Riksdagens protokoll 1978/79:105 Torsdagen den 15 mars

ProtokollRiksdagens protokoll 1978/79:105

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1978/79:105

Torsdagen den 15 mars

Kl. 19.30

Förhandlingarna leddes till en början av tredje vice talmannen.

Nr 105

Torsdagen den 15 mars 1979

Ny Jordbruksbokföringslag

§ 1 Ny jordbruksbokföringslag

Föredrogs skatteutskottets betänkande 1978/79:34 med anledning av propositionen 1978/79:44 såviii avser förslag till ny jordbruksbokföringslag m. m., jämte moiioner.

Regeringen (budgeldepartementet) hade i propositionen 1978/79:44 föreslagit alt riksdagen skulle anta vid propositionen fogade förslag lill

1.   jordbruksbokföringslag,

2.   lag om ändring i bokföringslagen (1976:125),

3.   lag om ändring i taxeringslagen (1956:623),

4.   lag om ändring i förordningen (1955:257) om inventering av varulager för inkomsttaxeringen.

Förslaget lill lag om ändring i taxeringslagen (1956:623) behandlades i detta betänkande endast såviti avsåg ändring av 56 §. Övriga i propositionen framlagda författningsförslag hade behandlats i utskotiets betänkande SkU 1978/79:21.

Beträffande propositionens huvudsakliga innehåll anfördes bl. a. följande;

"I propositionen läggs fram förslag lill en ny jordbruksbokföringslag. Lagen äravsedd förenskild person som driver jordbruk ellerskogsbruk,dvs. samma kategorier näringsidkare som omfattas av den nu gällande jordbruksbokföringslagen. Redovisningen enligt jordbruksbokföringslagen är avsedd atl tjäna som underlag för taxeringen. Detta har påverkat utformningen av åtskilliga bestämmelser. I övrigt är regelsystemet i huvudsak uppbyggt enligt samma mönster som i den nya bokföringslagen. Del innebär atl lagen ger uiföriiga bestämmelser om både löpande bokföring och årsbokslut. Beslämmelserna om årsbokslut behöver dock inte tillämpas om den åriiga bruito-omsättningssumman normall understiger 20 basbelopp. Den nya lagen föresläs träda i kraft den 1 januari 1980."

1 delta sammanhang hade behandlats dels de med anledning av propositionen väckta motionerna l978/79;54av Johan Olsson m. fl.(c)såvilt nu vari fråga (yrkandena 1 och 2),

111

Nr 105

Torsdagen den 15 mars 1979

Ny Jordbruksbok-föringslag

1978/79:65 av Rune Torwald (c), vari hemställts au riksdagen beslutade att de i propositionen föreslagna reglerna skulle tillämpas fr. o. m. 1980 års taxering även för näringsidkare med kalenderår som bokföringsår, och

1978/79; 160 av Erik Wärnbergm. fl. (s), vari såviii nu vari fråga (yrkandet 1) hemställts att riksdagen beslutade att bestämmelserna i 9-15 §§ i den föreslagna jordbruksbokföringslagen ej behövde tillämpas av näringsidkare i vars verksamhel den årliga brutioomsättningen normalt understeg ett gränsbelopp som motsvarade 10 gånger det enligl lagen om allmän försäkring bestämda basbeloppet för den sista månaden av räkenskapsåret,

dels den under allmänna motionstiden vid 1911/IS års riksmöte väckta moiionen 1977/78:964 av Kari-Eric Norrby (c) och Bertil Jonasson (c).

Ulskollel hemställde

1.                         beträffande gräns för skyldighet atl upprätta årsbokslut enligl jordbruks
bokföringslagen alt riksdagen med bifall lill propositionen 1978/79:44 saml
med avslag pä motionen 1978/79:54 yrkandet 1 och moiionen 1978/79:160
yrkandet 1 skulle anta del i propositionen intagna förslaget lill jordbruksbok
föringslag,

2.   beträffande gräns för skyldighet att upprätta årsbokslut enligl bokföringslagen alt riksdagen med bifall till propositionen och med avslag på motionen 1978/79:54 yrkandet 2 skulle anta den i propositionen föreslagna lydelsen av 1 § bokföringslagen (1976:125),

3.   beträffande ikraftträdandet av lagen om ändring i bokföringslagen att riksdagen med bifall lill moiionen 1978/79:65 och med anledning av propositionen skulle anta de delar av del i proposilionen framlagda förslagel till lag om ändring i bokföringslagen (1976:125) som icke behandlals under 2 ovan med den ändringen att övergångsbestämmelserna skulle erhålla av utskottet föreslagen lydelse,

4.   alt riksdagen skulle anta

a.                         det i betänkandet s. 11 angivna förslaget lill lag om ändring i
taxeringslagen (1956:623),

b.                         det i proposilionen intagna förslagel lill lag om ändring i förordningen
(1955:257) om inventering av varulager för inkomsttaxeringen,

5.                         beträffande koniantmässig redovisning i inkomstslaget jordbruksfastig
het alt riksdagen skulle avslå moiionen 1977/78:964.

112

Följande tvä reservationer hade avgivits av Erik Wärnberg, Valter Krisienson, Rune Carlstein, Olle Wesiberg i Hofors, Hagar Normark, Eric Marcusson och Catarina Rönnung (samtliga s):

I. beträffande gräns för skyldighet alt upprätta årsbokslut enligt jordbruksbokföringslagen, vari reservanterna ansett all utskottet under 1 bort hemställa

att riksdagen med anledning av propositionen 1978/79:44 saml med bifall lill moiionen 1978/79:160 yrkandet 1 och med avslag på motionen 1978/ 79:54 yrkandet 1  beslutade atl gränsen för befrielse från skyldighet all

upprätta årsbokslut enligt jordbruksbokföringslagen sattes vid 10 basbelopp och all riksdagen med anledning härav skulle anta del i proposilionen intagna förslaget tilljordbruksbokföringslag med den ändringen att 1 § skulle erhålla av reservanterna föreslagen lydelse,

2. beträffande ikraftträdandet av lagen om ändring i bokföringslagen, vari reservanterna ansett all utskottet under 3 bort hemställa

att riksdagen med bifall lill propositionen och med avslag på moiionen 1978/79:65 skulle anta de delar av det i propositionen framlagda förslagel till lag om ändring i bokföringslagen (1976:125) som icke behandlals under 2 i utskottets hemställan.

Nr 105

Torsdagen den 15 mars 1979

A>' Jordbruksbokföringslag

OLLE WESTBERG i Hofors (s):

Herr lalman! Till skatieulskoliels betänkande 34 har vi från utskottets socialdemokrater fogat två reservationer.

Den första reservationen handlar om den i proposilionen föreslagna undantagsregeln att näringsidkare med en brattoomsältning understigande 20 basbelopp ej skall omfattas av skyldigheten alt avsluta bokföringen med ett årsbokslut, dvs. resultaträkning och balansräkning.

Med nuvarande basbelopp kommer gränsen enligl propositionens förslag alt vara 262 000 kronor, vilket vi ifrån reservanternas sida anser vara ett för högt gränsvärde. Vi anser i stället att det är mer befogat atl sätta gränsen vid tio basbelopp eller 131 000 kronor. Detta görs mot bakgranden av alt syftet med undantagsregeln är att undanta de rena småföretagen från skyldigheten all upprätta årsbokslut.

Jag vill också påpeka all gränsvärdet i vissa fall skall kunna överskridas ulan aU detta medför skyldighet alt upprätta årsbokslut och alt vissa poster som ligger utanför räkenskaperna men som skall behandlas som intäkter i skattehänseende - exempelvis värdet av bostadsförmån och av bilförmån -inte omfattas av bruttoomsättningssumman och alltså inte kommer atl påverka skyldigheten att upprätta årsbokslut.

Som framhålles i proposilionen har huvudsyftet med alt införa jordbraks-bokföringslagen varit atl tillgodose det allmännas intressen pä taxerings- och skatteområdet. Med hänsyn till detta kan man enligt reservanternas mening ej sälla gränsvärdet för undantaget så högt som ulskottsmajoriteten förespråkar.

Jag vill med detta, herr talman, yrka bifall lill reservationen 1.

När del gäller reservationen 2 sä yrkar vi reservanter bifall lill propositionens förslag till ikraftlrädandetid och avslag på motionen 1978/79:65.

Enligl propositionens förslag skall den nya regeln om gränsvärdet för brutioomsättningen tillämpas första gången för inkomståret 1980.

Ulskottsmajoriteten föreslär med bifall till motionen 65 att den nya regeln skall få tillämpas redan 1979 av de bokföringsskyldiga som har kalenderåret som räkenskapsår. Delta föreslås med anledning av att del eljest skulle komma all medföra iröskeleffekter för dessa bokföringsskyldiga. Från reservanternas sida vill  vi framhålla att även etl tidigareläggande av

113

8 Riksdagens protokoll 1978/79:104-105

Nr 105

Torsdagen den 15 mars 1979

Ny Jordbruksbokföringslag

114

ikraftirädandetidpunkten kommerall medföra iröskeleffekter, nämligen för dem som inte har kalenderåret som räkenskapsår. Enligt vår mening finns det inga skäl som lalar för att det bör ges särskilda förmåner för dem som har kalenderår som räkenskapsår. Med del anförda yrkar jag bifall till reservationen 2.

STIG JOSEFSON (c):

Herr lalman! I della skatteutskoltets belänkande 34 behandlas proposilionen 44 angående förslag till ny jordbruksbokföringslag. Den är avsedd för enskild person som driver jordbruk och skogsbruk - del är samma kategori näringsidkare som omfattas av den nu gällande jordbruksbokföringslagen.

I stora drag har ulskollel i sin helhet tillstyrkt propositionen. Reservation har endast lämnats på två punkter. Det är beträffande bestämmelser som medger undanlag för uppgörandet av årsbokslut för bokföringsskyldiga vars ärliga brutloomsällningssumma inle överstiger 20 basbelopp, och del är beträffande ikraftträdandet av bokföringslagen.

Beträffande undanlag frän skyldighet all upprätta årsbokslut har socialdemokraterna, som Olle Westberg framhållit, reserverat sig. De anser att gränsen här borde sällas vid tio basbelopp. I reservationen framhålles alt det finns anledning atl i inledningsskedet gå fram med en viss försiktighet när det gäller undantag från årsbokslulsreglerna i jordbruksbokföringslagen.

Motiveringen är ganska egendomlig med lanke på dels alt det lidigare inte funnits skyldighet att upprätta årsbokslut, dels alt socialdemokraterna vid införandet av nu gällande bestämmelser år 1972 med skärpa framhöll den särställning som jordbraket intog -detta bl. a. påvisat genom införandet av den s. k. restvärdesregeln vid avskrivningar med åtföljande befrielse frän uppgörande av bokslut. Den inställningen verkar del som om man nu frän socialdemokratiskt håll har frångått.

Själv anser jag att beloppsgränsen ingalunda är för hög, snarare tvärtom. Nog är det väl ganska orimligt att kräva samma boksluisregler för etl familjejordbruk som för ett storföretag. För beskattning och kontroll är del från granskningssynpunkl ingen skillnad om årsbokslut upprättas eller inte. Bokföringsmaterialet skall bevaras i tio år, och några sakargumenl mol propositionens förslag har ju inle framförts.

I sill inlägg framställde Olle Wesiberg i Hofors saken ungefär sä, att del skulle vara en skillnad när det gäller möjligheterna atl kontrollera vederbörandes deklaration. Jag kan emellertid inte finna att det här föreligger någon skillnad. Att uppgöra bokslut ärju närmast för den enskilde en fördel, och med den relativt ringa omfattning en rörelse som jordbruk ändå har kan det inle innebära några problem från kontrollsynpunkt.

Utskottet tillstyrker också propositionens förslag alt bokföringslagen ändras så alt bokslutsskyldighelen även där blir gällande först när omsättningen överstiger 20 basbelopp. Proposilionen föreslår alt lagen träder i kraft den 1 januari 1980. Enligt nu gällande bokföringslag skall bokslut upprättas därest omsättningen överstiger 200 000. För alt undvika all en deklarant pä grund av en mindre omsältningsökning under innevarande år skulle bli

skyldig all upprätta bokslut för 1979 års verksamhel men kanhända sedan    Nr 105
ånyo vara befriad frän detta, så föreslär utskottet att gränsen för skyldigheten    Torsdaeen den
auupprällabokslut när omsättningen överstiger 20 basbelopp skall tillämpas    ir           jo-yo
redan vid 1980 års taxering.                                                               

Socialdemokraterna har reserverat sig även mot della. Man talar om \t jQ,-(]fyniifhok. särskilda förmåner som befrielsen skulle innebära. Ja, det är en förmån på så forineslae vis att vederbörande blir fri frän del arbete som det innebär alt göra upp bokslutet, men frånskalle- och kontrollsynpunkt innebär det ingen förändring. Förslaget innebär endast en förenkling för den enskilde deklaranten. Och del kan väl inle vara i någons intresse all undereit år föra in nya grupper för atl tillämpa en bestämmelse som man redan har beslutat skall ändras så, atl deklaranten sannolikt blir befriad från atl följa bestämmelsen redan nästkommande är.

Herr talman! Jag ber alt få yrka bifall till hemställan i skatteutskottets betänkande nr 34.

BERTIL JONASSON (c):

Herr talman! I delta utskottsbetänkande behandlas bl. a. en motion 1977/78:964 av Kari-Eric Norrby och mig.

Enligt beslut skall innehavare av jordbruksfastighet övergå till deklaration efter bokföringsmässiga grander, och della har skell successivt. Den sista gruppen är de som under 1976 hade en brattoinkomst under 20 000 kr. För dessa inträder bokföringsskyldighet den 1 januari 1979, och 1980 skall deklarationen upprättas enligl bokföringsmässiga grunder.

För dessa småjordbrukare innebär deklaration efter bokföringsmässiga grunder i regel ingen ändring i själva beskattningen. Däremot åsamkas de besvär genom administrativt krångel och byråkrati som de inte kan klara själva.

Del är i regel pensionärer som har haft sä här låga inkomster och har kommit med i den sista gruppen. Det kan vara pensionärer som har enstaka djur, ingen eller liten maskinuppsätlning osv., men den fastighet de bor pä är laxerad som jordbruksfastighet och dä kommer de med och måste deklarera efter eu annat syslem. De har tidigare deklarerat själva efter konlantmetoden och del kan de klara av, men det nya systemet klarar de inte utan måste anlita hjälp. Det kommer att förorsaka dem både långa resor och kostnader.

Vi motionärer har för den skull föreslagit att dessa människor skall slippa detta byråkratiska krångel. De borde kunna få deklarera som förut - frän skallesynpunkt skulle det inle ha någon inverkan. Nu säger skatteutskotlet att det av principiella och praktiska skäl är olämpligt att ha två skilda system för redovisning av inkomst av jordbraksfastighet och därför avstyrker man motionen. Någon som helst känsla för människor har inle utskottet haft.

Herr lalman! Jag inser del omöjliga i atl yrka bifall till motionen, men jag kan inte vid detta tillfälle underiåta au beklaga all del är så svårt au minska byråkratin i delta land. Den får genom detta beslut en ytteriigare påspädning, och det är beklagligt.

Herr lalman! Jag har inget yrkande.

115

Nr 105

Torsdagen den 15 mars 1979

Ny Jordbruksbokföringslag

STIG JOSEFSON (c):

Herr talman! Riksdagen har redan för ganska mänga år sedan fattat principbeslut om övergång lill bokföringsmässig redovisning av inkomst av jordbruk, och del lades upp en ganska lång övergångstid där vi nu har kommit till den sista etappen.

Jag troralt Bertil Jonasson något förstorar de problem som kan uppslå. Det finns fakliskl, med de bestämmelser som gäller, ett ganska så enkelt system också vid den bokföringsmässiga redovisningen. Det är första gången vederbörande skall deklarera som det kan vara vissa svårigheter, men jag tror atl vi också måsle inse värdet av atl ha elt likartat syslem. Jag förstår atl en del som står i begrepp all lämna det gamla systemet och har varit vana vid del reagerar mot del nya. Men vi skall inle förstora svårigheterna alltför mycket.

116

BERTIL JONASSON (c);

Herr talman! Herr Josefson säger att del är etl enkelt system, och nog kan det tyckas vara så och kan bli så för människor som är vana alt sköta papper. Men ser vi på utvecklingen och pä de verkliga förhållandena så finns det i speciellt skogsbygderna och även i mellanbygderna fortfarande ovanligt många småjordbruk, som har skog och kanske också djur. Men del finns också personer som bara har en jordbruksfastighet som de bebor och som de vill bebo den tid de kan, och de måste nu gå över till det nya systemet. Visst kan det vara riktigt som Stig Josefson säger, att del är enkelt bara man kommer i gång, men del är väldigt många som inte har möjlighet att klara detta. Det har i många fall klagats på vanliga deklarationsblanketter, som är fiera hundra gånger enklare alt klara än den här redovisningen. Därför vill man försöka göra det rimligt för dessa människor. De känner sig hårt trängda i detta läge och kan inte inse alt della har varit nödvändigt. Del hade, herr lalman, varit möjligt att ge dem en respiltid. Del är nu flera bilagor som skall lämnas in, och del blir mera papper. Man har lidigare haft tvä system, och jag lycker all man under en längre period skulle kunnat ha kvar dem. Del hade varit möjligt och hade varit till fördel för dessa människor.

Överiäggningen var härmed slutad.

Mom. 1

Propositioner gavs på bifall lill dels utskottels hemställan, dels reservationen nr 1 av Erik Wärnberg m. fl., och förklarades den förra proposilionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Olle Wesiberg i Hofors begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller skatteulskoitets hemställan i betänkandet

nr 34 mom. 1 röstar ja,

den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 1 av Erik Wärnberg

m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Olle Westberg i Hofors begärde rösträkning verkställdes votering med omröslningsapparai. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 138 Nej - 120

Mom. 2

Utskottets hemställan bifölls.

Nr 105

Torsdagen den 15 mars 1979

Avdraget för väsentligen nedsatt skatteförmåga

Mom. 3

Proposilionergavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 2 av Erik Wärnbergm. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Olle Wesiberg i Hofors begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller skaueutskoiieis hemställan i betänkandet

nr 34 mom. 3 röstar ja,

den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 2 av Erik Wärnberg

m.fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Olle Westberg i Hofors begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 138 Nej - 120

Mom. 4 och 5

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

§ 2 Avdraget för väsentligen nedsatt skatteförmåga

Föredrogs skatteutskottets betänkande 1978/79:35 med anledning av motioner om avdraget för väsentligen nedsatt skalteförmåga, m. m.

1 detta belänkande behandlades motionerna

1978/79:242 av Margot Håkansson (fp) och Elver Jonsson (fp), vari hemställts

1.   att riksdagen beslutade all som sin mening ge regeringen lill känna vad i moiionen anförts beträffande vissa kroniskt sjukas avdragsräit i självdeklarationen för dyrare matkosinader,

2.   all riksdagen i anledning av della som sin mening gav regeringen lill känna atl riksskalieverket borde utfärda nya bestämmelser.

117

Nr 105

Torsdagen den 15 mars 1979

Avdraget för väsentligen nedsatt skatteförmåga

1978/79:836 av Kurt Söderström m. fl. (m), vari hemställts atl riksdagen skulle anta av motionärerna framlagt förslag lill lag om ändring i kommunal-skatlelagen (1928:370), innebärande alt avdrag skulle kunna medges för kostnader för sjukdom, handikapp m. m. även om skalleförmågan inte var väsentligt nedsatt,

1978/79:1143 av Ingemar Hallenius (c) och Gunilla André (c), vari hemställts atl riksdagen beslutade atl hos regeringen begära ändring av kommunalskatlelagen avseende avdrag för väsentligt nedsatt skatteförmåga så att reglerna pä sätt som angivits i motionen blev mer generösa,

1978/79:1627 av Anna Eliasson m.fl. (c), vari hemställts att riksdagen begärde förslag om ett förändrat avdragssystem för diabetiker byggt pä enhetliga regler och likställighet i enlighet med vad som anförts i motionen,

1978/79:1720 av Elver Jonsson (fp) och Margareta Andrén (fp), vari hemställts alt riksdagen beslutade att hos regeringen begära en översyn av gällande regler för extra avdrag frän inkomsten i samband med värd i hemmet av handikappad anhörig, samt

1978/79:2113 av Pär Granstedt (c), vari hemställts att riksdagen hos regeringen skulle anhålla om sädana ändringar i gällande författningar och föreskrifter atl kostnad för hållande av ledarhund kunde betraktas som avdragsgill kostnad för intäktens förvärvande.

Utskottet hemställde att riksdagen skulle

1.   avslå moiionen 1978/79:242,

2.   avslå motionen 1978/79:836,

3.   avslå moiionen 1978/79:1143,

4.   avslå motionen 1978/79:1627,

5.   avslå moiionen 1978/79:1720,

6.   avslå moiionen 1978/79:2113.

Reservation hade avgivits av andre vice talmannen Tage Magnusson (m) och Kurt Söderström (m) som ansett att utskottet bort hemställa

au riksdagen med bifall till moiionen 1978/79:836 och med anledning av motionerna 1978/79:242, 1143, 1627,1720 och 2113 skulle anta av reservanterna framlagt förslag till lag om ändring i kommunalskatlelagen (1928:370).

118

KURT SÖDERSTRÖM (m);

Herr lalman! I en reservation som är fogad till skatteutskottets betänkande nr 35 har vi moderater yrkat bifall till en motion, där vi kräver alt kommunalskaltelagens50 § 2 mom. skall ändras sä att ordet "väsentligen"

utgår som förutsättning för alt erhålla extra avdrag pä grund av nedsatt skatteförmåga vid långvarig sjukdom m. m.

Detta är ingel nytt krav från vår sida ulan del har framförts i många år, dock utan att vi har fått riksdagsmajoriieien med oss. Motionerna har avslagils.

De båda senaste åren har vi nöjt oss med särskilda yttranden, därför atl vi har hoppats au de pågående skatteutredningarna skulle observera problemaliken och föreslå ändringar till det bältre. Nu har dessa utredningar lagt fram sina förslag - dock inte i della speciella fall, utan frågan är fortfarande lika olöst som förut.

Jag finner det ganska märkligt att en sä pass viktig fråga som denna inte fåu mer intresse, speciellt som den under 1970-lalet allt högre inflationstakten i Sverige ökat betydelsen av möjligheterna lill avdrag - därför aU marginaleffekterna slår allt härdare mol dem som drabbas av nuvarande bestämmelser. När vi 1976 behandlade samma motionskrav från moderat häll kunde Ingegerd Troedsson med exempel visa hur hårt de nuvarande beslämmelserna slår mot människor redan vid inkomster på 30 000-40 000 kr./år.

Dessutom innebär de bestämmelser som finns all de flesta människor som är drabbade av t. ex. handikapp, långvarig sjukdom eller liknande kommer atl få extra hög progressiv beskattning, som slår hårdare ju högre merkostnaderna är. Della förhållande har inte förbättrats sedan 1976 utan tvärtom har det förvärrats.

Vi kan inte acceptera att de som har del särskilt besväriigt även skall drabbas av de högsta marginalskatterna. Därför yrkar jag bifall till vår reservation.

Ett bifall till reservationen betyder också alt de krav som framställs i de övriga fem motionerna som behandlas i della utskottsbetänkande i stort sett blir tillgodosedda.

Nr 105

Torsdagen den 15 mars 1979

Avdraget för väsentligen nedsatt skatteförmåga

ALVAR ANDERSSON (c);

Hert lalman! Det är sex olika moiioner som behandlas i föreliggande betänkande - yrkanden som ganska regelbundet kommer lillbaka varje år och lika regelbundet avstyrks av utskottet med hänvisning till att det inle främst gäller skattefrågor. Man skall inte lösa de här problemen i första hand genom all bevilja avdrag vid beskattningen, utan man skall se till att samhället lämnar de bidrag på det sociala området som kan vara motiverade med hänsyn till vederbörandes handikapp.

Den enda moiionen som har föranlett reservation i utskottet är den motion Kurt Söderström nyss talade för. Det gäller där etl enda ord, nämligen ordet "väsentligen", och det är naturiigtvis ett räu väsentligt ord i det här sammanhanget. Tar man bort detta ord i bestämmelsen, kan avdrag beviljas vid beskattningen, hur liten den nedsättning som kan påvisas i skatteförmågan än är, dvs. där det kan hävdas all arbetsinkomsten hade kunnai vara aldrig så litet större, om vederbörande inte hade haft sitt arbelshandikapp. Det har ju ansetts och vi anser i skaueutskollet, alt nedsältningen bör ha en viss minsta storlek i förhållande till vederbörandes inkomst för att kunna åberopas. Det handikapp som åberopas får alltså inle vara hur litet som helst

119

Nr 105

Torsdagen den 15 mars 1979

Avdraget för väsentligen nedsatt skatteförmåga

för att man skall kunna göra anspråk pä all få nedsättning med ett belopp på upp till 10 000 kr.

Det har inle kommit fram några som helst nya argument utöver dem som anförts vid de ställningstaganden som riksdagen tidigare har gjort. Jag ber med del anförda att få yrka bifall till utskottets hemställan, innebärande avslag på samtliga moiioner, med hänvisning lill atl de problem som här las upp huvudsakligen inte skall lösas genom skatteavdrag utan genom åtgärder på det sociala området.

KURT SÖDERSTRÖM (m);

Herr lalman! Alvar Andersson säger som talesman för skatteutskottets majoritet att detta problem inte skall lösas pä skalleområdet utan pä det sociala området. Ja, låt oss då lösa det på det sociala området, herr talman! Det har jag i och för sig ingenting emot.

Vad jag mesl reagerade emot i Alvar Anderssons anförande var hänvisningen till att detta motionsyrkande har debatterats i många år. Kommunalskatlelagen daterar sig som bekant till 1928. Jag är inte säker på hur gammal bestämmelsen i 2 mom. paragrafen om atl skatteförmågan skall vara väsentligt nedsatt är, men så myckel är klart att den funnits i många år. Problematiken har blivit allt besvärligare allteftersom penningvärdet har försämrats. Vi är nog ganska överens om alt lagen inle är sä bra som vi vill att den skall vara.

