Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1977/78:98

Torsdagen den 16 mars

Kl. 11.00

§ 1 Justerades protokollen för den 8 innevarande månad.

§ 2 Förlängning av riksmötet, m. m.

TALMANNEN:

11 kap. 4 § riksdagsordningen stadgas atl om synnerliga skäl föreligger kan riksdagen förlänga riksmötet, dock längst t. o. m. den 15 juni.

Talmanskonferensen har med hänsyn till nu tillgängliga uppgifter om arbetsbelastningen tillstyrkt atl riksmötet 1977/78 får pågå längst t. o. m. lördagen den 3 juni 1978.

En tidsplan och en preliminär ärendeplan för återstoden av riksmötet 1977/ 78 kommer att utsändas till kammarens ledamöter i början av nästa vecka.

K,ammaren beslöt aU riksmötet skulle pågå längst t. o. m. den 3 juni 1978.

Nr 98

Torsdagen den 16 mars 1978

Förlängning av riksmötet, m. m.

Om .förutsättningarna för ändrad krigsplacering i visst.fäll

§ 3 Om förutsättningarna för ändrad krigsplacering i visst fall

Justitieministern SVEN ROMANUS erhöll ordet för an besvara Lars-Ove Hagbergs (vpk) den 2 mars anmälda fråga, 1977/78:327, och anförde:

Herr talman! Mol bakgrund av atl en person uppges ha avförts från viss krigsplacering har Lars-Ove Hagberg frågat mig om en registrering som säkerhetsrisk kan ske på grundval av förtroendeuppdrag under värnpliktstjänstgöringen, i fackföreningen eller arbetet för Fib-Kulturfront samt om detta i så fall stämmer överens med bestämmelsen att registrering inte får ske på grund av åsikter och vilka möjligheter den enskilde har an la del av på vilken grund registreringen utförts och alt bevisa att han blivit orätlfärdigt behandlad.

Av 2 § personalkontrollkungörelsen framgår alt anteckning i säkerhetspolisens register inte får göras enbart av det skälet att någon genom tillhörighet lill organisation eller på annat sätt har gett uttryck för politisk uppfattning. I 2 kap. 3 S regeringsformen har numera också uttryckligen slagits fast alt anteckning om tnedborgare i allmänt register inte ulan hans samtycke får grundas enbart på hans politiska åskådning. Svarel på första ledet i Lars-Ove Hagbergs fråga är alltså nej.

Det kan tilläggas att regeringen i brev den 22 seplember 1972 till rikspolisstyrelsen har förklarat atl anteckning får ske, om någon medlem i

Nr 98

Torsdagen den 16 mars 1978

Om förutsättningarna för ändrad krigsplacering i visst fall

eller sympatisör med en viss organisation genom sina åtgärder har gett anledning till misstanke att han kan vara beredd att delta i verksamhet som innebär fara för rikels säkerhet eller som syftar lill och är ägnad att med våld förändra det demokratiska statsskicket eller påverka rikets ställning som oberoende stat. Regeringen har därefter i etl hemligt brev till rikspolisstyrelsen utfärdat ytterligare föreskrifter angående tillämpningen. Jag vill lillägga alt det i förarbetena lill 1976 års ändringar i regeringsformen har uttalats att registrering av den art som nu är aktuell inte kan undvaras som elt led i skyddet för det demokratiska samhällsskicket.

En fömlsätlning för säkerhetspolisens verksamhet är atl dess arbetssätt och inriktningen av arbetet i betydande utsträckning hålls hemliga. Det är därför i allmänhet inte möjligt atl låta en enskild person få del av registrets innehåll. Detta måsle gälla även i förhållande till den som har blivit föremål för registrering. En sådan ordning kan sägas vara en olägenhet från rättssäkerhetssynpunkt, som man tvingas ta av hänsyn till intresset för rikels säkerhet. I gengäld har sörjts för att - utöver den kontroll som riksdag och regering utövar - rikspolisstyrelsens pariamentariska ledamöter har möjlighet till fortlöpande insyn i säkerhetspolisens arbete. När framställning görs om utlämnande av uppgifter för personalkontroll, skall dessa ledamöter också i fall av den art som här är aktuell ta ställning till om utlämnande skall ske (11 § personalkonirollkungörelsen).

LARS-OVE HAGBERG (vpk):

Herr talman! En järnbruksarbetare i Borlänge har alltså fåll ett meddelande från de militära myndigheterna om alt han avförts från sin krigsplacering och blivit placerad i reserven. Från försvarsstaben fick han också reda på att anledningen till att han skilts från sin krigsplacering var, att han var en säkerhetsrisk. Han skrev till regeringen och begärde alt få veta vilka uppgifter som fanns i säporegistret om honom och vad som dömde honom till säkerhetsrisk. Denna begäran avslogs av regeringen. I hans bakgrund ingår att han varit aktiv i värnpliklsfackel, atl han tillhör Fib-Kulturfront och är fackligt aktiv på sin arbetsplats.

Den frågeställning som automatiskt kommer upp i detta fall är: Gäller det en åsiktsregistrering, dvs. en politisk registrering som är i strid med gällande lag och föreskrifter? Han och andra frågar sig: Kan man genom medlemskap i Fib-Kulturfront, förtroendeuppdrag i värnpliklsriksdagen och fackligt arbete bli stämplad som säkerhetsrisk? På den frågan har justitieministern svarat etl bestämt nej.

Min andra fråga avsåg hur en person, som blir dömd men som inte får reda på vilka uppgifter som ligger till grund för delta, skall kunna fö rättelse om dessa uppgifter är felaktiga. Justitieministern säger atl gällande ordning, enligt vilken sådana här uppgifter måsle hållas hemliga, är en olägenhet från rättssäkerhetssynpunkt, som vi måste bära i vårt samhälle. Man ställer sig då frågan om det är till gagn för del svenska samhället, atl människor som blir dömda icke får reda på varför så har skett. När det blossar upp en debatt om orsaken till åtgärden väcks genast misstankar om att det är fråga om en

politisk åsiktsregistrering. Och om så inte är fallet, undrar man vad det annars kan vara fråga om.

Jag skulle vilja ställa en direkt fråga till justitieministern, eftersom han i sitt svar säger att det rör sig om en olägenhet från rättssäkerhetssynpunkt: Vore del inte bällre att sådana här frågor redovisades öppet, så atl den person som blir dömd - och det gäller inte bara inom militärväsendet ulan påverkar också hans ställning i fråga om många andra statliga tjänster - direkt får veta på vilka grunder han har blivit dömd? Det kan ju vara så atl de uppgifter man gmndar utslaget på är felaktiga. Hurskall man annars i sådant fall kunna rätta till dem?

Nr 98

Torsdagen den 16 mars 1978

Om förutsättningarna för ändrad krigsplacering i visst fall

Justitieministern SVEN ROMANUS:

Hert talman! Jag vill framhålla atl del här inte är fråga om en person som är dömd till någonting. Ingen har anfört konkreta uppgifter mot honom som kan leda till all han skall uppfattas som dömd. Den fråga som föreligger gäller hans krigsplacering, och den avgörs av de militära myndigheterna. Del behöver inte ha någon konsekvens för hans rättigheter i övrigt.

Skulle man börja tillämpa den ordningen att alltid tala om vilka uppgifter som finns registrerade om personer i sådana här fall, skulle hela säkerhetstjänstens verksamhet därmed röjas. Man kan inte ens tala om huruvida en person finns i registret eller inte finns antecknad. Under sådana förhållanden skulle personer nämligen uteslutningsvis kunna begära att fö ut uppgifter och därmed få reda på vad registret innehåller.

Jag vill gärna medge, somjag sagt i mitt svar, alt det aren olägenhet med en sådan ordning. Men man frågar sig hur man annars skall förfara för att inte få en offentlig debatt om de uppgifter som finns hos säkerhetstjänsten och som bedöms vara av värde för att säkerhetstjänstens verksamhet till tryggande av landets säkerhet skall kunna fullgöras.

LARS-OVE HAGBERG (vpk):

Herr lalman! Juslilieministern avfärdar detta litet för enkelt när han säger atl personen i fråga inte är dömd. Är man inte dömd om man inte får fullgöra sitt militära uppdrag? I övrigt framgår det klart atl det har skett en personkontroll av vederbörande. Den kontrollen har väl enligt vad jag begriper och enligt vad jag har fåll lära mig här i riksdagen gått till på det sättet atl krigsmakten har gjort en förfrågan hos säpo. Det måste alltså ha funnits uppgifterom den här personen i säpos register. Det betyder också att övriga statliga tjänster måsle vara tabu för denna person, när man begär en personkontroll. Då är man dömd ulan att ha fått veta orsaken till att man inte får en tjänst som är förknippad med personkontroll.

Detta är en olägenhet, säger justitieministern. Ja, i allra högsta grad.

Enligt justitieministerns senaste inlägg skulle det innebära stor fara för rikets säkerhet om man lämnade ut dessa uppgifter. Då kommer nästa misstanke i denna debatt som sätter i gång spekulationsfioran: Vad är del nu för person det är fråga om? Vad har han gjort? Är det så fariiga saker del handlar om när del gäller en vanlig arbetare på etl stålverk, som är medlem i

Nr 98

Torsdagen den 16 mars 1978

Om förutsättningarna för ändrad krigsplacering i visst fall

Fib-Kulturfront och som varit värnpliktsaktiv? Vad ärdet för person det är fråga om?

Justitieministern hänvisar till rikspolisstyrelsen. Anledningen lill att jag har ställt frågan utifrån dessa utgångspunkter äratt etl av de partier som sitter i riksdagen, som kontrollerar säpos verksamhet, icke har någon parlamentarisk representant i rikspolisstyrelsens kontroll.

Justitieministern SVEN ROMANUS:

Herr talman! Mitt inlägg i repliken syftade på säkerhetstjänstens verksamhet i allmänhet och frågan om man skall röja vilka uppgifter som finns hos säkerhetstjänsten. Det är detta som sammantaget gör att man i det enskilda fallet inte kan lämna ul uppgifter, för då skulle det bli möjligt att sammanställningsvis få reda på hela säkerhetstjänstens verksamhet.

Jag tror faktiskt inte det finns något annat land där öppenheten beträffande säkerhetstjänsten är så stor som i vårt land. Men någonstans går gränsen. Jag vill inte gå in på det enskilda fallet och vilka uppgifter som kan ha förekommit där. Vad det gäller är principen att man inte lämnar ut uppgifter som finns hos säkerhetstjänsten. Sådana uppgifter lämnas inte ens till myndighet annat än efter särskild prövning, där de pariamentariskt utsedda ledamöterna skall vara med. För att uppgifter skall kunna lämnas ut lill en myndighet fordras det att rikspolischefen och minst tre av lekmannarepresentanierna är närvarande. Uppgift får lämnas ut endast då alla är ense om beslutet. Anser lekmannarepresentant att uppgift inte bör lämnas ut, får rikspolischefen hänskjuta ärendet lill regeringen.

LARS-OVE HAGBERG (vpk):

Herr talman! Justitieministern vill få den här frågan om utlämnande av uppgift att gälla om vem som helst skall kunna begära uppgifter. Jag har faktiskt inte ställt min fråga på det sättet. Här är det en person som blivit drabbad av en direkt repressalie,och den personen vill veta vad det gäller. Det är detla del handlarom. Den person som blivit dömd här borde, för alt få bort alla osäkerhetsfaktorer, rätteligen få uppgift om orsaken.

Jag tror atl man måsle ta den risk som justitieministern nämnde i syfte att förhindra att rättsosäkerhet uppslår. Jag tror del skulle vara lill mera gagn än en sådan här debatt mnt om ämnet med människor som hamnar i denna situation.

Jag tycker annars atl det vore ett minimum att den kontrollerande instansen och alla där företrädda grupperingar hade möjligheter att se på dessa handlingar. Det borde ge justitieminisiern litet dåligt samvete när han talar om rättssäkerhet atl veta, atl elt av partierna här i riksdagen icke kan vara med och kontrollera rikspolisstyrelsens arbete.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 4 Om ombyggnad av Jakobsbergs station

Kommunikationsministern BO TURESSON erhöll ordet för att besvara David Wirmarks (fp) den 6 mars anmälda fråga, 1977/78:333, och anförde:

Herr talman! David Wirmark har frågat mig om jag har för avsikt att ge Stockholms läns landsting och AB Storstockholms Lokaltrafik ett snabbt och positivt besked beträffande ombyggnaden av Jakobsbergs station.

Jag har lidigare i kammaren uttalat attjag anser atl det i första hand är de båda avtalsparterna i det s. k. pendeltågsavialet som själva skall söka nå en överenskommelse om trafikens utbyggnad och utformning. Om parterna inte skulle lyckas kan frågan bli föremål för regeringens prövning.

Nr 98

Torsdagen den 16 mars 1978

Om ombyggnad av Jakobsbeigs station

DAVID WIRMARK (fp):

Herr talman! Jag beklagar atl herr Turesson i dag inte ger någol besked i själva sakfrågan. Jag kan försäkra att han därmed vållar slor besvikelse hos alla de 17 000 personer som dagligen använder den otidsenliga och trånga station vi har i Jakobsberg. Som herr Turesson själv har kunnat se är den i stort behov av ombyggnad.

Låt mig bara påminna om att stationen är dimensionerad för en helt annan resandeström än dagens, att föräldrar med barnvagn och handikappade inte kan använda den, att del är elt under att inte någon i trängseln har fallit ned på spåret eller knuffats framför etl förbipasserande snabbtåg, men framför allt atl invånarna väntal länge nog på alt ansvariga instanser skall fatta etl beslut.

Ombyggnaden är en affär mellan SJ och SL - AB Storstockholms Lokaltrafik. SJ har hindrat en överenskommelse genom att utöver de verkliga kostnaderna, som landstinget är redo att betala kontant, begära etl generellt, icke redovisat påslag - ospecificerade centrala kostnader. Med frångående av pendeltågsavialet har man begärt elt indexreglerat årligt belopp! Därmed skulle landstinget ha tvingats att acceptera helt nya ekonomiska villkor för framtida investeringar i pendeltågstrafiken, vilket skulle kunna betyda merkostnader för landstinget som totalt kanske ligger i hundramiljoners-klassen.

Del är otillständigt alt på detta sätt utöva utpressning i finansieringsfrågan - orden är Kommunförbundets, och jag vill instämma i dem. Jag beklagar alltså atl vi i dag inte har kunnat få elt besked.

Del är många som har begärt att regeringen skall ingripa. Landstinget har begärt det och vill att regeringen ger SJ bemyndigande och direktiv alt tillämpa reglerna i det gällande pendeltågsavtalet. Kommunförbundet har begärt samma sak, Järfälla kommun har också gjorl det. Vi är många, även i kommunen, som väntar på regeringens positiva besked. Jag vill fråga: Finns del mot den bakgrunden, herr Turesson, inte klara skäl för regeringen och herr Turesson atl ge förtur åt det här ärendet och för regeringen atl gripa in?

Nr 98

Torsdagen den 16 mars 1978

Om utformningen av omslag lill telefonkatalogen

Kommunikationsministern BO TURESSON:

Herr talman! Jag vet att det finns goda skäl till förändringar vid stationen, och det vet också David Wirmark att jag vet, men jag har svårt att se alt vi genom ett fortsatt replikskifte nu främjar frågans lösning.

DAVID WIRMARK (fp):

Herr talman! Jag tycker alt man just nu har ett gyllene tillfälle, genom de personförändringar som har sketl, att med öppet sinne och utan förutfattade meningar gå in och pröva sakfrågan. Till slut måste det ändå vara omsorgen om trafikanterna som väger tyngst, inte byråkratiska eller ekonomiska kritstreck mellan institutioner.

Låt mig också lillägga alt redan på våren 1975 hade jag personligen korrespondens med SJ i delta ärende. Då var del svar jag fick att man var på del klara med all behovet av ombyggnaden var stort och atl diskussionerna var i gång. Ändå har det tagit den här tiden. Ärendet har blivit fördröjt, kanske genom viss rivalitet mellan institutionerna.

Det är mot den bakgmnden jag finner del rimligt atl ge ärendet förtur inom regeringen. Hela principen att SJ skall lägga på ospecificerade centrala kostnader, som verkar prejudicerande för många andra investeringar i regionen, tål verkligen att prövas.

Överiäggningen var härmed slutad.

§ 5 Om utformningen av omslag till telefonkatalogen

Kommunikationsministern BO TURESSON erhöll ordet för atl besvara Ingrid Diesens (m) den 9 mars anmälda fråga, 1977/78:341, och anförde:

Herr talman! Televerket har nyligen för tredje året i rad beslutat utlysa en bildtävling bland skolbarn för atl få fram omslag till telefonkatalogen. Ingrid Diesen har mot denna bakgrund frågat mig om jag anser det lämpligt atl statliga verk undandrar yrkesverksamma konstnärer arbetsuppgifter av delta slag.

Först villjag säga att del är televerket självt som beslutar om hur omslaget till telefonkatalogen skall se ut. Inför arbetet med 1977 års katalog studerade televerket olika alternativ för en ny utformning av katalogens omslag. Del alternativ man fastnade för var alt ersätta det gamla, enfärgade utseendet med färgglada barnteckningar. Televerket beslöt därför att inbjuda alla skolbarn i årsklass tre till en leckningstävling. Beslutet fattades sedan verket hade samrått med skolöverstyrelsen, som såg positivt på arrangemanget.

Yrkesverksamma konstnärer har inte tidigare medverkat i arbetet med telefonkatalogens utformning. Del nu använda förfarandet innebär därför inte alt man tagit ifrån dem några tidigare arbetsuppgifter.

Man bör också komma ihåg alt utformningen av telefonkatalogen ingår i den marknadsföring som televerket som affärsdrivande verk bedriver. Jag kan i det sammanhanget nämna att televerket under december förra året

gjorde en undersökning om telefonkatalogens framtida utformning. Det Nr 98

visade sig då att alternativet med barnteckningar fick den största anslut- Torsdaeen den

ningen bland de tillfrågade. j mars 1978

INGRID DIESEN (m):

Herr lalman! Jag ber att få lacka statsrådet för svarel.

Vi har just fått de nya telefonkatalogerna för året, och där kan man studera dessa barnteckningar. Det verkar som om man i årets upplaga har funnit ett genomgående motiv, som vi skulle kunna kalla katastrofer med kunglig anknytning. På den ena delen ser man regalskeppet Wasa-med flaggan i topp visserligen. Men det måste ju vara omedelbart före kalastrofen, eftersom seglatsen inte blev så lång. På den andra delen ser man slottet Tre Kronor, som står i brand, och på den tredje delen visas mordet på Gustav III. Det måste väl förefalla litet underligt att just när det gäller yrkesregistret mordet på Gustav III skall vara reklam för yrkesskicklighet och hantverkskunnande.

Men detta är självfallet inte en fråga om smak, utan den väsentliga frågan är om televerket skall gå vidare med dessa tävlingar, eller om man skall överiämna sådana arbetsuppgifter åt konstnärer.

Statsrådet säger atl det är televerket som beslutar hur omslaget till telefonkatalogen skall se ut. Det kan väl vara riktigt, men inför den opinion som väckts bl. a. inom KRO - redan efter den första upplagan tillskrev KRO televerket - borde man ha tänkt om. Det sägs i svarel att man fastnat för att ersätta det gamla enfärgade utseendet på telefonkatalogens omslag med färgglada barnteckningar. Jag tycker för min del inte all färgen kommer lill sin rätt på omslagen.

Det hänvisas också i svaret till att skolöverstyrelsen såg positivt på arrangemanget. Det är verkligen ganska förvånande att man på skolöverstyrelsen inte har bättre kännedom om den statliga kulturpolitiken. Del har ju slagits fast upprepade gånger här i riksdagen alt man bör sträva efter alt ge konstnärer arbetstillfällen. Konstnärer skall inte behöva i stor utsträckning leva på stipendier, utan de bör ha möjlighet att leva på sin arbetsinkomst liksom de flesta andra människor i samhället. Därför bör statliga verk, tycker jag, besinna sitt ansvar närdet gäller att bereda konstnärer verksamhetstillfällen. Vilken annan yrkesgrupp skulle man behandla på det här sättet?

Jag skulle gärna vilja ha etl bestämt uttalande av statsrådet atl del vore önskvärt med en förändring på den här punkten.

Om utformningen av omslag till telefonkatalogen

Kommunikationsministern BO TURESSON:

Herr talman! Man kan naturligtvis ha delade meningar om den estetiska kvaliteten på dessa barnleckningar, och jag skall inte recensera dem från den här talarstolen.

Jag har erfarit i efterhand att televerket och KRO har haft en del kontakter i denna fråga, men jag har inte haft anledning och inte heller möjlighet, eftersom jag inte visste om kontakterna, att blanda mig i dessa kontakter och resultatet av dem.

Nr 98

Torsdagen den 16 mars 1978

Om en högre .förädlingsgrad på de statliga basindustriernas produkter

De motiv som Ingrid Diesen nämnde förekommer på Stockholmskatalogens delar. Det är andra motiv på de övriga katalogdelarna ute i landet. Beträffande motivvalen skulle man möjligen kunna säga atl de vittnar om vilken central ställning monarkin har i åtminstone Stockholmsbarnens och Slockholmsallmänhetens medvetande. Det harjag inget emot.

INGRID DIESEN (m):

Herr lalman! Jag har självfallel inte någon annan uppfattning än statsrådet när det gäller det konstaterade intresset för monarkin hos de skolbarn som deltagit i denna tävling.

Men låt mig få återkomma till det forsla svarel som statsrådet lämnade. Där sägs att yrkesverksamma konstnärer inte tidigare medverkat i arbetet på telefonkatalogens utformning. Jag undrar om det är riktigt, för om jag inte minns alldeles fel var det Akke Kumlien som en gång i tiden gjorde det strama omslaget på telefonkatalogen där det fanns tre stiliserade kronor - ett myckel effektfullt omslag. Jag tror faktiskt att uppgiften på den punkten i statsrådets svar inte är helt riktig.

Sedan säger statsrådet atl man bör komma ihåg alt utformningen av telefonkatalogen ingår i den marknadsföring som televerket såsom affärsdri-vande verk bedriver. Även televerket har i sitt tidigare svar till KRO framhållit atl del såsom affärsdrivande verk har möjlighet all följa praxis inom näringslivet, där det ofta förekommer att man inbjuder allmänheten ellerspeciellagrupperatt delta i tävlingar av liknandeslag. Jag tycker faktiskt atl det är ganska slor skillnad mellan ett .statligt verk som televerket och privata företag. När det sägs att utformningen av telefonkatalogen ingår i den marknadsföring som televerket såsom afförsdrivande verk bedriver vill jag bara fråga: Hur många fler exemplar av telefonkatalogen säljer man?

Överläggningen var härmed slutad.

§ 6 Om en högre förädlingsgrad på de statliga basindustriernas produkter

Industriministern NILS ÅSLING erhöll ordet för att besvara Sten-Ove Sundströms (s) den 2 mars anmälda fråga, 1977/78:324, och anförde:

Herr lalman! Sten-Ove Sundström har frågat mig om den av regeringen tillsatta utredningen om Statsföretags verksamhetsinriktning och mål skall behandla frågan om en högre förädlingsgrad på de statliga basindustriernas produkter.

Statsföretagsgruppens verksamhet har i stor utsträckning koncentrerats till basindustrierna. Dessa har, som Sten-Ove Sundström påpekar, stor betydelse för sysselsättningen i Norrbotten.

I direktiven för utredningen anges att utredaren mot bakgrund av sina allmänna synpunkter på effekten av statliga företagsengagemang i förhållande till andra industripolitiska insatser bör göra en bedömning av Statsfö-

reiags branschinsatser och sysselsättningsskapande uppgifter. Detta innebär bl. a. atl utredaren bör överväga basindustriernas industri- och regionalpolitiska betydelse och Statsföretags roll härvidlag. Jag finner det naturligt att utredaren därvid också studerar förädlingsgraden i dessa industrier och anger övergripande mål i denna fråga.

STEN-OVE SUNDSTRÖM (s):

Herr talman! Jag lackar industriministern för svaret på frågan. Anledningen till att jag aktualiserat den här frågan är den ökade oron kring de statliga förelagens framtid, främst i Norrbotten. En orsak lill all dessa företag drabbas speciellt hårt av den rådande lågkonjunkturen är alt deras produklion i huvudsak bygger på produkter med låg förädlingsgrad.

De statliga företagen utgör en dominerande faktor för länets sysselsättning. Tre av fyra industriarbetare i Norrbollen arbeiar i dessa förelag. Från fackligt håll har kravet på en betydligt större förädling av företagens produkter understrukils vid ett otal tillfällen under de senaste åren. Del har skett bl. a. när utvecklingen vid LKAB, ASSI och NJA har diskuterats.

En långl gående förädling skulle med säkerhet få positiva effekter för länets sysselsättning samt skapa etl betydligt bättre underlag för spridningseffekter i form både av service och verkstadsindustrier.

Oron för de statliga förelagens framtid och förutsättningar atl expandera har förstärkts bl. a. genom uttalande från Statsföretags ledning i början av året alt Statsföretag inte skulle satsa på affärsprojekt om man inte i förväg kan bedöma att de ger minst 20 % avkastning på satsat kapital. Det är delvis med tanke på delta uttalande som del är viktigt atl få klarhet i utredningens syfte och innebörden i dess direktiv.

Av svaret kan jag nu konstatera atl stalrådet finner det naturligt att utredaren också studerar förädlingsgraden i de här industrierna och anger övergripande mål. Jag måste därför få utveckla problemet lilet och fråga: Betyder det att utredningen skall skapa ett sådant underlag alt regeringen kommeratt gripa in med offensiva investeringar föratt få just den här högre förädlingsgraden vid de olika statliga företagen, då främst LKAB, ASSI och NJA i Norrbotten?

Nr 98

Torsdagen den 16 mars 1978

Om en högre.förädlingsgrad på de statliga basindustriernas produkter

Industriministern NILS ÅSLING: Herr talman! Svaret på den frågan är ja.

Överläggningen var härmed slutad.

Nr 98

Torsdagen den 16 mars 1978

Om sysselsättningen i Fengersfors

§ 7 Om sysselsättningen i Fengersfors

Industriministern NILS ÅSLING erhöll ordet för alt i ett sammanhang besvara dels Olle Erikssons (c) den 3 mars anmälda fråga, 1977/78:331, dels Rune Johanssons i Åmål (s) den 7 mars anmälda fråga, 1977/78:334, och anförde:

Herrlalman! Olle Eriksson har frågat mig om jag är beredd att redovisa min syn på hur sysselsättningsfrågorna i Fengersfors skall lösas.

Rune Johansson i Åmål har frågat mig på vilket sätt och när regeringen ämnar vidta åtgärder som tryggar nya jobb för dem som nu blir arbetslösa i Fengersfors.

Jag besvarar frågorna i ett sammanhang.

Verksamheten vid Fengersfors Bruk var under en följd av år olönsam. För att skapa förutsättningar för en positiv utveckling lämnade regeringen stöd till vissa investeringar och för att läcka behov av rörelsekapital. Forlsälia förluster ledde dock lill all bruket försattes i konkurs hösten 1977. Rörelsen har därefter fortsatt i konkursförvaltningens regi fram till nu.

Regeringen har nyligen haft alt ta ställning till en plan för fortsatt verksamhet i Fengersfors. Projektet förutsatte emellertid investeringar på över 22 milj. kr., vilka till 98 % skulle finansieras av stat och kommun. Finansieringen stod inte i överensstämmelse med reglerna för regionalpolitiskt stöd. Storieken av det egna kapitalet var inte heller tillräcklig för alt möta en under första verksamhetsåret beräknad förlust, varför företaget mycket snart skulle bli likvidationspliktigl. Den vid bruket planerade produktionen kunde med hänsyn till marknadsbilden väntas leda till sysselsätiningssvå-righeter på andra håll i landet. Regeringen ansåg det därför inte vara försvarbart att stödja delta projekt.

Intressenterna bakom den tidigare nämnda planen utreder f n. om andra utvägar finns för fortsalt verksamhet vid pappersbruket. Skulle detta visa sig omöjligt får den arsenal av arbetsmarknadspoliliska medel tillgripas som i dag står till förfogande. Möjligheten alt få ersättningsindustri lokaliserad till Fengersfors får i samband därmed undersökas.

OLLE ERIKSSON (c):

Herr lalman! Jag vill lacka industriminister Åsling för hans svar.

Låt mig först gå två veckor tillbaka; i dag är det nämligen två veckor sedan del negativa regeringsbeslutet kom atl regeringen sade nej till ett statligt stöd och en 98-procentig statlig och kommunal finansiering av en ny tillverkning som skulle kunna rädda Fengersfors Bruk. När detta meddelande kablades ul och det stod klart vad det innebar för alla anställda, för ett helt samhälle och Åmåls kommun, blev den grå, disiga dagen ännu gråare och kyligare, och täta och tunga orosmoln både bildligt och bokstavligt förmörkade en hel bygd.

Man frågade sig också: Var den långa kamp förgäves som anställda, bruksledning och Åmåls kommun fört för atl bruket skulle kunna få leva vidare? Man hade in i det sista hoppats på elt positivt besked från industridepartementet när del gällde den nya tillverkningen, eftersom

departementet tog relativt god tid på sig för erforderliga utredningar, undersökningar och kontakter; del gavs även underhandsbesked som kunde lydas positivt. Men i sista ändan blev det en avslag.

I det svar som Rune Johansson och jag fått på våra frågor nämns i sista stycket atl intressenterna bakom den tidigare nämnda planen f n. utreder om andra utvägar finns för fortsatt verksamhet vid pappersbruket. Åmåls kommun har med ledning av beslutet tagit fasta påatl industridepartementet, om andra lösningar skulle kunna presenteras, skulle vara berett atl hjälpa till så långl del är möjligl. Åmåls kommun har mycket snabbt kunnat presentera en alternativ lösning, som ni har fått till departementet. Om det nu visar sig att delta nya alternativ är realistiskt och genomförbart, hoppas jag atl industriministern och industridepartementel lika snabbt kan ta ställning eller falla någon form av principbeslut. Ty som utvecklingen vid Fengersfors Bruk har gestaltat sig hastar del verkligen i frågan. Induslriministern kanske kan lämna något klarläggande på den punkten.

Fengersfors ligger milt emellan två kommuncentra, Åmål och Bengtsfors. Man har i dessa två kommuner under de senaste två åren förlorat alltför många industriarbetsplatser, mellan 400 och 500. För Bengtsfors kommun gör det ca 15 !o av det totala antalet industrisysselsatta. Man har nu bara ett fätal sysselsättningstillfällen att erbjuda i stället förde hundratalet föriorade jobben i Fengersfors.

Alternativet för de flesta är därför flyttning från egnahem, från invand boende- och arbetsmiljö. Till detta kommer atl bruket är samhällets enda industri, kring vilket samhället helt är uppbyggt. Kommunerna på norra Dal har satsat mycket på den kommunala servicen. Skall de kunna uppehålla godtagbar kommunal service i fortsättningen får man i dag inte flytta undan fler arbetstillfällen.

Nr 98

Torsdagen den 16 mars 1978

Om sysselsättningen i Fengersfors

RUNE JOHANSSON i Åmål (s):

Herr talman! Även jag tackar för att Nils Åsling har besvarat våra frågor. Eftersom jag i stort delar den uppfattning och instämmer i de argument som Olle Eriksson har redovisat skall jag bara göra några kompletteringar.

Jag är fullt medveten om atl den statliga kapitalinsats som krävdes för Fengerfors Bruk var mycket hög, men jag har också den uppfattningen alt i vissa situationer är det samhällsekonomiskt motiverat med en så kraftig kapitalinsats. Vad jag däremot har svårt att förstå är att man vid departementets handläggning av detla fall först efter sex månader kom underfund med att produktionskapaciteten skulle bli störte än behovet. Det var detta konstaterande som gjorde atl regeringen drog sig ur. Jag menar att dessa basfakta hade man kunnat plocka fram inom en myckel kortare tidrymd än vad som blev fallet. Den här dåliga handläggningen har inneburit all flera månaders arbete har förspillts när del gällt att skaffa annan produktion, och myckel lid har gått föriorad under den tid som konkursförvallningen har drivit verksamheten.

I ett frågesvar somjag fick av Nils Åsling i samma fråga den 28 oktober 1976 sade industriministern:

Nr 98

Torsdagen den 16 mars 1978

Om sysselsättningen i Fengeisföis

"Om det trols allt inte skulle visa sig vara möjligt atl fortsätta driften vid Fengersfors Bruk, kommer självfallel regeringen all vidta åtgärder för alt finna alternativa sysselsättningsmöjligheter förden berörda personalen. Hela den arsenal av lokaliserings- och arbetsmarknadspoliliska resurser som vi förfogar över kommer i så fall att sättas in."

Jag noterade del uttalandet med ganska stor tillfredsställelse. Men i en radiointervju den 2 mars i år när nedläggningsbeslutet hade fallats sade induslriministern: "Jag råder Åmåls kommun atl komma igen om en tid med förslag lill projekt som inte innebär intrång på ett område där överproduktion redan finns."

Det är en väsentlig skillnad på innehållet i dessa två uttalanden. Och i frågesvaret i dag kommer i sista stycket ett nytt uttalande som ligger någonstans mitt emellan. Min fråga till industriministern är därför: Vilket av dessa tre uttalanden gäller? Vilket skall man ta fasta på?

Härrörde! sig visserligen bara om 500 människors existens-det är numera småpotatis för Nils Åsling. Men hur skall dessa människor klara sig om del inte blir någon ersältningssysselsättning?

Industriministern NILS ÅSLING:

Hert talman! Först villjag beträffande Olle Erikssons och Rune Johanssons konstateranden all ärendet har tagit sin tid säga alt detta har inte varit ett entydigt, färdigt utformat projekt. Successivt i takt med handläggningen och de överläggningar som har förevarit har projektet tagit form. En rad detaljer som varit oklara har fått redas ut. Detta kan i och för sig vara ett skolexempel på hur industridepartementet måste arbeta så atl säga i företaget tillsammans med fack, kommun och intressenter för att söka lämpliga vägar för en rekonstruktion. Det kan vara skäl att påpeka alt detta är en komplicerad process. Men den är ofrånkomlig om man vill slå vakt om sysselsättningen och hindra kapitalförstöring. Det bör kanske sägas nu, eftersom vi ibland möter kritik för just denna typ av verksamhet.

När man till sist fick ett färdigt projekt har del dess värre visat sig att bl. a. finansieringen inte kunde ordnas på del sätt som vi hade önskat, dvs. att ett rejält förelagaransvar dokumenterades i form av etl egel kapital av någon betydelse. Men nu går vi vidare. Det föreligger ingen formell ansökan, men vi är beredda att studera del nya projekt som har aktualiserats och hjälpa till att göra vad vi kan för alt klara delta.

Beträffande tolkningen av mina yttranden om allernaliv sysselsättning vill jag säga att jag inte har någon identiskt fastslagen formulering i detta avseende. Men ambitionsnivån är fastlagd: Där man inie klarar att upprätthålla sysselsättningen vid befintliga företag måste vi gå in med alla de resurser vi har för att säkra en alternativ sysselsättning. Detta gäller självfallet också Fengersfors.

OLLE ERIKSSON (c):

Herr talman! Jag hoppas atl del förslag som nu ligger på industridepartementet skyndsamt kan beredas och att det snart kommer lill beslut Det

hastar verkligen i denna fråga. Staten har i olika omgångar tillskjutit pengar till Fengersfors Bruk, och jag vet att staten inte kan stödja ett företag hur långt som helst. Men i fallet Fengersfors är den satsning man gör på regionalpolitiska bedömningar otroligt viktig. Bransch- och även företagsekonomiska bedömningar måste vägas mol de sociala och regional politiska konsekvenser man skulle få vid en nedläggning av Fengersfors Bruk. Jag vågar nog påstå att även om staten fullfinansierar Fengersforsprojekiet så kommer det all bli långt billigare för samhället än vad en nedläggning totalt kommer all kosta. Investeringarna per anställd blir med dagens mått mätt mycket rimliga. Om vi gör en jämförelse med vad staten satsar och kommer atl satsa per anställd i tunga krisbranscher blir det här fråga om små summor.

Jag hoppas alltså atl det förslag som nu ligger hos industrideparlementel skyndsamt kan behandlas och föras till beslut.

Nr 98

Torsdagen den 16 mars 1978

Om sysselsättningen i Fengersfors

RUNE JOHANSSON i Åmål (s):

Herr talman! Som jag sade i mitt första inlägg är jag medveten om att aktiekapitalet var lågt. Men industriministern vet mycket väl att kommunen här var beredd att göra sin insats för att säkra driften under den första svåra tiden.

När det gäller tolkningen av industriministerns tre olika svar måste man ändå konstatera alt dessa har helt olika innehåll. Del första svaret var ett klart löfte alt regeringen skulle göra alla de insatser och vidta alla de åtgärder som regeringen hade möjligheter till. Det andra uttalandel, som skedde i samband med nedläggningen, var att kommunen fick la på sig ansvaret och återkomma lill regeringen med nya projekt. Som aktiv kommunalman under många år vel jag myckel väl alt kommunen inte bara kan sälla sig och vänta på all nya industrier kommer fiygande, ulan man måste givetvis samarbeta. Men jag vill ändå ha det löftet av industriministern att regeringen fortfarande är beredd att slälla upp på de premisser som jag blev utlovad den 28 oktober 1976.

Industriministern NILS ÅSLING:

Herr talman! Jag kan, Rune Johansson, vitsorda att de premisser jag angav i mitt tidigare svar alltjämt gäller. 1 fråga om intervjuuttalandet beror det ju litet på hur frågan ställdes, och jag har inget klart minne hur frågan i radiointervjun formulerades. Men intervjuen skedde förmodligen efter en uppvaktning av Åmåls kommun och avsåg i viss mån kommunens roll i sammanhanget. Det är ganska naturligt attjag då ville betona att kommunen var välkommen tillbaka med de projekt som man ville aktualisera. Som jag tidigare vitsordat är vi emellertid beredda atl använda alla de instrument vi har för alt hjälpa till i orter av den här karaktären.

Föratt undanröja alla missförstånd villjag till Olle Eriksson säga atldet inte ligger någol nytt projekt på departementets bord. Men vi är medvetna om att det pågår diskussioner, och vi är beredda au ställa upp i diskussioner kring ett alternativt realistiskt projekt.

Sedan är det riktigt som både Olle Eriksson och Rune Johansson i Åmål

2 Riksdagens protokoll 1977/78:98-100

Nr 98

Torsdagen den 16 mars 1978

Om sysselsättningen i Fengersfors

säger att det ur samhällsekonomisk synpunkt ibland kan vara motiverat alt gå väsentligt längre än vad som är företagsekonomiskt motiverat. Men då måste vissa klart fastlagda kriterier vara uppfyllda, bl. a. att det finns en ansvarig företagare eller företagsgrupp som är beredd att ta det direkta ansvaret. Detta måsle manifesteras i form av ett egel kapital. Vidare får en utvidgad produktion inte innebära att man slår ut motsvarande produktion på annat håll i landet, dvs. alt man fiyllar arbetslösheten, vilket skulle ha blivit fallet med projekt I i fallet Fengersfors. Därför är den samhällsekonomiska avv,ägningen inte fullt så enkel som man vid första påseendet kan tro.

OLLE ERIKSSON (c):

Herr talman! Industriminister Åsling sade att det inte är något nytt projekt. Jag kan inte så mycket om del, eftersom det är fråga om konfidentiella förhandlingar. Men del är etl nyU förslag från Åmåls kommun, elt nytt projekt på så vis att det är ett bantat projekt, som kan ha större möjligheter atl uppfylla kraven i gällande författningar och stå i överensstämmelse med reglerna för regionalpolitiskt stöd.

RUNE JOHANSSON i Åmål (s):

Herr lalman! Låt mig slutligen bara citera vad några människor som har stått min uppe i detta arbete har yttrat, när nedläggningen var ett faktum. Det sammanhänger med min kritik av den handläggning som skedde i departementet.

Konkursförvaltaren säger: "Allt arbete är spolierat. Alla seriösa försök att rädda bruket är spolierade. Det handlarjuomen isolerad ort som lever helt på bruket. Jag tvekar inte att använda ordet katastrof"

Det centerpartisliska kommunalrådet i Åmål framhåller: "Vi är myckel besvikna, och jag är mycket kritisk mol den utredning som departementet har gjort."

Föreståndaren för arbetsförmedlingen slutligen säger: "Vi har praktiskt tagel inga jobb alt erbjuda dem som nu blir arbetslösa. Delta är förfärligt allvarligt."

Därför anser jag all detta är en precis lika slor katastrof som de andra katastrofer som har inträffat i landet. Det finns förlillfällel inga nya arbeten att erbjuda.

Industriministern NILS ÅSLING:

Herr talman! Jag är medveten om situationen på orten och hur angeläget det är att lösa problemet. Men riksdagen, denna kammare, har dock angivit vissa allmänna riktlinjer för hur de regionalpoliliska och industripolitiska stödformerna skall användas. Det kan inte vara kammarens och riksdagens mening att regeringen skall bryta mot de reglerna. Här måsle vi begagna de instrument vi har inom de ramar som är angivna. Lyckas man inte med del första projektet, skall man för den skull inte tappa tron på fortsättningen. Jag tror att vi skall kunna lösa problemet i FengeVsfors, när vi nu nalkas ett mer realistiskt projekt.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 8 Om åtgärder för att bevara sysselsättningen i Åmotfors

Industriministern NILS ÅSLING erhöll ordet för atl besvara Sune Johanssons (s) den 7 mars anmälda fråga, 1977/78:338, och anförde:

Herr talman! Sune Johansson har frågat mig om vilka åtgärder jag och regeringen ämnar vidta för alt skapa ersättningsjobb för de arbelstillföllen som försvinner i Åmotfors.

