Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1977/78:63

Torsdagen den 19 januari

Kl. 13.00

§ 1 Justerades protokollet för den II innevarande månad.

§ 2 Om ökade möjligheter för riksbanken att bevilja bosättningslån

Socialministern RUNE GUSTAVSSON erhöll ordet för aU besvara Lars Ulanders (s) den 6 december anmälda fråga, 1977/78:191, och anförde:

Herr lalman! Lars Ulander har frågal mig omjag är beredd alt medverka lill att riksbanken erhåller de 50 milj. kr. som riksbanken begärt för att säkra bankens möjigheter all bevilja bosättningslån.

Från den 1 Juli 1976 gäller delvis nya regler för statliga bosätlningslån. De nya reglerna innebär bl. a. att bosätlningslånens maximibelopp höjts, alt bosätlningslån kan utgå även till handikappade utan barn och alt ökat utrymme ges för sociala hänsynstaganden vid långivningen.

Sedan de nya reglerna infördes har långivningen ökat mer än vad som kunnat fömises. Riksbanken har därför begärt att ytterligare 50 milj. kr. tillförs bosällningslånefonden under innevarande budgetår.

Bosättningslånen utgår på fördelaktiga villkor. Lånen lämnas således utan säkerhet, lill en jämfört med andra lån fördelaktig ränta och med generösa återbelalningsvillkor. Lånen har vidare utgått även lill personer med förhållandevis höga inkomster.

Enligl min mening är bosällningslånen av stor betydelse främst för många unga familjers möjligheter att skapa goda uppväxtförhållanden för sina bam. Syftet med en statlig kreditgivning av denna art bör dock i första hand vara all utan alltför starka subventioner tillhandahålla en kreditgivning för de människor som är i det största behovet av en sådan.

I budgetpropositionen har jag föreslagit vissa ändringar av reglerna för bosällningslånen, såsom alt räntan på bosättningslånen anpassas till den ränta som gäller för likvärdiga lån på den öppna kreditmarknaden. Jag har vidare föreslagit att 20 milj. kr. anvisas på lilläggsbudgel II lill statsbudgeten för innevarande budgetår. Genom beslut den 8 december 1977 har dessa medel förskottsvis ställts till riksbankens förfogande från anslagel till ofömlsedda utgifter. Riksbanksfullmäktige har också i december bl. a. beslutat att sänka den övre inkomstgränsen för rätt till lån från 100 000 kr. till 75 000 kr. Sammantaget gör dessa åtgärder det möjligt att utifrån ett fortsatt socialt hänsynstagande, men med ett mindre kapitaltillskott lill fonden, även i fortsättningen ge unga människor med låga inkomster elt ekonomiskt stöd i samband med bosättningen.

Nr 63

Torsdagen den 19 januari 1978

Om ökade möjligheter för riksbanken att bevilja . bosättningslån

LARS ULANDER (s):

Herrialman! Jag tackar socialministern för svaret, som ju kom relativt sent, eftersom jag ställde frågan den 5 december förra året. Alt svaret kom nu efter budgetpropositionen gör ju att dess nyhetsvärde är rätt litet. En realdebalt om budgetproposlionen i dag är inte speciellt intressant, då en sådan debatt inom kort kommer att hållas.

Vad jag i stället skall la upp är del moraliska i handläggandet av bosällningslånen och vilka konsekvenser hanterandet har för ekonomiskt svaga. Det gäller ensamboende, handikappade och unga familjer, varvid del gemensamma är alt de är ekonomiskl svaga.

Man har gått ut med en propagandadrive och uppmanat folk att söka lån med förmånliga räntor. Och sedan när propagandan ger besked om att del finns ett stort behov säger man: Tji fick du, informationen var bara skoj!

Expressen sade i en ledarkommentar den 29 december alt "den plötsliga nedskärningen smakar löftesbrott och det är ingen god smak efter den framgångsrika kampanjen". I och för sig har man vant sig vid alt den sittande regeringen utan rodnad har försvarat både stora och små löftesbrott, men att, som i detta fall, från statens sida gå ut och lova och sedan svika verkar rätt fantastiskt. Jag vill ställa följande fråga till Rune Gustavsson: Vad var det som gjorde att utfästelserna inte hölls? Är inle detta agerande elt exempel på hur statsmakterna inte får handla?

Socialministern RUNE GUSTAVSSON:

Herr talman! Först elt par ord rörande tidpunkten för svaret. Jag hade begärt att få svara tidigare, men då hade herr Ulander inte tillfälle alt ta emot svaret.

Beiräffande den moraliska handläggningen säger herr Ulander att del drabbar de ekonomiskl svaga. Men gränsen är satt lill 75 000 kronor. Vad riksbanken har gjort är alt ändra den övre lånegränsen från 100 000 till 75 000 kronor. Jag anser alt det bör vara sociala synpunkter med i bilden, och med tanke på all man går upp ända till 75 000 kronor vill jag tillbakavisa herr Ulanders påstående.

LARS ULANDER (s):

Herr talman! När det gäller tidpunkten ställde Jag frågan den 5 december och fick besked om att jag skulle få svärden 12 januari. Om det värden 12 eller den 19 Januari spelar ingen roll, eftersom i mellantiden budgetpropositionen hade kommit, och då hade ändå svaret kommit. Del hade varil mera intressant all få svaret här under den tid som det är brukligt all lämna svar, nämligen efter en vecka.

Beträffande den andra biten ger Rune Gustavsson ett ganska svagt svar. Riksbanken uppmanar människorna all söka lån, och när de gör detta säger man efteråt all del går inle att få lån, för det finns inte pengar. Om det är ekonomiskt svaga eller ej -alla som har satt bo vet att vid den tidpunkten kan de i och för sig ha relativt hyggliga inkomster, men man har haft dem under kort lid som regel. Vad jag närmast har tagit upp i min kritik är del sätt på

vilket man har gått ul, vilket, som jag tycker verkar sunt, många tidningar och andra har reagerat myckel surt på.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 3 Om den framtida organisationen av kronofogdemyndigheterna

Kommunministern JOHANNES ANTONSSON erhöll ordet för att besvara Hans Peterssons i Röstånga (fp) den 11 januari anmälda fråga, 1977/ 78:243, och anförde:

Herr lalman! Hans Petersson i Röslånga har anfört:

"1 betänkandet Kronofogdemyndigheterna (SOU 1977:42) föreslår utredningen all Eslövs- och Trelleborgsdistrikten skall upphöra som självständiga enheter och sammanläggas med distrikten i Lund resp. Ystad.

Detta förslag går helt emot nuvarande regionapolitiska strävanden för Malmöhus län och innebär alt staten - hell onödigt - börjar reducera sysselsättningstillfällena i två av länets regionala centra, vilka statsmakterna i andra sammanhang uttalat borde tillföras ytieriigare arbetstillfällen.

Utredningens förslag till centralisering går dessutom stick i stäv med regeringsförklaringens deklaration om att verka för decentralisering och närdemokrali."

Hans Petersson har frågat omjag avser att bygga en eventuell proposition på betänkandet Kronofogdemyndigheterna, som - åtminstone vad gäller Malmöhus län - går helt emot hittillsvarande regionalpoliliska strävanden och dessutom uppenbart slår i strid med regeringsförklaringens uttalande om decentralisering och närdemokrati.

Kronofogdemyndighelsutredningen lämnade sitt belänkande (SOU 1977:42) Kronofogdemyndigheterna den II augusti 1977. Remissbehandlingen av betänkandet avslutades vid utgången av november månad 1977. Ärendet bereds f n. i regeringskansliet. Proposition avses skola föreläggas riksdagen senast den 10 mars i år. Jag kan nu inte ge Hans Petersson annat svar än att propositionen kommer alt bygga på utredningens förslag, remissyttrandena och regeringens värdering av förslaget och dessa yttranden. Regeringen kommer självfallet att vid denna värdering beakta bl. a. regionalpolitiska mål, sysselsättningssynpunkter och serviceaspekier.

Nr 63

Torsdagen den 19 januari 1978

Om den framtida organisationen av kronofogdemyndigheterna

HANS PETERSSON i Röstånga (fp):

Heu talman! Jag lackar kommunminislern för svaret. Jag är medveten om att del i della läge knappast kunde bli annorlunda, men jag lycker alt del är vikligl att både här och nu redovisa min och mitt läns uppfattning.

En indragning av distrikten i Eslöv och Trelleborg rimmar dåligt med andra regionalpolitiska strävanden för Malmöhus län, avviker från regeringsförklaringen om decentralisering och närdemokrali, överensstämmer inle med personalens uppfattning.

Nr 63

Torsdagen den 19 januari 1978

Om den framtida organisationen av kronofogdemyndigheterna

För Trelleborgs vidkommande har jag i annal sammanhang förra veckan påtalat hur eu statligt verk vill flytta delar av sin sysselsäuning från kommunen. Skall nu regeringen handla på samma sätt?

Trelleborgsregionens bekymmer är bekanta. Lägel är prekärt, och alla goda krafter måste hjälpa lill alt förslärka såväl arbetsmarknaden som serviceutbudet. Distriktet kunde i stället för att sammanläggas med Ystad förslärkas med Svedala och Vellinge kommuner. Delta har ulredningen avvisat på helt felaktiga grunder.

Eslövsdistriklet å andra sidan är lill arealen länels största. Del betjänar tre kommuner i Mellanskåne. Alla dessa kommuner är i tillväxt på gmnd av inflyttning, främst från Malmö-Lundregionen. Kommunerna befinner sig redan i dag på gränsen lill att bli elt tvåkronofogdedistrikt. Det finns en klart uppåtgående trend i antalet ärenden, men della lill trots uttalar ulredningen, utan närmare motivering, att distriktet inle kan ge underiag för mer än en kronofogde. Personalen i distriktet frågar sig: På vilka gmnder?

Det är klart alt jag är medveten om att del behövs en organisationsförändring, men delta kan ske utan att röra i distriklsindelningen i dag.

Milt råd är: Vänta, undersök, konstatera att Eslöv kan klara sig själv. Undersök också varför ulredningen missuppfattat länsstyrelsen vad del gäller att tillföra Trelleborg uppgifter från angränsande kommuner.

Är det inle möjligt all gå lill väga på della sätt, herr statsråd?

Kommunministern JOHANNES ANTONSSON:

Herr lalman! Herr Petersson i Röstånga förslår helt säkert att Jag i dag, när vi bereder ärendet i regeringens kansli - en proposition skall påbörjas - inle kan gå in i detaljdiskussion om ett eller två enstaka distrikt.

Jag ber Hans Petersson i Röstånga ta fasta på de allmänna principer som jag deklarerade i svaret, nämligen att regeringen självfallet kommer att beakta för del första regionalpoliliska mål, för det andra sysselsättningsaspekterna och för del tredje serviceaspekten gentemot allmänheten i detta fall.

Jag vill erinra om alt vi f n. har 81 kronofogdedislrikt i landet. Utredningens förslag ligger på 65 distrikt. Man motiverar sammanslagningen i vissa fall med effektivitetsaspekter. Regeringen kommer att noga pröva dessa. Men jag vill samtidigt erinra om all en ulgångspunkl som tidigare har funnits innebar en så drastisk nedskärning som lill ca 35 distrikt. Därför menar jag atl allmänt sett är utredningens förslag ganska försiktigt. Men vi kommer givetvis alt göra vad vi kan för alt tillvarata de synpunkter som herr Petersson i Röstånga har framfört.

HANS PETERSSON i Röstånga (fp):

Herr talman! Jag är fullständigt medveten om kommunministerns dilemma - atl han på detla stadium inte kan lämna definitiva besked. Men min uppgift är naturiiglvis att verkligen tala om vilka problem som finns i milt hemlän, de problem som föreligger i Eslövs kommun och Trelleborgs kommun.

Man kan väl också när del gäller att bedöma kronofogdemyndigheterna

förvänta sig alt inom en nära framtid ytteriigare uppgifter kommer atl tillföras dessa myndigheter. Det finns alltså all anledning atl vänta och se när del gäller distriktssammanläggningarna och dislriktsindragningarna över huvud taget.

Jag måste än en gång påpeka att om man verkligen menar allvar med vad som står i regeringsdeklarationen om decentralisering och om närdemokrati, är det enligt min åsikt fullständigt omöjligt att följa utredningens förslag om sammanläggningarna. Förslaget innebär en centralisering. Del är fjärran från närdemokrati. Det är inte förankrat hos kommuner eller personal, de som är närmast berörda.

Jag uppmanar alltså kommunministern atl mycket noga pröva om man inle kan ta organisationen och således vänta med distriklssammanläggning-arna.

Nr 63

Torsdagen den 19 januari 1978

Om utbyggnaden av museilokaler på Julita gård

Överiäggningen var härmed slutad.

§ 4 Om utbyggnaden av museilokaler på Julita gård

Utbildningsministern JAN-ERIK WIKSTRÖM erhöll ordet för alt besvara Bengt Gustavssons (s) den 12 januari anmälda fråga, 1977/78:249, och anförde:

Herr lalman! Bengl Gustavsson har frågal mig om jag avser att handlägga frågan om utbyggnaden av museilokaler vid Julita gård på ell sådant säll all byggnadsarbetet nu kan sättas i gång.

För det byggnadsprojekt som frågeställaren har aktualiserat gäller särskilda förutsättningar. Byggnadsstyrelsen fick i december 1975 regeringens uppdrag alt ulföra en andra etapp av ett cenlralmagasin vid Julita gård för i första hand Nordiska museet. Uppdraget lämnades med stöd av del bemyndigande riksdagen givit regeringen att för budgetåret 1975/76 besluta om vissa utgifter om arbetsmarknadslägel så krävde. Av olika skäl försenades projekteringsarbetet och nybyggnaden vid Julita kom inte lill utförande.

I september 1977 anmälde byggnadsstyrelsen till regeringen all byggnadsarbetena skulle kunna utföras under innevarande budgetår. Eftersom speciella förutsättningar gällt för regeringens ursprungliga uppdrag underställdes frågan regeringens prövning på nytt.

Regeringen har vid skilda tillfällen under hösten beslutat om åtgärder för alt stimulera byggsysselsätlningen. Besluten har fattats mot bakgrund av samlade arbelsmarknadspolitiska och finansiella överväganden.

Del är inte möjligt atl separat la ställning lill en byggstart av Julilaobjektel, men jag lovar all bevaka ärendet när del blir aktuellt atl sätta in sysselsättningsskapande åtgärder inom del aktuella området.

BENGT GUSTAVSSON (s):

Herr talman! Jag ber atl fi tacka utbildningsministern för svaret på min fråga.

'13

Nr 63

Torsdagen den 19 januari 1978

Om utbyggnaden av museilokaler på Julita gård

Katrineholmsregionen har drabbats av nära nog alla tänkbara industri kriser; del har gällt gjuleribranschen, metallbranschen och lekobranschen. Vi har vid flera tillfällen talat om delta under hösten i riksdagen. Allt delta begränsar självfallet kommunens möjligheter atl bygga ul sin service. Allt slår mol byggnadssektorn. Det är därför angeläget aU slå vakt om de byggnadsprojekt som finns. Utbyggnaderna vid Julita museum, som ägs av Nordiska museet, är elt sådant projekl. De berörda har med oro sett att en klarsignal från regeringen dröjt. Den borde ha kommit för någon lid sedan om det arbete som de sysselsättningsplanerande myndigheterna önskat skulle kunna komma i gång i mars. Dröjsmålet är ett slag mot sysselsättningen som drabbar 15 byggnadsarbetare. Alltför många är redan arbetslösa.

Den slutsals som statsrådet drog då han besvarade min fråga satte litet myror i huvudet på mig. Utbildningsministern lovar atl bevaka ärendet när det blir aktuellt alt sätta in sysselsättningsskapande åtgärder inom delta område. Det är aktuellt. Ett 50-lal byggnadsarbetare är arbetslösa, Nästa vinter kastar mörka skuggor framför sig. Man borde redan vara i färd med att sätta i gång. En försening har redan skett. Utbildningsministern säger att han skall bevaka ärendet när det blir aktuellt. Får jag, herr Wikström, to|ka det så, atl utbildningsministern när frågestunden är över för hans del snabbt ilar i väg till kanslihuset föratt ge klarsignal? Om utbildningsministern inte tror på min uppgift här, så finns möjligheter alt la kontakt med industriministern eller, vilket bör vara ändå närmare, med partiordföranden i utbildningsministerns parti, arbetsmarknadsminister Ahlmark. Av sådana kontakter måste ett klart besked kunna framgå om att det är aktuellt atl sälta i gåpg. Är statsrådet beredd att handla nu? Även om det är sysselsättningsproblem som styrt fram min fråga är det naturiiglvis även från kulturhistorisk synpunkt angelägel att de klenoder, som skall bevaras, snarast får komma under ett tak.

Utbildningsministern JAN-ERIK WIKSTRÖM:

Herr lalman! På Bengt Gustavssons fråga vill jag svara att jag redan har ilat i väg till såväl budget- som arbetsmarknadsdepartementen. Jag hoppas självfallet alt del skall kunna bli möjligt all så småningom ge ett mera positivt besked. Men här är flera departement inblandade. Det är detta Jag syftar på med formuleringen atl ärendet måste ses i samband med en rad andra överväganden som görs, men Jag är lacksam för den påstötning i ärendet som Bengl Gustavsson har gjort.

BENGT GUSTAVSSON (s):

Herr lalman! Del sista verkar lovande. Jag vågar tolka det som ell löfte om aU statsrådet nu skall se lill alt del blir en spurt för alt klara ut den här frågan. Dröjsmålet har väl redan förosakat 15 man en månads arbetslöshet den här vintern, för man frukta. Varje ytteriigare dröjsmål förvärrar en svår situation. Därför är jag tacksam för att jag tror mig kunna utläsa att statsrådet är beredd alt så långt möjligl påskynda ärendet och undvika yueriigare dröjsmål.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 5 Om tillsättningen av löntagarorganisationemas representanter i styrelsen för universitets- och högskoleämbetet

Utbildningsministern JAN-ERIK WIKSTRÖM erhöll ordet föratt besvara Jan Bergqvists (s) den 8 december anmälda fråga, 1977/78:204, och anförde:

Herr talman! Jan Bergqvisl har frågat mig när regeringen tänker tillmötesgå löntagarorganisationernas krav alt själva få avgöra vilka personer som de kan placera som sina represenlanler i styrelsen för universitets- och högskoleämbetet.

Regeringen har genom beslut den 21 oktober 1976 förordnat all kungörelsen om personalföreträdare i statlig myndighels styrelse m. m. skall tillämpas på universitets- och högskoleämbetet. Samtidigt beslutades alt antalet personalföreträdare skall vara två och atl dessa skall vara anställda hos universitets- och högskoleämbetet.

Vad jag kan förstå är det föreskriften atl personalrepresentanterna skall vara anställda vid universitets- och högskoleämbetet som har föranlett Jan Bergqvists fråga.

1 proposition 1975:9 om reformering av högskoleutbildningen (s. 539) anförde min företrädare: "UHÄ bör i enlighet med U 68:s förslag ledas av en styrelse, i vilken ingår bl. a. företrädare för verksamhet med anknytning till högskoleväsendet samt för arbetslagar- och sluderandeintressen. Representation i styrelsen för de anställda inom UHÄ bör kunna förekomma i enlighet med kungörelsen (1974:224) om personalförelrädare i statlig myndighels styrelse m. m."

I nämnda kungörelse föreskrivs i 12 §: Personalförelrädare får endast den vara som är anställd hos myndighet, om ej särskilda skäl föranleder annal. Även i förarbetena lill kungörelsen uttalades atl del vore naturiigt all personalrepresentant som regel utväljs bland de anslällda vid den aktuella myndigheten.

Mol denna bakgrund och med tanke på den uppbyggnad högskoleorganisationen numera har med representanter för bl. a. anställda inom samtliga organ vid högskoleenheterna finner jag del naturligt att personalföreträdarna i universitets- och högskoleämbetets styrelse skall utses bland de anställda vid ämbetet. Dessutom ingår bland de av regeringen förordnade ledamöterna i universitets- och högskoleämbetets styrelse representanter för de tre stora fackliga organisationerna.

JAN BERGQVIST (s):

Hen lalman! Jag ber au få tacka utbildningsministern för svaret.

Jan-Erik Wikström har hållit flammande tal om de fria folkrörelserna. Staten skall inle i onödan blanda sig i deras verksamhet, staten får inte vara förmyndare. Men vad händer när Jan-Erik Wikström sätter sig på sin taburett och börjar regera? Ja, inle dröjde det länge förrän han var och petade på den fackliga självbestämmanderätten.

Karin Skarvall är fackligt förtroendevald. Hon har sina fackliga kamraters förtroende att vara personalförelrädare i styrelsen för universitets- och

Nr 63

Torsdagen den 19 januari 1978

Om tillsättningen av löntagarorganisationernas representanter i styrelsen för universitets-och högskoleämbetet

Nr 63

Torsdagen den 19 januari 1978

Om tillsättningen av löntagarorganisationernas representanter i styrelsen för universitets-och högskoleämbetet

högskolemyndigheten. Fram lill hösten 1976 var hon där representant för TCO-S. Från hösten 1976 ville hennes fackliga kamrater ha henne med i en ny omgång. Men då säger den nye utbildningsministern: Hon duger inle, TCO-S måste utse en annan representant. Är man inte anställd hos den centrala myndigheten, kan man inte godtas av utbildningsministern.

Att del gått utmärkt med Karin Skarvall i styrelsen tidigare, att hon är anställd inom högskoleområdet, att hon har de anställdas fulla förtroende och alt hennes fackliga kamrater ville ha henne omvald, det struntar utbildningsministern i. Hon skall sparkas i väg. I dag har TCO-S ingen representant i styrelsen. Sedan mer än ett år står deras stol tom. Den som bär ansvaret för detla är utbildningsministem.

Utbildningsministern lycker alt det är naturligt all personal företrädarna i styrelsen för universitets- och högskoleämbetet skall vara anslällda vid ämbetet. Men när det gäller centrala myndigheter har det normala och naturliga hittills varit alt man mycket väl kan hämta personalförelrädare utanför myndigheten i Slockholm. Jag har en lång lista med statliga verk där så är fallet. Det är just delta atl del gäller en central myndighet som är ett särskilt skäl. De diskussioner som förekommer i styrelsen rör inte myndighetens interna frågor utan frågor som har stor facklig betydelse för samtliga anställda inom området. Man frågar sig varför just de anslällda vid universitets- och högskoleämbetet skall sättas under förmyndare på del här sättet.

Utbildningsministern JAN-ERIK WIKSTRÖM:

Herr lalman! Jag redoorde i milt svar för vad min företrädare i ämbetet har sagl på den här punkten och för den kungörelse som har utfärdats av den gamla regeringen. Jag har vidhållit den tolkningen. Det beslut som fallats var givelvis förberett under den gamla regeringens lid. Jag tar självfallet helt ansvaret för beslutet, men jag vill bestrida atl del skulle vara någon särskilt märkvärdig princip atl den fackliga representanten i styrelsen skall vara anställd vid den myndighet som styrelsen avser, så myckel mer som i det här fallet de anställda numera finns företrädda på alla nivåer inom högskolesektorn.

JAN BERGQVIST (s):

Herr talman! Jo, del är en märkvärdig bestämmelse, om den skall gälla för just den här styrelsen men inte för styrelser vid något annat statligt verk som jag känner till. Det är faktiskt så, aU Jan-Erik Wikströms partiledare i början av förra året utsåg en företrädare utanför den centrala myndigheten i Stockholm. Det gällde då arbelarskyddsslyrelsen. Per Ahlmark fann del alltså inle lika naturiigt som utbildningsministern all hindra personer utanför den centrala myndigheten i Slockholm .

Jag tycker atl ni i folkpartiet har en enastående förmåga atl hamna i motsättning lill de fackliga organisationerna. Låt mig citera vad den fackliga organisationen säger:

"All utbildningsministern anser sig böra reglera de anställdas val av sina

företrädare och bestämma från vilken arbetsplats inom högskolan de fackliga representanterna skall hämtas uppfattar vi som anslällda och fackligt organiserade som en kränkning av den fackliga integriteten.

Utbildningsministerns agerande förhindrar genom sin svårbegriplighel den känsla av ömsesidig förståelse som bör finnas mellan de högskolean-siällda och utbildningsdepartementets ledning och skapar därigenom allmänt försämrade relationer mellan högskolor och UHÄ samt departement.

ST'ATFs avdelningsråd, representerande över 10 000 högskoleanställda, kräver därför att utbildningsministern ser lill all den av TCO-S föreslagna representanten lill UHÄs styrelse nu kan utses."

Utbildningsministern JAN-ERIK WIKSTRÖM:

Herr talman! Jag har inte funnit någon anledning att desavouera de principer som min företrädare i ämbetet har förelagt denna kammare och fåll godkända.

Nr 63

Torsdagen den 19 januari 1978

Om tillsättningen av löntagarorganisationernas representanter i styrelsen för universitets-och högskoleämbetet

JAN BERGQVIST (s):

Herr talman! Resonemanget om företrädaren i ämbetet är verkligen myckel underiigt, därför atl när företrädaren i ämbetet hade atl ta ställning till personalrepresentanter i myndighetens styrelse tillät han ju all Karin Skarvall ulsåg.s, trots all hon inle var anställd vid den centrala myndigheten. Jag har haft anledning atl byta ett och annat ord med Bertil Zachrisson i den här frågan. Han är helt på del klara med att hade han haft ansvaret för det här beslutet, skulle han inte ha hindrat den fackliga organisationen att fritt välja sin företrädare på det säll som den önskar.

Utbildningsministern JAN-ERIK WIKSTRÖM: Herr lalman! På den här punkten förbjuder mig min diskretion atl närmare kommentera min företrädares handläggning.

JAN BERGQVIST (s):

Herr talman! I så fall tyckerjag att det är en mycket olycklig diskretion. Jag är säker på att Bertil Zachrisson gärna vill ha en öppen diskussion om della.

Del förhåller sig ju så-jag har handlingarna här-alt när del var fråga om alt utse personalrepresentanter förra gången, förordnade regeringen den person som denna fråga berör trots atl hon inte var anställd av myndigheten. Det som inträffade när vi fick en borgeriig regering var att den nye utbildningsministern förde in ett nytt momeni när del gällde styrelsen, nämligen atl personalrepresentanterna måste vara anslällda vid den centrala myndigheten i Stockholm. Den begränsningen fanns inte tidigare.

Utbildningsministern JAN-ERIK WIKSTRÖM:

Herr lalman! Jo, den begränsningen fanns också tidigare. Frågan gäller huruvida man följde bestämmelsen vid den tidigare tillsättningen, och del är del jag inte känner mig i stånd att kommentera här.

2 Riksdagens protokoll 1977/78:62-64

Nr 63

Torsdagen den 19 januari 1978

Om tillämpningen av villkorslagen

JAN BERGQVIST (s):

Herr talman! Då skulle jag vilja kommentera det. I själva verket har del fattats ett beslut av den socialdemokratiska regeringen den 13 maj 1976 -jag citerar:

"Regeringen förordnar att kungörelsen (1974:224) om personalföreträdare i statlig myndighels styrelse m. m. skall äga tillämpning på universitetskanslersämbetet.

Regeringen utser avdelningsdirektören Hans Jalling och intendenten Karin Skarvall atl intill utgången av september 1976 enligl kungörelsen vara personalföreträdare i styrelsen för universilelskanslersämbelei."

På den socialdemokratiska regeringens tid satte man alltså icke upp de här begränsningarna i de anställdas frihet atl välja sin egen företrädare.

Överiäggningen var härmed slutad.

§ 6 Om tillämpningen av villkorslagen

Statsrådet OLOF JOHANSSON erhöll ordet för att besvara Lennart Petterssons (s) den 10 januari anmälda fråga, 1977/78:231, och anförde:

Herr talman! Lennart Pettersson har frågat mig dels om Jag kan stödja mig på något regeringsbeslut när Jag nu "för fram nya krav på vad Vallenfalls ansökan att få ta Ringhals 3 i drift skall innehålla", dels hur detta i så fall överensstämmer med det faktum alt villkorslagen - enligt regeringens eget förslag och det beslut som fattals i riksdagen - överiämnar åt kraftbolagen själva att i ansökan föra fram eltdera av de två avfallshanteringsalternaliven upparbelning resp. direkl slulförvaring.

