Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1977/78:84

Tisdagen den 28 februari

Kl. 15.00

§ 1 Om innebörden av uttalande rörande sparande och inköp av värdesäkra investeringsobjekt

Ekonomiministern GÖSTA BOHMAN erhöll ordet för att besvara Kun Hugossons (s) den 10 februari anmälda fråga, 1977/78:294, och anförde:

Herr talman! Kun Hugosson har- med åberopande a v vissa av mig gjorda, men felaktigt återgivna uttalanden - frågat om jag anser det möjligt för vanliga löntagare, som åren 1977 och 1978 drabbas av stora reallöneförsämringar "atl köpa sig havskryssare och andra värdesäkra investeringsobjekt". Han har vidare frågat hur det är möjligt "atl uppmana till återhållsamhet och sparsamhet och samtidigt uppmana folk atl köpa lyxbåtar".

Då det gäller den första frågan, avseende vad Kurt Hugosson kallar värdesäkra investeringsobjekt, ärdet min bedömning alt vårt lands inkomsttagare också under 1978 i betydande utsträckning kommer att placera sparade pengar i sådana objekt. Det för folk i allmänhet ojämföriigt viktigaste torde vara en egen bostad - ett småhus eller en bostadsrättslägenhet. Enligt de bedömningar som gjorts i årets preliminära nationalbudgei beräknas ca 37 000 småhus bli inflyttningsklara under 1978, och jag tror atl den faktiska efterfrågan ligger på en ännu högre nivå. Detta torde i allmänhet inte ha atl göra med några spekulationsmotiv, som Kurt Hugossons fråga möjligen antyder. I stället är det så atl småhuset representerar en boendeform, som ett stort antal människor föredrar och i fråga om vilken det fortfarande, till följd av den bostadspolitik som tidigare fördes frän socialdemokratiskt håll, finns en betydande efterfrågan som ännu inte kunnat tillgodoses.

Begreppet havskryssare, som Kurt Hugosson speciellt nämner i sin fråga, har jag själv inte använt i berörda sammanhang. Vad jag har talat om är "fritidsbåtar", ett betydligt vidsträcktare begrepp än det Kurt Hugosson av någon anledning föredragit atl ägna sin uppmärksamhet åt. Fritidsbåtsutredningen uppskattade i sitt betänkande (SOU 1974:95) Samhället och fritidsbåtarna totalbeslåndei av fritidsbåtar till 505 500. Antalet fritidsbålar torde sedan dess ha ökat icke obetydligt. Jag nämnde i det anförande vid en båtmässa i Göteborg som Kurt Hugosson hänvisat till atl antalet i år kanske kommer att uppgå till uppemot 800 000.

Del är emellertid, som jag också antydde i mitt anförande, troligt att försäljningen av fritidsbåtar kommer att minska med hänsyn till vårt lands ekonomiska läge och inte minst situationen på kredilmarknaden. Jag uttalade mot denna bakgrund förhoppningen alt nedgången inte skulle behöva gå ut över sysselsättningen i Sverige och att produktionen skulle kunna upprätthållas genom att företagen i branschen i ökad utsträckning gick ut pä den

Tisdagen den 28 februari 1978

Om innebörden av uttalande rörande sparande och inköp av värdesäkra investeringsobjekt

Nr 84

Tisdagen den 28 februari 1978

Om innebörden av uttalande rörande sparande och inköp av värdesäkra investeringsobjekt

inlernalionellamarknaden och genom alt de svenska tillverkarna ökade sina marknadsandelar i Sverige. Del skulle ge stöd till sysselsättningen på de orter där tillverkningen av fritidsbåtar sker. Jag vill också peka på det önskvärda i att svenska folket i ökad utsträckning väljer att stanna i Sverige under sin semester. Investeringar i fritidsstugor och fritidsbåtar medverkar till en sådan utveckling.

Svaret på Kurt Hugossons första fråga är alltså alt jag anser det möjligt för vanliga inkomsttagare som är beredda att sätta av en del av sina inkomster i ett målinriktat sparande att också fortsättningsvis skaffa sig värdesäkra investeringsobjekt av typen etl eget småhus eller en bosladsrätislägenhet. Jag bedömer del också som troligt att ökningen av antalet fritidsbåtar kommer all fortsätta om än i en långsammare takt än tidigare. Större delen av tillskottet av såväl småhus som fritidsbålar kommer atl efterfrågas av vad Kurt Hugosson kallar "vanliga löntagare".

Till svar på Kurt Hugossons andra fråga vill jag framhålla atl jag inte "uppmanat folk att köpa lyxbåtar". Jag har däremot uttryckt en förmodan om att många människor, när de inte kan förverkliga alla konsumlionsönskemål, gärna prioriterar såväl den egna stugan som fritidsbåten, därför att del i båda fallen är fråga om en långsiktig investering till gagn och glädje för vederbörande och hans familj. Jag har i del sammanhanget också uttalat en förhoppning om alt antalet människor, som kan förverkliga sin dröm om en egen fritidsbål, skall forlsälia atl öka. Det torde finnas många sådana människor, inte minst i den valkrets som Kurt Hugosson representerar.

KURT HUGOSSON (s):

Herr talman! Jag ber att få lacka ekonomiministern Gösta Bohman för svaret pä mina frågor. Del var i form av en fråga jag tog upp dessa spörsmål, och jag har fåll ett ovanligt långt svar. Måhända tyder detta på att jag har trampat på en öm tå.

Det görs i svaret gällande atl jag skulle åberopa felaktigt återgivna uttalanden. Jag ber, herr talman, atl få börja med elt direkt citat. Jag har fått utskrifter av uttalandet från TV och från Dagens Eko och har tillgång till Gösta Bohmans manuskript, som jag skall be atl få citera ordagrant: "Jag tror att när tiderna ter sig besväriigare än vanligt, när kraven på arbeisinsal.ser ökar, då kommer båten liksom den egna stugan atl prioriteras. Då ökar behovet av avkoppling från stress och bekymmer. Då ligger rorkulten mjukare i handen än eljest."

När jag hörde delta kom jag atl tänka på den gamle romerske kejsaren Pompejus' uttalande "Navigare necesse est, vivere non est necesse" - med andra ord "att segla är nödvändigt, atl leva är icke nödvändigt".

Med hänsyn lill den ekonomiska situationen vill alltså Gösta Bohman i detta läge gå ut och uppmana löntagarna atl visa återhållsamhet och sparsamhet - del kräver vårt lands ekonomi. Samtidigt kan Gösta Bohman när han inviger båtmässan i Göteborg uppmana folk lill direkt lyxkonsumtion; för att tillmötesgå bålproducenternas önskemål.

Vad del gäller här är till stor del lyxkonsumtion. Jag har i min fråga över

huvud laget icke nämnt bostadsproblemet; och jag iroratt ekonomiministern är medveten om all vi från socialdemokratiskt håll i rik,sdagen i år har krävt ökat bostadsbyggande. Frågan om småhus och bostadsbyggande, som Gösta Bohman tar upp i sitt svar, har inte alls med det här spörsmålet alt göra.

Man blir förvånad när Gösta Bohman säger: "Att lägga ner sina pengar i en båt är all placera dem varaktigt. Den välskötta bålen ökar alllid i värde och i takt med eget arbete som läggs ned på båten," Det är naturiigtvis rikligt men klingar mycket falskt för de löntagare som 1977 fick etl par procents reallöneförsämring. 1 årets finansplan räknar Gösta Bohman med ytterligare reallöneförsämringar för vanliga inkomsttagare. De förstår icke Gösta Bohmans uttalande att de nu skall spara och vi.sa återhållsamhet samtidigt som han uppmanar dem atl köpa dyra båtar.

Förvisso har jag ingenting emot, Gösta Bohman, att vanligt folk lar möjligheter att skaffa sig frilidsstuga och fritidsbåt. Jag har tagit upp den saken interpellalionsvägen med bostadsministem så sent som förra året. Men det klingar verkligen falskt när man gör uttalanden av detta slag i nuvarande ekonomiska situation. Jag hoppas alt vår regering kan driva en annan ekonomisk politik som möjliggör en sådan konsumtion för vanliga löntagare, t. ex. för många av dem som bor i min egen valkrets och som ingenting högre skulle önska än att få en sådan möjlighet.

Nr 84

Tisdagen den 28 februari 1978

Om innebörden av uttalande rörande sparande och inköp av värdesäkra investeringsobjekt

Ekonomiministern GÖSTA BOHMAN:

Herr talman! Kurt Hugosson klagade över att han fick ett långt svar. Jag lyckeratt han skall vara tacksam fördel. Jag haren känsla av att han behöver upplysning om vad sparande innebär och om varför människorna egentligen sparar.

Jag vill också kritisera hert Hugosson. När han citerade mig strök han en mening som var viktig för sammanhanget, nämligen följande: "Då skjuter man annan verklig lyxkonsumtion åt sidan." Den meningen föredrog herr Hugosson att hoppa över. likaså underlät han alt tala om att han i ingressen till den fråga som han ställde till mig uttryckligen tar upp icke bara fritidsbålar utan också fritidshus, vilket motiverar atl jag även berörde dessa.

Så lill själva sparandet. Sparande är ju inte något självändamål. Man sparar inte pengar för atl ligga på dem eller för alt räkna slantarna utan man sparar dem i etl bestämt syfte - för att skapa trygghet inför oförutsedda händelser och för att öka sina tillgångar och därmed ytterligare förstärka sin .säkerhet. Man kan spara i obligationer och andra värdepapper, många människor sparar också i varaktiga kapitalvaror som de inte kan köpa direkt för sin lön. De måste varje år lägga av pengar för att förverkliga sina drömmar, t. ex. en egen sommarstuga eller elt fritidshus, och detta anser jag vara både privateko-nomiskt och samhällsekonomiskt fullt försvarligt. Det stämmer helt överens med det valfrihetens samhälle som jag är anhängare av och med de synpunkter på äganderätt som jag är beredd att stödja.

Jag vill tala om för herr Hugosson att i Sverige har i dag 75 "o av alla vuxna medborgare tillgång till bil. Av dessa har 40 'V, därutöver fritidshus och fritidsbåtar. Det innebär alltså all i denna krets av ägare av fritidshus och

Nr 84

Tisdagen den 28 februari 1978

Om innebörden av uttalande rörande sparande och inköp av värdesäkra investeringsobjekt

fritidsbåtar och bil är den ojämförligt största gruppen "vanliga löntagare". Jag tycker alt herr Hugosson skall vara tacksam över all människor är beredda att spara på det sättet för någonting som är varaktigt och som ger glädje åt familjen och möjliggör ett omhändertagande av familjen på ett sätt som vi verkligen behöver i dagens - som mänga anser -kalla och främmande samhälle.

KURT HUGOSSON (s):

Herr talman! Jag är naturligtvis tacksam, Gösta Bohman, för alt jag får etl utförligt svar, för all den information som Gösta Bohman ger mig och förden magislerallityd som Gösta Bohman vill visa mig här. Men det som jag reagerar mot är atl i svaret tas upp en hel del saker som över huvud taget inte har med min fråga atl göra.

Självfallet skall man ha ett mål för sitt sparande. Men Gösta Bohman fick också frågan om det inte vore bättre att människor i stället för denna typ av lyxkonsumtion - för del var ju del det var fråga om, huvudparten av de båtar som visades på mässan var havskryssare - köpte sparobligationer. Detta går ju herr Bohman i andra sammanhang ut och pläderar för.

För övrigt vill jag hålla med om att det är vanliga löntagare som fått möjlighet alt skaffa sig en stuga och en fritidsbåt. Men det människor oroar sig för i dag - med den ekonomiska politik som bedrivs i vårt land, där reallönerna försämras år efter år - är atl de inte skall kunna behålla sin fritidssluga, inte skall kunna skaffa sig den fritidsbål som de .så gärna vill ha.

Jag tycker också alt det är ganska signifikativt all efter Gösta Bohmans anförande på båtmässan i Göteborg går nu båtproducenterna ut och säger: Vänd er till bankerna och låna pengar och köp bålar.

Som samhällsrepreseniani i en bank följer jag naturligtvis riksbankens anvisningar om att vi inte skall låna ut pengar för konsumtion av delta slag. Del skulle vara intressant atl veta om Gösta Bohman menar atl vi i dagens läge skall medge en sådan form av utlåning och tillåla all denna typ av konsumtionskrediter beviljas.

