Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1978/79:101

Tisdagen den 13 mars

Kl. 15.00

§ 1 Justerades protokollet för den 5 innevarande månad.

Nr 101

Tisdagen den 13 mars 1979

Förlängd motionstid

§ 2 Förlängd motionstid

INGEMUND BENGTSSON (s):

Herr talman! Jag avser atl hemställa att riksdagen föriänger motionstiden för en del av de proposiiioner .som vi i dag skall remittera lill utskott. Men innan jag gör det vill jag begagna tillfället atl på den socialdemokraliska riksdagsgruppens vägnar kraftigt protestera mot det upprorande sätt som regeringen har behandlat riksdagen på.

Här fick vi på två dagar 33 omfattande propositioner för vilka motionstiden utgår den 26 eller 27 mars.

Under de snart 30 år jag har suttit i riksdagen har jag aldrig varit med om någol liknande, en anhopning av propositioner i en sådan omfattning alt de inte fick plats i ledamöternas relativt rymliga fack, utan facken fick kompletteras med blå plastpåsar.

Nu är det som det är, och för att i någon mån underiälta för oss inom oppositionen all få en rimlig chans atl sakbehandla propositionerna måsle motionstiden förlängas.

Jag hemställer för den skull att riksdagen beslutar om föriängd motionslid t. o. m. den 29 mars för propositionerna 123 om industripolitiken, 145 om tekoindustrin, 95 om den kommunala ekonomin och 160 om fortsatt reformering av inkomstskatten.

THORSTEN LARSSON (c):

Herr talman! Jag kan helt instämma i vad Ingemund Bengtsson sade om att riksdagen råkar i en orimlig arbetsordning när vi får en mångfald propositioner just nu i dessa veckor.

Vi har hittills under de månader som gått sedan riksdagen började endasl haft arbeisplena i kammaren under några tiotal limmar, men framöver måsle vi alltså tänka oss all förlänga arbetsplena för riksdagen under denna säsong. Det är ingen rimlig ordning atl få så många proposiiioner och så stark arbetsbelastning i slutet av riksmötet.

Vi har från centerpartiet också en hemställan att göra lill kammaren, nämligen all riksdagen beslutar atl motionstiden föriängs t. o. m. den 29 mars för motioner med anledning av propositionerna 99 om trafikpolitiken och 115 om energipolitiken.

Överiäggningen var härmed slutad.

6 Riksdagens prowkoll 1978/79:98-101

Nr 101

Tisdagen den 13 mars 1979

Om sysselsättningen vid Berol Kemi AB i Mölndal

Kammaren beslöt föriänga motionstiden för propositionen 1978/79:95,99, 115, 123, 145 och 160 t. o. m. den 29 mars.

§ 3 Om sysselsättningen vid Berol Kemi AB i Mölndal

Industriministern ERIK HUSS erhöll ordet för alt besvara Lennart Nitssons (s) den 15 februari anmälda fråga, 1978/79:350, och anförde:

Herr talman! Lennart Nilsson har frågat mig vilka åtgärder regeringen är beredd att vidta i syfte att trygga sysselsättningen för de anställda vid SOAB i Mölndal.

SOAB är numera en division inom Berol Kemi. SOAB-di visionen tillverkar främst färgbindemedel. Vid fabriken i Mölndal sysselsätts ca 125 personer. Enligl vad jag erfarit har divisionen sedan flera år lillbaka varit olönsam. Företagsledningen anser att del som ett led i saneringen av Berol Kemi är nödvändigt att aVveckla division SOAB. Ett preliminärt överlåtelseavtal har därför träffats med elt norskt företag. Detta avtal skulle innebära en avveckling av produktionen i Mölndal.

Sedan dess har emellertid framkommit ytterligare några alternativ som nu undersöks inom Berol Kemi och Statsföretag. Dessa alternativ kan eventuellt innebära atl en del av produktionen skulle kunna behållas vid SOAB.

Det är alltså nu för tidigt alt uttala sig om den framlida sysselsättningen vid SOAB. Regeringen följer noga utvecklingen vid Berol Kemi och anläggningen i Mölndal.

LENNART NILSSON (s):

Herr talman! Jag ber atl få tacka industriministern försvaret på min fråga, även om jag med lanke på de anställda vid SOAB i Mölndal naturligtvis inle kan vara nöjd med det.

Den verklighet som målats ul för de anställda ger en skrämmande bild av hur demokratin fungerar. Som om del gällde militära system, uppbyggda kring divisioner och strategiska planer, fattas beslut över människors huvuden. Också i industriministerns svar talas del om divisioner, och del talas även om sanering - precis som om det handlade om något slags ohyra som man måste få bukt med.

Jag vet att företagsledningen vid Berol Kemi driver en ganska kallhamrad linje och att den tillämpar den strikt företagsekonomiska lönsamhetens principer. Men här handlar det ju om människor. Den dåliga planeringen och den dåliga satsning man jort på olika utvecklingsmöjligheter får inte leda lill att över 100 människor sparkas i väg från sin arbetsplats. Jag anser au regeringen här har ett stort ansvar. Företagsledningen vill nämligen inte ta det ansvaret, ulan man säger: Gå den poliliska vägen, tala med regeringen.

För något år sedan fattade vi här i riksdagen beslut om att satsa 300 milj. kr. på verksamheten inom Berol Kemi. Som jag uppfattade del ingick i beslutet au man bl. a. skulle trygga sysselsättningen för de anställda vid verksam-

heten i Mölndal. Regeringen har därför ett ansvar för att del beslut som riksdagen har fattat verkställs och måste därför aktivt medverka till att trygga sysselsättningen för de anställda. Men det hindrar inte alt man naturiigtvis kan fundera över varför det har investerats tiotals miljoner i SOAB, så att anläggningen nu är en av de modernaste i Europa, när man sedan vill avveckla verksamheten där.

Industriministern säger i svaret att regeringen noga följer utvecklingen vid Berol Kemi och anläggningen i Mölndal. Jag vill fråga industriministern om delta innebär att regeringen aktivt kommerall medverka till att försöka rädda sysselsättningen för de anställda. Enligt de stadgar som gäller för Statsföretag har regeringen möjligheter att begära offert som redogör för vad som kommer atl gälla om verksamheten vid SOAB skall fortsätta. De anställda har presenterat en del lösningar på hur man skulle kunna bibehålla verksamheten, t. ex. lösningar som innebär all man skulle satsa på och utveckla verksamhet lillsammans med bl. a. skogsindustrin för att därmed trygga en framtid (or anläggningen. Man har också tagit upp frågor som hänger samman med hur man skall kunna få fram miljövänligare lösningsmedel.

Jag vill således fråga industriminisiern: Kommer regeringen all aktivt medverka till all försöka rädda sysselsättningen för de anställda vid SOAB?

Nr 101

Tisdagen den 13 mars 1979

Om sysselsättningen vid Berol Kemi AB i Mölndal

Industriministern ERIK HUSS:

Herr lalman! Vi kommer självfallet alt med stort intresse och mycket ingående studera de resultat som så småningom kommer att presenteras beträffande de olika alternativ för fortsatt verksamhet och sysselsättning i Mölndal som nu är aktuella. En önskan att behälla sysselsättningen vid SOAB kommer naturligtvis därvid att väga tungt, men som jag sade i mitt svar vill jag inte på del här stadiet göra några bestämda uttalanden.

LENNART NILSSON (s):

Herr lalman! Del är naturligtvis vällovligt att följa frågan med iniresse. Men enligl min uppfattning har man etl extra ansvar att följa upp saken, eftersom vi har fattat elt beslut om att satsa 300 milj. kr. pä den här verksamheten och därvid förutsatt att detta skall trygga sysselsättningen. Jag hoppas atl industriministern delar den uppfattningen. Sedan är det ju också så, att vi måste behålla en verksamhel av denna typ för alt kunna utveckla sådant som gör all man kan säkra människors hälsa. Man har haft ett avancerat forsknings- och utvecklingsarbete vid SOAB, som bl. a. siklat på att komma till rätta med vissa av de problem som gäller lösningsmedel och som skulle kunna minska riskerna vid andra industrier. Här finns det alltså ett kunnande som det är angeläget atl vi får behålla under samhällskontroll. Vi kan inte lämna över det här till multinationella företag. En stor del av verksamheten styrs ju av multinationella företag och därför är det mycket angeläget att vi får behälla kunnandet under statlig kontroll.

De anställda har sagt all man skulle kunna utveckla ett samarbete med bl. a. skogsindustrin, och man vill tillsätta en arbetsgrupp för att se vad som

Nr 101

Tisdagen den 13 mars 1979

Om sysselsättningssituationen inom Saab-Scania AB i Linköping, m. in.

kan göras pä lång sikt.

Jag vill alltså hävda alt del är mycket viktigt och heli rikligt atl statsmakterna här tar ett ansvar, detta inte minsl mol bakgrund av del beslut som vi fattat om kapitaltilldelning lill Berol Kemi AB. Jag hoppas all man från regeringens sida följer frågan och överväger de ansiälldas idéer, så all del inle bara blir en fråga om ord.

Industriministern ERIK HUSS:

Herr talman! Jag har bara en kommeniar, nämligen denna: Lennart Nilsson uppger atl det finns en koppling mellan beslutet atl investera hundratals miljoner i byggandet av en oxo-anläggning i Slenungsund och SOAB i Mölndal. Vi på industridepartementet känner inte lill någon sådan koppling.

LENNART NILSSON (s):

Herr talman! I samband med atl man diskuterade denna fråga fick man, bl. a. på grund av pressmeddelanden, intrycket alt det rörde sig om en satsning för atl bl. a. trygga verksamheten inte enbari vid anläggningarna i Slenungsund ulan också vid anläggningarna i Örnsköldsvik och i Mölndal. Det är ganska egendomligl all man får bedriva verksamhet på detta siiti. Först investerar man tiotals miljoner kronor och skapar elt toppmodernt förelag, varefter man gör sig av med den här grenen, eftersom den inte längre betraktas som lönsam. Del är ett angeliiget krav, inle minsl från de anställdas sida, atl regeringen lar ansvar för del beslut som riksdagen har fatlat.

Överliiggningen var härmed slutad.

§ 4 Om sysselsättningssituationen inom Saab-Scania AB i Linköping, m. m.

Industriministern ERIK HUSS erhöll ordet för atl i ett sammanhang besvara

dels Christer Nilssons (s) den 27 februari anmälda fråga, 1978/79:380,

dels Åke Polstams (c) den 2 mars anmälda frågor, 1978/79:396, till arbetsmarknadsministern, resp. 1978/79:397 och anförde:

Herr lalman! Christer Nilsson har frågat mig vilka effekter som jag bedömer atl regeringens aviserade åtgärder med anledning av beslutei i flygplansfrågan kommerall få för sysselsättningen i Linköping och regionens framtida ulveckling och som stimulans för forsknings- och utvecklingsarbete inom industrin.

Åke Polstam har frågat mig om jag vill redogöra för hur den svenska flygindustrins höga teknologiska kunnande skall kunna bevaras inom landet, när utveckling av nytt flygplan inte skall ske. Åke Polslam har vidare frågal arbetsmarknadsministern dels om han vill lämna en utförlig redogörel.se lor hur stor del av personalstyrkan inom Saab, Linköping, som måsle avskedas

på grund av regeringens beslut atl ett nytt flygplan inle skall utvecklas, dels vilka orter och företag i landet som i övrigt kommer att påverkas av della beslut. Frågan har överlämnats till mig.

Jag besvarar, efter samråd med försvarsministern och arbetsmarknadsministern, frågorna i elt sammanhang.

Del principbeslut som regeringen nyligen fattade i den utomordentligt svåra flygplansfrågan grundas på etl omfattande utredningsarbete. De slutsatser regeringen har dragit av utredningsmaterialet är att med de stigande kostnaderna för nya vapensystem kan ett land av Sveriges sioriek inte längre med en rimlig försvarsekonomi bekosta en egen utveckling av högkvalificerade stridsflygplan på en sådan nivå som vi hiliills har haft. Regeringen har därför besluiai all utvecklingen av B3LA/A38-projekien skall avbrytas. En proposition i denna fråga har i dagarna förelagts riksdagen.

