Riksdagens protokoll 1978/79:103 Onsdagen den 14 mars

ProtokollRiksdagens protokoll 1978/79:103

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1978/79:103

Onsdagen den 14 mars

Kl. 19.30

Förhandlingarna leddes till en början av förste vice talmannen.

Nr 103

Onsdagen den 14 mars 1979

Utrikes- och

handelspolitisk

debatt

§ 1 Utrikes- och handelspolitisk debatt (forts.)

Handelsministern HÄDAR CARS:

Herr talman! Med anledning av Mats Hellströms anförande före middagspausen och det Olof Palme sade lidigare har jag begärt ordet. Båda framhöll atl det råder stor enighet i Sveriges riksdag om hanteringen av de/rågor som har att göra med våra relationer till utlandet, men atl del var två punkter där enighet inte var uppnådd. Den ena punkten gällde IDB.

IDB är den regionala utvecklingsbanken för Latinamerika. Det finns liknande banker för såväl Asien som Afrika. Sverige är med i dessa två banker, och det har inte rests några invändningar mol det från socialdemokratiskt häll. Det förhållandet kan inte tolkas så att alla länder i Asien och Afrika som får lån av sina resp. utvecklingsbanker är invändningsfria från demokratisk synpunkt eller med hänsyn till behandlingen av mänskliga rättigheter.

När del gäller IDB motsätter sig socialdemokraterna medlemskap. Motivet för den dåvarande Irepartiregeringen atl ändå begära medlemskap i IDB var atl man ville främja svensk export. Från den synpunkten får medlemskapet bedömas som framgångsrikt. Det har gått exportorder till Sverige lill elt värde av över lOO milj. kr. Man diskuterar nu exportorder på ett belopp av omkring 300 miljoner. Man kan på någol eller några års sikt hoppas på väsentligt större belopp, även miljardbelopp, när det gäller svensk export till Latinamerika.

IDB och dess motsvarigheter i Asien och Afrika ger lån till alla medlemsstater, alla regimer som ingår i de resp. regionerna, både onda och goda - Sydafrika undantaget när det gäller den afrikanska banken. Lånen används för att finansiera projekt av olika slag som har till syfte att utveckla ländernas ekonomi och på sä sätt öka förutsättningarna för en välståndsutveckling i länderna.

Sverige är alltså medlem i IDB och i projekt som har till direkt syfte att förbättra levnadsstandarden för de fattiga befolkningsgrapperna. Vi vill således försöka att inom de ramar som medlemskapet ger arbeta för sådana projekt. Vi har haft viss framgång tillsammans med USA i de ansträngningarna. Det kan man avläsa inte minst av IDB:s fortsatta inriktning av verksamheten. Där lägger man för den kommande perioden ökad tonvikt på just de förhållanden som man frän svensk sida har framhållit, nämligen förhållandena i de fatliga länderna i regionen. När det gäller projekten vill man särskilt framhålla sådana som kan komma lill direkt användning för de

127

Nr 103

Onsdagen den 14 mars 1979

Utrikes- och

handelspolitisk

debatt

fattiga människorna i resp. land.

Beslutet att Sverige inle längre skulle motsätta sig län lill Argentina fattades av irepartiregeringen på förslag av dåvarande utrikesministern Karin Söder i april 1978 i samband med behandlingen av etl dä aktuellt Världsbankslån. Vår kritik mot förhållandena i Argentina ger vi klart uttryck ät pä annat sätt. Regeringen har, som jag har anfört i tidigare debatter, inle funnit anledning att ändra den linje som irepartiregeringen slog in på i fråga om lån till Argentina.

När del gäller vapenexporten till Indonesien vill jag säga att den vapenexport som har ägt rum tidigare skedde under socialdemokratisk tid 1959-1962. 1978 lämnades exporitillslånd för ytteriigare några luftvärnspjäser. Under den nuvarande regeringens lid har inga nya licenser för vapenexport av något slag till Indonesien utfärdats. Om svenska vapen på något sätt kommit till användning pä Östra Timor, vilket jag och regeringen starkt ifrågasätter, är del vapen som exporterats efter beslut av den dåvarande socialdemokraliska regeringen. Inga andra vapen kan ha haft fysiska förutsättningar att sättas in i de strider som har rätt och råder omkring Östra Timor.

Jag har velat peka på delta såsom ett exempel på det dilemma som föreligger när det gäller vapenexportfrägorna. Dessa är ofta mycket svårbedömda. En översyn av reglerna för den svenska vapenexporten bör därför göras, varvid enligt min mening inte minst frågan om licenstillverkningen bör uppmärksammas.

128

MATS HELLSTRÖM (s) kort genmäle:

Herr talman! Vad först gäller IDB, så har denna bank andra stadgar än de övriga regionala utvecklingsbankerna. IDB skapades ju också uttryckligen som USA:s svar på Fidel Castros revolution pä Cuba för att förhindra atl en liknande ulveckling med revolutioner som kunde medföra alt militärdiktaturerna skulle fä svårare att upprätthålla sin makt skulle kunna uppslå i andra länder i Latinamerika. Det har också visat sig atl IDB i sin utläningsverk-samhet i dominerande grad prioriterar sådana militärdiktaturer. 1 vår partimotion om utträde ur banken har vi också påvisat i vilken utsträckning IDB:s utlåning just handlar om atl backa upp och stötta flera av de värsta militärdiktaturerna i Latinamerika, särskilt då Argentina som under de senasie åren varit den dominerande låntagaren.

Handelsministern gick inle in på det jag sade i mitt anförande före middagsuppehållel om att den typ av lån som IDB givit till Argentina är avsedd för presligeprojekt, som dammprojeklel i Paranåfloden, som ingår i landets kamp mot Brasilien och som delvis handlar om inflytande i Paraguay. Det är inle fråga om projekt som i första hand kommer de fauiga människorna till del. Det handlar t. ex. om elektricitet lill industriområden där de multinationella företagen nu håller på att gradvis tränga ut den argentinska inhemska industrin.

Före middagsuppehållet tog jag vidare upp brislen på konsekvens i handlandet hos de borgerliga regerin.iarna. Ä ena sidan har man en linje för

Chile, och å den andra sidan driver man en helt annan linje när del gäller Argentina. Därefter hoppar man av den linje man driver i fråga om Argentina och hävdar i uttalanden alt förtrycket där har lättat för att senare återkomma och säga att förtrycket inte har lättat. Det är den bristen på konsekvens i regeringens handlande som jag tog upp.

När del gäller vapenexporten till Indonesien vet väl handelsministern att det 1971 kom nya riktlinjer för vapenexporten som skulle försvåra möjligheterna för företagen att sälja vapen på del sätt som man kunde göra under 1960-taIet. Under 1970-talel har det inle lämnats någon exportlicens av den socialdemokratiska regeringen. Däremot har det lämnats exportlicenser av den borgeriiga regeringen. Det gällde först reservdelar vintern 1976 och sedan, såvitt jag förstår, nya kanoner. Det jag anförde i mitt anförande före middagsuppehållel och som handelsministern inte heller har berört är att regeringen såväl genom handelsministern som genom utrikesministern har ifrågasatt om det är inre väpnade oroligheter som råder i Östtimor. Östtimor är ett territorium som blev portugisisk koloni vid 1500-talets slut, år 1586. Det har aldrig tillhört Indonesien. Östtimor blev självständigt när Portugal lämnade det 1975, och det nya territoriet invaderades av indonesiska trapper. Regeringen kan mot den bakgrunden inte hävda att det rör sig om inre väpnade oroligheter, särskilt inte som man i FN inte erkänner Indonesiens suveränitet över territoriet.

Nr 103

Onsdagen den 14 mars 1979

Utrikes- och

handelspolitisk

debatt

Handelsministern HÄDAR CARS:

Herr talman! Mats Hellström har vid upprepade tillfällen försökt ge intryck av att folkpartiregeringen beviljat exportlicenser för vapen som nu har kommit lill användning på Östra Timor och därigenom på något sätt kunnai påverka striderna, som där möjligen kan föras av befrielserörelsen. På det har jag nu svarat honom och gett honom alldeles klart besked. Inga vapenexportlicenser som utfärdats av den förutvarande regeringen - icke av den nuvarande - har lett lill någon export av vapen som skulle ha fysiska förulsättningar att ha kommit till användning på Östra Timor. De svenska vapen som FRETILIN påstår skulle ha använts i dessa strider måste följaktligen - om någon sanning över huvud taget finns i detta påstående, vilket jag starkt betvivlar - vara vapen som har exporterats på grandval av vapenlicenser, utfärdade av den socialdemokratiska regeringen. Jag anklagar inte den socialdemokratiska regeringen för detta, jag vill bara understryka den svårighet som det uppenbariigen är all långsiktigt bedöma konsekvenserna av sitt handlande när det gäller vapenexport. Därför är det klokt och riktigt att vi nu ser över reglerna en gång till, inte minst licensavtalen, som ger ytteriigare svårigheter när det gäller bedömningarna.

När del gäller del andra spörsmålet vill jag fråga Mals Hellström på vad sätt han kan veta hur elektriciteten som kopplas in på huvudströmledningarna används - vilken elektricitet som går till det ena eller andra ändamålet i Argentina. Jag tyckeratt han skall redogöra fördel inför kammaren. Det han och jag talar om här är etl mycket stort kraftverksprojekt, svarande mot en kraftproduktion på i rant tal 2 500 MW, alltså ungefär lika mycket som fyra

9 Riksdagens protokoll 1978/79:102-103

129

Nr 103

Onsdagen den 14 mars 1979

Utrikes- och

handelspolitisk

debatt

kärnkraftverk producerar. Elektriciteten kommer till användning inom stora delar av Argeniina till olika ändamål, det är jag helt övertygad om. Bl. a. kommerden att användas föratt driva industrier, men inte minst också för alt elektrifiera de stora delar av Argeniina som nu saknar elektricitet. Det vore intressant att höra hur Mats Hellström kan skilja ut den ena elektronen från den andra i det här nätet och säga: Den här går till det ena ändamålet, den här till det andra. Jag tror inte att det är så lätt att göra det.

Vidare tyckerjag också att vi skall se på vad IDB har haft för konsekvenser i Latinamerika och hur det svenska medlemskapet där har påverkat utvecklingen. Oberoende av vad som föranledde IDB:s grandande och oberoende av den debatt som vi förde kring medlemskapet när del var aktuellt, finns det skäl att se över resultatet av IDB:s verksamhet i Latinamerika och vad det svenska medlemskapet har betytt och sedan ta ställning till frågan om fortsatt medlemskap eller inte.

130

MATS HELLSTRÖM (s) kort genmäle:

Herr talman! Jag har sanneriigen inte försökt ge intryck av att folkpartiregeringen har beviljat licenser. De två gånger licenser har beviljats under 1970-talet har det gjorts av den borgeriiga irepartiregeringen. Skälet till att hela den här debatten tagils upp är att handelsministern i december både här i kammaren och i tidningarna - i samband med en resa till Indonesien, där AB Bofors fanns med bland de svenska företagen i delegationen - med stor intensitet försvarade den vapenexport som Irepartiregeringen hade gett upphov till. Detta skedde samtidigt som Sverige i FN uttryckte sitt fördömande av Indonesiens aggression mot Timor och krävde självständighet för folket i Timor.

Med hänsyn till handelsministerns resa lill Indonesien, där alltså även Bofors fanns med, finns det skäl att granska de argument som folkpartiregeringen lägger fram när det gäller Indonesien. Då förvånar det mig verkligen att handelsministern fortfarande kan påstå att luftvärnskanoner som monteras på fartyg inte kan användas mot mål till sjöss och lands såväl som i luften. Del hävdar i vart fall Bofors, och det lorde den debatt som har förts i några månader ha visat.

Jag har redogjort för projektet i Argentina i mitt huvudanförande, och jag kan inte gå igenom alltihop igen, men jag kan i korthet nämna all det rör sig om ett konkurrensprojekt, där Argentina och Brasilien kämpar om inflytande i Paraguay. Det är grundelementet i del hela. Elektriciteten från projektet avses i första hand gå till stora industriområden nära Buenos Aires, för den typ av industrier jag tidigare nämnde - bl. a. multinationella industrier, som nu håller på att slå ut den tidigare befintliga inhemska argentinska industrin.

Tidigare har den borgeriiga Irepartiregeringen faktiskt kritiserat projekt som rört elektrifiering i Buenos Aires. Det var 1976, och då gällde del något relativt sett blygsammare, nämligen elektrifiering av Sior-Buenos Aires, inte i första hand industriområden. Då kritiserade den borgerliga irepartiregeringen i Världsbanken det projektet genom atl hävda alt det inte skulle komma de

fattigaste till del. Om det förhöll sig så har jag svårt att förstå hur folkpartiregeringen nu kan hävda att den elektricitet som kommer från detta stora nationella prestigeprojekt i Argentinas väl kända konkurrens med Brasilien - är handelsministern inte medveten om den? - kommer de fattiga till del. Det rör sig här om en kamp mellan Argentina och Brasilien; därom torde alla bedömare av Latinamerika vara överens.

Handelsministern HÄDAR CARS:

Herr lalman! Tidigare i kväll har Cari Lidbom från den här talarstolen med rätta talat om svårigheterna för den framtida energiförsörjningen. Jag vill understryka att jag tycker att han i det avseendet har alldeles rätt.

Här är det nu fråga om att i Argentina - i gränsfloden till Paraguay - bygga myckel stora kraftverk, som skapar kraft motsvarande fyra kärnkraftverk, som jag uttryckte det. Det är inte så dåligt. Det är ganska mycket! Denna kraft skall komma människorna till godo. Del finns inte förutsättningar för alt använda kraften till lyxkonsumtion för överklassen - i form av flera brödrostar osv. -eftersom man inle behöver ta i anspråk så stora kvantiteter för sådana ändamål. Vad det är fråga om är att på basis av den totala elkraft som landet har skapa en bättre industri. Och bältre levnadsförhållanden för industrin betyder också bättre levnadsförhållanden för människorna.

Jag tycker alltså atl man, oberoende av hur Mats Hellström uppfattar det, kan uttrycka del så, alt om industriproduktionen ökar i sådana länder som Argentina, är det till fördel även för de många människorna i landet. Han talade med förakt om Buenos Aires-områdel, där det bor ca nio miljoner människor. Men del är inte nio miljoner överklassare, Mats Hellström, utan det är nio miljoner till största delen vanliga människor, som alla har stort behov av en ökad tillgång på energi. Inte minst den fatliga befolkningen där kommer säkerligen alt glädja sig åt att få elektriskt ljus och att kunna använda elektrisk ström för olika ändamål som kan göra tillvaron ljusare och lättare.

Sedan om Indonesien. Jag tycker att del är konstigt att Mats Hellström lar upp frågan om Bofors, eftersom jag redan tidigare har svarai på den frågan i riksdagen och då understrukit alt under delegationens besök i Indonesien mig veteriigen icke några som helst samtal fördes om vapenexport av något slag. Jag har också sagt att det inle var representanter för Bofors - som vissa tidningar talade om - som ingick i delegationen utan representanter för AB Bofors-Nohab i Trollhättan, som gör ångmaskiner och turbiner men icke några vapen. Det är ett försök att ge en felaktig eller förfalskad bild av verkligheten som Mats Hellström gör sig skyldig till när han, utan att nämna vad det var för företag eller vad det hade för produktion, försöker vända detta mot en resa i syfte atl främja svensk handel i en del av väriden där förutsättningarna för en sådan kan synas vara goda. Några som helst vapenaffärer diskuterades alltså icke under denna delegations besök. Turbiner och lokomotiv har ännu inte börjat betraktas som krigsmateriel - och det hoppas jag att de inte heller blir för Mats Hellströms del.

Nr 103

Onsdagen den 14 mars 1979

Utrikes- och

handelspolitisk

debatt

131

Nr 103

Onsdagen den 14 mars 1979

Utrikes- och

handelspolitisk

debatt

132

Förste vice talmannen anmälde att Mats Hellström anhållit atl lill protokollet få antecknat att han inte ägde rätt lill ytteriigare replik.

BERTIL MÅBRINK (vpk):

Herr talman! Det är intressant atl höra folkpartister tala om handel och moral, eller om kampen för mänskliga fri- och rättigheter.

Sveriges två ansikten visar sig i all sin nakenhet när Hans Blix och Hädar Cars spelar ut sitt humanitära register. De låter ungefär så här:

Vi tycker illa om vissa latinamerikanska länder, vi tycker illa om Vietnams ockupation av Kampuchea, vi lycker illa om Kinas angrepp på Vietnam, vi tycker illa om de socialistiska ländernas kampanj mot oliktänkande.

Vi tycker däremot om USA:s "solidaritetspolitik". Vi tycker om president Carlers paroll om "en ny moralisk utrikespolitik". Vi tycker att president Carter är den främste statsmannen i kampen för mänskliga fri- och rättigheter varhelst dessa i väriden förlrampas.

Vi lycker inte om de progressiva u-ländernas nyhetsinformation; vi föredrar de informationer som USA-imperialismen förser oss med.

Ja, ungefår så här låter de båda herrarna och för övrigt de borgerliga talesmän som har framträtt här i dag och i andra sammanhang.

Man kan näsian fö för sig och låta sig luras till att herrar Blix och Cars flaxar omkring med änglavingar och med den vita fredsduvan som huvudbonad.

Jag kan instämma med utrikesministern när han i sitt tal säger att väriden inte behöver bara fred och bröd, utan också rätt.

Men vilken är då verkligheten bakom fraserna? Båda herrar ministrar undvek medvetet atl ta upp en kontinent - Latinamerika - där förtryck och brutalitet inte ligger så långl efter det som visades i TV-serien Förintelsen. Kvantitativt är det nalurliglvis inle av samma omfattning, men brotten är därför inte mindre bestialiska.

Del handlar inte bara om systematiskt förtryck av folkmajoriteter, utan också om en medveten utrotning av en befolkningsgrapp, indianerna i Brasilien.

På vilket sätt kommer då Sverige in i denna bild? Vi vet att de stora privatföretagen i Sverige i allt större utsträckning föredrar att lägga sina investeringar i bl. a. Latinamerika. Sao Paulo i Brasilien är Sveriges tredje industriområde. Argentina är ett annat exempel. Där finns svenska företag etablerade i inle ringa omfattning, och denna verksamhel växer. Vi vet att militärjuntan i Argentina gör sig skyldig till tortyr, människorov och avrättningar och att man fångslar tusentals fackföreningsmedlemmar och fackföreningsledare.

I Chile fortsätter militärjuntan med samma intensitet all grovt kränka de mänskliga fri- och rättigheterna, något som man började med efter fascist-kuppen för drygl fem år sedan.

I Brasilien, Uruguay, Paraguay och Bolivia har fackliga fri- och rättigheter och respekten för mänskligt värde reducerats till någonting som betyder brutalitet för den eller dem som efterfrågar dessa rättigheter.

Militärdiktaturerna i Latinamerika skulle falla ihop som korthus om USA, Västtyskland och Frankrike drog in sitt militära och ekonomiska stöd. Självfallet gäller detta också den svenska företagsamheten i dessa länder. För att vi skall leva upp till parollen om försvar för de mänskliga fri- och rättigheterna, varhelst dessa förtrampas, borde vi helt logiskt förbjuda de svenska direktinvesteringarna i Latinamerika.

Skall vi inte handla med olika länder? brukar regeringsrepresentanterna utropa när svenska företags investeringar utomlands angrips. Vi har aldrig ifrågasatt handelsförbindelserna. Tvärtom vill vi bredda vår handel. Men detta är någonting helt annat än direktinvesteringar i utpräglade fascistdik-taturer. Jag vill för undvikande av missförstånd understryka att inte heller bör handelsavtal träffas och handel bedrivas med vissa länder. Jag tänker då på Sydafrika, Rhodesia och Chile. Nu är det inte bara direktinvesteringar som Sverige stöttar militärdiktaturerna med. Det handlar också om vapenexport. Men det handlarom defensiva vapen,säger folkpartiregeringen. Men till vad skall dessa defensiva vapen användas och hur används de? Vi vet att militärdiktaturerna sitter vid makten tack vare ett stort förråd av moderna vapen. Vi vet atl så fort de förtryckta kräver människovärde, frihet och bröd, så riktar generalerna sina gevär och kulsprutor mot dessa människor.

Jag har naturligtvis inga illusioner om att en borgerlig regering skulle ta initiativ som skulle innebära åtgärder mot de svenska företagens verksamhet i Latinamerika. En sådan åtgärd skulle innebära att imperalismens överlevnad starkt skulle hotas både här hemma och i Latinamerika.

Däremot kan del inte vara för mycket begärt att kräva att vapenexporten upphör, medlemskapet i IDB sägs upp samt att fackliga och sociala rättigheter måste vara ett villkor för svenska direktinvesteringar i Latinamerika. Kan man också förvänta sig att den omtalade socialklausulen blir bindande och atl Sverige arbetar för detta?

Herr talman! Mot bakgrund av vad jag nu sagt vill jag ta upp de grova angrepp som riktas mol den progressiva delen av vår biståndspolitik -angrepp som främst kommer från moderat håll. Det är framför allt Vietnam som är skottavlan. Detta land attackeras och beskylls för att kränka de mänskliga fri- och rättigheterna. De som nu angriper Vietnam teg under hela det obeskrivliga helvete som USA-imperialismen åstadkom i detta land. Är det svälten och massfattigdomen som är beviset för alt Vietnam inle skulle vara demokratiskt? I så fall borde ju imperalisternas megafoner i det här landet rikta sina angrepp just mol dem som åsamkat Vietnam och dess folk den förstörelse och den fattigdom som de nu mödosamt försöker återhämta sig ifrån.

Jag vill än en gång från den här talarstolen - uirikesministern har hört det tidigare - citera Sara Lidman som i en artikel sammanfattade USA-imperalismens förbrytelser mol Vietnam på följande sätt:

"Och så oerhörda är skadorna i befolkningens kropp och själ att del kommer atl la en mansålder innan de är läkta. Men detta under förutsättning att omväriden hjälper lill att bota de oförrätter som folkel vållats.

När det gäller marken förslår inte hundra år. Avskogningen av södra

Nr 103

Onsdagen den 14 mars 1979

Utrikes- och

handelspolitisk

debatt

133

Nr 103

Onsdagen den 14 mars 1979

Utrikes- och

handelspolitisk

debatt

Vielnam,den erosion som börjat, och som delvis är skuld lill översvämning
arna - hur ska denna löpande katastrof hejdas?    Ordet miljömord är

exakt -och ändå stumt. Dess innebörd av pågående förstöring undslipper oss; att marken i Vietnam har en efteriämnad krigföring i sig, som fortsätter atl kräva liv."

Sara Lidman fortsätter:

"Utom detta så att säga automatiska krig, bedriver USA en aktiv utsvältning mot Vietnam.

1)   USA vägrar betala skadestånd.

2)   USA bedriver handelsbojkott.

3)   USA tillämpar lagar mot Vietnam där landet definieras som Tien-den'.

4)   USA hetsar mot Vietnam inom FN och vägrar att normalisera förhållandet mellan länderna."

Jag har citerat Sara Lidman därför att det nu finns en klar vilja att försöka skyla över USA:s fraktansvärda brott mot Vietnam. I västvärldens massmedia förmedlas i dag hetsartiklar. De nyheter om Vietnam som USA väljer väljs också här. Vietnams egna nyheter accepteras inte, trots att dessa under hela försvarskriget mot USA visade sig helt korrekta, medan däremot USA-imperialismens nyheter visade sig inte bara bristfälliga utan direkt falska.

Om de som talarom solidaritet med fattiga och förtryckta skall kunna tas på allvar borde de för det första kräva att USA betalar sitt krigsskadestånd till Vietnam och Indokina, för det andra föreslå en höjning av biståndet till Vietnam och andra progressiva u-länder, för det tredje kräva att bistånd till vissa korrumperade och människofientliga regimer upphör och för det fjärde kräva att Sveriges verksamhet i de latinamerikanska fascistländerna upphör.

Herr talman! När jag nu har kritiserat dels regeringen, dels utrikesministern har jag ett behov av att också framhålla en positiv sak. Under mina nio år som ledamot av Sveriges riksdag är det första gången som jag upplever att en utrikesminister följer hela utrikesdebatten på del sätt som Hans Blix har gjort här i dag. Del tyckerjag hedrar en minister.

134

ESSE PETERSSON (fp):

Herr talman! Av fria människor i elt öppet välfårdssamhälle som det svenska krävs global solidaritet, en solidaritet som gör de fattiga länderna jämställda med de rika nationerna. Det är tillsammans, i en väridsvid gemenskap, som vi alla har ansvar för att de skilda resurserna utnyttjas på rätt sätt, att vi för en resursanvändning som målmedvetet inriktas på alt minska och utjämna klyftan mellan rika och fatliga länder. Det krävs en väridsvid gemenskap som inte gör halt vid nationsgränser och hudfärger eller vid politiska eller religiösa syslem. Här gäller del solidaritet mellan levande människor för en målmedveten resursutveckling i kampen för en mänskligare värld, som präglas av frihet och trygghet för den enskilda människan.

