Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1977/78:61

Tisdagen den 17 januari

Kl. 13.00

Förhandlingarna leddes av förste vice lalmannen.

§ 1 Fyllnadsval till utskott

FÖRSTE VICE TALMANNEN: Sedan Kerstin Anér beviljats ledighet från riksdagsarbetel har folkpartiels parligmpp som suppleant i jordbruksutskottet anmält hennes ersättare Ylva Annerstedt.

Förste vice talmannen förklarade därefter vald lill suppleant i jordbruksutskottet Ylva Annerstedt (fp)

§ 2 Om SJ:s textila beställningar

Handelsministern STAFFAN BURENSTAM LINDER erhöll ordet för alt i ett sammanhang besvara dels Arne Perssons (c) den 8 december anmälda fråga, 1977/78:206, dels Hans Nyhages (m) den 9 december anmälda fråga, 1977/78:210, båda frågorna till kommunikationsministern, och anförde:

Herr lalman! Arne Persson och Hans Nyhage har frågat kommunikationsministern, om han vill medverka till att SJ:s textila beställningar läggs inom landet. Hans Nyhage har också frågal, om kommunikationsministern anser att SJ:s handlande överensstämmer med regeringens uttalande om att långtgående åtgärder skall vidtas för att trygga sysselsättningen inom den svenska lekoindustrin. Kommunikationsministern har överlämnat frågorna till mig. Jag har valt att besvara dem i elt sammanhang.

Sedan år 1973 gäller vissa bestämmelser för statliga myndigheter om samråd med överstyrelsen för ekonomiskl försvar (ÖEF) vid upphandling av lekovaror. Genom överenskommelse mellan ÖEF och landstingen finns även elt samrådsförfarande då det gäller den landstingskommunala upphandlingen. Baserat på detla samråd har ÖEF sedan 1975 möjlighet att ersätta upphandlande statliga myndigheter eller landsting för den merkostnad en upphandling inom landet innebär jämfört med utländska anbud. Sådan ersättning kan utgå om det lägsta svenska anbudet inte överskrider motsvarande utländska anbud med mer än 10() 000 kr. eller 20 96. Vid tillämpandet av detta syslem beaktas naturiiglvis våra internationella förpliktelser gentemot EFTA-länderna.

Jag vill framhålla att de medel, uppgående lill 10 milj. kr. per budgetår, som

Nr 61

Tisdagen den 17 januari 1978

Om SJ.s textila beställningar

ÖEF disponerar för detta ändamål har bidragit till att en mycket stor del av den samlade statliga och landslingskommunala upphandlingen av lekovaror faktiskt sker i svenska företag.

Det nu aktualiserade upphandlingsärendet, en beställning av uniformer i England, överiämnades den 20 oktober 1976 till ÖEF för samråd enligt gällande bestämmelser. Del lägsta utländska anbudet uppgick lill 500 000 kr. Motsvarande förmånligaste svenska anbud belöpte sig till 800 000 kr. Merkostnaden uppgick således lill 60 %. ÖEF:s beslut den 3 november 1976 blev all det lägsta anbudet borde antas. Ärendet prövades inte av regeringen.

ARNE PERSSON (c):

Herr lalman! Jag ber all få tacka handelsministern för det lämnade svaret.

Egentligen har inle handelsministern svarat på den fråga som jag ställde ulan allenast redogjort för de gällande bestämmelserna av år 1973 om upphandling av lekovaror.

Min fråga gäller om handelsministern i detla fall vill medverka lill aU placera textila beställningar inom landet, så att vi flr en svensk tillverkning. Frågan riktades lill kommunikationsministern, eftersom det rör sig om elt verk som är under hans domvärjo, men har nu besvarats av handelsministern. Anledningen till frågan var att det uppgavs att statens järnvägar lämnade beställningar lill England för tillverkning av SJ-uniformer, och detta milt under en kris som hotar att lamslå de svenska lekoförelagen. Jag anser att del är snudd på skandal när statliga verk hell nonchalant utesluter den svenska textilindustri som har sin produktion föriagd lill Sverige. Skenbart kan en sådan utlandsbeställning spara några kronor per plagg, men vad kostar del de inom lekoindustrin anslällda, skattebetalarna och hela svenska folket om hemmaindustrin försvinner? Man harju också måst betala ut miljarder från statskassan för att kunna rädda sysselsättningen. När regering och riksdag med ljus och lykta söker efter möjligheter att rädda textil- och konfektionsinduslrin här i landet torde del vara på sin plats att statliga institutioner-det må gälla SJ, försvaret eller någon annan statlig institution-i första hand placerar sina beställningar i svenska företag. När vidare de människor som har haft sin utkomst inom lekoindustrin ser hur statliga förelag handlar i delta sammanhang är det inte att undra på att en viss misstro gör sig gällande.

Även om de nu aktuella beställningarna numerärt sett inle är så stora skulle de ändock kunna rädda en del av de förelag som i dessa dagar är tvingade att lägga ned sin verksamhet på gmnd av brisl på sysselsältningsobjekl.

I del aktuella fallet torde det kunna sägas att de belopp som skulle behöva betalas in av statliga medel är mycket små jämfört med de belopp som nu måste lill för alt rädda tekoindustrin. Därför vill jag än en gång fråga handelsministern om han på grund av lägesförhållandet vill medverka till all ändra dessa upphandlingskungörelser.

HANS NYHAGE (m):

Herr talman! Jag ber att fl tacka handelsministern för svaret.

Statsrådet hänvisar lill bestämmelser från 1973. Låt mig då omedelbart hemställa att statsrådet går i författning om att dessa bestämmelser snarast ses över och anpassas lill den verklighet som råder.

Frågan gällde alltså, som redan är sagl, av statens järnvägar för 1977-1978 genomförda upphandlingar i England av sammanlagt 4 000 kavajer. Men den kunde också ha omfattat av försvaiets materielverk tecknade order om uppsyning av 6 000 vapenrockar i England. I båda fallen gäller det alltså beställningar som gått svenska företag förbi. SJ:s köp grundade sig på en offert som var 300 000 kr. lägre i England än lägsta svenska offert, och motsvarande för försvarsbeslällningen var 175 000 kr. Den totala merkostnaden i Sverige skulle alltså belöpa sig till 475 000 kr.

Det låter naturiiglvis beslickande att kunna bespara det svenska samhället utgifter på nära en halv miljon kronor, men detta gäller endast om man bortser från allt annat än de rena offerterna. Verkligheten är någonting helt annal. Om beställningarna gjorts i Sverige hade en avsevärd del av utgifterna för samhället återkommit i form av skatt. Den s. k. vinsten är alltså betydligt lägre än vad som anges.

Del kan inle heller vara obekant för någon att svensk tekoindustri brottas med stora svårigheter. Ett betydande antal nedläggningar av företag har redan ägt rum, flera är på ingående och ytteriigare varsel är att vänta. Åtskilliga människor inom tekobranschen har alltså redan mist sina arbeten. Fler kommer att göra det.