Frågan vilar på felaktig grund. Jag har inle fört fram några nya krav på vad valtenfallsverkets ansökan om tillstånd enligt villkorslagen alt la Ringhals 3 i drift skall innehålla. Däremot har jag vid samtal med vattenfallsverkets generaldirektör pekat på den internationella utvärdering av kärnbränslecykeln som nu påbörjats och den inverkan den kan 11 på frågan om hanteringen av utbränt kärnbränsle. Utvärderingen beräknas vara avslutad hösten 1979, men ingen kan nu förutsäga om så blir fallet. Självfallet går del inle heller all i dag dra några bestämda slutsatser om vilka resultat som utvärderingen kommer atl ge. Det är bl. a. mot denna bakgmnd viktigt att vi håller öppna de olika vägar som finns när det gäller slutförvaring av utbränt kärnbränsle och inte ensidigt låser oss vid det ena eller del andra alternativet. Det bör därför ligga i kraflförelagens intresse alt ägna ökad uppmärksamhet ål del alternativ som innebär direkiförvaring av utbränt kärnbränsle. Det kan också ligga i deras eget intresse atl ansöka om tillstånd enligt det alternativet.

LENNART PETTERSSON (s):

Herr lalman! Jag ber att få lacka energiministern för svaret. Låt mig först säga atl Olof Johanssons tid som energiminister har varil fylld av ständiga försök att påverka kraftföretagen atl ge efter för centerns linje i

kärnkraflsfrågan, även när denna stått i strid med regeringsdeklarationen och de överenskommelser som har irälTals i regeringen. Vad som hände när Olof Johansson strax före nyår ringde upp Vattenfalls generaldirektör är bara den senaste i raden av manövrer men säkert inte den sista, om energiministern får fortsätta.

Den intressanta frågan här i dag är emellertid vad som hände innan statsrådet på gmnd av den offentliga debatten i viss mån tvingades till reträtt i denna fråga. Det rör frågan om ministerstyre. T. o. m. flera borgeriiga tidningar har nu frågat sig om inte energiministern gått för långt den här gången. Del räcker faktiskt en bra bit atl bara citera hans eget pressmeddelande efter hemkomsten från Egypten, och han vidhåller resonemanget i sitt svar till mig i dag. Så här säger han om samtalet med Norrby:

En åsikt jag då förde fram var att kraftförelagen gör klokt i all skaffa sig en handlingsfrihet, dvs. all ansöka om de båda alternativ villkorslagen erbjuder.

Lägg märke lill att det är ett klart försök all påverka Vattenfall alt komplettera sin ansökan om Ringhals 3 för atl centern skall vinna tid i energifrågan! Lägg också märke lill all del här är fråga om elt samtal mellan den minister som inför regeringen är ansvarig för energifrågorna och hans underiydande generaldirektör. Jag vill fråga Olof Johansson: Kan man komma myckel längre än så i form av klara besked från en ministers sida?

Det är hell klart - jag vill slå fast del - alt avsikten varil att påverka Vattenfall på ett sätt som inle är förenligt med gällande regler, som stadgar förbud mot ministerstyre.

Nr 63

Torsdagen den 19 januari 1978

Om tillämpningen av villkorslagen

Statsrådet OLOF JOHANSSON:

Herr talman! Jag lämnar därhän den inledning Lennart Pettersson gjorde angående försöken atl påverka kraftförelagen - del var inte det som frågan gällde.

När det gäller frågan om ministerstyre eller ej vet Lennart Pettersson liksom övriga ledamöter här i kammaren alt det finns särskilda procedurer för att pröva den saken. Lennart Pettersson och socialdemokraterna försökte förra året använda dem i annan fråga - med känt resultat. Del är bara att konstatera - med viss ironi - att vad Jag den gången var i Frankrike för att utröna och på ett tidigt stadium fick klart för mig bekräftades i regeringens kommuniké av den 22 december 1977.

I övrigt har Jag ingen kommentar lill de insinuationer som här framförts. Vi har en särskild ordning för atl pröva sådana saker. Däremot vill jag säga all svaret på frågan naturiiglvis är utdelat lill hela regeringskretsen. Jag kan för upplysnings skull meddela att del också har tillställts Vallenfalls generaldirektör, ulan alt han givit några synpunkter på dess innehåll som strider mot det svar jag lämnat.

Nr 63

Torsdagen den 19 januari 1978

Om tillämpningen av villkorslagen

LENNART PETTERSSON (s):

Herr lalman! Det är intressant att energiministern lar upp frågan om vad som hände förra året i konstiiutionsutskottet. Den gången räddade den borgerliga majoriteten i konstitutionsutskottet energiministern. Vad som händer efter det nya övertrampet, som vi diskuterar här i dag, vet ingen av oss. Jag vill bara påpeka alt också borgerliga tidningar, som rimligen borde stödja den borgerliga regeringen på denna punkt, börjar undra om inle energiministern har gått för långt.

Energiministern tyckte inte att jag givit tillräckligt belägg för att energiministern gjort sig skyldig till någol övertramp. Lål mig då påpeka att del faktiskt finns ytterligare skäl som kan anföras. Jag tänker på den intervju med energiministern som gjordes i Skånska Dagbladet av den 31 december 1977 i anslutning lill det samtal industriministern hade med Jonas Norrby. Jag vill ha klart besked om huruvida energiministern talar å regeringens vägnar när han i den intervjun säger: "Regeringen kan tidigast hösten 1978 lämna besked om landets sjunde kärnkraftsaggregal - Ringhals 3 - får startas. Anledningen är all Vattenfall, som äger Ringhalsverkel, bör presentera ansökningar både vad gäller upparbetat och icke upparbetat kärnbränsle för slutlig förvaring."

Är det riktigt, herr energiminister, alt ni hade den uppfattning som kommer fram i intervjun, är det rimligen också riktigt alt ni förde fram samma synpunkter lill generaldirektör Jonas Norrby i ert samtal med honom.

Statsrådet OLOF JOHANSSON:

Herr talman! Jag känner inte till den intervju som åberopas, och framför allt är del inget citat av vad jag har sagt. Jag har bara ställt upp fören intervju i den här frågan, nämligen för FLT, och den återges alltså i en rad landsortstidningar. Om de återgivna meningarna är hämtade ur den intervjun är det inle ett citat av vad jag har sagt utan journalistens egen tolkning av samtalet.

Jag har sagt till Jonas Norrby, och det står jag för, alt min målsättning är alt frågan om Ringhals 3 skall behandlas före sommaren. Men jag kan inte veta vilka remissynpunkter som kommer in, inte heller vad den tekniska granskning som kommer alt utföras med hjälp av internationell expertis kommer att leda lill. Den reservationen har jag gjort, men i övrigt är målsättningen som sagl behandling före sommaren.

Sedan noterar jag atl Lennart Pettersson som vanligt åberopar borgerliga tidningars åsikter. De var lika litet som Lennart Pettersson åhörare lill det samtal som fördes.

LENNART PETTERSSON (s):

Herr talman! Energiministern säger i sill svar till mig alt han inle har framställt några nya krav lill Vattenfall i anslutning till alt han diskulerade en komplettering av ansökan om Ringhals 3 med generaldirektör Norrby. Låt mig då konstatera, herr energiminister, au det var en allmän uppfattning i massmedia hela den vecka då debatten fördes att energiministern hade fört

fram dessa nya krav lill Vattenfall. Ledningen för Vallenfall bekräftade också alt så hade skett. Jag kan citera Sydsvenska Dagbladet som säger följande:

"Jonas Norrbys ställföreträdare. Vattenfalls administrative direktör Lennart Öhrslröm, bekräftar i samtal med SDS alt Olof Johansson har kommit med ett nytt krav och atl risken för en försening och fördyring av Ringhalsprojekiet ökat."

Det var alltså Vattenfalls klara uppfattning. Jag vill fråga energiministern hur del kan komma sig alt Vattenfall hade den uppfattningen, om inte energiministern hade fört fram dessa krav i sitt telefonsamtal.

Jag håller med om alt vi inle vet annal än indirekt vad som sades eller inte sades, men alla indirekta bevis talar för Vattenfalls uppfattning.

Nr 63

Torsdagen den 19 januari 1978

Om tillämpningen av villkorslagen

Statsrådet OLOF JOHANSSON:

Herr talman! Den tillförordnade generaldirektören Lennart Öhrslröm har jag aldrig talat med. Han var uppenbarligen felinformerad.

LENNART PETTERSSON (s):

Herr lalman! Lål mig för atl bringa ytterligare klarhet ställa en fråga. Den gäller den attityd av mussla som herr energiminislem har intagit i denna fråga ända sedan han lämnade sitt kortfattade pressmeddelande om all han inle hade begått några överträdelser och inte hade kommit med ytieriigare krav på Vattenfall. Jag har fått bekräftat på flera håll alt energiministern vägrade ställa upp i TV när man där begärde all få ökad klarhet beiräffande vad som avhandlades vid telefonsamtalet mellan Jonas Norrby och energiministern. Är det riktigt att så skedde? Och berodde del i så fall på att energiministern ansåg atl han inle borde kommentera della ytteriigare?

Statsrådet OLOF JOHANSSON:

Herr lalman! Det var endast en reverens för denna kammare och dess ledamöier, eftersom den förre bostadsministern i TV - samtidigt som han framförde en del andra synpunkter - anmälde att en fråga skulle komma.

LENNART PETTERSSON (s):

Herr tal man! Det hadejuisåfall varit lämpligt att man i klarhetens intresse fått en diskussion i TV kring den här frågan. Såvitt Jag förslår var man inom TV helt inställd på alt ha en sådan deball. På socialdemokraliskl håll var vi beredda att ställa upp. Den ende som fattades i det sällskap som skulle bringa klarhet i frågan om vad som sades eller inle sades i samtalet mellan energiministern och Jonas Norrby, det var energiministern själv.

Överläggningen var härmed slutad.

Nr 63

Torsdagen den 19 januari 1978

Om igångsättning av sysselsättningsobjekt för avskedade arbetare i Forsmark

§ 7 Om igångsättning av sysselsättningsobjekt för avskedade arbetare i Forsmark

Statsrådet OLOF JOHANSSON erhöll ordet för att besvara Nils Hjorths (s) den 11 Januari anmälda fråga, 1977/78:244, och anförde:

Herr lalman! Nils Hjorth har frågat mig hur snart de av statssekreterargruppen för inventering av sysselsältningsobjekl i norra Uppland föreslagna sysselsättningsobjekten för de avskedade Forsmarksarbelarna kan sättas i gång.

Regeringen har beslutat alt ställa 100 milj. kr. lill förfogande för ändamålet.

Dessa medel skall i första hand användas för igångsättning av ett 20-tal väg- och byggnadsprojekt. Av dessa kommer merparten, enligt vad som uppgetls av berörda myndigheter, att kunna sättas i gång redan under första kvartalet i år. Arbetena med de återstående projekten kan i de flesta fallen inledas under andra kvartalet. I ett fåtal fall beräknas arbetena kunna påbörjas först under tredje och fjärde kvartalen. För de nu nämnda projekten - som totalt kostar ca 100 milj. kr. - åtgår ca 75 milj. kr. av de statliga medel som avsatts.

Återstoden av de avsatta medlen avser projekt för vilka det ännu inte finns tillräckligt detaljerade planer för all jag nu skall kunna ange någon närmare tidpunkt för igångsättning.

NILS HJORTH (s):

Herr talman! Jag tackar energiministern för svaret på min fråga.

Del harju dröjt länge med besked om hur det skall bli med ersättningsarbeten för dem som tvingas sluta sin anslällning vid kärnkraflsverksbygget i Forsmark. Länsmyndigheter, kommuner, fackliga organisationer och berörda arbetare hade hoppats att få reda på det under senhösten. Då hade man haft god tid att planera.

Nu kom den här rapporten från statssekreterargruppen före jul och även en uppgift om att regeringen anslagit 100 milj. kr. för detta ändamål. Del har nu gått snart tre veckor på det nya året utan att någonting har hänt i frågan. Den ena gruppen efter den andra har fått sluta sina jobb i Forsmark, men de har inte fått vela någonting om några ersättningsarbeten. Man har vänlat förgäves på något livstecken från regeringen. Inventering av lämpliga ersättningsarbeten är i stort sett vad kommunerna och länsmyndigheterna tidigare haft med i sina långtidsplaner och beredskapsprogram. Del gällde bergrum för olja, planering av industriområde, vägarbeten, skolbyggen m. m. Men del ärju bra om dessa arbeten kan igångsättas tidigare. En del av dessa projekt är självfallet myckel angelägna. Andra ligger längre fram i liden och är ännu inle färdigprojekterade.

Energiministern bekräftar nu alt 100 milj. kr. ställs till förfogande. Det gäller ett 20-tal väg- och byggnadsprojekt, säger han. Merparten av dessa kan igångsättas under första kvartalet. Flera projekt skall komma senare.

Nu går Olof Johansson inle in på de enskilda projekten, men jag är faktiskt

intresserad av att få veta hur det blir med bergrummet rör oljelagring i Hargshamn. Är det med i den här förteckningen? Del är en sak som har diskuterats i många år. Om man nu snart skall börja iordningställa det planerade industriområdet är man hell beroende av överskottsmassoma från bergrummet. Jag vill då fråga Olof Johansson: Är bergrummet med i det 20-tal projekt som han talar om?

Vägobjeklen är också angelägna. Det är särskilt en väg som jag vill poängtera, nämligen vägen mellan Österbybmk och Forsmark, som många anställda dagligen använder. Alla är missnöjda med den dåliga vägen.

Nu skall jag inte längre klaga över detta dröjsmål. Det är angeläget att snabbt komma i gång med arbetena. Del har sagts mig alt det hela skulle gå myckel snabbare, om de regionala myndigheterna får handlägga igångsättningen, anvisningen av arbetskraft m. m. Jag vill därför fråga energiminislem om inle de regionala myndigheterna kan få sköta handläggningen för all åstadkomma en snabbare start av det hela. Det är väldigt viktigt.

Nr 63

Torsdagen den 19 januari 1978

Om igångsättning av sysselsättningsobjekt för avskedade arbetare i Forsmark

Statsrådet OLOF JOHANSSON:

Herr talman! Jag vill inte hålla med Nils Hjorth om alt något dröjsmål har förekommit här. En förhandling pågick i arbetsdomstolen angående de varsel som lagts. Ett inlerimsbeslut fattades den 19 december. Tre dagar därefter fattade regeringen beslut om en ram på 100 milj. kr. Julhelgen har givelvis inkräktat en del på arbetstiden, men beredningsarbetet har pågått angående stalssekreterargruppens förslag, som stämplades in i industridepartementet den 21 december. Sedan har kontakter tagits med de regionala myndigheterna.

De objekt som ingår i paketet och som nu har detaljerats omfattas av regeringens beslut i dag på förmiddagen. Det gäller vägar för 30,7 milj. kr. Jag går inte in på detaljer. Det gäller skolor för 38 milj. kr., polishus i Norrtälje och tingsrätt i Tierp för totalt 26 milj. kr. samt beredskapsarbeten för 7 milj. kr.

Jag ser det såsom angelägel att dessa objekt kan komma i gång snabbi för att ge arbete åt dem som friställs under det närmaste året. Della präglar också urvalet i den utsträckning det har varit möjligt.

Av den ram på 100 milj. kr. som regeringen beslöt om för åtgärder i samband med neddragningen i Forsmark återstår nu ca 25 milj. kr., som regeringen senare kommer att besluta om. Vi väntar bl. a. på att Vattenfall skall bli klart med sin projektering för ett bergmm i Hargshamn, vilket Nils Hjorth frågade om. Även andra objekt, t. ex. ett industriområde i Hargshamn, kan länkas rymmas inom denna ram. Där finns ett samband med de schaktmassor som har nämnts.

I stalssekrelerargmppens rapport, som har legat till gmnd för regeringens beslut, finns ytteriigare objekt som inom en snar framtid bör kunna komma i gång i ordinarie ordning. Det gäller bl. a. ett sjukhus i Östhammar, somjag hoppas skall kunna rymmas inom den ram för sådana byggen som fastställts för år 1979.

Nr 63

Torsdagen den 19 januari 1978

Om igångsättning av sysselsättningsobjekt för avskedade arbetare i Forsmark

NILS HJORTH (s):

Herrialman! Energiministern säger all det inle har varil något dröjsmål att lala om. Men den 24 augusti uppvaktade representanter för Östhammars kommun och länsstyrelsen i Uppsala län energiministern angående sysselsättningsläget i Forsmark. Vid den uppvaktningen betonades från kommunens sida särskilt sysselsättningen för de boende i regionen som får sluta i Forsmark. Dethade varit betydelsefullt förde anställda som fick sluta den 31 december alt ha fått reda på de möjligheter som finns till andra Jobb. Men de har hela tiden inte velat någonting.

Jag talade i går med vägdirektören i Uppsala län. Inte heller han har haft reda på någonting. Han har via länsstyrelsen fått vela att vissa vägobjekt var planerade. Trots avsaknad av information kan han med kort varsel, inom ca två veckor, komma i gång med en hel del arbeten.

Nu har del under tiden också dykt upp andra Jobb som är väldigt angelägna. Kommunen är därför litet besviken över att ulredningsgmppen inle har tagit kontakt med kommunen, innan förslaget förelades regeringen. Jag vill fråga energiministern om del kan länkas alt även andra objekt, som inle finns med i denna inventering, kan komma med, bl. a. ett stöd till stålindustrin i Österbybruk. Där kan man sätta i gång när som helst.

Statsrådet OLOF JOHANSSON:

Herr talman! Den del inom ramen som ännu inte är disponerad är i och för sig inte låst lill några objekt. Del återstår atl bedöma dels naturligtvis under vilken lid länkbara objekt kan bli aktuella, dels deras lokalisering för att bäst passa in i området med hänsyn lill den spridning av de friställda över flera kommuner som del här är fråga om.

NILS HJORTH (s):

Herr lalman! Jag är tacksam om man kan länka sig också andra arbetsobjekt vid diskussionerna framöver.

Det bör nämnas, tyckerjag, att förhandlingar har förts om utnyttjande av den s. k. 25-kronan för atl behålla den personal i arbete vid Forsmark som annars skulle få gå, men Vattenfall har inle kunnat godta den fackliga organisationens krav därvidlag. Jag kan förslå Vattenfalls synpunkt att man inle gärna vill utbilda folk som man inte vet om man får behålla, något som hell beror på avsaknaden av besked i frågan om Forsmark 3 får byggas färdigt. Min sista fråga till energiministern är därför: När kan besked komma från regeringen i den frågan?

Man har väntal och väntal i det oändliga, men snart måste det vara dags för regeringen alt fatta beslut. När kommer beskedet?

Statsrådet OLOF JOHANSSON:

Herrialman! Del står i propositionsförteckningen till riksdagen: Februari 1978.

NILS HJORTH (s):

Herr talman! Jag hoppas verkligen att det då blir klara besked och inte, som alla gånger tidigare, diffusa svar som man kan tolka på olika sätt.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 8 Om eftergranskning av läromedelspaket om läkemedel

Statsrådet BRITT MOGÅRD erhöll ordet för atl besvara Lilly Hanssons (s) den 8 december anmälda fråga, 1977/78:203, och anförde:

Herr talman! Lilly Hansson har frågal mig om Jag avser att vidta ålgärder som gör del möjligt för läromedelskonsulenlerna vid länsskolnämnderna all som ett led i deras service lill skolorna eftergranska läromedelspaket av typ Om läkemedel.

Följande regler gäller beiräffande information om och granskning av läromedel.

Statens institut för läromedelsinformation (SIL) har bl. a. lill uppgift att informera om s. k. centrala läromedel. Läromedelsproducenterna ansöker hos SIL om registrering av läromedel. Om det rör sig om elt samhällsorienterande läromedel, som SIL bedömer vara centralt, begär SIL hos skolöverstyrelsen all delta skall granskas. Skolöverstyrelsens läromedelsnämnd skall enligl gällande bestämmelser pröva om läromedlet behandlar innehållet på ett sakligt och allsidigt sätt samt om läromedlet även i övrigt står i överensstämmelse med avsnittet Mål och riktlinjer i ifrågavarande läroplan. Uppfyller läromedlet dessa villkor skall del godkännas. Om del har godkänts registrerar SIL läromedlet som centralt och granskat av SÖ. Något ytteriigare ansvar för granskning av läromedel har staten inte påtagit sig.

Producenten av läromedlet Om läkemedel harenligi vad Jag har erfarit inte ansökt hos SIL om registrering.

Vid sidan av de centrala läromedlen finns en mängd material som framställs för skolan och som vid behov kan las in i undervisningen och där komplettera lärostoffet. Sådant material kan vara producerat av organisationer, förelag eller myndigheter. Det är i många fall av stort värde, då det kan ge aktuella aspekter på olika samhällsfrågor.

Läromedel av della slag granskas inte av någon statlig myndighet. Bestämmelserna om granskning med åtföljande objektiviietskrav är inle tillämpliga. För den lokala bedömningen som sker vid val av läromedel är termen efterhandsgranskning därför inte lillämpbar.

I budgetpropositionen för 1978/79 har Jag angivit att del inom departementet har påbörjats en översyn av gällande bestämmelser om information om och granskning av läromedel i syfte alt anpassa läromedelsbegreppet lill den syn på läromedlen som redovisas i propositionen om skolans inre arbele. I detta arbete ingår emellertid inte planer på att införa någon ny instans som granskar läromedel från objektivitetssynpunkt.

Nr 63

Torsdagen den 19 januari 1978

Om eftergranskning av läromedelspaket om läkemedel

Nr 63

Torsdagen den 19 januari 1978

Om efteigransk-ning av läromedelspaket om läkemedel

LILLY HANSSON (s):

Herr lalman! Jag ber att få lacka för svaret. Del gav dock inte så mycket utöver vad Jag tidigare visste om behandlingen av läromedel.

Anledningen till frågan är ju inle atl jag på något sätt vill förhindra att material sänds ut till skolorna för alt där kunna användas för alt komplettera och fördjupa lärostolTel. Inte heller att någon ny instans för granskning av läromedel skall inrättas - en sådan finns ju redan.

Vad jag vänder mig emot när det gäller Om läkemedel är att branschorganisationen vägrade att låna ut paketet i fråga för genomgång.

När en länsskolnämnd, i detla fall länsskolnämnden i Västerbottens län, begär alt få låna ett läromedel för sedvanlig genomgång bör, anser jag, utgivaren inle kunna neka den detta. Det är den frågan jag ville ha statsrådets syn på.

Jag vill inom parentes ha sagt all länsskolnämnden i Västerbotten sedan många år har en myckel aktiv läromedelsuppföljning helt i linje med SÖ:s intentioner.

Jag vet att läromedlet Om läkemedel inte är centralt registrerat och inte heller behöver vara del. Men att man vid en lokal granskning inte skulle kunna ställa krav om objektivitet på ett sådant läromedel måste Ju stå i strid med SÖ:s intentioner.

Att termen efterhandsgranskning i denna fråga inte är lillämpbar kan ju statsrådet ha rätt i. Jag använde kanske fel term, men i ingressen till frågan använde jag faktiskt uttrycket "för sedvanlig genomgång". Det är ju den saken del är fråga om.

Jag måste fråga statsrådet om hon tycker det är rimligt att en organisation skall kunna neka en länsskolnämnd att låna ett material. Det ärju inle fråga om elt obligatoriskt utsändande för genomgång av ett icke centralt registrerat läromedel. Men om man begär att få låna det, skall organisationen då kunna vägra atl låna ut det? Del är den saken jag vänder mig mot, och Jag ville ha statsrådets syn på den saken.

Statsrådet BRITT MOGÅRD:

Herr talman! Jag har redovisat de centrala regler som gäller för granskning av läromedel och som Lilly Hansson säger sig väl känna till. Om hon ville ha svar på en helt annan fråga, skulle hon ha formulerat sig annoriunda.

Inte ens efter Lilly Hanssons anförande känner Jag till vad som skulle betraktas som sedvanlig genomgång. Jag kan bara konstatera all det finns regler för central granskning. Dämtöver finns regeln om objektivitet som ligger i atl undervisningen enligl läroplanen skall vara objektiv, dvs. saklig och allsidig. Del åligger alltså läraren atl i sin undervisning följa de riktlinjer som ges i läroplanen när han eller hon använder material vid sidan om de centrala läromedlen.

Om Lilly Hansson vill vara vänlig och formulera om frågan och ställa den på ell sådant sätt alt jag har möjlighet att göra de undersökningar som krävs för alt ge ett svar, då är Lilly Hansson välkommen tillbaka.

LILLY HANSSON (s):

Herr lalman! Nog tyckerjag att den fråga jag har ställt bör vara ganska lätt all förslå. När del gäller central granskning är del en hell annan sak. Men vi har ju läromedelskonsulenter i varje län som för service till skolorna går igenom de mängder av material som skickas ul från olika organisationer.

Jag vänder mig emot alt en industri eller en organisation vägrar alt låna ut elt sådant material för genomgång av läromedelskonsulenterna i länet. Det är den frågan jag vill ha svai på, och del har ingenting med olika instanser för granskning av läromedel alt göra. Det handlar alltså om denna organisations sätt atl behandla en förfrågan om lån av ett läromedel.

Nr 63

Torsdagen den 19 januari 1978

Om handeln med glasögon, m. m.

Statsrådet BRITT MOGÅRD:

Herr talman! Jag kan bara ännu en gång råda Lilly Hansson att ställa den fråga hon vill ha svar på.

LILLY HANSSON (s):

Herr lalman! Det är faktiskt den frågan jag har ställt.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 9 Om handeln med glasögon, m. m.

Statsrådet BRITT MOGÅRD erhöll ordet för atl besvara Ake Gillströms(s) den 1 december anmälda interpellation, 1977/78:89, lill statsrådet Ingegerd Troedsson, och anförde:

Herr lalman! Åke Gillström har frågal statsrådet Troedsson

1. om socialstyrelsens och andra undersökningar givit garantier för att den
skärpta konkurrensen på glasögonmarknaden sker under för allmänheten
säkra förhållanden när det gäller tillgången på legitimerad personal i s. k.
lågprisbutiker och hur detla kontrolleras fortsättningsvis,

2. om socialministern avser atl vidta ålgärder för alt påskynda tillkomsten av en säkrare synvård i skolorna för att tidigare än nu bl. a. kunna sätta in adekvat specialundervisning,

3. när proposition angående skolhälsovården förväntas.

Eftersom inlemellationen tar upp frågor som berör milt ansvarsområde besvarar Jag den.

Optiska hjälpmedel utprovas och försäljs dels av legitimerade optiker, dels av andra än legitimerade optiker. I detla sammanhang bortser Jag från den verksamhet som bedrivs av legitimerade läkare. De legitimerade optikerna är medicinpersonal och står under socialstyrelsens tillsyn. De har ett medicinskt ansvar för sin verksamhet. Socialstyrelsens instruktion för legitimerade optiker den 29 oktober 1976 (SOS FS (M) 1976:75) reglerar verksamheten. Instruktionen tillkom efter en av socialstyrelsen företagen utredning om ögonsjukvården, som syftade lill en kvalitetshöjning av bl. a. de legitimerade optikernas verksamhet. Genom råd, anvisningar, cirkulär och utredningar

Nr 63

Torsdagen den 19 januari 1978

Om handeln med glasögon, m. m.

har synvården under senare lid ägnats ett allt större intresse. Härigenom och genom medverkan av socialstyrelsen och skolöverstyrelsen vid fastställande av utbildningsprogram för de optiker som skall legitimeras har garanti skapats för alt allmänheten tillförsäkras trygghet och säkerhet vid inköp av optiska hjälpmedel.