Det är inget fel i alt folk får möjlighet alt skaffa sig fritidsstuga. Det är inget fel i att folk får möjlighet att skaffa sig fritidsbåt. Men det talel rimmar väldigt illa med den ekonomiska situation som vanliga löntagare befinner sig i, som en följd av den ekonomiska politik som regeringen bedriver.

Ekonomiministern GÖSTA BOHMAN:

Herr talman! Jag vill än en gång understryka alt i ingressen till den fråga som herr Hugosson ställde angavs uttryckligen både fritidshus och fritidsbåtar. Därför tog jag upp båda dessa objekt för vanliga människors strävanden att skaffa sig varaktiga kapital varor. Jag anser fort farande att idet valfrihetens samhälle som vi har är detta i allra högsta grad en värdefull verksamhet. Man minskar konsumtionen om man lägger ned pengar i något som är varaktigt. Det är dessutom särskilt naturligt att handla så i etl läge då, som herr Hugosson gjorde gällande, reallönerna urholkas år från år.

Jag skall för egen del, herr talman, avsluta denna debatt med att uttrycka den förvissningen att om alla de småföretagare i det län, från vilket herr Hugosson kommer, som sysslar med tillverkning av båtar och har småbåtsvarv, skulle anordna en utställning för alt visa sina produkter så kommer de inte atl be herr Hugosson att hålla invigningstalet.

KURT HUGOSSON (s):

Herr talman! Man frågar sig i vilka kretsar landets ekonomiminister rör sig när han i det rådande ekonomiska läget kan uppmana folk att spara, atl köpa bålar och atl köpa fritidshus. Människorna önskar naturligtvis ingenting högre än att de skulle kunna göra det, men uppmaningen klingar ju falskt i öronen på dessa människor när regeringen samtidigt driver en ekonomisk politik som innebär att de varie år får reallöneförsämringar.

Det är delta som man har reagerat emot.

F. ö. villjag beträffande det senaste inlägget säga lill ekonomiministern alt den Svenska industri som producerar fritidsbålar förvisso också bör fö det stöd som erfordras. Dessa förelag kanske också måste anpassa sin produktion till vanliga medborgargruppers möjligheter atl köpa frilidsbåtar.

Nr 84

Tisdagen den 28 februari 1978

Om innebörden av uttalande rörande sparande och inköp av värdesäkra investeringsobjekt

Ekonomiministern GÖSTA BOHMAN:

Herr talman! Jag hade fel när jag nyss lovade att avsluta debatten. Jag vill än en gång-för säkerhets skull, så att inte några missförstånd skall kvarstå-tala om för hert Hugosson atl jag inte uppmanade människorna att handla på det sätt, som han här kritiserat, ulan alt jag uitiyckie en förmodan om att de skulle komma att prioritera just den typen av varaktiga varor, för sin egen och för sin familjs skull. Denna förmodan stämmer väl överens med den syn på enskilt sparande och ägande som vi har. Jag upprepar att 75 "n av alla vuxna svenska medborgare i dag har tillgång till bil samt att 40 "> utöver bil har fritidsbåt och fritidshus. Det säger en del om strukturen på ägarsidan atl vanliga löntagare redan nu äger den ojämförligt största delen av fritidshusen och fritidsbåtarna. Jag hoppas att de skall få möjlighet att fortsätta att förverkliga sådana sparmål..

KURT HUGOSSON (s):

Herr talman! Det som Gösta Bohman nu avslutningsvis sade är alldeles riktigt. Del har naturligtvis blivit följden av den ekonomiska politik som bedrivits tidigare, då man kunnat öka reallönerna för vanliga människor så att de fått möjlighet atl skaffa sig fritidsbåtar och frilidsslugor. Just nu är emellertid situationen sådan att folk måste dra åt svångremmen - del uppmanar ju Gösta Bohman parterna på arbetsmarknaden och de vanliga konsumenterna att göra idet här läget. Samtidigt uttrycker Gösta Bohman sig på det här sättet vid båtmässan i Göteborg.

Nu säger han: Jag har inte uppmanat dem, utan jag har bara gjort ett förmodande. Men då kan jag konstalera alt bålproducenlerna i dagarna går ut

Nr 84

Tisdagen den 28 februari 1978

med uppmaningen: Följ Gösta Bohmans råd! Investera i värdesäkra ting, köp båtar!

Överläggningen var härmed slutad.

Om försöksverk
samheten på Kum
laanstalten § " försöksverksamheten på Kumlaanstalten

Justitieministern SVEN ROMANUS erhöll ordet för att besvara Kerstin Anderssons i Kumla (s) den 9 februari anmälda fråga, 1977/78:291, och anförde:

Herr talman! Kerstin Andersson i Kumla har frågat mig när och vad jag avseratt svara kriminalvårdsstyrelsen i anledning av styrelsens skrivelse hted framställning om att starta viss försöksverksamhet vid kriminalvårdsanslalten Kumla.

Sedan år 1976 har kriminalvårdsanslalten Kumla varit föremål för en omfattande byggnadsmässig förändring i syfte att minska antalet intagna på de olika avdelningarna. Under åberopande av detta har kriminalvårdsstyrelsen i skrivelse som inkom till regeringen den 31 oktober 1977 hemställt om sådana ändringar i kungörelsen (1974:248) med vissa föreskrifter rörande tillämpningen av lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt alt beslutanderätten i frågor som är myckel väsentliga för den intagne som frigång, möjlighet atl under frilid vistas utanför anstalt, korttidspermission samt beslut om förfiyttning till lokalanstalt skall flyttas från styresmannen till ett behandlingskollegium bestående av en del av personalen på avdelningen.

En särskilt tillkallad sakkunnig har sedan 1973 utrett frågan om möjligheten att till olika personalgrupper vid antalterna delegera beslut som rör behandlingen av de intagna. Den sakkunnige lämnade den 19 december 1977 betänkandet (SOU 1977:76) Personalen vid kriminalvårdens anstalter. I betänkandet berörs ingående frågan om delegation av styresmannens skyldigheter till annan personal i ärenden som här har berörts. Betänkandet innehåller också förslag till de lagändringar som behövs för att en sådan delegation skall kunna ske. Betänkandet har sänts ut på remiss. Remisstiden utgår den 15 augusti i år. Innan dess anser jag mig inte ha tillräckligt underlag för ett förslag till riksdagen om ändrade beslulsregler rörande behandlingen av dem som är intagna på kriminalvårdsanstall.

KERSTIN ANDERSSON i Kumla (s):

Herrlalman! Jag lackar försvaret som justitieministern har lämnat på min fråga, även om det knappast kan kallas positivt.

Kriminalvårdsanslalten Kumla är en av våra slörsla anstalter och har ofta stått i centrum för kriminalvårdsdebatten, särskilt i samband med rymningar och utbrylningsförsök. Anstalten projekterades av dåvarande fångvårdens byggnadskommitté och innehöll till en början 435 platser.

Man var dock från fångvårdsstyrelsens sida mycket tveksam till en anstalt av Kumlas karaktär, och dess värre har kritiken i många avseenden besannats

på ett olyckligt sätt. Jag finner det därför utomordentligt beklagligt att justitieminisiern intar en så negativ attityd mot det förslag till omorganisation som har utarbetats tillsammans med berörda personalorganisationer. Det är ju inte ofta som man kan involvera personalen i elt utredningsarbete av den karaktär som har förekommit på kriminalvårdsanslalten Kumla, och jag vet att man kommer att uppleva det här beskedet med stark besvikelse.

Redan när projektet presenterades 1976 angavs i kriminalvårdsstyrelsens skrivelse atl Kumla skulle komma att arbeta på elt decentraliserat säit och atl en viss delegation av ansvar och befogenheter måste göras lill resp. avdelningspersonal. På del viset skulle vård- och tillsynspersonalcn dels bli avdelningsbunden, dels ges tillfälle att komma med i vårdarbetet på ett helt annat sätt än tidigare och också medverka i behandlingskollegicrna.

När den förra regeringen anslog drygt 2 milj. kr. för påböriande av detta projekt, så värdet inte bara den byggnadsmässiga delen man tog ställning lill ulan även idén bakom organisationsförslagei. Jag vill alltså tolka den förra regeringens beslut atl anslå drygt 2 milj. kr. till Kumla på det sättet att man accepterade kriminalvårdsstyrelsens förslag i dess helhei.

Jag vill erinra om alt kriminalvårdsstyrelsen var enig i sin uppfattning när den avlämnade sin skrivelse till regeringen i oktober månad 1977. Dessutom vill jag påpeka att kriminalvårdsstyrelsens förslag innebäi" att man prövar sig fram i form av en försöksverksamhet. Härigenom skulle kriminalvårdsstyrelsen skaffa sig värdefulla erfarenheter från etl mer delegerat arbetssätt och vara bättre rustad när det gäller all bedöma de förslag till ändringar som personalutredningen föreslår.

Jag hade hoppats att justitieministern skulle visat större intresse förden här frågan, speciellt som de lokala personalorganisationerna, styresmannen och kriminalvårdsstyrelsen gemensamt funnit en bra arbetsmodell för omorganisationens genomförande. Man hade från personalorganisationernas sida stora förväntningar på den föreslagna omorganisationen, på vad den skulle komma att betyda i positiv riktning för både personal och intagna. Men i den situation där man nu befinner sig, utan behandlingskollegiets rätt au fatta beslut, upplever man verksamheten som arbetsam och tungrodd, och man känner stor besvikelse över alt få arbeta med endast en del av det förslag som man har tänkt sig.

Kan inte justitieministern tänka sig alt utnyttja remisstiden för atl ge tillstånd till försöksverksamheten och få värdefulla erfarenheter, som skulle göra del lättare att sedan bedöma de förslag som personalutredningen har lagt fram?

Nr 84

Tisdagen den 28 februari 1978

Om försöksverksamheten på Kumlaanstalten

Justitieministern SVEN ROMANUS:

Herr talman! Det är inte så alt jag eller regeringen intar en negativ attityd till förslaget om delegation. Detta ingår helt enkelt i den stora fråga som har tagits upp i det betänkande som lämnades i slutet av förra året och som nu är föremål för en omfattande remiss.

Det kan synas vara en lång remisstid, men det gäller mycket viktiga frågor, och det är av stort intresse att den berörda personalen lar tilltallc alt framföra

Nr 84 alla sina synpunkter. Innan dessa personalyttringar har kommit fram skulle

Tisdaeen den '"'' '"' föregripa utgången om jag här angav någon ståndpunkt i

28 februari 1978 '"'"an.

_____________ Det är inte så enkelt att man försöksvis kan lorordna om en sådan här

Om försöksverk- delegation lill elt behandlingskollegium. Enligt 60 S lagen om kriminalvård i
samheten nå Kum- ''"''''' ' regeringen förordna om överflyttning av kriminalvårdsstyrelsens
laanslalten befogenheter enligt lagen till tjänsteman inom kriminalvården, men av

förarbetena till denna bestämmelse framgår all man avsett styresman, chef för riks- eller lokalanslall och regionchef Det är alltså mycket tveksamt om man utan att gå till riksdagen för atl eventuellt få en lagändring kan få till stånd en delegation av den omfattning som avsågs i kriminalvårdsstyrelsens skrivelse.

KERSTIN ANDERSSON i Kumla (s):

Herr talman! Jag är inte ensam om att tro att regeringen skall kunna göra en sådan här författningsändring. Kriminalvårdsstyrelsen hade tydligen också den uppfattningen när det gäller den här försöksverksamheten att regeringen skulle kunna besluta om den ändring som måste lill. Annars hade man väl inte sänt den här skrivelsen till regeringen.

Jag vill återigen trycka på att förutsättningen för att omorganisationen skall fungera - den startades i början av november 1977 - är atl försöksverksamheten med beslutanderätt förbehandlingskollegiet kommer i gång. Delta har ju både utredarna och kriminalvårdsstyrelsen starkt betonat.

Jag är medveten om alt man håller på med en undersökning eller kanske snarare en utvärdering av hurden nya organisationen fungerar,men man kan inte få någon riktig bild av verksamheten när en så viktig del fortfarande fattas som just behandlingskollegiets rält att fatta beslut.

Justitieministern SVEN ROMANUS:

Herr talman! Det är fortfarande så atl det idagär för tidigt att bestämma sig slutligt för hurdessa regler om delegation skall uiform;is. Det är just detta som man skall få fram genom den nu pågående remissen, som det blir anledning alt bedöma när den är slutförd.

