Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1977/78:64

Fredagen den 20 januari

Kl. 12.00

§ 1 Justerades protokollet för den 12 innevarande månad.

Fredagen den 20 januari 1978

Om offentliggörande av förteckning över innehavare av frikort hos SAS

§ 2 Om offentliggörande av förteckning över innehavare av frikort hos SAS

Justitieministern SVEN ROMANUS erhöll ordet för all besvara Anton Fågelsbos (c) den 12 januari anmälda fråga, 1977/78:248, och anförde:

Herr lalman! Anton Fågelsbo har frågal mig om jag är beredd alt för riksdagen redovisa motiven till att förteckningen över tidigare och nuvarande innehavare av frikorl hos SAS inte har offentliggjorts.

Jag vill först lämna en kort redogörelse för hur frågan om offentliggörande har handlagts i olika instanser.

På särskild begäran fick skattechefen hos länsstyrelsen i Stockholms län i juli 1977 en förteckning från SAS över samtliga personer som kunde bli akluella för en eventuell beskattning av förmån av s. k. gula och blå frikorl. I förteckningen fanns uppgift om hur korlen hade utnyttjats i varje enskilt fall.

I slutet av augusti ansökte en person, som under året var ledamot av en
taxeringsnämnd, med stöd av offentlighetsprincipen om att få ta del av
förteckningen. Länsstyrelsen beslöt några dagar senare att inle lämna ut
förteckningen. I beslutet hänvisades till 17 5 sekretesslagen, som bl. a.
föreskriver att till myndighet avlämnade uppgifter till ledning för taxering
inte får utlämnas till annan utan den skattskyldiges samtycke. De uppgifter
som avses i paragrafen är exempelvis den skallskyldiges egen självdeklara
tion och uppgifter om den skattskyldiges inkomstförhållanden som lämnats
av arbetsgivare.

Sedan länsstyrelsens beslut överklagats, fastslog regeringsrätten i dom den

II oktober att handlingen inte fick lämnas ul lill sökanden. Även regerings
rätten åberopade 17 >) sekretesslagen.

Sökanden skrev sedan lill regeringen och yrkade alt den enligl 38 ij första stycket sekretesslagen måtte förordna att förteckningen omedelbart skulle lämnas ul till honom. Han åberopade alt utlämnandet lill honom fordrades för atl tillvarata allmän rätt. Han anförde bl. a. alt han ämnade se lill alt berörda taxeringsnämnder fick uppgiften om frikortsinnehavarna inom resp. laxeringsdislrikt.

Den 22 december fattade regeringen beslut i ärendet. Beslutet innebar atl framställningen om utlämnande lämnades utan bifall.

Man kan sammanfatta motiveringen lill regeringsbeslutet på följande sätt. Del rör sig om en handling som är hemlig enligt reglerna i 17 § sekretesslagen

Nr 64

Fredagen den 20 januari 1978

Om naturkatastrofen i Tuve

om skatlesekretess. Dessa regler kan sällas ur spel, dvs. handlingar av detla slag kan lämnas ul, men bara under vissa i sekretesslagen angivna förutsättningar. En av dessa förutsättningar är atl ett utlämnande är erforderligt för tillvaratagande av allmän rätt. Regeringen har funnit au den förutsättningen inte är uppfylld. Skälet är alt del på skatteområdet finns elt särskilt organ, skattechefen, som tillvaralar det allmännas rätt.

Jag vill tillägga atl taxeringsnämndernas arbele för det år förteckningen avsåg hade avslutats redan när den kom in till skattechefen.

ANTON FÅGELSBO (c):

Herr talman! Jag skall be att lill justitieminislern få framföra elt lack för att jag har fått min fråga besvarad.

Eftersom det ju var en känslig fråga som diskuterades, efterlyste Jag regeringens motiv till sitt ställningslagande. Vi vet alla att massmedia sedan har offentliggjort namnuppgifter, som väl i vissa fall varil felaktiga, och det har gjorts försök atl rätta till dessa felaktigheter.

Det har förekommit en del spekulation man och man emellan i denna fråga, och vi vet att regeringen inle behöver motivera sitt ställningstagande. Men omjag inle minns fel har riksdagen ändå vid någol tillfälle uttalat sig för atl regeringen i vissa frågor kan ge en sådan motivering. Vi har nu av justitieministern fått en fullständig redogörelse för de motiv som legat bakom regeringens ställningslagande. Jag är nöjd med svaret och jag ber all få tacka för det.

Överiäggningen var härmed slutad.

§ 3 Om naturkatastrofen i Tuve

Kommunministern JOHANNES ANTONSSON erhöll ordet för all besvara Bengt Bengtssons (c) den 8 december anmälda interpellation, 1977/ 78:96, och anförde:

Herr talman! Bengl Bengtsson har frågal mig dels om jag är beredd att ge riksdagen en redovisning av räddningsinsatserna vid naturkatastrofen i Tuve och över vilka erfarenheter som kan dras av dessa insatser, dels om Jag är beredd att ge länsstyrelserna sådana resurser att de aktivt kan medverka i en inventering av rasriskområden i landet och vidta åtgärder för all om möjligl eliminera riskerna i det sammanhanget.

Raset i Tuve inträffade onsdagen den 30 november 1977 strax efter kl. 16.00. Det förlöpte myckel snabbt och rasmassorna stabiliserade sig redan efter några minuter. Området blev strömlöst och var mycket svårt alt överblicka i rådande mörker och dimma. Förvirrade och chockade människor samlades på skilda platser inom området. Rop på hjälp hördes, barn och föräldrar sökte sina anhöriga. Många var lätt klädda i del kyliga vädret.

Raset omfattade en yta av ca 300 000 m och hade formen av en i loppen avskuren triangel med en bas av 600 m och en höjd av 800 m. Rasels kanter

var som högst 15 m. Antalet raserade hus var 67. Sammanlagt ytteriigare 84 fastigheter ligger inom de risk- och evakueringsområden sorn fastställdes efter raset. Inom rasområdet bodde 230 personer, inom riskområdet ytteriigare 206 personer och inom evakueringsområdet dessutom 212 personer.

Vid raset omkom åtta personer. Lika många fick kvariigga på sjukhus. En svårt skadad man avled senare. Ytterligare 31 skadade logs emot men kunde sändas hem. Den sista saknade personen påträffades på lördagsmorgonen efter raset.

Enligt planen för den regionala räddningstjänsten i Göteborgs och Bohus län har länsstyrelsens räddningsledning sin uppehållsplals i Göteborgs huvudbrandstalion. Larmet om raset nådde länsstyrelsen kl. 16.15 och kl. 16.30 var tf försvarsdirektören på huvudbrandstationen och höll därifrån kontakt med länsstyrelsens ledning.

Kl. 18.45 begärde brandchefen att länsstyrelsen enligl 12 t; brandlagen (1974:80) skulle överta ledningen av räddningstjänsten. Länsstyrelsen beslöt senare samma kväll att överta ledningen och utsåg brandchefen i Göteborgs kommun lill särskild befälhavare för räddningstjänsten på olycksplatsen. Länsstyrelsen frånträdde ledningen av räddningstjänsten under måndagen den 5 december.

Brandförsvaret, som fick det första larmet om raset kl. 16.10, satte in alla tillgängliga resurser. Inom tio minuter var 42 man och 13 ambulanser på plats. Ett sextiotal personer undsattes under det allra första skedet. Till dess all den sista saknade personen hade påträffats deltog kontinuerligt omkring 70 personer ur brandförsvaret i räddningsarbetet. I arbetet medverkade också militär personal.

I anslutning lill skadeplatsen upprättades två ledningsplatser, en norr och en söder om skadeområdet. Det centrala ledningsorganet placerades i huvudbrandsialionen, där också utrymmen för ledningskonferenser och presskonferenser ställdes i ordning.

Brandförsvarets verksamhet samordnades i enlighet med räddningsplanen med polisens och de kommunala verkens. Militär hjälp lämnades genom försvarsområdesslabens försorg. Under räddningsarbetet rekvirerades hjälp från brandförsvaret i grannkommunerna, i första hand för alt upprätthålla brandberedskapen inom Göteborgs kommun.

Larmet nådde polisens ledningscentral kl. 16.12. Befälsbil och polisiära enheter beordrades till platsen och kl. 17.40 var tolv enheter - däribland en polishelikopler -engagerade i anslutning till rasområdet. Tjänstefri personal hos polisen uppmanades via radio att kontakta resp. tjänsteställe. Bemannade vägspärrar upprättades på åtta platser för att förhindra obehörig trafik till områdel. Omkring kl. 22.00 började personal från pastorsämbetet i Tuve församling och kriminalpolispersonal att göra förteckningar över de personer som beräknades vara berörda av rasolyckan.

Med bevakning av området arbetade kontinuerligt 35 polismän och 50 militärer och denna styrka utökades under lördagen och söndagen med 50 man. Efter framställning lill rikspolisstyrelsen förstärktes polispersonalen med ytterligare 50 polismän från andra polisdistrikt i länet och i angränsande

Nr 64

Fredagen den 20 januari 1978

Om naturkatastrofen i Tuve

Nr 64

Fredagen den 20 januari 1978

Om naturkatastrofen i Tuve

län. Denna personal inställde sig på söndagen kl. 08.00.

