Riksdagens protokoll 1977/78:71 Torsdagen den 2 februari

ProtokollRiksdagens protokoll 1977/78:71

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1977/78:71

Torsdagen den 2 februari

Kl. 19.30

Förhandlingarna leddes av tredje vice talmannen.

Nr 71

Torsdagen den 2 febmari 1978

Allmänpolitisk debatt

§ 1 Allmänpolitisk debatt (forts.)

Statsrådet INGEGERD TROEDSSON:

Herr talman! Hälso- och sjukvården svarar i dag för ca 9 96 av våra samlade resurser. Av statens, landslingens och kommunernas totala konsumtion svarar hälso- och sjukvården för ungefär en tredjedel. Delta innebär att en låg tillväxt i svensk ekonomi med nödvändighet flr konsekvenser också för hälso- och sjukvården.

Samtidigt innebär den kraftiga förskjutningen mot högre och mer vårdbe-hövande åldrar i många avseenden ökade krav på hälso- och sjukvården. Såväl riksdag som regering har därför upprepade gånger slagit fast att äldresjukvården tillsammans med äldreomsorg och barnomsorg skall utgöra prioriterade områden. Skall de samhällsekonomiska målen kunna uppnås krävs i övrigt yttersta återhållsamhet och fortlöpande omprioriteringar också från landstingens och kommunernas sida.

Ca 2 96 i åldersgruppen 70-74 år flr i dag vård inom långtidsvården. I åldersgruppen 85 år och däröver är andelen inte mindre än 24 96. Antalet personer i denna höga ålder beräknas öka med ca 56 000 under perioden 1975 till 1990, dvs. med ungefär 67 96.

Behovet av sjukvlrd för de äldre gäller inte enbart långvården. Tvärtom är del angeläget att betona atl de äldre i stor utsträckning måste ha tillgång lill akutsjukvårdens liksom psykiatrins resurser. I andra fall åter kan hemsjukvård och dagsjukvård vara de bästa alternativen.

I den av regeringen förta året tillsatta och nu slutförda utredningen om hälso- och sjukvård för äldre presenteras ett värdefullt underlag för bedömning av behovet av fortsatta insalser inom detla område.

Inom långtidsvården finns f n. ca 43 000 långvårdsplatser. Av dessa står i dag en del tomma, främst beroende på personalbrist. Samtidigt menar utredningen att det skulle krävas en utbyggnad med över 20 000 platser till 1985 för alt läcka behoven. Skulle dessutom 5 000 platser kunna överföras från akutsjukvård och psykiatri till långtidsvård, skulle del behövas ett tillskott på 3 000 långvårdsplatser per år fram t. o. m. 1985. Samtidigt skulle behovet av vårdplatser inom akutsjukvård och psykiatri sammanlagt minska någol.

Detla förutsätter att den kommunala äldreomsorgen liksom hemsjukvård och dagsjukvård byggs ut i takt med behoven. Sker inte detta blir behovet av långtidsvård ännu större.

125

Nr 71

Torsdagen den 2 februari 1978

Allmänpolitisk debatt

126

Prioriteringen av långtidssjukvården och öppenvården har präglat byggnadsverksamheten inom sjukvården under 1970-lalel, men den har haft mindre genomslag när det gäller fördelningen av nytillskottet på ca 100 000 anställda inom hälso- och sjukvården. Trots att hela nytillskottet av vårdplatser hänför sig till långtidsvården synes endast en mindre del av personalökningen ha kommit den lill godo.

Utvecklingen ställer utomordentligt stora krav på alt finna i vid mening effektiva vårdformer. Det avgörande motivet är naturiiglvis den mänskliga aspekten där förebyggande, mer öppna och aktiva vårdformer kan förhindra eller reducera de negativa effekterna av långvariga sjukdomar.

Sjukvård i hemmet kan i många fall vara ell realistiskt allernaliv lill långtidssjukvård, om belastningen på anhöriga blir rimlig och elementära trygghets- och omvårdnadsbehov kan tillgodoses. Men för patienter med tunga omvårdnadsbehov dygnet runt, veckan runt och året mnl är det oftast omöjligt all tillgodose dessa i den egna bostaden.

Av patienterna inom den somatiska långtidsvården är f n. mer än hälften rullstolsbundna. Var tredje patient behöver malas. Över hälften har kombinerade fysiska och psykiska vårdbehov. Och ungefär 85 96 beräknas behöva hjälp vid sänggåendel.

Inom hemsjukvården vårdas i dag ca 39 000 patienter varje år, varav ca 23 000 med anhörighjälp. Den planerade ökningstakten enligt landslingens långtidsplanering - LKELP 77 - motsvarar drygt I 000 platser per år. Också dagsjukvården är blygsamt utbyggd med ca I 000 vårdplatser; man beräknar all drygt 2 000 patienter årligen kan fl vård på dessa. Fr. o. m. i år kan landslingen fl ersällning från försäkringskassan med 40 kr. per behandling inom såväl dagsjukvård som hemsjukvård. Sammanlagt kan högst 15 000 kr. per år och hemsjukvårdsplats erhållas. Del är ännu omöjligt atl vela om den nya möjligheten lill ersällning påverkal landstingens planering. F. n. räknar man med all varje hemsjukvårdsplats kostar i genomsnitt 10 000 kr. per år, men variationerna är högst avsevärda. Skulle detta kompletteras med t. ex. en timmes insats av sjukvårdsbiträde under fem dagar i veckan, skulle den genomsnittliga kostnaden öka till drygt 20 000 kr. per hemsjukvårdsplats. Det finns all anledning att räkna med atl det kommer alt behövas en kraftig förskjutning mot insatser av vårdlag - med sjukvårdsbiträden, undersköterskor, distriktssköterskor, sjukgymnaster, arbetsterapeuter och läkare - om hemsjukvården skall kunna behålla sin ställning och dessutom byggas ut i takt med behovet. Delsamma gäller dagsjukvård. Som jämförelse kan nämnas att en långlidsvårdsplats beräknas kosta närmare 100 000 kr. per år.

Del som är karakteristiskt för patienten i långtidssjukvården är del medicinskt, socialt och psykologiskt sammansatta och tunga vårdbehovet, där olika insatser måste grundas på en helhetsbedömning av patientens situation och ett brett kunnande hos personalen.

Med svårartad långvarig sjukdom följer för de äldre ökade risker för andra sjukdomar,  social   isolering  och  beroendeförhållanden  som   kan   vara

förödande för den enskildes självkänsla och möjlighet all della i olika aktiviteter.

En högre grad av aktivitet, rehabilitering och medinflylande för patienten förutsätter förändringar i vårdorganisation, utbildning och personaldimensionering. Men samtidigt är, som vi vet, personalsituationen inom långlids-sjukvården bekymmersam. Det är svårt all rekrytera läkare, sjukgymnaster och sjuksköterskor och på många håll även annan vårdpersonal i tillräcklig omfattning, och personalomsättningen är ofta hög. Den viktigaste frågan är därför hur man skall kunna ta vara på och vidareutveckla den verksamma personalens kunnande och engagemang samt stimulera intresset och öka förståelsen för den vårdform som långtidsvården utgör under olika typer av utbildning.

SIO - ulredningen om sjukvårdens inre organisation - arbetar med en rad av dessa frågor, som berör både patienter och personal, bl. a. frågor rörande gmppvård och lagarbete. Också äldresjukvårdsutredningen lägger i sitt betänkande fram en rad förslag som syftar till att förbättra rekryteringen till och förståelsen för långtidsvården. Dessa förslag har i tillämpliga delar överiämnats till VÅRD 77 och gymnasieutredningen för beaktande i del fortsatta arbetet.

På initiativ från socialdepartementet har dessutom sjukvårdsdelegationen gjort ett principuttalande om att allmänläkarnas vidareutbildning skall föriängas med ett halvt års långvårdsmedicin från nästa år. Nämnden för läkares vidareutbildning skall lämna förslag om hur den praktiska utformningen av den föriängda utbildningen skall ske. Syftet är naturiiglvis att förbättra äldresjukvårdens situation i såväl öppen som sluten vård.

Också inom forsknings- och utvecklingsarbetet är det utomordentligt angelägel all långvårdsmedicinens behov tillgodoses och all vi får lill stånd en initiering och samordning av insalser inriktade på att förebygga, bota och lindra långvariga sjukdomstillstånd hos framför allt den äldre befolkningen.

Den socialdemokratiska oppositionen har lagt fram en partimolion om långtidssjukvården. Den utgår i mycket just från äldresjukvårdsutredningens belänkande. Det gläder mig myckel alt denna utredning - som kritiserades här i kammaren forell år sedan när den tillsattes - nu kan bilda ell gemensamt underiag för bedömningar av behoven och åtgärderna på detta område. Del är också glädjande att socialdemokralerna så starkt understryker vikten av att både långvården och hemsjukvården byggs ut och förstärks.

Däremot är jag utomordentligt kritisk till de socialdemokratiska förslagen vad gäller finansieringen. Socialdemokralerna har Ju föreslagit en ny arbetsgivaravgift, en s. k. slmkluravgifi på 2 96, som från den I juli i år skulle kosta landstingen ungefär 350 milj. kr. per år i ökade löneskatter. Samtidigt föreslås ett bidrag på I50milj. kr. till långvården församma tid, men hur man än räknar blir resultatet av socialdemokraternas förslag en direkt försämring för huvudmännen med ell belopp som ungefär motsvarar vad driften av 2 000 långvårdsplatser skulle kosta. Hur man genom att ytieriigare försämra landslingens redan hårt ansträngda ekonomi skulle kunna åstadkomma både

Nr 71

Torsdagen den 2 februari 1978

Allmänpolitisk debatt

127

Nr 71

Torsdagen den 2 februari 1978

Allmänpolilisk debatt

128

en utbyggnad av långvården och en personalförslärkning är och förblir en gåta. Situationen blir inle heller bättre av all också kommunernas ekonomi skulle urholkas genom stmkturavgiflen - med ungefär 400 milj. kr. per år -vilket bl. a. skulle försvåra deras insatser för bälire äldreomsorg liksom deras möjligheter lill en ytteriigare utbyggd barnomsorg, bl. a. för sjukvårdspersonalens barn.

Trots flera debatter i kammaren föna våren tycks den socialdemokratiska oppositionen ännu inle ha lärt sig att arbetsgivaravgifter faktiskt drabbar inte bara företag ulan också kommuner och landsting.

Enligt LKELP 1977 planerar landslingen atl bygga ut med i genomsnitt 2 300 platser per år. Del viktigaste måste därför vara atl på alla säll underlätta för landstingen all åtminstone leva upp till sina planer inom äldresjukvården.

Äldresjukvårdens betänkande bereds nu skyndsamt inom regeringskansliet. Jag hoppas att del under våren skall bli möjligl all träffa en överenskommelse med landstingen om åtgärder som syftar lill en bättre behovstäckning inom hälso- och sjukvården för äldre och atl senare återkomma lill riksdagen med förslag i denna fråga.

Hert lalman! Ell annal område som jag vill beröra gäller de handikappade. Redan i regeringsdeklarationen slogs fast alt samhällets stöd lill de handikappade skulle förbättras. Bland de satsningar som gjorts för handikappade enbart inom mitt ansvarsområde märks bl. a. atl bidraget lill handikapporganisationerna föreslås bli 18,8 milj. kr. Det är ungefär 2,5 gånger mer än i socialdemokraternas senaste budgetförslag.

Verksamheten för synskadade föreslås få ett anslag på 7,4 milj. kr. Det aren 85-procenlig ökning jämfört med socialdemokraternas senaste budgetförslag.

En särskild satsning görs för stöd åt tidningsutgivningen inom Föreningen Sveriges dövblinda, som föreslås fl sitt anslag nästan fördubblat till 380 000 kr.