KERSTIN ANDERSSON i Kumla (s):

Herr talman! Helt kort vill jag tala om för justitieministern atl man på kriminalvårdsanstalten i Kumla upplever arbeteljust nu som väldigt jobbigt och tungrott just för att man inte härden här delegerade besluianderäuen i den nya organisationen. Jag har hört yttranden som alt del hade varit bättre att man aldrig fått omorganisationen genomförd när man inte har beslutanderätten hos behandlingskollegiet. Myckel besvärlig upplever man alltså arbetssituationen just nu.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 3 Om förbättrad fastighetsstruktur i Kopparbergs län

Jordbruksministern ANDERS DAHLGREN erhöll ordet för att besvara Ove Karlssons (s) den 16 februari anmälda fråga, 1977/78:305, och anförde:

Herr talman! Ove Karlsson har frågat mig varför jag inte vill medverka lill att förbättra fastighetsstrukluren i Kopparbergs län och vilka åtgärder jag anser bör vidtas för att förbättra fastighetsförhållandcna inom länet samt för att förhindra ytterligare ägosplittring.

Mitt svar är följande.

Det privata jord- och skogsbruket i Kopparbergs liin kiinnctccknas av små och splittrade brukningsenheter. Delta försvårar en rationell sköi.sel av marken. Problemen inom länet förstärks genom alt många fastigheter brukas med samäganderätt.

Den yttre rationaliseringen inom jord- och skogsbruket syftar till all förbättra fastighetsstrukturen vad avser såväl brukningsenheternas storlek som utformning. Samhället främjar via lantbruksstyrel.sen och lantbruksnämnderna den verksamheten genom rådgivning, ekonomiskt stöd, köp och försäljning av mark samt genom att med stöd av jordförvärvslagen hindra olämpliga förvärv. Vidare arbetar lantmäleriet med att förbättra fastighets-strukturen genom mer omfaltatde fastighetsregleringar. Vid sidan av dessa på längre sikt verkande åtgärder förekommer på skogssidan samverkan i olika former mellan skogsägarna för al t överbrygga de svårigheter somden rådande strukturen skapar.

Jag anser att det är mycket angeläget att de verksamheter jag här har niimni fortgår och att insatser görs på de områden där störst effekt kan vänliis. Del iir vidare angeläget att arbetet samordnas mellan olika myndigheter på det sätt som föreslagits i Kopparbergs län. Den begäran om särskilt anslag för att förbättra fastighetsstrukluren som inkommit från länsstyrelsen i Kopparbergs län har dock inte kunnat tillgodoses. Det bör ankomma på vederbörande myndigheter att företa erforderliga prioriteringar inom ramen för tillgängliga resurser.

Nr 84

Tisdagen den 28 februari 1978

Om förbättrad fästighetsslruktur i Kopparbergs län

OVE KARLSSON (s):

Herr talman! Jag vill tacka jordbruksministern försvaret på min fråga även om jag inte är nöjd med del, eftersom det inte ser ut som om några särskilda medel skulle ställas till förfogande. Jag tycker vidare att jag har fött ett tunt svar på min andra delfråga.

Som jag framhållit i min fråga och som också jordbruksministern delvis erkänner i sitt svar råder i Kopparbergs län säkert landets i särklass svåraste fastighetsstrukturella problem. I stora delar av länet föreligger besvärande samäganderätler. Brukningsenhelerna är små. Inte mindre än 20 % av all åkerjord brukas i enheter som är mindre än tio hektar. Andelen små bmkningsenheter är särskilt stor i länets fyra nordligaste kommuner.

Inom det privatägda skogsbruket är förhållandena generellt sett sådana atl samverkan i någon form är nödvändig. Förutsättningarna för samverkan är emellertid svaga - om inte rent av obefintliga - i de delar av länet där de

Nr 84

Tisdagen den 28 februari 1978

Om enhetlig prissättning på bensin och olja

enskilda markinnehaven är minsl och ägostrukturen som mest splittrad. I dessa länsdelar är särskilda struklurförbättrande åtgärder absolut nödvändiga.

Tyngdpunkten när del gäller behovet av struklurförbättrande åtgärder ligger på storleksrationalisering och ägosanering. I vissa delar av länet är sannolikt storieksrationaliseringar som isolerad åtgärd en möjlig lösning. I andra delar framstår emellertid koncentrerade insatser som nödvändiga. Det gäller framför allt starkt uppsplittrade skogsmarker i avlägsna trakter. I dessa marker är bildandet av gemensamhelsskogar,som ju ger både arronderings-förbättringar och storieksrationalisering i etl sammanhang, den mest effektiva åtgärd som kan åstadkommas med rimlig insats av tid och pengar.

En övergripande målsättning för rationaliseringsverksamhelen måste vara att dels trygga sysselsättningen för skogsarbetarna, dels säkerställa elt tillräckligt brukningsunderlag för de yrkesverksamma jord- och skogsbrukarna samt inte minst att främja en intensiv skogsskötsel för säkerställande av en långsiktigt hög och jämn virkesproduktion.

Jag vill understryka att det är nödvändigt med en förändrad fastighets-struktur i Kopparbergs län. Kommer inte en sådan till stånd blir resultatet förödande. Situationen är sådan att åtgärder måste sättas in nu. De samhällsekonomiska föriusterna blir större ju längre man väntar. Som förhållandena är nu omöjliggörs ett rationellt skogsbruk på många håll. Detta är till skada för markägare, skogsarbetare, industri och inte minsl samhället -med samhällsekonomiska föriusler som följd. Det krävs personella resurser för att klara en förändring av fastighetsstrukluren och del krävs upplysning lill de människor som berörs av en sådan. De ekonomiska insatser som krävs för alt klara dessa åtgärder skulle vara väl använda pengar och skulle på sikt ge god avkastning, inte minst för samhället men även för de enskilda markägare som skulle beröras.

Min förhoppning är, trots det negativa svaret, att erforderliga medel omedelbart ställs till förfogande för förbättring av fastighetsstrukturen i Kopparbergs län. Ju längre man väntar desto dyrare blir det. Åtgärder måste vidtas nu, och del har också länsstyrelsen framhållit och krävt i sin framställning till regeringen den 16 maj 1977.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 4 Om enhetlig prissättning på bensin och olja

Handelsministern STAFFAN BURENSTAM LINDER erhöll ordet föratl besvara Eva Wimhers (fp) den 16 februari anmälda fråga, 1977/78:307, och anförde:

Herr talman! Eva Winther har frågat mig när ett förslag om utjämning av prisskillnaderna på olja och bensin mellan olika delar av vårt land kan väntas.

Det är riktigt som Eva Winther nämner i sin fråga atl regeringen har

tillkallat en särskild utredare med uppdrag att förutsättningslöst granska olika möjligheter alt jämna ut prisskillnaderna på olja och bensin. Mer preciserat gäller del sådana prisskillnader som följer med del nu tillämpade systemet med orts- och zontillägg. Utredningsmannen började sitt arbete i juli förra året.

Enligt vad jag har erfarit räknar utredningsmannen med all kunna slutföra sitt arbete under detta år. Först därefter kan regeringen ta ställning i denna ftåga.

Nr 84

Tisdagen den 28 februari 1978

Om enhetlig prissättning på bensin och olja

EVA WINTHER (fp):

Herr talman! Jag vill först tacka för svaret på frågan. Del är glädjande att handelsministern aktualiserat del här problemet igen genom att tillsätta en särskild utredningsman.

Min fråga är föranledd av att det i vårt land finns en stor regional orättvisa när det gäller prissättningen på bensin och olja.

De människor som bor mest avlägset och i stor utsträckning är hänvisade till sin egen bil föratl komma någonstans för f n. betala det högsta priset för bensinen, och de som bor i de delar av vårt land som har ett hårt och kallt klimat med en lång eldningssäsong får betala det högsta priset för sin eldningsolja.

Värmebehovet på olika breddgrader av landet är ju helt beroende av klimatet, där kyla, blåst och luftfuktighet inverkar. Luleå t. ex. har ett värmebehov som är 63 % högre än Malmös och 40 % högre än Stockholms.

Eldningssäsongen är i Norrlandslänen betydligt längre än söderut. I Norrbotten är vissa år också somrarna så kalla all man vissa dagar måste ha värmen på.

Grundprisel på olja är 635 kr./m. Man har sedan ett pålägg som gör alt eldningsoljan i Malmö kostar 657 kr./m, och maximiprisel i hela Malmöregionen är 674 kr./ml I Luleå är priset 659 kr./m, i Kiruna hela 711 kr./m. Till dessa priser kommer den långa eldningssäsongen.

Statens pris-och kartellnämnd lade 1975 fram ett förslag till upphävande av regionala och lokala prisskillnader på oljeprodukter i konsumentledet. Förslaget fick etl blandat mottagande av remissinstanserna och genomfördes aldrig av socialdemokraterna - till stor besvikelse för många, bl. a. pensionärsföreningen i Gällivare, som skrev till LO och påtalade alt dessa orättvisa förhållanden drabbar de lågavlönade i allmänhet och pensionärerna i synnerhet.

När det gäller bensinpriserna är inte skillnaderna så stora, men de finns, och de slår hårt i län med långa avstånd - och inte bara i län utan också i kommuner, t. ex. i min egen kommun, där de som bor i Karesuando har 18 mil till centralorten Kiruna. Det är verkligen hög tid alt vi gör något åt detta.

Det är givet atl handelsministern inte kan göra någonting förrän förslaget föreligger. Jag vill vädja till handelsministern att inte, när förslaget kommer, låta det ligga ulan att göra någonting åt saken. Det är väldigt viktigt att vi

Nr 84

Tisdagen den 28 februari 1978

verkligen för ordning pä detta. Det gäller vår solidaritet med människor i de mest avlägsna delarna av vårt land.

Överläggningen var härmed slutad.

Om de privatdrivna

varvens konkur-

rensföijiållanden § " privatdrivna varvens konkurrensförhållanden

Industriministern NILS ÅSLING erhöll ordet för alt besvara Birger Rosqvisis is) den 13 februari anmälda fråga, 1977/78:295, och anförde:

Herrlalman! Birger Rosqvist har frågat mig om jag är beredd alt medverka till alt statens engagemang i svensk varvsrörelse sker på så sätt all de mindre och medelstora privatdrivna varvens konkurtensförhållanden ej försämras.

Det statliga stödet till svensk varvsindustri lämnas i form av avskrivningslån och garantier. Svenska Varv AB har dämtöver erhållit kapitaltillskott i olika former, bl. a. för att kapaciietsminskningen inom koncernen skulle kunna ske i socialt acceptabla former.

De små och medelstora privata varven har i förhållande till antalet anställda hittills fött en större andel av det generella stödet än den statliga varvskoncernen.

Den framtida utformningen av det statliga stödet till varvsindustrin övervägs f n. av den arbetsgrupp som analyserar de svenska varvens situation. En utgångspunkt för dessa överväganden är självfallet atl elt eventuellt framlida stöd inte skall snedvrida konkurrensen mellan olika svenska varv.

BIRGER ROSQVIST (s):

Herr talman! Jag ber att fö lacka industriministern för svaret på min fråga, särskilt för den sista meningen där industriministern sägeratl "ett eventuellt framlida stöd inte skall snedvrida konkurrensen mellan olika svenska varv".

Varvsindustrin är i dag i etl akut krisläge, och det råder på många håll stark oro för den fortsatta utvecklingen. Varven är stora arbetsplatser och betyder mycket för sysselsättningen. Fartygsbyggande kräver stora insatser och mycket kapital. De stora varven som tidigare har varit i privat ägo har, för att räddas från omedelbar nedläggnnig, måst överläs av staten. Stora statliga kapitaltillskott har lämnats. Men lönsamma kontrakt på nybyggnader har i stort sett uteblivit. Vissa nedläggningar har skett och ytterligare nedskärningar kan väntas. Man söker efter olika lösningar för alt bevara så myckel som möjligt av sysselsättning och produktion.

Vad jag nu har sagt gäller främst de varv och koncerner som tämligen ensidigt-det kan man väl säga så här efteråt-har haft sin produktion inriktad på större tanktonnage. Nu har staten gått in med stöd och försöker på olika sätt stimulera till produktion av annat tonnage - mindre tankfartyg, roll-on-rolI-off-fartyg för närirafik och kusltonnage. Men då kommer man in på de

områden som de små och medelstora privatägda varven har sin produktion inriktad på. Där har man hittills kunnat driva en verksamhet på någol så när företagsekonomisk basis. Man har kombinerat nybyggen och reparationer. Varv av den här sorlen har också varit knutna lill rederier som har specialiserat sig på Nordsjö- och Östersjötrafik med tankfartyg och lastfärjor.

