Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1977/78:70

Torsdagen den 2 februari

Kl. 10.00

§ 1 Justerades protokollet för den 25 januari.

§ 2 Om integritetsskydd för studiemedelssökande

Justitieministern SVEN ROMANUS erhöll ordet för atl besvara Linnea Hörléns (fp) den 25 januari anmälda fråga, 1977/78:264, och anförde:

Herr lalman! Linnea Hörién har frågal mig vad jag avser att göra för atl öka den personliga integriteten för den som söker studiemedel.

I motiveringen lill frågan framhålls alt man i ansökan om studiemedel skall uppge skäl för studieavbrott och andra förhållanden som har påverkat tidigare studier. Som exempel på omständigheter som kan förekomma i ansökningar nämns anledning till vistelse på sjukhus, kriminell belastning samt narkotika- och alkoholproblem. Vidare framhålls att ansökningarna är offentliga handlingar.

Del är rikligt att sekretess i sludiestödsärenden f n. saknas nästan hell. Del finns inga bestämmelser om tystnadsplikt, och handlingssekretess gäller -enligt 14 § sekretesslagen - endast i de särskilda ärenden som rör ersäUning för studiestöd under sjukdom. Frågan om ett bättre sekretesskydd övervägs emellertid f n. inom jusliliedeparlemenlei. I en departementspromemoria med förslag till ny sekretesslag föreslås bl. a. en bestämmelse som gäller ärenden om studiestöd. Förslaget innebär i den delen atl sekretess, dvs. både handlingssekretess och tystnadsplikt, i princip skall gälla för uppgift om enskildas personliga och ekonomiska förhållanden under förutsättning att det kan antas alt röjande av uppgiften skulle medföra skada eller men för den enskilde.

Departementspromemorian har varit ute på en omfattande remiss som i dag är i del närmasle avslutad. F. n. sammanställs de synpunkter som hittills har kommit fram. Del fortsatta arbetet bedrivs med sikte på att proposition i ämnet skall föreläggas riksdagen under nästa riksmöte.

LINNEA HÖRLEN (fp):

Herr talman! Jag lackar juslitieminislem för svaret på frågan.

Sekretessfrågorna ärju ett besväriigl kapitel i svenskt rättsväsende, och de får i ett tekniskt utvecklingsskede som vårt en allt större omfattning. Sveriges förenade studentkårer har ju slagit larm beträffande behovet av ett sekre-tessbeläggande av studienämndernas personakler, dvs. sludiemedelsansök-ningarna. I dessa ingår, som justitieministern nämnde, ofta detaljerade uppgifter om högst personliga förhållanden. De sökande tvingas redogöra för fysiska och psykiska sjukdomar, eventuella lakar- och kuralorkonlakler.

Nr 70

Torsdagen den 2 februari 1978

Om upprätthållande av driften på Nora Bergslags Järnväg

misshälligheter i hemmet, problem i samband med skilsmässa m. m. Dessutom måste den sökande lämna exakt redogörelse för sin ekonomiska situation.

Alla dessa uppgifter är i dag offentlig handling. Det är således fullt möjligt för t. ex. en arbetsgivare att den här vägen ta reda på en arbetssökandes personliga förhållanden under studietiden eller för en student att få fram uppgifter om en studiekamrat, vilka vederbörande väl inte alltid vill lämna ul till en privatperson.

Sökande av vuxenstudiestöd löper ännu större risk att deras personliga förhållanden kommer till obehörigas kännedom. Den hårdare konkurrensen om vuxenstudieslödet medför alt de sökande måste ge myckel detaljerade uppgifter om sina personliga förhållanden för atl över huvud taget komma i fråga för studiestöd. Här finns en uppenbar risk för atl andra går in och kontrollerar vad som är "gångbara argument" för att fl studiestöd.

Enligt uppgift från sludiemedelsnämnden i Slockholm har del hänt, alt studenter valt den personliga integriteten i stället för studiemedel. Man har alltså inle velat lämna ut den personliga information om sig själv som krävdes för att få ul studiemedel. Det skulle kunna betyda alt den som bäst behövde samhällets ekonomiska stöd gick miste om det. Delta är enligt min mening naturiiglvis högst otillfredsställande förhållanden. Men efter de uppgifter Jag nu fltt förutsätter jag atl en ändring snarast kommer lill stånd. Jag vill emellertid understryka behovet av att propositionen kommer så tidigt under kommande riksmöte att de nya bestämmelsema kan träda i kraft helst fr. o. m. nyåret 1979.

Överiäggningen var härmed slutad.

§ 3 Om upprätthållande av driften på Nora Bergslags Järnväg

Kommunikationsministern BO TURESSON erhöll ordet för atl besvara Gunilla Andres (c) den 13 januari anmälda fråga, 1977/78:254, och anförde:

Herr lalman! Gunilla André har frågat mig omjag avser att la några initiativ för alt upprätthålla driften vid Nora Bergslags Järn väg i avvaktan på underiag för slutligt ställningstagande i frågan.

Jag hade redan då Gunilla André ställde sin fråga tagit sådana initiativ som efteriyses i frågan. Initiativen gav positivt resultat. Järnvägsbolaget har-som framgått av uppgifter i press och massmedia - avstått från den till månadsskiftet januari-februari planerade nedläggningen av driften på järnvägen. Fortsatt drift i oförändrad omfattning är garanterad fram lill den I maj i år. Tiden fram lill dess slår alltså till buds för alt klariägga hur godstransporterna framdeles bör ordnas i trafikområdet. Regeringen har tillkallat en särskild utredare för nämnda ändamål.

GUNILLA ANDRE (c):

Hert talman! Jag lackar kommunikationsministern för svaret på min fråga. När jag ställde denna var situationen minst sagt prekär för de anställda vid NBJ men också vid förelag som är beroende av Jämvägen för sin transport-försörjning. Nora Bergslags Järnväg, som ägs av Broströmskoncernen, avsåg atl lägga ned driften. Del rådmm som nu kommit lill stånd var helt nödvändigt. Nu gäller det atl snabbt komma fram lill en lösning. Den osäkerhet och oro som råder inför framtiden är mycket pressande. Flera förelag är direkt och indirekt beroende av denna järnväg. Skulle den läggas ned, betyder det att många anställda måste friställas.

Till bilden hör även den besvärliga situationen för Otterbäckens hamn, som också ägs av NBJ. Gullspångs kommun har för att rädda hamnen beslutat om köp, men endast under fömtsättning alt det kan garanteras fortsalt drift på Järnvägen.

Det finns således flera skäl alt åberopa mot en nedläggning av järnvägen. Regionalpolitiskt skulle en nedläggning innebära ett mycket hårt slag. Av svaret på min fråga framgår att regeringen tillkallat en särskild utredare. Jag vill uttala min tillfredsställelse över atl regeringen har tagit della initiativ, och Jag hoppas också att det skall leda till önskvärt resultat. lag vill emellertid vädja lill kommunikationsministern att göra allt för att fl till slånd fortsalt drift för Jämvägen och att beslut härom kan fattas så snabbt som möjligt.

Nr 70

Torsdagen den 2 februari 1978

Om regeringens beslut i visst ärende rörande bemanning av fartyg

Överiäggningen var härmed slulad.

§4 Om regeringens beslut fartyg

visst ärende rörande bemanning av

Kommunikationsministern BO TURESSON erhöll ordet för att besvara Birger Rosqvisls (s) den 19 januari anmälda fråga, 1977/78:258, och anförde:

Herr lalman! Birger Rosqvist har frågal mig vilka motiveringar som ligger bakom del av regeringen fattade beslutet om minimibesätlning för motor-fartyget Bremön.

Regeringen avgjorde i december förra året ell ärende angående besvär över sjöfartsverkels beslut om minimibesätlning för motorfartyget Bremön. Sjöfartsverkets beslut innebar att bemanningen i högst s. k. nordsjöfart minskades med fem man jämfört med tidigare bemanningspraxis. Regeringens beslut innebär - med en besättning av samma sloriek som enligl sjöfartsverkets beslut - en anpassning av besättningens sammansättning lill de speciella förhållanden som råder för fartyget.

Regeringen har ansett atl vakttjänsten kan klaras med två styrmän i stället för tre utan att sjöarbetstidslagens bestämmelser frångås, under fömtsättning all befälhavaren i enstaka falt går vakt under kortare tid och atl fartyget i stort sett används på samma sätt som skett sedan dess leverans i december 1976. Drift med obemannat maskinmm ger möjlighet att minska maskinbefälet

Nr 70

Torsdagen den 2 febmari 1978

Om regeringens beslut i visst ärende rörande bemanning av fartyg

från två lill elt bl. a. med hänsyn till tillgången på reparations- och underhållsresurser från land i del relativt begränsade fartområde som är aktuellt. Regeringens beslut om minimibesätlning skall gälla under en begränsad försöksperiod. Sjöfartsverket kommer atl fortlöpande följa upp försöket och göra en slutlig utvärdering.

Regeringens ställningslagande grundar sig på bestämmelserna i sjösäker-helslagen om minimibesätlning. Besättningens sammansättning till antal och kvalifikationer skall enligl lagen bestämmas med hänsyn lill fartygets sloriek, beskaffenhet, utmstning, användning och den fart, som fartyget nyttjas eller avses atl nyttjas i. Minimibesällningens storlek skall fastställas med utgångspunkt endast i säkerhetskraven. Vid sjösäkerhetslagens tillkomst förutsattes bl. a. atl det nya systemet skulle ge möjlighet till en fortlöpande och smidig anpassning av fartygsbemanningen efter den snabba tekniska utveckling som präglar moderna sjöfarlsförhållanden, dock utan att för den skull säkerhetskraven åsidosattes.

Bremön är ett myckel modernt och tekniskt avancerat fartyg. Del är avsett all användas i irampfart för transport av bulkvaror såsom malm, kol, koks, kalksten, spannmål o. d. Fartyget går normall korta resor och ligger i hamn mer än hälften av tillgänglig tid. Dessa förhållanden påverkar bemanningen.

Birger Rosqvist har också lagit upp frågan om handläggningen av ärendet har skett i strid mot medbestämmandelagens föreskrifter och anda.

Jag vill påpeka atl medbestämmandelagens regler avser förhållandet mellan arbetsgivare och arbetstagare. Del nu akluella ärendet rör en offentligrältslig fråga av säkerhelsnatur där berörda parter har hörts genom remissförfarande. Rederiets besvär har därvid avstyrkts av Sveriges farlygs-befälsförening och Svenska maskinbefälsförbundet men tillstyrkts av Svenska sjöfolksförbundet, Sveriges redareförening och Rederiföreningen för mindre fartyg.

BIRGER ROSQVIST (s):

Herr talman! Jag ber all få lacka för svaret på min fråga. Anledningen till all jag ställt den är att regeringen i strid mol del råd regeringen fått från sin fömämsla expertis på områdel, sjöfartsverket, har fastställt en viss utformning av besättningen på ifrågavarande fartyg.

I lagen om säkerhet för fartyg står det att för fartyg överstigande en viss bmtlodräklighel skall sjöfartsverket, efter samråd med organisationer representerande redare och ombordanställda, fastställa den minsta besättning som kan anses betryggande från sjösäkerhetssynpunkt. Det är vad sjöfartsverket har giort i detta fall.

Herr lalman! En befälhavare på elt fartyg kan aldrig koppla av hell, även om del finns tre styrmän ombord. Om fartyget - i detla fall en 6 000-lonnare -går i Östersjö- eller Nordsjöfart, har befälhavaren lill sjöss 24 limmars Jourljänst. Han flr rycka in när som helst när fartyget går i livligt trafikerade eller trånga passager, vid dåligt väder, vid tjocka och vid nedsatt sikt. Befälhavaren har ansvar för navigering, för fartyg och folk 24 timmar om

dygnet. Han kan inte koppla av vare sig till sjöss eller i hamn. Regeringen tycker, i motsats till säkerhetsmyndighelen, att han dessutom skall ta vakttjänst och utföra ytteriigare arbete! Han skall ha åtta limmars arbetsdag och 16 limmars jourljänst per dygn, och han skall också utföra deljobb som åligger en styrman. Av bara farten har man vidare ordnat det så alt den som har ansvaret för de, som del har sagts, 4 200 hästkrafterna i maskinmmmet -maskinchefen - också blir ulan behörig maskinist! Det blir 24 timmars jour i hamn och till sjöss även för maskinchefen.

Hur ser man då på det här förfarandet utanför vårt lands gränser? Utländska redare-arbetsgivare torde snabbt vilja kopiera den svenska regeringens nya personal- och säkerhetspolicy för sjöfarten. Men hur kommer andra att betrakta oss vid konferenser och när vi biträder konventioner som uppmanar till högre säkerhet och skydd för människor, deras arbetsmiljö, sjösäkerheten och den yttre miljön i kampen för renare hav, när vi själva går till väga på det här sättet?

I del här fallet har jag hört såväl Sveriges farlygsbefälsförening som Svenska maskinbefälsförbundet säga att medbestämmandelagen inte har tillämpats. Kommunikationsministern anser atl delta är en fråga mellan arbetstagare och arbetsgivare. Men så har det ju inte varit i detta fall. Regeringen har fastställt en viss form av bemanning. Regeringen har därigenom ålagt befälhavarna all ulföra arbetsuppgifter som de inte är anslällda för. Regeringen har alltså blandat sig i anslällningsförfarandet.

De ansvariga till sjöss är mycket oroliga för konsekvenserna av detta förfarande. Det kommer självfallet all åberopas i andra fall. Enligt uppgifter som jag fltt finns det f n. för ytteriigare åtta sådana fartyg ansökningar där man väntar på besked om man också där kan fl dra in på sin befälsbemanning.

Kommer det all vara kommunikalionsministems policy att tillåla en fortsatt tillämpning av detta sätt för befälsbemanning?

Nr 70

Torsdagen den 2 februari 1978

Om regeringens beslut i visst ärende rörande bemanning av fartyg

Kommunikationsministern BO TURESSON:

Hert lalman! Jag vill bara säga att erfarenheterna från åtta månaders drift av båten visar atl befälhavaren endast vid mycket fl tillfällen har behövt gl vakt och då endast i mycket korta pass.

Jag vill också understryka all del är en försöksverksamhet, begränsad lill ett år. Vi har ansett del värdefullt att fl erfarenhet av hur en ökad mekanisk och teknisk utmstning på en bål kan användas för att ändra på minimibe-manningsreglema.

Birger Rosqvisl frågade lill sist hur jag skulle ställa mig lill de ytieriigare ärenden som nu ligger hos regeringen med överklaganden av sjöfartsverkets beslut. Det kan jag självfallet inle ge någol generelll svar på; vi kommer alt pröva varje ärende för sig. Någon risk för att det blir en slentrianmässig behandling på gmndval av utgången i fallet Bremön föreligger naturiiglvis inte. Jag vill i det sammanhanget ännu en gång understryka aU del är fråga om en försöksverksamhet. Måhända räcker det med försöksverksamhet på ett eller annat fartyg.

Nr 70

Torsdagen den 2 februari 1978

Om regeringens beslut i visst ärende rörande bemanning av fartyg

BIRGER ROSQVIST (s):

Herr lalman! Det här är ett modernt, tekniskt väl utrustat och utformat fartyg, säger kommunikationsministern. Men i förhandlingama med Maskinbefälsförbundet f n. råder det tvistigheter om hur stark maskin fartyget har. Det finns nämligen en gräns vid 4 000 hästkrafter. Nu hävdar redarintressena att maskinen är under 4 000 hästkrafter, men enligl de uppgifter som tidigare lämnats har den 4 200. Då frågar man sig: Hur noggrann har undersökningen varil av den tekniska utmstningen på det här fartyget, när man inte ens vet hur stark maskin det har, utan detla efteråt måste ulredas särskilt?

Kommunikationsministern har vidare i svaret hänvisat till atl Sjöfolksförbundet tillstyrkt denna form av bemanning. Även redama har giort del. Till del vill jag säga alt samförstånd med löntagarnas organisationer är väl inte del viktigaste för den nuvarande regeringen. Del man ytterst har fallit tillbaka på är arbetsgivarintressena, i det här fallet Rederiföreningen för mindre fartyg. Kan man också fl det dithän atl det går all konslmera situationer där fackliga organisationer synes komma i motsatsförhållande till varandra kan man liksom triumfera.

Herr talman! Den här frågan är av mycket allvarlig karaktär, och de parter som är inblandade slåss samtliga med kniven på stmpen för sina jobb. Fartygsbefälsföreningen har uttalat all regeringen infört en konjunkturan-passad sjösäkerhet.

Kommunikationsministern BO TURESSON:

Herr talman! Del är ingalunda som Birger Rosqvist påstår, alt vi har bundit upp vårt beslut på del förhållandet alt Svenska sjöfolksförbundel och redarorganisationema har tillstyrkt. Det harjag bara nämnt i slutet på svaret för Birger Rosqvisls egen information. Det är inte alls det som är avgörande för vårt ställningstagande. Avgörande är alt vi har ansett det angelägel och intressant att fl en försöksverksamhet, för alt när den är utvärderad kunna dra slutsatser för fortsatt agerande.

BIRGER ROSQVIST (s):

Herr talman! Del är också andra förhållanden som ligger bakom det här beslutet. Det har framskymtat i vissa sammanhang alt de som är anslällda ombord på fartyget själva inte har någonting atl invända, och de har också hörts. Men vad kommunikationsministern inte har sagt är atl de som är anställda just på de här befattningarna på fartyget också har ett arbetsgivar-intresse; de är nämligen också redare i fartyget. Därigenom kommer kanske frågan i en annan dager, när man vill framhäva att den som det berör i och för sig inte har någonting all invända. De befälhavarna eller maskincheferna har ingenting att invända mot all få det ytteriigare ansvaret. Men beslutet och försöksverksamheten gäller ju inte bara dem - det gäller hela denna yrkeskategori.

Överiäggningen var härmed slutad.

§ 5 Om breddning av den smalspåriga järnvägen Landsbro-Målilla

Kommunikationsministern BO TURESSON erhöll ordet för att besvara Arne Franssons (c) den 24 januari anmälda fråga, 1977/78:262, och anförde:

Hert talman! Arne Fransson har frågal mig vilket resultat man kan förvänta av det pågående utredningsarbetet om en breddning av Järnvägen Landsbro-Vetlanda-Målilla med stickspår Kvillsfors-Paulislröm och när ulredningen beräknas vara klar.

Inom ramen förden regionala trafikplaneringen har länsstyrelserna lämnat olika förslag till breddning, nybyggnad eller uppmstning av järnvägslinjer. Jag avser att behandla denna typ av frågor i en samlad trafikpolitisk proposition.

Nr 70

Torsdagen den 2 februari 1978

Om breddning av den smalspåriga Järnvägen Landsbro-Målilla

ARNE FRANSSON (c):

Hert lalman! Jag får lacka kommunikationsministern för svaret på min fråga.

Det utredningsarbete som en arbetsgmpp har bedrivit med represenlanler från Vetlanda och Hullsfreds kommuner jämte länsstyrelserna i Jönköpings och Kalmar län, och som överiämnades till kommunikalionsdeparlementel i november 1975, innebar förslag lill en breddning av den smalspåriga Järnvägen Landsbro-Målilla med stickspår lill Kvillsfors och Paulislröm. Båda länsstyrelserna har tillstyrkt förslaget. En breddning av den ifrågavarande järnvägen utökad med ett stickspår går helt i linje med de allmänna strävandena inom såväl regional- som trafikpolitiken. Jönköpings läns östra delar har under lång tid haft en i förhållande lill övriga delar av länet svag utveckling. Behovet av olika stimulerande insatser är därför oerhört stort och har också betonats i olika sammanhang av länsmyndigheterna.

En av de viktigaste förutsättningarna för en gynnsam utveckling inom området är förekomsten av goda kommunikationer för såväl person- som godsbefordran. I del yttrande som länsstyrelsen i Jönköpings län överiämnade 1975 sade man bl. a. all "arbetet synes vara ett lämpligt objekt för beredskapsarbete och bör snarast delaljprojekleras för atl kunna ulföras som sådant".

MoDo Konsumentprodukter AB,som harsin fabrik föriagd lill Paulislröm, fraktar i dag ca 20 000 ton råvara, vilket innebär I 300 vagnar, från Norriand per järnväg lill Målilla station. Eftersom det sedan endast finns smalspårig järnväg från Målilla till Kvillsfors flr man hämta och transportera råvaran ca 25 km från Målilla till Paulislröm per bil. Skedde en breddning av Järnvägen, kompletterad med ett stickspår till Paulislröm, skulle delta innebära atl man hade möjlighet att frakta råvaran per jämväg direkl till fabriken.

Enligt de bedömningar som görs från MoDo Konsumentprodukter AB räknar man helt realistiskt med att kunna transportera in drygt 2 000 vagnar per år lill Paulislröm och transportera ut 3 400 vagnar. Med hänsyn till de angivna kvantiteterna jämte övriga godsmängder som omsätts i området och

Nr 70

Torsdagen den 2 februari 1978

Om breddning av den smalspåriga järnvägen Landsbro-Målilla

som närmare har redovisats i utredningsmaterialet borde en breddning också vara ett intressant projekl för irafikutövaren statens järnvägar.

Breddningen av järnvägen skulle fl positiva konsekvenser för hela bygden, som väl behöver la lill vara de sysselsättningsmöjligheter som där kan bibehållas och utvecklas.

Som framgår av kommunikationsministerns svar barman från regeringens sida för avsikt att behandla denna lyp av frågor i en samlad trafikpolitisk proposition.

Jag hade givetvis hoppats att fl elt mera konkretiserat svar på min fråga. Därför blir min följdfråga till kommunikationsministem: När avser regeringen att lägga fram den trafikpolitiska propositionen?

Kommunikationsministern BO TURESSON:

Heu lalman! Det är klart att om elt sådant här projekt verkligen visar sig vara intressant för SJ kan det komma på hög plats i prioriteringslistan över investeringar. Men vi skall komma ihåg alt detla är ingen liten investering. Den är våren 1976 kostnadsberäknad lill mellan 40 och 45 milj. kr. Den torde i dagens prisläge ligga på betydligt över 50 milj. kr. För att motivera en sådan investering krävs en betydande Irafik - del måste vi vara överens om. Della kan jag säga ulan att på någol sätt la ställning lill del här projektet i dag. Alla sådana investeringar måste naturiiglvis vägas mot andra behov både inom SJ och inom andra sektorer av samhället.

Jag beklagar att jag inte har kunnat lämna ett mera definitivt besked i dag, men som jag sade i svaret kommer jag att göra del i samband med den trafikpolitiska proposilionen, som kommer atl lämnas till riksdagen i slutet på det här året.

ARNE FRANSSON (c):

Hen talman! Jag är fullt medveten om att en investering i det här projektet är av betydande omfattning, men med tanke på den mängd gods som de berörda industrierna bedömer alt man har möjligheter all transportera per järnväg utgår Jag ifrån att del finns stora förutsättningar för en god lönsamhet.

Jag noterar med tillfredsställelse kommunikationsministerns uttalande atl man från regeringens sida är beredd att, om det finns tillfredsställande underiag, prioritera och föra upp en sådan här investering relativt högt. Jag hoppas alt man i det arbete som pågår inom regeringskansliet skall komma till elt sådant resultat.

Jag noterar också den konkretisering av svaret på min fråga om när den trafikpolitiska propositionen kan framläggas som kommunikationsministern gjorde. Propositionen kommer alltså all avlämnas i slutet av innevarande år. Jag utgår ifrån att det blir en positiv behandling av den här frågan, som är av oerhört stor betydelse för den regionala trafikplaneringen inom Jönköpings och Kalmar län.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 6 Om SJ:s personvagnsstandard

Kommunikationsministern BO TURESSON erhöll ordet för atl besvara Bertil Måbrinks (vpk) den 25 januari anmälda fråga, 1977/78:265, och anförde:

Herr talman! Bertil Måbrink har ställt en fråga lill mig av följande lydelse: Vilka ålgärder avser kommunikationsministern vidta för att förhindra SJ:s sabotage mot handikappade och SJ:s försök att minska resandeunderiaget genom alt försämra personvagnsslandarden?

De nya personvagnar som SJ har beställt innebär i olika avseenden förbättringar för resenärerna i allmänhet och inle minst för flertalet av de handikappade. Bl. a. har insteget givits en utformning som gör det lättare för rörelsehindrade all stiga på och av vagnarna. Insteget i de nya motorvagnarna, vilka Bertil Måbrink tagit upp i sin fråga, har i stort sett samma huvuddimensioner och är likadant utfört som i personvagnarna och har således samma fördelar.

De nya vagnama är däremot inle så utformade all rullstolsbundna resenärer själva kan ta sig ombord och resa på egen hand sittande i rullstol. Regeringen har dock gett SJ i uppdrag att i samarbete med handikappinstitutet ta fram underiag för en typ av Järnvägsvagn som gör del möjligt för rullstolsbundna resenärer att resa med mllslol med beaktande av de krav på säkerhet och bekvämlighet som bör ställas.

Nr 70

Torsdagen den 2 februari 1978

Om SJ:s personvagnsstandard

BERTIL MÅBRINK (vpk):

Herr lalman! Jag tackar för svaret. Den fråga jag ställt är berättigad. Den politik SJ bedriver och den service man ger kan inte uppfattas på annal sätt än som för det första total hänsynslöshet mol handikappade och för det andra en medveten planering för att avskräcka så många människor som möjligl från atl åka låg.

Först var del de 150 personvagnarna. Nu är del - vilket min fråga gäller -100 motorvägnar som håller på alt tillverkas i Italien. De skall trafikera vissa sträckor i Nortland, sträckor på upp till 40 eller kanske t. o. m. 70 mil.

Den kritiserade personvagnen som slandardmässigt har försämrats är trots detta bättre än den italiensktillverkade motorvagnen. Resgodsutrymmet i motorvagnen är ytterst snålt tilltagel. Avståndet mellan sätesframkanierna på två mol varandra slående stolar är ytterst litet, vilket innebär atl personer som är av normallängd eller däröver kommer alt sitta med ben och knän inflätade i varandra. Vem, hert Turesson, åker mer än en gång 40 ä 70 mil på del här sättet? Varför skall norriänningar och varför skall handikappade boende uppe i Norriand ha en sämre standard vid sina resor på SJ än exempelvis de passagerare som åker mellan Stockholm och Göteborg?

Kommunikationsministern har vid olika lillfällen åberopat del kärva ekonomiska läget när man krävt en vettig vagnsstandard för handikappade och andra kolleklivresenärer. Om ni menar allvar med delta tal borde ni redan nu avhjälpa de skamfläckar som nytillverkade person- och motorvagnar har -med tanke på att de skall användas 40 år framåt. Della skulle, herr

Nr 70

Torsdagen den 2 februari 1978

Om SJ.s personvagnsslandard

kommunikationsminister, vara god ekonomi.

Mycket finns alt säga om Lars Peterson. Men det är sist och slutligen regeringen och hert Turesson som har del yttersta ansvaret för den avruslning av SJ som sker. Vad tänker herr kommunikationsministern vidta för åtgärder med anledning av all man beställt den omtalade motorvagnen? Kommer den framtida trafikpolitiken alt bygga på en total samhällsekonomisk kostnadskalkyl och framför allt solidaritet med handikappade och andra kolleklivresenärer?

Kommunikationsministern BO TURESSON:

Hert talman! Det är väl att ta lill i överkant, Bertil Måbrink, att säga att SJ bedriver en "medveten planering för all avskräcka så många som möjligt från atl åka låg". Egentligen skall man inle bemöta sådana påståenden, men jag vill i alla fall fl antecknat till protokollet all jag finner det uppseendeväckande att en riksdagsman uttalar sig på det sättet.

Utrymmesslandarden i de motorvagnar som nu är under byggnad är enligt vad jag har erfarit inle sämre än i de nuvarande motorvägnarna. Jag åker ofta i sådana; på mina resor mellan min bostad i Mora och Stockholm får Jag ofta åka motorvagn de 11 milen mellan Mora och Boriänge. Jag kan inle erinra mig atl Jag någon gång behövt fiäta in mina ben med andra trafikanters.

BERTIL MÅBRINK (vpk):

Hert talman! Det är riktigt, herr Turesson, att standarden på de nya vagnarna inte är sämre än på de nuvarande. Men del är väl ingen ursäkt! De nuvarande motorvagnarna byggdes för många år sedan. De som nu byggs i Italien skall användas 40 år framåt i tiden. Hert Turesson och alla andra politiker talar om atl salsa på den kollekliva trafiken, alt göra standarden så hög att det blir mera attraktivt för människor att åka kollektivt. Om man menar allvar med del borde man nu leva upp till detta och se till att ge vagnarna en god standard när man producerar nya motorvagnar.

Ett faktum är att dessa vagnar som snart skall sättas in i trafik i Norriand -och de skall enligt vad Jag kan förstå vara de enda trafikmedlen där - är så snålt tilltagna alt passagerama flr sitta med knäna mol varandra. Är det god standard? Vem vill åka på del sättet om 10-20 år?

Jag vidhåller därför att SJ medvetet bedriver en politik som gör del svårare atl öka resandeunderiaget. Jag kan inle dra någon annan slutsats, hert Turesson. Jag tycker inte att det är upprörande att påstå det; jag står fast vid del påståendet så länge man inle förbättrar utrymmesslandarden i de vagnar som nu håller på att tillverkas, så länge man inte lever upp till talet om att göra den kollektiva trafiken mera attraktiv för fler människor.

Kommunikationsministern BO TURESSON:

Hert talman! Standarden på de nya motorvagnarna är i alla möjliga avseenden mycket högre än i de nuvarande motorvagnarna. Vad jag talade om var utrymmesslandarden, avståndet mellan sätena, som är delsamma som i de nuvarande motorvägnarna. Jag har lång och stor erfarenhet av atl

åka i dem, och jag har aldrig funnil utrymmesslandarden för dålig. Jag vet Nr 70

inte hur många gånger Bertil Måbrink har åkt i de nuvarande motorväg- Torsdagen den

"arna. 2 februari 1978

BERTIL MÅBRINK (vpk):

Herr talman! Jag har åkt många gånger i de nuvarande motorvagnarna.

Det enda som är positivt när del gäller utrymmesslandarden i de motorvagnar som nu håller på att tillverkas i Italien är att de har rätt breda gångar. Och varför har de det, herr Turesson? Jo, därför alt dessa motorvägnar är konstmerade ungefär som pendeltågen här i Stockholmstrakten. Jag vill alltså påstå atl detta är en pendel tågs vagn. Och den skall man sätta in uppe i Norriand och tvinga människor att åka 40-70 mil i! Det är del enda som standardmässigt är bättre i de nya vagnama än i dem som nu går. Det är ett faktum, herr Turesson.

Om vården av Linnéanska minnesmärken i Uppsala

Överläggningen var härmed slutad.

§ 7 Om vården av Linnéanska minnesmärken i Uppsala

Utbildningsministern JAN-ERIK WIKSTRÖM erhöll ordet för alt besvara Hans Alséns{s) den 17 januari anmälda fråga, 1977/78:255, och anförde:

Herr lalman! Hans Alsén har frågat vilka ålgärder Jag är beredd all vidta för all på kort och lång sikt skapa tillfredsställande förhållanden vid de Linnéanska minnesmärkena i Uppsala.

Jag är tacksam över att fl elt tillfälle att redovisa min inställning i den här frågan även om jag har en del invändningar atl göra mot Hans AIséns problembeskrivning. Underhållet av Linnés minnesmärken är inte så eftersatt som Hans Alsén påslår. Byggnadsstyrelsen har på ell tillfredsställande sätt skött vården av de kulturhistoriskt värdefulla byggnader som är berörda. Däremot har det bmstit i fråga om vården av trädgårdsanläggningar och inventarier. En del av förklaringen till de problem som uppstått kan ligga i det delade och oklara ansvaret för driften.

Kungl. MaJ:t gav år 1971 universilelskanslersämbelei (UKÄ) i uppdrag alt överväga den framtida inriktningen av de botaniska irädgårdama vid universiteten i Uppsala och Lund. Senare utvidgades uppdraget till alt omfatta även Linnéträdgården i Uppsala och Linnés Hammarby. Hösten 1976 överlämnade UKÄ sitt förslag med anledning av uppdraget. I fråga om minnesmärkena i Uppsala föreslog UKÄ att de skulle knytas till universitetet som en samlad enhet. Eftersom statens kostnader för trädgårdarna är högre än vad som kan anses vara motiverat utifrån forskningens och högskoleutbildningens behov föreslog UKÄ också en delad finansiering av verksamheten. UKÄ ansåg därför atl regeringen borde uppdra åt statens förhandlingsnämnd alt träffa avtal i frågan med berörda primärkommuner. UKÄ:s förslag bereds inom regeringskansliet.

Jag har ännu inte tagit slutlig ställning lill förslaget och kan därför inle

Nr 70

Torsdagen den 2 febmari 1978

Om vården av Linnéanska minnesmärken i Uppsala

redovisa några detaljer, men jag kan försäkra alt jag arbetar för en tillfredsställande långsiktig lösning av förvaltningsfrågorna.

HANS ALSÉN (s):

Hert lalman! Jag vill gärna tacka utbildningsministern för elt i grundtonen positivt svar.

Får jag parentetiskt säga, hert talman, atl på väg in i kammaren nåddes jag av del glädjande budet alt en får Jag säga stor svensk - Ingemar Stenmark -har tagit ledningen i slorslalom-VM. Det gläder oss givelvis. Just nu skall vi helt kort syssla med en annan stor svensk vars insalser har gjorts inom en helt annan disciplin och för åtskillig tid sedan - Cari von Linné harju varil borta i 200 år.

Helt naluriigl finns det efter en så stor vetenskapsman ett antal minnesmärken. Några av stor betydelse finns i Uppsala. Som kommunalman harjag vid olika tillfällen arbetat med de problem som är förknippade med all vårda och hålla i slånd men framför allt alt hålla öppna för allmänheten de minnesmärken som finns efter Cari von Linné. Jag anser emellertid att detla inte är en specifikt kommunal fråga, även om del givelvis finns ett betydande kommunalt intresse för den, utan snarare en riksangelägenhet. Den är tacklad på del lokala planet genom kommunens olika organ som haft kontakt med olika statliga myndigheter, med universitetet och med Linnésällskapet som har bedrivit en förtjänstfull verksamhet. Vi har under åren kunnat konstalera att någon tillfredsställande lösning på de organisatoriska och ekonomiska frågorna inte har kunnat åstadkommas.

Som Jag ser del är problemen i huvudsak två. Del ena är del ekonomiska problem som flera av dessa institutioner har, framför allt kanske Linnéträdgården där Svenska Linnésällskapel genom åren har gjort ett mycket förtjänstfullt arbele. Där orkar man inle längre med all göra de idéburna insatserna. Anslagen till sällskapet är för små och personalen mäklar inte längre klara arbetet på ett tillfredsställande sätt med de resurser som står till buds. Det finns självfallet ekonomiska problem även på Linnés Hammarby och i Linnéanum i Botaniska trädgården.

Men jag tror att del väsenlliga problemet är organisatoriskt. Frågan gäller hurhuvudmannaskapetlillfredsslällandeskall kunna ordnas. Som Jag ser det måste staten la ett övergripande och mer direkt ansvar än hittills. Jag uppfattar slalsrådels svar så all han från sin position i departementet är beredd ta elt samlat grepp. Jag tror att del är värdefullt om slalsmaklema kan lösa frågan så, att Linnésällskapel blir kvar i bilden och kan utöva sin viktiga verksamhet i gott samförstånd med kommunen och i god ekonomiska organisatorisk ordning. Jag tror alltså att det finns lösningar, men det behövs ett samlat grepp. Jag utläser alltså ur utbildningsministerns svar en positiv vilja att åstadkomma ell sådant.

Jag ber atl i en replik fl återkomma lill några av de brister som Jag alltså anser finns.

Utbildningsministern JAN-ERIK WIKSTRÖM:

Herr lalman! Liksom Hans Alsén är jag glad för aU del går fort utför för Stenmark. Del bör dock inle gälla Linné.

Det är väl så att det finns två tänkbara organisatoriska lösningar när det gäller bevarandet av de Linnéanska minnesmärkena. Den ena är alt man uppdrar åt universitetet i Uppsala, dvs. högskolestyrelsen, atl ha huvudansvaret för förvaltningen. Den andra är alt man inrättar en speciell Linnéslif-lelse, som på motsvarande sätt flr ell totalansvar.

Jag har i svaret antytt att jag betraktar det som otillfredsställande att det rider oklarhet om ansvarsförhållandena när del gäller dessa minnesmärken. Enligl min mening bör vi så snart som möjligl komma lill eu ställningstagande så alt den upprustning på vissa punkter som är nödvändig snabbt kan komma lill stånd.

Nr 70

Torsdagen den 2 februari 1978

Om vården av Linnéanska minnesmärken i Uppsala

HANS ALSÉN (s):

Herr talman! Jag har anledning atl återigen tacka utbildningsministern för att han dokumenterar vilja till handling och äger kännedom om problemen. All han emellertid i sitt svar till mig gör invändningar mot mina beskrivningar av problemen tyder på att han kanske inte i alla avseenden är tillräckligt underrättad.

Jag tror att det är riktigt atl Linnéanum, som byggnadsstyrelsen har ansvar för, vad del gäller själva huset är tillfredsställande underhållet. Men det kan ju inte bedrivas någon som helst verksamhel i anläggningen. Somjag ser det är det ganska otillfredsställande att detta hus, som invigdes vid 100-årsminnet av Linnés bortgång och som är byggt för atl vara ell levande museum, i dag är fyllt av packlårar och atl ingen människa har möjlighet atl ta del av den ur skilda synpunkter myckel intressanta samling som där finns.

Linnés Hammarby är i hög grad ett levande minnesmärke. I trädgården där finns de rara växter som Linné på elt speciellt sätt arbetade med och som dagens människor i ökad grad intresserar sig för. Hit kommer många turister från när och fiärran - "när och fjärran" är faktiskt en riklig beskrivning i detta sammanhang. Om Linnés Hammarby gör förste antikvarien Inger Eslman på riksantikvarieämbetet följande uttalande i Upsala Nya Tidning av den 14 januari:

"Situationen när del gäller Hammarby är den alt man i våras tvingades föra bort så gott som alla textilier och böcker som varit i familjen Linnés ägo. Dels på grund av angrepp från skadedjur, dels för alt man inte ansåg alt de gamla föremålen skulle orka med den kalla och fuktiga luften i byggnadema som står oeldade på vinlem."

Jag tycker alt det belyser problemet. De åtgärder som här skall vidtas utöver de organisatoriska förändringarna måste kosta en del pengar. Jag anser atl del svenska samhället inle har råd alt underiåta atl hålla de här minnesmärkena intakta, dels som en gärd av tacksamhet mot Linné, dels för alt ge dagens och morgondagens människor en möjlighet atl ta del av samlingarna och de levande miljöerna.

Nr 70

Torsdagen den 2 februari 1978

Om en idrottshall för gymnasliklä-rarulbildningen i Stockholm

Utbildningsministern JAN-ERIK WIKSTRÖM:

Herr talman! På de fl minuter som stod till mitt förfogande hade jag inle möjlighet alt redogöra för det skick som byggnader, inventarier och trädgårdar befinner sig i. Jag kan väl ändå fl erkänna att jag blev ganska förskräckt över en del detaljer som redovisades för mig. När vi nu fått uppmärksamheten riktad på förhållandena skall vi snabbt ta itu med problemen.

HANS ALSÉN (s):

Herr lalman! Jag är tacksam för detta. Jag vill i dag inte hegära någon konkretisering av utbildningsministern -jag respekterar att han behöver viss tid på sig för att kunna redovisa konkret hur han tänker angripa problemen. I den fyrpartimolion som väckts sedan jag riktade min fråga till utbildningsministern föreslås bl. a. att regeringen snarast skall anslå medel för atl rädda Hammarby och all regeringen skall medverka till att fl till stånd en Linnéstiflelse för den långsikliga vården av Linnéminnena. Jag hoppas alt detta förslag skall finnas med i bilden när regeringen griper sig an arbetet med alt lösa dessa problem, som vi tydligen är rörande överens om måste fl en tillfredsställande lösning.

Jag lackar än en gång statsrådet.

Överläggningen var härmed slutad.

§8 Om en idrottshall för gymnastiklärarutbildningen i Stockholm

Utbildningsministern JAN-ERIK WIKSTRÖM erhöll ordet föratt besvara Linnea Hörléns (fp) den 19 januari anmälda fråga, 1977/78:259, och anförde:

Herr lalman! Linnea Hörién har frågat mig när regeringen tänker vidta ålgärder för atl tillgodose gymnaslikläramtbildningens behov av idrottshall.

Idrottshallen vid gymnastik- och idrottshögskolan i Slockholm är ell av de fyra byggnadsobjekl inom utbildningsdepartementets verksamhetsområde som av regeringen i samband med proposilionen 1976/77:150 föreslogs bli senarelagda på grund av det ansträngda budgetlägel. Idrottshallen borde enligt riksdagens uppfattning ges förtur i förhållande lill de övriga objekten, och byggstart för hallen borde om möjligl ske enligt de urspmngliga planerna, dvs. i februari 1978.

I det beredningsarbete som bedrivs inom regeringskansliet i dessa frågor har idrottshallen vid gymnastik- och idrottshögskolan högsta prioritet. Jag räknar med att kunna återkomma lill regeringen i ärendet i sådan lid alt byggstart skall kunna ske under hösten 1978.

LINNEA HÖRLÉN (fp):

Hert talman! Jag lackar utbildningsministern för svaret på min fråga. Länge nog har man från gymnastik- och idrottshögskolans sida väntat på atl planerna för nya idroltshallslokaler skulle la form. Vid skolan utbildas gymnastiklärare och i en alternativ studiegång idrottslärare.

För alt gymnastikämnet i skolorna skall kunna utvecklas så atl skolbarnen och även vuxna tränas på rätt sätt måste vi i Sverige någonslans ha möjlighet atl genomföra väl kontrollerade melodstudier. Den planerade idrottshallen avses kunna användas också till detla ändamål och kommer all ulmstas med bl. a. kvalificerad biomekanisk utrustning för detaljstudium av t. ex. olika element i rörelseinlärningen. I undervisningen saknas nu helt möjligheter att göra jämförelser av olika tekniker. Det gör atl eleverna kan fl enbart teoretiska kunskaper om hur t. ex. en enkel rörelseanalys skall ulföras.

Det är också anmärkningsvärt att Sveriges idrottshögskola i Slockholm så länge har saknat idrottshall. Inle minst del metodiska utvecklingsarbetet kräver också på denna sektor tillräckligt antal ändamålsenligt utrustade lokaler vid den institution som är idégivande och vägledande inom det idroltsmetodiska området. De lokalförhållanden som det provisoriska barta-cudatältel kunnat erbjuda har varit renl otillständiga. Del är därför högl på liden all den planerade byggnationen av idrottshall så långt möjligt påskyndas.

Nu har utbildningsministern lämnat besked om en pågående planering, som skulle leda lill byggstart hösten 1978. Det innebär en senareläggning av byggnadsplanerna på ungefär ett halvår i förhållande till tidigare planer. Del är naturligtvis viktigt att ytteriigare senareläggning inle behöver riskeras, då ju situationen på gymnastik- och idrottshögskolan är prekär.

Del ursprungliga förslaget från GIH omfattade två idrottshallar. Sedan kommunen avslagit en begäran om bidrag till driften av dessa hallar, bantades emellertid förslaget ned till att omfatta endast en hall. Bakom della låg en bedömning från regeringen av att verksamheten vid gymnastik- och idrottshögskolan inle krävde två hallar.

Fömyad framställning från GIH om ytterligare en hall har dock inkommit. Jag skulle vilja fråga utbildningsministern: Finns del fortfarande hopp om alt GIH skulle kunna fl två idrottshallar eller är den tanken hell avsågad?

Nr 70

Torsdagen den 2 februari 1978

Om en idrottshall för gymnasliklä-rarutbildningen i Stockholm

Utbildningsministern JAN-ERIK WIKSTRÖM:

Herr lalman! Sanningen atl säga harjag inget svar all ge på den frågan, för Jag har ännu inle fltt kännedom om att en sådan framställning har gjorts. Den hittillsvarande planeringen har ju byggt på tanken att en hall skulle byggas.

Visseriigen säger man alt så länge del finns liv finns del hopp, men jag är tveksam om det går alt så här omedelbart utvidga planerna till att omfatta två hallar. Självfallet skall vi dock pröva också den frågan.

2 Riksdagens protokoll 1977/78:70-71

Nr 70

Torsdagen den 2 februari 1978

Om åtgärder för att FN skall uppmärksamma förhållandena i Cambodja

LINNEA HÖRLÉN (fp):

Herr lalman! Jag är lacksam om så blir fallet. Enligt de uppgifter jag har inhämtat genom riksdagens upplysningstjänsl skulle del ännu inte ha tagits ställning till den skrivelse som har kommit in från GIH. Föreligger fortfarande den situationen atl man ännu inte har tagit ställning, är alltså inte hoppet hell ute, så långt jag kan förslå.

Överiäggningen var härmed slutad.

§ 9 Om åtgärder Tdr att FN skall uppmärksamma förhållandena i Cambodja

Utrikesministern KARIN SÖDER erhöll ordet för att besvara Margaretha af Ugglas (m) den 24 januari anmälda fråga, 1977/78:261, och anförde:

Hert lalman! Margaretha af Ugglas har frågat mig vilka åtgärder Jag avser vidta i FN för atl det internationella samfundet skall uppmärksamma vad som sker i Cambodja.

Som jag har sagl i tidigare sammanhang - senast här i riksdagen den 19 januari - vet vi inte hur många personer som kan ha omkommit i Kampuchea I975-I977 till följd av Ivångsutrymning av städer, politiska utrensningar samt svält och sjukdomar. Uppskattningar på gmndval av flyktingberättelser har varierat från över miljonen omkomna lill några hundra tusen. Säkert är atl många människor lidit svårt i Kampuchea i samband med de stora olyckor som drabbat detta folk under 1970-lalel. Ingenting, inte heller de förhållanden som ledde fram till maktskiftet 1975, kan enligt den svenska regeringens uppfattning urskulda de avrättningar på politiska grunder som uppenbarligen förekommit i Kampuchea.

FN har en särskild kommission för mänskliga rättigheter, vilken sammanträder i Geneve inom kort och i vilken Sverige är medlem. Frågan om kränkningar av mänskliga rättigheter i Kampuchea kommer upp vid detla sammanträde. Sverige kommer därvid all verka för en undersökning av vad som verkligen skett i Kampuchea.

Erfarenhetsmässigt vet vi atl del ofta är svårt alt i FN fl nödvändig majoritet för förslag som gäller undersökningar av påstådda brott mol de mänskliga rättigheterna i enskilda länder. Det är väsentligt all sådana frågor tas upp lill debatt. Väridsopinionen måste vara vaksam inför de uppgifter som förekommer om grova övergrepp mot människor i olika delar av världen. Från svensk sida kommer vi all fortsätta atl aktivt arbeta i detla syfte.

MARGARETHA AF UGGLAS (m):

Herr talman! Jag lackar utrikesministern för svaret på min fråga och ser del som mycket positivt. Jag tar svaret som ett löfte om atl Sverige i FN kommer att verka för atl den ohyggliga tragedi som utspelals i Cambodja uppmärksammas och leder till åtgärder. Det är all djupt beklaga och ägnat all stämma lill eftertanke alt folkmorden i Cambodja, som anses ha medfört all var

sjunde medborgare dödats eller på annat säU omkommit hiuills inle föranleU några diskussioner i FN. Även om landet varit krigsdrabbat och fortfarande är inblandat i stridigheter flr detta inte överskyla de övergrepp mol befolkningen som sker.

