Riksdagens protokoll 1977/78:91 Onsdagen den 8 mars

ProtokollRiksdagens protokoll 1977/78:91

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1977/78:91

Onsdagen den 8 mars

Kl. 19.30

Förhandlingarna leddes lill en början av Iredje vice talmannen.

Nr 91

Onsdagen den 8 mars 1978

Bostadsbeskattningen

§ 1 Bostadsbeskattningen

Föredrogs skatteutskoltels belänkande 1977/78:30 med anledning av motioner om bostadsbeskattningen.

CHRISTER NILSSON (s):

Herr talman! I motion 413 föreslås att riksdagen antar den lagstiftning mot s. k. strimlade lån som föreslagits av bostadsskatlekommittén i börian av 1976.

Kommittén betecknar strimlade lån som ett skattemässigt konstgrepp, som förrycker grunderna för den avvägning av kostnaderna för olika boendeformer som statsmakterna gjort genom 1974 års bostadspolitiska beslut.

Förslagen som kommittén lagt fram strävar mot att eliminera de skatie-mässiga fördelarna av fördelning av lån. De nya reglerna föreslogs träda i kraft den 1 januari 1977 och för första gången tillämpas vid 1978 års taxering. Kommittén föreslog också en regel som innebar att befintlig förening som fördelar lånen eller vidtar motsvarande åtgärd efter den 31 mars 1976 skulle träffas av den strängare beskattningen. Om dessa förslag rådde det enighet i utredningen.

Kommitténs förslag har remissbehandlais och mottagits positivt av ett stort antal remissinstanser. Förslagens innehåll och tidpunkten för genomförandet hade under år 1976 en direkt dämpande effekt på såväl nybildande av bostadsrättsföreningar med fördelade lån som på fördelningen av lånen inom befintliga föreningar. Under 1977 och 1978 har man emellertid kunnat notera alt denna form av skallemässiga konstgrepp inom den spekulativa delen av nyproduktionen och saneringen tagit ny fart. Detta beror på, för att återge vad socialdemokraternas bostadspolitiska arbetsgrupp sagt, att den borgeriiga regeringen inte klart och entydigt ställt sig bakom bosladsskatle-kommilténs bedömning, att skatteflykt inte bör tillåtas bli vägledande för den bostadspolitiska utvecklingen.

Strimlade lån är, som bostadsskatlekommittén påpekat, elt skattemässigt konstgrepp. Systemet ger höga inkomsttagare stora förmåner, leder lill spekulation i handeln med bostäder och ökar de sociala skillnaderna i boendet. Strimlade lån är därför inte förenliga med målsättningarna i 1974 års bostadspolitiska beslut.

Socialdemokraterna kan inte acceptera atl den sociala bostadspolitiken urholkas. Vi krävde därför lagstiftning mot strimlade lån i samband med en

125

Nr 91

Onsdagen den 8 mars 1978

Inflationsskydd av inkomstskatteskalan

interpellationsdebatt i riksdagen förra året. Partiets bostadspolitiska arbetsgrupp har nyligen krävt etl klart och entydigt uttalande från regeringen alt man avser att stoppa verksamheten med strimlade lån fr. o. m.den Ijuli 1978 genom förslag lill höslriksdagen.

Hert talman! Det är med tillfredsställelse jag konstaterar att utskottet delar den kritik mot strimlade lån som finns i motionen och i bostadsskattekom-miiténs förslag. Enligt utskottet kommer en proposition med förslag till ändrade regler rörande bostadsbeskattning alt föreläggas riksdagen i höst. Jag har därför inget yrkande i dag. Det är emellertid nödvändigt att regeringen vid arbetet med propositionen noga beaktar vad utskottet sagt om s. k. strimlade lån.

Överläggningen var härmed slutad. Utskottets hemställan bifölls.

§ 2 Inflationsskydd av inkomstskatteskalan

Föredrogs skatteutskottets betänkande 1977/78:31 med anledning av motioner om infiationsskydd av inkomstskatteskalan.

I detta betänkande behandlades motionerna

1977/78:868 av Lars Werner m. fi. (vpk), vari under punkten 1 hemställts att riksdagen beslutade slopa indexregleringen av statsskatten fr. o. m. den 1 januari 1979 och

1977/78:1457 av Olof Palme m. fi. (s), vari hemställts au riksdagen beslutade alt index reglering av statsskatten inte skulle införas fr. o. m. den I januari 1979.

Ulskottet hemställde atl riksdagen skulle avslå

1.    motionen 1977/78:868 yrkandet 1,

2.    motionen 1977/78:1457.

Reservation hade avgivits av Erik Wärnberg, Valter Kristenson, Tage Johansson, Rune Caristein, Olle Westberg i Hofors, Hagar Normark och Bo Forslund (samtliga s) som ansett atl utskottet bort hemställa

att riksdagen med bifall till motionen 1977/78:1457 och motionen 1977/ 78:868 yrkandet 1 skulle anta av reservanterna framlagda

1.    förslag till lag om ändring i lagen (!947;576) om statlig inkomslskau och

2.    förslag till lagom upphävande av lagen (1977:1071) om basenhet enligt 10 § I mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt.

126

RUNE CARLSTEIN (s):

Hert talman! Den socialdemokratiska partimotionen 1977/78:1457, som behandlas i skalleulskoltets betänkande nr 31, innehåller etl avslagsyrkande

på förslaget atl indexreglera statsskatten fr. o. m. den 1 januari 1979.

Skatteutskoltels borgerliga majoritet står fast vid beslutet om indexreglering och yrkar avslag på vår motion.

Vi socialdemokrater har fogat en reservation till utskoitsbetänkandet, och jag skall något motivera vårt ställningstagande.

Frågan var föremål fören ingående behandling här i riksdagen så sent som i december 1977, alltså för tre månader sedan, varför jag med hänvisning till den debatten nu kan fatta mig kort.

Vi socialdemokrater har tidigare redovisat en rad skäl som talar emot en indexreglering av statsskatten. Vi menar all ett sådant system medför orättvisor som främst drabbar låginkomsttagarna.

Vår tidigare motion, 1977/78:41, innehåller en utföriig redovisning av de skatteomläggningar som riksdagen beslutat om på förslag av den socialdemokratiska regeringen under åren 1973-1976.

Om man jämför effekterna av de skatteomläggningarna med vad som skulle ha inträffat, om man i stället valt atl indexreglera skatten, framgår ett tydligt resultat av den jämförelsen. En index reglering på det sätt som den borgeriiga regeringen nu föreslagit hade varit klart ogynnsam ur inkomstför-delningssynpunkt. De lägre inkomsttagarna hade förlorat avsevärda belopp, medan den varit gynnsam förde högre inkomsttagarna. Skatteomläggningarna, så som de genomförts under de här nämnda åren, har medverkat till att underlätta avtalsrörelserna. Förslagen har, i jämförelse med en indexreglering, haft en klar låginkomstprofil.

Vi reservanter anser att systemet med indexreglering av statsskatten medför att de fördelningspolitiska orättvisorna förstärks, att möjligheterna atl föra en effektiv stabiliseringspolitik försvåras och att infiationen förstärks. Det förhåller sig utan tvivel så, att infiationen och prisstegringarna slår hårdast mot låginkomstlagarna. En av utgångspunkterna för ideén med indexregleringen av statsskatten har varit atl inflationen slår på ett likartat sätt över hela inkomstskalan, men så är inte fallet. Ser vi till en låginkomsttagares situation, finner vi att utgifterna för dagligvarorna tar en betydligt större del av inkomsten än vad som är fallet för en höginkomsttagare. Vi vet att under föregående år, med prisstegringar på omkring 13 96, steg dagligvarorna med inte mindre än 17 %. Låginkomsttagarna har drabbats hårdast av dessa prisstegringar.

Men med den skattereform som den borgeriiga majoriteten bestämt sig för kommer låginkomstlagarna, med en förhållandevis större andel av dagligvaror, att underkompenseras. Indexregleringen verkar inte rättvist.

Omvänt har en höginkomsttagare bättre möjligheter alt avstå från atl konsumera hela inkomsten och kan i stället välja att placera ett sparal kapital på ett ur skaitesynpunkl fördelaktigt sätt.

I den tidigare nämnda motionen 1977/78:41 har vi tagit med en redovisning av hur exempelvis skuldränteavdraget för fastigheter fördelar sig efter inkomstgruppen. Av den redogörelsen framgår tydligt hur skuldränteavdragen ökar ju högre upp man kommer i inkomstlägena.

De som har goda inkomster har större möjligheter att undgå infiationens

Nr 91

Onsdagen den 8 mars 1978

Inflationsskydd av inkomstskatteskalan

127

Nr 91

Onsdagen den 8 mars 1978

Inflationsskydd av inkomstskatteskalan

verkningar genom fördelaktiga kapitalplaceringar, och de lar uppenbarligen också lill vara de chanserna.

Indexregleringen av statsskatten kommer alt ytterligare förbättra situationen för de bäst ställda på bekostnad av de lågavlönade.

Ur slatsfinansiell synpunkt menar vi också att det finns skäl att avstå från indexregleringen av slalsskatlen.

Vi har angett alt vårt förslag skulle innebära atl statsinkomsterna förstärktes med 2 miljarder kronor. Utskottet har nu, med hänvisning lill vad finansutskottet tidigare anfört, kommit fram till alt den summan borde vara 1,2 miljarder kronor. Vi skall inte tvista om summans storiek - förmodligen har man tagit hänsyn till vissa skatteadministrativa förhållanden och till hur uppbördsterminerna infaller och därigenom kommit fram lill denna lägre summa.

Men obestridligen går vårt förslag i rätt riktning när det gäller att hålla inne med statens utgifter. Även om delta är viktigt, så är del inte det främsta skälet för alt vi går emot indexregleringen av skatteskalorna.

Vi anser all del är bättre om skatteomläggningarna utformas så, atl de får en klar fördelningspolilisk profil.

Vidare anser vi alt möjligheterna att nå en slabiliseringspolilisk effekt ökar, om skatteomläggningarna anpassas till det rådande ekonomiska läget.

Vi anser också att möjligheterna alt bekämpa inflationen ökar, om skatteomläggningarna kan ingå som etl led i avtalsförhandlingarna och på så sätt vägas in i den totala förtjänslulvecklingen.

Det föreliggande beslutet atl indexreglera statsskatten anser vi har så slora brister atl det inte bör genomföras. Jag ber därför, herr talman, all få yrka bifall till reservationen av Erik Wärnberg m. fl.

128

NILS BERNDTSON (vpk):

Herr talman! När förslaget om s. k. inflationsskydd för skatteskalan behandlades i slutet av förra året yrkade vi från vpk avslag, och vi ställde en rad alternativa förslag, bl. a.

slopande av momsen på maten,

slopande av 1977 års höjning av momsen,

slopande av allmänna arbetsgivaravgifter för kommuner och landsting,

ytteriigare 1 miljard kronor till kommuner och landsting och

skärpt beskattning av höga inkomster, stora förmögenheter, arv och gåvor samt realisationsvinster.

Senast i den finanspolitiska debatten för en vecka sedan riktade vi kritik mot indexregleringen av den statliga skatteskalan. Vi menar atl en sådan åtgärd främst gynnar höginkomsttagarna. Vi kan heller inte se denna avskild från andra skattepoliliska åtgärder. Höjning av mervärdeskatten och stigande kommunalskatter och taxor drabbar de stora arbetar- och tjänstemannagrupperna hårdast. Om man alltså vill lätta på skattebördan, så är det helt andra metoder än de av regeringen föreslagna som behövs.

Vi har påmint om - och det finns skäl att göra del återigen - hur nuvarande ekonomiministern Gösta Bohman åkte land och rike runt före valet med

utropet: Det går alt sänka skatten om viljan finns. Den viljan sträckte sig inte så långt som lill atl sänka skatterna för dem som bäst behöver det. Sänkningen för höginkomstlagarna skall i stället betalas av dem som har låga inkomster.

Det är ett märkligl aktstycke majoriteten i skatteutskottet åstadkommit när man avstyrker moiionsförslagen om all riksdagen skall besluta alt indexreglering av statsskatten inte skall gälla. "Enligt utskottets uppfattning kan motionärernas förslag därför inte beräknas medföra någon ökning utan snarare en minskning av statsinkomsterna för nästa budgetår", hävdar utskottet i betänkandet efter att ha giorl en utflykt i konsumentprisindex och avtalsrörelse. Men utskottet kan naturiigtvis aldrig komma ifrån det faktum att om staten avstår från skatteinkomster, så minskar inkomsterna till statskassan. Och omvänt: om motionärerna anser att dessa skatteinkomster skall las in även i fortsättningen, så ökar detla inkomsterna till statskassan i förhållande till regeringsförslaget.

Vänsterpartiet kommunisterna företräder en skaltepolitisk linje som innebär minskade skattebördor på lönarbetarna, barnfamiljerna och pensionärerna. Den föreslagna indexregleringen strider enligt vår mening mot strävandena att uppnå en rättvisare beskattning.

Samma krafter som avhänder statskassan miljardbelopp ropar på åstram-ning för kommuner och landsting i stället för alt använda resurserna för att hålla tillbaka kommunalskattehöjningarna och möjliggöra nödvändig social service.

I den motion vari vpk yrkat slopande av indexregleringen av statsskatten har vi utvecklat vår syn på skattepolitiken i dess vidare bemärkelse. Eftersom vi utföriigl diskuterade dessa frågor för en vecka sedan skall jag begränsa min framställning.

Jag vill dock säga alt del s. k. inftationsskyddet av skatteskalan strider mot strävandena atl åstadkomma en demokratisk skattepolitik. Det är en falsk framställning som regeringen och den borgeriiga majoriteten i skatteutskottet gör i denna fråga. Man söker dölja faktiska förhållanden genom att framställa åtgärden som betydelsefull föratt bekämpa inflationen. Men ett "inflationsskydd" som innebär minskad progressivilet samtidigt med atl kommunalskatten och indirekta skatter ökar skärper skatteorältvisorna utan atl ha någon inflationshämmande effekt.

Mol den borgerliga utskottsmajoritetens avslagsyrkande på motionerna stården socialdemokratiska reservationen, som innebär tillstyrkan av bifall till motionerna. Till reservationen är fogad en skatteskala som vi från vpk nog skulle vilja ha annorlunda konstruerad för alt bättre gynna låginkomsttagarna. Det viktigaste är emellertid alt reservationen innebär att indexregleringen avvisats, och vi kommer därför att stödja den.

Återigen finns, herr talman, anledning atl påtala den orimliga situation i utskottsarbetet som jag påtalat redan en gång tidigare i dag och som flera vpk-talare tagit upp. Om vi exempelvis funnit anledning att framlägga en fullständig motivering för vår ståndpunkt och en skatteskala hade vi varit förhindrade alt få delta material fogat till utskottets betänkande. Vi hade

Nr 91

Onsdagen den 8 mars 1978

Inflationsskydd av inkomstskatteskalan

129

9 Riksdagens protokoll 1977/78:90-91

Nr 91

Onsdagen den 8 mars 1978

Inflationsskydd av inkomstskatteskalan

naturligtvis kunna framlägga materialet direkt i kammaren. Ja, naturligtvis hade vi också kunna föredra det från talarstolen med allt vad det innebär i lidsåtgång. Förändra gången i dag villjag alltså protestera mot övriga partiers odemokratiska ställningstagande, som innebär att kammarens arbete försvåras. Den redan besvärande arbetssituationen här kommer att förvärras, om dessa partier fortsätter sill sabotage mot normalt riksdagsarbete och tvingar vpk alt muntligt framlägga synpunkter och material som normalt skall återfinnas i utskottsbetänkandena.

130

ALVAR ANDERSSON (c):

Herr talman! När herr Berndlson påstår alt en indexreglerad skatteskala betyder minskad progressivilet är det fullständigt fel. Indexreglerad skatteskala betyder i själva verkel oförändrad progressivilet - man lar ul precis samma skatt som förut på en oförändrad realinkomst. Stiger realinkomsten blir det stegrad skatt, men av en inkomst som i kronor är högre än fömt men till sin köpkraft och alltså till sitt reella värde är oförändrad skall sammanlagt samma procenttal tas ul i skatt som förut. Om man inte har skatteskalan indexreglerad och inte gör några andra justeringar innebär det atl beskattningen skärps på en oförändrad realinkomst, som genom inflationen vuxit i kronor.