Jag tycker atl det är litet egendomligt att en motion som denna, och andra liknande motioner, bara avslås är efler år ulan att det händer någonting mer. Jag skulle vilja att det också gjordes någol annat, t. ex. på bidragsområdet. Då skulle vi kanske slippa väcka en ny motion i frågan ett kommande år.

ALVAR ANDERSSON (c);

Herr talman! Det förhällandet att det gäller en lag frän 1928 innebär inle atl beloppen stått kvar oförändrade sedan dess. De ses över varje år enligt de anvisningar som riksskalieverket på riksdagens uppdrag utfärdar. Del gäller såväl inkomslbelopp som avdragsbelopp, och det har skett med hänsyn till penningvärdets förändring. Lagens ålder är alltså inle i och för sig någon orsak till att vi skulle behöva ha en annan lagstiftning pä det här området.

KURT SÖDERSTRÖM (m);

Herr talman! Lål mig bara säga att den aktuella lagen dock legaliserar det förhållandel att det gäller en skattefråga och inte en social fråga, eftersom den medger att man kan få göra avdrag för nedsau skalteförmåga från sin taxerade inkomst.

120

ALVAR ANDERSSON (c);

Herr lalman! Ja, det är rikligt. Man har velat i viss mån medge en möjlighet lill extra skatteavdrag, men hela tiden har det ju betonats atl del inte är den väsentliga delen av de åtgärder som här sätts in. De väsentliga åtgärderna ligger på del socialpolitiska området.

Men Kurt Söderström menar alltså att det väsentliga är frågan om skatteavdrag, och han vill ändra bestämmelsen om att det skall vara fråga om en väsentligt nedsatt skalteförmåga så alt nedsältningen av skalleförmägan pä grund av sjukdom skall kunna föranleda skatteavdrag, hur liten den än är.

KURT SÖDERSTRÖM (m);

Herr lalman! Låt mig då avsluta med atl säga så här, herr talman; Jag anser att det är väsentligt att ordet "väsentligt" utgår, tills vi får väsentliga ändringar på del sociala områdei.

Nr 105

Torsdagen den 15 mars 1979

Försöksverksamhet med användning av telefon vid rättegång

Överiäggningen var härmed slutad.

Proposilionergavs pä bifall lill dels utskottets hemställan, dels reservationen av andre vice talmannen Tage Magnusson och Kurt Söderström, och förklarades den förra proposilionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Kurt Söderström begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller skaiteutskottets hemställan i betänkandet

nr 35 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen av andre vice talmannen

Tage Magnusson och Kurt Söderström.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Kurt Söderström begärde rösträkning verkställdes votering med omröslningsapparai. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 212 Nej -   47

§ 3 Föredrogs

Skaiteutskottets belänkande

1978/79:36 med anledning av motionerom beskattningen av vissa förmåner i tjänsten

Utskottels hemställan bifölls.

§ 4 Försöksverksamhet med användning av telefon vid rättegång

Föredrogs justitieutskottets betänkande 1978/79:25 med anledning av proposilionen 1978/79:88 om försöksverksamhet med användning av telefon vid rättegång jämte motion.

121

Nr 105

Torsdagen den 15 mars 1979

Försöksverksamhet med användning av telefon vid rättegång

1 propositionen 1978/79:88 hade regeringen (justitiedepartementet) efler hörande av lagrådet föreslagit riksdagen all anta i propositionen framlagt förslag till lag om försöksverksamhet med användning av telefon vid rättegång.

Lagförslaget innebar att det vid vissa domstolar kunde anordnas försöksverksamhet med användning av telefon vid rättegång. Lagen hade föreslagils träda i kraft den 1 april 1979 och gälla lill utgången av är 1980.

I della sammanhang hade behandlats den med anledning av propositionen väckta moiionen 1978/79:2189 av Håkan Winberg m. fl. (m), vari hemställts dels all riksdagen beslutade att lagen om försöksverksamhet med användning av telefon vid rättegång inte skulle omfatta förhör med vittne, sakkunnig eller målsägande vid andra förhandlingar än som angavs i 2 § lagförslaget, dels aU lagen skulle träda i kraft den 1 juli 1979.

Utskottet hemställde

alt riksdagen med avslag på moiionen 1978/79:2189 skulle anta det i proposilionen 1978/79:88 framlagda förslaget lill lagom försöksverksamhet med användning av telefon vid rättegång.

122

Reservation hade avgivits av Bertil Lidgard (m) och Håkan Winberg (m) som ansett alt utskottet bort hemställa

att riksdagen med bifall lill motionen 1978/79:2189 skulle anta det i propositionen 1978/79:88 framlagda förslaget lill lagom försöksverksamhet med användning av telefon vid rättegång med den ändring att 3 § skulle erhålla av reservanterna angiven lydelse.

HÅKAN WINBERG (m):

Herr talman! Kammaren skall nu ta ställning till ett förslag lill lag om försöksverksamhet med användning av telefon vid rättegång. Anledningen till förslagel är att ett sådant förfarande kan medföra kostnadsbesparingar och förenklingar i den dömande verksamheten. Det är bra skäl även om de inte ensamma kan få vara avgörande.

Förslaget innebär att på försök skall vid vissa domstolar parter kunna föra sin talan per telefon, och de skall kunna höras per telefon. Del gäller vissa typer av förhandlingar: sammanträden för muntlig förberedelse i tvistemål, huvudförhandling i förenklad form i tvistemål, sammanträde enligt 5 § småmålslagen och sädana huvudförhandlingar i brottmål som jämlikt 46 kap. 15 § andra stycket rättegångsbalken kan avgöras ulan hinder av att den tilltalade inte har infunnit sig. Dessutom skall muntlig bevisning kunna upptas per telefon vid alla slags förhandlingar i tvistemål och brottmål.

Ingen vet i dag särskilt mycket om hur det här systemet kommer att falla ut i praktiken, eftersom del f n. inle kan tillämpas. Det är ett skäl för att söka ta reda på del. Remissinstanserna har också i stort sett varit positiva lill försöksverksamhet. Men ovissheten ger också anledning lill försiktighei.

Rättssäkerheten får inle komma i kläm.

I det svenska rättegångsförfarandet har vi vissa processuella huvudprinciper, t. ex. muntlighetsprincipen, omedelbarhelsprincipen, koncentrations-principen och offentlighetsprincipen. Av särskilt iniresse i det här sammanhanget är väl muntlighetsprincipen och offentlighetsprincipen.

Muntlighetsprincipen får genom förslaget en något annan innebörd än tidigare. F. n. innebär den alt rätten och parterna förhandlar genom muntliga anföranden och yttranden i samma ram; nu kommer en eller möjligen flera parter - vittnen, sakkunniga eller målsägande - alt finnas på något annat ställe och lämna sitt yttrande per telefon.

Offentlighetsprincipen, som i den här delen innebär rätten för var och en att närvara vid räitegångsförhandlingar och följa vad som sker där, blir också någol förändrad - även om den kommer alt upprätthållas.

Jag har, herr talman, vissa betänkligheter inför del här förslagel. De tekniska möjlighelerna är trots allt begränsade, även om det kan hävdas att tele-iekniken är väl utvecklad. Möjlighelerna till missuppfattningar och missförstånd kan komma alt öka. Del är etl problem. Offenllighetskravet medför också vissa praktiska problem. Identifieringen av dem som skall höras och inte är personligen tillstädes är ytteriigare ett problem. Det som sker när domstolens ledamöter så all säga för sin bedömning inhämtar eller upptar den utsaga som lämnas och skall värdera den är ett annat problem.

Herr lalman! Denna tveksamhet har den moderata riksdagsgruppens konstitutions-och lagkommitté utvecklat i motionen 2189, som jag hänvisar lill. Bertil Lidgard och jag har i justitieulskotlel följt upp synpunkterna i moiionen. Vi accepterar införandet av en försöksverksamhet men menar att den bör begränsas lill enklarare typer av mål. Del betyder atl man inle nu bör gå in för lelefonförhör med vittnen, sakkunniga eller målsägande vid huvudförhandling i brottmål och tvistemål som - förenklat uttryckt - kan sägas vara av normal art. Vid förhör per telefon som innebär upplagande av muntlig bevisning är del utan tvekan en nackdel frän bevisprövningssyn-punkt atl domstolen inte samtidigt kan se den person som den hör. Sådana förhör, vittnesförhör eller andra, kan komma atl framstå som mindre tillföriitliga.

Rättssäkerhetsskäl måsle gå före de skäl som talar för en vidsträckt försöksverksamhet, hur intressant den än i och för sig kan vara. Därför ber jag, herr talman, atl få yrka bifall lill reservationen.

Nr 105

Torsdagen den 15 mars 1979

Försöksverksamhet med användning av telefon vid rättegång

ÅKE POLSTAM (c):

Herr talman! Efter Håkan Winbergs inlägg vill jag bara ytteriigare erinra om att den fråga vi nu diskuterar gäller endast en försöksverksamhet med användande av telefon vid rättegång.

Håkan Winberg har bl. a. pekat på flera osäkerhetsfaktorer, men del kan i sammanhanget ändå vara värdefullt alt också fä pröva användandet av telefon vid upptagande av bevisning. Även jag är något tveksam lill detta, men utan den föreslagna prövningen eller försöksverksamheten kan vi inte skaffa erforderligt underlag för ett definitivt beslut.

123

Nr 105

Torsdagen den 15 mars 1979

Förbud mot aga

Efter prövoiidens utgång den 31 januari 1980 hoppas jag att vi kan bedöma hela frågan bättre, således även den del som ulskouet nu är enigt om.

Herr lalman! Med det här korta inlägget ber jag att få yrka bifall till hemställan i justitieutskottets belänkande nr 25.

Överiäggningen var härmed slutad.

Proposilionergavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen av Bertil Lidgard och Håkan Winberg, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Håkan Winberg begärt-votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Den som vill atl kammaren bifaller justitieutskottets hemställan i betänkandet nr 25 röstar ja, den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen av Bertil Lidgard och Håkan Winberg.

Vid omröstning genom uppresning förklarades fiertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Håkan Winberg begärde rösträkning verkställdes votering med omröslningsapparai. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 207 Nej -   44

§ 5 Förbud mot aga

Föredrogs lagutskottets belänkande 1978/79:11 med anledning av proposilionen 1978/79:67 om förbud mot aga jämte motioner.

I proposilionen 1978/79:67 hade regeringen Gustiiiedepartementel)-efler hörande av lagrådet - föreslagit riksdagen atl anta i proposilionen framlagt förslag till lag om ändring i föräldrabalken.

Lagförslaget innebar all del i föräldrabalken uttryckligen skulle anges alt barn inle fick utsättas för kroppslig bestraffning eller annan kränkande behandling. Bestämmelsen hade föreslagits träda i kraft den 1 januari 1979.

124

I detta sammanhang hade behandlats de med anledning av proposilionen väckta motionerna

1978/79:176 av Tore Nilsson (m), vari hemställts att riksdagen skulle avslå propositionen 1978/79:67,

1978/79:177 av Allan Åkeriind m. fi. (m), vari hemställts all riksdagen beslutade avslå propositionen 1978/79:67,

1978/79:178 av Ingrid Sundberg (m) och Ingrid Diesen (m), vari hemställts all riksdagen skulle anta av motionärerna framlagt förslag lill ändring av 6

kap. 3 § föräldrabalken, innebärande all bestämmelsen skulle inledas med meningen "Värdnadshavare skall alllid iakttaga barnets bästa, giva del trygghet och ett gott föredöme", samt 1978/79:180 av Per Unckel (m).

Ulskollel hemställde

1.   beträffande yrkanden om avslag på proposilionen 1978/79:67 aU riksdagen skulle avslå motionerna 1978/79:176 och 1978/79:177,

2.   beträffande utformningen av 6 kap. 3 § föräldrabalken atl riksdagen med avslag på moiionen 1978/79:178 skulle anta 6 kap. 3 § i det i proposilionen framlagda förslaget lill lag om ändring i föräldrabalken,

3.   beträffande tolkningen av 6 kap. 3 § föräldrabalken

a.   att riksdagen godkände vad utskottet anfört härom,

b. atl moiionen 1978/79:180 i vad den ej omfattades av vad utskottet
anfört under a. inte föranledde någon riksdagens vidare åtgärd,

4. all riksdagen skulle anta del i propositionen framlagda förslaget till lag
om ändring i föräldrabalken, i den män det inte omfattades av utskottets
hemställan under 2, med den ändringen att lagens ikraftträdande bestämdes
till den 1 juli 1979.

Nr 105

Torsdagen den 15 mars 1979

Förbud mot aga

Reservation hade avgivits beträffande utformningen av 6 kap. 3 § föräldrabalken av Inger Lindquist (m) och Joakim Ollen (m) som ansett atl utskottet under 2 bort hemställa

alt riksdagen med bifall till moiionen 1978/79:178 skulle anta 6 kap. 3 § i det i propositionen framlagda förslagel lill lag om ändring i föräldrabalken med den lydelse reservanterna föreslagit.

INGER LINDQUIST (m);

Herr lalman! 6 kap. föräldrabalken handlar om vårdnaden om barn. I 3 § sägs att värdnadshavaren skall utöva den uppsikt över barnet som är erforderlig med hänsyn till barnets ålder och övriga omständigheter. I paragrafen fanns tidigare en bestämmelse om att föräldrar för barnets tillrättavisande fick använda de uppfostringsmetoder som med hänsyn till barnels ålder och övriga omständigheter kunde anses lämpliga. Uttrycket "tillrättavisa" hade ersatt det tidigare i lagstiftningen använda ordet "tukta".

År 1966 utmönstrades den här bestämmelsen, och i föräldrabalken finns alltså inte något stöd för uppfattningen att föräldrar har rätt att använda handgripliga tillrättavisningar mot sina barn.

Något uttryckligt förbud mot att använda aga finns inte heller. Detta har medfört viss osäkerhet om vad som egentligen gäller, och många har uppenbariigen trott alt lagen medger aga. Delta var bakgrunden till en begäran vid 1972 års riksdag om atl det klart borde sägas ut i föräldrabalken att aga inte var tillålen.

En enhällig riksdag uttalade då all det kunde vara av värde bl. a. från opinionspåverkande synpunkt om i föräldrabalken infördes en inte straff-

125

Nr 105

Torsdagen den 15 mars 1979

Förbud mot aga

126

sanktionerad bestämmelse som gav ett klart ultryck för den under senare år ändrade inställningen i fråga om kroppsliga tillrättavisningar av barn. Riksdagen bestämde därför atl bestämmelsen i 6 kap. 3 § föräldrabalken skulle bli föremål för en närmare översyn.

Den proposition som vi nu behandlar föreslår alt i laglexl las in den regel som redan gäller, nämligen all barn harett rättsligt skydd mot övergrepp. Del är alltså ett tillägg till redan befintlig lagsiiftning som rör förhällandet mellan barn och föräldrar. Tillägget säger ut vad som redan nu är gällande rätt, och tillägget är av civilrältslig natur. Det har inte varit tal om atl straffbelägga bestämmelsen. Vad som är straffbelagt regleras fortfarande enbart i brottsbalken i paragrafen om misshandel och berörs inte av det nu föreslagna tillägget i föräldrabalken.

Propositionens förslag bör främst ses som ett led i försöken att skydda barnet, att framhäva barnels egenvärde och att skapa förståelse för barnels räll till integritet. Inte någol barn skall behöva utsättas för handgripligheter i bestraffningssyfte -jag betonar; i syfte all bestraffa barnet för något som det redan gjort. Del är självklart att föräldrar i vissa situationer har rätt atl övervinna fysiskt motstånd från barnets sida. Det kan t. ex. gälla atl handgripligt rycka undan barnet för att hindra att det skadar sig självt eller andra.

Ett barn får inte heller utsättas för kränkande behandling. Med det menas behandling som innebär fara för barnets personlighetsutveckling. Jag skulle vilja se den förälder som tycker atl barnet skall behandlas så att barnets utveckling till en fullvärdig människa skadas. Varje förälder måste därför enligt min uppfattning kunna ställa sig bakom den föreslagna bestämmelsen.

Det är riktigt, som det på sina håll påpekas i den debatt som nu förs, att det inte är helt entydigt vad bestämmelsen omfattar och atl det ibland kan komma att uppstå gränsdragningsproblem. Jag anser emellertid att det inte är möjligt att sä mycket klarare än vad som nu skett i lagtexten och i de uttalanden som utskottet gjort bl. a. lill följd av en moderatmotion ge en ulföriigare definition av bestämmelsen. Jag tycker inte heller att del skulle vara lämpligt att utfärda något slags katalog där det räknas upp vilka handlingar som kan anses vara kränkande och vilka handlingar som är tillåtna. Vi är alla så olika. Del som ett barn i en syskonkrets kan uppfatta som kränkande behandling kanske ett annat barn inte ens märker. Förhällandet mellan föräldrar och barn är också olika i skilda familjer. Atmosfåren i hemmet kan också skifta från tillfälle till tillfälle. Del är omöjligt att ge några exakta föreskrifter. Om man gjorde del skulle jag förslå invändningen om onödiga ingrepp i familjens angelägenheter.

Vad som nu sägs är alt föräldrar inte får använda våld för all straffa barnet och att de inte heller får utsätta barnet för en behandling som inte är förenlig med en god och kärieksfull uppfostran med respekt för barnets person.

Jag vill i det sammanhanget åberopa några kloka sentenser som förts fram i en debatt om barn och våld;

Ett barn som får uppleva fientligl.el lär sig atl slåss.

Ett barn som görs till åtlöje utvecklar blyghet.

Elt barn som upplever skam lär sig att känna sig skyldigt.

Ett barn som behandlas med tolerans lär sig tålamod.

Etl barn som får uppmuntran lär sig förtroende.

Ett barn som får beröm lär sig att uppskatta.

Ett barn som får uppleva rent spel lär sig rättvisa.

Eu barn som får uppleva säkerhet lär sig känna tilltro.

Ett barn som får uppskattning lär sig att vara till freds med sig själv.

Ett barn som accepteras och möts med vänskap lär sig alt känna kärlek i väriden.

Del talas myckel om atl barn blir påverkade av allt våld som förekommer rant omkring dem. Hur skall barn förstå atl de själva inle skall använda våld mol andra människor eller med våld förgripa sig pä döda ting när barnen själva har fåll vara med om alt föräldrar använt våld mot dem? Många som är förespråkare för aga skyggar i del här sammanhanget inför ord som "våld" och "slå barn". Men daskar, nyp, örfilar och håriuggning är ju i alla fall handgripliga övergrepp som av barn måsle uppfattas som våld. Hellre än att skygga för själva orden borde man skygga för handlingen.

Den föreslagna bestämmelsen tjänar alltså till att framhålla barnet som individ och all värna om barnets integritet och egenvärde. För att den nu föreslagna lagbestämmelsen skall kunna åstadkomma en attitydförändring, undanröja missförstånd och la bort uppfattningen att vi nu lagstiftar om ytteriigare etl förbud, borde det uttryckligen ha framgått av lagen att lagstiftarens avsikt är alt slå vakt om omsorgen om barnet. Det är olyckligt alt bestämmelsen fåu en så negativ utformning. Redan 1972 uttalade riksdagen atl möjligheterna atl i föräldrabalken införa bestämmelser som tydligare än de nu gällande gav uttryck för samhällets syn på den psykiska omvårdnad som föräldrarna borde bereda sina barn skulle övervägas. Riksdagen hänvisade dä lill ett av hovrätten över Skåne och Blekinge i remissvar framlagt förslag om all lill 6 kap. 3 § föräldrabalken skulle fogas en bestämmelse av innebörd alt föräldrarna städse skall iaktta barnets bästa, ge det trygghet och ett gott föredöme.

Den här tankegängen har följts upp i motionen 1978/79:178 av Ingrid Sundberg och Ingrid Diesen. De föreslär att 6 kap. 3 § skall få följande innehåll; "Värdnadshavare skall alltid iakttaga barnets bästa, giva det trygghet och elt gott föredöme. Över barnet skall utövas den uppsikt som erfordras med hänsyn lill barnets ålder och övriga omständigheter. Barnet får inte utsättas för kroppslig bestraffning eller annan kränkande behandling."

Vi som företräder moderata samlingspartiet i utskottet har anslutit oss till motionärernas förslag. Förvånansvärt nog var ulskollel i övrigt inle berett atl uttala dessa allmängiltiga sanningar utan ville avvakta resultalet av utredningen om barnets rätt. Jag irodde all del stod höjt över varje tvivel all värdnadshavare alltid skall iaktta barnets bästa och ge det trygghet och ett gott föredöme. I del lägger jag in att barnet har rätt lill kärlek, omtanke, förståelse och stimulans från sina föräldrar. Del innebär också en rätt för

Nr 105

Torsdagen den 15 mars 1979

Förbud mot aga

127

Nr 105

Torsdagen den 15 mars 1979

Förbud mot aga

barnet att få handlingsmönster alt leva efter. Föräldrarna har en skyldighet all dra gränser. Dessa sanningar borde riksdagen kunna ställa sig bakom ulan all behöva vänta på någon ulredning. Det är av värde atl nu i internationella barnåret i lagtext klart understryka barnets rätt lill rättstrygghet.

Med della, herr talman, yrkar jag bifall lill reservationen beträffande mom. 2 och i övrigt bifall ull utskottets hemställan.

I della anförande instämde Sten Svensson, Lars SchöU, Joakim Ollen, Alf Wennerfors och Håkan Winberg (samtliga m).

INGA LANTZ (vpk);

Herr talman! Vänsterpartiet kommunisterna hälsar del föreliggande lagförslaget med största tillfredsställelse. Vi ser det som en klar markering från samhällets sida att all form av våld gentemot barn och alla former av övergrepp gentemot barns integritet måsle bekämpas. Del gäller inte bara fysiskt ulan också psykiskt våld.

Barn behandlas i dag i alltför stor utsträckning som etl främmande folk, som en föräldrarnas ägodel, över vilken de vuxna har rätt alt råda. Vi inom vpk accepterar inte den synen. Vi menar atl barn skall betraktas som människor i samhället som har rätt alt kräva att också de respekteras som självständiga personer. Del är inte bara föräldrar och andra vuxna i barnens omgivning som gör sig skyldiga till övergrepp mot barn och visar bristande respekt för barns erfarenheter och behov, ulan på en rad områden i samhället kränks barnens integritet - i lagstiftning och på annat sätt.

En utredning arbetar nu med alt se över barnens rättigheter, och jag vill avsluta med alt ultala en förhoppning om att de förslag som denna utredning kommer att lägga fram skall leda till alt barnens ställning stärks. Särskilt viktigt är detta för de barn som i första hand drabbas av den föriryckarkullur som existerar i dag; låginkomsttagarnas barn, barnen i de nya fattiga förortskommunerna och i avfolkningsbygderna, där jobben försvinner, och invandrarbarnen.

128

IVAN SVANSTRÖM (c);

Herr talman! Jag får väl betrakta det som en förmån att inte ha ett i förväg skrivet manuskript. Jag kan nu i stort sett instämma i den förnämliga historieskrivning som den aktade ledamoten av lagutskottet Inger Lindquist nyss har gett. Därmed behöver jag inle ta upp några av de bakgrandssyn-punkter som vi i lagutskottet har haft alt beakta i detta sammanhang. Vad som möjligen vid en genomläsning kan förvåna den vanlige medborgaren är att det var så nära i tiden som det t. o. m. var föreskrivet att föräldrar i vissa fall hade skyldighet alt aga barn eller, som det då hette, tukta dem.

Jag skall därför i stället, herr talman, be atl få gå direkl på den lilla skillnad som föreligger mellan utskottets majoritet och reservanterna.

Del har nyss av Inger Lindquists anförande framgått att den skillnaden är begränsad till det ytteriigare tillägg till lagtexten som föreslagits i en moderalmolion, som närmasi är en uppföljning av den beställning som en

enhällig riksdag för några år sedan gjorde pä lagutskottets förslag, Familje-lagssakkunniga, som fick hand om uppdraget, hann lydligen inte fullfölja arbetet utan det överiäls till utredningen om barnens rätt. Denna utredning ansåg det angeläget att snabbi komma in med ett uttryckligt förbud i den här ifrågasatta paragrafen. Utredningen har enligt vad utskottet inhämtat just igångsatt arbetet med del ytteriigare tillägg som i enlighet med riksdagens beställning kommer att bli erforderiigt. Skillnaden mellan majoriteten i utskottet och reservanterna är således obetydlig; majoriteten har endast i vanlig ordning velat invänta utredningsresultatet och remissvaren för atl vid etl något senare tillfälle införa den här ytteriigare bestämmelsen. Den skillnaden är så liten alt jag till skillnad från Inger Lindquist skulle vilja uttrycka det så, alt reservanterna i utskottet kunde ha gett sig lill tåls och väntal någol ytterligare och därmed anslutit sig till majoritetens skriv ning.

Jag skall emellertid ändå understryka det angelägna i alt detta tillägg kommer till just nu och i detta sammanhang. Gällande lag ger således icke, som Inger Lindquist lidigare har anfört, föräldrarna någon som helst rätt atl använda handgripliga tillrättavisningar. Å andra sidan innehåller gällande rätt icke något uttryckligt förbud mol sådana tillrällavisningar.

Som anförs i delbelänkandel i utredningen om barnens rätt, SOU 1978:10, ogillades så sent som 1975 talan vid en tingsrätt i ett mål som gällde misshandel av ett treårigt barn. Därvid anfördes bl. a. följande; "Tingsrätten anmärker emellertid, att även om ett sådant slag" - det var elt slag mot ett treårigt barn-"skulle vara styrkt, är därmed ej visat att det våld N.N. iså fall må ha utövat mot dottern överskridit den rätt att aga, som en värdnadshavare har mot barn i hans vårdnad."

Det tillkommer självfallet inte mig, allra minst frän den här platsen, atl kvälja dom eller ifrågasätta rikligheten i detta domslut. Men det visar att man tydligen med gällande lag inte har möjlighet atl så klart som vore önskvärt uttrycka samhällets uppfattning i dessa fall. Därför tror jag atl del är angeläget alt införa dessa bestämmelser redan nu. Vi skriver i utskottet alt de nu föreslagna bestämmelserna undanröjer den osäkerhet som efter 1966 års lagändring rätt om i vilken utsträckning lättare handgripliga tillrällavisningar av barn är straffiDara när de företas av värdnadshavare. Denna osäkerhet har kommit till uttryck, skriver vi, bl. a. i det rättsfall som jag nyss redogjorde för.

