Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1977/78:82

Fredagen den 17 februari

Kl. 09.00

§ 1 Justerades protokollet för den 9 innevarande månad.

§ 2 Om åtgärder för att främja sysselsättningen i Vindelådalen

Industriministern NILS ÅSLING erhöll ordet för alt besvara Rune Ångströms (fp) den 12 januari anmälda interpellation, 1977/78:112, och anförde:

Herr talman! Rune Ångström har frågat mig dels om jag är beredd alt på regeringens vägnar förklara att del gamla löftet till folket i Vindelådalen, att särskilda åtgärder skall vidtas för att kompensera uteblivandet av valten-kraftsulbyggnaden, fortfarande gäller, dels om jag kan lämna en redogörelse för hur planeringsläget är för dagen då det gäller de avsedda åtgärderna.

Lägel i Vindelådalen är bekymmersamt. Vissa delar av skogslänens inland har drabbats av liknande svårigheter. Under år 1977 böriade en arbetsgrupp med representanter för flera departement alt bereda frågan om behovet av insatser utöver de vanliga när del gäller Vindelådalen. Jag har i tidigare svar på en liknande fråga som Rune Ångström ställer hänvisat till denna arbetsgrupp.

Med anledning av arbetsgruppens förslag har statsbidragen till slalskom-munala beredskapsarbeten i Västerbotten höjts till mellan 50 och 70 96. Etl förslag från arbetsgruppen om att ge medel till att bygga delar av Ammar-näsvägen har resulterat i att 4 milj. kr. avsatts för ändamålet. Den aktuella vägsträckan byggs f n. Arbetsgruppen kommer snart att lämna sin slutrapport. Jag är beredd alt positivt pröva arbetsgruppens förslag, även om detta skulle innefatta vissa speciella insatser.

RUNE ÅNGSTRÖM (fp):

Herr talman! Jag tackar industriministern för svaret på min fråga.

Jag vill bara helt kort erinra om bakgrunden till att Vindelådalen kräver särskilda insatser. Under en mycket lång tid pågick diskussionen, om det skulle bli någon utbyggnad av Vindelälven,och under hela den tiden låg det liksom en kall hand över det här området. Man uppsköt byggandet av väg 363, och det vidlogs inga åtgärder för att främja turismen inom området. Man visste ju inte om älven skulle byggas ut eller inte och därmed inte heller vad som skulle komma under vatten. Allt detta gjorde att hela Vindelådalen kom i ett avgjort sämre läge än något annat område i Västerbotten -ja, i stort sett också i jämförelse med landet i övrigt.

Beskedet om att Vindelälven inte skulle byggas ut kom den 1 april 1970, och det gavs då bestämda löften om att särskilda åtgärder skulle vidtas för att

Fredagen den 17 februari 1978

Om åtgärder för att främja sysselsättningen i Vindelådalen

Nr 82

Fredagen den 17 febmari 1978

Om åtgärder för att främja sysselsättningen i Vindelådalen

kompensera dels det sysselsättningsbortfall som uteblivandet av själva utbyggnaden skulle medföra, dels den skada som Vindelådalen lidit under beslutstiden. Man har också haft stora förhoppningar i området om att någonting skulle hända.

Under den förra regeringens lid tillsattes flera utredningar för att man skulle fö fram förslag om lämpliga åtgärder för att kunna infria de givna löftena. Utredningarna lämnade också förslag men ingenting hände. En viss utbyggnad av väg 363 skedde, men inte i forcerad takt ulan i den takt de väganslag tillät som i övrigt utgick till vägbyggande i området. Några speciella satsningar har alltså inte gjorts för alt kompensera Vindelådalen för den skada som skedde under den långa beslutsliden och för sysselsättningsborlfallel.

Man ställde naturiigtvis stora förhoppningar på den regering som tillträdde förra hösten och hoppades att det skulle tas krafttag i Vindelådalen. Det har givits löften om att så skulle ske. Den nya regeringen har tillsatt en arbetsgrupp som skulle se över de förslag som tidigare utredningar, kommuner och andra förslagsställare har lagt fram. Denna arbetsgrupp har nu arbetat under rätt lång tid. En hel del förslag har framlagts, och nu väntar människorna i Vindelådalen på all något skall hända. Man hade väl vissa förhoppningar om att förslag till åtgärder i Vindelådalen skulle komma i budgetpropositionen, men några speciella satsningar aviseras inte där.

Jag frågade i min interpellation om planeringsläget i arbetsgruppen och om den planering i övrigt som förekommer på delta område, och jag tycker att industriministerns svar på dessa frågor var väl magert. När kan man vänta att arbetsgruppens förslag kommer alt böria bearbetas i de olika departement som är inkopplade, och när kan etl samlat regerings förs lag i ärendet framläggas?

Jag frågade också om regeringens löften om att särskilda åtgärder skulle vidtas i Vindelådalen står fast. Det har förekommit vissa spekulationer och skriverier i press och massmedia om att så inte skulle vara fallet, och jag tycker att den bästa dementin på alt regeringen inte skulle vara villig att fullfölja de löften som är givna vore att en samlad proposition med åtgärder för Vindelådalen framlades. Det är ett sådant samlat paket som människorna i Vindelådalen efteriyser, och jag hoppas att det skall komma rätt snart.

GEORG ANDERSSON (s):

Herr talman! Industriministern hänvisar i sitt svar till Rune Ångström till de tidigare debatterna angående åtgärder i Vindelälvsområdet. Eftersom jag deltagit i dessa tidigare debatter känner jag myckel väl till de svar som Åsling då har givit. Hans svar i dag innehåller inga nyheter. Hänvisningar till den sittande arbetsgruppen har gjorts tidigare, och Nils Åsling kryper bakom denna arbetsgrupp också i dag. Två utredningsgrupper har tidigare behandlat denna fråga, och denna arbetsgrupp är alltså den tredje i ordningen. Det förslag som den andra av dessa gmpper lade fram har riksdagen givit sin anslutning till i december 1976.

Rune Ångström böriade då tala om behovet av ytterligare en arbetsgrupp. Jag varnade för det och pekade på risken för alt ärendet i så fall skulle hamna i

graven. Det visar sig nu att mina farhågor var väl befogade. Ångström fick emellertid som han ville och har alltså sig själv att skylla - men det är synd att Vindelådalens befolkning skall behöva lida för del.

Nils Åsling påpekar i dag liksom tidigare att även andra områden av landet är i behov av speciella insatser, och det är naturligtvis riktigt, men det är icke desto mindre alarmerande för Vindelälvsområdet. Jag har tidigare försökt övertyga Åsling om att riksdagen har förklarat sig ha ett särskilt ansvar för alt ge Vindelådalen något i stället för älvsutbyggnaden.

Kan inte Nils G. Åsling i dag medge all Vindelälvsområdet har rätt till extra insatser utöver vad som görs i andra glesbygdsområden? Det var ju ändå en linje som den socialdemokratiska regeringen följde när den anvisade 45 milj. kr. extra för upprustning av väg 363 och införde del speciella statsbidraget för reningsanläggningar i Vindelälvsområdet. Bidraget har tillfört bygden 19 milj. kr,

Rune Ångström säger nu all det hände ingenting under den gamla regeringens lid. Och han hade fräckheten påstå all byggnadsarbetena på väg 363 inte skedde i forcerad takt utan bara i reguljära former.

Del var ändå så att riksdagen speciellt anvisade dessa 45 milj. kr. Det har regeringen inte gjort till andra vägprojekt. Det var en markering av det speciella ansvar som den socialdemokratiska regeringen kände för delta område,

Nu väntar vi otåligt på den borgeriiga regeringens insatser. Sedan den tog över fögderiet har del inte hänt mycket. Även regeringens egna partivänner i Vindelälvskommunerna böriar förlora tålamodet. Den 20oktober i fjol gjorde kommunerna ett gemensamt uttalande, där man sade att den tidigare förda regionalpolitiken har på senare tid uttunnats. Vi vill med skärpa framhålla, sade man, att förslaget till åtgärdsprogram nu snarast måste komma till utförande.

Min fråga är konkret: När kommer regeringen alt besluta om genomförande av det ålgärdsprogram som riksdagen i december 1976 uttalade sig för?

Får jag ställa en fråga till.

Riksdagen anvisade i fjol etl belopp på 17 milj. kr. för vissa sysselsält-ningsfrämjande åtgärder. Ur del anslaget skulle kommunerna i Vindelälvsområdet kunna erhålla en del. Hur stor del av dessa 17 miljoner har nu gått till Vindelälvsområdet?

