Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1978/79:110

Torsdagen den 22 mars

Kl. 12.00

Förhandlingarna leddes lill en början av andre vice talmannen.

§ 1 Fyllnadsval till utskott

ANDRE VICE TALMANNEN: Som ny suppleant i justitieulskottel efler Iris Mårtensson har socialdemokraliska riksdagsgruppen anmält Åke Green.

Som ny suppleant i utbildningsutskottet efter Åke Green har socialdemokraliska riksdagsgrappen anmält Iris Mårtensson.

Andre vice talmannen förklarade därefter valda till

suppleant i justitieutskoliet Åke Green (s)

suppleant i uibildningsutskotiet Iris Mårtensson (s)

§ 2 Justerades protokollen för den 14 innevarande månad.

Nr 110

Torsdagen den 22 mars 1979

Fyllnadsval till utskott

Om förhållandena vid socialstyrelsens läkemedelsavdelning i Uppsala

§ 3 Om förhållandena vid socialstyrelsens läkemedelsavdelning i Uppsala

Statsrådet HEDDA LINDAHL erhöll ordet för all besvara Hans Atséns (s) den 8 mars anmälda fråga, 1978/79:417, till socialministern, och anförde;

Herr talman! I en skrivelse till regeringen från personalen vid socialstyrelsens läkemedelsavdelning i Uppsala sägs bl. a. atl läkemedelskontrollen inte fungerar tillfredsställande på grund av brist på personal. Med anledning av skrivelsen har Hans Alsén frågal socialministern vilken hans uppfattning är om situationen vid läkemedelsavdelningen och om han avser att vidta ålgärder för all komma till rätta med rådande problem.

Arbetet inom regeringen är sä fördelat alt det är jag som skall svara på frågan.

Vid flyttningen av socialstyrelsens läkemedelsavdelning till Uppsala år 1976 föredrog en stor del av personalen att söka sig annat arbete i Stockholm. Under en relativt kort tid omsattes närmare tre fjärdedelar av personalen. Även om förhållandena har förbättrats finns del fortfarande vakanser. Därtill

Nr 110

Torsdagen den 22 mars 1979

Om förhållandena vid socialstyrelsens läkemedelsavdelning i Uppsala

kommer att nyanställd personal måsle skolas in i arbetet. För all underiälta rekryteringen av personal för vetenskapliga uppgifter har regeringen medgivit konlraklsanställning i ett flertal fall. Jag vill också nämna alt lönerna för läkare vid avdelningen efler förhandlingar har höjls väsentligt under senare år.

i årets budgetproposition (prop. 1978/79:100, bil. 8) har regeringen föreslagit ålgärder för att förstärka resurserna vid läkemedelsavdelningen. Sålunda har medel beräknats för dels vissa tjänsteomvandlingar inom de farmakologiska och farmaceuliska enheterna, dels utökning av resurser för läkemedelsavdelningens inspektionsverksamhet. Vidare har medel beräknats för bl. a. en tjänst som patolog och för ökad informationsverksamhet.

Regeringen har nyligen i en proposition (1978/79:118) lagt fram förslag om åtgärder som syftar till atl underiälta arbetet vid läkemedelsavdelningen. Förslagen bygger pä läkemedelskontrollutredningens betänkande (Ds S 1978:12). I propositionen föreslås bl. a. förenklade regler för handläggning av ärenden om specialdestinerade livsmedel lill bam under 16 år. Förslaget innebär all avdelningen i fortsättningen inle behöver handlägga enskilda ärenden av detta slag. Antalet sådana ärenden uppgår till ca 15 000 per år. För att allmänheten skall få tillgäng lill vissa nya värdefulla läkemedel tidigare än vad som nu är fallet, föreslås i propositionen all sådana läkemedel skall få registreras och säljas med förbehåll i avvaktan på resultatet av den slutliga prövningen.

I nämnda belänkande har också lagts fram etl tiopunktsprogram för att göra arbetet med registrering av farmaceuliska specialiteter effektivare. Förslagen innebär betydande rationaliseringar av arbetet.

Jag vill harockså nämna att frågan om läkemedelskontrollens organisation i stort behandlas i samband med det arbete som pågår med socialstyrelsens framlida uppgifter och organisation.

HANS ALSÉN (s):

Herr talman! Jag vill tacka statsrådet för svaret på min fråga, som berör förhållandena vid socialstyrelsens läkemedelsavdelning i Uppsala.

Bakgranden till frågan är, som har sagts i svaret, personalens öppna brev av den 20 februari i år, som ger en smält chockerande bild av silualionen. Svaret är av den karaktären att jag för en känsla av alt statsrådet gärna vill lyfta fram proposilionen 118 som ett slags svar på frågan. Därför är del viktigt att påpeka atl när personalens skrivelse avfattades var man väl införstådd med vad propositionen skulle innehålla. Personalens brev är således - och del har jag fått klart belägg för - helt enkelt en reaktion på innehållet i den proposition som man visste skulle komma. Propositionen 118 är därför ett mycket klent svar på mina frågor och i synnerhet på personalens brev.

Socialstyrelsens läkemedelsavdelning ansvarar för samhällets åtgärder inom läkemedelsområdet i form av bl. a. urval, kontroll och information om läkemedel och närstående varugrupper. Som jag ser det måste det vara riksdagens avsikt att samhällets övervakningsfunktioner skall fungera effektivt. Så är inle fallet i fråga om läkemedelsavdelningen, den saken är helt

klar. För att det skall vara möjligl all uppnå effektivitet krävs en kvalitativt högtstående insats av alla som är verksamma inom läkemedelsavdelningen, med andra ord personal med kunskaper inom olika delar av läkemedelsområdet. Personalen pä den här avdelningen är således den helt avgörande resursen.

Läkemedelsförsäljningen har under flera decennier varit i kraftig expansion. Delta har medfört atl läkemedelsindustrin har skaffat sig allt slörre resurser. En motsvarande resursutveckling har inte medgivits läkemedelskontrollen under senare år, och del ärjust delta som är det stora dilemmat. Del är också därför personalen säger i sitt brev;

"Vi har kunnat konstalera under det senaste året en närmast dramatisk förändring av föratsättningarna all behälla och rekrytera kvalificerad personal av alla kategorier lill läkemedelsavdelningen. Vi anser att lägel nu har blivit sä allvariigt all kraftfulla åtgärder omgående måste vidtagas."

Delta yttrande bör ses mol bakgrund av vad man vidare säger i brevet:

"De alltmer komplicerade moderna läkemedlen kräver högt kunnande hos dem som vid kontrollen skall fatta avgörande beslut i ärenden rörande dessa

läkemedels ändamålsenlighet . Det är en självklar rättighet för patienter i

Sverige att nya värdefulla läkemedel snabbt kan tillföras sjukvården och samtidigt att läkemedel vars medicinska ändamålsenlighet inte längre är godtagbar, t. ex. på grund av upptäckta biverkningar, snabbt avlägsnas från marknaden."

Har statsrådet någon erinran mol del resonemanget? Jag skulle vara intresserad av aU få ett svar på den frågan.

Nr 110

Torsdagen den 22 mars 1979

Om förhållandena vid socialstyrelsens läkemedelsavdelning i Uppsala

Statsrådet HEDDA LINDAHL;

Herr talman! Läkemedelsavdelningens bristande balans i fråga om registreringen är inte någon ny företeelse. Vi har väl nu visat atl vi verkligen vill göra någonting åt detta, att vi vill sälla in en resursförstärkning.

När del gäller lönerna för apotekare och receplarier vid läkemedelsavdelningen vill jag framhålla atl detta är en fråga för arbetsmarknadens parter. Det ankommer givetvis inte pä mig atl här i kammaren göra någol uttalande som kan innebära alt jag föregriper kommande avtalsförhandlingar. Jag vill endast konstalera all det råder betydande löneskillnader mellan läkemedelsavdelningen å ena sidan och industrin och apoteksväsendet å den andra.

Vad beträfTar lönerna för läkare vid läkemedelsavdelningen höjdes dessa väsentligt 1977. De ligger nu i stort sett på samma nivå som den som gäller för läkare inom sjukvården. Som jag nämnde i mitt frågesvar har regeringen också i ett flertal fall medgivii kontraktsanställning med högre lön när det gäller personer med vetenskapliga uppgifter. Det gäller i första hand läkare, men i några fall också apotekare.

Inom läkemedelsavdelningen har det ansetts att nuvarande regler om tjänsteårsberäkning utgör ett hinder för rekrytering av läkare. Jag kan nämna att socialslyrelsen har tillsall en arbetsgrapp, i vilken ingår representanter för bl. a. Läkarförbundet, med uppgift att se över gällande bestämmelser om bl. a. tjänsteårsrätt och meritvärdering. Enligl vad jag har inhämtat siktar

Nr 110

Torsdagen den 22 mars 1979

Om förhållandena vid socialstyrelsens läkemedelsavdelning i Uppsala

man till mindre detaljerade bestämmelser, som medger en friare meritvärdering. Förslag i ämnet väntas under 1979.

Jag har ytteriigare något att säga, men del får jag komma tillbaka lill, eftersom min talelid nu är slut.

HANS ALSÉN (s);

Herr talman! Jag fick inget svar på min direkta fråga, men statsrådet har ju lovat alt komma tillbaka. Då kanske jag får passa på all framföra ytteriigare en fråga som kan tas upp vid det tillfållet.

Statsrådet log själv upp lönefrågorna -jag berörde inte dem, men de är säkert problemets kärna - och det är givetvis inte riksdagens uppgift att diskutera dessa. Eftersom statsrådet gav en invit till del vill jag ändå fråga, mot bakgrund av statsrådets allmänna liberala grundsyn och som jag förslår bejakande av en marknadshushållning: Är del inle så, att man för la vissa konsekvenser av en marknadshushållning? Bl. a. finns det ju på den del av marknaden där lönefrågan är avgörande en konkurtenssituation som samhället måsle ta hänsyn till och försöka anpassa sig till. Annars uppslår ju det förhållande som i dag existerar på det här områdei, nämligen att de som tillverkar och distribuerar läkemedel kan skaffa, sig den verkligt kunniga personalen inom alla kategorier, medan den samhällsmyndighet som skall svara för kontrollen av konkurrensskäl icke kan skaffa sig den personal som är nödvändig för att utföra denna viktiga kontroll. Delar statsrådet min uppfattning att detta är ett problem som på olika sätt måste beaktas vid den fortsatta hanteringen?

Får jag sedan avsluta inlägget med att understryka vad som sägs i svaret. Där står det bl. a. följande;

"I propositionen föreslås bl. a. förenklade regler för handläggning av ärenden om specialdestinerade livsmedel lill bam under 16 är. Förslaget innebär atl avdelningen i fortsättningen inte behiiver handlägga enskilda ärenden av detta slag. Antalet sådana ärenden uppgår till ca 15 000 per år."

Det här låter myckel, men man skall vara på det klara med alt en person i dag handlägger sammanlagt 30 000 sådana ärenden. Det är alltså fråga om en person som slipper att handlägga hälften av del antal ärenden som vederbörande nu har handlagt. Mera rör det sig inte om.

Statsrådet HEDDA LINDAHL;

Herr talman! Det är riktigt som Hans Alsén säger alt det bl. a. när del gäller hanteringen av läkemedelskontroll verkligen råder en konkurrens mellan staten och del enskilda näringslivel. Självfallet är jag bekymrad över den nuvarande situationen vid läkemedelsavdelningen. Av vad jag har sagt här i dag tycker jag atl del framgår all en del har gjorts för att förbättra arbetssituationen pä avdelningen. Jag kan försäkra Hans Alsén atl jag kommer att följa denna fråga med uppmärksamhet, vilket jag i rätt hög grad också tidigare har gjort. Jag kommer också atl vidta de åtgärder som Hans Alsén väntar på.

Belräffande de specialdestinerade läkemedlen vill jag säga att jag tycker alt det är litet konstigt om det bara motsvarar vad en enda befattningshavare utför, kanske pä halvtid. Antalet ärenden uppgår ju lill 15 000 per år, vilket motsvarar 70 ärenden per dag. Om en befattningshavare hinner med så många ärenden på t. ex. en förmiddag, kan del väl knappast vara fråga om någon egentlig prövning av ärendena.

HANS ALSÉN (s);

Hert talman! De siffror somjag nämnde i mitt senasie inlägg har jag fött av personalen. Det gäller alltså totalt 30 000 ärenden av del här slaget. Antalet skulle sedan minskas till 15 000. De 30 000 ärendena har alltså handlagts av en person. Det är de uppgifter som finns.

Statsrådets senasie inlägg ger mig anledning alt tala om vad personalen säger i sin skrivelse på s. 3. Jag har en obehaglig känsla av att personalen har mer rätt än vad man kan ana. Det står bl. a. följande: Vi hoppas att orsaken till denna svaga satsning -alltså den svaga resursmässiga satsningen -är dåliga kunskaper om det allvarliga läget på läkemedelsavdelningen och hoppas alt en missriktad sparsamhetsiver icke ligger bakom förslaget.

Jag får en känsla av att dåliga kunskaper om den allvarliga situationen kanske ändå ligger bakom både svarei och den allmänna inställningen. Är nu statsrådet beredd att noga följa frågan, ja, inte bara följa den utan verkligen la erforderiiga initiativ, har jag anledning att vara glad föratt frågan väcktes. Då har ju personalen och saken som sådan vunnit på detta.

Nr 110

Torsdagen den 22 mars 1979

Om förhållandena vid socialstyrelsens läkemedelsavdelning i Uppsala

Statsrådet HEDDA LINDAHL;

Herr lalman! Jag försökte påpeka förat att della inte är någon ny fråga. Del är en fråga som vi har ärvt från gamla regeringar. Vi har nu visat alt vi har viljan att förbättra situationen, och jag lyckeratt Hans Alsén skulle vara nöjd med del.

Jag skall återkomma till denna fråga, och jag kan också tala om att vi kommer att träffa personalen från läkemedelsavdelningen -jag tror alt det blir den 5 april. Då skall vi göra en ordentlig genomgång av de problem som finns.

HANS ALSEN (s);

Hert lalman! Del är väl så alt om man tar över regeringsansvaret får man finna sig i aU man också får motta den kriiik som kan anses berättigad. Det framförs också i skrivelsen, vilket jag har betonat, aU det är under de senaste åren som förhållandena blivit särskilt kritiska och besväriiga. Vad jag har förstått har vi haft en borgeriig regering under de senaste åren. Det vore naturligtvis trevligare i och för sig om man i alla stycken ärvde sådant som man kunde få glädje och nytta av och få beröm för - men när problemen finns och när berörda personer har pekat på dem på del flagranta sätt som de har, får man finna sig i alt den här diskussionen tas upp i riksdagen. Och är nu statsrådet beredd atl på allt sätt gripa sig an de här problemen får jag för dagen

Nr 110

Torsdagen den 22 mars 1979

Om åtgärder med anledning av varslet vid AB Lödöse Varf

nöja mig med det beskedet. Men jag säger som slalsrådel: Jag kommer att noga följa frågan.

Statsrådet HEDDA LINDAHL:

Herr lalman! Det är alltid angenämt att föra en debatt när man har samma målsättning, och del har vi tydligen. Della är elt gammalt problem, som är äldre än två år, käre Hans Alsén. Men del gör inte att jag är mindre entusiastisk när det gäller att ta mig an denna uppgift -eftersom jag faktiskt är väldigt intresserad av atl läkemedelskonirollen skall fungera utmärkt. Jag är vidare intresserad av att läkemedelsinformationen skall få bättre resurser. Jag tror att Hans Alsén delar den uppfattningen.

HANS ALSÉN (s);

Herr lalman! Ja, jag har efter fattig förmåga försökt ge uttryck för alt jag delar den uppfattningen. I den position som jag och mitt parti befinner oss i har vi betydligt mindre möjligheierän regeringen alt förbereda och vidtaga de åtgärder som framför allt personalen på berörd institution förväntar sig. När man nu har fått ta del av sjukvårdsministems i dag utställda löften har man all anledning att känna förhoppningar och hysa en viss optimism. Jag tror alt del är del människorna på institutionen i fråga behöver. Det är nämligen en myckel besväriig situation för berörda personalgrupper av alla kategorier. Det skall vi vara medvetna om. Med tanke på den strategiska betydelse som den här verksamheten har måsle man från olika håll fåsta största avseende vid de synpunkter som har framförts.

Överiäggningen var härmed sluiad.

§ 4 Om åtgärder med anledning av varslet vid AB Lödöse Varf

Arbetsmarknadsministern ROLF WIRTÉN erhöll ordet för alt besvara Hilding Johanssons (s) den 7 mars anmälda fråga, 1978/79:409, och anförde;

Herr talman! Hilding Johansson har frågat mig vilka åtgärder regeringen vidtagit med anledning av varslet vid Lödöse Varf saml vilka ålgärder regeringen avser att vidta.

I höstas varslade Lödöse Varf om uppsägning av 75 personer. I samband med delta utgick beställarslöd till en beställning av elt tankfartyg som lades på varvet för alt göra den planerade omställningen smidigare.

För ca en månad sedan fick de 75 personerna sluta sina anställningar vid varvet. I dag har nästan alla dessa fåll ny anställning eller genomgår någon form av utbildning. Delta förhållandevis tillfredsställande resultat, framför allt med tanke på den korta tid som gått sedan uppsägningarna skedde, har kunnat uppnås bl. a. genom intensiva insatser från arbetsförmedlingen.

För ett par veckor sedan varslade varvet ytteriigare 60 personer om avsked fr. o. m. den 1 oktober i år. Vid de kontakter som arbetsmarknadsverket har

haft med Lödöse Varf med anledning av detta har varvet tillbakavisat samtliga de stödformer som har erbjudits och som regeringen har till sitt förfogande. För att hjälpa dem som nu varslats till nya anställningar eller utbildning kommer sedvanliga arbetsmarknadspolitiska åtgärder att sättas in på samma sätt som skedde i fråga om den tidigare uppsagda personalen.

HILDING JOHANSSON (s);

Herr talman! Jag får tacka arbetsmarknadsministern för svaret på min fråga. När jag förra gången ställde en fråga i samma ärende var mitt syfte att söka förebygga ytteriigare varsel vid Lödöse Varf Nu har detta varsel ändå kommit. Utöver de 75 personer som slutat har nu ytterligare 60 varslats, och det gör all arbetsstyrkan kommer all minska lill ungefär 100 personer. Samtidigt har det sagts att det efter sommaren icke skall byggas några fartyg vid Lödöse Varf.

Det finns framför allt två anledningar till au reagera i detta sammanhang. För det första drabbar detta varsel de anställda mycket hårt, och det drabbar också Lilla Edets kommun. Det är tillfredsställande att så många av de 75 kunnai erhålla utbildning eller annan hjälp, och jag vill begagna delta tillfålle till att ge en eloge åt arbetsförmedlare och andra som varit engagerade i dessa strävanden. Men 135 jobb går föriorade i en kommun där antalet arbetstillfållen är mycket litet. Såvitt jag vet är Lilla Edets kommun den värst drabbade i norra delen av Älvsborgs län. Det kommer i fortsättningen i stort sett endast att återstå pappersindustrier i kommunen, och vissa av dessa brottas med problem.

För del andra måste vi se till all riksdagens beslut följes. Riksdagen förklarade på förslag av etl enhälligt näringsutskott att man skall tillsätta en kommission för de mindre och medelstora varven. Så har också skett, även om det dröjde länge - enligl min mening alltför länge, men det skall jag inte diskutera med arbetsmarknadsministern just nu.

Näringsutskottet anförde beträffande dessa varv; "I dess uppdrag bör ingå även atl undersöka de mindre och medelstora varvens möjligheler att inrikta sin verksamhet på bl. a. specialfartyg. Vidare bör kommissionen utarbeta förslag till utformning och omfattning av ett statligt stöd till dessa varv. 1 avvaktan på atl det här angivna utredningsarbetet har slutförts bör enligt utskottels mening inte vidtas åtgärder som kan vara av avgörande betydelse för de olika varvens framlid."

Det aktuella varvet vidtar emellertid nu åtgärder som förändrar dess karaktär. Där kommer, enligl dess egen förklaring, inte längre att byggas några fartyg. Vad gör då arbetsmarknadsministern i denna situation?

Nr 110

Torsdagen den 22 mars 1979

Om åtgärder med anledning av varslet vid AB Lödöse Varf

Arbetsmarknadsministern ROLF WIRTÉN;

Herr talman! Vad vi gör framgår redan av slutet på mitt svar lill Hilding Johansson. Mot bakgrund av vad som har förevarit i denna fråga tror jag också all Hilding Johansson inser, all del är vad arbetsmarknadsverket och arbetsmarknadsministern just nu kan göra. De aktuella insatserna, i förmedlingsarbeiel och i annan ordning, skall vi på samma sätt som hittills skett sätta

Nr 110

Torsdagen den 22 mars 1979

Om åtgärder med anledning av varslet vid AB Lödöse Varf

in med all kraft, och jag hoppas att problemen skall kunna klaras upp den vägen.

HILDING JOHANSSON (s);

Herr lalman! Del är självfallet bra all dessa arbeismarknadsmässiga ålgärder sätts in, och på den punklen har arbetsmarknadsministern och jag inte några delade meningar. Men jag hoppas alt vi inle heller har några delade meningar när del gäller alt bedöma företagets handlande i della fall. För min del upplever jag det som beklämmande att arbetsmarknadsministern inför kammaren måsle redovisa atl samtliga stödformer som riksdagen beslutat om har erbjudils varvet men alt det har sagt nej lill dessa.

Vi har hamnat i den situationen all den som handlägger dessa ärenden i regeringen inför kammaren måste förklara atl del nu inte går att göra något mer. Riksdagen fattar beslut i dessa frågor, men beslutet kan inle genomföras. Regeringen anser sig inle ha medel till sitt förfogande för all åstadkomma della. Del rullar upp en mycket stor fråga, nämligen hur riksdagen skall kunna få sina beslut genomförda, om ett förelag, som i detta fall, helt enkelt inle accepterar de former för stöd som finns utan, trots alt riksdagen beslutat i annan riktning, nu vill låta varvet upphöra med sin varvsverksamhel. Det är beklämmande och avslöjande.

Det spörsmålet hinner vi inle diskutera pä denna korta stund, men jag vill komma igen och föra en debatt om detta, eftersom det gäller en stor och väsentlig fråga. Men skulle vi ändå inte, var och en för sig, kunna rikta en ny vädjan till förelagel att utnyttja dessa stödformer, så atl man inte fick verkställa dessa varsel som är besvärande för de anställda och för kommunen och även för riksdagen därför alt del visar att riksdagens beslut inte genomförs.

Arbetsmarknadsministern ROLF WIRTÉN:

Herr talman! Får jag bara erinra om atl vi har tvingats göra en kraftig neddragning av varvskapacitelen i Sverige. Den neddragningen harockså fått sina bieffekter på de mindre och medelstora varven. Jag tror att både Hilding Johansson och jag är helt på del klara med atl del blir sädana effekter.

Nu pågårelt utredningsarbete om strukturen på de mindre och medelstora varven. Vi får vänta och se vad ulredningen kommer till för resultat och bedöma vilka åtgärder som behöver vidtas med anledning av del arbetet.

För dagen är silualionen vid Lödöse Varf den att man har bedömt de vidtagna åtgärderna som nödvändiga. Varken Hilding Johansson eller jag kan göra någol åt det.

HILDING JOHANSSON (s);

Herr talman! Jag hoppades att arbetsmarknadsministern skulle utnyttja det här tillfället att från kammarens talarstol, eller gärna från slalsrådsbänken, vädja till företaget alt här visa social hänsyn och även iaktta det beslut som riksdagen har fattat. Jag ber atl få göra denna vädjan frän kammarens talarstol. Det bör väl nä fram även till ägarna.

Del bekymmersamma är alt medan denna kommission arbetar sä försvinner Lödöse Varf Dess struktur förvandlas på etl sådant sätt, alt om kommissionen kommer fram lill all delta är ett varv som skall bibehållas lill en viss kapacitet så blir det inle möjligt, för under tiden som kommissionen arbetar med frågan avvecklar ägarna betydande delar av detta varv.

Inför detta anser sig regeringen ingenting kunna göra.

Arbetsmarknadsministern ROLF WIRTÉN:

Herr lalman! Regeringen anser sig ingenting kunna göra, säger Hilding Johansson. Regeringen har vidtagit de åtgärder som riksdagen har begärt av regeringen. Vi har gjort de insatser som varit möjliga också på det arbelsmarknadspolitiska området. Jag lycker nog all Hilding Johansson i delta sammanhang skall erkänna alt de insatserna varit så framgångsrika, att man på osedvanligt kort tid har kunnat placera de personer som blev varslade i en tidigare omgång och som nu är friställda. Jag tror också alt det, mol bakgrund av den arbetsmarknadssituation som i dag kan beskrivas för Älvsborgs län på detta område, finns goda förulsättningar all klara denna omgång.

Nr 110

Torsdagen den 22 mars 1979

Om ekonomiskt stöd för att förbättra arbetsmarknaden i Motalaregionen

HILDING JOHANSSON (s);

Herr lalman! I mitt första inlägg erkände jag värdet av de arbelsmarknadspolitiska åtgärder som satts in. Men här gäller det ju atl bevara sysselsättningar inom en kommun som hårt har drabbats av arbetslöshet och där det samtidigt genomförs en nedbanlning av ett varv, trots att riksdagen har beslutat att del inte skall ske under tiden som kommissionen arbetar.

Det är denna situation som jag lycker är beklämmande.

Överiäggningen var härmed slutad.

§ 5 Om ekonomiskt stöd för att förbättra arbetsmarknaden Motalaregionen

Arbetsmarknadsministern ROLF WIRTÉN erhöll ordet för all besvara Christer Nilssons (s) den 9 mars anmälda fråga, 1978/79:420, lill industriministern, och anförde;

Herr lalman! Christer Nilsson har frågat industriministern när han tänker svara pä länsstyrelsens och den regionala utvecklingsfondens ansökningar om ekonomiskt stöd för alt förbättra arbeismarknaden i Moialaregionen.

Efter samråd med industriministern besvarar jag frågan.

Länsstyrelsen i Östergötlands län anhöll i oktober 1978 om au sammanlagt 100 milj. kr. skall ställas lill länsstyrelsens och utvecklingsfondens förfogande för åtgärder som skall förbättra arbeismarknaden i Motala. Länsstyrelsen angav inte några konkreta projekt i sin ansökan. Ulvecklingsfonden har senare preciserat sitt behov lill 38 575 000 kr.

Påen fråga av Christer Nilsson svarade jag den 30 januari i är atl regeringen

Nr 110

Torsdagen den 22 mars 1979

Om ekonomiskt stöd för att förbättra arbetsmarknaden i Motalaregionen

inte var beredd att ställa 100 milj. kr. i särskilda medel lill länsstyrelsens och utvecklingsfondens förfogande men att regeringen däremot var beredd att pröva konkrela ålgärdsförslag som har goda utsikter all ge ett varaktigt sysselsätlningslillskolt i Motalaregionen.

Som svar på dagens fråga vill jag börja med atl framhålla att betydande medel ställs till förfogande genom reguljära arbetsmarknads- och induslripolitiska ålgärder för att ge människorna i Motala arbete. Därutöver är regeringen beredd till extraordinära insatser för att trygga fortsatt verksamhet vid Luxor Industri AB.

Samtliga medel som riksdagen anvisat lill utvecklingsfonderna för innevarande budgetår har redan, enligl vad jag har erfarit, fördelats pä utvecklingsfonderna. I den senasie budgetpropositionen föreslär regeringen att utvecklingsfonderna skall få drygt 100 milj. kr. under perioden juli 1979-de-cember 1980 för företagsservice, administration m. m. Vidare har regeringen nyligen, i proposilionen om riktlinjer för industripolitiken m. m., föreslagit bl. a. att 300 milj. kr. skall ställas lill utvecklingsfondernas förfogande för utlåning och 4 milj. kr. för intensifierad satsning på nyetablering av företag. Förslagel innebär en förstärkning av utvecklingsfondernas resurser. Statens industriverk avses på sedvanligt sätt få fördela medlen mellan utvecklingsfonderna. Fördelningen av dessa medel avses ske med beaktande av bl. a. behovet av industriell utveckling inom resp. län. Ansökningen frän utvecklingsfonden i Östergötlands län kommer alt lämnas över till statens industriverk.

Vad gäller länsstyrelsens framställning i övrigt kan jag nämna alt regeringen i dag har beslutat atl avge en proposition om den framlida utformningen av regionalpolitiken. I proposilionen las ett anslag upp för ålgärder i anslutning till länsplaneringen. Avsikten är att dessa medel skall kunna fördelas mellan länsstyrelserna. I samband med fördelningen kommer framställningen från länsstyrelsen i Östergötlands län atl behandlas slutligt.

CHRISTER NILSSON (s):

Herr talman! Jag ber att få tacka statsrådet Wirtén för svaret.

Arbetsmarknadssituationen i Motala kommun har ytteriigare försämrats under de senasie månaderna. Vi har i tidigare riksdagsdebatter konstaterat att 2 000 industrijobb försvunnit i Motalaregionen under en tvåärsperiod. Nu finns det risk för att mellan 600 och 1 000 arbetstillfällen försvinner under 1979.

Dagens riksdagsdebatt om arbetsmarknadskrisen i Motala är den tredje på drygt tre månader. Jag har i december förra året och i januari i år krävt att regeringen skulle ingripa med snabba och kraftfulla åtgärder för alt förbättra arbetsmarknaden i Motalaregionen. Regeringen Ullsten har emellertid suttit med armarna i kors samtidigt som krisen har blivit allt värre. Regeringen beslutade visseriigen i februari i år atl staten via investeringsbanken skulle ta över Luxor. Men då var krisen vid Luxor så djup att omständigheterna tvingade regeringen atl handla.

Fören tid sedan lades en industripolitisk proposition på riksdagens bord. Regeringsförslaget - som har stora brister - löser inte Motalas arbetsmarknadsproblem.

I går fick massmedia information om den regionalpolitiska proposilionen. Eftersom folkpartiregeringen tycker att del är viktigare all informera massmedia än riksdagens ledamöter, har jag inle haft tillfälle alt läsa regeringsförslaget. Motala kommun förefaller emellertid inte atl vara omnämnd i propositionen.

Folkpartiregeringen tänker inte heller - av svaret atl döma - reagera posilivi pä länsstyrelsens och den regionala utvecklingsfondens begäran om ekonomiskt stöd för atl förbättra arbetsmarknaden i Moialaregionen. Regeringen Ullsten är inle beredd alt på allvar attackera den svåra situationen på arbetsmarknaden i Motala kommun.

All vi i höstas fick en folkpartistisk minoritetsregering berodde på att riksdagens borgeriiga majoritet var djupt splittrad i politikens sakfrågor. Många irodde när regeringen Ullsten tillträdde att den skulle föra en aktiv industri- och näringspolitik, som skulle samla breda majoriteter i riksdagen. Men nu vet vi bättre. Folkpartiregeringen litar till marknadskrafterna och tycks tro atl en ökad vinst i företagen skall lösa de svåra slrakturproblemen. Regeringens passiva attityd till Motalas arbetsmarknadsproblem är etl av mänga exempel pä en misslyckad näringspolitik. Det har nu gått sä långt att flera tidningar pä ledarplats lycker all regeringens pariamentariska situation börjar bli ohållbar.

Herr lalman! Jag slutar med all upprepa en fråga somjag ställde förra året lill statsrådet Wirtén; Hur många industrijobb skall försvinna i Motala innan regeringen kommer med konkreta insatser för att häva sysselsättningskrisen i kommunen?

Nr 110

Torsdagen den 22 mars 1979

Om ekonomiskt stöd för att förbättra arbetsmarknaden i Moialaregionen

Arbetsmarknadsministern ROLF WIRTÉN;

Herr talman! Christer Nilsson går i sedvanlig ordning ut hårt, ulan alt ha särskilt myckel underiag för sina påhopp. Han sägeratl regeringen Ullsten har suttit med armarna i kors - och det säger han efter det att vi har vidtagit synneriigen aktiva åtgärder för alt komma till rätta med situationen i Motala och framför allt krisen i Luxor. Det är rätt anmärkningsvärt atl Christer Nilsson säger detta. Vad har Christer Nilsson gjon för all rätta till det svära läget i Luxor? Mig veterligt inte ett dugg.

Han säger alt arbetsmarknadssituationen i Motala har försämrats yueriigare. De uppgifter som jag har här visar all antalet kvarstående arbeissökande i Östergötlands län har minskat med inte mindre än 368 från januari till febraari månad i är. Det är fakta, Christer Nilsson. När det gäller Molaladi-striktet har vi 1 144 kvarstående arbetssökande i februari 1979 mot 1 239 månaden innan. Får jag bara stillsamt be Christer Nilsson att i fortsättningen vara lilet bältre underrättad och ha litet mer sakliga argument i debatten. Då kanske vi kan hjälpas åt när del gäller arbetsmarknadssituationen i Motala här i debatten i kammaren också.

Vidare har Christer Nilsson mage att påstå att vi inte försöker föra en aktiv

Nr 110

Torsdagen den 22 mars 1979

Om ekonomiskt stöd för att förbättra arbetsmarknaden i Motalaregionen

induslripolitik som leder till resultat. Bland det viktigaste alt se på i del sammanhanget, Christer Nilsson, är hur del är med tillgängen pä nya jobb. Det är något som är intressant för människorna i Östergötland och Motala. Jag får därför meddela all del aren uppgång på lediga jobb i länet från 1 191 i januari lill 3 241 i februari. Del är en mycket kraftig uppgång, Christer Nilsson.

CHRISTER NILSSON (s);

Herr lalman! Fakta är atl när vi senast diskuterade Moialaregionens problem ansåg man alt 600 jobb var hotade i är, medan man i dag talar om alt mellan 800 och 1 000 jobb kan försvinna på arbeismarknaden i Moialaregionen. Situationen har alltså inte förbättrats, som arbetsmarknadsministern tycks tro.

Rolf Wirtén svarar med atl hänvisa till en polilik som ju har lett till en rekordhög arbetslöshet - tidvis 117 000 arbetslösa - och sjunkande investeringar. De propositioner som nu har lagts på riksdagens bord är otillräckliga när det gäller all lösa arbeismarknadsproblemen i Motala. Det finns heller ingenting som tyder på all dessa proposiiioner kan få en förankring i riksdagen.

Länsstyrelsen i Östergötlands län har ju begärt 100 milj. kr. för all klara arbeismarknaden i Motala. Jag är medveten om atl länsstyrelsens begäran inte följer del traditionella mönstret, och jag förslår atl statsrådet kan känna en viss tveksamhet mot den bakgrunden. Men jag vill pä nytt ge Rolf Wirtén rådet: Bifall länsstyrelsens begäran, men betona all det är fråga om en försöksverksamhet, så får vi se om det är ett rimligt grepp!

Man får intrycket all arbetsmarknadsministern inte vill förstå hur allvariig krisen är i Motala. Prognosen visar ju au 30 96 av kommunens industriarbetsmarknad kommer att försvinna under liden 1977-1979. Man kan inle komma ifrån atl regeringen nonchalerar Motalas problem. Dessutom orkar den inte ens svara på elt brev från länsstyrelsen.

Arbetsmarknadsministern ROLF WIRTÉN:

Herr talman! Christer Nilsson talar om vad han förmodar kommer att hända på arbeismarknaden under 1979. Jag har redovisat fakta sådana de föreligger i dag - kalla siffror. Herr Christer Nilsson kan gärna efteråt i protokollet studera dem en gång lill, om sä önskas.

När det gäller hur del blir i fortsättningen får vi väl följa utvecklingen. Jag är medveten om att här finns åtskilliga problem. Det är därför vi har tagit oss an Östergötlands och Motalas problem på det seriösa sätt som regeringen gjort, och det kommer vi atl fortsätta med. Del finns absolut inget av nonchalans från min sida på den här punklen.

Belräffande arbetslösheten tyckte jag faktiskt att jag hörde Christer Nilsson säga atl 117 000 personer är arbetslösa. Han skakar på huvudet. Då skall jag släppa den siffran - det var i sä fall en missuppfattning frän min sida.

Närdet gäller de frågor som Christer Nilsson ställt är det exakt angivet att svaret kommer att lämnas i samband med fördelningen av pengar lill

ulvecklingsfonden och, vad gäller fördelning a v resurser för länsplaneringen, i samband med den regionalpoliliska propositionen.

CHRISTER NILSSON (s);

Hert talman! Jag sade att regeringens politik vid en tidpunkt har lett lill atl 117 000 människor varit arbetslösa. Vid fiera lillfällen har arbetslösheten legat över 100 000 personer. Men när vi diskuterade de här frågorna i december lovade statsrådet Wirtén alt gä i närstrid med Motalaproblemen, och del var en deklaration som man skrev myckel om i tidningarna i Östergötland. Man frågar sig vad det blivit av den här närslriden. Såvitt jag kan förstå har den begränsats lill traditionella uppvaktningar på departementsnivå.

Nr 110

Torsdagen den 22 mars 1979

Om ekonomiskt stöd för att förbättra arbetsmarknaden i Moialaregionen

Arbetsmarknadsministern ROLF WIRTÉN:

Herr lalman! Får jag bara meddela kammaren att under den socialdemokraliska liden uppgick antalet arbetslösa till 132 000. Jämför detta med del Christer Nilsson nämnde om vad som skett i januari 1979. Under den socialdemokratiska regeringstiden var del betydligt enklare alt klara arbetsmarknadsproblemen än under den mycket svåra konjunkturnedgång med stora strakiurproblem som vi haft all bemästra.

Närstrid, säger Christer Nilsson. Ja, sitter man kväll efter kväll, dag efler dag i departementet och diskuterar myckel ingående med de parter som är inblandade i Luxoraffären är del nog att betrakta som en osedvanligt närgången fight med ett svårt problem. Påståendet atl vi kom fram till en traditionell lösning pä problemet med Luxoraffären tror jag inte heller Christer Nilsson kan slå för.

CHRISTER NILSSON (s):

Herr talman! Min uppfattning är atl lovar man närsirid sä innebär det aktivitet utöver del vanliga och inte bara att kontinueriigt sköta arbetet på departementet.

Arbetsmarknadsministern ROLF WIRTÉN;

Herr lalman! Del var inte arbete av det vanliga slaget vi bedrev när det gällde all komma lill rätta med Luxorkrisen. Tvärtom var det en rätt ovanlig insats som gjordes från departementets sida. De aktiva insatserna för Östergötlands arbetsmarknad kommer vi att fortsätta med, det kan jag försäkra Christer Nilsson.

Överiäggningen var härmed slutad.

Nr 110

Torsdagen den 22 mars 1979

Om normerna för tillsättning av statliga tjänster

§ 6 Om normerna för tillsättning av statliga tjänster

Statsrådet MARIANNE WAHLBERG erhöll ordet för alt besvara Ivar Nordbergs (s) den 7 mars anmälda fråga, 1978/79:407, och anförde:

Herr lalman! Ivar Nordberg har frågat mig vilka kriterier som ligger till grund för regeringens bedömning vid tillsättning av tjänster och om dessa skiljer sig ifrån dem som myndigheterna lillämpar. Han har också frågat om jag avser atl utfärda nya normer för myndigheterna, eftersom i mänga besvärsärenden under senare lid regeringens beslut har inneburit att en kvinna fått tjänsten och man av detta skulle kunna dra den slutsatsen, all myndigheterna inte i tillräcklig grad lar hänsyn till "jämlikhetssträvandena" vid tillsättning av tjänster.

Regeringen grandar sina beslut om tillsättning av slalliga tjänster på 11 kap. 9 § regeringsformen. Också andra myndigheter måste givetvis rätta sig efter den föreskriften. Den innebär att avseende skall fästas endast vid sakliga grunder, såsom förtjänst och skicklighet. Av motiven till föreskriften framgår att bl. a. arbetsmarknadspolitiska hänsyn i vissa fall kan fä vägas in som saklig grund. En strävan atl åstadkomma jämnare fördelning mellan kvinnor och män inom olika tjänstekategorier kan vara ett hänsynstagande av det slaget.

I flera av de besvärsärenden som Ivar Nordberg förmodligen syftar på har inte jämställdhetssträvandena varit utslagsgivande. I dessa fall har regeringen - alldeles oberoende av att sökandena varit av olika kön - i stället haft en annan uppfattning än anställningsmyndigheten i frågan hur sökandenas förtjänst eller skicklighet skulle bestämmas. Men i andra fall där regeringen har ändrat myndighetens beslut till kvinnans förmån har även hänsyn tagits lill att det gällt tjänster inom klart mansdominerade områden. Jag anser atl regeringens beslut kommer atl bli tillräckligt vägledande i den här frågan.

IVAR NORDBERG (s):

Herr talman! Jag ber att få tacka statsrådet för svaret på min fråga.

Man kan naturiigtvis ha olika meningar om den besvärsrätt som föreligger i samband med tillsättande av tjänster inom den statliga sektorn. Man kan diskutera om det är ett bra system eller inte, men så länge som vi har denna besvärsrätt anser jag att det är mycket angeläget att respekten för och tilltron till det här systemet upprätthålls.

Både de som överklagar tillsättningsbeslut och de som får sina tillsättningar överklagade måste, som jag ser det, kunna känna alt den överprövning som görs inom regeringen sker efter objektiva och sakliga grunder. Det måste också rimligen vara sä all myndighet vid beslut om tillsättning av tjänster och regeringen vid prövning av besvärsärenden utgår från likvärdiga grundregler. Det är det somjag har frågat om, och i svaret på min fråga säger statsrådet att så är fallet. Jag tackar för den bekräftelsen men kan inte underiåta alt påpeka att ju oftare som regeringen ändrar myndighetsbesluten i sådana här sammanhang, desto större anledning finns det alt fråga sig om man verkligen utgår från likvärdiga grundregler. Del råder väl ingen tvekan om alt antalet

ändrade beslut i tillsättningsärenden har ökat under senare lid.

Vi har ju inle möjlighel alt gå in på enskilda ärenden i den här debatten, men jag vill avslutningsvis än en gång understryka hur viktigt det är alt alla berörda skall kunna känna tilltro lill del syslem för besvärsprövning som vi har inom den slalliga sektorn.

