Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1977/78:56

Lördagen den 17 december

Kl. 09.00

§ 1 Justerades protokollet för den 9 innevarande månad.

§ 2 Föredrogs och hänvisades

Proposition

1977/78:78 lill skatteutskotlel

§ 3 Föredrogs och hänvisades

Motion

1977/78:213 lill konstitutionsutskottet

§ 4 Föredrogs och bifölls Interpellationsframställningar 1977/78:101 och 102

Nr 56

Lördagen den 17 december 1977

De mindre och medelstora företagens utveckling, m. m.

§ 5 De mindre och medelstora företagens utveckling, m. m.

Föredrogs

näringsulskottels betänkande

1977/78:34 med anledning av propositionen 1977/78:40 om åtgärder för att främja de mindre och medelstora företagens utveckling jämte motioner.

skatteutskottets belänkande

1977/78:19 med anledning av dels propositionen 1977/78:40 om åtgärder för att främja de mindre och medelstora företagens utveckling såvitt avser skallefrågor (bilaga 3) Jämte motioner, dels propositionen 1977/78:19 om nya riktlinjer för jordbrukspolitiken, m. m., såvitt avser avdragsrätten vid beskattningen för uppskjuten ränta, och

lagutskottets betänkande

1977/78:8 med anledning av propositionen 1977/78:41 om ändring i aktiebolagslagen (1975:1385) m. m. jämte motioner.

TALMANNEN:

Näringsutskottets betänkande nr 34, skatteulskottets betänkande nr 19 och lagutskottets betänkande nr 8 debatteras i ett sammanhang, och yrkanden beträffande samtliga dessa betänkanden får framställas under den gemensamma överläggningen.

Nr 56

Lördagen den 17 december 1977

De mindre och medelstora företagens utveckling, m. m.

Näringsutskotiets betänkande nr 34

Genom propositionen 1977/78:40 hade regeringen dels berett riksdagen tillfälle all ta del av vad statsministern hade anfört om åtgärder för att främja de mindre och medelstora företagens utveckling, dels förelagt riksdagen vad cheferna för industri-, ekonomi-, budget- och handelsdepartementen hade anfört för de åtgärder som de hade hemställt om (bil. 1-4 till propositionen).

Såvitt gällde bil. 3 hade propositionen hänvisats till skatleutskotlel.

I bil. 1 (industridepartementet) hade föreslagits att riksdagen skulle

dels anta förslag till

1. lag orn beslutanderätt för stiftelse som har bildals för alt på regional
nivå främja näringslivets utveckling.

dels godkänna de riktlinjer som chefen för industridepartementet hade förordat för

2. uppbyggnad och organisation av regionala utvecklingsfonder,

3. krediiverksamhelen vid utvecklingsfonderna,

4. företagsserviceverksamheten m. m. vid utvecklingsfonderna,

5. omorganisation av den nuvarande verksamheten vid statens utvecklingsfond,

6. småföiretagsinriktad fortbildning,

7. inriktningen av verksamheten vid Svenska Induslrieiablerings AB,

8. stöd lill exploateringsföretag,

9. stöd till uppförande av kommunägda industrilokaler,
dels bemyndiga regeringen att

10. i huvudsaklig överensstämmelse med vad chefen för industride
partementet hade förordat träffa avtal mellan staten och vederbörande
landsting samt i förekommande fall kommun utanför landsting om alt
bilda regionala utvecklingsfonder,

11. vidta de övergångsanordningar och åtgärder i övrigt som behövdes
för förslagens genomförande.

I bil. 2 (ekonomidepartemenlet) hade föreslagils att riksdagen bemyndigade regeringen att träffa tilläggsavtal om Förelagskapilal Aktiebolag enligt de grunder som chefen för ekonomidepartementet hade förordat.

I bil. 4 (handelsdepartementet) hade föreslagits all riksdagen skulle

1. godkänna de riktlinjer för Sveriges turistråds insatser för företagen inom lurisl näringen som chefen för handelsdepartementet hade förordat,

2. godkänna de riktlinjer för slalliga exportfrämjande insatser som chefen för handelsdepartementet hade förordat,

3. lill E:<porlfrämjande åtgärder på tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret 1977/78 under elfte huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag av 700 000 kr.,

4. för budgetåret 1977/78 lill Exporlfrämjande åtgärder överföra I 100 000 kr. från reserverade medel under reservalionsanslagen B 4. Utbildning i internationell marknadsföring m. m.

Beträffande propositionens huvudsakliga innehåll anfördes bl. a. följande:

"I propositionen föreslås alt de näringspolitiska insatserna på regional nivå breddas och byggs ut kraftigt. Förslag läggs fram om all länsvisa utvecklingsfonder byggs upp i stiftelseform med stat och landsting som huvudmän och med uppgift att till de mindre och medelstora företagen tillhandahålla informations-, rådgivnings-, utbildnings- och konsulttjänster samt lämna lån på hög risknivå.

Fonderna, som föreslås starta sin verksamhet den 1 juli 1978, avses överta de uppgifter som företagareföreningarna f n. har. Målgruppen för verksamheten föreslås vara mindre och medelstora industriföretag samt vissa serviceföretag med direkt anknytning till industrin. Frågan om servicenäringarnas behov av finansierings- och rådgivningsinsaiser i stort kommer att utredas.

Insalser för att främja produktförnyelse och marknadsföring föreslås få hög prioritet i fondernas verksamhet. Även insalser för att främja etablering av nya förelag och underleveranlörsförelagens utveckling avses bli ägnade stor uppmärksamhet. Som ett led i i uppbyggnaden av utvecklingsfonderna föreslås att dessa tillförs de medel som f n. finns i statens hantverks- och induslrilånefond och statens utvecklingsfond.

För budgetåret 1978/79 avses utvecklingsfonderna för sin kredilverk-samhel tillföras 322 milj. kr. vilket innebär en ökning med 200 milj. kr. i förhållande lill de medel som har tillförts statens hantverks- och industrilånefond och statens utvecklingsfond under innevarande budgetår. För budgetåret 1978/79 beräknas statens bidrag lill fondernas fö-retagsserviceverksamhel till drygt 58 milj. kr.

Ramen för statlig garanti för lån till hantverks- och industriföretag beräknas för budgetåret 1978/79 lill 300 milj. kr.

För uppbyggnad av två regionala investmentbolag dels för Värmland-Bergslagenregionen dels för mellersta Norriand, som dotterbolag lill Svenska Induslrieiablerings AB, beräknas för nästa budgetår 40 milj. kr. Bolagens uppgift avses främst vara att främja etablering av nya förelag.

Vidare föreslås vissa ändringar i riktlinjerna för Företagskapital AB, som ägs av staten och bankerna gemensamt. Förelagskapilal har till uppgift all lämna mindre och medelstora företag kapitaltillskott. I propositionen föreslås att Företagskapital får möjlighet att lösa ut delägare i sådana förelag genom alt förvärva andra än nyemitterade aktier. Vidare föreslås att Företagskapital ges möjlighet alt genom lån underiätta enskildas förvärv av sådana företag eller företagsandelar.

En förstärkning av statens insatser för att främja den småföreiagsin-rikiade fortbildningen föreslås också.

Till bidrag för uppförande av kommunägda industrilokaler, avsedda för uthyrning till mindre och medelstora förelag inom främst det inre stödområdet, beräknas för nästa budgetår 30 milj. kr.

För att främja de mindre och medelstora förelagens exporlansträng-ningar föreslås att verksamheten vid Sveriges exportråd förstärks och

Nr 56

Lördagen den 17 december 1977

De mindre och medelstora företagens utveckling, m. nt.

Nr 56

Lördagen den 17 december 1977

De mindre och medelstora företagens utveckling, m. m.

breddas. Förslaget innebär att Exportrådet ges möjlighet att sända ut exporikonsulter för besök i förelagen, all erbjuda förelagen fier "export-chefer all hyra" och alt arrangera fler exportiräffar och säljresor. Nya exportörer föreslås få en första marknadsundersökning utförd till subventionerat pris. Vidare föreslås alt handelssekrelerarkontoren till sig får knyta exportfrämjanderåd bestående av lokalt verksamma affärsmän.

Vidare föreslås att Exportrådet får medel för att fortsätta en informationskampanj för att främja exporten. Vissa åtgärder för alt förbättra exportfrämjandets lokala förankring i Sverige samt för att förbättra de kommersiella språkkunskaperna föreslås också.

Det föreslås också all statliga medel ställs lill Sveriges turistråds förfogande nästa budgetår för alt i samarbete med regionala och lokala tu-rislorgan utveckla produktions- och bokningscentraler. Härigenom bör sammansättningen och utbudet av den svenska turistnäringens tjänster förbättras. Vidare aviseras att Turistrådet i samråd med statskontoret får i uppdrag att utreda förutsättningarna för att datorisera boknings-rutinerna vad gäller svensk turism."

I detla sammanhang hade behandlats

dels den med anledning av propositionen 1977/78:45 om inriktningen av den ekonomiska politiken väckta motionen 1977/78:39 av Olof Palme m. fl. (s), vari såvitt här var i fråga hemställts att riksdagen skulle

8. anhålla om förslag till statlig lånegaranti för marknadsföringsprojekt i enlighet med vad som anförts i motionen,

9. som sin mening ge regeringen till känna vad i motionen anförts om utvidgning av verksamhetsområdet för statens utvecklingsfond,

10. hos regeringen anhålla om förslag till ändring i exportkreditsy
stemet i enlighet med vad som anförts i motionen.

dels de med anledning av propositionen 1977/78:40 om åtgärder för att främja de mindre och medelstora förelagens utveckling väckta motionerna

1977/78:111 av Fritz Börjesson m.fl. (c, m, fp),

1977/78:112 av Birger Rosqvist m.fl. (s),

1977/78:128 av Sven Andersson i Örebro m. fl. (fp, m), vari hemställts all riksdagen skulle

1. som sin mening ge regeringen till känna att i de regionala utvecklingsfondernas styrelser borde ingå representanter för näringslivet och löntagarnas organisationer i enlighet med förelagareföreningsutredning-ens förslag,

2. avslå regeringens förslag lill omorganisation av den nuvarande verksamheten vid statens utvecklingsfond,

3. ge de regionala utvecklingsfonderna rätt all bevilja produktutvecklingslån på maximalt 20 000 kr. inom de låneramar som angetts i propositionen.

1977/78:129 av Birger Nilsson m.fl. (s),

1977/78:130 av Per-Erik Nisser (m) och Allan Gustafsson (c), vari hemställts att riksdagen uttalade all det i propositionen 1977/78:40 föreslagna investmentbolaget Värmland/Bergslagen lokaliserades lill Karistad,

1977/78:131 av Olle Weslberg i Hofors m.fl. (s),

1977/78:146 av Hans Gustafsson (s),

1977/78:147 av Wilhelm Gustafsson (fp), vari hemställts att riksdagen uttalade att försök med av Svenska Induslrieiablerings AB belagda investmentbolag för främjande av nyetablering borde äga rum även i Södra Älvsborg,

1977/78:149 av Sune Johansson m. fl. (s), vari hemställts alt riksdagen som sin mening uttalade att investmentbolaget för Värmland/Bergslagen lokaliserades till Karlstad,

Nr 56

Lördagen den 17 december 1977

De mindre och medelstora företagens utveckling, m. m.

1977/78:150 av Gunnel Jonäng m.fl. (c),

1977/78:152 av Sven Lindberg m. fl. (s), vari hemställts att riksdagen som sin mening gav regeringen lill känna vad som i motionen anförts om en noggrann prövning av investmentbolagets lokalisering lill mellersta Norrlands inland,

1977/78:153 av Iris Mårtensson m. fl. (s), vari hemställts att riksdagen som sin mening gav regeringen till känna

1. att man vid fördelning av befintliga medel i statens hantverks- och industrilånefond samt framtida medelstillskott till resp. län tog hänsyn till verkligt behov i länet nu och i framtiden, så att Gävleborgs län skulle erhålla sin rimliga del vid fördelningen av pengarna och all man ej enbart fördelade de redan utlånade medlen (590 milj. kr.) efter "felaktiga" historiska grunder,

2. att Gävleborgs län alternativt det inre stödområdet i Gävleborgs län innefattades i mellersta Norrlands region beträffande Svelabs nyetableringsfrämjande insatser,

3. att företagsuibildningsverksamhelen i nedre Norrland borde föriäggas till Gävle,

1977/78:154 av Kari-Eric Norrby m. fl. (c, m, fp), vari hemställts att riksdagen vid sin behandling av propositionen 1977/78:40 uttalade att Svelabs regionala investmentbolags kontor lokaliserades till Karistad,

1977/78:155 av Johan Olsson m. fl. (c), vari hemställts att riksdagen vid behandlingen av här berörda ärende beslutade att Gävle blev lokaliseringsort för den akluella utbildningsverksamheten i nedre Norrland,

Nr 56

1977/78:156 av Johan Olsson m.fl. (c),

Lördagen den 17 december 1977

De mindre och medelstora företagens utveckling, m. m.

1977/78:158 av Per Stjernström (c) och Stina Eliasson (c), vari hemställts all riksdagen som sin mening uttalade att investmentbolaget för mellersta Norrland lokaliserades till Östersund,

1977/78:176 av Börje Hörnlund m.fl. (c),

1977/78:177 av Lars Werner m. fl. (vpk), vari såvitt här var i fråga (yrkandet I) hemställts alt riksdagen med anledning av propositionen 1977/78:40 skulle uttala sig för de riktlinjer för näringspolitiken gentemot de små förelagen som förordals i motionen och hos regeringen anhålla om de förslag som föranleddes därav, och

1977/78:190 av Olof Palme m. fl. (s), vari hemställts alt riksdagen skulle

1. besluta att styrelserna för företagareföreningarna skulle utses enligt de grunder som angetts i motionen,

2. som sin mening ge regeringen till känna vad i motionen anförts om statens uppföljning och ledning av företagareföreningarnas verksamhet,

3. godkänna vad i motionen anförts om benämning på de regionala stiftelserna,

4. som sin mening ge regeringen till känna vad i motionen anförts om infordrande av uppgifter om avtals- och arbeismiljöförhållanden vid beredning hos företagareförening av kreditärenden,

5. som sin mening ge regeringen till känna vad i motionen anförts om s. k. personkrediter,

6. med avslag på propositionen i denna del besluta att verksamheten vid statens utvecklingsfond skulle bedrivas enligt den organisation och de riktlinjer som angetts i motionen,

7. som sin mening ge [regeringen] lill känna vad i motionen anförts om underieveranlörernas situation m. m.

Utskottet hemställde

1. beträffande vissa riktlinjer för näringspolitiken gentemot småförelagen att riksdagen skulle avslå motionen 1977/78:177 yrkandet 1,

2. beträffande riktlinjer för omorganisation av den nuvarande verksamheten vid statens utvecklingsfond att riksdagen med bifall till propositionen 1977/78:40 bilaga 1 moment 5 och med avslag på motionen 1977/78:128 yrkandena 2 och 3 samt motionen 1977/78:190 yrkandet 6 godkände i propositionen angivna riktlinjer,

3. beträffande riktlinjer för sammansättningen av regionala utvecklingsfonders styrelser att riksdagen med bifall till propositionen 1977/78:40 bilaga 1 moment 2 i ifrågavarande del och med avslag på motionen 1977/78:128 yrkandet I och motionen 1977/78:190 yrkandet 1 godkände i propositionen angivna riktlinjer.

1. beträffande riktlinjer för förhållandel mellan statens industriverk och regionala utvecklingsfonder att riksdagen med bifall till propositionen 1977/78:40 bilaga I moment 2 i ifrågavarande del och med avslag på motionen 1977/78:190 yrkandet 2 godkände i propositionen angivna riktlinjer,

2. beträffande riktlinjer för benämningen av regionala utvecklingsfonder alt riksdagen med bifall lill propositionen 1977/78:40 bilaga 1 moment

2 i ifrågavarande del och med avslag på motionen 1977/78:190 yrkandet

3 godkände i propositionen angivna riktlinjer,

6. beträffande riktlinjer i övrigt för uppbyggnad och organisation av regionala utvecklingsfonder att riksdagen med bifall lill propositionen 1977/78:40 bilaga 1 moment 2 i övrigt och med avslag på motionen 1977/78:129 godkände i propositionen angivna riktlinjer,

7. beträffande lagförslaget all riksdagen skulle

a) med bifall till propositionen 1977/78:40 bilaga 1 moment I anta del i propositionen framlagda förslaget lill lag om beslutanderätt för stiftelse som har bildats för att på regional nivå befrämja näringslivels utveckling,

b) som sin mening ge regeringen lill känna vad utskottet anfört om överlämnande av ytterligare uppgifter till sådana stiftelser,

8. beträffande riktlinjer för krediiverksamhelen vid utvecklingsfonderna såvitt avsåg inhämtande av uppgifter om vissa avtalsförhållanden m. m. att riksdagen med bifall lill propositionen 1977/78:40 bilaga 1 moment 3 i ifrågavarande del och med avslag på motionen 1977/78:190 yrkandet 4 godkände i propositionen angivna riktlinjer,

9. beträffande riktlinjer för krediiverksamhelen vid ulvecklingsfon-derna såviii avsåg s. k. personlån att riksdagen med bifall lill propositionen 1977/78:40 bilaga 1 moment 3 i ifrågavarande del och med avslag på motionen 1977/78:190 yrkandet 5 godkände i propositionen angivna riktlinjer,

10. beträffande riktlinjer i övrigt för krediiverksamhelen vid utvecklingsfonderna alt riksdagen med bifall till propositionen 1977/78:40 bilaga 1 moment 3 i övrigt samt med avslag på motionen 1977/78:153 yrkandet 1 och motionen 1977/78:156 godkände i propositionen angivna riktlinjer,

11. beträffande riktlinjer för företagsserviceverksamhelen m. m. vid utvecklingsfonderna att riksdagen skulle

a) med bifall till propositionen 1977/78:40 bilaga 1 moment 4 godkänna i propositionen angivna riktlinjer,

b) med anledning av motionen 1977/78:190 yrkandet 7 som sin mening ge regeringen till känna vad utskottet anfört om underleverantörernas situation,

12. beträffande riktlinjer för småföretagsinriklad fortbildning alt riks
dagen skulle

a) med bifall till propositionen 1977/78:40 bilaga 1 moment 6 godkänna i propositionen angivna riktlinjer,

b) avslå motionen 1977/78:153 yrkandet 3 och motionen 1977/78:155,

Nr 56

Lördagen den 17 december 1977

De mindre och medelstora företagens utveckling, m. m.

Nr 56

Lördagen den 17 december 1977

De mindre och medelstora företagens utveckling, m. m.

13. beträffande riktlinjer för inriktning av verksamheten vid Svenska
Induslrieiablerings AB all riksdagen skulle

a) med bifall lill propositionen 1977/78:40 bilaga 1 moment 7 godkänna i propositionen angivna riktlinjer,

b) avslå motionerna 1977/78:111, 1977/78:112, 1977/78:130, 1977/78:146, 1977/78:147, 1977/78:149, 1977/78:150 och 1977/78:152, motionen 1977/78:153 yrkandet 2 samt motionerna 1977/78:154 och 1977/78:158,

14. beträffande riktlinjer för stöd till uppförande av kommunägda industrilokaler all riksdagen med bifall lill propositionen 1977/78:40 bilaga 1 moment 9 och med avslag på motionen 1977/78:131 godkände i propositionen angivna riktlinjer,

15. beträffande riktlinjer för stöd till exploateringsförelag att riksdagen med bifall lill propositionen 1977/78:40 bilaga 1 moment 8 godkände i propositionen angivna riktlinjer,

16. beträffande vissa bemyndiganden för regeringen alt riksdagen med anledning av propositionen 1977/78:40 bilaga 1 moment 10 och 11 bemyndigade regeringen att - med beaktande av riksdagens beslut med anledning av utskottels hemställan i det föregående - träffa de avtal mellan staten och vederbörande landsting samt kommuner utanför landsting ävensom vidta de övergångsanordningar och åtgärder i övrigt som behövdes för förslagens genomförande,

17. beträffande Förelagskapilal AB alt riksdagen med bifall lill propositionen 1977/78:40 bilaga 2 bemyndigade regeringen alt träffa lill-läggsavtal om Företagskapital Aktiebolag enligt de grunder som chefen för ekonomidepartemenlet hade förordat,

18. beträffande riktlinjer för Sveriges turistråds insalser för förelagen inom turistnäringen all riksdagen med bifall till propositionen 1977/78:40 bilaga 4 moment 1 godkände i propositionen angivna riktlinjer,

19. beträffande riktlinjer för statliga exportfrämjande insatser att riksdagen skulle

a) med bifall lill propositionen 1977/78:40 bilaga 4 moment 2 och med avslag på motionen 1977/78:39 momeni 9 godkänna i proposilionen angivna rikllinjer,

b) avslå molionen 1977/78:176 sami molionen 1977/78:39 yrkandel

c) avslå molionen 1977/78:39 yrkandet 10,

20. beträffande anslag lill exporlfrämjande åtgärder alt riksdagen med bifall till propositionen 1977/78:40 bilaga 4 moment 3 och 4 skulle

a) lill Exportfrämjande åtgärder på tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret 1977/78 under elfte huvudtiteln anvisa ell reservationsanslag av 700 000 kr.,

b) bemyndiga regeringen all av reserverade medel på del under elfte huvudtiteln för budgetåret 1977/78 uppförda reservationsanslaget B 4 Utbildning i inlernationell marknadsföring m. m. ta i anspråk ett belopp av 1 100 000 kr. för ändamål under reservationsanslaget B 3 Exporlfrämjande åtgärder.

Följande åtta reservationer hade avgivits av Ingvar Svanberg, Hugo Bengtsson, Arne Blomkvist, Nils Erik Wååg, Lilly Hansson, Ivar Högström och Lennart Pettersson (samtliga s):

1. beträffande rikllinjer för omorganisation av den nuvarande verksamheten vid statens utvecklingsfond, vari reservanterna ansett att utskottet under 2 bort hemställa

att riksdagen med bifall lill motionen 1977/78:128 yrkandena 2 och 3 samt motionen 1977/78:190 yrkandet 6 skulle avslå propositionen 1977/78:40 bilaga 1 moment 5,

Nr 56

Lördagen den 17 december 1977

De mindre och medelstora företagens utveckling, m. m.

2. beträffande riktlinjer för sammansättningen av regionala utveck
lingsfonders styrelser, vari reservanterna ansett alt utskottet under 3 bort
hemställa

att riksdagen med anledning av proposilionen 1977/78:40 bilaga 1 moment 2 i ifrågavarande del, med bifall lill motionen 1977/78:190 yrkandet

1 och med avslag på molionen 1977/78:128 yrkandet 1 godkände av
reservanterna angivna rikllinjer,

3. beträffande riktlinjer för förhållandel mellan statens industriverk
och regionala utvecklingsfonder, vari reservanterna ansett att utskottet
under 4 bort hemställa

all riksdagen med anledning av proposilionen 1977/78:40 bilaga 1 moment 2 i ifrågavarande del och med bifall till molionen 1977/78:190 yrkandet 2 godkände av reservanterna angivna riktlinjer,

4. beträffande rikllinjer för benämningen av regionala utvecklingsfon
der, vari reservanterna ansett all utskottet under 5 bort hemställa

alt riksdagen med avslag på proposilionen 1977/78:40 bilaga 1 momeni

2 i ifrågavarande del och med bifall lill motionen 1977/78:190 yrkandet

3 godkände av reservanterna angivna riktlinjer,

5. beträffande rikllinjer för krediiverksamhelen vid utvecklingsfon
derna såvitt avsåg inhämtande av uppgifter om vissa avtalsförhållanden
m. m., vari reservanterna ansett alt utskottet under 8 bort hemställa

att riksdagen med anledning av propositionen 1977/78:40 bilaga 1 moment 3 i ifrågavarande del och med bifall till motionen 1977/78:190 yrkandet 4 godkände av reservanterna angivna riktlinjer,

6. beträffande riktlinjer för krediiverksamhelen vid utvecklingsfon
derna såvitt avsåg s. k. personlån, vari reservanterna ansett all utskottet
under 9 bort hemställa

att riksdagen med anledning av proposilionen 1977/78:40 bilaga 1 moment 3 i ifrågavarande del och med bifall till motionen 1977/78:190 yrkandel 5 godkände av reservanterna angivna riktlinjer.

7. beträffande riktlinjer för stöd lill uppförande av kommunägda in-

Nr 56

Lördagen den 17 december 1977

De mindre och medelstora företagens utveckling, m. m.

duslrilokaler, vari reservanterna ansett alt utskottet under 14 bort hemställa

att riksdagen med anledning av proposilionen 1977/78:40 bilaga 1 moment 9 och med avslag på motionen 1977/78:131 godkände av reservanterna angivna rikllinjer,

8. beträffande riktlinjer för statliga exporlfrämjande insatser, vari reservanterna ansett all ulskotlet under 19 bort hemställa att riksdagen skulle

a) med bifall till proposilionen 1977/78:40 bilaga 4 momeni 2 och med avslag på molionen 1977/78:39 momeni 9 godkänna i proposilionen angivna riktlinjer,

b) avslå motionen 1977/78:176 samt motionen 1977/78:39 yrkandel

c) med bifall till molionen 1977/78:39 yrkandet 10 som sin mening ge regeringen lill känna vad reservanterna anfört om ändringar i ex-portkredilsyslemet.

Till belänkandet hade fogats ett särskilt yttrande beträffande riktlinjer för inriktningen av verksamheten vid Svenska Induslrieiablerings AB av Fritz Börjesson (c).

Skatteutskottets betänkande nr 19

I propositionen 1977/78:40 lades fram förslag från fyra olika departement till ett ålgärdspakel som syftade lill att främja utvecklingen för de mindre och medelstora förelagen. Propositionen hade hänvisats till näringsulskottet frånsett de delar som ingick i budgetdepartementets ämnesområde (bil. 3) och som behandlades i detla belänkande.

I nämndii bilaga hade föreslagits att riksdagen skulle anta därvid fogade förslag lill

1. lag om ändring i kommunalskallelagen (1928:370),

2. lag orn ändring i lagen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt,

3. lag orn ändring i lagen (1941:416) om arvsskall och gåvoskatt,

4. lag om ändring i lagen (1973:423) om avdrag vid inkomsttaxeringen avseende kostnad för exportkredit.

Beträffande det huvudsakliga innehållet i bil. 3 lill proposilionen anfördes följande:

"I proposilionen läggs också fram förslag som syftar till att lösa vissa för småföretagen akuta problem på kapitalbeskattningens område, dvs. problem som hänger samman med förmögenhets-, arvs- och gåvobeskattningen av kapital nedlagt i småföretag. Statsmakterna har redan tidigare uppmärksammat dessa problem och medgivit särskilda lättnader vid kapitalbeskattningen av småföretagen. I proposilionen konstateras att utredningsunderlag f n. saknas för mer genomgripande principiella ändringar i nuvarande system. De nu framlagda förslagen innebär i hu-

vudsak en utvidgning av de lättnader som f n. medges. Enligt förslagen får substansvärdet av förmögenhet nedlagd i ett småförelags rörelse, jordbruk eller skogsbruk reduceras till 30 % vid såväl förmögenhetsbeskattningen som arvs- och gåvobeskallningen. För att hindra spekulation i fasligheter föreslås samtidigt att vissa spärregler införs. Reduktionen av substansvärdet får enligt spärreglerna inle leda till att förelagens värde bestäms lill lägre belopp än som motsvarar taxeringsvärdet av fastigheter som ingår i förvärvskällan minskat med de skulder som efter proportionell fördelning belöper på dessa fasligheter. Spärreglerna omfattar dock inle ekonomibyggnader i jordbruk eller byggnader som används i rörelse. I likhet med nuvarande lättnader berör förslagen inte börsnoterade förelag eller andra förelag vilkas aktier eller andelar omsätts på kapitalmarknaden. De nya reglerna om förmögenhetsskatt avses bli tillämpliga fr. o. m. 1979 års taxering, medan reglerna om arvs- och gåvoskall föreslås bli tillämpliga i de fall då skattskyldighet har inträtt efter utgången av år 1977.1 propositionen förutskickas att kapilalskatteproblemen och andra näriiggande frågor skall utredas ytieriigare.

Propositionen innehåller även andra förslag till ändringar i beskattningsreglerna. Sålunda föreslås all de regler om beskattning av s. k. få-mansbolag som infördes år 1976 ändras i ett par avseenden. Den särskilda bestämmelsen om värdering av bilförmån i fåmansbolag avses bli upphävd och ersatt av värderingsregler som gäller generellt för anställda i alla företag. En uppmjukning föreslås av den regel som gäller för få-mansföretagens avdrag för laniiemavsätlningar o. d. Vidare föreslås viss utvidgning av rätten till det exportkreditstöd som medges i form av extra avdrag för exportkredilkosinader. Förslaget i denna del innebär all även export av konsulttjänster i fortsättningen skall kunna medföra rätt till extra avdrag och att den beloppsgräns som gäller beträffande omfattningen av slödberättigad kredit sänks från 1 milj. kr. till 0,5 milj. kr.

I propositionen aviseras slutligen all en särskild småföreiagsdelegation skall tillkallas med uppgift all fortlöpande följa och bevaka utvecklingen på småförelagsområdet."

Nr 56

Lördagen den 17 december 1977

De mindre och medelstora företagens utveckling, m. m.

I propositionen 1977/78:19 om nya riktlinjer för jordbrukspolitiken hade bl. a. hemställts att riksdagen skulle anta vid propositionen fogat förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370).

Propositionen hade i denna del hänvisats till skatteutskottet och i övrigt till jordbruksutskottet.

Bland de förslag, som behandlades av jordbruksutskottet, ingick bl, a. att en särskild låneform infördes för all underlätta nyetablering inom jordbruket för personer med god jordbruksulbildning men med litet eget kapital. I denna låneform skulle räntan på lånet kunna läggas lill kapitalet under högst fem år. Det till skatleutskoltet hänvisade förslaget innebar alt avdrag för den uppskjutna räntan fick medges vid beskattningen först när den erlades.

Nr 56

Lördagen den 17 december 1977

De mindre och medelstora företagens utveckling, m. m.

I detta sammanhang hade behandlats

dels de med anledning av proposilionen 1977/78:40 väckta motionerna

1977/78:37 av Georg Åberg m. fl. (fp, c, m),

1977/78:148 av Erik Hovhammar m.fl. (m),

1977/78:151 av Axel Kristiansson (c) och Karl Erik Olsson (c), vari hemställts att riksdagen beslutade

1. alt hos regeringen begära en noggrann uppföljning beträffande icke avsedda effekter som kunde bli en följd av den föreslagna förändringen i förmögenhetsbeskattningen,

2. att hos regeringen begära att frågan om jord- och skogsbrukets avgränsning från regler som generellt gällde vid förmögenhetsbeskattning beträffande rörelsefastighet blev föremål för utredning,

3. all hos regeringen begära att frågan om förmögenhetsbeskattningen vid nyförvärv av fastigheter utreddes i enlighet med vad i motionen anförts.

1977/78:157 av Rolf Sellgren (fp),

1977/78:159 av Sven-Olof Träff m. fl. (m, c),

1977/78 177 av Lars Werner m. fl. (vpk), vari såvitt här var i fråga (yrkandet 2) hemställts alt riksdagen beslutade att avslå de i proposilionen föreslagna ändringarna i lagarna om förmögenhets-, arvs- och gåvobeskattningen,

1977/78:189 av Olof Palme m. fl. (s), vari hemställts att riksdagen skulle avslå propositionen i fråga om

1. ändrade värderingsregler vid beräkning av kapitalskatter,

2. ändrade regler för fåmansbolagsdelägares bilförmåner och

3. nedsättning av schablonavdraget för egenavgifter från 4 % till 2 96,

dels de under allmänna motionstiden vid 1976/77 års riksmöte väckta motionerna 1976/77:320 av Wiggo Komstedt m.fl. (m), 1976/77 615 av Erik Hovhammar m. fl. (m, c, fp), 1976/77:619 av Axel Kristiansson (c) och Claes Elmstedt (c), vari hemställts alt riksdagen hos regeringen skulle anhålla om uiredning och förslag angående de problem beiräffande markförvärv och förmögenhets-redovisning som redovisats i molionen, 1976/77:624 av Sven-Olov Träff (m) och 1976/77:1019 av Bengt Börjesson (c).

Utskottet hemställde

1. beiräffande ändrade värderingsregler vid kapitalbeskattningen
m. m.

a. alt riksdagen med avslag på motionerna 1977/78:177 yrkandet 2
i denna del och 1977/78:189 yrkandel 1 i denna del skulle bifalla pro
posilionen 1977/78:40 i denna del,

b. att riksdagen skulle avslå motionerna 1976/77:615 och 1976/77:624
i den mån de inte var besvarade genom vad utskottet ovan hemställt,

2. beträffande anstånd med skatt och eftergift av skatt alt riksdagen med avslag på motionen 1977/78:177 yrkandel 2 i denna del skulle bifalla proposilionen 1977/78:40 i denna del,

3. beiräffande ikraftträdandet alt riksdagen med avslag på molionen 1977/78:159 skulle bifalla propositionen 1977/78:40 i denna del,

4. beträffande 80/85-procentsregeln alt riksdagen skulle avslå motionen 1977/78:148,

5. beträffande prisbildningseffekter m. m. att riksdagen skulle avslå motionerna 1976/77:619 och 1977/78:151,

6. beträffande avskrivningsunderlaget vid vederlagsfria förvärv all riksdagen med avslag på motionen 1977/78:189 yrkandet 1 i vad del kunde anses innefatta yrkande om avslag på proposilionen 1977/78:40 i denna del skulle bifalla proposilionen i denna del,

7. beträffande beskattningen av medel på skogskonto, m. m. alt riksdagen skulle avslå motionen 1976/77:1019,

8. beiräffande beskattningen av förmån av bil för privat bruk all riksdagen med avslag på motionen 1977/78:157 yrkandet 2 och molionen 1977/78:189 yrkandel 2 skulle bifalla propositionen 1977/78:40 i denna del,

9. beträffande avdragsreglerna för tantiem o. d. att riksdagen med avslag på motionen 1976/77:320, i den mån den inle var tillgodosedd, och motionen 1977/78:157 yrkandet 1 skulle bifalla propositionen 1977/78:40 i denna del,

10. beiräffande resultatuljämning för fiskare att riksdagen skulle avslå motionen 1977/78:37,

11. beträffande schablonavdraget för egenavgifter att riksdagen med avslag på molionen 1977/78:189 yrkandel 3 skulle bifalla proposilionen 1977/78:40 i denna del,

12. beiräffande avdraget för exporikreditkoslnad all riksdagen skulle bifalla propositionen 1977/78:40 i denna del,

13. beiräffande avdrag för ränta på lån med uppskjuten ränta all riksdagen med anledning av propositionen 1977/78:19 beslutade all avdrag för ränta på lån ur statens lånefond för lån med uppskjuten ränta skulle medges för del år då räntan hade betalats,

14. beiräffande förfatlningsförslagen att riksdagen med anledning av vad utskottet ovan hemställt och i betänkandet anfört skulle anta de vid propositionerna 1977/78:19 och 40 bilaga 3 fogade förslagen till

1. lagom ändring i kommunalskattelagen (1928:370) med de ändringar

Nr 56

Lördagen den 17 december 1977

De mindre och medelstora företagens utveckling, m. m.

Nr 56

Lördagen den 17 december 1977

De mindre och medelstora företagens utveckling, m. m.

dels all punkt 1 av anvisningarna till 41 § skulle erhålla av utskottet föreslagen lydelse,

dels alt ikraftträdandebestämmelserna skulle erhålla av utskottet föreslagen lydelse,

2. lag om ändring i lagen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt med de ändringar att 4 § och anvisningarna lill 3 och 4 §§ skulle erhålla av utskottet föreslagen lydelse,

3. lag om ändring i lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt med den ändringen all 23 § skulle erhålla av ulskotlet föreslagen lydelse,

4. lag om ändring i lagen (1973:423) om avdrag vid inkomsttaxeringen avseende kostnad för exportkredit.

Reservationer hade avgivils

/. beiräffande ändrade värderingsregler vid kapitalbeskattningen m. m. av Erik Wärnberg, Valter Kristenson, Tage Johansson, Rune Cari-stein, Olle Weslberg i Hofors, Curt Boström och Eric Marcusson (samtliga s) som ansett alt utskottet under 1 och 14 i motsvarande del bort hemställa

1. beiräffande ändrade värderingsregler vid kapitalbeskattningen
m. m.

a. all riksdagen med bifall till motionerna 1977/78:177 yrkandet 2 i
denna del och 1977/78:189 yrkandet 1 i denna del skulle avslå propo
silionen 1977/78:40 i denna del,

b. att riksdagen skulle avslå motionerna 1976/77:615 och 1976/77:624
i den mån de inte var besvarade genom vad som anförts i reservationen,

14. beträffande förfatlningsförslagen

a. att riksdagen skulle avslå del vid propositionen 1977/78:40 fogade
förslaget lill lag om ändring i lagen (1947:577) om statlig förmögenhets
skatt,

b. att riksdagen med avslag på del i proposilionen 1977/78:40 fram
lagda förslaget till lag om ändring i lagen (1941:416) om arvsskatt och
gåvoskatt skulle anta av reservanterna framlagt förslag till lag om ändring
i lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt,

2. beträffande prisbildningseffekter m. m. av Valter Kristenson (s) som
ansett att utskottet under 5 bort hemställa

att riksdagen med bifall till motionerna 1976/77:619 och 1977/78:151 yrkandet 3 begärde utredning och förslag från regeringen beiräffande den i motionerna berörda frågan om förmögenhetsbeskattningen vid nyförvärv av fastigheter,

3. beiräffande beskattningen av förmån av bil för privat bruk m. m.
av Erik Wärnberg, Valter Kristenson, Tage Johansson, Rune Carisiein,
Olle Westberg i Hofors, Curt Boström och Eric Marcusson (samtliga s)
som ansett all utskottet under 8 och 14 i motsvarande del bort hemställa

8. beträffande beskattningen av förmån av bil för privat bruk att riksdagen med bifall lill motionen 1977/78:189 yrkandel 2 skulle avslå proposilionen 1977/78:40 i denna del och molionen 1977/78:157 yrkandel 2,

14. beiräffande förfatlningsförslagen alt riksdagen skulle avslå det vid propositionen 1977/78:40 fogade förslaget till lag om ändring i kommunalskallelagen (1928:370) i vad avsåg ändring i 42 S med tillhörande anvisningar.

Till betänkandet hade fogals ell särskilt yttrande av Erik Wärnberg, Valter Kristenson, Tage Johansson, Rune Carlstein, Olle Weslberg i Hofors, Curt Boström och Eric Marcusson (samtliga s).

Nr 56

Lördagen den 17 december 1977

De mindre och medelstora företagens utveckling, m. m.

Lagutskottets betänkande nr 8

I proposilionen 1977/78:41 hade regeringen (justitiedepartementet) -efter hörande av lagrådet - föreslagit riksdagen att anta i propositionen framlagda förslag lill

1. lag om ändring i aktiebolagslagen (1975:1385),

2. lag om ändring i lagen (1919:426) om floltning i allmän flollled.

Beiräffande propositionens huvudsakliga innehåll anfördes följande:

"I propositionen föreslås all aktiebolagslagens regler om förbud för aktiebolag att lämna lån till aktieägare m. fl. skall gälla även dem som lever samman under äktenskapsliknande förhållanden. Vidare föreslås en vidgad möjlighet alt medge undanlag från låneförbudei vid förvärv av aktier i bolaget. Dessutom innehåller proposilionen förslag lill vissa andra smärre ändringar i aktiebolagslagen.

I propositionen föreslås vidare all de anslällda i flotlningsföreningar skall få samma rätt lill siyrelserepresentation som anslällda i aktiebolag och ekonomiska föreningar.

Lagstiftningen föreslås träda i kraft den 1 Januari 1978."

I della sammanhang hade behandlats de med anledning av proposilionen väckta motionerna

1977/78:160 av Håkan Winberg m. fl. (m), vari yrkats all riksdagen hos regeringen begärde förslag till sådan ändring i aktiebolagslagen all därav uttryckligen framgick att s. k. 50/50-bolag icke ansågs som koncernbolag, såvitt inle framgick att det ägande bolaget hade ett i positiv mening bestämmande inflytande över det ägda bolaget,

1977/78:178 av Håkan Winberg (m) och Inger Lindquist (m), vari yrkats att riksdagen skulle anta av motionärerna framlagt förslag lill lag om ändring i aktiebolagslagen (1975:1385), innebärande bl. a. nedsättning av reservfond, som skulle möjliggöra nyemission till underkurs av aktier i bolag noterade på fondbörsen eller på fondhandlarlistan, samt

1977/78:191 av Lennart Andersson m. fl. (s), vari yrkats all riksdagen skulle

1. avvisa förslaget om ändring i aktiebolagslagen, såvitt angick 12 kap. 8§,

2. ge regeringen till känna vad som anförts i molionen om förnyat övervägande av den personkrets som avsågs med låneförbudei.