En upplysningscentral upprättades i Glöslorpsskolan. Där samarbetade polisen med försäkringsbolag och sociala dislrikisnämnden beiräffande bl. a. tillstånd till besök i evakueringsområdet. I övrigt omfattade polisarbetet insamling av uppgifter om dem som bodde inom området för alt fastställa antalet saknade, samt bokföring av personer som omfattades av beslut om evakuering. Polisen svarade också för omhändertagandet av kringspritt gods.

Sahlgrenska sjukhuset nåddes av larmet kl. 16.15. På sjukhuset utlöstes kalastroflarm. Kontakt logs också med Östra sjukhuset samt lasaretten i Kungälv och Mölndal. En läkare och två sjuksköterskor, utrustade enligt sjukhusets katastrofplan, sändes till rasområdet tio minuter efter larmet. Kort därefter sändes ytieriigare fem läkare från sjukhuset till rasområdel. I närheten av raset upprättades två förbandsplatser, där ett mindre antal lätt skadade logs om hand. Vid del närbelägna Lillhagens sjukhus för psykiskt sjuka togs elt 50-tal personer om hand. Endast elt fåtal behövde vård och ingen behövde läggas in.

Försvarsområdesstaben samordnade under militärbefälhavaren hjälpinsatserna från militära förband, hemvärn och frivilliga försvarsorganisationer. Redan kl. 17.00 kunde 150 man från KA 4 ställas lill förfogande. Fram lill fredagen var 100-150 personer genom försvarsområdesstabens försorg konlinueriigl insatta för alt tillsammans med personal ur brandförsvaret sköta räddnings- och röjningsarbetet. Från onsdagen till kl. 08.00 på måndagen biträdde 50 personer kontinuerligt polisen med bevakningsuppgifter. Totalt åtgick för dessa uppgifter under räddningsaktionen omkring 1 000 personer ur militära förband, hemvärn och frivilligorganisationer.

Civilförsvarels förrådsmän i Hällingsjö larmades redan kl. 16.30. Strålkastare, radioutrustning och annan begärd materiel var vid rasplatsen kl. 20.00. Under natten rekvirerades och utlämnades bl. a. bergborrmaskiner, spett, bultsaxar och domkrafler.

Kommunens olika förvaltningar bidrog med sina resurser för alt understödja räddningsarbetet. Sålunda tog gatukontorets geotekniker fram del underlag som behövdes för att räddningsledningen skulle kunna bestämma om evakuering, besök och inflyttning i områdel. I gatukontorets regi byggdes på polisens begäran ett 5 km långt bevakningsstängsel runt rasområdel och sedan också vägar lill och inom rasområdet. Vallen- och avloppsverket slängde snabbi av vattentillförseln och avloppen i området. Energiverken transporterade inom några timmar reservkraflsaggregat till platsen och fick myckel snabbi fram belysning till rasområdet. Socialförvaltningen organiserade en hjälpverksamhet i upplysningscentralen och bostadsförmedlingen anordnade mottagning på samma ställe.

En särskild informalionsbyrå upprättades av stadskansliels informationsavdelning i samverkan med polisen, först i polishuset, senare i räddningsledningens uppehållsplals i huvudbrandsialionen. Den information som räddningsledningen ville sprida till de kataslrofdrabbade kunde nå ul mycket snabbt genom bl. a. lokalradions försorg. Under räddningsskedet hölls varje

dag presskonferenser som anordnades av den centrala räddningsledningen. Därvid medverkade kommunstyrelsen och olika organ som dellog i räddningsarbetet.

Länsstyrelsen ämnar göra en utvärdering av räddningsljänslinsatserna vid raset. För att få underlag för utvärderingen har länsstyrelsen från de olika myndigheter, företag och organisationer som deltog i eller på annat sätt berördes av räddningsaktionen begärt detaljerade redogörelser för deras insatser och erfarenheter. Sedan dessa redogörelser har ställts samman och analyserats inom länsstyrelsen, kommer en rapport atl utarbetas. Redan nu kan emellertid konstaleras atl de planer som länsstyrelsen och räddningsorganen hade atl arbeta efter visade sig vara i stort sett ändamålsenliga, att samverkan mellan de olika räddningsorganen gick bra samt atl alla enheter snabbt kom på plats och synes ha använts på rätt säll.

Vad beträffar frågan om inventering av rasriskområden i landet vill jag först erinra om vissa bestämmelser i byggnadslagstiftningen. För alt mark skall få användas lill bebyggelse förutsätts enligl 5 !; byggnadslagen (I947:385)atl den har prövats från allmän synpunkt lämpad för ändamålet. Prövningen sker vid planläggning eller i samband med prövning av ansökan om byggnadslov. Närmare bestämmelser om planläggning finns i byggnadsstadgan (1959:612). 1 stadgans 9 S föreskrivs att mark skall avses fördel ändamål till vilket den är mest lämpad med hänsyn lill bl. a. terräng- och grundförhållanden. Till bebyggelse får icke användas mark som från allmän synpunkt inte är lämpad för sådant ändamål. När förslag lill plan överlämnas lill kommunal eller statlig myndighet för antagande eller faslställelse, skall förslaget enligt 16 fj åtföljas av bl. a. utredning angående de tekniska förutsättningarna för planens genomförande med beaktande särskilt av grundens beskaffenhet m. m. Del är i första hand kommunen som har att se till atl de markundersökningar som behövs kommer lill stånd. I samband med fasislällelsepröv-ningen av planen bevakar länsstyrelsen all de nu angivna kraven är uppfyllda. I de fall länsstyrelsen finner det påkallat kan yttrande över geolekniska utredningar givelvis inhämtas från statens geolekniska institut (SGI).

SGI är central förvaltningsmyndighet för geolekniska ärenden. Verksamheten vid institutet är i huvudsak inriktad på geoteknisk forskning och utveckling samt information. Institutet bedriver också geoteknisk uppdragsverksamhet. Efter ulredningen om skredriskerna i Gölaälvdalen fick SGI i uppdrag atl övervaka detla område. SGI utför därvid bl. a. besiktningar samt biträder vid planering och byggande utmed älven. Inom känsliga delar av området görs också vissa mätningar.

Fr. o. m. budgetåret 1977/78 har SGI fåu ökade resurser för verksamhet inom skredfarliga områden. Dessa medel används i huvudsak för atl finansiera allmän rådgivning lill kommuner och länsstyrelser samt för remissverksamhet. Denna verksamhet avser främst bebyggda områden. SGI är f n. i färd med alt utarbeta information lill kommuneroch länsstyrelser om institutels allmänna rådgivningsverksamhet vad avser skredfarlighel. SGI är också i färd med att utarbeta information om metoder för undersökningar av

Nr 64

Fredagen den 20 januari 1978

Om naturkatastrofen i Tuve

Nr 64

Fredagen den 20 januari 1978

Om naturkatastrofen i Tuve

skredfariiga områden. Båda dessa informationspaket väntas vara klara inom några veckor.

SGI har i sin forskningsverksamhet flera pågående projekt rörande skredfarlighet. Kort lid före Tuvekatastrofen fick institutet medel från statens råd för byggnadsforskning. Medlen är avsedda för elt inom institutet pågående projekt om skredfariighet.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län har i en skrivelse som har föranlells av Tuverasel framhållit att del är önskvärt atl en vidare undersökning görs om riskerna för liknande händelser på annat håll. Skrivelsen remissbehandlas f n. Även andra länsstyrelser har inkommit med skrivelser med liknande synpunkter.

Frågan om vilka åtgärder som bör vidtas med anledning bl. a. av de inkomna skrivelserna bereds f n. inom regeringens kansli. Jag är därför inle beredd atl nu göra några närmare uttalanden i frågan. Jag vill dock säga att regeringen är positiv till all resurser på lämpligt sätt ställs till förfogande förde undersökningar som kan komma att visa sig erforderliga.

BENGT BENGTSSON (c):

Herr lalman! Jag ber alt få lacka Johannes Anlonsson för svaret på min interpellation.

Min första fråga i den här interpellationen gällde en redovisning av räddningsinsatserna vid naturkatastrofen i Tuve i november 1977 och de erfarenheter som kan dras av dessa insatser. För de människor som blev direkt eller indirekt inblandade i denna katastrof blev sekunder och minuter fruktansvärt långa innan bara de fösta hjälpinsatserna kunde komma i gång. I detla fall var katastrofen av den omfattningen atl hela samhällets räddnings-organisation måste sättas in föratt så snabbt som möjligl hjälpa de människor som befann sig i katastrofområdel.

I svaret som kommunminislern nu lämnat redovisas mycket klart och detaljerat hur den regionala räddningstjänsten trädde i funktion när larmet om raset blivit känt. Jag tror det slår klart för alla alt när en händelse av den här omfattningen inträffar, när områdel bl. a. blev strömlöst och mörker och dimma rådde, så tar del naturiiglvis en liten stund innan räddningsmanskapet har överblickat situationen och kan sätta in sina räddningsinsatser där den omedelbara hjälpen behövs. Vi är alla säkert väl medvetna om au för människor som befinner sig i en sådan förtvivlat svår situation blir liden lång innan hjälpen når fram.

I den här delen av svaret vill jag åberopa vad överdirektör Sven Hultqvisl i statens brandnämnd enligl en lidningsintervju sade. Han ansåg all rädd-ningsljänstarbetet och den stora organisationen bakom skötts väl och genomförts framgångsrikt.