Slalsrådel MARIANNE WAHLBERG;

Herr talmän! Jag instämmer helt med Ivar Nordberg om att normerna måste vara desamma för alla myndigheter i tillsättningsärenden, liksom i alla andra beslutsärenden.

Jag är inte övertygad om alt del har varit någon väsentlig ökning av besvärsärenden. Jag kan inte bedöma det, eftersom jag själv bara har några månaders erfarenhet av den här lypen av ärenden. Del kanske möjligen kar. vara så att besvärsärendena har fått en vidare spridning, just därför att jämställdhetsaspekten har kommit in i bilden, eller därför all man har trott att den har gjort det. Jag vill då bara erinra om alt regering och riksdag har salt upp strävandena efter jämlikhet mellan män och kvinnor även när det gäller statliga tjänster som ett angeläget mål. Den aspekten får inte glömmas bort. Det är väl dessa strävanden vi försöker bevaka och på ett rättvist sätt tillgodose. Det gäller både män och kvinnor.

Nr 110

Torsdagen den 22 mars 1979

Om vidgad låne-garantlram för skärgårdsstödet

Överiäggningen var härmed slutad.

§ 7 Om vidgad lånegarantiram för skärgårdsstödet

Jordbruksministern ERIC ENLUND erhöll ordet för all besvara Karl-Erik Svartbeigs (s) den 7 mars anmälda fråga, 1978/79:405, och anförde;

Herr lalman! Karl-Erik Svartberg har frågal mig om regeringen avser alt i tilläggsbudget vidga lånegarantiramen för skärgårdsstödet.

Stöd till skärgärdsföretag lämnas för att främja tillkomsten och utvecklingen av företag i skärgårdarna. Slödel utgår i form av statsbidrag och statliga kreditgarantier. För innevarande budgetår disponeras 6 milj. kr. för vartdera ändamålet. Skärgårdsstödel har mottagits mycket positivt. Efterfrågan på stöd är också stor.

Sysselsättningsutredningen och glesbygdsdelegationen har lämnat förslag till förstärkningar och förändringar av de statliga glesbygdsinsalserna. Bl. a. föresläs att skärgårdsstödet samordnas med andra glesbygdsstöd. Dessa frågor kommer atl behandlas i den proposition om regionalpolitiken som regeringen avser atl förelägga riksdagen inom kort. Även frågan om resurser för stödet kommer alt behandlas där.

1 avvaktan på den regionalpolitiska propositionen har jag inte för avsikt att föreslå riksdagen någon förstärkning av stödei för innevarande budgetår. Några slörre nackdelar härav behöver enligt min mening inte uppkomma för verksamheten.

2 Riksdagens protokoll 1978/79:110-111

Nr 110

Torsdagen den 22 mars 1979

Om vidgad låne-garantiram för skärgårdsstödet

Jag vill erinra om atl lantbruksnämnderna alllid har möjlighet att medge atl projekt får påbörjas innan stöd formellt beviljas.

KARL-ERIK SVARTBERG (s):

Herr talman! Jag ber alt få lacka jordbruksministern försvaret. Men jag vill också meddela att svaret kommer att utlösa besvikelse.

Skärgårdsstödel tillkom mot bakgrund av den planering som genomfördes i Slockholms skärgård under första hälften av 1970-lalet. Människorna har där i stor utsträckning sin utkomst i jord- och skogsnäringar. De är i många fall sysselsatta i s. k. kombinaiionsförelag, dvs. med kompletterande sysselsättning inom exempelvis jord- och skogsbruk.

I Göieborgs och Bohus län har skärgårdsstödel av naturliga skäl fåll en inriktning pä förelag som inte räknas till jord- och skogsbruket. Där har över huvud taget inte förekommit stöd till kombinaiionsförelag. Vi har i stället behov av relativt kraftiga insatser inom tillverkningsindustri samt iranspon-och servicenäringar. Det harockså medfört alt bidragsgränsen pä 75 000 kr. i mänga fall varit alldeles för låg.

Vi har i länsstyrelsens regi en skärgårdsuiredning, och den kommer atl kräva au skärgårdsstödel bältre anpassas till den företagsstruktur som finns i den bohuslänska skärgården. Vi menar också att den övre gränsen för stödet bör slopas och prövas från fall till fall, och att stödet bör handläggas som exempelvis det regionalpolitiska stödei. Men det får alltså bli en senare fråga.

I dag kan vi bara konstatera att stödet inte räcker. Bidragsdelen räcker enligt lanibraksnämnden i Göieborgs och Bohus län. Men lånegaraniiramen är fylld. Eu 25-tal ansökningar väntar sedan fiera månader pä att bli behandlade. De gäller länegarantier pä ungefär 2 milj. kr.

Värt län kunde förta året ge lånegarantier på 2 722 000 kr. I är är taket 2 milj. kr. Varför lägre i år, när behovet är större?

Förra budgetåret höjdes ramen i tilläggsbudget. Varför kan man inle göra det i år?

Jordbraksministern hänvisar till propositionen om regionalpolitiken. Men den gäller nästa budgetår.

Jordbraksministern säger sedan i svaret att han inte ämnar föreslå någon förstärkning av stödet för innevarande budgetär. Några slörre nackdelar härav behöver inte uppkomma, säger han. Ja, om del inle är en nackdel att man inte kan skapa nya jobb, då uppkommer inga nackdelar.

Lantbruksnämnderna har möjlighel au medge att projekt påbörjas innan stöd formellt beviljas, säger jordbruksministern. Men är det lantbruksnämnderna som handhar den här frågan nästa är?

Jordbraksministern ERIC ENLUND;

Herr talman! Jag sade i mitt svar att det inte behöver uppkomma några störte nackdelar för verksamheten på grund av alt vi inte lägger fram något förslag till riksdagen om förstärkningar innevarande budgetär. Propositionen med förslag lill tilläggsbudget III behandlas inte av riksdagen förrän i

månadsskiftet maj-juni. Medlen skulle därför inle kunna disponeras av lantbruksnämnderna förrän ett par veckor innan medlen för nästa budgetår blir tillgängliga.

Resurserna för nästa budgetår kommer att förslärkas väsentligt. Enligt vanlig praxis får emellertid diskussionen om den frågan anslå tills den regionalpoliliska propositionen har framlagts för riksdagen.

KARL-ERIK SVARTBERG (s);

Herr talman! Skillnaden är bara den all för innevarande är handhar lanibraksnämnderna della stöd. Del har tidigare aviserats alt handläggningen skulle flyttas. Jag vet inle vad den regionalpolitiska propositionen innehåller. Pressen hade tillgång lill innehållet i går, men vi i riksdagen har ännu inte fått propositionen i våra fack. Därför vet vi ingenting. Del har ryktats om alt handläggningen skulle flyttas lill något annat ställe, exempelvis sortera under induslridepartementet. Om jordbruksministern i dag hade kunnat lova atl en vidgad länegarantiram kommer i tilläggspropositionen, hade lanibraksnämnderna kunnat sätta i gång företag innan "stöd formellt beviljas", såsom det står i slutet av svarei.

Del innebär betydande nackdelar för oss i Bohuslän alt vi inte kan sätta fart pä dessa företag. Det finns etl 25-lal ansökningar, och varje jobb i Bohuslän är värdefullt. Över 17 000 människor är i dag föremål för arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Över 25 000 människor mellan 16 och 64 år är förtidspensionerade. Jag skulle kunna fortsätta denna uppräkning. Varje jobb vi kan skapa i Bohuslän är värdefulll. Därför behöver vi denna vidgade lånegaranliram. Det återstår bara att fä den. Genom ett förhandsbesked all den kommer i tilläggsbudgeten kan lanibraksnämnden agera.

Nr 110

Torsdagen den 22 mars 1979

Om vidgad lånegarantiram för skärgårdsstödet

Jordbruksministern ERIC ENLUND:

Herr talman! Kari-Erik Svartberg och jag är helt överens om all man skall göra vad som är möjligt föratt skapa sysselsättning. Men vad jag här har sagt är alt behandlingen av tilläggsbudget III inle kommer au fullföljas förrän sä sent att man är utomordentligt nära den tidpunkt dä nya medel står till förfogande. Handläggningsordningen kommer inte atl medföra några försämringar på denna punkt.

KARL-ERIK SVARTBERG (s);

Herr talman! Atl handläggningsordningen inte kommer atl medföra några försämringar hoppas jag verkligen. Jag hoppas att det blir förbättringar och alt skärgårdsstödet över huvud taget kommer all förbättras ungefär sä som jag skisserade det, sä all de tvä tredjedelar av vår skärgårdsbefolkning som finns i Göieborgs och Bohus län - av rikets hela skärgårdsbefolkning har vi alltså två tredjedelar där, 16 000-17 000 människor- får bättre möjligheler att utnyttja stödet. Om delta är vi överens.

Jordbraksministern klargjorde inte om lanibraksnämnderna skall handlägga denna fråga fr. o. m. den 1 juli. Är sä inte fallet, kan lanibraksnämnderna självfallet inte sätta i gång några företag innan det formella beslutet

Nr 110

Torsdagen den 22 mars 1979

Om lämpligheten från miljöskyddssynpunkt av vissa industrietableringar

föreligger, för då har de ju läst en annan myndighet, och det vore orimligt.

Jordbraksministern ERIC ENLUND:

Herr talman! Handläggningen är en fråga som skall diskuteras i samband med att glesbygdspropositionen behandlas här i riksdagen. Kvar står det faktum atl medel därvid kommer att ställas till förfogande och att det blir förstärkningar. Vi kan vara helt överens om atl förstärkningar för den sysselsättningsskapande verksamheien kommer att ställas till förfogande.

KARL-ERIK SVARTBERG (s);

Herr lalman! Just därför alt riksdagen sedan kommer atl falla beslut om handläggningsordningen är det viktigt att redan della budgetår kunna ge stödet. Därför är del också viktigt all saken kan komma med i tilläggsbudgeten.

Överiäggningen var härmed sluiad.

§ 8 Om lämpligheten från miljöskyddssynpunkt av vissa industrietableringar

Jordbruksministern ERIC ENLUND erhöll ordet för att besvara Oswald Söderqvisis (vpk) den 13 mars anmälda fråga, 1978/79:423, och anförde:

Herr talman! I anledning av en planerad elablering av en mineralullsfabrik i Älvkarieby i norra Uppland har Oswald Söderqvist frågal mig, om jag anser del vara rimligt alt tillåta en industrietablering av detta slag vid ett sä känsligt och viktigt vatten som nedre Dalälven.

Isolerprodukler i Älvkarieö Aktiebolag ansökte hos koncessionsnämnden för miljöskydd om tillstånd enligt miljöskyddslagen alt pä nämnda plats anlägga och driva en mineralullsfabrik för en produktion av 15 000 ton per år. För den planerade tillverkningen har bolaget förvärvat Älvkarleö Bruk, vars lokaler ställ oanvända sedan 1972. Nedströms det gamla bruket ligger Älvkarieby, där statens fiskodlingsanstalt och laxforskningsinsiilulel har sina anläggningar för laxodling resp. forskning rörande lax.

Koncessionsnämnden lämnade i beslut den 25 oktober 1978 tillstånd till bolaget för den sökta verksamheten. Över koncessionsnämndens beslut har fiskeristyrelsen, laxforskningsinstitulel och statens naturvärdsverk samt ett antal sakägare anfört besvär.

Ärendet är f n. under beredning inom jordbraksdepartementel. Jag är därför inte beredd atl i dag la ställning till Oswald Söderqvisis fråga.

OSWALD SÖDERQVIST (vpk);

Hert talman! Jag tackar jordbruksministern för svaret på frågan. Det ärju tråkigt atl det inte blir någol riktigt svar, och frågan kvarstår således. Jag

tycker att jordbruksministern kunde ha någon uppfattning i den här situationen.

Som nämnts i svaret och också i min fråga är nedre Dalälven ett av de få kvarvarande slora vatten i Mellansverige där man kan fiska sä att säga grov ädelfisk, och det är eu oerhört välbesökt laxfiske- och öringsvatlen. Det är ur den synpunkten också oerhört viktigt för Älvkarieby kommun, eftersom fisket ger intäkter till kommunen. I Älvkarieby finns vidare, vilket också nämnts i svarei, en laxodlings- och laxforskningsanstalt. Den har funnits där i mer än 30 år och är välkänd både inom och utom Sverige. En utvidgning av verksamheten har varit på tal länge, så all den utöver lax även skulle omfatta annan ädelfisk.

Det är alltså mycket känsliga områden det rör sig om.

Vad är del nu saken gäller i del här fallet? Jo, etl företag vill starta en mineralullsfabrik uppströms de här känsliga områdena. Fabriken skall tillverka isolermaterial för byggnader och annat och skulle ge ett tillskott till regionens arbetsmarknad med 50 arbetstillfällen.

Delta skall då vägas mol intäkterna frän turismen, som jag tidigare nämnl, och framför allt mot all laxforskningsstationen redan har 35 anställda och att en utökning av forskningsprogrammet med säkerhet skulle betyda utökning också av antalet anställda där.

Del finns alltså ur sysselsättningssynpunkt inga som helst positiva effekter av den tilltänkta fabrikselableringen. Om man dessutom lar hänsyn till att sådana här mindre företags etableringar ofta har ändat i att företagaren, efter att ha tagit ut statliga och kommunala bidrag, klappat igen fabriken efter några år, så framstår det hela som ännu mera tokigt.

Det finns, som nämnts, uttalanden frän flera vikliga instanser. Jag kan tillfoga atl socialstyrelsen har sagt att lokaliseringen av fabriken strider mot miljövårdslagens elableringsföreskrifter. Laxforskningsinstitutets chef har sagt all om fabriken byggs blir del inte fråga om någon utvidgning av institutets verksamhel. Därtill kommer den ytterligare påverkan somjag talat om tidigare.

Jag skulle vilja fråga jordbruksministern om det inte i alla fall finns något alt säga om detta som kan tala till förmån för att fabriken inle får etableras eller om den kan etableras på något annat håll i Norduppland, exempelvis Karlholm, som ligger vid kusten, där del ju inte blir fråga om samma risker. Då skulle man ändå få sysselsättningseffekter i detta hårt drabbade område.

Nr 110

Torsdagen den 22 mars 1979

Om lämpligheten från miljöskyddssynpunkt av vissa industrietableringar

Jordbruksministern ERIC ENLUND;

Herr talman! Jag hoppas att Oswald Söderqvist har förståelse för om jag inte här i kammaren rakt på kan anvisa någon alternativ placering. Men jag vill ytterligare säga något beträffande det besvärsärende som nu skall behandlas i jordbraksdepartementel.

Naturvårdsverkets besvär inkom till departementet den 20 november förta året. Efler vissa kompletteringar remitterades ärendet till ett antal myndigheter. Remissvaren från dessa myndigheter har nu inkommit, och klaganden

Nr 110

Torsdagen den 22 mars 1979

Om lämpligheten från miljöskyddssynpunkt av vissa industrietableringar

och bolaget har därefter lämnats tillfälle yttra sig över besvären.

1 besvärsärendet har bl. a. naturvårdsverket och laxforskningsinstitulel gjort invändning mol lokaliseringen av förelaget just med hänsyn lill den risk som ett utsläpp av ett eller annat slag skulle kunna innebära för odlingen och laxforskningen.

Lokaliseringsfrågan är således under prövning i besvärsärendet. Av handlingarna i ärendet framgår vidare att myndigheterna har olika uppfattning i frågan. Ärendet måste därför anses som kontroversiellt.

Med hänsyn till detta är jag förhindrad att besvara Oswald Söderqvisis fråga innan ärendet fårdigbehandlats. Det är dock min förhoppning att ett beslut skall kunna fattas före sommarappehållet.

OSWALD SÖDERQVIST (vpk);

Herr talman! Jag förstår atl jordbruksministern inle kan stå här och ta ställning i denna -det är alldeles riktigt - känsliga fråga. Men även om det har funnits olika uppfattningar tyckerjag - och del tror jag jordbraksministern mycket väl kunde hålla med mig om -alt det finns starka skäl som talar emot att sådana här etableringar över huvud taget tillåts. Det kan ju förekomma pä andra häll också.

När del inte finns någon övervägande positiv effekt ur sysselsättningssynpunkt, utan det snarare går åt andra hållet, särskilt om man räknar in de intäkter och arbetstillfällen som skapas genom turism, tycker jag det är ganska klart att i ett sådant här fall koncessionsnämndens tillståndsbevis väger lätt gentemot de andra- remissinstansemas överklaganden och besvär.

Jag hoppas att detta ärende skall behandlas i jordbruksdepartementet i en saklig och för bygden positiv anda, sä att vi får behålla laxfisket i Älvkarieby och även laxforskningen och laxodlingsanslalten.

Överiäggningen var härmed sluiad.

§ 9 Föredrogs och hänvisades Skrivelse och proposition 1978/79:129 till näringsutskottet

1978/79:162 mom. 1 och 2 till socialförsäkringsulskoltet mom. 3 till utbildningsutskoitel

§ 10 Föredrogs och hänvisades

Motioner

1978/79:2219 till trafikutskottet

1978/79:2220 lill näringsutskottet

1978/79:2221 till civilutskotlel

1978/79:2222 till utbildningsutskottet

1978/79:2223 till näringsulskottei

1978/79:2224 yrkandel 4 lill arbetsmarknadsutskottet

i övrigt till näringsulskottei 1978/79:2225 till arbetsmarknadsutskottet

§ 11 Jordförvärvslag

Föredrogs jordbruksutskottets betänkande 1978/79:19 med anledning av propositionen 1978/79:85 med förslag till jordförvärvslag, m. m. jämte motioner.

1 propositionen 1978/79:85 hade regeringen (jordbruksdepartementet) -efter hörande av lagrådet - föreslagit riksdagen alt anta i proposilionen framlagda förslag lill 1. jordförvärvslag, 2. lag om ändring i fastighelsbild-ningslagen.

Belräffande propositionens huvudsakliga innehåll anfördes följande;

"I proposilionen föresläs en ny jordförvärvslag som skall ersätta den nu gällande jordförvärvslagen (1965:290). Jordförvärvslagsliftningen är ett av medlen i jordbrukspolitiken och den nya lagstiftningen syftar till alt tillgodose de nya riktlinjer för denna polilik som antogs i december 1977. Förslaget innebär bl. a. all släktingars rätt att genom köp, byte eller gåva fritt förvärva jordbruks- och skogsfastigheler begränsas till atl avse endasl överiätarens make och avkomlingar. Lagen föreslås lill skillnad från den nuvarande gälla även vissa markförvärv som görs av staten, kommun och kyrkan. Priskontrollen föreslås bli skärpt och tillstånd till förvärv skall vägras, om köpeskillingen inte endast obetydligt överstiger egendomens värde med hänsyn lill dess avkastning och övriga omständigheter. Förvärvstillständ skall också vägras om förvärvet sker huvudsakligen för kapitalplacering. Juridiska personers möjligheter att förvärva fasligheter föreslås bli begränsade, bl. a. pä sä säu all förvärvaren måste avstå likvärdig mark. Förvärv skall vidare kunna hindras, om det kan antas medföra att lantbraksföretag, som bör förbli självständiga, förs samman till etl företag. Även olämplig uppdelning av lantbruksföretag skall förhindras. Förvärv av mindre lantbruksföretag skall kunna vägras av regionalpolitiska skäl, om företaget behövs för all stärka annat mindre företag eller om det behövs för all främja sysselsättningen för någon som är bosatt på orten. 1 vissa fall skall som villkor för förvärvslillslånd kunna ställas att förvärvaren yrkesmässigt brukar egendomen och även bosätter sig där.

Den nya lagen föresläs träda i kraft den 1 juli 1979."

I detta sammanhang hade behandlats

Nr 110

Torsdagen den 22 mars 1979

Jordförvärvslag

dels den under allmänna motionstiden vid 1977/78 års riksmöte väckta motionen 1977/78:595 av Ivan Svanström (c),

dels den under allmänna motionstiden vid 1978/79 års riksmöte väckta moiionen 1978/79:756 av Ivan Svanslröm (c), såviti nu var i fråga (yrkandel 1),

dels de med anledning av proposilionen väckta molionerna 1978/79:2158 av Eric Carisson (c), vari hemställts all riksdagen skulle

Nr 110

Torsdagen den 22 mars 1979

Jordförvärvslag

besluta 1. all släktskapsundantagel från myndigheternas förvärvsprövning skulle omfatta, föratom make/maka, barn och barns avkomma, även föräldrar, syskon och syskons avkomling samt makes/makas avkomling, 2. atl för bevarandet av en "släktgärd" kretsen av förvärvsberäitigade skulle kunna vidgas ytteriigare i särskilda fall,

1978/79:2160 av Tage Adolfsson (m), vari hemställts atl jordförvärvslagen skulle innefatta reglerom att föräldrars köp av jordbruksfastigheter från barn inte skulle behöva underkastas tillståndsprövning.

1978/79:2161 av Kerstin Andersson i Hjärtum (c) och Georg Pettersson

(c),

1978/79:2162 av Gösta Bohman m. fl. (m), vari såviti nu var i fråga (yrkandena 1-3 och 7-8) hemställts atl riksdagen vid behandlingen av proposilionen 1978/79:85 beslutade

1. atl 2§ punkt 5 - avseende undanlag frän skyldigheten att söka förvärvslillslånd - ändrades alt omfatta jämväl syskon och syskons avkomling,

2. att 6 § punkt 1 - enligt vilken fysisk person vägrades förvärvslillslånd om del kunde antas atl förvärvaren inle kom atl bosätta sig på egendomen eller all yrkesmässigt bruka denna - ändrades till "om det kan antas att förvärvaren inle kommer alt yrkesmässigt bruka den",

3. all 4§ punkt 1, dvs. bestämmelser om priskontroll, skulle utgå med därav följande konsekvensändringar,

7. att riksdagen uttalade att frivilligt utbjuden bolagsmark i möjligaste mån genom lanibraksslyrelsen utbjöds lill enskilda jord- och skogsbrukare samt

8. att i övrigt bifalla proposilionen,

1978/79:2163 av Einar Larsson m. fl. (c), vari hemställts

1. aU riksdagen skulle anta av motionärerna framlagt förslag till jordförvärvslag,

2. att riksdagen beslutade uttala att förvärv som skedde genom exekutiv auktion skulle ägnas särskild uppmärksamhei så all missbruk därmed hindrades saml

3. aU riksdagen beslutade uttala atl det i 4 § punkt 3 klart utsädes atl rationaliseringsbehovet skulle bedömas med hänsyn till jord- och skogsbruket betraktat som en enhet.

1978/79:2164 av Svante Lundkvist m. fl. (s), vari hemställts

1. atl riksdagen gav regeringen till känna vad som i motionen anförts om addiiionsförvärv och juridiska personers förvärv enligt förslag till jordförvärvslag,

2. all riksdagen beslutade anta av motionärerna föreslagen lydelse av 2 och 8 §§ i jordförvärvslagen, innebärande att tillsiåndspliklen skulle bortfalla för

förvärv som gjordes av kommun eller landstingskommun och ersättas av en Nr 110

regel om obligatoriskt samråd mellan sädana förvärvare och lanibruksnämn- Torsdaeen den

'*"' 22 mars 1979

1978/79:2166 av Lars Werner m. fl. (vpk), vari föreslagits 1. alt riksdagen hos regeringen hemställde om förslag i enlighet med jordförvärvsutredningens lagförslag vad avsåg förvärv genom testamente, 2. atl riksdagen hos regeringen hemställde om utredning av de rättsliga konsekvenserna av att göra jordförvärvslagen tillämplig på förvärv av jordbraksfasligheler genom arv, 3. att riksdagen hos regeringen begärde förslag innebärande att samtliga släktförvärv avjordbruksfasiigheier skulle underkastas prövningstillstånd, 4. atl riksdagen uttalade sig för all sambruksföretag skulle bedömas som lika viktiga som familjeföretag vid sammanförande av lantbraksföretag, saml

Jordförvärvslag

1978/79:2167 av Ivan Svanström (c) och Georg Pettersson (c).

Utskottet hemställde att riksdagen skulle

1. beträffande förvärv genom köp, byte och gåva m. m.

a. anta 1 § i det genom propositionen framlagda förslagel lill jordförvärvs
lag,

b. lämna utan åtgärd moiionen 1978/79:2166, yrkandena 1 och 2, och
moiionen 1978/79:2167,

2. beträffande statens förvärv och överiåielser

a. med avslag på motionen 1978/79:2161 anta 2 § 1 och 18 § i det under
moment 1 nämnda lagförslaget,

b. anta 2 § 2 i del under moment 1 nämnda lagförslaget,

3. beträffande kommunala förvärv med avslag på moiionen 1978/79:2164. yrkandet 2, anta 2 § 3 och 8 § i det under moment 1 nämnda lagförslaget,

4. belräffande släkiförvärv

a. med avslag pä molionerna 1978/79:2158, 1978/79:2160 och 1978/
79:2162, yrkandet 1, anta 2 § 5 i del under moment 1 nämnda lagförsla
get,

b. avslå motionen 1978/79:2166, yrkandet 3,

5. beträffande förvärv genom exekutiv auktion lämna motionen 1978/ 79:2163, yrkandet 2, utan åtgärd,

6. belräffande allmänna riktlinjer för förvärvstillstånd med avslag pä motionen 1978/79:2163, yrkandel 1 i denna del, anta 3 § i det under moment 1 nämnda lagförslaget,

7. beträffande priskonlroll m. m.

a. med avslag pä moiionen 1978/79:2162, yrkandet 3, anta 4,14 och 16 §§ i
del under moment 1 nämnda lagförslaget,

b. anse motionen 1978/79:2163, yrkandet 3, besvarad med vad utskottet
anfört,

8. belräffande sammanförande och uppdelning av lantbruksföretag m. m.
lämna utan älgärd moiionen 1978/79:2164, yrkandel 1 i denna del, motionen

Nr 110

Torsdagen den 22 mars 1979

Jordförvärvslag

1978/79:2166, yrkandet 4, och moiionen 1978/79:2162, yrkandet 7,

9. beträffande juridiska personers förvärv m. m. lämna utan åtgärd
motionen 1978/79:2164, yrkandet 1 i denna del,

10. belräffande bosättning och brukning m. m. med avslag på moiionen
1978/79:2162, yrkandel 2,

a. anta 6 § 1 i det under moment 1 nämnda lagförslaget,

b. med anledning av regeringens förslag och motionen 1978/79:2163,
yrkandet 1 i denna del, anta 10 § i det under mom. 1 nämnda lagförslaget med
den ändringen atl lagrummet skulle erhålla av utskottet föreslagen lydelse,
innebärande en redaktionell jämkning av bestämmelsen,

11. anta det genom propositionen framlagda förslaget lill jordförvärvslag i den del det inte omfattades av utskottets hemställan,

12. anta det genom proposilionen framlagda förslaget lill lag om ändring i fastigheisbildningslagen (1970:988),

13. lämna moiionen 1978/79:2162, yrkandet 8, utan älgärd,

14. lämna ulan åtgärd motionen 1977/78:595 och motionen 1978/79:756, yrkandel 1.

Reservationer hade avgivits

1. beträffande kommunala förvärv av Svante Lundkvist, Maj Briu Theo-
rin, Sven Lindberg, Åke Wictorsson, Gunnar Olsson, Håkan Strömberg och
Stig Alftin (samtliga s) som ansetl alt ulskollel under 3 bort hemställa

alt riksdagen skulle med anledning av regeringens förslag och med bifall lill motionen 1978/79:2164, yrkandet 2, dels anta förslagel till jordförvärvslag med den ändringen atl 2 § 3 skulle erhålla av reservanterna föreslagen lydelse samt all 8 § i regeringens förslag skulle utgå, dels anta det av reservanterna framlagda förslagel lill 2 a § jordförvärvslagen,

2. beträffande släktförvärv av Hans Wachtmeister, Arne Andersson i
Ljung och Eric Krönmark (samtliga m) som ansett all utskottet under 4 a bort
hemställa

all riksdagen skulle med anledning av regeringens förslag och motionen 1978/79:2158, yrkandel 1, såvitt avsåg syskon och syskons avkomling och motionen 1978/79:2162, yrkandet 1 saml med avslag pä motionen 1978/ 79:2158, yrkandet 1 i återstående del och yrkandel 2 och moiionen 1978/79:2160, anta förslagel lill jordförvärvslag med den ändringen aU 2 § 5 skulle erhålla av reservanterna föreslagen lydelse, innebärande atl syskon och syskonbarn skulle undanlas från skyldigheten alt söka förvärvstillständ.

3. belräffande priskontroll m. m. av Hans Wachtmeister, Arne Andersson i Ljung och Eric Krönmark (samtliga m) som ansetl all utskottet under 7 a bort hemställa

att riksdagen skulle med anledning av regeringens förslag och motionen 1978/79:2162, yrkandel 3, anta förslaget till jordförvärvslag med den ändringen att 4, 14 och 16 §§ skulle erhålla av reservanterna föreslagen lydelse.

4. beträffande sammanförande och uppdelning av lantbruksföretag m. m.
av Svante Lundkvist, Maj Briu Theorin, Sven Lindberg, Åke Wictorsson,
Gunnar Olsson, Håkan Strömberg och Stig Alftin (samtliga s) som ansetl att
ulskollel under 8 bort hemställa

all riksdagen skulle

a. som sin mening ge regeringen lill känna vad reservanterna anfört med
anledning av motionerna 1978/79:2164, yrkandet 1 i denna del och motionen
1978/79:2166, yrkandet 4,

b. lämna ulan åtgärd motionen 1978/79:2162, yrkandel 7,

5. beträffande juridiska personers förvärv m. m. av Svante Lundkvist, Maj
Briu Theorin, Sven Lindberg, Åke Wictorsson, Gunnar Olsson, Håkan
Strömberg och Stig Alftin (samtliga s) som ansetl alt utskottet under 9 bort
hemställa

all riksdagen skulle som sin mening ge regeringen lill känna vad reservanterna anfört med anledning av motionen 1978/79:2164, yrkandet 1 i denna del,

6. beträffande bosättning och brukning m. m. av Hans Wachtmeister,
Arne Andersson i Ljung och Eric Krönmark (samtliga m) som ansetl att
utskottet under 10 bort hemställa

atl riksdagen skulle med anledning av regeringens förslag och moiionen 1978/79:2162, yrkandet 2, saml med avslag pä motionen 1978/79:2163, yrkandet I i denna del, anta förslagel till jordförvärvslag med den ändringen atl 6 § 1 och 10 § skulle erhålla av reservanterna föreslagen lydelse, innebärande alt bosättningsplikten skulle utgå,

7. beträffande övriga frågor av Svante Lundkvist, Maj Britt Theorin, Sven
Lindberg, Åke Wictorsson, Gunnar Olsson, Håkan Strömberg och Stig Alftin
(samtliga s) som ansett atl utskottets yttrande i viss del skulle ha av
reservanterna angiven lydelse.

Jordbruksministern ERIC ENLUND:

Herr talman! När riksdagen nu skall diskutera regeringens förslag lill ny jordförvärvslag, vill jag först uttala min stora tillfredsställelse över att utskottet i allt väsentligt har ställt sig bakom det förslag som regeringen har lagt fram. Här föreligger visserligen reservationer i några frågor. Även dessa grundas dock på uppfattningen all en modernisering av jordförvärvslagsliftningen behövs. Del finns därför anledning att understryka den samstämmighet som råder i fråga om lagförslaget.

Utvecklingen inom jord- och skogsbruket har i vissa avseenden gått helt andra vägar än vad man räknade med när den nuvarande jordförvärvslagen kom till år 1965. Utbudet av jordbraks- och skogsbraksfastigheter har således inte ökat. Tvärtom har under senare är allt färre fastigheter bjudils ut på den öppna marknaden, och antalet ansökningar om förvärvstillständ enligl jordförvärvslagen har successivt minskal. Släkiförvärven,som ligger utanför

Nr 110

Torsdagen den 22 mars 1979

Jordförvärvslag

Nr 110

Torsdagen den 22 mars 1979

Jordförvärvslag

lagens kontroll, har ökat markant, och stora arealer mark ägs numera av dödsbon.

Inte sällan betalas överpriser för mark. Anledningen är ofta spekulation i kommande prisstegringar eller också finns det andra skäl som inle har med markens användning för jord- och skogsbruk all göra. Detta har lett till alt prisstegringarna på lantbraksföretag har varit starkare än den allmänna prisutvecklingen.

Den nuvarande utvecklingen på fastighetsmarknaden kommer med säkerhei all fortsätta om ingenting görs. Alltmer mark kommer i så fall atl ägas av personer som inte är verksamma inom jord- och skogsbraket. Priserna kommer atl öka alltmer.

Jordförvärvslagen är etl viktigt styrmedel i jordbraks- och skogspolitiken. Genom beslut av riksdagen i december 1977 antogs nya riktlinjer för jordbrukspolitiken. Enligt della beslut skall jordbrukspolitiken främja elt rationellt utnyttjande av de naturiiga resurserna för jordbruksproduktion. Ralionaliseringspolitiken skall i första hand främja uppbyggandet och vidmakthållandet av effektiva familjeföretag. På så sätt skapas förutsättningar för all framställa jordbraksprodukier till en acceptabel kostnad och för att inkomstmålet för dem som är verksamma i jordbraket skall näs. En fortsatt slrakturrationalisering inom jordbruket och skogsbruket är också nödvändig. Dessutom skall samhällets insatser inom jordbrakssektorn enligt riksdagsbeslut samordnas med en aktiv regionalpolitik.

För att jordförvärvslagen skall stå i samklang med dessa riktlinjer för jordbrukspolitiken skall alltså syftet med lagstiftningen i huvudsak vara atl uppnå följande tre huvudmål. Den skall fördel föista främja uppbyggandet och vidmakthållandet av effektiva familjeföretag och därmed stärka sambandet mellan brukande och ägande. För det andra skall lagstiftningen främja en fortsatt strukturtationalisering inom jordbraket och skogsbruket. För det tredje skall lagen stå i överensstämmelse med de regionalpolitiska strävandena.

Enligt min mening är det lagförslag som nu skall diskuteras väl ägnat att främja dessa syften.

Jag övergår så, herr talman, till att något kommeniera de reservationer som har lämnats i utskottet.

Med anledning av den socialdemokratiska reservationen i fråga om den föreslagna tillståndsprövningen av kommunala markförvärv vill jag framhålla följande.

Den enkät som jordförvärvsutredningen genomfört visaratt kommunerna har gjort relativt omfattande markförvärv för andra ändamål än för framtida tätbebyggelse eller därmed sammanhängande anordningar. Kommunernas undantagsställning har i vissa fall verkat hindrande för strukturrationalisering i jord- och skogsbruket.

Bl. a. mot denna bakgrund föreslog en helt enig utredning att kommunala förvärv i princip bör omfattas av den jordpolitiska prövningen. Då inget nytt framkommit som ger anledning till ändrat ställningstagande har regeringen följt utredningens förslag. Undantag föresläs dock för de fall då kommun

förvärvar egendomen frän staten eller utövar förköpsrätt enligt förköpslagen, dvs. då förvärvet avser mark för framtida tätbebyggelse. I propositionen understryks särskilt atl tillståndsprövningen inle får inkräkta på kommunernas möjligheter att fullgöra sina uppgifter enligt kommunallagen och annan lagstiftning. I lagförslaget anges också uttryckligen att kommun inte får vägras tillstånd till förvärv av sådan fast egendom som med hänsyn till den framlida utvecklingen krävs för tätbebyggelse eller därmed sammanhängande anordning.

Jag delar utskottets uppfatining att det är angeläget atl kommunernas förvärv av jordbruksfastigheter prövas enligt i princip samma grander som gäller för andra förvärvare. Till förmån för förslaget talar enligt utskottet all den priskontroll som föreslås på så sätt blir tillämplig även pä de kommunala förvärven i vissa fall. Jag kan inte se alt den föreslagna tillståndsprövningen kommerall inkräkta på kommunernas möjligheierän fullgöra sina uppgifter enligt kommunallagen ellerannanlagsufining. Inte heller står några påtagliga administrativa fördelar atl vinna med elt samrådsförfarande jämfört med den föreslagna tillståndsprövningen.

Moderaterna godtar inte att förvärvsprövningen utvidgas till att omfatta även syskon och syskonbarn.

Jag vill av denna anledning peka på att de flesta remissinstanserna i sina yttranden anslutit sig till jordförvärvsutredningens förslag till begränsning av släktskapsundantaget. Förslagel innebär enligl min mening en rimlig och godtagbar avvägning mellan ä ena sidan det jordpolitiska intresset att minska det passiva ägandet, som huvudsakligen orsakas av släkt förvärven, och å andra sidan de närmaste släktingarnas intresse att fritt få förvärva släktgårdar. Som utskottet anfört bör givelvis effekterna av den föreslagna utvidgningen av lagens tillämpningsområde noggrant studeras liksom den fortsatta utvecklingen i fråga om det passiva ägandet. Jag delar också utskottets uppfattning att mera avlägsna släktingars förvärv i vissa fall skall kunna bedömas positivt vid tillståndsprövningen.

I en annan reservation har moderaterna tagit upp frågan om priskontrollen. Man kan av reservationen föriedas tro atl den föreslagna priskontrollen är en nyhet i jordförvärvslagstiftningen. Så är ingalunda fallet. Redan i dag sker vid tillämpningen av den nuvarande jordförvärvslagen i praxis viss kontroll av priset. För en sådan tillämpning finns stöd i förarbetena till den nuvarande lagen och vad där sägs om markspekulation. Möjlighelerna lill en sådan tillämpning är dock begränsade, eftersom bestämmelserna i fråga inte är tillämpliga på alla förvärv. Regeringens förslag innebär att möjlighelerna till en prövning av prisets skälighet vidgas till alla sådana förvärv som faller under lagen. Alla borde kunna vara ense om att omotiverade prisstegringar på jordbruksfastigheter är av ondo och måsle motverkas.

I vad slutligen gäller de socialdemokraliska reservationerna i fråga om de s. k. additionsförvärven och juridiska personers förvärv vill jag bara säga följande.

En av grundtankarna i propositionen är som sagt atl den nya jordförvärvslagstiftningen skall stämma väl överens med målsättningen för jordbraks-

Nr 110

Torsdagen den 22 mars 1979

Jordförvärvslag

Nr 110

Torsdagen den 22 mars 1979

Jordförvärvslag

och skogspolitiken. Del innebär enligl statsmakternas beslut bl. a. att rationaliseringspolitiken skall bedrivas med utgångspunkt i att familjelantbruket skall vara den dominerande förelagsformen. En bestämmelse som ger möjlighet att i vissa fall hindra atl var för sig bärkraftiga jordbruk läggs ihop är därför en konsekvent följd av denna målsättning.

Juridiska personer kan enligt förslaget ges förvärvstillständ under vissa särskilt angivna villkor, nämligen om förvärvet har byteskaraktär, om förvärvet medför att egendom som redan tillhör förvärvaren blir mer ändamålsenlig, om egendomen är avsedd för annat ändamål än jordbruk eller skogsbruk och slutligen om annat särskilt skäl föreligger. I proposilionen ges exempel på när sädana särskilda skäl kan anses föreligga. Som exempel anges bl. a. alt egendomen är myckel stor och kapitalkrävande eller alt förvärvet sker mellan juridiska personer. Enligl min mening får dessa förvärvsmöjligheter anses tillräckliga för den typ av förädlingsförelag som åsyftas i reservationen.

Jag vill avslutningsvis nämna atl regeringen anser det vara angelägel att närmare utreda frågan om dödsbons räll all under obegränsad tid behålla jordbraksfasligheler. Regeringen har därför nyligen beslutat om tilläggsdirektiv till den utredning som har i uppdrag alt utreda vissa frågor rörande dödsbon. Regeringen har samtidigt beslutat att frågan om en eventuell tillståndsprövning av teslamentariska förvärv också skall utredas.

SVANTE LUNDKVIST (s);

Herr lalman! Motivet för den socialdemokratiska regeringen alt år 1974 lillsätla en utredning för atl se över vår jordförvärvslag var bl. a. den prisutveckling vi hade fått för jord- och skogsbruksfastigheter. Prisnivån hade stigit kraftigt, dels som en följd av penningvärdeförändringen, dels i fråga om skogsmarken som en följd av del väsentligt förbättrade prislägel på skogsprodukterna. Överpriser betalades för mark i ren spekulation i kommande prisstegringar och av andra orsaker, som inle hade med markens användning för jordbruk eller skogsbruk all göra. Resultatet hade blivit att priset på jordbraksmark drivits i höjden lill förfång för såväl jordbruket som konsumenterna.. Dyrare jordbraksmark betyder stigande livsmedelspriser men också svårigheter, inte minst för unga människor som vill ägna sig åt jordbruket som yrke, att köpa eller arrendera jordbruksmark lill priser som står i rimligt förhållande lill avkastningen. Vi fann det angeläget från samhällets synpunkt alt denna utveckling kunde brytas.

Den socialdemokraliska regeringen hade med olika åtgärder sökt skärpa kampen mot spekulation med mark. Genom den översiktliga planeringen av markanvändningen som den fysiska riksplaneririgen ger möjligheter till kommer det att framgå vilken mark som skall utnyttjas för bebyggelse och vilken mark som skall bevaras som jordbraksmark. Det kommer att dämpa de förväntningsvärden som lidigare uppstod på all mark kring våra tätorter innan man visste vad som skulle bevaras för jordbrakets behov. Lagstiftningen förstärktes för alt motverka all oförtjänta vinster pä markvärdestegring skulle kunna pressa markpriserna i höjden.

Dessa ålgärder stötte så sent som i början pä 1970-talet pä hårt motstånd frän markägarsidan, och de bekämpades här i riksdagen frän borgerligt håll. Filosofin var all markägarna skulle ha räll all tjäna sä mycket som möjligl på alt sälja sin mark så dyrt som man över huvud tagel kunde. Marknadskrafterna skulle få verka fritt i det här sammanhanget.