2 Riksdagens protokoll 1977/78:56

Nr 56

Lördagen den 17 december 1977

De mindre och medelstora företagens utveckling, m. m.

Utskottet hemställde

1. beiräffande låneförbudels personkrets alt riksdagen skulle avslå mo
lionen 1977/78:191 i denna del (yrkandet 2),

2. att riksdagen skulle anta 12 kap. 7 § i del i propositionen 1977/78:41 framlagda förslaget till lag om ändring i aktiebolagslagen (1975:1385),

3. beträffande dispens från låneförbudei att riksdagen med avslag på motionen 1977/78:191 i denna del (yrkandet 1) skulle anta 12 kap. 8§ i förslaget till lag om ändring i aktiebolagslagen,

4. beiräffande emission till underkurs alt riksdagen skulle avslå motionen 1977/78:178,

5. beträffande koncernförhållanden alt riksdagen skulle

dels med anledning av motionen 1977/78:160 som sin mening ge regeringen till känna vad ulskotlet anfört om översyn av koncernreglerna,

dels avslå del i propositionen framlagda förslaget lill ändring i 11 kap. 11 § tredje stycket aktiebolagslagen,

6. alt riksdagen skulle anta förslaget till lag om ändring i aktiebolagslagen i den mån det inte omfattades av utskottets hemställan ovan,

7. alt riksdagen skulle anta del genom proposilionen framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1919:426) om floltning i allmän flottled.

Reservationer hade avgivits

1. beträffande låneförbudets personkrets av Lennart Andersson, Stig
Olsson, Elvy Nilsson, Arne Andersson i Gamleby, Åke Gillström, Inge
mar Konradsson och Bengt Silfverslrand (samtliga s) som ansett att ul
skotlet under 1 bort hemställa

all riksdagen med bifall till motionen 1977/78:191 i denna del (yrkandel 2) som sin mening gav regeringen till känna vad reservanterna anfört om en utsträckning av låneförbudei,

2. beträffande dispens från låneförbudet av Lennart Andersson, Stig
Olsson, Elvy Nilsson, Arne Andersson i Gamleby, Åke Gillström, Inge
mar Konradsson och Bengt Silfverslrand (samtliga s), som ansett att ut
skottet under 3 bort hemställa

all riksdagen med bifall till molionen 1977/78:191 i denna del (yrkandel I) skulle dels avslå förslaget lill ändring i 12 kap. 8 S aktiebolagslagen, dels anta sådan ändring av ingressen till förslaget till lag om ändring i aktiebolagslagen som föranleddes härav,

3. beträffande emission lill underkurs av Inger Lindquist (m) och Joa
kim Ollen (m) som ansett att utskottet under 4 bort hemställa

all riksdagen med anledning av motionen 1977/78:178 som sin mening gav regeringen lill känna vad reservanterna anfört.

Industriministern NILS ÅSLING:

Herr talman! Jag vill ta delta tillfälle i akt att inför kammarens ledamöter något redovisa bakgrunden till den proposition som nu ligger

på riksdagens bord för behandling.

I regeringsförklaringen som föregick bildandet av den nuvarande regeringen slogs fast att en väl fungerande samhällsekonomi kräver.ett decentraliserat näringsliv. De tre partierna är också överens om att näringspolitiken skall utformas så, att mindre och medelstora företag får; goda utvecklingsmöjligheter.

Det regeringsförslag som vi nu har alt ta ställning till är den första delen i en fortlöpande reformverksamhet i vad gäller de mindre företagen och så till vida också ett viktigt inslag i den aktiva näringspolitik som regeringen bedriver.

1 den gemensamma regeringsförklaringen sägs vidare att Sverige skall hålla fast vid biandekonomin och ta vara på enskilda människors vilja till initiativ och ansvar. Det betyder att vi avvisar socialism och en byråkratisk centralstyrning av näringslivet, men del betyder inte att vi anser att samhället skall vara passivt och låla de s. k. marknadskrafterna spela fritt. Den näringspoltiska akiiviieiel som vi har utövat under tiden i kanslihuset har ju också på allt sätt bekräftat detla övergripande mål för regeringens arbete. Vi företräder en social och ansvarskännande marknadshushållning.

Även om del föreligger en ideologisk skillnad mellan den här regeringen och den tidigare, blir skillnaden i praktiken inte så stor. Det är det, förmodar jag, som är anledningen lill att oppositionen i realiteten har varit ganska tomhänt vad gäller konstruktiva, reella alternativ under det gångna året och i de sammanhang där vi framlagt förslag för riksdagen beträffande näringspolitiken.

Oppositionens kritik har då närmast centrerats kring bristen på planmässighet, som det hetat, men när vifrån regeringens sida har bett om en precisering av vad en ökad planmässighet skulle innebära konkret i form av detaljregleringar och fler föreskrifter beträffande företagens sätt att agera har oppositionens företrädare i allmänhet stått svarslösa. Detta upplevde vi häromdagen i samband med diskussionen om specialstålet.

Ett annal huvudmoment som oppositionen har försökt framställa som ett alternativ i näringspolitiken har varit den många gånger diskuterade socialdemokratiska strukturfonden. Sedan denna mognat lill sin form och behandlats i olika motioneroch reservationer visar det sig att den inle är någonting annal än en dubblering av Invesleringsbanken. Till hela sin funktion är fonden en kopia av den investeringsbank som vi redan har och som fungerar som ett värdefullt instrument i näringspolitiken. Det berättigade i att på delta sätt dubblera institutionerna när vi behöver öka effektiviteten kan ju verkligen i hög grad ifrågasättas.

Den här situationen känner vi väl till sedan tidigare. Den förelåg under valperioden 1973-1976, som kommer att gå till historien som jämviktsriksdagens lid. Inte heller då kunde socialdemokratin, under de omständigheter som rådde, göra verklighet av sina mera socialistiskt inriktade målsättningar. De fick i stället leva sitt eget stilla liv i partiprogrammet

Nr 56

Lördagen den ' 17 december 1977

De mindre och, -. medelstora företagens utveckling, m. m.

Nr 56

Lördagen den 17 december 1977

De mindre och medelstora företagens utveckling, m. m.

och i förkunnelsen från talarstolar vid tillfällen när marginalväljare inle kunde länkas ta anstöt.

Det fanns väl en och annan som fruktade - någon kanske också hoppades - att socialdemokratin i opposition skulle driva en mera utpräglat socialistisk politik. Så har det inte blivit. Det visar också reservationerna vid del näringsutskolisbeiänkande som behandlas i dag. Det är ändå ett uttryck för socialdemokratins anknytning till verkligheten, och den omständigheten vill jag gärna ge oppositionen några erkännsamma ord för i dag. Det har alltså inle blivit som man kunde tro, och det är Jag glad för.

Detla innebär att meningsskiljaktigheterna i näringspolitiken inte blir större än au vi kan vara överens i t. ex. frågan om hur strukturförändringarna inom specialstålindustrin skall gestaltas i princip och i verkligheten. Samma omdöme kan gälla andra branscher, där strukturförändringar är nödvändiga och ofrånkomliga. Inom textilindustrin, där det gäller all banta ytterligare en redan hårt pressad näring med problem sedan många år, kan denna syn tillämpas. Det gäller glasinduslrin med sina speciella problem - kraven all förena rationaliseringar med en gammal fin haniverksiradiiion, de svåra arbelsmiljöproblemen och brukens stora betydelse för de orter där de är placerade. Det gäller även dataindustrin, där del inte i första hand är fråga om att rädda en bransch i kris ulan att garantera en viss teknologisk nivå inom landet för en viktig produktion. Totalt utländskt beroende i en sådan bransch har många nackdelar, inte minst för vårt tekniska och ekonomiska oberoende.

Det gäller också varvsindustrin, den bransch i Sverige som torde ha svårast att inom nuvarande struktur återfå tidigare lönsamhet, omfattning och också sysselsätlningsvolym. Sverige har varil och är alltjämt, trots sin relativa litenhet, en av de ledande varvsnationerna i världen. Det är en ställning som nu inle kan hållas ulan orimliga ekonomiska uppoffringar.

Även andra branscher har problem, och vi får i riksdagen tillfälle alt återkomma lill en del av dem under nästa år. Jag syftar bl. a. på han-delsslålverken, där en överenskommelse träffats om ett samgående mellan de tre ilora tillverkarna NJA, Gränges och Stora Kopparberg.

Inom industriverket liksom i departementets regi pågår åtskilliga branschsludier. Jag vill särskilt nämna alt delar av skogsindustrin -Jag tänker närmast på sågverksindustrin och skivindustrin - är föremål för ingående analys och översyn. Också pappers- och massaindustrierna kommer att kräva skärpt uppmärksamhet under nästa år. Den internationella marknadsutvecklingen för skogsindustrin har ju skapat stora likviditets-problem för denna näringsgren. De blommar också ut i soliditetsproblem, som vi blir tvungna att på ett eller annat sätt gripa oss an, eftersom delta är en nyckelbransch av avgörande betydelse för hela vår ekonomi.

Utvecklingsmöjligheterna för den svenska bilindustrin håller på att analyseras av en särskild utredningsman. Del är också en integrerad del av svensk industri med stor betydelse för den framtida utvecklingen.

Den noggranna genomgången av problembranscher som vi arbetar med ingår, liksom analysen av de mindre företagens situation, i ett långsiktigt arbete med ett näringspolitiskt handlingsprogram, där även frågor som teknisk forskning och utveckling kommer att spela en central roll, kanske betydelsefullare i detta utvecklingsskede av svenskt näringsliv än någonsin tidigare.

Avsikten är, som jag tidigare har aviserat, att regeringen skall lägga ett sådant brett framåtsyftande näringspolitiskt program på riksdagens bord under första halvåret 1979.

Jag sade nyss alt den socialdemokratiska delen av oppositionen inte framhärdat i sin vilja att genomföra sitt socialistiska program och att det vill synas som om riksdagen skulle kunna nå bred enighet om stora delar av näringspolitiken. En sak har man emellertid noterat när man läst dels den socialdemokratiska partimotionen, dels reservationerna vid del betänkande som behandlas nu, nämligen att den gamla kända socialdemokratiska motviljan - hämningen skulle jag vilja kalla del - inför de mindre förelagen finns kvar.

Del märks kanske alldeles speciellt i delta skede därför att del finns en ambivalens i socialdemokratins agerande. Dels vill man hänvisa till att mycket av vad som föreslås i proposilionen är tankar som har framförts i utredningen om företagarföreningarna, som tillsattes av den gamla regeringen, dels vill man något motsägelsefullt ge sken av att i själva verket har de mindre förelagen inte några speciella problem som motiverar detta särskilda förslag. Det märks också i debatten ute i landet omkring della ämne, även om man då inte vill gå emot huvudlinjerna i förslaget. Även utskottsbelänkandel visar att man i allt väsentligt ansluter sig till propositionens huvudlankar.

Det här draget att inte vilja erkänna de mindre företagens betydelse och särart måste väl ha någon form av ideologisk bakgrund. Del är en stark ideologisk blockering som Jag tycker är beklaglig med tanke pä att socialdemokratin i allt väsentligt accepterar regeringens förslag.

Småföretagen har ändå stor betydelse för utkomstmöjligheterna på många orter och därmed också för dessa orters möjligheter all behålla sin livskraft. Småföretagen är alltså en nödvändig komponent i näringspolitiken. Det gäller nu alt la till vara de outnyttjade möjligheter som finns inom småföretagen för att öka produktionen och sysselsättningen, all ta till vara den vitalitet som den här företagsgruppen representerar.

Det krävs att vi effektiviserar samhällets utvecklingsfrämjande insatser för industrin i varje län, för alt göra näringspolitiken effektivare och mera inriktad på den vardag i vilken företagen arbetar. Det är därför som vi har föreslagit inrättandet av de regionala utvecklingsfonderna, som skall avlösa företagarföreningarna. Det skall ske genom att en stiftelse med staten och landstinget som stiftare och huvudmän bildas i varje län på den grund som företagarföreningarna representerar.

Fonderna föreslås, i likhet med vad som gäller företagarföreningarna, även handha vissa myndighetsutövande uppgifter. Det är också ganska

Nr 56 °

Lördagen den 17 december 1977

De mindre och medelstora företagens utveckling, m. m.

Nr 56

Lördagen den 17 december 1977

De mindre och medelstora företagens utveckling, m. m.

betydande resurser som vi föreslår att dessa regionala utvecklingsfonder skall få, eftersom medlen i hantverks- och induslrilånefonden, som f n. uppgår lill ca 575 milj. kr., skall överföras till fonderna.

Jag tror alt man därmed i väsentlig mån kommer alt få en ökad regional aktivitet, eftersom fondernas finansiella stadga och del egna ansvarsområdet på detta sätt får en mera påtaglig betoning. Del blir alltså en plattform för den regionala näringspolitiska aktiviteten av hell annan karaktär än tidigare.

Vi föresliir också att de medel som i dag finns i statens utvecklingsfond fördelas på de nya fonderna. Vi har med viss förundran noterat att oppositionen, dvs. socialdemokratin, går emot detla förslag ulan att egentligen kunna hänvisa till några bärande argument för detta. Propositionen får ses som ett första steg i en reformering av näringspolitiken, och vi har aviserat alt i nästa steg kommer forsknings- och utvecklingsfrågorna upp till behandling. Men det har varit angeläget att redan nu, när vi gör denna genomgripande organisatoriska reform, lösa frågan om utvecklingsfondens organisatoriska status. Jag är något förvånad över oppositionens agerande beträffande utvecklingsfondens framlid. Här gäller det ju att stärka den organisatoriska grundvalen för aktiviteterna på området. Och det har vi gjort med vårt förslag om decentralisering också av utvecklingsfonden.

Vid behandlingen av förslagen från regeringen om att stödja de mindre och medelstora företagen har en oproportionerligt stor del av uppmärksamheten ägnats hur styrelsen för fonderna skall utses. Förslaget innebär att styrelserna skall utses av de politiskt valda landslingen utan inskränkningar, med fullt förlroende för landslingens kompetens och förmåga att utse näringspolitiska organ inom sitt område. Detta är en hell acceptabel företeelse för andra delar av samhällslivet, och jag skulle vilja säga att det är en principiellt klar linje i den politiska demokratins namn. Jag är något överraskad över de dimensioner debatten tagit i den här frågan. Jag noterar emellertid med tillfredsslällelse utskottsmajoritetens stöd för regeringens förslag.

Jag tycker också alt systemet för alt föra ut näringspolitiken så nära förelagen som möjligt innebär en välmotiverad decentralisering av både inflytande och ekonomisk makt. Regionerna får ell hell annal inflytande över sin egen situation, får mer att säga till om, och del är en utveckling som jag tror innebär väsentligt ökad kraft i del näringspolitiska arbetet. Under senare år har tanken på decentralisering av beslutsfunktionerna vuxit sig allt starkare i samhället. Och i den förra valrörelsen var ordet "decentralisering" definitivt ett honnörsord. En del föredrar att kalla det närdemokrati, men innebörden är ju densamma.

Del finns ett behov av aktiva näringspolitiska organ ute i regionerna som, förutom alt hjälpa företagare, kan samordna olika näringspolitiska aktiviteter i länen. Vi noterar alt det på många håll spontant vuxit upp organ med förankring i både landsting och kommuner som arbetar med näringspolitiska frågor. Och jag tror det är viktigt alt vi från samhällets

sida här strävar efter en samordning för effektivisering. Den väg vi valt, med de regionala utvecklingsfonderna, bör i väsentlig utsträckning kunna samla upp dessa viktiga regionala och lokala aktiviteter för näringspolitiken.

Herr talman! Jag vill naturligtvis inte påstå att vi löser alla småföretagens problem med den proposition vi nu diskuterar. Men de förslag lill åtgärder som redovisas inom småföretagsområdet kan bidra i väsentlig utsträckning lill att erbjuda gynnsammare utvecklingsbetingelser för den här företagsgruppen. Åtgärderna bör därmed ses som ett viktigt led i strävan att uppnå vissa grundläggande mål för den övergripande ekonomiska politiken. Förslagen skall också ses som ett första steg i ell fortlöpande reformarbete inom näringspolitiken med speciell inriktning mot de mindre förelagen.

Men för att nu ytterligare förstärka kontaktvägarna mellan regeringen och småföretagsamhelen skall regeringen låta tillkalla en särskild småföreiagsdelegation. Huvuduppgiften för delegationen kommer att vara att fortlöpande följa och bevaka utvecklingen inom delta område, initiera olika åtgärder och i övrigt ge synpunkter och råd för samhällets politik visavi de mindre företagen och den situation som de arbetar under. Delegationens verksamhet kommer att bedrivas direkt under regeringen. Vi har ansett del angeläget att få denna omedelbara kontakt med den här stora gruppen av företag. I delegationen kommer att ingå representanter för företagens och de anställdas organisationer, landslingen och myndigheter inom det näringspolitiska området.

Del är också regeringens avsikt alt ta initiativ till olika informationsinsatser om företagandets villkor. Enligt vår mening bör sådana insatser kunna verka stimulerande på intresset för att starta och driva företag. De bör också kunna skingra en del missförstånd och vanföreställningar som man möter i den mera populära debatten om de mindre förelagens roll i samhället, om företagandets villkor, om samspelet mellan anställda och företagare. Informationen förutsätter självfallet en nära samverkan mellan företagens och de anställdas organisationer.

Låt mig lill sist, herr talman, sammanfatta med att betona att i detla väsentliga arbete med att öka livskraften och expansionsförmågan i svenskt näringsliv är den proposition som nu är föremål för kammarens behandling en viktig hörnsten.

Nr 56

Lördagen den 17 december 1977

De mindre och medelstora företagens utveckling, m. m.

RUNE JOHANSSON i Ljungby (s):

Herr talman! Jag avser att i milt första anförande i huvudsak koncentrera mig på den fråga som föredragningslistan upptar, nämligen de mindre och medelstora företagens utveckling. Jag kan förslå att exempelvis frågan om strukturfonden ständigt oroar industriministern, men jag kan tala om för industriministern alt han kommer att få tillfälle att möta den frågan snart igen, eftersom vi återkommer med den. Vi ser detta som en utomordentligt viktig angelägenhet, inle för alt komplettera eller skapa en motsvarighet till Investeringsbanken ulan för att få ett

Nr 56

Lördagen den 17 december 1977

De mindre och medelstora företagens utveckling, m. m.

institut som kommer att ge oss väsentligt större räckvidd och möjligheter att bistå förelagen med medel som går långt utöver vad del ordinarie kreditväsendet har möjligheter till.

Men, herr talman, lill huvudfrågan! När statsministern i inledningen till den proposition vi nu har att behandla anför all de mindre företagen spelar en mycket framträdande roll i del svenska näringslivet, riskerar han inte att bli emoisagd. Småförelagen är till antalet många och bereder sysselsättning ål åtskilligt fler. Företagens storlek varierar, men de är alla mycket beroende av en stabil och hög konsumtion.

Under de senaste årtiondena har tillväxiklimatet för småföretagen i Sverige varit gott. Med stigande inkomster och en mera jämn fördelning av de värden som vi i gemensamt arbete frambringar har stora befolkningsgrupper fåll en efter hand växande konsumlionsslandard. Som fördelningsmekanism har skattepolitiken tidigare och socialpolitiken med bl. a. folkpensionering, ATP, barnbidragen och bostadsstödet varit utomordentligt goda och välgörande instrument.

De företagsgrupper vilkas angelägenheter vi nu diskuterar har å sin sida visat prov på anpassning av verksamheterna lill anspråk som ställts av en allt köpstarkare allmänhet. Också mol denna bakgrund är del angelägel all den ekonomiska politiken och samhällspolitiken i allmänhet utformas så att vi söker undvika en nedpressning av vårt folks standard.

Verkningarna av regeringens oskickliga ekonomiska politik, energipolitiken och bostadspolitiken har nu blivit besvärande för många företag. Den erfarenhet som vi har fåll tidigare visar att förmågan all la lill vara nya idéer och uppslag har varil en slyrka för småförelagen. Ett betydande antal av dem ägnar sig ål tillverkning av unika produkter, andra är underleverantörer till stora företag. Deras specialisering och ofta dokumenterade förmåga att utveckla den tekniska utrustningen har bidragit till framgångarna. Korta serier i produktionen och inriktning på kvalitetsvaror har gett konkurrenskraft och ett gott utbyte av verksamheten. Men med ökad tillverkning och stigande kostnader växer kraven på en marknadsföring som inte enbart stannar vid landets egna gränser utan som även behöver och har stora möjligheter på utlandsmarknaden.

Vid ett samtal häromdagen berättade chefen för ell leveransföretag lill dataanläggningar om de myckel stora ansträngningar man måste lägga ner på all följa utvecklingen inom delta avancerade område för att kunna lämna erforderlig service. Uppenbarligen har företagel lyckats eftersom man inte haft några störningar i fråga om sysselsättningen. Samtidigt med detla uppföljningsarbete måste man söka nya marknader, och på fråga uppgavs att två försäljningskontor inrättats i länder nära den stora öststatsmarknaden för att tillvarata alla möjligheter.

Många företag saknar sådana resurser alt slå sig fram. Kanske ligger möjlighelerna för dem i samordning och gemensamma exporlaktioner. Alltmer har det framstått som en angelägen uppgift för samhället att i della avseende lämna sin medverkan. Den kan vara såväl upplysande om möjligheter och förutsättningar som organiserande och adminislre-

rande.

All företagarföreningarna i dessa avseenden redan nu fyller en uppgift är alldeles klart, men aktiviteterna skulle väsentligt kunna öka, och de behöver också ökas. Den utredning om föreningarnas verksamhet och organisatoriska utformning som tillsattes redan 1975 har visat på delta.

Lål mig säga, herr talman, att det länder regeringen till heder att den i fråga om den allmänna uppläggningen av företagarföreningarnas verksamhet i stort sett följer vad utredningen föreslagit. Tyvärr har propositionen flera skönhetsfläckar. En i och för sig mindre sådan är namnändringen. Nog verkar det vara mera av klåfingrighet som man tar bort namnet företagarföreningar och ersätter det med något så ogripbart som regionala utvecklingsfonder. Namnet företagarföreningar är väl inarbetat sedan årtionden tillbaka, och kretsen för verksamheten behöver man inle längre fundera över.

Viktigare är emellertid vad de föreslagna stiftelserna skull göra och med vilka medel. I propositionen sägs att de skall ha till uppgift all lill de mindre och medelstora förelagen tillhandahålla informations-, rådgivnings-, utbildnings- och konsulttjänster samt lämna lån på hög risknivå. Del är bra. Man fullföljer här ell program från tidigare och ger möjligheter lill en ökad samordning på regional och lokal nivå av olika näringspolitiska insalser.

Man har emellertid anledning alt fråga sig hur de nu angivna verksamheterna inpassals i en mer allmän industripolitisk målsättning. Man kan också fråga sig: Hur har vi sett på detla tidigare? Jag vill erinra om vad den socialdemokratiska regeringen framhöll i detta stycke när den 1973 framförde förslag om bl. a. industriverket, utvecklingsfonden och riktlinjer för en ökad regional förelagsservice. Jag vill göra det med sammanfattningsvis och refererar en del av vad som anfördes i proposilionen:

"Industripolitiken är den del av näringspolitiken som har till speciell
uppgift alt främja utvecklingen av en internationellt konkurrenskraftig
svensk industri, som inte minst ger möjligheter all erbjuda arbetslagarna
inkomster, trygghet, stimulerande arbetsuppgifter och en positiv arbets
miljö samtidigt som dess produkter kan tillfredsställa väsentliga indi
viduella och kollektiva behov. Den övergripande uppgiften för industri
politiken blir-- att underlätta uppnåendet av en effektiv produktions
struktur inom varje bransch och att medverka tilllutvecklingen av bran
scher med stora framlida tillväxtmöjligheter, -t-

De induslripolitiska insatserna bör i hög grad grundas på och utnyttja del kunnande, den erfarenhet och den kompetens som finns inom företagen. Även inom företagen är ett decentraliserat beslutsfattande önskvärt. Strävan bör vara all frigöra den i dag outnyttjade kapacitet i form av initiativförmåga, kunskap, verksamhetslust och ansvarskänsla som finns hos de i produktionen verksamma människorna. Della förutsätter ett väsentligt ökat lönlagarinfiylande i företagen. Bl. a. därför måste industripolitiken verka för att en vidgad företagsdemokrati kommer till

Nr 56

Lördagen den 17 december 1977

De mindre och medelstora företagens utveckling, in. m.

Nr 56

Lördagen den 17 december 1977

De mindre och medelstora företagens utveckling, m. m.

stånd.

Att beslutsfattandet i hög grad är decentraliserat ökar behovet av en framåtblickande och övergripande industripolitisk planering. De induslripolitiska insatserna måste kunna sättas in på ell förutseende sätt vilket kriiver ett sammanhållet informations-, prognos- och planeringssystem. Syftet med ett sådant syslem är att utgöra underlag för bedömning av varför, var och hur induslripolitiska ålgärder bör sältas in. Däremot är inle avsikten all det skall vara ett instrument för central dirigering av investerings-, produktions- och andra beslut i varje enskilt förelag."

För en industripolitik med framåtsyflning är insamling, bearbetning och utveckling av del för industripolitikens genomförande erforderiiga informationsunderlagel av särskild betydelse.

Av vad jag har anfört ur den skrivning som Jag refererar till kan man ta fram fyra huvudpunkter för industripolitiken, som vi såg och fortfarande ser som ytterst väsentliga:

1. alt tillgodose mänskliga behov,

2. alt eftersträva en demokratisering av arbetslivet,

3. att inhämta ett kunskapsmalerial om olika branscher och deras problem och

4. alt söka genomföra en framåtblickande och övergripande industripolitisk planering.

Planering förutsätter ett kunskapsinhämlande, studier och diskussioner. Vi har sökt fullfölja den politiken, exempelvis inom ramen för de branschråd .som tillkom-branschråd för skogsindustrin, för stålindustrin, för byggnadsindustrin och för varven. Det är ett arbete som pågått under några år, och jag noterar med en viss tillfredsställelse att induslriminislern inte har avvecklat den organisationen - branschråden med representanter för samhället, förelagen och de anställda som ett forum för diskussion och gemensam utredning - utan att branschrådens arbete fortgår. Om jag har uppfatlat del rätt är avsikten alt så småningom, på underlag av det material som exempelvis skogsbranschrådel presenterar, förelägga riksdagen ett skogspolitiskt långlidsprogram. - Jag hoppas att jag har uppfattal del rätt, herr industriminister.

Industriverket har fått ta ansvaret för en mångfald utredningar av samma karaktär, delvis av mera brådskande art, delvis av mindre omfattning, som exempelvis när del gällt delproblem inom glasindustrin, tekoindustrin, pälsir.dustrin och snickeriindustrin, för alt nu nämna några.

Vad som gjorts på arbetslivets område med styrelserepresentation, representanter i skyddsverksamhet och andra uppgifter har varil av utomordentlig betydelse. Sak samma gäller den nya medbestämmandelagen, som jag här bara nämner. Till delta har emellertid kommit bl. a. att representanter för de anslällda bereits säte och stämma i företagarföreningarnas styrelser. De och deras organisationer har tagit della på stort allvar, och jag tror att deras insatser i föreningarna uppskattals. Denna etablerade s.amverkan mellan företagare och anslällda tillsammans med företrädare för länsmyndigheter och landsting kring regionala enheter

är värdefull.

Med det starka ekonomiska och ansvarsmässiga engagemang av stat och kommun som nu föreslagits är det helt riktigt att samhället får ett mera avgörande inflytande på de stiftelser som nu skall bildas. Men steget därifrån och lill alt helt klippa av banden med den företagsamhet som inom länen byggt upp organisationen är oförståeligt. Lika obegripligt är det att man bryter sönder den ordning med representanter för anställda i företagens styrelser som nu gäller. Vad jag kan komma ihåg hade de borgeriiga partierna ingenting all invända mot den allmänna målsättning som uttalades i riksdagsbeslutet 1973 och som lett fram till den ordning vi nu har.

Propositionen innebär alt ni inte vill ge vare sig företagare eller deras anställda garantier för en rimlig medverkan i det organ på länsplanet som de kan ha så stort intresse för. Ni avhänder samtidigt staten möjligheten att via länsstyrelse eller av regeringen utsända represenlanler öva ell inflytande på stiftelsernas verksamhet.

Vad som inger de allra största betänkligheterna i den allmänna uppläggningen av organisationen är behandlingen av statens utvecklingsfond.

Fonden tillkom för att fylla ett myckel stort och känt behov. Syftet var och är att stödja riskbetonade investeringar inom industrin för utveckling av nya produkter, processer och system. Au fonden var välkommen som ett led emellan Styrelsen för teknisk utveckling, som prövar idéer och uppslag, och Invesleringsbanken och andra kreditinrättningar på den ordinära kredilmarknaden, framgår av det faktum all på den korta tiden av drygt tre år stöd lämnats till över 500 utveckling,sobJekt.

Det är en liten men mycket .duglig församling av tekniska experter och handläggare som svarar för fondens verksamhet. Styrelsens ordförande säger i ett tidningsuttalande: "Jag tycker del är olyckligi och bakvänt att man på del här sättet bryter ned en organisation som börjat fungera på ett bra sätt. Förslaget är inte väl genomtänkt."

Riksdagskollegan Sven G. Andersson är inte heller nöjd med del förslag som har presenterats. Han är medlem av utvecklingsfondens styrelse och använder ett något starkare uttryck när han säger: "Förslaget är sakligt sett fullständigt galet." - Jag antar, herr Sven G. Andersson, att tidningsuppgiften inte är felaktig.

Vi talar från skilda håll om behovet av ökade insatser till forskning och utveckling. För vår framlid fäster vi avgörande vikt vid delta. Nya idéer och objekt som kan ge näringslivet möjligheter att vidgas, som skapar arbete och utkomst och bevarad välfärd vill vi i ökad omfattning satsa på. Men med några få rader i industriministerns proposilionsdel slås denna lovande verksamhet sönder. Utan föregående utredning, utan en vanlig remissbehandling, utan att ens underrätta fondens styrelse och ledning skriver han i propositionen in: "Mitt förslag till regionalisering innebär att utvecklingsfondens verksamhet upphör." Hur mycket överensstämmer en sådan hantering med medbestämmandelagens anda och mening? Det är en berättigad fråga. Della är illa genomtänkt, om del

Nr 56

Lördagen den 17 december 1977

De mindre och medelstora företagens utveckling, m. m.

Nr 56 är tänkt alls.

Lördaeen den Utvecklingsfondens uppdelning på 24 nya små enheter stoppar upp

17 december 1977 " innovationsverksamhet för lång tid. Innan regionalstiftelserna hinner

--------------- organisera!) och personal med särskilda kunskaper all bedöma projekt

De mindre och trimmas riskerar man att det förflyter lång tid. Den beloppsmässiga be-
medelstora gränsningen av möjlighelerna alt låna ut pengar - nu 3 milj. kr. för

företagens utveck- ett projekt - till 500 000 kr. innebär att de största och mest lovande
Ung, in. m. projekten inte kan tillgodoses. Regeringen vrider på ett flagrant sätt klock-

an tillbaka. Hade det inle varit möjligt, herr industriminister, all snabb-utreda, diskutera och samråda om en lösning som kunde ha innehållit en bevarad utvecklingsfond men också möjligheter för de regionala stiftelserna au för mindre projekt bistå uppfinnare och ulvecklingsförslag? Från den socialdemokratiska gruppen är vi kritiska också på några andra punkter, vilket efter hand kommer alt anmälas.

Som en sammanfaltning vill jag än en gång säga att förslaget har många värdefulla inslag men samtidigt brister och avvikelser som vi starkt har reagerat mot. Del är att beklaga i en för landets näringsliv så viktig angelägenhet som denna som gäller de mindre och medelstora förelagen och de näringspolitiska ambitioner som staten är beredd alt understödja. Del hade varil möjligt att uppnå samförstånd genom borttagandet av de skönhetsfläckar som jag har pekat på och som Erik Wååg så småningom också kommer all la upp.

Industriministern NILS ÅSLING:

Herr talman! Jag noterar med tillfredsställelse den vilja till samförstånd . i denna fråga som Rune Johansson här har visat. De anmärkningar som han har riktat mot förslaget är ju i hög grad marginella, och jag vill återkomma till dem. Först dock den mer allmänna näringspolitiska diskussionen.

Jag tillät mig att något kommentera vad som har hänt under det gångna
året på det näringspolitiska området. Del stora inslaget - i varje fall de-
battmässigl - från oppositionens sida är den strukturfond som man har
återkommit till i skilda sammanhang. Nu säger Rune Johansson all man
skall gå vidare beträffande strukturfonden. Jag tror del är välbetänkt
att ta del lugnt; som förslaget hittills har framförts är det nämligen myckel
ofullgånget och ger knappast intryck av att oppositionen har något eget
alternativ i fråga om näringspolitiken. Della var mest flagrant i samband
med diskussionen om specialstålet, där man i reservationerna vid det
belänkandet skisserade en strukturfond som nära nog på punkt efter
punkt sammanföll med ändamålet, inriktningen och målsättningen för
Invesleringsbanken. Jag tror all vi har annal all göra här i landet än
all dubblera de näringspolitiska institutionerna. Vi bör i stället se lill
effektiviteten. Del var alltså i all välmening mot oppositionen som jag
här tog upp frågan om strukturfonden. Ni bör nog länka över en gång
till om detta verkligen är något alternativ i näringspolitiskt avseende.
28 När det gäller Rune Johanssons direkta anmärkningar mol proposi-

tionen noterar jag all han karakteriserar bytet av namn från "företagarföreningar" lill "regionala utvecklingsfonder" som klåfingrighet. Del är ju, Rune Johansson, ett vanligt argument i mera konservaliv anda att det betecknas som klåfingrighet när man vill ändra någonting. Nu är del ju så att företagarföreningarna inle längre är några föreningar. Dessutom gör den förändrade karaktären - självständigheten - all de i realiteten blir utvecklingsfonder till hela sin funktion. De kommer inle längre att vara bara kreditmarknadsinstitut, utan de representerar också en fond av kunnande som gör att de kan ge service till företagen och över huvud laget stödja utvecklingen i regionerna. Det är alltså inle fråga om klåfingrighet, utan det har gällt att försöka hitta en benämning som är betecknande för den nya verksamhet och den nya innebörd som del här organet kommer att få. Jag tror alt även Rune Johansson, när han väl har vant sig vid begreppet "utvecklingsfonder", kommer all inse all det är en utomordentligt bra beteckning på det här organet.

Sedan frågar Rune Johansson om vi vill klippa av banden med de anställda i och med all vi har valt den här modellen för utseende av de regionala utvecklingsfondernas styrelser. Nej, naturligtvis inte. Det är ju för de anslällda, för de verksamma i företagen, som den här reformen har kommit till. Det är de miljoner anslällda i företagen som är den egentliga målgruppen för de här omsorgerna. Det är bara det att vi velat ha en lösning som står i klar samklang med den politiska demokratin. Vi menar att landstingen i omsorgen om utvecklingen i sina egna områden skall se till all styrelserna får en så allsidig och representativ sammansättning som möjligt. Det är då en självklarhet att även de anslällda blir representerade.

Jag tror att man har överdramatiserat hela den här frågan. Jag kan inte föreställa mig att landstingen vid utseendet av dessa styrelser medvetet skulle gå förbi de intressen som ju är av så central betydelse för näringslivets utveckling i den egna regionen. Lål oss, Rune Johansson, sluta all vara så pessimistiska i synen pade regionala organens kompetens. Jag tror att de är väl skickade att klara den här frågan.

När del så gäller utvecklingsfonden - och här anser uppenbarligen Rune Johansson att den viktigaste skillnaden finns - vill Jag hävda att man bör se den här reformen liksom reformen av den organisatoriska basen för forskning och utveckling som en sammanhängande reform. Det råder inget som helst tvivel om att när vi nu ser över STU:s verksamhet och är beredda att samordna den här verksamheten, så ligger det myckel väl lill all låla utvecklingsfonden regionaliseras och alt man verkligen stärker det organ som skall ha den direkta, påtagliga och vardagsnära kontakten med företagen genom det inslag som utvecklingsfonden representerar. Visst har det förekommit kritik -jag skall vitsorda det. Men i stort sett måste jag säga att förelagen hälsar den här reformen med tillfredsslällelse. Jag har mött många positiva omdömen om vårt förslag. Det är alltså inte ett säll alt slå sönder redan befintlig verksamhet, utan del är ett säll all effektivisera den. Dessutom får den ökade resurser

Nr 56

Lördagen den 17 december 1977

De mindre och medelstora företagens utveckling, m. m.

Nr 56

Lördagen den 17 december 1977

De mindre och medelstora företagens utveckling, m. m.

i ganska avsevärd omfattning, något som jag hoppas att Rune Johansson är medveten om.

Sedan försöker Rune Johansson tolka in att regeringens förslag i vissa avseenden innebär ell brott mol medbestämmandelagen, en lag om vilken han och jag i stort är överens. Det är naturligtvis inte på det viset. Men det far inle bli så att övergripande, principiella politiska beslut inte kan fattas ulan att man ständigt hänvisar till medbestämmandelagen. Den reglerar samrådsförfarandet men kan rimligen inte sältas över väg-valei när det gäller de principiella politiska besluten, och det här är ett sådant.

RUNE JOHANSSON i Ljungby (s) kort genmäle:

Herr talman! Jag sade i mitt anförande beträffande utvecklingsfonden all styrelsen och de anslällda i den över huvud tagel inte var underrättade om den förändring som regeringen har för avsikt alt genomföra. Det menar Jag är ett fiagranl avsteg från den anda och mening som ligger i medbestämmandelagen. Man skall naturiiglvis diskutera med och underrätta både styrelsen och de anslällda i en så viktig verksamhetsgren.

Jag har uppfattat det så att industriministern har velat åstadkomma ett arrangemang som ser bra ut och som gör att så mycket pengar som möjligt kan komma ut till de regionala fondstiftelserna. När man nu mer eller nnindre har kört statens ekonomi i botten, har det varil möjligt att ta de miljoner som finns i utvecklingsfonden och sprida ut dem till de nya stiftelserna i 24 län. Del är mer sken än verklighet, herr industriminister. Dessutom är det ett påtagligt övergrepp mol en verksamhet och en institution som har fungerat på ett förnämligt säll.

Jag upprepar att det väl ändå hade varit möjligt att ta upp en diskussion om en viss form av regionalisering. Då hade vi kunnat hjälpas ål att få fram medel till verksamheten utan att behöva slå sönder den centrala instansen, utvecklingsfonden.

Så återkommer induslriminislern till strukturfonden. Jag har sagt alt vi kommer att få tillfälle att diskutera den framöver. För oss är delta en angelägenhet av utomordentligt stor vikt. I stället för att sänka arbetsgivaravgiften och, som har skett genom riksdagsbeslut på regeringens förslag, avhända staten dessa 4 miljarder kronor, så borde man i enlighet med vårt förslag ha avsatt medlen till strukturfonden, vars uppgifter skulle sträcka sig väsentligt längre än vad man har möjlighet till inom det ordinära kreditväsendet innefattande Investeringsbanken.

Här är det fråga om att i en strukturomvandlingsprocess medverka till alt förändringarna sker i socialt acceptabla former ute på orterna. Del kan 1. ex. innebära att industrier och företag får ett stöd som gör att de kan fortsätta driften ell ä två år utöver vad de egentligen skulle ha möjlighet till, en tid under vilken man kan diskutera vad som skall göras för all ersätta den nedläggningsholade industrin. Kan den fortsätta eller kan man få i gång nya industrier? Enligt vår uppfattning hade det varit möjligt alt ur strukturfonden anslå medel till en sådan stödjande verksamhet.

Industriministern NILS ÅSLING:

Herr talman! De ökade möjligheter som utvecklingsfonderna erbjuder för den tekniska utvecklingen och möjligheterna att få fram nya produkter tror jag, Rune Johansson, utgör ett väsentligt framsteg. Det gäller alt föra ul den kompetensen till de regionala utvecklingsfonderna och så nära förelagen som möjligt. Vi gör det utan att rasera den möjlighet till samordning centralt som måste finnas, med utnyttjande av kompetenta människor för att bedöma utvecklingsprojekt. Delta är alltså fråga om en aklivitetshöjning och ett sätt att decentralisera ansvaret för produktutvecklingen. Det innebär, vilket Rune Johansson inte kan förneka, en väsentlig ökning av resurserna.

Nu kopplar Rune Johansson detta på ett något halsbrytande säll lill ett omdöme om att regeringen har kört ekonomin i botten. Så är inte fallet. Vi håller på att försöka restaurera ekonomin i delta gamla land, som lider av sviterna av de underlåtenhetssynder som vi alla är medvetna om har begåtts under 1970-talet. Låt oss, Rune Johansson, vara litet försiktiga - i synnerhet bör Rune Johansson själv vara det - med omdömen om att ekonomin har körts i botlen. Vi är alla på det klara med var orsaken ligger. Nu gäller det att samla krafterna för all restaurera ekonomin. Det håller vi på med. Oppositionen är välkommen i delta arbete.