Vårt land har här eU särskilt ansvar. Sverige räknas som ett av de länder där hävdandel av respekten för de mänskliga rätiighelerna är ett grundelement i demokratin och i utrikespolitiken. Vi har alltsedan Vietnamkrigets dagar hyst ell stort intresse för vad som sker i denna del av väriden. Vår största biståndssatsning genom tiderna är ägnad Vietnam, och med Laos som har goda kontakter med Cambodja är elt biståndssamarbete på väg att byggas upp. Det faktum att så många av dem som i Sverige och i denna kammare tidigare intresserade sig för utvecklingen i Indokina nu är lysta gör enligl min mening regeringens ansvar än stöue.

Jag ber än en gång aU fl tacka ulrikesministem för svaret.

Nr 70

Torsdagen den 2 februari 1978

Om ålgärder för alt FN skall uppmärksamma förhållandena i Cambodja

Utrikesministern KARIN SÖDER:

Herr talman! Jag tror vi kan säga aU alla, oavsett vilka åsikter vi har haft i Vielnamfrågan och andra hithörande frågor, i hög grad beklagar vad som händer i Cambodja och dess närhet f n. Vi är upprörda över de lidanden som människor där får utstå. Från regeringens sida gör vi allt vad vi kan för att bringa reda i debatten och söka fl så bra fakta som möjligt som underiag för den diskussion som förs här hemma.

Vi har haft förmånen alt kunna sända vår ambassadör i Peking, Kaj Björk, som sedan två år är ackrediterad även i Kampuchea, lill detta land i januari månad tillsammans med Finlands och Danmarks ambassadörer. Under detla besök hade Kaj Björk samtal med utrikesminister leng Sary och gjorde studiebesök i Phnom Penh och på den cambodjanska landsbygden.

Som redan framgått av pressen varde utländska observatörernas intryck aU Phnom Penh fortfarande är en i stort sett övergiven stad, och aU landsbygderna alltjämt präglas av underutveckling.

Det militära inslaget var mindre påfallande än vid Björks första besök för två år sedan. Bl. a. till följd av den begränsade rörelsefrihet som var underlaget för besöket kunde Björk och hans kolleger inle fastställa huruvida allvariiga kränkningar av mänskliga rättigheter även nu förekommer i Kampuchea.

Jag läste i går i Vietnambulletinen att Birgiita Dahl, som varil engagerad i dessa frågor, hade skrivit att hon också för sin del skulle önska en större öppenhet från Kampucheas egen sida för alt vi skulle få bäure underiag i debatten. Jag tycker detta verifierar vår gemensamma grundläggande inställning aU om Kampuchea öppnar sina gränser kan vi på ett bäUre säU hjälpa människorna och föra diskussioner på ett bälire underlag än hiuills. Jag hoppas all också vårt engagemang i FN skall bidra till en slörre öppenhet.

Nr 70

Torsdagen den 2 februari 1978

Allmänpohtisk debatt

MARGARETHA AF UGGLAS (m):

Herr talman! Jag tackar för atl utrikesministern här i kammaren velat något redogöra för ambassadör Björks resa. Jag har full förståelse för alt man inte utan vidare kan redogöra för alla de intryck och möten han kan ha haft, men del är vikligl för den svenska opinionen alt man flr större klarhet i vad som sker i Cambodja, och jag lycker att utrikesministern i sitt svar pekat på att Sverige i FN och dess kommission förde mänskliga rättigheterna skall verka föratt man flr en inlernationell undersökning om vad som verkligen sker och skett. Det är ett mycket viktigt steg all vi där kan göra en insats för folkel i Cambodja.

Överiäggningen var härmed slulad.

§ 10 Föredrogs och hänvisades

Motion

1977/78:1722 till finansutskottet

§ 11 Föredrogs och bifölls Interpellationsframställning 1977/78:125

§ 12 Allmänpolitisk debatt (forts.)

EVERT SVENSSON (s):

Hert talman! Nattens allmänpolitiska debatt slutade med att Sven Johansson i Skärstad påstod att vi inom socialdemokratin hade påstått alt pensionerna skulle tas ifrån pensionärerna ifall de borgeriiga partierna skulle vinna valet. Han sade t. o. m. atl gamla människor kommit till honom med gråten i halsen och frågat om detta var sant. Skulle en borgeriig regering verkligen ta deras pensioner?

Naturiiglvis sade aldrig någon framträdande socialdemokrat della. Jag lycker det vore bra om Sven Johansson antingen tar tillbaka sitt påslående eller också lämnar något bevis på vad han har sagt här.

Jag understryker all det gäller pensionerna, dvs. folkpensionen och ATP, inle kommunala bostadsbidrag, färdtjänst, hemsamariler, långtidsvård, ålderdomshem, servicehus eller liknande. I de senare fallen vet vi redan hur svårt del kan vara atl fl pengarna alt räcka lill. Hur framtiden ser ut i del avseendet illustrerade Hans Gustafsson med all önskvärd tydlighet i siu anförande strax före. Med regeringens ekonomiska politik kan del bli ytterst besväriigl - och är ytterst besväriigl! Men det gällde som sagt att la bort folkpensionen och ATP, där bl. a. Thorbjörn Fälldins gamla mamma i debatten fick tjänstgöra som argument mot socialdemokratin.

Sven Johansson sade i sitt inlägg alt vår debatt här i riksdagen alltför myckel handlar om ekonomi. Ja, del är väl naturiigt, eftersom ekonomin är så oerhört viktig. Om vi skall kunna genomföra en rad angelägna reformer behöver vi en stark ekonomi. Del har vi från vårt parti hävdat ständigt och

jämt. Men Jag vill råda Sven Johansson all läsa slutorden i Olof Palmes huvudanförande i går, som bl. a. handlade om människans villkor och vad som är värt att la vara på.

I övrigt kan jag hålla med Sven Johansson om atl människan inle lever allenast av bröd. I Bibeln står det faktiskt "icke allenast". Och i bönen Fader vår slår det: "Vårt dagliga bröd giv oss i dag."

I detla milt anförande tänker jag uppehålla mig vid ungdomsarbetslösheten. Som utgångspunkt lar jag då del somjag har fltt kännedom om inom den ledningsgmpp som arbetar med narkotikafrlgor. Jag är socialdemokratisk ledamot i den referensgmpp som finns där. Gruppens sekretariat har rest omkring i landet och talat med polis och med företrädare för skola och socialvård, och då har del varit påfallande att framför allt två krav överallt ställs. Det första är: Ge oss socialarbetare som kan arbeta bland knarkama ute på fältet. Och det andra är: Red upp ungdomsarbetslösheten! Det är nära nog hopplöst alt försöka rehabilitera narkolikamissbmkare,om vi inte kan ge dem arbete och bostad, säger man överallt.

Som vi vet går mellan 30 000 och 40 000 människor under 25 år arbetslösa i vårt land. Det är ungefär hälften av samfliga arbetslösa. I hela gruppen arbetslösa finns alltså en mycket stor andel ungdomar. Det är de yngre som drabbas hårdast. Dessutom ökar förtidspensioneringen oroväckande och går ner i allt lägre åldrar.

Socialdemokratin och regeringen har lydligen olika synsätt när del gäller hur vi skall komma lill rätta med dessa problem. Vi menar för vår del att man bör arbeta sig ur krisen och då använda selektiva åtgärder. När regeringen exempelvis tar bort arbetsgivaravgiften och sänker skatterna för arbetsgivarna, så menar vi atl man i stället skall ta de pengarna och sälta i gång nya jobb. Det är mycket viktigt alt investera. Och dess bättre har vi en del arbeten som måste göras i vårt land. Vi har exempelvis SI A-reformen framför oss, vi har barn- och äldreomsorgen som behöver byggas ut. Även bostadsbyggandet behöver öka. Vad vi nu skulle behöva - och del är bråttom! - är en snabb genomgång ämbetsverk för ämbetsverk, kommun för kommun, landsting för landsting och länsarbetsnämnd för länsarbetsnämnd för att se vad som behöver göras och vad som kan sältas i gång med kort varsel. Vi vet av egen erfarenhet ute i våra valdistrikt alt det finns åtskilligt med arbeten som behöver och kan komma till utförande.

I normala lägen kan man skjuta upp mycket till morgondagen, men i en lågkonjunktur när människor saknar jobb skall vi naturiiglvis la tillfället i akt och genomföra sådana arbeten.

Arbetslösheten aren av våra inre fiender. Som alla vet håller vi oss med elt försvar-och Jag kan tillägga elt försvar som är minst sagl improduktivt - men jag är övertygad om atl vid krig utanför våra gränser skulle vi sätta in stora krafter på atl rusta upp det försvaret ytteriigare. Och dåskulle vi också skaffa fram ekonomiska medel till detla. Del skulle då inte heta,som del nu gör, från den borgeriiga regeringens sida: Lål oss stärka förelagens ekonomi genom alt sänka deras avgifter och skaller, för atl vi skall fl en bättre ekonomi och mer pengar till försvaret.

Nr 70

Torsdagen den 2 febmari 1978

Allmänpohtisk debatt

Nr 70

Torsdagen den 2 februari 1978

Allmänpolilisk debatt

Det är väl inte helt orimligt att hålla sig med samma filosofi i fredstid. Det gäller ju atl stimulera ekonomin, atl få hjulen att rulla.

Självfallet kan vi inte, herr talman, bortse ifrån väriden omkring oss. De stora industriländernas ekonomiska politik överensstämmer i stort sett med de borgeriigas politik här hemma.

Det talas i dag om alt vi nu har en lågkonjunktur som liknar 1930-talels. Som vi vet löstes den krisen huvudsakligen genom andra väridskriget. När mililärmstningarna bökade ta fart började också hjulen all rulla. Det demokratin vid det tillfället var oförmögen atl klara lyckades en diktator med på några fl år - med känt förödande resultat.

Del är, som Tage Erlander sagl vid många lillfällen, betydelsefullt att demokratin är funktionsduglig, all den löser de problem som människorna ställs inför. När vi i dag upplever en stark social oro ute i Europa, för alt uttrycka sig milt, har det främst sin grund i den kapitalismens kris som demokratin inte har varit mäktig all helt klara av. Vi får hoppas att krisen inte kommer all få lika förödande konsekvenser som 1930-lalels.

Vi är alltså beroende av omvärlden, men trots della har vi i vårt land ett visst manöverutrymme. Lål oss då använda det! De sociala oroligheterna kan faktiskt också nå oss.

I september skrev den socialdemokratiska partistyrelsen lill regeringen och begärde atl en särskild kommission skulle tillsättas med anledning av ungdomsarbetslösheten. Först den 29 december kom del elt svar, och nu ser jag av tidningsuppgifter att kommissionen är tillsatt. Del är bråttom. Även om partiets och LO:s egen arbetsgmpp kan åstadkomma mycket i kommuner och landsting, krävs det atl regeringen griper sig an med dessa frågor ordentligt.

Nu har lägel, herr talman, försämrats på grund av folkpartiledarens beslut om avgång. Ny arbetsmarknadsminister skall tillsättas men först efter det all en ny folkpartiledare utnämnts. Trots all den respekt man kan hysa för Per Ahlmark och för folkpartiets bekymmer tycker jag för min del atl en ny arbetsmarknadsminister bör tillsättas snarast. Då det rör sig om ett arbetsfält som är så högaktuellt och så vikligl, kan del inle vara bra att ha en minister som med all säkerhet kommer all avgå om ungefär en månad.

Herr talman! Jag har inle uppehållit mig vid den arbelsmarknadspolitiska situationen i Göteborgs och Bohus län. Allmänt kan man säga all situationen där är mörk på gmnd av varvskrisen. Redan nu har man inom länet beslutat om en sysselsäliningsminskning fram lill 1979, som uppgår till närmare 8 000 människor. Även om Uddevallavarvel AB utgör en mindre bit är det hjärtat i den regionen. Skulle Uddevallavarvet svika kommer bygden att lamslås definitivt. Förutom de beslutade nedskärningarna i hela länet överväger man ytterligare begränsningar av storieksordningen flera lusen arbetstillfällen. Jag hoppas alt dessa planer inte behöver fullföljas. Antalet kvarstående arbetslösa har på elt år ökat med ca 50 96, och antalet kvarstående lediga platser har minskat med ungefär samma procentsiffra. Det har alltså skett en betydande försämring under del senaste året. Bland de arbetslösa var ungefär 50 96 under 25 år, men det har nu blivit en ljusning på gmnd av arbetsmarknads-

poliliska insalser. Dessa täcker nu 3,6 96 av samtliga sysselsatta. De har på ett år stigit så kraftigt som med 25 96 och är nu faktiskt uppe i 14 000 personer. Hade inte den av moderaterna förkättrade offentliga sektorn funnits, hade arbetslösheten hos oss och säkerligen också på andra håll varit katastrofar-tad.

Del finns ytteriigare krav på beredskapsarbeten i O-län omfattande några tiotal miljoner. Den offentliga sektorn kan ta in ytteriigare ungdomar, och fler investeringsarbelen kan sällas i gång med kort varsel. Över huvud laget är Göteborgs och Bohus län ett exempel på att del finns åtskilligt som kan göras, om man bara hade pengar. Och det måste finnas pengar till att skapa sysselsättning.

Vi är i stort behov av del åtgärdsprogram som Kurt Hugosson och andra socialdemokrater krävt i en motion till årets riksdag.

Det ärju också så, herr lalman, alt människor skall ha pengar all leva av antingen de arbetar eller är arbetslösa. Frågan blir då slutligen, om del är billigare för samhället all låla dem arbeta för dessa pengar och betala skatt för dem än alt ingenting göra.

Till sist är det ju så att samhället inte kan vägra människor ekonomiskt stöd. Om inte annat, måste socialhjälpen eller försäkringskassan ge understöd, sjukpenning eller pension. Förtidspensioneringen har också, som tidigare framhållits i debatten, ökat.

Slutsatsen blir att det såväl ur mänsklig som ur samhällelig synpunkt är myckel viktigt att människor har arbele. Det ger dem - föratt till slut åberopa del socialdemokratiska partiprogrammet - elt egenvärde och en social gemenskap, och del svarar mot grundläggande mänskliga behov av att utveckla och berika tillvaron.

Nr 70

Torsdagen den 2 februari 1978

Allmänpohtisk debatt

SVEN JOHANSSON (c) kort genmäle:

Herr talman! Jag framhöll, Evert Svensson, all ekonomin är viklig men atl del också finns andra områden som är viktiga för partiledarna att ta upp i en sådan här deball. Jag hörde den del av Palmes anförande som del här hänvisats lill och har inget atl anmärka mot den. Men jag hörde också det andra som han sade, och del var inle alls så uppbyggligt atl lyssna lill.

Ungdomsarbetslösheten, som jag berörde i mitt anförande här i går kväll, är en myckel viktig fråga. Det blir säkerligen inle lätt att klara målsättningen arbete åt alla. Utöver konjunktursvårigheterna kommer också andra frågor in. Genom den snabba tekniska utvecklingen förlorar vi många jobb, och då gäller det att finna andra i stället. Till detta kommer den stora fråga som vi haft uppe till diskussion, nämligen en ny ekonomisk väridsordning, där vi skall visa solidaritet med de många u-länderna.

Jag sade också alt det är viktigt alt vi gör en solidarisk fördelning av jobben i vårt samhälle. Det flr inte bero på slumpen vem som harjobb och vem som inte har det, och vi måste skapa trygghet också i sådana situationer där vi inte kan erbjuda människor arbete.

Och handen på hjärtat, Evert Svensson! Om Evert Svensson var med i valrörelsen, kunde han väl ändå inle undgå att möta den propaganda som

Nr 70

Torsdagen den 2 febmari 1978

Allmänpohtisk debatt

förekom om alt det var risk för tryggheten, om del skulle bli elt regimskifte. Om Evert Svensson lyckades undgå den propagandan, vet jag inte var han befann sig när han deltog i valrörelsen. Det måste väl ändå vara litet pinsamt för socialdemokralerna alt nu erinra sig debatten från valrörelsen när det gällde den sociala tryggheten. Del går inte all förneka att del bedrevs en skrämselpropaganda. Jag mötte många människor ute, som under tårar talade om atl de var rädda för ett regimskifte, för då skulle den sociala tryggheten försvinna, trodde de.

Nu vet vi atl den propagandan var felaktig. Pensionerna kommer som tidigare och har förstärkts, barnbidragen kommer som tidigare och har förstärkts, och föräldraförsäkringen har byggts ut.

EVERT SVENSSON (s) kort genmäle:

Hert talman! Mitt inlägg kan bli myckel kort och tillåla Sven Johansson all komma upp i talarstolen igen. Jag frågade efter det här beviset. Det har Jag inle fltt ännu.

SVEN JOHANSSON (c) kort genmäle:

I valrörelsen uppmanade vi socialdemokraterna att hyfsa debatten. Thorbjörn Fälldin uppmanade ledande socialdemokrater atl ta fram de förslag som hade den innebörd som beskrevs i buskagilationen. Det var ju centern som under tio år ensam fick driva kravet på sänkt pensionsålder.

Regeringen har visat hur man även i en ekonomiskl svår lid slår vakt om den sociala tryggheten. Detta ställer krav på solidaritet i samhället. Del redovisas klart i budgetpropositionen atl om man skall trygga de äldres standard - och det skall vi göra - måste vi i den aktiva generationen slå tillbaka. Ställer socialdemokraterna upp på den principen?

Jag vill uppmana Evert Svensson att söka reda på referal från de debatter som fördes även så högl upp som mellan Thorbjörn Fälldin och Olof Palme. Vill Evert Svensson sedan här påstå all del inle förekom en sådan propaganda, flr han göra det.

EVERT SVENSSON (s) kort genmäle:

Herr lalman! Jag tog upp frågan därför atl del inle bara är Sven Johansson som har fört den här diskussionen om vad som sades i valrörelsen. Jag lycker det vore bra om man här i kammaren kunde fl bevis för de påståenden som har gjorts. Det har inte kommit fram något sådant bevis -Jag noterar det.

Vad som sades i valrörelsen var att de äldres situation kan bli besvärande framöver om de borgeriiga förslagen om skallesänkningar och den borgerliga politiken över huvud laget genomförs. Vi visste redan då all del kunde bli besväriigl, mot bakgrund av erfarenheten från de borgeriigt styrda kommun-ema. Vi vet nu atl sådana besvärligheter har uppstått. Vi vet vad som har hänt här i Stockholm när det gäller de särskilda bostadstilläggen, nämligen att de borgeriiga har föreslagit att dessa bidrag under en treårsperiod skall tas bort.

När det gäller hela fältet av äldreomsorgerna känner jag för min del en

oerhört stor oro inför framtiden. Kommer man atl ha pengar lill ändamålet eller inte? Del hjälper inle om man är välvillig, om man ser god ut, om man har ett bra framförande och om man kanske lägger fram förslag. Om man kommer till den punkten all del inle finns medel, hjälper inte allt della. Det är den situationen som vi kan komma all slå inför.

Sedan vill jag erinra om atl Per Ahlmark i den här diskussionen också gjorde ell inlägg, riktal inte mot centerpartiet ulan mol moderaterna, som ju även sitter i regeringen och styr och ställer. Per Ahlmarks inlägg gick ul på att om moderatema kom till makten och fick sänka skatterna så skulle man antingen skrota försvaret eller också ställa pensionärerna på galan. Det var betydligt hårdare slag än dem vi utdelade.

Nr 70

Torsdagen den 2 februari 1978

Allmänpolitisk debatt

Talmannen anmälde alt Sven Johansson anhållit att till protokollet fl antecknat alt han inte ägde rätt till ytteriigare replik.

ANTON FÅGELSBO (c):

Herr talman! Jag skall i denna allmänpolitiska debatt beröra bara elt område, men del är elt område som på ett nära sätt anknyter lill och påverkar andra sektorer i vårt näringsliv.

Genom banksystemet kanaliseras insättningar till olika konioinrältningar med varierande räntesatser. Lån lill lånesökande lämnas också med olika räntesatser, beroende på säkerhet eller tidsmässigt lånebehov. Då vårt diskonto ändras, ändras också utlåningsräntesatsen genom riksbankens bestämda propåer, som bankema måste följa. Någon höjning av marginalen mellan in- och ullåningsränlor tillåts som regel inte.

Men vid sidan av de tidigare länge tillämpade inlåningsräkningarna har det sedan några år tillbaka införts en ny bankräkning som kallas specialinlåning. Det är inga små belopp som i dag finns på sådana räkningar. Enligt uppgift är det omkring 30 miljarder kronor. Räntesatserna är i dag 3 96 över gällande diskonto. Jag har även fått uppgift om alt denna speciallåneränta i vissa fall kan vara väsentligt högre. De hittills tillämpade räntesatserna på denna inlåning beror på att bankerna på delta sätt försöker undvika den straffränta som de får betala om de inte uppfyller de s. k. likviditetskvoterna. Dessa höga räntor på specialinlåning har tydligen kommit för all stanna. Uttalanden i den riktningen har giorts från denna talarstol och även i andra sammanhang från vår penningvårdande myndighet.

Det har sagts att det bara är stora belopp som kan placeras på speciallå-neräkning och all det egentligen rör sig om placeringar bara över månadsskiften i många fall. All det senare skulle vara fallet finner jag mycket egendomligt; del måste vara en chimär. Nej, jag vill säga all båda dessa påståenden är felaktiga. De belopp som kanske från början var avsedda att vara omkring 1 miljon eller mer har krupit ned till väsentligt lägre belopp. Även sparare av mindre belopp är - eller man kanske kan säga har blivit -ränlemedvelna. Det är inle bara de som har stora belopp, såsom det framhållits i debatten, som begär bankräkning av detta slag. Specialinlåne-räkningen har gjort att en stor del av de pengar som eljest skulle gå genom

Nr 70

Torsdagen den 2 februari 1978

Allmänpolilisk deball

banksystemet har kommit alt gå vid sidan av delsamma. Del har blivit en grå marknad, där insättningarna kommit atl gå lill sådana banker som i dag eljest inte eller i varje fall myckel sällan ställer upp som kreditgivare.

Nu har riksbanken åter höjt de s. k. likviditetskvoterna för vissa bankinstitut, med 6 96 för tre av våra största affärsbanker och med 5 96 för övriga affärsbanker. Riksbankens bedömning har lydligen varil all delta är ell instrument som man måste använda.

Vad kommer nu det här atl föra med sig? Ja, sannolikt blir följden insättning av ytteriigare belopp på specialinlåningsräkningar. Varför nu denna höjning av likviditetskvoterna? Det framhålls att anledningen är det höga budgetunderskottet och den utlandsupplåning som måste göras, och atl detta, tillsammans med vad våra sedelpressar åstadkommer, gör det nödvändigt atl sterilisera pengar, så atl de inte kommer lill allmänheten och blir en pådrivare i inflationen. Många kommer säkert alt vädra morgonluft och erbjuda -jag vet för resten atl det redan har hänt - kommuner och förelag slora lån lill höga räntesatser och därutöver en viss provisionsersätlning.

Jag ställer frågan: De som kan lämna sådana lån, varifrån får de sina pengar? Hur skall det gå all få pengar till de nödvändiga långa krediterna, de s. k. hypolekslånen? Bankerna blir ålagda att köpa hypoteksobligalioner lill betydande belopp. Men vilka andra slorplacerare av kapital köper i dag sådana obligationer, när del finns möjligheter att placera kapital på speciallåneräk-ning? Del kanske inte är möjligt atl fl några alt göra del utan samma tvång som på bankerna.

För några år sedan uppfattade Jag det som alt riksbanken skulle göra någol åt specialinlåningen; den skulle inte få förekomma i fortsättningen. Numera hör man inle de tongångarna. Det verkar som om den har accepterats och kommit för att stanna. Jag befarar att det kan föra med sig stor förvirring inom banksektorn om den får fortsätta. Vår penningvårdande myndighet har här elt stort ansvar atl göra någonting innan det hela demoraliseras ännu mera.

Della var de synpunkter jag ville framföra i den allmänpolitiska debatten.

GILLIS AUGUSTSSON (s):

Herr lalman! Del talades alldeles nyss om "grå marknad". Man kan tala om en grå marknad på flera sätt, och man kan nu på allt fler områden fråga sig: Vart är vi på väg? Vi känner en oro inför framliden, inle minst inför den alltmer ökade import som vårt land flr la emot. Vi har bekymmer med tekoindustrin. Vi har samma tendenser när del gäller vårt handelsslål. Importen av handelsslål 1971 var 38 % och 1977 6\% av vår egen förbrukning. Man har ofta mött en tes från de borgeriiga om konkurtens på lika villkor. Då har det vanligen gällt förhållandet mellan privat och ofTentlig verksamhel. Jag lycker att logiken bjuder att i varje fall vår moderate handelsminister också skulle se litet mera på hur den internationella konkurrensen fungerar.

1 november föua året framställde jag en interpellation lill handelsministem

och uttryckte min oro över svensk industris möjligheter atl slå rycken, och frågade om inle vår import borde bli föremål för viss översyn utan atl vi därmed ger avkall på den frihandelsvänliga ideologi vi är kända för. Jag medger atl balansgången är svår, dock inle omöjlig.

Jag råkade dessutom fråga handelsministern om han tyckte de s. k. frizonerna för internationellt kapital kunde försvaras därför alt vår frihandelspolitik så kräver. Jag fick då ett svar som gjorde mig minst sagt förvånad. Handelsministern sade: "Enligt min uppfattning är frizoner någol som vissa u-länder håller sig med precis som vi här i Sverige har frihamnar."

Jag undrar fortfarande hur en svensk handelsminister kunnat undgå atl la del av den diskussion som förts om dessa ting, och alt han inle märkt den starka kritik som frizonerna utsatts för, bl. a. i svensk dagspress och från LO.

LO-tidningen skrev i nr 39 år 1977: "Efter leko-branschen - blir del stålet som drabbas av konkurrensen från frizonerna?" Den rubriken vill jag återkomma lill.

LO-tidningen sade vidare: "Generellt sett är industrialiseringen i U-länderna någol naluriigl och positivt som vi bör välkomna. Sker det på rätt säll har både de och vi nytta av den."

Om detla är vi alla överens. Men det är de speciella regler som gäller för de s. k. frizonerna i dessa länder som vi skall vara uppmärksamma på. LO-tidningen har betecknat företeelsen som "fiffelflagg på land". Del kan vi förstå när vi får vela atl man för alt kunna konkurrera får upphäva gällande arbetslagsliftning. Arbetsgivaren befrias från att betala minimilöner och socialavgifter. Man inskränker de eventuella fackliga rättighelerna, ger arbetsgivaren rätt all la ut 60 limmars arbetsvecka, ger speciellt skydd mol bråk och konflikter med de anställda, ger fullständig tull- och skattefrihet och ger full frihet för valutalransfereringar.

Delta är några av de "stimulanser" som frizonerna lockar med. I hägnet av detta skydd har det internationella kapitalet kunnat skapa företag för produktion av billiga varor. Huvuddelen av de anställda är kvinnor upp till 25 år och i vissa fall ner till 12 år. Äldre och sjuka kan avskedas ulan vidare i dessa zoner.

Del kapital som företagen i frizonerna tillför dessa u-länder kommer egentligen aldrig folkel till godo. De investeringar som görs leder inte till följdinvesleringar i landet. Frizonerna är främmande, avskilda kroppar i dessa länder. I själva verket är de integrerade i de multinationella företagen - inle i länderna.

Vi vet all bl. a. dessa frizoner har hjälpt lill atl tränga tillbaka vår tekoindustri lill den ringa omfattning den har i dag. Någon kartläggning av dessa zoner har ännu inte gjorts av svenska myndigheter. Någon beräkning av vad dessa zoner betytt för svensk industri har heller icke gjorts.

Just i dagarna har vi dock fått höra all Sverige lyckats uppnå överenskommelser om vissa begränsningar med en del av dessa länder och att tekoindustrin skulle kunna få en litet större chans att konkurrera på rimligare villkor. Detta är naturiiglvis alt hälsa med tillfredsställelse. Vad Jag i dag vill

Nr 70

Torsdagen den 2 februari 1978

Allmänpolitisk debatt

Nr 70

Torsdagen den 2 februari 1978

Allmänpolitisk debatt

framföra är alt vi i fortsättningen skall vara mer observanta på vad som sker inom dessa länders frizoner. I dag gäller det mer lältillverkade varor som främst berör vår tekoindustri. I morgon kan det vara vår tyngre industri som kan få uppleva konkurrensmetoder som tvivelaktiga regimer i andra länder kan komma all tillåla. I dag tekoindustrin - i morgon vårt handelsjärn.

En bättre vetskap om vad som egentligen är på gång i vår omvärld är i högsta grad önskvärd. DeUa är mitt egentliga ärende just i dag.

Kanske borde vi också observera våra grossister och importörer litet mera. Allt bör inle mätas med enbart kortsiktiga företagsmässiga mått, om vi skall bestå som industrination.

Herr taltnan! Samhälle och företag blir alltmer integrerade. I vår internationella konkurrenssituation blir de strikta gränserna mellan företag och samhälle allt svårare alt upprätthålla. Detla har vi atl lära av. Därför tog jag också in grossister och importörer i resonemanget.

Jag har förut framhållit önskvärdheten av atl ge någol mer kraft till självbevarelse i dessa hänseenden, men i stället möter man alltmer av självuppgivelse. Man möter en pessimism som för tankarna tillbaka till 1930-talel, och den pessimismen i sig själv är deprimerande. Många orsaker finns, som jag inte behöver upprepa här. Borgarna har den pariamenlariska majoriteten och det har sanneriigen inle varil lill någon glädje för svenska folket. Vad de hittills har skapat är ovisshet och missmod.

Herr talman! I dagens läge kommer man osökt att tänka på Dexippos tal till atenarna: "O, Zeus, giv släktet gosselynne, hoppfull håg och fantasi!"

MARGARETHA af UGGLAS (m):

Herr talman! Del skulle finnas myckel all säga om Gillis Augustssons plädering för prolektionism, om det är så jag skall fatta hans anförande, men jag har anmält mig på talarlistan för att tala om sysselsättningspolitiken och då särskilt om situationen för de unga.

Ungdomsarbetslösheten är elt relativt nytt fenomen på svensk arbetsmarknad. Den uppstod i början av 1970-lalet - under socialdemokratisk regeringstid - och har sedan blivit beslående. År från år har arbetslösheten bland ungdom varil flerdubbell störte än bland äldre åldersgrupper.

En mängd åtgärder har vidtagits för atl hjälpa de unga, initierade av borgeriiga motioner, av socialdemokratin och av AMS. Arbetsmarknadsverket lade upp sitt första ungdomsprogram 1971.

I dag omfattas ell stort antal ungdomar av särskilda arbetsmarknads- och skolpolitiska ålgärder. Del finns ca 24 000 ungdomar under 25 år i olika beredskapsarbeten, 20 000 i arbetsmarknadsutbildning, t. ex. ALU-kurser och korta kurser i gymnasieskolan.

Siffrorna är imponerande men samtidigt oroande. Måste det vara så svårt för en ungdom att få ett reguljärt jobb på arbetsmarknaden? Kan inle gymnasieskolan göras attraktivare också för de skolirölla? Vad kan ytteriigare göras på syons och pryons område för alt underiätta övergången mellan skola och arbetsliv? Hur skall vi få arbetslivet all ställa upp med ett tillräckligt

antal praktikplatser samtidigt som Åmanlagarna blockerar praktikanställningarna?

Frågorna är angelägna inte bara för att lösa dagens problem utan också därför alt vi har atl vänta en stark ansvällning av ungdomsgrupperna över 16 år de återstående åren av 1970-lalel samt under början på 1980-lalet. Problemen för ungdomen på arbetsmarknaden kommer således snarast att öka.

Kommunerna spelar en viklig roll i arbetet för atl hjälpa ungdomen. Primärkommunerna svarar t. ex. för nästan hälften av beredskapsarbetena. I Stockholms kommun pågår nu ell arbete på atl vidga kommunens ansvar för ungdomens sysselsättning. Under 1977 framplockades ytteriigare 100 beredskapsarbeten inom föreningslivet. Vid överiäggningar med länsarbetsnämnden har kommunen framfört önskemål om en förlängning av de olika beredskapsprojekten utöver de sex månader som f n. utgör maximigräns. I oktober 1977 tog kommunen initiativet till en konferens med bl. a. arbetsmarknadens parter, Konsum Slockholm, Handelskammaren, Hantverksföreningen och länsarbetsnämnden för alt diskutera tillgången på praklikplatser inom Stockholmsområdet. Ett resultat av konferensen är atl Handelskammaren gått ul med en enkät till sina medlemsföretag för atl höra om deras möjligheter alt ställa upp med fier praklikplatser för ungdom. Överiäggningarna belyste också behovet av ett förbättrat samarbete mellan skola, fackliga organisationer och arbetsgivare. Detta blir en uppgift för del nybildade SSA-rådet.

Frågorna kring ungdomens situation på arbetsmarknaden behandlas i dag i arbetsmarknadsdepartementet, i utbildningsdepartementet, av AMS, ute i kommunerna och i den slora sysselsätlningsutredningen, som haft riksdagens särskilda uppdrag all behandla ungdomsfrågorna med förtur. Mot den bakgrunden fanns del anledning all ställa sig någol frågande lill socialdemokraternas förslag om ytterligare ett organ på detta område. Men nu sammanträder den av regeringen nyligen tillsatta delegationen för ungdomens sysselsättning för första gången i nästa vecka. Det finns all anledning atl se lill atl dess verksamhet blir konstmkliv. Den kan t. ex. överväga all låta göra en sammanställning av de olika åtgärder som kommunerna vidtagit för all hjälpa ungdomen. En sådan sammanställning skulle kunna bli en värdefull tipskalalog för de kommuner som ännu inte kommit så långt i sitt arbete på det här områdel.

Över 20 000 ungdomar under 25 år går i dag i olika former av arbetsmarknadsutbildning. Kurserna kan vara föriagda lill företag, AMU-cenlra och gymnasieskolor. Samordningssvårigheter uppstår helt naturiigt på sina håll mellan arbetsmarknadsmyndighelema och del reguljära skolväsendel. En besväriig stötesten är olikheterna i bidragssystem lill ungdom. På samma kurs kan en del ungdomar vara berättigade lill kontant arbetsmarknadsstöd, s. k. KAS, vilket ger 65 kr. per dag, medan andra elever på kurser får nöja sig med studiebidragssyslemels 188 kr. i månaden. En lösning av de principfrågor som här är inblandade tillhör sludiesiödsutredningens verksamhels-område, men frågan är om inte också ungdomsdelegalionen bör uppmärk-

Nr 70

Torsdagen den 2 februari 1978

Allmänpolitisk debatt

Nr 70

Torsdagen den 2 februari 1978

Allmänpolitisk debatt

samma problemet för all kunna hjälpa lill att lösa de akuta praktiska svårighetema.

Ungdomens svårigheter på arbetsmarknaden beror i första hand på atl del inte skapats tillräckligt många nya jobb i Sverige under 1970-talet. Svagheten på svensk arbetsmarknad visar sig också i del kraftigt ökade antalet förtidspensionärer. Förtidspensionen blir en nödlösning när Jobben inle räcker till för alla i en organisation eller ell förelag. Skall vi kunna klara målsättningen arbete åt alla måste vi fl fart på tillväxten i ekonomin, så att expansionen i näringslivet bl. a. kan betala de många nya Jobb som behövs på t, ex. vårdområdet. Receptet för hur detla skall gå lill framfördes i går i denna kammare av Gösta Bohman.

YNGVE NYQUIST (s):

Herr talman! Jag skall inleda mitt anförande med alt i likhet med den föregående talaren säga några ord om arbetsmarknaden och ungdomens situation och framför allt om hur den har förändrats sedan 1975.

Arbetsmarknaden i Kopparbergs län kännetecknas av en snabb försämring. Just nu är det värst för kvinnor och ungdomar. Arbetsmarknadsstatistiken visar följande siffror, som gäller kvarstående sökande för omedelbar placering:

	dec 1975	dec 1976	dec 1977
Kvinnor	1396	1560	2 623
Ungdomar under 24 år	792	987	2 398

Osäkerheten i de tunga delarna av länels näringsliv, framför allt stålindustrin, är stor. Det har påpekats i särskilda motioner under allmänna motionstiden. Vidare kommer motioner i anslutning lill proposilionen om handelsslålet. Jag skall därför inte uppehålla liden med all lala om del.

Nu sviktar också länets byggnadsindustri. Bostadsbyggandet av flerfamiljshus sjönk oroväckande förra året, och någon ljusning kan man inte spåra för delta år. År 1976 lämnades lån till 912 lägenheter i flerfamiljshus. År 1977 hade den sifTran sjunkit till 275. I fråga om ombyggnader var antalet låneärenden 1 495 år 1976. År 1977 hade antalet sjunkit till 748. Därför är del så angeläget alt påtala situationen för riksdag och regering. En ökad byggnation skulle i vårt län innebära ett gott stöd även för de mindre och medelstora företagen i deras roll som underleverantörer. Kreditsvårigheterna är det främsta hindret, och det blir inte bättre sedan bankernas likviditetskvoter ånyo har höjts.

Det av socialdemokralerna föreslagna ränte- och amorteringsfria tilläggs-lånet på 10 96 av låneunderiaget vore en myckel god hjälp. Del måste paras med all regeringen tillser atl bankerna har pengar alt låna ut.

Några ord om sysselsättningen i vidare bemärkelse. När den socialdemokratiska regeringen på sin tid skrev direktiv till sysselsätlningsutredningen hette del bl. a.:

"Goda sysselsätlningsförhållanden innebär aktivt deltagande i samhälls-

processen och en allmänt stabil livssituation. Arbetslöshet kan omvänt leda lill minskad självkänsla och lill en försämrad ekonomisk situation. Della kan i sin tur leda lill ytteriigare svårigheter all komma tillbaka lill arbetslivet. Rätten lill arbele måste därför vara en avgörande utgångspunkt för del politiska reformarbetet."

Riktigheten i denna beskrivning behöver inle ifrågasättas i dessa dagar. När man nu besöker möten och sammankomster blir man ständigt påmind om människornas oro för framliden; grunden för tryggheten och välfärden är skakad. Industrins anslällda är starkt kritiska inför den borgeriiga regeringens ålgärder, eller brist på sådana, när del gäller alt skapa sysselsättning och få slut på oron.

Det finns stora grupper människor i vårt land som i produktionen förvärvat hög yrkesskicklighet parad med stor erfarenhet. I de flesta fall, det vågar jag påstå, las inte dessa människors kunskaper om produktion och arbetsme-loderlill vara. Del främjarsanneriigen inle företagens utvecklingsmöjligheter och det kan vara elt hinder för de anställdas önskan om delaktighet och engagemang i arbetet.

Mol den här bakgrunden upprörde del mig verkligen när Jag häromdagen läste ell referal av ett tal som Curt Nicolin, ordförande i Arbetsgivareföreningen, hållit vid elt symposium i Davos. Det var enligt tidningen inför 500 näringsrepresenianler från Europas alla hörn. Han lär ha sagt bl. a. alt européerna har myckel att lära av japanerna. I Japan finns viljan all åstadkomma resultat, där finns viljan all arbeta och en förståelse för det nödvändiga i alt samarbeta. I Sverige finns inle några "morötter för ökade arbetsinsatser". Ännu så länge är vi inte mogna för atl ändra vårt sociala syslem i Sverige, så att vi kan fl fram dessa morötter. Men vi lär knappast komma undan. Del sade alltså Nicolin, allt enligl tidningsreferatet.

Indirekt är ju detta ett angrepp på de anslällda i Sverige. Enligt Arbetsgivareföreningens ordförande saknar de alltså vilja atl arbeta och åstadkomma resultat. Del sociala systemet uppmuntrar inte till arbele. Han kan gå ul och säga del. De fyra femtedelar av den svenska pressen som är regeringstrogna står lydigt till förfogande för atl föra fram budskapet. Inget journalisluppbåd trängdes på Arianda för alt kommentera hans utmaning när han återvände. Han får heller ingen kritik för all han som styrelseordförande i ASEA bidragit till att vi fåll en regering som är föga intresserad av energipolitik. Ingen kriti.serar honom heller för att han, kanske som en av de främst ansvariga, inte i tid -just från Japan - skaffat resurserna och tekniken för att producera s. k. orienterad plåt i ASEA-gruppens eget stålverk i Surahammar. Den plåten är en betydelsefull komponent vid transformatorbygge. Det här slöseriet med tid ökar riskerna för arbetslöshet både i Surahammar och i Ludvika. Det är enkelt för en företagsledare atl gå ul och tala om all de anslällda tjänar för mycket, atl de inte är tillräckligt effektiva i sitt arbele. Men vilka möjligheter har de anställda att flytta på en styrelseordförande i ett aktiebolag?

Det finns säkert mycket att lära i Japan. Det betygas också av styrelsen i Metalls avd. 41 i Göteborg, som gjort elt studiebesök där.

Hur skulle det vara om de svenska företagen sökte la till vara de anställdas

Nr 70

Torsdagen den 2 febmari 1978

Allmänpohtisk debatt

Nr 70

Torsdagen den 2 februari 1978

Allmänpolitisk debatt

yrkesskicklighet och erfarenhet för atl nå bättre produktionsmetoder - Ja, kanske t. o. m. föratt hitta nya artiklar. Del vore säkerligen meningsfullt atl låta grupper av de anslällda resa utomlands för all med ögonen öppna hitta nya uppslag. Det berättas t. ex. från England att ett stort och känt företag bad en rad av de tekniska högskolorna alt lämna förslag på länkbara nya produkter. Det blev ett överraskande svagt gensvar - bara några få idéer framkom. Då gick man i stället ut till de anställda, och det kom massor med goda förslag.

Det ligger nära till hands all i anslutning till ASEA och Nicolin också säga några ord om en av ASEA:s slörre arbetsplatser i landet, Ludvikaverken. Situationen där är besväriig. Under 1978 blir del ingen nyrekrytering som skall ersätta den s. k. naturiiga avgången. Det kan betyda atl Ludvika förlorar 300 ä 400 arbetstillfällen 1978. Det här visar Ju all företagsledningen bedömer svackan i verkstadsindustrins konjunktur som djup.

Arbetsmarknadssituationen i Ludvika i december 1977 var den att antalet kvarstående arbetssökande var 676, medan antalet lediga platser endast uppgick till 36. Vidare har kommunen 15 96 av länets byggarbelslöshel.

Det vore rimligt att den hårt drabbade Ludvika kommun i fortsättningen kunde påräkna något större förståelse för sina problem hos regeringen än vad som hittills varil fallet. Jag syftar på vad som hände när vi påtalade vad en högspänd likströmsöverföring till Golland skulle ha betytt arbelsmässigl eller när man skrev bestämmelserna för erhållande av bidrag till industrilokaler, där den s. k. grå zonen, i vilken ett par Dalakommuner ingår, helt lämnades utanför.

Nu väntar vi faktiskt på alt få bygga polishus och atl regeringen lill slut välvilligt prövar framställningen om extra skatteutjämningsbidrag.

ERIC REJDNELL (fp):

Hert lalman! Årets allmänpolitiska debatt här i kammaren dominerades under gårdagen som väntat av vårt ekonomiska läge - energipolitiken och sysselsättningsfrågorna. Ända sedan regimskiftet för snart ell och elt halvt år sedan har dessa ämnen debatterats med förkärlek. Sverige kom vid den liden in i en svår lågkonjunktur, som blev mera utdragen än någon kunde ana vid della tillfälle. Det har medfört slora påfrestningar på vårt ekonomiska läge och på sysselsättningen. För all undvika avskedanden och permitteringar vid framför allt de slora förelagen har miljardbelopp salsals på lån, garantier och stöd lill branscher och enskilda förelag. Regeringen har också genom en rad stimulansåtgärder försökt stärka småförelagarnas ställning. Småföretagarna spelar en viktig roll i näringslivsulvecklingen. Därför måste deras utvecklingsmöjligheter underiättas om vi på sikt skall kunna stärka del svenska näringslivels konkurrensförmåga. 1 vårt land är det mer än en miljon människor som är direkt verksamma inom småföretagsverksamheten.

Inom Kalmar län har småföretagen betytt och betyder alltjämt oerhört mycket. Landets utveckling i sin helhet är inle liktydig med de olika landsändarnas eller länens utveckling var för sig. Kalmar län är elt län som tyvärr inle utvecklats vare sig befolkningsmässigt eller industriellt i takt med

landet i dess helhet. Detta är sagl många gånger tidigare och kommer med all sannolikhet atl ånyo upprepas. Genom alt länet domineras av jordbmk och småindustri har framför allt den snabba rationaliseringen inom jordbmket lidvis förorsakat rätt slora utflyttningar från länet. Den här utvecklingen har gjort alt många yngre människor - inle minst på 1950- och 1960-lalet -tvingats söka sin utkomst på annal håll i landet. Länels befolkningssamman-sältning har därmed påverkals, så atl vi i dag ligger tvåa vad gäller antalet invånare över 70 år. Man brukar säga att det ena ger det andra, och i del här fallet kan man inte låta bli att ställa sig frågan om detta månne kan vara en bidragande orsak till att Kalmar län i år toppar landets landstingsskatteuttag med sina 14 kronor.

Vissa kommuner i länet har drabbats hårt av utflyttningar, framför allt inlandskommunema. Länsstyrelsen begärde förra våren alt Högsby, Vimmerby och Hullsfreds kommuner skulle hänföras lill den grå zonen. Regeringen meddelade i höstas alt endast Högsby kommun hänförs lill den grå zonen. Eftersom man tycks fästa stort avseende vid elt företags belägenhet inom grå zonen vid bedömning av lokaliseringslåneärende, är det av vital betydelse att även Vimmerby och Hullsfreds kommuner snarast hänförs till grå zonen. Av de lokaliseringslåneärenden som del senaste året aktualiserats har, vad jag kan minnas, endast Eds Bruk, Kalmar Kök och Gunnebo Bmk fltt sina ansökningar tillstyrkta. Just inom Hultsfreds och Vimmerby kommuner har vi företag, som nu är helt beroende av utgången av dessa ärendens behandling.

Under del senaste året har vi, såväl som landet i övrigt, fått vidkännas sysselsättningsproblem från norr lill söder i vårt avlånga län. Under 1977 har de arbetssökandes antal ökat betydligt. Man skall därtill lägga det faktum atl inte mindre än ca 10 96 av de ca 100 000 förvärvsarbetande i länet är föremål för arbelsmarknadspolitiska åtgärder. Länels arbetsförmedlingar har under hösten haft ca 6 000 personer per månad som sökt arbele. Under årets sista månad ökade detta antal med ytteriigare ett tusental personer. Mest oroande är alt kvinnornas och ungdomens antal är så stort bland dem som står utan Jobb. Av den nyss nämnda siffran 6 000 arbetssökande var i november 1977 inle mindre än 3 350 kvinnor och 2 600 ungdomar under 25 år.

En glädjande tendens är emellertid alt såväl enskilda företag som kommuner och landsting i slörre utsträckning än tidigare intresserat sig för arbetsmarknadsorganens förslag till sysselsättningsskapande åtgärder. Trots en lång och svår lågkonjunktur verkar del som om näringslivets folk ånyo vågar satsa och se framåt med tillförsikt. Men vi har myckel all la igen. Det vi har tappat i form av statlig verksamhet anser vi att vi måste få statens stöd för att fl igen när tillfälle ges. Det är därför jag vill peka på möjligheten av lokalisering av statlig verksamhet i former som jag här vill utveckla någol. Lål mig, herr lalman, endast helt kort beröra ell par områden, där vi anser del möjligt för vårt län alt ifrågakomma.

För alt arbelsmarknadsmässigt neutralisera verkningarna av F 12:s nedläggande fordras det ersättningsverksamhet i Kalmar. Under den allmänna motionstiden har jag i en motion aktualiserat dessa frågor. För snart tio år

Nr 70

Torsdagen den 2 februari 1978

Allmänpolitisk debatt

3 Riksdagens protokoll 1977/78:70-71

Nr 70

Torsdagen den 2 febmari 1978

Allmänpolilisk deball

sedan tillsattes en havsresursutredning. Hösten 1975 tillsaues även organisationskommittén för havsresursfrågor. Kommittén överiämnade i Juni förta året ett belänkande. Samordning av havsresursverksamhelen. Jag anser del helt motiverat atl frågan om en placering av ett havsforskningsinslitul i Kalmar prövas seriöst. Här är det inte fråga om att utlokalisera ell statligt verk eller en statlig verksamhet - här är det fråga om alt lokalisera en statlig verksamhet.