Handikappinstitutet har ombildats från den 1 januari i år och flr väsentligt ökade uppgifter. Institutets budget för 1978 innebär i stort sett en fördubbling av anslaget.

. Arbele pågår med frågor om texttelefon för döva, dövblinda och lalska-dade.

Dessutom pågår utredningsarbete i fråga om flerhandikappade, om psykotiska barn och om habililering av alla handikappade barn.

Inom departementet arbetar vi också vidare med de synpunkter av olika slag som framkommit vid våra kontakter med allergi- och reumalikerförbun-den.

Regeringen har alltså trots del ekonomiska lägel på flera punkter föreslagit avsevärt förstärkta insatser för de handikappade. Men naturligtvis kan vi inle slå oss till ro med delta. Ännu återstår mycket alt göra på alla områden för att ge de handikappade så långt möjligl samma villkor som andra på samhällslivels alla områden.

Beslulen på handikappområdet har under en lång lid kunnat fattas i bred

enighet. Jag hoppas alt detta skall kunna ske också i framliden.

Herr lalman! Låt mig slutligen något ta upp läkemedelsfrågorna. På detla område pågår elt omfattande utredningsarbete, främst i de tre utredningarna om läkemedelsinformation,läkemedelskonlroll och priskonlroll. Som en röd tråd genom dessa utredningar går en strävan atl bygga upp en effektiv, trygg och riktig läkemedelsanvändning, och lill lägsta möjliga priser.

Den allra största delen av läkemedlen används i öppen vård, det är alltså patienten själv som slutgiltigt bestämmer om läkemedlet skall användas och hur det skall användas. Del finns all anledning all förmoda alt vi i Sverige hittills satsat för litet på denna sista länk i läkemedelskedjan.

Risken för överkonsumtion av framför allt vanebildande medel, som vissa lugnande och sömngivande medel, har betonats och måste ständigt betonas. Men olika undersökningar lyder samtidigt på atl riskerna för underkonsumtion av läkemedel i dag är väl så stora. Många undviker att ta ul läkemedel som hade kunnat bota eller lindra. Andra lar lägre doser än som föreskrivits. Det vanligaste medicineringsfelei hos våra äldre anses vara för tidigt avbruten medicinering. En av läkemedelsinformationsulredningens viktigaste uppgifter är därför hur läkemedelsinformationen till allmänheten skall kunna förbättras och effektiviseras.

I detta sammanhang kan det finnas skäl all understryka all apoteken måste fl en mer central roll än hittills för all sprida kunskap om läkemedel lill allmänheten. Genom sin breda kontaktyta och sin i förhållande till läkarmottagningen kanske mer avdramaliserade miljö kan apoteken och deras kvalificerade personal göra en stor insats. Delta gäller inle minst för de äldre av oss, som ofta använder läkemedel i stor omfattning och där ett riktigt läkemedelsbeieende kan vara helt avgörande för möjligheten alt bo kvar i del egna hemmet. Inte mindre än 70-80 96 av alla personer över 70 år beräknas använda läkemedel regelbundet, ofta fiera preparat samtidigt.

En annan uppgift för utredningen utgör informationen till de olika yrkesgmpperna inom hälso-, sjuk- och åldringsvård som i dag flr för lilel information. Det gäller t. ex. sjuksköterskor, undersköterskor, sjukvårdsbiträden och hemsamariter i vars arbete läkemedel ofta spelar en väsentlig roll.

En tredje uppgift för utredningen äratt ta upp den främst till läkarna riktade information och reklam som finns redan i dag. Utredningen skall se över läkemedelsindustrins egen information, bestämma om den är väl avvägd och utformad och om den uppfyller de höga etiska krav man har rätt att ställa på sådan verksamhet.

Den sista vikliga uppgiften för ulredningen är hur den produklobundna informationen skall byggas ut. Med anledning av en socialdemokratisk partimotion om Apoteksbolaget ser Jag det angeläget alt betona att den produktobundna informationen i framliden bör koncentreras till läkemedelskontrollen. I dess uppgift ingår ju att genom informationsåtgärder främja användningen av lämpliga läkemedel och atl förebygga skadeverkningar.

Det är främst där som den medicinska och vetenskapliga kompetensen finns, och det är där erfarenheter såväl av positiv som av negaliv art, t. ex.

Nr 71

Torsdagen den 2 februari 1978

Allmänpolitisk debatt

129

9 Riksdagens protokoll 1977/78:70-71

Nr 71

Torsdagen den 2 februari 1978

Allmänpohtisk debatt

130

biverkningsrapporteringen, samlas. Det är viktigt alt det inte uppslår något konkurrensförhållande mellan läkemedelsmyndigheten och Apoteksbolaget utan i stället en rationell arbetsfördelning dem emellan. Apoteksbolagets utomordentligt angelägna uppgifter på patientinformationens område harjag redan berört.

Även läkemedelskonlrollen måste fördjupas och effektiviseras, bl. a. för all ytteriigare minska risken för biverkningar men också för atl angelägna läkemedel så snabbt som möjligt skall kunna tillföras sjukvården.

Kontrollutredningen skall också se över de lill läkemedel gränsande områden som i dag faller mellan olika myndigheter. I den allmänna debatten har framför allt berörts frågan om kontaktlinser och rengöringsvälskor för dem, desinfektionsmedel m. m. Ulredningen har också all lämna förslag som kan tillgodose de etiska kraven på kliniska läkemedelsprövningar.

En väl fungerande läkemedelskonlroll är en fömtsättning för en god läkemedelsanvändning inom ell land. Den svenska läkemedelskontrollen har, vågar Jag påslå, ell internationellt sett mycket gott anseende. Della är f ö. en av orsakerna lill all WHO:s läkemedelsbiverkningsenhet fr. o. m. i år föriagts lill Uppsala. Del finns därför anledning alt fundera på om inle Sverige på olika sätt kan stödja de länder som i dag saknar en effektiv läkemedelskonlroll - inte minst många utvecklingsländer - och erbjuda dem hjälp och bistånd när del gäller all utforma läkemedelskontrollen och läkemedelspolitiken. En gmpp inom socialdepartementet arbetar f n. intensivt med just dessa frågor.

Den tredje utredningen, läkemedelsprisutredningen, skall se över prisövervakningen inom samtliga led - inom tillverkningen, dvs. läkemedelsindustrin, i grossistledet, dvs. droghandeln, och i detaljhandelsledet, dvs. Apoteksbolaget. Detta är en viktig och angelägen uppgift, eftersom läkemedelskostnaderna uppgår till ungefär 2 800 milj. kr. per år, varav ungefär 75 96 bestrids av staten, sjukförsäkringen och landstingen och återstående 25 96 av patienterna.

Här råder nu den principiellt tveksamma situationen alt Apoteksbolaget fungerar både som priskonlrollöroch som kommersiell monopoldelaljist. Del är därför viktigt alt priskontrollen förs över till en statlig myndighet, t. ex. statens pris- och kartellnämnd, och även omfattar Apoteksbolagets egna påslag. Över hälften av kostnadsökningen för läkemedlen sedan december 1970, månaden innan Apoteksbolaget tillkom, hänförsig nämligen lill Apoteksbolagets egen verksamhel.

Jag har utomordentligt svårt atl förstå den socialdemokratiska partimotionens farhågor för att detla skulle bli ett mindre effektivt system, i synnerhet som behovet av konkurrens inom producent- och droghandelsledet starkt understryks i priskontrolldirektiven liksom önskvärdheten av en aktiv forsknings- och utvecklingsverksamhet för att nå en förbättrad läkemedelsterapi - allt ytterst till gagn för de patienter vilkas bästa hela sjukvårdspolitiken syftar till.

Jag hoppas tvärtom atl socialdemokraterna med sitt under många år dokumenterade starka sociala intresse till sist ändå skall sluta upp kring en

läkemedelspolitik som innebär en förbättrad och effektiviserad läkemedelsinformation lill såväl patienter

som sjukvårdspersonal, en effektiviserad och ytieriigare förbättrad läkemedelskonlroll och en väl fungerande prisövervakning inom läkemedelsförsöriningens alla

led.

GÖRAN KARLSSON (s):

Herr talman! Del kanske är betecknande för den poliliska och ekonomiska situationen i landet all de sociala frågorna kommer i slutet av den här allmänpolitiska debatten. Del sammanhänger naturiiglvis med alt vi i dag i Sverige har en regering som driver högerpolitik. Del statsråd som uppträdde före mig i talarstolen tillhör förvisso de mer markant mörkblå profilerna i regeringen även om hon har en utomordentlig förmåga atl kamouflera detla förhållande.

Den tid som den borgeriiga regeringen har suttit vid makten har de sociala förhållandena i vårt land försämrats. Och risken är atl de kommer att försämras ytterligare ju längre regeringen sitter kvar.

För barnfamiljerna har denna regerings tid vid makten inneburit klara försämringar. Den regim som skulle åstadkomma vårdnadsbidrag på 10 000 kr. ål barnfamiljerna har grymt svikit sina vallöften.

För barnfamiljerna har regeringens ekonomiska politik inneburit ökade påfrestningar. Några nya subventioner på jordbruksprodukter ges inle i dag. Priserna flr slå igenom i butikerna. Enbart på mjölken betyder detta 20 öre litern.

För ungdomen som söker bostäder finns inga all få. Den borgerliga regeringens bostadspolitik är ett hot mol sysselsättningen och en svår belastning för de bosladssökande.

För dem som skall sätta bo finns inte tillräckligt med pengar lill bostadslånen.

För dem som blir sjuka siiger kostnaderna för vistelse på sjukhus och för mediciner.

För de gamla finns inle tillräckligt med platser på långvårdssjukhusen.

För barnen finns inle tillräckligt med platser vid daghemmen.

För de unga finns inga lediga jobb annat än beredskapstjänstgöring eller AMS-kurser. Det är inget fel med dessa, men del gäller här inga fasta jobb.

Skatterna siiger. Momshöjningar och devalvering har försämrat ekonomin för de flesta av landets hushåll.

Listan skulle kunna göras betydligt längre. Men detta får räcka som exempel på hur den borgeriiga regeringspolitiken misslyckats. De som hade så stora vyer och löften - före valet - de slår där i dag tomhänta med fraserna stelnande i mungipan. Vad vi hittills sett av borgeriig regeringspolitik överträffar vad vi möjligen kunde uppleva i våra skräckdrömmar inför ell regimskifte. Somliga sade: Låt dem försöka. Det kan inte vara så farligt. - De har

Nr 71

Torsdagen den 2 februari 1978

Allmänpolitisk debatt

131

Nr 71

Torsdagen den 2 februari 1978

Allmänpolitisk debatt

132

verkligen fåll uppleva en tillvaro som de inle drömt om. Och delta är bara en början. Om regeringsperioden skulle vara mer än tre år, hur skulle del inle då se ut i det här landet!

Otryggheten ökar i del svenska samhället. Utslagningen blir allt slörre. Ungdomar i 25-årsåldern förtidspensioneras i allt slörre utsträckning. Alkohol- och drogmissbruk ökar och försämringen är uppenbar för alla.

Jag satt i måndags lillsammans med den av pressen utpekade nye arbetsmarknadsministern Rolf Wirtén i Jönköping och lyssnade till en rad socialvårdare från Jönköpings län som skildrade dagens verklighet. Och den var inte ljus. Vad de var rädda för var i första hand ungdomsarbetslösheten och bristen på bostäder för dem som av olika anledningar har det svårt i vårt samhälle. De som har stora svårigheter atl skaffa en bostad är självfallet de som av någon anledning slagils ul ur samhällsgemenskapen.

Dessa socialvårdare ställde problemen i blixtbelysning. De umgås dagligen med de människor det gäller och vet att besväriigheterna bara blir stöue.

