Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1977/78:92

Torsdagen den 9 mars

Kl. 13.00

§ 1 Justerades protokollet förden 1 innevarande månad.

Nr 92

Torsdagen den 9 mars 1978

Om planerna på en statens energi-styrelse

§ 2 Om planerna på en statens energistyrelse

Statsrådet OLOF JOHANSSON erhöll ordet för atl besvara Lennan Petterssons (s) den 28 febmari anmälda fråga, 1977/78:317, och anförde:

Herr talman! Lennart Pettersson har frågat mig dels om regeringen avser atl ge den planerade utredningen om organisationen på energiområdet sedvanlig pariamenlarisk sammansättning, dels om regeringen avser att ge utredningen sådana direktiv att såväl tidsmässiga som andra garantier ges för en allsidig prövning av lämpliga organisationsformer på energiområdet.

Direktiv lill en kommitté med uppdrag alt se över myndighetsorganisa-lionen på energiområdet förbereds f n. inom industridepartementet. Det väsentliga är då att kommittén får en förankring genom representation för berörda fackliga organisationer. Delta utgör ingel hinder för att utredningsarbetet skall kunna bedrivas skyndsamt.

Kommitténs huvuduppgift avses bli alt pröva om de uppgifter på energiområdet som nu ankommer på bl. a. statens industriverk, energisparkommittén, delegationen för energiforskning och vallenfallsverket i egenskap av myndighet bör föras samman inom ramen för en energimyndighet. Därvid bör även möjligheterna lill en decentralisering av uppgifterna övervägas.

LENNART PETTERSSON (s):

Herr talman! Jag ber att få tacka energiministern för svaret.

Först vill jag säga alt jag tror all vi är överens när det gäller behovet av en utredning för alt se över och komma med förslag beträffande organisationsformerna för det statliga engagemanget på energiområdet.

Däremot är det illavarslande atl energiministern tycks vilja låsa utredningsdirektiven vid en viss bestämd organisatorisk lösning, där planerna tycks vara alt i stort sett i etl enda ämbetsverk sopa in alla organ på energiområdet som råkar ligga under industridepartementet. Detta är sannerligen inte självklart med hänsyn till de olikartade arbetsuppgifter och funktioner som dessa energipoliliska organ har. Elt exempel på del är den tveksamhet man kan känna inför all sammanföra såväl forskningsöverva-kande som forskningsutförande och programansvariga organ i etl och samma ämbetsverk. Jag tänker på den nuvarande energiforskningsdelegalionen och nämnden för energiprodukiionsforskning. Det finns säkeriigen ytteriigare sådana här fall då man måste ta sig en ordentlig funderare.

Nr 92

Torsdagen den 9 mars 1978

Om planerna på en statens energistyrelse

En annan sak är atl utredningen också bör kunna få pröva om några energipolitiska uppgifter och organ, som nu ligger under andra departement, kan vara intressanta i detta sammanhang.

Jag betvivlar inte alt någon variant av en decentraliserad lösning på organisationsfrågan, som energiministern tycks förespråka, kan visa sig vara den bästa. Däremot tyckerjag atl en centerparlistisk regeringsledamot i varje fall inte bör motsätta sig atl den kommande utredningen prövar olika organisalionsallernaliv.

Låt mig sedan gå över till några av de punkter som energiministern tog upp i svaret. På min fråga om den pariamentariska sammansättningen av utredningen fick jag inget klart besked. I svaret slår del atl det är väsentligt atl kommittén för en förankring genom representation för de berörda fackliga organisationerna. Jag kan instämma i detta, herr energiminister, men även pariamentarikerna har intressen på det energipolitiska området, och jag menar alt det vore uppseendeväckande om det inte blev någon pariamenia-rikerrepresentation i denna utredning. Jag skulle uppskatta om jag finge ett klart besked av energiministern på den punkten.

De möjligheter man inom utredningen kommer att få alt diskutera olika lösningar hänger ju delvis samman med lidsplanen, och här kunde kanske energiministern redovisa vilken tidsplan han räknar med i sammanhanget.

Till sist sade energiministern atl uppgiften bör vara atl föra samman de olika organen inom ramen för en energimyndighet. Men sedan kom det en liten brasklapp: "Därvid bör möjligheterna lill en decentralisering av uppgifterna övervägas." Hur skall man tolka del, herr energiminister? Skall det bli ett centralt ämbetsverk av detta eller inte? Om det nu skall bli det, är det en ny modell för elt centralt ämbetsverk som energiministern tänker uppfinna? Etl konkret besked också på den punkten vore intressant.

Statsrådel OLOF JOHANSSON:

Herr talman! Jag tror all det är viktigt att man eftersträvar korta och effektiva utredningar. Det behöver inte innebära alt man eftersätter allsidigheten, men det innebär atl de som arbeiar med dem koncentrerar sig på den uppgift de har sig förelagd.

När det gäller det parlamentariska inslaget använder Lennart Peltersson i sin fråga uttrycket "sedvanlig pariamenlarisk sammansättning". Jag har sett litet på sedvanan på detta område. I energikommittén, som arbetade på 1960-och i början av 1970-talel, fanns det ingen parlamentariker. Inte heller i kommerskollegieulredningen, som arbetade i utkanten av detta område, fanns del någon pariamentariker med. I planeringen av ÖEF:s omorganisation deltog inte någon pariamentariker. Men tiderna kan självfallet förändras. Jag tror ändå, som jag sagt i mitt svar, au det väsentliga är alt de fackliga organisationerna är representerade i någon form.

Vad sedan gäller frågan om det aktuella utredningsuppdraget skulle vara någon sorts uttryck för centralism är det ju ofta så atl man måsle centralisera för alt kunna decentralisera. I detta fall har vi, som Lennart Pettersson känner

till, redan en kommunal energiplanering, till vilken det finns möjlighet atl lägga ul vissa uppgifter.

Jag vill dessutom påpeka attjag inte nu vill låsa vare sig tidsplan eller någol annat kring delta arbete. Lennart Pettersson bör observera min formulering:

"Kommitténs huvuduppgift avses bli att pröva om de uppgifter på energiområdet som nu ankommer på bl. a. statens industriverk, energisparkommittén, delegationen för energiforskning och vallenfallsverket i egenskap av myndighet bör föras samman inom ramen för en energimyndighet."

Lennart Peltersson får avvakta ett svar på frågan huruvida det sedan visar sig vara lämpligt atl göra detla.

Nr 92

Torsdagen den 9 mars 1978

Om en ny kvinnoklinik vid akademiska sjukhuset i Uppsala

LENNART PETTERSSON (s):

Herr talman! Jag vet inte om jag uppfattade energiministern rätt när jag fick intrycket att han sade alt det ibland är nödvändigt atl centralisera för atl kunna decentralisera. Det är ju, för att komma från en centerpartist, ett intressant konstaterande. I delta fall bör vi ändå vara överens om atl om man sammanför elt antal fristående energipolitiska organ till ett enda centralt ämbetsverk är det fråga om en centralisering. Jag lägger ingen värdering i det, utan det är bara ett konstaterande. Men jag tror inte man kan komma förbi detla faktum.

Energiministern har alltså den uppfattningen att den kommande utredningen på detta område inte skall få någon pariamenlarisk sammansättning. Energiministern för elt resonemang om hur del var på 1950- och 1960-talen. Men del är ointressant, eftersom det viktiga är hur man uppfattar behovet av en pariamenlarisk sammansättning i dagens situation, när energifrågorna verkligen är i blickpunkten för politiken i vårt land.

Jag vill upprepa alt del skulle vara synneriigen uppseendeväckande om energiministern inte skulle inkludera pariamentariker i en sådan här ändå ganska viktig utredning på det energipoliliska området. Jag ber energiministern atl la sig en allvariig funderare över om han verkligen vill ta en strid med oppositionen på denna punkt eller om man skall följa beprövad praxis när det gäller utredningsarbetet, nämligen alt man arbetar med representanter för de olika politiska partierna. Så har vi gjorl tidigare, och del är rimligt att vi gördel också i fortsättningen.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 3 Om en ny kvinnokliiiik vid akademiska sjukhuset i Uppsala

Statsrådet INGEGERD TROEDSSON erhöll ordet för att besvara Hans Alséns(s)den 28 februari anmälda fråga, 1977/78:318, till socialministern, och anförde:

Herr talman! Hans Alsén har frågat när regeringens ställningslagande till

Nr 92

Torsdagen den 9 mars 1978

Om en ny kvinnoklinik vid akademiska sjukhuset i Uppsala

frågan om start av projekteringsarbetet för ny kvinnoklinik vid akademiska sjukhuset kan förväntas ske.

Kommittén för akademiska sjukhusets i Uppsala utbyggande har för några dagar sedan lämnat in ett reviderat lokalprogram för nybyggnaden och en ny uppskattning av byggnadskostnaden.

Nämnden för undervisningssjukhusens utbyggande väntas komma in med yttrande över del nya förslaget i nästa vecka. Därefter kommer sannolikt tillräckligt underiag alt föreligga för regeringens beslut i projekleringsfrå-gan.

HANS ALSEN (s):

Herr talman! Jag vill tacka statsrådet Troedsson för svaret, även om innehållet i delsamma är det magraste länkbara.

Det är drygt ett år sedan som jag ställde en liknande fråga till slatsrådet Troedsson och fick följande svar:

"Enligt vad jag har inhämtat avser kommittén för Akademiska sjukhusels i Uppsala utbyggande alt under våren 1977 lägga fram förslag om uppförande av en nybyggnad för sjukhusets kvinnoklinik och begära projekleringsupp-drag. Framställningen kommer då alt prövas av regeringen i vanlig ordning."

Det har alltså gått 13 månader sedan den frågan ställdes och svaret gavs. I dag föreligger etl svar på en konkret ställd fråga: När kan regeringen förväntas ta ställning lill projekteringsarbetets inledande? Det harjag inte fåll någol som helst besked om. Det svar jag har fått är helt formellt präglat och saknar varie antydan om atl statsrådet Troedsson över huvud tagel bryr sig om det sakliga innehållet i denna fråga.

Desto.mer märkligt är delta ställningstagande från statsrådets sida som socialutskottet i anledning av en socialdemokratisk motion förra året efter statsrådets "svar" lill mig i kammaren i denna fråga klart sade ifrån om sin mening. Jag citerar den synpunkt i frågan som socialutskottet framförde i sitt betänkande:

"Då det är viktigt all lokalfrågan för kvinnokliniken löses, förutsätter utskottet alt regeringen tar positiv ställning i frågan utan dröjsmål."

Det är snart elt år sedan socialutskottet yttrade sig på del sättet, och nu svarar statsrådet alltså på min konkret ställda fråga om när regeringen kan ta ställning, att sannolikt kommer regeringen att ha ett tillräckligt underiag atl ta ställning till i den här frågan. När del underiaget föreligger vet tydligen inte ens statsrådet.

Jag tycker alt denna fråga är minsl sagt bedrövligt skött. Det är nonchalans i första hand självfallet mot de människor som är beroende av denna klinik och dess resurser, patienter och personal. Men det är också, såsom jag upplever det, en nonchalans mot utskottet och mot kammaren.

Jag vill därför fråga: Vilket intryck har statsrådet tagit av den enstämmiga opinionen från sin egen valkrets, från socialutskottet och kammaren? Vilken ställning har statsrådet tänkt ta i den här frågan i sak?

Den formella typ av resonemang som slatsrådet för i svaret är helt

ointressant för de människor som berörs av frågan. Jag tycker del vore minst sagt skäligt att statsrådet i dag tog tillfället i akt atl klara ut sin syn på behovet av ny kvinnoklinik och när ett slutligt beslut i sakfrågan kan väntas.

Del är så myckel mer angeläget som det nu råder en orimlig situation på byggnadsmarknaden inom Uppsala län med hänsyn till att Forsmarksulbyg-gandel har stoppats av regeringen. Det är stor arbetslöshet bland byggnadsarbetarna - 10 96.

Människor frågar sig verkligen: När kan del här projektet startas?

Statsrådet INGEGERD TROEDSSON:

Herr talman! Frågan har från regeringens sida handlagts så skyndsamt som del över huvud laget är möjligt. När förslaget om ny kvinnoklinik kom in, gick det på sedvanligt sätt ut på remiss.

Nämnden för undervisningssjukhusens utbyggande (NUU) ansåg i sitt svar, som kom in den 19 seplember, all lokalprogrammet kunde reduceras med 10 96 ulan alt rimliga standardkrav eftersattes. Också andra remissinstanser, t. ex. universitets- och högskoleämbetet, framförde synpunkter, bl. a. på behovet av undervisningslokaler.

Byggnadskommittén övervägde därefter de frågor som hade kommit upp under remissbehandlingen och förklarade i en skrivelse den 23 november alt föreslagen minskning av prograriiytorna med 10 96 kunde godtas.

Sedan dess har byggnadskommittén arbetat med alt utforma elt konkret förslag till hur ytminskningen bör kunna genomföras samt beräknat kostnaden för byggnadsprojektet i dess nya utformning.

I måndags redovisade byggnadskommittén sill arbete. Det har skett i nära koniakt med NUU, som har lovat atl skyndsamt komma in med eget yttrande i ärendet. Därefter, Hans Alsén, finns del fömlsättningar för regeringen alt pröva framställningen om projekleringsuppdrag. Regeringens prövning skall naturligtvis göras så snabbt som det över huvud taget är möjligt, men innan något beslut kan fattas måste vi bereda ärendet tillsammans med övriga berörda departement, och vidare måste MBL-förhandling äga rum. Jag bedömer det emellertid så, alt beslutet i ärendet bör kunna fattas under april 1978.

Nr 92

Torsdagen den = 9 mars 1978

Om en ny kvinnoklinik vid akademiska sjukhuset i Uppsala

HANS ALSÉN (s):

Herr talman! Jag har anledning atl något modifiera den kritik jag fann skäl alt rikta mot statsrådet när jag läste svaret på frågan. Svaret innehåller ju ingenting av de värdefulla och i sak inlressanta upplysningar som statsrådet nu fann skäl alt meddela mig och kammaren. Det hade varit värdefullt om de hade återfunnits i det skriftliga svaret, vilket ju är en helt formellt präglad handling av, som sagt, ganska litet intresse i sakfrågan.

Jag kan alltså nu konslalera alt del har varit vissa bekymmer när det gällt departementets kontakter med byggnadskommittén och övriga berörda organ. Jag har respekt för atl del kan finnas svårigheter i ett sådant arbete. Men del skulle varit, värdefullt aU ha fött det beskedel från börian. Nu har beskedet dock kommit, och jag förutsälter därför, eftersom ärendet är bekant

Nr 92

Torsdagen den 9 mars 1978

Om åtgärder för att trygga sysselsättningen vid gjuterierna i Norrtälje och Herräng

i regeringen sedan länge, all det finns en beredskap för den tvärdepartemen-lala beredning som skall företas. Regeringen bör rimligen vara någoriunda införstådd med ärendet när det kommer tillbaka i slutligt berett skick.

Är del så - och jag tar fasta på det som ett klart uttalat löfte av statsrådet -att elt beslut kan föreligga i april, finner jag situationen änlligen ganska tillfredsställande och förutsälter då självfallet också atl det blir ett positivt beslut som kommer atl fattas av regeringen. Något annat är vi inte intresserade av, eftersom behovet är så uppenbart. Detla har klartgjorls, inte minsl av socialutskottet.

Jag pekar slutligen än en gång på den synneriigen otillfredsställande situation som råder på bl. a. byggarbetsmarknaden. Jag förmodar atl inte minst induslriministern - som finns i kammaren och åhör det här samtalet -har klart för sig vilken situation som existerar på arbetsmarknaden i Uppsala län och därför är beredd att på olika sätt medverka i den här frågan samt se lill alt etl positivt beslut kommer atl fattas under april.

Överiäggningen var härmed slutad.

§ 4 Om åtgärder för att trygga sysselsättningen vid gjuteriema i Norrtälje och Herräng

Industriministern NILS ÅSLING erhöll ordet för atl besvara Ake Wictorssons (s) den 16 febmari anmälda fråga, 1977/78:306, och anförde:

Herr talman! Åke Wictorsson har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att trygga sysselsättningen vid gjuteriema i Norrtälje och Herräng.

För regeringen har presenterats en ansökan av en intressent, som under fömlsätlning av bl. a. vissa statliga stödåtgärder var beredd atl ta ansvaret för en fortsatt verksamhet vid de båda gjuierierna.

Regeringen var för sin del beredd atl lämna den medverkan som krävdes för atl trygga verksamheten.

Den tilltänkta intressenten tycks emellertid nu vilja dra tillbaka sin ansökan.

Inom industridepartementet undersöks nu om andra alternativ finns föratt lösa problemen i Norrtälje och Hertäng.

ÅKE WICTORSSON (s):

Herr talman! Jag lackar industriministern för svaret på min fråga.

Del har nu i drygt en månad funnits förslag lill en lösning av situationen för de konkurshotade gjuterierna i Norrtälje och Herräng. Lösningen fömlsätler avskrivning av statliga lån, särskilt sysselsättningsslöd och en fortsatt satsning på utveckling från statens sida.

Besked om huruvida regeringen tänker biträda förslaget har dragit ut på tiden från vecka till vecka. I förslaget till lösning av gjuleriernas svåra situation ingick att kommunen skulle gå in och förvärva industrilokaler och

alt fackföreningen skulle ställa upp med korttidsvecka och andra åtgärder för att klara den nuvarande överkapaciteten. Både kommunen och fackföreningen har sedan länge fattal sina beslut. Förslaget till lösning har också stötts aktivt av samtliga länsmyndigheter i Stockholms län liksom av arbetsmarknadsstyrelsen. Därför är det djupt olyckligt att de anställda inte har kunnat få något besked om hur del skall bli med deras framtid. Denna fördröjning av ärendet har, som framgår av svaret, lett till all en driftig företagsledare har "hoppat av". Nu finns del en ny företagsledning, men även den behöver etl snabbt besked från regeringen.

Gjuterierna sysselsätter 134 anställda. Den nuvarande osäkerheten om framliden skapar självfallet stor oro, när man inte vel om man har jobbet kvar i morgon eller i nästa vecka. Oron blir inte mindre av all sysselsättningsläget i Norrtälje kommun - och särskilt i det område där Herrängsgjuteriet ligger -vållar stora bekymmer. Etl fiertal företag har där av olika skäl tvingats upphöra med verksamheten utan att man har fått några nya arbetsmöjligheter.

Jag har tidigare diskuterat dessa problem med induslriministern utan atl del har resulterat i någon förändring.

I Norrtälje kommun finns i dag ca 400 arbetslösa. Del innebär atl det på varie ledig plats går 10 arbetslösa, vilket kan jämföras med motsvarande siffra för Norrbotten; där lär del gå 14 arbetslösa på varie ledig plats. Detla säger något om allvaret i sysselsättningssituationen i Roslagen.

Jag noterar som positivt i svaret atl regeringen för sin del var beredd all lämna den medverkan som krävdes för alt trygga verksamheten i del tidigare skedet. Men hade det här beskedel lämnats tidigare, så hade del i dag funnits en lösning, och man hade då inte behövt fortsätta med att söka efter andra alternativ.

Jag hoppas därför atl industridepartementet är berett att ställa upp på den lösning som i dag föreligger när det gäller alt klara jobben för gjuierierna både i Norrtälje och i Herräng.

Nr 92

Torsdagen den 9 mars 1978

Om åtgärder.for att trygga sysselsättningen vid gjuterierna i Norrtälje och Herräng

Industriministern NILS ÅSLING:

Herr talman! Jag förslår att Åke Wictorsson måste vara dåligt informerad, när omdömet om utfallet av projektet enligt honom beror på atl ärendets behandling har fördröjts. Så är inte fallet; det har inte fördröjts. Den lidsutdräkt som ärendet har varit utsatt för beror på oklarhet beträffande ägaransvarei för etl rekonstruerat förelag. Jag är angelägen att betona alt vi i industridepartementet, liksom länsmyndigheterna, har arbetat med största möjliga skyndsamhet föratt lösa de myckel svåra akuta problemen i Norrtälje och Herräng. Men oklarheten beträffande ägaransvarei har tyvärr gjort alt del har tagit sin tid.

Jag tycker atl Åke Wictorsson - liksom jag - nu skall hjälpa till att skapa en sådan atmosfär för näringslivet alt det blir lättare alt få enskilda eller grupper av människor alt engagera sig med förelagaransvar. Del är ju där som problemet finns, när man hamnar i den situation som dessa två förelag har

Nr 92

Torsdagen den 9 mars 1978

Om åtgärder.for att bibehålla sysselsättningen vid glashyttan i Björks-huh

hamnat i - alt det är svårigheter att få människor eller grupper av människor atl ikläda sig elt förelagaransvar.

ÅKE WICTORSSON (s):

Herr talman! Jag kan försäkra induslrimininstern att på den senare punkten arbetar jag aklivi för alt uppfylla önskemålet.

När det sedan gäller frågan om lidsutdräklen som etl skäl för atl den tidigare intressenten har hoppat av, så är del ju ett faktum atl den tidigare intressenten drog tillbaka sin ansökan i går därför alt det inte kunde lämnas några besked om regeringens handläggning under föregående vecka.

Industriministern NILS ÅSLING:

Herr talman! Jag måsle upplysa Åke Wictorsson om atl del är en felaktig uppgift, som inte bör slå oemotsagd. Vederbörande har fött besked om atl regeringen redan föregående vecka förklarade sig beredd atl stödja projektet.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 5 Om åtgärder för att bibehålla sysselsättningen vid glashyttan i Björkshult

Industriministern NILS ÅSLING erhöll ordet för att besvara Bernt Nilssons (s) den 28 febmari anmälda fråga, 1977/78:320, och anförde:

Herr talman! Bernl Nilsson har frågat mig om regeringen vill medverka till alt de anställda på glashyttan i Björkshult ges fortsatt sysselsättning vid hyttan.

Glashyttan i Björkshult har nyligen försatts i konkurs. Som Bernt Nilsson nämner i sin fråga finns det från visst håll intresse för atl överta rörelsen. Vederbörande har hos regeringen ansökt om lokaliseringslån och IG-lån. Ärendet har ingående prövats mot bakgrund bl. a. av yttranden från länsstyrelsen i Kalmar län och statens industriverk. Jag har härvid kommit till den uppfattningen att de företagsekonomiska och marknadsmässiga förutsättningarna inte är sådana att en statlig satsning är försvarbar. Mitt förslag till regeringen kommer således alt bli att stöd inte skall utgå.

Jag är självfallet medveten om att arbetsmarknadsläget i Högsby kommun är utomordentligt ansträngt. Jag kan försäkra atl slor vikt lagts vid de regionala sysselsättningsaspekterna i den bedömning som har giorts.

BERNT NILSSON (s):

Herr talman! Jag ber atl få tacka industriministern för svaret. Efter statsministerns besök i Högsby kommun i går anade jag nästan atl svaret skulle bli sådant del nu blev. Jag beklagar alt del blev så negativt.

Sysselsättningsläget är, som induslriministern håller med om, mycket besvärligt i Högsby kommun och är utsatt för allvarliga påfrestningar. Under

1977 avvecklades två konfeklionsförelag med 80 anställda. Glashyttan i Björkshull har 70 anställda och är nu illa ute. Två sågverk i kommunen har varslat 70 anställda. En husfabrik, den största arbetsplatsen i kommunen, har varslat elt 30-tal anställda. Detta innebär all av kommunens 1 200 industri-sysselsatta riskerar var sjätte atl bli utan jobb. Situationen är alltså mycket allvarlig.

Krisen inom glasindustrin är verkligen akut, och det måste komma till stånd en långsiktig plan för hela branschen. Jag vet att industriministern inte är mycket för planer, men del är nödvändigt alt få fram en plan för samarbete och gemensamma ansträngningar i fråga om exporten. Det har giorts en utredning beträffande glasindustrin, och jag vill fråga industriministern: Var finns regeringens och industridepartementets plan för hur glasindustrin skall utvecklas och gå framåt?

Industriministern säger här all det marknadsmässigt inte är försvarbart atl salsa på glashyttan i Björkshult. Då kan man fråga sig: Hur blir det för glasindustrin i dess helhet? Det är verkligen bråttom med svaret på den frågan i dag. Hur skall glasarbetarna i Björkshult få arbete, när vi vet alt det inom kommunen inte finns jobb att få? Inom rimligt pendlingsavstånd finns det över huvud taget ingel jobb att hämta.

Jag skulle vilja erinra om atl centern i valrörelsen 1976 lovade alt det skulle skapas nya jobb. Man sade att i Kalmar län skulle del startas 2 000 nya jobb varie år. Kommer de jobben nu? De behövs verkligen.

Regeringens ekonomiska politik och passivitet gör ju att ni inte ens kan behålla de arbetstillfällen som finns i dag. Ni talade f ö. om alt ni skulle decentralisera så långl som möjligt. Med den politik som ni för blir det ju en avveckling i stället för en utveckling.

1977 beslöt ni stort uppslaget att Högsby kommun skulle föras lill den grå zonen. Det har, som redan sagts, funnits intressenter som velal ta över både glashyttan i Björkshult och de övriga företagen, om lokaliseringsstöd hade kunnat utgå. Regeringen har emellertid konsekvent sagt nej lill varje förslag som framförts. Jag har den uppfattningen alt det bara är luft som ni haft att erbjuda i det här fallet. Det är självklart att människorna i Högsby frågar sig vad de skall syssla med i fortsättningen, när de inte har möjlighet att fortsätta med sina tidigare jobb.

Nr 92

Torsdagen den 9 mars 1978

Om åtgärder för att bibehålla sysselsättningen vid glashyttan i BJörks-huh

Industriministern NILS ÅSLING:

Herr talman! Jag tycker atl Bernt Nilsson gör sig skyldig till betydande överdrifter i sin karakteristik av regeringens attityd till de här bygderna. Vi har varit beredda och också medverkat till att stödja konkreta projekt i länet och naturiigtvis också i Högsby. Det är därför vi har gjorl en speciell regionalpolitisk markering i den här bygden.

Men när Bernl Nilsson tar Björkshults glasbruk som exempel är han verkligen ute på hal is. Man måste - det har inte minst facket i sitt arbete vitsordat - ändå ha en hållbar kalkyl, hållbara förulsältningar för de satsningar man gör. Tyvärr föreligger inte sådana i fallet Björkshult -eller har i varje fall inte gjort det i den hittillsvarande behandlingen av ärendet. Jag vill

Nr 92

Torsdagen den 9 mars 1978

Om åtgärder .flir att bibehålla sysselsättningen vid glashyttan i Björks-huU

betona alt ansökan ännu inte är formellt återtagen och att diskussioner mellan departementet och intressenterna pågår beträffande en annan och mer realistisk ambitionsnivå för den här satsningen. Humvida man där lyckas hitla framkomliga vägar får framtiden utvisa. Det var det statsministern lämnade besked om på ort och ställe i går, bl. a. i samtal med facket. Del var i och för sig inget negativt besked, bara etl besked atl om man kan få en hållbar grund - så alt man inte inger människorna på orten illusioner om alt det här är någonting som man skall klara, men inte har marknadsmässiga förutsättningar för - då är vi beredda atl stödja projektet

BERNT NILSSON (s):

Herr talman! Industriministern tycker alt jag överdriver när jag tar upp frågan om regeringens ambitioner vad gäller glasindustrin. Det tror jag inte all jag gör. Såvitt jag vet har det knappast kommit fram någon plan för hur glasindusirin skall utvecklas. Har regeringen några ambitioner över huvud taget när del gäller glasindustrin? Del har i varje fall inte hittills presenterats någon plan för hur man skall kunna klara den här problematiken.

Del är självklart atl det måste vara hållbara kalkyler för att driva ett förelag. Det är jag helt överens med industriministern om. Men i del här fallet ställde jag frågan: Vad skall de här människorna syssla med? Är det möjligen beredskapsarbete och annat som kommer in i bilden? Om del är beredskapsarbete vore del i så fall bättre alt driva företaget fram till dess man kan finna andra lösningar när del gäller sysselsättningen för de här människorna.

Kommunen är, som sagt, illa drabbad, och menar ni någonting med talel om den grå zonen, decentralisering i så stor utsträckning som möjligt och 2 000 nya jobb till Kalmar län varie år under den närmaste liden, så måste ni se till att försöka infria dessa löften någon gång.

Människorna i Högsby frågar. Del är helt naturligt, eftersom det inte finns arbete alt få i närheten. Jag skulle vara lacksam om industriministern kunde ge beskedet - med hänsyn till vad han sade om att del finns ytteriigare en intressent - atl man är beredd atl driva glasbruket fram till dess man får klart för sig hur det hela kan klaras och atl det kan ske under socialt acceptabla former.

Industriministern NILS ÅSLING:

Herr talman! Jag giorde mig skyldig till etl understatemenl när jag karakteriserade Bernt Nilssons inlägg som en överdrift. Det förefaller mer som om det saknar kontakt med verkligheten. Detta beklagar jag, därför att länsföreträdarna här i kammaren spelar en central roll när det gäller atl aktivt främja den industriella utvecklingen.

Har man den attityd som Bernt Nilsson har blir arbetet verkligen inte lätt för länsmyndigheterna. Här ligger fortfarande en ansökan beträffande Björkshull och den är föremål för fortlöpande behandling. Den vill Bernt Nilsson inte ens låtsas om ulan frågar: Skall det bli beredskapsarbete etc?

Sedan har kommunen satt i gång etl induslrihusbygge och vi har under hand lovat kommunen hjälp om man gör nylokaliseringar dit, som medför sysselsättningstillfällen, vilket jag förmodar är förutsättningen.

Vi har över huvud laget täta samråd med kommuner för alt hjälpa till att lösa de problem som finns i en bygd av denna karaktär. Men del förutsätter atl länsförelrädarna inte bara förtalar de ansträngningar som görs ulan står för en helhjärtad och positiv medverkan. Situationen är myckel besvärlig i Högsby och i en rad andra orter ute i landet. Vi måste försöka hitta lösningar på de problemen, och del främjar man inte genom atl ensidigt misstänkliggöra de kraftansträngningar som görs av länsmyndigheter, av kommunala myndigheter och av centrala myndigheter.

BERNT NILSSON (s):

Herr talman! Jag vet inte om jag fattade industriministern rätt. Nu säger han alt del föreligger en ansökan som kanske kommer att bifallas, möjligen efter vissa justeringar. Men i det svar jag har fått sägs att det inte föreligger förelagsekonomiska och marknadsmässiga förutsätlningar för en sådan satsning och atl förslaget till regeringen kommer alt bli alt stöd inte skall utgå. Antingen måste jag ha missuppfattat det här helt och hållet eller också är del felskrivet i svaret. På annat sätt kanjag inte tolka det. Svaret innebär såvitt jag kan förslå elt definitivt nej från industriministern i denna fråga.

Det är självklart atl vi är villiga alt medverka. I den mån jag varit i koniakt med denna fråga som ledamot av lekmannastyrelsen hemma har jag naturiigtvis försökt verka för alt vi skall klara sysselsättningen för människorna här uppe. Situationen är allvariig när var sjätte industrisysselsatt i denna lilla kommun är hotad av arbetslöshet. Del måsle regeringen förstå. När man inte har möjligheter atl få ett jobb inom pendelavstånd är det självklart att man är våldsamt orolig.

Induslriministern NILS ÅSLING:

Herr talman! Jag har nu några gånger upprepat detta, och jag skall göra det en gång lill, så att Bernl Nilsson skall förstå det.

Vi har alltså en ansökan liggande som är under behandling. Den första förutsättning som angavs för denna ansökan har vi, som jag säger i svaret, underkänt därför att del inte fanns realistisk bakgrund förden. Men ansökan ligger kvar och samtal pågår, som jag sagt nu elt antal gånger, om alt försöka hitta en realistisk nivå. Kan man hitta en sådan är vi naturligtvis beredda atl stödja projektet. Men det måste vara en realistisk nivå, så att man inte inger bygdens folk falska föreställningar om projektets möjligheter alt överieva.

Sedan glömde jag svara på frågan om en plan. Bernt Nilsson talar gärna om planer och planmässighet. Det är ju bra. Det finns en plan i strukturpro-grammel för den manuella glasindustrin, som är en ganska ambitiös satsning på en samordning av branschen när det gäller råvaruproduktionen och när del gälleratt stärka företagens exportansträngningar. Det aren myckel väsentligt ökad planmässighet som vi har tillfört branschen och som också har visat sig vara myckel värdefull för branschens företag. Tyvärr förutsätter delta program livskraftiga företag. Fall som Björkshult måste med andra ord klaras med andra medel.

Nr 92

Torsdagen den 9 mars 1978

Om åtgärder för att bibehålla sysselsättningen vid glashyttan i Björkshult

Överiäggningen var härmed slutad.

Nr 92

Torsdagen den 9 mars 1978

Om åtgärder för att bibehålla sysselsättningen vid Emmaboda Glasverk

§ 6 Om åtgärder för att bibehålla sysselsättningen vid Emmaboda Glasverk

Industriministern NILS ÅSLING erhöll ordet för atl besvara Stig Alemyrs (s) den 1 mars anmälda fråga, 1977/78:323, och anförde:

Herr talman! Stig Alemyr har frågat mig vilka åtgärder jag avser alt vidta för atl garantera sysselsättning åt de anställda som nu varslats om uppsägning.

1 svar den 1 december 1977 på fråga av Stig Alemyr hade jag tillfälle atl redogöra för min syn på situationen vid Emmaboda Glasverk. Jag framhöll bl. a. att jag utgick från att ägarna inte genomförde någon ytteriigare minskning av sysselsättningen vid glasverket utan att man samtidigt angav hur bortfallet skulle kompenseras. Nu har styrelsen ändå ansett sig böra fatta beslut om nedläggning av råglastillverkningen utan alt framlägga någon plan för hur minskningen av antalet sysselsättningslillfällen skall ersättas. Jag finner beslutet beklagligt i all synnerhet som ledningen för Sainl Gobain förklarat att man arbetar med vissa induslriprojekt som skulle innebära etl inte oväsentligt tillskott av nya arbetstillfällen i Emmaboda kommun. Mot bakgrund av de klara utfästelser beträffande sysselsättningen som har gjorts av Sainl Gobain hade det varit önskvärt att nedläggningen av råglastillverkningen hade fått anstå till dess beslut hade fattats om de nya projektens genomförande eller annan alternativ sysselsättning kunnat erbjudas personalen.

I det läge som nu har uppkommit är det självfallet viktigt att de överläggningar som redan påbörjats med företagsledningarna i Sainl Gobain och Emmaboda Glasverk fortsätter så att sysselsättningsfrågan kan lösas så snart som möjligt. Inom industridepartementet kommer man atl aktivt engagera sig i detla arbete. Detsamma gäller för statens industriverk. Del är givetvis också viktigt alt söka åstadkomma en ökning av sysselsättningen i sådana företag som redan nu är verksamma i Emmaboda kommun. Jag kan nämna atl regeringen i dag har beslutat atl bevilja ulbildningsslöd till ett förelag i kommunen som planerar att nyanställa 17 personer.

STIG ALEMYR (s):

Herr talman! Jag ber alt få lacka för svaret.

Vi debatterade denna fråga för ungefär tre månader sedan, i det läge då maii inom Emmaboda kommun fruktade att etl beslut skulle komma om nedläggning av råglastillverkningen. Jag bad då regeringen att kraftfullt verka för att förhindra etl sådant beslut, och jag använde uttrycket "slå nu näven i bordet",därför atl befolkningen inte bara i Emmaboda utan i hela Kalmar län såg med stor oro på utvecklingen och krävde alt någonting skulle hända. Statsrådet Åsling utgick då från alt del inte skulle bli någon nedläggning och hoppades att allt skulle ordna sig.

Nu har alltså beslut fattals; man har varslat över 100 människor om avsked. Tillsammans med de 100 som tidigare har fött lämna sina jobb blir det nu över 200 människor som får lämna Emmaboda Glasverk trots del löfte om att hålla

sysselsättningsnivån som Sainl Gobain skriftligen lämnat den svenska regeringen.