Får jag också göra etl par korta kommentarer till övriga inslag i Nils Åslings skriftliga svar.

Industriministern säger alt under 1977 böriade en arbetsgrupp med representanter för fiera departement alt bereda frågan om behovet av insatser utöver de vanliga till Vindelådalen. Del var en överraskning och en besvikelse för mig all man först då började undersöka behovet. Jag menar att det behovet var dokumenterat långt tidigare, och det var också angivet av riksdagen.

Det var möjligen för att undersöka vilka resurser som regeringen skulle vara villig att sätta in som den där arbetsgruppen kom till.

Nr 82

Fredagen den 17 febmari 1978

Om åtgärder.för a 11.främja sysselsättningen i Vindelådalen

Nr 82

Fredagen den 17 februari 1978

Om åtgärder för att främja sysselsättningen i Vindelådalen

Vidare talas det om att bidragen till de särskilda stalskommunala beredskapsarbetena har höjts. Men det är ju ingenting speciellt för Vindelälvsområdet. Det är vad som kom andra områden till del.

Slutligen säger Nils Åsling all han positivt skall pröva arbetsgruppens förslag, även om detta skulle innefatta vissa speciella insatser.

Det är väl alldeles självklart att förslaget skall innefatta vissa speciella insatser. Del skall väl inte sättas i fråga nu. Det är ju sagt. Det är bara att försöka fullfölja det på etl realistiskt sätt.

INGEMUND BENGTSSON (s):

Herr talman! Jag har inte begärt ordet för att polemisera mot statsrådet. Anledningen till all jag här velat besvära herr talmannen och våra stenografer är egentligen del påstående som inlerpellanien gör både i sin interpellation och i sitt inlägg här, Rune Ångström säger att under de sex år som den socialdemokratiskaregeringensedanregerade-det var alltså efter 1970-blev löftet om särskilda åtgärder för alt främja sysselsättningen och utvecklingen i Vindelådalen aldrig infriat. I stället har det eviga väntandel på initiativ från statsmaklens sida hämmat andra initiativ i området och haft en förödande inverkan på den regionala utvecklingen.

Jag har velat ge uttryck för min reaktion mot denna retroaktiva historieförfalskning som återkom även i interpellantens anförande här.

Del var i själva verket 1967 som riksdagen uttalade sig för att Vindelälven inte skulle utbyggas. Då var man ju medveten om all del skulle orsaka sysselsättningsbekymmer för människorna vid Vindelälven och kommunerna där omkring.

Viss sysselsättning hade naturligtvis inte kunnat bli beslående - själva utbyggnaden hade ju så småningom blivit färdig - men däremot hade man onekligen fött permanent sysselsättning åt etl rätt stort antal människor, om utbyggnaden hade ägt rum. Riksdagen uttalade då att det gällde att utnyttja lokaliseringspolitiken för att hjälpa kommunerna kring Vindelälven. Jag har i min hand en förteckning över de lokaliseringsålgärder - jag har haft glädjen alt signera flera av de besluten - som har vidtagits och som har lett till sysselsättningsökning under åren från 1965 fram till 1977, då den regering jag tillhörde avgick. Vindeln har fått 263 sysselsättningstillfällen, Lycksele 234, Malå-Norsjö 278 osv. Jag har alltså den förteckning som visar vilka åtgärder som då vidlogs och de resultat som dessa ledde till. Jag har dock inte velat predika förnöjsamhet på något sätt, utan jag menar att man har all anledning att kräva ännu mer av statsmakterna.

Har då ingenting skett sedan 1970, när man så att säga definitivt sade ifrån att det inte blir någonting av Vindelälvsutbyggnaden? Ja, Georg Andersson har här redogjort för vad som har gjorts. Vi satsade45 milj. kr., som användes till vägbyggnader. Det beloppet kan jämföras med de 4 miljoner som man nu använder till vägutbyggnad. Vidare såg jag till att alla kommuner där uppe till sina kommunala reningsverk fick 75 96 i statsbidrag, vilket var en speciell åtgärd för Vindelälvskommunerna med anledning av all de inte fick bygga ut.

Dessutom tillsatte vi en arbetsgrupp, där alla regionala intressen var

representerade. Den arbetsgruppen lade fram många intressanta projekt,som dock inte kunde genomföras utan statsbidrag utöver de vanliga. Tyvärr hann vi inte få de projekten fördiga, men jag lämnade ifrån mig etl ganska stort paket med projekt, som sedan inte har lett till någon åtgärd.

Jag har, herr talman, velat fö in det här i protokollet, eftersom det skulle ha sett litet underligt ut om jag inte hade reagerat mot vad inlerpellanien har påstått både här i kammaren och i sin interpellation.

Industriministern NILS ÅSLING:

Herr talman! Ingemund Bengtsson påpekade alt det speciella ansvar som statsmakterna uttalat visavi Vindelådalen och de människor som bor där har sin förankring i den aktivitet som har förekommit i riksdagen. Det är alltså inte, som Georg Andersson säger, i första hand ett uttryck för den förra regeringens speciella ansvar, utan det har sin grund i de beslut som har fattats här i kammaren och om vilka del har rått en betydande politisk enighet.

När man bedömer situationen i Vindelådalen-vilket vi har haft anledning att göra fortfarande, både på eget initiativ och i samband med kommunala uppvaktningar och överläggningar - finner man att vad folkel i Vindelådalen nu behöver inte i första hand är fortsatta investeringar i infrastruktur, vägar, vatten- och avloppsanläggningar och andra inslag i samhällsbyggnaden, utan Vindelådalen behöver först och främst tillskott av arbetstillfällen.

Av den anledningen har vi bedömt det så, alt arbetsgruppens arbete framför allt måste ägnas dessa frågor. Kvar - sedan man gjort de investeringarna i vägar, vatten och avlopp etc. - fanns en önskelista. Det var enligt vad Ingemund Bengtsson säger ett stort paket med allehanda uppslag, framför allt inom turistnäringen, som vi under hand har förklarat oss beredda att stödja maximalt inom ramen för de instrument som vi har till vårt förfogande.

Vad som saknas är alltså inslag som skulle kunna ge ny sysselsättning och en kompletterande åretruntsysselsättning, framför allt då inom den industriella sektorn.

Även under min tid som ansvarig för regionalpolitiken har det skett något när det gäller utveckling av industriell struktur, trots den mycket besväriiga atmosfär i vilken man har arbetat i näringslivet beträffande nyetablering. Del är dock för tolv förelag som jag har haft glädjen att tillstyrka lokaliseringsstöd för etablering och utvidgning. Det gäller små företag, men det gäller också förelag på orter med speciella problem. Klimatet har emellertid varit kärvt på grund av del allmänna konjunkturiäget.

Debattörerna glömmer här all orsaken till all vi införde en helt ny och upptrappad regionalpolitisk insats i form av statsbidraget till de kommunala industrihusen var situationen i Vindelådalen. Den inspirerade oss till att i förra budgetpropositionen införa detta speciella anslag, som nu börjar ge effekt. Det har sin särskilda profil gentemot små orter, där man inte på annat sätt har möjligheter att få en industrietablering utan att kunna erbjuda befintliga industrilokaler.

Tyvärr noterar jag att kommunerna i Vindelådalen ännu inte har ansökt

Nr 82

Fredagen den 17 februari 1978

Om åtgärder för att främja sysselsättningen i Vindelådalen

Nr 82

Fredagen den 17 febmari 1978

Om åtgärder för att främja sysselsättningen i Vindelådalen

om bidrag för att bygga kommunala industrihus. Del är fråga om den egentligen för Vindelådalen skräddarsydda insatsen med inriktning på all främja sysselsättningen. Andra glesbygdskommuner har ju utnyttjat sådant bidrag, och jag hoppas att Vindelälvskommunerna också är beredda all göra det när man nu närmare har övervägt möjligheterna.

Rune Ångström frågar mig när man kan vänta att den interdepartementala arbetsgruppen kan bli klar med sitt arbete. Jag väntar all den kommer med sin slutrapport inom en nära framtid. Den har dessutom, som jag påpekar i milt svar, under hand presenterat en del uppslag, och den kommer alltså nu med en slutrapport. Jag hoppas att det skall finnas möjligheter att ur denna fö fram konkreta uppslag som direkt är ägnade alt främja sysselsättningen.

Jag är beredd, som jag har sagt i mitt svar, alt också gå in med speciella åtgärder i Vindelådalen. Som jag sagt tidigare har jag varit beredd att särbehandla Vindelådalen inom ramen för de regionalpolitiska instrument som vi har till vårt förfogande.