Enligt svaret kommer nu länsstyrelsen alt göra en utvärdering av räddningsinsatserna efter raset, och har därför hos myndigheter, organisationer och företag begärt detaljerade redogörelser för deras insatser och erfarenheter. Därefter kommer en rapport att sammanställas. Del är bra alt en sådan sammanställning görs, för även om räddningsorganisationen fungerar i

vårt samhälle kan det självfallet finnas detaljer som behöver ses över. Det kan ju då bli tillfälle lill detta efter genomgången av en sådan rapport.

Som svar på min andra fråga redovisar kommunminislern en del villkor i byggnadslagstiftningen för att mark skall få användas till bebyggelse. Där sägs bl. a.: "Det är i första hand kommunen som har att se till atl de markundersökningar som behövs kommer lill stånd. I samband med faslställelseprövningen av planen bevakar länsstyrelsen att de nu angivna kraven är uppfyllda. I de fall länsstyrelsen finner del påkallat kan yttrande över geolekniska utredningar givetvis inhämtas från statens geolekniska institut (SGI)."

Vad som också hälsas med tillfredsslällelse äran fr. o. m. budgetåret 1977/ 78 statens geolekniska institut har fått ökade resurser för verksamhet inom skredfarliga områden. Det är naturiiglvis utomordentligt viktigt, ja, nödvändigt alt undersökningar görs så atl riskerna för händelser, lika den i Tuve, så långt det nu är möjligt elimineras. Resurser måste därför ställas till förfogande så au sådana undersökningar fortlöpande kan göras på de platser i landet där sådana risker kan föreligga.

Nr 64

Fredagen den 20 januari 1978

Om naturkatastrofen i Tuve

KURT HUGOSSON (s):

Herr talman! Trots all jag inle har ställt interpellationen vill jag tacka kommunminislern för ett utomordentligt ulföriigt svar angående den räddningsaktion som genomfördes i samband med Tuveraset. Jag tror att alla är imponerade av den organisation som inom några minuter kom i verksamhet i Tuve. Alt länsstyrelsen nu kommer atl göra en utvärdering är, som herr Bengtsson redan framhållit, naturiiglvis värdefullt, för även om någonting är bra kan det alltid finnas detaljer som bör rättas lill.

Jag vill ta detta tillfälle i akt att ge uttryck för den beundran som människorna i områdel känner för dem som dellog i räddningsarbetet. Det var bl. a. personal från gatukontoret, brandförsvaret, VA-verkel, energiverket och socialförvaltningen som deltog. Genom Tuve församlings kyrkliga personal organiserades en frivillig hjälpverksamhet som kom alt vara till stor hjälp för de drabbade. Under de första timmama arbetade många under utomordentligt stora svårigheter och under mycket stora risker.

Del är klart alt när en händelse som den i Tuve har inträffat blir man orolig för atl en motsvarande katastrof kan inträffa på nytt. Vi har haft Surleraset och Tuveraset, och vi har efter Tuverasel haft skred i Bohuslän vid Bärfendal. Det är väl mot den bakgrunden man skall se länsstyrelsens i Göteborgs och Bohus län skrivelse lill regeringen, där man framhåller att del är önskvärt alt man får möjligheter all göra undersökningar i andra områden som kan bedömas vara riskfyllda. Även om jag har full förståelse för alt kommunministern inte i dag kan göra någol närmare uttalande om vad som kommer att hända med anledning av den framställningen vill jag ändå betona att del är utomordentligt angeläget all man på områden där rasrisker kan föreligga får möjligheter alt genomföra nya geolekniska undersökningar.

Jag vill, herr talman, säga ytterligare en sak som har anknytning till själva räddningsarbetet. Lokalradion i Göteborg svarade för en mycket god

Nr 64

Fredagen den 20 januari 1978

Om beskattningen av förmån av fria resor med SAS

information, men lokalradiochefen i Göteborg tvingades att ha en förhandling med Sveriges Radio för att få gå in på riksnätet. Jag tycker atl del visar litet av lokalradions problem, och jag hoppas att regeringen uppmärksammar delta. När en naturkatastrof inträffar är det självklart alt lokalradion skall kunna gå in på riksnätet. Då skall inte chefen behöva förhandla om del. Jag vill gärna skicka med den synpunkten lill kommunministern.

Överiäggningen var härmed slutad.

§ 4 Om beskattningen av förmån av fria resor med SAS

Budgetministern INGEMAR MUNDEBO erhöll ordet för att besvara Nils Berndtsons (vpk) den 10 januari anmälda fråga, 1977/78:234, och anförde:

Herr talman! Nils Berndtson har frågat mig om jag anser det förenligt med gällande lagar och förordningar all förmåner som SAS frikort inte skall beskattas på samma sätt som andra inkomster och förmåner.

I kommunalskattelagen finns särskilda bestämmelser som gäller beskattning av förmån av fria resor. Bestämmelserna är av gammall datum och inle hell entydiga. Hur de skall tillämpas i elt enskilt fall som gäller frikort från SAS prövas f n. av länsskaiterätten i Stockholms län. Målet kan beräknas bli avgjort under februari innevarande år. Med hänsyn lill all frågan sålunda f n. är föremål för rättslig prövning vill jag inte göra något uttalande om tolkningen av bestämmelserna.

Jag anser det emellerlid angelägel att man snarast ser över och moderniserar skattereglerna rörande alla de reseförmåner av olika slag som numera finns. Härvid bör principen vara att dessa förmåner skattemässigt behandlas efter samma regler som gäller för naturaförmåner i övrigt. Förmånerna bör alltså enligt min mening vara skattepliktiga i den mån deras värde är någorlunda betydande och möjliga att fastställa med tillfredsställande säkerhet. En sådan översyn kommer atl anförtros åt den särskilda kommitté som tillsätts i dagarna för att utreda beskaliningsfrågorna rörande bl. a. traklamenlsersättningar och resekostnader.

NILS BERNDTSON (vpk):

Herr talman! Familjen Pettersson i Kalmar är i år typfall för myndigheternas beskrivning av vad som gäller vid självdeklarationens upprättande. I den färgglada trycksaken, som distribueras lill dem som skall deklarera, kan man läsa om vad Pettersson och andra har all iaktta. Arbetsinkomsten, traktamente, erhållen sjukpenning och de 400 kr. Pettersson fåll i arvode som föreningskassör skall tas upp som förmåner. Pettersson får göra vissa avdrag, men de skall noga motiveras. För au han skall få göra avdrag för bussresorna mellan bostaden och verkstan där Pettersson arbetar måste avståndet vara minst två kilometer.

Detta är situationen för den stora delen av det svenska folket när självdeklarationen skall plitas ihop under de närmaste veckorna. Pettersson

och andra haren kontrolluppgift från arbetsgivaren att utgå ifrån. Där slår allt vad de fått i lön ellerannan förmån. Detta vet också taxeringsmyndigheterna, dit samma uppgift gått.

Men det verkar inte all vara lika noga för alla i samhället. Nog tror jag att Petterssons funderar över hur det kan komma sig atl vissa uppsatta personer i samhället kan få åka flyg jorden runt med familjen ulan att detla anses vara en skattepliktig förmån. Kan 400 kr. för slitet som kassör i samfällighetens styrelse vara mer förmån än all åka första klass flyg jorden runt? Om frikorlen från SAS och förhållandet till gällande lagar och förordningar harjag frågat budgetminislern, och jag får lacka för svaret. Budgetministern vill inte tolka bestämmelserna men anser själv med vissa reservationer atl förmånerna bör beskattas. Resor är inle beskattningsbara, slår del i någon lagparagraf Då tränger sig behandlingen av AMS-arbelares resor fram som jämförelse. Skall del vara mer förmån atl få några friresor mellan AMS-föriäggningen och hemorten än all flyga jorden runt? De blå och gula korlen har inle varil förenade med någon anslällning vid SAS. De har inte varil avsedda för atl kunna utföra något arbete. Tvärtom har de varit avsedda för vissa personers höga nöje. Men de som har fåll korten har varit betydelsefulla på olika beslutsnivåer. Detla är kanske del mesl stötande i hela denna otrevliga affär. Om en förmån är av del slaget atl den i pressdebatlen ansetts påminna om mutor och bestickning, skall den då också befrias från skatt till skillnad från arbetsinkomster?

Budgetminislern lovar alt utreda bestämmelserna men tydligen inte med någon särskild brådska, och jag vill ställa frågan: Finner verkligen inte budgetminislern detla problem så angeläget all han är beredd alt företa en särskild utredning i stället för atl baka in den i en översyn av hela rese- och traklamenlssystemet?

Nr 64

Fredagen den 20 januari 1978

Om beskattningen av förmån av fria resor med SAS

Budgetminislern INGEMAR MUNDEBO:

Herrialman! Eftersom det här handlar om beskattning av förmåner, av fria resor av en speciell typ, har del varit naturiigt att la upp della i översynen av alla frågor rörande traklamenlersättningar och resekostnader. Där finns elt samband, och det är naturiigt att det beaktas i en utredning.

Jag vill tillägga alt utredningen självfallet har möjlighet alt under utredningsarbetets gång redovisa förslag i delfrågor.

NILS BERNDTSON (vpk):

Herr talman! En del lagar och förordningar på skatteområdet är inte solklara - det antydde budgetminislern i sitt svar - och del förekommer motsägelsefulla tolkningar. Men jag tycker all tolkningen när det gäller SAS frikort är motsägelsefull i överkant. Den är så anmärkningsvärd atl man borde företa en skyndsam utredning av hela problemet.