Med anledning av motionen 180, vari hemställs att riksdagen gör motivuttalanden, har utskottet velat stryka under att syftet med den föreslagna bestämmelsen självfallet inte är att förvägra föräldrar all rätt lill fysiska ingrepp mot barnen. Föräldrars räll alt i vissa situationer övervinna fysiskt motstånd frän barnens sida är nödvändig, om föräldrarna skall kunna fullgöra sin skyldighet att ha uppsikt över barnet, särskilt när det är lilel. Liksom sägs i propositionen vill vi framhålla att det kan gälla att rycka undan barnet för all hindra det från att göra sig illa eller att skada andra.

Vad som alltså avses med denna bestämmelse är atl förhindra våld som används i bestraffningssyfte, dvs. åtgärd som i efterhand riktas mot barnet för

Nr 105

Torsdagen den 15 mars 1979

Förbud mot aga

129

9 Riksdagens protokoll 1978/79:104-105

Nr 105

Torsdagen den 15 mars 1979

Förbud mot aga

något som det har gjort eller underiåtit alt göra. Del väsentliga, herr talman och ärade kammarledamöter, är enligl min personliga uppfattning alt man verkligen upplever denna förbudsbestämmelse såsom etl klart uttalat hinder för en bestraffning, som efler en mer eller mindre summarisk rättegång i hemmet i efterhand utdöms mot barnet. Skall det vara någon mening med alt ha etl internationellt barnår, där också vi här i Sverige vill dra vårt strå till stacken för alt värna om barnens rätt och rättigheter, innebär propositionens förslag och lagutskottets tillstyrkande härav i detta sammanhang ett minimum. Herr talman! Jag yrkar bifall lill lagulskottets hemställan.

130

INGER LINDQUIST (m) kort genmäle;

Herr talman! Jag kan hålla med Ivan Svanström omatt del inle är så väldigt stor skillnad mellan reservationen och utskottets skrivning. Jag tycker att man i allmänhet skall avvakta resultatet av utredningar. Men i della fall gjorde vi ett ytterst allmängiltigt påstående, nämligen atl värdnadshavaren alltid skall iaktta barnets bästa, ge det trygghet och vara elt gott föredöme. Det tyckerjag är sä allmängiltigt atl man skulle kunna föra in det i lagen redan nu utan någon ulredning. Vi är självklart medvetna om atl påslåendet kan formuleras om senare.

Del är viktigt alt man tar in denna bestämmelse. Den spelar en roll, när man skall tolka det något svårtolkade begreppet kränkande behandling. Om man först har sagt något positivt, är det lättare alt förstå vad man menar med kränkande behandling.

IVAN SVANSTRÖM (c) kort genmäle;

Herr talman! Del kanske är onödigt att uppta kammarens tid med en diskussion mellan tvä ledamöter, som är så ense som Inger Lindquist och jag egentligen är i sak. Eftersom Inger Lindquist också sade all hon i allmänhet brukar avvakta pågående utredningars förslag och remissbehandling, är del ännu mindre som skiljer oss ät. Jag vill bara tillfoga atl även majoriteten i lagutskottet är helt införstådd med angelägenheten av att en sådan här positiv formulering sä småningom kommer in i lagparagrafen.

MARGOT HÅKANSSON (fp);

Herr talman! Del är inte något i sidantal omfattande betänkande som lagutskottet i dag får behandlat i riksdagen. Men innehållet i proposition och belänkande har i hög grad engagerat människorna, och det är i och för sig inte sä märkvärdigt, eftersom del berör personliga samlevnadsfrågor mellan barn och vuxna.

Om vi går något mer än 100 är tillbaka i liden, finner vi atl 1864 års strafflag, 5 kap. 1 §, innehöll vissa bestämmelser, där föräldrarna var skyldiga att aga sina barn. Också 1920 års lag om barn i äktenskap innehöll en bestämmelse om rätt till aga. I föräldrabalken 1950 infördes en bestämmelse liknande den som fanns i 1920 års lag, men ordet "tukta" byttes ut mot "tillrättavisa".

Först är 1966 ändrades lydelsen i föräldrabalken 6 kap. 3 § lill atl innefatta

alt föräldrar skall hälla sina barn under erforderiig uppsikt med hänsyn lill barnets ålder och övriga omständigheier. Departementschefen fann det då mindre sannolikt att lagstiftningsåtgärder kunde få någon större praktisk betydelse men ansåg del ändå angeläget atl alla möjligheter alt förbättra barnens skydd logs till vara. Han var emellertid inte då beredd atl förorda en ändring innebärande atl kroppsaga förbjöds och föreslog att 6 kap. 3 § i föräldrabalken skulle ändras så alt däri angavs atl för barnels tillrättavisande inte fick användas andra uppfostringsmedel än sådana som var lämpliga med hänsyn till barnets ålder och övriga omständigheter. Något direkt förbud mot aga kom bestämmelsen inte all innehålla vid den lagändringen.

I takt med samhällets förändringar har målsättningen för uppfostran förändrats. Den självklara lydnad som etl barn skulle iaktta mol föräldrar och andra auklorileter har ersatts av en förändrad syn på barnet som en självständig individ.

Om barn skall kunna utvecklas till harmoniska människor med förmåga att samarbeta, all kunna bli självständiga, all kritiskt bedöma situationer och fatta beslut, kan deras fostran inie kombineras med den starkes rätt mot den svages, dvs. den vuxna människans räll atl kräva lydnad pä sina villkor gentemot barnels uppfattning. Därför kan övergrepp i form av stryk som ett godtagbart uppfostringsmedel för gott utmönstras i ett land som vill hävda en demokratisk samhällsordning.

Del har också i många forskningsprojekt påvisats hur betydelsefull den påverkan är som barnet utsätts för under uppväxtåren. Man har observerat hur svåra följder våld eller annan kränkande behandling kan fä för elt barns hela fortsatta livsmönster. Våld även i form av lätta bestraffningar kan bli en inkörsport till att efterhand hårdare metoder tillgrips.

Våld mot bftrn kan ge fysiska och psykiska men. Det är nödvändigt alt del uppväxande släktet inle blir utsatt för fysiskt eller psykiskt övergrepp från sina fostrare. Det är stor risk för att etl sådant barn i sill fortsatta liv också kommer att tillgripa våld för att nå sina syften.

Människor i allmänhet tycker nog inle all man skall slå en försvarslös, men vissa grapper i samhället kan ändå försvara fysiska och psykiska övergrepp mot ett barn under tal om någon sorts allt ursäktande fostrargärning. Del måste alltså skapas en opinion mot handgripliga tillrättavisningar. Så länge kroppsliga bestraffningar anses som en metod atl fostra barn finner de som misshandlar sina barn en ursäkt för sitt handlande.

Det är befriande alt det nu klart i lag utsågs alt barn också är människor och skall behandlas därefter i lagens mening. Föräldraskap kan givetvis inte konstituera någon rätt atl begagna metoder som rättssamhället i övrigt avvisar.

I lagen har alltså sedan 1966 inte funnits någon rättighet för föräldrar att använda handgripliga tillrättavisningar som inle är tillåtna i andra sammanhang. Delta har dock inte med önskvärd tydlighet kommit fram efter lagändringen I966eflersom videnSIFO-undersökning 1971 en inte obetydlig andel av de tillfrågade Irodde att lagen tillät aga av barn.

Utredningen Barnens rätt i samhället har i december 1977 avlämnat eu

Nr 105

Torsdagen den 15 mars 1979

Förbud mot aga

131

Nr 105

Torsdagen den 15 mars 1979

Förbud mot aga

delbetänkande, som står helt i överensslämmelse med det regeringsförslag och det utskottsbetänkande vi i dag behandlar. Remissinstanserna harockså med något undantag tillstyrkt ändringen i föräldrabalken.

Det är tillfredsställande att del nu klart och utan omskrivningar sägs ifrån, all sådan misshandel som i och för sig skulle bedömas som rättsslridig inte kan anses lillätlig för atl den utövas av värdnadshavare mol barn. Bestämmelsen eliminerar därmed den kvardröjande osäkerhet som lydligen varit ganska utbredd sedan 1966 års lagändring. Inga former av våld får vara etl medel i barnuppfostran, och det gäller också annan kränkande behandling än kroppslig bestraffning.

När man skall bedöma vad som är kränkande behandling får man falla tillbaka pä allmänna värderingar om vad som är förenligt med en god och kärieksfull uppfostran med respekt för barnets person.

Barn är i mänga stycken utlämnade till de vuxnas godtycke, i etl samhälle som inte alltid är speciellt barnvänligl och som inte lar så särskilt stor hänsyn till barnens integritet och egenvärde.

Ca 700 barnmisshandelsfall per är anmäls. Hur många som inte anmäls eller registreras kan vi bara gissa. På goda grunder finns del anledning att anta, alt de 700 anmälda fallen endast är toppen av ett isberg.

Utskottets förhoppning är, att det förbud mol aga som nu införs i föräldrabalken skall på elt avgörande sätt kunna åstadkomma en attitydförändring hos alla dem som har med barn all göra.

En information om lagförslaget bör dock fä en ordentlig chans att nå ut, och därför är del nödvändigt atl lagändringen inte träder i kraft förrän den 1 juli 1979. Det behövs omfattande information, bl. a. i föräldrautbildning och till mänga grapper i värt land som kanske lever efter elt annat livsmönster än vad vi i Sverige är vana vid. Jag tänker på alla de grapper från andra länder som har en mer auktoritär uppfostran än vi i Sverige har haft de senare årtiondena.

I motionen 178 föreslås elt tillägg till 6 kap. 3 § i föräldrabalken: Värdnadshavare skall alltid iakttaga barnets bästa och giva det trygghet och ett gott föredöme.

Utskottet anser alt mycket talar för atl man borde koppla samman bestämmelsen med allmänna föreskrifter om vårdnadshavarens skyldigheter vid barnuppfostran. I regeringens proposition framgår det dock att utredningen Barnens rätt i samhället under sitt fortsalta arbete kommer att pröva behovet av bestämmelser som i positiva ordalag anger vad som bör innefattas i föräldrars psykiska omvårdnad om sina barn, och det dröjer inte länge innan detta kommer.

Utskottet inväntar därför redan under hösten 1979 regeringens vidare iniiialiv i frågan.

Med della, herr lalman, yrkar jag bifall till utskottets hemställan på samtliga punkter och därmed avslag pä motionerna.

132

ALLAN ÅKERLIND (m);

Herr talman! Jag skall försöka tala så kort som möjligt, men jag vill redan nu meddela all jag ämnar yrka bifall lill de båda motionerna 176 och 177, som båda begär all riksdagen avslår propositionen, och jag tänker även begära rösträkning när del gäller de här motionsyrkandena.

I november förra året lämnade justitieministern ifrån sig propositionen 1978/79:67. Den går ju ut på att barn inle får utsättas för "kroppslig bestraffning eller annan kränkande behandling".

Propositionen fick elt minst sagt blandat mottagande. Bl. a. skrev tidningen Dagen i sin ledare den 17 november med anledning av propositionsförslaget:

"Justitieminister Sven Romanus lägger i dag fram en helt onödig för atl inle säga skadlig lag pä riksdagens bord. Del gäller förbudet mol alla handgripliga tillrättavisningar av barn. Hädanefter blir alltså - om riksdagen inle besinnar sig - all aga i lag förbjuden. Därmed förvandlar man en god del av svenska folkel till brottslingar."

Det var inledningen på ledaren. Och ledaren avslutas med följande ord; "Riksdagspolilikerna skulle kunna inbilla sig atl de förstärkt skyddet för barnens rättigheter. Men i själva verket ärdei snarasten försämring. En sådan lag stoppar inle den verkliga barnmisshandeln men den förstärker osäkerheten hos massor av goda föräldrar. Dra tillbaka propositionen!" Del var vad tidningen begärde.

Jag tror alt tidningen i den här ledaren har gjort en helt riklig bedömning. Proposilionen borde aldrig ha lagts fram. Den borde åtminstone ha dragits lillbaka, därför atl den är onödig och kan skapa mycket större problem än den skenbart tycks lösa.

Jag har tillsammans med några riksdagskamrater i motionen 177 yrkat avslag pä propositionen. I motionen har vi på tre sidor näsian enbart citerat remissinstanser som varit kritiska i olika avseenden och slälll frågor om tolkningar i andra avseenden.

Hur besvarar då utskottet vår motion? Den kritik och de frågor som olika remissinstanser framfört har inle klarals ut i propositionen, och utskottet skriver bara i den frågan;

"Remissinstanserna har med något undantag tillstyrkt all i FB införs ett uttryckligt förbud mot kroppslig bestraffning av barn. Även i övrigt har förslaget - i motsats till vad motionärerna i motionen 177 synes vilja göra gällande - fått ett positivt mottagande vid remissbehandlingen."

Sedan förbigår ulskollel i stort sett alla frågor med tystnad. 1 Sovjet tvingar man ofta oppositionella till tystnad på olika sätt. Atl helt ignorera opposition och frågor kan naturiigtvis vara eU annat sätt - etl sätt som utskottet här praktiserat.

De citat ur remissvar som vi har tagit med i motionen och som utskottet har lämnai obesvarade är följande:

Riksåklagaren säger: "I detta hänseende vill jag också understryka skillnaden mellan små barn och näsian vuxna." I propositionen har man inle tagit hänsyn till della, utan departementschefen säger att "barnet är en

Nr 105

Torsdagen den 15 mars 1979

Förbud mot aga

133

Nr 105

Torsdagen den 15 mars 1979

Förbud mot aga

134

självständig individ som kan kräva full respekt för sin person".

Riksåklagaren skriver vidare: "Del vore olyckligt för de rältsvårdande myndigheterna om den föreslagna lagstiftningen skulle leda lill en alltför utökad frekvens av anmälningar som inle leder till fullbordad lagföring."

Länsåklagarmyndigheten i Östergötlands län har anfört:

"Föregen del tror jag inle atl effekten av nu föreslagen bestämmelse blir elt

minskal antal fall av barnmisshandel . Möjligen kan man tänka sig som

en negaliv effekt atl man framdeles både i trängda och oträngda fall kommer

att   springa   till   polisen   med   anmälningar om   barnmisshandel       .

Därigenom kan polis och åklagare komma all få göra utredningar i slörre anlal fall än lidigare och även i åtskilliga fall där några förutsättningar för åtal för misshandel ej visar sig föreligga." Sedan kommer det något viktigt i detta remissyttrande: "En dylik effekt av ett ökat angivelseraseri skulle på intet sätt vara önskvärd och en del helt omotiverade polisutredningar skulle kunna fä ordentligt negativa konsekvenser för barnen i många fall."

Detta viktiga påpekande, nämligen om effekten pä barnen av en polisutredning om hemförhållandena, har knappast berörts i den allmänna debatten, och del har förbigåtts av såväl ulredning som departementschef och utskott. Men den frågan bör analyseras närmare.

I remissvaret säger barnomsorgsgruppen alt "ulredningen mycket snabbi dragit slutsatser som trots allt innehåller mänga aspekter. Elt förbud mol aga

bör ses i förhållande lill övriga bestämmelser i föräldrabalken.      Vi anser

del olyckligt alt bryta ul frågan om aga frän den totala genomgången.   

Allmänt kan självfallet hävdas all lagbestämmelser som ej kan övervakas och pä vilka ej kan följas sanktioner är verkningslösa. Enligt vår uppfattning bör stor försiktighei med sådana lagbestämmelser iakttas."

Moderata samlingspartiets kvinnoförbund har i sitt remissvar sagt att det "finns ingen redovisning av utredningens uppfattning om var gränsen går mellan aga, kroppslig bestraffning och kroppslig tillrättavisning. Det finns inte heller i betänkandet någon redogörelse för var man anser att gränsen går mellan psykiskt kränkande behandling av barn och annan behandling som irotsatt den strider mot barnets vilja syftar till alt göra barnet medvetet om de begränsningar för handlingsfrihet i förhällande lill omgivningen som omfattar alla människor i ett fungerande samhälle."

Knappast någon av dessa frågor som jag har tagit upp, som remissinstanserna har ställt och som vi har tagit med i vår motion harblivit besvarad, vare sig i proposilionen eller av utskottet. Dessa frågeställningar kvarstår.

Lagförslaget har tvä delar. Den första innebäratt barnet inte får utsättas för kroppslig bestraffning och den andra innebär au barnet inte får utsättas för annan kränkande behandling.

Departementschefens resonemang i proposilionen ger tyvärr inle den klarhet om hur lagtexten skall tolkas som remissinstanserna efteriyser. Elt exempel på hur oklok hela frågan är ger departementschefens utlalande pä s. 7 i propositionen, där han säger:

"Även fysiska åtgärder mol barn som inle har bestraffningssyfte kan emellertid i vissa fall innebära sådan kränkande behandling som förbjuds i

andra ledet av bestämmelsen." Man frågar då: I vissa fall - vilka då?

Hur remissinstanserna har sett pä detta framgår av följc..ide. Hovrätten över Skåne och Blekinge säger;

"Uttrycket kroppslig bestraffning kan godtas.        Däremot är uttrycket

annan kränkande behandling oklart. En klargörande motivering hade

varit av värde. Genom den föreslagna ordalydelsen införes etl begrepp utan säkert och avgränsat innehåll. Det läggs nu pä den enskilde själv atl bestämma vad som skall avses med kränkande behandling."

Del är inlressanl atl läsa vad skolöverstyrelsen skriver i samma fråga; "Del raka besked som omformuleringen innebär gör det lättare alt ge information lill allmänhet, barn, ungdomar och föräldrar. Dock måste del alltjämt föras ett resonemang omkring innebörden av 'kroppslig bestraffning'." Del är att märka att skolöverstyrelsens syn står i direkl kontrast mot hovrättens över Skåne och Blekinge.

Socialstyrelsen skriver: "Del är emellertid felaktigt att kalla en regel för ett förbud, lill vilken inte finns kopplad någon sanklionsbesiämmelse."

Länsstyrelsen i Östergötlands län ser del "som myckel angeläget, att lagändringen följs av en fördjupad diskussion angående innebörden av 'kränkande behandling' av barn".

På s. 8 i proposilionen ger deparimenischefen uttryck för samma synsätt. Han skriver: "Det får bli en uppgift för ulredningen om barnens rätt att under del fortsatta arbetet överväga om det är möjligt och lämpligt all i lag i något hänseende tillerkänna barn mera preciserade rättigheter gentemot sina värdnadshavare." Della uttalande är ju närmasi otroligt. Först skall vi lagstifta och sedan skall vi utreda hur lagen skall tillämpas.

Lagrådets uttalande angående tolkningen av "kränkande behandling" ger inte heller någon vägledning.

Det är ganska oroande om en lag införs, vars innebörd är sä pass osäker all tydligen ingen med någon större säkerhet kan säga vad som menas med "kränkande behandling". Närdel gäller "kränkande behandling" har faktiskt ulskollel yttrat sig. Utskottet skriver bl. a. följande: "Att föräldrar har rätt att i vissa situationer övervinna fysiskt motstånd frän barnets sida är nödvändigt om föräldrarna skall kunna fullgöra sin skyldighet alt ha uppsikt över barnet, särskilt när del är lilet. Som framhålls i proposilionen kan del gälla alt lyfta eller rycka undan barnet för att hindra del frän atl göra sig illa eller att skada andra." Lilel längre ned skriver utskottet: "När del gäller vad som i övrigt är kränkande behandling är del däremot svårare all ge en heltäckande definition." Vidare skriver utskottet: "Självfallet kan det i vissa fall vara svårt att avgöra var gränsen går mellan psykiskt kränkande behandling och annan behandling som föräldrarna av olika skäl finner sig nödsakade alt vidta, men som kanske strider mot barnets vilja." Sedan står det: "Trots att innebörden av uttrycket kränkande behandling således inte är helt entydig anser utskottet del likväl värdefullt atl lagtexten ger uttryck för att hänsyn måste tas även till barns integritet och egenvärde."

Här har vi alltså den enastående situationen all en lagformulering föreslås av en ulredning, en lagformulering som t. o. m. en så kvalificerad remissin-

Nr 105

Torsdagen den 15 mars 1979

Förbud mot aga

135

Nr 105

Torsdagen den 15 mars 1979

Förbud mot aga

136

stans som hovrätten över Skåne och Blekinge anser måste klargöras till sin innebörd. Lagrådets uttalande ger ingen vägledning. Justitieministern klargör inte frågan i sin proposition ulan säger all del får bli en uppgift för ulredningen atl under det fortsatta arbetet överväga preciseringar, och lagutskottet kan inte heller klara ut begreppen men begär att riksdagen skall godkänna beslämmelserna. Jag har under min riksdagstid aldrig varit med om maken.

I motionen påtalar vi också alt i Sovjet kan en värdnadshavare föriora rätlen lill sitt barn om han undervisar barnet i kristen tro, och vi uttalar oro för alt den här lagbestämmelsen skall kunna tas lill intäkt för liknande åtgärder i Sverige beroende på vem som tolkar lagen. I det fallet blir jag inle elt dugg lugnad av den mening i ulskoltsbetänkandet som lyder:

"Förbudet riktar sig mot behandling som innebär fara för barnets personlighetsutveckling."

Just del uttalandet styrker min oro för atl den föreslagna lagbestämmelsen skall kunna las lill intäkt för all ingripa när föräldrarna undervisar sina barn på ett sätt som av andra anses olämpligt -t. ex. i kristen tro. Del finns redan i dag mänga ogudaktiga människor som anser att sådan undervisning är en fara.

Vi har i moiionen också påtalat att lagförslaget enbari vänder sig lill värdnadshavare men lämnar alla andra familjemedlemmar helt ulanför. Flera remissinstanser har också anmärkt pä della men utan resultat. Utskottet har heller ingel att säga i den frågan. Man frågar sig varför lagförslaget är skrivet enbari mol värdnadshavaren. Den hemska misstanken uppstår atl det egentligen inte är barnet man är ule för att skydda ulan att man vill få slörre möjligheter att komma över vårdnadsrätten. Utskottet föreslår alt lagändringen skall följas upp av en "intensiv informationsinsats". Vad kommer den att kosta och hur skall man kunna informera om vad "annan kränkande behandling" är när ingen av de hittills berörda lyckals med del?

Utskottet ansluter sig också till vad som uttalas i propositionen om att skolan skall förmedla kunskaper om vilka uppfostringsmetoder som är lämpliga och tillåtna. Skolan skall givelvis förmedla kunskaper även i dessa frågor, men då bör del ske framför allt under de sista skolåren, när eleverna står närmast inför att bilda egen familj. Annars kan effekten bli mer skadlig än nyttig. Det borde utskottet också ha sagt någol om. Del är myckel annat som ungdomarna borde fä lära sig och veta mer om, t. ex. att man inte får stjäla, snatta, skada andra, olika drogers inverkan på familjelivet osv.

Del finns en grapp barn som vi främst måste ge etl bättre skydd. Del är de ofödda barnen. De är rättslösa genom abortlagen.

Många har ringt, skrivit och försökt påverka justitieministern, lagutskollet och enskilda riksdagsledamöter all inle genomföra lagförslaget. Mänga av de synpunkter som har framförts lill oss skulle kunna återges här. Jag vill dock bara citera etl par avsnitt ur en artikel som stått atl läsa i Dagens Nyheter den 13 november 1978:

"Den kritik av och misstro mol föräldrar som kommit fram i den offentliga

debatten under en lång följd av är har ganska säkert bidragit lill alt göra föräldrar osäkra - sä osäkra atl de hellre avstår från uppfostran än riskerar att göra fel."

Längre fram i artikeln heler del:

"Även olämpliga uppfostringsmetoder kan vara bättre än inga alls. All föräldrar bryr sig om sina barn, orkar med alt intressera sig för dem och fostra dem är livsnödvändigt om vi inte ska dra på oss olösliga problem i framliden."

Det här tror jag är ord som vi alla behöver ta till oss.

När man i vulgärdebalten talar om aga så lalar man ofta och gärna om våld mol barn och exemplifierar med stryk av rottingar, käppar och livremmar. Man lalar om blödande bläslagna barn. Det är inle aga -del är rå misshandel. Den har vi redan lagar emot. Den nu föreslagna lagen ändrar ingel i del avseendel.

Man försöker också göra gällande all de flesla som blir agade skulle skadas för livel. Det är elt skrämmande exempel på hur man kan ljuga med statistik. Vad man då i allmänhet drar fram är alla de stackars barn som inle får någon kärlek i hemmet, som blir utsatta för hugg och slag och ibland för rå misshandel, ofta av berasade föräldrar. Del är barn som får leva ensamma om dagarna därför all båda föräldrarna arbelar - och när föräldrarna kommer hem är de kanske för trötta att visa ömhet för sina barn. Barnet kan i stället kanske bli bemött med ointresse och svordomar. I en sådan situation kanske barnet blir straffat för något helt obetydligt, därför att föräldrarna är trötta.

Alt sådant sätter outplånliga spär i barnasinnet för all framtid är helt klart. Men där har vi nog den verkliga orsaken. Del är dels alkoholen och narkotikan, men dels också jäktet och statusjakten i vårt land, som gör att fler och fler inte har tid med sina barn. Men när man sedan pekar ut dessa stackars barn och säger: "Se, vilken skada ägan gör!" är det falsk orsaksangivelse. På det sättet har man nu en längre lid manipulerat svenska folket för att dölja de verkliga orsakerna.

Vad som i slällel händer om lagförslaget genomförs är alt man förstärker osäkerheten hos massor av goda föräldrar. De kommer all bli osäkra om vad de får göra eller inte får göra. De som förut varit goda föräldrar ställs dagligen inför situationer när de måste fråga sig; Får jag göra det här eller får jag inle? Hos människor som har anlag för nervösa störningar kan della skapa neuroser, som kan leda lill all ett förat gott familjeförhållande förstörs.

All frågor redan börjat ställas har jag själv erfarit. Någon berättade om ett barn som inte ville gå ul och leka lillsammans med de andra barnen. Men barnet blev påklätt med tvång och utlyft ulanför dörren för atl vara ule och få frisk luft, trots all del skrek, protesterade och sparkade. Jag fick dä frågan: Om det här lagförslaget går igenom, kommer då en sådan handling atl kunna betraktas som "annan kränkande behandling"? Jag kunde inte svara. Del är ju tusentals olika sådana här situationer som den som har med barn atl göra ständigt möter. När då informationen om lagstiftningen blir massiv men kanske ingen kan klart ange hur lagen skall tolkas, kommer osäkerheten och skadeeffekten att bli betydande.

