Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1977/78:80

Onsdagen den 15 februari

Kl. 10.00

§ 1 Justerades protokollet för den 7 innevarande månad.

§ 2 Föredrogs och hänvisades

Motion

1977/78:1751 till näringsutskottei

§ 3 Föredrogs

Utbildningsutskottets betänkanden

1977/78:13 med anledning av propositionen 1977/78:100 såvitt gäller anslag

till utbildningsdepartementet m. m. 1977/78:14 med anledning av propositionen 1977/78:101 med förslag om

tilläggsbudget II till statsbudgeten för budgetåret 1977/78 såvitt gäller

utbildningsdepartementels verksamhetsområde

Trafikutskottets belänkande

1977/78:13 med anledning av propositionen 1977/78:101 med förslag om

tilläggsbudget II till statsbudgeten för budgetåret 1977/78 såvitt avser

kommunikationsdepartementets verksamhetsområde

Kammaren biföll vad utskotten i dessa betänkanden hemställt.

Nr 80

Onsdagen den 15 februari 1978

Förlustutjämning vid inkomsttaxeringen

§ 4 Förlustutjämning vid inkomsttaxeringen

Föredrogs skatteutskottets betänkande 1977/78:20 med anledning av propositionen 1977/78:79 om ändrade beskattningsregler för koncernbidrag m. m. jämte motioner.

Regeringen hade i propositionen 1977/78:79 (budgetdeparlementei) föreslagit riksdagen att anta vid propositionen fogade förslag till

1. lag om ändring i kommunalskattelagen (1978:370),

2. lagom ändring i förordningen(1960:63)om rätt till förlustutjämning vid taxering för inkomst.

Beträffande propositionens huvudsakliga innehåll anfördes följande: "I propositionen föreslås en ändring i bestämmelserna om.kommunal beskattningav koncernbidrag. F. n. gälleralt koncernbidrag,som utges förall läcka förlust hos det mottagande förelaget, i vissa fall inte för avräknas mot föriusten vid den kommunala taxeringen. I stället beskattas det mottagande företaget kommunalt för hela bidraget. Nu föreslås att regeringen skall fö

Nr 80

Onsdagen den 15 februari 1978

Förlustutjämning vid inkomsttaxeringen

möjlighet att medge alt sådana koncernbidrag får kvittas mot förluster i särskilt angelägna fall, t. ex. när föriustföretagets verksamhet har väsentlig betydelse för sysselsättningen på en eller flera orter. Sådant medgivande avses kunna lämnas i fråga om koncernbidrag som har utgivits under år 1976 eller senare år.

Vidare föreslås att regeringen på ansökan skall kunna föreskriva att statligt stöd, som utgår till företag i vissa krisdrabbade branscher eller som utges av regionalpolitiska skäl i form av lån med s. k. villkoriig återbetalningsskyldighet, vid inkomsttaxeringen skall jämställas med statsbidrag. Delta innebär inte att den avtalade skyldigheten för mottagaren att återbetala erhållna medel rubbas. Den nya bestämmelsen avses kunna tillämpas på stöd som har beviljats under år 1977 eller senare.

Slutligen föreslås att liden för skattemässig förlustuljämning skall förlängas för aktiebolag och ekonomiska föreningar från sex till tio år. Förlängningen skall omfatta förluster för vilka avdrag annars skulle ha kunnat medges senast vid 1977 års taxering."

I delta sammanhang hade behandlats de med anledning av propositionen väckta motionerna

1977/78:952 av Erik Hovhammar m. fl. (m, c),

1977/78:976 av Lars Werner m. fl. (vpk), vari hemställts alt riksdagen beslutade avslå regeringens proposition 1977/78:79 punkten 2 vad avsåg ändring i förordningen (1960:63) om rätt till föriuslutjämning vid taxering för inkomst, och

1977/78:978 av Erik Wärnberg m.fl. (s), vari hemställts att riksdagen skulle avslå propositionens förslag till lag om ändring i förordningen (1960:63) om rätt till förlustutjämning vid taxering för inkomst.

Utskottet hemställde

att riksdagen med avslag på motionerna 1977/78:952, 976 och 978 skulle anta vid propositionen fogade förslag till

1, lag om ändring i kommunalskaltelagen (1928:370) med den ändringen
att anvisningarna till 19 S skulle erhålla av utskottet föreslagen lydelse,

2. lag om ändring i förordningen (1960:63) om rätt till föriuslutjämning vid
taxering för inkomst.

Reservation hade avgivits av Erik Wärnberg, Tage Johansson, Rune Carlstein, Olle Westberg i Hofors, Hagar Normark, Curt Boström och Bo Forslund (samtliga s) som ansett att utskottet beträffande ändringarna i lörlustutjämningsförordningen bort hemställa

att riksdagen med bifall till motionerna 1977/78:976 och 978 samt med avslag på motionen 1977/78:952 skulle anta det vid propositionen fogade förslaget till lag om ändring i förordningen (1960:63) om rätt till förlustutjämning vid taxering för inkomst med den ändringen att 3 § skulle erhålla av reservanterna föreslagen lydelse.

TAGE JOHANSSON (s):

Hert talman! I det här betänkandet behandlas förslag till vissa ändringar av beskattningsreglerna för koncembidrag.

Den socialdemokratiska gmppen i skatteulskoltet har inte ansett sig kunna tillstyrka den del av regeringens förslag där man avser alt föriänga liden för skattemässig föriuslutjämning för aktiebolag och ekonomiska föreningar. Som framgår av betänkandet innebär regeringens förslag en föriängning av denna lid från sex till tio år.

Motivet fören sådan föriängning anges vara alt ett antal förelag på grund av det ansträngda lägel inte skulle kunna utnyttja sin rätt till föriuslutjämning under den föreskrivna sexårsperioden.

I den motion som ligger till grund för vår reservation har vi erinrat om att åren 1974 och 1975 var mycket goda vinstår för de flesta företagen med åtföljande goda möjligheter till resultalutjämning. Många förelag hade då bmtlovinster, som gav utrymme för maximala av- och nedskrivningar. Eftersom föriusterna i huvudsak måste hänföras till tiden efter år 1975 återstår dessutom alltjämt huvudparten av den tid som gäller för rätlen till föriuslutjämning, alltså sex år.

Vi har också i motionen och i reservationen påtalat att en föriängning av liden för enbart aktiebolag och ekonomiska föreningar skulle innebära alt dessa skatteregler skulle bli olika för olika typer av förelag. Aktiebolag och ekonomiska föreningar skulle fö gynnsammare regler än mindre företag, och det är, enligt vår mening, orikligt från principiella utgångspunkter. Vi har ju alltid hävdat all skattereglerna så långt möjligt bör vara konkurtensneu-trala.

Det finns således, enligt vår mening, inte tillräckligt starka skäl för alt göra den ändring som nu föreslås av regeringen och som tillstyrkts av skatleul-skottels majoritet. Vi har därför i vår reservation yrkat på alt sexårsregeln skall gälla även i fortsättningen.

Jag ber därför, hert talman, att få yrka bifall till den vid skatteutskottets betänkande fogade reservationen av Erik Wärnberg och övriga s-ledamöter.

Nr 80

Onsdagen den 15 februari 1978

Förlustutjämning vid inkomsttaxeringen

TOMMY FRANZÉN (vpk):

Herr talman! I vår motion yrkar vi avslag på regeringens förslag om ytterligare lid för föriuslutjämning. Regeringens politik har från första stund gått ut på alt överföra skattebördorna i än högre grad på de lönearbetande och underiätta för kapiialislema. Vänsterpartiet kommunisterna accepterar inte en sådan politik.

Vi har i flera motioner i stället angivit alternativ, som visar hur ett skattesystem skall se ut. Ett skattesystem som underiätlar för den lönarbe-tande klassen och som lar ifrån dem som i dag på olika sätt undandrar sig beskattning, lagligt eller olagligt.

Den djupa kapitalistiska kris som landet befinner sig i vill borgarregeringen försöka lösa med alt ytteriigare underlätta kapitalisternas profitjakt. Det aren politik som drabbar de människor i samhället som har det sämst. All

Nr 80

Onsdagen den 15 februari 1978

Förlustutjämning vid inkomsttaxeringen

företagsamhet skall så mycket som möjligt befrias från skyldigheter - del tycks vara mottot i kanslihuset.

Sänkning av arbetsgivaravgifter, indexreglering av skatteskalorna, höjning av momsen, minskning av livsmedelssubvenlionema m. m. - allt i syfte att försämra för den stora delen av människorna, för barnfamiljerna, pensionärerna och det stora flertalet av lönarbetarna. Sänkning av dessas standard till förmån för ytterligare vinstmöjligheter och skaltefiykt för ett fåtal - detta är den beska medicin som kapitalets springpojkar bär fram.

Vpk föreslåren helt annan medicin för att lösa krisen. Den har till syfte att i föriängningen fö slut på dessa ständigt återkommande och fördjupade kriser. En politik i arbetarklassens tjänst innebär inskränkningar i storfinansens möjligheter till utsugning av människor och spel med samhällets ekonomi. Den oordning som detta system utgår från tjänar endast de kapitalstarka. Detta syslem tjänar dem som utnyttjar andra för sin egen vinning. Det tjänar dem som utsuger andra och därigenom - förutom kapital - också erhåller makt över samhällsapparaten. En ökning av föriustavdragens tidsmarginaler från sex till tio år är ett led all tjäna dessa utsugare. Del är ett led i skapandet av ännu fler tillfällen för de redan besuttna all skatteflykta.

För en del år sedan logs ett beslut på en LO-kongress att utreda möjligheterna alt genom fonder komma åt en del av kapitalbildningen i förelagen. Syftet var då att försöka begränsa kapitalisternas rörelsemöjlighe-ler. Debatten om detta ökade när de s. k. övervinsterna blev aktuella i storföretagen. "Övervinster" är ett konstigt begrepp, men det syftar helt enkelt på en ovanligt stor vinst. Under de rekordår som storfinansen då hade kom inget förslag om förkortning av eller inskränkning i föriusluljämningen, men när kapitalismen är i kris skall olika åtgärder till för alt garantera de privata kapitalintressena profiter. Då tar man också tillfället i akt alt i sysselsättningens namn stärka det privata utsugningssyslemet.

De tre skatieutredningar som lagt fram sina betänkanden under fjolårets sista månader ger inte heller några förslag om skärpningar eller förändringar av kapitalets rörelsefrihet.

När den nya regeringen trädde till sade den i regeringsförklaringen alt privat och statlig maktkoncentration skall motverkas. Vad har det blivit av denna utfästelse? Ingenting. För oss kommunister framstod det talet som lika falskt som centerns kärnkraftslinje. Ni gav lomma löften. Politiken har i stället under snart ett och ett halvt år visat alt meningen med valfläsket var precis den motsatta.

I stället för lättnader för kapitalel, och då framför allt storfinansen med huset Wallenberg i spetsen, måste skärpningar till i skattesystemet och ett radikalt nytt skattesystem utformas - ett skattesystem som i stället skapar rättvisa åt människorna och ett slut på fötalels maktmissbruk.

Del är av den orsaken som vi avstyrker denna del av regeringspropositionen.

Jag yrkar därför bifall till reservationen, vars yrkande innebär avstyrkande på samma punkt som vi avstyrker i vår motion 976.

JOHAN OLSSON (c):

Herr talman! I den proposition som vi nu behandlar framläggs tre olika förslag.

Vad gäller föreslagna ändringar i bestämmelser om kommunal beskattning av koncernbidrag samt taxering i samband med lån med s. k. villkoriig återbelalningsskyldighet föreligger inte delade meningar.

Däremot har - som har verifierats från denna talarstol - motioner väckts i anledning av del tredje avsnittet med förslag om föriängning från sex till tio år av den period, inom vilken aktiebolag och ekonomiska föreningar har rätt att göra föriuslutjämning. Tommy Franzén och Tage Johansson har här talat för avslag på regeringens förslag i den delen.

Regeringens förslag gmndar sig på alt det i nuvarande ansträngda läge finns företag i fiera branscher som löper påtaglig risk att inte kunna utnyttja rätten till föriuslutjämning under den föreskrivna sexårsperioden. Det gäller ofta relativt nystartade företag som haft stora initialkostnader under de närmast föregående åren och som på grund av rådande lågkonjunktur inte uppnår lönsamhet så snan som normalt hade kunnat påräknas. Det kan också antas, anför regeringen i sin proposition, att företag i utsatta branscher i åroch under de närmast följande åren redovisar föriusler som inte hinner utnyttjas under sexårsperioden. I många fall kan det ha stor betydelse för företagens framlida utveckling att föriuslavdragel inte går föriorat.

Självfallet torde det som reellt underlag för regeringens bedömning i del fallet finnas erfarenheter från konkreta fall i verkligheten.

En utvidgning av möjligheterna all utnyttja rätten till föriustavdrag kan i många fall avsevärt öka företagens ekonomiska stabilitet och utveckling och dess fömlsättningar all fortsätta sin verksamhet och därmed också ge fortsatt sysselsättning.

Administrativt är del också relativt enkelt all göra denna förlängning, eftersom deklarationer från aktiebolag och ekonomiska föreningar redan med nu gällande bestämmelser förvaras under längre tid än deklarationer från enskilda företag.

Tage Johansson har yrkat bifall till den reservation som är fogad vid ulskotlsbetänkandel. I reservationen omnämns exempelvis all de goda åren 1974 och 1975 för de fiesta förelag gav så stora vinster, att den nuvarande perioden för rätt till föriuslutjämning inte utgör något problem för dem just nu. Till det kan väl sägas att alla förelag inte hade möjlighet att skapa reserver under de åren. Men de föriuster som reservanterna ändå erkänner har uppkommit 1975 och 1976 är som bekant betydande. I reservationen hävdas att man ändå har fyra år på sig för alt utjämna de föriusterna. Men med hänsyn till den utveckling som vi nu kan förutse under 1978 och framöver kan företagen knappast räkna med alt hinna utjämna dessa föriuster under de fyra kommande åren. Det är mycket stor risk för att så inte kommer att ske, och jag tror därför att propositionens och utskottets mening är riktig.

Jag kanske här skall säga till Tommy Franzén att jag inte har anledning att gå in på den principiella diskussion som han tog upp om skatleproblematiken och företagen. Jag vill dock bestrida att en sådan åtgärd som vi nu diskuterar

Nr 80

Onsdagen den 15 februari 1978

Förlustutjämning vid inkomsttaxeringen

Nr 80

Onsdagen den 15 februari 1978

Förlustutjämning vid inkomsttaxeringen

skulle leda till en övervällring av kostnader på de anställda; tvärtom hävdar jag - och jag har stöd för den meningen hos många av de anställda - att om man kan ge företagen ökad ekonomisk stabilitet och möjligheter att utvecklas är det också den bästa garantin för de anställdas trygghet.