Bakgrunden till frågan är sysselsättningsutvecklingen vid Åmotfors Bruk, efter den s. k. fyrbruksuppgörelsen, och den befarade utvecklingen vid Norma Projektilfabrik AB. Fyrbruksuppgörelsen innebar att Vänerskog ek. för. övertog Deje Bruk från Uddeholm AB och Billingsfors Bruk från AB Grafoprinl och samordnade driften med Vänerskogs egna anläggningar i Bäckhammar och Åmotfors.

Interna utredningar inom Vänerskogkoncernen har visat alt sulfatmasse-lillverkningen i förelaget inte kan fortsätta att drivas med lönsamhet. Regeringen gick i den s. k. fyrbruksuppgörelsen in med etl mycket kraftigt stöd för alt irygga sysselsättningen för fiertalet av de anställda vid de aktuella bruken.

Norma Projeklilfabrik AB väntar en minskning av leveranserna lill försvarels materielverk. Jag har inhämtat atl företagel samarbetar med bl. a. Värmlandsdelegalionen och företagarföreningen i försök atl finna nya produkter.

Regeringen kommer att i positiv anda pröva varje seriöst projekt som kan leda till att sysselsättningen i Eda kommun upprätthålls. Del är min förhoppning atl Värmlandsdelegalionen kommer att kunna verksamt bidra till alt förbättra sysselsättningsläget i kommunen.

Nr 98

Torsdagen den 16 mars 1978

Om åtgärder Jör att bevara sysselsättningen i Åmotfors

SUNE JOHANSSON (s):

Herr talman! Jag tackar induslriministern för svarel på min fråga angående sysselsättningen i Åmotfors.

Åmotfors är en gammal industriort belägen i västra Värmland inom en region som upplevt många industriella nedläggningar. 1 Åmotfors finns två dominerande industrier, nämligen Åmoifors Bmk och Norma Projeklilfabrik.

Vid Åmotfors Bruk, som ägs av bondekooperaliva Vänerskog, har aviserats en personalreducering med 145 anställda som en följd av den omstrukturering som Vänerskogs omläggning av massatillverkningen lill annan företagsenhet har medfört. När Vänerskog en gång i tiden förvärvade Åmotfors Bruk trodde de anställda all den decentraliseringsvilja som skogs-och jordbrukskooperationen, med starkt bifall av centerpartiet, sade sig arbeta för skulle vara en garanti för alt jobben vid mindre skogsindustrienheter som Åmotfors Bruk inte skulle försvinna. Vi kan konstatera att decentraliseringslöftena icke har infriats och atl de som lidigare sagt sig sträva lill en decentralisering av industrin nu sviker sina löften.

Nu i dagarna har 98 av de 145 varslade sagts upp från sina anställningar, och deras förutsättningar atl få nya jobb inom Åmoifors eller inom regionen är

Nr 98

Torsdagen den 16 mars 1978

Om åtgärder för atl bevara sysselsättningen i Åmotfors

ytterst små. Inom arbetsförmedlingsdistriktet fanns i februari I 849 arbetssökande, av vilka 1 334 var helt utan arbete, och det fanns bara 139 lediga jobb i regionen.

Situationen i Åmotfors förvärras av atl Norma Projektilfabrik aviserar en personalminskning om 100 personer som en följd av minskade försvarsbeställningar. Det företaget kan alltså inte ersätta de arbetstillfällen som försvinner vid Åmotfors Bruk.

Av nu befintliga ca 900 industrijobb i Åmoifors förväntas alltså 250 försvinna fram lill 1980. Kommunen har påtalal svårigheterna för industridepartementet men har hittills inte fått annat råd än att vända sig till den inrättade Värmlandsdelegationen, som inte förfogar över några andra resurser än dem som man tilldelats av regeringen, och de är i nuläget otillräckliga för att klara jobben i Åmotfors.

Herr talman! Vi har i Värmland upplevt många strukturförändringar men vi har då varit vana vid atl den förra regeringen har ställt upp. Industriministern har, såvitt jag förstår, varit väl medveten om de förestående inskränkningarna i Åmotfors och jag skulle vilja slälla några följdfrågor till honom: Vad har induslriministern tänkt göra? Har induslriministern ställt några krav på Vänerskog atl upprätthålla sysselsättningen i Åmotfors? Har industriministern förberett någon form av statliga beställningar vid Norma Projeklilfabrik eller skall de friställda i Åmoifors, i kommunen och i regionen lämnas åt sitt eget öde? Det ser faktiskt så ut.

Industriministern NILS ÅSLING:

Herr talman! Jag vet inte vart Sune Johansson vill komma med en debatt av den här karaktären. Det kan ju knappast vara omsorg om sysselsättningen och utvecklingen i Värmland som dikterat det inlägg Sune Johansson gjorde.

Utan atl jag ger mig in på atl värdera olika parters roll i sammanhanget vill jag säga atl regeringen aklivi har medverkat till den s. k. fyrbruksuppgörelsen, och del har skett av omsorg om att kunna upprätthålla en decentraliserad industristruktur i den krisdrabbade massaindustrin i Värmland. Det är i hög grad omsorgen om att rädda de enheter som det finns en rimlig möjlighet alt företagsekonomiskt klara på lång sikt som dikterat detta handlande.

Det är självklart alt i den strukturförändring som nu sker, bl. a. i skogsindustrin, måsle man acceptera att äldre enheter och enheter som inte har en tryggad avsättning för sin produktion också tvingas upphöra eller förändra sin produktionsinriktning, och då måsle man gå in och försöka hitta alternativ sysselsättning. Värmlandsdelegationen har tillskapats för det ändamålet, och den har fått rält väsentliga resurser lill sitt förfogande.

Värmlandsdelegaiionens resurser är otillräckliga om Sune Johansson menar att Värmlandsdelegationen själv skall börja bygga industrier, men det är inte avsikten. Värmlandsdelegationen är del regionala organ som ulgör en förbindelselänk mellan kommuner, företag, fack och staten. Till delegationens förfogande står de regionalpolitiska instrument som vi har, och vi tvekar inte atl använda dem. Men debatten från värmländsk sida måste då bli

konstruktiv och inte inriktad bara på att måla allting i svart, vilket jag fick ett intryck av att Sune Johansson var ute efter.

SUNE JOHANSSON (s):

Herr talman! Eftersom jag ingår i Värmlandsdelegationen är jag givetvis tacksam för att industriministern tycks ha förtroende för delegationens arbetssätt. Men denna delegation fick vad jag tycker för knappa resurser för att ta sig an sysselsällningssvårigheterna i Värmland, i första hand de svårigheter som animerades av situationen inom Uddeholmsbolagel. Vi visste då inte speciellt mycket om det som kommit inom Vänerskog, men vi har senare blivit medvetna om det.

Värmlandsdelegationens resurser sätts i dag in på konsultinsatser och annat i försöken att hitta produkter och produktionsformer som kan sältas i sjön på någon ort inom länet. Det är etl jobb som kostar pengar, och delegationens hittills anvisade medel är förbrukade. Om industriministern har det stora förtroendet för Värmlandsdelegationen villjag fråga om han kan verka för att delegationen får ytteriigare medel till sitt förfogande.

Men jag ville tala om en annan sak. Jag skulle kunna berätta litet historia för induslriministern om hur del har gått lill i Värmland lidigare, när man varit utsatt för sysselsältningssvårigheter, under den förra regeringen. Detla är ju inte första gången som man haft svårigheter i länet. Då log den regeringen tag i dessa frågor från början. Man hade överiäggningar och diskussioner med tänkbara industrietablerare. Man ordnade etablering av Volvo i ganska stor omfattning i västra Värmland som nu är ryggraden i de arbelstillföllen som finns i Åmotforsregionen.

Ni har inte vidtagit några sådana åtgärder. Ni har beviljat medel till omstruktureringar, men vi vet inte mycket om vilka krav ni från er sida slälll på de företag som nu förorsakar dessa omstruktureringar och friställande av arbetskraft på orter som Åmotfors. Det är detla jag vill ha besked om.

Industriministern NILS ÅSLING:

Herr talman! Trots de kontakter som den gamla regeringen hade, som Sune Johansson refererar till, kvarstod det mesta av strukturproblemen olösta i Värmland. Kan Sune Johansson förklara del? Vi har varil tvungna att gå in med exceptionella åtgärder i Värmland, t. ex. det mångomtalade Uddeholmslånet.

Vi har haft intensiva överiäggningar med de företag som har ansvaret för sysselsättningen i Värmland. Vi har genom elableringsdelegationen strävat efter att också undersöka förutsättningarna för nyetablering i dessa orter. Vi har dessutom tillskapat speciella samrådsformer för delta.

När det gäller möjligheterna atl tilldela Värmlandsdelegationen extra medel är del alldeles klart alt i den mån som man behöver detla är vi från industridepartementets sida beredda medverka till att delegationen får ökade resurser. Men de anslag Värmlandsdelegationen har till sill förfogande är ändå ganska betydande. Vi räknade med att inte bara svartmålning och negativ kredit skulle komma genom Värmlandsdelegationen, utan att

Nr 98

Torsdagen den 16 mars 1978

Om åtgärder.för art bevara sysselsättningen i Åmotfors

Nr 98

Torsdagen den 16 mars 1978

Om en ny förtroendemannalag

Värmlandsdelegationen också skulle använda lilet av den fantasi och skaparförmåga som ändå är det som skall ge resultat regionalt. Del är delta som är avsikten med regionala organ av den här typen - alt man skall få till stånd en kraftsamling som innebär att man kan utveckla sysselsättningen.

SUNE JOHANSSON (s):

Herr lalman! Jag försöker lika litet som någon annan i Värmland som talar om sysselsättningsfrågor alt svartmåla läget. Vi värmlänningar är till vår läggning optimistiska, och del är likadant med mig. Men när jag berättar sanningen för Nils Åsling om hur det ser ut i Värmland, skall detta inte tolkas som svartmålning, ulan helt enkelt som etl försök att belysa situationen exempelvis i Åmotfors.

Man kan naturiigtvis skylla på myckel. Alltsedan vi fick den nya regeringen har vi hört alt den gamla regeringen skulle vara orsaken till allt ont som drabbar oss. Men som jag sade skedde omstruktureringarna på litet annoriunda villkor under den tidigare regeringen. Vi hade också ett annat samarbete med den. Vi tyckte man i den var litet mer öppen i sitt förhållande till stmkturfrågorna och informerade oss på ett annat sätt än den nuvarande regeringen gör.

Jag noterar ändå med tillfredsställelse all induslriministern tycks ha ulloval att vi till Värmlandsdelegalionen kanske skall kunna få ylteriigare medel. Självklart skall jag liksom alla andra försöka bidra till atl man förstärker sysselsättningen i Åmotfors. Men i slutänden vilar ändå ansvaret helt och hållet på industriministern. De beslut som vi har fattat här i riksdagen om regionalpolitik och annat är animerade av industriministerns vilja, och majoriteten i riksdagen har följt vad industriministern föreslagit. Vi känner oss inte alltför ansvariga, om de besluten innebär att det kanske går snett i Värmland, utan det ansvaret lägger vi nog på den nuvarande regeringen.

Överiäggningen var härmed slutad.

§ 9 Om en ny förtroendemannalag

Arbetsmarknadsministern ROLF WIRTÉN erhöll ordet för atl besvara Paul Janssons (s) den 3 mars anmälda fråga, 1977/78:330, och anförde:

Herr talman! Arbetsmarknadsminister Per Ahlmark redogjorde i riksdagen den 16 februari 1978 för arbetet med den nya förtroendemannalagen och uttalade all det är regeringens målsättning att förelägga riksdagen en proposition för behandling under höstriksdagen.

Paul Jansson har härefter - med åberopande av ett yttrande, som skulle ha fällts på ett förelagarmöte av en folkpartislisk riksdagsman, atl kommitté-förslaget inte kommer all upphöjas till lag som det nu ser ul - frågat arbetsmarknadsministern om yttrandet är representativt för regeringens uppfattning i frågan och om regeringen följaktligen inte kommer att

framlägga något förslag om ny förtroendemannalag för riksdagen.

Det ankommer numera på mig att besvara den frågan. Jag föredrar att utan spekulationer om vad som kan ha sagts vid etl visst förelagarmöte ge Paul Jansson etl direkt svar i själva sakfrågan.

Per Ahlmark har redan sagt all vissa delar av kommittéförslagel har mött allvarlig kritik under remissbehandlingen, inte minst från rättsliga utgångspunkter, och att del behövs lid för analyser och överväganden med anledning av remisskritiken. Han har också sagt att vi kommer att ha kontakter med arbetsmarknadens parter i det vidare lagstiftningsarbetet och att det är regeringens målsättning att propositionen skall vara klar för behandling under höslriksdagen.

Dessa uttalanden står fast.

Nr 98

Torsdagen den 16 mars 1978

Om en ny förtroendemannalag

PAUL JANSSON (s):

Herr talman! Jag ber atl fö lacka arbetsmarknadsministern för svaret på min fråga. Jag konstaterar också atl jag råkar vara den förste som möter honom i hans nya ämbetsutövning i riksdagen.

Det händer ju ganska ofta numera att företrädare för olika regeringspartier i skilda sammanhang uttalar sig på hela regeringens vägnar. Ibland är del enskilda statsråd som för visst partis räkning gör uttalanden, och sedan får man då konstatera att andra statsråd från andra partier tar avstånd från de här uttalandena. På senare tid har det också hänt att enskilda riksdagsmän -företrädare förde borgeriiga partierna - ute i landet i ganska bestämda ordalag uttalat sig i vissa frågor på ett sätt som ger elt bestämt intryck av alt de skulle vara representativa för regeringen i dessa frågor vad gäller förslaget till ny förtroendemannalag.

Det är del här senare förhållandet som gjort alt jag har ställt denna fråga till arbetsmarknadsministern, och jag vill ha svar på om det verkligen är så att de som gör dessa uttalanden - del har hänt på flera platser i landet - är representativa för vad regeringen tycker och tänker härvidlag.

Jag har några bilder som jag vill visa på TV-skärmen och som kanske i någon mån förklarar att regeringen tycks ha fått kalla fötter då del gäller frågan om ny förtroendemannalag.

Arbetsgivareföreningen säger nej, nej, nej till allting - Arbetsgivareföreningen har kommit fram lill nio nej dådet gäller en ny förtroendemannalag. Det framgår av den första bilden.

Nästa bild visar vad moderata samlingspartiet och dess företrädare i utredningen har sagt. De säger i stort sett samma sak. Del är nej, nej, nej -man har samlat sig till sex nej i de här frågorna.

Av nästa bild framgår vad andra har sagt. Bl. a. har Landstingsförbundet och Kommunförbundet i slort tillstyrkt förslaget, och bakom förslaget står också de båda millenrepresentanterna i utredningen, folkpartiets och centerns representanter.

Nu vill jag fråga arbetsmarknadsministern: Har de som nu företräder centern och folkpartiet i utredningen och som i stort sett accepterar huvudlinjerna i det här förslaget fortfarande regeringens och arbetsmark-

Nr 98

Torsdagen den 16 mars 1978

Om en ny förtroendemannalag

nadsministerns förtroende, eller har regeringen för avsikt att köra över dem när och om ett förslag läggs fram?

Arbetsmarknadsministern ROLF WIRTÉN:

Herr talman! Om själva propositionen skall vi ta upp debatt när den behandlas i kammaren. För dagen vill jag inte ge mig in i någon debatt. F. ö. tyckerjag, herr lalman, all det är av ringa intresse att diskutera vad som sagts på ett eller annat möte ute i landet i de här frågorna - hur förslaget skall tolkas och i vad mån det är representativt eller ej.

Jag har gett beskedel att regeringen har målel att förelägga riksdagen en proposition för behandling under höstsessionen. Nu tyckerjag atl det är bäst atl slippa ytteriigare spekulationer i denna fråga, så att vi kan få arbetsro i departementet och få tid för egna analyser, kontakter med arbetsmarknadens parter och allt det övriga förberedelsearbete som förtroendemannalagen förtjänar.

F. ö. måste jag, Paul Jansson, säga att det åberopade uttalandet egentligen är föga sensationellt. Låt mig exempelvis citera en av de remissinstanser som Paul Jansson nämnde. Landstingsförbundet. Landstingsförbundet skriver bl. a. följande: "Styrelsen förutsätter att förslaget inte utan vidare bearbetning läggs till gmnd för lagstiftning." Det är väl ungefär vad som har sagts vid del här mötet, och jag kan inte förstå att det är så märkligl, eftersom Paul Janssons socialdemokratiska vänner i Landstingsförbundets styrelse skrivit under i full enighet. Det är alltså inte fråga om något särskilt sensationellt uttalande.

PAUL JANSSON (s):

Herr talman! Det är faktiskt inte ointressant, Rolf Wirtén, vad företrädare för folkpartiet säger ute i landet. Sveriges hantverks- och industriorganisation har nu på ett antal platser i landet inbjudit till diskussioner om förtroendemannalagen. Jag var själv med i Skövde vid ett tillfälle och står i stort sett bakom förslaget och tycker att det skall genomföras, och jag är i den situationen atl jag kan säga delta, oavsett om det är fråga om ett förelagarmöte eller ett fackföreningsmöie.

Men när nu dessa folkpartister och centerpartister trängs ute på de här mötena av ibland ilskna företagare slår de till reträtt och säger att förslaget inte kommer atl upphöjas lill lag av den nuvarande regeringen. Detla har inte sagts bara vid det möte i Skövde där jag var närvarande utan på många andra platser i landet. Med tanke på de remissvar jag nämnl kan man därför undra om ett visst regeringsparti håller på all lägga locket på.

Uppriktigt sagt tyckerjag alt den nye arbetsmarknadsministern som en av sina första uppgifter skall börja samla ihop de här folkpartisterna och tala om för dem alt de inte skall göra några uttalanden i någon riktning, eftersom det skapas en stor osäkerhetskänsla bland människorna, om man behandlar saker och ting på det här sättet.

Arbetsmarknadsministern ROLF WIRTÉN:

Herr talman! Jag vill än en gång säga att både Per Ahlmark och jag inför kammarens ledamöter har deklarerat att regeringen har målet atl förelägga höstriksdagen en proposition i denna fråga. Med det målel som ulgångspunkl kommer vi alt arbeta, och det finns ingen anledning atl betvivla uttalanden som regeringen gjorl på den punkten.

PAUL JANSSON (s):

Herr talman! Får jag tolka detta så atl arbetsmarknadsministern tar avstånd från de uttalanden som vissa borgeriiga riksdagsmän gjort ute i landet,därdet förklarats atl regeringen inte kommer all upphöja förslaget till lag?

Arbetsmarknadsministern ROLF WIRTÉN:

Herr talman! Jag har ingen anledning att ta avstånd från etl uttalande med den formulering som Paul Jansson använde i sin fråga, dvs. om det gäller att upphöja förslaget till lag som del nu ser ul. Det är sensationellt om etl utredningsförslag helskinnat klarar en remissomgång och beredning i departement och sedan kommer fram som propositionsförslag till riksdagen. Del är väl ganska självklart -jag har här bl. a. refererat till Landslingsför-bundels uttalande - atl man med tanke på de kritiska synpunkter som har förts fram kan finna det motiverat att göra ändringar i detta lagförslag.

PAUL JANSSON (s):

Herr talman! Jag är medveten om att Landstingsförbundet har framfört sådana synpunkter. Men det har också, som jag tidigare sagt, i princip ställt sig bakom förslaget i dess huvuddrag. Jag har självfallet inte heller sagt atl man inte skall studera remissvaren innan man tar ställning. Men då tycker jag också alt del är lämpligt alt trängda folkpartister på företagarmölen ute i landet inte uttalar sig på etl sådant sättandet verkar som om regeringen hade bestämt sig för att icke lägga fram något förslag.

Överiäggningen var härmed slutad.

Nr 98

Torsdagen den 16 mars 1978

Om en ny förtroendemannalag

§ 10 Föredrogs och hänvisades

Motioner

1977/78:1771 och 1772 lill skatteutskottet

1977/78:1773 till försvarsutskottel

1977/78:1774 och 1775 lill skaneutskotlel

1977/78:1776 lill arbetsmarknadsutskottet

§ 11 Föredrogs

Konstilulionsutskottels betänkanden

1977/78:25 med anledning av framställning i budgetpropositionen 1978 (prop. 1977/78:100) om anslag under budgetdepartemenlets verksamhets-

Nr 98

Torsdagen den 16 mars 1978

Försörjningsberedskapen på lekoområdel, m. m.

område lill Nämnden för samhällsinformalion, viss informationsverksamhet m. m. för budgetåret 1978/79

\911/l%:li) med anledning av framställning i budgetpropositionen 1978 (prop. 1977/78:100) om anslag m. m. under justitiedepartementets verksamhetsområde för budgetåret 1978/79 lill datainspeklionen

1977/78:27 med anledning av framställning i budgetpropositionen 1978 (prop. 1977/78:100) om anslag under justitiedepartementets verksamhetsområde för budgetåret 1978/79 till vissa kostnader i anledning av allmänna val

1977/78:28 med anledning av framställning i budgetproposilionen 1978 (prop. 1977/78:100) om anslag under juslitiedepartementets verksamhetsområde för budgetåret 1978/79 lill partistöd

Finansutskottets betänkanden

1977/78:14 med anledning av propositionen 1977/78:101 med förslag om tilläggsbudget II till statsbudgeten för budgetåret 1977/78 såvitt avser viss del av budgetdepartemenlets verksamhetsområde

1977/78:17 med anledning av propositionen 1977/78:101 med förslag om tilläggsbudget II till statsbudgeten för budgetåret 1977/78 såvitt avser statens allmänna fastighetsfond

1977/78:18 med anledning av i propositionen 1977/78:100 framlagt förslag om anslag till avskrivning av oreglerade kapitalmedelsföriusler för budgetåret 1978/79

Kammaren biföll vad utskotten i dessa betänkanden hemställl.

§ 12 Försörjningsberedskapen på tekoområdet, m. m.

Föredrogs näringsulskottels betänkande 1977/78:41 med anledning av propositionen 1977/78:42 om åtgärder för försörjningsberedskapen på lekoområdet, propositionen 1977/78:73 om statliga textil- och konfektionsföretag m. m. och propositionen 1977/78:100 i vad avser textil- och konfektionsindustrierna jämte motioner.

I propositionen 1977/78:42 (handelsdepartementet) hade såvitt här var i fråga (bil. 1 mom. 6.1, s. 79) föreslagils att riksdagen skulle godkänna de åtgärder för försörjningsberedskapen på tekoområdet som chefen för handelsdepartementet hade förordat i avsnitten 5.2.7-5.2.9, 5.3.1-5.3.3 och 5.3.5.

I propositionen lades fram förslag om vissa mål för försörjningsberedskapen på tekoområdet och om den produktionskapacitet som borde upprätthållas. I fråga om handelspolitiska åtgärder anmäldes bl. a. all regeringen avsåg att söka fö till stånd en mer effektiv tillämpning av del nuvarande systemet med bilaterala begränsningsavial inom ramen för en sannolik förlängning av det s. k. multifiberavialet. Vidare redovisades

pågående utredningsarbete rörande detaljhandelns prissältningsmeioder när Nr 98

del gällde tekovaror och planerade åtgärder för bevakning av utvecklingen på Torsdaeen den

tekoområdet m. m. 1 mars 1978

I propositionen 1977/78:73 (industridepartementet) hade föreslagits alt riksdagen skulle

1. medge alt statens aktier i AB Eiser överiäis lill Statsföretag AB ulan vederiag,

2. alt till Medelstillskoti till Statsförelag AB på tilläggsbudget II lill statsbudgeten för budgetåret 1977/78 under fjortonde huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag av 190 000 000 kr.

Genom den föreslagna överiåtelsen till Statsföretag AB av statens aktier i AB Eiser kom delta bolag helt i Statsföretags ägo. Statsföretag hade för avsikt att med Eiser som moderbolag bilda en tekokoncern, som fömtom Eiser skulle omfatta företagen SweTeco (Texlile Products) AB, Trivab Konfektions AB, Stigtex AB, Nyland Mattor AB och ett nytt bolag som tog över verksamheten vid de konkursdrabbade bolagen Algot Johansson AB och Algots Nord AB. Det fömtsattes att den nya tekokoncernen efter en tvåårig omslmktureringsperiod skulle vara företagsekonomiskt lönsam, vilket beräknades medföra en minskning av sysselsättningen vid de berörda företagens svenska fabriker med 1 500-2 000 personer. Det föreslagna medelstillskottet till Statsföretag var avsett för genomförande av samordningen.

Försöijningsbered-skapen på leko-området, m. m.

Under här aktuella punkter i propositionen 1977/78:100 bilaga 17 (industridepartementet) hade föreslagils följande:

B 10. Kostnader för räntebefrielse vid särskilda strukturgarantier för textil-och konfektionsindustrierna (s. 64-68) att riksdagen skulle

1. godkänna den ändring i riktlinjerna för särskilda strukturgarantier som
chefen för industridepartementet hade förordat,

2. bemyndiga regeringen atl under budgetåret 1978/79 ikläda staten förpliktelse i form av särskilda stmkturgarantier för textil- och konfektionsindustrierna, som inberäknat löpande garantier innebar åtaganden om högst 264 500 000 kr.,

3. till Kostnader för räntebefrielse vid särskilda slrukturgarantier för textil-och konfektionsindustrierna för budgetåret 1978/79 anvisa ett förslagsanslag av 27 000 000 kr.

B 11. Kostnader för avskrivning av lån mol särskilda slrukturgarantier för textil- och konfektionsindustrierna (s. 68 f)

alt riksdagen lill Kostnader för avskrivning av lån mot särskilda slrukturgarantier för textil- och konfektionsindustriema för budgetåret 1978/79 anvisade ett reservationsanslag av 25 000 000 kr.

Nr 98

Torsdagen den 16 mars 1978

Försöijningsbered-skapen på teko-området, m. m.

V: 15. Lån till rationaliseringsinvesteringar inom konfeklionsinduslrin (s. 248)

alt riksdagen lill Lån till ralionaliseringsinvesleringarinom konfeklionsinduslrin för budgetåret 1978/79 anvisade ett investeringsanslag av 20 000 000 kr.

I detla sammanhang hade behandlats

dels de med anledning av propositionen 1977/78:42 väckta motionerna 1977/78:28 av Arne Persson m. fl. (c, m, fp), såvitt gällde yrkandet 3 alt riksdagen som sin mening gav regeringen lill känna vad som i övrigt anförts i motionen beträffande begränsning av importen av lekovaror och upphand-lingsordningen av tekovaror för såväl försvarets som övriga statliga och kommunala inrättningars räkning.

1977/78:47 av Olof Palme m. fl. (s), såviu gällde yrkandena

1. att riksdagen godkände de åtgärder för försörjningsberedskapen på lekoområdet som förordats i m.otionen i den mån detta yrkande inte hade behandlats i försvarsutskottets betänkande 1977/78:5,

2. alt riksdagen som sin mening gav regeringen lill känna vad i motionen anförts om nytt förslag till riksdagen rörande samlade åtgärder på lekoområdet,

3. att riksdagen som sin mening gav regeringen till känna vad i motionen anförts om handelspolitiska åtgärder på lekoområdel,

4. att riksdagen som sin mening gav regeringen till känna vad i motionen anförts om beklädnadshandelns prissältningsmeioder,

5. att riksdagen som sin mening gav regeringen till känna vad i motionen anförts om ursprungsmärkning av tekoprodukter,

6. att riksdagen som sin mening gav regeringen till känna "ad i motionen anförts om försörjningsberedskapsslödet,

7. alt riksdagen som sin mening gav regeringen till känna vad i motionen anförts om inrättande av en tekodelegation.

1977/78:48 av Lars Werner m. fl. (vpk), vari hemställts att riksdagen med anledning av propositionen 1977/78:42 beslutade alt i motionen anförda riktlinjer skulle ligga till grund för politiken inom tekoområdet,

1977/78:49 av Ove Karlsson m. fl. (s), såvitt avsåg yrkandena 1. att riksdagen hos regeringen begärde atl en beredskapsplan omfallande 200 000 plagg upprältades för skinn- och lädervaruindustrin,

3. alt riksdagen hos regeringen begärde utredning av den svenska skinn-och läderindusirins framtida dimensionering samt hur den slora skinn- och lädervaruimporlen påverkade skinnindusirins framtida utsikter.

dels de med anledning av propositionen 1977/78:73 väckta motionerna 1977/78:345 av Rolf Hagel (apk) och Alf Lövenborg (apk), vari hemställts att riksdagen skulle

1. besluta om bildandel av en statlig lekokoncern under Statsföretag AB,
varvid förutsattes

a) alt koncernen fick minst lika många anställda som fanns vid de olika enheterna vid utgången av år 1976,

b) att koncernens produktionsinriktning med det snaraste fastställdes och att kvalitetsaspekterna tillmättes avgörande betydelse,

c) att avsättningen för koncernens produkter säkrades genom en restriktiv import politik,

2. besluta om ett medelstillskott lill Statsföretag AB på 300 milj. kr. för
budgetåret 1978/79,

Nr 98

Torsdagen den 16 mars 1978

Försälj n i ngsbered -skapen på teko-området, m. m.

1977/78:346 av Gördis Hörnlund (s) och Rune Carlstein (s), vari hemställts

1. alt riksdagen hos regeringen skulle anhålla om åtgärder som syftade
till

a) att inga väsentliga personalinskränkningar inom den nya statliga tekokoncernen skedde innan statsmakterna fastställt den svenska beklädnadsindustrins framtida omfattning på grundval av arbetsmarknads-, regional- och beredskapspoliliska bedömningar,

b) att de statsägda tekoföretagen inte skulle importera eller i egen regi tillverka varor utomlands,

2. atl riksdagen uttalade atl inriktningen för den nya statliga tekokon
cernen borde vara atl bibehålla sysselsättningen i Sverige,

1977/78:605 av Sven-Gösta Signell m. fi. (s), vari hemställts att riksdagen hos regeringen skulle anhålla om medverkan till att det av AB Eiser fattade beslutet om nedläggning av Brasons fabrik i Skövde blev upphävt,

1977/78:1306 av Hagar Normark m. fi. (s), vari hemställts atl riksdagen hos regeringen skulle anhålla om

1. atl omfattningen av den framtida svenska beklädnadsindustrin snarast fastställdes,

2. att samhällsekonomiska och sociala hänsyn skulle vara vägledande vid omstruktureringen av Algots Nord AB,

3. att ingen inskränkning av verksamheten inom Algots Nord AB fick ske förrän de samhällsekonomiska konsekvenserna av sädana förändringar mera ingående belysts,

4. att Statsföretag AB fick i uppdrag att, om nedläggning av någon enhet vid Algots Nord AB trots allt blev aktuell, i samråd med de fackliga organisationerna vidta kraftfulla åtgärder för att hitta alternativ produktion vid de berörda enheterna.

1977/78:1307 av Hans Nyhage (m) och Tage Magnusson (m), vari hemställts alt riksdagen skulle

1. till Statsföretag AB anvisa etl reservationsanslag av 95 milj. kr.,

2. uttala atl de av staten ägda tekoföretagen ej borde medges använda

Nr 98

Torsdagen den 16 mars 1978

Försöijningsbered-skapen på teko-omrädet, m. m.

statsmedel för att komplettera sin inhemska tillverkning med i utlandet köpta eller i egen regi producerade varor,

3. uttala atl företagen borde tillämpa en produktions- och koslnadsmässig prissättning på sina produkter,

4. hos regeringen anhålla att redovisning inför riksdagen skulle ske för utfallet av verksamheten efter ett år inom resp. företag samt att motsvarande redovisning halvårsvis skulle göras till regeringen,

5. uttala atl målsättningen på sikt borde vara att de statliga tekoföretagen överfördes i enskild ägo och besluta atl en plan härför snarast skulle utarbetas.

l977/78:l3l4av Lars Werner m. fl. (vpk), vari hemställts att riksdagen som sin mening uttalade atl verksamheten vid en statlig tekokoncem och den statliga politiken inom tekoområdet borde bedrivas enligt i motionen uttalade riktlinjer,

1977/78:1643 av Olof Palme m.fl. (s), vari hemställts an riksdagen skulle

1. begära att regeringen snarast förelade riksdagen ett förslag om en samlad
plan för tekoindustrin, som syftade till att i allt väsentligt bibehålla nuvarande
produktionsvolym och som grundades på försörjningspoliliska samt arbets
marknads- och regionalpoliliska bedömningar,

2. som sin mening ge regeringen till känna alt inga väsentliga personalnedskärningar inom den nya statliga tekokoncernen fick ske innan statsmakterna fastställt en plan för den svenska tekoindustrins utveckling,

3. hos regeringen anhålla om inrättandet av ett särskilt saneringsbolag för tekoindustrin,

4. hos regeringen anhålla om en särskild anmälningsskyldighet för sysselsättningsminskningen i enlighet med vad som i motionen anförts,

dels den under allmänna motionstiden vid 1977/78 års riksmöte väckta motionen 1977/78:601 av Bengt Gustavsson m. fl. (s), vari hemställts att riksdagen skulle

1. hos regeringen begära förslag under innevarande kalenderår om åtgärder för att trygga försörjningsberedskapen på skoområdet i enlighet med vad som anförts i motionen,

2. som sin mening ge regeringen lill känna vad i motionen anförts om importrestriktioner för skor.

Utskollel hemställde

1. beträffande en långsiktig plan för tekoindustrierna att riksdagen med avslag på motionen 1977/78:47 yrkandet 2, motionen 1977/78:1306 yrkandet 1 och motionen 1977/78:1643 yrkandet 1 godkände i propositionen 1977/ 78:42 mom. 6.1 angivna åtgärder i ifrågavarande del (avsnittet 5.3.5),

2. beträffande riktlinjer för en statlig politik på tekoområdet att riksdagen skulle avslå motionen 1977/78:48 i ifrågavarande del och motionen 1977/

78:1314 i ifrågavarande del,

3. beträffande inrättande av en tekodelegation att riksdagen med anledning av propositionen 1977/78:42 mom. 6.1 i ifrågavarande del (avsnittet 5.3.5)och motionen 1977/78:47 yrkandet 7 som sin mening gav regeringen till känna vad utskottet anfört,

4. beträffande inrättande av ett saneringsbolag för tekoindustrin att riksdagen med anledning av motionen 1977/78:1643 yrkandet 3 som sin mening gav regeringen till känna vad utskottet anfört,

5. beträffande särskild anmälningsskyldighet för sysselsättningsminskning att riksdagen skulle avslå motionen 1977/78:1643 yrkandet 4,

6. beträffande tillämpning av vissa bilaterala begränsningsavtal att riksdagen skulle

a) med anledning av propositionen 1977/78:42 mom. 6.1 i ifrågavarande del (avsnittet 5.3.2) samt motionen 1977/78:47 yrkandet 3 och motionen 1977/78:28 yrkandet 3 i ifrågavarande del som sin mening ge regeringen till känna vad utskollel anfört,

b) avslå motionen 1977/78:48 i ifrågavarande del,

c) avslå motionen 1977/78:345 yrkandet 1 c,

7. beträffande importrestriktioner för skor att riksdagen skulle avslå motionen 1977/78:601 yrkandet 2,

8. beträffande ursprungsmärkning av tekoprodukter att riksdagen med anledning av motionen 1977/78:47 yrkandet 5 som sin mening gav regeringen lill känna vad utskottet anfört,

9. beträffande upphandling av tekovaror att riksdagen med anledning av propositionen 1977/78:42 mom. 6.1 i ifrågavarande del (avsnittet 5.3.5) samt motionen 1977/78:28 yrkandet 3 i ifrågavarande del och motionen 1977/ 78:47 yrkandet 6 som sin mening gav regeringen till känna vad utskottet anfört,

10. beträffande detaljhandelns prissätlningsmetod att riksdagen med avslag på motionen 1977/78:47 yrkandet 4 godkände i propositionen 1977/ 78:42 mom. 6.1 i ifrågavarande del angivna åtgärder (avsnittet 5.3.3),

11. beträffande beredskapsplan för skinn- och lädervaruindustrin att riksdagen skulle avslå motionen 1977/78:49 yrkandet I,

12. beträffande utredning om skinn- och lädervaruindustrins dimensionering att riksdagen med anledning av propositionen 1977/78:42 mom. 6.1 i ifrågavarande del (avsnittet 5.3.5) och motionen 1977/78:49 yrkandet 3 som sin mening gav regeringen lill känna vad utskottet anfört,

13. beträffande åtgärder för att trygga försörjningsberedskapen på skoom-rådel atl riksdagen skulle avslå motionen 1977/78:601 yrkandet 1,

14. beträffande åtgärder i övrigt för försörjningsberedskapen på tekoområdet alt riksdagen skulle

a) godkänna i propositionen 1977/78:42 mom. 6.1 angivna åtgärder för försörjningsberedskapen på tekoområdet (avsnitten 5.2.7-5.2.9, 5.3.1-5.3.3 och 5.3.5) i den mån de inte omfattades av utskottets hemställan i det föregående,

b) avslå motionen 1977/78:47 yrkandet 1 i den mån rnotionen inte i denna

Nr 98

Torsdagen den 16 mars 1978

Försöijningsbered-skapen på teko-området, m. m.

Nr 98

Torsdagen den 16 mars 1978

Försöijningsbered-skapen på leko-områdel, m. m.

del omfattades av ulskottets hemställan i del föregående,

15. beträffande överlåtelse av statens aktier i AB Eiser alt riksdagen med bifall till propositionen 1977/78:73 mom. 1 medgav atl statens aktier i AB Eiser överläts till Statsföretag AB utan vederlag,

16. beträffande medelstillskoll till Statsföretag AB alt riksdagen med bifall till propositionen 1977/78:73 mom. 2 samt med avslag på motionen 1977/ 78:345 yrkandet 2 och motionen 1977/78:1307 yrkandet 1 till Medelstillskoll till Statsföretag AB på tilläggsbudget 11 lill statsbudgeten för budgetåret 1977/ 78 under fjortonde huvudtiteln anvisade ett reservationsanslag av 190 000 000 kr.,

17. beträffande redovisning av den statliga lekokoncernens verksamhet alt riksdagen skulle avslå motionen 1977/78:1307 yrkandet 4,

18. beträffande plan för överförande av de statliga lekoföretagen i enskild ägo alt riksdagen skulle avslå motionen 1977/78:1307 yrkandet 5,

19. beträffande den statliga lekokoncernens produktionsinriktning atl riksdagen skulle avslå motionen 1977/78:345 yrkandet 1 b,

20. beträffande de statliga lekoförelagens prispolitik att riksdagen skulle avslå motionen 1977/78:1307 yrkandet 3,

21. beträffande import som komplettering till inhemsk tillverkning att riksdagen med anledning av motionen 1977/78:346 yrkandet 1 b och motionen 1977/78:1307 yrkandet 2 som sin mening gav regeringen till känna vad utskottet anfört,

22. beträffande inriktningen av den statliga tekokoncernens verksamhet i fråga om sysselsättningen alt riksdagen skulle

a) avslå motionen 1977/78:346 yrkandena 1 a och 2, motionen 1977/ 78:605, motionen 1977/78:1306 yrkandena 1-A och motionen 1977/78:1643 yrkandet 2,

b) avslå motionen 1977/78:345 yrkandet 1 a,

c) avslå motionen 1977/78:1314 i ifrågavarande del,

23. beträffande användning av industridepartementets kommittéanslag alt riksdagen som sin mening gav regeringen till känna vad utskottet anfört,

24. beträffande särskilda slrukturgarantier för tekoindustrierna att riksdagen med bifall till propositionen 1977/78:100 bilaga 17 punkten B 10 skulle

a) godkänna den ändring i riktlinjerna för särskilda slrukturgarantier som chefen för industridepartementet hade förordat,

b) bemyndiga regeringen att under budgetåret 1978/79 ikläda staten förpliktelse i form av särskilda strukturgarantier för textil- och konfektionsindustrierna, som inberäknal löpande garantier innebar åtaganden om högst 264 500 000 kr.,

c) till Kostnader för räntebefrielse vid särskilda strukturgarantier för textil-och konfektionsindustrierna för budgetåret 1978/79 under fjortonde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av 27 000 000 kr.,

25. beträffande kostnader för avskrivning av lån mot särskilda slruktur
garantier för lekoindustrierna att riksdagen med bifall till propositionen 1977/
78:100 bilaga 17 punkten B 11 till Kostnader för avskrivning av lån mot

särskilda slrukturgarantier för textil- och konfektionsindustriema för budgetåret 1978/79 under fjortonde huvudtiteln anvisade elt reservationsanslag av 25 000 000 kr.,

26. beträffande lån till rationaliseringsinvesteringar inom konfektionsindustrin att riksdagen med bifall till propositionen 1977/78:100 bilaga 17 punkten V: 15 lill Lån till ralionaliseringsinvesteringar inom konfektionsindustrin för budgetåret 1978/79 under fonden för låneunderstöd anvisade ett investeringsanslag av 20 000 000 kr.

Nr 98

Torsdagen den 16 mars 1978

Försörjningsberedskapen på leko-området, m. m.