Del var därför att hälsa med tillfredsställelse atl jordbrukets föreningsrörelse insåg nödvändigheten av all i jordbruksnäringens intresse få bukt med den prisuppdrivande konkurtensen om marken och också uttalade sig föratt jordbruksmarken inte skulle få betraktas som handelsvara. Vi kände detta som elt stöd för den socialdemokratiska inställningen i markfrågan.

Utgångspunkten för översynen av lagen skulle enligt den socialdemokraliska regeringens uppfattning vara atl jordförvärvslagen skulle stödja en sådan hushållning med våra marktillgångar all möjligheten att bedriva ett effektivt jord- och skogsbruk i vårt land kunde hävdas. Även tillgången på arrendemark till rimliga priser borde säkerställas,och tillkomsten av sambruk borde främjas för atl bl. a. underiälta för dem som inle kan ärva eller förvärva mark att bli jordbrakare. Jordförvärvslagen borde enligt vår mening vara så utformad atl den i samspel med andra åtgärder frän samhällets sida motverkade uppkomsten av oförtjänt markvärdestegring och spekulation med jordbruksmark. Den skulle också säkra tillgängen lill mark för aktiva brukare och förhindra atl mark utnyttjades uteslutande som ett kapitalplaceringsobjekt.

Ulredningen, som fick ett tilläggsdirektiv av Irepartiregeringen som i huvudsak gick ul på atl stärka familjeföretagens ställning i förvärvsärenden, kom fram lill elt i slorl sett enhälligt belänkande. Det förslag till ny jordförvärvslag som framlades av jordförvärvsutredningen rönte i huvudsak etl positivt mottagande under remissbehandlingen. Regeringen har i sill förslag till riksdagen lill största delen följt utredningens förslag.

Från socialdemokratiskt håll anser vi oss också i stort sett kunna godta det förslag till ny jordförvärvslag som nu framlagts av regeringen. På några viktiga punkier har vi emellertid i en utskoltsgrappsmoiion framfört förslag till ändringar och uttalanden från riksdagens sida, som enligl vår mening skulle leda till en rimligare tillämpning av lagstiftningen än den man kan befara att vi får, om riksdagen accepterar skrivningarna i propositionen.

Först några ord om den ändring vi föreslär i själva lagstiftningen. Den gäller frågan om de kommunala förvärven. I proposilionen föreslås alt de kommunala förvärven av jordbruksfastigheter skall prövas enligl jordförvärvslagen. Vi socialdemokrater anser i likhet med en rad remissinstanser det principiellt tveksamt om en tillståndsprövning av kommunala markförvärv är förenlig med del ansvar kommunerna har att la för den fysiska planeringen. Självfallet bör hänsyn las till de jordbrakspoliliska intressena även i samband med kommunala markförvärv. Vi anser emellertid att del bör ske inom ramen för den fysiska planeringen. Del erinras ju också i proposilionen om de kommunöversikter och markdispositionsplaner som i anslutning till riksplaneringen tagils fram under senare år. Regeringen drar emellertid slutsatsen alt dessa blir ett värdefullt hjälpmedel vid den

Nr 110

Torsdagen den 22 mars 1979

Jordförvärvslag

Nr 110

Torsdagen den 22 mars 1979

Jordförvärvslag

tillståndsprövning av kommunernas förvärv som enligl regeringens mening bör ske i lantbruksnämnden. Vi menar att dessa kommunöversikler och markdispositionsplaner blir ett lika värdefullt hjälpmedel för kommunerna vid de beslut som de har att fatta i dessa sammanhang. Kommunerna bör sålunda förbehållas rätten alt fatta besluten.

För atl säkerställa alt jordbraksiniressena skall bli beaktade även i den konkreta förvärvssituationen bör det enligt vår uppfattning vara tillräckligt med etl obligatoriskt samrådsförfarande mellan kommunen och lantbruksnämnden. Däratöver är det ju pä det sättet aU den fysiska planeringen liksom de enskilda faslighelsförvärven i kommunerna prövas av folkvalda församlingar, vilket bör vara en garanti för att olika markpolitiska intressen beaktas.

Socialdemokraterna i utskottet förordar sålunda alt den av regeringen föreslagna tillsiåndspliklen för kommunala förvärv ersätts med en regel om obligatoriskt samråd mellan kommun och lantbruksnämnd.

De uttalanden som gjorts i propositionen och .som gäller innebörden av förslaget att möjlighet skall finnas alt i vissa fall hindra sammanförande resp. uppdelning av lantbruksförelag behöver enligl vår mening vissa förtydliganden från riksdagens sida. I propositionen framhålls all regeln om additionsförvärv i och för sig inte är avsedd att utgöra elt hinder för utvecklade och utvecklingsbara företag atl genom tillköp av lämpligt belägen mark anpassa sig till förändringar av produktionsteknik m. m. Vi tycker att det är angeläget att understryka atl man i dessa sammanhang tar hänsyn till möjligheterna atl sysselsätta anställd arbetskraft, när man bl. a. bedömer de regionalpolitiska effekterna av hur utnyttjandet av befintliga resurser, teknisk utveckling och produktionsförulsättningar i övrigt bör ske. En progressiv brakare med anställd arbetskraft bör sålunda inle förvägras en arealförslärkning, om detta från allmänna samhällssynpunkter bedöms vara värdefullt. Vi vill också framhålla angelägenheten av atl denna tillämpning får råda när det gäller sambraksförelag. Enligt vår uppfattning bör bildandel av sådana företag främjas, likaså möjligheten atl pröva olika företagsformer. Vi vill samtidigt understryka del angelägna i att sambruksföretagens förvärvsmöjligheler beaktas även vid tillämpningen av de föreslagna reglerna rörande juridiska personers förvärv. Vi anser i likhet med utredningen att det i de flesla fall från jordpolitisk synpunkt får anses föreligga särskilda skäl när det gäller att tillåta sambruksförenings förvärv av jordbraksfastighet.

Vi vill att riksdagen genom bifall till vår reservation 4 ger regeringen denna mening till känna.

När del gäller juridiska personers förvärv anser vi alt uttalandena i propositionen rörande innebörden av förslagel speglar en alltför restriktiv inställning, framför allt lill de träförädlande företagens skogsförvärv.

Vi delar uppfattningen att möjligheterna till kombinerade skogs- och jordbraksföretag bör tillvaratas där detta ger goda regionalpolitiska effekter. Detta får dock inte leda lill all man lappar bon de betydelsefulla regionalpoliliska effekter som vi kan få av andra verksamheter; alt sålunda det kombinerade jordbraks- och skogsföretaget under alla förhällanden skall ha förtur, även om betydligt bältre effekter frän regional politiska och sysselsätt-

ningspolitiska synpunkier skulle kunna uppnås genom en annan förvärvare.

Vägledande för tillämpningen bör enligt vår uppfattning vara au lagstiftningen främjar utvecklingen mot en ägostruklur som i fråga om storiek och utformning underiättar etl rationellt jord- och skogsbrak, att sådana förvärvare prioriteras som har föratsättningar all pä bästa sätt tillvarata markens produktionsförmåga saml atl förvärvare prioriteras som tillgodoser de regionalpolitiska intressena genom all vid ett rationellt utnyttjande av produktionsresurserna skapa största möjliga antal varaktiga arbetstillfållen inom jordbruk, skogsbruk och förädlingsindustri.

De regionala sysselsättningsaspekterna måste få väga tungt i mänga områden med elt svagt utvecklat näringsliv. De mindre, skogsförädlande företagen utgör ofta ett betydelsefullt komplement till jord- och skogsbruket som bas för ett tillräckligt befolkningsunderiag i dessa bygder. De är i hög grad beroende av en kontinueriig tillgång av skogsråvara för sin produktion. Erfarenheten lär oss - i synnerhet i nuvarande situation på virkesmarknaden, en situation som vi får räkna med också framöver - att tillgången till egna skogar kan vara av betydelse för en jämn virkeslillförsel.

Enligt vår mening bör därför en regionalpolilisk helhetssyn anläggas vid tillämpningen av dessa bestämmelsr, så all syftet med regionalpolitiken, att skapa största möjliga antal säkra arbetstillfällen ute i våra bygder, verkligen tillgodoses.

I del sammanhanget vill vi också peka på den betydelsefulla roll som domänverkets markinnehav spelar för att trygga många skogsföretags råvaruförsörjning. Hänsyn härtill måste också enligt vår mening las inom ramen för den regionalpolitiska helhetssyn som bör läggas på tillämpningen av lagen.

I vår reservation 7 vill vi markera au det allmänna syftet med den avstyckning som motionärema talat om, och som utskottet anser bör kunna tillgodoses vid tillämpningen av den nya jordförvärvslagen, skall gälla vid olämpliga arronderingar men icke för atl stycka rationella lantbruksföretag i mindre enheler.

Jag ber, herr talman, att få yrka bifall till de reservationer som den socialdemokratiska utskottsgrappen avlämnat till betänkandet och i övrigt till vad utskottet föreslår.

Nr 110

Torsdagen den 22 mars 1979

Jordförvärvslag

HANS WACHTMEISTER (m);

Herr talman! Först några allmänna reflexioner. Del lagförslag som vi här diskuterar har ju som mål att vi skall fö större utbud av fastigheter på marknaden och, åtminstone delvis som en följd därav, också lägre fastig-helspriser. Om målet är vi nog alla överens, men det förefaller mig som om vi håller på atl glömma bort att en faslighelsaffår är en transaktion mellan två parter, en köpare och en säljare. Jordförvärvslagen lalar bara om köparen. Det är hans intressen som man vill tillvarata. Men säljaren - vart log han vägen?

Det är inte alls någon ovanlig företeelse att en jordbrukare nästan

3 Riksdagens protokoll 1978/79:110-111

Nr 110

Torsdagen den 22 mars 1979

Jordförvärvslag

bokstavligen plöjt ned sina vinster i sin gård för alt, när han inte längre orkar arbeta, sälja den och pensionera sig med köpeskillingen. Realisationsvinstbeskattningen och inflationen har emellertid i många fall satt elt streck i räkningen, och för atl nå sitt mål måste han ha mer betalt än han från början hade tänkt sig. Skatten har med andra ord fåU exakt de skadeverkningar som vi inom moderaterna varnade för när den infördes. Moderatledamoten i jordförvärvsutredningen, Gunnar Johansson, berörde detta problem i sitt särskilda yttrande, men f ö. tog utredningen enligl min mening lilet för lätt på de här sidorna av saken, alltså på skaltelagstiflning och på inflation.

Till de prisdrivande skallelagarna hör också den regel som tvingar en säljare atl inom tre år skaffa ny faslighet, om han skall undgå en mycket härd beskattning. En sådan köpare kan ju vara beredd atl betala nästan vad som helst för en ersättningsfastighet - för alt lindra skatten. Vi i moderata samlingspartiet finner del helt naturiigt aU denne man vid en prövning i lantbruksnämnden skall prioriteras, dels av nyssnämnda skatteskäl, dels därför att bytesfastighetens pris då kan bli lägre. Vi delar helt den allmänna oron inför prisutvecklingen och ansluter oss därför i allt väsentligt till utskottets betänkande.

Vi har också anledning alt understryka atl i enlighet med 1977 års jordbruksbeslut familjejordbruket bör vara den dominerande företagsformen. Men delta innebär inte att ifrågavarande brukningsform skulle vara den allena saliggörande, något som del förefaller som om man på sina häll tycks tro. Ett företag kan ha överskottskapacitet i vad gäller t. ex. maskiner eller bosläder. Då kan det - som också jordbraksministern uttalat - vara rationellt med en ökning av arealen till en viss gräns för alt till fullo utnyttja överkapaciteten. För egen del irorjag nog att del i vissa fall kan vara rationellt även ovanför en sådan gräns, men den diskussionen hör inte hemma här. Låt mig bara säga klart ifrån: Vi moderater vill lika lilet som några andra medverka till nya latifundiebildningar.

Moderaterna har i jordförvärvsfrågan avgivit tre reservationer, som jag här något skall kommentera. Den första, i jordbruksutskottets betänkande intagen som nr 2, avser rätt för ägares syskon eller syskonbarn atl utan lantbruksnämndens prövning förvärva mark. Prövningen ärju inget självändamål utan den är i del här fallet till för att man skall kunna se till alt den jord som bjuds ul på marknaden inte hamnar i fel händer. Jag tror att vi i del avseendet är överens.

En väsentlig sak är att den jord som saluförs pä fastighetsmarknaden kan finna köpare på rimliga villkor. Här har det brastit, och det är den bristen som har påkallat den nya jordförvärvslagen. Vi är väl också alla eniga om att del viktigaste är att mark över huvud taget kommer ut på marknaden. Man kan då fråga sig om propositionens föreskrifterom begränsning av släktförvärven fyller någon uppgift ur den synpunkten.

Jag och övriga moderater delar inte alls jordbruksministerns uppfattning att alla problem vore lösta, om vi bara kom åt syskon- och syskonbarnsförvärven och att man därmed skulle få ul flera fastigheter på marknaden. Prisbildningsmekanismens faktorer tillgäng och efterfrågan ger påtagliga

uttryck under föratsättning all de är av en viss sioriek, men inte annars.

I det här fallet uppgår syskon- och syskonbarnsförvärven bara till 12 96 av del totala antalet överiålna fastigheter, och att dessa 12 96, om de kommer ut på den allmänna marknaden, skulle vara avgörande för fastighetspriserna har vi uppriktigt sagt svårt atl förstå.

Tror man verkligen atl en obligatorisk prövning skulle medföra ett ökat utbud? Jag gör det i varje fall inle. Inför blotta risken alt fastigheten av lantbruksnämnden skulle så att säga tilldömas en annan fastighet avstår man tvärtom hellre från affär. Gården kommer förr eller senare atl ärvas, och då faller den ändå utanför lantbruksnämndens prövning. Såviti jag kan finna har man då ingenting vunnit, men däremot har man förlorat att brorsonen-förvärvaren under farbroderns livstid skulle ha kunnat växa in i uppgifterna på gården.

Visseriigen ger jordbruksministern en klaranvisning om sin personliga syn belräffande lagens tillämpning, i sitt uttalande all syskon- och syskonbarnsband "bör kunna anses som ett särskilt skäl för bifall till förvärvstillstånd även om andra skäl skulle tala emot förvärvet", men så särdeles kraftfullt är uttalandet knappast, och de tre orden "bör kunna anses" kan av lantbruksnämnd tolkas precis hur som helst. Varför inte avstå från detta täcke av brasklappar och på en gång ta in dessa förvärv bland de prövningsfria? Varför skall vi helt i onödan riskera att trassla in oss i en massa byråkratiskt krångel? Och vidare - vad är del för konsekvens i att arv är fritt frän prövning under del all vad som kan betraktas som förtida arv skall prövas?

Det är här inle bara en fråga om byte av ägare utan i allra högsta grad också en kulturfråga. Moderata samlingspartiet har i sin partimoiion tagit upp den saken och framhållit, all del hos oss svenskar finns en tradition all bevara gårdar i släkten, en tradition ägnad att stimulera insatser för god skötsel och värd och en effektiv användning av landets jordbraksmark.

Också Eric Carisson har tagit upp släktgårdarnas problem i en motion. Det är helt följdriktigt atl motionen kommer just från honom. Han är från Dalarna, där släklgårdstraditionen är så fast grundad att om dagens släktforskare träffar på en lucka i personkedjan, gårdens ägariängd kan användas för att fylla igen den luckan. Vi måste ha klart för oss den enorma betydelse släktgårdarna haft för kultur och landskapsbild och akta oss för att i oträngl mål bryta släktarvet. Ur den synpunkten skulle jag själv liksom Eric Carisson ha velat utvidga de fria släklförvärven bortom syskon och syskonbarn, men skäl som anförts vid utskottsbehandlingen har gjort atl jag funnit fog för all ge efler på den punkten, och jag nöjer mig därför med alt yrka bifall till reservationen 2, där del yrkas att syskons och syskonbarns jordförvärv skall vara undandragna lanibraksnämndens prövning.

Den andra moderalreservationen, nr 3 vid utskotlels betänkande, gäller priskontrollen. Rent allmänt kan här sägas, atl priskontroll är ett tveeggat svärd, som på fastighetsmarknaden blir svårare atl handskas med än på de flesla andra områden. Den inbjuder till pengar under bordel, och det är omöjligt all få klara regler för prissättningen, något som f. ö. också har påpekats i remissvaren från en del lantbruksnämnder, där man har talat om

Nr 110

Torsdagen den 22 mars 1979

Jordförvärvslag

Nr 110

Torsdagen den 22 mars 1979

Jordförvärvslag

omöjligheten av att få en absolut rättvis utgångspunkt för sin bedömning av vad som skall vara påtagligt överpris.

Priskonlrollen kan också medföra en myckel stor ökning i lanlbraksnämn-dernas arbete, av den orsaken att det inte finns två fastigheter som är lika. Jag tänker inle på arealen utan på alla andra fakiorer som gör att inga schabloner eller tabeller gäller - varje fastighet måste behandlas som ett specialfall. Lantbruksnämnden kommer fram till ett resultat - köparen med andra utgångspunkter i fråga om avkastningskrav och olika nyttigheter kommer fram lill ett helt annat. Så länge vi inte kan få de tidigare omnämnda verkliga bovarna i prisstegringsdramat, skatteregler och inflation, under kontroll, tjänar en priskontroll ingel förnuftigt syfte.

Jag yrkar därför bifall till reservationen 3.

I reservationen 6, den sista moderatmotionen, finner den uppmärksamme läsaren att reservanter och majoritet är eniga om att det centrala i detta sammanhang är en ovillkoriig brukningsplikt. Däremot går våra åsikter isär när det gäller boendet. Vi moderater anser all brakande och boende så långt möjligl bör höra samman. Vi finner det också helt naturligt att den som köper en gård gör det i avsikt att bosätta sig på den. Om han inte bosätter sig på gården, finns det så gott som alltid särskilda skäl därtill. Dessa skäl bör givetvis för lillståndsmyndigheten vara motiv nog mot boplikt precis som andra särskilda skäl kan vara motiv för boplikt. Det är ganska klart att boplikten skulle kunna bli aktuell bara i få fall. Varior skall vi då lagstifta om allt - vår tillvaro är sanneriigen redan före ett beryktat socialdemokratiskt statsråds vilda lagstiftande om petilesser tillräckligt inrutad i paragrafer - och så mycket mindre nödvändig är lagstiftningen i det här fallet som en boplikt kräver åtagande av förvärvaren. Vill förvärvaren inte åla sig den plikten, är hans vägran enligt 4 § inte skäl att avslå förvärvsansökan. Del är lagsiiftning för lagstiftningens egen skull och ingenting annat.

Pä anförda skäl yrkar jag bifall till reservationen 6.

Så långt våra moderata reservationer. I övrigt yrkar jag bifall till utskottets förslag, men innan jag slutar vill jag säga några ord om juridiska personers förvärv och om kapitalplaceringsförvärv.

Som anförts redan i den moderata parlimotionen, understryker vi vikten av att t, ex. mindre sågverk, framför allt i det inre stödområdet, skall ha möjlighet att genom fastighelsförvärv säkerställa en del av sitt råvarubehov och pä så vis till den jämna sysselsättningens fromma skapa en buffert mot störningar i timmerieveranser, och detta anser vi bör gälla oavsett om industrin drivs av juridisk eller fysisk person. En generell prioritering av sådana företag kan vara diskutabel, däremot lokall väl befogad.

Av utskottets skrivning framgår också tydligt att man inser del stora värde som små och medelstora träindustriföretag har för bygden, och då vi moderater anser betänkandets ordalag lämna tillståndsmyndighetema klara direktiv att pröva sådana markförvärv i positiv anda, anser vi att den socialdemokratiska reservationen, nr 5, i detta avseende är onödig och bara slår in öppna dörrar.

Vad sä till sist kapitalplaceringen beträffar sä är utskottet helt enigt om att

förvärv i sådant syfte inle skall medges, men utskottet ansluter sig också till vad i propositionen har utsagts om undantag från denna regel. Det kan t. ex. vara fråga om fastigheter av sådan storiek, atl "vanliga" köpare inle har möjligheter att konkurrera. Jag vill i det här sammanhanget någol opponera mig mot den nedvärdering av s. k. månskens- eller asfaltbönder som ibland kommer fram i debatten. De har ofta haft sådana ekonomiska resurser, atl de kunnat betala de lärpengar som nya redskap och brukningsmetoder dragit med sig, till nytta för andra brukare. I den män de inte själva har brukat eller bebott sin fastighet, har de upplåtit den på arrende, där unga jordbrukare kunnat pröva sina krafter, innan de eventuellt skaffar sig eget. Efterfrågan på artendejord är mycket olika stark i olika delar av vårt land, men den finns överallt. Det kommer an på oss här i riksdagen atl inte föra en sådan polilik att det blir för litet därav.

För alt sammanfatta:

Jordförvärvslagens syfte är att stimulera att jordbraksfasligheler kommer ut på marknaden och detta till priser som gör det möjligt för unga jordbrukare att ge sig in i konkurrensen. Den till konfiskatorisk hårdhet gränsande realisationsvinstbeskattningen måste radikalt omarbetas - då kommer också marknaden för jordbruksfastigheter i gång igen. Då blir den nya jordförvärvslagen - med de ändringar som moderaterna föreslagit i sina reservationer -elt värdefullt hjälpmedel i den fortsatta strukturrationaliseringen inom jord-och skogsbrak.

Nr 110

Torsdagen den 22 mars 1979

Jordförvärvslag

I detta anförande instämde Knut Wachtmeister (m) och Arne Andersson i Ljung (m).

OSWALD SÖDERQVIST (vpk):

Herr talman! Ägandet av mark är en av de äldsta, för all inte säga den allra äldsta, äganderätt av fasta värden som vi känner till. Den äganderätten har som sådan omgärdats av en hel del myter, där framför allt sambandet mellan visst landområde och stammens, klanens eller släktens fortbestånd har varit bland de viktigaste.

Bakom denna koppling mellan vissa landområden och en viss släkt eller en viss klan har funnits ekonomiska värderingar, som i del gamla samhället av feodal typ, eller i det gamla bondesamhälle som vi känner till från vårt eget land, har haft en väldig ekonomisk betydelse för bibehållandet av den ekonomiska makten hos vissa grupper.

I det moderna samhället har denna koppling medfört alla de nackdelar som vi har hört talas om här. Det är naturligtvis inte enbart beroende på denna koppling, men den är en av de viktigaste orsakerna lill att vi har fått en sä stor procent av passivt ägande som det talas om i jordförvärvsutredningens delbetänkande och i propositionen. Omställningen försvårar rationaliserings-strävandena och försämrar möjligheterna för dem som inte redan har anknytning till jordbruket att förvärva jordbruksmark. Det är alltså en dålig ordning. Dessutom har den medfört atl vi med stigande inflation i samhället i övrigt också har fått en väldig spekulation i jordbraks- och skogsmark. Detta

Nr 110

Torsdagen den 22 mars 1979

Jordförvärvslag

förhållande har berörts flera gånger.

Det är mot denna bakgrand som della lagförslag har kommit till. Många av ändringarna i den nya lagen innebär en förändring lill del bättre. Det är positivt all man ur lagen har försökl ta bon en del av de värsta fel som har åstadkommit de lidigare missförhållandena.

I det förslag till lag som jordförvärvsutredningen lagt fram finns det en bestämmelse om att förvärv genom testamente skulle underkastas förvärvs-tillståndsprövning. Denna bestämmelse har emellertid i regeringsförslaget strukits med motiveringen atl man vill avvakta nya utredningar. Vi har dock ansett all man bör följa jordförvärvsulredningen i del fallet och införa denna passus i den nya lagen.

Teslamenleringsförfarandet har- vilket också har påtalats av ulredningen och i vissa andra sammanhang - använts lill att kringgå den tidigare lagen, och del kommer naturiigtvis all användas så länge det finns möjlighel att testamentera bort egendom ulan prövning enligl lag. Det förfarandet bör alltså inordnas under det här prövningstillståndet. Det är positivt att del talas om alt man skall utreda frågan. Vi hoppas all den utredningen kommer atl visa nödvändigheten av att införa en sådan lagbestämmelse, men vi anser för vår del alt den borde införas redan nu.

När del sedan gäller arv har vi, i likhet med en del remissinstanser, krävt att alla förvärv genom arv skall prövas. Det finns ingen anledning atl fö någon speciell förmån eller att ha lättare att komma över egendom i samhället bara därför att man har råkat bli född av en viss typ av föräldrar. Detta är inle demokratiskt riktigt, och det strider också mot rättsbegreppet. Därför bör alla förvärv genom arv självfallet prövas.

När det gäller släktförvärv har vi fått den största potten av s. k. passivt ägande pä delta sätt. Jag vill inle i och för sig racka ned på mänskensbönder eller asfaltbönder. Det finns säkert de som använder sin jord och sköter den riktigt. Men det är svårt alt komma över jordbraksmark, och det försväras genom alt stora delar av jordbraksmarken kommer all ägas av dödsbon eller andra som har lämnai lantbruket och slagit sig ned i städer eller samhällen. Det bör alltså bli en ändring, och tillståndsprövningen för släktförvärv bör skärpas i enlighet med vad vi har sagt i vår motion.

Jag vill slutligen helt kort beröra yrkandet 4 i vår motion, där vi talar om sambruksföretag. Vi lycker alt de har kommit i skymundan i hela den jordbrukspolitiska debatten. Trepartiregeringen ordnade helt naturiigt i överensslämmelse med sina intressen så all familjejordbruken skulle prioriteras, och därför sköts dessa frågor om sambrak i bakgrunden. Men sett ur sysselsättningsaspekten och med hänsyn lill en levande landsbygd och allt sådant som det ofta talas varmt för, så är det etl fakium all företag av detta slag skulle vara myckel väl ägnade att åsiadkomma sådana positiva förhållanden.

Om flera personer med mindre kapital kan gå tillsammans och ordna rationella företagsformer, så är del naluriiglvis mycket positivt i de stora delar av landet som vi kan betrakta som glesbygd. Erfarenheterna av de stora jordbruksenheter som man har sökt skapa t. ex. i Norriand med de slora lån

som man måsle ådra sig och de oerhörda ränteutgifter som blir följden, visar alt den företagsformen kanske inle är så särskilt lyckad. Utvärderingen får väl fortgå, men hittills har det visat sig bli ganska negativa verkningar. Det borde alltså ges mera resurser och framför allt mer information om alt dessa möjligheter finns all gå tillsammans och driva sambraksförelag. Detta har kommit i skymundan i de allra flesta fall.

Del är gott och väl som det skrivs i utskottsbetänkandet, alt man inle är negaliv lill sambraksförelag. Men någon särskilt positiv anda kan man inte ulläsa. Det gäller framför allt att tala om alt möjligheterna finns att få fram sådana ägandeformer, som skulle ha en mycket positiv effekt i dessa bygder som jag nu har talat om.

Vi anser alltså atl den nya lagen i stort sett är en klar förbättring i förhållande lill den lidigare. Vi anser också att man bör skärpa tillständsgivningen så alt den omfattar släktförvärv och arv. Även de teslamentariska förvärven bör underkastas denna prövning.

Hert talman! Jag yrkar bifall till vår motion nr 2166.

Nr 110

Torsdagen den 22 mars 1979

Jordförvärvslag

Jordbraksministern ERIC ENLUND;

Herr talman! Jag förutsätter atl meningsmotsättningarna mellan reservanterna och utskottets majoritet kommer atl belysas ganska utförligt i den efterföljande debatten. För alt spara kammarens dyrbara och knappa lid skall jag därför begränsa mig till att bara kommentera några punkier i de inlägg som har gjorts av Svante Lundkvist och Hans Wachtmeister.

Den beskrivning som Svante Lundkvist gav när del gäller förarbeten för den lag som vi nu behandlar tyder ju pä stor enighet hela vägen. Del understryker ytteriigare vad jag sade i milt första inlägg om den enighet som f n. föreligger om svensk jordbrukspolitik och som också kom till uttryck när vi fattade vårl slora jordbrukspoliliska beslut i december 1977. Mot den bakgrunden är del litet egendomligt atl socialdemokraterna i fråga om de kommunala förvärven har gäll ifrån den ståndpunkt som även den socialdemokratiske representanten intog i utredningen. Jag vill därför anföra följande.

Kommunerna är enligl den nuvarande jordförvärvslagen som bekant undantagna från tillsiåndspliklen. Men vid lagens tillkomst föratsattes att kommunerna inte skulle begagna sig av lillståndsfriheien ulan atl först samräda med lanibraksnämnden. Detta tycks inte ha fungerat riktigt som man väntat sig, eftersom Svante Lundkvist själv i sina direktiv till jordförvärvsulredningen ifrågasatte om inle samrådsförfarandet, som då var frivilligt och är så alltjämt, borde göras obligatoriskt, dvs. skrivas in i lagen. Nu föreslår vi en regelrätt prövning, och som utskottet påpekar innebär ett obligatoriskt samrådsförfarande inle några administrativa lättnader eftersom del är en minst lika omfattande procedur. Mot den bakgrunden är det rikligare att direkt säga alt de kommunala förvärven skall prövas på samma sätt som flertalet andra.

Jag vill åter erinra om att jordförvärvsutredningens enkät ger vid handen atl kommunerna har gjort relativt slora och omfattande förvärv för andra

Nr 110

Torsdagen den 22 mars 1979

Jordförvärvslag

ändamål än framtida tätortsbebyggelse eller därmed sammanhängande anordningar. Låt mig få påminna om att det var en enig ulredning som förordade den ordning beträffande de kommunala förvärven som nu föreslås i proposilionen.

Belräffande juridiska personers förvärv påpekas det i propositionen att stora och mycket kapitalkrävande enheter ibland bjuds ut till salu och alt del ofta inte är möjligt att finna en förvärvare med tillräckliga resurser att förvärva en sådan egendom. Där öppnas alltså möjligheter för de juridiska personerna. Jag vill nämna all situationen ofta är densamma för sambruksföreningar. För dem krävs ganska stora arealer och ganska slora kapital. Följaktligen har de också möjligheter att förvärva fastigheter eftersom andra köpare ej går all finna.

Hans Wachtmeister började sitt inlägg om släktförvärven med atl säga atl man i den här lagen bara tycks ha tagit hänsyn till köparen och inte lill säljaren. Jag tycker inte att det är ett riktigt påstående, bl. a. därför att ingen kan tvinga en säljare alt frånhändasigsin fastighet. Till detta villjag lägga all det är helt naturiigi att man i den framtida jordförvärvslagstiftningen i första hand måsle se till att de som skall starta jordbruk får sådana villkor att de har möjlighel att förvärva den mark de behöver för sin jordbruksproduktion. Den lagrådsremiss som ligger till grund för den proposition vi nu behandlar var utformad av trepartiregeringen. Här föreligger alltså en förändrad ståndpunkt från moderaterna i förhållande till den man redovisade inom trepartiregeringen när förslagel sändes pä remiss till lagrådet.

Jag vill beträffande släklskapsundantagen framhålla att alltför vidsträckta undantag från tillståndsplikten är oförenliga med den nya lagens syften. Man kan däremot inte gå så långt med en begränsning av undantagen atl man ingriper i dispositioner inom den allra närmasie familjekretsen, dvs. mellan föräldrar och barn. För egen del anser jag - vilket också anförts av de flesla remissinstanserna - att vi i det förslag vi nu behandlar gjort en lämplig avvägning mellan dessa tvä intressen, nämligen lagens syften å ena sidan och släklintressena å den andra.

Jordförvärvsutredningen har beräknat att antalet tillståndskrävande släkt-förvärv genom köp, byte och gåva uppgår till omkring 5 000 om året. Regeringens förslag innebär att yueriigare 18 96 av släktförvärven kommer att tillståndsprövas. Jag skall ytteriigare framhålla vad jag sagt i proposilionen, nämligen alt man vid tillståndsprövningen skall ta hänsyn till om det finns ett släktskapsförhållande. Dessutom bör man komma ihåg atl om den släkting - syskon eller syskonbarn - som vill förvärva fastigheten ämnar ägna sig ål jordbrak kommer tillståndsprövningen i sig inte alt innebära något hinder eftersom förvärvstillstånd kommer att lämnas. Motivet för atl vi här vill begränsa släktskapsförvärven, så som vi föreslår i propositionen, är att vi vill stärka sambandet mellan ägande och brakande. I vissa delar av vårt land, där befolkningen flyttar ut och det sker en utglesning, är det en mycket vanlig företeelse att relativt avlägsna släktingar behåller marken och att den därför inle ställs lill förfogande för dem som bor kvar i orten och önskar förvärva mark för alt ägna sig åt jordbrak.

SVANTE LUNDKVIST (s) kort genmäle:

Herr latman! Det är alldeles riktigt som jordbraksministern säger atl jag i direktiven till jordförvärvsutredningen konstaterade att samrådet tidigare kanske inte hade fungerat särskilt bra mellan kommuner och lantbruksnämnder. Det var därför somjag ansåg all man borde pröva om man skulle ha etl obligatoriskt samråd. Utredningen kom sedan fram till det förslag som jordbruksministern har lagt fram. Men vi reservanter har lagil intryck också av remissinstanserna. Jordbruksministern vet ju alt del är rätt många remissinstanser som har landat just på den lösning som vi har stannat för. Vi har stannat för den lösningen av principiella skäl, för vi menar alt del principiellt är galet all kommunernas markpolilik i sådana här frågor ytterst skall avgöras i lantbruksnämnden. Vi menar att del är mycket viktigt, om man vill hävda den kommunala självstyrelsen i delta sammanhang, att besluten kan fattas av kommunerna.

När jordbraksministern är oroad över den markreserv som kommunerna har skaffat sig, vill jag framhålla att med de uppgifter som kommunerna har måste de försöka vara framsynta i markfrågor.

Beträffande juridiska personers förvärv vet jordbruksministern lika väl som jag att detta i hög grad kommerall vara lillämpningsfrågor när del gäller själva hanteringen i departementet. Vi har den alldeles bestämda uppfaUningen att sä som bestämmelserna är utformade i proposilionen ges möjligheter till en mycket vid tillämpning. Man kan tillämpa den paragraf som gäller juridiska personers förvärv på olika sätt. Det sägs i den paragrafen alt det skall vara möjligt fören juridisk person som bedriver skogsindustrien verksamhet, i vilken egendomens virkesavkastning behövs, alt utan hinder av första stycket i vederbörande paragraf få tillstånd till förvärv, om inte egendomen med hänsyn till orlsförhållandena bör ägas och brukas av någon som är bosalt pä orten. Man kan tillämpa denna paragraf på sådant sätt all man under alla förhållanden i första hand ger möjlighet för t. ex. jorbrakare atl förvärva del aktuella markområdet eller skogsskiftet.

Vad vi har velat peka på är att del väsentliga och avgörande i dessa sammanhang måste vara att man ger möjlighet till förvärv ål en brukare eller ett industriellt företag som kan garantera det största möjliga antalet varaktiga arbetstillfällen. Det är det som vi ser som det viktiga för regionalpolitiken. Och del ärju en regionalpolilisk touche som den här propositionen också skall ha. Det är icke atl slå in några öppna dörrar, när vi från socialdemokratiskt håll kräver all få riksdagens bifall till en reservation som markerar denna inställning i tillämpningen när det gäller juridiska personers markförvärv.

Nr 110

Torsdagen den 22 mars 1979

Jordförvärvslag

HANS WACHTMEISTER (m) kort genmäle;

Herr talman! Jag vill ta upp problemet med prisbildningen ett lilet lag. De fakiorer som gör all priserna blivit höga på just sädana fastigheter till vilkas försäljning säljaren avser atl knyta sin egen pensionering är dels den konfiskaloriska realisationsvinstbeskattningen, dels de begränsningar som på senare år har införts i säljarens möjligheter all köpa sig en pensionsförsäkring för försäljningsbeloppet, dels inflationen. Det är de tre faktorerna som

Nr 110

Torsdagen den 22 mars 1979

Jordförvärvslag

drar upp priserna värst.

Om vi hade en något så när måttlig realisationsvinstbeskattning skulle vi ulan tvivel få se ett helt annat utbud av fasligheter pä marknaden. Om vi underiätlade för säljaren alt skaffa sig en pensionsförsäkring i stället för atl, som vi gjorde härom året, försvära del skulle också del uppmuntra honom lill all sälja. Inflationen har vi svårare alt komma åt - det erkännes. Men inflationen verkar på tvä säu. Dels verkar den så all köparen blir angelägen au komma över fast egendom, dels verkar den så atl säljaren blir mindre benägen alt avhända sig fast egendom.

Priskontrollen -för atl återkomma till den -avhandlades på etl symposium vid Lantbraksakademien för något år sedan. Man kom då fram lill att metoder att beräkna avkasiningsvärdet - det är del värdet som borde ligga lill grund för prisbildningen - aldrig för något praktiskt värde, därför alt förräntningen för flertalet gårdar i jordbruket underen längre tid har varit plus minus noll. I sä fall borde också fastighetspriserna vara noll, men som bekant är de inie alls det. Det är en svårighet som några lantbruksnämnder har påtalat i sina remissvar. Därför måste man gä fram mycket försiktigt, så att säljaren inle blir orimligt hårt drabbad.

Jordbruksministern ERIC ENLUND;

Herr talman! För att bemöta del som Svante Lundkvist anförde om de kommunala förvärven vill jag citera några rader ur betänkandet, nämligen "att kommun enligt regeringens lagförslag som nyss nämnts ges en särställning när del gäller förvärv av sådan fast egendom som med hänsyn lill den framtida utvecklingen krävs för tätbebyggelse eller därmed sammanhängande ordning. Den i propositionen föreslagna tillståndsprövningen kan med hänsyn härtill inle anses inkräkta på kommunernas möjligheter all fullgöra sina uppgifter enligl kommunallagen eller annan lagstiftning."

Jag kan inle finna atl Svante Lundkvist och de socialdemokratiska reservanterna har klargjort vad det är för faror som skulle vara förenade med regeringens förslag beträffande de kommunala förvärven. Här sägs klart atl de uppgifter som kommunerna har atl sköta icke skall förhindras. Det är sä klart utsagt atl varje farhåga på den punklen torde vara undanröjd.

När del gäller de juridiska personernas förvärv nämner Svante Lundkvist hänsynen till sysselsättningen. Del är rikligt att sysselsättningen är en mycket viktig faktor vid bedömningen. Men samtidigt skall vi komma ihåg atl om man får en stark ökning av de juridiska personernas förvärv, sä får man också en ytteriigare utglesning av stora delar av vårt land.

Hans Wachtmeister talade om priskonlrollen. Vi är alla mycket bekymrade över de starkt stegrade priserna. Men Hans Wachtmeister har inle på något sätt i sitt anförande eller i den moderata reservationen klargjort pä vad sätt det förslag till prisbedömning som vi framlagt i lagen skulle vara negativt från den här synpunkten. Det vi föreslår ger ju ändå ökade möjligheler att dämpa prisutvecklingen.

SVANTE LUNDKVIST (s) kort genmäle;

Hert lalman! Det måste väl ändå stå klart för jordbruksministern atl del, om ett markförvärv som kommunen bedömer som angelägel slår i strid med ett jordbraksinlresse, har en viss betydelse var beslutet slutgiltigt kommer atl fattas - om del blir i lanibraksnämnden eller av den kommunala församlingen.

Vi menar nog ändå att del, med det ansvar som en kommunal församling har för kommunens utveckling, måsle finnas möjligheter för kommunen all fatta del avgörande beslutet. Men del skall naturiigtvis ske efler del obligatoriska samråd som vi här förordar. Vi föratsätter därvid atl kommunen är beredd alt ta alla de jord poliliska hänsyn som rimligen bör tas i dessa sammanhang men som inte i alla lägen får ta över del kommunala intresset. Vi har på denna punkt sett underliga resultat av den förra trepartiregeringens tolkningar av bl. a. den fysiska riksplaneringen, vilket t. ex. i Skåne skapat en märklig situation i diskussionen mellan kommunalmän och jordbraksintressels företrädare.

När det gäller sysselsättningen kan jag såsom exempel la etl sägverksfö-retag i glesbygden, som sysselsätter ett 40-tal människor. Just detta förelags förutsättningar att driva sin verksamhel kan många gånger ha lika stor eller större regionalpolilisk betydelse än ett kombinerat jordbraksföretags. I en sådan situation kan man inte under alla förhållanden säga all del kombinerade jordbruksförelaget skall gå före såsom förvärvare, ulan man måsle väga in tyngden av de sysselsättningstillfållen som skapas av det lilla sägverksfö-retaget och ge även del chansen att få vara med och förvärva mark, om det underiättar för vederbörande förelag all fortsätta all fungera i sin hembygd.

Dessa tillägg har vi velat göra genom vår reservation till ulskoitets belänkande för atl därigenom säkra en rimlig tillämpning i regeringen av dessa bestämmelser. Vi har sanneriigen när det gäller den förra trepartiregeringen upplevt atl den understundom ganska ensidigt har tolkat beslämmelserna till förmån för jordbraksföretag, fastän ett företag av nyss nämnd karaktär kanske i stället borde ha fått chansen.

Nr 110

Torsdagen den 22 mars 1979

Jordförvärvslag

HANS WACHTMEISTER (m) kort genmäle;

Herr lalman! Del är alldeles riktigt som jordbruksministern anför att vi har haft priskontroll tidigare och all den inte är någon nyhet. Men meningen med vad som här sägs om priskonlroll ärju atl den skall aktiveras och skärpas. Vi moderater har klart och tydligt framhållit alt det är fråga om ett negativt syslem, som ger utrymme för godtycke och ett mätt av rättsosäkerhet, vilket vi inte kan acceplera. Lanibraksnämndens kalkylunderiag kan ge ett resultat, medan en köpare som resonerar frän andra utgångspunkter kan komma lill ett helt annat. Del är alllid obehagligt med ett system som direkl inbjuder till pengar under bordel, lill svarta pengar som kommer all gå vid sidan av fastighetsaffårerna. Vi känner till detta frän hyresmarknaden. Det kommer väl atl bli ungefår likadant här.