Den frihet som för oss är självklar är för det vietnamesiska bätfolket

verklighetsfrämmande. Dessa människor har i hundratusental blivit utslängda i havet, i farkoster som alltför ofta mer liknar flytande likkistor än sjösäkra båtar. Mänga har tvingats alt köpa sig fria för atl sättas på ett fartyg som saknar destinationsort. Som oliklänkande är detta oftast enda möjligheten för dem till en levande framtid i frihet. De miserabla förhållanden som är båtfolkets dagliga liv månad efter månad är i granden människofientliga och leder till apati, som i stor utsträckning följs av självmordshandlingar. Därför var det etl lovvärt regeringsiniiiativ atl låta 250 personer av båtfolket komma till Sverige. Samtidigt som detta beslut hälsas med största tillfredsställelse måste det stå helt klart aU denna insats är otillräcklig. Vi har ett ansvar att aklivi medverka i arbetet för en mänsklig samhällsgemenskap fördel utstötta vietnamesiska båtfolket. Detta kan ske dels genom att man lämnar ett omfattande katastroföiständ som möjliggör uppbyggandet av en ny samhällsgemenskap i området, dels genom att man låter fler personer av bätfolket komma till vårt land.

Den trygghet som för oss är självklar är för assyrierna i länga stycken verklighetsfrämmande. De har blivit andra klassens flyktingar bara för att de arkebuseras av religiösa skäl i stället för politiska. Detta är en orimlig ståndpunkt i ett humanitärt samhälle. Denna form av åsiktsdödande är lika avskyvärd, oavsett om de avgörande skälen för handlandet är religiösa eller politiska. Här krävs svenska initiativ i internationella organ för atl uppmärksamma och om möjligt komma till rätta med religionsförföljelserna av assyrierna. Samtidigt är det vår skyldighet att i väntan på resultat av dessa initiativ medverka till au assyrierna får uppleva en mänsklig samhällsgemenskap utan ständig fraktan för religiös blodshämnd.

Filmen Förintelsen, som under den gångna veckan har sänts i TV 2, har på nytt levandegjort mänsklighetens grymmaste brott under årtusenden. Nazisterna misslyckades visseriigen med sin målsättning att utrota samtliga judar i Europa, men sex miljoner försvarslösa människor likviderades och kreme-rades i koncentrationslägren enbart därför att de var judar, innan det var dags för Hitlertyskland att störta samman.

Den förnedring av allt mänskligt liv som nazitidens judeutrotning innebar får inle förtigas utan måste klargöras för varje ny generation. Här har filmen Förintelsen en betydelsefull uppgift,även om verkligheten var långt vidrigare i utstuderat blodsvåld än filmen kan beskriva. En uppföljning av Förintelsen i skola och massmedia är nödvändig.

Del är häpnadsväckande att PLO:s, palestiniernas, representant här i landet ställer upp på nynazisternas sida och protesterar mot informationen om judeutrotningen, som man hävdar var enbari propaganda för spridande av sionismen. Uttalanden av detta slag från ansvarigt PLO-håll är komprometterande och förklarar en hel del av svårigheterna i atl komma fram till en hållbar fredsuppgörelse i Mellersta Östern. Israel har rätt till säkra och erkända gränser som är försvarbara. Målsättningen är att judar och araber kan leva sida vid sida i gemensam fred, förståelse och utveckling. Fredsansträngningarna i områdei tycks på nytt vara på väg i rätt riktning efter USA:s presideni Carters besök i Egypten och Israel under de senaste dagarna.

Nr 103

Onsdagen den 14 mars 1979

Utrikes- och

handelspolitisk

debatt

135

Nr 103

Onsdagen den 14 mars 1979

Utrikes- och

handelspolitisk

debatt

Sveriges aktiva stöd för Förenta nationerna och dess underordnade organ har varit och är ett centralt inslag i vår utrikespolitik under hela efterkrigstiden. Utvecklingen måste noga följas inom varje organisation för att den lämpliga nivån för de svenska insatserna, ekonomiskt och personellt, rätt skall kunna bedömas. Kritiken mol de multilaterala organen får inte nonchaleras, utan vi måste tillsammans med andra medlemsstater i FN öka ansträngningarna för att effektivisera och demokratisera de internationella organisationerna.

U-landsbiståndet, som numera överstiger 1 96 av BNP, får aldrig bli en budgetregulator som anpassas till konjunkturernas skiftningar. Vårt biståndsarbete måste ligga fast och utvecklas i nära samarbete med de ideella folkrörelserna i vårt land och resp. mottagariänders myndigheter. Grundläggande för utvecklingsbiståndet är alt det bör inriktas på de fattigaste länderna i vår värid. Enprocentsmålet är endast etl etappmål och ingen slutlösning av insatserna i vårt biståndsarbete.

Angeläget är att fö svenska folket u-landsmedvetet och personligt engagerat i biståndsarbetet även utanför de statliga insatserna. Här är regeringens förslag om skatteavdrag med halva gåvobeloppet upp till 2 000 kr. till svenska organisationers bistånds- och solidariietsarbeie i u-väriden en värdefull stimulansåtgärd för personligt u-hjälpsengagemang.

Ett starkt växande problem i många u-länder är alkoholen, som stoppar upp och förhindrar en naturiig utveckling och framåtskridande. Utvecklingsresultaten saboteras alltså effektivt genom atl alkoholkonsumtionen passivi-serar och förslummar bland människorna i stället för alt stimulera till engagemang i den egna nationens utvecklingsprojekt. Detta förhållande är påfallande när det gäller den afrikanska kontinenten. Nödvändigt är alt utvecklingsbistånd i form av ölbryggerier kan stoppas.

Avalkoholiseringsprojekt i samarbete med resp. mottagariänders myndigheter bör aktualiseras inom ramen för det internationella biståndsarbetets resurser. Detta är en grundförutsättning för att möjliggöra en mänskligare samhällsgemenskap i ett alkoholdrabbat u-land.

Herr lalman! Slutligen vill jag något beröra det nordiska samarbetet. De nordiska länderna haren helt unik möjlighet till samarbete och samordning i olika sammanhang, både ekonomiskt och politiskt. Detta diskuteras ofta, främst i Nordiska rådet. Nu är det hög tid atl åtgärder vidtas för att skapa konkreta samarbetsprojekl. Olika industri- och handelsprojekt bör ställas i förgranden och utvecklas lillsammans i Norden.

Även inom kulturområdet bör ett samarbete och en samordning kunna ske föreit ömsesidigt utbyte och stimulans, inte minst i och genom massmedia. Det tillfälliga bakslaget i det svensk-norska samarbetet, som Volvoavtalels slopande medförde, får inte påverka de fortsatta ambitionerna till ett meningsfullt projektsamarbete mellan de båda länderna. Ett nordiskt samarbete på olika områden är på längre sikt av största betydelse för samtliga länder i denna gemenskap. Även elt utvecklat samarbete, som begränsar sig till enbart Sverige och Norge, är av största betydelse och iniresse.

136

ANITA GRADIN (s):

Herr talman! När det äntligen blev fred i Indokina 1975 hoppades vi säkerligen alla att del löfte skulle infrias, som ländernas ledare högtidligt uttalat på sitt toppmöte 1970. Då förklarade de nämligen sin "bestämda vilja att bevara och utveckla den broderliga vänskapen och de goda grannförhål-landena mellan de tre länderna" för ett "mäktigt framtida samarbete i uppbyggnaden av varje land på dess eget sätt". Det är en tragedi att dessa löften nära fyra år efter krigsslutet inte infriats. I dag är Indokina på nytt i krig. Som en ny pari har Kina inträtt genom sitt anfall på Vietnam. Krafter har alltså satts i rörelse, som ytterst kan utlösa ett väridskrig.

Här i Sverige engagerade vi oss starkt för Vietnams heroiska kamp mol USA. I dag fördömer den allmänna opinionen Kinas överfall mol Vietnam. Omedelbart efter del att nyheten spred sig att Kina invaderat Vietnam, utbröt en våg av protester, demonstrationer och möten. För atl manifestera denna breda opinion tog Svenska kommittén för Vietnam, Laos och Cambodja initiativet lill en fredsappell för Indokinas folk med följande innehåll:

"Krigsslutet i Indokina hälsades med lättnad av en hel värid. Ett av historiens grymmaste krig tog slut. Kampen för nationellt oberoende hade segrat. Äterappbyggnadsarbetet kunde påbörjas. I dag är Indokina på nytt i krig. Som en ny part har Kina inträtt genom sitt anfall på Vietnam.

Vi är djupt oroade över att krafter satts i rörelse som ytterst kan utlösa ett tredje väridskrig. Vi vädjar till alla parter att besinna sitt ansvar och uppmanar alla stormakter att sluta upp med sin inblandning i Sydostasien.

Det är vår övertygelse att tvistefrågor mellan nationer måste lösas med fredliga medel genom förhandlingar. En förutsättning för att folken i Indokina skall få en rättvis varaktig fred är atl deras nationella oberoende respekteras. Vi har tidigare krävt Vietnams tillbakadragande från Cambodja. All utländsk militär måste lämna landet.

Vi kräver nu att Kina omedelbart drar tillbaka sina trupper från Vietnam. Folken i Vietnam, Laos och Cambodja behöver bygga upp sina länder efter trettio års förödande krig. De måste äntligen få fred."

Appellen har undertecknats av socialdemokraterna, vänsterpartiet kommunisterna, centerpartiet och folkpartiet - bara moderata samlingspartiet står utanför. Det betyder att en bred majoritet fördömer Kinas överfall på Vietnam.

I denna situation var det av största värde atl det fanns en organisation som kunde koordinera och initiera aktiviteten och som faktiskt hade jobbat intensivt en längre tid för att göra allmänna opinionen varse den allvariiga situationen i Indokina. Efter befrielsen 1975 ansåg vi nämligen i Svenska kommittén för Vietnam, Laos och Cambodja att det var viktigt att fortsätta solidaritetsarbetel och informera om behovet av stöd för den fredliga återappbyggnaden. Inom kommittén har man också lyckats samla in omkring 1 milj. kr. i bistånd till Laos och Vietnam.

Samtidigt vill jag hävda, herr talman, att vi inom solidaritetsrörelsen alltid varit ärliga mot våra indokinesiska vänner, och det är även i den här debatten nödvändigt att redogöra för den ställning vi tagit beträffande konflikten

Nr 103

Onsdagen den 14 mars 1979

Utrikes- och

handelspolitisk

debatt

137

Nr 103

Onsdagen den 14 mars 1979

Utrikes- och

handelspolitisk

debatt

138

mellan Vietnam och Kampuchea. Den regering som störtats i Kampuchea var landets lagliga regering och tidigare erkänd av Vietnam. Den gjorde sig skyldig till allvariiga brott mot mänskliga rättigheter, och människorna drevs till hårt arbete under mycket svåra levnadsförhållanden. Dess folkliga förankring är svår atl bedöma. Svenska kommittén för Vietnam, Laos och Cambodja gjorde upprepade framställningar för att få besöka Kampuchea för att bilda sig en egen uppfattning, men släpptes aldrig in.

Nu gäller det för den nya regeringen att bevisa att den har folkets förtroende. Etl första villkor är sålunda att all utländsk militär lämnar landet. Vi kan notera positiva drag i den politik som folkrepubliken Kampucheas folks revolutionsråd säger sig vilja föra. Repressalier och hämndaktioner har förbjudits. Demokratiska rättigheter utlovas i form av rörelsefrihet och religionsfrihet. Klart är emellertid atl skall solidaritetsarbetet kunna fortsätta, måste en klar redovisning av de olika parternas roll i maktskiftet i Kampuchea ske.

Konflikten Vietnam-Kina kom i öppen dager den 30 april 1978, dä Kina inledde sin propagandakampanj mot Vietnam om utlandskinesernas situation där. Hur exakt massflykten av kineser från Vietnam gått till, vad som drivit människorna atl lämna sina hem, där de bott i tiotals år, ja flera generationer, är svårt för en utomstående att bedöma. Faktum är emellertid att 200 000 människor lämnade Vietnam pä ett halvår och vällde in i Kina. Av de ca 100 000 människor som givit sig av sjövägen är del slora flertalet kineser.

Detta vållade allvariiga störningar i Vietnams näringsliv, gravor, fabriker, jordbrak och fiske. När så Kina våren-sommaren 1978 inställde allt sitt bistånd till Vietnam, hemkallade alla sina biståndsarbetare, skickade hem alla vietnamesiska studenter, slängde de vietnamesiska konsulalen och egenmäktigt skickade bålar för att hämta hem kineser, ställdes den vietnamesiska regeringen inför svåra beslut. Skulle man ge efter eller utmana den stora grannen med en självständig hållning?

Vietnam valde det senare. För att förstå varför måste man se på de motsättningar som ligger i botten på konflikten.

Det har funnits motsättningar mellan Vietnam och Kina under 20-25 år. Del har varit en rad kriser. Verkligt kritiskt blev det när USA ändrade sin Kinapolitik under Nixon-Kissingers tid och började utnyttja konflikten Moskva-Peking. Den kinesiska ledningen fortsatte på denna väg genom att framlägga den s. k. teorin om de tre väridarna. Det var 1974. Då började Kina bygga upp sin internationella front mot supermaklen Sovjet, i vilken man vill förena "andra väriden", dvs. de industrialiserade kapitalislländerna, "tredje världen" - dit Kina självt räknar sig - och USA.

Vietnam vägrade inordna sig i denna front. En praktisk-politisk följd härav blev att Kina och Vietnam kom alt inta helt motsatta ståndpunkter i fråga om USA:s fortsatta närvaro i Asien i form av militärbaser och militär personal, vapen hjälp osv.

I och med alt Kina blev en ur vietnamesisk synvinkel fientlig stat blev konflikten med Kampuchea mer än skärmytslingar till följd av de kampu-

cheanska ledarnas Angkorkomplex. Vietnam såg sig omringat, och ju mer Kina ökade trycket mol nordgränsen, desto starkare upplevde vietnameserna det som nödvändigt all rensa upp sydvästgränsen, all del var ett livsintresse atl få fred med Kampuchea och en vänligt sinnad regim där.

Möjligheten härtill kan man ha upptäckt när man såg upprorsförsökel i slutet av maj 1978. Tidigare hade det också förekommit upprorsförsök, redan i september 1975. Men nu sommaren 1978 tyckte man sig se starkare krafter i rörelse i Kampuchea, samtidigt som man ställts inför ett akut hot om Ivåfrontskrig.

Kinas politik mot Vietnam kan synas obegriplig och oförnuftig. Kina har uppfattat Vietnam som etl verktyg för Sovjet och därmed som ett hot mot Kinas traditionella inflytelsesfär i Sydostasien och som ett hot om inringning. Men varför vidtog då de kinesiska ledarna åtgärder som endast kunde leda till ökat sovjetiskt inflytande i Vietnam, t. ex. i fråga om bistånd och vapen?

Om man ser Kinas handlande ur detta perspektiv, så inser man lätt atl inmarschen den 17 februari inte kommerall bli någon engångshandling. När de kinesiska ledarna talar om alt bestraffa Vietnam, ge Vietnam en läxa osv., bör man observera atl de inte hänvisar till alt Vietnam störtat Kampucheas lagliga regering. De lyfte inte elt finger för atl rädda Pol Pol. I stället kan de sägas ha vunnit pä Vietnams inmarsch i Kampuchea: de har fått ut prins Sihanouk - en portalfigur i den alliansfria rörelsen - och har honom i säkert förvar i Peking. Vietnams internationella anseende har fläckats.

Kina kommer inte att lämna Vietnam i fred, så länge Kinas övergripande målsättningar inte uppnåtts, dvs, en allians Kina-USA-Japan-NATO mot Sovjet, eller alt Vietnam infogat sig i denna strategi.

Därför måste man se med skepsis på Kinas uttalanden om att återtåget nu möjliggjorts därför aU målsäUningarna uppnåtts.

Men samtidigt har Kina riskerat andra målsäUningar. Genom att gå till militärt anfall mol Vietnam har Kinas "fredlighet" råkat i tvivelsmäl. Man har i omväriden uppfatlat Kina som fredligt därför atl de nya ledarna åstadkommit inre lugn efter kulturrevolutionens strider och tagit sikte på snabb ekonomisk utveckling. Det är inte lika självklart i dag. Det börjar också uppstå tvivel på det riktiga i atl västmakterna medverkar till Kinas militära upprustning. Att investera i jättelika industriprojekt kan framstå som ganska riskabelt. Samtidigt har Kina självt börjat ompröva sina gigantiska moderniseringsplaner, sagt upp avtal med japanska företag.

Även USA syntes föra en obegriplig och oförnuftig politik i Indokina. I stället för alt stödja självständigheten gjorde man allt för alt stötta regimer som var dödsdömda från första stund. Den dominoteori som USA uppställde den gången har Kina nu övertagit. Argumentationen i dag går ul på att Vietnam -som Sovjets instrument - först ville sluka Laos och Cambodja för att därefter lägga under sig Thailand, Malaysia, Singapore -ja, ibland sägs Vietnam t. o. m. vilja ta Filippinerna, Indonesien och Mikronesien. Därmed skulle Sovjet fä kontroll över Malackasundet, en livsnerv för USA:s och Japans förbindelser med Mellanöstern.

Precis på samma sätt som USA gjorde, ser Kina dessa länder blott och bart

Nr 103

Onsdagen den 14 mars 1979

Utrikes- och

handelspolitisk

debatt

139

Nr 103

Onsdagen den 14 mars 1979

Utrikes- och

handelspolitisk

debatt

som brickor i stormaklsspelet. När USA drevs bort från Asiens fastland genom de indokinesiska folkens segrar 1975, uppstod ett tomram, ett "vakuum". Kina måsle förhindra alt Sovjet kommer in i regionen och fyller tomrummet. Härav den vietnamesiska uppfattningen att Kina är "expansio-nistiskt", vill behärska Sydostasien.

Liksom USA ser även Kina pä Vietnam ur ett globalt perspektiv. Att USA stödde Frankrikes krig och senare gick in självt efter 1954 sammanhängde med både dess hysteriska reaktion på "föriusten av Kina" och dess Europapolitik. Det gällde i slutet av 1940-talel att få Frankrikes medverkan i NATO och i Västtysklands upprastning. Kinas inmarsch i Vietnam har - och säkerligen med rätta - uppfattats som en demonstration för USA och Japan att man inte får uppträda undfallande mot Sovjet utan skall handla kraftfullt. Det finns klara paralleller mellan uttalanden av Deng Xiaoping nu och Nixon vid invasionen i Kampuchea 1970.

I den sydöstasiatiska omvärlden har regeringarna börjat bli tveksamma. Först reagerade de mycket kraftigt pä Vietnams agerande i Kampuchea, i synnerhet Thailand där man dels har en traditionell - rent av vidskeplig -skräck för Vietnam och vietnameser, dels oroades av alt ha vietnamesiska trupper vid sin östgräns.

Men de här länderna - Thailand, Malaysia, Indonesien, Singapore, Filippinerna - har också slora kinesiska befolkningsgrupper, totalt 20 miljoner. De spelar en viktig ekonomisk roll, som resp. regeringar försöker begränsa. De ärockså oroade av utsikten att detta kapital skall rinna ur landet, användas för Kinas industrialisering och inte i deras egna länder.

Men dessa regeringar fruktar även Vietnam som ledare och symbol för de sociala revolutioner som pyr i deras egna länder.

Vad kommer nu att ske? Stort hopp om att eventuella - myckel eventuella, skulle jag vilja säga - förhandlingar Vietnam-Kina skall ge resultat finns inte. Kina avser tydligen alt flytta gränsen söderut. Vietnam säger sig inte förhandla så länge del finns en kinesisk soldat på vietnamesisk jord.

Den grundmotsätlning som råder mellan Kina och Vietnam finns kvar och har skärpts genom USA:s om inte indirekta stöd så i vart fall tysta godkännande av Kinas invasion.

Vad kan vi då göra i Sverige, om vi över huvud laget skall göra något? Jag tycker att utrikesminister Blix den 18 februari gjorde ett felaktigt utlalande om det läge som uppstod i Sydostasien genom alt han jämställde konflikten Vietnam-Kampuchea och konflikten Vietnam-Kina. Vi borde i stället hävda de här tre indokinesiska ländernas nationella oberoende och hävda att all stormaklsinblandning i Indokina måste upphöra.

140

BO SIEGBAHN (m):

Herr talman! Jag skulle på några punkter vilja kommeniera regeringens utrikesdeklaration och först och främst en av de centrala punkterna i vår utrikes- och säkerhetspolitik.

Under många och långa socialdemokratiska regeringsår har det ständigt deklarerats att Sverige genom sin alliansfria polilik intar en särställning.

Denna politik har för det första gjort oss särskilt populära i omvärlden, speciellt bland u-länderna. För det andra har den möjliggjort för oss som oberoende nation atl föreslå åtgärder och lösningar på internationella problem som kunnat vinna allmän anslutning. Men samtidigt har neutralitetspolitiken enligt denna filosofi också inneburit en skyldighet atl i allehanda frågor göra vår stämma hörd och frän våra olympiska höjder skipa rättvisa och betygsätta de aktörer som uppträder på den internationella arenan. Sverige skulle fungera som väridssamvetet med Olof Palme som högste uttolkare och överstepräst.

Dagens utrikesdeklaration innebären mycket betydelsefull lillnyktring, till vilken jag verkligen vill lyckönska utrikesminister Blix. Här sägs mera anspråkslöst för första gången att Sverige måhända i vissa situationer kan och bör medverka till lösandet av olika internationella tvister. Jag hoppas alt denna mer balanserade syn på Sveriges roll skall slå sig över kommande eventuella regeringsskiften.

Ett litet lands utrikespolitiska uppgifter kan väl sägas innefatta två moment som delvis går in i varandra. Man skall driva sina nationella intressen och man skall i göriigaste mån medverka till en ekonomisk och fredlig ulveckling i väriden.

1 den socialdemokratiska politiken har ofta det första momentet försvunnit och man har villkorslöst slutit upp på andra länders sida. Det kan gå lill en tid och uppskattas naturiigtvis alltid av de berörda länderna. Men faran är att man en vacker dag konkret ställs inför de egna intressenas krav. Om man då plötsligt börjar tala i andra tongångar är risken stor för att man betraktas som en hycklare eller svikare. Som exempel vill jag endasl nämna kontrasten mellan vissa uttryck för vårt stora u-landsintresse och de rop på importbegränsning som ofta gör sig hörda så fort u-länderna på något område framgångsrikt börjar konkurrera med våra hemmaindustrier.

Vad sedan vårt uppträdande på den internationella arenan beträffar bör man bestämt tillbakavisa idén om att vi skulle vara skyldiga att i alla sammanhang ha en mening och i all synnerhet att offentligt ge uttryck åt denna. Jag vill här inskjuta att del ligger en motsättning inbyggd i atl hävda både alt vi själva bestämmer över vår utrikespolitik och att vi från säkerhetspolitiska synpunkter måsle skapa förtroende för vår kurs. "Förtroende" avser ju andra länders bedömningar, och vi skulle därför inte ha fritt val mellan olika svenska ålgärder utan vara tvungna atl hålla oss inom en kanske mycket begränsad handlingsram, som dessutom kanske har olika innehåll beroende på vilken stormakts förtroende man för tilirället diskuterar.

Som allmän regel gäller väl dessutom alt man har större framgång med sina utrikespolitiska förslag i känsliga frågor om de framförs i en balanserad ton och ofta helst under hand. Torgmötespolitik med ultryck som "salans mördare" och "fascismens kreatur" kan möjligen vinna tillfälliga applåder från inrikesgalleriel, men den övertygar sällan väriden utanför. Märkligt nog har samme talare, nämligen Olof Palme, präglat den kloka tesen alt "man skall vara rädd om orden".

Nr 103

Onsdagen den 14 mars 1979

Utrikes- och

handelspolitisk

debatt

141

Nr 103

Onsdagen den 14 mars 1979

Utrikes- och

handelspolitisk

debatt

142

Till detta kommer faran av atl vi har en tendens att se problemen ur en begränsad och ofta uteslutande legal synvinkel. Man bör nog inte vara främmande för att starka stormaklsintressen måsle komma att spela en betydande roll i politiken. Och det är ingalunda uteslutet att Sverige i detta sammanhang kan ha livsviktiga intressen av hur frågor löses. Även vi har intresse av att den västeriändska civilisationen har kraft och möjligheler atl hävda sig mot utomstående makter och politiska ideologier.

Jag vill på denna punkt slutligen säga att visst kan det i speciella situationer finnas särskilda möjligheler för en alliansfri stat som Sverige att komma med bidrag till lösningar av internationella problem. Men jag tror att man t. ex. i Norge och Danmark skulle ställa sig ganska frågande om vi i Sverige hävdade att vi helt allmänt hade så mycket större uppgifter på den internationella arenan än dessa länder. Dessutom står ju tankegången delvis i strid med det goda nordiska samarbete som existerar t. ex. i Förenta nationerna, där vi oftast kommer till samma slutledningar och driver samma politik.

