Riksdagens protokoll 1977/78:87 Fredagen den 3 mars

ProtokollRiksdagens protokoll 1977/78:87

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1977/78:87

Fredagen den 3 mars

Kl. 09.00

§ 1 Upplästes följande till kammaren inkomna ansökan:

Till riksdagens kammare

Jag anhåller härmed om föriängd tjänstledighet från mitt riksdagsuppdrag för tiden den 1 maj-den 6 juni 1978 för författandet av en bok. Stockholm den 28 februari 1978 Kerstin Anér

Nr 87

Fredagen den 3 mars 1978

Om skattebestämmelserna för vissa anställda i flygföretag

Kammaren biföll denna ansökan.

Talmannen anmälde att Ylva Annerstedt (fp) även under denna tid skulle tjänstgöra som ersättare för Kerstin Anér.

§ 2 Om skattebestämmelsema för vissa anställda i flygföretag

Budgetminislern INGEMAR MUNDEBO erhöll ordet för all besvara Knut Wachimeisiers (m) den I februari anmälda interpellation, 1977/78:125, och anförde:

Hert talman! Knut Wachtmeister har frågat mig om jag är beredd att vidta en översyn av gällande skatteregler för den luftburna personal som är bosatt i Sverige men arbetar i Danmark.

För den personal som avses med interpellalionen är skattereglerna, enligt min mening, i det stora hela tillfredsställande utformade. Dessa personer beskattas bara i Sverige som en följd av vår interna skattelagstiftning och dubbelbeskattningsavtal.

De problem som uppkommer gäller närmast de sociala avgifterna. Ifrågavarande personer skall nämligen betala ATP-avgift och folkpensionsavgift. Dessa avgifter påförs såsom egenavgifl, eftersom någon avgiftsskyldig svensk arbetsgivare inte finns. Avgifterna är avdragsgilla vid inkomsttaxeringen. Det finns vissa möjligheter att begära undantagande från ATP och därigenom också bli befriad från ATP-avgiften. Men det innebär atl man går miste om de förmåner som ATP-systemet innehåller.

Problemen med de sociala avgifterna är redan uppmärksammade. F. n. ser man i en nordisk kommitté Över den nordiska trygghetskonveniionen som reglerar både förmånssidan och avgiftsuttagen. Vid denna översyn kan hithörande frågor väntas bli behandlade. Förslag från kommittén torde vara att vänta i slutet av år 1978. Vidare behandlas inom socialdepartementet f n. pensionskommitténs betänkande (SOU 1977:46) Pensionsfrågor m. m. Även i detla sammanhang aktualiseras sådana avgiftsproblem som avses i inter-

91

Nr 87

Fredagen den 3 mars 1978

Om skattebestämmelser na.för vissa anställda i .flygföretag

pellationen. Jag kan emellertid för dagen inte ge något bestämt besked om hur avgiftsfrågan, som är av ganska komplicerad natur, lämpligen bör lösas.

KNUT WACHTMEISTER (m):

Herr talman! Jag skall be att få lacka budgetminislern för svaret på min interpellation om den tråkiga skattesituation som viss flygande personal råkat ut för.

Inkomsten för dessa s. k. gränsgångare betraktas inte som inkomst av tjänst utan som inkomst av annat förvärvsarbete än anställning. Med anledning härav för de själva betala avgiften för tilläggspension och folkpension. Självfallet måste dessa människor uppleva det som djupt orättvist att deras lön inte betraklas som inkomst av tjänst, trots att de är anställda. Även om avgifterna är avdragsgilla vid inkomsttaxering kan den situationen uppstå, och har också uppstått, att den skattskyldige vissa år för en total skall som överstiger inkomsten.

Nu säger budgetministern, och det är naturligtvis tacknämligt och kanske delvis trösterikt, alt dessa problem har uppmärksammals, dels av en nordisk kommitté som väntas komma med etl förslag redan i slutet av detla år, dels av socialdepartementet. Givetvis har jag förståelse för att herr Mundebo inte kan föregripa vad dessa båda organ kommer fram till, men jag är ändå litet oroad över det ställningstagande som görs i börian av interpellationssvaret, där budgetminislern sägeratl skattereglerna enligt hans mening i det stora hela är tillfredsställande utformade. Den uppfattningen kan jag tyvärt inte dela, och jag skulle vara mycket lacksam om herr Mundebo kunde tala om för mig alt han har förståelse för dessa människors irritation och att justeringar är behövliga.

Budgetminislern INGEMAR MUNDEBO:

Herr talman! Jag kan ha förståelse för att det i individuella fall uppkommer problem, men jag menar inte att de huvudsakligen beror på gällande avgiftsregler. Jag är medveten om alt det kan finnas personer för vilka huvudreglerna i dubbelbeskattningsavtalet inte gäller på del sätt som framgår av mitt svar. Men i de fall där dubbelbeskattningsavtalets huvudregler gäller tycker jag ändå, atl skattereglerna i stort är tillfredsställande medan avgiftsreglerna inte är det.

Jag vill understryka att vi håller på alt se över delta men att del är tämligen komplicerade saker. Dessutom villjag inte utlova mera bestämt än vad som görs i slutet av mitt lämnade svar, vid vilken tidpunkt vi kan komma atl bli färdiga med en sådan översyn. Jag är dock medveten om de problem som finns, och vi kommer alt arbeta på all försöka få fram en lösning.

92

KNUT WACHTMEISTER (m):

Herr talman! Det gläder mig atl herr Mundebo delar min uppfaltning alt avgiftsreglerna är fel utformade, och jag är lacksam för det sista beskedel, innebärande alt det förhoppningsvis blir en ändring.

Enligt uppgift skrev en skatlskyldig på rekommendation av den kommu-

nala skattemyndigheten i Malmö till dåvarande finansministern Gunnar Sträng i ärendet, och denne sade då att dessa regler skulle ses över. Så småningom blev del dock avslag i försäkringsdomsiolen. Detta visar alt problemet har varit aktuellt under ett par års tid, och det är naturiigtvis angeläget alt det för en lösning.

Del ankommer inte på mig att framföra förslag, men jag vill ändå peka på atl det schablonavdrag för egenavgifter som jordbrukare och rörelseidkare kan utnyttja vid sin deklaration under omkostnader också skulle kunna tillämpas för den fiygande personalen.

Jag tackar hert Mundebo för svaret och hoppas att det skall komma ett förslag i ärendet i slutet av året.

Nr 87

Fredagen den 3 mars 1978

Om avdragsrätt för gåvor till ideella och kristna organisationer

Överiäggningen var härmed slutad.

§ 3 Om avdragsrätt för gåvor till ideella och kristna organisationer

Budgetministern INGEMAR MUNDEBO erhöll ordet för all besvara Filip Fridolfssons (m) den 14 febmari anmälda fråga, 1977/78:296, och anförde:

Hert talman! Filip Fridolfsson har frågat mig när regeringen avser att lägga fram förslag om avdragsrätl för gåvor till ideella och kristna organisationer.

I maj 1977 presenterades ett utredningsförslag (Ds B 1977:2) om hur en avdragsrätt för gåvor lill ideella och humanitära ändamål skulle kunna utformas. Förslaget sändes ut på remiss. Meningarna bland remissinstanserna var emellertid delade. Främst myndigheter som kan sägas företräda det allmännas intresse vid taxering och uppbörd ställde sig genomgående kritiska till utredningens förslag. Åtskilliga organisationer ansåg alt en avdragsrätt borde införas, men var kritiska mot förslagets utformning. Kritiken tog i denna del främst sikte på den föreslagna gränsdragningen mellan de organisationer och sammanslutningar som skulle få motta avdragsgilla gåvor och de som inte skulle få denna möjlighet.

Utredningens förslag ses f n. över inom budgetdepartemenlet. Ärendet har beröringspunkter med en del andra förslag rörande beskattning och avdragsrätt som också bereds inom departementet. Jag hoppas atl så snart beredningsarbetet fullföljts kunna föreslå regeringen att lägga fram förslag till riksdagen.

FILIP FRIDOLFSSON (m):

Herr talman! Jag tackar budgetministern för svaret på min fråga.

I den regeringsförklaring som statsministern avgav i oktober 1976 - alltså efter regimskiftet - slogs ju fast att avdragsrätl vid beskattningen skulle införas för gåvor lill ideella och humanitära ändamål. Efter det atl den utredning som regeringen tillsatte, med Olle Dahlén i spetsen, i fjol våras lämnat sitt betänkande och efter remissbehandlingen av det uppstod viss

93

Nr 87                 diskussion om och tveksamhet, för atl inte säga motstånd från en del håll, till

Fredagen den      tanken på avdragsrätl. En del organisationer - det var väl i första hand

3 mars 197S        idrottsrörelsen - reagerade negativt, eftersom de icke var med i den

_____________  avdragsberättigade gmppen, och jag förstår idrottsrörelsens ledning. Vissa

Om avdraesrätt remissinstanser anförde tveksamhet på gmnd av att förslagets genomförande
för eåvor till ideella " förknippat med en rad tekniska problem. Dessa diskussioner och
och kristna orea- funderingar, som pågått och pågår, var orsaken till att jag ställde frågan till
nisationer           budgetministern.

När våra tre partier som nu är i regeringsställning agerade i denna fråga som oppositionspartier, parerade vi alllid den socialdemokratiska regeringens argumentationer vad gäller de tekniska problemen med att "det här går atl lösa", och jag är övertygad om att det går all klara dem.

Den utlovade avdragsrätlen är enligt min uppfattning från både samhällets och organisationernas synpunkt en viktig reform. Den skulle vara en värdefull stimulans till de organisationer som utför ett synneriigen samhälls-nyttigt arbete.

Slutorden i budgetministerns svar ger ett något svävande besked. Budgetministern säger sig hoppas kunna lägga fram etl sådant här förslag till riksdagen. Det är stora folkgrupper ute i samhället som verkligen vill och hoppas atl regeringen skall infria sitt löfte. På den punkten förpliktar regeringens förklaring.

Budgetminislern INGEMAR MUNDEBO:

Herr talman! Jag vill försäkra hert Fridolfsson alt min bestämda inriktning är alt lägga fram ett förslag. Men jag menar att det är bättre att ta någon tid på sig för att få fram ett väl genomarbetat, etl bra och hållbart förslag än att komma något tidigare med elt förslag som en del kanske skulle uppfatta som inte fullt tillfredsställande. Det finns en rad problem - både herr Fridolfsson och jag är medvetna om dem - men jag har också utgångspunkten att de skall kunna lösas. Det finns liknande syslem i en rad andra länder ute i Europa. Där har man kunnat lösa de tekniska och rättsliga problem som finns i sammanhanget, och kan man lösa dem i andra länder bör vi också kunna klara av dem i Sverige.

FILIP FRIDOLFSSON (m):

Hert talman! Hade budgetministern sagt detta i sitt svar, skulle jag direkt ha lackat för ett positivt och klart besked. Det vill jag göra i den här vändan i stället.

Överläggningen var härmed slutad.

94

§ 4 Om riksskalteverkets anvisningar för värdering av förmånen av fri bil

Budgetministern INGEMAR MUNDEBO erhöll ordet för att besvara Eric Enlunds (fp) den 2 februari anmälda interpellation, 1977/78:126, och anförde:

Herr talman! Eric Enlund har frågat mig hur riksskalteverkets anvisningar för värdering av förmånen av fri bil skall tolkas i de fall då faktiska koslnader kan redovisas.

Till grund för riksskalteverkets anvisningar för värdering av förmånen av fri bil ligger noggranna kostnadskalkyler. Förmånsvärdena är bestämda med en viss försiktighet så atl de inte skall bli för höga. Systemet med sådana anvisningar har påtagliga fördelar genom att del leder till ökad rättvisa och likformighet vid taxering.

De föreskriftersom riksskatleverket utfärdar om värderingen av bilförmån är fr. o. m. inkomståret 1978 bindande för taxeringsmyndigheter och skalte-domstolar.