Nr 105

Torsdagen den 15 mars 1979

Förbud mot aga

137

Nr 105

Torsdagen den 15 mars 1979

Förbud mot aga

Barnen behöver käriek och trygghet - lugna familjeförhållanden utan jäkt, stress, statusjakt och drogbruk. Det föreliggande lagförslaget gör troligen betydligt mer skada än nytta. Därför är det ett onödigt och dumt förslag, som bör avslås av riksdagen.

Herr talman! Med del anförda yrkar jag bifall till motionerna 1978/79:176 och 1978/79:177, i vilka båda begärs atl riksdagen avslår proposilionen 1978/ 79:67.

MARGOT HÅKANSSON (fp) kort genmäle:

Herr lalman! Allan Åkeriind lycker aU det är elt onödigt lagförslag som framlagts. Jag kan inte hålla med honom om det. Del är verkligen på tiden atl vi fåren lag som förbjuder aga. Det är inte meningen alt man skall få tillåta sig bestraffning av barn som man inle får utföra mot vuxna människor.

Jag skall inte gå in på vad alla remissinstanserna har sagt - de har dock lill övervägande delen varit posiliva. Jag skulle till yttermera visso vilja säga, alt gränsdragningen i många fall är oerhört svär atl göra mellan aga och misshandel. Var går de gränserna? Jag har tyvärr sett alltför mycket av misshandel som har kallats aga. Jag tror knappast att det kommer atl bli någon kö hos advokater och rättsinstanser, ulan jag tror att människorna i Sverige är mogna för den här lagen. Det finns bland dem en allmänt utbredd uppfattning att man inte skall utöva våld och all uppfostran inle kan utövas med våld.

138

IVAN SVANSTRÖM (c) kort genmäle;

Herr lalman! Allan Åkerlind påstår all han aldrig har varit med om maken. Jag får nästan säga delsamma om det som Allan Åkerlind anförde här. Trots att jag har varit med lilel längre i riksdagen än Allan Åkeriind var jag inte beredd på de överord han använde, även om det lidigare har använts kraftiga överord också i de mest oskyldiga debatter.

Allan Åkeriind! Hur är del möjligl att i det här sammanhanget få in funderingar som går ul pä att vi skapar lagar som hindrar personlighelsut-vecklingen i kristen tro? Möjligen kan man göra det om man ansluter sig lill det sätt att läsa remissyttranden som Allan Åkeriind har givit exempel pä. Jag har samtliga remissyttranden framför mig här, och jag kan konstalera all Allan Åkeriind har läst dessa precis som en viss polental läser Bibeln. Med all aktning för den utövningen, som jag gärna ser att vi sysslar med, är det väl ändå rimligt all i det här sammanhanget hälla sig lill sanningen. Den kom bara delvis fram i Allan Åkeriinds redovisning av remissyUrandena. Sanningen är nämligen den att samtliga remissinstanser i stort sett har varit positiva lill lagförslaget, och del har vi också framhållit här.

Sedan framförde Allan Åkerlind den vanliga anmärkningen att icke slraffsanktionerade bestämmelser inte får införas. Men ta och lilla i den lilla lagboken, Allan Åkeriind! Där finns nämligen ytterligare några sådana här bestämmelser. Jag har visseriigen respekt och förståelse för åsikten att de inle skall få förekomma alltför flitigt, men det ärju så som Allan Åkeriind och andra redan har varit inne pä, nämligen alt barnmisshandel redan är

strafflDelagd. Det är därför uppenbart all del här tillägget lill föräldrabalken mera skall ha en styrande inverkan när det gäller de attityder som ett modernt samhälle begär att föräldrar skall visa gentemot sina barn.

Allan Åkeriind gjorde mänga påståenden i sitt anförande. Min tid räcker inle lill för all bemöta alla dessa, men jag vill uttrycka en sak: Del är angeläget med kärlek i barnuppfostran, men jag betvivlar att käriek skulle kunna ta sig ullryck i kroppslig aga eller annan kränkande behandling.

ALLAN ÅKERLIND (m) kort genmäle;

Herr talman! Ivan Svanström säger någonting om att jag bara har lagil upp delar av vad remissinstanserna har sagt. Det är riktigt. Jag har tagit fram sådant som remissinstanserna slälll sig kritiska till, sådant som de har ställt frågor kring och sådant som är oklart. Jag har läst rakt upp och ner vad remissinstanserna säger. Del är vad jag har gjort, och när dessa frågor kvarstår obesvarade, då måste jag yrka avslag på lagförslaget. Varken Margot Håkansson eller Ivan Svanström har ju såvitt jag kunde höra besvarat någon av dessa frågor i sina repliker.

IVAN SVANSTRÖM (c) kort genmäle:

Herr lalman! Allan Åkeriind påstår atl frågorna inte är besvarade. Såväl i propositionen som i betänkandet hänvisas lill all den sittande utredningen om barnens rätt får pröva tillämpningen av de här bestämmelserna. Dessutom får - om det skulle komma några anmälningar i della sammanhang, vilket jag hoppas inte skall bli fallet - en domstolspraxis sä småningom utformas. Del väsentliga är emellertid de ålgärder som kommer all vidtas i hem, socialvård, skola och pä annat häll.

MARGOT HÅKANSSON (fp) kort genmäle:

Herr lalman! Om man ställer väldigt luddiga frågor och upprepar delar av remissvar i sin motion får man kanske också luddiga svar. Del är ganska svårt all svara på Allan Åkeriinds långa inlägg.

Del har emellertid ställts några konkrela frågor, t. ex. denna: Vad är "annan kränkande behandling"? Det är mycket som är kränkande behandling och som man med åberopande av hemmets integritet kan utöva inom hemmets fyra väggar mol barn, mot dem som är försvarslösa långa tider av sitt liv. Psykisk misshandel är inte heller okänd, och den är ganska förödande för både barn och vuxna. Ett barn har små möjligheler all försvara sig om det blir instängt i etl mörkt rum, om del får gå och lägga sig utan mat eller om de vuxna låter bli all svara på tilltal. Det kan säkert upprättas en hel katalog över kränkande behandling. Det är väl emellertid inle riktigt meningen att man skall göra del i lagtexten. Jag tror alt människor ganska väl vet vad som är kränkande behandling både för barn och vuxna. Därför tyckerjag atl del är befriande atl man har skrivit in i lagtexten att man inle får aga barnen och inte får utsätta dem för annan kränkande behandling.

Nr 105

Torsdagen den 15 mars 1979

Förbud mot aga

139

Nr 105                                               ALLAN ÅKERLIND (m) kort genmäle;

Torsdaeen den_ lalman! Margot Håkansson säger att jag har ställt luddiga frågor och
15 mars 1979__ vidarebefordrat frågor som har ställts av remissinstanserna. Är remissinslan-
_____________ sernas frågor luddiga, frågor som har ställts av landets främsta jurister, vem

Förbud mot aga        ''''  ''" '''" '"'"ägo'''

SVEN JOHANSSON (c);

Herr talman! Huvudansvaret för barnens vård, försörjning och fostran åvilar föräldrarna. Normala föräldrar upplever barnet som en stor rikedom ocIt glädje men också som elt stort ansvar. Jag är inte negativ till det förslag som föreligger, men jag vill påslå atl om inle föräldrarna upplever denna glädje och känner della ansvar, är del lika svårt all göra ett förbud effektivt på detta område som del är när del gäller övergrepp mol vuxna. Därför bör andra ålgärder också vidtas.

Del är glädjande atl vi här i riksdagen under barnels år ställer barnets bästa i centrum. Samhället måste i sin helhet mer känna sitt ansvar för barnen, föräldrarna och hemmen. Samhället måste bli mer barnvänligl och ge bältre stöd ät föräldrarna i deras uppgift atl värda sina barn.

Här skulle del vara intressant att få säga lilel mer.

När del gäller de svårigheter för föräldrarna som finns i dagens komplicerade samhälle har många sagt lill mig - inte här i kammaren, men i malsalen osv. - all del skulle vara intressant alt vela hur många föräldrar som från början har levat i enlighet med den lag som de nu är beredda atl stifta.

Underden debatt som föregått del här lagförslaget, inte minst ule bland de många människorna, har det varit mycket intressant atl höra frågor som har ställts, och mänga har också skickat med mig frågor hit - som jag dock inte skall framföra. Till det posiliva hör aU man nu har börjat en debau för att ställa barnen i centrum och förbättra miljön för dem, och jag vill säga atl jag hoppas på en fortsättning pä delta.

Jag hoppas också att vi skall kunna fä lillbaka den dröm som ungdomar närde tidigare om atl bilda hem och skaffa barn - även om vi inle kan gå lillbaka till den tiden - då detta var romantiskt och allvariigt. Trots allt vulgärt som har funnits och fortfarande finns i värt samhälle bär ungdomarna pä den drömmen.

Man har sagt mig all man önskar att vi skall arbeta vidare med detta, och jag tar risken aU bli missförstådd och beskylld för atl gå ulanför ämnet -del ärju inle så fariigt - när jag säger att vi också måsle vidta åtgärder mol det förhäriigande av våldet som bl. a. via massmedia smyger sig in i hemmen och stör relationerna mellan barn och föräldrar. Jag skulle kunna nämna många exempel på all man i TV-rulan har visat sädana saker som gjort inle bara föräldrarna aggressiva utan också lett lill aggressivitet hos barnen.

Men ännu värre än den kroppsliga aga som kan förekomma är del psykiska

lidande som alkoholmissbruket förorsakar många barn. Här hoppas jag på

verkliga kraftlag. Jag kan tala om - men inte som någon merit -atl jag har gett

hela min fritid under de mänga är som jag har fått leva lill arbete bland barn

140                   och att jag därvid har mött barn i många olika situationer, även barn som fält

utstå kroppslig aga, men att jag framför allt har mött barn från hem där deras sprilpäverkade föräldrar har förorsakat dem inle bara kroppsligt utan även svårt psykiskt lidande. Vi väntar nu på att krafttag i fortsättningen skall las i Sveriges riksdag mot det verkligt stora lidandel för dessa barn.

Jag skulle också vilja påpeka all de många skilmässorna leder till verkligt svåra psykiska lidanden för många barn i vårt samhälle.

Innan jag slutar milt anförande vill jag dessutom säga atl jag är glad överalt det här har påbörjats en debatt i syfte att förbättra barnens ställning i vårt samhälle. Jag önskar atl del skall bli en rejäl fortsättning.

Nr 105

Torsdagen den 15 mars 1979

Förbud mot aga

STIG OLSSON (s);

Herr talman! Del har sagts mycket i denna debatt om aga av barn, och det finns inte så mycket att lillägga eller kommeniera. Men för atl ingen skall sväva i okunnighet om socialdemokraternas uppfatining i lagutskottet i denna fråga vill jag framföra några synpunkter.

Efler den lagändring som skedde 1966 innehåller föräldrabalken inte någon bestämmelse som berättigar föräldrar alt i uppfoslringssyfte utsätta sina barn för kroppslig bestraffning. Å andra sidan finns i balken inte någon bestämmelse som uttryckligen förbjuder handgripliga tillrättavisningar. Frågan gäller nu införande av ett förbud i föräldrabalken mot kroppslig bestraffning av barn.

Den kommitté som har arbetat sedan 1977 med särskilt sikte på barnens rätt harockså konstaterat atl det i dag inte finns något uttryckligt förbud mol aga. Mänga tror därför att aga för förekomma vid barnuppfostran. Delta innebär risker för barnet. Genom en lagändring 1966 logs den paragraf bort som innebar etl stöd för en rätt atl aga barn, som paragrafen dittills hade gett.

Vad som nu är nytt är atl förbud mol aga inskrivs i föräldrabalken. Delta ställer vi socialdemokrater i lagutskottet oss bakom. Vi ställer oss också bakom Sveriges socialdemokraliska kvinnoförbunds remissyttrande, där man oreserverat tillstyrker förslaget alt barn inte skall få utsättas för kroppslig bestraffning eller annan kränkande behandling.

Man har nätt allt klarare insikt om hur betydelsefull den påverkan är som barnet utsätts för under uppväxtåren och de menliga följderna för barnet av all det utsätts för våld eller annan kränkande behandling. Det räcker inte med att lagen först begränsat föräldrarnas rätt att aga sina barn, för att sedan utmönstra den ur föräldrabalken. Vad som är viktigt när del gäller förbud mot aga av barn är informationen. Skall agaförbudet få effekt måste en bred information genomföras till föräldrar pä olika utbildningsnivåer. Det är särskilt angeläget atl invandrargrupper inte lämnas utanför. Många invandrare har etl annat kulturmönster, där det är tillätet all använda aga som uppfostringsmedel.

Herr talman! Jag ber all få yrka bifall till utskottets hemställan.

141

Nr 105

Torsdagen den 15 mars 1979

Förbud mot aga

SIXTEN PETTERSSON (m);

Herr talman! Vi lever i en fri demokrati, och i en fri demokrati får man lycka och tänka som man vill. Det innebär att man använder ordet som argument, inte väldet-att man talarmed människorna, inte slår dem. Del är därför som jag vill all vi skall tala med våra barn, med våra medmänniskor, med alla i vår omgivning - inte slå dem.

Kan vi inle övertyga våra barn med ord, så kan vi aldrig övertyga dem med slag. Varken barn, hustrur eller äkta män - det finns också hustrur som slår sina män - kan någonsin övertygas genom alt vi slår dem. Vi måsle prata med dem. Har vi övergivit grunden - att prata - är vi ute pä myckel hal is. Jag tycker del är skrämmande för demokratin att vi sitter i Sveriges riksdag och diskuterar: Skall vi prata med våra medmänniskor eller skall vi slå dem? Barn, hustrur, vänner -alla är våra medmänniskor. Jag menar alltså alt vi aldrig kan lösa problem med våld, utan alt vi måste lösa dem genom alt prata med våra medmänniskor.

Jag tänker inle hälla något långt anförande. Jag är ny i riksdagen och jag är ny i politiken. Men jag fann helt plötsligt alt jag måste säga alt del är skrämmande att vi i politiken tar upp våtdsargument. Skall vi slå våra medmänniskor eller skall vi prata med dem?

Jag har ingel yrkande, men jag vädjar till alla här i kammaren alt stå fast vid atl vi aldrig slår någon, utan att vi pratar med varandra.

142

Överläggningen var härmed slutad.

Mom. 1

Proposilionergavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels motionerna nr 176 av Tore Nilsson och nr 177 av Allan Åkerlind m. fl., och förklarades den förta proposilionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Allan Åkeriind begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition;

Den som vill atl kammaren bifaller lagsulskoltets hemställan i betänkandet

nr 11 mom. 1 röstar ja,

den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit motionerna nr 176 av Tore Nilsson och nr

177 av Allan Åkeriind m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Allan Åkerlind begärde rösträkning verkställdes votering med omröslningsapparai. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 259

Nej -     6

Avstår -     3

Mom. 2

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen av Inger Lindquist och Joakim Ollen och förklarades den förra proposilionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Inger Lindquist begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller lagutskottets hemställan i betänkandet nr

11 mom. 2 röstar ja,

den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen av Inger Lindquist och

Joakim Ollen.

Nr 105

Torsdagen, den 15 mars 1979

Ersättning för behandlingsskador i sjukvården

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Inger Lindquist begärde rösträkning verkställdes votering med omröslningsapparai. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 218

Nej -   44

Avslår -      5

Mom. 3 och 4

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

§ 6 Föredrogs Lagutskottets betänkande

1978/79:12 med anledning av motion om ersättning lill yrkesfiskare vid oljeskador

Utskottets hemställan bifölls.

§ 7 Ersättning för behandlingsskador i sjukvården

Föredrogs lagutskottets betänkande 1978/79:13 med anledning av motion om ersättning för behandlingsskador i sjukvärden.

HANSNYHAGE(m):

Herr lalman! I motionen 1764 har jag åter aktualiserat frågan om möjligheler till ersättning för behandlingsskador i sjukvärden, vilka inträffat före den 1 juli 1975. Nämnda datum trädde patientförsäkringen i kraft, vilket innebär atl ersättning utgår för skada som inträffat därefter och som är en följd av beslut eller åtgärd frän sjukvårdens sida. Skador, inträffade dessförinnan, omfattas alltså inle av försäkringen, vars bestämmelser i övrigi redovisas i ulskoltsbetänkandet, varför jag här avstår från en motsvarande redovisning.

Del inträffar naturligtvis alllid gränsfall var man än sätter gränserna.

143

Nr 105

Torsdagen den 15 mars 1979

Ersättning för behandlingsskador i sjukvården

144

Vanligtvis tvingas man acceplera delta, även om det ibland kan vara nog så svårt. 1 det här fallet är det emellertid omöjligi all acceptera att en gräns kalegoriskl har satts mellan dem som får ersättning och dem som blir utan trots atl del är fråga om exakt samma form av skador. Det är naturligtvis utomordentligt värdefullt au paiieniförsäkringen inräiiats, och det är närmast en självklarhet att en försäkring inte kan verka retroaktivt med mindre än atl speciella åtgärder vidtas. I det här fallet vore det inle obefogat att sädana ålgärder vidlogs au även lidigare inträffade skadefall kunde inordnas i systemet. Därest detta likväl inte skulle låta sig göra, måste det ju ändå vara helt möjligl att finna andra former för ersättning - i varje fall av engångskaraktär.

Lagutskottet uttalar sig onekligen positivt om angelägenheten av all de drabbade patienterna kan få någon kompensation för sina skador men hamnar sedan likväl på etl avstyrkande av motionen. Utskottet hänvisar till atl regeringen i etl antal fall ex gratia utgivit ersättning till patienter som skadats före den 1 januari 1975. Det rör sig om 24 fall underen ättaårsperiod, vilket sannerligen inte förefaller vara så där oerhört imponerande som utskottet tycks vilja göra del till.

Utskottet motiverar sitt avslagsyrkande med atl för här ifrågavarande ersättning krävs en särskild lag och att en sådan lagstiftning skulle kunna medföra svårigheter för sjukvårdshuvudmännen och därigenom påverka de redan nu hårt ansträngda resurserna för sjuk-och hälsovård. Man anger alltså bristande resurser hos sjukvårdshuvudmännen som huvudskäl för avslag.

I klartext innebär detta atl man direkt säger till de drabbade patienterna att stat och landsting, med samhällets resurser bakom sig och pä vilkas inrättningar skadorna inträffat, inle har råd alt svara för de ekonomiska konsekvenserna av dessa skador - dem får de drabbade slå för själva. Det är inte särskilt underiigl alt dessa upplever uttalanden av den karaktären som myckel cyniska. De har ulan egen förskyllan erhållit skadan eller sjukdomen. De har därigenom ofta åsamkats ett oerhört både fysiskt och psykiskt lidande. De har i många fall blivit invalidiserade och tvingats lämna sina arbeten. Del skall alltså inte räcka med delta - de skall också drabbas av de ekonomiska konsekvenserna av del som inträffat, därför att de ansvariga för sjukvärden, inom vilkas hägn skadan eller sjukdomen inträffat, inle anses ha råd. För de drabbade människorna framstår della som en orimlighet och som en orätt och orättvisa av grövsta format, i all synnerhet i beaktande av vad som gäller från den 1 januari 1975.

Herr talman! Det känns - som jag angivit i moiionen - onekligen stötande att kompensation för äldre behandlingsskador inte kan utgå, när det gäller skador som är likartade dem pä vilka patientförsäkringen tillämpas. Bristande ekonomiska resurser hos huvudmännen anges alltså som anledning härtill. I dag förbrukas betydande ekonomiska resurser inom sjukvårdens område på ett ständigt sammanträdande pä betald arbetstid med ett slorl anlal människor inblandade. Man skulle säkert utan ohägn kunna frigöra betydande resurser genom alt något begränsa denna verksamhet, som sannerligen inte alltid är särskilt meningsfull eller tillför sjukvården något positivt.

De resurserna skulle räcka en bra bit på väg, när del gäller att tillgodose drabbade patienters berättigade krav på ersättning. Det torde dessutom finnas andra vägar som man kan gå för all få loss de resurser del här kan vara fråga om.

I motionen har jag - med hänvisning lill reflexioner från en tingsrätt angående ett skadefall - påtalat alt en möjlighet atl komma till rätta med frågan om ersättning för behandlingsskador som inträffat före 1975 skulle kunna vara atl inrätta etl för sjukvårdshuvudmännen centralt organ med uppgift atl skönsmässigi pröva ersättningsfrågorna. Utskottet har emellertid ej funnit anledning ta fasta på detta eller över huvud taget ansett del vara befogal alt hos regeringen begära förslag om lämpliga åtgärder i sammanhanget. Utskottet anser dock att starka skäl lalar för aU uppkommande ersättningsanspråk för behandlingsskador, som inte täcks av patientförsäkringen,skall behandlas välvilligt av regeringen. Utskottet uttalarocksä au del ter sig särskilt angeläget alt samhället svarar för alla former av vårdkostnader när det gäller dem som drabbats av sjukhussjuka.

Det är naturiigtvis mycket tacknämligt att utskottet uttalar sig på detta posiliva och välvilliga sätt. Enligl min mening borde emellertid dessa uttalanden ha följts upp med konkreta yrkanden. Det hade varit ett naturiigt sätt för utskottet att markera all man fäster stort avseende vid alt vad man så klart uttalar också skall förverkligas.

Tyvärr har detta inte skett, vilket är beklagligt. Det är dock min förhoppning att regeringen likväl fäster största vikt vid vad utskottet så otvetydigt har markerat i sitt betänkande.

Nr 105

Torsdagen den 15 mars 1979

Ersättning för behandlingsskador i sjuk\'ården

Under delta anförande övertog talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

INGEMAR KONRADSSON (s):

Herr talman! Lagutskollet har ingående prövat moiionen om ersättning för äldre behandlingsskador inom sjukvården.

Det är precis som hert Nyhage här har sagt; Sedan den 1 januari 1975 regleras sådan ersättning genom den särskilda patientförsäkringen vid behandlingsskador. Ersättning utgår ulan all den skadelidande behöver bevisa alt skadan har vållats genom fel eller försummelse.

Nu vill motionären att åtgärder skall vidtas som ökar möjligheterna till ersättning förskadorsom inträffat före den 1 januari 1975,dvs. förmeränfyra år sedan och innan försäkringssystemet trädde i kraft.

Det är naluriiglvis lätt att, såsom Hans Nyhage här gör, i allmänna ordalag tala om att ålgärder bör vidtas eller att det bör vara möjligl med en skönsmässig prövning av fall som inle omfattas av försäkringen. Men eftersom försäkringen inte är en lag utan en försäkring byggd på avtal mellan i huvudsak kommuner, landsting och stat såsom sjukvårdshuvudmän, beslutar inte vi här i kammaren över försäkringen. Ersättning för behandlingsskador regleras genom skadeståndslagen. Vi kan inte ålägga sjukvårdshuvudmännen  skyldigheter utöver skadeståndslagen  vad  gäller  äldre

145

10 Riksdagens protokoll 1978/79:104-105

Nr 105

Torsdagen den 15 mars 1979

Ersättning för behandlingsskador i sjukvården

behandlingsskador, om vi inle är beredda att stifta en särskild lag för just della område.

Vid behandlingen av motsvarande motion både 1977 och 1978 var riksdagen inte beredd lill en särskild lagstiftning på detta område ulan avvisade motionskravet. Lagutskottet understryker dock au det är angeläget atl drabbade patienter kan få kompensation för sina skador. Det finns säkert särskilt ömmande fall - exempelvis den s. k. sjukhussjukan - eller andra känsliga ärenden, där det är rimligt att ställa krav på en välvillig prövning. Det förekommer också. I 24 olika fall har regeringen under 1971-1978 betalat ul ersättningar lill personer som skadats vid behandling på sjukvårdsinrättningar, där slalen har varit huvudman. Vi anser alt övriga sjukvårdshuvudmän bör inta en liknande attityd.

Herr talman! Etl enigt utskott har gjort denna bedömning, och jag yrkar bifall till utskottets hemställan.

HANS NYHAGE (m):

Herr lalman! Jag har inte begärt någol annat än aU man skall försöka finna någon form för atl åstadkomma rättvisa gentemot de patienter som har drabbats av sjukhussjuka eller andra skador innan försäkringen trädde i kraft. Jag har alltså inle sagt atl försäkringen skall verka retroaktivt. Jag har bara förklarat alt den inte kan verka retroaktivt med mindre del i sä fall vidtas alldeles speciella åtgärder. Jag inser atl det är svårt att få en försäkring atl verka retroaktivt. Men i någon form borde det vara möjligl att ge dessa människor en ersättning för vad som inträffat innan försäkringen trädde i kraft. Detta har jag begärt.

Jag tycker all utskottet kunde ha tillmötesgått min begäran och i alla fall undersökt på vilket sätt man skulle gå fram för att om möjligl åstadkomma en ersättningsform. Så har inte skett, samtidigt som utskottet ändå har uttalat sig positivt. Har utskottet denna klart posiliva inställning att det är rimligt att ersättning utgår, borde utskottet ha följt upp det med ett konkret yrkande.

INGEMAR KONRADSSON (s);

Herr talman! I sitt betänkande ullalar ju ulskollel en bestämd mening om nödvändigheten av en generös attityd från huvudmännens sida vid prövning av de äldre behandlingsskadorna. Jag lycker att vi dä får lila på all sä sker. Skälen mol en särskild lagsiiftning för denna grupp av skador utöver vad skadeståndslagen ger överväger i delta fall. Det utlalande som utskottet gör i sitt betänkande kan användas i de fall där sådan här prövning sker.

HANS NYHAGE (m);

Herr talman! Jag vill gärna ta fasta på del som senast sades, nämligen att det utlalande som utskottet har gjort kan leda till all dessa frågor behandlas pä elt gentemot de drabbade generöst sätt.

Överiäggningen var härmed slutad.

146

Utskottets hemställan bifölls.

§ 8 Utgifterna på kapitalbudgeten inom kommunikationsdepartementets verksamhetsområde

Föredrogs trafikutskottets betänkande 1978/79:12 med anledning av proposilionen 1978/79:100 såviti avser utgifterna på kapilalbudgelen för budgeiårei 1979/80 inom kommunikationsdepartementets verksamhetsområde jämte moiioner.