Jag vill med tacksamhet notera atl statens representant i glasverkets styrelse har röstat emot en nedläggning. Det finns i det avseendet ingen anledning atl rikta kritik mol industridepartementet. Jag vill också notera alt i del läge som nu har uppstått säger slatsrådet Åsling att departementet kommer atl engagera sig i de förhandlingar som pågår för att skaffa ersättningssysselsältning åt dem som blivit friställda vid glasverket.

Men jag kritiserar regeringen för alt den har handlat för sent. Ni borde ha salt i gång tidigare. Då vi anade vad som skulle hända borde regeringen i någon form ha tagit koniakt med Sainl Gobain och erinrat om de löften som hade ställts ut. När del nu inte skedde måsle vi naturiigtvis gemensamt försöka göra det bästa av situationen. Kommunalmännen i Emmaboda, facket och länsmyndigheterna är beredda atl göra sitt yttersta för att åstadkomma en lösning. En hel bygd hotas av en myckel omfattande arbetslöshet.

Min fråga till statsrådet Åsling är: Vad tänker regeringen göra? Utbildningsbidraget är bra, men det är en liten åtgärd. På vilket sätt och på vilken nivå kommer förhandlingarna med Sainl Gobain att fullföljas? Kommer statsrådet själv atl engagera sig? Nöjer ni er med atl hoppas alt del skall bli en lösning, eller kommer ni från de svenska statsmakternas sida att med kraft försöka verka för atl problemet skall lösas?

Två frågor i följd i dag gäller Kalmar län, vilket markerar hur allvariig situationen är i del län som, vilket jag erinrade om strax före jul, har det lägsta löneläget i hela landet och där en rad kommuner allvarligt hotas. Jag är tacksam om statsrådet närmare vill definiera på vilket sätt den svenska regeringen kommer att verka för att klara jobben åt Emmaboda.

Nr 92

Torsdagen den 9 mars 1978

Om åtgärder för att bibehålla sysselsättningen vid Emmaboda Glasverk

Industriministern NILS ÅSLING:

Herr talman! Först vill jag betona att industridepartementet har agerat ggnpm statens representant i förelagets styrelse, och jag ställer mig självfallet hejt bakom den reservation som vår representant j styrelsen avgett i samråd med mig- V' har alltså klart dokumenterat vår inställning.

Pet låter sig naturiigtvis sägas all vi borde ha handlat tidgare. Men redan min företrädare skrev elt brev lill företaget och angav de riktlinjer, som jag sedermera både i brev och vid personliga sammanträffanden haft anledning att (jpderstryka.

I Riine Johanssons brev från 1974 framhölls att man kunde acceptera en minskning av sysselsättningen endast under förutsättning att sysselsätl-ningskravet kvarstod som en långsiktig målsättning, dys. atl man skaffade alternativ sysselsättning. Det är efter de principerna vi arbeiar. Företaget har varit väl rnedvetel om vår gmndläggande inställning alltsedan min företrädare skrev detta brev, och vi har vid många lillfaljen påmint om detla.

Nu frågar Stig Alemyr hur vi skall agera i fortsättningen. Självfallet tänker vi inte släppa laget om frågan. Vi vill ha elt besked från företaget om hur man ser på de skyldigheter man har iklätt sig när det gäller all säkra sysselsätt-

Nr 92

Torsdagen den 9 mars 1978

Om åtgärder för att bibehålla sysselsättningen vid Emmaboda Glasverk

ningen, hur man tänker klara detla och hur man ser på de tidigare utfästelserna, som vi anser alltjämt gäller. Det är den förklaringen vi nu väntar på från företagel.

STIG ALEMYR (s):

Herr talman! Jag ber att få tacka för det som statsrådel nu senast anförde. Får jag då ställa en sista fråga till statsrådet Åsling: Har statsrådet något hopp att ge befolkningen i Emmaboda?

Industriministern NILS ÅSLING:

Herr talman! Jag utgår ifrån alt en väridskoncern som Sainl Gobain inte är beredd atl springa ifrån en uppgörelse som visseriigen - som vi kunde konstatera vid den föregående debatten - inte är juridiskt bindande men som ändå är moraliskt bindande för företaget, och alt man sålunda kommer atl göra mycket långtgående ansträngningar för atl infria den. Jag förutsätter alt förelaget med sina samlade resurser har goda möjligheter atl skaffa alternativ sysselsättning.

STIG ALEMYR (s):

Hert talman! Skall det tolkas så, alt regeringen räknar med alt sysselsäti-ningsnivån kornmer alt upprätthållas i Emmaboda?

Industriministern NILS ÅSLING:

Herr talman! Vi förutsätter att förelaget gör allt vad det kan för atl upprätthålla sysselsätlningsnivån. Del är förelaget som skall göra den utfästelsen - det kan inte jag göra. Vi har sagt vår mening atl det är förelagels skyldighet att klara sysselsättningen och att vi förutsätter alt man gör allt för atl kunna klara det.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 7 Föredrogs och hänvisades

Proposition

1977/78:97 till kulturutskottet

§ 8 Föredrogs och hänvisades

Motion

1977/78:1762 till skatieulskoltet

§ 9 Föredrogs men bordlades åter Justilieutskottets betänkande 1977/78:26 Uirikesutskottets betänkande 1977/78:11 Trafikulskoltets betänkande 1977/78:12

§ 10 Anslag till allmänna kulturändamål, m. m.

Föredrogs kultumtskoltels betänkande 1977/78:18 med anledning av propositionen 1977/78:100 såvitt gäller anslag lill allmänna kulturändamål, teater, dans och musik, film, litteratur och folkbibliotek, bildkonst samt arkiv, kulturminnesvård, museer och utställningar jämte motioner.

TALMANNEN:

I fråga om detta belänkande hålles gemensam överiäggning för samtliga punkter. Under den gemensamma överiäggningen får yrkanden framställas beträffande samtliga punkter i betänkandet.

Nr 92

Torsdagen den 9 mars 1978

Anslag till allmänna kulturändamål, m. m.

I det följande redovisas endast de punkter, vid vilka under överläggningen framställts särskilda yrkanden.

Punkten 2 (Statens kulturråd: Utrednings- och utvecklingsverksamhet) Regeringen hade i propositionen 1977/78:100 bilaga 12 (utbildningsdepartementet) under punkten B 2 (s. 19-21) föreslagit riksdagen all til! Statens kullurtåd: Utrednings- och utvecklingsverksamhet för budgetåret 1978/79 anvisa elt reservationsanslag av 1 379 000 kr.

I detta sammanhang hade behandlats motionen 1977/78:1522 av Ingrid Diesen m. fi. (m), vari såvitt nu var i fråga yrkats att riksdagen lill Statens kullurtåd: Utrednings- och utvecklingsarbete för budgetåret 1978/79 anvisade etl reservationsanslag av 679 000 kr. (yrkande 1).

Ulskottet hemställde

atl riksdagen med bifall lill propositionen 1977/78:100 och med avslag på motionen 1977/78:1522, yrkande 1, lill Statens kulturråd: Utrednings- och utvecklingsverksamhet för budgetåret 1978/79 anvisade ett reservationsanslag av 1 379 000 kr.

Reservation hade avgivits

1. beträffande frågan om en minskning av det av regeringen föreslagna anslagsbeloppel av Tore Nilsson (m) och Ingrid Diesen (m) som ansett alt ulskottet bort hemställa

att riksdagen med anledning av propositionen 1977/78:100 och med bifall till motionen 1977/78:1522, yrkande 1, till Statens kulturråd: Utrednings-och utvecklingsverksamhet för budgetåret 1978/79 anvisade etl reservationsanslag av 679 000 kr.

Punkten 3 (Bidrag till kulturprogram inom föreningslivet m. m.) Regeringen hade under punkten B 3 (s. 22-23) föreslagit riksdagen atl till

Bidrag till kulturprogram inom föreningslivet m. m. för budgetåret 1978/79

anvisa ett anslag av 16 915 000 kr.

2 Riksdagens protokoll 1977/78:92

Nr 92

Torsdagen den 9 mars 1978

Anslag till allmänna kulturändamål, m. m.

1 detta sammanhang hade behandlats motionerna 1977/78:556 av Georg Andersson m. fi. (s), vari såvitt nu var i fråga yrkats atl riksdagen beslutade

a) atl lill Bidrag till kulturprogram inom föreningslivet m. m. anvisa etl i förhållande till regeringens förslag med 800 000 kr. förhöjt anslag av 17 715 000 kr., varvid bidraget till kulturprogram inom föreningslivet skulle utgå med 16 250 000 kr.,

b) au som sin mening ge regeringen lill känna vad som i motionen anförts om fördelningsgrunderna för Bidrag till kulturprogram inom föreningslivet m. m.,

c) att bidragen för kulturprogram bland handikappade fördelades direkt lill handikapporganisationerna (yrkande 1 a, b och c) samt

1977/78:1388 av Rolf Hagel (apk) och Alf Lövenborg (apk), vari såvitt nu var i fråga yrkats alt riksdagen under punkten B 3 Bidrag lill kulturprogram inom föreningslivet m. m. beviljade den av statens kulturråd begärda anslagshöjningen med sammanlagt 8 079 000 kr. (yrkande 1).

Utskollel hemställde

1. au riksdagen med bifall lill propositionen 1977/78:100 och med avslag på motionerna 1977/78:556, yrkande 1 a, och 1977/78:1388, yrkande I lill Bidrag till kulturprogram inom föreningslivet m. m. för budgetåret 1978/79 anvisade ett anslag av 16 915 000 kr.,

2. atl riksdagen skulle avslå motionen 1977/78:556, yrkande 1 b,

3. alt riksdagen skulle avslå motionen 1977/78:556, yrkande 1 c.

Följande tre reservationer hade avgivits av Georg Andersson, Ingemar Leander, Åke Green, Lars-Ingvar Sörenson, Hans Alsén, Lennart Bladh och Catarina Rönnung (samtliga s):

2. beträffande anslagsbeloppet, vari reservanterna ansett alt utskottet
under 1 bort hemställa

all riksdagen med anledning av propositionen 1977/78:100 och motionen 1977/78:1388, yrkande 1, samt med biföll till motionen 1977/78:556, yrkande 1 a, till Bidrag till kulturprogram inom föreningslivet m. m. för budgetåret 1978/79 anvisade etl anslag av 17 715 000 kr.,

3. beträffande frågan om grunderna för fördelningen av bidrag till
kulturprogram inom föreningslivet, vari reservanterna ansett att utskottet
under 2 bort hemställa

all riksdagen med bifall till motionen 1977/78:556, yrkande 1 b, som sin mening gav lill känna för regeringen vad i motionen anförts om fördelnings-gmnderna för Bidrag till kulturprogram inom föreningslivet.

4. beträffande frågan om fördelning av bidragen för kulturprogram bland handikappade, vari reservanterna ansett atl utskottet under 3 bort

hemställa

aU riksdagen med bifall till motionen 1977/78:556, yrkande 1 c, beslutade all bidragen för kulturprogram bland handikappade skulle fördelas direkt lill handikapporganisationerna.

Punkten 4 (Bidrag till kulturverksamhet inom organisationer) Regeringen hade under punkten B 4 (s. 23-27) föreslagit riksdagen atl till

Bidrag till kulturverksamhet inom organisationer för budgetåret 1978/79

anvisa ett reservationsanslag av 10 406 000 kr.

Nr 92

Torsdagen den 9 mars 1978

Anslag till allmänna kulturändamål, m. m.

I detta sammanhang hade behandlats motionerna

1977/78:448 av Lars Werner m. fl. (vpk), vari såvitt nu var i fråga yrkats alt riksdagen beslutade att anslaget under Utbildningsdepartementet B4 cent-mmbildningar på teaterns, dansens, musikens, filmens, bildkonstens och litteraturens områden höjdes med 2 500 000 kr. och uppgick lill 4 500 000 kr. (yrkande 1),

1977/78:556 av Georg Andersson m. fl. (s), vari såvitt nu vari fråga yrkats att riksdagen beslutade att till Bidrag lill kulturverksamhet inom organisationer anvisa etl i förhållande lill regeringens förslag med 490 000 kr. förhöjt reservationsanslag av 10 896 000 kr., varvid anslagsposten 2 skulle utgå med 2 260000 kr., anslagsposten 3 med 2 260 000 kr., anslagsposten 4 med 2 240 000 kr. samt anslagsposten 5 med 870 000 kr. (yrkande 2),

1977/78:875 av Eva Hjelmström m. fl. (vpk), vari såvitt nu var i fråga yrkats atl anslaget B 4 Bidrag till kulturverksamhet inom organisationer för tillgodoseende av punkten 1 Centrala amatörorganisalioner höjdes med 1 238 000 kr. över nuvarande belopp och utgick med 3 248 000 kr. (yrkande 3) samt

1977/78:1388 av Rolf Hagel (apk) och Alf Lövenborg (apk), vari såviu nu var i fråga yrkats att riksdagen beslutade atl under punkten B 4 Bidrag lill kulturverksamhet inom organisationer bevilja de av statens kulturråd begärda anslagshöjningarna med tillsammans 8 829 000 kr. (yrkande 2).

Utskottet hemställde

1. all riksdagen beträffande frågan om elt i förhållande lill vad som beräknats i propositionen ökat bidrag till centrala amatörorganisalioner skulle avslå motionerna 1977/78:875,yrkande3,ochl977/78:1388,yrkande 2, båda motionerna såvitt nu var i fråga,

2. atl riksdagen beträffande frågan om ett i förhållande lill vad som beräknats i propositionen ökat bidrag till experiment och utvecklingsarbete skulle avslå motionerna 1977/78:556, yrkande 2, och 1977/78:1388, yrkande 2, båda motionerna såvitt nu var i fråga,

3. att riksdagen beträffande frågan om ett i förhållande.till vad som beräknats i propositionen ökal bidrag lill centrumbildningarna skulle avslå motionerna 1977/78:448, yrkande 1, 1977/78:556, yrkande 2, och 1977/ 78:1388, yrkande 2, samtliga motioner såvitt nu var i fråga,

4. all riksdagen beträffande frågan om etl i förhållande lill vad som

Nr 92

Torsdagen den 9 mars 1978

Anslag till allmänna kulturändamål, m. m.

beräknats i propositionen ökal bidrag till Folkparkernas centralorganisation skulle avslå motionerna 1977/78:556, yrkande 2, och 1977/78:1388, yrkande 2, båda motionerna såvitt nu var i fråga,

5. att riksdagen beträffande frågan om ett i förhållande till vad som beräknats i propositionen ökat bidrag lill Folkets husföreningarnas riksorganisation skulle avslå motionerna 1977/78:556, yrkande 2, och 1977/78:1388, yrkande 2, båda motionerna såvitt nu var i fråga,

6. att riksdagen beträffande frågan om ökade bidrag i förhållande till vad som beräknats i propositionen till de med anslaget avsedda ändamål som inte behandlats under momenten 1-5 i denna hemställan skulle avslå motionen 1977/78:1388, yrkande 2, såviu nu var i fråga,

7. att riksdagen beträffande medelsanvisningen med bifall till propositionen 1977/78:100 samt med avslag på motionerna 1977/78:448, yrkande 1, 1977/78:556, yrkande 2, 1977/78:875, yrkande 3, och 1977/78:1388, yrkande 2, samtliga motioner såvitt nu var i fråga, lill Bidrag till kulturverksamhet inom organisationer för budgetåret 1978/79 anvisade ett reservationsanslag av 10 406 000 kr.

Följande fem reservationer hade avgivits av Georg Andersson, Ingemar Leander, Åke Green, Lars-Ingvar Sörenson, Hans Alsén, Lennart Bladh och Catarina Rönnung (samtliga s):

5. beträffande frågan om en ökning av medelsanvisningen till experiment
och utvecklingsarbete, vari reservanterna ansett alt utskottet under 2 bort
hemställa

alt riksdagen beträffande frågan om ett i förhållande till vad som beräknats i propositionen ökal bidrag lill experiment och utvecklingsarbete med anledning av motionen 1977/78:1388, yrkande 2, och med bifall till motionen 1977/78:556, yrkande 2, båda motionerna såvitt nu var i fråga, beslutade att 260 000 kr. utöver vad som beräknats i propositionen skulle anvisas för detta ändamål,

6. beträffande frågan om en ökning av medelsanvisningen till centrum
bildningarna, vari reservanterna ansett atl utskottet under 3 bort
hemställa

atl riksdagen beträffande frågan om ett i förhållande till vad som beräknats i propositionen ökal bidrag till centrumbildningarna med anledning av motionerna 1977/78:448, yrkande 1, och 1977/78:1388, yrkande 2, samt med bifall till motionen 1977/78:556, yrkande 2, samtliga motioner såvitt nu vari fråga, beslutade att 100 000 kr. utöver vad som beräknats i propositionen skulle anvisas för detla ändamål.

7. beträffande frågan om en ökning av medelsanvisningen till Folkparkernas centralorganisation, vari reservanterna ansett atl ulskottet under 4 bort hemställa

att riksdagen beträffande frågan om etl i förhållande till vad som beräknats i propositionen ökat bidrag till Folkparkernas centralorganisation med anled-

ning av motionen 1977/78:1388, yrkande 2, och med bifall till motionen 1977/78:556, yrkande 2, båda motionerna såvitt nu var i.fråga, beslutade atl 90 000 kr. utöver vad som beräknats i propositionen skulle anvisa för detta ändamål,

8. beträffande frågan om en ökning av medelsanvisningen till Folkets husföreningarnas riksorganisation, vari reservanterna ansett att utskottet under 5 bort hemställa

atl riksdagen beträffande frågan om etl i förhållande lill vad som beräknats i propositionen ökat bidrag till Folkets husföreningarnas riksorganisation med anledning av motionen 1977/78:1388, yrkande 2, och med bifall till motionen 1977/78:556, yrkande 2, båda motionerna såvitt nu var i fråga, beslutade all 40 000 kr. utöver vad som beräknats i propositionen skulle anvisas för detta ändamål.

Nr 92

Torsdagen den 9 mars 1978

Anslag till allmänna kulturändamål, m. m.

9. beträffande anslagsbeloppel, vari reservanterna ansett att utskollel under 7 bort hemställa

att riksdagen, i den mån den biföll reservationerna 5-8, till Bidrag lill kulturverksamhet inom organisationer för budgetåret 1978/79 anvisade del av ulskottet förordade reservationsanslaget med den ökning som föranleddes av riksdagens beslut med anledning av dessa reservationer.

Punkten 7 (Bidrag lill de handikappades kulturella verksamhet) Regeringen hade under punkten B 7 (s. 30-33) föreslagit riksdagen atl till

Bidrag lill de handikappades kulturella verksamhet för budgetåret 1978/79

anvisa etl anslag av 13 010 000 kr.

I detta sammanhang hade behandlats motionen 1977/78:1388 av Rolf Hagel (apk) och Alf Lövenborg (apk), vari såvitt nu var i fråga yrkats att riksdagen beslutade att under punkten B 7 Bidrag lill de handikappades kulturella verksamhet bevilja den av skolöverstyrelsen m. fl. begärda anslagsökningen av 4 425 000 kr. till biblioteksverksamheten för synskadade (yrkande 3).

Utskollel hemställde

atl riksdagen med bifall till propositionen 1977/78:100 och med avslag på motionen 1977/78:1388, yrkande 3, till Bidrag till de handikappades kulturella verksamhet för budgetåret 1978/79 anvisade etl anslag av 13 010 000 kr.

Punkten 15 (Stöd till Skådebanan. Bidrag lill regionala och lokala teater-, dans- och musikinslilutioner. Vissa bidrag till teater-, dans- och musikverksamhet.)

Regeringen hade dels i ett fristående avsnitt (s. 419) med mbriken "Kulturrådets utredning om stödet till Skådebanan" föreslagit riksdagen alt godkänna det i propositionen förordade bidragssystemet för de regionala

Nr 92

Torsdagen den 9 mars 1978

Anslag till allmänna kulturändamål, m. m.

skådebanorna, dels under punkten B 15 (s. 63-67) föreslagit riksdagen alt lill Bidrag till regionala och lokala teater-, dans- och musikinstitutioner för budgetåret 1978/79 anvisa elt förslagsanslag av 112 079 000 kr., dels under punkten B 18 (s. 70-71) föreslagit riksdagen atl till Vissa bidrag till teater-, dans- och musikverksamhet för budgetåret 1978/79 anvisa ett reservationsanslag av 5 774 000 kr.

I delta sammanhang hade behandlats motionerna 1977/78:446 av Per Bergman m. fl. (s).

1977/78:556 av Georg Andersson m. fl. (s), vari såvitt nu var i fråga yrkats all riksdagen beslutade

a) att bidraget lill de regionala skådebanorna skulle fördelas av Stiftelsen Riksskådebanan,

b) att till Bidrag till regionala och lokala teater-, dans- och musikinslilutioner anvisa ett i förhållande lill regeringens förslag med 2 539 000 kr. minskat förslagsanslag av 109 540 000 kr. samt alt till Vissa bidrag lill teater-, dans- och musikverksamhet anvisa ett i förhållande lill regeringens förslag med 2 539 000 kr. förhöjt reservationsanslag av 8 313 000 kr. (yrkande 3),

1977/78:560 av Ingrid Diesen m. fl. (m), vari yrkats

1. alt riksdagen under B 18 Vissa bidrag lill teater-, dans-och musikverk-samhel till Stiftelsen Riksskådebanan skulle anslå 2 327 000 kr.,

2. att riksdagen med avslag på förslaget om införande av gmndbidrag lill regionala skådebanor under anslaget B 15 Bidrag till regionala och lokala teater-, dans- och musikinslilutioner anvisade 110 540 000 kr., varav I 000 000 kr. skulle fördelas bland regionala och lokala teater-, dans- och musikinslilutioner och

1977/78:875 av Eva Hjelmslröm m. fl. (vpk), vari såvitt nu var i fråga yrkats att anslaget Vissa bidrag lill teater-, dans- och musikverksamhet för tillgodoseende av anslagsposten 6, Arrangerande musikföreningar, höjdes med I 088 000 kr. över nuvarande belopp och utgick med 1 824 000 kr. (yrkande 1).

Utskottet hemställde

1. attriksdagen beträffande frågan huruvida etl särskilt statsbidragssystem skulle införas för de regionala skådebanorna med bifall till propositionen 1977/78:100 och med avslag på motionen 1977/78:560, yrkande 2, såvitt nu var i fråga, beslutade all ett bidragssystem skulle införas,

2. all riksdagen beträffande frågan huruvida statens kulturråd eller Stiftelsen Riksskådebanan skulle fördela statsbidraget lill de regionala skådebanorna med bifall lill propositionen 1977/78:100 och med avslag på motionen 1977/78:556, yrkande 3 a, beslutade att bidraget skulle fördelas av statens kulturråd,

3. atl riksdagen godkände det i propositionen 1977/78:100 förordade

bidragssystemet för de regionala skådebanorna till den del det inte behandlats under moment 2,

4. att riksdagen beträffande frågan under vilket anslag medel lill de regionala skådebanorna skulle anvisas med bifall lill propositionen 1977/ 78:100 och med avslag på motionerna 1977/78:556, yrkande 3 b, och 1977/ 78:560, yrkande 1 och 2, båda motionerna såvitt nu var i fråga, beslutade att medelsanvisningen skulle ske under anslaget B 15 Bidrag till regionala och lokala teater-, dans- och musikinslilutioner,

5. atl riksdagen beträffande frågan om en i förhållande lill vad som beräknats i propositionen med 1 000 000 kr. ökad medelsanvisning under anslaget B 15 Bidrag lill regionala och lokala teater-, dans- och musikinslilutioner skulle avslå motionen 1977/78:560, yrkande 2, såvitt nu var i fråga,

6. atl riksdagen beträffande medelsanvisningen under anslaget B 15 med bifall lill propositionen 1977/78:100 och med avslag på motionerna 1977/ 78:556, yrkande 3 b, och 1977/78:560, yrkande 2, båda motionerna såvitt nu var i fråga, lill Bidrag till regionala och lokala teater-, dans- och musikinslilutioner för budgetåret 1978/79 anvisade elt förslagsanslag av 112 079 000 kr.,

7. atl riksdagen beträffande frågan om en i förhållande till vad som beräknats i propositionen med 979 000 kr. ökad medelsanvisning under anslaget B 18 Vissa bidrag lill teater-, dans- och musik verksamhet skulle avslå motionen 1977/78:875, yrkande 1, såvitt nu var i fråga,

8. att riksdagen beträffande medelsanvisningen under anslaget B 18 med bifall till propositionen 1977/78:100 och med avslag på motionerna 1977/ 78:556, yrkande 3 b, 1977/78:560, yrkande 1, och 1977/78:875, yrkande 1, alla motionerna såvitt nu var i fråga, till Vissa bidrag lill teater-, dans- och musikverksamhel för budgetåret 1978/79 anvisade ett reservationsanslag av 5 774 000 kr.,

9. att riksdagen skulle avslå motionen 1977/78:446.

Nr 92

Torsdagen den 9 mars 1978

Anslag till allmänna kulturändamål, m. m.

Reservationer hade avgivits

10. beträffande frågan huruvida ett särskilt bidragssystem skulle införas för de regionala skådebanorna av Tore Nilsson (m) och I ngrid Diesen (m) som ansett alt utskottet under 1 bort hemställa

att riksdagen med bifall lill motionen 1977/78:560, yrkande 2,såvitt nu var i fråga, och med avslag på propositionen 1977/78:100 beslutade att något bidragssystem inte skulle införas.

11. beträffande frågan huruvida statens kulturråd eller Stiftelsen Riksskådebanan skulle fördela statsbidraget till de regionala skådebanorna av Georg Andersson, Ingemar Leander, Åke Green, Lars-Ingvar Sörenson, Hans Alsén, Lennart Bladh och Catarina Rönnung (samtliga s) som ansett att utskottet under 2 bort hemställa

att riksdagen med anledning av motionen 1977/78:556, yrkande 3 a, och med avslag på propositionen 1977/78:100 i motsvarande del skulle anta av

Nr 92

Torsdagen den 9 mars 1978

Anslag till allmänna kulturändamål, m. m.

reservanterna framlagt förslag till lag om ändring i lagen (1976:1046) om överiämnande av förvaltningsuppgifter inom utbildningsdepartementets verksamhetsområde, innebärande au riksdagen till Stiftelsen Riksskådebanan överiämnade förvaltningsuppgiften atl pröva frågorom statsbidrag till regionala skådebanor,

beträffande frågan under vilket anslag medel till de regionala skådebanorna skulle anvisas

12. av Georg Andersson, Ingemar Leander, Åke Green, Lars-Ingvar Sörenson, Hans Alsén, Lennart Bladh och Catarina Rönnung (samtliga s) som - vid bifall lill reservationen nr 11 - ansett atl utskottet under 4 bort hemställa

att riksdagen med bifall till motionerna 1977/78:556, yrkande 3 b, och 1977/78:560, yrkande 1 och 2, båda motionerna såvitt nu var i fråga, samt med avslag på propositionen 1977/78:100 beslutade alt medelsanvisningen skulle ske under anslaget B 18 Vissa bidrag till teater-, dans- och musikverksamhel.

13. av Tore Nilsson (m) och Ingrid Diesen (m) som - vid bifall till
reservationen nr 10 - ansett atl utskottet under 4 bort hemställa

atl riksdagen med bifall till motionerna 1977/78:556, yrkande 3 b, och 1977/78:560, yrkande 1 och 2, båda motionerna såvitt nu var i fråga, samt med avslag på propositionen 1977/78:100 beslutade au medelsanvisningen skulle ske under anslaget B 18 Vissa bidrag till teater-, dans- och musikverksamhet,

14. beträffande frågan huruvida till bidrag lill regionala och lokala teater-,
dans- och musikinstitutioner skulle beräknas ett i förhållande till regeringens
förslag med 1 000 000 kr. ökal belopp under anslaget B 15 Bidrag till regionala
och lokala teater-, dans- och musikinstitutioner av Tore Nilsson (m) och
Ingrid Diesen (m) som - vid bifall till reservationen nr 10- ansett atl utskottet
under 5 bort hemställa

alt riksdagen beträffande frågan om en i förhållande till vad som beräknats i propositionen med 1 000 000 kr. ökad medelsanvisning under anslaget B 15 Bidrag till regionala och lokala teater-, dans- och musikinslilutioner skulle bifalla motionen 1977/78:560, yrkande 2, såvitt nu var i fråga.

beträffande medelsanvisningen under anslaget B 15 Bidrag till regionala och lokala teater-, dans- och musikinstitutioner

15. av Georg Andersson, Ingemar Leander, Åke Green, Lars-Ingvar Sörenson, Hans Alsén, Lennart Bladh och Catarina Rönnung (samtliga s) som - vid bifall till reservationen nr 12 - ansett att utskottet under 6 bort hemställa

atl riksdagen med anledning av propositionen 1977/78:100 och motionen 1977/78:560, yrkande 2, såvitt nu var i fråga, samt med bifall till motionen 1977/78:556, yrkande 3 b, såvitt nu var i fråga, lill Bidrag till regionala och lokala teater-, dans- och musikinstitutioner för budgetåret 1978/79 anvisade elt förslagsanslag av 109 540 000 kr..

16. av Tore Nilsson (m) och Ingrid Diesen (m) som - vid bifall till reservationerna nr 10, 13 och 14 - ansett att utskottet under 6 bort hemställa

alt riksdagen med anledning av propositionen 1977/78:100 och motionen 1977/78:556, yrkande 3 b, såvitt nu var i fråga, samt med bifall till motionen 1977/78:560, yrkande 2, såvitt nu var i fråga, lill Bidrag lill regionala och lokala teater-, dans- och musikinstitutioner för budgetåret 1978/79 anvisade elt förslagsanslag av 110 540 0(X) kr..

Nr 92

Torsdagen den 9 mars 1978

Anslag till allmänna kulturändamål, m. m.

beträffande medelsanvisningen under anslaget B 18 Vissa bidrag till teater-, dans- och musikverksamhet

17. av Georg Andersson, Ingemar Leander, Åke Green, Lars-Ingvar
Sörenson, Hans Alsén, Lennart Bladh och Catarina Rönnung (samtliga s)
som - vid bifall till reservationen nr 12 - ansett att utskottet under 8 bort
hemställa

atl riksdagen med anledning av propositionen 1977/78:100 och motionen 1977/78:875, yrkande 1, såvitt nu var i fråga, med avslag på motionen 1977/ 78:560, yrkande 1, såvitt nu var i fråga, och med bifall till motionen 1977/ 78:556, yrkande 3 b, såvitt nu var i fråga, lill Vissa bidrag lill teater-, dans- och musikverksamhet för budgetåret 1978/79 anvisade ett reservationsanslag av 8313000 kr.,

18. av Tore Nilsson (m) och Ingrid Diesen (m) som - vid bifall till
reservationerna nr 10 och 13 - ansett att utskottet under 8 bort hemställa

atl riksdagen med anledning av propositionen 1977/78:100, med bifall till motionen 1977/78:560, yrkande 1, såvitt nu var i fråga, och med avslag på motionerna 1977/78:556, yrkande 3 b, och 1977/78:875, yrkande 1, båda motionerna såvitt nu var i fråga, till Vissa bidrag lill teater-, dans- och musikverksamhet för budgetåret 1978/79 anvisade ett reservationsanslag av 2 327 000 kr.

Punkten 16 (Bidrag till fria teater-, dans- och musikgrupper) Regeringen hade under punkten B 16 (s. 67-68) föreslagit riksdagen alt till

Bidrag till fria teater-, dans- och musikgrupper för budgetåret 1978/79 anvisa

ett reservationsanslag av 10 400 000 kr.

1 delta sammanhang hade behandlats motionerna

1977/78:448 av Lars Werner m. fl. (vpk), vari såvitt nu var i fråga yrkats alt anslaget Bidrag till fria teater-, dans- och musikgrupper höjdes med sammanlagt 8 000 000 kr. och uppgick till 17 100 000 kr. (yrkande 2),

1977/78:731 av Pär Granstedt m. ft. (c),

1977/78:875 av Eva Hjelmström m. fi. (vpk), vari såvitt nu var i fråga yrkats att reglerna för stöd till jazzgrupper skulle ses över i enlighet med vad som anförts i motionen (yrkande 4).

1977/78:1388 av Rolf Hagel (apk) och Alf Lövenborg (apk), vari såvitt nu

Nr 92

Torsdagen den 9 mars 1978

Anslag till allmänna kulturändamål, m. m.

var i fråga yrkats all riksdagen beslutade alt under punkten B 16 Bidrag till fria teater-, dans- och musikgrupper höja det föreslagna anslaget från 10,4 lill 15 milj. kr. (yrkande 4).

Utskottet hemställde

1. att riksdagen med bifall till propositionen 1977/78:100 samt med avslag på motionerna 1977/78:448, yrkande 2, och 1977/78:1388, yrkande4, till Bidrag till fria teater-, dans- och musikgrupper för budgetåret 1978/79 anvisade ett reservationsanslag av 10 400 000 kr.,

2. alt riksdagen skulle avslå motionen 1977/78:731,

3. att riksdagen skulle avslå motionen 1977/78:875, yrkande 4.

Punkten 19 (Filmslöd)

Regeringen hade under punkten B 20 (s. 75-80) föreslagit riksdagen au till Filmstöd för budgetåret 1978/79 anvisa elt reservationsanslag av 13 190 000 kr.

I detla sammanhang hade behandlats motionerna

1977/78:730 av Georg Andersson m. fl. (s) och

1977/78:1138 av Lars Werner m. fl. (vpk), vari yrkats all riksdagen hos regeringen begärde att särskilda direktiv utarbetades för del statliga filmstödet som säkerställde del parlamentariska och fackliga inflytandet resp. möjliggjorde en utveckling av svensk film oberoende av genregränser, format eller distributionsformer.

Utskottet hemställde

1. att riksdagen lill Filmstöd för budgetåret 1978/79 anvisade etl reservationsanslag av 13 190 000 kr.,

2. att riksdagen skulle avslå motionen 1977/78:730,

3. att riksdagen skulle avslå motionen 1977/78:1138.

Punkten 21 (Bidrag till folkbibliotek)

Regeringen hade under punkten B 23 (s. 82-85) föreslagit riksdagen all

1. godkänna den i propositionen förordade ändringen av bestämmelserna för bidrag lill lokal folkbiblioleksverksamhet för allmän uppmslning,

2. till Bidrag till Folkbibliotek för budgetåret 1978/79 anvisa ett reservationsanslag av 19 100 000 kr.

I detta sammanhang hade behandlats motionerna

1977/78:556 av Georg Andersson m. fl. (s), vari såvitt nu var i fråga yrkats att riksdagen beslutade alt under anslaget Bidrag till folkbibliotek som sin mening ge regeringen till känna vad som i motionen anförts angående en förstärkning av bokutlåningen på arbetsplatser (yrkande 4),

1977/78:563 av Lars Werner m. fl. (vpk), vari yrkats att riksdagen beslutade

1. att hos regeringen begära förslag till en lag om normer för folkbibliote
kens verksamhet, varvid borde beaktas a) alt normerna kontinuerligt skulle
ses över av lämplig central myndighet, förslagsvis kuliurtådet, b) alt
statsbidrag borde utgå till kommunerna för denna verksamhet,

2. att under anslaget Bidrag till folkbibliotek anvisa ytterligare 3 000 000
kr. för biblioteksverksamhet på arbetsplatser samt

1977/78:1388 av Rolf Hagel (apk) och Alf Lövenborg (apk), vari såviu nu var i fråga yrkats alt riksdagen beslutade atl under punkten B 23 Bidrag till folkbibliotek bevilja de av statens kullurtåd begärda anslagsökningarna för lokal biblioteksverksamhet med 7 593 000 kr. och bidrag lill inköp av litteratur på invandrar- och minoritetsspråk med 1 518 000 kr. samt vidare uttala att verksamheten med bokbussar och bokutlåning på arbetsplatser borde fortsätta och vidareulbyggas (yrkande 5).