Flygplansbeslutet får konsekvenser i första hand för den militära utvecklingsverksamheten. Beslutet påverkar i huvudsak inte produkiions- och underhållsverksamheten under den närmaste tioårsperioden. Sysselsättningen inom lillverkning och underhåll av flygplan är således tryggad under mycket lång tid framöver.

Efterfrågan på utvecklingsarbete inom den militära fiygplanssekiorn kommer att minska. Av säkerhetspolitiska skäl är det dock angeläget all behålla en viss egen utvecklingskapacitet inom fiygindustrin även när det gäller stridsflygplan. Vidareutvecklingen av Jaktviggen för alt ge den förbättrad attackförmåga skall därför fortsätta i ytterligare ett år. Vad som därefter skall gälla blir bl. a. beroende av det förslag som ÖB inom gällande ekonomiska ramar kommer att redovisa i sin nästa programplan.

Flygplansbeslutet innebär att flygindustrin måste ställa om lill en slörre andel civil produktion. Denna uppgift ankommer det helt naturligt i första hand på de berörda företagen att lösa. Hos dessa pågår redan en sådan omorieniering. Det är viktigt att denna omläggning fortsätter, och regeringen är därför beredd all på olika sätt ge sitt stöd. Diskussioner om vissa konkreta projekt pågår f n. mellan industridepariementet och berörda företag.

Civil flygplansutveckling kan dock inte helt ersätta militär utveckling. Även möjlighelerna att på annat sätt inom och utom flygindustrin öka efterfrågan på tekniskt avancerat utvecklingsarbete bör tas till vara. Även denna uppgift ankommer det främst på de berörda förelagen atl lösa.

För alt bl. a. bistå företagen i denna uppgift tillkallade jag, med stöd av regeringens bemyndigande, den 5 februari 1979 en delegation under ledning av televerkets chef, generaldirektören Tony Hagström. Delegationen skall inventera möjligheterna alt inom de berörda företagen utnyttja de flygindu-slriella resurserna för civil verksamhel. Delegationen skall vidare tillsammans med berörda myndigheter och organisationer pröva utvecklingsprojekt inom olika för samhället angelägna områden. Sådana projekt kan bidra lill att vidmakthålla en hög teknisk nivå i industrin som helhet. Delegationen kommer att fortlöpande rapportera resultat av detta arbete under våren och sommaren 1979. I avvaktan härpå är jag inie beredd atl uttala mig ytterligare

Nr 101

Tisdagen den 13 mars 1979

Om sysselsättnings-situationen inom Saab-Scania AB i Linköping, m. m.

Nr 101

Tisdagen den 13 mars 1979

Om sysselsättningssituationen inom Saab-Scania AB i Linköping, m. m.

om vilka konsekvenser för sysselsättningen i Linköping eller andra berörda orter som kan väntas av beslutet i flygplansfrågan.

Jag vill i delta sammanhang nämna alt regeringen nyligen förelagt riksdagen en proposition med förslag till en kraftigt utökad satsning på den svenska rymdverksamheten. De föreslagna insatserna beräknas medföra värdefull stimulans för svensk högteknologiindusiri och ökad internationell konkurrenskraft för svensk rymdieknik. Preliminära uppskattningar pekar på att ett par hundra nya arbetstillfällen pä någon sikt kommer att skapas vid främst Saab-Scania och L M Ericsson. De ökade statliga insatserna på rymdområdei är således av betydelse för alt underlätta flygindustrins omställning, vilket får ses som en positiv sidoeffekt av en satsning som primärt framsprungit ur induslripolitiska motiv.

Som en sammanfattning vill jag framhålla alt regeringen således har vidtagit en rad åtgärder som kan hjälpa de berörda företagen och deras personal. Del är i dag alltför tidigt atl uttala sig om vilka effekter som kan uppnås. De utredningar som görs får visa om ytterligare åtgärder blir nödvändiga.

CHRISTER NILSSON (s):

Herr talman! Jag ber att få tacka industriministern för svarei på min fråga.

Först vill jag säga alt det är bra atl vi äntligen tycks kunna få ett beslut i flygplansfrågan. Den borgeriiga trepartiregeringens beslutsvånda har kostat skaltebeialarna hundratals miljoner samtidigt som flygindustrins omläggning i civil riktning har försenals. Det rikliga är nu att koncentrera krafterna påen omställning av flygindustrin. Genom uppskovspolitiken har vi kommit i tidsnöd.

Socialdemokraterna har i flera omgångar krävt att detta arbete skulle påbörjas. Genom våra ledamöter i Hygindustrikommittén har vi lämnat flera förslag lill ny civil produklion vid Saab-Scania. Liknande synpunkter har kommit från Metallindusiriarbetareförbundets avdelning i Linköping.

Det är också bra att regeringen tänker stödja en omstrukturering av flygplansindustrin. Regeringens pressmeddelande i februari i år, propositionen och dagens svar är emellertid allmänt hållna och lämnar flera frågor obesvarade.

1. Vilka uppgifter skall den offentliga sektorn ha, när det gäller sysselsättningen vid Saab-Scania?

2. Vilka industri- och sysselsäilningspoliliska instrument tänker industriministern använda för atl klara en omläggning av flygplansindustrin i civil riktning?

3. Vilka initiativ är industriministern beredd att ta för att underlätta eu samarbete mellan universitetet, regionsjukhuset, statens väg- och trafikin-stitul, STAL-LAVAL och Saab?

Skall man trygga industrijobben vid Saab-Scania i Linköping så krävs det bl. a. en koppling mellan den offentliga sektorn och industrin. Inte minsl gäller det ju all komma med ett teknologiskt nyskapande, och då måste man

kunna brygga över gränser mellan samhällets resurser och företagens.

Stat, kommun och landsting kan lägga ut beställningar på tekniskt avancerade produkter och hela system pä sjuk-, trafik- och energiområdena. Vi skulle först kunna producera för hemmamarknaden och sedan ha möjligheler att sälja hela syslem lill utlandet.

Vi vet alt del i dag finns en stor växande marknad för medicinsk-teknisk utrustning. I samarbete med tekniska högskolan och regionsjukhuset borde Saab kunna göra en storsatsning på del medicinskl-tekniska området. Men detta kräver insatser från statens sida. Det är beklagligt att den medicinska sektorn vid Saab lades ner under Curt Mileikowskys lid som chef Nu lär emellertid den förre Saab-chefen, som ju är folkpartiet närstående, ha ett eget företag i branschen.

Kollekliva trafiksystem aren annan utvecklingsbansektor for Saab-Scania, eftersom man ligger långl framme när det gäller bussar och lastbilar. Andra områden där Saab med stöd av samhället bör kunna göra insatser är miljöulrustning och energibesparande system.

Herr talman! Min slulsals blir atl de civila projekt som regeringen säger sig vilja stödja vid Saab är otillräckliga. Regeringen bör snarast möjligt medverka till att en konkret plan för att trygga jobben vid Saab och även vid andra flygindustrier tas fram. Den stora gemensamma sektorn i Linköping och det tekniska forsknings- och utvecklingsarbete som bedrivs på olika håll i kommunen gör alt det finns goda förutsättningar för en samhällsnyttig produktion vid Saab.

Jag tackar för svaret och hoppas att industriministern vill kommentera mina frågeställningar.

ÅKE POLSTAM (c):

Herr talman! Jag tackar statsrådet Huss för svarei på mina två frågor. Jag hoppas all jag skall hinna kommeniera dem båda.

Sysselsättningsfrågorna i Linköping är inte minst efter regeringens pressmeddelande den 23 februari i år mycket oroande, och det har spritt sig en pessimistisk stämning i hela kommunen när det gäller den framtida sysselsättningen där. Många ansvariga politiker i länet i övrigt hyser samma oro för de länspoliliska åtagandena framöver. Det är ju inte så egendomligt med hänsyn till den sysselsättningsutveckling som östgötalänet har och har haft en längre tid nu.

Först kom textilkrisen i Norrköping. Därefter har vi upplevt kriserna vid Motala Verkstad, vid Facit, vid Verkstads AB Lindqvist i Motala och nu vid Luxor. Vi vet inte heller hur det kommer att gå vid STAL-LAVAL i Finspång.

Vi har i Linköping för inte så länge sedan haft nedläggningar vid ASJ, vid Wahlbecks Fabriker och vid Alka. Så tillkommer då det nu aktuella bekymret för Saab. Det finns redan ett annat bekymmer i det sammanhanget, nämligen vid Datasaab i Linköping, och problemen där är givetvis inle okända för regeringen. I Linköping är man nu rädd föratt även Datasaab centraliseras till Järfälla, och då får problemen ännu större vidd. Saab:s datautveckling har

Nr 101

Tisdagen den 13 mars 1979

Om sysselsättningssituationen inom Saab-Scania AB i Linköping, m. m.

Nr 101

Tisdagen den 13 mars 1979

Om sysselsättningssituationen inom Saab-Scania AB i Linköping, m. m.

skett i Linköping som en följd av del flygtekniska kunnandet och som eu civilt alternativ till försvarsindustrin. Del har ju ständigt varit ett krav på Saab alt utveckla civila alternativ lill fiygindustrin i Linköping. Del har man också gjort men sedan ofta fått se den produktionen hamna någon annanstans än i Linköping. Bilen gick t. ex. till Trollhättan och annan produktion till Jönköping, Järfälla, Malmö m. fl. platser.

Del var synd all vi inle kunde få en redovisning av konsekvenserna i Linköping och de andra orter som berörs. Nu står man pä samma ställe och vet inle riktigt hur del här kommer att utveckla sig.

Men regeringen har kanske inle haft lid atl ingående sätta sig in i de konsekvenser som uppkommer, om vi lägger ner svensk fiygindustri i Linköping, inte bara för Linköping ulan för hela Östergötlands län, kanske också för hela landet.

Alternativ sysselsättning talar man om, men ingen presenterar någon. Flik-utredningen säger t. o. m. i klartext atl "det sannolikt blir myckel svårt atl erbjuda alternativ sysselsättning för fiygindusirins personal på de orter, där den nu finns. Särskilt gäller detta för utvecklingspersonalens del."

Enligl en uppgift i Flik-utredningen skulle etl val av A 20-versionen (Jaktviggen) betyda en minskning med 750 tjänstemän inom fiygindustrin redan i år och dessutom ett anlal verkstadsansiällda, främst inom provverk-släderna. På sikt blir det konsekvenser för alla anställda vid Saab och dess underleverantörer i Linköping och övriga orter.

Industriminisiern ERIK HUSS:

Herr talman! Christer Nilsson talade med en fart som uppenbarligen var klart inspirerad av Viggen. Han talade t. o. m. så raskt, atl jag inte riktigt lyckades uppfatta alla de frågor han ställde lill mig, men jag skall försöka atl ändå någol kommentera dem.

Christer Nilssons frågor gick ul på atl vi för att komma lill rälla med problemen i framför allt Linköping skulle salsa på en mängd olika utvecklingslinjer, som kunde sammanfattas under rubriken Alternativ produktion. Del är klart att del finns anledning alt göra del, och som jag nämnde finns i direktiven till den för någon lid sedan tillkallade Hagsirömska utredningen utsagt att man skall undersöka olika möjligheter därulinnan. Jag förutsätter att utredningen också kommer alt undersöka möjlighelerna alt i samarbete med högskolan använda Saab-Scanias högieknologiska kapacitet i fråga om medicinsk utveckling, kollektiv trafik osv.

Men samtidigt skall vi ha klart för oss atl sådana ting är lätta att tala om men ganska svåra, eller rättare sagt omöjliga, alt snabbi utveckla. Vad som snabbi kan ge ersättning för en minskande militär sysselsättning är en ökande sysselsättning med civilt fiyg och rymdverksamhet, som ju ligger nära flyget. Del är näralll kommer omkring en fiygplansfabrik som vi talarom. Det är där satsningen nu först måste sällas in. Det är på de områdena som vi i industridepartementet har konkrela diskussioner med de båda företagen. Det är alltså där man måste börja.

