Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1977/78:60

Fredagen den 13 januari

kl. 12.00

§ 1 Om antagningen till notarietjänstgöring

Justitieministern SVEN ROMANUS erhöll ordet för au besvara Karin Ahrlands (fp) den 14 december anmälda fråga, 1977/78:217, och anförde:

Herr talman! Karin Ahriand har frågat mig om jag avser all vidta några åtgärder föratt säkerställa de kvinnliga juristernas möjligheteratt konkurrera på samma villkor som de manliga om tillgängliga notarieijänster. Frågan är ställd mot bakgmnd av att notarienämnden nyligen har beslutat att utbildning till reservofficer skall tillerkännas ett visst meritvärde när nolarieljänsl tillsätts.

Låt mig till en början erinra om att det är notarienämnden som tillsätter lediga notarieijänster. Bland ledamöterna i nämnden ingår en företrädare för notariernas fackliga organisation. Jurist- och samhällsvelareförbundet.

Enligl de riktlinjer som nämnden har fastställt för tillsättning av notarietjänster vägs olika meriter samman i ett detaljerat poängsystem. Tyngdpunkten har lagts på sökandens betyg i Juris kandidatexamen. Detta betyg ger högst 26,25 poäng. Dämtöver kan en sökande fl ett påslag om högst två poäng for vissa teoretiska eller praktiska sidomeriter. Sammanlagt kan man alltså komma upp lill 28,25 poäng. Vid lika poäng räknar notarienämnden också med vissa marginella meriter.

Bland de teoretiska sidomeriter som flr tillgodoräknas inom ivåpoängspå-slaget kan nämnas betyg från andra akademiska eller därmed jämförbara studier i praktiskt laget vilka ämnen som helst. Poängpåslag för praktiska meriter ges för arbete som bedöms ha tillräckligt kvalificerat juridiskt innehåll.

Av vad jag nu har sagt framgår alt det i första hand är betyget i juris kandidatexamen som är avgörande för vilka som kommer i fråga för nolarieljänsl.

Del beslut av notarienämnden som Karin Ahriand åsyftar innebär att den som har fullgjort reservofficersutbildning flr 0,25 poäng inom tvåpoängspå-slaget. Enligt notarienämnden är nämligen vissa teoretiska delar av denna utbildning jämföriiga med andra studier som ger motsvarande poängpåslag.

Del är visseriigen riktigt alt kvinnor inte nu kan erhålla den sidomeril som utbildning till reservofficer utgör. De kan däremot skaffa sig andra sidome-riier inom tvåpoängspåslagel. Vad kvinnorna kan sägas vara utestängda från är alltså en av många möjligheter att erhålla 0,25 poäng i en skala som omfattar 28,25 poäng. De kan både genom teoretiska studier och praktiskt arbete skaffa sig alternativa meriter på kortare tid än vad del lar att bli reservofficer.

Självfallet delar jag Karin Ahriands uppfattning att det är angeläget att kvinnor och män konkurrerar på lika villkor också i fråga om notarieijänster. Mol bakgrund av vad Jag förut har sagl räknar jag emellertid inte med att notarienämndens beslut kommer alt medföra sådana effekter som Karin Ahriand har befarat. Jag finner alltså inte motiv föreligga till någon åtgärd från min sida.

KARIN AHRLAND (fp):

Herr lalman! Jag lackar justitieministern för svaret.

När jag skrev själva frågemeningen väntade jag mig knappast, och önskade inle heller, fl ett Jakande svar, dels för all del inle finns några ensidigt "kvinnliga" yrken som inte är öppna för män, dels för all Jag inte tror all justitieministern heller anser att man skall fl poäng på gmnd av ett sådant yrke. Jag tror alt vi är ense om att ingen skall missgynnas på grund av sitt kön, men vi är kanske inte hell ense om att ingen skall gynnas av sitt kön. I den här frågan är vi tydligen inte ense.

Justitieministern sade alt kvinnor genom både teoretiska studier och praktiskt arbete kan skaffa sig alternativa meriter.

Nu är det ju så att kvinnor inte kan få reservofficersutbildning. Jag menar att männen inte skall gynnas särskilt därför alt de kan skaffa sig sådan utbildning, som dessutom är gratis och ger ett för människor i den aktuella åldern ganska gott ekonomiskt utbyte. En reservofficer flr fri kost och logi, fria kläder och skattefria dagpengar samt ulryckningspremier under den tid då han genomgår denna utbildning. Jag har räknat ut att detla blir 30 000-35 000 kr. skattefritt för elt halvår nären flicka, som måste leva på lån, under samma tid skall ta 2 poäng i en teoretisk utbildning

Det viktigaste är enligt min uppfattning i alla fall alt den beslutade beräkningen inle är könsneulral. Därmed strider den inte mot ordalydelsen i men mot gmnderna för kungörelsen om förbud mol köns- eller åldersdiskriminering vid tillsättning av tjänst.

Både i delta fall och i elt annat ärende som Jag tagit upp i en fråga till försvarsministern denna vecka tycks det vara försvarels rekryteringsproblem som ligger bakom de beslut del gäller. Men dessa problem lycker jag att man skall lösa på en annan väg - inte genom alt man ger sig in på könsdiskriminering. Jag är inte fientlig mot försvaret - tvärtom faktiskt - men jag tycker inte att en sådan här ordning försvarar försvaret.

En jurist vet nog bälire än de flesta att det knappast existerar någon absolut rättvisa. Juridik är som bekant ingen exakt vetenskap - men den skall i alla fall innebära en strävan lill objektivitet och lika behandling av alla. Då skall man inte luckra upp de normer som notarienämnden tidigare antagit om meritvärde för praktiskt arbete med juridisk anknytning genom all dessutom plocka dit ell enda arbete utan minsta Juridisk anknytning och välja ett sådant som kvinnor inle flr utöva.

Jag förstår alt det kanske inte är så många som drabbas, men det är fel att

någon drabbas. Även om justitieministern inte vill göra någon ändring i delta Nr 60

fall, hoppas Jag alt notarienämnden kommer ihåg frågan vid nästa över- Fredagen den

syn- 13 januari 1978

Överläggningen var härmed slutad.

§ 2 Om ett nytt rättscentrum i Sollentuna, m. m.

Om ett nytt rättscentrum i Sollentuna, m. m.

Justitieministern SVEN ROMANUS erhöll ordet för all besvara Sture /'a//Ms(s)den 2 decemberanmälda interpellation, 1977/78:90,till arbetsmarknadsministern, och anförde:

Herr lalman! Sture Palm har frågat arbetsmarknadsministern dels om han är beredd att ge kammaren besked om när byggandet av ett nytt rätlscentmm i Sollentuna kan påbörjas, dels om han är beredd att orientera om hur övriga planerade byggen av samma slag - som i flera år placerats mycket högl på rikspolisstyrelsens prioriteringslista för denna region - kommer lill utförande.

Interpellationen har överiämnats till mig för besvarande.

Som framgår av bilaga 5 till årets budgetproposition beräknar jag en medelsförbrukning av 15 milj. kr. under budgetgåret 1978/79 för ny förvaltningsbyggnad i Sollentuna. Den skall bl. a. inrymma lokaler för polisen. Jag uttalar i sammanhanget, att Jag senare kommer att föreslå regeringen att byggnadsarbetena påbörjas hösten 1978.

När del gäller övriga byggnader för polisen inom Slockholmsregionen kan jag lämna följande upplysningar.

Regeringen uppdrog den.22 december 1977 åt byggnadsstyrelsen att projektera en förvallningsbyggnad i Norrtälje för bl. a. polisen.

Regeringen beslöt samma dag också att köpa kvarteret Solen i Södertälje. Byggnaderna i kvarteret rymmer lokaler för bl. a. polisen.

Byggnadsstyrelsen har till regeringen överiämnat förslag till byggnadsprogram för en förvallningsbyggnad i Lidingö. Denna skall rymma lokaler för polis-, exekutions- och åklagarväsendet samt för den lokala skattemyndigheten. Regeringen avvaktar här tomtfrågans lösning.

F. n. uppförs i kvarteret Pennfäklaren i Stockholms kommun en byggnad som bl. a. skall innehålla lokaler för första vakldistriktet i Stockholm och för tunnelbanepolisen. Byggnaden beräknas bli klar under första halvåret i år.

Förslag föreligger vidare från byggnadsstyrelsen om en förvaltningsbyggnad i Huddinge med lokaler för bl. a. polisen.

Allmänt kan sägas alt under senare år nya lokaler i stor omfattning har ställts till förfogande för polisen både i Slockholmsregionen och ute i landet. Tillkomsten av dessa lokaler har under senare år lill stor del kopplats till behovet av sysselsättning på byggarbetsmarknaden.

Nr 60

Fredagen den 13 januari 1978

Om ett nytt rät is-centrum i Sollentuna, m. m.

STURE PALM (s):

Herr lalman! Jag vill rikta ell lack till justitieministern för det positiva svaret.

Alt jag ställde frågan till arbetsmarknadsministern berodde på att behandlingen av dessa frågor hittills har haft en stark arbetsmarknadspolitisk betoning. Oavsett vem av regeringens ledamöier som nu ger elt svar i denna fråga vill Jag försäkra att otåligheten och förväntningarna om att nybyggnad av ell rältscentrum i Sollentuna skulle komma i gång verkligen har varit mycket berättigade. Jag är tämligen övertygad om all justitieministern filt tillräcklig information om detta.

Del enda som det i dag finns anledning att beklaga är all byggandet av detta rältscentrum - som enligt planerna också skall inrymma annan statlig verksamhet - har försenats genom den borgeriiga regeringens ryckiga ekonomiska politik.

Den socialdemokratiska regeringen hade tagit upp delta projekt i sin budgetproposition 1976. Allt tycktes då vara klappat och klart för att grävskoporna skulle sättas i gång, till dess att den borgeriiga regeringen tryckte på stoppknappen i fjol.

Men nu är saken klar. Den riksbekanta skandalomsusade polisstationen i Sollentuna skall ersättas med en ny byggnad. Jag kan försäkra justitieministern om all vi är många som är tacksamma för att vi nu slipper fortsätta interpellerandet, motionerandet och uppvaktandet i den här frågan. Vi tar nämligen för givet att projektet nu skall kunna förverkligas enligt planerna.

Än en gång - lack för svaret.

IVAR NORDBERG (s):

Herr lalman! Jag hade hoppats att beskedet beträffande den andra delfrågan som Sture Palm har riktat till arbetsmarknadsministern och som nu besvarats av Justitieministern skulle ha varit någol klarare, i varje fall när det gäller det polishus som jag kommer att ägna intresse ål, nämligen Huddinge polishus.

Av svaret framgår enbart att byggnadsstyrelsen har lämnat in förslag om att få påbörja projekteringen av Huddinge polishus. Däremot har tyvärr varken byggnadsstyrelsen eller vi här nu filt någol besked, om byggnadsstyrelsen kommer att erhålla pengar för att påbörja projekteringsarbetet.

Jag vill rent allmänt peka på de problem som finns inom denna region när del gäller rekrytering av poliser och annan polispersonal. Del torde inte vara obekant för Justitieministern att det inle bara är svårt all rekrytera poliser lill de olika polisdistrikten i regionen ulan också förenat med slora svårigheter alt behålla den personal som man har lyckats rekrytera. Därför är del angelägel att man på olika säll medverkar lill alt skapa förhållanden som gör del lättare att rekrytera personal och lättare att behålla denna personal.

Dessa insalser måste göras av flera parter. Det ligger ett ansvar på kommunerna all göra vad man kan för de olika polisdistrikten, men det ligger också ell stort ansvar på de statliga myndigheterna i della avseende. Och

lokalfrågorna spelar onekligen en avgörande roll när det gäller att skapa en värdig arbetsmiljö för personalen.

Därför är del tillfredsställande att beskedet är så positivt när det gäller Sollentuna polishus. Det är nämligen vedervärdiga arbetsförhållanden som personalen där under lång tid har tvingats arbeta under.

Men jag hade också hoppats på elt positivare och klarare besked när del gäller Huddinge polishus. I dagslägel är det nämligen inte mindre än 60 vakanser inom detta polisdistrikt. Det beror naturligtvis på de allmänna svårigheterna att rekrytera polispersonal i regionen men också på den osäkerhet som råder beträffande Huddinge polishus. Det är naturligt all personalen vill ha klara besked om var polishuset kommer all byggas och när del kommer alt kunna uppföras, detta med utgångspunkt i att personalen dels vill välja sin bosättning med hänsyn lagen lill var arbetsplatsen blir belägen, dels för sina barn önskar fl en skolgång som icke skall behöva bli avbruten, beroende på behövliga flyttningar för personalens vidkommande.

Det hade varit önskvärt om byggandet av polishuset redan hade kunnat vara i gång -och Jag höll på att säga också färdigt -eftersom det är över fem år sedan de stora problemen aktualiserades i samband med att man tvingades all flytta ul från tingshuset i Huddinge lill provisoriska lokaler nere i Fitljaom-rådet. Flyttningen har även inneburit att man nu har måst splittra verksamheten till flera lokaler, vilket ytteriigare försvårar arbetet för polisen och minskar effektiviteten inom Huddinge polisdistrikt - ett polisdistrikt som ju skall betjäna två mycket expanderande kommuner i förortsområdet och följaktligen också är ett expanderande polisdistrikt i sig. Del är alltså för planeringen av en effektiv verksamhet från polisens sida nödvändigt alt lokalfrågorna kan ordnas på ett bra sätt och så snabbt som möjligt.

Jag vill också hävda att det från sysselsättningssynpunkt är nödvändigt alt man i den här regionen har ögonen öppna för vad som är på gång inom byggnadssektorn. Jag vill peka på elt par siffror.

I november 1976 fanns det i regionen 13 700 tillgängliga byggnadsarbetare inom yrkena trä, betong och murare, men i november 1977 fanns del bara 12 400 sådana yrkesarbetare. På ett år hade denna kategori således minskat med inte mindre än 1 300 personer. Detta är en mycket allvarlig utveckling, eftersom sysselsättningen nu ligger på en mycket låg nivå i denna region. Del finns alltså starka behov av en byggarbetarkår som kan möta den automatiskt ökande efterfrågan på byggnadsarbetare som vi hoppas successivt skall komma. Därför är det angelägel att i ett tidigt skede vidta ålgärder som kan medverka lill alt bromsa den pågående utvecklingen men också i syfte att förhindra en ökad arbetslöshet.

Nr 60

Fredagen den 13 januari 1978

Om ett nytt rätts-centrum i Sollentuna, m. m.

ÅKE WICTORSSON (s):

Herr talman! Det är självfallet värdefullt och positivt alt vi har fltt besked om Sollentuna polishus. Del är också bra alt projekteringen av polishuset i Norrtälje har kommit i gång.

Men Norrtälje polisdistrikt har speciella bekymmer genom den stora utspridningen lokalmässigt och när det gäller personalrekryteringen. Det är

Nr 60

Fredagen den 13 januari 1978

Om ett nytt rättscentrum i Sollentuna, m. m.

ett relativt stort polisdistrikt, som kräver omfattande insalser för ordningshållningen, inle minst sommartid. Därför är del angelägel alt della polishus kan förverkligas. Den fråga som jag i detla sammanhang vill rikta till Justitieministern är: När kommer man att anvisa pengar för att bygga Norrtälje polishus?

I interpellationssvaret finns en mening som lyder: "Tillkomsten av dessa lokaler har under senare år till stor del kopplats lill behovet av sysselsättning på byggarbetsmarknaden." I dagslägel är situationen den på byggarbelsmark-naden i Norrtälje, att vi har 105 arbetslösa byggnadsarbetare. Under det närmaste halvåret kommer uppemot 400 byggnadsarbetare att friställas i Forsmark, varav ett 40-tal hör hemma i Norrtälje kommun. Det är alltså en myckel allvariig utveckling av byggarbelsrnarknaden i hela Roslagsregionen, och den skärps av att man inte flr besked när del gäller kärnkraftverket i Forsmark, där permilleringarna redan har börjat.

Del finns alltså av dessa skäl stor anledning att få fram nya byggprojekt, och del är därför jag vill fråga justitieminislern: Hur skall man tolka justitieministerns svar på den här punkten? Innebär svaret att del finns förutsättningar all snabbare fl fram pengar för alt bygga Norrtälje polishus?

GABRIEL ROMANUS (fp):

Herr talman! Det är elt bra besked som Justitieministern nu har lämnat-att polishuset i Sollentuna kommer till stånd. Jag tror att alla berörda är glada för det beskedet. Även vi som här i riksdagen har fäst uppmärksamheten på den här frågan är lacksamma. Jag tror också att vi alla utgår från att det nu inte blir fråga om några mer förseningar. Mot bakgmnd av den rapport som yrkesinspektionen har lämnat från besök i polishuset är del förvånansvärt att man över huvud laget kan fortsätta arbetet där.

Frågan om det här polishuset har en lång historia. Sture Palm redogjorde för en del av denna historia, och Jag kanske borde komplettera den något.

Det framgår av ett reportage i Polistidningen att man redan för 40 år sedan började diskutera behovet av ett nytt polishus i Sollentuna. Om vi går till modern lid, så finner vi alt för budgetåret 1974/75 hade Sollentuna polishus kommit högst på rikspolisstyrelsens lista över angelägna byggen. Men när regeringen lade fram sin budget, gick man förbi Sollentuna med fem sex andra polishus, trots att rikspolisstyrelsen alltså hade satt del i första rummet. Vi var några som då väckte en motion, som också Sture Palm åberopar i sin interpellation, och krävde att det här polishuset skulle byggas snabbt. Motionen avslogs, och tyvärr kunde vi inte den gången räkna med stöd från Sture Palm, vilket vi hade behövt.

Så gick del en tid, och sedan tog den socialdemokratiska regeringen, som Sture Palm nämnde,sitt förnuft till fånga och förde upp del här projektet i den följande budgeten. Därefter blev del en försening genom det mindre förnuftiga beslutet av den nuvarande regeringen.

I sammandrag är alltså historien den, att den nuvarande regeringen har försenat det här bygget med drygt elt år, medan den förra regeringen försenade det med betydligt längre tid. Båda sakerna var olyckliga, och del är

bra att vi nu tycks fl detta polishus till slånd. Jag vill dels tacka justitieministern för beskedet, dels tacka Sture Palm för den verksamhet som han efter regeringsskiftet har lagt i dagen i frågan.

Justitieminislern SVEN ROMANUS:

Herr lalman! I anledning av Ivar Nordbergs uttalande vill jag gärna erkänna att man har slora svårigheter i Huddinge när det gäller polishuset. Det var bl. a. av den anledningen som man under föregående år fick både personaltillskott och en omorganisation i polisdistriktet. Men jag kan inle lämna något ytteriigare besked utöver vad som framgår av interpellationssvaret, att del föreligger en framställning från byggnadsstyrelsen om att uppföra en förvallningsbyggnad i Huddinge med lokaler för bl. a. polisen. Jag kan inte lämna någon uppgift på när denna byggnad kan komma till stånd. Del är inte så all Huddinge står allra främst på listan. Det finns flera polisdistrikt inom regionen som står före på prioriteringslistan, och del finns de som har sämre lokalförhållanden, även om jag vitsordar att det föreligger svårigheter för polisen i Huddinge.

Beiräffande herr Wiclorssons uttalande om Norrtälje är det inte heller i del fallet möjligt all lämna något bestämt besked. Det är i och för sig angelägel alt elt polishus där kommer lill slånd. Det står också på en ganska framträdande plats i prioriteringslistan, men hur arbetsmarknadsfrågor och andra frågor inverkar flr man avgöra i samband med bedömningen av andra projekt som kan förekomma där.

I övrigt skall jag sluta med att säga all det givetvis är ett önskemål från min sida att alla de polishus kommer till som är motiverade. Del finns en lång prioriteringslista, och det är från Justitiedepartementets synpunkt angeläget att behoven tillgodoses så snart som möjligl.

Nr 60

Fredagen den 13 januari 1978

Om ett nytt rätts-centrum i Sollentuna, m. m.

IVAR NORDBERG (s):

Herrialman! Jag beklagar att justitieministerns besked inle kunde bli mera positivt än vad som framgårav interpellationssvaret. Jag uppfattar del snarare som t. o. m. mera negativt än vad interpellationssvaret andas.

Justitieministern säger att det finns flera polishus som står före Huddinge polishus på prioriteringslistan. Det föranleder mig att fråga justitieminislern: Vilka polishus är del som nu står före Huddinge polishus på den lista som justitieminislern arbetar efter? Jag beklagar alt det är på det sättet, därför att justitieministern harju ändå i repliken deklarerat att han är införstådd med de svårigheter som Huddinge polisdistrikt arbetar under.

Även om Huddinge polisdistrikt på grund av den höga arbetsbelastningen inom distriktet har tilldelats en del ytteriigare tjänster har det, bl. a. beroende på de osäkra lokalförhållandena, varit svårt all besätta dessa tjänster. Jag sade i min första replik att man inom Huddinge polisdistrikt fortfarande har ca 60 vakanser.

Jag vill också rikta justitieministerns uppmärksamhet på att om det visar sig nödvändigt all komma i gång med polishusbygget, sett ur sysselsättningssynpunkt, är det angelägel all man kan göra delta med mycket kort varsel.

Nr 60

Fredagen den 13 januari 1978

Om ett nytt rättscentrum i Sollentuna, m. m.

Vad är det då som måste ha föregått igångsättningen? Jo, självklart projekteringen av ett sådant polishus. Därför vill Jag vädja till justitieministern och hoppas på ett positivt besked på den punkten, att byggnadsstyrelsen kan få klartecken för projekteringen av Huddinge polishus. Tidpunkten när man sätter i gång att bygga må i och för sig vara en fråga som man vid en senare tidpunkt kan diskutera. Jag skall inle avkräva justitieministern ell bestämt besked på den senare punkten men Jag hoppas i varje fall all byggnadsstyrelsen flr pengar lill projektet, så att vi - därest sysselsättningen så kräver - snabbt kan komma i gång med byggandet av detta polishus. Jag vill också avslutningsvis be justitieministern om ett uttalande alt della polishus-när det kommer-kommer att byggas i Huddinge centrum. Där har kommunen klarat av markinlösen och planfrågor som rör uppförandet av polishuset. - Genom ett sådant uttalande kan personalen få klarhet i att polishuset - när del byggs - skall byggas i Huddinge centrum. Det är värdefullt för dem när det gäller val av bosättning och när det gäller planeringen för de egna barnens skolgång att fl denna fråga klarlagd.

Justitieministern SVEN ROMANUS:

Herr talman! Jag kan nämna något om den ungefärliga ordning i vilken de olika nya byggnaderna projekterats och prioriterats. Den är inle så definitiv att man absolut kan gå efter den, men man flr en uppfattning om hur många akluella behov det finns på det här områdel.