Vad var del främst de önskade? Jo, all samarbetet mellan kommuner och landsting när del gäller vården skall klaras bättre än i dag och atl bostäder ställs till förfogande för denna kategori av människor, inte bara av de kommunala bosladsorganen ulan även av privata byggare. Som det nu är blir del allt svårare all skaffa bosläder till de utslagna gruppema, och bostad hör nu en gång för alla till livels nödtorft. Och så förslås det för alla självklara kravet: arbele.

Den nuvarande situationen på arbetsmarknaden är minst sagt dyster för de unga. De som kommer ut från skolan får inget jobb, annat än möjligen elt beredskapsarbete i AMS regi. Delta är absolut inget klagomål på beredskapsarbetena. De utgör ell viktigt led i bekämpningen av ungdomsarbetslösheten. Men de är inle några fasta jobb, ingenting som ger ungdomen hopp för framliden och ingenting som kommer dem atl tro på framliden. Och del är framför allt tro på framtiden och ett meningsfullt Jobb som ungdomen behöver.

Men här räcker inle den borgeriiga regeringens politik lill. Del farligaste elt land kan råka ut för är en svag regering som inte behärskar de ekonomiska problemen. Det är ekonomin som bestämmer våra möjligheter att föra en väl utvecklad arbetsmarknadspolitik, en god bostadspolitik, en solidarisk socialpolitik och en politik som ger rättvisa åt de gamla.

Med den Ebberöds Bank-politik som den borgeriiga regeringen bedriver är del fara värt all alla dessa ting slås i spillror. Risken är uppenbar att den borgeriige partiledare som i valrörelsen beskrev moderata samlingspartiels skattepolitik före valet som ledande lill aU pensionärerna kanske skulle ställas på gatan i det långa loppet flr mer rätt än han själv då trodde.

Har vi inle en sund ekonomi blir det i gmnden omöjligt att bedriva en verksamhet som ger de äldre människorna, de som gjort sin tjänst i samhället, en tryggad ålderdom. Med allmänna deklarationer om atl vi skall ge de äldre god vård och stöd löser vi inte dagens problem.

Den socialdemokratiska riksdagsgmppen lade i fjol fram ett förslag om utbyggnad av långvården. Vi fick avslag på det av den borgerliga majoriteten.

Nu lägger vi på nytt fram ett förslag. Del blir allt angelägnare att lösa problemet, men regeringen gör ingenting. Fm Troedsson talade om atl man nu kartlagt problemet. Men det är inte kartläggningar och utredningar vi behöver utan praktisk handling, närmast i form av utbyggnad av långvården.

Regeringen talar om landstingens utbyggnadsplaner. Men var och en som sysslat med praktisk landstings- och kommunalpolitik vet hur svårt del är all i elt trängt ekonomiskl läge genomföra aldrig så vackra planer. Landstingets byggande under 1970-lalel har inte nått upp till vad som fastställdes i planerna. Utbyggnadstakten har varit i genomsnitt I 700 platser per år. Under de senaste åren har takten i utbyggnaden sjunkit. Men de gamla och deras anhöriga hjälps inte av planer som inte realiseras. Det avgörande är antalet sjukvårdsplalser och all man har personal till platsema.

Vi föreslår aU man bygger 10 000 nya platser under åren 1979-1983. För della skulle det enligl våra riktlinjer behövas en personalökning på 25 000 anställda. Men då är del nödvändigt att staten går in och stöder landstingen i detla viktiga arbete.

Vad detla skulle betyda för ett enskilt landsting vill jag belysa med följande siffror.

Jönköpings läns landsting har planer på alt bygga ul långvården med I 000 platser under åren 1975-1985. Men utbyggnadstakten hittills ligger långt under planerna. Och med de nya direktiv som regeringen och Landstingsförbundet har kommit överens om kommer landstinget all kunna bygga ut långvården med högst 600 platser fram lill 1983. Samtidigt växer behovet. Antalet personer över 40 år ökar under denna period i länet från 34 000 till 38 000. Del betyder att vi inte har möjlighet att ge förhållandevis lika många åldringar vård som före 1975. Om det socialdemokratiska förslaget antas av riksdagen skulle vi kunna bygga ut långvården med ytteriigare 400 platser och sålunda kunna förverkliga planerna.

Della är fakta, fm Troedsson. Jag har kontrollerat siffrorna med landstinget i dag, och den här bilden bekräftar bara att del är nödvändigt alt vi får fler långvårdsplalser både i Jönköpings län och i andra län.

Fm Troedsson höll någol av en straffpredikan över socialdemokraternas förslag, som skulle innebära försämringar och allt vad det var. Ja, fru Troedsson, jag vill understryka att del viktigaste inte är planerna - de går inte atl realisera om man inte flr pengar. Följaktligen måste staten ge landslingen mera stöd för långvården än vad den gjort hittills. Det är absolut nödvändigt om inte den här vårdformen skall braka samman.

Fru Troedsson ondgjorde sig över den av oss föreslagna stmkturavgiflen. Alt döma av hennes sifferexercis förra året och av något liknande här i dag har hon inle förstått vad vi syftat lill med exempelvis stmklurfonderna. Tiden medger tyvärr inte alt jag går in på den frågan nu, men jag är villig diskutera den vid något annat tillfälle.

Fru Troedsson redovisade siffror som skulle visa atl den borgeriiga regeringen gav mer än socialdemokralema till de handikappade. Ja, fm Troedsson, bara med den inflation som den här regeringen har drivit på

Nr 71

Torsdagen den 2 februari 1978

Allmänpolitisk debatt

133

10 Riksdagens protokoll 1977/78:70-71

Nr 71

Torsdagen den 2 februari 1978

Allmänpolitisk debatt

behöver anslagen till de handikappade öka med 13 96 för alt komma i paritet med vad de var tidigare. Och fm Troedsson harju ändå varil snål. Hon talade vackert om de dövblindas tidning som hon gav 368 000 kr. Men de dövblinda ville ha ytteriigare 442 0(X) kr. Till den mest handikappade gruppen i landet vägrar fru Troedsson atl ge de pengarna. Så beröm er inle för myckel av insalser för de handikappade, fru Troedsson!

Så några ord om läkemedelsfrågorna. Fru Troedsson sade alt de utredningar som skall göras på läkemedelsområdet syftar lill en effektiv, trygg och riktig läkemedelspolitik. Samtidigt har fru Troedsson försämrat möjligheterna för Apoteksbolaget att bedriva sin verksamhel. Andemeningen i hennes väl kamouflerade anförande var egentligen alt vi skall la bort den makt och de möjligheter som Apoteksbolaget har att påverka läkemedelsföretagen. Då skulle vi alltså fl fram billiga läkemedel. Fru Troedsson får förlåta mig, men Jag kan inte finna att det går ihop.

Ytteriigare några ord om läkemedelspolitiken. Regeringen har ändrat sammansättningen av Apoteksbolagets styrelse - näringslivets roll har förstärkts och riksdagens har minskats. Oklarhet är vad regeringen åstadkommil med läkemedelsdelegalionens arbete. Motstridiga uppgifter har lämnats beträffande delegationens fortsatta verksamhel. Man har följaktligen i varie fall försenat handläggningen av de vikliga frågor som delegationen hade lill uppgift all lösa.

Regeringen har lagt sig i frågan om priserna på läkemedel, och ansvarig är fru Troedsson. Man vill la ifrån Apoteksbolaget dess möjligheter alt pressa läkemedelsföretagen vid prisförhandlingar. Apoteksbolaget har hittills genom sin ställning på marknaden lyckats hålla läkemedelsfabrikanterna stången vid prisförhandlingarna. Nu vill fm Troedsson ta ifrån bolaget den möjligheten. Talet om att annan statlig myndighet skulle la över Apoteksbolagets verksamhet i della avseende betyder ingenting annal än all hon vill ge de privata läkemedelsföretagen bälire möjligheter att hävda sig.

Slutligen har man beslutat all, som del så vackert heter, utreda frågan om läkemedelsinformationen, en utredning som väl är avsedd all leda lill atl försvaga Apoteksbolagets ställning och förhindra möjlighetema för bolaget atl ge en från fabrikanterna obunden läkemedelsinformation.

Det finns, fm Troedsson, förvisso mycket att diskutera på läkemedelsfronten och när det gäller långvården. Jag föreställer mig alt vi inte hinner med dessa frågor i kväll, men vi kan ju komma tillbaka till dem när budgeten skall behandlas. Lål mig ändå till slut säga, eftersom fru Troedsson bl. a. talade om mediciner, atl man inle kan komma ifrån atl regeringen har åstadkommit en försämring även på delta område. De AD-vitaminer som tidigare delades ut gratis till barnen kostade 3 milj. kr. Denna utgift har man nu sparat in. Del kan knappast vara ell exempel på en framsynt regeringspolitik.

134

Statsrådet INGEGERD TROEDSSON:

Hert talman! Göran Karisson talade om mörkblått och högerpolitik. Men är del - för alt bara la ell exempel - mörkblått och högerpolitik alt förbättra situationen på läkemedelssidan och för de sjuka, för de gamla och för de handikappade, kan jag inte förslå annat än alt det måste vara honnörsord i Göran Karissons mun.

Dagens verklighet är inle ljus, sade Göran Karisson. Och så ägnade han åtskilliga minuter av sin lydligen för knappt tillmätta tid till alt framkalla rena rama begravningsstämningen. Men med sådant löser vi inga problem, utan vad som krävs är nya, djärva tag. Och del är just nya, djärva lag på samhällslivets olika områden som vi arbetar på. Det lar lid - problemen är många. Men vi har ändå på alla områden en ljusning i sikte.

Jag skall inle närmare beröra näringspolitiken. Del räcker väl med alt säga alt med den socialdemokratiska politiken hade våra kostnader i ullandel i dag varil 20 96 högre än vad de nu är. Del skulle minsann inle ha gjort situationen lättare för de unga.

När det gäller landstingens ekonomi och finansieringen av deras verksamhel sade Göran Karisson - och här hade han väldigt bråttom; liden medgav ingenting - att fm Troedsson gjorde gällande all socialdemokraternas förslag skulle medföra försämringar, och allt vad del nu var. Del ärjusl del som är knuten. Socialdemokraterna har så bråttom atl komma med förslag på det här området att de inte tarsig tid att verkligen inse hur förslagen slår. Jag har ägnat åtskillig tid här i kammaren åt all försöka lära Göran Karisson litet om detta, och Jag har fortfarande vissa förhoppningar om att Göran Karlsson en dag skall inse hur del verkligen förhåller sig.

Regeringen har ingalunda varil passiv när del gäller äldresjukvården och landstingens situation under det gångna året. Får jag bara nämna att sjukvårdshuvudmännen fr. o. m. i år får sin ersällning från försäkringskassan höjd med bortåt en miljard kronor, dvs. en ökning med 45 % Jämfört med tidigare avtalsperiod. Denna ökning innebär inle minst en kraftig stimulans till just hemsjukvården och dagsjukvården, som verkligen behöver byggas ul. Dessutom har landstingen och kommunerna för i år fltt vardera 360 milj. kr. i ersättning från staten. Samtidigt har de förbundit sig all vara ytterst restriktiva med åtaganden utom på de prioriterade områdena, dil äldresjukvården hör.

Äldresjukvårdsulredningen har under tiden arbetat, och den har arbetat snabbt.

Jag tycker att del ändå är utomordentligt bra alt vi har ett referensmalerial om vad som behövs på detta område, elt referensmaterial som såväl socialdemokraterna som övriga partier tydligen är beredda atl ställa sig bakom. Samtidigt är en hel del utredningsarbete på gång som vi hoppas snabbt skall ge resultat när det gäller atl underiätta personalsituationen, inte minst inom långtidsvården. Dessutom arbetar vi inom regeringskansliet vidare med äldresjukvårdsutredningen. Jag hoppas kunna nå en uppgörelse med landslingen i den frågan.