Men nu börjar man bli orolig, och del gäller såväl dessa varvs personal som varvsägare, kommuner med varv och berörda redare. Det stöd som staten nu lämnar till storvarven används för produktion inom den marknad som tidigare var lagom för de små och medelstora varven. Det leder lill överetablering inom denna sektor, och följden blir problem även i Oskarshamn, Kalmar, Falkenberg och Lödöse, där sådana här varv är belägna. Man kanske tillfälligt löser en del av problemen för storvarven, men man skapar fierfaldigt större problem på andra häll där produktionen tidigare utan statlig hjälp har kunnat hållas i gång. Det kan inte gagna någon om man flyttar på problem från etl håll och gör dem större på ett annat håll.

Det stöd som staten lämnar lill en bransch som på vissa håll är i kris måste vara så neutralt atl det inte rycker undan tillvaron för andra. De små och medelstora varvens personal och ägare anser alt anbud på nybyggen och reparationer från statligt stödda varv visar all de lill varie pris lar en offert. De sluter kontrakt som innebär betydande föriuster bara för att få bygga eller reparera. Det finns då ingen möjlighet att hänga med för varv som lever under villkoret atl något så när få debet och kredit att gå ihop.

Del förslag om varvsindustrin som näringen nu väntar på i form av en regeringsproposition måste la hänsyn till de små och medelstora privatägda varven och deras situation. Där finns inte några stora möjligheter till nedbanining. Dessa varv drivs på etl sådant sätt och med en förhållandevis så liten personalstyrka att verksamheten, om den skall bedrivas affärsmässigt, inte kan minskas. Då blir de inga varv längre.

På Oskarshamnsvarvel gjorde sig nödvändigheten av rationalisering gällande redan för flera år sedan. Antalet anställda har där minskats från 1 200 till 600. Och varvet lever i dag. Men skall det fortsätta att leva för inga stora konkurrensrubbningar ske.

Vill industriministern medverka lill atl dämpa den oro som finns hos fackklubbarna vid Oskarshamnsvarvet och liknande varv? Vill industriministern medverka lill att sådana varv som jag har nämnt även i fortsättningen får möjlighet att ge sysselsättning i sina regioner?

Nr 84

Tisdagen den 28 februari 1978

Om de privatdrivna varvens konkur-rensförhållanden

Industriministern NILS ÅSLING:

Herr talman! Jag sade i mitt svar att vi inte är beredda alt medverka till atl den omstrukturering som måste ske av varvsnäringen går ut över någon bestämd grupp av varv. De åtgärder som vidtas måste alltså vara konkurrensneutrala.

Till bilden hör - och del bör Birger Rosqvist notera - atl den snabba nedtrappning i kapaciteten på varvssidan som vi har all motse som en ofrånkomlighet gäller de stora varven, som producerar tanktonnage och

Nr 84

Tisdagen den 28 februari 1978

bulkfartyg. Den gäller alltså inte de små varven. Redan i detta ligger ett positivt besked till de små varven, alt del inte är där som jag för min del anser att hämningen skall ske.

Om åtgärder för att förbättra sysselsättningsläget för industrier som tillverkar lok och vattenturbiner

BIRGER ROSQVIST (s):

Herr talman! Jag tackar för det svaret. Oron finns i dag, och jag hoppas att det svar som industriministern nu lämnat kan hjälpa till atl dämpa den oron.

I det senaste numret av Svensk Sjöfarts Tidning - Redareföreningens tidning - finns många artiklar som handlar just om detta problem. En artikel haren rubrik som lyder: "Statlig priskonkurrens kan ta död på de mindre och medelstora varven." Man anser alltså alt man i dag befinner sig i en situation där man mycket hårt känner av konkurrensen från de varv som tidigare byggde de stora tankfartygen men som nu söker sig ut på den marknad som de mindre och medelstora varven tidigare har arbetat på. Man haren känsla av all de priser som de statliga varven offererar inte är affärsmässigt betingade. De mindre och medelstora varven för därför svårt att konkurrera, och det har därför skett överfiyttningar från de små varven lill de större, som av någon anledning kan bygga väsentligt billigare.

Del gäller naturligtvis att skapa sysselsättning i de områden där de stora varven finns. Men det gäller naturligtvis att trygga framtiden och jobben även för dem som på mindre orter jobbar på de medelstora varven - och det är dessa människor jag har att värna om.

Om det nu är statsmakternas mening att dessa småvarv skall få möjligheter alt finnas kvar, är det naturligtvis bra om man så snart som möjligt vidtar åtgärder för att minska den konkurtenssnedvridning som det nuvarande systemet medför. Det dröjer ju ända till hösten innan vi får en varvproposition och ännu längre innan förslagen i denna kan genomföras. Det är mycket möjligt att de mindre och medelstora varven har svårt atl klara sig så länge, om denna snedvridning i konkurrensen för beslå ända till dess.

Överiäggningen var härmed slutad.

§ 6 Om åtgärder för att förbättra sysselsättningsläget för industrier som tillverkar lok och vattenturbiner

Industriministern NILS ÅSLING erhöll ordet för att besvara Hilding Johanssons (s) den 14 februari anmälda fråga, 1977/78:298, och anförde:

Herr talman! Hilding Johansson har frågat mig vilka åtgärder regeringen avser att vidtaga för att förbättra sysselsättningsläget vid industrier som tillverkar lok och vattenturbiner, exempelvis Bofors-Nohab i Trollhättan.

Lok tillverkas av ASEA-företaget AB Hägglund & Söner i Örnsköldsvik och Bofors-Nohab i Trollhättan. Vaitenturbiner tillverkas av AB Karlstads Mekaniska Werkstad i Kristinehamn och Bofors-Nohab i Trollhätlen.

Del finns i dag ingen anledning all av slrukturskäl stödja verksamheten

inom lok- eller vattenturbinindustrin på annat sätt än inom ramen för gängse näringspolitiska medel. Enligt vad jag har inhämtat avser statsrådet Johansson atl föreslå regeringen alt lill riksdagen lägga fram en proposition med förslag om visst stöd lill små vattenkraftverk, m. m. Om riksdagen beslutar i enlighet med delta förslag kan det väntas påverka sysselsättningen i de företag som tillverkar vaitenturbiner.

Sysselsätlningspolitiska skäl talar för att sysselsättningen inom en arbels-marknadsregion ses över i sin helhet. Regeringen har beslutat atl uppdra åt länsstyrelserna i elva län, som berörs av strukturomvandlingen i vissa branscher, atl bilda grupper, som skall se över sysselsättningsläget och möjliga åtgärder för atl finna ersättningssysselsältning lill de berörda kommunerna. Alla de tre kommuner där lok och vaitenturbiner tillverkas omfattas av denna verksamhet. Gmpperna kommer fortlöpande att lill en samordnande arbetsgrupp inom kanslihuset rapportera såväl aktuellt sysselsättningsläge som förslag till projekt som kan ge nya arbetstillfällen.

Nr 84

Tisdagen den 28 februari 1978

Om åtgärder.for att förbättra sysselsättningsläget for industrier som tillverkar lok och vattenturbiner

HILDING JOHANSSON (s):

Herr talman! Jag lackar industriministern försvaret, men jag kan inte vara nöjd med dess innehåll.

Närdet gäller det företag som jag har haft störst möjlighet att följa, Bofors-Nohab i Trollhättan, har del där skett en inskränkning av antalet anställda. I augusti meddelade företagsledningen att arbetsstyrkan skulle skäras ned med 240 man, och efter förhandlingar stannade varslet vid 80. Del har skett uppvaktningar hos industriministern, och industriministern har mottagit elt flertal skrivelser. För två månader sedan deltog jag själv i en uppvaktning tillsammans med de anställda vid företaget. Då fick vi intrycket alt regeringen avsåg att göra någonting, men ingenting har gjorts från regeringens sida. Däremot har del nu utfördals varsel för 325 man. Om man lill detta fogar den naturiiga avgången innebär det en minskning av antalet arbetstillfällen med 430.

I det här fallet har regeringen möjlighet alt göra någonting. Den kan t. ex. lägga ut beställningar -de produkter jag nämnt har staten anledning alt skaffa sig. Regeringen har möjlighet att minska avgången av personal och därmed arbetslösheten. Man kan uppehålla hemmabasen för viktiga och kända industriprodukter, och man kan bevara ett tekniskt kunnande som kan vara till sior nytta för framtiden.

I dagens svar säger emellertid industriministern rakt ut att del inte finns någon anledning att av slrukturskäl stödja verksamheten inom lok- eller vattenturbinindustrin på annat sätt än inom ramen för gängse näringspolitiska medel. Det uttalandet av industriministern kommer de anställda att uppleva som en kalldusch. Del hjälper inte att industriministern hänvisar till atl enligt vad han inhämtat statsrådet Johansson kommer att föreslå etl visst stöd till små vattenkraftverk, s. k. minikraftverk. En sådan åtgärd ger sysselsättning ål ett myckel litet antal människor. Inte heller skapas någon entusiasm genom att industriministern säger atl del skall bildas grupper som skall se över sysselsättningsläget och de åtgärder som är möjliga för att finna

3 Riksdagens protokoll 1977/78:83-85

Nr 84

Tisdagen den 28 febmari 1978

Om åtgärder för atl .förbättra sysselsättningsläget fÖr industrier som tillverkar lok och vattenturbiner

ersättningssysselsältning inom del berörda området. Sådant blir bara tomt prat och ingenting annat.

Från denna talarstol talas ibland om att ett svar har dämpat oron. Tyvärr måste jag konstatera att det svar jag nu fått har ökat oron.

Industriministern NILS ÅSLING:

Herr talman! Hilding Johansson överraskar mig genom alt från kammarens talarstol ge lill känna en avsevärt förändrad syn på problemen jämfört med den han hade vid vårt samtal under den uppvaktning han hänvisar till. Vi varda i stort överens om alt branschen, som ju representeras av eu fötal förelag, inte har strukturproblem i detta ords egentliga innebörd, utan problem till följd av en vikande marknad och att därför statens insatser borde inriktas på att försöka främja avsättningen för företagets produkter.

Arbetet med detta pågår. Propositionen med förslag om stöd till de mindre kraftverken är från den synpunkten ett mycket väsentligt steg i den riktningen. Jag delar inte alls Hilding Johanssons pessimistiska uppfattning om att delta inte skulle ha någon större betydelse för sysselsättningen vid de här industrierna, ulan jag tror tvärtom atl del har en betydande effekt.

När det gäller frågan om marknadsförandel av lok har regeringen gjorl betydande ansträngningar framför allt på exportmarknaden för alt stödja de företag som är verksamma inom detta område. Detta har givit vissa effekter, men man skulle naturligtvis önska att de varit större. Regeringen har också gjort klart för sig vilka möjligheter SJ har atl tidigarelägga beställningar och funnit att man där arbetar inom en begränsad marginal. Regeringen har alltså gjort betydande insatser, och jag tycker att Hilding Johanssons uttalande om atl del arbete som bedrivs i de här grupperna på länsplanet närmast är tomt prat är att ta till överord som jag hoppas alt Hilding Johansson vid närmare eftertanke beklagar.

HILDING JOHANSSON (s):

Herr talman! Del finns möjligheter för de grupper som Nils Åsling nämnde sist i sitt anförande att tillsammans med regeringen föra en sådan politik att mina farhågor kommer på skam. Men först sedan ni gjort detta skall jag uttrycka mig positivt om dem. Vi räknar alltså med all industriministern ser till alt man för ersättningsinduslrier, exempelvis i Trollhättan.

Jag skall inte ta upp någon längre diskussion med Nils Åsling om vad som menas med strukturproblem. Vi kanske kan vara överens om att del här gäller beställningsproblem. Men dessa beställningsproblem drabbar de anställda väldigt hårt. Om företagen inte får beställningar hjälper det inte vad man än säger om all den svåra situationen inie beror på strukturproblem. De behöver beställningar, och jag skulle vilja säga att det ger staten sällsynta möjligheter all lägga ut beställningar. Vi behöver vaitenturbiner, vi behöver lok. Vi behöver inte gå till andra länder föratl fö beställningar på dessa saker. De beställningarna är bra i och för sig, men här har staten ett sällsynt tillfälle att lägga ut beställningar och lösa de här problemen till en del.

Naturligtvis har även de mindre kraftverken sin betydelse. Men vi skall

inte överskatta dem. De kan ge sysselsättning bara åt ett mycket begränsat antal människor, medan däremot de stora kraftverken -t. ex. ett kraftverk i Kalixälven - skulle ge helt andra sysselsättningsmöjligheter.