Utanför kretsen av legitimerade optiker finns flera yrken representerade inom oplikerbranschen. Della förhållande samt bristen på enhetlig utbildning gör atl denna optikerkrels uppvisar en mycket ojämn kvalitet i sitt yrkeskunnande. Gruppen slår inte under socialstyrelsens tillsyn i annan mån än vad som följer av 6 § inslmkiionen (1965:792) för länsläkarväsendet, dvs. att länsläkarorganisalionen skall ägna noggrann uppmärksamhet åt bl. a. den här akluella verksamheten. Tillämplig lag är i första hand den s. k. kvacksalverilagen. Endast om någon bryter mot den lagens bestämmelser har socialstyrelsen möjligheter atl ingripa. Regeringen har dock genom lagen (1975:100) med vissa bestämmelser för personal inom hälso- och sjukvård m. fl. bemyndigats atl överiåta åt förvaltningsmyndighet atl meddela erforderliga föreskrifter för t. ex. de icke legitimerade optikernas verksamhet. Självfallet följer berörda myndigheter med noggrannhet utvecklingen inom området och kommer alt vid behov vidta åtgärder.

Den optikeraffär som Åke Gillström talade om har under hösten besökts av konsumentverket med anledning av klagomål, bl. a. över företagels marknadsföring. Socialstyrelsen inspekterade den 29 november verksamheten, och rapport häröver har nu avgivits.

Företaget har vidare anmälts lill konsumentverket för sina marknadsföringsmetoder. Verket har därför med stöd av marknadsföringslagen haft överiäggningar med företagel. Resultatet blev bl. a. all företagel har förbundit sig all planlägga tjänstgöringen påett sådant sätt att legitimerade optiker finns tillgängliga vid tidpunkter då synundersökningar görs.

Näringsfrihelsombudsmannen (NO) har lill uppgift atl övervaka vissa former av konkurrensbegränsningar. Jag kan i sammanhanget nämna all NO med anledning av elt ärende om leverans vägran har begärt en uiredning av statens pris- och kartellnämnd om detla förelags prissättningsmetoder m. m.

För min del anser jag att de nuvarande marknads- och konkurrensrätlsliga lagarna ger samhället möjligheter atl motverka eventuella negativa följder av skärpt konkurrens i della fall.

Vad gäller skolans synkontroller vill jag nämna följande.

Elevernas synskärpa prövas i samband med klassundersökningar i årskurserna 1,4,7 och 9 samt i gymnasieskolans årskurs 1 och vid behov i årskurs 3. Dämtöver utförs synundersökning av elever på begäran av läkare, elev och föräldrar oberoende av vilken årskurs eleven går i. I ett stort antal skolor synundersöks elever på lågstadiet varje år. Elever som har glasögon för närsynihei undersöks årligen för att man skall kunna se till atl de har rätt glasögon. Elever som vid synprövningen i gmndskolans årskurs I visat sig ha nedsatt synskäma remitteras lill ögonläkare. Om denna finner atl synrubbningen beror på s. k. refraktionsfel, som kan korrigeras med tillfredsställande

resultat, bör den fortsatta kontrollen kunna göras av legitimerad optiker.

Härutöver gäller följande. Om en elev som är åtta år eller äldre och som tidigare haft normal synskärpa vid synprövning visarsig ha fått synen nedsatt kan skolläkaren eller skolsköterskan hänvisa eleven till optiker för kontroll. Om optikern inte kan korrigera elevens syn med glasögon så all denne får full synskärpa skall eleven remitteras till ögonläkare för undersökning. Elev som företer uppenbara besvär vid läsning eller annat närarbeie skall mot bakgrund av hälsotillståndet och prestationsförmågan i övrigt bedömas av skolläkaren. Om skolläkaren misstänker att synförmågan orsakar besvären remitteras eleven lill ögonläkare.

Skolöverstyrelsens anvisningar för synkontroll i skolan grundas på den sakkunskap som ges genom socialstyrelsens försorg. Jag har inte funnit anledning atl ifrågasätta denna sakkunskap. Frågan om ytteriigare anvisningar för skolans synundersökningar kommer enligl vad jag har erfarit att prövas av skolöverstyrelsen när statsmakterna har tagit ställning till skolhäl-sovårdsutredningens förslag.

Jag har behandlat skolhälsovårdsutredningens förslag i den särskilda proposition om nytt statsbidrag till grundskolan m. m. som i går förelades riksdagen.

Nr 63

Torsdagen den 19 januari 1978

Om handeln med glasögon, m. m.

ÅKE GILLSTRÖM (s):

Herr talman! Jag tackar statsrådet Mogård för svaren. Jag kan dock inte säga atl de är särskilt tillfredsställande. I viss mån beror det på mig själv, eftersom jag i interpellationen tog upp två från varandra så vitt skilda problem som handeln med glasögon och ögonvård. Frågorna kom atl falla på tre statsråds domäner, och frågan om konsumenters trygghet vid köp av glasögon kan Ju rimligtvis inle ligga i utbildningsdepartementet.

Svaret borde dock ganska myckel ha handlat om utbildning, eftersom det i svaret hänvisas lill en rapport från socialstyrelsen som nu föreligger. Det är anmärkningsvärt atl avståndet mellan socialstyrelsen och socialdepartementet är så myckel längre än avståndet mellan socialstyrelsen och Gävle, dit jag redan i lördags fick denna rapport. Jag förmodar alt fm Mogård, om hon hade läst rapporten, omedelbart skulle ha gjort den till utgångspunkt för nya insalser på utbildningsområdet. Rapporten innehåller nästan genomgående en skarp kritik av del ifrågavarande affärsförelagets bristande respekt för krav på utbildning - speciellt på ett område som är så känsligt som det som gäller vår syn.

Del må ursäktas mig om Jag till större delen kommer all hålla mig till den första frågan i interpellationen, som kanske minst berör statsrådet Mogård. Men den rapport jag nämner här från en inspektion den 29 november 1977, som socialstyrelsen förelog, gör mig skrämd inför den lätthet med vilken vissa förelag går förbi lagar och bestämmelser. Att vi konsumenter kan lida direkl skada av försöket all snabbt göra stora pengar tycks inle beröra ägarna. 1 del här fallet gäller det dessutom två läkare som under läkartilelns allt överslätande hägn har givit sig in på ell område, för vilket de inte ens själva har utbildning. De är följaktligen inle ögonläkare. Från början var de tre, och

Nr 63

Torsdagen den 19 januari 1978

Om handeln med glasögon, m. m.

det hedrar den tredje att han dragit sig ur kompanjonskapet. Var del månne under samvetstryckel från de etiska regler som läkare ändå har alt följa?

Den första frågan berör två viktiga aspekter: dels den här affärens sätt all vilseledande marknadsföra sina glasögon som billigare än andra affärers, dels personalens utbildning för sin uppgift. I båda fallen kan konsumenterna bli grundlurade, om vi inte kan lita på att statliga bestämmelser följs.

Jag vill omedelbart understryka att del naturiiglvis är oerhört viktigt att glasögonen blir så billiga som möjligt. Jag har själv vid två tillfällen försökt atl motionsvägen få den synhandikappade jämställd med andra handikappade i bidragshänseende. Så länge samhället inte har klarat den uppgiften för flera än personer under 19 år är det dubbelt viktigt att priserna hålls nere och att vinsterna hos försäljarna blir måttliga. Men elt priskrig på del här området får inte drabba konsumentens trygghet. Och tryggheten skall dels konsumentombudsmannen, dels socialstyrelsen ge oss.

Låt mig börja med frågan om marknadsföringen. För att statsrådet och eventuella övriga lyssnare skall ha en möjlighet att följa med visar jag nu på TV-skärmen utformningen av den annons som avses. När det gäller kostnadsaspekten är det troligt atl konsumenten hos det här företaget betalar lika myckel som eller t. o. m. mera än hos legitimerade optiker för sina glasögon. Näringsfrihelsombudsmannen håller f n. i samarbete med pris-och karlellnämnden på att utreda den sidan av frågan.

Enligl min uppfattning kan man inte använda ordet "billigare", om man inte preciserar vad som är dyrare. Det går inte atl göra det inom oplikerbranschen, eftersom slutpriset på glasögon bestäms av flera samverkande faktorer: glasögonbågens pris med hänsyn till modell, sloriek och fabrikat, korrektionsglasets pris med hänsyn till styrka, sloriek och fabrikat samt servicegraden, dvs. om man betjänas av legitimerad optiker, affärsbiträde osv. Till detta skall läggas synundersökningen, vars kostnad delvis tas ul genom pålägg på själva produkten, en fråga somjag f ö. tagit upp i en motion redan år 1974. Har företaget alltså inte samma sorts båge, glasögonglas och service, så kan man inle heller jämföra slutprodukten på det sätt som sker.

Myckel mera skulle vara alt säga om de jämförelser som görs, men lål mig i stället konstatera att det tydligen är möjligt att fortsätta med denna vilseledande annonsering även sedan samhällets skyddsnät mot sådan kopplats in. Jag tänker därvid på KO, NO och SPK. Företaget förhalar frågan och tycks också kunna göra det ulan alt något egentligen händer som stoppar verksamheten i dess nuvarande former. Denna annonsering har pågått under mer än två år. Är KO alltså maktlös när det gäller vilseledande annonsering?

Konsumentverket behandlade i slutet av december en anhållan från företagel om anstånd med att avge yttrande till verket med motiveringen att den konsultbyrå företaget anlitat för della hade så stor arbetsbelastning. Anstånd beviljades till i morgon, således den 20januari, "under förutsättning atl Ni förbinder Er att i avvaktan på ärendenas avgörande inte använda de angripna formuleringarna eller liknande i Er marknadsföring". Trots denna

formulering införde företagel förra torsdagen en helsidesannons om billiga glasögon i Svenska Dagbladet. Annonsen framgår av den bild som jag nu visar på TV-skärmen. Annonsen innehåller samma argument som tidigare när det gäller varför glasögonen kan vara billiga hos delta förelag. Man har ändrat ett enda ord, nämligen ordet "billigare", som blivit "billiga". Det förefaller inte vara någon tillfällighet att annonsen infördes samma dag som detta svar ursprungligen skulle ha lämnats, om inte statsrådet insjuknat.

En så viklig fråga som denna kan inle få förhalas på delta sätt. Som konsument blir jag oroad över samhällets små möjligheter att skydda oss mol vilseledande marknadsföring.

Frågan är emellertid, om inle den andra sidan av marknadsföringen är ännu allvariigare, nämligen alt man ger kunden uppfattningen alt han blir betjänad av legitimerad medicinalpersonal. Jag kan i dag bortse från att man ursprungligen gärna lät kunderna förstå att förelaget ägdes av tre läkare. Läkarbeteckningen undanröjer ju all misstanke om båg eller kvacksalveri. På den punkten har man numera visserligen redovisat att det inte gäller ögonläkare, men om man går till socialstyrelsens rapport från den inspektion som gjordes den 29 november, blir man synneriigen oroad, och man får hoppas att socialstyrelsens ålgärder verkligen blir radikala. Låt mig eftersom statsrådet inte tagit del av rapporten redogöra för delar av den:

Inledningsvis ger socialstyrelsen en bakgrund lill hur inslmkiionen för legitimerade optiker kommit lill samt vad den innehåller av krav när det gäller undersökning av ögonen. Man konstaterar i det sammanhanget att den senaste inslmkiionen är en skärpning av den tidigare. Enligt rapporten har inspektionen företagits efter dels patientanmälan lill medicinal väsendets ansvarsnämnd angående felaktig behandling utförd av företagets "ögonläkare", dels klagomål över verksamheten från Sveriges legitimerade optikers riksförbund. Förbundet pekar på den vilseledande marknadsföring som bedrivs genom att företaget uppger alt läkare är ansvariga för opiikerverk-samhelen samt att kunderna tas om hand av legitimerade optiker och legitimerade sjuksköterskor. Dessutom har ägarna själva begärt inspektion.

Jag vill härefter citera rapportens sammanfaltning:

"Inspektionsgruppen fann alt verksamheten hos Synpunkten AB på väsenlliga punkter inte fyllde kraven enligt gällande instruktion för legitimerade optiker. Bristerna bestod främst i att en stor del av den personal som betjänade kunderna inte hade tillräckliga kunskaper för atl bedöma om behov av läkamndersökning förelåg.

Socialstyrelsen har i annat sammanhang anfört att det i och för sig är acceptabelt att behörig personal delegerar arbetsuppgifter till befattningshavare utan formell kompetens. En fömtsättning härför är dock aU person som arbetar efter delegering har erhållit tillfredsställande utbildning för uppgiften och även i övrigt besitter sådana kunskaper all arbetet kan utföras på ett betryggande säll. Den som delegerar arbetsuppgifter måste övervaka .att verksamheten bedrivs i enlighet med givna instmktioner. Inspektions-gmppen kunde konstatera brister även i detla avseende. Orsaken härtilj synes

Nr 63

Torsdagen den 19 januari 1978

Om handeln med glasögon, m. m.

Nr 63

Torsdagen den 19 januari 1978

Om handeln med glasögon, m. m.

vara det låga antalet leg. optiker i förhållande lill antalet personer som arbetade på delegeringsuppdrag. Även om behörig personal enbart hade ägnat sig åt övervakande uppgifter ifrågasätter gruppen möjlighelerna alt på ett tillfredsställande säll fullgöra de uppgifter det övergripande ansvaret innebär. Då de leg. optikerna även själva deltog i den löpande verksamheten saknades hell rimliga förutsättningar alt kontrollera hur delegeringsuppdragen utfördes. Information bör vidare lämnas till kunden om den undersökande personens kompelens för uppgiften.

Inspektionsgruppen fann vidare all företagel anlitat en läkare ulan
legitimation som konsult. Denna har behandlat den patient som till
medicinalväsendets ansvarsnämnd inlämnat anmälan om felaktig behand
ling utförd av företagets 'ögonläkare'. Utrustningen i utnyttjade mottag
ningslokaler var så långt vad inspektionen kunde konstatera otillräcklig för
läkarundersökningar. Inspektionsgmppen anser således att fömtsätt
ningar saknades för läkare att arbeta i enlighet med vetenskap och beprövad
erfarenhet.

Då under inspektionen framkommit

- all förelagels leg. optiker på väsentliga punkter inle följt gällande instruktion samt

- alt läkare ulan legitimation tjänstgjort hos företagel som konsult överiämnar gruppen rapporten lill socialstyrelsen med hemställan om atl den lämnas till medicinalväsendets ansvarsnämnd för prövning av eventuella ålgärder mol vid företaget nu och tidigare verksamma leg. optiker med hänsyn lill vad som framkommit vid inspektionen.

Kopia av rapporten tillställes medicinalväsendets ansvarsnämnd som underlag för den vidare beredningen av tidigare inkommen palientanmälan mot företagets konsultläkare dr. Y."

Jag beklagar, herr talman, om citerandet log lilel lid, men jag lycker all inspeklionsgruppen funnil så graverande anmärkningar, vilka tydligen inte kommit statsrådet till del, all del är nödvändigt för det vidare resonemanget att känna till detta för oss båda. Jag hoppas atl statsrådet Mogård omgående lar kontakt med sin kollega i socialdepartementet så atl åtgärder vidtages för all del inte skall vara möjligt all upprepa della falsarium gentemot kunderna. Själv avvaktar jag med spänning de vidare ålgärder som kommer all vidtagas.

Jag noterar också alt rapporten föranlett socialstyrelsen att skriva till samtliga länsläkare i ärendet angående rapporten. I skrivelsen konstaleras atl "denna inspektion är den första mer omfattande genomgång av optikers verksamhet som ägt mm från styrelsens sida". Man fäster också länsläkarnas uppmärksamhet på den personal som finns i branschen, där länsläkarna ute i landet närmast ansvarar för alt inle berört förelags nonchalans mot gällande bestämmelser upprepas hos andra. Själv konstaterar jag bara att det log mer än två år innan socialstyrelsens åtgärd kom till stånd, vilket är anmärkningsvärt.

Så till svaret på frågan om bättre syn vård i skolan. Jag hade förväntat mig en hänvisning lill propositionen om skolhälsovården. Jag är glad all svaret

blev förskjutet en vecka eftersom Jag då hann få lag i och läsa denna proposition. Tyvärr är det inte mycket alt hänvisa till. Den är skäligen tunn och innehåller lika litet om prövningen av elevernas samsyn som skolhälso-vårdsulredningen. Vad statsrådet kallar en synundersökning är i själva verket en synskärpebestämning. Dessutom råder del tvivel om huruvida sådan ulföres vid alla de lillfällen som påpekas i svaret. Även om den delen inte är ointressant så gällde frågan vad som kan göras för elever som har brister i samseendel och som kanske går i läsklinik ulan att man vet om denna brist.

Statsrådet har inte funnit anledning att ifrågasätta den sakkunskap som socialstyrelsen har försorg om och ansvar för. Mot bakgrund av vad som inträffat i det första fallet när det gäller legitimation så finns det kanske anledning att se över den här problemaliken. All remittera dessa fall lill ögonläkare är inte stor idé, eftersom vi har bara ell litet antal som är specialistulbildade för Just detta ändamål. Det är förmodligen också skälet till alt Svenska ögonläkarföreningens förslag enligt bilaga 4 i skolhälsovårdsut-redningen har en passus av följande lydelse:

"Binoculärt läsprov på nära håll synes vara av ringa intresse och behöver därför icke ulföras."

Sådana undersökningar borde göras av s. k. ortoplister, för vilka vi f n. har 12 tjänster i hela landet. Vi har inte ens specialistutbildning för ögonläkare på just detla område inom landet utan den finns i Schweiz, Amerika och England. På den här punkten har alltså statsrådet en hel del att göra.

Att la initiativet lill en utredning om hur synvården skall förbättras i skolorna måste vara en angelägen uppgift för en utbildningsminister. Det kunde kanske också ge koniinueriiga undersökningar av samseendet i samverkan mellan läkare, optiker och speciallärare. Det är ett samarbete som snarast måste till. Beskedet att SÖ skall pröva frågan om ytieriigare anvisningar för skolans synundersökningar när riksdagen behandlat skolhälsovårdsutredningens förslag är det bästa i statsrådets svar. Den prövningen är vi många som väntar oss mycket av.

Nr 63

Torsdagen den 19 januari 1978

Om handeln med glasögon, m. m.

Statsrådet BRITT MOGÅRD:

Herr lalman! Som Åke Gillström förstår är det svårt för mig atl föra debatt på minst tre statsråds vägnar. Jag lycker det är egendomligt alt en sådan här interpellation har släppts igenom i kammarkansliet.

Jag har utgått ifrån att dét var skolhälsovården som var föremål för herr Gillströms huvudintresse i den här interpellationen. Nu tycks det huvudsakligen ha varit handelsministem som herr Gillström skulle ha talat med.

Det är naturiiglvis ändå överdrivet atl påslå att samhället står maktlöst mot missförhållanden. Jag har i milt svar nämnt en hel del om de åtgärder som har vidtagits eller som kan vidtas. Jag kan emellertid tillägga att vid konsumentverkels överiäggningar den 10 oktober förra året med företaget i fråga har della förbundit sig atl följa konsumentverkets anmodan. Om förelaget inte gör det och konsumentverket finner marknadsföringen olillböriig, kan

3 Riksdagens protokoll 1977/78:62-64

Nr 63

Torsdagen den 19 januari 1978

Om handeln med glasögon, m. m.

ärendet föras vidare till marknadsdomstolen. Det är alltså inte så att man inte kan göra mer. Självklart kommer man atl göra det också, om man finner missförhållandena bestå.

Jag har inte tagit del av socialstyrelsens rapport. Del ligger nämligen inte inom milt ansvarsområde, och del vet herr Gillström myckel väl, vid det här laget i varje fall. Men jag kan naturiiglvis bekräfta vad Åke Gillström har sagt, nämligen all det av rapporten från socialstyrelsens inspektion av den aktuella oplikeraffären framgår att förelagels legitimerade optiker på väsentliga punkter inte har följt gällande instmktion. Inspektionsgruppen föreslår, som Åke Gillström nämnde, att rapporten överiämnas till medicinalväsendets ansvarsnämnd för prövning av eventuella ålgärder mot nu och tidigare verksamma optiker vid företagel.

Med hänsyn lill erfarenheterna från inspektionen har, vilket Åke Gillström säkert känner till, socialstyrelsen tillskrivit samtliga länsläkare i landet för att fästa deras uppmärksamhet på de legitimerade optikernas verksamhet.

I detta sammanhang bör kanske också nämnas att medicinalansvarskom-millén har i uppdrag alt göra en översyn av reglerna rörande samhällets tillsyn över personalen inom hälso- och sjukvården samt de ansvarsbestämmelser som gäller för dessa grupper. Kommittén väntas avge sitt huvudbetänkande under våren.

Jag kan givetvis inte med någon tvärsäkerhet yttra mig i medicinska sakfrågor. Jag kan bara konstatera all skolöverstyrelsen i samband med den nya elevhälsovårdsjoumalens utformande hade kontakt med dåvarande överiäkaren vid ögonavdelningen på Danderyds sjukhus, Gert Aurell, och alt därvid två nya undersökningsmoment tillfördes - konvergensnämunkt och inslällningsrörelse vid förläckningsprov - alt skolöverstyrelsens anvisningar för synkontroll, som Jag nämnde, grundas på socialstyrelsens sakkunskap samt att det givelvis vore till stor fördel för eleverna i våra skolor om företrädare för ögonspecialiteten sinsemellan och dessa och företrädare för pedagogisk forskning kunde komma överens om ett gemensamt synsätt.

ÅKE GILLSTRÖM (s):

Herr lalman! Jag har redan beklagat all den här iniemellalionen släpptes igenom på del sätt som skett. Den kanske borde ha delals upp på två. Eftersom fyra statsråd tycks vara berörda, har jag tydligen gjort en riktig fullträff. Det kanske inle är så vanligt all adressera sig till fyra statsråd på en gång.

När elt statsråd skall svara för alla fyra, kan svaret naturiiglvis inte bli särskilt uttömmande eller bra, men det lastar jag inte alls statsrådet Mogård för. Hon kan rimligtvis inte vara säkert hemmastadd på ett sådant område som t. ex. handeln. Statsrådet Mogård försöker i alla fall läcka in den del som har med skolöverstyrelsen och skolans verksamhet all göra.

Jag skulle ändå när del gäller handeln vilja fråga om det kan vara tillfredsställande att man inle har en regel som gör det möjligt alt ganska snabbi avbryta en sådan här affärsverksamhet. Borde man inle, när man gör en undersökning som tydligen är underbyggd av anmälningar från många

håll till så olika instanser som KO, NO och statens pris- och kartellnämnd, ha möjlighet aU hell enkelt slå igen butiken t. v. eller under alla förhållanden åstadkomma några ålgärder så alt vederbörande inle i över två år kan fortsätta att lura kunder på samma sätt som de gjorde när de startade sin försäljning

Jag vet mycket väl all socialstyrelsen inle ligger inom utbildningsområdet. Däremot lycker jag atl man bör veta ganska myckel om socialstyrelsen i utbildningsområdet. Samtidigt vet jag all det är oerhört myckel svårare för socialstyrelsen och skolöverstyrelsen att samarbeta än vad del är för skolstyrelsen och sociala centralnämnderna eller andra kommunala nämnder. Från centralt håll vill man gärna att dessa skall samarbeta, medan man själv har ganska stora svårigheter när det gäller ett sådant samarbete.

Man kommer då in på vad fm Mogård till sist berörde i sill andra inlägg, nämligen förhoppningen om -jag uttryckte själv en sådan - alt ögonläkare, optiker och speciallärare lillsammans skall kunna sälta sig ned och göra någol för de elever som har de svårigheter som Jag har redovisat. Detta har tidigare icke skett, ulan var och en har hållit på sitt skrå. Jag skall inle direkt utpeka den kår som framför allt hävdar sill skrås lätthet för och möjlighet lill atl ensamt kunna klara dessa frågor. Lilel lill mans vet vi nog vilken kår Jag menar. Ett samarbete måste alltså lill på detta område, och kan elt statsråd åstadkomma della är del naturiiglvis tacknämligt.

Det finns alltså anledning alt återkomma med en specificerad fråga senare. Därmed menar jag all jag skall försöka akta mig för att ta in för många områden i samma fråga, så alt jag bara får tillfälle all träffa ett statsråd. Del har jag gjort även denna gång, men del skulle ha varit skojigt att få möta alla fyra och höra deras synpunkter på vars och ens område. Jag beklagar än en gång atl statsrådet Mogård har fåll klä skott för de övriga statsråden. Jag tackar för de svar jag har fått.

Nr 63

Torsdagen den 19 januari 1978

Om bestämmelserna rörande varselljus för motorcyklar

Överiäggningen var härmed slutad.

§ 10 Om bestämmelserna rörande varselljus för motorcyklar

Kommunikationsministern BO TURESSON erhöll ordet för atl besvara Rune Torwalds (c) den 10 januari anmälda fråga, 1977/78:233, och anförde:

Herr lalman! Rune Torwald har - mol bakgmnd av de bestämmelser som gäller om placering av särskilda varsellyktor på motorcyklar - frågal mig om jag är beredd all medverka lill att dessa bestämmelser ändras och atl ändringarna utfärdas senast i början av mars för tillämpning fr. o. m. den I april 1978.

Enligt statens irafksäkerhetsverks provisoriska föreskrifter om varselljus får det på ivåhjulig motorcykel finnas endast en varsellykta. Den skall vara placerad i fordonets mittlinje och lägre än huvudsirålkastaren. Med anledning av de invändningar som detla har rönt har verket utarbetat ett förslag lill

Nr 63

Torsdagen den 19 januari 1978

Om rabattering av malmfrakten över Luleå hamn

reviderade föreskrifter, som f n. remissbehandlas. Där har kravet fått följande ändrade lydelse: "Varsellykta på ivåhjulig motorcykel skall antingen vara placerad i fordonets mittlinje och lägre än halvljusstrålkastaren eller om fordonels konstruktion inte medger denna placering så nära ovanför eller lill vänster om halvljusstrålkastaren som möjligt."

Remisstiden går ut den 15 mars 1978. Trafiksäkerhetsverkel räknar med alt kunna fastställa de nya föreskrifterna omkring den 1 april med ikraftträdande i anslutning därtill.

RUNE TORWALD (c):

Herr talman! Tack för svaret! Beiräffande frågan skulle man litet raljant kunna säga alt det med den är som med deodoranterna: det är bra att de finns men synd att de behövs. Hade det varil litet noggrannare prövning - om jag får använda det hårda ordet - av de provisoriska anvisningarna beträffande placeringen av varselljusen Just på motorcyklar, hade det inle funnits någon anledning till denna fråga.

Redan 27 mars 1976 framförde Sveriges Motorcyklisters Centralorganisation vissa synpunkter på frågan. Man hade länge aktualiserat frågan om varselljus, och alla ärju eniga om atl sådant behövs. Vad som tydligen vållat problem är att många motorcyklar har en sådan konstruktion, alt de provisoriska anvisningarna ledde till att man över huvud taget inle kan placera några varselljus på dem enligl gällande anvisningar.

Nu har statsrådet här angett atl ell nytt förslag finns utarbetat. Jag är inte kapabel att på rak arm bedöma om de föreslagna nya bestämmelserna är bra, men jag hoppas alt de är del och alt man i varje fall tar hänsyn till eventuella synpunkter från SMC, som Jag antar har fått tillfälle atl yttra sig över förslaget.

Jag vill avsluta det här inlägget med att säga att det ändå är positivt alt både statsrådet och trafiksäkerhetsverkel så snabbt har agerat sedan man blivit medveten om dessa brister. Därför finns del goda utsikter lill alt de nya bestämmelserna skall träda i kraft innan vi får mschen i fråga om återregislreringar resp. nyregistreringar på vårkanten. Jag vill lacka för del.

Överiäggningen var härmed slulad.

§ 11 Om rabattering av malmfrakten över Luleå hamn

Kommunikationsministern BO TURESSON erhöll ordet föratt hesvara Alf Lövenboigs (apk) den 10 januari anmälda fråga, 1977/78:237, och anförde:

Herr talman! Alf Lövenborg har frågat mig om jag kommer att medverka till all malmfraklen över Luleå hamn rabatteras.

Regeringen har tidigare i dag beslutat all generelll sätta ned fariedsvam-avgiften för vissa typer av lågvärdigt gods, bl. a. jämmalm. Därmed underiälias exporten av malm över Luleå hamn.