När reservanterna räknar med alt tillföra staten betydande skatteintäkter måste man onekligen fråga sig: Är avsikten att vi skall behålla en helt oförändrad skatteskala? Under en lång följd av år har det inte accepterats. Sedan infiationen böriade bryta igenom med ganska höga procenttal har skatteskalan i själva verket reglerats varie år. Den har förändrats i så stor utsträckning alt skaltebortfallet har blivit större än det belopp som det skulle ha kostat atl ha skatteskalan indexreglerad.

Nu säger Rune Carlstein alt om vi hade haft en indexreglerad skatteskala under en följd av år och inte gjort några justeringar i övrigt i skatteskalan skulle del i själva verket ha inneburit att människor med de lägre inkomsterna skulle ha fått betala en större del av den samlade skatten än de faktiskt hargjort. Men, vem har påstått från någol håll att skatteskalan, därför all man indexreglerar den, skall ligga kvar oförändrad för all framtid? Del är alldeles uppenbart atl man kan behöva göra justeringar i skatteskalan, men den borde i alla fall rimligen kunna fungera mer än elt år. Det är framför allt del som är avsikten med en indexreglering. Bara skatteskalan är rättvis när den fastställs borde den rimligen kunna bestå såsom rättvis om samma procenttal tas ut i skatt i de olika skikten under ett antal år. Det är vad förslaget innebär.

Sedan vill jag säga liksom Rune Caristein sade alt den här frågan diskuterats så nyligen atl ingendera sidan väl kan tillföra debatten några nya synpunkter. Det har påståtts att man skulle få in väsentligt ökade belopp till statskassan om man följer förslaget. Det måste innebära att man i själva verket föreslår en skalleskärpning genom att man skall låta del försämrade penningvärdet slå igenom, så att skatten blir skärpt i alla inkomstlagen. Det blir fallet utom i de allra lägsta inkomstskiklen, där skallen ligger på 2 96. I

vissa lägen där blirdet naturiigtvis ingen egentlig skärpning, men del blirdet i alla övriga lägen, med större eller mindre belopp. Vi kommer inte förbi att det kommer att bli effekten.

Vill man göra justeringar i skatteskalan liksom del har gjorts tidigare kan man naturiigtvis uppnå något annoriunda effekter än med en direkt indexbunden skatteskala, men vi skall ha klart för oss att de blir ganska obetydliga. I de lägre inkomstskiklen har man i majoritetsförslagen i skalteutredningarna räknat med atl man under de närmast kommande åren skall kunna göra vissa justeringar i skatteskalorna. Men i beskattningen av de högre inkomsterna skulle inte ske någon lättnad i annan mån än atl det, eftersom skatteskalorna är indexbundna, blir en oförändrad realinkomst, och man kan inte skärpa beskattningen av den. Jag har alltså svårt att förstå att man verkligen skulle kunna få några ökade statsinkomster om man inte direkt avser att skärpa siatsbeskaUningen genom aU låta inflationen urholka de värden som anges i skatteskalan och därmed i själva verket skärpa beskaUningen - del ärju det reella som inträffar. Det är klart att man då får ökade intäkter. Men den skärpningen slår ju i alla inkomstlägen!

Herr talman! Med delta ber jag att fö yrka bifall lill utskottets hemställan.

Nr 91

Onsdagen den . 8 mars 1978

Inflationsskydd av inkomstskatteskalan

NILS BERNDTSON (vpk):

Herr talman! Det är väl ändå uppenbart, Alvar Andersson, att en indexreglering av skatteskalorna gynnar de högre inkomsttagarna framför de lägre. Därmed ändras ju progressiviteten i ogynnsam riktning.

Ser man på de skalor som utarbetats i skatteulredningen -av dem kan man utläsa effekten för olika inkomstlägen - skall man strax finna alt i kronor räknat ger indexregleringen större effekt för de högre inkomsttagarna, som ändå måste ha lättare all bära skattebördorna än de lägre. Det är detla de borgerliga söker trolla bort när de diskuterar effekterna av en indexreglering av skatten.

Till saken hör också atl om man därutöver låter de indirekta skatterna och de proportionella kommunala skatterna stiga, så får också detla den svåraste effekten för de lågavlönade, de i samhället som har den minsta bärkraften.

1 finansdebatten för en vecka sedan framförde vpk kritik mot att skattepolitiken inte behandlas i ett sammanhang. Här tyckerjag att vi har elt typexempel på hur man behandlar en delfråga i stället för helheten. Men del kanske också är meningen för att man skall kunna framställa den här åtgärden som någonting positivt, när det i själva verket är en åtgärd som förstärker skatteorältvisorna.

RUNE CARLSTEIN (s):

Herr talman! Det är uppenbariigen så att vi har skilda uppfattningar i denna fråga. Alvar Andersson pläderar för en indexreglering av statsskatten. Vi socialdemokrater menar alt det är riktigare att göra återkommande skatteomläggningar, där man kan ta hänsyn Ull den ekonomiska situationen. Dem

131

Nr 91

Onsdagen den 8 mars 1978

Inflationsskydd av inkomstskatteskalan

kan man ge en låginkomsiprofil. Man kan alltså medvetet föra en politik som tar sikte på alt lätta på beskattningen för de sämst ställda. Att detta tar sig uttryck i etl förhållandevis hårdare skalletryck på de högre inkomstlagarna är ganska naluriigl. Det menar vi är en rättvis beskattning. Det är etl sätt att fördela skattebördorna efter bärkraft. Här skiljer vi oss alltså ål i uppfattning.

Erfarenheterna från åren 1973 till 1976 pekar entydigt på att en indexreglering hade varit ogynnsammare från inkomstfördelningssynpunkt. Den skulle alltså ha givit slora belopp till de högre inkomsttagarna. Däremot skulle låg- och mellaninkomsttagarna ha fått väsentligt mindre i skattelättnad än de fåll genom de återkommande skatteomläggningar som vi gjort under denna period.

ALVAR ANDERSSON (c):

Herr talman! Rune Carlstein upprepar sitt påpekande att om vi hade haft indexbundna skatteskalor under hela 1970-lalel och inte hade gjort några skatteomläggningar hade del inneburit alt de lägre inkomsttagarna hade fåll betala högre skatt. Det harjag inte förnekat ett ögonblick, och det skulle inte falla mig in att göra det. Men ingen har heller yrkat på atl vi skulle ha en oförändrad skatteskala år efter år. Den har ju förr justerats då och då, och det har även gjorts nu. Dessutom beslutar riksdagen varie år vilken procentsats som skall tas ut i staisskalt. Under de senaste åren barden varit 100, men förr var det där som man reglerade uttaget.

Nils Berndtson säger all en indexreglerad skalleskala ger förmåner för de högre inkomsttagarna därför att i kronor räknat får de större skattelättnader. Det är uppenbart atl i inkomstlagen där 2,4 eller 8 96 las ut i statsskatt kan man inte i kronor räknat få samma summor som man får i inkomstlägen där 53 eller 58 96 las ut i statsskatt. Inte ens med en proportionell skall lär man kunna komma dithän.

Jag skall gärna hålla med Nils Berndtson när han säger alt om man bara gör vissa lättnader i den progressiva skalleskalan och skärper proportionella skaller, såväl kommunalskall som indirekta skatter av olika slag, slår det hårdare mot de lägre inkomstlagarna. Tyvärr är det på det sättet att om vi skall få in de medel som behövs för att betala statens, kommunernas och landstingens utgifter skulle del förslå väldigt lilet om vi bara inriktade oss på atl ta ut del från de högsta inkomstskiklen. Fördel första skulle vi då få ta ut 100 % av inkomsten, och för det andra skulle dessa inkomstskikt snart försvinna och inte vara möjliga atl använda som skalteobjeki år efter år. Inte skulle det gå särskilt länge atl finansiera budgeten på det sättet. Vi kommer aldrig ifrån alt det stora flertalet av svenska folkel inte tillhör höginkomsttagarna. Det är kanske tragiskt, men sådan är verkligheten.

132

NILS BERNDTSON (vpk):

Herr talman! Del är ju ett framsteg alt Alvar Andersson erkänner alt höginkomsttagarna i kronor räknat får mer. Vad han däremot inte fullföljer i sitt resonemang men som ändå är väsentligt för hela frågan är från vilken

inkomst skatten skall dras. Jag skall ta några exempel ur de tabeller från skatteutredningen som jag tidigare hänvisade till. Om jag antar att prisutvecklingen är 8 % får den som tjänar 100 000 kr. nära 2 000 kr. i läunad, medan den som tjänar 50 000 får en lättnad på bara 820 kr. Vid en inkomst på 40 000 kr. blir lättnaden 737 kr. Det är därför jag anser att man inte kan bortse från frågeställningen: Vem har lättast att bära skattebördan? Och omvänt: Vem är del som behöver en lättnad? Det är ju framför allt låg- och medelinkomsttagarna.

De förlängningar av resonemanget som Alvar Andersson försökle göra på andra skattepolitiska områden blev väl ändå litet långsökta utflykter. Jag tror att del för de allra flesta inkomsttagare i landet hade varit vettigare om man till statskassan hade tagit in det man nu avhänder sig genom index regleringen och fört över de pengarna till kommunerna för att möjliggöra för dessa att hålla tillbaka skattehöjningarna. Det ärju ändå så alt kommunalskatterna tar mer av inkomsten för de allra flesta inkomsttagare än vad den direkta statliga skatten gör. Det är där som åtgärder bör sättas in om man vill åstadkomma en omfördelning av skattebördan och en rättvisare beskattning.

Nr 91

Orisdagen den 8 mars 1978

Injlationsskydd av inkomstskatte-   . skalan

Överläggningen var härmed slutad.

Propositioner gavs på bifall lill dels utskottets hemställan, dels reservationen av Erik Wärnberg m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Rune Carlstein begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposiiion:

Den som vill atl kammaren bifaller skatteutskottets hemställan i betänkandet

nr 31 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen av Erik Wärnberg m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Rune Caristein begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 150 Nej - 143

§ 3 Föredrogs Lagutskottets betänkande

1977/78:11 med anledning av propositionen 1977/78:70 om värdet av vissa beräkningsenheter i guld.

Utskottets hemställan bifölls.

133

Nr 91

Onsdagen den 8 mars 1978

Onykterhet vid trafik till sjöss

134

§ 4 Onykterhet vid trafik till sjöss

Föredrogs lagutskottets belänkande 1977/78:12 med anledning av motion om lagstiftningen rörande onykterhet vid trafik till sjöss.

ELVER JONSSON (fp):

Herr talman! Bara en kort kommentar lill lagulskoiteis enhälliga belänkande.

Drunkningsolyckorna i samband med båtfärd har ökat kraftigt under senare år. Detla hänger delvis samman med all antalet båtar har ökat, och då särskilt småbåtar. Man har kunnat konstalera alt många av dessa dödsolyckor har berott på alkoholförtäring. Nu när det blir alltmera trångt på sjön och trafiken där blir allt intensivare borde väl liknande trafikregler gälla på sjön som på land. En sådan åtgärd skulle säkeriigen förslås av de flesta. Men nu har tyvärr många den uppfattningen att alkoholförtäring i samband med båttrafik inte är så fariigt.

När riksdagen behandlade denna fråga vid 1976/77 års riksmöte anförde man bl. a. att problemet, dvs. alkoholförtäring i samband med sjötrafik, måste ses mot bakgrund av del förhållandet att allmänheten inte kan antas ha full förståelse för faran i att använda alkohol till sjöss.

Remissomgången i anledning av frilidsulredningen i den här frågan gav en mycket splittrad bild, men ändå ansåg 1. ex. konsumentverket att det fanns övertygande skäl för en promilleregel, men atl lagstiftning borde anstå i avvaktan på en informationskampanj för att öka allmänhetens förståelse för faran av att använda alkohol till sjöss.

När man tittar på fritidsbåtsutredningens skäl för att avstå från att komma med förslag i den här delen är del egentligen en ganska underlig argumentering man får sig till livs. Denna argumentering ligger till gmnd för lagutskottets ställningstagande. Man säger i den här utredningen att promillereglema inte kan gälla på grund av all bålarna också används för övernattning. Konsekvensen av ett sådant resonemang borde då bli atl bilar med husvagn också skulle vara befriade från promilleregler, för husvagnar används ju också för övernattning. Men som väl är, får man väl tillägga, drar inte lagutskottet den slutsatsen.

Det är, herr talman, alltså ingen särskilt stark motivering som utskottet kommer med när man hänvisar till vad fritidsbålsulredningen har sagt på denna punkt.

Utskottet tar inte ställning till frågan om promillegräns, utan vill avvakta hur regeringen ställer sig till fritidsutredningens förslag om registrering av båtar m. m. Men vi motionärer är ändå angelägna all understryka utskottets ställningstagande beträffande behovet av information till båtägarna om de risker som sammanhänger med alkoholförläring till sjöss. I avvaktan på det slutliga ställningstagandet bör därför en informationskampanj omedelbart komma till stånd. Utskottet erinrar ju också om vad man 1976 underströk, nämligen betydelsen av att en informationskampanj snarast kommer till stånd.

Den fråga som finns kvar obesvarad när man har läst utskoitsbetänkandet är: Varför dröjer det med denna informationskampanj som riksdagen är överens om behövs? Här är det bråttom - kommande bålsäsong slår snart för dörren.

Herr talman! Jag har inget yrkande till förmån för motionen just nu, men ser del som angeläget atl regering och berörda myndigheter tar fasta på utskottets rekommendation.

STIG OLSSON (s):

Herr talman! Lagutskottet ser mycket allvarligt på den ökade olycksfallsstatistiken som framförs i motionen beträffande onykterhel på sjön, men vi tror inte på alt man skulle klara av dessa problem genom en skärpt lagstiftning. Vi är övertygade om att det i första hand handlar om en information i sjövelt på olika nivåer. Det är elt enigt utskott som står bakom betänkandet som jag hänvisar till.

Beträffande ekonomin är det väl känt, även för Elver Jonsson, att del ekonomiska läget är sådant attjag inte tror regeringen i dagar beredd att öka satsningen på sjövelt, även om del skulle vara nödvändigt. På den punkten delar vi också Elver Jonssons uppfaltning.

Herr talman! Jag yrkar med detta bifall till utskottets hemställan.

Nr 91

Onsdagen den 8 mars 1978

Förbud mot koppling i hyresavtal av hyra av bostad och hyra av bilplats

Överiäggningen var härmed slutad. Utskottets hemställan bifölls.

§ 5 Föredrogs

Lagutskottets betänkande

1977/78:13 med anledning av motioner om ändring i namnlagen.

Utskottets hemställan bifölls.

§ 6 Förbud mot koppling i hyresavtal av hyra av bostad och hyra av bilplats

Föredrogs lagutskottets betänkande 1977/78:14 med anledning av motion om förbud mot koppling i hyresavtal av hyra av bostad och hyra av bilplats.

I detta betänkande behandlades motionen 1977/78:420 av Tore Claeson m. fi. (vpk), vari föreslagits au riksdagen skulle uttala aU det borde betraktas som obilligt mol hyresgäst som inte hade tillgång lill bil att tvingas hyra bilplats samt hos regeringen hemställa om förslag till sådan ändring av hyreslagstiftningen alt bostadshyresgäst ulan bil inte kunde tvingas au hyra bilplals genom kopplat avtal.

Utskottet hemställde att riksdagen skulle avslå motionen 1977/78:420.

135

Nr 91

Onsdagen den 8 mars 1978

Förbud mot koppling i hyresavtal av hyra av bostad och hyra av bilplats

136

TORE CLAESON (vpk):

Herr talman! Förhyrandel av bilplals är ibland elt villkor i hyresavtalet för bostadslägenhet. Många hyresgäster. Hyresgästernas riksförbund och vänsterpartiet kommunisterna anser alt hyresgäst måste kunna befrias från tvånget att hyra bilplats, om man inte innehar eller stadigvarande brukar bil. Tvånget all hyra bilplals måste enligt vår mening anses som ett obilligt hyresvillkor, och jag har svårt atl förstå dem som inte delar den uppfattningen.