Industriministern NILS ÅSLING:

Herr talman! Nu känner jag bättre igen den vänlige och saklige Hilding Johansson.

Del är alltså fråga om en vikande marknad för de här industrierna. Det är samma problem som gäller för stora delar av verkstadsindustrin i övrigt. Skulle vi göra det så lätt för oss alt staten bara kunde gå in och handla upp utrustning skulle vi kunna lösa problemen, men situationen är den atl många industrier och många orter här i landet har krav på stöd i det här avseendet. Staten måste alltså prioritera sina insatser. Vi har gjort betydande insatser på det här området, och mera kommer. Propositionen om stödet till de mindre kraftverken innebär också ett ökat samhälIsålagande av betydande omfattning, och SJ:s bedömning av behovet av lok har vi pressat så långt del över huvud taget är möjligt.

Jag är också tacksam över alt Hilding Johansson slår lill reträtt när del gäller arbelsgmpperna. De har tillkommit, inte minst efter krav från fackföreningsrörelsen, för all försöka samordna insatserna på alla de problemområden vi nu har. Jag tycker man skall låta grupperna arbeta utan all på det vårdslösa sätt som här skedde ge intryck av alt de bara kommer med tomt prat. Vi är från regeringens sida beredda, när gmpperna presenterar konkreta förslag, all noggrant och med omsorg överväga förslagen och försöka hjälpa till att lösa de problem de här orterna har med sysselsättningen.

Nr 84

Tisdagen den 28 februari 1978

Om åtgärder.för att.förbättra sysselsättningsläget för industrier som tillverkar lok och vaitenturbiner

HILDING JOHANSSON (s):

Herr talman! Jag vill ta upp tre saker.

För det första anser jag att det föreligger behov av beställningar. Oavsett arbetslöshetssituationen har staten behov av alt köpa lok och alt skaffa vaitenturbiner. Men kanhända man är oense även på den punkten när del gäller energipolitiken, och den förlamning som drabbat regeringen på andra punkter av energipolitikens område har kanske flytlats över även lill vallenturbinerna.

För det andra skall jag försöka finna en positiv läsart när jag bedömer vad Nils Åsling har skrivit, nämligen all man inte av strukturskäl skall stödja verksamheten inom lok- och vattenturbinindustrin. Låt oss då stryka delta och komma till den positiva meningen att med hänsyn till statens egna behov regeringen skall stödja denna verksamhet. Kanske vi kunde bli överens om det. Då skall jag gärna ge upp struktursynpunkten.

För del tredje slår jag lill reträtt först den dag jag ser resultat av dessa gruppers verk.samhel. Till dess skall jag försöka alt animera dem till insatser, bl. a. genom inlägg från denna talarstol.

Nr 84

Tisdagen den 28 februari 1978

Om åtgärder.för att främja sysselsättningen i Borås

Industriministern NILS ÅSLING:

Herr talman! Får jag avslutningsvis bara kort notera, alt del knappast kan vara ett uttryck för någon handlingsföriamning - eller vad nu Hilding Johansson kallade det - i regeringens energipolitik alt man nu har för avsikt att lägga fram en proposition, som gör del möjligt all utnyttja de många småfall som vi har här i landet och som är en outnyttjad energireserv. Förhoppningsvis kommer detta dessutom att ge turbininduslrin betydande arbete.

HILDING JOHANSSON (s):

Hert talman! Med del intresse som jag har förstått atl statsrådet Johansson har för det här hade jag nog väntal mig atl det skulle ha kommit en proposition tidigare, men den har dröjt.

F. ö. skulle det ge ännu mera sysselsättning och betyda ännu mera för vår energiförsörjning, om vi också kunde få bygga ut vattenfall av litet större ordning med litet större kraftverk.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 7 Om åtgärder för att främja sysselsättningen i Borås

Industriministern NILS ÅSLING erhöll ordet för att besvara Rune Carlsieins (s) den 20 januari anmälda interpellation, 1977/78:119, och anförde:

Herr talman! Rune Caristein har frågat mig om jag vill lämna en redogörelse för vad som förevarit i fråga om Scan Västs planer på att lägga ner sin verksamhet i Borås, och om jag avser att vidta några åtgärder i syfte att behålla sysselsättningen i Borås.

Scan Väst har meddelat all man avser atl lägga ner nuvarande stycknings-och förädlingsverksamhet i Borås och Göteborg och bygga nya moderna anläggningar. På grund av den stora betydelse Scan Väst har för sysselsättningen i Borås har jag genom elableringsdelegationen till Scan Västs företagsledning framfört det angelägna i att investeringen görs i Borås. Elableringsdelegationen har hafi ett fiertal samtal med Scan Västs företagsledning i frågan. Företaget har dock med hänvisning lill interna utredningar underrättat mig om de företagsekonomiska nackdelarna med en lokalisering av verksamheten till Borås. De kostnadsnackdelar företagsledningen uppger är av en sådan omfattning all staten inte med tillgängliga stödformer kan påverka företagets beslut om lokalisering lill Göteborg.

Den aktuella och långsiktiga sysselsältningssituationen i Borås har medfört alt regeringen fattat två beslut av betydelse för kommunen. Regeringen beslöt således den 3 november 1977 att Borås fram t. o. m. den 30 juni 1979 skall ingå i den s. k. grå zonen. Den 1 december 1977 gav vidare regeringen vissa länsstyrelser, bl. a. den i Älvsborgs län, i uppdrag alt tillsätta speciella grupper för att samordna arbetet med att finna ersättningssysselsältning till

de kommuner som drabbas av strukturomvandlingen i vissa branscher. Gruppen i Älvsborgs län har böriat sitt arbete. Jag kommer atl föreslå att regeringen föreslår riksdagen alt särskilda resurser tilldelas grupperna så atl de kan utveckla ett aktivt arbete.

Regeringen har vidare tillsalt en arbetsgrupp, med anknytning lill elableringsdelegationen i industridepartementet, för att samordna de förslag som grupperna i de berörda länen framför. Regeringen kommer alltså att fortlöpande följa utvecklingen i Boråsområdet. Jag avser dessutom att föreslå regeringen att uppdra åt Statsföretag att medverka till att söka ersättningsproduktion till bl. a. Västsverige.

Nr 84

Tisdagen den 28 februari 1978

Om åtgärder för att främja sysselsättningen i Borås

RUNE CARLSTEIN (s):

Herr talman! Jag ber att fö tacka industriministern' för svaret på min interpellation. Anledningen till den är oron för sysselsältningssituationen i Boråsområdet och givelvis också den uppmärksamhet som Scan Västs beslut atl lägga ner sin verksamhet i Borås har väckt.

Situationen i Borås är ytleriigt pressad. Beklädnads Boråsavdelning redovisar nu en arbetslöshet på 7 96. Samtidigt vet vi atl det föreligger risker för omfattande avskedanden, bl. a. hos Rydboholmsbolaget. Det av riksdagen godkända avtalet för den gmndtexlila tillverkningen medför 130 färre jobb. Samma förelag har varslat ytteriigare 75 anställda vid sitt beredningsverk, delvis som en följd av det tidigare beslutet.

På riksdagens bord ligger regeringens förslag om ett statligt tekoföretag med bl. a. Algots, Eiser och SweTeco som ingående företag. Förslaget fömlsätler att 1 500-2 000 anställda kommer atl avskedas senast 1979. Ledningen för den nya statliga bolagsbildningen har redan varit ute och meddelat all det blir ofrånkomligt med 2 000 avskedanden och att det måste gå snabbare än vad som har förutsatts i propositionen.

Molionsledes har vi framfört invändningar mot uppläggningen, och vi för väl i sinom tid tillfölle att diskutera frågan efter sedvanlig utskottsbehandling.

Jag har tagit upp de här förslagen därför atl de kommer, om de genomförs enligt regeringsförslaget, att ytteriigare försämra sysselsättningsläget i Borås kommun.

Nu är det inte bara tekobranschen som har det svårt i Boråsområdel. Genom nedgången för teko drabbas även övriga yrkesområden, såsom handeln, byggbranschen, byggfirmor osv. När därför Scan Väst nu beslutat att lokalisera bort 175 jobb i Borås drabbar del myckel hårt, därför atl varje sysselsättningstillfälle som inte är knutet till den helt dominerande tekobranschen har stort värde för regionen.

Jag är medveten om att företagsekonomiska kalkyler är svåra all rucka på. Dessutom är ju situationen den, att företaget i fråga vägrat ge offentlighet åt hur beräkningarna är gjorda. Vilka bud om insatser som kommunen resp. industridepartementet varit villiga atl ge för att åstadkomma ett för Borås kommun bättre alternativ har heller inte redovisats, och det redovisas inte i industriministerns svar på min interpellation.

Nr 84

Tisdagen den 28 februari 1978

Om åtgärder för att främja sysselsättningen i Borås

Påståendena som har figurerat i pressen att det skulle vara 3-4 milj. kr. fördelaktigare med den beslutade omlokaliseringen, per år räknat, är därför omöjliga att sakligt granska, då faktaunderlaget saknas. Nu har företagel på ett eget företagsekonomiskt internt underiag tagit beslutet. Givelvis borde även andra skäl ha varit med och diskuterats i sammanhanget.

Scan Väst är en del av jordbmkskooperalionen. Samma jordbrukare som slyrjordbmkskooperalionen barett avgörande infiytande inom centerpartiet. Centern har aldrig försummat någol tillfälle atl tala för decentralisering. Del kan knappast vara elt inslag i decentraliseringssträvandena att lägga ned fabriken i Borås för att bygga en ny centralt i Göteborg.

Centerns lokalorganisation i Borås, med kommunfullmäktiges ordförande i spetsen, har också känt sig illa berörd och i etl uttalande sagt sin mening, som jag skall be att'fö la lill protokollet:

"Styrelsen för Borås kommunorganisalion av Centern har med mycket stor förvåning tagit del av del offenllig&jorda centraliseringsbeslulel av Scan Västs verksamhet från Borås lill Göteborg. Beslutet drabbar vår kommun på ett mycket olyckligt sätt och tragiken för de anställda måste vara stor. Att ställas ulan arbete i en kommun, där redan 5 700 människor saknar reguljärt arbete, är ingen avundsvärd lott. Det är anmärkningsvärt, att bondekooperalionen med sina decentralistiskl inställda medlemmar kan fatta ännu ett centralise-ringsbeslul.

Uppenbarligen är det så alt föreningens medlemmar i vår kommun kommer alt indirekt drabbas genom nedläggningens konsekvenser för den kommunala ekonomin. Därtill drabbas bondekooperationen av en icke obetydlig goodwillföriust.

Vi kan i viss mån förstå, när konkurshotade företag av konkurrensskäl tvingas vidta liknande åtgärder. Sådana skäl kan vi inte finna för Scan Västs åtgärder.

Borås kommun har givit förelaget synneriigen välvilliga erbjudanden om värdefull tomtmark. Det åligger nu Scan Väst att visa personalpolitiskt och regionalpolitiskt ansvar.

Besvikelsen bland Centerns medlemmar i Borås är oerhörd. Vi beklagar likaså förelagsledningens ställningstagande.

Framtidens samhälle kräver decentralisering inte centralisering. Borås den 9 januari 1978 Evert Josefsson Ordf i Borås kommunorganisalion av centerpartiet"

Man kan förstå att besvikelsen bland centerns medlemmar i Borås är oerhörd, men det är ju ingalunda första gången som strikt företagsekonomiska synpunkter får fälla avgörandet, när bondekooperationen fattar sina beslut.

Men det finns också andra skäl som borde ha varit med i debatten. Industriministern brukar inte försitta något tillfälle all tala om företagens sociala ansvar. Den s. k. Åslingdoktrinen, gäller inte den för ett lönsamt

storföretag inom jordbrukarnas föreningsrörelse? Det finns i varie fall ingen antydan i interpellationssvaret om alt den frågan varit uppe till diskussion i de samtal som förts med företaget.

Nu är det väl en smula luddigt vad den här doktrinen egentligen går ut på. Men industriministern har medverkat vid Sveriges Aktiesparares riksförbunds årsmöte 1977 och där utvecklat sina tankar. Jag förmodar all vad som gällde då gäller fortfarande. Och vad hade då industriministern aU säga om förelagens ansvar enligt den broschyr som Sveriges Aktiesparares riksförbund haft vänligheten att ge ut? Jag citerar:

"Tanken med den s. k. Åslingdoktrinen är ju att företag med resurser, med marknadskunnande, med tekniskt kunnande, med skickliga verkställande direktörer etc. är bättre skickade än våra administratörer atl klara strukturförändringarna på en ort. I den arbetsfördelning som finns i samhället, där samhället alltid är berett att ta sista ansvaret, måste företaget också känna sitt ansvar. Går man ur en driftplals så är del företaget i första hand som har ansvaret för de anställda. Det är en del av det sociala kontrakt man har undertecknat när man etablerar sig på orten."