ALF LOVENBORG (apk):

Herr lalman! Jag ber atl få lacka kommunikationsministern för det här korta svaret. Det betyder att jag också kan fatta mig tämligen kort.

Min fråga ställdes ju därför all del beslut som riksdagen tog i december innebar atl del blev en kvardröjande osäkerhet bland kommunalt ansvariga, bland fackföreningsfolk och bland andra som är anslällda för all sköta hamnverksamheten. När det gäller Luleå är ju malmen den stora bilen i hamnverksamhelen och avgörande för hamnens framlid.

Nu talar kommunikationsministem om att del spörsmål jag ställde besvarats på det sättet atl regeringen i dag har beslutat sätta ned fariedsvaruavgiften för vissa typer av lågvärdigt gods, bl. a. järnmalm. Då vill jag hell kort fråga om del här beslutet i dag, atl rabattera bl. a. Järnmalmen, innebär all denna rabattering ger full kompensation för höjningen av fariedsavgiften.

Nr 63

Torsdagen den 19 januari 1978

Om säkerhetsbestämmelserna för bärplansbåtar

Kommunikationsministern BO TURESSON:

Herr talman! Det kan ju synas egendomligt för den som inle känner lill turerna att jag inte i svaret kunde tala om för Alf Lövenborg hur stor nedsättning av fariedsvamavgiflerna som regeringen i dag har beslutat om. Men del sammanhänger med att behandlingen av en fråga som den här äger mm efter vissa formella regler. Svaret måste vara klart redan före dagens regeringssammanträde, och följaktligen kunde jag inte i svaret la med innebörden av dagens regeringsbeslut. Jag visste Ju inte förrän kl. 10 i dag om det skulle bli eu beslut eller inte.

Men Jag skall gärna komplettera svaret genom alt lala om för Alf Lövenborg och för intressenterna i Luleå hamn att regeringen har beslutat atl den nya fariedsvaruavgifien skall införas den 1 april 1978 i stället för den 1 februari 1978, vilket beror på de förhandlingar som äger rum rörande uppbördssyslemet. Samtidigt beslöt regeringen på mitt förslag alt med 75 % raballera fariedsvaruavgifierna för järnmalm och annat liknande gods, så att avgiften blir 30 öre per lon i stället för 1 kr. 15 öre per ton, plus eventuella avståndslillägg.

Det är alltså en myckel väsentlig rabattering som nu är beslutad. Den innebär att konkurrenssituationen för järnmalm, utskeppad från Luleå hamn, blir avsevärt förbättrad.

Överläggningen var härmed slulad.

§ 12 Om säkerhetsbestämmelserna för bärplansbåtar

Kommunikationsministern BO TURESSON erhöll ordet för att besvara Ulla Tilländers (c) den 11 januari anmälda fråga, 1977/78:239, och anförde:

Herr lalman! Ulla Tilländer har frågat mig hur långt man har kommit med arbetet på säkerhetsbestämmelserna för bärplansbåtar och om Sverige har gjort någol för atl påskynda arbetet.

Såsom angavs i ett svar den 24 maj 1976 av dåvarande chefen för

Nr 63

Torsdagen den 19 januari 1978

Om säkerhetsbestämmelserna för bärplansbåtar

kommunikationsdepartementet handhas frågor om säkerheten på nya fartygstyper av underkommittéer inom Mellanstatliga rådgivande sjöfartsorganisationen (IMCO). I slutet av november förra året antogs elt instrument angående säkerheten på bl. a. bärplansbåtar av IMCO. Instrumentet, som omfattar såväl bärplansbåtar som svävare, är f n. under utgivning inom IMCO-sekrelariatel. Så snart sjöfartsverket erhållit del från IMCO:s sekretariat kommer verket alt efter sedvanligt remissförfarande utarbeta särbestämmelser för bärplansbåtar med utgångspunkt i instrumentet. Avslutningsvis vill jag framhålla alt Sverige bl. a. genom sjöfartsverket aktivt har deltagit i delta IMCO-arbeie på samma sätt som i övrigt arbele inom IMCO.

ULLA TILLÄNDER (c):

Herr lalman! Jag ber atl få lacka statsrådet för svaret på min fråga.

Statsrådet slår fast alt säkerhetsföreskrifter kommer alt utfärdas. Jag tänker då särskilt på följande passus i svaret: "Så snart sjöfartsverket erhållit del" -instmmentel - "från IMCO:s sekretariat kommer verket atl efter sedvanligt remissförfarande utarbeta särbestämmelser för bärplansbåtar med utgångspunkt i instrumentet."

Jag vill först deklarera all Jag naturiiglvis är glad över atl särbestämmelser när det gäller säkerhetsföreskrifter för bärplansbåtar kommer atl utfärdas och atl del förhoppningsvis kommer alt ske inom kort. Man har haft anledning ställa frågan om det inle borde komma lill slånd skärpta föreskrifter som kritiskt granskar förhållandena när det gäller säkerheten ombord på bålarna. Man kan säga att det är desto mera angelägel eftersom den här typen av bålar i övrigt fungerar bra.

Bärplansbålarna förkortar restiden och därmed avståndet mellan Köpenhamn och Malmö. De närmar städerna till varandra. För många som reser ofta är restiden något nödvändigt ont, som skall förkortas så myckel som möjligl. Förhoppningsvis skall resandeslrömmen över Sundet, som under en följd av år har minskat, öka på nytt. För att det skall ske måste förbindelsen förbättras, och flygbåtarna är ett led i denna förb iiring så när som på en punkt, nämligen den som vi här talar om.

Del är faktiskt så att Ju bättre en förbindelse är, desto allvarligare måste man se på en brist som kan äventyra säkerheten. Jag hoppas alt man inte behöver bli besviken över alt säkerhetsbestämmelserna kommer atl vara alltför toleranta. Det skulle vara bra om reglerna reser stora krav, för när säkerhetsregler är milda måste man fråga sig vem de är milda mol. Är reglerna milda mot dem som skall uppfylla dem, eller ger de uttryck för omtanke om passagerarna? I det senare fallet blir de nog mer strängt utformade.

Vid del olyckslillbud som inträffade för några dagar sedan gick det väl, men det kunde gått illa. Sådana händelser borde ge anledning till förnyad eftertanke.

Somjag upplever del har bärplansbålama kommit för alt stanna. Därför är det viktigt alt man synar säkerhetsfrågorna kritiskt.

Närdet nu kommer bestämmelser måste de tillämpas .så fort som möjligl.

Om de skulle behandla problemet med utrymning på elt alltför lättvindigt sätt måste, som jag ser del, ett stadigt initiativ lill.

Kommunikationsministern BO TUREiSSON:

Herr talman! Det är klart att det skall bli ett stadigt initiativ, Ulla Tilländer, genom del beslut som sjöfartsverket kommer all falla när behandlingen av det här ärendet är färdig. Emellertid är del önskvärt med internationell samstämmighet när del gäller sådana här säkerhetsbestämmelser, och del är naturiiglvis särskilt viktigt när som här två länder är inblandade i en irafik.

Erfarenheten har lärt åtminstone dem av oss som i någon liten mån har deltagit i internationella förhandlingar atl sådana tar väldigt lång tid. Jag tror inle alt vi i det här fallet kan skylla några svenska vederbörande för senfärdighet, ulan här har man med stor aktivitet deltagit i del internationella arbetet och sökt få fram en lösning. Den ligger nu, somjag nämnde i svaret, praktiskt laget klar för avgörande, bara remissbehandlingen av förslaget hos svenska vederbörande är avklarad. Därför tror Jag inte alt det skall dröja länge förrän vi haren fullt tillfredsställande uppsättning av säkerhetsbestämmelser för den här typen av farkoster.

Nr 63

Torsdagen den 19 januari 1978

Om överflyttning till Sverige av flygtrafik på Kastrup

ULLA TILLÄNDER (c):

Herr talman! Jag ber att få tacka statsrådet för det här tillägget.

Naturiiglvis kräver ett sådant här arbete sin tid, men man kan också säga att flygbåtarna kräver speciell uppmärksamhet. Del hänger samman med att de relativt sett är ganska nya, och deras konstruktion leder automatiskt lill sträng hushållning med utrymme. Detla påverkar också disponeringen. Passagerna ned till och upp från salonger under däck är tilltagna för alt tillgodose passagerarslrömmen under av- och påstigning vid normala förhållanden. Del man är orolig för är hur del går vid en hastig utrymning i panik.

Överläggningen var härmed slulad.

§ 13 Om överflyttning till Sverige av flygtrafik på Kastrup

Kommunikationsministern BO TURESSON erhöll ordet för att besvara Hans Peterssons i Röslånga (fp) den II Januari anmälda fråga, 1977/78:242, och anförde:

Herr lalman! Hans Petersson i Röslånga har, med hänvisning till ett anförande angående flygel som kommunikationsmedel nu och i framliden som jag höll i november i fjol, frågal mig vilka skäl jag anser lala för att trafik som eventuellt kommer atl överflyttas från Kastrup till Sverige skall hänvisas till Landvetter i stället för lill Slump.

I mitt anförande konstaterade jag bl. a. alt en kombination av insatser med olika trafikmedel krävs för alt man i framtiden skall klara behoven av

Nr 63

Torsdagen den 19 januari 1978

Om överflyttning till Sverige av flygtrafik på Kastrup

kollektiva transporter. Flyget kommer därvid alt vara av väsentlig betydelse. Jag framhöll emellertid, med hänsyn till angelägenheten av ett effektivt resursutnyttjande i samhället, betydelsen av att flygplatser inle inrättas för all konkurrera med varandra utan för alt komplettera varandra.

Det är mol den här bakgrunden Jag framfört som min förhoppning alt ett internationellt flyglinjesyslem, uppbyggt på de skandinaviska slorflygplai-serna i samverkan, kommer alt ge bättre reseservice och fraktservice för betydligt flera än vad det nuvarande systemet ger. Det var därför naturiigt för mig att bl. a. i samband med invigningen av Göteborg-Landvetter flygplats som elt exempel ta upp Landvetters roll i det framtida flygplansnälel.

Slurups flygplats, som är en annan av de skandinaviska storflygplatserna, utgör givetvis också en värdefull och naturlig komponent i elt internationellt flyglinjesystem. Della understryks inte minst av de stimulansåtgärder som vidtagits under de senaste åren i syfte all öka trafiken på Slump. Dessa ålgärder har hittills medfört betydande trafikökningar. Det är min förhoppning att denna positiva utveckling skall fortsätta.

HANS PETERSSON i Röstånga (fp):

Hen lalman! Samtidigt som jag lackar statsrådet för svaret vill jag påpeka alt det definitivt inle hör lill vanligheterna atl jag baserar en fråga på ett referat.

Statsrådets uttalande har i min region väckt både förvåning och bestörtning. Det gäller Slumps framtid, om man skall fortsätta den hittills framgångsrika politiken när del gäller denna flygplats. Det handlar också till en del om vilken syn regeringen har på de fortsatta utvecklingsmöjlighe-lema.

Under de fem år som Slump funnits lill har vi år från år noterat en glädjande ökning av passagerartrafiken. Särskilt har charterflygtrafikens ökning varit markant. Den har, som statsrådet framhållit i svaret, berott på en målinriktad satsning från myndigheternas sida. Denna satsning har varit och är nödvändig. Konkurrensen med Kastrup är mycket besväriig. Små prisdifferenser kan betyda utveckling eller tillbakagång.

För mig är del fullständigt naturligt all den svenska flygplats som i första hand bör avlasta Kastmp är Stump. Det är en självklarhet för hela den södra regionen. Del är logiskt, inle bara från svensk sy npunkt utan även från dansk. Därigenom kan man ta hänsyn lill danska intressen. En ordentlig pendeltrafik mellan dessa båda flygplatser ger möjligheter till val. Man kan alltså välja om man vill resa från Kastmp eller Sturup.

Statsrådets uttalande här har lugnat mig. Han talar om en fortsall satsning på Sturup, och del är jag tacksam för. Jag instämmer helt i uttalandet alt flygplatserna inle skall konkurrera ulan komplettera varandra. Har jag fattal statsrådet rätt rör del sig inte om elt anlingen-eller ulan om ett både-och: både Stump och Landvetter. Det tycker jag är principiellt riktigt.

Det är av oerhört stor betydelse att del hittillsvarande stödet för Stump bibehålls. Då avser jag också ett stöd från kommunikationsministern, vare sig det nu gäller tillkommande linjelrafik, chartertrafik eller utökad pendeltrafik.

Den aviserade skatten på flygresor med charter bidrar i den föreslagna utformningen lill alt stjälpa i stället för alt hjälpa Sturup. Del kan bli en överströmning till Kastrup. Jag hoppas att kommunikationsministern verkligen uppmärksammat del problemet.

Kommunikationsministern BO TURESSON:

Herr lalman! Jag vill bara säga atl milt anförande i Göteborg inle i första hand rörde Slurups framtid. Det handlade snarare om Landvetters framtida roll i den svenska flygpoliliken. Men del innebär självfallet inte något uteslutande av Sturup. De båda flygplatserna bör, som jag sagl i svaret, komplettera varandra och inte konkurrera med varandra.

Som Hans Petersson i Röslånga säger är det naturiigt alt man för den södra regionen vill satsa på Stump. Det gör statsmakterna också, och det kommer de att fortsätta att göra. Men lika självklart kan del naturligtvis vara atl Landvetter får samma funktion för Västsverige vid den framlida utformningen av ett intemalionelll flyglinjesyslem. Men det är långt dit. Det är bara intressant atl då och då lufta en och annan tanke som gärna inställer sig när man ser den överkapacitet som Just nu finns på dessa båda flygplatser. Vi söker efter lösningar för alt utnyttja dem på ell effektivt sätt.

Nr 63

Torsdagen den 19 januari 1978

Om pendeltågslrafiken på Järnvägssträckan Göteborg-Alingsås

HANS PETERSSON i Röslånga (fp):

Herr talman! Jag tackar för de ytterligare upplysningar som kommunikationsministem har lämnat.

Givetvis befinner sig Stump i ett mycket känsligt läge. I mitt förra anförande talade jag om Just priskänsligheten. De små differenserna kan föra över trafiken från Stump lill Kastrup.

Statsrådets uttalande väckte berättigad oro i hela min region, särskilt hos de människor som arbetar på Sturup. Därför tyckerjag all del ar bra att det har bringats klarhet i vad kommunikationsministern sade vid detta tillfälle.

Överiäggningen var härmed slulad.

§ 14 Om pendeltågstrafiken på järnvägssträckan Göteborg-Alingsås

Kommunikationsministern BO TURESSON erhöll ordet för alt i ett sammanhang besvara

dels de den 10 resp. 12 januari anmälda inlerpellalionerna 1977/78:106 av Elver Jonsson (fp) och 1977/78:113 av Arne Andersson i Ljung (m),

dels de den 10 januari anmälda frågorna 1977/78:228 av Kurt Hugosson (s) och 1977/78:232 av Rune Torwald (c)

och anförde:

Nr 63

Torsdagen den 19 januari 1978

Om pendeltågslrafiken på järnvägssträckan Göteborg-Alingsås

Herr talman! Elver Jonsson har frågat mig omjag anser alt SJ, när del gäller pendeltågstrafiken mellan Göteborg och Alingsås, följer de rikllinjer som riksdagen uttalat samt om jag avser att vidta snabba åtgärder i avsikt att förhindra de nedskärningar av den akluella trafiken som SJ planerar nästa lidtabellsskifte.

Arne Andersson i Ljung har frågal mig om jag är beredd atl med skyndsamma ålgärder ingripa föratt trygga fortsatt lokal persontrafik mellan Göteborg och Alingsås.

Kurt Hugosson och Rune Torwald har frågal mig när jag kommer all tillsälta en förhandlingsman som får till uppdrag alt söka nå en acceptabel lösning på problemen med pendeltågslrafiken mellan Göteborg och Alingsås samt om regeringen ämnar förhindra nedskärningar av den aktuella trafiken i avvaktan på resultatet av förhandlingsmannens arbete.

Jag besvarar interpellationerna och frågorna i ett sammanhang.

Först vill Jag säga att denna fråga ytterst gäller pengar, och varken staten, kommunerna eller SJ har gott om pengar. SJ förväntas detla budgetår gå med 400 miljoner kronors föriust trots atl regeringen tillåtit laxehöjningar. Föriusien belastar skattebetalarna.

Jag håller med frågeslällarna om all det i och för sig finns skäl föratt bevara pendeltågstrafiken mellan Göteborg och Alingsås. Della måste emellertid vägas mol kostnaderna för trafiken. Svårigheterna ligger i alt få fram pengarna och i alt bestämma vad som, inte minst med tanke på andra regioners behov, är en rättvis finansiering. Jag vill i sammanhanget påminna om atl SJ såsom affärsverk enligt sin instruktion skall sträva efter all med intäkter täcka sina kostnader och förränta statskapitalet.

De tidtabellsförändringar som nu planeras på sträckan är ell led i SJ:s strävan all förbättra siu resultat. Det är här varken fråga om nedläggning av Stationer eller bandelar. Jag anser därför inte atl åtgärderna strider mot de riktlinjer som riksdagen uttalat. I den mån det är möjligl alt lösa ersättningsfrågorna kan turtätheten naturiiglvis senare förbättras.

Den akluella frågan reser en rad principiella problem som delvis har övervägts av den s. k. periodkortsutredningen. Utredningsförslaget kommer atl behandlas i en proposition i vår om ell nytt och förstärkt bussbidragssystem och ett samordnat huvudmannaskap för lokal och regional irafik. Frågan hänger också samman med de problem angående kostnadsansvaret som behandlas av trafikpolitiska utredningen, som under våren förväntas lämna sitt slutbetänkande.

Såsom påpekats i frågorna har förhandlingarna mellan SJ och Göteborgsregionens kommunalförbund ännu inle lett till något resultat då det gäller pendeltågslrafiken. Kommunalförbundet samt Lemms och Alingsås kommuner har med anledning därav nyligen gjort framställningar till regeringen i den akluella frågan. Eftersom frågan är under beredning i departementet är jag inte beredd alt uitala mig om vilket beslut som regeringen kommer atl fatta.

ELVER JONSSON (fp):

Herr lalman! I västsvenska väderrapporter kan man ibland höra: "Frisk kuling med varning för storm." Med en lätt karikatyr skulle man kunna beteckna folkreaklionen på SJ:s senaste utspel i de lokala trafikfrågorna i Västsverige på detla säll. I tidningarna står atl läsa: "SJ hotar pendeltrafiken", "Färre låg redan i vår", "Tågresenärerna ilsknar till", "700 gymnasieelever drabbas", osv.

Jag tackar kommunikationsministern för svaret på min interpellation. Jag vill säga atl jag är besviken på innehållet, och jag skall strax återkomma med ett par kommentarer. Men först lilel grand om vad som har hänt.

Den senaste fasen i denna segdragna och svåriösta fråga var att kommunerna i Västsverige dagarna före nyår skrev lill kommunikationsministern och regeringen och berättade atl de förhandlingar man haft under elt år mellan SJ och kommunalförbundet inte hade lett till någon uppgörelse. Man hänvisade lill riksdagens trafikbeslul från april i fjol och påminde om kommunikationsministerns löfte alt tillsätta en speciell förhandlingsman, om de akluella förhandlingarna inle ledde till resultat.

Man säger vidare atl man vill eftersträva en långsiktig irafiklösning och atl man i avvaktan på det begär att statsrådet vidtar snabba ålgärder för att garantera en fortsalt lokal spårbunden persontrafik.

Om dessa förhandlingar funnes mycket all säga. De har skett på olika villkor, därför all SJ sin vana trogen inte har redovisat kostnadskalkylerna för de egna beräkningarna. De har starkt ifrågasatts av kommunerna, och de har underkänts av flera duktiga forskare på trafikområdet. Många har upplevt förhandlingarna som ett försök till diktat.

Förhandlingama strandade dagarna före jul, men SJ hade med ell expresstågs hastighet exponerat en ny tidtabell, som redan någon dag efter del alt förhandlingarna bmiit samman presenterades för kommunerna. Den tidtabellen innebär en nedbantad pendeltrafik mellan Alingsås och Göteborg redan från maj delta år, och det kommer all gå ut över bl. a. Lerums kommuns drygt 700 gymnasieelever. Eftersom kommunen inte har någol eget gymnasium, pendlar eleverna till Alingsås eller Göteborg. Genomförs de här tågindragningarna, kommer skoleleverna att drabbas redan innevarande vårtermin. Dessutom berörs flera s. k. arbetsresor. Vi har här det paradoxala förhållandet alt medan SJ klagar över dålig trafikbeläggning på många banor och därför tvingas lägga ned, så har man här en tällrafikerad lokaltrafik, den tätaste utanför Slockholm.

Vad har då riksdagen sagl?Flera gånger har vi haft trafikpolitiska debatter, i vilka vi också i stor utsträckning berört lokal persontrafik. Eftersom jag lycker alt riksdagens uttalade mening står i bjärt kontrast mot del säll på vilket denna fråga hanleras, vill jag rekapitulera något av riksdagens beslut den 15 april i fjol. Beslutet byggde på trafikutskoliets belänkande 1976/77:18, där man bl. a. anförde: "Även miljöhänsyn och irafiksäkerhetsskäl liksom önskvärdheten av en mera energisnål trafik gör del nödvändigt att den rälsbundna trafiken stimuleras." Man anförde vidare att SJ över huvud tagel måste "försöka göra sin del av den kollekliva trafiken mera attraktiv och

Nr 63

Torsdagen den 19 januari 1978

Om pendelldgstra-flken på järnvägssträckan Göteborg-Alingsås

Nr 63

Torsdagen den 19 januari 1978

Om pendellågstra-fiken på järnvägssträckan Göteborg-Alingsås

bättre anpassad lill trafikanternas önskemål". Vidare skriver utskottet:

"En förutsättning för alt Järnvägarna skall kunna hävda sig i konkurrensen är alt del görs en ordentlig omprövning från samhällsekonomiska utgångspunkter av principerna för SJ:s verksamhet och att även den hittillsvarande beräkningsmetodiken beiräffande de olönsamma bandelarna omprövas."

Därefter säger utskottet del som jag har citerat i min interpellation, nämligen atl man under pågående utrednings- och planeringsarbete inle får göra nedläggningar.

Vidare slår utskottet och en enhällig riksdag fast:

"Enligl utskottets uppfattning framstår det vidare som angeläget alt SJ med utgångspunkt i ett samhällsekonomiskt synsätt visar en större öppenhet vid exempelvis förhandlingar med kommuner och landsting om alternativa lösningar av kollektivtrafiken."

Vad sades då i riksdagsdebatten? Det rådde en hell dominerande samstämmighet kring den här delen av trafikutskottets betänkande, och kommunikationsministem anförde med stor tyngd att "1963 års trafikpolitiska beslut har lett till alt det trafikpolitiska målet om en tillfredsställande transportförsörjning till alla delar inte har kunnat uppnås." Vidare säger kommunikationsministem:

"Del samhällsekonomiska synsättet måste vara vägledande för del trafikpolitiska handlandet." I samma avsnitt av sitt anförande säger kommunikationsministern även:

"Slutligen bör naturligtvis delta synsätt leda till alt man beaktar energi-, miljö- och irafiksäkerhetsaspeklerna i större utsträckning än någonsin tidigare."

Vi kan alltså konstalera alt ingen politiker i detla hus längre vill kännas vid 1963 års trafikpolitiska beslut. Utanför detta hus har jag inte träffat någon -jo, möjligen en - som med en igels envishet klamrar sig fast vid 1963 års beslut. Detla beslut har i sin tillämpning lett till alt 1970-lalels trafikpolitik blivit förödande för landels olika regioner.

Man kan fråga sig: Vilket annat företag kan i dag följa 15 år gamla rikllinjer, anpassade för en tid då oljan var billig, biliniensiteien på vägarna betydligt mindre, miljösituationen annoriunda och det samhällsekonomiska lägel mindre ansträngt? Men SJ-ledningen har inte velat se och inte velat höra -och har den gjort det, har den inle velat lära.

Herr lalman! Det som jag tycker är tragiskt är att de ålgärder som påbjudits från SJ-ledningen är så alltigenom negativa. Många som har med SJ att göra häpnar över stelheten och oförmågan all möta svårigheter med offensiva åtgärder. Jag tror atl del har lett lill att väldigt många människor mer och mer betraktar sig som en illa behandlad motpart av SJ, inle som kunder lill ett aktivt serviceförelag.

Aktiviteten har i allt väsentligt inriktats på nedskärningar och tidtabells-förändringar, som inte har varit anpassade till resandeslrömmen. Detla lillsammans har inneburit ett kretslopp, då allt färre rest, allt färre turer körts och priserna stigit. Del har lett till någonting som kan betraktas som en tvinsot för tågverksamhelen inom lokaltrafiken.

I den här frågan har vi Ju kunnat notera många lokala viljeyttringar. En aktiv och seriös aktionsgrupp. Låt tågen gå, har energiskt och på ideell basis arbetat, inte bara med högljudda, kritiska rop, ulan också ordnat möten, informationer och upprop. Man har uppvaktat riksdagsmännen och regeringen, överiagl med kommunerna och givit sig ut och diskuterat med resenärerna. Man har genomfört en aktiv PR-drive för au få fler att åka med lokaltågen, en drive som har givit gott resultat.

"Men bedriver inle SJ PR för sin verksamhet?", har många frågat. Jo, visst gör man det. Man har annonsdriver i de stora tidningarna. Ibland skyltas taxibilarna upp och man slår fram med sin slogan: "När fler tar tåget blir tågen fler". Det är en utomordentligt fin slogan, värd att upprepas och all följas. Men del trista är alt detta inte gäller lokaltågen, för där har man inte satsal på någon som helst marknadsföring. Vi får det bestämda intrycket: SJ har bestämt sig- inga lokaltåg. Först reste man hinder. Man påtalade att det fanns tekniska hinder. När inte de var tillräckligt starka, sade man att det fattades pengar, och man skyllde på materielbrisl. Det trista är atl man inte har satsat på att finna lösningar i en svår situation. I stället har man radat upp argument och skaffat alibi för atl driva en klart defensiv linje.

Nu säger kommunikationsministern att de förändringar i lidtabellen som f n. planeras är ett led i SJ:s strävan alt förbättra sill resultat. Ja, kommunikationsministern har möjligen rätt så till vida atl SJ hävdaratt det är så. Men jag vill invända att det inte ligger i linje med riksdagsbesluten från i fjol och från tidigare år. Det ligger inte heller i linje med den diskussion vi då hade och med vad kommunikationsministem då uttalade sig för. Jag har citerat en del av det tidigare. Och det ligger inle i linje med regeringsdeklarationen om alt salsa på den kollektiva trafiken.

Jag tror alt vi håller på att få en stor förtroendekris - en förtroendekris som delvis redan har drabbat SJ men som är på väg atl riktas mot riksdagen, mol regeringen och mol kommunikationsministern. Det sägs ofta om oss politiker att vi inte kan eller vill handla, därför alt opinionen inle är mogen. Men när det gäller alt rädda den lokala tågtrafiken här, finns det massivt stöd från kommunerna, från resenärerna, från de anställda på SJ-området, för att inte säga från hela folkel. Jag skulle vilja påslå alt kommunikationsministern här har en utomordentlig chans att göra en bra sak, som skulle kunna få en total uppslutning.

Jag vill tillägga: Problemet är inle enbart bristen på pengar, även om det är

en sida av saken. Vad man skulle behöva är en hell annan offensiv

framförhållning också i lokaltrafikfrågorna. När del gäller (järrtrafiken har SJ

gjort utomordentligt fint ifrån sig - förbättrat genom en större turtäthet och

* lill resultat fått fler resande.

Vad SJ behöver är inle bara pengar ulan också en konstruktiv fantasi i sin marknadsföring och i sin verksamhet. Jag tror att det är viktigt atl vi håller fast vid den målformulering som riksdagen flera gånger uttalat - alt energifrågorna, trafiksäkerheten, miljöaspekten och samhällsekonomin måste vara vägledande - och att verksamheten inriktas på atl bli attraktiv, någonting som bert Turesson underströk i fjolårets riksdagsdebatt. Jag tror

Nr 63

Torsdagen den 19 januari 1978

Om pendeltågslrafiken på järnvägssträckan Göteborg-Alingsås

Nr 63

Torsdagen den 19 januari 1978

Om pendeltågstra-fiken på järnvägssträckan Göteborg-Alingsås

det är väldigt viktigt atl vi inte raserar en irafikgren som uppfyller just de här kraven.