TALMANNEN:

I fråga om detta betänkande hålles gemensam överiäggning för samtliga punkier. Underden gemensamma överläggningen får yrkanden framställas beträffande samtliga punkter i belänkandet.

Nr 105

Torsdagen den 15 mars 1979

Utgifterna på kapitalbudgeten inom kommunika-tionsdepartemen -tets verksamhetsområde

1 det följande redovisas endasl de punkier, vid vilka under överläggningen framställts särskilda yrkanden.

Punkten 2 (Postverkets anslagsbehov

Regeringen hade i proposilionen 1978/79:100 bil. 9 (kommunikationsdepartementet) föreslagit riksdagen (s. 173-184) atl till Posthus m. m. för budgeiårei 1979/80 anvisa ett investeringsanslag av 109 700 000 kr.

I della sammanhang hade behandlats motionerna

1978/79:379 av Rune Torwald (c) och Gunnar Björk i Gävle (c), vari hemställts all riksdagen hos regeringen begärde alt ett förslag lill organisation, baserat pä sju regioner med bibehållande av nuvarande regionförvalt-ningsorter, förelades nästkommande riksmöte, samt

1978/79:1431 av Rune Ångström (fp) och Göte Pettersson (fp).

Utskottet hemställde atl riksdagen skulle

1.   lill Posthus m. m. för budgetåret 1979/80 anvisa etl invesleringsanslag av 109 700 000 kr..

2.   avslå motionen 1978/79:379 om förslag lill ändrad regionindelning för postverket,

3.   lämna motionen 1978/79:1431 om postservice i glesbygder utan åtgärd.

Reservation hade avgivits

1. beträffande förslag lill organisation för postverket av Rune Torwald (c) som ansett alt utskottet under 2 bort hemställa

au riksdagen med bifall till moiionen 1978/79:379 hos regeringen begärde att etl förslag till organisation för postverket, baserat på sju regioner med bibehållande av nuvarande regionförvallningsorter, förelades nästkommande riksmöte.

147

Nr 105

Torsdagen den 15 mars 1979

Utgifterna på kapitalbudgeten inom kommunikationsdepartementets verksamhetsområde

Punkten 3 (Televerkels anslagsbehov) ■

Regeringen hade(s. 185-205) föreslagit riksdagen atl lill Teleanläggningar m. m. för budgetåret 1979/80 anvisa etl invesleringsanslag av I 198 100 000 kr.

1 delta sammanhang hade behandlats motionerna

1978/79:959 av Sven Mellqvist m. fi. (s),

1978/79:1408 av Kurt Hugosson (s) och Kari-Erik Svartberg (s),

1978/79:1422 av Eric Rejdnell (fp) och Margot Håkansson (fp) samt

1978/79:1938 av Lilly Bergander m. fl. (s).

Ulskollel hemställde att riksdagen skulle

1.   till Teleanläggningar m. m. för budgetåret 1979/80 anvisa elt invesleringsanslag av 1 198 100 000 kr.,

2.   lämna moiionen 1978/79:959 om televerkets investeringsprogram för telefonrörelsen ulan åtgärd,

3.   avslå moiionen 1978/79:1938 om televerkels produktionsinriktning,

4.   avslå motionen 1978/79:1408 om annonser i telefonkatalogen m. m.,

5.   avslå moiionen 1978/79:1422 om knappvalsapparater för synskadade.

Reservation hade avgivits

2. beträffande motiveringen för utskotlels hemställan under 4 av Sven Mellqvist, Essen Lindahl, Nils Hjorth, Kurt Hugosson, Birger Rosqvist, Bertil Zachrisson och Olle Östrand (samtliga s) som ansett atl utskottets yttrande i viss del skulle ha av reservanterna angiven lydelse.

148

KURT HUGOSSON (s);

Herr talman! I trafikulskottels betänkande nr 12 behandlas budgetpropositionens anslagstilldelning på kapitalbudgeten för nästkommande budgetår inom kommunikationsdepartementets verksamhetsområde. Totalt omfattar investeringsanslagen 2 270 milj. kr., men dä är att märka att för SJ:s del finns även upptaget invesleringsanslag i den trafikpolitiska proposition som presenterades riksdagen för etl par dagar sedan och som således vid ett senare tillfälle blir föremål för riksdagens ställningslagande.

Jag skall, herr talman, endasl beröra elt par punkter i utskottets betänkande när del gäller kommunikationsverkens investeringsanslag. Jag vill först ta upp budgetpropositionens oklara redovisning beträffande regeringens ställningslagande till televerkels anslagsframställning.

Man T av presentationen i budgetpropositionen den uppfattningen att regeringen gjort stora inskränkningar i de av televerket begärda investeringsbeloppen och alt televerkels planerade investeringar i lelefonrörelsen skulle reduceras med ca 80 milj. kr. En sådan reduktion av investeringsvolymen skulle resultera i en sysselsätlningsminskningpåca 125 man under etl är och skulle helt drabba televerkets interna leverantör Teli.

Reduktionen av anslagstilldelningen när del gäller televerkets investe-

ringsbelopp sammanhänger med all regeringen räknat med en prisutveckling med 5 %, medan televerket i sina pelila utgått frän de anvis.ingar som man har fält för pelilaarbetet, nämligen 10 96. Vid förhandlingar med personalorganisationerna har dock regeringen utställt ett löfte om all därest kostnadsutvecklingen överstiger 5 % skall mera pengar över budgeten tillskjutas, så atl televerkets investeringsprogram kan genomföras.

Pä grund av regeringens egendomliga behandling av televerkets investeringsprogram gör utskottet i anledning av en socialdemokratisk motion ett enhälligt utlalande om vikten av atl det program som föratsalts i propositionen verkligen kommer lill stånd. Jag vill, herr talman, understryka detta genom atl direkl citera ur utskottets betänkande:

"Utskottet vill understryka viklen av atl det investeringsprogram som föratsalts i proposilionen verkligen kan komma lill stånd och vill i sammanhanget erinra om de möjligheter som föreligger för regeringen atl -därest av konjunkturmässiga eller andra skäl sä påkallas - utnyttja den marginal utöver investeringsramen som beräknats jämväl för televerkets del."

Utskottet uttalar också enhälligt följande som rättesnöre för regeringens handlande:

"I likhet med motionärerna" - de socialdemokratiska ledamöterna i trafikutskoltel -"finner också utskottet del viktigt alt leledistributionen även framdeles sker i statlig regi och atl televerket därför får goda möjligheter att delta aktivt i ulveckling och marknadsföring på delta område."

Jag lycker all det är nödvändigt med lanke på regeringens mycket oklara formulering i budgetpropositionen all till kammarens protokoll notera de enhälliga uttalanden som trafikutskottet har gjort när del gäller televerkets investeringar. Det får inte bli en reduktion av det anslagsbelopp som det gäller, och del är ytterst beklagligt all regeringen i sä oklara formuleringar har angivit televerkets investeringsramar.

Herr talman! En annan punkt i kapilalbudgelen som jag något vill kommentera gäller vägverkets förrådsfond. Vi har från socialdemokratiskt håll under' de senaste åren krävt all denna fond skall avskaffas och atl vägverkels medel för anskaffning av vägmaskiner, fordon och liknande saker inle skall detaljregleras av riksdagen via kapitalbudgeten. En myndighet som har en programbudget med en omslutning av ca fyra miljarder bör själv kunna fä avgöra i vilken utsträckning vägmaskiner och fordon skall införskaffas. Erforderliga medel för della skall anvisas pä driftbudgeten. Till detta kommer all det för vägverket och vägväsendel blir billigare om vägverket kan anskaffa egna fordon än om man skall behöva hyra fordon.

I är har vi inle motionerat i den här frågan, eftersom regeringen i budgetpropositionen aviserat atl den av riksdagen tidigare beslutade budget-omläggningen kommer alt genomföras fr. o. m. nästa budgetär. Denna budgetomläggning kommer nämligen atl resultera i att vägverkels förrådsfond avskaffas och atl de medel som f n. anvisas via kapitalbudgeten för anskaffning av maskiner och annan utrustning kommer all las via driftbudgeten. Pä kapilalbudgelen kommer endast alt finnas en faslighetsfond.

Nr 105

Torsdagen den 15 mars 1979

Utgifterna på kapitalbudgeten inom kommunikationsdepartementets verksamhetsområde

149

Nr 105

Torsdagen den 15 mars 1979

Utgifterna på kapitalbudgeten inom kommunikationsdepartementets verksamhetsområde

150

Utskottet noterar med tillfredsställelse alt denna omläggning av budgeten kommer till stånd. Lät mig, herr talman, bara ge uttryck för den förhoppningen atl regeringen nästa år uppfyller sitt löfte om budgelomläggning. Del är nämligen inle bara socialdemokraterna som under lidigare år har hävdat alt den lingens ordning vi har nu är olämplig. Del har varit enhälliga utskoltsultalanden under flera är, men ännu har, som sagt, regeringen inle tillgodosett dessa önskemål.

Vi lar ad nolam vad som slår i årets budgetproposition och föratsätter att den aviserade omläggningen kommer till stånd lill nästa budgetproposition.

Jag vill, herr lalman, slutligen i korthet beröra reservationen 2, som fogats till utskotlsbetänkandet av de socialdemokraliska ledamöterna. Reservationen sammanhänger med en händelse som inträffade förra sommaren i och med att televerket träffade avtal med det multinationella förelaget ITT om atl ett svenskt dotterföretag till ITT skulle bildas och överta annonsförsäljningen för telefonkatalogen.

Det avtal som televerket träffade med ITT gäller för en period av fem år. I det bildade ITT-förelagets styrelse ingår representanter för televerket.

Denna händelse väckte en våldsam indignation. I de MBL-förhandlingar som föregick uppgörelsen krävde televerkets personal all därest man skulle göra någon förändring på detta område skulle förändringen innebära att man Överförde annonsförsäljningen till televerket självt.

Även från riksrevisionsverkel uttalades stark kritik mot handläggningen av delta ärende. Dåvarande kommunikationsministern var också ytterst kritisk.

Nu är saken som den är. Etl avtal har träffats, och det får accepteras. I det avtal som träffades har emellertid skrivits in en passus att efter den femårsperiod avtalet gäller skall det finnas möjlighel för televerket atl självt överta verksamheten inom förelaget. Vi har från socialdemokratisk sida i vår reservation sagt att den möjligheten noga bör prövas.

All ett multinationellt dotterföretag övertar annonsförsäljningen är naturligtvis i och försig inte särskilt upphetsande. Men att man reagerat beror ju pä att ITT i ett flertal länder har övertagit viktiga administrativa funktioner för olika europeiska telefonbolag. Del råder i dag stor oro bland televerkets anställda och bland anställda i svenska förelag, som handhar viktiga administrativa funktioner för televerket, alt man skall gä vidare på den inslagna vägen.

Vi har från socialdemokratisk sida sagt alt av såväl säkerhetsmässiga som integrilelsmässiga skäl är detta icke lämpligt. Viktiga administrativa funktioner som har säkerhetsmässiga och integrilelsmässiga aspekter bör handhas av verket självt eller av svenska företag. Det är därför inle sä underiigl att personalen vid de företag som i dag svarar för tryckning och framställning av telefonkatalogerna känner stor oro för atl den här verksamheten skall övergå lill ITT-företaget.

1 vår reservation har vi följt upp dessa synpunkter frän vår motion 1408, där vi menar att del är viktigt av just säkerhetsmässiga och integrilelsmässiga

skäl alt den här typen av administrativa funktioner handhas av televerket eller av svenska förelag. Detta betyder inle att vi vill hindra,affärsutbyte med olika förelag, men del vi vill slå vakt om är att administrativa funktioner alllid handhas av antingen televerket självt eller svenska företag.

Herr lalman! Jag vill med dessa ord yrka bifall lill reservationen 2 vid utskottets belänkande.

RUNE TORWALD (c):

Herr lalman! Jag tänker i del här korta inlägget närmasi beröra min reservation nr 1, och jag håller mig i argumentationen huvudsakligen till vad ulskollel anför på s. 4 och 5.

Vi fattade 1976 beslut om en ändrad organisation för postverket, och det föratsattes att den skulle leda lill alt de övergripande planeringsfunklionerna skulle förslärkas. Man skulle också utöka delegeringen av ansvar från central till regional och lokal nivå. Cenlralförvaltningens operativa roll skulle tonas ner i den nya organisationen, och den regionala förvaltningen skulle få en ny roll. Vidare förutsattes alt decentraliseringen till främst lokal nivå, som organisationen skulle innebära, skulle leda till en minskning av personalen i centraladminisirationen och den regionala förvaltningen med minsl 15 resp. 30 96.

Jag har i min motion visat alt några tendenser i den riktningen ännu inle finns all spåra när del gäller den administrativa personalens fördelning inom postverket.

Det var ju sä all postverket ursprangligen föreslog all man skulle dela in landet liksom nu i sju regioner men atl man skulle fiytta regionorten Gävle till Örebro och därefter sortera om landskapen pä elt ganska ingripande sätt. Efter många överväganden stannade utskottet för att beställa älta regioner, med någol mindre omsortering av postkontor under regionalförvaltningarna lill följd.

Nu har del emellertid blivit så all den åttonde regionen Örebro ännu inle tagits i anspråk "av resursskäl", som postverket skriver i sin årsberättelse. Sanningen lorde snarare vara atl man har drabbats av eftertankens kränka blekhet och kommit underfund med all man häller på att dra pä sig en betydligt större kostym än man behöver pä regionalförvallningens område.

Vid hearing inför utskottet var det uppenbart atl generaldirektör Ove Rainer med förljusning skulle se en neddragning lill sju regioner igen, men av någon åtminstone för mig helt obegriplig anledning anser han tydligen alt sådana omorganisationer bäst sker genom all man byter lokaliseringsorter för regionalförvaliningarna. I della fall var man lydligen ule efter att dra in Sundsvall; förra gången var det Gävle.

För egen del - och jag har haft mänga kontakter med tjänstemän på regionalt plan inom postverket som delar min uppfatining - anser jag alt det inle finns någon som helst anledning all ha fler regionala förvaltningar än sju. Del finns heller inga bärande rationella skäl för alt flytta lokaliseringarna för dessa sju regioner från de orter där de är nu. Del leder enbart lill alt personal

Nr 105

Torsdagen den 15 mars 1979

Utgifterna på kapitalbudgeten inom kommunikationsdepartementets verksamhetsområde

151

Nr 105

Torsdagen den 15 mars 1979

Utgifterna på kapitalbudgeten inom kommunikationsdepartementets verksamhetsområde

152

tvingas flytta utan att det på någol sätt innebär besparingar för verket. Del är tvärtom sä att man avser atl inskränka omfattningen av regionernas personal, och dä är det ganska orimligt att man i samband med alt dra in personal också skulle tvinga stora delar alt flytta bara för all man vill byta orter för deras basering.

Herr talman! Av ralionaliletsskäl och ekonomiska skäl yrkar jag bifall till reservationen 1, som innebär alt riksdagen hos regeringen begär ett förslag lill organisation för postverket, baserat på sju regioner med bibehållande av nuvarande regionförvallningsorter, till nästkommande riksmöte.

ROLF SELLGREN (fp);

Herr lalman! I anslutning lill kapitalbudgeten inom kommunikationsdepartementets område har en rad moiioner avlämnats. Jag hoppas att del frän motionärernas sida inle betraktas som en oartighet alt jag i huvudsak begränsar mitt korta anförande till de motioner som föranlett reservationer frän några av utskottets ledamöter. De övriga motionerna har fått en så positiv behandling som det varit möjligt av utskottet. Jag vill nämna några moiioner.

När det gäller motion nr 959 av Sven Mellqvist m. fl. om all säkerställa televerkels investeringsprogram finns det redan i proposilionen en tillfredsställande skrivning. Utskottet har dessutom betonat vikten av att det investeringsprogram som förutsatts av televerket verkligen skall komma lill stånd. Det innebär atl den motion som herr Hugosson har redogjort för i sak inte ändrar någonting; det har blivit samma skrivning i alla fall. Del är dock ett påpekande. Men den verkan som herr Hugosson ville tillmäta den har den inle haft.

Vidare har utskottet i anslutning till motion nr 1422 av Eric Rejdnell och Margot Håkansson om åtgärder för att underlätta för synskadade att använda de nya knappvalsapparaterna skrivit mycket positivt. Utskottet föratsätter alltså atl televerket i samråd med intresseorganisationerna bidrar lill en för de synskadade lämplig lösning.

Jag vill också kommeniera reservationen 1 av herr Torwald. Reservanten hänvisar lill riksdagens beslut 1976, då verkets nuvarande organisationsplan beslöts, och begär nu etl nytt förslag lill organisation för postverket, baserat på sju regioner.

Den omständigheten atl den organisation, som riksdagen beslutade om för tre är sedan ännu inle helt genomförts, ger ingen anledning att nu kräva en översyn. Avsikten med den nya organisationen var att bättre utnyttja organisationens resurser, dvs. atl öka effektiviteten. I utskotlsbetänkandet framhålls också alt postverkels nya organisation skulle bidra till högre effektivitet, genom atl bl. a. möjliggöra ökade satsningar pä marknads- och serviceområdena, teknisk ulveckling, förstärkning av planeringen samt-inle minst -en ökad delegering frän central nivå och etl ökat operativt ansvar på lokal nivå. Del sistnämnda är enligt min mening speciellt viktigt i etl sä marknadsstyrt förelag som postverket.

Enligl vad ulskollel kunnai se har den organisatoriska utvecklingen inom

postverket inneburit atl verket i allt väsentligt utvecklats enligl intentionerna i beslutet är 1976. Det finns alltså ingen anledning atl riksdagen nu går in och kräver alt elt nytt organisationsförslag, baserat på sju regioner, skall läggas fram till nästa riksmöte. Enligl vad jag själv inhämtat pågår inom postverket en särskild uppföljning av den regionala organisation som inrättades 1976. En redovisning kommer all lämnas lill departementet.

Jag yrkar alltså bifall till utskottets hemställan och avslag på reservationen I.

Utskottets socialdemokratiska ledamöter har reserverat sig beträffande motiveringen för utskottets förslag lill avslag pä Kurt Hugossons och Karl-Erik Svanbergs motion nr 1408.

Reservanterna yrkar själva avslag pä sin motion, och det är synnerligen klokt. Men deras motivering är märklig, för all inle säga försåtlig. Televerkets upphandling har gällt blott och bart försäljningen av annonser till telefonkatalogen. Del har aldrig varit tal om någol annat. Det skulle vara intressant atl få vela om reservanterna har några andra uppgifter. Alt nämna sädana arbetsuppgifter som sättning, bindning och tryckning och koppla dessa till säkerhetsmässiga aspekter och integritetsaspekler är atl skjuta långl över målet.

Telefonkatalogen är en offentlig publikation, tillgänglig för alla. Den omfattar bl. a. svenska hushåll och företag, sorterade efter lelefonnumer. Formerna för framställning av denna publikation kan, enligt min rhening, inte anses vara känsliga frän integrilelssynpunkt.

Sedan är det ju sä all televerket i sin upphandling av olika tjänster skall följa upphandlingskungörelsen. Det innebär bl. a. alt verket skall utnyttja de konkurrensmöjligheter som finns och behandla anbud och anbudsgivare objektivt.

Det måste då vara fel atl utestänga t. ex. Standard Radio, som är del svenska ITT-företaget. Del förelagel har liksom andra svenska företag sina register underställda datainspektionen, där Kurt Hugosson också har särskilda förankringar.

Om man skall pricka Standard Radio eller Teleannons AB, som bildals för annonsförsäljning, skall riksdagen undanta förelaget frän upphandlingskungörelsen, vilket skulle gälla all statlig upphandling. Därmed skulle andra statliga myndigheieroch verk, som försvaret och statens järnvägar, inte få ha med förelagel alt göra.

Kurt Hugosson hänvisade också lill den kritik som riksrevisionsverket skulle ha riktat mot televerkets upphandling. Jag vill göra elt tillrättaläggande och framhålla atl den kritiken mera gällde detaljer och formella saker och kom först sedan kommunikationsministern hade begärt utredningen av riksrevisionsverket.

Jag skall be all få citera ett litet avsnitt ur utredningen; "Den ulredning som företagits inom ramen för remissärendet ger dock inle belägg för all bristerna i förevarande ärende har medfört atl upphandlingskungörelsens grundläggande krav på affärsmässighet och objektivitet har åsidosatts."

Riksrevisionsverkel konstaterade också att antalet anbudsgivare vid delta

Nr 105

Torsdagen den 15 mars 1979

Utgifterna på kapitalbudgeten inom kommunikationsdepartementets verksamhetsområde

153

Nr 105

Torsdagen den 15 mars 1979

Utgifterna på kapitalbudgeten inom kommunika-tionsdepartemen -tets verksamhetsområde

154

tillfälle vartill fyllest med hänsyn lill konkurrensen. Någon diskriminering av utländska företag får ej ske, och televerket behövde ej heller underställa regeringen ärendet för prövning. Beslutet kunde inte heller överklagas. De "brister" som riksrevisionsverket funnit berör närmasi televerkets formella handläggning av upphandlingens initialskede.

Det här räcker, herr talman, för au jag skall kunna yrka avslag på reservationen 2 och bifall lill utskottets hemställan. Miu bifallsyrkande gäller också de övriga punkterna i utskottets betänkande nr 12.

RUNE TORWALD (c) kort genmäle:

Herr lalman! Om man har fäll klart försig all man tagit elt beslut som leder till onödiga utgifter ulan att man uppnår några rationella vinsler men däremot problem för berörd personal, bör man inte tveka atl snabbi justera det beslutet. Man befinner sig ännu i den ovanligt gynnsamma silualionen alt elt bifall till reservationen 1 inte innebär ökade utan tvärtom minskade kostnader för postverket och samtidigt en tryggare situation för berörd personal.

KURT HUGOSSON (s) kort genmäle:

Herr lalman! När del gäller televerkets investeringar säger utskottets talesman all den socialdemokraliska motionen var onödig och atl de investeringar som televerket har begärt är säkerställda i enlighet med de skrivningar som finns i budgetpropositionen.

Sanningen är den, herr lalman, atl personalorganisationerna har tvingats lill en förhandling, där regeringen har utlovat all televerket inte skall få någon reduktion av sina investeringar. Utskottet har-för att undanröja oklarheter i regeringens skrivning - tvingats atl enhälligt utveckla de här synpunkterna på s. 9 i utskottets belänkande. Jag tror att det var utomordentligt värdefullt att den socialdemokraliska motionen 959 väcktes. Nu är det helt klart alt investeringsramarna för televerket icke skall naggas i kanten.

När det sedan gäller reservationen 2 för utskotiets talesman en mycket egendomlig argumentering. Vi har inte vare sig i moiionen eller i reservationen framfört någon kritik som innebär att det avtal som träffats med Standard Radio och ITT-förelagen skulle slå i strid med upphandlingskungörelsen. Däremot gjorde förutvarande kommunikationsministern Bo Turesson uttalanden där han sade atl han tyckte all det var elt olyckligt avtal televerket träffat, och alt del hade varit bältre att televerket hade talat med regeringen innan man träffade delta avtal.

Vad vi har fört fram motionsvägen och understryker i reservationen är atl vi för framtiden vill slå vakt om de administrativa funktioner - t. ex. tryckning och bindning av telefonkataloger och liknande - som ITT har övertagit för telefonbolag i andra europeiska länder. Vi menar- och det lycker vi atl vi kan göra med rätta - alt den lypen av administrativa funktioner av såväl säkerhetsmässiga som integrilelsmässiga skäl bör ligga kvar hos televerket. Vi vill från vår sida klart understryka atl den typen av administrativa funktioner skall åvila televerket eller televerket närstående företag.

ROLF SELLGREN (fp) kort genmäle:

Herr lalman! Herr Hugossons historieskrivning - all justeringar skulle ha gjorts i propositionen efter förhandlingar med facket-är inle riktigt korrekt. Jag är sanningsvittne när jag säger all de justeringar och förtydliganden som gjordes i propositionen och som gav grund för televerket att fullfölja sill program, gjordes innan några förhandlingar hade skett med de andra parterna. Jag är sanningsvittne i det avseendel.

Jag sade närmasi aU motionen inte har ändrat någonting i sak. Del står jag också för.

Sedan tycker herr Hugosson all den kritik är märklig som jag anfört mol socialdemokraternas reservation. Reservationen är märklig. Jag frågade om herr Hugosson har något underlag för påståendet att uppdraget till Teleannons skulle vidgas lill all även gälla andra uppgifter, som t. ex. del man i reservationen anför ängslan över - tryckning, sättning och bindning av katalogerna, uppgifter som enligt honom skulle vara ur säkerhetsmässiga och integrilelsmässiga aspekter mycket tvivelaktiga och tveksamma. Vad har herr Hugosson för grund för elt påstående om atl en sådan utveckling skall kunna äga rum?

Ytterligare några ord, herr lalman, beträffande televerkets investeringsanslag och den ängslan man upplevde över all televerket inle fullt ut fick det anslag som del hade äskat. Televerkels äskande var i storleksordningen 1,1 miljarder kronor, men föredragande statsrådet hade prutat ned det med 80 milj. kr.

Herr Hugosson vill göra gällande all det, om en sådan prutning verkligen skulle genomföras, så att televerket inle skulle fä tillgäng även lill den summan, skulle uppstå arbetslöshet för 125 personer. Jag vet att man behöver tillgripa elt alldeles särskilt räknestycke för alt komma fram till det resultatet, men jag tycker inle all man nu behöver diskutera della, eftersom det är klart uttryckt redan i proposilionen, dvs. innan moiionen väcktes, och därtill ytteriigare bekräftas genom motionens krav och det uttalande som utskottet har gjort, au någon oro inte behöver föreligga för atl televerket inle skall kunna fullfölja sitt program.

Nr 105

Torsdagen den 15 mars 1979

Utgifterna på kapitalbudgeten inom kominunika-tionsdepartemen -tets verksamhetsområde

KURT HUGOSSON (s) kort genmäle:

Herrialman! Några ord i korthet beträffande televerkets investeringar. Det är bra all regeringens talesman, herr Sellgren, även för kammarprotokollet redovisar vad etl enhälligt utskott har uttalat, nämligen alt det icke får bli några prutningar på televerkets investeringsramar,att någon neddragning av dessa med 80 miljoner inle får äga rum och att någon personalreduktion därmed inte får ske. Det har alltså ett enhälligt utskott uttalat med anledning av den socialdemokratiska moiionen.