Om jag skulle försöka dra några slutsatser av behandlingen av den här frågan är det följande. Frikorlen vid SAS betraktas inle som inkomsi av tjänst, för då skulle de beskattas. De anses tydligen inte heller vara annan lön, ersättning eller förmån, som det talas om i deklarationsblanketterna - då

Nr 64

Fredagen den 20 januari 1978

Om beskattningen av vissa reseförmåner

skulle de också beskattas. De betraktas inte heller som kostnadsersättning, som vid enskild tjänst uppburen resekostnad, för atl fortsätta med deklarationsblankettens språk. Inte heller anses del tydligen vara gåvor, för gåvor utöver elt visst belopp skall också tas upp. Frågan är: Vad är då dessa frikort för någol? Jag tycker del är angelägel att utreda det. Därför bör man inte baka in en sådan utredning i en allmän översyn av rese- och iraktamenibestäm-melserna.

Det är allvariigt -jag har redan nämnt del - att del i pressdebatten har antytts att del här liknar bestickning och mutor. Då borde man faktiskt företa en gmndlig och snabb uiredning.

Jag lycker inle budgetminislern skall bli förvånad om Pettersson i Kalmar och andra deklaranter blir upprörda över all de måste ta upp varje inkomst samtidigt som viktiga förmåner för vissa grupper undantas från beskattning. Detla, herr Mundebo, kan inte vara ägnat att höja skallemoralen!

Budgetminislern INGEMAR MUNDEBO:

Herr talman! Jag vill försäkra alt jag självfallet tyckeratt del är angeläget att få klarhet i reglerna och att få entydiga regler för framtiden.

De nuvarande reglerna är alltså under rättslig prövning. Som jag säger i svaret beräknar man att det ärendet skall avgöras under nästa månad.

A v mitt svar framgår hur Jag anser alt reglerna bör utformas för framtiden. Självfallet är det också för mig angelägel all.så fort det är möjligt få till stånd sådana nya regler. Men jag kan icke bortse från att del finns ell sakligt samband mellan denna fråga och en del andra inslag i beskattningen av reseförmåner.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 5 Om beskattningen av vissa reseförmåner

Budgetminislern INGEMAR MUNDEBO erhöll ordet för aU i eU sammanhang besvara dels Gustav Lorentzons (vpk) den 10 januari anmälda fråga, 1977/78:229, dels/I//'Z.öve/;to/-g5(apk) den II januari anmälda fråga, 1977/78:241,och dels Knut Wachtmeislers (m) den 12 januari anmälda fråga, 1977/78:245,

och anförde:

Herr talman! Gustav Lorentzon har frågal mig om regeringen, mot bakgrund av handläggningen av de s. k. SAS-frikorten, anser att det är förenligt med en rättvis och lika behandling att de ungdomar som arbetat inom den av arbetsmarknadsstyrelsen (AMS) bedrivna försöksverksamheten beskattas för hemresor. Alf Lövenborg har frågat mig om jag anser atl dessa fria hemresor skall beskattas och, om så inte är fallet, vilka åtgärder regeringen ämnar vidta. Knut Wachimeister har frågal om jag ämnar vidta åtgärder för alt de ungdomar som i god tro utnyttjar AMS friresor ej i efterhand skall bli beskattade för denna förmån.

Jag har tidigare i ell svar lill Nils Berndtson framhållit all en fråga om beskattning av reseförmåner i form av frikorl från SAS kommer att prövas av skattedomstol inom kort och att Jag med hänsyn till detta inte anser mig böra uttala mig om tillämpningen av skattereglerna i detta fall.

Beträffande de bidrag lill hemresor som AMS kan bevilja vissa ungdomar vill jag säga följande. I den informationsfolder som AMS har lämnat ut till dem som kan komma i fråga till sådana bidrag anges alt bidragen är skattepliktiga. Riksskatteverket har på förfrågan uttalat som sin uppfattning atl någon avdragsrätt för resekostnaderna inle föreligger. Uttalandet har skett mot bakgrund av skattedomsiolarnas praxis. Avdrag för hemresekostnader medges bara om inkomsttagaren hareget hushåll. Så anses inle vara fallet i fråga om ungdomar som bor hos sina föräldrar.

De ungdomar som fått resorna betalda av AMS intar ingen särställning i förhållande till andra ungdomar som arbetar utanför sin hemort. De ungdomar som inle fått särskilda bidrag ulan med egna medel fått bekosta sina hemresor torde inte kunna påräkna avdrag utan måste själva stå för hela resekostnaden.

Det är beklagligt om del uppslår ell missförstånd hos de nu aktuella ungdomarna om skattereglerna för bidragen lill hemresor. Regeringen är emellertid beredd att vidta ålgärder i syfte att undanröja ölägenheterna för de ungdomar som genom en beskattning får värdet av sina fria hemresor reducerade. De problem som aktualiseras i samband med den skatlemässiga bedömningen av dessa ungdomars hemresor är ganska omfattande. Den översyn av reglerna som även jag anser påkallad bör ske inom den kommitté som i dagarna tillsätts för att göra en grundlig översyn av alla skallefrågor rörande traktamenten, reseersättningar och resekostnader.

Nr 64

Fredagen den 20 januari 1978

Om beskattningen av vissa reseförmåner

GUSTAV LORENTZON (vpk):

Herr lalman! Jag får lacka budgetminislern för svaret, även om jag menar att del inte är ett svar på min fråga - däremot är det kanske svar pä de frågor som andra ledamöter har ställt efter det att Jag lämnade in min fråga.

Självklart blev stora delar av svenska folkel siorligen förvånade när vi i massmedia tog del av uppgiften alt regeringsledamöter och en hel rad andra prominenta personer av ett flygbolag erhöll gratisresor utan begränsning jorden mnl åt sig och sina familjer - resor för avsevärda belopp, resor som vanliga skattebetalare aldrig skulle kunna drömma om all få göra. Men mer förvånad blev allmänheten när den fick klart för sig all dessa resor - gåvor eller vad man nu vill kalla det - inte skulle beskattas. Förvåningen blev ännu större när regeringen vägrade publicera namnen på dessa personer. Man frågade sig: Vad ville regeringen dölja? Vad var det för skumt som låg bakom regeringens vägran? Vilka personer och vilka intressen ville man skydda? Hade korruptionen brett ul sig för långt?

Regeringen var lika halssiarrig trots den omfattande publiciteten i massmedia. Regeringen måste ha varit fullt medveten om atl dessa listor skulle komma fram när som helst - när så många kände lill dem var det bara en lidsfråga. Men regeringen tycktes lika naiv i detla fall som i många andra

Nr 64

Fredagen den 20 januari 1978

Om beskattningen av vissa reseförmåner

avseenden. Även jag som tillhör fotfolket i denna riksdag-och del gjorde Ju också herr Mundebo innan han blev budgetminisler - har listan i min hand. Det var dessa namn som regeringen vägrade att publicera. Här finns namnen på statsråd, personer tillhörande kungahuset och en rad andra prominenta personer - jag ser dem inte i kammaren i dag, men del kanske har sin förklaring. Var det kungahuset, familjen Wallenberg eller de gamla förbrukade statsråden som man ville skydda? Den frågan ställer sig naturiiglvis människorna.

Men så kom något som kom bägaren alt rinna över. Unga människor, 20-åringar i stor utsträckning från Norrland, som hade tvingats söka arbele söderut, hade fått vissa gratisresor. De hade fått uppgift om atl de resorna inte skulle beskattas. Men plötsligt kom meddelandet atl dessa ungdomar som hade tvingats till arbele söderut skulle betala skatt för sina resor. Det var detla jag aktualiserade i min fråga.

Del är klart all folk lycker alt man här tar hänsyn till person. Är du statsråd, tillhör du kungahuset eller är du en Wallenberg får du fria jordenruntresor och slipper skatta för dem. Men tillhör du socialgrupp tre är du en annan person i det här samhället. Det var detla jag berörde i min fråga, som jag inte har fåll något svar på.

Jag ser att min lalelid nu är ute, och Jag slutar med all fråga herr Mundebo: Var finns här likheten inför lagen?

ALF LÖVENBORG (apk):

Heu talman! Jag be;r att få lacka för svaret på den här frågan.

Jag ser av svaret att regeringen lovar se över det här problemet. Vi får hoppas alt den översynen sker snabbt, så att ungdomarna snart får elt klart besked. För det beskedet bör vara skattebefrielse.

Det kan inte vara rimligt att man först gör allt för att locka ungdomarna lill arbetsplatser långt ifrån hemmen, och utnyttjar deras nödläge - för ell sådant är det ju fråga om när man inte harjobb på hemorten-och sedan ger dem en skattesmäll av del här slaget.

Det är sällan jag fått så många reaktioner utifrån som just i denna fråga. Den kväll som della offentliggjordes i TV fick jag telefonsamtal från 11 norrbottniska ungdomar, som med bestörtning och indignation i rösten frågade om delta kunde vara sant och om del inte var möjligt alt göra någonting i riksdagen. Den här indignationen är hell förståelig. Ingen av de 11 ungdomar som kontaktade mig sade att de hade blivit underrättade i förväg om att det skulle bli sädana här konsekvenser. Nu ser jag av frågesvaret atl det har meddelats i en informationsfolder. Men tydligen har den informationen varit så bristfällig och så finstill att den inte har observerats av ungdomarna.