Det svaret får gälla också för Åke Polslam, som räknade upp de olika problem med vilka Linköping brottas och som jag är väl medveten om.

ÅKE POLSTAM (c):

Herr lalman! Problemet är ju att hinna med två frågor på en period, men jag vill ändå i den här kommentaren något beröra frågan om möjligheterna att behålla det tekniska kunnandet.

F. d. arméöverdirektören Regårdh har gjort en utredning åt Flik-kommit-tén, och hans slutsats skulle jag vilja föredra här. Han säger nämligen: "Svensk industris möjligheter alt hävda sig med högt kvalificerade tekniska produkter är beroende av egen hög teknologisk nivå och ett intensivt utbyte med omväriden. Elt sådant utbyte av tekniskt vetenskapligt kunnande förutsätter att landet haren internationellt respekterad nivå på några viktiga områden. För en snabb utveckling är vi i många avseenden beroende av omväridens aktiviteter. Vi kan knappast utan negativa konsekvenser för forskning och ulveckling och för samverkan i produktion och handel ha en lägre nivå än de länder som vi har vårt huvudsakliga utbyte med."

Jag tycker del är självklart att vi måste tillvarata det höga tekniska kunnandei i vårl land. Della är också industriministerns uppfatining. Därför får inte utvecklingsavdelningen vid Saab läggas ner.

Min förhoppning är att Saab kan få i uppdrag alt utveckla det plan som har beteckningen 18:25 eftersom utvecklingsavdelningen - med en viss krympning - då helt säkert kan få finnas kvar, och vi kan efter hand dra nytta av dess arbete för annan civil produktion. Saabs målsättning är ju att öka den civila produktionen till 50 % av den totala verksamheten i mitten av 1980-talet - men då måste vi ge Saab chansen aU göra det också.

Nr 101

Tisdagen den 13 mars 1979

Om sysselsättnings-situationen inom Saab-Scania AB i Linköping, m. m.

CHRISTER NILSSON (s):

Herr talman! Det är min bestämda uppfatining att staten måsle ta initiativ som underlättar samarbete mellan Saab och den gemensamma sektorn i Linköpings kommun. Staten, landstingen och kommunerna kan skapa en efterfrågan som marknadskrafterna inte klarar. Här borde industriministern komma med klarare synpunkter än dem vi har hört hittills.

Tack vare lidigare socialdemokratisk politik finns det i Linköping en stor oflentlig sektor och etl tekniskt forsknings- och utvecklingsarbete på flera håll. Socialdemokraterna har i riksdagen talat om hur dessa resurser bör samordnas och utvecklas för att skapa en civil produktion vid Saab. Vi har fört fram förslag på tre samhälleliga utvecklingsbolag: ett för transportsystem, ett annat för medicinsk teknik och etl tredje för utbildningshjälpmedel. I samarbete med de av socialdemokratin föreslagna samhällsägda utvecklingsbolagen borde tekniska högskolan, regionsjukhuset och Saab kunna utveckla system för exempelvis kollektiva transporter och medicinsk teknik. Jag upprepar mitt krav på atl regeringen bör utarbeta en konkret plan för all så långt som möjligt trygga jobben vid Saab i Linköping. Det något passiva svar som industriminisiern lämnade på mina frågor kommer säkert alt skapa oro i Östergötland.

Nr 101

Tisdagen den 13 mars 1979

Om åtgärder för att förhindra nedläggning av Nord-artnatur i Lund

Industriministern ERIK HUSS:

Herr talman! Det är lätt au säga lulipanaros, men det är svårare atl göra den.

Vi är väl i sak ense om all de här olika projekten måste prövas ingående, men det är ändå inte någonting som man bara kan trolla fram. Regeringen har genom den här kommittén skapat redskap för denna prövning.

Låt mig sedan till Åke Polstam säga all vi kan vara helt ense om att militära projekt i botten under ganska lång lid framåt aren förutsättning för att Saab skall kunna bevara sin höga teknologiska kunskap. Men rimligen måste på militära projekt ställas kravet au de skall vara militärt meningsfulla och inte endast induslripoliiiskl meningsfulla. Jag åtar mig inte att göra en kommentar om huruvida det projekt som Christer Nilsson nämnde fyller krav på alt vara militärt meningsfullt.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 5 Om åtgärder för att förhindra nedläggning av Nordarmatur i Lund

Industriministern ERIK HUSS erhöll ordet för alt besvara Jörn Svenssons (vpk) den 27 februari anmälda fråga, 1978/79:382, och anförde:

Herr lalman! Jörn Svensson har frågal mig vilka ålgärder regeringen ämnar vidta föratt förhindra en nedläggning av Nordarmatur i Lund och vilka planer man har för atl möta det läge som skulle uppslå vid en verkställd nedläggning.

Saab-Scanias Nordarmaiurdivision tillverkar bl. a. armatur i Linköping och Lund för avsättning inom pappers- och cellulosaindustrin, varvsindustrin och energisektorn. Efterfrågan på produkterna har varit svag under lång tid. Enligt vad förelagel uppger är tillverkningen olönsam och kapacitetsutnytl-jandei mycket lågt både vid Lundfabriken och vid Linköpingsfabriken, som är den slörre och modernare av de två. Företaget har därför beslutat att successivt flytta tillverkningen av ventiler från Lund till Linköping. Denna åtgärd berör två tredjedelar av Lundfabrikens 140 anställda. Nu utreds återstoden av tillverkningen, som avser bromsulruslning till rälsfordon. Enligl vad jag har erfarit beräknas inga uppsägningar komma all ske vid Lundfabriken under år 1979, oavsett vad som beslutas om produktionen av bromsutrustning. Vad som sedan sker är det för tidigt alt uttala sig om.

Strukturförändringar av det här slaget är enligl min uppfattning etl ofrånkomligt inslag i näringslivet, men självfallet måste förändringarnas negativa konsekvenser för de anställda mildras så långt det är möjligt. Det går ännu inte att säga vilka arbelsmarknadspolitiska eller andra åtgärder som eventuellt kommer att behövas i det här fallet.

Jörn Svensson ställer sin fråga mot bakgrund av vad han påslår vara "den redan allvariigt försvagade industriella basen för ekonomi och sysselsättning inom Lunds kommun".

Det kan därför finnas skäl att påpeka alt medan industrisysselsäitningen i landet minskat under senare år har den i Lund faktiskt ökat sedan 1974.

JÖRN SVENSSON (vpk):

Herr talman! Jag har alltså ställt en fråga om vad regeringen avser atl göra med anledning av del hotande läget vid Nordarmatur. Industriministern svarar inte på min fråga ulan lalar om andra saker. Nu hade jag i och för sig inte väntat att han skulle svara på frågan, eftersom han ju ingenting har att bjuda. Vad han säger - och kunde sagt betydligt kortare - är i klartext att regeringen inle avser alt göra någonting. Och den har hittills ingenting gjon. Det är uttytt: 1 folkpartiets Sverige råder de gamla manchesteriiberala reglerna som utgångspunkt och riktpunkt för industripolitiken.

Sedan säger industriministern: "Enligt vad företaget uppger är tillverk
ningen olönsam-- ." Enligt vad fackklubben uppger, herr Huss, är

tillverkningen lönsam. Med det är tydligen så all i folkpartiets Sverige hämtar industriministern sina informationer uteslutande från företagarsidan. 1 folkpartiets Sverige är det uppenbarligen också så atl råder del olika uppfattningar mellan å ena sidan kapitalägarna och å andra sidan de anställda gäller vad kapitalägarna påslår. Industriministern kan knappast tydligare visa oss här i kammaren vems man han är i detta sammanhang. Vad kapitalet gör är oundvikligt, ödesbestämt, bör icke ifrågasättas.

Industriministern har alltså ingenting att erbjuda. Han säger att man senare får ta ställning till vad som eventuellt kan komma atl behövas. Och ändå medger han att här finns elt strukturproblem som kommer att beröra drygt hundratalet människor. Då borde det väl ändå vara ett rimligt krav på en regering - även om den bara agerar från rent socialpolitiska utgångspunkter och struntar i alt ifrågasätta del industripolitiska sammanhanget, att ifrågasätta företagels uppgifter - alt den lade upp en beredskapsplan för vad som evenluelll kan komma att hända, när regeringen nu uppenbarligen inte vill förhindra en nedläggning och inte anser sig böra ifrågasätta den. Men inte ens det kan industriministern säga någonting konkret om.

Det föranleder min sista slutsats inför detta skäligen hopplösa och improduktiva svar: I folkpartiets Sverige sitter regeringen och väntar på förelagens dispositioner och saknar varje form av politisk framförhållning.

Nr 101

Tisdagen den 13 mars 1979

Otn åtgärder för att förhindra nedläggning av Nordarmatur i Lund

Industriministern ERIK HUSS:

Herr talman! I vpk:s Sverige skall lydligen en marxistisk ideologi lösa alla problem. Något konkret fick vi som vanligt inte höra av Jörn Svensson. Möjligen hade jag väntat mig att Jörn Svensson, som var närvarande vid den debatt vi nyss förde om Saab-Scania i Linköping, skulle ha observerat atl problemen i Linköping, den andra stad där Nordarmatur bedriver tillverkning av ventiler, är väsentligt allvariigare än i Lund. Möjligen skulle han också, när han åberopar facket, ha uppmärksammat alt fackklubbarna i Linköping har skrivit till oss och framfört helt andra uppfattningar än facket i Lund.

Nr 101

Tisdagen den 13 mars 1979

Om åtgärder mot ungdomsarbetslösheten

JÖRN SVENSSON (vpk):

Herr talman! Industriministern vill nu föra över debatten på ett ämne som den egentligen inte handlar om, nämligen hur industripolitiken skulle se ut frän marxistisk utgångspunkt. Med anledning av regeringens beklämmande och passiva proposition om den allmänna industripolitiken, vars innehåll läckte ul i förra veckan innan riksdagens ledamöter fått ta del av den, får vi tillfälle alt föra denna mer principiella debatt. Den kan knappast föras mot bakgrund av det konkreta fallet Nordarmatur. Där gäller den fråga jag ställt: Vad avser regeringen atl göra för att förhindra att en produktion som enligt fackklubbens uppfattning är lönsam skall läggas ner?

Efter vad jag inhämtat kan de lönsamhetskalkyler som förelaget påstår sig bygga sitt ställningstagande pä i högsta grad ifrågasättas. Resultatet beror pä hur man räknar; om man uteslutande räknar med en strikt företagsekonomisk lönsamhet begränsad lill en speciell avdelning eller om man tar med större delar av den totala kalkylen i beräkningen.

Men del handlar också i det här sammanhanget om au en lillverkning som på väldigl kort sikt har dåliga förutsättningar kan le sig lönsam om den flyttas över lill annan ort, utan atl del för den skull blir några nya jobb i Linköping, för det blir del med all säkerhet inte. Om man i stället formulerat frågan så här: Skall eU företag som Nordarmatur ha skyldighet atl föra en långsiktig och ansvarsfull industripolitik, att reinvestera då man slitit ned utrustningen och tagit ut de vinsler som blivit möjliga genom denna hantering eller skall de få lov alt säga aU lönsamheten i fortsättningen kommer au bli så dålig att de vill ge sig därifrån? Det är denna typ av kortsiktig, jag vill näsian säga parasitisk, rovriddarmentalitet som breder ut sig inom industrin, och som vi måste motverka. Etl perspektiv med dessa begränsade synpunkier får inle förekomma.

Överiäggningen var härmed slutad.