Samma sak gäller mikrofilmningen av den svenska dagspressen. Tidnings-filmningskommiltén har avlämnat två rapporter under 1975 och 1976, där man anför att bästa produktionstekniska förulsätlningama för utförande av filmningen finns i Slockholm och Kalmar. Vi har noga granskal kommitténs analyser och inte funnil skäl för atl man i del slutliga ställningstagandet skall gå förbi Kalmar. Det aren verksamhet som skulle passa bra i Kalmar, där man vid landstingels reproduktionsanstall redan har lämpliga lokaler för verksamheten. Den här verksamheten skulle dessutom i viss utsträckning skapa meningsfull sysselsättning för ett antal handikappade personer.

Men ett län står och faller med kommunikationerna. Våra vägar är i stort av hygglig klass, även om undantag finns - riks-I5:s ombyggnad förbi Oskarshamn är ell arbete som vi länge väntat på. Däremot är vi oroliga för våra jämvägars framtida öde. Skall vi även i fortsättningen fl behålla vår Jämvägstrafik eller skall det naggas på turtätheten för varje år som går? De här problemen är väl kända, och Jag skall inte trötta kammaren med atl vidare utveckla dessa frågor. Vi hoppas att även i fortsättningen fl ett någol så när fungerande kommunikationssystem inom vårt län. Får vi del, och får vi litet mer förståelse från statsmakternas sida än vad vi tidigare kunnat röna, tror Jag all även Kalmar län skall ha en framlid.

GEORG ANDERSSON (s):

Herr talman! Debatten har nu pågått avsevärd tid. Mycket har sagts om landels problem. Om de speciella svårigheter vi upplever i Norrlands inland har dock knappast någol blivit sagl. För övrigt noterar jag med förvåning atl inte flera ledamöier på Norriandsbänkarna deltar i den allmänpolitiska debatten. Mina borgerliga bänkkamrater var under tidigare mandatperioder rätt flitiga i talarstolen och utnyttjade dessa debatter lill att ställa krav på den socialdemokratiska regeringen. Dessa kamrater har nu tystnat. De ställer inle längre krav vare sig i debatten eller i motioner. Förnöjsamhetens tystnad kännetecknar nu de borgeriiga Norriandskollegerna,trots alt problemen nu är större än någonsin.

Industriministern tröstar oss med talet om "stabilisering i den regionala befolknings- och sysselsättningsutvecklingen". Men jag vill då för del första framhålla alt det är en stabilisering på en otillfredsställande låg nivå. För det andra är utvecklingen inom Noulandslänen mycket ojämn. I en motion konstaterar vi atl folkmängden har minskat i praktiskt laget alla kommuner i Norrlands inland -även under de senaste åren. En negaliv utveckling som pågått under många år fortsätter. Andelen åldringar växer, medan gruppen i åldern 20-40 år minskar kraftigt.

Denna utveckling sker i ett område som redan tidigare är mycket glest befolkat och där avstånden mellan serviceortema är stort. I många områden har utvecklingen nått den gräns som inte kan underskridas om rimliga krav på service, arbete och trivsel skall kunna upprätthållas.

Problemen i riket är stora. Det gäller i fråga om sysselsättning, investeringar, strukturomvandling osv. Under tider av framgång och utveckling i vårt land fanns del möjlighet atl väcka uppmärksamhet på problemen i stödområdet. Nu är del svårare - nästan omöjligt. Men del förhållandel alt flera delar av vårt land har drabbats av utvecklingssvårigheler innebär inte alt svårigheterna i det inre stödområdet minskat. Tvärtom: problem som redan tidigare var stora har där ytteriigare förvärtals.

Jag vill än en gång upprepa: Den negativa befolkningsutvecklingen har i många komuner nått den gräns som inte kan underskridas ulan alt allvariiga störningar uppkommer.

Samtidigt som jag ger denna dystra bild av lägel kan jag hävda att Norriands inland aren rik del av landet. Jag vädjar därför till landels regering inte om allmosor. Jag vädjar om insatser för att rätt la till vara naturrikedomarna i delta område. Det är vad som nu krävs av regionalpolitiken. Men tyvärr har den borgeriiga regionalpolitiken mist sin udd. Den har tunnats ut. Några särskilda insalser i inre stödområdet görs inte. Den s. k. IKS-verksamheten går tillbaka. Utlovade särskilda insatser i Vindelälvsområdet har strukits i budgeten. Servicen försämras. SJ:s planer på all dra in siyckegodstrafiken blir, om de genomförs, ett hårt slag mot tidigare svaga orter. Bensinprishöjningen slår hårdast mot glesbygderna. Allt del här gör att löftet om den levande landsbygden nu måste betraktas som glömt.

En offensiv politik måste ha som mål att rädda sysselsättning och boende också i Nortlands inland. Elt primärt syfte måste därvid vara atl ta till vara Norrlands rika naturtillgångar. Det måste ske med beaktande av samhällsekonomiska aspekter. I den långsikliga politiken kan inle kortsiktiga företagsekonomiska intressen få vara de avgörande.

Malmtillgångarna i skogs- och fjällområdet har varit av oskattbart värde för vårt lands utveckling. De är inle uttömda på långt när. Ökade insalser för prospektering behövs nu för att kartlägga de stora dolda tillgångarna.

Jag tänker nu främst på de urantillgångar som vi vet finns i betydande omfattning bl. a. i Arjeplog, Sorsele, Dorotea och Tåsjö. Jag anser att prospektering av dessa uranfyndigheler bör ske. De är beklagligt att regeringen när del gäller dessa ålgärder "lagt locket på". Befolkningen i området kan naturiiglvis inte ha förståelse för en politik som går ut på atl driva kärnkraftverk med importerat uran samtidigt som arbetslösa människor måste flytta från bygder där rika egna uranfyndigheler skulle kunna tas lill vara. Från sysselsättnings- och regionalpolilisk synpunkt är detla obegripligt, liksom det naturiiglvis är oförsvariigt från nationalekonomisk synpunkt.

I en socialdemokratisk partimotion krävs nu att prospekieringsarbetet får fortsätta.

Ett par folkpartister och ell par representanter för moderata samlingspartiet

Nr 70

Torsdagen den 2 februari 1978

Allmänpolitisk debatt

Nr 70

Torsdagen den 2 februari 1978

Allmänpolitisk debatt

har lagt motioner med förslag i samma riktning. En av motionärerna, Rune Ångström, är ledamot i näringsutskottel. Del bör väl därför vara möjligt atl snabbt fl en behandling av frågan i ulskoitet och ett majoritetsförslag om uranprospektering, trots att det går mot centerpartiets intressen. Jag vill vädja om en snabb handläggning av denna fråga ulan onödig förhalning.

Vattenkraften är en annan värdefull naturtillgång. Opinionen för utbyggnad av vattenkraft växer.

För den akuta sysselsättningsplaneringen för Vattenfalls byggnadsarbetare i milt län är det nu ytterst angeläget att få besked om utbyggnad i Åseleälven. Som jag anförde i en motion för ett år sedan så borde man redan då fltt klartecken. Nu brådskar del ännu mer. Friställningarna i Juktan måste följas av fiera objekt - i första hand Åseleälven. Jag vill fråga energiministern om han i dag kan ge något besked om planeringsläget. Jag hoppas att Olof Johansson vill kommentera den här frågan, som Jag under hand överiämnat fill honom i går.

Slutligen vill jag också säga några ord om utnyttjandet av skogsråvaran. En intensifierad skogsvård är nödvändig. Därtill behövs en ökad förädling av iräråvaran. Inom träbearbetningen är utbildningen elt eftersatt område. För all i någon mån råda bot på della pågår sedan en lid elt i ntensivt arbete för att bygga upp en högre träleknisk utbildning i Skellefteå. Det är en utbildning som skulle bli riksunik. Utbildningsministern lovade i fjol att denna utbildning skulle komma lill slånd. Tyvärr har vi ännu inle fltt de pengar som behövs för atl kunna starta. Jag hoppas emellertid atl löftet uppfylls senast i nästa budgetproposition, så atl start kan ske hösten 1979. Della är en viklig fråga för träbranschen och för skogslänen. Till utbildningen bör en forskningsresurs knytas. Jag hoppas alt den frågan kan föras ett steg framåt i industriministems kommande proposition om stöd till teknisk forskning och utveckling.

I årets budgetproposition anvisas som nya medel 500 000 för att stimulera Iräforskningen. Medlen ställs lill förfogande för Tekniska högskolan i Stockholm. Det är litet förvånande, tyckerjag, alt utbildningsministern inte i detta sammanhang kom atl länka på den utlovade verksamheten i Skellefteå. Jag hoppas atl utbildningsutksollel tillmötesgår vårt motionskrav om atl Luleå högskola, som skall vara huvudman för utbildningen i Skellefteå, flr vara med vid fördelningen av dessa medel.

Avslutningsvis vill Jag än en gång betona alt del behövs extra insalser för all klara utvecklingen i Nortlands inland. Del behöver inte ses som en uppoffring av nationen i övrigt. Del bör i stället ses som insatser för atl i hela landets intresse ta lill vara rika naturtillgångar. Där finns värden som kan tillföra landet slora exportinkomster och som kan bidra till landets försörjning av viktiga råvaror.

I delta anförande instämde Frida Berglund (s).

KARIN ANDERSSON (c):

Herr talman! Som politiker måste man ha en vision av det samhälle man vill arbeta för att förverkliga. Jag vill ha ett samhälle som utgår från människors behov, inte bara materiella utan också behov av gemenskap, medmänsklighet och inflytande, ett samhälle som underiällar för alla all della i produktionen och som stimulerar personlig utveckling och skapande verksamhel för alla människor - kvinnor, män och barn - ett samhälle byggt på solidaritet via samhället men också på personlig omtanke om varandra. Det samhället kan aldrig bli verklighet utan jämställdhet mellan kvinnor och män, och det ger också i sig fömtsättningar för jämställdhet. Därför går arbetet för detta samhälle för mig parallellt med arbetet för jämställdhet mellan kvinnor och män. Begreppet jämställdhet har för mig också en djupare innebörd än millimetertättvisa mellan könen.

Den samhällsutveckling som vi haft de senaste decennierna har egentligen inneburit att fömtsältningarna för jämställdheten har försämrats. Att den ändå trots della har ökat starkt under denna tid beror på att allt fler kvinnor -och på sistone också män - har insett vidden av de orättvisor som framför allt kvinnorna har varit utsatta för i vårt samhälle. Men det beror också på all kvinnorna har accepterat jämställdheten på de villkor som gällt i det samhälle som i så hög grad styrts av kortsiktiga ekonomiska överväganden som vårt manssamhälle har gjort och gör. Och detla har inneburit en stark press på kvinnorna. Jag skall inle fördjupa mig i den saken nu.

I stället skall jag gå in på en samhällssektor som skulle kunna fungera som en spjutspets i riktning mot det jämställda samhället men som i stället genom hela sin stmktur faktiskt motverkar jämställdheten, nämligen skolan. Om vi skall uppnå jämställdhet mellan kvinnor och män behövs del ålgärder på många plan, åtgärder för att undanröja hinder för kvinnornas förvärvsarbete och för att förändra arbetslivets villkor, åtgärder för atl förändra arbetsfördelningen i hemmet och ge männen tillgång till sina bam, ålgärder för att ge kvinnor ökat inflytande i samhället etc. Vi har ofta talat om detla här i riksdagen.

Men del behövs också -och kanske framför allt -att vi kommer fram till en situation där kvinnor och män utan att hindras av gamla fördomar som hänger med generation efter generation kan utveckla alla sidor av sin personlighet. Och i del arbetet har skolan en nyckelroll - eller borde ha del. Under minst nio år, för flertalet tolv år eller mer, har skolan en stor del av ansvaret för barn och ungdom, och det är i den åldern de är mest mottagliga för intryck och påverkan. Skolan skall ge kunskapsunderiag för elevernas självständiga ställningstaganden. Men i tre avseenden har skolan enligt läroplanen lill uppgift att påverka eleverna i viss riktning. Skolan skall främja en demokratisk hållning, verka för internationell förståelse och verka för att jämställdhet skapas mellan kvinnor och män.

På del sista områdel har del inte hänt så myckel trots atl intentionerna i och för sig varit goda. Skolöverstyrelsen startade projektet "Könsroller i skola och undervisning" redan 1970. Och man har med rapporten "Ett friare val", som

Nr 70

Torsdagen den 2 februari 1978

Allmänpohtisk debatt

Nr 70

Torsdagen den 2 februari 1978

Allmänpolitisk debatt

varit ute på bred remiss, initierat en debatt om skolans roll i Jämställdhets-arbetet.

Skolöverstyrelsen har nu på basis av detla arbele formulerat och antagit ell handlingsprogram. Det är ett program med många friska grepp som skulle kunna ge resultat - om det fick slå igenom ute i skolorna.

Skolöverstyrelsen har också slutfört den läroplansöversyn för gmndskolan som riksdagen beställt, och i detla har hänsyn lagils till samhällets alltmer uttalade uppslutning kring jämställdhelsianken.

De förändringar som föreslås berör i huvudsak högstadiet och innebär bl. a.

att maskinskrivning blir ett obligatoriskt ämne,

atl teknik blir ell obligatoriskt ämne,

atl slöjdundervisningen för alla elever omfattar såväl textilslöjd som trä-och metallslöjd,

all lillvalssyslemet utvecklas i riktning mol ell mer sammanhållet högstadium, samt

att en styrd pryoverksamhet införs - man föreslår att alla elever skall ges erfarenhet av tre arbelslivssektorer på ett sådant sätt alt de sammanlagt ger pojkar inblick i kvinnodominerade och flickor i mansdominerade yrken.

Allt detla är bra. Elt sammanhållet högstadium kommer att bidra till att ge flickor och pojkar en gemensam referensram samtidigt som det motverkar en alltför tidig studiedifferentiering, vilket från Jämställdhetssynpunkt är viktigt. Ungdomama är osäkra med sin könsroll, och om de tvingas välja framlidsväg för tidigt faller de lätt in i traditionella roller och yrkesval.

Det är bra att teknik blirett självständigt ämne. Flickor som trotsat trycket och vall otraditionellt kan berätta att det inneburit ett starkt handikapp att inte ha de tekniska vardagskunskaper som pojkar i hemmet automatiskt lärs in i.

Det är också bra alt alla flr lära sig maskinskrivning.

Förslaget om en styrd pryoverksamhet är viktigt. Men då är del också viktigt att handledare av pryoelever ges särskild utbildning i könsrollsfrågor och ges extra lid för alt fl ägna sig åt dem som väljer otraditionellt och som kan ha speciella svårigheter. Följer man inle upp den styrda pryon med handledamtbildning kommer den inte att fl avsedd effekt.

På några punkter har dock jämslälldhetskommittén ansett det motiverat atl föreslå ytterligare förändringar och har därför i en skrivelse till skolöverstyrelsen framfört några förslag. Del viktigaste förslaget gäller hemkunskapen. Det är nödvändigt, har vi ansett i kommittén, alt hemkunskap blir ett ämne hela skolan igenom med början i lågstadiet. Trots atl skolöverstyrelsen flera gånger understryker att jämställdhet innebär nya roller också för män har man inle låtit den synen prägla läroplanen. En tidig och konsekvent inlärning för både pojkar och flickor för alt klara hemmets sysslor och den egna personliga servicen skulle säkeriigen stimulera en sådan rollförändring. Det är i de yngsta åldrarna som barnen lycker det är roligt att jobba praktiskt. Hemkunskap på lågstadiet upplevs mycket positivt av både lärare, elever och föräldrar-det visar den försöksverksamhet som bedrivits i Växjö och Malmö.

själva ämnet är sådant att det tränar barnen till Jämställdhet genom sina mål, siu arbetssätt och sitt innehåll.

Men det räcker inte med att bara ha ett handlingsprogram och all ha jämställdheten i åtanke i läroplanen. Risken är att skolan genom hela sin struktur motverkar de syften den säger sig vilja främja. Skolan speglar fortfarande det hierarkiska och patriarkaliska samhälle som vi har lämnat eller är på väg bort från på alla andra samhällsområden.

Attityder och fördomar påverkar man inte genom att säga utan genom all göra, genom alt ge exempel. Men hurdan är den värld som barnen vistas i under tolv år av sitt liv? Alla lågstadielärare - eller för att vara exakt 99,7 96 -är kvinnor. På mellanstadiet är majoriteten - eller 61 96 - kvinnor. På högstadiet, som har högre status och likaså högre löner, är flertalet lärare manliga - de utgör 53 96. I skolledarbefattningarna är männen i överväldigande majoritet -av studierektorerna är 85 % män och av rektorerna 93 96. Jag har inga exakta siffror för skolmåltidspersonal, men jag tror inle atl jag gissar så fel om jag säger au den till 100 96 utgörs av kvinnor. Samma sak gäller andra vårdande yrken och serviceyrken inom skolan.

Vi möter samma bild i samhället i övrigt - del är riktigt - men det är så mycket allvarligare i skolan genom att skolan har så stor påverkan.

Det är kanske inte så underligt att elevernas utbildningsval är så könsbundet. Bland de elever som höstterminen 1976 togs in på gymnasieskolans fyraåriga tekniska linje var 90 % pojkar, och på vårdlinjen var 97,5 96 flickor. Genom ett sådant val föriorar samhället begåvningsresurser på ömse sidor.

Vi förfasar oss ofta över detla. Men vi borde i stället på allvar försöka göra någol åt själva skolan. Risken är atl allt del fina i skolöverstyrelsens könsrollsprogram stannar där det är - på papperet - om ingenting sker med skolans personalstruktur och med lärarnas grundutbildning och fortbildning.

Jag vill påstå atl det finns elt kompakt ointresse ute på fältet inom skolan för jämställdhetsfrågorna. Och del är nödvändigt att satsa ordentligt på all göra lärarna medvetna i frågan. Jämställdhetskommittén har i sin skrivelse till skolöverstyrelsen starkt understmkit detla.

Det finns ett fortbildningsprogram i jämställdhetsfrågor för skolpersonal som startade sommaren 1976. En sammankoppling har här skett mellan två av de ämnen som skolan enligl läroplanen skall verka för, nämligen jämställdhet och internationell förståelse, och därav kallas kurserna Jif-kurser. Deltagandet i dessa fortbildningskurser, som är på fem dagar, är hell frivilligt. Under 1976 deltog sammanlagt 300 personer från skolans alla personalkategorier. Det kommer all ta lid innan varje skola i vårt land har någon som fått del av denna korta utbildning i elt ämne som skolan speciellt skall främja.

Men vi har ännu inle infört könsrollskunskap som elt ämne i lärarutbildningen för de lärare som nu flr sin grundutbildning. Del innebär t. ex. atl lärare som kommer att vara verksamma i skolan fram till år 2020 inle fltt grundläggande kunskaper och insikter i könsrollsfrågan. Och del ärju inte så

Nr 70

Torsdagen den 2 februari 1978

Allmänpolitisk debatt

Nr 70

Torsdagen den 2 februari 1978

Allmänpolitisk debatt

lätt att känna för något som man inte vet något om.

Det finns myckel mer atl säga om skolan och Jämställdheten, om behovet av forskning, om betygssystemet och läromedlen och om yrkesvägledningen. Men tiden medger det tyvärr inle nu.

Herr lalman! Tolv år i en människas liv är en ganska lång lid. Skolan har under dessa år lillsammans med föräldrarna stora möjligheter alt väcka till insikt och all påverka i riktning mot en utveckling som leder lill elt jämställt samhälle. Detärettansvar förskolan-och en utmaning. Det är på tidenatt skolan verkligen antar den utmaningen. Och med skolan menar Jag poliliska beslutsfattare på olika plan, administratörer, lärare och annan skolpersonal.

ANITA GRADIN (s):

Herr talman! Vid det senaste årsskiftet kunde vi läsa åtskilliga artiklar och reportage som berättade att även under del gångna året hade det fölls myckel få barn i vårt land. Det föds färre barn än någonsin hos oss. Fruktsamheistalet har minskal från 2,47 för 1964, då del nådde en lopp, lill drygt 1,6 för 1977.1 debatten har några tyckt att detta väl inte är någol att oroa sig över, eftersom det föds tillräckligt med bam i världen totalt sett. Vi bmkar ju internationellt tala om en alldeles för snabb befolkningstillväxt. Behöver vi i en sådan situation diskutera behovet av en svensk befolkningspolitik? Ja, herr lalman, vi är några från det socialdemokratiska kvinnoförbundet som tagit upp denna fråga under den allmänna motionstiden. Vi menar att del behövs en utredning om orsakema bakom de senaste årens kraftiga nedgång i födelsetalen.

Skälen till atl vi behöver föra en seriös debalta om vår befolkningssilualion är många. Låt mig från början klart säga ifrån all del handlar inte om alt föra en kampanj för blågula barn. Det handlar om alt ställa upp för de unga familjerna i vårt samhälle, så att de kan skaffa sig del antal barn de själva önskar. Vi vet här att unga människor inför en samlevnad uttryckt alt de skulle vilja ha två lill tre barn. Så studerar vi verkligheten och finner att flertalet skaffar sig bara ell barn. Statistiskt föder varje kvinna i genomsnitt 1,6 barn. Del finns all anledning för oss all fråga varför de ungas planer inte blir verklighet.

Vi befinner oss i en ekonomisk kris, och då vågar inte människor skaffa sig barn, bmkar det heta. På 1930-talet hade vi också låga födelsetal. Men Jag tror inle att situationen är helt Jämförbar. Jag tror att det framför allt handlar om en kvinnoprolest. Den väsentliga skillnad som nu föreligger i jämförelse med 1930-lalel handlar om tillkomsten av en familjeplanering inkl. en abortlagstiftning som givit kvinnan både rätt och möjlighet att bestämma över det antal barn hon själv vill ha. Den nativitet vi har i dag uttrycker på ett helt annat sätt än tidigare den situation, ekonomiskl och socialt, som kvinnan har och hur hon ser på sina och samhällets möjligheter alt la hand om barnen och skapa en trygghet ål dem.

Jag vill ha sagl detta för jag är väl medveten om att vissa grupper både här i vårt land och övriga delar av Europa, som har samma befolkningsutveckling

som vi, lycker alt den låga nativiteten beror på alt jämställdheten mellan man och kvinna både på arbetsmarknaden och i familjen gått för långt. Kvinnorna borde gå tillbaka hem och känna sitt ansvar för hem och barn. Vissa inslag i den borgeriiga regeringens politik lyder också på att man har denna kvinnosyn. Några exempel:

Att i föräldraförsäkringen införa en månad, där ersättningen inte utgår för förlorad arbetsförtjänst ulan med endast en garantisumma på 32 kr. är inte alt främja jämställdhet. Att ge laglig räll till sex timmars arbetsdag för småbarnsföräldrar ulan alt koppla denna arbetstidsförkortning till ekonomisk kompensation är atl motverka jämställdhet. Inte heller har regeringen varit beredd att kvolera viss ledighet inom föräldraförsäkringen. Erfarenheterna borde Ju ändå ha lärt denna kammare att skall vi komma vidare i arbetet på jämställdhet mellan kvinnor och män måste aktiva insatser lill. Mannen behöver en puff i ryggen för atl ställa upp som förälder. En kvotering skulle ha underiältat för männen atl la ledigt från jobbet.

Nej, herr talman, jämställdheten mellan kvinnor och män har inle gått för långt - tvärtom. Skälet lill all jag tror alt det handlar om en kvinnoprolest är att så många kvinnor upplever en hopplös situation. Fortfarande är del kvinnan som skall ha huvudansvaret för hemmet och barnens vård. Ingen förbjuder eller söker hindra henne från atl förvärvsarbeta utanför hemmet. Hon är välkommen på arbetsmarknaden, och kvinnorna förvärvsarbetar lill 75 96. Men kvinnan får göra del lill priset av dubbelarbete. Och denna pressade situation har fltt till konsekvens att del bara blir ett barn. Atl skaffa ytteriigare ett barn känns hell oöverkomligt.

Vi har ännu en lång väg alt gå innan en reell jämlikhet föreligger mellan de båda föräldrarna i fråga om ansvaret för barntillsynen och för familjelivet. På oss som politiker vilar elt stort ansvar atl fortsätta jämställdhelsarbetet. Arbetet atl bryta ned invanda föreställningar om vem inom familjen som skall ha ansvaret för barnen måste intensifieras.

En bra barnomsorg är central för alla småbarnsföräldrar. Visseriigen byggdes 23 000 nya daghemsplalser i fjol, ell rekord. Och vi har riksdagsbeslutet om 100 000 daghems- och 50 000 fritidshemsplalser under femårsperioden 1976-1980. Men detta hjälper inle. Minst 200 000 daghemsplalser lill skulle behövas i början av 1980-lalet.

Inom det socialdemokratiska kvinnoförbundet har vi sedan länge drivit kravet på sex timmars arbetsdag för alla. Delta är viktigt om vi menar allvar när vi hävdar att vi vill ge föräldrar och barn möjlighet till ökad samvaro och reell chans att förena föräldraskap och förvärvsarbete.

Men del handlar också om solidaritet. Med jämna mellanmm flr vi veta att barnfamiljernas ekonomiska standard ligger klart under den som familjer utan bam lever på. Så länge barn utgör en ekonomisk påfrestning för familjerna kommer solidariteten inom familjen atl sättas på prov när man skaffar sig barn. Det är därför av vikt att vi undersöker hur myckel av våra framtida resurser som måste avdelas för att förbättra barnfamiljernas ställning i förhållande till övriga. Riksdagen borde därför noga Överväga de förslag lill ekonomiska förbällringar för bamfamiljema som vi socialdemo-

Nr 70

Torsdagen den 2 februari 1978

Allmänpohtisk debatt

Nr 70

Torsdagen den 2 febmari 1978

Allmänpohtisk deball

krater lagt fram. Deras ekonomi behöver förslärkas. De har utan tvivel en utsatt situation i dagens svåra ekonomiska läge.

Under della anförande övertog förste vice talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

KARIN ANDERSSON (c) kort genmäle:

Herr talman! Socialutskottet har f n. under behandling ett antal motioner i den fråga som Anita Gradin här lar upp. Frågan har skjutits upp från föregående riksmöte. För ett par veckor sedan hade ulskollet ingående hearings i ärendet. Till dessa hade utskottet bjudit in all tänkbar expertis från ekonomiskt, demografiskt, statistiskt och sociologiskt håll. Också socialvården var representerad. Dessa hearings gav oss många informationer. Då vi så småningom kommer alt slutbehandla motionerna, förutsätter jag alt vi även flr in den nya motion som väckts.

Jag skall gäma erkänna all jag själv inte tagit de nedåtgående födelsetalen så allvariigt atl jag betraktar dem som ett befolkningsproblem. Däremot är del allvariigt så till vida alt de speglar atl samhället inte fungerar för barnfamiljerna. Jag håller hell med Anita Gradin om alt det är detta som är det viktigaste.

Sedan ansåg Anita Gradin atl den politik som regeringen har fört ytteriigare försvårar för bamfamiljema, som har det kärvt ändå. Hon anförde bl. a. den lagliga rätten till förkortad arbetstid, om vilken en proposition aviserats. Jag har myckel svårt alt förstå detla. Jag upplever själv denna sak som en av de viktigaste för bamfamijema. Del är de långa arbetstiderna och de långa resorna, vilka blivit en följd av det felplanerade samhället, som gör att bamfamiljema har det svårt med atl kunna förena arbetsliv och barn. Detta är en rättighet som alla, vilka arbetar i statlig tjänst, tidigare har haft, men då hörde jag aldrig några klagomål från socialdemokralerna.

Beträffande kvoteringen av föräldraledigheten kan man ha delade meningar, men kanske del ändå finns anledning att ge någon valfrihet ål föräldrarna atl själva lösa delta problem. Jag delar dock helt den uppfattningen, all del är angeläget att även papporna lar denna ledighet. F. n. pågår också en rätt massiv informationsinsats för detla.

ANITA GRADIN (s) kort genmäle:

Herr talman! Karin Andersson framhöll nyss atl del var myckel viktigt all vi inom skolans område går från ord lill handling. När jag hävdar atl del är väldigt väsentligt med en sådan sak som kvotering exempelvis i anslutning till föräldraförsäkringen är det också just därför all jag lycker atl vi därigenom skulle kunna visa atl vi här i riksdagen menar allvar när vi försöker åstadkomma bättre jämställdhet mellan kvinnor och män. Jag tror nämligen alt männen behöver denna kvotering för alt få litet extra råg i ryggen så alt de kan fungera på del säll som avseits. En kvotering skulle säkert göra del lättare för dem att komma till jobbet och säga att de vill ta ul sin föräldraledighet.

Sedan vill Jag tillägga alt det naturligtvis är bra atl ha rätt till sex timmars arbetsdag. Men den ekonomiska situationen för barnfamiljer är bekymmersam, och om man verkligen vill ställa upp för dem då måste man också länka på en ekonomisk kompensation i de här sammanhangen.

KARIN ANDERSSON (c) kort genmäle:

Herr talman! Jag vill återkomma lill frågan om kvotering av föräldraförsäkringen. Somjag redan i mitt första inlägg sade finns det skäl för och emot en sådan. Familjestödsulredningen har emellertid utrett frågan om varför och hur man utnyttjar föräldraledigheten, och av den utredningen framgår att det i mycket hög grad är mamman som bestämmer om hon skall ta ul hela ledigheten eller inte. Detla förhållande skulle ju i och för sig påverkas om en kvotering kom lill slånd, men jag tror ändå all det är informationen som är viktigast. Att genom kvotering bestämma över människor om de inte själva är med på nolema tror Jag skulle fl negativa effekter på sikt. Men Jag håller hell med om alt del är viktigt att vi kommer dithän atl föräldrarna delar på föräldraledigheten.

Nr 70

Torsdagen den 2 februari 1978

Allmänpolilisk debatt

ANITA GRADIN (s) kort genmäle:

Herr talman! Karin Andersson och jag skulle säkert kunna tvista länge om del finns ett behov av kvotering eller inte, och jag vill bara tillägga atl del faktiskt inte handlar om att kvotera hela tiden utan bara under en ytteriigare del av ledigheten. Mot den bakgrunden harjag väldigt svårt atl länka mig alt man skulle uppleya det som någon större styrning att vara hemmapappa under exempelvis två och halv månad. Jag tror alt del i stället hade varit till fördel för både mammorna och papporna om ni hade ställt upp på detla.

Statsrådet OLOF JOHANSSON:

Hert talman! Den energipolitiska debatten är fylld av motsättningar. Så är del i massmedia, och så har det varit här i kammaren. Tydligast är molsältningama på kämkraftens område. Att i del larmet klara ul fakta i den förda energipolitiken kanske inte tjänar så mycket lill, men lål mig ändå göra ell försök.

Till dessa fakta hör att regeringen steg för steg lägger om kursen till en ny energipolitik. Under våren 1978 kommer samtliga krav som restes i regeringsförklaringen den 8 oktober 1976 att ha förelagts riskdagen med undantag för det sammanfallande energipolitiska beslutet.

Regeringen har presenterat en sparplan för energihushållning i befintlig bebyggelse för den närmaste tioårsperioden. Planens genomförande kräver investeringar på 30 ä 50 miljarder kronor och ger ungefär motsvarande besparing i miljarder kilowattimmar räknat. Ett förverkligande av planen ger flera tiotusen nya arbetstillfällen i lönsamma investeringar i Sverige, varvid den samhällsekonomiska vinsten också är uppenbar. Behovet av importbränslen minskas. Behovet av anläggningar för energiproduktion i Sverige minskar också. Sparplanen som riksdagen kommer alt behandla under våren styr knappa kapitalresurser till ett angeläget område. Samtidigt beskär

Nr 70

Torsdagen den 2 febmari 1978

Allmänpohtisk debatt

energihushållningen resurser som kan avsättas för nya produktionsanläggningar, ofta med betydande imporlinnehåll.

Energihushållningen inom näringslivet har successivt förstärkts. Samtidigt har intresset för energibesparingar ökat. Under budgetåret 1976/77 tredubblades de beviljade bidragen jämfört med budgetåret dessförinnan. Trots det kärva budgetläget har regeringen föreslagit en nästan 75-procentig ökning av anslaget inför budgetåret 1978/79. Dessa insalser i näringslivet innebär besparingar på flera hundratusen ton olja årligen. Installationerna av mottryckslurbiner i industrin har bara sedan oktober 1976 givit energitillskott motsvarande en utbyggnad av nästan hela Mellanljusnan. Hela nio olika installationer har kommit i gång sedan hösten 1976 (Husum, Skoghall, Köpmanholmen, Fiskeby, Dynas, Wargön, Billingsfors etc.)jämfört med en installation desförinnan. Dessutom haren rad prövningar angående energivillkor gjorts för olika förelag enligt 136 a § byggnadslagen.

En utbyggnad av kraflvärmen planeras. Om pågående diskussioner går i lås bör förslag angående åtgärder för alt främja kraftvärmeutbyggnad och -användning kunna föreläggas riksdagen ganska snart. Redan förra året tillskapades nya lånemöjligheter för utbyggnad av fjärrvärme, vilket är en förutsättning för kraflvärmeutbygnaden.

Redan i förra budgeten markerade regeringen en ändrad inriktning för energiforskningen. Resurser överfördes från forskning om briderteknologi, nya reaktorsystem och värmereaktorer lill de förnyelsebara energikällorna. Experimentbyggandet och vindkraften har fltt avsevärt ökade resurser utanför den ireårsram på 366 milj. kr. som gäller fram lill halvårsskiftet 1978.

Regeringen lägger inom kort fram förslag om utökat statligt stöd till forskning och utveckling m. m. inom energiområdet för nästa treårsperiod. De största insatserna föreslås i fråga om förnyelsebara energikällor, särskilt vindenergi och energi ur biomassa, samt för energianvändning inom bebyggelse och i industriella processer.

Huvuddelen av insatserna föreslås ske inom ett nytt sammanhållet Huvudprogram Energiforskning. I samma proposition läggs fram förslag om riktlinjer och anslag för verksamheten vid AB Atomenergi. Bolaget föreslås fl ökade uppgifter vad gäller utvecklingen av främst inhemska bränslen.

För treårsperioden 1978/79-1980/81 beräknar regeringen i det sammanhanget Slalliga insatser om sammanlagt något mer än I 000 milj. kr. eller 1 miljard. Härav utgör ca 850 milj. kr. en treårig ram för Huvudprogram Energiforskning och vissa därmed sammanhängande insalser.

Omedelbart före Jul beslutade riksdagen om riktlinjerna för den fortsatta utbyggnaden av vattenkraften. De fyra stora outbyggda Nortlandsälvarna undantogs från utbyggnad liksom andra värdefulla älvsträckor, helt enligt regeringsförklaringen. Inom kort kommer elt antal objekt inom ramen för riksdagens beslut atl frisläppas för utbyggnad. Bland de objekt som det är angeläget att snabbi ta fram finns exempelvis Övre Åseleälven.

Av en fråga som ställts här tidigare av Georg Andersson harjag förstått att han vill ha ett mera konkret besked om när ett beslut kan fattas när det gäller

övre Åseleälven. Jag har talat med Jordbruksministern om detta. Han räknar med all omedelbart efter vissa uppvaktningar från kommunerna i det berörda områdel kunna ta ett beslut, och della bör kunna ske inom den närmasle månaden. Jag vill i sammanhanget betona att del är myckel angelägel all dessa frågor kommer i gång så all man kan påbörja byggnationen och därmed ta över arbetskraft från de pågående arbetena i Juktan.

Som tidigare anmälts lill riksdagen kommer olika överiedningsmöjligheter från huvudälvarna atl utredas. Till vårriksdagen kommer också förslag till stödåtgärder för atl även framöver utnyttja vattenkraften i småfall som annars riskerar alt tas ur drift eller som behöver rustas upp.

Genom tillkomsten av villkorslagen har Sverige ställt krav på en helt säker slutlig förvaring av kämkraftens avfall. Vi har i lag gjort avfallskravet till en fömtsättning för att fl ta nya reaktorer i drift. Vi är inte ensamma om atl ställa detla krav. I exempelvis Califomien, USA, finns en motsvarande lagstiftning sedan våren 1976. Som statsministern nämnde i gårdagens debatt är dess tillämpning högaktuell f n. Califomiens energikommission har för några dagar sedan med röstsiffrorna 4 mot I konstaterat atl den demonstrerade och godkända teknologi för permanent och slutlig förvaring av kärnkraftsavfallei som lagen kräver inte har visats och atl det t. o. m. är tveksamt om man kan anta alt den kommer all visas före mitten på 1980-talel. Kommissionens formella rapport och rekommendation går nu vidare till Califomiens lagstiftande församling om ungefär ell par veckor.

I och med alt de nya säkerhetskraven ställs som villkor för idrifllagning finns naturiiglvis risker för föriusler av nedlagda kostnader som inte kan utnyttjas. Om nedlagda resurser ej kan användas för sill urspmngliga ändamål, måste en omställning självfallet prövas. De mer eller mindre fantasifulla beräkningar som görs av oppositionen är därför meningslösa. Jag har f ö. tidigare diskuterat saken med Ingvar Carisson vid en frågestund här i riksdagen. Möjligen återspeglar de fantasifulla beräkningarna den ekonomiska skuldbörda som blivit en följd av den socialdemokratiska regeringens hasardspel med kärnkraftsavfall. En förutsättning är också att den gamla energipolitikens förutsättningar gäller framöver, men del gör de inle. Jag tror inle atl den eviga otryggheten i socialdemokratins drömsamhälle - för atl travestera Olof Palme - låter sig laxeras i kronor.

En del vet vi vid det här laget. Socialdemokralerna tänker avskaffa villkorslagen, om de kommer i regeringsställning. Alomenergilagen har man tidigare inte tillämpat för att sälta säkerheten främst när det gäller kärnkrafts-avfallet. Regeringens principiella inställning beträffande säkerhetsfrågorna och kärnkraften påverkas naturiiglvis inle av konjunkturer eller ekonomisk utveckling. Eftersom frågan besvarats av regeringen, borde också oppositionen lämna elt besked. Gör ni kanske också skillnad på kämkraftsavfall och giftigt avfall i övrigt, så att er slutsats blir beroende av konjunkturen?

Då det gäller kärnkraflsprogrammet står vi nu inför en viklig resullattrös-kel. Diskussionerna om Forsmark 3 gäller naturligtvis egentligen inte en enskild reaktor. I stället rör det sig om användningen av knappa och hittills obundna resurser.

Nr 70

Torsdagen den 2 febmari 1978

Allmänpolitisk debatt

Nr 70

Torsdagen den 2 februari 1978

Allmänpolilisk debatt

Situationen kan kanske bäst åskådliggöras med elt par bilder, somjag visar på TV-skärmen. Del syns kanske inle så bra, men om vi ser på del vänstra fältet på bild 1, ser vi de stora delar av reaktorerna 7-13, där del fortfarande finns icke bundna insatser. De vila fälten anger helt nedlagda kostnader. Vi lät redovisa de per den I januari 1978 återstående kostnaderna för utbyggnaden av kärnkraflsaggregaten 7-13. Det trettonde aggregatet har antagits vara elt tredje kraftvärmeverk i Barsebäck.

På bild 2 redovisas samma sak i ackumulerade summor. Bilderna är, såvitt avser aggregaten 7-12, baserade på beräkningar som redovisats av arbels-gmppen för elproduktion och lokaluppvärmning inom energikommissionens lillförselgmpp. En reservation för marginella förändringar bör här göras.

Arbetsgruppens kostnadskalkyler är baserade på antagandel all den reala kostnadsökningen blir I % per år under den aktuella utbyggnadsperioden. Kalkylränlan har satts lill 4 %, och de av gruppen beräknade kostnaderna är här uttryckta i del penningvärde som rådde i december 1976, men de redovisade värdena har räknats upp med 10 % och kan därmed sägas ange kostnaderna i de priser som gällde i slutet av 1977.

Kostnaderna för ett trettonde aggregat har uppskattats motsvara kostnaderna för O 3, men med hänsyn tagen till alt en utbyggnad skulle föriäggas ca 5 år senare och alt den reala byggkostnaden kan antas öka med 1 % per år.

Det bör observeras alt återstående kostnader kan tolkas som möjliga att spara om utbyggnaden avbryts - endast efter avdrag av vissa avvecklings-kostnader, inkl. eventuella skadestånd.

Beträffande den bild som nu visas är det bara atl konstalera atl del går en mycket viklig resurströskel mellan de tre sista staplarna som anger ackumulerade värden och de som ligger ovanför den streckade linjen. Ovanför den streckade linjen har vi alltså ännu ej nedlagda kostnader, och del första slora tröskelsteget gäller alltså F 3 och därefter O 3 och B 3.

Här anges således på ell utmärkt sätt vad det är fråga om, om vi vill binda ytterligare stora resurser - som är betydligt slörre än de redan nedlagda - i slutändan på del av 1975 års riksdag beslutade kärnkraflsprogrammet.

Kärnkraften och låsningen till denna är fortfarande ett hanteriigl problem ur kvanlilelssynpunkl. Det är ju bara fråga om 3 ä 4 96 av den totala energibalansen. Del avgörande är de "eviga" avfallsproblemen, sambandet kärnkraft-kärnvapen och kärnkraftens konsekvenser och inverkan på ett demokratiskt samhälle som vårt.

Lål mig nu säga något om bränslepoliliken, som rymmer svåra beroenden och just kvanliletsproblem.

Beroendet av importerad olja är elt stort problem för svensk energiförsörjning. Delta gäller kanske i synnerhet på medellång sikt, dvs. från början av 1980-talel och elt tiotal år framåt. Under denna period kommer enligt vissa bedömare en markant omsvängning på oljemarknaden att ske. Oljereservernas ökning väntas inte längre kunna hålla jämna steg med förbrukningsökningen, och detla leder i sin tur lill prishöjningar och kanske också försämrad tillgänglighet. Det är kanske missvisande att lala om en

kommande oljekris. Man bör snarare betrakta del som inledningen till en omställningsperiod, som innebär alt oljan successivt föriorar sin dominerande roll som energibärare.

För Sveriges del är läget naturligtvis bekymmersamt. Det experlmalerial som nu föreligger pekar på all vårt oljebehov år 1990 fortfarande kommer atl vara myckel stort. Först vid år 2000 räknar man med en mer betydande minskning av behovet. Della förutsätter att insatserna på såväl energihushållning som utveckling av inhemska energislag blir framgångsrika. Jag lycker nog, ulan alt göra någon mera detaljerad bedömningav dessa saker, alt experterna i delta fall är något pessimistiska. Men det lägger naturligtvis ett myckel stort ansvar på oss att salsa hårt och snabbt på hushållsåtgärder.

Vi måste i det medelfristiga perspektivet räkna med ett betydande oljeberoende, samtidigt som del råder stor ovisshet om våra möjligheter atl liksom hittills tillgodose oljebehoven genom en väl fungerande internationell marknad.

Det finns inga enkla lösningar på problemet. Det bör dock finnas möjligheter alt lill rimliga uppoffringar nå väsentliga förbällringar av vårt försörjningsläge.

Åtgärderna på hushållningssidan är givetvis av gmndläggande betydelse, eftersom de inriktas primärt på att minska just oljeförbrukningen. Jag hänvisar återigen lill energisparplanen för befintlig bebyggelse, som Jag nämnde inledningsvis, liksom till förslagen i budgetpropositionen om energibesparande ålgärder inom näringslivet.

Jag skall emellertid här gå in främst på frågan om möjliga åtgärder på tillförselsidan. Här har vi främst två huvudlinjer alt följa.

Den första är atl möjlighelerna till ökad användning av alternativa bränslen bör undersökas. Det gäller här i första hand sådana bränslen som redan på ganska kort sikt kan ge bidrag till vår försörjning, främst naturgas men också kol. Båda dessa bränslen måste importeras. Kolet är dock globalt sett väsentligt ulhålligare än oljan.

För naturgas är uthålligheten av samma storieksordning som för oljan, men gaslekniken kan sannolikt i en framtid utnyttjas även vid exploatering av inhemska energiråvaror. För naturgas och kol gäller att tillgångarna är mera spridda än oljetillgångarna och att en import skulle kunna innebära en önskvärd spridning av bränsleimporien.

Svårigheten med ökad kolanvändning i Sverige ligger främst i att det finns endast ell fltal slora anläggningar för koldrift och alt hamnar, lager osv. måste byggas ut. Därtill kommer givetvis - och det är del övergripande och lill sist avgörande - del betydande miljöproblem som kolanvändning medför. En övergång lill kol baserad på nuvarande teknik är varken möjligellerönsk värd. Däremot bör vi skapa förutsättningar för ökad användning av fasta bränslen, t. ex. genom atl nya kraft- och värmeproducerande anläggningar utrustas även för drift med kol eller inhemska fasta bränslen, exempelvis torv och biomassa. En särskild uiredning om denna fråga kommer inom den närmaste liden alt tillsättas.

För naturgasen är problemen delvis av annan art. Miljöeffekterna av

Nr 70

Torsdagen den 2 februari 1978

Allmänpolitisk debatt

Nr 70

Torsdagen den 2 februari 1978

Allmänpolilisk debatt

övergång från olja till gas skulle vara enbart positiva. Emellerlid är del ovisst om vi kan fl tillglng lill gas i sådana mängder och på sådana ekonomiska villkor alt det framstår som motiverat att göra stora investeringar i tillförselsystem och ledningsnät. Det är också ett krav atl försörjningsirygg-heten skall vara minst lika god som för den oljeimport som gasen ersätter.

Enligl min uppfattning bör en eventuell svensk naturgasförsörjning baseras på import i första hand från relativt närbelägna områden. Del halvslatliga bolaget Swedegas bearbetar f n. ett projekt som gäller köp av en begränsad kvantitet gas från Västtyskland, som skulle levereras till Sverige genom en röriedning via Danmark. Samarbetet angående förprojektering av rörgasnäl genom Danmark har inletts och avses fortsätta. Möjligheterna atl realisera dessa projekt är beroende bl. a. av de danska planerna på en naturgasintroduklion baserad på de egna fyndighelerna i Nordsjön.

Även andra möjligheter till nalurgasimporl bearbetas. Rörbunden gas kan kompletteras med import med fartyg av kondenserad gas, s. k. LNG. Jag har vid besök förra året i Algeriet och Nigeria diskuterat möjligheterna lill sådana leveranser med början under första hälften av 1980-lalel.

Del är min förhoppning all elt tillräckligt underiag för beslut i naturgasfrågan kommer alt föreligga under 1978. Det bör dock betonas att frågan till stor del är beroende av förhandlingar, som kan dra ut på liden, och av andra staters dispositioner. Även andra aspekter på en svensk naturgasintroduklion måste beaktas och är under utredning, bl. a. de induslripolitiska verkningarna.

Den andra huvuduppgiften i bränslepoliliken är att söka stärka den svenska oljeförsöriningen. Denna uppgift är sannolikt också den viktigaste på medellång sikt, eftersom bidragen från andra bränslen måste betraktas som ganska ovissa i detta lidsperspektiv.

Jag skall inle gå in på beredskapslagringen av olja, som tar sikte på utpräglade krissituationer med direkta störningar i oljelillförseln, men där har ju beslut nyligen fattats om dels lagringsprogram, dels stora inköp lill detta.

Vad som krävs av en svensk oljepolitik är en aktiv och förutseende anpassning till de förhållanden som kan komma atl råda på morgondagens internationella marknad. Jag är inte beredd atl i dag redovisa något fullständigt oljepoliliskl handlingsprogram. Jag vill dock kort beröra tre element som bör ingå i ett sådant program.

Det första är alt upprätta direkta förbindelser med oljeproducerande länder. Jag är medveten om atl de försök som hittills har gjorts att fl lill slånd bilaterala avtal mellan konsument- och producenlländer har haft föga framgång. Det hittillsvarande, smidigt arbetande internationella marknadssystemet har haft stora kommersiella fördelar. Trots detla är jag övertygad om att ett starkt ökat direkt engagemang av producentländerna i oljehandeln är ofrånkomligt. Jag syftar då inte bara på OPEC-länderna ulan även på länder som Norge och Storbritannien.