Slutligen frågar Rolf Sellgren vad jag har för anledning all misslänka all andra administrativa funktioner inom telerörelsen skulle övergå lill multinationella företag. Lål mig bara hänvisa lill vad som har hänt inom övriga länders lelefonrörelser, där ITT har börjat med att överta annonsförsäljningen för telefonkataloger - något som i och för sig är helt ointressant i della

155

Nr 105

Torsdagen den 15 mars 1979

Utgifterna på kapitalbudgeten inom kommunikationsdepartementets verksamhetsområde

sammanhang - men där förelagel sedan successivt har gått vidare och övertagit olika administrativa funktioner.

Det är det vi inle vill vara med om i Sverige, och det är därför som vi från socialdemokratiskt håll vill göra denna markering av all sä inte får ske. Det är också del som är bakgrunden lill all vi anser all riksdagen skall bilräda reservationen 2 vid utskottets belänkande.

ROLF SELLGREN (fp) kort genmäle:

Herr lalman! Det har sagts i propositionen, i utskotlsbetänkandet och här i kammaren i dag atl televerket skall ha möjlighet all fullfölja sitt investeringsprogram. Del må väl slå klart, när det nu har fastslagits tre gånger.

Vidare tycker jag att herr Hugosson och de övriga reservanterna har myckel dålig grund för atl föra in misslanken om aU del svenska ITT-företaget skall få ytteriigare uppgifter i della sammanhang. Man har myckel lilet på fötterna när man pä blotta misslanken och med hänvisning till vad som har hänt i andra länder skriver sådana reservationer.

Jagskall här be atl få hänvisa lill tvä likalydande brev frän juli 1978, som är undertecknade av Standard Radio & Telefon AB och ställda lill verkställande direktören. Eländers Boktryckeri AB, Kungsbacka, resp. lill verkställande direktören, Wezäia-Melins AB, Göteborg. 1 breven sägs klart ut au man inte har några som helst avsikter att offerera ytterligare tjänster i detta sammanhang. Jag vill citera följande stycke ur breven:

"Sanningen är all vi inle har iniresse av alt handlägga tryckning och bindning av de svenska telefonkatalogerna och atl vi därför inte har för avsikt alt vid eventuell förfrågan frän Televerket inför nästa avtalsperiod avge anbud."

Della är väl klara verba, herr Hugosson, och visar hur ogrundad reservationen är i det här avseendel.

156

GUSTI GUSTAVSSON (s):

Herr lalman! 1 della betänkande frän trafikulskollei behandlas bl. a. motion nr 953, som jag är ansvarig för. Jag har inle begärt ordet för atl yrka bifall till moiionen, för del lorde vara ganska utsiktslöst när ulskollel enhälligt har beslutat alt avstyrka den, ulan jag har begärt ordet för alt bemöta och tillrättalägga en del felaktiga uppgifter i betänkandet.

Del sägs bl. a. i betänkandet: "       kommer emellertid enligt moiionen

Ängelholm-Hälsingborgs flygplats atl få svårt all hävda sig i konkurrensen gentemot Kastrup."

Della har vi inte sagt i moiionen, och det kan vem som helst kontrollera genom att läsa innantill i den. Vad vi har sagt är att Ängelholm-Helsingborgs flygplats skulle få svårt atl hävda sig gentemot Sturup, om man inie kan erbjuda researrangörerna samma ekonomiska villkor som de får på Sturup. Della har också visat sig vara en riklig bedömning, då charterresor som var inplanerade under föregående är från Ängelholms flygplats lill London och Paris överflyttades lill Sturup på grund av de ekonomiska fördelar som man erhåller där.

Utskottet konstaterar självt alt antalet charterresenärer från Ängelholms flygplats minskade under är 1978 frän ca 3 300 är 1977 till ca 3 100 år 1978. Ulskollel har här redovisat felaktiga siffror. Enligl Linjeflygs egen statistik -och den torde vara riktig - utgjorde del totala antalet charterresor frän Ängelholm under är 1977 7 530, icke 3 300, och under är 1978 var del totala antalet charterresenärer 3 143, icke 1 100.

Sä säger utskottet vidare: "Den trafikutvecklingen har enligl luftfartsverkets uppfatining inget samband med stimulansåtgärderna på Sturup."

Det är ett märkligt konstaterande. Del förhåller sig ju helt tvärtom, och della stämmer också tidsmässigt och på andra sätt. Det är sedan man satte in subvenlioneringen på Sturup och uppmanade researrangörerna atl flytta sina resor dit som nedgången i charterresorna från Ängelholm har minskal. Det är alltså elt helt felaktigt konstaterande som utskottet här gör.

"Enligl kommunikationsministerns mening är det framför allt andra fakiorer än luftfartsverkets avgifter,som är avgörande för valet av inrikes-flygplats inom landet för charterflygningar", säger utskottet vidare.

Jag skulle vilja fråga: Finns det inrikesflygplalser någon annanstans än inom landet? Vilka andra faktorer än avgifterna skulle vara avgörande för valet av flygplats i del här fallet? Enligl researrangörerna själva är del de ekonomiska fördelarna som erbjuds dem om de flyttar sina charterresor lill Sturup som är orsaken till atl de flyttat sina charterresor dit. Och självfallet är del så.

Ängelholm-Helsingborgs flygstation utbyggdes under år 1978 så au man nu förfogar över nära iredubbeli slörre utrymme. Där är även hänsyn tagen lill en utökad chariertrafik med bl. a. lokaler för polis- och tullmyndighet. Det är därför märkligt att man från luftfartsverkets sida samtidigt som detta sker går ut och erbjuder researrangörerna ekonomiska fördelarom de flyttar sina charterresor därifrån lill Sturup. Vi motionärer anser att när man nu byggt ut denna flygplats med hänsyn även till charteriraflk och när det finns ett stort reseunderlag inom flygplatsens upptagningsområde, så borde samma ekonomiska villkor för charterresor tillämpas pä båda dessa flygplatser. För det är väl ändå Kastrup som man skall konkurrera med och inte med sina egna flygplatser?

Jag tror inle heller atl alla de resenärer som tidigare har flugit från Ängelholms flygplats nu, i slällel företar sina charterresor frän Sturup. I den delen av landet har man nämligen betydligt bättre förbindelser till Kastrup ulanför Köpenhamn än lill Sturup,och därför kommer nog en stor del av dem atl hellre resa från Kastrup.

Nr 105

Torsdagen den 15 mars 1979

Utgifterna på kapilalbudgelen inom kommunikationsdepartementets verksamhetsområde

ROLF SELLGREN (fp):

Herr talman! Ängelholms flygplats är främst avsedd för inrikesflyget, och utbyggnaden av den har främst skett för atl man skulle utveckla inrikesflyget.

Del finns i landet andra fiygplatser som är lämpade för charterfiyg. Konkurrensen frän Kastrup gäller emellertid varken dem eller Ängelholms flygplats, utan den gäller främst Sturups flygfält -Sturup är i högre grad än de

157

Nr 105

Torsdagen den 15 mars 1979

Utgifterna på kapitalbudgeten inom kommunika-tionsdepartemen -tets verksamhetsområde

andra inrikesflygplatserna uppbyggd för att vara en internationell flygplats. Därför är det inte riktigt räll all säga, som Gusti Gustavsson gjorde, all Slurups flygplats har subventionerats. Luftfartsverket har inom ramen för sina möjligheler medgivit kommersiellt motiverade rabatter pä landnings-och passageraravgifter för all stimulera charteriraflk pä Slurups flygplats i konkurrens med Kastrup. Del är ur den aspeklen vi skall se pä frågan.

GUSTI GUSTAVSSON (s):

Herr talman! Rolf Sellgren säger au flygplatsen har byggts ut främst med tanke på inrikeslrafiken. Det är rikligt. Men den har också byggts ut med lokaler för bl. a. tullmyndigheterna, och dem behöver man inte om man inte har charterflyg.

Beträffande subventionerna säger Rolf Sellgren alt de inte innebär några ekonomiska fördelar. Vad är de annars? För varje chartertesenär som flyger frän Sturup får man en ekonomisk fördel,en rabatt. Del kan inte bestridas -jag har papper på del som Rolf Sellgren kan få se om han inle har sett del förut.

Överiäggningen var härmed slutad.

Punkten I

Utskottets hemställan bifölls.

Punkten 2 Mom . I Utskottets hemställan bifölls.

Mom. 2

Proposilionergavs på bifall lill dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 1 av Rune Torwald, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Rune Torwald begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Den som vill atl kammaren bifaller trafikutskottets hemställan i betänkandet

nr 12 punkten 2 mom. 2 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr I av Rune Torwald.

158

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Rune Torwald begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 245

Nej -   19

Avstår -     2

Mo m. 3

Utskottets hemställan bifölls.

Punkten 3

Mom.  1-3

Kammaren biföll vad ulskollel i dessa moment hemställt.

Mom . 4

Proposiiioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan med godkännande av utskottets motivering, dels utskottets hemställan med godkännande av den i reservationen nr 2 av Sven Mellqvist m. fl. anförda motiveringen, och förklarades den förra propositionen var med övervägande ja besvarad. Sedan Kurt Hugosson begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Nr 105

Torsdagen den 15 mars 1979

Utgifterna på kapitalbudgeten inom kommunikationsdepartementets verksamhels-område

Den som vill atl kammaren bifaller traflkutskotiets hemställan i betänkandet

nr 12 punkten 3 mom. 4 med godkännande av utskottets motivering röstar

ja,

den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit utskottets hemställan med godkännande av

den i reservationen nr 2 av Sven Mellqvist m. fl. anförda motiveringen.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Kurt Hugosson begärde rösträkning verkställdes votering med omröslningsapparai. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 139

Nej - 127

Avstår -     I

Mom. 5

Utskottets hemställan bifölls.

Punkterna 4-8

Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkter hemställt.

§ 9 Föredrogs Civilulskottels betänkande

1978/79:20 med anledning av proposilionen 1978/79:79 om ändring i lagen (1976:296) om kriskoppling m. m. jämte motioner

Utskottets hemställan bifölls.

159

Nr 105

Torsdagen den 15 mars 1979

Studiestöd m. m.

160

§ 10 Studiestöd m. m.

Föredrogs socialförsäkringsutskottets betänkande 1978/79:16 med anledning av proposilionen 1978/79:100 i vad avser anslag för budgetåret 1979/80 lill studiestöd m. m. jämte moiioner.

Regeringen hade i proposilionen 1978/79:100 bil. 12 (utbildningsdepartementet) under lill. F. Studiestöd m. m. punkterna F 1-F 8 och IV. Statens ullåningsfonder punkten IV;5 föreslagit riksdagen att

(F 1) lill Centrala studiestödsnämnden m. m. för budgetåret 1979/80 anvisa elt förslagsanslag av 36 962 000 kr.,

(F 2) anta inom utbildningsdepartementet upprättat förslag till lag om ändring i studiesiödslagen (1973:349),

(F 2) godkänna alt 456 200 000 kr. av de medel som tillföll statsverket genom vuxenutbildningsavgiften och de influtna skattemedlen från de beskattade vuxenstudiesiöden för budgetåret 1979/80 tillfördes anslaget Studiebidrag m. m.,

(F 2) till Studiebidrag m. m. för budgeiårei 1979/80 anvisa elt förslagsanslag av 899 600 000 kr.,

(F 3) till Kostnader för avskrivning av vissa studielån med statlig kreditgaranti för budgetåret 1979/80 anvisa elt förslagsanslag av 200 000 kr.,

(F 4) godkänna atl 5 600 000 kr. av de medel som tillföll statsverket genom vuxenutbildningsavgiften och de influtna skattemedlen från de beskattade vuxenstudiesiöden för budgetåret 1979/80 tillfördes anslaget Ersättning till postverket och riksförsäkringsverket för deras handläggning av studiesocialt stöd,

(F 4) till Ersättning lill postverket och riksförsäkringsverket för deras handläggning av studiesocialt stöd för budgetåret 1979/80 anvisa elt förslagsanslag av 3 900 000 kr.,

(F 5) till Bidrag till avlönande av föreståndare vid elevhem vid gymnasieskolor m. m. för budgetåret 1979/80 anvisa ett förslagsanslag av 600 000 kr.,

(F 6) till Bidrag lill hälso- och sjukvård för studerande för budgetåret 1979/80 anvisa eU förslagsanslag av 2 255 000 kr.,

(F 7) godkänna atl 15 510 000 kr. av de medel som tillföll statsverket genom vuxenulbildningsavgiften och de influtna skallemedlen från de beskattade vuxenstudiestöden för budgetåret 1979/80 tillfördes anslaget Administration av och information om vuxenstudieslöd m. m.,

(F 7) lill Administration av och information om vuxenstudieslöd m. m. för budgetåret 1979/80 anvisa eu anslag om 1 000 kr.,

(F 8) godkänna atl 30 000 000 kr. av de medel som tillföll statsverket genom vuxenulbildningsavgiften och de influtna skattemedlen från de beskattade vuxenstudiesiöden för budgetåret 1979/80 tillfördes anslaget Bidrag till uppsökande verksamhet på arbetsplatser, m. m.,

(F 8) lill Bidrag lill uppsökande verksamhet på arbetsplatser, m. m. för

budgetåret 1979/80 anvisa ett anslag av 500 000 kr.,

(1V:5) godkänna atl 15 000 000 kr. av de medel som tillföll statsverket genom vuxenulbildningsavgiften och de influtna skattemedlen från de beskattade vuxenstudiesiöden för budgetåret 1979/80 tillfördes anslaget Sludiemedelsfonden.

(IV:5) lill Sludiemedelsfonden för budgeiårei 1979/80 anvisa elt invesleringsanslag av 1429 500 000 kr.

Nr 105

Torsdagen den 15 mars 1979

Studiestöd m. m.

För budgetåret 1979/80 hade föreslagits all del maximala beloppet för inkomsipröval tillägg räknades upp från 105 kr. lill 125 kr. i månaden och för behovsprövat tillägg frän 175 kr. lill 200 kr. i månaden. Den inkomslgräns vid vilken det inkomstprövade tillägget började reduceras hade föreslagits bli oförändrad, 38 000 kr., medan däremot den s. k.övreredukiionsgränsen,dvs. den gräns där en kraftigare reduktion än lidigare av tillägget inträdde, 54 000 kr., föreslagits höjd lill 59 000 kr. Samtidigt hade den inkomstgräns som inle fick översligas för au behovsprövat tillägg skulle kunna utgå föreslagits höjd frän 38 000 kr. till 45 000 kr. Slutligen hade föreslagits alt inackorderingslill-lägget höjdes frän 260kr. till 285 kr. i månaden och reseiilläggen från 115,150, 190,220,265,300 kr. till 130,165,210,250, 290,325 kr. i månaden föravständ om resp. 6, 13, 19, 27, 36 och 46 km.

I detta sammanhang hade behandlals motionerna 1978/79:359 av Iris Mårtensson m. fl. (s).

1978/79:506 av $ven Aspling m. fl. (s), vari hemställts

1. atl riksdagen beslutade alt beloppet för timsludieslöd enligl studieslöds-
lagen skulle utgå med 35 kr./tim. i stället för av regeringen föreslaget belopp
om 30 kr./tim.,

2.   att riksdagen beslutade att beloppet för inkomsibidrag inom dagstudie-slödel skulle utgå med 200 kr./dag i stället för av regeringen föreslaget belopp om 150 kr./dag,

3.   alt riksdagen beslutade att beloppet för internaibidrag inom dagsiudie-stödei skulle utgå med 200 kr./dag i stället för av regeringen föreslaget belopp om 150 kr./dag,

4.   all riksdagen beslutade all vuxenstudieslöd även skulle utgå under julferier,

5.     atl riksdagen beslutade orn särskild dagberäkning av vuxensiudiestödet i
enlighet med vad som anförts i motionen,

6. all riksdagen skulle avslå regeringens förslag under anslaget
Administration av och information om vuxenstudieslöd m. m. (F 7,
utbildningsdepartementet) om alt rnedel för information om vuxenstudie
slöd skulle utgå till företagarorganisationer,

7. all riksdagen skulle avslå regeringens förslag under anslaget Bidrag till
uppsökande verksamhet pä arbetsplatser m. rn. (F 8, utbildningsdepartemen
tet) att medel för uppsökande verksamhel skulle utgå till företagarorganisa
tioner.

161

11 Riksdagens protokoll 1978/79:104-105

Nr 105

Torsdagen den 15 mars 1979

Studiestöd m. m.

8.   alt riksdagen beslutade fastställa gränsen för fribelopp mot egen inkomst till 60 96 av basbeloppet, med motsvarande förändring för deltidsstuderande,

9.   atl riksdagen begärde förslag av regeringen till nästa riksmöte om de ändringar i reglerna om förskoll på studiemedel som förordats i motionen,

10.   att riksdagen beslutade atl inkomslgränsen för oreducerat belopp för inkomsipröval tillägg inom studiehjälpen höjdes lill 41 000 kr.,

11.   atl riksdagen till Studiebidrag m. m. (F 2, utbildningsdepartementet) för budgetåret 1979/80 anvisade ett i förhällande till regeringens förslag med 4 000 000 kr. förhöjt förslagsanslag av 903 600 000.,

12.   all riksdagen till Studiemedelsfonden (IV:5, utbildningsdepartementet) för budgetåret 1979/80 anvisade etl i förhållande lill regeringens förslag med 14 000 000 kr. förhöjt invesleringsanslag av 1 443 500 000 kr..

162

1978/79:597 av Lars Werner m. fl. (vpk), vari hemställts 1. att riksdagen uttalade sig för och hos regeringen hemställde om förslag lill en ändring av del studiesociala slödel i enlighet med följande:

a. atl det studiesociala stödet gjordes enhetligt och atl del skulle omfatta
alla över 16 år,

b.   all totalbeloppet höjdes till 200 96 av basbeloppet,

c.   att bidragsdelen höjdes lill 25 96 av totalbeloppet,

d.   alt fribeloppei höjdes lill 200 96 av basbeloppet,

e. att barniillägget höjdes lill 50 96 av basbeloppet och alt det gjordes
återbetalningsfritt,

f all äktamakeprövningen omedelbart slopades,

g. att en förändring och förbättringaväterbetalningsreglerna genomfördes pä ett sådant sätt att normalinkomstlägei för en heliidsarbelande gjordes återbetalningsfritt och atl återbelalningsbeloppet därefter ökade med stigande inkomst, h. att hela det återstående skuldbeloppet avskrevs vid pensionering, i. all inackorderingstillägget utgick med 390 kr. per månad, j. att del inkomstprövade liksom det behovsprövade tillägget utgick med maximall 250 kr.,

k. all inkomstgränsen höjdes lill 48 000 kr. för det inkomstprövade tillägget,

1.    all  inkomstgränsen  höjdes lill  56 000 kr.  för det  behovsprövade
tillägget,

m. alt åldersgränsen för erhållande av inkomsipröval tillägg skulle vara 16

år, n. att vuxensiudiestödet i sin helhet utgick som bidrag, o. all åldersgränsen för erhållande av studiestöd höjdes till 60 år, p. alt ungdomsstuderande med resväg över 80 mil beviljades tio fria

hemresor per är och atl dessa fick företas med flyg,

2.    alt riksdagen uttalade sig för alt det nuvarande studiesociala stödet
borde ersättas av studielön för alla studerande över 16 är.

1978/79:709 av Margit Odelspart (c) och Sven-Erik Nordin (c),

1978/79; 1225 av Gösta Bohman m. fl. (m), vari hemställts all riksdagen hos regeringen skulle anhålla om förslag till en stegvis höjning av det s. k. totalbeloppet i studiemedelssystemet, sä alt det pä sikt uppgick till 180 96 av basbeloppet.

Nr 105

Torsdagen den 15 mars 1979

Studiestöd m. m.

1978/79:1236 av Rune Johnsson i Mölndal m. fl. (c, m, fp), vari hemställts att riksdagen hos regeringen begärde förslag pä grundval av centrala siudiestödsnämndens (CSN) rapport om studiestöd till icke-arbetstagare i enlighet med vad som anförts i moiionen,

1978/79:1237 av Wiggo Komsledl (m) och Bo Lundgren (m),

1978/79:1239 av Kari-Eric Norrby m. fl. (c), vari hemställts all riksdagen beslutade om en övergång till dagberäkning av studiebidragen lill äldre studerande i gymnasial utbildning i enlighet med centrala siudiestödsnämndens (CSN) förslag och inom ramen för det av regeringen föreslagna anslaget under F 2 Studiebidrag m. m.,

1978/79:1240 av Hans Nyhage m. fl. (m), vari hemställts atl riksdagen beslutade att från anslaget Bidrag till uppsökande verksamhel på arbetsplatser m. m. skulle för budgeiårei 1979/80 utgå dels 19 milj. kr. i bidrag till uppsökande verksamhel pä arbetsplatser, dels 6 milj. kr. i bidrag till utbildning av fackliga studieorganisatörer, vilket innebar en minskning av anslaget med 5 milj. kr.,

1978/79:1241 av Johan Olsson (c),

1978/79:1633 av Rolf Hagel (apk) och Alf Lövenborg (apk), vari hemställts alt riksdagen hos regeringen begärde

1.   all studiemedlen successivt ersattes med studielön på så sätt all totalbeloppet fr. o. m. den 1 juli 1979 höjdes till 35 000 kr. per år och bidragsdelen för budgetåret 1979/80 lill 25 % av totalbeloppet, 1980/81 till 50 %, 1981/82 till 75 % och 1982/83 till au motsvara hela beloppet, som i sin tur skulle höjas i takt med stigande levnadskostnader,

2.   all studiestödet skulle utgå lill alla studerande fr. o. m. första årskursen i gymnasiet, samt

1978/79:1806 av Inger Lindquist (m) och Ove Nordstrandh (m), vari hemställts att riksdagen uttalade alt rätt lill studiemedel borde tillkomma alla som deltog i undervisning som bedrevs av de erkända studieförbunden i form av sludieplansbundna universitetsciklar med av universitetet anvisade lärare och efter fastställt examinalionsförfarande.

163

Nr 105

Torsdagen den 15 mars 1979

Studiestöd m. m.

164

Utskottet hemställde atl riksdagen skulle

1.   beträffande inkomsipröval och behovsprövat tillägg med bifall lill propositionen 1978/79:100 i motsvarande delar saml med avslag på motionerna 1978/79:506, yrkandet 10, och 1978/79:597, yrkandena 1 j-m, anta 3 kap. 10 och 11 §§ förslaget lill lag om ändring i studiestödslagen (1973:349),

2.   beträffande inackorderingstillägg med bifall lill proposilionen i motsvarande del och med avslag på motionen 1978/79:597, yrkandena 1 ioch p, anta 4 kap. 7 § förslagel lill lag om ändring i studiesiödslagen,

3.   beträffande ekonomiska villkor vid brislyrkesutbildning avslå motionerna 1978/79:359 och 1978/79:1241,

4.   beträffande slopande av äktamakeprövningen avslå moiionen 1978/ 79:597, yrkandet 1 f,

5.   beträffande fribelopp mol egen inkomst avslå motionen 1978/79:506, yrkandet 8, och motionen 1978/79:597, yrkandet 1 d,

6.   beträffande studiemedlens belopp och åldersgräns för studiemedel avslå motionen 1978/79:597, yrkandena 1 b, c, e och o, och moiionen 1978/ 79:1633, yrkandet 1 i motsvarande del,

7.   beträffande återbetalning av studiemedel avslå motionen 1978/79:597, yrkandena 1 g och h,

8.   beträffande nivån på och konstruktionen av del framtida studiestödet avslå moiionen 1978/79:1225, moiionen 1978/79:79:597, yrkandena 1 a och 2, och moiionen 1978/79:1633, yrkandet 1 i motsvarande del och yrkandet 2,

9.   beträffande studiestöd till deltagare i sludieplansbundna universitets-cirklar avslå moiionen 1978/79:1806,

10.   beträffande studiestöd till utländska studerande avslå motionen 1978/79:1237,

11.   beträffande förskott på studiemedel avslå motionen 1978/79:506, yrkandet 9,

12.   beträffande tilldelning och återbetalning av särskilt vuxenstudiestöd avslå motionen 1978/79:597, yrkandet 1 n,

13.   beträffande särskilt vuxenstudieslöd under julferier och dagberäkning av stödet med bifall till moiionen 1978/79:506, yrkandena 4 och 5, och motionen 1978/79:1239 dels anta nya av utskottet föreslagna lydelser av 7 kap. 5,7 och 8 SS studiesiödslagen, dels besluta all i lagen skulle införas en ny paragraf, 7 kap. 5 a §, med av utskottet föreslagen lydelse, dels ock anta ingressen i propositionens förslag lill lag om ändring i studiesiödslagen med av utskottet föreslagen lydelse,

14.   beträffande nivån på limstudiestöd och dagstudiestöd med bifall till propositionen i motsvarande delar och med avslag pä moiionen 1978/79:506, yrkandena 1-3, anta 5 kap. 4 S och 6 kap. 6 S förslagel till lag om ändring i studiesiödslagen,

15.   beträffande timsludieslöd och dagsiudiestöd till icke arbetstagare avslå moiionen 1978/79:1236,

10.   anta del vid propositionen fogade förslagel lill lag om ändring i studiesiödslagen i vad del inle behandlats under mom. 1, 2, 13 och 14 ovan,

11.   lill Centrala siudiesiödsnämnden m. m. för budgetåret 1979/80 anvisa elt förslagsanslag av 36 962 000 kr.,

12.   godkänna att 456 200000 kr. av de medel som tillföll statsverket genom vuxenulbildningsavgiften och de influtna skattemedlen från de beskattade vuxenstudiesiöden för budgetåret 1979/80 tillfördes anslaget Studiebidrag m. m.,

13.   med bifall till propositionens förslag och med avslag pä motionen 1978/79:506, yrkandet 11, lill Studiebidrag m.m. för budgetåret 1979/80 anvisa ett förslagsanslag av 899 600 000 kr.,

14.   till Kostnader för avskrivning av vissa studielån med statlig kreditgaranti för budgetåret 1979/80 anvisa ett förslagsanslag av 200 000 kr.,

21.   godkänna all 5 600 000 kr. av de medel som tillföll statsverket genom
vuxenutbildningsavgiften och de influtna skattemedlen från de beskattade
vuxenstudiestöden för budgetåret 1979/80 tillfördes anslaget Ersättning till
postverket och riksförsäkringsverket för deras handläggning av studiesocialt
stöd,

22.   lill Ersättning lill postverket och riksförsäkringsverket för deras handläggning av studiesocialt stöd för budgetåret 1979/80 anvisa eu förslagsanslag av 3 900 000 kr.,

23.   lill Bidrag till avlönande av föreståndare vid elevhem vid gymnasieskolor m. m. för budgeiårei 1979/80 anvisa ett förslagsanslag av 600 0{X) kr.,

24.   lill Bidrag till hälso- och sjukvård för studerande för budgeiårei 1979/80 anvisa ett förslagsanslag av 2 255 000 kr.,

25.   beträffande medel till företagarorganisationerna för information om vuxenstudieslöd avslå motionen 1978/79:506, yrkandet 6,

26: godkänna alt 15 510 000 kr. av de medel som tillföll statsverket genom vuxenulbildningsavgiften och de influtna skattemedlen från de beskattade vuxenstudiesiöden för budgeiårei 1979/80 tillfördes anslaget Administration av och information om vuxenstudieslöd m. m.,

27.   till Administration av och information om vuxenstudiestöd m. m. för budgeiårei 1979/80 anvisa ett anslag om 1 000 kr.,

28.   beträffande vuxenutbildningsnämndernas sammansättning avslå moiionen 1978/79:709,

29.   beträffande medel lill företagarorganisationer för uppsökande verksamhet på arbetsplatser m. m. avslå moiionen 1978/79:506, yrkandet 7,

30.   med bifall lill propositionens förslag och med avslag pä motionen 1978/79; 1240 godkänna all 30 000 000 kr. av de medel som tillföll statsverket genom vuxenulbildningsavgiften och de influtna skattemedlen frän de beskattade vuxenstudiesiöden för budgetåret 1979/80 tillfördes anslaget Bidrag lill uppsökande verksamhet pä arbetsplatser, m. m.,

31.   lill Bidrag till uppsökande verksamhet på arbetsplatser m.m. för budgetåret 1979/80 anvisa etl anslag av 500 000 kr..