Svårigheterna för det slora flertalet alt få andra arbeten är uppenbara och välkända. Arbetslöshetsersättning eller ersättning i annan form, t. ex. för beredskapsarbete eller för omskolning, måste utgå i betydande omfattning, hell naturligt lill stora kostnader. I den situationen borde del vara en elementär uppgift för ansvariga myndigheter att se lill alt ifrågavarande beställningar hade gjorts inom landet. Statsrådet kan väl knappast mena att beställningarna utomlands under nu rådande förhållanden är ekonomiskt eller moraliskt försvarbara. Handlande av det här slaget kan verkligen, enligt min mening, inte vara i överensstämmelse med de uppfattningar som regeringen gett till känna, nämligen att långtgående åtgärder skall vidtas för att rädda .sysselsättningen för krisdrabbade tekoindustrier. Det räcker med att erinra om den särskilda tekoproposilionen nr 73, som f n. ligger på riksdagens bord.

Det som är gjort går tyvärr inte alt ändra på, hur illa det än är, men angelägel är att se till att det inte upprepas. Är statsrådet beredd medverka lill att della heller inle sker, i varje fall så länge nuvarande för svensk tekoindustri onormala förhållanden gäller?

Nr 61

Tisdagen den 17 januari 1978

Om SJ.s textila beställningar

Handelsministern STAFFAN BURENSTAM LINDER: Herr talman! På Arne Perssons fråga humvida man skulle kunna bryta upp det beslut som vi resonerar om nu är svaret alt del går inle, av den enkla anledningen att delta ärende daterar sig till oktober 1976.

5 Riksdagens protokoll 1977/78:60-61

Nr 61

Tisdagen den 17 januari 1978

Om SJ.s textila beställningar

Sedan skulle jag vilja säga till både Arne Persson och Hans Nyhage all jag finner del engagerade tonfall som ni har utomordentligt förståeligt mol bakgrund av det läge som råder i textilbranschen. Men det är ändå en överdrift i ert tonfall, därför att det förefaller som om ni trodde att om man skulle ändra i del här systemet, så skulle del bakom hörnet finnas oerhörda förbättringar för textilindustrin. Men så är del inle. Anledningen lill del är, somjag angivit i mitt svar, att på grund av de insatser som görs sker en myckel stor del av de statliga och landslingskommunala inköpen, och såvitt jag förslår även av de kommunala inköpen, från svenska förelag. Med "mycket stor" menas här klart över 90 96.

Det är alltså utomordentligt små belopp som det skulle gälla att ytterligare dirigera om. Vad beträffar de möjlighelerna vill jag understryka alt vi har vissa internationella fömliktelser i förhållande lill EFTA-länderna, däribland Finland. Det finns således en överenskommelse som går ut på att man icke skall diskriminera när del gäller offentlig upphandling, utan där skall man bedöma anbuden från de olika länderna på likartad gmnd.

ARNE PERSSON (c):

Herr talman! Jag måsteerkännaalt jag, som handelsministern påpekar, är engagerad i denna fråga. När man kommer från en bygd, så klart präglad av tekoindustri som Älvsborgs län, och ser det ena förelaget efter del andra gå över styr, blir man engagerad. Jag vore glad om handelsministern själv hade en liten gnutta av detla engagemang i frågan. Det tror Jag skulle betyda en hel del.

Jag vet mycket väl att det inle går att bryta upp beslutet om det här inköpet. Men del blir säkeriigen fler dylika beslut, från SJ och måhända från andra statliga håll, och då är frågan om man ändå inle skall kunna stoppa det nu tillämpade förfarandet innan det blir för sent.

Del rör sig om små belopp, säger handelsministern. Del är myckel möjligl att det inte är så stora belopp, men för de små företagen i Älvsborgs län och inom andra områden är elt lilel belopp också av värde. Jag sade i mitt första inlägg alt även om de gjorda beslällningarna är alt betrakta som små skulle de i alla fall kunna rädda en hel del av de företag som i dag har går över styr.

Handelsministern åberopar internationella förpliktelser. Men i del här fallet gäller del inte Nordens handel. Jag vet alt det är mer extrema bestämmelser när del gäller handeln inom Norden. Den nu ifrågavarande beställningen är gjord i England, som också är ett EFTA-land. Det torde ändå kunna finnas möjligheter alt ändra på upphandlingskungörelsen i detta avseende och även att träffa avtal med EFTA i en situation där våra egna företag håller på alt gå över styr, något som dessa upphandlingar i andra länder bidrar lill.

HANS NYHAGE (m):

Herr talman! Jag erkänner också gärna att jag är engagerad i dessa frågor. Jag finner verkligen inte något galet eller felaktigt i del. Del hade varit

intressant och glädjande om de myndigheter som har gjort ifrågavarande beställningar också varit engagerade i frågorna. I så fall kanske beställningarna inle hade lagts där de nu är lagda.

Man behöver inte vara speciellt kunnig i matematik för all inse all den s. k. vinsten äts upp närmast på nolltid. Jag känner lill ett förelag med ca 300 anslällda som snart skall upphöra med sin verksamhet. Dessa 300 människor ställs alltså utan arbete. De skall ha någon form av ersättning. Arbetslöshetsersättningen för de tekoanställda ligger i snitt på ungefär 100 kr. om dagen. Del hinner inle gå så förfäriigi många dagar innan den s. k. vinslen härigenom har ätits upp. Och då har vederbörande inte deltagit i någon form av produktiv verksamhet.

Man måste resonera på delta sätt och ta hänsyn till de konsekvenser som uppslår genom detta upphandlingsförfarande. Del går an att säga att del är i liten omfattning som de här beställningarna görs och att det stora flertalet beställningar ändå placeras inom landet. Men i den situation vari vi befinner oss i dag är det helt nödvändigt att ta till vara vartenda tillfälle som bjuds att ge svensk lekoindustri och deSs anslällda en meningsfull sysselsättning.

Nr 61

Tisdagen den 17 januari 1978

Om SJ.s textila beställningar

Handelsministern STAFFAN BURENSTAM LINDER: Herr lalman! Herr Arne Persson säger att del vore bra om handelsministern själv hade en liten gnutta engagemang. Jag lycker att del är en orättvis karakteristik med hänsyn lill de ansträngningar som faktiskt görs från statsmakternas sida att komma lill rätta med textilindustrins problem. Det är på gränsen till en förolämpande formulering.

Sedan upprepar jag att av de beställningar som görs från det ofTentliga läggs över 95 % i Sverige. Jag upprepar också att vi har internationella avtal med EFTA-länder. Om elt anbud som är lägre än motsvarande svenska kommer in från Finland, måste vi bryta mot internationella avtal för all en upphandling skall kunna ske i Sverige. Ja, vi kan bryta mot internationella avtal, men därigenom kan vi själva råka mycket illa ut. Vi skall inte glömma all svensk textilindustri exporterar till ett värde av 2 miljarder kronor till andra länder. Tror ni alt svensk textilindustri skulle befinna sig i ett bättre läge, om andra länder satte i gång med rader av åtgärder mol svensk export?

ARNE PERSSON (c):

Herr lalman! Handelsministern flr kalla mitt engagemang för vad som helst, för en förolämpning eller vad han lycker passar. Det är hans ensak. Jag betraktar det ändå som ett rikligt engagemang, om man söker åstadkomma en förändring i en snedvriden situation. Jag har i mitt första inlägg redovisat all riksdagen har beslutat om miljardbelopp för att kunna rädda såväl tekoindustrin som andra industrier.