Jag kan ändå inte neka mig nöjet alt tala om för Göran Karlsson hur

Nr 71

Torsdagen den 2 februari 1978

Allmänpolilisk debatt

135

Nr 71

Torsdagen den 2 februari 1978

Allmänpolilisk debatt

136

situationen skulle ha varil, om socialdemokraterna suttit kvar i regeringsställning och fltt sina förslag förverkligade. Den allmänna arbetsgivaravgiften skulle ha höjts med 1,5 procentenheter från den I januari 1977 och med ytteriigare 0,5 procentenheter från i år för atl enligt deras förslag finansiera omläggningen av den slalliga inkomstskatten. Observera att del inle är fråga om någon dubbelräkning. Allmänna arbetsgivaravgiften skulle inte ha sänkts med 2 procentenheter från årsskiftet. Tillsammans skulle alltså detta ha medfört all arbetsgivaravgifterna varit 4 procentenheter högre än nu om socialdemokraterna suttit kvar i regeringsställning eller om de fltt sin vilja igenom.

Detta skulle ha kostal landsting och kommuner lillsammans ungefär 1 500 milj. kr. i år enbart i ökade arbetsgivaravgifter. Visseriigen föreslog man för ell år sedan också ett bidrag till långtidsvården på 500 milj. kr., men totalt skulle situationen för landsting och kommuner enbart genom dessa förslag ha varil åtminstone 1 000 milj. kr. sämre i år än vad den nu är.

Det förslag som socialdemokraterna nu lägger fram är inte så värst mycket bättre. Det skulle sammanlagt innebära atl man mister medel motsvarande driften av 2 000 långvårdsplalser per år. Del är inte något särskilt effektivt medel för att stimulera utbyggnaden på detla område. Vi är däremot hell överens om att del gäller att stimulera utbyggnaden av långtidsvården, men vi gör del inle genom att ge med ena handen och la tillbaka dubbelt så mycket med den andra.

Del är beklagligt att socialdemokraterna inte vill göra klart för sig konsekvenserna av sina olika skatieförslag. Jag önskar all socialdemokraterna till nästa år kommer med en konslmktivare partimolion när det gäller Just landstingens prekära ekonomi. Det vore utomordentligt önskvärt.

Jag vill slutligen än en gång understryka alt jag ser det som något mycket positivt all vi är överens om atl dessa områden hör till de allra angelägnaste områdena i samhället och atl vi på alla sätt med all vår konslmkiiviiet, all vår fantasi och all vår inlevelse skall göra del möjligt för landstingen att klara denna uppgift.

Bara några ord om Apoteksbolaget. Apoteksbolaget hade pressat läkemedelsindustrins priser, sade Göran Karlsson. Del är möjligt atl det har gjort detla. Men varför skulle Apoteksbolaget vara så mycket duktigare på att pressa läkemedelsindustrins priser än t. ex. den statliga pris- och karlellmyn-digheien med sin långa erfarenhet? Del är för mig en total gåta. Kanske är del samtidigt så, Göran Karisson, att Apoteksbolaget varit mer intresserat av atl vakta på läkemedelsindustrins priser än atl ge akt på sin egen kostnadsutveckling. Jag har sett på prisutvecklingen på läkemedel under de sju år som gått sedan Apoteksbolaget startade. Industrins priser plus droghandelns priser har lillsammans stigit 37 %. Apoteksbolagets egna påslag har samtidigt stigit med mer än 100 96. Av kostnadsökningen på läkemedel hänför sig den störte delen till kostnadsökningar inom Apoteksbolagets egna led.

Vi har nu genomfört en viss rekonstmklion av Apoteksbolagets styrelse. Jag tycker att det är utomordentligt vikligl all Apoteksbolaget också i sin styrelse flr tillgång till kvalificerad företagsekonomisk expertis, och jag tror

att det skall bli bra när vi får en effektiv prisövervakning i alla led. Jag tror att vi skall kunna bli överens om taktema.

Jag vill till sist också säga all det är riktigt alt Apoteksbolaget enligl sina stadgar har atl syssla med produklobunden information. Men det finns nu anledning atl se över var denna information skall ligga för all ge den bästa effekten. Jag vågar nog påstå all det hade varit ytterst angeläget om Apoteksbolaget hade kunnat satsa mer av sin energi på informationen till patienterna, inte minst med tanke på den utomordentligt kvalificerade personal som vi har vid våra apotek och som är väl skickad att ytterligare förbättra sin service på detta område.

Nr 71

Torsdagen den 2 febmari 1978

Allmänpohtisk debatt

GÖRAN KARLSSON (s) kort genmäle:

Herr lalman! Fm Troedsson har tio minuter och jag har tre, så det kan ju inle bli någon debatt i verklig mening. Jag har inle möjlighet att ge mig in på alla de områden som hon berörde.

Beträffande Apoteksbolaget vill Jag bara säga följande. Fm Troedsson talar om alla pålägg som Apoteksbolaget skulle göra. Men Apoteksbolaget - del skall fru Troedsson veta - har en landsomfattande verksamhet och måste kunna ge service lill varie del av Sverige. Där har vi förklaringen till att Apoteksbolaget måste göra de pålägg som det är frågan om. Nog om det beträffande läkemedel.

Fm Troedsson säger att högerpolitik skulle vara någol slags honnörsord och all regeringen strävar till alt åstadkomma förbättringar för gamla och sjuka. Nej, fm Troedsson, del är sannerligen inget honnörsord när det talas om högerpolitik i det sammanhanget. Regeringen har försummat denna del av den samhälleliga verksamheten - det vågar jag säga.

Fru Troedsson må utföra vilken sifferexercis som helst; det intresserar oss inle. Det går aldrig att göra jämförelser med den politik som socialdemokratin skulle ha fört i regeringsställning, därför alt vi skulle ha fört en helt annan ekonomisk politik än den borgeriiga regeringen nu gör. Därför är bevisbördan helt på fm Troedssons sida.

Om fru Troedsson är överens med mig om alt långvården behöver byggas ul - och det är hon i varie fall när hon talar om det - så måste fru Troedsson som ansvarig sjukvårdsminisler ställa medel tillförfogande för landstingen, så att de kan förverkliga sina planer. Vad hjälper det de sjuka och deras anhöriga om landstingen har aldrig så vidlyftiga planer men saknar ekonomiska möjligheter alt klara utbyggnaden? Problemen kan inte lösas på något annal sätt än genom alt staten går in och tar sitt ansvar. Försummelserna får inte bli värre än vad som redan skett. Vi måste se lill att vården byggs ul och alt det görs på ell både effektivt och snabbi sätt. Det går inle atl nonchalera den här saken - jag vill lägga fru Troedsson detla allvariigt om hjärtat.

Del hell avgörande i denna fråga är i vilken utsträckning regeringen tar sill ansvar.

137

Nr 71

Torsdagen den 2 februari 1978

Allmänpolitisk debatt

Statsrådet INGEGERD TROEDSSON:

Herr talman! Apoteken skall ge landsomfattande service, sade Göran Karisson. Därför gör del tydligen ingenting all kostnaderna inom Apoteksbolaget har ökat med mer än 100 % under sju år. Men var det ändå inte så, Göran Karisson, att elt av syftena med Apoteksbolaget just var alt rationalisera, atl minska kostnadsökningarna?

Jag tror att Apoteksbolaget kan bli bra med liden. Men låt mig ta ett enda litet exempel.

Lål mig säga all SJ skulle ha monopol på all samfärdsel här i landet såsom Apoteksbolaget har på detaljhandeln med läkemedel, atl ingen kund hos SJ skulle behöva betala mer än 25 kr. - del högsta pris man normalt betalar i apoteken - och atl resten av koslnadema för SJ:s service kunde man bara skicka räkning på lill staten. Tror då verkligen Göran Karisson att del skulle ha inneburit en strävan, ett tvång lill ständig omprövning av onödiga utgifter, till ständiga rationaliseringar och förbättringar inom SJ? Jag är övertygad om all så inle skulle vara fallet. SJ har att la ut fulla kostnader, i stort sett, av konsumentema. Trots delta måste SJ varie gång gå till regeringen när man höjer sina priser. Jag tycker därför del är ganska naturiigt atl också Apoteksbolaget skall ha en priskontroll över sin verksamhet. Detta säger Jag inte för all angripa Apoteksbolaget. Som jag sade tror jag del blir bra med liden. Men jag vill belysa vilken orimlig konslmklion vi i dag har.

Sedan sade Göran Karisson all del inte gick all jämföra socialdemokraternas oppositionsförslag med den politik som skulle blivit följden om socialdemokraterna hade suttit vid makten. Jag kan inle förslå annal än atl delta måste betyda följande.

Om staten ger bidrag till landstingen med ena handen och tar tillbaka dubbelt så myckel med andra handen, då blir del en förlust, en försämring för landstingen om det är en borgeriig regering. Men skulle det vara en socialdemokratisk regering, då skulle samma konststycke hell plötsligt leda till en fantastisk förbättring av landstingens situation.

Det om något bevisar socialdemokratemas säll att räkna.

Nu tror jag verkligen inle alt avsikten med den socialdemokratiska partimolionen har varil att försämra för landslingen, att försvåra utbyggnaden av långtidsvården. Jag är tvärtom fullständigt övertygad om att socialdemokraterna är lika angelägna som regeringspartierna att vi skall underiätta för landslingen atl klara den nödvändiga utbyggnaden. Men just därför lycker jag del är så vikligl att man verkligen funderar igenom dessa frågor, så all inte resultatet av ens förslag i själva verket flr direkl motsatt effekt mot den avsedda.

138

GÖRAN KARLSSON (s) kort genmäle:

Herr talman! Del är rikligt alt Apoteksbolaget fick monopolställning 1970. Men jag frågar fm Troedsson: Hur skulle det svenska apoteksväsendet se ut i dag om inte statsmaktema hade lagit della grepp? Alla partier, bortsett från moderatema, var överens. Hur skulle del ha sett ul annars? Vilka rationaliseringsmöjligheter skulle ha funnits om man behållit del gamla systemet med

en apotekare i varje apotek, som också hade ett visst monopol?

I fru Troedssons attacker mol Apoteksbolaget - och del är delta det är fråga om - ser jag en viss fara, som jag verkligen hoppas man kan avväria. Apoteksbolaget har enligl min och många andras uppfattning verkligen fyllt en myckel stor och viktig uppgift i svensk läkemedelsdislribution,pch vi skall se till att det blir så bra som möjligt även i fortsättningen.

Beträffande del här räknesättet som fru Troedsson höll på med förra året, höll på med nu och kommer atl hålla på med varie år vi lägger fram ell motförslag, så syftade jag, när jag sade alt socialdemokralerna skulle ha fört en annan ekonomisk politik, på att det är hell klart att vi aldrig skulle ha gett oss in på många av de äventyrligheter som den borgerliga regeringen givit sig in på och som åstadkommit både högre inflation och annat i det här landet. Det går därför inle alt jämföra.

Sedan ber jag alt ell ögonblick fl återkomma lill stmkturfonden. Med de räkneexempel som fm Troedsson här tog förhåller det sig så, atl vi ville ge svensk industri möjligheter all genom forsknings- och utvecklingsarbete fl fram högklassiga och konkurrenskraftiga artiklar. Det var del som gjorde alt vi var beredda all införa en struklurfondsavgift, och då skulle också landsting och kommuner drabbas - så till vida har fm Troedsson rätt. Men de skulle ha fltt kompensation för det på annal sätt. Som fru Troedsson själv sade harju regeringen kompenserat delta under förra året med 360 milj. kr. vardera lill kommunerna och landstingen. Det viktigaste är emellerlid att strukturfonden skulle ha gjort det möjligt att föra en mera effektiv näringspolitik här i landet, och på sikt hade det kommit också de äldre lill godo, eftersom även läkemedelspriserna hade kunnat pressas. Men del går inte med den politik som de borgeriiga för.

