Riksdagens protokoll 1977/78:69 Onsdagen den 1 februari

ProtokollRiksdagens protokoll 1977/78:69

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1977/78:69

Onsdagen den 1 februari

Kl. 19.30

Förhandlingarna leddes till en början av tredje vice talmannen.

Nr 69

Onsdagen den 1 februari 1978

Allmänpolilisk debatt

§ 1 Allmänpolitisk debatt (forts.)

THAGE PETERSON (s):

Herr talman! Regeringens näringspolitik har i hög grad kännetecknats av planlöshet, passivitet och bristande framtidstro. Visseriigen är det finansiellt stora insalser som den borgerliga regeringen gjort, men de har skett på den privata företagsamhetens villkor och ulan långsiktig planering. Framtidsinriktningen, som är ett dominerande inslag i socialdemokratins näringspolitik, saknas helt i regeringens näringspolitiska satsningar. Jag skall belysa detla.

Industriproduktionen kommer enligt regeringens egna bedömningar atl under 1978 minska för fjärde året i följd. Man flr gå tillbaka myckel långt i den ekonomiska historien för att hitta någon motsvarighet. Aktiva ålgärder för atl ändra på detta förhållande lyser med sin frånvaro i regeringens politik.

Investeringarna kommer enligl regeringens egna bedömningar alt minska medl5 96 1978. Det aren dramatisk nedgång. Än merdramatiskblirden,om man tar hänsyn till att investeringarna minskade lika mycket förra året. Det är alltså fråga om en minskning med 30 96 på två år. Några aktiva ålgärder för alt råda bot på detla sätts inle in från regeringens sida.

Sysselsättningen minskar i den svenska industrin med ca 70 000 personer under 1977 och 1978 enligt regeringens egna beräkningar. Det var ju inom industrin som huvuddelen av centerns 400 000 nya jobb skulle skapas, men det kanske är ofint atl nu påminna om detta ogenerade löfte, när man från centerhåll tagit tillbaka detta löfte och förvandlat del till enbart ett riktmärke. På flera områden där den borgeriiga regeringen har ingripit - eller låtit bli atl ingripa - visar sig nedgång, stagnation och avveckling. På ett oroande sätt präglar uppgivenhet regeringens agerande. Det verkar som om varje analys, varie utredning måste leda till neddragningar eller avveckling. Del verkar som om den borgeriiga regeringen vill lösa industrins problem genom all planlöst ge uppehållande subventioner och lägga ner, i stället för atl planmässigt bygga upp. Den borgeriiga regeringen har som vi ser det från socialdemokratiskt håll blivit något av en avvecklingsregering. Det är allvarligt i en tid då Sverige skulle behöva en regering som byggde upp och planerade för framtiden.

Jag skall peka på några av de områden jag tänkte på. Bostadsbyggandet sjönk förra året till en rekordlåg nivå. Det innebär stora mänskliga och sociala problem för de människor som söker en bostad. Regeringen har gett oss

117

Nr 69

Onsdagen den 1 februari 1978

Allmänpolitisk debatt

118

bostadsbristen tillbaka. Men det innebär också förödande konsekvenser för sysselsättningen inte bara bland byggnadsarbetarna, utan det låga bostadsbyggandet flr också allvariiga återverkningar inom en rad industribranscher. Bostadsbyggandet fungerar ju som en motor för ekonomin i vårt land. Det gäller efterfrågan på en mängd saker som man behöver för bostadsbyggande och för att sälta bo. Det gäller också arbetstillfällen för många småföreiagare, t. ex. åkare och mindre byggnadsfirmor. Regeringen såg passivt på nedgången under hela förta året ulan att ingripa. Många varnade, men regeringen lyssnade inte.

När det gäller tekoindustrin fortsätter den lavinartat ökade importen alt slå ut svensk produktion. Vi har upprepade gånger krävt en samlad plan för den svenska tekoindustrin, men ingenting händer. Regeringen har nu lagt ett förslag om inrättandet av ett statligt lekoföretag. Men redan vid starten diskuterar man en sysselsäliningsminskning i delta företag under 1979 på mellan 1 500 och 2 0(X) personer. Olika uppgifter cirkulerar om nedläggning av fler fabri ksenheier.

Inom varvsindustrin pågår ell omfattande program för strukturanpassning. Men nu flr vi allt oftare i tidningarna läsa alt man inom regeringen diskuterar ytterligare kraftiga neddragningar. Uppgifter förekommer om nedläggning av både ett och två stora varv. Den diskussion som i stället bör föras är hur vi med en alternativ produktion vid varven kan slå vakt om sysselsättningen där och ta till vara det slora kunnande som finns i varvsnäringen.

Inom gruvindustrin är situationen mycket allvariig. Från LKAB:s sida har man begärt pengar för olika former av investerings- och miljöarbeten som är nödvändiga för sysselsättningen. Men någol besked har regeringen emellertid inte kommit till. Enligl vår mening måste sådana och andra insatser göras för att rädda sysselsättningen i gmvorna. Vi har lagt fram elt 7-punktsprogram för gruvindustrin. Nu har många månader gått föriorade till följd av regeringens passivitet. Della flr som påföljd alt sysselsättningen nu äventyras för tusentals människor i malmfälten.

Våra tillgångar av uran utgör en av våra rikaste naturresurser. Här agerar regeringen. Men agerandet går ut på att till varje pris stoppa en brytning av uran. Ja, man t. o. m. stoppar undersökningar om hur slora dessa tillgångar är. Det är allvarligt för vår industriella utveckling alt missa en så betydelsefull möjlighet lill arbele och exportinkomster.

Närdet gäller specialstålinduslrin är del nödvändigt med aktiva insalser för att de svenska specialstålverken skall kunna hävda sig i fråga om specialisering, marknadsföring och utveckling. Socialdemokratin har därför begärt alt regeringen lägger fram ell sirukturprogram för slålinduslrin. Men regeringen har inte heller här kunnat samla sig till elt beslut.

På det energitekniska området har vårt land genom stora insatser från samhällets sida och ett omfattande utvecklingsarbete nått fram till en internationellt sett mycket hög nivå. DeUa gäller bl. a. kärnkraftsindustrin. Denna avancerade industri vill nu kretsar inom regeringen med ett penndrag radera ul. Min fråga är: Finns det ingen i regeringen som längre värnar om vår

industriella framtid? Finns del inte ett enda statsråd som känner skamsenhet och oro över regeringens alla underiiga turer i energipolitiken?

På punkt efter punkt kan vi se hur väsenlliga delar av vårt näringsliv, när de blir föremål för regeringens ingripande, inriktas på nedlrappning och avveckling.

Mol den bakgrunden flr arbetarrörelsens paroller om arbete, trygghet och utveckling nästan en polemisk innebörd. Den nuvarande regeringspolitiken kännetecknas ju i hög grad av ökad arbetslöshet, ökande otrygghet och avveckling.

Det är också kring temat arbete, trygghet och utveckling som vårt budgetalternativ i myckel hög grad är koncentrerat. Vi säger: Bryt pessimismen och ödestron! Vi måste i stället redan i dag börja bygga för vår framlid. Vi skall investera oss ur de ekonomiska svårigheterna. All öka investeringarna skapar inte bara ell bättre samhälle i framtiden, del ger också människorna Jobb i dag.

Satsa på byggandet! Bostadsbyggandet måste snabbi komma i gång igen och öka.

Satsa på den energiindustri vi har, minska oljeberoendet!

Många jobb som annars skulle vara hotade räddas på del sättet. Men detta är endast en begränsad del av effekterna. På sikt är naturiiglvis det viktiga att ha ett fast underiag för den svenska industrins framtidsplanering. En viktig del i denna planering är att det kommer att finnas energi, och lill rimliga priser. Det finns en rad lunga industrier av stor betydelse för vårt land där energikostnaderna betyder lika mycket som eller mera än arbetskostnaderna. Men del är alltid lönekostnaderna den borgerliga regeringen skäller på.

Satsa på investeringar i de statliga affärsverken! Det ger Jobb, t. ex. inom verkstadsindustrin,stålindustrin men också inom varvsindustrin. Varför inle passa på att utnyttja de resurser som finns i vårt land? Jag antar atl regeringen inte tycker det är bättre atl människor går arbetslösa.

Den tekniska utvecklingen är avgörande för vår industris konkurrenskraft. Därför bör det tekniska forskningsarbetet stödjas.

I många fall har den tekniska utvecklingen stimulerats av elt nära samarbete mellan statliga myndigheter och forskare inom industrin. Man kan säga att staten "beställde" nya tekniska produkter som utvecklades och producerades av industriföretagen. Inom energiområdet var det t. ex. ell samarbete mellan valtenfallsverket och ASEA som ledde fram lill ett högt utvecklat kraftöverföringssystem med transformatorer, turbiner och annan lung utrustning, som också fltt stora framgångar på exportmarknaden. Inom teleområdet har kontakter mellan televerket och L M Ericsson gjort det möjligt alt utveckla telesystem som gett oss dels hög telefonlälhet och rimliga teletaxor i landet, dels en för hela vår samhällsekonomi myckel betydelsefull export av t. ex. telefonväxlar.

På liknande sätt finns det andra områden inom den gemensamma sektorn som har behov av nya högt utvecklade tekniska produkter. Samtidigt med detta finns det bland forskare, både i industrin och vid högskolorna, elt stort kunnande och en vilja att utveckla ny och bättre teknik. Delta bör vi enligl

Nr 69

Onsdagen den 1 febmari 1978

Allmänpolitisk debatt

119

Nr 69

Onsdagen den 1 februari 1978

Allmänpolitisk debatt

socialdemokratins mening ta fasta på.

Genom samarbete mellan samhällets organ - statliga och kommunala -och representanter för industri och forskning kan den offentliga sektorns behov kopplas samman med länkbara tekniska utvecklingsvägar så atl nya produkter kan utvecklas - produkter som både fyller viktiga inhemska behov och kan stärka vår exportmarknad. Detta gäller t. ex. sjukvårdsområdet, där vi har dukliga forskare i medicinsk teknik och där landstingen fungerar som beställare av ny teknik. Genom en samordning av landstingens framtida beställningar skulle utvecklingen av ny teknik kunna stimuleras. Vi föreslår på socialdemokratiskt håll alt ett utvecklingsbolag för medicinsk teknik inrättas med staten och landstingen som ägare. Avsikten är således att nya produkter skall utvecklas som både kan användas i vår egen sjukvård och föras ut på export.

På liknande sätt föreslår vi ett utvecklingsbolag for utveckling av kollektiva transportsystem där i vissa fall också primärkommunerna är intressenter. Att la fram bättre system för kollekliva transporter är ett viktigt behov för många svenska tätorter och dessutom ett internationellt behov.

Elt tredje utvecklingsbolag föreslås för utveckling av hjälpmedel i utbildningen där ett växande behov kan förutses, både i Sverige och internationellt.

Socialdemokratin återkommer med förslaget om inrättande av en strukturfond. Den skulle, om den kom lill slånd, bli ett vikligl instrument för atl möjliggöra företagens investeringar. Från flera håll, bl. a. från fackföreningsrörelsen, har förslaget om en strukturfond välkomnats. Men de borgerliga -inle minst industriministern personligen - har föriöjligat strukturfonden. Därmed föriöjligar han och de borgerliga också de ansträngningar som görs för att komma lill rätta med vårt lands näringspolitiska och ekonomiska problem.

Socialdemokratin har valt en annan väg. Tillsammans med löntagarorganisationerna vill vi visa atl det finns underiag för en aktiv och framtidsinriktad näringspolitik. Men då måste del till gemensamma ansträngningar -från de anställda, från företagsledningarna och från samhället.

Mot den bakgrunden, herr talman, beklagar socialdemokratin den snäva och passiva roll som Sveriges nuvarande regering har när det gäller näringspolitiken. Vi ser med oro på det förhållandel, att det ingenstans i det borgerliga budgetförslaget görs några satsningar på framtiden.

120

TOMMY FRANZÉN (vpk):

Herr talman! Årets budgetproposition genomsyras av lättnader för kapitalisterna och en svångremspolitik mot lönearbetarna. Framliden kommer att än mer präglas av svångremspolitik för den arbetande delen av befolkningen. Den politiken har som ledstjärna att den ekonomiska krisen skall drabba de sämst ställda i samhället. Barnfamiljer, pensionärer och handikappade kommer att få en ännu värre ekonomisk situation att uthärda. De lågavlönade och de i mellanläget skall arbeta ihop nya profiler för privatkapitalet -detta samtidigt som levnadsstandarden sänks för den största delen av

befolkningen.

Den ekonomiska kris som vi tillsammans med övriga delar av den kapitalistiska väriden upplever är en kris som kapitalismen inte kan värja sig emot. Den är ett ständigt återkommande inslag i en icke planerad ekonomi. Skillnaden mellan denna och tidigare kriser är att vi samtidigt med arbetslöshet och minskad produktion drabbas av en rekordhög inflation. 1977 uppgick prisstegringarna i del allmänna konsumenlledet enligt SPK till 13 96. Dagligvarupriserna ökade med ungefär 17 96. Det innebär en rekordartad ökning, men det är sanneriigen inget smickrande rekord.

De som drabbas värst är de som.måste låta hela eller nära nog hela sin inkomst gå till livsförnödenheter. De med de högsta lönerna eller kupongklipparna kan som vanligt sko sig på andras bekostnad. De som äger stora fasta egendomar t. o. m. vinner på inflationen. Sådan är kapitalismen och den borgeriiga regeringens politik.

Socialdemokraternas politik liksom den s. k. skuggbudget som de nu lagt fram syftar bara till att lindra verkningarna av kriserna. Att söka lösningar eller att ta kraftlag mot krisernas orsaker, kapitalismen, är främmande för den politik som SAP-ledningen slår för. Förre finansministern sade för en hel del år sedan atl det som är bra för företagen är bra för folket. Den vägen var den socialdemokratiska, och på samma breda väg fortsätter borgarna. I båda fallen stärks del privata ägandet till produktionsmedlen. I båda fallen koncentreras makten till ell fltal händer, till storfinansens händer, där en samhällelig hänsyn endast tas om det visar sig nödvändigt atl få ul ännu mer profil.

Del är om dessa ekonomiska framlidsutsikter som arbetarklassen måste ta strid. Del är mot denna utveckling som en samlad arbetarrörelse måste kämpa med radikala åtgärder. Alt störta den kapitalistiska oordningen måste vara målet. Alt skapa en socialistisk planekonomi, som bygger på folkflertalets intressen i stället för på fåtalets, all skapa en krisfri ekonomi utan inflation och stagnation, att bygga elt samhälle där allas rätt till elt meningsfullt arbete kan garanteras - det är detla kampen gäller.

Det är i denna situation av inflation och kriser som nya avtal skall manglas fram på arbetsmarknaden. Budgetminister Ingemar Mundebo sade tidigare i dag atl regeringens skattepolitik var ägnad atl, som han uttryckte del, underiätta avtalsrörelsen. Men denna skattepolitik är vansinnig, vilket jag kommer till längre fram, och vpk:s krav om allmänt pris- och hyresslopp hade i stället verkligen kunnat tjäna som underlag för förhandlingarna. Först därigenom hade prisutvecklingen kunnat stoppas och löneförhandlingarna givits en plattform att förhandla ifrån, en plattform där lönekampen lättare hade kunnat föras som en kamp direkt mellan kapital och arbete. Nu är så inte fallet, och resultatet får visa sig. Klart är alt de reallönesänkningar som lönearbetarna åsamkats inte accepteras ute på arbetsplatserna.

I dagens Sverige slås allt fler människor ut ur produktionen. Allt fler yngre människor drabbas av arbetslöshet. Handikappade får inga Jobb. 2 000 ungdomar förtidspensioneras varje år på grund s. k. handikapp, ungdomar som i stället skulle kunna arbeta om bara jobben anpassades för dem.

Utslagningen får helt förödande effekter. Del gäller för dem som aldrig

Nr 69

Onsdagen den 1 februari 1978

Allmänpolitisk debatt

121

Nr 69

Onsdagen den 1 febmari 1978

Allmänpolitisk debatt

122

kommer in på arbetsmarknaden lika väl som för dem som av olika skäl utsorteras i produktiv ålder. Den utslagne berövas självkänslan, den självkänsla som sociala kontakter, arbetsgemenskap, möjligheten lill facklig och politisk verksamhel ger - kontakter som är förknippade med ett dellagande i arbetslivet.

Arbetsplatserna anpassas inte efter människan. Profitjakten inriktar sig i stället på att anpassa människan efter arbetsplatsen. Dåliga arbetsmiljöer och utslagning är den viktigaste orsaken till den registrerade sjuklighelen. Svenska arbetsgivareföreningens kampanj mol arbetarklassen, där man påstår att de svenska arbetarna är lala och hellre sjukskriver sig än jobbar, är en hetskampanj som riktar sin udd mot arbetarna för atl därigenom skyla över undermåliga arbetsmiljöer och den press som utövas.

Mot denna utslagningspolitik som storfinans och regering bedriver ställer vi kommunister vår politik. Våra förslag har till uppgift att ta ifrån kapitalisterna möjlighelerna atl fortsätta styrandel med den för alla arbetare så förhatliga § 32. Den papperstiger som medbestämmandelagen utgör är inget egentligt hot mot arbelsköparnas makt i förelagen och därigenom makt över den svenska ekonomin. Medbestämmandelagen betecknades av dåvarande statsministern Olof Palme vid dess offentliggörande som "den största demokralireformen sedan allmänna rösträttens införande". Man kan inle ha slora krav på demokralireformer när man fäller sådana yttranden.

Vpk har föreslagit atl fackföreningarna skall ha avgörande bestämmanderätt över företagens agerande. Förelagen skall inte få avskeda på grund av arbetsbrist ulan att andra jobb ordnats. De skall inle få lägga ner företag och industrier och därmed göra mängder av arbetare arbetslösa. De skall inle få bestämma hur arbetsplatserna skall se ut, så atl tusentals arbetare varje år skadas allvarligt eller hundratals dödas på grund av farliga arbetsmiljöer. De skall inle fl bestämma vilka som skall utföra arbeten, så atl 2 000 unga människor varje år tvingas lill pension, på grund av s. k. handikapp. Dessa ungdomar har liksom alla andra ungdomar och alla andra arbetare och tjänstemän rätt lill ett meningsfullt jobb. Del är bara på det viset att de s. k. fria marknadskrafterna, dvs. kapitalägarna, inte anser de handikappade lönsamma. Det är på det sättet som det kapilalisliska systemet sorterar ut människor från den gemenskap och självkänsla som ett deltagande i arbetslivet ger.

Vi har föreslagit alt de fackliga organisationerna skall ges lagstadgad räll all lägga in veto mol förelagsnedläggningar, mot nedskärningar i produktionen, mot permitteringar och anställningsstopp. Anställningsstopp är inget annat än en nedskärning av arbetstillfällena. Vpk har också föreslagit omfattande åtgärder för all garantera alla människors rätt lill ett jobb. Vi kräver att förelagen görs skyldiga atl anpassa arbetsplatserna efter människorna. Del innebär också alt de åläggs att vidta de ålgärder som behövs för atl handikappade skall kunna delta helt och fullt i arbetslivet och dess gemenskap. Demokratiska rättigheter på jobbet för de anställda måste införas. Strejkrätt, vetorätt för facket räll lill politisk verksamhet på jobbet är några av kraven.

När del gäller arbetsmiljön fordras andra ålgärder än de som beslutades om i höstas. Maklen och bestämmanderätten över arbetsplatsernas utseende får inle ligga hos dem som tjänar på att hålla kostnaderna för arbetsmiljön nere. Låt mig kort redogöra för hur det fungerar i dessa frågor. Jag skall ge ett exempel som flr stå som ett monument över den art)etarskyddslagstiflning vi har och även över den arbelsmiljölag som kommer att gälla.

I början av november ägde en besiktning rum av en renl livsfarlig passage till en arbetsplats. Vid vissa obestämda tidpunkter på dygnet spärras denna passage av en stor stålskiva, som styrs av hydraulik. En människa som passerar vid denna tidpunkt kommer att klämmas mot en trappa och därigenom erhålla kanske livshotande skador. Genom besiktningen ålades förelaget i fråga alt senast i slutet av december rapportera till yrkesinspektionen om vidtagna eller planerade åtgärder. För några dagar sedan - alltså tre månader efteråt - besiktigade jag den här passagen och fann atl inle några som helst ålgärder vidtagits. Inte ens en skylt hade uppsatts för atl varna om denna livsfariiga passage. Så fungerar det i verkligheten med nuvarande system. Fackets maktlöshet gör sig gällande dagligen på det här sättet.

I valrörelsen 1976 kunde vi på affischer från moderaterna läsa: Är du trött på skattehöjningar, rösta då på Gösta Bohman - eller kanske del stod moderatema. Vad händer då i fråga om skattesänkningar sedan moderaterna tagit plats i regeringen? Jo, arbetsgivaravgifterna sänks, annonsskalten sänks, inkomstskatten på de högsta lönerna sänks mest och realisationsvinst- och aktiefondsbeskattningen mildras. Detta är åtgärder som gynnar de redan besuttna. Men vad händer mer? Jo, momsen höjs, kommunalskatterna höjs, el-, vatten- och gastaxor höjs, livsmedelssubventionerna minskas så att matpriserna höjs, bensinskatten kommer att höjas och andra punktskatter har höjts. Till delta flr man också lägga de stora pris- och hyreshöjningama. Allt som regeringen på det här området har föreslagit eller beslutat medför lättnader för kapitalstarka personer och svåra och kännbara kostnadshöjningar för låg- och mellaninkomstskiklen, för barnfamiljerna och för pensionärerna.

Låt oss lilla litet på skatteutvecklingen under åren.

De skatter som slår orättvist - moms och kommunalskatter - har ökat hela liden medan den progressiva statsskatten har minskat i betydelse. De besuttna tjänar på denna utveckling. De rika blir rikare och de faltiga fattigare. Den genomsnittliga kommunala utdebiteringen ligger nu strax under 29 kr. På 18 år har en fördubbling ägt rum, och under 1970-talel har debiteringen ökat med 9 kr.

Sedan omsen eller momsen infördesår 1960 barden nu hamnat på en nivå som innebär ytteriigare ungefär 20 kr. extra för mat och andra varor generellt sett. Budgetåret 1976/77 utgjorde momsen 22,8 96 av de totala skatteintäkterna för staten. För budgetåret 1978/79, alltså efter två års borgeriig regering, beräknas mom.sen utgöra 30,1 96 av statens totala skatteinkomster.

Bolags-, förmögenhets-, arvs- och gåvoskatterna har minskat i betydelse från 16,5 96 av samhällets skatteinkomster år 1950 till 3,5 % år 1977.

Nu är del inte bara den borgerliga regeringen som kan lastas för alla dessa

Nr 69

Onsdagen den 1 februari 1978

Allmänpolitisk debatt

123

Nr 69

Onsdagen den 1 februari 1978

Allmänpolilisk debatt

skatleändringar. Grunden får den gamla regeringen slå för, men de senaste tvä åren har det ägt rum en än mer markant övervällring av skattebördorna på de lönarbelande. Detta har skett trots vallöften riktade till hela svenska folket. I vart fall framgick del inte av valaffischerna atl det bara var till kapitalister och höginkomsttagare som moderaterna vände sig. Centern och folkpartiet tog inte alls fram skatterna i valet, men de får nu klä skott för moderaternas linje. Och det gör de gladlynt tillsammans med storfinansen. Vpk har vid flera lillfällen påvisat orättvisorna i skallesystemet och i konsekvens med detla också lagt ändringsförslag.

Våra ändringsförslag går stick i stäv med de nuvarande orättvisorna: bort med momsen, i första hand momsen på mat, och skärpning av bolags-, arvs-och gåvoskatterna samt skatterna på de slora förmögenheterna. Vi har lagt förslag om en progressiv statskommunal enhetsskall som innebär atl de nu höga proportionella kommunalskatterna minskas radikalt genom överförande av de slora kommunala utgifterna för barnstugeverksamheten, kollektivira-flken, skolorna och hälso- och sjukvården till stalssidan. Detta skulle också medföra att den kommunala servicen kunde bli likvärdig i hela landet och också kosta ungefär lika mycket.

Vi har också begärt en uiredning i syfte att genomföra produktionsskatter. I stället för de nuvarande arbetsgivaravgifterna, som beräknas på lönerna, skulle man införa produktionsskatter, som beräknas efieromsättning, energi-och råvarukonsumtion. Det skulle bli en rättvisare skatleform, som inte skulle medföra att de arbetskraftsiniensiva branscherna drabbades hårdare än den högautomatiserade industrin.

Slopande av indexregleringen är också vårt krav. Vi kan inte acceptera skalleformer som i sin praktisering drabbar de sämst ställda.