Min fråga blir närmast: Hur skall man nu få Åslingdoktrinen att praktiskt fungera i del föreliggande fallet? Var går gränsen för del sociala kontraktet? Företaget har enligt pressen uppgivit atl det kostar 3 milj. kr. mer i Boråsalternalivel. Om det hade kostat I eller 2 milj. kr., hade det då kunnat sägas atl det ryms inom det "sociala kontraktets ram"?

Det vore bra om industriministern klarade ut vilka anspråk man nu kan ställa på Scan Väst enligt den s. k. Åslingdoktrinen. Intressant vore också att veta vad som gäller fören lönsamt storföretag inom jordbrukarnas föreningsrörelse. Industriministern har ju enligt den föreliggande broschyren sagt all det är litet skillnad, om del är ett lönsamt storföretag eller om det är ett litet företag. Nu har 175 personer blivit varslade om uppsägning från sina anställningar i Borås.

En tredje faktor som borde ha varit med i övervägandena är de speciella förhållanden som råder i Borås kommun. Underen tioårsperiod har i runt tal 10 000 arbetsplatser försvunnit bara inom tekoindustrin. Borås behöver varje arbetstillfälle som finns kvar. Regeringen harbeslutal,som också framhållits i interpellationssvaret,att man skall göra särskilda insatser i Borås kommun för alt tillföra kommunen nya arbetstillfällen. Det måste då rimligen också vara etl mål all bevara den sysselsättning som redan finns i Borås.

Företaget i fråga har genom sitt handlande motarbetat varje försök atl åstadkomma en konstruktiv diskussion om vad som kan göras för att man skall kunna behålla arbetena i Borås. Nu har ärendet blivit etl expeditionsärende, behandlat endast från strikt förelagsekonomiska synpunkter utan hänsyn lill de anställda eller till lokala svårigheter. Man tycker alt del borde ha varit ett anständighetskrav att styrelsen före beslutet redovisat sitt beslulsunderiag, men så har inte skett. Därför kvarstår också misstanken atl utredningen från början varit styrd, atl målet hela tiden har varit aU lägga ned fabriken i Borås och att alla andra lösningar har varit ointressanta. Om inte så varit fallet hade en del andra uppgifter varit intressanta atl få med i bilden.

Nr 84

Tisdagen den 28 februari 1978

Om åtgärder.för alt främja sysselsättningen i Borås

Nr 84

Tisdagen den 28 febmari 1978

Om åtgärder för att främja sysselsättningen i Borås

exempelvis en tomt- och fastighelsuppgörelse med Borås kommun och omfattningen av statens insatser när det gäller lokaliseringsstöd. Nu har vi inte fött några sådana redogörelser. Företagsledningen har i stället sedan beslut fattats låtit förstå, all om Borås kommun varit mer på alerien, hade styrelsen övervägt Boråsalternalivel noggrannare. Det ärdet besked man ger vid presskonferenser sedan man beslutat om att lägga ned fabriken i Borås. Förde 175 som mister sina arbeten i Borås kan del inte vara särskilt lustigt atl höra sådana uttalanden från företagsledningens sida.

Nu har industriministern redovisat all elableringsdelegationen haft flera samtal med Scan Väst men att företagel hänvisat lill interna utredningar som påvisar nackdelar med lokalisering av verksamheten lill Borås. Eftersom industriministern har framhållit det angelägna i att investeringen görs i Borås, har vi tydligen inte några skilda uppfattningar i den delen. Men man kan konstatera avsaknaden av tillräckliga styrmedel. Beslutet atl hänföra Borås till den s. k. grå zonen är lydligen inte tillräckligt. Jag skulle vilja fråga industriministern, om man kan vänta ytteriigare insatser från regeringens sida för att på det sättet förbättra Borås kommuns möjligheter atl dels behålla sin industri, dels fö dit ny industri.

Industriministern hänvisar också till atl det i Älvsborgs län har bildats en särskild arbetsgrupp för nylokalisering av företag till länet och att han kommer att föreslå alt den gruppen tillförs särskilda resurser. Det låter positivt, men det vore ännu bättre om industriministern något utvecklade lankama bakom förslaget. Avses med "särskilda resurser" möjligheter alt driva och administrera gruppens verksamhet, eller innebär det atl lill gruppens förfogande kommer att ställas särskilda resurser för all underiätta för företag alt etablera sig i länsdelen? Det är rätt viktigt alt vi får besked om vad det är för sorts resurser som industriministern tänker föreslå atl regeringen skall ställa lill gruppens förfogande.

I dagarna har regeringen fåll ytterligare en påstötning om angelägenheten av atl snabba åtgärder vidtas för all klara bekymren inom lekobranschen. Del är arbetsmarknadsstyrelsen som har gjort sig påmind, bl. a. på grund av nedläggningshotet vid Strands Konfektions AB i Katrineholm.

Jag lyssnade till industriministern här i kammaren för någon lid sedan, närmare bestämt den 9 februari, i en replikväxling med Svante Lundkvist,där industriministern gjorde gällande atl regeringen framlagt elt förslag som innefattade en plan för tekoindustrin. Industriministern menade att den socialdemokratiska delen av utskottet valt att skjuta upp behandlingen av propositionen och all därför ansvaret för förseningarna i arbetet med all fö fram en sådan plan skulle åvila socialdemokraterna. Jag lyssnade på delta uttalande med en viss förvåning och vill därför till sist fråga industriministern: Vad är det för plan för beklädnadsindustrin som regeringen har presenterat?

Industriministern NILS ÅSLING:

Herr talman! Det var rält mycket som Rune Carlstein hann med i sitt långa anförande, som spände över det mesta här i världen. Jag vill ta upp de mera

konkreta frågorna.

Rune Carlstein efterlyser en redovisning av statens insatser för all främja lokalisering lill Borås. Det har inte varit möjligt atl göra en sådan, eftersom det alltid måste vara fråga om en förutsättningslös och hypotetisk diskussion med företaget. Företagels kalkyler, som har redovisats för oss och som det inte har funnits grundad anledning alt ifrågasätta, har varit underlag för elt krav på direkta subsidier - direkta driftstillskolt i en form som vi inte tillämpar i vårt land och som inte heller någon mig veterligi ens kommit på tanken att motionera om här i riksdagen. Det är alltså främmande för svensk näringspolitik att ge driftbidrag för atl vidmakthålla en lokalisering.

Att Rune Caristein sedan tar föreiagsslyrelsens beslut i ärendet, i vars behandlingdeanslälldasrepresenlanter har varit med, till intäkt för ett utfall mot centerpartiet är litet långsökt. Jag vet inte vilken politisk uppfattning ledamöterna av Scan Västs styrelse har. Jag vel bara alt den centralisering av företagels produktion och förädlingsverksamhet som visat sig vara nödvändig från centerpartiets synpunkt är olycklig. Den fortgående befolkningskoncentration -som vi har reserverat oss mot i alla sammanhang men som Rune Caristeins parti under livliga hejarop har påskyndat i varie fall genom hela 1960-talet - har sin förklaring i brister i samhällsorganisationen, som vi har kritiserat ganska samstämmigt under årens lopp. All man har fått en koncentration till storstadsregioner, som också styr förädlingsindustrins lokalisering, är emellertid mot den bakgrunden inte så underiigt. Men herr Rune Carlstein kanske bör belänka litet grand var ansvaret för den samhällsutvecklingen i själva verket ligger.

Problemet med ett företag av denna karaktär är ju att det tillhör en organisation med 29 000 anställda och att dessas arbetsinkomst konstituerar betalningsförmågan. Jag har inte grubblat över det, Rune Carlstein, men konsekvensen är ju all om man går ut till de 29 000 kooperativt anställda, spridda över hela Västsverige, och frågar om de är beredda atl sänka sin arbetsinkomst i viss omfattning för att täcka det driftunderskott som man skulle kunna motse i Borås, så är det jämförligt med att man skulle gå ut på en arbetsplats och fråga om arbetare och tjänstemän är beredda att sänka sin lön för alt uppnå vissa lokaliseringspolitiska mål. Jag tror inte att Rune Carlstein skulle vara beredd alt medverka till något sådant.

Företagen, inte minst de lantbmkskooperativa företagen, har ett socialt ansvar. Det är därför vi har tagit initiativet lill att även lanlbrukskooperaiiva förelag nu ingår i del etableringssamråd som vi har. Vi har alltså möjligheter all fortlöpande fö en redovisning av företagens dispositioner och att i ett tidigt skede komma in i en konstmktiv diskussion beträffande planeringen av företagens drift. Det gäller i hög grad också lantbrukskooperationen.

På frågan om jag är beredd atl mobilisera ytteriigare insatser i Borås är svaret ja. Det ligger i beslutet att göra Borås till en grå zon atl man är beredd-vi har gjort en generell utfästelse härom - att till nylokalisering och nyetablering i Borås använda de lokaliseringspolitiska instrumenten.

Särskilda resurser till arbetsgrupperna avser resurser för atl grupperna med skyndsamhet och effektivitet skall kunna bedriva sitt arbete. Avsikten är all

Nr 84

Tisdagen den 28 februari 1978

Om åtgärder för all främja sysselsättningen i Borås

Nr 84

Tisdagen den 28 februari 1978

Om åtgärder för atl främja sysselsättningen i Borås

när resultaten av gmppernas arbete skall föras ut till konkret förverkligande, skall det finnas möjligheter att utnyttja de instrument man redan har inom näringspolitiken och lokaliseringspolitiken.

RUNE CARLSTEIN (s):

Herr talman! Jag är ledsen om jag har tagit alltför mycket av industriministerns lid. Såvitt jag kan döma av mitt manus gällde mitt anförande två frågor, dels Scan Väst, dels sysselsältningssituationen i Borås. Något dämtöver var del egentligen inte som jag talade om. Att talet skulle spänna om det mesta här i världen har jag litet svårt atl förstå.

Om vi nu håller oss till Scan Väst, villjag fråga om industriministern tycker att Scan Väst har handlat riktigt när man bestämde sig för alt flytta från Borås? Det tycker inte framstående centerpartisliska kommunalmän i Borås alt förelagsledningen har gjorl. Man försökte i Borås atl fö etl samtal med förelaget i fråga på ett tidigt stadium för alt hitta utvägar atl behålla åtminstone den del av verksamheten som man hade i Borås. Del fanns också de lösningar som industriministern måste vara väl underrättad om efter samtalen i elableringsdelegationen. En samrådsgrupp hade också lagt fram vissa kompromisslösningar.

Det centerpartisliska ansvariga kommunalrådet i Borås var ganska förtvivlad när han skrev brev och talade om atl då han i december månad sökte kontakt med Scan Västs ledning, fann man inte anledning lill realdiskussioner eftersom utredningen då inte var framlagd. När kommunalrådet återkom i januari månad, fanns det inte anledning till realdiskussioner därför alt då var utredningen klar, och den förordade Göteborg.

Del har alltså inte funnits några chanser att komma in i diskussioner med företaget i fråga.

Sedan ärdet dess värre så atl jag inte har några möjligheter atl diskutera de företagsekonomiska siffror som industriministern här något berör, därför att jag saknar helt faktaunderiag. Det finns inte något sådant underiag redovisat som man kan la ställning lill, utan här är man slagen lill slant. Det är bara att hänvisa till att de företagsekonomiska utredningarna pekar hit eller dit, men sedan har man ingen chans alt analysera dem för alt se vad som är rätt och vad som är fel.

Det är klart att jag är besviken på de särskilda resurserna lill arbetsgrupperna, eftersom de bara betyder att grupperna får etl administrationsbidrag; det är ju det frågan gäller och ingenting annat, och det är inte särdeles mycket att komma med i den situation som vi befinner oss i.

Jag fick inte någol svar på min sista fråga om vad det är för plan för beklädnadsindustrins framtid i Sverige som regeringen har redovisat.

Industriministern NILS ÅSLING:

Herrlalman! Jag kan inte ge någol omdöme om ett enskilt företag-det må vara Scan Väst eller något annat - utom vad gäller relationerna till departementet, dvs. i det här fallet elableringsdelegationen. Där har jag ingen anmärkning atl rikta mot förelaget. Redan innan man hade skrivit under

etableringsavtalel var företaget inne i den samrådsprocess som elableringsdelegationen tillämpar. Kommunen för tala för sig själv.