Vi kan inte långsiktigt lösa frågan de närmaste dagarna. Men det måste vara vår uppgift alt vädja lill kommunikationsministern att förhindra att man raserar en verksamhet som rimligtvis kommer atl ingå i en framtida, bättre trafikpolitik. Del som nu måste göras är alt regeringen - med beaktande av riksdagens uttalande - säger nej till de tidlabellsförsämringar som SJ planerar när del gäller den lokala lågtrafiken Alingsås-Göleborg.

Herr statsråd! Frys tidtabellen - del skulle värma många!

ARNE ANDERSSON i Ljung (m):

Herr talman! Jag ber alt få lacka kommunikationsministern för svaret på min interpellation. Mol bakgrund av den akluella situationen i området har Jag frågat om kommunikationsministem nu är beredd att skyndsamt vidta ålgärder för all trygga fortsatt lokaltrafik mellan Göteborg och Alingsås.

Kommunikationsministerns svar att regeringen ännu inte fattat beslut i frågan kan möjligtvis lämna mm för vissa förväntningar. Löftesrikt i svaret är onekligen aU kommunikationsministern uttalar au han delar frågeställarnas uppfattning alt del i och för sig finns skäl för all bevara pendeltrafiken på den ifrågavarande sträckan.

Av svaret framgår atl svårigheten ligger i all få fram pengar och att bestämma hur man rättvist skall fördela dessa i den mån man nu får pengar. Delta sägs vara ett rätlvisekrav i förhållande till andra regioners behov. Rältviseaspekten olika regioner emellan är litet svår atl förstå. Ingen kan rimligen misslycka alt det körs låg där del finns människor som vill resa med tågen. I Göteborg ankommer resp. avreser varje dag på Alingsåslinjen nära 2 000 resenärer. 500-600 personer reser varje dag hela sträckan lill Alingsås. Enligt uppgift har trafiken i så måtto varit lönsam atl den inle enbart betalar sina driftkostnader utan också lämnar bidrag lill en del av kapitalkostnaden.

De ekonomiska problem som nu belastar en fortsatt drift har enligt min mening uppkommit därav all SJ under en lång följd av år nära nog planmässigt eftersatt underhållet av vagnparken. Av delta skäl stiger nu kostnaderna kraftigt. Man har inget val - fortsatt drift kräver en genomgripande upprustning. Mot bakgrund av vad som har hänt måste koslnadema därför i hög grad las av SJ trots att det är fråga om lokaltrafik.

Statsrådet har i sitt svar också pekat på alt det inle är fråga om nedläggning av vare sig stationer eller bandelar. Del är faktiskt inle någol särskilt förpliktande löfte, herr Turesson. Det är onekligen på det sättet att man kan minska lokaltrafiken lill sista tåget, och fortfarande är det inte fråga om att raserabandelenellerslalionsanläggningarna. Jag behöver väl inle upplysa om atl strägkan är en del av stambanan mellan Slockholm och Göteborg, och den kan man väl ändå inte plocka bort. Vad herr Turesson säger i det stycket har inte alls med saken atl göra.

Kommunikationsministern upplyser vidare om alt de, som de kallas, lidtabellsförändringar som nu planeras för sträckan är ell led i SJ:s strävan atl

förbättra sitt resultat. Del som här kallas för lidtabellsförändring är en inskränkning i trafiken på sträckan med ca en tredjedel av resmöjligheterna. Bättre än atl kalla det hela för lidtabellsförändring vore atl benämna del en partiell nedläggning av persontrafik på sträckan.

Nedläggning av trafiken på relativt lönsamma sträckor som denna i syfte att förbättra SJ:s totala resultat ler sig minst sagt underiigt.

Jag vill med några ord kommentera de höga ambitioner som SJ har presenterat beträffande såväl stationsanläggningar som vagnar då man diskuterat den fortsatta driften å ena sidan och persontrafik med bussar å den andra.

Del ärju rimligen på del sättet atl utan ombyggda slationsanläggningar och med konventionell vagnpark är ändå tåget i de flesta fall från såväl komfort-som reslidssynpunkl fördelaktigare än busskommunikalion. Att tåg dessutom från miljösynpunkt är överlägset behöver väl bara påminnas om.

Med hänsyn tagen till den spårbundna trafikens överlägsenhet, men också lill förhållandet all såväl stat som kommuner har att iaktta den yttersta aktsamhet gentemot ytteriigare kostnader, är del angeläget atl SJ verksamt deltar i en trafikplanering för sträckan som endast tar sikte på god irafikservice till rimliga kostnader för alla parter. De människor som dagligen skall resa denna sträcka vill ha en irafik möjliggjord av praktiska och vettiga lösningar. De har liten förståelse för förhandlingar i låsta positioner parlema emellan. Delta är synpunkter som alla de stora partierna här i riksdagen också företräder.

Herr kommunikationsminister! Det måste ändå te sig märkligt att det ställs så många frågor och så många inlerpellationer i denna fråga. Att så mycket oro kommer fram just beträffande SJ:s situation måste väcka eftertanke hos kommunikationsministem. SJ kanske behöver elt kraftfullt uttalande från ministerns sida som klargör atl SJ är till för människorna och inle tvärtom. Med hänsyn till den oro som många människor känner är det synneriigen viktigt att elt positivt besked kommer, och det snabbt. Jag vill därför fråga: Hur lång tid ytteriigare behöver departementet för de överväganden varom nämnts i svaret på iniemellalionen?

Nr 63

Torsdagen den 19 januari 1978

Om pendeltågstra-fiken på järnvägssträckan Göteborg-Alingsås

KURT HUGOSSON (s):

Herr talman! Artigheten i den här kammaren bjuder att man lackar ett statsråd när man får svar på en fråga. Jag skall därför tacka kommunikationsministern, även om jag icke har fåll något svar på de två frågor jag ställde.

När kommunikationsminister Turesson började i sitt ämbete som kommunikationsminister tyckte jag all han ingav stort förlroende. Han uttalade sig omgående mycket positivt för kollektivtrafiken. Han sade sig vara besjälad av en sann vilja att snarast möjligl för riksdagen framlägga förslag lill nya rikllinjer för trafikpolitiken.

Då jag hösten 1976 för första gången diskuterade det nu akluella problemet beträffande pendeltågen Göteborg-Alingsås med kommunikationsministern

Nr 63

Torsdagen den 19 januari 1978

Om pendeltågslrafiken på järnvägssträckan Göteborg-Alingsås

gav kommunikationsministern, i början av sin ämbetsperiod, uttryck för en positiv syn på kollektivtrafiken i allmänhet och tågtrafiken mellan Göteborg och Alingsås i synnerhet. Nu har halva ämbetsperioden gått, och vi kan konstalera alt väldigt myckel av de frejdiga utspel och de fina uttalanden som kommunikationsministern gjorde i början har kommunikationsministern tyvärr, vill jag säga, fåll ge avkall på.

Vi hade som sagt en diskussion, herr Turesson och jag, på hösten 1976, och vi hade sedan en diskussion i anslutning lill den trafikpolitiska debatten i april månad 1977, som mina två föregående meddebattörer erinrat om.

Såväl 1976 som i april 1977 uttalade kommunikationsministern sin bestämda förhoppning om alt de då pågående förhandlingarna skulle leda till elt positivt resultat. Kommunikationsministern uttalade sig i april 1977 om läget därest förhandlingama inte skulle gå i lås, dvs. stranda, och sade alt "Jag naturiiglvis är angelägen om atl en överenskommelse som tillgodoser båda parterna kan träffas. Om del inle lyckas i de förhandlingar som ännu inle är avslutade, kommer jag atl överväga atl föreslå regeringen all tillsätta en speciell förhandlingsman."

1 dag är vi i denna situation. Del hade kanske varil bäst atl tillsätta förhandlingsmannen redan i april månad 1977. Många har inte velat tala om förhandlingar utan om förhalningar. Någon överenskommelse har alltså inle träffats, och då frågar jag kommunikationsministern: Står kommunikationsministern kvar vid sitt löfte från april 1977 att en förhandlingsman - som försöker finna en positiv lösning som kan tillgodose både statens järnvägar och de berörda kommunerna - nu skall tillsättas?

Jag vill kanske, i motsats till mina föregående meddebattörer, inte göra alltför våldsamma angrepp på statens järn vägar. Det ärju ändå genom beslut i regering och riksdag som vi drar upp ramarna för statens järnvägars agerande, åtminstone när det gäller den del av verksamheten som vi genom riksdagsbeslut har ålagt SJ alt svara för, bl. a. det olönsamma järnvägsnätet.

Jag vill också hävda alt i del här akluella området, liksom i andra delar av värt land, är den lokala och regionala trafiken i huvudsak en kommunal angelägenhet. Och del är kommunalmännen inom Göteborgsregionens kommunalförbund fullt medvetna om. Därför vill jag, herr kommunikationsminister, icke säga atl det är staten som skall betala de här kostnaderna.

Och del är inte det striden gäller - det är inte därför som förhandlingarna har strandat, ulan de har strandat därför alt de båda förhandlingsparterna har diametralt motsatt uppfattning om hur slora kostnaderna är för den här trafikens bedrivande.Därvidlag är-del sade jag 1976och det sade jag 1977 när vi diskulerade frågan -de kommunala representanterna i en sämre förhand-lingsposilion än vad statens järnvägars representanter är, för de kommunala representanterna har ingen insyn i det underlag som SJ har för sin kalkylering.

Della är en svår fråga, och man kan inle alltid hävda atl den som är förhandlande också skall få ta del av SJ:s underiag - självfallet inte. Därför lycker jag del är så självklart atl departementet nu tillsätter förslagsvis en

departementstjänsteman som objektivt går igenom materialet och försöker komma fram till en lösning.

Del är angeläget alt vi slår vakt om denna kollektivtrafik som går på järnväg. Det är också som jag sagt vid tidigare lillfällen, när vi diskuterat denna fråga: För en gångs skull råkar järnvägen gå rätt genom samhällena, och därför passar del utomordentligt bra att den svarar för den kollektiva trafiken.

Jag menar alltså alt när kommunikationsministern i sill svar för in SJ:s föriusler innevarande budgetår osv., så har det icke ett dugg med den här frågan att göra. Där har vi, som inle beviljat SJ de medel som erfordras för den olönsamma järnvägstrafiken, ett ansvar. Men föriusterna har icke ell dugg med frågan som vi nu diskuterar att göra.

Skall vi ha möjligheter all slå vakt om kollektivtrafiken mellan Alingsås och Göteborg får vi inle säga: Fr. o. m. maj månad 1978 reducerar vi trafiken högst väsentligt. Elver Jonsson har pekat på vilka sociala konsekvenser detta skulle få. På den korta lid som står till buds är det inle möjligt all tillfredsställande lösa frågan om kollektivtrafiken på annat sätt.

Även om det är på det viset - såsom görs gällande i svaret - att en inskränkning i denna irafik inle slår i strid med tidigare riksdagsbeslut, så vore del ytterst förvånansvärt om man väsentligt skulle reducera kollekliv-trafikservicen under den tid då en utredningsman skall försöka finna en lösning. Det är därför min förhoppning, herr talman, alt kommunikationsministern i dag säger till de oroliga kommunalmännen men kanske framför allt till de olika trafikanterna i det här området: Ni kan vara lugna. Jag tillsätter en förhandlingsman som skall försöka finna en lösning, och under liden skall tågen gå vidare.

Jag hemställer alt kommunikationsministern i sin bänk verkligen funderar på all ge oss del svaret, innan vi slutar debatten i dag.

Nr 63

Torsdagen den 19 januari 1978

Om pendeltågstra-fl ken på järn vägs -sträckan Göteborg-Alingsås

Under detta anförande övertog förste vice talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

RUNE TORWALD (c):

Herr talman! Först vill jag tacka kommunikationsministern för svaret. Jag har ännu inte bestämt mig för om jag skall vara besviken över del eller inle -det beror helt på hur man skall tolka de tre sista raderna i svaret, men lill della skall jag återkomma senare.

Som Qärde talare i en sådan här debatt gäller del all försöka atl inte upprepa allt som framförts tidigare i form av synpunkter och argument, och jag skall verkligen anstränga mig all inle göra del. Jag instämmer dessutom i stort sett i de synpunkter som framförts av de tre föregående talarna, och del är också därför onödigt all jag upprepar exakt vad de sade.

Statsrådet säger bl. a. att vad det här ytterst gäller är pengar. Den synpunkten kan jag emellertid inle riktigt acceptera. På kort sikt är del inle fråga om pengar. Del var nämligen så, att den 1 december 1977 lade SJ fram ell förslag lill Göteborgsregionens kommunalförbund alt man skulle upprätta

4 Riksdagens protokoll 1977/78:62-64

Nr 63

Torsdagen den 19 januari 1978

Om pendeltågstra-flken på järnvägssträckan Göteborg-Alingsås

ett tidtabellsförslag per den 28 maj 1978 -det är den tidtabell det nu är fråga om. Det intressanta är alt den tidtabellen skulle vara baserad på en persontrafik på järnvägslinjen Göteborg-Alingsås, körd på SJ-laxa och med tre X6-tågsätt, vilkas tekniska livslängd SJ själv angivit till 1988. Ingen annan ersättning från kommunen än 10 000-15 000 kr. i hyra för SJ:s vänisalar i Flöda och Alingsås var aktuell.

Jag upprepar: SJ var så sent som den 1 december 1977 beredd alt köra efter en tidtabell från den 28 maj 1977 med tre X6-or, men den lidtabell man nu, drygt en månad senare, presenterar innehåller bara två X6-or. Det innebär att SJ drar bort en iredjedel av trafiken, trots alt man förklarat sig villig att åtminstone under några lidlabellsperioder utan ersättning från kommunen köra med tre X6-or!

Naturiiglvis måste detta av kommunalmännen, av mig och av trafikanterna uppfattas så, att när inte SJ fick igenom del de ville, då hämnas man genom all ta bort elt X6-lågsätl och flytta över del lill någon annan del av landet. Och traflkanlerna undandras därmed en tredjedel av trafikulbudel.

Sedan är det en annan fråga alt utredningar har visat alt man dessutom skulle klara behovet av reservmateriel genom en mycket låg investering på 1 å 1,5 miljon för att bygga om två stycken Bo6-vagnar. Det är ett sätt som man har prövat i andra länder, framför allt i Västtyskland, och del innebär bara atl man i de fall elt motorvagnstågsätt bortfaller kan använda elt vanligt lokiåg. Då behöver man inte vända tåget, utan man kan köra tåget från bägge ändar. Detta är alltså en teknik som används, och vi har gott om Bo6-vagnar som står i reserv och som används i ganska liten omfattning.

Jag vill också ta upp en annan synpunkt som kanske inte har kommit fram här. Del är inle så alt kommunerna har begärt alt SJ skulle köra den här trafiken gratis, utan de har varil beredda alt betala 6,9 miljoner för all få denna trafik och därmed åstadkomma en samordning med övrig regional trafik. På kort sikt måtte delta innebära atl SJ hade möjligheter att få större inkomster än man har i dag. Jag erkänner att del på lång sikt är mera tvivelaktigt; vi vet inle hur SJ:s kalkyler är, och vi vet inte vad ersällningsbehov och annal innebär i kostnader för SJ. Men på kort sikt innebar kommunens förslag uppenbariigen att SJ skulle ha fått mer pengar all röra sig med än man nu har.

Hur blir då utvecklingen, och hur har del varit tidigare? Mellan 1971 och 1975 ökade personirafiken på järnvägslinjen i Göteborg-Alingsås med 20 %. På en annan sträcka av ungefär samma längd, Kungsbacka-Göteborg, har man dragit in i princip all spårbunden trafik och övergått till busstrafik. Expansionen av Kungsbackaregionen har varil starkare än utefter Alingsås-banan efter 1975, men på denna har trafikökningen inle blivit större än 13 %. Den spårbundna kollektivtrafiken har alltså haft en minst 50 % större ökning av antalet pendlare än den bussbaserade.

Vad lill sist gäller frågan om jag skall vara besviken eller inte beror delta, som Jag ser del, på hur man skall tolka de sista orden i statsrådets svar, nämligen följande: "Eftersom frågan är under beredning i departementet är jag inte beredd alt uttala mig om vilket beslut som regeringen kommer all

fatta." Jag tolkar detta uttalande så alt det är fråga om en beredning av den hemställan som gjorts av Göteborgsregionens kommunalförbund. Eftersom det inte lämnades något svar på denna hemställan, vet jag inte om Jag skall vara besviken eller inle - den bedömningen får anslå tills jag har fått se vad den leder till. Jag vill bara säga att jag hoppas alt statsrådet då skall erinra sig följande uttalande på s. 2 i bil. 9 till 1977 års budgetproposition: "Miljöhänsyn och irafiksäkerhetsskäl liksom önskvärdheten av en mer energisnål irafik gör det nödvändigt att den rälsbundna trafiken stimuleras." Det uttalandel vill jag verkligen stryka under.

Det framhålls vidare ofta från SJ att det är dyrt och ell slöseri med energi att driva spårbunden kollektivtrafik, även där den är väl utnyttjad. Det är ett påstående som jag och många forskare bestrider. SJ gör jämförelsen mellan ett tåg och en buss men bortser från - det visar också utvecklingen på Kungsbackabanan - att bara två tredjedelar av trafikanterna kommer atl utnyttja bussen om man tar bort järnvägsförbindelsen, medan resten går över till atl resa med bil, och då blir energijämförelsen uppenbart myckel fördelaktig förjärnvägsalternativel. Om SJ:s förslag innefattande bara två X6-or genomförs, måste nämligen ytteriigare bussar anskaffas för alt klara trafiken på sträckan.

Om man drar bort irafik från spåret, minskar dessutom bidragen lill täckning av SJ:s gemensamma kostnader, som man tidigare i förhandlingarna Ju varit så angelägen om atl få.

Lål mig allra sist, herr talman, instämma i Elver Jonssons uppmaning all frysa tidtabellen. Det skulle värma mångas hjärtan, och del skulle på kort sikt faktiskt inte betyda några ökade utgifter vare sig för SJ eller för staten.

Nr 63

Torsdagen den 19 januari 1978

Om pendeltågstra-fiken på järnvägssträckan Göteborg-Alingsås

GUNDE RANESKOG (c):

Herr talman! Kamraterna från Västsverige har lämnat en orientering i sakfrågan, och jag har med intresse lyssnat på dem, men samtidigt har en frågeställning växt fram, som jag vill föra vidare till kommunikationsministern. Frågan om underskoll är rätt besväriig atl reda ul. Del är nämligen mycket lätt att påvisa all det föreligger ell underskoll på viss lokaltrafik och säga atl delta måste ersättas med skattemedel. Men det är bara en sida av saken. Vad händer om man förenklar ekvationen på detta sätt?

Om vi för över järnvägstrafiken lill landsväg, dvs. i stort sett lill buss och bil, som här framhållits, försvinner del s. k. underskottet men det dyker upp i utrikesbalansen. Vi ökar på vår utlandsskuld, men det klarar sig SJ undan från på ell finuriigt säll, somjag inle lycker är riktigt just i detta sammanhang. Man skall följa skulden ända fram där den läggs, och om nu SJ vill lägga skulden på vår utlandsbalans och vår betalningsbalans är det all förenkla del hela. Det är egentligen som med haren som sticker huvudet i busken. Skuld blir del och skuld skall betalas, och då får skattebetalaren betala den, men i annan form. Jag skulle vilja fråga kommunikationsministern hur man gör en sådan avvägning. Är del inle bättre att vi skattebetalare i Sverige gör upp del på del här planet än atl diskutera det med arabländerna, med fördyrade oljekoslnader för framliden?

Nr 63

Torsdagen den 19 januari 1978

Om pendehågstra-fiken på järnvägssträckan Göteborg-Alingsås

Kommunikationsministern BO TURESSON:

Herr talman! Egentligen borde jag naturligtvis inte gå in på detaljer i den här diskussionen, eftersom, som jag nämnde i svaret, en framställning i frågan från kommunalförbundet f n. behandlas i mitt departement. Men en del har sagts som jag vill lägga till rätta så atl det inle slår oemotsagt i kammarens protokoll.

Elver Jonsson hänvisade först lill uttalanden somjag har gjort tidigare och där jag var positiv till utvecklingen av allmänna trafikmedels serviceutbud. Jag står fast vid detta. Det finns ingen ändring i min uppfattning i del avseendet. Därför behöver inle Elver Jonsson vara så besviken på mig som han sade att han var.

Han sade också atl allt färre reser med SJ, men del är inle riktigt sant. Efter den s. k. energikrisen hösten 1973 har resandefrekvensen på SJ ökat med ungefär 20 %. Det är inle en tillfällig ökning utan det är en ökning som har pågått i alla dessa år, med en ganska stor bil del första året och därefter med ell genomsnitt på ca 2 % om året.

Den tes som Elver Jonsson citerade från SJ-reklamen, alt när flera tar tåget blir del flera tåg, stämmer utomordentligt väl. På de frekventa Irafikrelatio-nerna i landet där resandefrekvensen har ökat mycket har del också blivit många fler tåg, t. ex. mellan Stockholm och Göteborg där vi har den styva tidtabellen som är en utomordentligt förnämlig service för passagerarna. Den är så bra att t. o. m. riksdagsmän från Göteborg skulle kunna använda tåget i stället för atl flyga.

Men del finns svårigheter då det gäller att på en hårt belastad bana blanda fjärrlåg med lokaltrafik. Den svårigheten är naturligtvis delvis en anledning till SJ:s syn på de här frågorna. Nu är Jag noga med alt hela tiden tala om SJ:s syn, därför att det är inte min syn enbart, utan jag hänför mig till vad SJ har sagt på grund av sin erfarenhet.

Är det nu som Elver Jonsson säger att del kan bli elt positivt resultat av strävandena att få en irafik som väl kan vara bekväm och bra men som kanske inte är ekonomiskl lönsam och kanske leder lill förstora krav på skallepengar och bidrag,och detta barett massivt stöd från hela riksdagen och hela svenska folket, skall vi självfallet rätta oss efter det, det är ingen tvekan om del. Men då skall ni också vara vänliga att komma ihåg del den dag då räkningen kommer. Jag vill inte föra vare sig regeringen, budgetministern eller riksdagen bakom ljuset och låtsas som om det regnar och inte tala om vad det kommer atl kosta förrän bokslutet är gjort. Jag är skyldig att på de prognoser som går all göra försöka beräkna vad sådant här kommer all kosta. Det är del vi håller på med inom departementet f n., bl. a. just beträffande framställningen från Kommunalförbundet. Det i sin tur gör alt jag i dag inle kan uttala någon bestämd mening i frågan hur ärendet slutligen kommer att behandlas.

Ame Andersson i Ljung uttalade några ord om SJ. Han sade, atl SJ under en lång följd av år nära nog planmässigt eftersatt underhållet av vagnparken. Jag skall inte upprepa och ytteriigare belasta kammarens protokoll med mina synpunkter på den frågan. Hans påstående är grovt ovederhäftigt. Jag

hänvisar Arne Andersson i Ljung lill atl läsa kammarens protokoll från föregående torsdag, särskilt då de inlägg jag hade i debatten med Hugo Bengtsson i Landskrona.

Kurt Hugosson var också besviken på mig. Han hade blivit glatt överraskad när Jag tillträdde som kommunikationsminister. Det var roligt att höra det. Kanske är del inle så märkligt med tanke på att under den föregående regimen hade under 1960-lalet lagts ned järnvägar i större omfattning än någonsin tidigare i delta land - 225 mil person- och godstrafikjärnvägar, 175 mil personlrafikjärnvägar. Kurt Hugosson hoppades då att Jag skulle föra en förnuftigare politik. Jag har ännu inte föreslagit regeringen all lägga ned någon järnväg och förslår därför inle rikligt varför Kurt Hugosson är så besviken på mig och varför han inle tycker atl delta är en förbättring i jämförelse med den gamla regimen.

Så frågar Kurt Hugosson om Jag står fast vid löftet från april 1976 om en förhandlingsman som kan tillgodose såväl trafikanternas som SJ:s intressen. Om man inte har pengar atl betala räkningen med är det svåra just atl kunna tillgodose båda parternas intressen. Då säger Kurt Hugosson att staten inle skall betala kostnaderna. Det är parterna själva villiga att göra. Problemet är bara atl de inte kan komma överens om hur mycket de skall betala. Ja, det är pudelns kärna. Jag skall strax återkomma till detla.

Rune Torwald säger, alt han inte kan gilla det ekonomiska synsätt somjag gör mig ull tolk för. Det skulle inte hellerjag kunna göra omjag i likhet med Rune Torwald och samtliga andra talare i den här frågan under föregående riksdagar hade röstat emot höjda anslag till SJ och därigenom försvårat eller omöjliggjort för SJ all klara den service som ni vill ha. Kviniessensen i själva resonemanget ligger i atl man kräver en hög grad av service - och del gör man rätt i - men man vill inle vara med att betala vad del kostar.

Jag vill sluta den här repliken med alt säga att vi inom kommunikationsdepartementet f n. överväger vilka åtgärder som skall föreläggas regeringen alt besluta om med anledning av den minskning av serviceutbudet från SJ som väckl oro i praktiskt laget alla delar av landet och så mycket uppståndelse här i riksdagen. Det är hell naturiigt och jag är medveten om della. Jag fömtsäiier att regeringens beslut kommer inom de närmaste veckorna, men självfallet kan jag i dag inte göra några mera preciserade uttalanden om innehållet. Förslaget har ännu inle helt utarbetats och än mindre föredragits för regeringens övriga ledamöter.

Nr 63

Torsdagen den 19 januari 1978

Om pendeltågslrafiken på järnvägssträckan Göteborg-Alingsås

ELVER JONSSON (fp):

Herr lalman! Jag noterar med stor tillfredsställelse all herr Turesson nu upprepar sin deklaration från fjolårets debatt. Det är ingen ändring, säger han. Då vill jag bara säga: Håll fast vid de uttalanden som gjordes här i riksdagen och håll fast vid regeringsdeklarationen i del här avsnittet och påverka det affärsdrivande verket, som inte har velat lyssna på riksdagens uttalande, så tror jag att vi kommer ett gott stycke på väg. Vad som oroade mig var alt kommunikationsministern i sill svar gled mol del håll som ligger i närheten av 1963 års beslut, men jag vill ändå ta hans sista inlägg som ell besked om alt

Nr 63

Torsdagen den 19 januari 1978

Om pendeltågstra-flken på järnvägssträckan Göteborg-Alingsås

herr Turesson inle är på väg åt detla håll.

Sedan är del klart atl vi har varit förvånade och besvikna över interpellationssvaret när kommunikationsministern med någol slags belåtenhet säger all vi ändå inte skall lägga ned vare sig banor eller stationer; det ärju bara fråga om en inskränkning. Men här har påpekats vilken utomordentligt kraftig nedskärning som del gäller och som i sin lur leder till vad vi alla vill undvika, nämligen den totala nedläggningen. Del är därför somjag lycker all det finns anledning alt reagera när svaret är så defensivt.

Så säger kommunikationsministern att när del gäller pengarna får vi också vara beredda atl betala - kom ihåg del! Lål mig bara säga atl jag inte vet all vare sig jag eller riksdagen har prutat på regeringens budget när del gäller att ge pengar till SJ. Däremot vet Jag atl trafikutskoil och riksdag fiera gånger har föreslagit uppräkningar. Del skedde under den förra regeringens tid, och det är möjligl atl riksdagen får skäl atl göra det nu också. Men jag vågar lova herr Turesson alt jag icke kommer att pmla på de anslagskrav som ställs från kommunikationsdepartementet i denna del.