Utrikesdeklarationen är av ganska naturiiga skäl knapphändig om situationen i Mellersta Östern. Som andra talare redan påpekat har vi ju i dag emellertid mötts av mer optimistiska tongångar av de ledande aktörerna och fler uttryck för hoppet om fred än på länge. Kanske står elt efterlängtat fredsfördrag mellan Israel och Egypten för dörren. Kommer detta i så fall att innebära fred för hela Mellersta Östern? En del tror atl andra arabländer, de s. k. vägrarstalerna, oförminskat eller kanske i ökad omfattning kommer att bekämpa Israel och dess existens. Sven Andersson hävdade tidigare i dag att en sådan utveckling var trolig om man inte erkände palestiniernas legitima nationella rättigheter. Eftersom också utrikesdeklarationen använder detta uttryck kan det vara motiverat att något analysera vad det kan innebära.

Till en början kan man konstatera att det aldrig funnits någon annan palestinsk stal än det gamla judiska Palestina. Varken under arabisk eller sedermera under turkisk överhöghet fanns det någon nationell eller ens administrativ enhet som utgjordes av Palestina. Det närmaste man kommit en sådan enhet var Förenta nationernas beslut hösten 1947 om en delning av det efter första väridskriget upprättade mandatet i en arabisk och en judisk stat. Man skall inte glömma atl delta mandat till en början även innefattade Jordanien eller, som del då kallades, Transjordanien. De två nya staterna skulle enligt beslutet ha ett intimt samarbete.

Men detta beslut avvisades av alla arabiska stater saml de araber som bodde inom det gamla mandatets gränser.

Det är därför inte så enkelt att förstå vad som menas med "legitima rättigheter" om dessa ord skall fattas i sin egentliga mening, nämligen lagliga eller på folkrätten grandande rättigheter.

Jag tror det enda möjliga är att se frågan ur praktisk-politisk synvinkel: Vilken lösning av Mellersta Östern-problemet är bäst ägnad atl skapa fred och efter hand goda grannskapsförbindelser i området under hänsynstagande till de redan existerande staterna här? Till dem hör Israel.

Jag är inle lika säker som Sven Andersson i Stockholm på att en palestinsk minislat skall visa sig vara den enda eller den bästa lösningen. Flera alternativ

finns. Men jag tror dock att man rör sig mot fred i Främre Orienten, även om vägen dit säkeriigen blir lörnbeströdd och fientligheter mellan t. ex. Egypten och Libyen nog inte kan uteslutas.

Saudi-Arabiens roll i detta sammanhang är naturligtvis av utomordentligt stor betydelse. Jag föreställer mig att de saudi-arabiska ledarna redan för flera år sedan blev ganska oroade över oljesituationen. Många tecken tyder på alt Sovjet inom en icke alltför avlägsen framtid kommer att få brist på olja. Man kan förvänta sig alt Sovjet i en sådan situation inte kommer att tveka inför även mycket drastiska åtgärder i riktning Iran-Saudi-Arabien. I en sådan för alla arabländer hotfull situation är det av stor vikt att lugn och fred råder i Mellersta Östern.

Den senaste utvecklingen i Iran ter sig säkeriigen också ur vissa andra aspekter oroande för de saudi-arabiska ledarna. Meningarna är delade huruvida händelserna pä sikt gör Saudi-Arabien mer eller mindre intresserat av ett israeliskt-egypliskt fredsavtal. Mycket beror på den fortsatta utvecklingen i Iran.

Det är intressant att notera alt både utrikesdeklarationen och Sven Andersson ägnat en hel del utrymme ål palestiniernas "legitima nationella aspirationer". Carl Lidbom har ägnat frågan en ganska känslomältad analys, som på ett mycket oroande sätt skiljer sig från Sven Anderssons tankar. Men som vanligt har inte ett ord nämnts om "legitima nationella aspirationer" i andra länder, som ligger oss betydligt närmare såväl geografiskt som historiskt och kulturellt. Är inte Estlands, Lettlands och Litauens nationella aspirationer intressanta och betydligt bättre dokumenterade i historien? Man har inte heller uttryckt något bekymmer för rättegången mot den estlandsfödde svenske medborgaren Niedre. Här har ju dessutom sovjetiska myndigheter behandlat officiella svenska förfrågningar på ett till synes högeligen otillfredsställande sätt. Ingeniing nämns heller, som tidigare i dag framhållits, om Cubas fortsatta militära framfart i olika delar av världen, etl land som fortfarande är elt svenskt programland i vad avser u-hjälp. I ett tal tidigare i dag sade utrikesministern att del är önskvärt alt hjälpen blir så konsekvent som möjligt och'att man inte tar intryck av olika utrikespolitiska händelser. I och för sig kan jag ansluta mig till denna tanke, men del kan konstaleras att detta argument inte alls användes när det gällde alt snabbt avbryta hjälpen till exempelvis Chile och Pakistan, vilket väl kräver alt man närmare utvecklar varför man under de år då Cuba ägnat sig åt en militär verksamhet ulan motstycke i modern tid inte har ansett atl del över huvud taget finns anledning att mer ingående diskutera om hjälpen bör fortsätta.

Jag vill slutligen med några ord beröra situationen i Etiopien, elt land med vilket Sverige under långa tider har haft ett utomprcjentligt viktigt samarbete och där jag tror att Sverige har kunnat lämna en dej bjdrag till utvecklingen. På grand av de intima förbindelser som vi har haft rned Etiopien får vi fortfarande omfattande meddelanden och rapporter orn situationen i landet. Dessa pekar enstämmigt på de ganska skrämmande förhällanden under vilka en del av landets befolkning lever och vilka står i kjar strid med de internationella överenskommelserna om de mänskliga rättigheterna. 1 en

Nr 103

Onsdagen den 14 mars 1979

Utrikes- och

handelspolitisk

debatt

143

Nr 103

Onsdagen den 14 mars 1979

Utrikes- och

handelspolitisk

debatt

interpellalionsdebatt lidigare i år bekräftade också utrikesministern delta. Vi får inte förtröttas i våra ansträngningar att för de etiopiska myndigheterna på ett lämpligt sätt framhålla vikten av att de respekterar dessa skyldigheter, så att vi därigenom allt framgent kan upprätthålla och utveckla de goda förbindelser som sedan många år tillbaka rått mellan våra länder. I detta sammanhang vill jag nämna att den etiopiska ambassadören uppvaktades för en tid sedan, och vid detta tillfälle deltog även förra utrikesministern Karin Söder. Man uttryckte förhoppningar av det slag som jag nyss nämnt, vilket så småningom ledde till ett skriftligt svar från ambassadören, som verkligen gav uttryck för att man på etiopisk sida förstår de bekymmer som vi hyser för de olyckliga människor som under utomordentligt svåra förhållanden, utan rättegång och dom, tillbringar år i fängelse.

144

CARL LIDBOM (s) kort genmäle:

Herr talman! Dagens utrikesdebatt har i etl avseende varit märklig. Utrikesministern betonade efter det första debaltvarvet den stora enigheten i riksdagen, och det var en riktig anmärkning utom i vad avser etl parti som under dagen i olika omgångar har skilt ut sig. Först fick vi uppleva en holmgång mellan herr Bohman och de övriga om B3LA, sedan följde en dust mellan Staffan Burenstam Linder och Hädar Cars om Sydafrika och nu anmäler herr Siegbahn en annan, moderat uppfattning om Mellersta Östern än den som regeringen, socialdemokratin och centern i stort sett är överens om.

För min del tycker jag att det är angeläget alt påpeka att dagens regeringsdeklaration inte minst i den av herr Siegbahn kritiserade delen om Mellanöstern har stora förtjänster. Vi har på vårt håll inte mycket att erinra mot det avsnittet. Sedan Per Ahlmark och moderaterna lämnai regeringen har dess Mellanösternpolitik blivit riktigt hyfsad.

Vi tror att det är en riktig analys att kärnan i Mellanösternproblemet, vad man än må lycka - och jag kan försäkra herr Siegbahn att jag inte är särskilt emotionell i detta stycke - trots allt är palestinierna. I alla omgångar och skeden dyker frågan om palestiniernas framtida rättigheter upp. Man kommer inle rant detta problem.

Presideni Carter har i dessa dagar fått lida åtskillig smälek for sin utrikespolitik, som också jag själv sade några kritiska ord om på förmiddagen. Han har ändå vissa förtjänster, och till dessa hör såvitt jag begriper att han, mer än tidigare amerikanska presidenter, har förstått atl frågan om palestiniernas rättigheter är central när del gäller alt få till stånd en lösning på hela frågan. Från början hade han en helt annan uppläggning än den han nu prövar, nämligen elt slags ny Genévekonferens, under gemensamt patronat av Sovjetunionen och USA, för att lösa alla frågorna på en gång. När Sadat bröt mot denna uppläggning genom sin resa till Jerasalem anslöt Carter till del nya initiativet, men han har tagit med sig grunduppfattningen alt man måste få någon ordning på det palestinska problemet föratt över huvud taget få lill stånd en lösning.

Det som gör alt jag trots allt är lilet pessimistisk beträffande Carters stora

fredsresa är att jag utomordentligt starkt betvivlar att tiden är inne för att Israel verkligen kommer att göra några eftergifter som är värda namnet. Det finns inte några som helst tecken pä atl man i Israel har begripit vad Carter har förstått, nämligen att utan etl erkännande av det palestinska folkels rättigheter och etl omsättande av delta i praktiken kan det inle bli fred i Mellanöstern.

BO SIEGBAHN (m) kort genmäle:

Herr talman! Cari Lidbom fortsätter att använda den terminologi som man brukar reservera för torgmöten och liknande debatter, när han talar om att moderaterna skämt ut sig osv. Vi diskuterar väl ändå olika uppfattningar här. Jag har inle antytt att Cari Lidbom har skämt ut sig -jag har i varje fall inte sagt det. Jag framhöll ändå alt han har synpunkter som avviker pä ett oroväckande sätt frän vad Sten Andersson mycket balanserat uttryckt i dag.

Beträffande uttalandet atl regeringens polilik blivit hyfsad sedan nu Per Ahlmark och moderaterna lämnat regeringen vill jag säga atl man naturiigtvis kan slänga omkring sig sådana uttryck men alt man inte bör göra det här i kammaren.

Vidare tror jag att Cari Lidbom någol missförstod vad jag sade i Mellanöslernfrågan. Jag förde en diskussion om dess egentliga innebörd. Vilka är palestinierna, vilka är deras rättigheter och på vad sätt är de legitima? Man slänger dessa ultryck omkring sig iden allmännadebatlen,men jag tror nästan att jag kan säga att jag aldrig sett någon definition av vilka rättigheter det är fråga om. Är det att bilda en stal just där det är ockuperat område nu eller är det att ta en del av Israel? Vi vet ju alt när man från PLO:s sida talar om palestiniernas legitima rättigheter menar man en sak, nämligen att hela Palestina inkl. Jordanien skall bli en palestinsk stat. Jag tycker att Cari Lidbom inte skall vara så förskräckligt bekymrad över all jag försöker föra en debatt om vad frågan gäller. Det är klart att vi inte kan komma fram lill någon överenskommelse om del, men det kan vara värt att göra klart att problemen inte är så enkla.

Vilken lösning det sedan blir vet vi inle. Den lösning som man, som jag nämnde, 1947 kom fram till i FN var ju att skapa tvä stater, en ungefär där Västbanken är nu och Israel, men de skulle leva i ett intimt ekonomiskt samarbete med varandra. Redan det innebar att det inle var deras tanke att man skulle ha tvä helt oberoende stater, utan de skulle ha ett intimt samarbete, och det ärju ett alternativ. Det kan komma atl visa sig att man från palestiniernas sida sä småningom lycker alt det är naturiigt att slå sig samman med Jordanien för atl bilda en palestinsk stal. Del finns nämligen ingen etnisk skillnad mellan de araber som bor på östra och västra Jordanstranden.

Jag har alltså pekat på en hel del problemställningar här, och jag tycker att man skulle kunna göra debatten lilel mer nyanserad i stället för att bara kort och gott tala om legitima rättigheter som man inte alls definierar.

Nr 103

Onsdagen den 14 mars 1979

Utrikes- och

handelspolitisk

debatt

10 Riksdagens protokoll 1978/79:102-103

145

Nr 103

Onsdagen den 14 mars 1979

Utrikes- och

handelspolitisk

debatt

CARL LIDBOM (s) kort genmäle:

Herr lalman! Jag får börja med att be herr Siegbahn om ursäkt. Jag talade tydligen så sluddrigt att han icke hörde vad jag sade. Jag sade inte att herr Siegbahn eller moderaterna har skämt ul sig i Mellersta Östern-frågan. Jag sade att ni har skilt ut er, och del är någonting väsentligt annorlunda. Det är elt fakliskl konstaterande av att ni företräder en annan Mellersta Östern-politik än de övriga partierna i denna riksdag.

Sedan lill della med legitima rättigheter. Jag vet faktiskt inte i hastigheten om herr Siegbahn är jurist eller inle, men är han det så borde han avslå från alt använda sina juridiska kunskaper i detta sammanhang. Det finns vissa poliliska, psykologiska fakta som dock är för handen på ett obestridligt sätt. Man kan tycka vad man vill om PLO, om organisationen, om dess politiska mål och medel, men elt faktum är alt de i de mörkaste lider envist har drivit sin kamp med sikte på alt fö nationell självständighet i en egen stal. Det som i själva verket gör att detta med palestiniernas nationella rättigheter är etl ofrånkomligt problem, är just atl denna nationalkänsla är så levande och stark atl i den politiska miljö som råder och med det stöd som trots allt palestinierna har från sina arabiska grannar och på annat håll går del inle all komma runt detta problem. Det är ett folk vars självsiändighetslänglan är så stark att det under de förhållanden som råder inle går alt kväva den med maktspråk. Det är därför man måsle lösa della problem.

Jag tror atl herr Siegbahn skall akta sig för atl skissera egna fredslösningar eller gå lillbaka till FN-beslulel med två stater - en palestinsk och en judisk vid sidan av varandra. Herr Siegbahns israeliska vänner skulle nog inle gilla den parallellen bakåt. Om man kastar en blick på kartan över hur de staterna skulle se ut - den judiska och den arabiska - så finner man nämligen atl den del som var tilldelad judarna omfattade en bråkdel av del territorium de efter ett antal krig numera ockuperar och gör anspråk på.

146

BO SIEGBAHN (m) kort genmäle:

Herrialman! Del var ju fatalt atl jag skulle höra så fel, och jag får därför be Carl Lidbom om ursäkt på den här punkten. Jag tyckte faktiskt att Carl Lidbom använde uttrycket "skämt ut sig", och det stämde också mer överens med det tal som han höll tidigare i dag.

Jag har inte anslutit mig till någon ståndpunkt, ulan jag sade att det finns olika möjligheter. Jag tycker att Carl Lidbom kunde ha gjort en ansträngning föratt föra resonemanget efler de linjer somjag skisserade, dvs. resonemanget om vad som är legitima räuigheter. Carl Lidbom ville låta påskina atl han var en duktig jurist och att det var mera osäkert om jag var det, och det kan ju vara rikligt, även om jag haren jur. kand. långl lillbaka i tiden. Men om vi nu skall tala om legitima rättigheter, så an vände ju inte heller Carl Lidbom några juridiska termer. Han talade tvärtom om legitima rättigheter utifrån nationalkänsla och andra kriterier, och det var ju just detta som också jag var inne på. Sedan är det en annan sak hur långsiktigt det här nationella medvetandet är och har varit. Om detta skulle vi kunna föra en lång diskussion, men del kanske vi kan göra vid ett annat tillfälle, eftersom liden nu inte räcker lill för

en sådan.

Vad jag ville var alltså att framhålla atl det fanns olika läsningar, och att vi inte hade någon anledning alt binda oss vid någon egen lösning, hur en sådan än skulle kunna se ut. När jag nämnde 1947 års lösning,så syftade jag bara på principen om en judisk och en arabisk stat som skulle leva vid sidan av varandra och ha ett intimt ekonomiskt samarbete. Jag syftade inte på de gränser som då drogs upp och som om inle pä annat sätt så genom utvecklingen har visat sig vara omöjliga, eller som man frän kommunistiskt håll brukar säga: Historien själv har visat att de var omöjliga.

Förste vice talmannen anmälde att Cari Lidbom anhållit att till protokollet få antecknat att han inle ägde rätt lill ytteriigare replik.

Nr 103

Onsdagen den 14 mars 1979

Utrikes- och

handelspolitisk

debatt

PÄR GRANSTEDT (c):

Herr talman! Jag vill först göra en liten kommentar lill den debatt som just utspelat sig här.

Cari Lidbom sade att regeringens Mellanösternpolitik harblivit väsenfligt mycket bältre sedan Per Alhmark och moderaterna lämnade regeringen. Det uttalandet skulle möjligen kunna ge intryck av att det var någon skillnad mellan den nuvarande regeringens Mellanösternpolitik och den politik som fördes av den närmast föregående, dvs. Irepartiregeringen. Låt mig då konstatera att vad som sägs i årets regeringsdeklaration om Mellanöstern praktiskt tagel ord för ord överensstämmer med de uttalanden som den förutvarande utrikesministern Karin Söder har gjort. När därför Cari Lidbom säger atl han tycker all den nuvarande regeringsdeklarationens avsnitt om Mellanöstern är utmärkt, så säger han fullständigt analogt därmed alt den polilik som Irepartiregeringen förde när det gäller Mellanöstern också var utmärkt. Jag tycker det är myckel glädjande med den anslutningen.

Om sedan Cari Lidbom drar slutsatsen atl delta måste innebära att de moderata särståndpunkter som kommit fram bl. a. under dagens debatt inte fick någol genomslag i trepartiregeringens utrikespolitik, så vill jag säga att det är en helt riktig slutsals som Cari Lidbom i så fall drar.

Men, herr talman, jag hade egentligen tänkt behandla ett helt annat problem, och jag skall nu också göra det.

Vi har underde närmasi gångna åren upplevt,och vi upplever fortfarande, väsentliga strukturproblem inom den svenska industrin. De drabbar särskilt sädana branscher som varven, teko- samtjärn- och stålindustrin. Strukturproblemen hänger samman med en mycket betydelsefull utveckling i vår omvärid. En viktig faktor bakom det vi nu upplever när det gäller dessa branscher är nämligen att vi håller på att fö ett antal nya industriländer. Jag tänker på länder som Sydkorea, Taiwan, Hongkong, Singapore, Indien, Brasilien -ja, man kan göra uppräkningen mycket längre. Det är länder som är pä väg atl passera gränsen från ett förindustriellt stadium till att bli industriländer. Den här induslrialiseringsprocessen i u-länderna är en positiv utveckling och en utveckling som vi också måsle se som oundviklig. Om målen skall kunna förverkligas som ingår i kraven bakom en ny ekonomisk

147

Nr 103

Onsdagen den 14 mars 1979

Utrikes- och

handelspolitisk

debatt

148

världsordning, nämligen att u-länderna skall inom en ganska överskådlig tid uppnå 25 96 av väridens industriproduktion, måsle vi räkna med betydande omställningar inom vår egen industri.

De här omställningarna kommer förvisso all skapa problem för oss. Samtidigt är det klart atl den här utvecklingen kommer att skapa nya exportmarknader för våra industrier. De inkomster som de nya industriländerna får genom sin export av industrivaror stoppas ju inte ned i några kassakistorutan används för köp av varor på väridsmarknaden - varor som vi har möjlighet all sälja. Totalt sett kommer säkert den här utvecklingen i de nya industristaterna att ha en positiv och stimulerande effekt på världsekonomin i dess helhet.

Men samtidigt som man konstaterar att det här är en i huvudsak positiv utveckling är det in te likgiltigt hur industrialiseringsprocessen sker. Det finns nämligen risk för att den processen utvecklas lill en ny form av kolonialism. En stor del av den industrin utvecklas i u-ländema, ägs och leds av multinationella förelag med sina beslutscentra i de gamla industriländerna. Andra ägs av företag som kanske är inhemska men som i sin uppbyggnad och inriktning mycket kopierar i-landsföretagen. De bygger på att utnyttja billig arbetskraft, ofta utan några fackliga rättigheter eller socialt skydd i bakgrunden.

Väldigl många av industrierna i de här nya industriländerna har som sin huvudsakliga inriktning att förse de rika länderna med billiga konsumtionsvaror. Den klassiska arbetsfördelningen mellan i-länder och u-länder har varit alt u-länderna har försett de rika länderna med råvaror. I-länderna har svarai för förädlingen. Nu finns del risk för alt även den industrialiseringsprocess som sker i u-länderna i första hand får en utformning som gynnar de redan rika länderna, som gör oss i de rika länderna ännu rikare genom att vi får tillgång till de billigare varorna.

Del är viktigt all induslrialiseringsprocessen i de fatliga länderna utformas så att i första hand behoven tillfredsställs hos de människor som lever i de fattiga länderna. Del gäller alltså all i första hand det stora behovet av konsumtionsvaror, av redskap, av varor för alt modernisera jordbruket osv., som finns i u-ländernas byar tillfredsställs genom u-ländernas industrialisering.

Det är också viktigt att vi aktivt driver kravet på att ge de grundläggande sociala rättigheterna ål dem som arbetar i de nya industrierna i de nya industriländerna. Vi har anledning att stödja den internationella fackföreningsrörelsen och med kraft driva kravet på en socialklausul.

Också valet av teknologi i den här induslrialiseringsprocessen är viktigt. Teknologiutvecklingen sker i huvudsak i de industrialiserade länderna. Den teknologiska utvecklingen är inriktad på all tillfredsställa de behov som finns i de industrialiserade länderna. Det innebär atl teknikutvecklingen inriktas på att spara på sådant som det är brist på i industriländerna, framför allt arbetskraft, och atl utnyttja sådant som det finns gott om i i-länderna, framför allt kunskap, kapital och infrastraktur.

1 u-länderna är situationen myckel ofta den omvända: där har man gott om

arbetskraft, men man har ont om kunskap, ont om kapital och en svag infrastraktur. Del gäller därför att vi, med de utvecklingsresurser som vi häri i-länderna, hjälper till alt utveckla en teknologi som är anpassad lill u-ländernas behov och därmed till behoven hos majoriteten av världens befolkning.

Det är också viktigt att den industrialiseringsprocess som vi står inför i u-länderna sker under elt ekologiskt ansvarstagande. Det finns många skrämmande exempel på hur moderniseringsprocessen i u-länderna har lett till allvarliga miljöproblem, såsom skogsskövling,en alltför snabb avbetning av känsliga jordar, ökenutveckling, växande föroreningar i luft, vatten och natur. Det är viktigt att u-länderna inle skall behöva göra om våra misstag, ulan att man redan från början kan fö en industrialiseringsprocess som utgår från grundläggande miljökrav.

Herr talman! Det är självklart att det måste vara u-länderna själva som bestämmer hur de vill forma sin utveckling. Del är en naturiig utgångspunkt för all vår u-landspolitik. Men vi får samtidigt inte krypa undan vårt ansvar. Vi måste vara medvetna om att det är de rika länderna som i stor utsträckning styr den internationella handelns villkor. Det är de rika länderna som sitter inne med de stora resurserna för forskning och teknisk ulveckling. Delar i de rika ländema som de stora multinationella företagens beslutscentra finns, vilka inte minst påverkar utvecklingen i u-länderna väldigt myckel med utformningen av vårt bistånd. Därför är det viktigt att vi har en grundläggande syn på hur vi tror att en industrialiseringsutveckling bäst gagnar de faltiga länderna. Det är viktigt att vi är beredda atl i vårt internationella agerande ta ett ansvar föratt industrialiseringsprocessen i de fatliga länderna verkligen kommer de fattiga människorna till godo och skapar gynnsamma förhållanden både nu och för framliden.

Nr 103

Onsdagen den 14 mars 1979

Utrikes- och

handelspolitisk

debatt

PER-OLOF STRINDBERG (m):

Herr talman! Vi lever i en orolig värid, där det förekommer våld och förtryck på alltför många håll. Del har också påtalats här i dag. Uppmärksamheten riktas genom massmedia på våldet i Sydafrika, i Chile, i olika delar av sydöstra Asien osv. Nyligen hardel kommit till en ny regim i Iran, varifrån vi dagligen får rapporter om avrättningar. Vi upprörs med rätta över våld och över regimer som inte respekterar den enskilda människans mest elementära krav på frihet och skydd till liv och egendom.

Jag fäste mig, herr talman, vid några av slutorden i utrikesministerns tal här tidigare i dag. Han underströk att vi inte får förtröttas i att påtala förtrycket, bl. a. av oliktänkande i Östeuropa, eller diskrimineringen av judar och andra minoritetsgrupper.

Herr lalman! Det är viktigt atl även förhållandena i Ösleuropa påtalas. Tyvärr sker detta alltför sällan; reaktionerna har trabbats av, kanske därför att det inte kommer några reportage i TV om dem och därför all det inte finns några högljudda aktionsgrapper, som kräver frihet för de sedan snart fyra decennier av Sovjetunionen ockuperade staterna Estland, Lettland och Litauen. Vi var med all rätt upprörda när del hände, men kritiken tystnade på

149

Nr 103

Onsdagen den 14 mars 1979

Utrikes- och

handelspolitisk

debatt

sina håll alltför snart, och Sverige hade alltför bråttom med all erkänna den sovjetiska inkorporeringen av Baltikum. Fortfarande höjs röster - och det med rätta - för atl detta beslut borde omprövas. Så skedde ju exempelvis i Australien, där regeringen Fraser återkallade del erkännande som gjorts av den tidigare regeringen Whitlam.