I en annan motion, som har väckts av Erik Hovhammar och där f ö. jag finns med bland undertecknarna, har på denna punkt föreslagils att föriustutjämningsperioden skulle förlängas till tio år även för fysiska personer som driver jordbmk eller rörelse. Motiven är alt bestämmelserna för förelag bör vara likformiga, oavsett om företagen drivs i olika företagsformer, samt att del inte kan uteslutas att det finns behov av längre utjämningsperiod även för företag som drivs som enskild firma eller handelsbolag. Utskottet har dock ansett alt detta skulle medföra stora administrativa svårigheter. Det skulle då erfordras antingen att man införde krav att laxeringsmaterialet skulle förvaras i tio år även för sådana förelag - vilka är ganska många - eller också att man införde en möjlighet att fastställa föriusternas storiek innan deklarationerna förstörs. Delta är en stor administrativ apparat. Dessutom synes del enligt utskottets mening vara tveksamt om det finns så stort reellt behov av föriuslutjämning för längre period alt 6 år hos företag som drivs som enskild firma, men utskottet har uttalat all frågan bör omprövas, om sådana behov skulle uppstå.

I samma motion har också yrkats på en utredning om fömansförelagens rätt alt utnyttja föriustavdrag med översyn av de bestämmelser som säger all samma personer skall ha ägt samtliga aktier eller så gott som samtliga aktier vid såväl föriuslårels ingång som vid utgången av del år då föriustavdrag yrkas. 1 avvaktan på utredningens resultat föreslås i motionen alt dispensmöjlighet från nämnda regler införs i vissa fall.

Utskottet vill inte förneka alt det i enstaka fall vid ägarbyten kan förefalla rimligt att föriustavdrag för utnyttjas. Man är dock inte beredd alt ulan närmare utredning tillstyrka den föreslagna provisoriska ändringen enligt motionen ulan förutsätter att frågan prövas i samband med ställningstagandena till förelagsskalleutredningens förslag.

Med detta, herr talman, vill jag yrka bifall till utskottets förslag.

TOMMY FRANZÉN (vpk):

Herr talman! Johan Olsson vill inte gå in i någon principdiskussion. Jag har förståelse för all en centerpartist aktar sig noga för det i dagens läge!

Han sade att del beträffande koncernbidragen inte föreligger några delade meningar. Jo, det gör del, även om man kanske inte vid alla tillfällen framför dem i form av motioner.

Vi har bedömt frågan så, att man inte kan komma åt den verkliga kärnfrågan, oavsett om vi behåller nuvarande system eller om vi inför den förändring som nu föreslås av regeringen. I det lägel har vi inte framlagt någon motion. Däremot har vi inte samma uppfattning som centerpartiet och övriga borgeriiga partier i den här frågan.

I stället har vi i fiera andra motioner lagt fram alternativ till ett annat skattesystem med förslag till hur det skall utformas, och i ett sådant alternativ

finns inte det här förslaget med.

Beträffande den principiella diskussionen, som Johan Olsson av förklariiga skäl inte ville gå in på, är det ju så, att även en föriängning av förlustavdragsperioden från sex till tio år gör att man underiätlar för förelagen när det gäller skatterna. Minskar vi skatterna i ena ändan, så måste vi naturiigtvis skaffa fram skatter i andra ändan, och då blir det de anställda som drabbas- inte bara anställda i de förelag som kan komma i fråga för föriuslutjämning ulan också övriga anställda.

Johan Olsson berörde tryggheten i anställningen, och del kan naturiigtvis vara intressant. För tryggheten i anställningen tror jag inte det är någon större skillnad om man ändrar mellan sex och tio år när det gäller föriuslutjämning. Tryggheten i anställningen finns bara inte i del rådande systemet. Det tycker jagbevisasdagligen i pressen,därdet talas om nedläggningar, inskränkningar i verksamheten osv. på gmnd av dålig lönsamhet eller andra omständigheter. Det är ju här fråga om företagsekonomisk lönsamhet - när de privata intressena inte anser att man skall driva någon industri, någon tillverkning eller liknande verksamhet. Men den företagsekonomiska bedömningen borde helt naluriigl inte fö ligga till gmnd för beslut om humvida man skall upprätthålla produktionen. Det måste ju vara en samhällsekonomisk bedömning, ett behov hos människorna, vilken skall vara styrande och inte en privat spekulation.

Nr 80

Onsdagen den 15 februari 1978

Förlustutjämning vid inkomsttaxeringen

Överiäggningen var härmed slutad.

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels utskottets hemställan med den ändring däri som föreslagits i reservationen av Erik Wärnberg m. fi., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Tage Johansson begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller skatteutskottets hemställan i betänkandet

nr 20 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit utskottets hemställan med den ändring däri

som föreslagits i reservationen av Erik Wärnberg m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Tage Johansson begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 160 Nej - 141

§ 5 Föredrogs

Skatteutskottets betänkanden

1977/78:21 med anledning av propositionen 1977/78:78 om försäljningsskatt

Nr 80

Onsdagen den 15 februari 1978

Patentlagen, m. m.

på motorfordon m. m. jämte motion 1977/78:22 med anledning av propositionen 1977/78:18 om protokoll mellan

Sverige och Finland om ersättning för bortfall av kommunalskatt i vissa

fall 1977/78:23 med anledning av propositionen 1977/78:101 med förslag om

tilläggsbudget II till statsbudgeten för budgetåret 1977/78 i vad avser

förvärv av aktier i AB Vin- och spritcentralen

Justitieutskoitets betänkanden

1977/78:18 med anledning av propositionen 1977/78:100 såvitt avser anslag

till justitiedepartemenlel m. m. 1977/78:19 med anledning av propositionen 1977/78:100 såvitt gäller anslag

till ersättning för personskador på grund av brott, m. m. 1977/78:20 med anledning av propositionen 1977/78:101 med förslag om

tilläggsbudget II till statsbudgeten för budgetåret 1977/78 såvitt avser

justitiedepartementets verksamhetsområde

Kammaren biföll vad utskotten i dessa betänkanden hemställt.

§ 6 Patentlagen, m. m.

Föredrogs lagutskottets betänkande 1977/78:10 med anledning av propositionen 1977/78:1 om ändring i patentlagen (1967:837), m. m. jämte motioner.

I propositionen 1977/78:1 hade regeringen (justitiedepartementet) - efter hörande av lagrådet - föreslagit riksdagen att dels anta i propositionen framlagda förslag till

1. lag om ändring i patentlagen (1967:837),

2. lag om erkännande av vissa utländska avgöranden på patenträttens område m. m.,

3. lag om ändring i lageri (1946:816) om bevisupptagning åt utländsk domstol,

4. lag om ändring i lagen (1971:1078) om försvarsuppfinningar,

5. lag om ändring i lagen (1976:661) om immunitet och privilegier i vissa föll,

dels godkänna

1. den i Washington den 19 juni 1970 avslutade konventionen om patentsamarbete med därtill hörande tillämpningsföreskrifter,

2. den i Munchen den 5 oktober 1973 avslutade konventionen om meddelande av europeiska patent (den europeiska patenikonventionen) med därtill hörande tillämpningsföreskrifter och protokoll,

dels förnya sitt godkännande av den i Strasbourg den 27 november 1963 avslutade konventionen om förenhetligande av vissa delar av patenträtten.

Beträffande propositionens huvudsakliga innehåll anfördes bl. a. följan- Nr 80

Onsdagen den 15 februari 1978

Patentlagen, m. m.

de:

"I propositionen föreslås alt riksdagen godkänner 1970 års konvention om patentsamarbele och 1973 års europeiska patentkonvenlion.

Syftet med dessa konventioner är främst alt undvika en del av det dubbelarbete som f n. utförs då en uppfinning patentsöks i flera länder. Enligt konventionen om patentsamarbele är det möjligt alt samtidigt söka patent i en eller fiera av de fördragsslutande staterna genom en s. k. internationell patentansökan. En sådan ansökan blir föremål för central nyhetsgranskning vid en nationell patenlmyndighet eller internationell organisation som har utsetts alt ulföra sådan granskning. När sökanden har fått utlåtande över granskningen, kan han ta ställning till om han vill återkalla ansökningen eller fullfölja den och få den prövad i någon eller några av de stater som den omfattar. Konventionen ger också sökanden möjlighet att få en förberedande patenterbarhetsprövning av ansökningen utförd. Om han fullföljer ansökningen, prövas den i vanlig ordning av de berörda nationella patentmyndigheierna. Resultaten av nyhetsgranskningen och av eventuell förberedande patenterbarhetsprövning är inte bindande för de nationella patentmyndigheterna. Det centraliserade gransknings- och prövningsförfarandet syftar bara till att underlätta dessa myndigheters fortsatta handläggning av ansökningen. Konventionen nödvändiggör inte några ändringar i de fördragsslutande staternas materiella palenilagstiftning.

Enligt den europeiska patentkonventionen skall ett europeiskt paientverk upprättas. Detta skall ha sill säte i Munchen. Det europeiska patentverket skall handlägga och pröva ansökningar som görs enligt konventionen och meddela patent för en eller flera av de fördragsslutande staterna.

Konventionen innehåller en fullständig reglering av förutsättningarna för att europeiskt patent skall kunna meddelas. Europeiskt patent skall i princip, i stat som patentet avser, ha samma rättsverkan som ett nationellt patent. Motsvarande gäller i fråga om rättsverkan av europeisk palenlansökan. Konventionen inskränker inte de fördragsslutande staternas rätt att ha egna patentverk som meddelar nationella patent för vederbörande stat.

Lagförslagen innebär bl. a. följande. Viss kodifiering föreslås av gällande rätt beträffande vad som kan patenteras. Vidare föreslås vissa ändringar av patentlagens bestämmelser rörande innehållet i den ensamrätt som ett patent ger. Institutet tilläggspatent upphävs. Giltighetstiden för patent föreslås föriängd från 17 till 20 år. Vissa nya gmnder för ogiltighetsförklaring av patent införs i patentlagen.

Lagförslagen har utarbetats i nordiskt samarbete.

Enligt förslaget bemyndigas regeringen att bestämma när den nya lagstiftningen skall träda i kraft."

I delta sammanhang hade behandlats

dels de med anledning av propositionen väckta motionerna

1977/78:29 av Hans Alsén m. fl. (s).

Nr 80

Onsdagen den 15 febmari 1978

Patentlagen, m. m.

1977/78:30 av Inger Lindquist (m)och Håkan Winberg (m), vari hemställts alt riksdagen hos regeringen begärde utredning och förslag om all de nuvarande strafföeslämmelserna i patentlagen ersattes med bestämmelser om vite,

dels den under allmänna motionstiden vid \916/11 års riksmöte väckta motionen 1976/77:656 av Marianne Karisson (c).

dels de under allmänna motionstiden vid 1977/78 års riksmöte väckta motionerna

1977/78:524 av Marianne Karisson (c), vari hemställts att riksdagen hos regeringen begärde att åtalsbestämmelserna i 57 § patentlagen översågs, och

1977/78:525 av Marianne Karisson (c), vari hemställts att riksdagen hos regeringen begärde utredning om skärpt skadeståndsplikt vid patentintrång.

Utskottet hemställde att riksdagen skulle

1. beträffande produktpatent på livs- och läkemedel avslå motionen 1977/
78:29,

2. beträffande den i MiJnchen den 5 oktober 1973 avslutade konventionen
om meddelande av europeiska patent (den .europeiska patenikonventio
nen)

dels anta 11 kap. i det genom propositionen 1977/78:1 framlagda förslaget till lag om ändring i patentlagen (1967:837),

dels godkänna konventionen med därtill hörande tillämpningsföreskrifter och protokoll,

3. beträffande den i Washington den 19 juni 1970 avslutade konventionen
om patentsamarbele (samarbetskonventionen)

dels anta 3 kap, förslaget till lag om ändring i patentlagen, dels godkänna konventionen med därtill hörande tillämpningsföreskrifter i enlighet med vad utskottet förordat,

4. beträffande sanktionssystemet med anledning av motionerna 1977/ 78:30,1977/78:524 och 1977/78:525 som sin mening ge regeringen till känna vad utskottet anfört om en översyn av patén t processen och sanktionssystemet inom patenträtten,

5. anta de genom propositionen framlagda lagförslagen i den mån de inte omfattades av utskottets hemställan ovan under 2 och 3,

6. beträffande uppfinnarstöd avslå motionen 1976/77:656,

7. förnya sitt godkännande av den i Strasbourg den 27 november 1963 avslutade konventionen om förenhetligande av vissa delar av patenträtten (lagkonventionen).

IVAN SVANSTRÖM (c):

Herr talman! Lagutskottet har under ett par månaders tid haft att la ställning till resultatet av eu verkligt avancerat rättsligt samarbete ute i

väriden. Detta samarbete har gällt en revision av patenträtten. Det har ju också resulterat i en mycket omfattande proposition, som jag förutsätter att kammarens ledamöter inte har läst.

En stark drivfjäder bakom de internationella ansträngningarna på området har varit önskemålet om att reducera de stora balanser av patentansöknings-ärenden som uppstått i de nationella europeiska patentverken. Ett annat mål har varit att skapa en patenlrältslig ordning där kostnaderna för all uppnå patentskydd för en uppfinning i fiera stater är väsentligt lägre än vad som nu är fallet. Konventionsarbetet har främst inriktats på att åstadkomma en förenkling av den internationella patentadministralionen, bl. a. genom eliminering av det dubbelarbete som nu utförs när patent söks för samma uppfinning i fiera stater.

Det här samarbetet har resulterat i tillkomsten av tre konventioner, nämligen 1970 års samarbetskonvenlion, 1973 års europeiska patentkonvenlion och den s. k. marknadspatentkonventionen.

Enligt lagutskottets uppfattning bör Sverige nu tillträda de två första konventionerna, lanslutning därtill bör bl. a. vissa ändringar och tillägg göras i patentlagen. Jag vill nämna att marknadspatentkonventionen har tillkommit främst med tanke på EG-stalerna och inte är aktuell att tillträda för svensk del. Utskottets ställningslagande innebär att utskottet anser alt propositionen 1977/78:1 bör bifallas i alla delar.

Med hänsyn till den stora betydelse ett konventionstillträde kommer alt ha för del svenska patentväsendet kan det vara lämpligt att ge en kort bakgmnd till del internationella samarbetet på området.

Det patenträttsliga samarbetet har sedan slutet av 1800-lalet till stor del ägt rum inom ramen för den s. k. Pariskonventionen av år 1883. Syftet med denna konvention, vilken Sverige tillträdde redan år 1885, har varit att minska skillnaderna mellan medlemsländernas nationella palenilagstiftning. I viss utsträckning har man också lyckats härmed. Djupgående olikheter beträffande utformningen av patenträtten förekommer dock fortfarande medlemsstatema emellan. Möjligheterna alt inom Pariskonvenlionens ram fö till stånd en harmonisering av den internationella patenträtten har nämligen visat sig vara små, bl. a. beroende på alt antalet medlemsstater är mycket stort och att de sinsemellan slår på myckel olika utvecklingsnivå.