Nu har Jag frågat handelsministern om han som föredragande i dessa ärenden vill medverka lill att en sådan förändring kommer lill slånd att man kan göra dessa upphandlingar i Sverige. Handelsministern har inte svarat på om han vill medverka lill deUa. I stället har han talat om internationella avtal.

Nr 61

Tisdagen den 17 januari 1978

Om SJ.s textila beställningar

Jag tror dock inte att dessa är så utformade alt de kan förhindra att man formulerar en upphandlingskungörelse på sådant sätt att statliga verk först och främst köper av svenska förelag i en situation som denna. Jag iror inle all en dylik upphandlingskungörelse skulle kunna förstöra någonting när det gäller internationella avtal.

HANS NYHAGE (m);

Herr talman! Handelsministern hänvisar återigen till att 90 å 95 96 av beställningarna ändå läggs ut inom landet, och det är naturiiglvis bra nog. Men Jag vill påpeka att de återstående procenten spelar en betydande roll - i varje fall under onormala förhållanden. Jag vill därför vädja till statsrådet att medverka lill att en ändring kan komma lill slånd på detla område.

Jag inledde med alt fråga om statsrådet var villig medverka lill alt bestämmelserna ändras. I della inlägg vill Jag återkomma lill samma fråga. Vill statsrådet göra en markering av alt han är villig att undersöka möjligheterna alt ändra nu gällande bestämmelser, som inte är anpassade till dagsläget?

Handelsministern STAFFAN BURENSTAM LINDER: Herr lalman! I mitt första inlägg sade jag all frågeställarnas engagemang i dessa problem är mycket förståeligt. Jag reagerade bara när det verkade som om motsvarande engagemang skulle frånkännas mig. Men lål oss för all del sluta att diskutera vad som sades och vad som inte sades på den punkten.

Jag ställde en motfråga. Kanske har jag inle konstitutionell rätt därtill, men jag har debattmässig rätt att göra det. Jag frågade om ni ville att vi skall börja bryta mot våra internationella avtal. Jag har förstått att ni menar att vi skall göra del. Men vad skall jag då som handelsminister svara när tyskar, fransmän och andra, som importerar textilier från Sverige för ungefär 2 miljarder kronor, säger: "Tja, vi har en hel del problem med vår egen textilindustri; vi tänker inte respektera frihandelsavtalet med Sverige när det gäller textilier, vi inför kvantitativa begränsningar"? Tror ni att vi är betjänta av den sortens handelspolitik i Sverige? Jag för min del tror inte det, utan jag föredrar att göra insatseräven på andra plan för textilindustrin. Det förefaller som om detta som ni föreslår vore det enda som återstod för att reda upp läget inom svensk textilindustri, men så är det Ju faktiskt inte.

ARNE PERSSON (c):

Herr talman! Skulle Jag frånkänna handelsministern engagemang? Jag har bara sagl att han ännu inte har svarat på den fråga som både jag och Hans Nyhage har ställt, om handelsministern är villig att ändra upphandlingskungörelsen i så måtto att i fortsättningen upphandlingar i sådana fall som vi har anfört skall kunna göras inom landet. Del har inte handelsministern svarat på, och därmed kan jag ju betrakta det så att hans engagemang i den här frågan i varje fall är inte fulländat.

Det har gått att ändra upphandlingskungörelsen förr. På 1960-talet, när vi

diskuterade dessa frågor och det gjordes liknande framställningar, blev del vissa ändringar. Jag föreställer mig ändå all denna regering har väl så stora intressen i det här fallet som den föregående regeringen. Jag hoppas också att detta bör gälla den föredragande handelsministern. Därför vill jag återigen upprepa frågan om han inte är villig all medverka lill att svenska företag, som har sin tillverkning inom Sverige, får möjlighet att göra sina försäljningar lill slalliga företag här i landet före utländska.

Nr 61

Tisdagen den 17 januari 1978

Om SJ.s textila beställningar

HANS NYHAGE (m):

Herr talman! I mitt första anförande konstaterade jag att gjort var gjort och inle gick alt ändra men alt det nu gällde framtiden. Jag har alltså inte sagl att avtal skall brytas. Jag har vädjat -jag tror två gånger tidigare - lill statsrådet att medverka till att ändra de bestämmelser som nu gäller och som inle är speciellt lämpliga att användas i den situation som i dag råder på tekoområdet. På den frågan tyckte jag ändå att jag kunde få ett svar - om statsrådet är villig att undersöka om del går att ändra nu gällande bestämmelser utan all därför avtal bryts. Vi lever ju inte under normala förhållanden när del gäller många områden och definitivt inte när det gäller vår tekoindustri.

Handelsministern STAFFAN BURENSTAM LINDER: Herr talman! Del görs en lång rad olika insatser på tekoindustrins sida, och del är omfattande belopp som på olika sätt satsas. Jag är inte säker på att man får det bästa utbytet, om man skall göra av med ytteriigare t. ex. 300 000 kr., som det här fallet gällde, genom alt man tar en viss order från ett håll och lägger den hos en speciell tillverkare i Sverige. Alternativet är ju att man använder dessa 300 000 kr. för att på annat säll stödja svensk textilindustri. Man måste ändå göra den kalkylen. Ni begär att jag skall sätta i gång och omförhandla - och det kommer att vara i det närmasle omöjligt alt nå några resultat av della-eller bryta mol internationella avtal på det här området. För att förflytta positionen frän 97 96 -eller vad det är i fråga om upphandling som sker i Sverige- upp till 100 96 skulle jag bryta mot internationella avtal, vilket lätt kan föranleda motåtgärder mot svensk textilexport, som f n. omfattar ungefär 2 miljarder kronor om året. På det viset är ni förkämpar för en utrikeshandelspolitik på lextilområdet som är mycket allvariig. Så illa vill inle Jag svensk textilindustri.

ARNE PERSSON (c):

Herr lalman! Det finns företag som i dessa dagar har varslat om nedläggning. Jag tänker närmast på ett för sin fina tillverkning av herrkostymer välkänt förelag som hade kunnat räddas, om slalliga beställningar av den typ som vi nu talar om lagts ul där. De exempel som vi anfört ärju redan ett faktum - det går inle alt ändra. Men det kommer fler liknande situationer - det är Jag förvissad om.

Det är därför som jag är så angelägen om att försöka få elt positivt besked från handelsministern om vikten och nödvändigheten av att man under de extrema förhållanden som nu råder gör sådana förändringar när det gäller

6 Riksdagens protokoll 1977/78:60-61

Nr 61

Tisdagen den 17 januari 1978

Om SJ.s textila beställningar

statlig upphandling att de små lekoförelagen kan få slalliga beställningar. Det skulle, som det har sagts här tidigare, bli betydligt billigare för landels skattebetalare, för alt inte tala om de tragedier som drabbar alla människor som blir varslade om avsked och sedan också får det.

Jag tycker inte att det skulle vara så märkligt att göra en sådan förändring i nuläget. Det har hänt tidigare i detta land.