Jag ser att tiden är slut, och jag har ingen Värmlandshistoria att dra. Jag får väl sluta med alt säga aU delta var några punkter i vpk:s politik - en politik som syftar till alt på sikt välta det kapitalistiska systemet över ända och införa en krisfri socialistisk planekonomi.

124

Försvarsministern ERIC KRÖNMARK:

Herr talman! Det svenska försvaret är ett av instrumenten i vår säkerhetspolitik. Varje deball om vår försvarspolitik bör därför utgå från de politiska och militära realiteterna i vår omvärid. Vårt försvar kan ju aldrig motiveras med arbelsmarknadspolitiska, induslripolitiska eller lokaliseringspolitiska skäl. Utan denna säkerhetspolitiska bakgrund blir varje diskussion om försvarsramens storlek eller om olika vapensystem hängande i luften.

Det är snart ell år sedan riksdagen fattade del försvarsbeslut som bestämmer inriktningen för den innevarande femårsperioden. Jag konstaterar att de säkerhetspolitiska bedömningar som gjordes inför detta beslut alltjämt äger giltighet.

Man kan konstalera att krigsrisken minskat under efterkrigstiden och att spänningen mellan de båda maktblocken avtagit. Men denna avspänning har inte resulterat i någon motsvarande militär nedlrappning. Aldrig förr har under fredstid så slora och så väl beväpnade militära styrkor stått mot

varandra i Europa. En ständig modernisering pågår. Trots att del såväl i öst som i väst finns angelägna samhällsproblem som väntar på sin lösning lägger staterna ned stora summor på militär upprustning och militär beredskap. Det är tragiskt att mänskligheten inte kunnat finna andra vägar att skapa säkerhet än genom att ständigt förslärka den militära arsenalen. De ansträngningar som görs av Sverige och andra nationer alt uppnå överenskommelser om begränsning av rustningar och internationella förbud mot särskilt grymma vapen måste därför fortsätta med stor kraft.

Vår konsekventa säkerhetspolitik har stor betydelse när del gäller att upprätthålla freden i vår del av väriden. Sveriges roll i den nordiska balansen är att genom en konsekvent alliansfri politik, som syftar lill neutralitet i krig, hindra en stormaklskonfrontation i Norden. För delta ändamål måste våra försvarsansträngningar framstå som trovärdiga. Vi måste ha ett försvar som är tillräckligt starkt att avskräcka från anfall. Del är därigenom vårt försvar blir fredsbevarande.

Av årets budgetproposition framgår vilka problem försvarsplaneringen slår inför. Den snabba ökningen av löner, underhållskostnader och hyror har börjat urholka den del av planeringsutrymmet som var avsett för förnyelse av materiel. I den nya femåriga programplanen har det avsatts 1,5 miljarder kronor mindre för materiel än i den tidigare plan som var aktuell när 1977 års försvarsbeslut fattades.

Den andel av försvarsanslaget som går till ledning och förbandsverksamhet - alltså till försvarets fredsadministration - ökar oroande. Detta talar för fortsatta rationaliseringsåtgärder. Regeringen har lagt fram propositioner som syftar lill detta. Bl. a. berörs arméns fredsorganisalion och de centrala staberna.

Socialdemokraterna vill nu minska försvarsanslaget Jämfört med regeringens budgetproposition med ca 363 milj. kr. för nästa budgetår. Därtill kommer förslag om höjning av utryckningsbidragel för värnpliktiga under grundutbildning med 500 kr., vilket grovt räknat innebär en ytterligare minskning av det ekonomiska utrymmet med ca 25 milj. kr., eftersom man samtidigt menar att alla ökade värnpliktsförmåner skall belasta försvarets utgiftsram.

Däremot talar partimotionen inte om hur man avsett alt denna prutning skall ske.

I förra årets debatt i anslutning till försvarbeslutet gjorde min socialdemokratiske riksdagskollega Olle Göransson en fin pedagogisk insats, som tyvärr inle fick den allmänna uppmärksamhet som den förtjänade. Även då föreslog nämligen det socialdemokratiska partiet en prutning av samma storieksordning. Olle Göransson yttrade sig i en annan fråga, nämligen om flygplans-projektet B3LA. För att fl plats med en utveckling av flygplanet inom den då diskuterade försvarsramen hade det behövts en minskning av anslaget till armén och marinen med ett belopp som motsvarade den socialdemokratiska prutningen. Olle Göransson förklarade på ell pedagogiskt mycket klart och åskådligt sätt att praktiskt taget samtliga materielprojekt inom armén och marinen hade fltt stoppas, om en sådan prutning gått igenom.

Nr 69

Onsdagen den 1 febmari 1978

Allmänpolilisk debatt

125

Nr 69

Onsdagen den 1 februari 1978

Allmänpolilisk debatt

126

I år återkommer socialdemokraterna med prutningskrav av minst samma omfattning. Jag skall försöka redogöra för vilka konsekvenser del skulle få.

Armén befinnersig f n. i något som kan betecknas som en likvidilelskris. Jag har tillsatt en utredningsman för att snabbi närmare undersöka orsakerna till den "överplanering" som tydligen skett i vissa instanser. Läget är f n. sådant atl betydande likviditelsproblem kan förutses även för det kommande budgetåret.

Även marinens likviditet är myckel ansträngd. I praktiken råder f n. stopp för nybeslällningar.

För flygvapnets del är situationen bättre. Men även där blir del fria utrymmet snabbt inlecknal av beslällningarna av andra omgången av • Jaklviggen.

Även under byggnadsanslagen kännetecknas lägel av atl slörre delen av betalningsmedlen går ål för alt betala redan beställda och pågående projekt -beställda eller igångsatta av den socialdemokratiska regeringen, som t. ex. investeringarna i Enköping och Arvidsjaur.

Av försvarels utgiftsram utgör nästan 4 miljarder kronor lönekostnader. I budgetarbetet har förutsetts en fortsatt personalminskning i en takt som knappast bedöms vara möjlig med hänsyn lill anställningstryggheten. De beräknade lönekostnaderna kan därför inle reduceras.

Kostnaderna för grundutbildning av värnpliktiga kan med hänsyn lill den allmänna värnpliktens utformning betraktas som bundna. Omfattningen av mobiliseringsberedskapen och utbildningen av anslällda har pressals nerså långt som del är rimligt. Även repetitionsutbildningen har begränsats så långt det går. Under nästa budgetår inställs sålunda en tredjedel av arméns repetitionsutbildning.

Av hela försvarsanslaget för nästa budgetår är faktiskt endast ca 300 milj. kr. att betrakta som rörliga kostnader. En reducering i den storieksordningen skulle innebära stopp för alla nybeslällningar och elt totalt inställande av repetitionsutbildningen.

Men socialdemokraterna avser här alt göra en ännu större prutning. Jag kan inle se annat än atl den måste resultera i snabba friställningar av fast anställd personal eller avbesiällning av materiel. Personligen skulle jag finna en sådan situation djupt olustig.

I socialdemokraternas partimolion om försvarspolitiken sägs också all man måste göra "medvetna ansträngningar all hålla våra egna försvarskostnader under kontroll" för att en svensk poHlik för nedrustning och kamp mol nya förstörelsevapen skall verka trovärdig. Jag vill något kommentera denna knylning.

Enligt min mening finns det ingen motsättning mellan vår försvarspolitik och vlrt arbele för internationell nedrustning. Båda utgör delar av vår neutralitetspolitik. Självfallet är våra möjligheter att bevara frihet och oberoende störst i en fredlig värld ulan oro och konflikter. Vårt arbete i internationella sammanhang måste därför energiskt riktas in mot att undanröja orsakerna till misstro och konflikter. Men våra ålgärder här

hemma får inte samtidigt leda lill att misstro och konflikter kan uppstå i vår omgivning.

Jag är övertygad om all om vi skulle minska vårt försvars slyrka i betydande grad, så skulle vi skapa oro och undergräva den stabilitet som råder i vår del av Europa. I denna mening är vårt försvar fredsbevarande i dag.

Vårt försvar är alltså en viklig tillgång när det gäller vår neutralitetspolitiks trovärdighet.

Min grundsyn i delta avseende överensstämmer helt med den som Olof Palme gav uttryck för i tidningen Vi i mars 1976, då han som svar på en insändare bl. a. anförde:

"Du ser en motsättning mellan del faktum atl vi har ett relativt starkt försvar och vårt internationella fredsarbete. För mig är det två sidor av samma politik. Om vi i dagens läge valde att isolerat avrusta skulle vi skapa oro och undergräva den stabilitet som råder i norra Europa. Det skulle innebära elt hot mot den avspänning i Europa som i sin lur är en förutsättning för nedruslningsarbelet."

Del är med oro jag registrerar alt socialdemokraternas motion lyder på all man tycks vara på väg att överge något av denna grundsyn, som vi varil överens om tidigare.

Vår trovärdighet i nedrustningsfrågor och framför allt våra möjligheter all påverka utvecklingen på detla fält ökas inte av det som föreslås från socialdemokratiskt håll.

Emellertid - i vår tillsätts en försvarskommitlé som skall granska underiaget till nästa stora försvarsbeslut som skall fallas 1982. Jag hoppas atl det skall bli möjligt atl i kommittén resonera sig fram lill en enighet i de grundläggande säkerhetspolitiska frågorna utan onödiga publikfriande utspel. .Vi har ett stort ansvar att axla på detta område - inte bara för vår egen fred och frihet ulan för vår del i ett större internationellt sammanhang.

Ingen part har någol att vinna på ryckighet i svensk försvars- och säkerhetspolitik. Vi får inte heller glömma att vid sidan av vår uppgift atl skydda vårt eget lands oberoende har vi också en ansvarsfull roll i del internationella säkerhelsspelei.

Nr 69

Onsdagen den 1 februari 1978

Allmänpolitisk debatt

BENGT GUSTAVSSON (s):

Herr talman! Alt Jag inle så mycket kommer att bemöta försvarsministerns anförande innebär inte atl jag delar hans uppfattning på kontroversiella punkter. Det beror inle heller på sidovördnad, ulan det beror på atl jag har andra utgångspunkter. Diskutera får vi göra sedan, om försvarsministern vill.

För 15 år sedan höll en ny ledamot sitt jungfrutal i första kammaren. Jag minns del så bra att jag inte skulle ha behövt ta fram protokollet för all kunna citera dess andemening men Jag har gjort det för säkerhets skull. Talet handlade om kärnvapenkontroll och nedrustning. Det hölls i utrikesdebatten och hade internationell inriktning.

"Men", sade talaren, "det är en allmännare och för svenska riksdagen viktigare sak, som jag också ville dra fram. En nedrustningskonferens

127

Nr 69

Onsdagen den 1 febmari 1978

Allmänpolitisk debatt

128

inträder Ju i ett för oss aktivt förhandlingsskede först den dag det gäller våra
egna intressen

Vi måste då kunna länka och rådslå samtidigt efter två linjer: både stärka vårt eget försvar som lillböriigl är och samtidigt realistiskt bedöma vilka verkningar nedrustningsålgärder i andra länder kan få. Vi kan inte upprusta i sak på det ena hållet och nedrusta i ord på det andra. Försvarspolitiken och nedrustningspolitiken måste då gå hell i hand i hand."

Den som sade delta i sitt Jungfrutal 1963 var Alva Myrdal. Hon påpekade faktiskt också - tydligen vid sidan av manuskriptet, för det står inte i protokollet - att del innebär ett dilemma atl "stärka vårt eget försvar som lillböriigl är", som hon uttryckte det, samtidigt som vi talar för nedrustning.

Väriden är dock som den är och vårt land ligger där det ligger.

Naturiiglvis vore det fel att för mycket hölja den egna politiken i idealitetens skimmer - vi driver självfallet främst neutralitetspolitik i vårt eget intresse - men det är samtidigt ändå så, att den svenska neutralitetspolitiken, stödd av vår försvarspolitik, är en av fredskrafiema i Europa. Den bidrar till stabilitet längs en gräns där eljest alltför många stormaktsvapen är resta mot varandra.

Vårt neutralitetsförsvar är, som det formats under socialdemokratisk ledning, klart defensivt. Det är, och kan än mera bli, ett folkförsvar. Hjalmar Branting har uttryckt det så, att "Partiet måste sträva till ett folk i vapen, en härordning oduglig till anfall, utåt, liksom inåt, men desto starkare till försvar, en armé, buren upp av äkta medborgaranda, men också utrustad efter militärteknikens krav så långt våra tillgångar medgiva och med tillräcklig övning atl varje man är väl förtrogen med sitt vapen."

I dagens värld är inte ett försvar bara en fråga om män i uniform och vapen. De civila faktorerna är minst lika viktiga. Avvägningen är en grannlaga uppgift.

Vad som är offensivt och defensivt är inte oomslrill. I den internationella debatten har t. o. m. röster höjts för att skyddsrumsbyggande bör ses som offensiv åtgärd då det medger andraslagsförmåga.

Ingen kan dock se vårt befolkningsskydd och vår försörjningsberedskap som hot mot någon. (Dch inte heller kan vårt avväriningsinriktade och neutralitelsvaktande värnpliktsförsvar ses som ett hot mot andras fred och säkerhet.

Men vi flr ändå inte glömma bort att motivera varför vi har elt försvar. Dess kostnader flr inte ohämmat skjuta i höjden. De sociala motiven för detta är givna och även de moraliska. Vi flr då se till att vi inte i de internationella sammanhangen kan bli beskyllda för att "upprusta i sak på del ena hållet och nedrusta i ord på det andra".

Vi har försökt ange målen i två partimotioner till årets riksdag. Den ena har utarbetats av socialdemokraterna i försvarsutskottet och den andra av utrikesutskottets s-grupp. Den sistnämnda tar sikte på vårt agerande i internationella organ. Den förstnämnda drar konsekvenser för vårt försvar.

Att inle dessa motioners bakgrundsleckning, som bygger på samma fakiaunderiag, är någon uppbygglig läsning, är inte vårt fel.

Kapprustning och nöd gör del enligt vår mening nödvändigt atl än mer kraftfullt än tidigare ta itu med att formulera en politik för långtgående nedrustning i världen, så att de väldiga resurser som nu används för rustningar i stället kan utnyttjas för all möta angelägna samhällsbehov och för ett utvecklingsarbete i världsfredens tjänst. Kalla del gärna en ny ekonomisk väridsordning.

Nu uppgår de militära utgifterna lill 350 miljarder dollar, dvs. nästan 1 miljard per dag.

Även om det fortfarande är supermakterna som i absoluta tal spenderar mest på del militära försvaret, ökar den tredje väriden stadigt sin andel av de totala kostnaderna: från 3 % för ca 20 år sedan till 15 96 i dag.

Utvecklingen har varil och är särskilt skrämmande på kärnvapenområdet.

Den militära forskningen frambringar dessutom nya former av kärnvapen. Del senaste exemplet är den s. k. neulronbomben.

Men inle bara utvecklingen på kärnvapenområdet inger oro. Alla de människor som dödats efter det andra väridskriget har dödats med s. k. konventionella vapen. Vapenhandeln har ökat kraftigt under de senaste åren. Vi har nu nått en punkt där intensifierade insalser måste göras för nedrustning.

Vilka konsekvenser måste vi då dra för vårt eget försvar? Del har en väklarroll, men ingen ser vårt land som elt primärt mål för angripare. Några svängningar i riktning mol upprustning av vårt militära försvar får del inte bli. Den kostnadsuppskrivning som den borgeriiga majoriteten genomdrev i fjol bör fl bli en parentes. B3LA må förbli den idé det är. Extravaganser på materielsidan flr uteslutas.

Den allmänna värnplikten bör fl förbli grunden för vår försvarsförmåga. Materielanskaffning och utbildning måste anpassas till den allmänna värnplikten. Teknik och produklionsförutsätlningar möjliggör delta.

Den utbildning och de yrkeskunskaper som de värnpliktiga har fått i det civila samhället måste tas till vara så, att den militära utbildningstiden kan begränsas så mycket som möjligl. Demokratin måste utvecklas också inom försvaret och för de värnpliktiga.

Ändå blir inle heller del här någol billigt försvar. De värnpliktiga måste utbildas och tas om hand på bästa sätt. En stor del av den personal som har all svara för della befinner sig i lönegrupper, som i jämlikhetens namn kan göra anspråk på alt fl en slörre del av den gemensamma kakan. Vid förbandsreduceringar vore del asocialt all bortse från personalens krav på trygghet lika väl som från möjligheten till värnpliktsutbildning nära hemorten. Det har säkert varken regeringen eller den uiredning på vilken den grundar sitt förslag lill nedläggning av förbandsadminisirationer gjort, men försvarsutskottet flr verkligen vid besök på ort och ställe erfara all de närmast berörda inle delar förslagsställarnas uppfattning om riktigheten i valet av nedläggningsobjekt.

Nr 69

Onsdagen den 1 februari 1978

Allmänpolilisk debatt

129

9 Riksdagens protokoll 1977/78:68-69

Nr 69

Onsdagen den 1 februari 1978

Allmänpolitisk debatt

130

Inför fjolårets långsikliga försvarsbeslut hävdade vi socialdemokrater nödvändigheten av prioritering av utbildningen ute på förbanden. Därför var vi restriktivare än majoriteten vad del gällde centrala staber och myndigheter. Vi avhånades för detla. Nu har regeringen anslutit sig till den av oss förordade inriktningen, och det välkomnar vi. Men en så kraftig reduktion som föreslagits, utöver den som fredsorganisationsutredningen utgått från, måste förenas med en prövning av organisationens utformning och uppgifter från den nya utgångspunkten. Vi ifrågasätter om det i det här läget inle är ändamålsenligare alt reducera uppgifter och samordna verksamhet så, alt del räcker med en central myndighet för del militära försvaret. Del här flr väl belysas ordentligt vid utskottsbehandlingen liksom det underiiga argumentet atl det behövs försvarsgrenar för debattens skull.

Så har vi frågan om lekmannainflytande i militäriedningen. Jag har ett om än bräckligt hopp om all det finns så pass myckel av liberalt synsätt inom regeringspartiernas riksdagsgrupper att det skall gå atl vinna flertal i riksdagen för lekmannastyrelse också för det militära försvaret.

Även om Eric Holmqvisl som försvarsminister angav inriktning till ganska rejäla förbättringar av värnpliklsförmånerna har inte kraven helt uppfyllts i det avseendet. Vi inriktar närmast kampen på en höjning av utryckningsbidragel från I 000 till I 500 kr., på förbättrade resemöjligheter och på inflytande- och utbildningsfrågorna. Som tidigare framhåller vi värnplikten som en viktig garanti för att försvarsmakten blir föremål för folklig insyn, kontroll och påverkan.

Utrustnings- och utbildningsanordningar har moderniserats, men mycket återstår atl förbättra. Det är här vi har vår slora möjlighet alt med utnyttjande av modern teknik och långa serier 11 fram den utrustning ett svenskt folkförsvar behöver lill överkomlig kostnad.

Det var under det kalla krigels och krigsfrukians år som försvaret blev stort och dyrt, men senare har vi socialdemokrater hållit igen i det försvarspolitiska vardagsarbetet. Några av resultaten kanske del kan vara av intresse för riksdagen atl fl ta del av.

Från slutet av 1950-lalel fram till i dag har försvarets andel av BNP minskat från ca 5 96 till mindre än 4 96. Vid slutet av 1950-talel log försvaret ca 20 96 av statens budget men i dag ca 10 96.

Vid samma tidpunkt fullgjordes ca 20 miljoner ijänslgöringsdagar åriigen i militärutbildningen. I dag fullgör våra värnpliktiga ca 16 miljoner ijänslgöringsdagar.

Antalet fast anställda inom del militära försvaret har under de senaste fem åren minskat med närmare 3 000 till ca 46 000. I planeringen ingår en ytteriigare minskning med mer än 2 700 för den kommande femårsperioden.

Den andel av anslagen till det militära försvaret som kunnat utnyttjas för utveckling och produktion av materiel har sjunkit från 40 % 1965 till 30 % 1975. Försvarsproduklionen i vid mening - fast anslällda, värnpliktiga och försvarsindustrins personal -utgjorde 1958 4,5 96 av den totala arbetskraften i landet. I dag utgör den mindre än 3,5 96.

För 15 år sedan räknade vårt flygvapen 50 divisioner stridsflygplan. När moderniseringen har fullföljts har detla antal minskal lill under 20, och här flnns det anledning frukta alt låsning till nya dyrbara utvecklingsprojekt skulle tvinga ner antalet under behovsminimum.

Ännu vid slutet av 1960-lalet räknades inom flottan drygt elt dussin tyngre fartygsenheter. Vid mitten av 1980-talet kommer alla all vara borta och ersatta med lättare fartyg.

Vi har ändå inget dåligt försvar. Det fyller sin uppgift, även om det inle längre intar en lopplats i den militära världsligan. Tidigare talades del alltid om att Sverige där låg på fjärde plats, räknat per capita. 1974 hade vi sjunkit till nionde plats och befinner oss nu sannolikt ytterligare något steg längre ner på tabellen. Allt enligl internationell statistik.

Del finns olika skolor för hur ett framtida hot kan komma atl se ut. Vissa hävdar alt även vi haratt räkna med alt bli utsatta för ett totalt kärnvapenkrig, och mot ett sådant är "Fader vår" elt lika gott skydd som del försvar vi kan sälta upp. Jag tror mig ha lyssnat tillräckligt uppmärksamt lill både utländska och svenska röster i debatter för alt med ledning därav kunna tänka mig lägen där elt måttligt och rätt uppbyggt svenskt försvar kan vara ett tillräckligt skydd. Eu primärt anfallsmål är vi inte. Enbart förstörelse är inte till nytta för någon utan innebär bara all angriparen får elt enat folks fienflighel emot sig. Geografiskt ligger vi bra till. I norr och väster fjäll och lassemarker, i söder och öster öppen sjö. De lättillgängliga infarterna är ganska få och kan försvaras.

En begränsning av försvarsulgiflerna - samtidigt som en inriktning sker mot nya tillämpningar - behöver inte leda lill försämringar av den försvarsförmåga vi kan sätta på fötter i en krissituation i vår del av väriden. Förändringar inom del militära försvaret kan leda till en rad plusfaktorer som höjer effekten. Det blir under de närmaste åren nödvändigt all la bestämda steg i en sådan riktning.

En sak vet vi av färsk erfarenhet, och det är all de icke militära delarna av totalförsvaret måste fl sitt. Där står vi socialdemokrater inte för nedrustning. Tvärtom höjdes anslagen lill civilförsvar och ekonomisk beredskap när vi lämnade vår reservation lill försvarsutredningen.

När det gäller det ekonomiska försvaret i stort har den borgerliga regeringen visat prov på en slapphet som uppriktigt har förvånat mig. Jag har i min oskuld trott all man menat någol mera än att slå vakt om en yrkesgrupp, när man talat för total försörjning med jordbruksprodukter. Men när jag nu ser alt man inle ens är villig att otvetydigt slå vakt om tredjedelen, när del gäller försörjningen med kläder och skor, är jag i förstone frestad atl utbrista "klippa du som brast för mig", men så förstår jag alt det här är bara ännu ell incitament lill kamp för all ge landet en regering som har ett annal grepp på såväl yttre som inre trygghetsfaktorer.

Frågan har förgreningar till hela näringspolitiken och till samhällspolitiken över huvud tagel.

Beredskapsnämnden för psykologiskt försvar genomför sedan många år mätningar av attityder och inställning till svensk försvarspolitik men också

Nr 69

Onsdagen den 1 febmari 1978

Allmänpolilisk deball

131

Nr 69

Onsdagen den 1 februari 1978

Allmänpolilisk debatt

till samhället i övrigt. Den senaste undersökningen visar en sjunkande försvarsvilja och ett minskat förtroende för samhället som sådant. De resultat som denna undersökning visar styrker den uppfattning som vi redovisat i försvarspolitiska motioner. Vi har skrivit: "Viljan till försvar är starkt förankrad i del svenska folkel. Men denna vilja är självfallet beroende av i vilken utsträckning medborgarna känner gemenskap med samhället. Del är svårare att vinna uppslutning för försvaret om människorna känner otrygghet inför sina möjligheter atl fl arbete och sysselsättning. Brister samhället i kraven på omsorg om barnen och omvårdnad om de äldre, hjälper inte ökade militärutgifter för atl höja värnkraften. Försvarsfrågan kan därför inte avskärmas till alt vara en debatt om kostnader och vapensystem. Den hänger nära samman med insalser för medborgarnas välfärd - i syfte atl undanröja sociala, ekonomiska och kulturella oräUvisor och därmed klasskillnaderna i vårt samhälle."

Ingen kan påstå atl del totalförsvar som vi vill slå vakt om är elt hot mot någons fred. Tvärtom neutraliserar det en gräns. Därför beklagar vi resultatet av psykförsvarels undersökning och den bakomliggande orsaken.