På gmnd av att dessa ungdomar lever i ett samhälle som inle kan garantera den mänskliga rätten till arbele på hemorten eller ens i det egna länet hade de motvilligt accepterat atl ta jobb långt hemifrån. Atl de erbjudna sex gratisresorna för atl hälsa på hemma var elt av skälen till atl dessa ungdomar log de här jobben berättade flera av dem. Mot den bakgrunden tyckerjag

nästan all det är snudd på bedrägeri om myndigheterna sedan kräver flera tusen kronor i skall för dessa hemresor. De politiska ungdomsförbunden har med rätta karakteriserat dessa skattekrav som stötande och felaktiga. Sett mot den generositet som man visade förmögna i samhället, något som man tidigare varit inne på här i dag, är det verkligen ingen felaktig karakleris-Uk.

Del är alltså nödvändigt atl finna elt system som gör att denna skattetekniska oformlighet hell rättas till. Del är därför bra att man nu gör den här översynen, som jag anser måste ge ett resultat mycket snabbt, så atl dessa ungdomar slipper sväva i ovisshet.

Nr 64

Fredagen den 20 januari 1978

Om beskattningen av vissa reseförmåner

KNUT WACHTMEISTER (m):

Herr lalman! Jag skall be alt få tacka budgetminislern för svaret på min fråga.

Många människor blev med rätta upprörda när tidningar och TV för några veckor sedan meddelade all tusentals ungdomar, huvudsakligen från Västerbotten, Norrbotten, Jämtland och Gotland, skulle kunna få upp lill 3 500 kr. i kvarskall på gmnd av de sex fria resor som AMS beviljat dem med anledning av all de bosatt sig södeml för att där kunna få arbete.

Man skulle kunna jämföra dessa ungdomars resor med de fritidsresor som de värnpliktiga åtnjuter och som inle behöver tas upp lill beskattning. De vämpliktiga behöver emellerlid inte heller - i motsats till AMS-ungdomama - skatta för kontanlersättningen under värnpliklsliden. Skattemyndigheterna anser sig därför säkeriigen ha handlat logiskt när de ansett atl resorna likaväl som inkomsterna från AMS borde beskattas.

Av budgelministerns svar framgår nu atl AMS i förväg informerat om all de fria hemresorna skulle betraktas som en skattepliktig förmån. Jag lycker del aren myckel viklig upplysning, som gör klart all man på intet säll kan tala om något slags retroaktiv beskattning.

Möjligen kan del sägas atl informationen inte varit av den omfattningen atl den i tillräcklig utsträckning trängt igenom, och det är i så fall mycket beklagligt. Men det är glädjande au budgetminislern nu meddelar alt regeringen är beredd atl vidta erforderiiga ålgärder för alt mildra effekterna av dessa skatteregler.

Jag lackar än en gång budgetminislern och är nöjd med del svar jag fått.

Budgetministern INGEMAR MUNDEBO:

Herr talman! Jag vill bara göra ell par tillägg.

Jag skall inle ytteriigare fördjupa mig i den diskussion om gällande sekretesslag som justitieministern nyligen har fört. Jag vill bara poänglera att det gällde atl tillämpa lagen i den utformning den fått genom beslut här i riksdagen. Och det är vad regeringen har gjort.

När del sedan gäller resorna inom AMS-systemets ram, så kommer de nu aktuella ungdomarnas problem att lösas genom ett särskilt beslut, inte inom skattesystemets ram ulan bidragsvägen. Jag förutsätter alt AMS forlsäti-

Nr 64

Fredagen den 20 januari 1978

Om beskattningen av vissa reseförmåner

ningsvis på ett klart och entydigt sätt ger information om gällande regler, så att problem inte uppkommer.

Vi skall också självfallet så fort del är möjligl bearbeta gällande lagregler och återkomma lill riksdagen med förslag lill nya regler rörande traktamenten och reseersättningar, så atl de blir så klara och entydiga som det någonsin går att åstadkomma. Och vilken inriktning de reglerna bör få när del gäller SAS-resorna framgår hell klart av mitt svar.

GUSTAV LORENTZON (vpk):

Herr talman! Budgetminislern säger i sitt svar att del - och delta har del också talats om här i replikerna - i en informationsfolder som AMS lämnat ut till de ungdomar det gäller anges att bidragen är skattepliktiga.

Men jag barett brev från arbetsmarknadsstyrelsen av den 28 oktober 1977, där det sägs:

"De län som omfattas av försöksverksamheten har, med utgångspunkt från verksamhetens målsättning, i många fall uppfatlat dessa bidrag som skattefria och detla har medfört atl information till berörda ungdomar ej har givits." .

Ungdomarna kände alltså ingenting lill om detta. Del är fel i svaret. Även om AMS gett ut en folder, så har den inte kommit ungdomarna till hända -det framgår av brevet från arbetsmarknadsstyrelsen. Man kan alltså inte anklaga ungdomarna i del här fallet utan snarare budgetdepartemenlet.

Eftersom jag har ordet vill jag också säga atl det är underligt, herr budgetminisler, atl frågan om AMS-resorna skall ulredas medan miljonärernas, kungahusets och de svenska statsrådens gratis jordenrunlresor skall vara skatlebefriade - i varje fall enligt budgelministerns tidigare uppfattning. Dessutom gjorde regeringen allt för alt hemlighålla namnen på innehavarna av SAS-korlen. Och jag har inte fått svar på frågan: Varför handlade ni på della sätt?

Nu står regeringen och statsrådet Mundebo här likt skolgrabben som hickande och stammande försöker försvara sig då han tagits på bar gärning för ofog han gjort. Men idel här fallet, hen Mundebo, är saken ännu värre än när en skolgrabb gjort någol ofog. Och uppträdandet i övrigt är rätt karakteristiskt.

ALF LÖVENBORG (apk):

Herr talman! Mot bakgrund av atl en översyn skall göras vill statsrådet inle nu tala om vilka ålgärder som kommer atl vidtas, och det kan jag möjligen förstå. Men jag vill framhålla alt det inle bara gäller alt undanröja ölägenheterna för de nu aktuella ungdomarna, utan det gäller också alt se lill alt andra ungdomar inte får liknande bekymmer i framtiden.

Jag vill än en gång understryka vikten av att den beslutade översynen sker mycket snabbi, så all man skingrar den oro som många ungdomar fortfarande bär inombords. Alt på grund av arbetsbrist tvingas jobba långt från hemorten kan innebära en ständig plåga i sig. Om ungdomarna dessutom skulle straffas med skatt som de inte har väntat sig, då skulle en grov orätt begås. Resultatet

av översynen måste därför bli alt ungdomarna slipper betala skall för sina hemresor.

Budgetminislern INGEMAR MUNDEBO:

Herr lalman! Jag skall bara kommentera de synpunkter i sak som framfördes i de två senaste inläggen.

När det gäller SAS-resorna ankommer det på länsskallerällen all tolka gällande lagstiftning. Länsskallerällen kommer med beslut i ärendet under nästa månad.

Beiräffande de nya reglerna skall i dagarna påbörjas en översyn av hela området rörande traklamenlersättningar och resekostnader. Jag har klart redogjort för min uppfattning om hur de nya reglerna bör se ul när del gäller SAS-resorna. Dessa bör beskattas i den mån frikort över huvud laget förekommer.

Den nuvarande ulformningen av gällande regler för AMS-resor framgår av de foldrar som AMS har för information om flytlningsbidragm. m. Om dessa foldrar i de nu aktuella fallen icke har nått fram, så är del - såsom framgick av mitt första svar - alt beklaga. Jag har inle anledning all efterforska vari felet när det gäller den här frågan ligger eller all utpeka någon myndighet eller några personer som ansvariga för atl informationen inle har nått fram, utan jag nöjer mig med atl konstatera att del tycks vara så alt de ungdomar denna debatt handlar om inte har fått full klarhet om reglerna. Och delta är alt beklaga - jag upprepar del ännu en gång - men för alt undanröja de olägenheter som här finns kommer alltså regeringen all fatta sÉirskilda beslut rörande dessa ungdomars resor.

Nr 64

Fredagen den 20 januari 1978

Om beskattningen av vissa reseförmåner

GUSTAV LORENTZON (vpk):

Herr talman! Alt krypa bakom länsskallerällen hjälper föga den sak som herr Mundebo har till uppgift alt försvara här, nämligen frågan om SAS-korten och de slora förmåner som representanter för kungahuset, statsråd, Wallenberg och andra åtnjuter.

Herr Mundebo svarade inte på min fråga. Den löd: Varför hemlighöll regeringen listorna och möjliggjorde alla dessa skriverier i tidningarna och ett omfattande ryktessprideri?

Ni förklarade alt så fort korten kom från SAS, så lämnade ni dem tillbaka. Men vilka rykten var del som spreds ute i landet? Jo, följande - och del känner ni säkert lill själva: Del första statsråden gjorde, innan taburetterna ens hunnit bli varma, var atl ringa lill SAS och fråga: När kommer våra frikort?

Ni bäddade för de omfattande skriverier som förevarit genom atl smussla och hemlighålla, och ni är själva orsaken till dem. Ni kunde i stjillet ha sagt till SAS: Vi lämnar namnen på statsråden. Det är nio stycken det är fråga om, och i övrigt är listan hemligstämplad.

Men så gjorde ni inte. Halssiarrigl uppträdde ni hela liden och vägrade att ge allmänheten uppgifterna, trots alt ni visste att dessa namn när som helst

7 Riksdagens protokoll 1977/78:62-64

Nr 64

Fredagen den 20 januari 1978

Om synkraven för kustbevakningspersonal m. fl.

skulle komma atl publiceras. Då frågar man sig: Vem ville ni skydda? Vilka intressen ville ni skydda? På detta svarar inte herr Mundebo.

