Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1977/78:58

Onsdagen den 11 januari

Kl. 13.00

§ 1 Om användningen av försvarets informationsanslag

Försvarsministern ERIC KRÖNMARK erhöll ordet för att besvara Karin Ahrlands (fp) den 13 december anmälda fråga, 1977/78:215, och anförde:

Herr talman! Karin Ahrland har frågat mig om jag anser att försvarels informationsanslag skall brukas på ell sådant sätt all de motverkar strävandena efter jämställdhet mellan män och kvinnor.

Mitt svar är nej.

KARIN AHRLAND (fp):

Herr talman! Milt tack är uppriktigt menat. Det var precis ett sådant svar jag ville ha. Men jag kanske i alla fall skall la någon minut av kammarens lid i anspråk. Jag tycker nämligen att det är myckel bra all försvarsministern här i kammaren offentligt håller med mig, för del kan motverka uppkomsten av liknande fadäser i framtiden.

Jämslälldhetskommittén har utan resultat den här gången begärt att den annonsering som var upphovet lill min fråga skall upphöra. Försvarsministern kan inle åstadkomma delta, men del är bra all han inle lycker om annonseringen.

Vi har protesterat mot en annons där pojken ser ut som en tuff pojke -det skall han vara i flygvapnet-medan flickan är ljuv och drömmer om en modig man.

När man försvarat sig inom flygvapnet -som hellre skall försvara vårt land - har man hävdat att man måste appellera till blivande flygares flickvänner. De antas ha ett stort inflytande i fråga om pojkars yrkesval. Men om vi skall fl någon jämställdhet här i landet måste vi fostra både pojkar och flickor till att söka sig till yrket självständigt, efter sill egei val och med hänsyn till sin egen personliga fallenhet, inte efter vad några äldre herrar antar att det motsatta könet tycker. Jag tror inte, herr tal man, alt flygvapnet är betjänt av pojkar som väljer yrke efter andra människors önskemål.

Det andra argumentet är gammalt och bekant för den som har sysslat med jämställdhet. Del sägs alt vi inte har någon humor. Det är nog rikligt, men det gäller även för en del herrar inom flygvapnet. Vi försöker emellertid hålla oss till ämnet, och det vore bra om också flygvapnet gjorde detla. Jag undrar bara om avsikten med kampanjen var alt skämta med eventuella flygaspiranter, med kvinnor eller med försvaret. Jag förlåter försvarsministern om han inte svarar på delta men kan inte underlåta att nämna att jag har en lista på de vanligaste argumenten som motståndarna lill jämställdheten lar upp. Delta att vi inle har någon humor är nr 4.

Nr 58

Onsdagen den 11 januari 1978

Om användningen av försvarets informationsanslag

Nr 58

Onsdagen den 11 januari 1978

Om användningen av försvarets informationsanslag

Det andra argumentet är att vi redan har jämställdhet, men det passar inte i dag. Vidare heter del att vi får fatta beslut om den här reformen senare. Nu har vi inle råd. Del passar inle heller i det här sammanhanget.

Det tredje argumentet är alt detta inte är någon jämställdhetsfråga, men det duger inte heller som argument.

Sedan går man, herr talman, över till det ljärdeargumentet,mendå lämnar man egentligen ämnet som var jämställdhet och inte olika människors förmåga att le så djupt att dåren inte märker del. Det är en dålig argumentation från flygels sida. Den är faktiskt inle ens rolig.

Det tredje argumentet som vi sett som försvar för denna typ av annonser är att kvinnor är välkomna till flygvapnet. Del vore bra om både försvarsministern och jag kunde la fasta på della och få del infört i kammarens protokoll.

Försvarsministern ERIC KRÖNMARK:

Herr lalman! Med anledning av del som fru Ahrland kallar fadäsen, dvs. den annons som flygvapnet publicerat, vill jag säga att jag som statsråd inle har något skäl all bedöma annonser. Delta görs av reklamfolk, och man kan ha olika uppfattningar om hur del bör ske. Huvudsyftet var emellertid att försöka åstadkomma en god rekrytering till flygförarutbildning inom flygvapnet. Jag tar för givet att avsikten inte var att man skulle torpedera jämslälldhetsslrävandena.

Jag kan väl dela uppfattningen alt det är den personliga fallenheten som skall vara avgörande, men just i delta fall måste jag ändå på ett sätt försvara flygvapnet. Jag vill peka på att den utredning om kvinnor i försvaret som redan har avlämnat ett delbetänkande har anfört att frågan huruvida kvinnor bör rekryteras till flygförarbefattningar i flygvapnet måste övervägas. Beredningen konstaterar att de medicinska faktorerna måste ytterligare klarläggas innan ställning kan las till eventuell anställning av kvinnor som.slridsflygare. Frågan är alltså delvis prövad, och den kommer också att prövas i fortsättningen.

Som företrädare för försvarsmakten vill jag passa på all lacka Karin Ahrland för interpellationen. Vi har knappa informationsanslag inom försvaret, och genom denna fråga har den aktuella kampanjen blivit uppmärksammad på ett hell annal sätt än tidigare. Vi är alltså tacksamma för den utomordentligt goda reklameffekt som vi har fått genom Karin Ahriands agerande.

KARIN AHRLAND (fp):

Herr talman! Jag hoppas bara att ni får självständiga pojkar lill försvaret genom er rekrytering, och jag hoppas också alt försvaret rekryterar dem på ett annat säll i fortsättningen.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 2 Om det statliga stödet till folkrörelsernas internationella kontakter

Utbildningsministern JAN-ERIK WIKSTRÖM erhöll ordet föratt besvara Karl Erik Olssons (c) den 9 december anmälda fråga, 1977/78:209, och anförde:

Herr lalman! Karl Erik Olsson har mol bakgrund av vissa uttalanden i förra årets budgetproposition angående rikllinjer för stödet lill folkrörelsernas internationella kontakter ställt följande frågor till mig:

1. Hur har dessa riktlinjer utformats?

2. Vilka åtgärder har vidtagits för alt öka informationen?

3. Vilka organisationer har erhållit stöd?

Sedan budgetåret 1975/76 förfogar regeringen över en åriig medelsram av 200 000 kr. under utbildningshuvudtiteln som skall användas för bidragsgivning i syfte att främja i första hand folkrörelsernas kontakter med andra länder. Denna bidragsmöjlighet finns nu för tredje året. Samtidigt pågår inom kommundeparlementet en översyn av folkrörelsernas hela verksamhet, där även folkrörelsernas deltagande i det internationella samarbetet kartläggs. Vidare bör nämnas att statsministern den 24 april 1977 lillkallade en särskild sakkunnig med uppgift alt göra en översyn av statens stöd lill folkrörelserna. Översynen syftar till att dels granska principerna för statens stöd lill folkrörelserna, dels efter samråd med berörda departement föreslå åtgärder till samordning och förenkling av bidragsgivningen.

Med hänsyn till medelsramens ringa sloriek och till alt fördelningen sker genom särskilda beslut av regeringen har generella riktlinjer av regleringsbrevskaraktär inte fastställts för stödet. Bidragsgivningen bör kunna få ökad stadga när praxis utvecklas bl. a. genom de behov som fortlöpande anmäls. Jag räknar också med att resultatet av det här redovisade översynsarbelet skall kunna ge ledning för stödels vidare utveckling.

Information om stödet har under hand lämnats till bl. a. Folkbildningsför-bundel och berörda statliga myndigheter som statens kulturråd, SIDA, statens invandrarverk och statens ungdomsråd. Med hänsyn till all medel även förts upp för budgetåret 1978/79 kan det enligt min mening vara aktuellt med en förnyad information lill folkrörelserna om detta stöd.

De organisationer som hittills erhållit stöd från nämnda anslag är Arbetarnas bildningsförbund, Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund och Kooperativa gillesförbundet. Studieförbundet Vuxenskolan, Samarbels-nämnden för folklig dans. De handikappades riksförbund. Yrkeskvinnors klubbars riksförbund, Husmodersförbundel Hem och samhälle och Fredrika Bremer-förbundel. De projekl dessa organisationer erhållit stöd för är samarbelsprojekt mellan en eller flera svenska organisationer och organisationer i andra länder.

Nr 58

Onsdagen den 11 januari 1978

Om det statliga stödet till folkrörelsernas internationella kontakter

KARL ERIK OLSSON (c):

Herr lalman! Jag ber all fä lacka utbildningsministern för det omfattande svaret på min fråga. De internationella kontakterna har stor betydelse, och jag

Nr 58

Onsdagen den 11 januari 1978

Om det stadiga stödet till folkrörelsernas internationella kontakter

tror all folkrörelserna fyller en viktig uppgift även på detla område. Därför är det viktigt att det stöd som samhället nu ger får sådan utformning att det kommer alla folkrörelser till del.

Bakgrunden till min fråga var, som utbildningsministern nämnde, en del av förra årets budgetproposition, där utbildningsministern säger all del skall ankomma på regeringen att utforma närmare rikllinjer fördetta stöd och även lar upp frågan om förbättrad information.

Vad gäller de konkreta svaren på mina frågor skulle jag vilja följa upp dem litet.

Den första frågan var: Hur har riktlinjerna utformats? Såvitt jag kan förstå av svaret tillämpar man en praxis och menar att det skall kunna bli större stadga när man för mera erfarenhet. Del finns alltså inga riktlinjer f n. Jag vill därför fråga utbildningsministern: Kommer det alt utformas några riktlinjer, som det står i förra årets budgetproposition, och kommer man i så fall att bygga de riktlinjerna på den uiredning som nu görs dels i kommundeparte-menlet, dels i statsrådsberedningen?

Med anledning av den andra frågan, alltså informationen, nämnde utbildningsministern alt en del av samhällets organ har fått information. Om man skall kunna utnyttja ett sådant här stöd, måste del vara en information som går ul till alla. Kommer den förnyade informationen lill folkrörelserna också att gå via de här samhällsorganen, eller kommer den alt gå direkl lill folkrörelserna?

Ytterligare en följdfråga. På min tredje fråga, vilka organisationer som har erhållit stöd, fick jag en fyllig uppräkning. Min fråga nu är bara: Har fler organisationer ansökt om stöd än de som har fått stöd?