Rättvisa är en förutsättning för fred. Därför är rättvisa en global fråga. Som Alva Myrdal så riktigt sade i sill första riksdagstal 1963 måste försvarspolitiken och nedrustningspolitiken gå hand i hand.

132

Försvarsministern ERIC KRÖNMARK:

Herr lalman! Jag uttryckte ju vissa undringar inför läsningen av den socialdemokratiska partimolionen i försvarsfrågan, och jag hade faktiskt väntat mig all efter del all jag fltt lyssna till den vanligtvis mycket omdömesgille Bengt Gustavsson skulle mina farhågor blir något reducerade. Men så inträffar detta, att Bengt Gustavssonstår häri riksdagens talarstol och enligl min mening i fråga om försvarspolitiken uppträder som den verklige sangvinikern i sin bedömning av Sverige som ett andrahandsmål vid en eventuell konflikt. Jag delar uppfattningen att Sverige sannolikt är elt andrahandsmål, men jag är icke beredd att la så lätt på de problemen. Vi har nämligen en otäck omvärid med väridens största militärbas 200 km från vår landgräns, och alt då göra så sorglösa uttalanden som Bengt Gustavsson har gjort här tyckerjag tyder på all man är styrd mera av politiska motiv än av det verkliga kunskapsunderiagel i säkerhetsfrågor.

Bengt Gustavsson säger all den svängning vi haft mot upprustning måste upphöra. Jag skulle vilja ställa frågan lill herr Gustavsson: Vad är detla för snack egentligen? Herr Gustavsson talar om upprustning, när jag har redogjort för vilka konsekvenser av den nuvarande ekonomiska situationen det blir för del militära försvaret: alt på en femårsperiod måste 1,5 miljarder kronor utgå ur materielplanerna och atl vi tvingas reducera repelitionsulbildningen två år i rad.

Herr Gustavsson vill ju ha ett folk i vapen. Del vill jag också ha, men ett folk i vapen som är utbildat atl handha vapen. Och jag måste tyvärr konstatera alt vi kan i dag inte riktigt uppfylla de krav som svenska folkel egentligen har anledning all ställa på oss som har del här ansvaret.

Vidare talar herr Gustavsson om vad som har hänt på försvarsområdet sedan 1950-lalet och framåt, och det aren korrekl beskrivning han ger. Tyvärr är del så atl den trenden fortsätter, och att då göra påståendet att den försvarspolitik som förs av den nuvarande regeringen skulle vara en uppruslningspolitik, del är verkligen all vilseleda allmänheten.

Jag har tidigare sagt alt jag erkänner alt vår försvarsförmåga tyväu nedgår på grund av den begränsade medelstilldelning som vi har. Inte ens Jag, trots att jag är politiskt ansvarig för försvaret, anser det vare sig politiskt möjligt eller politiskt klokt atl gå ul och kräva alltför stora anslag lill försvaret, för även jag lycker alt det flnns andra angelägna områden som konkurrerar. Men Jag är icke beredd atl gå så långt som Bengt Gustavsson lydligen är och göra en avvägning mellan barnomsorg och vård exklusivt mol försvaret. Avvägningen mellan olika ändamål måste vi politiker hela tiden göra, men atl öronmärka försvarsanslag speciellt gentemot den sociala omvårdnaden tyckerjag är att ta till laskspelarknep.

Jag vill inle i och för sig nämna något annat område, men del finns faktiskt områden inom samhällslivet som man i så fall närmare skulle kunna jämföra med försvaret än barnomsorgen. Jag beklagar här alt vi flr en snedvridning av debatten. Jag förslår all del kan bli på detta sätt i ett samhälle där man har oerhört stora sociala problem. Vi har sociala problem här i Sverige, men vi är i alla fall ett av de länder som väl lyckats allra bäst när det gäller alt komma till rätta med dessa problem.

Av tidsskäl skall jag inte gå in på de olika delproblemen, för vi får tillfälle atl diskutera dem här i kammaren när resp. propositioner behandlas. Men jag finner atl Bengt Gustavsson är kritisk mot förbandsindragningar. Bengl Gustavsson står bakom en motion i vilken man - som jag tidigare redogjort för - kräver all hela del röriiga utrymmet under nästa budgetår skall bort. Vidare kräver man, såvill jag förslår, totalt upphörande av repelitionsulbildningen inom armén samt indragning av maierielbeställningar. Att göra på della sätt och samtidigt kritisera att vi vidtar rationaliseringsåtgärder inom fredsorganisationen går inle ihop, Bengt Gustavsson.

Jag är lacksam för all vi har en försvarsdebatt, men Jag vore myckel tacksammare om försvarsdebalten vore saklig.

Nr 69

Onsdagen den 1 februari 1978

Allmänpolilisk debatt

BENGT GUSTAVSSON (s) kort genmäle:

Hert lalman! Del sista som försvarsministern sade instämmer Jag i, men efter försvarsministerns replik måste Jag nog säga atl det ankommer på statsrådet all se lill att debatten blir saklig.

Efter mitt anförande beskylls jag av försvarsministern för alt ha uppträtt sangviniskt och lättsinnigt. Jag skulle ha hemfallit till snack -jag vet inle vilket språk försvarsministern har tillägnat sig. Efter de starka markeringar som jag gjorde i mitt anförande rörande behovet av atl bygga upp ett svenskt försvar hade Jag väntat att försvarsministern skulle ha något positivt att säga om della. Jag kan inte tolka försvarsministerns anförande på annal sätt än att han väntat sig ett annat anförande än det Jag hållit och varil så fixerad av sin egen bild att han tagit upp en polemik mol något annal än det jag har

133

Nr 69

Onsdagen den 1 febmari 1978

Allmänpolitisk debatt

sagt.

Försvarsministern kan inte komma ifrån all det psykologiska försvaret har gjort en undersökning av försvarsviljan i vårt land, varvid del visat sig all försvarsviljan under del senaste året har försämrats. Det torde väl inle kunna vara någonting i vår omvärld som har föranlett della. Man måste väl söka orsakerna här hemma, och själv harjag framfört vissa synpunkter på vad som möjligen kan ligga bakom.

Försvarsministern beskyllde mig för all med stora ord lala om upprustning, men vad jag har kritiserat är en svängning uppåt när del gäller försvarskosl-naderna. Jag harju gett svart på vitt beiräffande utvecklingen inom försvaret under en rad år.

Försvarsministern sade atl Jag har varit så kritisk mol förbandsindragningarna. Jag har uttalat min förståelse för personalens och de värnpliktigas problem, men jag har inle tagit upp någon debatt på den punkten. Det är en fråga som vi håller på atl diskutera i utskottet, varför vi väl kommer alt få anledning att ta ställning senare. Jag ser alt lampan i talarstolen blinkar. Jag skulle verkligen vilja ta upp en del av vad försvarsministem sade i sitt första anförande och hoppas att Jag får tillfälle alt återkomma.

134

Försvarsministern ERIC KRÖNMARK:

Herr lalman! Herr Gustavsson underströk myckel riktigt behovet av alt bygga upp ett starkt försvar, men hans resonemang var detsamma som del som återfinns i den socialdemokratiska partimotionen, vilket innebär en reducering av anslaget för nästa budgetår med, för att vara exakt, 362,8 milj. kr.

Vidare var Bengl Gustavsson kritisk mot en svängning uppåt av försvars-kostnaderna, som han uttryckte sig. Men jag vill understryka att det resonemanget icke går ihop. Inom den nuvarande ramen och trots "svängningen uppåt" av försvarskoslnadema - som jag i och för sig vill ifrågasätta -har vi inte ens kunnat inrymma modernisering av del antal infanteribrigader som exempelvis både Bengl Gustavsson och jag räknade med för ungefär ett år sedan. Att samtidigt tala för en reducering av försvarskostnaderna och säga alt man skall bygga upp ett starkt försvar går bara inte ihop.

När del gäller frågan om svenska folkets inställning lill försvaret, dvs. försvarsviljan, flr vi tillfälle atl föra en inlerpellationsdebatt här i kammaren om ett par dagar. Därför skall jag inte närmare gå in på delta. Jag utgår från all det inte finns några delade meningar mellan mig och Bengt Gustavsson på den punkten. Vi beklagar mycket alt det har inträffat en viss nedgång i detta avseende, även om jag redan nu vill begagna tillfället all säga alt man, om man gör motsvarande undersökningar inom andra sektorer av samhällets verksamhet, förmodligen inle skulle få ens så goda resultat. Men den trend som vi har på detla område är inle tillfredsställande, och del har vi anledning atl observera.

Jag känner också för personalens problem och för de värnpliklssociala problemen. Men med 363 milj. kr. mindre alt röra oss med inom försvaret nästa år blir våra möjligheter atl klara av personalens utbildnings- och

omställningsproblem kraftigt reducerade. I annal fall måste nedskärningen gå ut över materielsidan, och då är det i stället anställningstryggheten för personalen i vissa industrier som blir reducerad. Man kommer inle förbi dessa problem. Man kan inte säga att del blir förbättrade förhållanden, om man inte också är beredd alt ställa behövliga medel lill förfogande.

Jag kan inle komma ifrån - och det intrycket tycker jag bekräftades ytteriigare när Bengt Gustavsson talade den senaste gången - all Bengl Gustavsson på något säll, som jag hoppas omedvetet, talar med två tungor. Å ena sidan ger han uttryck fören positiv inställning till all förslärka försvaret, å andra sidan stämmer inte del han förordar med detta.

Nr 69

Onsdagen den 1 februari 1978

Allmänpolitisk debatt

BENGT GUSTAVSSON (s) kort genmäle:

Herr lalman! Jag förslår fuller väl atl försvarsministern har besvärligheter alt hushålla så att pengarna räcker lill de uppgifter som riksdagen förra året beslutade att försvaret skall ha. Del kan inte vara lätt, med den inflationspolitik som har förts i det här landet under del senaste året. Del är svårt inom försvaret lika väl som på andra samhällsområden. Det beror också en hel del på vad man lägger pengarna på. Vi lade fram ett alternativt förslag, som innebar atl påfrestningarna hade blivit mindre.

Vad gäller frågan om stridsplanet B3LA har regeringen nu äntligen tillsatt en utredning med allsidig representation. I den frågan har försvarsministern tidigare rejält sagt, att om vi skall ha B3LA måste det till nya pengar. Vi har hela tiden utgått från atl det inte var realistiskt att kräva ett större anslag till försvaret än vad vi nu har gjort. Olle Göransson räknade i fjolårets försvarsdebatt ut att vissa negativa konsekvenser skulle uppstå, om man försökte klämma in B3LA inom den fastställda anslagsramen. Då sade försvarsministern helt rejäll: Nej, vi skall ha pengar ovanpå ramen, om del skall bli tal om atl utveckla delta projekt. Nu har del gjorts klart att del inle blir några nya pengar - regeringen lägger inte fram något förslag i den riktningen. Man har inte definitivt skrinlagt projektet, men man diskuterar såvitt jag förstår fortfarande om det skall vara möjligt atl genomföra del inom den försvarsram som vi har.

Om del inle är på del sättet - Jag såg alt försvarsministern ruskade på huvudet - varför i alla milda makters namn håller ni då intressenterna på sträckbänken? Varför säger ni inle klart ut att del inte blir någon utveckling av B3LA? För det är lydligen del ni menar, om ni nu inte är beredda att höja försvarsanslagen utöver den vida kostnadsram ni har fltt igenom här i riksdagen.

Försvarsministern ERIC KRÖNMARK:

Herr talman! Jag hade inle tänkt atl vi skulle ha någon flygplansdebalt här, men eftersom Bengl Gustavsson har ställt frågan vill jag om också bara helt kort kommentera denna.

I mitt huvudanförande berörde Jag konsekvenserna av B3LA. Skillnaden mellan den summa som upptogs i budgetpropositionen förra året och den som angivits i år - dvs. vårt bud å ena sidan och socialdemokraternas å andra

135

Nr 69

Onsdagen den 1 februari 1978

Allmänpolitisk debatt

sidan - motsvarar den årliga utvecklingskostnaden för B3LA. Därför nämnde jag de konsekvenser som uppstod för arméns och marinens del.

Jag har tidigare sagt att om B3LA skall utvecklas, är detta inte möjligl alt genomföra inom nuvarande försvarsram. Jag kan upprepa delta i dag. Om så sker, flr vi en snedbalans mellan de tre försvarsgrenarna. Den nyiillsatia flyginduslrikommittén är alltså ingen ny B3LA-utredning, eftersom detta projekt är väl utrett. Jag kan t. o. m. säga alt del är bättre utrett än någol motsvarande projekt blivit utrett under efterkrigstiden.

Nej, vad vi skall utreda nu är konsekvenserna om vi inte utvecklar nytt flygplan. Man har tittat på frågan i andra utredningar, men vilken typ av flygindustri vi skall ha, hur den skall vara strukturerad och vad den skall kosta vet vi inle. Vi skall utreda om omställningen kan ske på ett sätt som gör det möjligl för förelagen all överieva, om det är möjligt för oss i landet att ta till vara den tekniska kompetens som finns. Om en avveckling skall ske, måste vi se lill alt denna sker på elt för personalen anständigt sätt.

Kommittén har för några dagar sedan fått direktiv om alt vara färdig med sitt arbele redan i oktober månad i år,och den slår inför många svåra problem. Eftersom kommittén även skall titta på en del sidoproblem, förutsätter jag alt det mer eller mindre blir fråga om ett hellidsengagemang. Della är en fråga som även från försvarspolitisk synpunkt är utomordentligt viklig. Det kan bli ett av våra slora induslrislrukturella problem. Om man kan ordna del så att utvecklingsarbetet kan leva vidare utan alt del kostar mera pengar än som redan tidigare avsatts, anser jag att den åtgärd som regeringen nu vidtagit är klok och riklig.

Tredje vice talmannen anmälde all Bengl Gustavsson anhållit alt til protokollet fl antecknat all han inte ägde rätt till ytterligare replik.

136

FRITZ BÖRJESSON (c):

Herr lalman! Vad jag kommer att säga har inget samband med försvarsfrågan - det är variation mellan de olika ämnena på den här lalariistan. Jag skall något beröra vårt konjunkturiäge och möjligheterna till arbele och försörjning.

Alla väsleriändska stater, USA inberäknal, har ungefär likartad konjunktur: en avmattning och en markerad arbetslöshet. Förutom de väsleriändska staterna finns del i vår värld ytterligare två huvudgrupper. Den andra beslår av de kommunistiska enpartistalerna, där man inle precis har högsta rätten till arbete, ulan arbetsplikt. Då blir bedömningen av arbetets utförande när det gäller eventuella konjunkturer en hell annan. Den tredje huvudgruppen består av s. k. tidigare u-länder som har arbetat sig upp en del men har mycket låg lönesällning, producerar mycket varor och försäljer dessa i den västerländska världen. På det sättet konkurrerar man i synnerhet med vår produktion. De länderna känner vi väl till: Sydkorea, Taiwan, Hongkong, Japan, Malaysia, Singapore m. fl.

Del har uppstått ell annal beaktansvärt problem, och del är att svenska varor inle längre är överlägsna i kvalitet. Andra länder, t. ex. u-länderna, gör

lika bra varor. Det svenska stålet är inle del bästa i väriden längre. Man kan göra kläder med lika bra passform osv. osv.

Man frågar sig när man kastar blickarna mol framliden: Är del atl förvänta att del kan bli ännu fler konkuuensområden i vår värid? Jag tvekar inte all säga alt faran finns. Faran finns naturiiglvis alt kommunistländerna kan komma att öka sin produktion och sin försäljning på Västeuropa till priser som ligger betydligt under dem vi kan konkuuera med. Det har t. o. m. diskuterats atl man kunde länka sig atl kommunistländerna bildade bolag i väst och därigenom placerade ul mängder av varor.

Sedan frågar man sig: Hur går del med den afrikanska kontinenten? Kommer den kanske att bli lika svår i konkurrensen en gång som Fjärran Östern är i dag? Della har gjort all vi har tvingats släppa den ena tillverkningen efter den andra, fabrikerna har lagts ner, man har gjort strukturomvandlingar. Det är någonting som inte har skett bara under den här regeringens tid, utan del har börjat långt tidigare.

I stort sett verkar det inte vara så förfäriigi stor skillnad på de slutliga lösningarna mellan oppositionen och den nuvarande regeringen, om man bortser från vad socialdemokraterna säger om sitt slutmål för socialismens genomförande. Men i huvudsak går kraftsamlingen ul på att mota den förde närmaste åren befarade arbetslösheten.

Socialdemokralerna vill ha den strukturfond de talade för under höstens riksdagsarbele, men man vet inte om den skulle medverka till en förbättring. Vi vet alt Statsföretag går med ca 1 miljard i förlust, och vad skulle då en strukturfond kunna göra för underverk i t. ex. ASSI eller andra förelag där pengarna skulle sättas in? En av de svåraste grenarna har naturiiglvis varit stålindustrin. Där pågår nu med regeringens förslag en omslmklurering. Det känns naturiiglvis smärtsamt för oss svenskar, som har varil så stolta över vår svenska ståltillverkning och har haft mycket god konkurrenskraft, när vi har funnil att andra länder kan sälja lill så konkunenskraftiga priser.

Nu har det tidigare i denna talarstol från oppositionssidan hävdats att man har en mycket stark framtidstro på sina olika projekt. Men del räcker ju inle med all bara tro på framtiden. Framtidstro hade man väl också för Stålverk 80, men del var ändå ingen som i slutomgången vågade garantera alt det skulle gå bra för det förelaget.

Den här neddragningen och strukturomvandlingen skapar naturiiglvis friställningar på arbetsplatser och ledertill stora arbetslöshelsproblem, som vi med alla medel måste försöka klara av. En av de svåraste branscherna är teko, dvs. textil- och beklädnadsfackel. Del verkar som om konkurrensen mol Sverige vore allra värst där. Procentuellt sett har väl de flesta av de föriorade arbetsplatserna gått föriorade inom just den branschen. Jag vet inle om det redan tidigare har sagts i den här debatten alt vi under utskoltsarbetet har fatt klara belägg för alt spännvidden i timlöner i olika länder är så stor alt det nästan inte finns någon hjälp för vår tekoindustri - utom möjligen total kvotering. Beklädnadsarbetarnas förbunds ordförande har sagt - och del har också sagts från förbundet närstående håll, som man väl får förulsälla har lämnat rikliga uppgifter - alt det råder så stora skillnader mellan timlönerna i

Nr 69

Onsdagen den 1 febmari 1978

Allmänpolilisk debatt

137

Nr 69

Onsdagen den 1 februari 1978

Allmänpolilisk deball

138

teko alt man i Sverige haren timlön av 30 kr., medan man i England inte har mer än 8 kr. och i Hongkong bara 2 kr. Under sådana förhållanden kan man naturligtvis undra vilka möjligheter det finns atl spänna över löneklyflorna. Där hjälper ju inga tullar och inte heller kraftiga subventioner, utan vi slår som den förlorande parten - antingen vi har en socialdemokratisk regering eller den regering som vi nu har.

Det har talats om hur snabbi denna kris har uppstått. Jag vill gärna tillägga några synpunkter.

Omjag inte har läst fel i långtidsutredningens betänkande, som kom 1975, fastslogs där som en prognos atl del i framtiden skulle bli underskott i utrikesaffärerna, arbetslöshet inom OECD samt inflation. Orsakerna till delta var, spådde man, all vi levde över våra tillgångar, alt tillverkningskostnaderna var för höga och atl vi tillät oss en alltför stor konsumtion. Della sades alltså redan 1975. Om långtidsutredningen kom till det resonemanget redan då, kan det nuvarande svåra lägel alltså inte ha berott på några olyckor som har ramlat över gamla Sverige efter det atl vi bytt regering!

Lika nödvändigt som det är för landet i stort att ha goda konjunkturer och bra affärsförbindelser med utlandet, lika nödvändigt är det med en riklig arbetsplatsfördelning mellan olika delar av landet. Jag skulle vilja understryka vad som slår i en motion som Jag avgivit till riksdagen: om det skall inrättas ett tredje investmentbolag under SVETAB:s regim bör del utvecklingsbolaget placeras i sydöstra Sverige. Vid en genomgång av alla de prioriteringar som kan plockas fram finner man att om vi skall ha ett tredje utvecklingsbolag, ligger det området bäst till.

När det gäller energifrågan, som ju är högaktuell, skulle Jag vilja understryka all jag tror del är fel att framhäva den på ett sådant säll all man skapar en rädsla för atl energin på elområdel kommer atl ta slut. Jag tror inle att någon behöver befara atl det blir brist på elenergi, utan våra resurser är så pass stora atl de kommer all räcka lill. Vi vet alt elförbrukningen under 1977 var 87 TWh, och det är i stort sett inte mer än hälften av vad den längst gående prognos förutsatte som man baserade 1975 års kärnkraftsbeslul på.

Vad som nu erfordras föratt vi genom solenergi, vindenergi m. m. skall fl fram så många förnyelsebara energikällor som möjligt är att vi snabbi kan kommersialisera det här områdel och få en försäljningsmarknad. Först då kommer energin alt kunna försäljas till ell sådant pris atl den stora breda allmänheten kan köpa den. Vi kan här göra en jämförelse med utvecklingen för televisionen. När den kommersialiserades ordentligt så spreds den, och man kan säga alt den blev var mans egendom. Jag kan gå ännu längre tillbaka i liden och ta som exempel Fordbilarna på 1920-lalel. När det gäller dessa lyckadesju en stor internationell koncern fl ner produktionskostnaderna på en bil så atl nära nog vem som helst kunde köpa den.

Jag vill också någol kommentera frågan om kärnkraften, och det gör jag genom en liten anklagelse mot teknikerna. I början av diskussionerna om kärnkraften angav nämligen inte teknikerna alla de svårigheter som skulle komma atl uppslå med avfall osv. Man höll tyst med della, och del har därför krävts slora ansträngningar - i synnerhet från centerpartiets sida - för alt göra

folk medvetna om svårigheterna i samband med kärnkraften och dess fariighei och särskilt om avfallets riskabla förvaring.

Frågan om affärstidslagen hör också lill dagens debatt, och när del gäller den är nu en uiredning klar. Den omfattas av starkt delade meningar, men vi kan skönja en majoritet för att man bör ha en affärslidslag och atl man bör ha söndagsstängt. Jag hoppas all utredningens förslag när del nu har remitterats så småningom leder lill ett förslag här i riksdagen om icke söndagsöppet. Jag tror inle alt det har väckts några motioner om delta i år, men det beror antagligen på all de olika partierna och de som är intresserade av just detla ämne förväntar sig att utredningens förslag efter remilteringen så småningom skall utmynna i ett förslag till riksdagen.

Herrialman! Jag har nu plockat litet ur olika ämnen, och Jag vill med detta sluta mitt anförande.

Nr 69

Onsdagen den 1 februari 1978

Allmänpolitisk debatt

HOLGER BERGQVIST (fp):

Herr talman! Till den allmänpolitiska debatten skulle jag vilja foga några synpunkter med näringspolitisk anknytning.

Svenskt näringsliv står inför långsiktiga anpassningsproblem. Visst har vi huvudbry med de mera kortsiktiga problem som hör ihop med den internationella lågkonjunkturen och med 1975-1976 års lönekostnadsexplosion. Men de problemen kan trots allt försvinna, om vi flr litet lid på oss. Annat gäller för de mera långsiktiga anpassningsproblemen. För atl komma till rätta med dem krävs dessutom ett radikalt nytänkande.

De reella konsekvenserna av en ny ekonomisk världsordning håller på alt tränga in i vardagsrummet i den svenska folkhemsidyllen. Ell stort antal länder med låg produktivitet och låga reallöner jagar hungrigt sina nya roller som konkurrenter på världsmarknaden till västvärldens industriländer. Därför håller vi just nu på alt fl en dramatisk omkastning i konkurrensfördelarna mellan olika branscher och förelag.

Vi har i vårt land reagerat på ett lika naturligt som på sikt felaktigt sätt inför de föriorade konkurtensfördelarna. Med subsidierav olika slag har vi försökt fl hotade branscher och förelag alt överleva. Vi försöker alltså alt försvara oss mot konsekvenserna av de förlorade konkurrensfördelarna. Del hjälper naturligtvis inle i del långa loppet. Tvärtom! Ju längre tid vi håller på alt konservera i stället för att förnya, desto mera flr vi i oss av Döbelns medicin.

Ty förnyelse är på sikt del enda rikliga reaktionssättet på de förändrade konkurrensförhållandena. Vi måste vänja oss vid alt släppa en del traditionella produkter och produktionsmetoder och i stället söka oss till nya produkter och produktionsmetoder som är konkurrenskraftiga med våra väsentligt högre löner.