Eftersom vi rör oss ule i skogen och päjordbruksmarknaden villjag berätta

Nr 110

Torsdagen den 22 mars 1979

Jordförvärvslag

en liten hisloria för jordbraksministern för all klariägga hur en för hård prisreglering verkar. Under åren närmast efter kriget var jag chef för bränslekonloret i mitt hemlän och hade såsom sådan all kontrollera att rotposter inle åsalles etl värde som stred mol kungörelsen om normalpris. I ett fall var en rotpost värderad till 22 000 kr. Jag kom emellertid fram till alt del högsta pris som med tillämpning av normalpriserna kunde komma i fråga var 7 000 kr. Jag framhöll delta för säljaren och sade alt jag skulle begå tjänstefel, om jag gick med på det högre priset. "Jägmäslar'n", sade säljaren, "ser han katten som sitter där borta. Del är en väldigl fin katt. Den katten kostar 15 000 kr. Jag säljer rolposlen för 7 000." Då fick han i alla fall vad han ville. Sä kommer det atl gä också här.

Jordbraksministern ERIC ENLUND;

Hert talman! Om en kommun behöver förvärva mark för tätbebyggelse eller för verksamhet som kommunen måste kunna sköta för atl fylla sin uppgift enligt lagar och förordningar, sä kommer kommunen atl få tillstånd till det förvärvet.

Det måste väl ändå vara rikligt atl man fåren likartad bedömning i fråga om jordbruksmark. Det står helt i överensstämmelse med vad vi har sagt om de jordbrukspolitiska riktlinjerna i övrigi, all vi skall så långl del är möjligt skydda åkermarken för att den skall kunna användas för jordbraksproduk-tion.

Del slår ingenstans i propositionen att juridiska personer under alla Jörhållanden, som Svante Lundkvist uttryckte det, skall förvägras att köpa mark. Jag gav redan i mitt första inlägg exempel på fall där man i stället skall göra den bedömningen att juridiska personer skall kunna förvärva marken.

Trots Hans Wachtmeisters senaste inlägg står det för mig fortfarande lika oklart på vad sätt en utökning av lantbruksnämndemas möjligheter till skärpt priskonlroll skulle kunna motverka det önskemål som Hans Wachtmeister själv har, nämligen att dämpa prisstegringen på jordbruksfastigheter.

Andre vice talmannen anmälde att Svante Lundkvist anhållit att lill protokollet få antecknat att han inte ägde rätt till ytteriigare replik.

EINAR LARSSON (c):

Herr lalman! Jag hade tänkt inleda detta anförande med att välkomna den stora enighet i vilken det tycks vara möjligt att anta de föreliggande lagförslagen. Men efter alt ha lyssnat till de replikskiften som förekommit börjar jag bli fundersam över hur det står till med enigheten. Låt mig därför i stället säga att jag hoppas alt man inte riktigt menar allvar med de pressade skrivningar som förekommer i de olika reservationerna.

Om riksdagen nämligen skulle bifalla alla reservationerna, skulle vi ha tillbaka 1965 års lagstiftning. Och den vill vi inte ha -det är alla eniga om. Jag vill med glädje instämma i vad jordbruksministern har sagt om önskvärdheten av en revision av lagstiftningen från 1965, som var en olycka och som

ledde till en rad icke önskvärda utvecklingstendenser. Jag vill erinra om att detta redan 1965 mycket starkt framhölls inte minst från centerns sida.

När jag nu, efter tankeutbytena om tolkning, vill helt och fullt försvara utskottsmajoritetens hemställan, är jag väldigt glad över atl också kunna säga aU den här gången har centern inle haft anledning alt anföra någon som helst reservation.

Vid 1965 års riksdag var centern det enda parti som krävde avslag på den proposition som då antogs. Den propositionen hade utarbetats på grandval av en departementspromemoria och ansågs av många illa förberedd. Så visade sig också vara fallet. Det förslag som det nu finns grundad anledning förmoda kommer att ersätta 1965 års lag har, vill jag påstå, föregåtts av noggranna förberedelser.

Efter mångårigt intensivt motionerande i riksdagen om översyn av 1965 års lag tillsatte, som redan påpekats, Svante Lundkvist i sin egenskap av jordbraksminisier den ulredning som utgjort underiag för dagens förslag. Ulredningen fick sedan tilläggsdirektiv av Anders Dahlgren. Ulredningen var, som också påpekats, i alla väsentliga drag enig. I sammanhanget bör påpekas atl den moderata reservationen i utredningen inte alls gick så långt som moderaternas reservation till utskottsbetänkandet.

Propositionen var nästan färdigskriven under Anders Dahlgrens tid som jordbraksminisier. Skrivningen godkändes också av moderaterna i trepartiregeringen utan anförande av ens den reservation som deras utredningsman hade avgivit. Jag utövar inte någon kriiik mot detta, men jag beklagar atl man inte kunnai hålla samma stronga linje i den fortsatta behandlingen som man hade efter det intensiva utredningsarbete som skett. Detta gäller också de reservationer som socialdemokraterna här har ansett sig behöva knyta lill utskottsbetänkandet.

Det kan ju vara intressant att nämna atl när 1950 års lag antogs, föregicks den av debatter med 79 anföranden i andra kammaren och 44 anföranden i första kammaren, sammanlagt alltså 123 anföranden. Även om det förekommer en del nyanser i replikskiftena här villjag uttrycka den förhoppningen att den något kortare debatten i år är elt uttryck för att vi har ett lagförslag som grundar sig på både stor enighet och klokskap och leder till en rikligare utveckling än den lidigare lagen.

Tillåt mig att la ett citat ur ett av de tal som hölls förta gången och som visar en förvånansvärd aktualitet;

"Markens och markresursernas utnyttjande är inle bara en fråga av utomordentlig ekonomisk räckvidd. Den rymmer i sig en mängd problem av ideologisk och politisk art som i alla lider engagerat människorna. Överallt i väriden har tillgången på jord, lämplig atl odla, varit föratsättningen för staters uppkomst och utveckling. Mänsklig kultur har uppstått, blomstrat och gått under beroende på hur stater och människor utnyttjat sina markresurser. Fattigdomen, nöden och svälten i utvecklingsländerna beror till stor del på alt dessa länder misslyckats med sin markpolitik och med utnyttjandet av sina naturresurser.

Effektiviteten i olika länders jordbrak sammanhänger med vilka som har

Nr 110

Torsdagen den 22 mars 1979

Jordförvärvslag

Nr 110

Torsdagen den 22 mars 1979

Jordförvärvslag

äganderätten lill jorden, vilka som brukar den och villkoren för braknings-rätten. Självägande bönder med tillräckliga markresurser till sitt förfogande har hittills visat sig vara de bästa garanterna för en riklig tillgäng på livsmedel. Etl rationellt drivet jordbruk är en förutsättning fören utvecklad industri och vice versa. Det är denna växelverkan mellan jordbruk och industri som skapat välståndet och den höga levnadsstandarden i väslväridens kulturiän-der. Det finns knappast någon fråga av politisk art som är av slörre betydelse än en rätt bedriven markpolitik och ett förnuftigt utnyttjande av naturresurserna."

Så fortsätter Erik Grebäck, den gången reservant i tredje lagutskottet:

"Men del är inle jordbraket som i och för sig skapar problemen. Det är i
Slällel den moderna tekniken, den industriella utvecklingen och befolknings
koncentrationen som givit upphov till alla våra bekymmer av markpolilisk art
men även i fråga om vattenvård, luftföroreningar, biocider och naturvård i
vidsträckt bemärkelse.

Men vi får aldrig glömma bort att jordbruk och skogsbruk inle bara kan bli en fråga om ett tekniskt fulländat utnyttjande av mark- och naturresurser. Det finns en biologisk faktor med i spelet, som våra dagars teknokrater och centralbyräkrater har alltför lätt alt förbise. Etl uthålligt jord- och skogsbrak förutsätter ett samspel mellan teknik och biologi, mellan levande liv och död materia, vilket inte har sin motsvarighet inom industriproduktionen.

Jordbruket arbetar med produktionsfaktorer som vi människor endast i begränsad utsträckning kan kontrollera och bemästra. Över klimat, värme, nederbörd och sjukdomar bland växter och djur bestämmer andra krafter än våra. Människorna i jordbruket måste leva med naturen och inte mot den. Det är därför som alla kritiklösa jämförelser i lönsamhetshänseende mellan industriproduktion och jordbraksproduktion enligl min uppfattning ofta blir sä meningslösa och missvisande."

Så fortsatte debatten den gången. Jag lycker del är intressant att ta en bit ur den debatt som alltjämt har så hög aktualitet.

Jag tillåter mig nu att göra kommentarer till de inlägg som redan gjorts.

Jag hoppas att den lag som nu föreslås rent allmänt skall leda lill uppfyllelsen av de fina deviser som är avsedd, att den skall leda lill ett aklivi brukande i stället för passivt ägande och atl man genom de olika åtgärder som här föreslås skall nå fram till de avsikter man har atl begränsa markvärdestegringen och bemästra de övriga problem som har nämnts.

Jag vill instämma i de kommentarer som gjorts av jordbraksministern belräffande kommuner och släktförvärv.

Svante Lundkvist har inlett debatten med atl säga atl vi alla är inställda pä atl bekämpa den markprisslegring som blev en följd av den liberalisering som beslöts 1965. Då vill jag bara säga alt pä samma gäng är del lilel förvånande att man inte är beredd atl ställa sig bakom de ändrade förhållanden som denna nya lag föreslår belräffande kommunernas förvärv, belräffande additions-köpen och beträffande industrins roll i sammanhanget. Den begränsning som drabbar kommunerna får inte pä någol sätt hindra utveckling, expansion och bebyggelse. Del framgår också myckel klart av olika skrivningar i proposi-

lionen och utskottsbetänkandet.

Samtidigt vill jag säga atl när del gäller atl eftersträva högsia möjliga sysselsättning ställer jag mig helt bakom de ambitioner som Svante Lundkvist gav uttryck åt. Men kvar står det faktum atl del inle växer en enda kubikmeter mer pä den skogsmark som ägs av sågverken, och del är inte säkert att det blir mer sysselsättning än med någon annan ägare. Resonemangen härvidlag är väldigl svåra att komma lill rätta med, och jag vill understryka all del ju inle finns angivet något idiolslopp för vare sig kommuner eller industri. Vederbörande får rimligtvis undergå samma prövning som andra förvärvare har alt undergå.

Beträffande additionsköpen lalar Svante Lundkvist också förökad sysselsättning. Del är helt självklart all progressiva företagare skall kunna utveckla och utöka sina förelag. Men det innebär inte att man skall kunna få lägga samman förelag som bör bestå var för sig. Om man lägger samman förelag som kan bestå var för sig leder detta nämligen oftast lill minskad i stället för ökad sysselsättning.

När del gäller släklförvärven vill jag bara lillägga, utöver vad som tidigare sagts i dessa sammanhang av jordbraksministern, att det är viktigt att understryka att en släktgård aldrig skulle uppstå, om inle släkten ville bry sig om denna gärd. Det enda som står i den nya lagstiftningen och det enda som krävs av de avlägsna släktingarna är atl de skall bry sig om denna släktgård, och del tycker vi är ett mycket rimligt krav. Är man inle beredd all ställa upp på det kravel är del inle heller rimligt att man skall få förtroendet alt äga släktgärden. Om man är beredd att ta hand om släktgården skall man enligl lagförslaget i proposilionen och utskottsbetänkandet också ha förvärvstillständ.

Jag vill kraftigt understryka detta, för det förekommer ule i den s. k. enklare propagandan vissa resonemang om all della lagförslag skulle utgöra ett definitivt avslag pä förvärvstillstånd lill avlägsna släktingar. Del är inte della del handlar om. Det handlar om ett något ökat ansvar för avlägsna släktingar, och ulskollel har dessutom för säkerhels skull pressat den formuleringen något. Det står pä s. 19 i betänkandet; "Detta uttalande bör enligl utskottets mening bl. a. kunna innebära att det specifika rationaliseringsintresset kan få vika i en situation där såväl släktskapsförhållande som allmänt regionalpoliliska bedömningar lalar härför och förvärvaren är beredd att bosätta sig på och bruka fasligheten.".

Vi tycker all detta utgör en gardering när del gäller elt handlingssätt som ur släktförhållandesynpunki skulle vara stötande och som del kanske hörs litet om i debatten. Det skrivs pä poetiskt lungomål: "Från föder är det kommet, till söner skall det gå." Men poeten skriver ingeniing om atl det bör gå lill syskonbarn och syskonbarns avkomma. Det första är jag helt beredd att ställa upp på,och det andra tyckerjag bör vara en stark rätt om man är beredd all la ansvaret för släktgärden.

Jag skall nämna något om priskonlrollen. Del är rikligt som jordbruksministern säger, alt priskontrollen redan finns; kalkylförfarandet finns redan i lanibraksnämnden. Del finns alltså instrument för all göra en bedömning av

Nr 110

Torsdagen den 22 mars 1979

Jordförvärvslag

Nr 110

Torsdagen den 22 mars 1979

Jordförvärvslag

prisnivån. Skillnaden mellan tidigare praxis och nuvarande lagförslag är i princip bara att nu kommer kontrollen att kunna drabba även den som har pengarna - tidigare drabbade den bara den som behövde låna pengarna.

Månskenslorparna har inte angripits på något sätt i utskottsbetänkande eller proposition. Tvärtom ges med delta nya lagförslag en sanktion förutom ål familjelantbruket också ät deltidsföretagaren, ål det kombinerade företaget, och del finns anledning att välkomna detta.

Med delta, herr talman, skulle jag vilja säga atl det är min utomordentliga förhoppning all ulskollsmajoritelens förslag i betänkandet leder till en ny lagstiftning och atl den i sin tur leder fram till etl aktivt brakande i slällel för ett passivt ägande. Jag vill därmed yrka bifall till utskottets hemställan.

SVANTE LUNDKVIST (s) kort genmäle;

Herr talman! Jag tyckte all ulskoitets ordförande var mycket vårdslös när han talade om den markprisslegring som 1965 års förändring av lagen har gett som resultat. Han vill alltså påstå att prisutvecklingen på marken beror på den förändring i jordförvärvslagen som vi fick 1965. Jag skall inle fördjupa mig i argumenteringen, eftersom jag vet att Sven Lindberg kommer upp senare, och han har suttit med i utredningen och har tillgång till allt det material som belyser vilken roll de juridiska förvärven kan anses ha spelat i detta sammanhang. Lål mig bara säga att från 1965 lill 1974 hade knappt 1 % mark skiftat ägare mellan juridiska och fysiska personer.

Sedan säger Einar Larsson att den här lagen inte innebär något idiotstopp för juridiska personer. Nej, det har bara funnits ambition att åstadkomma ett idiotslopp en gång, och det var när centerpartiet i 1976 års riksdag föreslog att man omedelbart och utan utredning skulle upphäva 4 § andra stycket punklen 1 i nuvarande jordförvärvslag. Det förslaget skulle ha inneburit att jordbrakarna ensamma hade kunnat få företräde lill förvärv av jordbruks-och skogsmark. Etl sådant idiotstopp finns dess bättre inte med i denna lagstiftning.

Jag lycker också alt del i dagens läge är oförsiktigt av Einar Larsson alt säga atl självägande bönder är den bästa garantin för en riklig råvarutillgång. Jag föreställer mig att även utskottets ordförande lyssnade lill de bekymmer som sågverksägarna, som var här och uppvaktade utskottet, anser sig ha samt till deras krav på att man skulle ta rimlig hänsyn till den situation de ofta kan befinna sig i ute i bygderna. Jag vill upprepa all det finns anledning att i anslutning till den riilämpning som är möjlig med hänsyn lagen till lagens bokstav - som vi har försökt göra i vår reservation - ge utrymme för sådana bedömningar som innebär att det i första hand skapas det största antalet varaktiga arbetstillfållen. Detta bör få vara avgörande för vem som i ett speciellt fall skall förvärva marken.

EINAR LARSSON (c) kort genmäle:

Herr lalman! Svante Lundkvists beskyllning för vårdslöshet från min sida är felaktig och obefogad.

Den liberalisering som 1965 års la,'j innebar när det gällde nya köparkate-

gorier och begrepp som kapitalspekulalion, stat, kyrka, kommun, additions-köp, juridiska personer osv. innebar sammantaget en ökad prisnivå. Svante Lundkvist måste vara rätt ensam om all inte kunna erkänna delta. Däremot vill jag ge Svante Lundkvist fullständigt rätt i atl största antalet varaktiga arbetstillfällen bör vara en ledstjärna när man ger förvärvstillstånd. Enligt utskottets mening uppnår man detta med de formuleringar som finns i det nya lagförslaget.

Jag vill i delta sammanhang säga att jag aldrig har förstått atl exempelvis sågverksindustrin skulle behöva lägga ner fler arbetstimmar än en annan ägare för att göra samma arbete. Eller hur kan man förklara att man vill prioritera förvärvare som kan skapa ett stort antal arbetstillfällen? Jag kan heller inte tro att det beror pä vem som är ägare om det skall växa mera pä en i övrigi välskött mark.

Det är rikligt som Svante Lundkvist säger att juridiska personer har utnyttjat liberaliseringen till all under den här perioden öka sitt markförvärv med endast 1 96. Detta är ett mycket intressant faktum, för del används som argument bl. a. när man säger; Del verkar ju inle sä farligt, så den här rätten kan man väl få ha kvar. Andra säger; Det har visat sig alt de var så litet intresserade av att köpa, så det finns ingen anledning att ha kvar den här rätten.

Jag skulle vilja säga att det inte finns någon anledning att uppförstora just den här delen av förvärvsrälten. Och jag säger än en gång, för att inte Svante Lundkvist skall låta beskyllningen kvarstå, att det inte är just dessa förvärvare som enbart eller ens i huvudsak varit vällande lill prisstegringarna, men de har givelvis dragit sitt strå till stacken i det avseendet. Med hänsyn till del ringa intresse som visat sig finnas för att basera råvaraförädling på egen skogsmark är inle den här begränsningen lill någon nackdel för industrin och än mindre för sysselsätlningssituaiionen.

Nr 110

Torsdagen den 22 mars 1979

Jordförvärvslag

SVANTE LUNDKVIST (s) kort genmäle:

Herr lalman! Nu måsle fakliskl Einar Larsson bestämma sig. Han inledde sitt inlägg med alt säga att jag har fullständigt fel när jag påstår all den förändring som skedde med anledning av 1965 års lag inle är orsaken till de prisstegringar vi har fått. Sedan avslutar han med att säga att han för sin del gärna förklarar atl de juridiska personernas förvärv inte varit orsaken till de här prisstegringarna. Han avlivar sitt påstående i första avsnittet av inlägget med det han avslutar sitt inlägg med. Einar Larsson får väl nu bestämma sig för vad han anser vara rätt på den här punklen.

Men låt mig försöka lämna ett bidrag till diskussionen genom att klargöra vad jag för min del anser i hög grad ha orsakat markprisstegringen. Naturiigtvis är den främsta orsaken förändringarna över huvud laget i samhället, men en viktig orsak är också den tidigare frånvaron av en planering av vår markanvändning. Först efter den översiktsplanläggning beträffande markanvändningen som vi nu får i anslutning lill den fysiska riksplaneringen, där vi i förväg kan tala om vad som skall vara jordbraksmark och vad som skall vara mark för annat ändamål, finns del möjligheter att

4 Riksdagens protokoll 1978/79:110-111

Nr 110

Torsdagen den 22 mars 1979

Jordförvärvslag

exempelvis hindra uppkomsten av de förvänlningsvärden som tidigare kom att åsättas praktiskt taget all mark som var belägen runt våra tätorter och som i hög grad medverkade till en upptrissning av markpriserna och som via köp och försäljningar också på jordbrukarkanlen medverkade till alt prishöjningarna fortsatte att så alt säga avla av sig ule i handeln med mark. När en jordbrakare som hade välbelägen mark intill en tätort kunde sälja för relativt dyra pengar och med dessa på fickan kunde gå ut och efterfråga ny jordbraksmark, är det naturiigt att del pä delta sätt uppstod en press uppåt på priserna.

Jag menar alt samverkan av olika åtgärder måste till för att vi skall få kontroll över prisutvecklingen. Lagstiftning, som icke var populär på den borgeriiga kanten, är etl av dessa medel liksom översynen av jordförvärvslagstiftningen. Kombinationen av flera åtgärder kan kanske ge oss bättre möjligheter att nu få ordning på prisutvecklingen. Skulle det inle hjälpa får vi nog överväga ytteriigare åtgärder.

EINAR LARSSON (c) kort genmäle:

Herr talman! Ibland kan man inte uttrycka sig tillräckligt tydligt. Jag skall göra ett nytt försök, men hoppas fakliskl all åtminstone någon i kammaren uppfattade vad jag menade. Eftersom inte Svante Lundkvist gjorde del, vill jag säga alt jag bestämde mig långl innan jag fick en uppmaning från honom. Jag har också givit uttryck för min uppfattning redan lidigare och gör det nu än en gång.

Den liberalisering som 1965 års lag innebar medförde all en rad nya köparkategorier pressade upp prisnivån. Hela tiden har jag framhållit alt en av . dessa kategorier just var de juridiska personerna som för sin del också utövade en press. Jag har aldrig påstått att de ensamma var ansvariga för denna press, men jag har inte heller sagt någol annat än atl de har varit medansvariga.

1 samma replik log Svante Lundkvist för säkerhets skull upp kommunernas roll. I det sammanhanget vill jag bara hänvisa till vad jordbraksministern nyss har sagt och till vad den utredning Svante Lundkvist åberopade har funnit. Kommunernas markförvärv har alltså under de senaste åren varit av en större omfattning än vad som varit befogal med hänsyn till expansionen. Det föreliggande förslaget innebär en viss begränsning av expansionen när del gäller mark som inte skall bebyggas. Utskotlsmajoriteten är myckel glad över atl förslagel stöddes av Svenska kommunförbundet.

Andre vice talmannen anmälde aU Svante Lundkvist anhållit alt till protokollet få antecknat att han inle ägde rätt lill ytterligare replik.

SVEN LINDBERG (s):

Herr talman! Lål mig inleda milt anförande med elt citat.

"Den förste som efter alt ha inhägnat en jordbit och fann pä att säga: Del här tillhör mig, och fann människor nog dumma att tro pä det, han var det borgerliga samhällets verklige grandare. Vilka brott, vilka krig, vilka mord.

hur myckel elände och fasa skulle inte den ha räddat mänskligheten ifrån, som vågat rycka upp pålarna eller fylla igen dikena och som ropat till sina likar: Lyssna inte till denne bedragare - ni är föriorare orn ni glömmer att grödan tillhör alla och jorden tillhör ingen!"

Vem är det nu som har sagt dessa tänkvärda ord? Man skulle kunna tro att det är någon som har studerat fastighelssirukluren i det svenska skogs- och jordbruket och som har lyssnat pä debatter som föregick jordförvärvsutredningens förslag. Men så är del inle. Nej, det var den franske 1700-talsfilosofen Rousseau, som i sin avhandling Olikheten mellan människor på detta sätt uttryckte sin syn på ägandet av mark.

Varför kan del då finnas anledning alt i denna debatt erinra om Rousseaus syn på ägandet av mark? Ja, enligl min mening därför alt det på den svenska fastighetsmarknaden pågår en spekulation i ägandet av mark som driver priserna uppåt på skogs- och jordbruksfastigheter, vilket i sin lur leder till att konsumenterna ytterst får betala ett betydligt högre pris för sina varor.

När vi nu diskuterar det lagförslag som ligger på riksdagens bord går jordbruksutskottets ordförande Einar Larsson upp och gör en jämförelse mellan 1965 års jordförvärvslag och det lagförslag som här föreligger. Naturligtvis framställer han 1965 års jordförvärvslag som allt eländes orsak och del nya lagförslaget som del som skall lösa alla de problem som ligger framför oss. Jag tror ändå all alla som salt sig in i innehållet i 1965 års jordförvärvslag och det lagsförslag som nu föreligger kan vara tämligen eniga om att skillnaderna inte är så rasande stora. Skulle de ha varit del skulle vi inle - del försäkrar jag - ha varit överens om den lagtext som föreligger i dag. Vad vi diskuterar är tillämpningen av lagen, och därvidlag finns vissa skillnader.

När man är allmänt kritisk mot. 1965 års lag och framhåller det nya lagförslaget som någonting synneriigen utomordentligt skulle det vara mycket intressant om man preciserade hur slora skillnaderna på olika punkter är. Allmänna omdömen i den här riktningen kan man naturiigtvis kasta ur sig, men en saklig debatt om de olika punkterna kunde också vara av värde.

I den debatt som föregick jordförvärvsutredningen skylldes de kraftiga prisstegringarna på all jordförvärvslagen prioriterade juridiska personers förvärv. Del hette alt sågverksföretag och skogsbolag drev upp markpriserna. En uppfatining om hur överdriven denna debatt var får man genom alt studera förändringarna i ägandet mellan 1965 och 1976.

Under åren 1970 till 1974 utgjorde nettoflödet av åkermark från fysiska till juridiska personer ca 14 500 ha. Motsvarande siffra för skogsmark var ca 81 000 ha. För perioden från del jordförvärvslagen trädde i kraft den 1 juli 1965 fram till årsskiftet 1975-76 uppgick de juridiska personernas netloför-värv av skogsmark till 194 000 ha. 60 96, dvs. 117 400 ha, utgjorde skogsförädlande förelags netloförvärv. Efter del att jordförvärvsulredningen hade presenterat denna statistik har också påståendena om att det skulle vara de träförädlande företagen som drivit upp markpriserna tystnat - ända till dess Einar Larsson kom upp i riksdagens talarstol. Och jag förslär del, därför alt del

Nr 110

Torsdagen den 22 mars 1979

Jordförvärvslag

Nr 110

Torsdagen den 22 mars 1979

Jordförvärvslag

är helt andra orsaker som har medverkat till den kraftiga prisstegringen på jord- och skogsmark. Jag skall försöka redovisa några av dem, som motiverar våra ställningstaganden dels på punkter där vi deliar i utskotiets majoritets-skrivning, dels på punkter där vi reserverat oss.

Landels jordbruk har fortfarande till övervägande del en ägostruklur med små enheter. Detsamma är förhällandet med de kombinerade skogs- och jordbraksfastigheterna. Medelarealen åker per brukningsenhet var enligl lanlbraksregistret året 1974 fortfarande så lågt som 22 ha.

Fastighelssirukluren i skogsmarkerna är i slorl likartad den inom jordbrakel. Den kännetecknas i betydande grad av en längre gående ägosplittring än vad som är önskvärt i dagens skogsbrak. Den privata skogsmarken - som utgör ca 50 96 av hela skogsmarksarealen och närmare 60 96 värdemässigt och med avseende på produktionskapaciteten - är uppdelad på mänga och små förelag. De olika företagen och brakningsområdena är därför i betydande utsträckning mindre än vad som är lämpligt. Den skogsmarksareal som är i privat ägo är alltså fördelad pä etl mycket stort antal ägare. 58 96 av antalet fastigheter är mindre än 25 ha, och 34 96 är mindre än 100 ha. Endasl 8 96 är Slörre än 100 ha. Ägosplittringen är det svenska skogsbrukels förbannelse. Den försvagar konkurrenskraften, hindrar rationellt brakande och försämrar skogsvärden.

Del socialdemokratiska partiet eftersträvade etl ur hela folkhushållets synpunkt effektivt utnyttjande av de produktionsresurser som står till jord-och skogsbrakets förfogande. Marken är den viktigaste av dessa resurser.

Mot denna bakgrand anser vi nuvarande ägostraklur och ägandeförhållanden otillfredsställande. Jag känner därför, herr talman, behov av atl inför kammaren något redovisa en del av de fakta i dessa frågor som f ö. också återfinns i vår motion.

Ägande av skog som ett nödvändigt försörjningsunderiag har kraftigt förändrats under de senaste årtiondena. Många kombinerade skogs- och jordbrak har lagts ned. På ett stort antal gårdar med mindre andel jordbraksmark har jordbraksdriften lagts ned eller jordbraksmarken utarrenderats. Antalet brukningsenheler med skog utan åker eller med åkern utarrenderad har sedan början av 1950-talel fördubblats. Delta har medfört att antalet skogsgårdar var ungefär lika stort som antalet kombinerade företag i början av 1970-talel. Om de senaste årtiondenas utveckling fortsätter som hittills, kommer andelen skogsgårdar 1985 att vara ca 70-75 96. Av de ca 250 000 brakningsenheterna med skog ägdes i början av 1970-talel 10 % av dödsbon. Bland skogsgärdsägarna återfinns ca 80 96 av dödsbona.

Av de privatägda skogsfastigheterna är det en myckel liten del som har skogsbruk som grundinkomst. Av lantbruksräkningen 1976 framgår atl 29 % av ägarna ej är bosatta pä fastigheten och har sin grundinkomst från arbetet utanför fastigheten eller pension. Av ägarna som bor på fastigheten är 19 96 pensionärer med ATP och annan pension som gnmdinkomst, medan 23 96 arbetar utom fastigheten mer än halvtid och har sin grundinkomsi frän annat hel-eller deltidsarbete. Endast 29 96 arbelar på fastigheten mer än halvtid. Av dessa har många grundinkomst frän jordbraksproduktion. En myckel stor del

av ägarna till landets halva skogsareal har således andra grandinkomsler än skogsbruk, och många är inte beroende av skogen för sin försörjning.

Låt mig redovisa ytteriigare några kalla siffror föratt bevisa hur långl denna olyckliga ulveckling har gåu - och då ber jag jordbraksministern lyssna mycket noga. Inom slora delar av Jämtland ägs nu hälften av den enskilda marken av slärbhus eller utbor. I vissa områden är siffran för dessa ägarkategorier så hög som 60-70 %. I Västerbotten utgjordes 84 96 av den jordbruksareal som bytte ägare 1975 av släktförvärv. Av de nya ägarna var år 1977 bara 12 % heltidslanlbrukare. 20 96 brakade jorden på halvtid och mer än 60 96 inte alls.

Jag bad jordbruksministern lyssna mycket noga, eftersom han tidigare i debatten hävdade att juridiska personers förvärv leder till avfolkning i stora delar av landet. Jag förmodar alt han därmed avsåg landsbygden.

Jag vill säga till jordbraksministern att det är det privata ägandet av utbor som har inneburit ulglesningen av boendet pä landsbygden och inte de juridiska personernas förvärv. Det är brukandet som ger sysselsättning och inte ägandeformen i sig själv. Mark som ägs av juridiska personer brukas i allmänhet intensivt. Passivt ägande ger mindre sysselsättning.

Det passiva markägandet har starkt bidragit lill den kraftiga prisstegringen på skogs- och jordbruksmark. Del är också en a v orsakerna lill den nu mycket bekymmersamma situationen med skogsindustrins råvarakris. Skogsägare som inte är beroende av att leverera virke för sin försörjning har under innevarande virkessäsong inställt sina avverkningar. Det passiva ägandet innebär också alt vi för ett alltför lågt utbud av fasligheter på marknaden. Detta medför i sin tur att prisskruven vrids uppåt. En annan orsak till de starkt stegrade markpriserna är spekulation i ägandet av mark.

Det är i dag inle ovanligt all man är beredd atl betala priser för skogs- och jordbraksfasligheler som ligger fyra fem gånger över fastigheternas taxeringsvärde. Fastighetspriserna är i dag för höga och ofta inte motsvarande avkasiningsvärdet. Som exempel kan nämnas priser på jordbruksmark på 55 000-60 000 kr./ha. Man behöver inle vara någol matematiskt snille för att räkna ut att dessa höga priser starkt påverkar konsumentpriserna. Det är alltså de svenska konsumenterna som för vara med och betala spekulation i jord- och skogsbraksmark.

Men det förhindrar också intresserade och kunniga människorutan kapital alt själva bli jordbrukare.

Den beskrivna utvecklingen innebär allvarliga risker för framtiden. Den enskilde bonden får i ökad utsträckning föriiia sig lill arrenden med som följd bl. a. atl de långsikliga investeringarna minskar. Ägande utan behov atl utnyttja jordbruksfastigheten som försörjningsunderiag lorde i de flesta fall innebära sämre utnyttjande av markens produktionsförmåga. Man kan göra undanlag där det finns långsiktiga arrendekontrakt. Samtidigt innebär nämnda ägarförhållanden ofta atl investeringar i mark och byggnader är mycket låga.

Jag har, herr talman, velat redovisa dessa torra fakta för att motivera det lagförslag som riksdagen nu slår i begrepp att anta, men även för alt motivera

Nr 110

Torsdagen den 22 mars 1979

Jordförvärvslag

Nr 110

Torsdagen den 22 mars 1979

Jordförvärvslag

de reservationer som vi socialdemokrater har bifogat jordbraksuiskottets betänkande. Som framgått, innebär lagförslaget atl även syskon och syskonbarns förvärv genom köp, byte eller gåva skall bli föremål för förvärvsprövning. Men även om lagförslaget antas av riksdagen, kommer andelen förvärv som blir föremål för förvärvsprövning ändå sannolikt att stanna under 20 96.

Jag kan i delta sammanhang inte underlåta alt något beröra Hans Wachtmeisters inlägg, där han gav Eric Carisson en honnör för hans motion angående släktförvärven. Hans Wachtmeister tyckte det var helt följdriktigt alt motionen kom frän Dalarna. Men herr Wachtmeister glömde all tala om alt just i Dalarna är ägostrukturen på många häll helt hopplös. Näsian alla som tittar på en slrukturkarta över Dalarna ruskar uppgivet på huvudet åt hopplösheten.

Jag skulle snarare ha förväntat mig en motion från Dalarna om ytterligare begränsning av släktförvärven för att komma till rätta med den eländiga fastighetssiruktur som finns just i Dalarna.

Vi måste i denna riksdag vara medvetna om de begränsade effekier som detta lagförslag kommer att få beträffande det marknadsmässiga utbudet. För alt öka detta utbud måsle en rad andra ålgärder vidtas. Bl. a. måste skattelagstiftningen utformas så, att den inte gynnar ägandet av sådant lanl-och skogsbraksförelag som inte har betydelse för ägarens försörjning. Både jordförvärvsutredningen och en rad remissinstanser har uttalat önskvärdheten av atl beskattningsreglerna utformas så, alt de inle gynnar elt passivt ägande av skogs- och jordbraksfasligheler.

Vi socialdemokrater har lagt fram en motion i denna fråga till 1978/79 års riksmöte. Jag hoppas atl skatteutskottets ledamöter vid behandlingen av den motionen tar hänsyn till de fakta som jag här har redovisat och tillstyrker motionen.

En annan åtgärd som är nödvändig för att minska del passiva ägandet och öka utbudet av fastigheter är frågan om dödsbons rätt att under obegränsad tid behålla jordbruksfastigheter. Del är därför med tillfredsställelse vi noterar att jordbraksministern i propositionen redovisar att han har för avsikl alt lägga fram förslag om att frågan skall bli föremål för utredning. Vi vill understryka viklen av att frågan snarast utreds.

Mot bakgrand av den spekulation som förekommer pä fastighetsmarknaden är den föreslagna bo- och brukningsplikten väl motiverad. Det måste observeras att boplikten inte är något medel som är avsett att generellt användas. Men det måste vara en styrka förden tillståndsgivande myndigheten att kunna tillgripa föreläggande om bosättnings- och brakningsplikl när man starkt misstänker atl avsikten med förvärvet är ren spekulation.

Likaså måste det vara nödvändigt all samhället skaffar sig instrument för att kunna stoppa omotiverade prisstegringar. Den våldsamma prisutveckling vi har haft på senare år på skogs- och jordbruksfastigheter kan inte accepteras av samhället. Men moderaterna är så förblindade i sin privatkapitalisiiska filosofi och sitt vaklslående om de privata ägarintressena att de inle ens kan tänka sig desssa begränsade åtgärder för att förhindra spekulation i samhällets

viktigaste produktionsmedel, jord och skog.

När vi i ulskollel har reserverat oss mot majoritetens skrivning om juridiska personers möjligheter till förvärv av jord- och skogsbruksmark, beror del inle på atl vi har någon annan mening närdet gäller nödvändigheten atl förstärka kombinerade skogs- och jordbruksförelag med mark. Som framgått av de siffror jag har redovisat här finns del tillräckligt myckel skogsmark i del här landet för att vi skall kunna stärka de kombinerade skogs-och jordbruksföretagen i nödvändig utsträckning; del kommer ändå all bli mark över, som kan tillföras de träförädlande företagen. Det gäller i första hand alt kunna öka utbudet av fastigheter ocn förhindra det passiva ägandet. Kan vi lyckas med den åtgärden, finns det tillräckligt med skogsmark i landet för att tillgodose både de kombinerade jordbrakens behov och samtidigt t. ex. tillåta sägverksförelag att förvärva skogsmark. Men redan nu finns del, som bl. a. framförts av länsstyrelsen i Norrbollens län, överskottsmark som myckel väl kan tillåtas alt förvärvas av förädlingsindustrin.

Av de siffror jag redovisat här över den splittrade fastighelsstrukturen i landet framgår med önskvärd tydlighet all vår angelägnaste uppgift måste vara atl genom en fortsatt strukturtationalisering försöka åstadkomma slörre, bärkraftigare och rationellare fastigheter. Del måste vara angeläget att bevara de rationella fastigheter som redan finns, och inte, som några motionärer föreslagit, all man skall börja stycka sönder redan stora och bärkraftiga enheter. Del finns redan nu i lagstiftningen möjligheter lill all genom fastighetsklyvning dela pä stora skogs- och jordbraksfasligheler, men endasl under förutsättningen att det inle har negativa verkningar för den fortsatta jord- och skogsbruksdriften. Längre än så bör man inte gå.

Herr lalman! Milt inledande citat av Rousseau gällde hans syn på ägande av mark i 1770-lalels Frankrike, men medge atl om man tittar pä ägoslrakluren i värt jord- och skogsbruk - det passiva ägandet och spekulation i jord- och skogsfastigheler - så skulle hans uttalande äga en viss giltighet också i 1970-lalets Sverige.

Herr lalman! Jag yrkar bifall till reservationerna nr 1, 4, 5 och 7 vid jordbraksutskcllels betänkande nr 19.

Nr 110

Torsdagen den 22 mars 1979

Jordförvärvslag

EINAR LARSSON (c) kort genmäle;

Herr lalman! Jag har haft nöjet all tillsammans med Sven Lindberg della i såväl utredningsarbetet som det utskollsarbete som har föregått det här lagförslaget, och jag ger gäma Sven Lindberg komplimanger för del sätt på vilket vi har kunnat samarbeta där. Jag vill också ge honom en komplimang för del sätt på vilket han har slälll upp för den enhälliga utredningen. Sedan har jag stor förståelse för all man kan komma i det läget att man i alla fall i ulskollel måste reservera sig mol någonting som man inte har drivit i utredningen. Därför harjag också förståelse för alt man tar Rousseau lill hjälp för all slåss för juridiska personers utökade markinnehav.

Sven Lindberg efteriyser skillnaderna mellan den gamla lagen och den nu föreslagna och lycker alt vi skulle diskutera dem mer i sak. Jag skall bara pä de

Nr 110

Torsdagen den 22 mars 1979

Jordförvärvslag

här få sekunderna göra den uppräkning som kan krävas efter den beställningen.

Den nya lagen gör kraftiga begränsningar i antal och kategorier när del gäller dem som kan vara tänkbara förvärvare. Här finns en mycket viktig ambition och en mycket viktig skillnad. De kraftiga begränsningarna drabbar följande köparkategorier; staten, kyrkan, kommunen, de som vill lägga samman utvecklade och utvecklingsbara förelag, de som vill spekulera med rent kapital. Begränsningarna drabbar också avlägsna släktingar, som åläggs elt ökat ansvar. Del föreligger också förslag lill priskonlroll.

Jag vill inte här pä något sätt göra mig skyldig lill att i förväg övervärdera de önskvärda effekterna av detta lagstiftningsförslag. Men jag tillåter mig ha en rad förhoppningar om en riktigare utveckling. Jag tror all Sven Lindberg och jag är helt eniga om målsättningen för denna utveckling, om jag nu skall döma av den hårda kritik som han själv har riktat mot den utveckling som var en följd av den gamla lagen.

Men jag vill bestämt säga atl de effekter av den nya lagen som vi nu tillsammans önskar skulle kraftigt begränsas, om riksdagen skulle bifalla de socialdemokratiska reservationerna.

Under delta anförande övertog tredje vice talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

HANS WACHTMEISTER (m) kort genmäle;

Herr talman! Sven Lindberg kunde inle låta bli att falla för frestelsen alt ge det kapitalistiska storkapitalet - eller hur det nu var han uttryckte sig - en liten känga, men han sparkade nog förbi smalbenet den här gängen. Han har inle lagil hänsyn till alt 10 § jordförvärvslagen säger att boplikt inle kan åläggas annat än efter åtagande frän förvärvaren. Varför skall vi då ha en sådan lag?

Vi var under utskottsbehandlingen överens om - ganska överens, tyckte jag i varje fall - att det skulle vara så få fall dä den här frågan blev aktuell. Därför sade man från majoritetens sida: Del är väl ingenting att bråka om, lål det stå närdet kommer att tillämpas så sällan! Vi har en annan åsikt därvidlag. Vi menar att vi inte skall ha fler lagparagrafer än vad som är absolut nödvändigt. Om vederbörande i det här fallet vägrar att äta sig bostadspliklen, är icke detta ens elt motiv för alt han skulle vägras fiirvärv. Titta i 4 §! Då ser Sven Lindberg alt där inte finns någonting sådant upptaget. Det är av den orsaken som vi tyckeratt det är helt onödigt all tynga lagtexten med en sådan här sak.

SVEN LINDBERG (s) kort genmäle;

Herr lalman! Jag nästan ler när jag hör Einar Larssons koppling mellan mitt citat av Rousseau och juridiska personers förvärv. Citatet hade helt andra avsikter än atl argumentera för sådana förvärv. Jag överiåter åt Einar Larsson att själv försöka lista ut vad jag menade.

När det gäller skillnaden mellan den gamla och den nya lagstiftningen

hänvisar Einar Larsson till sammanläggningen av företag. Möjligheten att förhindra olämpliga sammanläggningar av företag har funnits även i den gamla lagstiftningen. Del vi varit oense om i den här diskussionen är att vi velat ha en precisering av när del skall vara tillätet alt slå samman förelag. Ni säger själva att del skall vara tillätet.