HANS NYHAGE (m):

Herr tal man! Jag vitsordar gärna all del görs betydande insatser från statens sida gentemot svensk textilindustri. Här satsas miljonbelopp efter miljonbelopp. Det är därför underligt att det skall vara så svårt att åstadkomma en ändring när det gäller de i della speciella fall mindre betydande summorna. Men jag vidhåller att den vinst som statsrådet talar om i praktiken inte är någon vinst. Jag vågar påstå att den i det närmaste är en förlust. Man måste väl ändå ha sambandet klart för sig och vara medveten om orsak och verkan.

Än en gång: Kan man inle åtminstone undersöka om det finns möjlighet att inom gällande avtal få förståelse för den här typen av frågor?

Handelsministern STAFFAN BURENSTAM LINDER: Herr talman! Del är inte endast i Sverige som textilindustrin har problem. De flesta europeiska länder har allvarliga problem i sin lexlilnäring. I många länder funderar man på olika former av skyddsåtgärder. Vi kan vara övertygade om alt del finns länder som konstaterar att de importerar en hel del från Sverige och resonerar som så, att del kanske vore bra att ingripa föratt förhindra den importen. Den dag som Sverige i sin handelspolitik genom egna regelbrott ger möjlighet därtill kommer de länderna alt vidta sådana motåtgärder. Då kommer det, herr talman, att bli betydligt fler svenska textilföretag som får stora svårigheter än del är f n. Vår textila export är nämligen inte alls oväsentlig.

Det är därför som det är vikligl att respektera avtal, och det är därför som del är viktigt att söka en lång rad andra vägar, vilket också regeringen gör, för att ge tekonäringen förbättrade möjligheter.

ARNE PERSSON (c):

Herr talman! Handelministern säger att del inle endast är Sverige som har tekoproblem. Det är nog riktigt. Men Sverige är nu, liksom del var på 1960-lalet, enligt procentuell beräkning större mottagare av textilvaror från inte minst lågprisländer än något annat land. Jag tror inte alt det skulle stöta på patrull att ändra bestämmelserna så att de inhemska lekoförelagen i första hand fick tillverka de varor som statliga företag behöver upphandla.

Jag kan försäkra handelsministern alt det ute i landet och inte minst i de bygder som är berörda råder en uppenbar ovilja mot det som nu pågår. Jag föreställer mig all handelsministern skulle kunna ändra sitt engagemang i så måtto alt han skulle kunna inge dessa människor litet mera tro på framtiden när del gäller tekoföretagen.

Handelsministern STAFFAN BURENSTAM LINDER: Herr lalman! Arne Persson säger alt det vore bra om de svenska företagen fick tillverka de varor som staten köper in. Det förefaller som om herr Persson tror att staten f n. placerar om inte 100 % så åtminstone 70 96 eller kanske hälften av sina beställningar utomlands. Det tonfall som fanns i herr Perssons senaste replik tyder på det. Men så är det Ju inte, herr talman, utan del är som jag har sagt att staten placerar 95 96 eller mera av sina beställningar i Sverige.

ARNE PERSSON (c):

Herr talman! Jag vet mycket väl att de statliga verken i icke ringa utsträckning placerar sina beställningar i Sverige. Men del hjälper inle. I en extrem tid som denna då staten måste satsa miljardbelopp för alt rädda företagen bara för att man skall kunna hålla sig kvar på beredskapsnivån, är del ändå horribelt att man inle skall kunna se till att det finns möjligheter för svenska förelag all närmast till 100 96 tillverka och försälja varor lill slalliga verk.

Nr 61

Tisdagen den 17 januari 1978

Om omprövning av Sveriges medlemskap i Interamerikanska utvecklingsbanken (IDB)

Överläggningen var härmed slulad.

§ 3 Om omprövning av Sveriges medlemskap utvecklingsbanken (IDB)

Interamerikanska

Handelsministern STAFFAN BURENSTAM LINDER erhöll ordet föratt besvara BertilMåbrinks (vpk) den 12 december anmälda fråga, 1977/78:213, och anförde:

Herr talman! Bertil Måbrink har frågat mig omjag nu ämnar vidta åtgärder för alt ompröva Sveriges medlemskap i Interamerikanska utvecklingsbanken (IDB). Bakgrunden till herr Måbrinks fråga är att IDB nyligen efter omröstning bland medlemsländerna beslutade bevilja Argentina och Chile vissa lån, som Sverige motsatte sig.

Som framgår av redogörelse för IDB i årets budgetproposition följer regeringen uppmärksamt verksamheten i IDB. Regeringen avser att på olika vägar också i fortsättningen göra svenska synpunkter gällande. Dessa ansträngningar måste i denna organisation, som i andra internationella fora, ske i medvetande om att det svenska inflytandet är begränsat men alt vi likväl genom vår närvaro och vårt aktiva deltagande kan påverka utvecklingen på längre sikt.

Jag vill vidare påpeka att de lån som herr Måbrink syftar på inte innehåller något biståndsinslag ulan har beviljats på rent kommersiella villkor.

OSWALD SÖDERQVIST (vpk):

Herr talman! Jag ber alt på Bertil Måbrinks vägnar fl tacka handelsministern för svaret på den framställda frågan. Huvudfrågan närdet gäller inställningen till IDB är: Skall vi understödja de

Nr 61

Tisdagen den 17 januari 1978

Om ölexporten til! u-länder

sociala och ekonomiska simkturer, de politiska system som IDB är avsett alt garantera? Att detta har varit huvudfrågan har framgått i tidigare debatter, senast i somras. Det har varit den grundläggande, centrala frågan under hela den tid IDB-debatten pågått i det här landet. I vänsterpartiet kommunisterna har vi hävdat alt ett medlemskap i banken innebär stöd ål diktaturstaterna i Latinamerika och därmed också utgör elt angrepp mol progressiva rörelser och regimer i området. Exemplet Chile har nämnts många gånger, men del förtjänar att upprepas. Under Allenderegeringens tid stoppades konsekvent alla lån från IDB. Så fort Pinochetjunlan hade tagit maklen flödade kapitalet från banken på nytt in i Chile. Så har det fortsalt att göra, vilket ju bl. a. är bakgrunden lill den här frågan.

I debatten för elt halvt år sedan gjordes ett visst nummer av att Sverige genom sitt inträde i banken skulle kunna påverka dess beslut i positiv riktning. Handelsministern själv sade i den debatten att vi skulle få ett visst inflytande. Detta argument upprepas nu i svaret på Bertil Måbrinks fråga. Den logiska frågan till handelsministern i dag måste vara: Har det blivit så? Har vi i så fall några konkreta exempel på detla? Vi i vpk kan inte se annal än alt våra farhågor har besannats och alt vår kritik mot det svenska medlemskapet var riktig.

Om lån har beviljats på rent kommersiella villkor eller ej är ointressant när vi ser på den grundläggande frågeställningen som jag nämnde inledningsvis. Juntan i Argentina torde använda de pengar som man får låna lill att stärka sin maktställning, oavsett vilket ursprung dessa pengar har.

Överiäggningen var härmed slulad.