Utbildningsministern JAN-ERIK WIKSTRÖM:

Herr lalman! Med anledning av Karl Erik Olssons frågor vill jag säga att de riktlinjer som i dag finns är bara de formuleringar som har återkommit i tre budgetpropositioner och som talar om folkrörelsernas internationella kontakter och deras utbyte med andra länder. Vår avsikt var alltså att utforma riktlinjer, men sedan del hade skrivits i förra årets budgetproposition har del arbete salts igång som bedrivs i kommundepartementets regi och som syftar till en mera allmän översyn. Därför har vi ansett del olämpligt att pröva denna ganska lilla fråga separat. Man bör alltså avvakta utfallet av den nämnda översynen.

Vi har tidigare bedömt det så alt del inte har varit nödvändigt alt sända ut information direkl lill alla organisationer, bl. a. på grund av aU det är ett relativt begränsat anslag som det har rört sig om. Men det är möjligt att del kan finnas skäl att nu i någon form låta organisationerna få del av detla.

Slutligen vill jag säga att det bara är tre ansökningar som har lämnats in, såvitt mig är bekant, dvs. under den nuvarande regeringens lid, och som inle har bifallils. En ansökan gällde ett projekt som man tidigare hade sökt anslag till från en annan statlig myndighet och du beviljat men ej ulnyttjat. Ett annat avslag gällde en ansökan från ett par enskilda personer och en tredje ansökan överiämnades till kulturrådet för avgörande.

Jag kan väl 11 tillägga att del nog tyvärr är så all folkrörelserna inte har så omfattande internationella kontakter att det är en uppsjö av idéer och ansökningar på detta område. Men del kan bli bättre.

KARL ERIK OLSSON (c):

Herr lalman! Jag tror i likhet med utbildningsministern att del inte finns någon uppsjö av idéer, men det kan också vara så att man från samhällets sida hittills inle har gjort tillräckligt myckel för att informera om del stöd som eventuellt skulle kunna ges. Jag tror det är en viktig stimulans i della sammanhang all man informerar. Det totala antalet ansökningar under de år som stödet har funnits, dvs. under tre budgetperioder, är ändå ganska litet, och del kan möjligen tyda på alt informationen har varit något bristfällig. Nu är det min förhoppning all del skall bli bättre framöver.

Nr 58

Onsdagen den 11 januari 1978

Om åtgärder för att trygga Arena-tealerbåtens verksamhet

Utbildningsministern JAN-ERIK WIKSTRÖM:

Herr lalman! Information ges nu genom meddelande om de nya anslag som har beviljats. Vi har fortfarande vissa belopp kvar under innevarande budgetår. Men vi skall gärna överväga om det kan finnas andra kompletterande former som kan utnyttjas för detla ändamål.

Överiäggningen var härmed slutad.

§ 3 Om åtgärder för att trygga Arenateaterbåtens verksamhet

Utbildningsministern JAN-ERIK WIKSTRÖM erhöll ordet för aU besvara Eva Hjelmströms (vpk) den 15 december anmälda fråga, 1977/78:218, och anförde:

Herr talman! Eva Hjelmslröm har frågat mig vilka ålgärder jag avser alt vidta för att trygga en fortsättning för Arenateaterbåtens verksamhet.

Ifrågavarande teaterverksamhet drivs numera av Stiftelsen Stockholms läns- och Skärgårdsleater. Del slalliga stöd som Arenatealerbåten har flit för sin verksamhet har främst haft formen av bidrag från anslaget lill fria teatergrupper. Fördelningen av della anslag görs av statens kulturråd. Kulturrådet fattar sina beslut efter del att riksdagen behandlat budgetpropositionens förslag beiräffande slödel till de fria grupperna. I regel kan detta inle ske tidigare än under Juni månad, dvs. strax innan budgetåret börjar.

Kulturrådet fördelar hela anslaget lill fria teatergrupper vid ett och samma tillfälle. Därigenom flr alla grupper i princip samma förutsättningar för sin planering. Vad som gjort situationen för Arenatealerbåten särskilt svår är att teatern, till skillnad från det stora flertalet fria grupper, inle kunnat vara säker på alt få bidrag varje år. Under den senaste femårsperioden har bidrag utgått bara vid tre tillfällen. Delta har naturiiglvis försvårat långtidsplaneringen avsevärt.

Det är självklart att kulturrådet varje år skall ha möjlighet alt förutsättningslöst bedöma del angelägna i all stödja en teaterverksamhet. Syftet med

Nr 58

Onsdagen den 11 januari 1978

Om åtgärder för att trygga Arenateaterbåtens verksamhet

stödet till fria teatergrupper är till väsentlig del att främja en förnyelse av teaterlivet, och därför är det nödvändigt med återkommande prövningar av anslagsbehoven. Men del är också naturligt all de som har ansvar för en verksamhet får lid på sig alt göra sådana omdisposilioner som förändringar av bidragsnivån kan ge anledning lill. Vid kraftiga ökningar eller minskningar av en verksamhet krävs det en särskilt lång förberedelselid.

Del har kommit in en framställning till departementet från ledningen för Arenaleaterbåten med begäran om besked beiräffande bidraget för nästa budgetår. Sådant besked kan bara kulturrådet ge, och därför har framställningen lämnats över till rådet för handläggning. Jag utgår från att det skall vara möjligt för rådet all, så snart som möjligt, ge teatern sådana förhandsbesked att planeringen av del kommande spelåret underlättas.

EVA HJELMSTRÖM (vpk):

Herr talman! Jag lackar utbildningsministern för svaret.

Arenatealerbåten har blivit en institution - inte bara för Slockholm med omnejd ulan för hela del debattglada och kulturinlresserade Sverige.

Nu står den - för vilken gång i ordningen är svårt att säga - inför hotet att tvingas upphöra med sin verksamhet på grund av finansiella problem. Teaterbålen har fungerat under snart ett decennium och hela tiden fört en osäker tillvaro beroende på ryckighel i anslagen. Teatern har trots delta lyckats genomföra en rad debatlpjäser - och den har också lyckats nå en ny publik - allt detla lill stor del lack vare det engagemang och den entusiasm som medarbetarna på båten ställt upp med och självfallet också som en följd av trycket från publiken. Under årens lopp har från såväl statligt som kommunalt håll försök gjorts att strypa verksamheten, men della har inte lyckats. Jag hoppas att sädana försök inte heller denna gäng kommer alt lyckas; del skulle vara lill stor skada för den konstnärliga verksamheten i vårt land.

Anslagen till de fria teatergrupperna höjdes visseriigen förra året, men de är ännu bara som en droppe i havet, och med den nya regeringens egendomliga logik har det faktum att den höjde anslagen förra året tagits till intäkt för all regeringen i år inte ansett sig behöva höja dem alls.

Nu skall jag inte jämföra anslagen till de fria teatergrupperna med anslag till exempelvis B3LA eller andra attackplan, utan det räcker med att gå till de anslag som beviljats till exempelvis Operan eller Dramalen för att man skall kunna se vilka disproportioner som finns mellan olika anslag. Om Teater-förbundets mycket rimliga krav på minst åtta månaders engagemang skall uppfyllas krävs lill Arenatealerbåten anslag på omkring 650 000 kr. Ännu bättre vore om man kunde garantera den en fortsatt verksamhet, inte bara under åtta månader utan under flera år. De fria teatergruppernas situation är nu näst intill olidlig på grund av den ryckighel som blir följden av del slalliga anslagssyslemel.

Herr lalman! Jag tycker del är positivt att utbildningsministern lämnat över frågan till kulturrådet och därvid sagt alt han utgår ifrån att man snabbi skall kunna ge besked om anslaget för det kommande spelåret. Men det räcker

inle, för på sikt löser det inga problem. Del krävs inte bara höjda anslag, del krävs också en bättre planeringssituation för de fria grupperna, inkl. Arenatealerbåten.

Utbildningsministern JAN-ERIK WIKSTRÖM:

Herr talman! Det finns två aspekter på den fråga som Eva Hjelmslröm lar upp. Den första gäller storieken på anslagen till fria grupper. Det är alltså inte så att det i budgetpropositionen, som överlämnades i går, föreslås ett oförändrat anslag. Det föreslås, om jag minns rätt, en ökning med 1,3 milj. kr.

Den andra aspekten gäller när anslagsbesked skall ges. Jag har försökt ge klart ullryck för all del är önskvärt all man avsevärt tidigare än nu kan ge besked, särskilt lill de grupper som inte har kunnat räkna med ell åriigen återkommande bidrag. Självfallet har vi för avsikt all i kontakter med kulturrådet understryka denna önskan.

Jag är den förste alt önska att vi hade ännu mer pengar att ge till dessa teatergrupper. Men jag vill peka på att vi i fjol gjorde en satsning som innebar en nästan hundraproceniig ökning av della anslag och alt vi i år har lagt på 1,3 milj. kr. Jag hoppas att del skall bli möjligt för leaterbålen all fortsätta sin verksamhet, och jag delar Eva Hjelmströms uppfattning all den har varil av stor betydelse för leaierlivei i hela vårt land.

Nr 58

Onsdagen den 11 januari 1978

Om åtgärder mot nedläggning av Mora Biyggeri

Överläggningen var härmed slutad.

§ 4 Om åtgärder mot nedläggning av Mora Bryggeri

Budgetminislern INGEMAR MUNDEBO erhöll ordet för att besvara Rolf Rämgårds (c) den 6 december anmälda fråga, 1977/78:195, och anförde:

Herr talman! Rolf Rämgård har frågat mig om jag ämnar vidta åtgärder så all nedläggningen av Mora Bryggeri förhindras eller uppskjuts i avvaktan på den utredning om bryggeribranschen som nyligen tillsatts.

Styrelsen för AB Pripps Bryggerier har enhälligt, alltså med instämmande av de anställdas representanter, fatlat beslut om all lägga ned öltillverkningen i Mora i maj 1978 och läskedryckslillverkningen i augusti 1979. Depå och lager kommer all kvarligga i Mora. Överenskommelse om lidpunkterna har träffals vid centrala förhandlingar mellan företagel och berörda fackliga organisationer.