Beträffande strukturfonden är det intressant att höra att Rune Johansson fäster stor vikt vid förslaget om en strukturfond. Jag trodde ett tag all man var på väg bort ifrån den. Det finns såsom fonden hittills framställts ingenting unikt i sak i den. Tvärtom drar den upp nya institutionella gränser inom näringspolitiken. Näringspolitiken skall om den skall vara effektiv integreras med den ekonomiska politiken, med regionalpolitiken och över huvud taget med samhällets alla dispositioner. Nu måste vi samla krafterna för att bygga upp näringslivet. Då kan vi inte föra en diskussion om nya institutioner som inte innebär något egentligt nytt.

Nr 56

Lördagen den 17 december 1977

De mindre och medelstora företagens utveckling, in. m.

RUNE JOHANSSON i Ljungby (s) kort genmäle:

Herr talman! Om någonting är halsbrytande är det vä| det uttalande som herr industriministern gjorde nu om den ekonomiska situationen. Jag skulle kunna hänvisa enbart lill vad de fyra ekonomer som uttalade sig i förra veckan hade all säga. Jag lar bara en mening ur deras uttalande: "Fortsätter den nuvarande politiken, ter sig utsikterna för ekonomin beklämmande."

Jag begriper detta uttalande, om jag ser del mot bakgrunden av vad som har inträffat i landet under delta år: den våldsamma prishöjningen, investeringarna inom industrin vilka under en tvåårsperiod har gått ned med 30 96, den växande utlandsskulden, budgetunderskottet och ett bostadsbyggande som f n. är i botten. Skulle detta vara ett bevis på den borgerliga regeringens förmåga lill restaurering av vår ekonomi, dä måste vi fråga oss: Vad är restaurering för något? Vi är på väg mol ett mycket

Nr 56

.Lördagen den 17 december 1977

De mindre och medelstora företagens utveckling, m. m.

besvärligt läge, och vi måste självfallet söka hjälpas åt all komma ur det.

Herr talman! Vad jag ville framhålla i milt anförande var att en god och sund ekonomi i landet är en av de bästa förutsättningarna för den mindre och medelstora företagsverksamheten. Jag ville också framhålla att lillväxirnöjligheterna för denna typ av företag under de gångna årtiondena har varil ulomordeniligl goda, därför all vi har haft en stigande ekonomi, en växande produktion och en ökande välfärd för vårt folk. Nu är ni på väg att i stor utsträckning ödelägga vad som har byggts upp under årens gång. Det är kanske det mest allvarliga för förelagen och för vårt folk.

Beträffande representationen vill jag säga att vid en sammankomst häromdagen som jag har refererat till i annat sammanhang var det en representant för företagarorganisationerna nere i vårt län som förutsatte såsom självklart att organisationerna skulle bli representerade. Del är alltså inte så, herr industriminister, att företagarna ute i landet, när de nu ser all de inle har några garantier för en representation i den verksamhet som de har varit med om att bygga upp, känner sig så särdeles nöjda.

Sedan vill jag också hänvisa lill den rent principiella uppläggning som vi hade 1973 på näringslivets område med en demokratisering, med möjligheter för de anställda lill aktivare medverkan i arbetslivet och i de organisationer som där verkar. Här stoppar ni en sådan utveckling. Ni bryter hell sönder ell system som vi har varil på väg att arbeta in.

Industriministern NILS ÅSLING:

Herr talman! Den här diskussionen om representation är mycket märklig. Om jag drar ut slutsatsen av vad Rune Johansson nu säger så är det ju ett ifrågasättande av det representativa demokratiska system vi har här i landet. Jag är inte, Rune Johansson, beredd all ifrågasätta kompetensen hos folkvalda organ som landstingen all utse styrelser som är representativa för länens befolkning. Rune Johanssons sätt att debattera är faktiskt all driva denna diskussion in i en absurd situation. Vi kan inte i denna kammare ifrågasätta del demokratiska system vi har och dess kompelens.

När det sedan gäller den ekonomiska situationen bör Rune Johansson kanske ändå ägna en liten tanke åt vad orsaken kan vara till det läge vi befinner oss i. Hur har vi hamnat här? Varför har svenska företag förlorat sina marknadsandelar? Varför har vi del extrema kostnadsläge som vi nu har och som orsakar oss stora bekymmer? Jo, naturligtvis är det därför att den förra regeringen inte hade modet att i tid bedriva en effektiv siabiliseringspolitik.

Jag skall erkänna att det finns ett brett ansvar för detta. Jag skall erkänna att inle heller den gamla oppositionen drev den frågan med tillräcklig kraft, men det var ändå ni i den gamla regeringen som hade ansvaret för vad som hände med svensk ekonomi från 1972 lill hösten

1976. Det är där de grundläggande misstagen har skett, och det kan man också med all tydlighet finna belägg för, om Jag nu skall hänvisa till s. k. auktörileler som konjunkturrådets ledamöter. De är ju i sin rapport hell klara över bakgrunden till det nuvarande lägel.

Välkommen med, Rune Johansson, i ett konstruktivt arbete på att nu bygga upp en bälire grundval för utvecklingen. Den grundvalen måste vara en stabil ekonomi. Det räcker inte med all hänvisa lill vad som har hänt under den senaste tiden. Det gäller all också ha ett något längre perspektiv, och i det perspektivet är den förra regeringen huvudansvarig.

Nr 56

Lördagen den 17 december 1977

De mindre och medelstora företagens utveckling, m. m.

Talmannen anmälde all Rune Johansson i Ljungby anhållit att lill protokollet få antecknat att han inte ägde rätt lill ytterligare replik.

CARL-HENRIK HERMANSSON (vpk):

Herr talman! Jag är överens med Rune Johansson i hans bedömning att den nuvarande regeringen för en dålig politik. Men det är ändå en alltför ytlig förklaring till de nuvarande problemen på ekonomins område, en lika ytlig förklaring som när Nils Åsling säger att de ekonomiska problemen beror på den gamla regeringen och dess politik. Nej, vi får nog gå djupare in i analysen för att förklara sammanhangen och problemen i den kapitalismens ekonomiska kris som vi just nu upplever.

Liknande synpunkter kunde anläggas på de bägge anföranden som den nye induslriminislern och den gamle industriministern har hållit här i dag.

Regeringspropositionen om ålgärder för att främja de mindre och medelstora företagens utveckling har hedrats med en särskild inledning av statsministern. Men det är en dålig analys som där görs av orsakerna till de mindre företagens problem. Man diskuterar t. ex. den obestridliga tendensen till ökad koncentration inom industrin, att de stora företagen växer på de små företagens bekostnad. Detta sker i betydande grad genom förelagssammanslagningar, s. k. fusioner. Dessa fusioner kan enligt statsministern, eller skall vi säga regeringskansliet, endera ha rationella motiv eller ha sin grund i bristande framtidstro. Inom parentes vill jag säga all under nuvarande regering förefaller del inle vara någon motsättning mellan en rationell bedömning och bristande framtidstro. Men bortse från det. I förra fallet påslås sammanslagningarna ha styrts av tekniska och efterfrågebetingade faktorer. I senare fallet skulle vad man kallar för "det allmänna företagsklimatet" ha uppfattats som negativt av många enskilda företagare.

Men ingenstans i propositionen finns någon analys av de verkliga orsakerna till de mindre företagens problem, dvs. den lagbundna utveckling mol allt starkare koncentration och så småningom mot monopol, som är inneboende i del kapitalistiska produktionssystemet. Motsättningen mellan stora och små förelag är inle en motsättning mellan stort och smått i allmänhet ulan en kamp mellan de stora kapitalens strävan efter ökad makt och dominans och många mindre företags strid för att över-

3 Riksdagens protokoll 1977/78:56

Nr 56

Lördagen den 17 december 1977

De mindre och medelstora företagens utveckling, m. m.

leva. De stora monopolen är de små företagens fiender. Jag tror att näringsulskottels talesman Bengt Sjönell, som har personlig erfarenhet av småförelags problem, kan medge detta.

Kortsiktigt är det naturligtvis lill fördel för en grupp företag om de får skatteförmåner samt ökade bidrag och lån, som regeringen föreslår. Det är precis som det anses förmånligt att få julklappar. Men alla vet all sådana, hur vackert inslagna i färggranna papper de än är, inle löser några grundläggande problem. Det gör heller inte regeringens stödpolitik till de mindre och medelstora företagen. Småföretagens svårigheter kommer inte att upphöra under kapitalismens fortsatta utveckling. Även i fortsättningen kommer många småföretag att slås ut efter profitjaktens logik, som går ut på att de stora fiskarna slukar de små.

Regeringen säger i propositionen att staten måste gripa in och på olika sätt modifiera marknadens krafter för alt få systemet att fungera smidigt och för all undvika de negativa effekter som kan följa med ett renodlat marknadssystem. Det är ett intressant uttalande av den socialliberala koalition som just nu styr landet. Det kunde nästan ha gjorts av den föregående regeringen, dvs. under dess biandekonomiska lid, innan man som nu säger sig vilja bryta storkapitalets maktställning. Verkligheten för de små förelagen har också varit en och samma under den gamla och den nya regeringen: de har pressals hårt av hyreshöjningar för sina lokaler, av höga räntor på sina lån, av den övermäktiga konkurrensen från storföretagen, av en orimlig konstruktion på arbetsgivaravgifterna osv. Åt alla dessa dagliga problem för de små företagen gör regeringen inle ell skvatt.

Propositionens titel är De mindre och medelstora företagen. Därmed avses företag med upp lill 200 anslällda. Del kan vara förelag med myckel stor omsättning, som t. o. m. är dominerande inom sin tillverkningsgren. Del är knat)past några småförelag, vare sig man räknar efter sysselsättning eller omsättning. Men regeringen benämner i propositionen alla dessa företag småföretag. Det är vilseledande. På det viset buntar den ihop självständiga hantverkare eller butiksägare, som arbetar ensamma eller med några få anställda, med kapitalister som livnär sig på andras arbete. Men en småföretagare som måste kämpa hårt för alt hålla näsan över vattnet, bl. a. till följd av den borgerliga hyrespolitiken, kan inte jämställas med en kapitalist som kontrollerar 200 arbetares försörjning. Inser inte Nils Åsling den skillnaden?

Det är de medelstora, ja, man måste rent av säga rätt stora förelagen, som främst gynnas av regeringens förslag. Detta framgår också på en rad ställen i propositionens text, t. ex. i skattedelen.

Jag skall ge några citat för att belysa detta: "Således torde förelags-förmögenheter på några få hundralusen kronor knappast leda till större finansiella problem. Vid företagsvärden omkring en miljon och uppåt

torde det däremot vara svårt alt klara arvsbeskaltningen ." Den

"mest utsatta förelagskategorin" sägs vara familjeförelag med minst 100 anslällda. "Däremot", slår det i propositionen, "torde flertalet företag

under denna sloriek, där förmögenhetsvärdena i det övervägande antalet fall understiger en kvarts miljon, inte möta samma problem." Man säger också att "förmögenhetsskatten för flertalet småföretag inle torde innebära någon nämnvärd belastning". Så fortsätter man: "I likhet med arvs- och gåvobeskallningen blir följakiligen förmögenheisskatten besvärande först för familjeföretag med inemot ett hundratal anställda."

Nej, det är inte småföretagen i ordels egentliga mening som denna regering är ute för att hjälpa. Däremot vill den till det storbolagsfrälse i beskattningen som redan finns skapa ett nytt skattefrälse av halv- och helmiljonärer. Det överensstämmer inte med de riktlinjer för beskattningen som jag vill vara med om att befordra, och jag har svårt att förslå att delta rimmar med den gamla cenlerlinje om jämlikhet som alltjämt torde ha stark resonans inom cenierrörelsen. Förslaget är dessutom sakligt och formellt oförskämt mot den skatteulredning som har i uppdrag att granska bl. a. kapitalbeskattningen. Strax innan den skall lägga fram sitt slutbetänkande kommer regeringen med förslag om stora förändringar på kapitalbeskattningens område. Vad skall man då ha utredningar till? Eftersom budgetminislern inte är här, vill jag fråga industriministern som representant för hela regeringen: Varför handlar man på detta sätt? Varför respekterar man inte utredningarnas arbetsmönster med hänsyn till den tid det tar för dem att lägga fram sina förslag, utan pressar fram ett eget regeringsförslag omedelbart innan en utredning som seriöst arbetat i flera år skall lägga fram sina förslag lill regeringen och allmänheten?

Småföretagen kan aldrig garanteras en varaktig förbättring och trygga förhållanden, förrän vi får en medveten näringspolitisk styrning av ekonomin med inriktning på samhälleliga mål. Småföretagarna och arbetarrörelsen har gemensamma intressen i kampen mot monopolism och kapitalistisk maktkoncentration.

I dagens läge är det särskilt viktigt att man kan få till stånd för det första hyresslopp, bl. a. också för företagares lokaler, för det andra övergång till lågräntepolitik och för del tredje omläggning av arbetsgivaravgifterna, så att de tas ul efter omsättning, energi- och råvaruförbrukning och inte enbart efter antalet anställda. Statligt stöd till kommunala industri- och handelslokaler bör, enligt vår mening, gälla förelag med högst tio anställda. Särskild stimulans bör ges lill gemensamt ägande av småförelag och samverkan mellan småföretag. Regionala stödåtgärder för näringslivets utveckling måste stå under ett direkl politiskt ansvar.

Herr talman! Med det anförda yrkar Jag bifall till molionen 177, som behandlats i både näringsulskottels och skatteutskottels betänkande.

Nr 56

Lördagen den 17 december 1977

De mindre och medelstora företagens utveckling, m. m.

Industriministern NILS ÅSLING:

Herr talman! Jag vill försäkra Cari-Henrik Hermansson all del inle är någon sidovördnad mol skalteulredningarna som gjort att regeringen lagt fram sina förslag i propositionen beträffande beskattningen av de mindre förelagen. Det är helt enkelt så - och det vet Cari-Henrik Her-

Nr 56

Lördagen den 17 december 1977

De mindre och medelstora företagens utveckling, m. m.

mansson lika väl som Jag - att vissa företag av denna typ under senare år, med det skattesystem vi har, blivit dränerade på sina likvida tillgångar helt enkelt i sin strävan att överleva. Delta har hotat vissa av dessa familjeföretags fortbestånd och därmed också sysselsättningen för de anslällda. Dessa frågor har även uppmärksammals av fackföreningsrörelsen. Det har alltså funnits anledning att utan onödig tidsutdräkl gå in med ålgärder som skulle vara ägnade - och som jag tror också är det - att öka överlevnadsgraden hos de små företagen och motverka koncenira-tionslendensen i samhället i övrigt.

Propositionen är vidare inriktad på de allra minsta förelagen. Om man ser till de regionala utvecklingsfondernas tillämnade uppgifter när del gäller kapitalförsörjningen finner man all allt är inriktat på de minsta företagen, som kommer att få den största nyttan av de regionala utvecklingsfonderna. När del gäller rådgivning och över huvud taget allt som hör lill företagsservice är också de minsta förelagen den främsta målgruppen, eftersom del är de företagen som inle har egna resurser alt klara dessa anspråk. Carl-Henrik Hermanssons omdöme alt åtgärderna framför allt är inriktade på de större och medelstora företagen i denna kategori är alltså helt felaktigt.

Cari-Henrik Hermansson säger all småförelagens problem inte kommer all upphöra under kapitalismen. Nej, förvisso inle. Men under socialismen upphör ju småföretagen alt existera över huvud taget, och då finns det naturligtvis inga problem för sådana.

CARL-HENRIK HERMANSSON (vpk) kort genmäle:

Herr talman! Det är inle fråga om vilken vördnad man visar för sittande utredningar utan det är helt enkelt fråga om vad som är praktiskt och lämpligt. lag anser del helt meningslöst all tillsätta en skatteulredning som skall behandla kapitalbeskattningen, när regeringen ett par månader innan denna utredning skall redovisa sina förslag lägger fram en proposition, som på ett avgörande sätt förändrar kapitalbeskattningen. Utan att göra mig skyldig lill någon indiskretion kan jag citera ur del betänkande som 1972 års skatteulredning kommer alt framlägga den 30 december, där man säger så här i avsnittet om kapitalbeskattningen:

"Frågan om särskilda lättnader vid kapitalbeskattningen beiräffande egendom :5om är nedlagd i rörelse eller Jordbruk har således varit föremål för utredning i särskild ordning och lagstiftning under hela den tid vårt arbete pågått. Förslag till ytteriigare ändringar har nyligen framlagts. Härigenom har våra möjligheter till närmare överväganden begränsats.

Detta är alltså vad en uiredning tvingas all skriva i sitt betänkande genom den felaktiga metod som regeringen har använt sig av.

Jag vidhåller vad jag förut sade, att del är hell oriktigt att man nu skapar ett nytt skattefrälse i det svenska samhället. Jag tror all regeringen här har slagit in på en princip i skattelagstiftningen, som kommer att visa sig djupt negaliv och felaktig.

Vidare är det ju så, herr Åsling, att regeringen inle gör någonting

åt de problem som i dag verkligen drabbar de små företagen. Del händer ingenting för dem genom att förslagen i propositionen genomförs. Se på de stora problem som de små företagen har med sina hyror, som ju har ökat fenomenall under de senaste åren! Varför kan inte regeringen gå med på vårt förslag om ell hyresslopp? Vad gör regeringen ål räntepolitiken? Del är ju de höga räntorna som utomordentligt starkt drabbar de små företagen och bidrar lill att öka deras problem. Men på den punkten har regeringen heller inget förslag. Utskottet har inte på minsta sätt velat pröva det krav på lågräntepolitik som vårt parti har framfört i sin motion med anledning av denna proposition.

Vad sedan gäller småföretagsamhelen och socialismen vill jag säga herr Åsling alt först en planerad hushållning och en planerad styrning av den ekonomiska utvecklingen kan säkra småföretagen en trygg framtid. I del socialistiska samhälle som vi vill bygga menar vi att småförelagen har en viktig plats alt fylla.

Nr 56

Lördagen den 17 december 1977

De mindre och medelstora företagens utveckling, m. m.

Industriministern NILS ÅSLING:

Herr talman! Det är inget skattefrälse vi är ute för att skapa. Det är omsorgen om de arbetsplatser som de här förelagen representerar som har gjort au vi föreslagit denna temporära reform. Vi kan inle tillåta all företagens fortbestånd äventyras på grund av skattesiluationen för den som händelsevis äger ett företag av viss karaktär. Del går alltså inle all stillatigande åse att förelag måste säljas därför att ägarna inle klarar skattekonsekvenserna av sitt ägarengagemang. Del är omsorgen om företagen, inte önskan all skapa någon form av skattefrälse som är vårt motiv, och det vet herr Hermansson mycket väl.

Herr Hermansson vill skapa en ny form av småföretagspolilik, där man skulle ha speciella villkor - det är litet motsägelsefullt - när del gäller hyror, räntor etc.

Vi har valt den andra modellen: att stärka de mindre förelagens motståndskraft och konkurrensduglighet. Det är del som är målsättningen när vi framför våra förslag i denna proposition.

Jag tror att den regionala utvecklingsfonden, med de kreditfaciliteler den erbjuder, med de riskåtaganden den är beredd lill i de mindre företagen och med den företagsservice den ger, i myckel väsentlig mån kommer att öka de mindre företagens möjligheter all leva i den i och för sig ganska kärva miljö som samhället erbjuder. Del är det som är målsättningen - att kompensera de mindre förelagen för de problem de kan ha lill följd av sin karaktär och sin struktur.

CARL-HENRIK HERMANSSON (vpk) kort genmäle: Herr talman! Nils Åsling kan aldrig komma ifrån all genomförandet av regeringens förslag på skattepolitikens område i realiteten skapar ell skattefrälse. Nils Åsling säger alt förslagen är lagda av omsorg om dem som arbetar i företagen. På del sättet kan herr Åsling söka motivera hela den politik av bidrag och subventioner också till de stora företagen.

Nr 56

Lördagen den 17 december 1977

De mindre och medelstora företagens utveckling, m. m.

som den förra regeringen påbörjade och som den nuvarande regeringen har fullföljt och ökat på med fiera miljarder.

Men vi vet ändå vilka realiteter som ligger bakom. De pengar det handlar orn, de förmögenheier som är nedlagda i företagen, behärskas inte av de anställda utan av mycket små grupper i samhället. Därför får denna politik den objektiva verkan att den skapar just ett sådant skattefrälse som Jag talade om.

Det finns andra metoder att lösa de problem man utan tvivel har på detta omrilde. Jag vill peka på den linje som exempelvis de fackliga organisationerna, bl. a. LO, har föreslagit.

När del sedan gäller vårt förslag om hyresslopp och lågräniepolitik så avser vi inte - där missuppfattade industriministern mig - all det bara skall gälla småföretagare. Vårt krav om hyresslopp gäller hyror över huvud taget men även bulikshyror för småföretagare. Och vårt förslag om lågräntepolitik är avsett alt över huvud tagel ha en gynnsam inverkan för alla dem som drabbas av nuvarande höga räntor på lånat kapital.

Del är alltså ingen specialpolitik ulan del är en allmän ekonomisk politik som vi vill genomföra.

Industriministern NILS ÅSLING:

Herr talman! I det sista yttrandet känner jag bättre igen Cari-Henrik Hermansson, som vill alla människor gott oavsett om det är realistiskt förankrat i en ekonomisk situation. Men den ekonomiska situation vi befinner oss i begränsar ju handlingsutrymmet i de avseenden C-H. Hermansson här åberopar. Della måste man kanske också ta i betraktande om man vill bli trodd om att mena allvar med sin politik - men C-H. Hermansson har kanske inte de ambitionerna.

När del gäller skaltefrälset är C-H. Hermansson, som ledamot av skat-leutredningen, väl medveten om att det är andra komponenter i lagstiftningen som reglerar de omständigheter som skall gardera oss mot att vi genom sådana här åtgärder får ett nytt skattefrälse.

Dessa åtgärder är speciellt inriktade på att lätta situationen i en viss typ av medelstora familjeföretag, där ägarnas skattesituation f n. hotar alt äventyra företagens fortbestånd. Del gäller alltså att värna om de mindre företagen mot en koncentralionstendens i samhället som är mycket oroande och som jag inte kan tro att C-H. Hermansson vill förorda - det skulle i så fall vara ett hell nytt inslag i debatten från hans sida.

Talmannen anmälde att Carl-Henrik Hermansson anhållit att lill protokollet få antecknat att han inte ägde rätt till ytterligare replik.

NILS ERIK WÅÅG (s):

Herr talman! Mindre och medelstora företag har länge varit en intressant målgrupp för den borgerliga partitaktiken. Hundratals motioner har under årens lopp väckts här i riksdagen om olika ålgärder för de mindre och medelstora företagen. I det antal företrädare för utskotts-

majoriteten i näringsulskottet som finns på talarlistan i dag kan vi möjligen se ell belägg för den här målgruppens betydelse.

Den proposition vi behandlar nu har således emotsetts med stora förväntningar. Utskottet har engagerat sig för den utredning, med direktiv av Rune Johansson, som legat till grund för propositionen, och framstående utskotlsledamöter - Karl Rask och Sven Andersson i Örebro - har lagt ner ett berömvärt arbete för all få fram ett vettigt förslag.

Förväntningarna på den här propositionen har varit stora inle bara i näringsutskottet utan också ute bland företagarna. Naturligt nog tänkte man sig att när en regering tillträdde som lovat så myckel så länge om de mindre och medelstora förelagen skulle genom något simsalabim alla under ske. Vissa företagarorganisationer, som tidigare tolkat del politiska missnöjet, ställde in sina möleslurnéer, ändrade ton i sina tidningar och gav - del gäller SHIO - den nya regeringen 100 dagar. Dessa 100 dagar blev gott och väl ett år. Resultatet efter dessa högt och länge ställda förväntningar blev den proposition vi tar ställning lill i dag. Del behövs många skickliga ulskotlsförelrädare för all övertyga förelagarna om dess förträffiighet i alla stycken.

Till den del propositionen följt utredningen är den väl genomtänkt och förankrad. Tyvärr har dock olyckliga och avgörande avsteg gjorts.

Varje lantman kan konsten all grusa en väg. Om groparna är stora och del är ont om grus öser han ul del grus han har i första hand i groparna. De lantmän som nu leder regeringen tycks ha glömt sådan jordnära hantering. Trots att del i överförd bemärkelse är mycket ont om grus i gamla Sverige och Industrivägen är full av gropar så väljer man att sprida ut tillgångarna i ett Jämnt lager så långt de räcker. Men vägen blir lika knagglig som innan.

Splittringen av statens utvecklingsfond på 24 län innebär, som Rune Johansson utvecklat tidigare, ell slöseri med knappa medel. Vådorna av della inses av var och en som sysslat med sådana här frågor, och de erfarna riksdagsmännen i utskotlsmajorilelen har också avkrävt industriministern ett pressmeddelande om en kommande proposition för all åstadkomma bättre ordning. För riksdagsbehandlingen räcker del inle med ell pressmeddelande - det framgick Ju väl av debatten mellan kommunikationsminister Bo Turesson och Oskar Lindkvist i Brommafrågan i förrgår kväll. Någon beställning har utskottsmajoriteten dock inle velat göra. Därför är del nödvändigt för oss alt i reservation 1 vidhålla vår ståndpunkt från motionen. Jag yrkar bifall till reservationen.

Sönderhackandet av utvecklingsfonden är en olycklig inverkan av cen-lerideologi på departemenlal nivå på utredningen. Detsamma gäller anordningen med delat huvudmannaskap mellan staten och landslingen. Vårt land är för litet och för växlande för ett delslalssystem. Delat huvudmannaskap leder alltid till onödig byråkrati. I de nybildade stiftelserna förefaller centralbyråkratin bli betydande. Landstingsförbundet bygger nu upp en apparat, synbarligen förvissat om utgången av det ärende vi här behandlar. Den apparaten verkar av flera skäl bli en instans som kan

Nr 56

Lördagen den 17 december 1977

De mindre och medelstora företagens utveckling, m. m.

Nr 56

Lördagen den 17 december 1977

De mindre och medelstora företagens utveckling, m. m.

göra landstingens eget inflytande begränsat. Delat huvudmannaskap leder dessutom till kompetenstvisier. Den som slår för huvuddelen av kostnaderna, staten, får inle ett tillfredsställande inflytande i stiftelsernas styrelser. Än värre är emellertid att de av landstingen tillsatta styrelserna inte har någon självskriven representation för vare sig företagare eller de anställdas organisationer - TCO och LO.

Efter år av högl spända förväntningar - uppspända inte minst i valrörelsen - har nu företagarna inte bara fått en utvecklingsfond sönderhackad i småbitar, utan de ställs också utan ett fastställt inflytande i de fondstyrelser som avlöser de nuvarande företagarföreningarnas styrelser. Del kan vi socialdemokrater naturligtvis inte vara med om -liksom vi verkligen inle kan vara med om att de anställdas organisationer ställs utanför på samma säll. Därför yrkar jag bifall till reservation 2.

För att la hand om och bearbeta alla motionsyrkanden här i kammaren tillsatte regeringen på sin tid delegationen för de mindre och medelstora förelagen. När industriverket senare bildades, överfördes ärendena om de här företagen lill verket, och delegationen ombildades till ett före-tagarråd i industriverket. Del har alltså utvecklats en stor kunnighet och en välvillig praxis i industriverket. Allt det praktiska arbete som, på uppdrag av en socialdemokratisk regering, utförts i delegationen och i industriverket - jag kan vittna om detta då jag har varit med om det - för att förbättra de mindre och medelstora förelagens villkor gör verkligen vad industriministern här sagt, om att socialdemokraterna är små-företagarfleniligl inställda, till på sin höjd ett borgerligt önsketänkande. Det var Ju också - låt mig erinra om det - Gustav Möller som inrättade företagarföreningarna.

Sannolikt för att tillfredsställa medhuvudmännen har propositionens upphovsman framställt oklara linjer kring en begränsning av industriverkets ansvar och befallning med hithörande frågor. Del av industriministern aviserade småförelagarrådet gör inle industriverkets linje klarare. Vi kan inte godta dessa oklarheter kring verkets ställning och medverka till dubbelkommando och risk för andra byråkratiska irrgångar. Därför yrkar jag bifall till reservationen 3.

Härutöver har vi erinringar mot några detaljer. I reservation 4 delar vi utredningens tankar om utvecklingsfondernas benämning. Den "stora" frågan i delta sammanhang har ju tidigare här diskuterats på ministernivå. Jag yrkar bifall till reservationen 4.

Reservation 5 innebär att vi inle som utskotlsmajorileten föriiiar oss på att stiftelserna i olika trängda lägen kommer all i sina bedömningar la hänsyn till om rimliga förhållanden råder på arbetsplatsen. Därför yrkar jag bifall till reservationen 5.

Även reservation 6 gäller förhållanden som de fackliga organisationerna bereds möjlighet att inverka på. Jag yrkar bifall till den reservationen.

I reservation 7 instämmer vi i den uppfattning, som våra partivänner i arbelsmarknadsulskoltel hävdat, om kommunägda industrilokaler, nämligen att bidrag till sådana bör utgå enligt samma ordning som gäller

för slalliga industrilokaler. Härtill yrkar Jag ävenså bifall. Nr 56

Slutligen yrkar jag bifall lill reservation 8. I den ömmar vi för exporten Lördaeen den
och förespråkar en ändring i exportkreditsystemet. 17 december 1977

BENGT SJÖNELL (c):

Herr talman! De mindre förelagen, deras situation och framtidsmöjligheter har debatterats här i riksdagen i många år. Från de icke-socia-lisliska partiernas sida har under en rad av riksdagar påyrkats stimulerande åtgärder i syfte att bevara och stärka dessa förelag.

Jag vill medge att den gamla regeringen vidtagit en del åtgärder, mer eller mindre motvilligt, för att främja småföretagens utveckling och bestånd, men de åtgärderna har inte räckt till därför att, som industriministern nyss sade, del har varit i något slags ambivalens som dessa åtgärder vidtagits - del har varit något halvhjärtat över dem. Uttryck för att dessa åtgärder inle räckt till är den resignation just bland småförelagarna som framför allt under den gamla regeringens sista år har kommit till klart uttryck. Resignationen har också fått uttryck i en sjunkande nyetablering som väckt mycket djup oro. I själva verket är det så - det har omvittnats många gånger - att i ett dynamiskt och vitalt näringsliv, som ju alla vill ha, inlärde mindre förelagen en nyckelposition. En minskande etablering framför allt från unga människors sida för all tillskapa nya småföretag är en utomordentligt allvarlig utveckling. Det är ingenting annat än en kräftsvulst på ett marknadsekonomiskt vitalt system. Om den utvecklingen skulle fortgå kan ell sådant system inte fortleva.

Den nya regeringen har varit medveten om dessa problem och har markerat sin vilja att salsa på de mindre förelagen så starkt att den i regeringsförklaringen gjort utfästelserom förbättringar av småföretagens villkor. En del poliliska beslut i syfte att realisera dessa utfästelser har också fattals sedan den nya regeringen trädde lill. De har mötts med stor uppskattning och med förhoppningar för framliden bland de mindre företagen.

Beklämmande nog har det inom socialdemokratin på en del håll -jag vill betona att detta icke på något sätt gäller de socialdemokratiska ledamöterna i näringsutskottel, utan det har mest varit fråga om en del extrema socialdemokratiska tidningar - utvecklats en kverulans och ett gnöl över dessa åtgärder som syftar lill att ge småföretagen möjlighet att över huvud taget överleva. Den kverulansen och det gnölet har fåll sitt mest extrema uttryck i den propaganda som vill göra gällande alt den nya regeringen lar knappa resurser från fatliga löntagare och ger dem till rika småföretagare. Man får väl la detta, herr talman, som mer eller mindre isolerade uttryck för en orubblig trosvisshet på en del håll om all en borgerlig regering i alla lägen är usel och fientligt inställd till särskilt låginkomsttagare. Det kan i sammanhanget vara väsentligt alt påpeka alt majoriteten av centerns ca 1 miljon väljare är låginkomsttagare och alt många småföreiagare skulle vara lyckliga om de uppnådde

De mindre och medelstora företagens utveckling, m. m.

Nr 56

Lördagen den 17 december 1977

De mindre och medelstora företagens utveckling, m. m.

en inkomsi- och välfärdssiandard som skulle kunna vara jämförlig med löntagarkollektivets genomsnitt. Jag tror alt det är ett påpekande som är värt alt understryka i della sammanhang.

Näringsutskottet behandlar i sitt betänkande nr 34 regeringens s. k. småföretagarpakel. Jag vill till en början rent allmänt, precis som industriministern har gjort, framhålla alt vi betraktar della småföretagarpakel endast som ett första steg i ett fortlöpande reformarbete på småföretagsområdet. Jag vill understryka detla som ytterst viktigt och lill de småföretagare som tycker - det finns en del sådana - att regeringsförslagen iir otillräckliga och torftiga säga att Rom byggdes inle på en dag. Dessutom bör småföretagarna, som i så stor utsträckning fåll lära sig alt leva under knapphetens kalla stjärna och borde vara härdade av del, ta det utomordentligt allvarliga ekonomiska läget i vårt land i betraktande och vänta ännu någon tid på de ytterligare ålgärder från regeringens sida som krävs för att de med full kraft skall kunna utveckla sina stora inneboende resurser till hela vårt samhälles fromma. Det är i detta sammanhang ytterst betydelsefullt att regeringen enligt propositionen ämnar la initiativ till olika informationsinsatser rörande företagandets villkor. Det är en åtgärd som verkligen är angelägen och som vi har väntat på länge. Förelagandels villkor är dess värre myckel litet kända, framför allt av del stora löntagarkollektivet. Man vet väldigt litet om speciellt småföretagarnas hårda vardag och arbete över helger och kvällar under villkor som innebär knappa ekonomiska resurser. Del är verkligen inte att skära guld med täljknivar eller all la ut stora profiler. Ulan det är ell hårt vardagsarbete, som är av största betydelse för den här nationen och framför allt för dess näringsliv.

Jag finner det glädjande all näringsutskottel i sitt betänkande enhälligt har uttalat:

"De förslag till ålgärder för att främja de mindre och medelstora företagens utveckling som läggs fram i proposilionen synes - såvitt avser åtgärder som näringsutskottet har att yttra sig över - i del stora hela vara väl ägnade för sitt syfte."

Utskottet säger på ett annat ställe i betänkandet att utskottet ställer sig positivt till de grundläggande tankegångarna i propositionen. Det är glädjande att utskottet varil enigt om det mer principiella och grundläggande syftemålet. Del här syftet som utskottet enhälligt uttalat sig för är, herr talman, enligt propositionens rubricering att främja de mindre och medelstora företagens utveckling. Att del sedan på några väsentliga punkter och i fråga om vissa detaljer föreligger skiljaktiga meningar inom utskottet är ganska naturligt, inle minst mot bakgrund av detta ärendes stora räckvidd och konsekvenser långt fram i tiden.

Jag kommer i det följande att i korthet behandla och kommentera några av de anmälda reservationerna. Jag kommer också att helt kort beröra vpk:s partimotion och Carl-Henrik Hermanssons anmärkningar mot utskottets behandling av de i motionen upptagna frågorna. De reservationer som jag inte närmare kommenterar kommer senare i debatten

att behandlas av andra representanter för utskoUsmajoriteten.

Herr talman! I reservationen 1 har herr Svanberg m. fi. vänt sig mot förslaget att statens utvecklingsfond skall regionaliseras. Herr Wååg har också närmare redogjort för skälen till alt man vänder sig mot förslaget. I motionen anges fem skäl men utskottet finner inte de skälen bärkraftiga - i synnerhet inte efter de klarläggande uttalanden som industriministern har gjort, både inför pressen och här i dag. Han har påpekat - vilket utskottet ansluter sig till - att förslaget om regionalisering av utvecklingsfonderna bl. a. innebär att den byråkratiska hanteringen minskar. Företagen slipper hålla kontakt med en mängd myndigheter, vilket ofta förbryllar och splittrar dem. De får i fortsättningen endast hålla sig till stiftelsernas vederbörande tjänstemän i det egna länet. Och, herr talman, om några medborgare i det här landet har dignat under byråkrati och under blankettryck är det de små företagen. Varje åtgärd som är ägnad alt lyfta undan den tunga bördan från småföretagen är verkligen välkommen. Redan det skälet motiverar den här regionaliseringen.

Det är emellertid uppenbart att det finns viss risk för att ett projekt kan undantas stöd om det startas i ett visst län och tillverkningen sker i ett annat. Industriministern har uttalat att han ämnar tackla det problemet genom att lägga fram en proposition våren 1978 om forsknings-och utvecklingspolitiken och om STU:s framlid.

Kritiken alt en regionalisering förhindrar en central överblick slår vidare enligt vår uppfattning in öppna dörrar. Problemet är inte för många projekt utan för få projekt. Dessutom fastslås i propositionen alt lånevillkoren så långt som möjligt skall ges en enhetlig utformning för hela landet, så alt man får en central grund för verksamheten, just för alt eliminera regionala olikheter. Stiftelserna skall dessutom ha nära och intimt samråd med det centrala statliga organet STU, ett förhållande som ytterligare eliminerar de risker som oppositionen i detta sammanhang yppat farhågor om.

Utskottet, som emellertid tillmäter motionärernas farhågor betydelse, utgår ifrån - det är angeläget att understryka - all regeringen i proposition våren 1978 om forsknings- och utvecklingspolitiken kommer att lägga fram förslag till vissa ytteriigare åtgärder som på ett definitivt sätt kan motverka de risker vi har talat om.

I reservation nr 2 kritiserar reservanterna propositionens förslag alt landstingen skall utse stiftelsernas styrelseledamöter efter fritt val. Man vill i stället att staten skall utse majoriteten och all fackliga organisationer och näringslivsorganisationer skall garanteras representation genom tvingande bestämmelser.

Utskottet delar inte denna uppfattning. Jag kan hänvisa till vad industriministern sagt i debatten med Rune Johansson. Utskottet anser det viktigt att de personer som kommer i fråga skall ha yrkesmässigt företagskunnande och kunskaper om länets näringsliv, problem och utvecklingsmöjligheter. Det är också viktigt att representanter för länets arbetstagare och småföretagare kommer att ingå. Utskottet förutsätter.

Nr 56

Lördagen den 17 december 1977

De mindre och medelstora företagens utveckling, m. m.

Nr 56

Lördagen den 17 december 1977

De mindre och medelstora företagens utveckling, m. m.

precis som industriministern i propositionen, att så blir fallet trots alt intresseorganisationerna inte får formell nomineringsrätt.

Dessutom är utskottet övertygat om att landstingen inte kommer att ha någon annan uppfattning än vad regering och riksdag har haft i della sammanhang, nämligen att stiftelsernas styrelser bör vara sammansatta på det sätt som bäst gagnar näringslivet inom regionen. Därvid bör önskemålet alt representanter för företagare och löntagare kommer med beaktas. Jag har svårt att tro att landslingen skulle handla stick i stäv med klart uttalade intentioner från regering och riksdag.

Till detta kommer en ytterst viktig principiell och, jag höll på att säga, konstitutionell synpunkt. Vi har utomordentligt starka fackliga organisationer här i landet, både på näringslivs- och på löntagarsidan. Deras inflytande har oavlåtligt stärkts. Vi har kommit till ell läge då del från vissa håll yppats farhågor för all ett korporativt syslem skall komma att slå ut den representativa demokrati vi tillämpar. Det är alldeles klart all det finns en sådan risk, om man inte noggrant följer utvecklingen. När man vill slå vakt om den representativa demokratin måste det vara principiellt och ideologiskt helt omöjligt att lagfästa korporativa tendenser, vilket skulle ske om oppositionen fick igenom sitt förslag i detta stycke.

Reservationen går också in på den politiska ansvarsfördelningen och kritiserar även på den punkten propositionen. Man menar att förslaget bryter mol principen att den som bär kostnadsansvaret, i detla fall staten, också skall svara för verksamhetens omfattning och inriktning. Reservanterna uttalar ett starkt misstroende mot landslingen. Man säger att om landstingen utser styrelser måste man befara all stiftelserna inte blir del instrument för statens näringspolitik som de är avsedda att vara.

Jag har svårt att förstå della misstroende och denna nedvärdering av landstingens vilja all ta pä sig ansvaret för att stiftelserna får avsedd och ändamålsenlig inriktning. Jag hänvisar till vad jag sade om alt landstingen säkerligen inte vill gå emot klara intentioner från regering och riksdag. Utskottet delar industriministerns uppfattning om den principiella ansvarsfördelningen som den kommer till uttryck i propositionen.