§ 4 Om ölexporten till u-länder

. Handelsministern STAFFAN BURENSTAM LINDER erhöll ordet föratt besvara Margareta Andréns (fp) den 14 december anmälda interpellation, 1977/78:99, och anförde:

Herr lalman! Margareta Andrén har i en interpellation bett mig om en redogörelse för ölexporten, dels den som redan i dag äger rum, dels den som planeras. Hon har vidare frågat om jag- mot bakgmnd av de skadeverkningar av ölkonsumtionen i vårt eget land som lett lill beslutet alt förbjuda mellanöl - anser det lämpligt att svenska bryggerier exporterar öl till u-länder samt humvida jag bedömer det som möjligt att inom ramen för den översyn av bryggeribranschen som har aviserats pröva frågan om lämpligare åtgärder än ölexporl till u-länder i syfte alt klara bryggeribranschens slmkturproblem.

Den totala svenska ölproduktionen utgjorde under årets nio första månader drygt 350 miljoner liter. Under samma lid uppgick den svenska ölexporten till drygt 7,4 miljoner liter, dvs. till ca 2 % av produktionen. Endast två utomeuropeiska länder fanns bland köparna, nämligen Nigeria, som köpte 5,87 miljoner liter, och Iran, som svarade för köp av 50 000 liter.

Del är naturiigt alt våra bryggerier liksom andra industrigrenar inom ramen för sin löpande försäljningsverksamhel söker öka sin exportandel. Restriktioner beträffande exporten av öl rimmar illa med vår handelspolitik, och del är oss främmande att genom exportrestriktioner söka styra andra länders alkoholpolitik - vare sig de är i- eller u-länder.

Den omnäinnda översynen av bryggeribranschen skall bl. a. avse branschens utvecklingsmöjligheter på sikt. Det synes mig svårt all ålägga utredningen att ta upp den av Margareta Andrén väckta frågan.

Nr 61

Tisdagen den 17 januari 1978

Om ölexporten till u-länder

MARGARETA ANDRÉN (fp):

Herr talman! Jag ber först alt fl tacka handelsministern för svaret på min interpellation.

Som handelsministern nämnde såldes 5,87 miljoner liter öl till Nigeria de tre första kvartalen under 1977. Under hela 1976 uppgick vår ölexporl till samma land till 407 000 liter. Siffrorna innebär en ganska kraftig ökning 1977.

Vad som föranledde mig alt ställa min interpellation var vissa uppgifter i pressen om att ölexporten till afrikanska länder skulle komma att öka ytterligare. Redan den export som tidigare ägt rum har upprört både enskilda människor och olika organisationer, varför många frågal vilka möjligheter som finns alt stoppa sådan export.

Jag är väl medveten om svårigheterna på del här områdel med nuvarande lagar och bestämmelser. Men delta får ju inte hindra att frågan tas upp till diskussion och nya överväganden. Samtidigt hoppas man att en sådan diskussion skall bli en tankeställare för de bryggerier som ägnar sig ål denna ölexport och som också har planer på viss utökning.

Som Jag nyss nämnde är del många organisationer som myckel allvarligt upplever del ansvar Sverige har när det gäller risken och konsekvenserna av att förmedla våra alkoholvanor till t. ex. afrikanska länder. Konferenser och symposier av olika slag har därför anordnats med erfarna och kunniga deltagare. Sådana seminarier har ägt mm både i vårt land och i olika afrikanska länder, där dellagarna då bestått av både svenskar och represenlanler för berörda länders befolkningar. Från de inhemska myndigheterna har då ofta ganska högl uppsatta personer deltagit.

Vid dessa symposier och konferenser har framkommit starka önskemål om att Sveriges ölexport till Afrika skall stoppas. Så t. ex. ville kenyanen Alex Muigai, som är lärare på SIDA:s skola, inte acceptera vårt påstående att Sverige hade betänkligheter mot exportrestriktioner. Hans kommentar var: Visst kan ni stoppa ölexporten om ni vill, ni med era fina fömtsättningar. Del är bara dumheter all ni intalar er att del inte går. - Så säger alltså en av SIDA:s medarbetare i Afrika.

Liknande uppfattning har framförts från det nya turistlandet Gambia, dil vi enligt riksdagens upplysningstjänsl också exporterat öl under 1976. Många av oss har vänner och meningsfränder där nere, och de har bett oss att försöka stoppa ölexporten dil. De är nämligen rädda för de konsekvenser som skulle uppstå om exporten fortsatte och kanske ökade. De är djupt oroade över att

Nr 61

Tisdagen den 17 januari 1978

Om ölexporten till u-länder

deras folk håller på att få samma alkoholproblem som vi har i västvärlden.

Jag vill också erinra om alt presidenten i Tanzania, Julius Nyerere, kraftigt framhållit alt dryckesvanorna mer och mer har blivit elt hinder för utvecklingen i Tanzania.

En av Tanzanias sociologilärare har också pekat på att självhjälpsprojeklen och alfabeliseringsundervisningen i vissa distrikt på grund av de tilltagande dryckesvanorna inte har givit de värdefulla resultat som man hade förväntat sig. Han är nog inte ensam om att göra detla konstaterande utan förhållandena torde vara desamma i flera andra afrikanska länder.

En av ledamöterna i Tanzanias kvinnoorganisation påtalade i ett av seminarierna vikten av att bekämpa alkoholmissbruket. Hon framhöll att regeringen i Tanzania bättre måste kontrollera importen av skadliga droger och att en lagstiftning borde utformas för att möta problemen. Vikten av det förebyggande arbetet borde vi alla kunna inse, då vi vet att behandlingsresurserna speciellt i utvecklingsländerna är så begränsade.

Även om vi intejust nu exporterar öl lill t. ex. Tanzania har jag velat nämna de här erfarenheterna och iakttagelserna, vilka bl. a. också visar att det inle är någon samstämmig önskan från elt afrikanskt land att fl importera svenskt öl. Och delta gäller naturiiglvis inte bara Tanzania utan även andra afrikanska länder.

I och med all vi exporterar våra alkoholvaror exporterar vi också våra alkoholvanor. Till de många utvecklingsproblem - ohälsa, brist på matvaror, ekonomiska problem - som dessa länder brottas med kommer därmed också alkoholproblem. Ofta förstörs familjernas ekonomi av att den knappa lönen går lill öl. Inflyttningen till städerna med många barer och stor tillgång lill öl anges som en av orsakerna.

Just de sociala skadeverkningarna av ölet har vi konstaterat här hemma och därför förbjudit mellanölet. Då borde vi väl inte heller exportera öl! Men tyvärr anser inte handelsministern att vi genom restriktioner kan stoppa exporten av dessa skadliga varor.

Staffan Burenslam Linder säger i stället i sitt svar alt det är naturiigt att svenska bryggerier försökeröka sin exportandel. Detla måste man tolka så att del inte enbart gäller de fall där Sverige får en direkl förfrågan eller beställning utan att de svenska bryggerierna själva mycket medvetet kan marknadsföra sig i t. ex. de afrikanska länderna. Att också många inhemska importörer då blir intresserade är förståeligt. De ser gyllene tillfällen alt tjäna pengar och intresserar sig knappast för den afrikanska befolkningens önskemål eller välbefinnande.