Nr 71

Torsdagen den 2 februari 1978

Allmänpolitisk debatt

Statsrådet INGEGERD TROEDSSON:

Hert lalman! Del är riktigt atl jag har anfört dessa exempel elt par gånger tidigare i kammaren. Jag har gjort del i dag, och jag kommer att fortsätta alt göra det lill dess socialdemokraterna äntligen inser att arbetsgivaravgifter drabbar kommuner och landsting utomordentligt tungt. Jag kommer att göra del därför att man inte kan bortse från risken alt ni någon gång i framtiden flr chansen all försöka realisera era förslag, och då är del så dags atl notera de myckel negativa konsekvenserna.

Göran Karisson tror atl stmkturfonden skulle kunna göra underverk. Jag skall inte diskutera den saken närmare. Även där har socialdemokralerna samma inställning: bara vi tar ifrån företagen tillräckligt mycket och sedan ger tillbaka litet grand, så kommer företagsamheten plötsligt all blomma som aldrig förr!

Vad sedan Apoteksbolaget beträffar skall vi erinra oss, Göran Karisson, att del fanns en priskontroll redan före del bolagels tillkomst. Då fanns del en direkt priskonlroll på apoteksprodukter som socialstyrelsen stod för. Och jag vågar fortfarande hoppas atl de betydande produktivitetsförbättringar som skett inom Apoteksbolaget skall kunna leda till en lika långsam prisstegring för apotekens pålägg som för tillverkarna av läkemedel. Det är i varie fall det

139

Nr 71

Torsdagen den 2 febmari 1978

Allmänpolilisk debatt

mål vi strävar mot, dels för alt kunna ge konsumentema så högklassiga och billiga läkemedel som möjligt, dels för alt inte i onödan ytteriigare belasta landstingen, sjukförsäkringen och staten med utgifter för läkemedel, som utgör en stor del av de samlade sjukvårdskostnaderna.

Tredje vice talmannen anmälde atl Göran Karisson anhållit atl till protokollet fl antecknat att han inle ägde rätt lill ytteriigare replik.

140

ERIK LARSSON (c):

Herr lalman! Jag skall inle här la upp vad Göran Karlsson sade i sitt anförande nyss. Del var ju elt tal för galleriet. Göran Karisson och jag haratt lillsammans i socialutskottet diskutera igenom de olika förslagen i budgetproposition och motioner, och då för vi diskussionerna med utgångspunkt i fakta, inte med utgångspunkt i de skräckdrömmar som Göran Karlsson eventuellt har.

Eftersom vi här diskuterar inom ramen för en allmänpolilisk deball tänker jag inte direkt ta upp någon fråga med anknytning till budgeten, utan jag avser att något diskutera vissa gmndvärderingar-om jag nu på de fl minuter som står mig till buds kan ge något av centerns syn på vissa frågor när del gäller socialpolitiken.

Alla människor måste tillerkännas en ekonomisk gmndtrygghet. Den viktigaste förutsättningen för att della skall kunna ske är alt alla som önskar del kan fl ett arbete. Därför är det viktigt atl som regeringen gjort, och även avser alt göra kommande budgetår, satsa aktivt på atl fl näringslivet pl fötter. Därigenom kan vi skapa flera arbeten och öka den gemensamma kakan.

En aktiv arbetsmarknadspolitik är också av stor betydelse i situationer med elt otillfredsställande sysselsättningsläge. Arbete åt alla, en rättvisare och mera jämlik lönesättning, måste vara gmnden i ett samhälle, där alla skall kunna känna trygghet ekonomiskt och även socialt. Det är genom en hög sysselsättning och genom en produktion av meningsfulla varor som vi kan fl resurser för atl garantera tryggheten för våra bam, äldre, sjuka och handikappade.

Vi har i vårt land byggt upp ett avancerat ekonomiskl trygghetssystem med pensioner, bostadsbidrag, sjukpenning, barnbidrag m. m. Vidare har vi en omfattande sjukvårdsapparat och en betydande vård- och servicekapacitel på den sociala sidan. Enbart under den senaste femårsperioden har samhällets utgifter för den sociala tryggheten ökat från ca 44 miljarder kronor per år till 106 miljarder kronor per år. I fast penningvärde räknat innebär della en ökning med ca 46 96. Räknat i andel av bruttonationalprodukten betyder det en ökning från 20% lill 35 96.

Trots alt samhället sålunda satsar mycket betydande belopp på den sociala tryggheten, upplever sig många vara hårt trängda ekonomiskt. Många flr köa för att fl den omvårdnad och service som de är i behov av.

Hur kan då detta komma sig? Hur används alla resurser som satsas på den sociala sidan? Hur kan så stora ekonomiska resurser ha satsats, utan att vi har fåll ell socialt trygghetssystem som ger en garanterad grundtrygghet på en

rimlig nivå för alla som bor här i landet?

Statsrådet Troedsson har någol varit inne på befolkningsutvecklingen, som innebär all vi flr en stark ökning av antalet åldringar och därmed ett ökat vårdbehov. Jag skall inte ge mig in på någon sifferexercis i detta fall. Siffroma finns f ö. att läsa i socialhuvudtiteln.

Men med utgångspunkt i den utveckling som anges i statsbudgeten måste man, enligl min mening, ta upp några frågor. Det är riktigt att den ändrade befolkningsstrukturen har bidragit lill att en betydande del av de nya resurserna på det sociala området ställts till förfogande för de äldre. Men hur har då de övriga tillkommande resurserna fördelats?

Man kan i ett kort anförande inte redovisa hela den sociala utvecklingen, men det finns dock ett genomgående drag i den successiva uppbyggnaden av vårt sociala trygghetssystem, som jag anser ger en förklaring lill att resurserna inte kunnat användas för alt åstadkomma en heltäckande ekonomisk gmndtrygghet för alla. Förklaringen är att huvuddelen av de under de senaste åren beslutade reformerna bygger på inkomstbortfallsprincipen. Detta syslem gynnar konsekvent den som har en bättre ekonomisk situation. De grupper i samhället som har det svårast ekonomiskt - exempelvis flerbarnsfamiljer med låga inkomster, missbmkare och socialt utslagna människor -utsätts däremot oftast för en noggrann prövning innan de kan fl de ekonomiska bidrag som de behöver för att kunna klara sig. Principen för standardtrygghet leder till att den som uppnått en hög inkomst kan bevara denna vid sjukdom, vid arbetslöshet och efter pensioneringen. Den däremot som alltid levt under sämre ekonomiska förhållanden flr fortsätta med detta. Den benägenhet som finns alt sätta låga löner inom yrken som domineras av kvinnor, liksom det förhållandet att den som utför arbete i hemmet med vård av bam inte ges pensions- och trygghetsgm ndande ersättning för detta arbete, har medfört att kvinnoma ofta blir missgynnade av det trygghetssystem som bygger på standardtrygghetsprincipen. Detta syslem bidrar till att bibehålla i stället för att överbrygga ojämlikhet i ekonomisk standard mellan människor. Självfallet är det i första hand de stora inkomstklyftorna i vårt samhälle liksom det faktum att alla inte kan fl arbete som är gmnden till att slandardlrygghetssyslemel slår så här snett.

Även om man som politiker inte skall blanda sig i de förhandlingar som förs mellan arbetsmarknadens parter, kanjag ändå inte låta bli att framföra synpunkten att det vore önskvärt med en starkare prioritering av låglönegrupperna. Detta borde exempelvis kunna ske på bekostnad av de redan privilegierade gmpper som genom att avtala sig till sociala förmåner som går utöver den allmänna försäkringen skaffar sig än slörre fördelar.

Della all vissa gmpper förhandlingsvägen skaffar sig bättre sociala förmåner än andra väcker också kompensationskrav. Dessa kompensationskrav är gmnden till flera av de standardtrygghetsreformer som genomförts. Kompensationskraven är i och för sig lätta alt förstå. Jag anser dock att statsmakternas beslut om användandet av de medel, som kan disponeras för socialpolitiska åtgärder, inte flr styras av de resuftat som uppnås i löneförhandlingar för vissa ekonomiskt starka grupper.

Nr 71

Torsdagen den 2 februari 1978

Allmänpolitisk debatt

141

11 Riksdagens protokoll 1977/78:70-71

Nr 71

Torsdagen den 2 februari 1978

Allmänpolitisk debatt

142

Samhället måste i stället disponera resurserna på ett sådant sätt atl man - i synnerhet i ell kärvt ekonomiskt läge - i första hand satsar på atl garantera tryggheten för de sämst ställda grupperna.

Det jag nu sagt om standardlrygghelssyslemets nackdelar ur jämlikhels-synpunkt innebär inte att jag menar alt vi skall slopa ATP, sjukpenning och andra förmåner som i dag bygger på denna princip. Däremot anser jag alt man för framtiden bör inrikta sig mera på jämställdhet och på solidaritet med eftersatta grupper än på att ytteriigare gynna den som redan har en hygglig situation.

Det förslahandsmål som nu måste sättas upp för det ekonomiska reformarbetet skall vara all fl lill slånd ett enkelt och rättvist socialt trygghetssystem, där alla garanteras en ekonomisk grundtrygghet på en skälig nivå.

Socialulredningens förslag om införande av ett socialförsäkringstillägg bygger i viss mån på tanken om en ekonomisk gmndtrygghet. Man kan kanske se del förslaget som ell steg i den riktning som vi bör följa. Men det är ett litet steg, som inte på något avgörande sätt bidrar till förenklingar i den snårskog av bidrag och regler som vårt nuvarande ekonomiska trygghetssystem efter hand har kommit atl utvecklas till.

1 dag regleras vissa ekonomiska stödformer i lagen om allmän försäkring. Därutöver finns ett flertal andra lagar som reglerar rätten lill stöd i olika situationer. Det är också olika instanser som prövar huruvida räll lill ekonomiskl stöd föreligger och som svarar för utbetalningen. Som ett första steg mol elt bättre socialt trygghetssystem borde alla regler som i dag finns i lagen om allmän försäkring och ett fiertal andra lagar kanske sammanföras i en enda lag.

I arbetet på elt nytt socialt trygghetssystem bör man beakta följande synpunkter.

Grundläggande äratt samhället i olika situationer där man av olika skäl inte kan klara sin försörjning garanterar alla en ekonomisk grundtrygghet.

Del ekonomiska trygghetssystemet skall vara så enkelt och överskådligt atl den enskilda individen kan överblicka del.

Systemet skall vara rättvist. Stödet bör därför så långt det är möjligt vara likformigt, dvs. utgå efter samma princip oberoende av vilket skäl som föranlett stödbehovet.

Det är angeläget atl varie vuxen behandlas som en ekonomiskl självständig individ. Därigenom bidrar man lill all skapa en större självständighet och elt ökat oberoende hos alla. Samtidigt undanröjs många av de orättvisor som sammanhänger med alt flera av dagens stödformer ger olika utfall beroende på vilket civilstånd eller vilka sammanboendeformer man har. Utgående förmåner måste vara lika för män och kvinnor.

Systemet skall alltså ge en grundtrygghet men samtidigt vara så konstme-rat, alt del stimulerar människorna atl genom egna insalser klara sin försörjning. Eftersom della också har elt nära samband med skailesystemels utformning, måste man samordna skaltesyslemel med det sociala trygghels-systemet. Delta bör vara så utformat all det bidrar till en Jämnare fördelning

av ekonomiska resurser. I det sammanhanget är det inte bara fråga om en utjämning mellan individer med olika inkomsi, ulan det är också nödvändigt att åstadkomma en utjämning mellan barnfamiljer och icke-bamfamiljer i samma inkomstläge.

