Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1977/78:7

Torsdagen den 13 oktober

Kl. 14.00

Förhandlingarna leddes till en början av tredje vice talmannen.

§ 1 Fyllnadsval till utskott

TREDJE VICE TALMANNEN: De på föredragningslistan uppförda valen är föranledda av all ersättarna för förste vice talmannen Torsten Bengtson resp. Linnea Hörién skall beredas plats i utskott.

Centerpartiets partigrupp har anmält Kersti Johansson som suppleant i utrikesutskottet och folkpartiets partigrupp har anmält Esse Petersson som suppleant i ulbildningsulskollet.

Tredje vice talmannen förklarade därefter valda lill suppleant i utrikesutskottet Kersti Johansson (c)

suppleanl i utbildningsutskottet Esse Petersson (fp)

Nr 7

Torsdagen den 13 oktober 1977

Fyllnadsval till utskott

Meddelande om utskottens presidier

§ 2 Meddelande om utskottens presidier

TREDJE VICE TALMANNEN;

Jag får meddela all Bertil Lidgard (m) valls till ordförande i justi-tieutskottet och Claes Elmsiedt (c) till vice ordförande i utbildningsutskottet. I övrigt har valen av ordförande och vice ordförande i utskotten inte medfört några förändringar i utskottens presidier.

§ 3 Justerades protokollen för den 4 och 5 innevarande månad.

§ 4 Föredrogs och hänvisades

Motion

1977/78:3 till konslitulionsulskollet

§ 5 Föredrogs och bifölls interpellationsframställningarna 1977/78: 28-34.

Nr 7 § 6 Om avvecklingen av kärnkraften

Torsdagen den

13 oktober 1977 Sialsminisiern THORBJÖRN FÄLLDIN erhöll ordei för atl besvara

--------------- Olof Palmes (s) den 5 oktober anmälda fråga, \911/18:}1, och anförde:

Om avvecklingen av Herr talman! Olof Palme har frågat mig om jag står fast vid löftet
kärnkraften från valrörelsen all kärnkraften skall vara avvecklad år 1985.

Som nämnts i motiveringen till frågan har Olof Palme ställt samma fråga två gånger tidigare i år här i riksdagen. Vid del andra tillfället ingick frågan som en del av en omfattande interpellation om energipolitiken.

Mitt svar har båda gångerna varit alt en tioårsperiod bör vara fullt tillräcklig för övergång till en energiförsörjning utan kärnkraft. Jag bedömer saken på samma sätt i dag.

OLOF PALME (s):

Herr talman! 1 valrörelsen sade Thorbjörn Fälldin ordagrant följande; "Del är helt klart att vi vid utgången av den period för energipolitiken, som vi har diskuterat, alltså 1985, att det då inte skall användas någon kärnkraft i Sverige med vår modell. Och del kan ske tidigare också."

Detta var valrörelsens mest uppmärksammade uttalande. Det gav så att säga det sakliga underiaget för centerns moialiskl betonade valkampanj. Tveklösa besked från Fälldin, jublade centerpressen. Två gånger tidigare har jag frågat statsministern, om han står fast vid delta löfte. Båda gångerna har han sagt att så är fallet, även om beskeden måhända inte varit lika tveklösa. För tre veckor sedan sade han emellertid i radion på nytt att kärnkraften kan vara avvecklad år 1985. Likväl anser jag del nu motiverat au ställa frågorna ännu en gång.

För det första, studier gjorda inom energikommissionen har klariagl de utomordentligt svåra påfrestningar som det svenska samhället skulle drabbas av vid en avveckling av kärnkraften till år 1985. Del skulle uppslå en mycket svår energibrist.

För del andra, den borgerliga regeringen har under del senaste året investerat bortemot 2 miljarder kronor i nya kärnkraftverk. Del framstår, enligt min mening, mer och mer som en utmaning mot den ekonomiska och politiska anständigheten atl å ena sidan hålla fast vid löftena om en avveckling till år 1985 och att å andra sidan, som nu sker, investera miljardbelopp i en fortsatt kärnkraftsutbyggnad.

För det tredje, Sveriges ekonomi har svårigheter, företagen har bekymmer och arbetare och tjänstemän får en sänkning av levnadsstandarden.

Regeringen manar lönlagarna till återhållsamhet. Samtidigt tillfogar
den oss väldiga ekonomiska förluster genom sin energipolitik. Det börjar
bli mycket dyrt att rädda ansiktet på centern. Jag upprepar att en regering
som beter sig som den borgeriiga nu gör i energipolitiken inte har någon
moralisk rätt att kräva återhållsamhet av lönlagarna.
6 Vi hade hoppals att statsministern i dag från denna talarstol skulle

säga: Det var ett förhastat löfte. Del går inte all uppfylla. Jag lar lillbaka milt löfte. - Vi hade naturiigtvis kritiserat löftesbrottet, men för landets skull, i en tid av betydande ekonomiska bekymmer, hade del ändå rensal luften och fått bort ett av regeringspartierna från en ren ytterlighets-ståndpunkl.

Nu kom inle något sådant besked. Ändå vill jag ställa frågan en gång till, rakt och enkelt: Är statsministern också i dag beredd atl skriva under uttalandet från valrörelsen "Det är helt klart att vi vid utgången av den period för energipolitiken, som vi har diskuterat, alltså 1985, att det då inte skall användas någon kärnkraft i Sverige med vår modell. Och det kan ske tidigare också"? Denna fråga kan besvaras med ett enkelt ja eller nej, och i landets intresse vädjar jag till statsministern atl säga ett bestämt nej.

Nr 7

Torsdagen den 13 oktober 1977

Om avvecklingen av kärnkraften

Statsministern THORBJÖRN FÄLLDIN:

Herr talman! På samma sätt som mitt svar är en upprepning av det svar som jag har gett lill Palme tidigare är Palmes inlägg i dag en upprepning av synpunkter som han har gett uttryck åt när vi tidigare har diskuterat dessa frågor. Jag säger på samma sätt som förut att jag bedömer en tioårsperiod vara fullt tillräcklig. Om man utgår från 1976 är det tio år kvar till 1985. Men det är naturiigtvis en fråga om när denna förändrade resurssalsning kommer till stånd. Atl jag sade att det var fråga om en tioårsperiod berodde på all vi hade tillsatt energikommissionen, som bl. a. har till uppgift att ta fram ett avvecklingsprogram. Det är fortfarande min bedömning att det är möjligt att göra det under en tioårsperiod. Fråga är när starten för denna avveckling skall ske. Jag upprepade också många gånger under valrörelsen att man skulle inrätta en kommission eller en arbetsgrupp som skulle utreda hur avvecklingen skulle ske, eftersom den måste genomföras successivt.

Man driver inom socialdemokratin minst tre olika linjer. När vi vidtar åtgärder för att sakta ned marschen in i kärnkraflssamhället får vi frågor av följande typ: Varför skall just byggjobbarna i Forsmark drabbas? Nästa typ av frågor har följande innebörd; Varför skall just verkstadsarbetarna - och man pekar då på Uddcomb - drabbas när ni nu drar ner kärnkraftsbyggandet för att inte binda resurser i kärnkrafisprodukiionen så länge osäkerheten med kärnkraften består? Samtidigt påstår socialdemokraternas partiordförande atl vi driver samma kärnkraflspolitik som den gamla regeringen. Ni får bestämma er inom socialdemokratin!

OLOF PALME (s):

Herr talman! Vi förordar atl man nu bygger tolv kärnkraftsreaktorer. Det kallar ni borgerliga för marschen in i kärnkraftssamhället. Ni bygger i realiteten tolv kärnkraftsreaktorer. Det kallar ni atl stoppa kärnkraften. Det är, tycker jag, bara hyckleri när ni avskedar ett antal byggnadsarbetare i Forsmark - för i själva verket bygger ni hela innanmätet av reaktorn. I STAL-LAVAL och Uddcomb, på det s. k. ritbordet, är tanken redan

Nr 7 färdig, och därför använder ni de här byggnadsarbetarna bara som brickor

Torsdagen den ' pel.

13 oktober 1977 ' satsar alltså dag för dag miljoner, i tiotal, i hundratal, på atl bygga

--------------- tolv kärnkraftsaggregat - och samtidigt påstår ni att kärnkraften skall

Om avvecklingen av vara avvecklad 1985. För två veckor sedan skulle den vara avvecklad
kärnkraften 1985. Nu är det en glidande skala - "om tio år". Så kan man ju hålla

på i all oändlighet, om man börjar tioårsperioden år 2080. Men syftet är att ge sken av att ni behåller samma startpunkt.

Låt mig säga så här: Energikommissionens studiegrupp säger att vi vid en sådan avveckling kommer att få en energibrist 1985 på 25 tera-wattimmar.

25 terawattimmar motsvarar elförbrukningen i 25 städer av Malmös storlek, för industri, hushåll och allt. Expertgruppen säger; Erfarenheter saknas helt när det gäller att hantera en elbrist av sådan tidsutdräkt och storiek. Vilka skakningar det blir i samhället!

I anledning av detta blir min fråga: Är statsministern beredd att ta ansvaret för de djupgående och myckel allvarliga konsekvenser som en stor och allmän elbrist skulle få för vår levnadsstandard och för vår ekonomiska utveckling? För en sådan elbrist blir följden av alt tillämpa centerns vallöfte. Jag ställer som sagt frågan: Är ni beredda atl ta den konsekvensen?

Statsministern THORBJÖRN FÄLLDIN:

Herr talman! När vi inte ställer ut garantier för atl fortsätta byggen-skåpen i Forsmark och Oskarshamn, kallar Olof Palme det för hyckleri. Samtidigt ställer andra socialdemokrater frågor här i riksdagen och undrar: Varför gör ni just detta?

Det är ett besked om hur det är ställt med konsekvensen i energipolitiken inom socialdemokratin.

Jag har ett bra recept till Olof Palme: Se till att socialdemokratins ledamöter i energikommissionen ställer upp för att snabbt få fram hur en avvecklingsplan skall se ut, så flyttas inte startpunkten för det programmet fram särskilt mycket.

Sedan får jag veta att i energikommissionen har det kommit fram siffror som tyder på att det blir omöjligt. Olof Palme skall akta sig så alt han inte läser sådana där underrapporter på samma sätt som han läste Aka-utredningen, när han i en debatt med mig sade att i och med den utredningen är nu alla problem borta. Vi vet ju hur det är med problemen i fråga om utbränt bränsle i dag.

OLOF PALME (s):

Herr talman! Del vore inte hyckleri om ni verkligen hade stoppat den

elfte och den tolfte reaktorn. Det har ni inte gjort. De byggs till 70 %,

dvs. allt verkstadsjobb fortsätter. Det är bara byggnadsarbetarna som ni

kastar fram som skådebröd. Det är det vi protesterar emot.

8 Låt mig ställa en fråga. Så här sade Thorbjörn Fälldin i valrörelsen:

Kärnkraften behövs inte. Genom ett tioårigt program sparar vi mer energi än all kärnkraft. Del var sparplanen. I våras förespeglade Thorbjörn Fälldin oss all man skulle kunna spara 40 lerawatt i bostadsbeståndet. Nu har planverket lagt fram sin utredning. Den visar alt om man vill spara 40 terawatt i bostadsbeståndet, så kostar det 62 miljarder kronor, och man kan bli färdig lill år 2000. Utredningen bedömer det ändå som praktiskt omöjligt.

Därför frågar jag; Slår Thorbjörn Fälldin fast vid sitt löfte från i våras all spara 40 terawatt i bostadsbeståndet? Och kommer i så fall ett förslag av denna innebörd att av regeringen föreläggas riksdagen?

Nr 7

Torsdagen den 13 oktober 1977

Om avvecklingen av kärnkraften

Statsministern THORBJÖRN FÄLLDIN:

Herr talman! Ja, det är riktigt, Olof Palme, att jag i valrörelsen sade att det skulle vara möjligt att genom atl följa ett tioårigt sparprogram göra energibesparingar motsvarande vad de 13 reaktorerna skulle kunna ge.

Planverkets rapport bildar underlag för en proposition som skall komma om energihushållning, men det är att märka att man inte behöver nå upp till dessa stora tal. Sedan Olof Palme och hans regering lagt fram förslaget om atl vi år 1985 skulle komma att behöva 159 terawattimmar har detta behov reviderats. Utan att behöva räkna med särskilda sparåtgärder har man satt ned delta behov till 133 terawattimmar, dvs. skillnaden i terawattimmar har försvunnit på behovssidan. Hur kan Olof Palme och andra socialdemokrater säga att det fortfarande behövs lika många kärnkraftverk, när ni har reviderat det beräknade energibehovet så kraftigt som från 159 till 133 TWh?

OLOF PALME (s):

Herr talman! Jag vill inle exercera med prognoser, men om energiförbrukningen blir lägre än vad prognoserna förutsagt, betyder det ju atl vi i motsvarande grad kan dra ner oljeförbrukningen och därmed slippa motsvarande nedsmutsning av naturen, förutom den väldiga belastning på vår bytesbalans som kostnaderna medför. Detta är intressant i och för sig, och det blir min nästa fråga.

Thorbjörn Fälldin står här och talar om atl kärnkraften skall avvecklas. Men i Paris yttrar sig samtidigt den svenska regeringen, och i det uttalandet sägs att man icke utesluter att en utbyggnad av kärnkraftskapa-citelen kan ske, och att del inte heller betyder atl den svenska regeringen erkänner att kärnkraft måste vara ett nödvändigt element för att uppnå gruppens mål - som det nu är formulerat, dvs. att dra ner oljeförbrukningen. I Paris, i skymundan i förra veckan, sade den svenska regeringen att man väl förslår att kärnkraften måste vara ett nödvändigt komplement till andra energikällor, men redan en vecka senare slår statsministern här i Sveriges riksdag och säger att man skall avveckla kärnkraften.

Tala nu om vad det finns för konsekvens i detta! Och vilken av dessa båda regeringens ståndpunkter gäller: den i Paris eller den i Slockholm?

Nr 7 Statsministern THORBJÖRN FÄLLDIN:

Torsdagen den " talman! Jag vet inte för vilken gång i ordningen jag tvingas på-

13 oktober 1977 minna Olof Palme om att jag och centerns företrädare i övrigt hela tiden

_____________ har hävdat att vi icke skall ha kärnkraft, om säkerhetsproblemen icke

Om avvecklingen av kan lösas. Jag har också sagt atl min bedömning varit - och samma
kärnkraften bedömning har jag också i dag - att ingenting tyder på alt det går att

slutligt lösa dessa säkerhetsfrågor. Jag vet alt det finns problem även med oljan. Vi skall göra allt som är möjligt för att söka begränsa de problemen, men säg inle att kärnkraft är bättre än olja! Försök inte heller med sådana här citat hit och dit påstå alt vi skulle redovisa två olika uppfattningar!

Del bålar föga atl gång på gång upprepa gamla kända argument i denna talarstol, men får jag ändå lill sist fråga: Är det någon mer än socialdemokraterna som hävdar all man under alla omständigheter skall bygga vidare på ett kärnkraftsprogram som grundar sig på ett uppskattat energibehov som ligger långt utöver del man räknar med i dag? Jag vill inle svära på alt det kommer all behövas så eller så många terawattimmar, men jag tror all energibehovet i praktiken blir betydligt lägre än beräknat. Det går inte au motivera kärnkraften med samma energibehov nu som 1975.

OLOF PALME (s);

Herr lalman! Vi hävdar atl man skall fullfölja del beslut som riksdagen log 1975 med stor majoritet - alt man skall fullfölja de tolv kärnkraftverk som är under byggnad. Alll annat vore en gigantisk kapitalförstöring.

Del är inte så atl vi har samma gamla argument. Jag pekade på vad expertgruppen sagt om den fruktansvärda elbrist som skulle uppstå. Jag påpekade atl den svenska regeringen talar ett helt annat språk i Paris än i Slockholm. Och för atl försöka få den här debatten ännu en bil framåt skall jag ställa ytterligare en fråga.

Centerns förste vice ordförande, kommunminisier Johannes Antons-son, sade nyligen i en av honom själv godkänd lidningsinlervju följande: "Jag anser att del var fel att kärnkraftsfrågan så tidigt blev politiserad i den meningen all partierna tog ståndpunkt. Egentligen är det ju i första hand en fråga för forskare och tekniker." Då frågar jag: Delar centerns ordförande denna av centerns förste vice ordförande framförda mening?

Statsministern THORBJÖRN FÄLLDIN:

Herr lalman! Min uppfattning är - och del har en enig riksdagsgrupp gett uttryck ål - att politikerna icke kan ställa sig vid sidan av energipolitiken. Och talar man om energipolitik, kan man icke exkludera kärnkraften.

Får jag sedan till sist upprepa min varning lill Olof Palme: Läs inte

underrapporterna till energikommissionens betänkande på samma sätt

som Olof Palme läste Aka-rapporten om hur man skall upparbeta och

10 slutförvara utbränt bränsle! Olof Palme sade i en debatt med mig att

nu var den oro han känt borta, för nu har vi kvitto på att de här frågorna är lösta. I dag diskuteras i hela väriden hur vi egentligen skall kunna klara detta, och del råder allt större tveksamhet om upparbeiningen som sådan.

OLOF PALME (s);

Herr lalman! När Thorbjörn Fälldin försöker föra in debatten på elt annat ämne, tvingar han mig att ställa ylleriigare en fråga.

Jag läsle mycket noga Aka-utredningen och blev då övertygad om att man borde låta bli upparbetning t. v. - på grund av au man därvid framställer plutonium och på grund av de osäkerheter som finns i processen. Detta gav det socialdemokratiska partiet klart uttryck för. Vi hade inte behövt den här valsen som spelas upp i massmedia med energiministern och upparbelningsanläggningen i La Hague. Vi hade t. v. låtit bli den upparbeiningen.

Då frågar jag: Varför framhärdar regeringen i kravet på alt upparbetning skall ske? Och när får vi äntligen besked om huruvida driften vid Barsebäck skall få fortsätta eller icke? Del är två och en halv månad lill årsskiftet. Industrin känner oro, arbetare och tjänstemän känner oro, men regeringen sluter sig inne och ger inga besked.

Statsministern THORBJÖRN FÄLLDIN;

Herr talman! Jo, regeringen kommer att ge besked. Får jag påminna kammaren om att detta med att skicka svenskl utbränt kärnbränsle lill upparbetning var en metod som sattes i sjön under den gamla regeringens lid.

Nr 7

Torsdagen den 13 oktober 1977

Om avvecklingen av kärnkraften

OLOF PALME (s):

Herr lalman! Del är rikiigl. Vi var kloka nog, när vi läsle experternas bedömningar, att ändra oss på den punkten och säga alt vi avstår från upparbetning t. v.

Jag förslår all centern befinner sig i en svår situation. Man kommer all tvingas steg för steg alt vika från sina moraliskt uppblåsta löften under valrörelsen. När det gäller del främsta löftet, avveckling lill 1985, kommer sanningens minut obevekligt närmare. Ni tror all ni skall kunna tjäna på all skjula frågan framför er. Genom atl göra det kommer ni bara alt få sveket att framstå som ännu myckel större och aii få människors lilltro lill poliiiken - del är det som kan drabba oss alla - all minska ännu mer.

Jag har med min fråga velal ge sialsminisiern chansen all rensa luften och hoppa av från eil löfte som varken jag eller egentligen någon annan, förmodligen inte ens sialsminisiern själv, iror på längre. Han log inle den chansen. Jag beklagar del djupl.

Men vi kommer att fortsätta att föra en energipolitik byggd på förnuftet, på hederlighet och på en realistisk syn på del här landels möjligheter att klara sig i en hård internationell konkurrens.

Nr 7

Torsdagen den 13 oktober 1977

Statsministern THORBJÖRN FÄLLDIN:

Herr lalman! Jag har svaral Olof Palme - inle bara på den fråga han ställt skriftligen ulan också på en rad ytterligare frågor.

Till sist om del moraliska. Fanns del inte en moralisk dimension i
Om avvecklingen av alt Olof Palme under hänvisning till Aka-rapporten sade att problemen
kärnkraften var lösta? Jag höll under den debatten rapporten i min hand och bad

Olof Palme: Visa mig var del slår all de här frågorna är slutligt lösta! Olof Palme kunde inte visa det den gången. Nu försöker han i efler-klokhetens tecken säga att socialdemokraterna var de första atl springa ifrån vad som står i Aka-rapporten, trots att Aka-rapporten var det som tog oron ur bröstet på Olof Palme.

OLOF PALME (s):

Herr talman! Tala nu sanning! Del jag talar om är upparbetningsdelen, där vi har kunnat ändra mening. Det Fälldin talar om är den slutliga förvaringen.

Jag sade under valrörelsen atl Aka-utredningen har visat att man redan med nu känd teknik kan lösa frågan om slutförvaringen på ett tillfredsställande sätt men att vi har 20-30 år på oss och att det går att hitta en bättre teknik. Det var min mening under valrörelsen, del är min mening nu.

Jag tycker alt man skall stå vid sin ärliga uppfattning. Hade jag inte denna ärliga uppfattning skulle jag omedelbart förorda all alla kärnkraftsanläggningar i landet omedelbart skulle slängas. Men Fälldin låter anläggningarna forisälla alt gå - det är sex stycken anläggningar som drivs i dag. Han bygger ytterligare sex kärnkraftsanläggningar som producerar avfall varje dag - och så påstår han au han inte tror att avfallsfrågan kan lösas! Det finns ingen konsekvens i detta. Jag intar precis samma sakliga ståndpunkt i den här frågan som under valrörelsen, då jag fick lida mycken smälek för min inställning. Jag tycker att svenska folket har rätt att ställa anspråk på att politiker skall vara hederiiga och slå vid sill ord och sin ärliga uppfattning.

Statsministern THORBJÖRN FÄLLDIN:

Herr talman! Vad som hela liden har skilt Olof Palme och mig ål är naturligtvis det som Olof Palme nu själv påpekar. Han säger: Låt oss ta 20-30 år till på oss, så löser vi nog de här problemen. Jag har hela tiden sagt alt del vore fel att starta fler kärnkraftverk innan vi vet all säkerhetsfrågorna är lösta. Det är den stora skillnad som rått mellan våra uppfattningar, och jag tror inte alt vi nu kommer varandra närmare i den frågan genom fortsatt debatt.

OLOF PALME (s):

Herr lalman! Om del vore den stora skillnaden skulle det avspeglas i den konkreta politiken, men ni fortsätter ju att bygga alla våra kärn-kraftsreaklorer så all säga. Alla tolv kärnkraflsreaklorerna fortsätter ni

att bygga trots denna stora principiella skillnad! Ni fortsätter dag för dag att lägga ned hundratals miljoner kronor, ja miljarder, på atl bygga kärnkraftverk som ni säger inte skall användas. Det är ju det som är vår anklagelse på ett moraliskt plan, atl ni förespeglar människorna atl ni har er uppfattning och lovar väldigt mycket, men sedan vågar ni inte ta konsekvenserna av den uppfattningen därför att konsekvenserna för den svenska ekonomin skulle bli förödande.

Men redan den osäkerhet som ni har skapat, de förluster som ni har skapat, är i vårt lands bekymmersamma ekonomiska situation förödande. Därför kräver vi en förnuftig realistisk energipolitik av den typ som jag vel att det i grunden finns en myckel stor majoritet för i denna Sveriges riksdag.

Nr 7

Torsdagen den 13 oktober 1977

Om utsträckt tid för statsbidrag till beredskapsarbeten för ungdom

Överläggningen var härmed slutad.

§ 7 Om utsträckt tidför statsbidrag till beredskapsarbeten för ungdom

Arbetsmarknadsministern PER AHLMARK erhöll ordet för all besvara Gunnar Olssons (s) den 4 oktober anmälda fråga, 1977/78:4, och anförde:

Herr talman! Gunnar Olsson har frågat mig om jag med hänsyn lill krislägel i Värmland är beredd överväga alt utsträcka tiden för vissa ungdomsåtgärder inom Värmlands län lill den 30 juni 1978.

Regeringen offentliggjorde den 3 oktober en rad beslut om åtgärder för att motverka arbetslösheten i landet. Inom ramen för dessa beslut ryms också de åtgärder som Gunnar Olsson har tagit upp. När det gäller enskilda beredskapsarbeten för ungdom har regeringen gått längre än vad Gunnar Olsson önskar i sin fråga genom alt inle bara förlänga åtgärden ulan också höja bidraget från 10 till 15 kr. per timme.

Jag är övertygad om atl de ålgärder som nu beslutats kommer att få positiva effekter på sysselsättningen i såväl Värmland som i övriga delar av landet.

GUNNAR OLSSON (s);

Herr lalman! Jag får till all börja med lacka arbetsmarknadsminister Per Ahlmark för svaret, tacka för att statsrådel följer goda socialdemokratiska råd. Fortsätt med det även om det skulle bli prolesler från någon av koalilionsbröderna! Del var nämligen redan den 14 september som jag, med uigångspunki i det krisläge på arbetsmarknaden som rådde i milt hemlän, väckte den här frågan.

När regeringen två veckor senare lade fram sitt tiopunktsprograrn, som för resten innehöll många bra saker, kunde jag till min glädje notera all utsträckningen av liden för 75-procenligi bidrag lill den 30 juni 1978 stämde helt med vad jag efterlyst två veckor innan det s. k. paketet blev bekantgjort.

Nr 7

Torsdagen den 13 oktober 1977

Om utsträckt tid för statsbidrag till beredskapsarbeten för ungdom

När nu åtgärderna, helt i linje med vad jag efterlyste, sätts in generellt för hela landet, kommer delta - precis som statsrådet säger i sitt svar - givetvis också Värmland till del.

De problem vi nu diskuterar står verkligen i fokus. Man behöver bara plöja igenom hela den samlade rikspressens ledarsidor i dag för all förslå hur allvarligt människor ser på den höga ungdomsarbetslösheten. Enligl de uppgifter som sysselsätiningsulredningen i går presenterade går ca 40 000 ungdomar utan arbete - en ökning på bara några månader med 30 %. Det innebär au nästan hälften av alla arbetslösa i landet är ungdomar.

Dessa siffror stämmer mycket bra med förhållandet i Värmland, där 44 % av alla arbetslösa ännu inte fyllt 25 år. Värmland har under 1970-lalel föriorat ca 2 000 ungdomar i åldern 15-24 år, och del råder f. n. brist på arbetstillfällen på praktiskt laget alla områden i Värmland.

Del har med andra ord skett en påtaglig försämring under den senaste tiden. Del var därför jag ställde den här frågan redan i mitten av september.

Arbetsmarknadsministern PER AHLMARK:

Herr lalman! Del är två ansikten som socialdemokratin visar upp. På Sergels torg i söndags fick vi höra alt vi för "högerpolitik, som leder till arbetslöshet". 1 dag tackar Gunnar Olsson för att jag "följer goda socialdemokratiska råd".

Jag är utomordentligt glad över att höra alt vi alltså nu kan vara överens om vikten av atl genom arbelsmarknadspoliiiska insatser hålla sysselsättningen uppe och motverka arbetslösheten. Den värdegemenskapen fanns när vi hade en annan regering. Den finns tydligen också i dag.

Det är sant som Gunnar Olsson säger atl lägel i Värmland är besväriigt på många sätl. Det fanns 4 300 kvarstående arbetssökande i september. Av dem var I 800 under 25 år. För alt möta de här svårigheterna har arbetsmarknadsverket utnyttjat alla de resurser som står till dess förfogande. Man är beredd att ytteriigare trappa upp de här åtgärderna, särskilt efter regeringens beslut den 3 oktober.

Närmare 1 200 personer i Värmland hade i september någon form av beredskapsarbete. Av dem var över 500 under 25 år. I utbildning fanns drygt 3 000 personer, varav 2 000 i företag med den s. k. tjugofemkronan.

För alt stärka del värmländska näringslivet har man det senaste året beviljat värmländska företag lokaliseringsstöd med över 100 milj. kr. Det beräknas ge arbete för 330 personer. Därtill kommer atl Uddeholms-bolaget fått ett mycket fördelaktigt lån på 600 milj. kr. Regeringen är beredd atl pröva stöd lill seriösa företag som vill stärka det värmländska näringslivet.

GUNNAR OLSSON (s):

Herr lalman! Jag slår fast vid vad jag sade i mitt första inlägg: I del ålgärdspakel som presenterades den 3 oktober fanns onekligen många

bra saker, bl. a. just de åtgärder jag efleriyste i mitten av september. De önskemålen är nu tillgodosedda.

Vi har länge haft dessa problem i Värmland. Vi har aldrig blundat för dem. Men i dag har problemen i myckel hög grad förvärrats. Ingenting är värre för en ung person som för första gången söker ett arbete än att mötas av arbetslöshet. Riskerna för en fortsatt kraftig reducering av sysselsättningen är myckel stora, inte minst på grund av de långtgående inskränkningar som aviserats av flera av länets stora basförelag. Vi räknar faktiskt realistiskt med all antalet arbetstillfällen kan komma all kännbart reduceras yllerligare.

När ytterligare arbetstillfällen kommer i farozonen drabbar det i hög grad ungdomen. Därför måsle vi, statsrådet Ahlmark, vara kolossall observanta på vad som händer i Värmland under den närmaste tiden.

Nr 7

Torsdagen den 13 oktober 1977

Om utsträckt tid för statsbidrag till beredskapsarbeten för ungdom

Arbetsmarknadsministern PER AHLMARK:

Herr talman! Jag delar helt Gunnar Olssons mening, alt vi måste vara observanta på vad som händer - inle enbart i Värmland ulan också i andra områden där man har svårigheter med sysselsättningen, inte minst för ungdomen. Det är skälet till all vi framlagt förslag till åtgärder som skall ge jobb eller utbildning åt minst 30 000 människor till en sammanlagd kostnad av ungefär 2 miljarder kronor för vintern.

Vi föreslår en rad ålgärder som berör ungdomarna. Del är kommunala beredskapsarbeten för ungdomar, där kommunerna får statsbidrag på 75 % och där vi har höjt dagsverkskostnaden från tidigare 300 eller 350 kr. lill 350 eller 400 kr. Till beredskapsarbeten hos enskilda företag har bidrag tidigare kunnat utgå med högst 10 kr. Regeringens beslut innebär att vi höjer delta bidrag lill 15 kr. Denna lyp av beredskapsarbeten inne i förelagen har givit mycket goda erfarenheter. Vi har vidare genom arbetsmarknadsverkel selt lill atl man ytterligare skärper åtgärderna för att ordna slalliga praktikarbelen. Bidragsmässigl innebär del alt statliga myndigheter och verket får full täckning för lönekostnaderna för dessa ungdomar.

Jag delar helt Gunnar Olssons värdering: Inget slöseri i elt samhälle är värre än arbetslöshet!

GUNNAR OLSSON (s):

Herr lalman! Jag känner till åtgärdspakelet. Men när del gäller ungdomen måsle det tas fram fler arbetstillfällen, och där måsle statsmakternas stimulans bestå; den får inte klippas av vid ett visst datum. Här gäller del all ge kommuner, landsting och privata företagare andrum för all inventera möjligheterna och vaska fram jobb ål ungdomarna. Då kan man inle, som regeringen hade länkl sig, klippa av slimulansen vid årsskiftet, utan stödåtgärderna måste fortsätta.

Nr 7

Torsdagen den 13 oktober 1977

Om trygghetslagstiftningens tillämpning inom det konstnärliga området

Arbetsmarknadsministern PER AHLMARK:

Herr talman! Just det! De måste fortsätta. Det är ju därför de fortsälteri De klipps inte av vid årsskiftet - vi föriänger dem ju lill den 30 juni 1978, precis som Gunnar Olsson efleriysl i sin fråga. Vi är alltså helt överens. Känns det så svårt all säga alt vi är helt överens på den punkten?

Jämför man vad vi genom arbetsmarknadspolitiken gör för ungdomar i hela landet i september 1977 - statliga praklikplalser, tiokronan, kommunala beredskapsarbeten och övrigt - med arbetsmarknadspolitiken i september 1976, finner man att det förra året var sammanlagt 18 000 ungdomar som fick jobb eller utbildning på det sättet, medan det i september i år var 28 000 ungdomar. Vi är alltså på väg i rätt riktning. Men erkänn då också, Gunnar Olsson, atl vi gör större insatser än någon regering tidigare i svensk historia för all skydda sysselsättningen och motverka arbetslösheten!

GUNNAR OLSSON (s):

Herr lalman! Jag har sagt två gånger att åtgärdspaketet innehåller många bra saker. Men då kan väl Per Ahlmark också erkänna om det var denna fråga i mitten av september som fick statsrådet atl falla beslutet all förlänga del 75-procentiga bidraget från årsskiftet fram till halvårsskiftet nästa år.

Arbetsmarknadsministern PER AHLMARK:

Herr talman! Det viktiga är atl vi har ett arbetsmarknadsverk i vars styrelse sitter representanter för parterna på arbetsmarknaden - de stora löntagarorganisationerna och näringslivet. De hade elt sammanträde den 23 september, där de lade fram ett antal förslag. Under nio dagar därefter arbetade vi på arbetsmarknadsdepartementet och i regeringen i övrigt fram del paket som Gunnar Olsson helt har anslutit sig till. Detta är den vanliga gången för att få sådana här åtgärder förankrade hos parterna, för alt göra dem effektiva så all de skyddar sysselsättningen och motverkar arbetslösheten.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 8 Om trygghetslagstiftningens tillämpning inom det konstnärliga området

Arbetsmarknadsministern PER AHLMARK erhöll ordet för alt besvara Ingrid Diesens (m) den 5 oktober anmälda fråga, 1977/78:39, och anförde:

Herr lalman! Ingrid Diesen har frågat mig oin jag är beredd atl vid den kommande översynen av iryggheislagstiftningen också ge de sakkunniga i uppdrag att överväga en mjukare tillämpning av denna lagstiftning inom del konstnäriiga området, t. ex. vid teatrar eller Sveriges Radio.

Enligt direktiven lill den nya ansiällningsskyddskommitién bör kommittén uppmärksamma de särskilda problem som finns i verksamheter där en flexibilitet i rekryteringen och en viss genomströmning av ar-belslagare är nalurlig med hänsyn lill verksamhetens art. Kommittén skall vid behov lägga fram förslag om hur dessa problem skall lösas. Jag vill också erinra om att en motion, som även berör dessa frågor, skall behandlas av arbetsmarknadsutskottet.

Det kan tilläggas atl del redan av förarbetena lill anställningsskyddslagen framgår, alt arbetsdomstolen i sin bedömning har atl la särskild hänsyn lill verksamhetens art och till arbetslagarnas ställning. Många av de aktuella reglerna är också dispositiva så atl arbetsmarknadens parter skall kunna anpassa lagstiftningen till den egna branschen eller verksamheten.

Vad den nya kommittén har atl göra är att undersöka om lagstiftningen och kollektivavtalsregleringen har verkat tillfredsställande och, om inte, komma med förslag lill jämkningar. Att principen om trygghet i anställningen skulle urholkas för dessa arbetstagargrupper är det inle lal om.

Nr 7

Torsdagen den 13 oktober 1977

Om tiygghetslag-stiftningens tillämpning inom det konstnärliga området

INGRID DIESEN (m):

Herr lalman! Jag ber all få lacka slatsrådet Ahlmark för svaret.

Jag har i dag på förmiddagen med intresse tagit del av de direktiv som statsrådet Ahlmark har utfärdat, och jag fann där också en mening som utgör huvudpunkten i det svar som jag har fått i dag. Statsrådet talar om att man också skall uppmärksamma de verksamheter där det krävs flexibilitet i rekryteringen. Självfallet är jag glad över att man också särskilt nämner den moderata motion av herr Ollen som berör dessa problem och som nu skall behandlas i arbetsmarknadsutskottet. I motionen talas det om alt lagstiftningen har lett till problem på vissa sektorer, framför allt på det kulturella och konstnäriiga skapande området. Herr Ollen pekar särskilt på Sveriges Radio, som inle i samma utsträckning som tidigare har kunnat använda frilansare och konstnärer av olika slag. Del är alltså arbetsmöjligheter som har försvunnit.

Men det är inte bara på Sveriges Radio som detta är påtagligt; även på teaterområdet har svårigheterna visat sig. De kom lill tydligt uttryck när Malmö stadsteater för någon lid sedan skulle tillsätta en ny teaterchef En av de främsta kandidaterna drog sig lillbaka och förklarade att trygghetslagarna gjorde att han inle kunde fullfölja sin uppgift. Han sade:

"Utan möjligheter till uppsägningar, små möjligheter lill omplaceringar, ingen flyttning mellan teatrarna och inga nyanställningar kunde jag inle la på mig ansvaret."