Följande sju reservationer hade avgivits av Ingvar Svanberg, Hugo Bengtsson, Arne Blomkvist, Ivar Högström, Kari-Erik Häll, Rune Jonsson i Husum och Rune Johansson i Ljungby (samtliga s):

1. beträffande en långsiktig plan för tekoindustrierna, vari reservanterna
ansett alt utskottet under 1 bort hemställa

atl riksdagen med anledning av propositionen 1977/78:42 mom. 6.1 i ifrågavarande del (avsnittet 5.3.5) samt med bifall till motionen 1977/78:47 yrkandet 2, motionen 1977/78:1306 yrkandet 1 och motionen 1977/78:1643 yrkandet 1 som sin mening gav regeringen till känna vad reservanterna anfört,

2. beträffande inrättande av en tekodelegalion (mom. 3), vari reservanterna ansett an utskottets yttrande i viss del skulle ha av reservanterna angiven lydelse,

3. beträffande importrestriktioner för skor, vari reservantema ansett alt utskottet under 7 bort hemställa

att riksdagen med anledning av motionen 1977/78:601 yrkandet 2 som sin mening gav regeringen till känna vad reservanterna anfört,

4. beträffande detaljhandelns prissätlningsmetod, vari reservanterna
ansen att ulskottet under 10 bort hemställa

alt riksdagen med anledning av propositionen 1977/78:42 mom. 6.1 i ifrågavarande del (avsnittet 5.3.3) och med bifall till motionen 1977/78:47 yrkandet 4 som sin mening gav regeringen till känna vad reservanterna anfört,

5. beträffande åtgärder för att trygga försörjningsberedskapen på skoom-
rådel, vari reservanterna ansett att ulskottet under 13 bort hemställa

alt riksdagen med bifall till motionen 1977/78:601 yrkandet 1 som sin mening gav regeringen till känna vad reservanterna anfört.

6. beträffande medelstillskoti till Statsföretag AB, vari reservanterna ansett att utskottet under 16 bort hemställa

att riksdagen med bifall till propositionen 1977/78:73 mom. 2 samt med avslag på motionen 1977/78:345 yrkandet 2 och motionen 1977/78:1307 yrkandet 1 till Medelstillskoutill Statsföretag AB på tilläggsbudget II till

3 Riksdagens protokoll 1977/78:98-100

Nr 98

Torsdagen den 16 mars 1978

Försörjningsberedskapen på lekoområdel, m. m.

statsbudgeten för budgelårel 1977/78 under fjortonde huvudtiteln anvisade etl reservationsanslag av 190 000 000 kr. och därvid som sin mening gav regeringen till känna vad reservanterna anfört om behov av ytterligare medel till Statsföretag AB,

7. beträffande inriktningen av den statliga tekokoncernens verksamhet i fråga om sysselsättningen, vari reservanterna ansett atl ulskottet under 22 bort hemställa

all riksdagen skulle

a) med anledning av motionen 1977/78:346 yrkandena 1 a och 2, motionen 1977/78:605, motionen 1977/78:1306 yrkandena 2-4 och motionen 1977/78:1643 yrkandet 2 som sin mening ge regeringen till känna vad reservanterna anfört,

b) avslå motionen 1977/78:345 yrkande 1 a i den mån motionen inte i denna del lillgodosetts enligt reservanternas hemställan under a,

c) avslå motionen 1977/78:1314 i ifrågavarande del i den mån motionen inte i denna del lillgodosetts enligt reservanternas hemställan under a.

Till betänkandet hade fogats etl särskilt yttrande beträffande plan för överförande av de statliga tekoföretagen i enskild ägo (mom. 18) av Erik Hovhammar, Anders Wijkman och Sten Svensson (samtliga m).

RUNE JOHANSSON i Ljungby (s):

Herr lalman! Del är besväriigt på arbetsmarknaden, och besvärligast är del för beklädnadsindustrin.

Ute i handeln har den ekonomiska politik som regeringen bär huvudansvaret för sin återspegling i bl. a. minskade köp av kläder och skor. Pressar man den privata konsumtionen med minst 3 % underen tvåårsperiod, så är det inte märkligt att förbrukningen av del vi kläder oss med och del vi går med minskar ungefäriigen lika mycket. Det är vad som har sketl.

Om, som fallet är, arbetslösheten drabbar upp lill 16-18 miljoner människor under 3-4 år i de länder där vi kunnat sälja våra produkter, är det heller inte överraskande atl vår tekoexport gått ner med ett par procent. Det är vad som har skett.

Vår egen marknad har varit fri för import från varje land, där man kan tillverka kläder och skor under vilka förhållanden som helst och till hur låga koslnader som helst. Priset på de varorna blir lågt. Lönen för sömmerskor i Sydkorea är omkring två kronor i timmen, i Hongkong omkring tre kronor. Det motsvarar mellan en tiondel och en femlondel av den svenska lönen inom branschen. Grossisten och"handeln tjänar på det. Importen ökar. Det är vad som har skett.

Sedan man slopade licenstvånget den 1 juli i fjol, växte tillförseln av skor från utlandet bara på ett kvartaf från 80 % lill 87 96 av vad som förbrukades.

På tekosidan är de senaste uppgifterna följande: importandelen av plagg, alla slag, överstiger nu 80 %. För vissa sorter ligger siffran omkring 90 %.

Den här branschens problem är inte nya. Nedgångsprocessen började redan i mitten av 1950-talet men gick då ganska långsamt. Utgångsläget var emellertid helt annorlunda. Beklädnadsindustrin hade då ca 120 000 anställda, och vi mölte de ekonomiska och näringspolitiska problemen under senare delen av 1950-talet optimistiskt.

En hård satsning på verkstadsindustrin och byggandet gav skjuts åt vår ekonomi. Investeringsviljan var god. Behoven var stora.

Kapitalknappheten löstes efter hand med ATP-reformen och omsättningsskatten. Den offentliga sektorn fick tillfälle atl expandera. Skolan, vården, äldre- och barnomsorgen krävde mer och mer av personal. Sysselsättningslägel såg allmänt hyggligt ut, när vi stod vid 1950-talets slut och blickade framåt.

Från ledande håll inom fackföreningsrörelsen kunde man säga: Vi accepterar strukturförändringar i vissa branscher, som exempelvis teko- och skoindustrin. Det är låglöneområden. Men förutsättningen för medverkan är att nya jobb kan ställas till förfogande, helst i bättre betalda arbetsområden.

Det här var en rimlig princip - men inte invändningsfri. Efterhandsundersökningar i bl. a. Norrköping, som under en period av ca 15 år blev av med omkring 9 000 tekojobb, visade all mellan 20 och 25 % av dem som fick sluta inte fick några nya arbeten, främst av åldersskäl och lokal bundenhet.

Påfrestningarna både fysiskt och mentalt på enskilda skall inte förbises. Från samhällets sida kunde man inrikta sig på alt söka bistå, underlätta förändringen, se till att strukturförändringens former blev mera socialt acceptabla. Fackligt krävde man mera tid för förhandlingar och gemensamma undersökningar. Ingen nedläggning förrän nya arbetstillfällen fanns lillgängliga, det var ett av kraven.

Detta förutsätter atl del går att få fram de nya arbetena.

I det avseendet såg också 1960-talel gynnsamt ut, i en total belysning, även om lokala svårigheter fanns. 1960-talet kunde likaså uppvisa en hög investeringsnivå på de flesta områden av samhälls- och näringsliv, industri, bostäder, skolor, sjukhus, vägar osv. Produktiviteten i industrin ökade genomsnittligt med nära 7 % per år under hela 1960-talet.

Byggnadsindustrin och verkstadsindustrin gav flera hundra tusen nya arbeten. Service och offentlig verksamhet växte. Arbetskraften räckte inte till. Invandringen blev stor. Kvinnorna önskade i ökad omfattning arbete utanför hemmen och fyllde under senare delen av 1960-talet del växande arbetskraftsbehovet.

Till bilden hör naturiigtvis också den minskade arbetstiden och den föriängda semesterledigheten.

Det var, herr talman, i den här utvecklingsfasen som vi på tekosidan hade att notera den första slora ulflyttningsvågen ur landet. Företagen flyttade till främst Finland och Portugal. På några år fördes omkring 10 000 arbetstillfällen ur landet. Lönerna var väsentligt lägre i de länderna än i Sverige, och konkurrensen mot en stigande import sökte man klara genom ullandseta-bleringar. Men de jobben behövdes ju trots allt här hemma! Inte minst

Nr 98

Torsdagen den 16 mars 1978

För sörj n i ngsbered -skapen på teko-området, m. m.

Nr 98

Torsdagen den 16 mars 1978

Försöijningsbered-skapen på leko-området, m. m.

Norrland ropade efter arbete för kvinnorna. Mera lika villkor i landets skilda delar hade som förutsättning nyetableringar i de sysselsätlningssvaga och faltiga regionerna. Frågan ställdes: Kunde man inte stoppa flytlningsström-marna av lekojobb och med hyggligt bistånd till teknisk utrustning även på beklädnadsområdet uppväga en del av kostnadsskillnaden i förhållande till exempelvis Finland? Försöken i den riktningen var bakgrunden till Eisers-och Algotsetableringarna i Norrland. Tyvärr har vi nödgats konstatera atl svårigheterna med Norrlandsetableringarna blev större än man kunnat ana. Men även svårigheter är lill för atl övervinnas. I stället för att söka bibehålla produktion och sysselsättning ställer nu regeringen in sig på atl via Statsföretag avveckla verksamheten på detta område som på så många andra.

Jag läste uppmärksamt handelsministerns uttalande i går kring det handelspolitiska temat. Han sade bl. a. att då näringspolitiska åtgärder vidtas måste de inriktas på en omstrukturering av de företag som på sikt är livskraftiga och på en avtrappning i socialt godtagbara former av icke lönsam produklion.

Enligt uppgifter är den nya koncernledningens plan för atl nå den målsättning om lönsamhet, som regeringen och utskotlsmajoriteten nu vill besluta om, att helt lägga ned verksamheterna i Skellefteå och Lycksele samt minska personalen med ytterligare 400 i Borås. Är det sådana förändringar som skall betraktas som social t godtagbara former? Frågan är berättigad också utifrån de planer från den nya statliga lekokoncernens sida som tycks innehålla betydande investeringar i Finland och i andra lågprisländer.

Det finns, herr lalman, åtskilligt i regeringens hantering av de här frågorna som man blir betänksam inför. Till de sakerna hör redovisningen av den efterföljande handläggningen av företaget Rydboholm. När försörjningsberedskapsplanen diskuterades var vi kritiska mot bl. a. den snabba nedläggningen av Rydboholmsindustrin. Vi kunde se en nedläggning på längre sikt som nödvändig men ställde önskemål om längre avvecklingstid. Men på en punkt - delta var en viktig sådan - var vi upplysta om att produktionskapaciteten vid Rydboholm icke var erforderlig: i ett försörjningsprogram. Resignerande kunde vi alltså godta huvuddragen i propositionen från i höstas med en viss tidsförskjutning. De uppgifter vi nu under hand fått ger emellertid ett annat innehåll åt problemet. Produktionsutrustningen är i behåll och skall inte, som vi hade uppfattat, läggas i malpåse ulan fiyttas över till Norrköping för alt där installeras och användas i produktion. Men det är en orimlig ordning all la bort arbetstillfällena för omkring 130 människor i Rydboholm och Boråsregionen och flytta dem lill Norrköping, söka efter ny arbetskraft där och ta upp produktionen igen. Riktigare hade varit alt bibehålla verksamheten i Rydboholm, även om detla skulle ha föranlett omförhandling med berörda företag. Om det skulle leda till en ändring av villkoren, handelsministern, är vi beredda att välvilligt pröva det.

Vi känner oss i delta avseende helt vilseledda. Uppenbarligen är det inte enbart oppositionen som i denna fråga känner sig överraskad, för atl använda ett mill uttryck. Av inlerpellationsdebalten häromdagen kring Rydboholms-

problemet framgår all bl. a. herr Arne Persson kände sig både besviken och upprörd. Nog finns det väl anledning för regeringen atl göra en omprövning av Rydboholmsproblemel.

Herr talman! Vår diskussion i dag gäller antingen en total reträtt från samhällets engagemang för att lösa en del av sysselsättningsproblemen i norr eller en nyinriktning av politiken på en väsentligt försörjningsområde för an försöka bevara en rimlig andel ål en egen industri. Diskussionen om att söka bevara den industri inom teko- och skoområdet som vi nu har kan inte föras utan att man också uppmärksammar att vi under de senaste åren har fått vara med om en helt annoriunda utveckling i fråga om ekonomi och sysselsättning. Ingen kan i dag säga: Det går an alt lägga ned företag - nya jobb står lediga runt hörnet.

Vi har fåll skuggor över den lidigare utvecklingsoptimismen. Konkurrensen hårdnade på exportmarknaden. Det blev ekonomiska svårigheter, arbetslöshet och minskad efterfrågan inom OECD. I land efter land hade man byggt upp en industri som tillverkade vad svensk industri förmådde prestera - om inte lika bra, så oftast billigare. Det var ingen självklarhet att vår verkstadsindustri skulle kunna fortsätta sin expansion och ge oss ersättningsjobben. Det har vi fått erfara under 1970-talet. Man fick inom industrin ägna mera tid och kraft ål att försvara positionerna.

Om jag också bara nämner stålindustrin, varven och skogsindustrin, så gör jag det inte för alt irritera industriministern ulan bara för att konstatera vilka problemområden vi har att brottas med. Vi måsle notera att vi just nu inte ser något påtagligt tillväxtområde för industrin som kan ersätta bortfall av jobb inom vissa områden.

Visst har vi, herr talman, etl väldigt behov av nya tjänster inom den offentliga verksamheten och servicen, men det skall finnas en ekonomisk förutsättning för en effektiv, konkurrenskraftig industri.

Problemen för beklädnadsindustrin måste ses i den här belysningen. I denna bransch har företagsnedläggningarna och sysselsätlningsraset varil mest omfattande under de senaste åren. Antalet sysselsatta inom beklädnadsindustrin var i januari 1976 ca 58 000. I januari 1978 är siffran 46 000. Men för att få bilden klar kan man tillfoga atl i fjol varslades inom den här industrin 5 674 personer om avsked och under januari-februari i år ytteriigare ca 1 200 personer.

Till detta skall läggas de uppgifter vi har fått i dagarna och senast i dag på förmiddagen. Del gäller varsel för 600-800 jobb i Algotsförelagen - den nya slalliga koncernen. Nu är del fråga om ytterligare 200 varsel för anställda inom Eisers anläggningar i Halmstad, Sjöbo och Malmö. Det betyder sammanfattningsvis att under tre månader av det här året har vi ca 1 000 varsel varje månad.

Textilrådet och konfektionsindustriföreningen anförde inför näringsutskottet i en promemoria, daterad i januari i år, atl "om den nuvarande importandelen fortsätter och appliceras på 1977 års imporlandel, som ligger runt 80 96, torde konsekvenserna för tekoproduktionen i Sverige vara uppenbara". Och promemorian fortsätter: "Man måste utgå från att kraftiga

Nr 98

Torsdagen den 16 mars 1978

Försörjningsberedskapen på teko-området, m. m.

Nr 98

Torsdagen den 16 mars 1978

Försöijningsbered-skapen pä lekoområdel, m. m.

neddragningar i produktionen mycket snart resulterar i avveckling av produktionskapacitet. Den relaterade utvecklingen får alltså svårartade konsekvenser för såväl produktion, sysselsättning som försörjningsberedskapen inom tekoseklorn." Motsvarande synpunkter har framförts av de fackliga organisationerna, och industriverket har varnat för atl vi inom en femårsperiod kan komma ned till etl sysselsätlningsial för beklädnadsbranschen som är under hälften av vad det är i dagsläget. Det skulle resultera i att vi om något år har en kapacitet som bara läcker ca 15 96 av vad vi normall behöver av kläder, och kanske 10 % når det gäller skor.

Under höstens diskussion av denna fråga ansåg vi socialdemokrater att behovstäckningen från den egna industrin borde vara omkring 30 %. Det är således förståeligt om vi redan under behandlingen i höstas av frågan om försörjningsberedskapen kände en stark oro för alt de av regeringen föreslagna åtgärderna inte var tillräckliga. Del blev också etl enhälligt näringsulskott som samlades kring en skrivning som ställde förhoppningar på en regeringens samlade plan eller enhetliga grepp för atl klara en framlida svensk beklädnadsindustri omkring den diskuterade 30-procentsnivån.

Mera som en parentes, herr lalman, vill jag säga alt del bara kan bero på ovanan atl bli emotsagd av sina egna vänner då industriministern Åsling i elt par debatter här i riksdagen under våren icke haft klart för sig atl det var ett samstämt näringsutskott som hoppades på ett mera reellt förslag från regeringen i dessa frågor.

Om de borgerliga ledamöterna i utskottet nu finner sig till freds med industriministerns proposition om tekoslöd som komplement till handelsministerns förslag tidigare har de givetvis själva all svara på. Enligt ulskolismajoritetens skrivning förefaller det vara så.

Det är inte enbart reservanterna i utskollel som har en mycket kritisk uppfattning om de förslag som här föreligger och känner slor besvikelse över att regeringen inte sökt presentera en samlad lösning på problemen. I stället fortsätter tuvhoppningen.

Enligt Dagens Nyheter säger industriminister Åsling följande: "Jag hade hoppats all vi skulle kunna klara Norrlandsfabrikerna, men de inom Eisers koncernledning som studerat lägel säger all del inte går. Vi måsle nu undersöka vad vi kan göra." DN fortsätter: "Åsling utlovar en plan för den totala svenska framtida tekoindustrin tidigast till försommaren."

Det är detta som jag avser när jag säger all del är en luvhoppning som induslriministern ägnar sig åt. Han lovar en plan gång efter annan utan atl vi får en konkretisering av det som regeringen vill utföra.

Beklädnadsarbetarnas förbunds ordförande uttalade häromdagen en allvariig varning. Han sade att vad som nu sketl är att grunden för 1980-talets tekoindustri håller på att raseras helt. Varningen är sannerligen icke obefogad.

Socialdemokraterna har föreslagit lösningar som dels skulle ge oss en försörjningsberedskap vid en rimlig nivå, dels skulle bevara den huvudsakliga sysselsättning vi i dag har inom beklädnadsområdet. Vi kan inte se det som en broll mot en frihandelsvänlig politik, om vi bestämmer oss för all

möjliggöra för en egen industri alt behålla omkring en Ijärdedel av den svenska marknaden. Den övriga delen, 70 ä 75 %, kommer av allt att döma importen alt ta hand om.

Om man skall nå etl sådant resultat som vi eftersträvar erfordras alt vi bestämmer oss lör nivån för egen täckning och planerar industrin därefter. Del innebär ju inte all vi vill ha ett skydd som konserverar vår produklion till storlek och teknisk utrustning. En fortsatt utveckling av produktiviteten är en förutsättning som naturliglvis i tid och längd kan påverka sysselsättningen även om produklionsutrymmel tas i anspråk. För att ge stöd ål ett sådant arrangemang får man då i inledningsskedet berätta om att inga avskedanden nu får ske. Vi säger därför nej lill den neddragningsplan i den nya statliga tekokoncernen som regeringen under hand uppenbarligen har godtagit. Samtidigt måste vi söka trygga sysselsättningen genom bidrag från offentlig upphandling, avlalsmässig begränsning av importen, ändrad prissättning i handelsledet och strukturstöd. Att möjligheter finns visar, så långl vi kan bedöma, de (orhandlingsresultal som regeringen åstadkommil med några av lågprisimportsiaterna. Vi ger gärna elt erkännande härför. Vi skulle vara ännu mer till freds om regeringen också i dessa förhandlingar tog upp en diskussion om atl i avtalen föra in någon form av social klausul, som inriktades på en ökad likställighet i arbetet och därmed konkurrensvillkoren.

Men i motståndet mot andra åtgärder, som exempelvis skolicensieringen, är envisheten slor från regeringens sida. Enligt de uppgifter jag har och som jag redan hänvisat till steg skoimporten från tiden före licensieringens upphävande till efterföljande kvartal med ungefär sju procentenheter. Månne det bara var en ren tillfällighet, herr handelsminister?

Vi har närmare preciserat våra förslag i motioner och reservationer, för vilkas innehåll andra företrädare för vårt parti kommer atl redogöra. Vi känner en viss tillfredsställelse över alt utskottets ledamöter har kommit överens på några punkter, främst om begäran av en tekodelegalion men också om partsrepresentanter.

Men, herr talman, delegationens uppgift blir omöjlig om den inte får arbeta med mer bestämda besked om vad vi ställer upp som mål för dess arbete i fråga om omfattning och karaktär på den industri vi vill bevara. Vi måsle också ge den tidsutrymme och medel för atl ge trygghet ål förelag och anställda i en så betydelsefull verksamhet som det här är fråga om.

Herr talman! Jag yrkar bifall till de reservationer som den socialdemokratiska utskonsgruppen har fogat till betänkandet.

Nr 98

Torsdagen den 16 mars 1978

Försörjningsberedskapen på teko-området, m. m.

LILLY HANSSON (s):

Herr talman! Socialdemokraterna har lill näringsulskottels belänkande 1977/78:41 fogat sju reservationer som jag inledningsvis vill yrka bifall

Rune Johansson i Ljungby har i sitt anförande gett en översiktlig och allmän beskrivning av den ekonomiska och industriella utvecklingen och också om tekoindustrin i sammanhanget i det här landet. Han har även angett

Nr 98

Torsdagen den 16 mars 1978

Försörjningsberedskapen på teko-området, m. m.

socialdemokraternas förslag till hur man i stort skall gå till väga för att lösa de här problemen. Jag skall därför i mitt anförande ta upp våra motioner och de reservationer vi fogat till betänkandet och också något ta upp del förslag till en statlig tekokoncern som regeringen lagt fram.

Det bör vid det här laget stå helt klart för alla i den här kammaren att krisen inom tekoindustrin är långt allvariigare än vad man tidigare trott. Den negativa utvecklingen har accelererat under den senaste liden, och vi är nu när det gäller flera tekoprodukter långt under den gräns som kan tolereras ur försörjningsberedskapssynpunkl. När vi i näringsulskotlet behandlade de delar av propositionen 1977/78:42 jämte motioner som överiämnats till oss från försvarsutskotiet kom vi överens om, och det var alla i utskottet eniga om, att uppskjuta behandlingen till dess vi skulle få ytterligare en proposition, som regeringen aviserat - detla för atl vi förväntade oss all vi då skulle få en samlad plan och målsättning för hur vi skulle ha tekoindustrin dimensionerad i det här landet. Vi hade nämligen i den socialdemokratiska motionen krävt en sådan plan, men i propositionen 42 fanns ingen sådan plan redovisad.

När vi nu fått den proposition vi vänlat på - nr 37 - nödgas vi konstatera att regeringen inte heller där har angett någon målsättning eller någon långsiktig plan för tekoindustrin.

Vi har alltså både i motion 47 och i motion 1643 begärt en sådan samlad plan och målsättning för den svenska lekoindustrins framtida ulveckling, men utskottets borgeriiga ledamöter har inte gått oss till mötes. Det måste anses som självklart all om vi skall klara försörjningsberedskapen, sysselsättningen och omstruktureringen inom teko, måste vi först och främst ha en målsättning och sedan lägga upp en plan för hur vi skall nå delta mål. Gör vi som den borgeriiga regeringen länge gjort, som bara skjuter problemen framför sig, så kommer den svenska tekoindustrin alt försvinna. Den är faktiskt med rasande fart på väg. Socialdemokraterna har i sina motioner visat vilka vägar man bör gå.

Vi begärde i motionen inrättande av en särskild delegation för att leda och samordna de åtgärder som behöver vidtas på olika områden för att omslmklurera och effektivisera tekoindustrin. Till denna begäran har utskottsmajoritelen varit positiv så till vida att man menar att förslaget skall noga övervägas.

Vi menar emellertid alt man nu borde begära hos regeringen att en delegation inrättas, och vi har också reserverat oss på den punkten.

Vi har i motion nr 47 när det gäller upphandlingen av tekovaror ansett atl den nuvarande skyldigheten för vissa myndigheter att samråda med överstyrelsen för ekonomiskt försvar för beställningar skall utsträckas till atl gälla alla myndigheter och att denna samrådsskyldighet också skulle gälla Kommun- och Landstingsförbunden, när det gäller anbud av mer omfattande upphandling av teko- och skoprodukter. Även där har utskottsmajoritelen varit positiv så långl att man anser att regeringen nu bör överväga alt utsträcka samrådsskyldigheten vid upphandlingen av tekovaror. Men man vill så att säga inte lagfästa detla. Även om vi på den punklen inte "nådde

ända fram", anser vi att vi nu kan nöja oss med den framgång vi haft på denna punkt.

Innan jag går in på reservationerna 3 och 5, som gäller skorna, skall jag nämna några ord om reservation nr 4, som gäller detaljhandelns prissätlningsmetod.

Vi har i motion nr 47 pekat på att det finns ett omfattande material som belyser den faktiska situationen i fråga om konsekvenserna av de prissättningsmetoder som nu tillämpas av detaljhandeln. Den socialdemokratiska regeringen gav också 1974 statens pris- och kartellnämnd i uppdrag alt försöka förhandla fram andra principer för påläggen, men dessa förhandlingar blev resultatlösa.

Detaljhandeln använder sig av etl procentuellt påslag. För att belysa hur prissättningen kan slå kanjag nämna att under hösten 1976 låg importpriserna på långbyxor i genomsnitt 10 kr. lägre, på skjortor och blusar 20 kr. lägre samt på kostymer, överrockar och kappor mellan 40 och 45 kr. lägre än de svenska tillverkarnas priser. För samtliga plagg låg importpriserna omkring 25 96 lägre än priserna på motsvarande svensktillverkade varor. I den undersökning som gjorts om detla framhålls alt prisskillnaderna i leverantörsledet förstärks i detaljhandeln, beroende på del tillämpade påläggsförfarandet.

Trols delta fäster den borgerliga regeringen nu sina förhoppningar vid alt det nya utredningsarbete som den initierat -och som skall vara klart våren 1978 -skulle leda till ändrade prissältningsmeioder. Utskottsmajoriteten vill inte heller gå med på vårt krav att om inte en frivillig överenskommelse i saken kommer till stånd inom branschen, så bör frågan regleras genom lagstiftning. Man litar helt på branschens goda vilja, trots all det lidigare visat sig att den viljan inte finns.

1 motion nr 601, som väcktes under allmänna motionstiden av socialdemokraterna i försvarsutskottel, lar man upp åtgärder för atl trygga försörjningsberedskapen på skoomrädel. Del slår nu helt klart att de åtgärder som regeringen föreslog i propositionen 1976/77:85 endast haft en uppehållande effekt. Den propositionen kritiserades också från socialdemokratiskt håll, och man visade i en motion vilka åtgärder som behövde vidtas för atl klara försörjningsberedskapen och atl en betydligt aktivare samhällsengagemang var nödvändigt. Vad som anfördes i den motionen har tyvärr visat sig stämma. Vi är nu skrämmande nära den nivå på 2,5 miljoner producerade skor som regeringen fann önskvärd i propositionen 85. Skoimporten har fortsatt atl öka, och i dag är 80 96 av läderskorna importerade.

Man kan inte bortse från att de importrestriktioner som den borgeriiga regeringen avskaffade är en bidragande orsak. Importen ökade markant under 1977. Motionärerna begär nu en omprövning av föregående års riksdagsbeslut och anvisar också riktlinjer för politiken för att trygga försörjningsberedskapen. Den borgerliga majoriteten i utskottet vill inte tillstyrka motionärernas krav trots att man måste inse all det behövs snabba åtgärder och all det är nödvändigt med en samordning av skoföretagen.

Utskottsmajoriteten utgår från alt regeringen, om så visar sig nödvändigt.

Nr 98

Torsdagen den 16 mars 1978

Försörjningsberedskapen på teko-området, m. m.

Nr 98

Torsdagen den 16 mars 1978

Försöijningsbered-skapen på leko-området, m. m.

vidtar erforderliga åtgärder. Om de åtgärderna kommer att baseras på det förslag som skodelegationen under ledning av professor af Trolle har lagt fram innebär det atl man för all klara försöriningsberedskapen behöver pumpa in ett drygt hundratal miljoner kronor i skobranschen. I de förslag som jag har sell från skodelegalionen finns det ingenting om atl man skall ha ett samhällsengagemang eller all man på något sätt skall samordna företagen inom skobranschen. Men detta kanske handelsministern kan ge besked om.

Jag kommer nu in på förslaget i propositionen 73 om en statlig tekokoncern. Socialdemokraterna har i motionen 1643 slagit fast att vi inte har något att erinra mot etl statligt textil- och konfektionsföretag. De anställda inom Algots t. ex. har vid ett flertal tillfällen krävt detta, och jag framförde också de kraven vid vår förra debatt om tekoindustrins framlid. Men det finns en del frågor i propositionen som del finns anledning att kritisera. Först och främst har inte industriministern i propositionen angett någon målsättning för tekoindustrin i dess helhet och f ö. inte heller förden statliga tekokoncernen. Men han går ändå med på att mellan 1 500 och 2 000 personer skall avskedas under en tvåårsperiod inom det statliga bolaget. Risken för atl det blir fier är väldigt stor. Vi har, som Rune Johansson i Ljungby lidigare nämnde, i pressen sell atl 400 anställda vid Algots i Borås skall varslas om uppsägning och att fabrikerna i Lycksele och Skellefteå skall läggas ner. Det är Algots förelagsledning som har lagt fram förslaget. Vi har i morgonekot i radion i dag hört all Eiser kommer att varsla vid sina anläggningar i Halmstad, Sjöbo och Malmö. Inom Eiser kommer man också atl lägga ner fabrikerna i Ångermanland vid årsskiftet, om inte väsentliga slalliga bidrag ges.

Beklädnads fackliga representanter i den programgrupp som arbeiar med Algots framtida organisation härefter vad vi erfarit inte på något sätt slälll sig bakom de framförda förslagen ulan kommer atl avvisa dem och lägga fram egna förslag. Vi ställer oss helt bakom den skrivelse som Beklädnadsarbetarnas förbund har skickat till industriministern där man säger:

"Från Beklädnads sida utgår vi från atl industriministern inte kommer alt acceptera att ylteriigare nedskärningar görs i Algotsförelagen, dels innan regeringen fastlagt den framtida produktionsnivån för svensk lekoindustri, dels och absolul inte innan de arbetsgrupper som nu arbetar med an finna alternativ sysselsättning för de Algotsanställda nått resultat. De som sägs upp från Algots ska inte behöva lämna företaget innan nya arbeten är ordnade."

Jag vill fråga industriministern hur han ser på förslaget och vilka åtgärder han ämnar vidta med anledning av det varsel Eiser har aviserat. Ge besked, Nils G. Åsling! Jag vet att det sitter flickor på läktaren och väntar på det. Anser herr Åsling att detta är acceptabelt? Jag vill erinra om atl enbart under januari-februari i år har ca I 200 anställda inom teko varslats om uppsägning och att sedan 1970 mer än hälften av alla inom beklädnadsindustrin berörts av varsel. Vad en nedläggning av fabrikerna i Lycksele och Skellefteå skulle innebära för de anställda kan innefattas i ett enda ord, nämligen katastrof

Hagar Normark kommer i sill anförande att närmare beröra konsekven-

serna av en nedläggning av fabrikerna i Västerbotten. Låt mig bara säga attjag anser det vara förunderligt att man inte inväntar de förslag till alternativa sysselsättningar för Algots anställda som arbetsgrupper på olika håll arbetar med.

Vi har också i vår parlimolion krävt atl inga väsentliga personalnedskärningar för ske inom det statliga bolaget innan statsmakterna fastställt en plan för den svenska tekoindustrins utveckling. När det gäller våra förelag i Västerbotten skulle jag vilja fråga mina borgerliga kolleger på Västerbottensbänken var de står när det gäller Algots i Västerbotten. Rune Ångström från Lycksele, Jan-Ivan Nilsson i Tvärålund, Börje Hörnlund och Svea Wiklund från Skellefteåområdet: Godtar ni dessa besked som vi fått via pressen om nedläggning av två fabriker? Jag kommer noggrant att följa röstningen i kammaren.

Den omslmktureringsperiod som föreslagits i propositionen anser jag vara för kort, speciellt för etl ekonomiskt så nedkört företag som Algois. Det förefaller orimligl att begära att företaget på så kort tid skall bli ekonomiskt lönsamt. Man har i propositionen inte på något sätt tagit in samhällsekonomiska eller regionalpoliliska bedömningar - något som var myckel väsentligt vid etableringen av Algots i Norrland - utan regeringen förlitar sig helt på förelagens sociala ansvar. Hur det fungerar har vi sett i många andra sammanhang, och vi har nu fått ylteriigare bevis genom de föreslagna åtgärderna inom Algots. Socialdemokraterna har i reservationen 7 följt upp de krav man ställt angående sysselsättningen och instämmer i vad minoriteten i arbetsmarknadsutskottet anfört i sitt yttrande till näringsutskottet, nämligen all produklionen bör hållas på nuvarande nivå i avvaktan på en samlad plan för tekoindustrins framlida ulveckling och alt personalinskränkningar i de statliga företagen inte bör förekomma. Man bör också sträva efter att undvika nedläggningar och personalinskränkningar i de privata företagen.

Så till sist, herr talman, några ord om medelstillskotiet till Statsföretag. Vi motsätter oss inte att Statsföretag AB för ett medelstillskoll på 190 milj. kr., men vi tvivlar slarkt på att de pengarna kommer atl räcka. De är vad vi kan förstå i stort sett redan intecknade, och del kan innebära att nedläggningar inom den statliga koncernen kommeratt ske i snabb takt. Det har vi redan fött belägg för.

Vi tog upp våra farhågor i utskottet och försökle fö de borgeriiga ledamöterna att gå med på en skrivning som innebar att man skulle kunna ompröva finansieringen om våra farhågor visade sig vara riktiga. Men inte ens en så stillsam begäran kunde man gå med på. Vi har alltså framfört våra krav i en reservation, som jag härmed yrkar bifall till.

Herr talman! Vi kan i näringsutskottets belänkande konstatera att vi haft framgång med vissa av våra krav dels genom bifallsyrkanden, dels genom positiva skrivningar. Det är bara all beklaga atl den borgeriiga utskollsmajorileten inte har följt våra motionskrav helt. Förhoppningsvis kommer delta atl ändras här i kammaren i dag. Jag är nämligen övertygad om att det kommer alt visa sig all de förslag som vi har ställt och de vägar som vi har angett för att lösa tekoindustrins problem måsle till om vi skall klara

Nr 98

Torsdagen den 16 mars 1978

Försöijningsbered-skapen på lekoområdel, m. m.

Nr 98 tekoindustrins framtida ulveckling.

Torsdaeen den lalman! Jag ber återigen atl fö yrka bifall till de socialdemokratiska

16 mars 1978 reservationer som är fogade till näringsutskoiteis belänkande nr 41.

Försörininssbered- Under detta anförande övertog förste vice talmannen ledningen av skapen på teko- kammarens förhandlingar.

området, m. m.

EIVOR MARKLUND (vpk):

Herr talman! Regeringen och nu riksdagens näringsulskott vill alt etl kortsiktigt vinstlänkande skall styra politiken inom tekoområdet. Tekobranschen har sedan 1965 minskat antalet sysselsatta med hälften. Nu skall minskningen fortsätta, fastän i dag i statlig regi.

Nedläggningspolitiken vid det snart beslutade statliga tekoförelaget skall komma att omfatta inemot 2 000 arbetstillfällen. 2 000 människor skall mista sina jobb. Jag undrar: Kan utskottels talesmän se dessa 2 000 i ögonen och säga atl man har gjort allt för atl rädda dessa människors rält till arbete? Möt dem och säg att de blir arbetslösa men att de ju för bli arbetslösa under en omslrukiureringsperiod. Se dem i ögonen och säg att förelagen ju skall ge vinst. Tala sedan till dem om företagens sociala ansvar.

Bered er dock på atl dessa människor inte kommer atl tro er. För dem skall arbetslösheten bli verklighet. De skall mol sin vilja ställas utanför produktionslivet. Deras förmåga atl arbeta skall inte komma till användning. Det de kan, den yrkeskunskap som de har skaffat sig, skall nu bli värdelös. De kamratband och den arbetsgemenskap som de har skapat trots etl slitigt och lågavlönat arbete skall lösas upp. Det är deras arbete del gäller. För riksdagen är deras arbete bara en fråga bland många. För dem gäller del livsvillkoren.

Detta borde kammarens ledamöter ha i åtanke, när vi nu snart går till beslut. Det är lätt att fatta beslutet om att "de statliga insatserna bör ta sikte på att den nya tekokoncernen inom ett par år skall bli lönsam. Detla mål kan medföra att personalstyrkan i koncernen kommeratt minska." Det är lält för riksdagsmajoriieten att uttala detla, men det är värre för dem som skall bli övertaliga.

Del är lält för riksdagen alt säga: "Hur delta skall genomföras bör primärt ankomma på företaget och de anställda." Men för dem som snart inte är anställda blir det desto värre att genomleva. Och de utskott som har behandlat ärendena och den riksdagsmajoritel som snart röstar igenom utskottens och regeringens åsikter skall inte på detta sätt fö skjuta frågan ifrån sig. På förslag av regeringen kommer riksdagsmajoriteten snart att fatta beslut som ökar arbetslösheten.

Finns det då alternativ? Ja, sådana måste finnas och de finns. Men de passar kanske inte de höga herrar som styr och ställer. Och de passar inte Algotsledningen och regeringen, som redan har beslutat att avskeda 700 anställda inom Algois, som ju skall ingå i det statliga tekoförelaget.

Så har vi dessutom det lidigare i dag åberopade beskedet från Eiser i
44 Halmstad, Sjöbo och Malmö med troliga konsekvenser för företagel i

Ångermanland. Dessa beslut kommer alltså innan riksdagen har sagt sitt. Så säkra är de alt nedläggningspoliliken skall fö stöd här.

Reaktionen mol det här sättet att handskas med frågan mötte jag direkt bland anställda i Algots Nord i Skellefteå den dag i förra veckan när radion på morgonen hade förmedlat beskedet. Just det här var man upprörd över, medan man f ö. konstaterade att man nu änlligen vei hur del ligger lill och kan agera därefter.

Man agerar också, för del finns alternativ. Förelagen behöver inte drivas bara efter företagsekonomiska linjer. Produklionen kan upprätthållas av samhälleliga och mänskliga hänsyn. Den grundprincipen skulle kunna läggas i botten, och utifrån den skulle vi sedan kunna använda de utredningsresurser och de experter som finns för atl planera en produktion som försvarar sysselsättningen.

Vi skulle kunna la ett krafttag för atl rädda jobben, och skulle vi efter ordentliga satsningar ändå finna nedskärningar oundvikliga, så skulle vi inte nöja oss med det som kallas omstruktureringsperioder utan i stället se till att ingen behövde lämna sitt jobb förrän det fanns elt nytt arbete. Det här går att planera, men då måste de arbetande människorna sättas främst och inte kapitalistiska vinstprinciper.

Vänsterpartiet kommunisterna har i sina motioner i del ärende vi i dag behandlar visat den enda möjliga vägen, om man är intresserad av all rädda jobben och ta till vara den yrkesskicklighet som finns och den produkttradition som har utvecklats. Vi säger: Tekobranschen måsle planeras. Den statliga delen bör ges inriktningen att med basplagg och s. k. basserier av slitstarka material skapa ett alternativ till modehetsen. Imporiandelen bör nedbringas med tio procentenheter under en treårsperiod - importen är dikterad av kapitalintressen och baseras i hög grad på skandalösa förhållanden för anställda, exempelvis i Sydkoreas textilindustri. Dessutom bör det övervägas atl särskilt förbjuda kapitalfiykt för tekobranschen. Vidare måsle ett program snabbt utarbetas för atl bryta Sjuhäradsbygdens ensidiga tekoberoende genom att statliga industrier inom andra områden lokaliseras dit.

Riksdagen kan besluta sig för att bryta nedläggningspolitiken. Men då bör den pressa fram en politik i enlighet med de riktlinjer vi anfört, inte fortsätta med det som Rune Johansson karakteriserade som tuvhoppning.

Herr lalman! Jag yrkar bifall till vpk:s motioner 1977/78:48 och 1314.

Nr 98

Torsdagen den 16 mars 1978

Försöijningsbered-skapen på lekoområdel, m. m.

STEN SVENSSON (m):

Herr talman! Tekobranschens utveckling har sedan 1960-talet kännetecknats av en fortgående minskning i fråga om både produktion och sysselsättning. Näringsutskottet påpekar i det betänkande som kammaren nu behandlar att under de senaste två åren har branschens läge - trots alt en lång rad av stödåtgärder satts in från samhällets sida - försämrats myckel snabbi. Det är uppenbart -som jag tidigare framhållit då vi här i kammaren debatterat dessa frågor - att statliga stödåtgärder inte är enda vägen lill ökad sysselsättning. Tekobranschens problem sammanhänger främst med kost-

Nr 98

Torsdagen den 16 mars 1978

Försöijningsbered-skapen på teko-området, m. m.

nadsutvecklingen, vilket ingen av de föregående talarna har berört. Den kraftigt ökade importkonkurrensen talar sill lydliga språk.

1 belänkandet redovisar ulskottet all lolala antalet sysselsatta sedan 1965 har minskat med mer än hälften och i november 1977 uppgick till ca 44 000, varav 38 700 kollektivanställda.

Den slora skillnaden i jämförelse med andra länder när del gäller den svenska kostnadsutvecklingen har bl. a. inneburit atl imporiandelen på konfektionssidan är extremt hög - uppskaUningsvis bortåt 80 96!

Enligt uppgifter som jag inhämtat visaren prognos för 1978 att de svenska arbetskraftskostnaderna inom tekobranschen inkl. arbetsgivaravgifter och övriga sociala kostnader beräknas uppgå till ca 35 kr. per timme.

Inom Sverige är limlönen i jämförelse med andra branscher ändå låg, men trols detla förhållande är motsvarande kostnad i Finland beräknad till ungefär hälften av det nämnda beloppet. Skillnaden i förhållande lill England är ändå större. Prognosutfallel för 1977-med reservation för kursvariationer-pekar på drygt 23 kronors skillnad! Självfallet är skillnaderna ännu större vid en jämförelse med de s. k. lågprisländerna. Man frågar sig därför hur man skall fö de svenska konsumenterna att betala mellanskillnaden. Priserna baserar sig ju på de faktiska tillverkningskostnaderna.