I allt socialt arbete måste samhällets stöd till den enskilde syfta till att göra den enskilde i stånd all ta hand om sig själv, alt ta ansvar för sin egen situation. Man måste lägga en grund att stå på och att gå vidare ifrån. Man måste stimulera självförtroendet och la vara på de positiva resurser som finns hos alla människor. En hög generell grundtrygghet bör rimligen leda lill alt fiera människor kan klara sin egen situation ulan individuell hjälp. Delta leder i sin lur till en minskning av individuellt behovsprövade, personalkrävande åtgärder. I slutskedet bör detta leda fram till att större resurser, såväl personella som ekonomiska, kan frigöras för atl ge adekvat hjälp åt de människor som trots en högre generell grundtrygghet ändå behöver samhällets hjälp.

Naturiiglvis kan vi inle i ett kort perspektiv åstadkomma en väsentligt ändrad resursfördelning på del sociala området. Men mot bakgrund av den utveckling vi haft behöver vi i dag diskutera en långsiktig målsättning på det socialpolitiska områdel, syftande till en så effektiv användning av resurserna som möjligt. Inom centern ser vi del som angeläget all ålgärder för grundtrygghet mera än hittills prioriteras i arbetet med framtida sociala reformer.

Nr 71

Torsdagen den 2 febmari 1978

Allmänpolitisk debatt

GÖRAN KARLSSON (s) kort genmäle:

Hert talman! Det är med en viss tvekan som jag ger mig in i polemik med Erik Larsson, min gode vän från socialutskottet, där vi har ell gott samarbete och Erik Larsson är en progressiv natur. Men Erik Larsson sade någonting om all jag skulle ha skräckdrömmar, och då måste jag svara aiijag inte har några skräckdrömmar, men del finns naturiiglvis människor som har det på gmnd av den borgerliga politik som nu förs.

Jag vill också fråga Erik Larsson: Värdet någonting i min skildring som inte stämde? Också Erik Larsson beskrev Ju barnfamiljernas situation som bekymmersam. Jag talade om bostadssvårighelerna för ungdomen, och jag talade om ungdomsarbetslösheten. Jag behöver bara ta dessa exempel för att ställa frågan: Vad var det i mitt anförande som Erik Larsson tyckte så illa om att han vill beteckna det som skräckdrömmar?

ERIK LARSSON (c) kort genmäle:

Herr lalman! Vad som föranledde mig alt tro all Göran Karlsson haft skräckdrömmar var den helt annoriunda debatt han för här i kammaren i jämförelse med den han för i utskottet. Där har vi, som Göran Karlsson hell rikligt påpekade, mycket ofta varil överens, och vi har med utgångspunkt i fakta försökt bedöma frågor på ett bra sätt.

Men också en annan sak föranledde mig atl tala om dessa skräckdrömmar, och del var atl Göran Karisson sade att allt som är snett i samhälletJ?eror på

143

Nr 71

Torsdagen den 2 februari 1978

Allmänpolitisk debatt

den borgeriiga regeringen -jag fick ell bestämt intryck av att delta är hans inställning.

Vi är alla överens om all vi i samhället har behov av att fl nya reformer på olika områden. Många människor sitter i kläm i dagens samhälle, och många människor satt i kläm också på den lid Göran Karissons parti hade regeringsansvaret. Vi har många eftersatta grupper, och vi måste fortsätta med sociala reformer. Mol den bakgmnden tyckerjag att del vore önskvärt att vi skalade bort överdrifterna i den socialpolitiska debatten och försökte mötas på en faktanivå och diskutera oss fram lill vad del är som förenar våra olika ståndpunkter och hur vi skall kunna kompromissa oss samman till del gemensammas bästa. Det är, Göran Karisson, en sådan linje jag lycker alt vi skulle försöka hålla oss lill litet mer i den här debatten.

144

GÖRAN KARLSSON (s) kort genmäle:

Hert talman! Det är klart att man kan önska den situationen. Men nu är Erik Larsson och hans parti i samröre i regeringen med moderata samlingspartiet, som har en annan syn i många frågor än vad vi har. Och den synen präglar den borgeriiga regeringen i mycket hög grad. Erik Larssons partivänner i regeringen tycks inte kunna stå emot de krafter som leds av exempelvis Gösla Bohman.

Självfallet är det skillnad på den debatt vi för i utskottet och den vi för här. I utskottet tvingas vi ta ställning i konkreta frågor. I dag har vi en allmänpolitisk debatt, Erik Larsson. Och då ärdet naturiigt att man utvecklar sig på ett annat sätt än man gör i en liten församling.

Jag vill inte ha någon annan debatt än den i utskottet, men Erik Larsson flr ändå finna sig i att den borgeriiga regeringen kritiseras. Jag har inle gjort anspråk på alt mena att den skulle ha åstadkommit all nöd och allt elände som kan finnas fören del människor i vårt land. Men jag säger alt borgeriig politik, såsom den bedrivs i dag, tyvärr är en fara för många människor - Erik Larsson flr tycka på sitt sätt - och att det är min absoluta uppfattning att den är misslyckad.

ERIK LARSSON (c) kort genmäle:

Herr talman! Det lönar väl inte mycket atl Göran Karisson och Jag diskuterar våra uppfattningarom den nu sittande regeringen. Jag förstår atl vi på den punkten har väldigt svårt att komma överens.

Jag delar inte heller Göran Karlssons uppfattning om synen på den regeringspolitik som förs. Jag tror alt myckel gott kommer fram av den politiken, om vi flr tillfälle att fortsätta och fl de resurser ulan vilka inget politiskt parti i det här landet kan göra några bestående insatser på det sociala området.

Jag hoppas fortfarande på att vi skall kunna föra en seriös deball om hur vi skall använda de knappa resurser som slår oss till buds på ett riktigt sätt i den framtida socialpolitiken.

INGA LANTZ (vpk):

Hert talman! Vad menas egentligen med begreppet familjepolitik? Egentligen finns det ingen familjepolilik. Vad det gäller är en stor och allmän social fördelningsfråga i samhället som inte bara berör hushåll med bam. Och genom atl utgå ifrån atl människor lever i familj slås automatiskt en massa människor ul ifrån någon form av gemenskap.

Vad är en familj för något? Är det när två i något slags förening bor ihop -mor och bam eller man och kvinna? Är det också en familj när två män bor ihop? Om man är ensamstående - ja, då är man inte familj. Då är man definitivt utanför. Och den "riktiga" familjen består av man och hustm och helst två barn, och familjebegreppet förknippas av många med harmoni och trygghet.

1 den borgeriiga ideologin värnar man om familjen på alla vis. Fördel första fömtsätts att de flesta lever i familj, och för det andra är samhället planerat för ett traditionellt familjemönster. Ta som exempel våra bostadsområden! Vare sig det gäller ett småhusområde eller ett flerfamiljshusområde så är lägenheterna byggda för familjer och för isolering, dvs. man utestänger sig själv och andra från en naturlig gemenskap. Varie lägenhet har ofta en komplett utmstning med kyl, frys, TV, radio, stereo och en massa andra kommersiella prylar. Jag skulle vilja påstå att allt har ett dolt syfte att isolera människor från varandra. Att efter en lång dags arbete fort stänga dörren, laga maten, och i ensamhet, vare sig man lever i familj eller är ensamstående, sjunka ner framför TV-n och sedan gå i säng för alt orka med nästa dags likadana rytm - det är faktiskt så de flesta människor lever.

Om någon nu tror att jag är ute efter alt slå sönder familjen eller familjebegreppet så är det fel. Men jag menar att familjebegreppet måste brytas upp. Det måste finnas möjlighet att fl känna gemenskap i andra former. Vad ligger det för livskvalitet i alt ha t. ex. en TV i varie lägenhet eller en fylld frys när samtidigt barn lämnas utan tillsyn, gamla människor lämnas att dö i ensamhet och kön till all komma in på allergikeravdelningen på ett stort sjukhus är tre år lång? Vad ligger del för livskvalitet i atl köpa alla de glittrande prylar som reklamen lockar oss att tro atl vi behöver? En hänsynslös kommersialism bygger upp ett behov, så atl man tror att man måste ha en viss pryl och så all den som inte har råd alt skaffa den ofta helt onödiga prylen automatiskt blir utanför. Det är ett mönster som många av oss känner igen.

Del här är en annan sorts utslagning än den vi i andra sammanhang ofta talar om, men den hänger samman med den sociala och ekonomiska utslagning som allt oftare drabbar människor i vårt samhälle. Människor utlämnas, tvingas köpa och tvingas bo i bostadsformer som inle fungerar. Tänk, om man i stället byggde helt andra bostadsområden, med mindre lägenheter och mindre utrustning och om man saluförde färre prylar, men bättre prylar, och i stället hade gemensamma kök, vardagsrum, bastur, hobbyrum - Ja vad vi själva vill - och sedan kombinerade detta med en sex limmars arbetsdag, med en bra och väl utbyggd barnomsorg, med kollektivtrafik och med en ideologi där människor har tid att bry sig om varandra, där

Nr 71

Torsdagen den 2 februari 1978

Allmänpolitisk debatt

145

Nr 71

Torsdagen den 2 febmari 1978

Allmänpolitisk debatt

146

stressen och jakten efter "egna" prylar är borta! Då, heu talman, skulle man hinna att både leva och känna trygghet och gemenskap! Med ett annat sätt att leva skulle människorna också må bättre och alla skulle tjäna på det, både ekonomiskt och socialt. Och det skulle förstås också bli samhällsekonomiskt lönsamt, som det heter. Det sätt vi nu lever på innebär alt vi rusar vidare in i en energislösande plastålder med konstlad gemenskap och glädje och utan tid vare sig för oss själva eller för andra, och resultatet blir isolering och utslagning.

Herr talman! Jag skall nu övergå till att tala om kvinnors villkor och kamp, som ju är en stor del i familjepolitiken.

Det är på i huvudsak fyra olika områden som kvinnokampen måste föras: det är på arbetsmarknadens, utbildningens, bostadens och barnomsorgens områden.

Kvinnoma har en alldeles egen arbetsmarknad, som har vissa mycket negativa karakteristika. För det första är antalet yrkesområden snävt. Heltidsarbetande kvinnor arbetar i ett 20-tal yrken, som i de flesta fall är en direkl förlängning av hemarbetet. Deltidsarbetande kvinnor återfinns i bara fem yrkesområden. För det andra arbetar kvinnor av olika skäl deltid i hög grad. Uppemot hälften av de förvärvsarbetande kvinnorna har deltidstjänster. Med deltid följer - det vet vi - ofta mindre stimulerande arbetsuppgifter, sämre lön och också sämre sociala förmåner.

Fortfarande betraktas mannen som huvudförsönaren i den traditionella familjen med kvinnan som en arbetskraftsreserv, med en lön som man ser som ett komplement till mannens.

Allt fler kvinnor inser att den enda vägen till ekonomisk och social frigörelse är att förvärvsarbeta, och därför böriar också allt fler kvinnor att arbeta utanför hemmet.

Varför arbetar så många kvinnor på deltid? Orsakema till det är förstås många. Del saknas jobb, kvinnor blir oftare arbetslösa än män, var sjätte ung kvinna är i dag arbetslös, och då är deltidsarbetet ofta den enda utvägen. Det saknas också bra kommunikationer, vilket gör alt kvinnor ofta har de längsta restiderna. Det saknas vidare daghem och fritidshem. Det saknas kollekti-vitet i hemarbetet. Kvinnor är med andra ord mer eller mindre förhindrade atl arbeta heltid.