Han påpekar också atl del inle är ovanligt att en person som är verksam på det här konstnärliga området behöver en omflyttning för att hans skaparförmåga på nytt skall leva upp. Jag tror atl de flesta av landets teaterchefer instämmer i den bedömningen.

Även på det här området rör det sig i stor utsträckning om ungdomar

2 Riksdagens protokoll 1977/78:7-10

Nr 7

Torsdagen den 13 oktober 1977

Om åtgärder för att hindra taxehöjningar inom allmänna statliga kommunikationer

som just har lämnat scenskolorna. Deras möjligheter att få anställning och visa vad de duger till är begränsade, och en uppmjukning av lagstiftningen skulle tillsammans med andra åtgärder - del vill jag betona - kanske åstadkomma en större röriighel. Som jag tidigare har sagt är på det konstnäriiga området en viss frihet och röriighel av stor betydelse, både för de institutioner som verkar på detta område och för de enskilda konstnärerna, för vilka ett miljöombyte kan betyda ny inspiration och vidareutveckling.

Jag hoppas alltså alt den här utredningen skall kunna lösa de nuvarande svårigheterna, självfallet med bevarande av trygghet i anställningen.

Överiäggningen var härmed slutad.

§ 9 Om åtgärder för att hindra taxehöjningar inom allmänna statliga kommunikationer

Kommunikationsministern BO TURESSON erhöll ordet för alt besvara Oswald Söderqvists (vpk) den 4 oktober anmälda fråga, 1977/78:26, och anförde:

Herr talman! Oswald Söderqvist har frågat mig om regeringen avser atl förhindra vidare taxehöjningar inom allmänna slalliga kommunikationer för atl stoppa inflationen.

Såväl postverket som televerket och SJ är affärsdrivande verk. Verksamhetens kostnader skall enligt riksdagsbeslut i princip täckas av intäkter från dem som utnyttjar verkens tjänster. Om staten fordrar all affärsverken skall utföra uppgifter som ger underskott, flnansieras sådan verksamhet över statsbudgeten. Detta gäller t. ex. i fråga om ersättning till SJ för drift av olönsamma järnvägslinjer.

1 ett läge då löner och övriga kostnader stiger skulle ett stopp för prishöjningar inom kommunikationssektorn innebära all en större andel av kostnaderna för dessa verksamheter övervältras på skattebetalarna eller måsle las från annan skattefinansierad verksamhel. Av många skäl tycker jag atl detta bör undvikas.

OSWALD SÖDERQVIST (vpk):

Herr laltnan! Jag lackar kotnmunikalionsministern för svaret. Del var ju negativt, eftersom kommunikationsministern inte är villig atl ställa ut några löften om atl hjälpa lill alt förhindra taxehöjningar i fortsättningen.

Jag vill inledningsvis påpeka atl del inte är sagt all det krävs att man tar ut mer skattemedel; man kan ju också länka sig en omfördelning inom statsbudgeten för att finansiera sådan här verksamhet. Man kan I, ex, minska de militära utgifterna, vilket regeringen naturligtvis har möjlighet atl göra.

Jag vill säga några ord om kommunikationssektorn i allmänhet och

då först om trafiksektorn. Det är här fråga om vilken lösning vi skall välja för att komma lill rätta med våra trafikproblem. Skall vi salsa på kollekliva lösningar, som är billigare än om man ser lill samhällets samlade utgifter, som kräver mindre energi och som är säkrare för trafikanterna? Eller skall vi salsa mer på privata lösningar, som är dyrare, som ständigt ökar sin andel av energiförbrukningen och som åsamkar samhället stora kostnader i form av investeringar i vägar och trafikleder och dessutom förorsakar oöverskådliga förluster i liv och arbetsförmåga på grund av sina höga olyckstal?

Man kan säga att de styrande i landet redan gjort sitt val. Både den förra och den nuvarande regeringen har accepterat bilismen för såväl person- som godstransporter, utan redovisning av de verkliga kostnaderna.

Det olyckliga trafikpolitiska beslutet 1963 - som väl kommunikationsministern avser när han talar om riksdagsbeslut -, nämligen att varje trafikgren själv skall bära sina koslnader, var eil slag mot all kollektiv trafik. Fastän det nu, 15 år senare, slår klart för alla alt det var ett dåligt beslut, spökar det fortfarande och påverkar trafikpolitiken, så som vi ser av det beslut om taxehöjningar som nu föreligger.

SJ måste gå ihop om del inte skall bli belastningar för skattebetalarna, säger kommunikationsministern. Hur stor belastning på skattebetalarna utgör den svällande privalbilismen? Dess samlade kostnader för samhället har aldrig redovisats. Det är lönsamt för vissa grupper - för bilindustrin, för oljebolagen, för hela den marknad med prylar och tillbehör som växer i bilismens spår - atl den får svälla och ta allt större resurser i anspråk, men det är inle lönsamt för samhället.

Talet om att allmänna trafikföretag måste gå ihop är falskt. Medborgarna har rätt lill ett väl utbyggt trafiksystem med skäliga priser. Del är en servicefråga och inle en förelagsekonomisk lönsamhetsfråga.

Jag skulle vilja ställa två följdfrågor till kommunikationsministern: Anser kommunikationsministern all 1963 års trafikpolitiska beslut var ett olyckligt beslut? Och om så är fallet: Är kommunikationsministern villig att arbeta i regeringen för en mera helhjärtad satsning på kollektiva trafikmedel?

Nr 7

Torsdagen den 13 oktober 1977

Om åtgärder för att hindra taxehöjningar inom allmänna statliga kommunikationer

Kommunikationsministern BO TURESSON;

Herr talman! Jag sade, Oswald Söderqvist, i slutet av mitt svar att om man vill undvika taxehöjningar måste man antingen övervältra kostnaderna på skattebetalarna eller ta pengarna från annan skattefinansierad verksamhet. Men del kan som bekant regeringen inte göra utan att fråga riksdagen.

Jag delar uppfattningen att vi naturligtvis skall salsa på allmänna kommunikationsmedel där sådana är en realistisk lösning, men det fordras som vi vet ett visst trafikunderlag. Jag tror därför inte att man kan tala om spårbunden trafik och andra allmänna kommunikationsmedel kontra bilismen som ett aniingen-eller. Vi måsle ha klart för oss atl

Nr 7

Torsdagen den 13 oktober 1977

Om åtgärder för att hindra taxehöjningar inom allmänna statliga kommunikationer

del är fråga om både-och.

Bilismen är ett utmärkt komplement lill de allmänna kommunikationsmedlen, men tyvärr missbrukas den. Vi kan vara överens om att det inle är lill gagn vare sig för våra strävanden att spara energi, för våra strävanden all förbättra miljön eller för våra strävanden att öka trafiksäkerheten. Men vi måste räkna med en kombination av allmänna kommunikationsmedel och enskilda, och det är den optimala kombinationen som vi skall försöka stimulera folk att komma fram till.

OSWALD SÖDERQVIST (vpk):

Herr lalman! Del är självklart att vi skall ha en kombination av bilism och kollektiva trafikmedel; jag har aldrig heller påstått att man på något sätt skulle helt och hållet avskaffa bilismen.

Men det här hänger ihop med de följdfrågor lill kommunikationsministern som jag inte fick något svar på. I beslutet 1963 - för 15 år sedan - låg det en tydlig prioritering av, en tydlig satsning på, en tydlig fördel för just utvecklingen av bilismen både på godssidan och på personsidan, och där fanns också en tydlig diskriminering av de kollektiva trafik-medlen.

Det är klart att man kan skylla på trafikunderlag och sådana saker och säga att det inle är lönsamt atl upprätthålla den och den järnvägslinjen eller den och den busslinjen. Samtidigt vet vi atl SJ har bedrivit sin trafikpolitik i vissa bygder på det sättet att man exempelvis har lagt om tidtabeller osv. så att man har fått ett mindre irafikunderlag. Sedan har man gått ut och mätt, och så har man sagt: Här har vi så dåligt trafikunderlag att vi måste lägga ner. Del finns exempel på del, men dem känner säkert kommunikationsministern bättre lill än jag gör.

Det här är alltså en fråga om vad man vill salsa på. Samhället måste ge sill stöd åt de trafikmedel som är diskriminerade genom den politik som bedrivs, och det viktiga är alltså om regeringen är villig atl arbeta för det eller om den skall fortsätta atl prioritera bilismen på övriga ira-fikslags bekostnad. Självfallet krävs det ett riksdagsbeslut, men del är dock regeringen som kan ta inilialiv i dessa frågor. Frågan kvarslår alliså; Anser kommunikaiionsminislern all 1963 års beslul var bra eller dåligl?

Kommunikaiionsminislern BO TURESSON:

Herr talman! Jag beklagar att jag inte svarade på frågan, men del berodde på atl jag inte hann. Lampan började glimta, när tiden var ute. Jag skall försöka besvara frågan nu.

Jag anser all 1963 års irafikpoliiiska beslul i princip var riktigt och välgrundat. Jag vägrar bestämt all acceplera några påslåenden om all del avsiktligt diskriminerade något trafikslag. Avsikten var all trafik-slagen skulle vara absolut jämställda.

Felet med 1963 års trafikpolitiska beslut är enligl min mening all del ännu inle har satts i full funktion. Del är kanske litet sent atl göra det nu. Därför arbetar vi på en proposition med en ny trafikpolitisk policy.

som jag hade hoppals all kunna förelägga riksdagen i höst men som jag tyvärr inte kan lägga fram förrän något senare.

OSWALD SÖDERQVIST (vpk):

Herr lalman! Nej, direkt utsagd var naturligtvis ingen diskriminering av den kollektiva trafiken i 1963 års trafikpolitiska beslut. Direkt eller formellt finns inte heller några beslut som man kan peka på där det sagts atl den kollekliva trafiken skall missgynnas. Men den politik som förts och som fortfarande förs missgynnar ovedersägligen den kollekliva trafiken till förmån för privalbilismen.

När det gäller t. ex. helgirafiken med bussar skummar de privata bussbolagen grädden av trafikströmmarna. Genom långfärdsbussar tar dessa bolag upp de stora trafikanhopningarna vid helgerna. På del sättet undandras SJ ett trafikunderiag. Del är en osund konkurrens. Sådana saker diskriminerar absolut den kollekliva, den samhällsägda, den ställiga trafiken och gynnar privata intressen. Där måste man sätta in stötarna och se till all trafiken överförs lill det som är billigare och bättre för samhället.

Nr 7

Torsdagen. den 13 oktober 1977

Om kommunernas utbyggnadsplaner för daghemmen

Överiäggningen var härmed slutad.

§ 10 Om kommunernas utbyggnadsplaner för daghemmen

Socialministern RUNE GUSTAVSSON erhöll ordet för alt i ett sammanhang besvara dels Olle Wästbergs i Stockholm (fp), dels Göran Karlssons (s) den 4 oktober anmälda frågor, 1977/78:29 resp. 35, och anförde:

Herr talman! Olle Wästberg i Stockholm har frågat mig vilka resultat en utlovad inventering av barnomsorgsplanerna för åren 1978-1982 har givit och hur jag i dag bedömer kommunernas utbyggnadsplaner för daghemmen. Göran Karisson vill atl jag lämnar en redogörelse för situationen vad gäller planerna för barnomsorgen och samtidigt ger besked om vilka åtgärder som ytterligare kan behöva vidtas för fullföljandet av det av riksdagen fastlagda femårsprogrammel. Jag besvarar frågorna i ett sammanhang.

Socialdepartementets planeringsgrupp för barnomsorg och Svenska kommunförbundet har gemensamt genomfört en enkät till landets kommuner under augusti-september i år. Avsikten med enkäten var att få svar på i vad mån ulbyggnaden av daghem och fritidshem fram t. o. m. år 1981 i facknämndernas förslag till ny barnomsorgsplan för åren 1978-1982 skiljer sig från de uppgifter om utbyggnaden i föregående års barnomsorgsplaner som socialstyrelsen sammanfattade våren 1977.

Socialstyrelsens sammanställning i våras visade att ca 82 000 platser skulle tillkomma i daghem under femårsperioden 1977-1981. Enligt den nu gjorda kommunenkäten beräknas ca 87 000 platser tillkomma under samma period. I sin planering ligger således kommunerna nu ca 5 000

Nr 7

Torsdagen den 13 oktober 1977

Om kommunernas utbyggnadsplaner för daghemmen

platser högre än i våras.

När del gäller fritidshemmen planerar kommunerna nu alt ca 41 000 platser skall tillkomma under perioden, vilket är ca 7 000 platser mer än vad som framgick av den sammanställning socialstyrelsen gjorde i våras.

Kommunenkäien visar vidare att kommunerna planerar all öka antalet familjedaghemsplaiser med ca 28 000 under femårsperioden.

Låt mig konstatera det positiva i alt kommunerna i sin konkreta planering därmed ytteriigare har närmat sig det uppsatta programmet som omfattar 100 000 daghemsplatser och 50 000 fritidshemsplalser under perioden.

Låt mig samtidigt konstatera atl dessa planer inte ger något säkert och slutgiltigt besked om hur uibyggnadsprogrammet kommer all fullföljas. Av planerna framgår att ca 57 000 daghemsplatser beräknas tillkomma under de tre första åren av uibyggnadsperioden, dvs. under åren 1977, 1978 och 1979. Det är 3 000 fler platser än vad som förutsattes när uibyggnadsprogrammet lades fast. Å andra sidan kommer det enligt nuvarande planer atl tillkomma ca 16 000 färre platser under åren 1980 och 1981 än vad programmet innebar. Detta bekräftar tidigare erfarenheter av atl svårigheterna atl överblicka de sista åren i en femårig planeringsperiod får genomslag i den konkreta planeringen.

Den lämnade redovisningen visar all del fortfarande finns tid för kommunerna att genom en ökning av det daghems- och fritidshemsbyggande som enligt programmet skall genomföras under åren 1979 och 1980 nå det uppsatta ulbyggnadsmålel. Vid mina senaste överläggningar i denna fråga med Svenska kommunförbundet i augusti framgick att dess ledning bedömer det troligt med en högre verklig utbyggnadstakt än planerna just nu visar för nämnda år. Härvid konstaterades även all Kommunförbundet under hösten kommer att genomföra en serie konferenser i samtliga län. Vid dessa konferenser kommer Kommunförbundet alt gå igenom ulbyggnadssituaiionen i alla kommuner för att därigenom få ett underlag för all bedöma vilka åtgärder som från förbundets sida kan vara möjliga atl vidla för all söka förbättra kommunernas förutsättningar all motsvara ulbyggnadsprogrammels ambitionsnivå. Jag kommer att ta del av resultatet härav vid kommande överläggningar med förbundet.

Regeringen har vidare på min föredragning vid dagens regeringssammanträde givit planeringsgruppen för barnomsorg i uppdrag atl genomföra en analys av i vad mån olika kommuner i sin nu aktuella planering genom utbyggnad av daghem når upp till den allmänna riktpunkten på ca 80 96 av del platsbehov som med ledning av kommunernas vid överenskommelsen gällande förskoleplan kunde beräknas för år 1980. Planeringsgruppen åläggs därvid också atl analysera orsakerna lill all kommunerna i förekommande fall inle har kommit upp lill denna nivå. Uppdraget skall redovisas i sådan lid all en redogörelse härför kan lämnas i anslutning lill alt riksmötet samlas efter juluppehållet.

OLLE WÄSTBERG i Slockholm (fp):

Herr lalman! Del finns anledning all vara bekymrad när det gäller daghemsulbyggnaden, för del förslå över ulbyggnadstakten och för det andra över kvaliielen. All okunnigt struntprat av Anna Wahlgrens lyp kan få fäste i opinionen - inle bland de lusentals föräldrarna i daghemskön men i opinionen över huvud taget - beror pä att många daghem hell enkell är för dåliga. Kvaliielen måste förbättras i takt med ulbyggnaden - inte sänkas. När socialdemokraterna i Göteborg ensamma av alla partier kräver att taket för barngrupper skall höjas till 20 barn, då går man reaktionens ärenden. Vi skall bygga bort daghemsbrislen, men inte lill priset av kvalitetsförsämring. Låt oss skärpa kvaliielsnormerna för daghemmen när det gäller personal - det står ju också i regeringsdeklarationen - och samtidigt minska det onödiga delaljkrångel som ofta hindrar goda lösningar, t. ex. lägenhelsdaghem.

Socialministern verkar ha en viss förtröstan inför framtiden när det gäller utbyggnaden. Jag undrar om det finns anledning till det. Som socialministerns svar visar, har överenskommelsen mellan staten och Kommunförbundet hittills hållits - och det är bra. För 1978 håller den också liksom för 1979. Men 1980 spricker den. Och för hela perioden ser läget inle bra ut. Jag vill därför fråga: Hur tror socialministern att vi skall klara hela perioden? Behövs det några ytterligare ålgärder? Planen bygger ju på en frivillig överenskommelse mellan staten och Kommunförbundet, där sialen hållil sin del. Hur skall vi då göra för att kommunerna skall hålla sin?

Och hur ser socialministern på den här typen av frivilliga överenskommelser mot bakgrunden av vad vi vet hittills? Detta är en viktig fråga, därför att riksdagsbeslutet innebär ju också full behovstäckning 1986, dvs. all när den här planperioden är avslutad måste daghemsutbyggnaden forisälla myckel snabbi. Alla de föräldrar som står i kö vet ju att vi i dag långt ifrån är på väg all nå behovstäckning. Det är också uppenbart atl det finns en betydande olikhet mellan olika kommuner när det gäller alt nå upp lill målsättningen.

Därför vill jag fråga om socialministern är beredd alt ta upp någon typ av speciella Överiäggningar med de kommuner som ligger under normen.

Nr 7

Torsdagen den 13 oktober 1977

Om kommunernas utbyggnadsplaner för daghemmen

GÖRAN KARLSSON (s):

Herr lalman! Också jag lackar socialministern för svaret.

Det är riktigt all siffrorna för hösten 1977 är bättre än de som redovisades i våras när del gäller daghemsulbyggnaden. Men det är an-noriunda när det gäller fritidshemmen. Där håller inte vårsiffrorna, utan höstundersökningen ligger sämre till, ungefär 1 400 platser lägre än vad vårplanerna visade.

Del finns anledning för socialministern alt med skärpa följa utvecklingen. De ökade byggkostnaderna och kommunernas kärva ekonomiska läge kan göra att planerna inle hålls. Här gäller det att inte bara låta

Nr 7

Torsdagen den 13 oktober 1977

Om kommunernas utbyggnadsplaner för daghemmen

det gå, utan vara offensiv och visa vilja alt driva på i arbetet.

Även med de nya siffror som socialministern nu presenterar för hösten 1977 ligger man under den siffra man enligt överenskommelsen skulle uppnått 1981, med inle mindre än 24000 platser. Det är delta jag finner oroande på sikt, särskilt som del är svårare - som det sägs - alt överblicka vad som händer under de senasle åren av femårsperioden. Man skall också hålla i minnet all planerna är en sak, verkligheien ofta en annan.

Ett säkrare grepp på det hela får vi möjligen när kommunernas budgetar för 1978 är klara. Då vet vi mer om huruvida utbyggnadslakten kan hålla. Jag tror alt det kommer att visa sig svårt för vissa kommuner alt klara den planerade nivån för ulbyggnaden.

Jag håller helt med min medfrågare Olle Wästberg om kvaliielen när det gäller barnomsorgen, men jag kan inte godkänna hans resonemang beträffande Göteborg. Det var den borgerliga ledningen som hade kört ekonomin i botten. Därför tvingas man från socialdemokratisk sida att vara återhållsam när det gäller barnomsorgen.

Beslutet alt göra en analys beträffande plalsantalet och behoven är bra, men när del gäller ambitionerna är nog 80 % en utopi i de flesta kommunerna. Jag tillät mig att göra en undersökning av kommunerna i del län som jag representerar, och jag skall försöka hastigt skildra läget där.

1 Eksjö finns daghemsplaiser bara i den gamla staden, inga platser i industrisamhällena i övrigt i kommunen.

I Gislaved är ambitionsnivån 43 %, socialdemokraterna ville sträcka sig till 60 96. I Jönköping håller planerna för 1977/78, sedan håller de inte.

I Nässjö håller inte planerna. Eftersläpningen är betydande.

I Tranås håller man femårsplanen, men den är hell otillräcklig.

I Vetlanda har man i dag 45 platser och har 30 under utbyggnad. Planerna hålls, men 75 platser i en kommun på 30 000 invånare med betydande industrier kan var och en inse är otillräckligt.

Denna undersökning liksom liknande rapporter från andra håll i landet gör mig orolig för vad som kan komma att ske i ett kärvt ekonomiskt läge, där regeringspartierna gör vad de kan för atl försämra siandarden för barnfamiljerna och där man riskerar all kommunerna drar in på daghems- och friiidshemsbyggandei.

Socialminisiern RUNE GUSTAVSSON:

Herr talman! Jag delar Göran Karlssons uppfattning att planerna är en sak och verkligheten en annan. Verkligheten säger att för de första åren - jag upprepar det - ligger vi före i utbyggnadstakten. Den undersökning som skett visar att vi ligger 5 000 platser högre i planeringen än vad vi gjorde i våras. Det talar väl ett tydligt språk.

Olle Wästberg säger alt del finns anledning till oro. Han är bekymrad för utbyggnadstakten. Jag förstår inte rikligt denna oro. Olle Wästberg kan ändå inte bortse från vad som hänt under dessa två år och vad

som är planerat under de tre kommande åren. Vad som händer i Göteborg får herr Wästberg diskutera med göteborgarna om.

När det gäller situationen i enskilda kommuner, så har jag i mitt interpellationssvar redovisat all vi givit planeringsgruppen för barnomsorg i uppdrag atl göra en analys. När den analysen föreligger kommer vi alt diskutera situationen med Kommunförbundet. Del är ändock mellan Kommunförbundet och regeringen som den här uppgörelsen träffats, och som jag meddelat här har jag haft ett sammanträffande med Kommunförbundet i augusti och skall ha ett nytt sammanträffande med Kommunförbundet någon gång i december, när förbundet genomfört de länskonferenser som har planerats.

Nr 7

Torsdagen den 13 oktober 1977

Om kommunernas utbyggnadsplaner för daghemmen

GÖRAN KARLSSON (s):

Herr lalman! Byggnadskostnadsutvecklingen kommer även all inverka på barnstugeutbyggnaden - det tror jag vi är på det klara med - och all delta i sin lur kommer att göra kommunerna mer återhållsamma tror jag också atl vi hell klart kan konstatera.

Kvadratmelerkostnaderna för byggande av daghem har ökat från i genomsnitt 1 747 kr. 1975 till 2 457 kr. lår. Det är naturligtvis elt allvarligt moment.

Jag är övertygad om att de kommunala fullmäktigeledamöterna kommer att i vissa fall hesilera inför denna kostnadsutveckling och dra sig för alt bygga ut.

Socialministern har all anledning atl med uppmärksamhet följa utvecklingen och vara beredd all ingripa, om utbyggnadstakten minskas.

I det sammanhanget vill jag citera vad som skrivits i en ledare i högerpressen. Jag läsle den i Gotlands Allehanda och i Västerviks-Tidningen, och jag skulle säkert ha kunnat finna den i många andra högertidningar, om jag fortsatt att söka. Jag har också läst den i Jönköpings-Posten.

1 denna ledare säger man atl det är "hårresande att så många i dag jämställer denna tillsyn" - i barnstugorna - "med barnomsorg över huvud taget". Del har med andra ord gått så långt all dag- och fritidshem blivit den definiiionsmässiga förklaringen lill vad barnomsorg egentligen handlar om.

Frågan är därför om del inte är dags för regeringen atl sluta upp med atl - i rädsla för en högljudd socialdemokratisk opposition - slicka huvudet i busken. När skall kraven på rimlig ekonomisk ersättning - vårdnadsbidrag - från exempelvis föräldrar som själva vill vårda sina barn tillgodoses? Och när skall regeringsdeklarationens ord om valfrihet mellan olika barnomsorgsalternativ förverkligas?

Herr Rune Guslavsson! Eftersom både herr Gustavssons parti och det moderata samlingspartiet omfattar den filosofi som denna ledare andas, så tror jag atl man tyvärr kan räkna med atl ulbyggnaden av barnomsorgen inte kommer atl skötas så bra som den borde skötas.

Nr 7

Torsdagen den 13 oktober 1977

Om kommunernas utbyggnadsplaner för daghemmen

OLLE WÄSTBERG i Stockholm (fp):

Herr talman! Jag vill först bara konstatera all Göran Karlsson väljer att försvara all socialdemokraterna i Göteborg gör en av de mest drastiska försämringarna av kvaliteten i barnstugorna genom all höja antalet barn i barngrupperna.

Ja, Rune Guslavsson, jag känner oro när del gäller utbyggnaden av daghem. Jag gör del inte på grund av det som hänt, för där har det gått bra i förhållande lill de planer som finns, ulan jag känner oro just för planerna. Vi bör ändå ta kommunerna på orden när de säger, atl de i sina planer inle kommer all klara ulbyggnaden. Det är allvarligt och del kräver åtgärder.

Vi har självfallet inom alla politiska partier ett ansvar för all våra partivänner ute i kommunerna arbetar för atl planerna skall hålla. Därför ärdet oroväckande när i Eskilstuna folkpartisterna ensamma får reservera sig mot nedskärningar och senareläggningar av planerad barnsiugeul-byggnad.

Jag vill upprepa min fråga - som jag inle fick svar på-nämligen hur socialministern, med utgångspunkt i vad vi vel om hur kommunerna hittills planerat, ser på den här typen av frivilliga överenskommelser mellan staten och kommunerna. Jag undrar också om socialministern har några andra förslag eller tankar när det gäller hur vi skall förverkliga målsältningen än all han återigen skall träffa Kommunförbundet. Finns del inte anledning alt börja lilla på de enskilda kommunerna?

Socialministern RUNE GUSTAVSSON:

Herr talman! Jag skall upprepa för herr Olle Wästberg i Stockholm det som står i slutet på milt svar, nämligen atl vi skall göra en enkät och en analys för all se hur del ser ut i de olika kommunerna. Min rekommendation är atl herr Wästberg läser svaret en gång till.

Göran Karlsson log upp frågan om fritidshemmens utbyggnad. Tyvärr hann jag inte svara förra gången, men det är nog så, att kommunerna till följd av diskussionen om SIA;s utveckling har blivit efter när det gäller planeringen av fritidshemmen. Jag har också den uppfattningen att kommunerna har ganska stora möjligheter alt rätt snabbt bygga ut den verksamheten, för man behöver inte bygga lokaler i alla situationer. Det finns ganska många lokaler, och det finns också utrymmen i många skolor. Jag är helt medveten om att vi ligger efter på detta område men är övertygad om all kommunerna kommer atl kunna planera bättre när SIA-skolan får en fastare form. Vi hade ju en gång en diskussion i socialutskottet om hur del här skulle kunna utvecklas.

GÖRAN KARLSSON (s):

Herr talman! Del är bra all också la andra lokaler i anspråk. Del har jag inle någonting emot. Kan det påskynda en utbyggnad av fritidshemmen är det ju bara bra.

Med anledning av det svar vi fått konstaterar jag att socialministern

nu säger sig vara beredd all följa frågan med uppmärksamhet, och jag förutsätter att del innebär atl han då är beredd alt vidta de ålgärder som kan behövas. Han har därför i dag klarat sig undan med sitt svar. Jag kan också säga all vi kommer all följa utvecklingen på detta område myckel noga och all vi kommer igen, om det skulle visa sig atl kommuner och regering gör sig skyldiga lill försummelser.

Till herr Olle Wästberg vill jag säga att eftersom man i Göteborg, under det borgeriiga skedet, så kapitali körde ekonomin i botten hjälper inga varma deklarationer om kvaliteten i barnomsorgen. Verkligheten tvingar göteborgarna atl ta del här steget. Del är hela sanningen.

Nr 7

Torsdagen den 13 oktober 1977

Om kommunernas utbyggnadsplaner för daghemmen

OLLE WÄSTBERG i Stockholm (fp):

Herr lalman! Verkligheten tycks, herr Göran Karlsson, tvinga socialdemokraterna i Göteborg att försämra barnomsorgen, men man har inle fått med sig något av de andra partierna.

Det finns i Rune Gustavssons svar ett besked om all man skall göra en enkät och en analys beträffande lägel i de enskilda kommunerna. Men vad jag frågade om var om den enkäten skulle leda till någon åtgärd från socialministerns sida, dvs. om han ämnar la upp några slags samtal med de kommuner som klart ligger under normen.

Socialministern får nästan alltid någonting irriterat i rösten när han skall svara på frågor om daghemsutbyggnaden. Jag tycker all han i stället borde la tillfället i akt att klargöra atl regering och riksdag inte kan acceplera alt kommunerna inte håller sin del av den överenskommelse som uppnåtts mellan staten och Kommunförbundet. Vi måste klara daghemsplanen.

Socialministern RUNE GUSTAVSSON:

Herr talman! Jag är inle alls irriterad, men jag tycker det är felaktigt av herr Wästberg att påstå att kommunerna icke håller sin del av överenskommelsen. Detta vet Olle Wästberg inle någonting om i dag. Olle Wästberg vet en sak och det är all kommunerna under de tre första åren har byggt och bygger fler platser än överenskommelsen innebär. Beträffande de två sista åren av femårsperioden motsvarar siffrorna i dag inle vad som överenskommits, men om man tar siffran som gäller för liden från i våras och fram lill i dag finner man, herr Olle Wästberg, all del föreligger en ökning med 5 000. Därtill kommer atl man har planerat in 28 000 platser i familjedaghem.

Jag tror atl jag i mitt förra inlägg sade vad som kommer all ske när analysen är klar. Vi kommer att regelbundet ha kontakter med Kommunförbundet. Det är mellan Kommunförbundet och regeringen som uppgörelsen träffades, och vi har att i första hand ta upp diskussion med Kommunförbundet.

Nr 7

Torsdagen den 13 oktober 1977

Om åtgärder för att underlätta barnstugeutbyggnaden

GÖRAN KARLSSON (s):

Herr lalman! Det var väl inte meningen atl Olle Wästberg i Slockholm och jag skulle diskutera med varandra, eftersom min fråga var ställd lill socialministern, men eftersom Olle Wästberg framhärdar tvingas jag atl säga till honom, att socialdemokraterna i Göteborg var nödsakade att ta konsekvenserna av ett borgerligt vanstyre som medför att man får höja skatten med ungefär tre kronor under de aktuella åren därför alt ekonomin hela tiden har släpat efter. Det är detta som tvingar socialdemokraterna till det beslul som har fatlats när del gäller barnomsorgen. Både jag och socialdemokraterna i Göteborg vill ha en god kvalitet på denna, men de förhållanden som uppkommit på grund av de borgerligas politik gör atl man nu även måsle skära ned dessa ambitioner. Att sedan de borgeriiga i den situationen nu bjuder över när det gäller kvaliteten på barnomsorgen betraklar jag närmast som hyckleri.

OLLE WÄSTBERG i Slockholm (fp):

Herr talman! Ja, hittills har kommunerna hållit överenskommelsen, och det är väldigt bra. Det är också bra atl ulbyggnadsplanerna har förbättrats. Men kommunerna planerar att inte hålla överenskommelsen, och om man tror på deras planer - det bör man ändå försiktigtvis göra - finns del anledning till oro och därför till åtgärder.

Vidare framhärdar jag i mitt påslående att det är all göra barnstugeutbyggnaden den största otjänsten atl sänka kvaliteten. När kommunerna har ekonomiska problem skall det inte få gå ut över barnen, men det har socialdemokraterna valt att göra och det försvarar Göran Karisson.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 11 Om åtgärder för att underlätta barnstugeutbyggnaden

Socialministern RUNE GUSTAVSSON erhöll ordet för alt besvara Eva Hjelmströms (vpk) den 5 oktober anmälda fråga, 1977/78:41, och anförde;

Herr lalman! Eva Hjelmström har frågat mig om det i dag finns några planer på ett statligt övertagande av personalkostnaderna i syfte alt underlätta barnstugeutbyggnaden och förhindra att av pris- och hyresstegringar redan hårt ansatta barnfamiljer ytteriigare drabbas.

Kommunerna har ansvaret för barnomsorgen i enlighet med barnomsorgslagen. Kommunerna har enligt samma lag ansvaret för alt genom en planmässig utbyggnad av förskola, familjedaghem, fritidshem och annan förskole- och fritidshemsverksamhel sörja för all de barn som på grund av föräldrarnas förvärvsarbete eller studier eller av andra skäl behöver omvårdnad får sådan, om behovel inle tillgodoses på annat sätt.

Staten underlättar genom speciella bidrag till kommunerna utbyggnaden av barnomsorgen. Ett nytt statsbidragssystem med väsentligt höjda och värdebeständiga statsbidrag infördes fr. o. m. den 1 januari 1977.

Värdesäkringen sker genom anknytning till löneutvecklingen för anställda i offentlig tjänst.

Någon ytterligare anknytning av statsbidraget till personalkostnaderna är inte aktuell.

EVA HJELMSTRÖM (vpk);

Herr talman! Jag tackar socialministern för svaret, men jag beklagar att det var så negativt. Taxehöjningar planeras ju i dag i många kommuner runt om i landet, bl. a. i Stockholm och i Lund, och dessa taxehöjningar kommer att drabba barnfamiljerna mycket hårt. Låt mig bara nämna en av de konstruktioner som socialförvaltningen i Stockholm har lagt fram - man vägrar att kalla dem förslag, eftersom man själv är så negativt inställd till dem. Enligt denna konstruktion skulle en ivåbarnsfamilj, där bägge föräldrarna förvärvsarbetar men samtidigt bägge är lågavlönade, få ökade utgifter på i runt tal 5 000-6 000 kr. om året.

Vi vet atl barnfamiljerna är en redan hårt pressad grupp. Det är de som främst drabbas av regeringens ekonomiska politik med prishöjningar på, enligt vad vi fick höra i går, hittills i år 16,3 % och med rekordhöga hyreshöjningar. Läggs så ovanpå det de aviserade höjningarna av de sociala taxorna i kommunerna, inser man lätt att regeringens tal om alt värna barnfamiljernas ekonomi är rena hånet. Effekterna av dessa laxehöjningar kommer nämligen endera att bli att kvinnorna tvingas sluta arbeta - och hur hänger det samman med allt fagert lal om jämställdhet? - eller att man tar ut barnen från daghemmen och fritidshemmen.

När Slockholm senasl höjde fritidshemstaxan slutade omedelbart 600 barn.

Såväl LO-rapporten om barnomsorg som SOMI-rapporten visar vilka katastrofala följder den bristfälliga utbyggnaden av barnomsorgen lett till genom alt så många barn också i förskoleåldern går ulan lillsyn under delar av dagen. Många barn kommer alltså att tvingas bli påsbarn eller nyckelbarn om kommunerna genomför sina planer.

Vi kan inle acceptera detta raffinerade sätt att få bort köerna. En bra daghems- och friiidshemsplats är en rättighet för barnen på precis samma sätt som de har rätt lill skolundervisning.

En rällighel skall inle avgiftsbeläggas, utan man skall i stället sträva efter alt göra förskolan hell gratis. Bästa sättet atl åstadkomma detta är naturligtvis att staten lar över personalkostnaderna - särskilt mot bakgrund av att investeringskostnaderna men också driftskostnaderna stigit mycket kraftigt så atl, trots de ökade statsbidragen, kostnaderna för kommunerna stigit enormt. All höja statsbidragen är också ett av de bäsla sätten atl få fart på barnstugeutbyggnaden.

Jag kan inle låta bli att förvåna mig över Olle Wästbergs och Göran Karlssons inlägg i den föregående debatten. Man vill alltså ha en ökad barnstugeutbyggnad till stånd, men man är inte beredd all kämpa för att staten tar över personalkostnaderna.

Jag vill ställa en följdfråga; Är socialministern beredd all öka statsbidragen mot bakgrund av den prisstegringstaki som vi har i dag?