Under 1960-talel uppkom vidare i fiertalet europeiska paientverk samt i de amerikanska och japanska palentverken besvärande stora balanser av icke prövade patentärenden. Som exempel kan nämnas all antalet icke avgjorda ansökningar i det japanska patentverket vid utgången av år 1970 var 810 000. Även för det svenska patentverket var situationen bekymmersam. Antalet oprövade ärenden uppgick här i börian av 1970-talel till ca 55 000,

Det fortsatta revisionsarbetet, som alltså resulterat i de tre tidigare nämnda konventionerna, har i huvudsak ägt rum utanför Pariskonventionens ram. Sverige har deltagit myckel aktivt i arbetet. En följd av denna insats är alt det svenska patentverket på olika sätt erhållit en jämfört med övriga staters patentverk förmånlig ställning inom ramen för samarbetskonventionen och den europeiska patentkonventionen. De svenska förhandlarna har vidare

Nr 80

Onsdagen den 15 februari 1978

Patentlagen, m. m.

Nr 80

Onsdagen den 15 februari 1978

Patentlagen, m. m.

lyckats utverka alt konventionernas bestämmelser i malerielrättsliga hänseenden och även i fråga om uppfinnarnas ställning nära anpassats till gällande nordiska regler på området.

Genom samarbetskonventionen bildar de fördragslutande staterna en union för samarbete i fråga om handläggning av palentansökningar. Konventionen syftar till en centralisering av prövningsförfarandet och ställer upp regler för ansökningens form och innehåll. Den nödvändiggör däremot inte några ändringar i den materiella patenträtten i de fördragslulande slalema.

Den som är medborgare i fördragslutande stat skall kunna söka patent genom att inge en s. k. internationell palenlansökan. Den skall granskas av en internationell nyhetsgranskningsmyndighel. Till sådan myndighet kan utses nationell patenlmyndighet eller intemalionell organisation, som har minst 100 heltidsanställda granskare. I första hand kommer patentmyndigheterna i Japan, Sovjetunionen, Sverige och USA samt del blivande europeiska patentverket i Munchen att utses till sådan myndighet.

Jag kan nämna att det svenska patentverket i dag har ca 180 granskare och därför mer än väl fyller kravet på att kunna vara internationell nyhetsgranskningsmyndighel. Dessa myndigheter kan också, om sökandena begär del, pröva om den uppfinning som patentsöks är ny, har uppfinningshöjd och kan tillgodogöras industriellt, dvs. om alla förutsättningar för all erhålla patent är uppfyllda.

Det måste här understrykas att resultatet av dessa granskningar av de internationella myndigheterna inte är bindande för de nationella palentverken. Resultatet av den inlemationella granskningen skall nämligen tillställas den nationella palenlmyndigheten i varje stal där patent önskas, och del är denna myndighet som har att bevilja eller avslå palentansökningen med utgångspunkt i resp. lands nationella patenträtt. Del centraliserade granskningsförfarandet syftar alltså främst till alt underiätta de nationella patent-myndigheternas fortsatta handläggning av ansökningen. Det får dock fömtsältas alt resultatet av den internationella granskningen i allmänhet kommer att bli utslagsgivande för de nationella patentverken.

Den europeiska patentkonventionen innehåller regler om ett mera långtgående patentsamarbele än samarbetskonventionen. En europeisk palenlor-ganisation bildas, beslående av ett europeiskt paientverk under ledning av ett förvaltningsråd. Organisationens uppgift är att meddela s. k. europeiska patent för de stater som tillträtt konventionen. Konventionen inskränker dock inte de fördragsslutande staternas rätt att ha egna paientverk som meddelar patent för vederbörande stat.

Det europeiska patentverket skall ha sitt säte i Munchen, med filialer i Haag och Västberiin. De europeiska patenten tillkommer alltså genom ett förfarande som är fristående från de nationella patentlagarna. Däremot skiljer sig de rättsliga verkningama i en medlemsstat av ett europeiskt patent inte från den rättsverkan som inträder för ett nationellt patent i den staten. Om fråga uppkommer i Sverige om t. ex. ogiltighet av ett europeiskt patent eller om patentintrång, bedöms således frågan med utgångspunkt i svensk

patenträtt och av svenska domstolar.

Del skulle föra för långt att här närmare redogöra för innehållet i de båda konventionerna. Lagutskottet har, som jag tidigare anfört, ansett att Sverige bör tillträda dessa. I båda fallen gäller, att den stora majoriteten av remissinstanserna varit eniga om alt ett konventionstillträde skulle medföra övervägande fördelar för såväl uppfinnare och företag som för det svenska' palenlväsendei som helhet. Som framgår av lagutskottets betänkande delar utskottet denna uppfattning.

Beträffande samarbetskonventionen ligger fördelarna i öppen dager. Detta gäller framför allt de ekonomiska verkningarna för dem som söker patent och verkningarna för del svenska patentverket, som ju förutsätts bli s. k. PCT-myndighet. Jag hänvisar till vad utskottet i denna fråga anfört på s. 46 f i betänkandet.

Från uppfinnarhåll har man inför utskottet anfört att konventionen i ett hänseende försämrar uppfinnarens ställning, nämligen när det gäller rätten att fö sitt namn nämnt från början i en internationell patentansökan. Enligt svensk rätt kan sökanden, så fort en palenlansökan är ingiven, föreläggas att uppge uppfinnarens namn om detta inte redan är angivet. Enligt samarbetskonventionen skulle det i vissa fall kunna dröja två år eller t. o. m. längre tid innan uppfinnarens namn nämns i samband med en internationell palenlansökan, även om sökanden angivit att han avser att fullfölja ansökningen till det svenska patentverket.

Utskottet håller i betänkandet med om att detta förhållande kan vara till nackdel för uppfinnaren. Frågan om uppfinnarens namn är dock, som utskottet framhållit, i detta sammanhang inte så tungt vägande att den bör föranleda att ett tillträde till konventionen uppskjuts eller att någon ändring i patentlagen bör göras på denna punkt.

Jag vill emellertid framhålla att utskottet i sitt belänkande - se närmast s. 56 - särskilt understryker att om samarbetskonventionens regler i del nu aktuella hänseendet visar sig fö allvarliga konsekvenser för uppfinnarna, bör frågan om hur uppfinnarskyddet skall utformas i patentlagen tas upp till ny prövning.

1 anslutning härtill vill jag påpeka alt utskottet i full enighet och med anledning bl. a. av tre motioner har föreslagit alt en utredning tillsätts med syfte att se över de straffrättsliga och processuella reglerna i patentlagen. Förslaget är tillkommet främst mot bakgrund av önskemålet att förstärka särskilt de "små" uppfinnarnas och de mindre företagens ställning i patenträttsligt hänseende.

Utskottet har vidare ansett att Sverige i ett avseende bör reservera sig mot samarbetskonventionens bestämmelser om internationell förberedande patenterbarhetsprövning - belänkandet s.47.

Frågan om Sverige nu bör tillträda även den europeiska patentkonventionen har utskottet ansett vara något mer svårbedönid. Tveksamheten gäller närmast spörsmålet om vilka konsekvenser ett tillträde skulle fö för det svenska patentverkets framtid. Ett av syftena med den europeiska patent-konventionen har, som jag nämnt, varit att rationalisera den europeiska

Nr 80

Onsdagen den 15 febmari 1978

Patentlagen, m. m.

Nr 80

Onsdagen den 15 februari 1978

Patentlagen, m. m.

patentadministrationen. Det ligger i sakens natur att en sådan rationalisering på ett eller annat sätt kommer att gå ut över de nationella patentorganens ställning. Från framför allt visst fackligt håll och från patentombudens sida har farhågor yppats för att patentverkets arbetsbelastning skulle minska så mycket att antalet granskare vid patentverket så småningom skulle gå ned till under 100. Detta skulle bl. a. fö till följd att patentverket skulle förlora rätten att utgöra s. k. PCT-myndighet. Vidare skulle verkets möjligheter att ge önskvärd service åt uppfinnare och företag kunna försämras.

Utskottet - liksom tidigare patentpolicykommittén i sina betänkanden och departementschefen i propositionen - har ingående övervägt vilka följder ett tillträde till konventionen får för patentverket. Enligt utskottets mening ter sig dock farhågorna angående paleniverkets framtid något överdrivna. Alla antaganden om verkets framtida personalbehov är naturiigtvis osäkra, och i de olika bedömningarna har patentverkets behov av patentingenjörer år 1985 varierat från ca 80 till drygt 150. Enligt de sista av de beräkningar som redovisats för utskottet av företrädare för justitiedepartementet borde det i själva verket finnas ett icke oväsentligt behov av att nyrekrytera arbetskraft om båda konventionerna tillträds, I betänkandet pekar utskottet på att det f. n. i genomsnitt lar fyra år att handlägga ett patentärende och att ärendebalansen uppgår till ca 50 000. Arbetet med all nedbringa denna alltför stora balans torde kräva stor personal. Mot bakgrund av det anförda har ett enigt utskott ansett att man inte behöver frukta att omställningssvårigheter skall uppkomma för paleniverkets personal, om Sverige tillträder den europeiska patentkonventionen. - s. 49 i betänkandet.

Jag vill dock med skärpa understryka alt om det skulle visa sig att ett tillträde - mot förmodan - skulle medföra allvariiga konsekvenser för patentverket eller dess anställda, åtgärder ovillkoriigen måste vidtas i syfte all undanröja sådana verkningar. I betänkandet ger utskottet exempel på åtgärder som kan vidtas i en sådan situation. Utskottet förutsätter att regeringen noga följer utvecklingen och gör de ingripanden som kan bli erforderiiga. Det ärenligt min uppfattning av väsentlig betydelse att man slår vakt om patentverkets ställning i framliden och därmed också tillförsäkrar verket möjlighet att ge service åt näringsliv och uppfinnare i samma utsträckning som hittills. I synnerhet gäller detta för företag och uppfinnare med små ekonomiska resurser. Denna grupp torde nämligen i högre grad än stora förelag vara beroende av att ha ett väl fungerande nationellt patent-verk.

Enligt utskottet bör Sverige inte avge någon reservation mot den europeiska patentkonventionen. Detta innebär bl. a. att det i svensk rätt övergångsvis gällande förbudet mot produktpatent på livs- och läkemedel kommer alt försvinna. Som framgår av betänkandet bör Sverige med anledning härav förnya sitt godkännande av 1963 års lagkonvention. Jag får i denna del hänvisa till vad utskottet anför på s. 51. Delta innebär vidare att utskottet avstyrker bifall till motionen 1977/78:29.

Till sist vill jag erinra om att utskottet ansett det vara av avgörande betydelse för svenskt vidkommande alt riksdagen avgör frågan om tillträde

till resp. konvention genom ett enda beslut i stället för att fatta sitt beslut i enlighet med den för stiftande av grundlag stadgade ordningen. Se s. 64 i betänkandet!

För att utröna alt för sådant beslut erforderligt majoritetsförhållande föreligger förutsätter jag alt kammaren företar omröstning med rösträkning vid delta ärendes avgörande.

Med det anförda yrkar jag bifall till lagutskottets betänkande på alla punkter. Om kammaren mot förmodan ej skulle anta utskottets yrkande, under punkten 2 föreslås ålerremiss till utskottet av hela ärendet utom beträffande punkterna 1 och 4.

Nr 80

Onsdagen den 15 februari 1978

Patentlagen, m. m.

JÖRN SVENSSON (vpk):

Herr talman! Vänsterpartiet kommunisternas riksdagsgrupp haren annan mening i denna fråga än utskottet. Det gäller punkten om tillträdet till den europeiska patenikonventionen. Vpk anser inte att riksdagen skall godkänna detta så som det nu föreligger.

Biträder man denna konvention överiämnar man ett avsnitt av svenska befogenheter ål en utländsk instans. En del av del som fömt kunnat kontrolleras inom Sverige kommer då under inflytande av utländska intressen.

Är detta då en fördel eller en fara för det svenska folkflertalets intressen? Det är den frågan man måste ställa sig. Men utskottet går inte in på den saken. Det redovisar ingen bedömning av denna maktpolitiska aspekt. Man konstaterar bara, i stort sett utan argumentering, all det skulle vara fördelaktigt för Sverige att biträda den europeiska överenskommelsen. Enligt vpk:s mening är detta både ett överslätande sätt att behandla frågan och en saklig tvivelaklighet.

Biträder Sverige konventionen får en myndighet utomlands rätt att meddela patent som blir giltiga också i Sverige. Denna utländska myndighet kommer att stå i nära förhällande till de stora ekonomiska intressegmpper, de stora finansgrupper och monopol som behärskar ekonomin i EG-länderna. Dessa intressen kan alltså utnyttja det europeiska patentet till att skaffa sig fördelar i Sverige på svenska intressens bekostnad. Inte minst är faran uppenbar för att utländska monopol genom taktiskt betingade massansökningar hämmar och försvårar självständiga forskares och uppfinnares rörelsemöjligheter i Sverige.

Några möjligheter alt genom lagstiftning i Sverige förhindra sådant missbruk finns i praktiken inte. Detta är med andra ord i rättsligt hänseende ett steg in i den europeiska ekonomiska gemenskapen.

Vi kan från vpk:s sida inte se att det är ett svenskt intresse att bereda EG-monopolen större tillträde till Sverige än nödvändigt. Tvärtom kräver behovet av en självständig forskning, som kan förnya svensk produktion efter samhällsekonomiska principer i det nationella intresset, folkflertalets intresse, att Sverige självt behåller greppet över palentområdel.

När del t. ex. har gällt att binda Sverige till internationella sanktioner mot reaktionära regimer i världen - då har svenska regeringar vanligtvis varit

3 Riksdagens protokoll 1977/78:79-82

Nr 80

Onsdagen den 15 februari 1978

Patentlagen, m. m.

ganska tröga och gärna dragit sig undan en sådan bindning.

När del nu gäller internationella överenskommelser, som uppenbart gynnar västeuropeiska monopol, då visar sig samarbetsviljan räcka för att uppge det nationella inflytandet över vikliga delar av patentväsendet och alt t. o. m. påskynda processen, så att detta uppgivande skall kunna ske så snabbt som möjligt.

Från vpk:s sida kan vi inte annat än konstatera det inkonsekventa och partiska i sådana motsägelsefulla ställningstaganden.

Herr talman! Vi yrkar avslag på utskottets hemställan under mom. 2 och på hemställan i näringsutskottets belänkande nr 35 som gäller materiellt stöd åt Europeiska palentinstitutet.

IVAN SVANSTRÖM (c):

Hert talman! De invändningar som Jörn Svensson för vpk-gruppens räkning nu anfört har vi ingående prövat i lagutskottet i samband med behandlingen av dessa frågor. Jag har därvid kommit fram till - utskottet är också enhälligt därvidlag - att de farhågor som här har framförts av Jörn Svensson inte är så underbyggda att de överväger de fördelar som det uppenbarligen medför för svenskt näringsliv att komma in i en internationell samverkan i dessa sammanhang.

Jöm Svenssons farhågor för att vi skulle komma att slå under inflytande av monopolföretag i Västeuropa är icke sakligt grundade enligt utskottets bedömning. Vi kan inte heller inse att detta steg in i EG-sammanhanget innebär en försämring för nämnda svenska intressen. Tvärtom har vi bedömt detta inträde som positivt för svenska företagarintressen och för svenska uppfinnare.

Herr talman! Jag vill med detta vidhålla yrkandet om bifall till utskottets förslag.

JÖRN SVENSSON (vpk):

Hert talman! Nu är nog Ivan Svanström ute på litet svag is. Han säger att utskottet ingående har prövat de invändningar som jag förde fram. Men denna prövning förbigår man med tystnad i betänkandet.