Nu är det tyvärr inte lika självklart för alla atl man inte skall kunna tvinga hyresgäst att flytta från sin bostad om han inte vill betala för en bilplals som han varken kan eller vill använda. I den begränsade rättspraxis som finns har bilplatstvångel inte ansetts som oskäligt, som stridande mot god sed i hyresförhållande eller eljest vara obilligt. De prövningar som har skett visar atl del behövs en ändring av lagstiftningen.

F. n. finns det vissa möjligheter för den enskilda hyresgästen alt få sina hyresvillkor prövade, men föratt få en chans atl bli kvitt etl hyresvillkor som i det allmänna medvetandet betraktas som oskäligt måste han vända sig lill hyresnämnd eller bosladsdomstol. Fortfarande finns emellertid ingen som helst garanti för alt slippa en bestämmelse som det måsle betraktas som en viktig och betydelsefull rättvisefråga atl sätta ur kraft.

Vi motionärer vänder oss alltså mot alt hyresgäster som inte har bil men ändå tvingas att erlägga hyra för bilplats måste vända sig till någon myndighet för atl över huvud laget kunna få elt sådant villkor prövat. Etl framsteg kan noteras i årets utskottsbetänkande jämfört med då frågan tidigare har behandlats. Utskottet anför inte längre som skäl för alt avstyrka motionen att det skulle vara svårt att i lagtext närmare precisera vilka förhållanden som skulle kunna leda till ändring eller jämkning av hyresvillkoren.

Fortfarande anför emellertid utskottet att elt genomförande av hyresrättsutredningens förslag skulle kunna ge möjlighet till en lösning av problemet med kopplingsvillkor. Ja, det är möjligt alt den möjligheten kan anses föreligga, men låt mig till detta säga alt dels har vi ännu inte sett något regeringsförslag med anledning av utredningen, dels har utredningen inte speciellt behandlat del problem vi nu diskuterar eller lagt något förslag i detta avseende.

Hänvisningen lill hyresräiisulredningens delbetänkande och regeringens förslag lill ny hyresförhandlingslag löser inte det problem som det nu handlar om. Här handlar det om att från riksdagens sida ge en klar mening lill känna i en för tusentals hyresgäster mycket viktig och betydelsefull rättvisefråga. Det handlar om alt ta bort en diskriminering av hyresgäster som inte har, inte vill ha eller inte kan skaffa sig bil. Man måsle enligt vår mening i lagstiftningen ge uttryck för att villkor om förhyrande är obilligt mol hyresgäst som inte har tillgång till bil.

Det finns, herr talman, många människor i vårt land som av ekonomiska skäl, hälsoskäl eller andra orsaker inte har möjlighet alt skaffa bil, och det finns många som av miljöskäl eller andra orsaker inte vill göra del. Erfarenheterna visar tyvärr att dessa människor ändå kan tvingas att betala

för en bilplats som de varken kan eller vill använda eller också tvingas att flytta från sin bostad. Alldeles bortsett från vilka resultat ett regeringsförslag om ny förhandlingslag kan komma alt få borde riksdagen nu kunna göra ett uttalande och begära förslag om sådana ändringar som vi föreslår i vår motion.

Man måsle också i detta sammanhang beakta atl kopplingsvillkor av det slag som vi nu behandlar innebär elt kännbart påslag på många hyresgästers bostadskostnader. Med hänsyn lill den pågående hyresulplundringen och de mycket höga hyror som i dag råder måste det vara angelägel atl varie åtgärd som kan minska boendekostnaderna för vanliga hyresgäster genomförs. Etl ställningstagande och ett beslut i enlighet med moiionsförslagel skulle sålunda betyda lägre boendekostnader för många hyresgäster som nu tvingas att betala för en nyttighet som de inte kan eller vill använda.

Herr talman! Jag yrkar bifall till motion nr 420.

Nr 91

Onsdagen den 8 mars 1978

Förbud mot koppling i hyresavtal av hyra av bostad och hyra av bilplats

OWE ANDRÉASSON (s):

Herr talman! I lagutskottets,betänkande nr 14 behandlas en motion om förbud mot koppling i hyresavtal av hyra av bostad och hyra av bilplats. Huvudmotionären har här nyss redogjort för sin syn på denna fråga.

Frågan är inte ny för utskottet ulan har tidigare varit föremål för riksdagens behandling. Man kan undra i hur slor utsträckning del förekommer en sådan koppling mellan bostad och bilplats som redovisas i motionen. Efter en liten undersökning på olika platser, och då framför allt i västra delarna av landet, blir slutsatsen atl i regel är det så, att bostadsföretagen har parkeringsplatser där de som bor i området får parkera utan kostnad. Även andra som kommer till området har rätt alt parkera där. Egna parkeringsplatser för dem som bor i området anordnas inte, om man inte så önskar. Den som har önskemål om egen parkeringsplats eller garageplais, ifall garage finns på området, kan mot en avgift få hyra sådan plats. Dessa garage- eller parkeringsplatser har inte någon koppling till bostaden och den hyra man betalar för denna. Del stora problemet när del gäller parkeringsplatser framför allt i äldre bostadsområden är i dag alt parkeringsplatserna inte räcker för alla dem som har bil och önskar egen parkeringsplats.

Ärenden av det slag som det redogörs för i motionen har prövats och kan prövas i hyresnämnd, i bosladsdomstol och i allmän domstol. Det kan för dagen inte pekas på atl man kommit fram till någon praxis i dessa instanser vad det gäller bedömningen av kopplingsvillkor. Det finns fall i vilka prövning av kopplingsvillkoren har ägt mm. Man kan där finna alt de som har alt pröva dessa frågor om kopplingsvillkor kan komma till samma slutsats, nämligen att koppling mellan bostad och garageplats.inte var - som det ullrycks - obillig, trots att hyresgästen saknade bil. Andra ärenden kan visa atl dessa instanser har olika uppfattningar om vad som är obilligt.

Utskottet har, liksom tidigare, inte biträtt motionen. Som framgår av redogörelsen i betänkandet uttalade utskottet vid föregående års behandling av ärendet att problemet med kopplingsvillkoret i första hand borde lösas genom förhandlingar mellan parterna på hyresmarknaden. Detta är fortfa-

137

Nr 91                 rande ett av argumenten för all inte biträda motionen. Vidare har hyresrätts-

Onsdagen den     utredningen i etl delbetänkande under 1976 kommit med förslag till en lagfäst

8 mars 1978        förhandlingsrätt på hyresmarknaden.  Syftet med delbetänkandet är all

_____________    förstärka  hyresgästernas  ställning  i   förhandlingar samt  skapa  vidgade

Förhud mot konn-     niöjligheter alt  föra  frågor vidare till  hyresnämnd.   Betänkandet, som
linQ i hvresnvtal   benämns Hyresrätt I, har remissbehandlais.  Inom justitiedepartemenlel

av hvra nv hostad     håller man nu på med en lagrådsremiss med utgångspunkt i betänkandet och och hyra av bilplats  remissvaren.

Enligt vad ulskottet inhämtat kommer regeringen att under våren 1978 framlägga en proposition för riksdagen med förslag till ny hyresförhandlingslag med hyresrättskommiiténs delbetänkande som grund. De frågor som tagits upp i motionen kan komma att beröras i propositionen. Utskollel vill inte föregripa regeringens ställningstagande utan hemställeratt motionen avstyrks.

Herr talman! Jag ber att med det anförda få yrka bifall lill lagutskottets hemställan i dess betänkande nr 14.

TORE CLAESON (vpk):

Herr talman! Det var intressanl att höra Owe Andréasson som talesman för utskottet säga atl det på olika platser giorts undersökningar, som då skulle visa aU del inte är något större problem. Kanske hade del varit värdefullt om det i utskoitsbetänkandet redovisats en sådan undersökning och om det också getts möjlighet för motionärerna att ta del av materialet.

I motsats till Owe Andréasson harjag under rält många år arbetat praktiskt med de här frågorna. Fortfarande följer jag utvecklingen på bl. a. det här området. Tvärtemot Owe Andréasson villjag hävda att det här är etl mycket stort problem för väldigt många hyresgäster. Det finns alltså, enligt min uppfattning, all anledning för riksdagen att göra elt uttalande om att del måste betraktas som obilligt att tvinga folk att hyra bilplats på del sätt som nu kan ske. Om man inte kan betala bilplats kan man alltså tvingas alt flytta från bostaden.

Jag delar således inte Owe Andréassons eller ulskottets uppfattning atl det stora problemet skulle vara atl parkeringsplatserna inte räcker till. Min erfarenhet säger mig någonting helt annat.

Owe Andréasson sade vidare, och del slår också i betänkandet, att det skett
vissa prövningar men atl del inte går att tala om praxis på området.
Inledningsvis försökte jag säga detsamma när jag använde uttrycket "en
mycket begränsad praxis". Det måste ändå ha en viss betydelse alt i de fall då
möjligheten atl bli fri från skyldighet alt hyra bilplats prövats - när man inte
vill eller kan skaffa sig bil - har utslagen inneburit att man blivit tvungen att
hyra bilplats för alt fö ha kvar sin bostad. Kraven på atl slippa etl sådant här
villkor har alltså inte bifallits. Anledningen till atl vi återkommit med en
motion i år ärjust detta och de erfarenheter som hyresgäströrelsen som sådan
har då det gäller möjligheten att genom förhandlingar med de privata
fastighetsägarna komma till rätla med problemet. Motionen är alltså
138                   fortfarande aktuell, eftersom det här är elt så slort problem för många

människor. Jag skulle önska atl utskottets ledamöter fick tillfälle atl på samma sätt som jag få ta emot brev från och besök av bl. a. en hel del pensionärer, som påtvingats den här klausulen för att de skall få bo i det område där de gärna vill bo. Att vissa av dessa pensionärer får kostnaden betald genom bostadstillägg förändrar inte själva sakförhållandet, den grundläggande orättvisan med en sådan här bestämmelse.

De frågor som tagits upp kan, säger Owe Andréasson - och jag skall sluta med det - komma att behandlas i den proposition angående ny förhandlingslag som regeringen skall lägga fram. Ja, men det säger ju inte att de kommerait behandlas konkret, och jag vill upprepa vad jag sade inledningsvis, nämligen att det inte finns någonting i hyresräiisulredningens betänkande som tyder på alt man kommer atl konkret ta upp etl sådant här förslag. Det finns heller ingenting i regeringens lagrådsremiss beträffande ny hyresförhandlingslag som tyder på att man tänker ta upp detta problem.

Jag tycker att det är lilet underligt att så många av riksdagens ledamöter när denna fråga tidigare har behandlats varit med om alt avslå det aktuella motionskravet. Jag vet atl vårt förslag är väl underbyggt i hyresgäströrelsen, och en del arbetarkommuner har uttalat sig i samma riktning. I folkrörelserna över huvud tagel och inom vad man kallar den allmänna opinionen har man reagerat mycket starkt mot det som betraktas som en stor orättvisa mot hyresgästerna.

Nr 91

Onsdagen den 8 mars 1978

Förbud mol koppling i hyresavtal av hyra av bostad och hyra av bilplats

OWE ANDRÉASSON (s):

Herr talman! Jag är väl medveten om att Tore Claeson arbetar praktiskt med sådana här frågor och känner till dem. Men vad jag sade i mitt inlägg var attjag hade gjort en undersökning i de västra delarna av Sverige, där jag är bosatt, och då kommit fram till resultatet att det inte förekom kopplingsavtal i någon större omfattning där. Det var därför jag drog den slutsats som jag redovisade i mitt anförande. Det är riktigt alt vi inte vet vad som kommer att slå i regeringens aviserade proposition, men det finns ju möjlighet för Tore Claeson och hans partivänner att än en gång motionera i denna fråga, om de inte skulle vara till freds med del som föreslås i propositionen.

TORE CLAESON (vpk):

Herr talman! Självfallet kommer vi från vpk atl återkomma i denna fråga, men att motionera ärju inget självändamål. Det vore bättre om riksdagen nu uttalade sig på sätt som vi har föreslagit och hemställde hos regeringen om elt lagförslag för alt täppa till luckan i lagen, så atl vi kan avskaffa den nuvarande orättvisan.

Överiäggningen var härmed slutad.

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels motionen nr 420 av Tore Claeson m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Tore Claeson begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposiiion:

139

Nr 91

Onsdagen den 8 mars 1978

Statens bosätlningslånefond

Den som vill att kammaren bifaller lagutskottets hemställan i belänkandet nr

14 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit motionen nr 420 av Tore Claeson m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Tore Claeson begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 280

Nej -   12

Avstår -     2

§ 7 Föredrogs socialutskottets betänkande 1977/78:23 med anledning av propositionen 1977/78:101 med förslag om tilläggsbudget II till statsbudgeten för budgetåret 1977/78 såvitt avser socialdepartementets verksamhetsområde jämte motion.

Punkten I

Utskottets hemställan bifölls.

Punkten 2

Statens bosättningslånefond

Regeringen hade i propositionen 1977/78:101 under punkten IV:3 (s. 10) föreslagit riksdagen atl lill Statens bosätlningslånefond på tilläggsbudget II lill statsbudgeten för budgetåret 1977/78 anvisa ett investeringsanslag av 20 000000 kr.

I detta sammanhang hade behandlats motionen 1977/78:331 av OlofPalme m. fl. (s), vari hemställts att riksdagen till Statens bosättningslånefond på tilläggsbudget II lill statsbudgeten för budgetåret 1977/78 anvisade etl i förhållande till regeringens förslag med 14 000 000 kr. förhöjt investeringsanslag av 34 000 000 kr.

Utskollel hemställde

att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med avslag på motionen 1977/78:331 till Statens bosättningslånefond på tilläggsbudget II till statsbudgeten för budgetåret 1977/78 anvisade ett investeringsanslag av 20 000 OCX) kr.

140

Reservation hade avgivits av Göran Karlsson, Evert Svensson, John Johnsson, Stig Alftin, Lena Öhrsvik och Iris Mårtensson (samtliga s) som ansett atl utskottet bon hemställa

att riksdagen med anledning av regeringens förslag och med bifall lill motionen 1977/78:331 till Statens bosätlningslånefond på tilläggsbudget 11 till statsbudgeten för budgetåret 1977/78 anvisade ett invesleringsanslag av 34 000 000 kr.

IRIS MÅRTENSSON (s):

Herr talman! Socialutskottet föreslår i betänkande nr 23 delvis nya regler för verksamheten med de statliga bosältningslånen. Men vi är inte eniga, och följdriktigt har de socialdemokratiska ledamöterna reserverat sig lill förmån för förslaget i den av socialdemokraterna lagda motionen.

När man läser tidigare betänkanden ser man all det i mångt och mycket finns en enighet. Men när det gäller socialutskoltels betänkande nr 23 kan jag bara säga atl vi inte är så värst överens.

De förbättrade regler för bosätlningslån som den socialdemokratiska regeringen föreslog och som tillämpades från den 1 juli 1976 syftade lill att bereda ökat utrymme för sociala hänsynstaganden. I detta inrymdes ensamstående handikappade utan barn och utländska medborgare. Lånets maximibelopp höjdes från 7 000 kr. till IO 000 kr. Antalet beviljade lån ökade under det första budgetåret med över 70 96, eller från 7 000 till 12 000, alltså en ökning med 5 000 lån per år.

Nu vill man från borgeriigi håll riva upp reformen och försämra både lånemöjligheterna och villkoren. Med oförändrat genomsnittsbelopp och drygt 8 000 lån, som det föreslagna anslagsbeloppet medger, hamnar vi på en nivå som närmar sig lägel före reformens genomförande.

Menen sak vill man höja - räntan - och del kraftigt, från 8 1/4 96, statens normalränta, till ca 12 %. Här slår den borgerliga majoriteten hårt mot den unga generationen. Jag tror inte att utskotlsmajoriteten riktigt satt sig in i hur situationen kommer atl utveckla sig när de unga vill sätta bo och utrusta bostaden på elt bra sätt men inte har ekonomiska möjligheter lill det. Möjligen kan de ursäktas, för del är säkert några år sedan utskoitsmajoriietens ledamöter befann sig i den här situationen, och de ekonomiska bekymren bleknar. De ungdomar som i dag har svårt att få arbete, de som bäst behöver stöd, får genom den borgerliga regeringens förslag vänta länge eller blir kanske helt utan lån. Även de handikappade drabbas.