Nr 92

Torsdagen den 9 mars 1978

Anslag till allmänna kulturändamål, m. m.

Utskottet hemställde

1. att riksdagen godkände den i propositionen 1977/78:100 under punkten
B 23 förordade ändringen av bestämmelserna för bidrag lill lokal folkbiblio
leksverksamhet för allmän uppmslning,

2. att riksdagen skulle avslå motionen 1977/78:563, yrkande 1, om normer för folkbibliotekens verksamhet,

3. att riksdagen med bifall lill propositionen 1977/78:100 samt med avslag på motionerna 1977/78:563, yrkande 2, och 1977/78:1388, yrkande 5, sistnämnda motion såvitt nu var i fråga, till Bidrag till folkbibliotek för budgetåret 1978/79 anvisade elt reservationsanslag av 19 100 000 kr.,

4. att riksdagen beträffande frågan om en förstärkning av bokutlåningen på arbetsplatser skulle avslå motionerna 1977/78:556, yrkande 4, och 1977/ 78:1388, yrkande 5, sistnämnda motion såvitt nu var i fråga,

5. att riksdagen beträffande frågan om en fortsättning och vidareul-byggnad av verksamheten med bokbussar skulle avslå motionen 1977/ 78:1388, yrkande 5, såvitt nu var i fråga.

Reservation hade avgivits

19. beträffande frågan om en förstärkning av bokutlåningen på arbetsplatser av Georg Andersson, Ingemar Leander, Åke Green, Lars-Ingvar Sörenson, Hans Alsén, Lennart Bladh och Catarina Rönnung (samtliga s) som ansett atl utskottet under 4 bort hemställa

alt riksdagen med bifall lill motionen 1977/78:556, yrkande 4, och med anledning av motionen 1977/78:1388, yrkande 5, sistnämnda motion såvitt nu var i fråga, som sin mening gav regeringen lill känna vad som i motionen 1977/78:556 anförts angående en förstärkning av bokutlåningen på arbetsplatser.

Punkten 24 (Vissa bidrag till bildkonst)

Regeringen hade under punkten B 28 (s. 92-93) föreslagit riksdagen atl lill Vissa bidrag till bildkonst för budgetåret 1978/79 anvisa elt reservationsanslag av 4 676 000 kr.

Nr 92

Torsdagen den 9 mars 1978

Anslag till allmänna kulturändamål, m. m.

I detta sammanhang hade behandlats motionerna

1977/78:556 av Georg Andersson m. fl. (s), vari såvitt nu var i fråga yrkats atl riksdagen beslutade alt till Vissa bidrag lill bildkonst anvisa etl i förhållande till regeringens förslag med 195 000 kr. förhöjt reservationsanslag av 4 871000 kr., varvid bidraget till Konstfrämjandet skulle utgå med 3 450 000 kr. och bidraget till Sveriges konstföreningars riksförbund med 735 000 kr. (yrkande 5) samt

1977/78:561 av Eva Hjelmström (vpk) och Cari-Henrik Hermansson (vpk), vari yrkats att riksdagen beslutade om en ytteriigare höjning av anslaget under utbildningsdepartementet B 28 till Sveriges konstföreningars riksförbund med 231 000 kr. till sammanlagt 931 000 kr.

Utskottet hemställde

1. alt riksdagen beträffande frågan om etl i förhållande lill vad som beräknats i propositionen ökat bidrag lill Konstfrämjandet skulle avslå motionen 1977/78:556, yrkande 5, såvitt nu var i fråga,

2. atl riksdagen beträffande frågan om etl i förhållande till vad som beräknats i propositionen ökat bidrag till Sveriges konstföreningars riksförbund skulleavsfö motionerna 1977/78:556,yrkande 5,och 1977/78:561, båda motionerna såvitt nu var i fråga,

3. alt riksdagen beträffande medelsanvisningen med bifall lill propositionen 1977/78:100 samt med avslag på motionerna 1977/78:556, yrkande 5, och 1977/78:561, båda motionerna såviu nu var i fråga, till Vissa bidrag till bildkonst för budgetåret 1978/79 anvisade elt reservationsanslag av 4 676 000 kr.

Följande tre reservationer hade avgivits av Georg Andersson, Ingemar Leander, Åke Green, Lars-Ingvar Sörenson, Hans Alsén, Lennart Bladh och Catarina Rönnung (samtliga s):

20. beträffande frågan om ett i förhållande lill vad som beräknats i
propositionen ökal bidrag lill Konstfrämjandet, vari reservanterna ansett all
utskottet under 1 bort hemsfälla

att riksdagen med bifall lill motionen 1977/78:556, yrkande 5, såvitt nu var i fråga, beslutade all 160 000 kr. utöver vad som beräknats i propositionen skulle anvisas för detta ändamål,

21. beträffande frågan om ett i förhållande till vad som beräknats i
propositionen ökat bidrag till Sveriges konstföreningars riksförbund, vari
reservanterna ansett att utskottet under 2 bort hemställa

atl riksdagen med anledning av motionen 1977/78:561 och med bifall till motionen 1977/78:556, yrkande 5, båda motionerna såvitt nu var i fråga, beslutade atl 35 000 kr. utöver vad som föreslagits i propositionen skulle anvisas för detta ändamål.

22. beträffande anslagsbeloppet, vari reservanterna ansett att utskottet under 3 bort hemställa

alt riksdagen i den mån den biföll reservationerna nr 20 och 21 till Vissa bidrag till bildkonst för budgetåret 1978/79 skulle anvisa det av utskottet förordade reservationsanslaget med den ökning som föranleddes av riksdagens beslut med anledning av nämnda reservationer.

Punkten 27 (Riksantikvarieämbetet: Vård och underhåll av fornläm-ningar och kulturhistoriskt värdefulla byggnader)

Regeringen hade under punkten B 39 (s. 112-114) föreslagit riksdagen atl lill Riksantikvarieämbetet: Vård och underhåll av fornlämningar och kulturhistoriskt värdefulla byggnader för budgetåret 1978/79 anvisa ett reservationsanslag av 4 187 000 kr.

Nr 92

Torsdagen den 9 mars 1978

Anslag till allmänna kulturändamål, m. m.

I detta sammanhang hade behandlats motionerna 1977/78:1134 av Gunnar Oskarson (m) och Lars Schött (m) samt 1977/78:1522 av Ingrid Diesen m. fl. (m), vari såviu nu var i fråga yrkats all riksdagen - under förulsätlning av bifall till yrkande 1 i samma motion - till Riksantikvarieämbetet: Vård och underhåll av fornlämningar och kulturhistoriskt värdefulla byggnader anvisade 4 887 000 kr. (yrkande 2).

Utskottet hemställde

1. att riksdagen med bifall till propositionen 1977/78:100 och med avslag på motionen 1977/78:1522, yrkande 2, till Riksantikvarieämbetet: Vård och underhåll av fornlämningar och kulturhistoriskt värdefulla byggnader för budgetåret 1978/79 anvisade etl reservationsanslag av 4 187 000 kr.,

2. atl riksdagen skulle avslå motionen 1977/78:1134.

Reservation hade avgivits

23. av Tore Nilsson (m) och Ingrid Diesen (m) som - vid bifall lill reservationen nr 1 - ansett atl utskottet under 1 bort hemställa

att riksdagen med anledning av propositionen 1977/78:100 och med bifall lill motionen 1977/78:1522, yrkande 2, till Riksantikvarieämbetet: Vård och underhåll av fornlämningar och kulturhistoriskt värdefulla byggnader för budgetåret 1978/79 anvisade elt reservationsanslag av 4 887 000 kr.

Punkten 32 (Bidrag lill regionala museer)

Regeringen hade under punkten B 58 (s. 161-166) föreslagit riksdagen atl till Bidrag lill regionala museer för budgetåret 1978/79 anvisa etl förslagsanslag av 14 060 000 kr.

I detta sammanhang hade behandlats motionerna

1977/78:559 av Ingrid Diesen m. fl. (m), vari såvitt nu var i fråga yrkats att riksdagen lill Bidrag lill regionala museer anvisade ett förslagsanslag av 14 340 000 kr. (yrkande 1),

1977/78:564 av Lena Öhrsvik (s) och Bernl Nilsson (s),

1977/78:1123 av Helge Hagberg (s) och Evert Hedberg (s) samt

1977/78:1524 av Erik Johansson i Hållsta (c).

Nr 92

Torsdagen den 9 mars 1978

Anslag till allmänna kuhurändamål, m. m.

Utskottet hemställde

1. att riksdagen med bifall till propositionen 1977/78:100 och med avslag på motionen 1977/78:559, yrkande 1, till Bidrag lill regionala museer för budgetåret 1978/79 anvisade elt förslagsanslag av 14060 000 kr.,

2. alt riksdagen skulle avslå motionen 1977/78:564,

3. att riksdagen skulle avslå motionen 1977/78:1123,

4. atl riksdagen skulle avslå motionen 1977/78:1524.

Reservation hade avgivits

24. av Tore Nilsson (m) och Ingrid Diesen (m) som ansett atl utskottet
under 1 bort hemställa

all riksdagen med anledning av propositionen 1977/78:100 och med bifall till motionen 1977/78:559, yrkande 1, till Bidrag till regionala museer för budgetåret 1978/79 anvisade etl förslagsanslag av 14 340 (X)0 kr.

Punkten 33 (Riksutställningar)

Regeringen hade under punkten B 59 (s. 166-168) föreslagit riksdagen alt till Riksutställningar för budgetåret 1978/79 anvisa ett reservationsanslag av 9 806 000 kr.

I detta sammanhang hade behandlats motionen 1977/78:559 av Ingrid Diesen m. fl. (m), vari såvitt nu var i fråga yrkats atl riksdagen till Riksutställningar anvisade ett reservationsanslag av 9 526 000 kr. (yrkande 2).

Utskottet hemställde

atl riksdagen med bifall till propositionen 1977/78; 100 och med avslag på motionen 1977/78:559, yrkande 2, till Riksutställningar för budgetåret 1978/ 79 anvisade elt reservationsanslag av 9 806 000 kr.

Reservation hade avgivits

25. av Tore Nilsson (m)och Ingrid Diesen (m)som ansett alt utskottet bort
hemställa

att riksdagen med anledning av propositionen 1977/78:100 och med bifall till motionen 1977/78:559, yrkande 2, till Riksutställningar för budgetåret 1978/79 anvisade elt reservationsanslag av 9 526 OCX) kr.

GEORG ANDERSSON (s):

Herr talman! Kulturpolitik är ett viktigt område. Vad vi gör på delta område kan ha långtgående verkningar. Genom kulturpolitiska insatser kan vi skapa möjligheter till förändring av människors livssituationer. Konst, musik, litteratur, film, teater kan öppna nya väridar i den enskildes liv. De kan föra människor in i en medvetenhet om orsakssammanhang, maktförhållanden och strukturer i samhället. Därmed kan också krafter till mänsklig frigörelse utvecklas. Genom en aktiv kulturpolitik ges människor möjlighet att utveckla en egen skapande aktivitet.

Underiåtenhei inom kulturpolitiken lämnar fältet fritt för kommersialismens krafter. Det kulturulbud som drivs fram av profilbegär innebär en fara. Detla utbud passiviserar och hindrar därför ulveckling av skapande aktiviteter. Detta kulturutbud ger en förljugen bild av verkligheten och blir därför en fiende till demokratin. Det är nämligen bara genom att analysera verkligheten som vi har möjlighet att la ställning, ge vår mening lill känna och därmed förverkliga demokratiska strävanden.

Vi politiker måsle bli mera medvetna om kulturpolitikens roll. Del gäller i vårt arbete här i riksdagen och del gäller även i kommuner och landsting. Det finns hos somliga en oföriåtlig nonchalans inför dessa frågor. Så för del inte vara. Kulturpolitiken angår oss alla - ingen undantagen.

Tänk efter en kort stund. Vår tillvaro är fylld av bilder, toner, ord. Från morgon lill kväll. Men på vilka villkor? Med vilka budskap? Vilka är budskapens avsändare? Hur påverkas vi och våra barn?

Jag ställer frågorna. De angår alla.

När vi nu behandlar den statliga kulturbudgeten för nästa år så måste del ske med beaktande av de kulturpolitiska mål som riksdagen år 1974 salte upp. Jag nödgas då konstatera att betydligt större insatser behövs från såväl regering som opposition för alt vi skall kunna känna oss till freds.

Den återhållsamhet med nya åtaganden som vi alla tvingats in i sätter sina lydliga spår också på kulturpolitikens område. Även pm del egentligen bara är småpengar som kultursektorn har atl disponera, om man ser det i relation till de stora miljardrullningar som sker på vissa andra områden, så vet vi alla alt det frostiga ekonomiska klimatet i hög grad påverkar också kulturpolitikens fält.

Kulturminister Wikström har rönt betydandg uppskattning i massmedia och även bland kulturarbetare föratl han kunnat hävda kultursektorn rätt väl närdet gällt de ekonomiska tillskotten. Jag yin jnte förringa hans insatser på det området men finner det ändå angeläget att få säga ett par saker.

För det första bör det betonas alt Jan-Erik Wikströms reformer är delvis skenbara. I den infiationsekonomi som den borgeriiga regeringen har fört oss in i förlärs betydande belopp som rubricerats gpm reformer för att läcka automatiska kostnadsstegringar. För att Kprt bejysa delta kan nämnas alt i årets budget som regeringen föreslår räknar man rpgd en höjning av anslagen med 8 96 föratl kompensera kostnadsökningar = i vissa fall har man en lägre procentsats. Men inflationen var i fjol 13 %. Det fattas således - uträknat med enkel matematik - ratt myckel pengar för alt man skall klara av att betala redan pågående verksamhet.

För det andra vill jag framhålla alt årets kulturbudget innehåller mindre reformer än någon budget sedan 1974. Detla gäUer även om man bortser från de ytleriigt negativa effekter som årets höga inflatjpn har.

Dessa förhållanden för särskilt allvariiga konsekvenser för folkrörelserna. De kulturaktiviteter som sker genom Folkets liH§, fojjcparkerna. Konstfrämjandet och bildningsförbunden för i fast penrjiffgyärde sämre anslag än tidigare. De fasta institutionerna klarar sig bättre eftersom de är garanterade täckning för lönekostnadsökningar.

Nr 92

Torsdagen den 9 mars 1978

Anslag till allmänna kulturändamål, m. m.

Nr 92

Torsdagen den 9 mars 1978

Anslag till allmänna kulturändamål, m. m.

I den socialdemokratiska riksdagsgruppen ser vi allvarligt på denna utveckling. Den folkrörelseinriktning av kulturpolitiken som angavs i den första stora kulturpropositionen 1974 håller nu på att förfuskas. All detla aren önskad utveckling inom moderata samlingspartiet utgör för oss ingen överraskning. Moderaterna vill nu gå ännu längre i kampen mot folkrörelserna. De säger nej lill utveckling av Skådebanan på regional nivå. De säger nej lill LO-ABF:s och TCO-TBV:s försöksverksamhet med kultur i arbetslivet. De angriper Rikskonserter och Riksutställningar. Den moderata profileringen i kulturpolitiken framträder allt tydligare. Kampen emot kommersialismens negativa verkningar på kulturområdet har de ju heller aldrig anslutit sig lill.

Moderaternas negativa inställning till folkrörelserna är således ingen överraskning. Däremot är det obegripligt att centerpartiet och folkpartiet så lättvindigt har accepterat denna utveckling.

Jag är naturiigtvis tacksam och glad över alt folkpartiet och centern nu har accepterat förslaget om försöksverksamheten Kultur och arbetsliv. De avvisade förslaget för knappt elt år sedan men har nu glädjande nog kommit på bättre tankar. Jag tackar för det. Bättre sent än aldrig.

Men när det gäller anslagsutvecklingen är de borgeriiga eniga om atl hålla folkrörelseorganisalionerna på spariåga. Det har jag svårt alt förslå. Varför skall inte folkrörelsernas kulturella aktiviteter fö bedrivas i minst oförändrad omfattning? Den borgeriiga budgeten innebär att dessa tvingas minska sin verksamhet.

Våra förslag i de socialdemokratiska reservationerna innebär ingen miljardrullning. Vi har lagt oss på den blygsamma nivån atl vi bara begär atl folkrörelserna får kompensation för den faktiska inflationen. Totalt rör del sig om ca 1,5 milj. kr. Med en gnutta god vilja skulle utskottsmajorilelen ha kunnat bifalla denna begäran utan atl kulturministern lidit någon preslige-föriusl. Men njuggheten mot folkrörelserna har präglat också utskottsbehandlingen. Jag beklagar detta.

Denna kallsinniga inställning till folkrörelserna går igen också på områden där åtgärder inte kostar pengar. Jag tänker på våra förslag om alt handikapporganisationerna själva skall få fördela anslagen till kulturprogram och att Riksskådebanan bör fördela anslagen lill de regionala skådebanorna. Handikapporganisationernas egen önskan tillmäts nu liksom i fjol ingen betydelse hos den borgerliga majoriteten. Remissopinionen i fråga om skådebanorna negligeras. Folkrörelserna måste uppfatta detta som obehagliga nålstick från den borgeriiga gmppen. Jag fattar inte varför regeringen inte kan visa mera generositet mot just folkrörelserna och deras organ.

Frågan om stödet lill Skådebanan har utretts. Utredningen har remissbehandlais. Flertalet remissinstanser har tillstyrkt förslaget. Regeringen har berett ärendet och kullurutskoltet har prövat regeringens förslag. Trots detta anser utskotiels representanter för moderata samlingspartiet atl det behövs elt fylligare underiag och en grundligare diskussion för att la ställning i denna fråga. Med denna motivering yrkar de avslag på förslaget om ett nytt bidragssystem för regionala skådebanor.

Jag uppfattar motiveringen som elt svepskäl. Säg i stället rakt ut som det är: ni vill inte bygga ul detta stöd lill en folkrörelseanknuten verksamhet.

Stiftarna av Riksskådebanan är ett antal fackliga organisationer samt ABF, TBV och KF. I de regionala skådebanorna ingår ett slort antal medlemsorganisationer.

Skådebanans mål är att sprida upplysning om scenkonst och musik samt annan konstnäriig verksamhet. Den skall verka i samarbete med arbetsmarknadens organisationer, folkbildningsverksamheten och andra ideella sammanslutningar och folkrörelser samt myndigheter och organ på kulturområdet.

Skådebanornas verksamhet omfattar inte enbart biljeltförmedling. De förmedlar även uppsökande program, anordnar kulturresor och allmänna kulturarrangemang. Vidare omfattar verksamheten också försäljning av grammofonskivor, konst och litteratur.

Jag tycker det är angeläget att ge denna verksamhet ett förstärkt stöd. Särskilt angeläget är det alt nå nya grupper med kulturaktiviteter. Här tror jag alt Skådebanan kan spela en viktig roll.

Kulturrådet föreslår att Skådebanans verksamhet skall ges möjlighet att utvecklas i tre steg. Utbildningsministern vill inte utfärda några löften om stöd lill den fortsatta utvecklingen, men jag uppskattar att han tagit ett första steg. Jag hoppas atl en fortsättning följer.

En skrämmande negativism mot folkrörelser och idéburna organisationer redovisas av elt antal representanter för vänsterpartiet kommunisterna i en motion till årets riksdag. I motionen vänder de sig emot atl kommunerna överiåter verksamheter på folkrörelser. "Eftersom många folkrörelser är och

måsle vara ideologiskt profilerade-------- finns del invändningar mol atl

verksamheter som har bedrivits eller kan bedrivas i kommunal regi av ekonomiska skäl förs över till folkrörelser", heler det i motionen. Och vidare skriver de: "I kommuner ges dock möjlighet lill en allmän medborgerlig kontroll och insyn, som inte finns i den folkrörelsestyrda verksamheten." Sällan har folkrörelsefientligheten kommit klarare till uttryck.

I 1974 års beslut om målen för kulturpolitiken skrev dåvarande utbild-ningsminstern: "Samhället har ingen anledning att driva en verksamhet som lika bra eller bättre sköts av en idéburen rörelse." Denna sats har ofta och med glädje citerats i debatten om kultur- och fritidspolitik. Jag har levat i den kanske enfaldiga tron att vi här i riksdagen var eniga i denna uppfattning. Ingen hade år 1974 några invändningar mot den uppfaltning som Bertil Zachrisson uttryckte i den citerade meningen.

Nu har emellertid fem vpk-are anmält sill utträde ur denna gemenskap genom motionen 1132. Denna motion är inte föremål för behandling i det betänkande som vi nu diskuterar, men eftersom den redovisar så tydliga avvikelser från den allmänna inriktning vi under senare år velal ge kulturpolitiken har jag funnit det motiverat att kommentera motionen i denna debatt.

Herr talman! Jag har här anmärkt på vissa ekonomiska begränsningar som den borgerliga regeringen gjort när det gäller anslag till organisationernas

Nr 92

Torsdagen den 9 mars 1978

Anslag till allmänna kulturändamål, m. m.

3 Riksdagens protokoll 1977/78:92

Nr 92

Torsdagen den 9 mars 1978

Anslag lill allmänna kulturändamål, m. m.

aktiviteter inom kulturområdet. Andra allvarliga begränsningar på kulturområdet som regeringen föreslagit är att dels slopa det allmänna bidraget till frilids- och kulturaktiviteter i kommunerna om 25 milj. kr., dels förhindra sludiecirkelverksamheten alt växa med mer än 2 96. Båda dessa förslag skulle, om de förverkligades, allvariigt drabba kulturaktiviteterna.

Lyckligtvis har man i utbildningsutskottet nått enighet om att lyfta av tvåprocentstaket. Trycket från studieförbunden och deras medlemmar blev lydligen för starkt för att utskottels borgeriiga ledamöter skulle orka slå emot. Jag uppskattar att de tagit intryck av opinionen, och jag hoppas alt de borgeriiga kamraterna i kulturutskottet på samma sätt skall ta intryck av den starka opinion som gett sig till känna när det gäller anslaget lill fritidsverksamheten i kommunerna. Etl bifall till den socialdemokratiska partimotionen om att bibehålla anslaget om 25 milj. kr. lill denna verksamhet skulle möjliggöra en fortsatt verksamhet av kulturpolitiskt värde bland barn och ungdom.

Vi får återkomma till den debatten, men jag ansåg ändå att det var motiverat atl nämna dessa två viktiga frågor när vi här debatterar de statliga insatserna på kulturområdet. De hör nämligen intimt ihop med de frågor som vi behandlar nu. Åtgärderna inom litteraturområdet får vi också tillfälle att återkomma till - en proposition framläggs, om jag är rält underrättad, i morgon - liksom de viktiga frågorna angående radio- och TV-verksamheten, som vi i dag har fått en proposition om.

Kulturutskottels belänkande nr 18, som vi nu skall diskutera en stund, ger intryck av stor splittring i utskottet - i vart fall om man ser till det slora antalet reservationer. Men antalet reservationer beror mera på tekniska omständigheter. Vårt krav i den socialdemokratiska motionen nr 556 om atl folkrörelser och organisationer skall få full kompensation för inflationens verkningar har med nödvändighet lett till krav om anslagshöjningar på ett flertal punkter -därav det stora antalet reservationer. De flesta reservationerna bygger emellertid på samma motivering.

Jag yrkar bifall till samtliga reservationer från den socialdemokratiska gruppen i kulturutskottet.

INGRID DIESEN (m):

Herr talman! Kulturutskottets föreliggande betänkande spänner över så gott som hela det kullurpoliliska föltet, och diskussionen kan därför te sig en smula svåröverskådlig. Jag skall emellertid i huvudsak uppehålla mig vid de moderata reservationer som finns fogade till utlåtandet.

Jag kan ändå inte låta bli alt böria med ett citat ur den intressanta artikel som nyligen var införd i Vecko-Journalen och som var författad av Artur Lundkvist. Han skriver där bl. a.: "Jag vill böria med talet om de två kulturerna, som jag anser har urartat och blivit vilseledande. Man ställer mot varandra en högkultur som man brännmärker som elilistisk och en sub- eller popkultur som inte sällan betecknas som folklig eller demokratisk. I själva verket finns det, enligt min mening, endast en kultur, fast den beslår av många olika nivåer, från den mest krävande till den jämförelsevis lättillgängliga."

Hur fjärran är inte denna uppfattning från den som redovisades av statens kulturråd i den lilla skrift som kallas Kultur i arbetslivet. Den ingår ju i ett fternationelll projekt, på vilket kulturrådet har lagt ner mycket arbete och mycket pengar. Kanske den arbetsinsatsen kunde använts bättre på alla de utredningsuppdrag som redan vilar på kulturrådet och som bör fullföljas. Vår reservation angående kulturrådets anslag för utrednings- och utvecklingsarbete kommer Lars Ahlmark alt senare utveckla.

I och med innevarande budgetår infördes ett nytt bidragssystem för de regionala museerna. Frågan hade då under åtskilliga år varit uppe till diskussion i riksdagen med anledning av motioner från olika håll. När slatsrådet Wikström därför framlade etl förslag till förra riksmötet noterade utskottet detta med tillfredsställelse. Ulskottet uttalade bl. a.:

"Liksom statens kulturråd finner utskottet del önskvärt med en fortsatt utbyggnad av stödet. Ulskottet anser del emellertid olämpligt alt genom uttalanden föregripa riksdagens ställningstaganden beträffande anslagsutvecklingen under de budgetår som följer närmast efter 1977/78."

Utskottet ändrade föredragande statsrådets förslag och förordade samma system som redan fanns när det gäller bidrag till teater- och musikinslilutioner.

I årets proposition är slatsrådet inte beredd atl tillstyrka den uppräkning av statsbidraget till de regionala museerna som har föreslagits av kulturrådet. Han vill först se hur det nya systemet har inverkat på kommunernas och landstingens beredvillighet atl lämna bidrag. Men enligt den utredning som har gjorts av kulturrådets nämnd för museer och utställningar finns det knappast fog för några farhågor att en ökning av statliga bidrag skulle ha medfört en reduktion från andra bidragsgivare. Tvärtom har det lydligen gjorts stora regionala och lokala satsningar.

Vi anser från moderat håll atl såväl de stora statliga som de regionala museerna har en betydande eftersläpning när det gäller anslagstilldelning på grund av ett bristande intresse från den tidigare socialdemokratiska regeringen. Den nuvarande regeringen är betydligt mer positiv när det gäller alt slå vakt om de institutioner som under lång tid har byggts upp i vårt land.

Vi har emellertid i en reservation föreslagit en uppräkning av anslaget till de regionala museerna redan i år, visserligen med en ganska blygsam summa av 280 000 kr., men det skall ändå ses som en markering av hur viktigt det är med en utbyggnad av detla stöd.

Den summa som föreslagits har vi i stället velal pruta på anslaget till Riksutställningar. Vi har redan tidigare från moderat håll hävdat atl Riksutställningar i första hand bör vara etl serviceorgan och inte arrangör av utställningar. Ulställningsverksamheten bör i större utsträckning än hittills skötas av våra statliga och regionala museer, som har material i överflöd, medan däremot Riksutställningar ju inte har något eget material.

Vi är inte alldeles ensamma om den här uppfattningen. Föreningen Sveriges landsantikvarier anförde i sitt remissvar på MUS-65 bl. a., atl huvudansvaret för utställningsverksamheten borde åvila museerna, varvid

Nr 92

Torsdagen den 9 mars 1978

Anslag till allmänna kulturändamål, m. m.

Nr 92

Torsdagen den 9 mars 1978

Anslag till allmänna kulturändamål, m. m.

länsmuseerna borde få ansvaret för distribution av centralt producerade utställningar inom sina län. Vidare framhölls atl en del av de för Riksutställningar avsedda resurserna i stället borde disponeras för anställande av utställningskonsulenter vid länsmuseerna. Del tycker vi skulle vara en god lösning.

Jag övergår sedan till en helt annan fråga, nämligen anslaget lill Skådebanan. Där föreslås i årets budgetproposition att samma bidragssystem skall införas förde regionala skådebanorna som del som nu gäller vid teater-, dans-och musikinslilutioner. Samtidigt sker en kraftig uppräkning av anslagen, till Riksskådebanan med 37 96 och till de regionala skådebanorna med 60 %. Riksskådebanan skall i fortsättningen finansieras helt med statliga medel. De regionala och lokala skådebanorna införs som jag nyss sagt i ett automatiskt verkande system med statsbidrag till 55 96 av lönekostnaderna. I botten ligger ett förslag och en utredning av kulturrådet under ledning av den tidigare socialdemokratiske ordföranden i rådet. Där skisseras en utveckling i tre etapper mol en alltmer utökad verksamhet.

Redan nu förekommer det att skådebanor förmedlar grammofonskivor, konst och litteratur, om än i blygsam omfattning. Men man har också börjat ordna utlandsresor, vilket förefaller onödigt med tanke på att såväl resebyråer som studieförbund redan nu ofta ordnar resor, där tonvikten ligger på kulturella arrangemang av olika slag. Särskilt onödigt förefaller det eftersom det till 90 % är deltagare från Stockholms län som är med på utlandsresorna, ingalunda människor från glesbygder där kulturutbudet är knappare än runt huvudstaden. Det kan inte vara särskilt angeläget att uppmuntra den sortens verksamhet.

Skådebanan har olika slag av medlemmar, dels individuellt anslutna-de är ett fåtal - dels gruppanslutna medlemmar. De senare betalar en lägre medlemsavgift än de individuellt anslutna. De individuellt anslutna har, säger kulturrådet, ingel formellt infiytande och inga särskilda kanaler för en påverkan av organisationen. Men det sägs också att medlemmarna i skådebaneorganisalionen är de som är längst ifrån dem som fattar beslut om deras välfärd. Orden är fortfarande kulturrådets, som också säger atl det finns en risk alt medlemmarna lätt kan bli betraktade som föremål, för vilka åtgärder skall vidtas. Ja, medlemmarna vet inte ens alltid om att de är medlemmar, vilket ju är en inte ovanlig företeelse vid kollektivanslutning.

Skådebanan arbetar genom ombud, men inte ens de har något reellt inflytande över verksamheten. Men även många teatrar arbetar med ombud utanför Skådebanans organisation. Detla gillar man inte från Skådebanans sida. Man uppfattar detta som etl intrång i den egna verksamheten. Det här tyder ju på att Skådebanan vill skaffa sig en monopolställning när det gäller publikkonlakler. Delta bekräftas i viss mån av all ABF i sitt remissvar säger, alt målet för Skådebanan i framtiden bör vara alt till större delen belägga institutionernas totala platsantal. Utskottet har ingenting att säga om ett eventuellt framtida monopol för Skådebanan. Del finner jag litet märkligt, eftersom vi har tagit upp den frågan i vår motion. Jag vill gärna efterhöra

utskottets mening på denna punkt. Är det en lycklig ulveckling med ett eventuellt framtida monopol? Bör inte allmänheten i framliden liksom hittills kunna köpa sina biljetter direkt hos resp. institution? Ett sådant spontant initiativ har man väl all anledning atl uppmuntra.

Man bör också diskutera frågan med hänsyn till teatrarnas och musikin-slilutionernas egna intressen. Jag tycker atl man berövar teatrarna deras eget initiativ att gå ut och värva medlemmar och därmed påverka publikinlresset. Åtskilliga teatrar och fria grupper har redan visat att det går mycket bra alt bedriva både föreställningsverksamhet och aktivt publikarbete.

Över huvud taget tycker vi att frågorna om de kulturella institutionernas eget ansvar visavi publiken borde diskuteras betydligt mer ingående, innan man inför ett automatiskt verkande statsbidrag för de regionala skådebanorna. Jag vill återigen påminna om atl frågan om stödet till länsmuseerna fiera gånger varit uppe till behandling, medan den nu aktuella frågan inte motionsvägen har tagits upp här i riksdagen tidigare.

Med hänvisning lill vadjaghär har anfört yrkar vi från moderat håll avslag på förslaget om ett nytt bidragssystem lill regionala skådebanor. Vi anser att bidrag liksom hiuills bör utgå under punkten B 18 och har räknat upp årets anslag med 8 % lill 2 327 000 kr. Den miljon som vi då har prutat bort vill vi i stället lägga till de pengar som fördelas direkt till lokala och regionala teater-och musikinstitutioner under punkten B 15. Det bör ankomma på kulturrådet att fördela dessa pengar.

Herr talman! Jag yrkar härmed bifall till samtliga reservationer i utskottets betänkande där moderata samlingspartiets representanter finns med.

Nr 92

Torsdagen den 9 mars 1978

Anslag till allmänna kuhurändamål, m. m.

GEORG ANDERSSON (s) kort genmäle:

Herr talman! Fru Diesen visade all de farhågor jag tidigare uttalade om folkrörelsefientligheten inte var ogrundade, eftersom hon riktade en långtgående kritik mot den verksamhet som Skådebanan bedriver. 1 mitt anförande talade jag om hur Skådebanan är uppbyggd, av olika organisationer och folkrörelser.

Vi har ju haft, och har, den viktiga principen atl folkrörelserna själva får bestämma sin verksamhet på gmndval av sina idéer och mål. Fru Diesen drar sig emellertid inte för att tala om att Skådebanan bedriver en onödig verksamhet. Detta är ett ganska djärvt angrepp från fm Diesens sida mol inriktningen av olika folkrörelseorgans verksamhet. Hon kritiserade infiytandet på verksamheten, dvs. demokratin i detla sammanhang. Men jag tror inte att det finns anledning till det, fru Diesen. Vi finner brister i de demokratiska arbetsformerna på många håll, kanske ibland också i det här huset. Men jag betvivlar alt det skulle vara speciellt motiverat att angripa Skådebanans verksamhet.

Vidare uttryckte fru Diesen farhågor för att en utveckling av del här slödel skulle leda till elt monopol. När det gäller att bygga ut ett folkrörelseorgan kommer alltså från moderat håll omedelbart kritik för monopol, men då det rör sig om att stärka institutioner hyser tydligen fru Diesen aldrig några farhågor för alt det kan uppstå monopolsituationer.

Nr 92

Torsdagen den 9 mars 1978

Anslag till allmänna kulturändamål, m. m.

I kulturrådets utredning av stödet lill Skådebanan har del, som jag sade, skisserats hur man etappvis bör bygga ut detta i tre steg. Om fru Diesen lar del av den rapporten från kulturrådet tror jag att hon kan komma till insikt om att de farhågor som hon uttalat är helt omotiverade.

INGRID DIESEN (m) kort genmäle:

Hert talman! Georg Andersson ifrågasatte om jag tagit del av kulturrådels utredning angående Skådebanan. Självfallet har jag giorl del. Jag har betänkandet här i min hand, och del var från det som jag hade hämtat många av de synpunkter som jag framförde. Låt mig också citera en mening ur betänkandet:

"Kulturrådets summering av Skådebanans verksamhet av idag är delvis kritisk." Man kan instämma i att det finns mycket alt kritisera.

Jag fick inte något svar av Georg Andersson på min fråga hur utskottet ser på frågan om en eventuell framtida monopolställning för Skådebanan. Jag har inte uttalat någon allmän negativism gentemot folkrörelser, men jag tycker atl det är litet oroande om Skådebanan skall få en monopolställning. Jag tycker alt vi skall kunna diskutera hur man skall fördela denna verksamhets publikkonlakler. Anser Georg Andersson alt det är fel om institutionerna själva försöker stärka sina publikkontakter? På många håll ute i landet är del väl ändå så alt institutionerna bäst känner de möjligheter som kan finnas att gå ul lill nya publikgrupper och försöka värva dem för teater eller för annan kulturell verksamhet.

Georg Andersson säger också atl det aldrig framförs någon kritik från moderat håll när del gäller institutionerna. Vi tycker atl det är mycket viktigt att slå vakt om de institutioner som vi har och som har byggts upp under lång tid. De kan bl. a. fungera som ett riktmärke för kvalitet, och vi tycker att kvalitet är viktig när det gäller kultur.

Georg Andersson tog också upp frågan om kommersialism, och man kan väl säga att även Skådebanan har vissa drag av kommersialism. Den är intresserad av alt teatrarna har höga biljettpriser, eftersom det ger Skådebanan bättre inkomster.