Herr talman! De baltiska folken behöver liksom andra nationer som strävar efter nationell frihet känna all det i den fria väriden -även i Sverige - finns en stark opinion, som stöder dem i deras strävan.

I Sverige bor mänga människor som en gång flydde från Baltikum för all flnna en fristad hos oss. Vid upprepade lillfällen har de, liksom jag själv och andra här i riksdagen, tagit upp frågan atl den svenska regeringen inle får ge upp arbetet när det gäller att befria balterna i Sverige från det s. k. dubbla medborgarskapet.

Kravet pä avskaffande av del dubbla medborgarskapet är somjag nämnde gammalt. Samtliga stats- och utrikesministrar sedan kriget har mött det. I mitten av 1960-talet vädjade mer än 7 500 balter i en skrivelse lill den dåvarande regeringen att "Sverige på administrativ väg befriar mig och mina efterievande från varje formell samhörighet med Sovjet" och framhöll att de inte ville vara "lojalilelsskyldiga mot det land och den regim som med våld och förtryck förintade det fria Estland, Lettland och Litauen".

Della varar 1966. Fortfarande har ingenting hänt. Fortfarande drabbar det dubbla medborgarskapet alla dem som befann sig i Baltikum när sovjetisk lag infördes där i september 1940. Men det drabbar inte bara dem. Del drabbar även de barn till föräldrar som enligt sovjetisk lag betraktas som medborgare i Sovjetunionen.

Jag är medveten om atl vi inte ensidigt kan lösa dessa problem, men jag vill understryka vikten av all regeringen verkligen energiskt arbetar för att på diplomatisk väg nå en lösning. Eftersom utrikesministern fortfarande är kvar i kammaren vill jag tillägga alt han bör ge detta arbete en hög prioritet i UD:s verksamhel.

Herr talman! Jag har velat utnyttja dessa få minuter till alt understryka att vi aldrig får glömma den situation som balterna befinner sig i.

150

ROLF HAGEL (apk):

Hert talman! Debatlordningen för den här överiäggningen är den, att partiledare tilldelas 30 minuter och placeras på lalariistans övre del. Nu tycks det vara på det sättet att talmanskonferensen anser sig bättre rustad än partiets medlemmar och partiets kongress alt avgöra vem som är arbetarpartiet kommunisternas ordförande. Jag tilldelas därför 15 minuter, trots att vårt parti självfallet har samma behov som andra partier i kammaren att framföra sina synpunkier pä utrikespolitiken. Nu är det ju inte enbart till nackdel all få sitt tal uppdelat i flera delar. Jag får därmed möjlighet att följa upp det inlägg jag hade tidigare och för nu kanske också svar på den fråga som jag för flera timmar sedan ställde lill utrikesministern. Han är fortfarande kvar i kammaren och har alltså möjligheler atl ge ett svar. Frågan var föranledd av det avsnitt i utrikesministerns tal där han säger alt FN:s deklaration om de

mänskliga räuigheterna, "som antogs för drygt 30 år sedan, har haft och har en oerhörd politisk genomslagskraft och har bildat underiag för elt omfattande arbete pä konventioner och särskilda regler till skydd för utsatta grupper av människor. De rättigheter den proklamerar kan förefalla oss självklara. Alt den ständigt åberopas visar dess värre atl respekten för dessa räuigheter ingalunda är självfallen."

Herr utrikesministeri I artikel 43 i denna deklaration heter det: "Envar har rätt till arbete, till fritt val av sysselsättning, till rättvisa och tillfredsställande arbetsförhållanden och till skydd mot arbetslöshet." Kan man, herr utrikesminister, påstå alt dessa krav uppfylls i vårt land? Kan man påstå att det är så självklart att vårt land efterkommer de regler som finns inskrivna i FN-deklarationen om de mänskliga rättigheterna?

Jag skall därefter övergå till atl fortsätta det tal som jag påbörjade lidigare i dag. Jag hade kommit sä långl att jag hade slagit fast aU med Kinas angreppskrig, så tog väriden ett stort steg mot etl tredje väridskrig. Vi blev påminda om den katastrof som ett sådant krig skulle kunna innebära. Jag hade också kommit in på den vapenarsenal som i dag finns lagrad på olika håll i världen. Jag sade att kärnvapen lagren i världen i en FN-rapport har uppskattats till 1,3 miljoner bomber av samma styrka som de som fälldes över Hiroshima. Omräknat till vanliga sprängämnen, sadejag, skulle vapenlagren räcka till 15 ton per invånare på vår jord. Jag sade till slut alt frågan om jorden efter ett sådant krig skulle bli beboelig ställs av allt fier och det med rätta.

De ekonomiska konsekvenserna av denna vanvettiga rastning blir allt värre. De bärs hela tiden av de arbetande människorna. Del är deras levnadsstandard och deras sociala trygghet som beskärs. Varje dag året rant förbrukas fem miljarder kronor för världens militärapparat. Vårt land deltar i kapprastningen på ett sätt som, med tanke på landets litenhet befolkningsmässigt, är i högsta grad anmärkningsvärt. Vi kommunister har gång på gång framfört synpunkten att Sveriges insatser för alt stärka freden och säkerheten inte skall göras i form av ökade rustningskostnader. Fler kanoner och fler flygplan bidrar till att kapprustningsspiralen drivs ytteriigare i höjden.

Ett av de områden där vi anser att det omedelbart måste las krafttag är förverkligandet av Norden som en kärnvapenfri zon. Redan 1961 aktualiserade den svenske utrikesministern den s. k. Undénplanen. Därefter har frågan vid flera lillfällen aktualiserats av Finlands president Kekkonen. Men frågan är fortfarande olöst. Det är vår uppfattning att den svenska regeringen måsle börja verka aktivt för alt denna för de nordiska folken sä viktiga fråga skall bli förverkligad. Vad är det som föranleder regeringens passiviiei i frågan?

I dagens debatt har flera talare betonat vikten av ett ökat samarbete från Sveriges sida med EG. Att uirikesministern gör sådana uttalanden är inte på något sätt förvånande. Knyiningen till EG:s och därmed monopolens marknad har ju som bekant gått mycket snabbt under de tvä senaste regeringarnas tid. Resultatet av dessa närmanden kan vi klart ulläsa i form av färre arbetstillfällen här hemma, vi kan utläsa det i form av alt hela branscher har anpassats så till den milda grad att verksamheten i Sverige näsian totalt

Nr 103

Onsdagen den 14 mars 1979

Utrikes- och

handelspolitisk

debatt

151

Nr 103

Onsdagen den 14 mars 1979

Utrikes- och

handelspolitisk

debatt

lagts ner. Kraven på ökad anpassning frän EG:s sida reses allt oftare och allt fräckare. Men i äriigheiens namn skall också sägas att värt land fått beröm för att vi snabbt har anpassat oss till EG:s krav på produktionskapacitet, inte minst inom varvsindustrin.

Jag anser att det också borde vara tid för socialdemokratin att inse att den väg som Sverige måste beträda för all bryta företagsnedläggningarnas och den ökade arbetslöshetens onda cirkel inle är en ökad knytning till stormonopolens marknader. Den nuvarande inriktningen av den svenska utrikeshandeln kommerall permanenta arbetslösheten, speciellt inom industrisektorn. Nya marknader måste vinnas om målsäUningen full sysselsäuning skall uppnås. Och nya marknader finns. Men det förutsätter att regeringen verkligen gör insatser för att vinna kontakter och insteg på dessa.

En sådan marknad utgör SEV - en marknad som i motsats till våra nuvarande handelspartners inte brottas med de förde kapitalistiska samhällena så typiska problemen arbetslöshet och inflation. Dessutom befinner sig SEV-länderna i snabb ulveckling pä alla samhällslivels områden.

När SEV firade sitt 30-årsjubileum i januari månad detta år kunde man bl. a. notera att nationalinkomsten i SEV-länderna hade tiodubblals mellan åren 1948 och 1977. Kapitalinvesteringarna i folkhushållet hade ökat lika mycket. Mellan åren 1951 och 1977 var den industriella tillväxten 9,4 96 per år, dvs. 3,1 96 högre än väridsgenomsnittet.

Min taletid är nu slut men jag antar, herr talman, atl jag än en gång har rätt att begära ordet för ett anförande på sex minuter.

152

Uirikesministern HANS BLIX:

Herr talman! Jag ville bara helt kort kommentera det problem Per-Olof Strindberg nämnde, nämligen det dubbla medborgarskap många balter har som blivit svenska medborgare men inte kunnat bli av med sitt sovjetiska medborgarskap. Han talade om att man efteriyst svenska administrativa åtgärder föratt befria dessa svenska medborgare från deras lidigare band med Sovjetunionen.

Det är klart att vi inte genom ensidiga svenska åtgärder kan påverka ett medborgarskap som pålagts någon genom främmande lagstiftning. Jag tror Per-Olof Strindberg själv senare i sill anförande nämnde att man behövde bilaterala förhandlingar för att nå detta mål. Sådana har också förts under långliga tider men har inte givit något resultat.

Jag vill dock gärna nämna att ett nytt element tillkommit ganska nyligen i och med att man i Sovjetunionen fått en ny medborgarskapslagstiftning. Del ger också oss anledning atl pä nytt ta upp frågan med Sovjetunionen och se om vi genom förhandlingar kan komma fram till en ordning som möjliggör att svenska medborgare befrias från ett medborgarskap som de inte längre behöver eller vill ha.

PER-OLOF STRINDBERG (m) kort genmäle:

Herr lalman! Jag vill bara tacka uirikesministern fördel senaste beskedet. Jag är medveten om atl Sovjetunionen fått en ny medborgarskapslag, och jag vore utomordentligt lacksam om man, somjag sade lidigare, gav detta arbete en myckel hög prioritet inom UD:s verksamhel. Balterna i Sverige upplever-med all rätt - det dubbla medborgarskapet som ytterst påfrestande.

ROLF HAGEL (apk):

Herr talman! Låt mig börja med alt konstalera aU utrikesministern fortfarande vägrar alt svara på min fråga. Jag kan inte uppfatta tystnaden på annat sätt än att utrikesministern finner att vårt land inte lever upp lill FN-konventionen om de mänskliga rättigheterna. Utrikesministern har ju lidigare fält beröm för alt han suttit kvar i kammaren under hela debatten. Han har alltså lyssnat på min fråga vid båda de tillfällen då jag framställt den.

Lål mig sedan för tredje gången fortsätta med mitt anförande.

Jag har försökl visa alt det finns andra handelspartner än dem med vilka vi f n. utbyter varor. Mellan åren 1951 och 1977 var den industriella tillväxten 9,4 % per år i SEV-länderna. Detta var 3,1 % högre än världsgenomsnittet.

Det handlar inle om någon liten marknad. Tio medlemsländer i Europa, Asien och Amerika har i dag tillsammans en befolkning pä 430 miljoner människor. Bara detta stora befolkningstal borde vara tillräckligt för att Sverige borde vidta ordentliga ansträngningar för att få fotfäste inom marknaden. F. n. handlar vi till 80 96 med den kapitalistiska delen av väriden, den del som brottas med samma ekonomiska problem som värt eget land, dvs. ökad arbetslöshet och stigande infiation. Men det handlar inte bara om dessa 430 miljoner människor. Det handlar också om länder som genom samarbetsavtal eller genom observatörer har anknytning till SEV. Det är länder som Angola, Finland, Irak, Laos, Jugoslavien, Mexico och Nordkorea. Det är arbetarpartiet kommunisternas bestämda uppfatining att elt samarbetsavial mellan Sverige och SEV också skulle medföra en större marknadsandel för svenska produkter även i dessa länder. Sveriges arbetande folk har rätt atl kräva att regeringen vidtar åtgärder för att söka sig till andra marknader än de krisdrabbade.

Nr 103

Onsdagen den 14 mars 1979

Utrikes- och

handelspolitisk

debatt

Överiäggningen var härmed slutad.

§ 2 Föredrogs kulturutskottets betänkande 1978/79:20 med anledning av propositionen 1978/79:100 såvitt gäller medelsanvisningen till radio och television m. m. jämte moiioner.

153

Nr 103

Onsdagen den 14 mars 1979

Radio och television

Punkten 1

Radio och television

Regeringen hade i propositionen 1978/79:100, bil. 12 (utbildningsdepartementet), s. 95-112, föreslagit riksdagen dels alt anta i propositionen framlagda förslag till

1.  lag om ändring i radiolagen (1966:755),

2.  lag om ändring i lagen (1978:478) om avgift för innehav av televisions-mottagare,

dels att

3.  godkänna i propositionen angivna förslag lill medelsberäkningar för den avgiftsfinansierade radio- och TV-verksamhelen,

4.  godkänna i propositionen angivet förslag till  medelsberäkning för radionämndens verksamhel.

154

Medelsberäkningen i propositionen innebar för den avgiftsfinansierade radio- och TV-verksamhelen all för Sveriges Radios investeringar beräknades 76,5 milj. kr. och för dess driftkostnader 1 005,6 milj. kr.

1 den för driftkostnader beräknade medelstilldelningen låg enligl propositionen en resursförstärkning för programverksamheten nästa budgetår om 50,0 milj. kr. Det förutsattes all detta skulle möjliggöra en fortsalt utbyggnad av den regionala riksprogramproduklionen saml igångsättning av regional TV-verksamhet i ytterligare en region. En betydande del av resursförstärkningen borde också - enligt propositionen - kunna användas i programpro-duklionen i kvalitetshöjande syfte.

Mottagaravgifterna borde enligt propositionen vara oförändrade under del kommande budgetåret.

De framlagda lagförslagen innebar alt straffansvar skulle införas för den som använde mottagare på sådant sätt att mottagning på andra platser stördes, resp. för innehavare av svart/vit televisionsmoltagare som underiät all anmäla innehav av färgmottagare då sådan anskaffats.

1 detta sammanhang hade behandlats motionerna 1978/79:436 av Gunnar Johansson m. fl. (m),

1978/79:437 av Gölhe Knutson (m), vari yrkats

1.  all riksdagen hos regeringen begärde alt en granskning skedde beträffande Sveriges lokalradios utnyttjande av dagstidningarnas innehåll saml skyldigheten att uppge varifrån nyheten hämtats,

2.  au riksdagen hos regeringen begärde alt Sveriges lokalradio gavs uppdrag all, om möjligt inom ramen för gällande radiolag och avtal, låta tidningar på lokalradioorten själva svara för nyhelsuppläsningarna.

1978/79:895 av Georg Andersson m. fl. (s), vari yrkats atl riksdagen beslutade au som sin mening ge regeringen till känna vad som i motionen anförts om lokalradion.

1978/79:898 av Yvonne Hedvall m. fl. (m),

1978/79:905 av Lars Werner m. fl. (vpk), vari yrkats

1.     att riksdagen angav nya riktlinjer för SR-koncernens organisation och
utbyggnad, innebärande all

a.     moderbolaget gavs övergripande ansvar för verksamheten och utökade
funktioner och befogenheter bl. a. genom atl koncerngemensamma operativa
organ förlades dit,

b.     utbyggnaden av regional-TV efter utbyggnaden i Norrköping uppsköts
till nästa avtalsperiod,

c.     kvalitetshöjning genom ökad inhemsk teater- och underhållningspro
duktion, mer genomarbetade kultur- och samhällsprogram m. m. priorite
rades och skulle ske med tillvaratagande av resurser i Stockholm, vars
sändningstid inte minskades,

d.  riksradion flck en fungerande disiriklsorganisalion,

e.  lokalradion gavs ökade resurser, bl. a. lill bandverksläder,

2.     alt riksdagen beslutade att ett avtal för hela koncernen skulle slutas
mellan staten och SR med riktlinjer som innebar att

a.     kravet på opartiskhet i programverksamheten skulle gälla del loiala
utbudet,

b.  yttrandefriheten i rundradion skulle gälla lika för alla,

c.     demokraiistadgandel skulle bibehålla sin hävdvunna innebörd men med
tillämplighet också pä jämlikhet mellan könen och andra jämlikhetsfrå
gor,

3.  att riksdagen skulle besluta att 57 milj. kr. fick tas i anspråk ur radiofonden utöver regeringens förslag,

4.  att riksdagen hos regeringen skulle anhålla om en ulredning som pä sikt skulle se över finansieringsfrågan för radio och televisionen.

Nr 103

Onsdagen den 14 mars 1979

Radio och television

1978/79:946 av Rolf Dahlberg m. fi. (m),

1978/79:1291 av Ingrid Diesen m. fl. (m),

1978/79:1292 av Anna Eliasson m. fl. (c),

1978/79:1296 av Kerstin Göthberg m.fl. (c), vari yrkats all riksdagen beslutade att 15 milj. kr. fick las i anspråk ur radiofonden utöver regeringens förslag,

1978/79:1300 av Rolf Hagel (apk) och Alf Lövenborg (apk), vari yrkats all riksdagen hemställde hos regeringen

1.    alt ålgärder vidlogs för att befria dem som enbart hade folkpensions-
inkomst och motsvarande från avgifter för radio- och TV-innehav,

2.     all frågan om total avgiftsbefrielse för alla radio- och TV-innehavare och
avgifternas ersättande med skallemedel utreddes.

155

Nr 103

Onsdagen den 14 mars 1979

Radio och television

1978/79:1310 av Sven Johansson m. fi. (c, m),

1978/79:1312 av Bernt Nilsson m. fl. (s),

1978/79:1849 av Tage Adolfsson (m),

1978/79:1850 av Hans Alsén m. fl. (s, c, m, fp, vpk),

1978/79:1856 av Sven Johansson (c) och Bertil Johansson (c).

156

1978/79:1859 av Tyra Johansson (s),

1978/79:1861 av Essen Lindahl m. n.(s), vari yrkaisatt riksdagen beslutade alt som sin mening ge regeringen lill känna vad som anförts i motionen, innebärande önskemål om en förstärkning av resurserna för lokalradion i Stockholms län,

1978/79:1864 av Tore Nilsson (m) och Per Petersson (m),

1978/79:1877 av Olle Svensson (s) och Ingrid Ludvigsson (s) saml

1978/79:2151 av Rolf Hagel (apk) och Alf Lövenborg (apk), vari såvitt nu var i fråga yrkats att riksdagen hemställde hos regeringen alt staten ålade massmedieföretagen alt öppna en kanal för in vand rarprogram och all tillfredsställa de spansktalande invandrarnas behov av ökat radioprogram samt atl i TV-verksamheten förslärka invandrarredaklionernas resurser (yrkandet 2).

Utskottet hemställde

1.  atl riksdagen skulle anta del i propositionen 1978/79:100 framlagda förslaget lill lag om ändring i radiolagen (1966:755),

2.  all riksdagen skulle anta det i propositionen 1978/79:100 framlagda förslaget lill lag om ändring i lagen (1978:478) om avgift för innehav av televisionsmoltagare,

3.  att riksdagen skulle avslå motionen 1978/79:905, yrkandena 1 a och 2, om nya riktlinjer för organisationen av moderbolaget Sveriges Radio och om elt för hela radiokoncernen gemensamt avtal med staten,

4.  att riksdagen skulle avslå motionen 1978/79:898 om kraven pä objektivitet, saklighet och kvalitet i fråga om barnprogram,

5.  att riksdagen skulle avslå motionen 1978/79:946 om trafikinformation i lokalradion,

6.  att riksdagen skulle avslå motionen 1978/79:1310 om fler kyrkliga och kulturbelonade radio- och TV-program,

7.  att riksdagen skulle avslå motionen 1978/79:1864 om fler gudstjänster i TV,

1.  atl riksdagen skulle avslå motionen 1978/79:1859 om en TV-kampanj mol bruket av alkohol,

2.  all riksdagen skulle avslå motionen 1978/79:436 om språket i radio- och TV-utsändningar,

10. all riksdagen skulle avslå motionen 1978/79:1856 om fler textade TV-program,

11. atl riksdagen skulle avslå motionen 1978/79:1300, yrkandet I, om befrielse för folkpensionärer m. fl. från mottagaravgift,

12. att riksdagen skulle avslå motionen 1978/79:1849 om bibehållande av oförändrade mottagaravgifter,

13. att riksdagen skulle avslå motionen 1978/79:437 om lokalradions utnyttjande av dagspressen,

14. alt riksdagen skulle avslå motionen 1978/79:1312, yrkandet 1, om en utvärdering av vissa insatser av lokalradion,

15. alt riksdagen skulle avslå motionerna 1978/79:1312, yrkandet 3, 1978/79:1850 och 1978/79:895 om lokalradions motlagningsförhållanden, sistnämnda motion såviti nu var i fråga,

I6.au riksdagen skulle avslå motionerna 1978/79:905, yrkandet 1 b, 1978/79:1291 och 1978/79:1877 om utbyggnaden av regional-TV,

17. att riksdagen som sin mening gav regeringen lill känna vad ulskollel med anledning av motionerna 1978/79:895, 1978/79:905, yrkandet 1 e, och 1978/79:1861, förstnämnda motion såviti nu var i fråga, anfört om lokalradion,

18. att riksdagen skulle avslå motionen 1978/79:905, yrkandet 1 c om kvalitetshöjande åtgärder och yrkandet 1 d om riksradions distrikts-organisation,

19. att riksdagen skulle avslå motionen 1978/79:1292 om invandrarpro-gram,

20. all riksdagen skulle avslå motionen 1978/79:2151, yrkandet 2, om en ny kanal för invandrarprogram,

21. att riksdagen med anledning av propositionen 1978/79:100 och motionerna 1978/79:905, yrkandet 3, och 1978/79:1296 godkände den i propositionen angivna medelsberäkningen för den avgiftsfinansierade radio- och TV-verksamheien med den ändring som utskottet förordat, innebärande att del belopp som beräknals för de avgiftsfinansierade driftkostnaderna vid Sveriges Radio skulle höjas med 10 milj. kr.,

22. att riksdagen skulle avslå motionen 1978/79:1312, yrkandet 2, om utnyttjande för lokalradions behov av vissa resursförstärkningar,

23. atl riksdagen godkände den i propositionen 1978/79:100 angivna
medelsberäkningen för radionämndens verksamhet,

24.   atl riksdagen skulle avslå motionerna 1978/79:905, yrkandet 4, och
1978/79:1300, yrkandet 2, om en utredning om radio- och TV-verksam-
helens finansiering.

Nr 103

Onsdagen den 14 mars 1979

Radio och television

157

Nr 103

Onsdagen den 14 mars 1979

Radio och television

Reservationer hade avgivits

1. beträffande en granskning av det sätt på vilket lokalradion utnyttjade dagstidningarnas innehåll av Tore Nilsson (m) och Ingrid Diesen (m) som ansett att utskottet under 13 bort hemställa

att riksdagen som sin mening gav regeringen lill känna vad reservanterna med anledning av motionen 1978/79:437 anfört om lokalradions utnyttjande av dagspressen.

2.                        beträffande vissa uttalanden angående lokalradion av Tore Nilsson (m)
och Ingrid Diesen (m) som ansett alt utskottet under 17 bort hemställa

alt riksdagen skulle avslå motionerna 1978/79:895, såviti nu var i fråga, 1978/79:905, yrkandet 1 e, och 1978/79:1861 angående lokalradion,

3.                        beträffande medelsberäkningen av Tore Nilsson (m). Ingegärd Frasnkel
(fp), Ingrid Diesen (m) och Gunnar Richardson (fp) som ansett atl utskottet
under 21 bort hemställa

att riksdagen med bifall till propositionen 1978/79:100 och med avslag pä motionerna 1978/79:905, yrkandet 3, och 1978/79:1296 godkände den i propositionen angivna medelsberäkningen för den avgiftsfinansierade radio-och TV-verksamhelen.

158

Till betänkandet hade fogats särskilda yttranden i. beträffande utbyggnaden av regional-TV av Tore Nilsson (m) och Ingrid Diesen (m),

2. beträffande programverksamheten av Tore Nilsson (m).

INGRID DIESEN (m):

Herr lalman! Kulturatskottels betänkande behandlar det åriiga anslaget lill Sveriges Radio och därjämte en hel mängd motioner som alltid brukar höra till. Det ärju också naturiigt med tanke på den stora roll som Radio och TV har kommit att spela i vår tillvaro. Just nu är Sveriges Radio i full färd med den omorganisation och uppdelning pä fyra programbolag som riksdagen förra året beslutade. Vi har alla stora förväntningar på de nya bolagen.

I budgetpropositionen föresläs att till radio- och TV-verksamhet för nästa budgetär skall anvisas lill driften I 005,6 milj. kr. och lill investeringar 76,5 milj. kr.

I summan för drift ingären resursförstärkning pä 50 milj. kr. Sveriges Radio har självfallet inle fåu alla sina önskemål tillgodosedda. Vilken institution får det i dagens kärva ekonomiska läge! Det är naturiigtvis också svårt att med någon större grad av exakthet beräkna kostnaderna vid en så genomgripande omorganisation som den som nu pågår. Det är väl ändå för tidigt att redan nu påstå att pengarna inte kommer att räcka. Jag tror och hoppas att Sveriges Radios ledning både känner ansvaret och är medveten om kraven på sparsamhet.