Vi bör inte ställa oss avvisande lill denna utveckling. Tvärtom bör vi

allvarligt pröva möjlighelerna lill ett konkret samarbete med oljeproducerande länder, även när kortsiktiga marknadsfaktorer gör detla svårt.

För svensk del är givetvis ett samarbete med Norge av allra största intresse. En grund har lagts genom överenskommelsen mellan resp. länders industri-och energiministrar i mars 1977 om förhandlingar rörande en rad frågor på både energi- och industriområdet, bl. a. norska leveranser av råolja och raffinerade produkter till Sverige från början av 1980-talet. Sådana avtal erbjuder vissa problem, och de kan sannolikl inle komma lill slånd i dag på rent kommersiella grunder. Frågan flr emellerlid ses i ell vidare perspektiv. I slutet av denna månad kommer jag att ha en överiäggning med den norske energiministern om hur arbetet skall föras vidare med sikte på att nå konkreta resultat.

Elt andra element i oljepolitiken är ålgärder för alt ge svenska förelag viss direkl tillgång på råolja. En stor svaghet i den svenska oljeförsörjningen är att de svenskägda förelagen saknar egen råvaru bas. Detla innebär svårigheter för företagen att upprätthålla lönsamheten, och det innebär också mindre säker försörjning.

Möjligheterna lill slörre oljefynd på svenskt område måste bedömas som små. Sedan år 1973 bedriver slalliga och enskilda intressenter i samarbete prospektering utomlands inom ramen för Petroswede AB. Erfarenheterna hittills har visat att svenska företag har goda möjligheter att arbeta med internationell oljeletning. Om det skall finnas rimlig sannolikhet för positiva resultat måste dock väsentligt slörre resurser än hittills satsas. Della förutsätter i sin tur elt statligt stöd. Regeringen avser atl inom kort lägga fram förslag till riksdagen i frågan.

Ell tredje element i oljepoliliken är atl söka förebygga alt de nuvarande krissymptomen inom oljebranschen får negativa konsekvenser för vår försörjningslrygghel. Bakgrunden lill krisen är den överkapacitet i Västeuropa, främst inom raffineringsledet, som har uppkommit till följd av de senaste årens svaga efterfrågan. Priserna på den europeiska kortlidsmark-naden för raffinerade produkter är nu mycket låga, så låga att de inte ger täckning för raffineringskostnaderna. Dessa priser är bestämmande för prisnivån även i Sverige. Som en följd härav har importen av färdiga produkter från Västeuropa ökat, medan de svenska raffinaderiernas kapacitet utnyttjas allt sämre.

Denna utveckling har påverkat marknadsstrukturen i Sverige. De förelag som baserar sin försäljning på import av färdiga produkter ökar sina marknadsandelar på bekostnad av de förelag som importerar råolja och raffinerar den i Sverige. Detla innebär att förhållandevis stabila råoljeströmmar ersätts med produktimporl från en utpräglad kortlidsmarknad.

Della är en negaliv utveckling från försörjningstrygghetens synpunkt. Överiäggningar i frågan har ägt rum med raffinaderiförelagen. Inom regeringskansliet kommer nu läget all analyseras. Del gäller här all göra en avvägning mellan vitala försörjningsintressen och våra handelspolitiska åtaganden.

Den redogörelse förakluella uppgifter på bränslepolilikens område somjag

Nr 70

Torsdagen den 2 februari 1978

Allmänpolilisk debatt

4 Riksdagens protokoll 1977/78:70-71

Nr 70

Torsdagen den 2 februari 1978

Allmänpohtisk debatt

nu har gett kan lyckas motsägelsefull. Å ena sidan harjag pekat på de akuta problemen inom oljebranschen lill följd av överkapacitet och låga priser. Å andra sidan harjag varnat för oljebrist och drastiska prishöjningar inom något årtionde. 1 själva verket finns del elt klart samband mellan dessa båda företeelser. Dagens överskotisläge och dåliga lönsamhet minskar företagens möjligheter alt genomföra de investeringar som krävs för att säkra bränsletillförseln på 1980- och 1990-lalen. Detta gäller i all synnerhet som del är fråga om investeringar i oprövad teknik eller med hög kommersiell risk.

Gemensamt för de olika åtgärder på bränsleområdet som Jag har berört är all de inle kan komma till slånd på kommersiella villkor ulan förutsätter ett mer eller mindre omfattande stöd från del allmänna. I princip flr alla dessa åtgärder ses som kostnader för vårt höga oljeberoende. Detla är också det sätt på vilket beredskapslagringen av olja har betraktats.

Herr talman! Låt mig avslutningsvis säga något om energikommissionens viktiga arbete. Del arbetet har fltt utföras under tidsmässigt pressade förhållanden,en sak som den här regeringen inle kunnat råda över. Trots den korta tiden har energikommissionen presterat en mängd intressant material av god kvalitet. Det är min förhoppning all energikommissionen kommer att kunna göra ett välgrundat urval och den noggranna utvärdering som krävs. Del är naturiiglvis en slyrka om politisk enighet kan uppnås i de långsikliga frågorna. Del gäller en acceptabel förbrukningsnivå, avvägningen mellan hushållningsinsalseroch nyproduktion, forsknings- och utvecklingsinsatser samt inte minst den nödvändiga minskningen av vårt nuvarande import- och ullandsberoende på energiförsörjningens område.

Mol denna bakgrund avslår jag för tillfället från att kommentera den socialdemokratiska partiledningens låsning vid 1975 års energipolitiska beslut. Förhoppningsvis ser remissopinionen verkligheten klarare och är mer obunden av tidigare beslut.

NILS HJORTH (s):

Herr lalman! I Gimo bruk i norra Uppland hålls varje år en Knutmässo-karneval av renl sydländska dimensioner. Det är en mer än 300-årig tradition av vallonskt urspmng. Hundratals personer klär då ul sig i hemgjorda masker och dräkter. Varje år illustreras på detta sätt bl. a. akluella personer, t. ex. politiker här hemma och utomlands, och även händelser av olika slag. I år var det regeringstrojkan Fälldin, Bohman och Ahlmark som allmänt ansågs vara det mest lyckade inslaget. Man fick se stjärngossen Per som med en blåsbälg drev propellern på det kraftverk som Gösla bar på ryggen och därmed gav ström till lucian Thorbjörns ljuskrona. - Olof Johansson kom däremot inle med i den gruppen - man ansåg lydligen på goda gmnder att landets energiminister inte kunde ge någol bidrag lill ljusspridningen och energiförsörjningen! Folk hade i alla fall väldigt roligt ål dessa lusliga Knutgubbar när de drog fram på bruksgatan i Gimo denna mörka januarikväll.

Ja, det är nog tyvärr så, alt regeringens energipolitik ger anledning till många leenden milt i all bedrövelsen. Man har frågal sig hur länge delta skådespel skall pågå; det kostar pengar alldeles i onödan, som vi alla får vara

med om all betala. Nu verkar det som om centern i första hand försöker ena de egna leden i kärnkraftsfrågan. Energikommissionens arbele gav anledning misstänka olika uppfattningar bland centerns företrädare i dess ödesfråga, även inom regeringen. På annal sätt kan man inte uppfatta jordbruksministerns inklampande på scenen. Enligt hans mening behövs inte längre det tekniska kunnande som finns hos Asea-Alom.

Med samma krav på realism skulle man kunna säga att lantbruksuniversitetet i Uppsala kunde skrotas ner. Del ärju bara några få procent av svenska folkel som är sysselsatta inom jordbruket. Del kunnande som behövs kan man få utomlands. Förresten finns del större förutsättningar till goda skördar i andra länder.

Del är ganska sensationellt att inte regeringen i budgetpropositionen tog upp anslagen till Vattenfall och Forsmark 3. Alla vet förstås att regeringen ännu inte lyckats ena sig, eller har man det kanske? Man har ju från regeringens ledamöters sida så många gånger lovat besked atl många ändå troll alt det skulle komma med i budgeten. Statsministern sade vid en presskonferens så sent som den 12 december alt frågan om medel till Forsmark 3 skulle tas upp i budgetpropositionen som lämnas i Januari. Det kommer i februari, lovade mig energiministern i en frågedebatl för elt par veckor sedan. Vi får väl se, tänkte jag då.

Nu harjag noga lyssnat på energiministern. Hans anmälda långa talartid och gårdagens påannonsering om hans framträdande i dag gav anledning förmoda att nu äntligen skulle det ges ordentliga besked. Vi fick för all del en lång redovisning över hur läget är när det gäller oljeförbrukningen, olika energikällor, forskning och utveckling osv. Men del kom inget besked om all Forsmark 3 får byggas färdigt, och del var del vi hade väntal oss. Jag kunde inle uppfatta atl han sade någol om det som Dagens Nyheter skrev i dag, alt Vallenfall skulle fl använda sig av de medel riksdagen beslutat om och fortsätta byggandet ett lag till. Det verkar som man skulle skjuta på problemen fortfarande, och den ovisshet och osäkerhet som har rätt kvarslår.

Det vore mycket bra om energiministern i dag skulle kunna lala om för mig och kammaren om det kommer nya pengar i den proposition som aviserats under den här månaden för nästa budgetår när del gäller kärnkraflsutbygg-naden i Forsmark. Del skulle också vara intressant alt veta om även Vattenfall kan anses myndigt och fl disponera de medel som eventuellt kommer Vattenfall lill del.

Energikommissionens slutsats, bakom vilken slår en övertygande majoritet, är att det hittills inte framkommit sådana nya omständigheter att den av riksdagen fastlagda inriktningen av energipolitiken nu radikalt bör omprövas. Del uttalandet borde ge folkpartiet och moderaterna råg i ryggen och del moraliska mod som behövs för att säga till Fälldin att Forsmarksbygget flr fullföljas. I en motion harjag tillsammans med några andra socialdemokrater föreslagit alt riksdagen som sin mening uttalar att det tredje aggregatet i Forsmark får byggas färdigt. Jag vägrar tro att regeringen med berålt mod kan spoliera de stora värden som står på spel. Atl skrota de omfattande

Nr 70

Torsdagen den 2 februari 1978

Allmänpolilisk debatt

Nr 70

Torsdagen den 2 februari 1978

Allmänpolitisk debatt

arbetsinsatser som redan gjorts på byggnadsplalsen och del som hunnits utföras på verkstäderna, att rasera en under 25 år uppbyggd kärnkrafisteknologi och atl kasta tiotusentals arbetare ut i arbetslöshet -den regering som gör detla kan inte få fortsätta alt regera det här landet!

Men ibland verkar det som om centern är beredd att falla detla drastiska beslut, är beredd all offra nedlagt arbete och kapital, utveckling och forskning - inte för att man är rädd för kärnkraften utan föratt man är rädd förde väljare som trodde på de löften man gav. Gränsen för kärnkraftens fariighei kan inte gärna gå mellan tio och elva aggregat.

På olika säll försöker energiministern sätta käppar i hjulet, lägga hinder i vägen för kärnkraflsbyggarna i vårt land. Om de krav som uppställts kan uppfyllas är del bara alt ställa nya och hårdare krav. Det måste vara otroligt svårt all sitta i ledningen för Vattenfall i dessa tider. Den ställs under regeringens förmyndarskap och flr inte ens själv disponera de pengar som riksdagen anslagit. Tänk om alla de andra slalliga verken skulle tvingas arbeta på det sättet! Då skulle de förmodligen braka ihop på en gång.

Atl Forsmark 3 behövs för energiförsörjningen, sysselsättningen och den tekniska utvecklingen samt av ekonomiska skäl har vitsordats från många olika håll i dessa dagar. Självklart kräver Byggnadsarbetareförbundet och arbetarna atl fl fortsätta all göra byggnationerna färdiga. Andra fackliga organisationer säger detsamma. TCO ser del som ytterst angelägel att utbyggnaden av F 3 fullföljs. I elt skarpt uttalande varnar man för den knapphet på olja som väntar de närmaste åren. De energipolitiska insatserna måste inriktas mol ett minskat oljeberoende, säger man. Inget material har kommit fram i energikommissionen eller i annat sammanhang som ger stöd för en plötslig ändring av 1975 års energipolitiska beslut. Industriförbundet anser att det 1990 krävs 20 kärnkraftverk. I en ny rapport som presenterats för energikommissionen framhålls all elt fullföljande av 1975 års beslut enligt kärnkraftsprogrammets lägsta nivå behövs för all Asea-Alom och STALLAVAL skall kunna leva vidare som kärnkraftsinduslrier.

Handelskammarlidningen skriver i en ledare av den 26 januari följande:

"Elt konsekvent fullföljande av centerns energipolitik skulle medföra föriusler och kapitalförstöring på minst 70 miljarder kronor - troligen myckel mera -och dessutom leda lill onödig miljöförstöring i form av ökad kol- och oljeförbränning. Förhoppningsvis finns det röster inom centern som motsätter sig delta.

Lika befängt som centerns energipolitik," fortsätter tidningen, "är uttalandet för några dagar sedan av ett centerpartistiskl statsråd om all skrota den svenska atomindustrin.

Med tanke på den ekonomiska situation landet nu befinner sig i har vi verkligen inte råd med en politik som kraftigt motverkar näringslivets möjligheter att utvecklas."

Energiministern kom in på kostnaderna vid en avveckling och sade om oppositionens kostnadsberäkningar att de var fantasifulla och meningslösa. Sedan visade han några bilder som var lika dimmiga som allt det tal om energipolitiken som förts från centerns sida de senaste åren. Man får i alla fall

bekräftat atl del är fråga om slora kostnader. Centrala driftledningen vid Vallenfall har räknat fram vad det skulle kosta om centern uppfyller sitt vallöfte att avveckla all kärnkraft mellan 1985 och 1990.

Om man skulle avveckla de 12 befintliga och under byggnad varande kärnkraftsblocken skulle det medföra en kostnad för folkhushållet på ackumulerat 85 ä 90 miljarder kronor, eller 45 ä 50 miljarder kronor diskonterat till 1978, allt räknat i dagens penningvärde. Denna enorma kostnad medför, säger centrala driflledningen, i del fall samhällets ekonomiska insatser på energiområdet av olika skäl måste begränsas, ett starkt minskat utrymme för energibesparing och forsknings- och utvecklingsinsatser på nya energislag.

Så långt centrala driftledningen.

Socialdemokraterna har lagt fram sill förslag lill energipolitiskt handlingsprogram och därvid funnit atl de rikllinjer som drogs upp 1975 hälleren bra bil in på 1980-lalet. Vi kan klara den perioden med de 13 kärnkraftsaggregat som då beslutades, heter det i vårt program.

Nu flr byggnadsarbetarna och övriga anställda i Forsmark lida för regeringens obegripliga energipolitik, trots att det i regeringen finns en majoritet för all fortsätta byggenskapen. En del ersättningsarbeten har erbjudits i stället. De arbeten som redovisats och som energiministern och jag tidigare har diskuterat är säkert, som Jag sade vid det tillfället, välkomna ur andra synpunkter, men de ger inle myckel jobb för de arbetslösa byggnadsarbetarna. Mänga av objekten ligger också långt fram i liden. De är inle ens projekterade. Några av de avskedade kan naturiiglvis hjälpas genom dessa arbeten, som också kan vara bra all ha under den sysselsätlningssvacka som påtvingas arbetarna i väntan på del definitiva beskedet om alt trean flr byggas färdig.

Regeringen flr lyssna pl den egna rörelsen, där både moderater och folkpartister i tal, uttalanden och i tidningar kräver all Forsmark skall fl byggas färdigt. Nu verkar det som om centern tycks anse att oljan är mer miljövänlig än kärnkraften. Det strider mol vad de flesta kunskapare på området har sagl. En satsning skall göras på nya energikällor. Vi kan vara eniga om att man skall försöka satsa på att så fort som möjligt kunna ta sådana i drift, men del krävs elt långt och tålmodigt utvecklingsarbete innan man på allvar kan la nya energikällor i anspråk i någon större omfattning.

Jag vill här understryka vikten av fortsalt forskningsarbete - men då inle bara på dessa nya energikällors användbarhet utan även på vilka konsekvenser de kan fl på miljön. De energiskogar som centem har förälskat sig i kan fl ekologiska efTekter. Professor Hugo SJörs skrev nyligen i Sveriges Natur följande: "Osäkra faktorer beträffande energiskogen är dels atl den ännu inte ens utprovats i medelstor skala eller med full omloppslid, dels alt det inte finns någon utarbetad teknologi för skörd, torkning och användning. Det finns nog inte särskilt slora lämpliga arealer som man verkligen vill släppa till, med hänsyn till jordbmk, vanligt skogsbruk och inle minst landskapsvård, inom vilket signalen nu länge hetat öppethållande. Dessutom utgör höga kvävegivor elt hot mot vattendragen."

Nr 70

Torsdagen den 2 februari 1978

Allmänpolilisk debatt

Nr 70

Torsdagen den 2 februari 1978

Allmänpolitisk debatt

På ell annat ställe i artikeln skriver professor SJörs atl visst kan man få unga sticklingar och än bättre slubbskott atl växa flera meter om året och producera flerdubbell mer biomassa per år och ytenhet än t. o. m. en verkligt starkväxande riktig skog. Men det erfordras extremt uppgödslad mark och Jämn, myckel god vattentillgång för atl detta skall vara möjligt.

Förändringarna av miljön är något som också gäller för vindkraftverken. Landskapsbilden skulle förändras på ett annal och kanske groteskare sätt om man på höjder och längs våra kuster satte upp de 3 000 vindkraftverk som del talas om. Man vet inle heller där vilka skador som kan uppslå i fråga om buller och andra störningar för djur- och fågelliv. Naturvårdsverket framhåller alt den irtilation som rimligen kommer all uppstå över de röriiga, blinkande hindersljusen på vindkraftverkens rolorspeisar också bör beaktas.

Vi måste satsa mer på de här energislagen, men innan vi gör det måste vi veta vilka effekter del kan fl på miljön. Det måste vi vela innan vi i någon sorts panik föratt till varje pris slippa kärnkraft rusar i väg och utvecklar dessa nya energikällor i stöue skala.

Jag vill sluta mitt inlägg - om jag har någon minut kvar, herr talman - med atl citera en ledare i Arbetarbladet, elt citat som jag tycker på elt riktigt säll återspeglar den säregna poliliska situationen.

Arbetarbladet skriver: Även om debatten blivit utdragen och kanske också fylld av politiska skenhändelser, måste det ändå slås fast att det politiskt viktiga i nuläget inle är om det skall bli 10 eller 11 eller fler aggregat eller om hur säkerhetsbestämmelsema mera exakt skall formas - om sådant finns det möjligheter för en majoritet atl komma överens. Del allt överskuggande är atl landet för tillfället har en pariamentarisk demokrati som inte fungerar i en avgörande fråga och atl del finns en minoriiet inom regeringen som medvetet utnyttjar sin maktställning för all sabotera genomförandel av en politik som del finns majoritet för.

Statsrådet OLOF JOHANSSON:

Herr lalman! Del är i och för sig intressant att lyssna lill Nils Hjorth som representant för den s. k. rörelsen och återkalla i minnet vad 1975 års energipolitiska beslut egentligen innebar såsom del formulerades av Olof Palme den gången. Fyra hörnstenar nämnde han.

Det var fråga om atl dämpa ökningen av energikonsumtionen. På den punkten hör man sällan socialdemokrater göra några särskilt ambitiösa uttalanden. Man talar däremot ofta om att vi behöver si och så mycket mer energi än den vi förbmkar för tillfället.

Au driva en aktiv oljepolilik var den andra hörnstenen. Där ingick då alt öka importen av andra fossila bränslen. Man gjorde inte särskilt mycket; man träffade inga avtal. Man startade elt nytt raffinaderi, som inle kunde få en rimlig ekonomi. Samtalen med Norge gick inle direkt på kullager.

Den tredje hörnstenen var atl trygga vårt behov av elkraft - vårt behov alltså. Där har man numera, som statsministern i går påpekade, väldigt lätt för att omdefiniera motiven. Nu är motiven desamma som de Industriförbundet presenterat i sin skrivelse, dvs. vi skall ha tillräckligt mycket el för att kunna

hålla den svenska kärnkraftsindustrin i gång. Det är riktigt som Nils Hjorth sade, del behövs ungefär 20 reaktorer för atl fl en ordentlig bas för den fortsatta verksamheten. På den punkten hänger den socialdemokratiska politiken inte ihop, eftersom socialdemokraterna i varje fall hittills stannat vid 13 reaktorer.

Vidare skulle man della i internationell samverkan för energihushållning, och del låter naturiiglvis bra. Den organisation som socialdemokratin såg lill att Sverige kom med i ökar fortfarande i absoluta tal sin oljeförbrukning. Det är en sak som vi ansett orimlig atl fullfölja.

Del finns ytteriigare en genomgående tråd i Nils Hjorths anförande, och det är atl han gäma använder sig av källor som handelskammaren och Industriförbundet när han talar. Jag har också läst de där handlingarna, och Jag finner mycket klara likheter mellan dem och den socialdemokratiska argumentationen, låt vara att man hittills inle gått lika långt i elproduktions-nit.

Sedan vill man uppenbariigen inte föra en debatt om de knappa kapital-resursema. Lika lilel som Industriförbundet gör del i sin framställning gör socialdemokralerna det. På vilket sätt skall vi satsa på nyproduktion å ena sidan och hushållningsåtgärder å den andra? Vilket blir effektivast? Vilket är bäst från samhällsekonomisk synpunkt och vilket är lönsammast?

De analyser vi gjort visar tydligt alt del finns betydande energihushållningsinsatser som är ekonomiskt mer försvarbara än en satsning på nyproduktion. Det är därför det är så viktigt atl vela hur vi använder de knappa kapitalresurserna, samtidigt som vi som bekant lånar upp en massa pengar. Alternativet kan vara atl skapa sysselsättning på hemmaplan på ell område som inle är lika hårt utsatt för konkurrens från omväriden, dvs. atl se om vårt byggnadsbestånd, atl fl lill stånd en effektivare användning av energin i industrin, osv. Jag tror det är nödvändigt atl vi successivt förstärker våra insatser på den vägen i den takt som det är möjligl. Det tar naturiiglvis tid, och då är det viktigt burman använder t. ex. de 15 miljarderna i slutdelen av kämkraftsprogrammel. Om man skulle gå in på värmereaktorer och bygga kulvertar från Forsmark lill Stockholm finge man lägga på åtminstone 10 miljarder till. Det är alltså räll avsevärda belopp vi diskuterar. Del är således egentligen inte fråga om en enskild reaktor.

Ännu en sak med anknytning lill 1975 års beslut! Den handlingsfrihet som man talar om i del socialdemokratiska programmet och numera kallar för långsiktig - av försiktighetsskäl, skulle Jag vilja säga; tidigare var del bara handlingsfrihet - är naturiiglvis möjlig i det mycket långa perspektivet, om vi binder oss fast vid kärnkraflsamhällel. Det ärjusl inför de beslulen som vi står.

Jag noterar också alt talet inom socialdemokratin om all kämkraflen skall vara en parentes har kommit av sig. Jag vet inte om Erik Grafström och andra har lagt ned vapnen på den punkten -del vore i så fall synd. Jag tror nämligen atl också inom socialdemokratin finns betydande gmpper som inte vill bli kämkraftens finge och inte argumenterar som Industriförbundet och de berörda kraftföretagen, dvs. atl vi måste bygga ut kärnkraften för alt hålla den

Nr 70

Torsdagen den 2 februari 1978

Allmänpolitisk debatt

Nr 70

Torsdagen den 2 februari 1978

Allmänpohtisk debatt

här industrin i gång. Man har från det hållet sagl alt det krävs en reaktor om året för att den här industrin skall fungera på elt ekonomiskl vettigt sätt. Det är sådana frågor man borde vara angelägen om atl diskutera

Jag har redan tidigare diskuterat Forsmark 3 med Nils Hjorth. Jag avslöjar inga hemligheter om jag säger att DN:s rubriker sällan stämmer med verkligheten, i synnerhet inte på detta område. Det gäller även dagens rubrik. Beredningen försiggår i regeringen i denna fråga, och den vanliga lågordningen är - även om det finns de som försöker ändra på den - all när beredningsarbetet är klart meddelas resultatet. Del slår i propositionsförteckningen att en proposition kommer under febmari, och det jobbar jag efter.

NILS HJORTH (s) kort genmäle:

Hert talman! Jag erkänner alt jag representerar rörelsen men kanske, genom alt jag bor i Östhammars kommun, där Forsmark är beläget, än mer de anställda och de kommunalmän som sedan länge har fltt leva i ovisshet och arbeta under snart sagl olidliga förhållanden, då de från den ena veckan lill den andra inte vet hur de skall planera. Det skapar oöverskådliga problem ekonomiskt och även på annat sätt.

Energiministern hade läst de källor somjag citerade, och del var glädjande. Jag hoppas att han lar någol intryck av dem. Han redogjorde för på vilket sätt vi skall satsa på nyproduktion och kom in på frågan om det mesl lönsamma sättet all utnyttja resurserna. En regering måste naturiiglvis ha de funderingarna, men jag kan absolut inle komma ifrån tanken att del mest lönsamma måste vara alt bygga färdigt vad man har påbörjat och utnyttja del kapital som redan är nedlagt där. Sedan flr man avgöra hur man vill ha del på lång sikt.

Sedan sade Olof Johansson någonting om att socialdemokraterna är kämkraftens finge. Det är vi inte. Vi har sagt atl kärnkraften får vara ett mellanspel tills vi kan ta i anspråk nya energikällor. Vi klarar säkert de i viss mån motstridiga uppfattningar som finns inom vårt parti - vi har i stor enighet lagt fram vårt program där vi säger att byggandet av de 13 aggregat som beslutades 1975 skall fullföljas. Även energikommissionen har sagt all del är riktigt. Klarar energiministern sina vänner i regeringen på samma sätt som vi klarar våra vänner inom vårt parti kan vi nog med tillförsikt se framliden an.

Jag fick av Olof Johansson besked om alt jag inte får något besked om Forsmark 3, och del är kanske elt besked så gott som något. Han har tidigare sagt att det kommer en proposition i febmari, men med tanke på vad som står i dagspressen i dag trodde jag alt Olof Johansson hade något mer med sig i portföljen.

Statsrådet OLOF JOHANSSON:

Herr lalman! Det är i och för sig en riktig generell princip all man utnyttjar nedlagt kapital. Det är också därför som jag i mitt anförande sade att del är vikligl all se på möjlighelerna lill omställning, om man inle kan ulnyitja nedlagt kapital för del ursprungligen avsedda ändamålet.

Sedan är del tyvärr på del sättet -jag bara beklagar det - all socialdemokralerna resonerar som om vi inle fltt någon ny lagstiftning på detta område. Trots att ni röstade emot den nya lagen, gäller den Ju ändå. Jag har kallat detta för personligt lagtrots. Det är möjligt all man kan hänge sig ål sådant, men del hör inte till realiteterna. Alt det är stränga krav som riksdagens majoritet bestämt sig för på della område vet också alla.

Del låter ju positivt - i varje fall när det kommer från det hållet; jag har inte så slora anspråk - när man talar om kärnkraften som ett mellanspel. Jag har velat tillägga della.

Nr 70

Torsdagen den 2 febmari 1978

Allmänpolitisk deball

NILS HJORTH (s) kort genmäle:

Herr talman! Olof Johansson erinrar om att vi fåll en ny lagstiftning på detta område. Jag antar att han avser villkorslagen. Men del verkar ju som om man på cenlerhåll är beredd atl gå ifrån den lagen, eftersom man ställer högre krav än vad villkorslagen föreskriver.

Olof Palme sade i gårdagens debatt på tal om säkerhetsfrågorna alt det har skapats en hård lagstiftning, som gett regeringen alla möjligheter atl tränga in i säkerhetsproblemen och all vidta alla ålgärder för atl klara kärnkraftens säkerhetsfrågor. Olof Palme åsyftade alomenergilagslifiningen och fortsatte: "Elt omfattande forskningsarbete har visat att det med känd teknik går att klara den slutliga förvaringen i dag på ell tillfredsställande sätt." Jag skulle tro alt den fortsatta forskningen kan ge ännu bättre lösningar än de vi i dag har. På den punkten råder del alltså inga delade meningar.

STEN SVENSSON (m):

Herr talman! I den pågående debatten om den framlida energiförsörjningen framhåller man allt oftare viklen av alt tillvarata de unika energilillgångar som står lill vårt förfogande i form av rika förekomster av energi- och mineralhalliga alunskiffrar.

I fjolårets budgetproposition anfördes bl. a. följande:

"Alunskiffer förekommer i Sverige i stöue mängd i Skåne, Västergötland, Östergötland, Närke, Öland och i fjällranden i Jämtland. Denna skiffer innehåller dels energiråvaror (olja och uran), dels mineralråvaror för verkstadsindustrin (t. ex. aluminium, vanadin, molybden, nickel och s. k. sällsynta jordarlsmetaller), dels också råvaror för gödselmedelindustrin, exempelvis kalium och fosfor. Härtill kommer alt oljan i skiffern kan användas också föraU framställa ammoniak för exempelvis gödselmedelindustrin och metanol för bl. a. inblandning i motorbränsle. De svenska tillgångarna av alunskiffer är så stora att vårt land har potentiella möjligheter all bli självförsörjande med flertalet nämnda mineral."

Industridepartementet anser - som framgår av det citerade uttalandet - all skifferforskningen är en myckel angelägen uppgift, och riksdagen hade då propositionen behandlades inga erinringar häremot. Det finns tvärtom anledning att understryka att alunskiffrårna utgör Sveriges största potentiella tillgång av fossilt bränsle. Sverige bör enligt min mening utnyttja dessa energilillgångar när vi redan nu kan fömlse en inlernationell knapphet på

Nr 70

Torsdagen den 2 februari 1978

Allmänpolilisk debatt

fossila bränslen.

Samtidigt som vi kan konstalera det ökade intresset för skifferforskningen kan vi emellerlid notera atl den svenska uranprospekteringen har dragits ned. Avsikten är - som framgår av kommentarerna i årets budgetproposition - att avsluta och dokumentera hittills utförda arbeten.

Enligl en uppskattning som kungjordes vid ell symposium i London, artangerat av The Uranium Institute, kommer det ackumulerade uranbehovet i väriden all öka med 8 000 ton lill år 1980. Fram lill 1985 skulle behovet ha stigit lill 40 000 lon och år 1990 lill 120 000 lon - förutsatt alt man avslår från upparbelning av använt uranbränsle. Uranbehovet kan alltså komma atl stiga myckel drastiskt de närmaste åren. Sverige har konlrakteral uran för del svenska kämkraftprogrammet lill mitten av 1980-talet. Men med hänsyn till vad jag nyss har sagt kan en fortsalt import av uran bli vansklig.

Sveriges geologiska undersökning (SGU) bedrev t. o. m. budgetåret 1975/ 76 omfattande uranprospektering och hade gjort mycket lovande fynd i Nortland, bl. a. i närheten av Arvidsjaur.

Uranprospektering är, som SGU framhöll i sin anslagsframställning för budgetåret 1976/77, en komplicerad verksamhet som fordrar samordnade insatser från åtskilliga specialister. SGU anförde bl. a.:

"Karaktäristiskt för verksamheten är del slegvisa tillvägagångssättet med en lång kedja av beslutssituationer, vid varje beslutstillfälle har dittills erhållna resultat och gjorda iakttagelser mycket stort infiytande på arbetets

fortsatta uppläggning. . Ett delmål borde vara atl intensifiera även den

översiktliga, fyndgenererande verksamheten så att landets yta kan täckas inom rimlig lid. Med nuvarande takt torde elt sådant mål kunna uppnås först om 30-40 år."

Sedan della skrevs har alltså, som inledningsvis framhållits, den svenska uranprospekteringen dragils ned till den miniminivå som beskrivs i årets budgetproposition. Det finner jag olyckligt dels med hänsyn till de sakförhållanden som beskrivits, dels på grund av tidsaspekterna.

Minst tio år erfordras från det prospektering gjorts till dess kommersiell brytning kan ske. Della innebär alt den enda brytning som kan ifrågakomma inom den närmaste tioårsperioden måste ske i Ranstad. I ell läge, då Sverige skulle kunna tvingas atl genomföra en kommersiell slorbrylning av uran, är del beklagligt med hänsyn till konsekvenserna för miljön, om hela denna verksamhet måste koncentreras till Billingenområdet och Falbygden i Västergötland. Starka skäl talar alltså för atl svensk slorbrylning måste ske på olika håll i landet, företrädesvis i Norriand.

Det måste vara elt oeftergivligt krav att handlingsfrihet skapas för atl kunna lokalisera uranbryining lill områden där man av miljömässiga skäl och ekonomiska skäl finner del sakligt mesl motiverat. En sådan handlingsfrihet kan inte åstadkommas utan en relativt bred uranprospektering.

På motsvarande sätt är det lika angeläget all uppräUhålla handlingsfriheten vad gäller fortsatt forsknings- och utvecklingsverksamhet. Jag skall därför redovisa några synpunkter på en eventuell produktion i anslutning till en utbyggd forsknings- och utvecklingsverksamhet i Ranstad. Synpunkterna

utgör en sammanfattning av vad som framkommit i anslutning lill berörda kommuners och länsmyndigheters yttranden över LKAB:s ansökan enligl 136 a § byggnadslagen angående "Mineralprojekl Ranstad".

Utgångspunkten för de berörda myndigheternas ställningslagande har varit att så länge som kravet på åtgärder lill skydd för kulluriandskapel och miljön på och kring del aktuella området inte tillgodoses, kan ingen skifferbrytning för kommersiella ändamål tillåtas. Kommunerna har därför motsatt sig atl en sådan verksamhet kommer lill slånd. Däremot har berörda kommuner uttalat sig för en forsknings- och utvecklingsverksamhet inriktad mot en full utvinning av samtliga skiffertillgångar.

I dagens situation och i avvaktan på riksdagens ställningstagande till den framlida energiförsörjningen bör därför enligt min mening verksamheten vid Ranstad begränsas till atl endast omfatta en renodlad forsknings- och utvecklingsverksamhet jämte den produktion som därtill erfordras.

I likalydande yttranden har länsstyrelsen och landstinget i Skaraborgs län bl. a. framhållit följande:

"Den rika förekomsten av alunskiffer i landet kan visa sig vara en allt värdefullare råvamtillgång varför fortsatt forsknings- och utvecklingsarbete för alt utvinna bl. a. skiffems värdefulla råvarukomponenler måste bedömas vara angeläget. Jämfört med LKAB:s lokaliseringsansökan 1975 har nu föreliggande ansökan i hög grad modifierats för atl bättre svara mot kraven från bl. a miljösynpunkt. Fortfarande torde dock stor osäkerhet vidlåda bedömningen av miljömässiga förhållanden. Framför allt gäller delta bedömningen av föreslagna deponeringar i såväl dagbrott som deponeringssjö.

Mol denna bakgrund kan länsstyrelsen inte tillstyrka en ansökan som innebär en åriig brytning av cirka 1 miljon ton skiffer under en tioårsperiod. Däremot lillslyrkes en fortsatt forsknings- och utvecklingsverksamhet i Ranstad samt härför oundgängligen erforderlig skifferbrytning. Det fömt-sälts härvid alt verksamheten blir av sådan omfattning atl nuvarande personalstyrka kan beredas fortsatt sysselsättning."

Herr lalman! Det finns f n. inte någon känd erfarenhet - i vart fall inte utöver den verksamhet som hittills bedrivits i Ranstad - av svenska förhållanden där man rekulliverat en naturmiljö. Med hänsyn härtill samt atl del synes vara ekonomiskt fördelaktigt atl utnyttja befintliga anläggningar, bör del vara välbetänkt att utveckla verksamheten vid Ranstad lill en central forsknings- och utvecklingsanläggning.

Följande huvudskäl talar för ett sådant ställningstagande:

1. Möjligheter att i praktiken demonstrera verksamheten erhålles, framför allt landskapets iordningställande efter brytning, liksom utprovning av deponerings- och rekultiveringsmöjligheterna. Naturvårdsverket har i sitt yttrande över LKAB:s ansökan anfört bl. a.: "I den ansökan som nu behandlas har LKAB i flera avseenden tillgodosett verkels krav såväl vad gäller tekniska lösningar som minskade ingrepp i naturmiljön, även om, som framförts ovan, det fortfarande kan riktas allvariiga invändningar framför allt mol hanteringen av det fasta avfallet." Humvida sådana invändningar kan beaktas bör därför enligl min mening kunna demonstreras i praktisk

Nr 70

Torsdagen den 2 febmari 1978

Allmänpolitisk debatt

Nr 70

Torsdagen den 2 februari 1978

Allmänpolitisk debatt

försöksverksamhet.

2. En fortsalt försöksverksamhet i Ranstad möjliggör en forskning även på andra skiffrar i landet. Delta bör exempelvis innebära utvecklingsarbeten avseende skiffrarna i fjällranden liksom även andra fyndigheier fram till ett demonstrationsskede. De momentant stora godsströmmar som erfordras för demonstrationsförsök kan enklast erhållas i anslutning till en produktions-anläggning. Därjämte kan produktionsresurser omfördelas lill försöksverksamheten. Sålunda bör all skifferforskning föras samman till en verksamhetsplats, varför en lokalisering av skifferforskningen lill Ranstad motiveras även av rationella skäl.

3. En framtida brytning i exempelvis Tåsjöområdel kräver annan metodik med hänsyn till skifferns sammansättning där. För denna uppgift erfordras särkilda forskningsinsatser, som även de bör kunna ulföras i Ranstad. Därigenom tillförs Ranstadsprojektel ytterligare omfattande forsknings- och utvecklingsverksamhet som i sin tur skapar ökad sysselsättning.

4. En utvidgad verksamhet i Ranstad ger nya erfarenheter för val av åtgärder lill skydd för naturmiljön på de platser i Sverige där man måste föriägga en eventuell framtida kommersiell brytning. En bred hantering av skiffer ger dessutom goda erfarenheter för en rätt utformad arbetsmiljö.

5. En forsknings- och utvecklingsverksamhet enligt dessa rikllinjer ger sammanlaget en väsentligt ökad sysselsättning i stället för all vid en nedläggning av Ransladsverket 80 personer friställs. Della har självfallet stor betydelse för den regionalpolitiska utvecklingen inom Skaraborgs län.

Sammanfattningsvis, herr lalman, talar en rad skäl för att en utvidgad forsknings- och utvecklingsverksamhet kommer till stånd i Ranstad. Jag har med intresse noterat alt regeringen har aviserat en särskild Ranstadspropo-sition till den 10 mars. Vi flr sålunda anledning all återkomma till denna fråga, men Jag vill nu uttrycka den förhoppningen atl förslaget från regeringen får den inriktning och omfattning som bl. a. kommit lill uttryck i del länsstyrelseytlrande som jag nyss citerade.

Vad sedan beträffar produktionens framtida omfattning flr den, som också anges i det nämnda yttrandet, avgöras i anslutning lill riksdagens ställningstagande till den framtida energipolitiken. För egen del vill jag dock understryka atl målsättningen för forsknings- och utvecklingsprojektet bör vara all produktionen får den omfattning som erfordras för atl forsknings-och utvecklingsarbetet relativt snabbi skall leda fram till en användbar och miljömässigt accceplabel fullulvinningsteknik. Fömlom den eftersträvade handlingsfriheten flr vi därigenom ett bättre underiag för ett slutligt ställningslagande lill kommersiell brytning med hänsyn till miljöaspekterna.

Det är viktigt för vårt lands framtid att bibehålla och stärka vår handlingsfrihet och vårt oberoende på alla områden. Vi måste föra en energipolitik som bevarar denna handlingsfrihet, både i det korta och i det långa tidsperspektivet. Av detta följer atl såväl uranprospektering som forsknings- och utvecklingsverksamhet avseende landets skiffertillgångar

måste förberedas och genomföras i den omfattning som den samhällsekonomiska utvecklingen ställer krav på.

TORE CLAESON (vpk):

Herr lalman! Energi- och resursfrågorna blir alltmer en ödesfråga för världens folk. Det framgår allt klarare all kapitalismens profitjakt och oförmåga till långsiktigt handlande är oförenlig med en lösning av dessa frågor. De har visat på nödvändigheten av en socialistisk planekonomi. En lösning av energifrågorna för Sveriges del förutsätter att hela energisektorn förs över i samhällelig ägo. Nationell och internationell storfinans måste bort från inflytande över energipolitiken.

Oron för vad som händer på miljöområdet har under senare år tilltagit. Allt fler människor inser att del inle kan fortsätta på samma sätt som hittills med energislöseri och ständig tillväxt, med föroreningar, gifter och åsidosättande av ekologiska grundprinciper. Omfattningen av denna förödelse av den naturiiga grunden för vår existens har ökat mycket markant. Mol denna bakgrund har de miljö-, energi- och resurspoliliska frågorna en given och betydelsefull plats i vänsterpartiet kommunisternas politik och arbete.

Vi har under den allmänna motionstiden redovisat vårt energipolitiska alternativ till den förhärskande energipolitiken med alla dess underliga turer hit och dit. Vårt alternativ har emellerlid inle utarbetats bara utifrån de negativa konsekvenserna för miljön av den nuvarande energiförsörjningen. Tillgång lill energi är ett villkor för mänsklig överlevnad. Den samhälleliga nyttan av energianvändningen kan emellertid variera i hög grad, och genom kapitalismens rovdrift på människor och natur är den sociala nyttan av energianvändningen orimligt låg i vårt land. Vid en fullt genomförd planmässig hushållning skulle alla människor i Sverige kunna få arbele, social trygghet och en hög materiell standard t. o. m. vid en betydligt lägre energiförbrukning än dagens.

Vårt nuvarande samhällssystem, kapitalismen med dess biandekonomi, bygger som bekant inte på hushållning utan på jakten efter högre vinster, högre profit, vilket normall förutsätter fortsatt kapitalackumulation, dvs. tillväxt och snabbare resursförbrukning.

Inget en.skilt förelag kan avstå från ökad tillväxt och produktivitet utan atl riskera atl föriora i förhållande till konkurrenterna inom och utom landet. Kapitalismen tjänar på att snabbt kasta in naturtillgångar i processen och atl tillverka produkter med kort livslängd eller dålig nyiijandegrad. Därför arbetar kapitalismen med inbyggt slitage, snabba modeväxlingar och slil-och-släng-produkter. Den kapitalistiska ekonomin i dess helhet bygger på samma tillväxt, snabb under högkonjunkturerna och nödvändig under krisår för alt på nytt få ekonomin på fötter.

Den moderna konjunklurpoliliken känner inget annat medel än expansion för atl klara ekonomin ur krisen. Tillväxtens innehåll är därvid av underordnad betydelse. Huvudsaken för kapitalismen är alt vi människor är effektiva producenter och konsumenter. Den kapitalistiska marknaden känner bara en form av icke-tillväxt, nämligen den som blir följden av kris

Nr 70

Torsdagen den 2 februari 1978

Allmänpolilisk deball

Nr 70

Torsdagen den 2 februari 1978

Allmänpolitisk deball

och arbetslöshet. Den slösaktiga tillväxten är nödvändig för kapitalismens fortbestånd.

Slutsatsen av delta blir naturiiglvis att man inte kan ha kvar den nuvarande marknadsekonomin. Man måste övergå till en form av socialistisk planekonomi. Men i hela denna fråga viker regeringen och centern undan. Centern vill ha en stabilisering av energiintaget på dagens nivå -ja, man säger t. o. m. all del kan sjunka något, och man måste väl då mena atl det går atl strypa den kapitalistiska tillväxten! Hur menar man atl del skall gå till utan atl göra några som helst ingrepp i det kapilalisliska systemet och ulan att ingripa mot de marknadsekonomiska krafter som har del avgörande inflytandet?

En stabilisering i dag skulle givetvis i och för sig vara möjlig, men det skulle kräva nära nog totala styrmekanismer i ekonomin, och den är helt oförenlig med den anarki som kännetecknaren ekonomi styrd av privat vinst. Delta är centerns dilemma. Man vill ha stabilisering, men man vill slippa diskussionen om kapitalismens ekonomiska lagar och maktförhållanden. Centern vill ha resultatet, men man vill inle stå lill tjänst med redskapen. Övriga regeringspartier är, liksom socialdemokralerna, i samma situation, trots att man mer eller mindre öppet angriper centern för dess energipolitik.

Socialdemokraterna i riksdagen - liksom moderaterna i olika sammanhang utanför riksdagen - försöker hävda att kärnkraften är nödvändig för standard och sysselsättning. Men människorna i gemen har inte låtit lura sig av det påslåendet, och del med skäl. Del är nämligen inle rikligt. Standard består inle i alt en hämningslös vinstekonomi får stapla produkter ovanpå varandra. Standard beslår i alt produktionen är socialt nyttig. Den sociala nyttan behöver inte öka med ökad energiförbrukning. Ofta är det tvärtom. Om man får mindre privatbilism och fler daghem, så ökar den sociala nyttan, samtidigt som man sparar energi. Starkare satsning på socialt värdefull kollektiv konsumtion kan vid stabil energiförbrukning öka den sociala nyttan. Omfördelningen av resurser till arbetarklassens förmån ökar den sociala nyttan även vid oförändrad energiförbrukning.

Del blir allt vanligare att man från olika håll använder risken för arbetslöshet som ett hot mot svenska arbetare för atl förmå dem atl acceptera miljöförstöring, utbyggnad av älvar och kärnkraftverk samt fortsatt resursslöseri. Vpk vänder sig mot detla slag av ulpressningspolilik. Alt allt arbete kräver energi aren självklarhet, men av della följer inle någol klart samband mellan sysselsättning och energianvändningens sloriek. Den nödvändiga mängden energi beror bl. a. på mekaniseringsgrad, hushållningsåtgärder och produktionens sammansättning och absoluta omfattning.

En planmässig satsning på hushållning och alternativa energikällor ger arbete ål flera människor per satsad miljon än vad kärnkraftsulbyggnaden gör. Dessutom ger elt sådant program sysselsättning över hela landet. Tusentals arbetare kan slippa bo i barack och slippa atl långpendla. Vpk kräver ålgärder för hög sysselsättning även inom marknadsekonomin och framhåller en planmässig hushållning och socialism som den enda garantin för meningsfullt arbete ål alla.

En rad svenska och internationella rapporter talar för all en oljeknappheis-

kris kan komma redan i mitten eller slutet av 1980-talel. Vpk:s energipolitiska program redovisar en hel åtgärdskaialog för hur oljeberoendet skall kunna minskas. Avgörande för insatser både för hushållning och för introduktion av nya energiformer är planmässighet och samhällelig styrning. Bland de krav på åtgärder som vi framför kan nämnas:

1. Sanering av privatbilism i storstäderna.

2. Produktion av metanol som ersällning för bensin.

3. Systematisk investering av energianvändning i industri och fastigheter med bindande direktiv lill faslighets- och industriägare om ålgärder i energibesparande syfte.

4. Inledande måttliga försök med torvläkl och odling av snabbväxande energiskog.

5. En omfattande statlig och kommunal satsning på ett solvärmeprogram med inriktning på kollekliva solvärmecenlraler.

Det är hell realistiskt atl redan nu sätta in resurser på allt del som nu har nämnts.

För alt uppnå en självständig olje- och energipolitik måste Sverige lämna lEA - den s. k. oljeklubben. För genomförandel av vpk:s energialternativ krävs också alt de multinationella oljebolagens tillgångar i Sverige överförs i samhällets ägo. Även kraftverken måste förstatligas eller kommunalise-ras.

Vpk:s alternativ innebären fortsatt negaliv hållning till exploateringen av kärnkraften. Utbyggnaden och användningen av kärnkraft i Sverige för med sig en rad allvariiga problem, medan nyttan för folket är påfallande liten och inte alls uppväger kostnader och risker. Till kärnkraftens problem hör dålig reakiorsäkerhel, illa fungerande upparbelningsanläggningar, olösta avfallsproblem, dålig arbetsmiljö och en koppling till risken för fortsatt spridning av kärnvapen.