Utskottet erinrar i betänkandet om industriverkets bedömning att produktionsvolymen inom trikå- och konfektionsindustrin i början av 1980-talet kommer all ligga 30-35 96 under 1976 års nivå. Statistiska centralbyråns framtagna produktionsindex -till vilket branschens företrädare hänvisade då upplysningar lämnades inför utskottet - visar att redan tredje kvartalet 1977 har produktionen i förhållande lill 1976 för beklädnadsindustri utom skor minskat med 33 96. Utvecklingen har alltså och dess värre gått oändligt myckel snabbare än vad industriverkets utredare förutsåg.

Redan tre kvartal efter det atl utredningen Kläder i krislid lades fram har man kommit ned till en nivå som industriverket bedömde skulle inträffa först i början av 1980-talet. Räknar man med produktionsindex - fortfarande enligt statistiska centralbyrån - kan konstateras alt produktionen för tredje kvartalet 1977 uppgick lill endast 43 % av 1968 års volym samma kvartal.

Situationen kan också belysas av att orderstocken för beklädnadsindustrin med den 1 januari 1970 som bas och i löpande priser för de tre sista månaderna 1976 och 1977 utvecklats enligt följande:

	Oktober	November	December
1976	117	116	115
1977	92	90	83

Utvecklingen av orderingången för fjolårets tre sista månader jämförda med motsvarande tid 1976 lyder således på att iredje kvartalets produktionsnedgång kommer all fortsätta. Eftersom beräkningarna är gjorda i löpande priser betyder delta med hänsyn till inflationen alt utvecklingen är sämre än vad de redovisade siffrorna antyder.

Trots insana stödåtgärder i form av utbildningsstöd och äldrestöd, som

förutsätter atl varsel icke utfärdas elieratt utfärdade varsel alertas, har antalet kollektivanställda-enligt statistiska centralbyrån- mellan januari 1976 och oktober 1977 på konfektionssektorn minskat från 21 000 lill 15 100, innebärande en minskning med 6 000 personer, eller i runl tal med 28 96.

Samtidigt som avvecklingstakten accelererar så ökar importen. Som exempel kan nämnas atl tillförseln av kostymer tre kvartal 1977 jämfört med motsvarande tidsperiod 1976 minskat från 233 000 lill 171 000 plagg samtidigt som importen ökat från 146 000 till 162 000 plagg. Medan importen har stigit har alltså den svenska andelen av produktionen blivit allt mindre.

Del är bl. a. mot denna bakgrund som man skall bedöma de nu aktuella insatserna för all underlätta strukturomvandlingen inom tekobranschen. Självfallet kommer utomordentligt stora krav atl ställas på företagen i den strukturella anpassning som måste ske. Det måsle bli fråga om omställningar vad gäller produktionsinriktning, teknisk uppläggning och arbetsorganisation.

Utskottet har i betänkandet behandlat två propositioner. I den första propositionen föreslås åtgärder för atl säkra försörjningsberedskapen på lekoområdel. I den senare propositionen omfattar förslagen åtgärder som innebär elt vidgat statligt ägarengagemang inom branschen.

Kortsiktigt är det fråga om åtgärder för att säkra sysselsättningen med nuvarande struktur och arbetsorganisation. Långsiktigt måsle det bli fråga om en anpassning till de förändrade marknadsförutsättningar som råder. Förelagens uppgift i en marknadsekonomi är att tillgodose den efterfrågan på varor och tjänster som existerar i verkligheten.

Ansvaret för de strukturella omställningarna i berörda företag åvilar naturliglvis främst företagen och de anställda. Parterna för nu - genom statens stöd -större ekonomiska möjligheter all utöva delta ansvar. Det finns därför inte några skäl att staten lar över ansvaret på sätt som nyss har påkallats.

Däremot är det viktigt atl staten inser sitt övergripande ansvar för utvecklingen inom tekobranschen och näringslivet i sin helhet. I den nuvarande marknadssituationen med hårdnande konkurrens - främst från andra länder vad gäller lekosektorn - betyder självfallet stödinsatser insatta punktvis stor risk för att snedvridning av konkurrensen uppstår och atl utslagning av företag kan komma att ske på andra håll än där punktinsatserna har gjorts. Min personliga refiexion beträffande tekobranschens siluation är att insatserna behövs men sannolikt är för små för atl fulll ul lösa alla de problem som denna bransch nu har.

Men paradoxall nog kan insalserna medföra atl problemen fiyttas lill andra företag inom samma bransch som i dag kan klara sig utan samhällets stöd. Staten måste därför-som regeringen är väl medveten om - ta på sig ett ansvar för vad som sker. De förändringar som sker för inte genomföras på ett sådant sätt, att de skapar problem i nu lönsamma och utvecklingsbara företag.

Jag påpekade inledningsvis atl industrins problem främst sammanhänger med kostnadsutvecklingen. De många varslen, som på senare tid kraftigt ökat, bekräftar delta förhållande. Under 1977 ökade varslen inom tekosek-

Nr 98

Torsdagen den 16 mars 1978

Försöijningsbered-skapen på lekoområdel, m. m.

Nr 98

Torsdagen den 16 mars 1978

Försöijningsbered-skapen på lekoområdel, m. m.

torn - enligt de uppgifter jag inhämtat - med 30 96 i förhållande till 1976. Varslen skulle sannolikt ha ökat ännu mer om inte ulbildningsstödet med dens. k. 25-kronan hade salts in. Åtgärden som sådan är ett av många uttryck förden aktiva sysselsättningspolitik som regeringen bedriver jämsides med den politik som de ärenden vi nu tar ställning till är etl uttryck för.

Varslen fortsätter emellertid. Eiser varslar nu, som lidigare har påpekats i debatten, ytterligare 200 personer på tre orter. I exempelvis mitt eget hemlän har ytterligare varsel tillkommit. Sjögrens konfektion i Floby har varslat 12 anställda om uppsägning och Timairikå i Timmersdala 14 personer. Del kan, att döma av det antal personer som del är fråga om, förefalla som om nedläggningarna är av mindre betydelse, men jag måsle starkt markera all på de små orter det här gäller blir följdverkningarna myckel allvarliga. Sannolikt kan flera liknande exempel från andra län redovisas i nuvarande krissituation för branschen. Vad som sker är symtomatiskt för svagheten i svensk ekonomi. Den viktigaste åtgärden, som på sikt kan förbättra situationen för arbetslivet i sin helhet, är atl fö fart på aktiviteten i svensk ekonomi med generellt verkande åtgärder.

Vi kan nu konstatera att det råder bred enighet om att kraftfulla åtgärder på flera områden är nödvändiga för att stärka tekoindustriernas konkurrenskraft. Detta framgår inte enbart av skrivningarna i propositionerna och i utskottsbetänkandel utan även i de många motionerna. Denna debatt kommer också atl visa det. Vad det däremot råder delade meningar om är omfattningen och inriktningen av de i propositionerna föreslagna åtgärderna.

Reservanterna efteriyser mera av planering och samordning. Det är inte fråga om alt propositionerna skall avslås. Socialdemokraterna visar numera en mera realistisk attityd till de föreslagna åtgärderna än vad som varit fallet tidigare, då dessa frågor varit uppe till behandling i kammaren. De menade tidigare att företagen skulle överiämna eller delegera den del av beslutanderätten som berördes av stödåtgärderna-och i föriängningen av resonemanget framskymtade del atl villkoren skulle förvandlas till krav på regelrätt förstatligande. Det fanns med andra ord inbyggda hot om socialisering. Nu har detla förvandlats till krav på "övergripande planer för samhällets insatser på tekoområdet", som vi nyss hörde Lilly Hansson plädera för.

Det är inte främst kapitalförsörjningen eller ägarstrukturen ulan den låga lönsamheten som utgör dagens huvudproblem - inte enbart för tekobranschen ulan för näringslivet som helhet. Kostnadssituationen ändras inte genom ändrade ägarförhållanden.

Vi har tidigare kunnat konstatera atl det av staten hälftenägda Eiser inte har kunnat klara sig bättre än det tidigare enskilt ägda Algots. Inte heller har statens engagemang i Eiser utgjort någon garanti för alt avtalet mellan företaget och den dåvarande socialdemokratiska regeringen kunde hållas till alla delar. Näringsutskottet har utgått ifrån atl en helhetsbedömning av lekobranschen fortlöpande pågår. Situationen är sådan att åtgärder måste sättas in i såväl kortsiktigt som långsiktigt perspektiv. Ulskottet har därför ställt sig bakom de förslag som redovisas i propositionerna.

Därutöver markerar ulskottet att det utgår från atl man från regeringens sida med hänsyn lill försörjningsberedskapen kommer alt vidta kraftfulla åtgärder i god lid för alt bromsa nedgången innan produktionskapaciteten går ned till en kritisk nivå. Enligt handelsministern skall överstyrelsen för ekonomiskt försvar och industriverket fö i uppdrag att följa utvecklingen. Detta bör enligt utskottets mening möjliggöra elt snabbt inskridande från regeringens sida. Med hänsyn härtill samt till den i propositionen 42 förutsatta långsiktiga planen för hur försörjningsberedskapen skall upprätthållas har utskottet inte funnit skäl att biträda reservanternas förslag.

På motsvarande sätt kommer utvecklingen på skoområdet - vilken tagils upp i reservationerna 3 och 5 - alt följas av berörda myndigheter. Utskottet utgår från att regeringen vidtar de åtgärder som kan bli aktuella. Inom kort kommer skodelegalionen atl avge sina förslag, och enligt vad utskottet erfarit övervägs nu åtgärder inom regeringskansliet för stöd lill skobranschen.

Vad sedan beträffar handelns prissältningsmeioder hänvisar utskottet till pågående utredningsarbete av en arbetsgrupp inom prisregleringskommittén. Resultatet väntas föreligga inom kort, varför utskottet inte funnit skäl att föreslå riksdagen alt göra en särskild framställning, som motionärerna har begärt.

Likaså avstyrker utskottet motionskraven på ändrade medelstillskoll för den statliga tekokoncernen. Propositionens förslag grundar sig på särskilda utredningar i frågan. Avsikten äratt uppnå normal kommersiell finansiering, balanserad med kravet att de statliga företagen inte för sättas i en särskilt gynnad ställning i förhållande till andra företag inom samma bransch.

Utskottet har dock i likhet med arbetsmarknadsutskottet framhållit alt medel bör ställas till förfogande i den mån statliga företag för speciellt viktiga regionalpoliliska eller försörjningsberedskapspolitiska uppgifter.

Beträffande ursprungsmärkningen, som tagils upp i en motion, kan utskottets skrivning möjligen uppfattas som långtgående. Men det är inte avsikten atl tvinga fram elt omfallande krångel på det här området, om någon nu skulle tro det. Tvärtom är det fråga om riktlinjer för all främja frivilliga överenskommelser mellan konsumentverket och tekobranschen.

Tillämpningen måste självfallet ske med omdöme, och åtgärderna måsle vara enkla och praktiska. Även om avsikten enbart är alt förbättra informationen till konsumenterna bör det enligt min mening inte bli fråga om att märka varje enskilt småplagg. I många fall kan del räcka med upplysningen att det är en importvara. Det för under inga förhållanden bli fråga om åtgärder som kan upplevas som någon ny form av byråkrati!

Jag förutsätter atl man noga följer effekterna av föreslagna åtgärder. För egen del vill jag klart markera att om åtgärderna skulle leda till handelspolitiska motåtgärder från andra länder gentemot vår export, måsle vi vara beredda atl snabbt ompröva våra åtgärder. Även om jag biträtt förslaget med viss tvekan harjag dock funnit det värdefullt att nu pröva hur en sådan här möjlighet kan gagna oss i den situation vi befinner oss i.

Frågan om de statliga lekoförelagens möjligheteratt komplettera inhemsk tillverkning med import eller egen produktion utomlands tas upp i två

Nr 98

Torsdagen den 16 mars 1978

Försörjningsberedskapen på teko-området, m. m.

4 Riksdagens protokoll 1977/78:98-100

Nr 98

Torsdagen den 16 mars 1978

Försörjningsberedskapen på teko-området. m. m.

motioner. Utskottet konstaterar all avsikten med förslagen i propositionerna är att säkra sysselsättning och produklion i Sverige. Utskottet har därför slor förståelse för motionärernas synpunkter och finner det angeläget atl frågan om åtgärder i dylika syften blir föremål för närmare utredning. Utskottet föreslår därför att riksdagen skall uttala sig i den riktningen.

Beträffande de sysselsättningspolitiska aspekterna biträder ulskottet arbetsmarknadsulskotlets yttrande, vilket jämte försvarsutskottets yttrande redovisas i betänkandet. Vad särskilt gäller situationen för Brasons fabrik i Skövde, som lagils upp i motionen 605, kan konstateras att förhandlingar nu pågår om en försäljning till en privat företagare. Enligt de uppgifter jag inhämtat beräknas ett avgörande komma till stånd under vecka 12. Därmed upphävs beslutet som AB Eiser har fattat om nedläggning av denna enhet med 135 anställda i Skövde. Av dessa har 126 personer, varav 117 kvinnor, varslats om uppsägning. Genom privat företagsamhet kan tydligen tryggheten för dessa anställda garanteras.

Avslutningsvis, herr lalman, skall jag kommentera det särskilda yttrande som Erik Hovhammar, Anders Wijkman och jag själv fogat till utskottets belänkande.

Yttrandet har avgells med anledning av de synpunkter som framförs i motionen 1307 av andre vice talmannen Tage Magnusson och Hans Nyhage.

Vi delar motionärernas uppfattning att målsättningen skall vara att de statliga lekoföreiagen successivi överförs i enskild ägo. Sådana ålgärder bör enligi vår mening kunna prövas inom den av induslriministern nyligen tillsatta utredningen om Statsföretag AB:s verksamhetsinriktning. Starka skäl talar för ökade ägandespridningsåtgärder.

Vi instämmer vidare i motionärernas uttalanden beträffande vikten av alt riksdagen fortlöpande hålls underrättad om utvecklingen inom lekobranschen. Av särskilt intresse härvidlag är sysselsättningsutvecklingen och konkurrensförhållandena.

Då vi erfar att del inom regeringen finns stor förståelse för de problem och frågeställningar som i detla sammanhang har berörts, har vi kunnat avstå från alt slälla sådana yrkanden som motionärerna har begärt. Dock vill vi i det särskilda yttrandet understryka den vikt vi fäster vid de angivna frågeställningarna.

Herr talman! Med del anförda ber jag lill sist atl fö yrka bifall till utskottets hemställan på samtliga punkter.

RUNE JOHANSSON i Ljungby (s) Kort genmäle:

Herr talman! Bara en fråga till herr Sten Svensson: Var ligger den nivå för produktionskapaciteten som ur försöVjningsberedskapssynpunkt skulle kännas oroande för herr Svensson?

LILLY HANSSON (s) kort genmäle:

Herr lalman! Sten Svensson uppehöll sig väldigt mycket, speciellt i inledningen av sitt anförande, vid att den låga lönsamheten och kostnads-

utvecklingen skulle vara den främsta orsaken till de bekymmer vi har inom tekoindustrin. Vi vet mycket väl att lönerna inom lekobranschen här i Sverige ligger högre än i de länder som Sten Svensson jämförde med och naturiigtvis ännu högre än i lågprisländerna.

Man för en känsla av att Sten Svensson menar alt problemen inte skulle ha uppstått eller i varie fall skulle lösas med sänkta löner inom lekoföretagen här i landet. Är det Sten Svenssons mening? Vi vet ju atl tekobranschen är en låglönebransch i det här landet jämfört med annan industri.

Sten Svensson talar också mycket om omfattningen och inriktningen av stödåtgärderna,att planeringen fortgår, atl han utgår ifrån alt regeringen skall vidta snabba åtgärder om det visar sig nödvändigt, att olika instanser följer utvecklingen och att man håller på med den långsikliga planeringen. Men, Sten Svensson, vad vi begärt är alt planeringen och målsättningen skall vara klara innan man sätter in en mängd stödåtgärder. Det ärdet väsentliga -atl först ha målel klart för sig för tekobranschens utveckling i det här landet och sedan genom en planering visa hur del målel skall nås.

Sten Svensson är också mycket oroad och vill gärna påpeka att statliga företag inte skall fö fördelar framför privata, som ändå kan ha en lönsamhet och klara sig. Del är alldeles riktigt, och det håller vi med om. Men statliga företag skall inte heller ha sämre förutsätlningar.

Jag vill bara påpeka vad som står i propositionen 73, atl man i den statliga koncernen under 1978 och 1979 inte skall erhålla statliga lån, lånegarantier eller bidrag av industri- och sysselsältningspolitisk natur för tekoindustrierna inkl. s. k. äldre stöd. Detla får man alltså inie under den här omslmkture-ringsperioden på två år, trols att vi vet i dag att de 190 miljonerna som man ger den statliga tekokoncernen inte kommer att räcka till.

Nr 98

Torsdagen den 16 mars 1978

Försörjningsberedskapen på lekoområdel, m. m.

EIVOR MARKLUND (vpk) kort genmäle:

Herr talman! Sten Svensson tar i dag, som det så ofta har gjorts i debatten om den svenska tekokrisen, upp kostnaderna för svenska produkter i förhållande till importerade. I lidigare debatter har ju importberoendet försvarals med ett ständigt upprepande av fördomen, att den handel som domineras av stora internationella imster kan kallas fri, och att man vill slå vakt om denna fria handel.

Vi anser naturligtvis också alt det är angeläget med ett omfattande internationellt handelsutbyte. Men eftersom det här just inom lekobranschen så påtagligt sker på kapitalets villkor, genom att kapital och produktion flyttas till sådana ställen där man mest skoningslöst kan utnyttja arbetskraft, så hävdar vi att en reglering måste tillämpas. Och i den akuta siluation som svensk tekoindustri befinner sig i är det nödvändigt med importbegränsningar.

Nu tar Sten Svensson upp frågan om hur man skall fö konsumenterna att betala skillnaden mellan det pris som sätts på importerade varor och det pris som måste åsättas svenska varor. Jag vill då upprepa den fråga som ställdes i fjolårets debatt -jag tror del var bl. a. av Lilly Hansson och Karin Nordlander - om man inte ändå måste säga att svenska tekoförelag i del avseendet själva

Nr 98

Torsdagen den 16 mars 1978

Försörjningsberedskapen på teko-området, m. m.

har lilet på sill ansvar, eftersom de dels flyttat delar av verksamheten utomlands, dels i hög grad har gått över från att producera till atl också importera en slor del av de produkter de sedan säljer. Man tog också upp frågan om del inte från samhällets sida måsle krävas viss insyn i hur försäljningsledet organiseras. Del jag har sagt i mitt inlägg exempelvis om planeringen av tekoindustrin innefattar självfallel också den delen av verksamheten.

STEN SVENSSON (m) kort genmäle:

Herr talman! Vi hörde Eivor Marklund i sitt inledningsanförande komma med receptet alt vi skall byta ut vårt nuvarande biandekonomiska system enligt alla de förslag som vpk redovisar. Delta ärju konsekvent av vpk -del leder otvivelaktigt till atl vi byter samhällssystem. Vi vet hur del fungerar på andra håll i väriden. Vi vet inte hur det kan bli i Sverige, men vi vill inte la risken att fö motsvarande följdverkningar.

Beträffande Rune Johanssons i Ljungby fråga vill jag fråga tillbaka, om socialdemokraterna vill följa Eivor Marklunds recept atl byta ekonomiskt system, att avskaffa vår nuvarande marknadsekonomi. Svaret på Rune Johanssons fråga är att nivån måste anpassas till de ramar och de krav som marknadsekonomin förutsätter.

Det måste gå att sälja de produkter vi tillverkar i vårt land. Skillnaden i pris har säkert alla svenska turister märkt när de handlat textilvaror utomlands, t. ex. i London. Skillnaden beträffande arbetskostnader har, som jag tidigare redovisat i debatten, ökat oroväckande mycket. Skillnaden i arbetskostnader per timme inkl. sociala kostnader mellan Sverige och Finland var 1972 8:30 kr., 1973 8:80 kr., 1974 8:87 kr., 1975 11:10 kr., 1976 14:16 kr. och 1977 16:38 kr. När del gäller England var motsvarande utveckling från 1972 8:80 kr., 10:80 kr., 11:75 kr., 15:70 kr., 19:21 kr. och 23:10 kr. Skillnaderna har ökat mesl under åren 1975-1976. Jag frågar: Kan detta verkligen fö fortsätta?

Vad är då socialdemokraternas alternativ?

1 budgelallernativet föreslår de 13 olika avgifts- och skattehöjningar som skall inbringa bortåt 9 miljarder mera. Är höjningar av arbetsgivaravgifter och skatter i övrigt en näringsvänlig politik? Höjda arbetsgivaravgifter drabbar inte importen, däremot svensktillverkade varor. De svenska företagen måste höja priserna - medan importen går fri.

RUNE JOHANSSON i Ljungby (s) kort genmäle:

Herr talman! Jag skulle vilja tillfråga de ärade lyssnarna i kammaren om det var någon som uppfattade vid vilken nivå herr Svensson anser alt produktionskapaciteten från beredskapsförsörjningssynpunkt skulle bli oroande. Del varju egentligen goddag-yxskaft. Herr Svensson litar uppenbariigen till att de fria marknadskrafterna har en utslagningsmekanism som skall få verka lill del binra slutet. Men jag förmodar atl handelsministern, och kanske industriministern, kommer tillbaka lill de här frågorna i en mera reell debatt. Vi är ute efter atl realistiskt diskutera detta och att medverka till åtaganden som ger oss en rimlig försörjningsberedskap. Metoderna för att komma

dithän må vi nogsamt diskutera. Men herr Svensson svarar alltså inte i en saklig debatt på den fråga det gäller.

EIVOR MARKLUND (vpk) kort genmäle:

Herr lalman! Jag hörde i Sten Svenssons första inlägg att han tidigare hade uppfattat inbyggda hot om socialisering i socialdemokraternas agerande. Vi döljer inte på något sätt alt vi vill ha etl ökat samhällsansvar för den här delen av industrin. Vi säger i motionen ull regeringens proposition om slalliga textil- och konfektionsföretag, alt vi t. o. m. anser alt man bör överväga om inte fler förelag än de av regeringen föreslagna kan förstatligas eller i någon form knytas till verksamheten, så alt man verkligen kan åstadkomma en planering av branschens ulveckling. Sten Svensson har alldeles rätt uppfattat alt jag också på det här området kritiserar det biandekonomiska systemets brister.

När det sedan återigen gäller priserna så har jag just fått i min hand skriften Pris- och kartellfrågor, där det påläggsförfarande som finns inom detaljhandeln förklaras. Det är ett procentuellt högre men i kronor räknat lägre pålägg på importvaror än på svenska varor, och detta gör att prisskillnaderna i leverantörsledet förstärks i detaljhandelsledet. Betyder inte delta atl man måste få till stånd elt annat påläggsförfarande, en annan prissättningsmetod, ungefär som det som nämns i reservalionen 4, som också vpk-gruppen kommer att stödja?

Nr 98

Torsdagen den 16 mars 1978

Försörjningsberedskapen på teko-området, m. m.

LILLY HANSSON (s) kort genmäle:

Herr talman! Sten Svensson fortsätter bara alt räkna upp skillnaderna i timpenning mellan olika länder och undviker helt att svara på den fråga jag ställde, om han menar alt lönerna i vårt land skall sänkas.

Sedan talar han om etl samhällsengagemang, ett ökat statligt inflytande, som vi tog upp i förra tekodebatten, och han talar då om ett understucket hot om socialisering. När vi talarom elt statligt ägarengagemang gör vi del utifrån uppfattningen atl när de privata företagen inte på något sätt klarar av en situation måsle staten gå in med ett ökat engagemang. Om del sedan blir etl helt statligt ägande eller om man kan klara det på annat sätt är egalt. Men om staten äger förelag så innebär inte del, enligt vår mening, en avveckling av de statliga företagen, som man nu nästan blir misstänksam är meningen när staten nu går in och bildaren statlig tekokoncern. Vi harju märkt redan innan vi över huvud taget har fattat beslutet här i dag, atl man börjar med avvecklingen. Men så ser inte vi på ett statligt ägarengagemang.

STEN SVENSSON (m) kort genmäle:

Herr talman! Till Lilly Hansson vill jag säga att lönerna inte avgörs av riksdagen -jag trodde att Lilly Hansson kände till att lönerna aren utpräglad förhandlingsfråga. Nu är det emellertid inte fråga om att lönerna skall pressas ner, utan det är fråga om att bevaka skatter och andra kostnader som framkallar höga kompensationskrav.

Rune Johansson i Ljungby svarade inte på huruvida vi skall byta

Nr 98

Torsdagen den 16 mars 1978

Försörjningsberedskapen på teko-området, m.m.

ekonomiskt system. Är vi då överens om atl bibehålla nuvarande biandekonomiska system?

När del gäller Rune Johanssons fråga till mig, så är mill svar -jag upprepar del: Vi skall ha en sådan nivå att det går att sälja varorna. Eller menar Rune Johansson atl vi skall tillverka varor som inte går atl sälja?

I de sju reservationer som socialdemokraterna har redovisat till belänkandet har jag inte hittat några som helst förslag som innebär att man nedbringar kostnaderna för förelagen. Men detta är av vital betydelse för atl hålla nere priserna på svensktillverkade varor, det harjag flera gånger givit uttryck för. Som jag nyss påpekade har ni i stället i alternativet till budgetpropositionen föreslagit ännu flera skattehöjningar, som ytterligare trissar upp priserna och framkallar nya kompensationskrav från löntagarorganisationerna vid förhandlingarna.

Eivor Marklund log i sin förra replik upp frågan om åtgärder beträffande importen, och jag vill med anledning därav säga atl del i den nuvarande situationen är mycket viktigt för vårt land att vi respekterar de regler som finns på del handelspolitiska området. Om vi inte gör det, kan vi drabbas av motåtgärder med allt vad de kan innebära av negativa följdverkningar för de människor som är direkt beroende av exporterande företag. Vårt välstånd är i avgörande grad beroende av vår möjlighet att hävda oss på världsmarknaden. Vad gäller de handelspolitiska problemen kan vi notera att de nyligen träffade bilaterala avtalen med en del lågprisländer ingåtts enligt en ny princip, varigenom möjligheter atl utnyttja kryphålen i avtalen väsentligt reducerats.

Vårt land måste exportera betydligt mer än vi importerar för att vi skall kunna betala våra utlandsresor, vår u-hjälp och våra avbetalningar och räntor på lån. Av brultonationalprodukten måste en dryg tredjedel exporteras, om vi skall kunna behålla vår nuvarande standard.

Förste vice talmannen anmälde att Lilly Hansson anhållit atl till protokollet få antecknat alt hon inte ägde rätt till ylteriigare replik.

Industriministern NILS ÅSLING:

Herr lalman! Utvecklingen inom tekobranschen ger förvisso anledning lill fortsatt oro. Mot den bakgrunden är det med en viss tillfredsställelse jag noterar den överensstämmelse i värderingarna av de problem vi har framför oss, som denna debatt har visat och som f ö. också vitsordats genom oppositionens reservationer till betänkandet. Jag kunde också i Rune Johanssons i Ljungby anförande märka samma överensstämmelse när det gäller hur de grundläggande problemen inom tekoindustrin skall bemästras. Del var ett sakligt anförande, som möjligen gav intryck av att Rune Johansson har förlorat en del illusioner; och jag kan förstå honom därvidlag. Jag noterade också med tacksamhet atl Rune Johansson sade alt han, om än resignerat, godtar de förslag som framförts i propositionen.

Utvecklingen under fjolåret har för svensk tekoindustri kännetecknats av en tämligen stark importökning och en svag utveckling på exportsidan.

Samtidigt har, som också vitsordals av flera talare, den inhemska marknaden utvecklats svagt, vilket innebär atl den svenska tekoindustrin ytterligare förlorat marknadsandelar.

Som ett led i den bevakning av tekobranschens utveckling som sker inom regeringskansliet haren antal s. k. snabbenkäter genomförts. Undersökningarna är inriktade på konfektionsindustrin. Med dessa enkäter som komplement lill annan information om lekobranschen har vi möjlighet att hela tiden få en aktuell bild av vad som händer i branschen och hur utvecklingen ter sig. Den senaste enkäten genomfördes så sent som i februari i år.

Lönsamheten inom branschen har drastiskt försämrats under senare tid. I den första enkäten, som genomfördes i december 1976, uppgav sig 75 96 av förelagen ha täckning för sina röriiga kostnader. För våren 1977 räknade endast 50 % av förelagen med att kunna täcka sina rörliga kostnader. Denna andel har enligt senare undersökningar gått ned ytterligare. Enkäter som genomförts i oktober förra året och i februari i år visar att andelen förelag som kan läcka sina röriiga kostnader nu sjunkit lill omkring en tredjedel. Med tanke på branschens allmänna utveckling och stabilitet är detta naturligtvis en mycket oroväckande utveckling.

Sommaren 1977 gav jag statens industriverk i uppdrag att göra en framtidsbedömning av utvecklingen inom trikå- och konfeklionsinduslrin. Enligt den prognos som industriverket under hösten avlämnade väntades antalet anställda minska från ca 30 000 personer 1976 till 15 000 ä 20 000 personer - eller med 30-50 96 - till början av 1980-talet. Industriverket räknade med att nedgången skulle vara kraftigast under de första åren efter 1976.

Från regeringens sida gjordes vid årets början den bedömningen att nedgången i sysselsättningen inom hela tekoindustrin riskerade alt bli av avsevärd omfattning. Man uppskattade nedgången till mellan 5 000 och 7 000 personer under 1977. Nya ålgärder - särskilda strukturgarantier och särskilt sysselsättningsbidrag för äldre arbetskraft - beslutades av riksdagen under våren 1977 mot bl. a. den bakgrunden. Trots dessa insatser har sysselsättningen fortsatt att minska starkt. Enligt preliminära uppgifter haren nedgång skett under 1977 med omkring 5 000 personer. Sysselsättningsminskningen har framför allt berört konfeklionsinduslrin.

Antalet varsel uppgick lill nästan 6 000 under 1977, dvs. närmare 500 per månad i genomsnitt. Under årets sista kvartal minskade antalet varsel till drygt 200 per månad. Därefter har dock en ökning skett, med varselsiffror på 700 i januari och 500 i februari. Anmälda varsel som ännu inte gått i verkslällighel berörde i januari 2 400 personer inom tekoindustrin, varav 1 400 inom konfektionsindustrin.

Den nyligen genomförda snabbenkäten tyder på att sysselsättningsnedgången kan komma att fortsätta i ungeför samma takt. Bedömningen är emellertid just nu svår alt göra. Tekoarbetsgruppen inom regeringskansliet planerar alt genomföra en ny snabbenkät i början av april för alt få fram ett säkrare underlag för att bedöma den fortsatta utvecklingen.

Utvecklingen inom lekoområdet ger förvisso anledning till oro. Det finns

Nr 98

Torsdagen den 16 mars 1978

Försörjningsberedskapen på lekoområdel, m. m.

Nr 98

Torsdagen den 16 mars 1978

Försörjningsberedskapen på leko-området, m. m.

dock - detta har förbigåtts i den här debatten tidigare - vissa ljusglimtar i en övrigt relativt mörk branschutveckling.

För det första vill jag peka på den avsevärda begränsning av lågprisimporten som regeringen lyckats åstadkomma i avtalen med de mest betydande lågprisländerna. Förhandlingar forlsätler med andra lågprisländer.

För del andra har kostnadsrelationerna lill vissa av våra västeuropeiska konkurrentländer förändrats gynnsamt -och det aren fortlöpande utveckling - bl. a. som följd av förra årets devalvering. Delta har naturligtvis betydelse främst för våra exporlmöjligheter, men också för möjligheterna att hävda svenska produkter på hemmamarknaden.

När Rune Johansson i Ljungby talar om att begränsningen i konsumtionen på hemmamarknaden går ut över tekoindustrin, så är detta naturiigtvis rikligt. Men begränsningen i konsumtionsutrymmet ärju bara en del av den målmedvetna stabiliseringspolitik som nu bedrivs. De positiva effekterna av denna politik ärju framför allt att våra kostnadsrelationer till omväriden har förbättrats och fortlöpande förbättras, vilket ger nya och bättre förutsättningar för den svenska tekoindustrin att uppta konkurrensen med importen.

För det iredje trorjag att man skall notera, och det är ett viktigt påpekande, all en växande insikl är på väg inom svensk detaljhandel om värdet av att ha leverantörer som ligger nära marknaden. Jag tror att vi kommer att få se ett ökande intresse från handelns och konsumenternas sida att slå vakt om kvarvarande svenska leverantörer inom tekobranschen.

Till detta får man då lägga de positiva effekterna av den föriängning av äldreslödet under första halvåret 1978 som har beslutats av riksdagen - med möjlighet för regeringen alt föriänga stödet även under andra halvåret i år -och vidare del förslag till förlängning av systemet med särskilda slrukturgarantier för tekoindustrin som riksdagen i dag kommer all ta ställning Ull.

Det är naturligtvis ännu för tidigt alt bedöma dessa åtgärders betydelse för branschen. För min del drar jag då slutsatsen alt myckel talar för atl utslagningstakten inom branschen åtminstone inte ökar ytterligare. Möjligen kan vi ha vissa förhoppningar om en något lugnare ulveckling under senare delen av detla år.

Ett antal framställningar har under senare lid gjorts till regeringen om åtgärder för att påverka utvecklingen inom tekoindustrin. Framställningarna har kommit främst från fackliga organisationer, induslribranschorganisa-tioneroch berörda myndigheter. Senast har arbetsmarknadsstyrelsen i mitten av febmari hemställt om alt åtgärder skall vidtas, så att erforderligt rådrum ges för mera långsiktiga beslut om konfektionsinduslrins dimensionering.

När det gäller målsättningen för branschens utveckling finns del förslag om atl nivåer nu skall fastläggas, som innebär att nuvarande tekoindustri i slort sett bevaras. Vid utskottsbehandlingen har även oppositionen intagit denna ståndpunkt. Enligt den proposition om försörjningsberedskapen på lekoområdel som lades fram under hösten, baserad på ett särskilt utredningsarbete, var kapaciteten inom konfektionsområdel mer än tillräcklig föregående år.

Även efter den nedgång som skett sedan dessa beräkningar gjordes är det sannolikt att kapaciteten, sedd i detta begränsade perspektiv, ännu är tillräcklig. Om vi närmar oss kritiska nivåer, och det är möjligl att vi nu gör det, kan det dock endast röra sig om enstaka, avgränsade produktområden.

Sysselsättningsskäl är dess värre ingen internationellt hållbar motivering för att med direkt statligt stöd på sikt vidmakthålla en hel bransch vid en viss storlek. Även andra skäl talar naturiigtvis mot atl i slor omfattning bibehålla ej konkurrenskraftig produktion. Jag tycker att Rune Johansson för ett något sangviniskt resonemang, när han antyder att han här är beredd atl bryta mol de gamla principerna för hur man orienterar och disponerar resurser i svenskt näringsliv och för hur man bedriver en handelspolitik i traditionell mening, som vi som är så beroende av internationella handelsrelalioner har all anledning atl slå vakt om.

Enligt regeringens synsätt ärdet tyvärr, och i realiteten tyckerjag mig också finna stöd härför i oppositionens yttranden, ofrånkomligt att acceptera en fortsalt nedgång inom tekoindustrin. Men det är viktigt alt den nedgång som inom vissa sektorer är ofrånkomlig sker med så slor hänsyn som möjligl lill de sociala konsekvenserna för de människor som här har sina arbeten. Delta innebär att nedgångstaklen inte får bli alltför stor. I bl. a. delta syfte har del särskilda äldrestödel införts för tekoindustrin.

Samlidigl är del viktigt att det sker satsningar på utvecklingsbara delar av branschen. Här tycker jag kanske alt debattörerna inom oppositionen är alllför pessimistiska. Det finns trots allt bland de 800-900 svenska tekoföretagen rätt många företag som befinner sig på offensiven och är utvecklingsdugliga, trols alt vi just nu upplever ett av de mest besväriiga konjunkturlägen som denna bransch någonsin har haft.

Det är därför som regeringen har gjort kraftiga insatser inom industripolitiken för atl genom strukturgarantier och andra induslripolitiska åtgärder säkra möjligheter för utvecklingsdugliga företag att inte bara överleva utan också finna en möjlighet till vidare utveckling.

Dessutom måste naturliglvis alla ansträngingar i detta skede göras för alt få fram annan sysselsättning på de orter som berörs av driflinskränkningar eller nedläggningar. Jag vill här erinra om att regeringen den I december 1977 gav vissa länsstyrelser i uppdrag att tillsätta speciella grupper för all samordna arbetet med atl finna ersättningssysselsältning till de kommuner som drabbas av strukturomvandlingen i vissa branscher. Genom delta kommer de orter där tekoindustrierna går tillbaka att särskilt kunna uppmärksammas. Vidare har, för att samordna åtgärderna inom regeringskansliet, en särskild grupp med anknytning lill den s. k. elableringsdelegationen tillsatts. Förslag om särskilda resurser för detta arbete kommer alt föreläggas riksdagen. Enligt förslaget skall 13 milj. kr. ställas lill förfogande för atl bl. a. söka alternativ produktion till orter som berörs av nedläggningar inom stål- och lekoindustrierna. En del av ramen avses länsgrupperna få möjligheter alt utnyttja. En del av länsgrupperna har redan kommit i gång med detla arbete. Föratt denna verksamhet snabbt skall komma i gång har arbetsmarknads- och näringsut-

Nr 98

Torsdagen den 16 mars 1978

Föisöijningsbered-skapen på teko-området, m. m.

Nr 98

Torsdagen den 16 mars 1978

Försörjningsberedskapen på teko-området, m. m.

skotten föreslagit att regeringen skall vara oförhindrad alt använda industridepartementets kommittéanslag för detta ändamål.

Jag vill vidare erinra om att regeringen den 3 november 1977 beslöt att Borås, Marks och Ulricehamns kommuner, vilka alla är i hög grad berörda av tekoindustrins utveckling, fram t. o. m. den 30 juni 1979 skall ingå i den s. k. grå zonen, vilket innebär atl regionalpolitiskt stöd kan utgå lill förelag som bygger ul eller etablerar ny verksamhet.

De åtgärder som jag här har redovisat bör enligt min mening vara av stor betydelse när det gäller alt mildra konsekvenserna för de anställda av tekoindustrins tillbakagång. Jag vill dock understryka all regeringen myckel noga följer utvecklingen och därvid är beredd överväga de ytterligare åtgärder som kan bli erforderliga, om nedgångslakten skulle övergå i ett okontrollerat föriopp.

I den fortsatta bevakningen är del självklart all försörjningsberedskapsaspekterna får allt större betydelse. Låt mig citera näringsulskotlet, som ullalar att utskottet utgår från atl bl. a. med hänsyn lill försörjningsberedskapen kommerait göras kraftfulla insatser i god tid föratl bromsa nedgången innan produktionskapaciteten går ned till kritisk nivå.

Jag kan instämma i detta synsätt.

Handelsministern aktualiserade i regeringens proposition behovet av en plan för hur försörjningsberedskapen på lekoområdel skall tillgodoses. Det har under den senaste liden vid debatter här i kammaren och i andra sammanhang riktats kritik mot regeringen för atl en plan för tekoindustrin inte redan utarbetats i enlighet med propositionen. Rune Johansson karakteriserade förloppet här som tuvhoppning, och del är en liknelse som jag inie riktigt förslår innebörden av, om man bedömer bakgrunden till detta. Det är ändå så, alt riksdagen genom alt uppskjuta behandlingen av vissa delar av propositionen, däribland frågan om en plan, tog över initiativet i denna fråga. Med tanke på att motioner väckts om att planeringen skulle grundas inte bara på försörjningspoliliska, såsom regeringen föreslagit, ulan också på regionalpoliliska och arbetsmarknadspolitiska bedömningar har regeringen inte rimligen kunnat göra annat än atl avvakta riksdagens ställningstagande i frågan. Det är dessutom värt att notera i detla sammanhang atl försvarsutskottet i sitt yttrande till näringsulskotlet talar om att en plan bör grundas på ingående och samlad bedömning av läget i branschen. Mot detta har försvarsulskotteis socialdemokrater inte reserverat sig, enligt vad jag har funnit.

För de fortsalla övervägandena i fråga om tekoindustrin trorjag att vissa frågeställningar kommeratt behöva belysas ytterligare. Även i del nuvarande anpassningsskedei med delvis svåra, för vissa företag myckel svåra påfrestningar finns del dock, som jag påpekat tidigare, ett antal företag som är livskraftiga och lönsamma och som vi inte möter på tidningarnas förstasidor eller löpsedlarna. Enligt min bedömning - där är jag mer optimistisk än oppositionen - kommer vi även i framliden att ha en livskraftig sektor inom tekoindustrin, beslående av förelag som har sin konkurrenskraft just i närheten till den svenska marknaden, speciella produkter vad gäller design

och kvalitet eller andra faktorer. Alt försöka bedöma den livskraftiga delens utveckling bör vara en av de mest angelägna uppgifterna i det kommande arbetet med tekoproblemen. Vi kan behöva analysera olika tekoföretags förutsättningar alt driva verksamhet i framtiden för atl bl. a. i god lid få kännedom om kapacitelsulvecklingen inom branschen. Vidare kan olika tekoföretags sysselsätlningspolitiska och regionalpoliliska betydelse behöva närmare analyseras.

De fortsatta ställningstagandena i fråga om lekoindustrin måste alltså även baseras på en plan för försörjningsberedskapen. Ett arbete som syftar till att få fram en sådan plan har initierats inom regeringskansliet. 1 detta arbete kommer tekoarbelsgruppen inom regeringskansliet alt ha en viktig uppgift. Jag räknar vidare med att arbetsgruppen genom fortlöpande kontakt med lekobranschrådel skall få till stånd del samråd med bl. a. de anställdas och branschens organisationer som är nödvändigt för detla arbete.