Men hur skall denna förnyelse gå lill?

I den frågan upplever vi f n. ett mycket allvarligt risktagande. Samtidigt som vi i västvärlden anar historiska förändringar i den internationella ekonomins grunder, förutsättningar och strukturer, så har vi all brottas med de aktuella ekonomiska problemen. Den konventionella medicin som vi

139

Nr 69

Onsdagen den 1 febmari 1978

Allmänpolitisk debatt

140

använder för de aktuella ekonomiska problemen kan vara lill nackdel när det gäller möjlighelerna att klara de mera långsiktiga anpassningsproblemen. Risk finns atl den kortsiktiga politiken konserverar den gällande fördelningen av våra resurser, så alt vi inte kan ta till vara möjligheterna alt skynda på och underiätta strukturförändringen när konjunkturuppgången äntligen kommer. Lågkonjunkturer har en benägenhet att hos vissa politiker locka fram nya ingrepp som snart permanentas och som i en bälire konjunktursituation kan bli ett hinder i den marknadsmekanism som är ett nödvändigt redskap för alt finna den förnyelse som måste lill.

Den akluella situationen lockar lätt lill inhopp och regleringar från fall till fall allteftersom kriser i företag och branscher lockar fram sådana. Det akuta medicinerandet döljer lätt vad framliden kräver av aktivt utnyttjande av marknadsmekanismens fördelar. Vi glömmer lätt konsumlionsnytlan av den allmänt understödda marknadsekonomin. I stället stirrar vi, förblindade av kollisionen mellan de kort- och långsikliga problemen, på den selekliva regleringsekonomin som en räddningsplanka, fastän den egentligen bara är en fallucka till marknadsfientliga störningar. Snart tvingar sådana störningar fram nya ingrepp, som i sin lur startar nya led i en kedjereaktion bort från den socialt förankrade marknadsmekanism som har lagt grunden till vårt välstånd.

De generella och långsiktigt verkande näringspolitiska åtgärderna spelar en avgörande roll för atl vi skall klara anpassningen lill de internationellt förändrade förutsättningarna. Dessa allmänt verkande ålgärder kan beröra många olika områden. Det handlar om företagandets villkor över huvud taget. Och det handlar om skattepolitik, kreditpolitik, konjunklurpolilik, arbetsmarknadspolitik och mycket annal, som kan ge de utvecklande förutsättningarna för en modern och socialt förankrad marknadsekonomi. Del internationella framtidsperspektivet spelaren avgörande roll för utformningen av dessa politiska förutsättningar för näringslivets framgångsrika utveckling. I detla sammanhang vill jag särskilt peka på vårt behov av allmänna insalser när det gäller forskning och utveckling.

Del finns tecken som lyder på att många av de problem som den svenska industrin nu möter delvis beror på försummelser i forskningspolitiken. Förmågan till innovation och utveckling är en avgörande faktor för en induslristal. Många menar att den tekniska grundforskningen under de senaste, säg tio, åren kommit i skymundan för det mera kortsiktiga och praktiska utvecklingsarbetet. Del är lockande att söka syndabockar för dessa försummelser. Men det hjälper oss inle i framtidsarbetet. Så jag avstår från delta, alldeles särskilt som socialdemokraterna av allt all döma visat bot och bättring i sitt synsätt på behovet av forsknings- och utvecklingsinsatser.

Forskningspolitiken hyser jag en särskild känsla för av det skälet atl jag tror alt vi där har en av de mediciner som gör det möjligt för oss att bälire anpassa oss lill de förhållanden som den internationella utvecklingen tvingat oss in i. Del börjar bli mer och mer uppenbart all en hård satsning på avancerad teknologi är en av framgångsvägarna för ell återställande av den svenska industrins internationella konkurrenskraft. Det ärju på detla område som vi

under senare år tappat det förspräng som länge varit del kanske främsta inslaget i vår internationella profil.

Del finns fiera skäl för en rejäl insats när del gäller forskningen kring den mera avancerade teknologin. Den ger ofta uppslagsändar för utveckling av de mera specifika innovationer som grundforskningsresullalen kan ge upphov till och som också kan vara framlockade av en kunskap om marknadsutvecklingen, och då särskilt den internationella. En väsentlig utökning av forskningsinsatserna när det gäller den mera avancerade teknologin är naturligtvis också motiverad av det skälet atl vi på vissa områden kommit all äga elt särskilt brett och djupt kunnande, som ger oss elt försprång i den internationella konkurrensen, och det försprånget flr vi inte tappa.

Även om del gör ont på vissa håll måste vi erkänna all kärnkraftsområdel är en av de inlelligensinduslrier där våra framlida internationella konkurrensförutsättningar är särskilt goda. I dagens infekterade energipolitiska deball kan del för många vara svårt all se skogen för bara träd. Det vore högst allvariigt om den dagsaktuella kampsituationen på energiområdet skulle resultera i atl vi skrotade ell kunnande i avancerad teknologisk produktion av samma slag som spelat en så viklig roll för vår sociala välfärdsutveckling och som kommer all göra det i väl så stor omfattning även i framtiden.

Herr lalman! De reformer som sedan mer än elt halvsekel byggt vårt välfärdssamhälle hade inte varit möjliga utan resurser. Resurser hade inte funnits i erforderlig omfattning för delta välfärdsbyggande om inte förutsättningar givits för en avancerad teknologisk produktion i stort och smått. Den del av vår välfärdsutveckling som mäts i löne- och pensionskuverlen har vi kunnat kosta på oss tack vare konkurrensfördelarna av en avancerad teknologi. Den politiken flr inte skrotas. Del vore asocialt. Den politiken måste utvecklas till sin roll i en ny ekonomisk väridsordning.

Sociala reformer kräver resurser. Resurser kräver näringsliv i utveckling.

Nr 69

Onsdagen den 1 februari 1978

Allmänpolitisk deball

ERIK HOVHAMMAR (m):

Herr talman! Dagens ekonomiska situation, vilken har beskrivits på många olika sätt i debatten här i dag, bottnar i gamla synder.

Den ena synden var all vi alltför länge stannade kvar inom valutaormen, vilket i realiteten betydde en successiv uppskrivning av den svenska kronan ganska långt över dess verkliga värde och som urholkade den svenska konkurrenskraften.

Den andra slora synden var all svenska folkel 1975 och 1976 beviljade sig alltför stora inkomstökningar. Resultatet ser vi nu. Svensk produktion har blivit för dyr, vår konkurtensförmåga har minskat, och bruttonationalprodukten sjönk i fjol med nära 2,5 96, vilket skall Jämföras med en ökning på 3,5 96 i OECD-ländema som helhet. Sysselsättningsproblemen har med andra ord blivit allt svårare.

Regeringen skall ha en eloge för att den verkligen tagit itu med problemen. Det viktigaste var kanske alt vi lämnade valulaormen och genomförde två devalveringar under fjolåret. Men krafttagen mol sysselsättningsproblemen

141

Nr 69

Onsdagen den 1 februari 1978

Allmänpolilisk deball

142

har också varit betydelsefulla. Arbetslöshet är elt oerhört slöseri, mänskligt och nationellt, och kan leda till politisk instabilitet. Att regeringen satsal stora summor på sysselsätlningsfrämjande ålgärder och kreditgarantier har betytt all vi kunnat hålla många människor sysselsatta och att vi kunnat bibehålla vår produktionsapparat relativt intakt. Vi har undvikit en alltför snabb strukturomvandling. Men det gäller också att se lill alt slmkturomvand-lingen inte bromsas alltför mycket. Den speciella satsningen på den mindre och medelstora företagsamheten är också glädjande, eftersom den - det är min övertygelse - kommer att betyda en vitalisering av denna viktiga del av vårt näringsliv och av innovationsmöjligheterna.

Det finns alltså många skäl för en viss optimism. Denna optimism kan emellertid inte dölja det faktum atl del finns befogade anledningar till en viss oro. Jag skall bara ta några exempel.

För någon lid sedan presenterade en uiredning förslag till ny förtroende-mannalag. Utredningen gled emellertid mycket lätt över kostnadsaspekten, vilket är förvånansvärt. Kan det vara rimligt atl en uiredning lägger fram elt ganska revolutionerande förslag utan atl göra en grundlig analys av vad ell genomförande av della förslag skulle kosta folkhushållet? Det är särskilt anmärkningsvärt i en lid då vår samhällsekonomi befinner sig i ett mycket prekärt läge.

Enligl beräkningar, som inte giorts av ulredningen men som lämpligen hade bort göras av den, kommer det för den totala arbetsmarknaden all kosta sammanlagt ca 5 000 milj. kr. åriigen. Har svenska folkel verkligen under nuvarande förhållanden råd med denna nya belastning? Kostnaderna för detta förslag skulle ju årligen uppgå till nära 10 gånger det belopp som enligt det s. k. småföretagarpaketet skall användas för atl stimulera hela den viktiga småföretagsseklorn, som sysselsätter ca en miljon människor här i landet.

Herr lalman! Utan tvivel är det i dagens läge viktigare med 4 000 nya företagare än med 4 000 nya ombudsmän.

En annan oroande sak är de stigande löneskatterna, som direkt motverkar fördelarna med devalveringen. Visserligen har elt f d. statsråd i den förta regeringen sagt alt svenska företagare inle skall klaga över löneskatterna eftersom vissa andra länder, exempelvis Italien, har högre löneskatter. Resonemanget förefaller mig en smula demagogiskt. Del är ju den totala kostnaden per arbetad timme - kontant lön, semesleriön och löneskatter -som är avgörande för konkuuenskraften i Västeuropas industriländer. I Italien ligger den totala kostnaden för arbetskraften betydligt lägre än i Sverige. Att de italienska löneskatternas andel av koslnadema är slörre än i Sverige spelar ju inle så stor roll så länge totalkostnaden är markant lägre.

Löneskatterna motverkar som sagt de vinster som vi har fltt via devalveringen. Det är därför mycket oroande att vi tydligen kan räkna med betydligt högre lönebikoslnader i framtiden. Visserligen sänks den allmänna arbetsgivaravgiften, men det hjälper inte särskilt mycket, Vi vet nämligen att det kommer att bli kraftiga höjningar av pensionskostnaderna, bl. a. därför att förtidspension av arbelsmarknadsmässiga skäl tycks öka starkt. Tyvärr har förelagen en del av skulden till delta. När man på grund av höga kostnader

har sett sig nödsakad all minska antalet anslällda har det i många fall gått till så atl man har försökt få personer över 60 år att gå i pension. Della höjer samhällets pensionskostnader, och dessa kostnader läcker del allmänna genom höjda pensionsavgifter för företagen.

Hert talman! Del låter som en trollformel när man säger all höjda sociala kostnader måste las ur produktionen. Men denna trollformel är som alla andra illusionistknep bara en metod atl förvända synen hos publiken. Del är ytterst konsumenterna som får betala kostnaderna genom högre priser. Men inle nog med del - den samtidigt försämrade svenska konkurrenskraften leder till nya sysselsättningsproblem och ökade krav på medborgarna för att hjälpa dem som drabbas av sysselsättningsproblemen. Från förelagarhåll har Jag ofta fått höra alt företagarna gärna betalar för de sociala kostnader som direkl hänger samman med näringslivet. Men man reagerar starkt mot atl belastas med andra sociala kostnader, vilka borde bäras solidariskt av alla i samhället. Jag hoppas verkligen att regeringen vill ha dessa företagamas synpunkter i åtanke; all indirekt beskattning av näringslivet leder Ju till högre kostnader, högre priser och högre inflation, eftersom lönebikoslnaderna är en skall på vår konkurrensförmåga och våra sysselsättningsmöjligheter.

Med tanke på löneskatternas skadeverkningar för hela folkhushållet är socialdemokratemas förslag att skapa en slrukturfond - den har tidigare berörts här i dag - som egentligen bara är en annan form av kreditinstitut och som skall finansieras genom höjda arbetsgivaravgifter, endast ett exempel på hur liten kunskap om näringslivels villkor man har i detla parti och hur gärna man vill skapa nya instrument för all styra näringslivet.

När jag talar med företagare från mindre och medelstor verksamhel får jag ofta bevis på den försiktighet man visar när del gäller all nyanställa hell oprövad arbetskraft, dvs. ungdomar. Det beror på en olycklig utformning av en viss detalj i Åmanlagarna. Genom den utformning som lagarna har fått får i runt tal 80 0(X) företagare inte möjlighet atl provanslälla ungdomar. Detla har påtalats många gånger, även i denna kammare, och regeringen har också lillsatl en uiredning för.all närmare granska och se över dessa problem. Jag undrar emellertid om det skall vara nödvändigt med en sådan lidsföriust, om man inte kan följa redan banade stigar i stället för att hugga sig fram genom den byråkratiska djungeln. Eftersom flera kollektivavtal möjliggör provanställning och eftersom företagare som flr den s. k. 15-kronan för ungdom också har möjlighet att pröva helt oerfarna ungdomar, borde man kunna företa en provisorisk lagändring i avvaktan på utredningsresultatet. Det är elt krav som i dag ställs av åtskilliga tusental småföretagare som skulle kunna anställa ungdomar men som nu inle vill göra det. Naturiiglvis löser inle en sådan här lagändring alla ungdomsarbetslöshetens problem, men del är ell steg på vägen. Kanske skulle ökade möjligheter lill provanställning göra all 30 000 av 40 000 ungdomar kom ut i arbetslivet, och det vore en fin insats i dag.

Herr talman! När det gäller skalteproblemaliken vill jag, Ijksom moderata samlingspartiet har gjort i skilda sammanhang, allvariigt beklaga att margi-nalskallefrågan inte lösts. En marginalskall på 50 96 i vapliga inkomstlagen

Nr 69

Onsdagen den 1 febmari 1978

Allmänpolilisk debatt

143

Nr 69

Onsdagen den 1 februari 1978

Allmänpolitisk debatt

skulle positivt stimulera lill ökade arbetsinsatser. Vidare måste ett tak fastställas för marginalskatten så att alla medborgare - även de i litet högre inkomstlägen - flr behålla åtminstone en del av sina inkomstökningar. Det måste löna sig all arbeta - för alla inkomsttagare.

På ett område anser jag att vi måste satsa mer. Det gäller exporten. Förutom redan vidtagna åtgärder, såsom devalvering m. m., måste samhället än mer aktivt stöjda företagens exporlanslrängningar. Ett säll alt göra detta är att inrätta nya handelssekreterarkontor ute i väriden. Vårt underskott i handeln med omväriden kommer främst från tre olika områden. De siffror jag nu kommer alt redovisa gäller liden januari-oktober 1977. Det är de senaste siffror vi har tillgång till.

Gentemot Västtyskland hade vi under den tiden ett minus på ca 7 miljarder kronor. Gentemot Sydostasien - med länder som Japan, Sydkorea, Taiwan, Malaysia, Hongkong och Singapore - hade vi ett minus på ca 3,3 miljarder kronor. Gentemot US A var vårt minus ca 1,7 miljarder kronor. Sydostasien är väridens ekonomiskl och industriellt mest expansiva område i dag. Här har Sverige bara ell handelssekreterarkontor, nämligen det i Tokyo. Här finns goda exportmöjligheler för svenska förelag, men de måste ibland ha del stöd som del officiella Sverige kan ge. Delta gäller självfallet främst de mindre förelagen, som inle har de resurser som de stora koncernerna har när del gäller exporlakliviteler. Sverige flr inte försitta chansen att aktivt delta i dessa länders industriella uppbyggnad. Senare blir det säkeriigen svårare alt komma in på dessa slora marknader, om vilka många länder i dag kämpar.

Hert talman! Avslutningsvis vill Jag konstatera all vi säkeriigen har några hårda år framför oss då vi knappast kan vänta oss några reallöneförbällringar. Men ser vi på litet längre sikt finns det säkert mycket goda förhoppningar för all Sverige åter skall kunna inta en tätposition bland världens industriländer. Låt oss nu tillsammans arbeta för det!

144

ARNE BLOMKVIST (s):

Herr talman! Del vore väldigt intressant all fl göra några kommentarer lill Erik Hovhammars anförande, men med tanke på atl talmannens klubba väl kommer alt dunka kraftigt i bordet omjag inle relativt omedelbart börjar mitt egenfliga anförande, inskränker jag mig till all dessförinnan säga följande.

För del första fick jag ell intryck av all Erik Hovhammar på någol säll hade glömt att vi haren borgerlig regering. Del var ju en mycket mörk bild som han målade upp om företagens möjligheter atl utvecklas i vårt land. Med de relationer som Erik Hovhammar har lill regeringen borde han under den tid som regeringen varit verksam haft möjlighet atl påverka, så alt utvecklingen hade blivit en annan.

Fördel andra gav herr Hovhammar den sillande regeringen en eloge. Men i den elogen instämmer knappast de stora folkgruppema, eftersom 1977 värdet år då de breda folkgrupperna för första gången sedan 1920-talet fick vidkännas en verklig standardsänkning. Nej, i den elogen är det nog helt andra grupper i samhället som instämmer, herr Hovhammar.

Under de senaste månaderna har varslen om permitteringar och nedlägg-

ningar nästan kommit på löpande band och accelererat hela tiden. I hela landet upplever i dag tiotusentals människor oro inför framliden. Vi vet att många tragedier har inträffat under de senaste månaderna bland anslällda som drabbats av arbetslöshet, men - heu Hovhammar - även för arbetsgivare, särskilt småföreiagare, som i del längsta hoppals och trott på en ljusning men som tvingats atl lägga ned sina förelag.

Del är heller inte svårt att la fram exempel på hur den nuvarande arbetslöshetssituationen skapar svårigheter för många människor. Från Aftonbladet kan jag ge ett exempel på della. Där är det Birgitta Nilsson, som under rubriken All vara gift med en arbetslös bl. a. skriver: "Han har sökt alla möjliga Jobb. Skolvaklmäslare, kontorist, maskinist, vårdare. På gmnd av alla motgångar på arbetsmarknaden den senaste tiden har hans tidigare så ljusa och utåtriktade person blivit allt dystrare. En av hans slora tillgångar här i livet, hans ljusa, öppna personlighet håller långsamt på atl förvandlas lill bristande kontaktförmåga och bristande självförtroende ..." Vidare: "Det är så många som delar vår situation. Rätten till arbele är en fråga som måste vitaliseras från grunden. Annars kommer många fler med oss atl avvilalise-ras. Vi är långt ifrån de enda i den här situationen och jag föreställer mig alt alla andra familjer i samma situation upplever situationen lika svår som vi.

Hur många familjer kommer alt krossas innan den nuvarande arbetslöshetssituationen har hävts? För en sak är säker. Att leva med arbetslösheten i en familj är svårt och psykiskt förkrossande. Också om det sker under det i vårt land existerande sociala irygghetsparaplyel."

Här har på ett utomordentligt sätt en dyster bild av en svår arbetslöshetssituation tecknats. Det finns med säkerhet många liknande arbetslöshelsfall mnl om i vårt land. Jag delar naturiiglvis också Birgiita Nilssons uppfattning att rätten till arbele är en fråga som i gmnden måste vitaliseras. Ser man på sifferserierna i budgetpropositionen, finner man att sysselsättningen inte är på uppåtgående i vårt land. Det är lydligen så alt vi även i fortsättningen kommer atl plågas av en hög arbetslöshet. Den kommer att drabba de äldre arbetarna. Den kommer atl drabba kvinnorna, som vill söka sig ut i arbetslivet. Den kommer atl drabba ungdomen, vars första kontakt med förvärvslivet många gånger blir en lång lid av hopplöshet och en djup känsla av otillräcklighet.

För att kunna förverkliga målsättningen "Arbele åt alla" krävs nu både handfasta och konkreta åtgärder. Först och främst fordras del handlingskraft . av de politiska organen på alla nivåer. Men i dag vet vi atl lägel avsevärt har förvärrats genom all regeringen - där tyvärt inre poliliska motsättningar satt stopp för viktiga framåtsyftande beslut - har drabbats av handlingsföriam-ning.

När del gäller sysselsättningsfrågan har den socialdemokratiska riksdags-gmppen även i år i sitt alternativa budgetförslag utarbetat konkreta, detaljerade och sammanhängande förslag för atl återskapa fömtsätlningarna för ökad sysselsättning i hela landet. Den har också gått långt utöver den defensivt inriktade politik som hitintills ulgiort den borgeriiga regeringens

Nr 69

Onsdagen den 1 februari 1978

Allmänpolitisk debatt

145

10 Riksdagens protokoll 1977/78:68-69

Nr 69

Onsdagen den 1 febmari 1978

Allmänpolilisk debatt

146

uppehållande försvar av sysselsättningen.

Hert lalman! I Skaraborgs län finns del många människor som känner otrygghet i anställningen och inför framtiden. Oron för sysselsättningen i Skara-Vara-området uttrycktes för någon vecka sedan vid ett möte i Skara. Arrangörer var den samlade lokala arbetarrörelsens olika organisationer. Mötet, som uttryckte oro över den ökade arbetslösheten bland ungdomen i bygden, framförde dessutom till de båda kommunerna - Vara och Skara -bl. a. följande krav: Upprätta en kommunal sysselsältningsbudget. Upprätta en kommunal socialplan för den som blir arbetslös. Kräv att företagen inle minskar jobben ulan håller arbetsstyrkan intakt.

Jag har tillsammans med mina partivänner på länsbänken i en näringspolitisk motion framhållit att näringsslmkluren i Skaraborgs län avviker från riket i övrigt. Så t. ex. har antalet anställda direkt sysselsatta i Jordbruket minskat kraftigt under en lång följd av år, från 1965 till 1975 med ca 10 000. F. n. beräknas ca 2 000 människor lämna denna näringsgren fram till 1980.

Det är mol denna bakgrund som vi tidigare fört fram krav på att statsmakterna medverkar till en ökad förädling av jordbmksprodukter i Skaraborgs län. Det är därför med glädje vi konstaterar alt industriministern i en promemoria till länsstyrelsen uttalar att jordbmket i Skaraborgs län har stor betydelse både direkl och indirekt genom livsmedelsindustrin. Samtidigt räknar han med alt sysselsättningen inom jordbruket genom fortsatt rationalisering kommer atl minska. Därför anser induslriministem att det är angelägel att länsstyrelsen i samarbete med jordbrukets organisationer undersöker möjligheterna till en integrerad utveckling inom livsmedelsindustrin och jordbruket. Jag utgår från att staten kommer alt ställa erforderiiga resurser till länsstyrelsens förfogande för delta vikliga regionalpolitiska arbete.

Från alt ha varit ett län fyllt av optimism över industriutvecklingen har Skaraborgs län under det gångna året förvandlats till elt län, där flera delar av industrin fått betydande svårigheter. På närmare ett år har inte mindre än 74 förelag varslat om nedläggning eller driflinskränkning. Dessa varsel har berört 3 446 personer.

Den senaste månadsöversiklen från länsarbetsnämnden visar atl antalet arbetssökande under december 1977 uppgick till totalt 7 892 personer. I jämförelse med december 1976 var det en ökning med 2 050 personer. Till detla kommer alt länsarbetsnämnden räknar med att läget på arbetsmarknaden ytteriigare kommer alt skärpas under den närmasle framtiden, en utveckling som i hög grad drabbar de utsatta gmpperna: ungdomar, kvinnor, äldre och handikappade.

I dag är Falköpings- och Skövdeområdena de mest utsatta delarna av länet. Det beror främst på bilindustrins försämrade läge, krisen inom tekoindustrin och en kraftigt minskad försäljning för möbelindustrin på hemmamarknaden. Ett ökat byggande i vårt land skulle fl en mycket posistiv effekt inom betydelsefulla delar av näringslivet i denna region. Med tanke på den centrala delen av Skaraborgs län och berörd personal borde industriministern

medverka lill nya överiäggningar mellan Eiser, företrädare för de anslällda och Skövde kommun, i syfte all stoppa nedläggningen av Brasons i Skövde.

Eftersom vissa delar av Skaraborgs läns näringsliv slår inför strukturella svärigheler och omställningar, är del väl knappast realistiskt alt länka sig atl inle i framliden utnyttja länets naturtillgångar. Samhället borde så snart som möjligl använda våra tillgångar lill investeringar för framlida trygghet. Enligt min och mina medmotionärers mening är verkligen tidpunkten nu inne all göra Ranstad till ett verkligl forsknings- och ulvecklingscenlmm för landels skiffrar.

Målsättningen fördetta forsknings- och utvecklingscentrum måste vara att la lill vara det kunnande och den erfarenhet som finns i vårt land när del gäller att arbeta fram en process där skiffrarnas alla värdefulla ämnen utvinns och där även energiinnehållet kommer lill användning. Såväl länsstyrelsen som landstinget i Skaraborgs län anser det mycket angeläget att genomföra en begränsad fortsatt verksamhet i Ranstad. Det är med väldigt stort intresse vi avvaktar den proposition som induslriministem kommer atl lägga fram i della ärende om någon månad.