Samma sak gäller juridiska personers förvärv. De är fortfarande tillåtna i lagstiftningen. Vad vi diskuterar här är en precisering av när del skall vara möjligt för juridiska personer alt förvärva mark. Där anser vi atl ni gjort en alltför snäv avgränsning vid er tolkning av lagparagrafen, och det kan få negativa regionalpolitiska konsekvenser. Skillnaden mellan den gamla och den nya lagen är inte särskilt stor i det här sammanhanget.

Utvecklingen inom skogs- och jordbrakel kunde vi inte - vilket jag försökte säga i milt inledningsanförande - göra särskilt myckel åt med den gamla lagstiftningen. Låt mig nu vara en tämligen pessimistisk spåman och konstatera alt inte heller med den nya lagstiftningen kommer vi att kunna göra särskilt mycket ål fastighelsstrakturens ulveckling i landet, och det av den enkla anledningen att högst 20 % av förvärven kommer all undergå förvärvsprövning. Resten av förvärven flyter löst på fastighetsmarknaden inom den s. k. släktsekiorn. Del är helt andra åtgärder vi måste vidta för atl komma ät de här problemen. Jag har redovisat dem i mitt inledningsanförande. Einar Larsson och de övriga är medvetna om de behoven.

Nr 110

Torsdagen den 22 mars 1979

Jordförvärvslag

EINAR LARSSON (c) kort genmäle;

Herr talman! Jag skulle bara helt kort vilja säga att högst 80 % är en alltför pessimistisk bedömning. Dä man gör en prövning även av avlägsna släktingars förvärv gäller det alt från dessa 78 96 dra 18 96. Då uppstår en situation där man i alla fall har en jordpolitisk prövning av mer än 40 96 av alla förvärv, om jag tar med alla de andra kategorier jag redan tidigare räknat upp.

Till resonemanget om juridiska personer vill jag tillägga bedömningen atl om det bara rör sig om 1 96 som har förvärvats - det kan man statistiskt belägga med de undersökningar som finns - så kan man ändå aldrig få ett begrepp om i vilka fall dessa förvärvare varit med som presumtiva spekulanter på fastigheter och därmed, i kraft av sina rättigheter enligl den gamla lagen, kunnai pressa upp priserna lill en icke önskvärt hög nivå.

SVEN LINDBERG (s) kon genmäle;

Herr lalman! Jag lycker den här diskussionen om vem som pressar upp priserna på fastighetsmarknaden -juridiska personer eller privata personer -är tämligen meningslös. Om man studerar prisbildningen i de förvärvsansökningar som finns kommer man underfund med att det minst lika ofta -jag vägar påstå betydligt oftare - är enskilda personer som är beredda all betala fanlasipriser för jord- och skogsbraksmark. Det är de skatlemässiga fördelarna i ägandet som gör alt del förekommer spekulationer i jordbraks- och skogsmark. Del är genom all förändra skattelagstiftningen som vi skall komma ät detta - inte genom att så att säga prioritera den ene eller den andre

Nr 110

Torsdagen den 22 mars 1979

Jordförvärvslag

köparen. Del kan vara angeläget av andra skäl, men jag hävdar bestämt att vi inle kommer ät prisspekulalionen genom all prioritera den ene eller den andre.

FILIP JOHANSSON (c);

Herr talman! Jag hade nöjet all vara med i den utredning som har lagt fram förslag i den här frågan, och jag kände mig ulomordentligl tillfredsställd över den enighet som rådde i ulredningen. Alla var besjälade av en vilja atl så långt som det var möjligt medverka lill en lagsiiftning som kunde skapa bättre förhållanden. Vi var alla medvetna om de utomordentligt slora svårigheterna, och vi var alla medvetna om att vi inte nådde målet med det förslag som vi lade fram. Vi visste atl det fanns andra saker som behövde analyseras, utredas och förändras.

När Hans Wachtmeister gör gällande att alla i ulredningen utom herr Johansson från Vrångebäck hade tagit lätt på frågan om skattelagstiftningen, vill jag säga att detta är absolut fel. Tvärtom var vi ense om ätt skattelagstiftningen inom det här området borde utredas, men jordförvärvsutredningen hade ingel mandal att utreda den frågan. Vi skrev emellertid in i utredningens betänkande att skattelagstiftningen på området borde utredas.

Vi visste också att frågan om de teslamentariska förvärven behövde utredas ytteriigare. Det var likadant där - vi skrev in detta i betänkandet. Jordhävdslagen, som vi senare skulle komma fram till, trodde vi var etl medel i den här riktningen. Det är bara alt hoppas all riksdagen inom del snaraste kommer all fatta beslut pä den punklen.

Jordförvärvsutredningen log också upp frågan om dödsbos inverkan i delta sammanhang. Även där visste vi all en särskild ulredning behövde komma till stånd. En sådan är f ö. redan tillsalt.

Personligen harjag alltid ansett att gemensamt ägande och brukande har utomordentliga fördelar och är en styrka. Det har varit en allmän uppfatining hos oss som företrätt bonderörelsen atl ägande och brukande är till fördel för brukarna, för samhället i övrigi och för konsumenterna när del gäller all skaffa fram högvärdiga livsmedel till billigast möjliga priser.

Svante Lundkvist säger alt han är glad över alt föreningsrörelsen kommit fram till alt jord och skog inte skall vara någon handelsvara. Jag kan tala om för Svante Lundkvist atl det är ingen nyhet inom föreningsrörelsen. Det har vi alltid ansett. Vi har känt en utomordentligt stark oro inför den nuvarande utvecklingen. Vi ärju nästan framme vid den situationen att hälften av den brukade jorden brukas på arrende. Då har man, enligt vårt säu atl se, kommit för långt ifrån vad som borde vara rimligt.

Lät mig bara säga några få ord med anledning av socialdemokraternas reservationer.

När det gäller kommunernas förvärv säger man i den socialdemokratiska reservationen atl en prövning av de kommunala förvärven inle är förenlig med kommunernas ansvar för den fysiska planeringen. Jag är i många avseenden besviken på del sätt pä vilket kommunerna lever upp lill sitt

ansvar för den fysiska riksplaneringen. Vi har fatlat upprepade beslut här i riksdagen om hur kommunerna skall känna ansvar för åkermarken. Vi har t. o. m. gått så långl all vi sagt att om kommunerna har planer på att bygga på åkermark bör dessa planer ses över och omarbetas. Eftersom planer ofta upprättas lång tid i förväg har en sådan skrivning och sådana beslut av riksdagen varit motiverade. T. o. m. jag som bor i skogsbygderna stöter än i dag ofta på kommuner som gör upp nya planer där de tar fin åkermark i anspråk för bebyggelse, trots att det finns annan mark i den allra närmaste omgivningen. Följaktligen har jag fullt fog för atl säga atl jag känner mig besviken över kommunernas sätt att ta ansvar för den fysiska planeringen. Mot den bakgranden lycker jag att del är rimligt och riktigt att - som föreslagits i utredningen och i propositionen - underställa kommunernas förvärv samma prövning som andras förvärv. Ingen kommer all hindra en kommun att utvecklas, atl la mark i anspråk för bebyggelse och industriverksamhet, om det behövs. Men del är inte rimligt att man handlägger de här frågorna på det sätt som hittills har skett.

Sedan bara några ord om de juridiska personernas förvärv. Svante Lundkvist har ideligen pratat om betydelsen regionalpoliliskl av att man har industrier i skogsbygderna i det inre stödområdet och av att de kan förstärka sin verksamhet genom att köpa upp fastigheter. Jag kan hålla med om att det är av betydelse alt vi har sådana induslrier. Jag har själv medverkat till att sådana smäinduslriföretag kommit till i Norrbottens inland. Men för dem har det inte varit avgörande all kunna köpa upp fastigheter för all bereda sig trygghet när det gäller råvaran.

Jag vill bara anföra ett enda exempel - det finns olaliga. En industri i kustbygden, som även den fyller ett stort behov från regionalpolilisk synpunkt, åker 30 mil in i landet och köper i en liten by i inlandet upp en skogsfastighel på 100 hektar, som en jordbrukare som bodde bredvid den fastigheten utomordentligt väl skulle ha behövt för atl kunna fortsätta sin verksamhet och få full bärgning av sitt arbete. Denna industri tog rubb och stubb från de 100 hektaren på en enda vinter. Visst gav del många sysselsättningstillfällen det året. Men inte var det eU uttryck för den långsiktiga planering som skall ligga till grund för verksamheten i en bygd som denna.

Tyvärr har det hänt alltför ofta alt industriföretag uppträtt på det sättet. Det har minsann inte varit någon regionalpolilisk styrka för de allra svagaste bygderna.

Sven Lindberg målade upp en utomordentligt skrämmande bild av fastighelssirukluren och utvecklingen framför allt i glesbygderna i Norriand. Jag är helt överens med honom om den bilden och om de svårigheter som föreligger atl lösa problemen. Och jag är utomordentligt tacksam för alt Sven Lindberg har insett dessa problem. Jag vill inle gå så långl all jag säger atl del är 1966 års jordförvärvslag som är orsaken till dem. Men vi hade en annan lagstiftning och en annan trend i jordbrukspolitiken under 1960-lalel.

1967 års jordbrukspolitiska målsättning är i långa stycken den avgörande orsaken till att utvecklingen blivit sådan som Sven Lindberg så skrämmande

Nr 110

Torsdagen den 22 mars 1979

Jordförvärvslag

Nr 110

Torsdagen den 22 mars 1979

Jordförvärvslag

visade. Underen läng följd av är sade lantbruksnämnderna ifrån all de i de här områdena inte hade några mandat, inga resurser och inga möjligheter alt gä in och göra någonting.

År efter år fick jag bevittna hur lantbruksnämnden, t. ex. när Arvidsjaurbygden begärde lantbruksnämndens bistånd, klart redovisade att den inle hade några mandat och inga möjligheter alt göra någonting i den bygden. Man sopade helt enkelt bort folk frän dessa bygder pä några få är. Del, Sven Lindberg, är någonting som inte kan repareras vare sig med denna lagstiftning eller med någonting annat under en kort tid. Det lar utomordentligt lång lid al', reparera sådana skador.

I början av milt anförande sadejag att vi inom ulredningen var praktiskt taget helt ense. Jag hade trott atl vi skulle kunna bli rätt överens även i delta beslut. Men del är inte utan att jag har en känsla av atl valvinden har börjat svepa in över denna kammare - inle minst rned anledning av Hans Wachtmeisters anförande. Först gjorde han gällande vilken stor betydelse denna förvärvslagstiftning har. Sedan ville han på punkt efler punkt efter punkt ha förändringar, som gör del möjligl för ytteriigare köparkategorier att komma med i bilden och få ett större inflytande.

Släklförvärven är de förnämsta. I likhet med en del andra talare betraktade Hans Wachtmeister släktförvärven såsom en kulturfråga, som det är utomordentligt angelägel alt slå vakt om. Jag hyser all respekt för dem som värnar om ansvaret för vårt kulturarvs och våra traditioners bevarande. Det har vi all anledning att slå vakt om. Della försöker jag också ge uttryck ät någon gång då och dä efler min fatliga förmåga. Men jag ber Gud bevara mig för konsekvenserna av detta sätt atl värna om kulturarvet. De som har byggt upp våra bygder saml våra små byar i inlandet och även i kusttrakterna, de som med svett och möda har strävat och kämpat för att skaffa sig sin bärgning på åkertegarna, de som har betytt så myckel för bygdens ulveckling är i dag borta, men, märk väl, deras insats är ännu i denna dag praktiskt taget avgörande för dessa bygders fortbestånd. De skulle häpna om de fick se vad som har blivit av deras verk, hur markerna förbuskats och växt igen och hur bygderna ödelagts, därför att de som skulle värna om kulturarvet har lämnai bygderna. De har varit angelägna om att skaffa sig äganderätten men har därefter farit därifrån lill andra regioner eller lill andra länder.

Äganderätten är alltså det kulturarv man skall bevara. Inle känner jag någon slörre respekt för den sortens värnande av kulturarvet. Detta får vi tyvärr uppleva i mina hembygder och i slora delar av landet, eftersom del till så stor del består av skogsbygder. De människor som nu är borta skulle ha känt sig betydligt mer tillfredsställda, om de vetat all den mark som de kultiverat verkligen lagils lill vara och skötts på ett riktigt sätt.

Sedan bara några ord om priskonlrollen, som Hans Wachtmeister inle heller ville vara med om, eftersom den skulle medföra sådana enorma problem. I utredningen var vi fullt medvetna om alt della inte är någon lätt sak men atl man om möjligt ändå måsle göra någonting för att stoppa den enormt snabba prisstegringen pä jordbruksfastigheter.

Lantbruksnämnderna har lidigare kunnat göra vissa bedömningar om en

fastighets värde när det gällt att bevilja lån. Nog är det då förvånansvärt om de inte också i framliden skulle kunna få fram etl värde på fastigheterna, även om det är fråga om en köpare som inte behöver ha den slalliga lånegarantin. Hans Wachtmeister säger all då blir del fråga om svarta pengar. Då blir del så all man betalar 10 000 kr. för den där kauen som satt bredvid. Men de som avstår från att söka statlig lånegaranti behöver kanske ändå låna pengar, och därför finns det all anledning all göra en viss prövning.

Hans Wachtmeister fortsatte med alt säga alt majoritet och reservanter är eniga. Då måsle jag ställa frågan: Vilken uppgift har reservationerna i så fall tjänat? Jag tror atl moderaterna innerst inne - och det visade de också i ulredningen - har ungefär samma intressen som vi, men det finns kanske andra skäl som gjort alt de nu har velat redovisa sä väldigt många synpunkter på lagförslaget.

Även de mindre sågverken inom inre stödområdet bör kunna köpa mark, sade Hans Wachtmeister vidare. Han sade t. o. m. atl asfallbönderna var en viss tillgäng, för utan dem fanns del risk för alt vi får för lilet arrendejord här i landet. Jag vill bara hänvisa till vad jag alldeles nyss sagt: Vi börjar näsian ha hälften av den brakade åkerjorden i form av arrende. Sä Hans Wachtmeister behöver inte vara oroad. Arrendejord kommer det säkerligen att finnas också i framtiden.

Jag ber, herr talman, att få yrka bifall lill utskotlels hemställan.

Nr 110

Torsdagen den 22 mars 1979

Jordföiyärvslag

SVEN LINDBERG (s) kort genmäle;

Herr talman! Föriäl mig, om ett leende krasar mina läppar när jag tänker på hur Hans Wachtmeister söker statlig lånegaranti för all köpa grannens katt.

Jag glömde bort en replik till Hans Wachtmeister i mitt förra inlägg. Han pratade om boplikten och hävdade alt jag skulle ha sagt all vi skall sällan använda denna plikt.

TREDJE VICE TALMANNEN lät nu klubban falla och yttrade: Jag vill erinra om all det korta genmälel gäller Filip Johanssons anförande.

Talaren fortsalle;

Lät mig ändå säga, herr lalman, att boplikten är avsedd att användas generellt. Hur sällan eller ofta det blir beror alldeles på hur omfattande spekulationen kommer att vara på fastighetsmarknaden.

När del gäller den situation vi har pä fastighetsmarknaden och det passiva ägandet hänför Filip Johansson orsakerna lill jordbrukspolitiken och inte lill den tidigare jordförvärvslagen. En sak kan vi vara överens om, Filip Johansson, atl det definitivt inte är 1965 års jordförvärvslag som har förorsakat den fastighelssplitlring vi har.

Sedan måste del väl ändå vara självklart, när man diskuterar olika köpares förvärv, atl utgångspunkten hela tiden skall vara att den mark som förvärvas skall skötas enligt gällande lagstiftning. Sköter man marken enligt den, kan

Nr 110

Torsdagen den 22 mars 1979

Jordförvärvslag

det inte vara fråga om att den ena eller andra ägarkalegorin ger mera sysselsättning. Den är tämligen likvärdig.

Vi har månat om t. ex. de små sågverkens möjligheter alt förvärva mark. Om man slår i valet mellan atl förstärka en jordbruksfastighet där det t. ex. gäller en persons sysselsättning, eller etl sågverk som har sysselsättning för 15-20 personer, då skall man använda sunda förnuftet. Man får inte vara läst vid någon sorts ideologisk åskådning om atl den ena eller andra är mer lämpad som brakare och avslå vad som är förnuftigt. Man får försöka prioritera det som ger mest sysselsättning.

När det gäller fastighetsutvecklingen och del passiva ägandet kan man konstatera att vi haft den utvecklingen under läng lid. Del är inte alla gånger de små fastighetsägarna som har lämnat sin skogs- och jordbraksfastighet och ägnat sig ål annan sysselsättning. Det finns slora skogsägare som långt före 1967 års jordbrakspolitik lämnade sina slora skogsfastigheler och investerade pengar i maskiner, fastigheter osv. Det iir detta som bidragit, herr talman, lill atl vi har det stora passiva ägandet.

HANS WACHTMEISTER (m) kort genmäle:

Herr lalman! Filip Johansson retar så upp sig på att jag tagit mig orådet före att hysa en annan uppfattning än han, att han totalt tappar sinnet för proportioner. Han påstår att jag yrkar ändring på punkt efter punkt efter punkt i ett utlåtande där man trodde sig vara överens.

Ja, det är riktigt, det är punkt efter punkt efter punkt. Del är på tre punkter sammanlagt där jag anmäler avvikande mening.

Den första punklen gäller släktförvärv. Den följer upp en reservation som inte gärna kan vara Filip Johansson främmande. Den framfördes redan i förvärvslagutredningen. Det gäller 12 96 av fastighetsförvärven i landet. När del gäller syskons och syskonbarns förvärv säger jag att jag inte anser atl dessa har den verkan på fastighetsmarknaden som man tror.

Den andra punkten gäller priskonlroll som inte kan grundas på etl fast utgångsläge. Jag har ingen som helst anledning att iindra pä mig där, när jag bl. a. har tillståndsmyndigheters tveksamhet alt falla tillbaka på.

Den tredje punklen gäller en helt onödig sak, nämligen boplikten, eftersom den inte kan åläggas någon mot hans vilja. Man har här sagt att det gäller etl så litet antal fall att det inte gör någonting och att bestämmelsen därför kan stå kvar. Jag är av rakt motsatt uppfattning. Är det etl så lilel anlal fall, skall vi inte behöva tynga lagstiftningen därmed.

Jag har inte sagt att asfaltbönderna skulle vara enbart bra, men jag opponerar mig mol den allmänna nedvärderingen av dem. De har sannerligen inte bara varit lill nackdel för vårt svenska jordbrak, utan tvärtom i många fall en fördel.

När det gäller kaliaftarerna tillkom det inte mig som tillsynsmyndighet atl lägga mig i priset pä katten, men jag tyckte nog del var väl högt.

TREDJE VICE TALMANNEN: Nr 110

Jag vill erinra talaren om atl del korta genmälel gäller Filip Johanssons Tnrsriappn Hp
anförande. 22 mars 1979"

FILIP JOHANSSON (c) kort genmäle;

Herr talman! Sven Lindberg gladde sig över all jag inte sagt att 1966 års jordförvärvslag var orsaken. Nej, orsaken var hela jordbrukspolitiken under 1960-lalet, och i den ingick också jordförvärvslagen.

Sedan sade han att jordens skötsel är avgörande för hur mycket sysselsättning del ger. Jadå,men i jordbrakspoliliken under 1960-lalet ingick också alt man inle behövde sköta jorden. Del fanns inget som helst krav pä att man skulle sköta om jorden, men äga den fick man, ulan något som helst ansvar.

Han säger all det är bältre atl 15-20 personer sysselsätts vid etl sågverk än alt en person sysselsätts på etl jordbrak. Till del vill jag bara säga atl de där 15-20 personerna kanske var de som avverkade 100 hektar påen månad, och de betydde säkeriigen mycket underden månaden. Men under de kommande hundra åren som grannarna är ulan tillgäng lill ett långsiktigt skogsbruk på dessa 100 hektar hade det, ur byns synpunkt och ur regionalpolilisk synpunkt, varit bättre atl grannarna fått la hand om skötseln av marken.

Hans Wachtmeister säger att han har ändrat sig pä tre punkier, och det är riktigt. Den första punklen gällde en reservation, säger han, så del var ingenting särskilt - del var fastlagt i ulredningen. Men ulredningsreserva-tionen av Gunnar Johansson frän Vrångebäck var inte alls av den typ som den moderata reservationen nu.

Vidare säger Hans Wachtmeister att della inverkar bara pä 12 96 av köpen. Del är oriktigt -det är 18 96, Hans Wachtmeister, och del är inte en oväsentlig del.

Jag noterar all Hans Wachtmeister ytterligare lägger lill induslriförvärven och ytteriigare slår vakt om behovet av tillräckligt med arrendejord. Han säger också att asfaltbrakarna betytt myckel. Ja, det är möjligt all de betytt mycket i Skåne, men definitivt inte i Norriand -där finns ingen asfalijord-brukare som betytt någonting. Av den anledningen är jag i högsta grad oroad över atl sådant över huvud tagel skall komma in i bilden under denna debatt. Men jag bara noterar alt de tre punkterna lägger Hans Wachtmeister fast, och han vill ha en ytteriigare uppluckring av de övriga punkterna, där del inte föreligger någon reservation.

Jordföiyärvslag

SVEN LINDBERG (s) kon genmäle;

Herr lalman! Bara helt kort lill Filip Johansson.

Filip Johansson säger atl med 1967 års socialdemokratiska jordbrukspolitik fick man äga jordbraksmark utan alt bruka den. Ja, del är rikligt, Filip Johansson. Låt mig bara säga att med 1979 års borgeriiga jordbrakspolitik får man fortfarande äga mark utan att braka den.

Var ligger skillnaden?

Nr 110

Torsdagen den 22 mars 1979

Jordförvärvslag

HANS WACHTMEISTER (m) kort genmäle;

Herr talman! Först och främst kom Filip Johansson med etl klart felaktigt påstående, när han sade att det var 18 96 av faslighelsförvärven del gäller när vi diskuterar prövningsrätt eller inte för syskons och syskonbarns förvärv. Det är 12 96 av det totala antalet, det är 18 96 av släklförvärven. Det är dessa tvä saker som Filip Johansson blandar ihop. Jag lalar om det lolala antalet, och där är det fråga om 12 96.

Sedan förstår jag inte av vilken anledning Filip Johansson ger sig på mig när det gäller induslriförvärven. Jag har ju uttalat all jag ansluter mig till utskotiets skrivning därvidlag och att vi är helt eniga. Vi lycker att del är ett utmärkt väl formulerat utlåtande vi har fått.

Harjag riklal mig mot någon, sä var det mol Svante Lundkvist som jag tyckte slog in öppna dörrar. Det tyckte inte han själv, men det får vi göra upp vid ett annat tillfälle.

Vad jag har sagt när det gäller industriförvärven är atl vi anslöt oss till utskottets betänkande och att därför, som sagt, den socialdemokratiska reservationen i det avseendet var obehövlig. Jag har inle sett atl Filip Johansson intagit någon annan ståndpunkt, som motiverar att han angriper mig. Men la och gör sig lill föremål för självrannsakan, Filip Johansson, så kanske han kommer underfund med alt han också har syndat i det avseendel, att följa utskottet.

FILIP JOHANSSON (c) kort genmäle;

Heu talman! För att gå direkt på det sista, så villjag bara säga att enligt mina anteckningar sade Hans Wachtmeister: Mindre sågverk i det inre stödområdet bör kunna få köpa skog.

Vi har i alla fall inte skrivit någonting sådant. Vi har sagt; Inget idiolslopp om det är sådan mark som ingen annan vill köpa. Men vederbörande behöver inte på någol sätt vara prioriterade.

Jag bara noterar atl Hans Wachtmeister, ifall man nu skall ta hans anförande på allvar, i hög grad slog vakt om även den här kategorin.

När del gäller detta med procenlsiffror har vi hela liden under utredningsarbetet sagt att det var 18 96 som kom att beröras av syskons och syskonbarns förvärv. Del är möjligt att man kan räkna på ett annat sätt, men det är all märka att del är en inle oväsentlig andel av de köp som sker.

Det var väl ändå, Sven Lindberg, litet för grovt att säga all man med 1979 års borgerliga jordbrakspolitik fortfarande får äga mark utan att braka den. Jag tror inte att jag sade att det var enligt den socialdemokraliska politiken man kunde göra det - men den konsekvensen drog Sven Lindberg själv, och det får han ju göra. När det gäller den tid som nu ät, kan man bara notera att det tämligen snabbi efter del att trepartiregeringen tillträdde tillsattes en ulredning för alt utreda frågan om jordhävdslagen. Propositionen kommer enligt vad jordbruksministern harsagtalt ligga på bordel under vårriksdagen. Sven Lindberg har själv varit med om atl utarbeta förslaget, och vi var helt överens om detta. Konsekvensen av det hela är att man kan utgå från alt man

efter den 1 juli inte skall ha rätt atl äga mark ulan alt känna ansvar för dess brukande, på vilket sätt del nu skall ske.

Tredje vice talmannen anmälde all Hans Wachtmeister anhållit att till protokollet fö antecknat att han inte ägde rätt till ytterligare replik.

KERSTIN ANDERSSON i Hjärtum (c);

Herr talman! Med anledning av att Georg Petterssons och min motion 2161 avstyrkts av jordbraksutskottel vill jag anföra följande.

I ulskoltsbetänkandet refereras vår motion ganska utföriigt. Det är riktigt alt huvudsyftet med den är att åstadkomma besvärsrätt för lanlbrakare som inte fått sina önskemål tillgodosedda i samband med att lantbruksnämnd överiätit lidigare inköpt mark. Som skäl för avslag har utskottet anfört al. sådana marköveriåtelser mer har karaktär av civilrältsliga avtal än av myndighetsutövning, och därför har det inle ansetts föreligga någon besvärsrätl. Utskottet skriver också alt man inte nu, utan vidare utredning, vill införa en sådan besvärsrätt, därför att man inte kan precisera vilka som skulle ha rätt att överklaga myndighets beslut.

Det måste vara den obotfärdiges förhinder. Liknande motioner har varit uppe tidigare och blivit hänvisade till utredningen, och i en riksdagsdebatt om jordbrukets rationalisering 1973 sade nuvarande jordbruksministern Enlund bl. a.; Den formella handläggningen vid lantbruksnämnderna lämnar ur demokratisk synpunkt, synes del mig, en del övrigt att önska. Beslutsfattandet sker i former som inte rikligt hör hemma i ett demokratiskt samhälle.

Jag anser atl just detta att man inte skall ha besvärsrätt när lanibraksnämnden fördelar mark, som inköpts genom medel i jordfonden, är mycket odemokratiskt. På många håll kan då lantbruksnämnderna godtyckligt styra fastighetsbildningar i den riktning de själva önskar och på etl sätt som ortsbefolkningen reagerar mot.

När det gäller kommunens byggnadsplaner har, om jag är rätt underrättad, alla som har fast egendom inom området, samt de som gränsar intill delta, rätt att anföra besvär i högre instans. Det kan inte när det gäller en rationaliseringsfastighet vara svårare att precisera, atl de som är ägare av grannfastig-heter skall ha rätt att överklaga lanibraksnämndens beslut om de har visat intresse för att förvärva fastighet eller delar därav, vid den utredning som jag tar för givet att lantbruksnämnden gör före sitt beslut.

Utskottet motiverar också ett avslag med att markköparen, som lantbruksnämnden utsett, genom ovissheten råkar ut för olägenheter om han skulle ha rätt att överklaga beslutet. Det kan vara riktigt, men det skall vägas mot hur den lanlbrakare känner sig som har trott att han skulle få förvärva fastigheten men som inte får det och inte ens har chansen att få beslutet prövat i högre instans. Han ser sina planer grusade och kanske hela sin framtid som självständig jordbrukare hotad. I många fall har, som vi anförde i vår motion, redan utvecklade jordbruk fött köpa till mark, medan andra som också haft angränsande mark och som haft behov av tillskottsjord blivit utan eller fått

Nr 110

Torsdagen den 22 mars 1979

Jordförvärvslag

5 Riksdagens protokoll 1978/79:110-111

Nr 110

Torsdagen den 22 mars 1979

Jordförvärvslag

bara en liten del. Lanibraksnämnden lar inte alltid hänsyn lill olika omständigheter som ortsombuden och ortsbefolkningen känner till. Men lantbruksnämndernas bedömning är nog riktig i 90 fall av 100, och jag tror därför inle alt rätten atl överklaga skulle tillfoga lantbruksslyrelsen eller övriga instanser så mycket besvär och merarbele. I specialmotiveringen till 3 § i jordförvärvslagen står att lantbrukets rationalisering skall särskilt beaktas och därmed tillkomsten av ändamålsenliga lantbruksförelag som utnyttjar markens produktionsförmåga rationellt. Ofta utnyttjar den mindre jordbrakaren marken mera ändamålsenligt genom all han tillvaratar betesmarker o. d.

Herr lalman! Det är ingen idé atl mol ett enigt utskott yrka bifall till vår motion, men jag hoppas atl den möjlighel som öppnas genom utskottets skrivning, nämligen att jordförvärvsulredningen i sin fortsalta verksamhel gör vissa överväganden angående ifrågavarande besvärsmöjligheler, skall leda lill atl jordbruksministern med sitt förflutna i ärendet skall komma med förslag som tillgodoser motionens syfte.

ERIC CARLSSON (c);

Hert lalman! Den här debatten började som en fridens förmiddag. Men allteftersom tiden har gått har tonen skärpts, och man har - i svepande formuleringar på en del håll - gett sig ut över vida fäll.

Lät mig säga all vi när vi nalkas frågorna om rätten alt förvärva jordbruk gör vi del frän olika utgångspunkter. Vi anlägger också olika värderingar på frågorna, beroende på erfarenheter, engagemang och intresse. Jag kommer för min del att ägna mig åt rättsaspekten liksom ål kulturaspekten, och jag ber om överseende för att detta kanske inte passar alla.

Herr talman! Jag vill till att börja med betona att dagens samhälle kännetecknas av att vi har en omfattande lagstiftning till skydd för individen. Det gäller lag om anställningsskydd, det är medbestämmandelagar, det är arbetarskydds- och arbetstidslagstiftning. Starka organisationer på arbetsmarknaden träffar avtal till skydd för den enskildes rätt och rättigheter.

Allemansrätten ger oss möjligheter all vistas fritt i skog och mark. Del är en värdefull tillgäng, som jag hoppas att vi med gemensamma insatser och hänsynstaganden skall bevara för framtiden. Det är viktigt atl få uppleva årstidernas växlingar-just nu vårens ankomst-i nära kontakt med naturen. Det sagda visar hur vi genom lagsiiftning och gängse sed söker alt värna den enskilda människans rätt och möjligheler i etl samhälle i snabb förändring.

Varför dessa tankar inför behandlingen av jordbruksutskottets betänkande nr 1978/79:19? Jo, heU enkelt därför au proposilionen nr 1978/79:85, som utskottet tillstyrker, innebär ökad makt för myndigheter pä alla nivåer all begränsa rätten att förvärva jordbraksfastighet. Redan med den nuvarande lagstiftningen har vederbörande myndigheter, främst lanibraksnämnderna, en vidsträckt vetorätt i fråga om vem som får förvärva jordbruksfastighet, vad man får köpa och vem som skall få köpa salubjuden mark.

Jag vågar påstå, herr talman, att gällande lagstiftning är i länga stycken en

klasslagstiftning, som ensidigt riktas mol dem i samhället som äger mark. Den som upplevt hur man med en tvivelaktig tolkning av lagen lar jorden från smäbrakare, hur man inte ens av sin egen jord får behälla mark till odling av potatis och trädgårdsalster till eget hushåll, den måste ändå fråga sig vart vi är på väg. Med rätta ställer man sig frågan vilket värde lagfarter och äganderätt till egen jord har, när sådant kan och har inträffat. Och det är mot den bakgrunden jag menar att vi har en klasslagstiftning, riktad mot den som äger och brakar några tunnland jord. Här gäller med erfarenhet av vad som skett på visst håll inget äganderättsskydd, här finns ingen medbestämmandelag och här finns inga organisaiioner som ställer upp för alt skydda den enskilde småbrukaren och hans rätt till sin egen jord. Vad som här relaterats ur verklighetens 1970-tal är maktfullkomligheten i sin prydno där ändamålet har fått helga medlen. Jag har påtalat detta tidigare i kammaren och gör det också i dag. Vad som har skett upprör mig, och jag hoppas atl del inte skall ske i fortsättningen.

Tyvärr måste jag också konstatera att det som föreslås i propositionen 1978/79:85 innebär att man fortsätter på den inslagna vägen alt "utarma" äganderätten. Även om jordbruksutskottet som en följd av bl. a. min motion 2158 gjort ansatser till en mjukare skrivning, kvarstår hotet om ytteriigare inskränkningar av äganderätten när det gäller släktförvärven. I sin aningslöshet om vilka allvariiga konsekvenser utskottets förslag kan få är man beredd all lägga ytteriigare makt i händerna på byråkraterna. Med oro och ängslan måste man fråga sig vart vi är på väg när det gäller skyddet och värnandet av den personliga egendomen. Det är motiverat atl ställa frågan på vilka sakliga grunder och med vilken rätt man vill ytteriigare inskränka släktförvärven av jordbruksfastigheter, vilket nu föreslagits av regeringen och tillstyrkts av utskottet.

Herr Lindberg nämnde mitt namn i debatten med anledning av att jag har väckt motionen nr 2158. Han frågade hur jag har kunnai göra della med tanke på hur det ser ut i Kopparbergs län. Får jag pä den punkten bara säga att jag inle diskuterar de här frågorna från Kopparbergs läns synpunkt. För mig gäller del inte bara Dalarna, utan jag diskuterar frågorna från principsynpunkt. De problem som man har i Siljansbygden i dag gäller ju en sämjedelning, som man måste söka komma till rätta med. Får jag påminna om, herr talman, att vi i går här i kammaren diskuterade en fempartimotion frän representanter för Kopparbergs län. Det gällde civilutskottets betänkande nr 21. Motionen gick ut på att man skulle ställa särskilda medel till länsstyrelsens i Kopparbergs län förfogande för att komma till rätta med ägosplittringen. Den motionen avslogs av riksdagen på förslag av elt enhälligt utskott.

Får jag sedan säga att jag med tillfredsställelse hälsar att vi får ett förslag om vanhävdslagstiflning, innebärande att den som äger jorden också skall braka den. Det är angeläget att se till atl jorden brukas. Här lycker jag att man i framtiden skall ålägga ägarna etl ordentligt ansvar.

Vidare hälsar jag med tillfredsställelse att vi fåren översyn av dödsbolag-sliftningen, så alt man kan få ordning på detta område.

Nr 110

Torsdagen den 22 mars 1979,

Jordförvärvslag

Nr 110

Torsdagen den 22 mars 1979

Jordförvärvslag

Får man de nämnda två lagarna till hjälp, har man helt andra möjligheter att klara vissa av dagens problem.

I propositionen redovisas att av de "fria" förvärven - och del gäller här ett antal år - 77 96 avser barn, 3 96 make och 2 96 barnbarn. Återstående fria förvärv inom släktsektorn, syskon och syskonbarn, utgör 18 96. Enligt propositionen och utskottet måste man lagstifta på del här området. Utskottet har till alla delar följt jordbraksministerns förslag, om ock med vissa försök till modifieringar i skrivningen. Med erfarenhet av verkligheten måste vad utskottet anfört tyvärr betraktas som prov utan större värde. Dock känner jag mig litet lugnare i dag, eftersom jordbruksministern i denna debatt bestämt har sagt ifrån att han utgår ifrån att man tänker följa upp den här skrivningen, så att syskon och syskonbarn kan förvärva om de söker tillstånd. Det skall alltså inte bli några invändningar härvidlag. Jag vill emellertid ställa en liten fråga; Av vilken anledning måste man lagstifta, då. man vill vara generös? Utskottets ordförande däremot betraktar syskon och syskonbarn som avlägsnare släktingar vilkas förvärv bör prövas. Men ett syskon till en ägare är väl ändå inte en avlägsen släkting. Jag tror att det finns anledning atl modifiera uttrycken på den här punkten. Även i utskottets skrivning kommer det här till synes. Men det är inte della saken gäller.

Jag hoppas, som sagt, att jordbruksministerns uttalande skall nå fram till dem det vederbör och att skrivningen vinner gehör i vederbörande beslutsinstanser. Men det fordras verklig vilja och förståelse i beslutsinstanserna.

Sedan kan man fråga sig; Har detta med släktförvärven någon betydelse, något värde bortsett från rättssäkerhetsaspekten som jag pekat på och den materiella sidan?.

Jag har i motionen 2158 pekat på de rent mänskliga värden som ligger i vården av och omsorgen om en släktgård. Atl äga en släktgärd är atl förvalta ett arv, och det är ett ansvar både mot dem som gått före och dem som skall komma efter. Jag vill stryka under detta med ansvaret för alt vårda en släktgård. Det är det som varit utgångspunkten för mig.

Det har sagts - med all rätt - att författare ofta ser klarare än andra på vad som sker. Författarna kan i ord kläda och tolka tankar och känslor som vi bär på men som vi har svårt att ge uttryck för. Författaren Carl Larsson i By har i sina Bergsmanshistorier i berättelsen "I värd och vako" gett en gripande skildring av gångna generationers flit och möda för alt hålla nöden borta och förkovra släktgården, den sammanhållande länken åren igenom alltsedan elfte Karis tid till nutid.

Det hade varit av värde om åtminstone jordbruksutskottets ledamöter och även jordbruksministern hade läst detta dokument, när man nu går atl lagstifta bort delar av det kulturarv som ligger i en gammal släktgård - något som finns i alla bygder i vårt avlånga land, alltså inte bara i Kopparbergs län. Än så länge finns det några släktgårdar kvar i landet.

Hert talmän! Även om vår tid här i kammaren i dag är begränsad, är det här så pass viktiga frågor att jag tycker att det finns anledning att stanna också inför några rader av Erik Axel Karifeldt, som på sitt sätt ger relief åt motionen 2158;

"Ej finns deras namn på hävdens blad

- de levde i ringhet och frid.

Men jag skönjer ändå deras långa rad

allt upp i den urgrå tid.

Ja här i del gamla Järnbärariand

de bröto åker pä älvens strand

och malm ur gruvan bredvid."

Del heter vidare:

"Mina fäder! I smärtans och frestelsens stund

fick jag styrka vid tanken på er

som ni vårdat och älskat ert ärvda pund,

vill jag småle nöjd åt vad ödet ger -

Mina fäder, jag ser er i drömmarnas stund

och min själ blir beklämd och vek.

Jag är ryckt som en ört ur sin groningsgrund,

halvt nödd, halvt villig er sak jag svek."

Författarinnan Kerstin Hed, Hedemora, har också i sin lågmälda ton med skärpa reagerat mot vad som sker i en dikt, där det heter;

"Det krävdes ork att lyssna och se an.

Vi glömde del tills tidens vind blev hård.

Tills armens kraft och mödans lön försvann

och gamla gården gick ur släktens hand."

Ärade kammariedamöteri I all vår s. k. rationalitet måste de värden som ligger i en släktgård ändå beaktas och bevaras. Med siffror har jag visat omfattningen av släklförvärven, där 82 % gäller personer med direkta blodsband och 18 96 syskon och syskonbarn. Det är den senare gruppen som man nu skall lagstifta emot. Jag har i min motion gått emot detta -och jag har också i motionen sagt all när det gäller släktgårdar den förvärvsberäitigade kretsen kan behöva vidgas ytteriigare. Utskottets skrivning tyder på en viss förståelse för delta, vilket jag noterar med tillfredsställelse.

Men vad jag saknar i såväl proposition som utskottsbetänkande är bakgrunden lill detta relativt stora antal "fria" förvärv och överlåtelser. Och dock är ett slorl anlal av dessa förvärv släktgårdar, som har en lång tradition och ägandelängd i samma släkt.

Jag är förvånad att den aspekten tillmäts ringa eller ingen betydelse varken av utredningen, i remissvaren eller i propositionen. Det är tydligen inte att begära att lantbruksstyrelsen och lantbruksnämnderna i sin maktfullkomlighet skall ha sinne för kultur, för mänskliga värden, för medborgarnas rättssäkerhet och äganderätt till den gård som föräldrar och släktingar vuxit sig fast vid genom generationer. Det finns inte alltid gehör för sådana synpunkter i det här huset heller. Detta är att djupt beklaga, därför att i en gammal gård finns etl kulturvärde, en tradition, en anknytning till gångna generationers tankar och möda, som är värda uppskattning och bevarande. I all vår rationalitet, med all vår teknik och effektivitet, får vi inte rasera de värden som där finns. Talesättet Från föder har det kommit, till söner skall det gå, apostroferades i debatten. Det sades att det ligger romantik i det uttrycket,

Nr 110

Torsdagen den 22 mars 1979

Jordförvärvslag

Nr 110

Torsdagen den 22 mars 1979

Jordförvärvslag

men förvisso inte. Det är realistiskt för många människor. Det ligger realism och symbolik i det uttrycket, som innebär att en släktgård skall bevaras i släkten - om man har möjligheter och förutsättningar att värda kulturarvet och låta del gå vidare.

Med den begränsning av förvärvsrätten inom släktkretsen som föresläs i propositionen och utskottels belänkande finns risken att de värden det här gäller kan brytas sönder. Det gäller också hänsynen till mänskliga värden, som dessa - lål mig säga det - kalla byråkrater oftast saknar känslor för. Erfarenheten talar sitt eget språk. Det finns med andra ord ingen anledning att vidga lanlbraksnämndernas makt och veto i fråga om släktförvärven. Släktskapsundantaget bör således i fortsättningen omfatta föratom make/ maka, barn och barnbarn även föräldrar, syskon och syskons avkomling.

Lål oss minnas, ärade kammariedamöler, hert jordbraksminisier och herr talman, att vad vi här håller på att bryta ner aldrig kan återställas när så har skett. En gammal gård är inte bara åker och skog - det är också kultur och tradition, värda att värna också för dagar som kommer.