Även om de faktiska kostnaderna för en bil skulle vara lägre än det angivna förmånsvärdet skall sistnämnda värde läggas lill grund för beskattningen. Nu torde sällan de faktiska kostnaderna vara lägre.

1 de föreskrifter som riksskatleverket utarbetat för inkomståret 1978 har man tagit hänsyn till att bilkostnaderna som regel är större för förhållandevis nya bilar jämfört med äldre bilar. Förmånsvärdena är sålunda lägre för äldre bilar.

Nr 87

Fredagen den 3 mars 1978

Om riksskalteverkets anvisningar för värdering av .förmånen av fri bil

ERIC ENLUND (fp):

Hert talman! Jag tackar budgetministern för svaret på min interpellation. Det är i stort sett en bekräftelse på vad som slår i riksskalteverkets deklaralionsupplysningar för innevarande års taxering.

I slutet av svaret hänvisar budgetminislern till de anvisningar som riksskatleverket utfärdat för inkomståret 1978, dvs. de som skall tillämpas vid 1979 års taxering, och säger att där tas hänsyn till att bilkostnaderna är högre för nya bilar än för äldre.

Jag gjorde i går etl försök alt få tag på de nya föreskrifterna, dock utan att lyckas. Budgetministern hänvisar lill dem och säger kategoriskt: "Förmånsvärdena är sålunda lägre för äldre bilar." Men del ärju inte så i dag. Det står tvärtom i de anvisningar som gäller för innevarande års taxering att avgörande för förmånsvärdet skall vara anskaffningspriset för senaste årsmodell. Därför vore jag tacksam för ett förtydligande här. Kommer det ide bestämmelser som skall gälla för nästa år att bli någon ändring på den punkten?

Budgetministern tycker alt bestämmelserna är bra, att de vilar på noggranna kostnadskalkyler, att förmånsvärdena är bestämda med en viss försiktighet och alt schablon värderingen har påtagliga fördelar genom alt den leder till ökad rättvisa och likformighet vid taxering.

Jag kan för min del inte instämma i den bedömningen. Därför finner jag det

95

Nr 87

Fredagen den 3 mars 1978

Om riksskalteverkets anvisningar för värdering av förmånen av fri bil

96

oroande när budgetminislern säger att riksskalteverkets schablonbelopp fr. o. m. delta inkomstår - alltså vid nästa års taxering - skall vara helt bindande för taxeringsmyndigheter och domstolar. Den oron står faktiskt kvar även om del skulle bli korrigeringar beträffande värderingen av bilens inköpspris med hänsyn till bilens ålder. Bestämmelserna torde i första hand vara motiverade av att de underiätlar taxeringsarbetel. Bilmodellen är f n. avgörande. Vad bilen i verkligheten kostat behöver man alltså inte ta någon hänsyn lill.

I svaret nämns emellertid ingenting om de problem som uppstår när den skatiskyldige kan bevisa atl den bilförmån han påförts till beskattning inte har någon motsvarighet i form av en utgift för arbetsgivaren eller i det egna företaget. Jag vill ge några exempel med utgångspunkt från bestämmelserna för innevarande års taxering.

Om en liten bil - del förekommer faktiskt även sådana bilar i det här sammanhanget - såsom Fiat 128 eller Renault 4, som hör ull den billigaste klassen, körs 500 mil privat och 2 000 mil i rörelsen, påförs den skatiskyldige en förmån av 4 700 kr., dvs. 9:40 per mil. Om det är omvända körsträckor, så atl samma bil går 2 000 mil privat och 500 mil i rörelsen, värderas privalkörningen till 9 500 kr., dvs. till 4:75 per mil. Då den årliga körsträckan är densamma, eftersom bilarna gått lika långl, är väl också rimligtvis milkostnaden densamma. Då uppslår frågan: Varför skall privatförmånen i det första fallet värderas dubbelt så högt per mil som i det andra fallet? Av fördelningen mellan privat körning och körning för företagel framgår tydligt att det ärjust i det första fallet som bilen är helt oumbäriig för förelaget. I det andra fallet däremot är det mera tveksamt om bilen behöver användas i rörelsen.

Om vi därtill lägger atl privatkörningen endast i undanlagsfall för beräknas lägre än lill 1 000 mil per år betyder det alt den som disponerar en liten bil av sådant slag i regel påförs en beskattningsbar förmån på minst 6 300 kr. per år.

Som deklarationsmedhjälpare harjag under en följd av år tagit del av de faktiska årskostnaderna för bilar i den här storieksklassen vilka har inköpts i begagnat skick. Jag vet därför alt årskostnaderna för småbilar i sådana fall kan ligga på ungefär hälften av vad som anges i riksskalteverkets schabloner.

Del sägs klart och lydligl i anvisningarna atl anskaffningspriset för senaste årsmodell skall vara avgörande. Därför vill jag ställa en direkt fråga till budgetministern, där förutsättningarna är följande: En skatlskyldig påförs ett schablonbelopp som beräknats efter ett inköpspris för bilen av 60 000 kr. - här är det alltså fråga om en större bil. Han lämnar till skattemyndigheten en kopia på köpeavtalet, som visar alt företaget har köpt bilen för halva priset när den var ny för sex år sedan. Han visar också att bilen till hälften körts i rörelsen och till hälften privat. Detta aren uppgift som skattemyndigheterna inte ifrågasätter. Dessutom redovisar han noggrant kostnaderna, och man finner att de totala kostnaderna inkl. avskrivning inte uppgår till så högt årsbelopp som i den schablon han påförs för sin privalkörning.

Då är frågan: Menar budgetminislern atl den skatiskyldige i delta fall måste

finna sig i atl skatta fören bilförmån som överstiger företagels totala utlägg för bilen?

Så länge man inte tillåter en jämkning med hänsyn till bilens ålder kan sådana fall inträffa. I kombination med en låsning vid 1 000 mils privalkörning som lägsta beräkningsgrund kan schablonbestämmelserna utan tvivel i enstaka fall - jag medger alt det kan vara fråga om enstaka fall - leda lill resultat som av den skatiskyldige med all rätt kan betecknas som rena rättslösheten.

Det är min bestämda övertygelse atl en äriig och obestridlig redovisning av det faktiska förhållandel från den skaltskyldiges sida bör vinna mer beaktande av taxeringsmyndigheten än teoretiska schabloner. Jag hade hoppats atl budgetminislern i sitt svar skulle redovisa samma uppfaltning, och jag är litet oroad över all så inte har skett.

Nu är frågan om del blir justeringar när det gäller en av detaljerna, nämligen värderingen av äldre bilar i förhållande lill nya. På den punkten hoppas jag att jag får etl klariäggande.

Nr 87

Fredagen den 3 mars 1978

Om riksskalteverkets anvisningar för värdering av .Förmånen av fri bil

Budgetminislern INGEMAR MUNDEBO:

Hert talman! Jag vill inte gärna gå in på några tekniska eller rättsliga diskussioner i den här frågan. Riksskatteverket har atl hanlera detla, och de anvisningar som finns utfärdade bygger på riktlinjer som riksdagen har angett. Dessa riktlinjer har alltså riksskatleverket all arbeta med.

Jag kan förstå om Eric Enlund inte har hunnit fö del av de nya anvisningar som jag har omnämnt i svaret. De behandlades nämligen av riksskalteverkets styrelse så sent som i går. Men jag hoppas atl Eric Enlund om några dagar skall få tillfälle atl närmare studera vad de nya anvisningarna, som avser inkomståret 1978, innebär. I de anvisningarna kan han få del av riksskalteverkets syn på några av de frågor han nu ställer.

Får jag tillägga att detla är ett område där meningarna är myckel delade och där det kanske är svårt alt nå fram till några slutgiltiga sanningar. Regeringen har nyligen beslutat tillsätta en utredning, som skall se över skaltereglema i samband med rese- och traktamentsbestämmelserna. Det kan vara naluriigl alt också de problem som tas upp i den här frågan aktualiseras i det utredningsarbetet.

ERIC ENLUND (fp):

Herr talman! Jag tolkar budgelministerns senaste inlägg så att del ändå finns en möjlighet till en viss korrigering i de bestämmelser som nu har utarbetats när det gäller värdering av äldre bilar i förhållande till nya bilar.

Sedan har jag full förståelse för att budgetministem inte kan gå in på enskilda ärenden. Det är emellertid för min del helt nödvändigt atl ge exempel på hur bestämmelserna slår.

En person ringde mig i just den här frågan, och i går kontrollerade jag hans uppgifter. Bilens inköpspris är i detta fall inte under diskussion-del stämmer helt med schablonbestämmelsema. Del gäller en Volvo 244, körd 1 800 mil i

97

7 Riksdagens protokoll 1977/78:86-89

Nr 87

Fredagen den 3 mars 1978

Om åtgärder mot .försämrad service på kommunikationsområdet

fjol. Kostnaden var 13 150 kr. Däri ingår garagekostnad med 1 100 kr. och en avskrivning med 6 750 kr.

Nu har han av sin deklarationsbyrå fått beskedel att han som privat förmån måste la upp 9 000 kr. därför att minst I 000 mil av totalt körda I 800 skall anses som privalkörning. Del innebär atl hans rörelse inte för belastas med mer än 4 150 kr. för bilkostnader. Del upplever han som en form av rättslöshet.

Båda makarna arbeiar i rörelsen, som är av den arten atl de är bundna alla vardagar. Lördagarna är dessutom deras mest arbetstyngda. De tar tre veckors semester, som de tillbringar på sitt sommarställe. På den här mannens fråga kanjag bara svara atl hans påstående är rimligt: 500 mil privat och I 300 mil i rörelsen. Enligt schablonbestämmelsen skulle bilförmånen ändå inte reduceras mer än lill 1OOO kr. Jag tycker atl även det är ett diskutabelt belopp. Det rimliga vore väl alt han beskattades för vad de 500 milen fakuskt kostar. Eftersom milkostnaden är 7:30 kr. i det här fallet skulle beloppet bli 3 650 kr.

Budgetminislern nämner också den utredning som tillsatts. Jag är glad över all den kommit lill. Dessa problem har varit under diskussion i många år, och jag är glad om de kommer all behandlas av utredningen.

Vad den här diskussionen gäller är faktiskt inte i första hand om schablonbeloppen är rimligt framräknade eller inte. Den gäller främst humvida skaltemyndigheterna skall utrustas med befogenheter som gör det möjligt för dem att säga till den skatiskyldige: Du har visseriigen lämnat en redogörelse för bilkostnaden, och den kan vi inte påslå att det är något fel på, men vi bryr oss inte om den, därför att vi har schablonbestämmelser som vi följer även om de inte alls stämmer i ditt fall. Det är den ordningen som jag har väldigt svårt att acceptera och som jag är oroad över.

Budgetminislern INGEMAR MUNDEBO:

Herr talman! Jag kan trösta Eric Enlund med atl den regel som hans telefonerande vän talade om inte finns med i de bestämmelser som helt nyligen har kommit och som gäller för inkomståret 1978.

Överiäggningen var härmed slutad.

§ 5 Om åtgärder mot försämrad service på kommunikationsområdet

98

Kommunikationsministern BO TURESSON erhöll ordet för att besvara tredje vice talmannen Karl Erik Erikssons (fp) den 25 januari anmälda interpellation, 1977/78:120, och anförde:

Hert talman! Tredje vice talmannen Karl Erik Eriksson har frågat mig vilka åtgärder jag kommer atl vidta för att skapa garantier för att inte servicen försämras på kommunikationsområdet. Frågeställaren berör i sin interpellation nedläggning av järnvägslinjer samt indragning av järnvägsstationer och

postkontor.