§ 6 Om åtgärder mot ungdomsarbetslösheten

Arbetsmarknadsministern ROLF WIRTHÉN erhöll ordet för att i ett sammanhang besvara

deks Anna-Greta Leijons(s) den 28 februari anmälda fråga, 1978/79:386,

dels Börje Hörnlunds (c) den 1 mars anmälda fråga, 1978/79:391, till statsministern, och anförde:

Herr lalman! Anna-Greta Leijon har frågat mig vilka ålgärder som planeras inom arbetsmarknadsdepartementets område för att förbättra ungdomarnas arbetsmarknadssituation. Hon har vidare frågat om jag numera är beredd att stödja socialdemokraternas förslag lill ålgärder mol ungdomsarbetslösheten.

Statsministern har vidare för besvarande överlämnat en fråga lill mig av Börje Hörnlund om vilka ålgärder regeringen avser vidta för alt nedbringa ungdomsarbetslösheten. Jag besvarar frågorna i ett sammanhang.

Enligl statistiska centralbyråns arbetskraftsundersökningar var 46 000 ungdomar under 25 år arbetslösa i januari 1979. Det innebar en kraftig uppgång från december och viss ökning även i jämförelse med januari 1978. Februarisiatisliken, som publicerades i fredags, visar en kraftig nedgång i antalet arbetslösa, som nu uppgår till 33 000. Samtidigt har en begränsad uppgång skell i antalet ungdomar i beredskapsarbete och arbetsmarknadsutbildning, men bilden är dock entydig. Det har skett en klar förbättring av arbetsmarknadsläget under den senasie månaden. Detta understryks av alt de kvarstående lediga platserna har ökat med 50 % från 29 000 föreit år sedan till 45 000 i februari i år. För industrins del har antalet kvarstående lediga platser fördubblats och utgör nu drygt 8 000.

Den slutsats jag drar av denna statistik är all en fortgående förbättring av arbetsmarknadsläget kan förväntas. Del finns dock anledning påpeka all vi inle skall dra alltför långtgående slutsatser utifrån enskilda månadssiffror, vare sig de visar en förbättring eller en försämring av läget. Det är utvecklingen under några månader som ger underlag för slutsatser om mer definitiva trender.

Trots nedgången i ungdomsarbetslösheten under den senaste månaden slår en alldeles för stor grupp ungdomar utan arbete på öppna marknaden. Våra insatser för atl motverka ungdomsarbetslösheten måste således ligga på en fortsatt hög nivå. Redan i september 1978 beslutade regeringen om en rad åtgärder för att möta en stigande ungdomsarbetslöshet. Således vidgades utbildningsmöjligheterna inom gymnasieskolan, inom den kommunala vuxenutbildningen och inom arbetsmarknadsutbildningen. Förmånliga statsbidrag beslutades lill kommuner, landsting, statliga myndigheter, organisationer och förelag som ordnade beredskapsarbete för ungdomar. Hela denna åigärdsarsenal gäller under hela år 1979.

För att möjliggöra en expansion av insatserna och då i första hand antalet beredskapsarbeten beslutade regeringen nyligen att tillföra AMS ytteriigare drygl 600 milj. kr. Vidare har beslui lagils om yiierligare vidgning av gymnasieskolans kapaciiel.

Inom regeringskansliet pågår nu ett arbete kring ålgärder inför hösien. Del berör i hög grad skolans möjligheter all la emot och attrahera ungdomar. Skolminister Rodhe har aviserat en rad åtgärder inom gymnasieskolans ram. Dessa åtgärder ligger i linje med vad SÖ och AMS föreslagit i gemensam skrivelse den 16 februari och med de förslag som lagts fram i andra sammanhang. Bl. a. kommer SÖ alt få rätt atl öka antalet årselevplalser med 10 000 utöver vad som föreslagits i budgetpropositionen. Det är regeringens förhoppning att under mars månad kunna presentera ett samlat åigärdspro-gram mol ungdomsarbetslösheten.

Nr 101

Tisdagen den 13 mars 1979

Om åtgärder mot ungdomsarbetslösheten

ANNA-GRETA LEUON (s):

Herr lalman! Jag ber atl få lacka arbelsmarknadsminisiern för svarei.

Jag ställde den här frågan samtidigt som Lena Hjelm-Wallén frågade skolministern vilka ålgärder hon ämnade föreslå inom skolans ram för all komma lill rälla med den besvärliga silualionen för ungdomarna. Lena Hjelm-Wallén fick sitt svar i torsdags, och hon kunde gliidja sig åt elt ganska

Nr 101

Tisdagen den 13 mars 1979

Oiv åtgärder mot ungdomsarbetslösheten

positivt svar. Skolministern hade ined öppna ögon gått igenom den socialdemokratiska motionen och funnit att flera av de förslag som vi förde fram där var posiliva, och hon lovade att regeringen skulle gä in pä dem. Tyvärr kanjag inle i dag säga alt arbetsmarknadsministern är lika öppen mot de förslag som vi har fört fram nu och många gånger lidigare här i riksdagen.

Vi har ju här i kammaren talat ganska ofta om ungdomsarbetslösheten, och arbetsmarknadsministern har vid ett flertal lillfällen lovat kraftfulla ålgärder. En del förslag och ålgärder har han också genomfört - det vill jag gärna säga. Men tyvärr har det inte varit tillräckligt. Vi vet alla att många ungdomar fortfarande är arbetslösa. Många går i beredskapsarbeten eller har andra kortsiktiga lösningar på sin sysselsättningssiiualion.

Det är bakgrunden till den ganska ovanliga situationen alt skolöverstyrelsen och arbetsmarknadsstyrelsen gemensamt vände sig till regeringen med krav på åtgärder vid en tidpunkt när riksdagen just behandlar budgetpropositionen från regeringen. Detta hör ju inte till vanligheten, men det beror på au man från SÖ:s och AMS:s sida konstaterar att man med den nuvarande politiken inte har möjligheter att uppfylla den s. k. ungdomsgarantin. Vi har i dag inte arbete, praktik eller utbildning au erbjuda alla ungdomar.

Både arbetsmarknadsministern och jag vet atl de arbetslösa ungdomarna far väldigt illa. Vi vet att många av dem hamnar i en ganska hopplös passivitet, som de själva egentligen avskyr. Vi vet att många av dem tappar förtroendet för vuxenvärlden, för arbetsförmedling och politiker. Vi vet också att en del av de arbetslösa ungdomarna tyvärr hamnar i en mycket besvärlig situation med risk för missbruk och kriminalitet.

Min tid är strax slut. Jag vill därför fråga arbetsmarknadsministern, som i svaret säger att regeringen den här månaden kommer med elt förslag om ålgärder mot ungdomsarbetslösheten: Blir del någonting som de ungdomar som är arbetslösa nu i vår kan dra nytta av? Eller är det bara åtgärder på sikt? Och kommer arbetsmarknadsministern atl på allvar och positivt pröva de förslag till åtgärder som vi från socialdemokratiskt håll så mänga gånger tidigare föreslagit och fått nej lill vid riksdagsbehandlingen, t. ex. förslaget om praktikrätl för ungdomar som behöver praktik i sin utbildning? Kommer våra förslag att finnas med i regeringens paket?

BÖRJE HÖRNLUND (c):

Herr talman! Jag ber också atl få tacka för svaret.

Alla torde i dag vara överens om au ungdomsarbetslösheten utgör elt av vårt samhälles svåraste problem. Den har under hela 1970-talel legal på en hög nivå; på den högsta nivån emellertid i början av 1970-talei. Men om man ser pä trenden i utvecklingen finner man att det varit en ökning av både antalet arbetslösa ungdomar och den tid de går arbetslösa - detta alltså oavsett konjunkluriäge.

Detta gör att man måste ta ungdomsarbetslösheten på verkligt allvar och ta till sädana grepp att ungdomarna på ett bältre sätt för fäste på arbetsmarknaden. Det är rätt förödande atl ungdomarnas första kontakt med arbetslivet

blir en längre arbetslöshetsperiod, som leder lill passivitet och stora risker för en social ulslagning som kommuner och landsting sedan får möta.

Vi politiker har länge talat om att del är slöseri med mänskliga och ekonomiska resurser atl folk går arbetslösa. När det gäller den offentliga sektorn så kommer den att växa. Den har sina bristområden, och utbildningskapaciteten och den offentliga sektorns behov stämmer lilel si och så. Här har vi all resonera fram bältre lösningar, så att vi inle behöver ha både brist på arbetskraft och arbetslösa. Del är onödigt.

Del är nalurliglvis också viktigt atl få fart på näringslivel. Därvid är de små och medelstora företagen mycket viktiga. Jag hoppas för min del alt de regionala utvecklingsfonderna framöver kommerall fäordentliga tillskott,så all de kan göra kraftfulla insatser.

Under trepartiregeringens tid diskuterades det att knyta arbetsförmedlare direkt till SHIO och LRF, eftersom de har myckel breda kontaktytor gentemot den mindre företagsamheten. Men vi har inle - i varje fall inte än så länge - sett någon vilja från folkpartiregeringens sida alt tillmötesgå del förslaget. Jag tror för min del alt det måsle till en hel del okonventionella insatser om vi skall få resultat när del gäller all bekämpa ungdomsarbetslösheten.

Nr 101

Tisdagen den 13 mars 1979

Om åtgärder mot i tngdomsarbetslös -heten

Arbetsmarknadsministern ROLF WIRTÉN:

Herr talman! Först vill jag än en gång erinra om atl det ändå är en ganska dramatisk förbättring i februarisiffrorna i förhållande till januari. Där ser vi inte bara en nedgång i antalet ungdomar som är arbetslösa med mer än en Oärdedel, ulan också - och det är kanske det mest gliidjande i den statistik som vi nu kan avläsa - en klar uppgång i antalet lediga arbeten. Del lättar naturligtvis trycket för ungdomarna och ger nya möjligheler för förmedlingarna alt hjälpa dem lill arbeten på den ordinarie arbeismarknaden.

Självfallet, Anna-Greta Leijon. är vi nu liksom lidigare lyhörda för de konkrela och konstruktiva förslag som kan komma frän socialdemokratin. Jag har sagt det hela liden som jag har haft del här ansvaret, och jag har också i flera fall resonerat med Anna-Greta Leijon om atl ta upp förslag som kommit från den socialdemokraliska sidan. Men nu får man etl intryck av all en sådan lyhördhet skulle saknas, och del föranleder mig att något se på vad det är som skiljer socialdemokraternas motion från del jag här har framfört som representant för regeringen. Del är, Anna-Greta Leijon, väldigl marginella saker. Jag kan inte se all vi på någon enda väsentlig punkt skulle ha avvisat sådana förslag som jag vill betrakta som konstruktiva. Vi har haft en del olika uppfattningar om resurstilldelningen, och det ligger i sakens natur att man från oppositionens sida gärna bjuder över.

Framställningen från AMS och SÖ kom strax efter det au regeringen via skolministern hade geti besked om flera av de punkier som SÖ och AMS tog upp; det var alltså frågor som redan var under behandling i regeringskretsen.

Slutligen vill jag säga till Börje Hörnlund att AMS må använda sina tjänster på bästa och mest effektiva sätt.

Nr 101

Tisdagen den 13 mars 1979

Om åtgärder mot ungdomsarbetslösheten

ANNA-GRETA LEIJON (s):

Herr lalman! Jag tror alt arbetsmarknadsministern i sitt första inlägg gjorde räll när han sade alt man kanske inie skall fästaförstor vikt vid siffrorna just den aktuella månaden. Vi vet tyvärr alt det tidigare blev en kraftig uppgång från en lägre andel arbetslösa ungdomar.

Vi är nog eniga om atl den situation som vi har nu är väldigl oroande, med nästan en hel årskull ungdomar utanför vad vi brukar kalla den reguljära arbeismarknaden: 33 000 arbetslösa, många i beredskapsarbete, många i arbetsmarknadsutbildning. Vi vet alt 9 000 fler ungdomar än lidigare lämnar grundskolan i år. Det behövs alltså åtgärder för att klara den situation som vi står inför i dag.