Näringsulskotlet har uttalat sig positivt närdet gäller frågan om alt bilda en särskild tekodelegalion för atl samordna lekoåtgärderna. I de fortsatta ställningstagandena i fråga om tekoindustrin kommer regeringen atl noga överväga behovet av en sådan delegation.

Propositionen om de statliga lekoföreiagen bygger på förulsältningarna 190 milj. kr. i slalliga insatser och en beräknad sysselsättningsminskning med 1 500-2 000 personer. Delfinnsenligtvadjag inhämtat från ledningen förden statliga tekokoncernen inte anledning befara att sysselsätlningsminskningen skall behöva översliga de i propositionen angivna 2 000 personerna.

Oppositionen har hävdat atl sysselsäuningen inom den statliga lekokoncernen bör hållas oförändrad i avvaktan på alt en plan utarbetas för tekoindustrin. En linje där de statliga tekoföretagen inte tar sin del av en anpassning till branschens minskade avsättningsmöjligheter skulle lätt få förödande konsekvenser för den övriga branschen, särskilt i Boråsregionen. Som jag tidigare redovisat är del enligt regeringens bedömning inte möjligl atl med Slalliga stödåtgärder vidmakthålla lekobranschen i dess nuvarande omfattning. Vi klarar helt enkelt den argumenteringen internalionellt. Det skulle slå tillbaka på andra branscher. Det skulle vara atl fiytla arbetslöshet från en bransch till en annan. Det kan vi inte medverka till.

I massmedia har uppgivits atl sysselsättningsminskningen inom den slalliga tekokoncernen i hög grad skulle beröra Algots, som är dotterbolag till Eiser, och att två av de tre Algotsanläggningarna i Norrland skulle behöva läggas ned. Några beslut om delta har dock inte fattals. Den särskilda referensgruppen inom Algois, i vilken de anställda och förelagsledningen är representerade, hade ett möte om detta i går. Moderbolagets styrelse kommer enligt vad jag har inhämtat alt ta ställning i frågan den 7 april.

Jag vill mot den bakgrunden naturligtvis inte föregripa delta genom en diskussion i dag om Norrlandsenheiernas fortsatta verksamhet. Del får också bli milt svar till Lilly Hansson på hennes direkta fråga. Låt mig bara erinra om alt jag i propositionen om de statliga lekoföreiagen angav atl jag finner det naturligt att Nya Algots inte helt koncentrerar verksamheten till en ort, utan inom givna ekonomiska ramar bedriver rörelse såväl i Borås som i Norrland.

Nr 98

Torsdagen den 16 mars 1978

Försörjningsberedskapen på tekoområdet, m. m.

Nr 98

Torsdagen den 16 mars 1978

Försörjningsberedskapen på teko-området, m. m.

Jag har tidigare redogjort för de olika åtgärder som har vidtagits för atl möta de problem som sysselsätlningsnedgången inom lekoindustrin medför på vissa orter. Jag vill också nämna att del inom Statsföretag bildats två grupper, en för Norrland och en för västra Sverige, med uppgift att finna någon alternativ produktion för nedläggningshotade företag inom Statsföretagsgruppen. I detta arbete deltar även de anställda och deras organistioner. F. n. undersöks ett projekt för alternativ produktion, som vid behov eventuellt skulle kunna föriäggas lill någon av Algois Norriandsenheler.

Från olika håll har kritik riktats mot delar av den importverksamhet som bedrivs inom den statliga lekokoncernens regi. Framförallt har importen från Sydkorea diskuterats. Enligt vad jag har erfarit föreligger inom den statliga lekokoncernen allvarliga planer på atl avveckla denna importverksamhet. Från den statliga tekokoncernens sida har nyligen deklarerats atl några investeringar i dotterföretagen i Finland inte är aktuella. Företagsledningen har vidare framhållit atl man först måste reda upp situationen vid koncernens svenska enheter innan någon som helst nyinvestering kan göras i Finland. Med tanke på uppgifter som har förekommit i pressen finns det anledning alt notera delta besked från den ansvariga företagsledningen med tillfredsställelse.

Sammanfattningsvis, herr lalman, skulle jag vilja karakterisera den här debatten så, att oppositionen i alla väsentliga frågor har gett sitt stöd till den lekopoliiik som regeringen bedriver. Delta vitsordas av del sakliga innehållet i reservationerna lill utskottets betänkande. Här finns det dock en fråga av mera principiell natur som jag föreställer mig att en bred allmänhet skulle vilja ha klarlagd vid elt tillfälle som detla. Det gäller en liten detalj - men en principiellt viktig detalj - i en av de socialdemokratiska reservationerna. I reservationen 7 säger man atl ingen personalreduktion får förekomma i statliga företag, men när del gäller privata företag skall man, som det heler, "sträva efter alt undvika nedläggningar och personalinskränkningar".

Det här är en principiellt intressant fråga, och den fordrar av oppositionen ett ställningstagande som är litet utöver det som ett allmänt stöd till reservationerna utgör. Jag riktar därför frågan lill min företrädare i mitt nuvarande ämbete: Är det så att socialdemokratin håller på att byta fot och frångå en gammal princip i svensk arbetarrörelse om att del inte är arbetsgivartillhörigheten som skall vara vägledande för hur man behandlas och hur avtalet skall vara utformat, utan alt del är den verksamhet som den enskilde utför som skall vara vägledande? Har man andra krav på statliga företag än på privata företag? Är man beredd att ställa lägre krav på sysselsättningsirygghelen i de privata företagen än i de statliga? Jag tror att tiotusentals tekoanställda över hela landet kräver socialdemokratin på ett klart och entydigt besked i denna fråga, där oppositionens ulskottsledamöier har intagit en ståndpunkt som mystifierar och oroar.

Under detta anförande övertog talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

RUNE JOHANSSON i Ljungby (s) kort genmäle:

Herr talman! Jag skall inte karakterisera herr industriministerns anförande på annat sätt än alt säga att det var välvilligt i största allmänhet. Men jag är inte säker på atl det lugnade vare sig företag eller anställda. Och inte heller känner vi oss tillfredsställda med vad han nu har sagt. Vi kan inte finna att han är beredd att söka medverka till att stoppa den utveckling som vi på goda grunder betecknar som katastrofartad då det gäller beklädnadsområdet.

Men herr Åsling ärju en debattör som är tränad från landets alla delar, och han försöker i slutomgången vända debatten att omfatta en moifråga lill oss. Del gäller en i och för sig viktig fråga: Vilka är del vi slår vakt om i det här landet bland anställda och företag? Vi har en målsättning sedan årtionden tillbaka, utmejslad framför allt i de korta orden "arbete åt alla, trygghet för anställning och utkomst åt alla", men det står inte fortsättningsvis, herr Åsling: "åt dem som är i statlig företagsamhet anställda". Det är tryggheten för alla - i statlig, privat eller kooperativ verksamhet - som vi måste vårda oss om.

Men det är väl en självklarhet i en debatt av den här karaktären, där vi diskuterar att nu la över ett par privatägda företag och lägga in dem i statlig företagsamhet, alt vi har väsentligt större möjligheter att genom direktbeslut påverka deras sysselsättning. Då det gäller de privata och kooperativa företagen förordar vi en lång rad av ålgärder för atl i princip söka trygga sysselsättningsnivån. När vi uttalar oss för atl inga avskedanden skall ske, så gäller det alla, oberoende av vid vilka företag de är anställda.

Jag är, herr talman, litet grand bekymrad därföratt herr Åsling förmenar att den nuvarande kapaciteten fortfarande är tillfredsställande. Herr Åsling har visseriigen uttalat att han är orolig i det nuvarande läget. Men han vill inte dra konsekvenserna av vad som just nu håller på atl ske, nämligen en ökning månad efter månad av friställning av arbetskraft och varsel.

Herr Åsling har inte bestridit mina uppgifter att om den här utvecklingen nu för fortsätta, så kan vi inom något eller några år vara nere vid en produktionskapacitet på kanske 15 96 för vår beklädnadsindustri och 10 96 för vår skoinduslri. Detta är väl ändå en utveckling som vi gemensamt måste söka motverka.

Nr 98

Torsdagen den 16 mars 1978

Försörjningsberedskapen på teko-området, m. m.

LILLY HANSSON (s) kort genmäle:

Herr lalman! Del är klart atl jag får lov att acceptera att herr Åsling inie vill eller kan svara på den fråga jag ställde till honom, eftersom man ännu inte har tagit ett beslut.

Herr Åsling säger nu att regeringen när det gäller målsättniiigen för tekoindustrin skall lägga fram etl förslag som skall gå ut på att nuvarande nivå skall bevaras. Då vill jag ställa frågan: Från vilken tidpunkt-i dag, eller om ett halvår, eller om ett år, när man har lagt ned tillräckligt myckel?

Han säger också att nedläggningar inte får ske snabbt och alt man skall ta sociala hänsyn. Borås, Lycksele, Skellefteå, 200 i Skåne, två fabriker i Ångermanland - är den takten acceptabel?

Statsföretag har framhållit att man när det gäller den statliga koncernen

Nr 98

Torsdagen den 16 mars 1978

Försörjningsberedskapen på teko-området, m. m.

skall göra allt för att söka åstadkomma allernaliv produklion. Har man gjort det? Det finns uppslag lill alternativ produklion vid Algots Nord 1. ex.

Det finns företrädare för de fackliga organisationerna där uppe som säger sig vara besvikna på Statsföretag också i etl annat hänseende, därför alt när rekonstruktionen av Algots inleddes lovade Per Sköld, Statsföretag, all den samhällsekonomiska bilen skulle tas med i beräkningen. Men hittills har man inte beaktat de samhällsekonomiska konsekvenserna. Jag vill fråga Nils Åsling om man inte alls bryr sig om att ta hänsyn lill de samhällsekonomiska följdverkningarna av en nedläggning.

EIVOR MARKLUND (vpk) kort genmäle:

Herr talman! När jag i förra veckan träffade representanter för facket på Algois Nord i Skellefteå utgick de ifrån att någon från regeringen i riksdagens debatt skulle ge svar på de frågor som ställts ungefär i linje med vad Nils Åsling i dag har gjort. Det är alliså uppenbart att flickorna på Algots Nord är mycket väl medvetna om sin situation. De sade bl. a. alt det säkert kommer att bli så att man fortsätter att försöka dämpa de sociala följderna av en strukturomvandling, som man från samhällets sida ändå samtidigt har både stött och påskyndat. Och det är väl ungefär vad Nils Åslings anförande här i dag vittnar om.

Det sägs inte mycket om samhällsekonomiska konsekvenser. Det talas fortfarande mesl om företagsekonomiska lönsamhetskalkyler. Man hänvisar till moderbolagets resonemang i den vägen. Bevarandet av sysselsättningen måste ju ändå vara målsättningen för hela detla arbete. Hur välvilligt man än tolkar Nils Åslings tal går det inte att på den punkten känna sig lugnad.

Industriministern NILS ÅSLING:

Herr talman! Rune Johansson i Ljungby säger atl vi inte är beredda att stoppa nedgången inom tekoindustrin. Erfarenheten av del branschprogram som gäller f. n. och som nu förhoppningsvis kompletteras genom riksdagens beslut i dag är sådan att de industripolitiska instrumenten är fullt tillräckliga. Del vitsordas av branschen, av facket, av industriverket och av alla inblandade parter. Om man skall gå längre kommer man in på frågor som är mer eller mindre handelspolitiska till sin karaktär, och handelspolitiken kommer handelsministern alt närmare beröra senare i debatten. Det gör atl svaret på Rune Johanssons fråga,om vi inteärberedda atl stoppa nedgången i lekobranschen, blir alt del är vi - vi har instrumenten i vår hand. Men frågan är: Skall vi gå vidare och ta handelspolitiska risker?

I det avseendet har jag noterat att oppositionen dess bättre delar vår uppfattning. Del finns egentligen ingenting i sak i reservationerna till utskottets betänkande som tyder på alt socialdemokratin skulle vara beredd att gå längre. Svaret på frågan är därför: Ni har inget allernaliv. Ni har anslutit er till vår industripolitik när del gäller tekobranschen. Må vi nu tillsammans göra det bästa möjliga för atl bromsa den förödande nedgången i branschen, som - det är vi också eniga om - är olycklig, därför atl svenskt arbetsliv behöver elt väsentligt inslag av tekoindustri.

Sedan till en fråga som jag tycker är betydelsefull, nämligen formuleringen i reservationen 7 till utskottets belänkande, där socialdemokraterna säger: "Personalinskränkningar i de slalliga förelagen bör inte förekomma, och man bör sträva efter all undvika nedläggningar och personalinskränkningar i de privala förelagen." Här ligger, Rune Johansson, en otvetydig prioritering av insatserna som inte har någonling med statens övertagande av Eiser eller Algots att göra, ulan som måste av alla uppfattas som etl principiellt ställningslagande som är myckel anmärkningsvärt och som de anställda i de privata textilindustrierna måsle betrakta som om socialdemokraterna är beredda alt överge dem. Det kan inte vi acceptera. Vi hävdar all tekoindustrin måsle behandlas likartat, oavsett vem som äger industrierna. Men jag fattar Rune Johanssons inlägg här så att han i realiteten tar avstånd från den olyckliga formuleringen i reservationen. Jag kan aldrig tro all socialdemokratin vill slå upp och försvara atl man på del här sättet sprungit ifrån sina gamla principer.

Frågor om beredskapsnivåer etc. kommer handelsministern alt ta upp senare under debatten. Jag kan alltså nöja mig med att påpeka atl om man skall fastställa beredskapsnivåer måste det ske på grundval av en noggrann analys av sektor efter sektor. Om man gör generella, svepande åtaganden förstör man i realiteten hela branschens sätt alt fungera.

Jag vill säga till Lilly Hansson atl vi har gett Statsförelag i uppdrag all la fram alternativ produktion och atl, vilket jag också sade i milt anförande, det finns projekt för Norrland som vi hoppas är realistiska och kanske kommer alt behövas. Vi kan väl ändå vara överens om en sak, nämligen att det viktiga är att behålla människors sysselsättning. Det viktiga är inte i och för sig produkten ulan det vikliga är att människor har en meningsfull sysselsättning.

Nr 98

Torsdagen den 16 mars 1978

Försörjningsberedskapen på leko-området, m. m.

RUNE JOHANSSON i Ljungby (s) kort genmäle:

Herr talman! Jag skall inte fortsätta det ordrytteri som herr induslriministern ägnarsigåt. Jag harförklarat vad innebörden äri våra strävanden. Jag har sagt tidigare atl vi genom direkta beslut, såsom vi också föreslagit här, givetvis kan påverka sysselsättningen i den nya lekokoncernen genom all säga: Inga avskedanden. Kostar det här mer pengar får ni komma tillbaka till riksdagen och begära de medel som är nödvändiga för att klara uppgiften. Samtidigt har vi en rad förslag som innebär atl vi skall ge stöd också åt den privata och kooperativa industrin för all sysselsättningen inom dessa områden skall klaras. Vi förmenar alt de förslagen skall komma till prövning.

Jag är fortfarande ulomordenlligt överraskad av herr Åslings uttalanden. Nu säger han alt de induslripolitiska instrumenten är tillräckliga. När arbetsmarknadsstyrelsen i slutet av februari skriver och begär rådrum säger man atl del av försörjningsskäl måsle finnas starka orsaker atl bevara huvuddelen av nuvarande konfektionsindustri och all olika samhällsintressen bör tillvaratas genom styrning och utveckling framöver.

Del är nödvändigt atl vi får erforderiigt rådrum för mer långsiktiga beslut

Nr 98

Torsdagen den 16 mars 1978

Försöijningsbered-skapen på teko-området, m. m.

om konfektionsinduslrins dimensionering och inriktning, har det alltså sagts. Det finns uppenbarligen skiljelinjer. Låt mig göra en snabb uppräkning av de olika punkterna.

Vi förmenar att nivån i fråga om produktionens kapacitet och omfattning nu skall fastställas till den nivå vi har i dag, alt man skall vidta åtgärder på kort sikt för all ge underiag för sysselsättning i olika företag, oberoende av ägargrupperingar just nu. Vi föreslår vidare statlig upphandling av uniformer, utrustning osv. under en period av tre-fem år, då man lägger beslag på praktiskt tagel allt i detla sammanhang.

Då det gäller strukturstöd delar vi er uppfattning och stöder era förslag. Och vad beträffar frågan om ursprungsbeteckning hoppas jag atl vi om en stund får etl beslut som innebär att regeringen skall fullfölja det arbete som påbörjas.

Vidare lar vi upp prispåslag i handelsledel. Man har under hand sagt att man kanske är på väg alt lösa den frågan; del får vi väl höra närmare av handelsministern. Vi har också föreslagit exportstöd och förhandling om begränsningsavtal när det gäller importen, osv.

Alll detla syftar till att bevara den marknadsandel, 25-30 96, som vi i dag har. Jag kan inte tänka mig att del från frihandelssynpunkt kan betecknas som orimligt alt vi - inte minsl med hänsyn till beredskapsförsörjningen men också med hänsyn till sysselsättningen - söker att så långl del är möjligl bevara åtminstone den andelen av vår marknad och slå vakt om en industri av den omfattningen.

LILLY HANSSON (s) kort genmäle:

Herr talman! Jag är tacksam över alt Statsförelag fått i uppdrag alt skaffa fram alternativ produktion. Det är inte alls så att del nödvändigtvis behöver vara sömnad.

Jag hoppas inneriigt all det blir någonting positivt av det projekt som Nils Åsling sade skulle kunna tänkas föriäggas till någon av Algots fabriker i Norrland. Jag noterar delta; det innebär i realiteten all man redan har gått med på an någon fabrik i Västerbollen skall läggas ned.

Jag fick inte svar på den fråga jag ställde när det gällde det förslag som skall läggas fram om målsättningen att den nuvarande nivån skall bevaras. "Den nuvarande nivån" måste betyda den nivå av produktion och sysselsättning som vi har i dag. Jag vill gärna ha ett besked på denna punkt. Är del den nivå vi har i dag som avses, eller är del den nivå vi får när de nedläggningar och varsel som nu varje dag kommer strömmande har trätt i kraft? Det innebär i så fall flera tusen färre sysselsatta och många fler nedlagda fabriker än vi har i dag.

Industriministern NILS ÅSLING:

Herr talman! Vi skall väl inte föriänga den här trätan, i synnerhet som jag fortfarande anser atl Rune Johansson och jag i allt väsentligt är överens beträffande tekopolilikens utformning.

Eftersom ingen här i kammaren vill kännas vid vad jag kallade del

socialdemokratiska missödet, förmodarjagatl del aren ren olyckshändelse i arbetet, och del kan vi ju alla råka ul för - det får man ha förståelse för. Det hade dock varit välgörande om man direkt klart hade lagit avstånd från detta, eftersom det här är en så allvarlig fråga. Det kommer att föranleda mycket debatt och huvudbry bland de anställda i de privata företagen.

Rune Johansson säger: Inga avskedanden i statlig industri! Del är gott och väl. Jag önskar att man kunde genomföra det. Men eftersom den svenska marknaden är given innebär det alt några anställda i privata företag med motsvarande produktion någon annanslans här i landet får lämna sitt arbete. Konsumtionen är nämligen ganska given, och de slalliga företagen och de privala företagen konkurrerar. Har man andra ambitionsnivåer för de statliga företagen än för de privata är denna konsekvens ofrånkomlig. Jag har bland anställda i enskilda förelag mött oro för att statliga företag skulle favoriseras, vilket bara skulle innebära att man flyttade arbetslösheten mellan förelagen.

Delta är den reella konsekvensen av den olyckliga formuleringen i socialdemokraternas reservation, som det skulle finnas skäl i alt ta avstånd från här i dag. Den skapar en oro i de privata företagen som är mycket olycklig. Dess bättre föreslås delta bara i reservationen - socialdemokraterna kommer inte an få igenom sina skrivningar i detta avseende.

Jag har hänvisat lill all de industripoliliska insatserna av alla tecken atl döma är tillräckliga. Rune Johansson lar då upp AMS skrivelse. Men AMS harju inte skrivit om industripolitiken. AMS har liksom så många andra skrivit om nödvändigheten att nu börja planera för atl upprätthålla en beredskapsproduklion. Och detta är vi överens om. Arbetet därmed pågår i handelsdepartementet sedan lång lid tillbaka. Situationen är bara den atl på grund av atl näringsutskottet -jag skall gärna erkänna atl det var ett enigt näringsutskotl - beslöt bordlägga frågans behandling fördröjdes detta arbete. Vi måste ju respektera riksdagens arbetsformer, i varje fall har denna regering för avsikt att göra det även fortsättningsvis. Arbetet med att undersöka nödvändiga beredskapsnivåer fortgår alltså i tekogruppen, i tekobranschrå-deis regi. Det kan också vara elt svar lill Lilly Hansson.

Men när Lilly Hansson sedan frågade mig om beredskapsnivån skall vara den nuvarande nivån måste jag påpeka att socialdemokraterna även här har råkat ul för etl missöde i en reservation vid utskotlsbelänkandet. De säger där: "Det är ofrånkomligt atl man lägger fast vilken produktionsnivå resp. produktionskapacitet som krävs för atl försörjningsberedskapsmålen skall kunna uppfyllas." Man antyder alltså atl det måsle ske en bred analys sektorsvis eftersom den inte kan göras generellt. Men avslutningsvis säger de motsägelsefulli: "Denna planering för tekobranschen bör utgå från alt nuvarande produktionsnivå i alll väsentligt bör bibehållas." Det aren omöjlig formulering. Den innebär att man inte skulle ta hänsyn till all det finns lönsamma förelag, alt det finns produktionssektorer där svensk lekoindustri med framgång hävdar sig. Hur skall man inför konsumenterna kunna försvara alt man där låser fast en försörjningsberedskapsnivå som i realiteten innebär att man håller en högre prisnivå än vad som från konsumenternas

Nr 98

Torsdagen den 16 mars 1978

Försörjningsberedskapen på lekoområdel, m. m.

5 Riksdagens protokoll 1977/78:98-100

Nr 98

Torsdagen den 16 mars 1978

Föisöijningsbered-skapen på leko-områdei, m. m.

synpunkt är motiverat?

Jag tror atl de socialdemokratiska ledamöterna i näringsutskottei i fortsättningen lilet mer måste ge akt på hur de formulerar sig. Det skapar missförstånd när man ger sig ul i sådana motsägelsefulla påståenden som man har gjort här.

Talmannen anmälde all Rune Johansson i Ljungby anhållit alt till protokollet få antecknat all han inte ägde rätt lill ytteriigare replik.

BENGT FAGERLUND (s):

Herr talman! I debatten om tekoindustrin den 25 maj 1977 slutade jag min sista replik på följande sätt: "Här fordras en planering av hela branschen. Om herr Åsling gör en sådan är jag övertygad om all han snart kommer med elt förslag om elt ökat statligt engagemang i lekobranschen och etl siatligl ägaransvar för att trygga sysselsättningen och för alt trygga beredskapen på delta område."

Vad jag sade var slutet på en debatt där Nils Åsling hade anklagat oss föratt vilja förstatliga hela industrin och som han sade socialisera den. Han sade atl det var den enda åtgärd vi hade alt föreslå i detta sammanhang.

Nu, Nils Åsling, är vi en bit på väg men tyvärr över elt år för sent. Och del förslag som regeringen presenterar har ingenting med socialisering att göra. Om det hade varit fråga om ett beslut i socialistisk riktning hade det funnits en plan för tekoindustrins framtid och för hur vi i Sverige skall klara beredskapen i framtiden. Nu är det inte etl förslag som säkrar jobben utan mera en avvecklingsplan för den svenska tekoindustrin.

I reservationer vid arbetsmarknadsutskottets betänkanden 1976/77:15 och 30 yrkade vi socialdemokrater att man skulle ta upp frågan om etl ökat ägarinfiylande från statens sida, och i reservalionen vid belänkandet nr 30 skrev vi att som grund för ett statligt engagemang krävs i sin tur en väl genomlyst och brett förankrad planering för framtida produklion och sysselsäuning inom tekosektorn. Vi konstaterade atl regeringen inte har redovisat någon framåtsyftande planering för samhällets aktiva medverkan i strukluromdaningen inom tekoindustrin.

Herr Åsling tog här upp planeringen och talade om uppskov. Jag vill då fråga honom: Varför röstade ni inte den 25 maj på att det skulle bli en plan för lekoindustrin? Då skulle ni haft alla möjligheter att ha denna plan utarbetad, innan vi för den här diskussionen. Men nu kan jag bara konstatera all vi står på samma ställe som vi gjorde i maj 1977. Ännu finns ingen långsiktig planering för vare sig sysselsättningen eller försörjningsberedskapen.

Läget inom tekoindustrin, särskilt jnom beklädnadssektorn, har ytterligare förvärrats. Det medför lidande för enskilda människor, och det skapar kommunala och regionala problem. Antalet arbetslösa är nu dubbelt så stort inom Beklädnadsarbetareförbundels arbetslöshetskassa som inom övriga arbetslöshetskassor. Än värre är att 70 96 av de arbetslösa har varil ulan arbete i ire månader. Ca 40 96 har en arbelslösheislid som överstiger sex månader. Vad det betyder för människorna kan nog endast den förstå som

själv har varit arbetslös.

Till delta kommer att man nu, såsom redan framhållits i debatten, inom Algots har varslat 700 anställda om uppsägning och atl vi i dag på morgonen genom massmedia fick upplysningen att Eiser skall varsla 200 personer i Halmstad, Sjöbo och Malmö. Under januari och februari varslades, såsom industriministern redan bekräftat, ca 1 200 personer av de kvarvarande 37 800 beklädnadsarbetarna. Detta förvärrar situationen ylteriigare.

Jag sade inledningsvis atl det var fråga om en avvecklingsplan när det gäller regeringens proposition. Enligt de pressuppgifter som cirkulerat om Algotsförelagen kommer 700 anställda att varslas om uppsägning. Fabrikerna i Skellefteå och Lycksele skall, som Lilly Hansson har sagt, helt läggas ned. Samtidigt skall man göra investeringar i Finland. Jag är fullt medveten om Finlands problem, men jag tror inte att man skall lösa dessa genom att minska sysselsättningen i Västerbotten.

I näringsulskoltets betänkande 1976/77:41 hade vi att behandla en motion av herr Nilsson i Tvärålund m. fi. centerpartister, som tog upp frågan om tekoindustrin i Västerbotten och dess betydelse för sysselsättningen. I dag har vi inga sådana motioner. Skall det tolkas så all man inom centern är nöjd med att fabrikerna i Skellefteå och Lycksele läggs ned? Är det ett led i den regionalpolitik som ni i centern talar för så varmt i andra sammanhang och som ni skryter med atl ha skapat?

I den avvikande mening som vi socialdemokrater i arbetsmarknadsutskottet har fogat till samma utskotts yttrande och som följs upp i de socialdemokratiska reservationerna säger vi atl regeringen inte har förmått möta den accelererande nedgången i beklädnadsindustrin med adekvata åtgärder, utan att man improviserat med kortsiktiga och mindre lyckade åtgärder.

Vi slår fast att tekoindustrin nu har minskat till en nivå där det ur försörjningssynpunkt icke kan tolereras en fortsatt nedgång. Vi konstaterar att del nu framlagda förslaget är etl steg i rätt riktning men atl del fortfarande inte finns något samlat grepp om branschens problem.

Vad föreslår då vi socialdemokrater? Vi kan först och främst inte acceptera att målsättningen i en statlig koncern redan från början aren minskning med mellan 1 500 och 2 000 anställda. Liksom de fackliga organisationerna kräver vi att produktionen upprätthålls på nuvarande nivå och atl inga personalinskränkningar får ske inom den statliga sektorn förrän riksdagen fastlagt vilken nivå den framtida inhemska beklädnadsindustrin skall ha ur sysselsättnings- och beredskapssynpunkt.

Låt mig i detta sammanhang ta upp del som Nils Åsling här har sagt om skillnaden mellan de statliga och de enskilda företagen. För den statliga sektorn har riksdagen ett arbetsgivaransvar, som vi kan ta direkt här i riksdagen. För den andra sektorn måste vi ha vissa målsättningar.

I inledningen till reservationen 7 görs en hänvisning till den avvikande
mening som socialdemokraterna i arbelsmarknadsutskotiet har anfört. I
denna avvikande mening heter det: "Dessutom bör strävan vara att undvika
nedläggningar och personalinskränkningar i de privala företagen. 1

Nr 98

Torsdagen den 16 mars 1978 .

Föisöijningsbered-skapen på lekoområdel, m. m.

Nr 98

Torsdagen den 16 mars 1978

Försöijningsbered- skapen på leko-området, m. m.

avvaktan på atl regeringen lägger fram en plan för branschen med därtill kopplade förslag bör delegationen, om det bedöms önskvärt, kunna initiera åtgärder för att upprätthålla driften i företag som anmält svårigheter härvidlag."

Ärdet inte därigenom klart och tydligt utsagt all vi med arbetsmarknadspolitiska och näringspolitiska åtgärder skall skapa sysselsättning - precis som Rune Johansson i Ljungby sade - och all del gäller alla i detta land? Riksdagen kan inte säga till den enskilde företagaren alt han inte får avskeda någon, men del kan vi säga lill det statliga företagel. Vi kan iniiiera ålgärder som skapar trygghet även för de människorna.

Vi vänder oss också mol den målsättning som görs i propositionen, att den statliga koncernen skall bli lönsam inom två år. Del är en alldeles för kort lidrymd, särskilt när man vet, som här har sagts, alt det anslag som vi i dag skall besluta om redan till myckel stor del är intecknat.

Den plan som vi vill ha bör utarbelas av en särskild delegation med representanter förde fackliga organisationerna. Planen bör självfallel la upp också de privata företagens situation till granskning. Del är viktigt att inte några avskedanden äger rum inom dessa företag innan planen föreligger.

I längden kan vi dock inte klara sysselsättningen enbart med arbetsmarknadspoliliska ålgärder. Vi måsle få en struklurplan för hela industrin. Planen bör innehålla förslag om en miniminivå för tekoindustrin och en kommitté som utarbetar förslag lill en samordning av de statliga insalserna. De anställda måste aktivt engagera sig i atl finna lösningar och att skapa nya produkter och produktionsmetoder.

Personligen trorjag också att man måste se över hela ägarstrukturen, så atl de mål som samhället ställer upp kan uppfyllas i framliden. I planen måste också läggas in regionalpoliliska överväganden. Lilly Hansson har redan talat om dessa problem, och jag vet atl Hagar Normark och Gördis Hörnlund senare i debatten kommer atl ta upp de regionalpoliliska problemen i Västerbotten och Boråsregionen.

Vilka planer har regeringen när det gäller att skaffa fram ersättningsindustrier i dessa regioner? Industriministern har nu lämnal kammaren. Jag vet atl problemen finns även inom andra branscher, och trycket om nya industrier kommer från alla håll. Men i dag är det tekoindustrin vi diskuterar. När man nu lägger fram en proposition, som redan från början utgår från en minskning av sysselsättningen med 1 500-2 000 personer, bör man i anständighetens namn även ha planer och utarbetade förslag på alternativ sysselsättning. Om inte kan vi konstatera alt den näringspolitik som i dag förs i vårt land skapar problem för enskilda människor samt för samhällen och kommuner, som har byggt upp sin samhälleliga service mot bakgrunden av en viss sysselsältningsnivå i bygden.

Till detla kommer alla de sociala problem som uppstår inte bara för dem som blir avskedade ulan också - och i minst samma utsträckning - för alla dem som inte kommer in i industrin på grund av att man, som vi ofta hör i diskussionen, löser problemen genqrn naturiig avgång. Vi måste få planmässighet i strukturförändringarna och i näringspolitiken.

När herr Åsling säger att de industriella åtgärder som nu föreslås är fullt tillräckliga och hänvisar till atl facket accepterar detta, vill jag citera vad beklädnadsarbelarnas förbund skrev den 9 mars 1978:

"Från Beklädnads sida utgår vi från alt industriministern inte kommer alt acceptera att ytterligare nedskärningar görs i Algotsförelagen, dels inn?i regeringen fastlagt den framlida produktionsnivån för svensk lekoindustri, dels och absolut inte innan de arbetsgrupper som nu arbeiar med all finna alternativ sysselsättning för de Algotsanställda nått resultat. De som sägs upp från Algots skall inte behöva lämna företaget innan nya arbeten är ordnade."

Jag vet atl alla partiledare i dag har fåll ännu etl brev från beklädnadsarbelarnas förbund. Där hänvisar förbundet till sitt brev till industriminister Åsling, i vilket krävdes "stopp för fortsatta avskedanden inom den statliga tekokoncernen innan riksdagen fastlagt vilken nivå den svenska beklädnadsindustrin ska ha ur sysselsättnings- och försörjningssynpunkt. Förbundet krävde också", heter del vidare, "ett absolut stopp för avskedanden innan de av Statsföretag tillsatta grupper som arbetar med att finna alternativ sysselsättning har nått resultat i sill arbete."

Hur man kan få delta till att man är överens med de fackliga organisationerna övergår mitt förstånd.

Till slut, herr lalman, några ord till 'Sten Svensson, som inledde sill anförande i dag precis på samma sätt som han gjorde den 25 maj, dvs. med en hänvisning lill kostnadsläget och de 35 kronorna per timme, som har ökat litet grand förstås från maj månad. Vid den diskussion vi hade i maj tog jag upp en fråga som vi har snuddat vid även i dag, nämligen påslagen i handeln -jag skall anföra ett lilet räkneexempel.

Alt sy en klänning tar tre kvart eller högst en timme. Om man sedan lägger på 100 % för lillklippning o. d., så rör det sig om två limmar. Skillnaden gentemot exempelvis Finland skulle då inte bli större än omkring 30 kr., men vi vet att när klänningen kommer ut i handeln har dessa 30 kr. ökat till någonling på 75, och det skapar problem.

Sedan sade Sten Svensson att det är inte lönerna som bär skulden, utan de andra kostnaderna. Det låter ju populärt alt säga atl det är de andra kostnaderna, men jag vill då slälla samma fråga som förra gången vi diskuterade detla: Skall tekoarbetarna ha bara fyra veckors semester när alla andra får fem? ATP, folkpension och sjukförsäkring betyder ungefär 30 96 av lönekostnaden - räknar man in semestern kommer man upp högre. Vilka menar Sten Svensson skall betala detta? Det ärju vad frågan gäller. Och kom ihåg: Dessa 30 % har de anställda avstått ifrån i samband med avtalsförhandlingar!

Ni som slår och talar om atl devalveringen är en jättebra sak i sammanhanget, hur långt vill ni all levnadsstandarden för de svenska arbetarna skall pressas ner?

Herr talman! Jag yrkar bifall till reservationerna.

Nr 98

Torsdagen den 16 mars 1978

Föisörjningsbered-skapen på lekoområdel, m. m.

Nr 98

Torsdagen den 16 mars 1978

Försöijningsbered-skapen på tekoområdet, m. m.

Handelsministern STAFFAN BURENSTAM LINDER:

Herr talman! Den svenska utrikeshandeln har under de senaste åren kännetecknats av en hel del problem. Del har varit omfallande och växande underskott i bytesbalansen. Men under senare tid har det inträffat en viss omsvängning. Vi fick siffror i går om utfallet i handelsbalansen för februari, och vi kan se alt det är den fjärde månaden i följd med en ganska kraftig förbättring jämfört med motsvarande period föregående år. För hela fyramå-nadersperioden uppgår förbättringen i handelsbalansen lill inte mindre än 4 miljarder kronor.

Jag fäster uppmärksamheten på denna ljusglimt därför att om man liltar på utrikeshandeln också för textilseklorn så skall man finna en del förändringar som är värda att uppmärksamma. Den lolala importen av lekovaror förra året, mätt i ton, visar en nedgång i jämförelse med motsvarande siffra 1976, en nedgång med inte mindre än 10 96.1 värde var det en uppgång med 7 96, men del intressanta här är volymerna. Fjärde kvartalet föregående år var nedgången inte mindre än 21 96. Värdemässigt var nedgången under fjärde kvartalet förra året 8 %, alliså även där en minskning.

Om man så tittar på importen från de lågprisländer som spelar så stor roll i debatten skall man se alt ifrån dem var importökningen i volym räknat förra året en enda procent. Men fjärde kvartalet förra året innebar en nedgång jämfört med fjärde kvartalet 1976 med inte mindre än 48 % i volym, och den värdemässiga nedgången fjärde kvartalet förra året var inte mindre än 38 96.

Om man vänder på steken och liltar på svensk textilexport - vi har faktiskt en sådan - finner man att den ökade i volym med 13 % förra året. Även här har vi en klart ökad slegringsiakt under fjärde kvartalet, då ökningen är 28 % i volym räknat.

Jag nämner delta inte för att vilja göra gällande alt det inte finns problem på texlilsidan, men för att kunna se bättre var dessa problem har sitt verkliga urspmng. De problem som finns har framför alll atl göra med en kvardröjande effekt av de enorma kostnadsstegringar som skedde under perioden 1974-1976, som slog kraftigt både på våra möjligheter att exportera tekovaror utomlands och framför allt på våra möjligheter all upprätthålla marknadsandelar här hemma.

Genom de insatser som gjorts av regeringen för atl rent allmänt förbättra vårt konkurrensläge har det också inträtt en minskad press från utrikeshandelssidan på lekoprodukterna. Man har all anledning att fråga sig vad lägel skulle ha varit försvensk textilindustri f n.,om vi underdenna period i stället fört socialdemokraternas ekonomiska politik. De har varil motståndare lill växelkursändringar. De ville inte att Sverige skulle lösgöra sig från den hårda bindningen till D-marken. De har kommjl med en rad förslag om olika löneskatter och motsatt sig den sänkning som genomförts av regeringen. Hade vi fört oppositionens allmänna näringspolitik i stället, skulle kostnadsnivån legat 25 96 över vad den gör i dag. Man måste fråga sig hur ni tror att den arbetskrävande tekoindustrin då skulle sett ul i dag.

Trots den omsvängning till det bättre som varit på utrikeshandelssidan är

del allvarliga problem på tekofronten. Detta har inte bara att göra med de kvardröjande verkningarna av den tidigare kostnadsexplosionen, utan också med alt hemmamarknaden är så pass svag. Detta beror bl. a. på de åtstramningar som man tvingats genomföra på skatlesidan för alt betala den offentliga sektorns verksamhet. Från socialdemokratisk sida brukar del aldrig finnas någon kritik av skattehöjningar för att dra in mera pengar lill staten av den anledningen. Men man måste vara medveten om att fortsätter man på den vägen är det en ofrånkomlig följd att man försämrar avsättningsmöjligheterna för hemmamarknadsnäringarna, och teko är en viktig sådan.

När vi nu resonerar om de svårigheter som är på tekosidan och skall utforma våra alternativ, måste vi börja resonemanget från början. Hur tänker man sig den allmänna ekonomiska politiken och de konkurrensförutsättningar som finns? Hur tänker man sig stödet från hemmamarknadssidan genom privat konsumtion av bl. a. tekovaror? Jag kan inte finna annat än att era lösningar här skulle ha lett till verkligt kaos inte minst inom lextilnä-ringen.

Nu är det ju så, all på grund av de olika problem som jag redogjort för fordras det insatser som går utöver detta all bara försöka rälta lill del allmänna konkurrenslägel. Olika sådana insatser har ju också genomförts av regeringen, stödinsatser av mycket stor omfattning för att förbättra läget på tekosidan.

De socialdemokratiska talarna har pekat på en del ylteriigare saker som man i det här avseendet vill göra. Man säger att den del av den offentliga upphandlingen som går till svensk tekoindustri måste ökas. Men jag har i en debatt här för inte länge sedan påpekat, att med vilka brösttoner man än talar om den offentliga upphandlingen och de svårigheter som där skulle kunna finnas i bemärkelsen att man inte köpte svenskt, så är del mycket skrangliga argument man har när man attackerar det nuvarande läget. Upp mot 95 96 av den offentliga upphandlingen avser ju svensktillverkade varor, och det är då inte bara den statliga utan även den landstingskommunala upphandlingen del gäller.

Man skall inte tro att man på den vägen kan komma särskilt mycket längre, om man inte skall bryta mol de internationella avtal som vi har inom EFTA. Och bryter man glatt och friskt mot olika internationella avtal måste man slälla in sig på att man blir utsatt för motåtgärder som - det måste vi komma ihåg - kan drabba även svensk lekoindustri, därför alt vi säljer textilier till EFTA och EG för upp mol 2 miljarder om året. Vi ärju faktiskt sårbara för motåtgärder på denna punkt.

Del har talats om atl man genom att ändra på prissätlningsmeioderna i butikerna skulle kunna förbättra läget för svensk konfektion. Man säger att de procenlpålägg som görs slår så orättvist mot de dyrare svenska varorna i förhållande till de ofta billigare importerade.

Nåja, till att börja med ärdet rent sakligt uppenbarligen alls inte några enkla procentpålägg som tillämpas pådet sätt som ofta anförs i exemplen-att man på varenda vara slår på 80 eller 100 % och att man därigenom för vidare en prisskillnad och förstorar den genom sin prissätlningsmetod. Så gardet inte

Nr 98

Torsdagen den 16 mars 1978

Försörjningsberedskapen på leko-området, m. m.

Nr 98

Torsdagen den 16 mars 1978

Försörjningsberedskapen på teko-området, m. m.

lill i handeln, ulan man tillämpar betydligt mera raffinerade metoder.

Jag tror dock att om man ser på hur prissättningen går till skall man finna alt kronpåslagen är högre på dyrare varor än på billigare varor. Det påslag man gör i kronor räknat på en dyrare ytterrock är större än det påslag man gör på en billigare ytterrock. Då kan man naturligtvis tänka sig, som socialdemokraterna gärna vill, all man lagstiftningsvägen skulle säga alt så får handeln inte göra-handeln får inte ha mer än så och så många kronors påslag högst påen ytterrock. Men man skall vara medveten om vilken fantastisk byråkrati man då kommer in i. Det finns ungeför 6 000 affärer som säljer tekovaror, och det finns mängder av lekoprodukter. Atl tro att man verkligen ivångsvägen kan driva igenom det här är atl ha övertro på byråkrati, men del har ju ofta socialdemokraterna.