Enligt statsmakternas beslut och enligt avtal med den private aktieägaren i Pripps skall förelaget drivas på ett rationellt och företagsekonomiskt sunt sätt. Styrelsen har alt göra sina överväganden mol denna bakgrund. Sedan nu styrelsen och de anslällda harenals om en lösning har jag ingen anledning all ifrågasätta beslutet.

ROLF RÄMGÅRD (c):

Herr lalman! Jag skall be alt få lacka budgetminislern för svaret på min fråga.

Nr 58

Onsdagen den 11 januari 1978

Om regeringsåtgärder med anledning av vissa av AB Pripps Bryggerier beslutade investeringsplaner

Den här frågan har tidigare varit föremål för diskussioner i riksdagen och även uppvaktningar från Mora kommun och länsstyrelsen i Kopparbergs län har förekommit. Anledningen till alt Jag nu ytteriigare lar upp frågan om Mora Bryggeris nedläggning är att regeringen efter dessa överläggningar har lillsatl en branschutredning föratt se över bryggeri näringens problem. Därför borde också staten som den största aktieägaren i Pripps kunna medverka till all företagel avvaktar utredningens förslag innan en nedläggning av Mora Bryggeri blir en realitet.

Jag är medveten om all man från företaget, dvs. Pripps, ser det som en nödvändighet all rationalisera bort enheter som ur företagets synpunkt inle är lönsamma. Detla har f ö. påpekats inte minst från Mora kommun, som hävdar all förelaget inle vill utnyttja gängse regionalpoliliska medel för investeringar i Mora Bryggeri.

Under överläggningar mellan parterna - facket, Mora kommun och förelaget - har konstaterats alt även om koncernens genomsnittliga lönsamhetsprocent inte kan uppnås, kan Mora Bryggeri drivas med lönsamhet efter en investering på ca 4 milj. kr. Därtill kommer att hänsyn inte tagits till eventuella lokaliseringsstöd, vilka företagel av okänd anledning har vägrat söka. Mora kommun har därför uttryckt sitt missnöje över företagsledningens bristande vilja att positivt pröva möjligheterna alt ha kvar Mora bryggeri i framtiden. Man har från fackligt håll också påtalat- att genom nedläggningen i Mora försvinner, förutom 40 arbetstillfällen i Mora, även bryggeriets nederlag i Rättvik och Malung. På sikt kan en sådan kraftig rationalisering också påverka förelagels anläggning i Falun.

Som jag ser del har av lokaliserings-och sysselsättningsskäl det halvslatliga företaget Pripps ell stort ansvar alt noga överväga den koncentration av företagets anläggningar som nu sker. När nu regeringen ser över hela branschen bör man från Pripps sida avvakta de förslag som kan komma att läggas av utredningen. Del bör också ligga i regeringens intresse alt så sker.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 5 Om regeringsåtgärder med anledning av vissa av AB Pripps Bryggerier beslutade investeringsplaner

Budgetminislern INGEMAR MUNDEBO erhöll ordet för alt besvara Gunnel Jonängs (c) den 9 december anmälda fråga, 1977/78:211, och anförde:

Herr lalman! Gunnel Jonäng har frågat mig om jag avser vidta åtgärder för alt förhindra all av styrelsen för Pripps Bryggerier AB beslutad investering i nytt mälleri verkställs så länge den nyligen tillsatta utredningen om bryggeribranschen arbetar.

Jag har nyligen i denna kammare besvarat frågor av bl. a. Gunnel Jonäng i samma ämne, och jag kunde då avisera den uiredning om bryggeribranschen

som nyligen tillsalts.

Styrelsen i Pripps har nyligen enhälligt fattat beslut om att uppföra ett nytt mälleri i Bromma. Enligt statsmakternas beslut och enligt avtal mellan staten och den private aktieägaren i Pripps skall företaget drivas på ett rationellt och företagsekonomiskt sunt sätt. Som jag anförde i milt tidigare svar till Gunnel Jonäng innebär detta att styrelsen i Pripps har ett ansvar för att företaget anpassar sin produktionsteknik till moderna arbetslekniska förhållanden och eftersträvar all framställa sina produkter lill så låga kostnader för konsumenterna som möjligt. Jag har ingen anledning att i dag frångå denna ståndpunkt.

GUNNEL JONÄNG (c):

Herr talman! Jag ber att få tacka för svaret på min fråga.

Del var så sent som den 17 november som vi diskuterade Nordmalls framtid här i riksdagen. Utvecklingen därefter har gjort det nödvändigt all återigen la upp frågan om Pripps beslutade investering i ett nytt mälleri.

Jag beklagar all jag återigen måste la upp frågan och all budgetminislern, som f ö. sköter sitt värv på ett föredömligt sätt, har så svårt att se effekterna av ett nytt mälleri i Bromma. Det innebär en stor kapitalförstöring. Eftersom Pripps lill 60 96 är statligt ägt och eftersom statligt lokaliseringsstöd utgått till Nordmall är det en förstöring av allmänna medel. Kan verkligen en budgetminisler med ansvar för statens pengar bortse från della faktum? Ur regionalpolilisk, sysselsättningspolilisk, företags- och samhällsekonomisk synvinkel är investeringen i Bromma en felinvestering.

Kan fö. regeringen, som företräder staten med 60 96 av aktierna i företaget, acceptera att förtaget i fråga helt nonchalerar regeringens åtgärder och önskemål?

Del tillsattes före jul en utredning om bryggeribranschen. Industriminister Åsling förutsatte då att man inom bryggeribranschen om möjligt skulle skjuta på viktigare ställningstaganden i avvaktan på branschutredningen. Detta Uttalande är hell entydigt. Del vände sig naturligtvis till Pripps, som just stod i färd med all fatta beslut om del nya mälleriel.

Men Pripps tar ingen notis om della ulan sätter sig helt enkelt över utredningsanalys och resultat. Man nonchalerar också budgelministerns uttalande i riksdagen: "Jag förutsätter att styrelsen noga prövar alla aspekter, också samhällsekonomiska och regionala."

Pripps VD höll i måndags presskonferens i Söderhamn lillsammans med företrädare för personalorganisationerna vid Pripps depå i Söderhamn. Jag skall inte kommentera de personangrepp som Pripps VD gjorde mot oss som har engagerat oss för Nordmalls framlid och därmed för sysselsättningen i Söderhamnsregionen. Men enligt lokaltidningarna räknade Pripps med stora problem under det närmaste året och väntar innevarande år en minskad försäljning av maltdrycker med 15 96.

Bedömer budgetministern det som företagsekonomiskt klokt att under sådana förhållanden gå in med en investering på 40-50 milj. kr. i ett nytt mälleri?

Nr 58

Onsdagen den 11 januari 1978

0/77 regeringsåtgärder med anledning av vissa av AB Pripps Bryggerier beslutade in vesteringsplaner

Nr 58

Onsdagen den 11 januari 1978

Om regeringsåtgärder med anledning av vissa av AB Pripps Biygge-rier beslutade investeringsplaner

Att köpa tjänster, dvs. all i detla fall köpa mall från Nordmall, skulle kanske renl av vara ekonomiskl fördelaktigare för förelagel. Enligl referal i lokallidningarna anser Prippschefen all en del av svensk bryggerinärings slora dilemma är all vi dricker för lilel öl, "bara" en Iredjedel per capita Jämfört med de slora ölländerna. Han trodde också att vi om några år får tillbaka mellanölet.

Kommer man från regeringshåll att visa samma flathet inför ell sådant uttalande som inför byggande av nytt mälleri?

Skatteulskottet sade i sill yttrande till näringsulskotlel i samband med behandlingen av avtalet 1975 all del bör framhållas alt del inte är uteslutet att detta förvärv kan leda till den positiva effekten att marknadsföringen av de starkare maltdryckerna dämpas.

De här två uttalandena går dåligt ihop.

Budgetministern INGEMAR MUNDEBO:

Herr talman! Jag skall inle beröra några uttalanden eller värderingar om malldrycker och deras styrka eller andra uttalanden i delämnet. Jag vill bara slå fast ett par saker.

Jag har inte svårt att se vilka effekter som förändringar av strukturen i bryggeribranschen, och i andra näringsgrenar också för den delen, kan fä för olika orter. Men riksdagen har rätt alt även på detta förelag ställa det krav år 1978som man ställde 1975,då riksdagen beslutade om detla förelag-kravet att verksamheten skall bedrivas på ett företagsekonomiskt sunt och rationellt sätt.

Jag förutsätter all styrelsen enligt beslut och avtal fullgör sina uppgifter och alltså noga har övervägt alla aspekter. Styrelsen häri bådade fall som berörs i frågor i dag också haft flera överläggningar och enhälligt kommit fram lill beslut - beslut vari också de anställdas represenlanler har medverkal. Del är med ulgångspunkl i della som både jag och riksdagen har all värdera den här frågan. Regering och riksdag har sagl all förelagel skall drivas på ett företagsekonomiskt sunt och rationellt sätt, och styrelsen har filt i uppdrag att arbeta efter de riktlinjerna. Lål styrelsen göra det. Vi har andra former för att granska styrelsens arbete än att gå in i enskilda sakärenden i riksdagsbehandlingen.

GUNNEL JONÄNG (c):

Herr talman! Jag har gått igenom 1975 års beslut, där riksdagen godkände avtalet enligl de rikllinjer som fanns i propositionen. Avtalet berör ju främst aktiekapital och sådant. Det som berör skötseln av företaget finns i en mening, nämligen alt företagel skall drivas på ett rationellt och företagsekonomiskt sunt sätt.

Budgetminislern poängterar all vi måste arbeta efter ingångna avtal, och jag har inle ifrågasatt del. Men den här enda meningen som rör företagets skötsel, som vi tydligen skall hänga upp allting på, innebär väl också ett ansvar för den störste aktieägaren, dvs. staten, all se lill att förelaget drivs rationellt och företagsekonomiskt.

Jag har ingen anledning all betvivla alt så sker i stort. Men det är inle säkert att det är företagsekonomiskt riktigt all bygga ell nytt mälleri. De kalkyler som visar att det är ekonomiskt fördelaktigare att bygga nytt mälleri än alt överta Nordmalt är helt missvisande. Man jämför t. ex. nybygge i Söderhamn med nybygge i Slockholm. Del är ju helt orimligt, eftersom lokaliteter redan finns i Söderhamn vilka inte är äldre än fem år.