Jag tycker vidare all man skulle nyansera debatten om begreppet kommersialism. Det ingick ju i målen för kulturpolitiken atl man skulle försöka begränsa kommersialismens negativa verkningar, men det tycks Georg Andersson ha glömt.

GEORG ANDERSSON (s) kort genmäle:

Hert talman! Jag vill komplettera elt citat som fru Diesen anförde. Hon läste bara följande mening:

"Kuliurtådets summering av Skådebanans verksamhet av idag är delvis kritisk." Men hon borde ha fortsatt också med vad som skrivs i fortsättningen, där del framhålls alt kultunådet inte anser att verksamheten bedrivs felaktigt utan alt bristerna mycket beror på dåliga resurser. Fm Diesen sade emellertid alt verksamheten bedrivs felaktigt, och hon är inte beredd att ge ökade resurser till den.

Vad vi nu diskuterar är möjligheterna atl avhjälpa bristerna i Skådebanan genom atl ge den ökade resurser. Var med om att hjälpa till med det, så kan vi sedan diskutera det fortsatta arbetet för alt motverka kommersialismens negativa verkningar! Skådebanan är, som jag sade i mitt huvudanförande, mycket viktig när det gäller att föra ul kulturaktiviteter till nya grupper. Är inte det ett mål också i den moderata kulturpolitiken?

INGRID DIESEN (m) kort genmäle:

Herr talman! Jag måste konstalera att Georg Andersson inte refererar
riktigt. Efter den mening som jag citerade förut - "Kulturtådels summering
av Skådebanans verksamhet av idag är delvis kritisk" - står det nämligen:
"Det betyder inte att idén är dålig, bara att utförandet hittills har sina
brister-- ." Men det står inte heller att idén är bra.

För att återkomma litet grand till kommersialismen tycker jag att man skulle analysera detla begrepp litet närmare. Vad menar vi egentligen? Är alla de kulturskapare som lever på sitt arbete också indragna i kommersialismen? Det är väl inte bara den kultur som ger vinst som är kommersiell?

Man kan väl också konslalera alt kommersialismen i många avseenden har varit till glädje och nytta för kulturen. Vi har fåll en mängd litteratur som har kunnat spridas till många människor, och vi har fött grammofonskivor. Om t. ex. en symfoniorkester skulle medverka i grammofoninspelningar och det skulle kunna bidra till att ge dem bättre inkomster, kan ju en eventuell vinst då användas för aU spela in svårtillgänglig musik eller för alt bidra lill all sprida svensk musik i ullandel.

Del finns alltså inte enbart negativa inslag i det som vi i dagligt tal benämner kommersialism.

Jag tycker alt debatten skulle vinna på en nyansering.

Nr 92

Torsdagen den 9 mars 1978

Anslag till allmänna kulturändamål, m. m.

EVA HJELMSTRÖM (vpk):

Herr talman! Vänsterpartiet kommunisterna härtill årets riksdag lagt fram en rad motioner som behandlar problem på kulturpolitikens område. Våra mer allmänna synpunkter torde i och för sig vara väl kända, men efter den behandling som motionerna rönt i utskottet, där man över huvud taget inte tar upp dem lill rejäl behandling, kan del finnas skäl att kortfattat också motivera bakgrunden till våra motioner. Jag skall därefter närmare gå in på två centrala motioner som nämns i kulturutskottets betänkande nr 18, medan C.-H. Hermansson och Inga Lantz senare i debatten kommer att ta upp andra väsentliga krav som vi ställt men som inte heller rönt någon egentlig behandling i utskottet.

Utgångspunkten förde krav vi ställt i motionerna är den kommersialisering och industrialisering som kulluriivet i dag präglas av. Kapital- och maktkoncentrationen inom näringslivet slår igenom också på kultursidan, där kulluren förvandlas lill en försäljningsvara med lönsamheten som styrande faktor - en vara att passivt konsumeras, en vara avsedd att påverka och avsedd att ge profit. Hur möter man då från regeringens sida denna utveckling?

Nr 92

Torsdagen den 9 mars 1978

Anslag till allmänna kulturändamål, m. m.

Den statliga kulturpolitiken har under såväl borgerlig som socialdemokratisk ledning präglats av atl man ser frågan huvudsakligen som elt dislribu-tionsproblem. Och i årets budget har kulturen därtill satts på svältkost. Många vackra ord och målsättningar målas upp av de borgerliga företrädarna. Man hänvisar till riksdagsbeslutet 1974 om den ställiga kulturpolitiken. Men alla dessa vackra ord är ingenting annat än såpbubblor som snabbt spricker om man blåser på dem. Utskottets borgeriiga majoritet säger t. o. m. atl man är nöjd med den behandling som kulluravsniitet fått i årets budget. Socialdemokraterna- har vi nu fåll höra - kritiserar milt den något ändrade inriktning som medlen fått i år, och den kritiken kan vi i stort sett instämma i. När det gäller pengar begär socialdemokraterna visserligen litet till, de beräknar kostnadshöjningarna lill 13 % mot borgarnas 8 9(1, men det är i stort sett också allt.

Men, herr talman, vad som krävs nu är inte bara att kulturlivet får täckning för sina kostnadshöjningar - och där lär varken 8 eller 13 % räcka, med den inflation vi har i dag, utan då krävs det också aktiva motåtgärder mot den förslumning av kulturlivet som nu pågår. Det krävs ökat stöd åt den alternativa progressiva kulluren, det krävs nya insatser för att säkra alt kulturen når ut till nya grupper på arbetsplatserna och i bostadsområdena. Det krävs en kraftfull satsning på barnkulturen som motvikt mol den skräpkultur, präglad av reaktionära värderingar och våldsinslag som i dag erbjuds barnen.

Herr talman! Våra motioner har denna inriktning, till skillnad från såväl propositionen som i de flesta fall också reservationerna i utskottet.

Jag sade inledningsvis att utskottet inte ens förmått sig till atl ordenlligt behandla motionerna. Jag tänker då särskilt på en motion, nämligen vår motion om filmpoliiiken. Jag tycker, herr talman, att del är närmast skandalöst att skriva utskottsbetänkanden på det sätt som här har skett. Utskollens uppgift är att bereda ärendena - också motioner, får man förmoda. Alt bereda etl ärende bör rimligen innebära atl man anger skälen till atl man tillstyrker eller avstyrker en motion. Alt på det sätt som nu sker gång på gång enbart avstyrka utan närmare motivering är ett brott mol de demokratiska principerna, och det är en mycket allvariig nonchalans inte endast mot de enskilda riksdagsledamöter eller partier som drabbas av detta utan framför allt mot de människor utanför riksdagen som genom sina folkvalda för fram olika krav.

Jag vill, hert talman, med delta inte bara protestera mot det sätt på vilket våra motioner behandlas i utskotten utan också mot det faktum atl genom de övriga partiernas odemokratiska agerande vänsterpartiet kommunisterna utestängs från möjligheten atl delta i utskottsarbetet på ett normalt sätt. Också detla måsle betraktas som djupt odemokratiskt, och det försämrar riksdagens anseende och förankring inom folket.

Herr talman! Innan jag går in på motionerna villjag kort kommentera vad Georg Andersson sade och hans påhopp på vår motion 1132-en motion som inte skall behandlas i dag och som över huvud taget inte tas upp av kultumtskoltei. Jag tycker det hade varit bällre om Georg Andersson i första

hand hade givit våra motioner som skall las upp en hederlig behandling i utskottet.

För att återgå lill själva motionen villjag säga att det är uppenbart att Georg Andersson inte har läst den. Den framhåller särskilt vikten av den statliga satsningen på folkrörelserna. Den framhåller att många kommuner i dag lägger ner frilids- och ungdomsverksamhet ulan att resurserna finns inom folkrörelserna atl ta över den verksamheten. Kommunema gör detla av krasst ekonomiska skäl. Klämmen på motionen är helt enkelt den att kommunerna skall få samma ekonomiska möjligheter som folkrörelserna att bedriva den härverksamheten.Deibetraktar vi som särskilt viktigt inför SI A-reformens genomförande.

Detta om detta.

I motionen 1138, som jag nämnde tidigare och som handlarom formerna för statligt filmstöd, riktar vi på en rad punkter allvarlig kritik mot det sätt på vilket filminstitutet i dag bedriver sin verksamhet. Inte på en enda rad i utskoitsbetänkandet tas denna kritik upp. Utskottet konstaterar bara att stark kritik riktas mot filminstitutet men bemöter den inte ulan erinrar om att en utredning tillsatts. Vi är väl medvetna om att en utredning har tillsalts, men utskottet måste väl ändå efter alla dessa år ha bildat sig någon uppfattning om filminstitutets verksamhet - eller saknar man från såväl de borgerligas som socialdemokraternas sida ett program för filmpolitiken i dag?

För atl friska upp utskottsledamöternas minne och eftersom jag inte fick tillfälle att närmare redovisa motionen i utskottet skall jag kort sammanfatta huvudkritiken.

Vi anser att filminstitutets verksamhet har sin ideologiska förankring i en starkt konservativ filmsyn. Delta lar sig en rad konkreta uttryck. I motionen pekar vi på hur det statliga stödet har använts. Man har från filminstitutets sida konsekvent motarbetat olika intressanta filmprojekt, man har huvudsakligen satsat på traditionell kommersiell biograffilm. Pengar har i strid med nimavialei använts för att täcka underskott i niminstitutets s. k. egna fonder. Pengar har ställts till förfogande på den öppna lånemarknaden - man kan alltså påstå alt filminstitutet bedriver en form av bankirverksamhet - osv. Kan utskottets talesman eller någon annan i ulskottet här ge en ordentlig redovisning för hur det statliga stödet använts och också redovisa hur de särskilda statsbidragen utnyttjats, exempelvis för restaurering av gammal spelfilm och för distribution av barnfilm?

De pengarna skulle kunna användas för produktion av barnfilm och till importstöd när det gäller filmer från länder som vi normalt inte importerar från. I tredje världen pågår i dag en oerhört intressant ulveckling inom filmproduktionens område. Utbildningsministern avsätter i propositionen I milj. kr. för projektbidrag lill filmproduktion, och de pengarna skall enligt utskottet användas huvudsakligen lill barnfilm. Det är naturiigtvis bra, men del är långt ifrån tillräckligt om man verkligen vill satsa på en barnfilmsproduktion av hög kvalitet. Vi vel vad som hände med de miljoner som senast avsattes lill sådana här bidrag genom AMS:

Huvudkritiken i vår motion gäller hur man säkerställer ett pariamentariskt

Nr 92

Torsdagen den 9 mars 1978

Anslag till allmänna kulturändamål, m. m.

Nr 92

Torsdagen den 9 mars 1978

Anslag till allmänna kulturändamål, m. m.

och fackligt infiytande överdel statliga filmstödet, och också härvidlag vill jag rikta en direkt fråga till utskottels talesman.

Regeringen anslår ju ytterligare 4,5 milj. kr. till produktion av långfilm, och det står att regeringen skall besluta om den närmare fördelningen av dessa medel. Hur har man från regeringens sida tänkt sig denna fördelning? Tänker man gå på det Scheinska förslaget, som kommer atl innebära att en slor del av stödet undandras fackligt inflytande, eller kan man tänka sig att gå på Teaterförbundets förslag om en K-fond med starkt fackligt inflytande och inflytande också från regissörernas sida? Och har man inom regeringen någon uppfattning om till vilken form av film stödet skall gå-om man skall vidhålla den snäva traditionella inriktningen på biograffilm, eller om man kan tänka sig en utveckling av svensk film oberoende av genregränser, format eller distributionsformer?

Jag tycker, herr talman, alt såväl regering som socialdemokrater måsle bestämma sig för hur man vill se den framlida filmpolitiken och inte överlåta ansvaret på enskilda personer, som dessutom saboterar all progressiv utveckling av svensk film.

Herr talman! Jag tänker nu gå in på vår motion 448 om höjt statsbidrag till centrumbildningar och fria grupper inom kulluriivet. Också här nödgas jag rekapitulera delar av motionen, eftersom jag förvägrats en debatt i utskottet. Cenimmbildningarna och de fria teater-, musik- och dansgrupperna har sedan de startade spelat en oerhört viktig vitaliserande roll i vårt kulluriiv. De når ut lill en bred publik. Kuliurtådet framhåller i sin anslagsframställning att de fria teatergrupperna i dag svarar för en tredjedel av landets totala teaterföreställningar. Över en Qärdedel av den totala teaierpubliken i vårt land besöker de fria teatergruppernas föreställningar. De når framförallt ut till nya grupper och spelar i större utsträckning för barn och ungdom. De har varit ute på fackföreningar, skolor, ungdomsgårdar, pensionärsholell och andra vårdinrättningar, de har nått ut på fängelserna.

Denna breddning av kontaktytan gäller samtliga grupper. Förutom att de står för myckel av den förnyelse till såväl form som innehåll och distribution som skett under senare år - vi behöver bara gå till tältprojekiet för alt få etl mycket bra exempel på det - så är också deras demokratiska arbetsformer ett viktigt inslag i verksamheten.

Samhällets stöd lill dessa gruppers verksamhet har aldrig stått i någon som helst rimlig proportion till denna verksamhets betydelse försvensk! kulturliv. Dessa kulturarbetare - trubadurer, filmare, bildkonstnärer, skådespelare och författare - har i dag många gånger en lönenivå som jag tror att inte ens den borgerliga regeringen med sin svångremspolitik skulle vilja påtvinga andra grupper i samhället. Om man förutsatte atl staten tog samma ansvar för dessa grupper som för skådespelarna vid stads- och regionteatrarna, där staten betalar 55 % av lönekostnaderna, ter sig nuvarande anslag som ett direkt hån. Föregående år skedde visseriigen en höjning av anslaget till de fria grupperna, men den höjningen var redan då otillräcklig. I år kommer de fria grupperna inte ens alt få kostnadstäckning utan tvingas rusta ner sin verksamhet.

Vänsterpartiet kommunisterna kan inte acceptera detta, ulan vi kräver en

kraftig uppräkning redan i år och anser att på sikt måste bidraget till dessa grupper nå samma nivå som den man i övrigt tillämpar, exempelvis när det gäller statsbidraget till institutionsleatrarna.

Inga Lantz kommer senare all särskilt motivera våra förslag när det gäller en speciellt eftersatt sektor i del här avseendet - musikgrupperna.

I motionen tar vi också upp centrumbildningarna. De har över huvud tagel inte fått något kraftigare lyft under senare år. Centrumbildningarna administrerar myckel av de fria gruppernas verksamhet, och den nedrustning som de senaste årens anslag inneburit för deras del drabbar också de fria grupperna. Men centrumbildningarna har inte bara betydelse i del avseendet, utan de har också en mycket vitaliserande effekt inom svenskt kulturliv. Man har sökt nya arbetsformer, man har startat nya projekt. Jag skulle, herr talman, här kunna gå in konkret på centrumbildning efter centmmbildning och redovisa vilka reella kostnadshöjningar man faktiskt haft under senare år. Filmcentrum t. ex. har flyttat till nya lokaler, vilket inneburit en kraftig hyreshöjning. Portokostnader, tryckkostnader m. m. har skjuiil i höjden. Samtidigt har man lyckats förnya sin verksamhet och nått ut till ännu bredare grupper, men del kostar också pengar.

Herr talman! Jag skulle vilja sluta med att återge vad herr Fälldin sade vid musik- och konstveckan i Junsele. Där hävdade han att det är elt viktigt jämlikhetskrav all kulturpolitiken i hög grad inriktas på grupper som hittills varit missgynnade i fråga om samhällets insatser på kulturområdet.

Hur sammanfaller detta uttalande med regeringens njugga satsning på kultursidan i årets budget? Och hur rimmar detta med den nedrustning som kommer alt bli följden för centrumbildningarna och de fria grupperna?

Jag vill med del anförda yrka bifall lill våra motioner 1138 och 448.

Nr 92

Torsdagen den 9 mars 1978

Anslag till allmänna kuhurändamål, m. m.

GEORG ANDERSSON (s) kort genmäle:

Herr talman! Per Olof Sundman kommer senare alt kommentera vpk:s motioner. Jag skall bara kort bemöta Eva Hjelmströms inlägg om motionen 1132, eftersom hon beskyllde mig för ett påhopp.

Jag tog upp motionen 1132 därför atl jag tyckte atl den hade samband med min mera principiella deklaration beträffande folkrörelserna och deras verksamhet. Eva Hjelmström använde det billiga knepet att beskylla mig för att inte ha läst motionen. Men, Eva Hjelmström, jag läste ju innantill för kammaren ur motionen. Jag tycker att Eva Hjelmslröm skall vara tacksam för attjag inte läste mera ur den, men eftersom jag blev provocerad kanjag väl läsa ytterligare ett stycke, där det slår: "Väl fungerande verksamheter i kommunal regi tvingas på gmnd av kommunalekonomiska överväganden över till folkrörelser, som kanske inte alls ledarmässigt eller på annat sätt är rustade atl ta över."

Detla ärju att underkänna folkrörelsernas möjligheteratt vara med i den här verksamheten. Jag förstår inte hur Eva Hjelmström kan skriva under en sådan motion och dessutom försvara den här i kammaren.

Nr 92

Torsdagen den 9 mars 1978

Anslag till allmänna kullurändamål, m. m.

EVA HJELMSTRÖM (vpk) kort genmäle:

Herr talman! Vi får anledning att återkomma lill den här motionen senare, när den också har fått en behandling i utskottet. Men, herr talman, Georg Andersson kan ändå inte vara omedveten om den nedrustningspolitik som förekommer runt om i kommunerna och som särskilt hårt drabbar den sociala sidan och kultursidan. Den innebär att man lägger ned verksamheter, i första hand sådana som är avsedda för ungdomar.

Vad vi hävdar i motionerna är att så inte får ske. Vi kräver att kommunerna skall få samma ekonomiska möjligheter som folkrörelserna i dag har att fortsätta att bedriva den här verksamheten, så atl inte ungdomar drabbas. Det är vad klämmen i vår motion går ul på.

GEORG ANDERSSON (s) kort genmäle:

Herr talman! Nu förvanskar Eva Hjelmström sin egen motion. Den går ut på en kritik av atl kommunerna överiåter lill folkrörelser alt bedriva viss verksamhet. Riksdagen har tidigare uttalat enhälligt att folkrörelserna bör fä ta över verksamhet som de kan sköta lika bra som eller bättre än kommunerna.

EVA HJELMSTRÖM (vpk) kort genmäle:

Herr talman! Del är inte jag som förvanskar vår motion utan Georg Andersson. Det vore bra om Georg Andersson nästa gång inte bara citerade delar av motionen ulan hela motionen. I annat fall kommer jag att göra det inför kammaren.

PER OLOF SUNDMAN (c):

Herr talman! Jag har anmält mig för alt tala 15 minuter. Mot min vana kommer jag att utnyttja de här 15 minuterna. Möjligen kommer jag t. o. m. att dra något över tiden.

Kulturutskotiets betänkande nr 18 behandlar i 34 punkter nära nog samtliga de 60 budgetposter som återfinns i uibildningsdepariementets proposition till årets riksdag under samlingsmbriken Kulturändamål. De enda undantagen är några poster som redan behandlats och några som kommer upp senare i vår. Till de senare horden vikliga radiopropositionen och den likaledes viktiga propositionen om bevarandet av ljud- och bildupptagningar - båda lagda i dag. Vi står också inför en proposition om ulveckling av liiteraturslödet.

Till utskottets betänkande är fogade 25 reservationer, som Georg Andersson redan har påpekat. Därtill kommer de yrkanden som framförts eller kommer alt framföras av representanter för vpk och apk. Talariistan är tämligen lång - mer än elt dussin ledamöter har anmält sig. Det kan alltså tyckas vara bäddat för en mer omfattande kulturdebatt i dag. Det är i och för sig något positivt. Den kullurpoliliska sektorn ägnas ofta alltför ringa intresse i kammaren - Georg Andersson påpekade det också. Men jag tror inte att det just i dag blir något mer djuplodande meningsutbyte även om det dröjer yuerligare kanske två timmar innan vi når fram till voteringarna.

Jag tror atl jag törs påslå att utskotiels majoritet och den socialdemokratiska minoriteten egentligen ligger rält nära varandra i sina värderingar. Möjligen har jag med den formuleringen gett vpk:s representanter olja atl hälla på en eller annan eld. Del är denna närhet i värderingarna som har gjort det möjligt för utskottet att på tämligen kort lid arbeta sig igenom det aktuella avsnillet i budgetpropositionen. Det är också därför som själva betänkandet -liksom reservationerna - genomgående kunnat få en koncentrerad och kortfattad utformning. Jag tror dock - trots att Eva Hjelmström redan har klagat - alt C.-H. Hermansson i varje fall i dag inte behöver klaga över all texten blivit alltför lakonisk. 1 förbigående bör jag kanske nämna att C.-H. Hermansson när han knorrade för några årsedan gjorde det ej utan rätt och att utskottet medvetet försökt bättra sig därvidlag. Men, som sagt, Eva Hjelmström knorrade i sitt anförande över att vi varit litet för kortfattade.

De tyngsta reservationerna i betänkandet bygger på den socialdemokratiska motionen 556 med utskottets ordförande Georg Andersson som första namn. Jag vill gärna säga atl jag tycker att det är en välskriven och tänkvärd motion. Naturligtvis finns det ändå formuleringar och krumelurer, särskilt i del inledande avsnittet i motionen, som inte bör stå oemotsagda. Det motiverar en utvikning från min sida, utan attjag därför vill initiera någon omfattande kulturdebatt.

Jag syftar bl. a. på att man i motionens första mening konstaterar att 1974 års kullurpoliliska riksdagsbeslut fattades i "nästan total enighet", men atl man några rader längre ned utgår från att detta innebar att riksdagen slöt upp kring en socialdemokratisk kulturpolitik.

Det där med den stora enigheten är helt korrekt. Men historieskrivningen i övrigt lämnar en hel del atl önska. Jag tror detta bör påpekas - nu när påslåendet ändå har framförts, om ock indirekt, i den socialdemokratiska motionen.

Del förhåller sig så att den första metodiska, målmedvetna och sammanhängande kulturproposilionen år 1974, Den statliga kulturpolitiken, i allt väsentligt byggde på betänkandet Ny kulturpolitik, SOU 1972:66. Det hade utarbetats av 1969 års statliga kulturråd - som inte skall förväxlas med det senare inrättade statens kulturråd. Det sistnämnda är ett slags ämbetsverk. Del förstnämnda var en socialdemokratisk rådgivningsgrupp som också fungerade som en utredning eller en kommitté.

1969 års kulturråd hade alltså en klar socialdemokratisk bindning. Men i sin analyserande och utredande verksamhet arbetade man med stor öppenhet. Man diskuterade, man provocerade klokt folk atl producera tankar och synpunkter, man undersökte hur det förhöll sig i andra länder, man prövade och värderade det metodiskt insamlade underiagsmaterialei. När jag säger detta bygger jag det på förstahandserfarenheter, som ledamot av litteratur-utredningen, som fackligt verksam inom Författarförbundet och Konstnärliga och litterära yrkesutövares samarbetsnämnd och som - på sin tid -ordförande i Kommunförbundels kulturdelegation.

Herr talman! Jag vill gärna här passa på tillfället att uttala min stora respekt för det gamla kulturrådets socialdemokratiske ordförandes, Paul Lindblom,

Nr 92

Torsdagen den 9 mars 1978

Anslag till allmänna kulturändamål, m. m.

Nr 92

Torsdagen den 9 mars 1978

Anslag till allmänna kulturändamål, m. m.

insatser i vår kulturpolitik och i vårt kullurliv. Han arbetade pragmatiskt, eftertänksamt och konstruktivt. Det är möjligt alt han har gjort mera för svensk kulturpolitik än ömse statsråd, statssekreterare och andra ämbetsmän.

Jag vet att många socialdemokrater har litet svårt att länka sig atl vår kulturpolitik inte är en rent socialdemokratisk kulturpolitik. Man har sina invanda tankegångar. Kanske är det på sin plats att påpeka alt 1969 års kulturråd i sitt belänkande inte förtiger alt rådets utredningsuppdrag i icke ringa mån bygger på krav i cenlermotioner i riksdagen 1962 och de närmast följande åren. Centern var faktiskt så atl säga först på plan. Man redovisar också att dessa motioner i sin tur går tillbaka till de kulturpolitiska resonemang som under 1950-talet drevs främst av centerpartisten Ragnar OIdberg i Lanlbruksförbundets tidskrift Perspektiv. Ragnar Oldbergs bidrag till den kulturpolitiska debatten har varit av samma tyngd som Paul Lindbloms. Här kan också nämnas en liberal debattör som Bengt Nerman.

Med det jag sagt vill jag inte i dag här i kammaren dra upp en diskussion kring den historiska bakgrunden till vår tids svenska kulturpolitik. En sådan diskussion skulle bli ofruktbar. Varken Georg Andersson eller andra anmälda talare torde ha läst på läxan och granskat del bakgrundsmaterial som behövs för mera överlagda inlägg.

Jag vill blott bemöta formuleringarna i den socialdemokratiska motionens ingress. Den svenska kulturpolitiken är inte en socialdemokratisk kulturpolitik - utan just en svensk kulturpolitik. Den är pluralistisk i detta ords bästa mening. Den har formats under intryck av idéer och tankegångar från nära nog alla håll. Det var därför 1974 års riksdagsbeslut kunde fattas i så stor enighet. Jag vill gärna med adress lill Eva Hjelmström säga att inte minst impulser och idéer från det håll som vpk representerar i hög grad har påverkat utformningen av svensk kulturpolitik.

Del som hittills har skilji oss ål i riksdagen är egentligen bara detaljer och prioriteringar. Det är sannolikt att det på litet längre sikt kommer atl dyka upp motsättningar av mer djupgående natur när det gäller kullurpoliliska ställningstaganden. Men den debatten får vi ta när den kommer.

Det väsentliga i den socialdemokratiska motionen 556 liksom i de socialdemokratiska reservationerna är att man vill höja vissa anslagspos-ler.

Man bygger delta bl. a. på några sofistikerade resonemang av matematisk natur. Det rör sig om vad som är kompensation för kostnadsökningar och vad som är reella insatser för nya reformer. Man hävdar att årets budgetproposition - när man räknat bort de automatiska kostnadsökningarna - är den svagaste sedan 1974. Man föreslår höjningar på en hel serie punkter. Också vpk och apk vill i sina motioner höja ett antal anslag. I sina ambitioner därvidlag går man långt utöver vad socialdemokraterna finner rimligt och möjligt. Det gäller särskilt apk.

Såvitt jag kan bedöma förhåller det sig så att regeringspartiernas ledamöter i kulturutskottet gärna såg att kulturanslagen höjdes utöver vad som föreslås i

propositionen. Men den ekonomiska verkligheten är som den är. Regeringen har av goda skäl funnit det nödvändigt intaga en restriktiv hållning. Av samma skäl har utskottets majoritet i princip accepterat de förslag som läggs fram i propositionen - med de undantag som markerats av utskottets moderata ledamöter i vissa reservationer.

Och vi menar att propositionen har etl reforminslag som måste betraklas som betydande med hänsyn till det finansiella läget.

Här vill jag gärna framhålla alt utskottsmajorilelen inte är ensam om att böja sig för den kalla ekonomiska verkligheten.

Författarfondens styrelse - vars majoritet utses av Författarförbundet - har i sina pelita yrkat att biblioteksersättningens grundbelopp, som f n. är 26 öre, skall höjas i första hand till 38 öre, i andra hand till 30 öre. I propositionen föreslås en höjning med bara 2 öre till 28 öre - en knapp kompensation för penningvärdeförsämringen.

DeUa är mitt tionde år i riksdagen. Under alla dessa tio år har författarna tagit initiativ till motioner i syfte alt höja biblioteksersättningen. I år har man avstått från det. Man har accepterat den ekonomiska verkligheten och inte initierat några motioner. Det gäller i stort också för andra konstnärsgrupper. Man har lagt sig lågt. Det framgår fullt tydligt om vi jämför årets motioner med dem som väckts tidigare år. Del är självklart att konslnärsgruppernas återhållsamhet i år inte får betraktas som något beslående. Deras realistiska bedömning av det slatsfinansiella läget för inte läggas dem lill last när vi åter har möjlighet att genom olika kullurpoliliska insatser bättre än i dag förstärka deras ekonomiska arbetsvillkor.

Praktiskt tagel alla yrkanden i reservationerna och de yrkanden som framförts och kommer att framföras i kammaren med anledning av motionerna från vpk och apk avser höjningar av olika anslagsposter. Georg Andersson lovade att jag mera i detalj skulle kommentera motionerna från vpk och apk, men det avslår jag från.

Med hänvisning till vad jag redan sagt vill jag gärna uttala ulskottsmajoritetens förståelse och sympati för de framförda yrkandena om anslagshöjningar. Men jag nödgas konstatera - åter med hänvisning till vad jag redan sagt - atl det ty värr inte finns utrymme för de önskade påslagen. Verkligheten är som den är.

Vad gäller ulskoitsbetänkandets punkt 15 - stöd lill Skådebanan, bidrag till vissa regionala institutioner och vissa bidrag till teater-, dans- och musikverksamhet - är de aktuella reservationerna mera av principiell natur. De är åtta till antalet. Och de är faktiskt en smula svåröverskådliga, litet för snåriga för att man skall begripa vad de egentligen avser.

Frågan om stödet till Skådebanan - som består dels av Stiftelsen Riksskådebanan, dels av sju regionala skådebanor - har diskuterats och utretts mycket länge.

Skådebaneorganisationen har ulan tvivel en mycket viktig funktion i vårt kulluriiv. Den utformning av stödet till verksamheten som föreslås i propositionen bygger på den ordning som förordals av kulturrådet. Naturligtvis kan man hitla andra lösningar, men utskottets majoritet har efter övervägande beslutat tillstyrka propositionens förslag.

Nr 92

Torsdagen den 9 mars 1978

Anslag till allmänna kulturändamål, m. m.

Nr 92

Torsdagen den 9 mars 1978

Anslag till allmänna kulturändamål, m. m.

De förslag som lagts fram om ökning av statsanslaget måste tyvärr avvisas.

Punkten 21 i utskottsbetänkandet handlar om det statliga bidraget till folkbiblioteken. Det är ett kärt ämne här i kammaren.

Också här finns det några yrkanden av principiell natur. I vpk-motionen 563 yrkas på införande av en bibliotekslag. Det är ett gammalt yrkande, som gång på gång dyker upp motionsvägen i riksdagen. Det är så att säga ett recidivärende, och det har även behandlats vid fiera tillfällen i kulturutskottet. Problemen med en bibliotekslag har även på sin tid penetrerats av litleraturutred ningen.

Det finns naturligtvis skäl som talar för införande av en bibliotekslag -ungefär av det slag som den som finns i Danmark. Å andra sidan är det ingalunda givet atl en sådan lag får de konsekvenser av positiv art som man gärna tror. De invändningar mot en bibliolekslagstiftning som framfördes i den andra kulturproposilionen år 1975 gäller enligt kulturutskottet också i dag. Elt enigt utskott avvisar därför ännu en gång de framförda propåerna.

I reservationen 19 vill ulskottets socialdemokratiska minoritet förstärka den del av del statliga biblioteksanslaget som avser bokutlåning på arbetsplatser. Det rör sig här fortfarande om en försöksverksamhet, som f ö. tillkom på initiativ av litleralumtredningen. Jag delar motionärernas och reservanternas uppfattning all just arbetsplalsutlåningen är ett viktigt och framgångsrikt område inom folkbibliotekens verksamhet.

Nu är del emellertid så alt det är kulturrådet som genom sin nämnd för litteratur och bibliotek fördelar del statliga folkbiblioteksbidragelpå olika ändamål. Utskottets majoritet har bedömt del som olämpligt att riksdagen går in här och specialdestinerar vissa belopp.

Av samma skäl avvisar utskottsmajoriteten liknande yrkanden i apk:s motion 1388.

I såväl den socialdemokratiska motionen som i vissa reservationer och i motionen 561 av Eva Hjelmslröm och Cari-Henrik Hermansson diskuteras anslagen till Konstfrämjandet resp. Sveriges konstföreningars riksförbund.

Här vill jag erinra om alt utskollel redan 1975 markerade sitt starka intresse för och uppskattning av konstföreningarnas verksamhet. Därvidlag råder stor enighet i utskottet. Vi ser däremot små möjligheter atl öka anslagen av skäl som jag redan har berört.

Herr talman! Vissa andra frågor i ulskousbeiänkandet kommer atl tas upp av Börje Stensson och Lars Ahlmark. I övrigt vill jag bara sammanfattningsvis hänvisa till vad jag redan sagt. De aktuella reservationerna och de yrkanden som framförts här i kammaren berör i allt väsentligt höjningar av vissa anslag inom ubildningsdepartementels ansvarsområde. Men utskotlsmajoriteten har tvingats foga sig efter den ekonomiska verklighet i vilken vi lever, och den har agerat en smula restriktivt.

Med detta får jag, herr talman, yrka bifall till utskottets belänkande nr 18 i dess helhei.

GEORG ANDERSSON (s) kort genmäle:

Herr talman! Per Olof Sundman har reagerat mot att vi i vår motion kallar den kulturpolitik som den socialdemokratiska regeringen genomförde fören socialdemokratisk kulturpolitik. Detla är i någon mån en semantisk diskussion. Per Olof Sundman vill inte kalla denna politik för socialdemokratisk, utan han vill kalla den för svensk. Enligt min mening är delta en lek med ord som jag inte tänker engagera mig i.

Pluralistisk våren annan etikett som Per Olof Sundman ville sälta på denna kulturpolitik. Men atl hävda en pluralistisk samhällssyn är väl också det ganska typiskt socialdemokratiskt.

Jag skall i stället argumentera för en av våra reservationer, och den gäller Anslag till kulturprogram inom föreningslivet. Det anslaget möjliggör kulturverksamhet i nya miljöer och skapar arbetstillfällen för många fria kulturarbetare. Det är också etl av de viktigaste instmmenlen i den statliga kulturpolitiken när det gäller strävanden atl nå nya gmpper med kulturaktiviteter och -upplevelser. Förmedlingsbyrån har därför föreslagit en kraftig förstärkning av delta anslag. Kulturrådet har instämt i förmedlingsbyråns motiveringar och tillstyrkt en ökning av anslaget med hela 50 96. Utbildningsministern föreslår en uppräkning med endast ca 7 96. Han har således här varit ännu mera restriktiv än i fråga om andra föreningsaktiviteter. Därtill kommer att den utvärdering av verksamheten som föreslås ske skall betalas inom ramen för delta anslag.

Jag tycker atl utbildningsministern visat en något uppseendeväckande njugghet på den här punkten. Konsekvenserna måste bli att denna viktiga verksamhet får bantas, och det är enligt min mening kulturpolitiskt myckel olyckligt. Jag har noterat att utbildningsministern, som i så många andra sammanhang brukar strö välvilliga uttalanden omkring sig, i det här fallet inte har några kommentarer i budgeten om verksamhetens värde.

Också kultumtskotiets borgeriiga majoritet är kallsinnig. Den säger atl den inte kan tillstyrka att riksdagen, så som önskas i den socialdemokratiska motionen, "på punkt efter punkt med allmänt hållna motiveringar beslutar om höjningar av de anslagsbelopp som föreslagits i budgetpropositionen". Jag vill fråga Per Olof Sundman: Vilket fel har våra motiveringar för att också nästa år få behålla verksamheten på en oförändrad nivå? Vilka motiveringar har Per Olof Sundman för att nu föreslå ett minskat stöd till kulturprogram inom föreningslivet? Del ärju innebörden av budgeten och kultumtskottets majoritets ställningstagande.

Nr 92

Torsdagen den 9 mars 1978

Anslag till allmänna kulturändamål, m. m.

EVA HJELMSTRÖM (vpk) kort genmäle:

Hert talman! Per Olof Sundman var vänlig nog alt framhålla att vänsterpartiet kommunisterna har givit många impulser till kulturpolitiken. Jag vill bara beklaga atl de impulserna tyvärr inte har satt några som helst spår i årets proposition.