När del gäller nedläggning av järnvägslinjer är nedläggningsprövning f n. aktuell endast för sex linjer i enlighet med beslut av riksdagen vid 1975/76 års riksmöte. Departementets arbete med denna prövning präglas av en strävan att tillförsäkra berörda bygder en fullt tillfredsställande ersättningstrafik som kan accepteras av företrädare för bygden. Den linje som frågeställaren berör i interpellalionen, nämligen Arvika-Mellemd, ingår inte bland de sex aktuella linjer som prövas.

Däremot har linjen Arvika-Mellemd berörts av de indragningar av persontåg som SJ aviserade under förta hösten. Regeringen beslöt den 26 januari i år atl SJ skall iaktta återhållsamhet när det gäller atl genomföra sådana lågindragningar och förklarade sig vara beredd all föreslå riksdagen anvisa medel för ändamålet. Efter samråd med berörda länsstyrelser och kommuner omarbetar SJ f n. lidtabellerna i linje med regeringens beslut. Enligt vad jag inhämtat kommer för den regionala Irafikförsöriningen viktiga persontåg all återinläggas i tidtabellerna på drygt ett 20-lal linjer i landet. Bl. a. kommer de flesta av de skollag som varit nedläggningshotade att finnas kvar även efter lidtabellsskiflel den 28 maj. På sträckan Arvika-Åriäng av linjen Arvika-Mellemd blir del oförändrat antal låg under nästa lidlabellsperiod. På sträckan Åriäng-Bengtsfors av samma linje, där trafikbortfallet varit myckel stort under senare år, anser sig SJ kunna klara Irafikförsöriningen trots viss neddragning av tåganlalet.

Jag vill i delta sammanhang nämna att jag inhämtat atl SJ, trots de omarbetningar man måst göra i lågplanen, menar sig kunna genomföra de förbättringar i irafikulbudel som man urspmngligen hade planerat, i första hand på huvudlinjerna. Detta är enligt min mening av central betydelse i ett läge där resurserna är begränsade för järnvägen såväl som för samhället i dess helhet.

När del gäller indragning av järnvägsstationer tillämpas, som jag nyligen redogjort för här i kammaren, en särskild handläggningsordning, enligt vilken kommunerna har möjlighet att hos regeringen begära prövning av SJ:s preliminära beslut om indragning. Erfarenheterna hittills av denna prövning pekar på att regeringen - med hänsyn till irafikförsöriningen - i många fall modifierar SJ-beslulen i etl eller annat avseende. Det är i huvudsak endast vid stationer där trafiken upphört eller reducerats till helt obetydliga trafikmängder och där alternativa transportmöjligheter finns inom räckhåll, som indragningar fått genomföras helt enligt SJ:s planer. F. n. bereds i departementet framställningar om ett 70-tal stationer.

Beträffande frågan om nedläggning av postkontor vill jag framhålla följande.

I valet mellan att finansiera postverksamheten med skatter eller med avgifter från dem som lar postens tjänster i anspråk har statsmakterna valt den senare vägen. Som en följd härav bedrivs verksamheten i affärsverksformen, där postverket har att ulföra sina av statsmakterna fastlagda åligganden inom ramen för de intäkter verket kan uppnå på marknaden. Liksom andra affärsförelag måste postverket härvid dels avväga prisnivån på

Nr 87

Fredagen den 3 mars 1978

Om åtgärder mot försämrad service på kommunikationsområdet

99

Nr 87

Fredagen den 3 mars 1978

Om åtgärder mot försämrad service på kommunikationsområdet

företagets produkter på sådant sätt alt man inte riskerar efterfrågebortfall, dels fortlöpande se över sin organisation för alt kunna effeklivera denna och så långl möjligt hålla kostnaderna för verksamheten nere.

I sammanhanget vill jag erinra om alt den alldeles övervägande delen av postverkets produkter köps av kunder inom förelagssektorn i vid mening. Det är därmed betalningsvillighelen hos dessa postavsändande kunder som avgör vilken service som verket i längden kan erbjuda. Önskemålen från kunderna på adressatsidan kan således inte ensamma vara styrande för serviceapparalens utformning.

Under de senaste 20-30 åren har postverket i betydande omfattning effektiverat sin serviceorganisation. Små, fasta postkontor på landsbygden med lågt utnyttjande har kunnat ersättas med lantbrevbäring, dvs. ett slags röriiga postkontor. Lantbrevbäringen utgör genom sin karaktär av uppsökande serviceorgan elt verksamt medel för atl fullgöra viktiga regionalpolitiska uppgifter. Utvecklingen har delvis påskyndats av den befolkningsom-fiyttning som skett under denna tid. Del kan konstateras all lantbrevbäringen är en serviceform som uppskattas mycket av kunderna. Inte minsl bland äldre och rörelsehindrade samt bland icke bilburna kunder har lantbrevbäringen - ofta kombinerad med förmedling av social service - vunnit stor popularitet. Det är också omvittnat, inte minst i skrivelser i samband med besvär över postkonlorsindragningar, att de som inte nås av lantbrevbäraren ofta är bilbuma kunder med förvärvsarbete i tätorter på pendelavstånd från hemorten. Dessa kunder har därvid möjlighet atl uträtta sina postärenden på postkontor i anslutning till arbetet eller arbetsresor.

Det är mot denna bakgrund inte rimligt all upprätthålla ett till lantbrevbäringen parallellt servicenät. Man har helt enkelt inte råd atl bibehålla eller upprätta postkontor på orter där man inte når en viss minimivolym av värdeförmedlings- och kassaljänst. För att elt postkontor skall bibehållas eller upprättas inom etl område som i övrigt betjänas av lantbrevbäring bör minst ca 200 hushåll direkibetjänas av postkontoret för alt en acceptabel arbets-volym skall finnas. Jag kan samtidigt nämna alt postverket har visat att gränsen från strikt företagsekonomisk synpunkt borde ligga betydligt högre än vid 200 hushåll.

I sin interpellation tar frågeställaren upp frågan om postkontoren i bl. a. Västra Ämtervik, Viisand och Östervallskog. På den sistnämnda orten direkibetjänas 38 hushåll av postkontoret. Regeringen beslöt den 22 december 1977 att lämna besvär över en postal omorganisation i Östervallskog utan åtgärd. Några ärenden med anledning av eventuella indragningar av postkontor på de bägge andra orterna har inte inkommit till departementet, varför jag inte kan uttala mig i de fallen.

100

Tredje vice talmannen KARL ERIK ERIKSSON (fp):

Hert talman! Jag tackar kommunikationsministern för etl fylligt och i vissa delar positivt svar.

Den här interpellalionen väcktes den 24 januari. I svarets viktigaste del hänvisar statsrådet till regeringsbeslutet den 26 januari atl SJ skall iaktta

återhållsamhet närdet gälleratt genomföra lågindragningar. Det tyckerjag är etl klart och snabbt svar i praktiken på interpellalionen. Det skulle aldrig falla mig in atl tro all interpellalionen, som väcktes två dagar tidigare, hade någon betydelse. Men det kanske var en av många reaktioner som regeringen fick på det hot om järnvägsindragningar som gick ut över landet.

Jag har interpellerat om servicen på kommunikationsområdet därför atl jag personligen känner djup oro för utvecklingen. Jag var i mitt utskott med om att utforma beslutet om den framlida regionalpolitiken 1972. Där slog vi i enighet fast alt vi för att fö effekt av den regionalpoliliska satsningen också måste upprätthålla en god kommunikationsservice i mera glest befolkade bygder. Mot den bakgmnden är det oroande när det kommer signaler från SJ och postverket om försämringar av servicen.

Nu fattade regeringen etl resolut beslut när det gällde tågindragningar, och del var bra - jag upprepar det. Men frågan är om inte ett liknande besked måste lämnas också när det gäller försämringar i poslservicen.

I början av svaret säger statsrådet Turesson: "Departementets arbete med denna prövning präglas av en strävan alt tillförsäkra berörda bygder en fullt tillfredsställande ersätlningstrafik som kan accepteras av företrädare för bygden." Jag tror att del vore välgörande med ett motsvarande besked när det gäller postservicen, så alt man även på den punkten gick bygdens folk lill mötes.

Under 1970-talet har utvecklingen när det gäller postservicen i glesbygderna varit skrämmande. Under den första treårsperioden under 1970-lalel, alltså 1970,1971 och 1972, drogs i genomsnitt 100 postanstalter per år in, eller 304 postanstaller under treårsperioden. Nästa treårsperiod, åren 1973, 1974 och 1975, som ändå ligger efter del att regeringen gjorde sitt uttalande om alt man skall behålla servicen även i glesbygder, ökade antalet indragningar och man lade ned i genomsnitt 105 postanstaller per år. 1976 drog man in 59 postanstaller. Jag vill fråga kommunikationsministern: Får jag tolka detla så, att man är på väg att införa en lugnare takt när det gäller försämringen av poslservicen?

Både i en hörnartikel i Dagens Nyheter i går och i svaret på min interpellation betonar statsrådet myckel slarkt lönsamhetskravet, och det har jag självfallet respekt för. Men jag vill nog för min del säga alt man i större utsträckning måsle väga in de regionalpolitiska synpunkterna. Del strök riksdagen kraftigt under 1972, och del har upprepals i flera betänkanden, som hela riksdagen ställt sig bakom.

Del är naluriigl alt man i en sådan här fråga lar exempel från sitt eget län. Jag är alldeles övertygad om att det finns ännu mer avskräckande exempel från många andra län. Men jag har i min interpellation nämnt bl. a. Viisand, som statsrådet Turesson påpekat i svaret. Där har Torsby kommun satsat mycket hårt på stugbyar. Man har stöttat hotell, ungdomsgård och pensionat, och kommunen uppger att man har en lurislström lill denna bygd som kan mätas i något över 70 0(X) gästnätter. Av de människor som kommer dit är något över 20 96 utländska turister. Mitt i denna satsning från en glesbygdskommun för att fånga upp turister och få något liv i bygden går den statliga

Nr 87

Fredagen den 3 mars 1978

Om åtgärder mot försämrad service på kommunikationsområdet

101

Nr 87

Fredagen den 3 mars 1978

Om åtgärder mot .försämrad service på kommunikationsområdet

myndigheten postverket in och hotar med indragning av postanstalten.

Ett annat exempel som jag har nämnt är Västra Ämtervik, där kommunen är i färd med att avstycka tomter, där villor byggs, där investeringar görs i skolbyggen och förskola. En massiv folkopinion stöttas av en enig kommunstyrelse och vädjar lill poststyrelsen om uppskov med indragningen. Men hotet hänger trots detla kvar över bygden.

Ett iredje exempel som har kommit fram sedan jag framställde interpellalionen är Mangskog. Jag tycker del är elt bra uttalande från bygden när man säger all något i bygden dör när poststalionen försvinner. Poststyrelsens handlande rimmar väldigt dåligt med riksdagens uttalande.

Min fråga i interpellalionen var: "Vilka åtgärder kommer statsrådet alt vidta för att skapa garantier för atl inte servicen försämras på kommunikationsområdet?" En sådan åtgärd värdet resoluta besked som regeringen gav den 26 januari, del som jag har tackat för. Men är det inte tänkbart, hert statsråd, atl ge elt liknande resolut besked när del gäller poslens service och SJ:s styckegodstrafik? Den senare diskuteras intensivt i bygderna, och hotel om indragning har skrämt en stor mängd företagare som satsar på dessa bygder och som behöver lokaliseringsstöd och allt länkbart stöd från kommunema. De bör fö elt besked om alt den service som finns inte kommer atl trappas ned. Etl sådant klart besked från statsrådet skulle rimma väl med de uttalanden som har gjorts i riksdagen.

102

GUNNAR OLSSON (s):

Herr talman! Som inlerpellanien sade är det svar som har lämnats fylligt och i vissa delar positivt. Jag skall i mitt inlägg först kommentera det som slår i interpellationssvaret om linjen Arvika-Mellerud och de indragningar av persontåg som SJ aviserade förra hösten.