Har budgetministern utgått från dessa kalkyler är det inte att undra på att budgetminislern har kommit snett i sitt ställningstagande.

Jag har ytterligare två frågor till budgetminislern.

Är det budgelministerns personliga uppfattning som förs fram här i riksdagen eller är det regeringens uppfattning? Jag har svårt all tro att regeringen skulle vilja medverka lill en omlokalisering av verksamhet från del allmänna stödområdet lill Stockholm.

Vidare: Hur kunde regeringen för ett år sedan säga nej lill ett nytt mälleri, när man inte kan det i dag?

Nr 58

Onsdagen den 11 januari 1978

Om regeringsåtgärder med anledning av vissa av AB Pripps Bryggerier beslutade investeringsplaner

Budgetministern INGEMAR MUNDEBO:

Herr talman! Bara en kort kommentar!

Frågan om ett mälleri, vari Pripps har del, handläggs av styrelsen för Pripps Bryggerier.

De ställningstaganden som framförs i svar på frågor i riksdagen delas av regeringens samtliga ledamöier, som haft tillfälle au framlägga synpunkter på formuleringarna av svaren. Det gäller delta liksom alla andra fall. Jag har alltså avgivit ett svar som regeringens samtliga ledamöier haft tillfälle att ta del av.

GUNNEL JONÄNG (c):

Herr talman! I proposition 1975:7 heter del att ett inträde från statens sida i denna bransch borde kunna minska osäkerheten och skapa bättre grund för planering och därmed långsiktig effektivitet i branschen. Det innebär att man har räknat med att staten skulle styra utvecklingen.

Det heter vidare: "Om staten i egenskap av majoritetsägare i Pripps beslutar genomföra något som konstateras vara oförenligt med avtalet äger PRIBO även tidigare påkalla inlösen av PRIBO:s aktier i Pripps." Man förutser alltså att staten kan hamna i den situationen all man har speciella samhällsekonomiska intressen som man vill tillvarata. Då har staten möjlighet att inlösa PRlBO:s aktier i Pripps. Den möjligheten slår således regeringen lill buds, och den borde man kanske överväga, om man inle är beredd alt gå in på annal sätt.

Överläggningen var härmed slutad.

Nr 58

Onsdagen den 11 januari 1978

Om förlängd remisstid för ut red-n ingsbetänka n de t Staten som arbetsgivare - principförslag till organisation och arbetsformer

§ 6 Om förlängd remisstid för utredningsbetänkandet Staten som arbetsgivare - principförslag till organisation och arbetsformer

Budgetminislern INGEMAR MUNDEBO erhöll ordet för all besvara Per-Olof Strindbergs (m) den 16 december anmälda fråga, 1977/78:222, och anförde:

Herr lalman! Per-Olof Strindberg har frågat mig om jag är beredd all förlänga remisstiden för utredningsbelänkandet Staten som arbetsgivare -principförslag till organisation och arbetsformer, så all remissinstanserna dr erforderlig lid att noga överväga utredningsförslaget.

Utredaren har i betänkandet understrukit behovet av all ett snabbt principbeslut fattas om den fortsatta centrala statliga arbetsgivarorganisationen. För all möjliggöra detla har han valt att efter ett jämförelsevis kort utredningsarbete lämna ett principförslag till organisation. Den närmare utformningen av arbetsgivarfunktionens inre organisation och mer preciserade uppgifter bör enligl utredarens mening därefter ulredas i särskilda organisationskommittéer.

Jag delar utredarens uppfattning alt det är angeläget att nödvändiga organisatoriska åtgärder kan vidtas snabbt för alt staten som arbetsgivare skall kunna uppfylla de krav som ställs med anledning av olika reformer på arbetsrättens område. Jag vill framför allt erinra om de pågående förhandlingarna om medbestämmandeavtal inom den slalliga sektorn.

Jag medger alt remisstiden är kort. Mot bakgrund av vad jag tidigare anfört har emellertid remisstiden beräknats med hänsyn lill att proposition om möjligt skall kunna föreläggas vårriksdagen. För att minska de eventuella ölägenheter den korta remisstiden kan medföra för remissinstanserna har dessa den 22 november 1977 förhandsinformerats om remissen genom budgeldepartemenlets försorg. Hittills har ingen remissinstans begärt förlängd remisslid. Om någon remissinstans senare skulle göra det är jag självfallet beredd all då pröva frågan i del enskilda fallet.

PER-OLOF STRINDBERG (m):

Herr talman! Jag ber all fl lacka budgetministern för svaret på min fråga.

Budgetministern medger att remisstiden är kort, och det medgivandet är i och för sig positivt - det innebär all vi har exakt samma uppfattning.

Det är visseriigen sant att ingen remissinstans begärt en föriängning av remisstiden. Men att jag har lagit upp saken genom en fråga beror på aU jag själv sitter i ett organ som har anledning att avge remissvar på betänkandet. Nu liksom i många andra sammanhang konstaterar vi att remisstiden är orimligt kort - i det här fallet är den alldeles speciellt kort.

Nu gäller del i och för sig inget digert betänkande, men del innehåller många förslag av stor räckvidd som behöver penetreras - bl. a. införandel av statens arbetsgivarverk. Även om del brådskar all fl fram ett förslag skall ett beslut inte jäktas fram. Vi har i delta land ett remissförfarande som innebär all innan regeringen lägger fram förslag och riksdagen fattar beslut skall olika

organ framföra sina synpunkter och få dem beaktade vid behandlingen. Skall remissväsendei ha någon betydelse får del inle bli så att bara ett antal tjänstemän inom länsstyrelser och olika förvaltningar sätter sig in i ärendena för att sedan förelägga lekmannastyrelser färdiga förslag som dessa inle har hunnit penetrera. Vad Jag nu säger innebär ingen ringaktning av tjänstemännen utan ett starkt understrykande av kravet på att vi som sitter i olika organ och skall ge vår mening till känna får erforderlig tid på oss.

Jag tackar än en gång för svaret och vill understryka all även om del är bråttom med det nu aktuella förslaget hade det varit rimligt med en längre remisstid.

Budgetministern INGEMAR MUNDEBO:

Herr talman! Jag delar Per-Olof Strindbergs principiella uppfattning om betydelsen av remissväsendet och att remissinstanserna får lid på sig för alt arbeta fram svar. Jag brukar själv se till att det blir en tämligen lång svarslid för utredningsförslag inom mitt verksamhetsområde.

I just della speciella fall har emellertid utredningen själv framhållit att del var angeläget att nå fram till ett beslut så snart som möjligt, och Jag lycker alt det finns goda skäl fördel. Om man ville tillvarata möjligheten att redovisa ett förslag till riksdagen i vår värdet ofrånkomligt att sätta kort remisstid. Jag kan självfallet i dag inle garantera att vi skall lämna ell förslag i vår, men arbetsinriktningen är den. Och just genom att sätta denna relativt korta svarstid har vi ändå möjliggjort utarbetandet av ett sådant förslag.

Jag vill än en gång understryka att skulle någon remissinstans inte anse det möjligt alt svara just till den 1 februari skall jag positivt pröva eventuella framställningar om längre svarstid.

Nr 58

Onsdagen den 1! januari 1978

Om förlängd remisstid för utredningsbetänkandet Staten som arbetsgivare - principförslag till organisation och arbetsformer

PER-OLOF STRINDBERG (m):

Herr talman! Del är tydligt alt budgetministern och jag är överens i princip.

Budgetminislern hänvisade lill utredningsmannens uttalanden. Utredningsmannen säger emellerlid också att han utgår från att förslaget kommer all remissbehandlas i vanlig ordning. Jag betraktar inte en remisslid från börian på december till den 31 januari med mellanliggande helger som en remissbehandling i vanlig ordning. Det vore orimligt om vi skulle införa den ordningen - då har remissväsendet inle längre någon betydelse.

Budgetminislern INGEMAR MUNDEBO:

Herr talman! Jag menar nog ändå att ett par månader är en remisstid i vanlig ordning. Jag ser gärna att remisslider blir längre, men del är ändå ett för hårt omdöme att säga alt den här givna liden icke är en behandling i vanlig ordning.

Överläggningen var härmed slutad.

Nr 58

Onsdagen den 11 januari 1978

0/7? revisionen av statlig verksamhet

§ 7 Om revisionen av statlig verksamhet

Budgetministern INGEMAR MUNDEBO erhöll ordet för att besvara Joakim 0//<?/;s (m) den 17 november anmälda interpellation, 1977/78:73, och anförde:

Herr lalman! Mol bakgrund a v en utvärdering av den statliga redovisningsrevisionen som riksrevisionsverket har gjort har Joakim Ollen frågat mig

för det första om jag anser att revisionen av statlig verksamhet f. n. är tillfredsställande,

fördel andra om jag anser all de regler som anger hur statlig redovisningsrevision skall tillgå är till fyllest,

för del tredje om jag ämnar vidtaga några åtgärder med anledning av riksrevisionsverkels rapport.

Nuvarande ordning för redovisningsrevision i statsförvaltningen beslutades av riksdagen år 1967 (prop. 1967:79, SU 1967:82, rskr 1967:194). I enlighet med della beslut har i dag 23 revisionskontor ansvaret för redovisningsrevisionen. Varje revisionskontor ansvarar för en grupp av myndigheter och är organisatoriskt knutet lill en av myndigheterna i gruppen, värdmyndighelen. Vid sidan av revisionskontoren finns sammanlagt sju revisionsenheier vid affärsverken och en inom försvaret. Efter förslag från RRV har regeringen ändrat RRV:s instruktion och utfärdat bestämmelser för revision vid revisionskonlor. RRV har utfärdat tillämpningsföreskrifter till dessa bestämmelser.

I bestämmelserna för revision vid revisionskontor fastslås att revisionskonlor skall utföra redovisningsrevision, dvs. granska redovisningen i säkerhetsfrämjande syfte, och att myndighet, vid vilken revisionskontor finns, skall bemyndiga minst en tjänsteman vid revisionskontorel att på tjänstens vägnar framställa anmärkning enligt förordningen (1961:313) om förfarande i anmärkningsmål. Sådan anmärkning skall prövas och avgöras av riksrevisionsverket.