Redan tidigare finns ett polishus i Sollentuna projekterat, som förhoppningsvis kommer att uppföras. Sedan finns Ludvika, Avesta, Ljungby, Enköping, Norrtälje, Kalix, Boden, Mjölby, Lindesberg, Nässjö, Arvidsjaur, Karlskoga, Göteborg, Mölndal, Lidingö, Uddevalla, Sandviken och Huddinge. Huddinge kommer alltså i och för sig långt ner pä listan, men det är ingenting som hindrar att det kan bli omprioriteringar - men det skall föranledas av något tillkommande skäl. Av den anledningen är del omöjligt alt för dagen säga något bestämt om när Huddinge polishus kan komma all uppföras - del blir beroende på andra projekt i sammanhanget.

På fråga om man skall starta med projektering för att ha del hela klart kan jag svara följande: Huddinge står relativt långt ned på prioriteringslistan. Vi har alltså inom denna lista projekteringar klara eller pågående i ganska stor utsträckning, och man kan inte ha för många objekt under projektering. Har man det blir projekteringsarbetena för gamla och måste göras om. Man måste - när projekteringsarbetet sker - ha en något så när klar uppfattning om alt själva bygget kan komma till slånd inom en nära framtid.

IVAR NORDBERG (s):

Herr lalman! Jag vill starkt understryka något som justitieministern själv sade: Det blir nog nödvändigt med omprioriteringar i den lista över angelägna polishusbyggen som justitieministern läste upp. Jag kan inle förstå annal än all prioriteringslistan för den här regionen också avviker från den prioritering som polismyndigheterna i denna region själva gör. I den behovsinvenie-

ringen ligger såvitt jag kan förstå Huddinge polishus före Lidingö polishus.

Jag vill ännu en gång vädja till justitieministern att i samråd med arbetsmarknadsministern medverka lill att projekteringsarbetet för Huddinge polishus kommer i gång så snabbt som möjligl - av det skälet att del med all sannolikhet kommer att bli besväriigare och besvärligare på byggarbetsmarknaden, vilket gör det angeläget all snabbi kunna sätta i gång vissa statliga byggen. Huddinge polishus är ett angeläget sådant projekt. Det är trots allt bara elt fllal polishusbyggen som är akluella inom den här regionen.

Jag menar all man måste ta hänsyn också till den här regionens problem; vi löser inte sysselsättningsproblemen för byggnadsarbetarna i vår region genom att sälla i gång polishusbyggen i andra delar av landet. Det kan självfallet finnas sysselsättningspolitiska skäl att sätta i gång sådan verksamhet i andra delar av landet, men även vår region har i dagsläget sysselsättningsbekymmer. Därför är det angeläget alt försöka begränsa de problem som redan föreligger och är på väg att förvärras.

Jag fick inget svar på min sista fråga lill Justitieministern, om justitieministern är beredd all ge ett sådant besked, att de människor som i dag är anställda inom Huddinge polisdistrikt och de som vi förhoppningsvis kan rekrytera till Huddinge polisdistrikt flr klart för sig alt Huddinge polishus, den dag del kan uppföras, kommer att föriäggas till Huddinge centrum, vars planfrågor nu är färdigbehandlade. Representanter för byggnadsstyrelsen, länspolischefen, representanter för polisdistriktet och personalrepresentanter inom Huddinge polisdistrikt har nämligen ända sedan 1972 diskuterat och planerat uppförandet av Huddinge polishus på en bestämd tomt i Huddinge centrum. Del vore värdefullt att fl ell besked på den punkten från justitieministern.

Nr 60

Fredagen den 13 januari 1978

Om ett nytt rätts-centrum i Sollentuna, m. m.

Justitieministern SVEN ROMANUS:

Herr talman! Jag beklagar all jag inte kan lämna något besked på den sista frågan heller. Del är i dagsläget inte möjligt att göra någon sådan utfästelse. Det måste först projekteras.

IVAR NORDBERG (s):

Herr lalman! Det uteblivna beskedet är allvarligt med hänsyn till alt denna oklarhet minskar möjligheterna att rekrytera personal till Huddinge polisdistrikt men också med hänsyn till de insatser Huddinge kommun har gjort när del gäller Huddinge polishus. Huddinge kommun har förhandsprioriterat planeringen för uppförande av Huddinge polishus. Man har löst in mark på ett bestämt område i Huddinge centrum och man har lagt ner pengar på stadsplanearbeten för Huddinge polishus.

Jag beklagar all justitieministern inle heller lämnade någol besked vid uppvaktningen från de kommunala representanterna för Huddinge kommun i december månad -en uppvaktning som kommunen försökt fl lill slånd från maj månad 1977 lill december månad 1977.

Nr 60

Fredagen den 13 januari 1978

Om åtgärder för att säkerställa fortsatt maltttll-verkning i Söderhamn

Jag tycker del är beklagligt all justitieministern inle kunnat ge ell klart besked i denna - för så många - angelägna fråga.

Överiäggningen var härmed slutad.

§ 3 Om åtgärder för att säkerställa fortsatt malttillverkning i Söderhamn

Industriministern NILS ÅSLING erhöll ordet för att besvara Olle Östrands (s) den 12 december anmälda fråga, 1977/78:212, och anförde:

Herr lalman! Olle Östrand har frågat mig om jag har för avsikt att vidtaga ålgärder som syftar lill att säkerställa fortsatt maltlillverkning i Söderhamn.

Styrelsen för Pripps beslöt hösten 1977 all uppföra ett nytt mälleri i Bromma. Som frågeställaren framhåller befarar man all detta skall medföra allvarliga konsekvenser för mälleriel i Söderhamn. Chefen för budgetdepartemenlet har nyligen här i riksdagen redovisat sin syn på Pripps investeringsplaner.

Jag har tillkallat en särskild utredningsman med uppdrag all utreda frågan om utvecklingen inom bryggeribranschen. Jag räknar med att de överväganden om branschens utveckling och strukturella förändringar som denne kommer alt göra också kommer att innefatta frågan om den framlida mallproduktionen i landet.

Enligt utredningsdirektiven skall utredningsarbetet bedrivas med stor skyndsamhel. Arbetet inriktas på all del i huvudsak skall vara slutfört till sommaren 1978.

Innan utredningsresultatet föreligger är det knappast möjligl att ta ställning lill frågan om den fortsatta malttillverkningen i landet på längre sikt. På kortare sikt torde inga allvarligare svårigheter behöva befaras för mälleriel i Söderhamn.

OLLE ÖSTRAND (s):

Herr talman! Jag ber att 11 tacka induslriminislern för svaret, som var myckel intetsägande -jag återkommer lill del.

Först vill jag konstatera alt det sorgliga nu har inträffat all Pripps har fattat ett definitivt beslut om att bygga sitt mälleri i Bromma. Jag hade faktiskt trott att de uttalanden som industriministern tidigare har gjort skulle ha avhållit Pripps från att fatta detla beslut, åtminstone tills branschulredningen om bryggerinäringen blivit klar. I sina kommentarer till denna säger ju också industriministern: "Branschen slår utan tvekan i den nuvarande situationen inför viktiga investeringsbeslut och andra avgöranden. Jag förutsätter att man inom branschen om möjligt skjuter på viktigare ställningstaganden i avvaktan på den genomlysning av branschens problem som nu skall göras."

Nu visar del sig att dessa uttalanden inte har varil allvarligt menade ulan

endast ett taktiskt spel. Budgetministern deklarerade ju klart i onsdags att hela regeringen står bakom hans uppfattning att man inle tänker avstyra denna investering, som är vansinnig ur både samhällsekonomisk och - det vill jag påslå - förelagsekonomisk synpunkt.

Det unika bland aktieägare har nu inträffat att regeringen känner sig förhindrad alt påverka handlandet i de förelag där staten har aktiemajoritet. Poängen med att ha aktiemajoritet är ju just att man därmed vill styra företagels handlande - inte i detaljfrågor men väl i större beslut. Även med nuvarande miljardmllning måste väl en investering i storieksordningen 50 milj. kr. anses vara ett viktigt beslut, när man samtidigt riskerar en kapitalförstöring på ca 25 milj. kr. genom elt nedläggningshotat mälleri i Söderhamn där ca 35 människor riskerar sina anställningar.

Företagens sociala ansvar gäller tydligen inte där staten själv har del dominerande inflytandet. Risken är nu att del slalsdominerade Pripps medverkar till en omlokalisering från det allmänna stödområdet lill Stockholm. Detta gör man i elt läge då Gävleborgs län är elt av de mesl krisdrabbade i hela landet och där Hofors och Söderhamn har råkat värst ul. Bara i Söderhamn har 600 arbetstillfällen försvunnit under de senaste två åren.

Induslriminislern hänvisar i sitt svar lill branschutredningen. Det är ju ingen tröst för de anslällda i Söderhamn mol bakgmnd av vad som har skett i denna fråga. Det är sedan denna branschutredning tillsatts som Pripps har fatlat sitt beslut alt bygga mälleriel i Bromma, vilket medför en överproduktion av malt i vårt land. Det är delta som är problemet: Det finns inle avsättning i landet för all mall, och de anslällda riskerar sina anställningar.

Men regeringen kan naturiiglvis inte komma ifrån sitt ansvar. Därför vill jag avslutningsvis fråga Nils Åsling: Är regeringen beredd alt ta över det fulla ägaransvaret för Nord-Malts fortsatta verksamhet, ett erbjudande som ni redan har fltt? Och när blir direktiven lill branschutredningen klara och offentliggjorda?

Nr 60

Fredagen den 13 januari 1978

Om åtgärder för att säkerställa fortsatt malttilt-verkning i Söderhamn

Industriministern NILS ÅSLING:

Herr talman! När Olle Östrand karakteriserar mitt svar som intetsägande har han glömt att det ges mot bakgrunden av att en branschutredning har tillsatts. Innan dess arbete föreligger är det omöjligt att värdera situationen på detta område. Vi har vall all be utredningen forcera sitt arbete, och direktiven är nu klara.

Mina uttalanden om nödvändigheten från branschens synpunkt alt ta ett samlat grepp och att den tillsatta branschutredningens arbele inte bör föregripas är självfallet allvariigt menade och gäl ler alltjämt. Att styrelsen för Pripps har valt att gå sin egen väg - man har inle verkställt beslutet ännu -måste den naturiiglvis själv ta ansvar för. Varje styrelse, det må vara för ett halvstatligt eller för ett enskilt företag, måste givetvis ta ställning utifrån föreliggande regler och bestämmelser. Vad man möjligen kan säga i sammanhanget är att de förelag som föregriper en branschutredning tar på sig

Nr 60

Fredagen den 13 januari 1978

Om åtgärder för att säkerställa fortsatt malttillverkning i Söderhamn

ett tungt ansvar. Jag är därför fortfarande förhoppningsfull när det gäller att med branschutredningens hjälp få till stånd en samlande lösning som inte äventyrar Nord-Malts fortbestånd.

OLLE ÖSTRAND (s):

Herr lalman! Det här kompletterande svaret ger naturiiglvis inte heller personalen någon tröst i fråga om dess fortsatta anslällning. Vad Jag ville ha reda på var om staten är beredd att la det fulla ägaransvaret eller inte. Jag kan inle tolka industriministerns svar på annal sätt än all staten inle är beredd alt la del fulla ägaransvaret.

Jag vill påminna industriministern om att tillkomsten av mälleriel i Söderhamn uteslutande berodde på alt regering och riksdag år 1965 fattade beslut om att införa mellanölet, något som medförde en stigande maltförbrukning. Huvudorsaken lill att mälleriel nu är nedläggningshotat är att riksdagen beslutat att förbjuda mellanölet och att Pripps, sedan staten fick aktiemajoriteten, köpt upp bryggerier som tidigare var kunder hos Nord-Malt. Pripps har under denna tid ökat sin marknadsandel från ca 50 lill 72%.

Statsmakterna har vidtagit ålgärder som förelaget inle kunnat råda över. Då måste del också vara statens självklara plikt att garantera dessa människor fortsatt sysselsättning.

Jag väntar fortfarande på ell svar på frågan: Är staten beredd att gå in och garantera de människor som arbetar på mälleriel i Söderhamn fortsatt sysselsättning på mälleriel eller inom någon ersättningsindustri?

Industriministern NILS ÅSLING:

Herr lalman! När Olle Östrand försöker provocera mig att ta ställning till frågan om Nord-Malts framtida ägarstruktur, är det en ganska meningslös ansträngning. Vi har ändå tillsatt en utredning som arbetar skyndsamt, och den utredningen kommer också att ta upp frågan om Nord-Malts framlid. Innan den ulredningen föreligger finns del ingen anledning att ta upp frågan om ändrade ägarförhållanden. För de anställda vid Nord-Malt bör det ändå vara tillfredsställande alt regeringen tillsätter en utredning som skyndsamt arbetar med att se över branschens situation. Målsättningen är självfallet att så långt möjligt rädda sysselsättningen vid de befintliga företagen. Nord-Mall är självfallet en mycket viktig del av den företagsstruktur vi har på detta område.

OLLE ÖSTRAND (s):

Herr talman! Industriministern hänvisar fortfarande lill denna uiredning. Men del ärju de facto så alt innan utredningen blir klar hinner Pripps börja bygga sitt mälleri i Bromma. Problemet är att vi dä flr två mälterier och en kraftig överproduktion i landet.

För att återgå till denna uiredning, som alltså skall bedrivas skyndsamt, tillkännagavs den 2 december 1977 i ett pressmeddelande att den här branschutredningen hade tillsatts. Del har alltså nu gått en och en halv

månad ulan att direktiven har blivit utskrivna. Nu säger visseriigen industriministern att direktiven är klara, men då vill Jag ställa en fråga till industriministern. Kommer del uttalande som induslriminislern nu har gjort att finnas med i direktiven, nämligen att industriministern förutsätter att branschen skjuter på vikliga ställningstaganden i avvaktan på den genomlysning av branschens problem som nu skall göras?

Nr 60

Fredagen den 13 januari 1978

Om Kockums varv

Överläggningen var härmed slutad.

§ 4 Om Kockums varv

Industriministern NILS ÅSLING erhöll ordet för all i eU sammanhang besvara dels Jörn Svenssons (vpk) den 2 december anmälda interpellation, 1977/78:92, dels 0//e/4M//«5(m) den 9 december anmälda fråga, 1977/78:208, och anförde:

Herr lalman! Jörn Svensson har frågat mig om staten är inställd på all ta ansvar för Kockumsvarvets framlid eller ämnar låla varvet gå lill nedläggning, om hur stor en statlig satsning kan väntas bli, om regeringen är beredd att på nytt överväga gasprojekiel för att rädda sysselsättningen, om vilka kontakter regeringen har med naturgasproducenter i väriden, om vad som gjorts för att utveckla andra alternativ för den framtida produktionen vid Kockums varv och om vilka kontakter regeringen ämnar ta med länder som är intresserade av alt bygga ul sina flottor.

Olle Aulin har frågal mig om jag är beredd alt i riksdagen redovisa bakgrunden lill ställningstagandet till Kocksums gasprojekt och vilka kreditgarantier Kockums kan påräkna för produktion av LNG-fartyg.

Jag besvarar interpellationen och frågan i elt sammanhang.

Regeringen beslöt den 22 december 1977 att lämna ökade eller nya kredilgaranlier lill Kockums Varv AB för produktion av två LNG-fartyg i egen regi. Därutöver lämnades vissa amorteringsanstånd.

Kockums accepterade i samband med regeringsbeslutet att förbehållslöst låta varvet omfattas av det analysarbete om de svenska varven som pågår. Detla arbele syftar till att - mot bakgrund av den pressade marknadssituation som möter de svenska varven under de kommande åren - lämna förslag lill de ålgärder som måste vidtas för att minska kapaciteten inom svensk varvsindustri. Även möjlighelerna att ersätta fartygsproduktionen med annan produktion utreds.

Innan analysarbetet slutförts kan jag av naturiiga skäl inte precisera vilka ställningstaganden regeringen kommer all ta beträffande Kockums varv.

De ansträngningar som de svenska varven gör för alt sälja fartyg utomlands understöds aktivt av regeringen. Kontakter på regeringsnivå har tagits med flera länder i Afrika, Asien och Sydamerika.

Frågan om Kockums akuta problem och frågan om att införa naturgas i Sverige bör hållas isär. Nalurgasfrågan är långsiktig och måste ses både i sill induslripolitiska och i sitt energipolitiska sammanhang.

Nr 60

Fredagen den 13 januari 1978

Om Kockums varv

Vi måste således veta vilka effekter en naturgasintroduklion får på energisystemet i stort. Vikliga frågorom bl. a. ekonomi och säkerhet avses bli klarlagda inom kort. I första hand måste energikommissionens material avvaktas. Vidare kommer del halvstatliga företagel Swedegas AB alt analysera frågan om olika modeller för en naturgasintroduklion under medverkan av Kockums och andra förelag. Del gäller bl. a. att se hur rörimporterad och fartygsimporterad gas kan kombineras i ell eventuellt svenskt system.

Givetvis måste industripolitiska och samhällsekonomiska effekter av en naturgasintroduklion beaktas. Regeringen har gett statens industriverk i uppdrag alt under våren göra en sådan analys. Jag vill dock understryka alt ett eventuellt positivt beslut om naturgasen inte löser de aktuella problemen inom varvsindustrin eller andra krisdrabbade branscher.

Regeringen strävar efter att hålla nära kontakt med potentiella leverantörer av naturgas. Under år 1977 besökte statsrådet Johansson Algeriet, Nigeria och Sovjetunionen, och vid dessa besök diskuterades bl. a. möjligheterna för gasleveranser till Sverige. Sådana leveranser kan sannolikl inle börja förrän tidigast omkring mitten av 1980-talel. Vi har självfallet också kontakter med de danska och norska regeringarna om möjligheterna alt fl tillgång lill Nordsjögas. Vidare pågår förprojektering av ett naturgasnäl i Danmark under svensk medverkan. Mer betydande kvantiteter från Nordsjön kommer att kunna bli tillgängliga endast om det görs nya gasfynd.

JÖRN SVENSSON (vpk):

Herr lalman! Jag tackar industriministern för interpellationssvaret.

Avsikten med den här interpellationsdebalten är naturiiglvis att så långt möjligt fl fram ett klart besked som Kockumsarbetarna kan hålla sig till,så att de vet vad de har för framtid alt vänta - om denna framlid bara består av ett uppskjutande av ett obönhörligt slut eller om det anrika och välutrustade Kockums varv i regeringens planer för varvsindustrin avses finnas kvar bland de svenska varven.

Del är väl tyvärr att notera - frånsett det besked som lämnades före Jul om stöd åt Kockums - att situationen inte blivit särskilt myckel klarare. Jag noterar också alt den sista av de frågor jag ställde i interpellationen - den om vilka kontakter regeringen ämnar ta med länder som eventuellt är intresserade av alt bygga ut sina flottor, som anser sig ha underskott på handelstonnage - är refererad men helt obesvarad. Jag återkommer strax till den.

Många turer har gjorts kring frågan om Kockums varv, och oklarheten har på alla håll varit mycket påfallande. Det är inle bara den borgerliga regeringen som fortfarande har en oklar attityd i denna fråga. Tyvärr måste man också konstatera alt inle heller attityden hos den politiska ledningen inom socialdemokratin, vare sig lokalt eller nationellt, är särdeles klar. Man är väldigt angelägen om att synas i de aktioner, demonstrationer och viljeyttringar som Kockumsarbetarna och f ö. alla som tillhör arbetarrörelsens folk i Malmö genomför, men man är myckel tveksam när det gäller att ställa konkreta krav. Detta beror bl. a. på att det finns en motsägelse i den

socialdemokratiska attityden: socialdemokraterna måste ställa upp på arbe-taropinionens sida när det gäller att försvara Kockums, men eftersom de samtidigt är entusiastiska kärnkraflsanhängare är de inte särdeles roade av att diskutera det här aktuella gasprojekiel med dess olika implikationer. Man undrar därför varde socialdemokratiska politiska ledarna egentligen står i den här frågan, men della kommer väl all så småningom visa sig.

Lål mig så gå över lill de mer konkreta frågor som har sammanhang med Kockumsvarvets framlid och de arbetandes möjligheter all finna sysselsättning där eller på annat håll inom Malmöregionen.

Man måste erkänna all det är riktigt som industriministern säger att frågan om en omfattande produktion av gastankers måste kopplas lill frågan om utbyggnaden av den nya, ganska dyra och i vissa avseenden ingalunda oproblemastiska teknik som skulle bli följden av att exempelvis naturgas skulle förutsättas ta en viss plats i den svenska energibalansen. Jag är hell klar över de svårigheter som skulle uppstå, och Jag behöver inte här gå närmare in på dem, men jag skulle vilja ställa en fråga i sammanhanget: Är del enligt industriministerns uppfattning tänkbart att en viss produktion av gastankers skulle kunna förekomma vid Kockums varv ulan att en sådan för den skull behövde sammankopplas med frågan om man i Sverige accepterar naturgas-tekniken eller tänker sig naturgas som en nämnvärd framtida nalurkälla?

Jag vill härefter ta upp frågan om den allmänna ovisshet rörande Kockumvarvet och de arbetandes framlida sysselsättningsmöjligheter som tyvärr fortfarande kvarstår. Jag begär naturiiglvis inte att regeringen skal! göra bestämda utfästelser eller över huvud taget lämna några konkreta planer innan analysgruppen har redovisat sitt arbele. Ett sådant krav vore knappast rimligt. Men här finns ändå väldigt klara alternativ. Del förhåller sig ju så, att man antingen måste bereda sig för en situation eller också för en annan - del finns alltså inte särskilt många situationer all välja mellan.

Man kan ha den allmänna uppfattningen att denna kvalificerade varvsindustri i Malmö bör finnas kvar. Det är en politisk uppfattning som man i grunden kan ha, även om resultatet av analysgruppens arbele inte har framlagts och det därför inte finns några konkreta hållpunkter i fråga om i vilken form och på vilken nivå varvsproduktionen i Malmö skall finnas kvar. Jag efteriyser därför trots allt ett besked av industriministern, om han rent allmänt har den uppfattningen alt produktion vid Kockums varv skall finnas kvar för en överskådlig och längre framlid än den som omfattas av det uppehållande statliga stöd som givits.

I del sammanhanget skulle jag också vilja aktualisera den av industriministern hittills obesvarade av mina fyra frågor, nämligen frågan om i vad mån regeringen tagit kontakt med de länder som anser sig ha underskott i sina flottor och i vad mån sådana kontakter ingår i perspektivet för att försvara sysselsättningen inom den svenska varvsindustrin. Jag råkar ha mig bekant all exempelvis Rumänien är elt land som anser sig ha elt rätt betydande sådant underskott. De önskar all de hade en större flotta och alt de kunde föra en större del av sin utrikeshandel på egen köl. Min fråga är alltså: Vad har industriministern sig bekant om sådana förhållanden, och vilka möjligheter

Nr 60

Fredagen den 13 januari 1978

Om Kockums varv

2 Riksdagens protokoll 1977/78:60-61

Nr 60

Fredagen den 13 januari 1978

Om Kockums varv

kan de tänkas öppna?