Jag anser att man har rätt att begära av företagen att de i sina relationer med de anställda skall uppfylla kraven i de lagar och förordningar som finns och svara mot den praxis som har utbildats beträffande samrådet med de anställda. Jag har inte några mer exakta informationer om delta, men det fömlsätler jag all företaget har skaffat sig.

Rune Caristein är besviken över att de särskilda resurserna lill arbetsgrupperna bara gäller de administrativa uppgifterna. Jag tycker inte att Rune Carlstein skall vara besviken på del, eftersom det här framför allt'gäller atl snabbt fö en inventering av de alternativa sysselsättningsmöjligheter som föreligger i regionerna och få till stånd det snabba samråd mellan länsmyndigheterna som främst skall resultera i konkreta uppslag. När de konkreta uppslagen väl ligger på bordel kan jag försäkra Rune Caristein att det i och för sig inte är några problem med att mobilisera resurser för all verkställa de konkreta seriösa projekten. Problemet i dag i Borås och i ort efter ort med vikande sysselsättning är ju brislen på alternativ sysselsättning. Nu tyckerjag dock atl vi ser en ljusning vid horisonten, och jag tror för min personliga del att man kan förvänta en expansion mot senare delen av det här året och en bit in i nästa år. Förhoppningsvis kommer den att lösa många av de problem som vi i dag upplever som mycket allvarliga.

När det gäller min diskussion med Svante Lundkvist angående en plan för beklädnadsindustrin så var det handelsministerns tankar i propositionen om en planmässig utveckling av tekoindustrin i riktning mot en försöriningsbe-redskapsnivå som jag avsåg. Det är, som jag ser det, eu mycket angeläget önskemål all man här i tid bromsar den förödande och tragiska nedgången i sysselsättningen inom tekoindustrin, så alt man inte hamnar under en rimlig självförsöriningsnivå.

Nr 84

Tisdagen den 28 februari 1978

Om åtgärder för att .främja sysselsättningen i Borås

RUNE CARLSTEIN (s):

Herr talman! Jag förstår atl industriministern inte kan slå här och kritisera ett enskilt förelag, men industriministern skulle ändå kunna ha en uppfattning om ifall det här ärendet är handlagt på ett riktigt sätt eller inte. Del var det jag frågade om. Sedan spelar det ju ingen roll vilket företag det är, men skall man ha den metodiken i fortsättningen blirdet ganska svårt att diskutera olika lokaliseringsfrågor och etableringsbeslul.

När det sedan gäller detta att arbetsgrupperna bara för adminisiralionsbi-drag säger industriminislem atl bara därigenom kan de ta fram projekt som är utvecklingsbara. Vad hjälper det? Vi har ju nu ett projekt - Scan Västs nya fabrik, som skulle etableras i Borås. Men vilka administrationsbidrag man än har så hjälper det inte alt vi plockar fram projekt, om industriministern sedan konstaterar i elableringsdelegationen att det inte finns förelagsmässiga grunder för etableringen. Det går ju alltid att konstruera sådana invändningar när vi inte har de samhälleliga resurserna för etablering i Boråsregionen. Det var ju de resurserna som saknades när det gällde Scan Väst.

Beträffande planen för beklädnadsindustrin fick jag bara del intrycket, när

Nr 84

Tisdagen den 28 febmari 1978

Om åtgärd er. för att .främja sysselsättningen i Borås

jag hörde industriministern den 9 februari, atl en sådan plan var frarrilagd. Så är ju inte fallet. Vad handelsministern har gjort är atl han i propositionen 42 anmält atl han har för avsikt alt för regeringen framlägga en sådan plan. Det är en väsentlig skillnad mellan detta och att det skulle föreligga en plan. Vi väntar fortfarande på den, och det är synnerligen angeläget att den kommer snabbt.

SVANTE LUNDKVIST (s):

Herr talman! Det är väl naturligt att man i en diskussion om sysselsättningsproblemen i Boråsregionen lar upp frågan om tekoindustrin. Det är klart att jag för min del med särskilt intresse lyssnade till industriministerns svar på Rune Caristeins fråga om den plan det här gällde.

Det förhåller sig precis som Rune Carlstein här har sagt, att industriministern i debatten med mig nyligen försökle ge elt intryck av au det fanns en plan och att socialdemokraternas agerande i näringsulskotlet skulle vara ett hinder för regeringen att ta fram den här planen för tekoindustrin som numera också industriministern lydligen anser vara angelägen.

Fördel första var det elt enhälligt ulskou som ville ha möjlighet lill en mera samlad bedömning av lekofrågorna. De borgerliga har ju faktiskt majoritet i utskottet.

För det andra: Del här kravet på att snabbt få en samlad plan för tekoindustrin redovisad för riksdagen skulle enligt industriministerns argumentation vara något slags hinder för regeringen när det gällde all vidta åtgärder för att få fram en sådan plan -och dessutom etl hinder för regeringen närdet gällde att åstadkomma nödvändigt rådrum för enheter som bör kunna ingå i planen. Det är ju med förlov sagt etl lysande exempel på den obotfärdiges förhinder. Jag tycker att industrinminislerns svar i dag ger besked om ungefär hur mycket det resonemang som industriministern förde i vår debatt var värt.

Nu har ju, som Rune Caristein sagt, arbetsmarknadsstyrelsen kommit med en framställning som på alla punkter bestyrker alt de åtgärder som vi har efteriyst i våra motioner - och som jag efterlyste i min fråga - borde vidtas omedelbart. Styrelsen betonar att det är angeläget atl ställning tas lill dessa frågor omgående. Risken är eljest uppenbar, säger styrelsen, att sådana enheter blir utslagna som på sikt borde ha de största fömtsätlningarna att överleva. Strands Konfektion i Katrineholm, som vi då diskuterade, är etl typexempel på en sådan enhet. Det finns fler, men för Strands var läget särskilt akut. Regeringens handläggning av Slrandsärendet är av principiellt intresse, och det är därför som jag vill ta upp den frågan ytterligare i den här debatten.

Vad som har hänt vid Strands, där 150 anställda fick lämna jobben samma dag som arbetsmarknadsstyrelsen fattade beslut om sin framställning till regeringen, kan komma att hända vid flera företag.

Del är väl förståeligt om vi som frågar statsråden vill försöka att få ut något av substans i de svar man kommer med från regeringens sida. Industriministern påstod i vår debatt att han höll fortlöpande kontakt med Strands. Jag

har talat med förelaget. Del har icke förekommit någon kontakt från industridepartementets sida efter del alt vi hade vår debatt och fram lill den dag då 150 anställda fick lämna företaget. Läget är nu att där finns 100 människor kvar som har arbete till april månad. Företagel är berett till nya diskussioner om möjligheten att hålla sysselsättningen för den skaran i gång så att man får etl rådrum som gördel möjligt att bättre bedöma vilken roll den här företagsenheten skulle kunna spela, när den plan finns framme som vi har krävt atl regeringen skall redovisa för riksdagen.

Därför lyder min fråga: Är industriministern nu beredd alt mot bakgrund av den framställning som har gjorts av arbetsmarknadsstyrelsen - och där både företagar- och löntagartepresentanteräreniga-ta förnyad kontakt med Strands för alt söka skapa rådrum för den verksamhet som f n. pågår?

Jag ställer denna fråga så konkret knuten till Strands för alt vi med ledning av industriministerns svar skall få vela något om hur han över huvud laget tänker agera i dessa frågor. Det är av betydande intresse för hela lekoindustrin och dess anställda, och det är inte minst av ett betydande intresse, föreställer jag mig, för Boråsregionen.

Nr 84

Tisdagen den 28 februari 1978

Om åtgärder för att främja sysselsättningen i Borås

Industriministern NILS ÅSLING:

Herr talman! Svante Lundkvist överraskar mig en aning när det gäller synen på hur frågor av den här karaktären rimligen bör handläggas.

Beträffande behovet av en plan för att dämpa nedgångstakten i sysselsättningen inom lekoindustrin är det en självklarhet att när en proposition bordlagts och då alltså är föremål för ett utskotts behandling har initiativet för just den fråga som propositionen behandlar gått över riksdagens avgörande. Det är självklart att beredskapen och del fortlöpande arbetet i departementet fortsätter. Det måste det göra för alt man skall ha en handlingsberedskap. Men det anmärkningsvärda var, och det var det jag tillät mig att notera i debatten häromsistens med Svante Lundkvist, atl socialdemokratin, som i tid och otid talar om planer och planmässighet, var med om - ni var eniga i utskoltet,jag accepterar det-att fördröja behandlingen av propositionen och därmed också fördröja riksdagens ställningstagande till behovet av den här planen. Det var ju det som jag påtalade. Jag tyckte att det var något anmärkningsvärt med tanke på den värdering av planmässighel och det behov av en plan som Svante Lundkvist gjorde sig tolk för.

Närde't gäller arbetsmarknadsstyrelsens framställning om tekoindustrins situation så var den ingen överraskning för oss. Vi har haft underhandskontakter med både arbetsmarknadsverket och industriverket. Arbetsmarknadsverket har funnit det angeläget att officiellt manifestera sin inställning. Den som läser skrivelsen skall notera alt dessvärre inte heller arbetsmarknadsverket i den här situationen har några konkreta förslag till åtgärder att komma med. Men man är liksom vi i departementet oroad av utvecklingen. Vi hade så sent som i går frågan uppe i lekobranschrådet, där branschen och facket är representerade och där vi ingående diskuterade de åtgärder som nu är av nöden. Vi fortsätter det arbetet i industri-, arbetsmarknads- och handelsdepartementens regi. Här pågår alltså elt arbete för alt hitta handelspolitiskt

Nr 84

Tisdagen den 28 febmari 1978

Om åtgärder för att.främja sysselsättningen i Borås

acceptabla former för att bromsa nedgången i tekoindustrin. Del ärdet frågan gäller. De uttalanden som har förekommit med krav på importrestriktioner har skadat våra möjligheter alt gå fram här, eftersom de har väckt en internationell opinion som i dag är ett problem för oss och har gjort atl våra möjligheter alt hitta vägar är begränsade.

Svante Lundkvist vill göra gällande all vi inte har fortlöpande kontakter med Strands. Del är rikligt all vi inte har haft del sedan situationen hos Strands har upphört att vara akut och bevakningen har gått över till länsarbetsnämnden och arbetsmarknadsverket. Vi har haft fortlöpande kontakter med Strands tidigare. Industriverket har också haft sådana kontakter och kontakter med koncernledningen. Men vi har inte, inom ramen för de branschålgärder som riksdagen gett oss möjlighet atl vidtaga, haft någon rimlig chans att hjälpa Strands.

Som jag sade tidigare har koncernen utnyttjat vissa delar av branschslödet men inte alla. Man har alltså varit väl medveten om vad branschprogrammen erbjuder, men trots delta har man inte ansett sig kunna gå vidare. Menar Svante Lundkvist att vi skulle ta i anspråk helt nya medel som inte riksdagen har salt i våra händer? Vilka är det? Varför har man i så fall inte från socialdemokratisk sida motionerat om dessa nya undergörande medel, som skulle kunna göra att man går in i textilindustri efter textilindustri och säkrar sysselsäuningen?

Jag tycker alt Svante Lundkvist måste inse atl det här inte är ett problem för enstaka förelag. Det är eU problem för en hel bransch, som vi måste försöka lösa tillsammans om inte sysselsättningskonsekvenserna skall bli myckel bekymmersamma för de berörda orterna.

SVANTE LUNDKVIST (s):

Herr talman! Det är rikligt atl del här är problem för en hel bransch. Det är därför vi har efterfrågat en plan. Fortfarande försöker alltså industriministern göra gällande, sedan vi fått klariagt alt del inte fanns någon plan i regeringens förslag i höstas, att del som egentligen pågick var tankegångar inom regeringen vilkas praktiska genomförande socialdemokraterna med sitt initiativ i näringsutskottei skulle ha förhindrat. Del är en omöjlig argumentering, herr industriminister, att försöka göra gällande alt enstämmiga krav på en plan - som vi har framställt - skulle vara ett hinder för regeringen när det gäller att lägga fram en sådan plan.

Sedan säger industriministern alt han inte har haft några möjligheter att agera vid sidan av nu tillgängliga medel för stödåtgärder av lokaliseringspo-litisk eller regionalpolitisk karaktär. Vad vi har hävdat hela liden är atl vi måste försöka skaffa ett rådrum för de förelag som vi bedömer vara av den karaktären att de kan komma atl ha sin plats inom ramen för en plan som vi så småningom får fram om regeringen skyndar på.