Där saknas varie övervägande om de maktpolitiska aspekterna på detta steg in i den europeiska ekonomiska gemenskapens rättsliga system. Det finns inga principiella överväganden redovisade om denna djupare aspekt på frågan.

Man redovisar inte heller några överväganden om vilka situationer som kan uppstå, när utländska intressen genom en utländsk instans, som de sannolikt har ett kontrollerande inflytande över, kan lägga beslag på patenträltigheter, som skall vara giltiga här i Sverige. Del saknas också bedömningar av vilka konsekvenser detta kan leda till och vilka konsekvenser det kan fö för den självständiga forskningen i Sverige,, den självständiga produktutveckling som är av så stor betydelse för svenska produkters möjlighet alt hävda sig.

Vi vet att Sverige, sannolikt i väldigt hög grad framöver, måste förnya sitt

sortiment av produkter. Produktionen måste läggas över från lunga traditionella produkter till helt nya typer av produkter. Del måste enligt vår mening uppenbart kräva ett fast grepp över möjligheterna att få burskap för svensk räkning för den typen av produkter och ett så slarkt nationellt självständigt grepp som möjligt över svensk patenträtt.

Om man bryter upp detta genom all ge en utländsk instans, kontrollerad av stora utländska ekonomiska intressen, möjlighet att ta sig in på delta område, riskerar man att allvariigt skada förnyelsen av den svenska forskningspolitiken samt förnyelsen av den teknologiska utvecklingen och produktutvecklingen här i landet. Dessa faror går utskottet och Ivan Svanslröm inte alls in på. Om man nu så djupgående och allvarligt har prövat dem, borde man ha kunnat ägna några rader åt dessa aspekter.

Låt mig sedan, herr talman, ställa ett par raka frågor till Ivan Svanström. Anser Ivan Svanström såsom centerpartist och såsom anhängare, förmodar jag, av den svenska neutralitetspolitiken och av den åtminstone relativa självständighet i förhållande till EG-gemenskapen som har ansetts ligga i den svenska neutralitetspolitikens intresse, att det är förenligt med en sådan linje alt vidta en åtgärd, som uppenbarligen öppnar vägen för ett växande patentmonopol från de stora multinationella i EG förankrade koncernernas sida? Anser Ivan Svanström all delta är ett steg in i ett samarbete med EG som skall följas också av andra steg? Har Ivan Svanström några synpunkter på vart utvecklingen kommer att leda, om man gång på gång skall ta sådana ytterligare steg in i samarbetet med en speciell gmppering av stater med specifika intressen?

Nr 80

Onsdagen den 15 februari 1978

Patentlagen, m. m.

IVAN SVANSTRÖM (c):

Herr talman! Om Jörn Svensson anser alt jag är ute på svag is så tycker jag -om Jörn Svensson eventuellt vill höra på - att han ser spöken på ljusa dagen. Den liknelsen är ungefär lika bärande som den om den svaga isen, Jörn Svensson.

Vårt betänkande innehåller inte några överväganden om maktpolitiska intressen och djupare aspekter. Det är helt rikligt, Jörn Svensson. Sådana tycker jag inte ligger inom ramen för de bedömningar som ett specialutskott såsom lagutskottet skall göra.

När det gäller angelägenheten av alt produktutvecklingen i Sverige kan främjas på alla händer delar jag Jörn Svenssons uppfattning, eller också delar Jörn Svensson min - vilket som helst. I varie fall är del angeläget att allt görs för att vårt lilla land skall fö ett större underiag att arbeta från än del egna riket utgör. Det är helt klart all varie innovalör måste vara angelägen om att få en så stor marknad som möjligt för exploatering av sina kommande uppfinningar. Därför, Jörn Svensson, menade jag all det som vi nu har gått in för är något positivt från företagens, det svenska näringslivels och de svenska uppfinnarnas synpunkter.

Man lämnar över infiytandet till en utländsk instans, säger Jöm Svensson. Ja, det är riktigt i viss mån i det här fallet. Del är också detta som är anledningen till den tekniska behandling av frågan som jag förutsätter

Nr 80

Onsdagen den 15 februari 1978

Patentlagen, m. m.

kommer alt ske. Men det är inte sant att vi överiåter allt inflytande. Sverige kommer att ha möjligheter att påverka de olika åtgärder som skall företas i samband med den europeiska palentkonvenlionens omsättande i praktiken.

Vad sedan gäller de två s. k. raka frågor som Jörn Svensson har riklat till mig så vill jag säga för det första all jag vid detta tillfälle inte har anledning att för centerpartiels vidkommande gå in i en bedömning av om utskottets ställningstagande är förenligt med våra i övrigt klara ståndpunkter när det gäller förhållandet till EG. För det andra kan jag inte inse att jag här skall kunna bedöma om det utskottet nu föreslår skall betraktas som ett steg in i EG, vilket sedan skall följas av andra steg. Jag hade inte tänkt mig att det skulle behöva ställas sådana frågor i anslutning till ett ganska harmlöst förslag om rationalisering av patenträtten.

JÖRN SVENSSON (vpk):

Herr talman! Har man haft sina tvivel förut, så måste jag säga att de blir inte mindre när man hör Ivan Svanslröm. Han vill över huvud taget inte diskutera det större sammanhang i vilket den här frågan ingår. Han säger: Nu tar vi det här harmlösa steget, och vi bryr oss inte om att sätta det i samband med andra små harmlösa steg som tillsammans kan leda fram till en viss utveckling. Den aspekten vill herr Svanström inte diskutera, och nog är det en något lättvindig inställning när det gäller samarbetet med en sådan maktpolitisk kombination som EG.

Hert Svanslröm vill inte diskutera vid del här tillfället huruvida en sådan här samarbetsfråga har att göra med partiernas inställning till neutralitetspolitiken. När vill hert Svanström då diskutera detta? Om han över huvud taget inte vill se något samband mellan vår utrikespolitiska linje och den här typen av samarbetsfrågor, när i all väriden skall han då diskutera del? Han reducerar hela saken till en teknisk fråga och bryr sig inte om alt tala om vad den verkligen är, nämligen en politisk fråga, en maktpolitisk fråga.

Sedan vänder ju herr Svanström fullständigt på klacken i sitt andra inlägg jämfört med del första. I del första inlägget påstod han all man hade prövat alla de olika aspekter som jag hade tagit upp i mitt inledningsanförande. För att krypa undan det hela säger han i sitt andra inlägg att lagutskottet inte har haft någon anledning att pröva de politiska aspekter som jag tar upp. Plötsligt har man inte haft någon anledning att göra det! Som om det inte skulle ankomma på ett lagutskott att anlägga politiska och principiella aspekter på en fråga som rör u ppgivandel av svenska legala befogenheter och överlämnande av dessa i händerna på en utländsk instans.

Det må väl ändå vara en principiellt så viktig sak att ett lagutskott har all anledning att la upp detta. Annars uppstår ju just det läge som herr Svanslröm uppenbariigen av taktiska skäl vill framkalla, nämligen att alla sådana här samarbetsfrågor reduceras till tekniska frågor som juristerna skall syssla med, som blir av inomparlamentarisk karaktär och inte berör de större maktpolitiska aspekter som är av intresse för folkflertalet. Här gäller det den gmndläggande inställningen till den svenska suveräniteten och till svenska

instansers möjligheter alt påverka förhållandena i vårt land och hävda Sveriges ekonomiska och politiska självständighet gentemot de stora västeuropeiska monopolen. Dessa monopol kommer alt få ökat spelrum genom att de kan använda en utländsk instans för att skaffa sig palenifördelar här i landet, utan att någon svensk instans och utan alt Sveriges riksdag kan ha ett ord all säga därom.

Nr 80

Onsdagen den 15 februari 1978

Patentlagen, m. m.

IVAN SVANSTRÖM (c):

Herr talman! Det är ju alltid i lika hög grad uppmuntrande som utsiktslöst att diskutera med Jörn Svensson.

Jag har aldrig tidigare märkt att Jörn Svensson har en särskilt avog inställning mot internationella utflykter, i varie fall inte om de går i en viss riktning. Och jag har i det här sammanhanget anledning att energiskt hävda att inte minst Sovjetunionen är intresserad av en utvidgning av detta internationella patentsamarbete, som är en viktig del av ärendet.

Det som Jörn Svensson nu har hängt upp sig på är del europeiska paienlsamarbetet. Jag hävdar återigen att sett från svensk nationell näringsekonomisk synpunkt och från de svenska uppfinnarnas synpunkt är det en fördel all fö ett vidgat arbetsområde i dessa sammanhang.

Jag kan inte heller riktigt förslå på vilka grunder Jörn Svensson bygger sitt påstående alt Sverige skulle bli en tummelplats för monopolisliska maktin-Iressen från den europeiska kontinenten. Jag skulle gärna vilja se, eller i varie fall höra, någon form av bevis för detta Jörn Svenssons påstående.

Jag har inte alls mellan mitt första och mitt andra anförande försökt krypa ur något ansvar i delta sammanhang. Vi har behandlat de här aspekterna i lagutskottet, men det är självklart att vi inte har låtit dem komma till uttryck skriftligen, eftersom dessa frågor- som alltså Jöm Svensson nu berör- ligger vid sidan av det rent tekniska förfarande som patenträtten innebär.

Jag vill framhålla, herr talman, att de bedömningar som vi har gjort självfallet kommer att ytteriigare granskas av andra utskott och andra ledamöter av riksdagen, som är mera inriktade på de utrikespolitiska aspekter som Jörn Svensson har velat aktualisera i denna specialrältsfråga.

JÖRN SVENSSON (vpk):

Herr talman! Hela den här frågan om Sovjetunionen, som det ju är en avledningsmanöver från herr Svanslröms sida all ta upp, kan vi avföra ur diskussionen, för vår diskussion gäller uteslutande det europeiska patent-samarbetet, dvs. det samarbete som rör EG-staterna. Sovjetunionen kommer inte alls in i det hela - vi berör inte den punkt under vilken del störte internationella samarbetet hör hemma, för det sker i andra former än i del här fallet, som gäller mom. 2.

Hert Svanslröm vill återigen förvandla denna fråga till en teknisk fråga, och han menar alt del här skall vi ta ställning till på rent tekniska gmnder. Det är bra märkligt. Vad är riksdagen om inte en politisk instans, och varför skall man då vara tyst just om de politiska aspekterna? Jag menar att det smakar något sjukt att man är tyst just om de politiska aspekterna och försöker

Nr 80

Onsdagen den 15 februari 1978

Patentlagen, rn. m.

reducera alltsammans till en teknisk fråga.

Herr Svanslröm säger att han inte ser skymlen av bevis för de farhågor jag har framfört, alt EG-monopolen skulle öka sitt inflytande. Ja, herr Svanström, för det första tycker jag all när man själv så varmt och så intensivt som herr Svanström förespråkar ett uppgivande av svenska legala befogenheter till en europeisk instans, till en EG-inslans, så är del egentligen den som förespråkar detta som skall ha bevisbördan och visa alt det här är nyttigt och icke skadligt. Men låt mig då ställa den frågan för det andra: Om man lägger en del av möjligheterna alt fö skydd för produkter, för uppfinningar, för nyheter på den svenska marknaden i händerna på en utländsk instans, ökar man inte då, herr Svanslröm, uppenbariigen risken för alt stora ekonomiska intressen som ligger väl framme, som haren klar blick för vilka marknader de vill lägga beslag på, utnyttjar denna instans för att stärka sina rättigheter på den svenska marknaden?

Är det inte detta som del hela handlar om?

Och är denna uppenbara risk för en ökad monopolistisk utveckling någonting som centerpartiet - detta förment decentralistiska parti - så varmt kan verka för?

IVAN SVANSTRÖM (c):

Herr talman! Först vill jag be Jörn Svensson att litet mera noggrant läsa betänkandet, bl. a. på s. 45 därdet tydligt står att patenlmyndighet "i stat, vars officiella språk inte ärengelska, franska eller tyska, får emellertid utföra sådan prövning om ansökningen görs av någon som är medborgare i eller har hemvist i den staten eller i angränsande stat som har tillträtt den europeiska patenikonventionen".

Detta innebär således att prövningsmöjlighelerna i Sverige inte kommer alt försvinna i och med alt vi tillträder den här konventionen.

Sedan sade Jöm Svensson att han tycker alt vårt agerande på något sätt smakar sjukt. Nu vet inte jag hur sjukt smakar. Men i fråga om den omkastade bevisbördan anser jag att Jöm Svensson är illa ute, för när jag vill ha fram någon form av bevis för hans konkreta påstående beträffande den ökning av maktkoncentrationens inflytande i Sverige som han gång på gång återkommer till, vill han ställa en ny fråga till mig. Del är, herr talman, att försöka komma undan litet väl lindrigt.

JÖRN SVENSSON (vpk):

Herr talman! Beviset är ju, Ivan Svanslröm, den ökade möjligheten för utländska intressen att via en utländsk instans komma före och lägga beslag på saker och ting. Hade den svenska kontrollen varit fullödig och hade den bibehållits skulle detta inte ha kunnat ske.

IVAN SVANSTRÖM (c):

Herr talman! Det sista som Jörn Svensson sade kan jag inte acceptera som ett bevis. Jag har påpekat alt möjligheter till svenskt infiytande i det europeiska

paienlsamarbetet föreligger, alt vi också i fortsättningen kan låta personer som så önskar pröva patenten vid svensk myndighet, och jag har också påpekat, nu för tredje gången, att det positiva är att man får en större marknad för resultatet av uppfinnares och andras möda. Sverige är ju inte nog stort för alt uppfinningarna skall kunna säljas till ett störte antal människor.

JÖRN SVENSSON (vpk):

Herr talman! Farorna måste ändå, Ivan Svanström, bli större, om man har en utländsk instans till vilken utländska intressen kan inge taktiskt betingade ansökningar, som syftar till att så att säga i tiden lägga sig före de ansökningar som kan komma in till en svensk instans. Detta innebär ju att den svenska instansen avhänder sig en del av kontrollmöjligheten. Hur stor denna del är kan naturiigtvis inte sägas på förhand. Men alt man här har släppt en konlrollinstans som man inte borde släppa om man vill föra en självständig forskningspolitik här i landet, det förefaller mig ganska uppenbart.

Nr 80

Onsdagen den 15 februari 1978

Patentlagen, m. m.

Överläggningen var härmed slutad.

TALMANNEN: Utskottets hemställan företas till avgörande momentvis. De i mom. 2 och 3 föreslagna besluten innebär sådan överlåtelse av svenska offentliga organs uppgifter till mellanfolklig organisation eller överstatlig myndighet alt beslut härom enligt gällande grundlag måste fattas i särskild ordning.

Mom. I

Utskottets hemställan bifölls.

Mom. 2

TALMANNEN: Ett beslut av den innebörd som föreslås i delta moment skall enligt 10 kap. 5 § första stycket regeringsformen fattas antingen i den ordning som är föreskriven för stiftande av grundlag eller, om beslut i sådan ordning inte kan avvaktas, genom ett beslut, varom minst fem sjättedelar av de röstande och minst tre fjärdedelar av kammarens ledamöter förenar sig. Av utskottsbetänkandet framgår att utskottet funnit alt frågan bör avgöras genom ett enda beslut.