I propositionen 1977/78:100, bil. 8 s. 243, kan man läsa följande:

"De vidgade lånemöjligheterna har medfört atl utlåningen från fonden ökal på ett oförutsett sätt." Är inte del ett bevis på att bosättningslånen funnit den form som passar de sämst ställda grupperna i samhället, de som verkligen behöver nämnda lån? Man säger vidare i propositionen atl bosättningslånen framför allt skall "ge hjälp med bosättningen åt unga människor med begränsade inkomster och därmed begränsade kreditmöjligheter pä den öppna marknaden", med dessa hänsynstaganden föreslår man sedan en höjning av räntan, som jag tidigare sagt, från 8 1/4 96 till 12 9f;.

Regeringen visar förmynderskap genom att inte gå med på riksbanksfullmäktiges framställning att sänka kravet från sex till tre månaders gemensam kyrkobokföring. Tre månaders sammanboende med samma adress måste vara tillräcklig tid för att beräuiga till bosättningslån.

En fråga, inte oviktig i detta sammanhang, är att vi i dag har en sjunkande födelsestatistik. Det läggs etl ansvar på oss att analysera och överväga konsekvenserna av den ulveckling som nu kan skönjas på befolkningsområdet. Är vi beredda att acceptera konsekvenserna av den nuvarande

Nr 91

Onsdagen den 8 mars 1978

Statens bosätt-ntngslånejönd

141

Nr 91

Onsdagen den 8 mars 1978

Statens bosätlningslånefond

situationen på befolkningsområdet, eller vill vi styra utvecklingen hän mot en annan framtid? För att hjälpa ungdomarna till familjebildning måsle samhället alltså på bred front förbättra ungdomens situation. Det är samhällets skyldighet att hjälpa den som vill sätta bo och ge sina barn elt hem med god standard. Utskottsmajorilelen undergräver med sitt förslag denna rättighet, och även på detta område drabbar regeringens politik de sämst ställda grupperna i samhället.

Med hänvisning lill vad jag här sagt ber jag, herr talman, alt få yrka bifall till den med anledning av betänkandet framlagda reservationen.

142

GABRIEL ROMANUS (fp):

Herr talman! Jag är ledsen, men jag har lilet svårt att följa oppositionens tankegångar i den här frågan.

Först har vi nu under en längre lid - i stort sett ända sedan den förra budgeten lades fram av regeringen - fått höra att vi har ett för slort budgetunderskott och att budgeten måste stramas åt någonstans, där regeringen anklagas för alt inte ha det politiska modet att säga nej till sådant som oppositionen ansett mindre angeläget. Men så finner vi här alt regeringen föreslår en viss åtstramning när det gäller bosättningslånen. Då protesterar socialdemokraterna i högan sky. De talar om social nedrustning och säger att åtstramningen slår hårt mot den unga generationen.

Vad är det då för försämringar som regeringen har genomfört? Jo, den har sänkt inkomstgränsen för dem som får bosältningslån från 100 000 kr. lill 75 000 kr. Del är alltså de som tjänar över 75 000 kr. som inte längre får de fördelaktiga lånen. Men del kan väl inte gärna vara de som avses med uttrycket "de sämst ställda i samhället" och som skall vara så hårt drabbade av delta? Vidare har regeringen höjt räntan, så alt den inte längre är särskilt förmånlig, utan ungefär en normal bankränta, vilket betyder en ränteskillnad på inte fullt 4 96. Det finns också en viss risk för att dessa ungdomar får vänta några månader innan de får sitt bosättningslån och sedan får de kanske låna någol mindre än 10 000 kr. i fortsättningen - kanske 8 000 kr. eller någonting sådant. Om de dessutom inte har varit kyrkobokförda tillsammans i den nya bostaden i mer än tre månader, måste de vänta på bosättningslånet tills de har varit kyrkobokförda på den nya bostadsadressen i sex månader.

Är nu detla någonting som drabbar de svagast ställda i samhället? Nej, som utskottet visar i sitt betänkande innebär sänkningen av inkomslgränsen till 75 000 kr. atl i slort sett hälften av ansökningarna, eller i varie fall 40 96, försvinner. Redan där har alltså en stor del av de sökande klarats av.

Sedan kan man fråga sig vad den räntehöjningen innebär. Låt oss räkna med 4 96, och säg att ungdomarna får låna 8 000 kr. Det betyder då en höjning med 320 kr. om året, men eftersom räntan är avdragsgill, blirdet alltså 160 kr. mer om året, eller en dryg tia mer i månaden, som de då betalar för alt få chansen atl köpa sig ett fullständigt möblemang. Del är väl inte orimligt, och det är väl ingenting som man kalla för en social nedmstning!

För att sammanfatta effekten av de ändringar som vidtagits kanjag säga all de nuvarande villkoren  i slort sett - och det  framgick också av  Iris

Mårtenssons anförande - fortfarande är förmånligare än vad villkoren var år 1976, så det kan inte vara någon enorm standardsänkning som drabbar de unga som sätter bo nu. År 1976 hörde vi aldrig talas om aU det skulle vara några oerhört stora fel på bosältningslånen, även om sedan vissa förbättringar har genomforts.

När det gäller kravet på dem som inte är gifta med varandra att de skall ha varit kyrkobokförda på samma adress i sex månader i stället för i tre månader, som socialdemokraterna vill, undrar jag om det verkligen är så hemskt för unga människor som fiyllar ihop alt behöva vänta i tre månader med att köpa sig ett komplett möblemang. Är det någon oerhörd social katastrof? Ja, om del är det, har de ju möjligheten att skaffa sig ett gemensamt hyreskontrakt; i så fall får de låna omedelbart och behöver inte vänta. Då är det väl en önskvärd utveckling att två ungdomar som inte är gifta med varandra och som flyttar in i en gemensam lägenhet stimuleras atl skaffa sig elt gemensamt hyreskontrakt, eftersom del skyddar den svagare parten, som oftast är kvinnan. Del borde alltså vara angeläget från jämlikhetssynpunkt.

Jag har vidare litet svårt alt följa med i resonemanget när Iris Mårtensson säger alt vi nu skall tänka på den svaga befolkningsutvecklingen och alt vi skall undvika att göra de här ändringarna, för om det är ett ungt par, som väntar barn, hinner de faktiskt vara kyrkobokförda på samma adress i sex månader innan barnets föds, och de hinner alltså kvalificera sig för bosätlningslån, om de får någon bostad. Det är nog snarare där som problemet ligger i så fall, men jag kan inte inse att det heller kan ha någon stor betydelse.

Vad det här gäller är att vi nu befinner oss i en lid när alla är överens om att vi måsle ta del viktigaste först. Inom den sociala budgeten finns det också slora och viktiga områden att salsa på. Här har man därför höjt pensionsbeloppen med nästan 4,5 miljarder, bidragen till daghem med 768 miljoner och barnbidragen med en kvarts miljard. Här har man också höjt anslagen till föräldraförsäkring, till handikappersättning och annat. Vi är alla överens om aU detta är viktigt.

Mot den bakgrunden menar vi att när det gäller möjligheten för unga människor som fiyllar ihop att få låna 10 000 eller 8 000 kr. lill alt köpa sig möbler, då är det ingen katastrof om man i del sammanhanget sänker inkomstgränsen från 100000 till 75 000 kr. Det är ingen kalastrof om de som kvalificerar sig för lån får vänta några månader innan de kan köpa de här möblerna. De klarar det. Många före dem har klarat alt fiytla ihop och sätta bo, trots att de fått vänta några månader innan de haft möjlighet att köpa det fullständiga möblemang som de velat ha.

De ensamstående handikappade drabbas inte av detta. För dem finns det utrymme inom de låneramar som här är givna. Här är del endast fråga om huruvida vanliga, ekonomiskt normall ställda ungdomar skall få vänta några månader och om de ungdomar som tjänar öygr 75 000 om året skall få finansiera sina möbelköp själva.

Jag kan alltså inte inse aU detla är något allvariigt socialt problem, och jag tror inte heller att socialdemokraterna tycker det. Jag skulle önska att

Nr 91

Onsdagen den 8 mars 1978

Statens bosätlningslånefond

143

Nr 91

Onsdagen den 8 mars 1978

Statens bosätlningslånefond

socialdemokraterna hade haft respekt för vad som sades när budgeten lades fram och man fann att underskottet var för stort. Jag skulle önska all man hade sagt: O.K. - vi är med på att göra en liten standardsänkning. Vi närmar oss ändå igen den nivå som rådde 1976.

Tyvärr kunde ni inte motstå frestelsen alt kanske kunna kamma in några poäng hos de ungdomar det här gäller. Det tyckerjag är ett alltför lättsinnigt popularitetsjäkt.

Herr talman! Jag yrkar bifall till utskottets hemställan.

IRIS MÅRTENSSON (s):

Herr talman! När del gäller att sänka inkomslgränsen från 100 000 lill 75 000 kr. har ju inte heller vi socialdemokrater opponerat oss. Del tror jag också att Gabriel Romanus är medveten om.

De här reglerna kom lill den 1 juli 1976. När informationen om dem böriar ge effekt, då är regeringen beredd alt försämra förmånerna. Del är lilet konstigt, för man kan ju ändå på grund av det ökade antalet lån konstatera att de har stor betydelse för de ungas möjligheter alt skapa elt välutmslat hem och därmed goda förhållanden för barnen. De skärpta kraven innebär att det vid prövning av lån till sammanboende som inte väntar barn gäller atl de antingen skall ha etl gemensamt hyreskontrakt - del var Gabriel Romanus också inne på - eller, när kontraktet tecknats enbart av den ena parten, vara kyrkobokförda på samma plats med samma adress i sex månader.

Vad får vi då ut av detta? Jo, antingen skaffar man sig barn innan man hunnit ordna hemmet - följden blir atl barnet blir en ekonomisk påfrestning och solidariteten inom familjen sätts på prov - eller också tvingas man flytta ihop i en tom lägenhet. Det skulle bara fattas att det blir som del stod på folkpartiets valaffischer före valet: I folkpartiets Sverige kan barn och föräldrar vara mer tillsammans. - Hur skulle det se ut, i en omöblerad bostad?

144

GABRIEL ROMANUS (fp):

Herr talman! Det är klart alt man helst skulle vilja undvika att göra de här ändringarna. De innebär naturligtvis vissa försämringar, och del finns ingen anledning att göra någon hemlighet av det. Man höjer ju räntan på lånen och man sänker inkomstgränsen så atl färre får möjlighet alt få dem. Det finns två anledningar till delta: dels har del blivit ett så slort intresse för lånen att resurserna har tagit slut, dels befinner vi oss i ett läge då vi måsle göra en ekonomisk åtstramning. Det är ingenting som innebär någon nyhet.

Ert resonemang går inte ihop. Det går ju inte att först säga till regeringen: Visa nu att ni kan göra en åtstramning, visa nu att ni kan säga nej! När regeringen så gör del på den här punkten, då säger ni: Det var konstigt atl regeringen gör en åtstramning. Frågan är om detta är en av de mest angelägna sakerna eller inte. Det är så lält atl tala om att vi måsle prioritera och vänta med det som är mindre angeläget men sedan inte vara med om att göra del på någon enda punkt.

Jag måste fråga: Ärdet inte acceptabelt atl unga människor som flyttar ihop

och som inte har barn får vänta kanske både tre och sex månader innan de får låna 10 000 kr. att köpa möbler för? Jag tycker att det är acceptabelt. Jag tror inte alt unga människor skaffar sig barn extra fort bara därför atl de måsle ha soffmöbeln, TV-apparaten och allt det där. Jag tror att de möjligen kan klara sig i sin lägenhet några månader innan de måste ha hela möblemanget. Det finns nog en och annan ledamot av den här kammaren som när vederbörande satte bo fick vänta några månader innan man hade etl fullständigt färdigt möblemang, och del tror jag inte att man for illa av.

Det finns andra saker som verkligen är viktiga: att t. ex. få fram platser i barnomsorgen, atl få sjukvård och stöd till de handikappade. Men alt unga människor skall få etl fullt och färdigt möblemang när de flyttar ihop i en lägenhet kan jag inte anse vara det socialt mest angelägna i en tid när alla är överens om atl man måsle hushålla, spara och låta vissa saker vänta. Det borde inte heller vara svårt för socialdemokraterna att acceptera alt vi här gör en viss försämring, särskilt som vi skall komma ihåg att del fortfarande sammanfattningsvis är bättre villkor för bosältningslånen än före 1976.

Nr 91

Onsdagen den 8 mars 1978

Statens bosätlningslånefond

IRIS MÅRTENSSON (s):

Herr talman! Jag anser inte alt samhället skall gå ul till ungdomarna och säga ungefär som så: Försök att hålla ihop i sex månader så får ni kanske bosättningslån.

Gabriel Romanus är inne på den ekonomiska åtstramningen. Den känner vi väl alla till i dagens läge, men del vi från socialdemokratiskt håll strängt går emot är alt de sämst ställda i samhället först skall bli drabbade. Här har alla många gånger talat om och värnat om ungdomen väldigt mycket, och i det här fallet blir del ju ungdomen som drabbas av åtstramningen.

ALLAN HERNELIUS (m):

Herr talman! I fråga om de sämst ställda i samhället förhåller det sig alldeles tvärtom mot vad fru Mårtensson säger.

Riksbanken hade begärt ett tilläggsanslag på 50 milj. kr. därför alt efterfrågan på bosättningslån hade ökat mycket kraftigt och kostnaderna hade blivit större genom de nya reglerna, som höjde inkomstgränsen till 100 000 kr. och gav 10 000 kr. som normalbelopp. Regeringen kunde inte bevilja mer än 20 miljoner av de begärda 50 miljonerna. Riksbanksfullmäktige, som fastställde fördelningen, hade då atl avgöra om man skulle låta det hela gå vidare efter de gamla reglerna, om man skulle ordna etl kösystem, eller om man skulle hjälpa dem i den lägre inkomstklassen, de sämre ställda.

Riksbanksfullmäktige valde den sistnämnda metoden och sänkte inkomstgränsen från 100 000 kr. till 75 000 kr. för att ge just dem som inte hade så stora inkomster möjlighet till bosätlningslån. Del är precis tvärtom mot vad fru Mårtensson säger. Man sänkte också normalbeloppet från 10 000 kr. till 8 000 kr. just i den avsikten atl så många fler skulle få möjlighet till bosättningslån. Det var faktiskt anledningen. Därför begriper jag inte riktigt fru Mårtenssons resonemang:

145

10 Riksdagens protokoll 1977/78:90-91

Nr 91

Onsdagen den 8 mars 1978

Statens bosättningslånefond

GÖRAN KARLSSON (s):

Herr talman! Jag tror inte att det är någon som begriper herr Hernelius resonemang heller, för det är klart all om man får mindre pengar alt röra sig med till bosättningslån så går det ut över dem som söker sådana lån. Logiken måste säga det.

Jag begärde inte ordet för att replikera herr Hernelius ulan närmast för alt säga till hert Rorhanus alt om det resonemang som han förde är representativt för den nya socialliberalism som folkpartiet representerar beklagar jag verkligen att folkpartiet gett sig in på den. Jag har varit van vid atl ibland lyssna på Gabriel Romahus med stor förståelse. Jag tycker att hans sociala vidsy nthei har utmärkt många av debatterna som vi har fört häri kammaren, men i kväll kanjag inte hålla med i hans allmänna resonemang. Tala om alt socialdemokraterna inte kunde motstå frestelsen atl lägga fram det här förslaget! Vi behövde inte någon frestelse alls, det var så naluriigl att vi lade fram etl motförslag på det här området för alt poängtera alt vi inte ville gå med på den försämring som den borgeriiga regeringen har föreskrivit.

Det är också orimligt att säga atl vi inte har lagt fram elt annat budgetalternativ än regeringens. Vi har ett budgetalternativ som är 5 miljarder kronor bättre än regeringsförslaget. Jag tycker nog atl del hade varit klädsamt om herr Romanus hade använt litet mildare toner i den här frågan. Regeringens förslag innebär en försämring. Del kan varken herr Romanus eller någon annan komma ifrån. Det är det vi har velat proteslera emot genom atl lägga fram vårt förslag.