Per Olof Sundman förklarade också alt utskottet i och för sig beklagade den dåliga tilldelning som kulluriivet har fött i årets budget. Men man har accepterat delta på grund av det ekonomiska läget. Man har inte bara

4 Riksdagens protokoll 1977/78:92

Nr 92

Torsdagen den 9 mars 1978

Anslag till allmänna kulturändamål, m. m.

accepterat del, ulan man har även accepterat direkta nedskärningar. Del är elt faktum.

Verkligheten är som den är, framhöll Per Olof Sundman. Men verkligheten går att förändra. Elt minimikrav vore ändå att man tryckte på en omfördelning inom budgeten. Men så långt har inte utskottels borgeriiga ledamöter sträckt sig.

Herr talman! Jag vill också beklaga all Per Olof Sundman över huvud tagel inte gick in på de motioner som jag tog upp, nr 448 om fria gmpper och centmmbildningaroch nr 1138 om det statliga filmstödet. Jag frågar nu: Var skall vi fö våra motioner behandlade och debatterade, om vi inte kan få del i utskottet och inte i kammaren?

Sedan gällde det inte bara höjningar av anslagsbeloppen, vilket Per Olof Sundman påstod. Det gällde också vikliga principiella frågor, bl. a. frågan hur det statliga filmslödel i fortsättningen skall fördelas och om del skall förekomma något fackligt och parlamentariskt inflytande över del.

Till de motioner som Per Olof Sundman kommenterade - bl. a. de om folkbiblioteken och Sveriges konstföreningars riksförbund - återkommer C.-H. Hermansson senare i debatten.

PER OLOF SUNDMAN (c) kort genmäle:

Herr talman! Jag vill bara bekräfta alt Georg Andersson och jag är helt överens om alt viktiga semantiska problem är förknippade med beskrivningen av svensk kulturpolitik. Jag tror atl vi är helt ense i delta fall.

Georg Andersson ställde vissa frågor, som handlade om kulturprogram inom föreningslivet. Jag berörde inte detta avsnitt av betänkandet. Del kommer att las upp av en annan talare litet senare.

Eva Hjelmslröm sade att vpk-molionerna inte har salt några spår i budgetarbetet här i riksdagen. Ja, i år hårde inte satt några störte spår. Men tar man till ett litet längre perspektiv och ser hur del varit under de senast gångna åren, finner man alt initiativ och motioner från vpk ändå har satt spår i svensk kulturpolitik. Framför allt i de fall där det rått enighet mellan vpk och folkpartiet, centern samt moderaterna har vi under den gångna riksdagsperioden kunnat nå rikligt bra resultat.

Eva Hjelmström klagade över atl jag inte log upp frågan om stödet till centrumbildningarna, och hon kan naturiigtvis ha rätt i den klagan. Däremot vel hon all jag är mycket positiv till verksamheten inom centrumbildningarna. Jag har på många olika sätt markerat att jag vill stödja dem sä gott det går, och jag har alltid haft stöd i min lur av mina kamrater inom centerpartiet. I år har tyvärr den verklighet som vi har pratat om flera gånger satt käppar i hjulet. Vi kan inte åstadkomma större anslag till centrumbildningarna.

Vidare nämnde Eva Hjelmslröm attjag inte tagit upp till diskussion hur del förstärkta statliga filmstödet skall fördelas. Nej, det gjorde jag inte. Det är en ganska komplicerad historia, och jag tror all man får skjuta den debatten något framåt i liden.

ÅKE GREEN (s):

Herr talman! Per Olof Sundman ansåg atl socialdemokraterna och den borgeriiga majoriteten låg ganska nära varandra i sättet att se på kulturpolitiken i det här utskoitsbetänkandet. Jag kan hålla med honom, om man enbart ser till skillnaden i det totala anslagsbeloppel, förda ärdet inte mycket som skiljer. Men jag hoppas inneriigt all skillnaden skall märkas om man ser till värderingar och principer.

Jag vill med några ord uppehålla mig vid punkterna Bidrag lill folkbibliotek och Bidrag till bildkonsten. I motsats lill den borgerliga majoriteten är vi socialdemokrater helt övertygade om riktigheten av alt i alla lägen, oavsett område, göra de prioriteringar som behövs för all nå människor som är all betrakta som såväl socialt som ekonomiskt svaga. Del är också inom den gmppen vi finner dem som i dag slår utanför i stort sett hela det traditionella kultumibudet, och då inkluderar jag även litteraturen.

Om man nu har en ambition i den här riktningen, måste man söka sig in i del slora LO-kollektivet och lill vissa delar av TCO, därför all det är där vi finner de människor som i dag saknar motivation för kulturaktiviteter. Det är där vi finner människorna som ännu inte har kommit i kontakt med kvalitetslitteraturen och därmed inte heller upptäckt vilken källa till förströelse och personlig ulveckling en bok med kvalitet kan utgöra.

Vi reservanter ser del här förhållandet som både orättfärdigt och allvariigt. Vi gör det av flera skäl, främst två.

För det första: Det finns ingel område inom kulturpolitiken där de mest negativa och nedbrytande formerna av del kommersiella utbudet är så starka och så dominerande som just inom lilleralurområdet. Vi som har som målsättning att bl. a. försöka sprida intresset för kvalitetslitteratur för en mycket ojämn kamp mot slippriga veckotidningar vilkas enda uppgift tycks vara att försöka få oss passiviserade genom elt accepterande av en mycket falsk drömbild av verkligheten.

Delsamma gäller en stor del av den s. k. kiosklitteraturen och störte delen av den stora fioran av serietidningar som dessutom vänder sig lill barn och ungdom, vilket inte gör problemet mindre allvariigt.

Del är den gmpp som jag inledningsvis försökte beskriva och deras barn som är de stora konsumenterna av den här typen av litteratur. Det är alltså de socialt svaga och minsl motståndskraftiga som man från vissa håll medvetet försöker alt ytteriigare försvaga.

För det andra: Del här sociala och kulturella handikappet går som regel i arv från föräldrar till barn. Jag är övertygad om atl barn som växer upp i en miljö där det tryckta ordet består av i bästa fall en bunt veckotidningar och en och annan Manhaltandeckare utan tvivel för en myckel sämre start här i livet, både när det gäller skolan och i fortsättningen. Del är den utvecklingen vi socialdemokrater med alla till buds stående medel vill försöka bryta.

Vi är naturiigtvis mycket väl medvetna om all man inte åstadkommer denna förändring enbart med arbetsplatsutlåning. Här måste självklart en mängd olika åtgärder samordnas, åtgärder som säkeriigen kommer att fö anstå till nästa regeringsskifte. Men eftersom bokutlåningen på arbetsplat-

Nr 92

Torsdagen den 9 mars 1978

Anslag till allmänna kulturändamål, m. m.

Nr 92

Torsdagen den 9 mars 1978

Anslag till allmänna kulturändamål, m. m.

serna redan efter en ganska kort lid visar sig vara effektiv, och med vetskap om atl många kommuner är beredda alt starta bara de får ekonomiskt stöd, så vill vi göra den prioritering som framgårav vår motion och i reservationen 19 beträffande bidragen till folkbiblioteken.

Beträffande bidrag till bildkonsten kan jag fatta mig myckel kort. Vi föreslår en uppräkning av bidraget till Konstfrämjandet med 160 000 och till Sveriges konstföreningars riksförbund med 35 000 kr.

Varför då, kan man fråga sig. Samma motiv som anfördes beträffande arbelsplatsullåning kan även gälla nu. Det handlar om en uppsökande verksamhet som syftar till alt bredda intresset, i det här fallet för bildkonsten, till grupper som i dag står mer eller mindre utanför. Dessutom säger vi i motionen atl det bör kunna skapa nyajobb för bildkonstnärer-självfallet inte några 400 000, men ett par, tre stycken kanske, och det är ju alltid en börian.

Jag vill, hert talman, bara avslutningsvis instämma i Georg Anderssons bifallsyrkanden till reservationerna.

BÖRJE STENSSON (fp):

Hert talman! Allra först ber jag atl få yrka bifall på alla punkter lill kultumtskoltels hemställan i dess betänkande 1977/78:18.

Ett av de viktigaste inslagen i samhällets kulturpolitik måste vara alt se till att kultur blir något som når och angår fler och fler. Alt leva med i kulturaktiviteter och skapa kultur är en källa till glädje.

Den nuvarande regeringens aktiva kulturpolitik har som målsättning bl. a. att bredda och variera kullurulbudel. Regeringen har visat en utlalad strävan atl samhället på olika sätt skall underiätta och medverka till att nya gmpper upptäcker vad kulturlivet kan ge. Innevarande budgetårs anslag till kulturaktiviteter är förhållandevis stora.

I budgetförslaget för 1978/79 finns också viktiga ökningar av anslag. Men den samhällsekonomi vi nu har sätter ju gränser även förstatliga åtaganden på kulturområdet. I det ekonomiska läge vi befinner oss i ärdet ytterst viktigt atl tillgängliga medel fördelas riktigt. Vissa omdisponeringar har föreslagits i motioner. Utskollsmajorileten har dock följt utbildningsdepartementets förslag i allt väsentligt. Del betyder såvitt jag kan förstå att utbildningsminister Jan-Erik Wikström giorl en rimlig bedömning i det omfattande arbete som ligger bakom budgetpropositionen på kulturområdet.

I en socialdemokratisk motion, 1977/78:556 punkten 1 C, föreslås att bidragen för kulturprogram bland handikappade skall fördelas direkt till handikapporganisationerna. Det ärju så f n. att förmedlingsbyråer fördelar anslagna medel till studieförbund och länsbildningsförbund. Förslaget i motionen, som haravstyrkts av utskotlsmajoriteten, följs upp i reservationen 4 till utskoitsbetänkandet. Ett i sak identiskt motionsyrkande förelåg till behandling vid riksmötet 1976/77 men avstyrktes då av kulturutskottet. Riksdagen beslöt i enlighet med utskottets förslag, och något som föranleder annat ställningstagande nu har inte framkommit.

Jag tycker atl det är en omotiverad, för att inte säga olycklig, kalegorisering

som motionärerna här eftersträvar. Jag ber alt i sammanhanget få citera ett stycke ur handikapputredningen Kultur åt alla. Där sägs följande: "Principen om integration gäller självfallet också på kulturområdet. Den innebär atl handikappade skall kunna delta tillsammans med andra i all kulturell verksamhet." 1 den debatt som fördes förra året, då motsvarande motionsyrkande behandlades, framhölls atl studieförbunden även fortsättningsvis bör ha kulturprogram för och med handikappade och andra som är bosatta på institution. Vi måste kunna lila på att studieförbunden med slort engagemang försöker alt knyta upp också de handikappade lill sina kulturprogram som ordnas regionalt och lokalt. Principen om integration är alltså elt slarkt motiv för avslag på reservationen 4, vilken som sagt grundar sig på den motion jag här talat om.

Vidare kan nämnas alt alla handikappade förmodligen inte är med i någon handikapporganisation. Sådana handikappade riskerar atl ställas utanför bidragsgivningen vid ett bifall till den socialdemokratiska reservationen. Givetvis är del ytterst angeläget att stimulera till kulturaktiviteter också bland sådana handikappade som inte finns med i någon specialorganisalion.

Till de här nämnda två motiven för avslag kan läggas att om man väljer att slussa bidraget till handikapporganisationerna vid sidan av studieförbund och länsbildningsförbund kommer troligen samma krav på särbehandling alt ställas av andra speciella grupper.

Förra året gjordes stora satsningar på kulturområdet och del bedömdes av många som myckel positivt, när vi behandlade kullurbudgeten. Vi bör också nu uppmärksamma innevarande års stora kultursatsning i utbildningsdepartementets budget. Det är mot dessa kraftiga satsningar vi skall se årets någol mera begränsade.

Georg Andersson talade härom atl majoriteten i kulturutskottet hade ställt sig kallsinnig till handikapporganisationernas och andra folkrörelsers anspråk på anslag i kulturbudgeten. Samtidigt nämnde han alt den av socialdemokraterna föreslagna anslagshöjningen totalt rörde sig om ca 1,5 milj. kr. jämfört med vad utskottet föreslagit.

Jag frågar mig då om Georg Andersson menar atl skillnaden mellan en hjärtlös kallsinnighet och ett varmt, generöst engagemang för handikapporganisationer och andra folkrörelser kan anges med en anslagssumma av viss storieksordning. Så kan givetvis inte vara fallet. Många, för att inte säga alla, i kultumtskoltei är väl engagerade i folkrörelser av skilda slag och har goda erfarenheter av arbetet där, känner deras liv och verksamhetsformer och även i en del fall deras brist på ekonomiska möjligheter. Vi känner till vad folkrörelserna har uträttat i gångna tider, och vi bedömer deras värde som myckel stort för samhällsbyggandet i framliden - och då inte minsl som motståndsrörelser mot den skräpkultur som det talas om från och till i de anföranden som här hålls. Jag tycker därför det är fel att bedöma kulturutskottets majoritet som kallsinnig. Man kan ju teoretiskt tänka sig alt utbildningsdepartementets budget i dessa ärenden hade legat ungefär på det socialdemokratiska förslagets nivå. ■

Kan man då vara säker på all socialdemokraterna hade varit nöjda med

Nr 92

Torsdagen den 9 mars 1978

Anslag till allmänna kulturändamål, m. m.

Nr 92

Torsdagen den 9 mars 1978

Anslag till allmänna kullurändamål, m. m.

delta, eller hade vi också då mött ungefär samma anspråk på större anslag? Del är frågor som man kan ställa sig.

Herr talman! Jag vill lill slut på samtliga punkter yrka bifall lill utskottets hemställan.

Under detta anförande övertog förste vice talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

GEORG ANDERSSON (s) kort genmäle:

Herr talman! Börie Stensson talade om regeringens aktiva kulturpolitik. Han sade alt de anslag som regeringen föreslår är förhållandevis stora, men jag vill då fråga: I förhållandel till vad? Tidigare har jag hävdat atl de är förhållandevis små, om man jämför med de reformer som genomfördes 1974 och åren därefter.

Del ekonomiska läget anförs som ett skäl. Det är klart att det ekonomiska läget är kärvt, men del präglas också av en stark inflation, och del gör det nödvändigt att höja anslagen lill kulturverksamheten i minst motsvarande grad för att kulturaktiviteterna inte skall bli mindre. Det är egentligen det striden i dag gäller när vi diskuterar anslagen: Skall riksdagen gå med på så små anslagshöjningar all organisationerna tvingas begränsa den tidigare verksamheten? De höjningar vi har föreslagit med tanke på inflationstakten uppgår till 13 96, som totalt innebär ca 1,5 milj. kr. Det beloppet är inte så imponerande och därför säger herr Stensson all man väl inte kan betrakta det som kallsinnigt alt säga nej lill ett så ringa belopp och alt gränsen väl inte går just där. Genom all vi bestämt oss för denna nivå, som enligt vå mening är en miniminivå, har vi velal inbjuda den borgeriiga majoriteten i kultumtskoltei atl la det här lilla steget. Kommer man med myckel stora krav för man naturiigtvis räkna med avslag, men om man nu kommer med elt äskande för all garantera en oförändrad nivå, skulle då inte den borgeriiga majoriteten ha kunnat gå oss till mötes? Hade socialdemokraterna varit nöjda om regeringen hade föreslagit det här? spekulerar Börie Stensson. Vår princip är att vi skall hålla inflationstakten också när del gäller anslagsutvecklingen. Detta är väl klart och inbjuder väl inte lill några ytteriigare spekulationer.

Sedan några ord om handikapporganisationerna. Vi måsle lila på studieförbunden, sade Börie Stensson. Men visst kan vi väl lila på handikapporganisationerna också. De har begärt den ordning som vi föreslår i reservationen. Vissa handikappade slår utanför organisationerna, säger Börie Stensson. Men nog kan vi lita på all handikapporganisationerna bedriver en öppen verksamhet, så att de inte stänger ute sådana handikappade som valt att vara utan medlemskap i organisationen. Detla behöver väl inte hindra att vi går handikapporganisationernas krav till mötes.

BÖRJE STENSSON (fp) kort genmäle:

Herr talman! När det gäller handikapporganisationerna och anslagen till deras kulturprogram, vilka enligt vår åsikt liksom tidigare bör gå via studieförbunden, kan ju om man böriar tumma på den här regeln även andra organisationer ställa samma krav. Man kan länka sig krav från exempelvis

invandrargrupper som då och då - och kanske med all rält - tycker atl de inte får del av anslagen till kulturprogram. Detta är, enligt min mening, etl mycket viktigt skäl till atl man bör bibehålla den nuvarande ordningen.

Jag anförde också en synpunkt på frågan om integration. Det är myckel viktigt att kulturprogrammen på detla område kommer fram genom medverkan från studieförbunden, så atl dessa program kan fö en blandad publik. Jag anser alltså all den av utskotlsmajoriteten föreslagna metodiken är riktig. Också på andra håll i kullurbudgeten föreslås alt medel till handikapporganisationerna skall utgå separat. Jag anser all del är motiverat all denna typ av bidrag lämnas på samma sätt som tidigare.

När det sedan gäller de totala anslagen påpekar Georg Andersson mycket riktigt atl de inte följer med i inflationsutvecklingen. Men med hänsyn till de satsningar som skall ske i fortsäuningen kanske kulturbudgeten ändå i sin helhet inte får mindre pengar, vilket här antytts. Förslagen om reformering av litteraturstödet, som jag förmodar kommer att läggas fram under fredagen, kommer såvitt jag förstår att ge åtskilliga nya miljoner. Detsamma gäller också radiopropositionen. Vi har alltså atl ta hänsyn till dessa nya åtaganden när vi bedömer vilka anslag som kan ges lill kullurändamål.

Nr 92

Torsdagen den 9 mars 1978

Anslag till allmänna kulturändamål, m. m.

GEORG ANDERSSON (s) kort genmäle:

Herr talman! Det varetl intressant erkännande som Börje Stensson gjorde i sin senaste replik, nämligen att de anslag lill folkrörelseorganisalionerna som vi nu diskuterar inte ger täckning för inflationen, vilket innebär aU de efter hand urholkas.

Men Börje Stensson hänvisar då till kulturbudgeten i dess helhet, och del belyser på ett mycket klart sätt den förändring i den kulturpolitiska inriktningen som vi nu står inför. Del är alltså så atl insatserna styrs över lill institutionerna medan folkrörelseverksamheten urholkas. Det är del vi angriper. Jag har inte i första hand vänt mig mot budgeten i dess helhet ulan mot den profil som anslagsutvecklingen har fött, med en övervällring av insatserna på de fasta institutionerna och en urholkning av folkrörelseanslagen. Det är nu erkänt här. Jag hoppas verkligen atl ni lar intryck av vår kritik och alt kulturpolitiken inte framdeles för samma inriktning.

Jag har tidigare här i kammaren uttalat uppskattning över alt utbildningsminister Wikström har tagit intryck av våra argument när det gällt exempelvis försöksverksamheten med kultur i arbetslivet och i efterhand tillgodosett våra molionskrav. Jag uttrycker kanske en from förhoppning när jag säger alt jag hoppas att inriktningen på anslagsfördelningen i fortsättningen - om nu en borgerlig regering kommer att kunna fortsätta - inte skall bli den som redovisas i årets budget. Låt mig ändå framföra det önskemålet.

Närdet gäller diskussionen om handikapporganisationerna menar jag atl det är viktigt atl respektera folkrörelsernas egna önskemål om hur de vill ha det med hanteringen av de medel som stal, kommun och landsting ställer lill deras förfogande. Handikapporganisationerna har själva uttalat etl klart önskemål. Riksdagen är på väg atl för andra året i följd säga nej lill deras önskemål, och jag beklagar del.

Nr 92

Torsdagen den 9 mars 1978

Anslag till allmänna kulturändamål, m. m.

BÖRJE STENSSON (fp) kort genmäle:

Herr talman! Studieförbunden är också folkrörelser - speciellt inriktade på alt anordna kulturprogram. De har till uppgift atl förmedla dessa pengar, och del är med stort förtroende vi låter dem göra det. Och de ytterligare medel som finns utöver de som liksom är specialdestinerade används av studieförbunden för all ordna kulturprogram även för handikappade - tillsammans med andra människor ute i samhället.

Georg Andersson säger alt jag redovisat sympatier för etl ökat stöd lill institutioner. Det är väl inte riktigt. Jag nämnde litteraturstödet, som i propositionen föreslås få en väsentlig ökning. Det gäller inte precis någon institution, utan avsikten är atl medlen skall komma till nytta för alla som vill ta del av litteratur som ges ul.

Min avsikt är alltså inte atl medverka till en styrning av anslagen till institutioner på bekostnad av annan kulturell verksamhet inom folkrörelserna.

Förste vice talmannen anmälde alt Georg Andersson anhållit alt til protokollet få antecknat alt han inte ägde rält till ytteriigare replik.

ALF LÖVENBORG (apk):

Herr talman! Först och främst vill jag säga att vi skrivit vår motion efter att noga ha studerat utbildningsdepartementets kulturbudget. I den granskningen fick vi mycket god hjälp av kulturarbetare av skilda kategorier. Sammanfattningen av granskningen blir ulan tvivel atl den borgeriiga regeringen i betydande avseenden sätter kulturen på spariåga. Man avstyrker högst motiverade anslagsäskanden, krymper ned dem eller avstår från nödvändiga reformer - det är etl faktum som präglar budgetpropositionens kulturella del.

Del är betecknande atl man från moderat håll vill strama ål ännu mer. Det är betecknande förden kulturfienllighet som ofta visas från del hållet i de fall det inte gäller den s. k. finkulturen. Föreningslivet får inte ens full kompensation för prisstegringar, och anslaget lill folkrörelsernas kulturverksamhet räcker inte ens till för alt kompensera inflationen, vilket här har erkänts.

Åke Green betonade i sitt inlägg alt man nu måsle resa motstånd mot kommersialiseringen på kulturområdet, kvasikullurens alla yttringar och alll det andra som vi känner till. Atl motverka all denna kommersiella giftspridning är angeläget, men det gör man ju inte genom all skära ned kulturanslaget på det sätt som den borgerliga regeringen nu gått in för.

I vår motion citerar vi ur bil. 12 till budgetpropositionen bl. a. följande: "Nödvändigheten av alt begränsa expansionen av den offentliga konsumtionen har emellertid lett till alt utrymmet för nya reformer på kulturområdet är mindre nästa budgetår än under del innevarande." Utifrån detla sparsam-heisnit - samtidigt som 14 miljarder anslagils för militära ändamål - har budgeten konstruerats så atl omdömet "kulturålstramning intill kullurför-sämring", som det heler i vår motion, är väl befogat.

Per Olof Sundman säger som motivering till den här snålheten i propositionen att verkligheten är som den är. Till del bör sägas att generositeten mot del militärinduslriella komplexet också är som den är och atl den prioritering som satt sina spår i årets militärbudget också är en del av den verklighet vi lever i.

Samma tendens präglar utbildningsdepartementets förslag i fråga om vissa delar av utbildningsverksamheten. Alt exempelvis bromsa vuxenutbildningen, den fria och frivilliga bildningsverksamhelen genom otillräckliga anslag måste betecknas som etl bakåtsträveri.

Vi söker också i vår motion 1388 påvisa vilka det är som drabbas av åtstramningen. Ja, den drabbar i stor utsträckning de människor som vid vuxen ålder vill inhämta kunskaper och bildning som de tidigare av olika skäl - många gånger ekonomiska - har blivit förvägrade. Att bidragsvägen diktera att .studiecirklarnas antal inte får öka med mer än 2 96, medan studieförbunden under de senaste åren ökal sin cirkel verksamhet med ca 10 96 åriigen, får anses som helt oförsvarligt.

Vi är medvetna om atl inom ramen för det här aktuella budgetavsniltet finns en rad punkter där höjningar av anslagen vore motiverade och mycket behjärtansvärda. Sålunda är exempelvis riksteaterverksamheten av stor betydelse inte minsl för glesbygdsområdenas befolkning, liksom stödåtgärder åt olika kategorier: kulturarbetare, författare, konstnärer, skådespelare osv.

Det är med hänsyn till de begränsade yrkandena vi ställer våra förslag. Vi gör det främst utifrån syftet alt bredda kulturverksamheten, att vidga kretsen av kulturskapande och bildningssökande människor.

Jag ber alltså i all korthet atl få yrka bifall lill motionen 1388 och dess förslag på olika punkter. I övrigt kommer jag självfallet atl stödja reservationer och motioner som har lill syfte alt bredda och förbättra bildnings- och kulturutbytet på olika områden.

Nr 92

Torsdagen den 9 mars 1978

Anslag till allmänna kulturändamål, m. m.

INGA LANTZ (vpk):

Herr talman! I likhet med Per Olof Sundman skall jag be alt få tala några minuter längre än den tid jag har anmält.

I förhållande till andra länder satsas del åriigen litet på musiken i Sverige i dag, OMUS förslag var etl steg i rätt riktning, men fortfarande släpar de resurser efter som i olika former ges till musiklivet.

Musiken är genomgående hårt exploaterad och kommersialiserad. Det är de kommersiella intressena som styr musikulbudet. Det är inte bara popmusiken som exploateras av de kommersiella grammofonbolagen. De exploaterar även den klassiska musiken. Egentligen skulle man kunna säga att det är de stora grammofonbolagen som bestämmer vilken sorts musik och i vilken tappning det svenska folket skall få lyssna till musik, eftersom det är de stora grammofonbolagen som behärskar hela marknaden. Man kan också säga att grammofonmarknaden harblommat upp med hjälpaven tillrättalagd kommersiell musik.

Musiken och musiklivet är alltså genomkommersialiserat, och den seriösa musiken får det allt svårare alt överieva i del här kulturklimatet. Och Sveriges

Nr 92

Torsdagen den 9 mars 1978

Anslag till allmänna kulturändamål, m. m.

Radio ställer upp på kommersialismen med sina listprogram Tio i topp och allt vad de nu heter. Det måtte förekomma en ganska intensiv och nära kontakt mellan Sveriges Radio och de kommersiella grammofonbolagen. Program som Tio i lopp förutsätter en sådan kontakt och nära samarbete.

Herr talman! Det behövs slora insatser för all bekämpa kommersialismen i Sverige och för alt bekämpa den på musiklivets område.

Man kan förstås fråga sig om man verkligen behöver musik över huvud taget. Vpk menar atl musiken har en social funktion. I förhållande till exempelvis idrotten är musikens sociala funktion alldeles för underskattad. Musik är ofta en gruppverksamhet där man kan förena en social gemenskap med en givande fritidsaktivitet. Genom kommersialismens hårda exploatering och övertag har människornas musikaliska självförtroende rubbats trots atl alla människor är musikaliska. Det är t. ex. bara 2 °/ooav befolkningen som är londöva. Kommersialismen utnyttjar också människornas okunnighet om musik.

En satsning på musik är, menar vpk, en social framtidssalsning och ger dessutom en värdefull fritidsverksamhet. Det gäller att stödja amatörverksamheten och gå in med musikaktivileter på förskolorna så tidigt som möjligt, då barnen ännu inte är förstörda av kommersialismen.

Att lyssna på kommersiell musik är i dag ett dominerande fritidsintresse, särskilt bland ungdomar. Åldersgrupperna 9-14 år lyssnar exempelvis närmare fyra limmar i veckan på musik som de själva köpt. De lägger ned ca 250 milj. kr. om året på fonogram. Också i åldersgmpperna 15-25 år utgör musiken en så stor utgiftspost att den kommer före kostnaden för kläder.

Eftersom kommersialismen behärskar musiklivet är musikens villkor svåra för seriösa musiker, både när det gäller att få jobb och när det gäller atl få ekonomisk ersättning för deljobb man gör. Man kan med fog påstå att den musikaliska yttrandefriheten är myckel kringskuren. Del finns små möjligheter lill nyskapande verksamhet. Över 80 96 av konsertinstitutionernas musik är skriven före år 1900. Trots det finns del i dag ingen anställd tonsättare i Sverige.

Det verkar som om musiken inte har någon funktion i dag. Jag menar då givetvis den seriösa musiken. Under medeltiden behärskade kyrkan musiken. Under feodalliden var del feodalherrarna som styrde, och under 1800-lalet gjorde borgerskapel sin musik. Del gjordes musik, men i vår tid skapar vi ingenegen seriös musik. Del lilla utbud av seriös musik som ändå tillkommer försvinner i skuggan av den kommersiella musiken. Delta förhållande gäller egentligen hela västeriandel.

Vissa genrer är speciellt eftersatta. Det gäller bl. a. invandrarnas musik, som skulle kunna berika del svenska musiklivet enormt, om den bara fick en chans.

Eftersom Sveriges Radio nästan uteslutande saluför standardiserad musik har de små icke kommersiella grammofonbolagen svårt atl existera. Möjligheterna till grammofonskiveulgivning måsle ökas utanför den kommersiella sektorn.

Musikcirklarnas verksamhet stryps genom regeringens njugghet. Rege-

ringen begränsar ökningen till 2 %, trots alt ökningen de senaste åren legal mellan 10 och 15 96. Eftersom musikcirklarna är uppskattade och efterfrågade, bl. a. inom folkbildningen, blir regeringens åtgärd också ett slag mol det seriösa musiklivet.

Kontaktnätet - så kallas en sammanslutning som dels organiserar musiker och kulturarbetare i olika musikföreningar, dels arrangerar festivaler och sommargrupper. Kontaktnätet bildades 1974 och har nu över 17 000 medlemmar, som finns i ett 80-tal musikföreningar. Denna organisation borde få statligt ekonomiskt stöd, menar vpk. Kontaktnätet fyller mer än väl de krav som ställs för att bli en ungdomsorganisation under statens ungdomsråd.

Jazzmusiken, en i nuet levande nyskapande kulturform som syftar lill att utveckla människornas egen inneboende kreativitet, är fortfarande en starkt eftersatt kulturyttring. Den låter sig inte institutionaliseras och är inte kommersiellt gångbar hos de multinationella grammofonbolagen.

Vänsterpartiet kommunisterna menaratt staten och kommunerna måste ge den seriösa musiken elt helt annat stöd än vad den får i dag. Bl. a. måsle stöd ges i form av ökade möjligheter att få jobb och också ökade möjligheter att få rimlig ersätlning för det jobb man utför som musiker. Stödet skall, menar vpk, utgå såväl till jazz, progressiv popmusik och folkmusik som till seriös musik. Samtliga dessa musikformer kan nämligen ses som alternativ lill den kommersiella musiken.

Del förekommer i dag ingen musikalisk experimentverksamhet i Sverige. Sedan Nalenpalatset försvann från Regeringsgatan finns inte någol liknande, och det finns med all säkerhet behov av elt nytt Nålen.

I motsats till bl. a. Norge och Danmark har Sverige ingen s. k. grammofonantologi för den egna musikhistorien. Och den svenska musikhistorien borde bli dokumenterad. Del finns i dag heller ingen professionell symfoniorkester som är verksam norr om Gävle, och del finns ingen statlig musikförmedling.

Herr talman! Jag har tagit upp några udda ströexempel för att visa hur illa den seriösa musiken är behandlad i dag i Sverige. Jag är övertygad om att jag skulle kunna nämna många fier konkreta exempel på hur svårt musiklivet har det i dag. Njuggheten från myndigheters och politikers sida är dålig ekonomi på lång sikt. Man fortsätter ju att utarma musiklivet trots alt del finns elt stort behov av musik också i vår lid och trots atl det finns en stor skara myckel duktiga musiker som skulle kunna berika musiklivet och kulluriivet för oss alla.

Herr talman! I motionen 875 behandlar vpk dessa frågor. Per Olof Sundman sade i sin replik till Eva Hjelmström alt hon knorrade. Vi knorrar inte över atl våra motioner blir dåligt behandlade, men man måsle konstatera att vpk:s motioner får en myckel snål behandling i beiänkandena. Ulskottet anför egentligen ingen motivering till avstyrkandet av vpk-motionen 875. Jag skall be alt få citera ur kultumtskoltels belänkande nr 18, s. 21, där utskottet säger följande - det enda man skriver om motionen: "Ulskottet är medvetet om betydelsen av den fria musikverksamheien men anser sig inte böra gå utöver regeringens förslag i fråga om medelsanvisningen under nu ifrågava-

Nr 92

Torsdagen den 9 mars 1978

Anslag till allmänna kuhurändamål, m. m.

Nr 92

Torsdagen den 9 mars 1978

Anslag till allmänna kulturändamål, m. m.

rande anslagspost under anslaget B 18. Utskottet avstyrker alltså ifrågavarande yrkande i motionen 1977/78:875."

Utskottet lämnar alltså inte någon som helst motivering för sitt avstyrkande. Att vpk-motioner får en så knapphändig behandling hänger naturligtvis samman med alt vi vpk-ledamöter är utestängda från att plädera för våra motioner i utskottet.

Herr talman! Jag skall be att få yrka bifall till motionen 875.

CATARINA RÖNNUNG (s):

Herr talman! Kulturutskottet har tillstyrkt alt 1 milj. kr. under anslaget Bidrag till konstnärer m. m. skall anvisas för projektbidrag till filmer som är avsedda alt distribueras på annat sätt än genom vanliga biografer. I den socialdemokratiska gruppmolionen 730 säger vi att detla bidrag är en nödvändig fömtsältning för de fria filmarnas arbetsmöjligheter. Vi framhåller också det angelägna i att merparten av delta belopp anslås lill atl framställa barnfilm.

Det är glädjande att utskottet i betänkandet säger sig fästa stort avseende vid atl just barnfilm stimuleras. Ulskottet ser gärna alt den tillstyrkta medelsanvisningen disponeras på det sätt som motsvarar önskemålet i vår motion. Dessutom understryks alt distributionen utanför biograferna ligger särskilt väl till för barnfilm. Här skullejag vilja framhålla vilken fin insats som redan görs när man visar barnfilm genom barnens Bio Kontrast. Men verksamheten behöver breddas, fier barnfilmer av god kvalitet och fier barnfilmer med icke traditionell långfilmslid behöver produceras.

Barnpsykologer har framhållit atl många barn kan ha svårt alt följa med i handlingen i de långfilmer som visas på biograferna - även om de framställts för barn. Filmerna är för långa och blir av den anledningen svårbegripliga. Dessutom går många barn på bio utan någon vuxen i sällskap. Det mest positiva vid barnfilmvisningen utanför biograferna är att ledarna för filmverksamheten har möjlighet alt diskutera innehållet i filmerna och atl barnen kan bearbeta sina upplevelser med någon vuxen eller med varandra. Utskottet utgår från alt de ansökningar om projektbidrag till film som ges in lill konstnärsnämnden, som har atl fördela stödet, kommer atl i stor utsträckning avse just barnfilm. Man framhåller att det är en ny försöksverksamhet som skall startas. Vi kommer från socialdemokratiskt håll atl med uppmärksamhet följa hur denna försöksverksamhet utvecklar sig och återkommer i frågan, om vi anser aU barnfilmen inte fått skälig andel av detla stöd.

Jag har för dagen inget yrkande.

LARS AHLMARK (m):

Herr talman! Låt mig till att börja med kommentera de socialdemokratiska reservationer vid punkten 3 rörande Bidrag lill kulturprogram inom föreningslivet, vilka är numrerade 2 och 3, samt anknytande delar av motionen 556.

I fråga om fördelningsgrunderna för anslaget till kulturprogram inom

föreningslivet uttalade utskottet förra året med anledning av en motion bl. a. följande: "Statsbidraget har möjliggjort att kulturprogram kommit till stånd i ökad omfattning inom föreningslivet. Bidraget skall täcka kostnader förenade med verksamheten. Utskottet finner det rimligt atl vid fördelningen av bidraget respektive studieförbunds totala verksamhet i fråga om kulturaktiviteter tillmäts avgörande betydelse." Något särskilt beslut av riksdagen i denna fråga var enligt utskottets bedömning ej erforderiigt.