Om vi teoretiskt antar alt regeringen - när analysgruppen är färdig med sill arbele och när de mer exakta riktlinjerna för den svenska varvsindustrins framtid är mogna för elt politiskt ställningstagande på regeringsnivå - skulle bestämma sig för en nedläggning eller en myckel kraftig reducering av verksamheten och sysselsättningen vid Kockums varv, uppstår naturligtvis frågan, som också måste besvaras för de arbetandes skull: Vad är del då som skall ske i Malmöregionen? Vilka alternativa tankegångar umgås regeringen då med? Om man eventuellt skall lokalisera eller bygga upp andra typer av industrier, t. ex. i den formen att Kockums varv omvandlas lill en ny typ av industri med alternativ produktion - vilka tankegångar har regeringen om del? Om varvet läggs ned eller drastiskt reduceras i sin verksamhet - vad kan de arbetande finna inom verkstads- eller maskininduslribranschen som de kan tänkas fästa sina framtidsförhoppningar vid inom Malmöregionen?

Jag har fullt klart för mig alt man bara inte kan umgås med tankarna alt sätta upp nya statliga industrier, industrier med statlig finansiering och på statligt initiativ, utan att man också i så fall måste tänka sig var de produkterna skall avsättas, att de rimligtvis i många fall måste tänkas bli avsatta på en intern nationell marknad och att denna nationella marknad då måste framskapas genom andra typer av investeringar, exempelvis i vidgad kollektivtrafik, upprustning av järnvägsväsendet, och på det sättet skapa utrymme för den typ av produktion som kan ha avsättning där.

Dessa frågor är naturiiglvis på dagens nivå i viss utsträckning hypotetiska, men de är dock nödvändiga att ställa. Del är nödvändigt all åtminstone ha tänkt några tankar om dem om man skall fl ett längre perspektiv utöver att föra en uppehållande strid, som inle innebär alt man effektivt utnyttjar Kockums varvs resurser och inte heller innebär något tryggt besked för de arbetande. Min fråga gäller alltså: Vilka perspektiv, vilka tankegångar, umgås regeringen med i den här frågan?

OLLE AULIN (m):

Herr lalman! Jag ber alt fl lacka industriministern för svaret på min fråga. Den ställdesju innan regeringen gjorde sitt ställningstagande i december om kredilgaranlier. Anledningen lill frågan var dels de spekulationer och tidningsskriverier som funnits kring Kockums stora gasprojekt, dels de akuta svårigheter som inträffade i vad gäller kreditgarantier till Kockums gasfartyg.

Den senare frågan löstesju lill en del genom beslutet i december strax före Jul. Men det är olyckligt, herr industriminister, att "framförhållningen" blir så pass kort som den är nu.

Lägel vid Kockums varv är alltså all man f n. i egen regi på lager producerar två fartyg för transport av flytande gas, s. k. LNG-fartyg. De kommer alt färdigställas under 1979 och för dem finns statliga kredilgaranlier enligl de gällande bestämmelserna. Ett tredje fartyg planeras all påbörjas i vår och beräknas vara färdigt i mitten av 1980.

Nya kreditgarantier förutsätter emellertid, vad jag kan förstå, en förläng-

ning av kredilgarantitiden för lagerbyggen genom elt riksdagsbeslut. Med hänsyn till marknadslägel för gasfarlyg bedömer jag alt det är nödvändigt med en sådan föriängning av garantitiden. I dag är marknaden avvaktande, men det finns bedömare som menar all fram lill mitten av 1980-lalet behöver marknaden tillföras 120-150 nya gasfartyg. På sikt skulle del alltså se avsevärt ljusare ut. Om kreditgarantier inle kan lämnas för del tredje gasfartygel vid Kockums, bedömer man vid varvet att man redan till hösten måste friställa ca 1 500 av personalen. Den övervägande delen bedöms med hänsyn till personalsammansätlningen bli ungdomar under 25 år. Då bör del observeras att Malmö redan i dag har en myckel betydande ungdomsarbetslöshet. Av 5 000 arbetslösa i staden beräknas ca I 800 vara ungdomar under 27 år.

Fortsatta garantier för alt vidmakthålla den tekniska kapacitet och det kunnande som finns vid Kockums varv för byggande av gasfartyg bedömer jag med hänsyn till vad Jag här har redovisat vara såväl företagsekonomiskt som samhällsekonomiskt en riklig satsning.

Nu finns hos de anslällda en oro och en osäkerhet för framtiden när det gäller Kockums tredje gasfarlyg. Det är angelägel, menar man, alt varvet kan få ett principuttalande från regeringen redan under febmari månad, om man skall kunna garantera sysselsättningen.

Nu säger induslriminislern att innan analysgruppen har slutfört sill arbele är regeringen inte beredd att la ställning, och Jag förstår det. Min fråga är då: När beräknar regeringen all ell sådant beslutsunderiag kan finnas all man kan lämna besked om eventuella kreditgarantier för det tredje fartyget?

Kockums s. k. slora gasprojekt, som kräver omfattande investeringar i anläggningar i Sverige -jag är medveten om att det inle alls kan kopplas ihop med den akuta situationen i fråga om gasfarlyg - väckte stort uppseende när det presenterades första gången. Sedan har det förekommit spekulationer i pressen om påtryckningar och hemlighetsmakeri, spekulationer som knappast är ägnade att möjliggöra en sakdebatt i frågan kring projektet.

Jag vill därför fråga industriministern: När kan en offentlig rapport presenteras, som redovisar den utvärdering som har gjorts och regeringens ställningstaganden med anledning av den?

Nr 60

Fredagen den 13 januari 1978

Om Kockums varv

ERIC JÖNSSON (s):

Herr talman! Jörn Svensson har tydligen svårt att låla bli alt i alla sammanhang angripa socialdemokratin. I sin interpellation har han också angripit personalklubbarna på Kockums. Detta ger mig anledning att säga att samtliga fackklubbar och personalklubbar på Kockums varv har jobbat hårt och intensivt för att bevara sysselsättningen. Detsamma gäller för Malmö kommun, som självfallet har ett intresse av högsta prioritet när det gäller all sysselsättningen bevaras vid Kockums varv.

De socialdemokratiska riksdagsledamöterna från Malmö har haft många överiäggningar med fackklubbarna och personalorganisationerna, och vi har i den här frågan agerat i samförstånd med dem.

När den interpellation och den fråga som nu diskuteras framställdes värdet kris och nästan upprorsstämning i Malmö. Kockums nära 5 000 anställda

Nr 60

Fredagen den 13 januari 1978

Om Kockums varv

levde i fruktan för att deras Jobb skulle försvinna, och arbetslöshetsspöket stod för dörren.

Strax före jul kunde de Kockumsanställda för tillfället andas ul, då regeringen gav klartecken för kreditgarantier för byggande av gasfarlyg. Tyvärr har emellerlid regeringen inle lämnat sådana besked att den fortsatta utvecklingen för varvsindustrin är garanterad. De anställda kan därför inle känna den trygghet i anställningen som egentligen bör prägla det moderna samhället.

Visseriigen pågår - det har framgått under resonemangen här - analyser och utredningar som regeringen hänvisar till, men för de anställda är självfallet ovissheten om hur det kommer att bli i framtiden myckel betungande. Jag har för min del förståelse för att det tar lid att få fram beslutsunderiag, men jag skulle ändå vilja passa på tillfället alt vädja till industriministern och hela regeringen alt de så snart som möjligl under januari-februari månader ger uttryck för en viljeyttring i den riktningen, alt Kockums varv kan fortsätta byggandet av gasfartyg. Del gäller då garanti för byggandet av det s. k. tredje gasfartygel.

Jag tror alt del redan nu går att konstalera all vi under en övergångstid kommer alt använda naturgas för vår energiförsörjning, och ulan att ta ställning till på vilket säll vi skall transportera gasen till Sverige - med ledningar eller med s. k. LNG-fartyg -är jag övertygad om att del kommer att finnas en marknad för gasfarlyg. En sådan finns f ö. redan - elt par båtar är sålda och levererade från Kockums varv, och marknaden kommer enligl tillföriitliga bedömare alt kraftigt öka i början på 1980-lalel. Enligt min mening måste vi vara med och konkurrera när det gäller dagens efterfrågan och den framlida efterfrågan på gasfarlyg.

Kockums varv är modernt och rationellt, med ett högt teknologiskt kunnande och yrkesskicklighet, och det måste vi ta till vara och utnyttja på rätt sätt. Skall vi kunna göra det fordras det snabba beslut från regeringens sida eller viljeyttringar.

Men del är fier än de anställda vid Kockums varv som i Malmö hyser oro för sina anställningar, och det är alltför många som inte har någon sysselsättning. Jag skall emellertid återkomma till del när Eric Holmqvisls interpellation om en stund besvaras.

JÖRN SVENSSON (vpk) kort genmäle:

Herr talman! Jag vill bara kort säga lill Eric Jönsson all han missuppfattar Ju helt och hållet min avsikt. Del finns inget självändamål när man som socialist kritiserar den lokala socialdemokratins oklarhet i en viss fråga, utan del är i själva verket en uppmaning alt man skall ha omsorg om den enighet i aktionerna och den enighet och klarhet i målen som man måste ha om man skall kunna öva ett ordentligt tryck på en borgerlig regering.

Den klarheten har faktiskt saknats hos den lokala socialdemokratin. Det har myckel berott på alt man där hyser denna entusiasm för kärnkraften, vilket gjort att man varit vacklande när det t. ex. gällt frågan om gasfartygen. Därför har man också stått väldigt tveksam och oklar i fråga om en förändring

av ägandeformen för Kockums varv.

Del är angeläget alt man i ett framlida läge, som snart inträder och där frågan om Kockums varv kan slå mycket mera på sin spets än den hittills gjort, har klara alternativ. Man får inte, låt mig säga, företräda en viss attityd inför de arbetande och sedan i själ och hjärta kanske ha hell andra synpunkter, som inte är fullt förenliga med den attityden och som man inle rikligt redovisar. Alla eventuella oklarheter av del slaget - som det ju går rykten om, vilket Eric Jönsson vet - måste undanröjas. Först då skapas grunden för en sådan enhetlig och stark aktion som gör alt man kan framtvinga eftergifter.

Nr 60

Fredagen den 13 januari 1978

Om Kockums varv

ERIC JÖNSSON (s) kort genmäle:

Herr talman! Får jag bara helt kort säga att vi står fast vid de energipolitiska beslut som har faltals i riksdagen, och Jörn Svensson får väl ha sin uppfattning i den här frågan. Jag tror emellertid inle alt del går alt lösa sysselsättningsproblemen vid Kockums varv med snedsparkar åt olika håll.

BRITTA BERGSTRÖM (fp):

Herr talman! Jag vill bara med några ord understryka vikten av alt man kan vidta ålgärder som gör att Kockums varv flr tid för en planering och att man inte nu likartat så att säga måste skära ner sysselsättningen.

En viktig aspekt i sammanhanget är givetvis att Kockums varv svarar för en myckel stor andel av sysselsättningen i Malmö och Malmöregionen. Enligl en uppgift skulle del röra sig om ungefär 20 % av sysselsättningen för dem som bor i Malmö. Till detta kommer personer som pendlar in lill Malmö och dessutom anslällda hos underleverantörer. Det kan röra sig om ett lusental personer, men det är givelvis svårt all ange en exakt siffra.

Om Kockums varv nu skulle tvingas lill en sådan nedskärning som Olle Aulin nyss talade om, ungefär 1 500 personer fram till november-december, skulle det innebära att verksamheten kommer ner till en nivå som man från företagets sida anser är alldeles för låg för alt över huvud tagel driva en varvsproduktion. Därför är det myckel angelägel all undvika en sådan drastisk nedskärning.

Från företagsledningens sida är man, vilket har sagts tidigare i debatten, angelägen om att fl någon form av viljeyttring under den närmasle tiden. Man vill gärna ha denna under perioden Januari-februari för att kunna beställa en del komponenter som är nödvändiga om man skall fortsätta tillverkningen av ytteriigare något LNG-fartyg. Kockums menar också alt del på sikt finns goda utsikter för den här typen av fartyg. Företagel hoppas alt man skall kunna finna en marknad för något av de fartyg som nu är under produktion. Under de förutsättningarna är man givetvis villig - det har man förklarat -att själv la på sig större risker vid fortsalt byggande av denna lyp av fartyg.

Del skulle kanske inte behöva påpekas, men jag vill ändå avslutningsvis säga att varken Malmö som eget område eller regionen närmast omkring

Nr 60

Fredagen den 13 januari 1978

Om Kockums varv

längre kan betraktas som ett överhettat område. Det har med tydlighet framgått av olika diskussioner om sysselsättningsläget, men jag har en känsla av all del finns anledning att ytteriigare påpeka della.

Industriministern NILS ÅSLING:

Herr talman! Jörn Svensson ställde ett antal frågor till mig och del kom också frågor från andra deltagare i debatten. Jag skall försöka ge ett någoriunda samfällt svar lill alla debattörer.

När del gäller Kockums framtid kan jag, för att mer precist formulera mig i ell svar till Jörn Svensson, säga att om vi här i landet skall ha en varvsindustri måste det självfallet vara en varvsindustri som har hög produktivitet, tekniskt avancerad utrustning m. m. I de avseendena fyller självfallet Kockums högl ställda anspråk, både svenska och internationella. Man flr alltså förutsätta alt Kockums varv finns kvar i någon form. Vilken volym Kockums har underiag för avgör självfallet den internationella marknadsutvecklingen. Denna utveckling måste vara det underiag som vi från regeringens sida har för våra ställningstaganden till kreditgarantier för fortsatt produktion. Det står ju Kockums fritt all sedan själv organisera sin produktion.

Jörn Svensson frågade mig om det är tänkbart att producera LNG-lankrar utan att vi går över lill gas i Sverige. Del är självfallet så, att våra ställningstaganden före jul till de två första LNG-tankrarna skedde hell utan att vi log ståndpunkt i vad gällde del gasprojekl som tidigare har lanserats.

Det bör dock noteras, eftersom flera talare varit inne på detta, alt det gasprojekt som har diskuterats är myckel intressant. I det presenteras tekniska lösningar som mycket väl är möjliga att uppnå, och det är i det längre perspektivet intressanta alternativ från energisynpunkt som på det fältet kan komma att bli aktuella. Vad vi nu har framför oss är en analys av möjligheterna att kombinera Kockumsprojeklet och leveranser via rörledningar med anknytning lill kontinenten.

I del sammanhanget frågade Jörn Svensson mig om vi regelmässigt har kontakter med tillämnade fartygsköpare. Jag kan försäkra att det är en självklarhet alt tillämnade fartygsköpare flr kontakter genom det arbete som bedrivs för att främja svensk export - det har varit en mycket intensiv kontaktverksamhet på områdel under det senaste året - och all regeringen försöker främja de svenska varvens avsättning internationellt.

I en annan fråga lar Jörn Svensson upp vilken alternativ produktion som kan länkas för Kockums. Han fullföljer med att säga att det är en hypotetisk fråga,och jag vill understryka att så i hög grad är fallet. Vi flr nu först avvakta utredningens genomgång och analys av den svenska varvsnäringens situation, där Kockums förbundit sig alt delta helhjärtat och ulan några förutfattade meningar. När vi väl har den dokumentationen på bordel flr vi också ta ställning till den framlida nivån i den svenska varvsproduklionen och i del sammanhanget även till alternativa produktionsmöjligheter.

Det har dock inte hindrat att vi i industridepartementet successivt ägnat

stort intresse åt olika möjligheter att styra över varven till alternativ produktion. Jag måste dock säga att de reella möjligheterna härtill hittills har visat sig relativt små.

Olle Aulin tycker alt det är olyckligt med en låg framförhållning i finansieringen av Kockums produktion. Jag vill säga alt delta är någol som hör lill bilden. Vi hade en mycket forcerad behandling i regeringen av dessa kreditgaranliärenden, som kom över relativt sent från nämnden. Vi hade att göra en marknadsanalys och alt ta ställning till konsekvenserna från olika synpunkter, och därför blir det med nödvändighet kort framförhållning. Det är tyvärr så, att fartygsmarknaden internationellt snabbi har förändrats, och del har gjort alt man får vara beredd alt göra relativt snabba bedömningar om framliden.

Olle Aulin frågade mig också när regeringen beräknar ha elt sådant beslutsunderlag att vi kan lämna besked om kredilgaranlier för del tredje gasfartygel. Vi räknar med alt det analysarbete som nu pågår för högtryck och med stor personalinsats skall vara klart i februari månad och all det då också finns underiag för att bedöma nya åtaganden av den typ som en eventuell kreditgaranti för ett tredje gasfartyg innebär.

Jag vill med anledning av att Olle Aulin efterfrågar en offentlig rapport över den utvärdering som hittills gjorts i dessa frågor säga, att vi inle har någon aktuell sådan planerad. I samband med att del nya analysmaterialet föreligger kommer vi emellertid naturligtvis att ge offentlighet åt del material som är möjligt all presentera. Då kommer också vår totala bedömning av varvsindustrin att föreligga.

Jag skall inte lägga mig i debatten mellan Eric Jönsson och Jörn Svensson -den var i och för sig litet pikant - men jag vill säga att det är viktigt alt alla inblandade inser vilka svårigheter vi står inför när det gäller svensk varvsindustri. Överslag och övertoner i debatten tjänar inte myckel till. Här gäller det att la gemensamma tag för att klara de sysselsätlningskonsekvenser som kan bli resultatet av en ofrånkomlig neddragning av varvskapacitelen, och då måste man från kommunalt håll, från facket och alla andra inblandade vara beredd att hjälpa lill alt klara de besväriiga omställningsproblem som vi slår inför i delta sammanhang, om man ser svensk varvsnäring totalt.

Eric Jönsson lycker alt jag inle har lämnat besked som är tillfredsställande sett från de anställdas synpunkt, men jag kan försäkra att när jag har träffat facket och anställdas representanter och sagl att vi behöver elt par månader för alt gå igenom hela komplexet och att vi är beredda att under februari månad presentera resultatet av vårt arbele, har man förklarat sig förslå svårigheterna och även förklarat sig nöjd med den behandlingsordningen.

Nr 60

Fredagen den 13 januari 1978

Om Kockums varv

OLLE AULIN (m):

Herr lalman! Jag lackar industriministern för de kompletterande upplysningar som han nu gav. Jag lycker det var ett positivt besked att man räknar med att analysgruppen skall vara klar under febmari månad och att man då har en grund för nya ställningstaganden. Jag hoppas att man då inle skall behöva göra långtgående nya marknadsundersökningar ulan att man skall

Nr 60

Fredagen den 13 januari 1978

Om kontrollen av

multinationella

företag

kunna lämna ett snabbt besked.

Jag tycker också all del var positivt att höra industriministerns uttalande om Kockums framtid, att varvet har hög produktivitet och modern och avancerad utmstning och att det sålunda finns anledning att ha varvet kvar i någon form. Jag menar all del är vikligl att förelag som framsynt satsar på ny teknik och som moderniserar och rationaliserar sin verksamhet på det sätt som har skett vid Kockums varv kan fl den hjälp till självhjälp som är nödvändig i dag för att kunna leva vidare för framtiden och göra nytta i samhället. Kan man inle lämna den hjälpen finns det risk för en omfattande kapitalförstöring och stor arbetslöshet. Jag menar också att hjälp inle skall lämnas i sådan form alt utvecklingsbara förelag inordnas i en statlig koncern för all där vara med och ge konstgjord andning åt mindre rationella enheter. Alt döma av tidigare uUalanden av industriministern är det också hans uppfattning.

Jörn Svensson frågade vilka alternativa produktionsmöjligheter man kan länka sig vid Kockums varv. Jag vet att man där verkligen lägger ned myckel arbele för all söka nya utvecklingsmöjligheter. Men självfallet kan del som man skall slå sig på inle vara någol som produceras på andra håll i landet, utan del måste bygga på ny teknologi, och till den nya teknologin hör ju inte minst del Slora gasprojektet. Men där är jag medveten om alt man i dag inte kan ge några besked. Däremot är jag tacksam för beskedel att regeringen så småningom kommer att offentliggöra rapporten om de undersökningar som hittills är gjorda.

Jag tackar industriministern än en gång.

Överiäggningen var härmed slulad.

§ 5 Om kontrollen av multinationella företag

Industriministern NILS ÅSLING erhöll ordet för att besvara Jan Bergqvists (s) den 7 december anmälda fråga, 1977/78:196, och anförde:

Herr talman! Jan Bergqvisl har frågat mig om jag står fast vid elt uttalande som Jag gjorde i riksdagen den 12 april 1977 beträffande kontrollen av multinationella företag.

Innan jag besvarar den frågan vill Jag med skärpa tillbakavisa Bergqvists påslående att "regeringens politik varit oklar, för all inte säga direkt virrig" när del gäller kontroll av multinationella förelag. En ulföriig redovisning av regeringens politik på detta område finns i de svar som jag lämnade den 11 november 1977 på fråga och interpellation (1977/78:31 resp. 1977/78:47) av Cari Lidbom. Jag underströk i svaret att Cari Lidbom förespråkade en syn på behovet av kontroll av multinationella förelag som principiellt överensstämmer med den nuvarande regeringens, Detla innebär bl. a. alt ålgärder behövs såväl nationellt som internationellt för alt komma till rätta med de svåra och delvis nya problem som företagandets internationalisering kan medföra för regeringar, fackliga organisationer och andra intressegrupper. På

del internationella planet fortsätter del aktiva svenska engagemanget i OECD och FN. Regeringen fäster största vikt vid att en internationell uppförandekod gällande multinationella förelag utarbetas och vidareutvecklas. På det nationella planet är regeringens linje den att vänta med konkreta förslag lill dess att tillsatta utredningar har redovisat sina förslag. Jag framhöll i min diskussion med Carl Lidbom alt jag inte kommer att "tveka att också utnyttja del materialet lill att framlägga förslag för regering och riksdag om konkreta åtgärder" (snabbprotokoll 1977/78 nr 24, s. 35). Denna inställning hindrar inte, utan förutsätter snarast all en stark, löpande bevakning av akluella problem upprätthålls. Detta sker också i den statssekreterargrupp för multinationella företag, där jag är ordförande.

Så långt min diskussion med Carl Lidbom. Vad gäller Jan Bergqvists fråga till mig, medger jag att mitt svar den 12 april 1977 lätt inbjuder till missförstånd och feltolkningar. Jag har helt enkelt formulerat mig dåligt. Regeringen kan naturiiglvis inte "fördröja" en uiredning, när denna har blivit lillsalt, annal än genom ändring av eller tillägg lill kommittédirektiven. Direktiven för utredningen om utländska överlaganden av svenska förelag har inte ändrats. En kommitté arbetar helt självständigt inom ramen fördel uppdrag den har fltt av regeringen. Vad Jag avsåg med mitt uttalande den 12 april var att jag erfarit all utredningen var intresserad av del internationella förhandlingsarbetet rörande uppförandekoden för multinationella företag. Jag fann det naturligt om kommittén ville avvakta resultatet av de förhandlingar som har speciell relevans för utredningens arbete, nämligen i fråga om diskriminerande lagstiftning eller s. k. nationell behandling av de utländska företagen. Jag har i dagarna erfarit att ulredningen planerar alt slutföra sitt arbele under våren 1978. Betänkandet kommer sedan all behandlas med största möjliga skyndsamhet av regeringen i sedvanlig ordning.