Handelsministern säger vidare i svaret all man inle skall styra andra länders alkoholpolitik. Men det ärju det man gör när man exporterar öl till andra länder. Man inför då en del nya alkoholvanor som inte ersätter de redan befintliga ulan i stället ökar alkoholbruket och därmed missbmkei. Skulle man vara neutral i den här frågan, skulle man inte exportera något öl!

I pressen har del funnits en notis om alt del halvslatliga Pripps skulle förbereda försäljning av öl till eller tillverkning av öl i vissa u-länder. Jag

hoppas att de statliga representanterna i Pripps styrelse allvariigt ifrågasätter Nr 61

Tisdagen den 17 januari 1978

Om ölexporten till u-länder

elt eventuellt ökat engagemang när det gäller u-länderna.

Enligl interpellationssvaret synes det handelsministern svårt att ålägga den uiredning som skall göra en översyn av bryggeri branschen all la upp de problem som jag har berört. Men även om det synes Staffan Burenslam Linder svårt kanske det ändå inle är helt uteslutet? Annars hoppas jag att utredningen själv kommer aU diskutera en del sådana frågeställningar. Jag hoppas nämligen att utredningen inle anser del självklart att man skall räkna med prognoser som bygger på alt starköl och mellanöl även på sikt skall exporteras till u-länder.

Handelsministern STAFFAN BURENSTAM LINDER:

Herr talman! Det är för mig inte helt självklart att det skall föras eu särskilt resonemang om afrikanska länder. Vi måste ha en konsekvent politik.

Fru Andrén tycker illa om öl och vill att Sverige inte skall påverka andra länders alkoholvanor och sätt att leva och därför inle skall exportera öl. Många svenskar tycker illa om det ena eller del andra, fm Andrén. En del tycker illa om televisionen och tycker kanske att del är mskigt att vi exporterar sådana hemska "dumlådor" som televisionsapparater lill afrikanska eller andra länder. Det finns också människor som lycker myckel illa om att man äter lugnande piller. Det skulle ändå bli mycket stora svårigheter om man skulle inrätta hela den svenska handelspolitiken efter att det finns människor som på del här sättet lycker illa om del ena eller det andra och vill förhindra att vi från svensk sida exporterar just det.

Alldeles speciella regler gäller för export av vapen, eftersom den svenska utrikespolitikens neutralitetshänsyn här får en avgörande betydelse. Vi bör ändå rimligen utgå från att andra länder själva måste fl ha ett avgörande inflytande på vilken livsföring och vilka vanor man där skall ha. Alldeles särskilt, fru Andrén, gäller det ett land som Nigeria, där man faktiskt har importkontroll. Det är inte bara att importera öl därför att del sitter några personer lättjefullt på barerna i Lagos och vill ha öl. Del är faktiskt så, alt de nigerianska myndigheterna har fullständig kontroll över vad som importeras. Om myndigheterna då anser all man vill importera öl har jag svårt alt förstå all vi från svensk sida skulle säga: "Nej, ni förslår inte ert eget bästa, och därför avstår vi från all exportera öl till er." Resultatet av detla skulle bli att tyskar och danskar i stället fick sälja.

Jag har med förlov sagt svårt att förslå all en sådan hållning skulle sluta i någonting annat än en form av kulturimperialism - man anser sitt eget vara så bra aU man inte kan tillåla andra folk och andra nationer att själva fatta beslut i sådana här frågor.

MARGARETA ANDRÉN (fp):

Herr lalman! Det är här inte fråga om att tycka illa om saker och ting. Här är det fråga om de verkningar som skadliga exportvaror medför.

Vi kan inte komma ifrån att flera av de afrikanska länderna brottas med

Nr 61

Tisdagen den 17 januari 1978

Om ölexporten till u-länder

alldeles speciella svårigheter och har en myckel sämre situation än några andra länder.

Jag vet all man i sådana här sammanhang ofta talar om förmyndarmenlalitel, och det är då oftast fråga om ett negativt omdöme. Men en förmyndares uppgift är väl att tillvarata andras intressen. Jag tycker emellertid att man i detta sammanhang kan fråga vem det är som uppträder som förmyndare. Är det de som mer eller mindre vill påtvinga andra länder, i detla fall några afrikanska länder, våra alkoholvanor, eller är det de som vill skydda dessa länder från skadeverkningar? Vi skall inte inbilla oss att befolkningen där i stort ber om vårt öl. Men vi kan vara säkra på alt de här människorna har svårt att motstå alkoholdrycker som smarta utländska försäljare eller deras egna importörer gör kraftig reklam för.

Handelsministem och Jag har olika uppfattningar i dessa frågor, och vi kanske inle kommer varandra närmare i våra åsikter. Jag har bett all få reda på handelsministerns uppfattning, och del har jag fått.

Överiäggningen var härmed slutad.

§ 5 Föredrogs och hänvisades

Proposition

1977/78:83 till utrikesutskottet

§ 6 Föredrogs och hänvisades Motioner

1977/78:283 till konstitutionsutskoUel 1977/78:284 till finansutskoiiet 1977/78:285 och 286 lill skatteulskottet 1977/78:287 till justilieutskottet 1977/78:288 och 289 lill försvarsutskottet 1977/78:290 till socialförsäkringsulskoilel 1977/78:291 och 292 till socialutskottet 1977/78:293 lill jordbruksutskottet 1977/78:294 och 295 till socialutskottet 1977/78:296 lill jordbmksutskottel 1977/78:297 lill ulbildningsutskoUel 1977/78:298-300 till trafikutskottet 1977/78:301-303 till jordbruksutskottet 1977/78:304-308 lill näringsulskottet 1977/78:309 till arbelsmarknadsulskoltel 1977/78:310 lill finansutskottet 1977/78:311 till arbetsmarknadsulskollet 1977/78:312 och 313 lill civilutskottel

§ 7 Föredrogs och bifölls Inlerpellaiionsframställning 1977/78:116

§ 8 Förste vice talmannen meddelade att propositionerna nr 100 och 101 Nr 61
skulle sällas sist på morgondagens föredragningslista. Tisdaeen den

17 januari 1978
§ 9 Anmäldes och bordlades

Motioner

1977/78:314 av Margareta Andrén om utjämningsmandat i de kommunala valen

1977/78:315 av Lars Werner m.fl. om sammansättningen av riksdagens utskott

1977/78:316 av Rolf Hagel och Alf Lövenborg om riktlinjer för den ekonomiska politiken

1977/78:317 av Lars Werner m.fl. om elt kampprogram mot kris och arbetslöshet

1977/78:318 av Lars Werner m.fl. om ålgärder mol induslriulflyttning

1977/78:319 av Carl-Henrik Hermansson om åtgärder mot skatteflykt och skattefusk

1977/78:320 av Gunnar Olsson m.fl. om skattefrihet för invalidfordon

1977/78:321 av Lars Werner m. fl. om skärpning av kapitalbeskattningen

1977/78:322 av Lars Werner m.fl. om avdragssyslemel i beskattningen

1977/78:323 av Lars Werner m.fl. om ett reformerat skattesystem

1977/78:324av Karin Ahrland och Linnea Hörlén om internationella åtgärder mot omskärelse av flickor

1977/78:325 av Arne Blomkvist m.fl. om FN-dagen som allmän flaggdag

1977/78:326 av Lars Werner m.fl. om värnpliktigas rätt lill facklig organisering, m. m.