Man måsle också vara medveten om den svårighet som ligger däri, alt om det faktiskt är dyrare atl lagerhålla och sälja och över huvud laget marknadsföra en dyrare produkt och man genom lagstiftning tvingar förelag så atl de inte för täckning för sina kostnader, kan ju ingen regering i världen tvinga dem att sälja den här produkten. Om man går bröstgänges till väga på denna punkt kan man alltså uppnå det resultat som man alls inte vill uppnå: alt butikerna icke längre vill föra svenska varor därför alt del är en direkt förlustaffär för dem.

Det är alltså av sådana här anledningar som jag har velat att man noggrant skall utreda denna fråga, så att branschen skall kunna få etl underlag för att komma fram till vad som är den rimligaste och bästa prissättningsmetoden. Möjligen har man i affärerna påläggsmetoder som i alltför hög grad medför kostnadsskillnader på del sätt som det ibland talas om.

När del gäller de insatser som har gjorts och som görs kommer också den grundtextila industrin in i bilden. Med tanke på försöriningsberedskapen hålls här produklionen vid en miniminivå. Därför gick också handelsdepartementet förra året till riksdagen med en proposition, där det föreslogs olika åtgärder för alt komma till rälta med detta läge. I det sammanhanget hade man haft invecklade förhandlingar med de olika företagen i branschen för att få bästa möjliga uppläggning. Detta innebar bl. a. att man hade varit i kontakt med Rydboholms AB. Man hade vid delta och andra företag noga undersökt vilken uppläggning som hade den största förutsättningen att på sikt bli slagkraftig. Vi vet alla här i kammaren-även Rune Johansson i Ljungby som i sitt inlägg återkom till denna fråga - att vi häromdagen hade en lång interpellationsdebatt om Rydboholm.

Låt mig med tanke på de ganska bitska angrepp som Rune Johansson gjorde upprepa att handelsdepartementels förslag avsåg en period på etl och ett halvt år för skapandet av alternativ. Detta var en betydligt längre period än den som diskuterades fram medan Rune Johansson själv var industriminister. Det var helt enkelt så, atl Rydboholm egentligen omedelbart ville lägga ned verksamheten.

Om jag förstått socialdemokraterna rätt menar även de alt Rydboholm skulle behöva läggas ned men att avvecklingsperioden bör förlängas ytterligare. Då uppstår frågan vilka verkningar det blir. Man måsle ju med hänsyn

till en offensiv näringspolitik vara intresserad av att skapa någonting som är hållfast. Omedelbart efter det att riksdagen i december förra året uttalade sig för vidare överläggningar visade dessa, att skulle man välja en annan väg bleve resultatet atl grunden för de avtal som tidigare skrivits skulle ryckas undan. 1 Norrköpingsförelagel Gustaf Werner AB skulle man inte ha varil i stånd atl några år senare överta de ifrågavarande maskinerna. Och ändå skulle Rydboholm om några år vara tvunget alt lägga ned verksamheten. För mig ler sig detta som en föga offensiv uppläggning. I stället skulle det ha varit ägnat atl skada. Det är därför bättre att satsa de pengar som finns på ett slagkraftigare alternativ, nämligen på skapandet av alternativ sysselsättning. Här harju också industriministern redovisat en rad insatser.

Låt mig sedan säga några ord om den handelspolitiska utvecklingen. Vi har, som jag aviserade förra året, inlett förhandlingar med ett antal lågprisländer om nya avtal. Det har under de senaste månaderna slutits avtal med de viktigaste länderna. Avtalen är, som jag sade i går, av en annan typ än tidigare avtal så till vida att de nu täcker hela texlilområdel och inte bara specifika varor av tekokaraktär. Detta gör att man inte som tidigare kan överraskas av alt del plölsligl blir snabba ökningar av volymen icke reglerade tekovaror från dessa länder. Jag anser att detta innebär ett klart framsteg i förhållande till den tidigare regeringens uppläggning. Vidare har vi uppnått en ganska slor nedskärning av importen, och detta även i förhållande lill 1976.

Jag vill understryka, eftersom det på socialdemokratiskt håll förs så mycket resonemang om hur hårdhänt man skall gå fram med texlilavial mot andra länder, atl den dåvarande socialdemokratiska majoriteten så sent som i maj 1976 i näringsulskotlet avstyrkte en motion, väckt av nuvarande andre vice talmannen Magnusson, om atl man skulle införa - låt oss kalla det så - bättre begränsningsavtal. Den avslogs med en hänvisning till att det var dumt med den typen av åtgärder.

En speciell fråga i detta sammanhang är om man kan kringgå de restriktioner vi nu har genom att på något vis låta produkterna slinka in via länder med vilka vi inte har begränsningsavtal. Självfallet kan vi aldrig utesluta sådana risker, och det är fantastiskt svårt att helt kontrollera sådan trafik. När det gäller varor som kommer in via EG och EFTA skall man emellertid vara medveten om att flertalet medlemsländer har motsvarande typer a v avtal med lågkostnadsländer, och det är antagligen svårt alt inom de systemen fö in några extra varor, även om man skulle skicka dem genom tredje land, i detla fall Sverige.

Vi tillämpar gentemot dessa länder ett system med ursprungsbevisning. För att få tullfrihet för EG- och EFTA-varor måste man visa atl de har sitt ursprung i EG och EFTA. Sådana ursprungsbevis bör rimligen utesluta en hel del av den nämnda typen av kringgående rörelser.

Dessutom finns möjligheten att skeppa produkter runt EG och EFTA trots de hinder som jag här talat om och få in varorna i tredje land, i delta fall Sverige, ulan alt det krävs tullfrihet och ursprungsbevisning. Jag vill nämna atl vi i samråd med kommerskollegium och tullverket diskuterar hur man

Nr 98

Torsdagen den 16 mars 1978

Försörjningsberedskapen på lekoområdel, in. m.

Nr 98

Torsdagen den 16 mars 1978

Försörjningsberedskapen på lekoområdel, m. m.

kan gå till väga för att minska sådana möjligheter. Jag vill med allt eftertryck understryka alt den övervakningslicensiering av tekoimport som vi tidigare tillämpade mot EG och EFTA icke hade något som helst värde ur dessa synvinklar. Detla gällde alldeles särskilt som den dåvarande regeringen anslog så små belopp lill kommerskollegium för alt sköta denna licensiering att den i själva verket blev helt verkningslös t. o. m. för de begränsade syften som den hade. Eftersom kommerskollegium inte hade möjlighet att verkligen processa om de tusentals ansökningar som kom in, fick man ge importörerna rätt att ta ut varorna från tullen, bara de uppgav till tullverket all de lill kommerskollegium hade skickat en ansökan om licens.

Herr lalman! Genom att så många frågor tagits upp i den tidigare debatten harjag ett behov av att något överskrida den taletid som jag anmält mig för. Jag beklagar detta i och för sig, men det är kanske rimligare att tala något längre än att fö kritik för all jag inte tar upp frågor som tidigare talare har väckt.

Låt mig således också säga något om ursprungsbevisning, alltså att det på varor skulle sättas märken som visar varifrån produkten kommer osv. Motionerom det hartidigare väckts,jag irorsenast vid riksmötet 1975/76. Då avstyrktes de av den socialdemokratiska majoriteten i näringsulskotlet, och riksdagen följde utskottet. Låt mig hänvisa till vad näringsutskottei då skrev:

Vad avser motionärernas önskemål om atl det särskilt skall anges på tekovaror om dessa är importerade vill utskottet påpeka, atl bestämmelser i sådant syfte skulle strida mot den rekommendation som EFTA:s medlemsstater har enats om. Någon framställning till regeringen med anledning av motionen anser utskottet inte motiverad.

Det var alltså vad socialdemokraterna då sade.

Det är helt riktigt, som näringsulskoltets majoritet då anförtle, att det finns den typen av överenskommelser inom EFTA. Och inte nog med det, ulan Sverige har varit pådrivande i olika omgångar för all stärka respekten för dessa överenskommelser. Socialdemokratiska handelsministrar har under senare år - det kan var och en som arbetar internationellt övertyga sig om -varil slarkt verksamma för atl öka respekten för dessa överenskommelser. Det blir något av en uppgift atl förklara varför man skall vända på steken.

Man har speciellt attackerat Finland. Min företrädare i ämbetet har i olika sammanhang angripit Finland, som har en ansats till sådant system, för alt bryta mot överenskommelser och atl delta inte passar in i EFTA:s regler och för den delen inte heller passar in i GATT:s regler, där vi har motsvarande typer av rekommendationer, som den svenska regeringen under årens lopp också energiskt har velal strama upp. Man kan undra varför den har gjort det. Ja, ursprungsmärkning har naturligtvis sina för- och nackdelar, även om man ser det helt ur egna perspektiv. Om man ser frågan i internationellt perspektiv kan man säga att ingen part tjänar på atl alla länder inför sådan märkning, och det är liksom bakgrunden till att man försökt avveckla reglerna om ursprungsmärkning sett ur det egna perspektivet: Om andra länder inte skulle

vidta motsvarande åtgärder, skulle man vinna något på det? Det är en öppen fråga.

1957 avskaffade den socialdemokratiska regeringen del då gällande kravet på sådan märkning av textilplagg. Det gjorde den kanske av olika motiv, bl. a. det atl del ansågs att sådan märkning riskerade att snarare underlätta importen,att "made in France" och vad det nu kan slå på kläder,snarast gav damerna och herrarna som gick i affärer känslan atldet här är en bra grej, den kanske man borde köpa. Man kan faktiskt inte heller utesluta atl en etikett på ett texlilplagg med upplysningen att det är tillverkat i Hongkong leder till slutsatsen att detta aren garanterat billig vara - man behöver inte leta efter någon annan grej, för den här är billig.

Ett problem som man också skall vara medveten om är svårigheten art fastställa ursprunget. Det kommer in halvfabrikat, kanske en skjorta, i vilken man sedan syr i knapparna här i Sverige. Är den då gjord i Sverige eller inte? Det finns alla stadier av fabrikat som gör en sådan bedömning invecklad.

Mot bakgrund av vad riksdagen tidigare har skrivit skall självfallet - om voteringen går i utskoitsmajoriietens riktning, och det gör den väl - genom konsumentverkets försorg undersökas vad som är riktigt och rimligt och hur man kan avancera för atl uppnå dessa syften.

Herr talman! Jag vill också säga något om skosidan, som också har berörts här i debatten.

Importen av skor ökade kraftigt under första halvåret 1977. Importen av skor har under andra halvåret kraftigt minskat. Importen av skor totalt visar i åren ökning på 3 96, mätt i antal. Produktionen i Sverige förra året beräknas uppgå till 2,7 miljoner par.

Riksdagen har tidigare uttalat att en försörjningsberedskapsnivå som måste försvaras är 2 miljoner par, helst 2,5 miljoner par. Produktionen ligger alltså klart över den nivån. Jag vill vidare säga atl den skodelegation som vi har tillsatt är i verksamhet för att med etl samlat grepp och med de olika instrument som står till förfogande klara ut de svårigheter som finns i näringen. Mängden av dessa instrument kommer alt ytterligare vidgas enligt de olika förslag som läggs fram i tilläggsbudget III.

Jag vill göra gällande att avskaffandet av restriktionerna på skor gentemot EG Och EFTA har lett till minskade motåtgärder mot Sverige på papperssidan i jämförelse med vad som annars skulle ha varit fallet. Delta har sitt intresse, eftersom det belyser vad vi ofta har anledning att slå fast, nämligen att del skulle vara hur lätl som helst alt vara handlingskraftig och slå vakt om sysselsättningen i den ena eller den andra näringen genom att ingripa med starka handelspolitiska motåtgärder mot import, om det inte innebure att det erfordrades mycket större handlingskraft och vore en nästan helt orimlig uppgift att dagen efteråt försöka hitta på vad man skulle göra för alt klara sysselsättningen i våra exportnäringar, som då skulle drabbas av motåtgärder. Hälften av de svenska industriarbetarna är anställda i näringar som är beroende av exporisituationen.

Herr talman! Det har här också förekommit omfattande resonemang om beredskapsplanen. Handelsdepartementet föreslog i höstas atl man skulle

Nr 98

Torsdagen den 16 mars 1978

Försörjningsberedskapen på teko-områdei, m. m.

Nr 98

Torsdagen den 16 mars 1978

Föisöijningsbered-skapeii på lekoområdel, ni. m.

utarbeta en plan för alt med dess hjälp utforma insatser för att kunna möta de försöriningsberedskapskrav som uppställts-och som redanär fastlagda, herr Rune Johansson! Försörjningsberedskapsnivåerna fastlades av riksdagen i december förra året. Därför är jag inte rikligt säker på vad Rune Johansson menade med sin fråga tidigare i debatten om vad nivån egentligen var. Men den återstående frågan, som riksdagen inte log ställning till, var hur man skulle utforma olika åtgärder för att kunna försvara den nivån och avgöra vilken blandning av levande produklion, malpåsekapacitet och andra insatser man skulle ha till en rimlig kostnad för insatserna. Den planen blev dock aldrig behandlad. Försvarsutskottet sade i höstas alt riksdagens ställningstagande - dvs. det som vi nu håller på med - torde bli en av de viktigare utgångspunkterna för arbetet med en långsiktig plan och att del därför borde grundas på en ingående och samlad bedömning av det aktuella lägel. Då är det underligtall man i dag framför kritik för alt planen inte redan finns-man menade ju själv alt den riksdagsbehandling som i dag sker ger vikliga utgångspunkter för planen.

Jag märker också alt socialdemokraterna säger att man skall ha exakt samma nivå i fortsättningen som nu och atl den med vissa undanlag ligger klart över de beredskapsförsörjningsnivåer som fastställdes i december föregående år. -Trots den nedgång som varit ligger produklionen, med vissa undanlag, klart över den nivån! Ändå är socialdemokraterna fastlåsta vid precis den nivån. Det är ytterligare etl exempel på en mycket kraftig omsvängning i den socialdemokratiska näringspolitik som tidigare bedrevs, och som då bedrevs med en viss framgång, nämligen tanken på alt man måsle ha en viss rörlighet. Tanken bakom 1. ex. den solidariska lönepolitiken är atl näringar som inte kan klara den lönenivå som etableras skall avvecklas och att arbetskraften skall flyttas över lill mer expansiva näringar. Detla är själva grundkärnan i den solidariska lönepolitikens uppläggning. Det blir då konstigt atl nu begära att den nuvarande nivån skall en gång för alla vara given. Jag vill hävda att vi genom de olika ekonomiska insatser som görs på det allmänna ekonomiska planet - och som ser ut att ha en viss framgång -skall kunna stoppa nedläggningar. Jag vill göra olika ansatser föratl hindra ytterligare nedläggningar, och jag har gjort del med handelspolitiska medel. Dessutom vill jag med olika ålgärder slå vakt om vad riksdagen har förklaral vara den försörjningsberedskapsmässiga nivån.

Men del blir en helt ny näringspolitik om man säger alt tanken bakom omställningar i näringslivet, bakom den solidariska lönepolitikens uppläggning, är någonting som helt skall tillhöra det förgångna.

Tredje vice talmannen, som under detla anförande övertog ledningen av kammarens förhandlingar, tillkännagav atl anslag utfärdats om sammanträdets fortsättande kl. 19.30.

RUNE JOHANSSON i Ljungby (s) kort genmäle: Herr talman! Den avslutande delen av herr Staffan Burenstam Linders anförande har jag lyssnat alldeles speciellt noga till - när han säger alt

näringspolitiken ju skall föras så att vi kan slå ut låglöneföretag och bereda annan sysselsättning.

Jag ägnade åtskillig tid i mitt anförande åt att redovisa vad den senaste 20-årsperioden har gett i delta avseende fram till 1970-talet, då vi är i ett annorlunda läge, tyvärr, där inte ersättningsjobben slår lill förfogande och där ingen hittills har kunnat visa på att vi har ett eller annat expansionsområde som väl kan tas i anspråk för alt bereda sysselsättning åt alla dem som kan komma att friställas. Del är ju inte minst detta som är utgångspunkten, tillsammans med försörjningsberedskapsproblemen, när vi vill få etl beslut om alt vi nu skall söka bevara den produktionskapacitet på teko- och beklädnadsområdel som vi har.

Det ärju samma sak som går igen i arbetsmarknadsstyrelsens skrivelse, där man säger - och jag upprepar det - att det av försörjningsskäl och sysselsällningsskäl är nödvändigt att nuvarande konfektionsinduslri tillvaratas genom en styrning av utvecklingen framöver.

Man kan nu tala om att vi skall ha rådrum för att utarbeta en plan. Men samtidigt måsle vi konstatera atl här sker ökade varsel som gäller allt fler företag och människor. Vi har talat om att del gäller 1 000 personer i månaden under de tre första månaderna i år. Detla innebär ju alt vi går mol en kalasirof

Jag gjorde etl anlagande, herr Burenstam Linder, som gick ul på alt om den här utvecklingen fortsätter, så kommer vi inom någol eller några år au vara i eil läge där vi kanske har 15 96 produktionskapacitet på lekosidan och 10 96 på skosidan. Är delta rimligt? Vi säger absolut nej till detta. Av två skäl -beredskapsskäl och sysselsättningsskäl - måste vi nu söka vidta åtgärder för alt hindra den här utvecklingen, för att bromsa den. Det har vi gjorl då det gäller det grundiextila området. Den tidigare regeringen hade förslag i den riktningen som godtogs, och den nuvarande regeringen har sådana förslag. Är det i och för sig-och nu talar jag om principen -orimligt att vi också då del gäller tillverkningen av kläder och skor bestämmer oss för samma grundläggande princip: atl bevara produktionskapaciteten intakt?

Jag ägnade tid i mitt anförande åt all säga att det ju inte beiyderatt vi skall konservera denna industri. Vi måste ta hänsyn lill teknisk utveckling, produktivitetsutveckling osv. De konsekvenserna måste vi ta. Men vad ligger i tanken på alt få etl rådrum, och vad vill ni göra för atl vi skall få det? Det finns ett gammall ordspråk, herr talman, som säger att medan gräset gror dör kon. Glöm inte detla! Vi kan nu medverka i en process som innebär alt den produktionskapacitet som vi önskar oss nu och under den närmaste framliden inte kommer atl vara tillgänglig.

Nr 98

Torsdagen den 16 mars 1978

Försörjningsberedskapen på lekoområdel, m. m.

Handelsministern STAFFAN BURENSTAM LINDER: Herr talman! Först och främst är det ju inte jag som säger atl man i näringspolitik skall slå ut företag och atl del är en självändamål, utan detta har varit elt ständigt upprepat argument från socialdemokratins sida som grund förden .solidariska lönepolitik som ni driver. Jag uppreparatt det är den som är grunden till föreställningen all de företag som inte kan klara sådana

Nr 98

Torsdagen den 16 mars 1978

Försörjningsberedskapen på lekoområdel, m. m.

löneökningar all det blir lika lön överallt skall slås ul. Det är inlejag som säger del, utan del är ni som säger del. Och då uppstår ftågan: Har ni nu släppt de föreställningarna? Rune Johansson sade ju bl. a. alt på 1970-talel är omständigheterna annoriunda. Vad innebär det för den solidariska lönepolitiken?

Oni ni anser att del är annorlunda på 1970-talet, varför tillät då den socialdemokratiska regeringen att det i början på 1970-talel och ända fram till 1976 var en så kraftig utslagning av tekoindustrin? Hur kunde det få ske?

Sedan gör ni gällande att man nu skall ha ett annat betraktelsesätt än tidigare, därför atl det inte längre finns några expanderande sektorer. Jag håller gärna med om all om man driver den typ av ekonomisk politik som socialdemokraterna gjorde under 1974, 1975 och 1976 kommer det inte atl finnas några expanderande sektorer. Men det är möjligt att man, med en annan uppläggning av den ekonomiska politiken och genom de åtgärder som regeringen vidtagit och som i utrikeshandeln avspeglar sig på det sätt som jag redogjorde för, gradvis får fram en bättre situation i ekonomin och på nytt får expanderande sektorer.

Den resignation, herr talman, som Rune Johansson visar när han säger att det på 1970-talet inte längre finns några expanderande sektorer ger ju en viss relief åt ihåligheten -om man kan ge relief åt ihålighet - i ert tal om offensiv näringspolitik. En sådan är lydligen helt meningslös, därför att på 1970-talet finns det ju enligt er mening icke längre några expansiva sektorer.

Jag upprepar: Hade vi fört en sådan ekonomisk politik som socialdemokraterna under den senaste tiden har rekommenderat - inte någon växelkursändring, valutan fast knuten till D-marken, nej till sänkning av den allmänna arbetsgivaravgiften och införande av en lång rad nya löneskatter-skulle belägenheten i den arbetsintensiva lekoindustrin i dag ha varil utomordentligt bekymmersam. Kapaciteten skulle väl redan ha varil nere i de 15 96 som Rune Johansson talar om.

RUNE JOHANSSON i Ljungby (s) kort genmäle:

Herr lalman! Man kan naturliglvis fråga sig om det är en tillfällighet alt vi fram till mitten av 1970-talet klarat sysselsättningen, alt vi hade en tillväxt i sysselsättningen i vårt land som gav möjligheter också för människor inom exempelvis teko- och skoinduslrin alt komma över lill annan sysselsättning. I korthet: En effektiv, offensiv samhällspolitik gav dessa förutsättningar.

Efter valet 1976 har vi fållen ny ekonomisk politik-det är alldeles riktigt. Nu förs en politik som pressar ned den privata konsumtionen, som håller tillbaka bostadsbyggandet, som medverkar till att industriinvesteringarna minskar under två år med 30 % och som höjer prisnivån på ett sätt som inte har inträffat i vår ekonomiska historia sedan myckel lång lid tillbaka. Därmed urholkas våra möjligheter att hålla uppe exempelvis köpkraften, vilket i sin tur på den inhemska marknaden resulterar i en lägre produktion. Delta ärju resultatet av den ekonomiska politik som den borgerliga regeringen för, när man i stället borde föra en akljv offensiv politik, inte minsl för att motverka

de utifrån kommande impulser som skapat svårigheter för industriproduktionen.

Nu frågar jag herr Burenstam Linderom han skulle vilja visa på någon gren av det industriella området som kan expandera och om vilken vi kan säga: Här kommer tiotusentals nya arbetstillfällen atl stå till förfogande. Talare efter talare, inte minst de som berörs av de regionala problemen, harju gjorl en efteriysning och frågat vilka förelag och vilka elableringar ni vill lägga ut på de orter där ni nu medvetet medverkar till nedläggning av industrier.

Jag ställde en fråga lill herr Burenstam Linder med anknytning till hans i går avgivna deklaration om en godtagbar social ordning för omslruklure-ringen av vår industri: Är det som nu sker i Algotsförelagen en mot hans uppfaltning svarande godtagbar social ordning? Den frågan undvek herr Burenstam Linder nogsamt alt svara på. Det kan vara en tillfällighet, det kan vara glömska. Det är ursäktligt. Men nu upprepar jag frågan. Det ärju det vi vill veta: Vad är det vi skall acceptera som godtagbart, såsom ansvarigt?

Vi kräver att inga nedläggningar skall ske utan att det finns ny jobb som kan stå till förfogande. Det är de problemen vi måste ägna oss åt. Vi måste ge stimulans till områden av vår industri som vi förhoppningsvis kan räkna med skall fortsätta, exempelvis vår verkstadsindustri. Inte minst forsknings- och utvecklingsarbete måsle där sättas in med väsentligt större kraft och energi än nu. Men stimulansåtgärderna också för befintlig indiistri är lika nödvändiga som tidigare.

Nr 98

Torsdagen den 16 mars 1978

Försöijningsbered-skapen på leko-området, m. m. ,.

Handelsministern STAFFAN BURENSTAM LINDER:

Herr talman! Rune Johansson i Ljungby säger alt man klarade sysselsättningen 1970-1976. Man klarade sysselsättningen. Man ökade antalet anställda i den offentliga sektorn mycket kraftigt, men nu gäller det vad som hänt inom industrisektorn. Där förekom under den nämnda perioden steg för steg en minskning i sysselsättningen. Den nedgången skedde, inte minst inom lekonäringen, utan att Rune Johansson vidtog några åtgärder som hade till resultat en förändring lill det bättre.

De inskränkningar som görs inom Algois, för att besvara Rune Johanssons fråga, är bekymmersamma och beklagliga. Men varför vidtog inte Rune Johansson åtgärder.för all hindra den omfattande nedläggning som skedde inom tekoindustrin under tiden 1970-1976? Om man hade de ambitioner då som man nu har, varför levde man inte efter dem när man själv befann sig i regeringsställning?

Rune Johansson talade om priser som stigit merän tidigare. Låt mig, om vi nu skall ge oss in på den mer allmänna ekonomiska politiken, säga att prisstegringarna förra året var höga. En myckel stor del av de prisstegringar som då ägde rum var resultatet av att den nyiillträdande regeringen hade all öka en hel del skaller, moms och annat, i syfte atl få någon ordning på statsfinanserna. Vidare berodde de på atl man tvingades, för atl rätla till den tidigare regeringens misslyckade ekonomiska politik, göra växelkursändringar som ofrånkomligen gav utslag i priserna. Del var nästan meningen atl de skulle göra det, i den bemärkelsen att utländska varor skulle bli dyrare och

Nr 98

Torsdagen den 16 mars 1978

Försörjningsberedskapen på lekoområdel, m. m.

atl det därmed skulle vara lättare alt konkurrera, inte minst för svensk textilindustri.

Sedan tror jag atl del kommer alt finnas expansiva områden, Rune Johansson. Men jag noterar på nytt den oerhörda defaitism som präglar Rune Johanssons uttalanden. Han tycks anse atl det inte går att ha några expansiva sektorer. Då förstår jag inte varför man över huvud laget talar om offensiv ekonomisk politik. Det ärju fullständigt meningslöst!

Jag upprepar: Hade man fört den typ av ekonomisk politik som socialdemokraterna har redovisat de senaste åren hade det inte bli vit någon som helst expansion ulan det hade gått utför. Elt mycket bekymmersamt läge hade vi fått, inte minst i textilseklorn. För min del är jag övertygad om att man med en rimlig och riktig ekonomisk politik på nytt kan få expansiva sektorer. De siffror närdet gäller utrikeshandeln som jag började milt anförande med är ingel dåligt exempel på atl en sådan vändning kan vara på väg. Såvitt jag kan förstå visar också arbetsmarknadsstatistiken atl det på del hela taget har skett en omsvängning lill del bättre.

Tredje vice talmannen anmälde atl Rune Johansson i Ljungby anhållit atl lill protokollet få antecknat att han inte ägde rätt till ytterligare replik.

GÖRDIS HÖRNLUND (s):

Herr talman! Del var etl synneriigen intressant resonemang som handelsministern förde.

Jag skulle först vilja påpeka att om vi inte fört en beredskapspoliiik på exempelvis jordbrukets område, hade vi slagit ut så gott som samtliga jordbrukare här i landet. Men vi var villiga alt föra en sådan politik.

Vi för beredskapspolitik på en lång rad andra områden. Därför är det synnerligen underligt atl handelsministern inte tycks eftersträva att vi upprätthåller en beredskap på tekoområdet.

Vi har haft en klar sysselsättningsökning här i landet fram tills den nya regeringen tillträdde. Nu får vi en minskning av induslrisysselsättningen med 70 000 arbeten under de två åren 1977 och 1978 - det senare enligt regeringens egna beräkningar i finansplanen. Då måsle vi väl ändå säga atl det börjar se mörkt ut närdet gäller atl skaffa ersättningsindustri till de orter som drabbas.

Redan vid behandlingen av proposition 1976/77:58 om regionalpolitiskt stöd till Algots Nord och AB Eiser framhölls från socialdemokratiskt håll att de mycket stora subventioner som diskuterades för lekoindustrins del gjorde det nödvändigt alt omgående la upp frågan om inte staten borde ta över ägandet av tekoindustrin i ökad omfattning. Vi ansåg alt detta inte minst gällde företag av den typ som aktualiserades i propositionen och som fåll omfattande regionalpolitiskt stöd.

I en s-reservation lill arbetsmarknadsutskottets betänkande föreslogs därför atl regeringen antingen genom Statsföretag eller i annan ordning skulle låta utreda frågan om statens ägarengagemang i tekoindustrin. Reservationen avslogs dock av den borgerliga majoriteten i riksdagen.

Mot den bakgrunden är det naturligtvis tillfredsställande alt regeringen nu framlägger förslag om ett sådant ökal statligt ägarengagemang som avsågs i s-reservaiionen. Däremot kan vi inte acceptera atl.regeringen vid skapandet av en statlig tekokoncern redan i utgångsläget utgår ifrån att sysselsättningen vid de berörda företagens svenska enheter skall minskas med 1 500-2 000 personer eller med 30-40 % inom en tvåårsperiod. Det kommer all innebära myckel allvarliga problem för de orter och regioner som drabbas och stora påfrestningar för den nya koncernen, som måste starta med sådana förutsättningar.

En sådan personalnedskärning drabbar Borås kommun särskilt hårt, eftersom två femtedelar a v den nya koncernens anställda eller 2 200 personer finns vid företagen i Borås. Den kraftiga nedgång som skett inom tekoindustrin under senare år har redan drabbat sysselsättningen i Borås och Sjuhäradsbygden myckel hårt. Enbart under 1970-talet har ca 10 000 arbetstillfällen inom teko försvunnit i regionen, och i Borås kommun har antalet anställda i teko minskat med över 6 000 sedan 1970, varav merparten de allra senaste åren. Vid slutet av 1975 fanns det II 500 tekoanställda i Borås, men vid slutet av 1977 hade antalet reducerats till 8 500. Det är alltså 3 000 föriorade tekojobb på två år.

Del är också helt klart att situationen kommer an ytteriigare förvärras genom atl en rad företag har varslat om nedläggning. I slutet av januari i år var 530 personer berörda av varsel om uppsägningar enbart inom teko. Redan nu är 7 96 av Beklädnadsarbetarnas förbunds medlemmar i Borås arbetslösa, och 13 96 av arbetskraften i Borås är arbetslösa eller föremål för arbetsmarknadspoliliska ålgärder. Det ärendasl Norrbotten som haren högre siffra, nämligen 16 96. Detla framgår också klart om man studerar arbetslösheten i febriiari i år länsvis. Älvsborgs län hade 4 412 arbetslösa i februari i år och överträffas - om man nu skall använda detta ord - endast av Norrbollens län med 4 566 arbetslösa. Då skall man ha i minnet atl nära hälften av arbetslösheten i Älvsborgs län finns i en enda kommun, nämligen i Borås, som har nära 2 000 arbetslösa.

Anmälningsperioderna förde arbetslösa är också klart längre i Borås än för landet i övrigt. AMS har gjort en rapport i samband med frågan om nedläggningen av Rydboholms spinneri och väveri, lill vilken handelsministern benäget har medverkat. Man konstaterar att del blir ytterst besvärligt att klara nya arbetstillfällen för de 129 berörda. Man påpekar all arbetsmarknadsutbildningen redan har långa köer, att möjligheterna till beredskapsarbete och olika formerav skyddat arbete är slarkt beskurna till följd av bl. a. en hårt ansträngd kommunal ekonomi samt att man har begränsade medelsramar för arkivarbete och köer lill den skyddade verkstaden. AMS konstaterar också atl del erfarenhetsmässigl är svårt atl finna beredskapsobjekl lämpliga för äldre som tidigare huvudsakligen har arbetat inom tekoområdet.

Trols den rapporten från AMS, trots böner från det centerpartisliska kommunalrådet och kommunalslyrelsen i Borås, framförda vid uppvaktningar och brevledes,och trots ett riksdagsbeslut den 13 december 1977, som

Nr 98

Torsdagen den 16 mars 1978

Försörjningsberedskapen på lekoområdel, m. m.

6 Riksdagens protokoll 1977/78:98-100

Nr 98

Torsdagen den 16 mars 1978

Försörjningsberedskapen på teko-området, m. ni.

skulle möjliggjort för handelsministern och regeringen alt rädda sysselsättningen för de gamla trotjänarna vid Rydboholmsbolaget, låter regeringen yxan gå och medverkar lill en utslagning av de anställda, av vilka tre fjärdedelar är över 50 år och en tredjedel över 60 år.

Nu log handelsministern upp Rydboholmsfrågan igen. Jag vill då konstatera alt det viktigaste i denna fråga är atl riksdagen missleddes genom malpåseresonemangel, och del kan handelsministern aldrig komma ifrån. Hade vi velal att det var meningen att maskinerna skulle fiyttas till Norrköping för atl man skulle sätta i gång en produktion där, kunde utskottsbehandlingen och riksdagsbeslutet ha blivit någol helt annat. Då hade vi förmodligen diskuterat fortsatt drift vid Rydboholmsfabriken för atl rädda sysselsättningen för de 129 berörda.

Nu är samma borgeriiga regering och den borgerliga riksdagsmajoriteten beredda alt minska sysselsättningen vid den nya statliga tekokoncernen med 1 500-2 000 personer, vilket kommer alt innebära etl dråpslag mot Borås kommun. Detla har också framhållits av kommunstyrelsen vid en uppvaktning i näringsutskottet. Trots delegationens partisammansätlning - ett cenlerpartistiskt, ett moderat och etl socialdemokratiskt kommunalråd - var man rörande enig om alt Borås inte tål en sådan smäll som förslaget i propositionen innebär. Man ställde sig därför helt bakom yrkandena i Rune Caristeinsoch min motion liksom i den socialdemokratiska pariimotionen atl någon personalindragning vid den nya statliga tekokoncernen inte bör göras innan riksdagen tagit ställning till lekoindustrins framlida omfattning på grundval av arbetsmarknads-, regional- och beredskapspolitiska bedömningar. Tydligen har varken den borgerliga regeringen eller utskollsmajorileten brytt sig om atl lyssna till sina partivänner i den här frågan, lika litet som man gjorde del när del gällde Rydboholm och Scan Väst. Borås, som befinner sig i boitenläge när del gäller sysselsättningen, skall nu brandskatlaspå bortåt 800 ä 1 000 jobb inom den statliga tekokoncernen plus över 300 jobb inom Rydboholm och Scan Väst inom loppet av ett år. Till delta kommer de 530 som var varslade i januari i år enbart inom teko plus alla andra varslade. Det innebär atl 1 700 ä 2 OOOjobb kommer all försvinna i Borås under de närmaste åren. Till detta skall läggas all nedgången inom teko i övrigt försämrar läget ytterligare.

AMS har i skrivelse lill regeringen den 17 februari i år slagit larm när del gäller utvecklingen inom tekoindustrin. Man påpekar atl inom hela beklädnadsindustrin varslades åren 1976 och 1977 sammanlagt 10 500 anställda om uppsägning. Enbart inom konfektionsindustrin omfattar uppsägningsvarslen under dessa två år 6 620 personer. Enligt statistiska centralbyråns statistik har under tiden januari 1976-oktober 1977 anlalel kollektivanställda inom konfeklionsinduslrin minskal från 21 100 lill 15 100. Delären nedgång med nära 30 96 under loppet av mindre än två år. AMS ser för sin del - trots de nu vidtagna begränsningarna av lågprisimporten - inte några tecken som skulle tyda på en långsammare nedgångslakt de närmaste åren. Intrycket är snarare atl utvecklingen lar en ännu mer allvarlig vändning. Importkonkurrensen medför efter hand att även de rationellt producerande företagen kommer i

sådana svårigheter att de tvingas lill inskränkningar eller nedläggning. AMS anser att mycket talar för atl sådana nedläggningar kommer att öka i omfattning under 1978 och 1979, om inte radikala motåtgärder sätts in mycket snart.

Man påpekar att när många personer på detta sätt samtidigt ställs utan arbete ökar problemen för de anställda atl finna ny sysselsättning och att koncentrationen av sömnadsföretag lill vissa orter och regioner gör situationen särskilt tillspetsad.

AMS har undersökt de nuvarande statliga lekoföretagens betydelse på arbetsmarknaden på resp. orter och anser att utredningen ger klara indikationer på de allvariiga problem som uppkommer vid eventuell nedläggning. Man befarar omställningar inom konfektionsindustrin av sådan omfattning att de inte kan klaras med arbetsmarknadspolitiska medel.

Man påpekar atl utvecklingen inom konfektionsindustrin också begränsar marknaden för den svenska textilindustrin. AMS anser därför alt det av både sysselsällningsskäl och försörjningsskäl finns starka motiv för atl bevara huvuddelen av den nuvarande konfektionsindustrin och alt risken nu är uppenbar att sådana enheter blir utslagna som på sikt borde ha de största forutsättningarna atl överleva.

Trots att AMS finner situationen så allvarlig tycks varken regeringen eller utskollsmajorileten fästa något avseende vid detta. Man är beredd alt slå ut människor på orter där del inte finns några jobb och där de arbetsmarknads-politiska medlen redan är utnyttjade lill bristningsgränsen. Och utslagning-arna tycks redan ha påbörjats, innan riksdagen fallat ett beslut. Delta är verkligen anmärkningsvärt.

Algots har aviserat all 700 anställda skall varslas om uppsägning, och i dag kom meddelandet atl Eiser avser atl varsla 200 anställda.

1 detla sammanhang kanjag också nämna all referensgruppens arbete har avslutats i dag. Arbetslagariedamöterna har reserverat sig mot förslaget om en fortsatt neddragning av antalet anställda vid Algots. De försöker på det sattet tala om hur besvärande situationen är, och de kan inte vara med på den här neddragningen.

Del torde dock bara röra sig om början. Koncernledningen vid Eiser har vid flera tillfällen klart deklarerat all 190 milj. kr. inte räcker för att uppfylla regeringens målsättning alt ca 3 000 av de totalt 5 200 anställda skall kunna behålla sina jobb. Det kan alltså bli fråga om ännu hårdare neddragningar, och många fler orter än de som nämnts här i dag kan komma alt drabbas. Trots detta vidhåller regeringen och den borgeriiga utskottsmajoritelen att företagel skall vara lönsamt fram till 1981. Vart hardet sociala ansvaretegenlligen tagit vägen? Eller har det aldrig funnits något sådant?

Kommunstyrelsens ordförande i Borås, centerpartisten Eskil Jinnergård, gjorde följande uttalande i Västgöta-Demokraten den 10 mars 1978 med anledning av uppgifterna om neddragningen vid Algots i Borås:

"Vi kan helt enkelt inte acceptera några fler nedskärningar av den industriella verksamheten i Borås. Vad som nu avhandlas kan inte bedömas enbart ur företagsekonomiska aspekter ulan får även bedömas samhällseko-

Nr 98

Torsdagen den 16 mars 1978

Föisörjningsbered-skapen på teko-området, m. m.

Nr 98

Torsdagen den 16 mars 1978

Försörjningsberedskapen på lekoområdel, m. m.

nomiskl. Jag hoppas verkligen att staten i fortsättningen tar sin ansvar, så all inte enskilda personer skall behöva komma i kläm. Vi kan inte acceptera en neddragning av personalen vid Algois förrän ersättningsindustri kompenserar bortfallet av arbetstillfällen i Borås."

Kommunalrådet och Borås kommunstyrelse har som sagt uppvaktat utskottet ulan resulial.

Även Borås Tidning, som slår herr Burenslam Linder nära, hade i en ledare samma dag uppe frågan om Algots. Där efterlystes ett statligt ansvar för Algois, och man talade om statens arbetsgivaransvar.

Nu återstår atl se om Jinnergård, kommunstyrelsen och Borås Tidning får stöd av de borgerliga riksdagsmännen från södra Älvsborgs län. Eller vill de vara med om ytterligare arbetslöshet och utarmning av Borås kommun och Boråsregionen? Jag skall med intresse ta del av hur de borgeriiga från södra Älvsborgs län kommer atl ställa sig här i dag.

Till tröst för Borås talas det nu om ersättningsindustrier, arbetsgrupper, adminislrationsbidrag till den länsgrupp som bildats osv. Del har vi hört flera gånger förut, och del är en klen tröst i del läge som råder och som ytterligare kommer att förvärras med del beslut som riksdagen förmodligen kommer alt falla i dag.

Jag hade tänkt ställa en del frågor till industriministern. Men han tycker förmodligen all sysselsätlningssitualionen i Borås är ointressant, eftersom han har avvikit från denna kammare.

I fredagens interpellationsdebatt mellan handelsministern och mig ställde jag en del frågor om sysselsättningen. Handelsministern ville då inte svara, eftersom han ansåg all del inte var hans fögderi. Jag kan väl därför inte vänta något svar från honom i dag heller.

Jag hade tänkt fråga induslriministern om han verkligen kan anvisa någon ersättningsindustri av sådan storlek all den skulle hjälpa upp den industriella situationen i Borås. Det får i så fall sannerligen vara etl ganska slort företag eller många små, om situationen skall kunna hjälpas upp. Nu har industriministern aviserat ett besök i Boråsbygden den 1 april. Jag förutsätter atl han då har någol i bakfickan i positiv riktning för de tusental som i dag är arbetslösa och för dem som redan vel atl de skall mista sina jobb genom del beslut vi skall fatta i dag.

Om Nils Åsling inte har någonting konkret atl komma med till Borås den I april, är jag rädd för att mötet med såväl partivänner som andra i kommunledningen liksom med företrädare för facket blir mycket kylslagel. De fiesta kommer säkert att uppfatta besöket som ett aprilskämt, om industriministern inte har någon ersättningsindustri i fickah.