Fortfarande dubbelarbetar de flesta kvinnor. För en tid sedan gjordes en undersökning på Astra i Södertälje vilken visade att matlagning, disk, inköp, städning och sådant som hör till hemarbetet tog inle mindre än tre timmar varje dag. De tre timmama stod kvinnorna för. Man gjorde också uträkningen att kvinnor, om de skulle ha lika total arbetstid som männen, inte skulle hinna jobba mer än 25 timmar i veckan. Det finns andra undersökningar som säger att förvärsarbetande kvinnor tvingas använda 42 limmar i veckan för hemarbetet - alltså mer än man använder för ett normalt heltidsarbete. Del är inte att undra på då att de flesta kvinnor inte orkar engagera sig fackligt och politiskt.

Kravet på sex timmars arbetsdag växer sig allt starkare. Det blir nödvändigt att fl en förkortad arbetsdag, både med tanke på jämställdheten och med

tanke på alt fler totalt behöver arbete med den stora arbetslöshet vi har i dag.

Kvinnor måste få slippa diskrimineringen på arbetsmarknaden med deltidstjänstgöring för atl klara av ett hemarbete som alla i familjen borde dela på. Kvinnokön ger lägre lön. Del hänger samman med all kvinnor arbetar dellid, men det är också så att kvinnors traditionella arbeten inom t. ex. vårdyrkena värderas lägre.

Renl formellt har kvinnorsamma möjlighet lill utbildning som män. Men i praktiken fungerar del helt annoriunda. Kvinnor väljer kortare utbildning, avbryter oftare utbildningen än män. När kvinnor väljer yrken så är valet starkt könsbundet. Kvinnor måste bl. a. genom sludierådgivning stimuleras och uppmuntras att välja utbildningar som leder till andra yrken. Både på utbildningens och på arbetsmarknadens område måste kvinnor kämpa mot en mer eller mindre öppen diskriminering.

När det gäller bostaden och dess utformning och belägenhet verkar det som om stalsplanerare, arkitekter och politiker försökt atl sabotera kvinnans önskan all förvärvsarbeta. I planeringen av lägenheter och bostäder borde man utgå från att försöka utforma dem efter de krav människor ställer. Bostaden och bostadsområdena borde fungera för dem som bor där. Men så är det inte. Bostadspolitiken har inte följt med i samhällsutvecklingen. Hur bostadspolitiken skall utformas är en vital Jämlikhetsfråga och därmed också en kvinnofråga. Eftersom fyra av fem föräldrar numera arbetar borta vore det naturiigt atl samhällsplaneringen utgick från sådana fakta i bostadsbyggandet, i utformningen av kollektivtrafiken och samhällsservicen -jag tänker på såväl den sociala som den kulturella och den kommersiella servicen - och på så sätt underlättade för bam och vuxna all klara av dryga arbetsdagar. Men det är precis tvärtom. I stället för alt satsa på kollekliva boendeformer med gemensam mathållning och barnomsorg, och i stället för atl salsa på kollektivtrafik som fungerar, så gör man tvärtom. Man satsar 70 % av bostadsproduktionen på småhus, som försvårar för människor och främst för kvinnor alt förvärvsarbeta, därför atl samhällsservicen blir dålig. Och i stället för all salsa på kollektivtrafik bygger man högbroar och flerfiliga motorvägar, samtidigt som man drar in busslinjer och på så sätt aktivt stimulerar lill privatbilism.

Jag talade i börian om hur viktigt det är all bryta människors isolering i bostadsområdena och satsa på andra samlevnadsformer mellan människor och mellan olika generationer. Men hur bostadspolitiken utformas har en speciell betydelse för kvinnorna, eftersom det är de som än så länge och under en överskådlig framlid står för markservicen, för hemarbetet i familjerna.

Del sista områdel som griper in i kvinnokampen är utbyggnaden av barnomsorgen. Daghem och fritidshem skall självfallet byggas för barnens skull, men utbyggnaden av barnomsorgen är ofta en gmndfömlsätlning för all kvinnorna skall kunna komma ut i förvärvslivet. Minst hälften av alla förskolebarn har förvärvsarbetande mödrar. Redan inom ett år efter barns födelse är 60 96 av mödrarna ute i förvärvslivet. För några år sedan fattade riksdagen beslutet att försöka vädja lill kommunema all bygga 100 000

Nr 71

Torsdagen den 2 februari 1978

Allmänpolitisk debatt

147

Nr 71

Torsdagen den 2 februari 1978

Allmänpolitisk debatt

daghemsplatser på fem år. Vänsterpartiet kommunistema protesterade mot den låga utbyggnadstakten, eftersom redan då 450 000 förskolebarn behövde plats på daghem. Nu visar det sig att inte ens dessa 100 000 platser kommer lill stånd. Det borde vara dags för politiker att inse att det inte räcker med vädjanden och hopp om god vilja närdet gäller att trygga barnens omsorg. För det första behövs det en lagstiftning som tvingar kommunerna att bygga bort bristen, så att alla bam flr plats. För del andra måste kommunerna fl pengar av staten till att bygga och driva daghem och fritidshem.

Borgerliga politiker gör inget för att underiätta kvinnornas utträde på arbetsmarknaden. Till kvinnoma vill man i stället ge nålpengar -jag tror del är 25 kr. om dagen - som dessutom skall beskattas. Jag sade tidigare att kvinnokön ger lägre lön, men den borgeriiga lönen till hemarbetande kvinnor slår alla rekord i fråga om låghet. Regeringen säger sig värna om sysselsättningen och om jämställdheten mellan män och kvinnor. Men rätlen till arbete garanterar man inle genom en slapp låtgåpolitik eller genom en gåvopolitik åt företagen i tron atl de s. k. fria marknadskrafterna skall åstadkomma arbetstillfällen. För att garantera en sysselsättning krävs en planmässig utbyggnad av industri, kommunikationer, social och kulturell service, utbildning och mycket annat.

Kvinnans fulla rätt till ekonomiskt oberoende kan inte förverkligas så länge hon förvägras rätten till arbete. Kampen för likställdhet mellan kvinnor och män måste gälla rätten till kortare arbetsdag för alla. Regeringen vill att arbetstidsförkortningen skall bli möjlig bara för högavlönade småbarnsföräldrar som har råd att avstå en fjärdedel av sin lön för atl vara hemma med barnen. Det kan man kalla jämställdhelspolitik av borgeriig modell.

Vad som i stället behövs för att förverkliga en jämställdhet mellan män och kvinnor är för det första en utbyggd barnomsorg så alt alla barn flr plats, för det andra en verkligt jämlik möjlighet till utbildning, för det tredje en garanterad sysselsättning för alla med en förkortad arbetsdag för alla människor lill sex timmar, och för det fjärde en annan bostadspolitik som tillgodoser de förändrade livsformer som de flesta familjer lever i i dag.

148

MAJ PEHRSSON (c):

Hert talman! Vi har i vårt samhälle många ungdomar som har svåra problem. De känner sig isolerade, rotlösa och otrygga och blir lätt offer för narkotika- och älkoholmissbmk. Vilken är då orsaken, och vad kan vi göra för atl förebygga?

Orsaken kan till en del vara den centralisering som tidigare har ägt mm i samhället. När del i dag satsas på atl de sociala aspekterna skall fl ökat utrymme i samhällsplaneringen är det därför enligt min mening ett steg i rätt riktning.

Hur skall vi förebygga? Vi måste ge alla de unga elt arbele. Alla partier har som målsättning att alla som vill ha ett arbete också skall fl det. I centerns partiprogram heter det: "Arbete är grunden för försörjning och trygghet. Samhället skall garantera att principen om trygghet för individen till arbete och inkomsi kan förverkligas. Arbetsmarknadspolitiken skall vara inriktad

på att ge människorna möjlighet till fritt vald och meningsfull sysselsättning. Det är angeläget att tillvaralaga möjligheterna till växling mellan utbildning och yrkesliv."

Hurdan är då situationen i dag? 1 december månad 1977 hade vi 77 000 arbetslösa. Det är en mycket hög siffra, även om den är lägre än siffran för december året innan. Arbetslösheten fördelade sig på 36 000 kvinnor och 41 000 män. Men, och del är verkligen bekymmersamt, av de arbetslösa i december var 27 000 ungdomar mellan 16 och 24 år. Vi vet att ungdomsarbetslösheten oroar inte bara i vårt land. Vid det nordiska statsministermötet i december uppnåddes enighet om att det i de nordiska länderna skall föras en politik som kan säkra sysselsättningen både på kort och lång sikt. Åtgärder för att tillförsäkra ungdomen arbetstillfällen skall studeras gemensamt, säger statsministrama. Även inom OECD har man uppmärksammat dessa problem och man har beslutat att ta nya tag mot ungdomsarbetslösheten.

Var och en förstår mycket väl hur svårt det kan vara för en ung människa som vill ha men inte kan fl ett arbete. Del kan vara en ungdom som är färdig med sin utbildning eller en som är skollrölt och söker jobb men inte kan fl något. Att inte tjäna egna pengar, att vara beroende av föräldrar eller socialvård kan ge en känsla av osäkerhet och maktlöshet, ja, den unge kan helt enkelt känna sig utanför i samhället. Det här är mycket fariigt. Del kan skapa isolering och passivitet. Och det är oerhört angeläget atl någonting sker snabbt som förändrar situationen för ungdomen i vårt land.

Det är viktigt atl sysselsättningen för de arbetslösa ungdomarna upplevs som ett problem, ja, som hela samhällets angelägenhet. Det behövs intim samverkan mellan främst arbetsförmedlingen, skolmyndighetema, de sociala nämnderna och representanter för arbetslivet.

Vad har då hänt som är ägnat att förbättra situationen? Regeringen har verkligen vidtagit kraftfulla åtgärder. Omkring 20 800 ungdomar under 25 år deltog i december 1977 i arbetsmarknadsutbildning. Det var en ökning med ca 6 500 jämfört med samma månad 1976.

I december 1977 deltog ca 23 500 ungdomar under 25 år i olika slags beredskapsarbeten. Det var ca 7 150 fler än vid motsvarande tidpunkt 1976.

Riksdagen antog under hösten 1977 ell arbetsmarknadspoliliskt åtgärdsprogram för hösten och vintern 1977/78. Åtgärdsprogrammet omfattar en rad insatser för sammanlagt ca 2 miljarder kronor, av vilka de flesta sätts in under tiden fram till den 1 juli 1978. En stor del av dessa samlade insalser avser åtgärder som syftar lill att motverka arbetslösheten bland ungdomar.

1 budgetpropositionen 1977/78 sägs alt del nu inle är möjligl atl la ställning till behovet av fortsatta åtgärder av detla slag efter den 1 januari 1978 men att regeringen kommer att pröva denna fråga i särskild ordning om utvecklingen gördel motiverat. De flesta av de åtgärder som ingår i åtgärdsprogrammel för vintern 1977/78 är av sådan art all de faller inom området för regeringens beslutanderätt.

I budgetpropositionen föreslås dock vissa insatser som direkt avses komma bl. a. den arbetslösa ungdomen lill del. Arbetsförmedlingens utbyggnad

Nr 71

Torsdagen den 2 febmari 1978

Allmänpolitisk debatt

149

Nr 71

Torsdagen den 2 februari 1978

Allmänpolitisk debatt

föreslås således fortsätta även under nästa budgetår med särskilt intensiva insatser för atl hjälpa arbetslös ungdom. Ett nytt system för bidrag till kommunala beredskapsarbeten, vilket främjar en inriktning på dagsverksbilliga arbeten, föreslås. Detta bidrar till att fl fram arbeten som är lämpliga för ungdomar.

I budgetpropositionen sägs också atl ansträngningarna att förverkliga målet alt alla ungdomar skall garanteras arbete, praktik och utbildning fortsätter. Ytteriigare åtgärder i detta syfte kommer atl övervägas, bl. a. på grundval av sysselsäitningsutredningens nyligen avlämnade förslag.