Del allt överskuggande problemet i den norta länsdelen är varslet om driftsinskränkning vid NBJ. Broströmskoncernen vill lägga ned järnvägsrörelsen och verksamheten i Otterbäckens hamn. Varslet berör 126 personer, av vilka ca 50 är boende i mitt hemlän. Gullspångs kommun är intresserad av att köpa hamnen under fömtsättning atl jämvägen hålls i drift. Del är självklart atl del här föreligger ett stort intresse hos de anställda och kommunen alt staten går in och övertar järnvägsrörelsen. Mycket starka skäl, inte minst regionalpolitiska, talar för att regeringen medverkar till atl SJ påtar sig ansvaret för denna verksamhet.

Nr 69

Onsdagen den 1 februari 1978

Allmänpohtisk debatt

Under detta anförande övertog talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

ERIK HOVHAMMAR (m) kort genmäle:

Herr talman! Arne Blomkvist beskyllde mig för att vara pessimist. Jag skulle vilja säga, efter atl ha lyssnat till Arne Blomkvist, atl jag lycker snarast att det är han som är den borne pessimisten i den här debatten. Jag försöker atl vara realist, och det har jag givit uttryck för i skilda sammanhang.

Arne Blomkvist sade alt den regering vi nu har är väldigt passiv. Jag vill påslå att den här regeringen har gjort väldigt myckel bl. a. för alt minska arbetslösheten. 15 000 milj. kr. satsades förta året för att minska arbetslösheten i Sveriges land. Ingen regering har tidigare gjort så slora ansträngningar i det avseendet.

Småföretagarpaketet, som riksdagen fattade beslut om i december föua året, innebar över 5 000 milj. kr. till de mindre företagen, som sysselsätter många människor inte minst i glesbygderna. Det betyder säkert mycket för att trygga Jobben i många företag, och jag tror det betyder väsentligt mer än atl tillsätta 4 000 nya ombudsmän.

147

Nr 69

Onsdagen den 1 februari 1978

Allmänpolilisk deball

Vi har den uppfattningen atl med rätt politik kan vi på sikt se mera optimistiskt på framtiden. Men det kommer alt la en viss lid, och del gäller oss allihop, vare sig vi är anställda eller företagare. Vi sitter, Arne Blomkvist, i samma båt. Och det är ett gammalt känt tema, att om del går bra för företagen går det också bra för de anställda.

ARNE BLOMKVIST (s) kort genmäle:

Herr talman! Erik Hovhammar påstår all jag är pessimist. Jag tror jag kan säga atl Jag har en sådan personlig läggning att jag är optimist. Men när vi nu har tillfälle att redovisa hur människorna lever, alldeles särskilt då i Skaraborgs län, så är det uppenbart atl del blir en ganska dyster bild av den verklighet som många just nu upplever. Det gäller kanske inte minst den oro som man märker att människorna känner, när man är ute bland dem. Vad jag säger är alltså inte någol ullryck för pessimism, ulan del är elt försök att skildra den verklighet som människorna just nu upplever.

Sedan vill jag gärna säga atl jag har inte kritiserat den arbetsmarknadspolitik som regeringen fört. Del har tidigare framhållits av vår partiordförande alt del är en socialdemokratisk arbetsmarknadspolitik, och del är alldeles uppenbart all det är en politik som kostar pengar. Men vad man saknar, heu Hovhammar, ärjusl det som Holger Bergqvisl tidigare var inne på, när han berörda verkligt centrala och viktiga problem - detta atl satsa mol framliden. Då krävs del beslut, och här finns några områden somjag skulle kunna peka på.

Energifrågan exempelvis ärju en fråga som är central för hela vårt land, men på gmnd av den splittring som råder inom regeringen har man inle kunnat fatta de avgörande beslulen inför framtiden och därmed inte heller kunnat göra de satsningar som varit nödvändiga.

När det gäller företagen och näringslivets framtida utveckling försöker hert Hovhammar undervärdera del förslag om en slrukturfond som vårt parti har lagt fram. Det är ju en fond som sanneriigen inte skall användas av några ombudsmän, herr Hovhammar. Del är pengar som skall användas för näringslivets utveckling, och Jag räknar med atl del också kommer atl gälla det område som herr Hovhammar är engagerad i, nämligen glasindustrin, om så skulle vara nödvändigt. Pengarna kommer alt satsas hell och hållet på näringslivet.

Hert Hovhammar försöker formulera detla med de 4 000 ombudsmännen på ett sådant sätt atl det skall vara negativt. Det är människor som arbetar inom våra demokratiska organisationer, herr Hovhammar, och som sannerligen gör sitt för atl demokratin i vårt land skall utvecklas.

148

ERIK HOVHAMMAR (m) kort genmäle:

Herr talman! Det gläder mig atl herr Blomkvist nu anslår en mera optimistisk ton.

För min egen del brukar Jag vara optimistisk, del måste man vara om man är egenföretagare. Jag lycker atl det är felaktigt alt efter bara några månader

skylla allt på den nuvarande regeringen. Ni måste också, herr Blomkvist, ta er del av ansvaret, eftersom ni har suttit i regeringsställning i över 40 år.

ARNE BLOMKVIST (s) kort genmäle:

Herr lalman! Erik Hovhammar sade alt han är glad över att Arne Blomkvist andas mera optimism i det senaste anförandel. Del berodde, herr Hovhammar, på all jag hade tillfälle att ta upp några av de förslag som vår riksdagsgrupp lade fram, där det verkligen andas en optimism inför framtiden. Det är ett framåtsyftande program. Där kan man sanneriigen märka att vi tror på vårt land och dess utveckling. Men del är klart att jag skulle vara myckel mera optimistisk, herr Hovhammar, om vi hade en regering som kunde förverkliga della program.

Nr 69

Onsdagen den 1 febmari 1978

Allmänpolitisk debatt

Talmannen anmälde atl Erik Hovhammar anhållit alt lill protokollet få antecknat att han inte ägde rätt till ytteriigare replik.

INGEMAR HALLENIUS (c):

Herr lalman! En förutsättning för en positiv utveckling i vårt samhälle är elt decentraliserat näringsliv, där de mindre och medelstora förelagens utvecklingsmöjligheter tillvaratas. Ell bättre utnyttjande av resurserna och utvecklingsmöjligheterna inom småföretagen kommer all förbättra hela del svenska näringslivels utveckling. Det finns inom småföretagarseklorn outnyttjade möjligheter atl öka produktionen och sysselsättningen.

De mindre och medelstora förelagen, förelag med mindre än 200 anställda, svarar för ca hälften av sysselsättningen i riket, och för en aktiv regionalpolitik har de också en avgörande betydelse.

Jag vill därför med tillfredsställelse konstatera de mycket positiva ålgärder för denna del av vårt näringsliv som den s. k. småförelagspropositionen innebär. Del är första steget i en aktiv näringspolitik för ett effektivare näringsliv.

Av stort värde är också att man så klart värderar denna företagsgrupps stora betydelse för sysselsättningen, för ekonomi, dess regionala betydelse och dess förmåga till nya idéer och teknisk förnyelse. Jag tror alt detla har en stor betydelse för att skapa den framtidstro för företagen som är så betydelsefull när det gäller atl våga salsa på investeringar och planering för en ökad utveckling. Det är också vikligl för alt skapa intresse och för all man skall våga satsa på nya förelag. Vi har haft en mycket låg nyetablering, och med tanke på framliden är det nödvändigt alt den ökar.

Åtgärderna för all befrämja de mindre förelagens utveckling innebär en medveten satsning på produktionsfaktorn "vilja och förmåga till företagande".

För Skaraborgs läns del är denna inriktning av näringspolitiken betydelsefull, då en mycket stor del av länels näringsliv utgörs av mindre och medelstora förelag.

Mot denna bakgrund står del hell klart atl de nya regionala utvecklingsfonderna blir vikliga näringspolitiska instrument. Fonderna skall samordna

149

Nr 69

Onsdagen den 1 februari 1978

Allmänpolitisk debatt

150

och effektivisera de olika slalliga insatserna. Genom en kombination av kreditgivning och konsultinsatser kan fonden verka för företagsutveckling och ökad sysselsättning.

Genom della skapas förutsättningar för all företagsmiljön förbättras. Slörre insatser kan göras för alt komma lill rätta med regionalpoliliska och strukturella problem i länet.

Medelstilldelningen från staten ökas kraftigt samtidigt som det landslingskommunala huvudmannaskapet skapar ett länsengagemang och ett länsintresse för nya resursinsatser. Utvecklingsfondens handlingsprogram skall utarbetas med utgång från länsprogrammel. Del är hell i linje med den näringspolitik som centern arbetat för, eftersom den ger möjligheter till decentralisering av resurser och beslutanderätt.

Den regionala utvecklingsfonden börjar sin verksamhet den 1 juli i år och blir ell värdefullt verktyg för utveckling och differentiering av Skaraborgs industri. Den utdragna lågkonjunktur som vi har kräver stora insalser för att klara sysselsättningen, inle minst under innevarande vinter. Såväl under detta budgetår som kommande sker också en stark satsning på sysselsätlningsfrämjande ålgärder.

Strukturproblemen har inte drabbat länet så hårt. Undantaget har varit tekoindustrin, där i synnerhet Skövde och Falköpings kommuner drabbats hårt. Det har skett en försämring av sysselsättningsläget i länet under det senaste året, och särskilt allvariig är den ökade ungdomsarbetslösheten.

Vi har lill industriministern och industridepartementet redovisat delta och framfört förslag lill ålgärder för att förbättra sysselsättningen i länet. Del gjordes inför industriminister Åslings besök i länet i förra veckan, då del ytteriigare gavs tillfälle all informera och diskutera dessa frågor med industriministern.

Jag vill därför nu endast peka på några av de problem som är aktuella för länet. De kommuner som drabbats hårdast är Skövde, Tibro och Falköpings kommuner. Delvis är delta en följd av ett ensidigt näringsliv i dessa kommuner, och arbetet på en ökad differentiering är därför en angelägen uppgift.

Positivt för Skövde var industriministerns besked atl på nytt ta kontakt med Eisers ledning och lillsammans med represenlanler för de anslällda och Skövde kommun på nytt diskutera fömtsätlningarna för fortsatt drift vid Brasons fabrik.

Framställning har gjorts till regeringen om atl Falköpings kommun, som har drabbats hårt av tekokrisen, temporärt skall hänföras till den s. k. grå zonen. Den uppfyller inle de kriterier som regeringen ställt upp för della, men vi noterar med tillfredsslällelse beskedet att del finns möjligheter atl gå in med punktinsatser, lokaliseringsstöd m. m. för nya projekl. Del är angeläget au komma fram med nya projekl för atl ge ökad sysselsättning. Såväl på läns-som på kommunplanet arbetas det intensivt på detta.

Tibros näringsliv domineras av möbelindustrin, och den positiva utveckling denna tidigare har haft har brutits. En hårdare konkurrens från importen och det minskade bostadsbyggandet är två orsaker till avsäiiningssvårighe-

terna. Det ökade bostadsbyggandet som skall ske under året bör ge en bälire avsättning på hemmamarknaden.

För all trygga sysselsättningen måste en ökad satsning ske för att öka exporten av möbler. De stora insalser som möbelindustrin i Tibro gör för atl öka exporten måste få ett kraftigt stöd från såväl länets som statens sida.

Exporlfrämjande ålgärder för länels industri aren viktig del i arbetet för alt trygga sysselsättningen. Det stora flertalet av företagen inom länet avsätter sina produkter i landet. Många har produkter som skulle kunna säljas på export om man hade en effektiv marknadsföring.

Skaraborgs län genomför sedan drygt ett år ett speciellt program för exporlslimulerande åtgärder. En särskild grupp har bildals med uppgift atl initiera, planera och genomföra exportstimulerande aktiviteter i länet. Industriministern hänvisade i den förut nämnda propositionen till detla initiativ som exempel på intressanta program för exportstimulerande ålgärder. Syftet är alt tillvarata de exportmöjligheler som finns inom de mindre företagen och därmed ge ökad sysselsättning. Ell brett program har genomförts utan alltför stora kostnader.

Nu förbereds ålgärder för att åstadkomma en samverkan mellan de mindre företagen och storföretagen i länet. För detta erfordras emellertid e(t omfattande inventerings- och utredningsarbete. Målet är alt få lill slånd en effektiv samverkan. Mot bakgrund av del omfattande exportstimulerande ■ program som genomförs i Skaraborg måste del anses värdefullt om programmet kan fullföljas med det utredningsarbete som nämnts. Kommer detta projekl till stånd kan det tjäna som en förebild för andra regioner.

Vi har i motion föreslagit att slalliga resurser ställs lill förfogande för alt genomföra denna försöksverksamhet. När många av våra traditionellt starka exportnäringar har så stora svårigheter som de nu har, måste mer satsning ske för all finna nya möjligheter atl öka vår export.

Skaraborg är också ett utpräglat jordbrukslän. Den nya jordbrukspolitiken med dess inriktning på atl stärka familjelantbruket är positiv för vårt län där familjejordbruket är den dominerande företagsformen.

Nr 69

Onsdagen den 1 februari 1978

Allmänpolitisk debatt

PAUL JANSSON (s):

Herr lalman! När man hör Ingemar Hallenius skulle man - om man vore stor optimist - kunna vara glad i kväll för alla de förtjänstfulla åtgärder som centerpartiet vid slutna partisammanträden hemma i länet tydligen dryftar med industriministern. Men del tråkiga, Ingemar Hallenius, är alt vi inle ser någonting av della i den offentliga debatten. Vad ni har avhandlat med induslriminislern i Falköping och Skövde och som inle kommer till offentlighetens kännedom annal än genom en summarisk redovisning här i kammaren har vi mycket liten glädje av.

När Ingemar Hallenius försöker teckna denna ljus bild av länels möjligheter, är jag ganska förvånad, eftersom han ändå var närvarande vid den sammankomst vi hade hos landshövdingen innan vi började riksdagsarbetel i år. Där fick vi verkligen en redovisning som talade tvärtemot de synpunkter

151

Nr 69

Onsdagen den 1 febmari 1978

Allmänpolitisk debatt

152

som Ingemar Hallenius här har framfört.

Som många tidigare talare har framhållit har vi kunnat konstatera, atl sedan vi senast 1932 hade en borgerlig regering i landet är det nu första gången som vår BNP minskar. Tidigare har vi alllid i detta land lyckats aU med gemensamma krafter år från år öka den gemensamma kaka vi haft att dela på. Samtidigt som vi konstaterar atl vår gemensamma kaka krymper har landets löntagare också drabbats av slandardsänkningr, som är ett direkl bevis för alt fördelningspolitiken nu styrs av hell andra intressen än under den tid socialdemokratin hade ansvaret för den ekonomiska politiken i vårt land. I en situation med krympande nationella tillgångar och ökade bördor på medborgarna är det viktigare än någonsin alt såväl tillgångarna som bördorna fördelas så rättvist som möjligl mellan olika samhällsgrupper. Sker inte detta ulan stora grupper av vårt folk upplever fördelningspolitiken som orättvis, då kommer det att bli utomordentligt svårt atl vinna förståelse för den ekonomiska åtstramning som är nödvändig för alt föra vårt land ur denna djupa ekonomiska kris.

Vi kan notera att 1977 blev elt myckel dåligt år för den svenska ekonomin. Den borgerliga regeringens första år har kännetecknats av idel bmtna vallöften. Priserna har stigit i en takt som sällan tidigare, skatterna stiger, arbetslösheten ökar, och oförmågan atl fatta beslut, exempelvis om energipolitiken, kan fl förödande konsekvenser för vår sysselsättning och välfärd.

Det har talats om det höga kostnadsläget - det har diskuterats alldeles för en stund sedan. Huvudsakligen har man angripit lönlagarna för alt de har tagit ut för mycket.

Men det finns väl anledning all erinra om alt det alltid är två parter som undertecknar ett avtal. Skulle nu arbetskostnaderna vara för höga, måste rimligtvis också arbetsgivarna ta sin del av ansvaret, eftersom också de har satt sina namn under det ingångna avtalet. Man skyller vidare på den internationella lågkonjunkturen, och man har framför allt - det har skett också i den här debatten - försökt skylla på den gamla regeringen och sagt atl den skulle bära huvudansvaret för våra problem i dag. Del går inte alt skylla ifrån sig längre. Nu har regeringen lagt fram sin andra budget, och den är hell präglad av borgeriighetens ideologi, om man nu har någon. Nu måste regeringen fullt ut la ansvaret för sin egen politik och sina egna handlingar. Del är nämligen inte många som tror på det som regeringspartierna försökt göra gällande, nämligen att socialdemokratin under 44 år i regeringsställning skulle ha lyckats gömma undan så mycket elände och så många problem, som skulle komma i dagen först när vi fick en borgerlig regering i landet.

Del märkliga är att regeringen nu helt enkelt tycks acceptera den utveckling som är på väg ulan att göra någonting annat än alt i stort sett hänvisa till de åtgärder som har vidtagits. Och där kan vi ge en eloge på elt område: Man fullföljer den socialdemokratiska politiken på arbetsmarknadens område.

I övrigt framställs tre genomförda devalveringar, momshöjning och därmed följande standardsänkningar för slora grupper medborgare som

verkliga bedrifter från regeringens sida.

Det är med denna s. k. ålstramningspolitik, plus fromma förhoppningar om att några andra nationer i industriväriden skall ge oss draghjälp, som regeringen nu passivt avvaktar händelsernas vidare utveckling.

Mot detla sätter vi socialdemokrater, som har nämnts så många gånger här i debatten, en satsning påen offensiv och framåtriklad ekonomisk politik. Det är främst tre områden man måste satsa på: Vi måste för del första få fler människor i meningsfulla Jobb. För det andra måste vi se till att vi på nytt får fart på exporten och klarar Jobben inom exportindustrin. Den tredje och kanske viktigaste uppgiften är alt på nytt åstadkomma elt uppsving då del gäller industriinvesteringarna och på nytt återge människorna framtidstron -detla gäller såväl företagare som löntagare. Vårt land har hell enkelt inle råd med en I5-procenlig nedgång av investeringarna i industrin två år i rad.

Vi vill alltså ha en helt annan färdriktning för den ekonomiska politiken än vad den borgeriiga regeringen står för. Vi vill salsa på fullt kapacitetsutnyttjande av våra resurser och satsa på framlida forskning och utveckling. Det här stämmer ganska bra. Vi är inte ensamma om all kritisera regeringen på detla område. Svenska bankföreningens ordförande Lars-Erik Thunholm yttrade bl. a. följande då han öppnade förra årets bankmöte:

"När man ser effektema av denna ålstramningspolitik - sjunkande produktion, driftsinskränkningar och nedläggningar av förelag, friställningar av arbetskraft och växande arbetslöshetssiffror, betalningsinslällelser och konkurser, kraftigt minskade investeringar i näringslivet, starkt sjunkande räntabilitet i förelagen etc. etc. - må det vara en förlåtet, om man börjar hysa dubier om del vettiga i en sådan ekonomisk-politisk linje. Man kan inte undgå atl reflektera över vilken enorm förlust samhället gör i form av minskad bruttonationalprodukt, försummade investeringstillfällen och föriorade marknadsandelar för vår export och undra över om det inte vore möjligl och rimligare atl försöka sätta de outnyttjade produktionsresurserna i arbete. Vad skulle man inte vinna på om nu sysslolös eller undersysselsatt arbetskraft skulle ha meningsfulla jobb, om den nu starkt underutnyttjade industriella kapaciteten kunde las i anspråk och om man kunde tillhandahålla en rimlig kreditfinansiering för utvecklingsbara företag."

Så långt Bankföreningens ordförande herr Thunholm. Det är förvisso länkvärda ord, och man kan onekligen fråga sig: Om nu regeringen av prestigeskäl inte vill lyssna lill oppositionen i dessa allvarstider, varför skall den då inte åtminstone kunna lyssna lill Bankföreningens ordförande Lars-Erik Thunholm, som framför precis samma synpunkter som vi?

Så lill några frågor som har berörts av Arne Blomkvist. Del gäller först sysselsättningen i vårt eget hemlän - Skaraborg. Arne Blomkvist har här genomgående redovisat de problem vi har där, varför jag inle behöver upprepa siffrorna. Men nog var vi bekymrade när vi fick interpellationsdebalten med induslriminislern den 13 Januari och han där bara hänvisade till all det är lågkonjunkturen som är orsaken lill bekymren och menade alt också skaraborgarna flr finna sig i att få bekymmer med sin industri.

Där kommer jag tillbaka till situationen för mindre och medelstora förelag

Nr 69

Onsdagen den 1 februari 1978

Allmänpolilisk debatt

153

Nr 69

Onsdagen den 1 februari 1978

Allmänpolitisk debatt

154

som Ingemar Hallenius var inne på. Det spelar Ju ingen roll om ni lägger fram 10 eller 20 eller 30 småföretagarpakel som innehåller hur fina lösningar som helst, om ni samtidigt genom en inhemsk ålstramningspolitik slår undan benen på den hemmamarknadsindustri som är hänvisad lill hemmamarknaden för alt fl avsättning för sina produkter. Det ärjusl den typen av industri - byggmalerialindustri, möbelindustri osv. - som vi har i Skaraborgs län. Avsättningsmöjligheterna för dessa industrier sviktar när köpkraften på ell markant sätt dras ner hos de många löntagare och kunder som skulle köpa varorna.

Renl allmänt kan vi nog säga att vi ändå kan skatta oss lyckliga i Skaraborg, i varje fall i ett avseende, nämligen därför att vi hann lösa problemen i Hällekis innan den nya regeringen tillträdde. I Hällekis växte den nya Rockwoolfabriken upp, som kommer att ge jobb åt dem som friställdes vid Cementa då privatkapitalet svek det lilla samhället. Detta är resultatet av en gemensam satsning av stal, kommun och de anslällda i Hällekis. Staten nödgades gå in och överta hela Rockwoolkoncernen och dessutom satsa över 60 milj. kr. i lokaliseringsstöd för all hindra alt samhället vid foten av Kinnekulle hell skulle ödeläggas. Del är så det skall gå till när man tvingar privatkapitalet att la sitt sociala ansvar samtidigt som man med statliga insalser löser problemen i en bygd!

Med del svaga intresse som den borgeriiga regeringen visat för problemen i Skaraborg tillåter jag mig -och många med mig -atl tvivla på alt den frågan skulle ha kunnat lösas på detta lyckliga sätt under den nuvarande regeringens domvärjo.

Allra sist, herr talman, några reflexioner kring en fråga som visserligen har särskilt stort intresse för vårt län men som också är betydande för hela vårt land. Arne Blomkvist snuddade vid den: del är Ranstadsfrågan.

Del har gått många turer hemma i vårt län i del ärendet. Samtliga partier utom det socialdemokratiska ville - i varje fall under valrörelsen -ge sken av all man skulle säga nej lill mineralbrylning i Ranstad, i syfte att skaffa sig sympatier hos vissa väljar- och miljögrupper inför valrörelsen.

Den borgeriiga majoriteten i de berörda kommunerna var nu tvingad atl uppfylla sina vallöften och utnyttjade-visserligen under en del kmmbukter-sin vetorätt och sade nej lill Mineralprojekl Ranstad. I likhet med Arne Blomkvist harjag uttalat stort intresse för och emotser med stor spänning den proposition som nu skall läggas fram i delta ärende av industriministern. Men jag befarar nu att denna spänning dess värre kommer att fl sin upplösning i intet. Industriminister Åsling har nämligen vid elt besök i Skaraborg inför pressen deklarerat alt skifferbrylning av någon betydelse inle skall äga rum i Ranstad. Framtagning av något uran kan del inte bli tal om där, men forskning skall del bli, har industriministern sagl. Vad skall man då forska i, om man inle flr bryta skiffer? Jo, man skall forska i de gamla avfallshögarna. Därigenom tror man sig kunna flnna ut hur alunskifferns samtliga värdefulla beståndsdelar skall kunna tillvaratas. Var det möjligen hos centerpartisterna nere i Skaraborg som herr Åsling fick tipset om denna utomordentligt strålande idé? Jag för min del kan inte betrakta della annat än som en

praktfull västgötaklimax i dubbel bemärkelse, i varje fall då det gäller möjligheten att klara sysselsättningen för dem som nu ar anslällda i Ranstad.

Nu hoppas jag verkligen, mot bakgrund av industriministerns uttalande, att övriga partier i regeringen, som förhoppningsvis har stöue ansvar för sysselsättningen och energiförsörjningen i landet, är beredda atl söka göra någonting bättre av delta. Frågan är nämligen viktig inle bara för vårt län ulan för hela nationen.