Budgetministern INGEMAR MUNDEBO:

Herr talman! Bara ett sista tillägg, eftersom den här debatten inte längre handlar om sakfrågor ulan om ett antal andra kommentarer av Gustav Lorentzon.

Justitieminislern har nyligen på en särskild fråga ulföriigt redogjort för handläggningen när det gäller sekretesslagstiftningen. Del fanns inle några intressen alt skydda. Uppgifter fanns f ö. tillgängliga. Den myndighet som har att handlägga de här frågorna, nämligen skattechefen, har sedan lång tid tillbaka tillgång till handlingarna.

Skälet är helt enkelt följande: Regeringen har att lillämpa en sekretesslagstiftning, beslutad av riksdagen. Regeringen har tillämpat den lagstiftningen helt enligt riksdagens beslut.

GUSTAV LORENTZON (vpk):

Herr talman! Nej, herr budgetminisler, det går inle an att krypa bakom i det här fallet heller och påstå atl det inle är sakliga frågor Jag talar om. Det ärjusl sakfrågor jag ställer, och det är dem ni inte svarar på.

Orsaken lill att vi har fått denna omfattande publicitet här i landet ärju atl regeringen har handlat på det sätt som jag skildrar. Det tillhör verkligen saken, herr budgetminisler.

Överiäggningen var härmed slulad.

§ 6 Om synkraven för kustbevakningspersonal m. fl.

Budgetminislern INGEMAR MUNDEBO erhöll ordet för att besvara Hans fe/erssons i Röslånga (fp) den 1 decemberanmälda interpellation, 1977/78:87, till kommunikationsministern, och anförde:

Herr talman! Hans Petersson i Röstånga har i interpellation till kommunikationsministern frågal dels om denne vill medverka lill atl rådande krav på synskärpa för anställning i allmän tjänst på ett bättre säu än f n. anpassas lill dagens samhälle så att kraven kan uppfyllas med korrigering, dels om denne är beredd att uttala att dispens i fråga om synkrav i större utsträckning bör medges av vederbörande myndighet.

Interpellationen har överiämnats lill mig.

Bestämmelser om krav på synskärpa för skilda yrkeskategorier har utfärdats av elt flertal myndigheter. Som exempel kan nämnas rikspolisstyrelsen, generallullsiyrelsen, luftfartsverket och myndigheter inom försvars-maklen. Bestämmelserna motiveras av de särskilda krav på säkerhet som måste ställas för olika yrkeskategorier inom myndigheternas verksamhetsområden. De avser i vissa fall mätningar utan korrigeringsglas, i vissa andra fall med sådana.

I något fall grundas bestämmelserna på de förslag till fordringar på synförmågan för anställda i allmän och enskild tjänst som år 1950 lades fram av en kommitté med uppgift att utreda frågan. Detla gäller t. ex. för tullverket, som efter beslut av Kungl. Maj:l 1954 fastställde fordringar på synförmåga för personal vid verket.

I andra fall är synkravsbestämmelserna grundade på förslag lill anställ-ningskrav som upprättats vid resp. myndighet eller på internationellt fastställda normer. Del senare gäller luftfartsverkets bestämmelser om synkrav för t. ex. trafikflygare.

Hans Petersson i Röstånga har i interpellationen särskilt pekat på de synkravsbeslämmelsersom finns vid tullverket. 1973 tillsattes en partssam-mansalt grupp vid verket för au bl. a. utreda behovet av nya bestämmelser om synkrav. Arbetsgruppen föreslog vissa ändringar, t. ex. fortlöpande kontroll av synförmågan hos vissa tjänstemän vid kustbevakningen. Regeringen medgav den 10 april 1975 all generallullsiyrelsen efter hörande av statens personalnämnd fick utfärda nya bestämmelser om bl. a. synkrav. Generallullsiyrelsen har ännu inte utfärdat några nya bestämmelser. Ett av skälen härtill är att styrelsen särskilt övervägt om korrektion med synglas skall tillåtas vid nyanställning.

På staten som arbetsgivare vilar ett särskilt ansvar atl underiätta för människor med olika slag av handikapp atl få elt fullgott arbete. Det är därför angeläget alt tillse, atl man inle ulan starka skäl ställer anställningskrav som kan utestänga grupper av arbetssökande från statliga tjänster.

Jag vill därför meddela att del är min avsikt all föranstalta om en översyn av gällande synkrav för anställning i statlig tjänst. Jag kommer då också att överväga, om översynen bör omfatta även gällande hörselkrav.

Jag är däremot inte beredd att i della skede ge någon allmän rekommendation om dispens från de gällande kraven.

Nr 64

Fredagen den 20 januari 1978

Om synkraven för kustbevakningspersonal m. fl.

HANS PETERSSON i Röstånga (fp):

Herr talman! Det är lätt att instämma i budgelministerns uttalande att det vilar ett särskilt ansvar på staten för att underiätta för människor med olika handikapp atl få elt fullgott arbete. Tyvärr måste man konstatera att staten på delta område hittills har varil en dålig föregångare. Och man blir närmast beklämd av uppgiften om generaliullslyrelsens saktfördighet. Det är snart tre år sedan styrelsen fick rätt alt utfärda nya bestämmelser om synkrav. Men ännu har styrelsen inte kunnat fatta det som jag tycker självklara beslutet all korrektion med synglas bör tillåtas vid nyanställning.

Jag lackar budgetminislern för ett bra interpellationssvar och konstaterar att han drar konsekvenserna av sin åsikt om staten som arbetsgivare samt atl han skall föranslalla om en översyn. En sådan översyn blir naturiiglvis än bättre om den också kan inrymma hörselkraven. För detla är det lätt att uttala en mycket stor tillfredsställelse.

Del andra ledet av min interpellation handlade om att dispens bör lämnas i större utsträckning av myndigheterna. Budgetministern är i dag inte beredd att ge någon allmän rekommendation om dispens från gällande krav. Så långt

Nr 64

Fredagen den 20 januari 1978

Om synkraven för kustbevakningspersonal m. fl.

sträckte sig heller inte mina funderingar. Jag föreställer mig att den kommande översynen öppnar vägar till statlig anställning för åtskilliga som inte uppfyller nu gällande synkrav, dvs. så atl glasögon kan tillåtas där de inle får användas i dag. Men under den tid översynen pågår och till dess nya bestämmelser föreligger finns det alltjämt människor som blir utestängda från arbeten för vilka de har både intresse och förutsättningar.

Jag menar att del redan i dag finns åtskilliga fall, där vederbörande myndighet klart kan konstalera atl den sökande myckel väl klarar en uppgift med hjälp av glasögon. Han eller hon får ju, när anställningen väl är klar, ofta fullgöra betydligt mera kvalificerade uppgifter om synen efter hand blir försämrad. Man kan föreskriva atl synglasen skall vara av viss kvalitet, man kan fordra särskilda fastsältningsanordningar eller föreskriva alt glasögonen skall bäras i tjänsten osv. Myndigheterna bör enligt min uppfattning inte vara så formellt bundna lill föråldrade bestämmelser utan måste ha rätt slora möjligheter till flexibilitet i de enskilda fallen.

Budgetminislern har här intagit en klar ståndpunkt i fråga om statens ansvar som arbetsgivare. Därför anser jag mig också kunna efteriysa en personlig uppfattning hos budgetminislern om dispens fören grupp - låt vara en liten sådan-som kommeri kläm under liden. Jag hoppas inneriigt atl den uppfattningen ligger i linje med vad jag här har skisserat. Då kan myndigheterna på ett smidigare sätt tolka gällande synkravsbestämmelser.

I stället för att hålla fast vid formalistiska regler bör inställningen vara att hellre fria än fälla.

Budgetminislern INGEMAR MUNDEBO:

Herr lalman! Min förhoppning är att den översyn som vi nu skall göra inle skall la lång tid, utan atl vi relativt snart skall kunna komma fram lill nya lösningar. Jag vill tillägga all jag för min egen del utgår från alt myndigheterna, medan denna översyn pågår, i tveksamma fall väljer att hellre fria än fälla.

HANS PETERSSON i Röstånga (fp):

Herr lalman! Jag vill lill slut bära tacka budgetminislern än en gång.

Överiäggningen var härmed slutad.

§ 7 Föredrogs och hänvisades

Proposition

1977/78:85 till ulbildningsutskoUel

100

§ 8 Föredrogs och hänvisades

Motioner

1977/78:402 och 403 till konstitulionsutskottet

1977/78:40406 till nnansutskoitel

1977/78:40717 till skatteutskoltel

1977/78:418 lill Justilieutskotlet

1977/78 1977/78 1977/78 1977/78 1977/78 1977/78 1977/78 1977/78 1977/78 1977/78 1977/78 1977/78 1977/78 1977/78 1977/78 1977/78: 1977/78: 1977/78: 1977/78: 1977/78:

4931

494t

495t

496t

497t

49811

499ti

419-422 till lagutskottet 423 lill utrikesutskottet 424-430 lill försvarsutskottet 431-440 lill socialförsäkringsutskottel 441-445 till socialutskottet 44648 till kulturulskollet 44956 till utbildningsutskottel :45770 lill trafikutskottet 47175 lill jordbruksutskottel 476 lill utbildningsutskottet 477-481 lill näringsulskottet 482-487 till arbetsmarknadsutskottet 488-492 till civilutskottel

11 konslilutionsutskollel

11 justilieutskottet

11 socialförsäkringsutskottel

II civilutskottel

11 socialförsäkringsutskottel

11 skatleutskotlel

11 civilutskottel

Nr 64

Fredagen den 20 januari 1978

§ 9 Talmannen meddelade all propositionerna nr 100 och 101 skulle sättas sist på föredragningslistan för kammarens nästa sammanträde.