Vpk kräver stopp för fortsall utbyggnad av kärnreaktorer och kräver vidare all de i drift varande reaktorerna skall avvecklas i den takt som är försöriningsmässigt möjlig. Ingen svensk upparbetningsanläggning bör byggas, och vi motsätter oss all brytning av uran i Sverige.

Vårt energialternativ innehåller också en rad åtgärder som är nödvändiga, om kärnkraften skall kunna avvecklas. Dit hör förbud mot fortsatt installation av direktverkande elvärme, en omfattande satsning på vindkraft, kommunala värmekraflverk och mollrycksanläggningar inom industrin.

Herr lalman! Som bekant motsätter sig vpk sedan länge varje mera omfattande utbyggnad av vattenkraften. De fyra orörda huvudälvarna måste sparas, liksom en rad betydelsefulla forsslräckor i andra älvar. Däremot bör ett antal mindre projekt, inkl. ombyggnader och minimikraftverk, kunna genomföras.

Vpk:s energipolitik och motstånd mot kämkraflen bmkar ofta jämställas med centerpartiets, trots atl vår politik på en rad avgörande punkter är helt olika. Centern och dess partiledare använder en ohederiig löftespolitik och saknar i allt väsentligt fast mark för sin energipolitik. Den utlovade avvecklingen av kärnkraften till 1985 kan under kapitalismen bara genom-

Nr 70

Torsdagen den 2 februari 1978

Allmänpolitisk debatt

Nr 70

Torsdagen den 2 februari 1978

Allmänpolitisk debatt

föras på någon av följande vägar:

1. en fördjupad lågkonjunktur med sjunkande efterfrågan på energi och arbetskraft,

2. ransonering av el och

3. ell krig mol kärnkraften, där nästan alla andra samhällsområden måste stå tillbaka.

Centern har vägrat all anvisa de riktiga redskapen för kärnkraflsavveck-lingen, nämligen en planmässig styrning av produktion och energiförsörjning.

En fortsall kapitalistisk tillväxt kräver antingen kol eller kärnkraft. De fömyelsebara energikällorna räcker inte hur långt som helst, speciellt inle vid en försiktig och måttlig exploatering av t. ex. vattenkraft, torv och biomassa. Storskalig användning av kol är från miljösynpunkt ell lika allvariigt hot mot miljön som kärnkraften. Omsorgen om naturen och människan, avståndstagandet från kommersialism samt aktsamhet om del mänskliga arbetets produkter ingår i arbetarrörelsens kultur och livsstil. Del är i överensstämmelse med detta som vpk säger nej lill kärnkraften och till en storsatsning på kol. För oss är del enda rimliga alternativet hushållning, förnyelsebara energikällor samt icke-tillväxt av energianvändningen. En ökning av användningen av kol kan bli nödvändig underen övergångsperiod, men även en sådan begränsad användning kräver ökade forskningsinsatser i syfte att begränsa miljöproblemen. Sverige har i jämförelse med andra länder goda fömtsättningar att i framtiden basera sin energiförsörjning pä enbart inhemska förnyelsebara energikällor.

Lål mig så, herr lalman, till sist beiräffande det som har sagts bara göra de kommentarer som jag hinner med.

Jag vill med anledning av att Nils Hjorth sade alt del lar lång lid att utveckla nya energikällor framhålla, all det är viktigt alt komma ihåg att kärnkraften från början utvecklades för militära ändamål, för alt möjliggöra tillverkning av atombomber. Från 1930-lalet och framåt har kärnforskarna haft tillgång till enorma resurser, som bara den militära kapprustningen kan ställa lill förfogande. När del efter kriget blev aktuellt med en fredlig användning hade kärnkraften därför ell stort försprång framför andra tänkbara energiformer, som inle alls har fått samma resurser.

BIRGITTA HAMBRAEUS (c):

Herr lalman! Energikommissionen, EK, har nu fått fram material som är offentliggjort men som enligl min åsikt inle uppmärksammals lill sin fulla betydelse. Det går inte längre alt hävda atl en kärnkraftsavveckling är ell hot mot försörjning och sysselsättning i vårt land.

Energikommissionens expertgrupp för energitillförsel, EKB, har analyserat fyra alternativ till energiförsörjning. EKB har ibland kallals för Elektriska klubben, och ingen kan påslå att inte kraftindustrin varit väl företrädd där. Del gör det mer uppseendeväckande alt EKB faktiskt nu visar att vi kan klara oss utan kärnkraft. Energiförsörjningsalternativen A och B innebär en avvecklingav kärnkraften lill 1985 resp. 1990,en mycket kraftfull satsning på

energihushållning och snabb introduktion av förnyelsebara energikällor.

Alternativen C och D innebär också en satsning på hushållning och förnyelsebara energikällor men en fortsalt kärnkraftsutbyggnad ungefär enligt 1975 års beslut i alternativ C och ännu kraftfullare i alternativ D samt dessutom kärnvärmereaktorer i Västerås, Örebro, Eskilstuna och Norrköping.

EKB visar alt t. o. m. i alternativ A med kärnkraften helt avvecklad lill den I januari 1985 är det möjligl aU använda mer elektricitet då än nu. 1977 producerades ungefär 87 TWh, dvs. 87 miljarder kilowattimmar elektricitet. År 1985 kan man enligt EKB:s beräkningar leverera 95 TWh utan kärnkraft. Nu är del egendomliga atl denna ökning med ca I TWh per år brukar beskrivas som en minskad elproduktion. Man menar en minskning i förhållande till prognosernas förväntningar om ökad el, alltså en minskad ökningstakt. Del måste vara missvisande atl då tala om minskning. Prognoserna har sanneriigen inle visat sig vara tillföriitliga. De Justeras hela tiden nedåt.

Att det innebären kapitalförstöring att inle använda de kärnkraftverk som byggts skall inte förnekas. Det beror på hur stor risken är atl ha dem i gång om vi bör la den kapitalförstöringen eller ej. I nästa vecka räknar energikommissionen med alt få information dels från kärnkraftsinspeklionen, dels från amerikanska forskare om vad konsekvenserna skulle bli vid en stor reaktorolycka i Barsebäck. Enligt min åsikt kan inte pengar rättfärdiga alt man utsätter människor för en så stor risk.

Om vi bestämmer oss för alt avveckla kärnkraften skulle sysselsättningen öka-del är ett annat uppseendeväckande resultat som EKB kommit fram till. Del blir fler arbetstillfällen i alternativen A och B när man räknar in också arbetena för en lönsam energihushållning och för de nya näringsgrenar som tar fram de inhemska förnyelsebara energikällorna.

I en tid med lågt kapacitetsutnyttjande inom industrin bör det vara en fördel att snabbt kunna bereda människor arbete med meningsfulla framtidsinvesteringar. Och allt tal om aU en avveckling av kärnkraften skulle hota sysselsättningen kan härmed avskrivas.

Återstår så för kärnkraftens vänner alt söka motivera nya miljarder på kärnkraft med atl man då något snabbare skulle kunna bli av med oljan. När det gäller miljöfaran med olja bör vår första åtgärd naturligtvis vara all kräva mer rening och därjämte en övergång så snabbi som möjligt till metanol. Tekniken för detta finns. Ju fortare oljan blir dyr och svåråtkomlig, desto fortare kommer de förnyelsebara energialternativen fram.

EKB säger atl alternativ A och B kännetecknas av en högre ambition att snabbare än alternativ C och D nå en långsiktigt hållbar försörjningslrygghel.

När det gäller kostnaderna för energiförsörjningen har EKB inte kunnat hävda alt kärnkraftsvägen skulle vara billigare. Alla siffror om framlida energipris är naturligtvis ytterst osäkra. 1 Frankrike omprövar man just nu sill kärnkraftsprogram, därför att ekonomin ifrågasätts.

Sverige har ovanligt goda förutsättningar för en energiförsörjning med

Nr 70

Torsdagen den 2 februari 1978

Allmänpolitisk debatt

5 Riksdagens protokoll 1977/78:70-71

Nr 70

Torsdagen den 2 februari 1978

Allmänpolitisk debatt

förnyelsebar energi. Vi har också betydligt mer energi i torvan i uran i landet. Miljöbegränsningarna måste respekteras, men de är lätthanleriiga i jämförelse med kärnkraftens. EKB rekommenderar också för alla alternativ alt de nya näringsgrenar som tar hand om torv, biomassa, vind osv. så fort som möjligt byggs upp. Här bör också öppnas lovande exportmarknader, där vi kan vara med och bygga upp en trygg, obunden energiförsörjning också i falliga länder.

OLLE GÖRANSSON (s):

Herr talman! Atl Västmanlands län är det mesl industrialiserade i landet, atl Västmanland är det län som under de senaste årtiondena kunnat erbjuda folk från andra delar av landet sysselsättning inom industrin, atl Västmanland är del mesl invandrartäla länet i hela vårt land -ja, det är fakta som jag och mina partivänner från Västmanland flera gånger tidigare har framhållit i denna talarstol.

I dag är framtidsoptimismen lindrigt sagl i gungning. Naturligtvis har de internationella konjunkturerna för vår exportindustri haft sin del i alt avsättningsmöjligheterna i andra länder minskal. Del ställer till många problem i företag och i olika branscher. Men jag vill tillägga atl del inle bara är den bristande möjligheten atl sälja lill andra länder som är ett stort problem, ulan såväl företagare som anställda i vårt län upplever all brislen på ett politiskt ansvar från regeringens sida också har stor skuld till den nuvarande situationen. Lål mig bara nämna energipolitiken och bristen på en framsynt näringspolitik.

Visst lycker vi all det är bra i vårt industrialiserade län all regeringen numera anammar och är beredd atl fortsätta den arbetsmarknadspolitik som socialdemokratin initierade och byggde upp på 1960-talet. Den politiken orsakade visseriigen ett starkt motstånd mol socialdemokratin, men den har numera blivit högsta visdom även i den borgerliga regeringen. Det är bra.

Men i dag, 1978, räcker det inte för ett lands regering att gå in och hjälpa när arbetslöshet hotar och när andra omständigheter går människorna emot eller när någonting har hänt. I dag måste folket ha rätt alt begära av en politisk regering atl den har en vilja, att den är beredd alt ge sig i kast med och ta ställning till framtidsproblemen.

Låt mig med några exempel från Västmanland visa hur denna brist på offensiv politik från regeringens sida drabbar enskilda kommuner och förelag. Fagersta AB har ekonomiska problem. Dess förslag för all komma ur krisen ärau basera sin kolstålstillverkning påskrot i stället för på järnmalm. Det kan diskuteras hur framsynt detla är, men låt oss gå del förbi. I och med denna omläggning mister emellertid Fagersta AB intresset för sina gruvor i Riddarhyltan, där 120 man arbetar. Gruvan är den enda egentliga arbetsplatsen i denna ort med 500-600 invånare. Konsekvenserna för samhället och för de enskilda människorna behöver Jag inle utveckla - de är alldeles för tydliga - men frågan är om det från samhällsekonomisk synpunkt sett är riktigt atl gruvan vatlenfylls därför att Fagersta AB inte längre behöver järnmalmen.

För några dagar sedan sades del vid Bergshanteringens Vänners sammanträde i Örebro atl under en nära framlid hälften av gruvorna i Bergslagen kommer att försvinna. Människorna i Riddarhyltan frågar sig: Skall Riddarhyltan bli en av de gruvor som läggs ner? Skall företagsekonomiska överväganden få vara utslagsgivande för bedömningen av vilka gruvor som skall läggas ner? Det är sådana frågor som vi ställs inför från folkel i Riddarhyltan. Vårt krav på regeringen är all den vid en förändring, som här kan bli en nödvändighet, också måste la sitt poliliska ansvar när den gör sin bedömning. Den får inte enbart låta de rent företagsekonomiska motiven vara avgörande, ulan den måste här även låla de samhällsekonomiska aspekterna komma till uttryck.

För Fagersta bruk planeras ett nytt trådvalsverk till en kostnad av omkring 275 milj. kr. Om inle denna investering kommer lill slånd kommer de redan beslutade personalindragningarna på 350 man i Fagersta alt mångdubblas.

Man frågar sig vem som skall - eller kanske rättare sagl vem som kan -klara av att betala en investering som denna på 275 milj. kr. Naturiiglvis kommer därvid den fond lill specialstålinduslrin som nu inrätlas alt ha sin betydelse, men jag inbillar mig ju inle alt denna fond står enbart till Fagersta AB:s förfogande. Här krävs alltså flera finansieringsformer, om därmed också denna stora investering skall kunna klaras.

Genom atl fonden kommer atl administreras via Invesleringsbanken kan man utgå från alt Invesleringsbanken även kommer alt engageras eller bli tillfrågad om huruvida den är beredd alt bli delfinansiär i delta projekt. Men varifrån skall Invesleringsbanken fl pengarna, när regeringen nu, för andra året i följd, har vägrat Investeringsbanken en ökad utlåningsmöjlighet på 4 000 milj. kr.? Min fråga lill induslriminislern blir: När kommer industriministern att besluta om en påfyllnad av Invesleringsbankens kassa för atl därmed bidra till att avhjälpa del behov av investeringskapital som krävs inom Fagersta AB samt en rad andra förelag i vårt land?

Hallslahammars bruk tillhör de små handelsstålverk som hamnade utanför propositionen om del statliga engagemanget i denna bransch. Människorna i Hallstahammar undrar om regeringen inte anser sig ha något ansvar för dem bara därför att de inle arbetar i något av de tre stora stålverken i vårt land. Proposilionen ger enligt milt bedömande en alltför kortfattad och ofullständig beskrivning av dessa små handelsstålverk. Det är alltså fullt berättigade farhågor som folket i Hallstahammar hyser när man ställer frågan: Skall de små stålverken säljas lill förmån för de stora stålverken?

Jag anser atl detta är frågor som borde intressera även regeringen, som inte borde ge bara de förelag som redan nu är inne i deUa samarbete möjligheter att leva vidare. Del är Ju inle alltid de stora förelagen som är de bästa; även många små förelag har möjlighet att klara sig i framtiden. Till denna fråga ämnar vi återkomma på Västmanlandsbänken när proposilionen så småningom skall diskuteras här i kammaren.

Mindre företag som är legotillverkare och underhållare åt stålindustrin i Norberg och Fagersta har nu också som en direkt följd av stålkrisen råkat i en svår ekonomisk kris. Här kommer förslag om försäljning av industrilokaler

Nr 70

Torsdagen den 2 februari 1978

Allmänpohtisk debatt

Nr 70

Torsdagen den 2 februari 1978

Allmänpohtisk debatt

till kommunerna in. Del är frågor som diskuteras mellan kommunalmän och företagare på dessa orter.

Många frågar sig naturiiglvis: Är det en kommunal uppgift atl kommunerna skall lösa in industrilokaler? Borde inte detta vara samhällets uppgift i stort, så atl del inte på nära håll drabbar kommuninvånare?

Vad kan man svara människorna när de vill ha råd om det här? Man kan bara säga all det finns i dag ingen möjlighet för samhället atl gå in på dessa områden. Del finns inget styrorgan. Det finns ingen som är beredd alt ta della politiska ansvar. Kvar står då kommunen som den enda för vilken denna möjlighet står till buds.

Sala International AB är ett tidigare Bolidenföretag som nu har hamnat i ett av de multinationella företagens händer. Man frågar sig varför! Har inte landet behov av gmvutrustning även i framliden, även om det är stiltje på området? Borde det inte ligga i statsmakternas intresse all slå vakt om denna industrigren?

Svaren på dessa frågor uteblev vid den uppvaktning vi företog hos industriministern för ett halvår sedan. Till slut återstod frågan om man skulle lägga ner eller låta Allis-Chalmers köpa. Vi måste förstå löntagartepresen-tanterna som lill slut var tvungna, för sin egen och företagets existens, att förorda en försäljning lill Allis-Chalmers. Men vad de upplever som besväriigast är den brist på intresse och framlidsvision som dessa människor hade hoppals möta vid kontakterna med regeringens representanter.

Asea-Atom är i dessa dagar ett icke okänt företag. Det skall försvinna enligl somliga i regeringen. Det beror på atl centern fortfarande driver tanken och tron och försöker inbilla folkel att vi kan vara ulan kärnkraft. Beskedel om att företaget skall försvinna är naturiiglvis ingenting som uppmuntrar vare sig tekniker eller övriga anställda inom denna industrigren. Del är snarare en dödsdom som regeringen offentligt förklarar i fråga om Asea-Alom.

Regeringen bortser helt från andra utvecklingsprojekt, kärnvärmeverk m. m.,som ligger inom Asea-Aioms arbetsfält. Därför frågar man sig: Skall regeringen åter, när nu dessa nya typer av värmeverk kommer fram, visa sin teknikfientliga inställning mot företag och tekniker?

Herr talman! Listan över förelag i Västmanland med sysselsättningsproblem skulle kunna göras mycket lång, men jag skall inle trötta kammarens ledamöter med det. Låt mig bara dra en slutsals av dessa exempel.

Den alternativa offensiva näringspolitik, som den socialdemokratiska riksdagsgruppen har motionerat om, skulle göra det möjligt för Investeringsbanken att utöka sin ullåningsmöjlighel med 4 miljarder, all fl till slånd en slrukturfond som skulle kunna ge nytt Jobb ål de industrier som av en eller annan anledning måste försvinna, liksom att åstadkomma en utökad satsning på forskning, utveckling och prospektering av våra naturtillgångar. Det är förhoppningar som den västmanländska industrin med glädje skulle ha sett förverkligade. Jag hoppas därför atl vi, när vi så småningom skall behandla de olika delförslagen i det socialdemokratiska näringspolitiska programmet, kommer ihåg att varje utebliven insats från regeringens sida til

syvende og sidst drabbar de anslällda, sysselsättningen och våra möjligheter all arbeta i framtiden.

Låt mig till slut, herr talman, bara säga att en uppgift som jag anser all regering och riksdag måste ha är atl gemensamt komma till rätta med den leknikfienfliga inställning som frodas inte minst i den mindre nogräknade propagandan kring miljö och energi. Jag anser all det är ett allvariigt samhällsfenomen när seriösa forskare och tekniker upplever att tilltron lill deras vetenskapliga resultat ifrågasätts, medan demagogiska profeters löst underbyggda tyckande är högsta visdom långt upp i regeringen.

Della är viktigt inle minst i ett läge där svensk industri är helt beroende av en teknisk forskning och utveckling som på nytt kan återföra landet lill den ledande position som vi på många områden tidigare innehaft men nu håller på atl föriora. Då är del väsentligt alt teknikerna och forskarna känner att de har samhällets stöd. Detta är någonting som är avgörande för allas våra möjligheter till en bättre framtid, lill en bättre miljö och lill en fortsatt välståndsutveckling.

Nr 70

Torsdagen den 2 februari 1978

Allmänpolitisk debatt

TORE CLAESON (vpk) kort genmäle:

Herr talman! Jag har begärt ordet med anledning av vad Olle Göransson sade beträffande avvecklingen av kärnkraften och nedläggningen av reaktortillverkningen vid Asea-Alom, vilket alla kunde uppfatta stod i motsättning lill vad vpk har redovisat på den punkten.

Del ärju så att regeringen Fälldin fortsätter marschen in i kärnkraflssamhället. Del enda som centern tycks komma atl avveckla är kampen mot kärnkraften.

Vänsterpartiet kommunislerna kräver stopp för utbyggnad av kärnkraften och ett omedelbart principbeslut om avveckling av de nuvarande reaktorerna. Detta står i motsättning till del som Olle Göransson nämnde. Visserligen kan inle reaktorerna avvecklas genast, i varje fall inle ulan elransonering. Men för atl en avveckling skall kunna påbörjas om några år krävs elt principbeslut redan 1978, och för atl en kommande avveckling skall bli möjlig krävs en lång rad åtgärder, t. ex. planmässig utbyggnad av mottryckskraft, kommunala kraftvärmeverk, konkreta förberedelser för utbyggnad av elvärme.

Beslut måste också fattas om nedläggning av reaklorlillverkningen vid Asea-Alom -det har vi från vpk nämnt förut. Ingel avvecklingsbeslul kan bli trovärdigt om regeringen fortsätter att satsa skattemedel i reaktorindustrin. Asea-Atoms resurser bör i stället tas i anspråk för allernaliv produktion. Inget avvecklingsbeslut kan f ö. heller bli trovärdigt om en svensk upparbetningsanläggning börjar byggas eller om klartecken ges försvensk uranbrytning och uranexport.

Vpk påvisar i sill energipoliliska program, somjag förut här något berörde, hur man genom planmässig hushållning och medveten satsning på förnyelsebara energikällor kan minska oljeberoendet och avveckla kärnkraften. Programmet förutsätter tillkomsten av nya slalliga industrier och skapar omfattande sysselsättning över hela landet. Det måste bli ett slut, menar vi, på borgarregeringens och socialdemokraternas förhalningspolilik när det

Nr 70

Torsdagen den 2 februari 1978

Allmänpolitisk debatt

gäller avveckling av kärnkraften. Den beslutsångest som präglar de andra partiernas energipolitik leder inte till någon avveckling av kärnkraften.

OLLE GÖRANSSON (s) kort genmäle:

Herr talman! Ibland skulle del vara skönt om man kunde vara lika oansvarig som Tore Claeson och bara av principiella och andra skäl säga nej lill ett tryggande av energiförsörjningen i vårt land, bara radikalt slunga ut alt visst kan Asea-Alom ägna sig åt alternativa energikällor. Vad för källor talar herr Claeson inte om. Men har man litet vetskap om hur hela vår industri är uppbyggd och hur specialiserad den är kanske man förstår lilel bälire hur svårt det kan vara för ett företag atl ena dagen syssla med kärnkraft och nästa dag kanske med energiskog - del är dock ell av de alternativ vi står inför.

Jag anser alt Asea-Alom är en industri som vi behöver inle bara i Sverige utan som vi har all anledning att fortsätta stödja från riksdag och regering på det internationella planet från säkerhetssynpunkt, lillförliilighetssynpunkl osv. Jag tror nämligen att de krav vi ställer i Sverige på kärnkraftverk från säkerhetssynpunkt ligger så väl framme atl de borde kunna vara ett föredöme också för andra länder. Men trots att inte varie liten detalj har funnil sitt slutliga svar är Jag fortfarande en av dem som tror på att vi har kärnkraften inle bara för att det är en bra energikälla utan även för att vi behöver den under överskådlig lid. Därför är det, menar jag, bättre att vi satsar på de förelag som vi har inom landet - och därmed internationellt kan gå före andra - än all vi under många år framöver hell skall vara beroende av det utlandet har att sälja lill oss.

TORE CLAESON (vpk) kort genmäle:

Herr lalman! Olle Göransson frågar vad slags produktion man kan länka sig i Asea-Atom i stället för reaklortillverkningen om den läggs ned - vilket vi anser bör ske. Del finns en rad olika produkter just med anknytning till energisektorn som man mycket väl kan framställa, exempelvis vad Jag förut varit inne på inom krafivärmesektorn, industrins tillvaratagande av spillvärme, komponenter för vindkraft, olika materiel för en utbyggnad när det gäller tillvaratagandet av solvärme osv.

Del finns alltså ingen brisl på alternativ produktion, som man kan länka sig i delta sammanhang, och del finns ingen brisl på sådan alternativ produktion som direkt eller indirekt kan anknyta till den produktion som Asea-Atom nu har.

Ett stopp för kärnkraftsutbyggnaden kan givetvis medföra vissa problem för sysselsättningen i de berörda tillverknings- och byggnadsföretagen. Men om man gör en motsvarande satsning på förnyelsebara energikällor ger det faktiskt arbete åt fler människor för varje satsad miljon än kärnkraftsutbyggnaden gör. En satsning på isolering, vindkraft, solvärme och nya bränslen ger dessutom, som jag föml har sagt, sysselsättning för hela landet. En sådan satsning har alltså en rad uppenbara fördelar och det är, jag vill sluta med atl understryka det, en realistisk lösning och realistiska alternativ - om man

verkligen på kort och lång sikt vill avveckla kärnkraften, och det vill vi kommunister göra.

OLLE GÖRANSSON (s) kort genmäle:

Herr talman! Herr Claeson räknade upp en rad alternativ såsom tillverkning inom krafivärmesektorn, tillverkning för tillvaratagande av spillvärme, tillverkning av komponenter till vindkraft, osv. Del låter ju väldigt bra. Låt mig bara konstalera alt det i så fall inle är någon tillverkning som Asea-Atom skulle vara ensam om. På dessa olika områden pågår redan produktutveckling inom andra företag.

Om de produkter som herr Claeson nu med sådan lätthet räknade upp inte tidigare hade funnits, frågar man sig varför vi från samhällets sida inte skulle ha satt i gång projektering, utveckling och tillverkning på dessa områden, när vi har en rad orter i hela vårt land utanför Västerås som har behov av sysselsättning.

Herr Claeson pekar alltså på produkter som redan finns och som del säkert finns andra tillverkare av som är bättre skickade att producera än vad Asea-Alom är.

Nr 70

Torsdagen den 2 febmari 1978

Allmänpolilisk debatt

Förste vice talmannen tillkännagav att anslag utfärdals om sammanträdets fortsäuande kl. 19.30.

GUNNAR BIÖRCK i Värmdö (m):

Herr lalman! Detta är enligt rubriken en allmänpolitisk debatt, och det är det enda tillfället under terminen som riksdagen kan diskutera samhällsproblemen i störte sammanhang och inle bara i form av sektoriserade detaljfrågor.

Huvudparten av gårdagens debatt behandlade såvitt jag kunde förslå den svenska sjukan,ellerden sjuka moder Svea, om manså vill. Det tycks vara en sjukdom som har en internationell spridning men som nu och sedan något år tillbaka har drabbat moder Svea tämligen akut och överraskande för de flesta, om än inle för alla.

Vi hörde i går representanter för två medicinska skolor diskutera denna sjukas diagnos och behandling, och som intresserad elev i denna livels högskola försökte jag anteckna de olika argumenten och analysera vari uppfattningarna skilde sig, och varför.

Del antyddes i går atl det inle var passande för statsråd all göra "privata" yttranden, men den som inle besväras av maktens bördor kan kanske fl lov att tänka högl utan all del behöver leda till några förvecklingar.

När del gäller sjukdom och sjuklingar bmkar man ju först försöka fl elt grepp om symptombilden. Såvitt jag kunde förstå förelåg en relativt stor enighet om denna.

De symptom som iakttagits var bl. a.: för högt kostnadsläge, otillräcklig export, för dålig lönsamhet, för låga industriella investeringar, för hög inflation, för låg inhemsk efterfrågan, väldigt ras i finansiellt sparande, för låg sysselsättning, brist på framtidstro, för stort budgetunderskott och för hög

Nr 70

Torsdagen den 2 februari 1978

Allmänpolilisk debatt

utlandsupplåning. Av dessa symptom angav doktor Palme att den för låga inhemska efterfrågan måhända vore det allvariigaste problemet, medan doktor Sträng - som ju är en riktig hedersdoktor - menade att de minskade industriinvesteringarna vore det mest beklagliga.

Som alllid när del gäller oväntade insjuknanden försöker man ju gå tillbaka och utröna, när och hur de första symptomen kunde iakttas. Härom föreföll meningarna delade. Doktor Fälldin menade alt uppbromsningen av investeringarna redan påböoals 1975 och 1976, när doktorerna Palme och Sträng hade ansvaret för patientens hälsotillstånd, och doktor Bohman påpekade atl han hade iakttagit oroande symptom redan tidigare, men då hade ingen velat lyssna på honom. Doktor Åsling antydde försynt all om inle doktor Sträng hade låtit patienten dra på sig så stora lager under tidigare år, så skulle ämnesomsättningen nu varit i ett betydligt bättre skick och många kroppsdelar kanske kunnat fungera ulan stöd, vilket nu hade visat sig nödvändigt, annat all förliga.

Min uppfattning - för vad den nu är värd - är nog att man alltför länge föriilat sig på den regelbundna böljegång som kännetecknar det kvinnliga skötet; måhända är det så alt moder Svea nu har råkat in i klimakleriel och de vanliga tecknen därigenom slår fel. Balansen mellan de olika organsystemen ser ut all ha gått föriorad, och bristsymptom yttrar sig på flera olika områden samtidigt.

Under sådana förhållanden måste man naturligtvis försöka analysera de inbördes sambanden mellan de olika sjukdomsyttringarna, del som vi brukar kalla för palofysiologi eller läran om sjukdomars mekanismer. Sådana harju ofta formen av en ond cirkel, och det gäller att finna en eller annan punkt, där man kan bryta denna cirkel.

Efter vad jag tyckte mig förstå är ell av de allvariigaste problemen alt vi inte längre kan förmå utlänningaralt köpa våra produkter till priser som överstiger våra egna kostnader för framställningen av dem. Därigenom blir vi stående med osäljbara varor, förelagen får inga vinster, och del lönar sig inle atl producera mera; härigenom blir folk arbetslösa och fabriksidkarna beställer inga nya maskiner; människor blir försiktigare och köper mindre, men ändå mera än vad de egentligen skulle ha råd med, särskilt som priserna siiger, och delta - tillsammans med doktorerna Ahlmarks och Åslings behjärtade receptskrivning på kostnadsfria läkemedel åt de mesl akuta fallen -leder lill budgetunderskott, som måste täckas genom en stor utlandsupplåning. Doktor Sträng menade att patienten dessutom nu hade föriorat sin framlids-tro; annat var det på hans fid, men doktor Fälldin menade all livskvaliteten i alla fall hade ökats genom hans ingripande enligt principen safety firsl, "säkerheten främst".

I diskussionen nämnde också doktor Sträng, understödd av doktor Carisson, att patienten drabbats av blockering, dock inte hos moder Svea själv utan hos de doktorer som nu missköter henne. Nu har vi ju nu för liden effektiva behandlingsmetoder mol blockering, nämligen pacemakers, och doktor Palme var nog inne på den tanken när han utropade: Säll fart på Sverige! Om det är på den punkten i den onda cirkeln som vi skall hugga av

den "gordonska" knuten, så kan jag hänvisa till de resurser i branschen, som mina kamrater på Serafimeriasaretlel har alt erbjuda, dygnet mnl.

Om det i alla fall förelåg en viss samstämmighet om sjukdomsbilden, så var meningarna så myckel mer delade om behandlingen. Elt gammall talesätt inom medicinen är all man kan "stundom bota, ofta lindra, alltid trösta". Frågan är hur höga målsättningar vi kan våga ha i det här fallet. Som så ofta måste man samtidigt ha en strategi på lång sikt och en taktik på den kortare siklen.

Doktor Palme, som ju hör till de beridna doktorerna, ville genast gå till offensiv. Han menade att moder Svea skulle arbeta sig ur krisen, inte svälta sig ur den, som han beskyllde doktor Bohman för atl rekommendera. Dessutom skulle forskarna nu fl mera pengar så att det kunde bli fler bra maskiner, som kunde sälla fart på gamla Svea, och flera kärnkrafter för all driva maskinerna med. Det höll doktor Sträng med om: fick man tillräckligt mycket energi kunde vi slippa den dyra oljan, som är ansvarig för hela vår utlandsupplåning. Men doktor Fälldin ville inle höra på del örat, och doktor Åsling hänvisade till doktor Johansson, och vad han lycker har vi ju just fltt höra för en stund sedan.

Det tillkommer självfallet inte mig atl ge lill känna någon uppfattning om den långsiktiga strategin. Men när det gäller det korta perspektivet har jag inte kunnat undertrycka några reflexioner. Doktor Carisson, som ju hör lill den yngre generationen, är otålig, mycket otålig och har svårt all föriika sig med att i Becketts anda vänta på Godot. Ideligen frågar han när kärnkraften kommer. Men vi måste ju alla vänta på Godot. Någon gång kommer han, kanske. Kanske redan i mars? Men lill dess kan vi väl ändå försöka göra någonting meningsfullt, i det korta perspektivet.

Jag kunde inte låta bli all tycka om doktor Mundebo, som så småningom blandade sig i samtalet. Han trodde inle så mycket på doktor Carissons och doktors Strängs förslag, därför atl de inle hade tänkt så noga på hur företagarna skulle reagera på ytieriigare kostnadsökningar, så knepigt som de har det i alla fall. Men han ville gärna medge all de kunde ha en del goda uppslag och han tyckte atl man skulle försöka samsas och inte beskylla varandra för ansvarslöshet. Och del gladde mig all höra doktor Thage Peterson, som på kvällen blandade sig i samtalet och också talade om "gemensamma ansträngningar, från de anställda, från företagen, från samhället".

Om man lägger ihop ett och annat så skulle del väl kanske gå alt komma litet närmare varandra. För när doktor Mundebo förklarade alt man måste öka gamla Sveas konkurrenskraft och atl vägen dit visseriigen gick över investeringar, men att dessa inte kunde bli av utan en rimlig förhoppning om framlida lönsamhet, så rimmar del inte så illa med vad doktor Palme sade i sitt första anförande, nämligen all en ökning av industrins konkurrenskraft kräver kapital och för all det skall lyckas fordras en ökning av vinstnivån i företagen. Och får man bara det, så skulle säkert doktor Nilsson, som gjorde ell av sina alltför sällsynta besök vid sjuklägret, bli mera lättsam i umgänget med polarna på Blasieholmen.

Nr 70

Torsdagen den 2 februari 1978

Allmänpolitisk debatt

Nr 70

Torsdagen den 2 febmari 1978

Allmänpolitisk debatt

Detla tyckerjag visar att båda dessa doktorer har känsla för de psykosomatiska mekanismerna i samhället. Doktor Mundebo ärju typen för en riktig allmänläkare, som säkert har god hand med både unga och gamla, och doktor Palme talade den här gången också myckel vackert om de mänskliga kvaliteterna i samhället. Han var klartyö/-dessa. Och om man bara är beredd att lyssna inle bara pd utan också ////patienten, så kanske man kan komma en bit på väg. Fördel räckerju inle med atl säga alt del och det måste göras, utan man måste också tänka på vem del är som skall göra det.

Och om det nu gäller alt sätta fart på Sverige, så kan del nog inle göras i Gamla Stan eller vid Tegelbacken eller ens vid Norra Bantorget, utan del måste göras runt om ute i landet, varhelst del finns några kluriga personer, och sådana finns del fortfarande, fast de kanske är svåra atl få korn på. Man måste fråga dessa hur del kommer sig att de gör del de gör, men också varför en del har lagt av alt göra vad de brukade göra, och vad de skulle kunna tänka sig alt "samhället" - dvs. vi som sitter här och hoppas alt andra skall göra något - kunde göra för all hjälpa dem att hjälpa lill alt fl fart på Sverige. För det är kanske på det viset, att de slora företagen är de som rationaliserar bort folk, och de små företagen är sådana som skulle kunna anställa folk. Jag tycker man skall fråga dem, och om de säger saker som inte passar så bra i den ena eller andra ideologin, så kan man väl i det korta perspektivet släppa lilel på ideologierna och se till det praktiska.

Och då kommer jag kanske lill slut lill något som kan brygga över till vad herr utbildningsministern alldeles strax kommer atl tala om, faslän Jag inle vet vad det är.

Så länge vi har kunnat rida på del försprång som neutraliteten under andra väridskriget gav oss i förhållande lill andra folk, har vi med jämnmod kunnat tolerera en utveckling här i landet som hämtat näring ur den kungliga svenska avundsjukan och gjort själva dugligheten misstänkt, begåvningen till ett handikapp och framgången lill en orättvisa - på nästan alla andra områden än sportens. Denna filosofi, om man flr använda del uttrycket, är nog nu lilel förlegad, om vi skall kunna återställa moder Sveas hälsa. Sverige i dag är framför allt i behov av duktiga människor, på alla områden och alla nivåer, som arbetar hårt, både på arbetstid och på överlid, och som lar initiativ och ansvar och uträttar saker och ting och inle bara sitter i sammanträden. Duktiga människor tröttnar emellerlid de också, om de inle flr andra bevis på uppskattning än dem taxeringsmyndigheterna tillhandahåller.

På en punkt har socialdemokratin nu visat sig villig lill omprövning och det är när det gäller den naturvetenskapliga och tekniska utbildningen och forskningen. Under gamla doktor Erlanders lid hade naturvetenskapen det ganska bra här i landet, men på senare år har vi i stället blivit översvämmade med samhällsvetare och beteendevetenskapare, som nog inle lämnar så slora bidrag till bruttonationalprodukten. Det är på liden att vi flr fram folk som vet och kan, inte bara lycker och tror. Det är viktigt alt det som är svårt och kräver möda flr ell högre erkännande än det som är lätt och inte fordrar så mycket. Nog behövs här en omvärdering av åtskilliga värden. Och del är inle bara i

politiken som del, trots allt, är skönare lyss till en sträng som brast än att aldrig spänna en båge.

Utbildningsministern JAN-ERIK WIKSTRÖM:

Herr lalman! I det nordiska samarbetet har under del senaste året frågan om överföring mellan länderna av radio- och TV-program per satellit kommit all spela en allt slörre roll. Frågan är i och för sig lika gammal som etermedierna själva - det innebär all den i varje fall vad radion anbelangar diskuterats ända sedan 1920-talet. Men först nu när tekniken kommit därhän att den tillåter ett totalt programulbyte har den lett till en genomgripande debatt som framför allt engagerat kulturarbetarna i de olika länderna.

Jag skall inle trötta med atl räkna upp alla de arbetsgrupper, som sysslat med frågan under de senaste decennierna, eller alla de resolutioner som antagils i olika nordiska samarbelsorgan. Det räcker kanske med att konstatera atl den akluella debatten leder sitt ursprung lill rekommendationer av Nordiska rådet 1972 och 1973. Rådet uppmanade regeringarna atl verka för en utbyggnad av TV- och radiosamarbetel i Norden, som bl. a. borde innefatta samnordisk produktion och distribution av program samt möjligheter att direkt la in TV- och radioprogram från de övriga nordiska länderna. Nordiska ministerrådet tillsatte en kommitté som tog itu med frågorna, och den avgav sitt slutbetänkande - TV över gränserna - 1974.

Förslagen syftade till ett intensifierat samarbete mellan radioförelagen, utbyte av program genom legalisering av del s. k. gränstittandet, lokal kabeldislribulion av nordiska program samt viss utbyggnad av länksystemel. Möjligheten av programdistribution per satellit berördes men ansågs bli aktuell först mol slutet av 1980-lalet. Vid remissbehandlingen av betänkandet framhöll bl. a. statens delegation för rymdverksamhet här i Sverige all prognosen vad gäller satellittekniken borde revideras; direklsändande TV-salelliler skulle av allt all döma bli akluella redan under första hälften av 1980-talet.

Uttalandet ledde till att ministerrådet tillsatte en arbetsgrupp på statssekreterarnivå med uppgift alt komplettera beslutsunderlaget med en studie av satellitteknikens möjligheter. Arbetsgruppen leddes av den dåvarande statssekreteraren i utbildningsdepartementet, Leif Andersson. Enligt direktiven skulle man i första hand studera realismen i satellittekniken samt därvid utgå från de tre kriterier som fastlagts i "TV över gränserna" och som livligt tillstyrkts vid remissbehandlingen, nämligen atl samarbetet borde syfta lill atl

stärka den nordiska kullurgemenskapen,

öka individens valfrihet genom tillgång till grannlandsprogrammen samt

ge de nordiska invandrarna en möjlighet att se hemlandsprogrammen.

I januari 1977 släppte gruppen ut en lägesrapport för all stimulera debatten så tidigt som möjligl.

Statssekreterarnas rapport blev färdig i somras. Satellittekniken bedömdes från kuliurpolitiska, juridiska och tekniska utgångspunkter som möjlig redan

Nr 70

Torsdagen den 2 februari 1978

Allmänpolitisk debatt

Nr 70

Torsdagen den 2 februari 1978

Allmänpohtisk debatt

under första hälften av 1980-lalel. Två alternativ till programutbyte redovisades, nämligen en redigerad nordisk kanal med tidsförskjutning, dvs. att programmen sänds först några dagar efter det alt de producerats och bara i en kanal, samt tolalulbyte genom direktsändning, dvs. atl de nordiska TV-liltarna i princip har omedelbar tillgång till samtliga grannlandsprogram. Av naturliga skäl har intresset och debatten koncentrerats till det senare alternativet.

Remissbehandlingen av betänkandet har Just avslutats, och nu föreslår närmast en debatt i Nordiska rådet vid dess session i februari. Därefter har ministerrådet att på det underiag som föreligger ta ställning lill om man skall gå vidare med fortsatta utredningar, som syftar lill all fl fram ett fullständigt kulturpoliliskt, ekonomiskl, tekniskt och Juridiskt beslutsunderiag. Remissinstanserna ger därvid god vägledning. Samtidigt som del finns delade meningar om de kultur- och mediapoliliska konsekvenserna av ett totalt programulbyte, råder del i stort sett enighet om alt satellilallernativet är värt att studeras mer ingående.

Vid ett möte för några veckor sedan i Nordiska ministerrådet -som därvid bestod av såväl kultur- och undervisningsministrar som kommunikationsministrar - studerades remissmaterialet. Man enades preliminärt om alt del finns många skäl för alt gå vidare med fortsatta utredningar. Innan man tar slutlig ställning lill frågan, bör man dock avvakta den deball som kommer alt äga rum vid Nordiska rådets kommande session. Om en fortsatt utredning kommer lill stånd, bör den ske med hänsynstagande lill de synpunkter som kommit fram vid remissbehandlingen och under debatten i övrigt.

Vid ministerrådets diskussion framhölls även att finberäkningarna av kostnaderna försalellitalternalivet bör kompletteras med en koslnadsmässig uppdatering av de förslag som pä sin tid redovisades i "TV över gränserna" och som vid elt slutligt ställningslagande om några år lill frågan om nordisk radio- och TV-samverkan bör aktualiseras som alternativ till programulbyte via satellit. Vidare framhölls del att man borde se lill all det nuvarande samarbetet mellan radioföretagen inle stannar av i avvaktan på utredningsresultaten ulan tvärtom stimuleras och vidareutvecklas.

Mol bakgrunden av den offentliga debatt som förts och förs om den nordiska TV-satelliten och inför Nordiska rådels behandling av frågan harjag velat inför riksdagen redovisa hur frågan om det nordiska radio- och TV-samarbelet hittills handlagts. Jag vill emellertid också framhålla följande:

Direktsändning av TV-program via satellit har visseriigen ännu inte prövats annat än i testsammanhang. Men även om satellittekniken är en ung teknik är den inte någon ny eller oprövad teknik. I fiera europeiska länder finns det framskridna planer på egna nationella satelliter. Därtill kommer alt om Nordsatprojeklet, som det kallas, inte blir av, del inte förefaller osannolikt att Norge realiserar sill TV2-program genom salellitdisiribulion. Vi vet att s. k. spill över inle går alt till alla delar undvika. Myckel pekar alltså på atl vi inom en tioårsperiod i stora delar av vårt land kommer att kunna ta in salellitdistribuerade TV-program från omvärlden vare sig vi vill det eller inte. Del är bl. a. mot bakgmnd av denna realitet som frågan om nordisk radio- och

TV-samverkan via satellit bör diskuteras.

I diskussionen om en TV-satellil har riskerna med satelliten betonats mycket starkt. Man har talat om kulturell utarmning, ökad konsumtion av massproducerade internationella serieprogrm m. m. Jag tycker att det är synd all de positiva möjligheter som satellittekniken rymmer inle fltt störte utrymme. Här står dock slora kuliurpolitiska vinster att hämta liksom en större mångfald i samhällsbevakningen. Med det ökade programutbudet följer också större möjligheteratt tillgodose "smala" specialintressen. Och -framför allt - de språkliga minoriteterna i t. ex. Finland och Sverige skulle kunna fl tillgång till ett programutbud av en helt annan omfattning än i dag.

Det finns alltså i mitt tycke fiera goda skäl för Sverige att konstruktivt medverka i ett fortsaU nordiskt meningsutbyte om TV-samarbete via satellit, och jag hoppas att man i den fortsatta diskussionen vill ge en allsidig belysning åt följderna av ett nordiskt TV-samarbete. Om - vilket jag förmodar och hoppas - utredningsarbetet fortsätter, vill vi på svenskt håll ge del en bred förankring. Jag tänker inbjuda representanter för oppositionen, arbetsmarknadens parter och andra berörda som kulturarbetarna och journalisterna all ingå i en nationell referensgrupp i frågan. Den skall följa det nordiska utredningsarbetet, ta del av utredningsmaterialet och ge synpunkter för det svenska ställningstagandet. Vår förhoppning är att på detta sätt medverka till att frågan om en nordisk TV-satellil kan fl en allsidig bedömning.

Herrialman! Oppositionsledaren Olof Palme har vid en rad tillfällen påstått alt regeringen skulle skära ner anslagen lill forskning. Detta är ett obegripligt påstående. Trots ett kärvt ekonomiskl läge föreslås i årets budgetproposition väsenlliga påslag inom forskningsområdet. Nio nya professurer inrätlas. En förstärkning av forskningens basresurser sker. Ytieriigare medel föreslås för forskningsanknytning av gmndläggande högskoleutbildning. En försöksverksamhet med anknytning till näringslivet införs.

Jämförelser med vad den socialdemokratiska regeringen satsade på forskning är svåra att göra, men det står helt klart att den nya regeringens satsning på forskning innebär betydande förstärkningar. En helt annan sak är att det hade varit önskvärt att kunna anvisa ännu större resurser lill forskning, men det har budgetläget inte tillåtit.

I fjol satsade regeringen kraftigt på forskningsråden. I år är det framför allt universiteten och deras basresurser och en fortsatt upprustning av forskningsrådens verksamhel som har stått i centrum.

I debatten fann Georg Andersson det förvånande atl jag inle tänkt på Skellefteå när jag föreslog att 500 000 kr. skulle anvisas lill insatser på Iräforskningens område. Jag vill gärna säga med anledning av del att för mig har det väsenlliga varil att kunna fl fram medel till träforskning. Del var därvid naluriigl alt föreslå att tekniska högskolan i Stockholm flr planera för denna forskning, som jag hoppas skall kunna byggas ut under kommande år. Den lokaliseringsfråga som Georg Andersson berörde flr nu riksdagens utbildningsutskoU ta ställning lill.

Nr 70

Torsdagen den 2 februari 1978

Allmänpohtisk debatt

Nr 70

Torsdagen den 2 febmari 1978

Allmänpolitisk debatt

GEORG ANDERSSON (s) kort genmäle:

Herr lalman! Jag vill lacka Jan-Erik Wikström för alt han berörde frågan om träforskningen. Jag hoppas alt hans kommentarer här var något av en öppning när del gäller fördelning av dessa medel, så atl även Luleå högskola kan komma med, och att della kan beaktas i skrivningarna i ulbildningsutskoUel.

Får jag också uttrycka min tillfredsställelse över all Jan-Erik Wikström här redovisat sin syn på den fortsatta behandlingen av frågan om en nordisk TV-satellil. Jag vill i anledning av den redovisningen göra några korta kommentarer.

Först vill Jag påpeka all Leif Andersson endast i början av arbetet ledde den arbetsgmpp som utredde frågan. Han byttes naturiigen ut när den borgeriiga regeringen tillträdde. I hans ställe ingick den nye statssekreteraren Bert Levin som framträdde som en livlig förespråkare för projektet, och det är Levin som undertecknat slutrapporten.

Jan-Erik Wikströms anförande präglades av en positiv syn på frågan om nordisk TV-satellil, men Jag lycker dét är påtagligt atl hans entusiasm dämpats under det senaste hal vårel, och jag noterar del med tillfredsställelse. Han har uppenbariigen tagit intryck av den kraftigt negativa remissopinionen.

Det är nu enligl min uppfattning angelägel all det fortsatta utredningsarbete som uppenbariigen kommer lill stånd sker förutsältningslöst. Det flr inte bli så all del tekniska förberedelsearbetet drivs vidare så atl projektet i slutomgången förvandlas till en industripolitisk fråga.