1977/78:327 av Olof Palme m.fl. om föräldraförsäkringen

1977/78:328 av Per Gahrton om normer för förtur till daghem

1977/78:329 av Karin Nordlander m.fl. om information lill nyblivna föräldrar, m. m.

1977/78:330 av Olof Palme m.fl. om bosättningslånen

1977/78:331 av Olof Palme m.fl. om bosällningslånen

1977/78:332 av Olof Palme m.fl. om barnomsorgen

1977/78:333 av Lars Werner m.fl. om förkortad arbetstid, m. m.

1977/78:334 av Eva Winther om utvecklingen av den reumatologiska vården

1977/78:335 av Bernt Ekinge och Margot Håkansson om värderingen av arbets- och föreningslivserfarenhet vid intagning till vissa utbildningslinjer

1977/78:336 av Anton Fågelsbo om utbildning lill kiropraklor

1977/78:337 av Gunnar Olsson m.fl. om vårdlärarutbildning i Karlstad

339 av John Johnsson och Eric Jönsson om Stumps flygplats

340 av Gunnar Olsson m.fl. om SJ:s pensionärsbiljetler

341 av Karl-Erik Strömberg och Bernt Ekinge om fartygstransporler

1977/78:338 av Sven Andersson i Örebro och Hans Petersson i Röslånga om behovet av hydrologisk prognosljänsl vid SMHI

1977/78

1977/78:

av miljöfarliga varor i Stockholms skärgård och Mälaren 77

1977/78:

Nr 61

Tisdagen den 17 januari 1978

Anmälan av interpellationer

1977/78:342 av Rune Carlstein och Gördis Hörnlund om ett ekofritt mm vid statens provningsanslalt

1977/78:343 av Bernt Ekinge om inrättande av en central energimyndighet

1977/78:344 av Filip Fridolfsson om egenföretagares personliga borgensåtaganden

1977/78:345 av Rolf Hagel och Alf Lövenborg med anledning av propositionen 1977/78:73 om statliga textil- och konfeklionsföretag m. m.

1977/78:346 av Gördis Hörnlund och Rune Carlstein med anledning av propositionen 1977/78:73 om statliga textil- och konfektionsföretag m. m.

1977/78:347 av Lars Werner m. fl. om förstatligande av den privata skogsindustrin

1977/78:348 av Olle Wästberg i Stockholm om lönlagarägda förelag

1977/78:349 av Lars Werner m.fl. om lagfäst rätt till politisk verksamhet på arbetsplatsen

1977/78:350 av Wilhelm Gustafsson om äganderätt till lägenheter i flerfamiljshus

1977/78:351 av Olof Palme m.fl. om förbättrade bostadsbidrag

1977/78:352 av Karin Nordlander m.fl. om inrättande av särskilda centraler för mammografiundersökningar

1977/78:353 av Karin Nordlander m.fl. om utbildning av personal för mammografiundersökningar

1977/78:354 av John Johnsson m.fl. om användningen av heltäcknings-mattor i vissa lokaler

§ 10 Anmälan av interpellationer

Anmäldes och bordlades följande inlerpellationer som ingivits til kammarkansliet

den 17 januari

1977/78:117 av Stig Alftin (s) till kommunikationsministern om SJ:s verksamhet i Bollnäs:

1 Bollnäs har ca 1 000 arbetstillfällen avvecklats inom SJ:s verksamhetsområden, en utveckling som hell naturiigt inger oro inför framtiden och som har skapat bekymmer i en liten inlandskommun, som därtill är dåligt industriellt utvecklad och i stort behov av fler arbetstillfällen.

Även postverkets framlida verksamhet och organisationsplaner inom postregionen i Sundsvall synes nu påverka sysselsättningen och få negativa konsekvenser för Järnvägspost- och brevområdesfunktionerna i Bollnäs. Postverkets långtidsplan beiräffande järnvägsposlfunktionen innebär bl. a. flyttning av turgrupp ivå från Bollnäs lill Ange och Slockholm. För Bollnäs betyder detta att ell mindre anial befallningar försvinner, och det blir även en

viss reducering av reservpersonal. Andra följder blir minskade ulbildnings-och befordringsmöjligheter och på sikt även risk för ytterligare avveckling i stället för en utveckling av verksamheten i Bollnäs.

Renl ekonomiskt tycks flyttningen innebära föga vinst,då lönetillägg, dvs. tillägg för obekväm arbetstid, kupétraktamenlen och kilometerersätiningar ökar. Dessutom ökar tjänstgöring på grund av förlängd överiiggningstid.

Arbelsmarknadsmässigt innebär flyttningen att arbetstillfällen flyttas från en från arbetsmarknadssynpunkt redan ansträngd ort. Förslaget måste betraktas som en skenbar rationalisering, eftersom arbetsuppgifterna finns kvar och personal endast flyttas från en ort till en annan, såvida denna flyttning inte är ett led i en mer omfattande omorganisation av järnvägsposlfunktionen inom Sundsvalls postregion. Planer på en sådan har nämligen vid olika lillfällen antytts från såväl företrädare för postverket som andra berörda parter. Dessa planer har enligt de anställdas fackliga organisationer ej dementerats av ledningen inom postregionen. Helt naturiigt har detta skapat oro för framtiden såväl hos de anställda som hos kommunen. Om även dessa planer skulle fullföljas innebär det följande:

De postkupéer som framdras i SJ:s snabbgående godståg på stambanan Stockholm-Bollnäs-Ånge-Öslersund är enligt postverkels mening alltför kostsamma och bör därför överflyttas till tåg som trafikerar osikustbanan på sträckan Stockholm-Sundsvall-Ånge-Östersund. Detla skulle komma alt innebära en fullständig avveckling av den funktion som Bollnäs f n. har, nämligen järnvägsposlfunktionen i Bollnäs, med åtföljande konsekvenser för Bollnäs som brevområdesposlkontor och centralort för postverksamheten i Hälsingland och Härjedalen. Denna funktion sysselsätter nu ca 130 hel- och deltidsanställda, men della antal skulle komma att reduceras till ca 50. Från all ha varil ett relativt stort postkontor med en betydande järnvägspostfunk-lion går då postkontoret i Bollnäs samma öde till mötes som tidigare har drabbat SJ:s verksamhet i Bollnäs. Förväntningarna hos de anställda i Bollnäs och hos kommunen om elt samgående med SJ för byggnation av den terminal vid SJ som nuvarande postverksamhet kräver kan då också komma att svikas. För arbetstagarparlen och kommunen innebär detta en mycket skrämmande utveckling som snarast måste klariäggas och ingående diskuteras.

Om dessa planer på en successiv omorganisation med en slutlig avveckling av postverksamheten i Bollnäs som följd grundar sig på postverkets och SJ:s nuvarande brisl på och oförmåga till samarbete i viktiga frågor, med för berörda kommuner och anställda så förödande regional- och arbelsmarknadspolitiska konsekvenser, måste andra beslut och fömtsättningar snarast tillskapas.