Utskottets  majoritet av  socialdemokrater och  centerpartister  vill  ge

Sveriges Radio 10 milj. kr. utöver budgetpropositionens förslag. Delvis motiverar man detta med att lokalradion behöver förstärkas.

Mot delta säger reservanterna, moderater och folkpartister, i reservation 3 alt när det gäller vilket belopp som bör ställas till Sveriges Radios förfogande sä bör samma återhållsamhet i fråga om utgiftsökningar iakttas som när del gäller anslag på rikssiaten. Vi kan därför inte gå med på en ökning av beloppet.

Vi moderater kan inle heller ansluta oss till utskottets motivering beträffande lokalradion. Utskottet säger nämligen all det är angeläget att lokalradion inte av brist på resurser hindras alt pröva olika vägar och att del är önskvärt all den får möjlighel all genom olika ålgärder förbättra bl. a. den lokala bevakningen.

I reservation 2 från moderaterna i utskottet säger vi bl. a. att det måste vara en uppgift för programföretagets styrelse alt fördela de resurser som finns tillgängliga och att la ställning lill önskemål om utökning av antalet lokalredaktioner eller en förstärkning av dem som redan finns.

Vi är självfallet inte negativa lill en förbättring av lokalradions arbetsmöjligheter, men vi kan omöjligt instämma i utskottets uttalande om en allmän förstärkning av lokalradions resurser.

Reservation I berör vissa relationer mellan lokalradion och dagstidningarna, som har tagits upp i en moderalmolion av Gölhe Knutson. Motionären kommer själv atl tala i den frågan, varför jag inle tänker argumentera här.

Sä några ord om ett särskilt yttrande av Tore Nilsson och mig. Det gäller utbyggnaden av regional-TV. Enligt regeringens förslag förra året skall regional-TV vara utbyggd i samtliga elva distrikt under den här avtalsperioden, dvs. fram till 1986. Kulturutskottet uttalade förra året att det här skulle ses som en rekommendation snarare än en låsning. Det blev emellertid inle något tillkännagivande till regeringen, och därför tyckerjag nog att del är att härd ra tolkningen när man nu åberopar vad utskottet och riksdagen uttalade i denna fråga.

Jag tycker all utskottet i år går ett steg längre när man nu säger att utbyggnaden inte behöver vara helt genomförd vid avtalsperiodens slut utan får bli beroende av de lolala resurser som ställs lill förfogande.

Vi säger i värt yttrande att man inte får ta det här till intäkt för alt skjuta på utbyggnaden av regional-TV. Ekonomiska svårigheter kan nalurliglvis lägga hinder i vägen, men målsättningen måste ändå förbli den ursprungliga och avsedda, nämligen att regional-TV skall finnas i alla elva distrikten när avtalsperioden är slut. Utskottets uttalande i år kan näsian tolkas som en uppmaning till Sverige Radio alt skjuta på genomförandet, och den tolkningen kan vi inte ställa oss bakom.

Så lill slut några ord om transmissioner av teaterföreställningar, någol som utskottet inte sysslar med i är men som diskuterades en del förra året. Tyvärr har inle myckel hänt på den fronten. Visserligen vet vi atl det finns problem: tekniken har en del brister, skådespelarna anser atl deras prestationer blir förvanskade. Men för den stora publiken är det en speciell upplevelse att se en direktsänd föreställning frän t. ex. Dramalen eller Operan. Jag hoppas atl

Nr 103

Onsdagen den 14 mars 1979

Radio och television

159

Nr 103

Onsdagen den 14 mars 1979

Radio och television

man på Sveriges Radio gör vad man kan för alt åstadkomma ett avtal med teatrarna och därmed infria förhoppningarna hos den stora TV-publiken i vårt land.

Herr talman! Jag överiåter ål kammaren att avgöra om dagens beslut innebär atl vi fortsätter marschen in i TV-samhället.

Härmed yrkar jag bifall till samtliga reservationer.

INGEGÄRD FR/ENKEL (fp):

Herr talman! "Det är rnycket svårt atl nu göra en exakt avvägning av medelsbehovet för Sveriges Radio med hänsyn lill den önskade utbyggnaden." Det är ett citat ur den motion som föreslär att 15 milj. kr. får disponeras ur radiofonden utöver regeringens förslag.

Jag delar motionärens uppfatining om svårigheten all uppge något exakt medelsbehov. Men jag är övertygad om alt statsrådet i budgetpropositionen noga övervägt sina medelsberäkningar. Föredraganden har naturiigtvis, som alla andra statsråd, varit tvungen att vid medelstilldelningen la hänsyn lill det stalsfinansiella lägel.

Nu har ulskottsmajoriteten prutat på motionens förslag om 15 milj. kr. men föreslagit atl ytterligare 10 milj. kr. skall få tas ur radiofonden för att bestrida de avgiftsfinansierade driftkostnaderna vid Sveriges Radio.

Jag vill för det första upprepa vad Ingrid Diesen nyss framförde. En principiell utgångspunkt vid bedömningen av vilket belopp som för nästa budgetär bör ställas lill Sveriges Radios förfogande för den avgiftsfinansierade radio- och TV-verksamheten måsle, som det står i vår reservation, vara att samma återhållsamhet i fråga om utgiftsökningar bör iakttas som när det gäller anslag på rikssiaten.

För det andra är del oroande om behållningen i radiofonden blir alltför liten. Man är då tvungen alt göra en drastisk höjning av mottagaravgifterna, och det är inte säkert att medborgarna är särskilt intresserade av det.

Behållningen i fonden vid utgången av 1979/80 bör enligt budgetpropositionen vara ca 194 milj. kr., men dä är inte kostnaderna för byggnadsstyrelsens investeringar i radio- och TV-hus medräknade liksom inte heller dragningsrätten på 30 milj. kr. Normen har hitintills varit att fondbehållningen inte bör gå under 100 milj. kr.

Herr talman! Det är oroande om vi minskar fonden med 10 milj. kr. Därför yrkar jag bifall lill reservationen 3, som innebär etl bifall lill propositionen.

160

EVA HJELMSTRÖM (vpk):

Herr talman! I debatten om randradion förra året påstod utbildningsministern sig vara ledd av fyra nyckelbegrepp, nämligen integritet, kvalitet, mångfald och decentralisering. Den omorganisation regeringen drev igenom gick stick i stäv med innebörden av dessa begrepp, och årets budgetproposition är ytterligare ett steg mot en upplösning av Sveriges Radio till förmån för den gamla högermodellen om en kommersiell radio och TV.

Tyvärr har kulturulskoltel i huvud.sak accepterat denna modell. Utskottet

är helt enigt i de avgörande frågorna, vilket är ägnat atl något förvåna mot bakgrund av den kritik som socialdemokraterna så sent som för ett år sedan riktade mot omorganisationen. Socialdemokraterna har därmed ånyo satt sig i regeringens knä.

Jag skall, herr talman, inskränka mig till alt la upp två av honnörsorden i förra årets debatt - integriteten och kvaliteten. Integriteten försvagades genom omorganisationen. Från vpk:s sida anser vi fortfarande att det bästa vore all åter göra Sveriges Radio till elt sammanhållet bolag med ensamrätt att sända radio- och TV-program. I rådande läge kan detta vara svårgenom-förbart och ge en dubbel belastning på personalen. Det alternativ som då återstår är atl ge nya direktiv för omorganisationen och samtidigt ge pengar till en ordentlig kvalitetshöjning.

De nya direktiven skulle bl. a. innebära att moderbolagets ställning stärktes. Den svaga ställning som moderbolaget fött garanterar nämligen på intet sätt integriteten. Detta understryks ytteriigare genom den eflerkonlroll av anvisade medel som anges i budgetpropositionen. På så sätt kan man smita bakom principbeslutet om alt moderbolaget ensamt skall fördela pengarna.

Nu säger kulturutskottet alt vissa frågor återstår att lösa, och dit hör föriäggningen av vissa servicefunktioner. Sveriges Radio skall ha viss frihet att pröva också andra lösningar än vad det förra riksdagsbeslutet angav. Då vill jag ställa den direkta frågan: Innebär detta att det står Sveriges Radio fritt atl förstärka moderbolagels ställning eller innebär detta ytterligare en splittring på flera bolag genom att man tillskapar ett servicebolag?

Integriteten föratsätter vidare atl de olika företagen inte skall kunna spelas ut mol varandra bl. a. av statsmakterna. Genom den organisatoriska uppluckringen och inte minst genom den njugga anslagstilldelningen ökar risken härför. En viss förbättring gentemot budgetpropositionen har skett genom alt kulturutskottet har beslutat föreslå ytteriigare 10 milj. kr. Vi anser emellertid detta vara helt otillräckligt för atl undvika slagsmål och för att åstadkomma de kvalitetsförbättringar som är nödvändiga och som jag återkommer till senare.

Den fråga som kanske föranledde den längsta debatten när beslutet om omorganisationen fattades var frågan om yttrandefriheten - detta efter en massiv kritik från kulturarbetare, från fackliga organisationer, från vänsterpartiet kommunisterna liksom frän socialdemokraterna. Kritiken gällde då främst förändringen av demokratiparagrafen och det faktum att opartiskheten fortsättningsvis inte skulle gälla hela utbudet utan varje bolag för sig och dessutom varje TV-kanal för sig.

Utbildningsminister Wikström och lillskyndarna av omorganisationen försökte då försvara sig med att det inle innebar någon förändring gentemot nuläget, vilket skapade än slörre förvirring, därför att det ju då inte var någon vits med den faktiska inskränkning i yttrandefriheten som genomfördes. Så småningom kröp det fram att det var en sådan inskränkning man avsåg. Avsikten var sålunda inte att förbättra utbudet och alt vidga yttrandefriheten lill förmån för en öppen samhällskritisk debatt.

Nr 103

Onsdagen den 14 mars 1979

Radio och television

161

11 Riksdagens protokoll 1978/79:102-103

Nr 103

Onsdagen den 14 mars 1979

Radio och television

162

Våra förnyade krav på all avtalet mellan staten och Sveriges Radio bör innehålla riktlinjer om att kravet på opartiskhet skall gälla del totala utbudet, att yUrandefrihelen i rundradion skall gälla lika för alla och atl demokratiparagrafen skall bibehålla sin hävdvunna innebörd har kulturutskottet inte sakbehandlal utan i huvudsak förbigått med en stor tystnad. Här kanjag inte underiåta atl ånyo ställa en fråga, denna gång till såväl kulturutskottets som konstitutionsutskottets socialdemokratiska ledamöter: Kvarslårer kritik från förra året, eller är yttrandefrihets- och demokralifrågorna förhandlingsbara för er del? Bedöms de vara av så ringa vikt att man på mindre än ett år kan frångå den myckel starka kritik som då riktades mot den dåvarande borgerliga regeringens förslag? De krav som vi har ställt i vår motion framlägger vi nu för kammaren något förändrade för alt ge de socialdemokraliska ledamöterna möjlighet att ta ställning till kraven.

Slutligen, herr talman, något om programfrågorna i övrigt och kvaliteten. Sveriges Radio har en unik ställning vad gäller kullurutbudet och informationen, och allmänheten har rätt atl ställa slora krav på bra program och på en förnyelse av utbudet. Det tror jag atl vi kan vara överens om. Många människor i dag är så gott som helt hänvisade till radio eller TV.

I stället för alt fiffla med organisationsformer borde alltså pengarna ha använts lill atl förbättra programverksamheten. Nu är skadan redan skedd, men etl minimikrav som man då kan ställa är att Sveriges Radio får kompensation såväl för omorganisationskostnaderna som för de beslut riksdagen fattade. I annat fall överiåter man ål Sveriges Radio atl göra en opreciserad nedskärning av slora delar av de beslutade reformerna. Och inte nog med detta: de förhoppningar som man ingivit allmänheten om en förbättring av programutbudet kommer helt pä skam. De 10 extra miljoner som kulturulskoltet föreslår är otillräckliga. Vi föreslår i vår motion ytterligare 47 milj. kr. eller vad Sveriges Radio har begärt.

Vi konstaterar att inte minsl lokalradion behöver extra resurser. I stället för alt utveckla och bygga ut lokalradion genomdrev den borgeriiga majoriteten en försöksverksamhet med närradio. Vår kritik mot närradion sammanfattade vi då i fyra punkter:

1.    Den hämmar lokalradions utveckling.

2.    Den gynnar starka organisationer.

3.    Den kan påverkas av kommersiella intressen.

4.    Den riskerar alt bli en lätortsradio.

Innan försöksverksamheten ens har kommit i gång bekräftas vår kritik på avgörande punkter. Enligt de beräkningar vissa organisationer gjort kommer kostnaden för en timmes sändningslid i veckan i närradion all innebära en utgift pä omkring 1 000 kr. eller lägst 4 000 kr. i månaden. Vilka organisationer har råd med detta?

I Malmö har därför kommunen börjat diskutera huravida den skall gå in och skaffa utrastning för atl hyra ut lill de poliliska organisationerna till en kostnad av omkring 75 kr. i timmen. 75 kr. i limmen innebär med lågt ställda krav all varje utsänd timme skulle kosta 300-400 kr. eller 1 200 kr. i månaden. Fortfarande vill jag ställa frågan: Vilka har råd med detta?

Inle nog med atl man uteslänger alla fattiga organisaiioner - dessa som Jan-Erik Wikström påstått sig värna om - man utestänger också de politiska partier som inte har stöd frän storflnans eller har andra slörre ekonomiska resurser.

Det är elt faktum atl koncentrationen inom pressens område har ökat kraftigt under det senaste årtiondet. Det är pengarna som bestämmer vem som kan komma till tals. Och nu skall alltså pengarna också få bestämma vem som skall komma till tals i etern. Så ser yttrandefriheten ut i folkpartiets Sverige! Vill man gynna alla de grupper i samhället som i dag saknar resurser, mänskligt och organisatoriskt, för att ge uttryck för sina erfarenheter, intressen och behov, då krävs andra ålgärder än närradion, bl. a. en ordentlig satsning på bandverkstäder och liknande, knutna till lokalradion. För det krävs resurser.

Med detta, herr talman, vill jag yrka bifall till vpk-motionen utom punkten 1 e och bifall lill det i kammaren utdelade yrkandet, som lyder:

3. att riksdagen med anledning av motionen 1978/79:905 yrkandena 1 a och 2

a. beträffande nya riktlinjer för SR-koncernens organisation uttalar sig för
atl moderbolaget ges övergripande ansvar för verksamheten och utökade
funktioner och befogenheter bl. a. genom atl koncerngemensamma operativa
organ föriäggs dit,

b. hos regeringen anhåller att ett avtal för hela koncernen sluts mellan
staten och SR med riktlinjer som innebär att

1.   kravet på opartiskhet i programverksamheten skall gälla det totala utbudet,

2.   yttrandefriheten i randradion skall gälla lika för alla,

3.   demokraiistadgandel bibehåller sin hävdvunna innebörd men med tillämplighet också på jämlikhet mellan könen och andra jämlikhetsfrågor.

Nr 103

Onsdagen den 14 mars 1979

Radio och television

Under detta anförande övertog talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

GEORG ANDERSSON (s):

Herr talman! Många människor har personliga och ibland mycket bestämda åsikter om programverksamheten i radio och television. I riksdagen tar sig dessa meningar uttryck i ett antal motioner varje år. Medarbetare i programföretagen uttrycker ibland oro för politisk inblandning i programverksamheten. "Bort med tassarna från Sveriges Radio" var rabriken på en artikel i denna fråga i Expressen för några veckor sedan. Uppmaningen var riktad till politiker.

Vad gäller kulturutskottets behandling av dessa frågor är principen mycket klar. Utskottet slår än en gäng fast att det ankommer på programföretagen ensamma atl utforma programverksamheten inom de gränser som anges i radiolagen och i gällande avtal. I avtal mellan staten och radioföretaget har det föreskrivits bl. a. att programmen skall utformas så att de genom kvalitet.

163

Nr 103

Onsdagen den 14 mars 1979

Radio och television

164

tillgänglighet och mångsidighet i skälig omfattning tillgodoser skiftande behov och intressen hos landets befolkning.

Någon förändring av denna princip har inle aktualiserats. Som konirollin-stans i systemet finns radionämnden. Regering och riksdag skall inle lägga sig i programverksamheten. Vi måste slå vakt om en fri och i publicistiskt avseende oberoende radio och television.

De synpunkter som jag nu anfört utgör svar pä en lång rad motioner i skilda programfrågor som kulturutskottet avstyrker.

Riksdagen beslutade, för mindre än ett år sedan, om en ny organisation av Sveriges Radio. Beslutet, som genomdrevs av den borgerliga majoriteten, innebar alt en radiokoncern med fyra dotterbolag bildas. Vi socialdemokrater motsatte oss denna klyvning av företaget. Vi ansåg alt den skulle medföra betydande kostnadsökningar genom onödiga dubbleringar av tjänster och ökat lokalbehov. En stor del av personalen skulle bli sysselsatt med omorganisationen under den närmasie liden i stället för alt kunna ägna sig åt programproduktion.

De bedömningar vi gjorde har visat sig vara riktiga. Med värt förslag hade betydande resurser som nu måsle användas till omorganisationen kunnat användas till programverksamhet med ökad egen produktion och ökad kvalitet i programutbudet.

Nu pågåremellertid genomförandet av den nya organisationen. Vi har i det läget inle ansett oss kunna föreslå att delta arbete avbryts.

Inle heller vpk föreslår att organisationsarbetet nu avbryts. Som svar pä Eva Hjelmslröms fråga vill jag bekräfta alt vår kritik kvarstår, och det framgår också av den motion som vi har väckt och som behandlas i del här belänkandet.

Tidsplanen för radioföretagets ombildning innebär att en radiokoncern kommer att fungera fr. o. m. den 1 juli i år. Programverksamheten ligger pä de fyra dotterbolagen.

Kulturutskottet har gjorts uppmärksamt pä vissa problem när det gäller en del gemensamma servicefunktioner.

Riksdagsbeslutet angav tämligen strikta begränsningar i fråga om val av organisatoriska lösningar. Utskottet har nu nått enighet om ett uttalande där det heter: "Utskottet förutsätter att koncernledningen i samråd med programbolagen och med ledning av gjorda erfarenheter genomför återstående organisationsförändringar på ett ändamålsenligt sätt i huvudsak enligt tidigare angivna intentioner. Man bör därvid ha en viss frihet att pröva även andra lösningar."

Jag tror det är värdefullt att möjligheter på det här sättet öppnas så alt de mesl ändamålsenliga lösningarna kan väljas när det gäller servicefunktioner som företagshälsovård, publikundersökningar m. m. Enligt min mening kan del ge anledning all stärka moderbolaget, och det får utgöra svar på en annan av de av Eva Hjelmström ställda frågorna.

Utskottet har också funnit anledning alt upprepa ett uttalande angående utbyggnadstakten i fråga om regional-TV. Utbildningsministern har uppenbariigen inte beaktat vad utskottet sade i den här frågan i maj 1978. Därför

upprepar vi nu all utbyggnaden av regional-TV i hela landet inte behöver vara helt genomförd vid avtalsperiodens slut. Utbyggnadslakten får bli beroende av den bedömning som Sveriges Radio gör vid fördelningen av de totala resurser som ställs till företagets förfogande.

Ingrid Diesen anförde här tidigare atl detta skulle vara att gå etl steg längre än vad utskottet gjorde i beslutet i maj 1978. Vi har från utskottets sida velat med den här skrivningen förtydliga vad vi sade i det förra beslutet, eftersom det inte har beaktats av utbildningsministern, och jag hoppas att utbildningsministern både lyssnar och läser vad utskottet har sagt. Regional-TV har nämligen visat sig vara väldigt dyrbar - den tar mycket av radions gemensamma resurser. Det har lidigare i debatterna hävdats atl en utbyggnad av regionala TV-sändningar var en viktig förutsättning för en ökad decentralisering av programproduktionen i televisionen. Detta framstår i dag inle som lika självklart. Man behöver därför inle göra avkall på målsättningen atl decentralisera programproduklionen, även om utbyggnaden av regional-TV skulle bli något fördröjd.

Jag vill i sammanhanget uttrycka en viss förvåning över att moderata samlingspartiets ledamöter är så angelägna atl påskynda utbyggnaden av regional-TV, samtidigt som de vill begränsa företagets ekonomiska resurser. Vad är del bland Sveriges Radios övriga resursanspräk som moderaterna vill inskränka på? Det kan väl inle vara kvaliteten? Del kan väl inte vara invandrarprogrammen?

Av reservationerna att döma kan lydligen moderatema gärna tänka sig att lokalradion hålls på spariåga. Det är en mycket snäv syn på lokalradion som kommer till uttryck i reservation nr 2. Man talar där om att lokalradion fyller en uppgift när det gäller lokal information - ingel mer. Utskottet anser alt lokalradion har betydligt vidare uppgifter. Vi menar alt lokalradion har en väsentlig uppgift atl fylla när del gälleratt vidga yttrandefriheten och bredda den politiska debatten. Den bör ges möjlighet atl pröva olika vägar alt nå del mål som gäller för verksamheten. En sådan väg kan vara utvecklingen av allemansradio, som prövas med stor framgång på en del lokalradiostationer. Möjligheter bör också skapas för alt förbättra den lokala bevakningen.

Utbildningsministerns uttalanden har uppfattats som negativa mot lokalradion. I propositionen ges anvisningar om besparingar genom att bl. a. upprätta gemensamma vaktlistor med riksljudradion. Utskottet anser atl detta är frågor som programföretagen själva skall bedöma ulan pekpinnar frän vare sig regering eller riksdag.

Slutligen några ord om pengar. Utskottet har kommit fram till att Sveriges Radio bör få ytteriigare 10 milj. kr. att disponera för driftkostnaderna. Dessa pengar tas ur radiofonden. De påverkar inte statsbudgetens underskott -vilket man kunde få ett intryck av när man lyssnade lill finansdebatten för några dagar sedan. Radiofonden byggs upp av medel från mottagaravgifterna. Ingen höjning av dessa mottagaravgifter föreslås.

11978 års riksdagsbeslut om Sveriges Radio uttalades en rad förväntningar angående programverksamheten. Del gällde invandrarprogram, egen produktion, kulturprogram, decentraliserad programverksamhet, utbyggd

Nr 103

Onsdagen den 14 mars 1979

Radio och television

165

Nr 103

Onsdagen den 14 mars 1979

Radio och television

lokalradio, regional-TV m. m. Även om allt inte kan ske de första åren, så är det uppenbart alt de vidgade uppgifterna redan inledningsvis kostar mer pengar. Därtill kommer att själva omorganisationen slukar vissa resurser. Även om vi socialdemokrater motsatte oss omorganisationen, så vill vi inte passivt åse atl programverksamheten i brist på medel blir lidande. Del är motivet till att vi tillsammans med centerpartiet föreslår en höjning av medelsberäkningen med 10 milj. kr. Jag försäkrar att de pengarna kommerall vara välkomna i den budgetbehandling som radioföretaget nu håller på med.

Med delta yrkar jag bifall till kulturatskottels hemställan i betänkandet nr 20.

EVA HJELMSTRÖM (vpk) kort genmäle:

Herr talman! Georg Andersson framhöll alt kulturutskottets skrivning beträffande bl. a. moderbolagets ställning kan innebära att den kommer att stärkas, och det hälsar jag med tillfredsställelse.

Men sedan tyckerjag atl Georg Andersson gick lilet för lätt förbi den kritik jag riktade i övrigi. Det var ju ändock så att man från socialdemokraternas sida anförde mycket stark kritik på några väsentliga principiella punkier när det gällde den nya organisationen. Georg Andersson sade själv i debatten förra året att genom de nya bestämmelserna om bedömningen av opartiskhet och saklighet i programverksamheten föreligger risk fören kraftig inskränkning av den reella yttrandefriheten. Han tog också upp demokratiparagrafen. Men såvitt jag kan se finns det inga reservationer på dessa punkter, utan man är helt enig med den borgeriiga folkpartiregeringen. Inte heller antyds hur man tänker sig framtiden för Sveriges Radio. Vi har sagt att vi i nuläget kan acceptera att den här omorganisationen får fortsätta, även om vi helst hade sett att det blivit en återgång till ett sammanhållet bolag. Men de minimikrav som vi har ställt om en förstärkning av moderbolaget och om ordentliga resurser, så att integriteten inte försämras ytterligare, har inte ställts av de socialdemokratiska ledamöterna av kulturutskottet.

166

INGRID DIESEN (m) kort genmäle:

Herr talman! Först vill jag återvända till vad jag sade i milt första anförande. Jag tycker att kulturutskottet går ett steg längre i sitt ståndpunktstagande lill regional-TV. Förra året hänvisade man till vad som stod i propositionen, nämligen att verksamheten vid regional-TV vid avtalsperiodens slut skulle vara utbyggd i samtliga elva distrikt. Utskottet uttalade då atl detta borde uppfattas mer som en rekommendation än som en låsning i fråga om den tidpunkt då utbyggnaden skulle vara klar. Men nu säger man att utbyggnaden av regional-TV inle behöver vara helt genomförd vid avtalsperiodens slut. Delta tycker jag är ett avsteg ifrån del beslut som fattades förra året.