Socialdemokraterna ser i sin motion delta uttalande som elt direkt ingrepp i förmedlingsbyråns frihet att själv söka finna fördelningsprinciper som slår i överensstämmelse med kulturproposilionen 1974:28. Man bör då observera alt förmedlingsbyrån ej lyckats ena sig kring någon bestämd fördelningsmodell. Den senast tillämpade modellen innebär att antalet medlemmar och antalet avdelningar i till studieförbunden anslutna organisationer tillhopa tillmäts samma vikt som antalet redovisade kulturaktiviteter.

Bidraget skall läcka koslnader i samband med arrangemangen. Alt då låta målgruppen få en sådan vikt vid fördelningen ter sig föga rimligt och leder, som jag kunde visa i förra årets debatt, till egendomliga konsekvenser. Därav utskottets uttalande förra året, vilket i det nu föreliggande betänkandet citeras som motiv för avslag på motionen i denna del.

Den socialdemokratiska motionen innehåller även krav på uppräkning av anslaget till kulturprogram inom föreningslivet. Delsamma gäller i än högre grad apk-motionen 1388. Uppräkningar av anslag är naturligtvis näslan alltid lätta alt motivera. Totalt sett måste dock en budget vara en sammanvägning av skilda behov och önskemål, och utskottet har därför avstyrkt motionerna i dessa avseenden. Jag yrkar bifall till utskottets hemställan i punkt 3.

Jag övergår nu till att behandla den moderata motionen 1522 av Ingrid Diesen m. fl. Ingrid Diesen har redan något berört denna motion lill vilken reservationer vid punkterna 2 och 27 hänför sig.

I del förra fallet gäller det medel till två projekt som dels LO, TCO, ABF och TBV, dels Vuxenskolan tagit initiativ till. LO-projektet, Kultur och arbetsliv, diskuterades ingående i denna kammare förra året med anledning av en motion i ärendet. Kullurutskoltet anförde formella skäl mot alt gå in på en mer omfattande prövning av sakfrågan men sade också alt enligt utskottets bedömning en närmare granskning av förslaget kunde komma atl visa alt skäl kan anföras mol den föreslagna uppläggningen av försöksverksamheten som ett medel att nå de av riksdagen tidigare uppställda kulturpolitiska målen. Någon närmare granskning av förslaget har, vad man kan se av ulskotlsbetänkandel, i varje fall inte utskottet gjort. Låt mig komma med ett par invändningar, som i väsentliga stycken även gäller Vuxenskolans projekt. Gemenskap mellan generationerna.

Den ena invändningen avser priorileringsfrågan. Den kan ställas redan då del gäller kulturrådets samlade utrednings- och utvecklingsbehov. Men verkligt intressant är den på sikt, om projekten är framgångsrika. Man har då rimligen alt vänta atl de utbildningsinsatser som nu görs i liten skala begärs för hela landet och alt de friare resurser för uppsökande verksamhet som nu satsas på ett fötal företag och kommuner skall gälla alla.

Nr 92

Torsdagen den 9 mars 1978

Anslag till allmänna kulturändamål, m. m.

Nr 92

Torsdagen den 9 mars 1978

Anslag till allmänna kulturändamål, m. m.

Beaktar man atl LO-projektet gäller etl trettiotal företag - vi har tusentals företag i del här landet - och atl Vuxenskoleprojeklet gäller 15 av landels 277 kommuner, delta lill en total försökskoslnad om 7 milj. kr., får man etl begrepp om vad verksamheten i full skala skulle kosta. Finns del en långsiktig seriös tanke bakom dessa försök innebär de en viktig kulturpolitisk prioritering som - i likhet med alla andra prioriteringar - inte bara gynnar några utan även drabbar andra.

Den andra invändningen gäller uppläggningen med i det ena fallet två och i det andra fallet ett studieförbund inkopplade. Styrkan hos de svenska folkbildningsorganisalionerna är alt de representerar många olika grupper, åsiktsriktningar och idéer. De skapar en valfrihet för den som vill engagera sig. Den som slår främmande för ett studieförbund och dess medlemsorganisationer kan känna samhörighet med etl annat. Det gäller naturiigtvis även människor på arbetsplatsen - det ärju samma personer som på fritiden väljer en rad olika studieförbund. Alt inte ha en försöksuppläggning som för in alla intresserade studieförbund ser jag som en svaghet. Del vore olyckligt om vi får en sektorisering av del svenska samhället, där studieförbunden fördelar målgrupperna sinsemellan i stället för att låta var och en söka sig till eller fångas in av det utbud och den gemenskap som känns riktigast.

Om man således, föratt mer ingående kunna pröva dessa frågor, inte nu vill bevilja 700 000 kr. till denna del av kulturrådets utrednings- och utvecklingsverksamhet kan en sådan summa komma väl till pass på annat håll.

Kultumlskottet underströk således i betänkandet 1976/77:1 att i vilken utsträckning undanlagsregeln i 9 § fornminneslagen kan tillämpas beror på vilka resurser man har att på annat sätt bestrida de kostnader som aktuella arbetsföretag blir befriade från. Delta borde beaktas vid avvägningen av riksantikvarieämbetets anslag. I den moderata motionen föreslås att 700 000 kr tillförs motsvarande konto.

Därmed yrkar jag bifall lill reservationen 1 vid punkten 2 samt till reservationen 23 vid punkten 27.

Vid punkten 13, Rikskonsertverksamhet, har de moderata ledamöterna i. utskottet avgivit elt särskilt yttrande som knyter an till motionen 1516. I denna framhålls behovet av en prövning av verksamheten vid Stiftelsen Institutet för rikskonserter.

Motionärerna pekar på alt skilda aspekter av Rikskonserters verksamhet är föremål för separat bedömning av olika organ. Elt samlat grepp skulle därför vara av värde. Utskottet följer i sitt resonemang motionens framställning men drar sedan motsatt slutsats: all det inte finns skäl förorda någon ytteriigare prövning av verksamheten.

Jag vill i detta sammanhang erinra om alt statens kulturråd i sin anslagsframställning den 12 augusti 1976 skrev följande: "Det är angeläget atl institutets roll preciseras bättre. Det regionala konferensarbele som kulturrådet tillsammans med bl. a. rikskonserter och regionmusiken inleder hösten 1976 bör kunna ge en bättre helhetsbild av institutets kommande uppgifter."

I nästa anslagsframställning den 11 augusti 1977 skriver kulturrådet:

"Kulturrådet framhöll i föregående års anslagsframställning att institutet för rikskonserlers framtida roll och uppgifter bör preciseras bättre. Delta bör kunna ske allteftersom arbetet fortskrider eller avslutas i kulturrådets regionala musikplaneringsgrupp, kulturrådets utredning om fonogramverk-samhet samt utbildningsdepartementets utredning om internationella kontakter inom kulturområdet. Det är ännu för tidigt alt i denna anslagsframställning dra några definitiva konsekvenser av nämnda utredningsarbete."

Vi får väl se vad kulturrådet skriver i år. I sinom lid misstänker jag att en övergripande prövning kommer, även utan riksdagens begäran.

Nr 92

Torsdagen den 9 mars 1978

Anslag till allmänna kulturändamål, m. m.

GEORG ANDERSSON (s) kort genmäle:

Herr talman! Jag vill någol kommentera Lars Ahlmarks inlägg beträffande försöksverksamhet för projektet Kultur och arbetsliv.

Moderaterna väljer i sin motion 1522 att för sitt avslagsyrkande ange en ideologiskt neutral motivering. De menar att med hänsyn till kulturrådets arbetsbelastning vore det oklokt atl sätta i gång med de två projekt som avses. Jag anade väl alt del inte bara gällde detla med arbetsbelastningen ulan alt det bakom den moderata motionen låg en mer ideologisk viljeyttring. Den har Lars Ahlmark delvis avslöjat här, när han nu repeterar de två invändningar som man har haft men som man tidigare inte riktigt har givit uttryck åt.

För det första var det prioriteringen - den här verksamheten skulle kosta för mycket i full skala, och någon skulle bli drabbad om vi skulle satsa på detla. Vem Lars Ahlmark var rädd om, dvs. vem som skulle drabbas, avslöjade han inte. Jag vore intresserad av all fö höra vad han fruktar i del avseendet.

För det andra säger Lars Ahlmark alt det bara är tre studieförbund som blir involverade i de här båda projekten. I försöksverksamheten Kultur och arbetsliv deltar två studieförbund, ABF och TBV. För in alla studieförbund! säger Lars Ahlmark. Men nu måste vi lägga märke Ull alt studieförbunden är serviceorgan till sina medlemsorganisationer. Det är ett påpekande som jag gärna vill göra också med tanke på Börie Stenssons inlägg tidigare i debatten, där han talade om studieförbunden som självständiga folkrörelser.

LO och TCO vill på sina arbetsplatser få till ståpd en försöksverksamhet med kulturaktiviteter. Då väljer de naturligtvis att bedriva den försöksverksamheten i samarbete med de studieförbund som de själva är medlemmar i. Det kan inte ligga något konstigt i det. Det vore vä| orimligt om man skulle kräva av LO att gå lill Medborgarskolan för atl få hjälp med att bedriva den här försöksverksamheten på sina egna arbetsplatser. Så är det, och jag kände att det var angeläget atl markera detta, också med tanke på den debatt som vi hade i fjol, där Gunnar Richardson anförde sina betänkligheter i något förtäckta ordalag. Jag har tidigare uttryckt rnin gläcjje över atl folkpartiet och centerpartiet nu stöder del här projektet, men jag konstaterar att moderaterna är ståndaktiga. Del är väl i och för sig hedersamt, rnen del ger ju en litet underiig belysning av det regeringssamarbete som man nu ändå försöker bedriva.

Nr 92

Torsdagen den 9 mars 1978

Anslag till allmänna kulturändamål, m. m.

LARS AHLMARK (m) kort genmäle:

Herr talman! Jag tycker alt det var värdefullt att Georg Andersson ställde frågan vem som skulle drabbas av de två projekt som nu är under förberedelse. Det aren fråga som egentligen inte någon kan svara på i dag men som vi alla borde ställa oss.

De här projekten skall pågå fram till år 1982. Ingen vel vilken regering som år 1982 och några år före kommer atl ha ansvaret för kulturpolitiken. Men jag undrar om vi inte kan vara överens om alt varje regering kommer atl ha svårt att bereda plats för nya kostnader i slorieksordningen många tiotal miljoner. Det är sådana kostnader som dessa projekt pekar fram emot. Skall försöksverksamhet i större skala vara meningsfull, måste vi också länka igenom om vi vill atl dessa kostnader skall få slå ut någonting annat inom kultursektorn och i så fall vad. Den debatten saknar jag inför behandlingen av detta ärende i dag.

Den andra frågan gäller hur man skall låta de anställda på en arbetsplats få ökad kontakt med kulturlivet, dvs. om man anser sig kunna kosta på utbildningen av särskilda kulturförmedlare och göra speciella kulturinsatser på arbetsplatserna. Jag anser att dessa människor själva skall ha möjlighet alt välja om de kontakterna skall gå den ena eller den andra vägen. Del ärju så att den som är anställd i ett förelag genom sin fackliga anslutning kan tillhöra exempelvis TBV. Om vederbörande är medlem i Kooperativa förbundet har han också anknytning till ABF. Om han är medlem i folkpartiet har han anknytning till Vuxenskolan. Genom alt han bedriver studier på fritid känner han kanske samhörighet med Medborgarskolan eller något annat studieförbund.

Del är alltså inte så självklart alt en viss person, anställd på en viss arbetsplats, därmed automatiskt tillhör etl visst studieförbund eller skall styras på elt sådant sätt alt han fåren minskad möjlighet till reell valfrihet på detta område.

Tidigare i dag har vi moderater kritiserats för att vi inte skulle ha någon känsla för folkrörelserna. Vi har en mycket stark känsla för folkrörelserna, men vi har också en mycket stark känsla för alt de enskilda människorna själva skall få ange vilka folkrörelser de känner samhörighet med. Studieförbunden har anknytning åt olika håll, och de har därmed också varierande bildningsprofiler. Det kan göra alt etl sådant val känns angeläget för många människor.

GEORG ANDERSSON (s) kort genmäle:

Herr talman! Jag skall inte gå in på den senaste diskussionen som Lars Ahlmark förde. Den debatten är känd från tidigare tillfällen när man diskuterat vilka studieförbund som de fackliga organisationerna skall ha rätt att samarbeta med. Jag menar alt det är deras sak att avgöra den frågan.

Jag skall något kommentera Lars Ahlmarks diskussion om prioriteringarna. Han säger att man inte vet vilka som skulle komma alt drabbas och få mindre anslag om vi nu bygger ut den här verksamheten. Men skall vi vara så rädda för att böria nya angelägna utvecklingsprojekt som herr Ahlmark nu är.

då kommer vi aldrig vidare i den kulturpolitiska utvecklingen. Vi skall väl inte inom kulturområdet alltid behöva la från ett område för att kunna påböria något nytt inom elt annat.

I fjolårets debatt framförde utskottets talesman Gunnar Richardson någol av samma betänkligheter som herr Ahlmark har då han frågade sig om de stora pengar som detla projekt skulle kosta inte skulle kunna användas på etl bättre sätt. Gunnar Richardson ställde sig tveksam lill en kraftig satsning på kulturaktiviteter på arbetsplatserna om sådana i första hand tjänade politiska syften. Folkpartiet och centern har nu ändrat ståndpunkt när det gäller denna fråga, och jag har vid två tillföllen uttryckt min uppskattning av det.

När del gäller prioriteringsfrågan slår emellertid Lars Ahlmark fast vid fjolårets ståndpunkt. På den fråga som Gunnar Richardson ställde i maj i fjol och som gällde om inte pengarna skulle kunna användas på elt bättre sätt har ni från moderat håll svarat med er motion. Ni menar alt pengarna bör användas till underhåll av fornlämningar. LO och TCO har nogsamt uppmärksammat ert svar och era värderingar i den här motionen.

Nr 92

Torsdagen den 9 mars 1978

Anslag till allmänna kulturändamål, m. m.

LARS AHLMARK (m) kort genmäle:

Herr talman! När del gäller användandet av dessa pengar har vi noterat atl när vi inte anser att tiden är mogen för att köra i gång ett projekt - vars konsekvenser Georg Andersson tydligen inte anser sig ha någon särskilt bestämd uppfattning om - bör man lägga pengarna på någonting annat som kan upplevas som angeläget. Det förslag vi i det fallet har framfört är någonting som kultumlskottet har varit helt enigt om vid föregående riksmöte.

Jag noterar att Georg Anderssons uppfattning är att det är de fackliga organisationerna som skall bestämma vilka studieförbund som skall vara förmedlande i fråga om kulturen på arbetsplatserna. Här går det en klar gränslinje mellan den socialdemokratiska attityden och den moderata. Vi menar att del är människorna själva, de anställda, som skall ha rätlen att bestämma.

PER BERGMAN (s):

Herr talman! Kolleger har uttryckt sin förvåning över attjag begärt ordet i ett sammanhang som bär beteckningen kulturfrågor. Jag kan förstå del. Jag har ju så ofta diskuterat dessa frågor, så del är kanske onödigt attjag nu åter tar till orda. Jag vill emellertid gärna göra några kommentarer till den motion som jag tillsammans med ett tiotal kolleger i kammaren har väckt i en fråga som gäller musikleatern.

Jag är glad över att vi här kan få en öppen debatt om frågor som rör musiktealer, exempelvis frågor om huvudmannaskap och finansiering. Få ting i samhället är i dag fria från debatt och öppen belysning. Såväl religion som läkekonst och andra ting kan ifrågasättas och diskuteras av vem som helst. Men vi har i det avseendet någon liten relikt kvar i samhället, och del gäller sådant som har samband med musikleater eller som på något sätt har anknytning till vad som bedrivs som musikteater i den här stan, den kungliga

5 Riksdagens protokoll 1977/78:92

Nr 92

Torsdagen den 9 mars 1978

Anslag till allmänna kullurändamål, m. m.

operans verksamhet. När det gäller sådana frågor slocknar våra hjärnor eller vad det nu kan vara för något som händer. I varje fall blev de som skulle betrakta det förblindade av det damm som under århundradena lagrat sig just på den frågan: Hurskall vi ha del med huvudmannaskapet och finansieringen av det som kan gå under beteckningen musiktealer eller lyrisk teater?

Teater- och musikrådet avgav 1973 ett betänkande om just musikteater-frågan. Del var mycket intressant. Rådet plockade fram hur det stod lill med finansieringen och huvudmannaskapet på musiktealerområdel. Det var en prestation i sig. Men självklart kunde rådet inte dra några logiska slutsatser av detla. Det var inte heller att begära. Betänkandet anmäldes i propositionen 1974:28, men dåvarande departementschefen liksom hans föregångare och efterträdare kommenterade självklart inte denna fråga. Del orkade man inte med av olika skäl.

Atl behandla de olika teaterformerna är väldigt besväriigt, eftersom vi handskas med samma termer för två så vitt skilda företeelser som musikleater och dramatisk teater - eller lyrisk teater och talscener, för atl använda andra beteckningar. Termerna har helt olika innehåll, när man ser på den verklighet som döljer sig bakom.

Den dramatiska teatern spred sig snabbt från Stockholm ut lill städerna, där stadsteatrar bildades. Så småningom fann man att även mindre orter ville ha teaterbesök av ensembler, som hade fasta spelplatser. Man drev då fram en regionalisering av teaterverksamheten, alltså en teater med förankring i länet och med landstinget såsom huvudman. På del sättet fick man förankring i en bygd, där man hade politisk bakgrund lill verksamheten.

Man skapade alltså större regioner för teatrarnas verksamhet. Man hade olika motiv för detla. Ett av de motiv som angavs var följande, som jag citerar ur propositionen från 1974:

"Därmed kan utformningen av verksamheten, i fråga om både form och innehåll, mer direkt påverkas av förhållandena inom området. Delta bör kunna leda lill en ökad koniakt mellan teatern och publiken. Erfarenheterna visar också att publikinlresset växer när teatern på detta sätt är förankrad i den miljö där den arbetar."

Delta gäller alltså talscenerna. Jag som har växt upp i Göteborg har lång erfarenhet av denna relation mellan stadens befolkning och dess teater just i aktuella frågorsom bränner i människornas tankar. Nu har vi uppe i Norriand fött både LKAB- och NJA-pjäser, som visar vad vi menar med atl man på teaterscenerna skall föra en diskussion, som rör för människorna väsentliga ting och på det sättet vidgar deras vyer kring deras egen situation. Regionaliseringen har varit till nytta för närheten till den sorts miljö som det här är fråga om.

Delta har emellertid ingenting att göra med den lyriska teatern ulan gäller bara lalscenerna. Den lyriska teaterns repertoar är en helt annan än talscenens. För den lyriska teatern är de gamla mästarna viktigast. Det är originellt med nyskapade operastycken eller operetter. Motsatta förhållanden råder beträffande lalscenen. Där är det mer ovanligt att spela de gamla klassikerna. När musikleatern presenterar sina produkter, finns det ingen

anknytning lill den sociala miljön eller till orten. Musikteaterns produkter har en mer internationell prägel och spelas i åratal, om de nu någonsin blir slutkörda.

Teater- och musikrådets musikteaterutredning påtalade det självklara men inte tillräckligt klariagda och för alla medvetna förhållandet att musikleatern kräver helt andra ekonomiska, personella och lokalmässiga resurser. Del är exempelvis mer än dubbelt så dyrt att driva en musikteater, men jag skall inte fördjupa mig i delta.

Utredningen föreslog alt man skulle bilda fyra regioner och på det sättet regionalisera den lyriska teatern i landet. Operan i Stockholm skulle vara centrum i öster. Lyriska teatern i Göteborg i väster och Malmö stadsteater i söder, och så ville man skapa en motsvarighet i norr, i kanske någol andra former. Ingen kan påstå att del skulle innebära en regionalisering i den meningen atl del skapades en miljö kring teatern, för inte kan en fjärdedel av landet betraktas som något slags enhetlig miljö som skulle kunna korrespondera med teatern.

Inte heller har vi beslutsformer i så slora regioner, inga politiska organ som fungerar. Vi har kommunförbund, för all del, men del är en dålig form av demokrati, eftersom någon beskattningsrätt inte är förknippad med den beslutsformen.

Därför stämmer alltså inte talet som vi förde ut med pukor och trumpeter om att vi skulle regionalisera teatern. Man tror alt man gör det, men man blundar för alt helt andra saker gäller i fråga om musikteatrarna. Ändå har vi kvar i princip samma bidragssystem för den teaterformen.

Jag vore väldigt glad om utskottet har rält när del säger atl önskemålen i motionen i allt väsentligt tillgodoses genom den beredning av bidragsfrågorna som kulturrådet skall göra så att en proposition kan komma 1979/80. Vi får tillfälle att återkomma då, men jag har velat säga detla om de olika teaterformerna i förhoppning om atl del på någol sätt skall kunna påverka beredningsarbetet, så atl vi när frågan kommer lill riksdagen på nytt verkligen kan ta tag i den och få bättre balans i de insatser som stal och kommun gör för att främja olika slags teaterverksamhet.

Nr 92

Torsdagen den 9 mars 1978

Anslag till allmänna kuhurändamål, m. m.

CARL-HENRIK HERMANSSON (vpk):

Herr talman! Per Olof Sundman använde sig av en infam metod för att söka förhindra en allmän kulturpolitisk debatt. Han tog alla i famn, gav komplimanger till socialdemokratin och intygade sedan atl vpk i hög grad påverkat kulturpolitikens utformning. Jag vill nog mala mig ut ur P.O. Sundmans famnlag. Alll är inte så väl på kulturområdet som det skulle ha varit om man tagit större hänsyn till vpk:s synpunkter.

Däremot sade Per Olof Sundman en riktig sak, nämligen atl de motioner som föreligger från olika håll framför allt utmynnar i krav om ökade anslag. Det är kanske inte så konstigt, därför att det är sådana konkreta krav som man kan framföra här i kammaren. Men det finns i motionerna allmänna kulturpolitiska resonemang, och jag är helt överens med honom om att man måste se kulturpolitiken mol den bakgrunden och inte bara som en serie av

Nr 92

Torsdagen den 9 mars 1978

Anslag lill allmänna kullurändamål, m. m.

anslagsfrågor.

Eftersom vänsterpartiet kommunisterna är elt av de få politiska partier som barett utformat kulturpolitiskt program, kanjag inte neka mig nöjet all något litet citera ur detla för att ge en bakgrund till den plädering som jag sedan skall göra för några av våra motioner. Vi skriver i programmet bl. a. följande:

"Det svenska kulluriivet erbjuder en bild av varandra motstridande tendenser och strömningar. Kulturen i dess traditionella mening, med tonvikt på de sköna konsterna, har föriorat sin sociala bas och är på väg atl trängas ut från marknaden. En kommersiell kulturindustri, grundad på massmedieteknik, har uppstått. Koncentration och monopolisering har ökal här liksom inom andra produktionsområden. Storfinansen har slagit under sig avgörande delar av kulturindustrin. De stora imperialistiska koncernernas verksamhet spelar en allt större roll. I filmer, populärmusik och masslitteratur sprider dessa en samhälls- och människosyn präglad av tilltagande antihumanism, cynism och råhet. Den borgeriiga kulturindustrin exploaterar de arbetandes kunskapsbehov och upplevelser samtidigt som den hämmarderas möjligheter atl uttrycka egna erfarenheter och känslor. Den framställer myter om livet och samhället i det dubbla syftet att tjäna pengar och bevara klassamhället".

Vad skall man då göra åt detla tillstånd, som inte är särskilt tilltalande, på kulturens område? Vi menar att det framför alll är arbetarrörelsen och kulturarbetarna som måste ta upp kampen. Vi säger, om jag får citera ett stycke lill i vårt kulturprogram:

"Arbetarrörelsen måste fullfölja kampen mol kommersialism och monopolisering av kulturen. Den måste försvara mänsklighetens progressiva kulturarv och samtidigt kämpa för socialistisk kultursyn. Arbetarklassen och kulturarbetarna är de avgörande krafterna mot förlryckarkulturen och för en progressiv kulturutveckling."

Herr talman! Mot den allmänna bakgrunden vill jag här säga några ord om två motioner, 563 om folkbibliotekens verksamhet och 561 om höjning av anslaget till Sveriges konstföreningars riksförbund. Jag yrkar omedelbart bifall till dessa bägge motioner.

Per Olof Sundman betecknade frågan om folkbibliotekens verksamhet och vårt krav om en bibliotekslag som etl recidivärende. Jag kan för all del acceptera den beteckningen. Men om man inom kulturutskottet är överens om att det handlar om en sjukdom, kan vi ju ställa frågan: Vad vill man då göra för att bota denna sjuka?

Det enda man gjort hittills är att avslå de motioner som vi i flera år återkommit med med krav på förändringar på detta område så att man skulle säkra bättre förhållanden när det gäller folkbibliotekens verksamhet.

Dessa problem har förstärkts under senare år. Alla vet att kommunerna befinnersigietl kärvt ekonomiskt läge som på många håll lett till omfattande social och kulturell nedrustning. Denna har drabbat inte minst folkbiblioteken. Samtidigt som den kommersiella masskulturen, som jag talade om förut, har ökat myckel kraftigt i omfång, har folkbibliotekens resurser på inget sätt kunnat motsvara de krav man kan slälla om de skall utgöra en motvikl rnol

denna skräpkultur.

Jag vill anföra några siffror ur motionen som visar de stora standardskillnader som finns i dag mellan de kommunala biblioteken och som vi framför allt vill försöka alt göra någonting åt.

Bokanslaget varierade 1976 för invånare i olika kommuner mellan 30,28 kr. och 2,61 kr., alltså en spännvidd på närmare 28 kr., en skillnad på 1044 96.

I de bäst utvecklade kommunerna uppgår antalet boklån till mer än 17 volymer per invånare och år, men i andra änden på den skalan finns kommuner med så få lån som två lån per invånare och år. Detta har att göra med skillnader i standard när det gäller folkbiblioteken ute i kommunerna.

De nuvarande statliga bidragen till folkbiblioteken sägs syfta till en utjämning av dessa skillnader. Men vi har anfört i motionen, och vi tyckeratt det finns skäl för påslåendet, atl konstruktionen är sådan att man kan starkt ifrågasätta om inte det nuvarande bidragssystemet bidrar till att permanenta och förstärka dessa skillnader.

Hur vill då vpk förbättra lägel? Vi anser alt man bör anta en bibliotekslag som garanterar en jämn kulturell standard mellan kommunerna. Vi menar alt den skulle innebära ett alternativ till den kommersiella kulturen och att nya grupper skulle få tillgång till eU bra kulturutbud.

Vad har då kulturutskottet att säga om detta krav? Det enda argument man anför är att den procentuella skillnaden i fråga om driftkostnader per invånare är mycket större när det gäller andra sektorer av kulturverksamheten, som teater, museer och utställningsverksamhet, än vad jag nyss påvisade beträffande folkbiblioteken. Men detta kan ju inte vara något skäl föratt inte göra någonting på något område för att utjämna de stora skillnaderna. Vad kulturutskottet har anfört talar snarast för att man måste börja någonstans, och vi tycker att det finns speciella skäl för alt just när del gäller folkbibliotekens verksamhet skapa en jämnare kvalitet ute i kommunerna. Vi anser faktiskt att boken och det tryckta ordet fortfarande är det grundläggande när det gäller kulluren. Vi tror att det i varje kamp för en progressiv kultur är oerhört viktigt att slå vakt om litteraturen, om boken och det skrivna ordet.

Etl annat skäl för ulskottets ställningstagande är en hänvisning lill vad regeringen anförde i en proposition 1975 som skäl mot en bibliolekslagstiftning. Det vill utskottet än en gång ansluta sig lill. I den propositionen - nr 2, den slora propositionen om den statliga kulturpolitiken - anförs egentligen tre skäl mot en bibliotekslag, och jag tycker all ingel av dem är bärande. Del första skälet är alt en sådan lagstiftning som ger detaljerade föreskrifter för biblioteksverksamhetens omfattning snabbt kan bli föråldrad och i vissa fall motverka sitt syfte, eftersom miniminormer lätt utvecklas alt fungera som maximinormer. Men vi har i vår motion anhållit att dessa normer kontinueriigt skall ses över av lämplig myndighet, förslagsvis kulturrådet. Därmed • tyckerjag att det argumentet i propositionen faller.

Det andra skäl som regeringen anförde 1975 var att kravet på en

Nr 92

Torsdagen den 9 mars 1978

Anslag till allmänna kulturändamål, m. m.

Nr 92

Torsdagen den 9 mars 1978

Anslag till allmänna kullurändamål, m. m.

bibliotekslag skulle kunna vara tillämplig på hela kulturområdet och alltså kunde tas till intäkt för detaljerade bestämmelser också när det gäller teater, musik och bildkonst. Men vi har inte fört resonemanget på det viset. Vi menar att det är skillnad på biblioteksverksamheten och de övriga kulturformer som propositionen talar om. Jag hänvisar här åter till vad jag sade nyss om bokens och del skrivna ordels speciella betydelse.

Etl iredje skäl som statsrådet 1975 anförde var en hänvisning till vad en tidigare socialdemokratisk departementschef sagt redan 1965, nämligen att bara ett förstatligande av folkbiblioteken skulle kunna ge möjligheter till en fullt enhetlig utveckling. Men vi har inte ställt det kravet. Vi tror att man kan komma ett stycke på väg mot ett bättre kulturutbud på bibliotekens område genom atl införa en sådan bibliotekslagstiflning som vi har talat om.

Jag kan alltså inte finna atl man vare sig i den proposition som kultumlskottet hänvisar lill eller i utskottets egen skrivning i dag har kunnat anföra några bärande skäl mot vår argumentation. Företrädarna för kulturutskottet måste ju vara medvetna om de mycket slora skillnaderna i kvalitet och möjligheter när det gäller olika kommuners satsningar på biblioteken. Det är skillnad på drygt 30 kr. och ungefär 2:50 kr. Jag vill därför fråga utskottets företrädare: Hur vill ni råda bot på detta? Vad har ni för förslag för atl utjämna dessa skillnader och verkligen ge ett tillfredsställande kultur-utbud på bokens område lill de slora grupperna i samhället?

En speciell sak som vi har tagit upp i vår motion är all vi kräver att det skall anvisas ytteriigare 3 milj. kr. för biblioteksverksamhet på arbetsplatserna. Jag vill erinra om atl vpk:s motion är den enda av föreliggande motioner som på denna punkt barett konkret yrkande om en bestämd anslagshöjning. Övriga motioner, t. ex. den socialdemokratiska och motionen från apk, talar allmänt välvilligt om hur viktig bokullåningen på arbetsplatserna är. Del har också socialdemokraterna gjorl här i debatten. Men de vill inte ansluta sig lill vpk;s konkreta yrkande om en ökning av anslaget med 3 milj. kr. Jag vill ställa frågan till de socialdemokratiska reservanterna: Varför kan ni inte ansluta er till del? Det innebär ju alt man konkret säger att så och så myckel skall man nu omedelbart öka resurserna för utlåning på arbetsplatserna.

Kulturulskottet har en någol egendomlig motivering för avstyrkandet av vår motion. Del hänvisar till vad som sagts beträffande den första fråga som jag här har behandlat. I propositionen framhålls alt man nu kan omfördela resurserna från vissa kommuner lill andra när det gäller anslag till folkbi-biblioteken, och del skulle vara vägen ut ur svårigheterna. Detta är en ståndpunkt som vi kritiserar. Vi menar alt det rimligen inte kan vara någon lösning på frågan. Till det resonemanget hänvisar man när man avstyrker vårt krav på yttredigare 3 milj. kr. till arbetsplatsutlåning. Jag vill ha en förklaring från representanten för kulturulskottet på hur man, när man avstyrker del här yrkandet om ytteriigare 3 milj. kr. till utlåning på arbetsplatserna, kan göra detta med en motivering som rör en helt annan fråga, nämligen vårt krav på en bibliotekslag. Jag tycker delta är orimligt.

Herr talman! Jag skall fatta mig kort när del gäller den andra motionen som jag har att motivera, även om den är mycket beakiansvärd. I motionen krävs

en höjning av anslaget till Sveriges konstföreningars riksförbund.

Konstföreningsrörelsen aren uiomordenligl stark och väl utvecklad rörelse i vårt land. Den omfattar över 900 personalkonstföreningar och medlemsantalet uppgår till 450 000. Konstföreningarna arrangerar åriigen över 4 500 konstutställningar och nära 300 000 övriga kulturprogram.

Nu har man begärt en höjning av anslagen med en betydande summa, 670 000 kr., och det kravet stöds av kulturrådet. Men regeringen vill bara gå med på en höjning på 50 000 kr., vilket med hänsyn till penningvärdets försämring i realiteten innebär att man minskar anslaget till konstföreningarna. För atl det skulle vara oförändrat krävs det en höjning med minsl 81 000 kr. Man skär alltså helt enkelt ned anslaget till konstföreningarna, och vi tycker atl detla är orimligt. Jag vill erinra om alt det har förts en politisk diskussion och alt del har varit en s. k. politisk strid här i riksdagen om anslaget till konstföreningsrörelsen. De tre borgeriiga partierna anslöt sig under vårriksdagen 1975 till en vpk-motion, där det krävdes att anslag borde utgå till Sveriges konstföreningars riksförbund. Därmed möjliggjordes anslag lill konstföreningsrörelsen. Det skulle väl vittna om en positiv inställning till frågan, men nu skär man ned anslaget i reella pengar, och jag vill därför slälla den fråga som man ofta möter bland medlemmarna i konstföreningsrörelsen: När de borgeriiga partierna 1975 anslöt sig till vpk-motionen, var de då mera intresserade av alt tillfoga den dåvarande regeringen ett voteringsnederiag än alt principiellt stödja konstföreningarnas strävan?

Herr talman! På denna punkt har kultumlskottet ingenting atl säga om vår motion. Det hänvisar bara lill alt regeringen vill höja med 50 000 kr. och föreslår atl man skall nöja sig med detta.

Per OlofSundman sade alt jag för några år sedan klagade över alt utskottet hade uttalat sig alllför lakoniskt om våra motioner, och han menade alt man nu rätlat till den saken. Men, Per Olof Sundman, så kortfattat som kulturutskottet här uttryckt sig om vår motion - dvs. man säger ingenting alls - så kortfattat kan väl ingen levande islänning uttrycka sig.

Nr 92

Torsdagen den 9 mars 1978

Anslag till allmänna kulturändamål, m. m.

Under detla anförande övertog talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

PER OLOF SUNDMAN (c) kort genmäle:

Herr talman! Jag log mig friheten att uttala mig positivt om kullurpoliliska initiativ såväl från socialdemokrater som från vpk. Detla betraktades av herr Hermansson som en infamitet. Jag beklagar att han tar det på det viset. Jag har för vana alt uttala vad jag tycker och anser öppet, även när del råkar vara en positiv värdering av dem som i vart fall i vissa sammanhang är politiska motståndare. Jag använde också termen "recidivärenden", vilket herr Hermansson försökle göra sig lustig över. Jag vill framhålla att termen kan användas även i icke medicinska sammanhang och hänvisar herr Hermansson lill handbiblioteket på samma våning som denna.

Vidare tog herr Hermansson upp frågan om bibliotekslagstiftningen och påvisade de stora spännvidderna i de medel som anvisas inom olika

Nr 92

Torsdagen den 9 mars 1978

Anslag till allmänna kullurändamål, m. m.

kommuner. Ja, det är rikligt atl del finns spännvidder och olikheter i del avseendet, och det är dem som vi försöker jämna ul genom statliga anslag till folkbiblioteken. Tyvärr finns dessa slora skillnader, och de kan knappast avskaffas med hjälp av en bibliotekslag. De beror på omständigheter som inte alltid sammanhänger med ambitioner i kommunerna utan också med deras geografiska stmktur. Erfarenheten från andra håll visar atl detta är problem som inte löses bara genom några formuleringar i en lagtext.