Reservationen 5 tar upp fackets infiytande på långivningen. Det är också en principiellt viktig fråga som behandlades i riksdagen våren 1976. På förslag av näringsutskottel log riksdagen avstånd från tanken all man skulle inskriva direkta villkor om kollektivavialsbindning för att företagarna skulle få krediter. Jag tycker att det är en naturlig ståndpunkt. Även här kommer man in på den principiella frågan om att del inte går all lagfästa om ett korporativt inflytande. Ett av de argument som oppositionen anför är speciellt svagt. Det är när man talar om att företag genom att undandra sig alt teckna kollektivavtal kan skaffa sig lägre kostnader och därigenom få en konkurrensfördel gentemot sina kolleger med avtal. Här kommer man in på hela organisationsproblematiken. Det är angelägel för löntagarna att vara organiserade i fackföreningar, men del är minst lika angeläget för i varje fall småföretagarna att vara or-

ganiserade i sina organisationer. Men del finns tyvärr många småföretagare som inle bryr sig om att organisera sig. De får alltså lägre kostnader. Med den använda argumentationen borde det alltså vara obligatoriskt för småföretagarna alt tillhöra någon småföretagarorganisalion för alt över huvud tagel komma i åtnjutande av krediter. Men ulskottsmajoriteten anser liksom industriministern all del är självklart alt stiftelserna vid bedömningen och analysen av de förelag som vill ha lån skall ta hänsyn till i vilken utsträckning ett avialslöst förhållande kan påverka kredit-värdigheten och utvecklingsmöjligheterna.Så har redan tidigare företagarföreningarna gjort.

I reservationen 6 las frågan om personlån upp. Jag hänvisar här lill de skäl som jag nyss anförde beiräffande kolleklivavtalstvånget. Samma skäl för avslag föreligger här, och ulskollet avstyrker alltså förslaget.

I reservationen 8 säger reservanterna att regeringen skyndsamt skall lägga fram förslag till ändringar i exportkreditsyslemet i enlighet med riktlinjerna i den socialdemokratiska motionen 39. Närmare bestämt begär man alt riksdagen skall uttala sig för all regeringen skyndsamt lägger fram förslag till ett syslem för statlig lånegaranti för marknadsföringsprojekt, att regeringen utvidgar verksamhetsområdet för statens utvecklingsfond så alt fonden även kan ge stöd för utvecklingsarbete inom marknadsföringen och all regeringen skyndsamt lägger fram förslag om vissa ändringar i exportkreditsyslemet. Man säger att syftet är att förbättra finansieringssituationen förde svenska exportörerna, främst för dem som exporterar till stalshandelsländer och u-länder.

Av propositionen framgår att de nya regionala stiftelserna skall stödja marknadsföringsinsatser. I proposilionen görs ett uttalande i samma riktning i fråga om medel ur statens utvecklingsfond. Beträffande export-kreditsystemet sägs i propositionen all ett förslag om inrättande av en s. k. exporlfond f n. förbereds inom regeringskansliet. Yrkandena i motionen får därför anses redan vara tillgodosedda, och detta uttalar utskottet också.

Herr talman! Slutligen vill Jag göra ett särskilt påpekande, föranlett av motionen 190 som berör underleverantörerna. Dessa aren synnerligen viktig grupp bland småförelagarna. Men de har haft mycket dåliga villkor under många år. De har nästan varil något slags parias - de har fungerat som ett dragspel när konjunkturerna gått upp resp. ned. De har haft mycket dåliga möjligheter alt hävda sina intressen. När utskottet nu säger alt den ytieriigare belysning av underleverantörsfrågan som efterlyses i molionen 190ärangelägen,så vill jag understryka detta. Riksdagen bör alltså som sin mening ge regeringen lill känna att frågan om ålgärder för att underlätta underleverantörernas situation bör övervägas ytterligare. Del här är en sä pass viktig punkt att jag särskilt velat understryka deua.

När det slutligen gäller vpk:s motion och förslag, som har sammanfattats i nio punkter, skulle jag kunna la upp en längre ideologisk debatt med Carl-Henrik Hermansson. Men jag skall avstå, eftersom jag tycker

Nr 56

Lördagen den 17 december 1977

De mindre och medelstora företagens utveckling, m. m.

Nr 56

Lördagen den 17 december 1977

De mindre och medelstora företagens utveckling, m. m.

all problematiken på den här punkten är enkel. Vpk:s förslag utgår från ett helt annal samhällssystem, ett helt annal system för näringslivets funktioner än del system som drygt 95 % av svenska folket uttalat sig för. Jag är övertygad om alt förslagen i dessa nio punkter skulle fungera bra och t. o. m. kanske vara effektiva i ett socialistiskt planerings-, dirigerings- och ivångssysiem av kommunistisk modell. Men de passar inte i ett syslem som bygger näringslivets villkor på en marknadsekonomi. Man kan inte la regler ur ett system och försöka tillämpa dem på ett annal system. Del är den grundläggande invändning som jag har mot dessa förslag. De är alltså omöjliga att lillämpa i ett syslem som 95 % av svenska folket uttalat sig för, nämligen marknadsekonomin.

Det här, herr talman, är ideologiska skiljelinjer som vi debatterat inte bara i det här nya riksdagshuset. Tämligen exakt en halv kilometer härifrån - i del gamla riksdagshuset - har de här debatterna förekommit i många år, men vi har inle kommit ett tuppfjät längre. Vi konstaterar bara alt här föreligger grundläggande ideologiska skillnader, och det är inte mycket att göra ål det. Vi kan inle pracka på varandra våra resp. syslem och tro att del skall fungera.

Slutligen sade Carl-Henrik Hermansson någonting om att han var besviken över alt näringsulskottet inte hade tagit upp den viktiga ekonomiska frågan om lågräntepolitiken till behandling. Jag vill avsluta det här anförandet med att helt kort påpeka för Carl-Henrik Hermansson att lågräntepolitik och finanspolitik över huvud taget inte ligger inom näringsutskottets kompetensområde. Utskottet är förhindrat att ta upp sådana frågor, i varje fall lill beslut. Jag vill uppmana Cari-Henrik Hermansson alt i stället tillgripa en mer närliggande utväg - alt la upp denna problematik i det utskott han själv tillhör, nämligen finansutskottet.

NILS ERIK WÅÅG (s) kort genmäle:

Herr talman! Utskottets högt förtjänte vice ordförande har i sitt anförande hell riktigt visat att ulskotlsmajoritelen har full förståelse för de synpunkter som vi framfört i reservationerna I och 2. Del är bara så att vi som opposition inte kan föreslå riksdagen att bygga sina beslut på uttalanden enligt pressmeddelanden och på formuleringar som "landstinget kommer alt", "man har svårt all iro att", osv. Vi måste i stället bygga på bestämda påståenden i form av beställningar. Om utskottet hade varil med på att skriva beställningar och formulerat sig exempelvis "utskottet förutsätter all", då hade vi kommit betydligt närmare varandra när det gäller de frågor som tas upp i reservationerna 1 och 2 och i synnerhet när det gäller frågan om exportkredilsystemet. I ulskottsmajoritetens motivering för sitt yrkande om avslag på den punkten i vår motion heter del att frågan bereds inom regeringskansliet. Hade utskotts-majoriteten bara skrivit att utskottet förutsätter att det här kommer att lösas, så hade vi sluppil de där reservationerna. Jag hoppas att Bengt Sjönell förslår vår situation. Vi kan inte bygga på gissningar eller förmodanden när vi lägger fram förslag om åtgärder lill riksdagen.

Bengt Sjönell nämnde något om småföretagarnas resignation, vilken - föreställer Jag mig - började ungefär vid den nuvarande regeringens tillträde. Om de är mindre resignerade nu kan vi möjligen göra en privat opinionsundersökning om. Kan del inte vara så, Bengt Sjönell, alt den där resignationen är en produkt av en konsekvent och - det erkänner jag - skickligt driven politisk propaganda?

CARL-HENRIK HERMANSSON (vpk) kort genmäle:

Herr talman! Jag konstaterar att Bengt Sjönell lika litet som industriministern har tagit upp de helt avgörande frågor som jag ställde i mitt första anförande.

Vad är småföretag för något? I proposilionen talas det om - och del accepterar näringsutskottel ulan vidare - att småföretag är alla företag som har upp till 200 anställda. Det har nyligen i en debatt talats om kålrötter och palsternackor, men den här sammanblandningen är ännu värre. Den omöjliggör en detaljerad och realistisk analys av de olika företagsgruppernas problem. Inte heller har Bengt Sjönell gått in på den avgörande frågan om småföretagens förhållande till storföretagen och monopolen. Jag trodde att han i sill arbete hade uppmärksammat alt monopolen i realiteten är småföretagens fiender.

Om vårt program i nio punkter säger Bengt Sjönell att det utgår från ett helt annal samhällssystem och att dessa punkter skulle vara effektiva i ett socialistiskt samhällssystem. Det erkännandet noterar jag naturiiglvis med tillfredsställelse. Del visar Ju hur stora fördelar ett socialistiskt system har jämfört med det nuvarande kapitalistiska, som Bengt Sjönell är en varm anhängare av.

Däremot kan Jag inte hålla med honom när han säger alt dessa nio punkter inle passar inom marknadsekonomin och att det är det avgörande skälet till att man inte kan acceptera dem. Det är ett underbetyg åt den samhällsform som Bengt Sjönell betecknar som marknadsekonomi. Jag skulle hellre vilja kalla den för monopolkapitalism.

Vi har ställt kravet om hyresslopp också för småföretagares lokaler. Det går inle att genomföra i det nuvarande ekonomiska systemet, säger Bengt Sjönell. Vi har ställt kravet om övergång lill lågräniepolitik. Det går inle heller att genomföra i del nuvarande ekonomiska systemet enligt Bengt Sjönell. Vi har ställt kravet på en omläggning av arbetsgivaravgiften så all den tas ut efter omsättning, energi- och råvaruförbrukning. Men del är likaledes omöjligt alt genomföra under kapitalismen, säger Bengt Sjönell.

Jag måste inta den kanske något egendomliga positionen alt vara mer optimistisk än Bengt Sjönell om vad som går att genomföra i det nuvarande ekonomiska systemet. Jag tycker detta är rimliga kampkrav och inlressekrav som framförts av småföretagarna och deras organisationer liksom av de fackliga organisationerna och andra delar av arbetarrörelsen. Del är viktigt att ta upp kampen för dessa krav.

Den borgerliga politiken innebär att hyrorna drivs upp kraftigt. Man

Nr 56

Lördagen den 17 december 1977

De mindre och medelstora företagens utveckling, m. m.

Nr 56

Lördagen den 17 december 1977

De mindre och medelstora företagens utveckling, m. m.

bedriver en högräntepolitik och pytsar sedan ut pengar till småföretagen för att något kompensera dem för effekterna därav. Men detta, herr Sjönell, är all ägna sig åt kosmetik, inte åt allvarlig ekonomisk politik, och del är inget som gynnar småförelagen.

BENGT SJÖNELL (c) kort genmäle:

Herr talman! Som jag sade hinner jag inte gå in på någon längre ideologisk debatt med Carl-Henrik Hermansson. En sådan debatt förde vi någon gång många år tillbaka i tiden. Men i dag räcker inte den knappa tiden till för della.

Jag tror inle att Carl-Henrik Hermansson skall dra allför halsbrytande slutsater av vad jag anförde. Det var halsbrytande att mena att innebörden av mitt försök att markera att vi här har att göra med två olika samhällssystem skulle vara att ett socialistiskt system har stora fördelar. Det skulle vara konsekvensen av vad Jag sade. Nej, Carl-Henrik Hermansson, så enkel och primitiv argumentation får man verkligen inle föra ens i denna kammare. Om småföretagen skall nå någon framgång krävs ett klimat, som är fritt från tvång, dirigering och centralbyråkrati, de fenomen och faktorer som är mesl utmärkande i ett socialistiskt system. De kan trivas och utvecklas bara där dessa fenomen saknas.

Den nya regeringen har lagt fram det stora småföretagarpaketet för att markera sin tro på de små företagen. Den för och kommer att föra en ekonomisk politik, som också ger möjligheter att utveckla företagen i ett vänligare klimat med bättre förutsättningar än de har haft under den gamla regeringens tid.

Jag sade faktiskt, Carl-Henrik Hermansson, att det finns vissa motsättningar mellan små och stora företag, även om jag inte ville förfalla lill den kommunistiska ideologin och lala om monopolförelag och imperialism. Jag anförde all underleverantörerna har haft och har en väldigt svår ställning. De är nämligen i stor utsträckning beroende av de stora företagen. Jag ansåg att ulskoitet gjort en riktig markering genom all säga att underleverantörernas ställning måste förbättras.

Vad Nils Erik Wååg sade innebar väl att utskottet skulle gå så pass drastiskt fram att det på de omnämnda punkterna skulle ta utskotts-iniliaiiv och helt enkelt sätta sig i regeringens ställning. Vi betraktar nog inle dess saker som så oerhört påträngande att ett utskotlsiniliativ vore nödvändigt. Jag tycker att del är helt klart att om utskottet gör en så pass kraftig markering av vad industriministern i olika sammanhang har utfäsl sig alt göra måste det räcka. Utskottet utgår från att dessa åtgärder kommer att bli fastställda i en kommande proposition. Det tror jag räcker i sammanhanget.

Småföretagarnas resignation beror nog inte bara på en skicklig politisk propaganda, som Nils Erik Wååg trodde. Den politiska propagandan var snarare en följd av att småförelagarna till slut fann sin situation outhärdlig. Särskilt skicklig tycker jag inte heller alt den propagandan var.

CARL-HENRIK HERMANSSON (vpk) kort genmäle: Herr talman! Jag beklagar all Bengt Sjönell nu förföll från den mer sakliga argumentering som han förde i sitt första inlägg i talarstolen lill vad jag tvingas beteckna såsom ideologiskt svammel. Just för att belysa det intressanta spörsmål som han tog upp i sitt första anförande skulle jag vilja ställa en konkret fråga lill honom. Resonemanget gäller alltså frågan om del är möjligt alt i en marknadsekonomi, alltså det kapitalistiska system som vi har nu, genomföra de krav vpk ställt på lågräntepolitik och hyresslopp.

Jag ställer följande konkreta fråga, och jag använder då del speciella språk som Bengt Sjönell själv brukade i sitt första anförande: Menar Bengl Sjönell att en räntesänkning med tämligen exakt en och en halv procent verkligen skulle rubba hela grundvalen för det kapitalistiska systemet?

Nr 56

Lördagen den 17 december 1977

De mindre och medelstora företagens utveckling, m. m.

BENGT SJÖNELL (c) kort genmäle:

Herr talman! Först vill jag reparera en försumlighet. Jag har inle yrkat bifall till utskottets hemställan och ber att få göra det nu.

När det gäller den konkreta frågan från Carl-Henrik Hermansson skall jag inte sänka mig till den nivån att jag betecknar hans uttalande såsom svammel. Jag har en hög uppfattning om hans förmåga att verbalisera sig. Jag vill bara svara på den konkreta frågan om lågränlepoliliken.

Det är alldeles uppenbart att lågräniepolitik kan genomföras även i ett marknadsekonomiskt syslem. Carl-Henrik Hermansson är inle yngre än alt han var med på 1950-talet, då sådan politik fördes, och redan under kriget knäsattes lågränlepoliliken. Den låga ränlan var en av de bärande punklerna i dåvarande bondeförbundels och sedermera cenler-parliets ekonomiska politik, och del är inle uteslutet alt lågräntepolitiken kan komma alt tillämpas även i framtiden. Det är del svar som jag vill ge på hans fråga.

Man kan plocka ul vissa saker ur de nio punklerna i vpk:s motion och hell klart konstatera alt de kan tillämpas var för sig i ett marknadsekonomiskt syslem. Men hela komplexet av punkter, som är utfiöde av ett socialistiskl-kommunistiskt dirigerings- och tvångslänkande, går inle all lillämpa i ett marknadsekonomiskt system, lika litet som - med hänsyn till tvånget och dirigeringen som vidlåder ell socialistiskt system - inslag av liberala ekonomiska regler och ålgärder kan tillämpas i ett sådant system.

Men styckevis och delt, herr talman, kan man ulan tvivel ta vissa förslag från kommunisternas motion och tänka sig att de kan tillämpas i vårt system i framtiden. Lågräntepolitiken är ett exempel på att så har skett redan i det förflutna.

ERIK HOVHAMMAR (m):

Herr talman! Jag skall inle lägga mig i herrar Hermanssons och Sjönells ideologiska Iräla, ulan jag vill inledningsvis konstatera att de frågor som

4 Riksdagens protokoll 1977/78:56

Nr 56

Lördagen den 17 december 1977

De mindre och medelstora företagens utveckling, tn. m.

vi egentligen skall diskutera och som gäller de mindre och medelstora företagens praktiska problem har vi haft anledning att la upp i riksdagen under en lång följd av år.

Orsakerna lill att vi har gjort det är många. Som exempel vill jag nämna företagens uppgiftsskyldighel, kapitalskatterna, kreditmöjligheterna, möjlighelerna att låna ur eget företag, möjligheterna till särbe-skattning för äkta makar som arbetar i egen rörelse, de ständigt stigande egenavgifterna samt, sist men inte minst, del ökade fackliga inflytandet på arbetsplatserna. Allt detta är ärenden som vi känner väl igen från vårt arbete i del här huset.

Den lösning som dessa frågor fått har ofta upplevts som ganska orättvis av egenföreiagarna. De känner sig ofta övergivna, och en stämning av missmod har spritt sig i förelagarleden, och det har fått lill följd all antalet nystartade rörelser kraftigt har minskal under senare år.

I slutet av 1960-talel tillkom som mesl omkring 3 000 företag per år. 1975 var antalet bara drygt 2 000. De nya företagen är av utpräglad småföretagskaraktär. Ännu ell år efter starten har 70 % av de nyetablerade företagen ingen anställd. Denna utveckling är oroande, eftersom nya företag är drivkraften i en expansiv ekonomi. Visserligen har stora företag också stora utvecklings- och forskningsresurser, men många nya idéer och produkter kommer från de smärre företagen. Små familjeföretags uppfinnings- och anpassningsförmåga och enskilda uppfinnares vilja att starta verksamhet har skapat tekniska framsteg, ny produktion och ny sysselsättning. Därför hade industriministern alldeles rätt, när han här i kammaren för en stund sedan sade att småföretagen är en nödvändig komponent i vårt lands näringsliv.

Mot denna bakgrund var det erforderligt att något gjordes för all vända - eller i varje fall för att försöka vända - den negativa utvecklingen inom den viktiga grupp som familjeföretagen utgör. Jag vill som en upplysning nämna, eftersom det här har diskuterats vad som är småförelag och hur många de är, alt del i vårt land i dag finns i runt tal 300 000 familjeförelagare. Av dessa finns 125 000 i jordbruket, 26 000 i industrin, 37 000 i byggnadsbranschen, 57 000 inom handeln och 80 000 i andra näringar. Jordbruket, handeln och servicen domineras av familjeföretag, men också inom industrin spelar de en stor roll. De svarar nämligen för omkring en tredjedel av den totala industrisysselsällningen. Och regionall är deras betydelse ännu större. I de flesta län arbetar mellan en tredjedel och hälften av de induslrisysselsatta i familjeföretag. Och av Sveriges drygt 4 miljoner förvärvsarbetande arbetar över 1 miljon i familjeföretag. Jag tycker att detta säger något om vilken viktig grupp familjeföretagen utgör.

Herr talman! Då det visade sig vara mycket svårt alt vinna gehör och förståelse för de problem som egenföreiagarna hade - de blev dåligt bemötta av den tidigare socialdemokratiska regeringen - är det klart att många småföreiagare ställde stora förhoppningar till de icke-socialistiska partierna. Dessa partier hade under valrörelsen kraftigt understrukit fa-

miljeföretagens betydelse och även ställt en del konkreta åtgärder i utsikt, om de kom lill makten. När den nya regeringen sedan ställde en särskild småföretagarproposition i utsikt, hade familjeföretagarna och deras anställda myckel höga förväntningar på den propositionen. På den punkten vill Jag ge Nils Erik Wååg rätt. Det är få propositioner som har blivit föremål för så stort intresse som just den proposition vi i dag behandlar.

Ja, så kom då detta s. k. småföretagarpakel. Bara benämningen småföretagarproposition är ju något unikt i svenskt riksdagsliv. Aldrig tidigare har väl småföretagarna fått en egen proposition. Detla lyder i alla fall på att den nya regeringen har intresse av att den här gruppen förelag kan fungera under någoriunda hyggliga villkor.

Unikt för denna proposition är också att även näringslivets organisationer har varit inbjudna att framlägga sina synpunkter innan propositionen skrevs. Som exempel kan jag nämna alt det förbund som jag företräder. Svenska företagares riksförbund (SFR), redan den 25 februari i år överlämnade en fyrsidig åtgärdskaialog om de frågor som vi ansåg skulle komma med i den här propositionen. Nu har vi väl inte fått igenom alla de krav som vi då ställde, men jag och många med mig noterar med tillfredsställelse industriministerns uttalande alt propositionen skall ses som ett första steg i ett fortlöpande reformarbete.

En av de allra viktigaste frågorna i proposilionen är förslaget till nya värderingsregler för familjeföretag. Den frågan har varit uppe till behandling i riksdagen vid ett flertal lillfällen under 1970-lalel, och orsaken därtill har varit lätt att finna. Flertalet familjeföretag substansvärderas, dvs. man fastställer nettovärdet av deras tillgångar, deras s. k. substans, i stället för ett börsvärde. När substansvärdet stiger genom att företagets tillgångar siiger räknas i motsvarande grad ägarens privata förmögenhet upp. Men företagets och ägarens problem är inte substansvärderingen som sådan utan dess anknytning till den personaliga förmögenhetsbeskattningen. Della har lett till orimliga räntabiliteiskrav på många familjeföretag, och det har också lett till alt företagare för alt få ihop en normal lön tvingats till onormalt höga löneuttag.

Nu föreslår regeringen en halvering av det belopp som behöver las upp till förmögenhetsbeskattning i och med att endast 30 % av substansvärdet, i stället för som tidigare 60 96 av substansvärdet, behöver deklareras. Men tyvärr hjälper detta bara företagsägare med familjeföretag upp lill ett värde av ca 4 milj. kr. - det är inte särskilt mycket pengar i dag. Över det beloppet ingriper den s. k. 80/85-procentsregeln, vilket innebär att de största familjeföretagen inte får någon lättnad. Det är beklagligt, eftersom del många gånger är de som har de allra största problemen. Della förhållande har vi funnit oacceptabelt på sikt.

I motionen 1977/78:190 tar socialdemokraterna avstånd från de lättnader som föreslås i kapitalbeskattningen för familjeförelagare. Man gör della med motiveringen "att antalet löntagare i år kommer att vidkännas kraftigt minskade disponibla inkomster". Jag tycker del är en skenmanöver för att dölja vad det egentligen handlar om, och det är en sken-

Nr 56

Lördagen den 17 december 1977

De mindre och medelstora företagens utveckling, m. m.

Nr 56

Lördagen den 17 december 1977

De mindre och medelstora företagens utveckling, m. m.

manöver som jag har svårt alt förstå. Hur många år har man inte haft på sig att förändra del förmögenhelsskattesyslem som på sikt skulle vara förödande för de litet större familjeföretagen!

Jag vill också framhålla att det funnits några goda år under 1970-lalet; det vill jag gärna säga. Skälet till att socialdemokraterna inle vill förändra förmögenhetsskatten för familjeföretagare måste vara att de antingen inte vill ha några privatägda större familjeföretag eller att de inte vill förändra nuvarande skattesystem för familjeföretagare, då de tydligen inte kan tolerera större förmögenheter. Resultatet av den inställningen blir emellertid detsamma. De större familjeföretagen kommer att försvinna, och inga nya kommer i deras ställe. Detta framgår mycket tydligt i dagens situation.

Ett par andra frågor i detta sammanhang som Jag finner viktiga är att tolaleffeklerna av den framtida beskattningen redan nu tas upp. Man bör då ta hänsyn lill de marginaleffekter som uppstår också för de större familjeföretagarna samt för de löner som företagen på grund av den höga marginalskatten tvingas att betala till högt kvalificerade personer. En högsta beskattningsgräns vid 80 % vore därför myckel värdefull, och vi har påpekat della i motionen 148.

I en annan motion, nr 159, tar vi upp frågan om när regeringens föreslagna ålgärder angående förmögenhetsskatten skall träda i kraft. Till della vill Jag säga att det hade varil en investering att redan under innevarande år lindra den börda som förmögenhetsskatten utgör.

Jag vill sedan helt kort säga några ord om marknadsföring och export, som inte kommit fram i den tidigare förda debatten.

På exporlsidan föreslår regeringen konkreta åtgärder som jag tror verkligen kan hjälpa småföretagen att komma in på marknader som förut varit stängda för dem - inle på grund av tullhinder, men många gånger på grund av deras bristande kunskaper eller kännedom om alla de många problem som en effektiv export och marknadsföring innebär. Det är väl på del sättet att många företag vill öka sin export, och de är helt enkelt nödsakade att göra del för att kunna hålla full sysselsättning. Deras problem är då all de inle vet särskilt myckel om hur deras varor skall säljas - de saknar kännedom om lämpliga avsätiningskanaler, och pappers-rutinerna vid exporten kan också vara ganska svåra att tillägna sig. Ibland brister det dessutom fortfarande en hel del i fråga om språkkunskaper.

Nu vill regeringen aktivera exporten. Man talar om både exportträffar och individuella förelagskonsultationer till de mindre företagens fromma. Jag tycker del är goda uppslag. Av stor betydelse ur såväl psykologisk som ekonomisk synpunkt är att dessa exportträffar och konsultationer skall kunna bedrivas utan större kostnader för företagen själva. Om de exempelvis vill testa en produkt på en viss marknad skall de få 4 000 kr. för det som ett led i den större kostnad som detta självfallet innebär. En sak som också är bra är alt de då kan hyra en exporlchef som är kvalificerad företagare och kanske tidigare har arbetat i ett storföretag men sedan pensionerats.

Jag tycker också att Sveriges exportråds aktiviteter är en mycket positiv och viktig sak, och jag har den uppfattningen att alla de ålgärder som jag nämnt pd sikt kommer att innebära ökad export från de mindre förelagen. Det är väsentligt att man nu har breddat möjlighelerna för förelagarna all få del av sådant stöd exempelvis genom alt också konsultföretag kan komma i åtnjutande av exportstöd - det är bra.

Herr talman! Helhetsintrycket av regeringens småföretagarproposition är trots allt synnerligen positivt, vilket också har bekräftats vid de många möten som Jag har haft förmånen att medverka vid under senare tid runt om i landet, där frågan om småföretagarpropositionen har diskuterats. Del som på småföretagarhåll anses som det mesl glädjande är alt regeringen nu har framlagt ett förslag som syftar till att väsentligt förbättra möjlighelerna all driva småföretag i vårt land. Industriministerns uttalande om att della bara är det första steget - något som han har sagt vid ett flertal tillfällen - har många företagare lagit fasta på eller, som en företagarkollega sade lill mig helt nyligen: Det känns i alla fall skönt att få en liten klapp på axeln i stället för att, som man är van vid, få en spark i baken.

Herr talman! Regeringen bör nu ta vara på den här chansen till ökat förtroendefullt samarbete med landets egenföretagare. Småföretagarpaketet - låt mig säga det till slut - är ett led i försöken att skapa ökad stabilitet i vårt lands ekonomi. Det är inledningen lill en ökad förståelse för vårt lands 300 000 småföretagare och deras anslällda, och del bidrar också verksamt till att vi får framtidstron tillbaka - och det är kanske trots allt det allra viktigaste.

Jag yrkar bifall lill näringsulskottels hemställan på alla punkter.

Nr 56

Lördagen den 17 december 1977

De mindre och medelstora företagens utveckling, m. m.

NILS ERIK WÅÅG (s) kort genmäle:

Herr talman! Erik Hovhammar är såvitt Jag förstår en uppburen förbundsordförande i Svenska företagares riksförbund, och jag måste säga all jag beundrar hans skicklighet all balansera mellan den uppgiften och uppgiften att här såsom företrädare för näringsulskottels majoritet vara regeringens advokat. "Aldrig förr har småföretagsamhelen fått en egen proposition", myser han självbelåtet.

Men hur gick del då till, Erik Hovhammar, på Gustav Möllers lid? Hur kom företagarföreningarna till?

Tidningen Företagaren har ändrat ansikte - eller rättare sagt innehåll - numera, så all man inle hittar samma kritiska uppgifter i den som man gjorde för ett år sedan. Erik Hovhammar har lämnat en hel del statistik, som jag tycker det är värdefullt alt han har haft med sig. Jag begär dock inte att han skall bära statistik med sig i fickan när det gäller de frågor som jag ställer här. Det vore intressant om han kunde komplettera tidningen Företagaren med sådana uppgifter som den inte lämnat i år men väl har varit överfylld av tidigare år: Hur har del gått med konkurserna? Har de ökat eller minskat det senaste året, Erik Hovhammar? Hur har del gått med uppköpen - har förelagen blivit mera

Nr 56

Lördagen den 17 december 1977

De mindre och medelstora företagens utveckling, m. m.

uppköpta under det här året än tidigare eller uppköpta i mindre omfattning? Hur har del gått med nystarlandet, med innovationerna, och vad har hänt med blanketterna? Har de blivit enklare, Erik Hovhammar?

ERIK HOVHAMMAR (m) kort genmäle:

Herr talman! Företagarföreningarna har gjort mycket gott. De har verkat under en följd av år. Nu har vi ansett tiden mogen alt delvis göra en nykonstruktion av dem. Nils Erik Wååg och jag är alltså överens om all de har haft en myckel stor betydelse. Med den nya form för föreningarna som vi skall besluta om i dag tror jag att de får en ännu större betydelse än tidigare.

En samlad egen proposition har aldrig tidigare ägnats småföretagen. Det är, som jag uttryckte det för en stund sedan, någonting nytt i svenskt riksdagsliv, och det är bara att konstatera att ett stort antal frågor här har behandlats och delvis fått sin lösning. Jag tycker all såväl Nils Erik Wååg och jag som andra företagare skall vara glada och tacksamma för det.

Jag tackar för den reklam som tidningen Förelagaren här har fåll. Alla kammarens ledamöier torde få den tidningen, och de kan kontrollera om det Nils Erik Wååg här har sagt är korrekt eller inte. Jag vill inle bestrida all del förekommer konkurser - tiderna är ju svåra - men jag vill tillägga att anledningen till alt det inte startas så många företag i vårt land har varit och fortfarande är att man är rädd för att bli företagare. Det har inle varit populärt alt vara det. Den trenden måste vi lillsammans vända. Jag tror att propositionen även därvidlag kan komma att spela en viss roll.

SVEN ANDERSSON i Örebro (fp):

Herr talman! Att jag väckt en motion i anledning av proposition nr 40 har sin bakgrund i att Jag salt med i företagarföreningsulredningen. Fyra ledamöter av den dåvarande riksdagen 1975 utsågs av induslriminislern Rune Johansson att utreda frågor som sammanhänger med de mindre och medelstora företagens problem. Del har redan framgått av debatten att vi började jobba med utredningen år 1975. Vi hade relativt sett stor frihet att la upp frågor som berörde företagarföreningarna och de mindre företagens situation.

Vi lade fram ett förslag i enighet. Det fanns inga reservationer med i vårt betänkande, och vi var alltså överens på samtliga punkter. Möjligen rådde del en viss tveksamhet när det gällde frågan om styrelsernas utseende. En av ledamöterna, landstingsrådet Eriksson från Östersund, socialdemokrat, företrädde uppfattningen att styrelsen i sin helhet skulle utses av landstingen. Övriga ledamöter hade den bestämda uppfattningen alt styrelserna i stort sett även i fortsättningen skulle utses så som tidigare skett, men för all inte behöva få en reservation knuten lill utredningens förslag avgav man två förslag utan att förorda något av dem.

Vi som har jobbat i många år med företagarföreningarna och de mindre

företagens problem har med åren fåll en speciell känsla för dessa företag och för den organisation som företagarföreningarna utgör. En personlig bakgrund med hemvist i de mindre förelagen har också medverkat till all man fått en sådan speciell känsla för föreningarna. I vår motion har vi därför angivit att del är viktigt att anpassa föreningarnas verksamhet efter företagens behov liksom att det är angeläget att det fortlöpande finns goda kontaktvägar mellan företagsamheten och facket i föreningarnas styrelser. Denna kontakt kan på ell naturligt sätt arrangeras så att i föreningarnas styrelser ingår representanter både från näringslivet och från den fackliga rörelsen.

I proposilionen finns inte dessa kontaktvägar med i bilden. I de blivande utvecklingsfondernas styrelser skall det inte ingå några speciella representanter för näringslivet och facket. I det avseendet har ulskotlsmajoritelen självfallet biträtt propositionens förslag. Min motion anser Jag därför i stort sett vara överkörd genom den rättning mittåt som skett, om kanske inte direkt med piskans hjälp så i varje fall på något liknande sätt. Jag har en bestämd känsla av alt många av ledamöterna delar min uppfattning att föreningarnas styrelser hade en bra sammansättning när man hade representanter för facket och näringslivet i dem.

I de flesta andra sammanhang läggs stor vikt vid remissinstansernas uttalanden, men när det gäller propositionen om de mindre och medelstora förelagen tycks man helt ha ignorerat dem. Merparten av remissinslanserna förordar ju företagarföreningsulredningens ena förslag, som innebär all landstingen utser styrelse efter förslag från näringsliv och löntagarnas organisationer. Det förslag som nu föreligger och som ulskottsmajoriteten biträder innebär emellertid risk för att styrelserna inte kommer att få det kunnande som man genom propositionen och utskottets utlåtande tror sig kunna uppnå utan förbehåll för alt man från landslingens sida skall kunna utse represenlanler för näringsliv och fack.

Jag vill i sammanhanget betona all vi från de mindre företagens sida, kanske framför allt från hantverksorganisationen, alllid betraktat företagarföreningarna som ell fackorgan. Della ligger i linje med att industriverket fungerat såsom föreningarnas huvudorganisation.

Något gehör för de synpunkter som framförts i min motion har jag inte fått i utskottets betänkande. Där har man i stället talat om risken för ett korporatisliskt syslem. Om man löper linan ut så blir det väl med detta förslag en total utrensning också i de övriga organen när del gäller representanter från fack och näringsliv. De som från talarstolen här i dag talar om den typ av valsystem som landslingen skall genomföra kommer säkert också med förslag som innebär att man plockar bort de principiella represenlanler som sitter i konsumentverkets styrelse och i övriga statliga organs styrelser. Att ha represenlanler exempelvis från Köpmannaförbundet och liknande organisationer får väl också ses som en form av korporatisliskt syslem.

Det är bara all hoppas alt del blir som propositionen och utskotts-

Nr 56

Lördagen den. 17 december 1977

De mindre och medelstora företagens utveckling, m. m.

Nr 56

Lördagen den 17 december 1977

De mindre och medelstora företagens utveckling, m. m.

majoriteten räknar med, nämligen alt styrelseledamöterna är väl förtrogna med länets näringsliv och de problem som sammanhänger därmed. Men i det avseendet kan man tydligen inle vara helt säker, och det är ju inle heller statsrådet, eftersom det föreslås att en speciell beredningsgrupp skall knytas till utvecklingsfondernas kansli och till verkställande direktören. Självfallet kommer verkställande direktören dä att få en starkare ställning gentemot sin styrelse. Jag tycker alt della är ett underligt system. Med en mångårig erfarenhet från arbete inom en företagarförenings styrelse vill jag påstå att del kommer att bli ytterst svårt för en styrelse att hävda en motsiridande uppfattning och slå emot trycket från beredningsgruppen, om denna exempelvis har tillstyrkt låneansökningar och liknande aktiviteter.

Jag tycker således att det här förslaget innebär en underlig konstruktion, och jag påminner mig i sammanhanget hur det var när Jag under kriget låg på A 1 i Slockholm. Vi hade 500 hästar ute i Hässelby, och då hade vi en slallvakt som gick frivilligt. Men del blev ingen gödsel efter de där 500 hästarna, och då kallade man in en vakt som vaktade stallvakten. På något säu finns del en viss likhet här - enligt förslaget skall man ju ha ett organ som skall bereda det som styrelsen sedan skall besluta om.

Från branschorganisationernas sida har man starka betänkligheter mot della. Av Erik Hovhammars inlägg framgick det inte att han fått den uppfattningen från den publik han har mött på sina resor. Även jag har rest i landet och pratat om småföretagarpropositionen, ulan alt så myckel beröra styrelsens sammansättning. Men det har spontant tagits upp av mötesdeltagarna. Man är på intet sätt nöjd med detta.

Herr talman! Jag vill med det sagda yrka bifall lill motionen 128, punkten 1.

Den andra punkten där jag inte delar propositionens förslag gäller slaktandet av statens utvecklingsfond. 1 proposilionen föreslås, som har refererats tidigare, alt fonden skall delas upp på 24 regionala utvecklingsfonder. Jag sitter själv i fondens styrelse, och man kan påslå att vi arbetar hyggligt nu. Vi hade ett drygt år som inkörningsperiod och nu fungerar det bra. Men att sprida ut detta på 24 föreningar anser Jag vara utomordentligt olyckligt. Det förslag som har lagts nu är inte i linje med riksdagens tidigare uppfattning, att man skulle ha ett centralt organ som hade en övergripande bild av vad som sker här i landet just när det gäller all få fram lånemöjligheler lill prototyper.

Statsrådels pressrelease som utgick från departementet har refererats från olika håll. Statsrådet Åsling menar att av fondens insatser har merparten gått till Stockholmsområdet. Det är väl i och för sig inte märkvärdigt. Man kan fråga sig: Var finns de fiesta högskolestuderandena? Ja, del är självklart att de finns i Slockholm, Umeå, Lund och andra orter med universitet. På samma sätt har det blivit i Stockholmsområdet; man har fiera innovatörer och utvecklingsbolag. Men del avgörande är inle var utvecklingen av produkter sker, utan det helt avgörande i sådan

här verksamhet är var tillverkningen sker. Det är det vi strävar efter - all få en ökad tillverkningsindustri.

Utvecklingsfonden skall upphöra den 1 juli, och under den tid som slår lill buds skall man ta upp förhandlingar med de ekonomiska föreningar som företagarföreningarna är. Sedan skall man tillsätta personal i företagarföreningarna som har den kompetens som finns i utvecklingsfonden. Under tiden fram till I Juli har utvecklingsfonden omkring 20 milj. kr. - det fanns del i går - disponibla för alt kunna medverka i utvecklingsprojekt. Det blir sannerligen inte mycket att sprida ut på föreningarna. Med det tak som är lagt på uilåningsmöjligheterna för de blivande fonderna - 500 000 kr. - kommer pengarna inte att räcka till vissa stora projekt. Då säger man både i ulskottsbetänkandet och i pressmeddelandet från industridepartementet att det här skall klaras av när man framlägger propositionen med anledning av STU-kommilléns förslag. Nog hade del varit angeläget att vänta med all slå sönder statens utvecklingsfond, innan man har remissbehandlat STU-kommilléns förslag och innan man vet vilka rikllinjer STU sedermera kommer all arbeta efter. 1 del här fallet ar del myckel olyckligt eftersom man under lång tid kommer alt få lägga de olika projekten på hög. Föreningarna kan nämligen inte i ell enda huj la på sig den här uppgiften, såvitt Jag kan förslå.

I företagarföreningens förslag hade vi sagt alt föreningarna skulle kunna ha 20 000 kr. per projekl all slötia med, med villkorlig återbetalning.

Nu kommer utvecklingsfonden in sist i bilden. 1 ett normalt ulveck-lingsärende går man först till företagarföreningen om man har en idé och säger: Ta inte fram ritningar, vi skall tala med STU för all få kontakter den vägen. När STU har kommit in i bilden och hela den processen är färdig kommer statens utvecklingsfond in. Talet om all en innovatör eller företagare får springa till många olika instanser är fullkomligt fel. Del blir en instans över företagarföreningen och STU - utvecklingsfonden kommer in i sista skedet.

Vi kan la industriministerns hemlän som exempel, och hur har det gått lill där? Där har STU, industriverket och företagarföreningen gjort en systematisk genomgång av idéförslag i Jämtlands län. Man har fått 400 idéförslag och efter en utvärdering fanns det 70-80 kvar. Sedan går industriverket och STU in i företagen och ger dem hjälp i fråga om utbildning, teknisk kompetens m. m. Del är inte som det framskymtar i ulskoiiels skrivning en väldig röra och många problem loren uppfinnare. Man anser både i propositionen och i ulskottsbetänkandet att del är en labyrint av olika organ som man skall söka sig lill för all få hjälp.

Med del sagda, herr talman, yrkar jag bifall lill reservationen 1.

Nr 56

Lördagen den 17 december 1977

De mindre och medelstora företagens utveckling, m. nt.

Under della anförande överlog förste vice lalmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

Nr 56

Lördagen den 17 december 1977

De mindre och medelstora företagens utveckling, m. m.

NILS ERIK WÅÅG (s) kort genmäle:

Herr talman! Efter ett långt utredningsarbete är Sven Andersson i Örebro säkerligen den kunnigaste i näringsulskottet i den här frågan. Vi ser det från vårt håll som högst beklagligt att han av taktiska, men verkligen allt annat än praktiska, skäl blivit överkörd av propositionen och av ulskotlsmajoritelen.