Del måste ändå, om man ser det allmänt ur regionalpolitisk synpunkt, vara värdefullt att man inte styckar upp de regionalpolitiska aktiviteterna i en rad specialpaket, utan alt man inom de ramar man har ser till att det finns möjligheter alt göra speciella insatser i bygder med Vindelådalens karaktär och problem. Detta har varit den hittillsvarande målsättningen. Men vi är beredda att, om det visar sig nödvändigt, gå vidare och ytterligare mobilisera speciella resurser i den här bygden.

RUNE ÅNGSTRÖM (fp):

Herrlalman! Jag delar industriministerns uppfattning att vad Vindelådalen nu behöver är varaktiga arbetstillfällen. Men det är också klart att vi behöver fortsatt utbyggnad av vägnätet och insatser på den allmänna sektorn för att förbättra strukturen i området.

Då det gäller nya industrier är etl antal nyetableringar på gång i det här området, och jag hoppas att industriministern snabbt behandlar de ansökningar om lokaliseringsstöd och speciella stödåtgärder som kommer till regeringen.

De kommunala industrihusen nämndes. Jag vet också att det finns sådana ansökningar på gång, och jag tror att del är viktigt att man på det sättet förbereder marken för förelag som är intresserade av en lokalisering till del här området. Ansökningaräratt vänta inomen nära framtid, och det skall bli intressant all se vilken verkan dessa åtgärder har på förelagarens vilja att etablera sig i området.

Beträffande åsikten att man ej skall stycka upp insatser i specialpaket anser jag att det i Vindelådalen trots allt är fråga om ett gammalt specialpakei. Del har inte uppstyckats nu - det gjordes ju när det löfte gavs som folket i Vindelådalen fortfarande väntar på skall bli infriat till fullo. Men jag lar fasta på industriministerns löfte alt när arbetsgruppen har slutfört sill uppdrag och lagt fram konkreta förslag, så kommer ett samlat paket för åtgärder i området all presenteras av regeringen.

Sedan vill jag kort vända mig mot vad Georg Andersson och Ingemund

Bengtsson framförde i sina anföranden. Del är ganska märkligt att Georg Andersson skyller den nuvarande situationen på mig. för atl jag föreslog lillsätiandei av den arbetsgrupp som skulle se över planeringsläget och de åtgärder som kunde tänkas vara aktuella i Vindelådalen, Del behövdes faktiskt sedan den gamla regeringen hade lämnat av. Då var planeringsläget i stort sett ett enda virrvarr. Bidragande till detta virrvarr varalt när den gamla regeringen i olika interpellationsdebatter och frågestunder redovisade åtgärder i Vindelådalen, så gjorde man del just på del sätt som Ingemund Bengtsson och Georg Andersson har gjort här. Man plockade med åtgärder som låg långt utanför Vindelådalsområdet. t. ex. åtgärder i Lycksele centralort, i Tärna, i Storuman. Dessa orter ligger inte i Vindelådalen. men vad människorna där väntade på var åtgärder som direkt skulle ha verkan då del gäller sysselsättningsläge och en förbättrad livsstandard.

Det är också ganska märkligt alt Georg Andersson dels efterlyser åtgärder i Vindelådalen, dels uttrycker stor förnöjsamhet med vad som tidigare har gjorts. Skulle man la de uppgifter som här serveras av Ingemund Bengtsson och Georg Andersson som definitiva och riktiga, skulle ju egentligen löftet till människorna i Vindelådalen redan ha blivit infriat på den gamla regeringens tid.

Jag vill fråga Georg Andersson, som barrest i Vindelådalen, och Ingemund Bengtsson, som jag tror har gjort något enstaka besök där: Tror ni all ni har människorna i Vindelådalen bakom er då ni påstår alt den gamla regeringen gjorde tillräckligt mycket tor dem? Jag tror alt den beskrivning av läget som jag har gett i min interpellation är den riktiga. Det finns ett utbrett missnöje med vad den gamla regeringen åstadkom i Vindelådalen, Nu är det den nya regeringen som har atl rätta till förhållandena.

Nr 82

Fredagen den-17 februari 1978

Om åtgärder for att främja sysselsättningen i Vindelådalen

GEORG ANDERSSON (s):

Herr talman! Jag ber först att få konstatera att när Rune Ångström riktar sin fråga och sina kray till den nya regeringen är han timid, anspråkslös, förhoppningsfull. Sedan övergår han till en debatt om vad som har varit. Men inte med ett ord kan han dementerade uppgifter som vi har lämnat, Ärdet fel när Ingemund Bengtsson och jag säger alt för vägupprustningar satsades 45 milj, kr, extra i Vindelälvsområdet och när vi säger att etl extra statsbidrag för reningsanläggningar infördes bara for Vindelälvsområdet som gett 19 milj, kr.'?

Jag har från den här talarstolen i mänga sammanhang sagt alt del som gjordes under den gamla regeringens tid inie var tillräckligt. Men jag betraktade heller inte dess arbete som avslutat. Jag hade själv motionerat om tillsättandet av en arbetsgrupp. Den arbetsgruppen lade fram ett förslag, och riksdagen ställde sig bakom det förslaget i anledning av min motion 1976. Då tog den borgerliga regeringen över och sedan har det inte hänt myckel. Nils Åsling tvingades hänvisa till 4 milj, kr, fören väg uppe i Ammarnäs som en insats på del här området,

Rune Ångström säger alt det behövdes en ny arbetsgrupp efter 1976 därför all det var ett virrvarr. Det är en häpnadsväckande anklagelse emot de 7-8

7 Riksdagens protokoll 1977178:79-82

Nr 82

Fredagen den 17 febmari 1978

Om åtgärder för att .främja sysselsättningen i Vindelådalen

kommuner och deras representanter och länsstyrelsen och dess representanter som hade utarbetat det paket som överlämnats till regeringen. Detta paket var inte något virrvarr. Det var en samling förslag till åtgärder som kommunerna och länsstyrelsens arbetsgrupp hade ställt sig bakom. Det gällde att förverkliga de projekten i lur och ordning. Vi har från Lycksele kommun, Rune Ångströms och minegen kommun,ett antal sådana projekt i det paketet som vi väntar på att få genomföra. Det är inget virrvarr. Det är konkreta åtgärder som vi vill ha utförda. Vi räknar inie in åtgärder i andra områden utan vi har pekat på just de speciella insatser som gjorts i Vindelälvsområdet, Men vi har sagt atl vi måste gå vidare.

Nu riktar vi kraven till dem som makten haver, och det tyckerjag Rune Ångström också skall göra och inte vara så förfärligt undfallande när han nu skall tala med Nils Åsling om detta. Det blir väl ingenting gjort med den ton som Rune Ångström använder nu! Det behövs tillskott av arbetstillfällen, sägs det. Det är en plattityd! Det är därför vi för den här debatten. Det fanns en önskelista, säger Nils Åsling. Det var inte bara en önskelista ulan del var konkreta projekt, som kommunerna är beredda alt satsa sin del i-men under förutsättning att staten går in med extra insatser. Det gäller exempelvis på turismens område, Nils Åsling säger att han är beredd att stödja maximall inom ramen för ordinarie medel. Men det är ingenting extra, och det är del som behövs för att fö fart på det hela!

Nils Åsling hänvisar till upptrappningen av statsbidraget till industrilokaler. Där kommer det häpnadsväckande. Det var ett förslag som initierades av situationen i Vindelådalen, men Nils Åsling erkänner alt de hittillsvarande insatserna har gått till andra områden därför all det inte fanns några ansökningar från Vindelälvskommunerna. Men vad fanns det i paketet då? Har ni inte öppnat det? Där fanns åtskilligt. Ta och titta i det!

Sedan återkommer Nils Åsling till att han är beredd alt särbehandla "inom ramen för sedvanliga medel". Jag skulle vilja säga att delta är ett typiskt centerparlistiskt uttalande, därför att det håller alla dörrar öppna. Om man särbehandlar måste man sätta in speciella resurser. Nils Åsling sade den 4 november i fjol,och det tyckerjag att Rune Ångström också skall notera: Att avdela speciella resurser för detta - alltså Vindelälvsområdet - är ganska orimligt. Hur skall del nu vara? Blir det någon särbehandling? Blir det några speciella resurser eller är del fortfarande orimligt, enligt Nils Åslings mening?

Elvy Olsson har ju också bidragit med etl beryktat uttalande här i kammarenförelt par månader sedan. Den t5december 1977 sade hon atl hon inte ser det så atl man där-alltså i Vindelälvsområdet -skall ha någonting i stället förden uteblivna älvsutbyggnaden. Det varetl brutalt besked. Vill herr Åsling ta avstånd från det uttalandel?