Herr talman! Jag utgår ifrån alt det majoritetsbeslut beträffande remisssvaret om Mineralprojekl Ranstad som dock logs i länsstyrelsen och landstinget i Skaraborgs län skall fullföljas av de partier som stod för det beslutet.

Nr 69

Onsdagen den 1 febmari 1978

Allmänpolitisk debatt

INGEMAR HALLENIUS (c) kort genmäle:

Herr talman! Paul Jansson sade att det hölls slutna partimöten när industriminister Åsling besökte Skaraborgs län. Men så var ingalunda fallet. Inför industriministerns besök och presskonferensen hade ett omfattande material om länels problem sammanställts. Materialet behandlade framför allt Skövde, Tibro och Falköpings kommuner. På kvällen hade maii ett offentligt möte i Skövde där bl. a. företrädare för de anslällda på Brasons hade möjlighet au framföra sina synpunkter lill industriministern. Jag tyckte alt de gjorde del på ett utomordentligt bra sätt.

Det var alltså ingalunda någol slutet partimöle, Paul Jansson, utan det var en klar redovisning av material lill press och radio, och del var elt offentligt möte.

Jag sade också i mitt fidigare anförande alt sysselsättningslägel i länet är allvarligt och atl del krävs insatser. Men om vi ser på förulsällningarna för framtiden tror jag all vi kan vara eniga om att dessa är goda för Skaraborgs län med den förelagsstruktur vi har där under fömtsättning alt vi flr en aktiv näringspolitik som tillvaratar de mindre och medelstora förelagens möjligheter. Småföretagarpaketet ärju ett första steg i den riktningen. Genom detta ges ökade möjligheter för nyetablering, och vad som också är vikligl är atl det underiällar generationsväxlingarna, vilket är vikligl inte minst med tanke på de många familjeföretag som vi har i vårt län. Insalser av den här typen kommer att förbättra näringslivets möjligheter.

PAUL JANSSON (s) kort genmäle:

Herr talman! Man blir inle mycket klokare efter Ingemar Hallenius senaste inlägg.

Det var ändå så, Ingemar Hallenius, all när vi redovisade siffrorna beträffande sysselsättningen i Skaraborgs län i samband med interpellationsdebalten med industriministern här i riksdagen, då valde samtliga centerpartister på länsbänken att inte vara närvarande och höll sig utanför kammaren. Det hade varit intressant om de här frågorna i stället för alt diskuteras på slutna pariimölen hade kunnat diskuteras lillsammans med er och industriministern här i riksdagen, men då höll ni er borta.

155

Nr 69

Onsdagen den 1 februari 1978

Allmänpolitisk deball

Det faktiska förhållandet är ändå följande, Ingemar Hallenius: 1976 hade vi ca I 000 arbetslösa i Skaraborgs län. I december månad 1977 var motsvarande siffra över 3 000, varav I 030 ungdomar.

Det är ett mycket märkligt förhållande alt under den socialdemokratiska regeringens tid klagade centerpartisterna i Skaraborgs län ständigt och jämt på att regeringen gjorde för litet för länet. Då hade vi en god sysselsäuning jämfört med vad vi har nu. När sysselsättningen minskat med 2 000 personer på ett år och varslen ökat med nästan 100 96 på ett år lycker centerpartisterna på Skaraborgsbänken plötsligt all vi har en myckel god arbetsmarknadssituation i Skaraborgs län. Hur kan del komma sig? Detla måste Ingemar Hallenius verkligen klara ul. Så är det faktiska förhållandel, och det försöker vi socialdemokrater med förslag lill olika åtgärder all göra någonting ål.

Det är bra atl ni har tagit upp frågan om Brasons med industriministern. Gösla Signell tog också upp den frågan med industriministern i interpellationsdebalten. Men då svarade induslriminislern all de problemen fick förelaget sköta. Det skulle vara ministerstyre omjag skulle lägga mig i del -ungefär så föll industriministerns ord. Har ni fått honom på andra tankar så är det OK. Vi har emellerlid väckt en motion med Gösta Signell som första namn, där vi kräver alt staten, som ägare av Eiserkoncemen, i vilken Brasons ingår, skall förhindra nedläggning av företag. Rösta på den motionen och se till att den övriga borgeriigheten i riksdagen också gör detsamma, så klarar vi det här problemet.

INGEMAR HALLENIUS (c) kort genmäle:

Herr talman! Jag hade inte möjlighet atl närvara vid interpellationsdebalten eftersom jag inle befann mig i riksdagen vid det tillfället. Annars hade jag varit med.

Paul Jansson återkommer lill sill tal om de slutna partimötena när Nils Åsling var nere i länet. Del var ett offentligt möte. Det annonserades som elt sådant, så även Paul Jansson hade varit välkommen all delta.

Jag har i milt anförande här i dag klart redogjort för den situation som råder för näringslivet i Skaraborgs län liksom för att vi har ett besväriigl sysselsättningsläge. Delta har vi också redovisat i del material som gått in till departementet. Men vi har goda förutsättningar för framtiden med en aktiv näringspolitik.

156

PAUL JANSSON (s) kort genmäle:

Herr talman! Sysselsättningen i Skaraborgs län blir säkert inte bättre för att Ingemar Hallenius fiera gånger upprepar vad han sagt förut. Det blir inte jobben fler av.

Jag har ställt några frågor, Ingemar Halllenius, som jag vill ha svar på.

Den första frågan lyder: På vilket sätt tänker ni ta er an problemen när det gäller Brasons och se till all regeringen verkligen lar sill ansvar med tanke på alt staten är ägare till Eiserkoncemen?

Den andra frågan lyder: Hur kan del komma sig alt centerpartisterna på Skaraborgsbänken nu anser att sysselsättningslägel är bättre när vi har över

3 000 arbetslösa i länet och en nästan 100-procentig ökning av varslen än vad del var tidigare under den socialdemokratiska regeringen? Vad är det som har hänt eftersom centerpartisterna så radikalt ändrat uppfattning?

Talmannen anmälde att Ingemar Hallenius anhållit atl lill protokollet fl antecknat att han inte ägde räll lill ytteriigare replik.

MARGOT HÅKANSSON (fp):

Herr talman! Del har gått elt år och fyra månader sedan regeringsskiftet hösten 1976. Hela denna tid har varit en daglig kamp för regeringen för att hålla sysselsättningen på en så hög nivå som möjligt. Ökade ekonomiska resurser är nödvändiga för att vi skall kunna möta de behov vi har för framtiden, och fördel krävs ett näringsliv och en industri som får möjligheter atl sälja det som tillverkas. Del är inte så enkelt som en del människor tror, atl en minskad tillväxt medför ett mindre stressat arbetsklimat och en lugnare tillvaro. När vi har så slora svårigheter på många håll i landet som vi har nu, är det först de som är sämst ställda på arbetsmarknaden som slås ut. Det är ungdomar som inle ännu har fåll ett fäste på arbetsmarknaden eller som inte har en chans alt få komma in på arbetsmarknaden. Del är de äldre, som blir arbetslösa och har myckel svårt att få en ny anställning, och det är alla de som bor på orter där industrier läggs ned eller minskar sin sysselsättning. Det är också alla de som har någon form av svårare handikapp - de har även under ekonomiskl goda tider, under högkonjunkturer, myckel stora problem atl över huvud tagel få elt arbele, och de kommer även i en tid av högkonjunktur, om en sådan kommer tillbaka, alt behöva samhällets stöd för att kunna ta till vara sin rätt alt delta i arbetslivet.

I ett ekonomiskt kärvt läge har sysselsättningen prioriterats. Slora insalser i form av utbildning och beredskapsarbete har kunnat hålla arbetslöshetssiffrorna på en så låg nivå som 2 96.

När åtgärder till stöd för näringslivet och därmed sysselsättningen saltes in i form av devalvering och sänkning av arbetsgivaravgiften, framställdes del av den socialdemokratiska oppositionen som ett slag i ansiktet på löntagarna och ett orättfärdigt stöd ål förelagarna. Del är viktigt alt påpeka hur fel och ihåligt detta resonemang är. Det är en förialskampanj, och den går igen på många områden.

Hur kan en regering som satsal mer än någon annan på sysselsättning vara löniagarfientlig? Det faller på sin egen orimlighet. Men tror man, som socialdemokraterna, att del bara finns elt parti som klarar av alt regera, så måste man kanske upprepa osanningar tillräckligt ofta för atl till sist själv tro atl de är sanna.

Men alla är inle partipolitiskt blinda, som väl är. Människorna är medvetna om att vi inle är ensamma i väriden om alt brottas med kriser i näringslivet och därmed följande ekonomiska problem.

Vi kan med tillförsikt fortsätta på den inslagna vägen, att ge vårt näringsliv förutsättningar atl utvecklas och på det sättet få ny fart på den svenska ekonomin.

Nr 69

Onsdagen den 1 februari 1978

Allmänpolitisk deball

157

Nr 69

Onsdagen den 1 febmari 1978

Allmänpolitisk debatt

158

I vissa delar av landet är problemen speciellt stora, och jag vill nu belysa Blekinge läns situation.

Arbetsmarknadsläget i Blekinge har under år 1977 ytteriigare försämrats. Länets folkmängd har fortsatt alt minska under de tre första kvartalen år 1977. Den rådande lågkonjunkturen och betydande strukturproblem har starkt påverkal arbetsmarknaden i länet. Antalet lediga platser kvarligger på en mycket låg nivå. Den lägsta efterfrågan redovisas för industrin, som under november månad 1977 nyanmälde endast 62 platser för hela länet.

I länet finns 4,3 arbetslösa sökande på varje ledig plats om man slår ut dem över hela länet. Sämst är förhållandena i Sölvesborg, med 21 sökande per ledig plats, och i Olofslröm, med 16,2 sökande per ledig plats.

I arbetsmarknadsutbildning finns 4 509 personer. Av dessa genomgår 3 447 personer utbildning i förelag med hjälp ay 25-kronan, och 707 får utbildning vid AMU-centret i Ronneby. Därtill kommer 355 i reguljära utbildningsväsendet. I beredskapsarbetet är f n. I 189 personer placerade, och av dessa är 882 under 25 år. Av varsel berörda personer var 383 i september 1977, 511 i oktober 1977 och 621 i november 1977.

Under första halvåret 1978 väntas ytteriigare en ökning av antalet arbetslösa genom att den "naturiiga avgången", pensioneringar m. m. ej beräknas kunna ersättas med nyanställningar. Totalt har industrisysselsällningen minskat med 750 anslällda under år 1977. För utbildning i företagen, den s. k, 25-kronan, har statsbidrag beviljats för 8 860 personer i 87 företag under år 1977. Orsaken till det besväriiga sysselsättningsläget i länet är främst konjuktumedgången inom metall- och verkstadsindustrin, som dominerar industrisysselsällningen i länet. Den offentliga sektorns utbyggnad är svag i Blekinge, och utbildningssektorn är dåligt utvecklad. Endast elt län i landet ligger lägre när det gäller utbildning och forskning.

När det gäller offentlig förvaltning och tjänster har Blekinge län den näst lägsta sysselsättningsökningen av samtliga län under perioden 1966-1970. Kariskrona är det enda primära centmm i landet som har haft en negaliv befolkningsutveckling. Avsaknaden av högre utbildning samt del faktum all Blekinge g) kommit i fråga vid omlokaliseringar av statliga verk har haft en negativ inverkan på länets sysselsättningsgrad och utvecklingsmöjligheter.

Beträffande den framtida utvecklingen inom den offentliga sektorn kommer länet framtill 1980 alt belägga den näst sista platsen av länen i riket. Endast Gotland kommer efter. En bidragande orsak är en antagen sysselsättningsminskning inom försvaret.

Del är nödvändigt för länets framtida trygghet och sysselsättning alt de stora konjunkturkänsliga industrierna kompletteras med fier små och medelstora företag inom länets alla fem kommuner.

Löneläget inom: industrin i länet understiger riksgenomsnittet, och andelen förvärvsarbetande kvinnor är också lägre p riksgenomsnittet. Länet har under en jång följd av år haft stor ulfiyttning av ungdomar mellan 20 och 29 år. Detta sammanhänger med bristen på högre utbildning men också, som en följd därav, med bristen på arbetsmöjligheter i länet efter erhållen högre utbildning på annat håll. Blekinge har på så sätt fltt en sned åldersstruktur.

och andelen personer över 65 år är högre än riksgenomsnittet.

Inom Uddcomb har staten ell speciellt ansvar. Där har man medverkat till en stor folkomflyuning från Värmland till Blekinge. Där måste staten slå vakt om investeringarna i högt utbildad och kunnig personal samt i en dyrbar produktionsapparat.

Olofström aren kommun med många problem. Volvo och L M Ericsson har en dominerande ställning i kommunen och gör därför samhället särskilt sårbart i en lågkonjunktur.

Sölvesborg har det största antalet sökande till varje ledig plats. Varvet i Sölvesborg har sin produktion tryggad endast ett år framåt. Där måste arbetsstyrkan bibehållas och den speciallillverkning av bränslesnåla mindre fartyg som där flnns stimuleras och utvecklas.

Textil-, sågverks-, pappers- och massaindustrierna har också slora problem i Blekinge liksom i landet i övrigt, och det berör både Karishamns och Ronneby kommuner.

För all återvända lill den östra länsdelen har Kariskronavarvei självfallet stor betydelse för sysselsättningen i Karlskronaregionen. Varvet har en mycket lång marin produktion bakom sig sedan starten år 1679. Del är ett alldeles speciellt företag genom sin koncentration på produktion för den svenska marinen, en produktion som delvis är av hanlverkskvalilel, men den civila tillverkningen är nödvändig för aU undvika en minskning av sysselsättningen vid varvet.

När marinen nu beklagligt nog har senarelagt sin beställning av minjakl-fartygen måste varvet tillföras andra sysselsältningsobjekl.

Ell intressant projekt vore alt nyttja Kariskronavarvei fören satsning på elt svenskt havsforskningsfarlyg. Den samhällsekonomiska kostnaden skulle bli låg om man den vägen kunde undvika en ytteriigare arbetslöshet i Kariskronaregionen och därmed spara arbetsmarknadsinsatser av annat slag.

Nettokostnaden för fartyget skulle alltså kunna bli liten. Att ett havsforskningsfartyg skulle bli av stort värde om vi i Sverige vill ta del av utforskningen av omgivande vatten är uppenbart. Denna fråga finns på ett övertygande sätt belyst i en utredning från styrelsen för teknisk utveckling (STU 38-1975: Forskningsfartyg för naturvetenskaplig och teknisk-industriell utforskning av svenska farvatten). Ett sådant fartyg skulle kunna ge betydande bidrag till landels tekniska och vetenskapliga utveckling när det gäller havsleknik. Utredningar visar atl flera andra länder har ett stort antal sådana fartyg, medan Sverige ligger förvånansvärt långt efter. Ett dylikt fartyg skulle kunna vara tämligen litet - 6-8 mans besättning och plats för omkring 15 forskare och medhjälpare. Fartyget skufle också kunna byggas i plast.

Det är många insatser under det senaste året som målmedvetet har gjorts av regeringen för att stärka näringslivels konkurrens och ekonomiska bärkraft. Den satsning på småföretagsamhelen som träder i kraft i samtliga län den 1 juli 1978 kommer hell säkert alt betyda myckel också för Blekinge län. Regeringen försöker här på ett mer samlat säll än som tidigare har skett stödja och utveckla småföretagen genom de regionala utvecklingsfonderna.

Nr 69

Onsdagen den 1 februari 1978

Allmänpolilisk deball

159

Nr 69

Onsdagen den 1 februari 1978

Allmänpolilisk debatt

Får vi sedan gehör för fyrpariimolionskraven atl Blekinge temporärt skall betraktas som stödområde tror jag - och säkert med mig övriga riksdagsledamöter från länet - alt länet skall komma på fötter igen och utvecklas i positiv riktning.

Det är många områden som i en sysselsättningskris kommer i skymundan. Även om det sociala reformarbetet flr skynda långsammare har del inle upphört. Vi har genomfört en föriängd föräldraförsäkring, och barnbidragen har höjts, även om del inle är tillräckligt. Pensionärerna har fltt sin trygghet säkrad och jämställdhetsarbelel har intensifierats. En mänskligare och bättre sjuk- och hälsovård är ett viktigt arbete som fortsätter alt vara en angelägen reform för folkpartiet atl genomföra. Vi har inte glömt kravet på husläkare eller kontinuitet i vården.

En liberal politik vill förändra samhället lill del bättre. En del liberala krav har kunnat genomföras hell eller delvis, andra får vi fortsätta att driva framåt.

Med en bred uppslutning från alla partier tror jag att vi tillsammans kan skapa ett bättre samhälle även under en ekonomiskt kärv lid. Men del förutsätter all oppositionen slutar med missnöjespolitiken, med osanningar och snedvriden propaganda.

Jag tror atl de flesta människor inser allvaret i dagens situation och är beredda all ta ansvaret för allas bästa. Men man är trött på och med all rätt misstrogen mol ständiga konfrontationer och strider i del politiska livet. Det är en allvariig trötthet hos människorna, och den skall nog alla som sysslar med politik noga beakta.

En demokrati -ett samhälle där vi får tänka fritt och framföra vad vi tänker i offentlig deball och skritt - är en oerhörd tillgång för ett land. För många människor ute i väriden är det en utopi, något som de aldrig kan hoppas alt fl uppleva. Lål oss värna om den friheten och inle ödelägga den genom ett dåraktigt beteende. En demokrati behöver ständigt försvaras för alt vi skall fl elt samhälle byggt på frihet och rättvisa, på solidaritet och samhörighet men också med respekt för den enskilda människans integritet och egenvärde.

160

HANS GUSTAFSSON (s):

Herr talman! Jag skall inte använda tiden för all beröra Blekingfrågor - de lär fl sin behandling ändå i kväll - utan närmast anföra några synpunkter i anslutning lill den kommunala ekonomin.

Den kommunala ekonomin har allt oftare tagils upp lill debatt under senare år. Det finns goda skäl härför. Den kommunala ekonomin har fltt allt större samhällsekonomisk betydelse. En allt störte del av BNP las i anspråk för den kommunala verksamheten. År 1965 tog kommunerna i anspråk knappt 14 96 av BNP, men 1975 hade andelen ökat till 20,1 96. Del kan därtill konstaleras att det är driftkostnaderna enbart som svarat för den ökade andelen. Investeringarna har relativt sett gått tillbaka. I reala termer har den kommunala sektorn under åren I974-I976 tagit i anspråk hela 61 96 av BNP-ökningen. Della beror dock mer på en låg ökning av BNP än på en kraftig kommunal konsumtionsökning. I reala termer ökade nämligen den kommu-

nala sektorn faktiskt dubbelt så myckel under perioden 1967-1970 som under perioden 1974-1976.

Kommunernas ökande andel av BNP har lagit sig uttryck i en kontinueriig höjning av kommunalskatten. Under perioden I965-I975 härden kommunala utdebiteringen ökat från 16,45 lill 24,35. Del är en ökning som motsvarar 89 öre per skattekrona och år under tioårsperioden.

Kommunalekonomiska utredningen har giort allvarliga försök alt beskriva utvecklingen fram lill 1985.

I del alternativ som har den största sannolikheten har kommunalskatten bedömts öka med en krona per år fram lill 1985. Vi skulle då få en kommunalskatt som inklusive församlingsskatten uppgår till 36 kr. i genomsnitt.

Detta alternativ bygger på atl den kommunala sektorn skall öka mätt i volym med 3,5 96 per år. Vi kan emellertid se, både av vad som inträffat 1977 och av vad som framkommer av den nu pågående långtidsbudgeteringen, atl det sanneriigen inte är en beräkning som ligger i underkant. Försöker vi all omsätta volymutvecklingen i kostnader skall vi finna alt det fordras en ganska hygglig tillväxt av BNP om inte den kommunala sektorn skall fortsätta all ta i anspråk uppemot halva BNP-ökningen. Risken för all kommunalskallen i en del av våra kommuner i mitten av 1980-lalel skall gå över 40-kronorsgränsen är stor.

Om kommunalekonomiska utredningens förslag lill nytt skatteutjämningssysiem kommer all genomföras, "hyvlas" ungefär 1 kr. 25 öre av, och följer riksdagen dessutom del socialdemokratiska förslaget all höja statsbidraget lill hela barnomsorgen upp lill 75 96 kan medeluldebiteringen bringas ned ytterligare I kr. Vi skulle då fl ned medeluldebiteringen lill omkring 34 kr. Den statliga skatten fick då sannolikt höjas med ett belopp motsvarande uppemot 5 miljarder. Det som talar för ett sådant alternativ är atl staten kan ge skatteuttaget en annan fördelningspolilisk profil än man kan göra genom de proportionella kommunalskatterna.

Mot bakgrund av det här redovisade lägel för kommunerna förs i debatten fram olika förslag om hur lägel skall bemästras. Denna diskussion följer två linjer beroende på vem som för den, och ibland är det en kombination av båda. Kommunerna måste vara återhållsamma, sägs del. Ja visst! Men samma person säger samtidigt alt vi skall prioritera äldreomsorg, barnomsorg och långtidsvård. Och skolan kan vi inte heller göra så myckel åt, eftersom vi har skyldighet atl bereda undervisning åt alla barn. Men nu är del så, alt bara en planmässig utbyggnad av långtidsvård och barnomsorg medför en volymutveckling på 21 % om året, och det är ulan någon som helst ökning av personaltätheten. Att den behövs - inte minst inom långtidsvården - lycker de flesta. Ja, det är faktiskt så, atl de sektorer som jag här nämnt tar i anspråk 70 ä 80 % av utgifterna.

Det vore bra om de som deltar i debatten fortsättningsvis inle ställde sig på båda ståndpunkterna samtidigt. Skall vi bringa ner den kommunala sektorns expansion under 3,5 %, träffar det också dessa s. k. prioriterade sektorer.

Samma kluvenhet kommer igen när diskussionen om sysselsättningen

Nr 69

Onsdagen den 1 febmari 1978

Allmänpolitisk deball

161

11 Riksdagens protokoll 1977/78:68-69

Nr 69

Onsdagen den 1 februari 1978

Allmänpolilisk debatt

162

också förs in i bilden. De senaste årens sysselsättningsökning har helt tillkommit inom den offentliga sektorn. Den har också ersatt bortfallet av annan sysselsättning. Även när vi får i gång "hjulen" för gott igen kommer en ökad produktivitet inom industri. Jordbruk och byggnadsverksamhet att göra del ytterst svårt atl bibehålla sysselsättningen inom dessa områden. Det visar bl. a. sysselsätlningsutredningen. Vill vi ha en hög sysselsättning måste del i hög grad ske genom den offentliga sektorn, och den representeras till två tredjedelar av kommunerna.

Det vore också bra om de som nu befolkar talarstolarna landet över gjorde klart för sig att vi inte kan öka sysselsättningen inom den offentliga sektorn genom att pressa ned kommunalskatten. Har vi krav på kommuner och landsting i della avseende kommer det alt sätta spår i kommunalskatterna. Inte heller här går det atl ha två motstridiga ståndpunkter samtidigt. Också här måste vi välja. För en socialdemokrat är det rimligt all ta bördan av kommunalskatten och låta tillgängliga personella resurser vara verksamma där de bäst behövs, nämligen inom sjukvård och social omvårdnad.

Andra debatlknep som man återfinner allt emellanåt, inte minst från moderat håll, är atl vi skall klara den kommunala ekonomin genom atl öka avgiftsfinansieringen - som om del skulle vara någon lösning på ett svårt samhällsekonomiskt problem, som om sjukvården eller hemhjälpen skulle bli billigare därigenom. Del kostar naturligtvis samhällsekonomiskl lika mycket. Det är bara en omfördelning av betalningarna. Del vore bra om della också redovisades i den fortsatta debatten. Vi flyttar betalningen från kommunalskatten till den enskilda plånboken. Men kostnaden blir densamma.

En och annan talar om lagfäst skaltelak. Det löser inget annal problem än alt lyfta ansvaret för den kommunala verksamheten från de valda kommunalmännen lill annan instans.

Hur skall vi nu lösa problemet med den kommunala ekonomin? Kan del förresten lösas? Min beskrivning här av den kommunala ekonomin har inte särskilt stor anknytning lill finansplanens redovisning av utvecklingen. Där tecknas en ljus bild av det kommunalekonomiska läget för det kommande budgetåret. Enligl denna beskrivning skall den kommunala verksamheten kunna öka med 4,5 96, och ändå skall del uppslå ett kommunalt sparande på 3,6 miljarder kronor, vilket motsvarar en utdebitering på ca 2 kr.

De ofta upprepade anmaningarna från bl. a. budgetminislern och andra till återhållsamhet hos kommunerna får mot denna bakgrund, i vart fall i ett kortare perspektiv, inle särskilt myckel realism.