ALLAN HERNELIUS (m):

Herr talman! Göran Karisson sade att han inte förslod vad jag sade. Han begrep inte logiken. Jag ställer inte så slora anspråk på mina anföranden att jag tror alt jag skulle kunna övertyga herr Göran Karisson. Så högt sätter jag inte mina ambitioner. Annars är det ganska naluriigl alt om man får mindre pengar atl dela ut måste man prioritera. I del lägel prioriterade riksbanksfullmäktige - såvitt jag minns rätt under fullständig enighet - på det sättet alt man sänkte inkomslgränsen från 100 000 kr. till 75 000 kr. och lånebeloppet från 10 000 till 8 000 kr. Del är en prioritering lill stöd för de mindre bemedlade och sämre ställda, inte något annat.

146

GABRIEL ROMANUS (fp):

Herr talman! Jag tror kanske att vi inte skall dra alltför långtgående slutsatser av denna debatt. Om jag gjorde det beklagar jag del.

Låt oss ändå komma ihåg: Vad är fakta? Jo, fakta är att med regeringens förslag kommer riksbanken i år att kunna låna ut 102 milj. kr. i bosältningslån. Man kommer att kunna tillgodose behovet för de ensamstående handikappade och man kommer att kunna tillgodose behovet för dem som tjänar upp lill 75 000 kr. och som uppfyller villkoren för lån. Vad de kan riskera är att de eventuellt kan få vänta några månader på att få ett lån, och har de inte gemensamt hyreskontrakt, är de inte gifta, har de inte barn gemensamt måste de vara kyrkobokförda på samma adress i elt halvår om de

inte kan skaffa sig gemensamt hyreskontrakt. Det är det förslaget gäller.

Då säger jag: Jag kan inte inse att detta är någon social nedrustning. Det är fortfarande högre standard sammanfattningsvis än man hade på de här lånen 1976. Men del är klart alt det är en försämring mot vad som gällde i somras, och det förnekar vi inte. Vi har bara sagt: Om man måste strama åt och vi är överens om det, då måsle man strama åt någonslans också. Man kan inte bara allmänt tala om att man skall göra det. Vi anser det inte vara någon social katastrofalt de här unga människorna som tjänar över 75 000 kr. inte får lån. Vi anser det inte heller vara någon katastrof om de som får låna för betala full ränta. Som jag visade nyss betyder del kanske reellt för de flesta en tia i månaden eller någonting sådant - för alt låna till etl möblemang. Vi anser del inte heller vara någon kalastrof om de låneberälligade kan riskera alt få vänta några månader, ulan vi tror all de kan klara del.

Jag beklagar atl inte ni socialdemokrater har velal slälla upp och visa att också ni menar allvar med att man måste strama åt någonstans ulan atl ni här, efter vad jag tycker, har fallit för frestelsen atl jaga litet popularitet bland de ungdomar som är berörda. Jag tror alt de också har en viss förståelse för att de, om det inte finns några speciellt ömmande sociala skäl, kan riskera att fö vänta några månader på sitt bosättningslån. Om man går ut till människor och säger alt vi skall strama ål i samhället, att regeringen har sagt atl vi kan få vara något mindre generösa än tidigare, så tror jag faktiskt att folk har förståelse för del.

Nr 91

Onsdagen den 8 mars 1978

Statens bosättningslånefond

IRIS MÅRTENSSON (s):

Herr talman! Jag har en liten fråga till herr Hernelius: Var riksbanksfullmäktiges beslut enhälligt?

GÖRAN KARLSSON (s):

Herr talman! Faktum är ju, herr Romanus, att hur man än vänder och vrider på saken är det elt förslag till försämring som regeringen har lagt fram. Den försämringen har vi inte velat tolerera, utan vi har väckt en motion och fogat en reservation till det betänkande som vi nu behandlar i kammaren. Det är inte fråga om att söka popularitet hos ungdomen. Delta är etl rältvisekrav som vi har rest, på samma sätt som vi har lagt fram en rad motioner på andra områden. Del är inte konstigare.

Jag håller med Gabriel Romanus om att det naturiigtvis inte inträffar någon katastrof om man genomför detla förslag. Men varför skall det nödvändigtvis bli några katastrofer på det sociala området? Faktum är ändå atl ni försämrar denna förmån. Del är inte bara del atl villkoren blir andra; räntan höjs också, mycket kraftigt för resten. Vi är emot även del.

Gabriel Romanus säger att vi inte vill strama ål. Vi går med på vissa åtstramningar och vissa utgiftsminskningar. Men jag kan inte inse att man just på detta område behöver strama ål på del sätt som den borgeriiga regeringen föreslår.

147

Nr 91

Onsdagen den 8 mars 1978

Statens bosätlningslånefond

NILS CARLSHAMRE (m):

Herr talman! Jag drömde aldrig om atl denna fråga skulle kunna anses värd en lång debatt i riksdagen. Men Göran Karlsson gör den riktigt rolig. Här har vi nu del slora exemplet på den väldiga sociala nedrustning som skulle drabba Sverige om vi fick en borgeriig regering!

Vad är det som har hänt? Jo, del som har hänt är att med tillämpning av den nya medelstilldelningen och de nya reglerna ungefär 5 000-6 000 ungdomar i 20-25-årsåldern och i samma inkomstläge som gamla riksdagsmän inte får låna pengar på särskilt förmånliga villkor. Det är del ena.

Det andra är att de ylteriigare några tusen ungdomar som behöver och får låna pengar kan komma att få vänta 1-3 månader mer än de skulle ha fått vänta om vi haft ytterligare 10-15 miljoner i fonden. Det är vad som händer. Vill de kringgå den olägenheten är det bara att skriva ett gemensamt hyreskontrakt.

Detla, mina damer och herrar i kammaren, var Göran Karissons stora exempel på den sociala ragnarök som skulle drabba Sverige, inte minst enligt Göran Karissons berättelser före 1976 års val. Del är häpnadsväckande, Göran Karisson!

GABRIEL ROMANUS (fp):

Herr talman! Vad som händer är atl detta anslag ökar, men del ökar inte så mycket atl man kan tillgodose hela efterfrågan. Då har man dels sänkl inkomstgränsen, dels höjt räntan. Göran Karisson anser atl det är fråga om en betydande höjning. Del motsvarar en tia i månaden i nettokostnad.

Från socialdemokratiskt håll sägs alt detta är ett hårt slag mol den unga generationen. Jag kan bara säga alt jag tror atl den unga generationen klarar del.

GÖRAN KARLSSON (s):

Herr talman! Jag har aldrig sagt alt det är en social nedrustning ni har gjort, herr Carlshamre. Det är felaktigt atl försöka vränga del dithän. Men delta är en klar tendens till en politik som går ut över de svaga. Den borgerliga regeringen försöker försämra förhållandena för dem som söker bostadslån. Det är bara del man kan konstatera.

Låt mig ta elt exempel. Vi har en besväriig befolkningssituation, som Iris Mårtensson mycket riktigt sade. När man nu försämrar bostadslånen så förbättrar man inte heller befolkningssituationen.

Nej, herr Carlshamre, även om del här inte är någon stor sak kommer man inte ifrån atl det är en tendens till att luckra upp de reformer som genomförts.

148

ALLAN HERNELIUS (m):

Herr talman! Jag blev tillfrågad om socialdemokraterna i bankofullmäktige var ense med de andra - del var väl innebörden i frågan. Jag kan bara upprepa vad jag sade förut: Såvitt jag minns var bankofullmäktige eniga. Det är omöjligt alt hålla reda på varie beslut i bankofullmäktige. Det fattas ganska

många beslut; en del är hemliga, en del är öppna. Men såvitt jag minns var det ingen oenighet om detta, och i varje fall var det ingen debatt av det slag som vi har hört i dag.

Jag vill bara tillägga alt jag nog missuppfattat den låglönedebatt som under många år förts i Sverige. Jag får nu plötsligt upplysningen atl de sämst ställda i samhället är de som har mellan 75 000 och 100 000 i inkomst.

NILS CARLSHAMRE (m):

Herr talman! Det gläder mig att få bekräftat atl del inte var en social nedmstning; nu är det en tendens till en sådan. Det är det inte heller, Göran Karlsson. För att markera en ny tendens räcker det inte med ett beslut - det krävs två eller helst tre beslut innan man kan urskilja en tendens.

Fortfarande upprepar Göran Karisson att vi slår mot de svaga. De svaga är alltså bl. a. 25-åriga ungdomar med samma inkomst som Göran Karlsson i Huskvarna har.

GÖRAN KARLSSON (s):

Herr talman! Dess värre - eller hur herr Carishamre vill ta del - är det inte så förfäriigt många ungdomar som har den inkomst som riksdagsmän har.

NILS CARLSHAMRE (m):

Herr talman! Del är riktigt, Göran Karisson, och just därför är del inte heller många ungdomar som drabbas av detta hårda slag.

GÖRAN KARLSSON (s);

Herr talman! Jo, del ärjust vad det är.

NILS CARLSHAMRE (m):

Herr talman! För att citera det gamla riksdagsprotokollet: Därmed var debatten slutad.

IRIS MÅRTENSSON (s):

Herr talman! Bara en liten replik till Allan Hernelius. I dessa jämställdhetsdebatlens dagar vill jag, när Allan Hernelius talar om de höga inkomsterna, poängtera att det ändå är två som sätter bo.

Nr 91

Onsdagen den 8 mars 1978

Statens bosättningslånefond

ALLAN HERNELIUS (m):

Herr talman! Det var för mig ingen ny upplysning.

Överiäggningen var härmed slutad.

Propositioner gavs på bifall till dels uiskoilets hemställan, dels reservationen av Göran Karlsson m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Göran Karlsson begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposiiion:

11 Riksdagens protokoll 1977/78:90-91

149

Nr 91

Onsdagen den 8 mars 1978

Fastighetsbildningslagen

Den som vill att kammaren bifaller socialutskoltels hemställan i betänkandet

nr 23 punkten 2 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen av Göran Karisson m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Göran Karisson begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 150 Nej - 142

§ 8 Föredrogs Socialutskottets betänkande

1977/78:24 med anledning av propositionen 1977/78:74 med förslag lill riktlinjer för etl informationssystem om arbetsskador, m. m.

Trafikulskoltets betänkande

1977/78:15 med anledning av propositionen 1977/78:88 om inrättande av en central myndighet för utredning av allvariigare civila och militära luftfartsolyckor, m. m.

Civilutskoltels betänkanden

1977/78:13 med anledning av propositionen 1977/78:100 i vad avser anslag lill centralnämnden för fastighetsdata

1977/78:14 med anledning av propositionen 1977/78:100 i vad avser anslag till bostadsdepartementet m. m.

1977/78:15 med anledning av propositionen 1977/78:100 i vad avser allmänna samlingslokaler jämte motion

1977/78:17 med anledning av motion om helikopterresurser för räddningstjänsten i Skåne

Kammaren biföll vad utskotten i dessa betänkanden hemställt.

§ 9 Fastighetsbildningslagen

Föredrogs civilutskoilets betänkande  1977/78:18  med  anledning av motioner rörande faslighetsbildningslagen (1970:988).

150

I delta betänkande behandlades motionerna

1977/78:490 av Sven-Erik Nordin m. fl. (c), .vari hemställts att riksdagen som sin mening gav regeringen till känna vad i motionen anförts angående skyndsam översyn av faslighetsbildningslagen beträffande

1. obligatorisk medverkan av gode män vid fastighelsbildningsförrält-ning.

2.    information om rättshjälp, ekonomisk ersättning samt konsekvenser vid fastighetsbildningsförrättning,

3.    noggrann fastighetssyn vid fastighetsbildningsförrättning,

1977/78:625 av Ivar Högström m. fl. (s) och

1977/78:1687 av Martin Olsson m. fl. (c), vari hemställts att riksdagen hos regeringen begärde utredning om och förslag lill sådan ändring av faslighetsbildningslagen atl möjligheterna lill tvångsvis inlösen av aktiva jordbmkares åker- och skogsmark avskaffades.

Nr 91

Onsdagen den 8 mars 1978 .

Fastighetsbildnings -lagen

Utskottet hemställde

1.   beträffande inlösen vid fastighetsreglering att riksdagen skulle avslå motionen 1977/78:1687,

2.   beträffande information vid prövning av skogsfångsservitut alt riksdagen skulle avslå motionen 1977/78:490,

3.   beträffande undersökning av tillämpningen av reglerom avveckling av skogsföngs.servitui alt riksdagen skulle avslå motionen 1977/78:625.

SVEN-ERIK NORDIN (c):

Herr talman! Faslighetsbildningslagen reglerar ett slort och vikligl område. När jag nu tar upp en liten del av lagens arbetsfält lill debatt, så kanjag därmed illustrera hur även detaljer i en lag kan betyda stora rättsverkningar för den enskilde medborgaren. Jag avser här faslighelsbildningslagens verkningar beträffande skogsfångsservitulen.

Skogsfångsservitut, vad är det? frågar någon.

Skogsfångsservitulen finns i stort sett bara i Mellannorriand. De kom till i samband med den omfattande nyodling som ägde rum under 1800-talets senare del. Många mindrejordbruksfastigheter bildades genom utbrytning ur de gamla stora fastigheterna. De nya fick då vissa rättigheter i den gamla stamfaslighetens skogsmark. Del var rält till byggnadsvirke, stängselvirke, vedbränsle osv. Dessa rättigheter a v servitutskaraklär föreskrevs gälla för "all framtid" eller - för alt använda ett gammalt uttryck - för "evärdlig tid".

Under 1900-talel försvann många av dessa småbruk. Skogsfångsservitulen blev inaktuella, i många fall utnyttjades de inte längre. Ett betydande tryck uppstod också från de stora skogsbolagen, som ansåg atl skogsserviiuten hindrade, som det sades, en rationell skogsdrift.

Det var mot bakgrunden av denna situation som riksdagen i samband med stiftandel av fastighetsbildningslagen också beslöt alt skogsfångsservitulen skulle upphöra. Men riksdagen beslöt också alt serviiuten skulle avlösas av pengar. Det skulle också vara möjligt att ge markvederiag.

Det är tänkbart atl 1970 års lagstiftare trodde att deltidsjordbruken snart skulle vara borta och att ingen längre skulle vilja värma en bostad med ved. Men utvecklingen har gått i en annan riktning. Många av dessa deltidsjordbruk är i dag bebodda av unga familjer som trivs med sin livsform. De har köpt och betalat priset för fastigheten i tanke alt nyttja rätten till bränsle.

151

Nr 91

Onsdagen den 8 mars 1978

Faslighetsbildningslagen

152

byggnadsvirke och slängselvirke. För dessa människor upplevs tvångsinlösningen av servilulet som en konfiskering av personlig egendom. Del är också intressant all notera att någol markvederiag ännu inte har dömts ul i annat fall än då ägaren till den tjänande fastigheten frivilligt har erbjudit detla.

Men när elt stort skogsbolag står som ägare lill den tjänande fastigheten, den som begär servitutets inlösande, då erbjuds förslås ingen mark som kompensation för servilulet. Riksdagsbeslutet på denna punkt har blivit en chimär. Bitterheten över tillämpningen av fastighetsbildningslagen har varit stor på sina håll - en bitterhet som även nått regeringens öron. Jag noterar därför med tillfredsställelse att regeringen nu har tillsatt en arbetsgrupp med uppgift att framlägga förslag till ökad trygghet för de skogsfångsservitut som fortfarande utnyttjas, och jag vill säga att det är bra.

Men den av bostadsministem tillsatta arbetsgruppen har begränsade utredningsdirektiv. Jag har därför tillsammans med några partikamrater i en motion tagit upp vissa frågor som rör själva rättsproceduren vid fastighetsbildningsförrättning. Del är frågor om obligatorisk medverkan av godemän. Det är frågor om noggrann faslighelstillsyn. Det är frågor om information beträffande rättshjälp. Även dessa frågor borde förtjäna en granskning; låt vara atl den granskningen närmast borde göras av justitiedepartementet.

Jag har tagit del av handläggningen i etl antal servitutsfall under det senaste året, och jag vill säga atl den insynen hargjort mig djupt bekymrad. Så här har det gått till: Servitutsinnehavaren får en kallelse lill "fastighetsreglering avseende skogsfångsservitut". Tid och plats anges, men inga upplysningar utöver den korthuggna kallelsen.