På gjord proposition beslöt kammaren att den i mom. 2 upptagna frågan skulle avgöras genom ett enda beslut.

TALMANNEN: För bifall till utskottets hemställan i mom. 2 krävs, som jag nyss nämnde, att minst fem sjättedelar av de röstande och minst tre fjärdedelar av kammarens ledamöter förenar sig om beslutet. Jag får vidare erinraom att beslut som fordrar anslutning från särskilt flertal enligt föreskrift i 5 kap, 3 § riksdagsordningen alltid skall fattas genom omröstning.

Följande voteringsproposition upplästes och godkändes:

Nr 80

Onsdagen den 15 februari 1978

Patentlagen, m. m.

Den som vill att kammaren bifaller lagutskottets hemställan i betänkandet nr 10 mom. 2 röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Om inte minst fem sjättedelar av de röstande och minst tre fjärdedelar av kammarens ledamöter röstar ja har kammaren avslagit utskottets hemställan.

Vid omröstning genom uppresning förklarades ja-propositionen ha samlat erforderlig majoritet. Då Jörn Svensson begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 294 Nej - 10

Eftersom minst fem sjättedelar av de röstande och minst tre fjärdedelar av kammarens ledamöter röstat för ja-propositionen hade kammaren sålunda bifallit utskottets hemställan.

Mom. 3

TALMANNEN: Ett beslut av den innebörd som föreslås i detta moment skall enligt 10 kap. 5 § andra stycket regeringsformen fattas genom ett beslut, varom minst tre Oärdedelar av de röstande förenar sig, eller genom beslut i den ordning som gäller för stiftande av grundlag. Av utskottsbetänkandet framgår att utskottet funnit att även denna fråga bör avgöras genom ett enda beslut.

På gjord proposition beslöt kammaren att den i mom. 3 upptagna frågan skulle avgöras genom ett enda beslut.

TALMANNEN: För bifall till utskottets hemställan i mom. 3 fordras som nämnts att minst tre fiärdedelar av de röstande förenar sig om beslutet.

Följande voteringsproposition upplästes och godkändes:

Den som vill alt kammaren bifaller lagutskottets hemställan i betänkandet nr

10 mom. 3 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Om inte minst tre Qärdedelar av de röstande röstar ja har kammaren avslagit

utskottets hemställan.

Vid omröstning genom uppresning förklarades ja-propositionen ha samlat erforderlig majoritet. Kammaren hade alltså bifallit utskottets hemställan.

Mom. 4-7

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

§ 7 Lån till den europeiska patentorganisationen

Föredrogs näringsulskottels belänkande 1977/78:35 med anledning av propositionen 1977/78:1 i vad avser lån till den europeiska patentorganisa-tionen,

I propositionen 1977/78:1 om ändring i patentlagen (1967:837), m. m. hade regeringen i bilaga B (handelsdepartementet) föreslagit riksdagen att till Lån till den europeiska patentorganisaiionen för [budgetåret] 1977/78 anvisa ett investeringsanslag av 2 800 000 kr.

Den europeiska patentorganisationens verksamhet skulle finansieras genom avgifter som logs ut av de patentsökande och andra parter och genom en andel i de årsavgifter som de fördragsslutande staterna tog ut för europeiska patent. Den skulle sålunda i princip vara självbärande ekonomiskt. Under en uppbyggnadstid av lio år skulle de fördragsslutande staterna genom lån ställa medel till den europeiska patentorganisationens förfogande. Lånen jämte marknadsmässig ränta skulle därefter återbetalas under en femtonårsperiod. Sammanlagt beräknades Sverige få bidra med ca 18 milj. kr.

Utskottet hemställde

att riksdagen - under förutsättning av beslut om godkännande av 1973 års europeiska patentkonvenlion - med bifall till propositionen 1977/78:1 bilaga B till Lån till den europeiska patentorganisationen under fonden för låneunderstöd på tilläggsbudget II till statsbudgeten för budgetåret 1977/78 skulle anvisa ett investeringsanslag av 2 800 000 kr.

JÖRN SVENSSON (vpk):

Herr talman! 1 konsekvens med vårt ställningstagande i ärendet lagutskottets betänkande nr 10 yrkar vi från vpk:s sida även avslag på näringsutskottets hemställan i detta betänkande.

Nr 80

Onsdagen den 15 februari 1978

Lån till den europeiska patentorganisationen

FRITZ BÖRJESSON (c): Herr talman! Jag ber att belänkandet nr 35.

yrka bifall till näringsulskottels hemställan i

Överiäggningen var härmed slutad.

Propositioner gavs på dels bifall till, dels avslag på utskottets hemställan, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Jörn Svensson begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Nr 80

Onsdagen den 15 februari 1978

Meddelande om tids- och ärendeplaner för kammarens arbete

Den som vill att kammaren bifaller näringsulskottels hemställan i betänkandet nr 35 röstar ja, den det ej vill röstar nej. Vinner nej har kammaren avslagit utskottets hemställan.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Jörn Svensson begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 292 Nej - 9

§ 8 Meddelande om tids- och ärendeplaner för kammarens arbete

TALMANNEN:

Såsom tidigare meddelats har talmanskonferensen på förslag av utredningen angående en allmän översyn av riksdagens arbetsformer fastställt ett veckoschema för kammarens sammanträden underen "normalvecka". Den nya ordningen innebär bl. a. att kvällsplena i allmänhet undviks, vilket kan medföra alt behandlingen av ärenden i större utsträckning än tidigare måste uppskjutas till ett senare sammanträde. Vidare kan interpellationssvar bara undantagsvis lämnas på andra dagar än måndagar och fredagar. Avvikelser från veckoschemat har förutsatts bli erforderiiga i början och slutet av sessionerna. Även de allmänpolitiska debatterna och liknande överiäggningar nödvändiggör avsteg från bl, a. principen att kvällsplena skall undvikas.

Till kammarens ledamöter har nu utdelats en preliminär ärendeplan för behandling i kammaren av utskottsbetänkanden under tiden den 1 mars-den 19 april 1978. Enligt utskottens beräkningar kommer debatterna med anledning av dessa betänkanden alt bli så tidskrävande att det torde bli nödvändigt att anordna en del kvällsplena även om arbetsplenum hålls varie fredag. Tid för interpellationssvar kommer därför alt kunna beredas praktiskt taget endast på måndagar.

Den tidsplan som utdelats till ledamöterna omfattar liden den 27 februari-den 7 maj. Därav framgår bl. a. alt fredagarna den 3 och 17 mars i enlighet med vad som förutsatts i den ursprungliga planen blir bordläggningsplena, vid vilka interpellationssvar kommer att lämnas. De fiesta fredagarna anordnas emellertid arbetsplena kl. 9.00.

Under veckan den 1-7 maj hålls bordläggningsplena tisdagen den 2 maj kl. 15.00 och fredagen den 5 maj kl. 11.00 och arbetsplenum onsdagen den 3 maj kl. 10.00.

§ 9 Föredrogs

Utrikesutskottets belänkande

1977/78:8 med anledning av propositionen 1977/78:83 om tillämpning i fråga om Sydafrika av lagen (1971:176) om vissa internationella sanktioner

Försvarsutskottets betänkanden

1977/78:7 med anledning av propositionen 1977/78:101 med förslag om tilläggsbudget II till statsbudgeten för budgetåret 1977/78 såvitt avser anslaget Överstyrelsen för ekonomiskt försvar

1977/78:8 med anledning av propositionen 1977/78:100 såvitt avser beredskapsbudget för totalförsvaret

Jordbruksutskottets betänkande

1977/78:11 med anledning av propositionen 1977/78:101 med förslag om tilläggsbudget II till statsbudgeten för budgetåret 1977/78 såvitt avser anslag inom jordbruksdepartementets verksamhetsområde

Kammaren biföll vad utskotten i dessa betänkanden hemställt.

Nr 80

Onsdagen den 15 februari 1978

Byggnadsmaterialindustrin

§ 10 Byggnadsmaterialindustrin

Föredrogs näringsutskottets betänkande 1977/78:36 med anledning av motioner om byggnadsmaterialindustrin,

I detta betänkande behandlades motionerna

1977/78:272 av Lars Werner m, fl. (vpk), såvitt gällde yrkandet att riksdagen uttalade sig för ett förstatligande av de monopoliserade delarna av byggnadsmalerialindustrin och hos regeringen hemställde om förslag i detta syfte, och

1977/78:1294 av Thure Jadestig m. fi. (s).

Utskottet hemställde att riksdagen skulle

1, avslå motionen 1977/78:272 yrkandet 2,

2, avslå motionen 1977/78:1294,

TOMMY FRANZÉN (vpk):

Herr talman! Det är inte mer än tre månader sedan som den här frågan senast debatterades i delta forum. Den gången, liksom alla de andra gånger då vpk har rest frågan om förstatligande av byggmaterialindustrin, har utskottet avstyrkt och kammaren avslagit kraven.

Under de år som vi har ställt dessa krav - och det har vi gjort redan långt innan det blev en borgeriig majoritet i riksdagen, alltså även under den socialdemokratiska regeringens lid - har monopoliseringen inom just byggnadsindustrin ökat.

Statliga utredningar har konstaterat att koncentrationen har ökat betydligt. Under den senaste tioårsperioden har denna monopolisering och koncentration fortsatt, trots att koncentrationen då redan var stark. Vid tidigare debatter har statens företagarroll i denna bransch framhållits och då har de borgerliga politikerna gärna tagit till det gamla välkända slaglrät Durox. Dess misslyckande berodde på ett ynkligt dåligt intresse hos den socialdemo-

Nr 80

Onsdagen den 15 februari 1978

Byggnadsmaterialindustrin

kratiska regeringen för att skapa ett statligt byggmalerialförelag. Samtidigt som det dåliga intresset omöjliggjorde en statlig etablering mobiliserade storkapitalet motstånd för att slå vakt om sin monopoliserade "guldgruva".

När vänsterpartiet kommunisterna föreslår ett förstatligande av byggmaterialindustrin, gör vi det med tanke på all ett statligt företag måste utgå från annat än kortsiktigt kapitalistiskt tänkande - för det är precis ett sådant tänkande man utgår från i dag. Det kortsiktiga profilintressel skadar samhället vad det gäller såväl utarmning av råvaror som miljöförstöring.

I samhällets intresse måste ligga att ha hela landels sysselsätlningsbehov tillgodosett. Vidare måste graden av samhällsnyttig produktion ökas och inriktningen ta hänsyn till de egentliga behoven.

Den s. k, fria konkurrensen står i motsättning till detta och till den faktiska situationen inom byggmaterialinduslrin. Enligt SPK, statens pris- och kartellnämnd, finns omkring 160 olika konkurrensbegränsande avtal. Därtill kommer alla de övriga mygelavial som finns - och att de finns visades för ungefär ett år sedan iden pressdebatt som då ägde rum. Det påvisades där att de största privata byggföretagen gjorde upp sinsemellan om vem som skulle ha jobben.

Det finns tillfällen i en människas liv som vederbörande har anledning att ångra. För den nuvarande statsministern måste dessa tillföllen ha blivit många. Dagiingandet inom energipolitiken är inte en isolerad företeelse. Delsamma gäller förhållandet till storfinansens maktställning här i landet.

I regeringsförklaringen,eller vad löftena skall kallas som Thorbjörn Fälldin gav den 8 oktober 1976, sades följande: "Ägandet i samhället måste spridas. Privat och statlig maktkoncentration skall motverkas." Att detta stycke helt har försvunnit ur regeringsförklaringen från 1976 till 1977 är återigen ett dagtingande.

De ynka rader som utskottet hänvisar till i betänkandet beträffande avstyrkandet av vår motion är till intet förpliktande - och de förpliktar definitivt inte till att motverka den privata maktkoncentrationen. Tvärtom kommer ytteriigare koncentrationer att ske inom både byggindustrin och annan industri här i landet.

Att de borgeriiga ledamöterna i näringsutskottet tror på de här raderna om att det i regeringskansliet pågår ett arbete i syfte all ta fram ett näringspolitiskt program för byggbranschen, det kan kanske vara förståeligt. Men att socialdemokraterna ställer upp på dessa lösa premisser är sannerligen anmärkningsvärt. Är socialdemokraterna inte klara över vilken opinion del finns ute på arbetsplatserna inom exempelvis byggsektorn? Jag måste ställa frågan: Hur kan socialdemokraterna acceptera dessa till intet förpliktande rader, och hur kan ni förlita er på de borgerligas regeringskansli? Har inte erfarenheterna av ett och ett halvt års borgerligt styre fött er alt tappa förtroendet för dem?

Jag måste också ställa en fråga direkt till Knut Johansson och Lars Ulander, som brukar tala om alt ta till vara byggnadsarbetarnas intressen: Hur kan ni stillatigande åse hur de privata kapilalintressena inom byggnadsmalerialin-

duslrin utövar sin monopolställning till förfång för bl. a. byggnadsarbetarna?

Om det var på del sättet att ni i handling och inte bara i ord tog till vara byggnadsarbetarnas intressen skulle ni också ställa er bakom våra krav på ett förstatligande av byggnadsmaterialindustrin.

Från vänsterpartiet kommunisternas sida kommer vi även i framtiden att resa kravet på ett förstatligande av både byggnadsmaterialindustrin och andra industrier. Jag yrkar bifall till motionen 272.

Nr 80

Onsdagen den 15 februari 1978

Byggnadsmaterialindustrin

FRITZ BÖRJESSON (c):

Herr talman! Det är riktigt som Tommy Franzén säger att det bara är tre månader sedan riksdagen behandlade en likartad motion. Det finns naturligtvis inte någon anledning för vare sig utskottet eller riksdagen att ändra sina ställningstaganden på så kort tid. Vi har i utskoitsbetänkandet hänvisat till att det inom regeringskansliet pågår översyn och utredningar för att fö en näringspolitisk bedömning av hur byggnadsbranschen skall organiseras i framtiden. Redovisning av detta arbete kommer alt ske inom ett år.

Vad som har orsakat den största oron inom den här branschen och inom cementindustrin är den konkurrens från Polen som har uppmärksammats och som kan innebära utslagning av vissa jobb inom byggnadsmaterialindustrin i Sverige. Det ligger på ett helt annat plan än vad man från vpk:s sida talar om nu här i kammaren och i sin motion, men i det som jag nämnde kanske det ligger en större fara än i någon annan aspekt på den här branschen.

Herr talman! Jag ber alt få yrka bifall till utskottets hemställan i näringsutskottets betänkande nr 36.

TOMMY FRANZÉN (vpk):

Herr talman! Fritz Böriesson håller alltså med om att det finns en koncentration inom byggnadsmalerialindustrin. Och den koncentrationen är i privata händer. I siffror har redovisats följande. 1967 var 50 % av byggmaterialsektorn i ett fötal händer. 1974 ökade koncentrationen och uppgick till hela 67 %, dvs. en ökning från hälften till två tredjedelar. Efter 1974 har koncentrationen fortsatt. Den innebär monopolprissättningar. Den innebär nedläggning av industrier på olika orter i landet, som orsakar arbetslöshet m. m. Denna monopolinriktning av branschen, som på kort sikt skapar vinster för ägarna, som utgör ett fötal, går emot del stora flertalets intressen. Den går emot byggnadsarbetarnas intressen, den går emot hyresgästernas behov. Hyrorna blir högre med monopolprissättning.