Arbetsmarknadsministern säger att han liksom lidigare är lyhörd för socialdemokratiska förslag, men tyvärr måste jag konstatera au den lyhördheten som många gånger tidigare, precis som i dag, har tagit sig uttrycket att arbetsmarknadsministern förringar våra förslag och säger alt de är marginella.

Jag har aldrig påstått att de enskilda socialdemokratiska förslagen skulle innebära någon garanti för alt alla ungdomar skulle få arbete, praktik eller utbildning, men vi har lagt fram en rad olika, konkrela förslag som lillsammantagna skulle ha förbättrat situationen, som för enskilda ungdomar kunde ha inneburit alt de inte hade varit arbetslösa som nu.

Som arbetsmarknadsministern nämnde har vi en annan inställning när del gäller arbetsförmedlingens resurser. Vi har krävt att de ungdomar som behöver praktik för sin utbildning skall ha laglig rätt till sådan. Vi har krävt en rad ålgärder för att förbättra beredskapsarbetena. Vi har också, som jag nämnde förut, haft många förslag när del gäller utbildningssidan, och vi kan nu glädja oss ål all skolministern säger ja lill en del av dem. Jag hade hoppats all vi skulle kunna få samma positiva besked från arbetsmarknadsministern, och jag hoppas fortfarande atl del kommer senare under månaden.

BÖRJE HÖRNLUND (c):

Herr lalman! Det är rätt täta kontakter mellan arbetsmarknadsministern och AMS. Om arbetsmarknadsministern vill att AMS skall ha en god kontakt med SHIO och LRF, så alt de kan göra goda insatser för atl få nya jobb i näringslivel, tror jag atl det är skäl att han lalar med AMS om den saken. Nu kommer våren och sommaren. Då finns det goda möjligheter att skapa många nya arbetstillfällen i jord- och skogsbruket för arbetslös ungdom.

Det har ju också visat sig att beredskapsjobben i näringslivel i många fall leder till fasta anställningar.

Statens ungdomsråd har i en enhällig skrivelse lill arbetsmarknadsministern gett etl anlal förslag. Jag vet att ungdomsrådet ivrigt väntar på svar, och vi får hoppas au del kommer positiva svar framöver.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 7 Om åtgärder för att främja sysselsättningen i Ludvika

Arbetsmarknadsministern ROLF WIRTÉN erhöll ordet för att besvara Yngve Nyquists (s) den 1 mars anmälda fråga, 1978/79:390, och anförde:

Herr talman! Yngve Nyquist har frågat mig om jag är beredd att med hänsyn till sysselsättningssituationen i Ludvika medverka till atl statliga och kommunala beställningar av elektriska kraftöverföringsprodukier lidigare-läggs lill ASEA i Ludvika.

Arbetsmarknadsstyrelsen får lägga ul beställningar-s. k. rådrumsbeställningar-av förnödenheter, som behövs i statlig verksamhet, hos industriföretag som varslat om friställning av anställda i större omfattning på grund av definitiv eller tillfällig driftinskränkning. Om ASEA i Ludvika anser sig behöva industribeställningar föratt undvika friställningar bör förelaget alltså i första hand vända sig till länsarbetsnämnden.

Upplysningsvis vill jag meddela att regeringen nyligen har beslutat att höja ramen för rådrumsbeställningar med 20 milj. kr. till 50 milj. kr. för innevarande budgetår.

Nr 101

Tisdagen den 13 mars 1979

Om åtgärder JÖr att främja sysselsättningen i Ludvika

YNGVE NYQUIST (s):

Herr talman! Jag ber alt få tacka statsrådet för svaret.

Ludvika kommun i Väslerbergslagen hör till de Bergslagskommuner som just nu är myckel illa ställda när det gäller sysselsättning.

Något av bakgrunden härtill framgår av följande.

Inom verkstadsindustrin i kommunen har det under 1978 skell en rad negativa förändringar. Flera företag har på grund av minskad orderingång avskedat folk. Andra har permitleral för längre eller kortare perioder. Några förelag har tvingats gå i konkurs på grund av dålig orderingång, vilket har fått arbetslöshet som följd. Inom små och medelstora företag har ett 80-tal anställda förlorat sina arbeten av dessa orsaker.

Mänga företag har fått företagsulbildningsstöd för att slippa permiltera. En sammanställning från arbetsförmedlingen inom den region som omfattar Ludvika och Smedjebackens kommuner visaratt mellan 25 och 30 företag har erhållit utbildningsbidrag för omkring 1 700 arbetstagare. Antalet utbildningstimmar varierar mellan företagen frän 288 000 timmar som mest lill 60 limmar som minsl.

En myckel stor del av de förlorade arbetstillfällena beror pä den naturliga avgången. Vid kommunens största företag, ASEA, har inga permitteringar ägt rum, men ändå har antalet anställda under 1978 minskat med omkring 180 personer. Från den 1 april 1976 lill den 31 december 1978 uppgick minskningen till hela 630 anställda.

Därtill kommer situationen vid våra gruvor. Gruvdriften i Blötberget kommer sannolikt alt upphöra vid halvårsskiftet och i Håksberg vid årsskiftet. Arbetsstyrkan i Grängesberg kommer under de närmaste åren sannolikt att minskas med 300 personer.

ASEA har fått en stor order lill Iran senarelagd, och man vet ju ingeniing om utvecklingen i detta land. Det kan betyda att ytterligare arbetstillfällen

7 Riksdagens protokoll 1978/79:98-101

Nr 101

Tisdagen den 13 mars 1979

Om åtgärder för att främja sysselsättningen i Ludvika

försvinner.

Detta är alltså anledningen lill min fråga.

Det är i och för sig glädjande att ramen fördes, k. rådrumsbeställningarna har ökat med 20 milj. kr., men min kompletterande fråga blir: Måste det lill ett varsel innan man kan ta upp överläggningar med länsarbetsnämnden?

Arbetsmarknadsministern ROLF WIRTÉN:

Herr talman! Utvecklingen i Iran kan varken Yngve Nyquist eller jag göra någonting åt. Däremot kan regeringen ställa resurser lill förfogande för alt hjälpa till, om problem skulle uppstå. I det avseendet måsle man naturligtvis följa de regler som gäller, och dem har jag redovisat i milt svar.

I Kopparbergs län, som i så många andra län, finns det nalurliglvis åtskilliga problem när det gäller arbetsmarknadsläget. Men jag lycker ändå alt det även i detta sammanhang kan vara av värde alt peka på den uppgång i antalet lediga platser som vi kan notera också i Kopparbergs län. Från januari till februari har det i stort sett skell en fördubbling. Jag säger här liksom i mitt föregående svar atl vi naturligtvis inte får tillmäta en enstaka månadsmätning för stor betydelse, men den är ändå värd au notera. Det är ytteriigare etl tecken på att konjunkturen går uppåt och all del också gäller arbetsmarknaden i Kopparbergs län.

YNGVE NYQUIST (s):

Herr talman! Det är bara alt notera att arbetsmarknadsläget även i Ludvika kommun är ytterst besvärande för ungdomen. Vid december månads utgång 1978 fanns det i Ludvikadislriktet 358 arbetslösa ungdomar under 24 år. Samtidigt hade vi 347 personer i beredskapsarbete.

Del är klart att vetskapen att konjunkturcykeln för den elektrotekniska industrin ligger flera månader efter den övriga industriutvecklingen har mycket stor betydelse när företaget skall ta ställning till hur det skall förfara med anledning av den uppskjutna, stora ordern, som alltså gäller 700 miljoner. Den arbetslösa ungdomen är inte hjälpt om inte företaget snabbt får nya order, så att det kan sätta folk i arbete, dels de som nu är anställda, dels de som eventuellt skulle kunna anställas. Det är pä den punkten som man har skäl alt efterfråga direkta åtgärder från regeringen.

Arbetsmarknadsministern ROLF WIRTÉN:

Herr talman! Eftersom Yngve Nyquist här efterlyste åtgärder från regeringens sida, kanjag påpeka att det i en proposition som vi helt nyligen har framlagt för riksdagen föresläs åtskilliga saker, viktiga ting, för Ludvika kommun. Jag tänker framför allt på satsningen på indusirihoiell och industrilokaler. Den satsningen ger en möjlighet atl differentiera arbetsmarknaden i kommunen, som hittills kanske har haft elt något för ensidigt näringsliv. Del är alltså för all hjälpa till att bredda arbetsmarknaden i kommunen som dessa åtgärder föreslås.

YNGVE NYQUIST (s):

Herr talman! När det har gällt arbetsmarknaden i Ludvika kommun har gruvorna varit en betydande part. En annan part, som i viss mån har verkat i utjämnande syfte, har varit ASEA med sin elektrotekniska industri. Med hänsyn lill gruvornas nuvarande situation vad det gäller möjligheterna att sysselsätta folk är det klart att betydelsen av att den andra stora faktorn på arbetsmarknaden, den elektrotekniska industrin, kan hållas intakt är mycket stor. Och det är nalurliglvis orsaken till min fråga i detta fall.

Överiiiggningen var härmed slutad.

Nr 101

Tisdagen den 13 mars 1979

Om åtgärder för att främja sysselsättningen i Värmland

§ 8 Om åtgärder för att främja sysselsättningen i Värmland

Arbetsmarknadsministern ROLF WIRTÉN erhöll ordet för att besvara Sune Johanssons (s) den 14 februari anmälda fråga, 1978/79:347, och anförde:

Herr talman! Sune Johansson har frågal mig vilka åtgärder regeringen har vidtagit eller ämnar vidtaga i anledning av den framställning som Värmlandsdelegationen övertämnat till regeringen den 19 januari 1979.

Beredningen av ärendet pågår f n. inom regeringskansliet. Eftersom framställningen spänner över ett stort antal ämnesområden och berör tio departement kommer beredningen att ta viss tid. Det är ännu för tidigt att uttala sig om resultatet av detta arbete. Jag vill emellertid framhålla aU ärendet handläggs med största skyndsamhet.

SUNE JOHANSSON (s):

Herr lalman! Jag ber att få tacka för svaret, även om del var både kort och, tycker jag, rätt innehållslöst.

1 början av 1977, ca etl halvår efter det aU vi fått en borgeriig regering här i landet, lägrade sig orosmolnen över sysselsättningen i Värmland.

Uddeholmsbolaget presenterade en krissituation för sin verksamhet som skulle kunna innebära att 2 000-3 000 jobb sopades bort inom koncernen. Ett flertal mindre företag, som var beroende av Uddeholm som beställare eller sysselsättningsgivare, meddelade neddragning i sin verksamhet. Kommunerna började justera sina kommunalekonomiska långtidsplaner neråt. Sysselsättningen i Värmland åkte formligen utförsbacke på skinnkälke, och de skrapsår som arbeismarknaden i länet därmed åsamkades visade sig behöva lång läkningstid.

I det lägel begärdes från Värmland regeringsinitiativ och föreslogs inrättande av en särskild delegation, vars uppgift skulle vara att skapa ett åtgärdsprogram för långsiktiga sysselsättningsförstärkande åtgärder i länet.

Efter ett omfattande och seriöst upplagt arbete presenterade delegationen i början av januari 1979 ett förslag till ålgiirdsprogram som överiämnades lill regeringen och som beräknades kunna ge 6 000-7 000 arbetstillfällen inom en treårsperiod och lill en kostnad för staten av ca 800 milj. kr.

Nr 101

Tisdagen den 13 mars 1979

Om åtgärder för att Jrämja sysselsättningen i Värmland

En viktig del av delegationens framställning var ökade resurser, ca 50 miljoner lill länets utvecklingsfond. Dessa begärda pengar skulle syfta lill atl dels färdigställa delegationens och många företags produklideér, dels öka utvecklingsfondens risktagande.

Del skulle ha gett människor och kommuner bland de ensidiga bruksorterna i Värmland visst hopp. Dessutom fanns i denna framställning begäran om satsningar på turism och om väganslag.

Sedan framställningen till regeringen gjordes har lägel i Värmland förvärrats, och antalet varsel om inskränkningar har ökat från att omfatta 450 personer i december till 750 i februari.