Nr 7

Torsdagen den 13 oktober 1977

Om åtgärder för att underlätta barnstugeutbyggnaden

Nr 7 Socialministern RUNE GUSTAVSSON;

Torsdaeen den " talman! Jag har gett Eva Hjelmström ett klart besked i mitt svar

I 3 nktnher 1977 tidigare. I samband med överenskommelsen infördes ett nytt statsbidrag,

_____________ som i verkligheten innebar alt staten åtog sig atl svara för mellan 70

Om åtgärder för att och 75 % av kommunernas neltoulgifter för driften av daghemmen. Detta
underlätta barnstu- bidrag gjordes värdebesiändigt genom all man anknöt del lill löne-
geutbyggnaden utvecklingen.

Någon ytterligare anknytning av statsbidraget lill personalkostnaderna är, som jag redan har sagt, inte aktuell.

EVA HJELMSTRÖM (vpk);

Herr talman! De nuvarande bidragen täcker inte 70-75 96 av kommunernas utgifter för barnstugeutbyggnaden. Det räcker med alt titta på kostnadsutvecklingen på investeringssidan. Denna har under de senaste två åren inneburit en prisstegring på över 150 96. Därtill kommer alla övriga utgifter som har ökat för kommunerna. Siffran 70-75 96 är därför helt felaktig.

Del visar sig också atl beträffande fritidshemmen t. ex. har kommunernas neltoulgifter, trots statsbidragen, ökat kraftigt.

Socialministern RUNE GUSTAVSSON:

Herr talman! Ett tillrättaläggande! Om jag uppfattade Eva Hjelmström rätt, skulle kostnaderna för utbyggnaden av daghemmen ha ökat med 150 96.

För tiden från det uppgörelsen träffades mellan regeringen och Kommunförbundet fram till första kvartalet i år har vi en ökning av investeringskostnaderna för barnstugor på i medeltal 25 96.

Denna ökning ligger i genomsnitt lägre än kostnadsstegringen när del gäller byggandet av lägenheter.

EVA HJELMSTRÖM (vpk):

Herr talman! De siffrorna överensstämmer inte med de siffror som kammarkontorel i Slockholm har redovisat över ökade kostnader för bl. a. Stockholms kommun.

Sedan vill jag upprepa min fråga, om socialministern anser alt de kostnadsökningar, som dessa kraftigt ökade taxor innebär för barnfamiljerna, kan anses rimliga och kan anses slå i överensstämmelse med den målsättning som anges i regeringsdeklarationen - atl man skall värna om barnfamiljerna.

Är del atl värna om barnfamiljerna atl de kommer all få kraftigt ökade utgifter för barnomsorgen, ovanpå alla andra utgiftsökningar?

Socialministern RUNE GUSTAVSSON:

Herr talman! Om Eva Hjelmström tar en enskild kommun, kan hon
hitta siffror som är betydligt högre än de jag nämnde, för det är stora
30 variationer. De siffror jag anförde tog jag från en undersökning som

statens pris- och kartellnämnd har gjort.

EVA HJELMSTRÖM (vpk):

Herr lalman! Jag noterar atl socialministern inle svarade på min senaste fråga, om del kan anses slå i överensstämmelse med regeringsdeklarationen atl barnfamiljer kan få ökade utgifter på 5 000-6 000 kr. för barnomsorgen.

Socialministern RUNE GUSTAVSSON:

Herr lalman! Som Eva Hjelmström torde observera höjde vi de allmänna barnbidragen den 1 juli i år. Vi har också sagl - i samband med atl vi presenterade krispakelel - all de två grupper som vi prioriterar är barnfamiljerna och de äldre. Detta står fast.

Nr 7

Torsdagen den 13 oktober 1977

Om normer för personaltäthet och gruppstorlek inom förskolan

EVA HJELMSTRÖM (vpk):

Herr lalman! Den höjning av barnbidraget som gjorts täcker på intel sätt ens de ytterligare utgifter som barnfamiljerna har haft på grund av ökade hyror och höjda priser. Ovanpå delta läggs så ökningen av de sociala utgifterna. Det aren mycket kraftig standardförsämring som barnfamiljerna har drabbats av.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 12 Om normer för personaltäthet och gruppstorlek inom förskolan

Socialministern RUNE GUSTAVSSON erhöll ordet för att besvara Eva Hjelmsiröms (vpk) den 5 oktober anmälda fråga, 1977/78:42, och anförde:

Herr talman! Eva Hjelmström har frågat mig om jag anser att det förhållandel alt flera kommuner planerar kraftiga höjningar av barngruppernas storlek är i överensstämmelse med den uttalade målsättningen om kvalitativt bra barnomsorg och om det finns några planer på alt uppfylla uttalandena i regeringsdeklarationen om normer för personaltäthet och gruppstorlek.

En enig barnstugeutredning föreslog bl. a. en organisationsmodell med åldersblandade grupper - s. k. syskongrupper - för barn i åldrarna två och ett halvt lill sju år. Antalet barn per grupp borde variera beroende på förhållandena. Med hänsyn till barnens sociala och känslomässiga utvecklingsnivå föreslog utredningen atl antalet inskrivna barn per grupp inle borde översliga 20.

I den proposition som lades fram för riksdagen med anledning av utredningens förslag framhölls all det borde ankomma på socialstyrelsen all på grundval av utredningens förslag, remissyttrandena och erfaren'-heterna från den då pågående försöksverksamheten utarbeta vägledning lill kommunerna i frågan. En sådan vägledning har utarbetats av socialstyrelsen.

Av denna framgår att den enda tvingande norm som finns är den

Nr 7

Torsdagen den 13 oktober 1977

Om normer Jor personaltäthet och gruppstorlek inom förskolan

som avser inomhusyla per barn. I övrigt finns i enlighet med riksdagens beslul rekommendationer och riktlinjer. Normen, liksom riktlinjerna i övrigt, avser lokaler som från början nybyggs för barnstugeverksamhel. Det är således kommunerna som själva i alll väsentligt anger siandarden i förskolan.

Det hindrar inte att regeringen i olika sammanhang har givit uttryck för sin vilja all medverka till atl barnomsorgen hålls på en kvalitativt hög nivå.

Sedan utbyggnadstakten nu ökats kraftigt har kommunerna i alll större utsträckning fått tillgripa andra lösningar än nybyggnad, framför alll i befintliga bostadsområden. Med anledning bl. a. av besvär över socialstyrelsens beslul om platsantal i tre lägenhelsdaghem - besvär som regeringen bifallit - har en arbetsgrupp inom regeringskansliet i höst påbörjat en översyn av principerna för slalsbidragsgivningen till daghem m. m. Arbetsgruppen skall även behandla normer för personaltäthet och gruppstorlek i förskolan. Arbetsgruppens arbete kommer löpande att diskuteras i en särskild referensgrupp dit representanter för bl. a. socialstyrelsen. Svenska kommunförbundet och berörda fackliga organisationer kommer all inbjudas.

Jag har vidare för avsikl alt i anslutning till detta arbete överväga frågan om huruvida särskilda medel kan ställas till socialstyrelsens förfogande för ytteriigare utvärdering av verksamhet i syskongrupper med olika barnantal.

EVA HJELMSTRÖM (vpk):

Herr talman! Jag tackar socialministern för svaret.

I december förra året ställde jag en liknande fråga lill socialministern och fick då beskedel all frågan omgruppstorlekaroch personaltäthet skulle bli föremål för närmare prövning av regeringen i samarbete med kommuner och personalorganisationer. Sedan dess har det alltså varit tyst, och några normer har vi inle selt röken av, trots att del gått över ett år sedan man i regeringsdeklarationen förklarade att normer skulle fastställas. Socialstyrelsen väntar, personalorganisationer väntar, föräldrar väntar. De enda som inte väntar är kommunerna, som tar de nya stats-bidragsbestämmelserna till intäkt för sill besparingsnit och konsekvent genomför sardinburkspolitiken.

I Göteborg - det fick vi höra i en tidigare debatt - vill socialdemokraterna nu fastställa platsanlalet för syskongrupper till 20, trots att socialstyrelsen rekommenderar 15. De nya statsbidragsbeslämmelserna medger atl man går ända upp lill 20.1 Stockholm hävdar kammarkontorel atl man kan spara in ett helt års utbyggnad av daghemsplatser om man går in för 20-barnsgrupper. Till vilket pris säger man dock inte.

Så här tolkas alltså de nya bestämmelserna av kommunerna, vilket får helt förödande effekter, inte bara på lång sikt utan också på kon sikt. Jag kan inte underlåta att ställa en personlig fråga till socialministern: Är han beredd att ta hand om 20 barn i en åldersintegrerad grupp? Också

personal på daghem har faktiskt rätt till raster, och de kan bli sjuka.

Syskongrupperna har ju visat sig vara en bra form. Men nu tvingas alltså personal och föräldrar motarbeta en erkänd pedagogiskt viktig verksamhet, och det är rena vansinnet.

I svaret sägs nu att en arbetsgrupp skall utreda frågan, och del är naturligtvis bra och välkommet. Men när kommer denna arbetsgrupp att vara klar?

Jag skulle också vilja ställa en annan fråga. I Göteborg kommer förhoppningsvis förslaget om att utöka barngrupperna lill 20 barn att fällas. Men om det i någon annan kommun fattas ett liknande beslut - om att utöka till 20 barn i dessa grupper - är då socialministern beredd att bifalla eventuella besvär över ett sådant beslul?

Med anledning av del svar jag fick på min förra fråga vill jag även ställa frågan: Kommer dessa normer alt diskuteras parallellt med de ekonomiska bidragen lill kommunerna? Detta är av väsentligt intresse för kommunernas ekonomi.

Nr 7

Torsdagen den 13 oktober 1977

Om normer för personaltäthet och gruppstorlek inom förskolan

Socialministern RUNE GUSTAVSSON:

Herr talman! Det är väl ändock så, Eva Hjelmström, alt vare sig det är 15 eller 20 barn i en grupp så utgår man inte ifrån alt ett daghem har endast en anställd. Jag var i Göteborg i går och vill bara nämna, ulan alt på något sätt ta ställning till de diskussioner man för där, att i syskongrupper med 20 barn räknade man med personalantalet fyra, och i syskongrupper med 15 barn räknade man med tre. Så jag blir nog inte utsatt för det där problemet att själv behöva ställa upp och ta hand om 20 barn - och jag skulle inte kunna göra det heller.

Sedan vill jag säga att kommunerna är suveräna, och jag får inga sådana överklaganden som Eva Hjelmström efteriyser här.

EVA HJELMSTRÖM (vpk):

Herr lalman! Då blir min första fråga desto angelägnare, eftersom man nu genomför den har sardinburkspolitiken ute i kommunerna: När kommer arbetsgruppen atl vara klar med sin verksamhet? Det är inle bara Göteborg det gäller utan också andra kommuner. Erfarenheterna av den försöksverksamhet man har haft med exempelvis 20-barnsgrupper i Östersund, Halmstad och Borås är entydigt negativa. Barn och personal har blivit stressade, det har varit hög ljudnivå, sömnrubbningar och daghemsvägran. När kommer alltså arbetsgruppen att vara klar?

Överiäggningen var härmed slutad.

3 Riksdagens protokoll 1977/78:7-10

Nr 7

Torsdagen den 13 oktober 1977

Om åtgärderna för att fastställa faderskap

§ 13 Om åtgärderna för att fastställa faderskap

Socialministern RUNE GUSTAVSSON erhöll ordet för att besvara Per Gahnons (fp) den 5 oktober anmälda fråga, 1977/78:43, och anförde:

Herr lalman! Per Gahrton har frågat mig om jag anser det rimligt om de sociala myndigheterna minskar sina ansträngningar att fastställa faderskap med hänvisning till kvinnors frigörelse och jämställdhet.

Enligt 2 kap. 1 § föräldrabalken åligger det barnavårdsnämnden att försöka utreda vem som är fader till barnet och sörja för all faderskapet fastställs. Som framgår är bestämmelsen myckel klart formulerad. Den skulle kunna räcka som svar på Per Gahrlons fråga. Jag vill ändå stryka under all det enligt min mening finns många starka skäl som talar för behovet av det stadgande som jag har citerat. Jag vill beröra några.

Del är naluriigtvis av största vikt för barnet alt få faderskapet faslslälll och alt få veta vem som är fader, med de möjligheter till kontakter med denne som detta i skilda skeden av livet kan leda till. Också ur faderns synpunkt är det av samma skäl viktigt atl få faderskapet fastställt.

Det har vidare betydelse för barnets ekonomiska situation, bl. a. beträffande underhållsbidrag och rätt till framtida arv. Del är samtidigt av intresse för samhället all få faderskapet fastställt, så att faderns underhållsskyldighet kan utredas och fastställas.

Det kan enligl min uppfattning inte godtas att de sociala myndigheterna minskar sina ansträngningar att fastställa faderskap med hänvisning till kvinnors frigörelse och jämställdhet. Svaret på den ställda frågan måste alltså bli nej.

PER GAHRTON (fp):

Herr talman! Jag lackar för svaret.

En utgångspunkt i den svenska föräldrarätlen är ju att barn skall behandlas lika oberoende av föräldrarnas inbördes förhållanden och att alla barn har rätt till samhällets aktiva medverkan för alt få kännedom om och om möjligt kontakt med båda föräldrarna oberoende av deras inbördes relationer. Flera lagändringar har på senare år gått i den riktningen. Det är mot den bakgrunden jag har känt oro när jag fått kännedom om de senaste årens trend att på sina håll lägga ned faderskapsutredningar med hänvisning till kvinnans ökade frigörelse i samhället. Tyvärr finns det anledning atl frukta att en sådan vantolkning av principen om jämställd-hel mellan könen håller på att få en viss spridning.

I den häftiga debatt som utbrutit i Skåne efter ett uppmärksammat fall i Lund har en hel del kvinnor framträtt och på fullt allvar hävdat atl frågan om fastställande av faderskap till deras barn skulle vara deras privata angelägenhet. Senasl i går i elt deballprogram i Radio Malmöhus framträdde en förment förespråkare för kvinnans frigörelse och hävdade att myndigheterna över huvud tagel inte borde blanda sig i saken, all kvinnorna i vårt samhälle är så förtryckta atl varje påtryckning från samhället är olillböriig, även om den sker för all tillförsäkra ett barn rätten

att få veta vem som är dess fader. Från de handläggande sociala myndigheternas sida har man hänvisat till föräldrabalkens 2 kap. 7 S 4 mom., som medger nedläggning av faderskapsutredning om det av särskilda, skäl finns anledning till anlagande alt fortsatt utredning eller rättegång skulle vara till men för barnet eller utsätta modern för påfrestningar som innebar fara för hennes psykiska hälsa.

Mot den bakgrunden tackar jag socialministern för hans synneriigen klara och koncisa svar. Efter det kan ingen som helst tveksamhet råda om regeringens inställning. Vantolkare av principen om jämställdhet mellan könen har inget stöd från regeringshåll. De sociala myndigheter som böjer sig för sådana vantolkningar i någon sorts missriktad progressivitet har inle heller något stöd från regeringen. Det är alldeles utmärkt.

Nu återstår bara frågan: Hur skall detta klara och koncisa budskap förkunnas på ett tillräckligt genomträngande och effeklivi sätt? Riksdagens talarstol i all ära, men jag vill ändå fråga socialministern: Hur tänker socialministern se till au della mycket klara besked når ut till alla dem del vederbör, så att vi kan bryta denna högst oroande trend?

Nr 7

Torsdagen den 13 oktober 1977

Om ersättning till vissa villaägare i Forsmark

Socialministern RUNE GUSTAVSSON:

Herr talman! Del aktuella fall i Lund som herr Gahrton åberopar handläggs f n. av länsstyrelsen i Malmöhus län i dess egenskap av tillsynsmyndighet. Jag kan inte gå in på det speciella fallet.

Ansvaret för alt tillse att gällande lagstiftning följs ligger på länsstyrelserna och socialstyrelsen. I den mån dessa myndigheter anmäler att de inte har instrument så atl de kan följa upp elt ärende har de möjlighet att i vanlig ordning överiämna det så att vi får pröva det.

Vi har möjlighet att överbringa det svar jag har gett i dag. Jag är medveten om att det hamnar hos socialstyrelsen, som i sin tur har möjlighet att göra tillägg lill tillämpningsföreskrifterna.

Jag delar i övrigt helt Per Gahrlons uppfattning i den här frågan.

PER GAHRTON (fp);

Herr talman! Jag har ingenting i sak att tillägga mer än att jag förutsätter alt man från departementels och myndigheternas sida följer den här utvecklingen för alt se att trenden verkligen bryts. I övrigt hoppas jag att det här klara beskedel från socialministern verkligen tränger ut överallt i landets olika hörn.

Överiäggningen var härmed slutad.

§ 14 Om ersättning till vissa villaägare i Forsmark

Bostadsministern ELVY OLSSON erhöll ordet för att besvara Nils Hjorths (s) den 4 oktober anmälda fråga, 1977/78:6, och anförde: Herr talman! Nils Hjorth har frågat mig om jag är beredd atl medverka

Nr 7

Torsdagen den 13 oktober 1977

Om ersättning till vissa villaägare i Forsmark

till att de Forsmarksarbetare som tvingas sälja sina hus till underpris får ersättning av staten för delta.

Inom arbetsmarknadspolitikens ram finns redan nu en statligt bedriven inlösningsverksamhet när del gäller egnahem. I arbeismarknadskungö-relsen (1966:368)56 a S,återfinns vissa bestämmelser om detta. Där sägs bl. a. atl egnahemsfastighet eller bostadsrätlslägenhet får inlösas, om ägaren eller bosiadsrätlshavaren inte kan beredas sysselsättning på den öppna marknaden på hemorten i sådan omfatlning att han kan stadigvarande försörja sig och dem han har försörjningsplikt mot och om han till följd härav tvingas flytta lill annan ort. I fråga om äldre arbetstagare får inlösen ske endast om särskilda skäl föreligger.

Inlösen får ske i Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län. Om synneriiga skäl föreligger, får inlösen ske även i andra delar av landet.

Frågan om inlösen prövas av arbetsmarknadsstyrelsen efter samråd med bosiadsslyrelsen.

I fråga om värdering, eftergift av statlig lånefordran i vissa fail, försäljning av inlöst egnahem och bostadsrätt m. m. gäller särskilda föreskrifter.

Dessa bestämmelser har hittills behövt tillämpas i endast några fall varje år.

Som svar på Nils Hjorths fråga vill jag säga alt jag har den principiella uppfattningen all problem skall lösas i sill sammanhang och när de blir aktuella. Regeringen kommer alltså alt la ställning lill eventuella ersättningsfrågor om det kommer att finnas anledning härtill.

NILS HJORTH (s):

Herr talman! Jag tackar bostadsministern för svaret. Det var inte så positivt som jag hade väntat och som de Forsmarksanställda väl hade hoppals på. Upsala Nya Tidning förmodar också i en kommentar lill ullalandel av bosladsminisiern all hon gell ett förhastat löfte och skulle få svårt att infria det.

I de av mig åberopade intervjuerna sade statsrådel bl. a. följande, enligt den centerpartistiska Norrtelje Tidning: "Om man tvingas sälja sitt hus till underpris i en sysselsätlningsdrabbad ort, då är det rimligt att staten tar upp ett resonemang om ersättning." I Upsala Nya Tidning, folk-partistiskl organ i Uppsala, heter det: "Men i Forsmark är förhållandena mera speciella, menar bostadsministern. Orten är liten och möjligheterna lill alternativ sysselsättning är små. Regeringen måste naturiigtvis ta hänsyn till villaägarnas problem i Forsmark på samma sätt som vi måste lösa andra problem i samband med avvecklingen."

Forsmarksarbetarna tyckte att bosiadsminislerns uttalanden om ersättning för förluster vid försäljning av egnahem var sympatiska. De som jobbar i Forsmark är dock luttrade vid det här laget. Under den tid som har gått sedan det borgeriiga maktövertagandet har de upplevt många besvikelser och förhalningar av olika slag. De har fått leva i ovisshet

med löften om löften som skulle komma men aldrig har kommit. De som har tagit arbete i Forsmark gjorde det i den förvissningen atl del var en trygg arbetsplats med arbete under en följd av år. Därför har de vågat bosätta sig i trakten. De anser det rimligt att de inte själva skall behöva stå för ekonomiska föriuster om regeringen, tvärtemot tidigare riksdagsbeslut, sätter stopp för det tredje aggregatet. Det är besvärligt nog för dem all behöva flytta och kanske bli arbetslösa ulan all också behöva göra stora ekonomiska uppoffringar vid avyiiringen av sina villor.

I svaret hänvisar Elvy Olsson till att det inom arbetsmarknadspolitikens ram finns en statligt bedriven inlösningsverksamhet av egnahem. Inlösen får ske i Västernorriands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län. "Om synneriiga skäl föreligger, får inlösen ske även i andra delar av landet", hette det vidare i svaret. Jag vill då fråga statsrådet Olsson om inte synneriiga skäl skulle kunna åberopas i del här fallet för att ge Forsmarksarbetarna ersättning för föriuster vid försäljning av egnahem.

Nr 7

Torsdagen den 13 oktober 1977

Om ersättning till vissa villaägare I Forsmark

Bostadsministern ELVY OLSSON:

Herr talman! Det var ett par tidningar som jag hade samtal med efter det att vi fått skrivelsen från Villaägareförbundet. Av naluriigt skäl hade dessa tidningar intresse av att vinkla del lill all handla om Forsmark

- Forsmark ingår i deras spridningsområde.

Jag hänvisade - vilket inte framgår av artikeln - lill atl det på andra platser där det uppstått sysselsättningsproblem trots allt inle varil svårt atl sälja villorna; det har funnits efterfrågan på dem. Jag sade också

- vilket inte heller framgår - atl det viktigaste ändå var att sätta in
arbetsmarknadspolitiska åtgärder för att lösa problemen.

Mitt svar skall tolkas så, atl det är just när det uppstår sådana här problem som man kan ta ställning till dem. Om det är omöjligt att finna ersättningssysselsätlning kan naturiigtvis det utgöra det särskilda skäl som skall föreligga.

NILS HJORTH (s):

Herr talman! Del är rikligt atl det är viktigast att skaffa andra jobb åt dem som blir avskedade i Forsmark. Det måste regeringen också göra om den skall infria löftet att bibehålla valfriheten inför nästa års energipolitiska beslut.

Elvy Olsson säger att del enligl tidigare erfarenheter inte är svårt att sälja sina villor. Men det här är en speciell situation. I dag har hundratals arbetare varslats om uppsägning. Ytteriigare kommer att varslas undan för undan, i takt med nedtrappningen av kärnkraftsutbyggnaden i Forsmark.

Statsminister Fälldin har i dag sagt alt det blir totalstopp för all kärnkraft i vårt land senasl 1985. Blir det så, blir problemet också aktuellt för driftspersonalen, som i stor utsträckning bosatt sig i Östhammars kommun. Därtill kommer svårigheten för stålindustrin i Norduppland.

Nr 7

Torsdagen den 13 oktober 1977

Om tidpunkten för visst planändringsbeslut

Då blir nog inle villorna mycket värda! Därför anser jag det rimligt atl redan nu la upp resonemang om att ge de berörda arbetarna ersättning. Det sades i kompletteringspropositionen i våras, bil. 7, alt det i höst skulle komma en redovisning från regeringens sida av årgärder för all underiälta en omställning vid kärnkraftverket i Forsmark. Jag vill då fråga statsrådel Olsson om man i delta sammanhang även kommer all ta upp frågan om ersättning till dem som drabbas bl. a. av förluster vid försäljning av egnahem.

Bostadsministern ELVY OLSSON:

Herr talman! I den s. k. villkorsproposilionen står det bl. a.; "De problem för de anställda som därvid kan uppkomma är av liknande slag som då stora anläggningsprojekl färdigställs. Samhället förfogar över bl. a. arbelsmarknadspoliiiska medel för alt lösa sådana problem." I en sådan situation kommer naturiigtvis atl vidtas alla de åtgärder som är möjliga alt vidla.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 15 Om tidpunkten för visst planändringsbeslut

Bostadsminislern ELVY OLSSON erhöll ordet för atl besvara Evert Svenssons (s) den 4 oktober anmälda fråga, 1977/78:32, och anförde:

Herr talman! Evert Svensson har frågat mig när regeringens beslul i fråga om siadsplaneändring i kvarteret Verkstaden i Marstrand kan förväntas. Evert Svensson påslår atl ärendet varit klart för avgörande sedan planverket i yttrande under våren 1977 tillstyrkt föreslagen planändring. Detta är inte riktigt. Planverket - vars yttrande inkom lill bostadsdepartementet den 10 maj 1977 - har visserligen tillstyrkt planändringen på så sätt alt den traversbana som Evert Svensson nämner i sin fråga skulle kunna överbyggas. Samtidigt har dock planverket föreslagit atl vissa områden i planen skall undantas från fastslällelse. Dessa områden är i planförslaget avsedda bl. a. för utbyggnad av iraversan-läggningen.

Planverkels yttrande har föranlett ytterligare skriftväxling med sakägare och därefter även med Kungälvs kommun.

Skriftväxlingen beräknas vara avslutad före oktober månads utgång. Därefter kommer regeringen att avgöra ärendet snarast möjligt.

Jag vill i övrigt, som en upplysning till Evert Svensson, framhålla att departementet åriigen avgör ca 1 500 besvärsärenden, av vilka den helt dominerande delen handläggs inom plan- och byggnadsenheten.

Under detta anförande övertog andre vice talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

EVERT SVENSSON (s):

Herr lalman! Jag ber att få tacka statsrådel Elvy Olsson för svaret på min fråga. Jag tror att hon förstår att jag var irriterad över atl beslutet inte kom till stånd i våras.

Ärendet är gammalt, man har väntat på beslut väldigt länge. Jag försökte tillsammans med riksdagskamrater, bl. a. Kjell Mattsson och Maj Lis Landberg, att få fram ärendet från planverket, och bostadsdepartementet var också med i det försöket. Ärendet kom den 10 maj, och vi hoppades att det skulle kunna fattas ett omedelbart beslut. Del var nämligen nödvändigt för atl man skulle kunna bygga i somras. Nu kom inle beslutet, och byggandet har fördröjts ytterligare ett år.

Jag tror att ärendet är från 1969. Del har legal på länsstyrelsen och i många andra byrålådor innan det kunnat behandlas av planverket. Jag trodde att regeringen, när planverket hade fattat sill beslul, omedelbart skulle kunna la del slutliga beslutet. Det kom alltså inle, och man sköt på ärendet elt år lill. Statsrådet Elvy Olsson talar om att det gäller två saker; jag trodde att man skulle kunna ta beslutet om överbyggnaden för sig.

Nu har vi tid på oss, men beslutet bör komma i år så all byggandet kan komma i gång nästa år. Jag hoppas naluriigtvis att beslutet skall bli positivt. Det är nämligen en arbetsmiljöfråga alt traversbanan kan överbyggas.

Nr 7

Torsdagen den 13 oktober 1977

Om tidpunkten för visst planändringsbeslut

Bostadsminislern ELVY OLSSON:

Herr talman! Det är möjligt all ärendet är gammalt, men till bostadsdepartementet kom det den 20 december 1976. Sedan var det på vanlig remiss lill planverket. Men när sedan ett ärende kommer tillbaka från planverket till departementet är det inte därmed klart för beslut. Den remiss som vi får från planverket skall i vanlig ordning underställas sakägare och i de flesta fall kommunen. Alll delta måste ta sin tid. I våras var det därför ingalunda färdigt för beslut. Men jag kan försäkra Evert Svensson att vi försöker avgöra ärendena så snart del är möjligt. Jag förslår inle riktigt atl det tog ett år till.

EVERT SVENSSON (s):

Herr lalman! Jag lackar än en gång för svaret och för löftet.

Det här kan göras bara på sommaren, och det är därför det tog ett år lill. Beslutet måste fallas före våren för atl det hela skall kunna klaras under den kommande sommaren.

Överiäggningen var härmed slutad.

Nr 7

Torsdagen den 13 oktober 1977

Om en breddad läkarutbildning

§ 16 Om en breddad läkarutbildning

Statsrådet INGEGERD TROEDSSON erhöll ordet för att besvara Karl Erik Olssons (c) den 4 oktober anmälda fråga, 1977/78:5, och anförde:

Herr talman! Karl Erik Olsson har - mot bakgrunden av vissa svårigheter alt upprätthålla en god sjukvårdsservice vid små sjukvårdsenheter - frågat om jag anser atl den nuvarande situationen är tillfredsställande eller om jag är beredd att vidta ålgärder för breddning av läkarutbildningen för alt därmed på sikt underlätta för mindre sjukhus att upprätthålla en god och allsidig service.

De senaste årens utveckling inom hälso- och sjukvården kännetecknas av en snabb utbyggnad av den decentraliserade öppna sjukvården vid läkarstationer och vårdcentraler, samtidigt som ökade resurser har tillförts bl. a. åldringsvården. I regeringsförklaringen har understrukits betydelsen av alt denna utveckling fortsätter. Även socialstyrelsens principprogram, Hälso- och sjukvård inför 80-talel, ligger i linje med denna målsättning.

I det läkarfördelningsprogram för tiden t. o. m. år 1980 som har fastställts av socialdepartementets sjukvårdsdelegation är målet all skapa balans mellan tillgång och efterfrågan på läkare inom olika medicinska verksamhetsområden och att utjämna regionala olikheter.

Särskilda svårigheter föreligger på en del håll när del gäller alt upprätthålla en god och allsidig sjukvårdsservice vid mindre sjukhus. Jag vill i detta sammanhang nämna att nämnden för läkares vidareulbildning (NLV) nu ser över specialisl- och allmänläkarulbildningen. Därvid be-aktas möjligheierna atl skapa större sammanhållna block av specialiteter inom vidareutbildningen efter allmänljänstgöringen. Nämnden undersöker bl. a. hur läkarna skall kunna ges en mera allsidig vidareulbildning som gör dem bättre skickade att arbeta vid mindre enheter inom såväl öppen som sluten sjukvård. Av samma skäl utreder nämnden också frågan om lämplig kompletteringsutbildning för redan vidareutbildade läkare. Som exempel kan nämnas kompletteringsutbildning i obsletrik för kirurger som gör dem lämpade att svara även för föriossningsverksamhet, t. ex. i glesbygder.

Jag kan försäkra herr Olsson att jag kommer alt uppmärksamt följa dessa frågor som är väsentliga inte minst ur regionalpolilisk synpunkt.

STINA ELIASSON (c):

Herr talman! Eftersom Karl Erik Olsson tyvärr inle har tillfälle atl själv i dag ta emot svaret på sin fråga till statsrådet Troedsson har han bett mig göra det. Jag lackar alltså på Kari Erik Olssons vägnar för svaret, som jag verkligen finner både positivt och intressant.

Det har i vårt land under lång lid varil en utveckling - enligt min mening en ganska olycklig utveckling - mot enbart stora enheter inom sjukvården. Man har försvarat den utvecklingen genom atl framhålla slordriftsfördelarna - mer effektivitet, större säkerhet och ekonomiska besparingar.

Jag anser alt man måste föra in en ny syn på sjukvården, och den nya synen tycker jag återspeglas i statsrådet Troedssons svar. Den innebär att man väger in regionalpolitiska skäl - närheten till vården - och även tar hänsyn lill ekonomin. Del finns faktiskt undersökningar som visar att små enheter kan vara billigare.

Målsättningen bör vara alt ha ganska många enheter, och då är det beklagligt om läkarutbildningen sätter en broms. Del finns ju många exempel på att specialiteterna blir så att säga smalare och smalare; det verkar som om del krävs fler läkare för samma funktion.

Vad jag särskilt noterar som positivt och intressant när del gäller specialist- och allmänläkarutbildningen är all det här talas om vidareutbildning efter allmäntjänstgöringen. Vi måsle få en bredare utbildning för allmänläkarna. Jag har också särskilt noterat statsrådels ord om lämplig kompletteringsutbildning för redan vidareutbildade läkare.

Jag lackar än en gång för svaret.

Nr 7

Torsdagen den 13 oktober 1977

Om en breddad läkarutbildning

Statsrådet INGEGERD TROEDSSON:

Herr lalman! Jag delar Stina Eliassons åsikt alt del är viktigt atl försöka lägga vården så nära människorna som möjligt. Då kan man också avlasta de stora, specialiserade sjukhusen, vilket gör det lättare för dem som verkligen behöver de sjukhusens kvalificerade resurser all få vård där.

Utöver vad jag anförde i mitt frågesvar kan jag nämna atl jag för några veckor sedan tog initiativ till ett sammanträffande med nämnden för läkares vidareulbildning, ett sammanträffande som kommer atl ske inom kort. Syftet är framför allt alt la upp den fråga som Stina Eliasson berörde, nämligen möjligheterna att öka allmänläkarutbildningen med t. ex. långvård, kanske också andra discipliner. Del skulle bredda allmänläkarnas kompetens och göra dem mer lämpade alt arbeta i de små enheter som många gånger är det bäsla alternativet i verkliga glesbygder.

Jag kan också nämna att socialstyrelsen fått i uppdrag att i samarbete med arbetsmarknadens parter utarbeta ett reviderat läkarfördelningsprogram, LP 82. Bristen på läkare inom olika geografiska områden och även inom medicinska verksamhetsområden kommer därvid all uppmärksammas särskilt.

Åtskilligt görs sålunda för att komma till rätta med bristen på läkare och för all vi skall få tillgång lill läkare med en utbildning som är bättre lämpad för vederbörandes arbetsuppgifter vid läkarstationer och mindre sjukhus.

STINA ELIASSON (c):

Herr talman! Jag tackar för del kompletterande svaret och hoppas atl statsrådet Troedsson aktivt arbetar för de här angelägna kraven, så alt del skyndsamt blir resultat av de inilialiv som lagiis och del arbele som pågår.

Överläggningen var härmed slutad.

Nr 7

Torsdagen den 13 oktober 1977

Om åtgärder för att minska antalet båtolyckor

§ 17 Om åtgärder för att minska antalet båtolyckor

Jordbruksministern ANDERS DAHLGREN erhöll ordet för alt besvara Nils Hjonhs (s) den 7 oktober anmälda fråga, 1977/78:47, och anförde:

Herr talman! Nils Hjorth har frågat mig vilka åtgärder jag planerar vidtaga för all minska antalet båtolyckor och hur snart förslag kan föreläggas riksdagen.

Fritidsbålsutredningen föreslog ett antal ålgärder beträffande båtlivet för all minska anlalel olyckor. Bl. a. förordades inlensifierad frivillig fö-rarutbildning, utbyggd lypprovning och säkerhelsbesiklning av frilidsbå-lar, uiökad utprickning för fritidsbåtarnas behov samt förbättrad väderinformation. Dessutom föreslogs en registrering av fritidsbåtarna. Registreringens tekniska utformning har därefter utretts vidare. Samtliga remissvar beträffande denna senare utredning har ännu inte kommit in. Regeringen kommer atl la slällning lill de båda ulredningsförslagen och remissyttrandena över dessa i ett sammanhang. En strävan är alt kunna förelägga riksdagen förslag beträffande frilidsbåtsfrågorna under 1978.

NILS HJORTH (s):

Herr lalman! Anlalel dödsolyckor lill sjöss ökar, och alll fler frågar sig om del behövs skärpta regler för fritidsbåtar. Man kunde notera en nedgång i anlalel olyckor förra årel, men t. o. m. augusti i år har 94 personer omkommit vid 74 olyckor. Det är höga siffror - dubbelt så stora som under motsvarande tid förra året. Anlalel badolyckor, som man tycker borde vara högre än anlalel bålolyckor, var under janua-ri-seplember i år 28. Tydligl är alltså att båtlivet visar en skrämmande olyckstrend, som det gäller alt göra allt för att få ned.

Jag förmodar all jordbruksministern, som jag lackar för svaret på min fråga, har studerat sjösäkerhetsrådels olycksstatistik. Den visar alt de flesta olyckor sker i öppna motorbålar. Men även med roddbåtar, ruffade motorbålar, segelbålar och kanoter inträffar alltför många olyckor. Orsaken är i första hand fall över bord och kantring. Av de 94 omkomna hade endast 10 använt flytväst. T. o. m. kollisioner mellan fritidsbålar inträffar numera, vilket tidigare var högst ovanligt.

Man frågar sig vilka åtgärder som måste vidtas. Det kan inte få fortsätta på detta vis. Är motorbåtarna för snabba? Krävs inle någon form av faribegränsning? Fartbegränsningar förekommer i vissa områden och i vissa farleder. Hur skall man kunna kontrollera all dessa farlbegräns-ningar efterlevs?