Jag förslod all kommunikationsministern menade att jag gjorde mig skyldig till en logisk kollision genom atl tala om att allt färre reser. Men det avsnittet gällde de bitar som SJ har gett sig på genom atl börja med dessa svårförståeliga lidtabellsförändringar, som har lett till försämring av resultatet och så småningom lill nedläggning. Däremot berömde jag faktiskt SJ när del gäller fjärrtrafiken därför att man gjort så fint ifrån sig. Brislen är inte aU man har jobbat på fjärrtrafiken, utan bristen beslår i alt man inle har låtit den typen av ambition också gälla den lokala trafikföringen.

I fråga om ekonomi vill Jag övrigt säga all Jag tycker att i en tid när vi har ont om pengar - hos kommuner, landsting och staten - är del ännu mer oekonomiskt och felaktigt att inte se samhällsekonomiskt i mycket vid bemärkelse på sådan här verksamhet. Vi har alltså inte råd atl vara "företagsekonomiska" enligl den princip som vi tidigare har tillämpat.

Jag gör också den tolkningen att del här övervägandet, som statsrådet säger sig vara i full färd med, ändå med tanke på opinionsyttringar och påpekanden, som kommit både här i riksdagen och från annal håll, är på väg alt resultera i ett positivt svar från regeringen. Eftersom vi inle får del här i dag, får vi leva på hoppet. Jag förväntar mig alltså au svaret blir alt man icke är beredd att medge SJ en så kraftig nedskärning som har aviserats.

KURT HUGOSSON (s):

Heu talman! Jag erinrade litet om de uttalanden som statsrådet gjorde i början av sin tid som kommunikationsminister. Det tog sedan herr Turesson som utgångspunkt för ett angrepp på den gamla socialdemokratiska regeringen. Han började tala om antalet järnvägsnedläggelser som har skett tidigare - men herr Turesson hade inte lagt ned en enda järnväg. Nu är det så att också de här besluten har fattats i riksdagen. Vi prövade så sent som för två år sedan åtta järnvägslinjer, och bl. a. har väl trafiken till Vadstena och Fågelsla lagts ned nyligen efter riksdagsbeslut. Men del är inte del debatten handlar om, herr kommunikationsminister.

Jag försökte också i mitt inlägg säga - och jag tyckte all Jag sade del ganska tydligt - atl vi har elt ansvar här i riksdagen för SJ och dess ekonomi. Men regeringen har givetvis också elt ansvar.

Herr Turesson! Jag vill bara erinra om den på riksdagens bord nu liggande budgetpropositionen. Hur många miljoner prutade regeringen på SJ:s äskanden? Om jag kommer ihåg rätt prutade man 165 milj. kr. på anslagel till drift av olönsamma järnvägar och bortåt 300 milj. kr. när del gäller SJ:s investeringar. Det är alltså vad regeringen föreslår all riksdagen skall godkänna. Jag kan lova kammarens ledamöier atl de skall få möjligheter, åtminstone när det gäller investeringsdelen, atl la ställning lill elt högre anslag än del som regeringen föreslagit.

När jag erinrade om kommunikationsministerns frejdiga uttalanden och om vad kommunikationsministern sade 1976 och 1977 i den nu akluella frågan och gjorde direklcilat, så undrade jag samtidigt: Vad är det som har hänt, herr kommunikationsminister, sedan april 1977?

I april 1977 kunde kommunikationsministern slå här i denna talarstol, eller om del möjligtvis var i siatsrådsbänken, och säga: "Om det inle lyckas i de förhandlingar som ännu inte är avslutade, kommer jag atl överväga att föreslå regeringen atl tillsätta en speciell förhandlingsman." Varför kan inte kommunikationsministern säga det i dag? Varför för kommunikationsministern i dag in hela SJ:s ekonomiska problematik, när vi diskuterar den här frågan? Den problematiken har icke med denna fråga alt göra.

Det som kommunikationsministern själv betraktar som pudelns kärna, nämligen hur myckel kollektivtrafiken kostar, är det - som en objektiv förhandlingsman skall konstatera -all de kommunalpolitiker som berörs av den här frågan kan veta all det är ett vettigt underlag som de skall ta ställning till. De har också, herr kommunikationsminister, precis som vi riksdagsmän sina valmän som de är ansvariga inför. Därför frågar jag mig varför kommunikationsministern inte säger: Vi skall titta på det här. En man som så att säga inte är någon fara för SJ skall få ta del av kalkylmaterialet och göra en objektiv bedömning.

Det är bara detta som vi tycker bör göras. Och under tiden som det sker kräver anständigheten atl man inte gör några inskränkningar i trafiken.

Nr 63

Torsdagen den 19 januari 1978

Om pendeltågstra-flken på järnvägssträckan Göteborg-Alingsås

ARNE ANDERSSON i Ljung (m):

Herrialman! Kommunikationsministern hade vänligheten atl tillrättavisa mig för alt jag var ovederhäftig. Jag var t. o. m. grovt ovederhäflig, sade kommunikationsministern. Då vill Jag bara ta mig friheten atl försöka tolka ul vad kommunikationsministern menar med det. Menar kommunikationsministern möjligen att den vagnpark som används på sträckan Göteborg-Alingsås har varit föredömligt och välplanerat underhållen? Om så hade varil fallet skulle jag ha gjort eftergiften atl jag hade fel. Jag vill emellerlid påstå all de som reser sträckan definitivt inle har den uppfattning som kommunikationsministern möjligen har, och del är betydligt viktigare för mig all de inle lycker alt jag är ovederhäftig än atl kommunikationsministem anser det. Jag tar mig alltså friheten tillmäta deras omdöme om min

Nr 63

Torsdagen den 19 januari 1978

Om pendeltågslrafiken på Järnvägssträckan Göteborg-Alingsås

vederhäftighet större betydelse än kommunikationsministerns omdöme i det fållet.

Kommunikationsministern sade atl vi inte var beredda all la kostnadsansvar för den trafik som vi krävde. Jo, del var vi, men vid förhandlingarna mellan SJ och Kommunförbundet har ett av alternativen varil att i stor utsträckning sätta in en hell ny vagnpark på sträckan. Det kan rimligen inte tyda på all del nyss påtalade underhållet varil alldeles förträffligt och att vagnparken har varil av mycket hög kvalitet. Del var alltså fråga om en fullständig standardhöjning, och det menar jag bottnar i ett under lång tid kraftigt eftersatt underhåll. Och eftersom det rimligen inte borde belasta kommunerna på sätt som SJ krävt, fann jag skäl för alt just SJ tog en icke obetydlig del av kostnaden för atl fortsätta trafiken på den här sträckan.

Med detla ber jag atl få tacka kommunikationsministern. Trots allt har kommunikationsministern och vi som frågar om huruvida det är lämpligt med pendeltrafik på den här sträckan eller inte en gemensam målsättning, och jag tilltror kommunikationsministern ett så avgörande inflytande på trafikfrågorna i regeringen all svaret, om del än dröjer och är aldrig så påfrestande för dem saken närmast gäller, när det väl kommer skall bli ett glädjande besked för de berörda människorna.

RUNE TORWALD (c):

Herr talman! Statsrådet säger all jag har röstat emot anslag till SJ, och del är möjligl att jag har gjort det någon gång. Annars är det kanske inte främst emot mig man skall rikta den kritiken, eftersom jag nog är en a v dem som har tagit de största initiativen för att höja vissa anslag till SJ. 1972 var jag t. ex. den förste som motionerade om upprustning av inlandsbanan, och det har lett lill alt vi nu tre år i rad har anvisat 10 milj. kr. dit; man kan säga atl det är för litet, men det är dock pengar. En annan åtgärd somjag har medverkal till ganska mycket, och som säkert har legat statsrådet varmt om hjärtat, är en elektrifiering av järnvägen Mora-Boriänge, som SJ inte ville ha. Nog om detta.

Jag vill gäma säga atl jag med tacksamhet har noterat de kompletteringar av sill svar som statsrådet nu har lämnat, eftersom de ställer svaret i en betydligt mera positiv dagerän somjag först tolkade detsamma. Viktigast just nu är i varje fall enligl mitt förmenande atl regeringen tillser att ingen nedskärning av järnvägstrafiken på sträckan Göteborg-Alingsås sker fr. o. m. den 28 maj 1978.1 avvaktan på resultatet av beredningen inom departementet och förhandlingama måste, som jag ser del, i princip nuvarande tidtabell få gälla.

Kommunikationsministern BO TURESSON:

Herr talman! Jag skall inte gå in på någon deball om huruvida 1963 års trafikpolitiska beslut fortfarande skall tillämpas eller inle. I princip gäller det naturiiglvis så länge riksdagen inle har ändrat det, men å andra sidan kan det tillämpas och tolkas på litet olika sätt. Del skall också tillämpas på olika sätt av å ena sidan SJ, som enligl order av en enhällig riksdag skall lägga

förelagsekonomiska synpunker på sin verksamhet, och å andra sidan regeringen, som skall väga in samhällsekonomiska synpunkter.

Jag har tidigare många gånger kritiserat regeringen för att samhällsekonomiska synpunkter saknades vid behandlingen av nedläggningsärenden, men lål del vara ett passerat stadium. Vi skall försöka få elt mera samlat helhetsgrepp om irafikpoliliken när vi kommer med det nya förslaget.

Atl jag nu begärt ordet igen beror bara på alt Kurt Hugosson, när jag talade om nedläggningar och sade atl den nuvarande regeringen inte hade lagt ned någon järnväg, erinrade mig om - och del är Jag tacksam för - alt jag glömde all vi har lagt ned några kilometer smalspårig järnväg mellan Vadslena och Fågelsla ute på östgötaslätten, där del gick några godståg men ingen persontrafik. Del är rikligt, rätt skall vara rätt.

Kurt Hugosson åberopade med direkt citat vad Jag har sagl här tidigare, nämligen att jag kommer alt överväga atl tillkalla en särskild förhandlingsman. Ja, visst har jag sagt det, och det slår jag för. Men alt överväga atl tillkalla är inte delsamma som atl lova alt tillkalla, så kom inte och säg atl jag inte har samma vilja alt försöka lösa den här frågan som jag hade tidigare. Vi håller på att överväga den här saken, men det är möjligt alt vi skall använda en annan metod än all tillsälta en särskild förhandlingsman, och det är det vi skall avgöra i regeringen när vi tar ställning lill Kommunalförbundels framställning.

Jag vill också lill kammarens uppbyggelse meddela alt denna Kommunalförbundets framställning är dalerad den 29 december 1977 och kom kommunikationsdepartementet till hända på nyårsafton. Därefter har del alltså gått två och en halv vecka. Del är väl myckel begärt all man skall hinna förbereda ett beslut på så kort tid. Någon tid ytieriigare får vi nog ha på oss innan vi kan ta ställning. Men, somjag sade i slutet av mitt förra anförande, beslut kommer. Jag hoppas all det inte skall dröja för länge.

Nr 63

Torsdagen den 19 januari 1978

Om pendeltågstrafiken på järnvägssträckan Göteborg-Alingsås

KURT HUGOSSON (s):

Herr talman! Jag konstaterar all beslutsprocessen i den nya regeringen är ganska utdragen. Jag föreslog redan i april månad 1977 all man skulle tillsätta en utredningsman. Del visar sig nu att jag hade rätt: de då pågående förhandlingama ledde inte lill någol resultat.

Jag uppfattar emellertid kommunikationsministerns senaste uttalande som ett löfte att någonting skall ske. Det är utomordentligt bra.

Däremot har kommunikationsministern helt underiåtit att svara på frågan huruvida del kommer all bli några inskränkningar i den tidtabell som skall träda i kraft i maj. Man kan lägga ned trafiken på olika sätt. Man kan göra del genom alt lägga ned jämvägen, men man kan också göra del genom all se lill atl tågen går utomordentligt sällan. Man har inte lagt ned järnvägen om det går ett låg i veckan på den. På del sättet kan man undvika det riksdagsbeslut som vi fattade för ett antal år sedan, alt några nedläggningar av järnvägar icke får ske under pågående utredningsarbete och innan riksdagen lagit ställning lill en ny trafikpolitik. Jag tycker det är cyniskt atl använda den lekniken. Jag tror inte heller atl det var riksdagens mening.

Nr 63

Torsdagen den 19 januari 1978

Om malmlransporterna i Norrbotten, m. m.

När Jag tidigare krävt att man inte skall företa några förändringar har kommunikationsministern sagt: Om jag ingriper i lidtabellen, så kommer konstitutionsutskottet och säger all jag utövar ministerstyre.

Ett av kommunikationsdepartementets departementsråd säger i ett uttalande i Göteborgs-Poslen följande: "Regeringen kan i princip föreskriva vad

som helst men lägger sig normall inle i myndighetsutövningen . Ell

exempel på atl sådana ingripanden förekommer är ell beslut strax före Jul atl SJ skall bibehålla den regionala busstrafik som företaget ville lägga ned."

Del är alltså icke någon form av ministerstyre om kommunikationsministern ser till att några inskränkningar inte görs i pendeltrafiken på västra stambanan mellan Göteborg och Alingsås tills denna fråga fått sin lösning.

Kommunikationsministern BO TURESSON:

Herr talman! Distinktionen vad som är ministerstyre och vad som är regeringsbeslut är väl hell uppenbar för både Kurt Hugosson och mig. Vad jag har sagl är att del enskilda statsrådet inte kan lägga sig i della. Men del är klart atl regeringen kan fatta vilka beslut som helst - det är självklart.

Nu kvarslår hos Kurt Hugosson ett litet missnöje med all han inte fått någol klart svar på frågan om regeringen ämnar förhindra nedskärningar av den aktuella trafiken. Jag håller med om att Kurt Hugosson inte har fått någol klart svar på den frågan, och Jag har i anförande efter anförande försökt motivera varför jag inte kan lämna det. Anledningen är att just della ärende f n. bereds inom kanslihuset. Jag har också sagt till Kurt Hugosson all del kommer besked inom den allra närmaste tiden. Kan vi inte nöja oss med del så länge?

Överiäggningen var härmed slutad.

§ 15 Om malmlransporterna i Norrbotten, m. m.

Kommunikationsministern BO TURESSON erhöll ordet för alt i ell sammanhang besvara

dels Alf Lövenboigs (apk) den 10 januari anmälda interpellation, 1977/ 78:107,

dels Torsten Stridsmans(c),EivorMarkiunds{vpk)och Eva M/>ir/7ers(fp)den 10 Januari anmälda frågor, 1977/78:230, 235 och 236, och anförde:

Herr lalman! Alf Lövenborg har i en interpellation tagit upp vissa förhållanden rörande malmtransporterna i Norrbollen, SJ:s planer rörande siyckegodstrafiken samt den minskande timmerflottningen. Alf Lövenborg har frågal om de anförda exemplen faller inom ramen för en samhällsekonomiskt förnuftig trafikpolitik samt om jag anser alt de anförda förhållandena ger skäl för ingripande från regeringens sida.

Eivor Marklund har frågat mig om jag anser alt de malmiransporter mellan

Kiruna och Luleå som nu sker på landsväg kan betraktas som försvarbara ur trafikpolitisk och samhällsekonomisk synpunkt.

Eva Winther och Torsten Stridsman har frågal mig vilka åtgärder jag ämnar vidta så att malmtransporterna kan ske på järnväg och inte på landsväg.

Jag besvarar interpellationen och frågorna i ett sammanhang.

Jag håller med frågeslällarna om atl malmtransporter normalt bör ske med järnväg och inte med lastbil. Jag menar emellertid att man inte kan dra några långtgående trafikpolitiska sliitsalser av de begränsade lastbilstransporter som nu går mellan Kimna och Luleå.

När malmfraklavialel med SJ skrevs 1974 räknade LKAB med att transporterna till Luleå skulle omfatta ca 10 miljoner lon per år. Den mängd som NJA nu kör med lastbil till Luleå är bara 10 000 lon. Della jämte andra myckel speciella förhållanden torde ligga bakom NJ A:s beslut att köra malm med lastbil. Man kan dock utgå från alt lastbilstransport är utesluten under normala förhållanden.

Låt mig i della sammanhang säga att det är min principiella inställning atl långa landslransporter av tungt gods bör ske på järnväg i så stor utsträckning som möjligl. Della är en viklig ulgångspunkl för det fortsatta trafikpolitiska reformarbetet. Del är dock inte möjligl för regeringen atl ingripa i enskilda bolags transporter. Jag vill också klart säga all jag anser atl fraktavtalen måste bygga på frivilliga överenskommelser mellan SJ och SJ:s kunder. SJ:s förhållande lill kunderna skulle snabbt bli hell omöjligt om det visade sig alt del fanns en möjlighet all få särskilda frakilälinader genom att vända sig lill regeringen i de enskilda fallen.

I fråga om SJ:s slyckegodslrafik har jag tidigare besvarat frågor här i riksdagen. Jag påpekade då atl de planer som SJ har på en förändrad styckegodshantering innebär myckel små ökningar av lastbilslrafiken.

Vad gäller fiottningen menar frågeställaren alt beslulen om alt lägga ner flottningen och övergå till limmertransporter på landsväg är samhällsekonomiskt tvivelaktiga och ur trafikpolitiska och säkerhetsmässiga aspekter helt förkastliga.

Frågan om att lägga ner fiottningen rymmer inte enbart trafikpolitiska aspekter. I ett samhällsekonomiskt perspektiv måste också ingå bl. a. skogs-, miljö-, industri- och energipoliliska bedömningar. I flera fall har man när flottningen lagts ner övergått till rationella systemtransporter på landsväg och järnväg. För Järnvägens del har della medfört ett bättre utnyttjande av banorna, vilket är en klar fördel. När det gäller vägtransporterna skall kostnaderna för dessa vägas mot de vinster som uppnås inom andra områden, exempelvis för sysselsättningen inom skogsindustrin.

Jag kan konstatera att det vid en samhällsekonomisk kalkyl finns flera skäl som talar för atl övergå till andra transportsätt. Flottningen är ell fariigt arbete. Den ger inte sysselsättning året mnl. Mycket timmer sjunker och bark och annal avfall från stockarna förorenar älven i stället för all las lill vara i produktionen.

Nr 63

Torsdagen den 19 januari 1978

Om malm transporterna i Norrbotten, m. m.

Nr 63

Torsdagen den 19 januari 1978

Om malmlransporterna i Norrbotten, m. m.

ALF LÖVENBORG (apk):

Herrialman! Jag ber alt få tacka kommunikationsministern försvaret. Men Jag kan verkligen inle känna mig lika nöjd som förra gången och kan följaktligen heller inle bli lika kortfattad. Svaret gladde mig inle. Statsrådet har visseriigen sin principiella inställning som han uttrycker så här i interpellationssvaret: Långa transporter av tungt gods bör ske på järnväg i så stor utsträckning som möjligl. Men vad har man för glädje av en riktig principiell inställning om man inte vill göra någol för att rätta till del som är snett och galet? Och det vill uppenbariigen inte kommunikationsministern i del här fallet.

Jag har i min interpellation börjat med frågan om de malmtransporter som nu sker efter landsväg i stället för efter den malmbana som redan flnns men som inle utnyttjas. Ställ delta mot statsrådets principiella inställning all transport av tungt gods bör ske på järnväg i så stor utsträckning som möjligt.

Det här handlar ju verkligen om tung transport och om lång transport, eftersom i vårt län avstånden är slora. Del är också fullt möjligl att sända delta gods per järnväg. Men nu skall alltså malmen gå på landsväg. Vi är flera på Norrboliensbänken som frågar om delta är klokt. Vi ger uttryck för en stark folkopinion i Norrbotten - del vågar Jag verkligen säga. Vi ställer frågor som människor i hela vårt avlånga land måste ställa när de konfronteras med denna trafikpolitiska nyordning.

Naturiiglvis är detla inte ett ullryck för en genomtänkt trafikpolitik. Del måste vara ett uttryck för motsatsen. Folk tar sig för pannan och undrar om väriden har blivit galen, om de s. k. marknadskrafternas fria spel totalt har satt förnuftet ur funktion på dem som makten haver inom resp. statsföretag.

Visst har del tidigare talats om atl transportera malm efter landsväg. Vi har ju som bekant elt malmfraktavial som länge har varil en påle i köttet på Norrbottens vitala intressen och som länge har betraktats som ett av många sätt alt suga ul vårt län. I diskussionerna om detta orättvisa fraktavtal har del ibland sagts atl det blir billigare alt frakta malm på landsväg. Förre NJA-disponenlen Edström slog näven i bordet några gånger och sade all vi kanske måste gå över lill landsvägstransport om det inle blev någon ändring.

Vi tog nog ganska allmänt detta som ell sätt att ställa frågan på sin spels, som elt djärvt utspel, som en metod alt sätta press på SJ och regeringen. Alt det skulle kunna bli verklighet trodde väl ingen ens i sin vildaste fantasi.

Men nu sker del oerhörda - det mesl groteska uttryck för del trafikpolitiska vanvett som man lycker sig ha upplevt.

Vi har en malmbana mellan Kimna och Luleå. Den används nu knappast. SJ slår med över lusen malm vagnar som inte används. Man har personal, man har hela den trafiklekniska apparaten men ändå skall närmare 21 000 ton malm transporteras på landsväg med lastbil. Dag och natt, vecka efter vecka och månad efter månad skall malmbilarna dundra fram efter landsvägarna, genom kommun efter kommun som inte ens har blivit tillfrågade. Del kommer atl ske med allt vad detta betyder i form av ökat vägslitage,

olycksrisker och andra negativa konsekvenser. Om malmen hade transporterats i de malmvagnar som nu står och rostar skulle transporten ha kunnat skötas på en dag. Nu skall det ta ca fyra månader.

Ingen med förnuftet i behåll kan väl tycka alt detla har någol som helst att göra med en vettig trafikpolitik. Det måste i stället vara ett uttryck fören total trafikpolitisk anarki.

Kommunikationsministern uttrycker sin principiella inställning men gör i övrigt som Pontius Pilatus - Ivår sina händer och menar all del är ingenting au göra åt saken. Del här är en fråga mellan två olika statsföretag. Jag lycker, herr Turesson, all delta är ell resonemang som som med förlov sagt är precis lika märkligt som företeelsen atl malmen nu skall vräkas upp på landsvägarna i stället för att transporteras på den befintliga malmbanan.

Detta är inte en sak som bara angår SJ och NJA - numera SSAB. Del kan inte vara deras privatsak atl vägslitaget ökar, medan malmbanan står oanvänd. Det kan inte vara en sak mellan SJ och det slalliga järnverket atl vägtrafikanler utsätts för livsfara genom den ökade lunga trafiken. Det angår oss som skall vara ute på vägama, herr kommunikationsminister.

Jag vill inte stå här och säga att det är kommunikationsministerns, SJ:s eller SSAB:s fel att det nu har blivit så här. Problemets grund ligger i ett felaktigt malmfraktsavlal, som måste rivas upp, och i 1963 års trafikpolitiska beslut, som jag betraktar som en av de större olyckor som under senare decennier drabbat svenska folket.

Med del beslutet lade man effektivt krokben för varje ambition alt skapa en samhällsekonomiskt förnuftig trafikpolitik. All nu i det här akluella fallet utslunga beskyllningar åt diverse håll är föga fruktbart, men nog måste man se alt någol är galet och nog måste man väl försöka rätta lill del, när man makten haver. Men kommunikationsministern tänker ingenting göra, och delta är allvariigt och beklämmande i sammanhanget. Statsrådet redovisar sin principiella inställning, medan malmbilarna skall fortsätta alt braka fram efter Norrbottens landsvägar.

"Att vara liberal är atl vara kluven", har det sagts. Jag lycker att det gäller även om man är moderat. I varje fall är kommunikationsministerns resonemang ett ullryck för delta.

Bakom 1963 års trafikpolitiska beslut, som ju fåren allt starkare folkopinion emot sig, kryper SJ också när det gäller omorganiserandet av siyckegodstrafiken, som Jag nu vill övergå till. Det är ju ingenting som enbart drabbar Norrbotten. Men del blir inle förnuftigare för del.

Jag har i min interpellation lagit upp även denna säregna företeelse och exemplifierar från Norrbotten. Kommunikationsministern harju sin principiella inställning, som är att "långa transporter av tungt gods bör ske med järnväg i så stor utsträckning som möjligl".

Men, herrkommunikationsminister,jagharfrågatjärnvägareom vaddetta ar för styckegods, och man har bekräftat att det i stor utsträckning är tungt gods del handlar om, ofta maskiner, maskindelar och liknande.

Att del handlar om långa avstånd torde vara ställt utom allt tvivel. I ett län, som omfattar en fjärdedel av landet, är avstånden långa. Dei handlar alltså

Nr 63

Torsdagen den 19 januari 1978

Om malmlransporterna i Norrbotten, m. m.

Nr 63

Torsdagen den 19 januari 1978

Om malmtransporterna i Norrbotten, m. m.

även här om långa avstånd och tungt gods. Så står statsrådet med sin principiella inställning, som kontrasterar mot verkligheten. Men inte ens i delta fall finner kommunikationsministern anledning atl la några initiativ för alt stoppa utvecklingen -eller rättare sagt avvecklingen. SJ:s indragning av styckegodsslationerna skall få fortsätta som planerat och godset skall ut på landsväg.

I Norrbollen kommer det att möjligen bli kvar två styckegodsstationer. SJ:s förslag är att landet skall få ett 35-tal terminaler för styckegods, dvs. gods och paket som inle är lastade i hela vagnslaster. Från terminalerna skall godset skickas ut med lastbil på landsväg. Del betyder, som jag anför i interpellationen, att lastbilar tar hand om en massa styckegods, som i betydande utsträckning kommer atl transporteras parallellt med järnvägen.

Del är möjligt att della på kort sikt kommer alt bli billigare för SJ. Men blir del billigare på lång sikt och, framför allt, blir del billigare sett i ett totalt samhällsekonomiskt perspektiv? Det blir det naturiiglvis inte. Del betyder allt vad som i tidigare sammanhang har anförts: ökat vägslitage och olycksrisker. Att inte maximalt använda en befintlig järnväg är samhällsekonomiskt slöseri.

Bland järnvägsmännen råder oro och förbittring. Vid en stor konferens med samtliga personalgrupper i Boden den 3 januari tog man omläggningen av siyckegodstrafiken som ett ytieriigare tecken på all landets trafikpolitik håller på att lotalhaverera. I Norrbollen blir i stort sett bara Luleå kvar, om förslaget går igenom. Därifrån skall allt styckegods gå med lastbil. Personalen protesterar, men SJ-ledningen lyssnar inte utan går vidare med sitt inkrökta lönsamhetsresonemang, som ju bygger på 1963 års trafikpolitiska beslut.

I uttalandet från den fackliga konferens somjag åberopat heter del bl. a.: "Det kan inle få vara så att statliga verk av förelagsekonomiska och kortsiktiga skäl ställer stora samhällsekonomiska och funktionella frågor i strykklass. Vi tänker då på det riskabla all frakta slora mängder malm och på SJ:s förslag om siyckegodstrafiken som drabbar glesbygd och enskilda med betydligt högre fraktkostnader." Det är bara alt instämma, och om statsrådet menar allvar med sin principiella inställning bör han också göra någol för att påverka SJ-ledningen, så atl förslaget stannar på papperet och läggs i någon låda för förflugna idéer.

Jag har slutligen i min interpellation tagit upp frågan om flottningen. Atl avskaffa den är enligl min mening ett precis lika stort vanvett som all köra malm med lastbil. Här handlar det verkligen om långa transporter och tungt gods, som kommunikationsministern tidigare har talat om.-

Jag tog för någol år sedan upp frågan i en motion och krävde en samhällsekonomisk utvärdering av vad del betyder att flottningen slopas, men någon sådan blev aldrig gjord. De som har fått bestämma är skogsbolagens direktioner, och de tänker ju inle längre än ti|l det kortsiktiga vinstintresset. När min motion behandlades, avvisades den med hänvisning till alt Norrbottensdelegationen skulle behandla frågan. Del har Noubottens-delegationen gjort, och den lycker att man skall ha kvar flottningen, framför allt ur samhällsekonomisk synvinkel. Men det struntar bolagen i, och det gör

tydligen också regeringen.

Jag är uppväxt vid en flottningsälv, Kalix älv. Tidvis flottades där 10 miljoner timmer per säsong. Del är många lastbilslass, herr Turesson. I år flottade man drygt 3 miljoner stockar. Det är också bra många lasibilslass. Men nu skall del bli helt slut, om inle någol ingripande sker. Förmodligen slopas flottningen också i Piie älv. Upp på vägarna med timret!