Nr 60

Fredagen den 13 januari 1978

Om kontrollen av

multinationella

företag

JAN BERGQVIST (s):

Herr talman! Äntligen tar industriministern avstånd från sitt uttalande av den 12 april! Trots upprepade påstötningar i riksdagen behövde industriministern nio månder för all krypa till korset. Skall del gå så långsamt med att erkänna elt enda misstag, förstår man varför ni i centern aldrig når ända fram!

Men här är del inte i första hand en diskussion om Åslings formuleringskonst, om huruvida formuleringen var mer eller mindre misslyckad, ulan här gäller den centrala frågan i politiken mot multinationella förelag: Skall vi skydda oss här i Sverige innan de internationella förhandlingarna är klara, eller skall vi passivt vänta och se vad som händer? Inget tal om dåliga formuleringar kan dölja att vad industriministern i sak säger den 12 april är:

1) Regeringen har skjutit på kontrollen av multinationella företag.

2) Orsaken till dröjsmålet är all industriministern anser all man bör avvakta utfallet av de internationella förhandlingarna om uppförandekoden för multinationella företag.

Nr 60

Fredagen den 13 januari 1978

Om kontrollen av

multinationella

företag

Inget tal om dåliga formuleringar kan heller dölja all regeringen har lagit ett skamgrepp på den Eckerbergska utredningen. Man har fördröjt ulredningen upp lill två år, och den blir därför inte klar alt presentera sitt arbele så tidigt som till våren 1978, som industriministern här säger. Delar i själva verket en fruktansvärd misshushållning med våra utredningsresurser som har åstadkommits. Industriministern sviker sitt ansvar att skydda svenska intressen i näringslivet, och om några nyckelinduslrier skulle komma i utländska händer faller ansvaret för delta tungt på landels industriminister.

Nu säger Nils Åsling att regeringen naturiiglvis inle kan fördröja en uiredning när den blivit lillsalt, om den inte ändrar direktiven. Men del är just vad regeringen kan göra och del ärjusl vad regeringen också hargjort i det här fallet! Jag vill citera en moderat ledamot i utredningen, som den 11 november i riksdagen sade så här: "Däremot är del rikligt alt utredningen fördröjts genom ändring i dess sammansättning, och i och för sig kan jag beklaga denna fördröjning."

Industriministern NILS ÅSLING:

Herr talman! Jag har inte tagit avstånd från min formulering utan äntligen lyckats förklara för Jan Bergqvisl vad jag menade. Jag beklagar alt jag inte lyckats göra det tidigare. Men ofta är det ju inle enbart skrivarens, formulerarens, problem alt fl publiken att förslå vad man avser. I det här avseendet måste jag säga att Jan Bergqvisl har lagt ned ell stort engagemang och mycken möda på att göra del yttersta föralt missförslå mig. Under sådana förhållanden är det inle alllid så lätt att hitta formuleringar som tillfredsställer.

Jag har inte för avsikt alt fördröja framarbetandet av elt rimligt kontrollsystem för de multinationella företagen. Vad jag har medverkat till är att skaffa fram bättre - allsidigare och fullständigare - underlagsmaterial för ett beslut. Om det då händelsevis skulle innebära att del tar någol längre lid, så tror jag att det är väl använd lid.

Det är självfallet så alt Jan Bergqvisl - som är aktiv i sammanhanget som utredningsledamol m. m. - känner sina personliga intressen och personliga ambitioner vara förfördelade. Men sådana personliga ambitioner och känslor får man kanske lämna åt sidan, när del här gäller ett lagsliflningsområde och ett kontrollsystem som ändå är ganska komplicerat, inte minst juridiskt, och när del gäller att tillgodose rättssäkerhet och att få systemet att fungera på ett tillfredsställande sätt. Nu tror Jag all vi nalkas den tidpunkt då della är klart, och jag drar mig inle för att forcera arbetet för alt få elt fungerande kontrollsystem.

JAN BERGQVIST (s):

Herr lalman! Den industriminister som uttalar sig den 12 april darrar minsann inte på manschetterna. "Jag skall svara på frågan varför vi skjutit på kontrollen av multinationella företag", säger han. Sedan förklarar han att fördröjningen beror på alt man bör avvakta utfallet av de internationella förhandlingarna. Jag kan försäkra industriministern all ingen representant

från något politiskt parti i ulredningen har ställt kravet att vi skall vänta med utredningsarbetet i avvaktan på dessa förhandlingar.

Industriministern anser del den 12 april t. o. m. vara överraskande all någon kan ifrågasätta del rikliga i en fördröjning. Så bestämd och så säker på sin sak är han alltså den 12 april.

Om jag nu har missförstått industriministern, undrar jag varför industriministern då inle har försökt korrigera detta. Han hade Ju tre repliker ytteriigare den 12 april. Det här uttalandet diskuterades i riksdagen den II maj. Cari Lidbom log upp del den II november,och själv tog jag upp del den 1 december förra året. Var det verkligen nödvändigt all vänta så länge med all försöka klargöra vad detla var för någonting?

Nu gör ju industriministern uttalanden som i sin lur ger anledning till nya frågetecken. Nu säger han att det har skett en fördröjning och att det kanske inle var så farligt. Då blir frågan: Tar industriministern nu avstånd från sill uttalande den 1 december? Då sade han att han ville ifrågasätta påståendet alt han medvetet fördröjt kontroll av multinationella företag.

Nr 60

Fredagen den 13 januari 1978

Om kontrollen av

multinationella

företag

Industriministern NILS ÅSLING:

Herr talman! En debatt på de här villkoren spelar Ju egentligen inle så stor roll; den kan knappast klargöra vad det är fråga om. Jag har självfallet inte medvetet fördröjt ett kontrollsystem för de multinationella förelagen - del vet Jan Bergqvisl lika bra somjag. Det är att försöka hårdra formuleringar, när man tar fram sådana yttranden.

Men del harju befunnits angelägel att komplettera utredningen, komplettera det underiagsmaterial man skall ha föratt kunna lägga fram meningsfulla förslag. Om del skulle vara ett sätt all medvetet fördröja ärju del mesta av vad som sker i form av utredningar och kompletteringar när det gäller underlagsmaterial i en beslutsprocess ett medvetet fördröjande.

Del här är, Jan Bergqvisl, all på ell otillåtet säll hårdra och försöka hitta motsättningar där det inte finns motsättningar. Låt oss i stället hjälpas ål att nu arbeta fram ett system som är realistiskt och som har möjlighet att bli en fungerande del av det system som man måste ha för all kunna övervaka näringslivets internationalisering.

JAN BERGQVIST (s):

Herr talman! Industriministern har ju medgetl att del har skett en fördröjning. Om den var medveten eller inle, om industriministern visste vad han gjorde eller inte kan naturligtvis diskuteras. Men det avgörande är att regeringen har åstadkommit en ulredningsskandal. Hade man velat införa en heltäckande kontroll skulle man inle ha genomfört den här operationen fören utredning som i stort sett var färdig med sitt förslag. Nu har man fördröjt utredningsarbetet i två år. Del fanns andra vägar om man inle var nöjd med majoritetens förslag. Med hjälp av remissorganen, partierna och kanslihuset hade man kunnat korta ner tiden väsentligt. Nu kommer vi inte alt fl någon

Nr 60

Fredagen den 13 januari 1978

Om åtgärder för att trygga sysselsättningen i Skaraborgs län

sådan här kontroll under 1978. Kan industriministern garantera att inte svenska nyckelindustrier kommer att köpas upp av utländska intressen?

Överiäggningen var härmed slutad.

§ 6 Om åtgärder för att trygga sysselsättningen i Skaraborgs län

Industriministern NILS ÅSLING erhöll ordet föratt besvara Paul Janssons (s) den 29 november anmälda interpellation, 1977/78:82, och anförde:

Herr lalman! Paul Jansson har frågat mig om Jag är beredd att vidtaga åtgärder som syftar lill en bättre sysselsättning i Skaraborgs län och om jag är beredd att medverka till att de mindre och medelstora företagen, som huvudsakligen är hänvisade till hemmamarknaden, kan finna en bälire avsättning för sina produkter. Paul Jansson har slutligen frågal om den samrådsgrupp som socialdemokraterna i Skaraborgs län har föreslagit för att bekämpa ungdomsarbetslösheten kan påräkna regeringens aktiva stöd.

Den försvagning av länets arbetsmarknad som nu kan observeras måste ses mot bakgrund av den mycket utdragna internationella lågkonjunkturen och det för många företag svaga konkurrensläget, som skapat stora avsättningssvårigheter för den svenska industrin som helhet.

Sett över en något längre tidsperiod har Skaraborgs län ett arbetsmarknadsläge som fortfarande ler sig gynnsammare än situationen i riket som helhet. Men utvecklingen måste följas med uppmärksamhet. Länsarbetsnämnden har under den gångna hösten i sina kvartalsrapporter anmält det försämrade sysselsättningsläget och har också redovisat ökade arbetsmarknadspolitiska insalser. Självfallet är regeringen beredd att vidtaga de ålgärder som kan komma att behövas för att hävda sysselsättningen.

Paul Jansson tar upp bostadsbyggandets betydelse för industrin i länet. Jag vill i detta sammanhang erinra om de konkreta förslag som regeringen lagt fram i budgetpropositionen (bil. 13) för all stimulera såväl nyproduktion som ombyggnadsverksamhet.

Vidare bordet program för energisparandet som regeringen har presenterat fl betydelse för flera av de industrier som är inriktade på byggnadssektorn.

När det gäller den mer allmänna frågan om de mindre och medelstora företagen vill jag hänvisa till det beslut (prop. 1977/78:40, NU 1977/78:34, rskr 1977/78:110) som riksdagen nyligen har faltal. Del råder stor enighet om den betydelse de mindre och medelstora företagen har i en aktiv närings- och regionalpolitik. Inte minst i Skaraborgs län spelar de många mindre och medelstora företagen, spridda över många branscher, en stor roll. De har stor del i den stabilitet som hittills kännetecknat länels arbetsmarknad.

Men nu gäller det att gå vidare. De förslag till ålgärder som riksdagen har godkänt och som spänner över många områden syftar till alt ta till vara outnyttjade möjligheter inom småföretagen till ökad produktion och sysselsättning, ökad produktivitet, ökad produktutveckling och innovalionsverk-

samhet samt ökad export. Genom att la till vara den potential som finns och stimulera lill inbrytningar på nya marknader såväl här hemma som utomlands förbättras möjlighelerna att främja industriutvecklingen.

Slutligen vill jag efter samråd med chefen för arbetsmarknadsdepartementet framhålla följande angående ungdomens situation på arbetsmarknaden.

Riksdagen har beslutat alt en särskild ungdomsdelegalion skall inrättas med representanter för riksdagspartierna, ungdomsorganisationerna m. fl. Regeringen kommer inom kort all tillsälta denna delegation. Regionala initiativ för all komma lill rätta med ungdomsarbetslösheten kan givetvis ha sitt värde. Jag vill emellertid påminna om alt del ute i länen redan finns en rad organ som skall bevaka bl. a. ungdomarnas situation. Jag tänker då bl. a. på länsarbetsnämnderna och de s. k. planeringsråden eller SSA-råden,som skall finnas i varje kommun.

Nr 60

Fredagen den 13 januari 1978

Om åtgärder för att trygga sysselsättningen i Skaraborgs län

PAUL JANSSON (s):

Herr talman! Jag ber all fl lacka induslriministem för svaret på min interpellation även om jag tvingas konstatera att del inte innehåller särskilt myckel konkret.

Nu säger industriministern i svaret bl. a.: "Sett över en någol längre tidsperiod har Skaraborgs län ett arbetsmarknadsläge som fortfarande ter sig gynnsammare än situationen i riket som helhet." Det är visseriigen sant, och jag har inle heller påstått att vi har tillhört eller tillhör dem som är mest drabbade i det här avseendet. Tvärtom pekar jag i interpellationen på del faktum all sysselsättningen i Skaraborgs län genom åren har varil ganska stabil, all vårt näringsliv varil mindre konjunkturkänsligt, alt vi därigenom kunnat hålla sysselsättningen på en jämförelsevis hög nivå och att svårigheterna hos oss varit mindre än på andra håll.

Vi har hittills dess bättre varit förskonade från stora sysselsättningskriser -om man bortser från tekokrisen, som har drabbat länet ganska hårt, särskilt Falköpings- och Skövderegionerna. Men nu har vårt län råkat in i en alldeles ny situation, och denna markanta försämring har skett under det allra senaste året - bl. a. sedan Nils Åsling blev industriminister. Nu har det skett en avsevärd försämring. Orosmolnen börjar nu hopa sig över länets arbetsmarknad, och varsel om försämringar och permitteringar duggar tält från nästan varje ort i Skaraborgs län.

När jag skrev min interpellation den 29 november i fjol var det ca 2 300 personer i länet som berörts av varsel i någon form från den I Januari till den 1 november. Om man jämför detla med motsvarande förhållanden 1976 finner man att del endast var mellan 900 och 1 000 personer som under del året berördes av varsel. Nu kan man tyvärr konstatera att förhållandena bara försämras månad för månad. Av länsarbetsnämndens rapport kan man utläsa alt från den I januari 1977 till den 15 december 1977 hade inte mindre än 74 företag i Skaraborgs län varslat om nedläggning eller driftsinskränkning. Dessa varsel berörde då totalt 3 446 personer.

I dag fick Jag de allra senaste rapporterna från länsarbetsnämnden

Nr 60

Fredagen den 13 januari 1978

Om åtgärder för att trygga sysselsättningen i Skaraborgs län

beiräffande förhållandena under december månad. Del är sanneriigen inte någon munter läsning. Rapporterna visar all i december 1977 fanns det 7 892 arbetssökande. Det är 2 041 mer än för elt år sedan, och del är en ökning med 273 personer på bara en månad.

Siffran för antalet tillgängliga platser går åt precis motsatt håll. Del fanns 2 174 platser i december månad, vilket aren minskning med 508 arbetsplatser på ett år och med 12 på en månad. Antalet sökande utan arbele, dvs. de som verkligen är arbetslösa, var i december 3 264. Det är I 012 mer än för elt år sedan, och en ökning med inle mindre än 343 under december månad 1977.

Del här är sanneriigen dystra siffror. Ser man på antalet varsel som nu lagts ut finner man all del t. o. m. den 31 december 1977 var inle mindre än 81 företag som varslat om nedläggningar eller inskränkningar berörande 3 540 personer. Del är en ökning av antalet varslade personer med inte mindre än 94 på den senaste månaden. Inför denna myckel oroande utveckling vänder man sig lill regeringen för all få besked om vilka ålgärder ansvariga statsråd tänker vidta för att hävda sysselsättningen även i elt län som Skaraborgs, oaktat att problemen där tidigare inle varit så stora.

Tyvärr måste jag emellertid konstalera att det är inte myckel konkret man kan utläsa av industriministerns svar.

Han hänvisar till de vanliga omständigheterna. Han säger nämligen all de problem vi nu har med sysselsättningen i Skaraborg skall ses mol bakgrund av den utdragna internationella lågkonjunkturen och del svaga konkurrensläge som skapat stora avsättningssvårigheter för den svenska industrin som helhet. Industriministern vet lika bra som Jag - förhoppningsvis bättre - att della bara aren del av sanningen. Somjag försökt framhålla i interpellationen är mycket av de svårigheter vi i dag upplever på svensk arbetsmarknad ett direkt resultat av den borgeriiga regeringens politik, inle minst på det ekonomiska området.

Det är uppenbart all den rekordhöga inflationen, momshöjningen och devalveringarna har medfört att standarden och köpkraften i avsevärd grad har minskat för stora löntagargrupper. Det är hemmamarknaden och dess köpkraft som sviktar nu, herr industriminister. Eftersom vår industri i Skaraborg lill alldeles övervägande delen är hänvisad lill den svenska marknaden för all fl avsättning för sina produkter, flr detta förödande konsekvenser för sysselsättningen i länet. Det är till stor del därför som vi fltt denna plötsliga försämring på vår arbetsmarknad.

I elt läge då många människor inte får ihop till stort mer än matkassen för dagen - det bevisas ju bl. a. av nedgången inom detaljhandeln - går de exempelvis inle ul och köper en ny fåtölj eller någol liknande. Man låter sådana saker vänta, man sliter på de gamla möblerna i avvaktan på bättre tider och kanske i avvaktan på en bättre regering med en bälire ekonomisk politik.

I interpellationen tog jag även upp bostadsbyggandet och visade på de problem som neddragningen på delta område har medfört för industrin i vårt län. Vi harbyggnadsämnesinduslrin, vi har möbelindustrin, vi har industrin

som sysslar med inredningssnickerier lill bosläder osv. Fick man ordentlig fart på bostadsbyggandet så skulle detta vara en betydande motor för ekonomin i den situation som vi nu befinner oss i. Bostadsbyggandet är dessutom en mycket importsnål verksamhet som inle i någon nämnvärd utsträckning påverkar vår handelsbalans, eftersom vi har del vi behöver för byggandet inom landet.

Dessutom börjar del uppstå en besvärande bostadsbrist på många håll. Jag hörde på radion i dag att man hade ockuperat en bostadsförmedling här i Stockholm och vägrat att lämna platsen förrän man fått löfte av de ansvariga politikerna om när man kan bli anvisad en bostad. Jag vill fråga industriministern: Är det ändå inle i den här situationen vettigt alt verkligen salsa på byggandet, som är importsnålt, som kan ge många människor arbete och som har de spridningseffekter som jag här tidigare talat om?

Industriministern erinrar i svaret om de ålgärder som regeringen föreslagit i budgetpropositionen för att stimulera såväl nyproduktion som ombyggnadsverksamhet. Han tror också att det program för energisparande som regeringen presenterat skall få betydelse för flera av de industrier som är inriktade på byggnadssektorn.

Nu är det tyvärr inle många som tror alt de föreslagna åtgärderna får någon nämnvärd effekt. Åtgärderna föratt stimulera bostadsbyggandet har kritiserats mycket skarpt som varande helt otillräckliga. Den kritiken har framförts såväl från företrädare för byggnadsindustrin som från Byggnadsarbetareförbundet. Det är uppenbart all del måste lill betydligt större krafttag för alt få fart på bostadsbyggandet än dem som regeringen nu har föreslagit.

Då det gäller energisparandet låter del väldigt imponerande med alla de miljarder som skall satsas på delta område, men de konkreta förslagen är mycket blygsamma. Några styrmedel för programmets genomförande föreslås inte, och finansieringen av alla miljardbeloppen är en helt öppen fråga. Här litar man tydligen helt på bankernas vilja och förmåga att ställa upp med lån för den här tänkta verksamheten.

Beträffande frågan att de mindre och medelstora förelagens roll och betydelse för sysselsättningen, inle minst i vårt län, inle får glömmas bort i regeringens ansträngningar all hålla storföretagen under armarna hänvisar industriministern till de beslut som riksdagen har tagit om stöd lill dessa företag. Del är rikligt som industriministern säger att det har rått stor enighet om detta. Men jag vill fråga Nils Åsling: Hjälper del särskilt myckel dessa förelag som har så stora svårigheter med att fl avsättning för vad de producerar, när den hemmamarknad till vilken de i huvudsak är hänvisade sviktar i den omfattning som den nu gör?

Den alltmer ökande ungdomsarbetslösheten är kanske det mesl oroande inslaget på arbetsmarknaden just nu. I Skaraborgs län har vi nu 1 084 arbetslösa ungdomar enligl länsarbetsnämndens senaste rapport. Del är en ökning med 124 bara under den senaste månaden. Det är ju bra att den särskilda ungdomsdelegationen nu äntligen kommer all tillsältas med uppgift att bekämpa ungdomsarbetslösheten. Det är ett krav som vårt parti reste för ganska länge sedan, då det stod klart vilka svårigheter ungdomen nu

Nr 60

Fredagen den 13 januari 1978

Om åtgärder för att trygga sysselsättningen i Skaraborgs län

Nr 60

Fredagen den 13 januari 1978

Om åtgärder för att trygga sysselsättningen i Skaraborgs län

har att komma ut på arbetsmarknaden.

Slutligen en fråga som, om den löstes på ett vettigt sätt, skulle kunna fl en utomordentlig betydelse för sysselsättningen i vårt län och stor betydelse för hela vårt land då det gäller försörjningen med energi och mineraler, nämligen frågan om Ranstadverkens framtid. Ett konkret projekt fanns inom räckhåll. Del skulle i initialskedet ha givit Jobb åt 400-600 personer, och med olika spridningseffekter skulle ännu fler ha fltt sysselsättning. Tyvärr spelades den möjligheten bort genom alt den borgeriiga majoriteten med Nils Åslings partivänner i spetsen utnyttjade det kommunala vetot och sade nej lill mineralprojektet i Ranstad.

Därför är det nu med intresse och tillfredsslällelse som Jag noterar att industriministern Åsling i budgetpropositionens bil. 17 skriver all han har för avsikt all lägga fram en särskild proposition om Ranstadverkens framtid. Den är enligt förteckningen aviserad att läggas fram i mars månad. Jag hoppas alt den kommer att innehålla positiva lösningar på en fråga som har diskuterats myckel länge -enligt min mening alltför länge. Del skall bli intressant att la del av hur industriministern kommer att lösa denna knepiga fråga. Jag väntar med spänning på den proposilionen.

Jag lackar än en gång industriministern för svaret på min interpellation, även om jag naturiiglvis hade hoppals på mer konkreta svar på mina frågor.

Industriministern NILS ÅSLING:

Herr lalman! Del ärju intressant att höra att Paul Jansson med förväntan och spänning ser fram mol en av våra propositioner. Vi kan kanske därför vänta med debatten om Ranstad tills propositionen om Ranstad ligger på riksdagens bord.

Som jag sade i mitt svar är det Ju obestridligen så att situationen i Skaraborgs län är bättre än på många andra håll i landet. Men jag kan också vitsorda all det finns även där allvarliga problem som vi följer med skärpt uppmärksamhet.

När Paul Jansson karakteriserar mitt svar så att del innehöll föga av konkreta åtgärder bör väl Paul Jansson erinra sig att alla de induslripolitiska satsningar som denna regering hargjort ju också måste innefatta näringslivet i Skaraborgs län. De åtgärderna är verkningsfulla. De har hittills varil framgångsrika, och vi tänker inle vila på hanen. Vi tänker rortsälta alt se lill att de åtgärder som är erforderliga för att upprätthålla produktionsförmågan i svenskt näringsliv också vidtas.