Som förmodligen framgick vid en massiv kommunal uppvaktning i onsdags hos statsrådet framkallade de ändringar som SJ signalerade myckel stor oro i samtliga kommuner utefter ifrågavarande järnvägslinje, dvs. Mellerud, Bengtsfors, Årjäng, Eda och Arvika. Skälen lill oron var många och de flesta blev säkert framförda under onsdagens uppvaktning, som jag själv inte deltog i. Men jag vill kort beröra ett område som kanske inte i så stor utsträckning har lagils upp i debatten, nämligen sjukvården.

Sedan den I januari 1971 är all akutsjukvård i hela västra Värmland, inkl. Åriängsområdel, koncentrerad lill Arvika. Följaktligen har järnvägen stor betydelse för hela Nordmarken när det gäller kontakten med akutsjukvården i Arvika - avståndet mellan Årjäng och Arvika är drygt 6 mil. När därför SJ förra hösten aviserade lågindragningar, som bl. a. skulle få myckel negativa verkningar under veckosluten, kom givelvis reaktionerna bland befolkningen att la sig skarpa uttryck. Interpellanten har själv berört den oro som framkallades i bygden. Del är därför som också jag med tillfredsställelse läser i svaret att regeringen gått in med sådana direktiv att SJ på den punkten tänkt om och inte längre avser alt sätta sina planer i verket. Jag har fått bekräftat från SJ-håll alt det var regeringens beslut den 26 januari i år och åtföljande medelstilldelning som gjorde atl SJ  nu omarbetar tidtabellerna.  Delta

kommer, som framgår av svaret, att betyda atl det blir elt oförändrat antal låg under nästa tidtabellsperiod, som omfattar liden 28 maj i år t. o. m. 10 juni 1979. Här har alltså regeringen funnit anledning att göra ett ingripande. Att detta regeringsbeslut föregicks av en massiv folkopinion i berörda bygder är välbekant för både statsrådet, interpellanten och mig.

När jag läste del här svaret gjorde jag dock en liten reflexion. När det gäller tidtabeller och tilltänkta förändringar av antalet tåg har kommunikationsministern funnit anledning att gå in och korrigera sig själv. Vid arbetet med årets budgetproposition pmtade regeringen på SJ:s krav om ersättning för de trafiksvaga järnvägslinjerna med 115 milj. kr. Den 26 januari beslöt samma regering all anvisa mera pengar och samtidigt ge SJ direktiv om att pröva om sina planer på indragningar. Dessa indragningar gällde persontåg. Men i fråga om styckegodstrafiken, som interpellanten kom in på i slutet av sitt anförande, har kommunikationsministern åtminstone hittills fört ett helt annat resonemang. Eftersom också detta är en väsentlig fråga för oss ute i landet, skulle vi gärna se att regeringen gjorde ett ingripande i akt och mening att förhindra den diskuterade omorganisationen.

När jag den 10 november förra året här i kammaren tog upp den frågan och efterlyste initiativ från kommunikationsministern, fick jag lill svar: "Jag vill erinra om atl det är SJ som beslutar, men frågan kan naturligtvis genom besvär komma under regeringens prövning, och då blir del min tur att ta ställning och föreslå regeringen hur den skall handla."

Nu vel vi all ingenting händer förrän tidigast den 15 mars, eftersom den här frågan just nu är uppe till diskussion i de olika berörda personalorganisationerna. Det är hög tid. Men om denna från trafikmässiga, miljömässiga och samhällsekonomiska synpunkter så betänkliga överföring av godset från järnväg till landsväg presenteras som ett förslag från SJ, är då kommunikationsministern beredd atl gripa in på samma sätt som nu skett i fråga om persontrafiken? Eller slår statsrådet fast vid sitt uttalande från den 10 november att det är SJ som beslutar och alt det först efter besvär kan bli fråga om etl eventuellt regeringsingripande?

Vi är i västra Värmland allmänt oroade över tanken på den starka koncentration av styckegodshanteringen som, om förslaget går igenom, kommer att ske till Uddevalla resp. Karlstad.

Det här är en fråga av vital betydelse för Arvika, Eda, Årgångs, Melleruds och Bengtsfors kommuner. Samtliga dessa kommuner ligger inom del allmänna stödområdet, och vi anser att SJ:s funderingar på omläggning av slyckegodshanleringen står i stark kontrast till de lokaliseringspoliliska åtgärder som vi begåvats med sedan mitten av 1960-talet. Min fråga är därför självklar: Om SJ:s planer på en omläggning av slyckegodslrafiken skulle bli verklighet, ämnar då kommunikationsministern gripa in på samma sätt som i fråga om persontrafiken och vidta sådana åtgärder att inga nedläggningar av SJ:s styckegodsmagasin kommer till stånd?

Nr 87

Fredagen den 3 mars 1978

Om åtgärder mot försämrad service på kommunikationsområdet

103

Nr 87

Fredagen den 3 mars 1978

Om åtgärder mot försämrad service på kommunikationsområdet

104

Kommunikationsministern BO TURESSON:

Herr talman! Låt mig först konstatera alt Kari Erik Eriksson föreföll nöjd med milt uttalande i interpellationssvaret rörande SJ och framför allt vad gäller regeringens beslut den 26 januari i år om återhållsamhet med tåginskränkningar. Däremot var Kari Erik Eriksson mindre nöjd med postverkels rationaliseringar.

Jag har vid flera tillfällen sagt alt jag anser att det är nödvändigt atl man ser sambandet mellan den regionalpolitik och den trafikpolitik som samhället bedriver. Det är naturiigtvis otillfredsställande om trafikpolitiska åtgärder försvårar genomförandet av den regionalpolitik som vi är överens om i både riksdag och regering. Därför måsle man alltid se trafikpolitiska rationalise-ringsålgärder framför allt i våra glesbygder mot den bakgrunden. Det kan inte vara rimligt att trafikpolitiska åtgärder holkar ur möjligheterna atl överieva för de förelag som med lokaliseringspolitiska medel har kommit till stånd i glesbygderna.

Nu anser Kari Erik Eriksson och även Gunnar Olsson atl liknande åtgärder som regeringen vidtog den 26 januari i år beträffande SJ krävs för postverkets del. Karl Erik Eriksson säger att utvecklingen är skrämmande och atl väldigt många postanstaller har nedlagts. Han slutade det avsnittet av sitt anförande med atl slälla en direkt fråga: Är vi nu på väg mol en lugnare takt i fråga om postkonlorsindragningar? Han hänvisade därvid till att antalet postkontor har minskal under senare tid.

När postverket rationaliserar sin verksamhet och drar in postanstaller på små orter där underiaget är litet drar man naturligtvis i första hand in de postanstalter som har sämst ekonomiska fömlsättningar för sin verksamhet. Ju fler postanstalter som postverket har dragit in, desto färre återstår, och därigenom för man naturligtvis del som Kari Erik Eriksson kallar en lugnare takt i indragningsverksamheien.

Vad sedan beträffar den ersältningsservice som postverket tillhandahåller när en postanstalt dras in, nämligen en lantbrevbärariinje, villjag säga atl del för de flesta människor i glesbygden inte finns någon bättre postservice än lantbrevbäringen, om den är rätt utförd. Erfarenheterna av de över 2 700 lanlbrevbärarlinjer som finns i landet visar också atl detta är en myckel uppskattad form av service. Den är lika fin som den service som postverket hade på 1930-lalet i slädema, där man bar ut både värdepost och paketpost. Jag minns hur del var när jag på den liden studerade i Stockholm och bodde fyra trappor över gården på Hagagalan. Då kom brevbäraren upp med postanvisningar även på små belopp för någol extraknäck som man hade haft någon gång, och han lämnade pengarna i lamburen. Den sortens service ärju numera borttagen överallt i landet där det inte finns lantbrevbäring. Men där lantbrevbäring finns för man poslanvisningsbelopp, paket och rekommenderade försändelser och sådant direkt till bostaden. Del aren utomordentligt fin service.

Del är bara del atl människor ser del som en symbolhandling alt ett postkontor dras in - man tycker alt orten deklasseras på något sätt. Man har heller inte någon erfarenhet av hur fin service lantbrevbäringen förmedlar.

Men vi vet att i väldigt många fall -jag skulle tro i övervägande antalet fall -där det framförts klagomål från allmänheten över alt en postanstalt skall dras in, där man klagat över atl en ort skall få lantbrevbäring, där del har framställts interpellationer och frågor i denna riksdag och man har framfört farhågor av liknande slag så vill man en kort tid efter alt lantbrevbäringen varit i funktion inte återgå till det gamla. Man finner att lantbrevbäringen är en myckel bättre form av service än en långt ifrån liggande postanstalt som har öppet en eller två limmar om dagen.

Jag är naturiigtvis medveten om atl del finns människor som inte nås av lantbrevbäraren. Del kan vara familjer i glesbygden där båda makarna jobbar, barnen är i skolan och ingen finns hemma när lantbrevbäraren kommer. Men det finns system som gör det möjligt även för dem att komma i kontakt med poslen och fö del av servicen, system som i de flesta fall torde fungera bra.

Karl Erik Eriksson säger atl postens handlande rimmar dåligt med riksdagens beslut, som han åberopade, och frågar direkt om det inte är tänkbart alt regeringen kan ge garantier för atl postens service inte försämras så, alt en motverkan av riksdagsbeslutet om tillfredsställande service i glesbygderna uppstår. Mol bakgrund av vad jag sagt framgår väl attjag inte känner mig på något sätt överbevisad om atl de förändringar vi nu talat om är av den arten atl de motverkar riksdagens uttalande om en tillfredsställande service.

För atl återgå till järnvägen elt ögonblick, så sade Gunnar Olsson, om jag uppfattade honom rätt, atl det framfördes stark oro vid uppvaktningen i onsdags från kommunerna i västra Värmland förde aviserade tågindragningarna från den 28 maj i år. Som jag nämnde i mitt interpellationssvar har huvuddelen av de aviserade tågindragningarna inhiberats efter regeringsbeslut den 26 januari. Nu gäller del bara etl lågpar på en del av sträckan. Om jag inte fullständigt missade vad representanterna för kommunerna i västra Värmland sade när de hälsade på mig i onsdags, så uttrycktes det inte någol missnöje med den tidtabell som efter justeringarna kommer alt gälla från den 28 maj. Det är möjligt attjag missuppfattade Gunnar Olsson på den punkten. Men jag är angelägen atl säga att kommunernas representanter måste ha uttryckt sig mycket dunkelt om de menade alt de var missnöjda med den lidtabell som nu kommer atl finnas.

Om jag korrigerade mig själv den 26 januari i förhållande till den budgetproposition som jag för kommunikationshuvudlilelns del hade godkänt eller inte är en smaksak. Det är bara det att när vi såg resultatet av de rationaliseringar och besparingsåtgärder som SJ planerade, som en följd av alt man inte fick precis del belopp man begärt för atl täcka underskottet på olönsamma bandelar, konstaterade vi alt delta skulle strida mot de regionalpolitiska strävandena. Del var då vi fattade det beslut som nu lett till att del inte blir några påtagliga serviceinskränkningar.

Sedan kommer både Kari Erik Eriksson och Gunnar Olsson in på frågan om slyckegodslrafiken. Det är riktigt att jag i höstas sade alt frågor om ändringar i den organisationen ligger inom SJ-ledningens beslutsområde. Det

Nr 87

Fredagen den 3 mars 1978

Om åtgärder mot försämrad service på kommunikationsområdet

105

Nr 87

Fredagen den 3 mars 1978

Om åtgärder mot försämrad service på kommunikationsområdet

gör de - det kan jag inte ändra på. Men det är klart att regeringen kan ingripa om regeringen finner atl följdverkningar uppstår som strider mot exempelvis de regionalpolitiska strävandena eller som ger andra nackdelar. Jag följer naturligtvis med stort intresse och stor uppmärksamhet den här frågan. Men del föreligger ännu inget beslut från SJ. Organisationen och prissättningen är ännu inte klara, och innan så är fallet är del ganska orimligt atl regeringen skall la ställning. Vi avvaktar självfallet den lidpunkt då vi har något atl la ställning lill. Den kommer naturiigtvis ganska snart, och jag kan försäkra både Kari Erik Eriksson och Gunnar Olsson atl vi med yttersta omsorg kommer atl försöka analysera de verkningar som framför allt näringslivet på de här orterna får känning av genom försämrad service och fördyrade frakter och lägga en sådan analys till grund för ett ställningstagande från regeringens sida.