Enligl RRV:s instruktion åligger del verket att utöva tillsyn över revisionskonlor och meddela föreskrifter och anvisningar för revisionens utförande. Verket skall tillse alt redovisningsrevision bedrivs ändamålsenligt och i betryggande former. Verket skall även självt bedriva redovisningsrevision i den mån della är särskilt föreskrivet eller verket eljest finner del behövligt. RRV har således ett övergripande ansvar för redovisningsrevisionen i statsförvaltningen.

RRV genomför på eget initiativ en utvärdering av 1967 års revisionsorga-nisaiion. RRV har gått igenom de mål och ambitioner som statsmakterna har ställt upp för den statliga redovisningsrevisionen och bedömt i vilken utsträckning som myndigheterna, revisionskontoren och RRV har kunnat leva upp till dessa. Slutsatserna av detta arbete redovisas i en rapport.

Sammanfattningsvis framhålls i rapporten att revisionskontoren enligl 1967 års beslut i princip skulle svara för redovisningsrevision i statsförvaltningen och all RRV genom sin tillsyn skulle sörja för alt denna redovisningsrevision var av god kvalitet, fick ett tillräckligt oberoende och hade

tillräcklig omfattning. Uppföljningen har emellerlid visat på brister i olika avseenden.

Den väsentligaste bristen är enligl rapporten all vissa områden hell eller delvis inle utsätts för någon redovisningsrevision.

I rapporten konstateras också att det föreligger ett antal hinder för att redovisningsrevisionen skall svara mol de ursprungliga målen och att dessa hinder bl. a. beror på att vissa av de grundläggande intentionerna bakom revisionskonlorsorganisalionen inte har kunnat genomföras. Dit hör tanken all revisionskontoren skulle överta RRV:s tidigare uppgifter vid extern revision och samtidigt verka som internt revisionsorgan åt verksledningen. Ett annat hinder är att revisionen inte följt med i den snabba utvecklingen av den statliga redovisningen.

I rapporten redovisas även ett förslag lill åtgärder.

RRV har i avvaktan på alt riksdagen under hösten 1977 skulle besluta om en modernisering av budgetsystemet inle vidtagit några åtgärder med anledning av rapporten. Riksdagen har nu fattat sitt beslut (prop. 1976/ 77:130, FiU 1977/78:1, rskr 1977/78:19). På grundval av delta har regeringen uppdragit åt RRV att med biträde av affärsverken utreda och lämna förslag till hur en extern och löpande granskning av affärsverkens redovisning och bokslulshandlingar skall utformas. I uppdraget till RRV all utarbeta förslag lill hur affärsverken skall revideras konstateras även all del ankommer på RRV att inom ramen för sitt tillsynsansvar överväga bl. a. uppdragsmyndigheters revisionsproblem. Enligt vad jag under hand har inhämtat avser verket att vidta erforderliga åtgärder eller - om så krävs - lämna regeringen förslag till sådana, i syfte all även för statsförvaltningen i övrigt säkerställa en fullgod redovisningsrevision. Som utgångspunkt för RRV:s åtgärder och förslag tjänar riksdagens beslut om revision av affärsverken och rapporten om 1967 års beslut.

Jag vill som svar på Joakim Ollens interpellation sammanfattningsvis konstatera att den för redovisningsrevisionen ansvariga myndigheten själv tagit initiativ lill en utvärdering och att RRV avser all vidta åtgärder för alt rätta till de brister som har kommit fram. Det finns alltså ingen anledning för mig alt nu ta upp denna fråga. I den mån RRV finner alt del behövs åtgärder som verket inte kan besluta om kommer jag givetvis att föreslå regeringen de åtgärder som kan vara påkallade.

Nr 58

Onsdagen den 11 januari 1978

Om revisionen av statlig verksamhet

JOAKIM OLLEN (m):

Herr talman! Jag tackar budgetminisler Mundebo för svaret på min interpellation.

Är den revision av statlig verksamhet som f n. sker tillräcklig? Är den nuvarande organisationen för redovisningsrevision över huvud laget acceptabel? Det är utmanande frågor, men det finns skäl att ställa dem efter alt ha läst den promemoria från RRV i vilken man gör en uppföljningsstudie av den nuvarande revisionsorganisationen.

I promemorian levereras en påfallande kraftig kritik av den revisionsverksamhet som nu sker på de 23 revisionskonloren. Man konstaterar att

3 Riksdagens protokoll 1977/78:57-59

Nr 58

Onsdagen den 11 januari 1978

Om revisionen av statlig verksamhet

revisionskonloren har haft svårt att täcka hela revisionsområdet. Och man säger rent ut alt revisionskontoren i många fall ännu inte hunnit igenom hela sitt revisionsområde och än mindre hunnit göra en årlig, fullständig redovisningsrevision i enlighet med bestämmelserna. Än värre är emellertid konstaterandet att vissa väsentliga områden normalt inte granskas av revisionskontoren och därmed inle alls granskas vad gäller redovisningsdata.

I promemorian sägs att detta dels beror på revisionskontorens beroendeförhållande till resp. verkschef, dels på oklara bestämmelser och dels på bristande resurser och kompetens. Bristerna i redovisningsrevisionen, såsom den nu fungerar, är alltså fiera.

För del första slår revisionskonloren, och deras personal, i en klar beroendeställning lill verksledningen vid den myndighet där revisionskontorel är placerat. Del är verksledningen på resp. myndighet som styr revisionsverksamheten. Tjänstetillsättningar, anslagstilldelningar och revisionsplaner beslutas ytterst av ledningen för den verksamhet som skall granskas. Della är i sig uppseendeväckande.

För det andra anger de nuvarande reglerna inte exakt i alla delar hur revisionen skall gå till och vad som skall rapporteras lill verksledningen och till riksrevisionsverket. Delta gör det självfallet enklare att av misslag underiåta att framföra påpekanden som borde komma till riksrevisionsverkets kännedom och i vissa fall t. o. m. hindras från att offentliggöra sådana uppgifter.

Fördel tredje är revisionsresurserna f n. sannolikt underdimensionerade. Del bör i delta sammanhang betonas att en satsning på en effektiv revision troligen inle skulle komma att innebära ökade, utan fast mer minskade, utgifter för statskassan.

Fördel fjärde är kontrollen och stödet från riksrevisionsverket inte vad de borde vara. I och med att riksrevisionsverket har upphört att självt bedriva redovisningsrevision har verket, torde man kunna hävda, förlorat något av den kompetens på revisionsområdet som måhända borde finnas där.

Jag vill understryka alt det inle endast är i den nämnda promemorian som kritik levereras mot redovisningsrevisionen såsom den nu fungerar. I utlåtanden från två revisionsförelag, vilka medverkat som konsulter i riksrevisionsverkels uppföljning av revisionskonlorsorganisalionen, levereras stark kritik mot de nuvarande förhållandena. I del ena utlåtandet sammanfattas revisionsbyråns uppfattning på följande sätt: "På dessa grunder kan trovärdigheten av den statliga redovisningsrevisionen ifrågasättas,vilket måste anses otillfredsställande för alla berörda parter. För alt stärka den statliga redovisningsrevisionens ställning, rekommenderar vi en överflyttning av allt inflytande över de statliga revisorernas befordran och förtjänst till RRV. Rätlen alt påverka revisionsplanens utformning bör också helt förbehållas revisorerna och RRV."

I samma utlåtande sägs också: "I de statliga revisionsslandarderna för USA betonas kravet på revisorernas oberoende mycket starkt. Vi har svårt att finna okonstlade argument mot de principer som där redovisas. En strävan på

längre sikt bör därför vara att i sin helhet anpassa dessa även för den svenska statliga revisionen."

I utlåtandet av den andra revisionsbyrån sägs bl. a.: "Varje ekonomisk enhet bör ha oberoende extern revision. Enligl min uppfattning innefattas häri statliga myndigheter och verk."

Vidare görs följande kommentar: "Möjligen skulle man kunna hävda alt behovet av en oberoende extern revision är större för myndigheter eller verk än t. ex. för aktiebolag med hänsyn till offentlighetsprincipen och den skattebetalande allmänhetens berättigade krav på en verifierad rapportering om en offentlig verksamhets ekonomiska förhållanden."

Del finns alltså sammanfattningsvis goda skäl att rikta stark kritik mol den revision som f n. bedrivs i revisionskontoren.

I statsrådets svar görs ingen uttalad värdering av revisionen sådan den nu fungerar. Budgetminislern nämner dock att inom RRV har igångsatts en uiredning, som syftar lill att lägga fram eventuella förslag, vilka skall säkerställa en fullgod redovisningsrevision. Med en välvillig tolkning kan delta uppfattas såsom att Ingemar Mundebo instämmer i alt redovisningen är bristfällig. Statsrådet säger också att det, eftersom verket har lagit initiativ i den här frågan, inle finns någon anledning för honom att gripa in men att han är beredd att vidta de åtgärder som kommer att föreslås honom, om det behövs för alt förbättra kvaliteten på revisionen. Även detta uppfattar jag såsom ell positivt uttalande.

Det är naturiiglvis bra att RRV nu har satt i gång och börjat utreda denna fråga, en uiredning som dock-vilket jag underhand har inhämtat-inte var tillsalt när jag framställde min interpellation. Ser man på vilka bestämmelser som RRV har föreslagit för revision vid revisionskonloren så sent som den 28 oktober förra året, blir man dock något betänksam rörande RRV:s strävan att öka revisionskontorens oberoende. Den revisionsrapport som normall skall inlämnas i samband med utförd revision skall enligl RRV:s förslag inle bli obligatorisk. Dessutom skall inte revisionsrapporten de år en sådan över huvud laget upprättas insändas till RRV.

I förslaget sägs vidare - vilket måhända är värre - att myndighetens skyldighet att samråda med RRV i samband med tjänstetillsättningar vid revisionskonloren skall minska i förhållande lill nuläget. Della innebär att RRV såsom tillsynsmyndighet över revisionskontoren frivilligt är berett att avsäga sig en del av den kontroll som rimligen är nödvändig för att revisionskonloren skall kunna fungera med åtminstone något oberoende i förhållande lill värdmyndighelen.