När det sedan gäller den ekonomiska politiken är Jag något förbryllad av vad Paul Jansson säger. Det är riktigt alt den ekonomiska politiken är av avgörande betydelse. Men vilka alternativ företräder då Paul Jansson och socialdemokratin? I kommentarerna till budgetpropositionen -det måste jag ju säga - har man måst söka efter reella alternativ från oppositionen. Men de kanske kommer innan motionstiden är ute. Vad Paul Jansson här närmast tycks förorda är någon form av en expansivare ekonomi för alt öka efterfrågan på hemmamarknaden. Samtidigt ger Paul Jansson infiationen en stor del av

ansvaret för våra ekonomiska problem. Del finns alltså en rad motsägelser i den framställning av en önskvärd politik som Paul Jansson här har gett.

Vad man måste inrikta sig på är att främja industrins investeringsvilja. Del är del som är del avgörande nu, och del är också någol som slår direkl på slora delar av den byggnadsämnesindustri som Paul Jansson här talar om. Det finns dessutom en rad åtgärder som regeringen har vidtagit, slopandet av investeringsavgiften på oprioriterade byggen, t. ex. Vi har höjt statsbidraget för kommunala beredskapsarbeten från 33 lill 50 % också i Skaraborgs län. Vi har anslagit 60 milj. kr. för byggnadsarbeten inom skolväsendel, och det har kommit tre slora skolprojekt i Skaraborgs län till del. Del finns alltså en hel rad konkreta åtgärder som har varit direkt inriktade på att främja avsättningen även inom byggnadsämnesindustrin. Dessutom bör budgetpropositionens förslag om nya ålgärder för alt stärka bostadsbyggandet ge betydande effekter liksom förslagen i proposilionen om energisparandet.

När det gäller energisparandel måste jag korrigera Paul Jansson. Min erfarenhet är att det är många som tror alt del är lönsamt alt spara på energi i dag och all det därför finns en väldig efterfrågan på insatser på detta område. Del vitsordas också av de investeringar som nu sker inom byggnadsämnes-industrin på det här speciella området, framför allt den gren av industrin som sysslar med alt framställa isolermalerial. Det aren industri som i dag upplever en högkonjunktur. Det vittnar om alt man där har en betydande tro på effekten av de energisparande åtgärderna.

Nr 60

Fredagen den 13 januari 1978

Om åtgärder för att trygga sysselsättningen i Skaraborgs län

PAUL JANSSON (s) kort genmäle:

Herr talman! Självfallet skall vi vänta med debatten om Ranstad tills propositionen ligger på riksdagens bord, herr Nils G. Åsling. Men Jag ville ändå i den här dystra stämningen uttrycka något positivt, och del var därför jag passade på att notera det som här har kommit fram från industriministerns sida på denna punkt.

Induslriminislern gör gällande att jag har fällt motsägande påståenden i denna debatt beträffande den ekonomiska politiken och att del inte har redovisats någol allernaliv från oppositionens sida. Som herr industriministern själv myckel riktigt antyder är det ju fortfarande några dagar kvar av motionstiden, så vi flr väl tillfälle att se var skillnaderna kommer att ligga i de förslag som oppositionen lägger fram och det som regeringen tidigare har presenterat.

Jag tycker att jag inte riktigt känner igen industriministern när han nu diskuterar ekonomiska frågor. Under sin tid som värderad ordförande i finansutskottet talade Nils G. Åsling med emfas och känsla om nödvändigheten av att satsa för alt få fart på ekonomin. Och man var ju med och skröt om alt den sista Hagauppgörelsen var det som verkligen betydde någonting och all också centern med finansutskotlets ordförande i spetsen hade deltagit där.

Vad jag pekat på är att del inte går att i längden på detla sätt holka ur köpkraften för det slora flertalet av konsumenterna i landet. Det ärju detta som sker genom momshöjning, inflationens inverkan och allt annat. Del är

3 Riksdagens protokoll 1977/78:60-61

Nr 60

Fredagen den 13 januari 1978

Om åtgärder för att trygga sysselsättningen i Skaraborgs län

ingen hemlighet - det ser ju industriministern varje dag - att försäljningen inom detaljhandeln går ned, och det är ell uttryck för alt det förts en ekonomisk politik som innebär att de som skall köpa de varor vi producerar särskilt för hemmamarknaden inte har råd på grund av att inflation, kostnadsökningar och annat slagit på del sätt som har skett.

Jag har aldrig påstått att vi i Skaraborgs län skulle vara undantagna från de ålgärder som vidtas för att hävda sysselsättningen. Jag vill gärna säga all länsarbetsnämnden gör allt vad den kan för att möta bekymren. I det avseendet är det inget fel. Huvudsaken är att regeringen ställer ekonomiska medel lill förfogande så att man kan klara den uppgiften.

Men vad jag vill påpeka är alt del har hänt någol speciellt med sysselsättningen i Skaraborgs län under det senaste året. Vi upplever nu en situation som vi aldrig tidigare känt lill.

Industriministern NILS ÅSLING:

Hen talman! Del är nödvändigt att satsa,säger Paul Jansson. Ja, men vi har en prioritering all göra inom den ekonomiska politiken. I dag gäller det: Skall vi framför allt inrikta oss på att främja industrins investeringar för att bygga upp den industriella apparaten och trygga sysselsättningen, eller skall vi expandera den privata och offentliga konsumtionen?

Regeringen har vall att prioritera insatserna för all trygga jobben i industrin och näringslivet. Man skulle kanske kunna satsa på båda sakerna, men vi är ganska begränsade i vår ekonomiska handlingsfrihet genom del växande byiesbalansunderskoltet -och ansvaret fördel går långt tillbaka i liden,del är både Paul Jansson och jag medvetna om.

När det sedan gäller finansutskottels öden och äventyr vill jag erinra Paul Jansson om alt vi i finansutskottet i november-december 1975 var överens om ell stabiliseringspoliliskl program, som i hög grad skulle ha korrigerat de negativa effekterna av Hagauppgörelserna. När det stabiliseringspolitiska paketet skulle realiseras våren 1976 var dess värre inte det dåvarande regeringspartiet intresserat längre.

PAUL JANSSON (s) kort genmäle:

Herr lalman! Jag fick i min tidigare replik inle lid alt bemöta industriministerns resonemang om energisparandel.

Jag har inle påstått annat än alt del skulle löna sig att spara energi. Men vad jag tillät mig tvivla inför var att man i det program för energisparande som lagts fram talar om väldigt många miljarder som skall satsas under elt antal år - medan vad som föreslås konkret i propositionen är väldigt litet. Sedan förväntar man sig all bankerna skall vara villiga och ha möjligheter alt ställa upp och finansiera den här satsningen. Men hur utvecklingen blir vet vi ju i dag inte någonting om,och möjlighelerna att realisera de här planerna tvivlar många människor på.

Vad sedan beträffar frågan om den ekonomiska politiken, där herr Åsling fortfarande anser att jag lämnat motsiridande uppgifter, vill jag upprepa att vi har del förhållandet att köpkraften hos de många människorna har avsevärt

urholkats. Del är här inle fråga om att stimulera och späda på, men när inflationen under det gångna året blev närmare 15 % och man hade räknat med 5 eller 6, när momsen höjdes osv., då flr vi dessa konsekvenser. Det har ju blivit en standardsänkning i landet som måste innebära svårigheter att finna avsättning för de produkter som bl. a. vår hemmamarknadsindustri i Skaraborg skall försöka sälja.

SVEN-GÖSTA SIGNELL (s):

Herr talman! Paul Jansson har på ett mycket informativt sätt redogjort för vårt läns besvärliga situation på arbetsmarknaden. Jag vill dock la mig friheten att ånyo och mera ingående la upp en aktuell fråga för vårt län, nämligen AB Eisers beslut om nedläggning av Brasons byxfabrik i Skövde.

Herr statsråd! Det är inte ulan att man med stor förvåning har tagit del av Eisers snabba beslut om nedläggning av Skövdefabriken. Nedläggningen innebär ett mycket hårt slag i första hand för de nära 130 anställda vid fabriken, men även för en redan hårt drabbad region.

När det gäller de anställda finns det många sömmerskor som under de senaste åren varil anslällda vid tre fyra tekoföretag i Skövde som upphört. Jag tror inte all någon som inte själv har upplevt en induslrinedläggning kan sätta sig in i de problem som uppslår för enskilda människor när de måste leva under hotet om all mista sin anslällning och till råga på allt under en lid med en myckel labil arbetsmarknad. De anställda utsätts för en omänskligt hård själslig tortyr. Av den anledningen måste en nedläggning av en industri vara den absolut sista åtgärd som får vidtas, och den får vidtas först efter att alla möjligheter till fortsatt drift har prövats.

När det gäller Brasons är Jag inte helt övertygad om att så har skett, och av den anledningen finns det säkert många starka skäl för att kritiskt granska nedläggningsbeslutet. Jag är i likhet med de anslällda övertygad om att man efter en dylik granskning kommer fram lill att beslutet om nedläggning bör upphävas och att man skall låta fabriken i Skövde fl leva vidare och utvecklas.

Beklädnads fackklubb vid företaget har uttalat sig kritiskt mot moderbolaget och sagt att det har försummat Brasons. Alla de anställda har ställt upp till hundra procent i produktionen och arbetat hårt för alt söka vända företagets negativa utveckling. Man har gått med på rationaliseringar, förändringar och personalminskningar. Men man har inte känt alt moderbolaget Eiser har gjort några större ansträngningar för att på motsvarande sätt försöka rädda fö re tagel.

När Eiser övertog Brasons år 1973 lovade man alt satsa på en produ ktion av dambyxor som skulle sys upp i Skövde och marknadsföras av moderbolaget. Men denna satsning uteblev, och i dag tillverkas nästan bara herrbyxor. Förelagel hävdar att man hade en för hög produktionstid per byxpar. Man ansåg att en produktionslid på 50 minuter var för hög - den borde vara 36 minuter föratt man skulle fl lönsamhet. De anställda ställde upp och gjorde allt som göras kunde för all pressa liden, och man lyckades komma ner i

Nr 60

Fredagen den 13 januari 1978

Om åtgärder för att trygga sysselsättningen i Skaraborgs län

Nr 60

Fredagen den 13 januari 1978

Om åtgärder för att trygga sysselsättningen i Skaraborgs län

närheten av den uppsatta tiden. Men som sagt, de kommer enligl nu fattade beslut aldrig att fl uppleva något av den satsning som de så helhjärtat ställt upp för. Det finns all anledning att förutsätta alt de anställda känner en obegränsad bitterhet mot moderbolagets ledning.

Del finns myckel att framhålla i kritiken mol det sätt som förelagel skötts på. Bl. a. är det häpnadsväckande alt platschefen endast har tillåtils arbeta på halvtid under hösten - den tid när man i stället borde ha gjort de hårda satsningarna för att få företaget på fötter.

Lika förvånad blev man i höstas, när man fick ta del av meddelandet alt företaget under de senaste åren gått med föriust på 10 miljoner. Hur kan man ha låtit delta pågå utan att vidta några åtgärder tidigare? Som mycket egendomligt framstår också att förelagel så sent som i början av 1977 log kontakt med lokalägaren, Skövde kommun, och begärde omändringar av lokalerna. Skövde kommun ställde helhjärtat upp och satsade betydande belopp för förbättringar av lokalerna. Man satsade ca I milj. kr. på inre arbeten och 300 000 kr. på takarbeten, summa 1,3 milj. kr. Man ställer sig frågan: Visste inte företagsledningen då hur illa ställt del var med ekonomin? Del verkar nästan otroligt alt de levt i okunnighet.

Som det mesl uppseendeväckande beskedel i samband med nedläggningen vill jag nog beteckna Eisers under veckan lämnade upplysning alt den väl inarbetade och populära Brasonbyxan i fortsättningen skall saluföras men alt tillverkningen skall ske på annan ort.

Om Brasons i Skövde kan följande sammanfattning göras för alt bevisa att goda förutsättningar borde finnas för en fortsalt produktion:

Företagets tillverkning är av mycket hög kvalitet. Man har en god och modern maskinpark. Vid fabriken finns yrkesskickliga sömmerskor och en bra arbetsledning.

Jag vill nu till industriministern ställa följande frågor:

Kan det verkligen vara samhällsekonomiskt försvarbart alt låta Eiser lägga ned Brasons fabrik i Skövde och på så sätt göra nära 130 personer arbetslösa? Borde man inle i stället, i en tid med brisl på arbetstillfällen, göra allt som göras kan för au låla de statligt ägda företagen få fortsätta? Visseriigen har det talats om några miljoner i åriiga föriusler, men vi vet också all om vi ställer de ca 130 personerna utan arbete, så kommer delta all innebära åtskilliga miljoner för samhället att betala ul i arbetslöshetsunderstöd eller för arbetsmarknadsutbildning. Kan vi räkna med aktiva insalser från industriministern för all låta Brasons fl fortsätta i Skövde?

GUNNAR RICHARDSON (fp):

Herr talman! Jag vill i anslutning lill den här debatten om sysselsätlningssitualionen i Skaraborgs län framföra några synpunkter på de ålgärder som kan vara angelägna alt vidta.

Vi kan allra först konstatera att situationen inger oro, även om vi inte har drabbats av de speciella strukturproblem inom näringslivet som skapat akuta och mycket besvärliga problem på andra håll i landet. Vi har emellerlid känning av svårigheterna inom tekobranschen, tidigare framför allt i

Falköpingsområdei och nu senast i Skövde i och med nedläggningen av företagel Brason, som Sven-Gösta Signell ingående redogjort för. Svårigheterna inom möbelindustrin kan väl inle betraktas som ett strukturproblem, men det gäller alt noggrant bevaka utvecklingen. Ett problem, som är särskilt oroande, är den snabbt växande ungdomsarbetslösheten.

Från folkpartiets sida har vi engagerat oss starkt i näringslivs- och arbetsmarknadsfrågorna. Vi känner oro för utvecklingen under den närmaste tiden men är långt ifrån helt pessimistiska. Det som dominerar problembilden är således den allmänna konjunkturnedgången. Del som är bra för Skaraborgs län är därför det som är bra för hela landet, dvs. en politik som syftar till all återställa den ekonomiska balansen, att få i gång exportindustrin - motorn i det svenska näringslivet och fömtsättningen för balans inom utrikeshandeln -, att upprätthålla sysselsättningen och därmed köpkraften så långt det är möjligt och all kraftigt satsa på teknologisk förnyelse genom forsknings- och utvecklingsarbete. Vad ungdomsarbetslösheten beträffar är del angelägel att skolans utformning och utbildningens dimensionering bälire anpassas till såväl samhällets behov som det aktuella arbetsmarknadslägel och ungdomarnas önskemål.

Jag har inle möjlighet alt nu gå närmare in på de speciella Skaraborgsproblemen - de sex minuterna medger inte det. Jag flr därför nöja mig med all peka på några få.

Del är vikligl alt tidigare fattade beslut om förläggning av militära skolor lill Skövde verkligen fullföljs och att högskolan i vårt län kommer i gång på allvar. Inklämda som vi är mellan etablerade och expanderande högskolor i Karistad, Örebro, Jönköping, Borås och Göteborg är det livsviktigt att den får en bra start. Försöksverksamheten med yrkesleknisk högskoleutbildning bör kompletteras med en livsmedelsteknisk linje. Denna skulle också kunna ge förutsättningar för och impulser till en utveckling av livsmedelsindustrin. Del är nu något som skulle passa delta jordbrukslän alldeles utmärkt. Råvarorna har vi, och vi skulle kunna förädla produkterna mera och längre.

I del här perspektivet är det av intresse att notera utbildningsministerns förslag om s. k. kontaktforskning vid de mindre och medelstora företagen. Inte mindre än 3 milj. kr. föreslås i årets budgetproposition för att företag skall få möjlighet att utan kostnad disponera forskare från universitet och högskolor under en viss tid.

Till sist, herr talman, har del ofta pekats på att Skaraborgs län haren alldeles speciell ortsstruktur. Del är en struktur som i många avseenden är intressant och positiv. Men den kräver alt de olika kommunerna verkligen har förmåga att samarbeta och inte kortsiktigt och egoistiskt bara söker värna om sin egen del av del gemensamma. Del finns också skäl att påpeka alt länsstyrelse och landsting i ell län med en sådan struktur har en särskilt viktig uppgift att fylla när det gäller alt främja länels utveckling. Och jag tycker också alt de gör en helhjärtad och fömämlig insats.

Nr 60

Fredagen den 13 januari 1978

Om åtgärder för att trygga sysselsättningen i Skaraborgs län

Nr 60

Fredagen den 13 januari 1978

Om åtgärder för att trygga sysselsättningen i Skaraborgs län

ARNE BLOMKVIST (s):

Herr talman! Industriministern talade tidigare om betydelsen av investeringarna inom industrin och menade att det kunde råda någon tveksamhet om socialdemokratins uppfattning om nödvändigheten av att få tillbaka investeringsviljan. Jag vill bara säga alt det är fullständigt felaktigt. Alldeles uppenbart är socialdemokratin mycket intresserad av all få tillbaka investeringsviljan inom näringslivet. Siffrorna ärju myckel oroande, om man tänker på alt investeringarna inom industrin har gått ned med 15 % under 1977 och nationalprodukten har minskal med 2 96. Jag skulle kunna räkna upp fiera sådana verkligl oroande uppgifter, men jag kan inte göra det eftersom jag nu skall säga någonting om mitt hemlän.

Jag instämmer gärna, herr lalman, i de synpunkter som tidigare har framförts här av mina partivänner på länsbänken. Jag vill också gärna hålla med industriministern om att lågkonjunkturen - dvs. varvskrisen, minskningen av bilproduklionen i Västsverige osv. - självfallet har slagit hårt mol sysselsättningen i Skaraborgs län. Nedgången av antalet anställda vid Volvoverken i Skövde, som äromkring 900, har naturiiglvis haft betydelse för den kommunen, liksom strukturomvandlingen inom tekoindustrin har haft en mycket stor betydelse i Falköping.

Jag vill också gärna - för au nu ge några positiva synpunkter - peka på alt de insalser som länsarbetsnämnden har gjort i Skaraborgs län när del gäller arbelsmarknadspolitiska ålgärder har varil positiva, eftersom de har skapat möjligheter att hålla tillbaka varsel. Men alldeles uppenbart är att kommer den utveckling som vi nu är inne i att fortsätta, så kan man förmodligen inte, med de ålgärder som nu slår lill buds, hålla tillbaka varslen, ulan då kommer det att krävas nya insatser på det arbelsmarknadspolitiska områdel.

Låt mig citera vad länsarbetsnämnden - länets ansvariga organ då det gäller sysselsättningen - säger i sin redogörelse över arbetsmarknadsutsiklerna vintern 1977/1978. Det heter där att stora delar av länets industri är beroende av att en normal byggnadsverksamhet kan upprätthållas för all företagen skall kunna få avsättning för sina produkter. Jag vill understryka detta, herr industriminister, för vårt län är Ju ell typiskt län med småföretag som är engagerade inom byggnadsindustrin och tillverkar produkter som har åtgång i samband med nybyggnationen av bosläder. Vi vet att 1977 var ett mycket dåligt år när del gäller bostadsbyggande. 52 000 lägenheter påbörjades, enligl del material som vi nu har fått i budgetpropositionen. Del är förmodligen det lägsta bostadsbyggandet sedan 1940-talel, och del är alldeles uppenbart att delta måste sätta spår i ell sådant län som Skaraborgs län.

Och när vi nu talar om att nybyggnationen har minskal och alt del har haft effekt på en rad småförelag i länet, så måste vi länka på att nybyggnationens minskning också haft effekt på möbelindustrin i Tibro. Vi skall komma ihåg alt allt färre nya hus betyder allt färre nya möbler. Om man ser på den tillverkning som f n. sker i Tibro finner man att år 1976 tillverkades produkter till ett värde av 483 milj. kr. Därav exporterades för 86 miljoner. Dessa båda sifferuppgifter visar den slora betydelse som hemmamarknaden har för möbelindustrin i Tibro, och då är det självklart att vi som representerar

Skaraborgs län är intresserade av alt nybyggnationen - och myckel gärna även investeringar inom industrin - kommer all skapa sysselsättningstillfällen i vårt län.

Jag skulle i anslutning till industriministerns uttalande, all regeringen är beredd att vidta alla de ålgärder som kommer alt behövas för alt hävda sysselsättningen, vilja vädja till industriministern att han lillsammans med sina regeringskolleger gör vad som göras kan för alt få till slånd ett ökat bostadsbyggande och självfallet även en ökad investeringslakt inom industrin. Del skulle sanneriigen ge effekt på sysselsättningen i Skaraborgs län.

Nr 60

Fredagen den 13 januari 1978

Om åtgärder för att trygga sysselsättningen i Skaraborgs län

BIRGITTA JOHANSSON (s):

Herr talman! Det svar som industriminister Nils Åsling lämnat på Paul Janssons interpellation ger ju inle någol som helst hopp om en förbättrad sysselsättning i Skaraborgs län.

Tidigare har sysselsättningslägel i sydöstra Skaraborgs län varil relativt bra, med undanlag för Falköpings kommun. Och när det gäller Falköpings kommun är vi oroade för utvecklingen. Enligt länsstyrelsens befolkningssiffror vid årsskiftet har det skett ytteriigare en befolkningsminskning.

Olle Grahn fick den 24 november 1977 inget stöd för länsstyrelsens begäran att Falköpings kommun skulle ingå i den s. k. grå zonen. Jag vill bara upplysa induslriminislern om att sysselsättningsläget sedan det svaret gavs inle har blivit bättre.

I sin interpellation angav Paul Jansson att problem fanns vid Marbodals industrier i Tidaholm. Marbodal tillverkar köksinredning och är alltså beroende av alt det byggs i landet.

Marbodal har i Sverige en marknadsandel på 40 %. En normalproduktion i vad gäller köksskåp för Marbodals del är 25 000 skåp per vecka, alltså 5 000 skåp per dag. På grund av det låga byggandet tillverkar Marbodal nu endast 4 000 skåp per dag. Företaget sysselsätter 1 000 arbetare och tjänstemän. Jag vill även upplysa industriministern om all Marbodal innan byggkrisen uppenbarade sig i Sverige var ett mycket stabilt och expansivt företag. Inför 1978 hade förelagel investeringsplaner på 7 milj. kr., främst i maskiner och en ny personalmatsal. Fr. o. m. 1975 fram lill utgången av 1977 har förelagel investerat mellan 20 och 30 milj. kr. för all få enhetliga produktionslokaler och en ny lageriokal. Allt delta gjordes för alt möta framliden.

Varsel om korltidsvecka finns nu för de anställda. Det gäller 700 arbetare som inte vet vad framtiden innebär.