I del fortsatta utredningsarbetet måste frågor om programpolilik, kulturpolitik, programkoordinering, inköpspolitik och upphovsrätt behandlas. Projektet måste ses i relation till behov av andra åtgärder på massmediaom-rådel. Även alternativa åtgärder för att stärka det nordiska samarbetet på kulturområdet bör enligt min mening belysas.

Jag vill slutligen med tillfredsställelse också notera att oppositionen i riksdagen, arbetsmarknadens parter, kulturarbetarna och representanter för pressen bereds möjlighet alt delta i det fortsatta utredningsarbetet.

Utbildningsministern JAN-ERIK WIKSTRÖM:

Herr talman! Georg Andersson hävdade att min entusiasm skulle ha svalnat. Jag har väl sett min uppgift i dag närmast atl ge en redogörelse för det faktaunderlag beiräffande TV-satelliten som Nordiska rådet skall diskutera om ungefär en månad. I Sverige harju motståndet mol TV-satelliten fått stor uppmärksamhet. Massmedias behandling av frågan om nordisk TV-sate|lil har gett intrycket att motståndet är kompakt och all del enbart är en envis utbildningsminister som av en nyck vill driva igenom satelliten. Jag hoppas atl min genomgång av hur frågan om en nordisk TV-satellit hittills behandlats tydligt har visat alt detla inle är något löst påfund från min sida. De nordiska pariamenlarikerna i Nordiska rådet har länge och konsekvent drivit på det nordiska kulturella samarbetet. TV-satelliten skall ses i della sammanhang. Det var alltså Nordiska rådet som log initiativet och 1972

uppmanade de nordiska regeringarna atl verka för en utbyggnad av radio och TV-samarbetet i Norden.

I Sverige har många kanske fltt intrycket att alla är emot en satellit. Men så är del inte. Kulturarbetarna och Sveriges Radio är negativa - del är rikligt -men de är en minoritet. Del övervägande flertalet remissyttranden har varit positiva lill en fortsalt uiredning. I de andra nordiska länderna är man också mer positiv; det gäller Danmark och framför allt Norge.

De vinster som slår att hämta ligger både i en starkare nordisk gemenskap och i ett ökat utbud av program med större mångfald och variation.

Tittarna flr möjlighet atl se program gjorda av fler bolag. De kan fl samma ämnesomrlden speglade från flera håll. Delta gäller t. ex. utrikespolitiken. Det är dyrt atl sända egna reportageteam lill andra länder. Ell programförelag kan därför oftast inte förmedla mer än en bild. Den nordiska TV-satelliten skulle ge tittarna tillgång till program från flera bolag, och de skulle därmed kunna få en mer mångfasellerad bild.

Andra slora satsningar skulle kunna vara teater- och operaföreställningar. Och elt av de största värdena med en satellit är naturiiglvis atl de språkliga minoriteterna i de nordiska länderna flr möjlighet atl la del av ett fullständigt programutbud på sitt eget språk.

Della löser dock inte hela frågan om minoriteternas behov av program på del egna språket. En nordisk satellit befriar inte Sveriges Radio från skyldigheten all presentera program om svenska förhållanden för t. ex. den finsklalande publiken i Sverige.

En TV-satellil för naturiiglvis inte automatiskt allt delta goda med sig. För alt nå fördelarna med en satellit krävs samarbete och samplanering från radio-och T V-förelagen i de nordiska länderna. Men jag är övertygad om alt del går alt fl till slånd elt sådant samarbete ulan alt därför inkräkta på bolagens självständighet och egna linjer.

Till sist vill jag säga att det naturiiglvis finns andra vägar alt nå önskvärda kulturpolitiska effekter. Ingen har heller sagl alt man skulle lägga andra projekt i malpåse för atl förverkliga tanken på en nordisk TV-satellit. Men del motiverar å andra sidan verkligen inte atl man avstår från all lyfta fram de speciella möjligheter som en nordisk TV-satellit enligt min mening skulle erbjuda.

Nr 70

Torsdagen den 2 februari 1978

Allmänpolitisk debatt

GEORG ANDERSSON (s) kort genmäle:

Herr lalman! Jag beklagar om jag provocerade Jan-Erik Wikström till alt ånyo öka sin entusiasm för della projekt. Men nu noterar Jag ändå atl utbildningsministern i slutmeningarna sade all man också på andra vägar kan nå ell kulturellt samarbete inom Norden och att det är vikligl all man prövar också de vägarna och inte låser sig vid satelliltanken.

Får jag sedan lill denna korta diskussion bara göra det tillägget, alt när Jan-Erik Wikström beskrev remissopinionen tyckte jag inte atl han gjorde del riktigt rättvisande. Han talade om att del är kulturarbetarna och Sveriges Radio som är negativa. Men även kulturrådet var klart negativt och avstyrkte fortsatt utredningsarbete. LO och TCO har också uttalat sig mycket negativt

Nr 70

Torsdagen den 2 februari 1978

Allmänpolilisk debatt

till della projekt. Detla bör sägas för alt bättre återge den klart negativa remissopinionen i Sverige.

Men detta ärju ett nordiskt projekl, och självfallet skall vi så långt möjligl della i en fortsatt diskussion om denna satellit. Lål oss då göra del förutsättningslöst. Låt oss pröva alla dessa alternativa vägar och även möjligheten av en programkoordinering. Där har radioförelagen anmält utomordentligt slora svårigheter, och den saken måste belysas ordentligt, så att man får svar på frågan. Jag menar alt del är en av nyckelfrågorna för om man i fortsättningen skall kunna se något positivt i denna verksamhet.

Slutligen vill jag också säga atl invandrargrupperna här har förts fram som ett argument. Man bör notera att representanter för de finska invandrarna i Sverige har sagt alt man inte prioriterar satellilfrågan, ulan man prioriterar i stället program på finska producerade av svensk TV.

Utbildningsministem JAN-ERIK WIKSTRÖM:

Herr talman! Mitt inlägg präglades naturiiglvis i första hand och som alllid av saklighet inför den materia som det här gäller. Men jag vill gärna också säga atl när det gäller del nordiska samarbetet finns del väldigt mycket likgiltighet och tröghet, och det kanske inle skadaratt det också på den sektorn finns med en gnutta entusiasm.

ÅKE GILLSTRÖM (s):

Herr talman! Jag har under tiden efter valet märkt hur utbildningsfrågorna fått ett allt snävare utrymme i vår budget. Kritik riktas också mot de borgerliga partiernas ljumma inställning lill forskning och utveckling. När vi från socialdemokratiskt håll tar upp denna vikliga del, så gör vi del ofta utifrån synpunkter pä teknisk forskning för att för framtiden säkra sysselsättningen. Men med den senaste budgetpropositionen i färskt minne finns det också anledning alt kritisera den borgerliga regeringens negativa inställning lill det pedagogiska forsknings- och utvecklingsarbetet, som inle alls fått det påslag som statsrådet Wikström just gjort gällande. På delta område har regeringens högerinriklning åter visat sig.

Man frågar sig hur del skall bli möjligt att infria regeringsdeklarationen med denna inställning. I denna står följande:

"Reformpolitiken på skolans område förs vidare. Den skall syfta till en god utbildning anpassad till elevernas skiftande anlag och intressen. Små skolenheter och mindre klasser eftersträvas."

Denna passus om mindre klasser tillkom naturiiglvis för att locka lärare atl tro all en borgeriig regering är något atl "hålla i handen". Hela lärarkåren känner sig nu mer eller mindre lurad. Del kan man bl. a. läsa i Lärartidningen, nr 3 för i år, där ledarrubriken apropå budgetpropositionen är: "Dagtingande med regeringsdeklarationen."

Ledarskribenten konstaterar atl i den första borgerliga budgeten blev det "bara en deklaration där statsrådet Mogård deklarerade all hon räknade med en 'konsekvent strävan mot mindre skolenheter och mindre undervisnings-gmpper". Några resurser att genomföra detla fanns dock inle.

"I regeringens andra budget", skriver tidningen vidare, "har man fjärmat sig ytteriigare från regeringsdeklarationens innehåll vad gäller mindre elevgrupper eller klasser.

- De starka önskemålen om mindre klasser kommer sålunda inte att kunna mötas med generella åtgärder av lyp sänkta delningstal, deklarerar nu statsrådet Mogård."

För atl vara rättvis så delar jag statsrådets uppfattning när det gäller generella åtgärder av typ sänkta delningstal. Man når förmodligen bättre resultat med varierande gmppstoriekar enligl SlA-modellen - och till lägre kostnader. Men då begriper jag inte varför regeringsdeklarationen har fltt sin passus om "mindre klasser", annal än för all lura ett antal människor i skolans tjänst.

Några resurser för alt uppfylla löften på del här området ställs inte lill förfogande. Det kan möjligen försvaras med hänsyn lill det ekonomiska läget. Som jag fortsättningsvis skall belysa är del åter de svaga grupperna som får sitta emellan: de lågulbildade och handikappade kommer i vanlig ordning i kläm.

SIA-skolan startar i höst, och den väntar sig många mycket av. Men inle tycks regeringen vara särskilt angelägen alt ge den en god start: ännu har man t. ex. inle lyckats pressa fram elt godtagbart arbetstidsavtal. Men det kanske är för mycket begärt, om man betänker att samma regering på tre månader inle lyckats utnämna en chef för det verk som skall leda genomförandel av SIA-skolan. Planeringsarbetet får ske ulan ordinarie generaldirektör och med den ordinarie överdirektören tjänstledig för andra uppgifter. Samtidigt pågår en organisationsöversyn av verket i den s. k. SSK-utredningen. Nog behöver SÖ en fast ledning med del snaraste.

Över huvud tagel finns det anledning lill markant skärpning i utbildningsdepartementet. Det behövs massor av arbete för att vrida utbildningen dit man ursprungligen tänkt sig och som partierna med undantag av moderaterna varit ganska överens om. Men när man studerar litet av den nya forskning och statistik som finns atl tillgå, så förstår man atl vi fortfarande inte når de människor som vi vill nå för utbildning. Det ligger ju nära till hands atl tro atl statsrådet Mogårds negativa inställning till forskning också yttrar sig i all hon ogärna tar del av de intressanta resultat som bjuds. Utbudet når tydligen redan i tillräcklig grad de högutbildade. Har man den uppfattningen behövs ingen skärpning i departementet. Då vidmakthåller slentrianen ulbildningsorältvisorna. Men hävdar man utjämningens krav till förmån för de korlulbildade, de resurssvaga, då finns anledning lill självrannsakan och nya grepp.

Låt mig, herr talman, bara dokumentera detta med två av alla de undersökningar som pedagogisk forskning och statistik berikat oss med under senare lid. Den första har gjorts av statistiska centralbyrån på uppdrag av riksdagen och ingår i de levnadsnivåundersökningar som beställdes när låginkomstulredningen lades ned. 5 000 personer har intervjuats om utbildning och studiedeltagande. I korthet har denna slora undersökning kommit fram till

Nr 70

Torsdagen den 2 febmari 1978

Allmänpolitisk deball

6 Riksdagens protokoll 1977/78:70-71

Nr 70

Torsdagen den 2 februari 1978

Allmänpohtisk debatt

alt i åldrarna 65-74 år har endast 6 96 någon eftergymnasial utbildning mot 20 96 i åldrarna 25-34 år,

att kvinnorna har någol lägre utbildning än männen,

alt ökande utbildningsmöjligheter i större utsträckning nyttjats av personer med högutbildade föräldrar,

att vuxenutbildningen främst når de redan högutbildade,

alt sambandet mellan utbildningsnivå och yrkets kvalifikalionsgrad samt inkomsi är mycket påtagligt,

att andelen arbetslösa är lägre bland dem med eftergymnasial utbildning än i övriga utbildningsgrupper, samt

att bostadsortens sloriek och geografiska läge starkt påverkar möjligheterna lill utbildning - landsbygdspersoner har lägre utbildning än personer i städer även i åldrarna 16-24 år.

Vad drar den borgerliga regeringen för slutsatser av della? Den här undersökningen publicerades 1976 och borde ha givit utslag i regeringsdeklarationen. Men inte eu ord om vuxenutbildningens villkor kan man finna. Och del är kanske lur, för då slipper regeringen bryta löften på detta område. Man fann lydligen atl man inte behövde göra mera. Utifrån della förslår jag också de slutsater man drar i budgetpropositionen:

I en inflation på 13 96 räknar man upp sludiecirkelbidragen med 8,7 %.

Kortutbildade, handikappade och invandrares s. k. priocirklar flr inte ens det ulan bara 6,6 %.

Studiecirkelverksamheten begränsas för första gången sedan 1947.

Alfabetiseringsundervisningen inom KOMVUX för de allra sämst utbildade - alltså vuxenutbildningens specialundervisning - ges inte ens poängmässig status inom skolenheten.

Utan förvarning till kommunerna tar regeringen bort statsbidraget för intagning m. m. av elever i KOMVUX.

Kan en regering klarare ange oviljan alt rätta lill de orättvisor som SCB pekar på?

Den andra undersökningen är alldeles ny och avser segregationen i grundskolan. Den har utförts av sociologer i Lund och avser 4 400 elever i sex kommuner, nämligen Slockholm, Botkyrka, Lidingö, Malmö, Borås och Linköping. Den visar i korthet följande intressanta resultat:

Nästan hälften av socialgrupp I-eleverna går i högstatusklasser (klasser som har mer än 75 96 av eleverna från socialgrupp 1 och II) medan endast 16 96 av samtliga elever går i dessa klasser.

I lågstalusklasser (mindre än 25 96 från I och II) går en fjärdedel av barnen från socialgrupp III och endast 2 96 från I, eller annoriunda uttryckt: 81 96 av socialgrupp I-eleverna går i klasser där de högre socialgrupperna dominerar, medan 77 % av socialgrupp Ill-barnen går i klasser där de lägre socialgrupperna dominerar.

Resultaten på standardprov och betyg är starkt kopplade lill socialgmpps-tillhörighet: ju högre socialgrupp, desto bättre resultat.

Lärarna är mer benägna atl vid nivågruppering placera socialgrupp III-elever i låggrupp även om de befinner sig på samma prestationsnivå som

elever från högre socialgrupper.

I högrestaiusklasser får 42 96 av de lågpreslerande eleverna specialundervisning i svenska - i lågstalusklasser bara 30 %.

Fördelningssystemet i dag innebär att skolpersonalen i klasser som domineras av barn från lägre sociala skikt och med sämre skolresullat har relativt sett sämre möjligheter all ta itu med svårigheterna än personalen i andra skolklasser.

Del är också klart alt elever från högre socialgmpper i förhållande till sina behov får mer del av resurserna än barn från lägre socialgmpper.

Till detla skall också läggas

att högslaiusklasser har lärare med den längsta yrkeserfarenheten,

alt högslaiusklasser haft mindre antal lärare under lågstadiet än lågstalusklasser,

all i högslaiusklasser utgör andelen barn med invandrarundervisning 1 96 - i lågstalusklasser 16 96,

atl 75 96 av eleverna i en högstalusklass bor i villa - 10 96 i en lågstalusklass,

att endast en av 31 högstatusklasser har hög omflyttning men 20 av 32 lågstalusklasser,

alt 16 % av eleverna i högslatusklassen kommit nya i klassen under lågstadieliden men i lågslatusklassen 30 96.

Del här borde vara tillräckligt för att vidtaga nya åtgärder i departementet. Forsknings- och utvecklingsarbetet skall Ju utgöra larmsignaler när något är på väg alt gå snett. Naturiiglvis är det en politisk bedömning vad som går snett eller inte i vår utbildning. Jag vill inle tro alt statsrådet Mogård är nöjd med den här utvecklingen - knappast statsrådet Wikström heller.

Men ändå blir Jag litet misstänksam när jag ser hur statsrådet Mogård behandlar anslaget till FoU-arbetet. Del kan bero på samhällsekonomiska omständigheter. Men i så fall är det märkligt atl de flesta andra anslagsposter inom utbildningen föreslås fl plslag med ca 8 96, dvs. för att täcka åtminstone en del av inflationen. FoU-anslagel flr inle ens delta utan föreslås ligga kvar på årets nivå, dvs. en försämring motsvarande 10-15 96 med de nedskärningar i projekl och personal som därmed blir nödvändiga. Del är alltså tvärtemot vad statsrådet Wikström nyss har påstått från talarstolen.

Men denna drastiska nedskärning, som aldrig tidigare inträffat sedan anslagel kom lill 1962/63, dådet var 2 milj. kr. - i dag är det 36 miljoner- kan också bero på andra omständigheter. Pedagogiska nämnden, som rådgiver SÖ i dessa frågor, har nu fltt grepp om projekten på elt bättre säll. Det betyder att forskningen inriktas mol sociala faktorer på ett annat sätt än tidigare och dessutom decentraliseras ut till kommunerna, så att personal och elever blir delaktiga i s. k. utvecklingsblock mera direkl än i konventionell forskning. Nämnden fortsätter den inriktningen och har dessutom prioriterat förskole-områdel, specialundervisningen och vuxenutbildningen. Kanske passar denna nya inriktning inte hell in i moderata tankebanor. Under alla förhållanden skriver statsrådet nu:

"En översyn av skolforskningen och hur den skall omsättas i praktiska

Nr 70

Torsdagen den 2 februari 1978

Allmänpohtisk debatt

Nr 70

Torsdagen den 2 februari 1978

Allmänpolitisk debatt

förändringar i skolan och skolmiljön är angelägen."

Med della som utgångspunkt uteblir den sedan budgetåret 1962/63 årliga ökningen av anslaget, och utvecklingen av arbetet stoppas upp. Redan 1975 försökte fru Mogård få igenom samma förslag som enskild riksdagsledamot i motion nr 816. Den gången gick utbildningsutskottet emot förslaget, och lill reservationen anslöt sig bara två moderater. Bland dessa var inle herr Nordstrandh, men han visste ju hur arbetet redan då bedrevs i pedagogiska nämnden,eftersomhan varit vice ordförande där sedan starten 1971. De båda övriga borgeriiga partierna ställde inte heller upp på reservationen, varför det skall bli intressant atl se hur de nu kommer alt agera inför förslaget, som fortfarande är signerat Britt Mogård men som nu har en annan status.

Är skälet till anslagsstoppet föranlett av samhällsekonomiska svårigheter, så borde det ha sagts rakt ul. Jag kunde då under protest ha accepterat det, eftersom behovet av forskning är så väl dokumenterat. Del är f ö. mig veteriigen första gången som det funnits anledning atl kritisera regeringens handlande här i kammaren beiräffande detta anslag. Eftersom inle ekonomiska skäl förebragts, återstår enbart utbildningspoliliska - högerkrafterna segrar tydligen i regeringen också när del gäller pedagogisk forskning.

Jag har redan tidigare nämnt vilka gmpper som drabbas av den borgeriiga regeringens utbildningspolitik: kortutbildade, handikappade och invandrare. Jag befarar att den främst kommer alt drabba de handikappade. Föräldrar lill utvecklingsstörda och företrädare för handikapporganisationerna är oroade. Omsorgslagen är i fara. Frågan om huvudmannaskapet för särskolan och specialskolan var i del närmaste färdigulredd av SSK-utredningen när regeringen satte till en annan utredning i elt annal departement som också dirigeras att se över huvudmannaskapet. Del är lur för direktivskrivarna i departementen alt de olika utredningarna håller reda på varandra och kan samarbeta trots ryckigheten i den departementala ledningen.

Det är ju också för alt anpassa skolan bättre till de handikappade som forskningen utförs. Inle mindre än 12 96 av anslaget är inriktat just på delta prioriterade område. Nedskärningen innebär alltså att också den delen av forskningen drabbas. Säger detla inle statsrådet någol? Är det inte orsak till eftertanke att den citerade rapporten från Lund t. ex. anger att specialundervisningen lill största delen hamnar i högslaiusklasser, där den behövs allra minst? Del är väl inle så all den gamla konservativa tanken om specialundervisning för högintelligenla i s. k. geniklasser modell Sovjet och USA ligger och gror? I en deball i Svenska Dagbladet i höstas framfördes synpunkterna alt vi lägger för mycket utbildningspengar på de lågpreslerande och för lilel på de intelligenta. Man vidhöll sin ståndpunkt ända tills jag redovisade alt de förra före utträdet i arbetslivet kostar samhället ca 400 000 kr. per elev t. o. m. gymnasieskolan och de senare denna summa plus ytieriigare 300 000 kr. De förstnämnda utnyttjar f ö. ofta bara grundskolan och kommer alltså inle ens upp lill summan 400 000 kr. Del kan tilläggas atl debatten drogs i gång av en mörkblå statssekreterare i utbildningsdeparlementet.

Så ell par ord om specialundervisningen i internationellt perspektiv. I motionen 1975:458 krävde ett antal socialdemokrater atl Sverige skulle

engagera sig för alt personalresurserna för specialundervisningen inom UNESCO skulle förstärkas. Vi påvisade att av 2 800 tjänstemän vid UNESCO:s högkvarter i Paris arbetade en enda för 400 miljoner handikappade i världen. Motionen mottogs positivt av riksdagen, och Sveriges framstöt i UNESCO:s generalförsamling skulle komma 1976. Denna generalförsamling hölls i Nairobi i oktober-november 1976, och del betydde atl den borgerliga regeringen tillträtt och skulle svara för ledningen av delegationen. Eftersom delta inte var någon partiskiljande fråga fanns ingen anledning atl anta atl den inle skulle bevakas. Då emellerlid inget resultat redovisades framställde Jag en interpellation lill statsrådet Wikström för all fl besked om hur frågan hanterats. Tyvärt fick jag ett svar som inte var kouekt, vilket jag efteråt fltt erfara vid kontakter med UNESCO.

Det vore anledning att också säga några ord om FN:s internationella barnår 1979 som nu förbereds, och Jag får kanske tillfälle alt återkomma till detla.

Herr talman! Jag beklagar slutligen alt del jag sagt bitvis kan synas negativt, men det är tyvärr så att det framförallt är de handikappade som drabbas av de ålgärder som regeringen nu vidtar eller, kanske rättare sagl, inte vidtar.

Nr 70

Torsdagen den 2 februari 1978

Allmänpolitisk debatt

CLAES ELMSTEDT (c):

Hert lalman! Inledningvis skall jag bara säga några ord med anledning av herr Gillströms anförande.

Jag noterar atl den rapport från 1976 som han tog upp och den svartmålning han gjorde var en slutsummering - en avrapportering eller hur man nu skall uttrycka del - beiräffande den skolpolitik som socialdemokralerna under många år har haft ansvaret för. Atl i del lägel begära all en ny regering som suttit vid maklen knappt ett och ell halvt år, och som under bara ett halvår haft en egen budget, skall ha hunnit rätta till allt delta är naturligtvis, som var och en begriper, en orimlighet.

Låt mig konstalera att en tredjedel av den vuxna befolkningen här i landet bedriver studier i någon form. Det är en stor andel internationellt sett. Detta skall naturiiglvis också ses mot bakgrund av de många olika former av vuxensludier som finns och som vi här i riksdagen i princip har varit ense om. Del gäller studieförbunden, den kommunala vuxenutbildningen, arbetsmarknadsutbildningen och - inte alt förglömma - folkhögskolorna, den kanske äldsta av alla vuxenutbildningsformer.

Antalet studerande vid våra 110 slalsbidragsberälligade folkhögskolor har under senare är ökat och uppgick 1975/76 till nära 90 000 personer. Då är naturiiglvis alla korta kurser inräknade. Men de flesta folkhögskolor har någon längre kurs som ryggrad i sin verksamhel.

De flesta av landets kommuner anordnar kommunal vuxenutbildning i någon form, och antalet studerande vid höstterminen 1976 var i mnl tal 240 000 personer, fördelade på gmndskolekurser, gymnasiekurser och särskilda yrkesinriktade kurser. Del kan också noteras alt det i den föreliggande budgetpropositionen satsas ytterligare på gmndskolebiten, eftersom del är där som, enligt vår åsikt, den största satsningen bör ske.

Nr 70

Torsdagen den 2 febmari 1978

Allmänpohtisk debatt

Ett av huvudskälen för anordnandet av vuxenstudier i alla former är att ge de många människor som har en kort ungdomsutbildning en möjlighet dels att skaffa sig kompetens av något slag, dels att öka förulsältningarna för en renl personlig förkovran och därmed öka möjlighetema i livels olika skiften. Ansträngningar görs för att nå dessa grupper, och riksdagen har fattal beslut med detta mål i sikte, t. ex. beslutet om ledighet för studier och satsningen på uppsökande verksamhel på arbetsplatser och i bostadsområden.

I en rapport har statistiska centralbyrån redovisat en undersökning om hur rekryteringen lill vuxenutbildningen har utvecklats. Del visade sig att det var de redan välutbildade - herr Gillström har också varil inne på detta - som främst deltog i denna vuxenundervisning. Endast 15 96 av dem som har mindre än 9-årig gmndutbildning hade deltagit i någon form av vuxenutbildning. Del ger Ju klart besked om att den satsning som görs i budgetpropositionen är riktig.

Denna undersökning visar alltså alt vuxenutbildningen har vidgat utbildningsklyftorna i stället för all verka utjämnande. Det är tydligt atl det krävs kraftfullare och kanske andra åtgärder för all nå de uppsatta målen och åstadkomma den utjämning av utbildningsklyftorna som åsyftas.

I budgetpropositionen föreslås åtgärder på flera områden. Del aviseras också en utvärdering av den pågående uppsökande verksamheten på arbetsplatser och i bostadsområden. En sådan utvärdering bör kunna ge vägledning i del fortsatta arbetet. Av SCB:s undersökning har det också framgått atl det ofta inte är brist på intresse som avhåller folk från att utnyttja de erbjudanden lill vuxensludier som ges, ulan många gånger är det andra och rent praktiska hinder.

Vi är inom centern utomordentligt angelägna om atl få effekterna av vuxeninsatserna ordentligt belysta. Sammanlaget satsas det stora belopp, och det är rimligt atl så sker - del är ingen diskussion om den saken. Men del är enligl vår mening också viktigt att resurserna används på avsett säll, nämligen som ell stöd till dem som har en svag ungdomsutbildning. Vi har sedan många år drivit på i dessa frågor därför att de tillhör de elementära rättvisefrågorna. Vi räknar med atl den utvärdering som skall göras när det gäller uppsökande verksamhel på arbetsplatserna och i bostadsområdena skall ge besked på den punkten, och att vi kan använda resurserna på avsett sätt.

Jag nämnde atl vuxenutbildningen tillhörde elementära rättvisefrågorna, och del gör också ell annat viktigt område, nämligen rätten lill arbete. Del är ell krav som alla kan ställa, och den omfattande omstrukturering av flera branscher som blev den nuvarande regeringens första stora uppgift syftar lill en stabilisering av arbetsmarknaden och en ökad trygghet och sysselsallnng. Det tar naturligtvis lid, och del kostar pengar. Under tiden måste temporära åtgärder vidtas, och delta gäller inle minst på ungdomsområdet. Vi har i vårt land 30 000 ungdomar mellan 16 och 24 år som går ulan arbele, en situation som naturligtvis för dem är helt ohållbar.

Utbildning är i det lägel en utväg för många men inle för alla. Vi talar ofta om skolirölla ungdomar, och del är ofta sådana del här handlar om. Det tycks

dröja innan vi får en ungdomsskola som tillgodoser alla elevers intressen och fömtsättningar. De praktiska inslagen t. ex. i grundskolans högstadium, som vi från centerhåll vid så många tillfällen påpekat vikten av, kan dock skönjas i den läroplansöversyn som nu är gjord och som ligger hos skolöverstyrelsen. Den innebär en del pålagbara förbättringar så till vida alt kontakten med arbetslivet förstärks. Det finns naturiiglvis därutöver anledning hoppas atl SIA i praktisk utformning skall ge en skoldag som blir bättre anpassad till lokala förhållanden och därmed också lill enskilda elevers situation. Man saknar nog trots allt ändå elt riktigt djärvt och radikalt grepp. Det är vår övertygelse all en mera kontinueriig kontakt med arbetslivet under högstadietiden skulle verka befrämjande på undervisningen i dess helhet och ge den stimulans för skolarbetet som alltför många i dag saknar. Del har varit trögt i portgången, och vi har framfört dessa synpunkter många gånger. Vi noterar alt det nu har börjat röra på sig.

Vetskapen om alt många arbetslösa ungdomar är skolirölla ger oss anledning att söka andra vägar för dessa. Statsmakterna beslöt i fjol atl ge också enskilda företag ersättning med 15 kr. per timme och anställd i den utsträckning man beredde arbetslösa ungdomar arbele. Detta hade tidigare förbehållits enbart den offentliga sektorn. Denna åtgärd visade sig vara av utomordentligt värde. Enligt uppgift från arbetsmarknadsmyndigheterna -närmare bestämt från länsarbetsdirektören i del län jag företräder, Blekinge -har della medfört all ca 60 % av de ungdomar som kommit in på arbetsmarknaden på delta sätt har fått fast anställning. Inte minst i Blekinge, där ungdomsarbetslösheten är nästan dubbelt så stor som rikets genomsnitt, har detta spelat en mycket stor roll, och del betyder myckel atl delta bidrag utgår även i fortsättningen.

En annan sektor som av allt atl döma har utrymme all efter hand bereda ungdomar arbele är hantverksyrkena. Läriingsutbildningen inom dessa har under många år hållits på spariåga. 1 årets budgetproposition höjs emellertid antalet bidragsmm från 900 till I 100. Denna höjning är ett av flera inslag i strävandena att lösa problemet med ungdomsarbetslösheten. Även skolirölla elever kan härigenom säkeriigen fl en varierande, stimulerande och meningsfull sysselsättning i sådan utbildning, som innehåller både teori och praktik.

Inle minst mot denna bakgrund är det förvånande att man i en socialdemokratisk partimolion yrkar på en sänkning i förhållande till budgetpropositionens förslag av anslaget till läriingsutbildningen. För det första finns det här yrkesområden för vilka det inte finns lämplig gymnasial utbildning vare sig på linje eller i specialkurs. För det andra finns del anledning se lill, alt dessa hantverksyrken inle försvinner. Förslaget från socialdemokralerna är också anmärkningsvärt med tanke på all för många ungdomar är denna typ av utbildning utomordentligt lämplig med, som jag nämnde, den variation den har. Den är ett verkligt alternativ till arbetslöshet. Det är sådana vi måste la fram i så stor omfattning som möjligl.

Den av socialdemokralerna förda regeringspolitiken har medfört att många inom högre utbildning och forskning upplever all denna sektor ställts ål

Nr 70

Torsdagen den 2 febmari 1978

Allmänpolitisk debatt

Nr 70

Torsdagen den 2 februari 1978

Allmänpolitisk debatt

sidan, inle bara i fråga om minskade materiella resurser ulan också då det gäller samhällets uppskattning i olika avseenden av de insalser som sker inom denna sektor. Därför krävs nu en ny inriktning av samhällets insalser för forskning och utbildning. I de yttersta av dessa dagar har intresset för det här områdel ökat påtagligt, inte minst från socialdemokraterna. Diskussionens vågor har inte gått lika höga tidigare. Uppvaknandet är intressant.

En rehabilitering av den högre utbildningen, forskningen och forskarrollen förutsätter inle enbart alt resursflödet ökar ulan också all forskarna tilldelas en viklig roll i arbetet på atl klara det svenska näringslivels kris.

En angelägen fråga gäller innovationernas utnyttjande och innovatörernas ställning i det svenska samhället.

Innovationens väg från idé lill framgångsrikt produktivt utnyttjande i full skala kan liknas vid en kedja, som med hänsyn till det samhälleliga resultatet inte är starkare än den svagaste av sina länkar. Del är därför angeläget alt samhället skapar förutsättningar för atl hela processen kan genomföras på ell sådant sätt alt de svenska möjligheterna lill innovationer tillvaralages på bästa sätt.

Dessa människors insatser är ofta beroende av om de hell kan ägna sig ål uppfinnandet och därmed direkt förknippad verksamhel. Uppfinnares sätt alt angripa problem skiljer sig ofta från etablerade teknikers och forskares mera systematiserade arbetsmetoder. Formell organisation upplevs ofta som ett hinder. Frihet i arbetsförhållandena utgör ofta en stimulans för uppfinnaren, under i övrigt gynnsamma arbetsbetingelser.

En idé som bör prövas i delta sammanhang är all samhället ger en inkomsigaranti till elt antal innovatörer. Denna inkomslgaranli skulle medföra atl vederbörande fick arbetsro under en längre period.

Ett vikligl led då del gäller innovationernas utnyttjande avser samhällets förmåga alt la till vara dessa. Av intresse är härvid inte bara statens direkta siimulansinsatser genom styrelsen för teknisk utveckling, de nyinrättade regionala utvecklingsfonderna. Investeringsbanken etc. Del är också viktigt au kartlägga hur de instanser som faktiskt skall omsätta innovationerna i praktiskt utnyttjande handlar.

Det är väl helt klart atl vi måste avsälla betydligt mer resurser för forsknings- och utvecklingsarbete än vad som tidigare skett; det kommer också en proposition längre fram i vår som tar upp de här frågorna. En tanke värd atl pröva är enligl min mening att koppla samman statens regional- och induslripolitiska satsningar för stöd åt näringslivet med just forsknings- och utvecklingsarbetet. Det finns ju ett ovedersägligt samband. En långt avancerad produktutveckling, en driven marknadsföring osv. måste öka näringslivels konkurrenskraft och därmed minska behovet till mera normala ekonomiska åtgärder från statens sida. Della kostar naturligtvis pengar och kräver kunskaper. En avsättning av exempelvis någon eller några procent av statens industri- och regionalpoliliska satsningar lill forskning och utvecklingsarbete vore ett säll alt ha denna koppling. En sådan avsättning skulle då inte vara begränsad lill den dagsaktuella produktionsinriktningen, utan

inriktas på au utveckla alternativa produktionsmöjligheter för au långsiktigt Nr 70

Torsdagen den 2 februari 1978

Allmänpolilisk debatt

trygga sysselsättningen.

Vi har väckt en motion i della ämne som lar upp spörsmålet därför att flera bedömer atl här ryms slora delar av grunden för hela vår ekonomi. Det uppges på flera håll där man har experter på delta område alt många innovatörer har försvunnit i och med den omstrukturering av näringslivet som vi har fått och som lett till ell stort bortfall av de mindre företagen, inom vilka myckel nytänkande och nyskapande sker. Vi hoppas kunna reparera den skadan. Vi ser också detta förslag och denna motion som komplement lill den av regeringen aviserade proposilionen om teknisk utveckling och forskning, där de stora riktlinjerna på delta område kommer alt dras upp.

Under delta anförande överlog andre vice lalmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

ÅKE GILLSTRÖM (s) kort genmäle:

Herr talman! Claes Elmstedt säger atl socialdemokralerna under många år har haft ansvaret för utbildningspolitiken i del här landet. På den punkten har han naturiiglvis rätt. Han tycker därför att det är för mycket begärt atl kräva all den borgeriiga regeringen nu skall ha hunnit vrida missförhållandena rätt under den korta tid den suttit vid maklen.

Jag frågar mig då om man med "vrida rätt" menar alt ta ifrån de redan resurssvaga de utbildningsresurser som socialdemokratin har försökt tillskapa åt dem. Vad jag har påvisat i anslagen i den senaste budgetpropositionen säger Ju en del om hur man har skurit ner anslagen lill vuxenutbildningen på olika fronter, inte minst när del gäller studiecirklarna.

Ärdet Claes Elmstedts uppfattning all del är på della vis man skall rätta lill felen i en socialdemokratisk politik på utbildningsområdet? Då tyckerjag inle del är mycket atl stå efter! Det är f ö. första gången under alla dessa år sedan 1962 eller 1963 som anslaget till pedagogisk forskning och utveckling har stagnerat -jag tror del är mindre nu än vad del varit någon gång tidigare; man stannade då på samma tal som man gör under del år som vi är inne i nu. Det innebären minskning med den procent som inflationen kommer all utgöra. Med tanke på de takter som den här regeringen har visat när del gällt atl försöka stävja inflationen kan man Ju hysa farhågor för vad som kan komma alt hända.

Claes Elmstedt har också tagit upp precis vad jag redovisade från SCB:s statistik, nämligen vuxenstudierna, och håller med om all del är de redan välutbildade som flr möjlighet till vuxensludier på ett hell annat säll än de som egentligen borde fl sådana möjligheter. Då frågar jag: Ärdet här centerns säll att decentralisera ut vuxenutbildningen till glesbygden? En del av resultaten pekar nämligen på att glesbygden kommer i direkt strykklass i förhållande lill städema när del gäller denna lyp av utbildning.

Nr 70

Torsdagen den 2 februari 1978

Allmänpolitisk deball

CLAES ELMSTEDT (c) kort genmäle:

Herr lalman! Jag sade atl socialdemokraterna under många år haft huvudansvaret för utbildningspolitiken här i landet, men del innebär inle att de ensamma har angett tonen. Vi har fått igenom en hel del synpunkter och förslag vid olika tillfällen, även om huvudansvaret naturiiglvis har legat på det regeringsbärande partiet, lika väl som del i dag ligger hos de regeringsbärande partierna.

Sedan vill jag gärna säga all vi av de undersökningar som har gjorts och som skall göras när del gäller resultaten av satsningarna på vuxenutbildningssidan hoppas få fram sådant underlag alt vi med utgångspunkt i de erfarenheter som vi här vinner skall kunna sälla in resurserna där de är avsedda alt vara. De skall komma de människor till del som har den svagaste ungdomsutbildningen.

Jag vill än en gång notera atl det i den budgetproposition som nu är framlagd görs en ökad satsning över praktiskt laget hela fältet och att det när det gäller den kommunala vuxenutbildningen satsas hårdare på grundskolebilen, eftersom vi utgår ifrån att det är till den sektorn som människor med svag ungdomsutbildning först söker sig. Det är alltså en klar satsning ål rätt håll, som förhoppningsvis skall ge bättre resultat än vad den undersökning visar som statistiska centralbyrån har gjort.

När det gäller utvärderingen av den uppsökande verksamheten både i bostadsområdena och på arbetsplatserna räknar vi med atl den skall kunna ge oss den vägledning som gör del möjligl all satsa räll.

ÅKE GILLSTRÖM (s) kort genmäle:

Herr talman! Tyvärr har ni kommit i den majorilelssituationen atl ni inle bara flr igenom en del förslag, utan ni får igenom alla förslag. Med den inriktning de har på utbildningssidan är del beklämmande atl del går på det viset.

Man plockar fram en ny uiredning för att se över del här, när vi vet atl det finns mängder av utredningar på området, t. ex. SVUX och FÖVUX. Vi vet all del finns en hel del statistik som vi redan nu kan lita lill och bygga upp en utbildning på, som skulle passa de människor som verkligen behöver den. Det kan väl ändå inte vara så att man från den borgerliga sidan satsar på rätt människor som behöver utbildning, när man t. ex. vägrar alt räkna in alfabeliseringsundervisningen, dvs. gmndutbildning i svenska, i poängun-deriaget för skolenheten. Del är den enda specialundervisning som finns inom vuxenområdei. Den vill man alltså lägga åt sidan trots alt skolöverstyrelsen för andra gången har begärt atl fl in den i budgeten. Del är en vridning av vuxenutbildningen som Jag inle kan acceptera, och del kan givetvis inle heller socialdemokratin.

Man går dessutom ganska hårt åt den kommunala vuxenutbildningen. Man tar t. ex. bort ett statsbidrag ulan all diskutera med kommunema och räknar kallt med att kommunema skall kunna ta fram pengar för atl täcka de hål som uppstår. Jag begriper inle hur det skall vara lättare all la fram pengarna vid del tillfället än vid alla andra lillfällen, när de borgeriiga

statsråden försöker tillhålla kommunerna atl hålla igen på sina utgifter. Här Nr 70

måste föreligga en tankelucka, men del ärju inte så ovanligt på den borgeriiga Torsdaeen den

'''ä"- 2 februari 1978

CLAES ELMSTEDT (c) kort genmäle:

Herr lalman! Jag noterar än en gång att sammanlaget är det en betydande ökning av anslagen till vuxenutbildningsfältel. Att del sedan inle ell visst givet budgetår går alt tillgodose alla önskemål är, herr Gillström, ingen nyhet i den här kammaren. Det har vi varit med om åtskilliga gånger tidigare.

Jag noterar alltså att det är en ökning och att del finns en positiv inställning hos regeringen till alt lösa problemen, även om alla problem inte kan lösas under det här året - alltså ett och ett halvt år efter regeringens tillträde.

Andre vice talmannen anmälde att Åke Gillström anhållit aU till protokollet fl antecknat atl han inle ägde räll lill ytieriigare replik.

Allmänpolitisk debatt

ALF LÖVENBORG (apk):

Herr talman! Det svenska folkel har nyligen bereits det tvivelaktiga nöjet att studera den framlagda budgeten. Av den framgår att den borgeriiga regeringens "höga visa" Just nu handlar om alt svenska folkel måste vara sparsamt med statens utgifter. Med del argumentet saboterar den borgerliga regeringen genomförandel av angelägna sociala reformer och försämrar vad som redan finns. Av samma föregivna skäl predikar regeringen och dess uppdragsgivare, den svenska storfinansen, att löntagarna måste vara "återhållsamma" i sina lönekrav.

Men del är falska sånger man sjunger. Del handlar inte om brisl på resurser. Del handlar om hur resurserna används.

Ty samtidigt som den borgeriiga regeringen talar om sparsamhet öser man subventioner över de kapitalägande genom en enorm fiora av stödåtgärder av de mest varierande slag. Det sker genom en snårskog av olika anslag, som totalt är svåra att uppskatta och döljer sig under flera departements mbriker. Men man kan i alla fall komma fram till all redan beslutade och aviserade ålgärder inom industridepartementet under den närmasle treårsperioden handlar om stöd på 15 miljarder och lånegarantier på 13 miljarder.

I stor utsträckning hamnar dessa pengar hos de kretsar som på elt så otroligt sätt har berikat sig själva under många högkonjunkturår, men nu begär atl skattebetalarna skall garantera deras vinster, för "annars lägger vi ner". Jultomtepolitiken mot storfinansen är sanneriigen en dryg post i årets budgetförslag.

Samtidigt som man säger att samhället inte har råd atl genomföra vikliga reformer föreslår man nya jältebelopp till det mililärinduslriella komplexet. Då har man råd! Då finns det också pengar. För kommande budgetår föreslås en höjning av militämtgiflerna med nära 1,7 miljarder kronor. Militärkosl-naderna kommer atl få sluka 14 miljarder kronor på ell enda år.

Arbetarpartiet kommunisterna kan självfallet inte vara med om något sådant. Vi säger nej lill denna generositet mot generalerna och den storfinans

Nr 70

Torsdagen den 2 februari 1978

Allmänpolitisk debatt

som vill driva upp militärkoslnaderna för aU den tjänar pengar på galenskapen. Vårt förslag är alt mililäranslagen skärs ned med 50 96 och all de miljarder som frigörs används för nyttig produktion och genomförandet av nödvändiga sociala reformer.

Vi anser inte atl del är någol orealistiskt förslag. I Jämförelse med övriga neutrala länder skulle våra mililärkostnader, även efter en sådan nedskärning, framstå som höga. Vi kommunister vill inle avskaffa försvaret, men vi vill ge det en inriktning och en omfattning som bättre rimmar med vårt lands neutrala roll.

Nu ligger vårt land på den absoluta toppnivån när det gäller militärkostnader per capita. Militärapparaten har byggts upp som en stormaktskopia ulan hänsyn till vad vårt lilla land har råd med.

Kommunisterna säger också nej till den ulpressningspolilik som bedrivs från det mililärinduslriella komplexels sida när man försöker påtvinga svenska folket ännu ett dyrt flygplansprojekt.

B3LA-proJektet är redan planerat som krigsindustrins nya guldgruva. Del skall smygas på svenska folkel har man tänkt sig. Som man gjorde med Viggenprojektet. Arbetarpartiet kommunisterna kräver alt riksdagen klart skall säga ifrån all altackplanet B3LA icke skall inköpas och all vidare uiredning och forskning kring projektet skall avbrytas. Del står redan klart all en bred svensk opinion stödjer detta krav.

Vi ställer parollen om en bred motståndsrörelse mot det militära slöseriet och för en försvarspolitik som bälire rimmar med det förändrade lägel i Europa och vårt lands neutrala position.

Vi säger nej lill regeringens förslag om 14 miljarder enbart för nästa budgetår lill militära ändamål. I en lid då regeringen talarom sparsamhel med statens utgifter är förslaget en utmaning mot svenska folket. Vi lycker atl del hade varil väldigt bra om man också från den socialdemokratiska riksdagsgruppens sida med kraft hade reagerat mol del militära slöseriet, men här är socialdemokraterna lydligen så uppbundna av det förgångna atl deras "alternativ" i försvarsfrågan närmast blev en försynt harkling. Besvikelse däröver finner vi bl. a. på Aftonbladets ledarsida den 30 januari, där det bl. a. heter: "Men någon egentlig nedrustning sysslar inte socialdemokraterna med när de sparar några hundra milj. på en I3-miljardersbudgel och har som övergripande målsättning alt hålla försvarskostnaderna oförändrade i fast penningvärde."

På den här punkten, liksom på åtskilliga andra, är socialdemokratins alternativ inget alternativ för en bättre politik. Det är all beklaga i en lid då opinionen mot de orimliga militärkostnaderna växer också inom det socialdemokratiska partiet. Det harju sagts alt man skall lyssna på rörelsen, men i del här fallet är oppositionsledaren Palme sällsynt lomhörd.

Det finns alla skäl alt gå lill kamp fören annan prioritering av resurserna än de borgeriigas.

Hela vårt land präglas nu av en fördjupad sysselsättningskris. Överallt måste arbetarklassen gå till kamp för atl klara sysselsättningen - sina jobb. Det innebär krav på en annan ekonomisk politik, en politik på de arbetandes

villkor och inte på de kapitalägandes.

Värst är situationen i Norrbotten där arbetslösheten är större än på mycket länge. Omkring 20 96 av den norrbottniska arbetskraften står nu utanför den normala arbetsmarknaden. Atl i det lägel tala om en sysselsältningsmässig katastrof är ingen överdrift.

Vi är skarpt kritiska mot den borgeriiga regeringens politik gentemot Norrbotten men vill också understryka att det inle var någon bra politik tidigare heller. Avfolkningspolitiken firade sina största triumfer långt tidigare - under 1950- och 1960-talets svåra år, då arbetsmarknadsverkets initialer av bittra norrbottningar tolkades som "alla måste söderut".

Del som nu krävs är inte en återgång lill en gammal dålig Norrbottenspo-litik ulan det som krävs är en helt ny. En politik som verkligen innebär alt man går in för all tillvarata regionens rika resurser, all Stålverk 80, som storfinansen och de borgeriiga partierna hjälptes åt att slå ihjäl, byggs som den viktigaste komponenten för ett svenskt slålcenlmm i Luleå. Från kommunistiskt håll har vi sedan länge krävt en totalplan för all utveckla det nordligaste och på resurser så rika länet.

Fömtom Stålverk 80 måste en utvecklingsplan också innehålla uppbyggandet av elt valsverk i Luleå, atl man förbereder aluminiumverk i Jokkmokk, uranbrytning i Arieplog, alt kulsinterverk i Kiruna och apatitverk i Malmberget snarast byggs.

De statliga träindustrierna måste byggas ut mot en ökad förädling i stället för att sysselsättning och produktion skärs ned. Vi håller också fast vid kravet på gruvbrytning i Kaunisvaara och anser atl som en förberedelse härför bör man snarast sätta i gång med järnvägsbygge Kaunisvaara-Övertorneå. Det skulle snabbt kunna ge många nya arbetstillfällen ål en hårt drabbad bygd och effekter långt in i framliden.

Del här är några av de lunga komponenterna i en totalplan för alt hejda utvecklingen av Norrbotten och klara sysselsättningen. Vi har också, sedan gammalt, ställt kravet på att malmbanan mstas upp och att ett vettigt malmfraktavial kommer till slånd. I det sammanhanget kan jag inle undgå atl stanna någon minut vid den omdiskuterade malmbanan.