Herr talman! I del lägel och med denna beskrivning som bakgrund är det naturligt att man frän Värmlandsdelegalionen förväntade sig speciella ålgärder för Värmland i form av konkreta regeringsförslag av den typ som har kommit andra regioner lill del.

Av arbetsmarknadsministerns svar framgår att Värmlandsdelegationens av regeringen lidigare omvittnade seriösa insats inle har resulterat i annat än en köbricka, som kanske kan ge någon del av de smulor som sprids över landet i dess helhet.

Herr talman! Vi som frän arbetarrörelsen deltar i Värmlandsdelegationens arbete känner oss besvikna och lycker oss ha deltagit i en verksamhet som både den förra och den nuvarande regeringen inte avsett atl använda annat än för atl undkomma sill ansvar när det gäller att redovisa för sysselsättningen i Värmland förstärkande åtgärder.

Jag har i anledning av svarei en följdfråga lill slalsrådel: Hur värderar arbelsmarknadsminisiern Värmlandsdelegationens arbete och hur tänker ni konkret tillgodose delegationens olika förslag? Blir det möjligtvis elt särskilt paket för Värmland?

100

Arbetsmarknadsministern ROLF WIRTÉN:

Herr lalman! Sune Johansson gör en riklig hisioriebeskrivning så till vida atl delegationen startade sitt arbete 1977. Jag fick del av detta material vid det besök som delegationen den 19 januari i år gjorde hos inig och Erik Huss. Inle ens en månad därefter begär Sune Johansson besked av regeringen, och om besked inte ges mullrar han och lycker all del är en stor besvikelse, atl man grusar förhoppningar och allt möjligl. Det är Sune Johanssons sedvanliga debatteknik. Jag känner till den vid del här laget, så jag tar del inle så hårt.

Låt mig i stället mera konstruktivt se på vad Värmlandsdelegationen har kommit med. Jag har lidigare i kammaren sagt alt jag lycker alt den här delegationen, liksom flera andra delegationer i krisområden, utför ett värdefullt arbete, och den bedömningen slår jag fast vid.

Får jag göra del tilliigget, att det är inte som Sune Johansson står här och säger, alt ingenting har hänt. Det är etl överraskande påstående, när man i olika fall från socialdemokratiskt håll i Värmland kommer med sådana påståenden. Jag lycker atl Sune Johansson borde veta bältre, med de insikter han har i detta. Man har ju fattat en rud för Värmland väldigt viktiga beslut i

mångmiljonklassen. Det är inle så all del bara är smulor, utan del rör sig om hundratals miljoner.

Får jag erinra om att vi genom elableringsdelegalionen har följt de krisföretag som Sune Johansson och andra socialdemokrater har pekat på, och del kommer vi all fortsätta atl göra. Det har tagits beslut om Vänerskog, och vi kommer alt inom kort redovisa vad vi gör med BUAB. Del är precis i enlighet med de riktlinjer vi har angivit för vårt arbete, nämligen att vi fortlöpande skall ta fråga för fråga som aktualiseras. Vi har tagit fram vikliga beredskapsarbeten -jag kan peka på att man har satt i gång att bygga skolor. Om inte herr talmannen klubbade nu skulle jag kunna räkna upp en rad åtgärder som det har fattats beslut om för Värmlands del.

Nr 101

Tisdagen den 13 mars 1979

Om åtgärder för att främja sysselsättningen i Värmland

SUNE JOHANSSON (s):

Herr talman! Del är inte så alt jag på något sätt försöker bullra, utan jag beskriver sanningen om den känsla vi har när det gäller regeringens sätt att ställa upp för dessa åtgärder. Jag hoppas att i någon mån kunna understryka angelägenheisgraden av den följdfråga jag ställde lill arbetsmarknadsministern genom au lämna ytteriigare redovisning av situationen i Värmland.

Under den senaste veckan har del meddelats om ytteriigare konkurser inom länets sågverksnäring. Tar man med samtliga meddelade eller aviserade konkurser under tiden januari-mars är det inle mindre än 18 s. k. falligkon-kurser, där staten betalar lönerna för 557 personer, som'har inträffat eller kommer att inträffa. Byggarbetslösheienärden näst högsta i landet och utgör ca 16 %. I vissa områden av länet går nästan 25 % av byggnadsarbetarna utan jobb. Storföretagen Billerud-Uddeholm och Vänerskog är nere på knä och begär, som arbetsmarknadsministern har refererat, sysselsältningsslöd som skall kunna ge dem ytterligare en kort andningspaus. Olika serviceföretag som har varit inriktade på service- och montagejobb inom länels skogsindustri föriorar sina jobb på grund av atl basindustrierna själva med hjälp av egen överflödig personal utför jobben. Anrika serviceförelag som Solbergs i Karlstad och Industritjänsi i Torsby har nyligen lämnat in.

Arbetsmarknadsutskottet reste förra veckan runt i Värmland och träffade då företrädare för kommuner och länsmyndigheter, och man blev delvis överraskad av atl silualionen var så allvariig som den vid dessa kontakter sades vara. Detta borde få regeringen alt komma lill insikt om att problemen i Värmland endasl kan lösas med hjälp av ett enhetligt paket, inriktat på närings- och arbelsmarknadspolitiska åtgärder.

Vad vi hittills har hön att regeringen är beredd an ställa upp med är de åtgärder som arbetsmarknadsministern nu redovisar, och det är i regel åtgärder av kortsiktig karaktär men även av traditionell lyp, som väl skulle ha kommit till ändå genom de vanliga regionala organens framställningar utan Värmlandsdelegationens insatser. Det är här jag tycker att regeringen skulle kunna ställa upp och konkretisera sig mycket mer än att bara ge Värmland en köbricka till den allmänna utdelning som eventuellt sker i kommande proposiiioner.

8 Riksdagens proiokoll 1978/79:98-101

101

Nr 101

Tisdagen den 13 mars 1979

Om åtgärder för att främja sysselsättningen i Värmland

Arbetsmarknadsministern ROLF WIRTÉN:

Herr lalman! Sune Johansson siiger sig vara angeliigen om alt framsiiilla sanningen. Sedan summerar han sill inlägg med atl siiga att vad regeringen är beredd att ge Värmland är en köbricka. Ärdei inle en ganska orimlig slutsats, Sune Johansson, efter atl lidigare ha pekat just på all del görs mångmiljon-satsningar i Värmland? Vi skall forisalia med det, om inte Sune Johansson och andra socialdemokrater fullständigt förstör förtroendet för delegationens verksamhet.

Jag har överraskats av atl det exempelvis i pressen i Värmland har påståtts att man inte fick träffa slalsrådel när man var här i Stockholm för att diskutera dessa frågor. Man talade inle ens om atl man ville träffa mig. Del hargjorts en rad sådana konstiga påståenden. Det finns anledning lill lilel eftertänksamhet för Sune Johansson m. fl.

Jag skall fortsätta atl arbeta konstruktivt för Värmland, det kan jag lova. och det kommer att bli ordentliga satsningar. I den induslripolitiska propositionen blir det en tilldelning av medel för all utvecklingsfonden skall kunna arbeta konstruktivt. Del kommer fortsäiiningsvis all skapas beredskapsarbeten som skall hjälpa sys.selsäliningen där det behövs. Får jag bara slutligen, herr talman, säga atl arbetslösheten i Värmland enligl den senasie månadsmälningen har gått ned med 2 000.

102

SUNE JOHANSSON (s):

Herr talman! När del gäller frågan om förstärkning av utvecklingsfondens resurser kan jag bara understryka angelägenheten av della och uttala förhoppningen atl man får en vettig destination på de resurser som kommer all ställas lill förfogande genom den induslripolitiska propositionen om stöd för utvecklingsfonderna. Det är inte bara jag ulan också företagen i mitt län som frågar efter mer pengar, efter möjligheter lill all göra satsningar. Bankerna ställer ju inle upp i den ulsiriickning som är nödvändig för all sysselsättningen skall kunna räddas i de här toretagen.

Sedan, herr lalman, vill jag tillbakavisa arbetsmarknadsministerns litet anklagande tal om oss i Värmlandsdelegationen. Det som skrivits i pressen om att vi var besvikna över all vi inle fäll träffa något statsråd får pressen slå för själv. Vi var medvetna om atl etl sammanträffande inte var möjligt. Men däremot hade vi kanske förväntat oss all få någol annat besked än all man inom regeringskansliet höll på alt dela ut papper till de olika departemenlen. Det var främst över detta besvikelsen var stor hos den delegation som uppvaktade statssekreteraren.

Herr talman! Jag skall inte ställa några ytteriigare frågor. Min förhoppning är nu all arbetsmarknadsministern lever upp till de löften som han givit här om att han i fortsättningen skall se lill all Värmland får nödvändiga resurser. Jag hoppas alltså all vi kan få se konkrela bevis på della inom den närmasie framliden.

Arbelsmarknadsminisiern ROLF WIRTÉN:

Herr lalman! Jag vill bara avslutningsvis notera att i Sune Johanssons senasie inlägg har köbrickan förändrats lill alt vara några papper som singlat runt mellan departemenlen.

Jag tycker, Sune Johansson, att det är hög tid att erkänna att regeringen har gjort mångmiljonsatsningar i Värmland i samband med behandlingen av konkrela frågor. Sune Johanssons sätt atl föra debatten förbättrar inte Värmlands situation, utan regeringens inställning är betydligt riktigare och leder lill tryggare jobb i Värmland.

Nr 101

Tisdagen den 13 mars 1979

Om finansiellt stöd till vissa sågverk i Värmland

Överläggningen var härmed slutad.

§ 9 Om finansiellt stöd till vissa sågverk i Värmland

Arbetsmarknadsministern ROLF WIRTÉN erhöll ordet för aU besvara Gunnar Olssons (s) den 27 februari anmälda fråga, 1978/79:383, till industriministern, och anförde:

Herr talman! Gunnar Olsson har frågat industriministern, om regeringen är beredd all medverka till finansiellt stöd för atl trygga sysselsättningen vid sågarna i Skåre, Ransby och Knappäsen samt vid Värmlands Limträ.

Arbetet inom regeringen är sä fördelat att jag skall svara på frågan.

De tre sågverken har drivits av Wiialis Jansson & John Wesilund AB med AB Värmlands Limträ som dotterbolag. Verksamheten - framför allt vid sågverken - har särskilt under år 1978 drivits med myckel slora förluster. Regeringen medverkade under höstens lopp till krediter på 2,5 milj. kr. Motivet för regeringens medverkan var att ge bolaget möjlighet att visa att förlusttrenden kunde brytas, någol som gjordes gällande från bolagets sida. Basen för regeringens ställningslagande var den betydelse från arbelsmark-nadssynpunkt, särskilt i norra Viirmland, som verksamheten vid företagen har. Ytterligare medverkan från regeringens sida ställdes i utsikt, om det kunde visas att utvecklingen hade vänt och förutsättningar i övrigt fanns för förelagens fortbestånd. I januari i är stod det emellertid klart atl resultatutvecklingen för sågverken snarast hade försämrats och alt den ekonomiska silualionen blivit sådan, att enbart ytteriigare tillskou av likvida medel inte kunde hjälpa bolagen ur krisen. Del fordrades i stället en djupgående finansiell rekonslruktion.

Sedan bolagen i mitten av februari hade inställt sina betalningar presenterades för regeringen och andra fordringsägare ett förslag till ackord. Det visade sig dock snabbt alt varken bolagets kreditgivare eller de större timmerleveraniörerna ansåg ackordsförslaget vara möjligt atl anta. Till följd därav begärde sig Witalis Jansson & John Westlund AB för en vecka sedan i konkurs.

Konkursen ger nu alla berörda ett utgångsläge för att söka bygga upp ett nytt och finansiellt starkare företag. Det är min förhoppning att ansträngningarna skall lyckas, så all flertalet av de anställda får fortsatt sysselsättning.