106

Tredje vice talmannen KARL ERIK ERIKSSON (fp):

Herr talman! Statsrådet Turesson sade i en mening all det inte är rimligt att försämrad service urholkar företags möjligheter att överleva. Nej, just det - vi är helt överens på den punkten. Det är precis kärnfrågan i min interpellation och i Gunnar Olssons och mina inlägg här. När vi satsar kraftigt med lokaliseringspengar och när kommuner gör en jätteinsats för att hjälpa företag all överleva för inte statliga myndigeters försämrade service urholka deras möjligheter. Del är därför jag avkräver kommunikationsministern ett besked om att även postverket måste ta det lugnare med försämringen av servicen.

Redan hotet om indragning av en järnväg, redan hotet om en försämrad service på ett kommunikationsområde är ödesdigert och förlamande för en bygd. Därför säger jag för tredje gången i den här debatten atl det var bra att regeringen gick ut den 26 januari och sade ifrån: Just nu har vi ingen investeringsvilja på grund av konjunkturen, men vi hoppas att vi skall komma i det läget igen atl förelag är villiga att satsa på att skapa nytt. Då ärdet viktigt att vi inte har hot om försämringar hängande över bygderna.

På en punkt harjag märkt all kommunikationsministern är väldigt lik den gamle kommunikationsministern, och det är när han underskattar bygders egen bedömning av om poststalionen skall vara kvar eller inte. Jag hade en debatt för något år sedan med Bengt Noriing, och han underströk också vilken förbättring i servicen del innebär om man får lantbrevbäring och poststationen tas bort. Men om av skäl som jag har anfört här- av speciella orsaker i fallet Vitsand, därför alt bygden växer i Ämtervik osv. - en enig bygd, en enig kommunstyrelse, en helt samlad opinion säger att man vill ha sin poststation kvar, för om den las bort dör något i bygden, då tillmäter jag detta en mycket stor betydelse, och jag tycker att de statliga myndigheterna skall ta hänsyn till det. Jag får själv min post med lantbrevbärare och vill inte på något sätt påstå att det aren dålig service, men jag menar att statsrådet tar för liten hänsyn till bygdens och en kommunal myndighets åsikt.

I debatten bjöd jag Bengt Noriing välkommen till Värmland föratt vi skulle se effekten av poststationsnedläggningar. Han kom som landshövding och

stannar i Värmland. Jag har ingen ledig plats av den sorten atl erbjuda Bo Turesson, men jag bjuder också honom välkommen till Värmland. Jag skall gärna stå som värd, och vi kan åka till Vitsand, vi kan tala med Torsby kommun, vi kan besöka Västra Ämtervik och tala med folket. Då tror jag att vi kommer alt se atl de har skäl för sina synpunkter, skäl som jag tycker att de statliga myndigheterna skall respektera.

GUNNAR OLSSON (s):

Herr talman! Jag skall ta upp tre punkter mycket kort. Först och främst, herr Turesson, nämnde jag inte med elt ord postservicen, och det var med beräkning, så till vida attjag själv är betjänad av lantbrevbäring och tycker att den ger en mycket bra service. Därför gick jag alltså inte in i den diskussionen.

När del sedan gäller persontrafiken och atl de tidtabeller vi har nu får ligga kvar kan jag verifiera vad statsrådel sade, nämligen all den oro man tidigare kände efter den här bandelen inte längre kvarstår. Jag tror heller inte alt man vid uppvaktningen i onsdags gav uttryck för någon sådan oro efter det besked man fick.

Men jag återgår till slyckegodslrafiken, och där harjag faktiskt den här gången tolkat statsrådet på etl helt annat sätt än jag gjorde vid vårt meningsutbyte i höstas. Nu säger statsrådel alt regeringen kan ingripa och att den överväger att göra det, om det blir negativa följdverkningar för bygden i fråga. Och det kan jag garantera att det blir! Om vi får ett renodlat lasibilslransportsystem i området Mellemd-Bengtsfors-Årjäng-Eda-Arvika för att ta det exemplet, så är det mångas uppfattning att järnvägstrafiken på den sträckan på sikt kommer att upphöra, när all styckegodstrafik försvinner och ersätts med bilburna transporter. Och enligt mångas förmenande ökar därmed SJ:s motiv för att senare lägga ned denna s. k. trafiksvaga järnväg. Del blir med andra ord en medveten inskränkning i trafiken på banan,och det kan vi i västra Värmland inte acceptera.

När det kommer ett besked i denna fråga, vilket det förmodligen gör i mitten på mars, tyckerjag atl kommunikationsministern skall överväga att så snart som möjligt göra ett ingripande på samma sätt som skedde närdet gällde persontrafiken. Vi som bor i de delar av länet som jag här har talat om är myckel oroade av SJ:s signaler om en bilburen styckegodstrafik med en terminal förlagd lill Karlstad och godset transporterat över hela Värmland -och vi är det inte minst med tanke på det dåliga vägnät som vi har där.

Efter detta förväntar jag mig-det gjorde jag inte i höstas-att regeringen griper in!

Nr 87

Fredagen den 3 mars 1978

Om åtgärder mot försämrad service på kommunikationsområdet

Kommunikationsministern BO TURESSON:

Herr talman! Karl Erik Eriksson vill avkräva mig ett löfte alt postverket inte skall försämra sin service ytterligare, men vi har uppenbariigen olika uppfattning om vad som är försämrad service. Del gläder mig atl Kari Erik Eriksson har positiva erfarenheter av lantbrevbäringen. Det har jag också sedan många år, när jag bott i milt fritidshus. Naturligtvis är det av mindre

107

Nr 87

Fredagen den 3 mars 1978

Om åtgärder mot .försämrad service på kommunikationsområdet

intresse vad jag tycker i det fallet, men jag vet alt hela befolkningen i trakten är mycket nöjd med lantbrevbäringen, jämfört med den gamla ordningen för 20 år sedan, då vi hade etl litet postkontor som var öppet två timmar om dagen och låg på ett avstånd av ungefär fyra kilometer från den ort där jag bor.

Om befolkningen i en bygd har en annan och enhällig uppfattning, så skall man ta hänsyn till den, menar Kari Erik Eriksson. Men vad jag försökte säga var, att om denna eniga menighet inte har någon erfarenhet av och inte riktigt vet vad man talar om, så är väl frågan huruvida det på litet sikt är förenligt med de människornas intressen atl ta hänsyn till den opinionen, som alltså är baserad på dåliga kunskaper. Vi vet nämligen av erfarenhet all i alla de fall där det har förekommit protester mot övergång från en liten postanstalt med begränsad service till lantbrevbäring har protesterna mycket snart tystnat när människorna i bygden har sett vilken oerhörd fördel de fått genom att slippa postanstalten och få lantbrevbäring i stället.

Jag tackar för inbjudan alt komma lill Värmland, även om Karl Erik Eriksson inteoffererade någon ärepost åt mig där. Jag skall med glädje resa dit och njuta av det vackra landskapet under Karl Erik Erikssons ciceron-skap.

Sedan beklagar jag att jag inrangerade Gunnar Olsson bland dem som klagade på lantbrevbäringen. Del var etl misstag. Men jag tror det var riktigt bra alt jag gjorde del misstaget, ty därigenom fick jag efter mina lovord om lantbrevbäringen elt värdefullt stöd av Gunnar Olsson, som har erfarenhet av hur bra den är.

Vad sedan styckegodset beträffar är det ju glädjande att Gunnar Olsson ger uttryck ål sitt förtroende för mig och regeringen när det gäller det allvar med vilket vi kommer atl se på frågans vidare behandling och att Gunnar Olsson litar på atl vi inte kommer att låta del bli sådana negativa följder alt de regionalpolitiska strävandena motverkas.

108

Tredje vice talmannen KARL ERIK ERIKSSON (fp):

Herr talman! Bara två korta kompletterande synpunkter.

Beträffande posten villjag säga att någon hundraprocentig förnöjsamhet är det är de inte. Vid ett protestmöte i Västra Ämtervik, varifrån jag har några kommunikationsministern använde en något djärv formulering när han sade atl människorna är tacksamma i de bygder där de har mist poststalionen. Nej, del är de inte. Vid elt protestmöte i Västra Emtervik, varifrån jag har några fylliga referat, fanns det representanter för två bygder där poststalionen dragits in. Det uttalades vid detla tillfälle etl klart missnöje, och man sade sig ha dåliga erfarenheter. Det finns alltså delade meningar. Men för egen del har jag slmkil under attjag är helt nöjd. Vi har emellertid olika uppfattningar. Jag tycker alt man skall ta hänsyn till en enig bygd och en enig kommunal opinion. Kommunikationsministern anser au man inte skall göra delta utan pådyvla bygderna vad de statliga myndigheterna tycker är bäst. Där går våra meningar isär, och det beklagar jag.

Till sist vill jag säga några ord om styckegodstrafiken, som Gunnar Olsson berörde och som jag själv avslutningsvis tog upp i mitt första anförande. Del

är möjligt atl skälet till atl Gunnar Olsson och jag uppfattar del här som en stor fråga äratt Värmlands beroende av en god godsservice kanske är större än normalt. Kommunikationsministern och alla andra vet vilka problem vi har närdet gäller sysselsättningen. Den s. k. Värmlandsdelegationen gör kraftansträngningar för atl småföretagen skall kunna få avsättning för sina produkter. Det pågåren verklig kampanj för småföretagarna, och del kommer också atl kunna skapas några hundra nya arbetstillfällen, om man får avsättning för produkterna. Uddeholmsbolaget har ställt hela sin marknadsföringsapparat till företagarföreningens förfogande. Allt detta är beroende av om det finns goda transportmöjligheter när det gäller godset. Därför vill jag allra sist säga alt ett klan besked om styckegodset är kanske ännu mer av behovet påkallat i fråga om Värmland än då det gäller andra delar av landet.

Nr 87

Fredagen den 3 mars 1978

Om regeringens beslut i visst ärende rörande bemanning av.fartyg

Överiäggningen var härmed slutad.

§ 6 Om regeringens beslut i visst ärende rörande bemanning av fartyg

Kommunikationsministern BO TURESSON erhöll ordet för att besvara Ingegärd Frcenkels (fp) den 31 januari anmälda interpellation, 1977/78:124, och anförde:

Herr talman! Ingegärd FrEenkel har frågat mig vilka principer som tillämpas vid handläggning av besvärsärenden rörande fastställande av minimibesäit-ning för fartyg och på vilket underiag regeringen grundar sina ställningstaganden samt vilka skälen är lill all en befattningshavare med viss utbildning av navigaiorisk karaktär bedöms kunna ersättas med en person som saknar denna kompetens.

Regeringen avgjorde i december förra året etl ärende angående besvär över sjöfartsverkets beslut om minimibesätining för motorfartygei Bremön. Jag har nyligen här i riksdagen redogjort förde motiv som låg bakom detta beslut. Jag kommer därför i detla sammanhang endast all direkt besvara de frågor som Ingegärd Frasnkel framställt.