Nu har, som bekant, SJ-chefen Lars Peterson generöst lovat all malmbanan skall överiålas till LKAB. Nu passar det kanske, men den tanken föll honom aldrig in då malmbanan var SJ:s verkliga guldgruva, under alla de år då man öste in miljarder genom hutlösa övervinster på ell orättfärdigt malmfraktavial. Enligt vad som nu har kommit fram kammade SJ hem - i ren vinst - 919 milj. kr. på malmlrafiken enbart under åren 1968-1975. Del är pengar som borde ha stannat i Norrbotten men som nu spreds ul för alt finansiera SJ:s övriga irafiknät.

Men då fanns ingen tanke på alt överlåta banan till LKAB.

Det utspel som nu görs är en avledningsmanöver för att dra bort intresset från huvudfrågan, nämligen kravet på ell vettigt fraktavtal och en omprövning av 1963 års galna trafikpolitiska beslut.

Det viktigaste är naturiiglvis inte ägandet utan det är alt fl lill stlnd en vettig samordning mellan statsföretagen i Norrbotten, så alt man upphör att

Nr 70

Torsdagen den 2 februari 1978

Allmänpohtisk debatt

Nr 70

Torsdagen den 2 februari 1978

Allmänpolitisk debatt

sabotera varandras verksamhet och samverkar på ett sätt så att hela Norrbotten flr största möjliga utbyte av den totala statliga företagssektorn. Skall man på allvar diskutera nya konstruktioner så skall det inle bara handla om malmbanan. I stället bör man gå in för atl skapa en koncern beslående av järnverket i Luleå, LKAB:s gruvor och Vattenfalls anläggningar. I den koncernen bör malmbanan ingå som en naluriig del.

Del skulle bli en stark och mäktig koncern, vars totala vinst självfallet skulle stanna i Noubotten för atl utveckla länet. Ur nortbotlnisk synpunkt vore det ett bättre alternativ än de taktiska utspel som nu sker i krisens skugga.

I Norrbotten växer också kampandan och indignationen över den avvecklingspolitik som vi nu bevittnar. Den borgeriiga regeringen velar hit och dit. Den ger inga bestämda besked och sysslar med marginella åtgärder. Ännu svävar vi i ovisshet, om de statliga induslrierna flr de pengar som krävs enbart för atl de skall kunna hålla nosen över vattnet. Vad skall ske med malmfälten. Karlsborg, ASSLs boardfabrik i Piteå, hur skall inlandet och Tornedalen klaras ulan massarbetslöshet? Det här är frågor som blir hängande i luften. Norrbottningarna flr inga besked. Den borgerliga regeringens nonchalans är en utmaning mol alla dem som redan nu går arbetslösa i Norrbotten och mot alla dem som svävar i ovisshet, om deras jobb skall bli kvar eller försvinna.

Den borgerliga regeringens största parti lovade under valrörelsen atl skapa 400 000 jobb. Det har snart blivit 100 000 färre jobb. En sådan regering måste vräkas från taburetterna, ju fortare dess bälire.

Vi har nu bevittnat hur ett statsråd lämnar sin position. För svensk arbetarklass skulle det vara till stor nytta om resten av regeringen följde hans exempel.

LINNEA HÖRLÉN (fp):

Herr lalman! Efter denna utsvävning på skilda ämnesområden skall Jag be att fl återgå till utbildningen.

Vårt skolväsende har under de senaste decennierna genomgått påtagliga förändringar. Den gamla folkskolan har breddals till den nioåriga grundskolan. SIA-beslulet häromåret har ännu inte lett till praktiskt förverkligande, men del arbetas frenetiskt ute i kommunerna på att finna konkreta lösningar inom de ramar som SIA-skolan erbjuder. Del som nu närmast är aktuellt i fråga om reformer på skolans område är den läroplansöversyn som avser innehållet i den nya skolan.

Det råderstor samstämmighet i fråga om den målsättningen för skolan,att den skall förmedla kännedom om hur demokratin fungerar. Från folkpartiets sida har vi sagt att utbildningspolitiken skall ha till mål all ge alla individer likvärdiga möjligheter att göra det bästa av sina förutsättningar, skapa jämlikhet samt främja andliga och materiella framsteg. En fungerande demokrati bygger på både frihet och ansvar. Det är viktigt att den kommande läroplanen ger utrymme åt lärare och elever alt lillsammans bestämma vad man skall studera och på vilket sätt man skall göra det. Både för elevernas

medbestämmande i fråga om studierna och för studiemiljön, som är aktualiserad i SIA-beslulet, gäller atl det handlar inte enbart om en frihet utan också om ett ansvar. De näraliggande uppgifterna att vårda arbetsmiljön kan säkert ge utrymme för ansvarstagande från elevernas sida t. ex. Ansvaret för ett lämpligt urval av lärostoff måste för elevernas del anpassas efter deras ålder. Del säger sig självt att en åttaåring och en artonåring i det avseendet inte har samma fömtsättningar.

En viktig del i den kommande läroplanen rör behovet av baskunskaper. I vissa ämnen, framför allt matematik och språk, är vissa baskunskaper en nödvändig förutsättning föratt man skall komma vidare i ämnet. De fortsatta studierna bygger på baskunskaper som t. ex. de fyra räknesätten och grammatikens grundregler. Men även i ämnen av typ orienteringsämnen borde det gå att sålla fram vissa elementära kunskaper som borde vara obligatoriskt allmängods i grundskolan. I de samråd som i den framlida skolan kommer atl hållas på lokal nivå bör det finnas möjlighet alt fastställa sådana krav på baskunskaper.

Det är vikligl, sade jag nyss, atl ge alla individer likvärdiga möjligheter all göra det bästa av sina förutsättningar. Vi måste ge så gott stöd vi förmår åt elever som på grund av olika miljöfaktorer fltt elt sämre utgångsläge för alt klara sin skolgång. Den föriängda skolplikten är ett led i denna strävan. Obligatoriet för kommunerna atl ordna förskola för sexåringar likaså. Stödundervisning och individualiserad undervisning så långt möjligt är också viktiga bitar i detta arbete. Samtidigt som vi alltså satsar på dessa som behöver hjälp för alt komma ifatt sina kamrater, får vi se till all vi inte hindrar dem som har behov av att gå snabbare fram. En individualiserad undervisning kan i viss utsträckning tillgodose delta behov. Men enligl min uppfattning är del också nödvändigt atl bevara de s. k. allernativkurserna som ger alla elever möjlighet alt välja ambitionsnivå i ämnen som matematik och språk.

Till sist ell ord också om behovet av praktiska inslag i utbildningen på högstadiet. Del har riktats kritik mot vår nuvarande grundskola för atl den är alltför teoretisk. Jag tror all del är angeläget att vi flr en ökad möjlighet för de elever på högstadiet som inle kan finna sig lill rätta med teoreliserandet på skolbänken att i ökad utsträckning fl utlopp för sill verksamhelsbehov i praktiskt arbele.

Människan är komplicerat sammansatt. Vi har inle bara ett fack. Den gamla indelningen av personligheten i ande, själ och kropp slär sig genom tiderna. Vi har inte heller samma utvecklingslakt, utan vi kan ha skiftande behov i fråga om atl tillfredsställa dessa olika sidor av vår personlighet. Det är stor anledning för skolan atl besinna detla, framför allt när del gäller ett så känsligt skede i människans liv som de första tonåren.

Nr 70

Torsdagen den 2 februari 1978

Allmänpolitisk debatt

Nr 70

Torsdagen den 2 februari 1978

Allmänpolilisk debatt

Kommunikationsministern BO TURESSON:

Herrialman! Med hänsyn till all utbildningsfrågorna och de trafikpolitiska frågorna tas upp i ell sammanhang i denna debatt kommer jag i n>itl anförande atl dels behandla frågor om ett nordiskt gemensamt satellitsystem, dels vissa allmänna trafikpolitiska frågor.

Min kollega, utbildningsminister Wikström, har nyss redogjort för bakgmnden lill den svenska regeringens inställning lill frågan om inlernord-iska TV-sändningar via ett gemensamt satellitsystem. Satellitlösningen anses numera vara den som snabbast och billigast kan ge Nordens TV-konsumenler en ökad valfrihet genom tillgång till grannländernas program.

För min del går jag förbi de kuliurpolitiska synpunkterna och vill i stället la upp de tekniska och ekonomiska frågorna i samband med NORDSAT.

Först kan jag konstatera alt Sverige lill följd av sitt deltagande i del organiserade europeiska rymdsamarbetet förfogar över erfarenhet av kvalificerat systemarbete på rymdområdet. Del svenska televerket som är verksamt på olika områden där satellitteknik används, t. ex. INTELSAT och de särskilda sjöfarlssatelliterna, har således tillgång lill den kompelens som behövs när ell NORDSAT-sysiem skall utvecklas i detalj. Även svensk industri har tillägnat sig kunskaper på områdel som gör den värdefull som samrådspartner. Min uppfattning är därför att realiserandet av NORDSAT kan bli en sporre för kvalificerat svenskt industrikunnande. Sådana sporrar behövs förvisso.

Den svenska regeringen har utnyttjat den senaste fyramånadersperioden till att låta teleteknisk och rymdteknisk expertis gemensamt undersöka olika genomförandealternativ i fråga om NORDSAT. Del är statens delegation för rymdverksamhet som haft detta uppdrag och som nu lämnat sin redovisning. Därmed har den debatt om tekniska och ekonomiska fömtsättningar som följde i spåren på stalssekreterargruppens betänkande fått elt värdefullt tillskott. Man kan säga all ekvationen hyfsats inle minst vad gäller de rikhaltiga och divergerande kostnadsuppgifterna. Vi kan nu ganska klart se en tänkbar praktisk handlingslinje.

Redan med dagens teknik kan således ett satellitsystem med begränsat programutbyte realiseras ca fyra årefter del man fattat beslut. Årtalet 1984 har nämnts, grundat på förutsättningen all beslutet fallas 1980. I detta första skede uppnår man fyra kanaler för Ösinorden, dvs. Danmark, Finland, Norge och Sverige, och en för Väsinorden, dvs. Färöarna, Grönland och Island.

Om erfarenheterna av delta första system är goda kan systemet senare kompletteras med ytterligare en eller två satelliter, varvid totalt åtta kanaler erhålls för Ösinorden och två för Väsinorden.

Kostnaderna för dessa s. k. rymdsegmenl beror av vilka uppskjulningsan-ordningarsom används. Flera allernaliv finns. Investeringsutgiften räknat i dagens penningvärde ligger mellan 900 och 1 300 miljoner svenska kronor, beroende bl. a. på det antal reservsatelliter som behövs. Den skall självfallet delas mellan de nordiska länderna. Den innebären ungefäriig merkostnad, utslaget på samtliga TV-hushåll i Norden, av ungefär 25 kr. per år.

Televerket har framhållit all man för att uppnå den effekt som tillåts enligt den internationellt fastställda frekvensplanen för mndradiosändningar med satellit bör sträva efter all kunna använda högre röreffekter än vad som är tillgängliga i dag.

Om sådan teknik kan användas i en kommande satellilgeneration kan sändningarna ske med sådana marginaler som enligt verkels erfarenheter är värdefulla för att kompensera lokala variationer på mottagarsidan.

De kalkyler som gjorts vad gäller antenner och annan moltagamtmstning som hushållen flr bekosta visar belopp om 1 700-2 000 kr. för individuella mottagare och 500-1 500 kr. för mottagare i centralanlennförsedda bostäder. Vad gäller individuella mottagarutruslningar kan installationskostnader i storleksordningen I 000 kr. eller mera tillkomma. Del är dock svårt atl i dag bedöma vad denna kostnad kan bli med hänsyn till kommande metodutveckling etc.

Sammanfattningsvis vill jag understryka vikten av alt rymdsegmenlet flr en sådan utformning alt kraven på markmottagarna och därmed deras anskaffnings- och underhållskostnader minimeras. Därigenom minskas hushållens totalkostnader.

Expertisen är enig om att man i en fortsatt teknisk utredning bör precisera vilken systemutformning som bäst motsvarar kraven på hög överföringskvalitet och driftssäkerhel. Denna vidarestudie bör enligl min mening samordnas med de fortsatta programpolitiska, juridiska och finansiella studierna som utbildningsministern nyss berörde och som tillsammans skall klargöra förutsättningarna för satellitsystemets utformning. Utbildningsministern angav också de allmänna skälen för atl från svensk sida förorda en fortsalt uiredning. Jag har ingen anledning att foga någol härtill. Jag vill emellerlid understryka viklen av att den tekniska studien inrymmer de undersökningar som behövs för att man skall kunna uppnå bästa moltag-ningsförhållanden lill lägsta totala kostnad. Rymddelegationens rapport innehåller f ö. en rad områden där ökad detaljkännedom bör vinnas.

Herr talman! Jag förordar till sist att Sverige konslmktivt medverkar i ell fortsalt nordiskt meningsutbyte om TV-samarbete gmndat på satellitteknik.

Jag övergår nu till de trafikpolitiska frågoma.

Utformningen och tillämpningen av 1963 års trafikpolitiska rikllinjer har enligl min mening inte lett till att del trafikpolitiska målet till alla delar kunnat uppnås. Delta kan naturiiglvis lill viss del förklaras av att samhället under den senaste fem tonårsperioden genomgått sådana förändringar att fömtsättningar och allmänna värderingar ändras. Härtill skall läggas atl den komplicerade frågan om kostnadsansvarets utformning och tillämpning inte har fltt någon lämplig lösning. Planeringen av samhällets irafikinvesteringar har inte heller i tillräcklig grad beaktat de successivt ökade kraven på samordning med övriga samhällssektorer. Den sektorsinrikiade planeringen har i många fall lett till ett samtidigt undemtnytljande inom en trafikgren och kostnadskrävande investeringar i en annan.

Enligt min mening bör de framlida trafikpolitiska rikllinjema utgå från

Nr 70

Torsdagen den 2 februari 1978

Allmänpolitisk debatt

7 Riksdagens protokoll 1977/78:70-71

Nr 70

Torsdagen den 2 februari 1978

Allmänpolitisk debatt

målsättningen atl ge medborgarna och näringslivet i landets olika delar en tillfredsställande trafikförsörining till lägsta samhällsekonomiska kostnader. I delta samhällsekonomiska synsätt ligger alt trafik och transporter i ökad utsträckning skall integreras med övrig samhällelig verksamhet. De trafikpolitiska åtgärderna måste därför anpassas så atl de harmonierar med t. ex. närings- och sysselsättningspolitiken, regionalpolitiken, miljöpolitiken och energipolitiken.

Begreppet tillfredsställande trafikförsörjning, dvs. nivån, är viltfamnande och lålersig inle utan vidare preciseras. Skilda krav kan nämligen alltid ställas på trafiksektorn. De kan variera med olika slag av trafik och i olika delar av landet. Det är därför enligt min mening inte möjligl atl en gång för alla ange standardkrav för vad som skall läggas i begreppet tillfredsställande trafikförsörjning. Della kan ges konkret innebörd endast genom poliliska beslut på olika nivåer. 1 framliden måste vi åstadkomma en ordning som innebär all sådana beslut kan fattas och genomföras.

Trafikpolitiken skall enligt min mening mera aktivt inriktas mol att samverka med och stödja utvecklingen inom andra samhällsområden. Därav följer alt effektivitetsmålet måste ges en annan och vidare innebörd när del gäller all åstadkomma en samhällsekonomiskt riktig utveckling av trafiken mellan olika Irafikgrenar och irafikutövare i enlighet med deras resp. förutsättningar och fördelar.

En gmndläggande kollekliv person- och godslransporlförsörining skall garanteras hela landet. Transportsystemet bör bygga på samverkan mellan olika Irafikslag och trafikutövare, där varje irafikgrens särskilda förutsättningar och fördelar utnyttjas. Denna syn på trafikpolitiken har varil vägledande för mig och regeringen i de beslut vi hittills tagit på trafikområdet.

I december beslöt regeringen att SJ:s regionala busstrafik skulle bibehållas i samma omfattning som hittills. I torsdags i förra veckan beslöt regeringen all SJ i stort sett skall bibehålla den nuvarande persontrafiken på järnväg i avvaktan på ett samlat Irafikpolitiskl beslut. Beslutet innebär att regeringen gjort avsteg från SJ:s renl företagsekonomiska bedömningar. Frågan har nu av regeringen bedömts från samhällsekonomiska utgångspunkter. Det är självklart att SJ måste hållas ekonomiskt skadeslöst för beslutet. Regeringen kommer senare atl föreslå riksdagen alt anslag ges lill SJ för den resultatförsämring som beslutet medför.

De ändringar i fråga om vägplaneringen som riksdagen på regeringens förslag antog i höstas innebär en decentralisering av beslutsprocessen i och med att de regionala myndigheterna flr elt störte inflytande över denna. Detla medför i sin tur att sambandet mellan vägpolitiken och den politiska ambitionen inom andra omräden förstärks.

Frågan om hur de olika trafikpolitiska medlen - t. ex. regleringar, priser, avgifter och investeringar - skall kombineras och tillämpas för all den övergripande trafikpolitiska målsättningen skall uppnås har under senare år varil föremål för en intensiv deball. Härvid har förts fram förslag som syftar lill en långt driven styrning av transporlmarknaden med hjälp av olika

regleringar. För egen del anserjagatt storåterhållsamhet bör iakttas vad gäller användandet av regleringar som trafikpolitiskt medel.

Effektiviteten i själva transportapparaten och kvaliteten på transporttjänsterna främjas bäst genom en i princip fri konkurtens mellan olika Irafikmedel och irafikföretag. Detta skapar valfrihet för konsument och näringsliv i valet av transportmedel. Transportutövama skall inom ramen för av samhället fastlagda gränser arbeta utan konkurtenshämmande detaljregleringar och under företagsekonomiska former. Samtidigt måste trafikpolitiken utformas så att en frivillig samverkan och samordning mellan olika transportutövare underlättas och stimuleras.

Den framtida ulformningen och tillämpningen av kostnadsansvaret blir en av de viktigaste "gränserna" i systemet. Trafikpolitiska utredningen kommer alt redovisa sina ställningstaganden till dessa frågor under våren.

Jag menar att i den nya trafikpolitiken skall de olika transportbehoven snarare än de olika trafikmedlen vara utgångspunkten för olika trafiklösningar. Resp. trafikmedels speciella egenskaper och fördelar bör i större utsträckning än hittills samordnas för all de olika transportbehoven skall kunna tillgodoses på bästa sätt för samhälle och konsumenter. Inom personirafiken finns uppenbara möjligheter lill samverkan dels mellan de olika trafikmedlen och trafikutövarna, dels mellan dessa och myndigheter, företag och institutioner, t. ex. i fråga om den kollektiva trafikens utformning vad gäller linjesträckning, tidtabeller och taxor. Fömtsätlningarna för en ökad samverkan på godstrafikområdet är tekniskt sett goda.

I fråga om Irafikinvesteringar måste i framtiden större krav ställas på prioriteringar mellan olika delar av trafiksektorn och mellan denna och andra samhällssektorer. Della medför behov av sinsemellan väl avstämda och ändamålsenliga planeringsformer som arbetar utifrån likartade förutsättningar.

Jag finner de ansatser som gjorts i anslutning lill den regionala trafikplaneringen när det gäller att anlägga ett samordnat synsätt på trafikuppläggning och trafikinvesteringar värda att utveckla.

För att uppnå en tillfredsställande trafikförsörjning krävs en väl utbyggd kollektivtrafik. Den kollektiva trafiken bör betraktas som en grundläggande samhällsservice.

Ambitionerna när del gäller den kollektiva persontrafiken bör inte begränsas lill att enbart åstadkomma en tillfredsställande trafikförsörining ål dem som saknar tillgång till personbil för sitt resande. Kollektivtrafiken bör utformas så att den i ökad utsträckning blir ett konkurrenskraftigt och attraktivt alternativ till personbilsresorna. En övergång från individuellt till kollektivt resande utgör nämligen i sig ell medel i kampen mol de miljö- och irafiksäkerhetsproblem, som renl generelll alllid är förknippade med trafik men som i första hand härrör från biltrafiken. En övergång är också motiverad av en strävan att bereda den redan befintliga trafiken - och då inle minst den kollektiva - en bättre framkomlighet i våra tätorter. Ett ökat kollektivt resande innebär också ett mera effektivt resursutnyttjande i fråga om trafikanläggningar och trafikmedel. Jag vill här bl. a. hänvisa till de mycket

Nr 70

Torsdagen den 2 febmari 1978

Allmänpolitisk debatt

Nr 70

Torsdagen den 2 febmari 1978

Allmänpolilisk debatt

100

höga kostnader som trafikledsbyggandet dragit med sig särskilt i de största tätorterna och som så gott som hell varil betingade av den individuella trafikens framväxt. Även energisituationen med en förmodligen bestående höjning av drivmedelspriserna medför ett behov av atl via kollektivtrafiken kunna erbjuda att energibesparande allernaliv till privatbilarna.

Ett förverkligande av dessa trafikpolitiska intentioner kräver all ansvaret för trafikfrågorna fastställs från funktionella utgångspunkter i stället för som nu efter de olika trafikgrenarna. För sådan trafik och sådana trafikanläggningar som i huvudsak har interregionala eller internationella funktioner bör således staten la det samlade ansvaret och svara för ett riksnät av allmänna kommunikalioner. Om en sådan trafikuppgift bedöms som samhällsviktig men i vissa delar inte kan ulföras inom ramen för förelagsekonomiska kriterier, dvs. om olönsamma linjer ingår i riksnätet, blir del således statens uppgift att tillse all trafikuppgiften ändå blir utförd. Staten skall alltså definiera vad som är en lillfredssi;ällande internationell och inlerregional trafikförsörjning och också tillse att en sådan kommer till stånd.

På samma säll skall regionala och lokala organ ha ansvaret för sådan irafik som i huvudsak tillgodoser regionala och lokala behov. Statens ansvar i sådan Irafik skall inskränkas till atl ge den primärt ansvarige ekonomiska förutsättningar i form av stöd till olönsamma linjer, så all en behövlig irafikservice kan upprätthållas på ett effektivt sätt. Som förutsättning för sådant statligt stöd bör bl. a. krävas all en godtagbar trafikförsörjningsplan finns för regionen.

I detla sammanhang är det angeläget alt betona all den regionala huvudmannens ambitioner inle flr leda till atl skattesubvenlioner svarar för en orimligt stor andel av trafikens totala kostnader. Trafikanterna måste alllid betala en rimlig del av dessa.

Jag är naturiiglvis medveten om att en rad svåra problemställningar måste övervinnas innan den här modellen kan bli verklighet. Som exempel kan jag nämna avgränsningsproblemen och fördelningen av bidragen till olika former av olönsam irafik. När det gäller den första problemlypen måste naturiiglvis de funklionsstudier som finns kompletteras och fördjupas innan en definitiv avgränsning kan göras. När det gäller fördelningen av bidragen till olönsam kollektiv persontrafik på landsväg har jag för avsikt alt inom kort föreslå riksdagen att de lokala och regionala organen flr elt starkare ansvar för den lokala och regionala trafiken. Jag återkommer lill denna fråga längre fram i detla anförande. På samma säll bör i fråga om sådana olönsamma bandelar som i huvudsak ombesörjer lokal och regional trafik en decentralisering av ansvaret kunna övervägas. Samtidigt är del inle rimligt all övervältra de stora kostnader del här är fråga om på kommuner och landsting. I de fall den ansvarige väljer andra trafiklösningar än att upprätthålla starkt olönsam järnvägstrafik bör övervägas en ordning som innebär alt denna flr disponera en god del av de på detla säll frigjorda statliga resurserna för regionens trafikförsörjning. En sådan valfrihet i fråga om trafikförsöriningen finner jag angelägen.

Del första steget mot en ny trafikpolitik som jag skisserat kommer att tas inom kort, då regeringen i mars skall lägga fram förslag för riksdagen om den

lokala och regionala kollekliva persontrafiken på landsväg.

I propositionen föreslås alt kommuner och landsting gemensamt skall vara huvudman för den kollektiva landsvägstrafiken inom resp. län. Genom att lägga del ekonomiska och politiska ansvaret för både planering och genomförande av trafikförsörjningen hos elt och samma organ i resp. region skapar man enligt min mening den grundläggande förutsättningen för atl de krav som kan uppställas för en god kollektiv trafikservice skall kunna tillgodoses. En sådan samordning kan förmodas eliminera en stor del av de ölägenheter både för resenärerna och för de planerande och bidragsprövande myndigheterna som är förenade med den nuvarande uppsplittringen av ansvaret. Fömlom alt ett samordnat huvudmannaskap ger möjligheter till ett bättre utnyttjande av irafikresurserna och ekonomisk utjämning mellan vinst- och föriusttrafik skapas förutsättningar att införa laxesystem som medger resenärerna fri övergång mellan olika linjer. Jag vill i detta sammanhang framhålla att jag anser atl det är angeläget all sådan taxesamordning kommer atl gälla även intertegional Irafik.

För att den regionala huvudmannen på ett effektivt säll skall kunna fullgöra sina uppgifter och för alt fömtsättningar skall kunna skapas för samordnade och regionalt gällande taxesystem krävs atl huvudmannen flr ett reellt inflytande över ulformningen av linjenät, tidtabeller, taxor etc. För alt trygga ett sådant inflytande framlägger Jag samtidigt bl. a. förslag om ändringar av yrkestrafikförordningen och elt nytt och förstärkt bussbidragssystem.

Jag vill slutligen nämna några ord speciellt om Jämvägens situation i Sverige. Enligl min mening är det viktigt alt järnvägstrafiken flr möjlighet att utvecklas där den lämpar sig bäst. Järnvägslekniken kommer inte till sin rätt där trafiken är liten och oregelbunden och där tågen måste stanna vid många stationer. Del är i stället på långa och medellånga avstånd där Irafikunderiaget är stort som järnvägstrafiken är mesl konkurrenskraftig, dvs. kan erbjuda attraktiva alternativ. Införandel av tåg på bestämda klockslag mellan de störte städerna och andra marknadsföringsåtgärder, som SJ vidtagit under senare år, har lillsammans med stigande bensinpriser bidragit till atl persontrafiken på SJ ökat med ungefär 20 96 sedan 1973 och lill att den fortsätter atl öka. Del investeringsanslag som jag föreslagit i budgetpropositionen lill automatiskt tågstopp, till nya vagnar m. m. bör kunna medverka lill alt denna positiva utveckling fortsätter.

Men det är på sikt inte tillräckligt. Det gäller nämligen nu atl behålla persontrafiken på Järnväg på en hög nivå och att helst fl ännu flera järnvägsresenärer. En förutsättning härför är en prissättning som stimulerar till ökat resande när det finns ledig kapacitet. Sådan ledig kapacitet finns redan nu under vissa veckodagar. Andra verksamma medel är att göra järnvägsresandet lättåtkomligt, bekvämt och trivsamt.

På medellånga och långa avstånd spelar därvid också tillgång till god service och tillräckligt utrymme i restaurangvagnarna en betydande roll. På de långa avstånden är det också viktigt att Järnvägen kan tillhandahålla tillräcklig sovvagnskapacilet. För alt tillgodose båda dessa önskemål behöver

Nr 70

Torsdagen den 2 febmari 1978

Allmänpohtisk debatt

101

Nr 70

Torsdagen den 2 febmari 1978

Allmänpolitisk debatt

SJ ökade investeringsmedel under kommande år.

Är del då ett allmänt önskemål alt vi skall försöka locka fiera människor atl ta tåget i stället för bilen? Ja, Jag tror all del råder myckel stor enighet därom, och delta främst av de tre samhälleliga skäl, som jag under del senaste året upprepat lill tjat:

1. Vi sparar energi och minskar oljeimporten.

2. Vi minskar föroreningarna av luften.

3. Vi ökar trafiksäkerheten på vägarna.

Till dessa samhälleliga skäl kommer att det med ständigt stigande drivmedelspris för den enskilde resenären blir alltmer ekonomiskt fördelaktigt atl använda allmänna kommunikationsmedel. Denna slutsats bör vederbörande kunna dra själv.

Men det är politikernas uppgift all utforma trafikpolitiken på ell sådant sätt, alt samhället kan möta den ökande efterfrågan med tillräckliga resurser. Det är min förhoppning att vi i denna riksdag snart skall kunna enas om en trafikpolitik, som i sig innehåller sådana möjligheter för såväl riks- som regionaltrafikförsöriningen.

Järnvägen är tyvärr inte alltid framgångsrik tekniskt och ekonomiskl då det gäller trafikförsöriningen av orter med litet trafikunderiag. Detla förhållande kan skapa en motsättning mellan ekonomiskt sund järnvägspolitik och sund regionalpolitik. Vi vill Ju värna om utvecklingen i de mindre tätbefolkade delarna av vårt land. Vi satsar årligen stora belopp av allmänna medel för all stimulera förelag all etablera sig där och skapa ökade försöriningsmöjligheter för människorna i glesbygd. Om sådana regionalpolitiska insatser skall vara meningsfulla måste också trafikförsöriningen för både passagerare och gods upprätthållas med taxor som är jämförliga med taxoma i andra landsdelar. Trafik på sådana villkor blir av lättförklariiga skäl oftast olönsam. Den måste därför stödjas med tillskott av skattemedel. Självfallet är det därvid angeläget att elt system skapas så att en avvägning mellan olika Irafikslag underlättas, allt i syfte all få en så effektiv trafikapparat som möjligl. Många av dessa avvägningar bör ske på lokal och regional nivå.

102

BIRGER ROSQVIST (s):

Hert talman! Jag vill böija med atl säga några ord om ett par socialdemokratiska trafikmotioner som väckts i anslutning till budgetpropositionen.

Vi tar åter upp frågan om trafiken på våra inlandsfarvatten. Enligt vår åsikt skall regionerna och hamnarna samt sjötrafiken runt Vänern och i Mälaren i avgiftshänseende behandlas på samma sätt som de svenska hamnarna i övrigt. Vi lycker atl detta är ett rätlvisekrav och menar alt del gagnar en sund trafikuppläggning.

Gods som kan gå sjövägen skall gå den vägen och inte på tunga lastbilar med de konsekvenser detta medför för vägar och trafikmiljö. I dessa områden är det nämligen lastbilen och inie jämvägen som är alternativet i transportvalet.

Vi hävdar således nu, precis som vi gjorde förra året, att de särskilda kanalavgiflerna för insjötrafiken skall slopas. Kostnaden härför torde röra sig

om ca 10 milj. kr. Vi anvisar också hur denna kostnad skall finansieras. Med 30-40 öre högre fariedsvamavgift på mineraloljor som tas in lill svensk hamn flr staten in de ca 10 milj. kr. som kanalavgiflerna skulle ha gett. Vi anser della vara en enkel lösning. Den har fltt stöd av berörda parter, som också länge vänlat på en lösning av problemet med kanalavgiflerna.

Nu har det ju visat sig alt man var alltför optimistisk vid propositionskri-vandel inför det beslut som skulle fattas i höstas. Det nya systemet med sjöfartsavgifter kunde inte införas fr. o. m. den 1 Januari 1978 och inle heller fr. o. m. den 1 febmari, som man ändrade till. Regeringens senaste besked är atl systemet skall införas fr. o. m. den I april. Men då har redan så mycket av de nya intäkterna för 1978 gått föriorade atl avgifterna flr höjas så mycket i förhållande till tidigare beslut att det per ton gods innebär en störte avgift än det från börian hade blivit med vårt förslag, där finansiering av slopad kanalavgift var medräknad. Så del går tydligen atl acceptera höjningar- bara de introduceras på rätt håll efter en tänkt handläggning, som inte helt tålt konfrontationen med verkligheten.

I en annan s-motion har vi lagit fasta på den betydelse irafiksäkerhelsver-keis informationskampanjer har för trafiksäkerheten. Regeringen har pmtal ned della anslag kraftigt, ja, så mycket atl det skulle betyda en påtaglig försämring av den verksamheten. Vi vill inle vara med om detla. Även om både trafiksäkerhetsverkel och vi kan konstatera alt antalet trafikolyckor minskal under det gångna året, säger vi nej lill en minskning av omfattningen av de betydelsefulla, säkerhetsfrämjande informationskampanjer som trafiksäkerhetsverkel bedriver. Vi gör också detla ulan alt ytteriigare belasta budgeten.

Anslaget till drift av enskilda vägar flr återigen en kraftig ökning, denna gång med 30 96 eller i runt tal 41 milj. kr. Vi föreslår den omprioriieringen att trafiksäkerhetsverket får I milj. kr. mer för sin målinriktade verksamhet - all spara liv och lem i trafiken - på bekostnad av driftbidraget till enskilda vägar.

Del finns också en massiv motionsfiod med krav på ett bibehållande av trafikulbudel påjämvägsnätet. Del gäller både person- och godslrafik. SJ har aviserat ändringar och neddragningar i stor omfattning. I och för sig är detla förståeligt efter den nedpmlning av driftbidraget till SJ som regeringen har gjort i budgetpropositionen.

På flera håll i landet har många oroat sig över den serviceförsämring som indragningen av tåg skulle medföra. Denna oro har också resulterat i många motioner med krav på ett bibehållande av SJ-servicen.

Del är tydligt aU man i kommunikationsdepartementet har oroats över den opinionsstorm som vuxit fram. I torsdags i förra veckan - dagen efter det att motionstiden gått ul i riksdagen, närmare bestämt 16 dagar efter det atl budgetpropositionen lagts på riksdagens bord - gick regeringen ut med ett pressmeddelande, där den försöker lugna opinionen genom att säga att personirafiken i stort seU skall bibehållas oförändrad. Regeringen meddelade också att riksdagen senare skall fl ta ställning lill elt förslag om en ökning av driftersättningen till SJ med anledning av SJ:s merkostnad till följd av all

Nr 70

Torsdagen den 2 febmari 1978

Allmänpolitisk debatt

103

Nr 70

Torsdagen den 2 februari 1978

Allmänpolitisk debatt

104

irafikindragningar inte flr ske.

1 sak vill Jag inte invända mot vad som här har hänt - men mot förfaringssättet. Är det inte en väl stor ryckighet i planeringen? Två veckor efter det att ett förslag med en lång motivering framlagts ändrar man della och anmäler ell ytteriigare förslag till riksdagen. Man har tidigare inte insett konsekvenserna av ett nedskrivet anslag.

Det är, hert talman, ett exempel på hur del numera ligger till med trafikpolitiken. Det finns ingen rät linje och ingen fast målsättning, och vi tycks bara il vänta på ett samlat regeringsförslag om trafikpolitiken.

Herr talman! Från socialdemokratiskt håll har vi tidigare betonat att trafikpolitiken skall återspegla ett välfärdspolitiskt synsätt. Utvecklingen och anpassningen av irafikresurserna skall medverka lill en utjämning av sociala och ekonomiska skillnader mellan olika delar av landet och mellan olika gmpper av människor. Detta gäller alltjämt.

Vår regionalpolitik, arbetsmarknadspolitik, miljöpolitik och näringspolitik vill vi samordna med trafikpolitiken. Vi anser detla vara en fömtsättning för att uppnå målsättningarna för elt socialdemokraliskl samhällsbyggande.

Redan i börian på 1970-lalet insåg vi alt samhällets förändring också krävde anpassning av trafikpolitiken till nyare förhållanden. Regional- och arbetsmarknadspolitik liksom den aktiva näringspolitiken krävde mer samordning med trafikpolitiken än vad som kunde uppnås med del beslut som hade fattats 1963. En hastigt växande person- och lastbilstrafik med de miljöproblem denna orsakade passade ej heller in på den miljöpolitik som utformades.

Förändringarna i samhället krävde också en mer samhällsekonomiskl och socialt inriktad trafikpolitik. Därmed stod det också klart atl den vidare utvecklingen inom transportsektorn behövde bli föremål för ett brett utredningsarbete och en allomfattande planering. Detta har också skett, och underlag finns för en ny trafikpolitik anpassad lill dagens och morgondagens behov och möjligheter.

Riksdagen har ju också under senare år, genom uttalanden, först velat skynda på utredningama för alt möjliggöra ett regeringsförslag. På våren 1976 krävde de nuvarande regeringspartierna att en grundlig omprövning av trafikpolitiken snarast skulle komma till stånd. Förra året avslog samma partier den socialdemokratiska gruppmotionen till riksdagen med begäran om en trafikpolitisk proposition, med den motiveringen att, som kommunikationsministern sagt i del årets budgetproposition, en proposition skulle läggas fram under 1977. Där skulle då riksdagen (1 ta ställning till de frågor som behandlats och remissbehandlats i anslutning till trafikpolitiska ulredningen, kollektivtrafikulredningen, utredningen om anpassningen av de handikappades behov inom kommunikationsväsendet, ulredningen om de regionala trafikrabattema, utredningar och promemorior om hamnväsendel, luftfarten och ett statligt planeringsverk. Men det kom inget förslag från regeringen.

1 en inlerpellationsdebatt före jul förklarade kommunikationsministern att han ej fick de övriga i regeringen med sig om elt förslag. Frågan sköts på

framtiden. Dock skulle man på en månad i departementet, om man fick klarsignal, kunna expediera en trafikpolitisk proposition med del material som remissbehandlat och klart fanns i departementet.

Och vad händer i år? Vad sägs i årets budgetproposition, som är vad jag har haft atl utgå ifrån? Jo - avlämnandet av den sammanhållande trafikpolitiska propositionen uppskjuts. Den svaga ekonomiska situationen gör att regeringen successivt skall lägga fram förslag om reformer inom trafikpolitiken. Detta innebär att vi i mycket riskerar att få ett lapptäcke där enhefligheten och samordningen, som det så vackert talas om, uteblir. Med andra ord: vi flr inte den syn på trafikpolitiken som alla, även nuvarande regeringspartier, så energiskt krävde före september 1976.

Herr talman! Vi beklagar delta. Men vi har en känsla av alt del varit svårt atl i konkret handling omsätta de tre regeringspartiemas syn på hur kommunikationssektorn skall se ut. Man kan finna exempel härpå i årets budgetproposition.

Där finns det gamla moderata kravet på fri konkurrens mellan olika trafikleder och trafikföretag och konstaterandet att effektivitet och kvalitet bäst främjas härigenom. Men det står också att en samhällsekonomiskt effektiv fördelning av transportarbetet mellan olika transportmedel måste vara utgångspunkt för trafikpolitiken.

Där finns de gamla mittenpartiernas krav på all ökad samordning mellan landsvägs- och jämvägstrafik måste komma till stånd. Där finns också - och det är väl, herr talman, en kompromiss - villkoret att samordning och samverkan mellan olika transportutövare måste utformas så, att en frivillig samordning underiättas.

Här staplas ju inkonsekvens på inkonsekvens. Det sägs exempelvis ingenting om att konkurrensen måste underordnas de samhällsekonomiska utgångspunkterna. Vi saknar helhetssynen bakom regeringens uttalanden.

Vi kan inte längre ha ett system för vår kommunikationssektor där det bara talas om angelägenheten av ändring - en ändring som skall komma - men inte om när den kommer och hurdan den blir.

Järnvägen flr allt svårare att klara konkurrensen med bilar, bussar och lastbilar. Alltmer gods transporteras på vägnätet, det må gälla styckegods eller tunga massgodslaster. Överflyttningar från Jämväg i stor skala är aviserade; jag tänker på det som har sagts om styckegodstrafiken. Det är den fria konkurrensen som gäller och inte det samhällsekonomiska synsättet.

Kollektivtrafiken kan inte mer än delvis flnga upp det ökande resandet.

När det nu är så, att vår ekonomi är ansträngd och det är delta som enligt kommunikationsministern förhindrar ändring av trafikpolitiken - vi skulle inte ha råd - vill jag i stället fråga: Har vi, om vi tänker samhällsekonomiskt, råd att inte ändra på förhållandena?

Vi har miljön, trafikolyckorna, energin, förslitningen av vägarna m. m. att tänka på. Vi har fömtsältningarna för sysselsättning och näringsliv och människor och deras resebehov i regioner som ligger litet vid sidan av de stora trafikstråken att tänka på också.

Nr 70

Torsdagen den 2 februari 1978

Allmänpolitisk deball

105

Nr 70

Torsdagen den 2 februari 1978

Allmänpohtisk debatt

Det gäller resemöjligheierna för handikappade människor. Del gäller utjämning av sociala och ekonomiska skillnader mellan olika delar av landet.

Vi har i vår motion om trafikpolitiken utgått från de förslag som framkommit i anslutning till de omfattande utredningar som gjorts. Vi framför i stort sett samma krav som vi ställde föua året och som också vid del här laget hade varil gmndläggande för trafikpolitiken, om socialdemokratin fltt lägga fram regeringsförslagen hösten 1976.

I detla anförande instämde Kurt Hugosson (s).

106

ROLF SELLGREN (fp):

Herr talman! Kommunikationsministern gjorde i sill anförande en programförklaring om trafikpolitiken och gav sin syn på hur iransporiförsörjningen skall ordnas för framtiden. Del gläder mig all han har en samhällsekonomisk gmndsyn på problemen; jag förmodar att del i synnerhet gäller persontrafiken.

Vad jag saknade i anförandet, som i övrigt var mycket upplysande, var tidtabellen - en tidtabell hör väl alltid med i iransportsammanhang. Nu är del särskilt angeläget atl vela någol om tidtabellen, eftersom osäkerheten ute hos allmänheten växer när vi inle har några klara linjer att arbeta efter. Oron har kommit och gått, och f n. är den ganska stark. Det är framför allt de två aviserade förändringarna inom SJ:s trafikservice som har skapat den här oron hos både allmänhet och företag. Det gäller alltså omfattande indragningar och tidiabellsändringar inom persontrafiken och en radikal omändring av styckegodsrörelsen.

Jag lycker det är bra alt regeringen har stoppat SJ:s beslut om indragningar i personirafiken, som t. v. i stort sett skall bibehållas vid nuvarande nivå. Men, hert talman, det räcker inle med brandkårsutryckningar i akuta lägen. Vi måste få en sådan förändring i vår trafikpolitik att SJ slutar med sin defensiva marknadsföring av persontrafiken på jämvägen. Jag är helt medveten om all del är den allmänna ekonomiska situationen som har tvingat fram en försening av regeringens planerade trafikpolitiska proposition. Jag är alltså personligen medveten om delta, men jag måste här redogöra för de intryck jag mottagit från människor ute i landet. Tills vi har fått en sådan proposition bör inga radikala förändringar i transportservicen vidtas. Därom råder lydligen samma mening inom regeringskansliet.

Persontrafiken på järnväg har gått upp kraftigt under 1970-talel. Människor vill åka tåg, och SJ har stor överkapacitet på de flesta linjerna. Teoretiskt skulle antalet tågresenärer kunna nästan fördubblas utan större kostnadsökningar för SJ. Det vore en stor samhällsekonomisk vinst om alla som vill åka tåg kunde få göra det. Ett av de viktigaste hindren för ett ökat tågresande är emellertid biljettpriserna, som upplevs som för höga.

Flera försök med taxenedsältningar vid SJ har visat alt efterfrågan ökar starkt om biljettpriserna är lägre. Alltså: ju lägre biljettpriser desto fler resenärer. Nu är det tyvärr inte så som många tror, all SJ:s ekonomi samtidigt

förbättras genom att sådana åtgärder vidtas. Även tidigare resenärer, som varil villiga att betala del högre priset, flr ju dl del av nedsätlningen. Och resandeökningen blir sällan så stor alt den täcker inkomstbortfallet från prissänkningen för de tidigare resenärerna.

Med det här resonemanget kommer jag fram lill alt persontrafiken inte skall bedömas enbart strikt företagsekonomiskt utan även ur samhällsekonomisk synpunkt. Biljeltprisema måste sättas därefter, dvs. sank dem! Först därmed når man elt bättre resursutnyttjande av tillgänglig lågkapacilel. Tanken är inle unik. Både den regionala och den lokala trafiken har svårt all bära sina kostnader. Stockholms kommun subventionerar lokaltrafiken med miljardbelopp åriigen. Och jag förmodar alt trots detla visar en samhällsekonomisk kalkyl "överskoll" för persontrafiken. Jag finner av kommunikationsministerns programförklaring alt vi tycks vara överens på den här punkten.

Den kanske största oron bland resenärerna gäller SJ:s ointresse för regional och lokal irafik. Reaktionerna på det senaste förslaget till tidtabelländringar visar della tydligt. Det är lätt att minska irafikunderiaget ytteriigare på en tidigare svag linje genom att lägga tidtabellerna så alt vissa kategorier inte har någon möjlighet atl utnyttja linjen. Detla gäller särskilt skolskjuts- och arbetsresor. Den typen av trafik sker vanligast på det trafiksvaga bannätet och berör inle i särskilt stor utsträckning den intertegionala och den långväga trafiken på SJ:s huvudbanenäl. Sträckan Alingsås-Göleborg tillhör undantagen, men i gengäld är Irafikunderiaget där stort.

SJ avser att från augusti månad ändra organisationen för styckegodsverk-samheten. Det innebär alt trafiken skall koncentreras lill 31 knutpunkter, varifrån styckegodset skickas vidare med lastbil. Därmed räknar företagel med att kunna komma lill rätta med de nuvarande föriusterna på 200 milj. kr. per år för den här trafiken. SJ kommer, om förändringarna genomförs, sannolikt inte ifrån föriuslema. Troligare är alt SJ föriorar siyckegodstrafiken.

Ändringarna kan leda till så slora fördyringar och förseningar för flertalet godskunder att de helt och hållet går över lill lastbilstransport. Samtidigt förlorar SJ även en del vagnslastgods, eftersom många leverantörer har både vagnslast- och slyckegodssändningar. SJ kommer därigenom in i en ny ond cirkel för sin utveckling.

Svårast drabbas många förelag på mindre orter över hela landet, inte minst inom glesbygden där man nu har tillgång till inlämning av styckegods vid närmaste järnvägsstation. De regionalpolitiska konsekvenserna kan alltså bli betydligt mer omfattande än som nu kan bedömas. Jag skall ta ett exempel från mina egna hemtrakter.

Ett förelag som specialiserat sig på rökta produkter från vilt, fisk och renkött har etablerat sig vid Mellansels Järnvägsstation, som aren knutpunkt vid norta stambanan. Går SJ:s planer igenom tvingas företagel alt antingen lägga ner verksamheten vid sin nyuppförda fabrik alldeles intill Jämvägen, på mark man har köpt av SJ, eller flytta verksamheten lill närmaste knutpunkt, Örnsköldsvik. Del blir omöjligt alt behålla verksamheten i Mellansel. En stor

Nr 70

Torsdagen den 2 februari 1978

Allmänpolitisk debatt

107

Nr 70

Torsdagen den 2 februari 1978

Allmänpolitisk debatt

del av sändningarna flr med det nya systemet mångdubbelt längre trans-porlsträckor och fler omlastningar, vilket varorna inte tål.

En sändning från Mellansel t. ex. till en kund i Sollefteå, som nu går på järnväg hela den 8 mil långa sträckan, om inte omlastning sker i Långsele, flr med del föreslagna systemet, där Ömsköldsvik och Sundsvall blir närmaste knutpunkter, sex gånger längre transportslräcka, eller 50 mil och två omlastningar - om SJ anlitas förstås. Först skall sändningen gå med bil till Örnsköldsvik, där omlastning sker till Jämväg, och sedan via Mellansel till Sundsvall för vidare transport med bil lill Sollefteå. Det blir sammanlagt 20 mil biltransport och 30 mil med järnväg, mot f n. 8 mil järnväg. Fraktkostnaderna stiger i samma mån som avståndet, och tidsfördröjningen kan man bara spekulera i. Det är uppenbart atl en sådan här omändring är hell omöjlig all genomföra. Man söker andra iransportlösningar.

Sådana här exempel kan hämtas från hela landet. Företrädare för trafikutskottet har nu i eftermiddag uppvaktats av representanter för Vansbro och Malungs kommuner och uttryckt den oro man känner där inför de varslade ändringarna.