Av svaret framgår atl fritidsbålsutredningen har framlagt en del olika förslag lill åtgärder. Utredningen om en registrering av fritidsbålarna, URF, har såsom huvudalternativ endast ett enkell adressregister. Jag vill i likhet med flera remissinstanser rekommendera jordbruksministern införande av ett register motsvarande bilregistret. För sjöräddning och övervakning krävs tillgång till snabba och aktuella uppgifter.

Statsrådet Dahlgren säger i sitt svar: "Regeringen kommer all la ställ-

ning till de båda ulredningsförslagen och remissyUrandena över dessa i ett sammanhang. En strävan är alt kunna förelägga riksdagen förslag beträffande frilidsbåtsfrågorna under 1978."

Jag tackar än en gång för svaret på min fråga. Jag hade dock hoppats alt jordbruksministern skulle ha några egna funderingar kring den förra utredningen, som har legat ett tag. Den senare utredningen gällde som bekant bara registreringen. Jag hoppas i alla fall på kraftfulla åtgärder för atl minska antalet olyckor till sjöss och för all främja en sund utveckling av båtlivet.

Får jag lill slut fråga slatsrådet: Kommer detta förslag under vårriksdagen?

Nr 7

Torsdagen den 13 oktober 1977

Om giftspridningen i Teckomalorp, m. m.

Jordbruksministern ANDERS DAHLGREN:

Herr lalman! Det törs jag inte lova, men jag hoppas att del skall vara möjligt.

NILS HJORTH (s):

Herr talman! Jag vore glad om så blev fallet, för jag tror alt det är ganska brållom. Dröjer vi för länge med åtgärder, kan del vara svårare att sedan i efterhand klara dessa problem.

Utvecklingen har gått enormt fort. Det finns i dag 700 000 fritidsbåtar, och man räknar med att del på 1980-lalet skall finnas över en miljon. Utvecklingen går så snabbi all det torde krävas restriktioner lika väl som man har fått införa sådana beträffande bilarna. Annars riskerar vi alt bålsporten blir samma stora problem när det gäller olyckor som biltrafiken är i dag.

Jag vill passa på tillfället alt poänglera riskerna med vaitenskidåkning efter snabba racerbåtar. Man bör anvisa särskilda områden och även införa fartbegränsningar för denna populära nöjesåkning. Den medför allvariiga bullerstörningar för alla dem som vill uppleva lugn och ro vid sjön eller havel.

Del står också klart alt spritförtäring spelar en rätt stor roll vid många badolyckor. Dessutom är det farligare med alkohol vid körning av motorbåt. Man kan riskera även andra människors liv.

Än en gång tack för svaret.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 18 Om giftspridningen i Teckomalorp, m. m.

Jordbruksministern ANDERS DAHLGREN erhöll ordet för att i ett sammanhang besvara dels följande interpellationer, nämligen, 1977/78:9, anmäld den 4 oktober, av Benil Fiskesjö (c), 1977/78:10, anmäld den 4 oktober, av Ingrid Sundberg (m).

Nr 7

Torsdagen den 13 oktober 1977

Om giftspridningen i Teckomalorp, m. m.

1977/78:11, anmäld den 4 oktober, av Jörn Svensson (vpk), ■ 1977/78:25, anmäld den 7 oktober, av Grethe Lundblad (s), 1977/78:31, anmäld den 11 oktober, av Svante Lundkvist (s), dels följande frågor, nämligen

1977/78:12, anmäld den 4 oktober, av Rolf Hagel (-), 1977/78:18, anmäld den 4 oktober, av Per Gahnon (fp), 1977/78:28, anmäld den 4 oktober, av Jörn Svensson (vpk), 1977/78:40, anmäld den 5 oktober, av Sture Palm (s), och anförde;

Herr talman! Bertil Fiskesjö har frågat mig vilka inilialiv till förändrad lagstiftning på miljöskyddsområdet och till förändringar i övervaknings-och kontrollsystemet som kan förväntas från regeringen med anledning av fallet BT Kemi i Teckomalorp.

Ingrid Sundberg har frågat mig vilka åtgärder jag ämnar vidla för att begränsa skadeverkningarna av den avfallshantering som förekommit i Teckomalorp. Ingrid Sundberg har vidare frågat mig hur jag bedömer resultatet av företagens deklarationer av miljöfarligt avfall från 1975 och vilka praktiska ålgärder som kommer all vidlas med anledning av dessa deklaralioner. Slutligen har Ingrid Sundberg frågat mig vilka insatser jag bedömer som angelägna för alt kommunerna från och med 1980 skall kunna hantera miljöfarligt avfall på ett belryggande säll och hur de ekonomiska problem som därvid uppkommer skall lösas.

Jörn Svensson har frågat mig om jag avser alt skärpa gällande miljölagstiftning och om jag anser all den nuvarande utformningen av kontrollen över gifiproduktionen fungerar tillfredsställande samt om jag anser att det är lämpligt att nu försämra den offentliga insynen i giftproducerande förelags förehavande. Därutöver har Jörn Svensson frågat mig om jag delar uppfallningen att stat och skattebetalare skall ta den ekonomiska bördan av omhändertagande av giftavfall samt hur jag ser på de mulproblem som aktualiserats i samband med BT Kemi-skandalen. Svante Lundkvist har frågat mig vilka ålgärder jag ämnar vidla för atl riksdagens beslul om årlig rapporteringsskyldighet av miljöfarligt avfall från företagen genomförs.

Grethe Lundblad har frågat mig dels om jag kommer alt ålägga produklkonirollnämnden att utfärda stränga regler för destruktion av bekämpningsmedel och avfall från produktion av giftiga varor, dels om jag tänker ta initiativ till en undersökning av hur utsläpp, avfallshantering och destruktion skötts av bekämpningsmedelsindustrin sedan den 1 juli 1973. Grethe Lundblad har vidare frågat mig om missförhållandena vid BT Kemi i Teckomalorp kan påskynda upprättandet av ett fullständigt register över sammansättningen av kemiska ämnen som hanteras i Sverige och om ämnen innehållande dioxin kommer atl prioriteras vid denna registrering.

Rolf Hagel har ställt frågan om regeringen avser all tillsätta en opartisk utredning för all klariägga hur berörda myndigheter har fyllt sina åligganden som övervakande organ.

Per Gahrton har frågat mig vilka ålgärder jag avser alt vidla för all miljökatastrofer av den typ som inträffat vid BT Kemi i Teckomalorp i framtiden skall kunna förhindras.

Slutligen har Sture Palm frågat om del är riktigt att SAKAB saknar möjligheter all ta hand om det miljöfariiga avfallet från BT Kemi och, om så är fallet, vilka ålgärder jag ämnar vidla för all tillse alt 1975 års riksdagsbeslut i dessa avseenden kan fullföljas.

Satntliga interpellalioner och frågor har anknylning lill vad som hänl vid BT Kemi i Teckomalorp. Jag har därför ansett mig böra besvara dem i ett sammanhang.

När det gäller den aktuella situationen vill jag inledningsvis erinra om atl undersöknings- och saneringsarbetet pågår i Teckomalorp och kan väntas fortsätta under åtskillig tid framåt. Vidare är vissa frågor föremål för prövning vid domstol. Det är därför ännu så länge för tidigt att göra den slutliga bedömningen av vad som inträffat i Teckomalorp. Jag vill dock redan nu slå fast alt det är helt oacceptabelt att miljöfariigt avfall hanleras på ett sådant sätt som skett vid BT Kemis anläggning. Jag bedömer del därför som nödvändigl all alla erforderliga ålgärder nu vidtas för atl undersöka omfattningen av de skador som inträffat och för atl sanera det förorenade området. Det är också nödvändigt att vi prövar vilka lärdomar vi kan dra för framtiden av händelserna i Teckomalorp.

Med anledning av Ingrid Sundbergs fråga om åtgärder för att begränsa skadeverkningarna i Teckomalorp vill jag nämna att regeringen redan beslutat om sådana insatser. Sedan länsstyrelsen för regeringen redovisat avfallshanteringens omfattning och de skador och risker för ylleriigare skador som förelåg beslutade regeringen den 6 oktober i år att ställa 9,5 milj. kr. lill länsstyrelsens förfogande för det undersöknings- och saneringsarbete som nu krävs. För det fortsatta arbetet har länsstyrelsen tillsatt en styrgrupp som skall utgöra ett rådgivande organ till länsstyrelsen. I styrgruppen ingår representanter för länsstyrelsen, kommunen, naturvårdsverket och yrkesinspektionen samt länsåklagaren i Malmöhus län. Till styrgruppen kommer även att knytas experter inom bl. a. ämnesområdena geohydrologi, loxikologi, yrkesmedicin, omgivningshygien och arbetarskydd.

Bolagets verksamhet har i flera omgångar prövats av koncessionsnämnden för miljöskydd. Den tidigare tillverkningen av baskemikalier är nedlagd sedan årsskiftet 1976-1977 men genom beslut av nämnden den 8 december 1976 fick bolaget tillstånd atl fram till den 15 april 1979 i begränsad omfattning bedriva framställning av vissa insekisbekämp-ningsmedel. Beslutet överklagades av flera sakägare. Mot bakgrund av vad som numera framkommit är det enligl min bedömning uppenbart att bolaget inle kan tillåtas att fortsätta sin verksamhel i Teckomalorp. Regeringen har därför i dag beslutat bifalla besvären, vilket innebär all bolaget inle kommer att få fortsätta verksamheten. Beslutet rubbar dock inle bolagets skyldighet enligl tidigare beslul att sanera fabriksområdet.

Nr 7

Torsdagen den 13 oktober 1977

Om giftspridningen i Teckomalorp, m. m.

Nr 7

Torsdagen den 13 oktober 1977

Om giftspridningen i Teckomalorp, m. m.

Kostnaderna för detta arbete åvilar bolaget, varför bolaget kommer att krävas på ersättning för de koslnader för undersökningar och saneringsåtgärder som staten nu förskotterar. Regeringen har uppdragit åt jus-tiliekanslern all bevaka statens fordringar mot bolaget.

Bertil Fiskesjö, Jörn Svensson och Per Gahrton har frågat vilka lagstiftningsåtgärder och andra åtgärder som jag ämnar vidta för atl förhindra all händelser som den nu aktuella skall upprepas. Som jag tidigare antytt anser jag det nödvändigl att vi, utifrån erfarenheterna av det fall vi nu diskuterar, noga överväger vilka skärpningar av gällande lagstiftning som kan behövas. F. n. pågår en översyn av miljöskyddslagen. Arbetet bedrivs av miljöskyddsutredningen, som enligl sina direktiv skall framlägga förslag till halvårsskiftet 1978. Regeringen har i dag uppdragit åt utredningen att med utgångspunkt i vad som inträffat i Teckomalorp föreslå de yllerligare lagstiftningsåtgärder m. m. som utredningen finner nödvändiga. Utredningen bör särskilt överväga vad som behöver göras för all förbättra samhällets möjligheter att kontrollera miljöfarlig verksamhel och i vad mån det behövs en skärpning av slrafföestämmelserna.

Med anledning av bl. a. Rolf Hagels fråga, om regeringen ämnar tillsälia en opartisk ulredning för all klariägga myndigheternas agerande i det aktuella fallet, kan jag meddela all regeringen i dag uppdragit åt jus-titiekanslern atl närmare utreda huruvida någon myndighet eller enskild Ijänsleman bruslil i sina åligganden.

Med anledning av de frågor som Ingrid Sundberg, Jörn Svensson och Svante Lundkvist ställt om förelagens deklaration av miljöfarligt avfall vill jag framhålla all jag anser det som utomordentligt viktigt alt förelagen lämnar samhället uppgifter om det miljöfarliga avfallet och hur det hanteras. Erfarenheterna av den första deklaraiionsomgången år 1976 har emellertid gell vid handen all informalion, blanketler och ruliner måsle arbetas om för all resultatet av deklarationen skall bli tillfredsställande. Då detta arbete ännu inle är färdigt går det av tidsmässiga skäl inte atl genomföra en ny riksomfattande deklaration för år 1977. Jag vill dock erinra om all hälsovårdsnämnderna i sitt tillsynsarbete kan avkräva företagen uppgifter om avfallshanteririgen. Jag förutsätter atl hälsovårdsnämnderna uinyiijar denna möjlighel. Jag vill också påpeka all nalur-vårdsverket i en skrivelse hell nyligen lill landels kommuner tagit upp frågan om snabb inventering av de industrier som tidigare kan ha haft problem med kemiskl avfall. Verkei har därvid också lämnal vissa anvisningar för omhändertagandet av avfall som kan komma fram vid sådana inventeringar.

När det gäller frågan om lidpunkten för nästa avfallsdeklaration har jag efter samråd med naturvårdsverket bedömt det vara möjligt att påskynda förberedelsearbetet för nästa deklarationsomgång, som enligl förslag av naturvårdsverket skulle äga rurn år 1979. Deklarationen bör särskilt inriktas på att spåra det avfall som är mest riskfyllt från hälso-och miljösynpunkt. Därigenom räknar jag med atl vi med förtur skall kunna få fram uppgifter om de typer av avfall som bedöms kunna medföra

särskilda problem från miljösynpunkt. Vidare får vi de ytterligare erfarenheter som behövs för all genomföra en fullständig deklaration av allt miljöfariigt avfall. Regeringen har därför i dag beslutat all uppdra åt naturvårdsverket atl vidla de förberedande åtgärder som behövs för all genomföra en deklaration för år 1978.

Ingrid Sundberg har vidare frågat vilka insatser som jag bedömer nödvändiga för att kommunerna fr. o. m. år 1980 skall kunna hantera miljöfarligt avfall på belryggande sätt. Enligt 1975 års riksdagsbeslut skall landets kommuner inom en femårsperiod ta ansvaret för insamlingen av det miljöfarliga avfallet genom utvidgning av det kommunala renhållningsmonopolet. Denna ordning har redan införts i Stockholms, Gö-leborgs och Ale kommuner. Från Svenska kommunförbundet har jäg inhämtat atl många kommuner ligger långt framme i sin planering för denna insamlingsverksamhet. Kostnaderna för insamlingen skall läckas genom avgifter som komrnunerna tar ut av de företag som lämnar avfallet. Enligl min bedömning finns i dag inle anledning att befara att kommunerna inte skulle klara av att ta hand om det miljöfarliga avfallet.

En förutsättning härför är dock självfallet all vi även får lill stånd anläggningar för slutlig behandling av avfallet. Jag kommer därmed också in på Sture Palms fråga om SAKAB:s möjligheter att ta hand om avfallet från bl. a. BT Kemi.

Uppgiften att svara för att allt miljöfarligt avfall som samlas in av kommunerna blir slutligt omhändertaget på ett från miljösynpunkt betryggande sätt har av stalsniaklerna lagts på SAKAB. För att lösa den uppgiften skall SAKAB säinordna befintliga behandlingsresurser och i den mån resurser saknas bygga upp egna sådana. SAKAB har f n. tre behandlingsanläggningar och har dessutom tillgång lill ytterligare behandlingskapacitet genom avtal med andra förelåg. Omkring årsskiftet 1977-1978 har SAKAB vidare i drift fem regionala mottagningsstationer där kommunerna kan lämna det avfall som samlas in.

Inom SAKAB pågår en intensiv planering och projektering för utbyggnad av behandlingskapaciteten. Bl. a. kommer SAKAB:s styrelse inom kort atl besluta om utbyggnad av en förbränningsanläggning. Anläggningen beräknas vara klar omkring år 1980. När slyrelsen i vederbörlig ordning har anmält investeringsbehovet avser jag alt återkomma till riksdagen i fråga om finansieringen.

Enligt vad jag har inhämtat går det f n. inte att med säkerhet avgöra hur avfallet från BT Kemi skall behandlas. Detta beror på atl del råder en viss osäkerhet om avfallets sammansättning. Sannolikt kommer emellertid allt avfall inte att kunna behandlas vid någon anläggning inom landet. SAKAB är givetvis berell alt trots detta ta hand om allt avfall. Den del som inte kan omedelbart behandlas kommer att lagras under belryggande former i SAKAB:s regi tills behövliga behandlingsresurser finns tillgängliga.

När del gäller Grethe Lundblads frågor om kontroll av destruktion av avfall vill jag framhålla alt frågor om hanteringen av det avfall som

Nr 7

Torsdagen den 13 oktober 1977

Om giftspridningen i Teckomalorp, m. m.

Nr 7

Torsdagen den 13 oktober 1977

Om giftspridningen i Teckomalorp, m. m.

uppkommer vid produktionen av bl. a. bekämpningsmedel i första hand bör prövas i samband med den prövning av en industriell verksamhet som sker enligt miljöskyddslagen. Genom en sådan prövning har man möjlighet alt bedöma vilka föreskrifter som i det enskilda fallet krävs för en från miljösynpunkt godtagbar avfallsbehandling. Beträffande hanteringen av sådant bekämpningsmedelsavfall som inle kan las om hand på vederbörande industri är förordningen om miljöfarligt avfall tillämplig. Därutöver vill jag nämna all produklkonirollnämnden vid prövning av frågan om registrering av bekämpningsmedel kan meddela föreskrifter också om destruktion av medlen. Några särskilda beslut av regeringen i della avseende krävs därför inle. I vad gäller frågan om en undersökning av den avfallshanlering som under senare år skell inom bekämpnings-medelsindusirin vill jag framhålla all något ytterligare företag med just sådan produktion som BT Kemi haft inte förekommer i Sverige. Över huvud laget har tillverkningen av bekämpningsmedel i Sverige varil begränsad. Jag utgår dock ifrån att den inventering av vissa industrier med speciella avfallsproblem som naturvårdsverket enligt vad jag redan nämnt planerar också kommer atl tillgodose det krav på undersökning av bekämpningsmedelsindustrins avfall som Grethe Lundblad har ställt.

När det gäller Grethe Lundblads sista fråga, om produklregistrel, vill jag framhålla alt jag oavsett förhållandena i Teckomalorp bedömer det som myckel viktigt all registret kan upprättas så snart det är möjligt. Jag utgår också från alt registret får en sådan uppläggning atl ämnen innehållande dioxiner därvid kan identifieras. Jag vill i det sammanhanget nämna att produklkonirollnämnden nu beslutat att starta den första etappen av uppbyggnaden av produklregistrel.

Jag vill avslutningsvis ännu en gång framhålla alt regeringen ser mycket allvariigt på händelserna i Teckomalorp. Av den anledningen kommer vi att vidta alla de åtgärder som erfordras för att begränsa skadeverkningarna av den hantering som redan förekommit vid BT Kemi. Vi kommer också att utnyttja erfarenheterna från detta fall i det fortsatta miljöskyddsarbetet, så att upprepningar inte skall kunna ske.

BJÖRN ELIASSON (c):

Herr lalman! Eftersom Bertil Fiskesjö är förhindrad all närvara, ber jag all på hans vägnar få lacka jordbruksminisiern för svarel på inler-pellationen, ett svar som jag tycker är mycket positivt.

Del är nu tolv år sedan produktionen av växtbekämpningsmedel startade vid BT Kemi AB i Teckoinalorp. Under dessa år har verksamheten i företaget föranlett många olika turer mellan företaget, ortsbefolkningen och miljömyndigheterna. Verksamheten är nu stoppad. Företaget efterlämnar ett förgiftat och av myndigheterna avspärrat område, en förorenad Braå, förstörda vattentäkter och hundratals olagligt nedgrävda gifttunnor samt en ortsbefolkning som starkt oroar sig för framtiden.

Oron är berättigad, eftersom del är svårl alt veta vari de kemikalier som cirkuleral runl fabriken lagii vägen, lills man helt kunnat överblicka

och analysera miljökonsekvenserna av verksamheten vid företagel. Vad tnan redan nu vet är att miljökonsekvenserna är allvarliga och att saneringsarbetet kommer all bli omfattande och dyrbart. De långsiktiga effekterna av verksamheten och miljöskadorna måste också klarläggas.

Av jordbruksministerns svar på interpellalionen framgår att regeringen ser allvarligt på fallet BT Kemi och all den skyndsamt vidtagit en rad nödvändiga åtgärder för all klarlägga omfattningen av miljöskadorna för atl del förorenade området effektivt skall kunna saneras och göras giftfritt. Det är tillfredsställande att jordbruksministern kunnat redovisa denna inställning till del som inträffat i Teckomalorp.

Vi har i vårt land en omfattande miljöfarlig produktion. Mot bakgrund av fallet BT Kemi har nu också diskussionen kommit atl handla om vilka möjligheter samhället har alt övervaka och kontrollera miljöfariig verksamhel, så alt miljöbrott inte skall kunna upprepas i framliden. Del är då också fråga om att kunna kontrollera att exempelvis reningsanläggningar eller avskiljare fungerar som avsells för alt förhindra utsläpp av miljöfarliga ämnen.

Fallet BT Kemi visar att samhällets övervakning inle fungerat tillfredsställande utan måste effektiviseras. En del av ansvaret för en förstärkt övervakning bör kunna läggas på hälsovårdsnämnder och nalur-värdsenheler, som har god lokalkännedom och god kontakt med allmänheten. Det är då viktigt alt hälsovårdsnämnder och nalurvårdsen-heter kan leva upp lill delta ansvar genom att erforderliga resurser ställs lill deras förfogande för provlagning och analyser samt alt de som skall arbeta med delta ges en fortlöpande information och utbildning. Det är också nödvändigt all ett effektivare kontrollsystem byggs upp, eftersom del inte kan uteslutas att det finns andra fall där miljöfarligt avfall dumpats i strid mot gällande bestämmelser. Det skall naturligtvis inte heller vara möjligt atl släppa ut eller dumpa miljöfarligt avfall i hopp om att det inle skall bli uppdagat.

All övervaka miljöfarlig verksamhet, all vela vilka beståndsdelar som ingår i produktionen och i avfallet samt all kunna förhindra utsläpp och oskadliggöra avfallet är en viktig del i arbetet för en bättre livsmiljö. Del är därför glädjande för framliden all jordbruksministerns aktivitet med anledning av fallet BT Kemi redan lett lill atl regeringen vidtagit en rad ålgärder, bl. a. genom alt uppdra ål miljöskyddsuiredningen all utarbeta nödvändiga lagstiftningsåtgärder så atl samhällets möjligheter att kontrollera miljöfarlig verksamhel förbättras och så all nya miljöbedrägerier i olika former inte skall kunna upprepas i framliden.

Nr 7

Torsdagen den 13 oktober 1977

Om giftspridningen i Teckomalorp, m. m.

INGRID SUNDBERG (m):

Herr lalman! Jag ber atl få tacka jordbruksministern för hans svar, som bl. a. genom atl det redogör för nyligen vidtagna åtgärder visar att jordbruksminisiern insett betydelsen av all handla snabbi. Vi beklagar alla här i kammaren säkeriigen djupt vad som har skett i Teckomalorp, och jag förutsätter att debatten här i kammaren inle är avsedd alt utreda

4 Riksdagens protokoll 1977/78:7-10

Nr 7

Torsdagen den 13 oktober 1977

Om giftspridningen i Teckomalorp, m. m.

skulden lill vad som har hänt. Den juridiska delen är, som jordbruksministern påpekar, under utredning, och man kan antagligen förvänta att den olagliga hanteringen av det miljöfarliga avfallet genom den korta preskriptionstiden för sådana brott inle kommer all kunna ligga lill grund för åtal för brott mot miljöskyddslagen. Med tillfredsställelse konstaterar jag atl frågan om straffskärpning och därmed ändring av preskriptions-liden skall ses över av den sittande utredningen om översyn av miljöskyddslagen. Det hindrar emellertid inte alt man försöker få ett perspektiv på vad som har hänt i syfte all få svar på frågan hur della har kunnat hända. Man har nere i Skåne döpt om Teckomalorp till "Tänk-omalorp".

Del må vara mig tillåtet, herr talman, all föredra en kort historik över vad som har hänt. Det är bortåt ett decennium sedan besynnerliga saker började hända i idyllen Teckomalorp, Odlare började få sina växter förstörda, fisk från Braån och grönsaker som odlats i närheten hade en besynnerlig bismak. De boende visste all del hände "mystiska saker om nätterna".

Till sist reagerade befolkningen och krävde ålgärder mot BT Kemi, som man ansåg vara syndaren. Där framställdes bekämpningsmedel, och i den allmänna debatten hade faran med sådana medel aktualiserats. Såväl den lokala hälsovårdsnämnden som länsstyrelsens naiurvårdsenhet förklarar nu i efterhand all man litade för mycket på företagets uppgifter.

Hösten 1974 - efter del alt riksdagen 1973 hade antagit lagen om hälso-och miljöfarliga varor - gick befolkningen lill bred attack och krävde all gifttunnor som man visste fanns skulle grävas upp. Ledningen för BT Kemi försökte då lugna befolkningen, men resultatet blev ändå att tunnor grävdes upp. Hälsovårdsnämnden hoppades då alt de inte skulle innehålla några giftiga ämnen. De innehöll bl. a. fenoxisyror och klor-fenoler.

Koncessionsnämnden ansåg emellertid alt BT Kemi skulle få fortsätta tillverkningen om man uppfyllde de krav som då ställdes. Bl. a. flyttades en del av tillverkningen till Danmark. Samtidigt började de rättsliga processerna. En trädgårdsmästare fick gå i konkurs därför atl hans växter förstörts av Braåvallnet. Företagel skulle dock senare lägga ny dränering, och därvid upptäcktes ett nytt antal tunnor. Antagligen hade man glömt var man grävt ner dem. Flera personer från bygden har sedan dess trätt fram och medgivit atl de varil med om alt nattelid gräva ner tunnor med okänt innehåll.

Skandalen har vuxit lavinartat. Anlalel uppgrävda tunnor överstiger nu 500 och misstanke om skattebedrägeri, bedrägeri, gifispridning och övergrepp har förts fram. Kommunens befolkning upplever stor oro, och vad som hänl i Teckomalorp kan utan överord betecknas som vårt lands största miljöskandal.

Givetvis kan inte jordbruksminisiern skyllas för della. Osäkerhet finns emellertid om vilka konsekvenser olyckan får på längre sikt. Man måsle med alla medel förhindra ett upprepande av vad som här har hänl.

Genomgående har man frän olika ansvariga myndigheters sida anfört att resurserna varit för små för atl förhindra vad som skett.

Låt mig här erinra om en motion, 1973:1600, som herr Krönmark, jag och några lill lämnade in med anledning av propositionen med förslag till lag om hälso- och miljöfarliga varor. I denna krävde vi au den dåvarande giftnämnden skulle inordnas under naturvårdsverket för atl detta verk skulle få huvudansvaret för kontrollverksamheten. Vi ville alt organet fortfarande skulle vara elt expertorgan med i princip samma sammansättning som giftnämnden hade, men dåvarande jordbruksministern gjorde i stället produklkonirollnämnden till ett i huvudsak administrativt organ bestående av cheferna för ett antal slalliga verk. De fick också en byrå lill sin hjälp. Vi krävde också - och del kravet fullföljdes i form av reservation av samtliga borgerliga ledamöter i jordbruksuiskottet -atl frågan om laboratorieresursernas utbyggnad skulle komma lill en snar lösning och föreslog att detta snarast skulle utredas. Socialdemokraterna fällde reservationen.

I dag kan vi bara konstatera alt ansvariga myndigheter inle har vare sig personella, ekonomiska eller laborativa resurser för atl produkikon-trollen skall kunna fungera. I stället får man lita lill förelagens uppgifter, och ofta går del säkert bra. Men vad skall det tjäna till att ha lagar om man inte kan kontrollera all de efterlevs?

1975 gjorde riksdagen ett tillägg till lagen om hälso- och miljöfarliga varor. Enligt detta skulle företag obligatoriskt varje år deklarera innehav och hantering av sådana varor. 1976 skedde denna deklaration för första gången, och den skall, enligt vad jordbruksministern påpekade i sitt svar, nästa gång göras 1979 - alltså över 1978 års miljöfarliga avfall. Dessutom lär behandlingen av deklarationerna från 1976 ha avslutals först i sommar. Men, jordbruksministern, vad har hänt med dem? Meningen var ju att ansvariga myndigheter skulle reagera på deklarationerna - inle alt de skulle behandlas som annat statistikmaterial och arkiveras. Vad har resultatet blivit? Hur stor andel av förelag som borde ha deklarerat har gjort det? Enligt uppgift utgick blanketterna genom hälsovårdsnämndernas försorg, men informationen till dessa lär ha varit dålig, och det framgår kanske också av jordbruksministerns svar. Jag vore tacksam om jordbruksminisiern ville bättre klargöra vad de deklarationer som redan finns har använts till och vad de kommer att användas lill.

När det gäller provtagningar, analyser och undersökningar av inalerial från Teckomalorp är enligt vad jag vel såväl professor Rappe i Umeå som Wallenberglaboratoriet i Stockholm, institutet för vatten- och luftvårdsforskning och Chalmers tekniska högskola inkopplade. Det är med andra ord ansenliga laborativa resurser som nu måste fram till höga koslnader. Att myndigheterna när det gäller analyserna hittills haft stora svårigheter framgår bl. a. av atl man visserligen haft myndighetspersoner närvarande vid provtagning, men när dessa prover sedan skickats lill veterinärmedicinska anstalten, som utför analyserna, har där gjorts vissa märkliga konstateranden. Det föreligger dessutom erkännande av att de

Nr 7

Torsdagen den 13 oktober 1977

Om giftspridningen i Teckomalorp, m. m.

Nr 7

Torsdagen den 13 oktober 1977

Om giftspridningen i Teckomalorp, m. m.

analysresultat som företagen ställt till hälsovårdsnämnds och länsstyrelses förfogande har varit friserade.

Jag har under de senaste dagarna varit i kontakt med olika laboratorier som gjort analyser, och jag tror inle atl man i dagens läge kommer fram lill några alarmerande resullal. Delta är jag glad alt kunna säga här, och i den mån det kan lugna berörda boende i Teckomalorp är del glädjande. Haller av dioxiner har påpekats, men de understiger - hittills i varje fall - klart 1,1 ppm. 1 övrigt kan man påvisa fenoxisyror och klor-fenoler samt lösningsmedel av olika slag. Ytterligare ämnen, vilkas toxi-ciiel inte är klart definierad, har också påvisats, men tillsammans torde inte några större skador på människor bli följden, om saneringen äger rum på ett tillfredsställande sätl.

Det stora problemet kvarslår: Vad skall vi göra av avfallet? Här -om jag får uttrycka det så - anser jag atl jordbruksministerns svar inle är lika klart och heller inte lika bra som resten.

Jordbruksministern hänvisar lill SAKAB och påpekar alt inom SAKAB pågår en intensiv planering och projektering av behandlingskapacileten. Vid tillkomsten av SAKAB fanns från mitt partis sida ett motstånd mot all ge staten monopol på hanteringen av miljöfarligt avfall. I dag finns det skäl alt erinra om della, eftersom just monopolet måste vara en av orsakerna till alt vårt land trots alla miljölagar och kontrollsystem fortfarande saknar en fungerande avloppsanläggning. SAKAB bildades ändå 1969 och fick sill monopol 1975. Fortfarande har, enligl jordbruksministerns svar, tydligen inte styrelsen kommit in med redovisning av någon planering och anhållan om medel för kommande investeringar. Hur ser jordbruksministern på SAKAB:s verksamhel fram lill i dag? Varför har, om nu SAKAB har fungerat, inle BT Kemi anlitat SAKAB för omhändertagande av sitt avfall? Men enligt uppgifter som jag har fått har verksamheten där hittills stått pinsamt stilla.

Nu andas jordbruksministerns svar stora förhoppningar på förelagets möjligheter au på elt belryggande säll lagra avfallei och sedan så småningom förstöra del. Jag uilrycker min besvikelse över jordbruksministerns tilltro lill alt ett förelag, som ännu inle kommit särskilt långt, inom en kort tidrymd skall kunna skaffa sig såväl den tekniska som den personella kompetensen för det ylierligl svåra arbele som destruktion av miljöfarligt avfall ulgör. Del gäller inte bara klorfenoleroch fenoxisyror utan alll annat miljöfarligt avfall i vårt land. Trots alll är det så, alt den verkliga kännedomen om avfallet i allmänhet finns hos del företag som producerat detsamma. Jag är rädd - del säger jag klart ut - för au det kommunala monopolet i samband med SAKAB:s hitiillsvarande otillräcklighet för deslrukiionsuppgifter kommer alt resultera i - och redan nu resulterar i - atl företagen på löpande band lills vidare samlar ihop sitt avfall och själva avslår från destruktion, med den följden all belastningen på SAKAB:s kapacitet, när det företagel kommer i gång, blir hell orimlig.

Huvuddelen av avfallet från BT Kemi utgörs av klorfenoler med en

tydligen relativt konstant halt av fenoxisyror. Vid en tillräckligt hög lem-peraturoch förbränning kan avfallei förstöras. Någon sådan förbränningsanordning slår tydligen ännu inte SAKAB till buds; jordbruksministern talar om 1980.

Jordbruksministern svarar ändå alt ansvaret för BT Kemis avfall skall vara SAKAB;s. Men det, jordbruksminisiern, stämmer dåligl överens med de arbetsinstruklioner som har getts till den grupp i institutet för vatten- och luftvårdsforskning som har till uppgift all undersöka avfallels sammansättning och destruktion. Enligt vad jag vet har representanter för IVL varil i kontakt med bl. a. Cemenia för all höra i vad mån Ce-menias cementugnar skulle kunna användas för destruktion av bl. a. klorfenoler. Vi befinner oss i Sverige i elt läge där driften vid cementugnar läggs ner. Vi har alltså kapacitet för all hålla dem vid liv genom att bl. a. använda dem för sådan förbränning som fordrar myckel hög temperatur - del är alltså högtemperalurugnar del är fråga om.

Jag vill alltså fråga jordbruksminisiern om han slår fast vid att SAKAB till varje pris skall ta hand om avfallet, och om i så fall nya instruktioner kommer atl utgå till institutet för vallen- och luftvårdsforskning.

Vi måsle också länka på de enorma jordmängder som redan i dag kan vara behäftade med gifter från BT Kemis avfall. Del lär röra sig om minst 100 000 kubikmeter jordmassor. Man kan försöka lagra dessa jordmassor under betryggande former och hoppas på att föroreningarna förklingar, man kan laka ur dem - ett gigantiskt arbete - och man kan förbränna dem, del senare en omöjlighet inom rimlig tidrymd om SAKAB skall ta på sig della.

Jag vill här gärna säga att vi inte skall stirra oss blinda endast på BT Kemis avfall. Runt om i landet växer lager av avfall i väntan på SAKAB:s verksamhet - och det kommunala tnonopolet, som jag också hade frågat om. Jag tror alltså atl kommunerna har kapaciiel au insamla och ta hand om avfallet men inte alt göra sig av med det på ett tillfredsställande sätt. En professor på Chalmers berättade för mig lilel skämisaml atl man på Chalmers bygger sill egel BT Kemi, dvs. alt man bygger ett särskilt hus att t. v. lagra miljöfariigt avfall i. På många andra ställen lagras tunnor.

Jag frågar alltså jordbruksminisiern: Kommer man inte all undersöka andra möjligheter all la hand om miljöfarligt avfall i detta land utan helt föriila sig på SAKAB?

Herr lalman! Jag vill lill sist ta upp ännu en sak. Enligt vad jag erfarit har man vid provtagningar och analyser från Teckomalorp funnit större haller av föroreningar uppströms Braån och även uppströms den soptipp som är belägen ovanför BT Kemi. Som jag bedömer della kan del bara innebära - och del säger även jordbruksminisiern i sitt svar - au skadans hela omfattning kanske ännu icke är känd. Motsvarande analysresultat, bl. a. med högre haller av föroreningar uppströms än nedströms, har tidigare konstaterats men inle resulterat i några åtgärder.

De som verkligen kommer i kläm vid olyckor av della slag är de

Nr 7

Torsdagen den 13 oktober 1977

Om giftspridningen i Teckomalorp, m. m.