Regeringens ställningstagande gmndar sig på bestämmelserna i sjösäkerhetslagen om minimibesätining. Besättningens sammansättning till antal och kvalifikationer skall enligt lagen bestämmas med hänsyn till fartygets storiek, beskaffenhet, utrustning, användning och den typ av fart som fartyget nyttjas eller avses att nyttjas i. Minimibesätining skall fastställas med utgångspunkt endast i sjösäkerhelskraven. Vid sjösäkerhetslagens tillkomst år 1965 förutsattes bl. a. alt det nya systemet skulle ge möjlighet lill en fortlöpande och smidig anpassning av fartygsbemanningen efter den snabba tekniska utveckling som präglar moderna sjöfartsförhållanden dock ulan alt för den skull säkerhetskraven åsidosätts. Underlag för regeringens bedömning i ärenden om minimibesätining på fartyg är i huvudsak sjöfartsverkets ställningslagande samt remissyttranden från organisationerna för redare och

109

Nr 87                                                                         ombordanslällda.

Fredaeen den ' Bremönfallei har den beslutade minskningen av vaktbemanningen med

3 mars 1978 " styrman motsvarats av en ökning av antalet s. k. fartygsoperatörer/däck.

---

Det är emellertid inte fråga om alt fartygsoperalören ersätter styrmannen i

Dm rpoe  noprr: '" funktion. Regeringens beslut bygger på en total säkerhetsbedömning,

beslut i visst ärende °" '''• ' '""skattar atl två styrmän är tillräckligt för Bremön i högst s. k.

ärande bemannine Nodsjöfart med de speciella  förulsältningar som gäller för just detla

'av.fartyg ''■

INGEGÄRD FR/ENKEL (fp):

Herr talman! Jag tackar kommunikationsministern för svaren på mina frågor. Svaren är dock enligt min uppfattning litet otillfredsställande, och jag är därför tvungen att i klariäggande syfte ge något fylligare synpunkter på frågorna än vad jag från början hade trott vara behövligt. Jag kommer även att ställa några frågor, som jag hoppas bättre skall klariägga statsrådets ställningstagande -jag hoppas naturiigtvis atl statsrådet besvarar dem.

Som svar på min fråga om vilket underlag som grundar regeringens ställningstagande vid fastställande av minimibemanning har anförts sjöfartsverkets ställningslagande och remissyttranden från organisationerna för redare och ombordanslällda. I fallet Bremön har de befälsorganisationer som berörts av regeringens beslut ställt sig negativa till en ändring av den minimibesätining som föreskrivits av sjöfartsverket. Eftersom berörda befälsorganisationer och dessutom regeringens fackmyndighet intar samma ståndpunkt i frågan om minskning av den navigaloriska bemanningen måste jag fråga: Vilken sakkunskap har större kännedom om navigation och sjösäkerhet än de nu nämnda remissinstanserna?

Herr statsråd! Har de ekonomiska aspekterna skymt sikten för statsrådets bedömning av säkerhelsfaktorerna?

Statsrådet har också i sitt svar på min sista fråga i interpellalionen, om skälen till att en befattningshavare med viss utbildning av navigaiorisk karaktär bedöms kunna ersättas med en person som saknar denna kompetens, anfört alt minskningen av vaktbemanningen med en styrman motsvaras av en ökning av antalet farlygsoperatörer/däck. Kan detta tolkas på annat sätt än att operatören ersätter en styrman? Räknar regeringen bara antalet personer vid fastställande av minimibesätining, ulan hänsyn till deras befattning och utbildning?

Regeringen har som motiv lill att minska antalet styrmän ombord åberopat
alt regeringen funnit, att vakttjänstgöringen kan klaras av två styrmän med
visst övertidsuttag. Jag vill erinra om att vid sjöarbetstidslagens tillkomst
förutsattes alt övertidsarbete inte får utföras regelmässigt, dvs. övertid får inte
tas med i beräkningen vid uppgörande av vaktlista. Vidare får framhållas att
statsrådel i sill svar på Birger Rosqvisis fråga i kammaren framhöll som skäl
till den minskade bemanningen, atl Bremön är ett mycket modernt och
tekniskt avancerat fartyg. Bremön har ett avancerat framdrivningsmaskineri
med obevakat maskinrum, vilket eventuellt kan motivera minskning av
110                   maskinpersonalen. Men jag måsle få ställa frågan: På vilket sätt har fartyget

utrustats för alt underiätta styrmännens arbete? Styrmännen är dessutom ansvariga för fartygets lastning och lossning alldeles oavsett om det är ombordanslällda eller landanställda som utför dessa arbetsuppgifter.

Vad som nu anförts ger inte stöd för etl beslut som innebär en minskning av antalet styrmän eller en minskning av de arbetsuppgifter som normalt ankommer på styrmän i etl fartyg av Bremöns storiek.

I regeringsbeslutet förutsattes viss vakttjänst för befälhavaren, och statsrådet anser inte att detta skulle påverka sjösäkerheten. Jag vill åberopa vad Birger Rosqvist framhöll i sill anförande den 2 febmari i denna kammare:

"En befälhavare på ett fartyg kan aldrig koppla av helt, även om det finns ire styrmän ombord. Om fartyget - i detta fall en 6 000-lonnare - går i Ösiersjö- eller Nordsjöfart, har befälhavaren till sjöss 24 timmars jourtjänst. Han får rycka in när som helst när fartyget går i livligt trafikerade eller trånga passager, vid dåligt väder, vid tjocka och vid nedsatt sikt. Befälhavaren har ansvar för navigering, för fartyg och folk 24 timmar om dygnet. Han kan inte koppla av vare sig till sjöss eller i hamn."

En journalist skrev i december en rapport i Göteborgs-Posten om en resa mellan Göteborg och Liibeck på båten Birgitta. Det ärjust ett farvatten för vilket Bremön beviljats dispens enligt regeringens beslut och som snabbi kan bli aktuellt för Bremön. Jag vill påpeka all rapporten skrevs veckan innan debatten om Bremön satte i gång. Jag vill gärna citera några rader ur rapporten:

"Älvsborgsbron visade sig i ett töcken och ju längre ut vi kom desto mer tätnade dimman. Vi var inviterade att äta tillsammans med skepparen, men han ursäktade sig med att han måsle vara på bryggan på grund av tjockan. Så småningom blev det läggdags men si och så med sömnen, för fartygets dova siren tjöt ideligen och tätast blev signalerna när vi kom in i vad jag kallar 'danska skärgården'. Birgitta går ju genom Bälten med öarna Själland, Lolland, Falster, Möen, Fyn och Langeland.

På morgonen berättade kapten att han stått på bryggan hela natten och först vid fyraiiden kunnat slumra till på en brits någon timme. Han berättade vidare atl färden genom Bälten är rätt besväriig med inte mindre än 33 olika kursändringar och 8 färjelinjer som skär kurserna. Sker delta så i dimma förslår man hans bekymmer,"

Hur har nu enskilda och myndigheter reagerat på kommunikationsministerns sätt att så lättsinnigt avfärda expertis och erfaret folks bedömningar?

Del har inte saknats reaktioner i insändarsidornas spalter. Jag tar etl exempel från Expressen den 25 januari:

"Om nu som i fallet 'Bremön' en styrman dras in innebär det att befälhavaren får gå vakt. Herr Turesson kanske inte är införstådd med att en befälhavare måste vara tillgänglig dygnet runt och därför skulle en påtvingad vakttjänst medföra en säkerhetsrisk.

Efter närmare 20 år som befälhavare vet jag vad detta skulle innebära. Det är skrämmande atl vår regering är så litet insatt i vad den svenska handelsflottan och dess folk betyder och uträttar.

Nr 87

Fredagen den 3 mars 1978

Om regeringens beslut i visst ärende rörande bemanning av. far tyg

111

Nr 87---------- Är det så illa ställt alt ni för alt spara pengar äventyrar människoliv och
Fredagen den-- kerhet
3 mars 1978--- Hans Östberg
--------------- ------------------------------------- Moderat, Stockholm"

Om regeringens

,,...■■      j        Det är ju detta del gäller, herr Turesson. Säkerheten för de ombordva-
beslut t visst ärende      ■'           "

,   .              .      rande och för lasten. Säkerheten för andra fartyg till sjöss. Säkerheten för alt

f   .                   miljön i våra vatten och kring våra kuster skall bevaras ren.

av fartyg '

TCO:s ordförande Lennart Bodström gjorde den 20 januari följande uttalande:

"Regeringen har nu mol sjöfartsverkets uttryckliga önskan medgivit fartyg tillåtelse att minska antalet sjöbefäl ombord under den gräns som lagstiftningen anger som miniminivå för sjösäkerhetens upprätthållande. Vi har därmed kommit i den situationen att våra medlemmar som har att i riänsten svara för säkerheten ombord anser denna uppgift omöjlig."

Nordiska Fartygsbefäls Kongress hade redan den 18 december 1977 telegrafiskt till statsminister Fälldin framfört alt man ansåg atl det vore ett oansvarigt övergrepp på sjösäkerheten om regeringen fattar etl beslut som innebär att man reducerar antalet styrmän och tvingar befälhavaren att regelbundet gå vakt till sjöss.

Vid extra sammanträdet den 17 januari underströk kongresen detta uttalande och tillade bl. a. i anledning av delta ärende:

"Del är kongressens uppfattning att en föriängning av vakliiden för styrmännen får ett allvarligt, negativt inflytande på sjösäkerheten, med etl trevaktsyslem för styrmännen säkrar man utvilat befäl på bryggan.

Kongressen har självklart i många år diskuterat organisationen på bryggan i de fartyg man genom åren bemannat. Det är vår klara uppfattning atl befälhavaren i varje tillfälle skall kunna rycka in på bryggan så snart styrmannen känner behov härav. Om befälhavaren skall dellaga i de normala sjövakterna och därutöver vara disponibel under styrmännens vakter, vakthållning vid nedsatt sikt, i hårt trafikerade farvatten samt utföra etl alltmer krävande administrativt arbete m. m., kommer det i framtiden alt uppstå situationer där en styrman kan stå tvekande inför om han skall tillkalla befälhavaren eller inte. Denna situation kan de nordiska fartygsbefälen inte acceptera atl bringa styrmannen i.

Kongressen avvisar därför varie försök till att befälhavaren skall gå normala sjövakter.

Slutligen råder enighet inom Nordiska Fartygsbefäls Kongress om att använda alla de möjligheter som slår till kongressens förfogande för alt bevara sjösäkerheten i framtiden."

Sjöbefälsskolornas elevorganisation följer naturligtvis med uppmärksamhet debatter om den svenska sjöfarten. Eleverna utbildar sig med avsikt att tjänstgöra i svenska handelsfartyg i ledande befattningar. De har, som jag tror att kommunikationsministern vet, skrivit ett öppet brev till regeringen.

vari de bl. a. påtalar atl regeringen åsidosatt sjöfartsverket, som delvis inrymmer landels sjösäkerheisexpertis:

-    frångått sjömanslagen, sjöarbelstidslagen och sjöbefälskungörelsen

-    ignorerar IMCO:s uttalanden och konvenlionsförslag om sjösäkerhet

-    avböjt laga hänsyn lill framförda synpunkter från nationella och internationella fackorganisationer.

I sitt öppna brev begär elevorganisationen att regeringen skall ompröva sitt beslut.

Herr talman! Jag vill fråga kommunikationsministern: Är statsrådet beredd atl med ledning av här framförda reaktioner ändra sin inställning till en sådan försöksverksamhet som föreslavals i fallet Bremön?

Nr 87

Fredagen den 3 mars 1978

Om regeringens beslut i visst ärende rörande bemanning av fartyg

Kommunikationsministern BO TURESSON:

Herr talman! Ingegärd Frsenkel har ställt en rad frågor utöver dem som fanns i interpellalionen. Jag har ingen möjlighet atl utan att se dem skriftligen framför mig besvara dem i tur och ordning, utan jag för väl läsa Ingegärd Frsenkels inlägg i protokollet senare och la ställning. Men jag skall kommentera några av frågorna här. Till detta villjag dock ha sagt aU jag inte kommer alt lämna några fullständiga svar,

Bakgmnden lill all denna sak kommit upp är att man inom skeppsfarten försöker utnyttja den moderna tekniken i så slor utsträckning som möjligt för alt förenkla, försnabba och rationalisera arbetet ombord samt arbetet vid lastning och lossning. En hel del tekniska nykonstruktioner, som dessutom kostar myckel pengar, installeras på moderna fartyg. Bremön är i det fallet ingalunda något undanlag, tvärtom. Skall del vara någon mening med alt sälta in sådana grejor och över huvud taget att modernisera fartyg för att göra arbetet bekvämare och minska omfattningen av manuellt arbete, är det ganska klart alt man också söker sig till möjligheter att minska bemanningen ombord i den takt som den moderna tekniken på fartyget ger möjlighet till.