Georg Andersson sade atl moderaterna vill påskynda utbyggnaden av regional-TV. Nej, vi vill fullfölja det beslut som riksdagen fattade förra året, och vi vill inte på något sätt inskränka Sveriges Radios ekonomiska möjligheter. Vi ansluter oss till propositionens bedömning av Sveriges Radios

behov av medel. Inte heller ställer vi regional-TV mol lokalradion, som Georg Andersson ville göra gällande. Vi vill att båda skall kunna utvecklas. Vi hade i ulskollel tillfälle atl höra företrädare för Sveriges Radio, och dessa företrädare hade, enligt min mening, en myckel balanserad inställning till de olika frågorna. De sade atl TV på sätt och vis har en av riksdagen given verksamhetsplan, som skall genomföras under avtalsperioden, t. ex. utbyggnaden av regional-TV.

Nr 103

Onsdagen den 14 mars 1979

Radio och television

GEORG ANDERSSON (s) kort genmäle:

Herr talman! Med anledning av Eva Hjelmströms upprepade frågor vill jag på nytt bara säga alt vår kritik står fast. Den är framförd i vår motion. Vi har inte ansett det meningsfullt alt milt i organisationsarbetet och med oförändrad majoritet i riksdagen föra fram förslagen till votering. Även vpk väljer att i huvudfrågan, beträffande omorganisationen, avstå från att föra fram sina förslag till votering. Skillnaden är således myckel liten mellan socialdemokraterna och vpk på den punkten.

Till Ingrid Diesen vill jag säga att regional-TV kostar väldigt mycket pengar. I fjol markerade vi att det kan bli för dyrt att klara detta under avtalsperioden, om vi samtidigt vill klara andra viktiga behov, och det förtydligar vi nu.

Jag sade vidare atl moderaterna inskränker de ekonomiska resurserna för Sveriges Radio samtidigt som man driver på den dyrbara regional-TV-utbyggnaden. Detta gäller i relation lill vad ulskottsmajoriteten föreslår. Vi vill ställa ytteriigare 10 milj. kr. i anslag till driftkostnader till Sveriges Radios förfogande, och det är i förhållande till delta som moderaterna vill göra inskränkningar. Vi har i utskottsarbetet kommit fram till att de 50 miljoner i reformpengar som regeringen föreslår är otillräckliga.

EVA HJELMSTRÖM (vpk) kort genmäle:

Herr talman! Georg Andersson framhöll på nytt att socialdemokraterna i sin motion har fört fram kritik gentemot omorganisationen. Men det var inte det jag klandrade de socialdemokratiska ledamöterna i kulturutskottet för. Vad jag vände mig mot var att de uppenbariigen på intet sätt i utskottet har fört fram denna kritik. Såvitt jag kan finna kommer reservationerna liksom de särskilda yttrandena från moderat håll och inte från socialdemokrater.

Georg Andersson försökte vidare göra gällande att skillnaden mellan de olika krav vi för fram är små. Jag kommer nu inte ihåg exakt vad som stod i den socialdemokratiska motionen, men till skillnad från socialdemokraterna vägar vi stå för det som vi motionerar om och kommer också att se till att det tas upp till votering, så atl alla ledamöter i kammaren har möjlighet att ta ställning till våra krav.

Del gäller inte minst, som jag tidigare sade, kraven på alt riksdagen skall ange nya riktlinjer för organisationen, innebärande alt moderbolagets ställning stärks, och atl - vilket inte i första hand har med organisationen att göra utan mycket väl skulle kunna genomföras inom ramen för den nuvarande dåliga, a v riksdagen beslutade, organisationen - ett nytt avtal skall

167

Nr 103

Onsdagen den 14 mars 1979

Radio och television

slutas om kravet på opartiskhet, om demokratiparagrafen och om yttrandefriheten i rundradion.

Hur ställer sig Georg Andersson och de andra socialdemokratiska ledamöterna lill detta? Det tog han inte upp i sin replik.

INGRID DIESEN (m) kort genmäle:

Herr lalman! Utskottets uttalande alt utbyggnaden av regional-TV inte behöver vara helt genomförd vid avtalsperiodens slut innebär ju faktiskt alt man inle ens bör sträva efter alt den skall vara fullt utbyggd, och det tycker vi är fel.

Vi har vidare i vårt särskilda yttrande uttalat, all man naturiigtvis kan få finna sig i atl det uppstår tidsförskjutningar på grund av bristande ekonomiska resurser. Vi vill emellertid ändå slå fast, att målsättningen om en utbyggnad under avtalsperioden måste vara helt klar.

168

PER OLOF SUNDMAN (c):

Herr talman! Jag skall bara i all korthet komma med några kompletterande kommentarer, främst lill det som Georg Andersson sade.

Majoriteten i utskottet förordar alltså alt radiokoncernen anvisas 60 milj. kr. i resursförstärkning - 10 milj. kr. mer än som förordats av utbildningsministern.

I folkparti- och moderatreservationen sägs att man, som redan framhållits här, i vad angår den avgiftsfinansierade delen av radioverksamhelen bör iakttaga samma återhållsamhet i fråga om utgiftsökningar som gäller övriga anslag på riksstaten.

Det låter sig naturiigtvis sägas. Och del ligger naturiigtvis också en hel del i detta. Men riksdagsbeslutet förra våren innebar att vissa nya krav ställdes på radioföretagen. Del är det som motiverar höjningen i förhållande till propositionens förslag.

En god del av den resursförstärkning som föreslås i propositionen är dessutom redan intecknad. Det kan nämnas atl t. ex. helårseffekien av upprastningen av lokalradion innebären ökning av personalkostnaden -det rör sig om 120 tjänster - med 5 1/2 milj. kr. Då är det inte fråga om en kvalitetsförstärkning utan om en konsolidering. Helårseffekten av tidigare beslut om programproduktionen i distrikten för rikssändningar i TV uppgår till 2,4 milj. kr. Ofrånkomliga lokalutgifter i Stockholm drar en kostnad av 7,2 miljoner. När man plockar en stund i sådana här detaljfrågor finner man snart, att ungefär 30 milj. kr. av resursförstärkningarna egentligen redan är intecknade genom tidigare riksdagsbeslut och följdverkningar av dem.

Bevakningen av vinter-OS kommer att kosta uppemot 3 milj. kr., även om man snålar på sändningstiden mer än de idroltsintresserade i Sverige vill acceptera. Valvakan kommer att dra halvannan miljon eller så. De här pengarna behövs alltså.

Man kan naturiigtvis fråga sig om det är rimligt atl diskutera 10 milj. kr. hit eller dit mot bakgranden av en miljardbudget. Men här bör man påpeka all de marginella effekterna av de sista miljonerna är stora. Jag troralt alla ljudradio-

och TV-konsumenter kommer att få glädje av det här lilla extra tillskottet.

Av utskottsbetänkandet framgåratt utskottets ledamöter känner varmt för lokalradion och över huvud tagel för en decentralisering av verksamheten och programproduktionen. Det konstaterandet är en repris från förra året och debatten då. Däremot har inte utskottet, som man har troll i vissa presskommentarer här och var, föreslagit att resursförstärkningen på 10 milj. kr. skall öronmärkas för lokalradion. Del ankommer - det betonade vi i belänkandet och det betonade Georg Andersson nyss - på moderbolaget att göra fördelningen mellan programföretagen. Alt den ordningen skulle råda beslöt vi i riksdagen förra våren.

Bara en kort kommentar lill det Eva Hjelmström sade. Hon tog upp det vi fick höra förra året, alt del var en massiv kritik som riktades mot klyvningen. Det gällde yttrandefriheten som skulle inskränkas, det gällde opartiskheten, det gällde demokratiparagrafen. Det lades fram katasirofpro-feliorom vad som skulle hända med ekonomin osv. Det är ännu inte dags att bemöta denna kritik. De dystra profetiornas dokument finns bevarade. Om ett parar kan vi plocka fram dem och dä får vi se hur myckel -eller rättare sagt hur litet-av de profetiorna som har infriats. Jag kan säga nu, utan att komma med några siffror, alt de kostnader som är direkt förknippade med klyvningen av organisationen hittills är överraskande små. Det kommerall finnas skäl att presentera dem längre fram när man har klara begrepp om hur siffrorna ser ut. Och då får vi se hur pass rätt profeterna hade.

Georg Andersson nämnde alt del som vanligt fanns en hel serie motioner som tar upp olika ting i programverksamheten och atl vi regelmässigt inte behandlar dem ulan hänvisar till att riksdagen inte skall lägga sig i sådana saker. Vi har i år, liksom tidigare år, också moiioner som berör de dövas och hörselskadades situation, alltså deras behov av textade program. Jag vill bara passa på tillfället all framhålla, eftersom det är en sak som det har motionerats om i flera år, att försöksverksamheten med speciell lext-TV har kommit i gång just i dagarna, och ca 160 döva har fått tillgång till den apparatur som behövs. Det kan vi glädja oss åt.

Sedan, herr talman, bara några ord om finansieringen och radiofonden, som också togs upp av Ingegärd Fra3nkel. Och del är naturiigtvis ett bekymrner. Under en lång följd av år rann det in pengar i radiofonden i en stigande ström. Först hade vi del snabba TV-genombrottet - folk skaffade sig TV i snabbare takt än man hade föreställt sig -och fonden växte. Sedan fick vi den ulomordentligl snabba övergången från svart-vit TV till fårg-TV. Därmed blev det högre avgifter, och fonden steg på nytt. För några år sedan började del dock bli bekymmer, och nu har vi nått en viss mättnadsnivå. Vi kan nog inte hoppas att de här krafttagen som aviserades gentemot avgiftsskolkare kommer att ge särskilt stor utdelning. Fondens behållning sista juni i år beräknas till ungefär 250 milj. kr. Behållningen vid utgången av nästa budgetår kan beräknas till drygt 180 milj. kr. Om inga avgiftshöjningar genomförs, kommer fonden alt ytteriigare ett år senare visa negativt saldo. Det här är inte pessimistiska beräkningar, snarare litet optimistiska.

Nr 103

Onsdagen den 14 mars 1979

Radio och television

169

Nr 103

Onsdagen den 14 mars 1979

Radio och television

Det finns i det här landet en djupt rotad motvilja mol att höja avgifterna. Någon av de föregående talarna sade alt folk inte tycker om avgiftshöjningar. Nej, del är klart att folk integördetlVi har vant oss vid attdetskall vara billigt alt lyssna på radio eller se på TV. Vi accepterar, om ock med ett lätt knorrande, atl priset stiger brant på t. ex. dagstidningar, på biobiljetler och andra fritidssysselsättningar. Men vi har vant oss vid alt radio och TV skall vara billigt. Faktum är att den största kostnaden när man sitter och titlar på Rapport eller Aktuellt en kväll inle är avgiften, utan det kaffe man dricker medan man tittar. Den kostnaden blir ännu större, om man tittar på de omdiskuterade amerikanska filmerna. Jag tror t. o. m. att den drygaste utgiften för en normalfamilj som tittar på TV är utgiften för slitaget på den soffgrupp familjen sitter i.

Vi har hittills tillämpat metoden att avgiften för ligga på samma nivå elt anlal år för att sedan höjas med etl kraftigt kliv för att man skall återhämta eftersläpningen. Jag tror inte atl den metoden är särskilt attraktiv.

I år föreslås ingen avgiftshöjning för det kommande budgetåret. Jag tror del vore olyckligt - här lalar jag inte för utskottet, ulan så att säga för mig själv -om vi inle snarast går in för den principen atl vi åriigen genomför de jämkningar av avgifterna för TV-innehavet som motiveras av det aktuella kostnadsläget. Det torde vara del enda sättet att komma till rätta med de här problemen. Det skall kosta litet mer än 1:30 atl se på TV en kväll, när man dessutom kan lyssna på radio gratis. Vi har råd att lägga på en liten slant pä den här avgiften.

EVA HJELMSTRÖM (vpk) kort genmäle:

Herr talman! Jag lycker att Per Olof Sundman gör det litet väl enkelt för sig när han säger att framtiden får utvisa vem av oss som har rätt.

Man kan ju redan nu konstatera att Sveriges Radio inte fött tillräckligt med pengar för all genomföra flera av de högtravande reformer som ni drev igenom förta året. Var finns den ökning av egenproduktionen som då aviserades? Var finns den ökning av gestaltande program som ärså viktig för ett bältre kulturutbud? Var finns myckel av den förnyelse som omorganisationen och beslutet om Sveriges Radio skulle innebära? Därtill kommer - på annat sätt kan jag inte tolka kulturalskottets skrivning - backningen från förra årets beslut när det gäller regional-TV. Man har alltså insett atl pengarna som anslås inle räcker lill.

Jag tycker det är litet beklagligt alt Per Olof Sundman, som ju säger sig värna just om kulturutbudet, inte kunnat bidra lill att Sveriges Radio för de ökade resurser som behövs för att man verkligen skall kunna ge alla de människor i vårt land som i stor utsträckning är hänvisade till radio och TV det utbud de har rätt att kräva.

170

PER OLOF SUNDMAN (c) kort genmäle: Herr talman! Mitt genmäle skall bli myckel kort.

Jag tror vi får vänta med alt räkna de positiva effekterna av omorganisationen tills den är genomförd. Det gör i varje fall jag. Jag hoppas att Eva

Hjelmström väntar med all beskriva de negativa effekterna tills nämnda omorganisation är genomförd.

EVA HJELMSTRÖM (vpk) kort genmäle:

Herr lalman! Omorganisationen håller på att genomföras, men redan förra året ställde den dåvarande irepartiregeringen en rad förbättringar i utsikt. Det gällde alla de områden jag pekat på nyss. Det gällde barnprogramproduktionen inom Radio och TV, det gällde informationen, nyhetsbevakningen och liknande.

Nu får vi höra, ett år senare, alt del uppenbariigen inte var meningen att några förbättringar skulle genomföras på ett bra tag. Det kommer alltså atl dröja ganska länge innan omorganisationen blivit slutförd i sin helhet.

Nr 103

Onsdagen den 14 mars 1979

Radio och television

GÖTHE KNUTSON (m):

Herr talman! Jag har i motionen 437 tagit upp ett förhållande som väldigt många radiolyssnare i vårt land har uppmärksammat och förvånat sig över.

Det handlar om lokalradions vanligaste metod atl skaffa sig nyheter som man fyller programmen med. Lokalradion gör nämligen inie som andra massmedier. Dessa lokalradiostationer - inte alla men de flesta - låter i allmänhet inte sina egna medarbetare arbeta med nyhetsbevakning och jaga nyhelssloff. I stället gör man del synneriigen enkelt för sig på dessa radioredaktioner. Man prenumererar helt enkelt på de dagstidningar som finns i områdei och läser högt ur dessa.

Jag har i motionen hemställt att riksdagen skall skriva till regeringen och begära en granskning av Sveriges Lokalradios utnyttjande av dagstidningarnas innehåll. Jag har samtidigt pekat på skyldigheten att uppge varifrån nyheten hämtas.

Det finns, herr talman, lokalradiostationer som i sina morgonsändningar mer eller mindre helt ägnar sig åt atl högläsa ur den eller de tidningar som kommit ul på morgonen och som täcker lokalradioområdet. Det innebär att alla de journalister som arbetar på resp. tidning - som ofta arbetat hårt och med egna kontakter för all få fram nyhetsmaterialet - får uppleva att resultatet av deras arbete exploateras av ett konkurrerande nyhetsmedium. Detta sker vid en tidpunkt på dagen då en stor del av deras egna läsare -tidningarnas prenumeranter och lösnummerköpare -ännu inte hunnii ta del av tidningens innehåll. Det anses visserligen alt nyheten är fri, men det bör ändå finnas gränser för hur etl monopolisiiskt nyhetsmedium begagnar sig av den frihet som råder kring själva principen. I praktiken utnyttjar lokalradion systematiskt andras arbeten. Man utnyttjar nyhetsbevakning och ett arbete som andra förelag får betala för. För lokalradion kostar detta på sin höjd en årsprenumeralion. För en tidning, även en s. k. landsortstidning, kostar nyhetsbevakningen miljoner kronor åriigen. För de större provinslidningarna kostar del många miljoner att ha en huvudredaktion och flera lokalredaktioner i gäng med kanske 50-60 journalister.

Det är naturiigt all man inom dagspressen, inte minsl bland journalisterna.

171

Nr 103

Onsdagen den 14 mars 1979

Radio och television

172

upplever Sveriges Radios agerande - det är som jag nämnt inte alla lokalradiostationer som arbetar så här, men flertalet - som etl otillbörligt snyftande. Det finns starkare ord och utlryckssäll som faktiskt är mer adekvata benämningar på den här formen av otillbörligt handlande som lokalradion gör sig skyldig till. Jag skall dock inte använda de benämningarna här.

Jag har i motionen framhållit all dessa förhållanden bör bli föremål för juridisk prövning. Det finns onekligen en del att pröva, även ur upphovsrättsliga synvinklar.

Samtidigt finns det anledning alt betrakta lokalradions högläsning ur tidningarna också från etiska synpunkier. Del vore på sin plats om lokalradion - liksom riksradion och televisionen i samma situation - klart och tydligt talade om ur vilken tidning man hämtar var och en av de nyheter som man läser upp.

Men, säger någon - och del säger kanske de flesta - del är väl en självklarhet; källan måste väl alltid anges? Nej, inte alltid hos lokalradion, långt därifrån! Det finns en mängd exempel på hur man verkligen stramar i del. Häromdagen kunde man i ett län höra hur nyheterna från en nomineringsstämma lästes upp i lokalradion ulan angivande av vilken tidning del var som hade nyheten. Nu råkade den vara exklusiv för en tidning - del var alltså inte flera tidningar som hade nyheten. Detta är bara ett exempel av många.

Det finns lokalradiostationer som systematiskt gör så, att om två tidningar eller flera tidningar har samma nyhet struntar man helt och hållet i att tala om vilka tidningar det är, eller också nämner man bara en av de tidningar som har nyheten. Den andra tidningen glöms, kanske därför att lokalradiouppläsaren gillar den ena tidningen bättre än den andra, kanske av politiska skäl. Det här har förekommit i ganska stor utsträckning, och det innebär ju då elt slags reklam för en av tidningarna - och reklam är som bekant icke tillåten i radio och TV.

Ulskottsmajoriteten anser att jag i min motion inte anfört några skäl som bör föranleda riksdagen att begära en juridisk granskning. Jag frågar: Vad är det för slags extraordinära skäl som majoriteten i utskottet begär? Det finns ju fiera skäl anförda i motionen. Dessutom borde väl utskottsmajoriteten ha ett eget intresse av all den upphovsrältsliga frågan granskas. Det här är ett område som riksdagen i hög grad har iniresse av. En ny lag om upphovsrätten antogs ju för inte sä många år sedan.

Av allt att döma är det första gången som de frågor jag tagit upp är föremål för en riksdagsmotion. Då hade det väl varit ganska naturiigt att utskotts-majoriteten hade sett till att de parter som är berörda hade blivit inbjudna till utskottet och föremål för en s. k. hearing - det ärju mycket populärt med hearings i utskotten. Svenska Journalistförbundet hade alldeles säkert kommit, och Tidningsutgivareföreningen också. Inbjöds de? Jag har förstått alt Sveriges Radio inbjudils, men del var kanske inte rätt adress för en inbjudan i den här frågan.

En hearing med journalister och tidningsutgivare skulle också ha varit ett

tillfälle för utskottet atl inhämta synpunkter på mitt förslag atl låta tidningarnas medarbetare komma till lokalradiostationen, på morgonen t. ex.,och själva läsa högt ur sina tidningar. Man skulle kunna göras. k. block i programmet. Då skulle man samtidigt avlasta Sveriges lokalradio en hel del arbete. Lokalradion har - det får vi ständigt veta från det hållet - för små anslag och för få medarbetare. Här skulle alltså tidningarna kunna hjälpa riil.

Utskottet går emellertid förbi detta förslag med påståendet att det skulle strida mot principen om programföretagens rätt att själva bestämma programmens innehåll. Jag tycker atl det är en svag undanflykt. Här är del ju fråga om etl nytt grepp på lokalradions verksamhet. Och vem skall säga någonting om det, om inle riksdagens kulturutskott? Eller menar utskottet -jag ställer den frågan till dess ordförande - alt del är fritt fram för lokalradion alt erbjuda tidningsföretagen på orten att svara för nyhelsuppläsningen, såsom jag har föreslagit. Jag och säkeriigen många med mig - inte minst massmediafolk ute i landet - skulle vara mycket intresserade av alt höra utskottets ordförande ge etl svar på denna min fråga.

Får jag, herr talman, också ta upp en annan företeelse, som i hög grad har uppmärksammats av de TV-iitiare som ser på Aktuellt och Rapport. Del är en ny företeelse. Jag syftar på att det numera myllrar av medarbetare ITV-ratan. Det är ett slags mångfald som har kommit till nu när radio och TV så bittert klagar över de små anslagen. Ju flera ropen efler pengar blir, desto fler blir medarbetarna i TV-ralan.

Under många år har det varit så att endast en TV-medarbetare svarai för nyhetsuppläsningen. Vederbörande har kanske biträtts av någon utrikespolitisk eller annan expert. Nu hardel blivit något slags växelsång. Ibland får var och en inte säga mer än en mening i taget. Kanske är del någon form av skådespel,

TV-reportrarna harockså börjat intervjua varandra i stället föratt intervjua sakkunniga personer om det dessa sysslar med, t. ex. i utrikespolitiska frågor en man från UD.

Jag har velat begagna detta tillfålle atl fråga om kulturutskottet har observerat detta och om man i utskottet anser att detta är förenligt med anvisningarna atl Sveriges radio skall svara för resursanvändningen på ett vettigt sätt. Det kan måhända också vara av intresse för TV:s folk alt fö veta all många TV-iiiiare rent av är upprörda överalt man inte på etl bättre sätt tar vara på pengarna, när man på radion inte anser sig ha råd att hålla sig med en svensk produktion, som svarar mol de rimliga önskemål som svenska folket har.

Herr talman! Jag ber att fö yrka bifall lill de reservationer som fogats till detta betänkande.

Nr 103

Onsdagen den 14 mars 1979

Radio och television

GEORG ANDERSSON (s) kort genmäle:

Herr talman! Del bästa vore kanske att förbigå Gölhe Knutsons motion med tystnad. Jag trodde alt hans motion var ett olycksfall i arbetet eller utslag av etl dåligt morgonhumör. Men även efter någon månads eftertanke

173

Nr 103

Onsdagen den 14 mars 1979

Radio och television

upprepar Gölhe Knutson sina ståndpunkter. Dessutom levererar han en gruvlig utskällning av lokalradion här inför riksdagen.

Jag skall inte uppträda som lokalradions företrädare och här komma till dess försvar, ulan jag vill bara upprepa den allmänna deklaration som jag inledningsvis gjorde med anledning av Gölhe Knutsons motion, nämligen all regering och riksdag inte skall lägga sig i programverksamheten. Vi måste slå vakt om en fri och i publicistiskt avseende oberoende radio och television. Jag trodde all Gölhe Knutson med den massmediala förankring han har kände lill innebörden av avtalet mellan Sveriges Radio och staten. Nu måste jag upplysa honom om att kraven i hans motion är oförenliga med detta avtal.

GÖTHE KNUTSON (m) kort genmäle:

Herr talman! Det var en ganska svag plädering utskottets ordförande presterade när han försökte argumentera i stället för att svara på mina frågor. Del skall jag verkligen förbigå med lystnad.

Det finns faktiskt en anledning för utskottsordföranden att lyssna på människorna, även om han inte vill lyssna på en motionär här i riksdagen. Del jag för fram är något som de flesta som lyssnar på lokalradiostationer har uppmärksammat, påtalat och undrat över. Men utskotlsordföranden kanske inte har de kontakterna med verkligheten och människorna.

Sedan kommer jag lill frågan om vilka möjligheter riksdagen har alt styra Sveriges Radio och televisionen så att det blir bättre program. Det är den frågan som en så stor del av svenska folket - åtminstone den del som har behov av den förströelse TV-tiltandel ger- gärna vill ha svar på. Vi får då veta av utskottels ordförande att riksdagen, som anslår medel, icke har någon som helst möjlighet atl säga någonting. Nej, jag är fullt pä det klara med alt riksdagen pä etl stadium inte kan gå in och styra programinnehållet. Del är när pengarna väl delats ut och anvisningarna lagts fram. Men det gäller för Sveriges Radio att motsvara de skrivningar som görs här. 1 det sammanhanget log jag mig friheten atl påpeka del resursslöseri som uppenbarligen förekommer i etl par av nyhetsprogrammen.

Del kvarstår också en fråga till ordföranden: Är det fritt fram för Sveriges lokalradio atl nu låta tidningarna gå in och svara för nyhetsuppläsningen?

GEORG ANDERSSON (s) kort genmäle:

Herr talman! Göthe Knutson vill ha bältre program, bl. a. i lokalradion. Samtidigt vill han alt dagstidningarna själva skall svara för nyhelsuppläsningen. Jag är inte säker pä att del skulle bli bättre program i Värmlands lokalradio om han finge läsa ur sin egen tidning. Dessutom skulle detta strida mot avtalet. Det har jag försökt säga och det står i ulskoltsbetänkandet. Del måste vara en ganska stark plädering mot hans förslag i motionen.