103

stöd ■k'

Nr 101

Tisdagen den 13 mars 1979

Otn finansiellt till vissa sågver i Värmland

GUNNAR OLSSON (s):

Herr talman! Jag vill tacka statsrådet för etl fylligt svar.

Krisen har ju utvecklats mycket snabbt. Den 14 februari inställdes betalningarna, den 27 februari ställde jag den här frågan och den 7 mars var konkursen ett faktum.

Folkpartiels förre regeringspartner, centern, går i dag i en av våra länstidningar till etl våldsamt angrepp mot folkpartiet, därför alt folkpartiet saknar förmåga atl gripa in och rädda sågverken i Värmland undan den här krisen. Del är en ordentlig bredsida som centerns kommunorganisation i Hagfors avfyrar.

Nu är jag inle helt övertygad om atl det i det rådande läget hade hjälpt med en och annan statlig miljon. Den här sågverkskonkursen har nämligen visat sig vara av en omfattning som väl ingen kunde ana.

Nu sade statsrådet i sitt svar atl vad som fordras är en djupgående finansiell rekonstruktion. Jag vill gärna fråga: Är då regeringen beredd alt medverka till en sådan? Del kommer nämligen att krävas statliga insatser, om vi skall klara del här. Vi måsle försöka finna mera långsiktiga lösningar. Man talar inte om längre perioder än månad för månad, men jag vill gärna höra, om man i departementet har diskuterat hur man bör gå lill väga för alt säkra jobben för de 144 som nu är direkt berörda.

Framfor allt är del Ransbysågen som blöder, och där är situationen verkligen allt annat än ljus för de 48 anställda. Del står nu helt klart att förhandlingar måste tas upp med nya intressenter, men det är svårt för en lekman att bedöma hur slora möjlighelerna är för konkursförvaliningen all driva verksamheten medan förhandlingarna pågår.

Min fråga till statsrådet blir alltså: Är regeringen beredd all ställa upp i del nya läge som har inträtt? Jag kan ha en viss förståelse för au statsrådet var ovillig att kasta in pengar efter dem som redan försvunnit i det tidigare lägel. Men nu befinner vi oss i etl nytt läge, och nu krävs det statlig medverkan om vi skall kunna klara jobben förde här människorna. Detta är ändå en industri som är lokaliserad till en typisk glesbygd.

104

Arbetsmarknadsministern ROLF WIRTÉN:

Herr talman! Under månader har vi i departementet följt de här sågarnas öde, och vi har verkligen prövat vilka vägar som är lämpligast. Jag tycker all Gunnar Olsson har tecknat situationen riktigt. Jag delar många av de värderingar som han har gjort sig lill tolk för.

Det gällde alltså ett skede då man ville ha rådrum och vi gick därför in och hjälpte. SomGunnarOlssonärenigmed migom hardel visat sig au företaget vidkänts så svåra förluster att det helt enkelt inte har varit möjligl atl komma med nya pengar efter dem som lidigare har betalats ut. Del är, som jag framhållit i svaret, nödvändigt all göra en mera djupgående omstrukturering av företaget. Det är, herr lalman, självfallet min förhoppning all det skall bli möjligt att göra en sådan och för min del vill jag hjälpa till på allt sätt. För dagen kanjag inte säga mer än alt det är utomordentligt angelägel att särskilt Ransbysågen kan räddas.

GUNNAR OLSSON (s):

Herr talman! Jag är tacksam för det som statsrådet sist sade. Som jag nämnde förut gärdet myckel snabbt. På torsdag i denna vecka hålls det första borgenärssammanträdet. Värmland är ju ett krislän, och Sune Johansson har berättat om det tidigare. Kanske är jag också litet oförslående inför de siffror som statsrådet nämnde. Han sade att arbetslösheten i Värmland skulle ha gått ned med 2 000 personer. Själv har jag fått helt andra uppgifter. Tidigare under denna frågestund har det talats om en ökning av antalet lediga platser här i landet. Jag har emellertid fått den uppgiften all Värmland inte alls passar in i detta mönster. I stället har arbetslösheten i Värmland ökat och passerat del magiska talet 6 000.

Den fråga som vi nu diskuterar gäller ju, om vi skall ha jobben kvar i den här typiska glesbygden. Vi skall komma ihåg att såväl sågverket i Ransby, som nu är i uppenbar fara, som spånplattefabriken i Norra Ny kom till som lokaliseringsobjekl för att i någon mån rädda sysselsättningen i den norra länsdelen, där rationaliseringen av jord- och skogsbruket resulterat i en mycket kraftig undersysselsätlning. Jag förmodar att statsrådet har ett starkt intresse av att hjälpa lill, så att inte den hårt drabbade länsdelen vidkänns en ytteriigare åderiåtning på arbetstillfällen. Detta skulle ju bli fallet om Ransby och Knappåsen tvingades lägga ned verksamheten.

Nr 101

Tisdagen den 13 mars 1979

Otn export av förädlade livsmedel

ArbeLsmarknadsministern ROLF WIRTÉN:

Herr lalman! Lät mig bara säga några ord med anledning av atl Gunnar Olsson någol ifrågasatte min uppgift om antalet arbetslösa i Värmland - den uppgift som jag gav Sune Johansson tidigare. Jag har fåll den uppgiften från länsarbetsnämnden i dag att februarisiffran för arbetslösa är 6 001 mot 8 100 i januari 1979. Av dessa siffror fick jag fram att det skett en nedgång med 2 000. Jag hoppas atl den uppgiften är riktig.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 10 Om export av förädlade livsmedel

Jordbruksministern ERIC ENLUND erhöll ordet för att besvara Sten Svenssons (m) den 1 mars anmälda fråga, 1978/79:388, och anförde:

Herr talman! Sten Svensson har frågat mig vilka åtgärder jag planerar aU vidta för aU förbäUra förutsättningarna för export av förädlade livsmedel.

i 1977 års riksdagsbeslut om nya riktlinjer för jordbrukspolitiken m. m. anges bl. a. jordbruksproduktionens framtida omfattning och inriktning. Produktionsmålet har utformats med hänsyn lill kraven på en god livsmedelsberedskap, den internationella livsmedelssituationen, regionalpolitiska och samhällsekonomiska hänsyn samt miljövårdsskäl. Produktionsmålet har dessutom utformats som delmål avseende åkerarealen, mjölkproduktionen och driftsinriktningen i övrigi. Della innebär bl. a. eU godtagande av all ett exportöverskott på vegetabiliska produkter kommer att föreligga vid normal-

105

Nr 101

Tisdagen den 13 mars 1979

Om export av förädlade livsmedel

skörd. Överskottet bör i första hand utgöras av spannmål. 1 riksdagsbeslutet uttalas också all del är angelägel att ändringar i produktionsinriktning samt produktionsutvecklingen för enskilda produkter följs bl. a. med hänsyn till beredskapssynpunkter. Statens jordbruksnämnd harockså fått i uppdrag alt fortlöpande följa utvecklingen.

Frågan berör enligt min uppfattning ett stort område med många olika aspekter att belysa. Inom regeringskansliet bereds f n. en framställning om att åtgärder skall vidtas som förbättrar betingelserna för export av vissa förädlade livsmedelsprodukter. Jag är därför inte nu beredd all föreslå några konkreta ålgärder.

106

STEN SVENSSON (m):

Herr talman! Jag ber all få tacka jordbruksministern för svarei på min fråga.

Från samhällsekonomiska utgångspunkter är inriktningen mot avsättning på export av överskottet av spannmål ingen bra lösning i ett långt lidsperspektiv. Prisutvecklingen på världsmarknaden, t. ex. för havre, liksom höga hanterings- och transportkostnader innebär med denna inriktning av överskottsproduktionen inga lysande affärer för samhället som helhet.

Förutom låga exportinkomster innebär en export av råvaror en väsentligt lägre sysselsättningsgrad än export av förädlade varor. Det kan i längden inte vara samhällsekonomiskt försvarbart - särskilt med hänsyn till vår sysselsättningssiiualion - atl bibehålla denna inriktning av överskollsproduktio-nen. En utredning inom industriverket förutsäger dessutom en sysselsält-ningsminskning med 6 000 personer fram till 1985.

Nuvarande uppläggning främjas bl. a. genom exportbidragsbeslämmel-sernas utformning. Bidragen anknyts t. ex. till helt fläsk och nötkött i stället för till förädlade varor.

Staten borde agera så alt exporten i stället kunde ske i form av förädlade varor, vilket skulle fä positiva effekter på exportinkomsterna samt för sysselsättningen inom jordbruket och dess förädlingsindustri.

Inser inte jordbruksministern all vi skulle kunna utbilda och engagera fler människor inom jordbruket och inom livsmedelsproduktionen? All särskilt satsa på utbildning av unga människor skulle innebära mycket positivt i tider med hög ungdomsarbetslöshet och i sig innebära en god investering för framtiden.

Det behövs ju faktiskt fler människor för att förädla livsmedel än för att enbart producera råvaror, och då är det naturligtvis rikligare alt vi förädlar våra råvaror och marknadsför hel- och halvfabrikat på export.

Inom vårt land finns goda förutsättningar för detta. Vi har fina traditioner på förädlingsområdei, skickliga yrkesmän, högt utvecklad teknik saml en långl driven hygienisk standard. Många menar alt vi har världens strängaste livsmedelslagstifining. Vi har många tillverkningsenheter med så hög standard all de mer än väl uppfyller de krav och normer som bl. a. EG-länderna och Japan ställer upp som villkor för vår handel med dem.

En bred förädlingsverksamhet innebär mycket positivt. Den medför ökad

sysselsättning och innebär ett bättre kapacitetsutnyttjande. Den medför vidare etl ökat behov av andra råvaror, vilka kan utgöra ingredienser vid produktion av färdig mat, charkuterivaror och andra hel- och halvfabrikat. För jordbrukels del skulle dessa bl. a. innebära en ökad odling av specialgrödor. Vidare skulle avsättningen lor produkter från trädgårdsnäringen kunna vidgas.

Slutsatsen kan, herr talman, bara bli en: Samhället måste på allt sätt initiera ålgärder som förbättrar betingelserna för export av förädlade livsmedel.

Av jordbruksministerns svar framgår nu att man inom regeringen överväger ålgärder för atl förbättra exporlbetingelserna. Vilka åtgärder är det då fråga om, herr jordbruksminister? Vad tänker jordbruksministern göra rent konkret för att vi så snabbi som möjligt skall kunna tillvarata våra trots allt goda förutsättningar för en breddad förädlingsverksamhet?

Är jordbruksministern slutligen villig all medverka lill att Exportrådet får ökade förutsättningar att hjälpa till med marknadsundersökningar och annan service till livsmedelsindustrin?

Nr 101

Tisdagen den 13 mars 1979

0/77 export av förädlade livsmedel

Jordbruksministern ERIC ENLUND:

Herr lalman! Jag är självfallet positivt inställd lill all exporten av förädlade livsmedel kan öka. Därigenom kan vi skapa nya arbetstillfällen och förbättra vår handelsbalans, som också Sten Svensson framhåller. Del är dock enligt min uppfattning förädlingsindustrin själv som i första hand måste avgöra vilka produkter den bör och kan salsa på. Detta kan nalurliglvis innebära svårigheter, och del är därför angeläget alt främst de mindre företagen finner ålgärder t. ex. genom produkiions- och dislributionssamverkan för all förstärka sin konkurrenskraft. Här vill jag dock erinra om de exportfrämjande ålgärder som vidtas i Sveriges exportråds regi, bl. a. till stöd för gemensam marknadsföring för de mindre företagen.

STEN SVENSSON (m):

Herr lalman! Jag tackar för dessa synpunkter. Vi kan ju inte forisalia att göra av med vårt överskott på det sätt som nu sker. Vi skulle kunna öka produktionen genom en breddad förädlingsverksamhet. Mänga förelag har i dag leveranser av charkuteriprodukler och färdig mat till andra länder. Man har uppenbarligen skött dessa leveranser bra, och produkterna har tagits väl emot. Vi borde kunna gä vidare och därigenom skapa många fier arbetstillfällen.