Samordningen av dels tågdragningar för järnvägs- och posttransporter, dels lokalutnyttjande i form av terminaler borde kunna anpassas till såväl SJ:s som postverkets verksamheter, och ell samarbete statsverken emellan borde kunna etableras för att uppnå andra väsentliga målsättningar i samhället. Dessa kan gälla regional- eller arbetsmarknadspolitiken, miljö- eller energipolitiken osv. En utgångspunkt borde vara elt samlat och vidgat samhälls-

Nr 61

Tisdagen den 17 januari 1978

Anmälan av interpellationer

Nr 61

Tisdagen den 17 januari 1978

Anmälan av interpellationer

ekonomiskl betraktelsesätt. Om södra Norrlands inland inte skall utarmas ytterligare, måste även de slalliga verken känna sill ansvar.

Jag vill därför fråga kommunikationsministern:

Kommer Bollnäs att få behålla järnvägspostfunktionen och förbli centralort för postverksamheten i Hälsingland och Härjedalen?

Om Bollnäs förblir centralort för järnvägsposlfunktionen, innebär det att den planerade SJ-lerminalen för postfunktionen kommer till stånd?

Anser kommunikationsministern det vara angeläget alt en samordning mellan SJ och posten kommer till slånd för att lösa de frågor som här berörts?

1977/78:118 av Börje Stensson (fp) till statsådet Britt Mogård om undervisningen i grundskolan angående alkohol, narkotika och tobak (ANT):

I läroplan för gmndskolan 1969 (Lgr 69), Allmän del, finns föreskrifter om hur undervisningen om alkohol, narkotika och tobak (ANT) bör bedrivas i grundskolan. Detaljerade förslag finns i Supplement till Lgr 69.

Sedan 1969 finns vid länsskolnämndernas. k. ANT-kontaktpersoner med särskild uppgift au i länet stödja ANT-verksamhel inom undervisning och elevvård. Kontaktpersonerna är länsskolpsykologer, fortbildningskonsu-lenier och lärare.

Utan tvivel har denna verksamhet medfört positiva förändringar av undervisning och fortbildning inom ANT-området i landet.

I proposition 1976/77:108 bil. 4 föreslogs på grundval av beredningens förslag beträffande undervisningen i ANT-frågor bl. a. alt anslagel 1977/78 till expertis vid länsskolnämnderna skulle utökas med 240 000 kr. för att göra det möjligt att understödja och utvidga den verksamhet som bedrivs av s. k. ANT-kontaktpersoner vid länsskolnämnderna. Riksdagen antog förslaget.

Ifrågavarande ANT-verksamhel har inle tilldelats särskilt anslag förrän innevarande budgetår, 1977/78. Erfarenhetsmässigt har verksamheten fungerat olika i de skilda länen främst beroende på att verksamheten getts skilda förutsättningar. Detla bottnar i alt verksamheten ej tilldelats särskilt anslag. Verksamheten har bedrivits som ett provisorium ända från starten 1969. Många ANT-kontaktpersoner har uUryckt oiillfredsställelse med della förhållande.

Till del särskilda anslagel för innevarande budgetår knöts vissa förhoppningar, trots alt beloppet, 240 000 kr., fördelat på länen inte gav utrymme för någon omfattande verksamhet. Medelsanvisningen skedde sent, vilket skolöverstyrelsen påpekar i sina pelita inför budgetåret 1978/79, varför verksamheten i fråga endast i viss utsträckning kunnat planeras och genomföras med hänsyn till anvisade medel. Skolöverstyrelsen säger dock alt ifrågavarande ANT-verksamhel skall nå full omfattning under följande budgetår.

Av budgetpropositionen 1978 bil. 12 s. 212 framgår alt utbildningsdepartementet inte beräknar några särskilda medel för den verksamhet som bedrivs av s. k. ANT-kontaktpersoner vid länsskolnämnderna. Härvid

hänvisas till att reformen om skolans inre arbete ger förutsättningar att med organisationernas stöd ge adekvat ANT-information. Vidare påpekas att ett antal sludielag från rektorsområdena ges fortbildning i ANT-frågor under en tidsperiod om fem år.

Enligt min uppfattning är de anförda motiven för strykning av del särskilda anslaget mycket starka argument för alt särskilda medel anvisas till en fortsatt verksamhet genom ANT-kontaktpersoner. Ett frivilligt arbele har nedlagts av många ANT-kontaktpersoner, i vissa fall helt ulan ersäUning. Del har skett av intresse för saken och mot bakgmnd av engagemang i bl. a. nykterhetsrörelsens lokala eller regionala organisationer. Personliga initiativ har på vissa håll skapat bra samarbete med andra samhällsinstitutioner och organisationer. Man har alltså skapat just den form av samverkan på ANT-området som i mera vidgad bemärkelse avses bli ett resultat när reformen om skolans inre arbete successivt träder i funktion. När nu del särskilda anslagel till ANT-verksamhelen försvinner efter bara ett års tillämpning, kommer vissa länsskolnämnder säkeriigen att föriora den personliga resurs ANT-konlaklpersonerna varil och är. Del behövs ålgärder för att motverka här uttryckta farhågor.

Mol bakgmnd av del anförda hemställer jag om kammarens medgivande alt till statsrådet Britt Mogård få ställa följande frågor:

1. Vilka är de samlade erfarenheterna av ANT-kontaktpersonernas verksamhet från starten och intill innevarande läsår?

2. Vilka åtgärder avser statsrådet vidta för att den resurs som ANT-kontaktpersoner utgör inte skall försvinna?

Nr 61

Tisdagen den 17 januari 1978

Meddelande om .fråga

§ 11 Meddelande om fråga

Meddelades alt följande fråga framställts den 16 januari

1977/78:255 av Hans Alsén (s) till utbildningsministern om vården av Linnéanska minnesmärken i Uppsala:

I år firas 200-årsminnet av Cari von Linnés bortgång. Stor internationell uppmärksamhet kommer att riktas mot den berömde vetenskapsmannens liv och gärning. De "Linnémonument" som finns i Uppsala kommer säkert att tilldra sig särskilt stort intresse.

Del känns därför speciellt smärtsamt att behöva konstalera hur renl ut sagt bedrövligt skötta samtliga minnesmärken är. Eftersatt underhåll av byggnader, anläggningar och inventarier präglar såväl Linnélrädgården och Linnés Hammarby som Linnéanum i Botaniska trädgården. Dessutom är problemen slora vad gäller driften av dessa viktiga minnesmärken av hög internationell klass. Ägar- och driftansvaret är till vissa delar oklart, men i samtliga fall har statsmakten i någon form det dominerande ansvaret.

Nr 61_________ Mot bakgmnd av det anförda vill jag fråga utbildningsministern:
Tisdagen den__ y\kd åtgärder är statsrådet beredd vidta för att på kort och lång sikt skapa
17 ianuari 1978_ tillfredsställande förhållanden vid nämnda Linnéanska minnesmärken i
_____________

Uppsala?

Meddelande om

/- • § 12 Kammaren åtskildes kl. 13.50.

In fidem

SUNE K. JOHANSSON

/Solveig Gemert