INGEMUND BENGTSSON (s):

Herr talman! Herr Ångström frågar om jag tror atl Georg Andersson och jag har folket i Vindelådalen bakom oss när vi redovisar de åtgärder som har vidtagits. Jag tror att människorna där står bakom oss när vi talar om fakta.

när vi berättar vad det kostade att bygga vägen, vad del kostade alt göra i ordning reningsverket. Men vi har också talat om för folkel där uppe att vi långt ifrån infriat löftet. Jag tänker då på det stora paket som var ganska väl förberett när vi lämnade regeringen. Det är också åtaganden som bör infrias.

Jag är i själva verket nöjd med den här debatten. För det första gav industriministern mig rätt i atl del skett en hel del under vår regeringstid. Men han ville atl vi skulle dela äran med riksdagen,och det har jag ingenting emot. Defär klart alt det i sista hand är riksdagen som fattar beslut om anvisande av medel.

För del andra log Rune Ångström i sill anförande nu tillbaka hälften. 1 sin interpellation sade han all vi inte alls infriat löftet om särskilda åtgärder. Nu ändrade han sig och sade alt löftet inte var infriat till fullo. Det tackar jag för. Del är precis vad vi säger. Vi har inte infriat det till fullo.

Rune Ångström talade om alt de åtgärder vi redovisat för alla de berörda kommunerna var etl virrvarr. Jag vill då bara fästa uppmärksamheten på att vi gjorde den redovisningen därför att riksdagen så hade beslutat. När riksdagen 1967 antog sitt uttalande om all Vindelälven inte skulle byggas ut, uttalade man också att det skulle vidtas särskilda sysselsätlningsfrämjande åtgärder i följande kommunblock: Arjeplog och Arvidsjaur i Norrbotten, Sorsele, Storuman, Mala, Norsjö, Lycksele, Vindeln och Vännäs i Västerbotten, Åtgärderna i dessa områden med anledning av atl Vindelälven inte byggdes ut skulle också redovisas för riksdagen.

Nr 82 -■•■ ■''

Fredageii den ' 17 febhjari ■1-978

O ni åtgärder fotat t främja ' sysselsättningen i'Vindelådalen' ' "'■''

Industriministern NILS ÅSLING:

Herr talman! Vad som i realiteten har hänt i denna fråga är atl länsstyrelsen i Västerbottens län i början av 1976 till jordbruksministern ingivit ett s, k. paket, en lista över åtgärdsförslag. Del vore skäl i att man i den här debatten beaktade vad del paketet innehåller,

Vägförbätiringar och vägbyggen omfattar nästan hälften av paketet, om man ser det koslnadsmässigt. Paketet innehåller vidare betydande investeringar i flygfält, anläggningar och aktiviteter för rekreationsändamål, fiskevårdande åtgärder och åtgärder som avser samebyarna i området - alli naturligtvis angelägna och bra objekt för investeringar.

Vid våra överläggningar med invånarna i kommunerna har de erkänt atl de tycker att detta är bra och nödvändiga åtgärder men att vad de framför allt behöver är varaktig sysselsättning som differentierar del ensidiga näringslivet. Därför måste vi i rimlighetens namn se vad vi kan göra för att bygga ut den industriella sysselsättningen, vid sidan av detta åigärdspakel. Vi håller på au utarbeta en ny regionalpolitik men ansåg det ändå angeläget, med hänsyn till erfarenheterna i Vindelådalen, alt trappa upp de regionalpolitiska ambitionerna. Av dessa skäl föreslogs i llolåreis budgetproposition ett specialanslag på 17 milj, kr,,som jag fått motta en del kritik för, bl. a, från det socialdemokratiska oppositionspartiet. Det tillkom för att möjliggöra för kommunerna atl med statligt stöd. upp till 65 %. bygga industrilokaler uie i bygder där man aldrig annars får en chans all göra industriella invesle-

Nr 82

Fredagen den ; 17 februari. 1978

Om åtgärder.för alt .främja sysselsättningen i Vinr delådalen.

rmgar, ■ , . . ,

Vi har talat om,detla för kommunerna och för länsstyrelsen, men ännu har det inte kommit någon ansökan från Vindelådalen. Här tyckerjag att Georg Andersson gör sig skyldig till etl något demagogiskt debatigrepp när han säger att det statliga slödel har utnyttjats av andra och skyller .på att regeringen inte har varit aktiv. Vi har ofTererat detta stöd. All man ännu inte har hunnit, velat eller kunnat.utnyttja det i Vindelådalen beklagar jag, och jag hoppas alt man där kommer i åtnjutande av det.

, När Georg Andersson talar om det som har varit,bör han komma ihåg att detta paket i och försig är bra, men del löser inte Vindelådalens problem. Låt oss göra de infraslruklurella. investeringarna i den takt vi. orkar med ekonomiskt, men låt inte de invesleringsanspråken bli de enda man erbjuder Vindelådalen-då har man ändå bara byggt upp något för turismen i området, och här gäller det att.skaffa varaktig sysselsättning för den bofasta befolkningen. Det tog, man med det gamla paketet inte fasta på. De åtgärder som den gamla regeringen och kammaren beslutade om har inte löst det problemet. Del har vi nu tagjt itu med, och vi är beredda atl lösa del.

.100

RUNE ÅNGSTRÖM (fp):

Herr talman! Jag vill än en gång understryka det viktiga i den handlingslinje som industriministern skissar: Man måste i första hand salsa på sysselsätlningsfrämjande åtgärder, åtgärder som ger varaktiga arbetstillfällen. Del är just sådana åtgärder som kommuner och andra intressenter i Vindelådalen efterlyser.

När jag har gjort delta timida, anspråkslösa påslående vill jag kort bemöta Georg Anderssons historieskrivning. Han säger just att jag är timid, anspråkslös och förhoppningsfull. Del sista har jag rätt all fortfarande vara -jag hyser förhoppningen all den nya regeringen skall vidta åtgärder som innebär ett infriande av givna löften.

Men då vill jag fråga Georg Andersson: Var var Georg Andersson hela den
tid då debatten pågick mellan 1970 och 1976? Georg Andersson sati tyst och
snällt i sin bänk här i riksdagen och deltog inte i debatten om Vindelådalen.
Det var först när den nya regeringen hade tillträtt som Georg Andersson
trädde in pä arenan och började ställa anspråk. Det giorde han så snabbt som
bara någon månad efter regeringstillträdet. Jag tog mig friheten alt i den
inierpellationsdebalt.som Georg Andersson initierade påpeka just denna
märkliga attitydförändring från Georg Anderssons sida. Jag tycker därför att
del är litet konstigt all Georg Andersson talar om min ödmjuka hållning till
den nya regeringen när jag har väckt en fråga, har bett om etl besked från den
regering som nu har ansvaret. Det står dock i ganska stark kontrast till Georg
Anderssons agerande under den förra regeringens tid. Jag vet atl många i
hans egen .valkrets tidigare har efterlyst Georg Andersson i debatten i detta
fall, ...

Jag vill också påpeka en annan sak. Det är en dubbelaliityd av Georg Andersson när han begär att Vindelälven skall byggas ut samtidigt som han kräver att vi skall vidta åtgärder för att ge kompensation för att älven inte

byggs ut. Georg Andersson har nog anledning alt inta en definitiv ståndpunkt i detta fall. Anser han att Vindelälven skall byggas ut, då må han driva den linjen. Anser han däremot atl Vindelälven skall bevaras, då kan det vara befogat att han för fram krav på åtgärder. Jag vill påpeka att den typ av debatt som Georg Andersson för, nämligen att å ena sidan kräva en utbyggnad av Vindelälven och å den andra kräva åtgärder för atl kompensera en utebliven utbyggnad,sanneriigen inte bidrar till all skapa etl bra underiag för en opinion i den här frågan.

Pålalömopinionervilljagpåpekaatl Ingemund Bengtsson märker ord när han vill göra gällande all jag på något sätt skulle ha retirerat från den ståndpunkt jag redovisade i mitt förra anförande. Jag vill klart fastslå en sak, Ingemund Bengtsson: Det föreligger ett utbrett missnöje med den passivitet som den tidigare regeringen visade då det gällde alt infria löftet till människorna i Vindelådalen. Del kan Ingemund Bengtsson själv konstatera, om han besöker området.