ERIK WÄRNBERG (s):

Herr talman! I den allmänna debatten har dagens ärende kallats "små-företagarepakelel". Enligt mitt säll att se är delta ett felaktigt uttryck, jag tror herr Hermansson var inne på det också, i varje fall när det gäller skatterna. Del är nämligen inte småförelagen i vanlig bemärkelse som i första hand får skattelättnaderna, utan det är företag som man kanske kan beteckna som medelstora, men som i mångas ögon framstår som rätt stora.

Vidare har från förelagarhåll ofta framförts påståendet all familjeförelag säljs till andra stora företag nästan uteslutande av skatteskäl inför en generationsväxling, eller därför all förmögenhetsskatten är så betungande all företaget ej längre är lönsamt, då man som företagsutgifi också vill räkna in delägarens förmögenhetsskatt. I några fall kan detta vara försäljningsanledningen, men då måste man också ta med i beräkningen att försäljningsallernalivel är så mycket gynnsammare beroende på de fördelaktiga skalleregler som gäller vid försäljning. Fram lill 1976 logs bara ut en realisationsvinstbeskattning på 10 % av aktiernas försäljningssumma, även om aktiernas värde stigit med flera hundra procent som inte var ovanligt i framgångsrika familjeföretag. Inför utsikterna till skärpning av reavinstbeskattningen gjordes många försäljningar. Men även efter omläggningen av reavinstskatien är det fördelaktigt att sälja förelaget genom att sälja aktierna. Detta är fördelaktigare än att på vanligt säll ta ut vinsten ur företaget och betala inkomstskatt härför. Enligt min uppfattning kan del vara svårt alt alllid analysera varför försäljning av ell förelag sker. Men om skatterna härvidlag spelar någon roll, skall man inte ensidigt bara se på arvs-, gåvo- och förmögenhetsskatterna utan även på försäljningsalternativels gynnsamma beskattning, varvid då också skall medräknas alt vinstmedel kunnat uppsamlas i företaget med ringa eller rent av ingen beskattning alls.

Föredragande statsrådet har i proposilionen anfört alt man bör undvika lagstiftningsåtgärder som direkl föregriper resultatet av företagsskaite-beredningen och 1972 års skatteutrednings arbete. Utskotlsreservanterna delar föredragandens uppfattning, men vi har kommit till en helt annan slutsats beiräffande eventuella ålgärder.

Statsrådet menar all läget är så prekärt för de medelstora företag som har den bästa ekonomiska ställningen alt kommande utredningsmaterial inte bör inväntas, innan dramatiska ändringar eller sänkningar görs av just den gruppens kapitalskatter. Man skall då också observera att den gruppen redan tidigare har fått en förmånsbehandling. Den senaste skal-

lelindringen i detta avseende genomfördes 1974.

Det finns skäl all påpeka all när vi i dag talar om kapitalskatter är detta inte något enhetligt begrepp. Del omfattar dels arvs- och gåvoskatter, dels förmögenhetsskatter. När skatteutskollet tidigare behandlade de här frågorna och enhälligt begärde tilläggsdirektiv för förelags-skalteberedningen, inriktade man sig främst på ålgärder i syfte att underlätta generationsskiften för familjeföretag.

I fråga om della syfte är utskotlsreservanterna fortfarande lika intresserade. Med undantag för värderingsreglerna är vi positivt inställda till de åtgärder som föreslås i proposilionen. Vi ansluter oss sålunda helt till ändringen av reglerna för AB Företagskapitals verksamhet, liksom lill de ökade övriga lånemöjligheler som förverkligas.

På skatlesidan tror vi att ändringen och förlängningen när det gäller uppskovsreglerna för erläggande av arvsskatten kommer all betyda mycket vid generationsskiften och möjligheten för en ny generation att driva familjeföretag vidare. Trots all man kan ha vissa betänkligheter mot att en yrkesgrupp får längre betalningsuppskov än andra yrkesgrupper, har vi anslutit oss lill detla förslag med tanke på värdet av ett företags fortlevnad och på att del inte är någon varaktig skattelättnad det här är fråga om utan endast om ett uppskov. Några ytteriigare skattelättnader anser vi inle erforderliga för all på ett rimligt sätt möjliggöra generationsväxlingarna i familjeföretag.

Därmed är Jag, herr talman, inne på den principiella kritiken av proposilionen. Utskotlsreservanterna anser nämligen all skatter bör vara lika för alla typer av skattebetalare och inle speciellt gynnsamma eller svåra för en viss grupp. Del gäller givetvis också reglerna för hur kapitalskatterna skall las ul. Jag delar härvid herr Hermanssons uppfattning att en viss grupp håller på all bli ett nytt skattefrälse när det gäller kapitalskatterna.

Budgetministern har i proposilionen signalerat en översyn av de olika kapitalskatterna. Vi har ingenting att invända mol en sådan översyn ulan tvärtom tillstyrker vi den. Men samtidigt vill vi poängtera att resultatet av den översynen bör bli att en någoriunda neutral ordning skapas mellan olika grupper av skattskyldiga.

De värderingsregler som nu föreslås i proposilionen nr 40, och som tillstyrks av utskottsmajoritelen, är inte neutrala. Man kan givetvis invända all de värderingsregler som redan nu gäller inle heller är neutrala ulan ger företagarna förmåner som andra skattskyldiga inle har. Den uppfattning som redovisas i propositionen och av utskotlsmajorileten innebär all man bara fortsätter på en väg" som redan är beträdd, och del är ell riktigt konstaterande. Men om en förmån redan finns tycker jag inte att del berättigar lill att man gör den förmånen dubbelt så stor. Det är ungefär vad som nu görs.

Mot bakgrund av att andra grupper i vårt samhälle, och framför allt då löntagarna, under del gångna året fått vidkännas sänkt levnadsstandard och har att motse krav på ytterligare uppoffringar 1978 är det nästan

Nr 56

Lördagen den 17 december 1977

De mindre och medelstora företagens utveckling, m. m.

Nr 56

Lördagen den 17 december 1977

De mindre och medelstora företagens utveckling, m. m.

stötande med stora skattelättnader för den grupp av företagare som haft de största ekonomiska framgångarna - för det är egentligen de som får skattelättnaderna.

Vad som nu föreslås innebär all de som placerat sin förmögenhet i fastigheter, i varulager, i maskiner och inventarier bara behöver betala kapitalskatter på 30 96 av värdet, om vederbörande driver någon form av rörelse eller jordbruk. Genom att 200 000 kr. i botten är fria från förmögenhetsskall kan alltså företagaren och jordbrukaren ha en förmögenhet på nära 670 000 kr. utan att drabbas av förmögenhetsskatt, medan den som placerat sina pengar på bank, i värdepapper eller t. o. m. i bosladsfasiigheler ulan samband med rörelse får betala förmögenhetsskatt för allt som överstiger ett värde av 200 000 kr.

Motiveringen för denna utomordentliga förmånsbehandling och särställning för företagaren är att kapitalskatterna måste betalas med redan inkomslbeskaltade pengar och att det därför annars skulle krävas en onaturligt stark avkastning av företagel. Man menar också all kapital som arbetar i ell företag inte skall förmögenhetsbeskallas.

Jag tycker att dessa motiveringar är synneriigen brislfälliga. Del är ju ändå så au alla kapilalskatter betalas med redan inkomslbeskaltade pengar, eftersom de inte är avdragsgilla. En person som har pengarna placerade på bank måste betala förmögenheisskatten med ränteavkasl-ningen, som först inkomstbeskaltas, eller med andra beskattade inkomster. Samma ordning gäller börsnoterade aktier. 1 princip måste samma avkastningskrav ställas på de börsnoterade förelagen, om hänsyn tas till dubbelbeskattningen. Om inte den beskattade inkomsten förslår lill all betala dessa skaller och lill en inkomst för uppehället, finns ingen annan möjlighet för den skattskyldige än att minska sin förmögenhet, vilket kan ske på olika sätt. Antingen kan pengar lånas lill skallen, alternativt tas ut från banken, eller värdepapper säljas. Detta kan tyckas vara en brutal metod, men ibland - om än mycket sällan - måste den tillgripas. Normall räcker avkastningarna till för all klara av kapitalskatterna också.

Departementschefen och utskotlsmajorileten menar att denna utväg inle står till buds för ägare av företag sorn inle är börsnoterade. Jag menar all de farhågorna är överdrivna.

För del första finns del för den företagare som driver rörelsen som enskild firma möjlighet att belåna sin rörelse. Del är svårare för dem som driver företaget i aktiebolagsform med det låneförbud som nu finns. Men i stället för all då införa varaktiga skattelättnader borde man ha tillskapat en låneform för belåning av familjeföretagens aktier. Och början är ju redan gjord i och med ändringarna av AB Förelagskapitals arbetsmetoder.

För det andra skall man ha klart för sig att i normala tider så avkastar företaget så all del räcker både lill företagarens bärgning och till kapitalskatterna och den skattebelastning som uppslår på inkomslskalie-sidan.

Den undersökning som gjorts av en expertgrupp och som åberopats i propositionen har enligt min uppfattning använt typexempel som inte är alltför vanliga och dessutom är behäftade med brister.

För det tredje sä är normalfallet inle sådant all en företagare startat sitt företag med ett stort eget kapital och ulan skulder. Tvärtom så har i de fiesta fall framgångsrika företagare kunnat starta under tämligen blygsamma omständigheter och med skicklighet och goda medarbetare kunnat bygga upp företaget så att dess värde ger företagaren en god bärgning men därutöver också en pålaga i form av förmögenhetsskatt. Men anledningen till förmögenhetsökningen kan nog också sökas i vårt inlernalionelll sett myckel fördelaktiga inkomslskallesystem för företagare. Under alla år då en ständig kampanj förts mot kapitalskatterna har alltså stora förmögenheier kunnat byggas upp här och där bland företagare trots kapitalskatterna.

För min del unnar Jag framgångsrika företag eller företagare att tjäna pengar, men jag är tveksam om vi också skall befria dem från att betala samma skatter som andra medborgare får betala. Det är det jag tycker är fel. Om man ser del ensidigt är det naturiiglvis möjligt au man i den ekonomiska tillväxtens namn skall följa de förslag som framläggs i proposilionen, men någon skatteräitvisa kan det aldrig bli fråga om. Jag tror det vore bättre alt inrikta samhällets stöd på småföretagaren i ordets rätta bemärkelse, som har stora svårigheter alt få verksamheten att gå ihop och ge innehavaren en rimlig bärgning och som aldrig drömmer om att komma i den gynnsamma situationen all några betydande förmögenhetsskatter uppslår.

Proposilionen och utskotlsmajorilelen är medvetna om att de gynnsamma värderingsreglerna kan locka lill sig spekulalionskapital. Detla gäller då främst egendom som inle bara behåller sill realvärde ulan t. o. m. ökar ännu mer i värde. För all inte Jord, skog och bostadshus skall bli för lockande som del i något slags rörelse, har man infört en spärr som förhindrar alt det samlade värdet av rörelsen blir lägre än om dessa tre ting - jord, skog och bostadshus - värderats särskilt. Men denna spärr är inte särskilt effektiv. Så länge som de från värdereduceringen undantagna förmögenhelsdelarna understiger 30 % av totalvärdet har spärren ingen som helst betydelse, och inle heller vid en annan fördelning av förmögenheten är spärregeln hell effektiv, genom den konstruktion som den har fåll. En gårdsägare får alltså en kraftig reduktion av sin förmögenhetsskatt, trots att förmögenheten är värdebeständigt placerad och lätt kan belånas under normala kreditförhållanden.

I den reservation som avlämnats till utskottets belänkande av samtliga socialdemokrater las också upp förslaget i proposilionen alt mjuka upp de särskilda skattereglerna för delägarna i s. k. fåmansbolag. Den här gången gäller det beskattningen av bilförmån. Jag vill erinra om att dessa särskilda beskattningsregler framkom på förslag av föreiagsskattebered-ningen. Utredningen hade kunnat konstatera all den stora nybildningen av aktiebolag som skedde vid 1960-talets slut och 1970-talets början inte

Nr 56

Lördagen den 17 december 1977

De mindre och medelstora företagens utveckling, m. m.

Nr 56

Lördagen den 17 december 1977

De mindre och medelstora företagens utveckling, m. in.

var ett utslag av en enormt ökad företagsamhet ulan i många fall bara var en strävan att uppnå opåkallade skattelättnader. Detta kunde ske genom alt företagaren och aktiebolaget betraktades som skilda rättssubjekt, trots all i praktiken så inle var fallet. Genom att del sålunda var möjligt utnyttja blandade skatteregler, och genom att kontrollen försvårades på grund av uppdelningen på dels bolaget, dels bolagsägaren, förekom ofta missbruk. För att råda bot på delta föreslogs en serie åtgärder som ledde lill en proposition som antogs av riksdagen på våren 1976. En av de specialregler som antogs gällde beskattning av bilförmån när huvuddelägaren eller honom närstående använde förelagels bil. Enligt denna specialregel skulle förmånen av bil alltid omfatta minst 1 000 mils körning. Nu vill departementschefen och ulskottsmajoriteten i praktiken upphäva denna speciella regel och behandla bilförmånen som om bilen används av vilken anställd som helst i företagel.

Då motsvarande ivåpartsförhållande som när det är fråga om anställd inle föreligger för ägaren själv, anser vi reservanter att man bör ha kvar den strängare regeln. Anledningen härtill är densamma som en gång när riksdagen enhälligt biföll del förslag som nu gäller, nämligen dels all värdet av att ha tillgång till bil i obegränsad omfattning, utan att därför ha skyldighet att bära alla kostnader, är värd mer än bara en proportionerad kostnad för en kort körsträcka, dels all det är svårt att jäva något påstående om kort körsträcka som den skatlskyldige vill göra trolig. Jag tror heller inte att detta är ett sådant problem som många vill göra gällande.

I delta sammanhang kan jag inte underiåta att göra ungefär samma påpekande som ulskotlsmajorileten själv har gjort när den har motiverat avslaget på motionen 157, i vilken man krävde all de särskilt dyra bilarna skulle särbehandlas. Utskottet anför: "Det kan också framhållas all den anställde" - alltså delägaren själv - "i dessa fall i allmänhet torde ha möjlighet all påverka sina löneförmåner på sådant sätt all del - om del är mer förenligt med hans intressen - står honom fritt att undgå beskattningen av bilförmån genom all själv förvärva bilen och yrka avdrag för de kostnader som skäligen belöper på användning i tjänsten." Samma möjligheter står lill buds även i det fall som jag har åberopat.

Herr talman! Med det anförda ber Ja att få yrka bifall lill de vid utskottsbelänkandel fogade reservationerna 1 och 3.

STIG JOSEFSON (c):

Herr talman! När regeringen i proposilionen 40 lägger fram förslag om lättnader i beskattningen av kapital som lagts ner i rörelse, jordbruk och skogsbruk så tillmötesgår den i viss utsträckning de krav som ställts i riksdagen under hela 1970-talet. Och även den förra regeringen, med finansminister Sträng i spetsen, har uttalat sig positivt för ett sådant system.

Lättnader i beskattningen av det s. k. arbetande kapitalel beslöts första gången 1970. År 1974 fastställdes nu gällande regler, vilka i korthet in-

nebär att lager och inventarier vid förmögenhetsbeskattning samt vid arvs- och gåvobeskaltning får tas upp lill det lägsta värde som godtas vid inkomstbeskattningen. Della innebär lägre värde än vad som gällde enligt 1970 års beslut. Men det förekommer i nuvarande regler en spärr som innebär all förmögenhetsvärde i förvärvskällan skall tas upp till minst 60 96 av substansvärdet.

I samband med riksdagsbeslutet 1974 uttalade riksdagen på skatteulskottets förslag att de då beslutade reglerna inte kunde anses vara en slutgiltig lösning av familjeföretagens kapilalsituation. Utskottet föreslog att förelagsskalleberedningen skulle la upp de likviditetsproblem som kapitalbeskattningen innebär för familjeföretagen till en allsidig bedömning och därvid även ta ställning lill frågan om vilka åtgärder som bör vidtas för att underlätta problemen vid generationsväxlingar i mindre och medelstora företag. Utredningen har verkställts. Den berör i huvudsak problemen vid generationsväxlingar.

I remissvaren har frågan om förmögenhetsskatten för småföretagen kommit i förgrunden. Anledningen är framför allt den påfrestning för företagen som den årliga förmögenhetsskatten utgör. Förmögenheisskal-ten är inte avdragsgill och får därför betalas med medel som belastas med såväl inkomstskall som arbetsgivaravgift. Därför åtgår i många fall inkomster som är fyra fem gånger större än förmögenhetsskatten för all kunna läcka in denna utgift. Enligt departementschefen bör kapi-lalskatlereglerna utformas så all de inte hindrar eller onödigtvis försvårar fortsalt drift i småföretagets form. Principen bör vara, säger departementschefen, att en fysisk person skall kunna driva ett småföretag så all avkastningen ger, förutom en rimlig inkomst alt leva av, även medel för att betala sådana skatter som kan anses omedelbart knutna till företaget.

Del nu föreliggande förslaget innebär att man fastställer ell värde av den förmögenhet som nedlagts i företaget. Lättnaderna i beskattningen uppnås genom att det skattepliktiga värdet fastställs lill 30 96 av substansvärdet, dock med undantag för fideikommissen, där motsvarande procentsals är 20.

För att förhindra alt de nya reglerna inte utnyttjas för spekulation innehåller förslaget en spärregel, som innebär alt det skattepliktiga förmögenhetsvärdet av en förvärvskälla inte får understiga värdet enligt nuvarande regler vad beträffar mark, växande skog och bostadsbyggnader. Med andra ord: förmögenhelsvärdet får inte understiga taxeringsvärdet frånsett värdet av ekonomibyggnader och givetvis minskat med de skulder i förvärvskällan som vid en proportionering belöper på denna del.

De nya reglerna skall tillämpas också vid arvs och gåvobeskallningen, dock med vissa begränsningar vid gåvobeskattningen.

Del är beklagligt att vi inte kan fatta della beslut i enighet. Flera av ledamöterna i den förra regeringen har Ju vid flera tillfällen uttalat sitt positiva intresse för alt lindra beskallningeri av det bundna kapitalet i småföretagen. Skatteutskottet var också enigt när vi begärde den ut-

Nr 56

Lördagen den 17 december 1977

De mindre och medelstora företagens utveckling, m. nt.

Nr 56

Lördagen den 17 december 1977

De mindre och medelstora företagens utveckling, nt. m.

redning som riksdagen beslöt om 1974 och som närmast ligger till grund för del föreliggande förslaget. Inle minst under den lågkonjunktur som ännu varar har många exempel getts på hur hårt kapitalbeskattningen slagit på företagen. Det skall också sägas all den lindring i kapitalbeskattningen av det i förelagen bundna kapitalel som nu föreslås är ett intresse inte bara för företagarna utan även för de anställda. Ell mindre uttag av kapital ur företagen ger företagen större möjligheter lill utveckling och investeringar, och detta är ju ett intresse för alla och även en förutsättning för alt vi skall få ell effektivt näringsliv och kunna konkurrera med omvärlden.

Även beträffande regler om anstånd med betalning av arvsskatt har viss uppmjukning föreslagils. Således föreslås alt avsskatt från här berörda grupp får delas upp på högst 20 årliga inbetalningar. Dock får den årliga inbetalningen inle undersliga 3 000 kr.

Bestämmelsen om eftergift av skall har också uividgals. De nya reglerna tillämpas om arv- eller gåvomollagaren avlider inom en tioårsperiod.

Som framgick av Erik Wärnbergs anförande har socialdemokraterna accepterat de här föreslagna ändringarna beiräffande anstånd och eftergift.

Det har väckts ett flertal motioner i anslutning till proposilionen, motioner som kräver hell avslag och motioner där man anser all de föreslagna lättnaderna är alltför snävt tilltagna. Detta tyder på att regeringen med sitt förslag lyckats ganska väl att åstadkomma befogade lättnader i beskattningen av del i förelagen bundna kapitalel, lättnader som är nödvändiga för all företagen skall beslå och utvecklas och därmed vara lill gagn för hela samhället. Jag har under del gångna året vid flera lillflillen mött inte bara företagare ulan också företrädare för fackklubbar som myckel starkt framfört kravet på lättnader i beskattningen av del i förelaget bundna kapitalel, väl medvetna om den betydelse della har, inte bara för företaget och ägarna utan också för de anslällda.

Beiräffande de särskilda beskattningsreglerna för fåmansföretag behandlas i ulskottsbetänkandet ett förslag om slopande av specialregler angående värderingen av förmånen att för privat bruk få använda förelagets bil. Enligt nuvarande bestämmelser skall körsträckan alltid tas upp lill 1 000 mil. Enligt förslaget är utgångspunkten densamma. Körsträckan skall tas upp till 1 000 mil om inte den skattskyldige kan göra sannolikt att den varil mindre.

Vid den praktiska tillämpningen av 1976 års beslut har i viss utsträckning en avvikelse skett från en strikt tolkning av ordalydelsen.

Enligt del nu föreliggande förslaget följs de rikllinjer som i övrigt är normgivande för skalielagsiifiningen, nämligen att den skattskyldige skall skatta för inkomster och förmåner han haft, men däremot inte för förmåner som inle kommit honom till godo. Sedan är det självklart alt vederbörande skall kunna bevisa eller - som det står skrivet - göra del sannolikl att körsträckan varit mindre för all användningen av bilen skall värderas till ett mindre belopp än vad som motsvarar 1 000 mil. Skillnaden mellan vad som tillämpats och de nya bestämmelserna är

därför närmast obefintlig. Jag har litet svårt att förstå Erik Wärnberg och den socialdemokratiska reservationen, som närmast innebär en skärpning av vad som tillämpats. Med den utformning som reglerna nu fått och med del uttalande som har gjorts - att del ställs ett speciellt krav på fåmansföretagaren när det gäller att styrka att användningen har varit mindre än 1 000 mil - anser jag alt risken för missbruk är ytterst minimal.

Ytterligare ett antal frågor berörs i delta utskottsbetänkande. Jag skall inte ytterligare förlänga debatten med att ta upp dessa. En reservation av Valter Kristenson kommer Kurt Söderström att närmare beröra, och jag skall säga några ord om ett par motioner. I dessa motioner framförs oro för att de nya beskattningsreglerna för småföretagen skulle innebära risk för missbruk och spekulation. Riksdagen har under senare år behandlat liknande motioner och har då uttalat att jordförvärvslagsliflningen måste utgöra del främsta instrumentet för all förhindra spekulation i mark. Som utskottet framhåller pågår f n. en utredning om jordför-värvslagsliftning och att syftet med denna just är alt söka förhindra spekulations- och kapiialplaceringsköp av Jordbruksfastigheter.

Förmodligen kommer Jordförvärvsutredningen att i början av 1978 framlägga sitt förslag, och Jag anser att detta bör avvaktas. Därtill kommer alt såväl företagsskatteberedningen som 1972 års inkomstskalleutred-ning, vilkas förslag nu framläggs, har behandlat närslående frågor. Följaktligen bör vi först se vad som där föreslås. Ja, och jag tror hela utskottet, är liksom motionärerna angelägen om att missbruk av de nya reglerna undviks. Utskottet har också uttalat alt del förutsätter att regeringen och budgetdepartemenlet noggrant följer tillämpningen av den nya lagstiftningen.

Erik Wärnberg ställde i sill anförande vissa frågor som Jag skall ta tillfället i akt alt svara på. Han talade om "dramatiska förändringar" som regeringens förslag skulle innebära. Det är ju ändå på del sättet att vi tidigare har varit eniga om att företa vissa lättnader. Vi har varit eniga om att begära uiredning syftande lill åtgärder i samma riktning. De åtgärder som regeringen nu föreslår är principiellt av samma art.

Man kommer inte ifrån all den åriiga förmögenhetsskatten är betungande. Del framträder speciellt i en lågkonjunktur. Erik Wärnberg nämnde hur företagaren och Jordbrukaren med en miljon i behållning skatlefrilt får 670 000 kr. Jag vill till del nämna att om förmögenheten består av del värde som representeras av lager så är detla riktigt. Men man skall lägga märke till den spärregel som innebär att taxeringsvärdet skall tas upp till det nuvarande. Del enda undanlaget är värdet av ekonomibyggnader. Vi vet dock alt vid den senaste fastighetstaxeringen kom dessa byggnader i regel att åsätlas ett ganska lågt värde. Förmodligen blir det därför i huvudsak taxeringsvärdet som kommer att utgöra spärr. I de flesta fall - åtminstone närdet gäller Jordbruken - upptar taxeringsvärdet en rätt stor del av det som utgör den behållna förmögenheten.

Frågan om fåmansföretagen har vi diskuterat tidigare. Jag är medveten om att det har förekommit missbruk av reglerna - del framgick inle

Nr 56

Lördagen den 17 december 1977

De mindre och medelstora företagens utveckling, m. m.

5 Riksdagens protokoll 1977/78:56

Nr 56

Lördagen den 17 december 1977

De mindre och medelstora företagens utveckling, m. m.

minst av förelagsskatleutredningens förslag. Men man får inte tillgripa så stränga åtgärder all de för andra innebär direkta orättvisor. Jag anser att man här har kommit fram till en lösning där riskerna för missbruk är ytterst små.

När det sedan gäller ivåpartsförhållandet är del riktigt att del inte föreligger ett sådant, men jag vill för kammarens ledamöier påpeka all del inle heller föreligger något ivåpartsförhållande när det gäller uppgifter från den som använder sin bil för att köra till jobbet. Likväl sätter vi tilltro lill de uppgifterna, och del gör vi rätt i. Jag tror därför alt vi inte alltför mycket skall förstora avsaknaden av tvåpartsförhållandet på den här punkten. Vi har enligt min mening anledning att i det här fallet se del på samma sätt som vi gör i andra sammanhang.

Herr talman! På grund av vad jag har anfört ber jag att få yrka bifall till skalteulskottets hemställan på samtliga punkter.

I detla anförande instämde Nils Hörberg (fp).

ERIK WÄRNBERG (s) kort genmäle:

Herr talman! Herr Josefson menar att mina ord om dramatiska förändringar för en viss grupp företagare är överdrivna. Jag vill inte hålla med om att de är del. Om man fördubblar de skattefömåner på kapitalbeskattningens område som redan finns, och den förändringen bara omfattar en rätt begränsad grupp av företagare som har haft de största framgångarna och som har hyggliga förmögenheier - då vågar jag påstå att del är dramatiska förändringar. Detta gäller särskilt i ett läge där man har några månader eller kanske något år på sig lill dess man får ta ställning lill de totala skattefrågorna, dvs. när 1972 års skatteulrednings förslag och företagsskalleberedningens förslag har gått igenom remisskvarnen. Det kan betecknas som rätt dramatiskt att man just nu kan klippa till med en sådan förbättring för den här gruppen. Det gäller inte småföreiagare ulan det är fråga om rätt stora företag, och alla har inte de nämnda problemen.

Jag vill alltså hävda att del är en rätt dramatisk förändring som föreslås.

Låt mig gå vidare. Herr Josefson säger alt en Jordbrukare som har en gård har huvudparten av sin förmögenhet placerad i jorden, i den växande skogen och i bostadsbyggnaden och all han får betala förmögenhetsskall på det, fullt ut. Det blir dock en nedsättning på grund av alt han från början får räkna in allt han har enligt 30-procenlsregeln. Summan får sedan inte underskrida förmögenhetsskatten på de första delarna. Om han kommer i del lägel att han skulle få betala full förmögenhetsskatt för Jorden, skogen och bostadsbyggnaden innebär dessa regler ändå att han kan komma undan och inte behöver betala någon förmögenhetsskatt alls på den övriga delen av förmögenheten. Det är därför jag menar att spärregeln inle är särskilt effektiv.

Vidare vill Jag säga att redan dagsläget innebär att den som har sin förmögenhet placerad i jord och skog har en oerhörd förmån framför

alla andra. Taxeringsvärdena är nämligen så låga all de inle ens tillnärmelsevis når upp lill de verkliga marknadsvärdena. Om den som förvärvat den här fasta egendomen har en del skulder, som får tas upp till sitt nominella belopp, blir det praktiskt taget ingen förmögenhet kvar. Ytterst få kommer upp i någon förmögenhet när de får räkna på del här sättet, enligt det system som gäller i dag - och förmånerna kommer alltså att bli dubbelt så bra enligt förslaget!

Jag har inte nu tillfälle att beröra bilfrågan, men jag återkommer i min nästa replik.

Nr 56

Lördagen den 17 december 1977

De mindre och medelstora företagens utveckling, m. m.

STIG JOSEFSON (c) kort genmäle:

Herr talman! När det gäller dramatiska förändringar sade Erik Wärnberg att förmånerna skulle uppslå för de förelag som har haft de största framgångarna. Det är kanske riktigt att de haft stora framgångar, men del är också fråga om företag som i den kris som hela vårt näringsliv har befunnit sig i under del senaste året är i en ytterst besväriig situation. Trots alt inkomsten är noll eller ytterst liten får de nämligen betala förmögenhetsskatt. Del är detta som många har anfört som motiv för att en åtgärd måste vidtagas härvidlag. Det är här som jag också från de anslällda i den här typen av företag har mött kravet på att man - i stället för att urholka företaget på kapital - borde göra en justering när det gäller beskattningen av det bundna kapitalel. Säkert har även andra hört liknande synpunkter.

Vad sedan gäller frågan om ett taxeringsvärde är högl eller lågt vill jag anföra: Var och en vet att i tider med stark inflation siiger det som räknas som realvärde. Då får man i exempelvis jordbruket ell realvärde som ligger högre än avkastningsvärdet - en situation som är olustig inte minst för den grupp det berör. Men vi skall inte bara tänka på den grupp som säljer egendomarna och omsätter sin tillgång i kapital utan också på den stora grupp som har valt alt använda största delen av sitt liv till att syssla med en rörelse och har sin utkomst därifrån. Vi måste se till att inte den gruppen åläggs att betala sådana skatter som utgör en mycket hård påfrestning - och vi vet alt kapitalbeskattningen är mycket betungande i dag. Många gånger måste vederbörande ha en inkomst som är fyra eller fem gånger större än den summa som skallen utgör.

ERIK WÄRNBERG (s) kort genmäle:

Herr talman! Stig Josefson säger alt det kan vara berättigat alt ge de här människorna en stor skattelätlnad därför att de har haft del bra men kanske inte får del så bra i fortsättningen. Del kan vara berättigat all ge lättnader till dem som haft det bra och har ett expansivt företag bara om man tittar på den ekonomiska tillväxten. Får ett förelag som går rasande bra ytterligare hjälp, så går del nog ännu bättre - del håller jag med om. Men någon skatteräitvisa är det inte fråga om, och del är när man påstår det som Jag protesterar högljutt.

Jag kommer att protestera ännu mera högljutt om Stig Josefson säger

Nr 56

Lördagen den 17 december 1977

De mindre och medelstora företagens utveckling, m. m.

att de som valt att placera sina pengar i värdefasl egendom skall ha ytterligare skattelättnader, medan de som inte haft förmågan att driva ett förelag utan i stället har sparat sina pengar på en bank för det första skall lida hela inflationsföriusten och för det andra skall betala full förmögenhetsskatt utan någon som helst reduktion. Då är det inle längre fråga om någon skatteräitvisa - då är det en stor skaiteoräitvisa som håller på att genomföras.

När det gäller bilarna utgår Stig Josefson ifrån att det inte skall bli någon förändring av nuvarande förhållanden. Varför har man då framlagt propositionen? Varför håller man på och plottrar med det här, om det inte skall bli någon förändring? Man tänker naturligtvis företa förändringar.

Om man lyckas göra sannolikl, som herr Josefson säger, att man inle använder bilen fullt ut, skall man inte behöva betala någonting för att det slår en bil i garaget som man får använda när som helst. Det är inle så svårt att göra sannolikt all man använder den där bilen något mindre.

Det stora problem som företagsskatteberedningen hade att ta ställning lill var: Hur skall man lyckas bevisa all någon använder en firmabil som han får använda hur mycket som helst, när vederbörande själv säger att min fru har en folkvagn, och det är den vi använder privat. På del sättet lyckas man göra troligt att man inte använder den fina firm.abilen.

När vi lyckats genomföra del här i enighetens tecken, varför håller ni då på och rycker i det nu, om ni inte skall genomföra någon ändring, herr Josefson?

STIG JOSEFSON (c) kort genmäle:

Herr talman! Först och främst, Erik Wärnberg, talade jag inte om företag som haft det bra utan om förelag som haft framgång. Det är rätt stor skillnad. Att man haft framgång betyder alt företaget har utvecklats och därmed har värdet av del blivit rätt betydande. I och med all man drabbas av kapitalbeskattningen under en lågkonjunktur, då det inte finns någon vinst att betala förmögenhetsskatten med, blir det en hård påfrestning. Det var detla jag ville betona med mitt förra inlägg.

Med anledning av vad Erik Wärnberg i sitt senaste inlägg sade om beskattningen av del bundna kapitalet måste Jag ställa frågan, om Erik Wärnberg tar avstånd från den ståndpunkt han tidigare intagit i denna fråga såväl vid beslutet 1974 som vid den framställning vi gjorde till riksdagen om en fortsatt utredning.

Beträffande bilförmånen framgår det av propositionen och betänkandet att riksskatteverket inte bokstavligt har tillämpat de regler som beslöts 1976. Beträffande skattelagstiftning anser jag att den främsta målsättningen måste vara all den är rättvis. Kan man här direkl peka på all den lagtext som beslöts 1976 innebär att personer som inle har utnyttjat bilen i den utsträckning där anges ändå skall betala skall, anser jag det är en skyldighet för oss att försöka rätta till detla.

Som jag sade i mitt förra inlägg - jag har sagt del även tidigare -tror Jag inte att man har anledning att bedöma denna grupp på annat sätt än andra när det gäller trovärdigheten. Tvåparlsförhållanden saknas, som Jag påpekade i mitt förra inlägg, även i andra sammanhang vid uppgiftsskyldighet. Jag anser att vi som främsta mål för lagstiftningen skall ha rättvisa. Man skall slyrka sina uppgifter, men vi skall inte sälta trovärdigheten i fråga mer när det gäller den ena gruppen än när det gäller den andra.

Nr 56

Lördagen den 17 december 1977

De mindre och medelstora företagens utveckling, m. m.

Förste vice talmannen anmälde att Erik Wärnberg anhållit att lill protokollet få imiecknat all han inte ägde rätt lill ytieriigare replik.

VALTER KRISTENSON (s):

Herr talman! Det har framgått av denna debatt och det framgår av den allmänna debatten i vårt samhälle att mängder av människor, myndigheter och andra är oroade över prisutvecklingen på jordbruksfastigheter, enfamiljshus och hyresfastigheter. Vi är alla besjälade av en vilja alt på olika vägar försöka komma till rätta med della problem. Det finns många olika orsaker till del, bl. a. beskattningsreglerna. I dag diskuterar vi frågan om beskattningen av förmögenheier. Där råder det många oklarheter om vad som egentligen är förmögenhet. Om en skaltskyldigs förmögenhet är placerad i bank är det inga problem, men så fort ett kapital placeras i andra tillgångar värderas det efter andra regler och skatteeffekterna blir annoriunda.

I min reservation har jag yrkat bifall till motionerna 1976/77:619 och 1977/78:151. Det är centerpartister som har skrivit de motionerna. De är myckel bra eftersom de lar upp detla problem och försöker ange en framkomlig väg för all lösa det.

Motionärerna har belyst problemet när ett kapital placeras exempelvis i en jordbruksrörelse. De påpekar helt rikligt all förmögenhetsskatten beräknas efter del taxeringsvärde fastigheten har vilket leder till skattefördelar. De hemställer att regeringen tillsätter en uiredning för au se över problemet och att regeringen därefter framlägger förslag lill riksdagen. De tänker sig all det inle är taxeringsvärdet som i fortsättningen skall ligga till grund för uppskattningen av förmögenheten utan det belopp som man ger för fastigheten vid nyförvärvet. Jag instämmer helt i tanken att problemet kan lösas på det sättet.

1972 års skatteulredning framlägger sitt belänkande strax före nyår. Den föreslår att regeringen tillsätter en ny utredning som skall behandla en hel rad problem på skatteområdet som utredningen inle har hunnit föreslå lösningar på. Den nya utredningen bör då också kunna få i uppdrag att lösa problemet med hur förmögenheten skall beräknas för dem som är innehavare av jordbruk, skogsfastighet, enfamiljshus eller hyresfastighet.

Med detta yrkar jag bifall till reservationen 2 vid skatteulskoltets betänkande nr 19.

Nr 56

Lördagen den 17 december 1977

De mindre och medelstora företagens utveckling, m. m.

KURT SÖDERSTRÖM (m):

Herr talman! Med anledning av propositionen 40 med förslag lill skattelättnader har en socialdemokratisk partimolion väckts. Del finns en hel del i denna motion som jag helhjärtat kan instämma i. Där sägs t. ex.: "En politik syftande lill arbete, trygghet och utveckling måste grundas på insalser för att stimulera näringslivets utveckling." Detta har vi från moderat sida sagt i många år i våra partimotioner, liksom alt insalser "kan vara betydelsefulla för att undanröja de särskilda hinder och problem som de mindre förelagen ibland ställs inför".

All "skatten på arv, gåvor och förmögenheter bör bli föremål för en

allmän översyn- för all i möjligaste mån undvika olika former av

särbehandling av skilda kategorier skattskyldiga" är inte heller någon särskiljande fråga. Vi är också överens om att medborgarna måste uppleva "att bördorna fördelas rättvist".

Jag kan tillägga - fastän det inle faller inom skatteutskottets område - att jag har stor förståelse för del resonemang som förs angående de nya stiftelsernas styrelser. Om inte de som utses har erforderlig kompetens i form av praktisk erfarenhet från industriell verksamhet m. m., finns säkerligen risk för all syftet med omorganisationen kan bli helt förfelat.

Men om socialdemokraterna i riksdagen ser till all de tankegångar som framförs i molionen också blir vägledande bland det socialdemokratiska folkel ute i landstingen när del blir dags för nomineringar, så vågar jag garantera att socialdemokraterna skall få stöd från i varje fall de moderata landstingsledamöterna.

Men för att återgå till skatteutskottets kompetensområde finns det enligt min uppfattning inte så värst myckel mera positivt i den socialdemokratiska motionen - däremot åtskilligt negativt. Sålunda fattar jag inte hur del kan påslås all det i dag inte är förmögenhetsskatten som är det stora problemet för de mindre och medelstora förelagen utan alt det är efterfrågan på deras produkter och underlaget för deras verksamhet som är den helt avgörande faktorn.

Självklart är att produktionen har en stor betydelse, men för att kunna lyckas med den måste man kunna sälja till konkurrenskraftiga priser. I stället för att underiätta för och stimulera företagen till alt växa sig allt starkare och solidare har under den socialdemokratiska eran nästa alla insalser inriktats på all minska förelagens möjligheter att klara sin finansiering och konsolidering på sikt. Den åtgärdskaialog som redovisas i den socialdemokratiska molionen och som går tillbaka ända lill 1930-talet tycker jag alltså inte är något alt vara speciellt stolt över. Det är i stället ell bevis på hur socialdemokraterna systematiskt urholkat företagens egen förmåga att klara sig själva, varigenom de blivit alltmer beroende av staten och olika låneinstilulioner. Det är en utveckling som man från förelagarhåll inle alls tycker om. Företagen vill stå på egna ben och klara sina problem utan statlig inblandning, men della är lill följd av den politik som förts numera inle möjligt.

Att så är fallet är ett obestridligt faktum. All tillgänglig statistik visar hur lönsamheten inom företagen sjunkit år från år. Och när lönsamheten blir för låg minskar motivationen att salsa riskvilligt kapital på företagsamhet, och det är det läge vi just nu står inför.

I proposilionen finns en tabell som visar lönsamheten inom olika förelag. Den är från 1974, och del är sanneriigen inga speciellt stimulerande siffror som presenteras:

För gruppen med max. 19 anställda är lönsamheten i medeltal 2,8 96

(intervall 5,5-0,6).

För gruppen med 20-199 anslällda är lönsamheten i medeltal 3,9 96

(intervall 7,6-0,4).

För gruppen med 200- anställda är lönsamheten i medeltal 6,0 96

(intervall 8,2-0,6).

Den här statistiken var tydligen besvärande för socialdemokraterna, varför de i molionen presenterat en lönsamhetsundersökning. Av denna framgår att avkastningen i verkstadsföretag med 75-150 anställda är 8,8 96, i företag med 151-500 anställda är 6,3 % och i företag med mer än 500 anställda är den 5,6 %. I medeltal blir det 5,7 96. Det är sanneriigen ingen siffra som man bör glädja sig ål, ulan del är snarare ytteriigare ell bevis på hur företagandet har försvårats under de gångna åren. Det kanske märkligaste i sammanhanget är dock alt socialdemokraterna helt undvikit att la med företag med mindre än 75 anslällda. Av de drygt 200 000 företag som finns i landet har mer än 90 % maximall 50 anställda. Tydligen har socialdemokraterna inle något intresse för den kategorin.