Herr Hermansson påpekade också alt vpk har ett kulturprogram. Det gläder mig all hora. Jag vill samtidigt framhålla alt de fiesta partier håller sig med sådana program. Vi har etl förträffligt sådant inom det parti som jag tillhör.

Vad gäller arbetsplalsutlåningen ser vi alla i kullurutskotlel gärna atl den utvecklas ytterligare, men vi anser all fördelningen av medel till de olika områden där de statliga anslagen kan användas skall ske via statens kullurtåd.

CARL-HENRIK HERMANSSON (vpk) kort genmäle:

Herr talman! Jag skall fatta mig mycket kort, eftersom debatten har dragit ul på liden och vi har en mycket lång votering framför oss.

Per OlofSundman skall inte vara ledsen för attjag använde ordet "infam". Han borde ha hört den beundran för hans deballkonsi som låg i min röst när jag gjorde del. Sedan är det möjligt att man kan använda uttrycket "recidivärende" också i icke medicinska sammanhang. Jag har inte som herr Sundman hunnit konsultera ordböckerna i handbiblioteket, men vi kanske nästa gång i stället kunde få en bruksanvisning när främmande ord används, vilket sker så flitigt här i debatten.

Jag tror, för all återvända lill vad som är mera väsentligt, alt kulturutskottet gör fel när del inte mera allvariigt vill la upp frågan om kravet på en bibliotekslagstiftning. Jag nöjer mig med att säga del och konstatera atl jag icke har funnit att kullurutskoltets representant anvisat någon väg för alt minska de stora klyftor som i dag finns mellan kommunerna och alltså möjliggöra ett rimligt utbud på bokens område för alla medborgare i vårt land.

GUNNAR BIÖRCK i Värmdö (m):

Herr talman! Det finns två bekymmer inom den medicinska kultursektorn - och det finns faktiskt en sådan! - som tidsmässigt utvecklats tämligen jämsides. Det ena är destmktiva krafters föresatser att förstöra Serafimeria-saretlet. Det andra är att det i Stockholm befintliga medicinhisloriska museet drabbats av alltmer akuta lokalproblem.

Jag har i motionen 1977/78:558-som behandlas underpunkten 31 -yrkat alt staten bör gå in i de sedan en tid tillbaka pågående resonemangen om medicinhistoriska museets framtida lokalisering och drift.

När jag i januari skrev delta var del min förhoppning alt frågan om Serafimerlasarettets fortsatta öden, som nu är föremål för förhandlingar mellan staten och landstinget, skulle ha behandlats i riksdagen innan

motionen om medicinhistoriska museet kom upp lill behandling. Därför är motionens konkreta förslag, nämligen att använda Serafimeriasaretlets kärnbyggnad - den kirurgiska kliniken - till medicinhistoriskt museum, villkoriigl och givetvis beroende på om den olycka skulle tima, alt Serafi-meriasarettei verkligen kommer atl läggas ned. ,

Serafimeriasaretlets problem kommer rimligtvis all diskuteras i kammaren senare i vår. Låt mig därför här och nu bara erinra om

alt lasarettet stått under statens beskydd från sin tillkomst vid 1700-talels mitt och fram till 1968.

att del är rikets äldsta bevarade sjukhus och

att del alltifrån 1752 och intill denna dag förkroppsligar en viktig del av Sveriges - och Finlands - medicinska historia.

Låt mig också erinra om alt den kirurgiska kliniken är inrymd i ett 1600-talspalats, inom vilket Urban Hjärne haft sitt apotek och Christopher Polhem sitt laboratorium. Byggnaden är självfallet kulturminnesmärke.

Enligt min mening är det här etl framtida medicinhistoriskt museum bör ha sin plats, om sjukvårdshuvudmannen lämnar scenen.

Nu har kulturulskottel frågat en kommunal arbetsgrupp till råds och fått svaret alt byggnaden inte lämpar sig för detta ändamål. Annars skulle man ju kunna tro att just stora sjuksalar skulle lämpa sig bra för museiändamål. Däremot anser man inom kommunen lokalerna lämpliga som kontor, och denna ärevördiga sjukhusbyggnad lär, enligt vad det sägs, vara dömd att i framtiden inhysa gatukontoret.

Genom all kriliklöst acceptera bedömningar från uppgiflslämnare med andra bindningar släpper kulturutskottet ifrån sig möjligheten alt slå vakt om ett verkligt kulturellt ändamål till förmån för den växande konloriseringen i innerstaden.

I min motion har jag framhållit all ett medicinhistoriskt museum i huvudstaden inte uteslutande är etl kommunall intresse utan självfallet ett riksintresse. Denna synpunkt har helt kommit bort i kullurutskoltets betänkande. Om man nu skall inrätta en stiftelse för att driva museet borde staten naturiigtvis vara representerad där, alldeles oavsett om det skall innebära ett ekonomiskt engagemang eller inte.

Som lägel nu är, herr talman, harjag inget yrkande. Men jag utgår från atl de berörda statsråden icke desto mindre håller sig orienterade om utvecklingen i saken och själva lar de initiativ som kan befinnas ändamålsenliga.

Överläggningen var härmed slutad.

Punkten I

Utskottets hemställan bifölls.

Nr 92

Torsdagen den 9 mars 1978

Anslag till allmänna kuhurändamål, m. m.

Punkten 2

Propositioner gavs på bifall lill dels utskottets hemställan, dels reservationen nr I av Tore Nilsson och Ingrid Diesen, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad.

Nr 92

Torsdagen den 9 mars 1978

Anslag till allmänna kulturändamål, m. m.

Punkten 3

Mom. 1

Propositioner gavs på bifall till Lo) utskottets hemställan, 2:o) reservationen nr 2 av Georg Andersson m. fi. samt 3:o) motionen nr 1388 av Rolf Hagel och Alf Lövenborg i motsvarande del, och förklarades den förstnämnda propositionen vara med övervägande ja besvarad. Då Georg Andersson begärde votering upptogs för bestämmande av kontrapropositionen ånyo de båda återstående propositionerna, av vilka den under 2:o) angivna förklarades ha fiertalets mening för sig.

I enlighet härmed blev följande voteringsproposiiion uppläst och godkänd:

Den som vill atl kammaren bifaller kulturutskottets hemställan i betänkandet nr 18 punkten 3 mom. 1 röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 2 av Georg Andersson m.fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Georg Andersson begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 148

Nej - 136

Avstår - 1

Mom. 2

Propositioner gavs på bifall till dels ulskottets hemställan, dels reservationen nr 3 av Georg Andersson m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Georg Andersson begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller kulturulskoilels hemställan i belänkandet nr 18 punkten 3 mom. 2 röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 3 av Georg Andersson m.fl.

Ja - 148 Nej - 137

Mom. 3

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reserva-

tionen nr 4 av Georg Andersson m. fl., och förklarades den förra proposi- Nr 92

lionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Georg Andersson begärt Torsdaeen den

votering upplästes och godkändes följande voteringsproposiiion: o mars 1978

Den som vill atl kammaren bifaller kulturutskotiets hemställan i betänkandet nr 18 punkten 3 mom. 3 röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 4 av Georg Andersson m.fl.

Anslag till allmänna kullurändamål, m. m.

Vid omröstning genom uppresning förklarades fiertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Georg Andersson begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 148

Nej - 138

Avslår - 1

Punkten 4

Mom. 1

Propositioner gavs på bifall till l:o) utskottets hemställan, 2:o) motionen nr 875 av Eva Hjelmström m. fl. i motsvarande del samt 3:o) motionen nr 1388 av Rolf Hagel och Alf Lövenborg i motsvarande del, och förklarades den förstnämnda propositionen vara med övervägande ja besvarad. Då Inga Lantz begärde votering upptogs för bestämmande av kontrapropositionen ånyo de båda återstående propositionerna, av vilka den under 2:o) angivna förklarades ha flertalets mening för sig.

1 enlighet härmed blev följande voteringsproposition uppläst och godkänd:

Den som vill att kammaren bifaller kulturutskottets hemställan i betänkandet nr 18 punkten 4 mom. 1 röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit motionen nr 875 av Eva Hjelmström m. fl. i motsvarande del.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Inga Lantz begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 267

Nej - 14

Avstår - 5

Mom. 2

Propositioner gavs på bifall till l:o) utskottets hemställan, 2:o) reserva-

Nr 92

Torsdagen den 9 mars 1978

Anslag till allmänna kullurändamål, m. m.

lionen nr 5 av Georg Andersson m. fl. samt 3:o) motionen nr 1388 av Rolf Hagel och Alf Lövenborg i motsvarande del, och förklarades den förstnämnda propositionen vara med övervägande ja besvarad. Då Georg Andersson begärde votering upptogs för bestämmande av kontrapropositionen ånyo de båda återstående propositionerna, av vilka den under 2:o) angivna förklarades ha flertalets mening för sig.

I enlighet härmed blev följande voteringsproposition uppläst och godkänd:

Den som vill att kammaren bifaller kulturutskottets hemställan i betänkandet nr 18 punkten 4 mom. 2 röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 5 av Georg Andersson m.fl.

Ja - 147

Nej - 138

Avstår - 1

Mom. 3

Propositioner gavs på bifall lill Lo) utskottets hemställan, 2:o) reservationen nr 6 av Georg Andersson m. fl., 3:o) motionen nr 448 av Lars Werner m. fl. i motsvarande del samt 4:o) motionen nr 1388 av Rolf Hagel och Alf Lövenborg i motsvarande del, och förklarades den förstnämnda propositionen vara med övervägande ja besvarad. Då Georg Andersson begärde votering upptogs för bestämmande av kontraproposition i huvudvoteringen de återstående propositionerna, av vilka den under 2:o) angivna förklarades ha flertalets mening för sig. Sedan Eva Hjelmström begärt votering upptogs för bestämmande av kontraproposition i voteringen om kontraproposition i huvudvoteringen ånyo propositionerna under 3:o) och 4:o), av vilka den under 3:o) förklarades ha flertalets mening för sig.

I enlighet härmed blev följande voteringsproposition för voteringen om kontraproposition i huvudvoteringen uppläst och godkänd:

Den som vill atl kammaren till kontraproposition i huvudvoteringen

angående kulturutskottels hemställan i betänkandet nr 18 punkten 4 mom. 3

antar reservationen nr 6 av Georg Andersson m. fl. röstar ja,

den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren till kontraproposition i nämnda votering antagit

motionen nr 448 av Lars Werner m. fl. i motsvarande del.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens Nr 92

Torsdagen den 9 mars 1978

Anslag till allmänna kulturändamål, m. m.

ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Eva Hjelmslröm begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 129

Nej - 15

Avstår - 142

I enlighet härmed blev följande voteringsproposition för huvudvoteringen uppläst och godkänd:

Den som vill atl kammaren bifaller kulturutskottets hemställan i betänkandet nr 18 punkten 4 mom. 3 röstar ja, den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 6 av Georg Andersson m.fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Eva Hjelmström begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 148

Nej - 136

Avslår - 1

Mom. 4

Propositioner gavs på bifall lill Lo) utskottets hemställan, 2:o) reservationen nr 7 av Georg Andersson m. fl. samt 3:o) motionen nr 1388 av Rolf Hagel och Alf Lövenborg i motsvarande del, och förklarades den förstnämnda propositionen vara med övervägande ja besvarad. Då Georg Andersson begärde votering upptogs för bestämmande av kontrapropositionen ånyo de båda återstående propositionerna, av vilka den under 2:o) angivna förklarades ha flertalets mening för sig.

I enlighet härmed blev följande voteringsproposiiion uppläst och godkänd:

Den som vill att kammaren bifaller kullurutskoltets hemställan i belänkandet nr 18 punkten 4 mom. 4 röstar ja, den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 7 av Georg Andersson m.fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Georg Andersson begärde

Nr 92

Torsdagen den 9 mars 1978

Anslag till allmänna kulturändamål, m. m.

rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 147 Nej - 138 Avstår - 1 .

Mom. 5

Propositioner gavs på bifall lill l:o) utskottets hemställan, 2:o) reservationen nr 8 av Georg Andersson m. fi. samt 3:o) motionen nr 1388 av Rolf Hagel och Alf Lövenborg i motsvarande del, och förklarades den förstnämnda propositionen vara med övervägande ja besvarad. Då Georg Andersson begärde votering upptogs för bestämmande av kontrapropositionen ånyo de båda återstående propositionerna, av vilka den under 2:o) angivna förklarades ha flertalets mening för sig.

I enlighet härmed blev följande voteringsproposition uppläst och godkänd:

Den som vill atl kammaren bifaller kullurutskoltets hemställan i betänkandet nr 18 punkten 4 mom. 5 röstar ja, den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 8 av Georg Andersson m.fl.

Ja - 148

Nej - 138

Avstår - 1

Mom. 6

Propositioner gavs på bifall till dels ulskottets hemställan, dels motionen nr 1388 av Rolf Hagel och Alf Lövenborg i motsvarande del, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad.

Mom. 7

Utskottets hemställan bifölls.

Punkterna 5 och 6

Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkter hemställt.

Punkten 7

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels motionen nr 1388 av Rolf Hagel och Alf Lövenborg i motsvarande del, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad.

Punkterna 8-14

Kammaren biföll vad ulskottet i dessa punkter hemställt.

Punkten 15

Mom. 1

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 10 av Tore Nilsson och Ingrid Diesen, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Ingrid Diesen begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposiiion:

Nr 92

Torsdagen den 9 mars 1978

Anslag till allmänna kullurändamål, m. m.

Den som vill att kammaren bifaller kultumlskoltets hemställan i betänkandet nr 18 punkten 15 mom. 1 röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 10 av Tore Nilsson och Ingrid Diesen.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Ingrid Diesen begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 236

Nej - 49

Avstår - 2

Mom. 2

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr II av Georg Andersson m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad.

Mom. 3-6

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

Mom. 7

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels motionen nr 875 av Eva Hjelmström m. fl. i motsvarande del, pch förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Inga Lantz begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposiiion:

Den som vill att kammaren bifaller kulturutskottgts hemställan i betänkandet nr 18 punkten 15 mom. 7 röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit motionen nr §75 ay Eva Hjelmslröm m. fl. i motsvarande del.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Inga Lantz begärde rösträkning

Nr 92

Torsdagen den 9 mars 1978

Anslag till allmänna kuhurändamål, m. m.

verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 270

Nej - 15

Avslår - 1

Mom. 8-9

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

Punkten 16

Mom. 1

Propositioner gavs på bifall till l:o) ulskottets hemställan, 2:o) motionen nr 448 av Lars Werner m. fl.i motsvarande del samt 3:o) motionen nr 1388 av Rolf Hagel och Alf Lövenborg i motsvarande del, och förklarades den förstnämnda propositionen vara med övervägande ja besvarad. Då Eva Hjelmström begärde votering upptogs för bestämmande av kontrapropositionen ånyo de båda återstående propositionerna, av vilka den under 2:o) angivna förklarades ha flertalets mening för sig.

I enlighet härmed blev följande voteringsproposiiion uppläst och godkänd:

Den som vill atl kammaren bifaller kulturulskoilels hemställan i betänkandet nr 18 punkten 16 mom. I röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit motionen nr 448 av Lars Werner m. fl. i motsvarande del.

Ja - 271

Nej - 14

Avstår - 2

Mom. 2

Utskottets hemställan bifölls.

Mom. 3

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels motionen nr 875 av Eva Hjelmslröm m. fl.i motsvarande del, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Inga Lantz begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposiiion:

Den som vill all kammaren bifaller kullurutskoltets hemställan i belänkandet nr 18 punkten 16 mom. 3 röstar ja, den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit motionen nr 875 av Eva Hjelmström m. fl. i motsvarande del.

Ja - 270

Nej - 14

Avstår - 1

Nr 92

Torsdagen den 9 mars 1978

Anslag till allmänna kulturändamål, m. m.

Punkterna 17 och 18

Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkter hemställt.

Punkten 19

Mom. 1 och 2

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

Mom. 3

Propositioner gavs på bifall lill dels ulskottets hemställan, dels motionen nr 1138 av Lars Werner m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Eva Hjelmström begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposiiion:

Den som vill att kammaren bifaller kulturutskottets hemställan i betänkandet nr 18 punkten 19 mom. 3 röstar ja, den del ej vill röstar nej. Vinner nej har kammaren bifallit motionen nr 1138 av Lars Werner m. fl.

Ja - 269

Nej - 16

Avslår - 1

Punkten 20

Utskottets hemställan bifölls.

Punkten 21

Mom. 1

Utskottels hemställan bifölls.

6 Riksdagens protokoll 1977/78:92

Nr 92

Torsdagen den 9 mars 1978

Anslag till allmänna kulturändamål, m. m.

M o m . 2

Propositioner gavs på bifall lill dels ulskottets hemställan, dels motionen nr 563 av Lars Werner m. fl. i motsvarande del, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Carl-Henrik Hermansson begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposiiion:

Den som vill att kammaren bifaller kulturulskoilels hemställan i belän-

kandet nr 18 punklen 21 mom. 2 röstar ja,

den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit motionen nr 563 av Lars Werner m. fl. i

motsvarande del.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-proposiiionen. Då Carl-Henrik Hermansson begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 269

Nej - 14

Avstår - 1

Mom. 3

Propositioner gavs på bifall till Lo) utskottets hemställan, 2:o) motionen nr 563 av Lars Werner m. fl. i motsvarande del samt 3:o) motionen nr 1388 av Rolf Hagel och Alf Lövenborg i motsvarande del, och förklarades den förstnämnda propositionen vara med övervägande ja besvarad. Då Carl-Henrik Hermansson begärde votering upptogs för bestämmande av kontrapropositionen ånyo de båda återstående propositionerna, av vilka den under 2:o) angivna förklarades ha flertalets mening för sig.

I enlighet härmed blev följande voteringsproposiiion uppläst och godkänd:

Den som vill att kammaren bifaller kulturutskottets hemställan i betänkandet nr 18 punklen 21 mom. 3 röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit motionen nr 563 av Lars Werner m. fl. i motsvarande del.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Cari-Henrik Hermansson begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 268

Nej - 15

Avstår - 2

Mom. 4

Propositioner gavs på bifall till l:o) utskottels hemställan, 2:o) reservationen nr 19 av Georg Andersson m. fl. samt 3:o) motionen nr 1388 av Rolf Hagel och Alf Lövenborg i motsvarande del, och förklarades den förstnämnda propositionen vara med övervägande ja besvarad. Då Åke Green begärde votering upptogs för bestämmande av kontrapropositionen ånyo de båda återstående propositionerna, av vilka den under 2:o) angivna förklarades ha flertalets mening för sig.

I enlighet härmed blev följande voteringsproposition uppläst och godkänd:

Den som vill att kammaren bifaller kulturutskottets hemställan i betänkandet nr 18 punkten 21 mom. 4 röstar ja, den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 19 av Georg Andersson m.fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Anna-Greta Skaniz begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 148

Nej - 135

Avstår - 1

Mom. 5

Punkterna 22 och 23

Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkter hemställt.

Punkten 24

Mom. 1

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 20 av Georg Andersson m. fi., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Åke Green begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Nr 92

Torsdagen den 9 mars 1978

Anslag lill allmänna kulturändamål, m. m.

Den som vill att kammaren bifaller kulturutskottets hemställan i betänkandet nr 18 punkten 24 mom. 1 röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 20 av Georg Andersson m. fl.

Nr 92

Torsdagen den 9 mars 1978

Anslag till allmänna kulturändamål, m. m.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Åke Green begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 148

Nej - 135

Avstår - 1

Mom. 2

Propositioner gavs på bifall till Lo) utskottels hemställan, 2:o) reservationen nr 21 av Georg Andersson m. fl. samt 3:o) motionen nr 561 av Eva Hjelmström och Cari-Henrik Hermansson, och förklarades den förstnämnda propositionen vara med övervägande ja besvarad. Då Cari-Henrik Hermansson begärde votering upptogs för bestämmande av kontrapropositionen ånyo de båda återstående propositionerna, av vilka den under 2:o) angivna förklarades ha flertalets mening för sig. Sedan Carl-Henrik Hermansson begärt votering beträffande kontrapropositionen, upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill alt kammaren till kontraproposition i huvudvoteringen angående kulturutskottets hemställan i betänkandet nr 18 punklen 24 mom. 2 antar reservationen nr 21 av Georg Andersson m. fl. röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren till kontraproposition i nämnda votering antagit motionen nr 561 av Eva Hjelmström och Carl-Henrik Hermansson.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Carl-Henrik Hermansson begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 133

Nej - 13

Avstår - 137

I enlighet härmed blev följande voteringsproposiiion uppläst och godkänd:

Den som vill alt kammaren bifaller kultumtskottets hemställan i belänkandet nr 18 punkten 24 mom. 2 röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 21 av Georg Andersson m.fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Åke Green begärde rösträkning

verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav Nr 92

följande resultat

Mom. 3

Ulskottets hemställan bifölls.

Ja - 148

Nej - 135

Avstår - 1

Torsdagen den 9 mars 1978

Anslag lill allmänna kulturändamål, m. m.

Punkterna 25-31

Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkter hemställt.

Punklen 32

Mom. 1

Propositioner gavs på bifall lill dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 24 av Tore Nilsson och Ingrid Diesen, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Ingrid Diesen begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller kulturutskottets hemställan i betänkandet nr 18 punkten 32 mom. 1 röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 24 av Tore Nilsson och Ingrid Diesen.

Ja - 229

Nej - 48

Avstår - 3

Mom. 2-4

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

Punkten 33

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 25 av Tore Nilsson och Ingrid Diesen, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad.

Punkten 34

Utskottels hemställan bifölls.

På förslag av talmannen beslöt kammaren att uppskjuta behandlingen av återstående på dagens föredragningslista upptagna utskottsbetänkanden lill morgondagens sammanträde.

Nr 92

Torsdagen den 9 mars 1978

Om arbetsskadeförsäkringens giltighet vid genomgång av utbildning

§ 11 Om arbetsskadeförsäkringens giltighet vid genomgång av utbildning

Socialministern RUNE GUSTAVSSON erhöll ordet för att besvara Gustav Lorentzons{ypk)den 27 febmari anmälda fråga, 1977/78:311, till arbetsmarknadsministern, och anförde:

Hert talman! Gustav Lorentzon har frågat arbetsmarknadsministern vilka åtgärder denne kommer alt vidta för alt snarast rätta till vad Gustav Lorentzon anser vara orättvisor i lagen om arbetsskadeförsäkring. Frågan gäller försäkringens giltighet under utbildning.

Arbetet inom regeringen är så fördelat all del är jag som skall svara på frågan.

Den nya arbetsskadeförsäkringen omfattar liksom den tidigare försäkringen i viss utsträckning också studerande. Försäkringen gäller därvid i den mån utbildningen är förenad med särskild risk för arbetsskada. Enligt närmare regeringsföreskrifter innebär detta atl försäkringen gäller under moment i utbildningen, när eleven utför arbete som stämmer överens med eller liknar vanligt förvärvsarbete. Då har de studerande alltså samma skydd som de förvärvsarbetande, men inte under rena teorilektioner.

Den tidigare yrkesskadeförsäkringen täckte bara elever i utbildning som angavs i en särskild förteckning, men gällde för dem under hela skoldagen. Elevskyddet vilade ursprungligen på principen att utbildningen skulle vara förenad med särskild skaderisk. Försäkringen kom dock efter hand att omfatta även utbildningar där det teoretiska inslaget var betydande. Olikheten i skadeskydd gentemot dem som stod utanför förteckningen var då svår att motivera.

Jag vill här påminna om alt när elevförsäkringen ursprungligen kom lill var yrkesskadeförsäkringen det enda försäkringsskyddet i modern mening. Sedan dess haren allmän socialförsäkring vuxit fram med en grundtrygghet bl. a. vid olycksfall och sjukdom för alla människor i samhället. Atl vi har behållit en särskild arbetsskadeförsäkring beror på att man anser atl den som förvärvsarbetar löper större risk alt bli skadad än andra. De förvärvsarbetande får också bära de skaderisker som följer med produktionen.

Del nya särskilda elevskyddet har koncentrerats till de situationer som anknyter till arbetsskadeförsäkringens syfte, nämligen utbildningsmoment med särskild skaderisk. Jag vill erinra om alt elevförsäkringens krav på särskild skaderisk tillstyrktes av ett enigt socialförsäkringsulskott när försäkringen beslöts i maj 1976.

Kravet på särskild skaderisk har också lett till atl man inte längre har ett extra skydd vid färd till eller från undervisningen utöver det som alla människor har i den allmänna försäkringen. Den tidigare ordningen var svår au motivera och den var inte rättvis i förhållande lill sådana studerande som inte fanns med i elevskyddet.

Under delta anförande övertog tredje vice talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

GUSTAV LORENTZON (vpk):

Herr talman! Jag tackar socialministern för svaret på min fråga. Men när man lyssnade till socialministerns uppläsning av svaret, fick man närmast en känsla av all svarel var ett uttryck för den obotfärdiges förhinder.

En gång i tiden antogs denna lag, sedan lagförslaget - som det står i svarel -tillstyrkts av ett enigt socialförsäkringsulskott. Men när det nu uppstått en opinion och det visat sig förekomma felaktigheter vid lagens tillämpning, måste del hela rättas till. Detta vill socialministern dock inte vara med om.

Under senare tid 'har det bland eleverna på AMU-centra överallt i landet rått etl utbrett missnöje med den nya arbetsskadeförsäkringen, som trädde i kraft den 1 juli i fjol. Den innebär väsentligt sämre försäkringsskydd än vad lagen om yrkesskadeförsäkring, som gällde fram till den 1 juli 1977, gav AMU-eleverna. Deras riksorganisation har uppvaktat regeringen föratt faen ändring till stånd - socialministern log emot tillsammans med en hel rad andra prominenta personer-dock utan något löfte om förbättrat försäkringsskydd.

För att rikta allmänhetens uppmärksamhet på det här förhållandet, som jag menar är oefterrättligt, beslöt man om en kort arbetsnedläggelse vid samtliga AMU-centra i landet. En omfattande namninsamling har också genomförts. AMU-eleverna lar mycket allvariigt på frågan. Tidigare hade eleverna vid AMU-centra samma försäkringsskydd som förvärvsarbetande på vanliga arbetsplatser, vilket innebär att alla skador på själva arbetsplatsen och skador vid olyckor under färd till och från arbetsplatsen täcktes av försäkringen. Detla skydd gäller inte längre.

Till arbetsmarknadsutbildning söker sig i stor utsträckning personer som har fått sluta sina tidigare jobb på gmnd av arbetsbrist. När de hade anställning gav yrkesskadeförsäkringen helt arbelsskadeskydd, men så är det alltså inte längre på AMU-centret. Varför del är på det sättet kan eleverna inte förstå, och det begriper inte jag heller.

Det verkar minst sagt underiigt att eleverna i arbetsmarknadsutbildning, som tidigare måst kämpa hårt för atl få ett utbildningsbidrag som någorlunda svarar mot levnadskostnaderna, nu också i viss utsträckning skall bli utstötta från den arbelsskadeförsäkring som gäller alla förvärvsarbetande, inte endast arbetstagare som fallet var tidigare. Också i andra avseenden är lagen bättre än fömt, men för eleverna i arbetsmarknadsutbildning har situationen väsentligt försämrats.

Den utredning som föregick förslaget om den nya arbetsskadeförsäkringen föreslog att AMU-elevernas försäkringsskydd skulle bibehållas som det var. Också arbetsmarknadsstyrelsen har uttalat sig för detta, och jag vill slutligen fråga socialministern: Är AMU-elevernas resor till och från arbetet mindre riskabla än förvärvsarbetandes resor? En person som i dag är AMU-elev kan ju tidigare ha haft ett arbete inom produktionen. Då var han arbetsskadeför-säkrad, men nu är han det inte. Och vidare: Varför skall försäkringsskyddet inte gälla vid den teoretiska utbildningen? Om vederbörande bryter elt ben eller skadar ryggen eller etl knä, får han stå risken själv.

Nr 92

Torsdagen den 9 mars 1978

Om arbetsskadeförsäkringens giltighet vid genomgång av utbildning

Nr 92

Torsdagen den 9 mars 1978

Om arbetsskadeförsäkringens giltighet vid genomgång av utbildning

Socialministern RUNE GUSTAVSSON:

Herr talman! Jag redogjorde nyss för orsaken lill alt de studerande inte längre har något arbetsskadeskydd vid färdolycksfall. Atl den tidigare elevförsäkringen kunde gälla vid sådana olycksfall får ses mot bakgrund av att den gällde under alla utbildningsmoment på uppräknade skolor och kurser. Vissa elever hade således rätt till ersättning vid färdolycksfall medan andra inte hade del, och detta var inte räUvist. Risk för färdolycksfall ärju någol som alla människor utsätts för i trafiken, och risken förde studerande är givetvis inte beroende av utbildningens art. 1 delta avseende har de studerandes intresse av skydd ansetts tillgodosett genom den allmänna försäkringen, som också gäller för alla andra som råkar ut för färdolycksfall utan samband med förvärvsarbete. Jag vill här också påminna om den allmänna rätten till trafikskadeersättning.

Vidare vill jag erinra om atl alla som läcks av sluderandeförsäkringen i princip har samma skydd. Atl inom arbelsskadeförsäkringen ge förmånligare skydd åt vissa elevgrupper är någol som det finns betänkligheter emot. Förutom de svårigheter som ligger i alt det finns en mängd olika utbildningar, så kan man fråga sig vilka urvalsprinciper som i så fall borde tillämpas. Bör t. ex. arbetsmarknadsskäl tillmätas särskild betydelse eller skall utbildningens art eller graden av samhällsnytta vara avgörande? Det är bl. a. dessa svårigheter som gjort att elevförsäkringen i stället har knytils lill kursmoment med särskild skaderisk och gäller lika för alla.

GUSTAV LORENTZON (vpk):

Herr talman! Nu är det faktiskt så, herr socialminister, alt AMU-elever efter den nya lagen fått ett sämre försäkringsskydd än gymnasie- och grundskoleelever. Kommunförbundet har tecknat en försäkring som omfattar alla elever i grundskola och gymnasium och som innebär atl eleven är försäkrad både vid praktiska och teoretiska moment, vid studiebesök utanför skolorna och färd till och från skolan. Detta gäller inte eleverna vid AMU-center.

Vissa AMU-center i landet har själva undersökt frågan och gått till Folksam och hört sig för om en kompletterande försäkring. Om allt vore så bra som socialministern här meddelar oss, skulle AMU-eleverna inte uppträda som de gör och försöka få en försäkring vid sidan om.

AMU-eleverna själva hävdar att någon på departementet har svarat dem att om man skulle försäkra eleverna i den utsträckning det här är fråga om skulle det ställa sig alldeles för dyrt. Jag skulle gärna vilja att socialministern svarar på om delta stämmer.

Grundtryggheten vid olycksfall och sjukdom för alla människor i samhället gäller naturiigtvis också Wallenberg, men han behöver aldrig utnyttja den.

I det här fallet ärdet som Analole France på sin tid uttalade det: I Frankrike är det förbjudet att sova under broarna och tigga sig fram. Det hjälper inte AMU-eleverna, hur optimistisk socialministern än är.

Socialministern RUNE GUSTAVSSON:

Herr talman! Jag har redovisat för Gustav Lorentzon vad som gäller i dag, och jag har ocksiå redovisat motiven lill de regler vi har.

Sedan vill jag återigen påpeka för Gustav Lorentzon att den allmänna försäkringen inte skall glömmas bort i sammanhanget.

GUSTAV LORENTZON (vpk):

Herr talman! De som studerar på AMU-center under tillämpning av 25-kronan är arbetsskadeskyddade, däremot inte de andra eleverna. I Kramfors finns exempel på företag som nu slår på ruinens brant och haft möjlighet alt skicka sin arbetskraft till AMU-center. Då gäller arbetsskadeförsäkringen för dessa, men inte för andra som är arbetslösa. Delta är en orättvisa, herr socialminister, det kommer man inte ifrån.

Skall regeringen uppträda så här halsstarrigt finns inget annat alternativ än att fackföreningsrörelsen i landet får ta hand om frågan. Det finns många människor som i dag får sluta på jobbet men som varit skyddade genom arbetsskadeförsäkringen. De kommer till AMU-center, därför att de blivit arbelslö,sa. Det är inte någol självförvållal. Och då slår detta skydd inte till deras förfogande längre.

Nr 92

Torsdagen den 9 mars 1978

Om socialstyrelsens anvisningar för. den kommunala barnomsorgen .

Överiäggningen var härmed slutad.

§12 Om socialstyrelsens anvisningar för den kommunala barnomsorgen

Socialministern RUNE GUSTAVSSON erhöll ordet för atl besvara Inga Lantz (vpk) den 27 februari anmälda fråga, 1977/78:313, och anförde:

Herr talman! Inga Lantz har frågat mig vilka åtgärder jag avser all vidta för att kommunerna i tid skall fö socialstyrelsens anvisningar beträffande barnomsorgsplanen.

Tidplanen för barnomsorgsplaneringen innebär att förslag från sociala centralnämnden skall föreligga i maj-juni. Därefter sker remiss och information. Fullmäktige antar planen under hösten. Planen skall redovisas till socialstyrelsen senast den 15 mars påföljande år.

Avsikten är atl barnomsorgsplaneringen skall ha karaktären av rullande femårsplanering där planerna åriigen revideras. Planeringen har nu pågått sedan år 1975. Detla innebär alt planeringen i sina huvuddrag är väl känd av kommunerna. Förra året skedde dock en viss förändring av innehållet i anvisningarna för redovisningen samtidigt som planeringsperioden bättre anpassades lill övrig kommunal långtidsplanering. Inför årets planeringsomgång har socialstyrelsen avvaktat huvuddelen av kommunernas under 1977 uppgjorda planer för atl tillgodogöra sig erfarenheterna av dessa innan nya anvisningar ges ul om hur redovisningen av planerna skall ske. På grund härav samt som följd av att materialet kommer ut i en ny skriftserie som förlängt produktionstiden något kommer årets anvisningar all föreligga ca en

7 Riksdagens protokoll 1977/78:92

Nr 92

Torsdagen den 9 mars 1978

Om socialstyrelsens anvisningar för den kommunala barnomsorgen

vecka senare än år 1977. Efter vad jag har inhämtat avser socialstyrelsen atl fortsättningsvis sträva efter att anvisningarna föreligger i februari månad varie år.

INGA LANTZ (vpk):

Herr talman! Jag ber all få lacka för svaret - fast det var inte bra!

Redan i februari-mars startar kommunerna arbetet med den nya barnomsorgsplanen för den kommande femårsperioden. Nu gäller det alltså åren 1979-1983. Att man inte kan starta ännu tidigare beror på atl man måste invänta de nya befolkningsprognoser som skall användas vid behovsberäkningarna.

Vid sidan av att kommunernas tjänstemän arbetar med planen sker också löpande politiska ställningstaganden, och beslut fattas för att få den politiska förankringen. Alt arbetet med planen börjar så tidigt på året beror på att socialstyrelsen har sagt, att planen skall beslutas av kommunernas sociala centralnämnder under maj-juni, för att sedan skickas på remiss under augusti-september till allmänheten och vissa föreningar. För att få planen realistisk måste dessutom stadsbyggnadskontor och exploateringskontor samverka med socialförvaltningen i bl. a. markfrågor. Också skol- och fritidsförvaltningar är inkopplade i arbetet med planen. Först i slutet av året, i november, antas barnomsorgsplanen av kommunfullmäktige i samband med kommunernas budgetbeslut. Barnomsorgsplanen måsle också samordnas med kommunernas KELP-arbele.

Herr talman! Jag har med denna noggranna tidsredovisning velat klarlägga alt arbetet ute i kommunerna med barnomsorgsplanerna verkligen är både omfattande och tidskrävande.