Av interpellationssvaret kan jag bara konstatera att kommunikationsministern helt accepterar skogsbolagens kortsynta profitlänkande. Flottningen är ell farligt arbete, säger herr Turesson. Jaha, men är det inte farligt då med alla de miljoner timmer som skall tranporteras efter landsväg? Alla som har mött de jättelika timmerlassen som kommer svajande efter landsvägarna har väl känt en sugning i maggropen. Åtskilliga olyckor har hänt just med timmerbilar, och skall man ta med den aspekten i ell större sammanhang så torde den typen av trafiklösning vara betydligt fariigare.

Flottningen ger inle sysselsättning året om, säger herr Turesson. Nej, del gör den inte, men den har i älvdalarna varit en värdefull komplelteringssys-selsältning som vid sidan av skogs- och jordbruk har givit många människor en chans till existens. Nu försvinner de möjlighelerna.

I dagens läge talas del mycket om nödvändigheten av atl spara energi. Del strömmande vattnet i Norriandsälvarna aren befintlig inhemsk energiresurs som kan användas för timmertransporl i stället för dyr importerad olja och bensin. I Europas övriga länder försöker man så mycket som möjligl använda vallenvägar, men i Sverige går man ål rakt motsatt håll: Upp med allting på landsvägarna!

Är della en samhällsekonomiskl förnuftig trafikpolitik? Jag har lagit tre exempel som på sitt sätt hör ihop för alt påvisa all så inle är fallet. Kommunikationsministem redovisaren principiell inställning au tungt gods och långa transporter inte skall vräkas över på landsvägarna, men han stöder i sin argumentation den rakt motsatta linjen och tänker ingenting göra för all hejda denna i mitt och mångas tycke helt destmkliva utveckling. Det är beklagligt, därför att allt talar för alt vi måste få en trafikpolitik som grundar sig på den totala samhällsnyttans intresse.

Enbart de tre exempel som jag har tagit upp i interpellationen borde vara skäl nog för regeringen att ingripa. Från annal håll har det som bekant sagts all man skall lyssna på rörelsen. Jag lycker nog alt kommunikationsministern åtminstone borde lyssna på folkopinionen, och därifrån växer kraven på en annan trafikpolitik.

Nr 63

Torsdagen den 19 januari 1978

Om malmtransporterna i Norrbotten, m. m.

TORSTEN STRIDSMAN (c):

Herr lalman! Jag ber atl få lacka statsrådet för svaret.

Del är bra alt statsrådet klart säger ifrån all malmtransporier normall bör ske med järnväg och inte med lastbil. Till viss del kap Jag dela kommunikationsministerns uppfattning alt man inte bör dra några långtgående trafikpolitiska slutsatser av de begränsade lastbilstransporter som nu går från Kiruna lill Luleå. Men å andra sidan är del här inte vilken järnväg som helst som gått miste om transporten av malm. Här är del fråga om en järnväg som i

Nr 63

Torsdagen den 19 januari 1978

Om ma I intransporterna i Norrbotten, m. m.

första hand byggts just för malmtransporter.

Statsrådet säger i svaret atl SJ:s förhållande lill kunderna skulle bli omöjligt om del visade sig att del fanns en möjlighet alt få särskilda fraktlättnader genom alt vända sig till regeringen i de enskilda fallen.

I den principiella frågeställningen kan jag instämma med kommunikationsministern. Det vore orimligt med regeringsingripande i SJ:s mellanha-vanden med enskilda företags transporter. Men när del gäller den s. k. malmbanan är förhållandena annoriunda och speciella.

För det första är det här fråga om en järnväg byggd för malmfrakter och avsedd att i första hand användas för det ändamålet.

För det andra är del inte fråga om en massa okända kunder som spontant dyker upp. Här är det fråga om två företag, LKAB och NJA, som är kända kunder.

Frågan är nu: Hur skall kommunikationsministern agera för att kunna förena ett samhällsekonomiskt handlande med ett företagsekonomiskt synsätt. I det här fallet företräder SJ det företagsekonomiska intresset. Det samhällsekonomiska intresset företräds av hela länets befolkning, som vill alt malmbanan utnyttjas för avsett ändamål.

Med detta som bakgrund tror jag ingen skulle klandra Bo Turesson för ministerstyre om han i den här speciella frågan tog initiativet till att försöka förena det förelagsekonomiska intresset med det samhällekonomiska. Något måste nu göras i den här frågan.

Milt förslag är därför att kommunikationsministern tar initiativet t. ex. till alt få SJ att redovisa malmbanan som en särskild resultatenhet. Jag ser det förslaget som en god utväg att kunna komma lill rätta med SJ:s frakltaxor på malmbanan.

Om statsrådet har bättre förslag har jag ingenting emot detta, huvudsaken är all det blir positivt resultat. Denna fråga har inte plötsligt uppståU med den nu aktuella transporten av 10 000 eller 20 000 ton malm på landsväg. Nej,SJ:s malmfrakltaxor har sedan flera år varil en irriterande fråga för oss norrbottningar. Den förutvarande regeringen förblev hela tiden passiv trots att frakltaxan flera gånger togs upp i rikdagen.

Nu vill Jag vädja till kommunikationsministern att han visar sig mer konstruktiv i den här frågan än vad den socialdemokratiska regeringen var.

Så några ord om flottningen, som berörs i svaret. Statsrådet säger "alt det vid en samhällsekonomisk kalkyl finns flera skäl som talar för alt övergå till andra transportsätt". Jag vill inte hålla med om det. En uiredning som gjordes på uppdrag av Norrbotlensdelegationen visar bl. a. alt flottningen som upphör i Kalix älv hade varil lönsam all fortsätta ur samhällsekonomisk synvinkel.

EIVOR MARKLUND (vpk):

Herr talman! Även jag vill tacka kommunikationsministern för svaret och ställa mig i raden av norrbottningar som försöker att kommentera del. Omdömena i pressen - särskilt i länspressen - efter beslutet all föra över

malmlransporterna mellan Kimna och Luleå från järnväg till landsväg har varit hårda. Det har talats om "det nya årets vansinnigaste beslut" och "idioti i kubik" omväxlande med mildare uttryck som "ett ovanligt kortsynt beslut". Ändå är detta milda västanfläktar jämfört med vad människor som av och till har anledning all trafikera den aktuella vägsträckan säger.

Talmannen tillåter nog inle atl jag återger de grövsta omdömena, så jag skall nöja mig med atl säga att Jag som riksdagsledamot av många fått frågan: "Gör inte riksdagen någonting åt sådana här tokigheter?" Den frågan kan jag alltså nu vid hemkomsten lill Kiruna besvara med all kommuniklionsmi-nistern inte anser all man kan ingripa i enskilda bolags transporter.

Svaret kommer säkeriigen att förvåna dem där uppe lika mycket som det har förvånat mig. Det talasju ändå så myckel om all trafiksäkerheten måste tryggas så långt det är möjligl. Skall man då stillatigande låta ell statligt företag fatta ett beslut som måste vara betänkligt inte minst från irafiksä-kerhetssynpunkt? De samhällsekonomiska följderna av den nu gällande ordningen är givetvis en annan lung bit. Här har redan redovisats det orimliga i att SJ har ell stort antal malmvagnar ur drift, all personal där ställs utan jobb osv.

I en av länstidningarna finns i dag ett reportage där irafikfarorna med det nya systemet mer eller mindre viftas bort. Men Jag måste säga att jag tror mer på de taxichaufförer i Kiruna som uppger alt de vid transporter exempelvis till sjukvårdsinrättningar i Boden och Umeå nu väljer inlandsvägen över Jokkmokk - en längre och sämre väg-just för att slippa göra omkörningar av de här 24-melersekipagen, som så här års åstadkommer en kraftig snörök.

När Stålverk 80 ännu framstod som ett realistiskt projekt och inte som en formel över planlöshet, diskuterades också hur malm skulle transporteras från Luleå till del nya verket. Då bedömdes nedsmutsningsproblemel vara så stort att man diskuterade helt andra transportmöjligheter än lastbil. Nu fraktas malmen i öppna vagnar även genom samhällen. Givelvis måste delta åstadkomma nedsmutsning. Det har också varit föremål för resonemang i hälsovårdsnämnden i Luleå. Lika givet är att bränslekostnaderna för den här transportformen måste bli större än för jämvägstransportema. Men jag skall inle ta upp liden med all upprepa tidigare till protokollet inlästa citat om trafikpolitikens inriktning från energisynpunkt - som bl. a. Kurt Hugosson tagit upp i den tidigare interpellationsdebalten.

Kommunikationsministern betonar starkt atl fraktavtal måste bygga på frivilliga överenskommelser mellan SJ och SJ:s kunder och att man inte kan lägga sig i del statliga NJA:s eller - som del nu heter - SSAB:s iransportme-loder. Visst kan man acceptera synsättet att statliga verk och företag skall ha rätt till självstyrelse. Men det får ju inle leda till hur tokiga konsekvenser som helst.

SJ:s prispolilik när del gäller malmtransportema har länge diskuterats -frågan har tagils upp också i den här debatten - men alla försök alt komma till rätta med problemet har mötts med samma dövhet för opinioner som när del gäller nedläggningar av Järnvägar. Det orimliga malmfraklavialel, som mina båda företrädare i talarstolen också varil inne på, har på detta säll spelat en roll

Nr 63

Torsdagen den 19 januari 1978

Om malmtransporterna i Norrbotten, m. m.

5 Riksdagens protokoll 1977/78:62-64

Nr 63

Torsdagen den 19 januari 1978

Om malm transporterna I Norrbotten, m. m.

som kraftigt medverkat till LKAB:s nuvarande läge. Men del skall alltså få fortsätta.

Och den märkliga överflyttningen av tunga transporter från rena och ändå relativt olycksfria tåg lill bullrande, nedsmutsande och trafikfarliga lastbilar skall man också fortsätta att se genom fingrarna med. Nog förslår jag frågorna: Har vi någon regering? Vad gör ni i riksdagen? Och nog finns det anledning atl - i likhet med Elver Jonsson, tror jag det var, i den tidigare interpellationsdebalten här i dag - tala om förtroendekris.

Eftersom del av kommunikationsministerns svar så klart framgår att man inte har möjlighet att ingripa kommer vi från vpk-gmppens sida atl motionsvägen begära ett uttalande av riksdagen mol transporter på landsväg av malm, timmer och annat tungt och i vissa fall förorenande gods, liksom vi givetvis kommer atl ta upp det sneda i att kostnaderna enligt lastbilslaxorna i sådana här fall kan vara lägre än kostnaderna på järnväg. Det handlar Ju i frågor av det här slaget, Bo Turesson, inte bara om pengar utan i hög grad om människors säkerhet i trafiken och om vår miljö.

EVA WINTHER (fp):

Herrialman! Även jag skall sälla mig till raden av frågeställare som tackar för svaret.

Bakgrunden till frågorna har ju redan redovisats. Del har gjorts en rad kommentarer, och Jag kan nog inle komma med särskilt många nya. Men jag vill lägga fram min syn på den här frågan, som Ju gäller atl del började mlla malmbilar i stället för malmtåg mellan malmfälten och Luleå.

Jag tror atl det här var droppen som fick bägaren att rinna över för många människor, och Jag tror alt man i hela landet har funderat över den trafikpolitik vi har, eller rättare sagt över bristen på en genomtänkt trafikpolitik.

Nu säger kommunikationsministern i svaret atl normalt bör malmtransporterna ske med Jämväg och inte med lastbil, och statsrådets principiella inställning är att långa landtransporter av tungt gods bör ske på järnväg i så stor utsträckning som möjligt. Det är bra att vi är överens om del.

Statsrådet säger att det är speciella förhållanden bakom den här situationen. Mängden malm är liten, bara ca 10 000 ton. Hur stor mängd det egentligen gäller är svårt alt få begrepp om. Jag har uppgifter om 10 000, 20 000 och 40 000 ton, och sanningen ligger kanske mellan 10 000 och 30 000 ton. Men del är egentligen betydelselöst, eftersom det är principen del gäller: lunga transporter på väg eller på Järnväg. Så skulle det då enligt statsrådels svar ligga andra mycket speciella förhållanden bakom NJA:s beslut att köra malmen med lastbil. Ja, de speciella förhållandena är naturiiglvis atl tågtransport blev för dyrt.

Samtidigt som malmbilarna går kör SJ tomma tågsätt från Kimna till Luleå för uppställning. Mer än tio tågsäli har körts ner lomma efter nyår. Del ärju verkligen inte att använda de resurser vi har på bästa sätt.

Tunga malmtransporter på landsväg -ja, det finns en positiv sida av della. Jag tror att statsrådet har framfört det någon gång, och det är alt de hårt

drabbade åkarna i Norrbotten får en chans till körningar. Detla iir naturiiglvis bra, men det bidrar - som sagts tidigare här - till atl öka irafikriskerna: långa fordon gör atl det blir svårt att köra om, omkörningssträckorna blir långa. Hur myckel damm och stoft ryker det inte från malmlastbilarna? Som Eivor Marklund sade nyss håller man på att undersöka den saken i Luleå. Man vill ta reda på vilka problem som uppstår med malmstoftet i de centrala delarna av Morjärv, Tore, Råneå och Luleå.

De åtgärder som jag efteriyser i min fråga skulle ju kunna påverka SJ alt föra en annan taxepolitik. I sitt svar säger då statsrådet följande: "SJ:s förhållande till kunderna skulle snabbi bli helt omöjligt om det visade sig att det fanns en möjlighet att få särskilda fraktlättnader genom all vända sig lill regeringen i de enskilda fallen." Detta är säkert helt riktigt, men det ärju inte del som det är fråga om. Del gäller att påverka SJ:s taxepolitik så, all SJ:s tjänster blir attraktiva för förelagen och människorna. Jag har tidigare här i kammaren med statsrådet debatterat LKAB:s fraktavtal med SJ och därvid konstaterat hur snett det slår. Del är alltså fråga om att påverka SJ, så atl man kan använda sig av SJ:s tjänster, och det gäller att påverka SJ så, atl SJ lar regionalpolitiska hänsyn vid taxesättningen.

Nr 63

Torsdagen den 19 januari 1978

Om malmlransporterna i Norrbotten, m. m.

Kommunikationsministern BO TURESSON:

Herr talman! Alf Lövenborg ställde ett par frågor och gjorde elt par påståenden somjag utgår ifrån att han vill att jag skall säga min mening om. Del skall jag göra. Jag skall svara rakt och mycket lättfattligt.

Den första frågan lydde: Är del klokt alt ge sig ut och köra malm på landsväg? Mitt svar är nej.

Den andra frågan lydde: Innebär detla en trafikpolitisk nyordning? Mitt svar är nej.

Påslåendet löd ungefär så här: SJ:s avveckling av siyckegodstrafiken skall få fortsätta. Min motfråga är denna: Vem har sagt detta?

Alf Lövenborg sade att Jag i interpellationssvaret har redovisat en principiell inställning. Det är riktigt, men den strider inte mot min uppfattning att vi i dag måste följa den trafikpolitik som gäller. I stället har Jag sagl alt den principiella inställningen all tungt gods i så stor utsträckning som möjligl bör gå på spår skall ses som en viktig utgångspunkt för det fortsatta trafikpolitiska reformarbetet. Det står Jag fast vid.

Jag skall inte la upp liden med ytterligare kommentarer utan bara rätta till en sak. Eivor Marklund talade om trafikfarligheten vid, omjag nu uppfattade henne rätt, de 24 m långa fordonen. Enligt uppgifter Jag har fått från officiellt håll är fordonslängderna 18-20 m.

Därmed har Jag, herr lalman, svarat på de följdfrågor som Jag för tillfället kan svara på.

ALF LÖVENBORG (apk):

Herr lalman! Beiräffande spörsmålet om styckegodstrafiken, som kommunikationsministern tog upp i sin replik, vill Jag fråga om jag möjligen får tolka del så, atl den omläggning som SJ nu planerar inle skall få fortsätta.

Nr 63

Torsdagen den 19 januari 1978

Om malmtrans-porterna i Norr-bollen, m. m.

Återigen redovisar kommunikationsministern sin principiella inställning, som enligt kommunikationsministern inle strider mol vad som nu sker och som inte är något bevis på ambivalens. Jag har verkligen inte kunnat undgå att tala om deljag uppfattar som en tvekluvenhet, som i delta sammanhang är kännetecknande för kommunikationsministern.

Det är märkligt att han å ena sidan stolt deklarerar inställningen att tungt gods skall transporteras per järnväg långa sträckor men å andra sidan ändå ger elt godkännande av den ordningen - fördel är vad som sker i praktiken, även om kommunikationsministern säger nej. Det är - utan alla jämförelser i övrigt - alt uppträda med två ansikten, ungefär som dr Jekyll och Mr. Hyde. Man kan inte tala om atl man vill genomföra en bättre trafikpolitik och samtidigt godkänna drastiska försämringar, men det är vad som nu håller på att ske.

Kommunikationsministern har i sitt svar framhållit att han inle kan ingripa och all SJ måste få agera självständigt. Stridsman ansluter sig också till denna inställning. Jag har aldrig kunnat acceptera denna grumliga filosofi. Den har fått mycket betydande konsekvenser bl. a. i Noubotten, där man har fått bevittna hur de statliga företagen har agerat som korpar, som försökt hacka ut ögonen på varandra. Vart och ell har dragit åt sitt håll, på elt säll som har saboterat alla möjligheter lill en förnuftig samordning. Det är också det som ligger i botten på den fråga som vi nu diskuterar, bl. a. det upprörande faktum att malmen transporteras på landsväg medan malmvagnarna står lomma och rostar. Alla vi som deltagit i denna debatt har framhållit att delta är ett argument mot ordningen att de statliga företagen skall agera efter eget huvud och efter egna kortsynta vinstintressen.

Ministrarna brukar säga alt man inte får etablera någol ministerstyre. Men om Bo Turesson sade ifrån att malmtrafiken banne mig skall gå efter järnväg och också gjorde något för atl förhindra en motsatt utveckling, vet Jag inte vem - utom några cenlralbyråkrater i SJ:s högsta ledning eller i SSAB - som skulle anklaga honom för ministerstyre. Tvärtom tror jag att Bo Turesson skulle få sympati från de mest oväntade håll för ell resolut uppträdande, som verkligen rimmar med den principiella inställning han i ord ger uttryck för, nämligen att tungt gods på långa sträckor skall transporteras med järnväg.

En gammal tant i Gällivarelrakten ringde mig just när denna fråga blev aktuell. Hon bor vid den väg där malmen skall transporteras, med risk lill liv och lem för människorna, och hon undrade litet försiktigt om del kunde ha någon verkan om hon skickade en kagge hjortron till kommunikationsministern och samtidigt bad honom avstyra detla elände. Jag svarade att del inle går, eftersom kommunikationsministern då kan fällas för all ha lagit mutor, och Jag är inte så hämndlysten alt Jag önskar honom något sådant. Men vi kan väl ändå hoppas att det sunda förnuftet ger honom anledning all ingripa, sade jag. Det hoppet sveks tyvärr för mig, för tanten i Gällivarelrakten och för många andra.

Kvantiteten slyckegodslrafik är naturligtvis inle helt avgörande, men varje överförande av trafik från järnväg till landsväg strider enligl min mening mol en samhällsekonomiskt förnuftig och samhällsnyttig trafikpolitik. Det

formella beslutet om omorganisationen är ännu inte klart, och kommunikationsministern har fortfarande möjlighet alt påverka utvecklingen och leva upp till sin filosofi. SJ ärju ute efter att kapa bort de minst lönsamma delarna av sin fraklhanlering, men nog bör man se på vad det i övrigt får för konsekvenser både vad gäller styckegodstrafiken och på andra punkter. Gör för en gångs skull en samhällsekonomisk totalkalkyl! Para denna, herr Turesson, med den tidigare uttryckta principiella grundinställningen, så kanske ni på kommunikationsdepartementet kommer fram till all det är dags alt slå till bromsarna!

Jag skall inle la upp en ny debaltomgång om flottningen. Jag vill bara uttrycka min inställning att det måste vara nationalekonomiskt slöseri när det gäller sådana kvantiteter som det här är fråga om att inte använda vattenvägarna för atl därmed avlasta landsvägarna. Det är minst lika tokigt som atl transportera malm på landsväg och fjärran från en förnuftig trafikpolitik.

Nr 63

Torsdagen den 19 januari 1978

Om mal intransporterna i Norrbotten, m. m.

TORSTEN STRIDSMAN (c):

Herr talman! Jag kan först säga alt jag respekterar vad kommunikationsministern sade i sill svar, atl del är svårt all i det enskilda fallet gripa in i den fraktlaxefråga mellan SJ och NJA som nu är aktuell och som har föranlett våra frågor här i riksdagen. Men jag vill samtidigt säga att det här är inte ett bra förhållande. Man måste givelvis hitta på metoder för alt kunna angripa del och det var därför jag kom med förslaget. Jag hade kanske väntal all kommunikationsministern på någol sätt skulle beröra del. Jag föreslog att man gör malmbanan lill en speciell resultatenhet. Man anvisar malmbanan som en enhet, lar fram de intäkter man har och lar fram de kostnader som finns på den här speciella malmbanan. Skulle man få någol slags bokföring på del skulle del vara mycket lättare all angripa den problematik som vi från norrboliensbänken har lagit upp.

Jag vill be kommunikationsministern alt han nu försöker övergå från ett passivt handlande lill elt mera konslmklivt länkande i den här frågan, och försöker hitta på förslag som gör all vi kommer från irritationen som, vilket har påpekats tidigare, ingen norrbottning tycker om.

EVA WINTHER (fp):

Herr lalman! Statsrådet Turesson har i flera omgångar i kammaren sagt atl enligt gällande regler skall man på SJ-planet bara lägga företagsekonomiska principer lill grund för sina framställningar och beslut. Jag vill då bara framföra en stilla undran: Ingår det inte i företagsekonomiskt synsätt atl det går att sälja mer om man sänker priset? Man måste väl försöka fundera över hur man skall få fler kunder och försöka behålla de kunder man har.

LKAB försökte under 1977 få en ändring av fraktkostnaderna för att få en jämnare fördelning av transporterna 1977-1978 mellan Malmberget och Luleå, vilket skulle ha varil bra både för de SJ-anslällda och för de LKAB-anslällda. Det sade SJ nej till. Därför kör man nu med lomma tågsäli på SJ mellan Kiruna och Luleå, som jag talade om tidigare - del har man råd med.

Nr 63

Torsdagen den 19 januari 1978

Om malmtransporterna i Norr-botlen, m. m.

Man har också råd atl låla malmen transporteras på landsvägen. Slutligen hoppas jag alt del är både första och sista gången vi ser malmbilar mellan Kiruna och Luleå.

När del gäller den modell för prissättning- och transportorganisation som SJ planerar och arbetar med för styckegodset säger statsrådet i sill svar lill Alf Lövenborg atl förändringen om den genomförs skulle innebära myckel små ökningar av lastbilstrafiken. Jag tror inle all de SJ-anslällda i Norrbotten håller med om det. Om man gör som trafikchefen i Norrbollen har föreslagit, och behåller bl. a. Gällivare som terminal för slyckegodshantering, skulle ungefär 30 ton gods köras dagligen med bil lill Gällivare från Luleå - en sträcka på 25 mil - eller också skulle de köras med tåg lill Kimna förbi Gällivare, och med bil 12 mil tilibaka. Del kommer att bli hell orimliga följder på olika håll i landet. ERU har i sina undersökningar påvisat alt det finns elt samband mellan företagsetablering och goda kommunikalioner, speciellt möjlighet lill järnvägstransport. Del här kan slå fruktansvärt illa för Norrbotten. Beslutet får inte las innan vi får en samlad bedömning av en ny trafikpolitik.

En annan fråga som är viktig i den här förändringen när det gäller slyckegodshantering är nu också hur många av SJ:s anslällda som kommer atl drabbas. Del har nämnts siffror på 500-1 500.

Slutligen några ord om flottningen, eftersom den också berör mig som norrbottning. Jag kan inte heller finna all det kan ge några samhällsekonomiska fördelar när flottningen försvinner. Timmerbilarna på vägarna är också en trafiksäkerhetsrisk i den mån en omkörning av en stor bil alllid innebär en risk. Statsrådet säger atl floltning är ett fariigt arbele. Det kan jag hålla med om. Elt annat argument för alt ta bort flottningen skulle vara att den inle ger sysselsättning året runt. Del är i och för sig rikligt, men det vikliga är all flottningen har varit just det där extra tillskott som behövts för många människor efter älvdalarna i Norrbotten för att de skall klara sin årliga försörjning. Att lägga ned flottningen kan då bidra till en ökad arbetslöshet.

Del är givet alt del är bra om Järnvägarna används mer. Men om man genomför den nya slyckegodsmodellen, så blir det snart bara vägen och lastbilarna kvar. Det är hell nödvändigt atl vi snabbi får en ny trafikpolitik i vårt land. Vill statsrådet medverka lill det?

EIVOR MARKLUND (vpk):

Herr talman! Lika litet som Bo Turesson har jag naturiiglvis inle heller själv mätt ekipagen. Jag får liksom statsrådet lila till uppgifter. De uppgifter jag fått har stått i åtskilliga presskommentarer, senast i det reportage som jag åberopade och som stod infört i en av länstidningarna i dag. Det heter där alt en av chaufförerna som sköter dessa transporter under kaffepauser samtidigt går runt och kollar alt allt är som del skall med del 24 meter långa ekipaget.

Hur det ligger till med den saken vet jag alltså inle närmare, men nog måste Jag säga alt jag som bilförare mellan mötesplatser i vårt slora län lycker alt det

är alldeles tillräckligt krävande all köra om ett 18-20 meter långt ekipage, så det är inle myckel aU orda om.

Vad jag vill atl vi ändå skall uppnå - inle minst med hjälp av den opinion som vi fyra riksdagsledamöter hargjort oss till tolk för- är atl vi verkligen får stopp på den galna trafikpolitik som leder lill dessa konsekvenser. Annars får vi rätt som del är slå här och kommentera ett nytt steg på denna galna väg: malmen från våra gruvor kanske skulle transporteras med båt från Narvik mnl hela Sverige och lill Luleå.

Nr 63

Torsdagen den 19 januari 1978

Om malmtransporterna i Norrbotten, m. m.

Kommunikationsministern BO TURESSON:

Herr talman! Alf Lövenborg påslår att jag har godkänt någonting. Jag vet inle vad det är som jag har godkänt. Jag har inte befogenhet att godkänna eller underkänna om elt aktiebolag - även om detta är statsägt - väljer ett visst sätt för att transportera sina produkter eller råvaror.

Däremot, Alf Lövenborg, harjag med en uppriktighet och klarhet, som inle är särskilt vanlig i den här officiella positionen, sagt atl jag inle anser det vara klokt all välja detta transportsätt. Jag undrar om det inte kan vara lika verkningsfullt att säga så - kanske mera verkningsfullt - som alt t. ex. slå näven i bordel, något som regeringsledamöter ibland får rådet all göra.

Några reella möjligheter atl förbjuda bolaget atl transportera malm på väg harjag inle, Alf Lövenborg. Om Alf Lövenborg har någon annan åsikt om detla och något råd att ge mig om hur jag skall kunna sätta makt bakom ordet och min mening all del inte är klokt all transportera på del här sättet, var då snäll och tala om del, så att vi får se om del finns någon realism bakom ell sådant påslående. Möjligen kunde man tänka sig att industriministern, under vars egid det här bolaget indirekt lyder, skulle kunna påverka det. Men jag som kommunikationsminister har icke någon befogenhet alt lägga mig i detla.

Torsten Stridsman säger all del vore önskvärt alt göra malmbanan till en särskild, avgränsad del av SJ. Ja, del kan hända. En lösning vore naturiiglvis all överlåta malmbanan lill LKAB och låta LKAB driva den i egen regi. Det låter sig göra, och del skall vi givetvis överväga. Det är inte alls så orimligt som det kanske verkar vid första påseendet.