Allteftersom människorna i utvecklingsländerna i allt högre utsträckning konsumerar livsmedel kommer livsmedelsbristen att öka - inle tvärtom. I Fjärran Östern, där industrialiseringen alltmer sätter sin prägel på samhället, kan man successivt höja levnadsstandarden. Därav följer ett ökat importbehov.

Del finns i dag en god kapacitet för ökad förädling och för betydande export inom livsmedelsindustrin. Vi har, som framgick av jordbruksministerns svar, goda betingelser för den odling som utgör basen för animalieproduklionen. En ökad förädlingsverksamhet skulle, förutom sina sysselsäliningsfördelar.

107

Nr 101 också innebära etl bättre kapacitelsulnyttjande och därmed ge bältre

Tisdaeen den förräntning pä gjorda investeringar inom jordbruket och inom livsmedelsin-

13 mars 1979 ''""'

_____________ Jag vill lill jordbruksministern ställa frågan om han delar denna principiella

Oiv exnort av uppfattning. Är jordbruksministern då också beredd att i linje med de

förädlade livsmedel synpunkter jag framförde i mitt förra anförande snabbt bidra till att vi får en

ökad avsättning på export inom delta område?

Jordbruksministern ERIC ENLUND:

Herr lalman! Det råder inga delade meningar mellan Sten Svensson och mig när det gäller önskvärdheten av att vi ökar förädlingen av livsmedel så långt del är möjligl. Men vid en bedömning av om ökad satsning bör ske på export av förädlade livsmedel måste hänsyn också tas till vilka prisrelätioner mellan jordbmksråvara och förädlade produkter som man kan förvänta sig på världsmarknaden. Föratt faen uppfatining om vilka åtgärder som i så fall bör och kan vidtas krävs ytteriigare utredningar, och några definitiva besked kan jag följaktligen inte lämna i nuvarande läge.

STEN SVENSSON (m):

Herr talman! Innebär detta uttalande all jordbruksministern då är beredd all förändra exportbidragen? De bör enligt min mening konstrueras så att högt förädlade varor kompenseras för skillnader mellan råvarupris i Sverige och på väridsmarknaden. Vidare borde systemet vara så utformat att långsiktiga affärsuppgörelser kan åstadkommas och fasta kundförbindelser etableras t. ex. för export av märkesprofilerade svenska livsmedel.

Jordbruksministern ERIC ENLUND:

Herr talman! Vi skall självfallet i vår bedömning av vilka åtgärder som vi skall kunna vidta väga in de synpunkter som Sten Svensson här har framfört.

STEN SVENSSON (m):

Herr talman! Jag ber att fä lacka för jordbruksministerns utfästelse på den här punkten. Jag utgår då från att man kommer att iaktta mina synpunkter i vad gäller exportbidragen. Lål mig slutligen tillägga att det vore värdefullt med en förstärkning av såväl handelssekreterarorganisationen som utrikesförvaltningens resurser för att stimulera exporten.

Överiäggningen var härmed slutad.

108

§ 11 Föredrogs och hänvisades

Propositioner

1978/79:95 till finansutskottet

1978/79:99 lill trafikutskottet

1978/79:107 till socialutskottet

1978/79:114 till civilutskottet

1978/79:115 bil. 2 lill jordbruksutskottet Nr 101

bil. 3 till civilutskottet Tisdagen den
bil. 4 lill skatteutskottet ]3 mars 1979
i övrigt till näringsulskottei__________________________________________

1978/79:118 och 120 till socialutskottet

1978/79:121 till finansutskottet

1978/79:122 till utbildningsutskottet

1978/79:130 till jordbruksutskottet

1978/79:131, 135 och 139 till arbetsmarknadsutskottet

1978/79:140 till finansutskottet

1978/79:142 till näringsutskollel

1978/79:147 bil. 2 lill kulturutskottet

i övrigt lill utrikesutskottet

1978/79:160 till skatleutskottet

§ 12 Föredrogs men bordlades åter Socialförsäkringsutskottets betänkande 1978/79:16

§ 13 Föredrogs och bifölls Jnterpellationsframställning 1978/79:163

§ 14 Talmannen meddelade att på föredragningslistan för morgondagens sammanträde skulle kulturutskottets betänkande nr 20 uppföras främst bland två gånger bordlagda ärenden.

§ 15 Anmäldes och bordlades

Propositioner

1978/79:98 med förslag till ny lag om registrering av båtar för yrkesmässig

sjöfart, m. m. 1978/79:128 om en allmän folk- och bostadsräkning år 1980, m. m. 1978/79:149 om flygtrafik på Nordkalotten

§ 16 Anmäldes och bordlades

Motioner

1978/79:2194 av Lars Henrikson m.fl.

med anledning av propositionen 1978/79:89 om lokalhyra

1978/79:2195 av Stig Alemyr m.Jl. 1978/79:2196 av Claes Elmstedt m.Jl. 1978/79:2197 av Ove Nordstrandh m.Jl. 1978/79:2198 av Lars Werner m.fl.

med anledning av propositionen 1978/79:93 om genomförande av totaldi-mensionerad högskola

1978/79:2199 av Erik Hovhammar m.fl.

1978/79:2200 av Karl-Anders Petersson m. fl. 109

Nr 101 \97Sn9:220\ av Ingvar Svanberg m.fl.

Tisdagen den 1978/79:2202 av Lars Werner m.fl.

13 mars 1979 ■ anledning av propositionen 1978/79:104 om finansiellt stöd lill

Uddcomb Sweden AB

1978/79:2203 av Lars Werner m.fl.

med anledning av propositionen 1978/79:106 om anslag till expori-kreditbidrag

§ 17 Anmäldes och bordlades Finansutskottets betänkanden 1978/79:17 med anledning av fullmäktiges i riksgäldskontoret redogörelse

1978/79:14 ang. dalorfrågor i riksgäldskonloret 1978/79:18 med anledning av propositionen 1978/79:101 med förslag om

tilläggsbudget II till statsbudgeten för budgetåret 1978/79 såvitt avser

ekonomidepartementels verksamhetsområde 1978/79:19 med anledning av i propositionen 1978/79:100 framlagt förslag

om anslag till avskrivning av oreglerade kapitalmedelsföriuster för budgetåret 1979/80 1978/79:21 med anledning av i propositionen 1978/79:100 framlagda förslag

såvitt avser de kungl. hov- och sloitsstaierna 1978/79:22 med anledning av propositionen 1978/79:100 bilaga 2 såvitt avser

särskilda administrationsavgifter för statliga lån jämte motion

Arbetsmarknadsutskottels betänkande

1978/79:19 med anledning av propositionen 1978/79:100 såvitt gäller vissa anslag inom budgeldeparlementets verksamhetsområde jämte moiioner

1978/79:20 med anledning av dels propositionen 1978/79:73 om åtgärder för arbetshandikappade, dels propositionen 1978/79:100 bilaga 15 såvitt avser anslag lill Särskilda åtgärder för arbetsanpassning, m. m. jämte motioner

1978/79:24 med anledning av propositionen 1978/79:100 såvitt gäller anslag till Arbetsmarknadsdepartementet m. m.

1978/79:26 med anledning av propositionen 1978/79:72 om ändring i lagen (1950:382) om svenskt medborgarskap jämte moiioner

1978/79:27 med anledning av propositionen 1978/79:83 om sysselsättnings-skapande ålgärder i Vindelälvsområdet jämte motioner.

110

§ 18 Meddelande om frågor

Meddelades atl följande frågor framställts den 12 mars

1978/79:423 av Oswald Söderqvist (vpk) till jordbruksministern om lämpligheten från miljöskyddssynpunkt av vissa industrietableringar:

I Älvkarleö bruk i norra Uppland planerar företaget AB Isolerprodukler en fabrik för framställning av mineralull. Tillverkningen kommer att medföra utsläpp av framför allt fenoler i luft och vatten.

I Älvkarleby, nedströms den planerade fabriken, ligger en av Sveriges • största laxodlingar, kombinerad med etl laxforskningsinslilut. Dalälven nedanför Älvkarieby kraftverk är också etl av landets mesl besökta sportfiskevallen.

Man kan således väga fördelarna av industrietableringen, ca 50 årsarbeten, mol nackdelarna, som kan bli skador på laxodlingen och försämrade fiskevatten. Laxodlingen och laxforskningen sysselsätter i dag 35 personer, och sportfiskevattnen tillför kommunen inkomster som är svåra alt ange men som uppgår till myckel slora belopp.

Jag vill därför fråga jordbruksministern:

Anser jordbruksministern det vara rimligt aU tillåta en industrietablering av detta slag i ett så känsligt och viktigt vatten som nedre Dalälven?

den 13 mars

l91Sn9:424 av Håkan H'/n6e/g(m)till statsministern om proposilionsavläm-nandei:

Den 9 och 10 mars har regeringen till riksdagen avgivit 33 propositioner, varav fiera i stora och komplicerade politiska frågor. Det sammanlagda sidantalel i propositionerna torde uppgå till över 3 000. Motionstiden med anledning av dessa propositioner utgår den 26 resp. den 27 mars.

Med anledning därav vill jag lill statsministern ställa följande frågor:

1. Anserslalsministernatldel med en sådan koncentration av avlämnade propositioner lill två dagar finns möjlighet för en enskild riksdagsledamot att i tillräcklig utsträckning och med erforderlig noggrannhet sätta sig in i dessa propositioner för att på det sätt riksdagsordningen förutsätter kunna avge motioner med anledning av dem?

2. Anser statsministern alt bestämmelsen i 3 kap. 5 § riksdagsordningen om att regeringen bör avlämna sina propositioner på sådana lider att anhopning av arbete hos riksdagen om möjligt förebygges har iakttagits?

Nr 101

Tisdagen den 13 mars 1979

Meddelande om frågor

111

Nr 101

Tisdagen den 13 mars 1979

Meddelande om frågor

1978/79:425 av Jörn Svensson (vpk) lill uirikesministern om åtgärder för att bekämpa jakten på grönlandssäl:

Jakten på grönlandssäl har blivit föremål för en stark opinions skarpa protester. Den försiggår i former som helt strider mol civilisatoriska normer för jakt och behandling av djur. Bakom dessa omfattande brutaliieter ligger i första hand norska kommersiella intressen. Ansvariga poliliska instanser i Norge har medvetet underlåtit att ingripa mot dessa intressen och barbariska metoder. Inom ramen för det nordiska samarbetet är det en självklar fråga, huruvida Sveriges regering bidrar till att förhindra eller tolerera jakten på grönlandssäl och de därmed förknippade missförhållandena.

Mol denna bakgrund vill jag fråga uirikesministern:

Vad har regeringen ajort och vad ämnar den göra för atl bekämpa den barbariska jakten på grönlandssäl?

112

1978/79:426 av Hans Gustafsson (s) lill kommunikationsministern om elektrifiering av järnvägslinjen Kariskrona-Krislianstad:

I motionen 1976/77:506 hemställdes alt riksdagen begärde ålgärder för elektrifiering av järnvägslinjen Kariskrona-Kristianstad.

I betänkandet över motionen anförde utskottet (TU 1976/77:18) "att även utskottet finner det angeläget att den regionala trafikplaneringen följs upp med ingående överväganden av möjligheterna att få lill stånd en förbättring av de berörda järnvägskommunikalionerna". Utskottet förutsatte vidare atl delta snarast skulle ske samt att förslag till de åtgärder som med anledning härav kan finnas påkallade föreläggs riksdagen. Riksdagen beslöt att ge regeringen lill känna vad utskottet anfört.

Med anledning härav vill jag till kommunikationsministern ställa följande frågor:

Vilka ålgärder har vidtagits i ärendet?

När kommer regeringens övervägande i frågan alt förefäggas riksdagen?

§ 19 Kammaren åtskiides kl. 16.41.

In fidem

BERTIL BJÖRNSSON

/Solveig Gemert