Det finns skäl att ställa denna fråga till Fritz Börjesson med anledning av det vackra talet från Thorbjörn Fälldins sida 1976: Vilka åtgärder tänker centerpartiet föreslå för att bryta detta privata maktmonopol?

Överläggningen var härmed slutad.

Mom. I

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels motionen nr

Nr 80

Onsdagen den 15 febmari 1978

Fastighetsdataverksamheten

272 av Lars Werner m. fi. i motsvarande del, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Tommy Franzén begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller näringsutskottets hemställan i betänkandet nr 36 mom. 1 röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit motionen nr 272 av Lars Werner m. fi. i motsvarande del.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Tommy Franzén begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 285 Nej - 10

Mom. 2

Utskottets hemställan bifölls.

§ 11 Föredrogs

Arbetsmarknadsutskottets betänkanden

1977/78:25 med anledning av propositionen 1977/78:101 med förslag om tilläggsbudget II till statsbudgeten för budgetåret 1977/78, såvitt propositionen hänvisats till arbetsmarknadsutskottet

1977/78:26 med anledning av propositionen 1977/78:51 angående vissa av internationella arbelskonferensen år 1976 vid dess sexlioandra sammanträde (ILO:s nionde sjöfartskonferens) fattade beslut

1977/78:27 med anledning av redogörelsen 1977/78:3 för riksdagens lönede-legalions verksamhet under år 1977

Kammaren biföll vad utskottet i dessa betänkanden hemställt.

§ 12 Fastighetsdataverksamheten

Föredrogs civilutskoltels betänkande 1977/78:5 med anledning av propositionen 1977/78:15 med förslag till ändrade riktlinjer för fastighetsdalaverksamheten jämte motion.

I propositionen 1977/78:15 (justitiedepartementet) hade regeringen föreslagit riksdagen att godkänna de ändrade riktlinjer för fastighetsdataverksamheten som förordats i regeringsproiokollet.

Sedan flera år tillbaka pågick arbete för alt införa automatisk databehandling (ADB) inom fastighetsregistreringen och inskrivningsväsendet. Enligt gällande planer skulle ett ADB-system, i vilket fastighetsregistrei och

inskrivningsregistret var samordnade i tekniskt hänseende, införas för begränsade delar av landet. Hittills hade ett sådant integrerat system, driftsystem 1, tagits i bruk endast i Uppsala län. I propositionen föreslogs på grundval av en översyn som nu hade verkställts vissa ändringar i riktlinjerna för fastighetsdalaverksamheten,

I stället för det nuvarande integrerade driftsysiemet föreslogs att två skilda ADB-system skapades, ett för fastighetsregistreringen och ett för inskrivningsväsendet. De skilda systemen skulle i all möjlig utsträckning byggas upp genom en utbrytning ur driftsystem 1. Övergången från manuell registrering till ADB-ieknik skulle även i fortsättningen ske parallellt på de båda verksamhetsområdena.

I propositionen drogs en anslagsmässig och geografisk ram upp för verksamheten under en första femårsperiod. Verksamhetens utformning under kommande etapper skulle komma att utredas vidare. Denna översyn kom bl. a. att omfatta vissa mera övergripande frågor såsom regionalisering och integritet.

Nr 80

Onsdagen den 15 februari 1978

Fastighetsdataverksamheten

I detta sammanhang hade behandlats den med anledning av propositionen väckta motionen 1977/78:50 av Hans Lindblad (fp) och Gunnel Jonäng (c), vari hemställts

1. att riksdagen i skrivelse till regeringen begärde en tidsplan för överföringen av hela landets fastighetsbestånd till fastighets- och inskrivningsregister,

2. att riksdagen beslutade att som sin mening uttala att driftsystem 1 för fastighetsregistreringen nyttjades till dess den s. k. RRV-modellen utvecklats så långt att ett val dem emellan kunde göras med beaktande av ekonomiska, säkerhetsmässiga, servicemässiga och andra faktorer

Utskottet hemställde

att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med avslag på motionen 1977/78:50 skulle godkänna i regeringsproiokollet förordade ändrade riktlinjer för fastighetsdataverksamheten.

Reservation hade avgivits av Per Bergman, Oskar Lindkvist, Lars Henrikson, Thure Jadestig, Maj-Lis Landberg, Birgitta Dahl och Magnus Persson (samtliga s) som ansett att utskottet bort hemställa

att riksdagen med anledning av regeringens förslag och motionen 1977/ 78:50 skulle godkänna de riktlinjer för fastighetsdalaverksamheten som reservanterna förordat.

MAJ-LIS LANDBERG (s):

Herr talman! När riksdagen nu skall ta ställning till civilutskottets betänkande nr 5 om fastighetsdalaverksamheten - ett betänkande som redovisar delade meningar - vill jag först notera att utskottet också har en gemensam uppfattning i väsentliga frågor. Denna gemensamma uppfattning får inte döljas av de redovisade motsättningarna.

Nr 80

Onsdagen den 15 februari 1978

Fastighetsdataverksamheten

Det grundläggande är att vi nu står helt eniga bakom en fortsatt utbyggnad av ett fastighetsdatasystem för hela landet. Vi slår också eniga bakom principen att inskrivningsregister och fastighetsregister skall datoriseras samtidigt. Vi är eniga om att grunden och ramen för detta är det förtjänstfulla praktiska arbete som gjorts inom centralnämnden för fastighetsdata.

När det gäller takten i arbetet går vi in i elappbeslut som ger stadga åt arbelsplaneringen. Jag vill också gärna peka på all både majoriteten och vi reservanter håller dörren öppen för all öka takten i datoriseringen.

Men på en punkt har vi hamnat i skilda läger vid utskottsbehandlingen. Regeringen föreslår alt vi skall binda oss för ett rikssystem av en annan typ än den vi haft i försöksverksamheten. Och regeringspartiernas representanter i utskottet har lydigt följt med. De säger att de har övertygats av propositionen, så att de omedelbart vill besluta om att dela upp driftsystem 1 i skilda system för fastighetsregister och inskrivningsregister.

Vi reservanter har å vår sida inte blivit övertygade om att detta är den rätta lösningen. Vår grundläggande invändning är inte att det är klart utrett att delade system är sämre. Vi säger att det inte tillräckligt klart har bevisals alt delade system är bättre än del vi har i försöken. Vi tycker att det inte är anständigt att ställa riksdagen inför det här valet förrän man klart kan beskriva alternativet och dess konkreta för- och nackdelar. Vi vet alltså vad vi har men vi vet inte säkert vad vi för.

Dessutom är det tydligen ostridigl så att del skulle gå all besluta om en delning också fiera år härefter utan större olägenheter. Däremot kan det vara svårare att gå tillbaka till försökens ordning om man nu fattar ett beslut om delade system. Vår uppfattning är alltså i korthet att ingenting tvingar oss alt fatta detta beslut nu och att regeringen inte hittills kunnat bevisa att delade syslem är sakligt sett bättre.

Låt mig gå in på några punkter i de här diskussionerna för att belysa detta synsätt.

Ett faktum tycks vi vara helt ense om, nämligen att försöken med driftsystem 1 visat alt systemet i den skalan fungerat utomordentligt bra. Mot detta skall då ställas ett syslem som inte ens är slutligt utformat, än mindre prövat.

En annan sak som vi också tycks vara ense om är att ett utbyggt driftsystem 1 är lönsammare än delade system. Det sägs ju också i propositionen. Justiliedepariemenlets företrädare har inför utskottet på den här punkten -med stort personligt engagemang f ö. - hävdat två saker. Den ena är att denna skillnad i lönsamhet är mycket liten - vad nu detta är i pengar. Den andra är att det inte har gjorts några konkreta lönsamhetsberäkningar i den här delen - man har bara belyst trender. Man kan visseriigen fundera öyer hur det är möjligt att ha båda dessa ståndpunkter på en gång - men faktum kvarstår att om man utgår från justitiedepartementets egna beräkningsförutsättningar så betalar vi fiera tiotal miljoner extra för de delade systemen.

Majoriteten anser alt den nackdelen vägs upp av att man för ett syslem som är lämpligare på sikt. Vad vet vi om detta egentligen? Vad vi har fött oss till

livs genom propositionen är bara allmänna teser ur datasystematikens värld.

En sådan tes är att stora integrerade syslem är sämre än små som läcker bara en statlig myndighets egna behov. Det finns ulan tvekan myckel sanning i detta. Någonslans måste del emellertid gå en gräns för del här resonemanget.

Det som är intressant i det här sammanhanget är till en börian om det från slorlekssynpunkl ligger någon avgörande fördel i all bryta ut ungefär 10 % av ett system, när man samtidigt måste öka den sammanlagda dalamängden med 40 %. Det är den konkreta frågan.

Den andra punkten av intresse är om varje myndighet alllid måste ha sill eget system och att integration alltid är av ondo. I del här fallet har vi ett faktiskt behov av integration antingen vi delar system eller inte. En del av det behovet tillgodoser vi genom dubbelföring - data från det ena systemet förs löpande över till det andra. Kommer det kravet slutligen alt stanna vid 40 96? Det är inte säkert, såvitt vi fött höra.

Nåväl -även om vi skulle dubbeiföra allting till 100 96 så kanske vi i alla fall fick en fördel. Lantmäleriet skulle bestämma översinbit och domstolsverket över sin. Det skulle kanske vara ett argument om det var så att de här verken tvistat inom sin samorganisalion, centralnämnden för fastighetsdata. Det har de emellertid inte gjort. Tvärtom har verken alltid varit ense och ingen har kunnat peka på någon punkt där man kan se någon sannolik tvist. Också på den här punkten fattas det en överföring av den allmänna tesen till den konkreta verkligheten.

En punkt i det här sammanhanget som tycks vara helt outredd är hur det kvarstående integralionsbehovel skall lösas vid en delning. Det sägs alt problemet kan lösas, och det tror jag visst. Men hur och med vilka praktiska konsekvenser? Det för vi inte vela.

Nåväl - men den pesonliga integriteten? Också här har vi i bakgrunden den allmänt sett obestridda tesen att det är lättare att hålla ordning på ett mindre syslem än ett större. Hur är det i del här konkreta fallet? Om vi tittar på den schablonmässiga uppställningen på s. 4 i betänkandet ser vi alt del i praktiken kan vara fråga om koordinatregislrel och adressregistret som inskrivningsmyndigheterna blir av med. Hur lång tid del dröjer innan de vill dubbeiföra adressregistret vet jag inte, men förslaget kommer säkert. Då är del i praktiken kvar koordinatregislrel. Skall det ligga endast i fastighetsregistrei eller skall vi dubbeiföra del också? Gör vi det kan vi slopa delningen, för då är vi tillbaka i driftsystem 1 igen. Kan del möjligen vara så att den debau i debatten som ägnas ål koordinalregislreringen så att säga för ett eget liv också i delningsfrågan? I så fall skall man säga detta, så att vi kan debattera den frågan. F. ö. har vi en datalag och en datainspektion, som också i ett integrerat system kan ha det avgörande inflytandet.

Vad användarna - förutom inskrivningsmyndigheterna och lantmäleriet -vill är inte heller klart utrett. Vi har fött höra förmodanden. Del skulle väl i och för sig inte vara någon konst alt peka ut de uppgifter som användarna sällan frågar efter men som ändå måste finnas där för sammanhangets skull.

Nr 80

Onsdagen den 15 febmari 1978

Fastighetsdataverksamheten

4 Riksdagens protokoll 1977/78:79-82

Nr 80 Men ingen skulle väl komma på idén att i ett särskilt register lägga just de

Onsdaeen den uppgifter som mer sällan är aktuella. Hur som helst - i det här fallet är det

I 5 februari 1978 fasligheten som är det gemensamma begreppet.

_____________ Slutintrycket av propositionen i den här delen tycker jag har formulerats

Fastiehetsdataverk nlt bra av Hans Lindblad, folkpartiet, och Gunnel Jonäng, centerpartiet:
. "Gärna fakta men först ett rejält beslut."

Det skulle kunna finnas ett motiv för alt ta propositionens förslag, nämligen om vi måste besluta oss nu för alt inte komma i större svårigheter och om vi i alla fall hade handlingsfrihet i rimlig utsträckning. Så är det dock inte.

Det som måste göras vid ett bifall till propositionen är ett systemförslag. Del skall enligt justitiedepartementet remissbehandlas. Därefter måste regeringen ha rimlig lid på sig för alt bedöma de samlade synpunkterna. Det tar minst ett år innan detta är gjort. Den praktiska innebörden av propositionen på den här punkten är att regeringen ensam någon gång under 1979 skall reglera det nya rikssystemet. Man vill inte redovisa resultatet för riksdagen och begära dess godkännande innan man startar ombyggnaden. 1 tid skulle man föriora kanske ett par månader på att ge riksdagen rätten all besluta i den här saken på ett fullständigare underiag. Det kan inte vara avgörande i det tidsperspektiv vi arbetar i. Däremot kan det här beslutssättet bli avgörande fören annan sak -tilltron till regeringens vilja att låta riksdagen fatta sakligt gmndade beslut.

Jag skulle under alla förhållanden vilja ställa en fråga för det fall att riksdagen nu följer utskotlsmajoriteten: Kommer regeringen trots detta att redovisa sin slutliga bedömning för riksdagen -även utan ett formellt krav på godkännande - innan beslut tas om en ombyggnad? Enligt min mening är detta i vart fall ett minimikrav på praxis i umgänget mellan statsmakterna.

Slutligen ännu en fråga som kanske inte för något svar. Det har i pressen förekommit uppgifter om att majoriietsåsikterna i betänkandet är en del i samregerandets kompromisser-att några borgeriiga ledamöters tillstyrkan är priset för eftergifter från motsidan på andra områden. Den teorin stöds av majoritelsskrivningens korthuggna lon där inga delaljresonemang redovisas. Det skulle kunna vara en förklaring - men inte en godtagbar ursäkt - för att utskotlsmajoriteten avstår från rätten till en riksdagsprövning grundad på slutliga och mer fullständiga fakta.

Herr talman! Jag yrkar bifall till den vid civilutskoltels betänkande nr 5 fogade reservationen. Trots att denna - av de skäl jag antytt med min fråga nyss - förs fram endast av socialdemokraterna i utskottet tillgodoser den också vad företrädare för folkpartiet och centern hävdat i motionen 50.

GEORG DANELL (m):

Herr talman! Redan 1968 och 1970 beslöt riksdagen om nya system för

faslighetsregistreringen och inskrivningsväsendet i landet. Besluten innebar

bl. a. att man skulle övergå till att föra registren inom de båda områdena med

50 hjälp av ADB. Man skulle vidare skapa ett enda integrerat system för

verksamhetsområdena.

Genom dessa båda beslut inleddes en period av utrednings- och försöksverksamhet som hiuills av olika skäl endast har lett till att ungefär 3 96 av landets fasligheter förs i register grundat på ADB.