Jag vill även uppmärksamma industriministern på all inpendlingen från Falköping till Tidaholm rör sig om ca. 150 personer-just till Marbodal. Med hänsyn lill det dåliga sysselsättningsläget i Falköping har det varil positivt att Marbodal kunnat bereda Falköpingsarbelare sysselsättning. Hur framliden kommer att bli vågar vi inle tänka på. De anställda på Marbodal är myckel angelägna om alt få ett svar av industriministern.

Nr 60

Fredagen den 13 januari 1978

Om åtgärder för att trygga sysselsättningen i Skaraborgs län

Industriministern NILS ÅSLING:

Herr lalman! Jag kan inte ge mig in på en värdering av olika företags situation och aktuella produktionsläge. Det är inte möjligt och knappast heller min uppgift. När det gäller de statliga textil- och konfeklionsengage-mangen ligger på riksdagens bord en proposition om just detta. Diskussionen om den nya statliga lexlilkoncernen torde vi få ta i ett senare sammanhang här i kammaren. Jag kan alltså inte för dagen närmare kommentera nedläggningen av Eisers fabrik i Skövde. Det är den ansvariga förelagsledningen som har att vidta de dispositioner som är nödvändiga för alt fylla målsättningen med de företag som staten här har.

Problemet för textilindustrin är den snabbt vikande marknaden för svensk produktion som är följden av en ökande import. Jag är medveten om att vi nu närmar oss ett läge där man kan befara alt vi kommer ner i en inhemsk produktion som ligger i farozonen för vad som från beredskapssynpunkt kan anses rikligt. Vi får alltså, eftersom bromssträckan är ganska lång, vara inriktade på all vidta ålgärder för att bevara en inhemsk tekoproduktion av rimlig omfattning. När del gäller det slalliga förelagel och dess engagemang framgår del av proposilionen vilka ålgärder som vi har föreslagit riksdagen.

Jag blev glatt överraskad när Arne Blomkvist nyanserade diskussionen genom att förklara att oppositionen har ett stort intresse för industriinvesteringar. Det var bra att del tillägget kom i debatten, då man annars kunde få intrycket att oppositionen förespråkar en ensidig konsumtionsinsats. Det mesl oroande inslaget i det nuvarande läget är trots allt den låga investeringsaktiviteten i näringslivet.

Jag kan i anslutning till vad som framkom i debatten med Paul Jansson understryka alt regeringen är medveten om problemen med det låga bostadsbyggandet, all de tomma lägenheterna nu inle är så många -14 000-15 000-och att det finns all anledning att öka ansträngningarna för att främja bostadsbyggandet, liksom investeringsaktiviteten på byggnadssidan över huvud tagel. Energisparprogram mel tror Jag trots allt kommer alt ge en betydande effekt i form av ökad sysselsättning på byggområdet under del närmasle året.

SVEN-GÖSTA SIGNELL (s):

Herr talman! Det skulle kännas myckel bekymmersamt all tvingas framföra det svar, som jag nu fått, lill sömmerskorna och övriga anslällda vid Brasons Konfektions AB i Skövde. Det här gav inte mycken tröst i en besväriig situation. Industriministern hänvisar till propositionen. Ja, om riksdagens behandling av proposilionen följer dennas uppläggning, kommer en nedläggning av fabriken icke att förhindras. Det föreligger ett beslut om nedläggning - nu begär vi en aktiv åtgärd från industriministern.

De anställda kan inle vara nöjda med att vänta. Det är bara några månader till dess alt fabriken skall slå igen och tillverkningen kommer all flyuas över till annan enhet inom det statliga företaget. Della gör att det icke heller finns möjligheter för de anslällda att - som de i sin kanske någol överdrivna

ambition i en paniksiluation nu försöker göra - undersöka möjligheterna att överta industrin. Teckningslistor är ullagda på fabriken, där de anslällda kan anmäla sig villiga att anslå egna medel för ändamålet. Men om de icke får behålla tillverkningen ens av den kvalitetsvara de nu framställer, har de ju heller ingen anledning att behålla industrilokalerna.

Jag är mycket bekymrad över del svar som industriministern gett, och jag tror all de anställda skulle ha begärt en mer aktiv insats från industriministern.

Industriministern NILS ÅSLING:

Herr lalman! Sven-Gösta Signell måste ändå göra klart för sig vad som är regeringens och riksdagens uppgift i della sammanhang. Vi har också att dra upp ramarna för de statliga företagens verksamhet. Industriministern eller någol annat statsråd kan rimligen inle i detalj reglera slalliga företags verksamhet. Därmed skulle man ju ta ifrån förelagsledningarna det ansvar under vilket de har au arbeta. Förelagsledningarna har att efter samråd med personalorganisationerna enligl de former som riksdagen har bestämt träffa de dispositioner som de är nödsakade att göra i en vikande marknadssituation.

Låt oss ta upp denna diskussion när vi skall ta ställning till den statliga lekokoncernen! Det ärju i del sammanhanget som debatten om denna fråga rimligen kan äga rum.

BIRGITTA JOHANSSON (s):

Herr lalman! Jag ställde en fråga till industriministern, och jag fick inget svar. Jag får väl då när jag träffar mina fackliga kamrater svara dem, all industriministern inte bryr sig om deras problem.

SVEN-GÖSTA SIGNELL (s):

Herr lalman! Industriministern säger att regeringen från sina premisser inte kan delaljreglera ell statligt företag. Men industriministern kan väl icke vara förhindrad all diskutera åtgärder för alt bevara industrin och se om man inle kan komma fram till en annan lösning. Det är det vi begär.

Nr 60

Fredagen den 13 januari 1978

Om åtgärder för att främja sysselsättningen i Malmöhus län

Överiäggningen var härmed slulad.

§ 7 Om åtgärder för att främja sysselsättningen i Malmöhus län

Industriministern NILS ÅSLING erhöll ordet för att besvara Eric Holmqvisls (s) den 8 december anmälda interpellation, 1977/78:94, lill statsministern, och anförde:

Herr talman! Eric Holmqvisl har anhållit alt statsministern dels med del snaraste vidtar åtgärder för positiva beslut i ärenden av betydelse för sysselsättningen i Malmöhus län, dels lämnar en redogörelse för regeringens

Nr 60

Fredagen den 13 januari 1978

Om åtgärder för att främja sysselsättningen i Malmöhus län

uppfattning om behovet av insatser i övrigt för sysselsättningen inom länet.

Interpellationen har överiämnats till mig.

Eric Holmqvisl berör i interpellationen ett flertal samhällssektorer och pekar på deras betydelse för sysselsättningen i Skåne. Huvuddelen av interpellationen behandlar emellertid möjligheterna att upprätthålla sysselsättningen inom olika industribranscher.

Förutsättningarna för Kockums varv och hela varvsindustrin all utvecklas i en positiv riktning har jag redan tidigare i dag behandlat i ett svar på en interpellation av Jörn Svensson. I det sammanhanget behandlade jag också Kockums s. k. LNG-projekt i ell svar på en fråga av Olle Aulin.

Tekoindustrierna har under de senaste decennierna genomgått en snabb omställningsprocess. Antalet sysselsatta har därvid minskat kraftigt. Åtgärder från statsmakternas sida har vid flera lillfällen vidtagits i industri-, försörjningsberedskaps- samt arbetsmarknads- och regionalpolitiskt syfte. Regeringen har i propositionen 1977/78:73 föreslagit riksdagen att Statsföretag flr ett medelstillskolt för att bilda en lekokoncern. Det förutsätts alt den nya koncernen efter en tvåårig omställningsperiod skall vara företagsekonomiskt lönsam. Detta beräknas medföra en minskning av sysselsättningen vid de berörda förelagens svenska fabriker med 1 500-2 000 personer. Enligt min mening kan statliga lika litet som andra lekoförelag ulan särskild ersättning åläggas betungande försörjnings- eller regionalpolitiska uppgifter i en omfattning som slår i strid mot kraven på lönsamhet. Samtidigt måste starka krav kunna ställas på förelagen att inom ramen för sin ekonomiska förmåga ta ansvar för sysselsättningen.

Gummiindustrins problem utreds f n. inom statens industriverk och efter vad jag har erfarit kommer en lägesrapport från denna uiredning alt presenteras under våren.

Eric Holmqvisl nämner särskilt alt produktionen av exempelvis cykeldäck måste hållas uppe av beredskapsskäl. Enligt vad jag inhämtat av handelsministern pågår också överiäggningar mellan överstyrelsen för ekonomiskt försvar och Trelleborgs Gummifabriks AB i syfte att säkerställa tillförseln av cykeldäck i en avspärrningssilualion.

Regeringen följer fortlöpande utvecklingen på arbetsmarknaden i samtliga delar av landet. Många olika medel står lill förfogande på de arbelsmarknadspolitiska, regionalpoliliska och näringspolitiska områdena för au värna om sysselsättningen. Ett fastare grepp över de regionalpoliliska frågorna har tagits och näringspolitiken har i flera fall förstärkts under förra året. Den arbelsmarknadspolitiska beredskapen förbättras ytteriigare genom de förslag regeringen lämnar i budgetpropositionen.

ERIC HOLMQVIST (s):

Herr talman! Jag vill först tacka induslriminislern för det svar som jag har fåll särskilt vad gäller gummiindustrin och överläggningarna mellan Trelleborgs Gummifabriks AB och överstyrelsen för ekonomiskt försvar. Jag vill också uttrycka den förhoppningen att regeringen bevakar att förhandlingarna

verkligen leder fram lill ett resultat, så att man får en snabb uppgörelse som kan göra det möjligt all hålla produktionen och sysselsättningen i gång. En sådan här åtgärd kostar ju ingenting extra för staten. Produktionen behövs och pengarna för beredskap finns, och det gäller egentligen bara att handla.

I övrigt är jag ledsen att nödgas konstalera att jag egentligen har fått myckel opreciserade svar på de frågor som jag har ställt. En del av svaret var så att säga något som var gammalt och bekant.

Vad del gäller varvsindustrin, som upptog en stor del av min interpellation, och möjlighelerna att upprätthålla sysselsättningen inom denna sektor i Malmö och Landskrona, vill jag här understryka betydelsen av att induslriminislern i sina ställningstaganden beaktar de utomordentligt värdefulla tillgångar som de två skånska varven utgör. Öresundsvarvet harju faktiskt kunnat visa på ett positivt resultat i det rådande lägel, kunnat redovisa vinst.

Kockums är - del framhöll industriministern själv, så del behöver jag kanske inte understryka - det varv som står bäst rustat, lack vare de flera hundra miljoner kronor som har investerats i varvet under de senare åren. Från min tid som försvarsminister känner jag väl till den utomordentligt avancerade teknik som Kockums behärskar och som har betydelse också för vårt försvar.

Jag tolkar svaret på del sättet att induslriministen var positiv lill åtgärder. Jag vill gärna säga alt självfallet ingen i Skåne väntar att de här varven skall ställas utanför en nödvändig strukturomställning. Men lika angelägen är man naturligtvis all hävda all den nödvändiga anpassningen inte får gå ul enbart eller väsentligen över de skånska varven; ansvarsbördan får inle läggas på dem, utan de måste ha möjligheter alt arbeta på ett rationellt sätt. Ell bortfall av eltdera av varven skulle betyda - del vågar jag säga - ett dråpslag mol näringslivet i Skåne.

Jag vill som sagt gärna tolka vad som blev sagl i den tidigare debatten här på det sättet att industriministern med stort intresse följer utvecklingen och att man har anledning räkna med all han mycket seriöst kommer att pröva de här frågorna.

Vad gäller textilindustrin harju de här problemen ofta, och även ganska nyligen, ventilerats i riksdagen. Jag skall därför inte gå närmare in på dem. Men jag vill påminna om det förhållandel - vilket sällan har observerats - alt den ort i del här landet som allra hårdast har drabbats i texlilkrisen faktiskt är Malmö, där man hade mångdubbelt fler arbetstillfällen för 20-25 år sedan i branschen än man har i dag. I verkligheten är bara 10 % av sysselsättningen kvar vid den textilindustri som fanns i Malmö i ett tidigare skede, och så hårt har väl inte någon annan ort drabbats. Jag vet att Malmö stad har uppvaktat industriministern i dessa frågor och att man har framhållit betydelsen av att stadens intressen beaktas när del gäller att få behålla den lilla spillra av textil verksamhet som fortfarande finns i Malmö. Jag kan bara hoppas alt även del problemet skall få en positiv lösning.

Att jag framställde min interpellation till statsministern berodde inle på

Nr 60

Fredagen den 13 januari 1978

Om åtgärder för att främja sysselsättningen i Malmöhus län

Nr 60

Fredagen den 13 januari 1978

Om åtgärder för att främja sysselsättningen i Malmöhus län

sidovördnad för vare sig industriministern, arbetsmarknadsministern eller någon annan i regeringen, utan på alt Jag ansåg att man för att få en verkligt läckande debatt om sysselsättningen skulle behöva gå in på områden som berörde många departement och där jag menade all del fanns anledning lill ell observandum. Jag kan försäkra industriministern, och andra också i den nuvarande regeringen, all man i Skåne är grundligt besviken på regeringens sätt att handlägga ärenden som har mycket stor betydelse för sysselsättningen och framtiden nere i Skåne. Jag vill tillägga att man också känner besvikelse över att somliga i regeringen inte tycks ha del handlag som behövs för handläggningen. Detta "bönhaseri" -om jag flr använda ell gammall uttryck

- eller detta rantande hit och dil, som har förekommit i en rad frågor, är
någonting som verkligen inte har ingett förtroende i Skåne, där befolkningen
är utrustad med mycken realism i sitt länkande och i sin bedömning. Därför
är del vikligl att också elt par andra frågor får komma med i den här
debatten.

Frågan om Barsebäck anser jag vara överspelad vid det här laget, så den kan vi kanske lämna därhän. Vilket munväder som än kommer all användas i fortsättningen, finns det väl inte någon som på allvar tror alt denna värdefulla kraftkälla kan lämnas outnyttjad.

Men värre, herr industriminister, är handläggningen av planärendena, som har utomordentligt stor betydelse inte bara for bostadsförsörjningen utan också för sysselsättningen och för den sociala utvecklingen i många kommuner i Skåne. Närhelst Jag under de senaste åren har mött kommunalmän-och politiker från skilda partier-har de klagat över svårigheterna att få fram avgöranden i planärenden. Regeringsförklaringen att man skall skydda god åkerjord är det ingen som riktar någon invändning emot, men den principen får ju inle - lika litet som andra principer - göra alt man lämnar förnuftet hell därhän. Det är - som också har påpekats t. o. m. i ledande borgerliga tidningar - gällande lag som i första hand skall ligga lill grund för besluten, och inle deklarationer av det ena eller andra slaget som gjorts efteråt.

Spaden har inle kommit i Jorden, byggnadsarbetarna har fått gå arbetslösa och viktiga byggen har skjutils upp därför alt ärendena har samlats i bostadsdepartementet. Del är inte att främja vare sig sysselsättning, planering eller någonting annal. Det är all sälta käppar i hjulen när man inte ger något besked. Jag utgår ifrån alt många framställningar bör bifallas, men det är bättre att vi får ell nej än att leva i ovisshet.

Därför vill Jag rikta en vädjan till industriministern - som ju måste ha samma intresse som vi på den punkten, alltså att sysselsättningen skall hållas i gång inom byggnadsindustrin och byggnadsämnesindusirin - alt industriministern gör sig mödan att gå in till kollegerna som sysslar med bosiadsä-rendena och säga all della är allvarligt, all det måste bli en bättring.

Del var värre i november. Då låg ärenden om 1 400 småhus och lägenheter

- som man var beredd att sätta i gång och bygga - i bostadsdepartementet för
avgörande. Nu fick jag härförieden från länsstyrelsen uppgiften att siffran
hade gått ned. Men det är fortfarande över I 000 lägenheter och småhus som

på detla sätt inle kan igångsättas. Tänk vad det kunde ge av sysselsättning om del här fungerade på ell normalt sätt! Planärenden är inte formaliteter; del är självklart att en bedömning skall göras. Men i del läge som vi befinner oss i är det mycket angeläget alt den normala sysselsättningen får fortgå på elt rikligt sätt och all man inte försvårar där det redan finns problem.

Det är åtskilliga andra saker som Jag skulle ha anledning alt ta upp. Naturiiglvis är vi mycket besvikna över att samtidigt som vi redovisar det svåraste sysselsättningsläge vi någon gång har haft i Malmöhus län, får vi en proposition om all man skall lägga ned den militära verksamheten i Malmö. Den frågan får jag tillfälle alt återkomma till, och därför skall Jag inle ta upp den här.

Låt mig sluta med alt konstalera alt sysselsättningsläget i Malmöhus län är bekymmersamt. Arbetslösheten är större än i någol annal av storstadslänen. Den är också större än i flertalet övriga län i landet. Därför, herr industriminister, finns del i dag inte några som helst skäl för alt ge lokaliseringsstöd lill förelag som flyttar ifrån Malmöhus län och söker sig till län där kanske sysselsättningsläget är bättre än vad del är i Malmö. Jag tvivlade på att sådant har förekommit, men från länsmyndigheterna har jag fått en uppgift om att sådana beslut har tagils ulan att ens ha underställts de myndigheter som sysslar med arbetsmarknaden i Skåne och i Malmöhus län.

Jag vädjar därför till induslriminislern - som Ju ändå är ansvarig för de större besluten - att ge del löftet all man icke i det här lägel skall medverka lill att göra ont värre genom en sådan verksamhet. Jag har sysslat med dessa ärenden en gång i liden, och jag vill säga alt del var en självklarhet att man icke med statliga medel skulle gå in och förorsaka svårigheter i områden där det redan finns sysselsättningsproblem. Jag skulle se det som myckel positivt om herr industriministern på den punkten åtminstone kunde ge mig ett lugnande besked.

Nr 60

Fredagen den 13 januari 1978

öm åtgärder för att främja sysselsättningen i Malmöhus län

Industriministern NILS ÅSLING:

Herrialman! Omjag får ta Eric Holmqvisls senaste fråga först-beträffande handläggningen av lokaliseringsärenden - så vill jag säga att Eric Holmqvisl vet lika bra som jag att man självfallet inle medvetet medverkar lill att på det sättet fiytta företag. Om nu sådant sker, så beror del sannolikl-jag har inget konkret exempel att hänvisa till - på omdisponeringar i företaget eller andra särskilda omständigheter. Del har alltid förekommit en viss flyttning av företag. Men att man med lokaliseringsstöd medvetet skulle flytta sysselsättning från orter med sysselsättningssvårigheter är naturiiglvis uteslutet.

Eric Holmqvisl efterlyste en heltäckande debatt. Det är klart all en sådan kunde ha sitt intresse från många synpunkter. Jag vill dock begränsa mig till att svara på de frågor som ställts till mig i min egenskap av industriminister.

Då kommer jag närmast till frågan om varven och de två, som Eric Holmqvisl sade, framgångsrika skånska varven. Jag kan vitsorda att Kockums är ett tekniskt mycket avancerat och skickligt drivet varv, och på Landskronavarvet är de myckel dukliga - del råder ingen tvekan om del. Del

Nr 60

Fredagen den 13 januari 1978

Om åtgärder för att främja sysselsättningen i Malmöhus län

finns också duktiga fartygsbyggare på andra orter i vårt land. Problemet är bara all vi inte är tillräckligt duktiga för att hävda oss i den internationella konkurrensen såsom vi borde göra, beroende på skilda saker - inle minst den subveniionspolilik som fjärran länder bedriver.

Det är alltså nödvändigt att anpassa vår varvsnäring till de marknadsmässiga förutsättningar som föreligger, eftersom anspråken på våra resurser för lagerbyggnad och för beslällningsslöd är stora på grund av att del rör sig om så dyra pjäser. Den stmkturanpassningen måste självfallet också beröra de skånska varven. Men lål oss ta den diskussionen när vi har ett fullständigt analysmaterial klart och när vi är beredda att dra vissa slutsatser av della analysmaterial. Det ärju dock så - det bör Eric Holmqvisl komma ihåg när han säger att ansvarsbördan för den nödvändiga strukturanpassningen inte ensidigt skall ligga i Skåne - alt den anpassningsprocess som vi nu är inne i väsentligen drabbar Göteborg. Skåne har kommit relativt lindrigt undan i den processen.

Beträffande tekoindustrin är jag medveten om att Malmö, om man ser del i elt längre perspektiv, drabbats hårdast. Men den diversifiering av näringslivet som har skett i Malmö efter den gamla lekokrisen har ju varit räU framgångsrik. Det är närmast ell belägg föratt på orter som är beroende av en enstaka bransch är det klokt att de näringspolitiska dispositionerna inriktas på eu diversifierat näringsliv för att minska beroendet av en enstaka näring.

ERIC HOLMQVIST (s) kort genmäle:

Herr lalman! Jag lackar för del uttalande som industriministern gör när det gäller att la ställning i lokaliseringsärenden. Det är värdefullt alt vi har fått den deklarationen, därför alt i del läge som nu råder är det självklart att företagen gärna springer till staten och vill ha hjälp i olika avseenden. Jag vågar påstå alt jag vet vad jag talar om när jag säger att det faktiskt gäller för myndigheterna att noga se upp så att man inte fattar felaktiga beslut som gör att sysselsättningen försvagas på en ort för att möjligen förbättras på en annan.

Sedan vill Jag inte hålla med om att del är på del sättet som industriministern säger att besluten beträffande varvsindustrin hittills hårdast har träffat Göteborg. Så är del inle - del har redan skett en betydande personalinskränkning vid de skånska varven. Man är nog medveten om att man måste följa den tidigare planen men också om att man måhända måste vara beredd att göra ytteriigare inskränkningar. På den punkten är jag angelägen understryka alt Skånevarven visst inte hittills har stått utanför omställningsprocessen när del gäller varven. I övrigt är jag till freds med vad industriministern sagt beträffande sin syn på varvsnäringen. Det är väl ändå på det sättet att även om vi har svårigheter måste vi se mot framtiden. Vi måste satsa på den i förhoppningen all vi skall få utrymme inom världshandeln och få vara med och producera. Även om del ser svårt ut för dagen lycker jag att den satsning är riktig som Kockums varv har gjort när det gäller all producera fartyg med hög teknisk utveckling. Vi kan nämligen aldrig konkurrera på allvar med länder med låga löner och eftersatta sociala villkor

när det gäller alt bygga del enkla tonnaget. Däremot är naturiiglvis våra     Nr 60
förutsättningar bättre vad beträffar de utvecklade fartygen, och Jag tror att det     Fredagen den
är det som kan ge vår varvsnäring en framtid.                     jt ianuari 1978

ULLA TILLÄNDER (c):

Herr lalman! Jag vill uppehålla mig huvudsakligen vid den största arbetsmarknaden i Malmöhus län, den helt dominerande, nämligen Malmö.