Servitutsinnehavaren, som i de fiesta fall inte alls känner till att det finns en fastighetsbildningslag och än mindre vet vad den innehåller, infinner sig till -.förrättningen. Han får där inga upplysningar om sin rält att påkalla godemän. Han delges ingen upplysning om rättshjälp. Däremot blir han underrättad om att sökanden, bolaget, har ensidig rält att få servilulet upphävt. Han blir också upplyst om atl han inte har rätt till mark som kompensation för servilulet. Det här kallelsesättet och den här handläggningen strider kanske inte mot lagen; det må vara sant. Men jag ställer frågan: Hur tror ni alt servitutsinnehavaren upplever elt sådant förfarande? Helt visst känner han sig vara i ett psykologiskt underiäge. Han kanske kapitulerar utan strid. Han tar de erbjudna pengarna och knyter näven i byxfickan. Eller kanske han så småningom skaffar sig hjälp och kräver medverkan av godemän. Han har rätt till det om, som lagen säger, "oskäligt dröjsmål ej föranledes därav". Vem skall avgöra del för resten? Det är kanske enmansdomstolen som fungerar i sådana här fall.

Nog måste man medge atl vi lagstiftare inte kan stå till svars länge till föratt ha kvar den här sorlens handläggning i första rättsinstans. Vad man dömer i första instans kan så lält hänga kvar även i nästa. Låt vara att man då får ett mer konventionellt domstolsförfarande.

Och inte blir det bättre rätlssäkerhetskänsla av att dom fälls ulan att förrältningsmännen har besökt fastigheten och på ort och ställe gjort klart för sig om och hur servilulet utnyttjas. Del svenska rättssystemet ärju till sin

princip präglat av medborgarnas likhet inför lagen, men på detta speciella område finns en uppenbar brist.

Vad säger då civilulskottet om våra molionskrav? Ja, låt mig notera alt utskottet först ägnar motionen en ingående redogörelse. Recittexten är grundlig. I utskoitsbetänkandet instämmer man i långa stycken med motionens krav. Men när man kommer till utskottets hemställan så slutar man med ett rått och kallt avslag på motionerna. - Det är flera motioner i det här sammanhanget, men jag kommenterar bara den som jag står som första namn på.

Detta ger mig anledning att fråga utskottets talesman hur utskottets hemställan egentligen skall tolkas. Om det verkligen är så att utskottet tycker atl missförhållanden råder och att de bör rättas till, varför säger man det då inte rent ut?

I stället uttalar utskottet hopp och förtröstan om att vederbörande ämbetsverk inom sig skall rätta till det hela. Vad är del som har hänt som gör att utskottet här litar så starkt på ämbetsverket? Och hur länge till skall nuvarande missförhållanden få råda, innan lagstiftarna tar itu med den här saken på allvar.

Det vore intressant om utskottets talesman ville lämna några klarläggande svar på dessa frågor.

Nr 91

Onsdagen den 8 mars 1978

Fastighetsbildningslagen

Under delta anförande övertog talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

MARTIN OLSSON (c):

Herr talman! Skall den mindre jordbrukaren ha rält atl behålla sin mark, eller skall han behöva riskera alt hans mark tvångsvis inlöses för överföring till grannar med större fastigheter?

Detta är den fråga som jag och nio medmotionärer - partivänner lill mig -tar upp i motionen 1687. Vårt svar på frågan är alt fastighetsbildningslagen måste ändras så att även de små jordbmkarna skall få behålla sin mark tills de vill avyttra den.

Det är en viktig rättslig fråga och inte endast jordbmks-och skogspolitisk. Del förvånar att ett enhälligt civilutskotl avstyrker motionen med motiveringen att tvångsinlösenreglerna ännu ej tillämpats i sådan omfattning atl en fast domstolspraxis utbildats i alla delar. Ja, skall vi verkligen vänta tills tvång har tillämpats, och dessutom domstolspraxis utvecklats i alla delar, kan det ju dröja innan det enligt utskottet kan finnas tillräcklig anledning för en översyn.

Bakgrunden lill motionen är 1970 års fastighetsbildningslag som trädde i kraft den 1 januari 1972, och som i motsats till tidigare lagstiftning tillåter ivångsinlösen av mark för överföring lill fasligheter som enligt för tillfället rådande värderingar är mera utvecklingsbara. Synpunkterna på delta ändras ju från årtionde till årtionde. Inte heller ägaren till den mottagande fastigheten kan förhindra att överföring sker till hans fastighet.

Innan jag går in på de frågorna vill jag påpeka att det är elt samhällsintresse

153

Nr 91

Onsdagen den 8 mars 1978

Fastighetsbildningslagen

154

atl all mark i vårt land utnyttjas för den produktion som den är lämplig för ur såväl ekonomiska som miljömässiga synpunkter. I vissa fall kanske inte den enskilde markägarens intresse och samhällsintresset sammanfaller. Del är därför viktigt atl vi har en lagstiftning som ställer krav på ägarna; vi har t. ex. skogsvårdslag och jordhävdslag. Vid stor uppsplittring av mark kan samhällsintresset av produktivt utnyttjande av marken ge anledning till krav på ändrade ägofigurer och ändrade ägoförhållanden.

Förbättringar av arronderingsförhållanden kan uppnås dels genom frivilliga överenskommelser, dels genom ivångsvisa ägobylen, dels numera även genom tvångsvis inlösen av mark mot ersättning i pengar.

Enligt vår mening skall samhället i första hand genom upplysning och information till berörda fastighetsägare försöka,fö till stånd frivilliga uppgörelser. Ur rättslig synpunkt är även tvångsvisa ägobyten men knappast inlösen försvarbara. Skillnaden ärju att vid ägobyten får man andra marker, men då det gäller inlösen ersätts del med pengar.

Jag kan erinra om att laga skifte infördes i större delen av vårt land genom alt jordbrukarna fick byta mark och därigenom erhålla bättre arrondering på sina gårdar. De fick annan mark men fick behålla motsvarande areal som de hade före skiftet.

Den tvångsvisa inlösen av mark är alltså något nyil i och med fastighetsbildningslagens ikraftträdande, och jag vill citera något ur den lagen föratl ge en bild av vad som gäller. I 8 kap. sägs: "Har fastighetsreglering till syfte alt inom område, som omfattar mark till etl flertal fastigheter med skilda ägare, åstadkomma en allmän förbättring av fastighetsbeståndet och är del elt väsentligt intresse från allmän synpunkt att storieksförändringar därvid genomföres, får fastighetsbildningsmyndigheten förordna att faslighet som ingår i regleringen eller del av sådan fastighet skall genom inlösen" - alltså tvångsvis - "avstås för atl överföras till annan fastighet."

Emellertid finns det då vissa begränsningar. Det sägs att inlösen får inte ske om syftet med överföringen kan vinnas på annat sätt - del är väl då framför allt genom frivillig åtgärd. Del sägs även atl inlösen inte får ske om avsevärd olägenhet därigenom skulle uppkomma för fastighetens ägare eller brukare. Ja, del här är tänjbara uttryck, och det är besvärliga tolkningsfrågor att avgöra vad som ligger i dem.

I utskoitsbetänkandet erinras om atl lagen har tillämpats bl. a. vid en fastighetsreglering i Västernorrland. Del anförs i belänkandet alt tvångsbestämmelserna har tillämpats mot femton markägare, om man ser del formellt alltså. Men fler fastighetsägare har i denna fastighetsreglering - och jag förmodar även i andra regleringar - avstått från mark genom s. k. frivilliga uppgörelser, vilka är ganska lätta för förrättningsmännen att uppnå sedan de informerat markägarna om att därest de inte går med på frivillig uppgörelse kommer man alt utnyttja möjligheterna till tvångsinlösen. Del är då bara de verkligt motståndskraftiga markägarna som står emot.

Jag frågar: Vad är det egentligen för slags frihet, om den lille jordbrukaren har att välja mellan att frivilligt sälja sin mark eller få den tvångsvis inlöst? Om jag svarar själv så säger jag att det är tvång i båda fallen, även om det i ena

fallet officiellt rubriceras som frivillig uppgörelse, vilket ju leder lill alt myndigheterna självklart kan rapportera alt de tvångsvisa åtgärderna har använts i elt mindre antal fall.

Men del härar inget överraskande. Om vi läser i propositionen, nr 128, från år 1969 med förslag till fastighelsbildningslag så ser vi alt föredragande statsrådet förutsåg vad som skulle komma all inträffa. Efter att ha bemött vissa remissinstansers farhågor för atl tvångsinlösensreglerna skulle misskreditera fastighetsregleringen bland markägarna framhöll han: "Jag kan inte heller dela uppfattningen alt inlösen skulle försvåra lantbruksnämndernas frivilliga inköp av tillskottsmark. Snarare torde del kunna förväntas att verkan blir den motsatta, eftersom en frivillig uppgörelse bör vara lättare atl uppnå om fastighetsägaren vet att marken kan tvångsvis avhändas honom. Jag har den uppfattningen atl inlöseninstitulet kommer atl få sin största betydelse just därigenom atl det kommer atl utgöra ett effektivt medel att driva på en frivillig uppgörelse." - Där borde ordet frivillig ha stått med citationstecken omkring. -"Inlösen torde därför inte behöva tillgripas i någon större omfattning. Detla måste anses som en uppenbar fördel, eftersom förrättningshandläggningen därigenom kan ske betydligt enklare och snabbare."

Självklart fanns det remissinstanser som insåg riskerna med de föreslagna Ivångsreglerna. Jag kan erinra om att jordbrukarnas organisationer framhöll alt tvångsinlösen innebar etl mycket allvarligt ingrepp i den enskilde jordägarens rättigheter, och man framhöll att man var principiellt tveksam beträffande tillskapandet av en inlösenrält. För atl citera någon juridisk expertis kan jag nämna atl Häradshövdingeföreningen ansåg att den kommitté som utrett frågan inlé hade anfört några bärande skäl för tvångsinlösen och atl förslaget innebar betydligt längre gående inskränkning i den enskildes bestämmanderätt än man hade i exproprialionsbeslämmel-serna.

När riksdagen antog propositionen var meningarna starkt delade. Socialdemokrater och kommunister och några folkpartister stödde förslaget, medan övriga vände sig mot atl riksdagen skulle fastställa det förslag till 8 kap. i faslighetsbildningslagen där bestämmelserna om Ivångsinlösen återfinns. I den reservation som då fogades till utskotlsutlåtandet talade man om atl reglerna om inlösen, där det finns uttryck som avsevärd olägenhet osv., är myckel vaga, och man vände sig mol dem. Man erinrade om atl enligt dittills gällande regler kunde inte expropriation ske för stärkande av ofullständiga jordbruk genom andra jordbruk som tillhörde aktiva jordbrukare, men den rätten infördes alltså genom propositionens förslag, som gick igenom.

Herr talman! Vi motionärer anser atl de farhågor som reservanterna och remissinstanserna hyste har infriats. Likaså har de förhoppningar infriats som föredragande statsrådet hade, all inför man tvångsåtgärder är det lättare att åstadkomma s. k. frivilliga uppgörelser.

Vi ser del här som viktiga rättssäkerhetsfrågor, och vi hävdar-att den som äger mark och sköter den på ett ur samhällets synpunkt tillfredsställande sätt skall ha rätt alt behålla marken. Vi ser det som en självklar rält.

Nr 91

Onsdagen den 8 mars 1978

Fastighetsbildningslagen

155

Nr 91

Onsdagen den 8 mars 1978

Fastighetsbildnings -lagen

Det talas här om avvägning mellan olika intressen, men det är inte mycket för den som ligger i underläge att trösta sig med.

En annan anmärkningsvärd sak är att den som äger en fastighet som anses ulvecklingsbaroch har grannar, vilkas fasligheter inte är utvecklingsbara, kan få mark tvångsvis överförd från grannarna lill sig, fast han själv inte vill att marken skall tillföras honom.

Jag skall inte föriänga mitt inlägg mer. Jag vill dock betona att vi motionärer har sett dessa frågor ur rättslig synpunkt, medan utskottet knappast har anlagt sådana synpunkter.

Låt mig till slut, herr talman, erinra om att på nästan alla områden har under det här årtiondet den enskildes insyn, medinfiytande och rättigheter ökat avsevärt. Vi tio motionärer frågar då: Är det rimligt att under samma årtionde införa denna lag, och sedan man sett den tillämpas även behålla den? Det gäller ju en lag som fråntar den lille markägaren en, som man trodde, självklar rält att behålla den mark som han sköter på ett ur samhällets synpunkt oklanderligt sätt.

I detla anförande instämde Ivan Svanslröm, Marianne Karlsson och Anton Fågelsbo (samtliga c).

156

SVEN ERIC ÅKERFELDT (c):

Herr talman! Jag vill först ägna mig åt skogsfångsservitulen, som Sven-Erik Nordin m.fl. har motionerat om. Frågan om skogsfångsservitulen har ju aktualiserats på senare tid genom att vissa förbättringar genomförts, där missnöjet framför allt med ersättningsnivån varit mycket stort. Det är väl del som har föranlett motionen. Men det har också föranlett regeringen alt tillsätta den arbetsgrupp som herr Nordin talar om och som bl. a. skall undersöka detta problem. Det ingår i direktiven att arbetsgruppen skall undersöka ersättningsfrågornas behandling vid förrättningarna.

Nu säger motionärerna atl man i princip är med på att den här möjligheten skall finnas. Man pekar på tre delfrågor: gode mäns medverkan, informationen om bl. a. rätlshjälpslägel och fastighetssyn på berörda fastigheter.

Vad gäller gode män bör upplysas om att lantmäteriverket har överiämnal en PM med rubriken Översyn och uppföljning av fastighetsbildningslagen. Där föreslår man en ökad medverkan av gode män. Man säger att det bör vara regel att gode män skall medverka i förrättningar av den här naturen. Dessutom föreslås att gode männen skall ersättas av allmänna medel. Det bör, såvitt utskollel har kunnat se, underlätta medverkan av gode män, för ersättningsfrågan och därmed kostnaderna har ofta varit en bromsande faktor när del gällt alt ha med gode män, framför allt vid mindre förrättningar.

Lantmäteriverket arbetar nu på nya anvisningar i syfte att i största möjliga utsträckning åstadkomma en ökad medverkan av gode män. Delta är helt i linje med de önskemål om ökad medverkan av förtroendemän i förrättningarna som generellt har uttryckts. Därför tycker utskottsmajoriteten att motionärerna på denna punkt kan betrakta sig som rätt väl lillgodosedda.

Beträffande syn på de berörda fastigheterna torde del vara regel atl det vid

lantmäteriverkets förrättningar förekommer sådant. Men för att ytteriigare understryka delta har lantmäteriverket nu upplyst atl man kommerait föra ul denna sin uppfaltning till sina regionala myndigheter, dvs. de myndigheter som har att handlägga förrättningarna. De har därmed kunnat skapa ytterligare garantier för att de får en ordentlig syn på varje berörd faslighet.

Så några ord om informationen. Motionärerna vill att man redan i kallelsehandlingen skall tala om vad det gäller. Utskottsmajoriteten har ansett alt den bästa information som kan ges, och som anknyter till den aktuella förrättningens förhållanden, ges vid ett muntligt sammanträde, där man kan ställa frågor och motfrågor. Jag tror inte att den uteblivna informationen om vad förrättningen konkret skall innebära betyder atl någon sakägare avstår från att infinna sig. En fastighetsägare som blir kallad lill en legal förrättning av den här typen, som berör hans fasta egendom, försummar nog sällan att ta del av den information det är fråga om.

Herr Nordin pekade på rättshjälpsmöjlighelen. Möjigheterna att få ordinarie rättshjälp i första instans är något beskurna av förrätlningsmannens skyldighet atl stå för en fullständig utredning. Det är den utredningen som han skall redogöra för på sammanträdet - eller sammanträdena, eftersom del ofta kan bli fiera. Man har då ansett alt den första rättshjälpen delvis kan ersättas på detta sätt.

Men utskottet har dessutom uttalat atl lantmäteriverket och domstolsverket bör klargöra frågan om rätten till rättshjälp. I detta sammanhang bör påpekas att de föreslagna åtgärderna föratt öka medverkan av gode män och deras ersättning av allmänna medel också kan stärka rättshjälpssituationen.