§ 10 Anmäldes och bordlades

Motioner

1977/78:500 av förste vice talmannen Torsten Bengtson om tvåkalenderårs-period för statsbudgeten, m. m.

1977/78:501 av Ivar Högström m.fl. om översyn av kyrkofullmäktigevalen

1977/78:502 av Knut Wachimeister m.fl. om valkretsindelningen i Malmöhus län

1977/78:503 av Olle Wästberg i Stockholm m.fl. om förläggande av poliliska förtroendeuppdrag lill dagtid, m. m.

1977/78:504 av Lars Ahlmark m.fl. om lagsladgai kommunalt skaltelak

1977/78:505 av Kurt Hugosson m.fl. om statistiska centralbyråns statistikproduktion

1977/78:506 av Sven Andersson i Örebro och Hans Petersson i Röslånga om avdrag vid beskattningen för bidrag lill Norrlandsfonden

1977/78:507 av Gusti Gustavsson m. fl. om översyn av bestämmelserna om underhållsbidrag till barn

1977/78:508 av Kurt Hugosson och Essen Lindahl om slopande av fordonsskatten för tråd- och elbussar

1977/78:509 av Gördis Hörnlund m.fl. om slopande av rätten till avdrag vid beskattningen för kostnad för bankfack

1977/78:510 av Paul Jansson m.fl. om registrering och beskattning av vissa fritidsbålar

101

Nr 64

Fredagen den 20 januari 1978

102

1977/78:511 av Marianne Karlsson om den skatlemässiga bokföringen av uppfinningar

1977/78:512 av Karl Leuchovius m.fl. om beskattningen av levande inventarier i jordbruk

1977/78:513 av Stig Olsson och Birgitta Johansson om beskattningen av s. k. månadsresor

1977/78:514 av Rune Rydén om mervärdeskatten på vissa tryckalster

1977/78:515 av Erik Wärnberg om en obligatorisk källskatl på vissa biinkomster

1977/78:516 av Rune Ångström och Börje Stensson om regionall differentierad fordonsskall m. m.

1977/78:517 av Ake Gillström om ersättningen ål förräliare av borgeriig vigsel

1977/78:518 av Birgitta Johansson m.fl. om val av nämndemän

1977/78:519 av Birger Rosqvist m.fl. med anledning av proposilionen 1977/ 78:77 om vissa frågor rörande trafik med molorredskap och traktorer

1977/78:520 av Martin Segersiedt och Arne Nygren om åtgärder för all minska antalet falska larm lill polisen

1977/78:521 av Knut Wachimeister om tilllalads inställelse vid rättegång

1977/78:522 av Lennart Andersson m.fl. om övergångstiden för höjning av aktiekapital

1977/78:523 av Kurt Hugosson om bilägares betalningsansvar vid s. k. tomlmarksparkering

1977/78:524 av Marianne Karlsson om översyn av ålalsbestämmelserna i patentlagen

1977/78:525 av Marianne Karlsson om skärpt skadeståndsplikl vid patentintrång

1977/78:526 av Ivan Svanslröm och Georg Pettersson om utredning angående sidoarrenden

1977/78:527 av Evert Svensson m.fl. om faslställelse av faderskap i vissa fåll

1977/78:528 av Knut Wachimeister om utvidgning av den statliga lönegarantin

1977/78:529 av Anders Björck m.fl. om bistånd lill Cuba

1977/78:530 av Rolf Hagel och Alf Lövenborg om Norden som kärnvapenfri zon

1977/78:531 av Sven-Erik Nordin m.fl. om översyn av bestämmelserna för vapenexport

1977/78:532 av Allan Åkerlind om slopande av u-hjälp till befrielserörelser, m. m.

1977/78:533 av Rolf Hagel och Alf Lövenborg om höjning av värnpliktigas dagersättning och utryckningsbidrag

1977/78:534 av Bengt Kindbom om samutnyttjande av militär mark i Västsverige

1977/78:535 av Jan-Ivan Nilsson m.fl. om ekonomisk ersällning till hemmaman med minderårigt barn vid repetilionsövning

1977/78:536 av Martin Olsson m.fl. med anledning av proposilionen 1977/ Nr 64
78:65 om vissa organisationsfrågor m. m. rörande försvaret Fredacpn Hp

1977/78:537 av Ake Polstam om samlokalisering av militära förband i 20 ianuari 1978 Linköping

1977/78:538 av Gudrun Sundström m.fl. om vidgad räU för värnpliktig personal lill tjänstledighet för kommunala uppdrag

1977/78:539 av Margareta Andrén och Börje Stensson om ersättning från sjukförsäkringen för psykoterapi

1977/78:540 av Sven Aspling m.fl. om vissa studiesociala frågor

1977/78:541 av Sven Aspling m.fl. om översyn av reglerna för sjukpenningavdrag vid sjukhusvård

1977/78:542 av Gunnar Biörck i Värmdö om kompensation för sjuklön m. m. som betalats från forskningsanslag

1977/78:543 av Yvonne Hedvall om vidgat stöd till föräldrar vid barns vistelse på sjukhus

1977/78:544 av Iris Mårtensson och Ake Green om föräldrapenning för tillfällig vård av barn i samband med adoption

1977/78:545 av Kerstin Nilsson m.fl. om hemreseersättningen till vissa gymnasieelever

1977/78:546 av Marianne Stålberg m.fl. om suppleanter i vuxenutbildnings-nämnd

1977/78:547 av Marianne Stålberg m. fl. om rätt för vuxenulbildningsnämnd atl fördela studiestöd

1977/78:548 av Lars-Ove Hagberg m.fl. om begränsning av övertid

1977/78:549 av Rolf Hagel och Alf Lövenborg om höjning av bosättningslånen, m. m.

1977/78:550 av Yvonne Hedvall och Per-Eric Ringaby om statsbidrag till privata daghem

1977/78:551 av Marianne Karlsson om den gynekologiska hälsokontrollen

1977/78:552 av Maj-Lis Landberg och Margit Sandéhn om rätt för ensamslående alt erhålla statligt bosätlningslån

1977/78:553 av Carl-Wilhelm Lothigius om viss översyn av hälsovårdsstadgan

1977/78:554 av Maj Pehrsson och Bengt Bengtsson om hjälpinsatser för alkoholiserade, gravida kvinnor

1977/78:555 av Ivan Svanström om differentierade sjukvårdsavgifter

1977/78:556 av Georg Andersson m.fl. om anslag till vissa kullurändamål

1977/78:557 av Margareta Andrén m.fl. om prioritering av den kvinnliga idrotten

1977/78:558 av Gunnar Biörck i Värmdö om medicinhisloriska museets framtida lokalisering och drift

1977/78:559 av Ingrid Diesen m.fl. om anslagen lill regionala museer och riksutställningar

1977/78:560 av Ingrid Diesen m.fl. om stödet till skådebanorna

1977/78:561 av Eva Hjelmström och Carl-Henrik Hermansson om höjt
statsbidrag lill Sveriges konstföreningars riksförbund 103

Nr 64

Fredagen den 20 januari 1978

104

1977/78:562 av Ivan Svanström m.fl. om ortnamnens kulturhistoriska

värde 1977/78:563 av Lars Werner m.fl. om folkbibliotekens verksamhet 1977/78:564 av Lena Öhrsvik och Bernt Nilsson om statsbidraget till Kalmar

konstmuseum 1977/78:565 av Eva Hjelmström m.fl. om situationen för gäststuderande i

Sverige 1977/78:566 av Per Olof Håkansson om ändring av reglerna för tillsättning av

tjänst som skoldirektör 1977/78:567 av Marianne Karlsson om forskning beträffande den psykiska

omvårdnaden av barn på sjukhus 1977/78:568 av Karl-Eric Norrby och Bertil Jonasson om yrkesleknisk

högskoleutbildning i Karlslad-Hagforsområdel 1977/78:569 av Rune Rydén om försöksverksamheten med näringslivskon-

lakt för forskare 1977/78:570 av Per-Olof Strindberg om läkarutbildningen m. m. vid universitetet i Linköping 1977/78:571 av Ingrid Sundberg om läroplanen för grundskolan 1977/78:572 av Gudrun Sundström m.fl. om tandsköterskeulbildningen 1977/78:573 av Margaretha af Ugglas och Rune Rydén om urvalssystemel vid

intagning till universitet och högskola 1977/78:574 av Frida Berglund m.fl. om utbyggnad av Kallax flygplats i

Luleå 1977/78:575 av Anders Björckoch Erik Hovhammar om ifrågasatt nedläggning

av Järnvägslinjen Nässjö-Nybro 1977/78:576 av Sture Ericson och Kerstin Andersson i Kumla om överförande

av Laxå-Röfors Järnväg (LRJ) till SJ 1911/18:511 av Ake Gillström om upprustning av vägnätet i norra delen av