Hert lalman! Jag vet all kommunikationsministern är medveten om SJ:s planer. Jag vill därför fråga vilka åtgärder statsrådet avser alt vidta i den här frågan.

Men det är inle, somjag sade tidigare, nog med tillfälliga insatser, som kan betraktas som brandkårsutryckningar. Det väsenlliga är att riksdagen föreläggs en trafikpolitisk proposition, som ger underiag för nya bedömningar av transporlförsöriningen i vårt land, efter de riktlinjer statsrådet har dragit upp här tidigare.

Den sista delen av trafikpolitiska utredningens arbete blir klar under våren. Jag vill därför fråga: Kan en trafikpolitisk proposition av den omfattning som statsrådet här talade om väntas i höst, eller när kommer den?

108

ELVY NILSSON (s):

Hert lalman! Jag skall inskränka mitt inlägg här till att gälla vissa trafikfrågor och deras relationer till regionalpolitiken. Det kanske t. o. m. kan betecknas som något av en fortsättning på den interpellationsdebalt vi hade här i kammaren före jul, och där vi speciellt log upp SJ:s planer på införande av ny slyckegodstaxa. Jag tänker även i dag la upp SJ:s slyckegodstaxa, men Jag vill utvidga debatten till alt också omfatta övriga olönsamma delar av SJ:s verksamhet.

I svaret på min interpellation angående styckegodset sade kommunikationsministem bl. a.: "Om utredningen skulle visa sig leda också till förändringar som strider mot viktiga sysselsätlningsmål eller andra mål för regionalpolitiken och samhällsekonomin kommer regeringen självfallet att överväga åtgärder för att mildra de negativa effekterna."

Au döma av den opinion som har kommit från praktiskt taget varenda kommun i detta land och även från Svenska kommunförbundet, liksom att döma av de reaktioner som har kommit från personalorganisationerna, torde väl kommunikationsministern och regeringen inle längre behöva sväva i

tvivelsmål om humvida den här planerade förändringen kommer all medföra några negativa effekter på regionalpolitiken och sysselsätlningssitualionen eller inle. De åtgärder som kommunikationsministern och regeringen bör överväga för att "mildra effektema" är lika självklara som enkla: Stoppa helt enkelt hela det här vansinniga projektet! Om del lill äventyrs skulle komma att föra med sig några ekonomiska konsekvenser för SJ;s vidkommande flr väl staten vara beredd att ta på sig de konsekvenserna. Det blir i alla fall billigare för samhället i stort än det kommer atl bli om planerna fullföljs.

Men, herr talman, det är nu som beslutet måste tas i regeringen! Det går inte att vänta och se hur det blir när omorganisationen är genomförd. Då är det för sent. Då är det så mycket som är oreparerbart. Entreprenöravtal är tecknade, personal är omplacerad eller kanske förtidspensionerad, SJ-kunder har gått över till andra befraktare osv.

Ett beslut om att stoppa dessa SJ-planer ligger också helt i linje med vad som krävs från praktiskt taget hela landet i socialdemokratiska och även en del borgerliga motioner till årets riksdag, där man begär att regeringen i väntan påett nytt och mera samhällsekonomiskt inriktat trafikpolitiskt beslut "fryser" SJ:s verksamhet på ungefar den nivå som den har i dag.

Det är dock med stor besvikelse man läser förteckningen över aviserade propositioner, eftersom man inte heller nu finner någon proposition från kommunikationsministem med detta övergripande innehåll. Jag kan inte underlåta att nu, liksom i interpellationsdebatten, upprepa den fråga som också tidigare talare här i dag har ställt: När kommer propositionen om en ny trafikpolitik, som förte kommunikationsministern Bengt Noriing hade så långt framme?

När kommer regeringen atl ta initiativ som möjliggör för de handikappade att använda jämvägen? Tydligen kommer inte ens de planerade nya järnvägsvagnarna att handikappanpassas.

Tills vi flr ett nytt trafikpolitiskt beslut ligger ju 1963 års beslut formellt fast, trots atl vi vid flera tillfällen här i riksdagen har uttalat atl det skall mönstras ut. Tills vi fattal detla nya beslut kommer SJ alt fortsätta med sin extrema och hårda nedmstningspolitik, som drabbar landsbygden och glesbygden allt hårdare. Vi kommer alt fl uppleva sådana vansinnigheter som det vi i dag upplever vad gäller malmtransportema i nordligaste Sverige och vad gäller NK-Åhléns cenlrallager i Jordbro här i Storstockholm, där 30 container varje dag fr. o. m. nyåret har förts över från jämvägen till de hårt belastade landsvägarna i området.

Vi kommer att fl uppleva att jämvägsstalioner slängs, att banunderhåll dras ner med minskad hastighet och längre restider som följd, alt turtätheten minskas osv. Med andra ord: Servicen och därmed attraktiviteten hos SJ:s verksamhel minskar.

Vilka är det då som drabbas av denna nedmstning? Ja, i första hand är det människor som bor på landsbygden - i glesbygden. Det är de som flr längre mellan turerna, om det kommer att gå några tåg alls. Det är de som flr stå ute på trappan till den stängda järnvägsstationen i ur och skur och vänta på tåget. Del är glesbygdskommunerna som förlorar de arbetstillfällen som las bort.

Nr 70

Torsdagen den 2 februari 1978

Allmänpohtisk debatt

109

Nr 70

Torsdagen den 2 februari 1978

Allmänpolitisk debatt

110

därför att några alternativa arbetsuppgifter finns inte där.

I budgetpropositionen, bil. 9, framhåller man bl. a. - kommunikationsministern gjorde det också tidigare här i dag - att personirafiken på järnväg har ökat under senare år. Den relativt största ökningen har noterats på avstånd över 200 km och torde bl. a. ha berott på förbättrade tågförbindelser mellan större tätorter. Man konstaterar också atl persontrafikens utveckling blir beroende av kvaliteten och priset på de irafiktjänster som Järnvägen kan erbjuda i konkurrens med personbilar, bussar och flyg.

Ja, just det. Men samma "naturiag" gäller naturiiglvis i lika hög grad på de mindre bandelama som på de stöue. I samma utsträckning som persontrafiken ökar i och med förbällringar i altrakliviteten, så minskar den om attraktiviteten försämras. Och del är delta som sker i alltmer accelererande grad på de mindre och olönsamma bandelarna, vilket alltså medför all dessa bandelar blir allt mindre lönsamma för varie år. Man frågar sig onekligen vad det är för konsekvens i att msla upp huvudbandelarna, så alt de medger en hastighet av 160 km/tim. samtidigt som banunderhållet på småbanorna minskas, så alt del endast går att köra med 60 km/tim. Där skärs personalstyrkan också ned så kraftigt atl rälsbussföraren själv kommer atl fl sköta fällningen av bommarna vid vissa vägkorsningar! Detta är, herr talman, en utveckling som uppfattas som en utmaning i de bygder det gäller.

Det är alltså med en viss bitterhet man konstaterar att de s. k. olönsamma delarna av SJ:s verksamhet blir ännu mer olönsamma för varie år som går. Man frågar sig: Har dessa getts en ärlig chans alt utvecklas? Vad hade hänt om man fltt nyare och bättre motorvagnar, om man hade haft en bättre marknadsföring, en bättre samordning med övrig trafik? - för atl bara la några exempel. I dag kan ju inle ens samma biljett gälla på låg och buss på samma sträcka faslän del är fråga om slalliga förelag i båda fallen.

Och vilka grunder har man för beräkningen av lönsamheten? Är det exempelvis rimligt all en över 20 år gammal molorvagn, som är betald och avskriven för länge sedan, skall debiteras med 10 kr./mil enbart i underhållskostnad, alltså drift- och personalkostnader undantagna?

Jag kommer från ell län - Värmlands län - där vi kämpar lill nära nog sista blodsdroppen för vartenda jobb och där vi värjer oss för vaoe åtgärd som kan bidraga lill alt försvåra vårt redan fömt ansträngda sysselsättningsläge. Vårt län har också myckel glesbygd med stora avstånd, där många människor är starkt beroende av de kollektiva trafikmöjligheter som står lill buds. Det är därför som vi har reagerat så hårt på de här aviserade förändringarna av SJ:s verksamhel. Det är därför vi har reagerat på förslaget till ny styckegodsorganisation - som medför dels alt ett stort antal SJ-anslällda blir utan sina jobb, dels de försämringar som de högre fraktkostnaderna kommer all innebära för företagen utanför lerminalorterna.

Det är därför vi reagerar då det gäller ett minskat öppethållande vid järnvägsstationema, när det gäller minskal banunderhåll osv., allt åtgärder som minskar antalet anställda vid SJ samtidigt som servicen minskar för väldigt många människor - en service som redan fömt är minimal i många fall.

Som exempel kan jag nämna järnvägssträckan Åriäng-Arvika, där de försämringar i lågtider och indragningar som har aviserats bl. a. skulle medföra myckel stora svårigheter för årjängsborna atl exempelvis kunna besöka anhöriga på sjukhuset i Arvika. Det skulle även medföra myckel slora försämringar för den studerande ungdomen. Nu har enligl uppgift den regionala lågledningen lyssnat på den lokala opinionen och ställt i utsikt inle fullt så extrema förändringar, men det återstår fortfarande alt se vad slutprodukten blir.

Del är också med stor tillfredsställelse vi noterar att kommunikationsministern har ingripit och stoppat en del av SJ:s planerade indragningar- vilket enligl kommunikalionsministems uttalande måste innebära all SJ i stort sett skall behålla trafiken på nuvarande järnvägsnät. Jag kan inte nu bedöma hur myckel i övrigt som på detla sätt räddats undan SJ:s mer eller mindre vilda framfart - i och för sig en följd av den stora prutning som skedde på SJ:s äskanden - men att döma av de medel som ställts i utsikt torde del röra sig om en ersättning som läcker knappt hälften av vad SJ har äskat på den olönsamma verksamheten. Då återstår fortfarande mycket av den aviserade nedrustningen. Och frågorna finns kvar: Vilka stationer skall stängas eller fl minskal öppethlllande? Hur mycket banunderhåll skall skäras ned? Vilka människor skall friställas eller omplaceras? Och hur blir del med styckegods-organisationen - inryms den i kommunikationsministerns planerade brandkårsräddning? Vi är många i del här landet som hoppas del, liksom vi hoppas att kommunikationsministern tillgodoser kraven i de många motioner till årets riksdag där det begärs att regeringen fryser SJ:s hela verksamhel på ungefär den nivå vi har i dag i väntan på den nya trafikpolitiska propositionen.

Jag skall till sist ta upp ytieriigare en sak, som jag hoppas all kommunikationsministern har synpunkter på. Det gäller de nya direktiv som utredningen om postgirots verksamhet har fltt och som går ul på all pröva möjligheterna för affärsbankerna att från postgirot la över samhällets in- och utbetalningar av barnbidrag, pensioner och skatteinbetalningar. En sådan utveckling kommer att innebära myckel svlra konsekvenser för postverket, som i dag finansierar en myckel stor del av olönsamma serviceuppgifter just via dessa arbetsuppgifter. Försämras postverkels lönsamhet kommer också detla atl gå ul över glesbygden med en minskning av den service som i dag utförs av bl. a. lantbrevbärare och postkontor. Det kommer också att innebära en minskad sysselsättning inom postverket.

Min fråga till kommunikationsministem skulle alltså hell enkelt bli: Vilken är den egenUiga avsikten med den plötsligt ändrade inriktningen på den här utredningen?

Nr 70

Torsdagen den 2 februari 1978

Allmänpolitisk debatt

Kommunikationsministem BO TURESSON:

Herr talman! Det var många frågor del där. Jag skall försöka svara på en del och böriar då med några av Elvy Nilssons.

Hon friågar först om SJ kommer atl fortsätta sin extrema och vansinniga nedläggningspolitik. Jag vill då bara säga att under de 16 månader som jag har

III

Nr 70

Torsdagen den 2 februari 1978

Allmänpolitisk debatt

112

varit ansvarig för kommunikationsdepartementets verksamhet har del inte lagts ned några järnvägar mer än en smalspårig bana på några kilometer mellan Vadslena och Fågelsla på Öslgötaslätlen och en smalspårig bana i Uppland, som emellertid samtidigt ersattes med en normalspårig.

Nej, Elvy Nilsson, den slora nedläggningsperioden var 1960-lalel,och den kan man knappast göra den nuvarande regeringen ansvarig för.

Jag vill också erinra om det beslut som regeringen fattade för i dag en vecka sedan, torsdagen den 26 Januari delta år. Det var i viss mån en historisk dag, eftersom det veterligen är första gången regeringen gjort elt så genomgripande ingrepp i SJ-förvaltningen. Det gjorde vi därför atl vi ansåg - precis som flera talare gjort här i dag - att de aviserade indragningarna av trafikservice och -utbud stred mot de regionalpolitiska målsättningarna och därför inte borde genomföras.

Detla innebar i och för sig ingen kritik - det har Jag sagl offentligt genom televisionen - av SJ-ledningens månande om SJ:s ekonomi. SJ-ledningen skall naturiiglvis, som man gör, försöka fl inkomster och utgifter atl gå ihop. Det var ett politiskt beslut som regeringen fattade och som innebär atl indragningar inte flr ske på detla sätt. Men vi skall naturligtvis gå lill riksdagen och begära medel för alt kompensera den resultatförsämring som beslutet innebär.

Sedan sade Elvy Nilsson att motorvägnarna är dåliga. Ja, men det är dock så atl de har blivit allt sämre under den gamla regeringens tid, och då fattades inga beslut om nya motorvägnar. Det är under den nya regeringens lid som vi har salt i gång med att anskaffa nya motorvagnar.

Ni klagar över all vi i den nya budgeten har prutat på en del anslagsäskanden, bl. a. från SJ. Del ärju ingen sensationell nyhet; så har alllid skett och så måste det gå till. Man måste väga olika behov i samhället mot varandra. Del har tidigare föranlett riksdagsmän från de nuvarande regeringspartierna att i motioner yrka på ökningar av bl. a. SJ:s invesleringsanslag. Under den gamla "lotteririksdagens" tid lyckades man vid ett par tillfällen fl igenom sådana förslag och ökade därmed på de anslag som regeringen hade föreslagit och som man ansåg vara alltför knappa.

Elvy Nilsson talade om det galna i atl gamla motorvägnar belastar ekonomin genom all de kostar 10 kr. per mil i underhåll - hon tyckte del var konstigt alt gamla motorvägnar skulle dra en sådan kostnad. Del är väl ganska naturiigt; ju äldre elt fordon är desto större blir underhållskostnaderna. Del är därför vi skall skaffa nya nu - de som vi har har blivit väldigt gamla och slitna.

Beträffande frågan om tilläggsdirektiven lill ulredningen om postgirot har jag kanske inte så myckel all säga. Del ligger inom ekonomiministerns område, eftersom bankväsendel och därmed även PK-banken lyder under honom. Del är dock bara fråga om tilläggsdirektiv lill en uiredning. Några ställningstaganden har självfallet inte gjorts. Ulredningen arbetar vidare, dess resultat kommer att remissbehandlas och så småningom kommer regeringen all ta ställning till förslagen. Vad dessa kommer all leda till vet inle jag för dagen. Jag hoppas emellertid i likhet med Elvy Nilsson att de inle skall leda

till någon försämring av den utomordentligt goda service som postgirot i dag ger oss och inle heller av den service som t. ex. de av Elvy Nilsson nämnda lanlbrevbärarna ger.

Två frågor har både Elvy Nilsson och Rolf Sellgren ställt. Den ena frågan gäller vilka åtgärder jag ämnar vidta med anledning av SJ:s aviserade ändringar i styckegodstrafikens organisation och taxor. Elvy Nilsson erinrade om alt jag i en inlerpellationsdebatt med anledning av en fråga av henne strax före Jul sade att om följderna av en ändrad styckegodstrafik strider mot regionalpolitiska målsättningar kommer regeringen all överväga ålgärder för all mildra verkningarna. Jag kan upprepa samma sak i dag. Alt regeringen ännu inte har tagit ställning till om några åtgärder skall vidtas och i så fall vilka beror på alt del ännu inle finns någol ärende hos regeringen. SJ har inte fattat något beslut. Vi kan alltså inte fullständigt bedöma den frågan i dag. Men så fort vi har möjlighet lill det kommer vi självfallet atl överväga om regeringen skall vidta några ålgärder och i så fall vilka.

Den andra frågan som Elvy Nilsson och Rolf Sellgren har ställt är när en sammanhållen trafikpolitisk proposition kan väntas. Jag borde naturiiglvis efter fjolårets erfarenheter vara försiktig med att precisera mig på den punkten, men eftersom jag redan på förmiddagen i dag i ett frågesvar fann mig böra nämna en tidpunkt skall jag gärna upprepa den nu. Det är min förhoppning alt sedan trafikpolitiska utredningens slutbetänkande, som kommer i april månad detla år, har remissbehandlats skall vi kunna lägga en trafikpolitisk proposition i slutet av detta år.

Nr 70

Torsdagen den 2 februari 1978

Allmänpolitisk debatt

ELVY NILSSON (s) kort genmäle:

Herr lalman! Jag lackar framför allt för del sista beskedel. Den som väntar på något gott väntar aldrig för länge. Vi hoppas all den här propositionen när den kommer verkligen innehåller det goda som vi vänlat på så länge.

Del är i och för sig riktigt all den nya regeringen inte har dragit in några jämvägslinjer. Men de andra inskränkningar man gör kan på sikt vara lika förödande för trafiken på dessa bandelar. Man stänger stationer, man inskränker öppelhållandetiderna på stationerna, man minskar banunderhållet, så att restiderna på gmnd av hastighetssänkningama blir avsevärt mycket längre, och man har t. o. m., som jag sade i mitt anförande, aviserat att molorvagnsförama själva skall fl gå ur vagnen och fälla ned bommarna vid vägkorsningarna. Sådana åtgärder betyder på sikt oerhört mycket för trafiken på dessa bandelar.

Att jag ifrågasatte om det var riktigt att debitera så mycket som 10 kr. per mil i underhållskostnader för de här gamla vagnarna, som väl är avskrivna för länge sedan, skedde mot bakgmnden av en uppgift som jag fått alt vagnarna bara tas in för smörining en gång i veckan eller någonting sådant. Jag kan inle bedöma om detta är tillräckligt, men jag ifrågasatte om man verkligen gjort rikliga bedömningar i detla avseende.

Sedan vill jag också passa på att nämna att vi i vår stora trafikpolitiska motion har äskat ytteriigare 175 milj. kr. för anskaffning av nya motorvagnar. Vi hoppas atl regeringen ställer sig positiv lill delta förslag, så all vi så fort som

113

8 Riksdagens protokoll 1977/78:70-71

Nr 70

Torsdagen den 2 februari 1978

Allmänpolilisk debatt

möjligt kan ersätta de gamla motorvägnarna.

Det som oroar när del gäller dessa tilläggsdirektiv är atl man går in och petar i en utredning och där vill inrikta sig på den lönsamma delen av poslens verksamhet, som i stor utsträckning svarar för finansieringen av den olönsamma verksamheten.

Kommunikationsministern BO TURESSON:

Herr talman! Omjag vore dislriklschef vid SJ eller t. o. m. generaldirektör och chef för statens järnvägar skulle Jag naturiiglvis ha möjlighet att ingripa och bestämma i detalj om en station skall vara öppen eller slängd, om molorvagnsförama skall stanna och fälla ned bommarna, osv. Nu är jag bara kommunikationsminister och har mycket små möjligheter alt ingripa i sådana här detaljfrågor.

ELVY NILSSON (s) kort genmäle:

Herr talman! Det är väl ändå kommunikationsministern som är den högste ansvarige för den här verksamheten, och del är kommunikationsministern som anvisar de medel som SJ får till sitt förfogande. Det är just den otillräckliga medelsanvisningen som gör alt man inom SJ anser sig vara tvungen atl företa de här förändringarna.

I milt förra inlägg glömde jag all göra en kommentar när det gäller siyckegodstrafiken. Kommunikationsministern sade att del i detla avseende ännu inle ligger någol ärende på regeringens bord. Men enligt planerna skall den nya verksamheten komma i gång vid halvårsskiftet. Planeringen när del gäller personalen är redan i gång, och de anslällda är ålagda atl jobba efter den tidtabellen. Jag vet inle i vilket skede som del här ärendet kommer på regeringens bord, men jag anser alt man här inte kan vänta, eftersom förberedelsearbetet redan är i full gång. Entreprenadhandlingar har skickats ut, och hela verksamheten förbereds nu i de olika regionerna. Man kan heller inle vara ovetande i kommunikationsdepartementet om vilka verkningarna kommer atl bli. Jag lycker atl det är märkligt om regeringen inle skulle finna någon möjlighet atl ingripa innan ärendet formellt ligger på regeringens bord.

Kommunikationsministern BO TURESSON:

Herrialman! Tyvärr, Elvy Nilsson,är det inte jag som anvisar pengar vare sig till SJ:s drift eller till någol annal, utan del är riksdagen. Visst känner jag oro för följderna av den omläggning av siyckegodstrafiken som planeras, oro därför atl det kan komma all kollidera med regionalpolitiska målsättningar. Jag sade della i milt huvudanförande och hade bl. a. det som ell skäl för att jag anser del angelägel alt trafikpolitiska ålgärder samordnas med regionalpoliliska. Men det är kanske lilel mycket begärt atl jag redan i dag skall kungöra vilket beslut regeringen kommer alt falla om några veckor.

114

Andre vice lalmannen anmälde alt Elvy Nilsson anhållit atl lill protokollet få antecknat alt hon inle ägde räll lill ytieriigare replik.

INGEMAR KONRADSSON (s):

Hert talman! Flera talare har nu i den allmänpolitiska debatten beskrivit arbelsmarknadsproblemen i sina respektive hemlän och ställt krav på regering och riksdag om särskilda ålgärder för alt fl i gång näringsliv och sysselsättning.

Också i Örebro län har vi all anledning alt hysa oro inför framtiden. Under lång lid har det varit en negativ utveckling inom industrin, och just nu hotas sysselsättningen inom gruv- och specialstålinduslrin.

Socialdemokralerna från Örebro län har i en motion lagit upp de här problemen och ställer krav på särskilda åtgärder för att trygga sysselsättningen. Vi flr tillfälle atl återkomma i den här frågan vid molionsbehand-lingen. I stället vill jag ansluta mig lill den nu pågående debatten om kollektivtrafiken och dess betydelse fören gynnsam regional utveckling, för trafiksäkerhet och energihushållning.

Samhällsutvecklingen medför starkt ökade resbehov, men dessa ökade resbehov flr inle ensidigt tillgodoses genom en ökning av privatbilismen på kollektivtrafikens bekostnad. Naturiiglvis har bilen en viklig funktion i kommunikationerna, men del skulle vara en djupt orättfärdig utveckling om många människor utestängdes från service, arbele och fritidssysselsättningar på grund av brist på en grundläggande samhällsgaranlerad kollektivtrafik.

I dag sker den hell övervägande delen av resandet med personbil. Bilen har urholkat de ekonomiska förulsällningarna för att bedriva en lönsam kollektivtrafik. Nästan all lokal och regional busstrafik är olönsam, och 60 96 av järn vägsnätel får statsbidrag för all läcka föriusterna. Den ytterst splittrade ägarstrukturen inom busstrafiken och frånvaron av ett enhetligt huvudmannaskap har giort det myckel svårt atl komma till rätta med problemen.

Bilismen har orsakat stora miljö- och framkomlighelsproblem i framförallt tätorterna, och den har medfört ett stort antal trafikolyckor. Under 1973 beräknades samhällets kostnader för trafikolyckor lill 2,9 miljarder kronor.

Hela den här problemaliken har belysts i fiera utredningar, som lagts fram under 1975 och 1976. Dessa skulle ligga som grund för en genomgripande reform på trafikpolitikens område, men reformen har fördröjts och förhalats av den nya regeringen.

Kommuner och landsting har föreberell sig på alt la ell ökat ansvar för kollektivtrafiken, men Just ansvarsfrågorna tillsammans med praktiska svårigheter i genomförandet har varit en effektiv spän mot utvecklingen. I flertalet län avvaktar man med spänning kommuniklionsminislerns nu återigen aviserade proposition om ändringar i trafiklagsliflningen. Jag vill för min del rekommendera kommunema och landslingen all vänta ett tag till.

Erfarenheten från Örebro län, där vi nu böriar reda ut de här problemen, visar att det är ytterst invecklat och svårt att inom ramen för nuvarande lagstiftning bygga upp en bättre kollektivtrafik och genomföra prisbilliga periodkort.

Efter en preliminär överenskommelse i måndags har vi förhoppningen att

Nr 70

Torsdagen den 2 februari 1978

Allmänpohtisk debatt

115

Nr 70

Torsdagen den 2 febmari 1978

Allmänpohtisk deball

få periodkortsreformen att gälla för bussar inom hela länet. Men det är efter långvariga och besväriiga förhandlingar med slora personella och ekonomiska insalser som vi lyckats nå resultat. Inte minst de statliga trafikutövarna har varit elt hinder i förhandlingarna. Dessutom har det inle gått atl träffa uppgörelse med SJ om rabattkortets giltighet på järnväg, och del är en stor brisl. Våra erfarenheter är atl ett länskorl utan Järnvägens medverkan överflyttar Irafik från spår lill landsväg-pålrafikdelenÖrebro-Kumla-Halls-berg har vi nu en myckel kraftig övergång från pendeltågen till busstrafiken. Därför är det anmärkningsvärt all inle SJ ser sin chans och ingår i en samordnad regionaltrafik. En sådan samverkan skulle ge människorna bättre valmöjligheter och SJ ett bälire resandeunderiag. Enligt min mening måste den aviserade proposilionen innehålla anvisningar om en samverkan mellan landsvägs- och spårbunden regional irafik.

Om kommuniktionsminislern menar allvar när han säger all en tillfredsställande trafikförsörining åt alla inte kan garanteras på annat sätt än genom samhällets försorg och inom ramen för den kollektiva trafiken, så är det nödvändigt all den nu aviserade proposilionen innehåller reella instrument för all enkelt och praktiskt kunna genomföra denna trafikpolitiska målsättning. Det behöver inle vara regleringar i någon negaliv betydelse.

Vad vi behöver är:

1. Ett enda trafiksystem för varie län, så atl konstmerade skillnader mellan
lokal och regional trafik försvinner.

2. En huvudman som kan samordna och effektivisera verksamheten och som dessutom är innehavare av trafiktillstånden.

3. Ett förenklat statsbidragssystem.

4. En skiljenämnd som snabbt och enkelt kan lösa ersättningsfrågor.

5. Ett system som gör att järnvägen kan samordnas med den övriga regionallrafiken, och del gäller i särskilt hög grad taxesamordningen.

Alla de här fem bitarna är nödvändiga för en rationell hantering av kollektivtrafiken ute i länen. De är fömtsättningen för ett effektivt utnyttjande av fordonsparken, för möjligheten till kostnadsutjämning mellan lönsamma och olönsamma delar i trafikarbetet och för möjlighelerna att utkräva ell politiskt ansvar för innehållet i kollektivtrafiken.

Jag lycker all det vore värdefullt om kommunikationsministern kunde bekräfta alt de här bitarna kommer med i proposilionen. Då finns det också anledning all rekommendera kommuner och landsting all inle vänta längre.

116

Kommunikationsministern BO TURESSON:

Hert talman! Om Ingemar Konradsson hade lyssnat på vad jag sade i milt huvudanförande skulle han ha funnil att flertalet av de delar som han önskade skall vara med i den nya Irafikpoliliken förordade jag i del anförandet.

INGEMAR KONRADSSON (s) kort genmäle:

Herr talman! Om Jag uppfattade kommuniklionsminislerns huvudanförande rätt, så kommer inte frågan om en taxesamordning mellan Järnvägs-och landsvägstrafik aU ingå i propositionen. Del är en myckel stor brist, som inte bara drabbar människorna utan också drabbar underiaget för SJ:s trafik och på sikt kommer att minska möjlighelerna för den verksamheten ytteriigare, dvs. krav kommer ganska snabbt atl uppstå på flera indragningar av Järnvägstrafik.

Nr 70

Torsdagen den 2 febmari 1978

Allmänpohtisk debatt

RUNE JOHNSSON i Mölndal (c):

Herr talman! Under den allmänpolitiska debatten förra året berörde jag någol sysselsättningen i Göteborgs och Bohus län och främst då sysselsättningen inom fisket och därmed sammanhängande industrier, konservfabriker, bålvarv, vadbinderier och isverk. Det rådde vid detla tillfälle mycket stor osäkerhet om vad som skulle bli följden för svenskt fiske av de olika fiskegränsulflytlningar som företagits av såväl Norge som EG-länderna. Sillfiskestoppel i Nordsjön var en annan mycket oroande bestämmelse som såväl svenskt yrkesfiske som konservindustri fmktade skulle bli ödesdigert för verksamheten under 1977. Som väl var besannades dock inte dessa farhågor. Den minskning av sillflngsterna som sillstoppel i Nordsjön medförde förändrade prisbilden för sill och sillprodukter inom EG-markna-den, och eftersom Danmark alltid har varit huvudmotlagare för den svenskflngade sill som direkllandals i utlandet och den färska fisk som exporterats från Sverige erhöll de svenska fiskarna under 1977 ett någol bättre ekonomiskt utbyte fören mindre kvantitet sill än vad som tidigare varil fallet. Detta är dock en företeelse som kan vara av ganska kortvarig natur. När sillfiskestoppel i Nordsjön hävs kommer störte kvantiteter sill alt utbjudas på EG-marknaden med kraftiga prisfall som följd. I en sådan situation kommer del svenska fisket all åter fl kämpa med en försäljning av framför allt smlsill till låga priser.

En fondering av inkomster från relativt goda år lill i inkomsthänseende svaga år skulle därför innebära ett visst mått av ökad ekonomisk trygghet för yrkesfisket. En bidragande orsak till atl 1977 blev ett bälire år för yrkesfisket än vad man kunnat förvänta sig var givelvis de statliga stödåtgärder som insattes under året. Under åren 1976 och 1977 genomfördes i samarbete mellan arbetsmarknadsstyrelsen och fiskerisiyrelsen tillfälliga sysselsättningsskapande åtgärder för fiskare och fiskefartyg som drabbades av flngstbegränsningar. Under de båda åren engagerades fiskare och fiskefartyg underen lid motsvarande 120 bålmånader och 811 manmånader.

I och med delta beredskapsobjekt, som gick ut på all insamla fiskeribio-logiskl material och utföra provfiske inom områden där fiske ej fömt bedrivits, med delvis andra redskap än vad som tidigare använts, har värdefulla erfarenheter vunnits, samtidigt som fiskelrycket lättat i områden där fiske varit tillåtet, t. ex. i Kattegatt.

Trots ett någol bättre år i ekonomiskt avseende för fisket har ändå fiskarkåren på västkusten under 1977 minskat med 168 personer. Detta

117

Nr 70

Torsdagen den 2 febmari 1978

Allmänpolilisk debatt

sammanhänger med den relativt höga medelåldern inom näringen. Rekryteringen av unga fiskare måste därför stimuleras, om vi i fortsättningen skall kunna behålla en stam av yrkesfiskare som såväl Bohuslän som landet i övrigt behöver.

Som jag tidigare framhållit är del många problem, inle bara ekonomiska, som måste lösas om fiskarkåren skall kunna leva vidare i Bohuslän. Vi har lokaliserings- och boendeproblem. Det är svårt för unga fiskare atl i konkurrens med sommargäster kunna köpa centralt belägna boningshus och sjöbodar i fiskesamhällena längs västkusten, och vi har en sedan många år stadigt försämrad kommunikalionsservice såväl när del gäller låg som bussförbindelser med centralorterna.

De gamla basnäringarna i Bohuslän -Jordbruk, fiske och stenindustri - har drabbats hårt under många år,och för stenindustrin ser det ul som om del inle skulle finnas någon möjlighet till fortsatt verksamhet av någon betydelse. Under tidigare epoker i Bohusläns historia har stenarbetarna vid nedgång i stenindustrin övergått till fiske. Jag vill avslutningsvis uttrycka den förhoppningen alt fisket skall kunna leva vidare som en självständig näring, vilken vid sysselsältningssvårigheier i andra branscher kan bereda arbetstillfällen för friställda, så att vi även i framtiden kan ha en levande kust och en levande skärgård, lill glädje för såväl åretruntboende som sommargäster från övriga delar av Sverige.

Under detla anförande övertog tredje vice talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

118

TORKEL LINDAHL (fp):

Herr talman! Jag vill börja med alt instämma i vad Rune Johnsson i Mölndal sade. Det var ju sådant som jag tror att alla bohuslänningar kan instämma i.

Sedan vill jag ta upp ett par saker som bl. a. rör fisket. Vi har under de senaste åren känt av svårigheter all fl avsättning för konsumlionsfisken. Jag kan där peka på den roll som kötlsubvenlionerna spelar. Vi subventionerar ju nu fläskkött så all del blir ganska billigt och attraktivt, men vi gör ingenting för all hålla nere fiskpriserna. Resultatet blirall fisken ärsvårsåld. I en del fall går fisken till svinfoder. Man äter med andra ord upp fisken i form av fläskkött senare, därför all det är subventionerat och alltså billigare. Men det ärju en hell galen ordning. Jag hoppas verkligen all vi skall kunna fl någon rättelse i det fallet.

Ell annat problem, som också Rune Johnsson i Mölndal var inne på, är den oro som i dag råder beiräffande fiskegränserna och, framför allt, tillgången på fisk i framtiden. Vi har i dagarna kunnat läsa om EG:s problem och att del har varit svårt atl träffa ett ordentligt avtal på gmnd av den kaotiska situation som f n. råder i EG. Det är naturiiglvis omöjligt för den svenska regeringen att lösa EG:s problem, men det finns ändå all anledning att ligga på där och inle bara låta det gå som det går.

Sedan bör det också undersökas vilka möjligheter det finns att säkra

kustnäringarnas fortbestånd. Del bör sålunda göras en ordentlig undersökning av utsikterna för fiskodling. Sådan odling är kanske någonting som går bäst på ostkusten och i insjöarna, men även västkusten borde kunna vara lämplig i vissa fall. Praktiska försök har visat att det finns myckel stora förutsättningar alt där odla musslor och ostron, och det är tänkbart att även andra typer av odling kan vara ekonomiskl lönande. Men det behövs pengar till en försöksodling, om man skall kunna nå något resultat.

Herr talman! Efter detta vill jag övergå till en helt annan sak. Vi har här i kammaren i dag bl. a. diskuterat frågan om en eventuell nordisk satellit för TV-sändningar. Den idén har mött ganska hårt motstånd på vissa håll. Men vad skulle en sådan satellit betyda? Ja, enligt min mening skulle den innebära Slörre chanser för oss att se vad som händer i de andra länderna, och vi skulle få ell slörre antal program atl välja på. Vi behövde då inle vara låsta lill del programutbud som Sveriges Radio väljer att ge oss. Det skulle befrämja nordismen, ge tittarna ell slörre utbud och en stöue valfrihet. Jag skulle vilja säga att det motstånd som finns är av ren förmyndarkaraktär. Det är gubevars inle svenska organisationer eller Sveriges Radio som har suttit och bestämt vilka program vi skall fl se utan några andra, och därför finns det Slora risker atl titlarna väljer något olämpligt program. Herr talman! Jag tror faktiskt alt titlarna är så pass förnuftiga all de väljer de program som de själva föredrar.

En tredje sak - någonting som har inträffat de allra senaste dagarna, vi läser om det i tidningarna i dag. Det är det fruktansvärda tilltaget - som en del vansinnesmänniskor gör sig skyldiga till - atl förgifta apelsiner, dvs. atl för all komma åt en motståndare göra sådana saker all man utsätter små barn i tredje land för risken att förgiftas. DeUa är någonting oerhört. Att saken också kan ha allvariiga återverkningar för Israels ekonomi står hell klart, om man vet vilken betydelse citrusfmkierna har i Israel.

Av oss som lever i de demokratiska staterna krävs det verkligen atl vi försöker sätta stopp för delta. Det är kanske svårt, men lål oss åtminstone arbeta för alt det inte skall fl de avsedda effekterna. Jag har i dag för kort tid på mig, herr talman, föratt kunna komma med några konstruktiva idéer, men man kan rikta en direkt uppmaning lill regeringen atl söka samarbete med andra regeringar för atl stoppa det här och finna metoder atl hålla Israel skadeslöst för delta illdåd som begås av vissa människor.

Nr 70

Torsdagen den 2 februari 1978

Allmänpolilisk deball

HANS WACHTMEISTER (m):

Herr talman! Jag hoppas atl den talrika åhörarskaran - alla tre - inle blir alltför gramse på mig, om jag något förkortar miU anförande och inte utnyttjar de 15 minuter som har blivit mig tillmätta.

Jag skall i alla fall börja med Cato den äldre. Han skrev ungefär 200 år före Kristi födelse en jordbrukslära, där han bl. a. varnade för atl köra med hjulfordon över ömtåliga marker, likaså för all driva kreatur över sådana marker. Han hade kommit underfund med all naturen inte lät sig behandlas hur som helst. Det gällde att inte släppa erosionen lös i någon form. Catos varningsord förklingade ohörda, och det skulle inle förvåna mig ell dugg om

119

Nr 70

Torsdagen den 2 februari 1978

Allmänpolitisk debatt

120

en romare någonstans i bakgrunden avspisade honom genom atl fnysa fram ordet "domedagsprofet". Så gick del också som det gick. Medelhavsländernas skog är så gott som helt borta, och på flera ställen ligger öknen på lur för att ytterligare flytta fram sina positioner.

Hur är det i dag då, 2 000 år efter Cato? Nu har väl vår ökade bildning medfört en bättre hushållning med naturens resurser. Nej, tyvärr ägnar vi oss med iver ål all för vår egen bekvämlighets skull göra slut på vad som inle återskapas. Jag behöver väl bara peka på all vi på knappt 150 år har lyckats atl i del närmasle tömma under miljoner och åter miljoner år sparade oljetillgångar. All måttfullhet tycks vara bannlyst i de här sammanhangen, och förespråkarna för en mera långsiktig hushållning med naturresurserna flr ständigt och jämt höra all de är domedagsprofeler.

Samtidigt kanjag inle låta bli atl fråga mig, om vi inte ibland när det gäller vår miljövård silar mygg och sväljer kameler. Ett sådant bekämpningsmedel som t. ex. DDT, som försiktigt använt knappast kan vara så fariigt, tolalförbjuds. När det gäller skogsbrukels planteringar rör det sig om så små mängder som elt hundradels gram per kvadratmeter en gång vart åttionde till hundrade år. Men vad har man gjort åt allt nedfall av svavel och tungmetaller som följer av olje- och koleldningen?

Del är allt inle myckal det. Ibland undrar man nog, när man hör kemisterna tala om alla gifter i naturen, om dessa verkligen är nya - om de inte alllid funnits men först nu tack vare förfinade mätmetoder kunnat fastställas. Del vore bra skönt, om man kunnat slå sig lill ro därmed, men så enkelt är det tyvärr inte, i vart fall inle för den som bor i ett försurningsområde och ser hur den ena insjön efter den andra blir livlös.

Visst kan kalkning vara elt botemedel, men därmed kan vi bara nå försvinnande små arealer. Vi måste fl bukt med föroreningarna vid källan, och all energin därigenom blir dyrare flr vi finna oss i.

Vi kan hell enkelt inte fortsätta all förgifta vår miljö som hittills. Del är väl ännu inte fullt klarlagt, om försurningen medför en nämnvärd minskning i skogs- och Jordbmksproduktionen, även om vissa tecken lyder därpå, men om så skulle påvisas vara fallet, torde brukarna med rätta kunna kräva ersättning av statsmakterna.

Jag vågar påstå, atl del i dag allt överskuggande problemet är alt få bukt med nedfallet, för vad tjänar all social välfärd lill, om vi gör jordklotet obeboeligt? Problemet är, som väl är, inle olösligt, men då måste vi ulan dröjsmål gripa oss an därmed, i vårt eget land och i samarbete med andra länder utanför våra gränser.

Vad beträffar problemet med överexploateringen av våra naturresurser tror jag atl också det kan lösas genom lilel slörre ansvarskänsla gentemot våra efterkommande i femte och sjätte led - eller är del att spänna förväntningarna för högl? Kanske kan i alla fall den utredning om hithörande frågor som jordbruksministern signalerat visa vägen.

Herr lalman! Mitt anförande böriade Jag med Cato den äldre. Låt mig sluta cirkeln genom atl återvända lill honom ett tag. Han har väl inte så myckel gått lill eflerväriden som författare av läroboken De agri cultura som fastmera för

atl han avslutade varie tal i senalen, vad det än handlat om, med atl yrka på Kartagos förstöring. Jag tror, all alla de av oss här i kammaren som är verksamma inom skogs- och jordbmk behöver la lärdom av Catos envishet, men vi behöver ju inle vara lika blodtörstiga. Om Cato såg Karlagos förstöring som ell villkor för romauikets utveckling, är för oss undanröjandet av jordbrukets kreditsvårigheler ell lika oeftergivligt villkor för vår närings framlid. Under en lång följd av år har hypoteksföreningarna hållils på svältkost medan andra grenar av vårt näringsliv blivit gynnsammare behandlade. Alt man under de senaste åren kunnat skönja en någol positivare inställning lill jordbmkets försörjning med långa krediter har inle varil nog för alt inhämta den slora eftersläpningen. Alltså: Jordbmkets kreditförsörining måste ordnas!

Nr 70

Torsdagen den 2 februari 1978

Återkallelse av motion

På förslag av tredje vice lalmannen beslöts all kammarens förhandlingar skulle fortsättas kl. 19.30.

§ 13 Anmäldes och bordlades

Proposition

1977/78:90 om ändring i utlänningslagen (1954:193), m. m.

§ 14 Anmäldes och bordlades

Förslag

1977/78:13 Fullmäktiges i riksbanken förslag om disposition av riksbankens

vinstmedel för år 1977

§ 15 Återkallelse av motion

TREDJE VICE TALMANNEN:

I skrivelse av den I februari till kammarkansliet har Ella Johnsson och Svea Wiklund återkallat den av dem väckta motionen 1977/78:465 om statsbidraget vid förändring av järnvägssträckning.

Jag har därför avskrivit denna motion.

Skrivelsen lades till handlingarna.

§ 16 Anmäldes och bordlades Motioner

1977/78:1723 av Lennan Bladh 1977/78:1724 av Åke Gillström m.fl. 1977/78:1725 av Ingemar Hallenius och Stina Eliasson 1977/78:1726 av Margot Håkansson 1977/78:1727 av Rolf Rämgård

med anledning av proposilionen 1977/78:85 om nytt statsbidrag lill grundskolan m. m.

121

Nr 70 1977/78:1728 av Olle Wästberg i Stockholm m.fl.

Torsdagen den ' anledning av propositionen 1977/78:90 om ändring i utlänningslagen

2 febmari 1978 (1954:193), m.m.

Anmälan av inter
pellation § 17 Anmälan av interpellation

Anmäldes och bordlades följande interpellation som ingivits till kammarkansliet

den 2 februari

1977/78:126 av Eric Enlund (fp) till budgetministern om riksskatteverkets anvisningar för värdering av förmånen av fri bil:

Enligl skalleverkets deklaralionsupplysningar för löntagare m. fl. skall värdet av fri eller delvis fri bil tas upp för beskattning till vissa schablonbelopp. Värderingen skall göras med hänsyn lill bilens sloriek, försäkringsklass och prisklass, dvs. anskaffningspris för senaste årsmodell.

Jämkning kan göras om användningen i tjänsten sker i sådan utsträckning all bilen "endast i ringa omfattning" kan användas under fritiden. Däremot får jämkning inte ske enbart av den anledningen all "bilens faktiska anskaffningskostnad avviker från ca-priset som ny".

För 1978 års taxering kan som exempel nämnas all en åriig privalkörning av 1 500 mil skall värderas lill 8 000 kr. för Fiat 128 och Renault 4, till 8 500 kr. för Peugeot 304 och Saab 96, lill 11 000 kr. för Audi 100 och Saab 99 och lill 14 700 kr. för Mercedes 220/250 och Volvo 264.

Denna värdering läcker i många fall genomsnittlig totalkostnad för avsevärt mer än 1 500 mils åriig körning med nämnda billyper.

En strikt tillämpning av riksskatteverkets anvisningar torde därför ofta leda lill att hela kostnaden för bilen påföres lill beskattning även om bilen endast lill mindre del används för privalkörning. Har bilen anskaffats i begagnat skick kan förmånsvärdet t. o. m. bli avsevärt högre än faktiska totalkostnader.

En sådan tillämpning av bestämmelserna är enligt min mening orimlig. I de fall där totalkostnaden - för avskrivning, skatt, försäkring, drivmedel och reparationer - för bilen redovisas och kostnaden per mil följaktligen är känd, bör värdet av bilförmånen bestämmas med hänsyn till faktisk kostnad för privalkörningen.

Med hänvisning lill det anförda anhåller jag om alt till budgetminislern fl ställa följande fråga:

Hur skall riksskatteverkets anvisningar för värdering av förmånen av fri bil tolkas i de fall då faktiska kostnader kan redovisas?

122

§ 18 Meddelande om frågor

Meddelades atl följande frågor framställts

den 2 februari

1977/78:275 av Eva Hjelmström (vpk) till statsrådet Ola Ullsten om uppehållstillstånden för gäsistuderande, m. m.:

I en motion till årets riksdag har vänsterpartiet kommunisterna tagit upp de gäslstuderandes situation och de diskriminerande bestämmelser som enbart gäller dessa studerande. Bestämmelsema innebär bl. a. att endast mycket penningstarka familjer har råd atl medge studier i Sverige. Bestämmelserna innebär vidare mycket hårda krav på de studerandes studietakt, hårdare än för svenska elever, trots de svårigheter i form av språk m. m. de gäsistuderande har att kämpa emot. Dämlöver kommer den osäkerhet många gäsistuderande tvingas leva under på grund av de långa lidema för beviljande av uppehållstillstånd m. m. Bestämmelserna utgör klasslagar och bör avskaffas. I avvaktan på ett sådant beslut måste emellertid de nuvarande utvisningarna på grund av bestämmelserna snarast upphöra.

Med hänvisning till det anförda hemställerjag att till statsrådet Ola Ullsten fl ställa följande fråga:

Vilka åtgärder avser statsrådet all vidta för alt snarast stoppa utvisningarna av de gäststuderande och snarast möjligt avskaffa de diskriminerande bestämmelserna för gäststudier?

1977/78:276 av Bonnie Bernström (fp) lill statsrådet Britt Mogård om försöksverksamhet med betygsfri intagning till gymnasieskolan:

Inlagningsnämnderna och länsskolnämnden i Örebro län har begärt atl fl genomföra en försöksverksamhet med betygsfri intagning till gymnasieskolan i Örebro län. SÖ har tillstyrkt förslaget, och ärendet ligger nu hos regeringen. Med anledning av della vill Jag fråga statsrådet Britt Mogård: Vilken är statsrådets inställning till begäran om försöksverksamhet med betygsfri intagning lill gymnasieskolan i Örebro län?

1977/78:277 av Lars-Ingvar Sörenson (s) till utbildningsministern om utställ-ningsersältning till konstnärer:

Ännu två år efter riksdagens beslut om utslällningsersällning lill konsl-närema och tillsättandet av en statlig förhandlare i syfte atl träffa överenskommelse med konstnärerna härom har avtal ej kunnat uppnås. Då frågan är av betydande räckvidd förde arbetande och utställande konstnärerna och den akluella kultursituationen, hemställs om utbildningsministerns svar på följande fråga:

Nr 70

Torsdagen den 2 februari 1978

Meddelande om frågor

123

Nr 70 Vilka initiativ i syfte atl undvika ytteriigare dröjsmål med frågans lösning

Torsdagen den kommer utbildningsministern att ta?

2 febmari 1978

______________ § 19 Kammaren åtskildes kl. 17.54.

Meddelande om

frågor '" f""*'"

SUNE K. JOHANSSON

/Solveig Gemert

124