Regeringen tecknar här enligl min mening en alltför ljus bild av del verkliga förhållandet. Den skulle i realiteten innebära att kommunerna tagit ut 2 kr. för mycket i sin utdebitering.

Jag betvivlar naturiiglvis inte atl uträkningen är rätt gjord, men jag vill samtidigt påslå att den bygger på felaktiga anlaganden. Dil hör beräkningarna avseende utfallet 1977 och kostnadsantagandel. Det hade varil lätt för finansplanens författare alt hos kommunalmännen, som nu sitter och arbetar med planeringen, få en mer rättvisande bild av del kommunalekonomiska

lägel. Jag skulle nästan vara beredd alt ingå ell vad med Gösta Bohman om atl det inle kommer att bli någol finansiellt sparande på 3,6 miljarder kronor i den kommunala sektorn.

Föriänger vi perspektivet har dock finansplanen och budgetförslaget en likartad bedömning av den kommunalekonomiska utvecklingen som den Jag här tidigare har redovisat.

Jag tror vi alla kan vara överens om att lösningen ligger i att vi på nytt får en rimlig tillväxt av BNP. De överväganden som gjorts visar hän mot att en tillväxt på 3 ä 4 96 skulle ge erforderiigt utrymme både för den offentliga sektorn och för den privata konsumtionen.

Men om vi nu inle når dil eller om del dröjer, hur gör vi då? Jo, då står vi inför del svåra problemet att rättvist fördela knappa resurser. Vi står för resten redan där, Då måste vi välja att fördela knappa resurser, så atl de som har del bäst får avslå mesl. Del gör man inte genom indexreglerade skatteskalor av borgerlig modell och inte heller genom att strypa den kommunala sektorn. Den offentliga sektorn är i hög grad ett medel all ställa resurser lill förfogande för dem som har det besväriigast. Det är genom dem vi manifesterar vår solidaritet grupper och människor emellan.

Det finns de som ibland påstår alt del går alt sänka skatterna om man vill. Det tror jag också, men bara om man accepterar en bristande solidaritet. Vill vi ha ell samhälle som präglas av solidaritet, leder det till atl vi måste uppräUhålla solidariteten genom gemensamma uppoffringar. Om del i ett besväriigl läge som nu medför att vi får knappa resurser, är det inte genom attacker mot den gemensamma sektorns solidarilelsinnehåll vi skall skapa utrymme för den privata konsumtionen. Vi får då finna oss i alt vi så.länge dessa snäva förhållanden varar inle kan tillgodose också vårt önskemål om en ökad privat konsumtion, utan all vi t. o. m. får la ell steg tillbaka. En del av oss har utrymme även för della. I ett sådant läge blir fördelningspolitiken viktigare än eljest. Det blir då särskilt betänkligt atl genom indexreglerade skatteskalor konservera en beslående fördelning, när resurserna behövs för alt klara standarden för dem som har svårast alt bära en sänkt realin-komst.

Herr talman! Det finns inga lätta lösningar på svåra problem. Men del vore bra om man beskrev verkligheten sådan den är och inle hur man vill all den skall vara. Det skulle öka politikens trovärdighet och visa hur våra poliliska värderingar påverkar medborgarnas vardag.

Vad här har sagts om den kommunalekonomiska utvecklingen kanske också kan medverka lill alt vi börjar fundera över om inle de åriiga skallesänkningar som nu vidtas borde fördelas så att de också fick effekt på kommunalskatterna, som i särskilt hög grad är en påfrestning för dem som har låga inkomster. För all inget missförstånd skall råda vill Jag, herr talman, självfallet understryka angelägenheten av en god och effektiv hushållning i kommunerna och en noggrann utgiflsprövning.

Nr 69

Onsdagen den 1 februari 1978

Allmänpolitisk debatt

163

Nr 69

Onsdagen den 1 febmari 1978

Allmänpolilisk debatt

164

BO LUNDGREN (m):

Herrialman! Det alternativ socialdemokralerna redovisar i sina motioner med anledning av regeringens budgetproposition innehåller, i likhet med deras grundläggande värderingar och den politik som de tidigare fört, en rad nya skattehöjningar. Socialdemokraternas skattepolitik skulle, om den fick genomföras nu, leda till en försämrad internationell konkurrenskraft, påspädd infiationstakt, lägre produktion och minskad sysselsättning.

De reformer på skatteområdet som den nya borgeriiga regeringen genomfört och kommer att genomföra är av största betydelse för vårt lands ekonomiska framtid. 1977 och 1978 års skatteomläggningar gav större skattelättnader än socialdemokraterna ville genomföra. Inflalionsskyddet för skatteskalan, vilket hindrar automatiska skattehöjningar för alla grupper i samhället, är en i ordets verkliga bemärkelse genomgripande skaltereform. Mycket återstår emellerlid att rätta lill i den takt de ekonomiska resurserna medger och - kan man kanske tillägga - när det gäller att fl de ekonomiska resurserna att växa lill i den takt man önskar för all kunna lösa de många olika angelägna problemen i samhället.

En väsentlig sak i detla sammanhang är att fl en sänkning av marginalskatterna till stånd i enlighet med vad bl. a. moderata samlingspartiet under många år har krävt. Om man gör en inlernationell jämförelse och ser på ell material, som har tagils fram i samband med 1972 års skatteulrednings arbete, samt väljer 1974 såsom en jämförelse - det har inle skett speciellt stora förändringar sedan dess - kan man notera all marginalskatten för en industriarbetare med genomsnittlig lön i resp. land i Norge ligger på 48 96, i Schweiz på 30 96, i Västtyskland på 44 96 och i Sverige på 63 96.

Den höjd marginalskatterna har nått i vårt land leder till en rad negativa konsekvenser. För del första medför marginalskallehöjden all man späder på inflationen. Lål mig ge ett enda exempel på vad del kan innebära i en löneförhandling, om vi isolerar problemet lill att gälla just marginalskatten. För alt en inkomsttagare som har 50 96 marginalskatt skall uppnå ett nettoresultat efter förhandlingarna på I 000 kr. krävs en bruttolöneökning på 2 000 kr. -jag bortser alltså här från arbetsgivaravgifternas inverkan. Om en inkomsttagare med en genomsnittlig industriarbeiariön däremot har en marginalskatt på 65 96, vilket han har i dag i Sverige, skulle han för alt erhålla netto I 000 kr. behöva kräva närmare 3 000 i brutlolöneökning. Del innebär alt arbetsgivarens kostnaderökar med 50 96 jämfört med det första fallet där del rörde sig om en 50-procenlig marginalskatt. Detla visar alt marginalskallen har effekt på kostnadsutvecklingen och därmed också på prisutvecklingen.

Marginalskatternas höjd leder också lill en sämre arbetsvilja och lill en strävan efter alt skaffa sig inkomster som man undanhåller beskattning, vilket Ju ur många olika synpunkter är negativt.

En tredje konsekvens som man kan la upp i sammanhanget är vad som händer när en företagare skall eriägga förmögenhetsskatt, som Ju måste betalas med redan beskattade pengar. Man kan räkna fram vad förelagaren i fråga måste ta ut i inkomsi före skatt för all kunna klara sin förmögenhels-

skall. Lål mig ta elt exempel.

Vi utgår ifrån all förelagaren skall betala 10 000 kr. i förmögenhetsskatt. Vid en marginalskall på 75 96 kräver del ell uttag före skatt - ell tillägg till inkomsten - på 40 000 kr. Vid en marginalskaU på 85 96, som ju är synneriigen vanligt och ganska lågt för många företagare i Sverige i dag, krävs en ökning av lönen på ungefär 66 700 kr. Vid 90 96 marginalskall fordras 100 000 kronors påspädning av inkomsten för all han skall kunna betala förmögenhetsskatten och vid 95 96 marginalskall 200 000 kr. i ytieriigare uttag från förelagel, med de negativa konsekvenser del har både för förelagel och på annat säll. Man kan notera all varje procentenhet över 90 innebär minst 11 000 kr. i ytteriigare uttag.

Atl del här är orimliga konsekvenser tror jag de flesta kan vara överens om. Den nya borgeriiga regeringen har därför genom skalleomläggningen för 1978 tagit elt första steg, och 1972 års skalleutredning har i sitt betänkande föreslagit fortsatta sänkningar i de vanliga inkomsllägena enligl en Irestegs-plan. Sammantaget innebär planen att inkomsttagare med mellan 45 000 och 80 000 kr. i laxerad inkomst flr mellan 10 och 22 procentenheters marginal-skallesänkningar, om man då också lar hänsyn lill marginalskaltesänkning-arna i samband med omläggningen inför 1978 års skalleskalor. Den största sänkningen av marginalskatterna, 22 procentenheter, sker vid ungefär 50 000 kr. i laxerad inkomsi. Den totala sammanlagda marginalskatten vid en kommunalskall på 30 kr. - om vi går fram några år i tiden efter den utveckling vi har - blir 43 96 för den som har 50 000 kr. i laxerad inkomsi, 48 96 för den som har 55 000.

Målet måste enligt moderata samlingspartiet fortfarande vara att alla inkomsttagare i vanliga inkomstlägen skall betala högst 50 96 i marginalskatt. Del målet är ännu inte uppnått, och del uppnås inle heller fullständigt genom det förslag som 1972 års skatteulredning har lagt fram, utan ett fortsatt arbete för atl bringa ner marginalskatterna måste lill efter det att ireslegsplanen är genomförd. I ännu högre inkomstlägen har ingenting åtgärdals, tyvärr. Den maximala marginalskatten för 1978 är i en del kommuner drygt 90 %. Delar därför angeläget att vi i vårt land flr en spärr för marginalskatterna i likhet med vad man har i Danmark. Gränsen är i vårt broderland i söder satt vid 66 2/3 96 -en gräns som vi kanske tyvärr inle kan tillämpa här i Sverige. I en reservation lillsammans med folkpartiledamölerna och en del andra ledamöter i 1972 års skalleutredning har nu moderata representanter föreslagit en gräns på 85 96.

Tyvärr har inle majoriteten gått på samma linje. Det kan ju bara noteras all den dag, och den verkar kanske inle alltför avlägsen, då vi skulle få marginalskatter på över 100 % -dvs. all inkomsttagare som tjänar ytteriigare en krona måste betala mer än den kronan lill statsverket - har vårt skattesystem i sanning kollapsat.

Dessutom har vi de marginaleffekter som uppslår genom att man har en avtrappning av olika inkomslprövade sociala förmåner som läggs ovanpå de vanliga marginalskatterna. De marginalskatterna kan redan i dag uppgå till summor i närheten av 100 %, och del är självfallet otillfredsställande och

Nr 69

Onsdagen den 1 februari 1978

Allmänpolitisk debatt

165

12 Riksdagens protokoll 1977/78:68-69

Nr 69

Onsdagen, den 1 februari 1978

Allmänpolilisk deball

166

någonting som måste ses över i samband med fortsatta överväganden på skatteområdet och också när del gäller avvägningen av hur socialpolitiken skall utformas.

Herr lalman! Jag vill också någol beröra folkpensionärernas skattesituation i detta sammanhang. Även här kommer vi fram till atl det är marginalskat-leproblemaliken eller kanske snarare marginaleffekterna som är väldigt besvärande, för att använda elt milt ord, för pensionärerna. En pensionär, som förutom pensionstillskott och folkpensionen har en sidoinkomst på ca 5 000 kr. per år, har en marginaleffekt på 76 96 och får alltså betala större delen av sin inkomst i skatt. Självfallet blir viljan all skaffa ett extraarbete - vilket kan ha negativa sociala och personliga konsekvenser- betydligt mindre i det här fallet. Sedan ökar marginaleffekten efter hand för att för en pensionär med en sidoinkomst på 23 000 kr. per år vara 90 % och drygt det.

Det här är oacceptabelt enligt vår uppfattning. Vi anser atl ell nytt syslem för beskattningen av folkpensionärer bör införas där man, i stället för atl som nu ha ell extra avdrag med en avtrappning som ger 11,2 96 marginaleffekt, haren skatterabatt. Skatten uträknas då för folkpensionärerna på samma sätt som för andra inkomsttagare, men sedan beräknar man för varje folkpensionär individuellt vad skatten på pensionen resp. pensionslillskoltel utgör-de grundläggande pensionsförmånerna - varefter den tidigare uträknade skatten frånräknas skattebeloppet. Vi anser vidare atl de kommunala bostadstilläggen inle bör avtrappas som f n. med 33 1/3 96 ulan med 25 96.

De föreslagna åtgärderna skulle innebära att marginaleffekterna för pensionärer i ett första steg för atl reformera deras beskattning skulle minskas med ca 10 procentenheter, framför allt för pensionärer med de lägsta sidoinkomsterna.

Naturiiglvis, herr talman, kan man inte tala om marginalskaileproble-matiken utan alt också i någon mån beröra kommunalskatteutvecklingen. Varje höjning av kommunalskatten med en krona höjer ju också marginalskatten med 11 96. För 1977 träffade regeringen en överenskommelse med Landstingsförbundet och kommunförbunden i syfte alt begränsa de kommunala skattehöjningarna. 720 miljoner lämnades i bidrag lill kommunerna i utbyte mot löfte alt dessa skulle försöka begränsa uldebileringshöjningen. Resultatet är nu känt: år 1977 har inneburit nytt rekord i utdebiteringshöjningar utöver I kr. 80 öre.

En expansion enligt kommunalekonomiska ulredningen på 3,5 % åriigen av den kommunala verksamheten - och de här 3,5 procenten är alltså en sänkning jämfört med nuläget och den trend som man kanske kan utläsa i den kommunala verksamheten - ger fram lill 1985 en ytteriigare höjning av kommunalskatterna med drygt 7 96.

Enligl moderata samlingspartiets uppfattning är del helt nödvändigt alt de kommunala skaltehöjningarna möts med verksamma motåtgärder, i första hand genom kommunernas egna åtgärder. Skulle de inte leda lill något tillfredsställande resultat är det enligl vår uppfattning ofrånkomligt med någon form av kommunall skattestopp. Delta är nödvändigt bl. a. av den

anledningen atl del är alldeles ofrånkomligt - liksom Hans Gusiafsson i sill anförande tidigare här i kammaren sade -att den ekonomiska tillväxten är det som i fortsättningen måste svara för betalningen av vår reformverksamhet. Då är det också, menar Jag, nödvändigt alt skattesystemet utformas på elt sådant sätt atl del inle i sig självt sätter stopp för arbetsviljan och leder till en sämre produktionsutveckling än vad som eljest skulle ha varit fallet.

HELGE KARLSSON (s):

Herr talman! De senaste årens allmänpolitiska debatter har i mycket stor utsträckning dominerats av sysselsättningsfrågor, dels beiräffande landet som helhet, dels regionall genom ledamöter som representerar från sysselsättningssynpunkt utsatta områden.

Under åren föreden nya regeringens tillträde, då vi hade en hög och relafivt jämn sysselsättning i landet, fanns ändå en geografisk obalans, som samhället med regionalpolitiska insatser av skilda slag till viss del har utjämnat. Men ännu återstår mycket all göra på detla område.

Dagens läge på arbetsmarknaden skiljer sig hell från del tidigare, då problemen framförallt gällde de nordliga länen. I dag kan vi konstatera att den internationella konjunkturen, strukturomvandlingen inom näringslivet och regeringens ekonomiska politik har skapat sysselsättningsproblem av olika grad på skilda håll i vårt land.

Möjlighelerna fören region alt mildra verkningarna av en sysselsättningskris är delvis beroende av näringslivels struktur och sammansättning. Ju mer differentierat näringslivet är, desto större är möjligheterna att verkningarna av en nedgång i sysselsättningen inte slår så hårt. Varje landsända och region strävar efter atl fl en så mångfasellerad arbetsmarknad som möjligt med industri, servicenäringar, utbildning m. m. som garanti för en Jämn och god sysselsättning.

Näringslivet i Blekinge län har sedan länge kännetecknats av en Jämfört med riket i dess helhet storandel människorsysselsatta inom industri, medan servicesektorn är jämförelsevis svagt utvecklad. Dessa avvikelser i förhållande lill riksgenomsnittet har accentuerats genom utvecklingen under den senaste tioårsperioden.

Antalet sysselsättningstillfällen i Blekinge ökade under åren I97I-I975 med ca 2 400. Trots atl det således blev ell relativt kraftigt tillskott av arbetstillfällen i länet under 1970-talels första hälft, var ökningslakten lägre i länet än i riket. Medan antalet sysselsatta ökade med 4,9 96 i riket, var ökningen i Blekinge län endast 3,8 96. Sett i ett så långt tidsperspektiv som den senaste I5-årsperioden, kan man således konstatera att Blekinge län har haft en uppåtgående sysselsättnings- och befolkningsutveckling. Såväl sysselsättning som folkmängd har dock haft en lägre tillväxt än i riket i dess helhet.

Men vad som framför allt har uppmärksammals är den tilltagande regionala obalansen i näringslivs- och befolkningsstmkluren. Länsstyrelsen i Blekinge har i flera olika sammanhang framhållit nödvändigheten av en bättre differentiering av näringslivet. Sedan andra halvåret 1976 har syssel-

Nr 69

Onsdagen den 1 febmari 1978

Allmänpolitisk debatt

167

Nr 69

Onsdagen den 1 februari 1978

Allmänpolitisk debatt

168

sältningslägel i Blekinge snabbt försämrats, och under 1977 har ytteriigare försämringar drabbat näringslivet. Slörre delen av industrin har haft rekry-leringsstopp, och antalet lediganmälda platser inom denna sektor har varil rekordlågl under hela året. Detta har inneburit atl länet under denna lid förlorat drygt 2 000 arbetstillfällen. Länsarbetsnämnden har under året faltal beslut om stöd till internulbildning för permitteringshotad personal. Det gäller i delta fall ca 9 000 personer. Särskilt besväriigl är sysselsättningsläget för länels byggnadsarbetare. Här är arbetslöshetssiffran en av de högsta i landet, innebärande att i den västra länsdelen var femte byggnadsarbetare är arbetslös.

F. n. är 9 000 av länets 64 000 i yrkesverksamhet varande personer ställda utanför den egentliga produktionen. Dessa 9 000 är placerade i internulbildning, i AMS-utbildning eller i beredskapsarbete. Den ljusa bild vi hade av arbetsmarknadsläget i Blekinge fram till 1976 har snabbt förändrats till det sämre och inger oro för framliden. Vad kan del då bero på att en så snabb omsvängning har skett? Jag har pekat på del tidigare: Det är konjunkturnedgången, strukturomvandlingen och regeringens ekonomiska politik som är orsakerna. Näringslivets ensidiga sammansättning i Blekinge har inte kunnat utjämna konjunkturnedgången utan har slagit ut i friställningar av den omfattning Jag redogjort för.

Följderna av näringslivets ensidiga sammansättning kan också avläsas i en högre andel förtidspensionerade i Blekinge än inom andra försäkringskasseområden. Del finns med andra ord inga valmöjligheter på arbetsplatser när det gäller omplaceringsfall.

Herr lalman! Vi hade till en del kunnat ha elt bättre sysselsättningsläge i Blekinge under senare år. Margot Håkansson nämnde Uddcomb och Karlskronavarvet. Om vi i vårt land hade haft en regering som verkligen hade regerat, och om folkpartiet och moderaterna hade vågat leva upp till den målsättning vi var överens om vid 1975 års energibeslut, hade vi på Uddcomb inte haft några bekymmer med sysselsättningen. F. n. föreligger där permil-teringshol, och varsel är ullagda. Utbildningsverksamhet pågår för en del av personalen. Vad som där skall ske i framliden vet vi ingenting om. Vi föriorar där dels sysselsätlningslillfällen, dels också möjligheter lill en mera avancerad teknologi, som håller på alt utvecklas vid Uddcomb.

Arbetsmarknadsminister Ahlmark var tidigt 1975 nere vid varvet i Karlskrona och talade om att man skulle se till att del skulle få beställningen på de minjaklfarlyg som då var akluella. Bara någon månad därefter var försvarsministern Eric Krönmark nere i Kariskrona och betygade likaledes att dessa fartyg skulle komma att byggas. Men marinchefen hade en annan uppfattning, och del blev inga minjaklfarlyg till Kariskrona. De ligger fortfarande kvar i försvarsplanen, men vi vet inte när de kommer alt effektueras. Delta är två lillfällen när man hade kunnat skapa en bättre sysselsättning i länet än vad vi har f n.

Under fjolårets motionstid väcktes också en fyrpartimolion som samtliga riksdagsmän i länet hade skrivit på. Vi hemställde där au järnvägen mellan Kristianstad och Kariskrona skulle elektrifieras. Jag är medveten om att detta

är ett mera tillfälligt projekl, men del skulle skapa arbeten under en besvärlig sysselsättningsperiod. Dessutom är vi övertygade om att en elektrifiering av den bilen av järnvägen skulle innebära all länet som sådant skulle bli ännu mera attraktivt i nylokaliseringssammanhang.

Men della är mer eller mindre temporära ålgärder. Vi är medvetna om alt del behöver sällas in andra åtgärder för atl klara sysselsättningen på längre sikt i Blekinge, framför allt ålgärder med medverkan från statsmakterna för alt fl ett mera differentierat näringsliv. Margot Håkansson nämnde att vi lämnat in en motion till årets riksdag, där vi hemställer all länet skulle betraktas såsom ell temporärt stödområde en lid framöver. Jag hoppas verkligen alt den motionen blir välvilligt behandlad av regering och riksdag och att man skall fl upp ögonen förde problem som vi f. n. har nere i Blekinge och som vi kan fömlse för flera år framöver. Vi tror dock på vårt län, och vi vet all del där finns möjligheter. Men besväriigheterna är sådana atl vi i dag behöver ha hjälp från statsmakterna.

Herr talman! Margot Håkansson riktade till slut den anklagelsen emot socialdemokratin all vi i den pågående debatten misskrediterar de borgeriiga partierna och regeringen för den ekonomiska politik som förts. Ja, Margot Håkansson, vi har sagt all vi inte kan lasta regeringen för slmkluromvand-lingen och för konjunkturnedgången. Vi är medvetna om att vi hade haft dessa besväriigheter i dag, även om vi hade haft en socialdemokratisk regering. Men det som vi lastar regeringen för är det sätt på vilket man angriper dessa problem, nämligen genom atl lägga bördorna på de mindre inkomsttagarna. Del kan man avläsa i 1978 års skatteomläggning och i den indexreglering av skalleskalorna som skall träda i kraft 1979.

Del kan också avläsas i de smygande försök som görs all nedrusta på det sociala området genom beslutet i fjol om atl höja avgiften för sjukhusbesök från 20 till 30 kr., någol som drabbar de små inkomsttagarna. Vi kan vidare avläsa det i år i höjningen av garanlibeloppet inom tandvårdsförsäkringen från 1 000 till 1 500 kr. Det är småsaker, men det är sådant som drabbar de små människorna. Likadant är del med omsätiningsskatten, som Ju i allra högsta grad slår på småfolket.

Det är sådana företeelser, Margot Håkansson, som vi från socialdemokratin angriper. Vi är medvetna om all del, om vi skall klara av den ekonomiska kris som vi f n. är inne i, gäller att alla hjälps åt. Men man skall då inte föra över resurser från dem som har del sämre lill dem som har det bälire.

Nr 69

Onsdagen den 1 februari 1978

Allmänpolilisk debatt

MARGOT HÅKANSSON (fp) kort genmäle:

Herr lalman! Del sades ganska mycket här på slutet, men Jag skulle vilja gå lilel längre tillbaka.

Vi har Ju haft en socialdemokratisk regering under 44 år, och under en period från 1945 fram lill 1960 föriorade Blekinge län 4 000-5 000 människor. Den socialdemokratiska regeringen gjorde då inte några störte ansträngningar för att få något statligt verk eller någon annan sysselsättning till Blekinge. Man kanske redan tidigare borde ha sett upp med den ensidiga

169

Nr 69

Onsdagen den 1 febmari 1978

Allmänpolilisk deball

sysselsättningen vid stora konjunkturkänsliga företag.

Jag tror visst atl Helge Karisson är besjälad av alt försöka vara rättvis och att han inte aren av dem som slår våldsamt omkring sig och kasserar allting i regeringens politik. Tyvärr finns del många andra, som dagligen talar om handlingsföriamning och oduglighet. Sådana uttalanden är någonting negativt för socialdemokraterna, ty påståenden om att allting är fel hos den nya regeringen går ändå inte hem hos människorna. Varje regering har sina brister och fel, för det finns inga felfria regeringar. Men när man kastar ul barnet med badvattnet har man svårt för alt bli trodd.