Nr 82

Fredagen den 17 februari 1978

Om åtgärder för att främja sysselsättningen i Vindelådalen

GEORG ANDERSSON (s):

Herr talman! Rune Ångström talar med en förmyndaraklig ton och tillrättavisar mig om vad jag bör göra och var jag bör vara. Jag skall inte ägna många ord åt Rune Ångström i den här debatten, eftersom det inte var med honom som vi skulle diskutera dessa framlida åtgärder - i den här frågan är han f ö. ganska handfallen - men jag vill göra ett par kommentarer till vad han sade.

Rune Ångström säger all jag för bestämma mig för om jag vill ha en utbyggnad av älven eller om jag vill ha andra åtgärder. Då vill jag svara: Bäst hade varit om vi hade föll en utbyggnad av älven, del är vad jag helst vill ha. Men så länge den borgeriiga regeringen envist säger atl man inte skall bygga ut älven, då för regeringen lov att gå vidare och vidta de ersätlningsåtgärder som där behövs. Alt regeringen nu överväger alt överieda vattnet aren annan sak, och det är en fråga som har upprört många människor.

Rune Ångström frågade också: Var fanns Georg Andersson under den förra regeringens lid?

Del borde vara ganska känt för Rune Ångström var jag fanns; vi bor ju inte så långt ifrån varandra på hemmaplan. Också här i kammaren uträttade jagen del saker. Jag motionerade t. ex. om den arbetsgrupp vi talat om. Den arbetsgmppen tillsattes, och den lade fram ett förslag som jag sedan motionerade om. Riksdagen biföll den motionen, och den ligger därför nu på den nya regeringens bord. Del var en del av de saker jag gjorde under den förra regeringens tid.

Vi inbjöd också Bengt Noriing och Rune B. Johansson till slatsrådsbesök i Vindelådalen, så atl de fick träffa befolkningen där. Efter detta fick vi Bengt Noriing all anvisa 45 miljoner till vägarna.

Jag vill fråga: När kom etl borgeriigi statsråd till Vindelådalen? Jo, det kom etl upp till Sorsele. Del var Birgit Friggebo. Hon sade då alt del skulle komma ett sysselsättningspaket under våren. Dagen därpå sade Nils Åsling här i kammaren: Det är orimligt! En månad senare sade Birgit Friggebos

101

8 Riksdagens protokoll 1977/78:79-82

Nr 82

Fredagen den 17 febmari 1978

Om åtgärder.för att.främja sysselsättningen i Vindelådalen

departementskollega Elvy Olsson: De skall inte ha någonting i Vindelälvsområdet i stället för älvutbyggnaden. - Då måste man börja fråga sig vad som är på gång.

Rune Ångström apostroferar vidare min debatt i oktober 1976 - med samma historieförfalskning som han tidigare gjort sig skyldig till här. Min debatt då handlade inte om Vindelådalen, utan den handlade om Adak. Och del var i november-december 1976 som riksdagen uttalade sig för paketet om Vindelådalen.

Låt mig så återvända till den sakdebatt med industriminister Åsling som vi egentligen skulle föra här. Efter herr Åslings sista inlägg vill jag återigen fråga honom: Vad blev det av de 17 miljonerna? Blev det någonting alls för Vindelälvsområdet eller gick alltihop till industrin i andra områden?

Här sägs att det saknas förslag från Vindelälvsområdet när del gäller industrilokaler. Jag har för mig all Lycksele kommun i sitt yttrande till arbetsgruppen har fört fram en industrilokal i Rusksele. Förslag om en industrilokal i Sorsele har också förts fram och debatterats i olika omgångar. Har det aldrig kommit fram till departementet? Det var överraskande.

Hur är det vidare med de övriga insatserna för vägar, flygfölt, fiske och turism? Skall jag tolka Nils Åsling som att detta avskrivs ur paketet för särskilda insatser? - Atl det kan komma ett och annat på ordinära medel kan han tänka sig. Vi har några objekt inom Lycksele kommun, och även inom andra kommuner, speciellt för turismen. Det var ju bl. a. därför som den här älven skulle sparas. Vi har reserverat medel i den kommunala budgeten år efter år och vänlat på att det speciella statsbidraget skulle komma. Nu har vi faktiskt på allvar börjat en debatt om vi skall ta bort de pengarna ur den kommunala budgeten, eftersom de bara ligger och hindrar andra angelägna behov, om inte regeringen vill bidra med sin insats. Får jag ett klart besked: Blir det några speciella insatser från regeringens sida för sådana åtgärder? Slutligen upprepar jag frågan, om Nils Åsling i dag vill ta avstånd från sitt uttalande den 14 november om att det är orimligt att begära speciella resurser för Vindelälvsområdet, och därmed också ta avstånd från Elvy Olssons påstående all man i Vindelälvsområdet inte skall ha någonting i stället för älvutbyggnaden.

102

INGEMUND BENGTSSON (s):

Herr talman! Jag skall fatta mig mycket kort. Jag vill först till industriministern säga att del är klart att jag har uppfattningen att det kan vara bra i regionalpolitiken all bygga industrilokaler i kommuner av den här typen, och all de får statsbidrag till det. Men del är egentligen ingen nyhet, därför atl tidigare kunde man som beredskapsarbete vräka upp sådana lokaler. Jag är rädd för att man har litet för stora förhoppningar om man tror att bara den omständigheten atl det byggs en lokal innebär alt man får dit sysselsättning. Del har visat sig att så enkelt är det inte.

Det intressanta i industriministerns svar var egentligen att han sade alt dessa lokaler var skräddarsydda åt kommunerna i Vindelådalen. Då ställer man sig naturligtvis frågan: Har industriministern några små företag atl

skicka in i de skräddarsydda kostymerna? Annars är de ju inte skräddarsydda. Finns del ingenting atl stoppa in i dem är de ju konfektionssydda.

Egentligen begärde jag ordet kort och gott för atl säga till herr Ångström att det varetl mycket sensationellt yttrande när han sade alt jag märker ord. Men är det inte ord vi politiker använder som vårt redskap? Jag vet inte hur man annars skall kunna nå fram till varandra om man inte använder ord och försöker förstå de orden.

Det är mycket möjligt att del varetl utbrett missnöje med alt det inte hände tillräckligt uppe i Vindelådalen, del vill jag inte förneka. Del bekräftades f ö. av Georg Andersson. Det missnöjet måste då ha upphört 1976 och nu ersatts av stor tillfredsställelse. Men jag är rätt övertygad om att de inte alls är nöjda i Vindelådalen. De har nu upplevt slutet av 1976, hela 1977och början av 1978, och någon sådan förödande aktivitet har väl inte märkts där uppe så att alla är glada och ropar hurra när herr Ångström visar sig.

Nr 82

Fredagen den 17 februari 1978

Om åtgärder för att främja sysselsättningen i Vindelådalen

Industriministern NILS ÅSLING:

Herr talman! Till Ingemund Bengtsson vill jag säga att del visserligen har lämnats bidrag atl bygga industrihus som beredskapsarbete, men det förutsätter byggarbetslöshet. Tyvärr är tillgången på byggarbelskrafl regionalt betingad, och här är det angeläget alt man oavsett hänsyn till byggarbets-kraftens situation ändå får möjlighet från kommunens sida att planera för en industriell verksamhet. Erfarenheterna hittills är väl ändå, Ingemund Bengtsson, all har man en industrilokal att offerera etl lokaliseringsobjekt så har en av de grundläggande svårigheterna ändå lösts. Jag tror alltså alt det kan vara av stort värde och jag hoppas alt det blir det. Under alla förhållanden är det en upptrappning av den regionalpolitiska aktiviteten. Del är skräddarsytt för Vindelådalen, och för andra bygder med lika extrema glesbygdsproblem. Huruvida det blir konfektion får framtiden utvisa.

Jag vill till Georg Andersson säga: Jag har några gånger upprepat att anslaget på 17 miljoner för speciella glesbygdsinsalser gällde framför allt de kommunala industrihusen. En fömlsätlning härar lokal aktivitet och lokall ansvarstagande. Om det inte kommit ansökningar blir det inte heller möjligt atl disponera anslaget som man skulle vilja i t. ex. Vindelådalen. Jag hoppas alt kommunerna där tar tag i detta nu.

Georg Andersson formulerade sig litet tillspetsat: Det är orimligt atl begära speciella resurser för Vindelådalen. Ja, det är naturligtvis inte orimligt att begära del, men det måste vara angeläget och är ur min synpunkt etl ofrånkomligt krav alt de insatser som görs - inom ramen för givna möjligheter eller med hjälp av speciella resurser- måste ha till bestämt mål atl stärka den lokala befolkningens möjligheter all fö varaktig sysselsättning. Det räcker alltså inte med all investera i turistanläggningar med kort säsongsut-nyitjande etc. Detta kan man göra också, men det bör ske en parallell utveckling här.

