jämföra med t. ex. 1965 då motsvarande siffra var 390 000. Ökningen är särskilt påtaglig för vissa typer av brott. År 1977 anmäldes 23 994 våldsbrott, 3 374 rän och 62 330 fall av skadegörelse. Antalet rån och skadegörelsebrott har fördubblats pä sä kort tid som 7-8 är. Brottsulvecklingen är alltså ytterst oroande. Inte minsl gällerdetta i de slörre städerna. Antalet rån i Göteborg låg t. ex. 1977 betydligt över riksgenomsnittet, och i Stockholm medförde 1978 en kraftig ökning av rånen.
Allt fler människor drabbas till följd av brott av direkt skada till person eller egendom. Ännu fler känner oro och otrygghet. Av rädsla vägar många människor inte röra sig ule pä gator och torg, och de vågar inte heller åka med bussar, spårvagnar eller lunnelbaneläg. Detta ger upphov lill isolering och ökar känslan av ensamhet och främlingskap. Hela atmosfären i samhället försämras. Betydelsen av hänsyn, ansvar och samhörighet blir undergrävd. Kan vi inle bemästra problemen är vi pä väg mol ett allt hårdare och omänskligare samhälle för alla. Del gäller därför all med största allvar och skyndsamhel gripa sig an med all söka olika lösningar.
Av grundläggande betydelse är de åtgärder som kan vidtas för all förbättra barns och ungdomars uppväxtförhållanden. Det är också viktigt att ge polisen möjlighet alt öka sina insatser lill skydd för allmänheten. Men också andra utvägar måsle prövas.
Del är väsentligt att den som begått brott snabbi blir lagförd. Del har betydelse för lagöverträdaren själv, men ett snabbi och effektivt domstolsförfarande tjänar också bältre sitt syfte atl avskräcka andra från alt begå brott. Att inrätta jourdomstolar skulle därför vara en väg all effektivare än vad nu är fallet bekämpa brottsligheten. Förbättringar skulle också kunna vidtas för all i samband med dom få till stånd en effektiv övervakning i de fall då det blir aktuellt.
Utöver ändringar i själva rätlegångsförfarandel måste också påföljdssys-
133
Nr 111
Fredagen den 23 mars 1979
Meddelande om frågor
temet reformeras. Här framstår ett alternativ som samhällstjänst som ytterst angelägel. Alt genom nyttigt arbete få gotlgöra vad som förbrutits skulle ulan tvivel avhälla många från alt ohämmat ägna sig ät våld och skadegörelse. Också möjlighet att omhänderta lagöverträdare under veckoslut borde minska brotlsaktivileten och trygga säkerheten för allmänheten.
Åberopande del anförda får jag anhålla om kammarens tillstånd alt till justitieministern ställa följande frågor:
1. Hur bedömer justitieministern utvecklingen av våldsbrott, rån och skadegörelse?
2. Vilka ålgärder av främst process- och slraffrältslig natur ämnar justitieminislern vidta för att komma till rätta med vardagsväld och vandalism?
134
§ 14 Meddelande om frågor
Meddelades att följande frågor framställts
den 22 mars
1978/79:453 av Pär Gransiedi{c) lill utbildningsministern om forskningen vid den radiobiologiska institutionen i Ursvik:
Enligt pressuppgifter avser FOA atl lägga ned den enda i Sverige förekommande forskningen om strålning och cancer, som nu bedrivs vid den radiobiologiska institutionen i Ursvik ulanför Stockholm.
Vilka åtgärder avser statsrådet atl vidta för atl säkra fortsatt forskning på della område i Sverige?
den 23 mars
1978/79:454 av Eva Hjelmslröm (vpk) lill socialminislern om proteslyllringar frän förskolebarn:
1 målsättningen för förskolan anges att barnen måsle lära känna verkligheten för alt kunna förändraden. I Stockholms innerstad, snart förvandlad till en gaskammare på grand av privatbilismens ohämmade framfart, protesterar barn,föräldrar,daghems- ochfrilidshemspersonal liksom;:nL;:.i ■, :;\nämoi den förda trafikpolitiken genom demonstrationer och på andra sätt.
Därvid har framhållits att demonstrationer inle skulle ingå i verksamheien vid barnstugorna (meddelande 1979-03-19 från Stockholms socialförvaltning).
Med anledning av del anförda vill jag fråga socialministern;
Kan berättigade proteslytlringar frän barnen anses ligga i linje med de målsättningar som anges för förskolan?
§ 15 Kammaren åtskildes kl, 14,01, Nr 111
Fredagen den
'""''"'" .. 23 mars 1979
BENGT TÖRNELL
/Solveig Gemen