När del sedan gäller minjaklfarlygen på varvet i Kariskrona är det mycket beklagligt all marinen inte ansåg atl de kunde byggas nu. Jag har sagl detla vid flera tillfällen. Inom försvaret satsade man i stället på robotar. Det hade väl inle blivit så värst myckel mera pengar alt dela ut lill marinen för aU kunna bygga minjaklfarlygen, om socialdemokraternas försvarsbudgel hade gått igenom. Den innebär ändå ungefär 360 milj. kr. mindre om året. Del är då rätt svårt atl hävda att man hade haft råd med mera. Del är som sagl ytterst beklagligt att man inle får bygga dessa fartyg nu - därom är vi hell överens. Men jag tror inle alt pengarna hade räckt bättre, om storieksordningen hade varil så myckel mindre som socialdemokraterna har föreslagit.

170

HELGE KARLSSON (s) kort genmäle:

Herrialman! Nej, Margot Håkansson! Påståendetall vi går ut och kritiserar den borgeriiga regeringen och regeringspartierna för den uppslåndna krisen och för lågkonjunkturen och strukturomvandlingen är felaktigt.

Rätta er efter vad som sägs från partiledningens sida. Det har inle minst i dag deklarerats från denna talarstol all vi icke lastar regeringen för konjunkturnedgången och strukturomvandlingen i näringslivet. Men vi kritiserar regeringen - jag har sagt del tidigare - för det säu på vilket den angriper dessa problem. Från vårt håll accepterar vi inle della.

I fråga om nedgången i sysselsättningen 1945 i Karlskrona är Margot Håkanssons påstående rikligt. Men då skall vi lägga märke till att Karlskrona var en öriogsbas och att denna var krigsutrustad från 1940 och fram lill 1945. Man hade då en personalstyrka där nere på 8 000-9 000 man, när denna normall skall ligga på mellan 4 000 och 4 500. När dessa blev hemförlovade, var del självfallet en avruslning av öriogsbasen. Men del var ett onormalt förhållande under del krigstillstånd som rådde.

När del gäller försvarsbudgelen ifrågasätter Margot Håkansson om det skulle finnas pengar till minjaklfartygen. Jag säger all i vår försvarsbudget ligger de pengarna kvar. Det vi sparar i årets försvarsbudgel - 360 miljoner -är de pengar man vill lägga på utveckling av B3LA, som vi anser var onödigt och som ni själva har sagt en gång i tiden inte kommer till utförande. Då lycker vi att del är meningslöst atl de pengarna skall läggas på utbildningsområdet, vi lägger dem hellre på annal. Men pengarna finns kvar för minjaklfarlygen för vårt vidkommande.

MARGOT HÅKANSSON (fp) kort genmäle:

Herr talman! Man kan resonera litet olika om pengar och vad de skall räcka till, men det är obestridligt atl med en mindre försvarsbudgel kan man inle fl mer för dem. Del går inte rikligt ihop.

Helge Karlsson säger också att man inte anklagar regeringen för det dåliga lägel överallt i väriden, den ekonomiska situationen, lågkonjunkturen vi har hamnat i m. m., men man anklagar regeringen fördel sätt på vilket den sköter ekonomin.

Har man suttit 44 år i regeringsställning är det kanske svårt atl tro någon om alt kunna göra någol som är bra. Då anser man naturiiglvis atl man kan bäst själv och atl allt man själv gör är bra. Men jag tror det skulle vara ganska nyttigt alt se upp litet med kritiken och försöka atl samarbeta över partigränserna i ett läge då landet befinner sig i ganska stora svårigheter. Regeringen har på sysselsätlningssidan och inom socialpolitiken verkligen inle svikit några vallöften, och den kommer all fortsätta alt arbeta för de grupper som har del svårt i samhället, barnfamiljerna, de äldre, och för att sjuk- och hälsovård skall tryggas i fortsättningen också.

Nr 69

Onsdagen den 1 februari 1978

Allmänpolilisk debatt

HELGE KARLSSON (s) kort genmäle:

Herr talman! Margot Håkansson säger alt man inle skall svika några vallöften. Jag skall inle la upp den debatten. Var och en känner till vilka vallöften som har blivit svikna, eller, rättare sagl, vilka vallöften som har blivit genomförda från valrörelsen. Nej, Margot Håkansson, det går inle.

När det sedan gäller försvarsbudgeten harjag sagt att vi har tagit 360 milj. kr. som skulle ha gått till utveckling av B3LA, som jag anser vara meningslöst. De pengarna förs över på den sociala sidan i stället. Men pengarna ligger kvar för minjaklfartygen i vår budget.

DORIS HÅVIK (s):

Herr lalman! Den ökande arbetslösheten, inle minst bland de yngre människorna, är ett svårt hot mol framtiden. De stora skarorna unga arbetslösa tappar sin framtidstro, föriorar känslan av att deras vilja alt arbeta har betydelse i del samhälle de erbjuder sina tjänster. De föriorar sin känsla av all kunna påverka utbyggnaden av vårt land, och jag är rädd, herr lalman, för att många av dessa ungdomar kommer att mot sin vilja tillhöra en förlorad generation.

Landels växande skuldbörda hos utländska bankföretag kan innebära all våra möjligheter all själva bestämma vår ekonomiska framtid blir starkt begränsade. Den nuvarande situationen är ett hot mol den ekonomiska och sociala tryggheten för svenska folket.

Vi har under lång tid och många gånger i politisk strid med reaktionära krafter steg för steg byggt ul en välfärd och trygghet för de många människorna, en trygghet som vi har all anledning atl slå vakt om.

Konsekvenserna av prishöjningarna drabbar låginkomsttagarna hårt. En växande grupp i samhället flr bära en allt slörre börda på grund av inflationen. Det går inte att förneka att inflationen innebär ett hot mot den sociala

171

Nr 69

Onsdagen den 1 februari 1978

Allmänpolilisk debatt

172

tryggheten i nuet.

Men, herr lalman, även på sikt är urholkningen av vårt penningvärde en fara för vår framtida sociala standard.

Vi vet i dag atl det framlida avgiftsuttaget lill ATP vid en oförändrad avgift på 11,75 96 innebär alt den allmänna pensionsfonden skulle vara förbrukad omkring år 2010.

Jag är klart medveten om all många svenskar och tyvärr också många ansvariga politiker tydligen tycker att vad som kan komma atl hända så långt in i framliden är ointressant. Men kom ihåg all vi har ett gemensamt ansvar för vårt pensionssystem som bygger på solidaritet mellan grupper och generationer.

Pensionsutgifterna under de senaste åren har överskridit ränteinkomsterna. Vi vet också all pensionsutbetalningarna ökar kraftigt, dels på grund av au basbeloppet stiger kraftigt till följd av inflationen, dels på grund av all antalet pensionärer ökar kraftigt.

Riksförsäkringsverket har i en skrivelse till regeringen av den 16 december 1977 föreslagit all avgiften till tilläggspensioneringen ökas antingen med 0,25 96åriigen,såallavgiftenår 1984blirI3 96, eller med 0,25 % för år 1980 och med 0,50 96 för tiden 1981-1984, så aU avgiften år 1984 blir 14 %.

Riksförsäkringsverkels styrelse var inte enig. Svenska arbetsgivareföreningens representant ville ha oförändrade avgifter, och i en reservation lill majoritetens förslag skriver SAF:s ledamot följande:

"Jag anser alt regering och riksdag bör avvakta till efter 1984 med ökning av ATP-avgifterna. Företagen har i dag icke en sådan lönsamhet, att den tillväxt kan åstadkommas, som är grunden för alt pensionsåtagandena skall kunna fullgöras. En återhämtning som är tillräcklig som grund för fortsatt tillväxt i samhällsekonomin torde ta flera år i anspråk." - Nog är det ell ganska förvånansvärt uttalande, som inle lyder på del ansvar som vi hade hoppats på au man skulle ha på det hållet!

Även suppleanten i riksförsäkringsverkets styrelse som företräder småindustri och hantverkare reserverar sig i ett särskilt yttrande. Enligl hans uppfattning har styrelsemajoriteten inte tillräckligt beaktat viklen av att näringslivet återflr sin lönsamhet och konkurrensförmåga och samhällsekonomin sin tillväxttakt.

Del förtjänar påpekas alt även under år då tillväxten var osedvanligt hög i vårt land fördes en deball om alt avgiftsuttaget till ATP var oacceptabelt högl, atl en sänkning borde ske, och man gick till hårt angrepp mot tillväxten av AP-fonden.

I dagens debau har statsminister Fälldin sagl atl utställda löften till pensionärerna självfallet skall hållas men alt detla löfte är avhängigi av produktionens utveckling. Skall vi uppfatta detla uttalande så all den borgeriiga regeringen är beredd att ta en politisk strid när del gäller atl trygga den fortsatta utbyggnaden av AP-fonderna?

Eller skall följande av statsministern i dag fällda yttrande gälla: "Vi i aktiv ålder måste räkna med minskningar. Vill man slå vakt om solidariteten är det din och min skyldighet all slå vakt om dessa löften." Statsministern lämnar

som alltid i sina uttalanden en relräilväg öppen.

Del skulle vara av värde om statsministern ville förtydliga sina uttalanden inle minst med tanke på den oro som dagens pensionärer hyser och även den oro som framlida pensionärer med nuvarande inflation och mot bakgrunden av Svenska arbetsgivareföreningens inställning har all anledning att hysa.

Herr talman! Jag skall här inle fördjupa mig i del oroväckande sysselsättningsläget i min hemkommun Göteborg. Del finns anledning all återkomma till detta i en senare debatt. Men jag vill ändå inte underiåta alt nämna att i dag är Göteborgs kommun god tvåa när del gäller antalet förtidspensionärer efter Norrbottens län.

Vad beror detta på? Denna region bedömde industriministern för kort tid sedan som en region med stora möjligheter atl bereda arbete för friställda.

Förklaringen är enkel. Människor som efter medicinsk och social rehabilitering har möjligheter att återgå till arbete saknar i dag dessa möjligheter, och utsikterna för framliden ler sig ändå dystrare om regeringen mol förmodan skulle ha för avsikt all besluta om ytteriigare nedskärningar utöver de redan beslutade inom Göteborgs varvsindustri.

Jag rekommenderar regeringen att inte enbart ta del av tillgänglig statistik när det gäller antalet förtidspensionärer i Göteborg. Det bör vara angeläget all kontakta försäkringskassan i Göteborg och då fl veta utvecklingen månad för månad under år 1977. Del är inle en tillfällighet att antalet pensionsdelegalioner i Göteborg på kort lid ökat från tre lill fem.

Vi socialdemokrater har såväl under valrörelsen 1976 som senare pekat på en risk för social nedrustning och en smygande privatisering.

I den allmänpolitiska debatten den 27 oktober 1976 gjorde jag följande uttalande:

"Fru Troedsson har även undertecknat en motion där hon föreslår alt folktandvården successivt skall överföras i privat regi. Regeringsdeklarationen slår fast att tandvårdsförsäkringen skall utvidgas till atl omfatta även barn och ungdom. Barn och ungdom har t. o. m. 16 års ålder fri landvård hos folktandvården. Vad är del då som ligger bakom uttalandet att tandvårdsförsäkringen skall utvidgas lill alt omfatta barn och ungdom?

Det är inte svårt alt ana, och del har dessutom bekräftats av borgerliga politiker, atl föräldrar som tar med sig barnen till sin privattandläkare betalar för bamels vård enligl samma regler som gäller för vuxna, dvs. hälften av kostnader upp till I 000 kr. och en fjärdedel av kostnader dämtöver. Föräldrar som inte har ekonomiska möjligheter att betala dessa kostnader får naturligtvis skicka barnen till folktandvården - så länge den finns kvar. Biträdande socialministern är självklart intresserad av att följa upp sin motion om atl folktandvården skall avvecklas och överföras i privat regi. Barnfamiljerna har mol denna bakgmnd all anledning atl hysa oro."

I fortsättningen kommer gränsen för ersättning av kostnaderna upp till 1 000 kr. inle atl gälla. Riksdagen har att ta ställning till ell förslag om alt gränsen skall höjas till 1 500 kr.

Jag konstaterar med förvåning atl regeringen, självfallet med stöd av sin räll atl fastställa tandvårdstaxan, fattar detta beslut om försämring av

Nr 69

Onsdagen den 1 febmari 1978

Allmänpolitisk deball

173

Nr 69

Onsdagen den 1 februari 1978

Allmänpolitisk debatt

174

tandvårdsförsäkringen kort tid efter sitt eget beslut den 22 december 1977 om att tillsätta en pariamentarisk utredning, som har fltt till uppgift all utvärdera erfarenheterna av tandvårdsförsäkringens regler beträffande högkostnadsskyddet. Tala om överkörda utredningar, men denna kördes över redan innan utredningsarbetet började!

Nog borde regeringen ha avvaktat resultatet av detla utredningsarbete om del inte varit så alt man var ängslig för atl höjningen inte skulle bli av den storieksordning som regeringen förväntar sig. Bäst all skynda före!

Vid tandvårdsförsäkringens genomförande betonades vikten av atl bereda dem som har begränsade inkomster möjlighet atl genomgå erforderiig omfattande tandvårdsbehandling. Vi vet att många människor i vårt land först genom tandvårdsförsäkringens genomförande fick råd alt gå lill tandläkaren.

Försämringen av tandvårdsförsäkringen aktualiseras då landets löntagare flr uppleva en sänkt levnadsstandard och hot om en ytteriigare sänkning. Med tanke på de svårigheter som drabbar betydande grupper i vårt land borde del varit naturiigt för regeringen att sträva efter all bevara nuvarande sociala förmåner och inle slå mol de redan hårt drabbade.

Detta är ett av flera områden där regeringen vill spara. Hur kan del komma sig atl besparingar alltid enligt borgeriig filosofi skall drabba dem som har svårast att bära bördorna? Här går en markant skiljelinje mellan i praktisk politik genomförd socialdemokratisk solidaritet och när man från borgeriigl håll använder ordet solidaritet snarare som en mbrik än som en praktisk realitet.

I den allmänpolitiska debatten 1976 pekade jag på alt Sydkraft efter atl ha upplevt oro i och med regeringsdeklarationen kunde känna trygghet vad gällde Barsebäck 2. Jag uttalade vid del tillfället också den förhoppningen atl landets då helt nye statsminister, som själv sagt alt han aldrig besökt ell kärnkraftverk, borde inbjudas av Sydkraft till Barsebäck. Jag vet inle om det blev fallet. Om inle, så låt min uppmaning gå vidare lill Vattenfall. Ringhals 3 står Ju nu klart.

Vid ell sådant besök kanske det borde vara av vikt för statsministern all fundera över varför centern i Varbergs kommun, Värö valdistrikt där Ringhals är beläget, tappade 4,7 % mellan 1973 och 1976 års val, medan socialdemokralerna ökade med 18,2 %. Nådde inle den känslomässiga propagandan ända fram i ett av centerns enligl hävd starkaste fästen? Klarade inte den av centerpartiet ägda Hallands Nyheter, som har en så gott som heltäckande spridning i Värö, att övertyga befolkningen om centerns syn på kärnkraflsfrågan? Eller kan del snarare vara så atl här gjorde man elt på realistisk grund byggt ställningstagande och lät sig inte fångas av en på osaklig grund förledande centerparlislisk propaganda? Varbergs kommunstyrelses cenlerpartistiske ordförande kanske genom sin realistiska syn på landels energibehov, även om han genom en del dunkla uttalanden gjorde kovändning 1976 i enlighet med centerpartiets krav, på sitt säll genom tidigare uttalanden bidrog lill 1976 års för centern i Värö ganska avslöjande valresultat.

Herr lalman! De presenterade siffrorna är självklart slalisliskt material, men jag kan bidra med min sedan barndomen personliga kännedom om denna bygd och dess människor. Mot denna bakgrund vågar jag påslå atl 1976 års siffror för centern inte utgör hela sanningen. I dag skulle raset i detta fäste ytteriigare markeras.

Slutligen, herr talman! Av många skäl är del helt klart atl livet i dag är besväriigl för de borgeriiga politikerna. Under 44 långa år plågades de av atl inte ha makten. Med tanke på dagens situation, de uttalanden som görs och den brist på handling som av svenska folket upplevs som påtaglig måste de i dag plågas av all ha maklen.

Nr 69

Onsdagen den 1 februari 1978

Allmänpolitisk debatt

SVEN JOHANSSON (c):

Herr lalman! Jag skall inle ta upp någon debatt med fru Håvik. Får jag bara säga alt under valrörelsen mötte Jag t. o. m. gråtande pensionärer som var rädda för att del skulle bli ett regimskifte. Då skulle pensionerna, hade man sagl, ryka sin väg. Den oron är borta nu. Del är nog delsamma med tandvården. Sedan skall Jag inte säga mer till fm Håvik.

Herr lalman! Remissdebatten har nu pågått i många timmar. Jag har flera gånger tidigare framhållit att det råder en viss obalans eller ensidighet i debatten. De ekonomiska frågorna flr ell dominerande inslag inte minst i partiledardebatten. De ekonomiska frågorna är viktiga, men de är inte de enda som berör den enskilda människan. Det finns så många andra områden som berör människan myckel nära. Tyvärt kommer inte sådana frågor in i debatten när partiledama drabbar samman. Några av dessa frågor berörs i förbigående.

Vi väntar på den dag då partiledama, regering och opposition försöker alt lägga bort det hårda maktspråket och med störte allvar tar sig an de många problem som människorna brottas med och gemensamt söker all finna en lösning på. Man möter denna uppfattning gång på gång och allt oftare då man samtalar med människor ute i landet oavsett vilken politisk uppfattning de har.

Ungdomens situation i dagens samhälle måste ägnas slörre uppmärksamhet.

Vid en konferens i mitt län i måndags då socialarbetare från länets städer var samlade gav de en bild av många stora problem som finns i vårt svenska samhälle. De framhöll alt en av orsakerna lill tilltagande alkoholism m. m. var ovissheten inför framliden när del gäller sysselsättning, bostad osv. Ungdomen ställer många och svåra frågor lill oss politiker som berör utbildning och sysselsättning. Frågan om livets mening kommer allt oftare. Det är inte länge sedan jag hade ett samtal med en skolklass här i huset, bestående av 18-åringar, då någon av ungdomarna spontant ställde denna fråga till mig: När skall ni hjälpa oss ungdomar alt finna livels mening?

När det gäller utbildning är del många problem för ungdomarna. De ställer sig i kö för atl komma in vid olika ulbildningsansialler, men de flr svaret att poängen inle räcker till. Det är elt fltal som kommer in, och de andra får inga alternativ.

175

Nr 69

Onsdagen den 1 febmari 1978

Allmänpolitisk debatt

176

Sysselsättning, arbete åt alla, är en av de stora frågorna, och den måste vi hjälpas åt atl lösa. Jag skulle vilja säga: När man skall ge sig i kast med de här frågorna gäller det inte bara konjunkturer, utan man måste också la med det tekniska framåtskridandet i bilden, atl många människor friställs på gmnd av all tekniken går framåt. Vi måste också ta med frågan om en ny ekonomisk väridsordning och vad del innebär för vårt land. Vi måste alla vara beredda till en solidarisk fördelning av sysselsättningen i landet. Det flr inle vara någon slump om man har arbele eller inte.

På tal om livets mening tror jag all en av svårigheterna är all vi inle har någon samlad livsåskådning, som man hade föu. Man hade klara ledstjärnor alt ge ål unga människor, något som var vägledande. Det är faktiskt så all om man släcker de stjärnor som i sekler varil vägledande för vårt folk och inte länder några andra i stället, så försätter man dessa människor i en mycket svår situation.

En diktare som levat ulan ledstjärnor fann de ledstjärnor som finns i bibeln, och han säger så här i en dikt:

Det är lycka nog efter redlös färd

mol försvinnande lögnperspekliv

att äntligen finna en norm, en lag, en måttstock för sitt liv.

Vi måste ge ungdomarna klara ledstjärnor alt leva efter i vårt samhälle. Och jag har i några motioner tagit upp problem som finns i samhället, angelägna frågor, och menar atl vad som är viktigt i vår skola i dag är att ge eleverna möjlighet till andlig vård. Ungdomarna kämpar i tonåren, och Just detla all finna livels mening är i sina olika aspekter en av de största och djupaste frågoma för de ungdomarna. Valet av yrke kan t. ex. vara mer påfrestande än man tänker sig för en ung människa, inle minst i vår lid med dess komplicerade samhällsliv. Del är inle säkert att det finns en arbetsuppgift som väntar när man är färdig, och det skapar problem bland ungdomama. Vi vet atl del i inte ringa utsträckning förekommer alkohol- och narkolikamiss-bmk bland skoleleverna. Då är det viktigt all man har någon att gå lill. Varför har inle skolungdomarna tillgång också lill präst eller kurator med positiv inställning och utbildning för att ge hjälp och vägledning i svåra situationer?

Del är nu dags atl träffa nytt avtal när del gäller Sveriges Radio. Del har under den här avtalstiden framförts mycket kritik när det gäller programutformningen, och vi som ofta fört fram de frågorna har förhoppningen alt man nu skall ta hänsyn lill det när del gäller programutbudet. En synpunkt som vi många gånger får uppmaning atl föra fram gäller kristna bamprogram i TV. Vi vet att svenska kyrkan och frikyrkan har en omfattande barn- och ungdomsverksamhet. Och ändå flr inte kyrkan komma in med sina program för all visa vad vi erbjuder ungdomarna i vårt samhälle. När vi nu får ell nytt avtal hoppas vi att det skall bli ändring på den punkten.

Del är myckel annat som inte minst oroliga föräldrar framfört: Att del skall vara så myckel alkohol med i massmedia, alt del skall förekomma så myckel svordomari Det finns många människor som vill ha elt annat språk. Det är många som fmktar för sina ungdomar, som skall ut i samhället. TV skulle

med sin genomslagskraft kunna vara någonting mycket positivt i vårt samhälle.

DORIS HÅVIK (s) kort genmäle:

Hert lalman! Jag vill säga lill Sven Johansson atl pensionärerna faktiskt har anledning atl hysa oro. Jag tror inte glädjen efter regeringsskiftet är så total som Sven Johansson vill påslå.

Trots atl den sittande regeringen på gmnd av långt tidigare fattade riksdagsbeslut fullföljer löftena till pensionärerna är det ett faktum att denna växande gmpp i vårt samhälle flr bära en allt större börda på gmnd av inflationen. Om man nu inte heller är beredd all göra de uttag till AP-fondema som är nödvändiga för all inte fonderna skall vara slut år 2010, finns det ytteriigare anledning atl hysa oro.

Jag skall inte gå in på Sven Johanssons resonemang om ungdomens behov av klara ledstjärnor. Jag skulle bara vilja peka på vad som behövs i livet även för dem: eu jobb,en möjlighet aU få ett jobb efter utbildning. Vi kanske kan få någon hjälp med det. Insatserna hittills på det området har inte varit alltför stora. Elt arbete kan också lösa många sociala problem. Den i dag alltmer växande ungdomsarbetslösheten skapar sociala problem.

Nr 69

Onsdagen den 1 febmari 1978

Allmänpolitisk debatt

SVEN JOHANSSON (c) kort genmäle:

Herr talman! Jag ville bara nämna att det framfördes sådana påståenden all pensionerna skulle vara i fara om del blev ett regimskifte. Alla vet nu all del inte blev så - snarare tvärtom. Alt detla framfördes kan inte fm Håvik förneka. Det finns därför anledning all se andra farhågor som man nu försöker framföra på precis samma säll.

Jag framhöll att det är mycket viktigt atl ungdomarna flr sysselsättning. Detta har varil och är centerpartiets målsättning: Arbete ål alla. Vi hoppas alt vi kan förenas i ansträngningarna atl bygga upp ell samhälle där alla får arbete, inte minst ungdomen.

DORIS HÅVIK (s) kort genmäle:

Herr talman! Sven Johansson gör sig skyldig till en falskcitering. Vad som sades var att om alla av de tre borgeriiga partierna under valrörelsen avgivna löftena skulle infrias, fanns det anledning all hysa oro för de ekonomiska åtaganden som redan tidigare gjorts. Den oron finns del fortfarande anledning atl hysa när regeringen i ullandel lånar pengar till löpande utgifter.

SVEN JOHANSSON (c) kort genmäle:

Hert lalman! Jag vet att de som kommer atl läsa del här protokollet har livligt minne av vad som hände under valrörelsen. De vet vad som sades på denna punkt.

Talmannen anmälde att Doris Håvik anhållit atl lill protokollet antecknat att hon inte ägde rätt till ytteriigare replik.

177

Nr 69                   På förslag av lalmannen beslöts all kammarens förhandlingar skulle

Onsdagen den     fortsättas vid morgondagens sammanträde.

1 febmari 1978

_____________  § 2 Kammaren åtskildes kl. 23.49.

In fidem

TOM T:SON THYBLAD

/Solveig Gemert