Vad gör då socialstyrelsen, som är den centrala ansvariga myndigheten, för att hjälpa och underlätta kommunernas arbete i detta avseende? Det heter nämligen atl socialstyrelsen skall ge kommunerna anvisningar om hur kommunerna skall beräkna behovet av platser osv. Ja, förta året kom det inte några anvisningar förrän i slutet av april. Då var kommunerna redan klara med sin planer i beräkningsavseende, och då sade socialstyrelsen bara att kommunernna kunde använda 1975 års beräkning. För 1978 års arbete lovade socialstyrelsen atl anvisningarna skulle vara uie i kommunerna under januari-februari, alltså just då kommunerna böriar sitt arbete med planen. Men ännu har inga anvisningar kommit.

I del svar som jag nu har fått står det att årets anvisningar kommer att föreligga ca en vecka senare än år 1977 - då de kom i april. Det ärju ingen mening med alt vi får några anvisningar alls ute i kommunerna, om det skall vara på det viset. Kan inte socialministern se till alt anvisningarna kommer i så god tid att kommunerna kan använda sig av dem? Det ärju ingen idé alt socialstyrelsen skickar ut anvisningarna i april, för då är arbetet med beräkningarna redan klart. F. ö. har ju socialstyrelsen faktiskt lovat alt anvisningarna skulle komma redan i januari.

Jag för väl tolka det svar jag nu fått på det sättet att socialministern inte

tänker vidta några åtgärder i denna fråga, ulan att man tänker lämna kommunerna utan hjälp.

Socialministern RUNE GUSTAVSSON:

Herr talman! Jag har inte här tillgång till uppgifterna om när anvisningarna har kommit tidigare år, men jag skall undersöka om de uppgifter som Inga Lantz här har lämnat är riktiga.

Sedan tror jag alt det bara är ett fåtal kommuner som startar den nya planeringsomgången så tidigt som Inga Lantz här giorde gällande.

Jag vill också tillägga att redan inför förra årets planeringsomgång angav socialstyrelsen i skrivelse lill alla kommuner att ändringarna i anvisningarna endast skulle komma att medföra smärre justeringar, och de kommuner som ansåg sig ha ett tillfredsställande planeringsunderlag och önskade göra sin barnomsorgsplanering innan anvisningarna var klara kunde göra det med ledning av tidigare anvisningar. Detla gäller även för årets planeringsomgång. Så illa ställt är det alltså inte, Inga Lantz!

Nr 92

Torsdagen deri 9 mars 1978

Om socialstyrelsens anvisningar för den kommunala barnomsorgen

INGA LANTZ (vpk):

Herr talman! Tyvärr är del så illa ställt, och det är märkligl alt en socialminister inte har tillgång lill de här uppgifterna när han fåren sådan här fråga. Vore jag socialminister skulle jag skaffa fram uppgifterna. Jag kan i alla fall tala om att mina uppgifter är rikliga och att kommunerna är tvungna alt starta arbetet på den kommande barnomsorgsplanen så tidigt som man gör, eftersom socialstyrelsen sagt lill om del. Man måsle ju länka på sådant som mark- och budgetfrågor för alt fö planen någol så när realistisk och genomförbar.

Jag hade hoppats alt socialministern skulle påskynda socialstyrelsens arbete med anvisningarna, så atl de åtminstone skulle kunna vara klara i mars, medan man fortfarande håller på med den här tekniska beräkningen. Sedan kan man i och för sig starkt betvivla värdet av socialstyrelsens anvisningar och även av planerna i övrigt. Jag anser att planerna bygger på ett myckel tvivelaktigt underiag. Siffrorna är gamla och beräkningsmodellerna bygger hela tiden på en tänkt behovssiffra, varefter man gör ett avdrag så all man kommer fram till något som kallas servicenivå. Beräkningsmodellerna är egentligen ointressanta, om vi nu skall diskutera just dem, och direkt missvisande när del gäller atl räkna ul ett behov. Jag menar att det borde finnas bättre beräkningsmodeller, när man skall räkna fram behovet av barnomsorgsplatser ute i kommunerna. Antingen kan man utgå ifrån atl alla barn skall ha plats på daghem eller också kan man se på köerna som här i Stockholm omfattar 16 000 barn. Det skulle vara mera förankrat i verkligheten. Men när det gäller frågan om anvisningarna är jag djupt besviken dels därför alt socialministern inte kände lill del här, dels därför atl han inte vill medverka till att kommunerna får hjälp med att få ut anvisningarna, så att dessa kan användas ute i kommunerna.

Nr 92

Torsdagen den 9 mars 1978

Om förutsättningarna för ändrad krigsplacering i visst fall

Socialministern RUNE GUSTAVSSON:

Herr talman! Del är också viktigt, Inga Lantz, atl se efter att det finns barn på alla de platser som står till förfogande.

Sedan harjag fått den uppgiften att dessa anvisningar skall gå ut från socialstyrelsen den 15 mars.

INGA LANTZ (vpk):

Herr talman! Får jag fråga: Vad menar socialministern med att det inte finns barn till det fåtal platser som står till förfogande? Känner inte socialministern lill den enorma kön i våra kommuner? Åtminstone del trodde jag atl man skulle känna till som socialminister-de 16 000 barn som står i kö i den här kommunen eller de 3 000 kanske 4 000 barn som köar i min egen kommun.

Socialministern RUNE GUSTAVSSON:

Hert talman! Jag kan ju hänvisa Inga Lantz lill den diskussion som förts i Stockholms kommun. Av den har del framgått atl det finns etl slort antal lediga platser. Men jag vet ju också atl det finns köer.

INGA LANTZ (vpk):

Herr talman! Orsaken till att beläggningen inte uppgår till merän 60-66 96, som är fallet också i min hemkommun, är ju en helt annan. Del beror inte på all folk inte vill ha plats på daghem, ulan det har med sjukdomsfrånvaro att göra liksom med administration som man inte ansett sig ha råd atl bygga ut så att den fungerar. Det blir då glapp mellan olika placeringar.

Överiäggningen var härmed slutad.

§ 13 Om förutsättningarna för ändrad krigsplacering i visst fall

Försvarsministern ERIC KRÖNMARK erhöll ordet för att besvara Oswald Söderqvisis (vpk) den 2 mars anmälda fråga, 1977/78:326, och anförde:

Herr talman! Oswald Söderqvist har frågat om vilka typer av befattningar i krigsorganisationen som föranleder registrering som säkerhetsrisk och på vilket sätt innehavarna kan anses ulnyuja befattningen så all det blir till fara för försvaret eller landets säkerhet.

En viktig uppgift för säkerhetsskyddet inom statsförvaltningen är att vidta åtgärder i syfte att hindra alt personer som inte är pålitliga från säkerhetssynpunkt placeras i befattningar som är av betydelse för rikets säkerhet. För sådant ändamål får personalkontroll företas. Regler för hur denna kontroll skall gå till finns i personalkontrollkungörelsen.

Med personalkontroll förstås enligt kungörelsen inhämtande av upplysningar ur det polisregister som förs vid säkerhetsavdelningen inom rikspolisstyrelsen. I registret får rikspolisstyrelsen anteckna uppgifter som behövs förden särskilda polisverksamheten. Personalkontroll får bara företas i fråga

om den som innehar eller skall placeras i befattning som är av betydelse för rikets säkerhet. Sådana befattningar hänförs lill skyddsklass. Det finns två skyddsklasser. Skyddsklass 1 omfattar befallningar som är av synnerlig betydelse för rikels säkerhet. Skyddsklass 2 omfattar övriga befattningar som är av betydelse för rikels säkerhet. Vilka befattningar som skall hänföras till skyddsklass 1 bestäms av regeringen. Överbefälhavaren bestämmer för försvarsmaktens del vilka befattningar som skall hänföras till skyddsklass 2.

Av vad jag har sagt framgår att det finns vissa befattningar inom vår krigsorganisation som är av betydelse för rikets säkerhet. Det typiska för dessa befattningar är att de ger innehavaren av befattningen tillgång till uppgifter om eller inblick i verksamhet vars uppenbarande för främmande makt skulle vara till skada för vårt försvar. Det är därför nödvändigt att det sker en kontroll av pålitligheten hos de personer som placeras i sådana befattningar.

Nr 92

Torsdagen den 9 mars 1978

Om .förutsättningarna för ändrad krigsplacering i visst fall

OSWALD SÖDERQVIST (vpk):

Hert talman! Jag tackar försvarsministern för svarel på min fråga.

Jag har ingen från försvarsministerns uppfattning avvikande mening när del gäller den första delen av svaret. Det är självklart atl del är viktigt atl vi har en säkerhetsriänsl som kan hindra all personer, som inte är pålitliga, placeras på befattningar som är av betydelse för rikels säkerhet, som det heter. Vpk har flera gånger haft tillfälle att i motioner och i andra sammanhang föra fram kritik mot att den svenska säkerhetstjänsten präglas av en viss snedvridenhet som ofta drabbar personer i myckel underordnade befattningar medan personer som kanske vore mera fariiga för rikets säkerhet många gånger går fria. Det är den tunga kritik som vi har alt rikta mol säkerhetstjänsten, och den kritiken kvarstår givetvis.

Det fall som förorsakat min fråga gäller en vanlig värnpliktig, kanske korpral eller furir, som har fråntagits sin krigsbefattning därför att man, förmodligen efter klassning i skyddsklass 2, har ansett atl han skulle kunna utnyttja denna befattning felaktigt. Soldaten hade en befattning inom artilleriet, där han log emot uppgifter från eldledare och vidarebefordrade dem lill batteriplatser. Man har alltså bedömt atl han genom de insikter han skulle kunna få i detta arbete skulle vara farlig, och han har åtminstone t. v. fråntagits krigsplaceringsbefauningen över huvud taget.

Det kan inte hjälpas att de uppgifter man får del av i delta fall sprider etl visst löjets skimmer över klassningsverksamheten. Man kontrollerar alltså i detta fall en ung pojke, som gjort visst arbete i värnpliktsrörelsen under sin värnpliktslid, som arbetat fackligt - det kan inte gärna vara någol som diskvalificerar honom i detta sammanhang - och som arbetat aklivi i Föreningen Folkel i Bild kulturfront, dvs. för ett organ som anses vara en vänstertidskrift. Det är det enda han känner lill som han tror skulle kunna diskvalificera honom i detta fall.

Jag vill fråga försvarsministern: Vad kan den här gossen i sin eldledarbe-

Nr 92

Torsdagen den 9 mars 1978

Om förutsättningarna för ändrad krigsplacering i visst fall

fattning i slabstältel åsamka Sveriges försvar för skada, och hur skall han kunna använda de uppgifter han där får, så att rikets säkerhet sätts i fara?

Försvarsministern ERIC KRÖNMARK:

Herr talman! Jag vill bara ytteriigare förklara för herr Söderqvist att delta inte är rätla tillfället att gå in på ett enskilt fall. Sådana skall vi inte diskutera här i kammaren, vilka frågor det än gäller.

Jag delar herr Söderqvisis förmodan att det rör sig om en befattning i skyddsklass 2, och den befattningen är som sådan en gång klassad. I och med att befallningen är klassad blir personkontrollen en ren rutinåtgärd. Del tas alltså inte initiativ lill kontroll av en person därför att denne, som i detta fall, har bedrivit viss verksamhet. Han har således blivit placerad i en klassad krigsbefaUning, och då har det tydligen framkommit vissa uppgifter, som jag inte haft anledning alt undersöka närmare. Det är över huvud taget inte försvarsdepartementets sak att göra det.

Jag ber också att få hänvisa till aU chefen för justitiedepartementet i nästa vecka svarar på en annan interpellation. Justitiedepartemenlel har ansvaret för laglillämpningen i de här frågorna. Hur sedan tillämpningen sker i praktiken är försvarsmyndigheternas sak, och där har även jag som försvarsminister elt ansvar.

OSWALD SÖDERQVIST (vpk):

Herr talman! Självklart får aktuella fall inte tas upp. Ändock är det så atl generella fall som sätts under diskussion ofta initieras av aktuella enskilda fall, och det kan då vara lämpligt att ta upp litet grand av det också.

Självklart har inte heller försvarsministern eller försvarsdepartementet någonting med den juridiska sidan av saken alt göra, och försvarsministern antyder alt den kommer att tas upp vid besvarandet av en interpellation från en av mina partikamrater.

Vi kan gärna för mig hålla oss ett litet tag till del här om klassningen till skyddsklass2. Sett ur rent allmänna synpunkter tyckerjag atl det drar ett visst löjets skimmer över säkerhetstjänsten på den militära sidan när man klassar befattningar som en signalist i låg befattning som om han skulle kunna få sådana uppgifter att han utgjorde fara för rikets försvar.

Det finns - anser jag - viktigare och kanske mycket större uppgifter att kontrollera, registrera och följa upp än alt lägga ned arbete på dessa låga befattningar. Det må så vara att det är ren rutin och att det blir personundersökning utan atl några speciella initiativ tas, men det verkar ändå ganska övermaga atl kontrollera enskilda meniga soldater eller personer i myckel låga befälsbefattningar och sedan på grund av vidtagna kontrollåtgärder flytta ut dem ifrån den krigsbefattning de har.

Jag tycker att säkerhetstjänsten skulle ha viktigare saker att syssla med.

Försvarsministern ERIC KRÖNMARK:

Herr talman! Jag ber att fö upplysa herr Söderqvist om alt det inte är befattningens höjd, om jag får använda det uttrycket, som avgör huruvida

den klassas i skyddsklass eller inte. Det är fråga om känsligheten i den bedrivna verksamheten inom den organisation där befallningen finns.

För centrala staber kan det faktiskt behövas personalkontroll även för signalisler därför att de kommer i kontakt rped mycket känsligt material. Del är lika naturligt och lika vanligt förekommande att man kontrollerar meniga värnpliktiga som att man kontrollerar dem som har befattningar på högre plan. Det är inte alls något slags diskriminering av en viss grupp, ulan alla behandlas lika.

Beträffande det löjets skimmer som herr Söderqvist talade om vill jag säga all del allvariiga är om personalkontrollen inte fungerar och del visar sig alt riket vållas skada - då blir det elt löjets skimmer över den här säkerhetsverksamheten, och det tycker jag vore del olyckligasie av allt.

Nr 92

Torsdagen den 9 mars 1978

Om planerna på ett nytt svenskt stridsflygplan för 1990-talet

OSWALD SÖDERQVIST (vpk):

Herr talman! Del som försvarsministern säger är självklart. Försvarsministern behöver inte upplysa mig om all signalisler, stabsbilräden eller andra som tjänstgör i högre staber måsle underkastas säkerhetskontroll om de sysslar med kryptering eller sådana saker.

Men här var det alltså fråga om en typisk befattning mer på så atl säga irupplan. Organisationen med den här eldledarbefaltningen kan inte gärna betraktas så att man där kommer över några hemliga uppgifter.

Om vi ser lill stabsorganisationen, så vet vi myckel väl all de avdelningar i en stab som verkligen sysslar med hemliga uppgifter är strängt avskärmade och mycket väl kontrollerade i förhållande till andra delar som kanske finns i samma stabsorganisation.

Frågan gäller den här klassningen i skyddsklass som pekar ul befattningar som över huvud tagel inte skulle behöva göras till föremål för kontroll. Och dessutom tillkommer de andra förhållanden som vi får tillfälle atl ta upp och debattera i annat sammanhang.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 14 Om planerna på ett nytt svenskt stridsflygplan för 1990-talet

Försvarsministern ERIC KRÖNMARK erhöll ordet för all besvara Nils Berndisons (vpk) den 2 mars anmälda fråga, 1977/78:328, och anförde:

Herr talman! Nils Berndtson har frågat mig om pressuppgiflerna rörande flygplanet JA 90 är rikliga och hur jag i så fall anser att denna planering påverkar möjligheterna till civila produktionsalternaiiv vid Saab-Scania i Linköping.

Några planer angående elt nytt stridsflygplan, kallat JA 90, finns inte. Däremot studeras frågan om hur del svenska luftförsvaret skall se ul i början av nästa sekel av de militära myndigheterna som en del i den långsiktiga studie- och planeringsverksamhet som genomförs för hela totalförsvaret. De

Nr 92

Torsdagen den 9 mars 1978

Om planerna på etl nytt svenskt stridsflygplan för 1990-talel

jaktflygplan av typ JA 37 Viggen som nu börjat tillverkas kommer att behöva ersättas med börian under 1990-lalet, eftersom ett stridsHygplanssystem av detta slag har en livslängd om 15-20 år.

Frågan om det framlida luftförsvaret kommer alt studeras ingående i den perspekiivplaneringsomgång som nu pågår. Den kommer också att behandlas av den kommande försvarskommitién. Delta kommer atl ge oss etl myckel brett och förutsättningslöst underiag angående luftförsvarels framlida utformning. Del är självklart att olika idéer om de framlida flygplanens utseende måste studeras i det sammanhanget.

Dessa studier förändrar inte Saab-Scanias eller den övriga flygindustrins möjligheter atl planera för civila produktionsalternaiiv.

NILS BERNDTSON (vpk):

Herr talman! Jag hade knappast väntat mig att försvarsministern skulle bekräfta pressuppgiflerna om atl en planering pågår för etl nytt stridsflygplan för 1990-talet.

Under normala förhållanden skulle oron kunna skingras genom att uppgifterna dementeras från det ansvariga statsrådet. Jag skulle då ha kunnat tacka för svaret och sagt: Det var ju bra att ingen sådan planering pågår. Tackar gör jag, men jag är nu inte övertygad. Talet om studier och om vad som skall ersätta nuvarande flygplan kan dölja mycket långtgående planer.

Det finns dock en historia beträffande den militära flygplanstillverkningen. Jag syftar på Viggenplanets tillkomst. Hur länge pågick förberedelserna av detla plan innan del nådde offentligheten eller riksdagen? Första gången projektet nämndes vid namn för riksdagen var 1963, men då var hela projektet myckel långl avancerat. Försvarsministern måste begripa all del mol denna bakgrund råder misstro mot militäriedningens planer.

En tidning beklagade häromdagen alt jag skulle ta försvarsministerns och riksdagens lid i anspråk med den här frågestunden. Till del kan man säga all om riksdagen fått en riktig redovisning av Viggenprojekiet i slutet av 1950-talei och börian av 1960-talet hade kanske åtskilliga miljarder sparats. Det kan alltså vara väl använd tid. Vi kanske rent av hade haft utarbetade planer för civil produktion vid Saab-Scania i stället för som nu hot om arbetslöshet.

Hela tiden finns det huvudproblem som jag tagit upp med i bilden men som försvarsministern bara snuddar vid i sitt svar. Om forskning och utveckling -eller studier eller vad man än kallar det - inriktas på att etl nytt flygplan skall vara påbörjat innan del gamla slullillverkats, då minskar ju både möjligheterna och motivationen för all salsa på civila alternativ.

Det kan väl inte vara så svårt atl förslå att arbetare och tjänstemän vid Saab-Scania upplever sin situation som mycket otrygg. Varie diskussion om minskning av militärutgifterna omräknas i hur många som skall bli ulan jobb -därför att företagsledningen och statsmakterna vägrat att göra en ordentlig satsning på annan produktion än militärplan. Del kan inte vara så svårt atl begripa alt det råder osäkerhet i en kommundär var femte förvärvsarbetande gåriill någon form av militär verksamhet. Vi måste få en ordentlig satsning på

civil produklion i Linköping. Det är det vi behöver och inte planer på nya flygplan under 1990-ialel!

Försvarsministern ERIC KRÖNMARK:

Herr talman! Herr Berndtson menar all jag skulle ha dementerat dessa uppgifter. Ja, del har jag gjorl. Jag har ju upplyst Nils Berndlson och kammarens ledamöter i övrigt om alt del inte pågår någon som helst planering av ett plan JA 90.

Herr Berndtson hänvisar i sin fråga till pressuppgifter. Jäg har tittat i dessa. Det är den herr Berndtson närstående tidningen Ny Dag som återgivit dem och som dessutom har en bild på det omtalade flygplanet JA 90 publicerad den 8 mars 1978. Jag måste säga att det är mycket framsynt. Det visar sig vid en närmare granskning av denna modell att den helt och hållet tycks överensstämma med -jag har här bildmaterial som jag tyvärr inte kan visa, men herr Berndtson kan ju ta del av det senare - MRCA Tornado, det attack plan som för närvarande produceras av Italien, Västtyskland och England. Planet i Ny Dag har visseriigen försetts med svenska nationalitets-beteckningar, men jag skulle vilja ge herr Berndtson rekommendationen att han när han läser sådana här tidningsuppgifter och framför allt när han ser på bilder göra detta med viss kritik, även om det råkar vara i en tidning som lydligen är herr Berndlson mycket närstående.

I dag försiggår ingen som helst projektering av ett nytt svenskt jaktplan. Däremot är det försvarsmaktens och militäriedningens skyldighet att i sin planering försöka bedöma vilka egenskaper vi skall ha i del svenska luftförsvarssyslemel kring år 2000. Inga som helst uppgifter finns i dag utlagda vid Saab-Scania i det avseendet.

Herr Berndtson tycks över huvud taget vilja skapa misstro mol försvarsledningen i detta land, och i så fall verkar inte ens en förvrängning vara ett otillåtet vapen. Vi kan ha en debatt om dessa frågor, men vi bör hålla oss till relevanta fakta.

Nr 92

Torsdagen den 9 mars 1978 .

Om planerna på elt nytt svenskt stridsflygplan för 1990-lalel

NILS BERNDTSON (vpk):

Hert talman! Jag har faktiskt inte närmare diskuterat vare sig ifrågavarande tidningsartikel eller de illustrationer som har funnits. Jag har ställt en klar fråga om en sådan planering pågår och i så fall hur denna påverkar möjligheterna till civil produktion. Jag tycker inte alt försvarsministern skall försöka smila undan den frågeställningen. Det är en huvudfråga för de anställda vid Saab-Scania i Linköping. Det är huvudfrågan för Linköpings kommun, om det skall fortsätta med en så otrygg sysselsättning som f n.

Nu har försvarsministern förnekat att det finns några sådana planer, men mot bakgrunden av hemlighetsmakeriet kring Viggenprojekiet harjag tillåtit mig alt se kritiskt på både försvarsministerns besked och dementierna från Saab-Scania. Nu slår försvarsministerns förnekande av uppgifterna i riksdagens protokoll inom kort, och detta kan vara av betydelse i en framtid. Om de var riktiga eller inte får framtiden utvisa. Men det allvariigaste i hela denna fråga är enligt min mening alt när det gäller övergång till civil produktion står

Nr 92

Torsdagen den 9 mars 1978

Om planerna på ett nytt svenskt stridsflygplan .för 1990-talet

regeringen i dag lika tomhänt som tidigare. Den frågan vill emellertid försvarsministern inte ägna någon uppmärksamhet. Det är nog nödvändigt att kraven på en civil produktion förstärks, om de anställda vid Saab-Scania skall kunna känna någon trygghet i anställningen.

Försvarsministern ERIC KRÖNMARK:

Herr talman! Herr Berndtson kunde redan av mitt ursprungliga svar på hans fråga utläsa atl del inte förekommer någon planering av ett nytt svenskt flygplan. Att inom försvaret ha en planering angående vilket slags flygplanssystem som kommer atl behövas är, som jag sade tidigare, en klar skyldighet. Däremot är ingenting sagt om huruvida ett sådant flygplan skall produceras inom landet eller köpas utifrån.

När del gäller övergången till civil produktion vill jag bara påminna om atl den av regeringen tillsatta flygindustrikommittén bl. a. har till uppgift att undersöka på vilket sätt man - om man inte fullföljer utvecklingsarbetet enligt B3LA-projektet - skall kunna utnyttja de tekniska resurser som finns vid Saab. Även i det fallet slår herr Berndtson in öppna dörrar. Om regeringen hade några civila projekt att direkt skaka fram ur fickorna skulle vi nog ha erbjudit dem även till andra krisdrabbade företag i dag.

NILS BERNDTSON (vpk):

Herr talman! Om jag tolkar försvarsministerns senaste inlägg rätt så innebär det väl egentligen atl det pågår en planering men att försvarsministern inte vill beteckna den JA 90. Något är det ju som man håller på att planera och som skall ersätta nuvarande flygplantyper. Vad jag har varnat för är en ny Viggenaflar, som riksdagen får ta ställning till först när den har avancerat mycket långt.

Sedan slår jag inte in några öppna dörrar när det gäller civil aliernaiivpro-duklion, för man har verkligen ingenting gjort i den vägen. Jag vill erinra om alt vi i en riksdagsmotion har citerat FN-rapporten som talar om atl på kort sikt skulle övergångens smidighet i samband med av rustning till stor del bero på regeringarnas förmåga att förutse de typer av problem som kan uppslå och på förberedelsernas lämplighet. Om det är den sittande regeringens mening som försvarsministern ger uttryck för måste jag säga alt förhoppningarna på den här regeringens förmåga att förutse de typer av problem som kan uppstå tydligen inte får ställas särskilt högt. Del är heller inte mycket som man har alt redovisa när del gäller förberedelsernas lämplighet. Det finns tydligen inga förberedelser för en smidig övergång lill en civil produktion.

Överiäggningen var härmed slutad.

§ 15 Tredje vice talmannen meddelade att på föredragningslistan för morgondagens sammanträde skulle trafikutskottets betänkande nr 12 och justilieutskottets betänkande nr 26 i nu angiven ordning uppföras främst bland två gånger bordlagda ärenden.

§ 16 Anmäldes och bordlades

Propositioner

1977/78:91 om radions och televisionens fortsatta verksamhet m. m.

1977/78:99 om statligt litteraturstöd m. m.

1977/78:110 om energiforskning m. m.

1977/78:121 om ändring i lagen (1970:943) om arbetstid m.m. i husligt

arbete 1977/78:130 om ändring i lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring,

m. m.

Nr 92

Torsdagen den 9 mars 1978

Anmälart av interpellationer

§ 17 Anmäldes och bordlades

Motioner

1977/78:1763 av Torsten Stridsman och Filip Johansson

1977/78:1764 av Lars Werner m..fl.

med anledning av propositionen 1977/78:94 om höjning av bensinskatten,

m. m.

1977/78:1765 av Nils Hjonh m..fi. med anledning av propositionen 1977/ 78:98 med förslag till lag om skatt på vissa resor, m. m.

§ 18 Anmälan av interpellationer

Anmäldes och bordlades följande interpellationer som ingivits till kammarkansliet

den 9 mars

1977/78:140 av Karl-Erik Strömberg (fp) till bostadsministem om belåningen av fastigheter tillhöriga bostadsrättsföreningar:

I regeringsförklaringen har regeringen uttryckt en positiv uppfaltning om boende med bostadsrätt. Regeringen har också vid ett flertal tillfällen sagt sig vilja stödja en ordning där de boende genom bostadsrätisformen i ökad utsträckning själva får ta ansvaret för och därmed ges inflytande över den egna boendemiljön. Ett uttryck för denna inställning var bl. a. det beslut som gjorde del möjligt för över 2 000 boende i Hallunda att inträda i bostadsko-operationen. Även i andra sammanhang har övergång från hyresrätt till bostadsrätt åtnjutit regeringens stöd.

En förutsättning för att bostadsrättsföreningar skall erhålla 99-procentig belåning är bl. a. att kommunen utser en representant i föreningens styrelse. Om så inte sker kan statliga lån utgå till endast 92 96 av pantvärdet.

I Norrköping har man ansökt om kommunal representation i s. k. fria bostadsrättsföreningar, dvs. bostadsrättsföreningar ej anslutna till HSB eller Riksbyggen utan skötta helt i hyresgästernas egen regi. Fastighetsnämnden tillstyrkte också ansökan.

Nr 92

Torsdagen den 9 mars 1978

Anmälan av interpellationer

Frågan bordlades dock i kommunfullmäktige efter det att kommunstyrelsen vid extra sammanträde beslutat yrka avslag. Motiveringen till avslagsyrkandet löd: "Kommunstyrelsen anser atl bosladsrättslägenheter skall produceras av befintliga bostadskooperativa företag, som verkar helt utan enskilda vinstintressen."

Mina frågor till bostadsministem är:

Anser bostadsministern att det bara är befintliga bostadskooperativa företag som skall åtnjuta förmånen av 99-procentig belåning?

Har bostadsministem för avsikt att på något sätt förhindra att den här riskerade särbehandlingen upprepas i framtiden?

100

1977/78:141 av Gunnar Olsson (s) till industriministern om åtgärder för alt trygga råvaruförsöriningen till vissa sågverk:

I flera av våra län spelar sågverken en avgörande roll från regional och lokal sysselsättningssynpunkt. Allt fler av dessa sågverk hotas av nedläggning på grund av brist på råvara. Del största problemet på lång sikt för sågverksindustrin är tillgången på råvara.

Försöriningen med råvara är ett problem även på kort sikt. Trots alt produktionen i sågverken under 1977 bara uppgått till ca 11 miljoner kubikmeter har många förelag haft problem med råvaruförsöriningen.

En gradvis nedskärning av kapacitet inom sågverksnäringen tycks vara ofrånkomlig. När anpassningen av kapaciteten sker måste man emellertid söka undvika nedläggningar av sågverk, som är av avgörande betydelse för sysselsättningen i en bygd. Sågverksindustrin är i huvudsak en småföretagsindustri, och på många håll i landet är ortens sågverk den enda industrin.

Så är förhållandel i flera av våra skogslän, bl. a. i Värmland. Här har nu Vänerskog planer på att avveckla Hannäs Sågverk i Kil i Värmland, med 88 anställda. Enligt en presenterad utredning vill Vänerskog avveckla ytterligare två sågverk. Totalt berörs 192 arbetare och 18 tjänstemän.

Till detta koinmer atl man avser att lägga ner sågverket i Lesjöfors omkring den 1 oktober 1978.

Sedan 1 januari 1978 har driften vid sågverket i Högboda upphört.

I samtliga fall åberopas brist på råvara.

Det ena sysselsältningsobjektet efter det andra försvinner således på grund av brist på sågtimmer, och på flera orter har dessa sågverk ur sysselsättningssynpunkt spelat en avgörande roll.

Vilka åtgärder ämnar statsrådet vidta för atl trygga råvaruförsörjningen för de sågverk, som kan bedömas vara av avgörande betydelse för sysselsättningen i framför allt glesbygderna?

§ 19 Meddelande om frågor

Meddelades att följande frågor framställts

den 9 mars

1977/78:341 av Ingrid Diesen (m) till kommunikationsministern om utformningen av omslag till telefonkatalogen:

Televerket har nyligen för tredje året i rad beslutat utlysa en tävling bland skolungdom för alt få fram omslag till telefonkatalogen.

Anser stastsrådet det lämpligt att statliga verk undandrar yrkesverksamma konstnärer arbetsuppgifter av delta slag?

1977/78:342 av Birger Nilsson (s) till industriministern om åtgärder för alt trygga sysselsättningen för anställda vid AB Partner i Östersund:

I mitten av 1960-talet etablerade AB Partner, med generöst ekonomiskt stöd från staten, ett filialföretag i Östersund. Antalet anställda växte till nära 250. Företaget är nu krisdrabbat och antalet anställda är nere i cirka 140. Ytterligare neddragningar planeras under 1978 och 1979.

Oron för jobben är slor hos de anställda som fruktar att fabriken kommer att läggas ner. Besked om etl sökt industrigaranlilån för all trygga driften har ännu inte lämnats och industriministerns löfte i somras om en ersättningsindustri har heller inte infriats.

Jag vill därför slälla följande frågor lill industriministern:

1. Vilka åtgärder är industriministern beredd att vidtaga för atl trygga jobben för de berörda anställda i Östersund?

2. När kan besked lämnas angående det sökta industrigarantilånel?

3. Hur långt har planerna på en ersättningsindustri avancerat?

1977/78:343 av Joakim Ollen (m) till budgetminislern om avgiftsbeläggningen av statliga parkeringsplatser:

Regeringen beslöt 1970 atl statliga parkeringsplatser skall avgiftsbeläggas. Sedan dess har försöksverksamhet ägt rum på vissa platser. Försöksverksamheten har således pågått i åtta år. Uppenbarligen måste tillräckliga erfarenheter nu ha vunnits av denna verksamhet. Alt låta den förmenta försöksverksamheten fortsätta innebär att vissa statligt anställda tvingas att betala för parkeringsplatser medan andra slipper. Rättvisan i etl sådant förhållande förefaller dunkel. Med hänvisning lill det sagda vill jag fråga budgetminislern: Avser regeringen att vidtaga någon åtgärd med anledning av del för åtta år sedan fattade principbeslutet om avgiftsbeläggning av ställiga parkeringsplatser?

Nr 92

Torsdagen den 9 mars 1978

Meddelande om .frågor

101

Nr 92

Torsdagen den 9 mars 1978

Meddelande om .frågor

1977/78:344 av Joakim Ollen (m) lill budgetminislern om rätten till förvärvsavdrag vid inkomstbeskattningen:

F. n. råder viss oklarhet om vem av föräldrarna som skall tillerkännas förvärvsavdrag om de har gemensam vårdnad av barn. Med anledning härav vill jag fråga budgetminislern:

Anser statsrådet det lämpligt att statliga verk undandrar yrkesverksamma förvärvsavdrag vid gemensam vårdnad?

102

1977/78:345 av Kun Söderström (m) till socialministern om ordvalet i författningstext:

I propositionen 1976/77:40 tilldelades socialstyrelsen del centrala ansvaret för samhällets alkoholpolitik.

1 samband därmed överfördes riksskalteverkets hittillsvarande uppgifter på alkoholområdel till socialstyrelsen.

Riksskatteverket har i meddelande (RSV Al 1975:3) utfärdat föreskrifter för godkännande av alkoholhaltiga essenser och aromer, avsedda att användas vid framställning av konfektyr-, bageri-, charkuteri- eller liknande varor. Ett av kraven - f ö. del som vanligen kom lill praktiskt bruk - var all "Smakkoncentrationen är sådan atl essensen/aromen bedöms vara odrickbar även vid utspädning till en alkoholhalt av ca 10 volymprocent.'"

Sedan huvudmannaskapet ändrats har socialstyrelsen i författningssamlingen SOSFS (S) 1977:84 utfärdat liknande föreskrifter för godkännande, men har då beträffande kraven gjort följande ändring: "Smakkoncentra-lionen är sådan att essensen/aromen vid organolepiisk undersökning bedöms vara odrickbar även om den späds ut lill en alkoholhalt av ca 10 viklspro-cent."

Anser statsrådet atl ovannämnda ändring står i överensstämmelse med strävandena att göra förfaliningsspråket mer förståeligt?

§ 20 Kammaren åtskildes kl. 18.28.

In fidem

BERTIL BJÖRNSSON

/Solveig Gemen

Förteckning över talare

(Siffrorna avser sida i protokollet)

Torsdagen den 9 mars

Talmannen 17

Ahlmark, Lars (m) 60, 64, 65

Alemyr, Stig (s) 14, 16

Alsén, Hans (s) 6, 7

Andersson, Georg (s) 30, 37, 38, 43, 44, 48, 54, 55, 63, 64

Bergman, Per (s) 65

Berndlson, Nils (vpk) 96, 97, 98

Biörck, Gunnar, i Värmdö (m) 72

Diesen, Ingrid (m) 34, 38, 39

Green, Åke (s) 50

Gustavsson, Rune, socialminister 86, 88, 89, 91, 92

Hermansson, Cari-Henrik (vpk) 67, 72

Hjelmström, Eva (vpk) 39, 43, 44, 49

Johansson, Olof statsråd 3, 4

Krönmark, Eric, försvarsminister 92, 94, 95, 97, 98

Lantz, Inga (vpk) 57, 90, 91,92

Lorentzon, Gustav (vpk) 87, 88, 89

Lövenborg, Alf (apk) 56

Nilsson, Bernl (s) 10, 12, 13

Pettersson, Lennart (s) 3, 5

Rönnung, Catarina (s) 60

Stensson, Börje (fp) 52, 54, 56

Sundman, Per Olof (c) 44, 50, 71

Söderqvist, Oswald (vpk) 93, 94, 95

Troedsson, Ingegerd, statsråd 5, 7

Wictorsson, Åke (s) 8, 10

Åsling, Nils, industriminister 8, 9, 10, 11, 12, 13, 14, 15, 16

103

GOTAB 57813 Stockholm 1978