En annan egendomlighet är att man gör en "egen" indelning i storleksklasser som helt avviker från praxis. Den består av grupper på 75-150, 150-500 och över 500, i stället för den vanliga gränsen på 200 anställda. Det enda man åstadkommer med denna indelning är att det inle går att göra någon rättvis jämförelse med propositionens siffror. Statistik är tillräckligt svårt ändå att argumentera med, och därför kan den extra dimbildning som åstadkommits omöjligen vara avsedd att tjäna något positivt syfte. Jag tycker alt socialdemokraternas agerande är ganska betänkligt, och del kan väl också vara anledningen lill att den socialdemokratiska näringspolitiken har misslyckats och alt vi nu har så många problem.

Varför jämför man bara med verkstadsföretagen och inle - som i propositionen - med hela näringen? Beror del kanske på all bevisföringen i motionen då hade fallit platt till marken? I varje fall stärker del mig i min uppfattning att de ålgärder som föreslås i propositionen är välgrundade och nödvändiga för alt underlätta för våra småföretag all överleva och fortsätta sin verksamhet.

Det är inte på det viset att våra små och medelstora företag går fria från de uppoffringar som "de fiesta andra grupper i vårt land fått vidkännas del senaste året", som det står i motionen och i den reservation som på denna punkt är fogad lill skalteutskottets belänkande. I stället

Nr 56

Lördagen den 17 december 1977

De mindre och medelstora företagens utveckling, m. m.

Nr 56

Lördagen den 17 december 1977

De mindre och medelstora företagens utveckling, m. m.

har de sedan flera år tillbaka befunnit sig i den situationen, vilket vi från borgeriigt håll ofta påpekat här i riksdagen när dessa frågor har kommit på tal. Felet är väl att socialdemokraterna aldrig velat lyssna vare sig på oss eller på företrädare för näringslivet, när krav på en mera rättvis behandling har framförts. Det borde vara dags för socialdemokraterna att sluta upp med att anse företagare som något slags andraklassindivider lill skillnad mol lönlagarna. Fanns det inga företagare så fanns del inte heller några löntagare, och ju mer framgångsrikt ett förelag är, desto tryggare kan alla anslällda känna sig.

Att det sedan kan uppstå intressekonflikter är självklart, men Jag tror att förelagen bäst löser sina egna problem med så liten inblandning som möjligt från myndigheternas sida. Jag tycker man skall ge dem en chans genom rättvisa och förnuftiga lagar och förordningar. Sluta upp med all tro att de är guldkor, som man kan fortsätta att mjölka sedan man slaktat dem.

Samma motivering kan användas som genmäle till Valter Krislenson, som i reservationen 2 till skalteutskottets betänkande utpekar jordbrukarna som en särskilt privilegierad grupp i samhället. Låt mig bara säga: Arbetsgivare eller löntagare, producent eller konsument - vi är alla beroende av varandra. Vi skall sluta upp med att spela ul olika grupper mot varandra och i stället salsa på samarbete.

Det är något av detla som ligger bakom tillkomsten av den "småföretagarproposition" som vi nu behandlar och som är avsedd att vara ett första steg mot - vilket är nödvändigt - ett bättre näringslivsklimal i vårt land. Det förhåller sig på det sättet, vilket även socialdemokraterna skriver i sin motion, att det finns särskilda hinder och problem som de mindre företagen ställs inför, och därför är insatser betydelsefulla för att undanröja dem.

Det går emellertid inte att undanröja dem genom att i reservationer till utskottsbetänkandet yrka avslag på en del av de förslag som framställts. Därför ber jag, herr talman, all få yrka bifall till hemställan i skaileulskotlels belänkande nr 19 och således avslag på de reservalioner som är fogade till detta belänkande.

ERIK WÄRNBERG (s) kort genmäle:

Herr talman! Herr Söderström dök ned i statistiken och påstod att socialdemokraterna aldrig talade om de verkliga småföretagen utan bara tänkte på andra företag. Men kan herr Söderström säga hur många procent verkliga småföretag som får någon nytta av förmögenhetsskattesänkning-en, om jag undantar dem som äger stora gårdar och har placerat sina pengar på ett värdefasl säll där?

På en tidigare ställd fråga i dag vill Jag svara alt jag naturligtvis inte lar avstånd från vad skatteutskottel tyckte 1974. Men skatteutskollet har inte uttalat att det skulle se ut på del här viset. Uttalandet har resulterat i tilläggsdirektiv lill företagsskatteberedningen, och därför tycker jag vi skall invänta dess förslag.

Jag vill tillägga att de företag som tidigare gått bra men nu inte längre gör del - de kan ha en stor förmögenhet men inga inkomster - har i dag 80/85-procentsspärren att falla tillbaka på. Inte ens för dem blir alltså förmögenhetsskatten särskilt kännbar.

VALTER KRISTENSON (s) kort genmäle:

Herr talman! Det som möjligen var sakligt i herr Söderströms inlägg från talarstolen har bemötts av Erik Wärnberg.

Jag blev litet upprörd när jag lyssnade på herr Söderströms anförande. Del var tydligen ett exempel på den typ av propaganda om socialdemokratins inställning till företagsverksamheten här i Sverige som moderaterna bedriver ute i buskarna i en valrörelse - bl. a. vid Jönköpings-mötet valrörelsen 1976. Del är i och för sig skönt att den propagandan framförs här och all det nu slår naket all det är denna propaganda man bedriver.

Vad är sanning, herr Söderström? Jo, sanningen är den all svensk socialdemokrati t. o. m. hösten 1976 hade suttit i regeringen i 44 år. Under denna tid har antalet företagare i Sverige ökat liksom deras förmögenheter. Det är dessa rika människors problem som vi i dag diskuterar. Del gäller inle några fattiga människors problem. Vi talar om förmögenhels-, arvs- och gåvobeskattning. Kom ihåg della, herr Söderström. Dessa människor har blivit rika under en socialdemokratisk regeringstid.

Nr 56

Lördagen den 17 december 1977

De mindre och medelstora företagens utveckling, m. m.

KURT SÖDERSTRÖM (m) kort genmäle:

Herr talman! Om del är så stora problem som herr Krislenson säger är del väldigt underligt all han slår ensam under reservationen 2 i betänkandet.

Herr Wärnberg vet lika väl som jag att del är omöjligt för mig att på slående fot besvara hans fråga. Del tänker jag inle heller försöka göra.

Att jag tog upp denna tabell beror på att vi i dag behandlar åtgärder för de små och medelstora förelagen. Herr Wärnberg och andra kan slå upp s. 4 i bilaga 1 lill propositionen 40. Där finns en gräns angiven vid 200 anslällda. Små företag har upp lill 50 anslällda och medelstora företag mellan 50 och 200 anställda. Därför tycker jag att jag med fog kan ställa frågan varför man i en reservation nöjer sig med alt börja med 75 anställda och sluta med över 500 anställda.

VALTER KRISTENSON (s) kort genmäle:

Herr talman! Det är alldeles rikligt alt Jag har avgivit en reservation till skalteutskottets belänkande, men del är en reservation lill förmån för två cenlerparlistiska motioner. Några centerpartister har alltså erkänt alt man skapar ål sig så mycket kapital i annan verksamhet att man nu placerar kapitalet i jordbruksfastigheter och betalar överpriser på dessa för att förmögenhetsskallereglerna är gynnsamma. Del har centerpartisterna uppfattat. Men herr Söderström har ännu inle uppfatlat alt människorna i delta samhälle blir rikare, framför allt de som har förelag.

Nr 56

Lördagen den 17 december 1977

De mindre och medelstora företagens utveckling, m. m.

ERIK WÄRNBERG (s) kort genmäle:

Herr talman! Jag har förståelse för att herr Söderström inte kan lämna någon statistik över hur många små företag som får nytta av förmö-genheisskatleändringarna. Men eftersom herr Söderström själv talade om att socialdemokraterna bara har intresse av de stora företagen och börjar statistiken med 75 anställda, borde herr Söderström ändå ha försökt la reda på hur många företag med under 75 anställda - med undanlag av jord- och skogsägarna - som egentligen får denna förmögenhetsskatte-lältnad. Det skulle ha varil värdefullt för småföretagarna att få denna statistik. Jag vill klandra propositionsskrivarna för att de inte har lagit fram den siffran.

KURT SÖDERSTRÖM (m) kort genmäle:

Herr lalman! Del är klart alt det är bra med statistik. Visst hade del varit bra om också denna siffra funnits.

Jag är själv intresserad av företagsamhet och tillhör en organisation som sysslar med detta. Därför vill Jag vända mig mol herr Krislenson, när han talar om min brist på saklighet. Ingen kan väl undgå all märka hur förelagarna själva har uppfattat företagsamhelsklimatet i Sverige. Del är ingen tvekan om att del har uppfattats som hell negativt. Delta har kommit fram mer och mer under årens lopp, och det kulminerade vid senaste valet. Del är inle resultatet av någon buskpropaganda. Jag tror inte att företagarna bryr sig så mycket om den, däremot tar de intryck av den situation som de dagligen upplever, speciellt småföretagarna. En småföretagare har ofta en arbetsvecka som kan påminna om vad en riksdagsledamot har under slutskedet inför julen. Det är en arbetsvecka som ingen fackförening skulle tillåta för en anställd.

Småföretagarna har alltså sådana villkor all Jag tycker det finns all anledning att slå vakt om denna yrkesgrupp. Del är i alla fall småförelagen som har utvecklat del svenska välståndet. Småföretagarna är faktiskt en orättvist behandlad grupp i dag, det erkänner t. o. m. socialdemokraterna. Och är det orättvist, skall man vidta ålgärder för att avlägsna orättvisorna.

LENNART ANDERSSON (s):

Herr talman! Innan jag mera konkret berör de ändringar i aktiebolagslagen som föreslås i proposition nr 41 är del nödvändigt att göra en kort tillbakablick och påminna om hur aktiebolagslagen har handlagts i riksdagen de senaste åren. Därigenom får dagens ärende sin rätta placering i helhetsbilden.

I offentlig statistik kan var och en konstatera all antalet aktiebolag här i landet kraftigt ökat under såväl 1960-lalet som 1970-talet. Vid årsskiftet 1965-1966 fanns ca 66 000 aktiebolag. Fem år senare, vid årsskiftet 1970-1971, hade antalet ökat lill 100 000, och vid utgången av år 1973 redovisades antalet till ca 133 000.

I propositionen 1975:103 med förslag lill ny aktiebolagslag finns ytter-

ligare intressant statistik all tillgå. Det beräknas all det då var inte mindre än 65 000 aktiebolag som inte drev rörelse med anställd arbetskraft. Fö-relagsskatleulredningen gjorde en rad stickprovsundersökningar i syfte att få en mera detaljerad bild av dessa 65 000 aktiebolag. Undersökningarna ger anvisning om alt av dessa bolag driver 20 000 någon form av rörelse medan 15 000 är vilande bolag och 30 000 är skrivbordsbolag.

Mot bakgrund av den utveckling som den offentliga statistiken visar är del inga överord att påstå att den skärpta attityd som en rad myndigheter visat mot denna utveckling sedan början av 1970-lalel i hög grad är befogad. Det går inle alt frigöra sig från misstanken all under den lidsperiod som statistiken omfattar har många aktiebolag bildats för att för berörda personer uppnå skatlemässiga fördelar. Numera vet vi också att metoderna många gånger varil myckel raffinerade. Det har blivit nödvändigt att från samhällets sida vidta motåtgärder för att hindra skalleflykt.

I riksdagens beslut 1973 ingick bl. a. frågorna om aktiekapitalets sloriek och om låneförbud. De beflntliga aktiebolagen fick hela fem år på sig som övergångstid och anpassningsperiod för att höja aktiekapitalet lill 50 000 kr. Bestämmelsen om låneförbud infördes för att bl. a. hindra skatteflykt. Samtidigt bestämdes vilken personkrets som skall omfattas av låneförbudei. Det skall också tilläggas att regler för erhållande av dispens från låneförbudei infördes samtidigt.

Två år senare, 1975, beslöt riksdagen anta en ny aktiebolagslag, som innebar förändringar på flera områden än vad 1973 års beslut omfattade. Den nya aktiebolagslagen trädde i kraft den 1 januari 1977.

Nu lägger regeringen för andra gången under detla år fram förslag till ändringar av tidigare beslut som rör aktiebolagslagen. I våras gällde det övergångstiden för befintliga aktiebolag rörande uppräkningen av aktiekapitalet. Den tidigare beslutade perioden på fem år förlängdes med tre år. Detta beslut talar sitt lydliga språk. Avsikten tycks vara att finna motiveringar för all förhindra en uppräkning av aktiekapitalet.

I dag har riksdagen att på nytt behandla nya förslag till ändringar av aktiebolagslagen. Del är inle utan all man frågar hur det kan komma sig att den nuvarande riksdagsmajoriteten har så stort intresse av att ständigt ändra i denna lag, trots samtidiga påståenden all alltför många lagar stiftas eller ändras på ett år.

I den nu akluella proposilionen föreslås att reglerna för dispens från låneförbudet skall bli mera generösa. I de regler som riksdagen antog 1975 är angivet alt länsstyrelsen kan på ansökan medge undantag, om synneriiga skäl därtill föreligger. Dispensreglerna gäller för aktieägare, styrelseledamöter, verkställande direktör och övriga som ingår i den s. k. personkretsen. Nu föreslår departementschefen en betydande uppmjukning av dessa regler.

Förslaget är i proposilionen myckel dåligt motiverat. Del finns ingen som helst redovisning av all nuvarande dispensmöjligheter är otillräckliga. Inte heller har utskottsbehandlingen gett några motiveringar som

Nr 56

Lördagen den 17 december 1977

De mindre och medelstora företagens utveckling, m. m.

Nr 56

Lördagen den 17 december 1977

De mindre och medelstora företagens utveckling, m. m.

stöder ett antagande om behov av en lagändring på denna punkt. Den socialdemokratiska gruppen i utskottet anser all den föreslagna uppmjukningen av dispensbesiämmelserna delvis kan äventyra syftet med låneförbudet, nämligen att skydda bolagets borgenärer och anställda samt förhindra skatteflyktstransaktioner.

På denna punkt har vi följaktligen reserverat oss.

När det sedan gäller en utökning av låneförbudets personkrets har departementschefen beaktat de synpunkter som lagutskottet framfört tidigare, nämligen alt äktenskapsliknande samlevnad bör likställas med äktenskap vid tillämpningen av låneförbudsbestämmelserna. Propositionens förslag innebär all bestämmelserna kompletteras med det s. k. skal-terättsliga familjebegreppet, vilket innebär att äktenskapsliknande samlevnad likställs med äktenskap om de sammanlevande tidigare har varit gifta med varandra eller har eller har haft barn med varandra.

I nuläget accepterar vi delta förslag. Men i utskottet har vi föreslagit att låneförbudet i framtiden bör utsträckas till att gälla all äktenskapsliknande samlevnad samt alt denna mening skall ges regeringen till känna. Inle ens en så blygsam begäran från den socialdemokratiska utskottsgruppen har majoriteten ansett sig kunna gå med på. Det är svårt alt finna någon annan fråga, där ell så begränsat perspektiv fåll fälla utslaget i det politiska handlandet.

Vi har alltså tvingats till alt reservera oss även på denna punkt.

Del är ytterligare en sak som måste påpekas. De föreslagna ändringarna i aktiebolagslagen, som vi nu diskuterar, skall träda i kraft den 1 januari 1978. Det är endast 13 dagar kvar på 1977, och under denna tid skall också riksdagens kommande beslut meddelas i Svensk författningssamling. Det är tydligen meningen alt svenska folket i detta ärende skall tas med överraskning. Hittills har mig veterligt ingen information lämnats om vad de föreslagna ändringarna innebär. Varken organisationer eller enskilda har fått tillfälle att orientera sig i detta avseende. Det här handlingssättet är märkligt från fiera synpunkter. För del första begär departementschefen att riksdagen skall besluta i ärendet under sådana omständigheter. Och för del andra inställer sig frågan: Är detla ärende i nämnt avseende ett undanlag, eller är det början lill en ny regel? Jag hoppas verkligen att del är fråga om ett undanlag.

Från vår sida har vi i ulskotlet protesterat mot denna ordning och även föreslagit ett senare datum för ikraftträdandet, men vi har då upplysts om del nära samband denna proposition har med den större propositionen nr 40 och att en ändring av datum skulle få svåra konsekvenser. Efter dessa upplysningar har vi till sist godtagit förslaget. Men vår principiella uppfattning om det oriktiga i att besluta så här omedelbart innan lagen skall träda i kraft kvarstår.

Herr lalman! Jag ber all få yrka bifall till reservationerna I och 2 vid lagutskottets betänkande nr 8.

JOAKIM OLLEN (m):

Herr lalman! Var och en som har kommit i kontakt med sådana mindre och medelstora företag som, för att över huvud taget kunna bestå, har måst säljas till större förelagsgrupper måste i hög grad uppskatta alt regeringen nu har föreslagit en viss uppmjukning i låneförbudsreglerna. Det är något förvånande att det största partiet i riksdagen motsätter sig denna förbättring för de små företag som man i ord säger sig vilja slå vakt om. Därmed nog sagt om den socialdemokratiska reservationen nr 2.

Koncernförhållanden har blivit allt vanligare i näringslivet. Självfallet är det därför av största vikt all aktiebolagslagen klart anger vad som är ell koncernförhållande. Anmärkningsvärt nog finns det dock f n. en betydelsefull oklarhet på denna punkt i lagen. Denna oklarhet har starkt kritiserats av lagrådet, och lagutskottet har nu med anledning av en moderat motion begärt att regeringen skall framlägga ett förslag som undanröjer oklarheten huruvida s. k. 50/50-bolag, alltså bolag som i normalfallet är ägda lill hälften var av två företag, skall anses ingå i del ägande förelagets koncern eller ej.

Utskottet har inle på förhand velat ange någon lösning på problemet. Men del måste sägas att det fordras starka nytillkommande skäl för att man skall anse all 50/50-bolag skall ingå i ell koncernförhållande. Mot en sådan definition av koncernbegreppet talar många skäl.

För det första: Att räkna 50/50-bolag som koncernbolag ger ofta en i flera avseenden felaktig bild av moderbolagels ställning.

För det andra: Internationell redovisningspraxis talar för all 50/50-bolag inle skall anses som koncernbolag.

För det tredje: Låneförbudsreglerna i aktiebolagslagen kan i vissa avseenden kringgås om 50/50-bolag anses som koncernbolag.

För del fjärde: Del blir svårt att hindra vissa konkurrensbegränsande beteenden, om koncernbegreppet definieras så, att det innefattar 50/50-bolag.

Ytterligare argument till stöd för denna uppfattning skulle kunna anföras, men med tanke på den korta tid som står kammarens ledamöter till buds denna eftermiddag nöjer jag mig med de nu anförda fyra argumenten.

Herr lalman! I reservationen 3 begär Inger Lindquist och Jag alt regeringen skall utarbeta förslag lill regler om emission lill underkurs. Lål mig här endast säga alt detla krav på införande av ytterligare en finansieringsform sedan kravet första gången framfördes 1975 har fått än större fog för sig. Inte mindre än 24 företag på börsen har under året noterats under pari. Åtminstone för denna företagsgrupp har del inle funnits någon möjlighet all placera en nyemission på börsen.

Inger Lindquist och Jag begär nu inte ett omedelbart ställningstagande från riksdagen i denna fråga. Vi säger alt regeringen i samband med översynen av koncernbegreppet bör pröva också denna fråga och lägga fram förslag lill regler om underkursemission. Della är inte bara en sakligt

Nr 56

Lördagen den 17 december 1977

De mindre och medelstora företagens utveckling, m. m.

Nr 56

Lördagen den 17 december 1977

De mindre och medelstora företagens utveckling, m. m.

välgrundad ulan också en myckel moderat hemställan.

Därför yrkar jag bifall till reservationen 3. I övrigt tillstyrker jag utskottets hemställan.

IVAN SVANSTRÖM (c):

Herr talman! I del småföretagarpakel som vi just nu behandlar ingår också förslag lill vissa förändringar i akliebolagslagstiftningen. Dessa har tidigare redovisats av lagutskottets vice ordförande. Men Lennart Andersson inledde sitt anförande med en historisk del, där han försökte göra gällande att de ändringar i lagen som nu föreslås skulle vara dåligt motiverade och äventyra syftet med de beslut som tidigare fattals på området. Jag vågar påstå att så ingalunda är fallet. Det förslag lill uppmjukning av bestämmelserna om dispens från låneförbudei mot vilket den socialdemokratiska delen av utskottet har reserverat sig är ingalunda av den karaktären all del kan medföra några ävenlyriigheter.

Vi är inom utskotlsmajorileten klart medvetna om att man måste ha en fortsatt noggrann granskning, men vi menar alt ytterligare möjligheter till dispens skall finnas när undanlag "är påkallat av särskilda omständigheter", som det slår i den nya lagtexten. Jag är övertygad om all det med den granskning som skall göras av länsstyrelserna fortfarande kommer all vara väl sörjt för alt dessa dispenser icke missbrukas.

Martin Olsson kommer att redogöra för låneförbudels personkrets liksom för utskotieis ställningslagande i frågan om emission lill underkurs.

Som tidigare nämndes innehåller proposilionen också förslag till ändring beiräffande redovisningen av koncernförhållandena. Ulskoitet har emellertid med anledning av motionen 160 och resonemang i samband med den hearing som hölls inför utskottet kommit fram till alt man i stället skall göra en allmän översyn av koncernbegreppet som sådant. I väntan på en sådan allmän översyn har vi inle ansett det nödvändigt att man förändrar de nuvarande reglerna beträffande koncernredovisning i 11 kap. 11 §.

Beiräffande ikraftträdandet har Jag inte någon i förhållande till vice ordföranden avvikande uppfattning. Det framgår också av utskottets enhälliga skrivning all vi anser det otillfredsställande från principiella utgångspunkter all en ny lagstiftning skall träda i kraft med endast kort eller, som i delta fall, nästan obefintligt varsel. Men som Lennart Andersson sade kom vi så småningom överens om all det var svårt att i del här fallet bryta ut en så väsentlig del ur ell stort paket.

Med anledning av vad Jag här har anfört ber jag, herr lalman, alt få yrka bifall lill lagutskottets hemställan i dess betänkande nr 8 på samtliga punkter.

JOHAN OLSSON (c):

Herr talman! Jag har haft tillfälle att delta i behandlingen av propositionen 40 såväl i näringsulskottet som i skatteulskottet, och jag vill här närmast ta upp några synpunkter utifrån näringsulskottels synvinkel.

Det har omvittnats av andra talare att jag har haft många kontakter med näringslivets företrädare och dess organisationer, och jag vill här ge uttryck för några reaktioner med anledning av det här s. k. småfö-relagspaketet, som jag har fått del av vid dessa sammankomster och kontakter.

Till att börja med har vi kunnat konstatera att man från den mindre och medelstora företagsamhetens sida har mottagit regeringens markerade intresse för de här frågorna på ett mycket positivt sätt. Redan strax efter tillträdet förklarade regeringen att den skulle arbeta fram en små-förelagsproposition. Vad som ytterligare är värt att notera är alt regeringen då log kontakt med företrädare för dessa grupper och vederbörande organisationer, såväl de fackliga som företagarnas egna organisationer. Också della har mölt stor förståelse och sympati från det hållet. Man har alltså fåll påverka och lägga fram förslag i den riktning man vill ha regeringens åtgärder utformade.

Del är klart att - som Nils Erik Wååg påpekade - regeringens förfaringssätt gav upphov till stora förväntningar på denna proposition, men Jag måste ändå säga att i stort sett har dessa förväntningar infriats. Det finns några punkter där man har varil myckel kritisk i något avseende, men det har mera gällt detaljer. I fråga om de stora förslagen har denna proposition mottagits mycket positivt.

Vad jag i likhet med många andra här särskilt vill betona är värdet av att regeringen nu har deklarerat att den skall lägga fram ett näringspolitiskt program i stort. Denna del är det första stegel. Regeringen har därmed understrukit det värde samhället sätter på de mindre och medelstora företagen i näringspolitiken.

Regeringen kommer alltså att i flera steg lägga fram förslag om åtgärder med anledning av strukturförändringar i samhället och förslag om ökad satsning på forskning och utveckling. Dessa förslag mynnar sedan ut i ett näringspolitiskt program som är utlovat lill våren nästa år.

Vidare vill jag notera som myckel positivt den deklaration som propositionen innebär nämligen all man värderar den här gruppens betydelse för sysselsättningen, för ekonomin, för livskraften i de mindre orterna, för teknisk förnyelse och idéskapande samt möjligheten till valfrihet och en god varudistribulion i de många orterna.

Man har också anledning notera alt det här greppet är ett inslag i strävandena alt motverka maktkoncentration och alt stimulera konkurrensen, och det är mycket viktigt när man nu av andra skäl måste se en viss koncentration ske på andra områden av näringslivet.

Jag tror att denna proposition kommer att ha sin betydelse för alt skapa den framtidstro för företagen som ju ändå är grundläggande för att de skall våga investera och planera på längre sikt. Jag tror också att det är viktigt för alt skapa intresse hos unga människor att ägna sig åt företagsamhet.

Jag vill också framhålla del som sägs i propositionen, nämligen att man kommer all ägna stor uppmärksamhet ål information, inle bara

Nr 56

Lördagen den 17 december 1977

De mindre och medelstora företagens utveckling, m. m.

Nr 56

Lördagen den 17 december 1977

De mindre och medelstora företagens utveckling, m. m.

till företagargrupperna ulan information till allmänheten om företagandets villkor. Del är enligt min mening nödvändigt för att åstadkomma långsiktiga satsningar och företagarvilja att man verkligen skapar ett positivt klimat, där den stora allmänheten är medveten om den roll som denna företagargrupp spelar för samhällets olika områden, inle minst för näringslivets tillväxt och för sysselsättningen.

Ett av de viktigare inslagen i den här propositionen är alt förelaga-reföreningarna byggs ut lill utvecklingsfonder. Jag har haft nöjet all tillhöra den utredning som ligger bakom regeringens förslag och som här tidigare apostroferats i olika sammanhang. Regeringen har tagit ett längre gående grepp än vad vi i utredningen vågat. Vi diskuterade faktiskt utvecklingsfonder och utvecklingsbanker men fann att det inte låg inom ramen för utredningsdirektiven. Jag tycker del är en framgång att regeringen tagit ell ytterligare steg. Och det innebär en stark tro på decentraliseringen all man erbjuder de folkvalda landstingen att ha huvudansvar för den regionala utvecklingen i länen. Jag ser det som en stor framgång för de idéer som vi utvecklat här många gånger tidigare.

All man kallar dessa nya organ för utvecklingsfonder tycker Jag -i motsats lill Rune Johansson - är positivt. Vi hade namnfrågan uppe i utredningen. Vi tyckte inte att företagareföreningar som namn var adekvat, men vi fann då inget bättre med hänsyn till de namn av olika slag som redan var upptagna. Vi stannade för vårt förslag bl. a. för all uppehålla de upparbetade kontaktvägarna till målgrupperna. Men när nu regeringen går ett steg längre och bygger ut dessa företagareföreningar till utvecklingsorgan och ger dem egna resurser genom regionalisering av statens hantverks- och industrilånefond och statens utvecklingsfond är del befogat att kalla dem utvecklingsfonder. Jag kan inle förstå den reservation som tagit upp denna fråga, där man menar att det skulle innebära att man skjuter förelagsservicen i bakgrunden. Tvärtom måste ju ett utvecklingsorgan spela med alla medel för att skapa utveckling i näringslivet i ett län. Jag tycker alltså att della är riktiga grepp, som jag helt tillstyrker.

Ett stort steg i den här frågan, som redan diskuterats av skaileulskotlels ledamöter men som jag ändå flnner anledning att understryka värdet av, är den fortsatta strävan man här visar att lindra beskattningen av det kapital som arbetar i förelagen. Det är framför allt två problem som här gör sig gällande. För det första dränerar nuvarande regler förelagen på likvida medel. Och för det andra gäller beskattningen, i motsats till vad som sagts här tidigare, även många små företag. Företag med 25 anslällda måste rimligen ha ett kapital på låt oss säga 400 000 kr. Där kommer en nyinvestering att enligt gällande regler innebära ett krav på 10-procentig avkastning bara för att kunna erlägga förmögenhetsskatten. Och för ell förelag som i medeltal har 50 anställda blir avkastningskravet för kommunalskattens erläggande uppåt 20 %. Det visar att det är nödvändigt med en ändring, bl. a. för att skapa god investeringsvilja.

Något som mött mer kritik ute i näringslivet är - förutom styrelse-

frågan,' som diskuterats här - att resurserna befaras bli otillräckliga, inte minst med hänsyn till inflationen och särskilt i jämförelse med de anslag som riksdagen nu anvisar för branschsiöd av olika slag. Då blir det fråga om småpengar här, har det. framförts från många håll.

Man tycker också all de insatser för att stödja exporten som föreslås är alltför begränsade. Där hade man väntal sig större insalser. Jag tycker nog att man kan konstatera att detta ändå är en avsevärd början. Det är ju höjningar av anslagen med 50 96 i förhållande till innevarande år, och nya medel ställs lill förfogande för utlåning. Om dessa pengar nu används väl och effektivt så kan man också, tror jag, räkna med att riksdag och regering ser till all det kommer nya pengar därefter.

Så några synpunkter som inle har anförts tidigare i anledning av reservationerna. Jag vill understryka vad utskottet här har sagt om förslaget att flytta ut statens utlåningsfond till föreningarna. Jag arbetar själv i en förening i ett område som tillhör del allmänna stödområdet i Gävleborgs län, och jag måste se det här som en mycket positiv åtgärd.

För det första innebär förslaget en decentralisering. Del är inte så all man strör ut gruset överallt på vägen, som här har sagts tidigare. I stället fyller man igen även de gropar i vägen som ligger längre bort från huvudstaden. Det har visat sig att den här fonden, naturligt nog på grund av den nära kontakt som kan skapas med ett sådant organ, i första hand utnyttjas av områdena kring Stockholm. Jag tror all en regionalisering kommer att innebära att man får en mängd nya uppslag och alt man i själva detta utvecklingsarbete kommer att få en bälire handläggning genom närkonlakten mellan utvecklingsfonden och människorna ute i länet än vad som nu är fallet. Det behöver inle bli några försämringar. Vad gäller kapitalet har ju föreningarna möjlighet alt samarbeta, med Investeringsbanken, vad som här har sagts om behovet av ökade medel bör därför kunna tillgodoses.

För det andra bör STU kunna svara för den samordning som här har efteriysts. Del finns ju möjligheter att organisera STU så att den ledning och samordning som finns på statens utvecklingsfond kommer att till-lämpas inom STU. Därmed vinner man två syften: man får en effektiv ledning och samordning, samtidigt som man sprider myckel större resurser ul över landet.

Reservationen 3 lar upp samrådet mellan huvudmännen. Jag finner del ganska naturligt att man, när det nu blir två huvudmän, inte förlägger samrådsorganisationen lill den ena huvudmannen, industriverket, ulan att man här skapar ett särskilt organ med representanter för båda huvudmännen och för andra intressen i delta sammanhang. Inte minst skall della organ få överta en del av de uppgifter som Företagareföreningarnas förbund tidigare har haft, och jag anser del vara positivt att man får en viss fortsättning av det arbetet.

Vad gäller reservation nr 7 är Jag förvånad över att den reservationen har väckts. Det lär inte finnas någon motion som lar upp denna fråga - vissa synpunkter när det gäller stöd lill kommunägda lokaler. Man

Nr 56

Lördagen den 17 december 1977

De mindre och medelstora företagens utveckling, m. m.

6 Riksdagens protokoll 1977/78:56

Nr 56

Lördagen den 17 december 1977

De mindre och medelstora företagens utveckling, m. m.

vill alltså här ha en föreskrift om att minst hälften av lokalytan skall vara uthyrd innan kommunen får sälta i gång och bygga. Jag lycker all della är en helt kommunal angelägenhet. Det är kommunen som får ta ansvaret för driften, och del är ju fråga om små lokaler. Jag lycker all kommunerna skall och kan klara delta.

Till sist skulle jag vilja säga några ord om ett par motioner från Gävleborgsbänken - från flera partier, även socialdemokraterna. Vi har bl. a. anfört synpunkten all när man nu fördelar statens hantverks- och industrilånefond ut över länen, så konserverar man givetvis därigenom ett myckel ojämnt utnyttjande av fondens medel. Vi har i Gävleborgs län fäst uppmärksamheten på detta, kanske främst av den anledningen att vi ligger näst lägst när det gäller utnyttjande av dessa resurser.

Sedan skall Ju denna fond vara revolverande. Amorteringar och räntor skall alltså gå tillbaka till fonden. Man konserverar då den ojämna fördelningen. Vi har sagt att det finns en mängd synpunkter som man här måste ta hänsyn lill: länens olika induslrialiseringsgrad, förvärvsgraden, aktiviteten från näringslivets sida, föreningarnas möjligheter att göra insatser. Del är många faktorer som måste las med, och det förutsätter vi kommer att ske i framtiden. Utskottets skrivning på den här punkten är sådan att vi kan anse oss nöjda.

Det skulle finnas skäl att erinra också om socialdemokraternas motion nr 190. Jag skall inte förlänga debatten nämnvärt, men Jag finner det märkligt att socialdemokraterna när de deklarerar alt de har stort intresse för gruppen mindre och medelstora förelag ändå för in en diskussion om att den gruppen egentligen inte har det sämre än andra delar av näringslivet. På ell par sidor radar man upp siffror som visar hur bra Just den här gruppen har det. Det har redan framhållits här hur ojämn statistik man tagit fram. Man bortser från de allra minsta förelagen med upp till 50 anställda. Jag skulle vilja rekommendera motionärerna att läsa den skrift som statens industriverk på uppdrag av företagareföreningsutredningen i fjol gav ut om de mindre och medelstora förelagens kapitalförsörjning. Där konstateras t. ex. att de mindre förelagens soliditet ligger på 22 96, medan man i molionen säger att den ligger på 46 96, vilket måste vara fel. Dessutom har man i motionen valt de goda åren 1975 och 1976. Man måste ifrågasätta den här argumenteringen.

Om del vore lika bra för småföretagen som för andra skulle jag vara nöjd. Det viktigaste är väl emellertid att man framöver kan bygga ut den sektorn. Vi har Ju behov av ökad sysselsättning. Därför är det viktigt att bortse från det som möjligen har varit och satsa på att bygga ut den här sektorn för att därmed ge ökad sysselsättning.

NILS ERIK WÅÅG (s) kort genmäle:

Herr lalman! Johan Olsson har gett ullryck för något av julfröjd över det nya grepp, som propositionen innebär. Därtill skall bara sägas att initiativet och direktiven till utredningen, i vilken också Johan Olsson medverkat -Jag skulle ha sagt det tidigare - har kommit från den gamla.

socialdemokratiska regeringen. Den nya regeringen, som Johan Olsson är advokat för, har lagt lill ell par saker, de två som är äventyrliga: decentraliseringen av fonden och skapandet av en styrelse som - i varje fall enligt bestämmelserna - inle blir tillräckligt representativ. Del är vad vi ser allvarligt på.

Sedan har ju Johan Olsson berört namnfrågan. Den har vi ägnat tillräckligt mycket tid åt i dag, lycker jag.

I övrigt har nog Johan Olsson skäl att vara litet ängslig för all industriverket - vi är ju båda styrelseledamöter där - kommer att hamna i någon sorls dubbelkommandositualion och att del blir knepigt med den centrala byråkratin med den ordning som föreslås i propositionen.

Nr 56

Lördagen den 17 december 1977

De mindre och medelstora företagens utveckling, m. m.

SVEN ANDERSSON i Örebro (fp) kort genmäle:

Herr lalman! Jag har i milt tidigare anförande sagt all Jag är positiv lill förslaget när det gäller småföretagens utveckling - del är självklart att jag är det. Men det finns ett par skönhetsfiäckar.

När Johan Olsson uttalar glädje över att man slaktar statens utvecklingsfond utan att del under en viss period finns något annal i stället, bör Johan Olsson göra klart för sig all statens utvecklingsfond kommer in i sista skedet. När det gäller en innovation eller när en företagare vill ha hjälp all ta fram en idé är vägen följande: Först vänder man sig lill företagareföreningen, som kopplar in innovatören till STU. När den processen är klar kommer utvecklingsfonden in för att hjälpa lill med pengar lill prototypen. Fram lill den 1 juli nästa år är fonden verksam, men därefter skall de blivande fonderna ta över funktionen all stötta upp med pengar. I propositionen föreslås en gräns på 500 000 kr. Del kommer att innebära all flera stora projekl ramlar åt sidan.

Johan Olsson talar om alt STU skall slå för den övergripande planeringen. Det ingår självfallet inle i STU:s verksamhet, eftersom STU enligt regleringsbrevet inte har möjlighet att gå in med pengar när det gäller prototyper till större projekt. Jag sade i mitt tidigare anförande: Nog hade det varit rimligt all vänta med slakten av statens utvecklingsfond lill dess STU-kommilléns betänkande harblivit remissbehandlat. Då hade man kunnat ta hänsyn till vad en eventuell proposition kan komma all innehålla.

JOHAN OLSSON (c) kort genmäle:

Herr lalman! Del gör mig ont att diskutera med Sven Andersson. Vi har samarbetat mycket bra i utredningen och även i övrigt. Men jag vill fästa uppmärksamheten på att det inte på något sätt skulle vara främmande för utvecklingsfonderna all gripa sig an uppgifter i det skede som han här nämner. Jag kan inle se att det finns någonting som hindrar all man på länsnivå tar sig an de problemen. Jag tror all de föreslagna åtgärderna kommer alt medföra att vi får ställa ökade resurser lill förfogande för utvecklingsarbetet i alla skeden. Del tror jag är viktigt.

Del har vidare påståtts att del under ett halvår blir på del sättet alt

Nr 56

Lördagen den 17 december 1977

De mindre och medelstora företagens utveckling, m. m.

en del ärenden faller mellan stolarna. Men del står i propositionen att statsrådet Johansson avser att återkomma till de övergångsfrågor som kan uppkomma i samband med all verksamheten i statens utvecklingsfond överförs till de nya stiftelserna. Del bör därför ankomma på regeringen att fastställa slutlig tidpunkt när utvecklingsfondens verksamhet i sin nuvarande form skall upphöra. Del bör alltså inte vara någon risk för att någonting ramlar mellan stolarna!

Herr Wååg har fört fram den synpunkten tidigare alt det är den gamla regeringen som har tillsalt utredningen och alt del är den gamla regeringen som har inrättat företagareföreningarna på sin lid. Jag tror alt Gävleborgs företagareförening sprang fram lokalt ur sysselsättningsproblem på 1930-lalel. Del initiativet ledde sedan till alt regeringen så småningom tog upp dessa frågor. Det är bra, och del kan vi glädja oss åt gemensamt.

Vad sedan gäller industriverket, där vi båda är ledamöter i styrelsen, tror jag all vi kan påverka möjligheten all successivt lösa problemen i samförstånd. Vi skall inle se del här som presligefrågor. Jag tror att regeringens grepp är ett framsteg. Del gäller att anpassa industriverket och andra organ så att åtgärderna följs upp på ett rimligt säll. Jag tror att det skall lyckas.

SVEN ANDERSSON i Örebro (fp) kort genmäle:

Herr lalman! Utvecklingsfonden hade, enligt uppgift, i går 20 milj. kr. kvar. Det skall räcka till den 1 juli 1978. Del finns inga pengar till några projekt - vad man än kommer alt skriva i beslutet. Man måste tillföra fonden mer pengar om man skall kunna ge bidrag lill nya projekl.

HOLGER BERGQVIST (fp):

Herr talman! Det finns fiera skäl att uttala tillfredsställelse över den här propositionen om den mindre företagsamheten. Personligen skulle jag vilja prioritera tillfredsställelsen utifrån sysselsättningssynpunkten. Hälften av alla anslällda i näringslivet är i dag sysselsatta i denna del av företagsamheten. Ur sysselsättningssynpunkt är det därför ytterst angeläget all goda arbetsförutsättningar skapas för en så dominerande del av vårt samhällsliv som denna. Del blir tyvärr sällan den uppmärksamhet kring sysselsättningssvårigheterna i de många små företagen som del blir kring sysselsättningsproblemen i de få stora företagen.

Regeringen har med den här propositionen redovisat en kursändring som del finns all anledning att hysa stora förhoppningar inför men som också i praktisk uppföljning kräver kontinuerlig uppmärksamhet. Propositionen innehåller nämligen inle bara de konkreta förslag i olika avseenden som debatten naturligtvis i första hand kommit att handla om. Vi får inle glömma bort de analyser och de resonemang och, som följd därav, de intentioner för del fortsatta arbetet för den mindre företagsamheten som återfinns i propositionen. På olika områden och på olika nivåer i vårt samhällsliv finns det anledning att fästa avseende vid dessa

intentioner och riktlinjer i del praktiska arbetet att ge den mindre och medelstora företagsamheten bättre arbetsförutsättningar.