Nr 7

Torsdagen den 13 oktober 1977

Om giftspridningen i Teckomalorp, m. m.

som bor i området. När man i efterhand granskar vad som verkligen har hänt, kan man konstatera all det är genom insatser av enskilda personer som kalastrofen i hela sin vidd har uppdagats. Utan myckel starka insatser av enskilda hade vi ännu levi i okunnighet om vad BT Kemi har haft för sig. Efter vad jag fått klart för mig har ingen från yrkesinspektionen besökt förelaget det senasle årel - därför att ingen anställd har klagat. De kommunala myndigheterna har, hur man än ser del, en dubbel lojalilel, och det skapar svårigheter. Den enskilda människan som blir utsatt för miljöförstöring har inte någon fristående myndighet att vända sig till, någon myndighet som ensidigt tillvaralar de miljöslördas intressen. Jag har mer och mer blivit övertygad om all vi måste skapa en sådan myndighet - kalla den gärna miljöombudsman - som har lill uppgift alt föra den enskildes talan gentemot övriga, av dubbel lojalitet eller bristande resurser bundna myndigheter.

Än en gång lack för svaret, som jag fann genomtänkt! Men jag hoppas au jordbruksministern vill svara på mina ytteriigare frågor - om vad avfallsdeklaralionerna resulieral i och vilka friheler jordbruksminisiern vill ge företag med miljöfariigt avfall atl lösa deslruktionsproblem ulan all invänta den avlägsna tidpunkt när SAKAB:s kapacitet kan förväntas bli tillfredsställande.

JÖRN SVENSSON (vpk):

Herr lalman! När jag gick hit i dag frågade jag mig vad som skulle komma ut av den här interpellationsdebatten om gifthanleringen. Vad fyller den egentligen för funktion?

Ett antal riksdagsledamöter får tillfälle alt ställa frågor och därmed visa all vi är på ålenen och gör räll för vår lön. Regeringspartiernas talesmän får dessutom tillfälle atl tala om vilken förträfflig regering de har. Och moderaterna kan få tillfälle all förespråka ett ännu större pri-vatkapiialisliskt inflytande över gifthanleringen än del som redan finns. En ansvarig minister får tillfälle alt säga atl regeringen givetvis ser myckel allvarligt på del inträffade, all alla erforderliga ålgärder skall vidlas osv. på den sedvanliga politiska kansliprosan.

Del är ett räll märkligt spel, för hur har riksdagens ledamöter och de ansvariga statsråden i skilda regeringar agerat tidigare?

Del här har ju pågått i åratal. Liknande foriner för ansvarslös gifthantering har förekommit och förekommer ständigt och på ett stort antal orter. Varför kommer alla plötsligt springande nu? Både ministern och interpellanterna har ju hela tiden godkänt den dåliga lagstiftning och den underhaltiga kontroll av gifthanleringen som gjort BT Kemi-skandalen möjlig och som i fortsättningen kommer all göra samma ansvars-löshet möjlig vid andra företag. Ni har ju samtliga motsatt er varje krav på en förändring av lagstiftningen så alt den skulle kunna bli effektiv. De enda som krävt en omarbetning av gällande lag utifrån en annan grundsyn såväl i sak som juridisklär vänsterpartiet kommunisterna, 1972, 1973, 1974, 1975 och 1976 har vi ställt sådana krav här i riksdagen.

Inle vid någol enda lillfälle har Anders Dahlgren eller någon av de övriga lalarna här undersiöu dessa krav. Och så vill ni i dag stiga upp och spela förvånade och indignerade över atl en sådan här skandal kan inträffa. Var var ni 1972, 1973, 1974, 1975 och 1976? Ni var med och möjliggjorde sådana förhållanden som medfört all BT Kemi-skandalen kunde iniräffa. Givelvis är ni inle ansvariga i samma mening som bolagsledningen, men medge i alla fall all er passivitet högst betydligt har hjälpt giflspridarbolaget på traven.

Och hur agerar herrarnas och damernas resp. partier i konkreta miljöskyddsfrågor av samma art som i fallet BT Kemi? Var är del borgeriiga miljöansvaret när Bolidens fabriker i Helsingborg skall släppa ut sill skräp i Öresund? Och var är Svante Lundkvists värderade partivänner när folk i Marks kommun går ut i kamp mot giftbesprutningen i skogen? Jo, de ägnar spaltmeter i Västgöla-Demokralen ål au försvara giflspridarbolaget och baktala miljögrupperna i kommunen. Känner inle herrarna och damerna av sill politiska samvete här i dag? Eller gör ni sådana här efterhandsutryckningar bara för alt allmänheten skall hållas i god tro?

Den svenska miljöskyddslagen är både innehållsligt och laglekniskl förmodligen en av de sämsta lagar som någonsin skrivits. I den mån man kan tala om atl en lag huvudsakligen beslår av kryphål och i varje avsnitt upphäver sig själv, så gäller detta om den svenska miljöskyddslagen.

Nu säger jordbruksministern all miljöskyddslagen skall överses. Äntligen! Ja, men hur? Från vilka ulgångspunkler? Problemel är ju all själva gränsen för vad som är lagligt och olagligt är oerhört flytande och möjliggör att fullt lagligt handskas ansvarslöst med gifter och miljöfarliga ämnen. I regeringens direktiv lill miljöskyddsutredningen finns, såvitt jag kan finna, inga uppmaningar att lösa detta problem. Och så länge man har en miljöskyddslag som utgår ifrån alt starka ekonomiska vinstintressen i princip alllid är överordnade skyddsinlressena får man ingen rälsida på problemel. Och denna profilfilosofi har ju alla de fyra stora partierna varit rörande överens om.

Praxis när del gäller gift och miljöfarliga ämnen är ofta så flytande och godtycklig alt nära nog vad som helst kan inträffa. Genom svenska tätorter transporterar bolagen varje dygn t. ex. flytande fenol - fullt lagligt och fullständigt ansvarslöst. En kapsejsad lastbil, fenol som rinner ner i ledningssystemen kan orsaka katastrof Varje dag släpps oljeavfall från hundratals industrier och bensinstationer ner i ledningarna - fullständigt lagligt. När man som vpk-are begär här i riksdagen att del enda bekämpningsmedel som biler på flytande fenol skall hållas i beredskap får man lill svar all det inle är aktuellt.

Bakgrunden är tydlig: de multinationella bolag som säljer ineffektiva bekämpningsmedel och fariiga lösningsmedel skall inte få sina positioner på den svenska marknaden rubbade. Multinationella bolag är ju så betydelsefulla för sysselsättningen i Sverige, får man som vpk-are lill svar

Nr 7

Torsdagen den 13 oktober 1977

Om giftspridningen i Teckomalorp, m. m.

Nr 7

Torsdagen den 13 oktober 1977

Om giftspridningen i Teckomalorp, m. m.

när man framställer krav på begränsning av deras verksamhel.

Jordbruksministern förbigår i sitt svar frågan om de ansvariga myndigheternas grundläggande slällning. Delta är, menar vi från vpk, ett viktigt problem. Sverige har ju ett s. k. naturvårdsverk. Del är elt ämbetsverk, som borde ha varil uppbyggt så all del företrädde skyddsinlressena. Det naluriiga hade sedan varit att regeringen i viktiga ärenden ansvarade för avvägningen mellan de rena skyddsinlressena och andra iniressen. Nu är det emellertid ordnat så att redan naturvårdsverket gör en sådan avvägning. De rena skyddsintressena har alltså ingen egentlig företrädare. Kompromisser med andra intressen kan träffas redan på ämbetsverksnivå. Della gör skyddsintressena underlägsna - och del har givelvis även varit meningen. Man blir också lindrigt sagl skeptisk när ledande personer i ett naturvårdsverk gång på gång offentligt hånar människor som är oroade av miljögifiernas spridning och som ofta är sakligt väl kvaliflcerade all bedöma deras verkningar i konkreta fall. Också delta är en frukt av den inbyggda kompromiss som skall garantera profiten i de fall den konkurrerar med miljöintresset.

Jordbruksminisiern går sedan runl frågan om företagens informationsskyldighet. Han gör det på två sätt.

Del kan nämligen knappast vara så som det påslås, att deklarationen 1976 skulle ha gjort all man nu skall minska samhällskonlrollen över bolagen. Så komplicerad kan inte denna fråga vara. I varje enskilt företag är man tämligen klar över vilka giftämnen som används. Tillgängliga förteckningar på svenska språket är ingalunda fullständiga men erbjuder ändå en bra utgångspunkt för att analysera giftämnenas omfång. Att formulera frågor som leder lill de svar man vill ha fram kan omöjligt vara så komplicerat som det tydligen varil för Valfrid Paulsson och hans ämbetsverk - i varje fall inle så svårl all man i nuvarande läge skulle behöva upphäva förelagens lagliga deklarationsskyldighet under hela år 1977, dvs. upphäva den lag som man själv varil med om all besluta om för ett par år sedan.

Vidare är jordbruksminisiern förhoppningsfull när del gäller inilialiv från de kommunala hälsovårdsnämnderna som ställföreträdare för den lagstiftning som inte fungerar. Men del är väl ändå en alltför väl spelad naivitet från ministerns sida? Det är ju allmänt bekant all vi har en arbetslöshetskris av sällan skådat omfång i landet. Industri efter industri vacklar, och ort efter ort utsätts för slag. Jordbruksministern har troligtvis lagt märke till existensen av denna kris. Och då bör han vela alt man ute i kommunerna är oerhört rädd för att ortens företag skall vidta några som helst negativa åtgärder. Man är skrämd ute i kommunerna, och skrämda lokala myndigheter är inle benägna alt gå hårl på sådana förelag som slarvar med gifter och miljö - precis tvärtom. Vi kan tyvärr räkna med ökad tolerans mot bolagen från kommunalt håll. Därför är jordbruksministerns svar på denna punkt ett undanskymmande av regeringens ansvar.

Låt mig beröra en annan passus i svarel. Ministern säger att produkt-

konirollnämnden nu beslutat atl starta för.sta etappen av uppbyggnaden av produklregistrel. Jag vel inle om han är rikligt medveten om vad han därmed säger. Med växande giftmängder och med giftskandaler duggande från alla håll under många år - då äntligen startas ett register -av en myndighet som godkänt diverse gifter och där en ijänsleman nu är misstänkt för all ha tagit mula i BT Kemi-affären. Denna sagolika situation är föranledd av två saker - dels all vad som är olaglig gift-hantering alltid bestäms utifrån lönsamhetsprincipen, dels all ingel av de fyra stora riksdagspartierna velat ha några obligatoriska gränsvärden för miljöfarliga ämnen i t. ex. arbetslivet. Följaktligen har motiven för all göra ett ordentligt produktregister varil svaga.

Till sist vill jag ställa några frågor lill statsrådet. Han skall utnyttja erfarenheterna från Teckomalorp, säger han. Hur då? Skall man undersöka också andra förelag i Sverige? När skall den inspektionen ske? Skall man hindra skogsbesprutningen? Skall man hindra giftlransporter genom tätorter? Skall man begränsa eller förbjuda livsmedelsgifterna? Skall man gå emot naturvårdsverkets chef, som förklarat att fosforfria tvättmedel är onödiga? Eller vad är det konkret man skall göra? Är statsrådets uttalande en fras för atl göra sig politiskt respektabel, eller skall någol verkligt konkret äntligen börja hända?

Nr 7

Torsdagen den 13 oktober 1977

Om giftspridningen i Teckomalorp, m. m.

GRETHE LUNDBLAD (s):

Herr lalman! Jag vill gärna allra först tacka jordbruksminisiern för del myckel utförliga svarel på min interpellation. Men innan jag går in på svaren på frågorna skulle jag närmare vilja beröra den maktlöshet som allmänheten känner och som jag tagit upp i min inlerpellation.

Om man gör en liten historisk tillbakablick på giftskandalen i Teckomalorp visar det sig alt klagomål från trädgårdsmästare över förorenat vatten började redan 1967. Hälsovårdsnämnden i Landskrona kommun, som ligger nerströms fabriken vid de förorenade vallendragen, konstaterade redan 1970 atl föroreningarna kom från BT Kemi. 1973 började invånarna i Teckomalorp all klaga. De uppvaktade myndigheter och förelagsledning. Företagsledningen förnekade det mesta. Myndigheterna - främst de på läns- oph riksplan - gjorde påstötningar, framförde krav och förde förhandlingar. Men förelaget nekade eller också gav man löften om förbättringar som man inle höll. Man fördröjde saneringsåtgärder och ville inle stoppa den farliga hanteringen. För ett par år sedan var del mycket nära atl de aktiva bland teckomalorpsborna hade givit upp. Vad hade då hänl?

Är det så konstigt att allmänheten känner sig maktlös? Trots att vi har ett utvecklat systetn av lagar om miljöskydd, kontroll av hälso- och miljöfarligt avfall och hantering av hälso- och miljöfarliga varor kan alltså della hända. Och även om BT Kemis verksamhel kan betecknas som lagstridig måsle man ändå fråga sig: Vilken kontroll och lillsyn och vilka sanktioner är del som inle har fungerat här?

Följderna av BT Kemis hantering av giftiga ämnen kan för invånarna

Nr 7

Torsdagen den 13 oktober 1977

Om giftspridningen i Teckomalorp, m. m.

i Teckomalorp med omgivning i värsta fall bli som efter sprängningen av en mindre atombomb. Hanteringen kan medföra; 1. all man inle kan bo i området, 2. atl man där får långsamt verkande sjukdomsanlag och 3. att det blir skador på växter och djur genom att vattnet i de anslutande vattendragen i Skåne är förgiftat. I bästa fall - vilket vi hoppas på -kan man snabbi rensa bort och sanera gifterna och den jord och det vatten som skadats, så all människorna tryggt kan leva vidare i sin by.

Jag är tacksam för all jordbruksministern uttalat atl man snabbi skall vidta alla erforderliga ålgärder och att han vill anvisa både pengar och personal. Men lika viktigt är det - som han själv också säger - atl vi drar lärdomar för framtiden. Skall vi behöva uppleva någonting liknande på annat håll i Sverige?

I svaret på min fråga om strängare regler för bekämpningsmedelsin-duslrin säger Anders Dahlgren all någol yllerligare förelag med en sådan produktion som just BT Kemi haft inle förekommer i Sverige. Men såväl uttalanden från företrädare för den kemiska branschen som tidningsuppgifter under de senasle dagarna har ändå visat att andra gifter kan finnas nergrävda eller lagrade eller t. o. m. slängda på någon soptipp.

Nu vel jag alt Svante Lundkvist kommer all ta upp avfallshanterings-problemet, och jag skall därför inle gå in på del uian i stället diskutera mängden av farliga kemiska ämnen i vår omgivning. Skulle det inte vara möjligt atl begränsa sådana bekämpningsmedel eller andra farliga kemiska ämnen vilkas ofarlighet för människor och miljö inte klart har bevisals? Gift finns ju inle bara i nergrävda tunnor. Även utsläpp i luft och vatten kan vara sjukdomsframkallande. Har man mindre farliga ämnen får man mindre farligt avfall. Även importerade bekämpningsmedel kommer att hanteras i Sverige och vi vel inle vilka risker del kan innebära.

Det är nödvändigl all man efter erfarenheten av hanteringen vid BT Kemi myckel snabbt ser över resurserna för kontroll och lillsyn av miljöföreskrifterna. Man kan inle vänta med en resursförstärkning lills en ny lagstiftning föreligger. Man kan inle heller lila på all induslrin lar ansvar för miljön, eftersom eil sådant ansvar ofta kommer i konflikt med företagens intresse för ökad lönsamhet. Därför flnns del risk för att miljöansvaret kommer i andra hand vid planeringen av industrins processer och hantering, och därför måsle samhället kunna kontrollera verksamheten och siälla krav.

Häromdagen ultalade LO:s arbeismiljöombudsman följande: Samhällel har inle slälli tillräckligl med resurser lill förfogande för all kontrollera företagen, inne på industrierna ställs hell andra krav än utanför. I det sammanhanget kan jag nämna all arbelsmiljöuiredningen ville all skyddsombudsmännen på arbetsplatserna även skulle ha ansvar för utsläpp och kontroll av miljöfariiga ämnen, men del har regeringen inle tagit med i arbelsmiljölagen. Man har därmed avhänl sig den kontroll-inöjlighelen.

Jag är ändå lacksam för jordbruksminisierns besked att den första etappen av produklregistrel nu har påbörjats. Giftskandalen i Teckomalorp,

och alla de uppgifter som nu inkommer om lagrade giftiga ämnen på olika håll, visar all elt register över alla kemiska ämnens sammansättning kan vara elt viktigt redskap i framliden när forskning och erfarenhet kommer med larm om risker och skador.

Jag vill sedan helt kort kommentera de olika inlägg som har gjorts här i debatten. När del gäller Ingrid Sundbergs påslående alt vi har en mycket dålig utrustning i laboratorierna vill jag säga att det just i Skåne inte är så illa ställt. Både i Malmö och i Helsingborg finns välutrustade laboratorier i miljöorganens regi.

Den allmänna rallarsving mot allt miljövårdsarbete som Jörn Svensson utdelar kanske är någol förfelad. Felet är inte att vi inte har lagstiftning i Sverige, ulan kanske all vi inle har lyckats utforma kontrollmöjligheterna och lillsynsrulinerna på sådant säll att de verkligen blir till stöd för allmänheten.

Beträffande Jörn Svenssons påstående atl de andra partierna inle har varil aktiva i dessa frågor vill jag säga alt socialdemokraterna varje år under de senaste åren har krävt ytterligare insatser för produktkonlroll och laboratorieresurser. Ibland har det inle gått all få pengar, men kravet har i alla fall legal fasl.

Till slul vill jag ålerigen lacka jordbruksministern för svarel och jag önskar lycka till i kriget mot miljögifterna.

Nr 7

Torsdagen den 13 oktober 1977

Om giftspridningen i Teckomalorp, m. m.

SVANTE LUNDKVIST (s);

Herr talman! Jag vill börja med att tacka jordbruksministern för svaret på min interpellation.

Avfallshanteringen har av flera skäl blivit en alll viktigare samhällsfråga. Det är bl. a. angeläget att genom återvinning ur avfallet kunna spara på råvaror och energi. Det är ett förstahandskrav all människor, djur och natur skyddas effeklivi vid hanteringen av s. k. miljöfarligt avfall.

Del var av dessa skäl som den socialdemokratiska regeringen i februari 1975 lade fram sina förslag om ålgärder för återvinning och omhändertagande av avfall. Del föreslogs i del sammanhanget en rad ålgärder för alt förbälira hanieringen och omhänderlagandel av miljöfarligi kemiskl avfall. Jag vill kort erinra om dessa.

Det kommunala renhållningsmonopolei skulle sålunda omfatta della avfall. Sedan monopolet införts skulle i princip endast kommunen eller den kommunen utsett i sitt ställe få ta hand om det miljöfarliga avfallet.

För all förbättra kommunernas vetskap om mängden och arten av del miljöfarliga avfallet i förelagen och därigenom underlätta kommunernas planering infördes en obligatorisk skyldighet för företagen att lämna uppgifter om det miljöfarliga avfall som uppkommer i verksamheten. Avfallsdeklaralionen bedömdes också få stor betydelse för tillsynsverksamheten enligl både miljöskyddslagen och lagen om hälso- och miljöfarliga varor. Eftersom sammansällningen av det miljöfarliga avfallet hos ett och samma företag snabbi kan förändras borde rapporteringen

Nr 7

Torsdagen den 13 oktober 1977

Om giftspridningen i Teckomalorp, m. m.

vara årlig. Riksdagen anslöt sig lill detta. För att samhällel skulle få bättre insyn i hur transporterna av det miljöfarliga avfallet genomförs beslöts atl sådana transporter endast skulle få utföras av företag som fått särskilt tillstånd för della av länsstyrelsen.

För all garantera komtnunernas tnöjligheler atl lämna över det insamlade avfallet till slutligt omhändertagande inrättades elt samhällsdominerat behandlingsförelag. Detta behandlingsförelag gavs ensamräll lill behandling av miljöfarligt avfall. Den dåvarande socialdemokratiska regeringen vidtog en rad åtgärder för all genomföra dessa riksdagens beslut.

Enligl den förordning som utfärdades med siöd av den av riksdagen antagna lagen skall den som yrkesmässigt utövar verksamhel där miljöfarligt avfall uppkommer vara skyldig atl årligen lämna uppgift om avfallets art, sammansättning, mängd och hantering. Uppgiften skall lämnas lill hälsovårdsnämnden som skall sända kopia till naturvårdsverket.

Det samhällsdominerade behandlingsförelagel byggdes upp. Förelagel - Svensk Avfallskonvenering Aktiebolag - ägs lill 85 % av staten medan kommunerna och industrins återvinningsstiftelse har 7,5 96 var av aktierna. Förelagel har en behandlingsanläggning vid Kvarntorp i Närke. Regionala mottagningsanläggningar för miljöfarligt avfall håller på atl iordningställas.

Fullföljs den socialdemokratiska reformverksamheten har samhällets möjligheter all kontrollera hanieringen av miljöfariigt avfall väsentligt förbällrals. Men då måsle del samhällsdominerade behandlingsförelagel fä del kapital som erfordras för ulbyggnaden av de nya anläggningarna. Genom olika ålgärder måsle regeringen stimulera kommunerna till att införa det avsedda kommunala renhållningsmonopolei också för del miljöfarliga avfallet. De årliga deklaraiionsundersökningarna måste genomföras.

Risken för stora kostnader är del enda som biler på förelag som inle tvekar atl bryta mot lag och förordning. För all motverka ett brottsligt förfarande av den art som förekommit vid BT Kemi AB i Teckomalorp bör därför straffsatserna för åsidosättande av bestämmelserna när det gäller miljöfarligt avfall skärpas och därmed också preskriptionstiderna automatiskt förlängas. Sådana ålgärder ingick i utredningsuppdraget som gavs av den socialdemokratiska regeringen.

Det är tillfredsställande atl jordbruksminisiern ansluter sig till tankegången om skärpta straffsatser liksom lill tanken all företagen bör stå för samhällets kontrollkostnader. Del borde borga för bred politisk enighet på dessa båda punkter när förslag om detta kommer på riksdagens bord.

BT Kemi-fallet har med skärpa understrukit angelägenheten av au den socialdemokratiska regeringens förslag och riksdagens beslul i avfallsfrågan fullföljs. Anledningen till min interpellation var bl. a. uppgiften i massmedia atl det inle skulle bli någon deklaration av del miljöfarliga avfallet under 1977.

Del föreföll sålunda som om regeringen avsåg all inle följa riksdagens ultalade mening om angelägenheien av årliga deklarationer av det miljöfarliga avfallet.

Dessa farhågor har också besannats i jordbruksministerns svar på min interpellation. Med hänvisning till all den första deklaraiionsomgången 1976 inle blev effektiv, på grund av vissa brister i uppläggningen och genomförandet av arbetet, har jordbruksminisiern beslutat slopa deklarationen under 1977 och nöja sig med en mera begränsad deklaration under 1978. En fullständig deklaration av del miljöfarliga avfallet från förelagens sida skulle vi få tidigast år 1979.

Del här är enligl min uppfattning elt allvarligt avbräck i arbetet på alt snabbi få lill stånd en effektiv hantering av del miljöfariiga avfallet. Jag vill fästa uppmärksamheten på all såväl Svenska kommunförbundet som SAKAB, företrädarna för de organ i samhällel på vilka del tyngsta ansvaret för en väl fungerande hantering av del miljöfarliga avfallet kommer att ligga, har hävdat angelägenheten av all en ny avfallsdeklaralion genomfördes under 1977. Detta skedde redan i början av året. Del föranledde inga ålgärder från jordbruksminisierns sida. Först i dag och sedan jordbruksminisiern fåll denna interpellation har regeringen beslutat uppdra ål naturvårdsverket all vidla förberedande ålgärder för all genomföra den mer begränsade deklarationen under 1978.

Om kommunerna och SAKAB skall få någon möjlighet all planera för sina insatser i avfallshanteringen med utsikt atl fullfölja riksdagens beslut måsle regeringen se lill atl det nödvändiga underlaget för denna planering las fram. Jordbruksminisiern hänvisar till att hälsovårdsnämnderna i sitt tillsynsarbete kan avkräva förelagen uppgifter om avfallshanteringen. Men del var inte kommunerna som skulle åläggas atl avkräva förelagen uppgifter om avfallet. Del var företagen som skulle bli skyldiga atl deklarera sill miljöfarliga avfall och hur man avser all hanlera detta.

Jag inser naturligtvis att jordbruksminisiern försuttit möjligheten all under år 1977 få fram 'åtminstone den begränsade deklaration som nu planeras lill 1978, och jag beklagar all vi får denna tidsförskjutning. Men vågar man räkna med atl jordbruksminisiern i de andra avseendena, exempelvis anslagen till ulbyggnaden av SAKAB:s anläggningar, kommer atl fullfölja den socialdemokratiska regeringens intentioner?

Till sist: Självfallet kan skärpta krav på förelagen när det gäller hanteringen av det nnljöfarliga avfallet komma att innebära ökade kostnader för dem. Därför är del oroande all regeringen beslutat om en ändring i kungörelsen om begränsning av myndighets räll all meddela föreskrifter, anvisningar eller råd, av följande lydelse:

"Myndighet skall bedriva sin verksamhet på sådant sätt au kostnads-höjande effekter kan begränsas även när myndigheten utövar sådan tillsyns- och inspektionsverksamhet som ankommer på myndigheten eller utarbeta informalion som ges i form av riktlinjer och rekommendationer eller liknande."

Nr 7

Torsdagen den 13 oktober 1977

Om giftspridningen i Teckomalorp, m. m.

Nr 7 Vi får sålunda dels en fördröjning av deklarationsförfarandet, dels

Torsdagen den 13 oktober 1977

genom regeringens nya bestämmelse ett undergrävande av myndigheternas möjligheter all genomföra effektiva kontrollåtgärder. Jag vill därför fråga: Kommer jordbruksminisiern mot bakgrund av detta och sin egen

Om giftspridningen utfästelse atl kontrollen skall skärpas - som jag har noterat med lill-

/ Teckomalorp, fredsställelse - att vidta åtgärder för atl få bon denna begränsning av

m. m. myndigheiernas möjligheter atl ingripa?

ROLF HAGEL (-):

Herr lalman! Jag ber all få tacka jordbruksministern för svarel på min fråga, som enbart gällde huruvida man tänkte tillsätta någon form av opartisk utredning i syfle alt klargöra vad som egentligen har förekommit i Teckomalorp.

Vi känner alla lill vad som i det här sammanhanget har pågått i Teckomalorp under drygt tio års tid. Människor har drabbats av olika sjukdomar. De har märkt all deras växter har smakat illa eller på annat säll skill sig från vad som är normalt. Del har varil mycket svårt för dessa människor att påkalla myndigheternas uppmärksamhet, och man måsle betrakta della som en nonchalans från myndigheternas sida.

De problem som uppstått gäller emellertid inte bara befolkningen i Teckomalorp. Vi vet alla all del på mängder avplalser i vårt land flnns fabriker som har upplagringsplatser för liknande ämnen som de aktuella i Teckomalorp. All del privata kapitalet sätter vinslen före människornas säkerhet är på intet säll någon nyhet, men detta har i det här fallet manifesterats på ett mycket påtagligt sätl.

Det finns också anledning all fråga sig: Hur har olika myndigheter handlagt sina uppgifter? Hur myckel av försummelser och passivitet är all skriva på otillräckliga resursers konto? Hur myckel sanning ligger i påståendena och ryktena om mulor och oegenlligheler?

Del är för all få svar på sådana frågor som jag anser all del är viktigt atl en opartisk ulredning tillsätts. Men jag vill i del sammanhanget inle underlåta all framhålla alt jag tycker att det är lika viktigt alt man tillgodoser de krav som människorna i Teckomalorp i dag ställer.

Först och främst kräver de atl alla insatser skall göras för att deras samhälle skall avgiftas. De kräver vidare att vattnet i deras brunnar skall undersökas, så atl de vet om de vågar dricka det i fortsättningen. De kräver att giftfabriken skall jämnas med marken. De kräver all del upprättas informationsbyråer dit de kan vända sig med sådana problem som de tror har samband med giflspridningen i området. De vill ha en förteckning över de skador som människor har åsamkats, och de kräver ersättning för dessa skador.

Befolkningen i Teckomalorp kräver vidare ett förstatligande av den kemiska industrin i vän land, så atl liknande situationer icke skall upprepas. Man kan visserligen inle säga alt ett förstatligande automatiskt innebär all faran för ett upprepande är undanröjd, men man kan på så sätt skapa förutsättningar för del.

Kravet all fabriken skall jämnas med marken medför också att man måsle kräva all det skapas nya arbetstillfällen av annan an och karaktär för människorna i Teckomalorp, och della måsle betraktas som en angelägen insats.

Slutligen kräver man att skuldfrågan opartiskt utreds. Delta krav anknyter till min frågeslällning, och jag vill lillägga all del enligt min uppfattning föreligger ett behov av en någol bredare ulredning än den som skall göras av justitiekanslern.

Jag är således inle hell nöjd med svarel på min fråga.

Nr 7

Torsdagen den 13 oktober 1977

Om giftspridningen i Teckomalorp, m. m.

PER GAHRTON (fp):

Herr lalman! Som flera talare redan har konstaterat är det en mycket gammal skandal som är utgångspunkt för denna debatt. Produktionen av giftämnen vid BT Kemi började ulan föregående kontakt med myndigheter redan för tio år sedan, och bara några månader senare kom de första klagomålen om växtskador.

Myndigheterna var i och för sig inkopplade redan år 1966 genom all överläggningar skedde mellan länsingenjören och bolaget, och bolaget lovade därvid all man skulle genomföra en rad miljöskyddande ålgärder. Sedan har striden pågått i olika turer varje år under drygt tio år. Men det har i allt väsentligt varil en strid på papperet. Mera omfattande ingripanden från samhällets sida direkt på platsen mot personer som har varil skyldiga till det som skett har bara gjorts under den allra senaste tiden.

I dag erkänner alla alt det som skell aren skandal som inle får upprepas. Jordbrukstninistern redovisar nu en lång rad regeringsbeslut som skall kunna skapa ökad klarhet i vad som skett, undanröja eller i varje fall lindra de skador som uppstått och förhindra ett upprepande. Del är myckel bra. Del är utmärkt, och jag tackar jordbruksminisiern för de besked han lämnal. Jag förutsätter alt därmed en del av de missförhållanden som jag har påtalat i min fråga skall bli föremål för en grundlig undersökning.

Men del finns anledning alt ifrågasätta inle bara enskilda moment i miljöskyddslagstiftningen ulan hela dess filosofi och övervakningsor-ganisalion. Enligl olika källor, bl. a. nalurvårdsenhelen vid länsstyrelsen i Malmöhus län, bygger miljöskyddslagstiftningen på förtroende. Man litar helt enkelt på företagen. Man litar på alt de vidtar åtgärder som de påslår sig vidla. Man litar på deras uppgifter i ansökningshandlingar lill t. ex. koncessionsnämnden. Man litar över huvud tagel på deras ärliga uppsåt.

Fallet BT Kemi visar att ett sådant förtroende inte kan utgöra grundval för en lagstiftning. När man sluderar hela den långa skriftväxling som förevarit mellan BT Kemi och olika myndigheter kan man inle undgå all inse all bolaget redan på ett tidigt stadium ägnade sig ål taktisk dribb-ling i syfte att förhala beslutsprocessen och så länge som möjligt skapa utrymme för lönsam miljöfarlig produktion. Man har från bolagets sida

Nr 7

Torsdagen den 13 oktober 1977

Om giftspridningen i Teckomalorp, m. m.

översvämmat koncessionsnämnden med ansökningar, tnan har förespeg-lal myndigheterna att man skulle ändra produktionsinriktning, man har ulloval miljöskyddande ålgärder och man har ibland t. o. m. aviserat nedläggning av verksamheten - för all snabbi återta del ganska misslyckade skrämskottet. Mot alla dessa lögner har tydligen inle funnits någol effektivt samhällsskydd. Lagstiftningen förbjuder miljöfarlig verksamhet, men de skriftliga uppgifterna lill myndigheterna om denna miljöfarliga verksamhel kan tydligen vara hur lögnaktiga som helst ulan all myndigheterna har effektiv möjlighel alt ingripa mot lögnen som sådan. Miljöskyddslagen stadgar inle ens all ansökningshandlingar lill koncessionsnämnden skall avges på heder och samveie, någonling som finns i många andra sammanhang när enskilda medborgare skall inge handlingar av olika slag lill myndigheter - alltifrån självdeklaration lill ansökan om rättshjälp.

Man säger på de myndigheter som nu har jobbat med ärendet all del faktiskt är så, all man inte kan förhindra eller ingripa mot all företag lämnar felaktiga och direkt lögnaktiga uppgifter i sina ansökningshandlingar. Ett lillslåndsförfarande som ger företagen legala möjligheter all lämna felaktiga uppgifter och dribbla med myndigheterna kan inte gärna förväntas fungera lill förmån för miljöskyddet. Därför vill jag fråga jordbruksministern om han är beredd all medverka till all miljöskyddslag-sliflningen får en sådan utformning alt felaktigt uppgiftslämnande och taktiskt dribblande kan beivras, kanske genom någon sorts generalklausul för miljöskyddet.

Övervakningsorganisalionens resurser är uppenbarligen otillräckliga, del har påpekats från många håll. Förutom bristande personella resurser hos länsstyrelserna har främst tre missförhållanden uppmärksammals.

1. Rättshjälp har inle utgått lill kemiska experter. I civilmålet mellan trädgårdsmästare Ahl och BT Kemi betalade rättshjälpen för advokalhjälp men inte för kemiska experter. I stället ställde Miljöcenlrum upp med expertis. Men den här typen av tvister är naturligtvis ingenting som jurister kan klara ensamma. Jag vill därför fråga: Är jordbruksminisiern beredd alt vidla ålgärder som gör del möjligt all koppla in experter i miljöskyddslvisler i större utsträckning än som tydligen är möjligt i dag?

2. Del har förekommit att en och samma person inom loppet av ganska kort lid genom arbetsbyte har verkat i helt olika funktioner vid handläggningen av utredningar kring fallet BT Keini. Förvisso är Sverige ett litet land med begränsad tillgång på experter och några formella oegenlligheler har inte påvisats. Ändå vill jag fråga jordbruksminisiern om han är beredd all vidla ålgärder för att förhindra sådana olyckliga personsamband genom att experter uppträder i olika roller i olika faser av ett och samma miljöärende.

3. Hälsovårdsnämnden har i fallet BT Kemi spelat en ganska underordnad roll. Jordbruksminisiern har i sitt svar pekat på vissa av de möjligheter och skyldigheter som hälsovårdsnäinnderna har, men inycket talar för all kanske just hälsovårdsnämnden - i större utsträckning än

nu-borde vara den viktigaste miljöskyddsinstansen. Därför vill jag fråga: Delar statsrådet den uppfattningen, och vilka ålgärder vill han i så fall vidla för all hälsovårdsnämnderna i praktiken - och f ö. med beaktande av de problem som Jörn Svensson här nämnde - skall kunna spela en mer konstruktiv roll i miljöskyddsarbetet?

Slutligen är det uppenbart all den lokala opinionen i Teckomalorp spelat en central roll som pådrivare för att få stopp på BT Kemis livsfariiga verksamhel. Samtidigt har de enskilda initiativtagarna mött många svårigheter. De har inle haft någon självklar instans att vända sig till, som helhjärtat har kunnat ställa sig på deras sida. De har fåll hjälp från frivilliga krafter. Men mycket tyder på att de skulle ha haft nytta av en särskild miljöombudsman med ungefär samma status som konsumentombudsmannen. Över huvud tagel vet många människor inle varthän i byråkratierna de skall vända sig om de misstänker miljöfarlig verksamhel. Jag vill därför fråga jordbruksministern om han är beredd att medverka lill all i någon form skapa en inslituiion som miljöombudsman.

Nr 7

Torsdagen den 13 oktober 1977

Om giftspridningen i Teckomatoip, m. m.

STURE PALM (s):

Herr lalman! Först ett lack lill jordbruksministern för svarel.

Min fråga gällde om SAKAB kan anses ha tillräckliga resurser för att ta hand om miljöfariigt avfall och för att kunna leva upp till målsättningen i 1975 års riksdagsbeslut. Del var då det nya SAKAB tillkom, och del tillkom för alt del gamla SAKAB fungerade dåligl och inte hade nödvändig monopolställning. Jag säger detta med hänsyn till den märkliga historieskrivning soin alldeles nyss gjordes från denna talarstol om bakgrunden till beslutet.