Del finns ju en lista med projekt: utbyggnad av turistinformationen i Arjeplog, belysning av skidbacken i Hemavan och servicebyggnad i Hemavan, idrottsplats i Arjeplog, fiottningsmuseum i Vindeln, uppmslning av

103

Nr 82

Fredagen den 17 februari 1978

Om åtgärder.for att främja sysselsättningen i Vindelådalen

104

serveringsstuga på Middagsberget i Vännäs, en rad åtgärder för samebyarna etc. Men här saknas direkta uppslag till insatser för varaktig sysselsättning inom också andra branscher. Vindelådalen har en stor framlid som turistregion, men den utvecklingen måste komma successivt. Den kan inte komma med konstlade insatser linder en mycket koncentrerad turistperiod. Dessa insatser måste ske parallellt med insatser för atl stärka den lokala sysselsättningen. Jag trodde alt delta var ganska elementära fakta som interpellanten, Georg Andersson och Ingemund Bengtsson skulle kunna vara överens med mig om.

Bristen i de hittillsvarande insatserna är att de så ensidigt tog fasta på all förbättra infrastrukturen och luristmiljön utan att tänka på den lokala befolkningen. Jag har klara bevis för att den lokala befolkningen är missnöjd med del sätt på vilket detta gamla paket fördes fram av den gamla regeringen utan någon avvägning ur sysselsättningssynpunkt. Del är en brist som vi hoppas kunna kompensera. Jag vet att det finns stora svårigheter i det här konjunkturiäget. Men det är arbetsgruppens uppgift att hitta kombinationer av åtgärder från det gamla paketet och nya sysselsättningsinsatser.

RUNE ÅNGSTRÖM (fp):

Herr talman! Jag vill på mitt timida sätt - för alt det inte skall uppslå något missförstånd-till industriministern klart formulera mig så här: Del vi i första hand behöver i Vindelådalen är beslående sysselsättningslillfällen på den industriella näringspolitiska sidan. Dessutom behövs generella åtgärder som vägförbätiringar, väg- och fiygplatsbyggnad, förbättringar för turismen och liknande åtgärder. Det gäller alltså en kombination av åtgärder.

Jag upprepar än en gång - och här instämmer jag i industriministerns bedömning - att del i första hand är näringspolitiska insatser, som behövs.

Ingemund Bengtsson! Det är fullt klart alt man inte ropar hurra vare sig när jag eller någon annan politiker visar sig i Vindelådalen. I så fall hade jag inte ställt de här frågorna till industriministern i dag.

Georg Andersson säger: Så länge den nya regeringen envisas med att inte bygga ut älven . .. Jag vill här påpeka atl den 1 april 1970 var det regeringen Palme och Olof Palme själv som gick ut och sade att Vindelådalen för all framtid skulle bevaras outbyggd och alt människorna i området skulle kompenseras för del bortfall av sysselsällningslillfällen som delta innebar.

Jag vill ställa en konkret fråga till Georg Andersson: Har representanterna för den tidigare regeringen och del socialdemokratiska partiet bytt ståndpunkt i den här frågan, eftersom Georg Andersson lägger skulden för en utebliven utbyggnad på den nya regeringen? Är det inte fortfarande del socialdemokratiska partiets officiella ståndpunkt all Vindelälven skall bevaras?

Jag har uppfatlat Georg Andersson så, att han driver en särmening i del här fallet, men om del förhåller sig på något annat sätt kanske jag kan fö besked om det nu. Varje gång Georg Andersson drar in Vindelälvsutbyggnaden i diskussionen för han opinionsmässigl tillbaka debatten om vilka åtgärder

som skall vidtas i området. Det tyckerjag att han skulle tänka på när han gör sina framträdanden i just den frågan.

GEORG ANDERSSON (s):

Herr talman! 1 den här debatten är det Rune Ångström som har fört in frågan om älvens utbyggnad och inte jag. Jag har talat om åtgärder för sysselsättning nu inom ramen för det riksdagsbeslut som har fattats tidigare.

Del är helt riktigt all det var den förra regeringen som den 1 april 1970 bestämdeatl man inleskullebygga ut Vindelälven. Därför reste jag och andra inom arbetarrörelsen i Västerbotten myckel bestämda krav på alternativa sysselsättningsålgärder. Jag har här redovisat en del av vad vi har gjort; det finns annat att säga också. Just därför att den socialdemokratiska regeringen beslutade alt inte bygga ut riktade vi de kraven till den. Samma krav ställer vi alltfort, men nu naturligtvis till den nu sittande regeringen.

Avslutningsvis vill jag upprepa min fråga till Nils Åsling, om han vill la klart avstånd -jag är nämligen litet bekymrad över atl han inte har gjort det -från sitt uttalande den 14 november i fjol, då han sade: "Men att avdela speciella resurser för detta"-därmed avsågs Vindelälvsområdet-"är ganska orimligt därför att del skulle innebära att den trots allt begränsade medelsarsenal som vi har till förfogande onödigtvis skulle bindas upp." Alt del skulle innebära någonting onödigt att avsätta resurser för Vindelälvsområdet tror jag kan göra mer än en vindelådalsbo indignerad.

Jag har också bett alt Nils Åsling skulle ta avstånd från Elvy Olssons uttalande den 15 december 1977, när hon sade: "Men jag ser inte saken på det sättet att man där" -alltså i Vindelälvsområdet - "skall fö någonting i stället för en utbyggnad." Detta har verkligen irriterat opinionen; har Rune Ångström varit där och lyssnat, så har han hört det.

Nu ber jag atl Nils Åsling lar avstånd från de här uttalandena, annars kommer vi inte vidare i den här frågan om sysselsättningsålgärder.

Nr 82

Fredagen den 17 februari 1978

Om åtgärder for att.främja sysselsättningen i Vindelådalen

Industriministern NILS ÅSLING:

Herr talman! Jag vill till sist säga till Georg Andersson att jag redan har besvarat hans fråga om vår syn på situationen i Vindelådalen. Jag har vitsordat all om del finns rimliga projekt för varaktig sysselsättning åt den bofasta befolkningen, är vi beredda till speciella, extraordinära insatser, och jag talar i det avseendet på hela regeringens vägnar.

Problemet är ju att den gamla regeringen och den hittillsvarande planeringen inte har gett rimliga projekt alt satsa på. Det är ju orimligt -om jag nu skall använda det ordet -att binda upp resurser kring projekt som inte ger den effekt vi eftersträvar, dvs. varaktig sysselsättning åt den ortsbundna befolkningen. Det kan inte vara på del sättet vi skall använda vår trots allt begränsade ram för regionalpolitiska insatser.

105

Nr 82

Fredagen den 17 febmari 1978

Om ökat antal hälsovårdsinspektörer

RUNE ÅNGSTRÖM (fp):

Herr talman! Georg Andersson och jag har väl möjligheter alt fortsätta debatten internt-vi bor ju, som Georg Andersson också påpekade, rätt nära varandra.

Men när Georg Andersson säger alt del är jag som har fört in frågan om älvulbyggnaden i debatten, så är det ett rätt märkligt påslående. Bakgrunden till debatten är väl att älven inte skulle byggas ut och atl det skulle vidtas åtgärder för alt kompensera detta.

Och jag noterar alt Georg Andersson intesvarade på min fråga,om han har del socialdemokratiska partiet bakom sig då det gäller inställningen till älvutbyggnaden. Jag tycker det är opportunism i överkant all vända sig åt ena hållet och kräva atl älven skall byggas ut och sedan vända sig ål andra hållet och med stora ord och åthävor kräva att kompenserande åtgärder skall vidtas när älven inte byggs ut.

GEORG ANDERSSON (s):

Hert talman! För det första till Rune Ångström: Jag tror faktiskt alt jag med en viss frimodighet kan säga, atl när det gäller såväl frågan om älvulbyggnaden som frågan om åtgärder för ersältningssysselsättning representerar jag en mycket bred opinion i Vindelälvsområdet.

För del andra till Nils Åsling: Jag tolkar Nils Åslings senaste inlägg så, all med rimliga projekt avses industrilokaler för varaktig sysselsättning, och med vad Nils Åsling sagt om orimliga projekt o. d. avses allt annat i det här paketet. Det är ju i och för sig ett besked till kommunerna, även om del är negativt, att man inte bör fortsätta alt räkna med särskilda statsbidrag för någonting utöver industrilokaler. Men låt oss då fö industrilokaler och fö dem snabbt! Vi kan börja med att bygga ut industricentraanläggningar som är beslutade.

Överiäggningen var härmed slutad.