Del är mol den bakgranden,hert talman, somjag hemställer om bifall lill följande särskilda yrkande;

att riksdagen med anledning av regeringens förslag samt molionerna 1978/ 79:2158, 1978/79:2160 och 1978/79:2162 yrkandet 1 beslutar au 2 § 5 jordförvärvslagen skall ha följande lydelse.

2§ Förvärvstillstånd enligt 1 § behövs inte

5. om förvärvaren är överiätarens fader, moder, make eller hans makes avkomling och inte heller om förvärvaren, eller när makar förvärvar gemensamt, någon av dem är överiätarens avkomling, syskon eller syskons avkomling, allt under föratsättning att överiåtaren inte är skyldig att avyttra egendomen enligt 16 § eller enligt 7 § lagen (1916:156) om vissa inskränkningar i rätten att förvärva fast egendom m. m..

70.

EINAR LARSSON (c):

Hert talman! De släktingar som Eric Carlsson räknat upp skall enligt förslaget till ny lag ha tillstånd att förvärva, om de är beredda att la pä sig det ansvar som Eric Carisson säger att en rad författare kräver när det gäller bevarande av släktgård. Det är så det förhåller sig. Jag beklagar att Eric Carisson inte rätt kunnat tolka innehållet i lagförslaget, som inle pä något sätt innebär något hot emot ägandet. Den föreslagna lagen har över huvud taget ingen verkan på befintligt ägande ulan endast på rätten all förvärva jordbruksfastighet. Till denna rätt knyts sedan vissa krav.

Jag har redan i mitt första inlägg sagt, att jag liksom utskottets majoritet tycker att det är mycket rimligt att man för en sådan rätt atl förvärva en släktgärd skall ikläda sig ett visst ansvar. Del ansvaret har Eric Carlsson beskrivit på ett mycket fint sätt, och han har angivit de starkaste argument som kan anföras för atl delta skall skrivas in i lagen. Det är också det som sker

i del av utskottet tillstyrkta förslagel. Eric Carisson gör alltså felaktiga    Nr 110
tolkningar av lagförslaget, och det leder honom också till felaktiga slulsal-    Torsdagen den
ser-                                                                            22 mars 1979

ERIC CARLSSON (c):

Herr talman! Lål mig först säga alt jag beklagar all Einar Larsson har uttalat sig i ganska svävande ordalag inte bara i del senasie anförandel utan också i lidigare repliker. Jag är dock lacksam för den precisering som Einar Larsson nu gjort, där han klart sade ifrån att del enligt ulskoitets skrivning och enligt de uttalanden som jordbraksministern har gjort skall finnas möjlighet för syskon och syskonbarn till överiåtaren att utan förvärvstillstånd enligt 1 § jordförvärvslagen förvärva jordbruksfastighet. Jag hoppas då alt man verkligen också skall leva upp lill dessa intentioner när lagförslaget skall sättas i sjön.

Jordförvärvslag

Överläggningen var härmed slutad.

Mom. 1

Propositioner gavs på bifall lill dels utskottets hemställan, dels utskotlels hemställan med den ändring däri som föranleddes av bifall lill moiionen nr 2166 av Lars Werner m, fl, i motsvarande del, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Oswald Söderqvist begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition;

Den som vill att kammaren bifaller jordbruksutskottets hemställan i

betänkandet nr 19 mom, 1 röstar ja,

den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit utskottets hemställan med den ändring däri

som föranleds av bifall till moiionen nr 2166 av Lars Werner m, fl, i

motsvarande del.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Oswald Söderqvist begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröslning gav följande resultat:

Ja - 272 Nej - 12

Mom. 2

Utskottets hemställan bifölls.

Mom. 3

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 1 av Svante Lundkvist m. fi., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Svante Lundkvist begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Nr 110

Torsdagen den 22 mars 1979

Jordförvärvslag

Den som vill all kammaren bifaller jordbruksutskottets hemställan i

betänkandet nr 19 mom. 3 röstar ja,

den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 1 av Svante Lundkvist

m.fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Svante Lundkvist begärde rösträkning verkställdes votering med omröslningsapparai. Denna omröslning gav följande resultat:

Ja - 147 Nej - 137

Mom. 4 a

Proposilionergavs pä bifall till 1 ;o)ulskotlels hemställan,2:o) reservationen nr 2 av Hans Wachtmeister m. fl. samt 3;o) det av Eric Carlsson under överläggningen framställda yrkandel, och förklarades den förstnämnda proposilionen vara med övervägande ja besvarad. Då Hans Wachtmeister begärde votering upptogs för bestämmande av kontrapropositionen ånyo de båda återstående propositionerna, av vilka den under 2:o)angivna förklarades ha flertalets mening för sig. Sedan Eric Carlsson begärt votering beträffande kontrapropositionen, upplästes och godkändes följande voteringsproposition;

Den som vill all kammaren till kontraproposition i huvudvoteringen

angående jordbruksutskottets hemställan i betänkandet nr 19 mom. 4 a antar

reservationen nr 2 av Hans Wachtmeister m. fl. röstar ja,

den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren till kontraproposition i nämnda votering antagit

det av Eric Carisson under överiäggningen framställda yrkandet.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat förja-propositionen. Då Einar Larsson begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat;

Ja - 38

Nej - 23

Avstår - 219

1 enlighet härmed blev följande voleringsproposition uppläst och godkänd:

Den som vill all kammaren bifaller jordbruksutskottets hemställan i

betänkandet nr 19 mom. 4 a röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 2 av Hans Wachtmeister

m.fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens Nr 110

ledamöter ha röstat för ja-proposilionen. Då Hans Wachtmeister begärde Torsdagen den

rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omrösl- 22 mars 1979

ning gav följande resultat:

•' ~ •' Jordförvärvslag

Nej - 44

Avstår - 2

Mom. 4 b

Propositioner gavs på bifall till dels utskoUets hemställan, dels motionen nr 2166 av Lars Werner m. fl. i motsvarande del, och förklarades den förra proposilionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Oswald Söderqvist begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Den som vill alt kammaren bifaller jordbruksutskottets hemställan i

betänkandet nr 19 mom. 4 b röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit moiionen nr 2166 av Lars Werner m. fl. i

motsvarande del.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-proposilionen. Då Oswald Söderqvist begärde rösträkning verkställdes votering med omröslningsapparai. Denna omröslning gav följande resultat:

Ja - 271 Nej - 12

Mom. 5 och 6

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

Mom. 7a

Propositioner gavs på bifall lill dels ulskoitets hemställan, dels reservationen nr 3 av Hans Wachtmeister m. fi., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Hans Wachtmeister begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller jordbruksutskottets hemställan i

belänkandet nr 19 mom. 7 a röstar ja,

den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 3 av Hans Wachtmeister

m.n.

Nr 110

Torsdagen den 22 mars 1979

Jordförvärvslag

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Hans Wachtmeister begärde rösträkning verkställdes votering med omröslningsapparai. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 241 Nej - 42

Mom. 7b

Utskottets hemställan bifölls.

Mom. 8

Proposiiioner gavs på bifall lill dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 4 av Svante Lundkvist m.fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Svante Lundkvist begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller jordbruksutskottets hemställan i

betänkandet nr 19 mom. 8 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 4 av Svante Lundkvist

m.n.

Vid omröslning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Dä Svante Lundkvist begärde rösträkning verkställdes votering med omröslningsapparai. Denna omröslning gav följande resultat:

Ja - 147 Nej - 136

Mom. 9

Propositioner gavs pä bifall lill dels utskotiets hemställan, dels reservationen nr 5 av Svante Lundkvist m. fl., och förklarades den förra proposilionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Svante Lundkvist begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller jordbruksutskottets hemställan i

betänkandet nr 19 mom. 9 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 5 av Svante Lundkvist

m.n.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens Nr 110

ledamöter ha röstat för ja-proposilionen. Då Svante Lundkvist begärde Torsdaeen den

rösträkning verkställdes votering med omröslningsapparai. Denna omrösl- 22 mars 1979

ning gav följande resultat:

■' ~ ' Jordförvärvslag

Nej - 124

Avslår - 14

Mom. 10

Propositioner gavs på bifall till dels ulskoitets hemställan, dels reservationen nr 6 av Hans Wachtmeister m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Hans Wachtmeister begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Den som vill all kammaren bifaller jordbruksutskottets hemställan i

betänkandet nr 19 mom. 10 röstar ja,

den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 6 av Hans Wachtmeister

m.fl.

Vid omröslning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-proposilionen. Då Hans Wachtmeister begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resulat:

Ja - 240

Nej - 41

Avslår - 1

Mom. 11-13

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

Mom. 14

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan med godkännande av utskottets motivering, dels ulskoitets hemställan med godkännande av den i reservationen nr 7 av Svante Lundkvist m. fl. anförda motiveringen, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Svante Lundkvist begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller jordbruksutskottets hemställan i

belänkandet nr 19 mom. 14 med godkännande av utskottets motivering

röstar ja,

den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit utskottets hemställan med godkännande av

den i reservationen nr 7 av Svante Lundkvist m. fl. anförda motiveringen.

Nr 110

Torsdagen den 22 mars 1979

Meddelande om sammanträdet fredagen den 30 mars

Bidrag till pensionärsorganisationer, m. m.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-proposilionen. Då Svante Lundkvist begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröslning gav följande resultat:

Ja - 146 Nej - 136

§ 12 Meddelande om sammanträdet fredagen den 30 mars

TREDJE VICE TALMANNEN;

Enligl den preliminära tidsplanen skulle vid behov anordnas arbetsplenum fredagen den 30 mars. De utskottsbetänkanden som föreligger nästa vecka torde emellertid hinna behandlas vid arbetsplena onsdagen den 28 och torsdagen den 29 mars. Sammanträdel fredagen den 30 mars blir därför ett bordläggningsplenum.

§ 13 Föredrogs socialutskottets betänkande 1978/79:25 med anledning av i propositionen 1978/79:100 giorda framställningar inom socialdepartementets verksamhetsområde såvitt gäller socialdepartementet m. m. och internationell samverkan jämte moiioner.

Punkterna 1 och 2

Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkter hemställt.

Punkten 3

Bidrag till pensionärsorganisationer, m. m.

Regeringen hade i propositionen 1978/79:100 bil. 8 (socialdepartementet) under punkten A 4 (s. 22) föreslagit riksdagen all till Extra utgifter för budgetåret 1979/80 anvisa etl reservationsanslag av 880 000 kr.

I detta sammanhang hade behandlats motionerna 1978/79:515 av Olof Palme m. fl. (s), vari såvitt här var i fråga hemställts all riksdagen skulle

5. till Bidrag till pensionärsorganisationer (socialdepartementet) för budgetåret 1979/80 anvisa etl anslag av 1 200 000 kr.,

6. till Extra utgifter (socialdepartementet) anvisa elt i förhållande till regeringens förslag med 700 000 kr. minskal reservationsanslag av 180 000 kr.,

7. som sin mening ge regeringen till känna vad i motionen anförts om överiäggningar med pensionärsorganisationerna,

1978/79:723 av Lars Werner m. fl. (vpk), vari föreslagils alt riksdagen under socialdepartementet A 4 Extra utgifter beslutade anvisa ett i förhållande lill regeringens förslag med 6 320 000 kr. förhöjt belopp till 7 200 000 kr..

1978/79:886 av Cari-Wilhelm Lothigius (m) samt

1978/79; 1837 av Maj Pehrsson (c) och Arne Magnusson (c), vari hemställts atl riksdagen under A 4 Extra utgifter anvisade ett i förhållande till förslaget i budgetpropositionen med 300 000 kr. förhöjt reservationsanslag om 1 180 000 kr. all användas för en ökning av stödet lill pensionärsorganisationerna.

Utskottet hemställde

1. belräffande en delegation mot del svenska missnöjet all riksdagen skulle avslå motionen 1978/79:886,

2. beträffande medelsanvisningen att riksdagen med bifall lill moiionen 1978/79:1837 saml med anledning av regeringens förslag, motionen 1978/ 79:515 yrkandena 5 och 6 och motionen 1978/79:723 till Extra utgifter för budgetåret 1979/80 anvisade ett reservationsanslag av 1 180 000 kr.,

3. belräffande överiäggningar med pensionärsorganisationerna all riksdagen skulle avslå motionen 1978/79:515 yrkandet 7.

Nr 110

Torsdagen den 22 mars 1979

Bidrag till pensionärsorganisationer, m. m.

Följande två reservationer hade avgivits av Göran Karisson, Evert Svensson, Anna-Greta Skantz, Ivar Nordberg, Kjell Nilsson, Sven-Gösta Signell och Lena Öhrsvik (samtliga s);

1. beträffande medelsanvisningen, vari reservanterna ansett att utskottet
under 2 bort hemställa

att riksdagen med bifall till motionen 1978/79:515 yrkandena 5 och 6 saml med anledning av regeringens förslag, moiionen 1978/79:723 och motionen 1978/79:1837 skulle

a) till Bidrag lill pensionärsorganisationer under femte huvudtiteln för budgetåret 1979/80 anvisa eU anslag av 1 200 000 kr.,

b) till Extra utgifter för budgetåret 1979/80 anvisa etl reservationsanslag av 180 000 kr.,

2. beträffande överiäggningar med pensionärsorganisationerna, vari reser
vanterna ansett alt ulskollel under 3 bort hemställa

att riksdagen med bifall till motionen 1978/79:515 yrkandet 7 som sin mening gav regeringen till känna vad reservanterna anfört.

EVERT SVENSSON (s);

Hert talman! Två reservationer är från socialdemokratiskt håll fogade till detta betänkande.

Vi vill öka anslaget till pensionärsorganisationerna från 440 000 kr., som den nuvarande regeringen tilldelat dem, till 1 200 000 kr. Regeringen hade tänkt sig ca 700 000 kr. och den borgeriiga utskottsmajoriteten ungefår 1 milj. kr. Det senare är oklart eftersom anslaget också rymmer några andra saker och det är regeringen som i sista hand sköter fördelningen enligt det Kär förslagel. Från socialdemokratiskt håll föreslär vi därför att pensionärsorganisationerna får en särskild anslagspost så att det inte behöver råda något tvivel om hur myckel pengar de för sin del skall ha av det här anslaget.

Nr 110

Torsdagen den 22 mars 1979

Bidrag till pensionärsorganisationer, m. m.

Vi förde också fram överläggningsrälten i en av våra reservationer. Vi vill ha den fastlagd genom elt riksdagsbeslut här i dag. Det skall inte, enligt vår mening, behöva råda någon som helst tvekan om huravida pensionärerna skall få överiägga med regeringen eller inte. De skall i tveksamma fall ha stöd av elt riksdagsbeslut och kunna åberopa en sådan rätt. Vi tycker detta är mycket väsentligt och har egentligen svårt att förstå varför de borgerliga i utskottet inte kunnat gå med på ett sådant förslag.

Med dessa ord yrkar jag, herr talman, bifall till reservationerna 1 och 2 vid socialutskottets betänkande 25.

KARIN NORDLANDER (vpk):

Herr talman! Alla är numera ganska medvetna om att ju högre upp i åldern man kan fortsätta atl föra ett aktivt och socialt rikt liv, desto slörre chanser har man att klara sig från sjukvård och omhändertagande. Del är också bevisat genom undersökningar som gjorts alt social isolering och inaktivitet ökar efterfrågan på medicinsk service. För alltför många är del tyvärr så att den dag man går i pension avbryts den dagliga rytmen och alla de sociala relationer och den gemenskap som ett arbete innebär försvinner. Mänga känner sig dä onyttiga och tappar helt enkelt fotfästet i samhället. Tyvärt är del inle bara ålderspensionärer som drabbas av denna passivitet. Förtidspensioneringen går allt längre ner i åldrarna, inte beroende på att dessa människor inte är arbetsföra utan på att arbetsmarknaden inle är anpassad lill deras arbetskapacitet. F. n. finns var tredje person i åldern mellan 60 och 64 år utanför arbetslivet.

För många som haft ett hårt och slitsamt arbete, som krävt hela deras insats och som de känner att de inte skulle orka fortsätta med, är pensioneringen efteriängtad. Men oftast är det de som utöver arbetet inte orkat skaffa sig några fritidsintressen, som efter pensioneringen blir mest isolerade och som ganska snart hamnar på våra institutioner och blir hjälpberoende. Och situationen blir naturligtvis inte bättre av att de allt oftare blir påminda om all de är en parasiterande grupp i vårt samhälle.

När man pensioneras ändras också synen på vad som är fritidsaktiviteter. I en undersökning svarar majoriteten av de intervjuade all de inte betraktar hemsysslor, läsning, atl lyssna på radio och se pä TV som några fritidsaktiviteter. Efter pensioneringen har dessa aktiviteter blivit vardag, eftersom de inte längre ställs i relation till arbete. Det största problemet för de äldre är ensamheten och sysslolösheten. De flesla äldre ålderspensionärer lever och bor ensamma och har ytterst få kontakter med andra människor. Den samhällsstraktur som vi byggt upp förstärker denna isolering.

De många kvinnor som arbetar som hemvårdsbiträden har mycket alt berätta om de gamla. I de flesta fall är det just ensamheten och isoleringen som är de äldres största problem. Mänskliga behov av närhet, ömhet och sällskap har alla kvar, oavsett om man kroppsligt åldras. Det räcker inte alt läsa, lyssna på radio eller se på TV, om man inte har någon atl prata med om vad man hört och sett.

Visst ordnas det många aktiviteter genom samhällets försorg, men det

fordras en viss aktivitet bara föratt ta reda pä vad som finns. Och här har vi en av de största bristerna. Det gäller den uppsökande verksamheien.

Pensionärernas egna organisationer gör en betydelsefull insats, men i vårt kommersiella samhälle krävs ekonomiska resurser för alla insatser. Och där har samhället inle varit särskilt lyhört. De pengar man hittills fått är mera en symbolisk summa än ett bidrag lill någon verksamhel. Vi ifrågasätter inte, när det gäller andra organisationer, att pengar behövs för all driva en verksamhet. Samma måste gälla även pensionärsorganisationer.

Vänsterpartiet kommunisterna har i en motion till årets riksdag framfört PRO;s krav på jämställande med övrig organisalionsverksamhet och på en uppräkning av medelsanslaget. Del gäller elt anslag pä 7 milj. kr. som stöd till PRO saml 200 000 kr. för övriga pensionärsorganisationer.

Utskottet säger sig dela motionärernas uppfattning, alt en verksamhet som pensionärsorganisationerna bedriver är av stor betydelse för de äldre. Speciellt understryks att den uppsökande verksamheten är av ston värde. Men sedan kommer värderingen i konkret förslag. Utskottet föreslår en ökning av beloppet till extra utgifter med 300 000 kr. till totalt 1 180 000 kr. Det anser utskottet skall ge utrymme för en i förhållande till bidrag som utgår under innevarande budgetår avsevärd ökning av bidraget till pensionärsorganisationer.

Vi tycker att det är all hanlera sanningen vårdslöst, för man kan inle bortse frän utgångsläget. Även om pensionärsorganisationen PRO skulle få hela beloppet på 300 000 kr., skulle det betyda ett bidrag pä mindre än 2 kr. per medlem och är. Det är inle svårt att räkna ut vilken uppsökande verksamhel det kan räcka lill.

Herr lalman! Vpk slår fast vid det krav vi slälll i motionen, som jag yrkar bifall till. Vi gör detta i medvetande om atl detta är väl placerade pengar, som kommer att ge hög avkastning genom fler aktiva och därmed friskare pensionärer. Inom åldringsvården har vi i dag de största bristerna, brister som kanske kunde elimineras med en aktivare pensionärsverksamhet. Med detta yrkar jag bifall lill moiionen 723.

Nr 110

Torsdagen den 22 mars 1979

Bidrag till pensionärsorganisationer, m. m.

CARL-WILHELM LOTHIGIUS (m);

Herr lalman! Det har smugit sig in en kall bland hermelinerna i det viktiga riksdagsarbetet - motion 886, en liten oansenlig katt, som inle passar här, enligl redan gjorda uttalanden i pressen av socialutskottets värderade ordförande, som jag vet är krasslig och som jag innerligen hoppas snart skall bli frisk igen och återkomma till kammaren.

Den fårgglada lilla kallen har gjort något så oerhört som att tassa på principerna och skämta med denna allvarstyngda institution, Sveriges riksdag, och uppta dess dyrbara lid. Herr talmannen frän sin upphöjda nivå och den blågula katten, en riksdagens gräsrot, har, i många Herrans år, suttit och lyssnat pä den, skall vi använda ordet visdom, som kommit ut ur denna talapparat, ibland förmedlad utanför kammaren och sedan magasinerad i kilometer av debatlprotokoll.

Tiden är kort - kammaren måsle utöka sina debatldagar till sommaren för

Nr 110

Torsdagen den 22 mars 1979

Bidrag till pensionärsorganisationer, m. m.

att allt skall hinna sägas innan valarbetet på allvar sätter i gång. Och då kommer det en blågul katt och brister i respekt för kammaren och förlänger de många debaltdagarna med några minuter. Ja, han till och med sätter sig ner och kackar i protokollet.

Han föreslår tillsättande av en delegation mol det svenska missnöjet, som skall belöna dem som är minst missnöjda. Del är en plöj - det menar inte den blågula katten. Men den blågula katten irodde atl de duktiga och allvarstyngda kvinnorna och männen i det vikliga socialutskottet skulle ta sig tid att fundera ut vad katten menade - för det står faktiskt i texten och det kan läsas ut mellan raderna.

"Utskottet anser sig inte kunna biträda motionsförslaget. Motionen avstyrks." - Det var allt.

Den blågula katten har funnit att det här landet är ett av de bästa länder att leva i; en härlig natur, omväxlande klimat och fädernas gärning har gjort landet rikt och människorna ganska välmående. Men trots della så är människorna här inte gladare och inle märkvärdigt lyckligare än i andra länder. Nu finns det ingen apparat som kan mäta glädje eller missnöje hos ett helt folk. Men den blågula katten har vistats månader, ja år, i andra länder, läst tidningar och följt debatten i snart 20 år i denna riksdag och gjort jämförelser. Den har därvid funnit att inte dansar vi precis på gatorna här i landet och inte skiner solen över tidningarnas spaltmetrar, och inte är det precis friska och sprittande vårmelodier som tonar genom denna kammare. Den blågula katten tänkte i sin kattlika enfald att kunde man få detta beundransvärda folks förtroendemän i riksdagen att inför svenska folket visa upp att man uppskattar varandras arbete, gläder sig åt varandras framgångar, har förståelse för varandras argument och gärningar - då skulle detta smitta av sig på hela det svenska folket.

Hert Nicolin och herr Nilsson i LO skulle till på köpet våga uttrycka förståelse för varandras förslag. Kanske. Man skulle kanske kunna berätta om arbetets glädje och tillfredsställelse i stället för att som nu ibland betrakta arbete som en sjukdom.

Man kan tänka att de anställda och företagaren stimuleras att arbeta för företagets bästa, något som förbättrar företagets resultat, ökar landets inkomster och ger möjlighet att sänka skatten för alla. Om arbetet betraktades som ett nöje och en förmån, då skulle mina småländska vänner och småföretagare, som nu efterfrågar arbetskraft, få arbetslös ungdom att anmäla sig till jobben i stället för att tacka nej som nu ibland sker.

Den blågula katten anser att debatterna här i riksdagen ofta är så negativa och kritiska och framförs med så starka övertoneratt tilltron till vad riksdagen säger icke tas på allvar av lyssnarna eller pressen. Om kammaren i stället debatterar med en vänlig och skämtsam optimism, så tror den blågula katten att debattörerna mer får allmänhetens öra, att vänligheten sprider sig till gator och torg, ja, t. o. m. till tunnelbanorna, att ungdomar smittas av en framtidsoptimism och med spänning och intresse utforskar vad som sker bakom nästa höjd - och kanske upptäcker att livet verkligen är värt atl leva.

I förhoppning om att den utan motivering avslagna motionen ändå skulle ge en stråle av hopp till dem som hoppas och ett leende till dem som tycker om att le vill katten sluta så här;

Riksdagsmannen Finns det större glädje ge uttryck genom ord det som omvärid känner av problem på jord.

Nr 110

Torsdagen den 22 mars 1979

Bidrag till pensionärsorganisationer, m. m.

Du, de mängas ombud med valt förtroende, hur klär Du deras tankar som är beroende?

Är det strid de önskar eller högstämt tal eller blott en vädjan om ett samarbetsavtal?

Är det knuten näve är det tand för tand? Din sagesmans förtroende är nog en öppen hand.

Så ville jag beskriva

vår uppgift här i sal:

Är Du ljusblå, riksdagsman,

för ljusblå i Ditt tal?

ERIK LARSSON (c);

Herr talman! För att börja med de motioner rörande pensionärsorganisationerna som har behandlats av utskottet skulle jag vilja säga att alla är överens om att pensionärsorganisationerna utför ett värdefullt arbete. Jag ställer mig bakom många av de värderingar som t. ex. Karin Nordlander här gav uttryck för. Särskilt betydelsefullt måste det vara om organisationerna utvidgar sin kontaktverksamhet till att i den mänskliga gemenskapen inlemma än fler av de äldre människor som på grand av olika omständigheter riskerar isolering och att ställas utanför. Vi är också överens om att den värdefulla verksamhet som här bedrivs bör stimuleras av samhället genom ekonomiska bidrag.

Bidrag till de organisationer som vi nu diskuterar utgår under anslaget A 4 Extra utgifter i socialdepartementets budget. Detta anslag omfattade i fjol 530 000 kr., varav till pensionärsorganisationerna i bidrag utgick 440 000 kr. Regeringen föreslår i årets budget en ökning till 880 000 kr., dvs. en höjning av anslaget med 350 000 kr. Med anledning av förslag i olika motioner om

6 Riksdagens protokoll 1978/79:110-111

Nr 110

Torsdagen den 22 mars 1979

Bidrag till pensionärsorganisationer, m. m.

ytteriigare höjningar av anslaget harsocialutskottet föreslagit en höjning med 300 000 kr. utöver regeringens förslag till, som nämndes av Evert Svensson, sammanlagt 1 180 000 kr. Den föreslagna höjningen av anslaget innebär all bidraget till pensionärsorganisationerna kan mer än fördubblas från föregående år. Det måste rimligen täcka högt ställda krav.

När del gäller det socialdemokraliska förslagel om att ett nytt obeiecknai anslag skulle uppföras i socialdepartementets budget beträffande enbart bidraget till pensionärsorganisationerna finner utskottet att del inte finns anledning frångå tidigare beteckningar. Skulle vi göra så i det här fallet, skulle det innebära att man fick pröva om beteckningen också pä de andra organisationsanslag som utgår från socialdeparteriienlels budget. Vi anser det inle rimligt att man i del här sammanhanget gör del.

Vad sedan beträffar överiäggningar mellan statsmakterna och pensionärsorganisationerna må här bara konstateras all det som här krävs i motion och reservation från socialdemokraternas sida redan pågår. Ingen har antytt att dessa överiäggningar skulle upphöra, och det finns alltså enligl utskottets mening ingen anledning för riksdagen all göra ett uttalande.

När nu Evert Svensson säger att det är märkligt all riksdagen inle vill göra detta uttalande, skulle jag vilja säga att det skulle vara högst märkligt om en regering skulle vägra organisationerna den överiäggningsräli som redan finns. Del anser jag inte att en regering kan göra. Följaktligen behövs det inget uttalande från riksdagen.

Cari-Wilhelm Lothigius motion - om det nu är hans eller den blågula kattens, jag vet inle - har avfärdats mycket kortfattat av utskottet. Det är alldeles riktigt. Vi tror inte i utskottet all riksdagen genom att besluta atl tillsätta en delegation får lill stånd någon sinnesändring hos det svenska folkel. Personligen skulle jag vilja säga att det är nog i så fall bättre all arbeta med personliga initiativ, och herr Lothigius har ju själv tagit etl sådant i det här fallet genom att sprida glädje i kammaren. Den glädjen kan möjligen sprida sig till svenska folket så atl vi för elt gladare samhälle. Ambitionen i motionen är vällovlig, men något beslut tycker jag inte all vi skall fatta i ärendet.

Herr talman! Jag yrkar bifall till utskottels hemställan.

EVERT SVENSSON (s):

Herr lalman! Jag har bara en liten replik till Erik Larsson om överiägg-ningsrätten. Det skulle vara märkligt om regeringen vägrar organisaiionerna den rätlen, säger hert Larsson. Men del är alldeles givet alt finns del ett riksdagsbeslut så kan pensionärsorganisationerna i varje ögonblick hävda överläggningsrätten genom att hänvisa lill det beslutet. På det sättet får organisationerna mera tyngd bakom sina ord när de begär överläggningar. Som det nu är befinner sig organisationerna, om jag får använda det uttrycket, mera i händerna på regeringens välvilja.

När vi nu föreslår att riksdagen skall göra ett uttalande, sä är det någonting nytt. Vi hyser ingen misstro just nu mot regeringen, men vi lycker ändå atl del är väsentligt att pensionärsorganisationerna kan stödja sig på ett av riksdagen antaget uttalande om överiäggningsrätlen.

KARIN NORDLANDER (vpk):

Hert lalman! Jag vill hålla med Evert Svensson om aU pensionärsorganisationerna måste erkännas precis på samma sätt som andra organisationer.

Erik Larsson säger atl bidragen mer än fördubblas och att de tillgodoser högt ställda krav. Jag tyckeratt det är litet mycket sagt med tanke på att PRO enligt uppgift har haft 70 öre per medlem och år. Även om del beloppet fördubblas så rör det sig om obetydliga summor.

PRO påtalar bl. a. alt forskare har påvisat hur viktigt det är med akliviielsfrämjande ålgärder på äldre dagar. Motion har sin givna betydelse, och det har också kulturella aktiviteter i form av studier och föreningsverksamhet. PRO vill ställa upp sä långt de nu förmår för att ge äldre människor en meningsfylld och stimulerande tillvaro, men de frågar sig hur de skall kunna göra det med de ekonomiska resurser som de får.

PRO ställer sitt bidrag i relation till övriga organisationers, idrottsrörelsen och andra. Man säger att man inte vänder sig mot de organisationer som får mångmiljonbelopp, men man vill jämföras med dem och få samma resurser.

Nr 110

Torsdagen den 22 mars 1979

Bidrag till pensionärsorganisationer, m. m.

ERIK LARSSON (c);

Herr lalman! Evert Svensson säger all del vore värdefullt om riksdagen slog fast en -jag höll på att säga - umgängesräll mellan pensionärsorganisationerna och de statliga myndigheterna. Jag är inle så säker på att vi skulle uppnå något bältre resultat med att riksdagen säger detta. Tvärtom irorjag alt elt naturligt umgänge mellan slalliga myndigheter och organisationer sker bäst utan några precisa regler i de fall där kontakten är god, och det förulsäller jag alt den är.

Om man kan påpeka att kontakten inte är som den borde vara och att man avvisas frän de statliga myndigheterna, dä kan det enligt mitt sätt atl se vara skäl för riksdagen att undersöka vad anledningen kan vara. I dagens läge tyckerjag, Evert Svensson, att del är alt slå in öppna dörtar om riksdagen här skulle göra ett uttalande.

Karin Nordlander menar att vi skall göra en jämförelse med andra organisationer. Ja, enligt den begäran från PRO som vpk ställt sig bakom säger man alt man vill ha höjt anslag, men man förutsätter att andra organisaiioner får behålla sitt anslag. Vid en jämförelse mellan bidragen till organisationer menar jag atl man måsle gå in i organisationernas verksamhet och se var bidragen ger den största effekten. Det är naturiigt att detta sker i samråd mellan organisaiionerna och regeringen, och atl förslag sedan föreläggs. Det är svårt atl i riksdagen bedöma vad som är rättvist vid en jämförelse mellan olika organisationer utan atl man har elt mera precist underlag.

EVERT SVENSSON (s);

Herr talmän! Jag tror alt Erik Larsson skojar med oss här i kammaren, och han talar mot bättre vetande. Det ärju alldeles självklart för var och en att om

Nr 110

Torsdagen den 22 mars 1979

Bidrag till pensionärsorganisationer, m. m.

riksdagen fattat e« beslut om överiäggningsrätt är det en styrka för organisationerna - ett erkännande, som Karin Nordlander sade - och det är naturiigtvis högst värdefullt. Det kan uppstå en situation då pensionärsorganisationerna vill tala med regeringen, men regeringen säger: Vi behöver inte talas vid, allting är klart. I en sådan situation betyder ett sådant här beslut att organisationerna kan hävda sin rätt. Det kan vara betydelsefullt. Vi vet inte nu om en sådan situation uppträder, men den kan komma.

KARIN NORDLANDER (vpk):

Herr talman! Erik Larssons sista inlägg tyder ju inte på att han har så stort förtroende för eller erkännande av den nytta som PRO gör, eftersom han graderar på det sätt han gör. Vi kan inte godkänna en sådan gradering. Vi tycker att pensionärsorganisationerna skall jämställas med övrig organisationsverksamhet. Om det nu är gamla som finns i organisationen kan detta inte vara avgörande, utan det är den verksamhet som de bedriver.

ERIK LARSSON (c):

Herr talman! Jag vill till Evert Svensson bara säga; Vilken regering tror han i värt demokratiskt styrda samhälle skulle tacka nej till en begäran från pensionärsorganisationerna om ett samtal beträffande speciella problem för dessa organisationer? Jag tror inte vi inom överskådlig tid kan få en sådan regering i vårt land. Därför menar jag att ett uttalande från riksdagens sida är helt överflödigt i detta fall.

Nej, Karin Nordlander, det är inte jag som graderar. Det är Karin Nordlander och vpk som graderar, när man ställer sig bakom en mycket kraftig höjning för pensionärsorganisationerna, men förordar oförändrat belopp för andra organisationer. Det är den fördelningen somjag menaratt vi måste se på litet närmare, innan vi kan gå in på så vittomfattande förslag som det vpk här framlagt.

EVERT SVENSSON (s):

Herr talman! Det ärju inte vi som begärt detta från början, utan det är PRO. Vi har alltså bara fullföljt en begäran från PRO, och jag förmodar alt man från PRO:s sida inte gör en sådan begäran enbart för nöjes skull.

KARIN NORDLANDER (vpk):

Herr talman! Men det gäller utgångspunkten 70 öre per medlem och år - det är den biten vi vill komma åt. Vi vill att pensionärsorganisationerna i ekonomiskt hänseende skall jämställas med andra organisationer.

ERIK LARSSON (c):

Herr talman! Kort bara till Evert Svensson, när han säger att man har fullföljt ett förslag från PRO. Jag tycker atl Evert Svensson som gammal pariamentariker kunde ha sagt till PRO att det här, del klarar sig ändå.

Till Karin Nordlander: När det gäller bidrag måste man gå in och se på vad bidragen används till. Hur mycket det är per medlem osv. har i det fallet inte

så stor betydelse. Det är verksamheten som har betydelse - den verksamhet Nr 110

Torsdagen den 22 mars 1979

Bidrag till pensionärsorganisationer, m. m.

som måste stödjas.

Riksdagen har ju här gjort en insats och mer än fördubblat anslaget på tvä år. Kom då gärna tillbaka till nästa år med ytteriigare ett underbyggt förslag, så för vi se hur del går!

Överiäggningen var härmed slutad.

Mom. 1

Utskottets hemställan bifölls.

Mom. 2

Propositioner gavs på bifall till l:o) utskottets hemställan, 2;o) reservationen nr 1 av Göran Karlsson m. fl. saml 3;o) motionen nr 723 av Lars Werner m. fl., och förklarades den förstnämnda propositionen vara med övervägande ja besvarad. Då Evert Svensson begärde votering upptogs för bestämmande av kontrapropositionen ånyo de båda återstående propositionerna, av vilka den under 2;o) angivna förklarades ha flertalels mening för sig. Sedan Karin Nordlander begärt votering beträffande kontrapropositionen upplästes och godkändes följande voteringsproposition;

Den som vill all kammaren till kontraproposition i huvudvoteringen

angående socialutskottets hemställan i betänkandet nr 25 punkten 3 mom. 2

antar reservationen nr 1 av Göran Karisson m. fl. röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren till kontraproposition i nämnda votering antagit

motionen nr 723 av Lars Werner m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Karin Nordlander begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat;

Ja - 136

Nej - II

Avsrår - 130

I enlighet härmed blev följande voteringsproposition uppläst och godkänd;

Den som vill att kammaren bifaller socialutskottets hemställan i betänkandet

nr 25 punkten 3 mom. 2 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 1 av Göran Karisson

m.n.

Nr 110

Torsdagen den 22 mars 1979

Lokaliseringen av länsrätterna, m. m.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Evert Svensson begärde rösträkning verkställdes votering med omröslningsapparai. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 146 Nej - 131

Mom. 3

Proposilionergavs pä bifall lill dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 2 av Göran Karisson m. fl., och förklarades den förra proposilionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Evert Svensson begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Den som vill all kammaren bifaller socialutskottets hemställan i betänkandet

nr 25 punkten 3 mom. 3 röstar ja,

den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 2 av Göran Karisson

m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Dä Evert Svensson begärde rösträkning verkställdes votering med omröslningsapparai. Denna omröslning gav följande resultat:

Ja - 144 Nej - 132

Punkten 4

Utskottets hemställan bifölls.

§ 14 Lokaliseringen av länsrätterna, m. m.

Föredrogs justitieutskottets betänkande 1978/79:26 med anledning av proposilionen 1978/79:100 såvitt gäller anslag lill domstolsväsendet m. m. jämte moiioner.

TREDJE VICE TALMANNEN;

I fråga om detta betänkande hålles gemensam överiäggning för samtliga punkier. Under den gemensamma överläggningen får yrkanden framställas beträffande samtliga punkter i betänkandet.

I det följande redovisas endast de punkter, vid vilka under överiäggningen framställts särskilda yrkanden.

Punkten 3 (Allmänna förvaltningsdomstolarna)

Regeringen hade i propositionen 1978/79:100 bil. 5(justilieJeparlemenlel) under punkten D 3 (s. 64-78) föreslagit riksdagen att dels bemyndiga regeringen alt vid kammarrätten i Sundsvall inrätta en ordinarie tjänst för kammarrällslagman och en ordinarie tjänst för kammarrättsråd, tillika vice ordförande på avdelning, båda med beteckningen Co, dels till Allmänna förvaltningsdomstolarna för budgeiårei 1979/80 anvisa ett förslagsanslag av 191200 000 kr.

Nr 110

Torsdagen den 22 mars 1979

Lokaliseringen av länsrätterna, m. m.

1 delta sammanhang hade behandlals molionerna

1978/79:499 av Ralf Lindström m. fl. (s,.c, m, fp),

1978/79:684 av Gösta Andersson (c) och Lena Öhrsvik (s),

1978/79:687 av Torslen Karisson (s),

1978/79:842 av Pär Granstedt m. fl. (c), vari föreslagits all riksdagen hos regeringen hemställde om en skyndsam utredning om inrättande av tre länsrätter i Stockholms län samt all länsrätterna lokaliserades lill delar av Stockholmsregionen där det var angeläget från sysselsättningssynpunkt,

1978/79:847 av Marianne Karisson m. fl. (c),

1978/79:1171 av Rune Carislein (s) och Gördis Hörnlund (s), vari hemställts att länsdomslolen i Älvsborgs län föriades lill Borås,

1978/79:1185 av Yngve Nyquist m. n. (s),

1978/79:1186 av Arne Persson m.fl. (c, s, m, fp), vari hemställts aU riksdagen uttalade atl länsdomstolen i Älvsborgs län lokaliserades till Borås,

1978/79:1188 av Åke Polstam m. fl. (c), vari hemställts aU riksdagen som sin mening gav regeringen till känna vad i motionen anförts angående principerna för länsrätternas lokalisering,

1978/79:1746 av Lennart Bladh m. fl. (s) samt

1978/79:1752 av Kari Erik Olsson (c) och Ulla Ekelund (c), vari hemställts all riksdagen som sin mening gav regeringen lill känna vad i motionen anförts belräffande förläggningsorter för länsrätterna och särskilt länsrätten i Kristianstads län.

Utskottet hemställde

1. all riksdagen belräffande inrättande av tjänster bemyndigade regering
en all vid kammarrätten i Sundsvall inrätta en ordinarie tjänst för
kammarrällslagman och en ordinarie tjänst för kammarrättsråd, tillika vice
ordförande på avdelning, båda med beteckningen Co,

2. all riksdagen belräffande medelsberäkningen till Allmänna förvaltningsdomstolarna för budgetåret 1979/80 anvisade ett förslagsanslag av 191200 000 kr.,

3. att riksdagen belräffande länsrätten i Blekinge län skulle avslå moiionen 1978/79:499,

4. att riksdagen belräffande länsrätten i Stockholms län skulle avslå moiionen 1978/79:842,

5. alt riksdagen belräffande principerna för länsrätternas lokalisering

Nr 110

Torsdagen den 22 mars 1979

Lokaliseringen av •länsrätterna, m.m.

skulle avslå motionen 1978/79:1188 och motionen 1978/79:1752 i denna del,

6. att riksdagen beträffande lokalisering av länsrätt i Nybro skulle avslå moiionen 1978/79:684,

7. alt rik.sdagen beträffande lokalisering av länsrätt i Motala skulle avslå motionerna 1978/79:687 och 1978/79:847,

8. att riksdagen beträffande lokalisering av länsrätt i Borås skulle avslå molionerna 1978/79:1171 och 1978/79:1186,

9. atl riksdagen beträffande lokalisering av länsrätt i Ludvika skulle avslå moiionen 1978/79:1185,

10. atl riksdagen beträffande lokalisering av länsrätt i Hässleholm skulle
avslå moiionen 1978/79:1746 och motionen 1978/79:1752 i denna del.

Följande två reservationer hade avgivits av Åke Polslam (c), Bertil Johansson (c), Gunde Raneskog (c), Gunilla André (c) och Ella Johnsson (c):

1. belräffande länsrätten i Stockholms län, vari reservanterna ansett all
utskottet under 4 bort hemställa

att riksdagen med bifall till moiionen 1978/79:842 som sin mening gav regeringen lill känna vad reservanterna anfört om en utredning angående inrättande av tre länsrätter i länet,

2. beträffande principerna för länsrätternas lokalisering, vari reservanterna
ansett atl utskottet under 5 bort hemställa

au riksdagen med anledning av motionen 1978/79:1188 och motionen 1978/79:1752 i denna del som sin mening gav regeringen till känna vad reservanterna anfört om prövningen av lokaliseringsfrågan.