Jag anser att min fråga aktualiserar ett mycket centralt problem. Anvisas inte tillräckliga resurser - och del mycket snabbt - kan vi befara flera obehagliga överraskningar av det slag vi råkat ut för i fallet Teckomalorp.

Eftersom jag tidigare varit ledamot i SAKAB:s styrelse - på den tiden då där fanns en pariamenlarisk förankring - vill jag erinra om del principbeslut som fattades av styrelsen den 22 november 1976. Det innebar all en central deslruklionsanläggning skulle byggas i Norrlorp i trakten av Kumla i Närke. Den nya anläggningen skulle i första etappen få en behandlingskapacilel av ca 50 000 ton per år.

En arbetsgrupp tillsattes, och den 22 mars i år redovisades ett investeringsprogram på 88 milj. kr. utslaget på tre år, i 1977 års priser.

Den 3 maj uppvaktades jordbruksministern Anders Dahlgren av den dåvarande socialdemokratiske ordföranden och bolagels verkställande direktör.

Den socialdemokratiske ordföranden ersattes senare av en moderat kommunalman, en person som f. ö. inte är känd för atl visa någon överdriven entusiasm när det gäller alt salsa på den offentliga sektorn. Instämmer han i de moderata attackerna mot SAKAB för dess monopolställning, är utnämningen märklig.

5 Riksdagens protokoll 1977/78:7-10

Nr 7 Uppvaktningen i juni gällde finansieringsfrågan, och enligl den rapport

Torsdagen den °' föredrogs i slyrelsen såg jordbruksministern positivt på tanken atl 13 oktober 1977 finansieringen skulle ske på sådant sätl att anläggningen skulle kunna

--------------- komma till stånd enligt de framlagda planerna. Det var ett värdefullt

Om giftspridningen besked att en betydande del skulle utgå i form av statsbidrag. Rejäla
/ Teckomalorp, statsbidrag var också förutsättningen för att arbetet skulle kunna komma

m. m. till stånd. Detta hade understrukits starkt vid uppvaktningen.

Nu anser jag atl del är av stort intresse att få vela om jordbruksministern står fast vid denna form av finansiering. Beskedel är av speciellt intresse när den offentliga sektorn nu hotas av blåpennorna i kanslihusets ekonomidepariemenl. Jag vill än en gång understryka att denna fråga tilldrar sig ett stort intresse framför allt hos en miljökänslig opinion. I det aktuella fallet i Teckomalorp vel vi i dag alt där finns 100 000 lon jord som måsle behandlas. Dessa jordmassor kan inle flyttas. Del krävs därför enorma resurser för atl bekämpa denna giftspridning, som pågått under ett antal år. Jag vill därför med stor skärpa understryka atl SAKAB måste få sådana resurser atl man kan leva upp lill det samhällsansvar som 1975 års riksdagsbeslut innebär. Nu om någonsin har jordbruksminisiern chansen alt visa vad miljöpolitik innebär i praktisk handling, och del kostar också en del pengar.

Jordbruksministern ANDERS DAHLGREN:

Herr lalman! Det har varit intressant all lyssna på debatten.

Del är klart alt del är lätt att vid ett sådant här tillfälle vara kritisk mot lagstiftningen och mot de myndigheter som inte har lyckats förhindra alt händelser som de vi nu diskuterar inträffat. Det är också riktigt att kritiskt granska det inträffade. Jag har förut nämnt att vi skall undersöka vilka lärdomar vi kan dra av det inträffade och förbälira lagstiftningen eller vidla andra ålgärder. Men jag vill samtidigt säga all vi måsle ha klart för oss att det inle går all uiforma en lagsiiftning eller koniroll på ett sådant sätl all vi hell garderar oss mot alt olyckshändelser inträffar eller att människor bryter mot de lagar som vi stiftar. Men del är alldeles klart all händelser som de vi nu diskuterar ger oss anledning atl skärpa bestämmelserna. Miljöskyddsuiredningen får lägga fram förslag till sådana skärpta besläinmelser.

Kontroll, tillsyn och resurstilldelning har kritiserats här i dag, och någon
framställde det som om de skulle vara hell obeflnlliga. Så är del ju inte.
Tillsynsmyndigheterna, i detta fall länsstyrelserna och naturvårdsverket,
kan gå in med korrigeringar, läirma råd och anvisningar, ge föreskrifter
eller utfärda förbud. Tillsynsmyndigheterna har vidare rätt all vinna till
träde lill och företa undersökningar i förelagel. De har rätt att kräva
behövliga upplysningar oin anläggningen, kräva undersökningar och låta
ulföra sådana på företagets bekostnad. Dessa instrument flnns. Den in
tressanta frågan är då naturiigtvis om de instrumenten är tillräckliga.
Detta får prövas av miljöskyddsutredningen.
66 När del sedan gäller kontrollen tror jag personligen i likhet med några

av talarna i den här debatten all del är viktigt all få ned den på del lokala planet. Kommunerna bör därför i större uislräckning än i dag engageras i lillsynen av miljöskyddsfrågor. Även den frågan bör miljöskyddsuiredningen närmare ta upp. Kort sagl tror jag att vi måste göra lillsynen och kontrollen lika effektiva när det gäller förelag som när del gäller enskilda människor. Del är vikligl att vi inte jagar enskilda människor försmå försyndelseroch låter svåråtkomliga företag med kanske större försyndelser gå fria. Just från den utgångspunkten riktar vi nu nästa deklaration mot företag som vi med stor sannolikhet vet får fram miljöfariigt avfall i sin tillverkningsprocess.

Någon har här kritiserat miljöskyddslagen för all den bygger på ett förtroendefullt samarbete mellan myndigheter och näringsliv. Det var den linje som den dåvarande regeringen och den dåvarande riksdagen i stort sett var överens om. För egen del anser jag att det goda resultat som vi trots alll har nått i miljövårdsarbetet till stor del beror på alt myndigheter och företag i de flesta fall har kunnat samarbeta i stället för alt befinna sig i hård motsatsställning till varandra. Därför menar jag alt man inte utan vidare skall överge en sådan princip bara för att någon inle har orkat leva upp till den målsättningen. Men vi måste naturiigtvis ha en kontroll på atl detta fungerar - vi måste kunna kontrollera företagens uppgifter. Därför finns det anledning för miljöskyddsutredningen att se över den delen.

Herr lalman! Här har ställts många frågor, och jag skall på den tid jag har lill mitt förfogande försöka besvara dem.

Ingrid Sundberg har frågat om SAKAB:s möjligheter. Jag uppfailar inte SAKAB som ett renl slatligl förelag bara för all det har monopol på all förstöra dessa fariiga avfallsämnen. SAKAB ägs gemensamt av staten, kommunerna och industrin, även om staten har det avgörande ägandet. Della återspeglar sig också i styrelsens sammansättning.

SAKAB har inte haft och har inte någon lätt uppgift. Det är ingen lätt uppgift att bygga upp en sådan organisation för all la hand om delta avfall. Jag har fullt förtroende för SAKAB - jag hade del för den förutvarande ordföranden och jag har det också för den nuvarande ordföranden. Om andra företag under tillfredsställande former kan ta hand om avfallet i en situation där SAKAB inte kan göra det, finns det naturligtvis inte något hinder för dem all också göra del. Men samhällel måste ju i sista hand svara för all omhändertagande kan ske. Därför behövs SAKAB.

Svarel på den direkta frågan är alt SAKAB naturiigtvis kan anlita Cemenia, om dess resurser i det här fallet är lämpliga.

Till Jörn Svensson vill jag säga att någon deklarationsblankett exempelvis från BT Kemi inle fanns. Del visar all dessa deklarationer aldrig kan bli någon garanti för alt man skall kunna undvika sådana här händelser.

Svante Lundkvist har ställt ett par frågor om deklarationerna. Som förutvarande departementschef känner Svante Lundkvist lill att dessa

Nr 7

Torsdagen den 13 oktober 1977

Om giftspridningen i Teckomalorp, m. m.

Nr 7

Torsdagen den 13 oktober 1977

Om giftspridningen i Teckomalorp, m. m.

deklarationsblanketter skickades ut lill 67 000 förelag och att svarspro-cenlen blev 25. Au de uppgifter som inlämnades bedömdes som olill-förlitliga har lill stor del ansetts bero på atl utformningen av deklarationsblanketterna och informationen var dålig.

Vad som sedan hände var följande -jag säger detta som en informalion, eftersom flera har frågat om della.

Sedan deklarationerna kommit in under augusti och september månader gjordes en statistisk bearbetning i statistiska centralbyråns regi i slutet av år 1976 och början av år 1977. Samtidigt satt en särskild arbetsgrupp och utvärderade erfarenheterna av deklaralionen. Arbelsgrup-pens rapport lämnades lill jordbruksdepartementet i juni 1977. Arbetsgruppens arbete åberopades av naturvårdsverket i dess framställning om uppskjutande av 1977 års deklaration. Rapporten skickades med lill de instanser som flck naturvårdsverkets framställning på remiss, nämligen statistiska centralbyrån, stalskoniorel, miljödalanämnden, arbeiarskydds-styrelsen, statens industriverk, länsstyrelserna i Jönköpings, Östergötlands och Malmöhus län. Svenska kommunförbundet. Svenska naturskyddsföreningen, Sveriges industriförbund och Svensk Avfallskonver-tering AB, SAKAB. Rapporten gav stöd för all en deklaration inte kunde genomföras 1977, och - herr Lundkvist - till denna tanke har också samtliga de av mig uppräknade remissinstanserna anslutit sig.

Vad som nu sker har jag redan nämnt i mitt svar, men jag skall för säkerhets skull repetera det. Kommunerna har uppmanats all ta upp frågan om en snabb inventering av de industrier som tidigare kan ha haft problem med kemiska avfall. Nästa år genomförs en deklaration som särskilt inriktas på atl spåra det avfall som är mest riskfyllt från hälso- och miljösynpunkt. En så bra och meningsfull deklarationsblankett som möjligt skall ligga lill grund för del slutliga uppgiflslämnandel från alla. Jag hoppas all vi på detla säll skall kunna få ut någonling av värde för nästa deklarationsförfarande. Jag tror också alt vi vid det tillfället måsle ge en betydligt bättre informalion.

Det kan också vara så, ärade kammarledamöter, alt den här debatten i dag, liksom debatten om BT Kemi över huvud tagel, kan medföra all förelagen vid nästa deklarationslillfälle bättre förslår viklen av alt verkligen rapportera och deklarera del miljöfarliga avfall som flnns.

JÖRN SVENSSON (vpk):

Herr talman! Jag vill lill jordbruksminisiern säga atl vi inle kritiserade oförutsedda och oavsiktliga brister i gällande miljölagstiftning. Sådana kan alltid förekomma, och de kan också alllid ursäkias, så länge del finns en god vilja bakom lagsiiftningen. Vad jag kriliserade var själva lagsliftningens princip, och den vill jag la lill uigångspunki för en ny fråga. Miljöskyddslagen är ju nu en gång uppbyggd så, all den medger alt lönsamheten, om den är hotad, får la över skyddsiniressei. Uppenbarligen slår del så, mer eller mindre, i lagtexten, och del skapar dels ett väldigt godtycke, dels möjligheter för del ekonomiska intresset att

i nästan alla verkligt kontroversiella och vikliga fall tränga sig fram. Jag undrar: Är jordbruksminisiern anhängare av att man förskjuter lönsamhetsprincipen och låter skyddsprincipen doininera?

Samma sak gäller naturvårdsverket. Det är inle fråga om all dess verksamhel bara har brisler i slörsla allmänhet, ulan det är fråga om atl verket är så uppbyggt all del icke är någon företrädare för de renodlade skyddsinlressena, ulan all dessa redan på verksnivå avvägs gentemot hell andra iniressen. Då frågar jag: Är jordbruksminisiern anhängare av alt naturvårdsverket omfortnas så, att det blir en konsekvent företrädare för skyddsintressena gentemot de mäktiga ekonomiska intressen som nu har insteg i verkei? De har sanneriigen en tillräckligl stark makt i samhällel i övrigt; del bevisar de många miljöskandalerna.

En kort kommentar, herr talman, skall jag tillåta mig alt göra till de övriga partiernas miljöintresse. Det smakar ändå litet illa när man talar om hur mycken god vilja del skulle finnas bland de myndigheter som är aktiva på del här området och all det är fråga om dåliga resurser så atl de inle har kunnat fylla sin uppgift osv. Man kommer ju icke ifrån alt del har uppslån högst beklagliga och allvarliga stridigheter mellan exempelvis den intresserade och aktiva allmänhet, som kämpar för en bättre miljö och bekämpar missbruken från bolagens sida, och de myndigheter som egentligen skulle vara på denna allmänhets sida men som alltför ofta mer eller mindre indirekt har trätt i striden på bolagens sida.

Centern har ofta framträtt som elt miljöparti, men man behöver bara komma in på frågan om skogsbesprutningen för att se hur centerpoliliker kan vackla och angripa miljögrupperna. SAP har i många stycken också visat aktivt miljöintresse, men tyvärr har många av den socialdemokratiska rörelsens funktionärer i lokala sammanhang på ett ytterst beklagligt sätl avskurit sig från den aktiva miljökamp som bedrivs av aktivisterna på gräsrotsplanei.

Nr 7

Torsdagen den 13 oktober 1977

Om giftspridningen i Teckomalorp, m. m.

SVANTE LUNDKVIST (s):

Herr talman! Jag förmodar alt jordbruksminisiern och jag kan vara överens om att del är angelägel au man så snarl som möjligl får fram underlag för den planering som både kommunerna och SAKAB har atl bedriva när det gäller all få till stånd den effektiva hantering som vi är ute efter.

Vad jag sade i mitt anförande var all både SAKAB och Kommunförbundet tidigt i våras gav uttryck för den uppfattningen all man borde genomföra en deklarationsomgång även 1977. Jag kan citera SAKAB:s skrivelse till naturvårdsverket, där man säger; Naturvårdsverket bör därför snarast genomföra det program för revidering av redovisningsblan-kelter, adresslistor m. m. som diskuteras. Beslul bör också fattas om atl den nya deklarationen bör omfatta hela 1977.

Kommunförbundet säger: Förbundet anser inte heller skäl föreligga alt avstå från all nu upprepa deklarationsförfarandet och då låta deklarationsperioden avse hela år 1977.

Nr 7

Torsdagen den 13 oktober 1977

När det sedan har gått ett antal månader är del klart - det sade jag

också i mitt anförande - all alla inser alt nu är del för sent all komma

i gång. Men lika väl som jordbruksministern i dag har kunnat besluta

all vi skall få en begränsad deklaration för 1978 kunde vi ju, om beslutet

Om giftspridningen hade fattats tidigare under året, ha fått denna begränsade deklaration

/ Teckomalorp, genomförd för 1977. Jag menar att man försall en chans genom all inte

m. m. agera tidigt på året i anslutning till de önskemål som uttalades av de

här bägge lunga inslanserna om atl få fram underlaget för deklarationen

så snabbt som möjligl.

Jag ställde en annan fråga, som jag är väldigt angelägen om all jordbruksministern skall svara på. Jag hänvisade till den bestämmelse som regeringen nu har utfärdat och som innebär atl man, som jag ser del, begränsar eller inskrider mot myndigheternas möjligheter att bedriva en effektiv kontroll. Jag ville veta hur jordbruksminisiern ser på denna sak. Jordbruksministern har ju sagt att vi skall skärpa kontrollen. Myndigheterna befinner sig nu i en besvärlig situation med en svårtolkad bestämmelse. Det vore välgörande om jordbruksministern på regeringens vägnar ville ge ett besked om hur denna bestämmelse skall tolkas. Skall man ge avkall på kontrollens effektivitet?

PER GAHRTON (fp):

Herr talman! Jordbruksminisiern verifierar alt miljöskyddslagstiftning bygger på ett förtroende mellan samhällel och företagen och menar atl man trots alll har nåll goda resullal på grundval av eil sådani samarbele. Jag lycker inle att man skall misstro alla företag som sysslar med kemisk produktion eller annan produktion som kan vara aktuell i detla sammanhang, lika litet som jag tycker all man skall misstro skattebetalare t. ex. Men skillnaden är att när det gäller lagar som riktar sig mot enskilda, bl, a, skattelagar, har man ändå den möjligheten aktuell all del trots allt finns en hel del människor som planerar atl undanhålla sig lagstiftningen. Därför gör man det slrafföart, inte enbart atl handla mot lagen t, ex, genom atl inle betala skall, utan också all lämna sådana uppgifter lill myndigheterna som leder till felaktiga resullal, dvs, falskdeklaralion.

Men när det gäller miljöskyddslagen är det uppenbariigen inte på samma sätt. De uppgifter som företagen lämnar är själva utgångspunkten för om man över huvud taget skall kunna ingripa. Bl. a. på grundval av bestämmelserna såsom de är utformade och på grundval av de dåliga personella resurserna blir det i praktiken så - delta är verifierat av de handläggande myndigheterna - all man utgår från alt de uppgifter som man får in är till sitt innehåll korrekta. Det medför att man gör det möjligl för de företag som vill att dribbla med myndigheterna och medvetet undanhålla centrala uppgifter samt alt utnyttja ansökningsförfarandet på ett sätt som förhalar hela processen.

Detta verifieras delvis av de deklarationer som har varit uppe lill debatt. Frågorna har sannolikt varit dåligt utformade. Men när svarsprocenten är så låg som 25 96, måsle man ändå ställa frågan: Har de andra 75 %

underiåtil att svara enbart därför atl frågorna har varil dåligl ställda eller finns det också ett planerat undanhållande av korrekt informalion? Vilka är följdverkningarna av att inle svara? Vad hände med BT Kemi, när del inte lämnade uppgifter av della slag? Vad händer med andra förelag som inte lämnar uppgifter? Det rimliga vore alt del ledde lill ett omedelbart ingripande. Så har uppenbariigen inte skett.

Därför måsle jag fråga och hoppas atl få en sorls svar, när deklaralionen nu skall göras en gång till: Vilka ålgärder kommer man all vidla mol dem som inie svarar? Leder del lill någon form av sanktion? Kommer det alt leda till atl man speciellt går in och kontrollerar de företag som inte lämnar deklaration? Om de företag som hederligt och korrekt lämnar deklaration blir utsatta för mer kontroll på grundval av de korrekta sakuppgifterna än förelag som inle lämnar någon deklaration eller medvetet dribblar med samhällsmakten, då blir ju det hela en ganska märklig konsekvens, såväl för rättssäkerheten som för miljöskyddet.

Samma sak gäller felaktiga uppgifter i koncessionshandlingar. När lagstiftningen inte ens kräver au ansöknifgar till koncessionsnämnden skall lämnas på heder och samveie - någonling som krävs av var och en som har alt avlämna självdeklaration - då är det ju inle så märkligt om både hedern och samvetet sviktar hos en del företag när de skall lämna sina uppgifter.

Vad sker det för sanktioner, när man kan beslå ett företag med att ha lämnal felaktiga uppgifter i en koncessionsansökan? Hittills har jag inte hört talas om något fall där del har förekommit sanktioner på grund av felaktiga uppgifter. Vad kommer atl ske i framliden? Planeras det en förändring av lagsiiftningen så all della kan leda lill sanktioner? Och det måsle vara ordentliga sanktioner, för om vi har den presumtionen au del finns de som planerar lagbrott - och del har man i alla andra sammanhang - då måsle man också ha den tanken att det kan finnas de som gör en ekonomisk kalkyl över vilka lagbrott som är lönsamma.

Om det är ekonomiskt lönsamt - det har det varil för BT Kemi, och det kan del vara för andra förelag - all förhala och ge felaktiga uppgifter, au undanhålla uppgifter för myndigheterna, då behövs del antingen myckel kraftiga sanktioner eller myckel verkningsfulla kontrollmetoder för atl man skall avhålla förelag från atl i framliden göra den ekonomiska kalkylen att del är lönsammare med felaktiga uppgifter eller inga uppgifter alls än alt försöka motsvara del förtroende som lagstiftningen tycks bygga på.

Jag skulle alltså gärna vilja ha litet klarare besked om hur man skall kunna fylla del här förtroendet med innehåll som garanterar både rättssäkerhet och miljöskydd.

Nr 7

Torsdagen den 13 oktober 1977

Om giftspridningen i Teckomalorp, m. m.

Jordbruksministern ANDERS DAHLGREN:

Herr lalman! Först några ord med anledning av Sture Palms fråga som jag glömde au besvara i mitt förra inlägg. När del gäller SAKAB så sker ju projektering enligt del beslut som fattades i slyrelsen i mars

Nr 7

Torsdagen den 13 oktober 1977

1976. Projekteringen avses ligga lill grund för upphandling av anlägg
ningen. Redovisning av investeringsbehovet kan ske först i november
eller december månad i år. Därefter kommer regeringen att ta slällning
till hur finansieringen skall ske. All vi måste göra den här investeringen
Om giftspridningen är dock hell uppenbart. Hur frågan slutligen skall lösas kan jag inte säga
/ Teckomalorp, i dag, men stålen måsle naturligtvis garantera finansieringen av inves-

m. m. teringen.

Till Per Gahrton vill jag säga atl miljöskyddslagen av 1969 ger inga möjligheter till sanktioner. Den nu sittande miljöskyddsuiredningen får se över om sådana behöver införas. Däremot finns del sådana möjligheter enligl 1973 års produklkonirollag, både när det lämnas orikliga uppgifter och nar uppgifter inte lämnas.

Det lättaste som finns här i livet är att vara efterklok - della sagt med anledning av Svante Lundkvists mening atl man borde ha haft en riktad undersökning redan i år.

Vad beträffar frågan om budgetdepariemeniels kungörelse får jag tillstå atl del var med flil som jag inle svarade på den. Under veckan har jag redan fåll två sådana frågor från LO, en gång i radion och en gång i televisionen. Svante Lundkvist vet alt denna kungörelse utfärdades första gången år 1970 av en finansminister vid namn Gunnar Sträng. Denna regering har endast förändrat kungörelser, i ett avseende, där man har skärpt den. Förordningen har elt allmänt kostnadsbesparande syfle och gäller över hela statsförvaltningen. Men förordningen innebär inle att den lar över befintlig lagstiftning.

När det gäller tillämpningen på olika områden är del självfallet så all man måsle göra en bedömning från område till område när det gäller föreskrifterna om atl tillsyn och liknande verksamhel skall bedrivas så atl kostnadsökningar begränsas. På miljöskyddsområdet finns redan i miljöskyddslagen inskriven principen om en avvägning mellan olika intressen. Hänsyn skall där också tas lill de ekonomiska effekterna av ifrågasatta ålgärder. Miljöskyddslagens bestämmelser skall fortfarande till-lämpas, och della innebär all erforderliga skyddsåtgärder naturligtvis skall vidlas.

SVANTE LUNDKVIST (s):

Herr lalman! Jag lar jordbruksministerns lal om efierklokhelen som elt medgivande från hans sida alt det hade varil lämpligt all man hade genomfört åtminstone den begränsade deklaralionen även under 1977. Men jag medger alt del är för sent nu, så det är ingen idé all forisälla all resonera om den saken.

Beträffande hur bestämmelsen i kungörelsen skall tolkas vill jag fatta jordbruksminisiern så all han på regeringens vägnar här är beredd alt slå fasl-och del vore välgörande i klarhetens intresse-all myndigheterna inle skall uppleva della som en inskränkning i deras arbete på all åstadkomma effektiva ålgärder för efterlevnad genom de kontroller som myndigheterna har alt göra när del gäller miljöskydd.

Jordbruksminisiern sade att denna kungörelse kom lill 1970, och del är riktigt. Men den avsåg då inle den nu aktuella typen av ålgärder, dvs. den kontroll som myndigheterna skall vidla för att sörja för alt vi får en ordentlig efterievnad av lagar och förordningar. Del är de bestämmelser den nuvarande regeringen tillfogat som skapar oklarhet. Jordbruksministern har nu chansen att på regeringens vägnar slå fast all del verkligen inte är meningen atl på någol sätl begränsa den effektivitet del åligger myndigheterna att utveckla i detta fall.

Nr 7

Torsdagen den 13 oktober 1977

Om giftspridningen i Teckomalorp, m. m.

Jordbruksminisiern ANDERS DAHLGREN;

Herr lalman! Förordningen skall uppfattas pä del sätt som den är skriven, och där råder ingen oklarhet.

Får jag sedan till Svante Lundkvist säga alt om del gläder honom får han gärna uppfatta mig så som han sade när del gäller efterklokheien. Annars menade jag faktiskt precis tvärtom.

PER GAHRTON (fp);

Herr lalman! Jag vill bara notera all jordbruksministern ställer i utsikt all man skall få in sanktionsbestämmelser också i miljöskyddslagen. Jag vill understryka all jag tror att detla är myckel väsentligt för all den här diskussionen skall vara fasl förankrad i verkligheten.

Jag har en känsla av att man inte bara i denna lagsiiftning utan också i en del annan lagstiftning haft en tendens all beirakia förelagen som en annan del av samhällsorganisalionen än en myndighel eller en kommun av vilken man kräver uppgifter och har som självklar förutsättning alt uppgifterna, när de kommer in, är korrekta och all eventuella fel uteslutande beror på misstag. Med beklagande måste man nog konstatera atl även om både 99 och 99,9 96 av företagen fungerar på det sättet, finns det ändå alltid en liten grupp som inte gör det utan som kalkylerar med att undandra sig lagstiftningen. Det rapporteras i andra sammanhang även från näringslivshåll om all vissa förelag ägnar sig mera åt planering av skatter och bidragsansökningar och liknande än planering av effektiv produktion. Del här kommer in i bilden - planering av all undandra sig samhällets lagar och bestämmelser är någonting som förekommer. När del spelar en väldigi väsenilig roll för förelagets lönsamhet, som del kan göra och har gjort för BT Kemi, måste man tyvärr räkna med detla.

Jag vill alltså rekommendera att man noggrant prövar saken och även att man prövar tanken på någon form av generalklausul. Man har ju varil tvingad lill det när det gäller skattelagstiftningen - man kan koinma all tvingas till del också när del gäller miljöskyddslagsliftningen.

SVANTE LUNDKVIST (s);

Herr lalman! Jag skall inte fortsätta diskussionen om efterklokheien. Jag bara konstaterar alt del är synd all jordbruksminisiern inle vill ansluta sig lill den uppfattning som han själv bedömer som klok, även om det

Nr 7

Torsdagen den 13 oktober 1977

Om giftspridningen i Teckomalorp, m. m.

sker i efterhand.

Men del gäller detta med den klara bestämmelsen i kungörelsen. Där står:

"Myndighel skall bedriva sin verksamhel på sådani sätt all kostnads-höjande effekter kan begränsas även när myndigheten utövar sådan tillsyns- och inspektionsverksamhet som ankommer på myndigheten eller utarbetar informalion som ges i form av riktlinjer och rekommendationer eller liknande."

Vad är del som är risken med det här, herr jordbruksminister? Jo, risken är att företag som blir föremål för ålgärder från myndigheternas sida säger sig, atl de ålgärder som myndigheterna tillgriper inte stämmer överens med den bestämmelse som regeringen själv har slagit fasl i den här kungörelsen. Dessa förelag kan ju säga sig alt här föreligger inle den begränsning av kostnaderna som de nya bestämmelserna eftersträvar att åstadkomma. Del finns alliså en risk au förelagen den här vägen försöker slinka ut ur åtaganden som de borde genomföra enligt villkor som gäller.

Del är därför som jag menar all del vore så värdefullt om jordbruksministern nu ville deklarera, atl del är verkligen inte det här som är meningen. Och del vore ännu värdefullare om jordbruksministern ville medverka lill all ta bort denna bestämmelse eller förtydliga den, så att icke de här oklarheterna behövde uppslå.

Jordbruksminisiern ANDERS DAHLGREN;

Herr lalman! Ja, Svante Lundkvist skall få ett klart besked. Del är icke avsikten alt förordningen skall tolkas på del sättet. Miljöskyddslagen skall följas. Det är det besked jag ger.

SVANTE LUNDKVIST (s):

Herr lalman! Får jag alltså falla jordbruksminisiern så, atl avsikten är icke all begränsa den effekliviiei med vilken myndigheterna skall arbeta i det här sammanhanget? Det är således inle så all kostnadsaspekter som del enskilda förelagel kan åberopa skall få påverka effektiviteten i efterlevnaden av fastställda villkor.

STURE PALM (s);

Herr talman! Jordbruksministern gav en del värdefulla kompletterande upplysningar om hur arbetet fortskrider vid Norrtorp. Han talade om upphandlingen och sade atl efter denna skulle regeringen ta slällning.

Jag ställde ju en fråga, om jordbruksminisiern slår kvar vid sin ståndpunkt från uppvaktningen i juni atl en betydande del skulle utgå i form av statsbidrag. När han kom in på den frågan uttryckte sig jordbruksministern på del sätt i dag, att staten måste garantera investeringarna, och del är hell klan. Skall jag lolka della så, alt del besked som gavs i juni, att en betydande del skall utgå i form av sialsbidrag, slår fasl?

Jordbruksminisiern ANDERS DAHLGREN:

Herr lalman! På den senasle frågan vill jag svara, all del är klart all de ekonomiska förulsällningarna är hell annorlunda i dag än i juni, och hur slor del som kan utgå i form av statsbidrag vid finansieringen kan jag inle uttala mig om nu. Jag har inte ens selt den slutliga finansieringsplanen. Jag får alltså ta ställning lill delta vid ett senare lillfälle.

Låt mig åter säga lill Svante Lundkvist med anledning av hans fråga, att det är inte avsikten med förordningen all man skall göra del lättare för förelagen att komma undan någonting som gäller enligt miljöskyddslagen. Jag upprepar atl del icke är avsikten. Miljöskyddslagen skall hela liden följas - den lar över.

Nr 7

Torsdagen den 13 oktober 1977

Om åtgärder mot stegringen av bostadskostnaderna

STURE PALM (s):

Herr talman! Som jag erinrade om var det fråga om ganska mycket pengar. Det rörde sig ju om en investeringskostnad på 88 milj. kr. i Norrtorp, och styrelsen var myckel tillfredsställd över beskedel all slörsla delen skulle läckas genom statsbidrag. Man skulle bli djupt besviken, om staten i den här situationen skulle vara njugg. Det gäller all komma i gång med den här verksamheten som ställts i fokus i så hög grad under de senasle veckorna.

Jordbruksministern ANDERS DAHLGREN:

Herr talman! Om styrelsen i SAKAB blir besviken eller inle vet jag ingenting om i dag. Del får vi se den dagen. Det är också rimligt atl jag diskuterar frågan med SAKAB:s styrelse, innan jag gör det i riksdagen.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 19 Om åtgärder mot stegringen av bostadskostnaderna

Statsrådet BIRGIT FRIGGEBO erhöll ordet för all i ett sammanhang besvara dels Rolf Hagels (-) den 4 oktober anmälda interpellation, 1977/78:8, lill bosladsministern, dels Tore Claesons (vpk) den 4 oktober anmälda fråga, 1977/78:24, och anförde:

Herr lalman! Rolf Hagel har frågat bostadsminislern

1. vilka omedelbara ålgärder regeringen förbereder för all hejda kosl-nadsslegringen inom bostadsbyggandet och stimulera en ökad produktion av bostäder i flerfamiljshus,

2. vad regeringen i övrigt skall göra för atl stoppa hyreshöjningarna,

3. vilka åtgärder regeringen anser är nödvändiga för atl bryta utvecklingen när det gäller överiålelsepriser på bostadslägenheter.

Tore Claeson har frågat mig om regeringen avser all nu införa ett hyresstopp och genomföra mer långsikliga åtgärder för atl stoppa den nuvarande hyresutvecklingen.

Enligt fastställd ärendefördelning är del jag som skall besvara både

Nr 7

Torsdagen den 13 oktober 1977

Om åtgärder mot stegringen av bostadskostnaderna

frågan och interpellalionen. Jag besvarar dem i ett sammanhang.

Bostadsbyggandet ligger f n. på en alltför låg nivå. Regeringen har därför vidtagit ålgärder för all säkerställa tillgången på byggnadskrediter.

Vidare höjde regeringen taket för statliga bostadslån för en månad sedan. Höjningen av lånelakel är avvägd så, att flerfamiljshusbyggandet stimuleras särskilt. En större höjning än regeringen gjorde skulle ha drivit på inflationen utan all öka byggandet i nämnvärd grad.

Framdeles kommer lånelakel alt anpassas till prisförändringar beiydligl tätare än som hillills har varil fallel. Regeringen kommer senare all la ställning lill den närmare utformningen av ett nytt syslem för lånelaks-ändringar. Igångsättningen av nya bostadshus kommer alt underlättas när lånelakel med en myckel begränsad fördröjning avspeglar elt aktuellt byggprisläge.

Det allmänna prisstopp som gäller till utgången av oktober månad omfattar också byggmaterial. Byggmalerialbranschen har varil föremål för en inlensiv prisövervakning av slalens pris- och karlellnämnd. För vissa varor, bl. a. på energibesparingsområdel, har gällt priskontroll i form av anmälningsförfarande. Byggmaterialbranschens prissättning kommer även i framtiden atl följas uppmärksamt.

Igångsättningen av nya bosläder under året har hittills varit avsevärt lägre än under motsvarande tid förra årel. Som en följd av regeringens åtgärder bör emellertid igångsättningen under resten av år 1977 bli högre än under motsvarande lid föregående år. Jag räknar därför med atl igångsättningen i år sannolikt kommer att bli högre än den var under år 1975.

1 väsentlig utsträckning ankommer del på kommunerna att planera och genomföra ett bostadsbyggande, som tryggar en god bostadsförsörjning. De resurser riksdagen har garanterat bostadsbyggandet räcker till för ett ökat byggande.

Jag övergår nu lill frågan om hyresutvecklingen. Med uigångspunki i konsumentprisindex kan man konstatera all hela ökningen av kallhyrorna har varil mindre än ökningen av konsumenlprisindex under senare år. Fr. o. m. år 1968 1. o. rn. år 1976 har lolalindex ökal med 83 96 och kallhyror med 79 %. Hyror inkl. bränsle har under samma period dock ökal med 89 96.

Jag är medvelen om alt hyreshöjningar drabbar hyresgästerna på annat sätt än andra prisstegringar. Hyran är en myckel slor post i en hus-hållsbudgel. Dessutom brukar hyrorna ändras en gång om året, vilket märks myckel påtagligt i förhållande till andra prisstegringar som sker löpande. Hyresgäster har inle heller samma möjligheter som småhusägare och bosladsrätlshavare alt påverka kostnader för drift, underhåll och bränsle. Jag vill trots alll framhålla all hyresslegringarna inle har avvikit nämnvärt från andra prisstegringar.

Hyreshöjningarna för nästa år är ännu inte kända. 1 tidigare frågesvar lill herr Claeson har jag utförligt förklarat varför jag motsätter mig ett hyresstopp. Jag kan konstatera all jag i den frågan har uttryckt en uppfattning som delas av hyresgäströrelsen. I ett slaisfinansiellt läge som

måsle karakteriseras av återhållsamhet och omsorg om betalningssvaga hushåll är del enligl min mening tveksamt att aktualisera långt gående krav på ökade generella subventioner, som skulle utgå även till belal-ningsslarka hushåll.

Rolf Hagel har tagit upp frågan om överiålelsepriser på bosladslägen-heter. När priskonirollen på bosladsrälislägenheter slopades år 1968 skedde delta under bred politisk enighet och i samförstånd med de bostads-kooperativa riksorganisationerna. När man nu uppmärksammar vissa höga överiålelsepriser får man inle glömma bort alt de nästan uteslutande gäller centralt belägna lägenheter med låga årsavgifter i storstadsområdena. För de ca 20 000 HSB-lägenheter som överläts på ett år understiger f n. del genomsnittliga överlåtelseprisel 20 000 kr.

Senare i höst kommer jag alt föreslå skärpta straff för dem som ägnar sig ål olaglig handel med hyreslägenheter.

Nr 7

Torsdagen den 13 oktober 1977

Om åtgärder mot stegringen av bostadskostnaderna

ROLF HAGEL (-)

Herr talman! Jag ber all få lacka slalsrådel Friggebo för svarel på min inlerpellation. Jag har ställt den därför all del finns framför alll två allvarliga företeelser som präglar dagens bostadsmarknad, nämligen dels den sjunkande bostadsproduktionen, dels de kraftiga hyresslegringarna och kraven pä yllerligare kraftiga hyresstegringar.