De mindre och medelstora företagen har myckel mera all ge än vad de hittills fåll möjligheter alt i praktisk handling visa. Om vi befriar dessa företag från myckel av de ulvecklingshinder som hämmat dem kommer vi framöver att kunna öka produktionsvolymen och sysselsättningen, vi kommer all kunna öka produktiviteten liksom produktutvecklingen och innovalionsverksamheten. Vi kommer också att förbättra våra förutsättningar alt öka exporten liksom förutsättningarna för hemmaindustrin, som har all konkurrera med importen. För vår samhällsekonomiska balans är del ett väsentligt steg som tas med propositionens förslag men också med den allmänna kursändring i näringspolitiskt avseende som proposilionen är ell ullryck för.

Del är mot bakgrund av denna näringspolitiska kursändring som vi skall se de konkreta enskilda förslagen i propositionen. I de fall där frågetecken har redovisats måste vi naturligtvis med uppmärksamhet följa utvecklingen. Syfte och målsättning bör det inte råda något tvivel om. Del är i den praktiska uppföljningen som alla krafter nu måste sättas in för att i verkligheten åstadkomma vad som har varil syftet.

Med all rätt har stor uppmärksamhet riktats på de förslag i proposilionen som berör förelagens kapitalbeskattning. Den hittillsvarande kapitalbeskattningen har i många fall haft till följd att den mindre företagsamheten utsatts för extra påfrestningar som inle drabbat de stora och börsnoterade förelagen. Så kan det naturligtvis inle få fortsätta, om vi beaktar att hälften av dem som får sin försörjning i vårt näringsliv får del just från dessa mindre företag.

Med den utvecklingskraft som de mindre förelagen ofta har inneboende men som de hindras att förverkliga är det slöseri med resurser och förutsättningar att icke börja en nedlrappning av del utvecklingshinder som kapitalbeskattningen utgjort. För tryggandet och utvecklandet av vårt framtida välstånd är del en självklarhet att vi genast måste påbörja delta arbete. Det är i avvaktan på mera omfattande reformer i denna riktning som dessa ålgärder all lindra beskattningen av det kapital som arbetar i våra småföretag föreslås. Det är på sina håll rent groteska förhållanden som uppstått. Betalningen av förmögenhetsskall på kapital som arbetar i förelagen har förutsatt så stora löneuttag att del blivit en belastning som äventyrat företagens framlida drift. Detla missförhållande, som regeringen med sin proposition börjat undanröja, skall ses mol bakgrunden av den dominerande roll som den mindre företagsamheten spelar för inte minst tryggandet av sysselsättningen i vårt land.

Lål della vara en första inledande konkret åtgärd för att ge oss ell nytt näringspolitiskt klimat, vilket är del långsiktiga syftet med föreliggande proposition!

Herr talman! Jag yrkar bifall till föreliggande utskoltsförslag.

Nr 56

Lördagen den 17 december 1977

De mindre och medelstora företagens utveckling, m. m.

Nr 56

Lördagen den 17 december 1977

De mindre och medelstora företagens utveckling, m. m.

FRITZ BÖRJESSON (c):

Herr talman! Jag har till näringsulskottels betänkande nr 34 fogat ett särskilt yttrande och vill med anledning därav göra några kommentarer.

I propositionen 40 föreslås, som redan har sagts många gånger i dag, alt utvecklingsfonder byggs upp länsvis i stiftelseform med stal och landsting som huvudmän och med uppgift all främja de små och medelstora företagen. Därutöver föreslås i proposilionen uppbyggnad av två investmentbolag för att främja etablering av nya förelag. Dessa investmentbolag skall ha försökskaraklär, och två områden har valts ut för dem - och jag har i och för sig ingenting att invända mol det valet - nämligen Värmland-Bergslagenregionen och mellersta Norriand. Dessa bolag skall ägas av Svetab.

Det finns ett område i Sverige som jag anser ligger nära lill för all komma i fråga för regionala insalser, nämligen sydöstra Sverige. Representanter från sydöstra Sverige har väckl tre motioner om ell investmentbolag i della område. Två av dem är från representanter för Kalmar län, nämligen motionen 111 av samtliga borgerliga ledamöier från Kalmar län med mig som första namn och 112 av de socialdemokratiska ledamöterna från Kalmar län med Birger Rosqvist som första namn. Vi yrkar att riksdagen beslutar att ett särskilt investmentbolag, helägt av Svetab, etableras i Kalmar län. Om det skall bli ell tredje investmentbolag bör det föriäggas lill sydöstra Sverige - det håller Jag starkt på. Många skäl kan anföras för detla.

Kalmar län har inle haft någon folkökning på de senaste hundra åren Irols att det, som vi vet, har skett en befolkningsökning i landet i dess helhet och en kraftig induslriulveckling i många områden. Kalmar län har inom sitt område dels ett stödområde, dels en s. k. grå zon, dels kommuner med starkt behov av ett differentierat näringsliv.

Kalmar län har haft en mycket stark nedbantning av näringslivet. Jordbruket har avfolkats kraftigt, och länet har tidigare varit en av våra mest framträdande småbrukarbygder. Vi har haft nedläggning av F 12, av Hälleforsnäs järnförädling i Västervik och av Fo-staben. Glasbruken har haft stora svårigheter - aktuellt nu är Emmaboda Glasverk. Många av industrierna utnyttjas endast till 70 96. Borta är också den stora kvarnen, margarinfabriken m. m.

På del regionala planet skall det råda harmoni mellan insatserna för näringslivet, men man måste också sträva efter harmoni mellan landets olika regionala områden. Inte minst angelägel är vårt yrkande med utgångspunkt i all del genom den småföretagarstruklur som redan finns i länet är möjligt att utveckla befintliga verksamheter.

Sydöstra Sverige ligger sedan gammalt geografiskt bra till för kontakter sjövägen med utlandet, både för export och för import, och närheten lill Västeuropas vattenvägar är myckel fördelaktig.

Ulskotlet avstyrker våra motioner och framhåller att man inte finner att del i motionerna framförts skäl som bör föranleda en annan omfattning och inriktning av försöksverksamheten än den som förordats i propo-

silionen. Till delta skulle jag vilja säga att man, när inkörningen av dessa investmentbolag är passerad och erfarenheter har vunnits av försöksverksamheten, bör överväga starten av ell tredje investmentbolag i sydöstra Sverige.

Herr lalman! Jag yrkar bifall till vad näringsutskottel i övrigt har hemställt.

AXEL KRISTIANSSON (c):

Herr talman! Jag tar till orda i denna debatt med anledning av motionen 1977/78:151 av mig och Kari Erik Olsson. Motionen, som är väckt med anledning av den föreslagna reduceringen av kapitalskatten i propositionen 1977/78:40, har ell yrkande som innebär att förmögenhetsskallen vid nyförvärv av fastigheter skall vara baserad på köpeskillingen oreducerad, så länge den ligger högre än taxeringsvärdet. Därtill yrkas att riksdagen hos regeringen begär en noggrann uppföljning beiräffande icke avsedda effekter av den i propositionen föreslagna förändringen i förmögenhetsbeskattningen. Slutligen föreslås all riksdagen hos regeringen begär all frågan om jord- och skogsbrukets avgränsning från regler som generellt gäller vid förmögenhetsbeskattning beträffande rörelsefaslighet blir föremål för utredning. Det först refererade yrkandel återfinns med ulföriig motivering i molionen 1976/77:619, som också behandlas i detla sammanhang.

Motionerna har avstyrkts av skatieulskollel. Utskottet erkänner att de nuvarande beskattningsreglerna i vissa fall leder lill icke önskvärda prisbildningseffekter men anser att detta får klaras med en skärpt jordförvärvslag. Utskottet har således klart avgränsat sin bedömning till att gälla beskattningen. Det är möjligt att ett fackulskott bör göra det, men della kan ändå synas anmärkningsvärt eftersom den föreliggande propositionen klart integrerar beskattningen i näringspolitiken.

Herr lalman! Vi har i delta land en förmögenhetsskatt som utgår efter vissa fastställda grunder. Om den lycker inte alla. Jag kan för egen del gå med dessa t. o. m. så långt att jag kunde säga att den borde avskaffas. Jag skulle kunna göra det under den mycket vikliga förutsättningen att vad som är att betrakta som förmögenhet skapats genom sparande av tidigare inkomslbeskaltade pengar. Så är nu inte alltid förhållandet. De förmögenheter som nu finns har i stor utsträckning uppkommit på annat säll - jag vill dock betona på fullt legalt säll. De har således vid uppbyggandet undgått beskattning. Då framstår del som fullt rimligt att vi också i fortsättningen har kvar en förmögenhetsskatt.

Det blir då i första hand en fråga om vad som är en rimlig avvägning av förmögenhetsskatten dels i förhållande lill annan beskattning, dels med hänsyn lill beskattningens inverkan på sparande och företagande. Sådana avvägningar har ju skett från lid till annan, och jag förmodar att vi även i fortsättningen måste göra sådana.

En annan fråga är om olika förmögenhetsobjekt skall beskattas olika eller om förmögenhetsskatten skall vara neutral. Frågan har sill alldeles

Nr 56

Lördagen den 17 december 1977

De mindre och medelstora förelagens utveckling, m. m.

Nr 56

Lördagen den 17 december 1977

De mindre och medelstora företagens utveckling, m. m.

speciella intresse inte minst med anledning av del förslag lill lättnader som framläggs i proposilionen.

Vi har i vår motion sagt alt huvudregeln bör vara all all förmögenhet beskattas lika, oavsett om den består av banktillgodohavande, faslighet, rörelse eller någonting annat. Det är i sammanhanget intressant att konstatera all de förmögenheter som är mest utsatta för infialion och dålig värdebeständighet i fortsättningen kommer att vara de högst beskattade.

En tredje fråga är om kapitalbeskattningen skall användas som instrument för all stimulera företagsamheten. Vi har visserligen, som påpekats i debatten, redan inslag härav, men frågan aktualiseras naturligtvis ytieriigare av de vidare steg på den vägen som nu föreslås i propositionen. Här anmäler vi motionärer tveksamhet lill om de som på detla säll stimuleras mest är de som behöver den hjälpen bäst. Vi frågar oss naturligtvis också om man inte borde avvakta den ytterligare utredning som kommer. Del måste givetvis vara så all problem och svårigheter inom företagsamheten - och de finns - icke står i relation lill innehavd förmögenhet. Oftast är det förmodligen tvärtom. För dem som har ett lågt kapilalinnehav ger förslaget inga lättnader alls. Vidare kan sägas att det vid stort eget kapitalinnehav men dålig lönsamhet blir en reducering av kapitalskatten redan genom den nu gällande s. k. 80/85-procentsregeln. Vi motionärer har ändå sagt att vi kan godta detta förslag, men vi anser att det lill sina verkningar noga bör följas upp.

Om man nu godtar de lättnader som här sker beiräffande förmögen-helslillgångar som ligger i vissa slag av fastigheter följer därav rimligen all man också bör se på frågan om en sådan åtgärd leder lill från skilda utgångspunkter icke önskvärda effekter, som kanske t. o. m. kan vara till skada för de inom denna företagsamhet verksamma. Detta är en mycket väsentlig fråga.

Jag är väl medveten om att det härvidlag finns stora olikheter inom det mycket heterogena område som denna företagsamhet utgör. Avgörande är hur stor del värdebesiändig och, skulle jag vilja säga, mark-nadsattraktiv substans som ingår i fastigheten. Vid stor sådan uppträder, framför allt i infiationstider, långsiktigt starkt negativa effekter. Sådana finns redan, men de förstärks ytterligare med del nu föreliggande förslaget. Della leder fram till vårt andra utredningskrav, där frågan är om viss avgränsning bör ske beträffande fastighetsinnehav som är starkt efterfrågat ur kapilalplaceringssynpunkt, exempelvis Jord och skog.

Det har framför allt inom detla område redan med nuvarande skal-tebestämmelser uppstått ett efterfrågeiryck, som fullständigt urbaniserat prisnivån på fastigheter av detta slag. De priser som betalas för dessa objekt slår inle i någon som helst rimlig proportion till lönsamheten inom näringen. Det kommer heller aldrig att gå all skapa en sådan lönsamhet att dessa köpeskillingar kan förräntas. Del framgick inte minst vid gårdagens behandling av jordbrukspolitiken.

Det finns naturiiglvis flera orsaker lill dessa överpriser - inte minst

inflationen. Men ulan tvivel är medvetenheten om all man - därest man har ell större kapital - får en avsevärt lägre beskattning vid köp av en faslighet, som beskattas för ett i förhållande lill köpeskillingen avsevärt lägre taxeringsvärde, en starkt bidragande orsak lill dessa överpriser, och den förstärks självfallet med de nya bestämmelserna.

De köparkategorier som från dessa utgångspunkter uppträder är i första hand kapitalstarka personer utanför jordbruket men också och i allt högre grad väletablerade jordbrukare, som ökar sitt fastighetsinnehav och betalar ett överpris med precis samma motivering som den först angivna kategorin.

Det går naturligtvis att med en skärpt jordförvärvslag hindra en viss del av de utanför jordbruket stående köparna. Men hur hindrar man den andra köparkategorin, som utifrån sin egen förmögenhetsskaliesi-luation betalar överpriser? Del skulle vara intressant att få ett svar på detla.

Nu kunde man naturligtvis låta denna sak bero, om inte konsekvenserna vore så förödande, i första hand för de verksamma jordbrukarna - främst de yngre - men slutligen också för konsumenterna. Ty följderna blir - det har vi redan upplevt i några varv - alt taxeringsvärdena siiger med dessa höga köpeskillingar som riktmärke, och därmed drabbas alla jordbrukare av omotiverat hög förmögenhetsskatt. Så småningom kommer naturligtvis dessa höga markvärden också alt påverka livsmedelspriserna i landet. Det för mig helt oförklarliga är all ledamöter av denna kammare - också av skatteutskottet - som är väl förtrogna med jordbrukels problem och som med full rätt beklagar den onda cirkel sorn jordbruket är inne i beiräffande förmögenheisskatten endera inle förslår orsakssammanhanget eller inte vågar ta del steg som här krävs.

Jag vill i sammanhanget slutligen framhålla - bedömt ifrån de rätt goda kontakter jag har med jordbrukare-att fler och fler av de jordbrukare som enträget jobbar på sina gårdar och har dem såsom försöriningsobjekt och därtill den yngre generation som avser all skaffa sig ett jordbruk med samma motivering säger att så här kan vi hell enkelt inte ha del.

Jag har här i huvudsak berört jordbruket. Ulredningskravei gäller dock allt fastighelsinnehav. En kommande utredning bör emellertid avgöra om del finns skäl för kategorilösningar beroende på all olika slag av fastigheter rriärkbarl skiljer sig vad beträffar värdebeständighet, efterfrågeiryck eller andra omständigheter som kan föranleda särlösningar.

Herr talman! Denna motion har, som jag redan anfört, inle blivit tillstyrkt av utskottet. Jag är medveten om att det med den blockeringen inle lönar sig att yrka något bifall till motionen. Jag är naturligtvis tacksam för all den ena alt-satsen har tagits upp i en reservation av Valter Kristenson. Jag vill dock säga alt jag inte godkänner hans motivering, eftersom den är felaktig. Det är inle på del sättet, Valter Krislenson, alt de nuvarande beskattningsreglerna är förmånligare för jordbrukare än för andra. När del gäller fastighelsinnehav är reglerna precis likadana för alla. Jag vill således rätta till delta i motiveringen.

Nr 56

Lördagen den 17 december 1977

De mindre och medelstora företagens utveckling, m. m.

Nr 56 Med denna anteckning till protokollet, herr talman, vill Jag meddela

Lördaeen den '' J därest del blir en votering kommer alt rösta för reservationen

17 december 1977 '■

De mindre och ÅKE GILLSTRÖM (s):

medelstora Herr talman! Löntagarorganisationerna har fullt följdriktigt reagerat

företagens utveck- med förbittring på regeringens förslag om hur de nya utvecklingsfon-

ling, m. m. dernas styrelser skall utses. Jag citerar ur uttalandet antaget av LO:s

och TCO:s representanter i företagarföreningarnas styrelser, vilket finns

i näringsulskottels betänkande på s. 9:

"Förslaget om att landstingen bör beakta alt behovet av erfarenhet från arbetsmarknaden blir tillgodosett i fondstyrelserna är av ringa värde. Del värdefulla i en direkt facklig representation är att organisationen kan användas för att kanalisera det kunnande och den erfarenhet som de anställda representerar. Vidare är det en stor tillgång all vi som fackliga företrädare i föreningarna genom våra organisationer har möjlighet att skaffa oss information och utbyta erfarenheter från olika delar av landet.

Den av industriministern föreslagna beredningsgruppen blir i praktiken ett slags referensgrupp utan beslutskompelens. Vi ifrågasätter starkt den formen av representation och finner förslaget utmanande.

Vi kräver alt de fackliga organisationernas nomineringsrätt lill företagareföreningarnas styrelser bibehålles vid den omorganisation av föreningarna som förestår."

Man kan konstatera hur rätt TCO och LO åter har när de fastslår att den nuvarande regeringen gärna vill hålla löntagarorganisationerna i handen när det blåser emot, men annars inte. Regeringen visar en aningslöshet utan like, och utskottets majoritet traskar lika troskyldigt med när den förutsätter att länets arbetstagare och småföreiagare kommer all ingå trots att intresseorganisationerna inte får formell nomineringsrätl. Samma borgerliga regering och samma borgerliga majoritet i riksdagen förutsatte delsamma när det gällde att utse länsstyrelser.

Del är vanligt alt erfarenheten får leda människor, men så är icke fallet med den borgerliga regeringen och ulskottsmajoriteten. Det hade varil en enkel åtgärd att undersöka hur valen till länsstyrelser hade slagit när del gäller TCO:s tidigare representanter. Det framgår av den socialdemokratiska reservationen att av tidigare fjorton ledamöter i länsstyrelserna blev bara fem återvalda. I mitt hemlän, Gävleborgs län, finns en av dessa fjorton som inte kom med. Det blev i stället en tungt belastad politiker som fick ännu ett uppdrag, och den aktive TCO-aren fick stanna hemma.

Fackligt aktiva TCO-are har stor erfarenhet i näringspolitiska frågor, och därför ser vi det som en brist all samhället inle tillgodogör sig den erfarenheten i dessa styrelser. Delta gäller oavsett vilken politisk uppfattning TCO-representanien i andra sammanhang företräder.

Den socialdemokratiska TCO-gruppen, som verkat i riksdagen sedan
90 valet 1976, beklagar djupt regeringens och utskottsmajoriletens bristande

intresse för de fackliga organisationernas möjligheter att tillföra dessa styrelser vidgad erfarenhet. Vi gör det så mycket mera som samma regering med Jämna mellanrum pläderar för ett vidgat samarbete mellan alla parter för all klara landet över de ekonomiska svårigheterna. Här finns tillfiille att visa prov pä detta samarbete, vilket också några folkparli-och moderatledamöter med Sven G. Andersson och Tage Magnusson i spetsen tydligen avser att göra, eftersom de har motion i ärendet. Del vittnar ju om att det även i det borgerliga lägret finns folk som begriper betydelsen av alt ha TCO-are med i dessa sammanhang.

Herr talman! Som företrädare för den socialdemokratiska TCO-gruppen i riksdagen ber jag att få yrka bifall lill reservation 2.

Nr 56

Lördagen den 17 december 1977

De mindre och medelstora företagens utveckling, m. m.

I delta anförande, under vilket andre vice talmannen övertog ledningen av kammarens förhandlingar, instämde Roland Brännström, Hagar Normark, Frida Berglund, Arne Nygren, Yngve Nyquist, Elvy Nilsson, Sune Johansson, Erik Johansson i Simrishamn, Börje Nilsson, Lennart Bladh, Bengt Silfverslrand, Kari-Erik Svartberg, Ralf Lindström, Lilly Hansson och Tage Johansson (samtliga s).

MARTIN OLSSON (c):

Herr talman! Några frågor behandlas i lagutskottets betänkande nr 8 utan att ingå bland de förslag till förbättringar av småföretagens villkor som regeringen har lagt fram. Jag vill la upp två sådana frågor som det inte har uppnåtts enighet om i utskottet.

Den ena frågan är vilken personkrets låneförbudet skall gälla - Lennart Andersson har behandlat den socialdemokratiska reservationen därvidlag. När låneförbudet infördes 1973 beslöts det att förutom bolaget närstående personer skulle låneförbudet gälla vederbörandes make/maka, syskon, svågrar, barn och föräldrar. Samboende under äktenskapsliknande former inkluderades däremot inte, vilket föranledde riksdagen 1973 att på lagutskottets förslag ge Kungl. Maj:t till känna all man i del fortsatta arbetet borde pröva frågan om en utvidgning av låneförbudei lill att gälla även samboende. Då uppslår frågan vilka som skall räknas som samboende.

Lagutskottet framhöll 1973 att utgångspunkten härvidlag borde vara att anknyta lill det skatlemässiga familjebegreppet, vilket omfattar samboende som är eller har varil gifta med varandra eller som har eller har haft gemensamma barn. Skulle låneförbudet gälla alla former av äktenskapsliknande samlevnad, skulle del vara svårt alt finna enkelt konsta-terbara kriterier för samboende, och långivande bolag skulle tvingas göra långtgående efterforskningar i presumtiva låntagares personliga förhållanden.

I den proposition som nu behandlas föreslås den ändring som riksdagen uttalade sig för 1973. Trots att regeringen - i motsats lill den tidigare regeringen - tillgodosett riksdagens enhälliga uttalande från 1973 har lagutskottets socialdemokratiska ledamöter i motionen 191 framhållit att

Nr 56

Lördagen den 17 december 1977

De mindre och medelstora föietagens utveckling, m. m.

begränsningen är för snäv. I reservation nr 1, som Lennart Andersson talat för, vill man ha ett tillkännagivande för regeringen. Vi i majoriteten anser inte att riksdagen nu bör göra något särskilt uttalande i frågan. Därför har vi inte ansett oss ha anledning att tillstyrka den socialdemokratiska motionen..

Den andra frågan som jag vill ta upp behandlas i den moderata motionen 178 och i reservationen nr 3 och gäller emission av aktier lill underkurs, en fråga som Joakim Ollen har berört här. Enligt aktiebolagslagen får vid ökning av aktiekapitalet till aktiekapitalet inte överföras lägre belopp än som motsvarar aktiernas nominella värde. Della gäller även vid nyemission då aktiekapitalet ökas genom att aktier tecknas mol betalning.

De moderata motionärerna och reservanterna anser del däremot lämpligt att tillåta en emission, som med högst 20 96 understiger det nominella värdet. Det skulle vara en viss hjälp för företag vilkas aktiers kursvärde ligger mellan 80 och 100 "6 av det nominella värdet. Motsvarande krav framfördes från moderat håll 1975, och då liksom nu avvisades förslaget av oss andra. Anledningen var och är bl. a. att förbudet mol emission till underkurs har uppställts till skydd för borgenärerna, de anslällda och aktieägarna i syfte att säkerställa all bolaget vid en emission verkligen tillförs reella tillgångar som minst uppgår lill aktiekapitalets ökning.

Företagskonsolideringskraven bör lösas på andra sätt än genom att man medger emission lill underkurs.

I propositionen framhålls med anledning av en skrivelse från Industriförbundet och andra organisationer att frågan om eventuell emission till underkurs får prövas i annat sammanhang. Med hänsyn till detta uttalande och de många problem som en sådan möjlighet skulle leda lill har vi i ulskotlsmajoritelen avstyrkt motionen och därmed också avstyrkt de krav som framförs i reservationen 3.

Herr lalman! Med del anförda yrkar jag bifall lill lagutskottets hemställan på samtliga punkter.

LENNART ANDERSSON (s) kort genmäle:

Herr talman! Marlin Olsson och Jag är överens på en del punkter. Bl. a. är vi överens om all det måste finnas bestämmelser om läneförbud. Likaså är vi ense om att de hittills gällande reglerna om personkretsen behöver kompletteras med det förslag som finns i dagens proposition, där man tillför det s. k. skatterättsliga familjebegreppet.

Men det är lätt att konstalera att ganska många människor då faller utanför personkretsen. Vi har t. ex. alla som är samlevande ulan att ha barn tillsammans och alla som sammanlever utan att ha varit gifta tidigare. Många av dessa människor kan vara aktieägare i olika bolag. De kan också vara styrelseledamöter. En del kan t. o. m. vara verkställande direktörer i olika bolag. Då skulle de alltså inte innefattas i personkretsen för låneförbudei. Vi har ansett att vi behöver aktualisera den frågan redan nu för att den skall kunna föras fram till riksdagen när

en del utredningar är klara och vi kan få mera bestämda kriterier för vilka människor som bör omfattas av låneförbudsbestämmelserna. Della vill nu inle Martin Olsson och hans partivänner vara med om. Men jag har inle hört någon motivering från Marlin Olsson varför han anser all man inle kan aktualisera frågan redan i dag. Varför måste den avslutas nu och kanske, eventuellt, någon gång i framtiden aktualiseras? Del skulle vara intressant att få höra en motivering för detta.

MARTIN OLSSON (c) kort genmäle:

Herr lalman! Jag framhöll i mitt anförande, och det framgår också av utskottsbetänkandet, att det är svårt att finna godtagbara kriterier för alt avgränsa den grupp som det här skall gälla, om man inte skall följa något annat än det skatlemässiga begreppet. Del var också utskottet helt ense om 1973, när vi gjorde ell uttalande som tillkännagavs för Kungl. Maj:l.

Vi finner att det nu inte föreligger anledning att göra ett nytt uttalande, eftersom det ännu inte har framkommit något nytt som visar att vi har andra kriterier. I den socialdemokratiska molionen hänvisas till famil-jelagssakkunnigas arbete. Ja, jag är själv ledamot där, men jag måste säga all Jag inle kan förulskicka all vi kommer att presentera någon patentlösning på denna fråga.

Att många människor kommer all beröras av detta problem är uppenbart. Jag kan upplysa om att av alla sammanboende i vårt land är vart sjunde par sammanboende utan all vara gifta. Men jag anser alt riksdagen skall göra uttalanden endast när man vet säkert att det finns möjligheter all lösa ell problem och när man vet ungefär hur man vill lösa det. Om det på lång sikt uppstår andra sammanboendeformer som på ett enkelt sätt kan fastslås av de kontrollerande myndigheterna, så är det givet att lagstiftningen kan komma att ändras på denna liksom på andra punkter.

Men del vore fel av riksdagen att göra något uttalande, när vi inte vet mer i denna fråga.

LENNART ANDERSSON (s) kort genmäle:

Herr lalman! De siffror som Marlin Olsson själv anför på hur många människor som sammanbor utan all vara gifta med varandra stärker Ju kravet på all denna fråga framdeles ses över. 1 vår reservation har vi också sagt att vi i nuläget accepterar propositionen, men att vi senare vill ha en översyn. Jag tyckte att jag i Marlin Olssons inlägg kunde ana att han nu har en mera positiv inställning till att vi i framtiden verkligen måste göra en översyn när det gäller personkretsen. Men då hade det varil bälire om Marlin Olsson redan i dag kunnat gå en bit längre, för då hade vi kunnat göra ell tillkännagivande.

MARTIN OLSSON (c) kort genmäle:

Herr talman! Jag vill bara säga till Lennart Andersson all den nuvarande regeringen nu har förverkligat vad riksdagen uttalade år 1973. Det gjorde

Nr 56

Lördagen den 17 december 1977

De mindre och medelstora företagens utveckling, m. m.

Nr 56 däremot inte den tidigare regeringen som 1975 lade fram förslaget om

Lördaeen den ■ " " aktiebolagslag. Därför lycker jag att Lennart Andersson har all 17 december 1977 anledning att vara glad över det regeringsförslag som nu framlagts.

De mindre och medelstora företagens utveckling, m. m.

WILHELM GUSTAFSSON (fp):

Herr lalman! Jag tänker i mitt anförande bara la upp en detalj, nämligen frågan om lokala investmentbolags lokalisering, i det paket av förslag i propositionen nr 40 som vi nu behandlar och som vi hoppas i väsentlig grad kommer att underiätta de mindre och medelstora förelagens verksamhet.

Den allmänna inställningen i propositionen är den att småförelagen är en omistlig del av vårt näringsliv. Befintliga företag måste ges goda utvecklingsmöjligheter, och nyetablering måste stimuleras. Del är därför bra alt Svenska Induslrieiablerings AB ges, som föreslås i proposilionen, ökade möjligheter all främja nyetablering. Det är också bra all man försöksvis låter SVETAB organisera några helägda investmentbolag för främjandet av nyelableringsverksamhel.

Jag gör inga invändningar, herr lalman, mot det föreliggande förslaget, men del finns, vilket också framgår av en rad motioner, fiera områden i vårt land där behovet av nyetableringar när det gäller småförelag är utomordentligt stor.

Ett sådant område är just Södra Älvsborg. Det är som kammarens ledamöter mycket väl vet ett område med ett ganska stort antal mindre företag, varav huvuddelen inom tekobranschen. Det är bara det att många av dessa förelag i dag riskerar att slås ut till följd av den mycket betydande krympning som äger rum inom tekoindustrin. Enbart för Borås kommuns vidkommande rör det sig om en förlust på mer än 1 000 arbetstillfällen per år, räknat från år 1970. I dag uppgår utslagningen till ca fyra företag per dag. Om inte en hel bygd successivt skall utarmas när det gäller sysselsättningstillfällen behövs det särskilda nyetableringsinsatser.

Sjuhäradsbygdens allmänna industri- och bebyggelsestruktur talar för lämpligheten av att satsa på etablering av mindre företag, och även om de föreslagna investmentbolagen endast kan ge begränsade bidrag till nyetablering skulle eu bolag med verksamhet i Sjuhäradsbygden, som jag föreslagit i motionen 1977/78:147, ändå kunna bli ett värdefullt stöd vid sidan av de etableringsinsaiser som kommuner och länsstyrelse gör. Vi får senare tillfälle att diskutera tekoindustrins framlid, men all nya arbeisiillfällen är nödvändiga inom områdel som ersällning för dem som föriorals kan det inle råda något tvivel om.

Herr lalman! Jag yrkar bifall till motionen 147.

SVEN LINDBERG (s):

Herr talman! I propositionen 1977/78:40 har föreslagils att två regionala investmentbolag inrättas, båda helägda av SVETAB. Investmentbolagens insatser bör enligt propositionen koncentreras till två geografiska regioner, nämligen Värmland-Bergslagen resp. mellersta Norrland. Frågan om till

vilken ort bolagen skall lokaliseras berörs inle i proposilionen. Detta har föranlett en rad motioner med förslag om lokaliseringsorter.

I motionen 152 har vi motionärer anfört alt vi finner förslaget intressant och ser det som ett värdefullt komplement till den övriga regionalpolitiska verksamheten. Vidare har vi i motionen framhållit alt del när nu särskilda bolag inrätlas i syfte att skapa ökad sysselsättning också är önskvärt alt de lokaliseras lill områden där behovet av deras insatser är störst. Därför har vi föreslagit alt ell av investmentbolagen lokaliseras lill Norrlands inland, förslagsvis Östersund. I motionen 158 har man varil mera konkret och direkl föreslagit Östersund.

Näringsutskottel har utan närmare motivering anfört att riksdagen inle bör uttala sig i lokaliseringsfrågan. Utskottet avstyrker därmed motionerna.

Vi motionärer får väl använda bevingade ord och utbrista: I herremän resen icke så fort, vad I skolen göra är redan gjort! Under den gångna veckan har nämligen SVETAB sänt ut broschyrer, där man presenterar sig som "SVETAB Regionalinvest i Sundsvall AB, Box 333,85105 Sundsvall" och "SVETAB Regionalinvest i Örebro AB, Box 127, 701 03 Örebro". Broschyren är myckel väl utarbetad och instruktiv.

Jag finner del anmärkningsvärt att SVETAB på della sätt föregriper riksdagens prövning av regeringens proposition. Del visar en uppenbar nonchalans mot riksdagen och demokratin.

Induslriminislern framhöll tidigare i dag att vi inle i kammaren kan ifrågasätta vårt demokratiska syslem och dess kompetens. Men, herr industriminister, om man i slalliga bolag fattar beslut i frågor som är föremål för riksdagens prövning redan innan riksdagen fattat beslut, måste jag tyvärr sätta ell frågetecken för vårt demokratiska system.

Industriministern är inle närvarande i kammaren, vilket Jag tycker är beklagligt. Det finns nämligen anledning att lill honom ställa följande frågor:

Har regeringen redan fattat beslut om orterna till vilka de regionala investmentbolagen skall lokaliseras? Eller har regeringen lill SVETAB lämnat över beslutsrätten i denna fråga? Slutligen: Tycker industriministern alt det rimmar med god demokratisk sed, all man på delta säll går ul och fattar beslut i en fråga som inle hunnit avgöras av riksdagen?

Var än beslutet har fattats, så visar det en uppenbar nonchalans mol riksdagen. För även om utskottet har tillstyrkt regeringens förslag, dröjer del ännu en stund innan riksdagen har fattat beslut.

Herr lalman! Jag är medveten om all förutsättningarna all vinna framgång genom all yrka bifall lill en motion, som enhälligt har avstyrkts av ett utskott, är utomordentligt små. Men med hänvisning till frågans handläggning utanför detta hus lar jag mig ändå friheten att yrka bifall

till molionen 152. Eftersom förslaget i molionen sammanfaller med förslaget i molionen 158, yrkar jag även bifall till denna.

Nr 56

Lördagen den 17 december 1977

De mindre och medelstora företagens utveckling, m. m.

Nr 56

Lördagen den 17 december 1977

De mindre och medelstora företagens utveckling, m. m.

Under detta anförande övertog talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

SUNE JOHANSSON (s):

Herr talman! Jag har funnit anledning begära ordet på grund av vissa delar av näringsutskottets betänkande 1977/78:34. Del gäller bl. a. utskottels utlåtande över motionen 149.

I motion 149 har jag tillsammans med övriga s-ledamöter från Värmland framhållit angelägenheten av att det av regeringen föreslagna investmentbolaget för Värmland-Bergslagen lokaliseras till Karlstad. I motionen har vi anfört en rad skäl för all välja Karlstad och Värmland som lokaliseringsort. Men efter att ha lyssnat lill Sven Lindbergs anförande förslår såväl Jag som mina medmoiionärer all vi är överkörda i den här frågan.

Sven Lindberg har berättat för kammarens ledamöier alt SVETAB redan beslutat var investmentbolagen skall förläggas. Således har man bestämt sig redan innan riksdagen fåll ta ställning lill frågan. Detta är. som Sven Lindberg sade en oerhörd nonchalans från SVETAB:s och regeringens sida. Här bestämmer byråkrater ensamma i frågor som berör de akluella länen ulan all länens myndigheter, deras företag eller organisationer har fått yttra sig. Del inträffade är ett klart bevis på att byråkratin har förstärkts sedan vi fick en borgeriig regering.

Herr lalman! Jag accepterar inle all regeringen betraktar riksdagens ledamöier som en samling nickedockor, som inte skall ha något inflytande över frågor av så angelägen och viktig natur som frågan om lokaliseringsort för exempelvis investmentbolagen är.

Herr lalman! Vi närmar oss juletider, och då brukar man dela ut julklappar. Det är bara att konstatera att genom att SVETAB, tydligen med regeringens benägna bistånd, redan beslutat om investmentbolagens lokalisering så har man i stället för julklapp delat ut en ordentlig örfil till hela Värmland och alla som är beroende av detla läns framlid.

Jag instämmer i de motiveringar som Sven Lindberg hade för bifall till sitt motionsyrkande och yrkar bifall till min motion 149.

Herr talman! Den andra del av näringsulskottels betänkande 34 som jag vill beröra gäller representationen i de framtida regionala utvecklingsfonderna.

Jag har själv suttit som facklig representant i en företagarförenings styrelse i fiera år, och dessutom har jag varit LO:s representant i den centrala organisationen Företagareföreningarnas förbund. Jag kan, som många andra som yttrat sig här i debatten, bara uttrycka mig positivt om att det funnits represenlanler för arbetsmarknadens organisationer i företagarföreningarnas styrelser. Detta har bl. a. gett oss, som fackliga ledamöier, närkoniakt med de mindre och medelstora företagens problem, och jag vill även framhålla att vi från fackligt håll salt lika stort värde på all arbetsgivarsidan varit representerad som på att vi själva fått möjlighet all della. Vi tror att alla som följt företagarföreningarnas

verksamhet under de senaste åren instämmer i att verksamheten förts framåt just beroende på alt arbetsmarknadens parter fått vara representerade.

I ulskottsbetänkandet refereras, som Åke Gillström sade, ett gemensamt uttalande av LO och TCO om all de vill ha fortsatt rätt att själva utse siyrelserepresenianter i utvecklingsfonderna. Jag var med när det uttalandet antogs, och jag kan upplysa kammaren om att under två dagars konferens om småförelagspropositionen var representationsrätten huvudfrågan.

Utöver uttalandet från LO och TCO har regeringen fått skrivelser från arbetsgivarsidans organisationer med samma krav. Således är båda sidor på arbetsmarknaden överens om att man vill ha en fortsalt rätt att nominera till de regionala utvecklingsfondernas styrelser.

LO och TCO är nu tveksamma lill om de skall ställa upp i de beredningsgrupper som i propositionen föreslås skall inrättas vid sidan av fondstyrelserna. Om de inle får nomineringsrätl lill utvecklingsfondernas styrelser lycker de all de inte heller har någonting att göra i beredningsgrupperna. Det skulle vara olyckligt om beslutet här i dag får de konsekvenser som regeringens förslag i fråga om representation i fondstyrelserna innebär. Delta skulle kunna innebära all de regionala utvecklingsfonderna föriorar den nödvändiga kompetens som en fastställd representationsrätt i fondstyrelserna för arbetsmarknadens parter utgör.

Herr talman! Partipiskorna inom del borgerliga blocket har säkerligen klatschat hårt sedan det blev känt att del förelåg även borgerliga motioner om nomineringsrätl för arbetsmarknadens organisationer lill de regionala utvecklingsfondernas styrelser.

Jag hoppas dock alt piskrappen inle har skadat de borgeriiga ledamöternas tankeförmåga så att de är beredda att bifalla regeringens och utskottsmajoriletens förslag om representaiionsregler, ty detla skulle vara lill skada både för småföretagen och för de regionala utvecklingsfondernas framlida arbete.

Jag vill på riksdagens LO-grupps vägnar uttrycka mitt missnöje med innehållet i proposilionen. Om kammaren beslutar att följa regeringens och utskottets förslag skulle del innebära en örfil i stället för en Julklapp till den fackliga rörelsen. Del är inle första gången den fackliga rörelsen får örfilar av den här regeringen - det har man fått tidigare, exempelvis när det gällde representationen i länsstyrelsen. Men vi kommer att fortsätta strida för vår rätt till representation i såväl dessa organ som övriga samhällsorgan - det kan alla vara övertygade om.

Herr talman! Jag vill yrka bifall lill samtliga socialdemokratiska reservalioner i samtliga de betänkanden som nu behandlas.

Nr 56

Lördagen den 17 december 1977

De mindre och medelstora företagens utveckling, m. m.

KARL-ERIC NORRBY (c):

Herr lalman! Jag vill med anledning av proposition nr 40 och näringsutskotiets betänkande nr 34 ta kammarens tid i anspråk och kommentera förslaget om all inom SVETAB försöksvis lokalisera ell invesi-

7 Riksdagens protokoll 1977/78:56

Nr 56

Lördagen den 17 december 1977

De mindre och medelstora företagens utveckling, m. m.

menibolag lill Värmland-Bergslagenregionen. Med tanke på de stora sysselsättningsproblem som föreligger i hela områdel och i synnerhet i Värmland är det mycket värdefullt all investmentbolaget lokaliseras dit. I flera motioner har förslag förts fram att man bör lokalisera bolaget till Karlstad. Utskottet avstyrker dock motionerna med motiveringen att riksdagen inle bör uttala sig i fråga om lämplig lokaliseringsort.

Då utskottet är enhälligt i sitt ställningslagande i denna fråga borde jag inle yrka bifall till motion nr 154, men med hänsyn lill vad Sven Lindberg kunde konstatera angående lokaliseringen yrkar jag ändå bifall till molionen. Och jag vill framhålla följande vikliga motiv för våra förslag i molionen.

Del är viktigt att de intentioner som ligger bakom bildandet av ett statligt regionalt investmentbolag i Värmland-Bergslagen fullföljs genom alt bolaget lokaliseras där behovet av bolagets insatser är störst.

Enligt vår mening finns del starka argument som talar för en lokalisering till Karlstad. Den strukturomvandling som förestår inom stålindustrin riskerar att drabba Värmlands län hårdare än någon annan del av regionen. Ensidigheten i näringslivet och beroendet av ett bolag i flera värmländska kommuner, t. ex. Storfors, Hagfors och Munkfors, hör till de mest uttalade i riket. Flertalet av de orter i länet som är allvarligt hotade av situationen inom stålindustrin ligger vidare på längre pendlingsavstånd än normall från andra orter i länet med mer differentierat näringsliv. Behovet av nyetableringar inom stora delar av Värmlands län är härigenom utomordentligt stort.