Beiräffande RRV:s insalser på detla område bör kanske också nämnas all den nuvarande organisationen har fungerat i ett decennium och att man inte tidigare har påtalat de missförhållanden som råder. Det bör även framhållas att en tjänsteman på RRV, Birger Näsholm, redan 1969 i ett särskilt yttrande i en promemoria, som skulle ligga till grund för uppbyggnaden av den nuvarande organisationen, påtalade de risker just beträffande beroendeförhållandet till värdmyndigheten som fanns i det system som då skulle införas. Varnande ord har alltså uttalats för lång tid sedan.

Nr 58

Onsdagen den 11 januari 1978

Om revisionen av statlig verksamhet

Nr 58

Onsdagen den 11 januari 1978

Om revisionen av statlig verksamhet

Herr talman! Del skall inte uteslutas att den av RRV nu sent omsider igångsatta utredningen om redovisningsrevision av den statliga verksamheten kommer att ge ett positivt resultat och kommer alt leda till förslag om hur man skall lägga om verksamheten så alt den fungerar på ell bättre sätt. Enligt min uppfattning är dock de nuvarande förhållandena så otillfredsställande att del vore av uppenbart värde om budgetministern ville klart uttala sin uppfattning om den nuvarande revisionsorganisalionen. Jag vill också fråga: På vilket sätt ämnar departementschefen följa det utredningsarbete som nu har igångsatts på RRV och vilken uppfattning har han om den utveckling som man kan vänta sig på detta område i framliden?

Budgetministern INGEMAR MUNDEBO:

Herr talman! Jag har med stort intresse läst den rapport som jag tror har varit det huvudsakliga underlaget för Joakim Ollens interpellation. Del finns, lycker jag, många tänkvärda synpunkter i den rapporten, på flera punkter oroande synpunkter. Rapporten visar att det finns brister i den revision som vi nu har inom den offentliga förvaltningen. Jag bör kanske samtidigt tillägga, för alt bilden inle skall bli ensidig, att den nuvarande revisionen ändå lämnar en del värdefulla bidrag till effektivisering av vår förvaltning, om ock det återstår myckel all göra.

Nu kommer RRV att granska rapporten och all pröva vilka åtgärder man bör vidta föratt komma till rätta med de brister som redovisas. Delar rätt att denna granskning inte hade börjat i mitten av november, då Joakim Ollen framställde interpellationen. Som framgår av milt svar ville man vänta på riksdagsbeslutet om en modernisering av budgetarbetet innan man påbörjade granskningen. Del finns en rad beröringspunkter mellan denna översyn och beslutet om budgetsystemets framtida utformning.

Jag vill inle just nu i detalj värdera rapporten. Jag lycker inle att det är rätt av mig alt göra det förrän jag har lyssnat på det berörda ämbetsverkets synpunkter. Jag vill inte värdera den i annan omfattning än jag gjorde i mitt första svar och i inledningen lill den replik jag Just nu lämnar, men jag vill tillägga alt jag förutsätter all RRV kommer all ägna den här rapporten ett betydande intresse och alt verket självt kommer att la initiativ till åtgärder för all effektivera revisionen. Jag förutsätter vidare att verket på de områden där det har att besluta också fattar sådana beslut och att på områden där det tillkommer regeringen att besluta regeringen också flr förslag lill beslut och att verket fattar sina beslut och vi flr eventuella förslag så fort del är möjligt för verket.

Självfallet kommer jag att nära följa den här frågan. RRV är ett av de verk som vi inom budgetdepartemenlet har ell myckel nära samarbete med. Vi har alltså många olika sätt att fl information om verkets fortsatta arbete och jag kommer själv att nära följa det arbetet. En effektiv och en effektivare förvaltning är Ju av största intresse för oss alla, inte minst för en budgetminisler.

DANIEL TARSCHYS (fp):

Herr lalman! Del är ett väsentligt problem som tas upp i interpellationen. Den revision som bedrivs inom företagssektorn har vid del här laget fåll relativt fasta former. Den är förankrad i ell detaljerat regelsystem. Inom den offentliga sektorn råder en avsevärt större osäkerhet om hur revisionen bör organiseras. Ändå kan man hävda alt den på det områdel fyller en ännu viktigare funktion än inom förelagen, där de marknadsimpulser som registreras genom saldol ger signaler om framgångar och motgångar. I den administrativt styrda sektorn är det svårare att bedöma de resultat som uppnås och därför särskilt betydelsefullt att utveckla metoder för en effektiv återföring av information lill uppdragsgivare och finansiärer.

Det informationsbehov som här föreligger kan spaltas upp längs flera dimensioner. För del första kan vi skilja mellan behov på olika nivåer. I en stor myndighet behöver verksledningen en intern revision. Regeringen å sin sida måste öva tillsyn över myndigheterna och behöver då en oberoende extern revision. Riksdagen slutligen har enligl grundlagen ett ansvar när det gäller alt granska rikels styrelse och förvaltning och måste på ett eller annal sätt göra sig underkunnig om vad myndigheterna uträttar. På senare år har vi haft en del diskussioner om hur den granskningen bäst skall organiseras -det börjar väl bli uppenbart alt den ännu har betydande brister.

För del andra kan man spalta upp informationsbehovet efter typen av den information som efterfrågas. Här har vi dels siffergranskning, bokslulskon-troll och liknande, dels förvaltningsrevision som är mer inriktad på att bedöma måluppfyllelse, effektiv resursanvändning o. s, v. Vi har därtill den typ av revision som mer har karaktären av översyn - del är ju f ö. vad ordet revision betyder på svenska - och som syftar till en mer genomgripande omprövning av verksamhetens ambitionsnivå och inriktning. På engelska kallas denna typ av revision ofta för review eller policy review.

Här finns då en mängd problem av organisatorisk karaktär och av prioriteringskaraktär. Hur skall revisionsresurserna avvägas mellan olika nivåer? Hur skall de avvägas mellan olika typer av revisionsinsalser? Med den omfattning som den offentliga verksamheten och den offentliga styrningen av samhällslivet numera har fåll blir översy nsfunklioner av detla slag alltmer nödvändiga. Jag tror emellertid att det är vikligl att man närmar sig dessa frågor ulan alltför mycket av kategoriska renodlingar. Vi behöver en oberoende revision, men den programmerade, målstyrda revisionen fyller också ett rimligt syfte.

Nr 58

Onsdagen den 11 januari 1978

Om revisionen av statlig verksamhet

JOAKIM OLLEN (m):

Herr talman! Jag vill först konstatera att budgetminislern på såvitt jag kan bedöma alla punkter i min interpellation har lämnat positiva besked.

Budgetminislern noterade att det nuvarande systemet har lett till oroande brister -jag tror del var så orden föll - och detta förhållande måste, som budgetminislern också sade, leda till att insatser görs för att effektivisera revisionen på de punkter det här gäller.

Att det finns saker som inte kommer fram med den nuvarande revisionen

Nr 58

Onsdagen den 11 januari 1978

Om revisionen av statlig verksamhet

torde vara alldeles klart. Jag kan nämna för budgetminislern att jag sedan jag väckte denna interpellation har fått kontakt med ell stort antal enskilda personer som har berättat historier för mig vilka jag hoppas inte är sanna, för det vore i så fall ganska förskräckande. Även i utlandet - jag har tidigare nämnt USA, men del gäller också England - förekommer den här debatten om en bälire extern oberoende revision än den som nu finns på många håll. Vi är alltså inle ensamma.

Jag noterar alltså att budgetministern sade all den nuvarande revisionen inle är bra, att det behövs en ny organisation i detta sammanhang och att budgetminislern personligen kommer alt nära följa det arbete som pågår.

När det sedan gäller den fråga som Daniel Tarschys var inne på -jag kan f ö. instämma i praktiskt taget allt han sade - och som gällde hur en ny organisation skall se ul finns det anledning alt återkomma till denna. Det är inte uteslutet alt den blir en fråga som riksdagen får tillfälle alt pröva ånyo. Alldeles klart synes emellerlid vara att revisionen åtminstone i vissa momeni bör läggas utanför det verk som skall granskas och alt man vid utformandet av en ny revisionsorganisation inte bara bör ta med i sammanhanget den förvaltningsrevision som riksrevisionsverket i dag utför med tidsmässigt långa mellanrum.

Något ytteriigare bör kanske inte i dag sägas när det gäller hur organisationen skall utformas, utan jag noterar avslutningsvis att budgetministern har lämnat klart positiva besked och att vi alltså kan förvänta oss förbättringar på detta område.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 8 Föredrogs och hänvisades

Propositioner

1977/78:55 lill trafikutskottet

1977/78:65, 72 och 75 till försvarsutskottet

1977/78:79 till skalleutskottet

1977/78:80 till lagutskottet

§ 9 Föredrogs och lades till handlingarna

Skrivelser

1977/78:102 och 103

§ 10 Föredrogs och hänvisades Motioner

1977/78:214-216 lill konstitutionsutskottet 1977/78:217 till finansutskottet 1977/78:218 lill utrikesutskottet 1977/78:219 lill trafikutskottet 1977/78:220 lill utbildningsutskoltet 1977/78:221 till trafikutskottet 1977/78:222-224 lill näringsutskottet

1977/78:225 till arbetsmarknadsutskouei 1977/78:226 till civilutskottet

§ 11 Föredrogs och bifölls Interpellationsframställningar 1977/78:105-108

Nr 58

Onsdagen den 11 januari 1978

§ 12 Talmannen meddelade all propositionerna nr 100 och 101 skulle sättas sist på morgondagens föredragningslista.