174

GÖTHE KNUTSON (m) kort genmäle:

Herr talman! Man kan naturiigtvis läsa elt utskottsbetänkande på etl alldeles speciellt sätt om man själv varit med och formulerat det och tänkt sig

innehållet på etl särskilt sätt. Del är uppenbariigen vad utskotlsordföranden har gjort. Men han har i så fall inle helt förmått klargöra meningen.

Den fråga jag tagit upp har, kulturutskottets ordförande, diskuterats bland journalister så länge regionalradion funnits och sedan lokalradion kom lill. Del finns några lusen journalister här i landet, och jag kan inte tro att Georg A ndersson så där helt frankt vill förneka att de kan göra bedömningar av detta och lycka illa om att deras arbete bokstavligen systematiskt utnyttjas av ett monopolföretag, som i viss grad är ett konkurrerande förelag. Del går inte att bara fly undan det här, Georg Andersson. Tag detta pä allvar! Journalisterna i landet kanske också vill kunna föra fram synpunkter.

Nr 103

Onsdagen den 14 mars 1979

Radio och television

ESSEN LINDAHL (s):

Herr talman! Vi har nu etl par års erfarenheter av lokalradioverksamheten, och pä nytt tar vi socialdemokrater från Stockholms kommun och Stockholms län i en motion upp den angelägna frågan om förstärkta resurser för lokalradion i Stockholms län. Alt vi är så ivriga, att vi fåster så stor vikt vid lokalradioverksamheten, beror pä all massmediasituationen i Stockholms län är långt ifrån tillfredsställande. Det är ingen överdrift när jag säger att ingenstans i landet är den lokala och regionala nyhetsbevakningen så dålig som i Stockholms län. Den regionala och lokala nyhetsverksamheten och opinionsbildningen är behäftad med stora brister i vårt område. Lokalradion spelar i dessa sammanhang en viktig roll.

Stockholms län består av 23 kommuner med sammanlagt 1,5 miljoner invånare, varav 140 000 invandrare. För detta folkrika område behövs en allsidig lokalradioverksamhel, bl. a. därför att Stockholmsregionen har en speciell informations- och kontaklproblemalik.

Radio Stockholms verksamhetsområde har rnånga kommuner, en mycket stor trafikvolym med olika lrafikmedel,etl stort antal invandrare, ett stort och mångskiftande kulturutbud, många organisationer, en intensiv verksamhet inom all sport osv. Härtill kommer att endasl en begränsad lokal information når ul genom våra stora riksbelonade tidningar.

Vi har nu ett par års erfarenheter, och vi vet att ungefär hälften av befolkningen lyssnar lill lokalradion någon gång under dagen. Tvä tredjedelar av lokalradions sändningslid utgörs av nyheter och samhällsprogram. Publiken deltar i stor utsträckning i de telefonprogram, insändarprogram, offentliga direktsändningar och andra programformer som lokalradion erbjuder. Men vi vet också att Radio Stockholm helt enkelt inle kan fylla sin uppgift på ett önskvärt sätt, därför att den tilldelats för små resurser personellt, tekniskt och ekonomiskt.

Mot den här bakgrunden har jag lillsammans med andra socialdemokraliska ledamöter från vår region i riksdagen motionerat om en förstärkning av lokalradions resurser i Stockholms län. Det är viktigt att Radio Stockholm får komma ut från huvudstaden för alt aktivt bevaka vad som händer i länets många kommuner.

Herr talman! Man blir som motionär riktigt glad när man tar del av kullurulskottets betänkande. Vår motion nr 1861  har nämligen fått en

175

Nr 103

Onsdagen den 14 mars 1979

Radio och television

mycket positiv behandling. Utskottet framhåller att lokalradion i storstadsområdena har särskilda problem av den art som vi motionärer angivit. En allmän förstärkning av lokalradions resurser bör göra det möjligt att förbättra silualionen i dessa områden, framhåller utskottet.

Vi motionärer och lokalradions tusentals trogna lyssnare tackar kulturut-skoltet för detta positiva och välkomna besked. Utskottet har faktiskt ställt upp på vår linje.

Fördeelvajournalister, med tjänstgöring i skift från kl. 04.00 pä morgonen lill kl. 23.00 på kvällen, som skall bevaka alla våra kommuner med 1,5 miljoner invånare, en femtedel av Sveriges befolkning, måste detta riksdagsbeslut, denna viljeyttring från riksdagens sida bli en väldig sporre för del fortsalta arbetet på detta område.

Vid fördelningen av de ytteriigare 10 miljoner som kulturutskottet föreslår och som riksdagen förhoppningsvis om en stund kommerall fatta beslut om kommer lokalradion - det utgår jag ifrån - atl få den resursförstärkning som man har så stort behov av, inte minst i Stockholmsregionen.

Herr lalman! Jag ber med dessa ord all få yrka bifall till utskottets hemställan.

176

ALF LÖVENBORG (apk):

Herr talman! P.O. Sundman talade nyligen i den här debatten om kampen mot avgiftsskolkarna. Vi tycker tvärtom att avgiften för radio och TV på sikt bör avskaffas. P. O. Sundman tycker atl det är för billigt. T. o. m. kaffet som vi dricker är dyrare, säger han. Ja, men kaffet är ju faktiskt alldeles för dyrt.

Vi skulle ha råd att betala mera, lycker han. Han ställer i utsikt nya höjningar. Det är klart atl en del har råd. P. O. Sundman lorde höra till den kategorin. Men så är det inte för alla.

Jag vill i detta sammanhang plädera för ett par av de moiioner som behandlas i föreliggande betänkande och som langerar den här frågeställningen.

1 vår motion nr 1300 hemställes alt de som enbart har folkpension skall befrias från avgifter för radio- och TV-innehav saml atl frågan om total avgiftsbefrielse för alla utreds.

Det sista kan måhända betraktas som en djärv tanke, men så är del redan i stora delar av väriden. I Sverige har vi redan nu mycket höga radio- och TV-avgifter - bland de högsia i väriden. Man har visserligen, som P: O. Sundman konstaterade, ännu inle gäll in för en höjning, men nuvarande 480 kr. är en alldeles för hög avgift. Jag tycker inle alls alt man i Sverige bör vara främmande för tanken att, som redan skell i flera länder, helt slopa licensavgiften och ta ut nödvändiga medel skattevägen. Pengarna måste givetvis fram, men det skulle innebära en betydligt mer demokratisk fördelning.

480 kr. kostar licensen för färg-TV, som de flesta använder sig av. För många är det här en bagatell, men för många andra är del en högst betungande utgift. Del är ingeniing för människo i 100 000-kronorsklassen och däröver.

men för en låginkomsttagare är del en stor sak. Jag vet att det finns åtskilliga som inteharTV,justdärföraltdeanserattdetärfördyrt. Det innebäratt man avskär människor från den demokratiska rättigheten all la del av programutbudet från radio och TV. På sikt måste del riktiga vara atl helt och hållet avskaffa både radio- och TV-licensen. Del skulle gynna alla med små inkomster. Det är naturligtvis en så omfattande åtgärd atl den bör bli föremål för en särskild utredning, vilket vi också föreslår i motionen.

Däremot tycker vi atl åtgärder redan nu kan vidtas för all avskaffa avgifterna för den stora grupp pensionärer som bara har folkpensionen att leva på. Del är drygt 600 000 människor som är tvungna att vända på varje krona för alt kunna överieva. För dem är 400 kr. en sä stor avgift att de avstår från TV-innehav. De folkpensionärer som har ingen eller låg ATP ligger kusligt nära existensminimum. Undersöker man de faktiska förhållandena kommer man snart på det klara med atl folkpensionärerna som grupp i del svenska samhället har de lägsta inkomsterna, bor sämst och har drabbats mest av de senaste årens prishöjningar. Deras inkomster har sjunkit med närmare 10 % jämfört med de yrkesarbetande under de senaste tio åren.

Vi menar atl del finns anledning för samhället att på olika sätt visa en större generositet mol den gruppen. Därför föreslär vi alt man lyfter bort radio- och TV-licensen för i första hand dem som enbari har sin folkpension atl leva på.

Nu konstaterar utskottet i sin skrivning att det skulle medföra betydande behov av administrativa insatser all befria dem som enbart har inkomst av folkpension från mottagaravgift. Jag har litet svårt att inse det riktiga i den argumentationen. Del är ganska enkelt att ta reda på vilka som enbart har folkpension alt leva på. För mig förefaller argumentet som den obotfärdiges förhinder. Jag vill därför passa pä att yrka bifall till motionen 1300, yrkande nr 1.

I detta betänkande behandlas vidare motionen 2151, yrkande nr 2, där vi föreslår en ny kanal för invandrarprogram för alt ge ökat utrymme åt spansktalande. Vi vill också atl invandrarredaklionernas resurser förstärks. Vårt förslag är inget hugskott. Del är krav som stora invandrargrupper har bett oss ställa här i riksdagen. Vi har gjort det därför att vi anser atl del är befogade krav som inte bör viftas bort med formella skäl. Jag lycker det hade varit bättre om utskottet hade bemödat sig att finna någon form för att påverka utvecklingen i den riktning som vi föreslår.

Vi vet alla att antalet invandrare är stort, all många invandrare befinner sig i påtvungen isolering pä grand av språksvårigheter, dåliga bostadsförhållanden, brist på jobb osv. Del gäller inte minsl invandrarkvinnorna. Mot den bakgranden är det vår bestämda mening alt man måste finna former för att öka utbudet i radio och TV för invandrarna. En särskild radiokanal för invandrare är en fullt länkbar lösning. En sådan skulle ge ett långt bredare utbud än vad som nu är fallet.

Som alla vet finns det över en miljon invandrare eller människor vilkas föräldrar har invandrat till Sverige. Den gruppen utgör i själva verket en åttondel av landets befolkning. De kommer från länder med olika språk,

12 Riksdagens protokoll 1978/79:102-103

Nr 103

Onsdagen den 14 mars 1979

Radio och television

111

Nr 103

Onsdagen den 14 mars 1979

Radio och television

kultur och traditioner. Invandrarna har kanske slörre behov än andra av alt få ett brett utbud i radio och TV. Många av dem lever isolerat, och de har speciella önskemål av varierande slag beroende på varifrån de kommer. Del handlar alltså om mänga nationaliteter, och eftersom del totala utbudet för dem i radio och TV är sä smalt får varje grupp sä litet. Vi menar att man måsle söka metoder för att öka detta utbud, och vi har anvisat några. Utskottet har inte fört elt seriöst resonemang på den punkten, och jag ber därför att få yrka bifall till motionen, yrkande nr 2.

Den här debatten har spänt över vida fält. Den har också handlat om radions organisation och innehåll. Man har i den senare delen av debatten också ägnat sig åi en diskussion om lokalradion, dess roll och nödvändigheten av atl den får tillräckliga resurser för alt utvecklas. Jag vill instämma i Georg Anderssons positiva omdöme om lokalradions betydelse i nuet och i framtiden.

Naturiigtvis vill jag också säga att Georg Andersson har rätt när han bemöter Gösta Knutsson. Även jag lycker att det skulle bli en betydligt sämre lokalradio, om denne skulle fä läsa upp sina tidningar i lokalradion. Del råder ingen tvekan om alt lokalradion kan spela en stor progressiv roll och atl dess verksamhet måste byggas ut. Men jag tror också alt bristen på resurser är elt betydande hinder.

Essen Lindahl talade nyss om Stockholms lokalradios små resurser all täcka sin region. Det är naturiigtvis riktigt. Men jag kan la Norrbotten såsom ett motexempel. Där har redaktionen etl arbetsområde, som utgör en fjärdedel av landets yta och omfattar fjorton kommuner, varav flera till ytan är större än vissa sydsvenska län. En enorm arbetsuppgift måste skötas med myckel små resurser. Man försöker ambitiöst spegla det som sker i hela Nordkaloltområdel. Man försöker i sina program tillfredsställa både finska och samiska minoriteter. Man har gått till verket med stora ambitioner och en betydande vitalitet.

Men del räcker naturiigtvis inle i längden. Vill man utveckla lokalradion över hela linjen - och del vill man väl göra - måsle man i framtiden vara beredd att satsa betydligt större resurser. Lokalradion betyder oerhört mycket redan nu i slora delar av landet. Den har inneburit en betydande vitalisering av den politiska debatten. Lokalradion har givit den regionala kulturen nya möjligheter alt bli gemene mans egendom. Den är till ovärderiig nytta för de minoritetsgrupper som finns i vårt land. Utan att ha något yrkande pä denna punkt har jag velat peka på lokalradions positiva roll och nödvändigheten av atl den i alla delar av värt land ges resurser till fortsatt ulveckling.

178

ANDERS BJÖRCK (m):

Herr talman! Får jag till den föregående ärade talaren säga att om Gösta Knutsson fick läsa upp sina tidningar i radion, skulle del väl bli ganska roligt och trevligt. Nu är han tyvärr död sedan några år tillbaka. Men jag har nog den uppfaUningen att även Göthe Knutson skulle kunna prestera etl och annat som kunde liva upp sinnena.

Det beslut som riksdagen fattade för knappt ett är sedan om reformering av

Sveriges Radio håller nu som bäst pä atl genomföras. Beslutet möttes med både förhoppningar och farhågor. Inom Sveriges Radio var de kritiska rösterna väldigt många. Del intressanta är atl de nya bestämmelserna på vissa punkter redan har trätt i kraft. Det gäller bl. a, de regler som reglerar programutformningen och som började gälla den första juli förra året. Här har vi alltså redan en del erfarenhet - sju åtta månader i alla fall.

Del har hävdats i denna debatt bl. a. av Eva Hjelmslröm att dessa
bestämmelser skulle innebära allvariiga inskränkningar i friheten alt utforma
programmen för de anställda i de nya företagen. Del gäller bl. a. bestämmel
sen i 6 § i radiolagen, som säger: "Programföretag skall i programverksam
heten hävda det demokratiska statsskickets grundidéer   ." Del gäller

också skyldigheten för programföretagen alt var för sig utöva sändningsrätlen opartiskt och sakligt.

Jag har vid flera lillfällen - senast vid del stora mötet som SIF-klubben vid Sveriges Radio anordnade och där Eva Hjelmström var en av paneldebattörerna - frågat de berörda om de under den tid som de nya bestämmelserna på denna punkt har gällt har hindrats från atl göra samhällskritiska program pä grund av de nya reglerna. Jag har inte fält några konkreta exempel pä alt dessa regler skulle ha hindrat dem från att göra de program som de vill.

Därmed tyckerjag all vi kan avföra den här debatten från dagordningen, en debatt som återkommer gång på gång och som bara tar upp onödig lid här i kammaren och i andra sammanhang. Kom åtminstone nu, när vi har 7-8 månaders erfarenhet, med ett enda konkret exempel från någol håll, så skall vi ta upp en saklig debatt om detta. Så länge man inte anför något exempel är del bara nys och ingenting annat.

Jag har begärt ordet bl. a. för alt säga något om vikten av att omorganisationen verkligen genomförs i den anda som genomsyrade riksdagsbeslutet. Avsikten var ju alt skapa fyra självständiga programföretag med egna styrelser och företagsledningar. Endast ett mycket litet antal klart definierade frågor skulle överlämnas ål paraplybolageis styrelse. Jag har emellertid en känsla av all här håller på atl hända saker som går i en annan riktning.

Tendenser har förmärkts atl moderbolaget försöker ta ät sig så mycket som möjligt. Det är kanske inte så underiigl atl paraplybolageis styrelse vill utöka sin maktsfär-dess roll var ju enligt propositionen utomordentligt begränsad. Det kommer nu an på dotterbolagens styrelser alt med kraft bevaka sin integritet. Någon risk föreligger, såvitt jag kan förslå efter den tid som omorganisationen har försiggått, icke för all dotterbolagen skulle få ökad makt på moderbolagets bekoslnad, med utgångspunkt från riksdagsbeslutet. Ingel sådant påstående har hiuills kunnat beläggas.

En annan punkt som jag vill ta upp är frågan om regional-TV. Del finns i dag regional-TV på fyra ställen i landet, och nästa år kommer sådan att sändas också från Norrköping-därmed är vi uppe i fem regional-TV-program. Men vad händer sedan? Vi har ju enligt riksdagsbeslutet elva TV-disirikt.

Propositionen förra året gav klart besked om atl vi skulle bygga ut regional-TV i-hela landet under avtalsperioden. Detta upprepas i årets budgetproposition. Kulturutskottet har emellertid varit försiktigare och menar att vi skall

Nr 103

Onsdagen den 14 mars 1979

Radio och television

179

Nr 103

Onsdagen den 14 mars 1979

Radio och television

bygga ut regional-TV men alt takten måste bli beroende av medelstilldelningen. Del kan alltså bli vissa förseningar i ulbyggnadsplanerna.

Ja, det resonemanget låter kanske realistiskt, men vad innebär det i praktiken? Vad innebär det för människorna i Sverige? Del är ingen hemlighet att stora grupper inom koncernen inte lyckerom regional-TV över huvud tagel och den satsning som riksdagen har beslutat skall göras ulanför Stockholm. Man vill ha det som det är helt enkelt.

Nu använder dessa grupper det ekonomiska argumentet för alt förhala en utbyggnad av regional-TV. Det innebär atl man försöker prioritera andra saker på regional-TV:s bekostnad, för det handlar i första hand om en prioritering.

Förhalar vi regional-TV:s utbyggnad sä innebär del en orättvisa mol de regioner i landet som inte har eller som just skall få regional-TV, dvs. en orättvisa mol alla regioner utom fem. Människorna i de övriga regionerna i värt land får betala samma licensavgift som de människor som bor i regioner med regional-TV, men de får på intet sätt samma service. Det är nalurliglvis högst orättvist, och kammarens ledamöter bör ha klart för sig atl vi under en följd av år kommer att ha den här orättvisan. Risken är atl denna orättvisa mer eller mindre kommer att bli permanent under avtalsperioden fram till 1986.

Vad kullurutskoltet nu har gjort, ärade kammarledamöter, är alltså atl man har åstadkommit en så luddig formulering att en del regioner kanske inle får regional-TV medan andra kan glädja sig åt all ha tillgång till regionala TV-program. Det finns därför, herr lalman, all anledning för statsmakterna alt noga följa utvecklingen pä området och se till att vi verkligen får regional-TV i alla elva regionerna innan avtalsperioden är slut 1986. Jag vill varmt instämma i det särskilda yttrande som avgivits av Ingrid Diesen och Tore Nilsson.

ALF LÖVENBORG (apk) kort genmäle:

Herr talman! Jag vill bara säga till Anders Björck all i uppfattningen om Gösta Knutsson är vi överens. Han var roligare än vad Gölhe Knutson någonsin kommer alt bli, i radio såväl som i andra sammanhang.

180

EVA HJELMSTRÖM (vpk) kort genmäle:

Herr lalman! Anders Björck angrep mig och efteriyste exempel pä hur det nya avtalet förhindrat samhällskritiska program. Då kan man konstatera att Anders Björck gör det om möjligt ännu enklare för sig än Per Olof Sundman för elt tag sedan i debatten, därför att den som vet någonting om organisationer kan ju konstatera att det behöver inle vara så all program stoppas. Det kan också vara så - och del är del naturliga - atl en ny praxis utvecklas, i det här fallet en snävare praxis, en form av självcensur helt enkelt.

Men del allvarliga i sammanhanget är del som Georg Andersson log upp tidigare, alt det finns ökade tendenser atl man frän olika håll -det gäller också riksdag och regering-så all säga inte håller tassarna borta från Sveriges Radio

utan går in i den direkta programdiskussionen, går in i direkta arbeisdiskus-sioner och t. o. m. går in, som utbildningsminister Wikström gjorde i en av våra kvällstidningar häromdagen, och kritiserar en enskild redaktion. Dessutom framfördes kritiken på ett sätt som visade att utbildningsministern snarast fallit offer för den vulgärpropaganda som bl. a. herr Anders Björck brukar utveckla och som bedrivs mot medarbetarna vid Sveriges Radio.

ANDERS BJÖRCK (m) kort genmäle:

Herr talman! Till herr Lövenborg vill jag bara säga att skillnaden mellan Gösta Knulsson och Gölhe Knutson ärju att Gösta Knutsson hade betalt av Sveriges Radio för att vara rolig. Göthe Knutson har betalt i den här kammaren för att driva en viss politisk linje. Det är alltså en arbetsfördelning mellan herrarna.

Får jag till fru Hjelmström säga att hon är mycket väl medveten om att det under de här sju eller åtta månaderna inte kunnai redovisas något exempel på atl de nya reglerna inneburit atl program har stoppats. Inte heller har det kunnat anföras exempel på att här skulle föreligga någon självcensur som skulle göra att samhällskritiska program icke kan sändas. Påståendena härvidlag, herr talman, är en oförskämdhet mol medarbetarna vid Sveriges Radio, som alltså trots att avtalet ger dem rätt att göra samhällskritiska program skulle gå och vara rädda för att göra sådana på grand av de här avtalsbestämmelserna.

Så förhåller det sig ju inte. Är del någon som har den uppfattningen om Sveriges Radios medarbetare, atl de skulle darra så mycket inför de här paragraferna? Jag tror del verkligen inle. Vi haren helt annan erfarenhet här, såvitt jag kan förstå.

Och jag upprepar: Kom någon gång med bevis! Vi har ju frågat de anställda vid Sveriges Radio hur det förhåller sig. Om det presenteras bevis får vi ta en diskussion, men det har alltså inte kommit någonting sådant.

Det finns heller inga bevis för att vi skulle ha en snävare praxis. Programmen fortsätter alt komma. Det behövs ju bara att man ser på TV någoriunda regelbundet för att kunna konstatera del. Därvidlag är det ingen förändring mol tidigare och skall naturiigtvis inte vara någon förändring heller.

Får jag lill slut bara säga atl talet om att jag och andra som dristar oss att kritisera medarbetare vid Sveriges Radio skulle bedriva vulgärpropaganda utgör ett djupt odemokratiskt argument. Det måste nämligen vara så i en demokrati - och där har kanske vissa av kammarens ledamöter större erfarenheter än just fru Hjelmström med hennes poliliska bakgrund - att även övervakarna skall kunna kritiseras. Sveriges Radios medarbetare har både rätt och skyldighet atl kritisera oss som sitter i denna kammare. Men vi i vår tur har ingen anledning att, när vi tyckeratt de gör fel, kröka rygg och böja oss för några piskrapp från det hållet eller från några journalister över huvud taget. De har all anledning att bereda sig på alt även riksdagsmän dä och då kan vilja slå lillbaka. Så skall det vara i en demokrati.

Nr 103

Onsdagen den 14 mars 1979

Radio och television

181

13 Riksdagens protokoll 1978/79:102-103

Nr 103

Onsdagen den 14 mars 1979

Radio och television

EVA HJELMSTRÖM (vpk) kort genmäle:

Herr lalman! Å ena sidan har det gäng på gäng framhållits - fakliskl också från moderathåll - aU riksdagen skall avhälla sig frän att ge pekpinnar till Sveriges Radio. Det skulle hota Sveriges Radios integritet. Å andra sidan säger Anders Björck all visst skall man få ge pekpinnar. Det går inte riktigt ihop med normal logik.

Sedan lill della med oparliskhetskravel. Tidigare -jag får lov att upprepa det - skulle alltså opartiskheten gälla det totala utbudet. Nu skall det gälla varje bolag för sig, och därmed försvåras programverksamheten. En debatt-deltagare vid SlF-klubbens utfrågning sade beträffande etl program under samma vecka: Nu sänder vi programmet i TV. Del är kontroversiellt, och vi har tänkt följa upp det med en diskussion i radio. Enligt de nya beslämmelserna skulle vi därmed bryta mot avtalet. Är detta rimligt? frågar han sig-och det frågar jag mig också.

Beträffande delta med demokrati tror jag inte alt jag behöver påminna Anders Björck om vem som slagits för de demokratiska principerna -yttrandefrihet och övriga demokratiska rättigheter- i del här landet under en längre period. Inte är det moderaterna.

182

ANDERS BJÖRCK (m) kort genmäle:

Herr talman! Till det sista får jag bara säga all det är synd all fru Hjelmströms partikamrater i andra länder inle slåss litet mer för dessa principer. Del skulle göra ganska gott om man sysslade med det. Det är liksom enklare alt hävda de principerna i det här landet.

Sedan är det faktiskt inle så, att vi kommer med pekpinnar när det gäller programverksamheten. Var fanns de i mitt anförande eller i fru Diesens anförande här i dag t. ex.? Var finns de i de moderata reservationerna?

Vadjagsade var del alldeles självklara att även journalister ibland kan göra misslag, och då har man naturligtvis rätt att kriiisera detta. Del vore ju en fullkomligt orimlig situation om vi inte skulle kunna ha en levande debatt om våra övervakare. Sedan får de vara anställda vid tidningsföretag eller vid Sveriges Radio.