Det har nu kommit besked om att regeringen beslutat tillsätta en ungdomsdelegation som på olika sätt skall verka för att alla ungdomar garanteras arbete, praktik eller utbildning. Även det beskedet visar hur aktivt regeringen arbetar för atl söka lösa de här frågorna. Del är givetvis angeläget att alla medverkar, alt insatser görs på olika nivåer, att stat, landsting och kommuner var och en på sitt område gör insatser och alt arbetsgivare och förelagsledare också hjälper lill.

Jag tror alt det är nödvändigt med en genomgång av alla arbetsplatser, stora och små, för att söka möjligheter till ökad sysselsättning, och då speciellt för ungdom. Det vore också bra med en översyn av paragrafer och bestämmelser så att de inte utgör hinder för anställning av ungdomar.

Jag anser också att vi måste fl en utbildning med starkare band mellan skola och arbetsliv och längre praktikperioder i skolan. Bäst tror jag det vore med varvad utbildning - teori en termin och praktik nästa. Det skulle förbättra situationen för skolirölla elever, och del skulle också förbättra kontakterna mellan skola och arbetsliv, samtidigt som eleverna kunde känna ökad trygghet och säkerhet inför sitt inträde på arbetsmarknaden.

Vi måste, som Jag sagt tidigare, hjälpas åt. Det är en gemensam uppgift för oss alla att se till atl de unga flr sysselsättning. Del är ett stort ansvar som vilar på var och en av oss.

150

BONNIE BERNSTRÖM (fp):

Herr talman! Aldrig tidigare i historien har föräldrama kunnat köpa så mycket prylar åt sina bam som under 1970-talet. Men villkoren är olika för olika familjer. Alltjämt är välståndet ojämnt och oräUvist fördelat.

Under 1950- och 1960-talen väntade sig många att en materiell välståndsökning skulle lösa många av de sociala problemen och göra människor lyckligare. Välståndsökningen underiällar visseriigen för människor att ta itu med andra bekymmer än mat och husmm. Men tyvärr måste vi inse alt många av orsakema lill dagens barn- och ungdomsproblem har vuxit fram som en biprodukt till många av de stora reformerna.

En hög bostadsstandard har vi fltt till priset av större och sterila bostadsområden med främlingsfientlighet, långa resvägar till både arbete och service, med en bullrig trafik och utan några lekplatser för barnen.

En längre utbildning för alla har vuxit fram utan all vi har kunnat lösa sociala problem som mobbning och skolk och utan att de svaga eleverna filt sin chans.

Kvinnorna har äntligen fltt komma ul på arbetsmarknaden, eftersom samhället nu behöver dem, men delta ulan att jämställdheten mellan kvinnor och män har blivit verklighet och utan alt en god barnomsorg har bejakats. Kvinnans roll har radikalt förändrats men mannens roll har inle gjort del. De 10 96 pappor som tar barnledigt är en försvinnande liten grupp.

Välståndet bygger bl. a. på specialisering. Människors liv är i dag sönder-slyckade. Generationerna lever åtskilda från varandra. Vi bor på ett ställe, arbetar på ett annal, har vårt föreningsengagemang eller vår fritidssysselsättning på ett tredje.

Barnens kontakter med vuxna har blivit färre -del finns många barn i dag som inte vet hur gamla ser ul. Det finns få vuxna som deltar naturiigt i barnens liv och hjälper dem att lösa konflikter och lär dem goda spelregler. Dagens barn flr ocksl leva vägg i vägg med elt stort antal människor utan all dessa människor angår varandra eller har några kontakter med varandra. Å andra sidan upplever barn i massmedia närbilder från avlägsna och ofta dramatiska miljöer; avlägsna problem kommer dem nära men nära existerande människor är avlägsna.

Kärnfamiljen är ofta hänvisad till atl själv lösa alla problem. Samhället i vid mening, dvs. alla andra, griper in först när familjens misslyckande är så kapitalt att det är fara för liv och lem. Del slutna och opersonliga samhället blir en verklighet.

Föratt ett mänskligare samhälle skall uppnås krävs bl. a. en öppenhet och tolerans mot andra människor. Bam kan skapa fömtsättningar för en ökad öppenhet, exempelvis genom alt vi flr kontakt med andra barns föräldrar. Barn kan kanske förändra mannens inställning från att vara karriärinriktad lill atl visa mer känslor, lill alt öppna sig mot andra människor.

Barn kan bidra till att öka gemenskapen mellan vuxna och göra arbetslivet och boendemiljön mänskligare. Utan debatten om barns behov hade aldrig diskussionen om arbetstidsförkortning och flexibel arbetstid fltt den intensitet som den har, och Irafiksaneringen i många bostadsområden hade aldrig kommit till stånd.

Om vi i reformeringen av samhället tar hänsyn lill barnen blir del också ell bättre samhälle för de vuxna. Barnen t)ehövs helt enkelt. Det är ett allvarligt symtom på elt barnfienlligl samhälle när det föds färte bam. Det är också ett symtom på all ojämlikheten mellan kvinnor och män är stor.

En betydande del av statens, landstingens och kommunernas utgifter gäller insalser för barn och ungdom. Barnbidrag, bostadsbidrag, den kommunala barnomsorgen, skolväsendel, slödel till barn- och ungdomsorganisationer, lill idrott och kultur utgör den största delen av utgifterna. Åtskilliga utredningar har behandlat barns villkor och barnfamiljernas situation. Ändå har vi inle lyckats lösa den ekvation som föräldrar dagligen kämpar med: hur de skall fl arbetstid, restid, fritid, familjeumgänge, hushållsarbete, tid för föreningsarbete m. m. atl gå ihop.

Den som har högre ekonomisk standard har dock bättre förutsättningar alt lösa problemen. Barn lill föräldrar ur socialgmpp I har t. ex. kortare vislelselider på daghem än barn ur socialgrupp 3. Det delade ansvaret för

Nr 71

Torsdagen den 2 febmari 1978

Allmänpohtisk debatt

151

Nr 71

Torsdagen den 2 febmari 1978

Allmänpolitisk debatt

152

barnen finns i de familjer där kvinnorna har högre inkomst - del visar försäkringskassornas redovisning av föräldraledigheten. I de familjerna lar papporna barnledigt i slörre utsträckning. Det är lättare alt vara jämställd om man också har råd med det.

Sämst möjligheter all fl ekvationen atl gå ihop har de ensamma föräldrarna, vilka lill 93 % består av ensamma mammor. Enligl socialstyrelsens levnads- och miljöundersökning - SOMI - som presenterades våren 1977 om förhållandena i Stockholms län har ensamma mammor lägre lön, längre arbetstider, dåliga arbetsförhållanden, sämre hälsa, färre grann- och vänkontakter, längre vistelsetider för sina barn på dagis m. m.

Även mångbarnsfamiljerna är en grupp som inte kommit i åtnjutande av den allmänna välståndsutvecklingen i samma utsträckning som andra grupper. Också de har lägre inkomst, sämre standard per capita och sämre möjligheter att få sin barnomsorg ordnad. De är överrepresenterade som socialbidragsmotlagare och har förte tillföllen till vidareutbildning. Mång-barnsmammorna har även lägre förvärvsfrekvens.

I förta veckan kunde vi läsa om en sexbarnsmamma som hungerstrejkade i protest mol matpriserna. Även om familjens ekonomi blev mycket summariskt presenterad i tidningarna, så är det ändå kärvt för en familj med så många barn atl leva på en godtagbar nivå. Barnbidrag och föräldrapenning på sammanlagt ett par tusen kronor i månaden glömdes bort i tidningsreferaten, förmåner som förbättrats sedan den nya regeringen tillträdde.

Folkpartiet har haft en arbetsgrupp som under 1977 arbetat med förslag till en politik för bam och ungdom på 1980-taIet. Arbetsgruppens förslag presenterades i december förra året. Åtskilliga reformförslag presenterades i arbetsgruppens rapport. 1 en liberal reformpolitik är dock en god kommunal tillsyn gmnden för en valfrihet för familjerna, för jämställdhet mellan kvinnor och män och för trygghet för barnen. Alla som vill ha kommunal tillsyn måste fl det, slår arbetsgmppen fast.

Denna regering har hårdare än den tidigare slagit fast alt i ett starkt begränsat utrymme för sociala reformer måste daghemsutbyggnaden prioriteras tillsammans med vården för de gamla. En daghemsplats är det viktigaste stödet såväl ekonomiskl som socialt och mänskligt till ensamstående föräldrar, till mångbarnsfamiljerna och lill de ekonomiskl svaga grupperna i samhället, och det är i synnerhet ett stöd för barnen. En planering bör snabbt komma till stånd för alt nå det mål som riksdagen uttalade våren 1976, dvs. all behovet av barnomsorg skall vara täckt inom en tioårsperiod. Utbyggnaden av barnomsorgen måste också kombineras med en fortsatt utbyggnad av föräldraförsäkringen, så all arbele och familj kan förenas.

Arbetsgruppen har också tagit upp kravet på alt dellidsförskolan bör fortsätta alt utbyggas till alt på sikt också omfatta alla fyraåringar. Del skall vara ett stöd för de barn som inte kommer i kontakt med daghemmen.

Fler små enheter behövs också inom barnomsorgen. Lägenhetsdaghem kan framför allt lösa de stora tätorternas problem atl hitta mark för utbyggnaden. Män måste i allt större utsträckning rekryteras som personal. Pensionärer och skolungdom bör fl ökade möjligheter atl hjälpa till i

barnomsorgen. På så sätt kan generationerna knytas samman.

Föräldrar, personal och barn måste fl ett ökat infiytande på barnomsorgen. Därför behövs lokala styrelser för daghemmen och fritidshemmen. I en motion angående barnomsorgen till årets riksmöte av mig och andra liberaler finns de här tankegångarna återgivna.

Till sist, herr lalman, vill jag säga något till Göran Karisson i Huskvarna. Han är nu inle kvar i kammaren - när kvinnorna går upp i talarstolen, då går Göran Karisson ut. Han vinner inte förtroende för en socialdemokratisk politik när han bl. a. blundar för den daghemsbrist som den socialdemokratiska regeringen såg så lättsinnigt på. Göran Karissons demagogi är elt hån mot de daghemsbekymmer som småbarnsföräldrar kämpat med både före och efter 1976 och elt hån mol alla de barn som lämnats utan tillsyn såväl på dagen som på nallen. Men det kanske är så att Göran Karisson tappade skygglapparna först när den socialdemokratiska regeringen föll i valet 1976. Det är väl bra alt Göran Karisson äntligen böriar se hur det är i verkligheten.

Nr 71

Torsdagen den 2 februari 1978

Allmänpohtisk debatt

Överiäggningen var härmed slulad.

§ 2 Meddelande om fråga

Meddelades att följande fråga framställts

den 2 februari

1977/78:278 av tredje vice talmannen Kari Erik Eriksson (fp) till budgetministern om beräkningen av avdraget för vissa bilkostnader vid 1979 års inkomsttaxering:

I årets budgetproposition förvarnas om en höjning av bensinskallen. Allt tyder på att detta också blir riksdagens beslut.

För alla "pendlare" innebär detta betydande merkostnader för resor mellan bostad och arbetsplats, en kostnad som enligt min mening borde vara avdragsgill i självdeklaralionen.

Med hänvisning till del anförda hemställer jag att till budgetministern fl ställa följande frlga:

Kommer statsrådet att medverka till att hänsyn tas till bensinskattehöjningen vid fastställande av avdrag i 1979 års självdeklaration för resor med egen bil mellan bostad och arbetsplats?

§3 Kammaren åtskildes kl. 21.30.

In fidem

BERTIL BJÖRNSSON

/Solveig Gemert