Punkten 4 (Bostadsdomstolen och hyresnämnderna m. m.)

Regeringen hade under punkten D 4 (s. 78 och 79) föreslagit riksdagen alt

lill Bosladsdomstolen och hyresnämnderna m. m. för budgetåret 1979/80

anvisa ett förslagsanslag av 24 300 000 kr.

1 detta sammanhang hade behandlals motionen 1978/79:855 av Håkan Winberg m. n. (m), vari såvitt nu var i fråga hemställts atl riksdagen under punkten D4 Bostadsdomstolen och hyresnämnderna m. m. anvisade etl i förhållande till regeringens förslag med 280 000 kr. sänkt anslag (yrkandet 2).

Ulskollel hemställde

all riksdagen med avslag på moiionen 1978/79:855 i denna del (yrkandet 2) och med bifall till regeringens förslag till Bostadsdomstolen och hyresnämnderna m. m. för budgetåret 1979/80 anvisade ett förslagsanslag av 24 300 000 kr.

Reservation hade avgivits av Bertil Lidgard (m) och Håkan Winberg (m), som ansett alt utskottet bort hemställa

att riksdagen med anledning av regeringens förslag och med bifall till moiionen 1978/79:855 i denna del (yrkandel 2) lill Bosladsdomstolen och hyresnämnderna m. m. för budgetåret 1979/80 anvisade etl förslagsanslag av 24 020 000 kr.

GUNDE RANESKOG (c);

Herr talman! Jag vill börja med att kort och gott yrka bifall till centerns reservationer nr 1 och 2 till justitieutskottets betänkande 1978/79:26.

Vi har klara motiveringar för våra reservationer. De är förankrade i ett riksdagsbeslut från hösten 1978 angående riktlinjer för regionalpolitiken och den offentliga verksamheten.

Som en konsekvens av detta beslut har länsstyrelserna inom ramen fördel delvis kontinueriiga länsplaneringsarbetel bl. a. tagit upp frågan om länsrätternas utlokalisering. Förslag om annan ort än residensstaden för länsrätternas lokalisering föreligger från länsstyrelserna i Östergötlands, Kalmar, Kristianstads, Hallands, Älvsborgs och Kopparbergs län. Dessa länsstyrelser måste som regionala organ utan tvivel tillmätas stor betydelse när de gjort dessa uttalanden om utlokaliseringen.

Den faktor som tillkommit som en broms i detta avseende är att ärendebalansen just nu är mycket ogynnsam. Rubbningar i arbetsrutinerna kan här utgöra svårigheter.

I sig själ vt är det inte adekvat atl hänga upp frågan om sätet för länsrätten pä ärendebalansen. Ärendebalansen är i sig själv en fråga om personaltillgång mer än om lokalisering. Det bör vara ett observandum för den regering som slutgiltigt skall behandla frågan om länsrätternas placering.

På länsplanet har man alltfort anledning att granska lokaliseringsproblemen. För atl få en bättre balans på vår arbetsmarknad torde åtskilligt utlokaliseringsarbele ännu vara nödvändigt.

I vad gäller den första reservationen beträffande länsrättens placering i Stockholms län kan konstateras att det är förenat med stora problem att i detta folkrika område ha endast en länsrätt. I reservationen anföres att "länsrätten kommer inte att kunna hålla erforderlig kontakt med allmänheten och kommer inte att ha tillräcklig överblick över sjtt ansvarsområde". Negativa konsekvenser kan befaras såväl för den rättssökande allmänheten som för domstolens tjänstemän.

I reservationen föreslår vi att tre länsrätter inrättas på lämpliga platser inom länet och att även sysselsättningsfrågan kommer med i bedömningen av lokaliseringsort.

I reservation nr 2 vill vi understryka att vi delar departementschefens synpunkteratt en brådstörtad utlokalisering inte får rubba arbetstakten då det gäller ärendebalansen i nuet.

Det får dock inte betyda att frågan om utlokalisering skjutes på obestämd framtid. Riksdagens beslut måste respekteras, ävenså uttalandena från de länsstyrelser som inkommit med förslag om önskvärd omplacering av

Nr 110

Torsdagen den 22 mars 1979

Lokaliseringen av länsrätterna, m. m.

Nr 110

Torsdagen den 22 mars 1979

Lokaliseringen av länsrätterna, m. m.

länsrätter. Jag kan redan på detta stadium nämna att länsstyrelsen i Älvsborgs län förordat Sjuhäradsbygden, som är hårt drabbad arbetsmarknadsmässigt. I den bygden erbjuder Ulricehamns kommun lokaliteter, och en snar flyttning, som ej nämnvärt behöver rabba ärendebalansen, kan ske. Den som vill studera statistik kan övertyga sig om atl just Ulricehamn är den ort som är allra minsl gynnad utav offentlig verksamhet och i detta fall borde kunna bli ihågkommen.

Det viktigaste efter elt majoritetsbeslut i denna fråga äratt utredningen om länsrätterna inte blir försenad och alt beslutet inle på något sätt kan bli en förevändning för regeringen atl inte vidtaga åsyftade åtgärder. Etl frigörande från länsstyrelserna i vad gäller länsrätterna är ej målet. För atl uppfylla det lidigare riksdagsbeslutet bör utlokaliseringen ske sä snart som möjligt. Som elt led fram till delta mål yrkar jag bifall till reservationerna och i övrigt till de förslag som föreligger från utskottet.

ARNE PERSSON (c);

Herr talman! Det föreliggande förslaget atl sammanföra de tre förvaltningsdomstolarna - länsrätten, länsskatlerälten och fastighetstaxeringsrätten - lill en fristående domsiol för regional förvaltningsrättskipning, länsdomstolen, är ett bra förslag. Detta ger bättre möjligheter till samordning av sakärenden som ligger nära varandra.

Däremot anser jag att det inte är en självklarhet att länsrätten lokaliseras till länens residensorter. Del finns andra orter inom länen som kan vara väl så lämpade för länsrätternas lokalisering. Man kan förstå alt del kan vara en fördel om länsrätten.på lokaliseringsorten har tillgång till juridisk expertis förutom den som länsrätten själv har till förfogande. Därför torde det vara riktigt all samordna på plats där tingsrätten är lokaliserad. Detta går också att ordna samtidigt som hänsyn tas tjll regionalpolitiska synpunkter. Ett typexempel härpå är fyrpartimotionen 1186 med mig själv som första namn och moiionen 1171 av Rune Carislein och Gördis Hörnlund. I båda dessa moiioner yrkas alt riksdagen uttalar atl länsdomstolarna i Älvsborgs län lokaliseras till Borås. Motiveringen härför är regionalpolilisk. Borås och Sjuhäradsbygden har under en följd av år drabbats av stora sysselsättningsminskningar. I tekokrisens spår har arbetslösheten ökat, och en märkbar folkminskning har blivit följden. I Borås och Sjuhäradsbygden är upp till 80 % sysselsatta inom tekoindustrin. Detta visar ovedersägligen vikten av att dessa områden får ett tillskott av arbetstillfällen inom andra sektorer än tekoindustrin.

När man då har denna möjlighet att tillföra en region sysselsältningsobjekt och samtidigt, som i detta fall beträffande länsrättens i Älvsborgs län lokalisering, åstadkomma en samordning med andra domstolar, i det här fallet två länsrätter, och därmed få så atl säga en synkronisering av juridisk expertis, harjag svårt atl förstå annat än all delta är en riktig åtgärd.

Det är sålunda frän praktisk synpunkt inte av någon avgörande betydelse om domstolen placeras i Borås eller i residensorten. De regionalekonomiska fördelarna med placering i Borås är uppenbara.

Herr talman! Lål mig därför hemställa om bifall till motionerna 1186 och 1171.

1 delta anförande instämde Gördis Hörnlund (s), Rune Carislein (s), Maj Pehrsson (c) och Wilhelm Gustafsson (fp).

BERTIL LIDGARD (m);

Herr lalman! För ett år sedan beslöt riksdagen om en ny länsrättsorganisation, utformad på det sätt som Arne Persson alldeles nyss beskrivit. Därför skall jag inle gä in pä den saken. Den grundläggande tanken bakom beslutet var teorin alt förvallande och dömande verksamhel i rättssäkerhetens iniresse bör hållas isär och all allmänhetens förtroende för den dömande verksamheien härigenom stärks.

Beslutet i Qol var långl ifrån enhälligt. Detta berodde nog mindre på att man hade olika uppfattningar om rättssäkerhetssynpunkterna och kanske mer på del rent praktiska förhållandet att man hade olika uppfattning om hur myckel hänsyn man skulle ta lill pågående utredningar om länsförvaltningens framtida utformning i samband med all man fattade ett principbeslut.

Mot denna bakgrund är det tillfredsställande alt notera atl sedan principbeslutet väl fattats, enighet kunnat skapas om de resurser som måsle ställas till förfogande för atl den nya organisationen skall kunna fullgöra sina funktioner. Justitieutskotiet tillstyrker utan reservationer vad regeringen i det hänseendet föreslagit.

Som Gunde Raneskog nyss har redovisat har centerpartiet - trots en enligt min mening öppen och frikostig skrivning i utskottsbetänkandet - ansett sig behöva markera en annan syn på de nya domstolarnas lokalisering än den majoriteten har. Den ursprangliga utgångspunkten för lokaliseringen var atl länsrätterna skulle placeras i residensstäderna men att regionalpolitiska eller sysselsäilningspoliliska skäl i särskilda fall -jag vill understryka del - kunde motivera föriäggning till annan ort. Justitieutskottets majoritet har inte frångått denna ståndpunkt, men vi har avstyrkt att länsrätt vid reformens ikraftträdande placeras på annan ort än residensstad. Anledningen härtill är all den nya organisationen inledningsvis kommer alt kämpa med en mycket stor målbalans, som det gäller att i rättssäkerhetens intresse få avarbetad så snart som möjligl.

Vi har den erfarenheten frän all utlokalisering atl om del uppkommer en diskussion om ett ämbetsverks utlokalisering blir det oro och besvär och en mindre god arbetsmiljö. Det har vi inte råd att tillåta oss i del här sammanhanget. Därför har vi stannat för att länsrätten inle f n. i något fall skall förläggas till annan ort an residensstad. Centerpartiets litet oprecisa förslag i reservationen om utlokalisering, sedermera när del gäller Älvsborgs län av den ene centerpartisten preciserat till Ulricehamn och av den andre lill Borås, gör pä mig intryck av något av en demonstration ulan sakligt innehåll. Del visar kanske bättre än mycket annat att skall man göra en sådan här utlokalisering behövs en grandlig utredning, som ännu inle har kommit lill stånd.

Den andra reservationen, nr l,om uppdelning av länsrätten i Slockholms

Nr 110

Torsdagen den 22 mars 1979

Lokaliseringen av länsrätterna, m. m.

Nr 110

Torsdagen den 22 mars 1979

Lokaliseringen av länsrätterna, m. m.

län, förefaller mig ännu besynnerligare. Man talar i sin motivering om atl denna slora länsrätt inte kommer atl fungera med samma smidighet som andra mindre länsrätter, och man gör gällande att kontakten med allmänheten kommer au bli otillfredsställande.

Föratt ta det sista argumentet först skulle jag ha kunnat förstå del om man hade talat om något av Norrlandslänen med deras stora avstånd. Men här i Stockholms län, med ett så utvecklat kommunikationsnät att den alldeles övervägande delen av länsborna kan nå en till Stockholm lokaliserad länsrätt med allmänna kommunikationer och med begagnande av sitt 70-kort, saknar argumentet all rimlig relevans.

När det gäller arbetets effektivitet, smidigheten i arbetet som centern säger i reservationen, vill jag erinra om att vi i utskottet är eniga - dvs. centern är också med på det -om de tekniska hjälpmedel som skall ställas till förfogande för att denna länsrätt liksom länsrätterna i Göteborg och Malmö skall fungera effektivt och smidigt. Det är därför inte mycket logik i reservationen 1. Man får väl hålla litet reda på vad man är med pä i utskotlels skrivning när man sedan kommer fram ull reservationen.

Herr talman! Med hänvisning till del anförda hemställerjag att riksdagen bifaller utskottets hemställan och avslår reservationerna 1 och 2.

GUNDE RANESKOG (c) kort genmäle;

Herr talman! Jag vill bara göra samtliga ledamöter här i kammaren uppmärksamma på att jag nämnde Ulricehamn som exempel pä att en dörr redan står öppen för den händelse man skulle vilja vidta en sådan åtgärd som jag förordar. Det råder alltså inte någon större konfökt mellan mig och Arne Persson eller hans partikamrater i della avseende, eftersom del i båda fallen gäller Sjuhäradsbygden. Men man har i Ulricehamn öppnat en dörr i detta sammanhang, och det är i dagens läge rätt väsentligt att konstatera.

Den motivering som jag vidare i all korthet velat anföra är baserad på att del som jag mest fruktar är att dagens beslut, som är grandat pä den utskottsmajoritet som nu föreligger för vissa principer, skall anses vara slutgiltigt och bli styrande för den regering som skall fatta det definitiva beslutet. Vad jag ber om är helt enkelt att dörrarna får stå helt öppna för olika möjligheter och att den regering som en gång fåller avgörandet har möjlighet att handla i enlighet med fjolårets riksdagsbeslut.

ARNE PERSSON (c) kort genmäle:

Herr talman! Jag vill bara göra utskottets ordförande uppmärksam på att det inte föreligger någon konflikt mellan Gunde Raneskog och mig. Han har som ett exempel nämnt Ulricehamn som lokaliseringsort, och jag nämnde Borås. Det är tvä kommuner i Sjuhäradsbygden som är lika illa drabbade av tekokrisen, och det är därför lika viktigt att båda blir uppmärksammade i lokaliseringssammanhang. Men att jag nämnde Borås i mitt första inlägg beror på att det finns två tingsrätter som kan ha visst samarbete, nämligen Borås tingsrätt och Sjuhäradsbygdens tingsrätt. Den juridiska expertisen kan, som jag nämnde, hjälpas ät i vissa avseenden och synkronisera sitt arbete.

Della är grundorsaken lill att jag nämnde Borås i detta sammanhang. Jag har däratöver understrukit hur viktigt det är alt beakta Sjuhäradsbygdens behov av arbetstillfällen bl. a. på grund av tekokrisen, och det gäller för såväl Borås som Ulricehamn. Herr talman! Jag vidhåller mitt förslag.

BERTIL LIDGARD (m) kort genmäle;

Hert talman! För alt visa hur verkligt tunt centerns reservationsyrkande är skall jag be att få citera följande rader ur utskoltsmajoritelens skrivning;

"Frågan om lokalisering av länsrätt bör emellertid i enlighet med vad riksdagen föratsalt och vad som förordas i propositionen utredas vidare. Det slutliga ställningstagandet från regeringens sida bör tas så snart utredningsarbetet avslutats."

Nr 110

Torsdagen den 22 mars 1979

Lokaliseringen av länsrätterna, m. m.

HÅKAN WINBERG (m):

Herr lalman! Med åberopande av motiveringen till reservationen 3 vid det betänkande som vi nu behandlar ber jag atl få yrka bifall till denna reservation.

BONNIE BERNSTRÖM (fp):

Herr talman! Också jag skall fatta mig, som jag hoppas, föredömligt kort. Bertil Lidgard har här redogjort för huvuddelen av utskottets skrivning, och jag ställer mig bakom den redogörelsen. Jag skall endast beröra den mindre del där moderaterna haft en avvikande uppfattning.

Måltillsirömningen vid bostadsdomstolen har kontinueriigt ökat under domstolens hittillsvarande verksamhet. Den nuvarande målbalansen är klart otillfredsställande, och av det skälet har medel beräknats för ytteriigare två tjänster som sekreterare. Jag yrkar därför bifall till utskottets hemställan och avslag på reservationen 3.

HÅKAN WINBERG (m) kort genmäle;

Herr talman! Med anledning av detta vill jag bara säga att den statistik som utskottet fött tillfälle atl studera belräffande bostadsdomstolamas arbete under de senaste åren snarare visar på en stagnation än på en ökning av mälbalansen.

PÄR GRANSTEDT (c);

Herr talman! I alla politiska frågor är det viktigt att ta hänsyn till den praktiska verkligheten. Det gäller naluriiglvis också de ärenden som vi har att behandla här. När man skall vidta administrativa ålgärder som berör länen är det viktigt att man tittar på de praktiska förhållandena i de olika länen och att man inser att län skiljer sig frän varandra.

Stockholms län skiljer sig från flertalet andra län genom au vara ganska Slorl. I Slockholms län finns en och en halv miljon invånare. Det innebär att vi här har fyra fem gånger fler invånare än man har i de flesta andra län. I och för sig kan det diskuteras om det över huvud taget är bra med sä stora län som

Nr 110

Torsdagen den 22 mars 1979

Lokaliseringen av länsrätterna, m. m.

Stockholms län, men det är nu en gång ett faktum. Även om man ser till antalet kommuner är Stockholms län betydligt mer omfattande än andra län -del finns mer än 20 kommuner i Stockholms län.

Det hade varit naturiigt, när man bygger upp en länsrällsorganisation, alt la hänsyn till del fakium atl Stockholms län är sä mycket större både till invånarantal och lill kommunanlal än andra län. Om man anser alt etl län i storleksordningen 300 000 invånare och kanske mellan fem och tio kommuner är en lagom enhet för en länsrätt, är det logiskt att av det dra slutsatsen atl etl län så stort som Stockholms län är en för stor enhet för en enda länsrätt. Det har nu inte vare sig regeringen eller utskottet giort. I stället hänvisar man lill ett principbeslut i frågan - en länsrätt i varje län.

Man kan säga att utskottets ställningstagande i detta fall är ett klassiskt exempel pä hur man låter principen vara viktigare än den praktiska verkligheten. Det är kartan som har fått gälla i stället för verkligheten, och det tycker jag är beklagligt.

Det anförs inle särskilt många motiveringar i utskottet för all man inte vill biträda den decentraliserade länsrättsorganisation som föreslås i reservationen 1, och det gör att det är litet svårt att bemöta utskottet. Jag vill bara konstatera att i den organisation som man har tänkt sig för Stockholms län skall en mycket stor del av ärendena ändå delas upp på tre enheler. Man föreslår nämligen tre enheter för skatteärenden. Det borde ha varit lika angeläget att också ha tre enheter för förvaltningsärenden. Det borde vara något av en rättstrygghetsprincip för kommuninvånarna alt det också fanns tre enheter för förvaltningsärenden - i vilka bl. a. ingår att pröva överklaganden av kommunala beslut - som har en god överblick över och insyn i de kommuner som de skall bevaka. Om man hade valt alt ha tre enheler också för förvaltningsärendena, hade man fåu den organisatoriska struktur som vi har föreslagit i motionen. I så fall hade bara ytteriigare en operation krävts, nämligen att placera dem parvis pä tre olika ställen i länet, förslagsvis en i norra länsdelen, en i mitten av länet och en i den södra länsdelen. Då hade vi fått en struktur på länsrätterna som påminner om förhållandena i andra län, vi hade fått länsrätter med lika stora ansvarsområden som andra län och vi hade därmed också fåll länsrätter som skulle kunna fungera lika bra och hade lika god kännedom om sina förvaltningsområden som andra län.

Detta har utskottet gått emot. Jag tycker att det är beklagligt. Det gläder mig dock atl en upplyst minoritet i utskottet har stött motionens yrkande, och jag ber atl få yrka bifall till reservationen 1.

Samtidigt ber jag också atl få yrka bifall till reservationen 2.

Överiäggningen var härmed sluiad.

Punkterna 1 och 2

Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkier hemställt.

Punkten 3

Mom . 1-3

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

Mom .4

Propositioner gavs på bifall till dels ulskoitets hemställan, dels reservationen nr 1 av Åke Polslam m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Gunde Raneskog begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller justitieutskottets hemställan i betänkandet nr 26 punklen 3 mom. 4 röstar ja, den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr I av Åke Polslam m.fl.

Nr 110

Torsdagen den 22 mars 1979

Lokaliseringen av länsrätterna, m. m.

Vid omröslning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Dä Gunde Raneskog begärde rösträkning verkställdes votering med omröslningsapparai. Denna omröstning gav följande resultat;

Ja - 200 Nej - 71

Mo m. 5

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 2 av Åke Polslam m. fl., och förklarades den förra proposilionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Gunde Raneskog begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition;

Den som vill alt kammaren bifaller jusiitieutskottets hemställan i belänkandet nr 26 punklen 3 mom. 5 röstar ja, den del ej vill röstar nej. Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 2 av Åke Polstam

m.n.

Vid omröstning genom uppresning förklarades nertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Gunde Raneskog begärde rösträkning verkställdes votering med omröslningsapparai. Denna omröslning gav följande resultat:

Ja - 196

Nej - 73

Avstår - 3

Mom. 6 och 7

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

Mom. 8

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels motionerna nr 1171 av Rune Carlstein och Gördis Hörnlund samt nr 1186 av Arne Persson m. n.,och förklarades den förra proposilionen vara med övervägande

Nr 110

Torsdagen den 22 mars 1979

Lokaliseringen av länsrätterna, m. m.

ja besvarad. Sedan Arne Persson begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller justitieutskottets hemställan i betänkandet nr 26 punkten 3 mom. 8 röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit motionerna nr 1171 av Rune Carislein och Gördis Hörnlund saml nr 1186 av Arne Persson m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Arne Persson begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 225

Nej - 30

Avstår - 13

Mom . 9 och 10

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

Punkten 4

Proposiiioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 3 av Bertil Lidgard och Håkan Winberg och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Håkan Winberg begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition;

Den som vill att kammaren bifaller justitieutskottets hemställan i betänkandet nr 26 punkten 4 röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 3 av Bertil Lidgard och Håkan Winberg.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Dä Håkan Winberg begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat;

Ja - 230 Nej - 42

Punklen 5

Utskottets hemställan bifölls.

§ 15 Föredrogs Jusiitieutskottets belänkande

1978/79:27 med anledning av proposilionen 1978/79:86 om ändring i lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar, m. m. jämte motion

Utskotiets hemställan bifölls.

Nr 110

Torsdagen den 22 mars 1979

Konsumen tfrågor, m. m.

§ 16 Konsumentfrågor, m. m.

Föredrogs näringsulskottets belänkande 1978/79:27 med anledning av propositionen 1978/79:100 i vad avser vissa anslag inom handelsdepartementets verksamhetsområde jämte motioner.

TREDJE VICE TALMANNEN:

I fråga om detta betänkande hålles gemensam överiäggning för samtliga punkier. Under den gemensamma överläggningen får yrkanden framställas belräffande samtliga punkter i betänkandet.

I det följande redovisas endast de punkter, vid vilka under överiäggningen-framställts särskilda yrkanden.

Punkten 8 (Exportfrämjande åtgärder)

Regeringen hade i propositionen 1978/79:100 bil. 14 (handelsdepartementet) under punklen B 3 (s. 36-39) föreslagit riksdagen alt till Exporifrämjande åtgärder för budgetåret 1979/80 anvisa ett reservationsanslag av 36 140000 kr.

I delta sammanhang hade behandlats motionen 1978/79:1021 av Gustav Lorenlzon m. fl. (vpk), vari hemställts atl riksdagen hemställde hos regeringen att den skulle uppta förhandlingar med övriga nordiska länder för byggande av elt skandinaviskt mäss- och utslällningsfartyg i enlighet med vad som anförts i moiionen.

Utskottet hemställde

1. atl riksdagen till Exportfrämjande åtgärder för budgetåret 1979/80 anvisade ett reservationsanslag av 36 140 000 kr.,

2. atl riksdagen som sin mening gav regeringen till känna vad utskottet anfört om dellagande i vissa exporifrämjande åtgärder,

3. att riksdagen skulle avslå moiionen 1978/79:1021.

Punkten 15 (Marknadsdomstolen)

Regeringen hade under punkten D 1 (s. 66 f) föreslagit riksdagen att till Marknadsdomstolen för budgetåret 1979/80 anvisa ett förslagsanslag av 1 568 000 kr.

7 Riksdagens protokoll 1978/79:110-111

Nr 110

Torsdagen den 22 mars 1979

Konsumentfrågor, m. m.

1 delta sammanhang hade behandlals moiionen 1978/79:1514 av Ingrid Sundberg (m) och Rolf Clarkson (m), vari hemställts alt riksdagen hos regeringen skulle anhålla om översyn av marknadsdomstolens organisation, varvid också införande av möjlighet alt överklaga marknadsdomstolens beslut borde prövas.

Ulskollel hemställde

1. belräffande anslag atl riksdagen med bifall till regeringens förslag lill Marknadsdomstolen för budgetåret 1979/80 anvisade ett förslagsanslag av 1 568 000 kr.,

2. beträffande möjlighet till överprövning av marknadsdomstolens beslut atl riksdagen skulle avslå motionen 1978/79:1514 i ifrågavarande del,

3. beträffande översyn av marknadsdomstolens organisation atl riksdagen skulle avslå motionen 1978/79:1514 i övrigi.

Reservation hade avgivits

1. av Margaretha af Ugglas (m) och Sten Svensson (m) som ansett att utskottet under 2 bort hemställa

alt riksdagen med bifall till motionen 1978/79:1514 i ifrågavarande del hos regeringen begärde utredning i enlighet med vad reservanterna hade anfört.

Punkten 18 (Konsumentverket: Förvaltningskostnader)

Regeringen hade under punklen D 4(s. 71-74) föreslagit riksdagen att till

Konsumentverket: Förvaltningskostnader för budgetåret 1979/80 anvisa etl

förslagsanslag av 37 662 000 kr.

1 detta sammanhang hade behandlats motionerna

1978/79:480 av Sten Svensson m. fl. (m), vari hemställts alt riksdagen hos regeringen begärde atl en kommitté tillsattes med uppgift att utarbeta nya riktlinjer för konsumentverkels verksamhet sä all densamma fick en inriktning som tillgodosåg konsumenternas krav pä information om varor och tjänster enligt vad som i motionen anförts,

1978/79:659 av Birgitta Johansson (s) och Wivi-Anne Cederqvist (s),

1978/79:1499 av Marianne Karisson (c) och

1978/79:1511 av Catarina Rönnung (s).

Utskottet hemställde

1. beträffande anslag all riksdagen med bifall lill regeringens förslag lill Konsumentverket: Förvaltningskostnader för budgetåret 1979/80 anvisade ett förslagsanslag av 37 662 000 kr.,

2. belräffande utredning om inriktningen av konsumentverkets verksamhel att riksdagen skulle avslå motionen 1978/79:480,

3. beträffande provning av konsumenikapitalvaror att riksdagen skulle avsfå motionen 1978/79:1499,

4. beträffande produktsäkerhet på leksaksområdet att riksdagen skulle

avslå moiionen 1978/79:1511,

5. belräffande avskaffande av Mors dag och Fars dag alt riksdagen skulle avslå motionen 1978/79.659.

Reservation hade avgivits

2. av Margaretha af Ugglas (m) och Sten Svensson (m) som ansett atl utskottet under 2 bort hemställa

alt riksdagen med bifall till motionen 1978/79:480 hos regeringen begärde ulredning i enlighet med vad reservanterna anfört.

Nr 110

Torsdagen den 22 mars 1979

Konsumentfrågor, m. m.

STEN SVENSSON (m):

Hert talman! I samband med näringsutskottets behandling av budgetpropositionen inom handelsdepartementets område har två motioner från moderata samlingspartiet tagits upp. I den ena motionen aktualiseras en översyn av marknadsdomstolen. I den andra begärs nya riktlinjer för konsumentverkets verksamhet.

I motionen beträffande översyn av marknadsdomstolen yrkar motionärerna att det även skall införas en möjlighet all överklaga marknadsdomstolens beslut. Motionärerna, Ingrid Sundberg och Rolf Clarkson, har goda skäl för sina yrkanden. Marknadsföringslagen har utvidgats och en ny konsu-menlkreditlag träder i kraft den 1 juli i år. Successivt har marknadsdomstolen fått en ökad arbetsbelastning, med bl. a. föriängda handläggningslider som följd. Dessutom, menar motionärerna, har inte domstolens utslag skapat någon ökad klarhet, ulan mänga utslag har tvärtom ökat den tidigare rådande osäkerheten. Skall näringslivet kunna leva upp till lagstiftningens krav ärdei viktigt med kunskaper om vad som egentligen gäller.

När marknadsdomstolen inrättades hade företrädare för de tre borgeriiga partierna gett uttryck för att man snarasi borde möjliggöra en omprövning av domstolens beslut. I reservation nr 1 framhåller vi att erfarenheten av den hittillsvarande verksamheien bekräftar denna uppfattning. All högsta domstolen i tvä fall har medgett resning och i båda fallen undanröjt marknadsdomstolens beslut är ett memento för riksdagen. De rättssäkerhetsskäl som redan frän början talade för atl en möjlighet till överprövning borde införas har således fått ökad styrka. Del skall dock tilläggas att resningen berodde pä formella fel i marknadsdomstolens handläggning.

I den andra moderatmolionen - där jag själv är en av motionärerna -hemställs atl riksdagen begär alt en kommitté skall tillsättas med uppgift att utarbeta nya riktlinjer för konsumentverkets verksamhet.

I en tid dä köpkraften minskal och kraven på kunskap, noggrannhet och ekonomisering i hushällens inköp och konsumtion ökat, har konsumentverket lill största delen frångått politiken all tillgodose behovet av information om varuutbudet, priser, kvalitet m. m. för att i stället satsa pä alt styra företagen genom detaljerade riktlinjer. Det finns anledning att fråga sig om utbudet av konsumentvaror skall regleras i etl byråkratiskt nätverk av detaljerade paragrafer. Till vilken kostnad sker detta arbete? På vilket sätt kommer det den enskilde konsumenten lill hjälp i en köpsituation? Vilket

Nr 110

Torsdagen den 22 mars 1979

Konsumentfrågor, m. m.

100

pris får konsumenten betala i form av prishöjningar på de varor och tjänster som berörs av konsumentverkets riktlinjer? 1 vilken utsträckning hämmas företagens produktutveckling? Enbart dessa frågeställningar motiverar den översyn som vi motionärer har begärt.

Konsumentverkets handlande har också ulatts för kriiik från många håll. Det har dessutom börjat kärva till sig i förhandlingarna med branscherna. Riktlinjer har utfärdats i protest från t. ex. researrangörerna. Dessa har formellt reserverat sig mol vissa delar av sina riktlinjer. Konsumentverket är också i fejd med andra myndigheter.

Näringsfrihetsombudsmannen, NO, framhåller bl. a. följande i elt tidningsultalande; "Del är inte alltid sä att de mindre företagen är företrädda i

förhandlingarna om riktlinjerna utan bara de branschledande företagen

De mindre företagen utgör en hälsosam konkurrens i konsumentens intresse. Det finns områden där slora företag är intresserade av regleringar för atl stärka sin ställning. Vi har i enskilda ärenden stött på överenskommelser om riktlinjer som påverkat konkurrensförhällandet."

Delta säger NO, som i stället pläderar för ökad konsumentupplysning.

Även marknadsdomstolen är missnöjd med konsumentverket i berörda hänseenden. I ett yttrande till handelsdepartementet anför marknadsdomstolens ordförande följande synpunkter;

"I anslutning lill behandlingen av KOVs förslag angående ändringen i instraktionen finner marknadsdomstolen det mycket angelägel alt fästa handelsdepartementets uppmärksamhet på KOVs nuvarande sätt alt presentera riktlinjerna. I pressmeddelande efler pressmeddelande liksom i diverse publikationer, bl. a. i KOVs lidskrift 'Konsumenlrält & ekonomi', presenteras riktlinjerna på ett för allmänhet och näringsidkare högst vilseledande sätt såsom att de skulle vara bindande oaktat statsmakterna på sin tid fann anledning att med särskilt eftertryck framhålla riktlinjernas karaktär av enbart rekommendationer. 1 anledning härav bör det enligl marknadsdomstolen i instruktionen uttryckligen påminnas om riktlinjernas rätta natur."

En fråga som brakar kopplas samman med konsumentpolitiken avser vilken ställning som skall tillkomma allmänna reklamalionsnämnden, ett organ som ju har till uppgift att slita vardagslivels tvister mellan konsumenter och näringsidkare. Reklamationsnämnden består av ledamöter, som lill lika delar representerar konsumenterna och näringslivet. Konsumenternas företrädare rekryteras bl. a. från konsumentverket, som också formellt utser dem. I sill slutbetänkande föreslog den är 1976 tillsatta reklamalionsutredningen att reklamalionsnämnden även fortsättningsvis skulle vara organisatoriskt knuten till konsumentverket. En ledamot, rådmannen Allan Ekström, reserverade sig mot denna bindning under framhållande av att det borde vara en självklarhet i en väsleriändsk rättsstat atl ett av två parter gemensamt inrättat organ för slitande av tvister dem emellan icke finge stå under ena partens lydnad eller eljest vara beroende av denna. Vi moderater instämmer självfallet i denna bedömning.

Även konsumentverkets agerande mot enskilda företag väcker uppseende. Enligl pressuppgifter utsattes kedjeförelaget Buketten för en inspektion av

rosor i sina 78 blombutiker. Inte nog med det - för varje butik skulle Buketten betala 800 kr. för kontrollen lill konsumentverket! Man kan ju fråga sig om della är rimligt. Man upplever sig vara utsatt för förargelseväckande byråkrati.

Det är lill skada för konsumenterna, när det finns uppenbara risker - som NO påpekat - för snedvriden konkurrens. Verkets agerande kan medföra onödiga kostnader, som ytterst drabbar konsumenten, emedan dessa kostnader måste kompenseras genom motsvarande prishöjningar. Det är lill skada för näringslivet, men speciellt är det till skada för marknadsekonomin -och det är del som frågan ytterst handlar om.

Om all den här kritiken, som jag har refererat, speglar ett verkligt förhållande, borde den för konsumentverket vara ett allvariigt memento. Mänga av de värdefulla och goda inslagen i verksamheten kan ju komma i skymundan för den här kritiken.

Vad jag, herr talman, för egen del vill säga är följande.

Samhällets konsumentpolitik måste utgå från konsumentens räll lill valfrihet och rätt alt utifrån sin egen situation träffa ett önskat konsumtionsval. Det är individernas valfrihet och vilja till oberoende som skall styra företagens utbud av varor och tjänster. Konsumentverket skall inle uppträda som en konsumenternas ställföreträdare.

Utvecklingen mot att alltmer lagstifta och reglera konsumenternas och producenternas situation kan inte vara rimlig. Det kan även ifrågasättas om del var riksdagens avsikt, dä målet för samhällets konsumentpolitik fastställdes 1972. Konsumenternas krav på en allsidig och tillförlitlig information om varor och tjänster har alltmer åsidosatts och därmed försvagat konsumenternas situation. Konsumentverkets verksamhel bör därför, som framhålls i moiionen, i högre grad inriktas mot hushällsekonomisk forskning, varalesler, utbildning och information, varför nya regler för verkets egen verksamhel bör utarbetas.

Insynsuiredningens nyss framlagda rapport går ut på alt ytteriigare förstärka konsumentverkets inriktning mot producentpåverkan. Den kan, som vi påpekar i reservationen 2, betraktas som en bekräftelse av vår uppfattning om atl den enskilde konsumentens situation inle längre står i centrum för konsumentpolitiken.

Det är angeläget att man snarast söker bryta den förhärskande tendensen att konsumentpolitiken i första hand blir en detaljreglering av företagens produklion och marknadsföring. I stället bör konsumentpolitiken inriktas på atl skapa ökade föratsättningar för konsumenterna all själva på egen saklig grundval träffa sitt val på marknaden och att rätt använda och värda förvärvade varor.

Herr talman! Jag ber att få yrka bifall lill reservationerna.

Nr 110

Torsdagen den 22 mars 1979

Konsumentfrågor, m. m.

GUSTAV LORENTZON (vpk);

Herr talman! Näringsulskottets betänkande 1978/79:27, som bl. a. gäller exporifrämjande åtgärder, behandlar vpk-motionen 1021. Den tar upp en fråga som vi motionärer aktualiserade redan år 1977 och nu återkommer till

101

Nr 110

Torsdagen den 22 mars 1979

Konsumentfrågor, m. m.

102

av skäl som jag senare i mitt anförande kommer all redogöra för.

Reklam och marknadsföring kan ha en kolossal genomslagskraft - det är bekant. Under 1976 och 1977 satte de engelska TV-serierna Arvingarna och Herrskap och tjänstefolk verkligen fart på försäljningen av engelska 1700-lalsmöbler i Sverige. Dä såldes pompösa lädersoffor, öroniappsfålöljer och siriiga tebord som aldrig förr. Långtradare gick i skytteltrafik lill Sverige. Då kunde en representant för ett större svenskt möbelföretag meddela att man hade fy rdubblat försäljningen av engelska möbler sedan TV-serierna började. Från att tidigare ha utgjort endast 5 96 av försäljningen steg den snabbt lill 20 96. Och man menade då att för försäljningen av svenska möbler och för svensk heminredning var visningen i svensk TV av serierna Arvingarna och Herrskap och tjänstefolk närmast en kalastrof

Köparna var framför allt att söka inom den svenska medelklassen med äldre lägenheter och egna villor. Det var en flykt in bakom småborgeriighe-lens stängda dörrar. Bort lill andra kulturer. Del var ett England som i brist på tillfredsställande framtid exporterade sitt förflutna. Del är det som utgjort en så stor lockelse på svensk kälkborgeriighel!

I Sverige fann man villiga köpare. Den smäborgeriiga eliten ville identifiera sig med Hammonds m. fl. och den viktorianska eran, bona om sig och få det varmt och skönt, stänga ute en jäktad och otrygg värid där utanför med krig och svält. Delta har alltid varit kälkborgarnas livsideal. Även om möblerna enligt kännare på området var opraktiska och därtill självfallet inte gjorda på 1700-lalet utan endast sentida eflerapningar, fyllde de sin uppgift för hågade svenska småborgare.

Del är ett exempel på försåtlig indoktrinering parad med moderna reklammetoder som tacksamt anammades av en speciell målgrupp - den svenska småborgeriighelen. Importen av utländska möbler var då uppe i 530 milj. kr. Det var under en lid då den svenska möbelindustrin kämpade med slora sysselsäiiningssvårigheter. Den nostalgiska vågen var katastrofal för svensk möbelindustri.

Självklart kan inte svensk möbelindustri använda exakt samma metoder som använts av England i det fall jag här har nämnt. Men ett svenskt mäss-och utslällningsfartyg, som vi motionärer har föreslagit, skulle givetvis haft en god sortering av alster från svensk möbelindustri - svensk design -ombord, inte endast för orderapplagning utan för direkl försäljning.

Trots allt är den svenska möbelindustrin inle liten. Enligt siffror frän 1977 var 10 500 arbetare sysselsatta i svenska möbelfabriker. Del gäller att säkra deras sysselsäuning och utvidga denna del av svensk industri i en tid av omfattande arbetslöshet. Ett svenskt mäss-och utställningsfartyg skulle här kunna spela en väsentlig roll.

Men inle endasl svensk möbelindustri skulle vara representerad. Möbelindustrin är här endasl nämnd som elt exempel. Till produkterna från svensk mindre och medelstor industri hör även bl. a. den manuella glasindustrins alster, svenska textilier, svenska trähus. Samtliga dessa branscher har sysselsättningssvårigheter och bör därför uppmärksammas och stödjas.

Sverige är ett av de länder i Europa som har en myckel utvecklad och

103

Torsdagen den 22 mars 1979

Konsumentfrågor, m. m.

omfattande mindre och medelstor industri. I hela landsändar domineras Nr 110 sysselsättningen av detta slag av industri.

Företagsamt folk finns det gott om i vårl land - kreativa och uppfinningsrika människor. Men dä det gäller försäljningen - alt kunna marknadsföra sina produkter, framför allt pä utlandet - har del varit sämre ställt. Först och främst har kostnaderna lagt hinder i vägen för dessa förelag, som saknar exporterfarenhel.

Även om det sedan länge ges betydande ekonomiska anslag till främjande av svensk utrikeshandel, förefaller del mig som om framför allt den svenska storindustrin har kunnai utnyttja dessa fördelar och varit den gynnade parlen. Sveriges exportråd har sanneriigen inte tyngts av speciellt intresse för den svenska mindre och medelstora industrins exportbehov. Här har de storfinansiella intressena varit avgörande. Detta framgår klart av näringsutskottets betänkande såväl 1977 som i år.

Vår motion 1976/77:160 behandlade samma problem som är aktuellt just nu. I sitt belänkande den gängen, 1976/77:44, sade näringsutskottet följande, som jag, hert talman, gärna vill tillföra protokollet: "Utskottet vill dock framhålla atl en effektiv modern marknadsföring förutsätter en långsiktig planering och en noggrann analys av marknaden och av produkternas marknadsförutsättningar. Sveriges exportråd är ansvarigt för samordningen av de svenska exportansträngningama utomlands. Något förslag om ett mässfarlyg såsom motionärerna har tänkt sig har exportrådet inte fört fram. Utskottet anser sig inte ha skäl all föreslå riksdagen alt göra någon framställning till regeringen med anledning av motionen."

Sveriges exportråds passivitet, ja, negativa inställning till landets mindre och medelstora industri blev avgörande, varför utskottet den gången inte hade någon egen mening.

Hur är då förhållandet i är lill vår motion? I näringsutskottets betänkande 1978/79:27 sägs bl. a. följande:

"Exporifrämjande åtgärder av del slag som motionärerna åsyftar har alltså hittills inte mötts av etl positivt gensvar från företagens sida. Mot denna bakgrund finner utskottet inle anledning att föreslå riksdagen atl göra någon framställning till regeringen med anledning av motionen."