Jag har i interpellalionen tagit upp tre frågeställningar. Jag har börjat med frågan om vilka ålgärder regeringen ämnar vidta för all stimulera ett ökal bostadsbyggande. Statsrådet bekräftar i sill svar all bostadsproduktionen ligger på en alltför låg nivå. Mycket talar för alt antalet färdigställda lägenheter under innevarande år kommer all bli lägre än Ool-årets redan myckel låga anlal. Förra årel uppgick ju de färdigslällda lägenheterna lill ca 15 000. Än värre är all igångsällningen också i år är myckel låg. Orsakerna lill dessa föreleelser är naluriigtvis det myckel höga kostnadsläget.

Nu sägs det i interpellationssvaret atl som en följd av de av regeringen vidtagna åtgärderna "bör emellertid igångsällningen under resten av år 1977 bli högre än under motsvarande lid föregående år". Jag antar all della är en bedömning som bygger på en realistisk beräkning och inle ett önsketänkande. Men jag vill samtidigt påpeka all även om man skulle nå 1975 års siffror för igångsättning är della ett djupt otillfredsställande resultat, som inte på någol säll innebär en ljusning i den bosiadskris som blir alltmer markerad i landet.

Den åtgärd från regeringens sida som stalsrådei Friggebo särskilt pekar på är höjningen av lånetakel. Nu delar jag hyresgäströrelsens uppfattning att lånetakel är en dålig regulator av hyresutvecklingen, och jag instämmer därför med hyresgäströrelsen i dess uppfattning all takel hell bör slopas för flerfamiljshus. Men självklart måsle elt sådant förfarande kompletteras med skärpta ålgärder för att begränsa byggmästares möjligheter lill än större vinster på bostadsbyggandet. Jag antar all della låg bakom formuleringen om en inflationsdrivande verkan som icke motsvarade

Nr 7 en ökning av bostadsbyggandet. Jag antar att det var delta fenomen

Torsdaeen den °'" dolde sig bakom formuleringen, nämligen atl slopandet av lånetaket

13 oktober 1977 skulle ge byggmästare möjlighet att ytterligare höja kostnaderna för fler-

_____________ familjshusen.

Om åtgärder mot Jag hade också hoppats att statsrådet rörande ålgärder för alt begränsa
stegringen av koslnadsslegringarna skulle uttala sig litet mer konkret - framför allt

bostadskostnaderna om prisstoppet. Del allmänna prisslopp som, vilket framgår av svaret, också inkluderar byggmaterial. Prisstoppet löper ut i okiober månad, och det finns alltså möjligheter au deklarera atl man kommer att föriänga prisstoppet för byggnadsmaterialindustrin. Kanske är del detta som döljer sig bakom formuleringen som säger att man kommer all hålla denna verksamhet under skärpt uppsikt.

Vidare sägs det i svarel all del i väsentlig utsträckning ankommer på kommunerna all planera och genomföra elt bostadsbyggande som tryggar en god bostadsförsörjning. De resurser som riksdagen garanterat bostadsbyggandet räcker lill för ett ökat byggande, konstateras del i svaret. Men det avgörande problemet, som gjort all vi inte fått ett ökat bostadsbyggande, är ju det höga kostnadsläget. Hyrorna i vårt land har under en rad av år stigit i höjden i sådan takt alt människor icke ansett sig ha råd att efterfråga en lägenhet soin motsvarar deras reella behov. Detla orsakade i sin lur atl antalet tomma lägenheter ökade. Många bodde kvar i för små lägenheter, och i många fall i klart socialt undermåliga lägenheter. Delta i sin tur blev argument för drastiska nedskärningar i bostadsproduklionen. Ålerigen har vi en brisl på lägenheter i många av landets kommuner. Kärnan var alltså kostnadsläget. Och den avgörande frågan för kostnadsläget är de höga kapitalkostnaderna. Det finns därför anledning att upprepa stora delar av den svenska arbetarrörelsens krav om en total finansiering av bostadsbyggandet över en statlig bosladsbank- Del finns anledning att upprepa kravet på brytande av monopolet inom byggnads- och inaterialindustrin och på ålgärder som gör slul på tointjobberi. Men det krävs också alt omedelbara ålgärder vidtas för alt förhindra en fortsall hyresulplundring. Trots fru Friggebos sif-ferlek, som visar atl kallhyran har stigit mindre än konsumentprisindex under senare år, är del intressant för hyresgästen vad som måsle betalas i hyra, och denna inkluderar soni bekant också bränsletilläggen.

En grupp som särskilt hån hgr drabbats av de höga bränslelilläggen är de människor som har flyttat ip i eluppvärmda hus, där kostnaderna på många platser i vårt land i dag utgör mellan 50 och 60 kr. per kvadratmeter och årshyra. Nog skuUe del vara intressant alt höra hur statsrådet ser på del förhållandel, alt hyresgäster som tvingas atl flytta in i eluppvärmda hus faktiskt utsätts för diskriminerande avgifter.

Eller vad skall man göra ål byggnadsmalerialkoslnaderna? Elt prisstopp

i nuläget är inle tillräckligt, ulan det krävs fakiiska sänkningar av priserna.

Ulryrnme för sådana flnns inom de vinster som byggmonopolen i vårt

land fortfarande redovisar.

78 1 hyresgäslrörelsens s. k. krispaket finns elt förslag som skulle få ome-

delbar verkan, därest det accepterades av regeringen. Jag avser förslaget all sänka den garanterade räntan för hyres- och bostadsrältsfasligheler byggda efter 1957. Delta skulle ge en hyressänkning på 10 ä 11 kr. per kvadratmeler.

Nästa åtgärd borde vara all byggmomsen omedelbart slopades. Den utgår f n. med 11,43 96 på nyprodukiionssidan och i sin fulla utsträckning på underhållssidan. I båda fallen bidrar alltså omsätlningsskallen lill all pressa upp de redan tidigare mycket höga hyreskostnaderna, delta i en situation där elt hyresstopp är ett absolut minimikrav.

Vidare menar vi all en förbättring av bostadsbidragen omedelbart måste komma lill stånd.

Beträffande den sista av mina frågor, nämligen den som tar upp över-låielsepriserna på bostadslägenheter, lycker jag mig kunna skönja en viss vilja lill bagatellisering av problemel, även om svaret avslutas med ett löfte om förslag i höst som skall innebära skärpla siraff för olaglig handel med hyreslägenheier. Slalsrådel Friggebo säger all man inle får glömma all del nästan uteslutande handlar om centralt belägna lägenheter i storstadsområdena. Min uppfattning är atl man i nästan alla kommuner som har fått känna av den bristsituation som f n. råder på bosiadsmarknaden - och det är inte enbart i storstäderna - också kan följa hur överlå-lelsepriserna stiger i höjden. De sifferexempel som ges i svaret, nämligen all den genomsnittliga Överlåtelsesumman för 20 000 HSB-lägenheter sotn överlåtits på ett år har stannat vid 20 000 kr., förvånar mig i viss mån, men del är också klart alt dessa förhållanden är synnerligen olika på olika orter i vårt land. Där arbetstillfällena har försvunnit och människorna har tvingats atl flytta för alt få arbele faller naturligtvis priserna på lägenheter, och motsvarande höjning sker givetvis på platser där eventuella arbetstillfällen slår alt flnna. Ändock förefaller mig siffran låg, och jag förvånas över den, men jag drar inle därav den slutsatsen att frågan är så bagatellartad som man skulle kunna tro när man läser interpellationssvaret.

F. ö. har jag svårl all hell och fullt hänga med i resonemanget och undrar var dessa uppgifter kan inhämtas, Ogh är det verkligen så alt uppgifterna om överlåtelser av lägenheter och priserna på dem är särskilt tillförlitliga? Men oavsett hur del förhåller sig med rikligheten i uppgifterna tror jag all del av naluriiga skäl finns anledning atl förvänta sig andra ålgärder för all hindra denna utveckling än enbart de fiskala åtgärder som föreslås i den här skrivningen. Jag tror alt en av åtgärderna skulle kunna vara all införa elt obligatorium när del gäller bostadsförmedling samt en skärpt kontroll av handeln med lägenheter och andra boendemöjligheter för invånarna.

TORE CLAESON (vpk):

Herr talman! Jag har efter relativt kort lid - fem månader - ånyo ställt frågan om att införa etl prisslopp på hyrorpa och all genomföra andra ålgärder för all stoppa hyresutvecklingen. Orsaken lill della är

Nr 7

Torsdagen den 13 oktober 1977

Om åtgärder mot stegringen av bostadskostnaderna

Nr 7

Torsdagen den 13 oktober 1977

Om åtgärder mot stegringen av bostadskostnaderna

naturligtvis de krav på nya rekordslora hyreshöjningar som nyligen ställts av både allmännyttiga och privata bostadsföretag och fastighetsägare samt den oro och det berättigade missnöje della fört med sig hos hyresgästerna.

Jag lackar för svarel på frågan och kan bl. a. konsialera all statsrådet Friggebo nu återigen tar avstånd från kraven på ett prisstopp för hyrorna och en ny bostadspolitik som skulle möjliggöra lägre boendekostnader för hyresgästerna. Det nya i det sammanhanget är atl Birgit Friggebo nu åberopar alt hyresgäströrelsen skulle dela hennes uppfattning och motsätta sig etl hyresstopp. Del är naturligtvis fel - hyresgäslrörelsens ledning motsätter sig hyressloppskravei bl. a. därför all kravet så atl säga kommer från fel håll och kommer i motsättning till avtal som man träffat med motparter på hyresmarknaden om kompensation för koslnadsslegringar och den s. k. självkostnadsprincipen. Den stora majoriteten av medlemmar i hyresgäströrelsen och övriga hyresgäster omfattar säkerligen de krav på både kortsiktiga och långsikliga lösningar som vi för fram från vårt parti, vänsterpartiet kommunisterna. Situationen för bostadsbyggandet, bostadsförsörjningen och upprätthållandet av del som finns kvar av en social bostadspolitik har sällan eller aldrig varil så allvarlig som nu. Jag skall vid della tillfälle i huvudsak uppehålla mig vid hyresutvecklingen och vad man kan och bör göra mol den. Jag räknar med all inom kort få tillfälle all diskutera bostadspolitiken i vidare mening då min inlerpellation lill bosladsministern besvaras.

Hyresgästerna har år efter år drabbats av allt kraftigare hyreshöjningar. Nu måsle del vara nog. Alla andra priser har rusat i höjden. De flesta lönarbetare har fåll reallönesänkningar. De nu aktuella kraven från allmännyttiga bostadsföretag skulle för att täckas förutsätta löneökningar med ca 2 kr. per timme. De ständiga hyreshöjningarna slår hårdast mot dem som har minst bärkraft. Ökad åtskillnad mellan människor och social isolering följer i hyreshöjningarnas spår. De leder till problem med nya hyresskulder, ökal anlal vräkningar, ökal anlal sjuka och utslagna människor och nya socialfall som kommuner och allmännyttiga bostadsföretag får la hand om.

Vi kommunister menar all privat ägande och förvaltning av hyreshus inle skall få förekomma. Vi anser atl det inle skall löna sig alt äga hyreshus och atl del inte skall löna sig all äga lägenhel i stället för alt hyra den. De kommunala bostadsföretagen driver fastighetsförvaltning av sociala skäl och inte av vinslskäl. Vi slår vakt om de allinännyltiga och kooperaliva bostadsföretagen som nödvändiga instrument för en social bostadspolitik. Därför anser vi att nya statliga subventioner skall ges bara lill allmännyttiga företag. Då kan man också tvinga privata fastighetsägare till hyresstopp.

De allmännyttiga företagen skall la sill sociala ansvar, men det innebär att man får myckel stora koslnader som privata bostadsförelag eller fastighetsägare inte har. Del gäller sociala följdkostnader och s. k. allmänna koslnader som ofta driver upp hyrorna med 10-15 kr. per kvadratmeler eller mer. 1 sin egenskap av sociala bosladsförelag drabbas allmännyttan

av hyresförluster och ouihyrda lägenheter, förstörelse och vandalisering, onormalt hård förslitning med höga koslnader för bl. a. underhåll och administration liksom för uppgifter av allmän ordnings- och serviceka-raklär. De kommunala bostadsföretagen tvingas också atl verka under ogynnsammare villkor än de privata då del gäller möjligheter att utnyttja avdrags- och beskattningsregler.

De privata fastighetsägarna anpassar sina-hyreskrav till allmännyttan och kan på det sättet - genom bruksvärdesprincipen - öka sina vinster utan någon redovisning av ökade koslnader eller egna insatser. Det är viktigt att också komma ihåg att privata hyreslägenheter är den enda kategori bostäder där privatkapitalet kan göra pengar i själva förvaltningsledet, på .själva boendet.

Hyrespolitiken måste nu präglas av ett starkt bostadssociall hänsynstagande. De allmännyttiga bostadsföretagens kalkyler, som redovisar företagens kostnader, kan inle läggas till grund för några hyresuppgörelser. Stat och kommun måste gå in och klara företagens kostnadsökningar och garantera hyresgästerna en bra service med bl. a. ett ordentligt underhåll.

Man kan enligt vår mening inte acceptera talet om självkostnader som något absolut, sotn måste läggas i botten för bestämmande av de hyror som skall tas ut. De kommunala bostadsföretagen tvingas ju i stort sett att verka på det privata bankkapitalets och fastighetsägarkapitalets villkor. Vad som bestämmer "självkostnaderna" är profiter, vinster som tidigare gjorts och alltjämt görs i räntor, markspekulation, byggmaterial och byggande av det privata bank-, bygg- och fastighelsägarkapitalet.

Nya räntehöjningar, monopolprishöjningar på olika slags material och inventarier för reparation och underhåll, oljemonopolens prishöjningar, devalveringen av den svenska kronan, olika skatte-, laxe- och avgiftshöjningar m. m. fortsätter att öka kostnaderna och föder nya krav på hyreshöjningar. Kalkyler och hyreshöjningar som är grundade på sådana "självkostnader" kan inle längre få läggas till grund för nya hyreshöjningar.

Jag vill nu göra några kommentarer direkt i anslutning till texten i interpellations- och frågesvaret.

Jag noterar all statsrådet Friggebo anser att bostadsbyggandet ligger på en alltför låg nivå, något som vi från vpk:s sida påpekat och varnat för under flera år. Lånelakel och fortsatta höjningar av detla i all ära - det löser knappast frågan om en ordentlig ökning av bostadsbyggandet i flerfamiljshus.

Det allmänna prisstoppet på bygginaterial, som gäller lill okiober månads utgång, måste givetvis föriängas t. v. Men man bör inte bara nöja sig med att uppmärksamt följa byggmaterialbranschens prissättning ulan ingripa mol den höga prissättning som genomfördes före prisstoppet.

Funderingarna om igångsättningen av byggandet av nya bostäder och sannolikheten av en högre igångsättning föranleder mig all säga all om igångsällningen blir högre är det nog snarast så, alt det är trycket från

Nr 7

Torsdagen den 13 oktober 1977

Om åtgärder mot stegringen av bostadskostnaderna

6 Riksdagens protokoll 1977/78:7-10

Nr 7

Torsdagen den 13 oktober 1977

Om åtgärder mot stegringen av bostadskostnaderna

den öppna bostadsbristen i flera kommuner som åstadkommer detta och mindre de ålgärder som regeringen har vidtagit.

Beträffande hyresutvecklingen under en längre period, som nämnts, är det naturligtvis rätt ointressant om kallhyrorna har någol lägre ökning än konsumentprisindex. Del intressanta är de bruttohyror som hyresgästen måsle betala, och dessa har ostridigt ökat mera än konsumenlprisindex och priset på olika varor, räknat både på en längre och på en kortare period.

Då det gäller hyresgästernas möjligheter alt påverka kostnaderna är del också viktigt alt komma ihåg all hyresgästerna knappast kan avslå från eller ersätta bostaden med exempelvis tält, husvagn eller vad man skulle kunna länka sig. När del gäller vissa varor som också behövs för uppehället, t. ex. mat, kläder och skor, kan man ibland genom ändrade vanor tillfälligt minska sina utgifter, liksom man kan göra det genom all avslå från semestrar osv. Men det förhållandel föreligger inte då det gäller bostaden, som är en nödvändighet och som skall vara en social rättighet. En bra bostad till hyggliga kostnader skall vara en rättighet för alla människor oavsett deras ekonomiska situation.

Det sägs all hyreshöjningarna för nästa år ännu inte är kända. Det är väl rikligt, men kraven är kända. Och kraven ligger på mellan 20 och 30 kr. per kvadratmeter och år, i en del fall på betydligt högre belopp. Utifrån tidigare erfarenheter av var man brukar hamna efter slutförda hyresförhandlingar borde var och en kunna räkna ut att en eventuell förhandlingsuppgörelse på del här området kommer all leda lill hyreshöjningar av betydande storiek, förmodligen bland de största som har skett under senare år.

Så etl par ord beträffande överlåtelsepriser på bostadsrätlslägenheter och olaglig handel med hyreslägenheter. Jag lar upp de frågorna inle minst mol bakgrund av all vpk och jag personligen har diskuterat dem vid olika tillfällen här i kammaren.

Sedan bosiadsrällskonlrollagen slopades har många fler bosläder än lidigare blivii spekulationsobjekl. Handeln med bostadsrätterna har, särskilt i storstadsområdena men även i andra lälorter, fått en omfattning som den enligl vår mening inte längre kan få fortsätta all ha. Försäljning av bostadsrätter lill överpriser förekom visseriigen i viss utsträckning under kontrollagens tid, men den skedde så atl säga under bordel, eftersom den var förbjuden. Skillnaden efter avvecklingen av kontrollen är all det nu förekommer ett legaliserat svarlabörsjobberi, och spekulationen har därför tilltagit. Ofta erbjuds lägenheterna till högstbjudande, och bostäderna blir aukiionsvara i stället för en social rättighet. Tiotusentals bosladssökande utan förmögenhet och med små inkomster ställs genom den här handeln i ännu sämre läge än tidigare. Den åtskillnad i boende mellan rika och fattiga som genom den förda bostads- och hyrespolitiken blivit så markant under senare år ökar därigenom i omfattning. Det är hög tid alt åter införa en offentlig kontroll över försäljning av bostadsrätter.

Jag ifrågasätter inte att statsrådel fått uppgift om all 20 000 kr. skulle vara den genomsnittliga överlålelsesumman för HSB-lägenheter, men jag ifrågasätter om uppgifterna verkligen är riktiga. Det förekommer tyvärr också pengar som inte uppges till HSB-kontoren. Det är bl. a. min personliga erfarenhet efter det alt jag har kommit i kontakt med ett antal sådana ärenden.

Då del gäller frågan om olaglig handel med hyreslägenheter är jag medveten otn svårigheten att kartlägga hyreshajarnas och spekulanternas verksamhet. Den har ökat i och med atl inskrivningsmyndigheterna inle kontrollerar eller har möjlighet att kontrollera att lagfart på köpt fastighet söks inom föreskriven tid, nämligen inom ire månader. Köp som aldrig regislreras undandrar dessutom samhället lagfarlsavgifter - och det handlar som bekant om betydande belopp.

Jag vill också i del här sammanhanget erinra om den roll som vissa banker och andra kreditgivare har spelat - och alltjämt spelar - för att förse hyresskojare och fastighetsspekulanter med pengar för deras hantering. Här måste naturligtvis ske ingripanden mol banker som i strid med sunda affärsprinciper lånar ut pengar lill affärer med hyresfastigheter. Likaså måsle man lägga ökad vikt vid ingripanden mot den ekonomiska brottslighet som förekommer i sammanhanget.

Statsrådet Friggebo säger i interpellationssvaret alt man kommer alt föreslå skärpta siraff för dem som ägnar sig åt olaglig handel med hyreslägenheter. Del är verkligen på liden all della blir förverkligat. Del är vad som förulskickades för närmare etl år sedan i en inierpellalionsdeball som statsrådet och jag var inblandade i här i kammaren. Jag hälsar naturligtvis det beskedet med tillfredsställelse. Men här räcker det inle atl bara skärpa straffet. Polisen måste också ägna större uppmärksamhet ål bekämpningen av sådan här verksamhel. Det förefaller som om ekonomisk brottslighet i allmänhet och brottslighet på faslighets- och hyresmarknaden inte ges förtur i polisens arbele. De som påslår att s. k. fattigmansbrott ges förtur framför vad som brukar betecknas som ri-kemansbrotl synes ha rätt i sina påståenden.

Herr lalman! Det s. k. krispaket som hyresgäströrelsens ledning tagit inilialiv till och de krav man i detta krispaket ställt till regeringen är ett steg i rätt riktning för all lösa bosladskrisen. Vpk menar emellertid all kraven är alltför begränsade och inle tagit tillräcklig hänsyn lill atl åtgärderna måsle ha en bestämd inriktning, nämligen all sänka hyrorna i de allmännyliiga bosladsförelagens lägenheter.

Del är i sammanhanget intressant alt notera förre bostadsministern Ingvar Carlssons inställning till de krav hyresgäströrelsen framfört i detta sammanhang. Inte ens de myckel begränsade krav som framförs i del s. k. krispakelel kan Ingvar Carisson instämma i, utan han säger nej lill del krav som troligen skulle ha störst betydelse om det genomfördes, nämligen en räntesänkning med 1 96 för alla hyres- och bosladsrättshus byggda efter 1957. Någonling nyll eller positivl för all la oss ur bostads-och hyreskrisen har Ingvar Carisson inte atl komma med utöver det

Nr 7

Torsdagen den 13 oktober 1977

Om åtgärder mot stegringen av bostadskostnaderna

Nr 7

Torsdagen den 13 oktober 1977

Om åtgärder mot stegringen av bostadskostnaderna

som alla utan vidare kan instämma i: att bekämpa inflationen! Det måste kännas skönt för statsrådet Friggebo och regeringen all veta alt några mera genomgripande förslag till ingripanden mot spekulations- och monopol iniressen inte kommer att framställas från socialdemokratins sida. Därmed fortsätter man ju också bostadspolitiken från de senaste årens regeringsinnehav.

Låt mig som utgångspunkt för eil resonemang om vad som måsle lill för all göra slul på den nuvarande krissituationen nämna, att hyresgästernas förhandlingsråd i Stockholm för ungefär två år sedan diskuterade situationen inför hyresförhandlingar där kraven innebar hyreshöjningar som var ungefär hälften så höga som de som nu föreligger. Man beslutade då enhälligt att ställa följande tre krav:

1. Hyresstopp nu.

2. Regering och riksdag lar upp hela bostadsfrågan till omprövning.

3. Staten måste träda emellan med hyresgaraniier i hyressänkande syfle.

Dessa krav är ännu aktuellare i dag. Varje månads, varje dags fördröjning med att vidta konkreta ålgärder innebär alt den nuvarande snedvridningen och belastningen på vanliga hyresgäster ytterligare skärps. Den utveckling soin pågår på bostadsmarknaden kan inte få fortsätta. Några omedelbara krav måsle nu snabbi uppfyllas:

hyresstopp under minst etl år;

fortsatt prisstopp och prissänkningar på byggnadsmaterial;

sänkning av garanterade räntan för allmännyttiga bosladsförelag;

ränle- och amorteringsfria lån till allmännyttan;

förbättrade bostadsbidrag och lika avdragsrätl för olika boende;

ökat bostadsbyggande i flerfamiljshus och sanering av äldre hus;

ökad satsning på kollektiva boendeformer och bättre boendemiljö;

obligatorisk bostadsförmedling - åtgärder mot fastighets- och lägen-hetsspekulalion;

ökade anslag och bättre villkor för kommunernas markförvärv och tomirätlslån;

förbättrad bygg-, mark-, hyres- och saneringslagstiftning.

Utöver dessa omedelbara åtgärder för alt mildra verkningarna av den förda bostadspolitiken måste man ta itu med orsakerna lill de höga hyrorna, de dåliga bostadsmiljöerna och hyresgästernas underläge gentemot fastighetsägarna. Man måsle göra slul på de privata vinst- och speku-lalionsinlressena på hela bosiadsmarknaden. Del måsle ske på kapitalets och vinsternas bekostnad genom samhällsinsatser och ingripanden då del gäller kapital, mark, byggnadsmaterial, byggande, ägande och förvaltning av flerfamiljshus.

Till dessa mera långsiktiga krav hör:

statlig bostadsbank med låg och fasl ränia;

all mark i kommunernas ägo, upplålelse endast mol lomträtt;

förstatligande av byggmaterialindusirin;

statliga och kommunala byggföretag;

alla hyreshus i kommunal och/eller bostadskooperaliv ägo.

Herr lalman! Skall inte talet om bostaden som en social rällighel bli enbart meningslöst prat måsle bostadspolitiska ålgärder snabbi genomföras - åtgärder som sänker boendekostnaderna för hyresgästerna.

Statsrådel BIRGIT FRIGGEBO:

Herr lalman! Ansvaret för bostadsbyggandet är, som jag konstaterade lidigare, delat mellan kommunerna och staten. Staten fastställer det ekonomiska utrymmet för bostadsbyggandet, och det anslagna utrymmet för 1977 medger etl väsentligt ökat bostadsbyggande i förhållande till nuvarande igångsättning.

Staten reglerar också låneförutsättningarna. Regeringen har sedan den tillträdde höjt lånetakel tre gånger. Den senaste höjningen är avpassad så att produktionskostnaderna i genomsnitt understiger lånelakel för flerfamiljshus i exploateringsområdena. Del innebär naluriigtvis en kraftig stimulans för bostadsbyggandet. Därför ankommer det nu på kommunerna alt planera och genomföra elt bostadsbyggande som tryggar en god bostadsförsörjning.

Jag har sagt atl bostadsbyggandet kommer all öka under hösten, och jag bygger det på en realistisk bedömning. Antalet ansökningar om bostadslån ökar nu i rask rakt ute på länsbostadsnämnderna. Antalet lägenheter i inkomna ansökningar hittills i år är något större än under motsvarande period förra året. Antalet lägenheter i inkomna ansökningar under juli och augusti i år är 11 96 högre än förra året.

Del finns inle någon entydig förklaring lill prisstegringarna inom bostadsbyggandet eller framför allt den ökade spridningen av priserna. Den minskade projektstorleken och mindre byggserier har bidragit lill lägre produktivitet inom branschen. På många håll i landet kännetecknas byggmarknaden av en överhettning, främst till följd av all antalet byggfö-relagare och byggarbelskåren minskat snabbare än den totala byggvo-lymen inom området. Materialpriserna har under del senaste årel stigit med 10 96. Arbetslönerna inklusive löneglidning och sociala avgifter har höjts med 22 96. Och övriga omkostnader - transporter m. m. - har ökal med 12,4 96.

Utslagningen av medelstora byggföretag har varil omfattande under senare år, och på många mindre orter saknas hell byggföretag, vilket naturligtvis fördyrar de projekt som byggs.

Atl uppmärksamt följa prisutvecklingen på byggmateriel innebär naturiigtvis all man inte sitter med armarna i kors om oacceptabla förhållanden uppstår.

Vad beträffar Rolf Hagels förslag om en sänkt garanterad ränta vill jag upprepa atl del i ett läge med begränsade resurser gäller all kompensera de betalningssvaga. Regeringen överväger ålgärder för all kompensera dem som drabbas hårdast av prisökningar och hyreshöjningar genom höjda bidrag. Mellan 100 000 och 125 000 pensionärer utan barn kommer all få högre bidrag lill bostadskostnaderna fr. o. m. 1 januari

Nr 7

Torsdagen den 13 oktober 1977

Om åtgärder mot stegringen av bostadskostnaderna

Nr 7

Torsdagen den 13 oktober 1977

Om åtgärder mot stegringen av bostadskostnaderna

1978 i och med att möjlighet öppnas för dem all få slalskommunala bostadsbidrag. För många av de inkomstsvaga grupperna verkar bostadsbidragen på så sätl, att 80 96 av en hyreshöjning läcks av ett ökal bostadsbidrag.

I dag subventionerar staten kapitalkostnaderna för en nybyggd lägenhet med ungefär 140 kr. per kvm och år, och jag förstår inte hur en totalfinansiering eller införande av en bosladsbank skall kunna sänka kostnaderna för lägenheterna med ett enda öre.

Tore Claeson sade atl han skulle vänta med alt ta upp en stor bostadspolitisk debatt tills jag senare hade besvarat hans interpellation. Jag lycker inle alt han riktigt höll del löftet. Låt mig bara beröra del som hans fråga handlar om, nämligen hyressloppel. Jag bara konstaterar au den framställning sflm regeringen fåll från hyresgäströrelsen inle innehåller några krav på hyresstopp.

ROLF HAGEL (-):

Herr talman! Det torde för alla vara ett känt faktum atl räntan är den lunga poslen när det gäller hyran. För atl man skall få klart för sig vilka effekter en bostadsbank med en låg och fasl ränta då skulle få behövs del inle särskilt stora grubblerier.

När man för in argumentet atl det är kommunernas uppgift all förse kommuninvånarna med goda bosläder, måste man komma ihåg all den allmänna ekonomiska politiken i det här landet är sådan all kommunernas utgifter stigit i mycket rask takt. I stället för all höja kommunalskatterna har man i många fall höjt taxorna på vatten, el och gas, vilket i sin tur ytterligare driver upp hyreskostnaderna. Detla höjer ytterligare kosl-nadslägei och blir en hämmande faktor för elt ökal bostadsbyggande. Man måsle därför ge kommunerna ekonomiska resurser all bygga i kapp den bostadsbrist som vi nu är på väg alt vandra in i.

Argumentet att vi befinner oss i en period då ålerhållsamhel är nödvändig för all vi icke skall driva upp inflationen slår man från statens sida undan benen på när man i fråga om momsen bedriver en politik som medverkar till atl öka prisslegringslakien i landet. När momsen tas ut i full utsträckning på underhåll av fastigheterna i kommunerna, är del självklart att det medför argument för ökade hyreskostnader, och därmed är man med om att vrida upp prisskruven. När momsen höjer hyran genom all den slår på nyproduktionen får det exakt samma konsekvenser.

För samhällel kan det inte vara angeläget all hålla igen de utgifter som här har påtalats, utan angelägel måste först och främst vara att människor som går arbetslösa bereds möjligheter all arbeta inom bostadsproduktionen. Att summan av byggnadsarbetare har sjunkit är inle alls konstigt, för marknaden har varil otroligt orolig och människor har sökt sig lill andra arbetsuppgifter trots alt de har utbildning såsom byggnadsarbetare.

Sedan sägs det att det är kännetecknande för situationen atl mindre

och medelstora företag i slor utsträckning har slagils ut. Men det är just vad som har berörts i båda inläggen här. Det är den tilltagande monopoliseringen inom byggnadsbranschen som slår ut små och medelstora förelag, och del aren illavarslande utveckling som måste stoppas.

TORE CLAESON (vpk):

Herr talman! Jag skall i det här sammanhanget inskränka mig lill en kommentar till frågan om bostadsbidragen med utgångspunkt i vad statsrådel Friggebo nyss sade om deras betydelse som en faktor för atl klara problemen för många hyresgäster när hyrorna blir högre.

Förbättrade bostadsbidrag är naturligtvis nödvändiga inslag i en social bostadspolitik, men flera och högre bostadsbidrag löser inte problemen med de höga hyrorna som ständigt höjs ännu mer - etl tema som jag har tagit upp i min fråga. Med nuvarande bostadspolitik kommer de här bidragen slutligen au hamna hos dem som spekulerar i människornas behov av en bostad. De kapitalistiska spekulations- och monopolinlres-sena återfinns ju i hela produktionsprocessen, från marken lill del färdiga huset.

De skillnader i bostadsstandard som beror på olika inkomst och betalningsförmåga måste alltså i huvudsak undanröjas genom en grundläggande förändring av bostadspolitiken, inte genom nya bostadsbidrag. I avvaktan på en sådan förändring är det emellertid nödvändigt atl genomföra förbättringar av bostadsbidragen - betydligt större reella förbättringar än de som träder i kraft från årsskiftet och de som har aviserats.

Vi anser f ö. också att det individuella bostadsstödet skall vara en hell statlig angelägenhet med hänsyn lill de fördelar det skulle innebära för kommunerna och de bidragsberättigade, bl. a. genom enhetliga regler och bidrag.

Hur är det nu med de förändringar av bostadsbidragen som vi får från årsskiftet och med de aviseringar som har gjorts beträffande förändringar eller förbättringar? Såvitt jag har kunnat finna kommer de förändringar som träder i kraft från årsskiftet för en normal arbetarfamilj med normal hyra inte att innebära någonting alls. Hyrorna i vårt land är som bekant så höga numera atl de gränser som har satts på 825 kr. resp. 975 kr., om man har en större lägenhel, betyder atl alla nya hyreshöjningar som kommer får nära nog alla hyresgäster betala ur egen ficka ulan alt få förmånen av några höjda bostadsbidrag. Jag tror atl del är rätt viktigt att fästa uppmärksamheten på della och la en grundlig funderare över om del inte finns anledning all göra rejäla förändringar, som inle bara så att säga följer med inflationen så alt bidragen anpassas efter den. I nuvarande läge behövs ordentliga förändringar. Men jag vill, herr talman, understryka atl man därmed i alla fall på intel sätt löser problemel med de höga hyrorna och hur man skall pressa ned boendekostnaderna.

Nr 7

Torsdagen den 13 oktober 1977

Om åtgärder mot stegringen av bostadskostnaderna

Överläggningen var härmed slutad.

Nr 7

Torsdagen den 13 oktober 1977

Anmälan av interpellationer

§ 20 Anmäldes och bordlades

Proposition

1977/78:16 om ändring i irafikskadelagen (1975:1410), mm.

§ 21 Anmäldes och bordlades Förslag

1977/78:6 Riksdagens förvallningsslyrelses förslag lill vissa ändringar i ersäliningsstadgan (1971:1197) för riksdagens ledamöter

§ 22 Anmälan av interpellationer

Anmäldes och bordlades följande interpellationer som ingivits till kammarkansliet

den 12 oktober

1977/78:35 av Oswald Söderqvisi (vpk) lill statsministern om slopande av B3LA-projeklel:

I del försvarsbeslut som fattades våren 1977, som gällde programplan-perioden 1977-1982, togs inle ställning lill anskaffningen av del nya al-tackplanet B3LA. Huvudmotivet var ekonomiskt, eftersom anskaffningskostnaderna för planet inte rymdes inom de ramar som socialdemokrater och borgare enats om. Saken skulle utredas ytterligare och förslag föreläggas höslriksdagen.

Under sommaren har det, som man kunde vänta sig, framkommit all planet blir betydligt dyrare än vad som lidigare sagts. Vårt stats-finansiella läge har inte heller förbättrats, tvärtom. De ålgärder för all förbättra ekonomin som regeringen vidtagit har slagit hårt mol löntagarna med sänkning av reallönerna, höjning av priserna och urholkning av de sociala förmånerna som följd.

Det måste i detta läge anses som ett kvalificerat vansinne att ge ytterligare medel lill militärapparaten, särskilt till elt vapensystem vars värde i vårt neulralitetsförsvar starkt ifrågasätts även av militära bedömare.

Jag vill därför fråga sialsminisiern:

1. Anser statsministern del vara rimligt all belasta de svenska löntagarna med ökade militärutgifter?

2. Om inle, vill då statsministern medverka lill att B3LA-projektel stoppas?

1977/78:36 av Carl-Henrik Hermansson (vpk) till ekonomiministern om ålgärder mot kapitalexport och indusiriuiflyiining:

Den svenska kapitalexporten har ökal kraftigt under de senasle årtiondena. De direkta investeringarna i utlandet var i början av 1960-lalet omkring 150 milj. kr. per år, men har vuxit lill över 1 000 miljoner alla

år hittills på 1970-talet. Under 1975 lämnades tillstånd till direkta svenska investeringar i utlandet för sammanlagt 2 300 milj. kr., och 1976 för sammanlagt 3 476 milj. kr. Kapitalexporten synes alltså ha ökal även under en period då en omfattande svensk skuldsättning lill utlandet ägt rum.