Eva Winther säger atl man kan sälja mera om man sänker priset. Javisst, del tror jag nog man kan säga. Men skall man nu sänka priset loratt få mera transporter, då måste man ju sänka det ganska rejält. Om man, för att ta ett enkelt räkneexempel, skulle sänka priset till hälften, så måste vi ju dock ha dubbelt så myckel transporter för att uppnå samma inläkt. Och jag kan försäkra Eva Winther att den kapaciteten har inte SJ. Vi har inle ens möjlighet atl sänka priset tned 25 % och la emot den ökning som krävs för atl göra del inkomstmässigt neutralt.

Det ärju en tråkig sak, kan mansäga, atl SJ inte har den kapaciteten. Men då återkommer Jag till vad jag tidigare i dag har antytt och vad jag talade om här för en vecka sedan, när jag riktade om inte en anklagelse så dock en förebråelse till flertalet av denna kammares ledamöter. Del är nämligen ytterst riksdagen som inte under gångna år försett SJ med tillräckliga

Nr 63

Torsdagen den 19 januari 1978

Om malmtransporterna i Norrbotten, m. m.

invesieringsmedel för atl man skall kunna bygga ut och modernisera sin trafikapparat i sådan utsträckning och på sådant sätt atl SJ kan tillhandahålla den transportservice som samma ledamöter av riksdagen kräver.

Jag sade, påpekar Eva Winther, att det var samhällsekonomiska fördelar med all överge flottningen. Med del menade jag alt det Ju har visat sig -förutom en mängd av de skäl som jag anförde i svaret på interpellationen - atl den långa tid som förflyter mellan del atl trädet skils från stubben och lill dess atl samma träd kommer in i maskinerna i fabriken, vid vanlig avverkningsteknik och vid floltning, drar med sig myckel stora kapitalkostnader. Della försvårar för den svenska trävaruindustrin alt hålla konkurrenskraftiga priser.

Det flnns, menar jag, en samhällsekonomisk fördel av att förkorta denna lid. Från nio månader vid vinteravverkning och floltning får man ned den lill två månader, om man kan avverka året om och landtransporlera virket. Detta gör alt massafabriker och sågverk inle behöver hålla så höga priser. De kan sälja bättre, åtminstone under normala tider - dagens läge skall vi ju inle lala om. Del har väl i all rimlighels namn en samhällsekonomisk betydelse alt man kan hålla i gång företagsamheten, bereda försörjnings- och sysselsättningsmöjligheter åt människorna och sälja varor för alt balansera vår utrikeshandel.

ALF LÖVENBORG (apk):

Herr lalman! Nu säger kommunikationsministern med en viss indignation riktad mot mig att han inle har godkänt någonting. Del är kanske så. Men om man inle gör någonting åt ell uppenbart missförhållande och när man, som det ändå uppfattas, sitter i maklens korridorer blir del de facto ell godkännande.

Jag har sagl ifrån, säger kommuniktionsminislern, alt jag inte tycker alt det är klokt att skicka malm på landsväg. Del vill jag naturiiglvis registrera. Det kanske är lika verkningsfullt, säger statsrådet vidare. Vi får verkligen hoppas alt så är fallet. Vi får ganska snart se om kommunikationsministerns auktoritet är tillräcklig för atl stoppa den här märkliga trafikpolitiska uppläggningen.

Jag lycker alt delta tal om att regeringen inte kan lägga sig i är märkligt. Regeringen läggersigju i alla möjliga frågor-del skall ju en regering göra. Det rör sig i det här fallet om så vitala trafikpolitiska frågor att jag inte kan förstå atl del kan vara SJ:s eller SS AB:s egen sak - den rör oss alla. Har vi en regering med en kommunikationsminister i spetsen måste den kunna ingripa. Annars behöver vi ju varken regering eller kommunikationsminister. Då kan vi ju bara låta allting löpa i enlighet med marknadskrafternas fria spel, där slalliga verk och förelag spelar med så mycket de orkar.

Man kan också fråga sig om del är vanlig enkel ekonomi med i bilden. Kan del verkligen vara lönsamt för SJ atl låla frakter gå ifrån sig, när SJ i alla fall har personal och utrustning som kostar pengar vare sig den slår eller går? Det gäller inle bara Norrbollen.

Jag skall innan vi slutar den här debatten, som väl nu är inne i sin final, säga

något om ell öppet brev från en fackligt aktiv järnvägsman i Slockholm, ett brev som publicerades i Norrskensflamman den 11 Januari och där den här mannen skriver lill sitt förbund och säger atl del måste kräva en redovisning av hur SJ sköter sina fraktinlressen. Han skriver: "Men-kan SF stå likgiltiga till vad som timar i norr eller exempelvis, vad som håller på alt ske med SJ:s slyckegodslrafik eller avtalsfrågor mellan ASG och SJ och Åhlén Holm i Jordbro i Slockholm och i andra avtalsfrågor? - ASG 'snodde' hela SJ:s irafik med Åhléns i Jordbro - en förlust på 3,5 millioner kronor - alla investeringskostnader då ej inräknade. Förlusten rör sig om del tredubbla om man lar hänsyn till investeringskostnaderna."

Han frågar också om SJ verkligen har undersökt alla möjligheter all få malmen transporterad per järnväg i stället för på landsväg. Jag tycker alt också det är en befogad fråga.

Nr 63

Torsdagen den 19 januari 1978

Om malmtransporterna I Norrbotten, m. m.

TORSTEN STRIDSMAN (c):

Herr talman! Jag vill först tacka kommunikationsministern för det nya konstruktiva länkande som kom fram i del senaste svaret till mig. Del var elt intressant besked atl man kan länka sig att malmbanan kan bli en begränsad resultatenhet. I vilken form del skall ske, om LKAB skall överta banan eller om del skall ske på något annal sätt, får, tycker jag, framliden visa. Huvudsaken är i alla fall atl man efter det här beskedet förhoppningsvis kan börja tackla malmlaxefrågan på ett mera positivt och reellt sätt.

Tack än en gång för det beskedet.

EVA WINTHER (fp):

Herr lalman! Statsrådet sade alt del inle är så lätt att sänka priserna, bl. a. därför all om man sänker priserna till hälften behövs dubbelt så myckel transportmalerial för att klara den prissänkningen. Del behövs medel för att klara del, och det har riksdagen inte givit. Då får jag väl säga som Elver Jonsson i en tidigare debatt, alt jag kommer inte alt pruta på del budgetförslag som regeringen lägger fram i år. Jag har inle varil med i riksdagen så länge alt Jag har kunnat påverka SJ:s budget tidigare.

När del sedan gäller flottningen är del från samhällsekonomisk synpunkt också viktigt att människor får behålla jobben. Det är väl just det vi upplever när man lägger ner flottningen, atl många av dem som haft inkomster därav på somrarna får det besväriigl.

Slutligen vill jag bara säga atl del som är så väldigt oroande ju är atl SJ hinner genomföra så slora förändringar till det sämre, medan vi väntar på en ny trafikpolitisk proposition med en ny syn på trafikpolitiken, atl vi så småningom riskerar aU det inte går aU föra en så god trafikpolifik som vi gärna ville ha.

Kommunikationsministern BO TURESSON:

Herr lalman! Låt mig bara göra ell par små anmärkningar med anledning av några ord av Alf Lövenborg, som måhända var förflugna. Föratt del inle skall spridas några vanföreställningar rörande regeringens arbetsförhållanden vill

Nr 63

Torsdagen den 19 januari 1978

Om bakgrunden till besök i Cambodja av svensk ambassadör

jag konstatera för det första att jag inte sitter i någon korridor, för det andra att jag inte står i spetsen för någon regering.

Överiäggningen var härmed slutad.

§ 16 Om bakgrunden till besök i Cambodja av svensk ambassadör

Utrikesministern KARIN SÖDER erhöll ordet för att besvara Per-Erik Nissers (m) den 13 januari anmälda fråga, 1977/78:252, och anförde:

Herr lalman! Per-Erik Nisser har frågal mig om bakgmnden till det besök som Sveriges ambassadör i Bangkok, Jean-Christophe Öberg, avlade i Cambodja den 22-24 december samt bett mig kommentera de uttalanden Öberg gjort efter sin resa.

Ambassadör Öberg informerade i slutet av november utrikesdepartementet, atl han Jämte sin hustru blivit inbjuden av Cambodjas ambassadör i Laos atl besöka templen i Angkor Wat i Cambodja. Det var fråga om ett kort besök av privat karaktär. Från utrikesdepartementets sida fanns ingen erinran mot ett sådant besök.

Beträffande den TV-inlervju som Öberg gav efter sitt besök i Cambodja vill Jag hänvisa lill vad jag sade till TT den 29 december, nämligen atl hans uttalande om situationen i Cambodja efter ett 48 timmars privat besök i landet står för hans egen räkning.

Jag tillade alt vi inte vet hur många personer som kan ha omkommit i Cambodja 1975-1977 lill följd av ivångsutrymning av städer, svält och politiska utrensningar. Pressuppgifler på basis av flyktingberätlelser har varierat från över miljonen omkomna till några hundra tusen. Säkert torde vara alt många människor lidit svårt i Cambodja i samband med de stora omvälvningar som ägt mm i detla land under 1970-talet.

PER-ERIK NISSER (m):

Herr lalman! Jag ber atl få tacka utrikesministern Karin Söder för svaret på min fråga. Bakgrunden till denna är kanske inte i första hand själva händelserna i Cambodja. Enstämmiga uppgifter tyder på alt i della land försiggått och försiggår omänskliga grymheler av ell slag som för oss väsleriänningar ter sig groteska och för tankarna tillbaka lill DJingis Khans och Timur Lenks dagar under tidig medeltid.

Jag har inte heller ställt frågan i anledning av atl vår i Bangkok ackrediterade ambassadör personligen hyser en, som del synes mig, skräck-blandad beundran för det sätt på vilket de röda khmererna söker från grunden bygga upp elt helt nytt samhällssystem. Det får stå för hans räkning, och var och en har rätt till sin privata åsikt.

Frågan är faktiskt mera fotad på en stilla undran, föratt inte säga förundran, över hur och varför en person på en så utsatt och viklig offentlig post som en ambassadör innehar över huvud tagel yttrar sig på elt sådant sätt som skett. Försöken atl skyla över med allmänna uttryck om flyktingars tendentiösa

berättelser angående de grymheler som begåtts och begås och atl dessa vittnesmål icke är alt sätta större tilltro till, trots sin enstämmighei, är minst sagl förbluffande och anmärkningsvärda, för atl uttrycka sig på diplomatiskt språk. Atl ambassadör Öbergs hela agerande väckt, milt talat, förvåning, för alt icke säga bestörtning, hos en mängd medborgare här i landet alltifrån ambassadpersonal lill övrigt folk är inle alt ta miste på.

Vad statsrådets svar anbelangar var det ju mycket diplomatiskt. Jag tycker mig dock kunna utläsa en viss sofistikerad ironi i konstaterandet, atl ambassadörens uttalande efter 48 limmars resa får stå för hans egen räkning. Ja, del håller jag med om, men däremot kan man fråga sig om sättet alt föra fram sina privata åsikter var omdömesgillt. Atl ambassadören reser lill de gamla templen i Angkor Wat är i och för sig vackert, men skall det behövas en TV-reporter, två andra UD-män plus en cambodjansk utrikesminister med i sammanhanget? Det orsakar ju vissa funderingar.

F. ö. hoppas jag att utrikesministern vid något lämpligt senare tillfälle, sedan ambassadör Björk i Peking lämnat sin rapport från Cambodja, vill ge ytterligare information. Del skulle skingra mycken mystik, förundran och förargelse i denna affär.

Jag vill lill slut, herr lalman, än en gång tacka för svaret.

Nr 63

Torsdagen den 19 januari 1978

Om bakgrunden till besök i Cambodja av svensk ambassadör

Överiäggningen var härmed slutad.

§ 17 Föredrogs och hänvisades Motioner

1977/78:355 till konslitutionsutskollet 1977/78:356 och 357 till finansutskottet 1977/78:358-360 till skatteutskottet 1977/78:361 till lagutskottet 1977/78:362 och 363 lill utrikesutskottet 1977/78:364-367 till socialförsäkringsutskottel 1977/78:368-374 till socialutskottet 1977/78:375-378 lill utbildningsutskottet 1977/78:379-381 till trafikutskottet 1977/78:382 lill utbildningsutskoltel 1977/78:383 lill trafikulskollei 1977/78:384 och 385 till Jordbruksutskottet 1977/78:386 lill arbetsmarknadsutskottet 1977/78:387-390 till näringsutskottel 1977/78:391 och 392 lill arbetsmarknadsutskottel 1977/78:393 till civilulskottet 1977/78:394 till socialutskottet 1977/78:395 lill konstitulionsutskottet 1977/78:396 och 397 lill näringsutskottel 1977/78:398 lill utbildningsutskottet 1977/78:399 till trafikutskottet 1977/78:400 till civilutskottel 1977/78:401 till näringsutskottet

Nr 63

Torsdagen den 19 januari 1978

§ 18 Förste vice talmannen meddelade att propositionerna nr 100 och 101 skulle sältas sist på morgondagens föredragningslista.

§ 19 Anmäldes och bordlades

Proposition

1977/78:85 om nytt statsbidrag till grundskolan m. m.

§ 20 Anmäldes och bordlades

Motioner

1977/78:402 av Sixten Pettersson och Allan Åkerlind om förbud mot kollektivanslutning till politiskt parti, m. m.

1977/78:403 av Lars Werner m.fl. om avskaffande av spärregler vid val till riksdag och landsting, m. m.

1977/78:404 av Per Bergman och Lars Henrikson om redovisningen av administralionsersätlningen för bostadslån

1977/78:405 av Thure Jadestig och Eric Marcusson om en sysselsällningsno-menklalur för hela arbetsmarknaden

1977/78:406 av Svea Wiklund och Ella Johnsson om ålgärder för all stimulera del enskilda sparandet

1977/78:407 av Tage Adolfsson om en översyn av fordonsbeskaltningen

1977/78:408 av Tage Adolfsson m.fl. om information till skatlskyldig om det totala skalle- och avgiftsuttaget, m. m.

1977/78:409 av Tage Adolfsson m.jl. om behovet av resultatuljämning inom skogs- och lantbruk

1977/78:410 av Bertil Dahlén om ändrade regler för beskattning av vinster i utländska lotterier

1977/78:411 av Jke Gillström m.jl. om uppgift lill taxeringsmyndighet rörande ränta på i bank insatta medel

1977/78:412 av Sven Lindberg m.jl. om skärpt beskattning av vissa fritidshus

1977/78:413 av Christer Nilsson om beskattningen av vissa bostadsrättsföreningar m. m.

1977/78:414 av Per-Axel Nilsson m.jl om beskattningen av s. k. månadsresor

1977/78:415 av Gunnar Olsson m.fl. om beskattning av annonser i annonsblad

1977/78:416 av Bengl Silflerstrand och Hans Pettersson i Helsingborg om översyn av skatteavdragen för arbetsresor med egen bil

1977/78:417 av Lars Ulander m.fl. om utökad kontroll av vissa förelag

1977/78:418 av Joakim Ollen om ekonomiskl förtal

1977/78:419 av Margareta Andrén och Elver Jonsson om lagstiftningen rörande onykterhel vid irafik lill sjöss

1977/78:420 av Tore Claeson m. fl om förbud mol koppling i hyresavtal av hyra av bostad och hyra av bilplais

1977/78:421 av Joakim Ollen om lagstiftning rörande ideella föreningar

1977/78:422 av Olle Wästberg i Stockholm om en ny aktiebolagslag

1977/78:423 av Olof Palme m.jl. om nedrustningsfrågor m. m. 1977/78:424 av Axel Andersson m.jl. om politisk information vid de militära

förbanden 1977/78:425 av Bertil Dahlén om tidpunkten för inkallelse lill värnpliktstjänstgöring 1977/78:426 av Bo Forslund och Stig Olsson med anledning av proposilionen

1977/78:65 om vissa organisationsfrågor m. m. rörande försvaret \911/1M21 av Svante Lundk\>ist m.jl. med anledning av proposilionen 1977/

78:65 om vissa organisationsfrågor m. m. rörande försvaret 1977/78:428 av Olof Palme m.jl. om förbättrade värnpliklsförmåner

m. m. 1977/78:429 av Olof Palme m.jl. om försvarspolitiken 1977/78:430 av Olof Palme m. fl. med anledning av propositionen 1977/78:63

om försvarsmaktens centrala ledning m. m. 1977/78:431 av Kerstin Andersson i Hjärtum och Kerstin Göthbergom vidgad

rätt lill föräldrapenning vid vård av sjukt barn 1977/78:432 av Lennart Bladh m.fl. om rätt för psykiskt utvecklingsstörd atl

erhålla handikappersättning 1977/78:433 av Ingegärd Frcenkel om kostnadsfria läkemedel 1977/78:434 av Anita Gradin m.jl. om vidgad rätt lill föräldrapenning vid

adoption 1977/78:435 av Sture Korpås och Sven Eric Åkerfeldt om fördelningen av

bidragen för uppsökande verksamhet på arbetsplatser, m. m. 1977/78:436 av Elvy Nilsson m.fl. om ändrade regler förersällning vid vård av

sjukt barn 1977/78:437 av Margit Sandéhn och Maj-Lis Landberg om ändrade regler för

återbetalning av studiemedel 1977/78:438 av Anna-Greta Skantz m.fl. om rätt lill föräldrapenning vid

besök i förskoleverksamhet 1977/78:439 av Anna-Greta Skantz m.fl. om förbättrat studiestöd till

vuxenstuderande 1977/78:440 av Lars Werner m. fl. om förbättrad ålderspension 1977/78:441 av Margareta Andrén om åtgärder för atl minska allergisjukdomarnas omfattning 1977/78:442 av Gunnel Jonäng om rätt till tjänstledighet för vård av

anhörig 1977/78:443 av Iris Mårtensson m.jl. om månatlig utbetalning av allmänt

barnbidrag 1977/78:444 av/lA.e Wiclorsson m.fl. om stöd till nöjesverksamhet i alkoholfri

miljö 1977/78:445 av Allan Åkerlind och Tore Nilsson om en ny abortlagstiftning 1977/78:446 av Per Bergman m.fl. om musiklealerverksamheten 1977/78:447 av Eric Jönsson och John Johnsson om stöd till djurparker 1977/78:448 av Lo/-5 Werner m. fl. om höjt statsbidrag lill centrumbildningar

och fria grupper inom kulturlivet 1977/78:449 av Margareta Andrén om inrättande av en gerontologisk

institution

Nr 63

Torsdagen den 19 januari 1978

Nr 63

Torsdagen den 19 januari 1978

1977/78:450 av Lennart Bladh m.jl. om yrkesteknisk högskoleutbildning i Kristianstad och Hässleholm

1977/78:451 av Eric Jönsson m.jl. om inrättande av ett idrollsgymnasium i Malmö

1977/78:452 av Anna-Greta Skantz m.fl. om behovet av en högre musikutbildning i Malmö

1977/78:453 av Ingrid Sundberg och Tore Nilsson om arbetsvärd för grundskolans lärare

1977/78:454 av Sten Svensson m.jl. om en livsmedelsleknisk utbildning i Skaraborgs län

1977/78:455 av Lars Werner m.fl. om förstatligande av läromedelsproduktionen, m. m.

1977/78:456 av Lars Werner m.fl. om avskaffande av betygen inom skolsystemet

1977/78:457 av Stig Aljiin m.fl. om kommunikationsradio på SJ:s lok

1977/78:458 av Arne Andersson i Ljung m. fl. om förbättring av telenätet

1977/78:459 av Axel Andersson m.jl. om lika konkurrensvillkor vid special-transporter

1977/78:460 av Georg Andersson m.fl. om SMHLs verksamhet

1977/78:461 av Arne Blomkvist m.fl. om kostnaderna för kanal- och insjötrafiken, m. m.

1977/78:462 av Bertil Dahlén om biljeilsamverkan mellan SJ och GDG

1977/78:463 av Anton Fågelsbo m.fl. om förbud mol vägsalt

1977/78:464 av Sven Johansson m.fl. om ändring av SJ:s bestämmelser rörande studeranderabatt

1977/78:465 av Ella Johnsson och Svea Wiklund om statsbidraget vid förändring av järnvägssträckning

1977/78:466 av Hans Pettersson i Helsingborg och Bengt Silfierstrand om regler för hejdande av fordon

1977/78:467 av Martin Segersiedt m.fl. om viss förbättring av Järnvägslinjen Ånge-Bräcke

1977/78:468 av Rune Torwald m.fl. om bättre samarbete mellan statens järnvägar, postverket och televerket

1977/78:469 av Margaretha af Ugglas m.fl. om långtidsparkering på galu-mark

1977/78:470 av Bengt Wiklund m.fl. om höjt statsbidrag för vägbyggnad i Västernorrlands län

1977/78:471 av Britta Hammarbacken oin ålgärder mol dumpning av radioaktivt avfall i havet

1977/78:472 av Ella Johnsson och Björn Eliasson om ålgärder för all främja produktionen av proteinfoder

1977/78:473 av Torsten Karlsson och Maj-Lis Landberg om rening av avloppsvatten från tandvårdsinstitulioner

1977/78:474 av Eric Marcusson och Thure Jadeslig om jakträtten på allmän väg

1977/78:475 av Magnus Persson m. fl. om tiden för avgivande av yttrande till koncessionsnämnden för miljöskydd

1977/78:476 av Anna Eliasson m.fl. om höjt statsbidrag lill hemslöjden

\911/1S:411 av Rolf Hagel och Alf Lövenborg om energipolitiken

1977/78:478 av Yvonne Hedvalt om möbelindustrins firmamärkning

1977/78:479 av Yngve Nyquist m.jl. om åtgärder för atl utveckla gruvhanteringen

1977/78:480 av Gunnar Olsson om skogsindustrins råvaruförsörjning

1977/78:481 av Anna Wohlin-Andersson m.fl. om domänverkets markpolitik

1977/78:482 av Bonnie Bernström om sommararbete i Sverige för östeuropeiska ungdomar

1977/78:483 av Beriil Dahlén om ålgärder mol försurning av sjöar

1977/78:484 av Gunnel Jonäng om förtidspensioneringen

1977/78:485 av Gustav Lorentzon m.fl. om det officiella språkbruket

1977/78:486 av Hagar Normark och Ake Gillström om kontrollen av lokaliseringsstödet

1977/78:487 av Lo/s Sf/rö//och//?g/vV//I//ez-sio/; om regionalpolitiska insatser i Vimmerby och Hultsfred

1977/78:488 av Tore Claeson m.fl. om priskonlroll för bosladsrätlslägen-heter

1977/78:489 av Oskar Lindkvist och Per Olof Håkansson orn kraven för erhållande av bostadslån

1977/78:490 av Sven-Erik Nordin m.fl. om översyn av fastighetsbildningslagen

1977/78:491 av Lars Werner m.fl. om förbättrade bostadsbidrag

1977/78:492 av Lars Werner m.fl. om boendemiljön

1977/78:493 av Lars Werner m.fl. om avskaffande av JO-ämbetel, m. m.

1977/78:494 av Lars Werner m.fl. om del disciplinära ansvaret för högre tjänstemän

1977/78:495 av Lars Werner m.fl. om vidgade möjligheter att erhålla huslrutillägg och kommunall bostadstillägg

1977/78:496 av Lars Werner m.fl. om statligt kostnadsansvar för bostadsbidragen till folkpensionärer

1977/78:497 av Rolf Hagel och Alf Lövenborg om förbättringar av folkpensionärernas levnadsstandard

1977/78:498 av Rolf Hagel och Alf Lövenborg om skattebefrielse för folkpension

1977/78:499 av Rolf Hagel och Alf Lövenborg om statligt kostnadsansvar för bosladsbidragen lill folkpensionärer

Nr 63

Torsdagen den 19 januari 1978

Nr 63

Torsdagen den 19 januari 1978

Meddelande om frågor

§ 21 Meddelande om frågor

Meddelades alt följande frågor framställts

den 18 januari

1977/78:256 av Rolf Hagel (apk) till jordbruksministern om åtgärder för att förhindra minskning av den inhemska livsmedelsproduktionen:

Enligl tidningen Arbetet den 17 januari 1978 är Findus - som ägs av den multinationella koncernen Neslle - i färd med atl strypa den svenska grönsaksodlingen. Del senaste draget är att inte köpa svenskodlad broccoli. Företaget hävdar alt det blir billigare alt importera från Kalifornien än att köpa i Sverige. De kaliforniska lantarbetarnas arbets- och löneförhållanden är skandalöst dåliga. Deras fackliga organisation för en hård kamp. Fackföreningsrörelsen i Europa har bl. a. genom bojkottaktioner slutit upp på sina amerikanska kamraters sida. Men den fackliga kampen försvåras av alt farmarna rekryterar ännu billigare arbetskraft från Mexiko. Systemet är påfallande likt det som råder i Sydafrika. Findus åtgärd bidrar till alt konservera de omänskliga förhållandena på de kaliforniska farmerna. För Sveriges del blir effekten att ytterligare arbetstillfällen försvinner och utlandsberoendet beträffande livsmedel ökar. Mot bakgmnd av del anförda anhåller jag att få ställa följande fråga: Avser regeringen att vidta åtgärder för att förhindra all förelag och koncerner stryper livsmedelsproduktionen i Sverige?

1977/78:257 av Stig Josefson (c) till Jordbmksminislern om behandlingen av ansökningar om statsbidrag till vissa miljövårdande åtgärder:

Enligt slalsverkspropositionen kommer statsbidrag inte all utgå till miljövårdande åtgärder inom jordbmk och trädgårdsföretag efter den 1 Juli 1978. Enligl uppgift föreligger f n. hos lantbruksnämnderna elt stort antal icke avgjorda ansökningar, och nya inkommer dagligen.

Med anledning härav vill jag till Jordbruksministern ställa följande fråga:

Kommer ansökningar om statsbidrag lill miljövårdande ålgärder inom jordbmk och trädgårdsförelag, som inkommit lill lanibmksnämnderna före den 1 juli 1978 men inte avgjorts, ändå alt behandlas enligt nu gällande regler och bidrag således kunna utgå?

1977/78:258 av Birger Rosqvist (s) lill kommunikationsministern om regeringens beslut i visst ärende rörande bemanning av fartyg:

Regeringen har beslutat att M/S Bremön (6 000 lon d.w.) under gång i Östersjön, Nordsjön och Engelska kanalen - med intensiv trafik och ofta svåra väderleksförhållanden - för fartygets navigering och säkerhet endast behöver ha två styrmän och befälhavare. Fartygsbefälsföreningen och sjöfartsverket har ur säkerhetssynpunkt motsatt sig befälsreducering.

Handläggningen av ärendet har också enligl personalorganisationen skett i Nr 63

Torsdagen den 19 januari 1978

Meddelande om frågor

strid med MBL:s föreskrifter och anda. Därför vill Jag fråga kommunikationsministern: Vilka motiveringar ligger bakom det av regeringen fattade teslutet?

den 19 januari

1977/78:259 av Linnea Hörlén (fp) lill utbildningsministern om en idrottshall för gymnastiklärarutbildningen i Slockholm:

I proposilionen 1976/77:150 med förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för år 1977/78 anmälde regeringen senareläggning av fyra byggnads-objekt inom utbildningsdepartementets område, däribland nybyggnad av idrottshall m. m. för gymnastiklärarutbildning i Slockholm. Senarelägg-ningen motiverades av det ansträngda budgetläget. I anslutning lill propositionen yrkades i en trepartimolion (fp, c, m) att riksdagen hos regeringen skulle begära, all den planerade idrottshallen skulle prioriteras i förhållande lill andra byggnadsobjekl. Utskottet för sin del gjorde samma prioritering och menade all byggstart om möjligl borde ske enligt den tidsplan som redovisats i den tidigare proposilionen 1976/77:70, dvs. i febmari månad 1978. Så blev också riksdagens beslut. Någon byggnation har emellertid ännu inte hörts av.

Med hänvisning lill det anförda vill jag fråga:

När tänker regeringen vidta åtgärder för atl tillgodose gymnastikläramt-bildningens behov av idrottshall?

§22 Kammaren åtskildes kl. 17.21.

In fidem

SUNE K. JOHANSSON

/Solveig Gemert