Verksamheten i det här området på 1960-talet var, liksom i andra storstadsregioner, del som grundlade uppfattningen om området som överhettat. Resultatet blev en mängd mullipeleffekler, som bl. a. kunde avläsas i den hastiga, ibland alltför hastiga, byggnationen och i de ståtliga visionerna av ell Örestad.

Malmö växte för fort. Del är orsaken lill att man nu sedan några år kan avläsa en minskning i invånarantalet.

Om man vill frammana ett Malmö på tillbakagång är det lätt att göra det med en presentation av de sjunkande siffrorna för Malmös folkmängd, 27 000 under åren I970-I975, men del är fel att se dessa siffror enbart negativt. Befolkningsminskningen har också inneburit större valfrihet för många människor när det t. ex. gäller bostad.

Utflyttningen var något som alltså skedde under den gamla regeringens lid, och del var mellan åren 1970 och 1975 som antalet sysselsatta i kommunen minskade med 2 700 personer.

Under samma period skedde också en omslmklurering av näringslivet till service- och tjänstesektorer från övriga näringsgrenar. Industri och byggnadsverksamhet minskade i början av 1970-lalel medan främst offentliga tjänster ökade i betydelse för sysselsättningen.

Inpendlingen till Malmö har mellan 1970 och 1975 ökat med 45 96, vilket får anses vara en myckel kraftig ökning.

Arbetslöshet i allmänhet och ungdomsarbetslöshet i synnerhet är bekymmersam. Det är ett socialt ont, eftersom vådorna av arbetslöshet kan bli grogrunden för missbmk av narkotika och för alkoholism. Den kraftiga satsning som nu sker genom den s. k. ungdomsgarantin, vilken garanterar ungdomar arbete, praktik eller utbildning efter gmndskolan, är ett viktigt led i insatserna mol ungdomsarbetslösheten.

Enligt uppgifter från arbetsförmedlingen i Malmö är del just åldersgruppen 16-20 år som drabbas hårdast av arbetslösheten. Efter 20-årsåldern bmkar de flesta problemen vara lösta, enligt arbetsförmedlingen. Av de 5 000 arbetslösa i Malmö är 36 96 ungdomar, eller elt antal av 2 000.

Ungdomsarbetslöshelskommitlén i Malmö, som i november 1977 presenterade sin rapport, hade gjort en undersökning av bakgmndsorsakerna till ungdomsarbetslösheten.

Av resultatet framgår bl. a.

att de arbetslösa unga kvinnorna är markant fler än männen,

att arbetslösheten kulminerar i 18-årsåldem och

Om åtgärder för att främja sysselsättningen i Malmöhus län

Nr 60

Fredagen den 13 januari 1978

Om åtgärder för att främja sysselsättningen i Malmöhus län

alt ungdomar med avbmlen eller avslutad gmndskola utgör hela 63 % av de inskrivna arbetslösa.

Ungdomsarbetslösheten bekämpas med kraftfulla åtgärder från regeringens sida. Vi har i Malmö för tillfället 5 0(X) arbetslösa, men vi skulle ha haft 18 500 om inle arbelsmarknadspolitiska åtgärder hade vidtagits.

För ungdomsgarantins genomförande sätts åtgärder in på många områden. Jag skall bara peka på elt par.

Grundskolans läroplan är f n. föremål för översyn. Avsikten är enligl del nya förslaget all ge alla elever en god arbetslivsorientering och yrkesförberedelse. Pryon kan enligl förslaget i fortsättningen omfatta ända upp lill åtta veckor på högstadiet i stället för nuvarande två och skall omfatta minst veckolånga perioder inom ett område med teknik och tillverkning, ett annat med handel, kommunikation, service, jord- och skogsbruk och ett tredje med kontor och förvaltning, vård och undervisning. Ungdomar på gymnasiet kan också få möjlighet att della i individuellt anpassad studiegång, s. k. varvad utbildning, enligt elt förslag som utarbetats inom sysselsätlningsutredningen. Själva skolan sätts alltså in i ett arbetsmarknadspoliliskt sammanhang.

Malmös ekonomi har till stor del varil baserad på stor och lung industri. Även om det under en del år har sett dystert ul finns del tecken som tyder på en ljusning, bl. a. på grund av de insatser som gjorts på Kockums i det akuta skedet och det analysarbete med sikte på Kockums varvs framtid som nu pågår. Dessutom kan man hysa vissa förhoppningar på de småföretag där del finns expansionskraft. Det innebär en bättre struktur, en bättre riskfördelning.

I dag är vi medvetna om riskema med en näringsstruktur som är ensidigt grundad pä storföretag inom en bransch, t. ex. varvsindustrin. 20 % av de anslällda inom industrin i Malmö arbetar på Kockums.

Även om läget är bekymmersamt är det inte hell och hållet mörkt. Det finns ljusa och hoppfulla inslag. Det är lill myckel stor del en följd av ålgärder som regeringen har salt in, t. ex. småföretagarpaketet och den kraftiga satsning mot arbetslösheten som har gjorts. Det är sådana områden som Malmö och Malmöhus län som har motiverat de kraftiga överskridanden i budgeten som regeringen har kritiserats för. Om man då har regioner som vår i tankarna inser man all del är elt uttryck för en solidaritet som är konkret och påtaglig och inte bara elt honnörsord.

En ledande socialdemokratisk kommunalpolitiker i Malmö sade häromdagen att det är stor efterfrågan på industrimark i Malmö. Visseriigen saknas nu nyetablering. Men glädjande nog, sade han, är det småföretag som expanderar. Det antyder en försiktig optimism inför framliden. Del inslaget i bilden skall man inte glömma bort.

De insalser som regeringen nu går in för t. ex. genom den stora satsningen på småföretag, som bara är ell led i ett stort näringspolitiskt program, svarar mot del uttalande som jag nyss åberopade.

JOHN JOHNSSON (s):

Herr talman! Industriministerns svar på Eric Holmqvisls interpellation var inle uppbyggande för de områden som har problem - inte ell ord om de mindre orter i Malmöhus län som är utsatta, t. ex. Sjöbo.

Genom nedläggningen av Sjöbo bruk blir ca 20 % av de induslrisysselsatta i kommunen arbetslösa, en sak som induslriministem borde ha sig väl bekant. Regeringen har sanneriigen inte visat något större intresse av att lösa problemen eller skaffa fram ersättningsjobb.

Inom såväl de större som de mindre kommunerna i länet har sysselsättningsproblemen hopat sig. Något engagemang för Skåne från regeringens sida synes knappast.

Arbetsförmedlingens statistik visar alt vi i länet har 10,5 % av landets samtliga arbetssökande utan arbele, medan vi endast har 9 96 av landets befolkning och arbetskraft. Del är siffror som talar för sig själva.

Det kan också noteras att ungdomsarbetslösheten i Malmöhus län är mycket stor. Som exempel kan jag nämna Trelleborg, där 37 96 av de arbetslösa är ungdomar. Den här utvecklingen har skett trots de arbelsmarknadspolitiska ålgärder som har vidtagits. Om kommunen inte engagerat sig i dem hade arbetslöshetssiffran sannolikl inle varil 8 000 utan snarare 18 000.

Jag vill fråga induslriministem om han är beredd att vidta åtgärder för att bidra till all snabbt lösa dessa problem för Skåne. Har regeringen några planer? Finns del över huvud laget i regeringen någon tanke på all bibehålla industrin i länets småorter? Kommer Eiser Sjöbo att bibehållas? Om så inte är fallet försvinner jobben för ytteriigare 20 % av de induslrisysselsatta i den här kommunen.

Jag vill liksom Erik Holmqvisl peka på den eftersatta byggsidan och anläggningssidan. Arbetslösheten för byggnadsarbetare är stor i Malmöhus län, och med hänsyn lill den låga igångsättningen kommer läget all förvärras. Åtgärder måste snabbt vidtas för all skapa sysselsättning för byggnadsarbetarna, vilket också påverkar sysselsättningen inom andra industrier. Planer måste fram och medel anvisas för byggande av bostäder och industrier sam.l för anläggningsarbeten. Problemen är i stort lika i länels samtliga kommuner. Litet var ställer man sig frågan: Vad tänker regeringen göra? Tänker den fortsätta avvecklingen eller blir det några andra åtgärder? Det är frågor som jag trodde skulle besvaras i dag. Del blev tyvärr inle fallet. Men vi kanske fortfarande kan fl svar på dem.

Nr 60

Fredagen den 13 januari 1978

Om åtgärder för att främja sysselsättningen i Malmöhus län

ERIC JÖNSSON (s):

Herr lalman! Jag sade tidigare i dag att det är fler än de anställda vid Kockums varv som hyser oro för sina anställningar, och alltför många har ingen sysselsättning alls. 1977 har för många i Malmö varil ett myckel bekymmersamt år. Jag skall redovisa någol mer preciserade siffror än Ulla Tilländer gjorde.

I oktober månad var antalet registrerade arbetssökande 4 269. Anmärkningsvärt i sammanhanget är att detta är en ökning med inte mindre än 25 96

4 Riksdagens protokoll 1977/78:60-61

Nr 60

Fredagen den 13 januari 1978

Om åtgärder för att främja sysselsättningen i Malmöhus län

jämfört med motsvarande månad föregående år. Per 100 lediga platser noterades i oktober 367 sökande, och antalet lediga platser uppgick lill 1 163. Över hälften av dessa återfanns inom den offentliga sektorn. Handel samt restaurang- och hotellverksamhel svarade för ca en fjärdedel och industrin för knappt 10 %.

Det är dystra siffror, men ännu värre är all läget under november och december månader 1977 ytterligare försämrades i Malmö. Vi hade i december - de senaste siffrorna, som kom för ett par dagar sedan - 4 300 registrerade utan arbele. Av dem var 53 96 män och 47 % kvinnor. 33 96 av samtliga var ungdomar under 24 år. Enligl länsarbetsnämnden i Malmöhus län är någon ändring till del bättre inle alt vänta under det närmaste halvåret. Tvärtom säger länsarbetsnämnden att alla tecken tyder på all praktiskt taget alla branscher kan emotse en kärvande marknad.

Generellt gäller att Malmöhus län trots ökade insatser i form av främst arbetsmarknadsutbildning och beredskapsarbeten får det sämre. Melallvaru-sektorn är påtagligt svag. Dess efterfrågan gäller så gott som endast yrkesutbildad arbetskraft med lång arbetserfarenhet. På vissa orter inom länet föreligger knappast någon som helst efterfrågan på arbetskraft inom metallseklorn. Byggnadsindustrin sviktar, vilket i sin tur får negativa verkningar på sysselsättningen inom flera olika branscher. Vi vet alla att byggandet har varit och är någol av en motor i den svenska samhällsekonomin - man räknar med all en byggnadsarbetare i arbete ger jobb ål sex andra löntagare.

Industriministern säger i sitt svar på Eric Holmqvisls interpellation att den arbetsmarknadspolitiska beredskapen skall förbättras ytteriigare genom de förslag som regeringen lägger fram i budgetpropositionen. Men det är ändå med oro som vi konstaterar all enligt proposilionen skall länsstyrelsens nybyggnad i Malmö inte komma i gång förrän i Januari 1979. Här finns ju, som jag redan har varil inne på, ett klart dokumenterat behov av sysselsättningstillfällen för byggnadsarbetarna. Då är del enligt min mening alt beklaga om bygget inle kan påböijas för all därmed kunna undvika en besvärande arbetslöshet förrän i januari 1979.

Som redan har berörts i Eric Holmqvisls interpellation - det har också berörts här i debatten - är även tekoindustrins situation i Malmö bekymmersam och besvärande. Situationen är densamma också inom flera andra branscher. Jag skall dock inle gå in på dem.

Jag har med delta inlägg, herr lalman, velat understryka att vi haren dyster arbetsmarknadssituation i Malmöområdel. Jag hoppas att med dagens debatt -del är fler som har varit inne på den saken - har man kunnat la död på myten alt Malmö kommun är en överhettad region. Jag hoppas också att vi kan komma i åtanke vid nylokalisering av statliga verk. Vi kommer självfallet, som hittills, att göra allt vad vi förmår för att med lokala medel förbättra sysselsättningsläget i Malmöområdel, men vi är även i behov av statligt stöd och av snabba positiva beslut i en rad frågor från regeringens sida.

ULLA TILLÄNDER (c) kort genmäle:

Herr talman! Även om Eric Jönsson använde mer preciserade siffror än jag gjorde måste väl Eric Jönsson ändå hålla med om att det är märkligt all trots en lågkonjunktur som är djupare och mer eflerhiingsen än vad några ekonomer kunnat förutse arbetslösheten är så pass låg som den är. Det erkännandet måste man väl ändå ge regeringen.

I Malmö har vi ju inte långt lill Köpenhamn och övriga Danmark. Man kan inte undgå alt lägga märke till alt den socialdemokratiska regeringen i Danmark har mycket slora problem. Där är arbetslösheten nu uppe i över 8 96. Det bör jämföras med arbetslöshetssiffran i Sverige, som är mindre än 2 %, låt vara alt procenttalet är något högre i Malmö.

De siffertal jag nämnt kan inle gärna vara oberoende av de insalser som har gjorts. Man kan visseriigen säga att det är en tröst för tigerhjärtan om andra på nära håll har det sämre än vi. Del skall villigt erkännas all de som har drabbats av arbetslöshet inte kan känna lindring av sådana Jämförelser, men det kan däremot de mängder av arbetstagare göra som skulle ha drabbats om arbetslösheten hade varit lika stor som i Danmark.

Nr 60

Fredagen den 13 januari 1978

Om åtgärder för att främja sysselsättningen i Malmöhus län

KNUT WACHTMEISTER (m):

Herr lalman! Det är glädjande att socialdemokraterna nu intresserar sig så myckel för sysselsättningen i Malmöhus län med tanke på att minskningen i industrisysselsällningen i länet började redan år 1973. Särskilt intresserad var man exempelvis inte för två år sedan, då lägel redan var myckel allvariigt. Då var del bara Norrbotten som hade ett större antal arbetslösa än Malmöhus län.

Herr Holmqvisl tyckte nu all industriministerns svar var magert. Men när
jag i april 1976 interpellerade dåvarande arbetsmarknadsministern Ingemund
Bengtsson just om sysselsättningen i M-län fick jag följande uttömmande
svar efter några inledande meningar om antalet sysselsatta genom arbels
marknadspolitiska åtgärder: i

"Regeringen följer situationen på arbetsmarknaden i Malmöhus län med stor uppmärksamhet och ärgivetvis beredd att sätta in de åtgärder som i dessa sammanhang står till buds för all förbättra sysselsättningsmöjlighetema i länet."

Jämfört med del svaret var Ju herr Åslings svar ytterst uttömmande.

Därefter beskärmade sig herr Holmqvisl över Lv 4:s fiyttning till Ystad. I del sammanhanget skall jag göra tre kommentarer.

1. Den tidigare fredorganisationsutredaren, socialdemokraten herr Gustafsson, ville föriägga Lv 4 till Halmstad.

2. För tio år sedan ville Malmö kommuns socialdemokratiska majoritet kasta ul Lv 4 för att få plats för en motorväg till en tänkt Öresundsbro.

3. Varför slogs inte förre försvarsministem för att förlägga pansartmp-pernas skola lill Skåne i stället för till Skövde?

Jag tycker del är viktigt att komma med klarläggande synpunkter i de här frågorna.

Nr 60

Fredagen den 13 januari 1978

Om åtgärder för att främja sysselsättningen i Malmöhus län

ERIC HOLMQVIST (s) kort genmäle:

Herr talman! Jag tror alt de närvarande kammariedamöterna inle är särskilt intresserade av all la upp en debatt om diverse försvarsspörsmål. Men jag vill säga att Knut Wachimeister är illa underrättad.

Om han hade gått till protokollet skulle han ha funnit alt jag gjorde ett uttalande om föriäggningen av pansarutbildningen, och det ber Jag herr Wachimeister läsa. Av det framgår att jag ansåg alt denna förändring inte borde ske utan alt planerna borde fullföljas. Det finns kanske någon annan på Skånebänken som kan friska upp minnet för herr Wachimeister på den punkten.

Skåningarna är ett tålmodigt folk. Vi har haft perioder med temporära sysselsättningssvårigheter men uppfattat del som något vi skulle komma över. Under den tid Jag var med i regeringen har vi naturiiglvis fallat beslut som betytt en viss försvagning av efterfrågan på arbetskraft nere i Skåne, men det ser jag som en del i hela den solidariletspolilik som skall drivas här i landet.

Herr Wachimeister må komma med vilka siffror som helst -jag tror han flr myckel svårt att motbevisa att vi i dag befinner oss i en situation som är väsentligt annorlunda än den vi mött föml för Malmöhus län i dess helhet.

Frågan om Lv 4 får vi väl ändå återkomma lill i annat sammanhang. Jag bär naturiiglvis inle ansvar för vad utredningsmän kan ha föreslagit - del begär väl ändå inle herr Wachimeister av mig.

KNUT WACHTMEISTER (m) kort genmäle:

Herr lalman! Jag tog mig friheten att beröra frågan om Lv 4 eftersom Eric Holmqvisl i sin interpellation tagit upp just del spörsmålet-därför ansåg jag mig ha rätt aU själv replikera.

Beiräffande pansarskolornas förläggning lill Skövde i stället för till Skåne anser jag mig ha fog för min kritik. Även om herr Holmqvisl personligen, som han nu säger - och del tvivlar jag inle på - önskade fl skolorna förlagda lill Skåne så beslöt den riksdagsmajoriiel som fanns då socialdemokraterna salt i regeringsställning att föriägga den lill Skövde, medan vi från moderat håll exempelvis ville föriägga pansarkadettskolan just lill Ystad.

Jag förnekar ingalunda alt sysselsättningsläget fortfarande är utomordentligt allvariigt i Malmöhus län, men enligt den redogörelse vi fick från landshövding Hörjel häromdagen är antalet arbetssökande per ledig plats i länet ungefär 2. Den siffran växlar för Sveriges län från 0,9 och upp lill 6,3, och vi ligger precis i mitten, på 2,0.

ERIC HOLMQVIST (s) kort genmäle:

Herr lalman! Eftersom Knut Wachimeister direkt frågade varför jag var med om förläggningen lill Skövde tycker Jag all mitt svar var rimligt. Hade han däremot formulerat sig på annal säll skulle jag kanske inte ha gjort någon invändning. Jag tror att inlägget visar alt herr Wachimeister inle var med i debatten då och följde vad som hände.

BRITTA BERGSTRÖM (fp):

Herr talman! Även om jag är malmöbo hade jag egentligen inle tänkt säga något speciellt om besväriigheterna i Malmö. Jag ser nämligen länet och regionen som en helhet, och jag är medveten om att svårigheterna är slora inom många kommuner i regionen och alt det är svårt att bedöma var läget är som mest allvarligt.

Jag vill emellertid anknyta till vad Ulla Tilländer sade beträffande utflyttningen från Malmö och säga alt jag kan hålla med om alt utflyttningen kan ses på många olika sätt. Naturiiglvis kan den vara positiv för många, men man kan inte komma ifrån att den från Malmö kommuns synpunkt är negativ på många säll, inle minst ekonomiskt genom del slora bortfall av skatleun-deriag som därigenom skett.

Då jag under debatten om Kockums varv tidigare i dag uttalade alt det var angelägel att ålgärder vidlogs så all man kan behålla detta varv, vill jag också gärna säga några ord om Öresundsvarvet i Landskrona. Kockums varv har visseriigen myckel stor betydelse för sysselsättningen i Malmö, men detla gäller i ännu högre grad för Öresundsvarvel i Landskrona. Vid della varv har man nämligen 40 96 av de syselsalla i Landskrona. Della understryker betydelsen av att man flr behålla så myckel som möjligt av varvsnäringen i länet. Jag vill därför instämma i vad som har sagts här tidigare om att man måste försöka tillvarata de goda möjligheter för all hålla verksamheten vid liv med en aktuell produktion som enligt Öresundsvarvels mening finns.

Jag vill la upp ell par punkter ur en aktuell rapport från länsarbetsnämnden som ytteriigare understryker sysselsältningssvårighelerna i länet. Av rapporten framgår att förelagen i ökad utsträckning utnyttjar den möjlighet lill utbildning av personal i stället för permitlering som arbelsmarknadsdepartemenlel lagit initiativ till genom systemet med den s. k. 25-kronan. Inom några av de branscher som redovisas i rapporten utnyttjar ungefär 800 personer detta utbildningsbidrag. Av dem finns 500 inom metall- och verkstadsindustrin. Rapporten nämner även ett par andra branscher, nämligen livsmedelsindustrin och vamhandeln, som också utnyttjar delta bidrag, men i del fallet har man inle angivit någol antal. Man får därför anta att sin'ran kan vara ganska myckel högre än 800. Vidare sägs i rapporten alt man inom konlorssektorn, som inte tidigare använt sig av 25-kronan, nu överväger att göra della. Del visar på ökade svårigheter också inom kontorssektorn.

Till delta kan läggas all elt stort antal personer inom länet är sysselsatta inom arbetsmarknadsutbildning och beredskapsarbeten och all siffrorna visar att del nu gäller drygt tusentalet fier än det gjorde ett år tidigare.

Det tråkiga är alt arbetsförmedlingen inom länet bedömer framtiden som oviss och i stort sett negativ, och man uttalar sig där inte optimistiskt inför framliden.

Nr 60

Fredagen den 13 januari 1978

Om åtgärder för att främja sysselsättningen i Malmöhus län

Överiäggningen var härmed slutad.

Nr 60

Fredagen den 13 januari 1978

Om gratisutdelningen av AD-vitaminer till spädbarn

§ 8 Om gratisutdelningen av AD-vitaminer till spädbarn

Statsrådet INGEGERD TROEDSSON erhöll ordet för all i elt sammanhang besvara dels Lennart Nilssons (s) den 10 januari anmälda fråga, 1977/ 78:227, dels///ga Z-an/z (vpk) den 11 Januari anmälda fråga, 1977/78:240, och anförde:

Herr talman! Lennart Nilsson har frågat om jag vill redogöra för orsakerna lill att gratisutdelningen av AD-vitaminer till spädbarn upphör. Vidare har Inga Lanlz frågal om jag anser all denna form av social nedmstning slår i överensstämmelse med tidigare gjorda uttalanden om viklen av en bra förebyggande hälsovård.

Jag vill erinra om att förslagen lill de nya bestämmelser som gäller fr. o. m. den 1 januari 1978 för skyddsläkemedel, däribland AD-vitamin, godkänts av riksdagen (prop. 1976/77:150 bil. 3 p. 2, FiU 1976/77:30, rskr 1976/77:341). I proposilionen anförde departementschefen, statsrådet Gustavsson, efter samråd med mig bl. a. att någon särreglering av skyddsläkemedel åt vissa kvinnor och barn inte längre behövdes. Dessa läkemedel borde i stället behandlas på samma sätt som övriga läkemedel och inordnas under bestämmelsema i lagen (1954:519) angående kostnadsfria och prisnedsalla läkemedel.