Nr 105

Torsdagen den 15 mars 1979

Studiestöd m. m.

165

Nr 105

Torsdagen den 15 mars 1979

Studiestöd m. m.

32.   godkänna alt 15 000 000 kr. av de medel som tillföll statsverket genom vuxenulbildningsavgiften och de influtna skattemedlen frän de beskattade vuxenstudiestöden för budgetåret 1979/80 tillfördes anslaget Studiemedelsfonden, :

33.   med bifall lill propositionens förslag och med avslag på moiionen 1978/79:506, yrkandet 12, till Studiemedelsfonden för budgetåret 1979/80 anvisa ett investeringsanslag av 1 429 500 000 kr.

Reservationer hade avgivils

1.                         beträffande inkomsipröval tillägg av Sven Aspling, Helge Karlsson,
Doris Håvik, Ralf Lindström, Christer Nilsson, Lars-Åke Larsson och Siig
Gustafsson (samtliga s) som ansett alt utskottet under 1 bort hemställa

all riksdagen beträffande inkomsipröval och behovsprövat tillägg med bifall till propositionen 1978/79:100 i motsvarande delar och lill moiionen 1978/79:506, yrkandet 10, samt med anledning av motionen 1978/79:597, yrkandena 1 j-m, dels skulle anta 3 kap. 10 och 11 Si5 förslaget till lag om ändring i studiestödslagen (1973:349), dels ge regeringen lill känna vad reservanterna anfört om höjning av inkomstgränsen föroreduceral inkomst-prövat tillägg,

2.                         beträffande fribelopp mol egen inkomst av Sven Aspling, Helge
Karlsson, Doris Håvik, Ralf Lindström, Christer Nilsson, Lars-Åke Larsson
och Stig Gustafsson (samtliga s) som ansett atl utskottet under 5 bort
hemställa

atl riksdagen med bifall lill motionen 1978/79:506, yrkandet 8, och med anledning av motionen 1978/79:597, yrkandet 1 d, skulle anta av reservanterna föreslagen lydelse av 4 kap. 16 och 19 §§ studiestödslagen (1973:349),

3.                         beträffande nivån på och konstruktionen av det framtida studiestödet
av Allan Åkeriind (m) och Blenda Litlmarck (m) som ansett all utskottet
under 8 bort hemställa

alt riksdagen med bifall till motionen 1978/79:1225 och med avslag pä motionen 1978/79:597, yrkandena 1 a och 2, samt moiionen 1978/79:1633, yrkandet 1 i motsvarande del och yrkandet 2, begärde förslag från regeringen till en plan för höjning av studiemedlens totalbelopp, så all del på sikt uppgick till 180 96 av basbeloppet,

4.                         beträffande förskott på studiemedel av Sven Aspling, Helge Karlsson,
Doris Håvik, Ralf Lindström, Christer Nilsson, Lars-Åke Larsson och Stig
Gustafsson (samtliga s) som ansett all utskottet under 11 bort hemställa

att riksdagen med bifall lill moiionen 1978/79:506, yrkandet 9, gav regeringen till känna vad reservanterna anfört,

166

5. beträffande nivån på timsludieslöd och dagsiudiestöd av Sven Aspling, Helge Karisson, Doris Håvik, Ralf Lindström, Christer Nilsson, Lars-Åke

Larsson och Stig Gustafsson (samtliga s) som ansett atl utskottet under 14 bort hemställa

aU riksdagen med bifall lill moiionen 1978/79:506, yrkandena 1-3, och med anledning av proposilionen i motsvarande delar skulle anta 5 kap. 4 § och 6 kap. 6 § förslaget lill lag om ändring i studiesiödslagen (1973:349) med den lydelse reservanterna föreslagit.

Nr 105

Torsdagen den 15 mars 1979

Studiestöd m. m.

6. beträffande timsludieslöd och dagsiudiestöd lill icke arbetstagare av
Maj Pehrsson, Gösta Andersson, Elis Andersson, Christina Rogestam och
Martin Olsson (samtliga c) som ansett all utskottet under 15 bort hemstäl
la

all riksdagen med bifall lill moiionen 1978/79:1236 gav regeringen lill känna vad reservanterna anfört,

7. beträffande medelsanvisning till anslagen Studiebidrag m. m. och 1V:5
Studiemedelsfonden av Sven Aspling, Helge Karisson, Doris Håvik, Ralf
Lindström, Christer Nilsson, Lars-Åke Larsson och Stig Gustafsson (samt
liga s) som - under förutsättning av bifall lill reservationerna nr 1 och 2 -
ansett att ulskollel bort hemställa

dels under 19

att riksdagen med bifall lill motionen 1978/79:506, yrkandet 11, och med anledning av propositionen till Studiebidrag m. m. för budgetåret 1979/80 anvisade etl förslagsanslag av 903 600 000 kr.,

dels under 33

atl riksdagen med bifall till moiionen 1978/79:506, yrkandet 12, och med anledning av proposilionen lill Studiemedelsfonden för budgetåret 1979/80 anvisade etl investeringsanslag av 1 443 500 000 kr.,

8. beträffande medel lill företagarorganisationer för information om
vuxenstudieslöd av Sven Aspling, Helge Karlsson, Doris Håvik, Ralf
Lindström, Christer Nilsson, Lars-Åke Larsson och Stig Gustafsson (samt
liga s) som ansett atl utskottet under 25 bort hemställa

atl riksdagen med bifall lill moiionen 1978/79:506, yrkandet 6, gav regeringen till känna vad reservanterna anfört,

9. beträffande medel lill företagarorganisationer för uppsökande verksam
het på arbetsplatser m.m. av Sven Aspling, Helge Karlsson, Doris Håvik,
Ralf Lindström, Christer Nilsson, Lars-Åke Larsson och Stig Gustafsson
(samtliga s) som ansett att ulskollel under 29 bort hemställa

aU riksdagen med bifall lill motionen 1978/79:506, yrkandet 7, gav regeringen till känna vad reservanterna anfört.

10. beträffande medel till anslaget Uppsökande verksamhet på arbetsplatser m. m. av Allan Åkeriind (m) och Blenda Liumarck (m) som ansett aU ulskouet under 30 bort hemställa

att riksdagen med bifall till moiionen 1978/79:1240 och med avslag pä

167

Nr 105

Torsdagen den 15 mars 1979

Studiestöd m. m.

propositionens förslag godkände alt 25 000 000 kr. av de medel som tillföll statsverket genom vuxenulbildningsavgiften och de influtna skattemedlen från de beskattade vuxenstudiesiöden för budgetåret 1979/80 tillfördes anslaget Bidrag lill uppsökande verksamhel pä arbetsplatser, m. m.

Till betänkandet hade fogats särskilda yttranden

1. beträffande vuxenulbildningsnämndernas sammansättning av Maj Pehrsson, Gösta Andersson, Elis Andersson, Christina Rogestam och Martin Olsson (samtliga c).

2. beträffande studiestöd till deltagare i studieplansbundna universitets-cirklar av Allan Åkerlind (m), Blenda Litlmarck (m) och Christina Rogestam

(c).

168

CHRISTER NILSSON (s);

Herr talman! I sju reservationer vid socialförsäkringsutskottels betänkande nr 16 föreslär den socialdemokraliska utskottsgruppen förbättringar utöver regeringens proposition.

Reservation 3 lar upp limstudiestöd och dagstudiestöd. Vår utgångspunkt är, för att citera den socialdemokraliska motionen med Sven Aspling som första namn, atl del "är viktigt att de stöd som tilldelas sökande är av sådan storieksordning atl inte slora grupper av ekonomiska skäl utestängs frän all utnyttja stödformerna". Mot den bakgranden föreslår vi all timstudiesiödel höjs lill 35 kr. i limmen och inkomsibidraget inom dagsludieslödet lill 200 kr. per dag och att iniernalbidraget sätts lill 200 kr, per dygn. Våra förslag pä den här punkten ligger i linje med de fackliga organisationernas krav och önskemål.

Regeringen föreslåren uppräkning av timstudiesiödel frän 25 lill 30 kr. per timme, medan CSN har förordat en höjning till 35 kr. CSN:s förslag till höjning är grundat pä den genomsnittliga timförtjänsten på LO-SAF-omrädel.

När del gäller vuxenulbildningsavgiften las den frågan upp i reservationerna 8 och 9. Denna avgift betalas enbari på löntagarnas medel, medan egenförelagarna inte betalar någon avgift. Socialdemokraterna i utskottet kan därför inle acceptera att företagarorganisationerna skall få medel via vuxenulbildningsavgiften för information om vuxenstudiestöd och för uppsökande verksamhet på arbetsplatser. De borgeriiga partiernas uppfattning innebär att löntagarnas medel förbrakas för förelagarnas ändamål.

Jag vill i del här sammanhanget nämna att LO och TCO i ett brev till trepartiregeringen har tagit upp frågan om vuxenulbildningsavgiftens konstraktion. Där säger löntagarorganisationerna bl. a. "atl finansieringen av vuxenutbildningsinsatser för andra grupper än löntagare ordnas sä alt den inle endast drabbar löntagare". Noteras bör att regeringen inle tagit hänsyn till CSN;s ulredning om timsludieslöd till egenförelagare och införande av en särskild avgift för denna grapp.

Reservation 2 behandlar fribelopp mot egen inkomst. 1 dag medger studiemedelssystemet att en studerande under ett kalenderhalvår kan

förtjäna 7 000 kr. utan att studiemedlen reduceras. Inkomsten motsvarar 55 % av basbeloppet. CSN har förslagit en höjning av denna procentsats lill 65 %, elt förslag som de fackliga representanterna i CSN;s styrelse givit hög prioritet. Vi föreslår nu en höjning av fribeloppet föregen inkomst till 60 96 av basbeloppet per kalenderhalvår för heltidsstuderande och lill ett häremot svarande belopp för den som heltidsstuderar kortare tid och för deltidsstuderande. Värt förslag får stor betydelse för deltidsstuderande och ger möjligheter lill feriearbele, ulan atl arbetsinkomsten i så fall normalt medför reducering av studiemedlens totalbelopp.

I reservation 4 föresläs alt de som fått förskott pä studiemedel och i god tro har förbrakat dessa lill sitt uppehälle under studierna, och sedan fåll avslag pä sin studiemedelsansökan, skall få förskottet omvandlat lill älerbetalnings-pliktiga studiemedel. Delta förslag har administrativa fördelar och är gynnsamt för studenterna.

Reservation 1 lar upp det inkomstprövade tillägget inom sludiehjälpssys-temei. Jag noterar att regeringens förslag lill höjning av det inkomstprövade tillägget och av den övre reduktionsgränsen för tillägget överensstämmer med tidigare socialdemokraliska förslag. För att inte effekten av förbättringarna av del inkomstprövade tillägget skall reduceras betydligt, finner socialdemokraterna del nödvändigt all också höja inkomstgränsen för oreduceral tillägg frän 38 000 kr. lill 41 000 kr. Jag noterar att folkpartiregeringen , som i andra sammanhang gärna talar om marginaleffekter, låter dessa slå igenom just beträffande det inkomstprövade tillägget.

Herr talman! Två borgerliga regeringar har nu lagt fram tre propositioner på del sludiesociala områdei ulan att moderaterna och folkpartiet lyckals infria sina vallöften. Jag tänker bl. a. pä makeprövningen, maximibeloppet och höjningen av bidragsdelen. Ambitionerna tonades ned när partierna tog plats i kanslihuset. Men sedan moderaterna befriats frän regeringsansvaret föreslår partiet en kostnadsökning i storieksordningen 600 milj. kr. för dem som har studiemedel. Jag är övertygad om all både studenterna och allmänheten inser del dubbelspel som moderaterna fört. Tydligare kan inle etl taktiskt spel bedrivas.

Herr lalman! Jag ber att få yrka bifall lill reservationerna 1,2,4,5,7,8 och 9 av herr Aspling m. fl. vid socialförsäkringsutskottets betänkande nr 16.

Nr 105

Torsdagen den   , 15 mars 1979

Studiestöd m. m.

GÖSTA ANDERSSON (c);

Herr talman! Regeringens förslag på del studiesociala området i årets budgetproposition kännetecknas av tvä saker. Den ena är en väntan pä ett mera långsiktigt förslag från studieslödsutredningen. Den andra är den kärva ekonomiska situationen.

Ett av de viktigaste syftena med det nuvarande studiestödssystemet när det infördes var att göra det möjligl för studerande från familjer med svag ekonomi att bedriva högskolestudier. Studiemedelssystemet skulle på det sättet främja en jämnare rekrytering lill högre utbildning för olika socialgrap-per. Viss utjämning skedde också under slutet av 1960-talet och i början av 1970-talet. Det råder inget tvivel om att del fortfarande finns en stor social

169

12 Riksdagens protokoll 1978/79:104-105

Nr 105

Torsdagen den 15 mars 1979

Studiestöd m. m.

170

snedrekrytering. Detta märks redan i gymnasieskolan. Därför är det nödvändigt att studiestödsutredningen nu arbelar snabbi och all man lägger fram ett förslag som på etl helt annat sätt än som i dag är fallet underlättar för elever från ekonomiskt svaga hem all bedriva studier både i gymnasieskolan och vid högskolan.

När del gäller budgetpropositionens förslag i fråga om studiehjälp och studiemedel sä delar centern regeringens inställning. De uppräkningar som har gjorts kompenserar i stort sett kostnadsutvecklingen. Några genomgripande förändringar har inte gjorts. Vi anser att detta är rimligt med hänsyn till det ekonomiska lägel och i väntan pä ett mera långsiktigt förslag från studieslödsutredningen. Därtill kommer att den fråga som centern drev särskilt hårt förra året, nämligen frågan om studiestöd lill 18-19-åringarna, nu har tagils upp av regeringen i en särskild proposition. Riksdagen kommer att behandla frågan något senare i vår. Del är enligl vår mening positivt alt den nu kommer fram till ett avgörande.

I reservationen 6 begär vi från centerns sida i utskottet etl förslag från regeringen om limstudiestöd och dagsiudiestöd för icke arbetstagare. Det här aren fråga som har diskuterats länge. Nu finns det förslag frän CSN om hur ett dag- och timsludieslöd för icke arbetstagare skulle se ul. Del finns dessutom ett förslag lill hur en sådan reform skulle finansieras. Centern beklagar alt regeringen inte har lagt fram något förslag i år.

Vi menar alt det idag finns stora grupper som på det här sättet är uteslutna från rätten till timsludieslöd och inkomstbidrag inom dagsludieslödet. Mänga av dem har ett stort behov av fortsatt utbildning. Dit hör många småföretagare, lanlbrakare, fiskare och hemarbetande. Vi menar atl det är mycket angeläget alt även de här grupperna får en möjlighet all genom elt studiestöd påbörja utbildning. Jag yrkar alltså bifall till reservationen 6.

Frågan om vilka organisationer som skall få bidrag till administration, information om vuxenstudieslöd och uppsökande verksamhel på arbetsplatser har varit elt kärt diskussionsämne i kammaren i många är. Centern har hela tiden hävdat alt det är rimligt att Lantbrakarnas riksförbund, Sveriges fiskares riksförbund, Sveriges hantverks- och induslriorganisation också bör ha tillgång lill de här medlen och all bidragen bör utgå enligl samma grunder för dessa organisationer som för andra fackliga organisaiioner.

Avsikten med bidraget till uppsökande verksamhel pä arbetsplatserna var atl öka möjlighelerna all den vägen nå människor med kort och bristfällig utbildning och alt stimulera dem till studier. Det finns bland lantbrukare, fiskare, hantverkare och hemarbetande många som har kort utbildning och som behöver en puff för att komma i gång med studier precis som när det gäller många andra grapper.

Beträffande finansieringsfrågan vill jag bara säga atl del sedan 1976 i jordbruksförhandlingarna görs en viss reglering för sociala avgifter, där intern egenavgift för företagare utgår. Av förhandlarna värderas f n. de delar av vuxenstudiestödet som LRF;s medlemmar kommer i åtnjutande av till ca 3 milj. kr. per år. Del utrymmet avstår alltså jordbrakarna från i avtalet med hänvisning till vuxenstudiereformen. I praktiken innebär detta att priset pä jordbruksprodukter reduceras i motsvarande män, vilket kommer konsu-

menterna lill godo.

Jag vill också lillägga all LRF i en skrivelse har förklarat sig villigt aU höja avräkningsprocenten,om man kom i åtnjutande även av resterande delar av vuxensiudiestödet. Dit hör bl. a. timstudiesiödel och inkomstdelen av dagsludieslödet.

Till sist, herr talman, vill jag med några ord beröra det särskilda yttrandet av centerpartisterna i utskottet angående vuxenutbildningsnämndernas sammansättning. Vid riksdagsbehandlingen 1975 av proposilionen om den vidgade vuxenutbildningen och studiestöd för vuxna föreslog de tre partierna centern, folkpartiet och moderaterna i en gemensam reservation alt vuxen-ulbildningsnämnden i sin helhet skulle utses av landstinget. Reservanterna ansåg all nämnden dä skulle få den sammansättning som rätt speglade regionens befolkningsstruktur och utbildningsbehov. Samtidigt skulle sammansättningen tillgodose de skiftande intressen som fanns inom fackliga organisaiioner, folkrörelser, näringsliv m. m. Riksdagen beslutade i enlighet med den dåvarande socialdemokratiska regeringens förslag om atl fem ledamöter i nämnderna skulle utses av regeringen och representera de fackliga organisationerna och återstående fyra av landstingen.

F. n. arbetar CSN med att se över vuxenutbildningsnämndernas sammansättning. Arbetet beräknas vara fårdigl i juni i år. I en centermotion lar vi nu upp kravet på all vuxenuibildningsnämnderna skall utses av landstingen fr. o. m. nästa mandatperiod. Lål mig markera all vi har ståu fast vid den här principiella uppfaUningen. Med hänsyn till alt CSN;s utredningsarbete snart är avslutat är vi beredda alt avvakta del förslaget. Vi får med anledning av del förslaget möjlighet all återkomma till frågan om hur nämnderna skall vara sammansatta i fortsättningen.

Med detta, herr lalman, ber jag alt få yrka bifall till reservationen 6 och i övrigt till utskottets förslag.

Nr 105

Torsdagen den 15 mars 1979

Studiestöd m. m.

ALLAN ÅKERLIND (m);

Herr lalman! 1 föreliggande betänkande avseende studiestöd under nästkommande budgetär har vi från moderata samlingspartiets sida i huvudsak anslutit oss lill utskoltsmajoritelens bedömningar. Men på några punkter har vi avvikande uppfattningar, och jag vill här något redovisa dem.

Det gäller först nivån på och konstruktionen av del framtida studiestödet som vi tagit upp i reservationen 3. Studiemedlens lolala belopp har inte följt den allmänna siandardulvecklingen i samhället. Lönerna för yngre människor har ökat snabbi under de senasie åren. Della lillsammans med ett skattesystem med höga marginalskatter gör att del inle blir särskilt lockande atl med stora uppoffringar genomgå en högre utbildning för atl någon gång i framtiden få en högre lön.

1 moderata samlingspartiets parlimotion understryks också i den här frågan atl om man skall förstärka rekryteringen till sammanhållna utbildningar av traditionell lyp sä är det ofrånkomligt atl höja studiemedlens totalbelopp. Därför menar vi alt riksdagen bör fastställa en plan för ökning av totalbeloppet. Studieslödsutredningen har räknat fram att om man skall återställa studiemedlens köpkraft till den nivå som de hade när studiemedelssystemet

171

Nr 105

Torsdagen den. 15 mars 1979

Studiestöd m. m.

172

infördes år 1965 sä skulle det krävas en höjning av totalbeloppet från nuvarande nivå, 140 96 av basbeloppet, lill 150 % av basbeloppet. Om systemet skulle anpassas till den allmänna standardutvecklingen i samhället under den tid som systemet funnits skulle en höjning lill 200 96 av ■ basbeloppet vara motiverad.

Vi föreslär nu i reservationen 3 med bifall lill motion 1225 all riksdagen begär förslag från regeringen till en plan för höjning av studiemedlens totalbelopp, sä aU det på sikt uppgår lill 180 96 av basbeloppet.

Christer Nilsson sade all det skulle bli så slora kostnader för moderatförslaget. Men del skulle ju inte genomföras omedelbart utan successivt över flera år enligt en plan.

Vi tror att det är viktigt atl snart få en förbättring till stånd. Del är glädjande atl ulskottsmajoriteten också tycks inse problemet. Visseriigen avstyrker man bl. a. moderatmolionen med alt hänvisa lill sludiestödsutredningens arbete, men man uttalar samtidigt att utredningens arbete bör bedrivas skyndsamt, och det ärju ett erkännande av frågans vikt. Vi anser ändå den här frågan sä angelägen att vi menaralt riksdagen redan nu bör begära förslag från regeringen.

Vi anser också att det är glädjande all inkomslgränsen förmakeprövningen planenligl höjs från 300 till 350 96 av basbeloppet.

Jag yrkar bifall till reservation 3.

Under anslaget Bidrag lill uppsökande verksamhet på arbetsplatser m. m. föresläs i proposilionen atl anslaget tillförs 30 milj. kr. av vuxenutbildningsavgiften och de influtna skattemedlen från de beskattade vuxenstudiesiöden under nästa budgetår. I en motion av Hans Nyhage m. fl. yrkas alt anslaget endasl skall tillföras 25 miljoner, alltså oförändrat anslag jämfört med innevarande budgetär. Motiveringen är alt anslaget förra året höjdes mycket kraftigt och att vi i ett ansträngt budgetläge måsle vara återhållsamma med utgifterna.

Vi delar motionärernas uppfatining, och har i reservation 10 föreslagit bifall till moiionen.

Vi föreslår alt de 5 milj. kr. sorn därigenom skulle sparas skall innehållas och reserveras. Vi kan alltså inte godta utskottsmajoritetens mening alt dessa medel automatiskt måste användas på något annat anslag. Vi menar atl del inte skall vara någol tvång att använda varje krona lill sista öret. Här begär vi därför i det här läget en inbesparing av 5 milj. kr.

Vi anför också i reservationen att del finns anledning att överväga om man kan inordna vuxenstudiestödet och dess administration i det konventionella studiestödssystemet. Detta för atl skillnaderna i stödförmåner skall kunna utjämnas och garantier för .en så långt möjligt objektiv och rättvis fördelning skapas. Jag yrkar bifall också lill reservation 10.

De moderata ledamöterna står bakom det särskilda yttrandet nr 2 angående studieplansbundna universiletscirklar. Bakgrunden är alt Inger Lindquist och Ove Nordstrandh har motionerat om alt studiemedel skall kunna utgå till studerande som deltar i undervisning som bedrivs av de erkända studieförbunden i form av sludieplansbundna universiletscirklar med av universitet anvisade krav och efter fastställt examinalionsförfarande. Den främsta

anledningen är atl juridikstuderande vid Kursverksamheten vid Göteborgs universitet inle får studiemedel.

Vi har med det särskilda yttrandet velat framhålla viklen av att frågan om studiesocialt stöd till deltagare i dessa cirklar måsle få sin lösning inom folkbildningsutredningens arbete.

Till sist vill jag bara säga några ord om den förändring i förhållande till proposilionen som utskottet föreslär när det gäller vuxensiudiestödet. Utskottet föreslår i enlighet med motioner från socialdemokraterna och centern all sådant studiestöd skall kunna utgå per dag samt utider julferier. Jag vill klart deklarera alt vi moderater inte har känt den minsta entusiasm för del här förslaget, främst därför alt del enligt vår uppfattning kommer atl leda till mer krångel. Enda anledningen till atl vi inte direkl har reserverat oss mot det är alt, enligl del föreliggande förslaget, en omfördelning gjorts så all kostnaderna inte skall bli högre genom ändringen ulan oförändrade.

Herr lalman! Med del anförda yrkar jag bifall till reservationerna 3 och 10, båda undertecknade av de moderata representanterna i ulskollel.

Nr 105

Torsdagen den • 15 mars 1979

Studiestöd m. m.