Den bleka sanningen är tyvärr atl det är lätl atl skrota företag men ytterst svårt au bygga upp nya. Därför borde den nya statliga tekokoncernen ha startals med förutsättningen alt den skulle utgöra en väsentligt led i att bibehålla och utveckla en svensk tekotillverkning. Gruppen har drygt 5 200 anställda och svarar redan nu förJ2 96 av den totala sysselsättningen inom teko liksom för en ungefär lika stor andel av den inhemska produklionen av tekovaror. Det borde därför vara naturligt all koncernen tillförs ytterligare

företag efter hand, inte minsl av beredskapsskäl.

Men den heliga konkurrensen tycks ha lagit överhand i industriministerns och regeringens tankevärid, och del är etl förödande långt resonemang i propositionen om konkurrensen, medan sysselsättningsfrågorna näslan helt förbigås. Liksom i alla andra sammanhang har man lyssnat till de privata storföretagen, som uppvaktat, men man har struntat i vad Beklädnadsarbetarnas förbund, kommuner och andra haft att säga. Det kan bli elt dyrt beslut som fattas här i dag, ur både sysselsättnings- och beredskapssynpunkl. Därför finns det skäl för de borgerliga riksdagsmän nen all noga överväga hur de skall rösla.

Jag ber att få yrka bifall till de socialdemokratiska reservationerna men också till yrkandet 1 b i motionen 346 av herr Caristein och mig. Vi anser nämligen att det statsägda förelaget inte skall, som de privata tekoföretagen, laborera med import och tillverkning i andra länder, i synnerhet inte i lågprisländerna. Det primära målet bör i stället vara alt bibehålla produklionen i vårt eget land och klara sysselsättningen i Sverige. Endast i fråga om Algots fabriker i Finland anser vi att etl undantag kan göras, men på sikt bör dessa fabriker kunna överföras lill finska intressenter, kanske lämpligast till finska staten.

Det ärju gott och väl om Algotschefen nu vill sluta med tillverkningen i lågprisländerna för SweTecos räkning, men jag anser att man inte hade på galejan att göra, vilket jag också framhöll häri riksdagen i en interpellationsdebatt för ett par år sedan. Har han nu ändrat sig så är del bra, men för alla eventualiteters skull yrkar jag bifall till vad vi hemställl i vår motion på denna punkt.

Nr 98

Torsdagen den 16 mars 1978

Försörjningsberedskapen på lekoområdel, m. m.

I detla anförande instämde Rune Caristein (s)

STEN SVENSSON (m) kort genmäle:

Herr talman! Gördis Hörnlund drog in jordbrukspolitiken i början av sitt anförande. Jag ställer frågan: Vad hade hänt om socialdemokraterna hade fått fullfölja den politik som de bar ansvaret för innan regeringsskiftet skedde? Då hade det kanske sett annorlunda ul mol vad del kommer alt göra efter de korrigeringar som den nya regeringen har vidtagit.

Sedan vill jag göra Gördis Hörnlund uppmärksam på att arbelsmarknadsutskotiet i sitt yttrande har erinrat om att speciella åtgärder har föreslagits för att förbättra sysselsättningsläget i Boråstraklen. Problemen är dessutom föremål för särskild bevakning inom elableringsdelegationen. Näringsulskotlet har instämt i den bedömning som arbetsmarknadsutskotlel gjorl, atl den föreslående omstruktureringen måsle ske på samhällets ansvar, så atl omvandlingen inte medför så stora påfrestningar för de människor som är berörda av åtgärderna. Delegationen kan ha behov av atl få la särskilda medel i anspråk för all få fram nya produkter, och därför föreslår arbelsmarknadsutskotiet att riksdagen skall uttala att regeringen skall vara oförhindrad att använda industridepartementets kommiltéanslag för sådana ändamål. Vi har i näringsutskottet anslutil oss lill den bedömningen.

Nr 98

Torsdagen den 16 mars 1978

Försöijningsbered-skapen på lekoområdel, m.m.

Slutligen har ulskottet uttalat all man inte kan göra någon detaljerad bindning av företagen, samtidigt som vi ställer krav på lönsamhet och självständighet. Vi haremellertid ansett det vikligl alt utreda imporlfrågorna, liksom effekten av produktion utomlands, och utskottet har begärt att riksdagen skall göra ett särskilt tillkännagivande om detla.

GÖRDIS HÖRNLUND (s) kort genmäle:

Herrlalman! Vi klarade jordbruket bra under hela vår regeringstid och höll mycket väl reda på beredskapsmålen. Det framgår av alt vi fortfarande har alla dessa jordbruk, som tycks blomstra och ge god näring åt sina utövare.

Jag skulle vilja råda Sten Svensson atl åka ned till Borås och fråga kommunstyrelsen och alla de arbetslösa personer vi har i denna kommun och alla som hotas av arbetslöshet, om de är nöjda med att höra talas om arbetsgrupper, kommittéanslag o. d. Nej, kom i stället med elt konkret förslag om vad det är för ersättningsindustri vi skall få och omfattningen av denna. Detta är det enda som i dagsläget kan trösta boråsarna, det tror jag t. o. m. mina borgerliga kolleger på Södra Älvsborgsbänken är tvungna att hålla med om.

STEN SVENSSON (m) kort genmäle:

Herr lalman! Vi är i näringsutskottet klart medvetna om problemen. Som Gördis Hörnlund sade fören stund sedan har vi fått speciella föredragningar från representanter för den berörda regionen. För egen del är jag också klart medveten om detta, eftersom vi i mitt egel län, Skaraborgs län, haren lång rad problem rörande tekoföretag.

Jag är också övertygad om att regeringen är införstådd med problemen och följer dem med skärpt uppmärksamhet. Självfallet måste det bli bättre samordning av åtgärderna så atl man kan höja deras effektivitet. Detla sägs också i propositionen, Gördis Hörnlund.

Enligt regeringens mening skall varje möjlighet alt höja effektiviteten genom samarbete och samordning tas lill vara.

Därutöver kan vi konstatera att i årets budgetproposition föreslås utvidgning och föriängning av de särskilda slruklurgarantierna. Vi har säkert anledning alt räkna med att också en snabbare handläggning av dessa låneärenden kommer till stånd.

GÖRDIS HÖRNLUND (s) kort genmäle:

Herr talman! Det är vackert och låter gott och väl atl utskoltet är medvetet om de problem vi står inför. Man har skrivit en hel del om problemen, däremot inte kommit med några som helst förslag till konkreta ålgärder. Man kunde ju l. ex. ha diskuterat att skriva in att det måste bli en uppbromsning av inskränkningarna vid det nya statliga företagel och att man inte skall företa några sådana innan man fått fram en ersättningsindustri till Boråsregionen.

Men det har inte gåll. Man har bara svalt alt vi skall förlora ylteriigare

tusentals jobb. Jag tror inte Sten Svensson skulle göra någon större lycka ens bland sina egna partivänner i kommunstyrelsen och i fullmäktige i Borås genom att bara komma och trösta oss med att vi skall få kommittéanslag o. d.

När Sten Svensson tar upp vad .som skrivits i propositionen om sysselsättningen måste jag konstalera atl del endast har ägnats några rader ål denna väldiga sysselsätiningsneddragning. Däremot har det ägnats fiera sidor åt konkurrensen. Det tyckerjag visar var hjärtat finns närdet gäller frågan om de anställda kontra de privata företagen.

Nr 98

Torsdagen den 16 mars 1978

Försörjningsberedskapen på teko-området, m. m.

Tredje vice talmannen anmälde att Sten Svensson anhållit atl till protokollet få antecknat att han inte ägde rätt lill ytterligare replik.

HANS NYHAGE (m):

Herr talman! Ingen kan väl längre sväva i okunnighet om den allvariiga bakgrunden till de frågor som vi i dag diskuterar. Utvecklingen på textil- och konfeklionsinduslriernas område är lill betydande delar förskräckande, vilket vi gång på gång blivit påminda om under de senaste åren. Antalet företagsnedläggelser har varit stort, många människor har blivit friställda, produktion och sysselsättning har minskal kraftigt. Del går lätt alt belägga dessa påståenden med krassa siffror, vilket också gjorts vid åtskilliga tillfällen inte minst i denna kammare - och senast i dag avtalare före mig. Eftersom delta med all tydlighet också redovisas i såväl proposition som utskottsbetänkande nöjer jag mig med att hänvisa lill vad där sägs i detta avseende. Påpekas bör emellertid åter alt just i dessa dagar har Boråsbygden ånyo drabbats av en svår motgång, då både Algots och Eiser, som står i centrum för dagens debatt, varslat om att ytterligare ett antal anställda måste entledigas. Delta understryker än en gång det allvariiga i utvecklingen på tekoområdet.

Det mest allvarliga i denna utveckling gäller naturligtvis vad de mänga människor fått uppleva som direkt drabbats av företagsnedläggelserna och de följder delta fåll för sysselsättning och försörjning. Deras situation är verkligen alll annat än avundsvärd, och naturligtvis måsle del vara en självklar uppgift för oss alla i vår egenskap av att tillsammans utgöra samhället atl solidariskt hjälpa och bistå dessa människor i en situation som de ulan egen förskyllan hamnat i. Ingen lär heller kunna hävda annat än alt den borgerliga regeringen vidtagit en lång rad ålgärder i avsikt all begränsa de negativa effekterna av friställningarna. Varje påstående om bristande socialt ansvar och bristande medmänsklighet faller på sin egen orimlighet. Vad som i det avseendet äger rum i viss propaganda är beklämmande och totalt verklighetsfrämmande.

Det finns här åter anledning alt något beröra varför den svenska tekoindustrin hamnat i den siluation som den lill stor del nu befinner sig i. Orsakerna är flera, och sammantagna har de fått en förödande effekt.

Under alllför många år drevs i det här landet Under socialdemokratisk regim en högskatle- och avgiftspolitik som undan för undan skapade ökade

Nr 98

Torsdagen den 16 mars 1978

Försöijningsbered-skapen på lekoområdel, m. m.

svårigheter för många förelag. Produktionskostnaderna ökade kraftigt, vilket medförde högre priser och försämrade konkurrensmöjligheter. Företagens likviditet försämrades, man har tvingats tära på kapitalet, motståndskraften har försvagats. Samtidigt har vårt land varil utsatt för en närmast ohejdad import av tekovaror från lågprisländer, vilket ytterligare försämrat de egna företagens konkurrensmöjligheter.

När därtill kommer att vi drabbats av en lågkonjunktur med en omfattning och långvarighet av sällan skådat slag har följden blivit atl en lång rad företag inte i tillräcklig utsträckning kunnat få avsättning för sina varor. Även om det i betydande omfattning har producerats på lager har den metoden sina klara begränsningar och medför i det längre tidsperspektiv, som del nu varit fråga om, icke oväsentliga nackdelar.

Till bilden hör emellertid också den snedvridna inhemska konkurrens som skapats av den tidigare socialdemokratiska regeringens ensidigt selekliva åtgärder. Man drev i regeringsställning och driver alltjämt i oppositionsställning den linjen atl stödåtgärder endast skall sältas in på företag som råkat hamna i en akut krissituation. Man har hittills vägrat inse all i delta förfaringssätl ligger en omedelbar risk för en felaktig konkurrens. Åtgärden innebär att vissa företag kunnat genomföra sin produktion och försäljning på grunder som inte förelegat för andra konkurrerande förelag. Följderna har heller inte uteblivit - i sig själva bärkraftiga och välskötta förelag har just på grund av de konkurrensförhållanden på ej lika vilkor, som dessa styrda åtgärder skapat, själva råkat i bekymmer, med risk för nedläggelser och friställningar. Inte minsl är den utvecklingen en konsekvens av de mång-miljonbeloppsom upprepade gånger under en följd av år salts in i del statliga SweTeco. Här har alldeles ofrånkomligt tillförseln av medel från statens sida för atl täcka föriuster inneburit en gentemot andra företag snedvriden konkurrens. Med bestämdhet påslår jag atl man från SweTecos sida drivit en prispolilik som inte är produktions- och koslnadsmässigt motiverad.

Del finns, herr talman, anledning atl återkomma till detta. Först vill jag emellertid framhålla atl jag har önskat kort teckna denna bakgrundsbild därför all jag anser del vara helt nödvändigt att åter fastslå att del är flera orsaker som sammantagna skapat den bekymmersamma situationen på lekoområdel. Men jag vill också framhålla atl de ålgärder av skilda slag som den borgerliga regeringen tvingats vidta - ofta myckel långtgående - måste ses mot bakgrund av de nämnda orsakerna, som den nuvarande regeringen' till mycket ringa del har ansvaret för men som lill betydande del återfaller på den tidigare socialdemokratiska regeringen. Man har all anledning alt ha detla klart för sig när man diskuterar och bedömer den i dag förda politiken. Men det är också etl memento inför perspektivet av en tillbakagång till en socialdemokratiskt inriktad politik i det här landet.

Herr lalman! Redan tidigare harjag anfört att del är alldeles självklart att staten ingriper med åtgärder av skilda slag för att bistå i nödsituationer. Naturligtvis måste slora ansträngningar -jag vill säga de största - inriktas på alt trygga sysselsättningen i krisdrabbade områden, ansträngningar som skall

göras i samverkan mellan samhälle, näringsliv och arbelsmarkandsorganisa-lioner.

I allra högsta grad gäller den nu aktuella frågan Borås- och Sjuhäradsbygden, som i så påtaglig grad drabbats av krisförhållandena. I den motion som Tage Magnusson och jag har väckt med anledning av regeringens proposition nr 73 har vi slagit fast all det är nödvändigt all staten medverkar med insatser inom just delta område. Däremot har vi ifrågasatt vissa av de föreslagna åtgärderna, som vi anser har inslag av ej önskvärd och ändamålsenlig karaktär.

Vi kan inte dela uppfattningen att statliga insatser inom tekoindustrin också kräver all staten skall inträda som ägare. Vi anser att mycket allvarliga risker här föreligger för en ytterligare snedvridning av konkurrensen, somjag lidigare påtalat. Av propositionen framgår att Investeringsbanken efterger 30 milj. kr. av sina lån till SweTeco, vilket motsvarar den beräknade förlusten för 1977.

Den givna slutsatsen av detta är alt man drivit en prispolitik av en art som inte varit möjlig för förelag som måste prissätta sina produkter på kosinads-mässiga grunder. Del är enligt min mening helt förkastligt med en prispolilik av den karaktären, och den måsle allvariigt brännmärkas. Statens insatser i företag av skilda slag kan ju rimligen inte få användas till att dessa företag tillåts driva en prispolitik som allvarligt snedvrider konkurrensförhållandena. Skall vi kunna skapa en bärkraftig svensk tekoindustri så måsle detta ske genom att konkurrens på lika villkor upprätthålls. Samhällets uppgift kan inte vara atl genom insatser på elt område medverka till negativa följder på etl annat. All delta i alldeles särskilt hög grad gäller statens egna företag är uppenbart.

Tyvärr har vi också exempel från senare tid som vittnar om att statliga insatser har medverkat till att företag som ej varit föremål för motsvarande insatser har tvingats nedlägga eller inskränka driften. Jag har alldeles speciellt Strands Konfektion i Katrineholm i tankarna. Del har från skilda håll omvittnats all delta varil elt ytterst modernt uppbyggt och välskött företag. Men inte minst genom en snedvriden konkurrens orsakad av statliga insatser råkade företaget ul för avsätlningsbekymmer för sina produkter. Då staten av någon anledning samtidigt ej fann anledning att sätta in stödåtgärder för just detta förelag, har konsekvensen blivit all man tvingats lägga ned driften, och elt stort antal människor har friställts. Exakl det har alltså inträffat som vi från moderat håll så ofta framhållit, nämligen alt selektiva åtgärder från statens sida kart leda lill att företag som av sig själva är bärkraftiga tvingas lägga ned driften, medan icke bärkraftiga företag genom konstlade medel får leva vidare. Återigen vill jag fastslå: Förutsättningen för en bärkraftig svensk tekoindustri är konkurrens på lika villkor.

I motionen framhåller vi att man i nuvarande ytterst allvarliga läge i Sjuhäradsbygden tvingas acceptera ett statligt ägarengagemang. Vi anser emellertid att målsättningen måste vara alt skapa förutsättningar för en privatisering av de av staten ägda företagen. Sten Svensson har redan berört denna fråga i sitt inlägg, varför jag här endast hänvisar till vad han anfört i

Nr 98

Torsdagen den 16 mars 1978

Försörjningsberedskapen på lekoområdel, m. m.

Nr 98

Torsdagen den 16 mars 1978

Försörjningsberedskapen på lekoområdel, m. m.

anslutning till del särskilda yttrande som fogats lill ulskotlsbetänkandel.

Beträffade de 190 miljonerna har vi dock ansett att de måste vara villkorade med en omfallande och ingående redovisning inför regering och riksdag om utfallet av verksamheten inom resp. förelag. Vi hävdar med bestämdhet alt insalserna från statens sida måsle grundas på förutsättningen atl dessa förelags verksamhet ej sker på bekostnad av andra företag. Därför finns del enligt vår mening nu ingen anledning all ställa hela det yrkade beloppet lill förfogande. Rimligen bör utfallet av verksamheten vara avgörande för hur detla skall ske.

Enligt propositionen och utskollsbelänkandel skall den statliga lekokoncernen kunna komplettera sin inhemska tillverkning med produktion i utlandet. Enligt min mening måste det vara direkt felaktigt att använda skattebetalarnas medel på det sättet. Konsekvensen blir ju all statsmedel används föratl försämra konkurrensförhållandena för hemmaproduklionen och därmed öka svårigheterna för tekoindustrin i vårt land. Den föreslagna ullandselableringen är alltså oacceptabel och kart inte medgivas.

Herrlalman! Mol bakgrund av vad jag anfört vill jag här hemställa om bifall till yrkande 2 i motionen 1307, vilket innebär bifall även lill yrkande 1 b i motionen 346.

GÖRDIS HÖRNLUND (s) kort genmäle:

Herr talman! Hans Nyhage har återigen lagit upp konkurrensfrågan och påstår alt det är det selektiva stödet som har medverkat lill all fler och fler förelag läggs ned. Det är ganska underligt dä att de flesta företagsnedläggningarna har skett sedan den nuvarande regeringen böriade strö ut generella subventioner av olika slag.

Man kan också titta på konkurrenssituaiiorten. Den nya slalliga koncernert får 190 milj. kr. i engårtgsbidrag. Men samtidigt skall man inte få möjligheter atl utnyttja del övriga lekostödet, dvs. strukturlån, slrukturgarantier, det 10-procerttiga lönebidragel osv. Koncernchefen själv har förklarat alt det skulle ge lika myckel pengarsom de 190 miljonerna man nu får,om man i stället fått del vanliga allmänna stödet.

Del är också intressanl att notera atl när vi beslöt om stöd till den grundiextila tillverkningen i december 1977, fick den också statsstöd med ca 200 milj. kr. Men genorti det beslut vi tog då tillförsäkrades den också rätten atl utnyttja t. ex. 20-kronan lill äldre arbetskraft.

I del här fallet rör det sig om stora, välkonsoliderade privatföretag, av vilka en del också kan höja utdelningen bl. a. på grund av tekosiödel. Men tydligen är det skillnad på lorl och panrtkaka. herr Nyhage. När del gäller slalliga förelag vill inte herr Nyhage vara med om atl subventionera, mert när del gäller privala storföretag är del enligt honom inte fråga om snedvriden konkurrens.

HANS NYHAGE (m) kort genmäle:

Herr talman! Bedömningen om lorl och pannkaka överlåter jag helt åt fru Hörnlund själv.

Beträffande konkurrensfrågan och de selektiva åtgärderna vidhåller jag atl selekliva åtgärder medverkar till att snedvrida konkurrensen. De nedläggningar som nu äger rum beror ju till betydande del just på att den tidigare socialdemokratiska regeringert drev ert politik med selekliva inslag. Den politiken bär lill betydande del skulden för vad som under de senaste åren skett på tekoområdet.

Sedan vill jag bara beträffande insatserna för SweTeco erinra om att vi har deklarerat i vår motion atl vi inte motsätter oss vad som sker. Vi har emellertid villkorat anslaget på vissa punkter, och vi har ansett all det finrts skäl att skynda långsamt när det gäller hela beloppet. Vi har alltså tillstyrkt en halvering och avser alt invänta en redovisning av utfallet av verksamheten innan vi är beredda atl gå vidare.

Nr 98

Torsdagen den 16 mars 1978

Försöriningsberedskapen på lekoområdel. m. m.

GÖRDIS HÖRNLUND (s) kort genmäle:

Herr lalman! Sanningert ärju när del gäller konkurrensen, att den alltmer ökade irttportert ulgör den mest förödartde konkurrensen mol de svensklill-verkande lekoföreiagen. Den konkurreusert står också i dag en mycket stor del av de svenska tekoföretagen bakom, genom att de knappast har någon egen svensk tillverkning utan fungerar som rena handelsbolag med importvaror eller egen tillverknirtg utomlands. Jag skulle kunna nämna en rad företag, men allra senast hardet gällt Gefa AB, Janstorp Irtterrtational AB, AB Textilfabriken Merkur m. fl. Trols delta får även de här förelagen tekoslöd i olika former. Jag skulle närmast vilja fråga: Närskall regeringen göra något åt detta? Det skulle verkligen vara skäl atl stoppa den verksamhet som innebär att man ger statsstöd för alt vi skall föriora ännu fier arbetsplatser i vårt eget land.

HANS NYHAGE (m) kort genmäle:

Herr talman! Men det ärjust precis därför som vi i vår motion har sagt att vi inte vill vara med om an statsmedel till SweTeco används för etablerirtg utomlands. Jag är övertygad om att Gördis Hörnlund och jag är helt överens på den punkten.

Jag delar alltså Gördis Hörnlunds uppfattning atl den ökade importen innebären mycket allvarlig konkurrens lill den svenska tekoindustrin. Det sade jag också i mitt anförande, vilket jag vill erinra om.

Tredje vice talmannen anmälde all Gördis Hörnlund anhållit all till protokollet fö antecknat att hon inte ägde rätt till ytteriigare replik.

WILHELM GUSTAFSSON (fp):

Herr talman! Den här debaltert har pågått lärtge nu, och argumerttert för och emot utskotlsbelänkandet har haglat om varandra. Jag skall därför nöja mig med att göra några korta kommentarer i anslutning till en del av de frågorsom tas upp i betänkandet.

Ulskoitsbetänkandets beskrivning av lekoutvecklingen är trots sin korthet både talande och skrämmande. Halveringen av antalet sysselsatta under en

Nr 98

Torsdagen den 16 mars 1978

Försörjningsberedskapen på lekoområdel, m. m.

10-årsperiod och en mer än fördubblad importvolym sedan 1968 utgör bevis för en bister tekoverklighel. Det drastiska i utvecklingen förstärks av atl importökningen och sysselsättningsmirtskningen har gåll alll snabbare under de senaste åren. Det är uppenbart alt de ålgärder som riksdagen vid olika tillfällen under 1970-lalet beslutat om visserligen varil välmenande, men tyvärr inte tillräckliga för atl hindra ert fortsalt rtedgång.

Beträffande den grundtexiila tillverkningen har beslut redan föttats i avsikt atl irygga försörjningert i härtdelse av etl beredskapsläge. När del gäller konfektionen sade handelsministern och även industriministern atl produktionsnivån än så länge är tillräcklig från beredskapssynpunkt. Ulskottet understryker uttalandel i propositionen 42 att del är nödvändigt atl följa ulvecklingert, så atl man i lid kan sätta in erforderliga åtgärder för att trygga försörjningsberedskapen, bl. a. genom att bromsa nedgångert innan produktionskapaciteten går ned lill, som del heler, kritisk nivå. Den långsikliga plan, som enligt propositionen och utskottet skall upprättas för att utvisa hur försörjningsberedskapen skall kunna upprätthållas på olika delområden, bör kunna bli elt värdefullt instrument för besluten i den frågan. Utfallet av de lextilförhandlingar som förts med lågprisländerna i Ostasien bör också göra del någol lättare för teko i Sverige.

Som jag ser det är emellertid inte den ena eller andra nivån på vår försörjningsberedskap i dag del mest akuta problemet. 1 stället är den fortsatta nedgången av sysselsättningen inom teko det helt överskuggande problemet. Det blir än mer besvärande, eftersom nedgången hotar den totala sysselsättningen - i varje fall i Sjuhäradsbygden men även i delar av Norriand och på många andra ställen. I t. ex. Sjuhäradsbygden är fortfarande bortåt två tredjedelar av alla industrisysselsatta verksamma inom teko. Behandlingen av propositionen 73 om statliga textil- och konfektionsföretag måste framför allt ske just mot bakgrund av dessa förhållanden.

När det stora konfektionsföretaget Algots gick i konkurs utgjorde det etl direkt hot mot sysselsättningen för mer än 1 200 sysselsatta i Borås och Norrland.

Kravet på insatser för all rädda arbetstillfällena har etl utomordentligt starkt stöd i hela Sjuhäradsbygden, och jag är säker på all så är fallet även i Norrland och på andra håll. Jag är också övertygad om atl de allra fiesta i del här läget accepterar att insatserna sker genom att staten via Statsföretag AB går in och lar ägaransvar även för Algots, liksom lidigare för bl. a. AB Eiser och SweTeco AB.

När del ändå inom framför alll konfekiionsföretagarkrelsar förekommer elt utbrett tvivel på staten som tekoförelagareoch kritik mot beviljandet av de skattemedel som det nya företaget kräver, bygger detta på erfarenheter av tidigare selektiva stödåtgärder inom lekoområdel. Om slödet får en otillfredsställande utformning, riskerar man nämligen att med de insatta åtgärderna göra dagens redan bekymmersamma produklion fören rad företag än svårare, så besvärlig måhända att de inte klarar konkurrensen med de statsunderstödda företagen ulan tvingas lägga ned verksamheten. I värsta fall kan detta innebära all sysselsäliningsproblemen bara fiyiias från ett förelag till ett

annat. Jag tror nu inte att man kan undvara selektiva insatser, men man för vara uppmärksam på riskerna och försöka att göra dem så små som möjligl.

Från de arbetstagare som alltjämt verkar i de berörda företagen kommer ett annat slags kritik. De menar att övergångstiden är för kort och alt de statliga insatserna är otillräckliga föratl del nya förelaget underen tvåårsperiod skall kunna fasas in i marknaden med tillfredsställande lönsamhet. Del finns onekligen en betydande risk att deras kritik kan komma atl visa sig befogad.

Propositionen, och även utskottets majoritet, har försökt göra en i dagsläget motiverad avvägning mellan kraven på konkurrensneutralitet och rimlig övergångstid förden nya koncernen. Man kan dock inte utesluta att de neddragningar av sysselsättningen som den statliga tekokoncernen måsle göra för att komma i företagsekonomisk balans under ivåårsperioden blir av sådan omfattning att man av arbetsmarknadspolitiska skäl kan behöva föriänga omställningsperioden och all det i så fall kommer att krävas extra medelstillskott.

I det sammanhanget finns del all anledning att understryka arbetsmark-nadsuiskotteis och näringsulskoltets uttalanden om alt samhället har ett ansvar för atl den omvandling som lekonedgången innebär sker på elt sådant sättanden medför ett minimum av påfrestningar förde människor, orter och regioner som berörs.

Borås och Sjuhäradsbygden har ett besvärande arbetsmarknadsläge i dag. Gördis Hörnlund redogjorde grundligt fördetia. Del finns 1 800 arbetslösa, och bortfallet a v sysselsättningar kan beskrivas så, atl det inom Boråsområdel i stort sett har försvunnit tre-fyra tekosysselsältningar varje dag sedan 1970. Regering och riksdag har i olika sammanhang uttalat sin förståelse för situationen. Delar av Sjuhäradsbygden har förts lill den grå zonen, och delegationer har tillsatts föratt på olika sätt hjälpa till. Men än så länge har vi sett väldigt litet av konkreta insatser för sysselsättningen som sådan i området. Del är dags alt det sker någonting mer påtagligt, som kan bevara och diversifiera sysselsättningen i Boråsregionen. Den nya slalliga tekokoncernen klarar inte den uppgiften. Det behövs andra insatser.

Herr lalman! Jag ber alt fö yrka bifall till utskottets hemställan.

Nr 98

Torsdagen den 16 mars 1978

Försöijningsbered-skapen på lekoområdel. m. m.

ALF LÖVENBORG (apk):

Herr talman! Det hinner sägas mycket under en sådan här lång debatt. Rune Johansson menade alt vi klarade sysselsättningen fram lill 1976, och jag vill inte säga mer än alt det verkligen är en sanning med modifikation. Men nu gäller det ju inte det förfiuina utan dagens brännande problem.

Rune Johansson framhöll också att det enda godtagbara målet för sysselsättningspolitiken är atl varje människa kan känna trygghet och garanteras den viktigaste mänskliga rättigheten, nämligen rätlen lill arbete. Den borgerliga regeringen har verkligen ingenting all skryta med i del avseendet. Var har nu de borgeriiga alla de nya jobb som skulle skaffas fram?

Nr 98

Torsdagen den 16 mars 1978

Försörjningsberedskapen på leko-området, m. m.

Just i dag-för vilken gång i ordningen vel jag inte-går man in för åtgärder för atl skaffa fram ännu flera arbetslösa. Det ärju sanningen. I dag handlar det om ett par lusen, utan alt sysselsättningen garanteras på något annat sätt. Det talas mycket om konkurrensen, som inte för snedvridas osv.

Hans Nyhage sade atl de pengar som nu anslås måste vara villkorade och omgärdade med kontroller. Han tyckte också att det var fråga om för myckel pengar. Men man har inte protesterat på moderat håll när det har östs in pengar till alla de privata skojare som under årens lopp har lovat garantera sysselsättningen i Västerbotten och andra delar av vårt land och sedan stuckit i väg och lämnat bygderna utan sysselsättning, utan ansvar för hur den skall säkras. Då har del inte gjorts några invändningar.

Det talas i bibeln om skrymta re och fariséer, och jag tycker verkligen alt det passar bra in på en del i denna församling. Här handlar det om omsorgen om de kapilalägande och ingenting annat, och då är det bättre att säga det på en gång.

Vi diskuterar nu en bransch som befinner sig i djup kris. Jag vill påstå att den krisen i stor utsträckning är självförvållad. Ettsnävt privat vinsttänkande har präglat branschen. Man har investerat utomlands i stället för i Sverige. Under de många goda åren tog familjeföretag och aktieägare ut slora vinster i stället för atl investera för en framtida utveckling och konsolidering.

Familjeförelaget Algots, som har cirkulerat i denna debatt, var under många år en guldgruva för klanen. Man har investerat utomlands och pungslagit staten på oerhörda belopp utan atl garantera sysselsättningen. Det är etl groteskt exempel på hur det gått till.

Del är också klart atl situationen inom konfeklionsinduslrin inte kan skiljas från den allmänna ekonomiska kris som präglar kapitalismens ekonomiska system i stort och som drabbar också vårt land. Det finns nämligen ett samband mellan krisen i samtliga industrigrenar, samtidigt som det finns strukturella skillnader. Det gemensamma kännetecknet är tilltagande exporisvårigheter och minskad inhemsk konsumtion. Det beror också på den borgeriiga regeringens politik att minska köpkraften, kvalitetsförsämringar på produkter och nedgång i sysselsättningen.

När del gäller exportsvårigheterna och den därmed sammanhängande nedgången anförs det höga kostnadsläget som orsak. Det blir för höga priser på exportmarknaden, säger man. Det är klart alt nedskrivningarna av kronans värde inte bidragit lill att förbättra situationen; tvärtom har den förvärrats. Exportpriserna har inte sjunkit, men importen har blivit dyrare. Men irois alll: svensk teknik och svenskt kunnande står på en hög nivå också inom den här sektorn. Ändå har kvaliteten på produkterna sjunkit. Vi har kommit efter i kvalitetshänseende. Det är en iakttagelse som bekräftas av många samtal med folk också inom textilindustrin. Alt sälja på kvalitet på samma sätt som tidigare går inte. Utvecklingen i den övriga världen har inte stått stilla.

Arbetslönens storiek har av fiera talare angetls som en av huvudorsakerna till branschens problem. Anden tillsammansmed framställningstiden haren betydelse är självklart, men alt dra slutsatsen att det beror på arbetslönerna

vågar jag påstå är felaktigt. Alla vel ju att den i produkten nedlagda lönekostnaden inte är detsamma som varans försäljningspris. De större kostnadsbitarna i varan rår de anställda inte över. De hanteras genom beslut i förelagens ledning eller bakom stängda bankdörrar. Det är den lönsamhets-filosofi som innebär alt arbetslönen bildar underlaget och att övriga kostnader läggs på arbetslönen i form av andra tillägg, däribland vinsten.

Det här leder lill en sländig jakt på lönekostnader, oavsett om dessa endast representerar en eller några tiondels procent av produktens försäljningspris. Mot den bakgrunden har det genomförts enorma kostnadsjakter kring den direkta lönen, ständiga rationaliseringar har gått ul över arbetskraft men också över produkternas kvalitet. Nödvändiga arbeten har rationaliserats bort, idéer och uppslag lill förändringar och uppkomst av nya produkter har inte kunnat genomföras. Det har hämmat den här branschens naturliga ulveckling, och det har ställt Sverige efter andra länder, inte minst på kvalitetens område. Det kapitalistiska profitlänkandet bär skulden.

Textilindustrin har ju präglats av dessa förhållanden samlidigl som särskilda problem har funnits. Det skall inte bortresoneras. Importen av textilier har gynnats av att importpriserna legat på en jämfört med Sverige låg nivå. I detaljhandeln förekommer vissa skillnader mellan textilprodukter tillverkade i Sverige och importerade. Men prisskillnaden är inte alltför stor. Det kan var och en förvissa sig om när man går ut i detaljhandeln. Konsumenterna har endast i marginell grad kunnat tillgodogöra sig de billigare produkterna. Därför har importen blivit en mera lukrativ afför för företagen än att tillverka svenska textilier. Kapitalet har följt sin väg och vandrat ul från den mindre lönsamma tillverkningen och in i den betydligt mindre lönsamma importen.

De senaste årens utveckling inom svensk tekoindustri bestyrker detta. Bristen på investeringskapital har blivit alll större från 1965. De statliga insatserna, gjorda ulan den kontroll som Hans Nyhage efterlyser, har inte kunnat förhindra denna negativa trend.

Då måste man slälla frågan: Skall vi inte ha en svensk textilindustri? Skall vi resignera inför den misskölsel på området som vi harbeviilnal underen rad år?

Självfallet skall vi ha en svensk textilindustri. Nu föreslår regeringen i propositionen 73 att en slatlig tekokoncern bildas under Statsföretag. Motiveringen föret! samordnat och utökat statligt ägande är att det i vissa fall är oundvikligt, om inte för samhället betungande kapitalförstöring och arbetslöshet skall uppstå. Del här ärju en riktig värdering av lägel, som också kan utlryckas i andra ord, nämligen all dithän har en betydande del av den privatkapitalisliska produktionen inom branschen kommit år 1978.

Det anförs också att rekonstruktionen av de nedgångna företagen och bildandet av den statliga tekokoncernen kan innebära risk för snedvridning av konkurrensen gentemot andra företag. Det ämnet harju också andra talare här spunnit på.

Redan av den anledningen får den statligt rekonstruerade koncernen begränsningar som kommer atl verka hämmande för utvecklingen. Dit hör

Nr 98

Torsdagen den 16 mars 1978

Försöijn ingsbered -skapen på lekoområdel, m. m.

Nr 98

Torsdagen den 16 mars 1978

Försöijningsbered-skapen på lekoområdel, m. m.

det lågt tilltagna anslaget för rekonstruktionen och riktlinjerna för en ylteriigare neddragning av anställda.

Vi anser på vårt håll alt Sverige behöver en textilindustri. Enligt vår mening kan en rekonstruktion av de nedgångna förelagen bara företas på en enda bestämd grundval, nämligen behovet. Vad det gälleräratl fö lekoindustrin på fötter efter många år av vanstyre.

Att rekonstruera och bygga upp en statlig stark textilkoncern efter samma principer som de som har brulit ner branschen är naturliglvis omöjligt. Det fordras nya grepp, som inte bör hindras av gamla former och bevarad konkurrenssnedvridning.

Arbetarpartiet kommunisterna anser att målsättningen bör vara att uppnå en produktion som motsvarar den sysselsättning som fanns vid de olika enheterna år 1976. Det är nödvändigt, om man vill uppfylla målsättningen att kapitalförstöring skall kunna undvikas. Det finns arbetskraft, och sysselsättningen behövs.

Vi anser atl vissa nedskärningar av nuvarande import bör göras för atl trygga denna målsättning. Importen av produkter som gränsar till det statliga företagets egen produktion skall företas genom den statliga koncernen. Därmed kan en stabilisering av förhållandet mellan den inhemska produktionen och importen åstadkommas.

Avgränsningsfrågor kan möjligen uppkomma mellan andra företag och importörer men för lösas så snart den rekonstruerade koncernens inriktning fastställts.

Vi anser atl i principerna för del statliga tekoförelagel skall ingå en strävan att öka exportandelen genom atl kvaliteten höjs. I framtiden kommer kvalitetsfrågorna atl fö större betydelse än nu. Slit- och slängperioden går mol sitt slut. Kvalitetskraven kommer alt stiga både när det gäller den inhemska konsumtionen och när det gäller de varor som går på export.

De tekoprodukter som vi behöver och som kommer alt utnyttjas inom den offentliga sektorn,sjukvården och försvaret, samt inte minst de skyddskläder som produktionen erfordrar måste vara av hög kvalitet.

Del finns en betydande inhemsk marknad. Den statliga lekoindustrin måste ges en rejäl chans, ulan hinder av den rädsla för s. k. konkurrens-snedvridande åtgärder som propositionen och en rad talare här har gett uttryck för.

Vi är motståndare till de nedskärningar inom branschen som nu förbereds. Problemen kan och måste lösas på annat sätt, och vi har i motionen, och jag har i någon mån i mitt anförande, försökt ange några riktlinjer för hur uppläggningen på sikt måste vara för atl vi skall kunna klara branschen och trygga sysselsättningen.

Vi har i första hand föreslagit etl medelstillskoti på 300 milj. kr. i stället för regeringens 145 milj. kr. Förslaget ställs inte därför atl vi tror att branschens problem klaras med detta, utan det ställs i syfte alt förhindra avskedanden nu, ■framförallt i bygder som verkligen ropar efter sysselsättning.

Vi säger i samma motion att en minimimålsätlning för tekokoncernen bör vara att arbetsstyrkan inte understiger antalet anställda vid de olika enheterna

år 1976. När man undersöker hur del ser ul på de orter som nu är aktuella för nedskärningar finner man att uttrycket minimimålsätlning är väl valt. På sikt måste den statliga tekokoncernen ges stora möjligheter till ulveckling.

Jag vill, herr talman, yrka bifall lill de i motionen 345 ställda yrkandena.

HAGAR NORMARK (s):

Herr lalman! Vilken betydelse lokaliseringen av tekoindustri till Väster-botlen hade för sysselsättning och framtidstro, inte minst bland kvinnorna, behöver jag inte åter upprepa; del harjag framhållit vid flera tillfällen i denna kammare. Jag kommer därför att uppehålla mig vid del nuvarande arbetsmarknadslägel.

Algots Nord är etl typexempel på etl företag som fått utomordentligt stöd från samhället och i gengäld lovat sysselsättning åt många människor. Handelsministern ironiserade över den gamla regeringens förmåga all uppehålla sysselsättningen. Men beträffande Algots Nord vill jag säga att företaget inte redovisade några problem förrän 1976. 14 dagar efter det atl vi fått en borgeriig regering sade ägarna alt man skulle lägga ned alla sina företag.

När det i slutet av 1976 stod klart att företagel inte skulle fullfölja sina åtaganden, krävde vi att staten skulle gå in med större ägarengagemang, vilket vi menade skulle ge större trygghet ål de anställda. Detta krav avslogs av den borgeriiga majoriteten.

Den modell som nu föreslås -ett statligt företag som har i uppdrag att på kort tid uppnå lönsamhet, även om detla medför att många människor friställs - kan vi inte godta. De som friställs har små möjligheter att få annan sysselsättning. Risken att bli utan arbete för all framtid är stor.

1 fjol, när halva arbetsstyrkan vid Skellefieenhelen fick gå, inrättade arbetsförmedlingen en särskild verksamhet vid Algois Nord. Totalt friställdes 187 personer. Av dessa har 52 erhållit anställning för längre eller kortare lid. 16 är inte aktuella just nu på grund av graviditet, sjukdom eller avflyttning. 43 personer är under utbildning, men ingen av dessa har löfte om arbete efter avslutad utbildning. Återstående 56 personer är aktuella för omedelbar placering.

Det totala antalet arbetslösa kvinnor som är aktuella för omedelbar placering i Skellefteå är i dag 1 035 mot 839 för elt år sedan. Därtill kommer alla övriga som önskar arbete. Arbetsförmedlingen räknar med alt 2 900 kvinnor är beredda att ta ett arbete om det finns. I Lycksele är i dag 114 arbetslösa mol 66 för ett år sedan. Antalet arbetslösa ungdomar under 25 år är i Skellefteå 455 mot 228 i fjol och i Lycksele 97 mot 72 i fjol. Därtill kommer de arbetslösa männen. Jag har vall all särskilt redovisa kvinnor och ungdom eftersom de grupperna drabbas i första hand.

Trots nära nog en fördubbling av beredskapsarbetena och trots fyllda AMU-centra ökar arbetslösheten. 1 Lycksele sysselsattes i fjol vid den här tiden 72 ungdomar under 24 år i beredskapsarbete, nu är siffran 97. 1 Skellefteå är motsvarande antal 300 i dag mot 150 i fjol.

Nr 98

Torsdagen den 16 mars 1978

Försörjningsberedskapen på lekoområdel, ni. m.

7 Riksdagens protokoll 1977/78:98-100

Nr 98

Torsdagen den 16 mars 1978

Försöijningsbered-skapen på lekoområdel. m. m.