§ 13 Anmäldes och bordlades

Motioner

1977/78:227 av Erik Adamsson om vidgad riksdagskonlroll över vissa domstolar

1977/78:228 av Lars Werner m.fl. med anledning av propositionen 1977/ 78:71 om kvinnlig tronföljd

1977/78:229 av Rolf Hagel och Alf Lövenborg om översyn av valulalagen

1977/78:230 av Gustav Lorentzon m. fl. om en utredning rörande Guadeloupe-medlen

1977/78:231 av Lars Werner m.fl. om allmänt prisslopp

1977/78:232 av Per Gahrton om skattebefrielse för bidrag för vård av handikappade barn

1977/78:233 av Wiggo Komstedt och Bo Lundgren om vidgad rätt att tillverka vin

1977/78:234 av Bo Lundgren och Wiggo Komstedt om översyn av vinbeskall-ningen

1977/78:235 av Lars Werner m.fl. om slopande av mervärdeskatten på livsmedel

1977/78:236 av Per Gahrton om vidgad rätt till målsägandetalan

1977/78:237 av Olle Aulin och Joakim Ollen om försvarels rationaliseringsinstituts fortsatta verksamhet

1977/78:238 av Margot Håkansson om överflyttning lill Kariskrona av marina skolenheter

1977/78:239 av Olle Aulin om räU till ersäUning för sjukvård m. m. för svenska medborgare som är bosatta i utlandet

1977/78:240 av Ulla Ekelund om vidgad rätt till reseersättning för handikappad

1977/78:241 av Bengt Gustavsson om behovet av social jour

1977/78:242 av Inga Lantz m.fl. om smärtlindring vid föriossning

1977/78:243 av Ulla Ekelund och Einar Larsson om yrkesanpassad fiskeriut-bildning

1977/78:244 av Margot Håkansson m.fl. om gymnasial utbildning av fiskare

1977/78:245 av Ake Gustavsson m.fl. om trafiken med SJ:s nya motorvagnar

1977/78:246 av Rolf Hagel och Alf Lövenborg om ökad ersättning till SJ för drift av icke lönsamma järnvägslinjer m. m.

Nr 58

Onsdagen den 11 januari 1978

Anmälan av interpellationer

1977/78:247 av Gunnel Jonäng m.fl. om SJ:s styckegodshantering

1977/78:248 av Oswald Söderqvist m.fl. om inrättande av en miljöinformationsfond

1977/78:249 av Rune Torwald och Erik Johansson i Hållsla om åtgärder för all oskadliggöra tungmetaller i vissa avfallsprodukter

1977/78:250 av Olle Aulin om helikopterresurser för räddningstjänsten i Skåne

§ 14 Anmälan av interpellationer

Anmäldes och bordlades följande interpellationer som ingivits lill kammarkansliet

den 10 januari

1977/78:109 av Evert Svensson (s) till kommunminislern om åtgärder mol diskriminering av kvinnor inom svenska kyrkan:

I striden om kvinnliga präster åberopas den s. k. samvetsklausulen från kyrkomötet 1958. Den avgavs av dåvarande ecklesiastikminister Ragnar Edenman vid behandlingen av lagförslaget om kvinnans behörighet till prästerlig tjänst på, som det hette, "en fullständigt enig regerings vägnar". Klausulen har varit föremål för olika tolkningar och det är därför nödvändigt att klarhet skapas. Den nuvarande regeringen bör därför inför riksdagen ange sin syn på klausulens innehåll och giltighet.

Frågan är i första hand inomkyrklig, och rätt forum borde därför vara kyrkomötet.. Emellertid kan man inte komma ifrån alt den också berör djupgående demokratiska principer i vårt samhälle.

Statsrådet Edenmans deklaration hade följande lydelse:

"Vissa farhågor för framtiden tycks vara gemensamma för alla ledamöter i särskilda utskottet. Man menar all vare sig lagförslaget bifalles eller avslås, kommer den kyrkliga gemenskapen all utsättas för påfrestningar. Särskilt är det motståndarna lill reformen som hävdar, alt en allvarlig söndring hotar kyrkan, om kvinnor flr bli präster. Jag anser väl för min del alt faran för söndring blir minst lika stor, om kyrkomötet fäller regeringens av riksdagen godkändaförslag. Men jag vill framför allt hävda,att farhågorav det här slaget inle bör överdrivas. Del är så lätt att överdriva när vi som nu slår mitt i stridens hetta. Inom svenska kyrkan har det hittills funnits utrymme för olika stadier och ståndpunkter i religiöst hänseende. Delta bör del kunna finnas även när det gäller de kvinnliga prästerna.

Särskilda utskottet har också ansett det nödvändigt alt skiljakiighelerna inle flr överdrivna eller tillspetsade uttrycksformer och att ingendera meningsriktningen utsattes för sådan påverkan som kan uppfattas såsom åsiktsförföljelse eller intrång i samvetets frihet. Jag kan här hell ansluta mig till utskottet,och jag talar i det fallet på en fullständigt enig regerings vägnar. I

min egenskap av ecklesiastikminister vill jag hävda den meningen, att lagstiftningen och statsorganen så litet som möjligt bör ingripa i personliga religiösa förhållanden. Någon åsiktsförföljelse från statens sida kan inte gärna vara alt befara, så länge vi har vårt nuvarande demokratiska samhällsskick. Direkta åsiklsförföljelser mellan olika grupper, som är aktivt verksamma inom kyrkan,öo/-rfe i varje fall kunna undvikas med inomkyrkliga medel. Jag är särskilt angelägen framhålla att det finns all anledning antaga all de kvinnorsom önskar bli präster kommer att undvika allt som kan leda lill strid, delta just av omtanke om kyrkans bästa, och att de självmant kommer all söka sig till de områden av kyrkans verksamhet där de bäst behövs. En biskop, som har givit till känna att han av irosskäl anser sig förhindrad att prästviga kvinnor, torde inte löpa den minsta risk att över huvud laget bli ställd i den situationen att en kvinna begär att bli prästvigd av just honom. Det är orimligt att länka sig att denna möjlighet skulle från något håll komma att utnyttjas på det sättet. Det lär ju komma att finnas biskopar som är villiga att viga."

Ecklesiastikminister Edenman hänvisade lill särskilda utskottets ullålande. I en sammanfattning anförde utskottet följande:

"Såsom redan antytts har trots den nu redovisade samstämmigheten dock skiljaktiga meningar i föreliggande fråga gjort sig gällande inom utskottet, beroende på olikheter i bibelsyn och tolkning av våra reformatoriska bekännelseskrifter.

Inom utskottet har emellertid rått en önskan att ge uttryck åt en samfälld mening beträffande vissa med lagförslagets genomförande sammanhängande frågor. Vare sig nu lagförslaget bifalles eller avslås, kommer nämligen den kyrkliga gemenskapen att utsättas för påfrestningar. Men då del för kyrkans gärning i vårt folk är av vital betydelse att undvika en kyrkosplitt-rande söndring, finner ulskoitet del nödvändigt, att dessa skiljaktigheler icke får överdrivna eller tillspetsade uttrycksformer och all ingendera meningsriktningen utsattes för sådan påverkan, som kan uppfattas såsom åsiktsförföljelse eller intrång på samvetets frihet.

Skulle nu lagförslaget bifallas, finner utskottet det därför angelägel att hävda, all detta icke får medföra skyldighet för biskop alt mol sin religiöst grundade övertygelse viga kvinna lill präst. Likaså vill utskottet som sin samfällda mening framhålla, att präst icke bör åläggas all i tjänsten ulföra sådant, som uppenbariigen skulle kränka hans samvete på grund av den övertygelse han hyser i denna fråga. Inte heller flr prästlöftena tolkas så, alt den, som ställer sig avvisande lill kvinnliga präster, icke skulle kunna avlägga dem.

Vidare torde, där prästerlig tjänst skall utan föregående val tillsältas av Kungl. Maj:l eller domkapitel, kyrkorådet i sitt yttrande kunna ge lill känna, huruvida del önskar, att kvinna därvid ej må komma i fråga.

Även om dessa grundsatser tillämpas, lär del icke kunna hell undvikas, att del nya lägel stundom kan vålla samvetsbetänkligheter, slitningar eller missnöje. Ulskoitet förutsätter emellertid, all biskopsmötet ägnar dessa frågor tillbörlig uppmärksamhet."

Nr 58

Onsdagen den 11 januari 1978

Anmälan av interpellationer

Nr 58

Onsdagen den 11 januari 1978

Anmälan av interpellationer

Departementschefens uttalande har sedermera åberopats av kvinnopräst-motståndarna som en samvelsklausul gällande för all framtid.

Huvudfrågan får anses vara rätten för dåvarande biskopar - om de ansåg del strida mot sitt samvete - alt vägra prästviga kvinnlig kandidat. De som därefter tillträtt sitt ämbete måste rimligtvis ställa sig under kyrkans lag och ordning. Lagen om kvinnliga präster antogs med stor majoritet av 1958 års kyrkomöte.

Samvetsklausulen kom att rymma myckel resonemang kring hur företrädarna för de olika åsiktsriktningarna skulle förhålla sig till varandra i sin tjänsteutövning. Statsrådet Edenman talar om att staten så litet som möjligt bör ingripa i personliga religiösa förhållanden och all någon åsiktsförföljelse från statens sida inte gärna kan befaras. På den punkten bör inte heller nu någon tvekan råda. Var och en bör ges stort utrymme att tolka Bibeln och kyrkans lära efter sitt samvete. Men svårigheten inträder när en tolkning kommer i konflikt med en annan, den senare dessutom antagen på regeringens förslag av riksdag och kyrkomöte.

Vidare ingår det i fjärde prästlöftet att man skall "troget efierieva kyrkans lag och ordning". Skall den ena parten då kunna vägra samarbeta med t. ex. en kvinnlig präst eller på annat sätt försvåra för henne alt utöva sin präsleriiga gärning? Svaret måste bli nej. Respekt för varandras åsikt är en sak, trakasserier från den andra sidan är en annan.

Edenman har senare förklarat all han icke avsåg att samvetsklausulen skulle gälla för all framlid. JO har i ett utlåtande 1971 (Dnr 2067/10) gett uttryck för en liknande tolkning. Dåvarande kommunministern Hans Gustafsson angav i februari 1976 förra regeringens syn på den s. k. samvetsklausulen med följande ord:

"Det förhåller sig på det sättet att en biskop lika väl som en präst är en statlig ämbetsman. Han har ell ämbetsmannaansvar. I detta ansvar ingår att handlägga frågorna på ett objektivt sätt. Han skall falla sina beslut utifrån objektiva kriterier.

När man tar ställning lill om man skall viga en människa lill präst kan vederbörandes kön aldrig vara ell objektivt kriterium. En biskop kan vägra prästvigning därför att vederbörande inte uppfyller de kriterier man vill ställa, inte är lämplig som präst. Men han kan rimligtvis aldrig säga att det är ett objektivt kriterium att vederbörande är av kvinnligt kön. Jag tror inte vi behöver fördjupa oss i långa invecklade tolkningar av om samvetsklausulen gällde dåvarande biskopar och präster eller nuvarande. Den formella situationen är tämligen klar, lycker jag.