Frågorna om att föra över fastighetsregistrei och inskrivningsväsendet till ADB visade sig betydligt mera kostnadskrävande och invecklade än man från börian hade räknat med. De tidsplaner som hade gjorts upp kunde inte hållas. Av bl. a. dessa skäl tillkallade den förra regeringen en pariamenlarisk kommitté, fasiighetsdatakommittén, för att närmare utreda förutsättningarna för ett rikssystem.

Kommittén lämnade sitt betänkande under hösten 1976. Inom kommittén rådde enighet om alt man borde gå över till ADB i fråga om både faslighetsregistreringen och inskrivningsväsendel. Ledamöterna var också ense om att projektet borde etappindelas på del sättet att man i en första etapp fattade beslut om ADB för faslighetsregistreringen. Beslut i fråga om inskrivningsväsendel borde enligt betänkandet anstå under några år. Enligt kommitténs samtliga ledamöter borde man sålunda - åtminstone för omläggningstiden, som får antas uppgå till minst 10-15 år-bryta sambandet mellan faslighetsregistreringen och inskrivningsväsendel i ADB-lekniskt hänseende.

Vid remissbehandlingen utsattes faslighetskommilténs förslag för stark kritik främst i två hänseenden.

En lång rad remissinstanser, bl. a. de som ansvarar för faslighetsregistreringen och inskrivningsväsendet och de som har ställning av kunder inom de båda verksamhetsområdena, framhöll med skärpa alt förslaget om en fördröjning av övergången till ADB på inskrivningssidan inte kunde godtas. De fackliga organisationerna intog samma ståndpunkt. Många av dessa remissinstanser förordade uttryckligen all man skulle vidareutveckla det nuvarande integrerade ADB-systemet, driftsystem 1, till ett rikstäckande syslem.

Å andra sidan underströks från sådana myndigheter som - ulan all för egen del vara engagerade i projektet - besitter ett särskilt kunnande på ADB-området, att de delade kommitténs uppfattning alt den ADB-tekniska integrationen mellan de båda registren borde brytas. Bland dessa instanser var statskontoret och riksrevisionsverket.

Det kan tilläggas att domstolsverket, som är ansvarigt för inskrivningsväsendet, under utskottsbehandlingen bes tamt har uttalat sig för delade system. I den nu aktuella propositionen om ändrade riktlinjer för fastighetsdalaverksamheten har regeringen tagit fasta på och försökt tillgodose dessa båda huvudlinjer i remisskritiken. Regeringens förslag kan sägas vara en vidareutveckling av fastighelsdaiakommitténs förslag om delade system. Gemensamt för kommittéförslaget och regeringens förslag är att fastighetsregistrei och inskrivningsregistrel förs över till skilda ADB-system. Däremot skiljer sig de båda förslagen åt på del sättet att enligt betänkandet inskrivningsregistrel förs över vid en senare tidpunkt än fastighetsregistrei, medan enligt regeringens förslag båda registren förs över till ADB i ett sammanhang.

Nr 80

Onsdagen den 15 februari 1978

Fastighetsdataverksamheten

Nr 80 Regeringens förslag tillgodoser både de särskilt ADB-kunniga myndighe-

Onsdaeen den temas önskemål om skilda system och nytljarnas, kundernas och de fackliga

15 februari 1978 organisationernas anspråk på en samtidig övergång.

_________ " Jag skall här inte upprepa alla de skäl som i propositionen och vid

Fastiehetsdataverk- utskottsbehandlingen har anförts till stöd för regeringsförslaget, men jag skall
samheten "ämna några av dem.

När det gäller systematiska faktorer har det bl. a. framhållits att stora integrerade system är svåra att ändra och medför större bundenhet till dagens teknik och dagens regelsystem än mindre, skilda syslem. Verkningarna av driftstörningar kan lättare begränsas i mindre system. Detsamma gäller riskerna för integriletsinlrång.

Under 1960-talet ville man integrera olika verksamhetsområden i stora dataregister. Skälet till det var alt datorkraften var dyr. I dag är priset på datorkraften avsevärt lägre än då och utvecklingen går enligt experterna mot allt lägre priser.

Systemen för fastighetsregistreringen och inskrivningsväsendet är avsedda att fortlöpande införas långt in på 1990-lalel. Det ter sig mot den bakgrunden naluriigl att inte bygga upp dem på en 1960-talsfilosofi som utvecklingen redan har passerat. De lönsamhetsberäkningar som - på grundval av uppgifter bl. a. frånberörda myndigheter-är grunden för propositionen, visar all skillnaden mellan den integrerade lösningen, driftsyslem 1, och regeringens förslag, i propositionen kallad RRV-modellen, är förhållandevis liten. I den mån det i dag kan sägas föreligga några ekonomiska skillnader mellan de båda alternativen uppvägs dessa enligt regeringens bedömning mer än väl av att man med RRV-modellen får en systemlösning som är lämpligare på sikt.

Den här frågan har nu utretts under mer än tio år-senast av en utredning med stark pariamenlarisk förankring. Det är nu dags att komma till ett beslut i huvudfrågan och därefter helhjärtat gå in för ett genomförande av beslutet. Del vore fel att invänta detaljerade syslemförslag för att riksdagen skall kunna fatta beslut i frågan. Del vore kostnadskrävande och det skulle förorsaka mycket onödigt arbete, om man i ett senare skede ånyo skulle gå in och ändra i dessa förslag. Av den anledningen är det av stor vikt all riksdagen nu tar principiell ställning i fråga om fastighetsregistreringen för att på det sättet ge klart besked om den fortsatta utvecklingen. Därmed röjer man mark för att snabbt fö fram realiserbara syslemförslag.

Propositionen anger en klar och entydig handlingslinje. Den löser upp en rad bindningar, som har sin grund i den integrerade systemlösningen, men lämnar dessutom handlingsfrihet på en rad betydelsefulla punkter.

Herr talman! Utskottet har förutom propositionen haft en motion alt
behandla. Den ullalar att man skall la fram en tidsplan för den fortsatta
överföringen av rikets fasiighetsuppgifter till dataregister. Den föreslår också
att riksdagen skall uttala sig för all driftsyslem 1 används tills ett val mellan
alternativen kan göras med beaktande av ekonomiska, säkerhetsmässiga,
servicemässiga och andra faktorer.
52 Utskollsmajorileten har funnit all kravet på ett större beslutsmaterial inte

kan ställas efter allt utredande som skett. Det material som har tagits fram täcker hela området, och vi måste därför vara fullt mogna för ett beslut. Del kan inte heller finnas skäl att i övrigt, som motionen gör, binda sig vid driftsystem 1. En rad skäl som anförs i propositionen och som framförts vid utskottsbehandlingen -jag har tidigare angivit dem - talar för alt man skall dela upp driftsystem 1 i två olika syslem.

När del gäller socialdemokraternas agerande i utskottet är del märkvärdiga att de inte ens haren motion i ärendet. Utskottet har haft all behandla bara en icke-socialislisk motion. I vårt arbete har framkommit att socialdemokraterna valt en egen linje. Men som Maj-Lis Landberg underströk är vi i många stycken helt överens när det gäller utgångspunkterna för bl. a. överförandet av registren till ADB. Detta är del viktiga. Väsentligt är också alt vi är överens om alt inskrivningsregistrel förs in samtidigt med fastighelsdataregistret, eftersom del ger de verkligt stora kostnadsbesparingarna.

Socialdemokraternas reservation och det som Maj-Lis Landberg här har anfört går bl. a. ut på att det i utskottet och i propositionen förs alltför många resonemang i allmänna teser om alt frågan inte är tillräckligt utredd. Därutöver sägs alt det visserligen är obestritt alt stora system är svårare all ändra och underhålla än små system, men därefter konstaterar man att den tesen inte är relevant just i denna situation. Men detta motiveras inte särskilt ingående.

Del som gjorts till en huvudfråga i diskussionen i utskottet - även Maj-Lis Landberg förde fram det här - är de ekonomiska aspekterna. Då skall vi komma ihåg, som jag sade nyss, att de stora besparingarna kan göras genom att vi för ett inskrivningsregister på ADB så snart som möjligt. Humvida man sedan skall ha ett integrerat system eller två olika syslem är det som diskussionen rör sig om. Där är det emellertid fråga om ganska små skillnader när det gäller ekonomin. Maj-Lis Landberg säger alt det kan gälla tiotals miljoner kronors skillnad. Ja, vi har under ulskoltsarbetet föll uppgiften att det kanske rörsigom 30 milj. kr. underen femtonårsperiod. Men det är inte så intressant att räkna kronor, ulan det intressanta är att se hur mycket vi kan vinna i pengar genom en rationalisering och genom alt nu övergå till ADB. Vi måste fråga oss vid vilken tidpunkt de investeringar som vi nu skall göra har intjänats genom besparingar. Då finner vi alt det med de olika förslag som har behandlats i utskottet inträftar någon gång mellan 1991 och 1993. Mellan den variant som regeringen har föreslagit och alternativet att fortsätta på driftsyslem 1 är skillnaden bara några månader, och det är ju detta som är del intressanta. Därför kan jag inte förslå hur man med sådan emfas anför kostnadsskäl som argument mot vad regeringen och utskollsmajorileten har föreslagit.

Hert talman! Jag vill avsluta del här anförandel med alt understryka att förutom allt det utredningsarbete som tidigare har utförts och som naturiigtvis utgjort underiag också för utskottets arbete har vi i utskottet haft en rad föredragningar och hearings. Vi har varit i kontakt med nästan alla berörda myndigheter, parter och intressen i sammanhanget. Vi har under flera månaders tid haft ärendet på vår dagordning. Därför anser jag att majoriteten

Nr 80

Onsdagen den 15 februari 1978

Fastighetsdataverksamheten

Nr 80

Onsdagen den 15 februari 1978

Fastigh etsda ta verk -samheten

slår på en fast grund när den nu förelägger kammaren sitt förslag till beslut. Jag yrkar bifall till civilutskoltels hemställan i betänkandet nr 5.

MAJ-LIS LANDBERG (s):

Herr talman! Huvudskälet till vår reservation är ju att utskotlsmajoriteten föreslår kammaren att besluta någonting som man egentligen inte vet något om. Motionärerna, som kommer från folkpartiet och centerpartiet, har begärt att innan riksdagen tar ställning till det förslag som regeringen lagt fram skall man för riksdagen redovisa vilka ekonomiska, säkerhetsmässiga, servicemässiga och andra faktorer som är av betydelse vid valet mellan olika alternativ. Vi socialdemokrater ansluter oss i vår reservation till uppfattningen att detta skall redovisas för riksdagen innan beslut fattas.

Jag måste än en gång framhålla att jag inte kan påstå att driftsyslem 1 är bättre än varie annat alternativ. Vad vi säger är att driftsyslem 1 är det enda alternativ som preciserats och som visat sig fungera bra. Men jag kan absolut inte påstå, som regeringen gör, att ett skisserat system med delningen som huvudingrediens är bättre än driftsystem 1. Regeringen har inte lagt fram tillräckliga skäl för sitt förslag.

Jag vill också upprepa all hur än sakprövningen skulle utfalla vid en fullständig redovisning av fakta så är det närmast otillfredsställande att kräva dessa långsiktiga ställningstaganden när hela argumenteringens kärna är en halv sida allmänna teser.

GEORG DANELL (m):

Hert talman! Del har ju genomförts ett utredningsarbete inom regeringskansliet vars material vi har haft tillgång till under utskottsbehandlingen. Som jag förut sade, har vi också haft en rad företrädare för olika intressen, myndigheter och verk på uppvaktning hos oss i utskottet. Därför måste det verkligen anses vara ett slag i luften alt påslå all utskottet inte skulle ha haft tillräckligt beslulsunderiag.

Maj-Lis Landberg menar all vi inte vet riktigt vad vi beslutar om när vi sägerja till de principersomharangiviis i propositionen. Emellertid är det just principerna som måste vara vägledande. Alt invänta i detalj utarbetade systemförslag som lar både tid och pengar i anspråk kan,som jag sade fömt, inte vara rätt väg. Vi måste ge ett klart besked till myndigheter och övriga inblandade om hur vi ser på den fortsalla uppbyggnaden av de båda registren - om del skall vara delat eller icke delat system.

Det finns, som jag anförde tidigare, en rad skäl för alt ha ett delat system. Uppfattningen att det skulle vara fördelaktigt med ett stort, integrerat system bygger på gamla idéer och del har framkommit att ett sådant system skapar många problem i den dagliga användningen. Vi vet alt driftstörningar och tekniska problem i stora system får återverkningar i avsevärt större omfattning än de för i mindre system. Vi vet också alt del från inlegriletssynpunkl är värdefullt med mindre syslem i stället för större. Bl. a. datainspektionen har uttalat farhågor för ett stort system.

Maj-Lis Landberg säger att vi vet vad vi har, men så enkelt är del inte. Driftsystem Lsomharanvänts på försök i Uppsala län, läcker ungefär 3 96 av hela det område som del stora rikstäckande systemet skall arbeta med. Vi vet inte alls om erfarenheterna av dessa 3 96 kan vara lätt applicerbara på hela del övriga arbetet i landet. Det vi vet är att man hållit på i lio år med dessa 3 % och likaså alt driftsystem 1 blivit mångdubbelt dyrare än vi någonsin hade kunnat tro. Kostnaderna belöper sig på ungefär 100 milj. kr. hitintills, och allt talar för att detta utomordentligt komplicerade syslem inte är ett bra underlag att bygga vidare på när det gäller hela landels fastighetsregister. Vi skall komma ihåg all det rörsigom 12 miljarder tecken i dalabaserna i ett enda system. De som nu förespråkar detta bör ha den saken i minnet. Den ger en uppfattning om vad det gäller i ett syslem av delta slag.

Del finns sålunda många skäl all bryta upp systemet - dalapolitiska, ekonomiska och praktiska skäl -och ha två system. Det är del principbeslutet vi fattar nu. Riksdagen har alla möjligheter att återkomma i olika sammanhang - både att studera det fortsatta arbetet och att ta ställning till kostnaderna, eftersom del blir en normal procedur i samband med det vanliga budgetarbetet.

Nr 80

Onsdagen den 15 febmari 1978

Fastighetsdataverksamheten

MAJ-LIS LANDBERG (s):

Herr talman! Jag vet inte varifrån Georg Danell för sina uppgifter, men vad som ändå framgår av propositionen är ju alt ett delat system blir något dyrare än driftsyslem 1.

Georg Danell uppehåller sig myckel vid de ekonomiska frågorna. Vi kanske mera har gått in på den principiella frågan att man skall vara tvungen att ge en fullmakt till regeringen rörande något som man vet väldigt litet om. Det är delta vi protesterar mot.

Men de ekonomiska kalkylerna är ett kapitel för sig. Del vi har är beräkningar under vissa förutsättningar av kostnader och intäkter ett antal år framåt. 1 ett av de altemativ som departementet självt redovisat är förslaget i propositionen 100-200 milj. kr. dyrare än driftsystem 1. I det alternativet skiljer sig också lönsamheten uttryckt i återbetalningstider avsevärt mer än man vill hävda som officiell ståndpunkt. Om vi sedan justerar de här kalkylerna med hänsyn till alt man möjligen hunnit föra över några tingsrätters fastigheter till driftsystem 1, så blir det under alla omständigheter i del alternativet kvar många tiotal miljoner i merkostnad.