Gävleborgs län 1977/78:578 av Ake Gillström om den kommunala kollektivtrafiken 1977/78:579 av Margot Håkansson och Eric Rejdnell om klassificering av

riksväg 15 som Europaväg 1977/78:580 av Margot Håkansson och Rolf Sellgren om handikappanpassad

kollektivtrafik 1977/78:581 av Hans Petersson i Röslånga och Eric Hägelmark om utbildning

av civila flygförare vid Krigsflygskolan i Ljungbyhed 1977/78:582 av Ivan Svanström m.fl. om ändring av namn på postanstalt 1977/78:583 av Olle Wästberg i Stockholm m. fl. om åtgärder för atl begränsa

bilismen i storstädernas innerområden 1977/78:584 av Sven Andersson i Örebro och Hans Petersson i Röslånga om

normer för buller från motorfordon 1977/78:585 av Anders Björck om hjorlvården 1977/78:586 av Pär Granstedt m.fl. om ålgärder för att minska den svenska

proteinimporten 1977/78:587 av Pär Granstedt m.fl. om den kommersiella djurhållningen 1977/78:588 av Rolf Hagel om ändring av livsmedelslagen

1977/78:589 av Margot Håkansson om en laxodlingsanläggning i Mörrum Nr 64

1977/78:590 av Erik Johansson i Simrishamn m.fl. om ersättning lill fiskare Fredaeen den
för skador på grund av dumpad ammunition, m. m. 20 ianuari 1978

1977/78:591 av Rune Jonsson i Husum m.fl. om projektet Skog 80 i _

Väslernorriands län

1977/78:592 av Göthe Knutsson m. fl. om ökad information rörande allemansrätten

1977/78:593 av Maj-Lis Landberg och Margit Sandéhn om preskriptionstiden för brott mot miljöskyddslagen

1977/78:594 av Per-Olof Strindberg om ålgärder till skydd för Östersjöns marina miljö, m. m.

1977/78:595 av Ivan Svanström om ålgärder för all främja styckning av stora jordegendomar

1977/78:596 av Ivan Svanström om tillgodoseende av natur- och kullurvår-dande intressen vid tillämpning av vallenlagen

1977/78:597 av Jörgen Ullenhag och tredje vice talmannen Karl Erik Eriksson om bättre tillvaratagande av vilda bär och svamp

1977/78:598 av Ingrid Andersson m.fl. om ökat stöd till hemslöjden

1977/78:599 av Ake Gillström m.fl. om en stmkturutredning för skogsindustrin

1977/78:600 av Pär Granstedt m.jl. om inriktningen av den framtida strukturförändringen inom industrin

1977/78:601 av Bengt Gustavsson m.fl. om åtgärder för atl trygga försörjningsberedskapen på skoområdet

1977/78:602 av Ivar Högström m.fl. om statligt stöd lill stubbupparbetnings-anläggningar

1977/78:603 av Karl-Eric Norrby m. fl. om drivmedelsförsörjningen i glesbygd, m. m.

1977/78:604 av Arne Nygren och Gudrun Sundström om ökad information lill länsstyrelser och kommuner om mineraltillgångar

1977/78:605 av Sven-Gösta Signell m.fl. med anledning av propositionen 1977/78:73 om slalliga textil- och konfektionsföretag m. m.

1977/78:606 av Sten Svensson och Per Unckel om fortsatt uranprospekle-ring

1977/78:607 av Georg Andersson m.fl. om ålgärder för alt främja sysselsättningen i Norrlands inland

1977/78:608 av Frida Berglund m.fl. om höjt statsbidrag till särskilda stödåtgärder i glesbygder

1977/78:609 av Gunnar Biörck i Värmdö om företrädare i MBL-förhandlingar

1977/78:610 av Wivi-Anne Cederqvist och Magnus Persson om psykologiska konsultinsatser vid arbetsförmedlingarna

1977/78:611 av Wivi-Anne Cederqvist m.fl. om rätt till arbelslöshetsersäu-ning vid bristande kommunal barnomsorg

1977/78:612 av RolfHageloch Alf Löven borg om förbättrad arbetsmarknads
utbildning för invandrare 105

Nr 64 1977/78:613 av Eric Jönsson m. fl. om sysselsättnings- och näringspolitiska

Fredagen den 'Srder i Malmöregionen

20 ianuari 1978_ 1977/78:614avA/a/-Z,/$La/;rföe/-g/w./7. om redovisning av fackföreningsav-
_____________ gift i samband med utbetalning av lön enligt statlig lönegaranti

1977/78:615 av Arne Nygren m.fl. om regionalpolitiska åtgärder beiräffande Norrlandslänen

1977/78:616 av Yngve Nyquist m.fl. om statligt stöd lill viss fritidsbebyggelse

1977/78:617 av Martin Segersiedt m. fl. om etablering av ett industricentrum i Ange

1977/78:618 av Lars Werner m.fl. om vetorätt för facklig organisation mol nedläggning av företag, m. m.

1977/78:619 av Axel Andersson och Ake Gillström om åtgärder mol spekulation vid köp och försäljning av industrilokaler

1977/78:620 av Per Bergman m. fl. om samordning av regler för den fysiska riksplaneringen

1977/78:621 av Per Bergman m.fl. om ändring av lagen om förvärv av hyresfastighet m. m.

1977/78:622 av Anna Eliasson m.fl. om ökning av bostadsrättslägenheternas andel av bostadsbeståndet

1977/78:623 av Pär Granstedt m.fl. om uppvärmningen av bostadshus

1977/78:624 av Per Olof Håkansson och Hans Pettersson i Helsingborg om åtgärder för ett ökat bostadsbyggande

1977/78:625 av har Högström m.fl. om avvecklingen av skogsfångsser-viiut

1977/78:626 av Marianne Karlsson om förbud mot helläckningsmaltor i offentliga lokaler

1977/78:627 av Torkel Lindahl och Georg Åberg om förtur för lokalbefolkningen vid ägarbyte av fastigheter i Bohusläns fiskelägen

1977/78:628 av Hans Petersson i Röstånga och Sven Andersson i Örebro med anledning av propositionen 1977/78:76 med energisparplan för befintlig bebyggelse

1977/78:629 av Georg Pettersson och Erik Larsson om statsbidraget till drift och underhåll av enskilda vägar

1977/78:630 av Olle Östrand om ålgärder mot spekulation i bostäder

1977/78:631 av Nils Hörberg om en ny ekonomisk väridsordning

1977/78:632 av Nils Hörberg om ökad konsumtion av vegetabiliskt protein

1977/78:633 av Nils Hörberg om ökat stöd åt odling av proteinrika vegetabi-lier

1977/78:634 av Nils Hörberg om stöd ål energisnåla samfärdsmedel, m. m.

1977/78:635 av Nils Hörberg om skatt på flygbensin, m. m.

1977/78:636 av Nils Hörberg om åtgärder för att främja användningen av torv som bränsle

1977/78:637 av Nils Hörberg om energibesparande ålgärder i bostadshus

1977/78:638 av Lars Werner m.fl. om höjda statsbidrag lill barnomsorgen 106

1977/78:639 av Lars Werner m.fl. om kompensation lill kommuner och Nr 64
landsting för mervärdeskatt Fredagen den

1977/78:640 av Z,a/-s Wernerm.fl. om befrielse för kommuneroch landsting 20 januari 1978
från skyldigheten alt erlägga allmän arbetsgivaravgift

1977/78:641 av Börje Stensson och Margareta Andrén om minskat oljeberoende genom ökad kollektivtrafik

1977/78:642 av Börje Stensson och Margareta Andrén om översyn av reglerna angående avdrag för resa med egen bil till och från arbetet

§ 11 Anmälan av interpellation

Anmäldes och bordlades följande interpellation som ingivits lill kammarkansliet

den 19 januari

1977/78:119 av Rune Carlstein (s) lill industriministern om åtgärder för att främja sysselsättningen i Borås:

Sysselsätlningssitualionen i Boråsområdet är välkänd; den kraftiga nedgången inom lekoområdel medför återverkningar på snart sagt alla yrkesområden. Delärdärförangelägetaii varje tillfälle beaktas föratt behålla sysselsättningstillfällena i Boråsområdet.

Scan-Väsls planer på att lägga ner större delen av sin verksamhet i Borås har därför väckt berättigad uppmärksamhet. Förelaget bygger i stället en ny anläggning i Göteborg. För Borås del innebär delta att den redan hårt ansträngda sysselsätlningssitualionen förvärras genom att ytieriigare 175 arbetstillfällen försvinner.

Företrädare för Borås kommun har ulan framgång sökt komma till ett förhandlingsresultat för att behålla sysselsättningen i Borås.

Företrädare för de fackliga organisationerna har begärt kompletterande utredningar för att få de olika lokaliseringsallernativen belysta men mötts med oförstående.

Borås kommun ingår numera enligl elt regeringsbeslut i den s. k. grå zonen. Särskilda ansträngningar skall alltså sältas in för all slå vakt om sysselsättningen i Borås kommun. Borås kommun, liksom företrädare för förelaget, harenligi uppgifter i tidningspressen varit i kontakt med industridepartementet i nämnda lokaliseringsärende.

Med hänvisning till det anförda vill jag ställa följande frågor lill industriministern:

Vill industriministern lämna en redogörelse för vad som förevarit i nämnda ärende?

Avser induslriminislern all vidta några åtgärder i syfte att behålla sysselsättningen i Borås?

107

Nr 64 § 12 Kammaren åtskildes kl. 13.12.

Fredagen den

20 januari 1978 In ftdem

_____________ SUNE K. JOHANSSON

/Solveig Gemert

Riksdagens protokoll 1977/78:64 Fredagen den 20 januari

Riksdagens protokoll 1977/78:64