Den nuvarande situationen leder lill en förnedrande behandling av

kvinnor. Jag hyser-- utomordentligt stor respekt för de flesta av

motståndarna lill kvinnliga präster, men det är ett faktum att deras hållning leder till alt kvinnor hamnar i en förnedrande situation.

Läget är Ju det alt teologer av facket vid sin tolkning av Bibeln och kyrkans lära kommit fram lill att det är fullt acceptabelt att viga kvinnor till präster. Av våra 13 biskopar har 11 kommit fram till detla. Andra leologer av facket och två biskopar har vid sin tolkning av Bibeln och kyrkans lära i övrigt kommit

fram till alt del är omöjligt att viga kvinnor till präster. Vore del i den

situationen inle rimligt------ att de som är motståndare nu och företräder den

mera doktrinära synen tillämpade den gamla domarregeln all hellre fria än fälla?"

Med det anförda som bakgrund ber Jag om kammarens tillstånd att till kommunminislern fl framställa följande interpellation:

Är statsrådet beredd att inför riksdagen ange den nuvarande regeringens inställning till den s. k. samvetsklausulens innehåll och räckvidd när del gäller kvinnans rätt till präsleriig tjänst?

Nr 58

Onsdagen den 11 januari 1978

Anmälan av interpellationer

den 11 januari

1977/78:110 av Hans Alsén (s) till handelsministern om den kommunala konsumentpoliliska verksamheten:

Utbyggnaden av kommunal konsumentpolitisk verksamhet har beklag-ligtvis nästan avstannat under senare år. Fram till 1974, dvs. ett år före riksdagsbeslutet, fanns del 3 kommuner med konsumeninämnd, 9 kommuner som inrättat referensgrupper eller liknande forum för konsumentfrågor och 143 som anställt eller avdelat någon person för frågor inom den konsumentpolitiska verksamheten. Totalt hade alltså 155 kommuner startat någon form av konsumentpolitisk verksamhet redan 1974.1 dag finns enligtuppgiftkonsumentpolitisk verksamhet i 160 kommuner. Det som hänt tycks vara att de kommuner som redan vid riksdagsbeslutet startat sin konsumentpolitiska verksamhet har byggt ut den medan övriga kommuner i stor utsträckning avstått från insalser på delta för konsumenterna så viktiga område.

Behovet av en snabbare utbyggnad av kommunernas konsumentpoliliska verksamhet har enligt min mening ökat starkt under det senaste året. Regeringens åtstramningspolitik hardrabbat konsumenterna hårt. Som alltid i kärva lider drabbas de svaga hårdast - låginkomsttagare och barnfamiljer. Samhället har därför ett särskilt ansvar för att fullfölja tidigare riksdagsbeslut om utbyggd kommunal konsumentpolitik.

Man kan naturligtvis peka på kommunernas svåra ekonomiska läge som orsak till den långsamma utvecklingen av den lokala konsumentpolitiken. Erfarenheterna hittills visar emellertid alt kostnaderna för konsumentpolitisk verksamhet i kommunerna är tämligen begränsade. Sett i relation till det stöd som på della sätt kan ges konsumenterna måste kommunernas kostnader anses överkomliga även i dagens ekonomiska situation.

Med hänvisning till vad som anförts ber jag alt lill handelsministern fl ställa följande frågor:

1. Hur ser handelsministern på utfallet av riksdagens beslut från 1975 om utbyggnad av den kommunala konsumentpoliliska verksamheten?

2. Vilka planer har regeringen för att påverka kommunerna att i snabbare takt än hittills bygga ul den konsumentpoliliska verksamheten?

Nr 58

Onsdagen den 11 januari 1978

Meddelande om frågor

3. Vilka ålgärder avser regeringen vidta för all ytterligare stödja de svaga konsumentgrupperna, som drabbas hårdast av den höga inflationen?

§ 15 Meddelande om frågor

Meddelades all följande frågor framställts

den 10 Januari

1977/78:239 av Ulla Tilländer (c) till kommunikationsministern om säkerhetsbestämmelserna för bärplansbåtar:

Våren 1976 aktualiserade jag för dåvarande kommunikationsministern frågan om de bristande säkerhetsbestämmelserna på de bärplansbåtar som bl. a. trafikerar rutten Malmö-Köpenhamn. Varje år fraktas omkring 2 miljoner människor i bärplansbålarna på denna sträcka, något som antyder betydelsen av tillfredsställande säkerhetsbestämmelser.

1 svaret meddelade kommunikationsministern all särskilda säkerhels-regler för denna lyp av bålar kunde förväntas under 1977.

Förutom de skäl som motiverade min fråga 1976, bärplansbålarnas undermåliga utrymningsförhållanden, har vi i dagarna fått en påminnelse om att en översyn av säkerhetsbestämmelserna är en angelägen sak och all tillämpningen av dem brådskar. Även om olyckorna hittills dess bättre har varil fl och gmndstötningen den 7 januari, då en flyghål i 32 knops fart tvärstoppades, fick en lycklig utgång måste risken för en omfattande sjöolycka med svåra konsekvenser för passagerarna bedömas som långt ifrån obefintlig.

Med anledning av det anförda vill jag till kommunikationsministern ställa följande fråga:

Hur långt har arbetet med säkerhetsbestämmelserna för bärplansbåtar kommit, och har Sverige gjort något för alt påskynda arbetet?

1977/78:240 av Inga Lantz (vpk) lill statsrådet Ingegerd Troedsson om gratisutdelningen av AD-vitaminer till spädbarn:

I budgetpropositionen talas om förebyggande barnhälsovård, men den kostnadsfria tilldelningen av AD-vitaminer till i regel alla barn under fyra år dras in.

Anser statsrådet att denna form av social nedmstning står i överensstämmelse med tidigare gjorda uttalanden om viklen av en bra förebyggande hälsovård?

den II Januari

1977/78:241 av/4//Z.öi'e/;öo/-(apk) lill budgetministern om beskattningen av vissa reseförmåner:

Ungdomen drabbas hårt av den rådande arbetslöshetskrisen och erbjuds ofta genom AMS försorg arbeten långt från hemorten. För alt underlätta sådan rekrytering har AMS beviljat ungdomar från Norrbotten, Västerbotten, Jämtland och Golland sex flygresor mellan arbetsorten och hemmet.

Chockbesked om att ungdomarna måste skatta för dessa resor kom häromdagen. Del gäller över tusen ungdomar, som inte i förväg har informerats om della.

Mot bakgmnd härav vill jag fråga budgetminislern:

Anser budgetminislern alt de fria AMS-resorna i detla sammanhang skall beskattas? Om så inte är fallet, vilka åtgärder ämnar regeringen vidta?

Nr 58

Onsdagen den 11 januari 1978

Meddelande om frågor

1977/78:242 av Hans Petersson i Röstånga (fp) till kommunikationsministern om överflyllning till Sverige av flygtrafik på Kastrup:

Med nuvarande ökning av den nordiska flygtrafiken kommer den danska flygplatsen Kastmp inom en snar framtid alt uppnå sitt kapacitelslak. Den sedan länge diskuterade storflygplalsen Sallholm befinner sig alltjämt på diskussionsstadiel, och det är osäkert om den någonsin kommer all förverkligas. Den framlida arbetsfördelningen mellan svenska och danska flygplatser är därför aktuell.

I ell anförande den 30 november 1977 uttalade - enligt referat -kommunikationsministern alt ett överflyttande av åtminstone en del av den tillkommande trafiken på Kastmp borde ske till Landvetter. Delta uttalande har väckl förvåning och oro i Skåne, där vi betraktar det som naturiigt och för regionen av betydelse att denna trafik kommer Stump till del.

Vilka skäl talar enligl statsrådet för att eventuellt från Kastrup till Sverige överflyttad tillkommande Irafik skall hänvisas till Landvetter i stället för till Sturup?

1977/78:243 av Hans Petersson i Röslånga (fp) lill kommunministern om den framtida organisationen av kronofogdemyndigheterna:

1 betänkandet Kronofogdemyndigheterna (SOU 1977:42) föreslår utredningen alt Eslövs- och Trelleborgsdistrikten skall upphöra som självständiga enheter och sammanläggas med distrikten i Lund resp. Ystad.

Detta förslag går helt emot nuvarande regionalpoliliska strävanden för Malmöhus län och innebär alt staten - helt onödigt - börjar reducera sysselsättningstillfällena i två av länets regionala centra, vilka statsmakterna i andra sammanhang uttalat borde tillföras ytterligare arbetstillfällen.

Utredningens förslag lill centralisering går dessutom stick i stäv med regeringsförklaringens deklaration om all verka för decentralisering och närdemokrati.

Avser statsrådet att bygga en eventuell proposition på betänkandet Kronofogdemyndigheterna, som - åtminstone vad gäller Malmöhus län - går hell emot hittillsvarande regionalpolitiska strävanden och dessutom uppenbart står i strid med regeringsförklaringens uttalande om decentralisering och närdemokrali?

Nr 58

Onsdagen den 11 januari 1978

Meddelande om frågor

1977/78:244 av Nils Hjorth (s) till statsrådet Olof Johansson om igångsättning av sysselsältningsobjekl för avskedade arbetare i Forsmark:

Enligt pressmeddelande strax före Jul har statssekreterargruppen för inventering av sysselsättningsobjekt i norra Uppland till energiministern överiämnat sin rapport. Arbelsgmppens uppgift har varit att föreslå ersättningsarbeten för att kompensera neddragningen av kärnkraftsprojektel i Forsmark. Regeringen har också enligt samma pressmeddelande ställt en anslagsram på 100 milj. kr. till förfogande för genomförande av de olika objekten. Avskedandena i Forsmark inleddes vid årsskiftet och kommer alt fortsätta i olika omgångar under våren. Med anledning av detta ber jag all få ställa följande fråga till energiministern:

Hur snart kan de föreslagna sysselsättningsobjeklen för de avskedade Forsmarksarbelarna sältas i gång?

§ 16 Kammaren åtskildes kl. 14.11.

In fidem

TOM T:SON THYBLAD

/Solveig Gemert