Sammanfattningsvis tycker jag alt motionärerna har blivit rätt väl lillgodosedda. De har inte, som herr Nordin föredrar att uttrycka det, fått sin motion "rått avslagen". Helt tillgodosedd är däremot Ivar Högströms motion om en undersökning om ersättningsnivåerna när det gäller regleringarna, för det har exklusivt arbetsgruppen i departementet i uppdrag att arbeta med. Här vill jag yrka bifall till utskottets hemställan.

När det gäller tvångsinlösenmomentet i fastighetsbildningslagen som Martin Olsson och andra har motionerat om vill jag säga alt syftet med lagregeln är att få en bättre fastigheisstruktur. På många håll har vi ett mycket splittrat fastighetsbestånd, och det framstår som alltmer nödvändigt alt vidta vissa ändringar. Målet måste vara att ändringarna kan få så små negativa konsekvenser som möjligt. Fastighetsbildningslagens rättesnöre äratt fördelarna alllid skall överväga olägenheterna med regleringen. Därför har fastighetsbildningslagen fått en utformning som med hänsyn lill syftet innebär mycket långtgående regler för att man skall kunna tillvarata de enskilda ägarintressena. Men det står helt klart att i vissa situationer måste ett visst tvång tillgripas. Annars skulle lagstiftningen bli eu slag i luften.

Det bör först och främst påpekas att ingen som dras in i en sådan här förrättning drabbas av förmögenhetsförlust. För den ersättning som bestäms vid förrättningen skall man i princip kunna skaffa elt ersältningsobjekt.

Nr 91

Onsdagen den 8 mars 1978

Fastighetsbildnings -lagen

157

Nr 91                 Vidare skall även hänsyn las till sådana faktorer som social och ekonomisk

Onsd een den      trygghet för ägaren. Detta leder till att man får avstå från inlösen i fall där en

8 ma     1978      ägolotl från strängt arronderingsmässiga synpunkter skulle ha blivit föremål

_____________  för inlösen men där olägenheten är större än nyttan med förrättningen, om

FnstiQhetshildnines-  Saren kan anföra sociala och ekonomiska skäl för detta.
,                         Dessutom säger faslighetsbildningslagen alt inlösen inte får ske, om

avsevärd olägenhet uppkommer för ägare eller brukare. Här tar man alltså inte bara hänsyn till ägaren ulan även till brukaren.

Del bör påpekas atl den inlösningsrält som motionärerna vänder sig mot endast kan komma i fråga vid förrättningar som berör elt fiertal fastigheter. Redan detla innebär en inskränkning. Det bör påpekas alt dessa regler har tillämpats endast i fyra fall när det gäller skog eller jord, och det har då skett i områden som har de mest splittrade ägorna i landet.

Martin Olsson anförde exempel från sin hemtrakt, och det är väl därifrån de kritiska synpunkterna har hämtats. Jag vill bara påpeka att sådana fall som han nämnde inte är regelmässiga. Jag har själv sett förrättningar i Kopparbergs län, där man har åstadkommit mycket fina resultat praktiskt tagel utan oenighet.

Inlösen får heller inte ske när ändamålet kan nås på annan väg. Del bör påpekas atl en av de saker som då bör aktualiseras är frågan om bildandel av gemensamhetsskog som ett alternativ. Går man in för atl bilda gemensam-hetsskog, behöver ingen faslighet drabbas av inskränkning i sitt graderings-värde, och man undgår helt de ölägenheter som följer av en ivångsinlösen.

Styrande för i vilken utsträckning inlösenförfarandet skall komma till användning är ytterst de jordbruks- och skogsbrukspolitiska åtgärder som riksdagen vidtar, och därför är del någol oegentligt att som motionärerna säga, atl vad som i detta sammanhang skall bedömas som en rationell arrondering är beroende av myndighels beslut. Det är emellertid vi här i riksdagen som drar upp riktlinjerna, och senast gjorde vi det i samband med det jordbmkspoliliska beslutet med anledning av 1972 års jordbruksutrednings förslag. Sedan är det myndigheternas sak att handlägga ärendena i enlighet med detta beslut. Faslighetsbildningslagen är endast medlet för alt nå de jordbrukspolitiska målen.

Jag vill också erinra om alt en enig riksdag i våras ställde sig bakom civilutskotieis uttalande om en översyn av frågan om hur en mer aktiv fastighetsbildning kan bidra till att förverkliga de uppställda, målen. Regeringen har givit detta uppdrag till lantmäteriverket, och verket har -visseriigen hittills ulan framgång - äskat medel för denna uppgift. Vad det gäller är atl utforma lämpliga anvisningar för bl. a. etl långl gående samråd med sakägarna. Överiäggningarna har förts med lantbrukets organisationer, och de har ställt sig positiva till alt genomföra åtgärder i denna riktning.

Det finns således å ena sidan en strävan från bl. a. jordbrukets och
skogsbmkets organisationer atl aktivera åtgärder enligt fastighetsbildnings
lagen, å andra sidan en sådan opinion som kommit till uttryck i motionen, låt
158                   vara avgränsad till en viss del av fastighetsregleringsproblematiken. Med

tanke på atl lagen varit i kraft endast en kortare tid och haranvänts för endast fyra förrättningar har utskottet stannat för atl det är lämpligt atl vänta med vidare ändringar. Utskottet föreslår därför atl riksdagen avslår motionen, och jag vill yrka bifall till detta förslag.

SVEN-ERIK NORDIN (c) kort genmäle:

Hert talman! Jag vill bara göra några korta kommentarer i anledning av utskottstalesmannens inlägg.

Jag är i likhet med Sven Eric Åkerfeldt rätt optimistisk i fråga om det resultat som kan komma från den arbetsgrupp som nu jobbar inom bostadsdepartementet med ökad trygghet för skogsserviiuten.

Vi skall komma ihåg atl de negativa beslut som fattats i de här frågorna under gångna år och som väckt bitterhet delvis har sin grund i atl vi levt i skuggan av 1967 årsjordbrukspolitiska beslut. Man gör ju ändåen jordpolitisk prövning vid fastighetsdomstolen. Och eftersom vi nu har betydligt gynnsammare riktlinjer för jordbrukspolitiken torde del komma att påverka både anvisningar och handläggning av de här frågorna i gynnsam riktning.

Sven Eric Åkerfeldt säger: Del gör väl inte så myckel atl del inte följer med någon information lill kallelsen till en faslighetsbildningsförrällning - man får väl information vid sammanträdet, och det hindrar väl inte atl vederbörande infinner sig.

Det må vara sanl, men det blir en psykologiskt olycklig start. Redan från början känner sig ju sakägaren i frågan i ett underiäge. Fastighetsägaren har ensidig rätt att begära förrättning och servitutets upphörande. Här måste vi se upp så atl vi skapar likhet inför lagen och även känsla av likhet inför lagen.

Sven Eric Åkerfeldt menar, liksom ulskottet i övrigt, att lantmäteriverket kommer atl se lill alt del blir ordning på torpet i framtiden, även i bokstavlig mening. Jag hyser naturiigtvis, med tanke på sammansättningen av lantmäteriverkets styrelse, också slort hopp om atl det skall bli bättre i fortsättningen. Men vågar vi stanna där? Här gäller det ändå tillämpningen av en lag, och tillämpningen sker inte med ledning av anvisningar utan med ledning av lagens utformning. Har man i lagen föreskrivit obligatorisk medverkan av gode män, obligatorisk information om rättshjälp och obligatorisk fastighetssyn - då tror jag att vi skulle bli kvitt en del av den kritik som nu riktas både mol lantmäteriverket och mot lagstiftningen som sådan.

Allra sist säger Sven Eric Åkerfeldt att avslaget skall tolkas välvilligt. Det är möjligt att ni har ett alldeles speciellt språkbruk i civilutskoitet; avslag skall alltså tolkas som bifall eller i varie fall vara en begravning med krans, om jag får använda det uttrycket, Men det vore mig fjärran att säga atl varje utskott här i riksdagen inte skall fö tillämpa del språkbmk utskottet vill. Och det är väl naiuriigt atl den som inte i allmänhet tar del av civilutskoilets betänkanden bara läser innantill och inte så myckel ser den innebörd som inte avspeglas i det faktiska ordvalet.

Nr 91

Onsdagen den 8 mars 1978

Fastighetsbildningslagen

159

Nr 91

Onsdagen den 8 mars 1978

Fastighetsbildningslagen

160

MARTIN OLSSON (c) kort genmäle:

Herr talman! Jag vill med några ord kommentera vad Sven Eric Åkerfeldt sade.

Vad gäller den motion där jag står som första namn har det väl inte påståtts att den ens behandlats välvilligt, utan det föreslås enbart att riksdagen skall avslå motionen.

Sven Eric Åkerfeldt nämnde en del om lagen som även jag talade om: de avvägningar som sker mellan olika intressen och de uttryck som finns om väsentligt intresse från allmän synpunkt, undvikande av avsevärd olägenhet och andra tänjbara uttryck.

Sven Eric Åkerfeldt nämnde målsättningen bättre fästighetsslruktur. Det är vi ense om. Jag tryckte i mitt anförande på vikten av alt all mark utnyttjas produktivt.

Sven Eric Åkerfeldt sade atl de negativa konsekvenserna är små och att det bara har varit fyra fall än. Ja, men förrättningar tar ju tid, så man har väl inte hunnit komma i gång med så många. Och med den opinion emot dem som finns är del väl möjligt alt myndigheterna även drar sig för att försöka genomföra så värst många.

En sak som Sven Eric Åkerfeldt helt gick förbi var milt påpekande av hur formell friheten blir om man har tvångsåtgärder. Jag betonade i mitt anförande att det inte är någon verklig frihet atl välja mellan alt sälja frivilligt eller drabbas av ivångsinlösen om del bara är de två alternativen som finns. Sociala och ekonomiska skäl är likaså allmänna uttryck.

Att ingen lider förmögenhetsföriust är även det formellt rikligt. Det slår i lagen att ägaren till fastighet som inlöses är berättigad lill ersättning motsvarande fastighetens marknadsvärde. Men vi får komma ihåg atl de mindre jordbrukarna, som kan vara mycket verksamma och aktiva, inte har möjlighet alt köpa annan mark i stället då de inte beviljas förvärvstillstånd för denna och de kan således inte kompensera sig genom atlköpa annan mark. Jag tror, Sven Eric Åkerfeldt, att vi kan tala med litet mindre bokstäver om skyddet mot förmögenhetsföriust.

Det heter, som Sven Eric Åkerfeldt påpekade, atl man skall använda tvånget när man inte kan uppnå målel på annat sätt. Han nämnde gemensamhetsskogarna,och det aren väg man kanske bör arbeta mer för än man gjort tidigare.

Det förvånar mig alt ett enigt civilutskolt i dag inte på minsta sätt tagit intryck av vare sig vad som skett sedan faslighetsbildningslagen trädde i kraft eller vad näslan halva riksdagen ställde sig bakom när den här frågan avgjordes år 1970. Då tillhörde emellertid ingen av oss som nu deltagit i debatten den svenska riksdagen.

Vad gäller jordbrukspolitiken fick jag lill svar av bostadsministem på en interpellation i frågan i våras all man skulle se över de här frågorna när man dragit upp nya riktlinjer för jordbrukspolitiken. Jag vill då bara sluta med frågan: Tolkar civilutskoitet det så, alt tvångsåtgärderna i mindre utsträckning skall komma till användning sedan nya riktlinjer för jordbrukspolitiken nu fastställts?

SVEN ERIC ÅKERFELDT (c) kort genmäle:

Hert talman! Sven-Erik Nordin säger att avgörandet i frågorna om servitutsinlösning skall ske i jordbrukspolitikens skugga, och det är alldeles riktigt tolkat. Som jag sade är fastighetsbildningslagen ett medel och jordbrukspolitiken den styrande delen. Och inte bara jordbrukspolitiken, i det här fallet är det närmast fråga om skogsbrukspolitik. Här har inte heller 1973 års skogsutredning, som nyligen avlämnade sill betänkande, haft något alt invända mol de regler som finns för att lösa in skogsservitut.

Beträffande informationen hävdar Sven-Erik Nordin alt när ägaren får en sådan här kallelse vel han bara alt ägaren lill den tjänande fastigheten har ensidig rätt aU få servilulet inlöst. Men skulle det vara så, all informationen om de här frågorna är så dålig som Sven-Erik Nordin vill göra gällande, är del väl stora chanser alt han inte ens vet att bolaget eller den ägare det gäller har den här rätten, och då behöver han inte vara orolig för det. Men jag vidhåller att det viktiga är att vi fåren personlig dialog. Det har i andra sammanhang än sådana här förrättningar visat sig vara den bästa lösningen för uppkomna konflikter.

Det är första gången jag hört kritik riktas mot civilutskottets språkbruk. Annars har som regel sagts att det är etl kort, kärnfullt och koncist språk detta utskott håller sig med. Jag hoppades kanske att jag skulle ha lyckats att ylteriigare översätta någol av innehållet, men eftersom inte Sven-Erik Nordin är riktigt nöjd med svaret kanske jag misslyckats med uppgiften.

Martin Olsson säger beträffande fastighetsregleringarnas inlösningsmoment att opinionen är så emot att resultatet lär bli dåligt. Det är bra det, för vi skall vara lyhörda för opinionen. Är opinionen så stark att de här ändringarna inte vidtas, då har det visat sig att det inte är etl lämpligt sätt och vi får nöja oss med det.

Inlösen till marknadspris ger inga bättre garantier, säger Martin Olsson. Del är så långt man kan komma med nuvarande regler. Jag vill dock påpeka att i den PM jag tidigare citerat finns det elt förslag om atl ändra inlösningsreglerna och göra dem lika dem i expropriationslagen. Det öppnar möjligheter för s. k. annan ersätlning, och där finns möjligheter alt ersälla även annat än fastighetens marknadsvärde, exempelvis att fastigheten blir mindre och får sämre bärighet, sociala besvär eller kostnader vid frånträdet av ägolotlen.

Nr 91

Onsdagen den 8 mars 1978

Fastighetsbildningslagen

ERIC CARLSSON (c):

Herr talman! Jag skulle egentligen inte la till orda i denna sena timme, men några saker som har yttrats omkring den fastighelsbildningslag som gäller f n. gör atl det finns anledning till några påpekanden.

Jag skall böria med att instämma i vad Sven-Erik Nordin och Martin Olsson har sagt. Jag är också medmotionär på Martin Olssons motion.

Får jag sedan säga att ulskotlsbetänkandel är ett intressant aktstycke. Det belyser några av de problem som följer med 1970 års lagstiftning om den nya fastighetsbildningen, som innebär en förenkling av möjligheterna till sammanläggning av fastigheter. Det har här påmints om att det rådde delade meningar när lagen infördes, och detta på goda grunder.

161

Nr 91

Onsdagen den 8 mars 1978

Fastighetsbildnings-lagen

162

Vilka är erfarenheterna av den nya lagen? Någon fast domstolspraxis finns inte, ulan man försöker hitla vägar för tillämpningen av reglerna. Det finns dock vissa erfarenheter av hur dessa tillämpats i det praktiska livet, vilka redovisas i belänkandet. Jag skall emellertid inte gå närmare in på dem, ulan jag skall bara säga några ord om erfarenheterna från Svedjan i Gagnef, där en part, som Sven Eric Åkerfeldt tydligen aldrig har varit i kontakt med, nämligen ägarna/småbrukarna, i en del fall tvingades att lämna ifrån sig sina marker. I somliga fall fick de inte ens behålla så mycket av sin egen mark att den räckte till ett trädgårdsland eller ett potatisland. Att dessa människor skulle få ersätlningsmark har det över huvud laget aldrig varit tal om där.

Sedan sade ulskottets talesman alt han sett vilka goda resultat man nått i Kopparbergs län och alt ingen opponerat sig där. Då måste jag fråga vem som har informerat Sven Eric Åkerfeldt på detla sätt. Sven Eric Åkerfeldt har i så fall definitivt inte kunnat vara i kontakt med de människor som fick lämna ifrån sig mark i Svedjan, det är jag helt övertygad om!

Del sägs i civilutskoltels belänkande alt man skall försöka åstadkomma frivilliga uppgörelser. Ja, detta är en sak som ser bra ul på papperet, men så är det inte i verkligheten. Man har låtit makt gå före rält, skulle jag vilja påslå. Den muntliga information som skall lämnas vid sammankomsterna har i de fall jag åberopar helt enkelt bestått i muntliga dekret. Så har de upplevts av berörda parter som skulle berövas sin mark.