Talet om alt opartiskheten för varje företag av de här fyra skulle vara någol hot mot programverksamheten är ett orimligt resonemang. Elt av dessa fyra företag är utbildningsradion, som alltså sysslar med att göra program för utbildningsändamål. Följer man fru Hjelmströms resonemang, skulle det innebära att man skulle kunna spotta ut t. ex. program med en alldeles speciell politisk tendens för utbildningsändamål, som användes gång på gång i vissa skolor. Sedan skulle man kunna säga: Ja, det där balanserar vi genom atl på morgnarna i lokalradion sända program av elt annat innehåll. Då får väl skolbarnen bekväma sig att lyssna pä båda delarna, för då har vi balans inom hela koncernen. Jag tror, herr talman, att bara elt sådant exempel räcker för att bevisa hur orimligt resonemanget är.

Allra sist: Är det inle underiigl alt vi får höra en representant för vänsterpartiet kommunisterna gå emot kraven på saklighet och opartiskhet i

dessa fyra programbolag? Jag trodde det var ett alldeles självklart krav, som man skulle kunna ena sig om i den här kammaren i varje fall.

Talmannen anmälde atl Eva Hjelmström anhållit att till protokollet få antecknat att hon inte ägde räu lill ytteriigare replik.

SVEN JOHANSSON (c):

Herr talman! I utskottets belänkande sägs: "DeUa skulle strida mot principen att det är programföretagen ensamma som har all utforma programverksamheten." Av den anledningen avstyrker kulturutskottet flera angelägna motioner som framfört många svenska licensbelalares önskemål och kritik. Del är inga principändringar men väl organisatoriska förändringar i del nya avtalet. När vi hade det förra avtalet riktades oftast stark kritik mol programinslag. Jag vet inte hur många som ställde frågor och interpellationer. Inle minst representanter för del nuvarande regeringspartiet ställde åtskilliga sådana frågor och interpellationer. Många svenska medborgare hade hoppats, alt när man nu skrev ett nytt avtal, skulle regeringen se lill att radioledningen i slörre utsträckning skulle ta hänsyn till de önskemål och den kritik som framförts av tittare och lyssnare. Jag vill deklarera alt, även om principen inte har ändrats i det nya avtalet, kan detta inte hindra au vi som valda ombud framför väljarnas önskemål och kritik också i denna kammare.

Massmedierna, inle minsl TV, spelar en mycket stor roll när det gäller utvecklingen. I en motion har jag tagit upp Sveriges Radios programverksamhet och begärt flera kristna program och då särskilt kristna barnprogram. Kulturella och religiösa inslag har förekommit i myckel ringa omfattning i barn- och ungdomsprogram. Dessa medborgargrupper har rätt atl kräva att avtal med Sveriges Radio följs och att sändningarna sålunda i skälig omfattning innehåller även religiösa program. Man kan fråga sig om det inte är brott mol avtalet att inte sända kristna barn- och ungdomsprogram, då en så stor del av del svenska folket begär detta. Stora medborgargrupper här i landet väntar nu på kristna barn- och ungdomsprogram. Bland dem råder i dag ett starkt missnöje. Sveriges Radio har allt all vinna på att härvidlag tillmötesgå önskemålen från tusentals föräldrar i vårt land. De frågar sig varför inte kristna värderingar och inslag i större utsträckning än nu får prägla barnprogrammen. Detta ärså myckel mera anmärkningsvärt som så många tvivelaktiga värderingar och inslag som är ägnade att prägla de unga till ett helt annat och ofta mycket förkastligt beteendemönster får slå igenom i andra program. En stark strävan att skapa jämlikhet i detta avseende skulle stå i överensstämmelse med vad svenska folket känner.

Herr lalman! Med tanke på den genomslagskraft TV har bör vi ställa större krav pä programföretaget. Exempelvis TV-serien Förintelsen har väckt ett enormt iniresse. Som exempel kan nämnas att vid vissa bibliotek alla böcker som handlar om judar och Hitlertyskland är utlånade. Detta vittnar om vilken genomslagskraft ett program i Sveriges Radio/TV har. Då kan man ställa frågan: Har vi rätt att, och vågar vi, överiämna lill några få i monopolföretagel att bestämma vad som skall sändas - inte minst med tanke på vad som kan

Nr 103

Onsdagen den 14 mars 1979

Radio och television

183

Nr 103

Onsdagen den 14 mars 1979

Radio och television

hända i framtiden?

Efter TV-serien Förintelsen har det framförts kritik mot samhället och även mot kyrkan, men det var inte så lätt alt framföra någon kritik under den tiden. Jag skall be att få läsa upp del brev som skickades lill alla som skulle medverka i morgonandakterna under krigsåren. Brevet är daterat Stockholm den 30 mars 1944 och lyder:

"Med anledning av att morgonandakier under ledning av Eder den 3-5 april kommer att utsändas i radio, ber Radiotjänst härmed i enlighet med styrelsens beslut den 20 september 1939 få rikta följande hemställan lill Eder.

Det är i dessa tider av utomordentlig vikt, att den strängaste återhållsamhet iaktlages med alla uttalanden, som på elt eller annat sätt, direkl eller indirekt, kunna äventyra Sveriges goda förhållande till främmande makter. Härvid torde särskilt följande vara att observera. Allt som kan uppfattas eller tolkas som anspelningar på det aktuella världslägel, bör i ord, uttryck och ton formas med den största försiktighet. Föredrag, andakter eller predikningar, som sysselsätta sig med eller beröra dylika förhällanden, kunna endasl utsändas efter särskild överläggning med Radiotjänst, som i dylika fall förbehåller sig rätlen atl granska manuskriptet. Vidare be vi få fästa Eder uppmärksamhet vid viklen av alt i andakter och predikningar undvika en form, som kan verka upprörande eller oroande pd mera känsliga och lätlsuggererade radiolyssnare.

Vi vore lacksamma, om Ni i omgående svarsbrev lill Radiotjänst ville ha godheten erkänna mottagandet av denna skrivelse. Med utmärkt högaktning AKTIEBOLAGET RADIOTJÄNST"

Här kräver man hänsyn, och då har svenska folket rätt att i gengäld kräva hänsyn från alla och mol alla i delta sammanhang. Det är det som ligger bakom den kritik och det önskemål som vi har framfört på vägnar av tusen och åter tusen licensbeialare i landet.

Överläggningen var härmed slutad.

Mom. I och 2

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

Mom. 3

Propositioner gavs på bifall lill dels utskottets hemställan, dels det av Eva Hjelmström under överiäggningen framställda yrkandet, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Eva Hjelmström begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

184

Den som vill att kammaren bifaller kulturatskottels hemställan i betänkandet nr 20 punkten 1 mom. 3 röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit det av Eva Hjelmström under överläggningen framställda yrkandet.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Eva Hjelmström begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 285 Nej -   12

Mom. 4-10

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

Mom. 11

Propositioner gavs på bifall lill dels utskottets hemställan, dels motionen nr 1300 av Rolf Hagel och Alf Lövenborg i motsvarande del, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Alf Lövenborg begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Den som vill atl kammaren bifaller kulturatskottels hemställan i betänkandet nr 20 punkten 1 mom. 11 röstar ja, den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit motionen nr 1300 av Rolf Hagel och Alf Lövenborg i motsvarande del.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Alf Lövenborg begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 286 Nej -   10

Mom. 12

Utskottets hemställan bifölls.

Mom. 13

Proposiiioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 1 av Tore Nilsson och Ingrid Diesen, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Ingrid Diesen begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller kulturutskottets hemställan i betänkandet nr 20 punkten 1 mom. 13 röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr I av Tore Nilsson och Ingrid Diesen.

Nr 103

Onsdagen den 14 mars 1979

Radio och television

185

Nr 103

Onsdagen den 14 mars 1979

Radio och television

253

42

1

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Dä Ingrid Diesen begärde rösträkning verkställdes votering med omröslningsapparai. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja

Nej

Avstår

186

Mom. 14 och 15

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

Mom. 16

Propositioner gavs pä bifall lill dels utskottets hemställan, dels utskottets hemställan med den ändring däri som föranleddes av bifall lill motionen nr 905 av Lars Werner m. fl. i motsvarande del, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Eva Hjelmslröm begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Den som vill alt kammaren bifaller kulturutskotlels hemställan i betänkandet nr 20 punkten 1 mom. 16 röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit utskottets hemställan med den ändring däri som föranleds av bifall lill motionen nr 905 av Lars Werner m. fl. i motsvarande del.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Eva Hjelmström begärde rösträkning verkställdes votering med omröslningsapparai. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 284 Nej -   12

Mom. 17

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 2 av Tore Nilsson och Ingrid Diesen, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Ingrid Diesen begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill atl kammaren bifaller kullurulskottets hemställan i betänkandet nr 20 punkten 1 mom. 17 röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 2 av Tore Nilsson och Ingrid Diesen.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Ingrid Diesen begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 253 Nej -   43

Nr 103

Onsdagen den 14 mars 1979

Radio och television

Mom. 18

Propositioner gavs pä bifall lill dels utskottels hemställan, dels motionen nr 905 av Lars Werner m. fl. i motsvarande del, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Eva Hjelmström begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Den som vill alt kammaren bifaller kullurulskottets hemställan i betänkandet nr 20 punkten 1 mom. 18 röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit motionen nr 905 av Lars Werner m. fl. i motsvarande del.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Eva Hjelmström begärde rösträkning verkställdes votering med omröslningsapparai. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 287 Nej -   10

Mom. 19

Utskottets hemställan bifölls.

Mom. 20

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels motionen nr 2151 av Rolf Hagel och Alf Lövenborg i motsvarande del, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Alf Lövenborg begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Den som vill alt kammaren bifaller kulturutskottets hemställan i betänkandet nr 20 punkten 1 mom. 20 röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit motionen nr 2151 av Rolf Hagel och Alf Lövenborg i motsvarande del.

187

Nr 103

Onsdagen den 14 mars 1979

Radio och television

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Alf Lövenborg begärde rösträkning verkställdes votering med omröslningsapparai. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 285 Nej -   11

Mom. 21

Propositioner gavs på bifall till l:o) utskottets hemställan, 2:o) reservationen nr 3 av Tore Nilsson m. fl. samt 3:o) utskottets hemställan med den ändring däri som föranleddes av bifall till motionen nr 905 av Lars Werner m. fl. i motsvarande del, och förklarades den förstnämnda propositionen vara med övervägande ja besvarad. Då Ingrid Diesen begärde votering upptogs för bestämmande av kontrapropositionen ånyo de båda återstående propositionerna, av vilka den under 2:o) angivna förklarades ha flertalets mening för sig. Sedan Eva Hjelmström begärt votering beträffande kontrapropositionen upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Den som vill att kammaren till kontraproposition i huvudvoteringen

angående kulturutskottels hemställan i betänkandet nr 20 punkten 1 mom.

21 antar reservationen nr 3 av Tore Nilsson m. fl. röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren till kontraproposition i nämnda votering antagit

utskottets hemställan med den ändring däri som föranleds av bifall till

motionen nr 905 av Lars Werner m. fl. i motsvarande del.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Dä Eva Hjelmström begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja -   91

Nej -   14

Avstår - 191

1 enlighet härmed blev följande voleringsproposition uppläst och godkänd:

Den som vill att kammaren bifaller kulturutskottets hemställan i betänkan-del nr 20 punkten 1 mom. 21 röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 3 av Tore Nilsson m.fl.

188

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Ingrid Diesen begärde rösträkning verkställdes votering med omröslningsapparai. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 219

Nej -   77

Avstår -     1

Nr 103

Onsdagen den 14 mars 1979

Radio och television

Mom. 22 och 23

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

Mom. 24

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels motionen nr 905 av Lars Werner m. fl. i motsvarande del, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Eva Hjelmström begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Den som vill atl kammaren bifaller kullurulskottets hemställan i betänkandet nr 20 punkten 1 mom. 24 röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit motionen nr 905 av Lars Werner m. fl. i motsvarande del.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Eva Hjelmström begärde rösträkning verkställdes votering med omröslningsapparai. Denna omröstning gav följande resultat;

Ja - 283 Nej -   12

Punkterna 2 och 3

Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkier hemställt.

§ 3 Föredrogs

Konstilulionsulskottets betänkande

1978/79:22 med anledning av framställning i budgetpropositionen 1979 (prop. 1978/79:100) om anslag under justitiedepartementets verksamhetsområde för budgetåret 1979/80 lill datainspektionen

Utskottets hemställan bifölls.

189

Nr 103

Onsdagen den 14 mars 1979

Det kommunala partistödet

§ 4 Det kommunala partistödet

Föredrogs konstitutionsutskoltets betänkande 1978/79:23 med anledning av motion om det kommunala partistödet.

I detta betänkande behandlades motionen 1978/79:216 av Per-Olof Strindberg m. fl. (m), vari hemställts atl riksdagen skulle anta av motionärerna framlagt förslag till lag om ändring i lagen om kommunalt partistöd, innebärande atl möjligheler skulle öppnas för kommun och landstingskommun att ge en del av partistödet i form av elt grundstöd, som var lika stort för alla i kommunfullmäktige resp. landsting representerade partier.

Utskottet hemställde att riksdagen skulle avslå motionen 1978/79:216.

Reservation hade avgivits av Lars Schölt (m) och Per Unckel (m) som ansett att utskottet bort hemställa att riksdagen skulle bifalla motionen 1978/79:216.

190

PER-OLOF STRINDBERG (m):

Herr lalman! Som framgår av ulskoltsbetänkandet har jag upprepade gånger motionerat om ändrade principer för det partistöd som utgår från kommuner och landsting. Den nuvarande konstruktionen, som innebär att bidragen utgår per mandal, missgynnar i hög grad de mandalmässigt mindre partierna. Därom var förr de borgeriiga partierna helt ense - och de är det fortfarande i stor utsträckning ute i kommuner och landsting, där de konkret ställs inför den nuvarande lagens ofta orimliga konsekvenser. Jag är därför förvånad över att del endasl är en moderat reservation fogad till föreliggande betänkande, i synnerhet som del numera ofta lämnas partistöd till olika verksamheter och stödet i alla sammanhang beräknas efler partigruppernas storleksordning.

Jag hade anledning alt påpeka detta senast för några dagar sedan i samband med ett möte med Östergötlands läns landsting. Där utgår i år partistöd med 22 000 kr. per mandat. Varje parti erhåller därutöver 2 5(X) kr. per mandat till utbildningsverksamhet. Ungdomsdistrikten erhåller I 000 kr. per mandat till sin informationsverksamhet, och därutöver beslutade ösigölalandstingets majoritet i förra veckan om 1 500 kr. per mandal för information till invandrare inför höstens val. Inte minst bidraget till invandrarinformation belyser hur felaktig den nuvarande ordningen är. Alla fem partierna i landstinget, oavsett storleksordning, har exakt lika många invandrare atl informera, men de erhåller mycket varierande bidrag. Det minsta partiet får 4 500 kr., medan det största får 67 500 kr. Ingen kan väl anse alt detta är rättvist och rimligt.

Om jag summerar ihop de olika bidrag som landstinget i Östergötland i år ger till de olika partierna, så uppgår beloppet till 27 000 kr. per mandal. Detta innebär att vänsterpartiet kommunisterna får 81 000 kr., folkpartiet får 243 000 kr., moderaterna  får 405 000 kr., centern  får 567 000  kr. och

socialdemokraterna får I 215 000 kr. Detta ärendast etl av de mänga exempel som kan las fram för att visa hur felaktigt utformat del nuvarande systemet är.

Ursäkten som utskotlsmajoriteten anför lill sitt försvar när den avslår motionen om ett grundbidrag i kombination med bidrag per mandal är bl. a. atl det "föreligger med rådande ordning ett nära samband mellan partistödet på statlig och kommunal nivå. Det förekommer sålunda i viss utsträckning atl partierna för över statligt partistöd till de lokala och regionala partiorganisationerna." Ja, visst kan det förekomma, och detta har blivit erforderiigt bl. a. på grund av de nu sä orättvisa reglerna för kommunalt partistöd. Det utskottet anför som motiv för avslag borde rimligtvis ha varit ytterligare ett motiv för bifall till motionen.

Med detta, herr talman, yrkar jag bifall lill den moderata reservationen som är fogad lill konstitutionsutskottets betänkande 1978/79:23.

Nr 103

Onsdagen den 14 mars 1979

Det kommunala partistödet

I detta anförande instämde Knut Wachtmeister (m).

KARL BOO (c):

Herrialman! När del kommunala partistödet infördes 1969 föregicks det av en diskussion om konstraktionen. Vi som var motionärer den gången hävdade att man borde avdela en viss del av det utgående stödet till ett grundbidrag och ge resten som ett mandatbidrag. Frågan diskuterades också 1970.

1971 tillsattes pariisiödsutredningen, som hade att göra en översyn av hela problemaliken när det gäller det statliga och kommunala partistödet. I utredningen var samtliga fem partier i riksdagen representerade, och utredningen arbetade under etl är.

Utredningen prövade många modeller föreit grundbidrag på den kommunala nivån. Sedan utredningen dragit ut konsekvenserna av de olika modellerna, föreslog den så småningom ett enda grundbidrag på den statliga nivån, som skulle täcka alla tre nivåerna. Ulredningen var enig om detta förslag som senare antogs av en likaledes enig riksdag. Även under fortsättningen av 1970-talet rådde del enighet i frågan. Det dröjde också många år innan det kom några motioner om förändringar i det kommunala partistödet. Den konstruktion som vi på utredningens förslag fick betydde att man pä den kommunala nivån slapp fastställa vilka grupperingar som skulle anses vara partier. Vi vet att det kan vara ganska svårt att klarlägga vad som är en partibildning och vad som icke är det, när olika fraktioner uppträder i kommunala sammanhang. Dessutom skulle självfallet ett generellt grund-slöd lill alla i kommuner och landsting representerade parlikonslellaiioner kunna medföra all man genom uppdelning i fraktioner skulle kunna få ut etl Slörre partistöd.

Jag hänvisar alltså till utredningens enhälliga betänkande. En fördel med utredningens förslag var också att staten tog på sig kostnaderna för det totala grundstödei. Del är naturligtvis också anledningen lill all riksdagen senare har ställt sig bakom  uttalandet att del ankommer på de i  riksdagen

191

Nr 103

Onsdagen den 14 mars 1979

Det kommunala partistödet

representerade partierna att slussa ned pengar till de regionala och lokala planen.

Jag vill härtill också lägga att det statliga partistödet och således också grandbidragel räknades upp frän det ursprangliga beloppet 1,5 milj. kr. per parti lill 2 025 000 kr. Den sista uppräkningen skedde i december 1977, och nu är grundstödei per i riksdagen representerat parti 2 630 000 kr.

Jag vill med detta, herr talman, yrka bifall till utskottets hemställan.

PER-OLOF STRINDBERG (m):

Herr talman! Jag har ingenting atl invända mol herr Boos historik. Den utredning som tillsattes för att se över frågan om partistödet kom till med anledning av en motion somjag väckte redan under mitt första är i riksdagen. Jag är också medveten om att utredningens förslag var enhälligt. Överenskommelsen skulle gälla under en treårsperiod. När den treårsperioden var slut väckte jag år 1974 en motion med förslag om atl man skulle ändra reglerna för del kommunala partistödet.

Herr Boo säger att kostnaderna för grundbidragel ligger på slalen. Jag vill erinra om atl jag inte har yrkat på elt enda öres ökning av kostnaderna för vare sig landsting eller kommuner, ulan vad jag yrkat är att av del nu utgående kommunala och landstingskommunala stödet skall 25 % utgå som grundbidrag och resten som ett bidrag per mandat. De fasta kostnaderna är gemensamma för partierna i kommuner och landsting lika väl som för partierna på riksplanet. Det intressanta är egentligen den svängning som herr Boo genomgått under årens lopp, för på den här punkten var vi en gång helt ense, bl. a. 1969. De enda som då hade en avvikande mening var socialdemokraterna.

Att det statliga partistödet skulle täcka in alla tre nivåerna menade jag var en i princip helt orimlig tanke, inte minst mol bakgrund av det jag pekade på i mitt tidigare anförande. Vi får nu det ena bidraget efter del andra, helt beräknat per mandat. Del är givet att de politiska konjunkturerna också växlar och partierna kan bli mer eller mindre stora och då kan konsekvenserna av del nuvarande partistödet uppenbaras också för centerpartiet.

192

KARL BOO (c):

Herr talmän! Jag vill bara erinra om all utredningen, dä den lade fram sitt betänkande, hade gjort alla de bedömningar som ingick i utredningsdirektiven och som jag lidigare refererade till. Det var på basis av dessa bedömningar man kom fram lill atl det innebar stora problem att hitta en konstruktion på kommunal och landstingskommunal nivå för ett rättvisande grundbidrag. Därför gick man in fördel grundbidrag som skulle täcka alla tre nivåerna, med den rekommendationen i botlen alt partierna skulle slussa ut pengarna på de andra nivåerna.

Det är riktigt som Per-Olof Strindberg säger att många stödåtgärder i landsting och kommuner senare har fält en konstruktion som påminner om partistödet; man utgår alltså från mandal. Där vill jag gärna hålla med herr Strindberg. Jag lycker all del i långa stycken är fel att man använder

partiernas storlek för alt slussa pengar till exempelvis ungdomsorganisationerna. Man bör i landstings- och de kommunala församlingarna verkligen göra en ordentlig analys. Framför allt tyckerjag personligen alt man inte bör konservera en partistruktur genom att ge precis samma bidrag till ungdomsförbunden som ges till partierna efler antal mandal. Jag tycker att det är en felaktig inriktning som på många håll är på väg och vill i det avseendet gärna instämma i det Per-Olof Strindberg sade. Men när det gäller partistödskon-struklionen vill jag än en gäng yrka bifall till utskottets hemställan.

Nr 103

Onsdagen den 14 mars 1979

Det kommunala partistödet

PER-OLOF STRINDBERG (m):

Herr talman! Jag skulle bara vilja fråga herr Boo, eftersom han instämmer i atl konstruktionen är felaktig: Hur vill herr Boo komma till rätta med del utan en lagändring? Så länge lagen är utformad på det sätt den nu är kommer man att genomföra detta i landsting efter landsting och kommun efter kommun.

KARL BOO (c):

Herr talman! Per-Olof Strindberg lyssnar illa på mig. Jag sade att beträffande partiernas stöd är den konstruktion vi barden riktiga och rimliga. Däremot lycker jag det är en felaktig konstruktion atl bidragen till ungdomsorganisationernas verksamhet skall baseras pä moderpartiernas antal mandal. Det var sä jag sade. Det finns ingenting i partisiödslagen som reglerar den bidragsgivningen.

Överiäggningen var härmed slutad.

Propositioner gavs på bifall lill dels utskottets hemställan, dels reservationen av Lars Schölt och Per Unckel, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Per-Olof Strindberg begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Den som vill all kammaren bifaller konstitulionsulskottets hemställan i

betänkandet nr 23 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen av Lars Schölt och Per

Unckel.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Per-Olof Strindberg begärde rösträkning verkställdes votering med omröslningsapparai. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 239

Nej -   47

Avstår -     2

193

Nr 103

Onsdagen den 14 mars 1979

Meddelande om .frågor

§ 5 På förslag av talmannen beslöts att kammarens förhandlingar skulle fortsättas vid morgondagens sammanträde.

§6 Talmannen meddelade all på föredragningslistan för morgondagens sammanträde skulle arbetsmarknadsutskotlets betänkanden nr 20 och 27 uppföras främst bland två gånger bordlagda ärenden.

194

§ 7 Meddelande om frågor

Meddelades atl följande frågor framställts

den 14 mars

1978/79:432 av Lennart Pettersson (s) lill utbildningsministern om budgetanslagen lill högskolan:

Enligl uppgifter i massmedia och frän universiteten har anslagen till både grundläggande utbildning och forskning beräknats för lågt i årets budgetproposition. Skulle regeringens linje fullföljas i riksdagen lär resultatet bli såväl avskedanden av universitetslärare som försämringar i undervisningens kvalitet. Orsaken uppges vara alt regeringen beräknat lönekostnadspåslaget väsentligt lägre än vad det i verkligheten är. Därigenom har regeringens förslag till vissa standardförbättringar kommit att framstå som väsentligt större än vad de i själva verket är.

Mol denna bakgrund vill jag fråga utbildningsministern

dels hur stora felräkningarna är,

dels om regeringen avser att korrigera sina förslag lill anslag för högskolan med hänsyn lill uppgivna fel och i så fall i vilket sammanhang regeringen avser att göra detta.

1978/79:433 av Arne Nygren (s) till industriministern om nya lokaler för Sveriges geologiska undersökning:

Regeringen fick 1978 förslag frän byggnadsstyrelsen om atl uppföra nya lokaler för Sveriges geologiska undersökning (SGU) i Mala.

F. n. bedrivs verksamheten i sex lokaler i samhället. 1976 ingrep yrkesinspektionen och förbjöd viss verksamhet pä grund av lokalernas beskaffenhet.

Med hänvisning till det anförda vill jag ställa följande fråga lill industriministern:

När räknar regeringen med alt nya lokaler för Sveriges geologiska undersökning (SGU) i Mala skall kunna projekteras och byggas?

§ 8 Kammaren åtskildes kl. 23.48. 1978/79

102-103 In fidem TOM T:SON THYBLAD

/Solveig Gemert