CHRISTER NILSSON (s) kort genmäle;

Herr talman! Jag framhöll i mitt förra inlägg atl del finns elt taktiskt drag i moderaternas polilik på della område. Våren 1976 krävde moderaterna att studiemedlens bidragsdel skulle vara 25 % av basbeloppet och atl prövningen mot makes inkomst och förmögenhet helt skulle slopas. Trots atl moderaterna var en dominerande kraft i regeringen Fälldin infriades inte dessa vallöften. Nu när moderaterna på nytt är i opposition lovar Bohmans parti en kostnadskrävande reform, samtidigt som man i andra sammanhang kräver skattesänkningar. Om Gösta Bohman och Allan Åkerlind studerar sitt partis turer i den sludiesociala'debatten, kommer de atl finna alt det ganila högerpartiet knappast är regeringsdugligt.

ALLAN ÅKERLIND (m) kort genmäle;

Herr lalman! En förbättring kommer lill stånd genom utskotlels förslag beträffande äktamakeprövningen. Förbättringen sker enligl de riktlinjer soin lidigare givits. Fribeloppet höjs nu från 300 96 till 350 96 av basbeloppet. Det är en klar förbättring i enlighet med lidigare planer.

Hur myckel man kan höja på det ena eller andra området beror på en ekonomisk bedömning från år lill år. Vi har frarnlagl våra förslag. Vi villha en planenlig höjning av studiemedlen. Den höjningen skall genomföras under etl anlal är. Höjningens storlek får varje är bedömas med hänsyn lill rådande ekonomiska situation. Att det är nödvändigt all lägga fram en sådan plan med det snaraste om studiemedlen skall kunna följa med i den allmänna kostnadsutvecklingen måste väl även Christer Nilsson erkänna.

CHRISTER NILSSON (s) kort genmäle:

Herr talman! För moderaternas talesman i denna debatt, Allan Åkeriind, återstår all förklara varför hans parti visar stor återhållsamhet i regeringsställning men lovar reformer utan ekonomisk täckning i opposition. Någon förklaring kommer vi nog inte atl få. All moderaterna ägnar sig åt taklik och

173

Nr 105

Torsdagen den 15 mars 1979

Studiestöd m. m.

bedriver dubbelspel vill nog Allan Åkeriind inte erkänna. Faktum kvarstår; de frikostiga vallöftena är ännu inte infriade.

ALLAN ÅKERLIND (m) kort genmäle:

Herr lalman! Om Christer Nilsson tänker efter, skall han nog komma ihåg den ekonomiska situation som den borgeriiga trepartiregeringen fick överta efter socialdemokraterna 1976.1 det läget gällde det att få Sverige på fötter, få i gång produktionen och kunna öka exporten. Man måste inrikta sig pä della för att få ekonomiska resurser till förbättringar på andra områden. Man kunde inle göra allt på en gång. Det gällde att städa av det s. k. dukade bord som var dukat på ett sätt som inle var särskilt trevligt utan innebar ekonomiska bekymmer av myckel stora måu. Det fanns vid det tillfället inle pengar till alltför stora reformer. Det vet även Christer Nilsson.

174

INGA LANTZ (vpk):

Herr talman! Det finns inget så krångligt som det studiesociala systemet med procenisatser, fribelopp, övre och nedre inkomsigränser, återbetalnings-regler m. m. Bara från denna synpunkt vore det bra att införa ett enhetligt lältadminislrerat sludielönssystem som vpk föreslår.

Men del är förstås inte för den administrativa förenklingens skull som vpk vill ha studielön för alla studerande över 16 år. Det är av sociala och ekonomiska rättviseskäl.

Trots all allt fier människor, framför allt unga människor, nu hav formell räu till ökad utbildning är den sociala snedrekryteringen till den högre utbildningen och särskilt den längre,sammanhållna utbildningen stor. Delta visar undersökningar gång pä gång, t. ex. den av statistiska centralbyrån från 1976, där man konstaterar: Av samtliga akademikerbarn födda under andra hälften av 1940-talet påbörjade uppskauningsvis ca 80 96 studier vid universitet och högskolor (av traditionell typ). Motsvarande siffra för arbetarbarn är ca 10 96.

I samma undersökning visar man på den sociala snedrekryteringen lill olika typer av utbildning: Olika studieinriktningar har olika social rekrytering. Den största förändringen av den sociala rekryteringen har skell vid de filosofiska fakulteterna, medan rekryteringen till många spärrade utbild-nmgar har varit relativt oförändrad.

Utbildningar med stor andel av barn lill akademiker och högre tjänstemän är bl. a. medicinska och tekniska utbildningar. Andelen arbetarbarn är störst vid socialhögskola och ämneslärarutbildning.

Till viss del beror denna snedrekrytering på utslagningen i den grandläggande utbildningen - förskola, grundskola och gymnasieskola -, dels beror den pä att barn med akademiskt utbildade föräldrar i sin hemmiljö stimuleras till studier pä ett annat sätt än arbetarbarn.

För atl ge barnen från arbetarklassen en "andra chans" till universitets- och högskoleutbildning har bestämmelserna om vidgat tillträde tillkommit. Men också denna möjlighet till högre studier har framför allt utnyttjats av andra skikt än arbetarklassen: endast 10 % av dem som fält sådan behörighet lill

högre studier kommer frän arbetarklassen, och bland samtliga vuxenstuderande är endast några få procent arbetare.

Allt delta visar alt den sociala snedrekryteringen fortfarande är kraftig och atl målsättningarna med det nuvarande studiemedelssystemet inte alls har uppfyllts.

Dagens lånesystem innebär inte enbart all den studerande drar pä sig stora skulder. Under studietiden måste den studerande leva på en standard som ligger långt under genomsnillet. Dagens maximala studielån, inkl. bidragsdelen, motsvarar en lön pä mindre än 2 500 kr. Sludiemedelsbeloppel utgör i dag 140 % av basbeloppet. Det skulle i dagens läge krävas en höjning av studiemedlen till 200 96 av basbeloppet för att de studerande skulle få del av samma slandardökning som låginkomsttagare fåu under del årtionde som studiestödet varit i funktion.

Vi i vpk menar alt studiemedlen måste konstraeras pä elt sådant sätt att de följer siandardulvecklingen. Bidragsdelen, som aldrig varit fixerad i förhållande till totalbeloppet, har gradvis, trots en del uppjusteringar, minskal från 25 % lill 11,8 96 av totalbeloppet. Denna minskning innebär ökad skuldsättning för de studerande. En omedelbar höjning till 25 % av totalbeloppet skulle återställa standarden till den nivå som var avsedd från början. Del är del minsta man kan begära.

Rädslan för skuldsättning utgör för många människor etl stort och kanske ibland avgörande hinder för all skaffa sig högre utbildning. Del visar sig atl kvinnliga studerande är mera oroade än manliga för en studieskuld och att studerande frän socialgrupp 3 är mer oroade än de från socialgrapp 1.

Ett sätt atl minska skuldbördan är alt höja bidragsdelen lill 25 % av totalbeloppet.

Elt annat sätt atl minska skuldbördan är alt kraftigt förbättra älerbelal-ningsreglerna. Delta kan göras dels genom atl införa studielön för alla studerande över 16 är, dels genom atl förändra ålerbetalningsreglerna.

Studiemedlen har varit föremål fören i slorl sett obruten utredningsverksamhet sedan de infördes och man har också genomfört vissa förändringar. En av de viktigaste var alt riksdagen 1976 beslutade att successivt avskaffa den s. k. äktamakeprövningen. Avvecklingen skulle ske under en treårsperiod. I årets budgetproposition har avvecklingen ytterligare förhalats, någol som vpk anser oacceptabelt. Äktamakeprövningen hindrar särskilt kvinnorna att börja studera som ett första steg pä väg lill yrkesverksamhet. Vi menar i vpk att rätlen atl studera inte skall vara avhängig av makes eller makas benägenhet alt ekonomiskt medverka till studier. Vpk kräver att äktamakeprövningen omedelbart avskaffas.

En annan stor orättvisa i del nuvarande systemet är all barniilläggen är åierbelalningsplikiiga och behovsprövade. Enligl den allmänna synen alt staten bör la ett växande ansvar för kostnaden för barnets uppehälle måste barniillägg som icke är återbetalningspliktiga omedelbart höjas lill 50 96 av basbeloppet.

Samtliga former av studiehjälp måste, menar vi i vpk, åriigen justeras för alt kompensera kostnadsökningar som orsakas av inflationen.

Nr 105

Torsdagen den 15 mars 1979

Studiestöd m. m.

175

Nr 105

Torsdagen den 15 mars 1979

Studiestöd m. m.

Samtliga förslag lill förbättringar av det studiesociala systemet, som vpk föreslår, avvisas av utskottet bl. a. med hänsyn till det statsfinansiella läget. Det innebär alt regering och riksdag accepterar den uruselt låga standard som mänga studerande lever under. Hur skall man som 18-19-åring kunna klara sig på 8 kronor om dagen, eller 208 kr. i månaden? Eller, om man är heltidsstuderande, på 17 500 kr. för etl läsår? De studerande kräver 25 000 kr. Jag tycker det inle är för mycket begärt.

Det är på liden atl regering och riksdag lar ansvar för högskolereformen. De studerande måste få en rimlig levnadsstandard. Genom alt kraftigt förbättra de studiesociala villkoren kan man bryta den nu katastrofalt sneda sociala rekryteringen till i stort sett all utbildning. Men för aU kunna förändra den ekonomiska situationen förde studerande behövs pengar. Vi kan konstatera att varken utskott eller regering vill bevilja dessa i den utsträckning del behövs.

Herr talman! Jag yrkar bifall lill motionen 597.

176

BRITTA BERGSTRÖM (fp):

Herr lalman! Christer Nilsson slutade sitt anförande med all tala om alt regeringen inte fullföljer de löften man gav före 1976 års val. När det gäller studiemedel och studiehjälpssystemel vet Christer Nilsson lika väl som jag atl del pågår mycket omfattande utredningsarbete. Delta beräknas hålla pä hela 1979, och del gör ju alt man inte har kommit ut med några genomgripande förslag till förändringar när det gäller studiestödet. Departementschefen säger atl han har tagit upp bara sädana förändringar som han anser vara motiverade av kostnadsutvecklingen.

Det sker alltså en del förbättringar i budgetpropositionens förslag. Del ullovas också ytterligare förslag i budgetpropositionen, och för några dagar sedan kom även proposilionen om förbättrat studiestöd lill 18-19-äringar i gymnasial utbildning.

Jag kommer huvudsakligen atl uppehålla mig vid motionsyrkanden som fullföljts i reservationer, och jag börjar, herr talman, genast med all yrka bifall till utskottets hemställan på alla punkter och avslag på de reservationer som finns fogade till betänkandet. Jag skall försöka alt utelämna myckel av detaljer och bara ta upp det som är väsentligt för sammanhanget.

När det gäller det inkomstprövade tillägget har socialdemokraterna föreslagit alt den lägre inkomstgränsen skall höjas till 41 QOG kr. Utskotts-majoriteten avstyrker detta med hänsyn till det stalsfinansiella läget, men man kan också hänvisa till atl de här inkomstgränserna brakar ligga på samma nivå som inkomstgränserna för det statliga bostadsbidraget, där budgetpropositionen i annat sammanhang föreslår samma.inkomslgräns.

Christer Nilsson nämnde att bland de löften som regeringen inte fullföljt finns äktamakeprövningen i studiemedelssystemet. För budgetåret 1977/78 påbörjades en nedlrappning av den här prövningen. Tyvärr kunde man av ekonomiska skäl inte göra samma sak för innevarande budgetår, men man återkommer ju i budgetpropositionen med en ytteriigare förbättring. Där föresläs att fribeloppet för makes inkorrist höjs frän 300 % av basbeloppet per

kalenderår lill 350 96. Men utöver detta föreslär socialdemokraterna en höjning av fribeloppet för den egna inkomsten från 55 % av basbeloppet per kalenderhalvår lill 60 96. Del skulle innebära en kostnad pä ungefär 14 miljoner, och det avstyrker utskotlsmajoriteten.

Beträffande älerkrav av studiemedel som utbetalas i förskott och där det visar sig att vederbörande inte är berättigad till studiemedel med så högt belopp som motsvarar förskottet vill socialdemokraterna atl detta återkrav skall ske enligt de vanliga återbetalningsreglerna för studiemedel. Vi i utskotlsmajoriteten avstyrker detta och hänvisar där lill flera skäl. Reglerna för återbetalning måste vara enkla. Hela förskottssyslemel bygger pä all man har enkla regler alt administrera, och om man tillämpar det syslem som socialdemokraterna föreslår finns det risk för att det kommer ansökningar om studiemedel utan att vederbörande egentligen är berättigad lill studiemedel.

Jag tycker också all man i detta sammanhang kan påpeka alt den ränta, som tillämpas vid återkrav för felaktigt utbetalt förskott, är lägre än den ränta som tillämpas i övrigt inom studiemedelssystemet.

För tim- och dagsiudiestöd har socialdemokraterna också förslag lill höjningar utöver vad budgetpropositionen föreslår. De höjningarna skulle innebära betydande minskningar av de olika stöden, och jag vill gärna nämna de siffror som kan vara aktuella. För timsludieslöd skulle den höjning av stödet socialdemokraterna föreslår innebära en minskning av antalet stöd, frän i budgetpropositionen beräknade 25 000 till 21 300 och för dagstudiestöden från 16 000 till 12 000. Vi menar i utskottsmajoriteten att det är viktigt atl så mänga som möjligt kan få tillgäng lill de här stödformerna. Vi menar atl budgetpropositionens förslag är rimligt, och vi avstyrker därför del socialdemokraliska förslagel.

Allan Åkeriind berörde frågan om del särskilda vuxensiudiestödet, somjag också vill nämna i delta sammanhang. Där har elt enhälligt utskott - även om Allan Åkeriind gjorde en liten markering för en stund sedan - tillstyrkt det förslag som socialdemokraterna gav beträffande en ändring av reglerna för detta stöd. Det har vi gäll med pä därför alt ändringen innebär inle en minskning av samma omfattning som de förslag som rör tim- och dagstudiestöden. Här skulle minskningen innebära en skillnad mot budgetpropositionens förslag från 14700 till 14350.

När det gäller företagarorganisationernas möjligheler alt få medel för information om vuxenstudieslöd och uppsökande verksamhet pä arbetsplatserna har Gösta Andersson tidigare berört socialdemokraternas motvilja mol detta. Jag vill bara göra tillägget, alt vi i ulskottsmajoriteten menar all även företagarorganisationerna bör fä denna möjlighel, med hänsyn lill att både särskilt vuxenstudieslöd och internaibidrag kan utgå även till person som inte är arbetstagare.

I moderaternas partimotion finns ett långtgående förslag, som Allan Åkerlind har redogjort för men som jag inte går närmare in på. Ulskoltsma-joriletens avstyrkande av detta förslag görs med hänvisning framför allt till de pågående utredningarna om studiestöden. Utredningarna harockså i uppdrag

Nr 105

Torsdagen den 15 mars 1979

Studiestöd m. m.

177

Nr 105

Torsdagen den 15 mars 1979

Studiestöd m. m.

att lämna förslag beträffande den framtida nivån på studiestödet. Vi menar att del nu inte är lämpligt all fatta bindande beslut för framtiden.

När det gäller förslaget frän moderat håll om besparing i anslaget för uppsökande verksamhet pä arbetsplatser - en besparing som i motion och reservation har angetls till fem miljoner - vill jag säga att detta anslag, som bestrids av medel från vuxenulbildningsavgift och de beskattade vuxenstudiesiöden, uppgår sammanlagt lill 587,3 miljoner. En sådan besparing kan man knappast kalla besparing. Vi menar atl del i stället skulle fördelas på andra konton, på andra delar av vuxenstudiestödet. Men det är viktigt all man har medel för denna uppsökande verksamhel och informationen på arbetsplatserna för all de som är berättigade till sådant stöd verkligen skall kunna utnyttja del.

Gösta Andersson sade beträffande reservationen 6 atl timsludieslöd och inkomstbidrag borde kunna utgå även lill andra än arbetstagare. Det är riktigt atl centrala sludiehjälpsnämnden har lagt fram etl sådant förslag, men det är kostnadskrävande. Det skulle röra sig om ungefär 23,5 milj. kr., varav, enligt CSN, hälften skulle finansieras skattevägen. Departementschefen har f n. inte ansett sig kunna ta upp detta förslag, eftersom del skulle bli en belastning på statsfinanserna med ungefär 12 milj. kr. Som tidigare nämnts har frågan om vuxenulbildningsavgift för egenförelagare inte heller lösts. Den finansieringsform som föreslås i moiionen tror jag knappast är lämplig. Även om den skulle vara genomförbar, skulle en mycket stor del -sannolikt den största - behöva finansieras skattevägen.

Inga Lantz talade nyss för vänsterpartiet kommunisternas motion 597, och även arbetarpartiet kommunisterna har en omfattande motion, 1633. Dessa motioner knyter an till flera av de områden som jag har berört. Många av förslagen överensstämmer i viss män med socialdemokraternas förslag, men i vissa fall är de mycket mer omfattande. De avslagsyrkanden som jag har framfört beträffande socialdemokraternas förslag gäller även de senast nämnda motionerna. Därutöver innehåller motionerna frän vpk och apk mycket långtgående och kostnadskrävande förslag. Som jag lidigare nämnt pågår ju en omfattande ulredning om studiestödet. Ett förverkligande av de här molionsförslagen skulle innebära ett föregripande av denna omfattande ulredning. Utskottet har av den anledningen, och även av stalsfinansiella skäl, inte kunnai tillstyrka dessa moiioner.

178

CHRISTER NILSSON (s) kort genmäle:

Herr talman! När man studerar utskottets skrivning och lyssnar lill ulskollsmajoritelens företrädare i debatten, finner man atl del inle finns några bärande motiv för all avslå den socialdemokratiska motionen. Utskotlsmajoriteten lycker atl propositionen är väl avvägd, men motiverar inte på elt hållbart sätt, varför man har kommit fram till den uppfattningen.

Flera förslag avvisas med hänvisning lill statsfinanserna. Om detta vill jag bara säga atl del socialdemokraliska budgetalternativet är, nu liksom under regeringen Fälldins dagar, ekonomiskt starkare än regeringens förslag till

statsbudget. Vi har ju etl mindre budgetunderskott.

Inle heller har utskoltsmajoritelens företrädare, Britta Bergström, lyckals förklara varför löntagarnas medel skall förbrakas för företagarändamäl. Den borgerliga linjen vore logisk under förutsättning all egenförelagarna hade all erlägga vuxenutbildningsavgift. Att della inte bara utgör ett budgeltekniskt problem visar ju LO:s och TCO:s brev till trepartiregeringen. Man kan ju se en linje i regeringen Fälldins och regeringen Ullslens politik: de borgerliga regeringarna är inle beredda all lyssna till de organiserade löntagarnas synpunkter och önskemål.

Jag delar Britta Bergströms uppfattning att del inle finns förutsättning för någon större reform pä det här området förrän ulredningen är klar och det finns pengar för reformer. Men när folkpartiet befann sig i opposition ansåg de tre borgerliga partierna att ulredningen utgjorde en spärr för reformarbetet.

Nr 105

Torsdagen den 15 mars 1979

Studiestöd m. m.

INGA LANTZ (vpk) kort genmäle;

Herr talman! Jag konstaterar alt Britta Bergström som utskotiets talesman inle är beredd alt ta ansvar för de utbildningsreformer som genomförts och inle heller för alla uttalanden man har gjort i denna kammare om att den sociala snedrekryteringen måsle brytas. Hade folkpartiet lagil del ansvaret hade man också varit mer välvilligt inställd lill de rättmätiga krav som förts fram frän de studerande och också frän vpk i moiionen 597.

Man måste således tycka alt det är riktigt och rimligt atl studerande skall leva på 17 500 kr. om året. Man måste lycka alt det aren rimlig levnadsnivå liksom att de yngre studerande under 20 är fortfarande skall ha 8 kr. om dagen atl leva pä. Man är inte inom något parti beredd - och det förvånar mig - alt ens återställa bidragsdelen till det ursprangliga läget. Den utgjorde 25 96 när systemet infördes och är nu nere under 12 96.

Man hänvisar i avslagsyrkandet till att utredning pågår. Del är riktigt, men om man menar något allvar med skolreformer och med tal om atl vilja bryta den sociala snedrekryteringen måste man vidta konkrela åtgärder föratt bryta den här trenden, som blir allvariigare och allvarligare för varje år som den här frågan diskuteras i riksdagen. Det behövs konkreta åtgärder. Det är nödvändigt all öka studiemedlen i deras helhet men framför allt bidragsdelen. Jag lycker all del ar ohållbart att hänvisa till det statsfinansiella läget. I andra sammanhang tillåter man sig all låta miljarderna rulla i gåvor och subventioner till storföretag. Dä finns del inget slatsfinansiellt läge att hänvisa till!

Sedan vill jag säga några ord om äktamakeprövningen. Det är skandalöst när folkpartiet uttalar sig för den - folkpartiet som i andra sammanhang så väldigl högljutt vurmar för jämställdhet. Det här är väl en jämställdhelsfråga om någon. Ur kvinnoaspeki är del alltså myckel viktigt all få bort den passusen. Man fattade för tre är sedan beslut all den skulle vara borta inom en treårsperiod, men fortfarande förhalar man reformen. Del rimmar illa atl folkpartiet-som framställer sig som etljämställdhetsparti-inte vill lösa den här frågan omedelbart.

179

Nr 105

Torsdagen den 15 mars 1979

Studiestöd m. m.

BRITTA BERGSTRÖM (fp) kort genmäle:

Herr lalman! Jag skall fatta mig ganska kort. Christer Nilsson menar alt våra motiveringar för avslag pä socialdemokraternas motion inle är särskilt bra. Han nämnde t. ex. mitt uttalande att förslagen i budgetpropositionen är väl avvägda. När vi har denna stalsfinansiella situation f n. måste vi myckel noga avväga de reformer och förbättringar som görs. Det görs dock vissa förbättringar, men jag har undvikit alt räkna upp dem med hänsyn till den sena tidpunkten. Har vi på något ställe sagt alt förslaget är väl avvägt menar vi alt del är väl avvägt i relation lill samhällsekonomin - och del är värt sätt atl uttrycka detta.

Jag vill helt kort säga lill Inga Lantz alt folkpartiet visst är berett att ta ansvar, men vi har också ansvar för statsfinanserna f n. Som jag sade nyss måsle vi avväga varje förslag. Inga Lanlz talar om miljardrullning ät annat håll. Det är faktiskt nödvändigt, det vet Inga Lanlz också, atl hälla sysselsättningen i gång för alt vi över huvud taget skall kunna hålla i gäng det studiesociala stödsystemet med de brister del har f n. Jag skall erkänna alt del finns brister, men vi bör avvakta utredningens färdigställande innan vi gör några större förändringar.

INGA LANTZ (vpk) kort genmäle:

Herr lalman! Jag konstaterar då bara alt Britta Bergström inle är beredd all ta ansvar för de studerandes ekonomi ulan fortfarande vill all de skall leva på en standard som är helt oacceptabel.

180

INGER LINDQUIST (m);

Herr talman! I motionen 1978/79:1806 har Ove Nordstrandh och jag hemställt atl riksdagen skall ultala alt räll lill studiemedel skall tillkomma alla som deltar i undervisning som bedrivs av de erkända studieförbunden i form av sludieplansbundna universiletscirklar med av universitetet anvisade lärare och efter fastställt examinationsförfarande.

Utskottet har tyvärr som vanligt avstyrkt bifall lill motionen, men jag är i alla fall glad över att Allan Åkerlind, Blenda Litlmarck och Christina Rogestam i ett särskilt yttrande gett uttryck fören mer nyanserad uppfatining än ulskollel i övrigt.

Bakgrunden till moiionen är förhållandena för de juris studerandena i Göteborg. Där har sedan slutelav 1960-talel Stiftelsen kursverksamheten vid Göteborgs universitet gett kurser som ingår i jur.kand.-examen. Undervisningen omfattar nu sedan många är lillbaka samtliga erforderiiga ämnen. Intresset för juridikstudier i Göteborg är stort. Del är mellan 300 och 400 studerande som varje termin följer den här undervisningen, och del under slora ekonomiska uppoffringar, eftersom de är förvägrade rätlen lill studiemedel och måsle betala kursavgifter pä betydande belopp.

Med hänsyn lill del år efter är visade intresset för dessa studier i Göteborg är det anmärkningsvärt alt inte något gjorts för att förbättra de studerandes situation. Under de är jag varit i riksdagen har jag så gott som varje år motionerat iden här frågan. Del har gällt atl få juridisk fakultet lill Göteborg

eller juridisk linje eller atl, som nu, fä studiemedel lill alla dem som läser juridik. Jag har med del fullföljt de ansträngningar som gjorts av lidigare riksdagsledamöler också från andra partier än moderata samlingspartiet. Redan i samband med atl Göteborgs högskola med en filosofisk fakultet kom lill 1891 värman inne på tanken alten juridisk fakultet därefter värdet mest angelägna.

Men ingeniing har alltså hänt. Jag lycker atl det är oförklarligt alt man är efler är sätter käppar i hjulet för alla dem som av skilda skäl vill läsa juridik i Göteborg. Varför skall just dessa studerande i värt bidragsvilliga land gä miste om förmåner, som ulan diskussion tillfaller alla andra studerande? Jag uppfattar utskottets ställningslagande som en ovilja alt ställa till rälla - för det kan väl inle vara så all vi sitter fast i en regelbyråkrali där föreskrifter upphört att fylla sitt syfte, nämligen atl tjäna människans bästa?

Jag vill inle alls påslå all jag är djupare insatt i den komplicerade utbildnings- och sludiebidragspoliliken, men så mycket är helt klart för mig att man inle är efter är kan bortse frän ett dokumenterat behov av undervisning och vägra att tillgodose hundratals studerandes berättigade krav pä studiemedel. Herr lalman! Jag yrkar därför bifall till moiionen 1806.

Nr 105

Torsdagen den 15 mars 1979

Studiestöd m. m.

På förslagel av talmannen beslöts att kammarens förhandlingar skulle fortsättas vid elt senare sammanträde.

§ 11 Kammaren åtskildes kl. 23.44.

In fidem

BERTIL BJÖRNSSON

/Solveig Gemert