Vad jag vill belysa - del är därför som jag har begärt ordet - är rättssäkerhetsaspekten i de här frågorna, rättssäkerheten för de människor som man vill ta marken ifrån.

Vi har i vårt land en rad lagar till skydd för individen. Detta gäller på arbetsplatserna genom MBL, det gäller i fråga om lagen om anställningstrygghet osv. Det gäller också i fråga om allemansrätten, som ger oss alla möjlighet att komma ul i skog och mark. Vi har en strävan all ge medborgarna rättsskydd, och denna strävan måsle också gälla de småbrukare som äger några tunnland mark. Vi skall naturiigtvis eftersträva rationella fastigheter och brukningsdelar och alt marken brukas på etl rikligl sätt. Men får jag då säga, atl del inte får vara på del sättet atl ändamålet - att genomföra fastighetsregleringar - skall få helga medlen, så som del har skett här.

Detta vill jag säga till civilutskoltels folk, som har att fundera på detla framöver, jag vill säga det lill berörda myndigheter, och jag vill inte minsl säga del till lantmäleriets folk och till lantmäterislyrelsen, som skall se över dessa ärenden. Det finns goda grunder för mig att säga det i dag.

Man skall inte glömma rättssäkerheten! Del finns en gammal fin rättstradition i det här landet, där man har försökt hävda rätt och rättssäkerhet för medborgarna. Detta har inte alllid lyckats. Vi har haft en fin ämbetsman-natradition, som har sökt hävda den delen också. Jag tror man har anledning att fundera på hur den här lagen verkligen har tillämpats just i de områdena som jag nämnt.

Sven-Erik Nordin talade här om all del på många håll finns en bitterhet mot tillämpningen av lagen. Jag kan helt och fullt instämma i det. Erfarenheterna från Svedjan i Gagnef är elt skrämmande exempel på hur fastighetsbildnings-

lagen inte skall tillämpas; det vill jag ha sagt.                      Nr 91

Jag ber med dessa ord, herr talman, att få yrka bifall lill motionerna 490 och     Onsdagen den
1687. Bägge motionerna är ute i synnerligen angelägna ärenden. o gs 1978

SVEN ERIC ÅKERFELDT (c):

Herr talman! För all inte föriänga den här debatten alltför myckel skall jag la till orda bara en kort stund.

Herr Carlsson säger atl jag har fåll för mig alt del har gått smärtfritt lill vid de här förrättningarna i Kopparbergs län och undrar var någonstans del varit så. Det kan inte ha varit i Svedjan, säger han, och det är alldeles riktigt. Del var inte i Svedjan, utan det var i Nås som jag kunde konstatera att i varie fall resultatet var bra. Ingen av dem som jag var i kontakt med klagade över tillvägagångssättet.

Beträffande rättssäkerheten i allmänhet är jag i likhet med de andra motionärerna naturiigtvis väldigt angelägen om att uppehålla ett myckel stort mått av rättssäkerhet. Men jag vill erinra om alt delta inte är den enda lagstiftning som tillåter tvångsåtgärder för att man skall nå ett från allmän synpunkt gott resultat och komma fram till åtgärder som på sikt har myckel positiva effekter, kanske främst för ortens befolkning. I sådana fall blir del alltid en konflikt mellan rättssäkerheten och, som i del här fallet, de jord- och skogsbrukspolitiska riktlinjerna. Det gäller då atl vi försöker åstadkomma det bästa vid avvägningen här.

Med den utformning som lagen har och den tillämpning som den har fåll tyckerjag inte atl del här är fråga om några flagranta övertramp mot bakgmnd av det syfte som skall nås. Men jag är helt inställd på atl ägna dessa frågor en fortsatt uppmärksamhet, och jag är inte alls främmande för atl om avarter uppenbarar sig genast slå larm för alt få en bättring till stånd.

ERIC CARLSSON (c):

Herr talman! Låt mig bara säga attjag tror alt man i Nås, där man nått ett bättre resultat, har lärt av misstagen i Svedjan. Där har det nämligen skett flagranta övertramp, som herr Åkerfeldt uttryckte det, och jag hoppas verkligen att man i fortsättningen skall se till atl lagen tillämpas på ett sådant sätt att man beaktar rättssäkerhetsaspekten - det är angeläget, och jag är tacksam över att Sven Eric Åkerfeldt ville betona den delen av frågan.

SVEN ERIC ÅKERFELDT (c):

Hert talman! Det sista Eric Carisson sade styrker bara min uppfattning att ju fler förrättningar av det här slaget vi får göra, desto bättre och smidigare kommer de att gå. Del visar också det här exemplet.

ERIC CARLSSON (c):

Herr talman! Jag vill helt kort säga atl man bör väl lära någonting av sina misstag. Jag hoppas bara atl man inte skall behöva göra alltför många misstag innan man lärt sig så mycket att man får en vettig tillämpning av lagen.

Fastighetsbildnings -lagen

Överläggningen var härmed slutad.

163

Nr 91 Mom. I

Onsdagen den_ Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels motionen nr
8 mars 1978___ '  Martin Olsson m. fl., och förklarades den förra propositionen vara
_____________

---

med övervägande ja besvarad.

Tilläggsdirektiv till

tomträttskommittén     '"-

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels motionen nr

490 av Sven-Erik Nordin m. fl., och förklarades den förra propositionen vara

med övervägande ja besvarad.

Mom. 3

Utskottets hemställan bifölls.

§ 10 Föredrogs Civilutskoilets betänkande

1977/78:19 med anledning av motionsförslag om upphävande av presumtionsregeln i expropriationslagen (1972:719)

Utskottets hemställan bifölls.

§ 11 Tilläggsdirektiv till tomträttskommittén

Föredrogs civilutskoltels betänkande 1977/78:20 med anledning av motionsförslag om tilläggsdirektiv till lomträtlskommiltén.

1 detla betänkande behandlades motionen 1977/78:861 av Lars Werner m. fl. (vpk), vari i yrkandet 3 föreslagils att riksdagen hos regeringen henhslällde att tomlrättskommitlén gavs tilläggsdirektiv i enlighet med vad som föreslagils i motionen.

Utskottet hemställde atl riksdagen skulle avslå motionen 1977/78:861, yrkandet 3.

TORE CLAESON (vpk):

Herr talman! På förekommen anledning villjag meddela attjag ämnar både yrka bifall till min motion och begära votering. Jag vill också beklaga attjag måste gå upp i talarstolen vid denna sena lidpunkt på kvällen, men jag kan faktiskt inte hjälpa atl elt parti lydligen har föredragit att förlägga sina gmppmöten här i kammaren. Man borde rimligen internt ha kunnat klara av en stor del av den diskussion som man fört här i kammaren den senaste timmen.

I motionen 861 tar vänsterpartiet kommunisterna upp olika markpolitiska

frågor. Vi erinrar bl. a. om alt markpriserna i vårt land aldrig ökal så mycket

som under de senaste 10-15 åren och om de problem som detta fört med sig. I

164                   motionen tas också  upp problemen  för kommunerna och de sociala

konsekvenser som följt i spåren på markvärdestegring och markspekulation.

Civilutskottet tar bara upp en del av motionens innehåll och ett av motionens yrkanden i det betänkande som vi nu behandlar, nämligen yrkandet att tomträttskommitlén skall ges vissa tilläggsdirektiv. Jag skall därför begränsa mig till att i delta inlägg behandla problem på tomträitens område och våra förslag i det sammanhanget.

De förslag vi ställer syftar till aU förhindra atl kommunerna gör sig av med kollektivt ägd mark och lill att underlätta för kommunerna att i ökad utsträckning tillämpa tomträtt. Regeringen tillsatte under fjolåret en lomt-rättskommitté för atl se över bestämmelserna om tomträltsavgäld m. m. Kommittén har emellertid inte erhållit sådana direktiv alt den kommer atl ta upp de brister och svagheter på tomträitens område som vpk krävt ändringar på sedan många år tillbaka.

Av kommitténs direktiv framgår atl den i slort sett kommer atl inskränka sitt arbete till regler för omprövning av tomträltsavgäld, avgäldsperiodernas längd och uppsägning. Vi har i motionen framhållit alt detta är viktiga och väsentliga problem, men vi vill framhålla att det är ännu viktigare atl ta upp problem som försvararen tillämpning och utökning av tomträtten. Det finns, som vi framhållit, anledning att snarast ändra på två förhållanden som framförallt skulle få betydelse om man vill främja en ulveckling mol vidgad tomträtt som etl medel i samhällets mark- och bostadspolitik och om man vill stödja tomträtten framför den vanliga äganderätten.

Det ena förhållandet gäller frågan om statliga tomträttslån även till andra ändamål än bosläder, dvs. även lill tomträtt för industri, affärsändamål, mark för fritidshus osv. Vi föreslår således all de statliga lånen skall kunna utgå för alla de användningsområden som kommunerna finner lämpliga för tomt-rättsupplåtelse.

Det andra förhållandet sammanhänger med låneunderiag, ränta och amorteringstid, dvs. kommunalekonomiska problem eller låneproblem. I motionen erinrar vi om våra förslag till förändring av de statliga tomträtts-lånen. Dessa förslag är följande.

1.   Låneunderiagen utökas från 95 till 100 96.

2.   Föriängd amorleringsfrihet från 10 till 20 år.

3.   Förlängning av vissa amorteringstider från 40 till 60 år.

4.   Subventioner av räntan på tomträltslånen till en nivå som gäller för statliga bostadslån.

5.   Snabbare utbetalning av tomträltslånen, så att de närmare ansluter sig till tidpunkten för kommunernas koslnader för markexploaleringen.

Vpk menar alt dessa krav måsle las upp och genomföras, om tomträttens alla fördelar på etl riktigt sätt skall kunna tillvaratas. De medel som kommunerna har i dag är otillräckliga. Att dessa medel förbättras är ett samhällsintresse och en nödvändighet, om man vill främja en social bostads-och markpolilik.

Jag har ganska utföriigl redovisat de konkreta förslagen med hänsyn lill innehållet i utskoitsbetänkandet och ulskottets svar på motionen. Om vpk på

Nr 91

Onsdagen den 8 mars 1978

Tilläggsdirektiv till tomlrättskommitlén

165

Nr 91                 samma sätt som de övriga partierna hade fått delta i utskottsbehandlingen av

Onsdagen den     frågorna är det möjligt all delta hade kunnat undvikas. Flera vpk-talare har i

o jYofo 1978       dag påtalat de orimliga arbetsvillkoren i utskotten, och jag vill understryka

_____________  den kritik som har framförts mot övriga partier för deras odemokratiska

Tilläggsdirektiv till    ställningstagande, som gör det omöjligt för vpk att i utskottet motivera sina

tomträttskommitlén  '''6 och foga reservationer till utskottsbetänkandena. Det här försvårar

också kammarens arbete, och det kan leda till en ännu besväriigare

arbetssituation om vi tvingas framföra muntligt vad som normalt skulle slå i

utskottsbetänkandena.

När man redovisar tomirättskommitléns uppgifter i betänkandet sägs bl. a. atl kommittén bör föreslå den avvägning mellan och formulering av lomträttsinslitutets syften som är bäst förenliga med den övergripande målsättningen alt mark för bostadsändamål skall kunna upplåtas både med äganderätt och tomträtt. En sådan övergripande målsättning som där anges betyder fortsatta möjligheter till privatisering och fortsatta möjligheter lill markvärdestegringar och markspekulation, och vi kan från vpk inte godta en sådan övergripande målsättning.

Utskottet säger atl vpk:s förslag utgår från allmänt beskrivna syften, vilka inte kan tjäna som underlag för alt pröva behovet av vidgat utredningsuppdrag. Nu är det emellertid så, som jag också har påvisat i mitt anförande, atl motionen inte alls utgår från några allmänt beskrivna syften. Tvärtom innehåller den myckel konkreta exempel och förslag på vilka frågor som måste las upp. Man måsle fråga sig om utskottets ledamöter verkligen har läst motionen innan de skrivit under elt sådant här utlåtande över den.

Tomträttskommitlén bör ges tilläggsdirektiv att även lägga fram förslag då del gäller tomträtlslån till andra ändamål än bosläder och se över problem som sammanhänger med låneunderiag, ränta och amorteringslid, i enlighet med vad som sägs i motionen. Herr talman! Jag yrkar bifall lill motionen 861.

KJELL MATTSSON (c):

Herr talman! Får jag börja med att yrka bifall till utskottets hemställan.

Del är inte så ovanligt att civilutskoltels betänkanden slår sist i förteckningen över betänkanden som riksdagen har att behandla och vi får våra ärenden rätt sent under varie dags arbete. Jag tycker Tore Claeson inte behövde vara så särskilt ledsen för det. Del är inte alltid som man har så stor publik i kammaren som man har på kvällen. Det är en annan sak om publiken lyssnar till vad man säger.

Får jag sedan också säga några ord beträffande Tore Claesons ilska över att
ett antal centerpartister har diskuterat fastighetsbildningslagen och hans
uppfaltning att de borde ha kunnat göra det på ett gruppmöte. Vi har
visseriigen begränsning av taleliden här i kammaren, men det är ändå inte så
atl någon är förbjuden atl yttra sig. Del är inte särskilt demokratiskt, tycker
jag, av Tore Claeson alt vara irriterad över alt elt antal människor som är
intresserade av en speciell fråga också tar den möjlighet som finns att
166                   ventilera den här i kammaren.

När det gäller vårt betänkande skall jag fatta mig mycket kort. Del finns en utredning tillsatt som skall handha tomträttsfrågor. Den har tillkommit därför att det från olika håll framförts synpunkter på de villkor som i dag gäller för lomlrältsinstitutet. Meningen är att kommittén skall göra en genomgång av de bestämmelser som i dag gäller och lägga fram förslag till förändringar. När remissbehandlingen är klar läggs en proposition fram lill riksdagen. Vi får därefter möjligheter alt lägga våra synpunkter på förslagen och molionsledes föreslå de ändringar som vi kan önska när del gäller riksdagsbeslutets slutliga innehåll. Del strider mot vårt vanliga arbetssätt att ingripa och ge tilläggsdirektiv under den tid utredningsarbetet pågår, om del inte är något exceptionellt som inträffat. Det är motiveringen till att vi i ulskottet, efter att ha läst den motion som vpk väckt, stannat för att föreslå atl riksdagen avslår den.

Nr 91

Onsdagen den 8 mars 1978

Tilläggsdirektiv till tomträttskommittén

TORE CLAESON (vpk):

Herr talman! Jag tror, Kjell Mattsson, atl del hade varit bra om utskottet föreslagit riksdagen alt utvidga direktiven för tomlrättskommitlén. Utredningen kommer enligt de direktiv den har inte att ta upp de mycket väsentliga problem som vi berör i motionen.

Del är skillnad mellan alt motionera och ta upp nya frågor till behandling i anslutning lill en proposition som kan komma med anledning av etl eventuellt förslag från utredningen - där man i huvudsak bara sysslar med själva avgäldsfrågorna - och atl ge lomträtlskommiltén i uppdrag att se över och utreda dessa myckel vikliga frågor. En sådan utredning har vi och många andra efteriyst under årens lopp. Del är orsaken till alt jag riktat kritik mot utskottet i delta sammanhang. När vi kommer så långt all det blir fråga om en ny behandling av dessa frågor i riksdagen kommer många med mig att beklaga alt man inte gav tomträttskommitlén vidgade direktiv.

Överläggningen var härmed slutad.

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels motionen nr 861 av Lars Werner m. fi. i motsvarande del, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Tore Claeson begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller civilutskoltels hemställan i betänkandet

nr 20 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit motionen nr 861 av Lars Werner m. fl. i

motsvarande del.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Tore Claeson begärde rösträk-

167

Nr 91                 ning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav

Onsdagen den     "olj" "l''-

8 mars 1978___ ~ '
_____________                                                     Nej -     9

Tilläggsdirektiv till

tomträttskommitlén   ' Talmannen meddelade alt på föredragningslistan för morgondagens

sammanträde skulle kulturutskottets belänkande nr 18 uppföras främst bland

två gånger bordlagda ärenden.

§ 13 Kammaren åtskildes kl. 22.32.

In fidem

TOM T:SON THYBLAD

/Solveig Gemen