Kapitalexporten har varit sammanknuten med en utflyttning av in-dusiriarbelsplatser från Sverige lill utlandet. Den svenska industrin sysselsätter sedan 1965 allt färre i Sverige, men samtidigt alll fler utomlands. Från 1965 till 1970 minskade sysselsättningen i svensk industri med 33 800 personer. Mellan samma år ökade den i svenskägda producerande dotierförelag utomlands med 34 800 personer. Från 1970 till 1975 minskade industrisysselsältningen i Sverige med 15 800 personer men fortsatte atl öka i svenskägda företag i utlandet. Under 1976 minskade sysselsättningen i den svenska industrin med 30 000 personer.

Den skildrade utvecklingen har bidragit till alt skapa ekonomiska problem i Sverige. Utflyttningen av företag och arbetsplatser från Sverige har till betydande del finansierats med en direkt kapitalexport. Stora privata kapitalägare har ökat sina intressen utomlands, samtidigt som bl. a. kommunerna och staten tvingats uppta stora utländska lån. Utflyttningen av arbetsplatser har utan tvivel bidragit lill alt öka sysselsättningsproblemen. Denna utveckling synes fortgå även under 1977.

Med hänvisning till denna bakgrund vill jag ställa följande frågor till ekonomiministern:

1. Har tillstånden till direkta svenska investeringar i ullandel ökal även under 1977, och till vilken totalsumma kan de beräknas uppgå?

2. Har minskningen av sysselsättningen i industri i Sverige och ökningen av sysselsättningen i svenskägda förelag utomlands fortsalt även under 1977, och vilka kan slutsummorna beräknas bli?

3. Vilka ålgärder avser regeringen all vidta för all stoppa industri-uinyttningen och kapitalexporten?

Nr 7

Torsdagen den 13 oktober 1977

Anmälan av interpellationer

den 13 oktober

1977/78:37 av Eva Hjelmström (vpk) lill arbetsmarknadsministern om åtgärder mot ungdomsarbetslösheten:

Arbetslösheten ökar stadigt, inle bara i Sverige ulan i samtliga kapitalistiska stater. Främst drabbas ungdomen. I USA uppgår sålunda antalet öppet arbetslösa under 24 år lill över 3,5 miljoner, i Frankrike lill över 400 000, i Storbritannien till en halv miljon.

I Sverige gick i augusti över 42 000 ungdomar utan jobb, varav 27 000 kvinnor. Det är en myckel kraftig ökning i förhällande lill föregående år. Antalet ungdomar i arbetsmarknadsutbildning har fördubblats sedan förra årel och uppgick vid samma lid lill närmare 10 000. Den dolda arbetslösheten är okänd men kan uppskattas lill betydligt över 100 000.

Ungdomarna utestängs inle bara från arbele ulan också från utbildning.

Nr 7

Torsdagen den 13 oktober 1977

Anmälan av interpellationer

Sålunda fick exempelvis 20 % av de sökande lill gymnasieskolans yrkesinriktade linjer inle plats. Av de närmare 15 000 sökandena lill vårdlinjen - där etl klart behov av utbildad personal finns dokumenterat - avvisades t. o. m. över 7 000 studerande. För all tillgodose efterfrågan på utbildning diskuteras i dag atl införa ett slags tvåskiftsundervisning eftersom ytterligare medel inte ställts till förfogande för atl bygga ut kapaciteten på annat säll.

Arbetslösheten bland ungdomarna är inte elt tillfälligt problem som kan lösas med hjälp av uppehållande åtgärder, även om dessa kan åstadkomma kortsiktiga förbättringar. Det gäller i stället atl skaffa fier jobb! Endast på så sätl kan man på sikt åstadkomma förbättringar.

I regeringens sysselsättningspaket, avsett alt bekämpa arbetslösheten, anges inte några lösningar för hur man på sikt skall skaffa fler jobb. Paketet innehåller huvudsakligen nödlösningar för atl kortsiktigt klara jobb eller utbildning ål 30 000 personer. Denna siffra skall jämföras med alt arbetslösheten bara under augusti steg med omkring 20 000 personer. De åtgärder som gäller ungdomen innebär bl. a. alt man överför utbildningen från samhällel lill privatföretagen. Därutöver presenteras, visserligen välkomna men helt otillräckliga, ålgärder inom utbildningsområdet, exem[5elvis alt öka gymnasieskolans kapacitet. Några nya arbetstillfällen kommer emellertid inte till stånd. Jag vill därför ställa följande fråga lill arbetsmarknadsministern:

1. Vad kommer regeringen all göra för atl skaffa jobb åt dem som inle får del genom de hittills vidtagna åtgärderna?

2. Vad kommer regeringen all göra för all på längre sikt öka antalet arbetstillfällen?

3. Är regeringen beredd all säkra räiien lill arbele även om del innebär inskränkningar i privatkapitalets makt?

den 12 okiober

1977/78:38 av Anna-Greta Leijon (s) lill arbetsmarknadsministern om planerade ändringar i lagen om anställningsskydd, m. m.:

Den 6 oktober i år beslutade regeringen tillsätta en utredning för översyn av anslällningsskyddslagstifining. I direktiven konstaterar arbetsmarknadsministern: "Flera organisationer har framhållit hur företagen med hänsyn lill anslällningsskyddslagens regler tvekar alt nyanställa arbetstagare, vilkas kvalifikationer är oprövade inom det tilltänkta arbetsområdet. Visar del sig all anställningsskyddslagens regler om möjligheten all träffa kollektivavtal om provanställning eller tidsbegränsad anställning och tillämpningen av kollektivavtalen inle har fungerat på etl tillfredsställande säll bör kommittén överväga sådana jämkningar i lagstiftningen all den medger en röriighel inom arbetslivet som är önskvärd från samhällets sida utan atl dess syfle förändras. Sådana ändringsförslag bör läggas fram skyndsamt."

Med anledning härav hemställer jag atl lill arbetsmarknadsministern Nr 7

få ställa följande fråga:

Vilka konkreta avsnitt i arbetsgivarnas kritik av anslällningsskyddslagens nuvarande regler om kollektivavtal resp. tillämpningen av kollektivavtal har föranlett arbetsmarknadsministern begära att förslag lill ändringar i lagen skyndsamt läggs fram?

1977/78:39 av Bernt Nilsson (s) lill arbetsmarknadsministern om rätta innebörden av lagen om anställningsskydd:

Från arbetsgivarhåll har på senare lid vid upprepade tillfällen krävts all lagen om anställningsskydd skall rivas upp. Detta har skett bl. a. under hänvisning till att de unga skulle ha svårigheter atl erhålla anställning lill följd av lagens bestämmelser.

Dessa påslåenden saknar grund. Delta har visats bl. a. i en artikel i Dagens Nyheter den 4 okiober i år av de två LO-juristerna Bo Bylund och Lars Viklund. Arbeisgivarnas krav på försämrad ansiällningsirygghet synes därför grunda sig på bristande kunskap om lagens innehåll och innebörd.

Med anledning av vad jag anfört hemställer jag atl lill arbetsmarknadsministern få ställa följande fråga:

Är arbetsmarknadsministern beredd all omgående och i samråd med de fackliga organisationerna genomföra en informationskampanj, riktad lill arbetsgivarna, om anställningsskyddslagens rätta innebörd?

1977/78:40 av Alf Lövenborg (-) till justitieministern om ändrade arbetsformer för säpo:

Del svenska folket har med stigande misstro betraktat säkerhetspolisens agerande, som under senare år kantats av en rad uppseendeväckande skandaler. Vi behöver bara nämna några: registreringen vid värn-pliktsriksdagen, telefonavlyssningen av en bokhandel i Slockholm, säpohärvan vid sjukvårdsförvaltningen i Göteborg och skandalen med den s. k. Morjärvsspionen. Exemplen kunde mångfaldigas.

1 lidigare deballer i riksdagen har tryggheten i all det finns pariamenlarisk kontroll alltid betonats, dvs. all fyra av riksdagens partier är representerade i rikspolisstyrelsen. Mol della har säpos kritiker genmält att organisationen alltmer kommit alt agera som en stal i staten och att tryggheten i den pariameniariska kontrollen är en fiktion.

1 juni månad bekräftades också hur självrådigt säkerhetspolisen agerar. Då avslöjades alt säpo lämnal ut uppgifter om svenska medborgare till den västtyska polisen utan att bry sig om något samråd med riksdagsledamöterna i rikspolisstyrelsen. På samma sätt accepterade säpo eii spaningsuppdrag för väsllysk polis mol 49 personer i Sverige.

Del måsle belraklas som angelägel all justitieministern inför riksdagen klariägger omständigheterna i denna affär och ger besked om vilka ålgärder som har vidtagits för all förhindra en upprepning.

Torsdagen den 13 oktober 1977

Anmälan av interpellationer

Nr 7

Torsdagen den 13 oktober 1977

Anmälan av interpellationer

1 Aftonbladel den 2 okiober uppges all exempelvis försäljare av väns-lerlidningar utanför sysiembolagsbuliker registreras av de lokala säpo-myndigheterna och att uppgifterna sänds vidare lill högre myndighet. Del sägs vidare all förbudel mol åsikisregislrering har synnerligen svårl alt slå igenom i säpos verksamhel.

Det är också tydligt atl gränserna mellan säkerhetspolisens och kriminalpolisens verksamhet alltmer håller på atl suddas ut och all säpo i hög grad ägnar sig ål uppgifter som borde åligga kriminalpolisen. Den uppjagade stämning som tydligen nu genomsyrar säpo befrämjar en sådan flytande gränsdragning och bäddar också för nya misstag från säkerhetspolisens sida. Den naturliga uppgiften atl motverka allvarligt syftande spionage kommer i skymundan.

Säkerhetspolisen tycks nu se terrorister i varje buske. I början av denna månad gjorde säpo två mycket uppmärksammade aktioner, som båda visade sig vara felbedömningar. En stockholmsläkare anhölls som misstänkt för medverkan till terrorism, och i Varberg greps en man som misstänkt för samma sak. I båda fallen handlar det om människor som tydligen har dille på alt samla vapen och inte hade licens på alla. Det är olagligt, men del var uppenbariigen fall för kriminalpolisen och inle för säpo.

I Aftonbladel av den 2 okiober framhölls också att del under vår förre justitieministers ledning förbereddes etl system som skulle förbättra kontrollen över säkerhetspolisen men alt detla aldrig hann genomföras under den förra regeringens lid. Händelser av färskt datum, exempelvis del tidigare åberopade exemplet på samarbele mellan svensk och västtysk säkerhetspolis, tecknen på atl åsiktsregistreringen fortsätter och säpos tnånga klavertramp, visar all en sådan förbättring av kontrollen är angelägen från rättssäkerhetssynpunkt.

Med hänvisning lill det anförda ber jag alt lill justitieministern få ställa följande frågor:

1. Pågår del f n. någol arbele för alt demokratisera och ändra säpos arbetsformer och för atl trygga en demokratisk kontroll över verksamheten?

2. Om så icke är fallet, vilka åtgärder ämnar justitieministern vidta?

den II oktober

1977/78:41 av Börje Nilsson (s) till kommunikationstninistern om utformningen av SJ:s nya personvagnar, m. m.:

Under 1975 och 1976 redovisades flera utredningar, vilkas förslag skulle ligga som underiag för en ny trafikpolitik. I denna skulle ingå åtgärder för alt göra allmänna färdmedel mer altrakliva för allmänhelen. Därmed skulle man vinna au fler människor valde alt resa med kollektiva färdmedel. Utredningarna presenterade också material som visade att allmänhelen kräver ökad bekvämlighet för atl välja kollekliva trafikmedel

framför bil. HAKO-utredningen om handikappanpassad kollektivtrafik konstaterade för sin del atl ökad tillgänglighet av färdmedlen skulle göra det möjligt för bl. a. rörelsehindrade, familjer med små barn och äldre människor att i ökad utsträckning använda sig av dessa. En enhällig utredning ansåg "atl anpassningen av irafikmedlen lill alla trafikanters - och således även de handikappades - behov bör ingå som en nalurlig del i irafikförelagens och färdmedelstillverkarnas planering". De förslag som HAKO-utredningen presenterade medför ökad bekvätnlighet för alla resenärer.

När slalens järnvägar nu lagt ut en beställning på tillverkning av 150 nya personvagnar har man inle beaktat vare sig kraven på tillgänglighet för handikappade eller kraven på bekvämlighet för övriga resenärer. I flera europeiska länder, bl. a. Tyskland, Danmark och Norge, har man ökal sitlkomforlen och tillgängligheten. Där har man gått allmänheten till mötes i fråga om önskemålen rörande vagnarnas utformning.

De nya SJ-vagnarna innebär en klar standardförsämring i jämförelse med de vagnar som tillverkades under 1960-talet och som är i trafik i dag. Enligt uppgifter i pressen har det beträffande de beställda vagnarnas utformning framkommit

atl andraklassvagnarna skall ryinma 88 sittplatser mol 62 i dag och förstaklassvagnarna 58 sittplatser mol 40 i dag,

all de nya vagnarna skall ha endast en loalett,

atl vestibul och utgång skall finnas endast i ena änden av vagnarna,

all stolarna i andra klass inle skall bli fällbara och all avståndet mellan dessa skall minskas,

all del kommer att finnas mindre utrymme för bagage och kläder.

Dessutom har del framkommit att restaurang- och kafévagn skall slopas.

Av naturliga skäl har det uppstått en myckel häftig krilik mol de nya SJ-vagnarna. SJ;s egna organisationer, handikapprörelsen och resenärer är starkt missnöjda över SJ:s planer. Många anser atl del är en tillbakagång till 1940-talets standard. Beställningarna av de nya vagnarna framstår nu närmast som ett haslverk. Det är märkligt alt kommunikationsministern inte har ingripit för att ändra på utformningen av vagnarna.

I debatten har man framför allt påpekat all en ingång och en loalett är för litet i en vagn som rymmer 88 passagerare. Dessutom reagerar man mot de smala sätena i vagnarna. Inte heller brandmyndigheterna accepterar endast en ulgång.

Som svar på en enkel fråga i riksdagen den 23 maj i år sade kommunikaiionsminislern all de nya vagnarna "lillgodoser vikliga krav på handikappanpassning". I dag kan vi konsialera all del i siällei blir försämringar för handikappade resenärer. Vagnarna blir irängre, vilkei gör det svårare för rörelsehindrade, familjer med små barn samt många äldre människor med gångsvårigheler alt la sig fram i vagnarna. Instegen, som kommunikationsministern framhöll som en viktig förbättring, är

Nr 7

Torsdagen den 13 oktober 1977

Anmälan av interpellationer

Nr 7

Torsdagen den 13 oktober 1977

Anmälan av interpellationer

inle heller tillfredsställande ur handikappsynpunkl. Strävandena lill integrering av handikappade i samhället måsle också gälla de allmänna färdmedlen.

Utformningen av de nya personvagnarna har inte skett med tanke på atl göra det lättare och bekvämare för den resande allmänheten. SJ-ledningen har avvisat all kritik som förts fram. Del som sker är en uppenbar nonchalans gentemot resenärerna.

Utformningen av de nya vagnarna strider i flera avseenden mol viktiga principer i den nya trafikpolitiken, så som den har kommit fram i utredningarna. Eftersom den nu aktuella beställningen avser järnvägsvagnar som skall användas i över 50 år bör de utformas med hänsyn till den målsättning som bör ligga till grund för en ny trafikpolitik. Tyvärr har någon proposition om en ny trafikpolitik ännu inte lagts fram för riksdagen. Ett förslag utlovades till hösten 1976 och sedermera lill våren 1977. Av förteckningen över propositioner till årets riksdag framgår att det inte heller under höslriksdagen kommer någon sådan proposition. Förslag på grundval av HAKO-utredningen har tydligen också skjutits på framliden trots löften om etl omedelbart genomförande av utredningens förslag. Underlåtenheten atl lägga fram en proposition till riksdagen är ytterst beklaglig. Det får dock inte förhindra atl de nya SJ-vagnarna byggs efter dagens krav.

Med hänvisning till det anförda vill jag lill kommunikationsministern ställa följande frågor:

Är statsrådet beredd medverka till all undanröja de brisier som enstämmigt påtalats i kritiken mot de av SJ nybeställda vagnarna?

Varför framläggs inle någon proposition lill höslriksdagen på grundval av HAKO-ulredningens förslag?

den 13 oktober

1977/78:42 av Thure Jadestig (s) till socialministern om ålgärder för atl bekämpa narkotikamissbruket;

Socialdemokraterna begärde i en motion (1976/77:716) en betydande förstärkning av kampen mol narkotikan, särskilt inriktad på en utbyggnad av vården, informationen och de förebyggande åtgärderna.

Motionen vann icke de borgerliga partiernas gehör och avslogs av riksdagen. Socialdemokraterna reserverade sig emellertid för motionen och yrkade en förstärkning med 11 milj. kr. för budgetåret 1977/78 enligt följande huvudlinjer;

1. Antalet platser vid behandlingshem och inackorderingshem för narkotikamissbrukare måsle ökas väsentligt.

2. Slalens bidrag till kostnaderna för driften av nämnda verksamheter måsle höjas kraftigt.

3. Bidraget lill kommuner och organisationer för förebyggande och rehabiliterande ålgärder behöver förstärkas ordentligt.

Socialministern lovade emellertid i riksdagsdebatten atl göra en översyn av narkolikafrågan och tillsatte senare den s. k. ledningsgruppen, beslående av berörda ämbetsverks generaldirektörer och representanter för Kommunförbundet och Landstingsförbundet. Till ledningsgruppen knöts en referensgrupp från de fyra stora politiska partierna.

I pressen har del framkommit alt kriminalvårdsstyrelsen skall vidta åtgärder för att bygga ut en "knarkfri" behandling på vissa anstalter. Därutöver har såvitt jag vet inget blivit bekant för allmänhelen. Eftersom narkotikaproblemen, främst i fråga om den tunga narkotikan, hotar alt öka är del yllersl angeläget atl åtgärder vidlas i den riktning som föreslogs i den socialdemokratiska reservationen vid riksdagsbehandlingen den 13 april 1977.

Mot bakgrund av socialministerns löfte i riksdagen att regeringen skall vidta åtgärder och att ledningsgruppen nu arbetat några månader ber jag atl få rikta följande interpellation lill socialministern:

Är socialministern beredd atl inför riksdagen redogöra för

1. de åtgärder som regeringen ämnar vidta i fråga om bekämpandet av narkotikamissbrukel,

2. om något samlat ålgärdspakel är atl vänta samt

3. vid vilken lidpunkt detta i så fall kommer att avlämnas till riksdagen för beslul?

Nr 7

Torsdagen den 13 oktober 1977

Anmälan av interpellationer

den 12 oktober

1977/78:43 av Nils Berndtson (vpk) till industriministern om ålgärder för all trygga sysselsättningen i Värmland:

Värmland är etl landskap som starkt präglas av några storbolags makt, främst Uddeholm och Bjllerud. Över 10 000 värmlänningar arbetar inom Uddeholmsbolagei. Bolagels verksamhet omfattar bl. a. gruvor, stålindustrier, skogsbruk, sågverk, massafabriker, pappersbruk och kemisk industri. På en rad orter i Värmland är Uddeholmsbolagei he|t dominerande i fråga om sysselsättningen. Delta har påverkal planering och utveckling. Uddeholmsbolagei torde snarare ha motverkat än medverkat till eta-blering av andra industrier. Väldiga vinster har hämtats ur den värmländska naturen och genom arbetares och tjänstemäns insatser. I de norra delarna av länet har en omfattande skövling av skogen förekommit. Inget har lämnats kvar som ger arbele och utkomst åt befolkningen.

Uddeholmsbolagets aktuella planer på atl minska antalet anställda med flera tusen personer har genom bolagets dominans över Värmland medfört etl allvarligt hot moi länet. Mer än van tionde arbetstillfälle inom den värmländska induslrin är i farozonen. För vissa orter skulle del bli myckel allvarliga verkningar.

I della läge har naturiigtvis slalliga insatser för alt rädda jobben aktualiserats. Det enda som hittills skett tycks dock vara all staten beviljat Uddeholmsbolagei lån på 600 milj. kr., ett i förhållande lill bolagets ak-

Nr 7

Torsdagen den 13 oktober 1977

Anmälan av interpellationer

tiekapilal anmärkningsvärt högt belopp. Frågan har rests om inle ett förstatligande varit rimligare. Det måste anses som särskilt anmärkningsvärt all lånet inte förefaller vara förbundet med några villkor för bolaget all stoppa de planerade avskedandena och garantera sysselsättningen. Uddeholmsbolaget vidhåller sina planer, och hotet mot tusentals anställda kvarslår. Villkoren för återbetalning av lånet är också oklara.

Statliga resurser bör kunna komma lill bättre användning när del gäller alt skapa arbetstillfällen än genom frikostiga lån och bidrag lill storbolag som hotar med arbetslöshet när profiten minskar. Utbyggnad av statliga industrier, förstatligande av järn-, stål- och skogsindustrin har framträtt som nödvändiga ålgärder för att på sikt komma till rätta med problemen. Som omedelbara åtgärder har krävts att inga nedläggningar skall tillåtas ulan ersättningsindustrier och att inga avskedanden får ske utan atl likvärdigt arbete erbjuds på orten.

Om staten endast beviljar Uddeholmsbolagei lån ulan all kräva mol-preslationer, kvarstår hotel mol tusentals arbetare och tjänstemän om avskedanden och hotet mot de bygder som är beroende av bolaget. Del behövs aktiva statliga insatser för atl trygga sysselsättning och utveckling i Värmland. Det är därför angelägel att regeringen redovisar vilka åtgärder man är beredd atl vidta för alt säkra sysselsättningen.

Med hänvisning lill del anförda önskar jag lill indusiriminisiern få framställa följande frågor:

1. Ärdet slalliga lånet lill Uddeholms AB förbundet med några villkor i fråga om sysselsättningen?

2. Förbereder regeringen några åtgärder i syfte atl trygga sysselsättningen i Värmland?

den II oktober

1977/78:44 av Rune Torwald (c) lill budgeiminislern om översyn av vissa deklaralionsregler för jordbrukare:

När de nya reglerna för beskalining av jordbruksinkomsler enligl bok-föringsmässiga grunder antogs för drygt fem år sedan rådde viss tveksamhet om hur lagen skulle slå och hur praxis skulle utvecklas. Man torde emellertid nu kunna konstalera all övergångsbestämmelser m. m. i stort sett fungerat ganska tillfredsställande.

Enligt mitt förmenande finns det emellertid åtminstone två områden, där del finns anledning alt ifrågasätta om inle ändringar behöver vidlas. Jag avser här bestämmelserna om dels hur förmögenhetsvärdei på inventarier skall beräknas, dels hur ingångsvärdet för jordbruksfastighet skall beräknas när fasligheten förvärvas genom arvsskifte.

När det gäller förmögenhetsvärdei på äldre inventarier blir detta med nuvarande beräkningsmetod orimligt högt de första åren efter övergången. Övergångsreglerna för ingångsvärdet för faslighet som förvärvas genom arv synes någol oklara, varför preciseringar/jusleringar synes er-

forderliga. Silualionen är exempelvis helt annoriunda när en efterlevande make ärver fastigheten än när en son övertar fasligheten och då skall lösa ut andra syskon/delägare.

Med hänvisning lill det anförda vill jag lill budgeiminislern siälla följande fråga:

Är budgetministern beredd atl ta inilialiv för en översyn av reglerna om övergång lill bokföringsmässig deklaration för jordbrukare i syfte all komma lill rätta med här nämnda problem?

Nr 7

Torsdagen den 13 oktober 1977

Meddelande om frågor

§ 23 Meddelande om frågor

Meddelades atl följande frågor framställts

den II okiober

1977/78:61 av Mats Hellström (s) lill arbetsmarknadsministern om ålgärder mot ungdomsarbetslösheten:

Arbetslösheten bland de unga har på några månader ökat med 30 96. Sysselsätiningsulredningen har nyligen lagt fram förslag för regeringen om förstärkta befogenheter för länsarbetsnämnderna att skaffa fram praktikplatser, bl. a. genom att i lagsliftningens form ålägga privata och offentliga arbetsgivare att ställa praktikplatser till förfogande för de unga. Utredningen hävdar också all alla arbetsgivare måste göra upp planer för beredskapsarbeten, så alt alla unga kan erbjudas sysselsättning i den kris som nu råder. I annat fall blir riksdagens beslul om att tillförsäkra alla unga arbele, utbildning eller praktik ett slag i luften.

Mol bakgrund av det anförda får jag lill arbetsmarknadsministern ställa följande fråga:

Avser arbetsmarknadsministern att genom lagstiftning ålägga privata och offentliga arbetsgivare ett ansvar för all erbjuda unga arbetslösa praktik eller annan anställning, så atl riksdagens löfte om atl tillförsäkra alla unga arbete, utbildning eller praktik skall kunna förverkligas?

den 12 oktober

1977/78:62 av Anton Fågelsbo (c) lill budgeiminislern om lönehöjningarna för vissa högre statliga tjänster:

Enligt publicerad uppgift har lönehöjningar på upp till 22 96 avtalats för vissa högre tjänster inom den statliga förvaltningen.

Anser budgetministern sådana lönehöjningar vara förenliga med den ålerhållsamhel som rekommenderats i dagens ekonomiska läge?

7 Riksdagens protokoll 1977/78:7-10

Nr 7

Torsdagen den 13 oktober 1977

Meddelande om frågor

1977/78:63 av Oswald Söderqvisi (vpk) till statsministern om ändrade förutsättningar för elt svenskt atomvapen:

Vi är inne i en period av ökande internationella rustningar. Det är fråga inte bara om ökade kvantiteter ulan också om stora kvalitativa förändringar. Särskilt inom atomvapenområdet har nya vapeniyper av olika storiek och verkningsgrad tillkommit. Neutronbomben är bara ett exempel.

Samtidigt stiger militärkostnaderna brant för alla stater. Atomvapen är, med hänsyn till sin förödande verkan, relativt billiga, och tillgången på råvaran - plutonium - ökar snabbi med utbyggnaden av kärnkraften. Del kan då för de militära etablissemangen bli attraktivt atl ersätta konventionella vapen med kärnvapen. Det gäller också vårt land, vilket har framhållits av bl. a. chefen för SIPRI.

Jag vill därför fråga statsministern:

Anser sialsminisiern all del någonsin, av ekonomiska eller andra skäl, kan bli akiuelli alt anskaffa kärnvapen lill del svenska försvaret?

1977/78:64 av Karin Ahriand (fp) lill ulbildningsminislern om målsättningen för Operans verksamhel:

Stockholmsoperan är en viktig tillgång för kulluriivet i Sverige. Den håller en konslnäriigt hög klass och har också presenterat en lång rad uppsättningar som väckt internationell uppmärksamhet. Den kultur Operan representerar bör vara tillgänglig för alla. Operans föreställningar måste därför kunna ses av så många som möjligl. Anslagen lill Operan bör användas med bl. a. en sådan målsättning. Det kan därför inte vara rimligt att som nu sker dels starkt begränsa anlalel föreställningar av nyuppsättningar, dels enbart ge dem i Slockholm.

Jag vill därför fråga utbildningsministern:

Anser utbildningsministern all de bristande möjligheterna för intresserade i både Stockholm och landsorlen all se Operans nyuppsättningar står i överensstämmelse med syftena för det slalliga bidraget lill Operan?

1977/78:65 av Karl-Erik Svanberg (s) till arbetsmarknadsministern om vattenförsörjningen i Tanums kommun:

Tanums kommun har en vattenförsörjning som är relativt tillfredsställande för den egna befolkningens behov. Under några sommarmånader mångdubblas emellertid befolkningen, och för atl klara vattenförsörjningen för denna större befolkning har kommunen arbetat fram ett nytt vaitenförsörjningsprojekl, det s. k. Bolsjöprojektei. Första etappen av detla projekt sträcker sig fram lill Tanumshede och är kostnadsberäknad till 8 milj. kr. 1 den följande etappen ansluts kustsamhällena.

Tanums kommun, som har myckel låg skaiiekrafi, ansökie om förhöjl sialsbidrag för alt kunna genomföra projektet. Denna ansökan tillstyrktes av länsstyrelsen. Regeringen avslog emellertid kommunens ansökan och

fastställde statsbidraget till 33 96. Tanums kommun kan i detta läge inte genomföra projektet.

Tanums kommun ingår i obrutna-kusten-området, som av statsmakterna klassificerats som ett riksintresse för naturvård och friluftsliv. Tvärs över alla partigränser råder i Bohuslän den uppfattningen att statsmakterna då har att garantera berörda kommuner möjligheter att klara de åtaganden som bl. a. ligger i att ta emot alla de människor som söker sig lill Bohuslän under sommaren. Med hänvisning till det anförda vill jag fråga arbetsmarknadsministern: Avser regeringen att ompröva sitt beslut i fråga om Bolsjöprojektei i Tanum?

Nr 7

Torsdagen den 13 oktober 1977

Meddelande om frågor

1977/78:66 av Lennan Nilsson (s) till industriministern om åtgärder för atl trygga sysselsättningen vid Magna Konfektion i Uddevalla:

Vid Magna konfektionsföretag i Uddevalla arbetar ca 100 människor. I slutet av december kominer dessa att vara utan arbete på grund av industriverkets avslag på begäran om stödåtgärder för att klara sysselsättningen. De stödåtgärder som företaget behöver under de närmaste åren är en liten del av de kostnader som samhället får stå för om företaget läggs ner.

Med hänvisning till det anförda vill jag till industriministern ställa följande frågor:

1. Anser industriministern det samhällsekonomiskt motiverat att lägga
ner Magna Konfektion i Uddevalla?

2. Vilka åtgärder kommer industriministern atl vidta för att trygga
sysselsättningen för de anställda vid Magna konfektionsförelag?

1977/78:67 av Margit Sandéhn (s) till kommunikationsministern om åtgärder för att förhindra viss ändrad trafikområdesindelning vid SJ:

lett frågesvar den 3 juni 1977 angående indragning av SJ:s trafikområde i Ystad anförde kommunikationsminister Turesson: "Eftersom en eventuellt ny områdesindelning av Malmö trafikdistrikt fortfarande studeras inom SJ och några beslut inte är fattade har jag ingen anledning att vidta några särskilda åtgärder."

Då SJ nu har lämnal förslag lill ändrad trafikområdesindelning - lo-sammanläggning Malmö, Trelleborg och Ystad - ber jag atl till kommunikationsministern få ställa följande fråga:

Ämnar kommunikationsministern vidta åtgärder som syftar till att förhindra en indragning av SJ:s trafikområde i Ystad?

Nr 7

Torsdagen den 13 oktober 1977

Meddelande om frågor

den 13 oktober

1977/78:68 av Eric Enlund (fp) lill statsrådet Olof Johansson om statens samarbele med ASEA på kärnkraflsområdel;

Energiministern har i massmedia meddelat atl statens avtal med ASEA om samarbele på kärnkraflsområdet sannolikt kommer att sägas upp. Uttalandet har väckt förvåning och oro av flera anledningar. Varken ASEA-ledningen eller personalorganisationerna har underrättats. AB ASEA-Alom hade den 31 december 1976 1 259 anställda. Samtidigt var värdet av inneliggande order 6 641 milj. kr. Dessa siffror visar atl företagets betydelse för sysselsättningen är väsentlig. De resurser som företagel förfogar över i form av utrustning och specialutbildad personal kan inle utan stora omslällningssvårigheier utnyttjas för annan verk samhet.

Energikommissionens arbete är ännu inte slutfört, och riksdagsbeslutet om den framtida energipolitiken kommer inle att fallas förrän nästa år. Enligt en talesman för departementet har frågan om en uppsägning av avtalet med ASEA inte heller diskuterats inom regeringen. Nu gällande avtal utlöper vid årsskiftet 1979-1980. Skall en uppsägning ske behöver den inte göras förrän vid årsskiftet 1978-1979.

Mot den bakgrund jag nu tecknat vill jag lill statsrådel Johansson ställa följande fråga:

Av vilken anledning har energiministern, innan riksdagen behandlat och fattat beslut om den långsikliga inriktningen av energipolitiken, meddelat all avtalet med ASEA om AB ASEA-Aloms verksamhet sannolikt kommer att sägas upp?

1977/78:69 av Bertil Måbrink (vpk) till utrikesministern om behandlingen av politiskt oliktänkande i Chile:

Det finns oroande inslag i den borgerliga regeringens politik när del gäller behandlingen av människor som flytt från den brutalitet som Chilejuntan fortfarande utövar mot chilenska medborgare.

Det finns exempel som inte kan tolkas på annat sätt än atl en skärpning inträtt i bedömningen av chilenare som flytt undan Chilejunian och söker politisk asyl i Sverige.

Mot bakgrund av detta vill jag lill utrikesministern ställa följande fråga:

Anser regeringen atl Chilejuntans förföljelser och tortyr av politiskt oliktänkande i Chile har minskat?

100

1977/78:70 av Bonnie Bernström (fp) lill budgeiminislern om åtgärder mol könsdiskriminerande plalsannonsering av statliga förelag:

Förvallningsbolaget Svenska AB Navigatör sökte i en platsannons en kontorsvärdinna med uppgift alt koka kaffe vid sammanträden, beställa mal, bestick och tallrikar samt göra smörgåsar och ulföra annan mark-

service. Med titeln kontorsvärdinna vänder sig förelaget till kvinnor. I Svenska AB Navigatör har staten etl avgörande inflytande. Mol denna bakgrund vill jag fråga budgelminister Ingemar Mundebo:

Vilka ålgärder avser budgeiminislern vidla för all hindra könsdiskriminerande plalsannonsering av slalliga förelag?

1977/78:71 av Margot Håkansson (fp) till kommunikationsministern om anpassning av allmänna färdmedel till handikappades behov:

Del bör vara en rättighet för alla all ha tillgång till och kunna utnyttja allmänna färdmedel för såväl resor till och från arbetet eller andra aktiviteter som längre eller kortare resor i annat syfte.

För friska människor finns inga andra restriktioner än de som avser lid och pengar.

Handikappade människor möter däremot stora och ofta oöverstigliga hinder när del gäller atl utnyttja allmänna kommunikationsmedel.

Sverige är inget föregångsland beträffande trafikplanering för de han-dik.appade. Ett exempel på del är SJ:s nya personvagnar, som i alll strider mol den trafikpolitik samtliga partier är överens om i HAKO-utredningen.

Med hänvisning lill det anförda vill jag till kommunikationsministern ställa följande fråga:

Vad avser statsrådet att ta för inilialiv för alt allmänna färdmedel skall anpassas lill de handikappades behov?

1977/78:72 av Frida Berglund (s) lill statsrådel Britt Mogård om informalion lill skolelever rörande gällande rättsregler på arbetsmarknaden:

Uppgifter har lämnats i pressen om all ungdomar som sökt feriearbete fått höra all arbetsgivarna inte kunnat anställa dem på grund av de s. k. Åmanlagarna. Ungdomarna själva har uppenbarligen inle fåll den informalion om de rättsregler som gäller på arbetsmarknaden som är nödvändig för all bemöta sådana missvisande uppgifter.

Med del anförda som bakgrund vill jag till statsrådet Britt Mogård ställa följande fråga;

Avser slalsrådel all la inilialiv som syftar lill all förbälira skolans information lill eleverna om gällande rättsregler på arbetsmarknaden?

Nr 7

Torsdagen den 13 oktober 1977

Meddelande om frågor

1977/78:73 av Bonnie Bernström (fp) lill utrikesministern om förhållandena i Västra Sahara;

Den 14 november 1975 slöt Marocko och Maurelanien ett trepartsavial med Spanien angående f d. Spanska Sahara - numera Västra Sahara. I avialel överlät Spanien området till Marocko och Maurelanien. Detta skedde över huvudet på del sahariska folkel. FN har i flera resolutioner ullalat sig för självständighet för området. Internationella domstolen i Haag har slagit fasl invånarnas räll lill självbestämmande. Della har

101

Nr 7

Torsdagen den 13 oktober 1977

Meddelande om frågor

dock inte förändrat läget. Det sahariska folkets befrielserörelse Polisario tvingas slåss för sin rätt till sitt land. 50 000-100 000 saharier har ivingals fly från sina hem.

Trots det allvarliga övergreppet från Marocko och Maurelanien har Sverige förhållit sig tämligen passivt i denna fråga. Mol bakgrund av detta vill jag fråga utrikesminister Karin Söder:

Vilken är den svenska inställningen till det sahariska folkels räll lill självbestämmande och till den pågående ockupationen av Västra Sahara?

102

§ 24 Kammaren åtskildes kl. 19.11.

In fidem

BENGT TÖRNELL

/Solveig Gemert