Den här uppfattningen hade också handelsministern. Han skrev i sin proposition: Det finns enligt min mening viss risk för att produktionska-pacitei som är av väsentlig betydelse från försörjningsberedskapssynpunkt kan försvinna under den tid den tid denna plan utarbetas. Med anledning

härav föreslår jag atl särskilda medel ställs till regeringens förfogande för att ge regeringen möjlighet atl omedelbart ingripa då företag eller företagsgrupp med försörjningsberedskapsviktig produktion hotas av nedläggning.

Dessa medel ställde riksdagen i sitt beslut i höstas till regeringens förfogande. Här har alltså industriministern, uppenbariigen sig själv ovetande, medel som riksdagen har ställt lill förfogande forell agerande just i den här typen av fall. Nu 'finns det en framställning från arbetsmarknadsstyrelsen som bestyrker att det är bråttom och alt del måste ske någonting omedelbart.

Jag upprepar min fråga: Är industriministern beredd alt la förnyad koniakt med Strands för att diskutera möjligheterna att klara de 100 anställda som finns där i dag? Är industriministern beredd att genom en sådan kontakt ge besked till övriga tekoinudsirier alt industriministern tänker tillmötesgå den framställning som arbetsmarknadsstyrelsen gjort och om vilken företagar-och löntagarrepresentanter är ense? Det är fråga om att göra det möjligt att medan planen blir färdig bevara de arbetstillfällen som så småningom skall ingå i planen. Det är fråga om atl skapa del rådrum som över huvud taget skall göra en plan meningsfull.

Nr 84

Tisdagen den 28 februari 1978

Om åtgärder för att.främja sysselsättningen i Borås

Industriministern NILS ÅSLING:

Hert talman! Jag hoppas att det är felsägningar när Svante Lundkvist hänvisar lill de regional- och lokaliseringspolitiska instrumenten när det gäller Strands situation. Vad som här kan komma i fråga är det branschprogram för textilindustrin som administreras av industriverket och som slår öppet för industrier som Strands som Ljungslrömskoncernen uppenbarligen inte har velat använda i fallet Strands. Där finns det stmkturstöd, det överievnadsstöd, som Svante Lundkvist här efteriyser. Riksdagen har beslutat om det; Svante Lundkvist har själv medverkat till delta.

Däremot är det etl grovt missförstånd att tro att de medel som skall användas för försörjningsberedskapsproduktion skulle stå till förfogande för tyngre herrkonfektion. Det överensstämmer inte med det uppdrag som riksdagen har givit oss. Vi hamnar där om nedgången fortsätter, så att vi blir tvungna att också av försörjningsberedskapsskäl ta hänsyn lill den tyngre herrkonfeklionen. Men vi är inte där ännu.

Svante Lundkvist bör ha en viss förståelse för att vi i den här regeringen har den aktningen för riksdagens beslut att vi strävar efter alt uppfylla de regler som riksdagen fastställt för regeringens arbete.

Svante Lundkvist kräver att jag skall ta förnyad kontakt med Strands. Självfallet är jag beredd att ta en ny kontakt med Strands. Men Svante Lundkvist vill på detta säu ge intryck av att vi i vår medelsarsenal skulle ha någonting utöver del som industriverket har till förfogande, alltså det branschprogram som slår till förfogande för Strands, och det har vi inte. Det har inte heller oppositionen krävt, och för all del inte heller facket. Svante Lundkvist försöker slå blå dunster i ögonen på folk om han framhärdar i att vi skulle ha någonting extra aU erbjuda vid direkta kontakter med textilföretagen. Arbetsmarknadsverket har inte krävt direktkontakter mellan departe-

Nr 84

Tisdagen den 28 februari 1978

Om åtgärder för att främja sysselsättningen i Borås

mentet och företagen. Arbetsmarknadsverket har krävt alt vi nu skall böria la upp frågan om beredskapsnivån - det är andan och meningen i arbetsmarknadsverkets skrivelse. Om den saken har vi, som jag sade, en diskussion sedan några månader tillbaka. Det var uppe med facket och branschens representanter i lekobranschrådet i går.

SVANTE LUNDKVIST (s):

Herr talman! Arbetsmarknadsstyrelsen bedömer det så, att vi när det gäller den här typen av verksamhet nu befinner oss i den situation som handelsministern talade om i höstas, nämligen atl försöriningsberedskapsviklig produklion holas av nedläggning. Om induslriministern har en annan uppfattning, så har han den gentemot vad arbetsmarknadsstyrelsen anser. Med arbetsmarknadsstyrelsens bedömning av läget står, såvitt jag kan förstå, de medel till förfogande som riksdagen i höstas anvisade.

Jag är förvånad över atl industriministern på allt sätt försöker komma ifrån möjligheten att göra en insats i delta sammanhang, att ta upp diskussionen på nytt och med framställningen från arbetsmarknadsstyrelsen som bakgmnd söka uppnå alt man klarar de 100 arbetstillfällen som det nu är fråga om vid Strands, skapa etl rådrum för att det företaget skall kunna bedömas på etl bättre sätt i ett störte sammanhang.

Nu sade visserligen induslriministern till slut att han är beredd att ta en förnyad diskussion, och del är jag tacksam för. Jag utgår från alt den förnyade debatt som han har lovat ha med företaget skall föras från en positiv utgångspunkt och med den verkliga viljan från industriministerns sida att utnyttja de medel för alt agera som han numera måste inse att han har.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 8 Föredrogs och hänvisades Propositioner

1977/78:64 och 98 till skatteutskottet

1977/78:104 lagförslag 2 till socialförsäkringsutskottel, i övrigt lill arbetsmarknadsutskottet 1977/78:107 till jordbruksutskottet

§ 9 Föredrogs och hänvisades

Motioner

1977/78:1754 och 1755 till arbetsmarknadsutskottet

§ 10 Föredrogs men bordlades åter Finansutskottets belänkande 1977/78:15

Skatteutskottets betänkanden 1977/78:24 och 25 Kulturutskottets betänkanden 1977/78:16 och 17

Trafikutskottets betänkande 1977/78:14 Näringsulskottels betänkande \911/1S:31

§ II Föredrogs och bifölls Inlerpellationsframställning 1977/78:135

§ 12 Talmannen meddelade alt på föredragningslistan för morgondagens sammanträde skulle finansutskottets betänkande nr 15 samt skatteutskottets betänkanden nr 24 och 25 uppföras främst bland två gånger bordlagda ärenden.

§ 13 Anmäldes och bordlades

Propositioner

1977/78:95 om anslaget Flygvapen förband: Forskning och utveckling

1977/78:115 om slopande av den s. k. radavgiften på tips

§ 14 Anmäldes och bordlades

Motion

1977/78:1756 av Karin Ahrland och Daniel Tarschys med anledning av propositionen 1977/78:81 om vissa kommunala trafik- och trafiksäkerhets-frågor m. m.

Nr 84

Tisdagen den 28 februari 1978

Meddelande om frågor

§ 15 Meddelande om frågor

Meddelades att följande frågor framställts den 28.februari

1977/78:316 av Christina Rogestam (c) till statsrådet Britt Mogård om fullföljande av SIA-reformen;

Under veckohelgen har företrädare för moderata samlingspartiet krävt au SIA-reformen skall uppskjutas på grund av bristande resurser i kommunerna och i statsbudgeten. Enligt tidningsuppgifter har även det för skolfrågor ansvariga statsrådet Britt Mogård instämt i detta krav.

Tidigare har regeringen uttalat atl reformarbetet på skolans område skall fullföljas. Del är ytterst angeläget att så sker.

Mot denna bakgrund vill jag lill statsrådet Britt Mogård slälla följande fråga:

Är det regeringens uppfattning att SIA-reformen skall fullföljas enligt tidigare fattade beslut?

1977/78:317 av Lennan Pettersson (s) till statsrådet Olof Johansson om planerna på en statens energistyrelse:

Enligt tidningsuppgifter, bl. a. i Dagens Nyheter den 12 februari 1978, avser energiministern alt la ifrån statens vattenfallsverk de långsiktiga planerings-

4 Riksdagens protokoll 1977/78:83-85

Nr 84

Tisdagen den 28 februari 1978

Meddelande om .frågor

uppgifterna och överföra dessa lill elt nytt centralt statligt ämbetsverk -statens energistyrelse. Planerna sägs vara all sammanföra Vattenfalls planeringsavdelning, delar av centrala driftsledningen, energibyrån vid industriverket,energisparkommittén, nämnden för energiprodukiionsforsk-ning och energiforskningsdelegationen i det nya verket. Den som skall effektuera denna beställning är enligt uppgift en snabbutredning, som har atl avlämna sill förslag redan till hösten.

Till detta är att säga att det mycket väl kan vara så, all statens arbetsuppgifter på energiområdet bättre bedrivs i mera decentraliserade former än i det centraliserade energiverk som tycks föresväva energiministern. Under alla omständigheter är frågan om organisationsformerna på energiområdet något som bör utredas seriöst och inte hafsas fram på nolltid.

Mot denna bakgrund ber jag alt fö ställa följande frågor till energiministern:

1. Avser regeringen att ge den aktuella utredningen sedvanlig parlamentarisk sammansättning?

2. Avser ni vidare att ge utredningen sådana direktiv att såväl tidsmässiga som andra garantier ges för en allsidig prövning av lämpliga organisationsformer på energiområdet?

1977/78:318 av Hans Alsén (s)u\\ socialministern om en ny kvinnoklinik vid akademiska sjukhuset i Uppsala:

Behovet av ny kvinnoklinik vid akademiska sjukhuset i Uppsala är väl dokumenterat. Förhållandena vid kliniken är oacceptabla för såväl patienter som personal. Efter en socialdemokratisk motion i frågan med förslag om projekleringsstart för bygget uttalade socialutskottet i sitt betänkande 1976/ 77:25 följande:

"Utskottet har inhämtat alt kommittén för akademiska sjukhusets utbyggande avser att under april månad i år hos regeringen begära projekle-ringstillstånd för en ny kvinnoklinikbyggnad. Då det är viktigt atl lokalfrågan för kvinnokliniken löses, förutsälter utskottet atl regeringen tar positiv ställning i frågan utan dröjsmål." I årets budgetproposition konstaterar föredragande statsrådet: "Byggnadskommittén har begärt att få i uppdrag att projektera för en nybyggnad för kvinnokliniken. Regeringens prövning av förslaget är ännu inte avslutad." Mot bakgrund av det anförda vill jag fråga socialministern: När kan regeringens ställningslagande till frågan om start av projekteringsarbetet för ny kvinnoklinikbyggnad vid akademiska sjukhuset förväntas ske?

1977/78:319av/l//'MennÉ'//o/-5(m)tillbudgelministern om tilläggsdirektiv till 1976 års fastighetstaxeringskommilté, m. m.:

När avser statsrådet att utfärda utlovade tilläggsdirektiv till 1976 års

fastighetstaxeringskommilté samt komplettera utredningens parlamentariker?

1977/78:320 av Bernl Nilsson (s) till industriministern om åtgärder för all bibehålla sysselsättningen vid glashyttan i Björkshult:

Glashyttan i Björkshull har nyligen försatts i konkurs. Detta innebär att sysselsättningen för de ca 50 anställda för myckel oviss. Björkshult ligger i Högsby kommun i Kalmar län, och orten är så belägen att några alternativ till dessa arbetstillfällen i nuläget knappast finns att uppbringa, inte ens på rimligt pendelavstånd.

Länsstyrelsen har nyligen behandlat en ansökan om lokaliseringsstöd till Glashyttan i Björkshull och fann därvid aU dessa arbetstillfällen var av stort värde för de anställda i orten Björkshult och Högsby kommun och alt stora ansträngningar måste göra för att bibehålla dessa. Ny intressent finns således om lokaliseringstöd erhålls, vilket länsstyrelsen tillstyrkt. På förslag av regeringen beslöts för en lid sedan aU Högsby kommun skall tillhöra den s. k. grå zonen.

Med det anförda vill jag slälla följande fråga til industriministern:

Vill regeringen medverka till att de anställda på Glashyttan i Björkshult ges fortsatt sysselsättning vid hyttan?

Nr 84

Tisdagen den 28 febmari 1978

Meddelande om frågor

§ 16 Kammaren åtskildes kl, 16.57.

In fidem

BERTIL BJÖRNSSON

/Solveig Gemen