Hur del äratt vara arbetslös ullrycks kort och gripande i följande rader som jagciterar urett brev jag fått: "Känner mig ganska rastlös. Man förintas en bit i taget. Detla blir hemskt för folket. Arbetslöshet - social misär."

Vi kan inte acceptera atl enheterna i Västerbotten läggs ned utan atl någon alternativ sysselsättning skymtar. Ser vi bara på Skellefteå, där etl stort antal personer redan nu väntar på jobb och ytterligare 200 skulle friställas-och det finns små möjligheter all ge dem jobb - så förstår vi alt del är allvariigt. En nedläggning av Algolsfabriken i Lycksele skulle, som Lilly Hansson sade tidigare i dag, innebära en katastrof Det skulle betyda ett direkt och indirekt skattebortfall på ca 2 milj. kr. Atl slälla drygt 100 människor utan arbete får i Lycksele samma betydelse som det skulle få för Göteborg alt föriora 5 000 jobb i etl enda svep. Det har alltså samma effekt i Lycksele atl lägga ned Algots som det skulle ha i Göteborg om man lade ned två tredjedelar av Volvo där. Lycksele kommun har till slor del byggt upp sin service med anledning av Algots etablering där. Jag tror all jag kan garantera att kommunerna i milt län, för varje arbetstillfälle som de räknar med all kunna få, helhjärtat har ställt upp när det gällt byggande av bostäder, barnomsorg osv. 1 Lycksele finns inte arbete inom pendelavstånd. Det är tiotals mil lill nästa tätort.

I motionen 1306 har vi s-ledamöter från Västerbotten krävt en plan för tekoindustri. Vi har krävt atl samhällsekonomiska och sociala hänsyn skall vara vägledande vid omstruktureringen av Algots Nord samt atl ingen inskränkning får ske innan de samhällsekonomiska konsekvenserna av en sådan förändring mera ingående belysts. Vi kräver vidare alt Statsförelag skall få i uppdrag alt i samråd med de fackliga organisationerna vidta kraftiga åtgärder för alt hitta alternativ produktion.

Inom facket har bedrivits etl intensivt arbete för alt hitta uppslag lill alternativ produktion, och de anställda ansåg sig ha medinfiytande vid omstruktureringen av Algots Nord. Då upplevdes del särskilt beklämmande atl industriministern i brev till den dåvarande ledaren för programgruppen för nya Algots skrev atl det var glädjande att facket var med på en föreslagen förändring som skulle innebära att 700 anställda skulle komma att friställas. Att de fackliga företrädarna skulle ha gått med på att hundratals kamrater blir ulan arbete faller på sin egen orimlighet. Vi har hos de anställda vid Algots, bland vilka många tidigare inte hade någon vana vid arbetsliv, fått bevittna ett fackligt medvetande, en solidaritet och en imponerande vilja att på allt sätt medverka till en bibehållen sysselsättning.

Eftersom vi fåll många arbetstillfällen till länet genom den gamla regeringens regionalpolitik var vi vana vid all med förtroende vända oss lill statsråden och få gehör för problemen i våra kommuner. Det är betecknande atl ingen av de borgeriiga ledamöterna från Västerbotten på hela dagen befunnit sig i kammaren. Ej heller stöder de oss i diskussionen. Det är vi på Västerboltensbänken ganska ensamma om just denna dag. Från andra län har borgeriiga ledamöter yttrat sig av och till om vikten av sysselsättning och om olika lösningar. Men centern har lyst fned sin frånvaro.

Jag tycker då atl jag kan ta upp en sak i centerns valtidning i Västerbotten inför del senaste valet. Jag fick tidningen i min hand idag. Där talas del bl. a.

om centerns trovärdighet, och jag vill citera följande: "Vi kan idag konstalera
att verkligheten visat all centern och dess politik varit myckel mera trovärdig
än socialdemokraterna och deras politik. Centerns decentraliseringspo
litik är alternalivel lill socialdemokraternas centraliseringspolilik."

Beträffande lokaliseringspolitiken framhållsatt det aren fråga som centern fått stöd för. "1944 log centern initiativ lill att en aktiv lokaliseringspolitik borde införas för atl klara omställningen i näringslivet och arbete till avfolkningsbygderna. Det möttes av oförståelse från alla häll. — Nu erkänns lokaliseringspolitiken, eller som den numera benämnes, regionalpolitiken, såsom oundgänglig."

Närcenlerparlisierna i regeringsställning log industriminislerposten för alt de ansåg att de kunde de frågor som hänger samman med sysselsättningen -de hade ju lovat så många nya jobb - trodde jag alt de skulle nå längre än de har gjorl i dag. Jag trodde faktiskt all åtminstone centerpartisterna från Västerbotten skulle ha varit här.

Förra gången när vi diskuterade Algots skrevs en insändare därhemma om inläggen. Författaren tyckte att vi av och till hade gjorl för bleka inlägg för atl stötta upp sysselsättningen i Västerbottens tekoindustri. Beträffande en av de borgeriiga ledamöterna, jag skall inte säga vem, skrevs: Han är alldeles för vördnadsfull och undfallande inför sin industriminister. I dag är de så vördnadsfulla och undfallande all de inte ens stöder oss med atl lyssna i kammaren.

Herr talman! Socialdemokraterna i näringsutskottei har följt upp yrkandena i våra motioner. Jag yrkar därför bifall till samtliga s-reservationer.

Nr 98

Torsdagen den 16 mars 1978

Försörjningsberedskapen på leko-området. m. m.

I delta anförande instämde Arne Nygren, Roland Brännström och Lilly Hansson (samtliga s).

Andre vice talmannen TAGE MAGNUSSON (m):

Herr lalman! Efter alt nu ha hört denna långa debatt om tekoindustrins problem harjag etl visst intresse av alt säga några ord, dåjag haren långt livs erfarenhet av arbetet inom densamma.

Denna industri sysselsätter ju mycket folk i förhällande lill omsättningen. Därför blir också problemen så allvarliga vid företagsnedläggelser. Näringen har å andra sidan spelat en mycket stor roll för att skapa sysselsättning. Detta är väl en av orsakerna till alt den också synnerligen ofta blivit föremål för lokaliseringsintressen både från kommuner och nu även från statens sida. Här har vi någon del av den konkurrenssnedvridning som branschen fåll vidkännas under årens lopp.

Den andra komponenten som skapat problem är vårt höga kostnadsläge i förhållande lill omväriden. Speciellt under de tre senast gångna åren har koslnadsulvecklingen i vårt land varit så våldsam alt arbetsintensiva näringar av detta slag haft synnerligen svårt att hänga med. Vidare har vårt land sedan årtionden översvämmats av billiga textilprodukter- inte sällan av myckel låg kvalitet - från länder med mycket låga arbetslöner. Medan andra industriländer förstått all avskärma sig från alltför stora mängder av denna import har

Nr 98

Torsdagen den 16 mars 1978

Försörjningsberedskapen på lekoområdel, m. in.

100

vi däremot per capita lagit emot särskilt slora kvantiteter. Detla har också efter hand inneburit atl antalet anställda inom teko minskat i mycket hög grad.

Jag har under många år försökt alt varna riksdagen för den utveckling som försiggått, bl. a. genom motioner om atl regeringen på ett mer effektivt sätt skulle minska denna import från låglöneländerna. Jag har inte begärt annat än alt man skulle göra det inom ramen för våra åtaganden inom handelspolitiken. Del har andra liknande länder kunnat göra, och då borde vårt land också ha kunnat göra på likartat sätt. Tyvärr har mina motioner mötts med kalla handen. Den socialdemokratiska regeringen lyssnade inte på de här varningarna. Nu, sedan man kommit i opposition, har emellertid ett nyvaknat intresse för importbegränsningar gjort sig kraftigt gällande. Jag är glad för att det är så. Nu går man ut och kräver de åtgärder som man lidigare sagt nej till när det krävdes från branschens sida.

Det är emellertid glädjande att nu kunna konstatera att den nuvarande handelsministern med kraft har tagit itu med dessa problem och även nått uppgörelse med de sex största exportländerna, innebärande avsevärda begränsningar i importen till vårt land. Särskilt värdefullt ärdet att man nu lyckats få igenom avtal om alt det skall gälla alla varor inom ifrågavarande område, varigenom man tar bort möjligheten att byta lill andra varor när en blir hämmad.

Vidare har branschen utsatts för en snedvridning av konkurrensen genom de många selektiva inhoppen från statsmakternas sida. På det området har det blivit en bättring, då det s. k. äldreslödet är generellt och innebär alt alla får samma fördelar. Det har från arbetsmarknadssynpunkt ansetts synnerligen värdefullt - del har också bekräftats från arbetsmarknadshåll.

Men tyvärr fortsätter man med åtgärder som innebär snedvridningar av konkurrensen. Dagens ärende gäller en sådan åtgärd. Tyvärr rör man sig här med så stora enheter med så många anställda som riskerar sin sysselsättning att vi nu tvingas till åtgärder.

Hans Nyhage och jag har i vår motion varnat för de allvarliga verkningar som dessa åtgärder kan få. Man kan allvarligt befara alt denna stora subvention till ett helstalligt företag kommer alt medföra all många mindre företag, som i dag klarar sig, blir utslagna på grund av priskonkurrens från detta stora statliga företag. 1 denna bransch har del visat sig att de effektivaste förelagen är de mindre och de inte alllför stora enheterna. Jag tror därför alt man nu begår etl misstag när man slår ihop alla dessa förelag till en jättekoncern med alll vad delta kommer att innebära av byråkrati och stor förvaltningsapparat. Det hade varil bättre all salsa på mindre företag - men

naturligtvis inte på konkursföretag, som nu sker i alllför stor utsträckning.

Vi har redan nu erfarenhet av att del inte är statsägda förelag som är lösningen. Jag tycker atl detla visas inte minst av resultatet av SweTecokon-cernen. Utvecklingen här har inte varil den bästa trots alll stöd från Investeringsbanken. En föriust under 1977 på inte mindre än 32 miljoner talar sitt tydliga språk. Detla resultat visar också alt en snedvridning av

konkurrensen måste ha förelegat.

Det som förvånar mig särskilt är att man nu trots en subvention på inte mindre än 190 miljoner inte ställer krav på att all produktion skall ske i Sverige. Skattebetalarna i vårt land kan näppeligen ha intresse av att man genom statliga bidrag ökar produktionen i andra länder och till vårt land inför varor till priser som svenska arbetare inte kan producera dem till.

Herr talman! Jag ber få instämma i det yrkande som nyligen framställts av Hans Nyhage.

Nr 98

Torsdagen den 16 mars 1978

Försörjningsberedskapen på lekoområdel. m. m.

GÖRDIS HÖRNLUND (s) kort genmäle:

Herr talman! Tage Magnusson talade om att motionerna om importbegränsning möttes av kalla handen av den socialdemokratiska regeringen. Det är väl ändå inte hela sanningen! Det var faktiskt så, Tage Magnusson - det tyckerjag är värt alt understryka - atl majoriteten av riksdagsledamöterna också i de borgerliga partierna gick emot herr Magnusson när del gällde dessa import begränsningar.

Talet om den snedvridna konkurrensen kommer tillbaka. Jag får återigen fråga: Varför gäller inte del också de privata förelag som får subventioner, t. ex. de grundtextila företagen? När det gäller dem tycker man inte alt del är fråga om någon snedvridning av konkurrensen, utan där är man beredd all lämna 200 miljoner. Men den slalliga koncernen vill man ge sämsta tänkbara utgångsläge. Skulle Tage Magnussons och Hans Nyhages motion bifallas, sä alt man fick 95 miljoner i stället för 190, skulle nedläggningarna i Boråsområdet och de andra områdena ske ännu snabbare. Det är också värt att notera.

Andre vice talmannen TAGE MAGNUSSON (m) kort genmäle:

Herr lalman! Vad jag har förespråkat är inte någonling annat än att jag vill ha generella subventioner. Detla har man nu gått in för, och då löper vi inte risken an få denna snedvridning av konkurrensen.

Gördis Hörnlund sade all om vi nu inte satsar alla pengarna på den nya stora lekokoncernen riskerar vi atl ännu fier människor blir arbetslösa. Jag tror, Gördis Hörnlund, att det blir tvärtom. Genom all sätta in selektiva åtgärder riskerar vi att många människor som i dag haren säker sysselsättning i små förelag ute i vårt land blir ulan jobb.

Del är riktigt att det ingalunda var någon majoritet som slöt upp bakom min motion. Det har jag heller aldrig påstått. Vad jag har sagt är att den då ansvariga regeringen inte hade någon förståelse för atl begränsa texiilim-porten i den utsträckning som hade behövts. I så fall hade det kanske inte varit så illa ställt som det är i dag.

GÖRDIS HÖRNLUND (s) kort genmäle:

Herr lalman! Jag tyckte del var nödvändigt atl klariägga detla; del har många gånger låtit som om de borgerliga var helt eniga om att vi måsle ha importbegränsningar, medan socialdemokraterna hela liden har gått emot detta. Så har ingalunda varit fallet. En majoritet av de borgerliga i riksdagen

101

Nr 98

Torsdagen den 16 mars 1978

Försöijningsbered-skapen pä leko-områdei, m. m.

harocksågåttemolimportbegränsningarunder 1960-talel-då hade vi förstås också helt andra förhållanden.

Beträffande de generella subventionerna, som Tage Magnusson tycker så bra om, vill jag än en gång påpeka alt de största nedläggningarna numerärt sett har gjorts under de etl och ett halvt år då den borgeriiga regeringen ändå har infört generella subventioner, som har kommit företag till del oavsett om de behövt pengarna eller inte.

Andre vice talmannen TAGE MAGNUSSON (m) kort genmäle:

Herr talman! Jag beklagar all jag måste återkomma.

När Gördis Hörnlund påstår all nedläggningarna har gjorts sedan den nya regeringen kom lill ärdet väl i alla fall att tumma på sanningen. Faktum är alt de nedläggningar som har sketl nu har berott på åtgärder som har vidtagits lidigare och inte på de generella åtgärder som nu har vidtagits. Det s. k. äldrestödet t. ex. utgår lika lill alla företag, och del har omvittnats atl det även från arbetsmarknadssynpunkl har spelat en utomordentligt stor roll. En framstående man inom arbetsmarknadsverket sade för några månader sedan till mig all om del stödet skulle upphöra den 1 juli skulle det innebära en katastrof - då skulle det bli massor av varsel som skulle slälla till ofantliga problem. Därför är del nödvändigt all vi slår vakt om etl syslem där alla får samma stöd.

Tredje vice talmannen anmälde att Gördis Hörnlund anhållit all till protokollet få antecknat alt hon inte ägde rätt lill ylteriigare replik.

102

LENNART NILSSON (s):

Herr talman! Industriministern ärju känd för atl tillsätta analysgrupper, delegationer, utredningar och allt vad det kan kallas. Därför håller naturligtvis inte industriministerns resonemang i dag om att han skall avvakta riksdagens ställningstagande när del gäller socialdemokratins krav på en långsiktig plan för tekoindustrin. Hade viljan funnits hos regeringen, hade vi i dag i kammaren kunnat diskutera en sådan plan.

Tyvärr ärdet så all regeringens politik -eller kanske snarare brist på politik - leder till alt det enbart skapas förvirring och osäkerhet inför framliden. Inte minst industriministern själv har medverkat härtill, när han i propositionen 73 säger atl man förhandlar om nedläggning av fabriken Pingvin i Brastad. Vem vill ha en nedläggning? Inte är det de anställda. De har med olika medel försökt tala om alt förelaget kan överleva om en vettig verksamhet bedrivs. Men industriministern slår alltså fast i propositionen atl produklionen i Braslad skall avvecklas. Jag tycker del är anmärkningsvärt atl man i en proposition skriver atl man förhandlar om en nedläggning, när delta ingalunda är klart ännu.

Sådana uttalanden leder till alt människorna på dessa orter känner otrygghet inför framtiden.

För Tiger-Rang är 1978 ett rekonstruktionsår. Man har gjort rationaliseringar och flyttat över produktionen från Nässjö. För att klara vårproduk-

lionen har man måst vidta den unika åtgärden atl man nyanställt sömmerskor. Delta sker samtidigt som Nils Åslings direktör i de slalliga förelagen talar om nedskärningar inom Tiger-Rang. Sådana uttalanden leder naturliglvis lill atl osäkerheten inför framtiden blir slor hos såväl förelag som anställda, leverantörer och kunder.

Riktlinjerna borde i stället vara atl man sluter upp kring den framtidstro som trols allt finns inom flera förelag och att man ger besked om vilken inriktning och storlek verksamheten skall ha.

Regeringens förslag atl det skall vara nollresultat inom två år är ganska stelbent. Vilka konsekvenser skulle del få? Hur går del för t. ex. Tiger-Rang om 1979 skulle bli ett föriusiår? Skall man då lägga ned detta förelag? Och vad skulle del innebära för de människor som arbetar i förelaget? Vad skulle del betyda för samhället i uteblivna skaller och avgifter? Förelagsledningen säger att man nu betalarin I4ä 15 milj. kr. per år i skaller och sociala avgifter. Skulle dessa människor ställas ulan arbete fick samhället på andra vägar garantera deras trygghet.

Det viktiga är naturliglvis att man i stället titlar på de långsikliga förutsätlningarna och undersöker vilka behov vi har i vårt land när det gäller tekoindustrin.

Låt mig la några siffror. Tiger-Rang omsatte 1977 omkring 40 milj. kr. Ca 18 milj. kr., alltså nära hälften av omsättningen, gick på export, den största delen till USA. I dag har man framför allt från moderat håll diskuterat kostnadssituationen - skatter, avgifter och andra pålagor.

När Tiger-Rang säljer en kostym till USA innebär inte del atl man lyckas priskonkurrera med lågprisländerna,eftersom man i USA kan köpa kostymer billigare från Sydkorea, Hongkong och andra lågprisländer. En kostym från Tiger-Rang kostar i USA omkring 300 dollar. Del finns naturligtvis billigare kostymer i USA. Men vad är del då som gör att man lyckats öka sin export till USA? Det har naturliglvis fiera orsaker. Det främsta skälet är naturiigtvis alt man på detta företag syr en utmärkt kostym - man säljer på sin goda kvalitet. Dessutom har man en bra medarbetare som kan sälja företagels produkter.

Det finns alltså förutsättningar för en ökad exportmarknad. Tyvärr tycks det vara så, alt ledningen inte backar upp exporlförsäljningen i tillräcklig utsträckning. Det är naturligtvis viktigt att man samordnar exportverksamheten på elt bättre sätt än vad man nu gör.

När det gäller den framtida verksamheten på etl statligt förelag som Tiger-Rang var det inte speciellt genomtänkt att man hösten 1977 beslutade att Slälla folk utan arbete i Nässjö för alt flyiia över produklionen i Uddevalla och alt direktörerna därefter talade om att man kanske även här måsle lägga ned verksamheten. Det blir, inte minst efter dagens debatt, stor förvirring, osäkerhet och otrygghet. Det är den borgerliga regeringen som bär ansvaret för den här förvirringen.

Nr 98

Torsdagen den 16 mars 1978

Försöijningsbered-skapen på lekoområdel. m. m.

1 detta anförande instämde Karl-Erik Svartberg (s) och Tyra Johansson

(s).

103

Nr 98

Torsdagen den 16 mars 1978

Försörjningsberedskapen på teko- . området, m. m.

104

SVEN-GÖSTA SIGNELL (s):

Herr talman! I motionen 605 uttrycker vi inledningsvis vår tillfredsställelse med att regeringen har framlagt ett förslag om ökat statligt ägandeengage-mang, vilket vi anser är i full överensstämmelse med tidigare socialdemokratiska ställningstaganden. Men tyvärr kan vi inte sträcka vår tillfredsställelse längre när det gäller regeringens framlagda förslag. Vad som inger oss allvarliga bekymmer och vad vi också i vår motion har givit uttryck för är att regeringen redan vid tillskapandet av den statliga tekokoncernen utgår från atl sysselsättningen vid förelagen i denna koncern skall minskas med I 500-2 000 anställda, i procentsiffror en minskning med omkring 40 % under en tvåårsperiod.

Koncernens bildande borde ju i stället ha fått resultera i en vitalisering av den svenska tekoindustrin och en uppbromsning av nedläggningarna. Regeringens ambition borde ha varit atl känna elt större ansvar för utvecklingen av den svenska tekoindustrin med hänsyn till sysselsättnings-, regionala- och beredskapspolitiska aspekter.

Mot bakgrund av de här framförda åsikterna har vi i vår motion tagit upp Eisers beslut om nedläggning av Brasons byxfabrik i Skövde, som vi och många andra - inte minst de anställda i företaget - betecknar som myckel olyckligt och omotiverat. Efter nedläggningsbeslulel har Skövde kommun, länsstyrelsen och de anställda genomfört aktiviteter för alt rädda företaget. Det hade varit intressant atl ha fått ge regeringens representanter en information om dessa aktiviteter. Men efter regeringsskiftet är statsrådsbänkarna tyvärr inte besatta, när vi diskuterar sådana här allvarliga frågor.

Industriministern torde ändå inte vara helt okunnig om dessa aktiviteter-kommunen och de anställda har ju uppvaktat industriministern. Av den anledningen är det anmärkningsvärt att man i samband med propositions-skrivandet inte har lagit någon hänsyn lill de anställdas och kommunens åsikter.

Del är inte mindre anmärkningsvärt atl den borgerliga majoriteten i näringsulskotlet helt har förbigått våra i motionen 605 framförda krav på etl uppdrag åt regeringen att medverka till atldet av AB Eiser fattade beslutet om nedläggning av Brasons fabrik i Skövde blir upphävt.

I en interpellalionsdebatt här i kammaren den 13 januari i år redogjorde jag noggrant för de uppseendeväckande förhållanden som varit rådande beträffande moderbolagets sätt att leda fabriken i Skövde. Av den anledningen skall jag nu inte ylteriigare gå in härpå - dessa förhållanden är väl kända för riksdagens ledamöter. Men låt mig som en sammanfattning få framhålla följande föratt bevisa att goda förutsättningar finns fören fortsatt produktion.

Företagels tillverkning är av myckel hög kvalitet. Man har en bra och modem maskinpark. Vid fabriken finns yrkesskickliga sömmerskor och en bra arbetsledning. Slutsatsen blir alt del inte kan vara samhällsekonomiskt försvarbart att låta Eiser lägga ned fabriken i Skövde och låta drygt 130 personer bli arbetslösa i en region, som för tillfället är mycket hårt drabbad av sysselsäitningsminskning.

Herr talman! Till sist vill jag yrka bifall lill samtliga socialdemokratiska reservationer men i första hand till reservationen 7, som innebär en garanti för att även sömmerskorna vid Brasons fabrik i Skövde får behålla sina arbetstillfällen.

MAJ PEHRSSON (c):

Herr talman! Jag kan bara konstalera den stora oro som råder för de sysselsatta inom tekoområdet. Vi vet all totala antalet sysselsatta inom teko har minskal med mer än hälften sedan 1965 och i november 1977 uppgick lill 44 000. Boråsregionen härpå 70-lalei förlorat 10 000 arbetstillfällen och Borås kommun 6 000 inom teko. Del här inger myckel stor oro.

Nu skriver utskoltet alt tekoindustrins svåra läge till stor del beror på en kraftigt ökad imporlkonkurrens från lågprisländerna. Det gäller främst i fråga om kläder, medan importen av textila insatsvaror har ökat långsammare till följd av krympningen av den svenska tekoproduktionen. Jag anser att del är vikligl med importbegränsande åtgärder, och vi hörde av industriministern att det också har vidtagits sådana, vilka också har givit visst resultat.

Utskottet nämner vidare att ytterligare en faktor som försämrar avsättningsmöjligheterna för de svensktillverkade produkterna är en svag utveckling av konsumtionen av beklädnadsvaror. Den snabba tillväxten av den s. k. lågprisimporten har underlättats av detaljhandelns omstrukturering genom starka inköpsorganisationer. Jag menar att det behövs ökad satsning på marknadsföring och exporifrämjande åtgärder.

Statsmakterna har också vidtagit en rad ålgärder av industri- och försörjningsberedskaps- samt sysselsättnings- och regionalpolitisk natur för all förbälira tekoindustrins läge. Del induslripolitiska stödprogrammet omfattar export främjande åtgärder, stöd till utbildning, bidrag till konsult-undersökningar,' lån till ralionaliseringsinvesteringar och statlig lånegaranti. Vi kan också notera alt särskilt stöd, s. k. försörjningsberedskapsstöd, under vissa förutsättningar kan utgå för atl täcka kostnader vid upphandling. Pådet arbetsmarknadspoliliska området utgår stöd i form av bl. a. sysselsättnings-stöd till äldre arbetstagare och statliga stödbeställningar.

Del här är värdefulla åtgärder, och när vi ser att AMS också har föreslagit omfattande åtgärder för stöd till Boråsområdet finner vi det i hög grad tillfredsställande. Utskottet konstaterar med anledning av motionsyrkanden alt del råder stor enighet om kraftfulla åtgärder på flera områden och att sådana nu är nödvändiga för atl stärka tekoindustrins konkurrenskraft och säkra försörjningsberedskapen på lekoområdet.

Delta är bra alt kunna notera. Enligi min mening behövs del en ökad försörjningsberedskap på lekoområdet, begränsningar av importen från lågprisländer och stöd lill svenska varor. Om vi köper svenskt så visar vi i handling att vi vill stödja den tekoindustri vi har. Det behövs satsning på marknadsföring och på exportfrämjande ålgärder, och det behövs slödbe-siällningar från staten.

Det är också viktigt alt den strukturförändring som sker inte går för fort utan att det finns möjlighet att sätta in åtgärderna underen längre tid. Det

Nr 98

Torsdagen den 16 mars 1978

Försörjningsberedskapen på lekoområdel, m. m.

105

Nr 98

Torsdagen den 16 mars 1978

Försörjningsberedskapen på lekoområdel, m. m.

behövs också kraftfulla åtgärder, så alt Sjuhäradsbygden och även andra orter som är hårt drabbade av tekokrisen verkligen får andra industrier.

Nu har industriministern här talat om all man satsar på alternativa industrier och atl regeringen myckel noga följer utvecklingen. Industriministern sade också alt det är viktigt att vi slår vakt om kvarvarande industrier i hemlandet. Och, fortsatte Nils G Åsling, svenskt arbetsliv behöver den här grenen.

Vi kan alltså konstatera att regeringen har många ålgärder på gång. Vi hoppas all de skall bli av stor nytta för tekoindustrin i framliden.

Jag hörde socialdemokraterna säga alt de problem som finns innebär slora svårigheter för samhälle och kommuner och slora sociala problem. Det är alldeles rikligl. De säger vidare att del måste bli en kraftfull satsning på att främja sysselsättningen och skapa nya industrier. Allt detta är också riktigt. Jag ville bara poängtera för socialdemokraterna att problemet inte har uppkommit nu. Det har skett en minskning med över 40 000 anställda från 1965 lill 1970.

Herr talman! Jag yrkar bifall till utskottets förslag.

HILDING JOHANSSON (s):

Herr talman! Jag känner elt starkt behov av att gå in iden här lekodebatlen efter de underrättelser som nått mig under debattens lopp. Jag har nämligen blivit underrättad om att Stigtex i Stigen hotar att lägga ned sin verksamhet. Det gäller 180 anställda.

Stigtex är den enda industrin i Stigens samhälle. Hela samhället är uppbyggt kring denna industri. Del är ingen tvekan om att det innebär en katastrof för samhället om denna nedläggning kommer atl bli verklighet.

Katastrofen blir så myckel större som det är svårt alt finna arbetstillfällen i näraliggande samhällen. För min del anser jag del vara en skyldighet för regeringen atl göra något och rädda induslrisysselsättningen åt Stigen.

Nu vill jag via kammarens protokoll vädja till regeringen och framför alll lill industriministern och arbetsmarknadsministern att här vidta snabba ålgärder. När företrädare för kommunen och de anställda kommer lill kanslihuset hoppas jag all man inte bara skall ha vackra ord, ulan att man också kan erbjuda någol som skall kunna förhindra denna katastrof

Efter alt ha lyssnat lill Rune Johansson och andra företrädare för reservanterna måsle jag också konslalera, atl etl bifall till reservationerna skulle innebära bra myckel bättre möjligheter för samhällen som drabbas av katastrofer av den art som nu hotar Stigen.

106

OVE KARLSSON (s):

Herr talman! 1 höstas väcktejag en motion tillsammans med partikamraterna på länsbänken om åtgärder för försörjningsberedskapen i den svenska skinn- och läderindustrin. Utskottet har positivt behandlat en av de tre ansatser som fanns i motionen, nämligen att man hos regeringen skulle begära utredning om den svenska skinn- och läderindusirins framtida dimensionering samt om hur den stora skinn- och läderimporten påverkar skinnin-

dustrins framtida utsikter.

Jag borde kanske vara nöjd med detta, men jag känner en viss oro, eftersom förhållandena så snabbt förändras och att branschen behöver stöd medan en utredning pågår. Jag hade nämligen också i motionen föreslagit all riksdagen redan under utredningstiden skulle begära en beredskapsplan som jag ansåg borde omfatta ca 200 000 plagg. Detta anser jag nämligen skulle behövas för alt garantera ett framtida yrkeskunnande och ett rekryteringsunderlag som behövs för branschens framlid. Jag önskar att den utredning, som riksdagen nu förhoppningsvis kommer alt uttala sig för, snabbt tillsätts av regeringen och alt dess arbete också bedrivs mycket snabbi. Branschens storiek tål inte någon ytterligare minskning. Därför krävs också importbegränsningar på skinnindustrins område.

Jag har i dag, herr talman, inget annat yrkande än om bifall lill vad utskottet har sagt på den punkt som behandlar min motion, men jag ämnar följa utvecklingen mycket noga och återkommer om så behövs.

Nr 98

Torsdagen den 16 mars 1978

Försörjningsberedskapen på lekoområdel. m. m.

Överläggningen var härmed slutad.

Mom. 1

Propositioner gavs på bifall lill dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 1 av Ingvar Svanberg m. fl.,och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Lilly Hansson begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposiiion:

Den som vill all kammaren bifaller näringsulskottels hemställan i betänkandet nr 41 mom. 1 röstar ja, ' den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr I av Ingvar Svanberg m.fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat förja-propositionen. Då Lilly Hansson begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 146

Nej - 136

Avstår - 1

Mom. 2

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels motionerna nr48 av Lars Werner m. fl. och nr 1314 av Lars Werner m. fl. i motsvarande delar, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Eivor Marklund begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

107

Nr 98

Torsdagen den 16 mars 1978

Försöijningsbered-skapen på lekoområdel, m. m.

Den som vill alt kammaren bifaller näringsutskoiteis hemställan i betänkandet nr 41 mom. 2 röstar ja, den det ej vill rösiar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit motionerna nr 48 av Lars Werner m. fl. och nr 1314 av Lars Werner m. fl. i motsvarande delar.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Eivor Marklund begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 269 Nej - 15

Mom. 3

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan med godkännande av utskottets motivering, dels utskottets hemställan med godkännande av den i reservationen nr 2 av Ingvar Svanberg m. fl. anförda motiveringen, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Lilly Hansson begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposiiion:

Den som vill alt kammaren bifaller näringsutskottets hemställan i betänkandet nr 41 mom. 3 med godkännande av utskottets motivering röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit utskottets hemställan med godkännande av den i reservationen nr 2 av Ingvar Svanberg m. fl. anförda motiveringen.

nna omröstning gav

Ja - 146

Nej - 126

Avslår - II

108

Mom. 4-6 a

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

Mom. 6 b

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels motionen nr 48 av Lars Werner m. fl. i motsvarande del, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Eivor Marklund begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposiiion:

Den som vill alt kammaren bifaller näringsutskoiteis hemställan i betänkandet nr 41 mom. 6 b röstar ja, den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit motionen nr 48 av Lars Werner m. fl. i motsvarande del.

Ja - 269 Nej- 14

Nr 98

Torsdagen den 16 mars 1978

Försörjningsberedskapen på lekoområdel. m. m.

Mom. 6 c

Propositionergavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels motionen nr 345 av Rolf Hagel och Alf Lövenborg i motsvarande del, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Alf Lövenborg begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposiiion:

Den som vill alt kammaren bifaller näringsulskoltets hemställan i betänkandet nr 41 mom. 6 c röstar ja, den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit motionen nr 345 av Rolf Hagel och Alf Lövenborg i motsvarande del.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat förja-propositionen. Då Alf Lövenborg begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 267

Nej - 3

Avstår - 11

Mom. 7

Propositioner gavs på bifall till dels ulskottets hemställan, dels reservationen nr 3 av Ingvar Svanberg m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Lilly Hansson begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposiiion:

Den som vill att kammaren bifaller näringsutskottets hemställan i betänkandet nr 41 mom. 7 rösiar ja, den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 3 av Ingvar Svanberg m.fl.

109

Nr 98

Torsdagen den 16 mars 1978

Försöriningsberedskapen på lekoområdel. m. in.

Ja - 146

Nej - 135

Avstår - 2

Mom. 8 och 9

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

Mom. 10

Propositioner gavs på bifall lill dels ulskottets hemställan, dels reservalionen nr4av Ingvar Svanberg m. fl.,och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Lilly Hansson begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposiiion:

Den som vill atl kammaren bifaller näringsutskottets hemställan i betänkandet nr 41 mom. 10 röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservalionen nr 4 av Ingvar Svanberg m.fl.

Ja - 146

Nej - 136

Avstår - 1

Mom. II och 12

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

110

Mom. 13

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 5 av Ingvar Svanberg m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Lilly Hansson begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill atl kammaren bifaller näringsulskoltets hemställan i belän kandet nr 41 mom. 13 röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservalionen nr 5 av Ingvar Svanberg m.fl.

Ja - 146

Nej - 136

Avslår - 1

Nr 98

Torsdagen den 16 mars 1978

Försörjningsberedskapen på leko-området, m. m.

Mom. 14 och 15

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

Mom. 16

Propositioner gavs på bifall till Lo) utskottets hemställan, 2:o) reservationen nr 6 av Ingvar Svanberg m. fl. samt 3:o) motionen nr 345 av Rolf Hagel och Alf Lövenborg i motsvarande del, och förklarades den förstnämnda propositionen vara med övervägande ja besvarad. Då Lilly Hansson begärde votering upptogs för bestämmande av kontrapropositionen ånyo de båda återstående propositionerna, av vilka den under 2:o) angivna förklarades ha flertalets mening för sig. Sedan Alf Lövenborg begärt votering beträffande kontrapropositionen upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill alt kammaren lill kontraproposition i huvudvoteringen

angående näringsulskoltets hemsiällan i betänkandet nr 41 mom. 16 antar

reservationen nr 6 av Ingvar Svanberg m. fl. röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren lill kontraproposition i nämnda votering antagit

motionen nr 345 av Rolf Hagel och Alf Lövenborg i motsvarande del.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledam.öter ha röstat förja-propositionen. Då Alf Lövenborg begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 121

Nej - 13

Avstår - 148

I enlighet härmed blev följande voteringsproposition uppläst och godkänd:

Den som vill all kammaren bifaller näringsulskoltets hemställan i betänkandet nr 41 mom. 16 röstar ja, den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 6 av Ingvar Svanberg m. fl.

111

Nr 98

Torsdagen den 16 mars 1978

Försörjningsberedskapen på lekoområdel, m. m.

Ja - 147

Nej - 135

Avstår - 1

Mom. 17 och 18

Kammaren biföll vad ulskottet i dessa moment hemställt.

Mom. 19

Propositionergavs på bifall lill dels utskottels hemställan,dels motionen nr 345 av RolfHageloch Alf Lövenborg i motsvarande del, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad.

Mom. 20

Utskottets hemställan bifölls.

Mom. 21

Propositionergavs på bifall till dels utskottets hemställan,dels motionerna nr 346 a v Gördis Hörnlund och Rune Carlstein samt nr 1307 av Hans Nyhage och andre vice talmannen Tage Magnusson i motsvarande delar, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Gördis Hörnlund begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller näringsutskottets hemställan i betänkandet nr 41 mom. 21 röstar ja, den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit motionerna nr 346 av Gördis Hörnlund och Rune Carlstein samt nr 1307 av Hans Nyhage och andre vice talmannen Tage Magnusson i motsvarande delar.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Gördis Hörnlund begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 219

Nej - 50

Avslår - 12

112

Mom. 22

Propositioner gavs på bifall lill l:o) utskottets hemställan, 2:o) reservationen nr 7 av Ingvar Svanberg m. fl., 3:o) motionen nr 1314 av Lars Werner m. fl. i motsvarande del samt 4:o) motionen nr 345 av Rolf Hagel och Alf

Lövenborg i motsvarande del, och förklarades den förstnämnda propositionen vara med övervägande ja besvarad. Då Lilly Hansson begärde votering upptogs för bestämmande av kontraproposition i huvudvoteringen de återstående propositionerna, av vilka den under 2:o) angivna förklarades ha flertalets mening för sig. Sedan Eivor Marklund begärt votering upptogs för bestämmande av kontraproposition i voteringen om kontraproposition i huvudvoteringen ånyo propositionerna under 3:o) och 4:o), av vilka den under 3:o) förklarades ha flertalels mening för sig.

I enlighet härmed blev följande voteringsproposiiion för voteringen om konlraproposilion i huvudvoteringen uppläst och godkänd:

Nr 98

Torsdagen den 16 mars 1978

Försöijningsbered-skapen på lekoområdel, m. m.

Den som vill att kammaren lill kontraproposition i huvudvoteringen

angående näringsutskottets hemställan i betänkandet nr 41 mom. 22 antar

reservationen nr 7 av Ingvar Svanberg m. fl. röstar ja,

den del ej vill rösiar nej.

Vinner nej har kammaren till kontraproposition i nämnda votering antagit

motionen nr 1314 av Lars Werner m. fl. i motsvarande del.

Ja - 129

Nej - 14

Avsför - 138

I enlighet härmed blev följande voteringsproposition för huvudvoteringen uppläst och godkänd:

Den som vill att kammaren bifaller näringsutskottets hemställan i betänkandet nr 41 mom. 22 röstar ja, den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 7 av Ingvar Svanberg m.fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röslai förja-propositionen. Då Lilly Hansson begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 144

Nej - 136

Avstår - 1

Mom. 23-26

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

8 Riksdagens protokoll 1977/78:98-100

113

Nr 98

Torsdagen den 16 mars 1978

Anmälan av interpellation

På förslag av tredje vice talmannen beslöts all kammarens förhandlingar skulle forisälias kl. 19.30.

§ 13 Anmäldes och bordlades

Motioner

1977/78:1777 av Ingrid Diesen och Margaretha af Ugglas med anledning av propositionen 1977/78:91 om radions och televisionens fortsatta verksamhet m. m.

1977/78:1778 av Karin Ahrland och Daniel Tarschys 1977/78:1779 av Ingemar Konradsson

med anledning av propositionen 1977/78:92 om ålgärder för att förbättra lokal och regional kollektiv persontrafik

1977/78:1780 av Bernl Nilsson m. fl. med anledning av propositionen 1977/ 78:97 om åtgärder för att bevara skrifter och ljud- och bildupptagningar

1977/78:1781 av Ivar Högström med anledning av propositionen 1977/78:112 om riktlinjer för fiskeripolitiken, m. m.

§ 14 Anmälan av interpellation

Anmäldes och bordlades följande interpellation som ingivits lill kammarkansliet

den 16 mars

114

1977/78:145 av Arne Persson (c) till industriministern om beredande av sysselsättning ål friställda vid Rydboholms AB:

Under det senaste decenniet har importen av tekovaror ökat kraftigt, i synnerhet från de s. k. lågprisländerna. Antalet sysselsatta har minskal med hälften undersamma tidsperiod. Som en följd härav har under de två senaste åren vidtagits omfattande åtgärder i syfte att stödja lekobranschen. Bl. a. skall en omstrukturering av tekobranschen ske, så all vi på sikt kan bevara vår försörjningsberedskap på området. Enligt del avtal som upprättats mellan staten och de svenska bomullsföreiagen, vilket även har godkänts av riksdagen, skall lextilbolagel Rydboholms AB upphöra med sin spinneri- och vävnadsiillverkningden 31 december 1978. Delta innebär att ca 130 personer kommer alt slå ulan arbete. Svårigheterna all erhålla ersättningssysselsältning i Boråsregionen är väl kända, och det torde inte vara möjligt att ulan särskilda insalser från slatsmakternas sida bereda de friställda vid Rydboholms AB sysselsättning.

Är statsrådet beredd att medverka till att de friställda vid Rydboholms AB erhåller ersäliningssysselsätining?

§ 15 Meddelande om fråga Nr 98

Torsdagen den
Meddelades att följande fråga framställts iz: „j. 1070

den 16 mars

1977/78:357 av Birger Rosqvist (s) lill kommunikationsministern om civil bemanning på isbrytare och sjömätningsfariyg:

Bemanningen av isbrytarfartyg och sjömätare sker med militär personal -såväl värnpliktiga som stamanställda. Arbetsuppgifterna är av civil karaktär. En utredning har sedan 1976 undersökt hur bemanningen skall vara i fortsättningen. Enligt ett svar av kommunikationsministern i november förra året skulle utredningen vara klar inom två månader.

Arbetslösheten är mycket slor inom alla kategorier av svenskt sjöfolk. En del av sysselsättningsproblemen skulle kunna lösas genom civil bemanning av sjömälnings- och isbrytarfartyg.

Därför vill jag fråga kommunikationsministern:

Kommer det snart förslag om civil bemanning på isbrytar- och sjömätningsfariyg?

§ 16 Kammaren åtskildes kl. 17.58.

Meddelande om .fråga

In fidem

SUNE K. JOHANSSON

/Solveig Gemen