Med stöd av riksdagens beslut har regeringen därefter beslutat på della sätt och ändrat lagen angående kostnadsfria och prisnedsalla läkemedel samt upphävt kungörelsen (1939:461) angående kostnadsfritt tillhandahållande av skyddsläkemedel åt vissa kvinnor och bam.

I en cirkulärskrivelse lill samtliga barnavårdscentraler, bamläkare, distriktsläkare m. fl. har socialstyrelsen meddelat anvisningar om de nya bestämmelserna. I cirkuläret anges bl. a. också kostnaden för AD-vitamin enligl den I Januari 1978 gällande apotekspriser.

För egen del vill Jag understryka angelägenheten av att föräldrar ger sina små barn AD-vitamin upp lill sex års ålder. Jag tror inte all den nu beslutade ändringen, som innebär all den vanliga läkemedelsraballeringen gäller, medför att föräldrar låter bli att ge sina barn AD-vitamin. Kostnaden för AD-vitamin är låg. Den uppgår lill högst 12 kr. per barn och år. Tidigare bestämmelser om kostnadsfria AD-vitaminer avsåg i princip endast barn under två år. För barn över två år var AD-vitaminer i regel inte heller tidigare gratis. Enligl vad Jag har inhämtat kommer socialstyrelsen alt följa utvecklingen inom della område noga.

Jag vill också framhålla att omläggningen medför administrativa vinster för socialstyrelsen, som administrerat det tidigare statsbidraget, och för apoteken.

LENNART NILSSON (s):

Herr talman! Jag ber att få tacka statsrådet för svaret på min fråga. Del är bara alt notera avslutningen där Ingegerd Troedsson skriver följande: "Jag vill också framhålla att omläggningen medför administrativa vinster

för socialstyrelsen, som administrerat det tidigare statsbidraget, och för apoteken."

Det är alltså bakgmnden. Är del på det sättet man inom den borgeriiga regeringen skall bekämpa byråkratin?Det ärju helt självklart att man om man drar in någonting minskar administrationen i vissa sammanhang. Men del är ganska allvariigt när man minskar administrationen på elt sådant här sätt, som gör att det drabbar familjer med små barn. Det hade kanske varil bättre all minska litet på byråkratin och de tjänster man tillsätter lill höger och vänster i kanslihuset för aU hålla ihop den borgerliga regeringen.

Jag tycker inte att resonemanget går riktigt ihop, eftersom Ingegerd Troedsson säger att hon för egen del vill "understryka angelägenheten av all föräldrar ger sina små barn AD-vitamin". Först är del angeläget och sedan drar man in det. Man motiverar della med all kostnaden är så liten; del har sagts att den är ungeför 12 kr. per år. Storleken på koslnadema kan naturligtvis diskuteras; jag tror att de är något högre.

Det angelägna är ju - och det var bakgrunden till att man införde gratisutdelningen - alt undvika följdsjukdomar hos spädbarn; vi vet all brist på D-vitamin kan leda till den s. k. Engelska sjukan. Della har naturiiglvis varit ett inslag i den förebyggande vård som statsrådet så ofta och gärna talar om.

Nu skall man spara några miljoner på del här området - samtidigt som vi kan läsa i den senaste budgeten att ränteutgifterna på statsskulden är 9 600 milj. kr. Man diskuterar också elt flygplan som lär kosta tiotals miljarder, och man sänker skallen för höginkomsttagare.

Den här frågan är principiellt ganska viktig. Om man hade haft den inställning som statsrådet redovisar i sitt svar, nämligen all del är angelägel alt vitaminer ges lill småbarn, då hade man naturligtvis i stället för att dra in gratisutdelningen försökt bygga ul verksamheten. Indragningen visar att den borgerliga regeringens inställning är att man skall spara på de områden där människor har del som besväriigast.

Nr 60

Fredagen den 13 januari 1978

Om gratisutdelningen av AD-vitaminer till spädbarn

INGA LANTZ (vpk):

Herr lalman! Först vill också Jag tacka för svaret.

För att "spara" 3 milj. kr. slår regeringen nu direkt mot mycket små barn, då man drar in AD-vilaminerna. Till nu i dagarna har alla mindre bam fått dessa vitaminer gratis genom barnavårdscentralerna. Eftersom vitaminerna är vikliga har socialstyrelsen krävt hos regeringen alt också äldre barn skall fl dem. Men i stället för alt tillmötesgå socialstyrelsens begäran slopar man hell viiaminema lill barnen.

I budgetpropositionens bil. 8, som rör socialdepartementet, talas del väldigt myckel om förebyggande hälsovård. Jag citerar från s. 13:

"Samhällets insatser för att främja en gynnsam utveckling och goda uppväxtvillkor för barn och ungdom är i första hand av förebyggande karaktär."

Det talas också om hur viktigt del är att på olika sätt stärka människors

Nr 60

Fredagen den 13 januari 1978

Om gratisutdelningen av AD-vitaminer till spädbarn

förmåga all ta ansvar för sin egen hälsa, det talas om egenvård och friskvård.

Mol bakgrund av dessa uttalanden har man svårt alt förstå regeringens handlande. Åtgärderna att dra in vitaminerna kan fl svåra konsekvenser. Om barn inle flr dessa vitaminer kan det leda lill benskador, deformileler - som del heter - på nyckelben och handleder. Tillväxten i benstommen blir sämre utan vitaminerna, och del är därför socialstyrelsen också påpekar all de borde ges upp lill fem års ålder. För barn under två år kan det i vissa fall också föreligga risk för Engelska sjukan.

Det är invandrarfamiljerna som drabbas hårdast av regeringens sociala nedmstning i del här fallet. Redan då vitaminerna delades ut gratis var i många fall invandrarfamiljerna svårmoliverade att ge barnen vitaminer. Nu kommer del att bli ännu svårare all motivera dessa familjer. Barn som ammas är en annan kategori som är utsatt, eftersom dessa vitaminer inte finns i modersmjölken.

Regeringens åtgärd får dels en ekonomisk effekt för de sämst ställda i samhället, även om själva kostnaden inte är speciellt stor, dels en psykologisk effekt, och den tror jag är allvariigare. När man från regeringshåll bedömt viiaminema som oviktiga kan många föräldrar förledas all tro att dessa vitaminer är oviktiga, när de tvärtom är oerhört viktiga.

Jag har frågal om åtgärden all dra in AD-vitaminerna stämmer överens med löften om förebyggande hälsovård, och fru Troedsson svarar att hon inle tror all beslutet att dra in gratisutdelningen av vitaminer flr några negativa följder och pekar på all kostnaden bara är 12 kr. per år. Hon låter sig nöja med att socialstyrelsen kommer all följa utvecklingen. Jag för min del befarar att konsekvenserna kan bli allvarliga.

Jag skulle vilja fråga: Hur vågar man egentligen vidta en åtgärd som ändå ger så litet i besparing - egentligen inte någon besparing alls? Tvärtom. Det kostar Ju också så litet att ha detla kvar, och utdelningen borde egentligen utvidgas lill att omfatta även äldre barn. Hur vågar man vidta denna åtgärd, när man talar så myckel om förebyggande vård och om friskvård och använder alla andra nya ord som regeringen finner på?

Statsrådet INGEGERD TROEDSSON:

Herr talman! Inga Lanlz gör gällande all de nya bestämmelserna om skyddsläkemedel är en social nedmstning och att de skulle kunna äventyra den förebyggande barnavården. Lennart Nilsson gav uttryck åt liknande farhågor. Jag kan inle dela den uppfattningen. AD-vitamin är ell myckel billigt läkemedel - det kostar 8-12 kr. per år, mindre om det förskrivs tillsammans med andra läkemedel -och det skulle vara märkligt om föräldrar avstod från alt ge sina bam AD-droppar endast av den anledningen alt de får betala detla belopp. Enligt socialstyrelsens anvisningar i detla ämne skulle AD-vitamin kostnadsfritt ordineras endast lill barn i åldern upp lill två år för regelbunden användning. För äldre barn fick kostnaden bestridas av den enskilde, om inle särskilda medicinska skäl motiverade en förskrivning av AD-vitamin.

Jag anser del angeläget att än en gång framhålla alt de nya bestämmelserna om vissa skyddsläkemedel inle innebär alt sådana läkemedel nu kan anses mindre motiverade än tidigare. Jag vill tvärtom understryka hur vikligl det är att läkarna ordinerar bl. a. AD-droppar i enlighet med socialstyrelsens anvisningar. Jag kan dela fm Lantz uppfattning att det är särskilt viktigt alt informera invandrarfamiljer. Av psykologiska skäl kan det vara en fördel, om ordinationen sker i form av elt recept. Detla överensstämmer också med den praxis som tidigare i regel tillämpades, vilken innebar att läkare eller sköterska överlämnade en anvisning på AD-droppar all hämtas ut på apotek.

Somjag har nämnt i mitt frågesvar kommer socialstyrelsen att noga följa utvecklingen inom detla område. Jag vill erinra om all en bestämmelse har tagits in i lagen om kostnadsfria och prisnedsalla läkemedel som ger regeringen möjlighet att förordna alt skyddsläkemedel i vissa fall skall tillhandahållas kostnadsfritt. Erfarenheterna av den nya ordningen får visa om denna möjlighet behöver utnyttjas.

Nr 60

Fredagen den 13 januari 1978

Om gratisutdelningen av AD-vitaminer till spädbarn

LENNART NILSSON (s):

Herr talman! När det nu sägs att della läkemedel är så billigt och alt barnen har behov av de här vitaminerna kan man verkligen börja fundera över varför utdelningen skall dras in. Dessutom säger statsrådet alt verksamheten skall följas genom socialstyrelsens försorg. Det kostar naturiiglvis också pengar. Vidare kostar det pengar om barnavårdscentralerna ordentligt skall försöka följa upp verksamheten och se till att föräldrarna ger sina barn AD-vitaminer och alltså får tillgång till sådana.

Barnen ärju vår största tillgång, här i landet liksom på alla andra håll, för det är barnen som skall försörja oss när vi blir gamla. Del förhåller sig ändå på det sättet - som Inga Lantz också har påpekat - att man har olika fömtsättningar i livet. Det är väl möjligl att mina barn och många andras barn också kommer att fl AD-vitaminema, och det tror Jag är helt riktigt. Emellertid kan del finnas föräldrar som av olika skäl blir drabbade av indragningen.

I det slora sammanhanget, i den allmänna konkursen, rör det sig om struntsummor. Varför lägger man ned utdelningen, när del är de mest behövande som drabbas?

INGA LANTZ (vpk)

Heu lalman! Det är välkänt att regeringens politik hårdast drabbar barnfamiljerna och de sämst ställda i samhället. Del ser vi dagligen exempel på, och det markeras också i budgeten.

Jag tycker det är märkligt att fru Troedsson först i sin argumentering säger alt det här är så billigt - vi vet att de kostnader som sparas in är på bara 3 miljoner-och sedan säger all det är nödvändigt all göra indragningen. Varför har man då kvar den här utdelningen? Jag tror, som jag sade tidigare, att det egentligen inle är kostnaderna det är fråga om.

Jag är oroad av de negativa konsekvenser som blir följden av den

Nr 60

Fredagen den 13 januari 1978

Om gratisutdelningen av AD-vitaminer till spädbarn

psykologiska effekt som regeringens åtgärd för med sig. När man nu från regeringshåll har bedömt att dessa vitaminer inte är nödvändiga - det ställningstagandet måste man Ju ha tagit eftersom kostnaden är så liten - får det en psykologisk effekt. Föräldrarna kan förledas tro att AD-vitaminerna inte längre är nödvändiga. Jag har talat med en del läkare inför denna debatt och de är högst bekymrade över den här åtgärden. Man kan befara medicinska skador på barn. Jag lycker att man inte kan negligera vad läkare säger och vad socialstyrelsen har påpekat för regeringen. Jag finner alltså regeringens handlande väldigt absurt och ologiskl.

Statsrådet INGEGERD TROEDSSON:

Den effekt som Inga Lantz talar om skulle i så fall ha inträtt vid tvåårsåldern då AD-viiaminerna inte längre delas ut gratis. De nya bestämmelserna innebär alt samma regler kommer alt gälla upp lill sex års ålder, dvs. under hela den tid då det anses önskvärt all AD-vitaminer ges.

INGA LANTZ (vpk):

Herr lalman! Efter vad jag har hört är det väldigt vanligt att läkare skriver ut AD-vitaminer kostnadsfritt efter den tvåårsgräns som vi har haft. Jag skulle tro att de flesta barn hittills har fått AD-vitaminer gratis upp lill fyra års ålder. Dessutom finns en hel del barn inom barnstugeverksamhelen där man fltt AD-vitaminer genom samhällets försorg. De kommer också att drabbas negativt av regeringens åtgärd alt snåla in 3 milj. kr.

Statsrådet INGEGERD TROEDSSON:

Herr talman! Jag har flera gånger understrukit hur viktigt del är all föräldrarna ger sina små bam AD-vitaminer. Men alla föräldrar har inte hämtat ut AD-vilaminerna på apoteken, andra har inte följt anvisningarna. Jag tror all vi alla vet hur lätt det är alt glömma alt ge dessa vilamindrop-par.

Jag hoppas i alla fall att den här debatten skall föra det goda med sig att kunskapen om AD-vitaminema förbättras, att viklen av alt små bam får AD-vitaminer ytterligare inskärps hos föräldrarna och all därigenom en bra förebyggande hälsovård kommer alt bli ännu bälire.

INGA LANTZ (vpk):

Heu lalman! Statsrådet Troedsson säger all i dag har inle alla föräldrar hämtat ul AD-vitaminer till sina barn. Antalet barn som inte får AD-vitaminer kommer att bli ännu större genom den här åtgärden. Jag tycker att man skall se regeringens åtgärd som ell utslag av den sociala nedrustningen, vilken i det här sammanhanget, som i alla andra, hårdast drabbar barnfamiljerna och de sämst ställda i vårt samhälle.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 9 Föredrogs och hänvisades Nr 60

Redogörelse Fredagen den

1977/78:3 lill arbetsmarknadsutskottet J3 januari 1978

§ 10 Föredrogs och hänvisades Motioner

1977/78:251-253 till konslilutionsulskoltel 1977/78:254 till näringsutskottel 1977/78:255 till socialutskottet 1977/78:256 lill skatteutskottet 1977/78:257 till jusliiieulskollet 1977/78:258 och 259 lill lagutskottet 1977/78:260 lill socialförsäkringsutskottel 1977/78:261 och 262 till kulturutskotlel 1977/78:263 och 264 till utbildningsutskottet 1977/78:265-268 lill trafikutskottet 1977/78:269 lill Jordbruksutskottet 1977/78:270 till civilutskottel 1977/78:271 och 272 lill näringsutskottel 1977/78:273 till civilutskottel 1977/78:274-278 lill arbelsmarknadsulskoltel 1977/78:279 till civilutskottel 1977/78:280 lill konslitutionsutskollet 1977/78:281 och 282 till civilutskottel

§ 11 Föredrogs och bifölls Interpellationsframställningar 1977/78:111-115

§ 12 Talmannen meddelade alt propositionerna nr 100 och lOI skulle sältas sist på föredragningslistan för kammarens nästa sammanträde.

§ 13 Anmäldes och bordlades ' Proposition

1977/78:83 om tillämpning i fråga om Sydafrika av lagen (1971:176)om vissa internationella sanktioner

§ 14 Anmäldes och bordlades

Motioner

1977/78:283 av Per Gahrton om effektivisering av JO-ämbelel

1977/78:284 av Rolf Hagel och Alf Lövenborg om allmänt prisslopp

1977/78:285 av Karin Ahrland om särbeskatlning av förmögenhet och

inkomsi av förmögenhet 1977/78:286 av Rolf Hagel och Alf Lövenborg om bibehållande av gällande

bensinskatt 1977/78:287 av Per Gahrton om vidgad rätt till rättshjälp

Nr 60

Fredagen den 13 januari 1978

1977/78:288 av Rolf Hagel och Alf Lövenborg om avbrytande av utredningen rörande stridsflygplanet B3LA

1977/78:289 av Alf Lövenborg och Rolf Hagel om en ny försvarsordning

1977/78:290 av Anita Gradin och Lilly Bergander om ersättning från den allmänna försäkringen för vård av sjuk anhörig

1977/78:291 av Nils Hjorth m.fl. om inrättande av en yrkesmedicinsk avdelning vid Akademiska sjukhuset i Uppsala

1977/78:292 av John Johnsson m.fl. om användningen av heltäcknings-mattor i vissa lokaler

1977/78:293 av John Johnsson m.fl. om förbud mot hälsofarligt lim

1977/78:294 av Ralf Lindström och Eric Marcusson om vidgad rätt till ersättning enligt smillbärarlagen

1977/78:295 av Alf Lövenborg om längre semester för gruvarbetare

1977/78:296 av Knut Wachimeister om ökad säkerhet vid handhavande av metanol m. m.

1977/78:297 av Gunnar Olsson m.fl. om utbyggnad av den tekniska högskoleutbildningen i Karistad

1977/78:298 av Stig Alftin m.fl. om SJ:s verksamhet i Bollnäs

1977/78:299 av Pär Granstedt om införande av slutna toaleltsyslem inom SJ

1977/78:300 av Ulla Tilländer om trafikförbindelserna över Öresund

1977/78:301 av Kerstin Anér och Pär Granstedt om stöd lill biodynamisk odling

1977/78:302 av Gunnar Olsson m. fl. om en utredning angående Institutet för skogsförbättring

1977/78:303 av/'e/-/'e/e/-55o/; och 7'o/'eyV/7xso/7omenlaxtrappa vid Jokkfallet i Kalix älv

1977/78:304 av Hans Alsén m.fl. om ändrad sammansättning av marknadsdomstolen

1977/78:305 av Ake Gillström om förbud mot fariiga leksaker

1977/78:306 av Nils Hjorth m.fl. om det planerade kärnkraftverket Forsmark 3

1977/78:307 av Yngve Nyquist m.fl. om främjande av uppfinnarverksamhet

1977/78:308 av Ulla Tilländer m.fl. om förbud mol krigsleksaker

1977/78:309 av Per Gahrton om medverkan av Statspensionärernas Riksförbund vid förhandlingar om statsanställdas pensionsfrågor

1977/78:310 av Rolf Hagel och Alf Lövenborg om inkomstpolitiken

1977/78:311 av Daniel Tarschys m.fl. om ändrade villkor för svenskt medborgarskap i vissa fall

1977/78:312 av Margot Håkansson om översyn av bestämmelserna om förbältringslån lill bostäder

1977/78:313 av Ulla Tilländer m.fl. om riktlinjer för barns lekmiljö

§ 15 Anmälan av interpellation

Anmäldes och bordlades följande interpellation som ingivits lill kammarkansliet

den 13 januari

1977/78:116 av Carl-Henrik Hermansson (vpk) till handelsministern om ålgärder för ökad handel med de socialistiska länderna:

Sveriges utrikeshandel är tämligen ensidigt inriktad på Västeuropa, som mottar nära 70 96 av den svenska exporten. Della gör all den svenska ekonomin inte bara blir starkt beroende av de kapitalistiska konjunkturväxlingarna inom landet utan också av sådana växlingar i andra europeiska kapiialistländer. Del bör därför vara ett mål för handelspolitiken alt åstadkomma en mera spridd länderfördelning av den svenska utrikeshandeln.

Sveriges handel med de socialistiska staterna ökade, om än långsamt, under 1970-talets första hälft. År 1976 bröts denna stigande trend, och 1977 föll de socialistiska staternas andel av den svenska utrikeshandeln ytteriigare. Endast 5,5 % av Sveriges export gick det året till dessa länder.

Sverige har mycket att vinna på en ökad handel med de socialistiska staterna. Ekonomierna i dessa länder utvecklas planmässigt och kännetecknas inte av konjunkturväxlingarnas instabilitet. De framställer många varor som vi behöver, och svenska varor skulle där kunna finna ökad avsättning. De problem som finns med längre kreditgivning kan övervinnas. Exporten skall inte bara ledas av kortsiktiga vinstsyften.

Mot bakgrund av att handeln med de socialistiska staterna under de senaste åren relativt sett minskat vill Jag fråga handelsministern:

Vilka ålgärder avser regeringen att vidta för alt handeln med de socialistiska länderna åter skall växa?

Nr 60

Fredagen den 13 januari 1978

Anmälan av interpellation

Meddelande om frågor

§ 16 Meddelande om frågor

Meddelades att följande frågor framställts den 13 januari

1977/78:251 av Knut Wachimeister (m) till Jordbruksministern om villkoren för donation av Jordbruksfastighet till allmännyttigt ändamål:

Tid efter annan är del aktuellt att enskilda personer önskar donera jordbruksfastighet till allmännyuigt ändamål för främjande av forskning och försöksverksamhet.

Anser jordbruksministern att vad som stadgas i bestämmelserna om Jordbrukets rationalisering skall få hindra en sådan från allmän synpunkt

Nr 60

Fredagen den 13 januari 1978

värdefull donation, även om det ej kan påvisas all intressemotsättning föreligger mellan en donations förändring i ägandeförhållandet å ena sidan och ralionaliseringsslrävandet å andra sidan?

Meddelande om frågor

1977/78:252 av Per-Erik Nisser (m) till utrikesministern om bakgrunden lill besök i Cambodja av svensk ambassadör:

Är statsrådet villig belysa bakgrunden lill del uppmärksammade besök som Sveriges ambassadör i Bangkok gjort i Cambodja samt kommentera de uttalanden som ambassadören gjort i sammanhanget?

1977/78:253 av Inga Lantz (vpk) till utbildningsministern om ökat studiestöd:

Enligl studieslödsulredningen kan över 4 000 ungdomar mellan 18 och 20 år inte fortsätta sina studier på gymnasium eller folkhögskola på grund av alt de inte kan få ekonomiskt stöd av samhället.

Ämnar statsrådet medverka lill att denna orättvisa försvinner?

1977/78:254av Gunilla André{c)l\\] kommunikationsministern om upprätthållande av driften på Nora Bergslags Järnväg:

Nora Bergslags Järnväg avser att den 26 Januari lägga ned trafiken till följd av dålig lönsamhet. Delta drabbar inle bara de anställda vid NBJ utan utgör ett allvarligt hot mol en mängd förelags kommunikationsförsörjning. SJ skall inom kort presentera elt utredningsförslag rörande banans framtid. Något ställningstagande från regeringens sida har inte kunnat göras. Det förefaller emellertid märkligt om en länk i det svenska järnvägsnätet kan läggas ned utan ett regeringens medgivande. Sedan flera år redovisar ju SJ för regeringen sina behov av förändringar i bannälet.

Avser kommunikationsministern att la några initiativ för att upprätthålla driften vid Nora Bergslags Järnväg i avvaktan på underlag för elt slutgiltigt ställningstagande i frågan?

§ 17 Kammaren åtskildes kl. 15.51.

In fidem

TOM T:SON THYBLAD

/Solveig Gemert