§ 3 Om ökat antal hälsovårdsinspektörer

106

Statsrådet INGEGERD TROEDSSON erhöll ordet för all besvara Gunnar Olssons{s)den 9 februari anmälda fråga, 1977/78:285, till socialministern,och anförde:

Herr talman! Gunnar Olsson har frågat socialministern vilka åtgärder han är beredd att medverka till för atl förbättra situationen för landets hälsovårdsnämnder, så att balans mellan tjänster och inspektörer nås.

Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som skall besvara frågan.

I 14 i; hälsovårdsstadgan föreskrivs att det skall finnas en eller fiera hälsovårdsinspektörer i varie kommun. De skall ha gått igenom fastställd kurs för hälsovårdsinspektörer eller ha annan utbildning som godkänns av socialstyrelsen.

Hälsovårdsnämnderna har under senare år fått utökade uppgifter främst inom miljövårdens område. Samtidigt har nämndernas resurser byggts ut. Sålunda har antalet tjänster för hälsovårdsinspektörer enbart under femårsperioden 1972-1977 ökat från ca 650 till 825. Antalet vakanta tjänster har under samma tid ökat något, från 89 till 110.

F. n. utbildas ca 60 hälsovårdsinspektörer per år vid naturvårdsverkets omgivningshygieniska avdelning. Denna utbildning, som är ettårig, skall enligt beslut vid 1975/76 års riksmöte (prop. 1975/76:100, UbU 1975/76:20, rskr 1975/76:245) ersättas av en treårig högskoleutbildning av hälsovårdsinspektörer. Den nya utbildningen startade vårterminen 1977. Antalet nybörjarplatser är 60 per år med en intagning av 30 per termin. Den äldre ettåriga utbildningen pågår till dess alt de första eleverna med den nya utbildningen examineras.

Jag vill i delta sammanhang erinra om atl del i första hand ankommer på berörda högskoleorgan alt föreslå ändringar i dimensioneringen av utbildningen. Kommunerna är företrädda i linjenämnden för hälsovårdsinspektörsutbildningen och har alltså möjlighet att ta sådana initiativ.

Hälsovårdsstadgeutredningen utreder frågan om behörighetskrav för tjänst som hälsovårdsinspektör. Därvid övervägs bl. a. om även andra personer med lämplig utbildning bör kunna få anställas av hälsovårdsnämnderna för atl utföra vissa uppgifter som nu ligger på hälsovårdsinspektörerna. Utredningen räknar med att slutföra sitt arbete sommaren 1978.

Nr 82

Fredagen den 17 februari 1978

Om ökat antal hälsovårdsinspektörer

GUNNAR OLSSON (s):

Herr talman! Först vill jag tacka statsrådet Troedsson för svaret på min fråga.

Bakgrunden är ju det stora antalet vakanta tjänster som hälsovårdsinspektörer på olika håll i landet.

Jag har i min fråga tagit upp situationen i Värmland, där fiera av länets 16 kommuner i dag saknar befattningshavare på de här tjänsterna, t. ex. Eda, Grums och Årjäng, men även Hammarö, Torsby och Hagfors har haft det besväriigt.

Enligt de uppgifter jag har fött genom upplysningstjänslen är f n. ca 140 befattningar som hälsovårdsinspektör vakanta i landet som helhet. 17 kommuner saknar i dag helt hälsovårdsinspektör.

När det uppstår brist på utbildad personal, är del alllid glesbygderna som drabbas särskilt hårt. Speciellt de små kommunerna som har en tjänst inrättad har det svårast att fö tjänsten besatt.

Jag har i min fråga pekat på några av de mycket viktiga arbetsuppgifter som i dag åvilar en hälsovårdsnämnd. Inför dessa uppgifter känner sig ofta lekmännen i de hälsovårdsnämnder som saknar inspektör oroliga inför de bevaknings- och kontrolluppgifter som föreskrivs i hälsovårdsstadgan. Hälsovårdsnämnderna har också fött utökade uppgifter, som statsrådet också antydde i sitt svar.

Min fråga har förresten föranletls av en hälsovårdsnämndsordförande i en Värmlandskommun, som under mycket lång lid saknat hälsovårdsinspek-

107

Nr 82

Fredagen den 17 februari 1978

Om ökat antal hälsovårdsinspektörer

tor.

Del här med livsmedelshygien, kommunal yrkestillsyn, djurskyddslillsyn, hantering av hälso- och miljöfarliga varor m. m. är inga lätta frågor. Jag tror alt del är rätt angeläget all balans mellan antalet tjänster och inspektörer uppnås så snart som möjligt.

Statsrådet åberopade i sill svar hälsovårdsstadgeutredningen, och det är väl möjligt att hälsovårdsnämndernas uppgifter kan komma att ändras efter en översyn av hälsovårdsstadgan, men sannolikt kommer inte hälsovårdsnämndernas arbetsuppgifter alt bli enklare i framtiden. Då kvarstår givelvis behovet av väl utbildad personal, som kan klara av de här ofta mycket svåra arbetsuppgifterna.

Trenden sedan i börian av 1960-lalet har också varit atl endast omkring 60 96 av de utbildade hälsovårdsinspektörerna väljer atl arbeta vid en kommunal hälsovårdsnämnd. Många slutar i sitt yrke, vilket också skapar bekymmer i vissa kommuner.

Jag vill ställa en följdfråga till statsrådet. Socialstyrelsen gjorde ju den 13 december förta året på grund av den rådande bristsituationen en framställning till arbetsmarknadsstyrelsen om en extra kurs för utbildning av hälsovårdsinspektörer. Anledningen var atl antalet vakanta tjänster ökat. Vad hände efter socialstyrelsens framstöt?

108

Statsrådet INGEGERD TROEDSSON:

Herr talman! Jag är väl medveten om alt vissa kommuner har svårt att rekrytera hälsovårdsinspektörer, och socialstyrelsen har i viss mån försökt att underiätta rekryteringen genom atl ge dispenser från den föreskrivna utbildningen. Naturligtvis måste socialstyrelsen vara restriktiv i detta avseende, eftersom hälsovårdsinspektörerna - del är vi ju helt överens om -har utomordentligt viktiga uppgifter som berör hälsovården och allmänhetens säkerhet. I många fall har kommunerna genom länsläkarorganisalionens medverkan kunnat finna praktiska lösningar när det gäller personalbrislen, bl. a. genom atl en ansvarig hälsovårdsinspektör slår till förfogande för två kommuner. Del är sällsynt all någon kommun helt saknar hälsovårdsinspektör, men jag är medveten om alt Värmland har speciellt stora svårigheter.

Jag kan också nämna alt socialstyrelsen under senare år har rekommenderat naturvårdsverkels omgivningshygieniska avdelning all som extra elever anta sådana personer vid hälsovårdsnämnderna som utför vissa inspektörsuppgifler. Socialstyrelsen följer fortlöpande tillgången och efterfrågan på hälsovårdsinspektörer, och vid flera tillfällen har styrelsen genom arbetsmarknadsstyrelsens försorg tagit initiativ till utbildningskurser för hälsovårdsinspektörer.

När det gäller den fråga som Gunnar Olsson ställde är jag ledsen atl jag inte kan lämna etl svar just nu. Jag vill minnas atl ärendet ännu inte är slutbehandlat, men jag skall undersöka närmare hur det förhåller sig med det.

Jag vill också understryka Gunnar Olssons yttrande atl det är etl problem alt hälsovårdsinspektörerna på gmnd av sin allsidiga utbildning är slarkt

efterfrågade för likartade uppgifter inom andra samhällssektorer och inom det privata näringslivet. Men med den nuvarande utbildningskapaciteten räknar man ändå med all balans mellan tillgång och efterfrågan på hälsovårdsinspektörer kommer alt uppnås i börian på 1980-talel.

GUNNAR OLSSON (s):

Herr talman! Det gläder mig att statsrådet har en positiv syn på denna fråga och är medveten om de svårigheter som vi har framför allt ute i glesbygderna. Statsrådet nämnde också utbildningskapaciteten, vilken uppgår till 60 inspektörer per år. Enligt beslut som vi har fatlat här i riksdagen skall denna utbildning i fortsättningen vara treårig, och den skall förläggas till socialhögskolan i Umeå.