Denna skrivning är i hög grad intressant. Vad döljer sig bakom en dylik skrivning? 1977 måste del enligl näringsulskottei till "en effektiv modern marknadsföring" som "föratsätter en långsiktig planering och en noggrann analys av marknaden och av produkternas marknadsföratsätlningar". Dä nu Sveriges exportråd inte gjort detta, avstyrkte näringsulskottei vår motion. Årets motion avstyrks med motiveringen atl de förelag som del här gäller inte har ställt sig positiva lill de exportfrämjande åtgärder som vi motionärer har föreslagit. Ansvaret övervältras denna gång pä de företag som skulle hjälpas, ty Sveriges exportråd - eller får man säga departementet - har i år varit inne på den linje som vi motionärer föreslagit. Men båda motiveringarna tycks ha något gemensamt; den obotfärdiges förhinder.

Vår motion i år skrevs under den allmänna motionstiden i januari. Moiionen var denna gäng inspirerad av ett nyhetsmeddelande i Sveriges

Nr 110

Torsdagen den 22 mars 1979

Konsumentfrågor, m. m.

104

Radio att Hollands exportråd och holländska företagare hade chartrat ett fartyg, förjan Tor Scandinavia, av dess ägare Tor Line AB för en visnings- och försäljningsresa lill Mellersta Östern, det rika och oljerika Saudi-Arabien, med besök i sju arabiska hamnar. Denna försäljningsresa ärju helt i linje med vad vi motionerade om i denna riksdag 1977. Vi motionärer återkommer alltså med motionen i år och frågar; Om holländarna kan, varför kan inle även Sverige?

Hur gick det dä för holländarna? Jo, enligt Svenska Dagbladet "Araberna köper allt" och enligt Göteborgs handels- och sjöfartstidning "Succé för flytande holländska expon", för att nu citera rubriksättningen i båda dessa tidningar. Succé blev del lydligen, ty 91,8 96 av dellagarna var beredda att della i en eventuell ny flytande "Holland Expo".

Här några av resultaten, som de meddelades vid en presskonferens för holländska massmedia av ordföranden för det holländska exportrådet efler resans slut. Det kan låta som sagor ur Tusen och en natt, men allt såldes tydligen slut, inte ens krukväxterna som var med som prydnadsföremål blev kvar. De köptes i den sista hamnen av en arabisk köpman. Hade Tor Line velat bli av med färjan, hade det också gäll bra. Kaptenen blev erbjuden 200 milj. kr.

Konsumentvaror av ganska oväntal slag hade stor åtgång. En av försäljarna sålde pommes frites, ketchup och majonnäs för 850 000 USA-dollar. Och vad sägs om den exportör av tulpanlökar som redan under den första dagen i den första hamnen - Djedda - sålde slut på hela sitt medhavda och hemmavarande lager. Här fanns också ombord en fabrikant av kompletta "badrams-moduler" som efter två dagar till etl pris av 3 000 USA-dollar per styck sålde slut på sitt lager bestående av 3 000 enheter - en affär på ca 40 milj. kr.

Vad jag här har nämnt är några exempel som framgått av värderingen av denna flytande expo, återgivna i svenska tidningar.

Verkställande direktören för den holländska flytande expon som chartrat färjan hävdar bestämt att just en flytande expo är idealisk för små och medelstora företag. Vi motionärer lar den storstilade framgången för den holländska flytande expon som en intäkt för att vi varit inne på en riktig linje när del gäller att hjälpa den mindre och medelstora industrin i dess strävan att nä ut på exportmarknaden med sina produkter och därmed, vilket är huvudsaken i det här sammanhanget, skapa ökad sysselsättning i ett land med omfattande arbetslöshet.

Vår motion 1977 avstyrktes dock av näringsulskottei, och motiveringen harjag redan nämnt. Vår motion avstyrks även i är. Motiveringen är dock en helt annan än tidigare. Denna gång har Sveriges exportråd handlat, men frågan är; Hur har Exportrådet handlat?

I febraari i är, alltså efter det att den motion som nu behandlas var skriven och väckt, gick Sveriges exportråd ut med en förfrågan till förelag i landet om deltagande i en svensk industriell flytande expo. Men i deliagarvillkorens första punkt sägs del klart och tydligt ifrån att anmälan endast kan göras av företag som är abonnenter i Sveriges exportråd. Men då, hert talman, är ju de flesta förelag som skulle kunna få elt handtag diskvalificerade. Vilka av de

mindre och medelstora företagen anser sig ha de ekonomiska möjligheterna att vara, som del heter, abonnenter i den exklusiva organisation som bär namnet Sveriges exportråd eller anser sig ha nytta av della engagemang?

Jag anser all näringsutskollel drar fel slutsats när del inte vill att riksdagen skall bifalla vår motion. Man hänvisar till att företagen inte visat intresse för Exportrådets Mellanösternexpo. Men varför hårde företag del härar fråga om inte visat intresse? Det ärju den avgörande frågan.

Har Exportrådet gått ut på rätt sätt? Har dess villkor för deltagande i projektet kanske varit hämmande? Del räcker ju inte med att bara skicka ul reklamerbjudanden i företagens brevlådor. Många mindre företag kanske är ovana vid detta slag av aktiviteter och tror att de bara är till för de stora kapitalstarka företagen. Många småföretag har säkeriigen ingen vana vid exportförsäljning, trots alt de tillverkar produkter som skulle kunna väcka intresse utomlands. Då är det just Exportrådets uppgift att genom aktiv kontakt stimulera dem, inte endasl skicka ul papper och lita på atl dessa mindre förelag av egen kraft skall ge sig ut på utlandsmarknaden. Dä får man sanneriigen göra mer än endast skicka ut reklamfoldrar.

Enligt regler från 1972, som fastställts av riksdagen, är deltagande i utlandsaktiviteter knutet till abonnemangstvång. Bara Exportrådets abonnenter får deltaga. Utskottet kritiserar delta då det gäller de importföretag, som föratsalts medfölja till sådana länder som kräver svenska inköp i utbyte mot svensk export. Denna kritik från utskottet mot Exportrådels abonnentregler är säkert riktig. Men kan inle samma kriiik riktas mot delta abonnemangstvång för mänga av exportföretagen?

Kan det inte vara dags att modifiera reglerna även där? Det kan ju myckel väl tänkas, att Exportrådets expoinitiativ just hämmas av bl. a. abonnent-tvång. Om man tänker på hur etl mindre förelag skulle reagera, framslår detta som mycket sannolikt. Kanske småföretag inte anser sig kunna kosta pä etl abonnemang enbart för alt vara med om ett visst projekt. Kanske drar de sig för att ta på sig förpliktelser, innan de vet om de fortsättningsvis och fortlöpande vill deltaga i rådets aktiviteter.

Deras inställning i dessa stycken borde Exportrådet ta reda på. Det förefaller helt onaturiigt, att del inte i dessa lider skulle finnas ett stort intresse från de mindre och medelstora företagens sida att vilja vara med och söka nya marknader. Den här frågan borde man från utskotiets sida därför inte bara passivt lämna. Det får inte vara så att exportrådets villkor hämmar de små företagens intressen att deltaga i projekt det här är fråga om. I stället bör de på olika sätt uppmuntras att della. Utskottet borde ha dragit den riktiga slutsatsen i stället för alt bara släppa frågan ifrån sig som man gjort. Herr talman! Jag yrkar bifall lill vpk-motionen 1021.

Nr 110

Torsdagen den 22 mars 1979

Konsumentfrågor, m. m.

ARNE BLOMKVIST (s):

Herr talman! Inledningsvis vill jag gärna konstatera atl utskottet delar Gustav Lorentzons och hans medmotionärers uppfattning atl alla möjligheter att stödja företagens ansträngningar att marknadsföra sina varor utomlands självfallet bör las till vara. Trots en hård kritik från herr

105

Nr 110

Torsdagen den 22 mars 1979

Konsumen tfrågor, m. m.

106

Lorentzons sida borde han ändå kunna glädja sig ål att Exportrådet lände pä idén om den flytande utställningen. Rådet satsade 170 000 kr. på initierings-och införsäljningsarbetet. Delta är den första stora satsningen som gjorts för aU få en kollekliv aktivitet till stånd. Men, herr Lorenlzon, ändå kvarstår del faktum att del var företagen som inte ville vara med om alt lillsammans genomföra en exportuiställning på ett för detta ändamål utrustat fartyg. Det är mol denna bakgrund som utskottet inte kunnai bilräda förslagel i motionen 1021.

Herr talman! Konsumentverket är den centrala förvaltningsmyndigheten för konsumentfrågor. Verkets primära mål är att stödja konsumenterna och förbättra deras ställning på marknaden. Det är naturiigt alt verksamheien i första hand inriktas på de problem som berör människornas liv, hälsa och säkerhei saml mera betydande ekonomiska livssituationer och frågor om rationalisering av hushällens arbete.

I samband med den aktuella debatten om konsumentpolitiken vill jag understryka atl konsumentupplysning och producenipåverkan är de främsta medlen i konsumentverkels arbete.

Enligl utskottets uppfattning är det därför missvisande att, såsom reservanterna och motionärerna, sälta producentpåverkan och konsumentupplysning i motsatsställning till varandra. Del är inie minsl genom direkt kontakt med näringsidkare eller branschorganisationer som konsumentverket söker förmå dem atl ändra sig i sädana avseenden där man har funnit brister. Det kan här vara fråga om alt dra tillbaka fariiga produkter eller att utforma produktinformation pä visst sätt. Det är också klart att ett viktigt led i den producentpåverkande verksamheien är de s. k. riktlinjer som konsumentverket, efter förhandlingar med berörda näringsidkare, arbelar fram för olika produktområden.

Herr talman! I reservationen 1 föresläs att riksdagen anmodar regeringen att omgående låta utreda frågan om införande av en överprövning av marknadsdomstolens beslut. Som framgått av Sten Svenssons anförande är det tvä av utskotiets moderater som har följt upp etl delförslag i motionen 1978/79:1514 av Ingrid Sundberg och Rolf Clarkson. Jag tycker all det här finns anledning erinra om all konsumeniombudsmannainstilutionen är en -internationellt uppmärksammad - svensk skapelse, som även har vunnit efterföljd i Danmark, Norge och Finland. Till de gemensamma dragen i dessa länder hör bl. a. inrättandet av ett specialorgan för de dömande uppgifterna inom den marknadsrättsligt uppbyggda delen av konsumentlagsliftningen -i vårt land marknadsdomstolen. Marknadsdomstolen består dels av ämbetsmän, dels av ledamöter företrädande motstående intressen som berörs av domstolens verksamhet. Domstolen har sedan bildandet 1971 och fram till juni 1978 handlagt 60 ärenden enligl konkurtensbegränsningslagen, 214 ärenden enligt marknadsföringslagen och 36 ärenden enligl avtalsvillkorslagen - lillsammans 310 ärenden.

Eftersom marknadslagstiftningen bygger på generalklausuler blir marknadsdomstolen i hög grad en prejudikaisbildande instans. När en prejudice-rande dom fallit har konsumentombudsmannen sedan möjlighet att la upp

förhandlingar med andra förelag som på motsvarande sätt brutit mot lagstiftningen och mol bakgrund av den fällande domen i marknadsdomstolen utfärda förbudsföreläggande eller träffa annan överenskommelse med näringsidkaren.

Liksom arbetsdomstolen, vars beslut inte heller får överklagas, består marknadsdomstolen till väsentlig del av företrädare för de motstående intressen som berörs av domstolens verksamhel. Såsom påpekas i ulskotlsbetänkandel präglas marknadsdomstolens avgöranden av en betydande enighet, vilket innebäralt intresserepresentanlerna i de allra flesta fall samsas om en gemensam ståndpunkt. Det är betydelsefullt, med hänsyn lagen lill domstolens rätlsbildande funktion.

Och, Sten Svensson: Enligl utskottets mening är det inle lämpligt alt beslut som har tillkommit på detta sätt skulle kunna omprövas av ett renodlat jurislkollegium utan särskild inriktning pä marknadsräll.

I reservationen framhålls alt högsia domstolen i tvä fall har medgett resning i ärenden som marknadsdomstolen har handlagt. Sten Svensson påpekade ju också delta i sitt anförande. I det ena fallet gällde det marknadsföringen i tidningen Helgextra, varvid frågan om gränsdragningen mellan marknadsföringslagen och tryckfrihetsförordningen prövades.

I del andra fallet gällde del Scienlologkyrkans E-mätare, Kyrkans ledning vägrade dock konsumentombudsmannen all närmare studera den s. k. andliga mätaren. Efter framställan från konsumentombudsmannen lämnade marknadsdomstolen etl sådant tillstånd. Men eftersom apparaten inle kunde anses vara handlingar undanröjde högsia domstolen marknadsdomstolens beslut. Genom en lagändring har lägel förändrats pä ett sådant sätt atl konsumentombudsmannen i dag har möjlighet alt även se på en E-mäiare.

Herr talman! Jag lycker att del är något långsökt atl bl. a. ta dessa båda domslut som motiv för atl utreda frågan om överprövning av marknadsdomstolens beslut. Därför ber jag alt få yrka avslag på reservation nr 1.

1 reservationen 2 finner reservanterna att kritiken i moiionen nr 480 av konsumentverkets nuvarande verksamhel är väl underbyggd och föreslär atl en kommitté skall tillsättas för all utarbeta nya riktlinjer för konsumentverkets verksamhet. I detta sammanhang vill jag även peka pä ett utlalande i motionen, som har Sten Svensson som första namn. Man säger bl. a. att konsumentpolitiken i dag har förändrats till den grad, all man kan tala om atl den har kommit in i en återvändsgränd. Såväl i reservationen som i motionen menar man att konsumentverket ägnar sig för mycket ät producenipåverkan och för lilet ät konsumentinformation.

Herr lalman! I Svenska Dagbladet av den 27 januari i år skriver samordnaren av konsumentverkets informationsverksamhet, Evert Helin, bl. a. följande;

"Det slår aldrig fel! Snart sagt var och varannan som sätter ett papper i skrivmaskinen eller en fot i talarstolen för all lufta kritiska åsikter om dagens konsumentpolitik varierar följande tema: Det finns ingen konsumenlupplys-

Nr 110

Torsdagen den 22 mars 1979

Konsumentfrågor, m. m.

107

Nr 110

Torsdagen den 22 mars 1979

Konsumentfrågor, m. m.

ning längre. Bara lagstiftning, rikllinjeförhandlingar och annan producentpåverkan.

I extrema fall går man sä långt alt man utropar; När tänker konsumentverket la sin informationsplikt på allvar? Med en sådan utgångspunkt kan debatten om konsumentpolitiken aldrig bli konstruktiv och seriös.

Visst finns del konsumentupplysning även i dag. Den t. o. m. utvecklas på ett ganska expansivt sätt, vid sidan av lagstiftningen och olika former av producenipåverkan. Inte minst påtagligt och positivt är den inmutning av nya problem- och produktområden som sker."

Jag delar helt denna uppfattning. Jag vågar också påstå atl samhällets konsumentupplysning aldrig förat varit så omfattande som nu. Det handlar verkligen om en kraftig upprustning i stället för en nedrustning, som Sten Svensson tidigare här har försökt göra gällande. Det finns exempelvis mångdubbelt fler konsumentvägledare i dag än lidigare. För tio år sedan fick 70 000 konsumenter individuell rådgivning per är. Förra året hade de kommunala konsumentvägledarna ca 150 000 rädgivningskonlakter med konsumenterna, hemkonsulenterna ca 70 000 och konsumentverket/ allmänna reklamationsnämnden ca 55 000. Sammanlagt blir del 275 000.

Konsumentverkets tidskrift Råd och Rön har i dag dubbelt så stor upplaga - närmare 2(X) 000 - som för några år sedan. Antalet handböcker och andra trycksaker från konsumentverket ökar varje är, och informationskampanjerna är åriigen större än tidigare.

Men vi kan aldrig bortse från att det här är fråga om resurser. Om alla konsumentverkets resurser skulle användas för konsumentinformation, skulle de ändå vara mycket obetydliga jämfört med de resurser som företagen använder för sin information och reklam. Näringslivets åriiga reklaminsats brakar uppskattas till 4 miljarder kronor. Låt oss då komma ihåg att konsumentverket disponerar drygt 40 milj. kr. för hela sin verksamhel. Del är mot denna bakgrund som jag tycker atl vi skulle kunna enas om att det inte är möjligt att nå alla konsumenter med konsumentinformation och att det är svårast att nå dem som allra bäst behöver informationen. Det är också i elt sådant sammanhang som vi skall se den nya konsumentpolitiska lagstiftningen under 1970-talet, som bl. a. ålägger förelagen atl ge en vederhäftig och utföriig information. Det är också med stöd av denna lagstiftning som konsumentverket och konsumentombudsmannen skall se till att företagen uppfyller lagstiftarens krav, inte minst genom producenipåverkan.

Det övergripande målet för konsumentverket är "att stödja konsumenterna och förbättra deras ställning på marknaden". Denna allmänt hållna målbeskrivning har i ulskoltsbetänkandet preciserats i en sammanställning av arbetsuppgifter. Jag vill rekommendera kammarens ledamöter all noggrant studera de 13 all-satserna på s. 14 och 15.

Med det anförda yrkar jag avslag även på reservationen 2. Jag vill också be atl få yrka bifall till ulskoitets hemställan pä samtliga punkier.

108

GUSTAV LORENTZON (vpk):

Herr lalman! Utskottets talesman, herr Arne Blomkvist, svarade inle på de frågor som jag ställde till honom. Däremot var han mycket gentil i sitt anförande dä han harangerade motionärerna genom att säga atl utskottet delade motionärernas uppfattning, framför allt när det gäller att skapa sysselsättning på det sätt som vi föreslår. Därtill skulle jag vara särskilt glad föratt Exportrådet har tänt pä vår idé atl genomföra en flytande expo, som vi har motionerat om två gånger.

Men dessa i och för sig berömmande ord räcker inle, herr Arne Blomkvist. Resultatet har ju uteblivit. Min fråga är; Varför har svenska företag inte tänt på idén? Den frågan ställde jag även i milt inledningsanförande. Någon anledning måste det ju finnas, men detta lalar utskottet mycket tyst om. Om del gick i Holland, borde det också ha gäll för oss svenskar. Det är jag övertygad om. Här måste något fel ha begåtts. Har Exportrådet varit lika passivt i sitt arbete som det tidigare har varit när det har gällt en flytande expo? Jag tänker närmast på Älvsnabben och del fraktfartyg som under åren har använts för att dela ut foldrar, propagandaaffischer och annat i de hamnar som fartygen har anlöpt. Den verksamheten har varit ett fiasko från början till slut.

Jag ställer återigen frågan: Om del - vi utgår från detta - har varit hårt motstånd från de svenska medelstora och mindre företagen mot att här engagera sig, vad berörda detta motstånd på? Ett svar på den frågan skulle jag gärna vilja ha i dag från utskotiets talesman Arne Blomkvist. Det är ju så frågan skall angripas, men del gör inle utskottet. Utskottet säger bara all det inte har visals något iniresse från de svenska företagarna - punkt och slut.

Del skulle alltså vara anledningen lill all det inte blev någon flytande expo där svenska företagare kunde ha varit med. Vi vet allesammans vilka svårigheter småföretagarna har - dessa svårigheter är inte obetydliga. Det finns kreativa och uppfinningsrika människor bland dessa småföretagare. Men frågan är hur de skall kunna sälja sina varor. Det är här del brister, och det är här hjälpen skall sällas in. Alla vet all det svenska exportrådet är storföretagens organisation. Rådet har under årens lopp sanneriigen inle visat något iniresse för svensk företagsamhet.

Då hela landsändar i värt land lever pä de mindre och medelstora förelagen är detta ett stort problem när det gäller sysselsättningsfrågorna. Därtill är många av dessa mindre företag, genom sin legotillverkning, i dag i händerna på storindustrin. Om de slora förelagen har det svårt, blir del svårt också för de mindre. Nog borde Sverige, som har en så dominerande industri av små och medelstora företag, kunna klara denna uppgift - alt marknadsföra deras varor - lika bra som Holland klarar motsvarande uppgift.

Frågan är: Vad beror - om vi nu utgår frän Exportrådets uppgifter, som återges i betänkandet - de svenska företagens motstånd på? Det har utskottets talesman icke berört.

Nr 110

Torsdagen den 22 mars 1979

Konsumentfrågor, m. m.

109

Nr 110

Torsdagen den 22 mars 1979

Konsumentfrågor, m. m.

STEN SVENSSON (m);

Herr lalman! Med hänsyn lill den knappa tiden villjag begränsa mig till att enbart deklarera atl jag i mitl inlägg avstod frän all uttrycka några värderingar beträffande de citat somjag redovisade. Jag nöjde mig med atl enbart referera dessa, för att därigenom bekräfta att våra krav pä en översyn av de berörda myndigheterna var välgrundade.

ARNE BLOMKVIST (s);

Herr talman! Jag kunde mycket väl länka mig att Gustav Lorenlzon skulle kritisera mig för atl jag ägnade sä liten tid av milt anförande åt hans motion. Men på grund av rådande lidsbegränsningar - vi har ju hört Sten Svenssons inlägg, där han avstod från alt i denna debatt framföra några värderande synpunkter på de ärenden som vi har alt behandla-är det inte möjligt att mer ingående gå in på de frågeställningar som Gustav Lorenlzon här har tagit upp.

Lät mig ändå till herr Lorenlzon säga au del faktum att företagen icke ville dellaga i den kampanj som Exportrådet genomförde och som de verkligen försökte alt intressera företagen för kvarstår. Jag lar för givet atl man kommer alt undersöka vilka faktorer som låg bakom detta. Jag tror alltså att det finns möjligheler för Gustav Lorenlzon alt få svar på de frågor som han har ställt från den institution som har kunskaperna pä delta område.

Herr talman! Jag tror att Sten Svensson och jag har olika utgångspunkter när del gäller samhällets konsumentpolitik.

1 TCO;s skrift Konsumentfrågorna och tjänstemännen beskrivs konsumentpolitik pä följande sätt; "Konsumentpolitik är olika ålgärder som syftar lill atl stärka konsumenternas ställning gentemot producenter och distributörer. Utgångspunkten för konsumentpolitiken är således, atl konsumenten är den svagaste parten och i behov av olika stödåtgärder." Enligt min mening är det här en utmärkt utgångspunkt för samhällets konsumentpolitik.

110

GUSTAV LORENTZON (vpk);

Herr lalman! Betydligt fier av kammarens ledamöter är inne i kammaren just nu. Jag vet alt de gärna vill resa hem och all de har irunkarna packade. Det har påverkat oss som står sist på talarlistan alt minska taleiiden så all man kan åka med sitt tåg. Jag tycker att det hade varit mera befogat alt minska laletiden när man tidigare i dag höll på att mala långhalm i jordbruksfrågan. Jämfört med detta ämne så log den frågan myckel längre tid.

Herr Blomkvist trodde all jag skulle kritisera honom för att han ägnade sig sä litet ål min motion - det var ju sä ont om lid. Jag vet inte om det var den direkta anledningen lill alt herr Blomkvist var litet korthuggen. Inte heller fick jag något svar pä de frågor jag ställt i mitt huvudanförande och som jag senare upprepade i en replik. Jag frågar därför även nu; Vad var orsaken lill atl de företag som man enligl Exportrådet hade skickat folder lill - det kostade 170 000 kr. - inte var intresserade av denna expondrive? Dä säger herr Blomkvist alt han utgår från atl Exportrådet kommer att undersöka frågorna. Ja, det var ju det utskottet skulle h£ uppmanat Exportrådet all göra innan

detta betänkande framlades, men det har man tydligen inte gjort. Ni har visat samma passiviiei som Exportrådet har gjort i den här frågan. Jag kan ju inte vända mig till Exportrådet och fråga om orsakerna till all detta intresse saknades. Det var er uppgift, herr Blomkvist.

Jag tror inle myckel på Exportrådet, som tidigare har använt metoder som Älvsnabben, fraktfartyg och annat för att klara sitt samvete. Jag tror inte att man har någol särskilt intresse för Sveriges småindustri. Det är därför, herr Blomkvist, er uppgift att vända er lill Exportrådet och fråga om dessa orsaker.

Nr 110

Torsdagen den 22 mars 1979

Konsumentfrågor, m. m.

ARNE BLOMKVIST (s);

Herr lalman! Gustav Lorenlzon upprepar sina frågor till mig. Jag har besvarat dem tidigare, men jag vill än en gång understryka alt med tanke på den långsikliga planering som Exportrådet ändå måste ha, så är det alldeles uppenbart all man i detta arbete utvärderar de olika kampanjer som man har lagt upp.

Det finns all anledning atl efler en misslyckad kampanj verkligen undersöka orsaken till att företagarna inte velat deltaga i densamma. Jag kan, herr Lorenlzon, ge elt enkelt svar pä den frågan. Det var väl ändå så, atl företagen ansåg atl den här utställningen inte skulle ge vad man kunde vänta sig med tanke på de utgifter som uppkommit i samband med den. De resurser man hade var man tvungen atl salsa pä andra projekt.

Herr talman! Gustav Lorenlzon har talat så myckel om den holländska satsningen och atl den var sä lyckad. Jag har sett etl uttalande av Sven-Erik Widing från Exportrådet. Han menar atl det, med lanke på att en effekimäining knappast kan göras på etl dylikt projekt förrän efter mycket läng lid, är svårt alt i dag med bestämdhet säga hur lyckad denna holländska satsning i Mellanöstern var.

SVEN ANDERSSON i Örebro (fp):

Herr talman! Jag håller med Gustav Lorenlzon om alt genomslagskrafien i TV nalurliglvis är förödande och alt den i hög grad påverkar en försäljningsdrive. Men folk påverkas ju också av annonser genom tidningarna. Vi vet t. ex. att Systembolaget säljer mer vitt vin när Meeihs har sin vila vecka. Jag förstår inte vad det finns för samband här. Kvar slår i alla fall del faktum att vad herr Lorenlzon tidigare sagt belräffande sitt intresse för Exportrådet och dess arbete pä intet sätt har markerats från vpk:s sida i form av moiioner eller stöd till den föreslagna ökningen av anslaget till Exportrådet i syfte alt hjälpa de mindre och medelstora företagen.

Vi hade i tisdags en motion i utskottet - kammaren håller mig kanske räkning för att jag nu går händelserna i förväg - där vpk yrkade avslag på anslaget till exportkredilnämnden. Vpk vill lydligen inle ha någon satsning på andra länder än socialislländer. Det har ni framfört i er partimotion och i otaliga sammanhang tidigare.

Till Gustav Lorenlzon vill jag vidare säga; Påstå inte här i talarstolen atl Exportrådet lämnar mindre och medelstora företag i sticket! 1 olika utveck-

111

Nr 110

Torsdagen den 22 mars 1979

Konsumentfrågor, m. m.

lingsfonder i detta land förekommer vid ett flertal tillfållen under året sammankomster med företagarna i länet. Exportrådets medlemsavgifter när det gäller de mindre företagen är relativt blygsamma - ursprungligen uppgick de till 200 kr., men nu har de ökat något. De större företagen, kapitalistföretagen, som Gustav Lorenlzon sade om jag nu inte missminner mig, utnyttjar inte Exportrådets tjänster i någon störte omfattning. De stora företagen betalar en viss procentsats pä vad man exporterar.

Även om jag kan delta i Gustav Lorentzons beklagande över att Exportrådet inte lyckats väcka intresse hos de mindre företagen närdet gäller att delta i den aktuella resan med Tor Scandinavia lill arabländerna, så vill jag ändå påstå att man gör betydande insatser på den byrå som har att bevaka frågan.

De mindre företagen är väl medvetna om atl de kan få väsentliga bidrag för marknadsintroduktion, till att börja med 4 000 kr. - ett beslut som riksdagen tog förta året.

Jag tror inle alt Gustav Lorenlzon är riktigt informerad om hur Exportrådet arbelar. Man arbelar intensivt dels inom ramen för sin egen organisation, dels i varje utvecklingsfond i länet där man har ett 20-tal konferenser om året. Där borde de mindre företagen, om de nu hade varit intresserade av båtturen till arabländerna, ha kunnat deltaga.

112

GUSTAV LORENTZON (vpk):

Herr talman! Jag begärde ordet med anledning av Arne Blomkvists anförande, men jag hoppas att det går bra att ge en replik även tiii Sven Andersson i Örebro.

Beträffande Arne Blomkvists anförande villjag säga att han inte besvarade den fråga jag ställde och som jag tidigare ställt, varför hans inlägg mera kan betraktas som ett goddag - yxskaft.

Jag skall inte ta särskilt myckel tid i anspråk, det lovar jag, för annars kan jag få hela näringsulskoltet på mig. Arne Blomkvist fick hjälp av Sven Andersson i Örebro nu, och jag vet inle hur många som kommer att dyka upp i fortsättningen.

Sven Andersson vet mycket väl atl den flytande expo det var fråga om skulle gä till Mellersta Östern. Saudi-Arabien är ett rikt land, inte bara på olja utan också på pengar. Men Sven Andersson hamnade omedelbart i öststaterna. Jag har aldrig föreslagit att vi skall ha en flytande expo där, för jag tror inte alls det går. Det är brist på argument eller också är de mycket svaga.

All jag inte skulle vara riktigt informerad om Exportrådet och hur det arbetarär jag helt överens med Sven Andersson om, för jag har aldrig varit på någon middag med Exportrådet, där man sammanträffar, diskuterar m. m. Jag kan bara utgå från vad som står i näringsutskottets betänkande, och det är del jag har talat om här.

SVEN ANDERSSON i Örebro (fp):

Herr talman! Jag vill bara rätta mig själv där jag sade all del gällde en motion om anslag till exportkredilnämnden. Det gällde exporlkredilbidrag som vpk yrkade avslag på.

Överiäggningen var härmed slutad.

Punkterna 1-7

Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkier hemställt.

Punkten 8

Mom. 1 och 2

Kammaren biföll vad ulskollel i dessa moment hemställt.

Mom. 3

Propositioner gavs på bifall lill dels utskottets hemställan, dels motionen nr 1021 av Gustav Lorenlzon m. fl, och förklarades den förra proposilionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Gustav Lorenlzon begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill atl kammaren bifaller näringsulskottets hemställan i belänkandet nr 27 punkten 8 mom. 3 röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit motionen nr 1021 av Gustav Lorenlzon m.fl.

Vid omröslning genom uppresning förklarades fiertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Gustav Lorenlzon begärde rösträkning verkställdes votering med omröslningsapparai. Denna omröslning gav följande resultat:

Ja - 238 Nej - 10

Punkterna 9-14

Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkier hemställt.

Punklen 15

Mom . 1

Utskotlels hemställan bifölls.

Nr 110

Torsdagen den 22 mars 1979

Konsumentfrågor, m. m.

Mom. 2

Proposiiioner gavs pä bifall lill dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 1 av Margaretha af Ugglas och Sten Svensson, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Sten Svensson begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

8 Riksdagens protokoll 1978/79:110-111

113

Nr 110

Torsdagen den 22 mars 1979

Konsumentfrågor, m. m.

Den som vill alt kammaren bifaller näringsulskottets hemställan i betänkandet nr 27 punkten 15 mom. 2 röstar ja, den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 1 av Margaretha af Ugglas och Sten Svensson.

Vid omröslning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat förja-propositionen. Då Sten Svensson begärde rösträkning verkställdes votering med omröslningsapparai. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 211 Nej - 38

114

Mom. 3

Utskottets hemställan bifölls.

Punkterna 16 och 17

Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkier hemställt.

Punkten 18

Mom . I

Utskottets hemställan bifölls.

Mom . 2

Proposilionergavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 2 av Margaretha af Ugglas och Sten Svensson, och förklarades den förra proposilionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Sten Svensson begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill all kammaren bifaller näringsulskottets hemställan i betänkandet nr 27 punkten 18 mom. 2 röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 2 av Margaretha af Ugglas och Sten Svensson.

Vid omröslning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat förja-propositionen. Då Sten Svensson begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat;

Ja - 211 Nej - 38

Mom. 3-5

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

Punkterna 19-23 Nr 110

Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkter hemställt. Torsdagen den

22 mars 1979
§ 17 Anmäldes och bordlades

Propositioner Konsumentfrågor,

1978/79:108 om organisationen av verksamheten med internationella adop-

tioner m. m. 1978/79:134 om behandlingen av gällande särställningar för vissa förelag och

myndigheter vid leveranser till staten, m. m.

§ 18 Anmäldes och bordlades

Motioner

1978/79:2226 av Ove Karlsson m.fl.

1978/79:2227 av Iris Mårtensson m.fl.

1978/79:2228 av Ivan Svanström

med anledning av propositionen 1978/79:99 om en ny trafikpolitik

1978/79:2229 av Nils Hörberg

med anledning av propositionen 1978/79:115 om riktlinjer för energipolitiken

1978/79:2230 av Stig Alemyr m.fl. 1978/79:2231 av Bertil Fiskesjö och Anna Eliasson 1978/79:2232 av Thorbjörn Fälldin m.fl. 1978/79:2233 av Rolf Hagel och Alf Lövenborg 1978/79:2234 av Ove Nordstrandh m.fl. 1978/79:2235 av Ingegärd Oskarsson m.fl. 1978/79:2236 av Ingvar Svanberg m.fl. 1978/79:2237 av Lars Werner m.fl.

med anledning av proposilionen 1978/79:119 om vissa frågor rörande forskning och forskarutbildning

1978/79:2238 av Nils Åsling och Per Sljernslröm

medanledningavproposilionen 1978/79:126 om medel för lidigareläggningar av vissa investeringar inom SSAB Svenskt Stål AB, m. m.

1978/79:2239 av Erik Hovhammar m.fl.

med anledning av proposilionen 1978/79:131 om ADB i arbetsförmedlingen m. m.

1978/79:2240 av Elis Andersson och Erik Johansson i Hållsta med anledning av propositionen 1978/79:133 om organisation för arbelsmiljöfrågor, företagshälsovård samt personalutbildning och personaladministraliv konsultation m. m. inom statsförvaltningen

115

Nr 110

Torsdagen den 22 mars 1979

Anmälan om Interpellation

1978/79:2241 av Gösta Bohman m.fl. 1978/79:2242 av Lars Werner m.fl.

med anledning av propositionen 1978/79:138 om vissa anslagsfrågor m. m. rörande försvaret

1978/79:2243 av Bonnie Bernsiröm

med anledning av propositionen 1978/79:143 om barn och kultur

1978/79:2244 av Ove Karlsson m.fl.

med anledning av proposilionen 1978/79:145 om ålgärder för tekoindustrin

1978/79:2245 av Olof Palme m.fl.

med anledning av propositionen 1978/79:153 om förbättrat studiestöd lill 18-19-åringar i gymnasial utbildning

§ 19 Anmälan av interpellation

Anmäldes och bordlades följande interpellation som ingivits lill karrimar-kansliet

den 22 mars

116

1978/79:167 av Joakim Ollen (m) lill budget- och ekonomiministern om revisionen av statsförvaltningen:

I en revisionsanmärkning har revisionskontoret vid en statlig myndighet riklat anmärkning mol all myndighetens generaldirektör under mer än nio är utan någon kostnadsredovisning erhållit ett skaltefritl representalionsbidrag, f n. uppgående lill 1 000 kr. per månad, trots att någon rätt all utta sådant bidrag enligl regleringsbrevens lydelse under denna tid inte förelegat. Dessutom har generaldirektören uppburit ersättning förredovisade representationskostnader. Det bör nämnas all ingen annan generaldirektör veteriigl har rätt atl utfå representalionsbidrag ulan redovisning av kostnader. Till landshövdingar utgår däremot sädana i förväg fastställda representationsbidrag. Naturiigt nog har landshövdingar emellertid inle rätt all därutöver få ut ersättning för redovisade kostnader. Huruvida något fel begåtts i detta ärende prövas nu av riksrevisionsverket.

Del revisionskontor som framställt anmärkningen är direkl underställt verksledningen i det granskade verket och således därmed den generaldirektör mot vilken anmärkningen riktats. Motsvarande förhållande råder för samtliga andra revisionskontor i statsförvaltningen. Vid en lidigare verkställd granskning av revisionskontorsorganisalionen har riksrevisionsverket funnit allvariiga brister. Sålunda står revisionskonloren i elt faktiskt beroendeförhållande lill de verksledningar som skall granskas, revisionskontoren är över

lag underbemannade, de har oklart preciserade arbetsuppgifter och de får ett otillräckligt stöd från RRV. Dessa missförhållanden och särskilt frågan om revisionens oberoende har tagits upp bl. a. i interpellation 1977/78:73 och i motion 1978/79:218. Den inträffade händelsen aktualiserar ånyo frågan om hur redovisningsrevisionen bör vara organiserad. Trots att en anmärkning i delta fall faktiskt framställts förefaller det klart olämpligt alt den som skall granska bl. a. verksledningens förehavanden är underställd densamma.

Frågan om revisionens oberoende belyses också av all den nu aktuella generaldirektören från vederbörande departementschef mottagit ett brev, i vilket statsrådet gjort uttalanden rörande det anmälningsärende som nu anhängiggjorls vid riksrevisionsverket.

Inom RRV pågår sedan en tid överväganden rörande redovisningsrevisionens framtid. Del arbetet har emellertid ännu inte lett lill något förslag.

Med anledning av det anförda vill jag ställa följande frågor till budget- och ekonomiministern:

1. Vilka slutsatser av det inträffade drar budget- och ekonomiministern rörande viklen av alt den slalliga förvaltningen granskas genom en effektiv och oberoende redovisningsrevision?

2. Ämnar budget- och ekonomiministern ta någol initiativ för att påverka eller påskynda arbetet pä en förändring av revisionsorganisalionen?

Nr 110

Torsdagen den 22 mars 1979

Meddelande om frågor

§ 20 Meddelande om frågor

Meddelades att följande frågor framställts

den 21 mars

1978/79:448 av Ake Green (s) till socialministern om ökade resurser till den av arbeiarskyddssiyrelsen utsedda s. k. centrala bedömningsnämnden:

Kravet på s. k. riktade hälsokontroller har från olika löntagarorganisationer efter hand skärpts, bl. a. för all få reda på eventuella lungförändringar hos personer som arbetar eller har arbetat i miljöer där risk för lungskador kan befaras.

Många av dem som genomgått en sådan kontroll har fått besked om alt vissa lungförändringar kan misslänkas men alt resultatet måste fastställas av den s. k. centrala bedömningsnämnden. Det innebäratt den som fåll vetskap om alt en eventuell lungskada kan föreligga nu får vänta upp lill ett år på etl slutligt utlåtande från bedömningsnämnden.

Ovissheten i väntan på undersökningsresultatet innebären enorm psykisk press för den drabbade, som dessutom i många fall också måste byta arbetsmiljö genom omplacering till annat arbete. Vidare föriorar man självfallet också dyrbar medicinsk tid, ifall misslanken skulle visa sig vara befogad.

117

Nr 110

Torsdagen den 22 mars 1979

Meddelande om frågor

Med hänvisning till det anförda vill jag ställa följande fråga lill socialministern;

Vilka åtgärder är statsrådet beredd vidtaga för alt centrala bedömningsnämnden skall få de erforderliga resurser som krävs för all nämnden snabbare skall kunna ulföra sitt arbete?

den 22 mars

118

1978/79:449 av Jan Bergqvist (s) lill arbetsmarknadsministern om anställningsskyddet för långtidssjuka:

När tänker regeringen lägga fram förslag om bältre anställningsskydd för långtidssjuka?

1978/79:450 av Rolf Dahlberg{m) till industriministern om kreditgarantin lill Östbergs Fabriks AB i Alfla:

Östbergs Fabriks AB i Alfla i Gävleborgs län, som tillverkar skogbruks-maskiner, har under de senaste åren haft lönsamhetsproblem, liksom hela branschen i övrigt. F. n. är 156 anställda varslade om uppsägning. Efter denna nedskärning av personalstyrkan uppgår antalet anställda lill ca 550 personer. Arbetsmarknaden i Alfla är i mycket stor utsträckning beroende av förelagel.

Sedan några månader finns en framställning ingiven lill industridepartementet om en industrikredilgaranti pä 21 milj. kr. Något beslut i frågan har ännu ej fattats. Ytteriigare dröjsmål kan vara ett hot mot hela företagets existens.

Med anledning av det framförda villjag till industriminisiern ställa följande frågor:

När ämnar industriminisiern ge besked om kreditgarantin till Östbergs Fabriks AB i Alfla?

Påverkar statens förvärv av Kockums Industri AB handläggningen och bedömningen av delta ärende?

1978/79:451 av Karl-Erik Häll (s) till kommunikationsministern om bibehållande av postkontoret i Björkliden;

Postverket har i brev lill Björklidens turiststation meddelat atl man avser att dra in postkontoret i Björkliden och i stället införa "postväska",

Björklidens turistanläggning är nu under utbyggnad och torde i en framtid bli öppen året rant. Delta kommer tillsammans med tillkomsten av mellanriksvägen Kiruna-Narvik att kraftigt öka både turismen och antalet åretruntboende i Björkliden med omnejd.

Av den anledningen bedömer bl. a. Kirana kommun postverkets åtgärd som helt oacceptabel.

Med anledning härav frågar jag kommunikationsministern: Nr 110

Vilka åtgärder är statsrådet beredd att vidtaga för att förhindra en Torsdaeen den
nedläggning av postkontoret i Björklliden? 22 mars 1979

1978/79:452 av Inger Lindquist {m) tiW utbildningsministern om räll förvissa juridiksluderande alt erhålla studiemedel:

Sedan slutet av 1960-talel anordnar Stiftelsen Kursverksamheten vid Göteborgs universitet kurser som ingår i jur. kand.-examen. Dessa omfattar numera samtliga erforderiiga ämnen. Deltagarantalet brukar varje termin uppgå till 300 ä 400 studerande. Dessa är sedan flera år tillbaka förvägrade rälien lill studiemedel.

1. Anser statsrådet att del är acceptabelt all juridiksluderandena i Göteborg år efter är förvägras rälien lill studiemedel?

2. Om svarei är nej, vad avser i så fall statsrådet göra för alt förbättra deras situation?

§21 Kammaren åtskildes kl. 18.50.

In fidem

BENGT TÖRNELL

/Solveig Gemert