Vi är antagligen ense om alt de här kalkylerna är gjorda under vissa förutsättningar. De ger alltså inte något allmängiltigt belopp i kronor. Detta är i sin lur naturligt, eftersom inte ens de utredningsbara fömtsätlningarna klargjorts. Vad jag ville poängtera var att man inte skall bagatellisera skillnaden. Det kan visa sig vara fråga om avsevärda belopp.

Vi är också ense om en sak i propositionen: Det är under alla förhållanden delningen som är dyrast. Det är denna merkostnad och den allmänna förseningen genom alt resurser går åt för ombyggnad under ett par år som vi skall väga mot eventuella fördelarpåsiktavendelning. Observera att ett delat system inte kommer att kunna tas i drift förrän år 1981 - sålunda ett år senare

Nr 80

Onsdagen den 15 februari 1978

Fastighetsdataverksamheten

än enligt promemorian.

När man nu inte lyckas presentera konkreta argument för alt det över huvud tagel blir några fördelar, så är vår inställning mer förklariig. Vi vill vänta och se, och vi vill ha ett förslag från regeringen som lar upp både de ekonomiska och de servicemässiga problemen.

GEORG DANELL (m):

Hert talman! Trots att alla vet att siffrorna 100-150 milj. kr. är fel använder sig Maj-Lis Landberg av dem. Men liksom den socialdemokratiska reservationen gör hon vissa förbehåll när del gäller siffrorna.

Nu är det emellertid alldeles oriktigt att använda dessa siffror i debatten, eftersom fömtsätlningarna för dem är helt felaktiga. Här talar man om igångsättning av de olika systemen vid olika lidpunkter-lidpunkter som inte i dag är aktuella. Propositionen går ju på den linjen, att ingen del av arbetet skall hindras, ulan arbetet skall fortsätta som förut till att böria med. Sedan, när vi fått förslaget om de delade systemen, skall vi dela upp allt del material som redan är lagt på ADB. På det viset blir det inga hinder i del fortsatta arbetet ulan en smidig övergång till de båda nya systemen.

Jag verkar kanske bagatellisera de ekonomiska skillnaderna. Men del jag uttalar är alt med de beräkningar och all den kunskap som vi har i dag kan ingen bevisa all det ena systemet är avgjort dyrare än det andra. Det är omöjligt all göra det. Det kan gälla några tiotal miljoner på 15 års sikt. Och alla i den här kammaren vet att sitter man på det viset och mäter millimetrar långt in i framliden så är man på allt annat än fast mark.

Vi vet däremot att stora system skapar stora problem. När de går sönder och när del blir driftstörningar av olika slag, tekniska problem, är del mycket svårare att klara upp dem i ett stort system än i ett mindre - det har vi erfarenheter av på flera andra områden, inte minst inom försvaret, för att nämna ett exempel.

Låt mig också citera ur ett yttrande som kom för några år sedan från centralnämnden för fastighetsdata: "Erfarenhet av projekt med en hög ambition rörande funktionell samordning torde saknas helt. Det torde

föreligga en betydande risk att sådana projekt inte kan genomföras. Som

RSV påpekat i sin översyn av systemet för folkbokföring och beskattning ställs inom ett enskilt system myckel stora krav på den personal som arbetar med systemen. Visserligen kan inom vissa personalkategorier arbetet begränsas till ett system, men för andra kategorier, såsom operatörer, masteroperatörer och syslemprogrammerare, torde detta inte vara möjligt. Man bör också observera den ökade komplexiteten och tidsålgången vid felanalys, återstart och rekonstruktion av dalabaser."

Detta är bara ett av de många exempel som vi under utskotlsarbetet har fött på att det finns all anledning att stoppa en vidare uppbyggnad av ett stort integrerat system av dessa båda register och i stället gå på en också ur dalapolitisk synvinkel vettigare linje, nämligen att ha mindre åtskilda dalasystem.

MAJ-LIS LANDBERG (s):

Herr talman! Vi diskuterar inte driftsyslem 1 här. Vad vi reservanter vill är att regeringen skall ge riksdagen möjlighet alt se hur det nya systemet kommer att fungera och vad det kommer att kosta - det är där vi skiljer oss åt. Vi har inte på något sätt bundit oss för driftsyslem 1.

Vi är överens om alt driftsystem 1 skall fortsätta under den tid man försöker komma fram med ett annat system -eller hur, Georg Danell? Vad vi reservanter kräver är att det redovisas för riksdagen både hur det nya systemet skall fungera och vad det kostar när man kommer fram till detta system - del är skillnaden.

Nr 80

Onsdagen den 15 februari 1978

Vissa energibesparande åtgärder inom bostadsbeståndet

Överläggningen var härmed slutad.

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen av Per Bergman m. fl,, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Per Bergman begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposiiion:

Den som vill alt kammaren bifaller civilutskoltels hemställan i betänkandet

nr 5 röstar ja,

den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen av Per Bergman m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Maj-Lis Landberg begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 158

Nej - 141

Avstår - 2

§ 13 Föredrogs civilutskoltels betänkande 1977/78:10 med anledning av propositionen 1977/78:101 med förslag om tilläggsbudget II till statsbudgeten för budgetåret 1977/78 såvitt avser bostadsdepartementets ansvarsområde.

Punkten I

Vissa energibesparande åtgärder inom bostadsbeståndet

PER BERGMAN (s):

Herr talman! Det här ärendet illustrerar brister i regeringsbestyren som det kan vara intressant att ta del av för kammarens ärade ledamöter. Jag erkänner all det är svårt att hitta bristerna när man läser ulskotlsbetänkandel, som vi är eniga om. Där har vi ett så ädelt språk att vi inte i klara verba säger vad det är fråga om. Men del har vi försökt uttrycka i ett särskilt yttrande. Och jag skall ytterligare försöka förenkla resonemanget för att visa vad del är fråga om.

Det gäller bidrag och lån för energibesparande åtgärder inom befintlig

Nr 80

Onsdagen den 15 februari 1978

Vissa energibesparande åtgärder inom bostadsbeståndet

bostadsbebyggelse. Vi bestämde oss för sådana bidrag och lån häromsistens. Men efterfrågan på dessa lån blev av myckel stor omfattning, som vi inte hade väntat. Redan den 25 oktober förra året begärde bostadsstyrelsen påspädning på anslagen för att kunna tillgodose de behov man såg framför sig.

Det tog emellertid lång tid för regeringen alt komma fram till ett ställningstagande i frågan. Man hade chansen att späda på den 11 november-då förslag om tilläggsstat lades fram. Men den chansen tog man alltså inte. Regeringen fattade beslut den 22 december, och då använde man sig av finansfullmaklen, som är till för all användas när man skall göra insatser för att främja sysselsättningen i landet. Det hjälpte inte heller med detta beslut, utan det dröjde ytteriigare nästan en månad innan man kom sig för med att expediera ärendet, vilket skedde den 17 januari. Men alltjämt väntar de lånesökande ute i landet på besked. Kommunerna har fortfarande inte kunnat verkställa del som bosladsstyrelsen begärde redan den 25 oktober förra året.

Man kan då fråga sig vad den här klantigheten beror på. Jag ifrågasätter inte den duglighet och kunnighet som finns inom budgeldepartementei; det vore felaktigt alt påstå att man där inte har klarhet i sitt eget sätt att fungera. Men agerandet i den här frågan kan vara ett uttryck för en vilja att inte fö till stånd ombyggnad i den omfattning som man på bostadsdepartementet hade intresse av. Jag kräver inte att man på ett specialdepartement skall känna till finesserna i samband med alla olika anslag som riksdagen beviljar, och del är länkbart all man inom bostadsdepartementet inte insåg problemen med att i det här fallet använda finansfullmakten.

All det var felaktigt att här använda sig av finansfullmakten blev uppenbart för några veckor sedan, när bosladsstyrelsen skulle fö pengarna sedan regeringen hade expedierat ärendet i januari. AMS sade ju då: Det härar inte era pengar, utan del är våra, och deskall ut vid tidpunkter och på platser som vi rekommenderar.

Vi fick således då en komplicerad situation. Nu har utskottet tagit över ärendet och sagt att pengarna skall gå på den normala budgeten och att man skall slopa detta med finansfullmakten. Utskottet har alltså föreslagit en ändring av ett beslut som regeringen fatlat - utskottet har naturligtvis inte föreslagit ändring av beslutet rörande finansfullmakten, utan man har föreslagit ett utrymme för samma belopp i den normala budgeten - och därmed så att säga knäppt regeringen på näsan.

Jag har med detta velat göra riksdagens ledamöter uppmärksamma på detta ärendes behandling.

Jag vill också kort beröra en annan fråga som kommer att tas upp senare i samband med att vi behandlar propositionen 76 om energiplan för befintlig bebyggelse, och det gäller utformningen av anslaget enligt gällande bidragsregler.

Del har skett en explosion när det gäller efterfrågan på bidrag för all minska energiåtgången i hus. Det är då fråga om småhus som man förser med nya ytterväggar - en del med nya tegelväggar, en del med nya plåtväggar och andra med förbättrad isolering som skall hålla kylan borta och bevara värmen

i kåken. Del här har alltså blivit en kolossal anstormning när det gäller ansökningar om bidrag och lån.

Man skulle mot den bakgrunden kunna tro alt alla småhusägare runt om i landet nu har blivit energimedvetna. Det vore i och för sig bra, men det kan också vara så all del här har gått snett på något sätt. Vi har ju erfarenhet av en liknande utveckling när del handlade om pannbyten. Många husägare fick då sina pannor utbytta, trots att det inte alltid var motiverat från energibespa-ringssynpunki. Vi vet itne om del nu aktuella bidraget ger energispareffekler som något så när rimligt svarar emot de kostnader som samhället påtar sig för att fö de här nya tegelväggarna, plåtväggarna osv. Man bör således så småningom undersöka den saken.

Diskussionen om detta kommer alltså att tas upp i samband med behandlingen av propositionen 76, men jag har redan nu velat anföra att frågan om del här bidragets utformning bör ägnas särskild omsorg.

Låt mig slutligen, herr talman, bara säga några ord om ytteriigare en detalj i den här frågan, en detalj som är nog så viktig och som vi är eniga om. Den behandlas i en mening på s. 3 i betänkandet:

"Utskottet har förutsatt alt motsvarande ram kommer all disponeras

på det sätt som är lämpligt med hänsyn till sysselsättningsläget i stort och i olika regioner."

Det är nämligen så att spareffekten bör bli densamma, oavsett var kåkarna ligger i landet. Men sysselsättningsläget är ju varierande i landet, och om spareffekten skall bli densamma -det kan naturiigtvis bli några variationer, men man gör ju inga undersökningar i de enskilda fallen och man ställer inga krav i sammanhanget - då bör man se till att medlen i största möjliga utsträckning disponeras för orter som har dålig sysselsättning för byggnadsarbetare och för projekt där anställd arbetskraft utför arbetet.

Nr 80

Onsdagen den 15 febmari 1978

Vissa energibesparande åtgärder inom bostadsbeståndet

KJELL MATTSSON (c):

Herr talman! Del anförande som herr Bergman höll vände sig inte på något sätt mot det förslag som utskottet föreslår riksdagen att ta ställning till, utan det sysslade med detaljer under förberedelsearbetet. Del kan därför knappast bli någon debatt mellan vice ordföranden och mig, eftersom jag håller mig till det betänkande som civilutskoitet lägger fram.

Regeringens proposition 107 med ändrade regler för energisparslödet, som i vissa avseenden kritiserades av socialdemokraterna, har fött till effekt alt efterfrågan på energispariån har ökat i så stor utsträckning alt bostadsstyrelsen, redan efter det att ungeför en fjärdedel av budgetåret hade gått, gjorde en hänvändelse till regeringen om ökat anslag. I framställningen omtalades att stor aktivitet råder och att ytterligare pengar behövs. Det är bra att intresse finns för att på frivillig väg åstadkomma en bättre hushållning med energi då det gäller bostadsuppvärmning.

Vi har i utskottet observerat de problem som uppstått för länsbostadsnämnderna, vilka inte kan fatta några lånebeslul utan alt först fö större ramar och anslag. De förändringar i själva anslagsutformningen, som var nödvändiga för att det skulle fungera snabbare, har vidtagits. Annars tycker man alt

Nr 80

Onsdagen den 15 februari 1978

Meddelande om .fråga

det beslut som regeringen har fattat administrativt skulle kunna hanteras på ett sådant sätt av ämbetsverken, att det hade varit möjligt att få ut pengarna till verksamheten. Såsom vice ordföranden konstaterade skapar ju de miljoner som nu går till energispariån sysselsättning inom olika delar av det näringsliv, som verkar på byggnadssidan.

Med ungefäriigen den formulering som slår i vårt betänkande och som finns med i energisparplanen borde anslaget kunnat delas ut på regionerna ulan att man går till granskning och beslut i varie enskilt ärende. Då hade del hela fungerat bra. Nu gör man den förändring som vi föreslagit i utskollel och som vi är överens om. På del sättet för vi möjlighet alt beta av de långa listor som finns hos de berörda länsbostadsnämnderna. Resultatet av propositionen 107 har, som sagt, blivit en mycket stor frivillig aktivitet, och därför finns det anledning att se till alt anslagstillförseln fungerar.

Jag yrkar bifall till utskottets hemställan.

PER BERGMAN (s):

Herr talman! Jag tror fortfarande inte alt Kjell Maltsson hade förväntat sig att myndigheterna skulle fungera så all frågorna hade kunnat lösas ulan att vi tagit över beslutet. Jag hoppas verkligen att myndigheterna följer de riktlinjer som Svea rikes lag föreskriver dem att göra. Om jag vore ordförande i utskottet, skulle jag inte vilja uppmana dem till att bryta emot detta.

KJELL MATTSSON (c):

Herr talman! Detta är inte någon uppmaning till lagbrott. Jag tror att vice ordföranden och jag är överens om alt vi många gånger bara eftersträvar alt myndigheterna hanterar bestämmelserna på ett praktiskt sätt så att allt fungerar. Det är inte fråga om lagbrott.

Överläggningen var härmed slutad.

Utskottels hemställan bifölls.

Punkterna 2 och 3

Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkter hemställt.

§ 14 Meddelande om fråga

Meddelades alt följande fråga framställts den 14 februari

1977/78:299av RolfDahlberg(m) till kommunikationsministern om skyldigheten all medföra nödsändare på flygplan:

Enligt tidningsuppgifter medförde del fiygplan som under gårdagen störtade utanför Gävle icke någon nödsändare.

Vill statsrådet redogöra för de bestämmelser som gäller för beviljande av Nr 80
dispens från skyldigheten att medföra nödsändare på flygplan? Onsdagen den

15 februari 1978
§ 15 Kammaren åtskildes kl. 12.39.

Meddelande om
In fidem f

SUNE K. JOHANSSON

/Solveig Gemen

Riksdagens protokoll 1977/78:80 Onsdagen den 15 februari

Riksdagens protokoll 1977/78:80