Ingegärd Fraenkel kallar mitt råd till regeringen atl fatta del här beslutet för lättsinnigt. Hon kritiserar mig för all jag i del fallet gick emot statens egen fackmyndighet, sjöfartsverket, som i sådana här sammanhang tillvaralar sjösäkerhelsiniresset.

Nu är del ju så all vi har ett system med möjlighet att anföra besvär över underordnad myndighets beslut, en besvärsordning som slutar i regeringen -över regeringens beslut kan man inte besvära sig. Hela meningen med det är all varje överinstans skall ha möjlighet, om den finner sakliga skäl för det, att ändra på underordnad myndighets beslut. I annat fall är det ju ingen mening med att ha denna besvärsrätt.

Det är klart att det aren allvarlig sak att ändra på etl beslut av - som i det här fallet-en myndighet som tillvaratar säkerhelsinlresset. Men jag kan försäkra Ingegärd Fraenkel att det gör man inte lättsinnigt. Man skaffar sig en god bild av verkligheten innan man tar ett sådant beslut - och sedan känner man verkligen ansvaret för det och allvaret i del.

113

8 Riksdagens protokoll 1977/78:86-89

Nr 87

Fredagen den 3 mars 1978

Om regeringens beslut i visst ärende rörande bemanning av fartyg

114

Innan jag berättar litet om den bakgmnd som vi skaffade oss för detla ställningslagande vill jag bara nämna att det under gång alltid finns minst en navigationsutbildad person på bryggan - antingen befälhavaren eller en styrman. Denna navigalionsutbildade person sysslar naturligtvis inte bara med navigering, ulan han har även andra uppgifter. Och den s. k. fartygsoperatören/däck kan tidvis tjänstgöra i andra uppgifter, vilket medför en viss avlastning. Del är inte meningen atl han skall navigera.

Sedan lill en väsentlig del av underlaget för regeringens ställningstagande. Ingegärd Fraenkel utgår ifrån atl Bremön representerar normala seglalions-förhållanden, men så är inte fallet. Bremön har tvärtom ganska egna seglalionsförhållanden, som karakteriseras av korta resor, både i Östersjöområdet och på Nordsjön, och lång liggetid i hamnarna.

Vi har haft tillgång lill dala rörande Bremöns seglalionsförhållanden under sju månader 1977, och vi har gått igenom dem mycket noggrant och sammanställt dem. Då har vi kommit lill resultatet att under dessa sju månader låg Bremön i hamn drygt 60 96 av tillgänglig tid. Den genomsnittliga arbetstiden med vakttjänst för var och en av de tre styrmännen var 23 timmar per vecka. Vid en bemanning med två styrmän skulle motsvarande arbetstid ha varit 27 limmar per vecka jämte ett övertidsuttag på genomsnittligt sju timmar per vecka. Om del hade funnits två styrmän på båten under de sju månaderna 1977 skulle alltså var och en av dem ha haft en sammanlagd arbetstid med vakttjänst om 34 timmar per vecka. Överiidsutiaget skulle också inom ramen för sjöarbetstidslagen i praktiken ha varierat en hel del. Det sammanhänger med de olika farter vari båten har gått dels i Östersjön, dels i Nordsjön. Ett i egentlig mening regelbundet övertidsarbete för styrmännen vid sådana seglalionsförhållanden kan man inte säga atl det är fråga om.

En bemanning med två styrmän förutsälter atl befälhavaren i några enstaka fall går vakt under kortare tid, allt under förutsättning att man bygger på förhållandena de sju månaderna 1977. Under den aktuella seglationspe-rioden, dvs. dessa sju månader, skulle befälhavaren vid en bemanning med två styrmän ha behövt gå vakt genomsnittligt 2,5 timmar per dygn under 14 dagar av de 219 dagar som seglationen omfattade. Dessa 14 tillfällen skulle ha koncentrerats till tre av det 60-tal resor som Bremön utförde under sjumånadersperioden. Inget av de 14 dygn befälhavaren behövde gå vakt krävdes det mer än fyra timmars vakttjänst av honom.

Det torde i sammanhanget böra nämnas att enligt gällande kollektivavtal mellan Sveriges redareförening och Sveriges fartygsbefälsförening kan befälhavaren i fall som det förevarande enligt tillämpad praxis vid tillfällig arbetsbelastning överta ansvaret för vakt på bryggan för alt därigenom tillfälligt friställa styrmannen för andra arbetsuppgifter eller vila. Även om befälhavaren något ökar sin vakitjänstgöring, vilket i så fall naturligen medför alt styrmännens totala arbetstid för vakttjänst minskar, torde befälhavarens övriga vaktfunkiioner inte äventyras.

Vad sedan beträffar maskinchefen och två fariygsoperalörer i maskin under den här försöksperioden är det enligt regeringens bedömning en tillräcklig bemanning för Bremöns maskinavdelning. Den bedömningen har

vi gjort på grundval av den konslmklion med obemannat maskinmm som fartyget har. Detta har emellertid inte Ingegärd Fraenkel anmärkt på, och därför harjag inte anledning att närmare gå in på det.

Jag har velat säga detta om bakgrunden lill regeringsbeslutet och om de sakuppgifter som vi har grundat beslutet på, därför all jag tycker att det är otillfredsställande atl det i riksdagens protokoll skall få stå inskrivet att inte bara jag utan också hela den svenska regeringen behandlar en sådan här fråga lättsinnigt.

INGEGÄRD FR/ENKEL (fp):

Herr talman! Allra först villjag säga atl på min sista fråga fick jag inte något svar, men jag hoppas att kommunikationsministern återkommer till den.

Statsrådel säger att bakgmnden till det här beslutet bl. a. var fartygets oerhört moderna teknik. För atl man skall ha råd att låta tekniken gå framåt -jag förstår atl kommunikationsministern menar atl teknisk utrustning kostar mycket pengar - måste man alltså dra in på personal. Jag har framför mig här ett utdrag ur en rapport från Sovjet enligt en tydligen myckel intressant bok som heter Människan och säkerheten. I Sovjet har man betydligt större besättningar än i Sverige. Och i rapporten understryker man hur viktigt det är att det finns kunskap hos dem som skall ha hand om de moderna medel som finns på ett fartyg. Man talar också om trötthet.

Kommunikationsministern sade atl det fömtsätts att befälhavaren eller styrman och alltså inte operatören är på bryggan. Det betyder att befälhavaren måste gå vakt. Jag vill här inte underlåta alt läsa upp ett stycke ur rapporten: "Trötthet och utmattning nedsätter människans möjligheter och medför atl hörsel och syn fungerar sämre. En myckel skicklig navigatör kan sålunda under inverkan av utmattning göra ett ödesdigert misslag." Då är vi tillbaka till vad jag sade om all det naturligtvis blir mer ultröttning om det blir längre tjänstgöring för styrman-för att inte tala om befälhavaren, om han måste gå vakt under de 24 timmar då han är ansvarig för fartyget.

Bremön sägs ha en ovanligt modern teknik ombord, men jag har inte fått reda på vilka moderna finesser det skulle röra sig om. Det har också talats om korta resor för Bremön, men det ärju ingel argument föratiman kan dra in på besättningen. Just delta alt fara ul och in i hamn är besvärligt. Vi kan bara tänka oss en situation med dåligt väder, is, dimma, storm - då gäller det verkligen att man är uppmärksam och atl kaptenen tillsammans med sin styrman är på vakt.

Jag vet inte hur det är med Bremöns alla finesser. Bremön havererade i natt och är nu på väg in för reparation -jag vet inte om herr Turesson känner till det. Jag vel inte vad som var orsaken och inte heller hur mycket befäl som fanns ombord. Men delta visar atl man inte bara kan förlita sig på de fina instrumenten ombord.

Herr Turesson talade om atl det naturiigtvis var möjligt atl så alt säga segla över sin expertgrupp, som sjöfartsverket är. Såvitt mig är bekant är det ingel annat land utom Sverige av de nordiska länderna där en kommunikationsminister - speciellt  när det gäller säkerhetsfrågorna - gått  ifrån sitt

Nr 87

Fredagen den 3 mars 1978

Om regeringens beslut i visst ärende rörande bemanning av. fartyg

115

Nr 87                 sjöfartsverks rekommendationer.  Nu  var del  kommunikationsminister

Fredaeen den      Turesson som gjorde det.  Fömt hände del  1966, då Olof Palme var

3 mars 1978        kommunikationsminister   och    då   regeringsbeslutet   i jämförelse   med

_____________  sjöfartssiyrelsens ursprungliga beslut innebar vissa förändringar. Detta har

Om reeerineen'!   "'    gånger i de nordiska länderna.

heslut i visst ärende      Kommunikationsministern säger också alt det fanns tillgång till journaler.
ärande bemannine    ■'  '' " annan statistik, och jag tyckte inte atl den överensstämde
nv fnnvp              JS hörde kommunikationsministern läsa upp - även om jag inte

kunde följa med helt i siffrorna. Dessutom harjag hört all den statistik som kommunikationsministern nu hänvisar lill inte varit tillgänglig för remissinstanserna. Därför vill jag gärna höra litet närmare om detla.

Jag ser alt min tid är slut nu, men jag vore myckel lacksam om jag kunde få svar på även min sista fråga.

Kommunikationsministern BO TURESSON:

Hert talman! Jag beklagar altjag glömde-del är väl rälta ordet-alt svara på den sista frågan som Ingegärd Fraenkel framställde i sitt första inlägg.

Frågan var om jag var beredd atl föreslå regeringen atl ompröva beslutet. Del är jag inte, under själva försöksperioden. Regeringen vill ha den erfarenhet som del här försöket ger. Men naturiigtvis kan seglalionsförhållanden och sådant ändras, och i så fall kan sjöfartsverket ändra på reglerna för minimibesätining, men det är en helt annan sak.

Jag känner inie till vad som kan ha hänt i natt, än mindre vad del kan ha haft för orsak. Haverier är alllid beklagliga. Vi försöker naturiigtvis alltid utröna orsakerna lill dem. I fall då det är ändamålsenligt - och det är del ganska ofta-tillsätter v i en särskild kommission för alt fö tillfälle alt gmndligt studera vad som har hänt och varför det har hänt. Jag vill bara med anledning av Ingegärd Frasnkels upplysning alt det har hänt någonting säga all man för dagen naturiigtvis inte kan dra några slutsatser av det. Haverier inträffar även med fartyg med traditionell bemanning.

Med de erfarenheter man har av de sju månadernas seglaiion som jag utförligt redogjorde för- uttaget av arbetstid vid bemanning med två styrmän skulle alltså vara 34 timmar per vecka och båten ligger i hamn över 60 % av tiden - ter del sig kanske litet överdrivet att tala om utmattning. Del skall vi naturiigtvis försöka bilda oss en uppfattning om, men det är kanske etl någol slarkt ord i sammanhanget. Till sist: det låter ju illa all organisationerna inte haft tillgång till journalerna. Hur kan Ingegärd Frasnkel påstå det? Det är inte sant.

INGEGÄRD FR/ENKEL (fp):

Herr talman! Har jag sagt någonting som inte är sant, så skall jag
naturiigtvis försöka kollationera de uppgifterna. Men de siffror som
kommunikationsministern läste uppstämmer inte alls med de siffror som jag
har framför mig och som befölsorganisationerna har fått. Det visar-jag kan
inte se del på annat sätt-att man haft tillgång lill olika uppgifter. Men harjag
116                   missuppfattat det, skall jag naturligtvis ta tillbaka det.