Men detta räcker tydligen inte. Enligt vad jag har kunnat utläsa ur tillgänglig statistik är del inte alls ovanligt alt utbildade hälsovårdsinspektörer lämnar sina anställningar i kommunerna. Nu har socialstyrelsen signalerat all en enkät under våren kommer att genomföras bland de ca 340 inspektörer som inte är verksamma som sådana, för atl söka utröna orsakerna till alt så många lämnar sina befattningar. Jag lyder denna enkätundersökning som ett uttryck för att del finns flera problem, som bidrar till den bristsituation vi har i dag. Jag vill påpeka all detta är en brist, som bl. a. återspeglas i varie nummer av Kommun Aktuellt, där kommun efter kommun annonserar efter hälsovårdsinspektörer därför atl så många tjänster är vakanta.

Nr 82

Fredagen den 17 febmari 1978

Om ökat antal hälsovårdsinspektörer

Överiäggningen var härmed slutad.

§ 4 Föredrogs och hänvisades

Motioner

1977/78:1752 och 1753 till finansutskottet

§ 5 Anmäldes och bordlades

Proposition

1977/78:94 om höjning av bensinskatten, m. m.

§ 6 Anmäldes och bordlades

Utrikesutskotlets betänkande

1977/78:9 med anledning av propositionen 1977/78:101 angående tilläggsbudget Il till statsbudgeten för budgetåret 1977/78 såvitt avser utrikesdepartementets verksamhetsområde

Socialutskottets betänkande

1977/78:21 med anledning av propositionen 1977/78:101 med förslag om

tilläggsbudget II till statsbudgeten för budgetåret 1977/78 såvitt avser

garantilån för arbetsmiljöförbältringar m. m.

Civilutskoltels betänkanden

1977/78:11 med anledning av motion om lokalkostnaderna i samband med

109

Nr 82

Fredagen den 17 febmari 1978

omorganisation av kronofogdemyndigheterna 1977/78:12 med anledning av motion om ersättning för ekonomisk skada vid lokal trafikreglering

Anmälan av inter
pellation § Anmälan av interpellation

Anmäldes och bordlades följande interpellation som ingivits till kammarkansliet

den löjebruarl

IIO

1977/78:134 av Margot Håkansson (fp) till statsrådet Britt Mogård om läromedelsinformationen:

Statens institut för läromedelsinformation, vanligen kallat SIL, inrättades den 1 juli 1974. Namnet anger alt institutet skall ge erforderiig information om läromedel och därmed hjälpa skolans representanter atl välja lämpliga sådana för olika ämnen och stadier.

När propositionen 1973:76 skrevs förmodade man att registret skulle vara självfinansierat. Läromedelsproducenten skulle betala en viss avgift för atl få etl läromedel registrerat, och den som rekvirerade information skulle betala efter en viss taxa.

Vägen för en bok från producenten till konsumenten är lång och krokig. Man kan ifrågasätta om inte en onödig byråkrati på detta sätt fördyrar läromedlen.

Vissa böcker skall som bekant objektivitetsgranskas av skolöverstyrelsens läromedelsnämnd, tidigare av statens läroboksnämnd. En ny bok, för vilken granskningsplikt förekommer, skall inlämnas till SIL, som avgör om den är att betrakta som ett centralt läromedel och i så fall skall översändas till skolöverstyrelsens läromedelsnämnd. För den utomstående verkar denna tjänsleväg närmast som etl onödigt arbete. Skolöverstyrelsens läromedelsnämnd bör vara kompetent atl själv avgöra om ett läromedel är att betrakta som ett centralt läromedel.

Förr sändes ett sådant läromedel, som då kallades lärobok, till statens läroboksnämnd för granskning. Efter granskningen av insända läroböcker infördes i Aktuellt från Skolöverstyrelsen en förteckning över nyligen godkända läroböcker. Del dröjde tidigare endast en eller ett par månader, innan beslutet om en godkänd bok blev publicerat.

Nu däremot kan det dröja över ett år innan SIL informerar om en godkänd bok. Det är också märkligt att man skall behöva splittra denna informationsverksamhet på skolöverstyrelsen och SIL. Vår centrala skolmyndighet bör också vara kompetent att informera om centrala läromedel. Det är ju lätt för skolöverstyrelsens läromedelsnämnd, som verkställer författningsenlig granskning av läromedlen, att också publicera uppgifter om godkända läromedel på kortare tid än som nu upp till 15 månader. Det kan knappast

anses rationellt atl splittra en verksamhet genom atl förlägga den till både SÖ och SIL.

Fr. o. m. 1978 ger Föreningen Svenska läromedelsproducenter, FSL, ut en kalalog som i själva verket ersätter SIL:s katalog. Praktiskt taget alla läromedelsförlag från de största, t. ex. Esselte Studium och Liber, och ned till de allra minsta tillhör FSL. Förteckningar från skolöverstyrelsens läromedelsnämnd över godkända, granskningspliktiga läromedel och FSL:s katalog över föriagens samtliga läromedel bör kunna ge erforderlig läromedelsinfor-malion.

Visserligen svarar läromedlen fören liten del av kommunernas skolbudget, men många kommuner anser sig ändå inte ha råd att anskaffa ens de centrala läromedel som en aktuell undervisning kräver.

Under år 1974/75 var kostnaden för SIL 322 000 kr. i anslag över statsbudgeten.

Under år 1975/76 var kostnaden för SIL 364 000 kr.

Under år 1976/77 var kostnaden för SIL 548 000 kr.

Under år 1977/78 var kostnaden för SIL 636 000 kr.

Enligt 1978/79 års budgetproposition beräknas kostnaden för SIL till 1 023 000 kr.

SIL orsakar väsentligt högre kommunal läromedelsutgift än vad som motsvarar SIL:s rena driftkostnader. Förlagens hantering av SIL-ärenden leder till avsevärda kostnader. Reglerna om prover o. d. är också sådana atl SIL-registrering medför längre tids kapitalbindning än vad som annars vore nödvändigt. Föriagen måste kalkylera in de direkta och indirekta SIL-kostnaderna i bokpriserna. Men även på den SIL-orsakade prisdelen utgår förfaltarroyally och bokhandelsrabatl, vilket ytteriigare stegrar kalkylpriset.

På SIL-delen av priset betalas moms precis som på resten.

Totalt torde kommunernas kostnader öka med ett belopp som ligger mellan två och tre gånger SIL:s driftkostnader.

SIL:s planer på eller önskningar om all fö vidga verksamheten kan snart leda till så hög extra kostnad att det märkbart påverkar läromedelsanslagens storlek.

SIL:s verksamhet kan inte ersätta förlagens och FSL:s information. Till sist är det dessutom nödvändigt alt de som väljer läromedel har haft tillfälle att granska själva böckerna. Ingen katalogtext kan ersätta det beslutsunderlaget.

Här finns alltså ett exempel på hur en statlig, knappast nödvändig verksamhet leder till ökade kommunala kostnader. Skall man få bukt med en sådan utveckling måste man börja någonstans. Här finns ett utsökt tillfälle all gör en översyn av en statlig verksamhet som fördyrar ledet mellan konsument och producent.

Med hänvisning till del anförda hemställer jag om kammarens tillstånd att till statsrådet Mogård ställa följande fråga:

1. Avser statsrådet att göra någon utvärdering av SlL:s verksamhet efter den treårsperiod som nu har förflutit?

Nr 82

Fredagen den 17 februari 1978

A nmälan av interpellation

111

Nr 82

Fredagen den 17 febmari 1978

2. Kan inte SÖ:s läromedelsnämnd ansvara för erforderiig information om granskningen av läromedel, enär den övriga informationen tillgodoses genom Föreningen Svenska läromedelsproducenters försorg?

Meddelande om .fråga

§ 8 Meddelande om fråga

Meddelades att följande fråga framställts

den 16 februari

1977/78:308 av A/fl/Te/jrssoff (c) till utbildningsministern om ökad utbildning i reumatologi:

Reumatiska symptom är synneriigen vanliga. För atl fö en tidig diagnos och en riklig behandling är det angeläget att sjukvårdspersonalen har en utbildning som gör dem skickade alt klara en behandling av reumatiker. Undervisningen i reumatologi är i dag eftersatt på vårdyrkesskolorna. En uppmslning av kunskaperna i behandlingen av reumatiska symptom är nödvändig hos såväl sjukvårdspersonal som sjukgymnaster, arbetsterapeuter och kuratorer, och del är också en nödvändig del i en förbättrad reumatologi.

Med hänvisning till del anförda vill jag till utbildningsministern ställa följande fråga:

Är utbildningsministern beredd alt genom ändring av utbildningsplaner eller på annat sätt verka för en utökad utbildning i reumatologi för de personalkategorier, inom och i anknytning till sjukvården, som i sin verksamhet behandlar reumatiker?

§ 9 Kammaren åtskildes kl. 10.17.

In fidem

BENGT TÖRNELL

/Solveig Gemen