Statsrådet säger att försöksverksamheten naturligtvis skall fortsätta till den 31 mars 1979. Jag har fortfarande inte rikligt klart för mig vad denna försöksverksamhet går ut på. Vad är del man vill komma fram till egentligen?

Jag vet alt det nu är många båtar för vilka man begär dispens för alt få samma förhållanden som Bremön. Jag förstår - det är naturiigtvis billigare, man sparar in vissa löner. Men hur tänker regeringen göra sedan? Jag har fått ett besked: försöksverksamheten skall inte avbrytas, den skall fortsätta t. o. m.den31 mars 1979. Men kanjagocksåfåbeskedet atldet baraärdenna båt det gäller och att vi inte behöver befara att samma försöksverksamhet skall bedrivas på andra bålar? Kan vi slippa dväljas i etl tillstånd av oro för den sjösäkerhetsfara som kan uppslå? Jag vill gärna ha ett svar på de frågorna liksom på frågan vilket resultat ni vill uppnå med försöksverksamheten.

Nr 87

Fredagen den 3 mars 1978

Om regeringens beslut I visst ärende rörande bemanning avfartyg

Kommunikationsministern BO TURESSON:

Herr talman! Det är möjligt alt man för många båtar tänker begära liknande dispens som Bremön har fått. Men fördel första tror jag inte alt del kan vara så många som har likartade seglalionsförhållanden som Bremön, och för det andra är det uttryckligen sagt från min sida och därmed från regeringens alt sådana här frågor måsle avgöras från fall till fall. För atl kunna ha något erfarenhetsmaterial att bygga på vid sådana prövningar kommer vi naturligtvis au avvakta resultatet av försöksverksamheten på Bremön. Jag kan inte se att det för dagen finns någon anledning atl utöka den försöksverksamheten, om inte alldeles speciella förhållanden skulle dyka upp. Och jag har inte för avsikt att initiera någon sådan utökning.

INGEGÄRD FR/ENKEL (fp):

Herr talman! Jag tackar statsrådet för vad han nu sade och tar det som etl löfte om att det inte skall bli några fier Bremönfall.

Överiäggningen var härmed slutad.

§ 7 Föredrogs och hänvisades

Motion

1977/78:1759 till konstitutionsutskoUet

!I7

Nr 87

Fredagen den 3 mars 1978

Anmälan av interpellationer

§ 8 Anmälan av interpellationer

Anmäldes och bordlades följande interpellationer som ingivits till kammarkansliet

den 2 mars

1977/78:138 av Karl Erik Olsson (c) lill jordbruksministern om lantbruksnämndernas rådgivningsverksamhet:

Vid tillkomsten av den nuvarande lanibruksnämndsorganisalionen år 1967 fastslogs alt nämndernas rådgivningsverksamhet - även den enskilda rådgivningen - skulle stå öppen för alla typer av jordbruksförelag och på lika villkor.

I regeringens proposition 1977/78:19 om nya riktlinjer för jordbrukspolitiken m. m. delar föredraganden i avsnittet 6.8 Rationaliseringsverksamhelen upp jordbruksföretagen i tre grupper: 1. Utvecklade och utvecklingsbara företag 2. Begränsat utvecklingsbara företag. 3. Företag som inte är utvecklingsbara.

Rådgivning, som bl. a. har lill uppgift att informera lanibmkarna om de senaste forskningsrönen och om den statliga rationaliseringsverksamhelens möjligheter, har otvivelaktigt verksamt bidragit lill jordbrukets rationalisering.

I olika sammanhang, bl. a. i samband med statskontorets översyn av lantbruksnämndernas organisation, har det framskymtat att den enskilda rådgivningen i större utsträckning än hittills skulle avgiftsbeläggas. Detta skulle sannolikt leda lill att de som har de bästa ekonomiska resurserna kom att utnyttja rådgivningen mest. De övriga, som i första hand står alt finna i grupperna begränsat utvecklingsbara företag och företag som inte anses vara utvecklingsbara, skulle troligen av ekonomiska skäl dra sig för alt vända sig till nämnderna. Dessa kategorier, som många gånger har stort behov både av rådgivning och av lantbmksnämndernas medverkan i rationaliseringsfrågor, skulle då uppenbarligen missgynnas.

Enligt min uppfaltning är en sådan prioritering inte tilltalande och skulle försvåra rationaliseringsverksamheten. Ur jämlikhetssynpunkl avviker den också från vad som anses allmänt accepterat inom andra samhällssektorer.

Med hänvisning till det anförda anhåller jag all till jordbmksministern få slälla följande fråga:

Vilken är statsrådets uppfattning om villkoren för lantbruksnämndernas rådgivning, och anser statsrådet att rådgivningen skall vara lika tillgänglig för alla grupper av jordbmkare?

118

1977/78:139 av Per Bergman (s) till industriministern om det statliga stödet till varvsindustrin:

Enligt uppgift i pressen skulle den svenska regeringen efter överläggningar med den norska regeringen ha beslutat ändra uppläggningen av stödet till den svenska varvsindustrin.

Med anledning av detta vill jag ställa följande fråga till industriministern:

Är industriministern beredd atl närmare redovisa vad som förevarit vid dessa överläggningar och de konsekvenser dessa kan få för sysselsättningen vid de svenska varven?

Nr 87

Fredagen den 3 mars 1978

Meddelande om frågor

§ 9 Meddelande om frågor

Meddelades alt följande frågor framställts

den 2 mars

1977/78:329 av Anton Fågelsbo (c) till arbetsmarknadsministern om ökade kommunala industribeställningar:

Är arbetsmarknadsministern beredd att ta initiativ till atl ylteriigare arbetsmarknadspolitiskt betingade kommunala industribeställningar kan läggas ut?

1977/78:330 av Paul Jansson (s) till arbetsmarknadsministern om en ny förtroendemannalag:

Den 16 februari besvarade arbetsmarknadsministern en fråga av Lars Ulander där han förklarade att propositionen om den nya förtroendemanna-lagen inte kunde framläggas för riksdagen förrän lill hösten.

Vid ett förelagarmöte i Skövde den 27 febmari anordnat av Sveriges Hantverks- och industriorganisalion,där förslaget till ny förtroendemannalag diskuterades, försäkrade en folkpartislisk riksdagsman alt regeringen inie kommer att upphöja förslaget till lag som det nu ser ul.

Min fråga till arbetsmarknadsministern är:

Är detla uttalande representativt för regeringens uppfattning i frågan och kommer följaktligen regeringen inte alt framlägga något förslag om ny förtroendemannalag för riksdagen?

119

Nr 87

Fredagen den 3 mars 1978

Meddelande om frågor

den 3 mars

1977/78:331 av Olle Eriksson (c) till industriministern om sysselsättningen i Fengersfors:

De två senaste åren har arbetsmarknadssituationen i norra Dalsland varit myckel bekymmersam.

Flera industrier och bruk har lagts ned, anställningsstopp har rått vid de största industrierna och industriinvesteringar har skjutits på framtiden. Till detta kommer att etl hundratal anställda vid Fengersfors Bmk föriorar sina arbeten under mars och april månader.

Med hänvisning lill det anförda vill jag till induslriministern Nils Åsling slälla följande fråga:

Är statsrådet beredd att redovisa sin syn på hur sysselsättningsfrågorna i Fengersfors skall lösas?

På hemställan av talmannen beslöt kammaren kl. 10.53 alt ajournera sina förhandlingar till kl. 16.00, då de till dagens bordläggning anmälda utskottsbetänkandena väntades föreligga.

§ 10 Förhandlingarna återupptogs kl. 16.00 under ledning av tredje vice talmannen.

§ 11 Anmäldes och bordlades Skrivelse

1977/78:117 med överiämnande av allmänna pensionsfondens fjärde fondstyrelses årsredovisning

§ 12 Anmäldes och bordlades

Redogörelse

1977/78:11 Riksdagens revisorers berättelse över verkställd granskning av

riksgäldskoniorels tillstånd, styrelse och förvaltning under budgetåret

1976/77

§ 13 Anmäldes och bordlades

Konstitutionsutskollels betänkande

1977/78:23 med anledning av förslaget 1977/78:5 från riksdagens förvaltningsstyrelse om riksdagens lokalfrågor på längre sikt m. m. och propositionen 1977/78:100 i vad avser anslag till nytt riksdagshus jämte motioner

120

Skatteutskottets betänkanden

1977/78:26 med anledning av propositionen 1977/78:1(X) bilaga 11 i vad avser vissa anslag för budgetåret 1978/79 inom budgetdepartemenlets veksam-hetsområde

1977/78:27 med anledning av motioner om alkoholpolitiska frågor

1977/78:28 med anledning av motioner om kapitalbeskattningen m .m.   Nr 87

1977/78:29 med anledning av motioner om realisationsvinstbeskattningen        Fredaeen den

1977/78:30 med anledning av motioner om bostadsbeskattningen          mars 1978

1977/78:31 med anledning av motioner om inflationsskydd av inkomstskat-                

teskalan

Lagulskoiteis betänkanden

1977/78:11 med anledning av propositionen 1977/78:70 om värdet av vissa

beräkningsenheter i guld 1977/78:12 med anledning av motion om lagstiftningen rörandeonykterhet

vid trafik lill sjöss 1977/78:13 med anledning av motioner om ändring i namnlagen 1977/78:14 med anledning av motion om förbud mol koppling i hyresavtal av

hyra av bostad och hyra av bilplats

Socialutskottets betänkanden

1977/78:23 med anledning av propositionen 1977/78:101 med förslag om tilläggsbudget II till statsbudgeten för budgetåret 1977/78 såvitt avser socialdepartementets verksamhetsområde jämte motion

1977/78:24 med anledning av propositionen 1977/78:74 med förslag till riktlinjer för etl informationssystem om arbetsskador, m. m.

Trafikutskottets betänkande

1977/78:15 med anledning av propositionen 1977/78:88 om inrättande av en central myndighet för utredning av allvarligare civila och militära luftfartsolyckor, m. m.

Civilutskottets betänkanden

1977/78:13 med anledning av propositionen 1977/78:100 i vad avser anslag

till centralnämnden för fastighetsdata 1977/78:14 med anledning av propositionen 1977/78:100 i vad avser anslag

till bostadsdeparlementet m. m. 1977/78:15  med  anledning  av   propositionen   1977/78:100  i  vad  avser

allmänna samlingslokaler jämte motion 1977/78:17 med anledning av motion om helikopterresurser för räddningstjänsten i Skåne 1977/78:18 med anledning av motioner rörande fastighetsbildningslagen

(1970:988) 1977/78:19 med anledning av motionsförslag om upphävande av presum-

tionsregeln i expropriationslagen (1972:719) 1977/78:20 med anledning av molionsförslag om tilläggsdirektiv lill tomt-

rältskommittén

121

Nr 87

Fredagen den 3 mars 1978

Meddelande om fråga

§ 14 Meddelande om fråga

Meddelades att följande fråga framställts

den 3 mars

1977/78:332 av Inga /.on/z (vpk) till statsrådet Britt Mogård om skolledighei första veckan i maj:

Vissa kommuner har hos skolöverstyrelsen ansökt om all fö ge eleverna ledigt tvådagar,den 2 och 3 maj i vecka 18. Denna ledighet skulle ge eleverna ett sammanhängande lov på nio dagar. SÖ har gått emot kommunernas begäran.

Mot denna bakgrund vill jag fråga statsrådet Britt Mogård:

Ämnar statsrådel medverka till atl eleverna får ledigt den 2 och 3 maj?

§ 15 Kammaren åtskildes kl. 16.01.

In fidem

SUNE K. JOHANSSON

/Solveig Gemen