Enligt vår mening ger också en lokalisering till Karlstad de bästa förutsättningarna för ell sådant samarbete som förutsätts i propositionen med de större företag i regionen som kan sägas ha ett långsiktigt sys-selsätlningsansvar i den region inom vilken de arbetar. Uddeholmsbolaget, som är den dominerande industriarbeisgivaren i flera värmländska kommuner och som arbetar med betydande svårigheter, där genomgripande strukturförändringar inte kan uteslutas, har redovisat ett positivt intresse för den typ av verksamhet som det planerade investmentbolaget skall bedriva. Uddeholms AB har arbetat aktivt för bildandet av ett investmentbolag med anknytning lill länet och även engagerat sig i ett samarbete med länets företagarförening som syftar lill alt öka och underlätta elableringen av industriföretag.

Kommunikationerna är av grundläggande betydelse för investmentbolagels möjligheter att fungera effektivt. För Karistads del gäller därvid att kommunikationerna är väl utvecklade med såväl Värmlands län som med regionen i övrigt och med yttervärlden. Reguljära flygförbindelser gör alt Falun/Boriänge, Stockholm och Göteborg kan nås inom en timme från Karlstad. Flygförbindelserna med Göteborg är vidare lidssamordnade med trafiken mot Köpenhamn, som därigenom kan nås från Karistad på drygt två timmar. Genom Järnväg och expressbussar finns resmöjligheter till bl. a. Örebro/Stockholm, Falun/Boriänge, Göteborg och Oslo. Närheten till den expanderande norska marknaden torde härvid vara av

särskilt intresse.

En lokalisering till Karistad ger vidare möjlighet till samarbete med verksamheten vid högskolan i Karistad och rikssågverksskolan i Skoghall. Rikssågverksskolan startar sin verksamhet i full skala och på flera olika nivåer vid årsskiftet 1977-1978 och har föregåtts av betydande investeringar i byggnader och maskiner.

Herr lalman! Även om utskottet inte har föreslagit bifall lill vår motion så hoppas jag alltså att fördelarna med en lokalisering till Karistad är så uppenbara alt delta har en inverkan på de beslutande instanserna i denna fråga, trots att del enligt Sven Lindberg redan har beslutats all man skall föriägga bolaget till Örebro.

Nr 56

Lördagen den 17 december 1977

De mindre och medelstora företagens utveckling, m. m.

PER-OLOF STRINDBERG (m):

Herr talman! Efter all ha lyssnat på debatten här en stund har jag konstaterat alt Jag förmodligen har hamnat inom fel ämnesområde. Men jag hoppas ändå all jag med några få ord skall kunna ta upp skattefrågorna på nytt.

Del regeringsförslag som behandlas i belänkande nr 19 från skatleul-skottel betraktar Jag som ell vikligl steg på vägen mot ett rimligare system när del gäller beskattning av arbetande kapital.

I proposition 1977/78:40 läggs bl. a. fram förslag om viss lindring av beskattningen av förmögenhet, nedlagd i ell småföretags rörelse. Jordbruk eller skogsbruk. Det föreslås att reduktion skall få göras av substansvärde enligt särskilda regler. Till dessa regler är fogad en särskild spärregel, innebärande att reduktionen inte får leda till att företagens värde bestäms till lägre belopp än som motsvarar taxeringsvärdet av fasligheter som ingår i förvärvskällan, minskat med de skulder som efter proportionell fördelning belöper på dessa fastigheter. Spärreglerna omfattar dock inte ekonomibyggnader i jordbruk eller byggnader som används i rörelse.

I propositionen förutskickas alt kapilalskatteproblemen och andra närliggande frågor skall utredas ytterligare.

Herr talman! Jag vill ta fasta på det sistnämnda och erinra om alt ett av motiven till den nu föreslagna spärregelns införande, bl. a. i vad avser jordbruksfastigheter, är all förhindra befarad spekulation med sådana fastigheter. Jag är den förste alt erkänna att del inle minst ur allmän jordbrukspolitisk synpunkt är viktigt alt så kan ske. Emellertid får inle denna ambition leda lill att de jordbrukare - och de är trots allt det stora flertalet - som avser att i framtiden bebo och bruka sina fastigheter kommer i en oförmånlig ställning i kapitalbeskaltningshänseende. En sådan grupp är de ägare av familjeförelag och rörelser där beskattning sker enligt den s. k. 80/85-procentsregeln. De nu föreslagna reglerna ger i dessa fall ingen eller endast mycket ringa lindring i kapitalbeskattningen. Jag finner det angeläget alt även de företagare som här avses på ett rättvist sätt skall kunna komma i åtnjutande av lindring i beskattningen av del i företaget arbetande kapitalel. Detta är viktigt om dessa förelag skall kunna fortleva och i framliden erbjuda arbetstillfällen och även

Nr 56

Lördagen den 17 december 1977

De mindre och medelstora företagens utveckling, m. m.

100

beskaitningsunderiag. Skulle motsatsen ske, ökar snabbt risken för alt allt färre företag av den typ som här avses kan fortleva.

Min förhoppning är - och det vill Jag speciellt betona - alt det fortlöpande arbetet sker skyndsamt i dessa frågor, så all beslut om en rättvis och ändamålsenlig beskattning av arbetande kapital snart kan fattas.

IRIS MÅRTENSSON (s):

Herr lalman! Gävleborgs län har hög arbetslöshet. Den officiella siffran är ca 4 96, men man räknar med att det totala antalet utslagna kommer upp lill siffran 18 96. Länet har på ett flertal platser stor industrigleshel. En sior andel av företagen är legoföretag, som för all kunna utveckla sina egna produkter behöver företagarföreningens hjälp. Men då behövs självfallet mer lånemedel.

I min motion nr 153 hemställer jag att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att man vid fördelning av befintliga medel i statens hantverks- och industrilånefond samt framlida medelstillskolt lill resp. län lar hänsyn lill verkligt behov i länet nu och i framtiden, så att Gävleborgs län erhåller sin rimliga del vid fördelningen av pengarna och att man ej enbart fördelar de redan utlånade medlen efter felaktiga historiska grunder.

Ulskotlet förutsätter all faktorer av del slag som jag nämnt i molionen kommer alt övervägas när det är fråga om fördelning av nytillkommande medel på de olika stiftelserna.

Man får förutsätta alt stiftelserna, som skall förvalta utvecklingsfonderna, ges en sammansättning där staten måste ges rätt att utse en majoritet av ledamöterna. De fackliga organisationerna och näringslivsor-ganisalionerna måste genom egen nomineringsrätt garanteras representation utan alt behöva uppge sin partipolitiska neutralitet.

I propositionen förutsätts även välplanerade utbildningsinsatser ge näringsliv och samhälle en god avkastning i form av konkurrenskraftiga företag. SIFU:s huvudmannaskap överförs till stiftelsernas organisation. Utvecklingsfondernas förelagsserviceverksamhel innehåller i sin utvecklade funktion omfattande företagsledarutbildning.

1. Gävleborgs läns naturliga förutsättningar för en utbildningsverksamhet kan motiveras av närheten lill större utbildningscentra.

2. Gävle har bra och nära förbindelser till utbildnings- och kursul-vecklingscentra i Uppsala och Stockholm.

3. Gävle/Sandvikens högskola har t. ex. utbildning i företagsekonomi, och ambitioner finns att specialinrikla denna liksom alt ta upp kurser i övrigt mot sektorn småförelagsekonomi, internationell marknadsföring och export.

4. Handelskammaren, med Gävleborgs, Uppsala och Kopparbergs län som upptagningsområde, har sitt säte i Gävle.

Gävle som utbildningsorl är mycket fördelaktigt för såväl Västernorrland som Uppland ur kommunikationssynpunkt. Utskottet säger att de skäl för en lokalisering till Gävle som molio-

närerna anger har varit kända för regeringen när propositionen utarbetades - men var inte delta synnerligen starka skäl för att tillstyrka motionerna i denna del? Hur och var man än bor i Gävleborgs län bor man fel för att få del av skivorna i statens kaka! SVETAB med sina två investmentbolag kommer enligt proposilionen alt förläggas lill Värmland-Bergslagen resp. mellersta Norrland.

Vi har i vår motion hemställt att det inre stödområdet i Gävleborgs län skall innefattas i mellersta Norrlands region beträffande SVETAB:s nyetableringsfrämjande insatser.

Även på denna punkt avstyrker utskottet motionen och då med hänvisning till att det inle finns anledning för riksdagen alt delaljreglera den tillämnade försöksverksamheten.

Herr talman! På denna punkt tänker jag återkomma vid ell annal tillfälle, men beträffande förelagsutbildningsverksamheten yrkar jag bifall lill min motion i denna del. Del innebär också ett bifall till Johan A. Olssons motion med samma yrkande.

Nr 56

Lördagen den 17 december 1977

De mindre och medelstora företagens utveckling, m. m.

I delta anförande instämde Åke Gillström (s). Stig Alftin (s), Hans Lindblad (fp), Wivi-Anne Cederqvist (s) och Rolf Dahlberg (m).

CARIN NYGREN (c):

Herr talman! Jag kan inte avstå från alt utnyttja ett för mig så unikt tillfälle som detta att få yttra mig i en fråga vars utveckling jag följt med stort intresse under många år. All den sista dagen av en sex veckors session som suppleant i riksdagen få vara med om all behandla propositionen om åtgärder för de mindre och medelstora förelagens utveckling betraktar jag som en höjdpunkt på en även i övrigt intressant lid. Efter att dessutom i drygt 30 år ha varit småföreiagare och levt med egna och andras problem som sådan, lycker Jag mig ha en viss rätt all yttra mig i det här ärendet.

Men det är ingen tvekan om att efter en så lång debatt som denna kommer mycket av det Jag har att säga att bli ett eko av vad som tidigare sagts, men del blir i så fall ett eko ifrån fältet - och om milt inlägg här blir det sista i denna debatt, så kan ett sådant eko möjligen vara en lämplig avslutning.

Del viktigaste jag har att säga är först och främst att vi i småföretagsamhelen är glada över den här proposilionen. Del är givet att det kan finnas vissa skönhetsfläckar i den, men Jag vill inle dröja vid dem, utan jag är i stället angelägen att betona del psykologiska värde som för oss finns i denna proposition.

Trots att de små och medelstora företagen alllid utgjort en stor del av vårt näringsliv och att de är dess ursprung och upphov har de under lång lid betraktats utan särskilt stor respekt eller förståelse för deras speciella problem. Näringspolitiska åtgärder har oftast varit skräddarsydda för de stora förelagen. Utveckling och trygghet har sagts ligga hos den typen av företag.

101

Nr 56

Lördagen den 17 december 1977

De mindre och medelstora företagens utveckling, m. m.

102

Nu får de små och medelstora företagen sin dokumenterade rehabilitering. Det gläder mig att hitta stöd för detta även i inledningen till de socialdemokratiska motionerna. Det är bara synd all man i de senare raserar del goda intrycket genom att yrka avslag på viktiga avsnitt i propositionen.

Sammantaget kompletterar de i propositionen föreslagna åtgärderna varandra så all de bildar en plattform, från vilken de små och medelstora företagen med större säkerhet kan uppfylla berättigade krav på både ekonomisk stabilitet och bra arbetsmiljö till fromma för sysselsättning och trygghet. Delta måste, som Jag upplever det, betyda minst lika mycket som ett moraliskt stöd som det materiellt bättre utgångsläget kommer alt innebära.

Alt starta som småföreiagare och fortsättningsvis satsa på utveckling och investeringar kräver i första hand mod, men också uthållighet, beredvillighet till stor arbetsinsats, praktiskt handlag, gott räknehuvud och psykologisk blick - för all nämna några egenskaper. "Is i magen" hör också lill nödvändigheten. Svårigheter och motgångar kan man aldrig undgå i någon verksamhet, allra minst som småföreiagare. Och när de kommer är han eller hon nästan alllid ensam om att bära dem. Det är därför jag skulle vilja trycka alldeles särskilt på en effekt som förhoppningsvis blir resultatet av föreliggande förslag.

Del är utomordentligt bra med kreditmöjligheter, med säkrande av arbetande kapital och med exportkrediter, men det är minst lika viktigt med den service- och rådgivningsverksamhet som skall förslärkas. Detta gäller särskilt för de minsta förelagen, som kanske inte fullt ut kan utnyttja andra delar av de i proposilionen föreslagna åtgärderna. Service-och rådgivningsverksamhetens värde kommer att bero på hur den kan utnyttjas, och della i sin tur på hur den bjuds ut, genomförs och följs upp och framför allt med vilken snabbhet det kan ske.

Stort ansvar kommer alltså att vila på de regionala utvecklingsfondernas styrelser och kanske framför allt på den tjänstemannakår som skall administrera verksamheten. Detla är ingen anmärkning mol det sätt på vilket man nu i företagarföreningarna fullgör sin uppgift, men del är ett definitivt välkomnande av ökade resurser och den slyrka som ligger i samordningen av delta paket.

Jag tror all överflyttningen lill regionalt plan kommer all få en effekt i det här sammanhanget. En nära överblick, möjlighet till grundad personkännedom och ansvar för den egna regionen som bakgrund för större handlingsfrihet och ell politiskt förlroendemannaansvar är bra utgångspunkter för ell gott arbete i utvecklingsfonderna.

I mitt eget län, Södermanland, och min egen kommun, Flen, är sysselsättningsläget sådant att vi måste vara angelägna om varje möjlighet alt skapa arbetstillfällen liksom all slå vakt om dem vi har. Sörmland kan komma att drabbas av strukturförändringarna inom stålindustrin, även om vi samfällt från Sörmlandsbänken har gjort vad vi har kunnat för verksamheten vid Nyby. I Flens kommun lever vi fortfarande med

osäkerheten kring AB Järnförädling i Hälleforsnäs. Om vi i vår kommun inle haft våra små och medelstora företag skulle vår situation ha varit katastrofal. Den är tillräckligt allvariig ändå.

Länet i övrigt befinner sig i ungefär samma situation. För att få den blandade arbetsmarknad som är en säkrare grund för sysselsättningen än den som dominerande storföretag kan ge behöver vi kompletteringsindustrier, nyetableringar och förstärkning av de företag vi har. Vi lär inte vara ensamma i landet om dessa behov. Del är därför del känns så angeläget att yrka bifall lill förslagen i proposilionen och vad utskotten hemställer.

Till sist några ord som förhoppningsvis borde nå utanför denna kammare, eftersom de riktar sig lill mottagarna av de ålgärder som här skall beslutas. De små och medelstora företagen får härmed förbättrade arbetsförhållanden i olika avseenden, lill fromma för dem som arbetar i förelagen, oavsett i vilken funktion det sker. Min adress är naturligtvis i första hand till de ansvariga. Det beslut vi nu förhoppningsvis skall fatta förpliktar. Jag vet att del finns både vilja och kraft i denna del av vårt näringsliv, och jag är övertygad om att det finns latenta möjligheter som kan utvecklas och bli betydelsefulla för vårt land i dess nuvarande situation. De konkreta ålgärder som här bjuds måste vi ge tillbaka i form av utvecklingsvilja och framåtanda.

Nr 56

Lördagen den 17 december 1977

De mindre och medelstora företagens utveckling, m. m.

Överläggningen var härmed slutad.

Näringsutskottets betänkande nr 34

Mom. 1

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels motionen nr 177 av Lars Werner m. fi. i motsvarande del, och förklarades den förra proposilionen vara med övervägandeja besvarad. Sedan Carl-Henrik Hermansson begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposilion:

Den som vill all kammaren bifaller näringsutskottets hemställan i betänkandet nr 34 mom. 1 röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit molionen nr 177 av Lars Werner m. fl. i motsvarande del.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Cari-Henrik Hermansson begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 299 Nej - 10

103

Nr 56

Lördagen den 17 december 1977

De mindre och medelstora företagens utveckling, m. m.

Mom. 2

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 1 av Ingvar Svanberg m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägandeja besvarad. Sedan Nils Erik Wååg begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller näringsulskottels hemställan i betänkandet nr 34 mom. 2 röstar ja, den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 1 av Ingvar Svanberg m.fl.

104

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Nils Erik Wååg begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 160

Nej - 149

Avstår - 1

Mom. 3

Propositioner gavs på bifall lill l:o) utskottets hemställan, 2:o) reservationen nr 2 av Ingvar Svanberg m. fl. samt 3:o) utskottets hemställan med den ändring däri som föranleddes av bifall till molionen nr 128 av Sven Andersson i Örebro m. fl. i motsvarande del, och förklarades den förstnämnda propositionen vara med övervägande ja besvarad. Då Nils Erik Wååg begärde votering upptogs för bestämmande av kontrapropositionen ånyo de båda återstående propositionerna, av vilka den under 2:o) angivna förklarades ha flertalets mening för sig. Sedan Sven Andersson i Örebro begärt votering beträffande kontrapropositionen upplästes och godkändes följande voteringsproposilion:

Den som vill all kammaren till kontraproposition i huvudvoteringen angående näringsulskottels hemställan i betänkandet nr 34 mom. 3 antar reservationen nr 2 av Ingvar Svanberg m. fl. röstar ja, den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren till kontraproposition i nämnda votering antagit utskottets hemställan med den ändring däri som föranleds av bifall till molionen nr 128 av Sven Andersson i Örebro m. fl. i motsvarande del.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Sven Andersson i Örebro begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 143

Nej - 33

Avstår - 132

I enlighet härmed blev följande voteringsproposilion uppläst och godkänd:

Den som vill alt kammaren bifaller näringsulskottels hemställan i betänkandet nr 34 mom. 3 röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 2 av Ingvar Svanberg m. fl.

Nr 56

Lördagen den 17 december 1977

De mindre och medelstora företagens utveckling, m. m.

Ja - 161 Nej - 148 Avslår - 1 Mom. 4

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 3 av Ingvar Svanberg m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägandeja besvarad. Sedan Nils Erik Wååg begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposilion:

Den som vill alt kammaren bifaller näringsutskotiets hemställan i betänkandet nr 34 mom. 4 röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 3 av Ingvar Svanberg m. fl.

Ja - 162 Nej - 148

Mom. 5

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 4 av Ingvar Svanberg m. fl., och förklrades den förra proposilionen vara med övervägandeja besvarad. Sedan Nils Erik Wååg begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill all kammaren bifaller näringsutskotiets hemställan i betänkandet nr 34 mom. 5 röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 4 av Ingvar Svanberg m.fl.

105

Nr 56

Lördagen den 17 december 1977

De mindre och medelstora företagens utveckling, m. m.

Ja - 161

Nej - 138

Avstår - 11

Mom. 6 och 7

Kammaren biföll vad utskottet i dessa momeni hemställt.

Mom. 8

Propositioner gavs på bifall lill dels utskottels hemställan, dels reservationen nr 5 av Ingvar Svanberg m. fl., och förklarades den förra proposilionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Nils Erik Wååg begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposilion:

Den som vill att kammaren bifaller näringsutskotiets hemställan i betänkandet nr 34 mom. 8 röstar ja, den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 5 av Ingvar Svanberg m.fl.

Ja - 162 Nej - 148

Mom. 9

Propositioner gavs på bifall lill dels utskotieis hemställan, dels reservationen nr 6 av Ingvar Svanberg m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Nils Erik Wååg begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposilion:

Den som vill att kammaren bifaller näringsulskottels hemställan i betänkandet nr 34 mom. 9 röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 6 av Ingvar Svanberg m.fl.

106

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Nils Erik Wååg begärde röst-

räkning verkställdes votering med omröstningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 162

Nej - 147

Mom. 10 och 11

Kammaren biföll vad utskottet i dessa momeni hemställt.

Mom. 12

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels utskotlets hemställan med den ändring däri som föranleddes av bifall lill motionerna nr 153 av Iris Mårtensson m. fl. i motsvarande del och nr 155 av Johan Olsson m. fl., och förklarades den förra proposilionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Iris Mårtensson begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller näringsulskottels hemställan i betänkandet nr 34 mom. 12 röstar Ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit utskottets hemställan med den ändring däri som föranleds av bifall till motionerna nr 153 av Iris Mårtensson m. fl. i motsvarande del och nr 155 av Johan Olsson m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för Ja-propositionen. Då Iris Mårtensson begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 269

Nej - 18

Avstår - 21

Mom. 13 a

Utskottets hemställan bifölls.

Mom. 13 b

TALMANNEN: Utskottets hemställan under della moment företas till avgörande på sådant sätt att propositioner först ställs särskilt i fråga om de skilda motionsyrkanden till vilka under överläggningen yrkats bifall och därefter i fråga om utskottets hemställan i övrigt.

Nr 56

Lördagen den 17 december 1977

De mindre och medelstora företagens utveckling, m. m.

Motionerna nr 130 av Per-Erik Nisser och Allan Gustafsson, nr 149 av Sune Johanssonon m. fl. samt nr 154 av Karl-Erik Norrby m. fl.

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels dessa motioner, och förklarades den förra proposilionen vara med övervägande ja besvarad.

107

Nr 56

Lördagen den 17 december 1977

De mindre och medelstora företagens utveckling, m. m.

Motionen nr 147 av Wilhelm Gustafsson Propositioner gavs på bifall lill dels utskottets hemställan, dels denna

motion, och förklarades den förra proposilionen vara med övervägande

ja besvarad.

Motionen nr 152 av Sven Lindberg m. fl.

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels denna motion, och förklarades den förra proposilionen vara med övervägande ja besvarad.

Motionen nr 158 av Per Stjernström och Stina Eliasson

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels denna motion, och förklarades den förra proposilionen vara med övervägande ja besvarad.

Utskottets hemställan i övrigt Bifölls.

Mom. 14

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 7 av Ingvar Svanberg m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägandeja besvarad. Sedan Nils Erik Wååg begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller näringsutskottets hemställan i betänkandet nr 34 mom. 14 röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 7 av Ingvar Svanberg m. fl.

108

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för Ja-propositionen. Då Nils Erik Wååg begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 161 Nej - 148

Mom. 15-19 b

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

Mom. 19 c

Propositioner gavs på bifall lill dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 8 av Ingvar Svanberg m. fl. i motsvarande del, och förklarades den förra propositionen vara med övervägandeja besvarad. Sedan Nils Erik Wååg begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposilion:

Den som vill all kammaren bifaller näringsulskoltets-hemställan i betänkandet nr 34 mom. 19 c röstar Ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 8 av Ingvar Svanberg m. fl. i motsvarande del.

Ja - 161

Nej - 138

Avstår - 10

Nr 56

Lördagen den 17 december 1977

De mindre och medelstora företagens utveckling, m. m.

Mom. 20

Utskottets hemställan bifölls.

Skatteutskottets betänkande nr 19

Mom. 1

Propositioner gavs på bifall till dels utskotlets hemställan, dels reservationen nr 1 av Erik Wärnberg m. fl. i motsvarande del, och förklarades den förra proposilionen vara med övervägandeja besvarad. Sedan Erik Wärnberg begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposilion:

Den som vill att kammaren bifaller skatteutskottets hemställan i betänkandet nr 19 mom. 1 röstar Ja, den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 1 av Erik Wärnberg m. n. i motsvarande del.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Erik Wärnberg begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 161 Nej - 148

Mom. 2

Propositioner gavs på bifall lill dels utskottets hemställan, dels motionen nr 177 av Lars Werner m. fl. i motsvarande del, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande Ja besvarad. Sedan Carl-Henrik Hermansson begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposilion:

109

Nr 56

Lördagen den 17 december 1977

De mindre och medelstora företagens utveckling, m. m.

Den som vill att kammaren bifaller skatteutskottets hemställan i betänkandet nr 19 mom. 2 röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit motionen nr 177 av Lars Werner m. fl. i motsvarande del.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöier ha röstat för ja-propositionen. Då Cari-Henrik Hermansson begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 297 Nej - 10

110

Mom. 3 och 4

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

Mom. 5

Propositioner gavs på bifall lill dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 2 av Valter Kristenson, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Valter Krislenson begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposilion:

Den som vill att kammaren bifaller skatteutskottets hemställan i betänkandet nr 19 mom. 5 röstar ja, den det ej vill röstar nej. Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 2 av Valter Krislenson.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöier ha röstat för ja-propositionen. Då Valter Kristenson begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 204

Nej - 96

Avstår - 9

Mom. 6 och 7

Kammaren biföll vad ulskoitet i dessa moment hemställt.

Mom. 8

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 3 av Erik Wärnberg m. fl. i motsvarande del, och förklarades den förra proposilionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Erik Wärnberg begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill all kammaren bifaller skalteutskottets hemställan i betänkandet nr 19 mom. 8 röstar Ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 3 av Erik Wärnberg m. fl. i motsvarande del.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöier ha röstat för ja-propositionen. Då Erik Wärnberg begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 162 Nej - 148

Nr 56

Lördagen den 17 december 1977

De mindre och medelstora företagens utveckling, m. m.

Mom. 9-14

Kammaren biföll vad utskottet i dessa morhenl hemställt.

Lagutskottets betänkande nr 8

Mom. 1

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 1 av Lennart Andersson m. fl., och förklarades den förra proposilionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Lennart Andersson begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposilion:

Den som vill all kammaren bifaller lagutskottets hemställan i betänkandet nr 8 mom. 1 röstar Ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 1 av Lennart Andersson m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Lennart Andersson begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 162 Nej - 148

Mom. 2

Utskottels hemställan bifölls.

Mom. 3

Propositioner gavs på bifall lill dels utskottets hgmslällan, dels reservationen nr 2 av Lennart Andersson m. fl., och förklarades den förra proposilionen vara med övervägande Ja besvarad.. Se.tan Lennart Andersson begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposilion:

111

Nr 56

Lördagen den 17 december 1977

Inrättande av regionala försäkringsrätter

Den som vill att kammaren bifaller lagutskottets hemställan i betänkandet nr 8 mom. 3 röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 2 av Lennart Andersson m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöier ha röstat för ja-propositionen. Då Lennart Andersson begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 163 Nej - 147

Mom. 4

Propositioner gavs på bifall lill dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 3 av Inger Lindquist och Joakim Ollen, och förklarades den förra propositionen vara med övervägandeja besvarad. Sedan Joakim Ollen begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposilion:

Den som vill alt kammaren bifaller lagutskottets hemställan i betänkandet nr 8 mom. 4 röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 3 av Inger Lindquist och Joakim Ollen.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöier ha röstat för ja-propositionen. Då Joakim Ollen begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 258

Nej - 49

Avslår - 1

Mom. 5-7

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

§ 6 Inrättande av regionala försäkringsrätter (forts.)

Fortsattes överiäggningen om socialförsäkringsutskotlets betänkande 1977/78:15.

112

HÅKAN WINBERG (m):

Herr talman! Låt mig börja med att framhålla att jag kanske inle flnner kammarens arbetsmetodik särskilt rationell, när vi nu först sent på efter-

middagen skall återuppta den överläggning om socialförsäkringsutskotlets belänkande nr 15 som avbröts vid midnatt. Den ganska långa debatten i går om detta belänkande gällde huvudsakligen omfattningen av lekmannainflytandel i de föreslagna försäkringsrätterna och lokaliseringen av dessa. Milt anförande kommer all skilja sig från de tidigare därför att jag ifrågasätter inrättandet av dessa försäkringsrätter.

Först vill jag emellertid säga att mot förslaget om inrättande av en mellaninslans för besvärsprövningen av socialförsäkringsmål finns inget alt invända. Det är bl. a. från rättssäkerhetssynpunkt tvärtom positivt alt den nuvarande modellen, där en administrativ myndighet - riksförsäkringsverket - verkar både som besvärsinstans och som tillsynsmyndighet, upphör. Del är uppenbarligen erforderligt med en instans, en domstol, för överprövning av sådana ärenden som handläggs av försäkringskassorna. Denna domstols beslut kan i sin tur prövas av försäkringsöverdomstolen.

Jag är emellertid inte övertygad om all vare sig departementschefen eller utskottet har hittat rätt väg när del gäller utformningen av den nya besvärsorganisalionen. Förslaget om försäkringsrätter innebär att det skall inrättas tre nya specialdomstolar. Utredningen angående "översyn av besvärsorganisationen inom socialförsäkringen m. m.", vilken ligger till grund för proposilionen, har inte behandlat möjligheten att anknyta den nya instansen till den redan befintliga domstolsorganisationen. Den frågan har emellertid tagits upp av ett antal remissorgan. Det är väl klart all här är fråga om mål av sådan karaktär all de inte hör hemma hos de allmänna domstolarna, men myckel talar för att de kan och bör handläggas av de allmänna förvaltningsdomstolarna. Vissa av remissinslanserna diskuterar om man kan anknyta besvärsprövningen till länsrätterna eller till kammarrätterna. För min del anser jag all starka skäl talar för en anknytning lill kammarrätterna, och del är den uppfattningen jag vill utveckla något.

Föredragande departementschefen tar i propositionen 20 upp ett resonemang om en anknytning till i första hand kammarrätterna. Såvitt jag kan se är del egentligen ett enda skäl som gör att han avvisar kam-marrätlsaliernalivel, nämligen kammarrätternas stora målbalans och hårda belastning genom rådande måltillslrömning. Departementschefen säger all om socialförsäkringsmålen fördes lill kammarrätterna, skulle mål-tillströmningen öka med ca 50 % och all en sådan stor målökning skulle medföra organisatoriska och praktiska problem i ett läge, då kammarrätterna redan har svårt all klara sina nuvarande mål.

Mot det argumentet vill jag peka på alt målbalanserna vid samtliga kammarrätter har minskat väsentligt under detta år. Den 1 januari 1977 var antalet oavgjorda mål vid kammarrätterna ungefär 27 000, medan antalet den 31 oktober var nere i 22 500. Det här är en reducering av antalet balanserade mål som väsentligt överstiger vad man tidigare räknade med. Kammaren har förut i år diskuterat frågan om att eventuellt inrätta ytterligare en kammarrätt, i så fall i första hand i Malmö, men

Nr 56

Lördagen den 17 december 1977

Inrättande av regionala försäkringsrätter

113

Riksdagens protokoll 1977/78:56

Nr 56

Lördagen den 17 december 1977

Inrättande av regionala försäkringsrätter

114

såvitt jag kan förstå är den frågan f n. inte aktuell Just på grund av all del numera inte kan antas finnas arbetsunderlag för ytterligare kammarrätter.

Mot denna bakgrund menar Jag att det argument om en stor målbalans inom kammarrätterna som måhända tidigare kunde ha viss tyngd inte längre föreligger. Prognosen pekar också mot en fortsatt kraftig reducering av kammarrätternas målbalanser.

Utskottet försöker dämpa ner invändningen om kammarrätternas stora målbalans och säger att problemen inte skall överskattas men vill ändå inle lägga prövningen till kammarrätterna, närmast med motiveringen att ärendena är så svåra. Utan sidovördnad för utskottet vill Jag påstå att det resonemanget är helt felaktigt. Just om målen är svåra finns del särskild anledning all lägga dem till kammarrätterna, som erfarenhetsmässigt har en skicklig personal och en god administration. Del måste från effektivitetssynpunkt vara bälire än all bygga nya organ, där svårigheterna kan bli stora all rekrytera kvalificerade domare.

Förslaget om försäkringsrätter innebär tillskapande av nya specialdom-slolar. Jag hävdar - och jag tror att det är en uppfattning som delas av många - all man skall vara myckel restriktiv vid inrättande av specialdomstolar och all sådana bör inrättas endast om myckel starka skäl talar för del. Sådana skäl finns inte i del här fallet.

Om man knyter den nya mellaninslansen för prövning av socialförsäkringsmål lill den redan existerande förvaltningsdomstolsorganisalio-nen, undviker vi också att få nya, fristående förvaltningsdomstolar med en egen utvecklad administration. Organisationen skulle med del bli mindre kostnadskrävande, vilket har speciell betydelse i ett kärvt ekonomiskt läge, och vidare skulle förvallningsdomstolsorganisationen bli mer enhetlig och sammanhållen.

Socialministern sade i går kväll alt del var en betydande svårighet alt rätt dimensionera de nya försäkringsrätterna. Då finns del Ju anledning att ställa frågan: Varför inte anknyta dem till en befintlig domstolsorganisation? Del skulle ju ge möjlighet lill en hell annan elasticitet.

Det finns vidare ett allmänt önskemål om en större cirkulation av domare mellan de allmänna domstolarna och de allmänna förvaltningsdomstolarna. Varje inrättande av specialdomslolar, där domarna endast arbetar inom en mycket snäv sektor, försvårar en sådan önskvärd cirkulation. Med utskottets förslag får vi på sikt en uppdelning av förvaltningsrättsskipningen på två olika typer av domslolsorganisationer. Den ena - de allmänna förvaltningsdomstolarna - kommer all behandla mål som rör pålagor, ingripanden och tillståndstvång inom förvaltningen, medan den andra organisationen - försäkringsdomstolarna - kommer att inom en snäv sektor syssla med förvaltningens förmånssidor. Jag är inte övertygad om lämpligheten av en sådan uppdelning, och jag har svårt att se all den överensstämmer med principerna för den allmänna förvallningsdomstolsreform som genomfördes 1971. Man bör beakta att del kan finnas ell samband mellan ekonomiskt stöd i olika former och

samhällsingripanden t. ex. inom den sociala sektorn.

I motionen nr 140 har Inger Lindquist och jag tagit upp de här frågorna. Vi yrkar där att besvärsprövningen i första instans inom socialförsäkringen skall knytas till kammarrätterna. Låt mig, herr talman, sammanfatta skälen för det yrkandet: Här är det fråga om mål som till sin karaktär inte väsentligt skiljer sig från de typer av mål som normall behandlas inom de allmänna förvaltningsdomstolarna. Endast mycket starka skäl skall föranleda att specialdomslolar inrättas för mål som normalt hör hemma antingen under de allmänna domstolarna eller de allmänna förvaltningsdomstolarna. Några sådana starka skäl för specialdomstolar har inte förebringats i det här fallet. Tvärtom försvårar inrättandet en önskad cirkulation av domare mellan de olika domstolstyperna. När dessutom undanlag görs från kravet att yrkesdomarna i försäkringsrätterna skall vara lagfarna, innebär det alt dessa domare saknar behörighet att tjänstgöra i andra domstolar. Invändningen att kammarrätterna på grund av sin målbalans inle kan ta hand om dessa mål är inte längre bärande.

De resurser som skall satsas på alt inrätta tre nya domstolar kan med lägre kostnader satsas på de befintliga kammarrätterna. Administrationen blir enklare och billigare och del är ett argument som inle bör lämnas åsido i del rådande ekonomiska läget. Ingen kan göra gällande att kvaliteten på handläggningen, om målen gick till kammarrätterna, skulle bli lägre än om de går till dessa speciella försäkringsrätter. Måhända kan man hävda motsatsen.

Trots del ställningslagande som såväl departementschefen som utskottet gör, visar dock departementschefen en viss tveksamhet - den stryks under av utskottet - när han säger alt ställningstagandet lill förmån för särskilda specialområden inte hindrar alt man i en framtid kan överväga att integrera dessa domstolar och de allmänna förvaltningsdomstolarna med varandra. Jag tycker all del hade funnits anledning alt redan nu, innan man inrättade de nya domstolarna, på allvar pröva den möjligheten. Jag har den uppfattningen alt del är svårare all genomföra denna integration senare, när de särskilda försäkringsrätterna redan finns.

Under debatten i går framkom från utskottets sida att man ansåg det myckel viktigt att del finns kammarrätter på orter där försäkringsrätterna skall finnas. Man talade då om något slags samband med kammarrätterna. Jag tycker också att del finns ett samband, men den logiska konsekvensen av det är att man lägger prövningen av dessa mål till kammarrätterna.

Jag menar alt så svaga skäl talar för den lösning som man valt i proposilionen, och så starka skäl talar för andra alternativ, att jag tillåter mig tro all den valda lösningen beror på en missuppfattning någonstans under delta lagstiftningsärendes gång.

Herr lalman! Med åberopande av innehållet i motionen och vad jag här har anfört yrkar jag bifall till punkten 1 i motionen 140.

Nr 56

Lördagen den 17 december 1977

Inrättande av regionala försäkringsrätter

115

Nr 56

Lördagen den 17 december 1977

Inrättande av regionala försäkringsrätter

116

OLLE AULIN (m):

Herr talman! Hans Petersson i Röstånga, Ulla Tilländer och jag har i motionen 1977/78:66 föreslagit alt den södra försäkringsrätten skall lokaliseras lill Malmö/Lund-området. Vi har gjort del på den sakliga grund som anförts av utredningen, nämligen hänsynen till rekryterings-möjligheterna, tillgängligheten för den rällssökande allmänheten och tillgången på medicinsk expertis.

Nu sägs det i utskottets betänkande alt utredningen inte har tagit hänsyn till lokaliseringspolitiska aspekter, men de aspekterna fick vi höra desto mera om i går kväll eller rättare långt in på natten. Då talades det här varmt från Kalmar, Borås, Jönköping och Malmö för att av lokaliseringspolitiska skäl förlägga södra rätten till just den ort man argumenterade för. Och då var man på vissa håll myckel vältalig. Wilhelm Gustafsson sade t. ex. så här: Jag kan instämma i vad Lars Schött anförde och nöja mig med att bara utbyta Kalmar mot Borås. I övrigt instämmer jag i argumentationen. - Det där är något som man skulle kunna kalla för korsvis förkortning. Och om man använder denna korsvisa förkortning när del gäller de lokaliseringspoliliska skäl som i och för sig finns för alla de nämnda orlerna, så kvarslår alla de sakliga skäl som har anförts av utredningen för alt lokalisera den södra försäkringsrätten till Malmö. Det finns därför skäl att tillgodose den rationella funktionen, gå på utredningens förslag och lokalisera den södra försäkringsrätten lill Malmö/Lund-området.

Herr talman! Jag yrkar bifall till reservationen 5.

Överläggningen var härmed slutad.

Mom. 1

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels motionen nr 140 av Håkan Winberg och Inger Lindquist i motsvarande del, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Håkan Winberg begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposilion:

Den som vill alt kammaren bifaller socialförsäkringsutskotlets hemställan

i betänkandet nr 15 mom. 1 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit motionen nr 140 av Håkan Winberg

och Inger Lindquist i motsvarande del.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöier ha röstat för ja-propositionen. Då Håkan Winberg begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 252

Nej - 42

Avstår - 7

Mom. 2

Utskottets hemställan bifölls.

Mom. 3

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 1 av Sven Aspling m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägandeja besvarad. Sedan Sven Aspling begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposilion:

Nr 56

Lördagen den 17 december 1977

Inrättande av regionala försäkringsrätter

Den som vill all kammaren bifaller socialförsäkringsutskotlets hemställan

i belänkandet nr 15 mom. 3 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 1 av Sven Aspling

m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöier ha röstat för ja-propositionen. Då Sven Aspling begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 157 Nej - 145

Mom. 4

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 2 av Sven Aspling m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägandeja besvarad. Sedan Sven Aspling begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposilion:

Den som vill alt kammaren bifaller socialförsäkringsutskottets hemställan

i betänkandet nr 15 mom. 4 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 2 av av Sven Aspling

m.fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Sven Aspling begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 157 Nej - 145

Mom. 5 och 6 a

Kammaren biföll vad utskottet i dessa momeni hemställt.

Mom. 6 b

Propositioner gavs på bifall till l:o) utskottets hemställan, 2:o) reser-

9 Riksdagens protokoll 1977/78:56

117

Nr 56

Lördagen den 17 december 1977

Inrättande av regionala försäkringsrätter

vationen nr 3 av Gösta Andersson, 3:o) reservationen nr 4 av Maj Pehrsson samt 4:o) reservationen nr 5 av Börje Nilsson, och förklarades den förstnämnda propositionen vara med övervägande ja besvarad. Då Maj Pehrsson begärde votering upptogs för bestämmande av kontraproposition i huvudvoteringen de återstående propositionerna, av vilka den under 2:o) angivna förklarades ha flertalets mening för sig. Sedan Maj Pehrsson begärt votering upptogs för bestämmande av kontraproposition i voteringen om kontraproposition i huvudvoteringen ånyo propositionerna under 3:o) och 4:o), av vilka den under 3:o) förklarades ha flertalets mening för sig. Anna-Greta Skantz begärde emellertid votering, varför följande voteringsproposilion upplästes och godkändes:

Den som vill att kammaren till kontraproposition i voteringen om kontraproposition i huvudvoteringen angående socialförsäkringsutskottets hemställan i belänkandet nr 15 mom. 6 b antar reservationen nr 4 av Maj Pehrsson röstar Ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren till kontraproposition i förstnämnda votering antagit reservationen nr 5 av Börje Nilsson.

Vid omröstning genom uppresning förklarades tvekan kunna råda angående resultatet, varför votering med omröstningsapparat verkställdes. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 58

Nej - 56

Avslår - 186

I enlighet härmed blev följande voteringsproposilion för voteringen om kontrapropositionen i huvudvoteringen uppläst och godkänd:

Den som vill all kammaren lill kontraproposition i huvudvoteringen angående socialförsäkringsulskolleis hemställan i betänkandet nr 15 mom. 6 b antar reservationen nr 3 av Gösta Andersson röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren till kontraproposition i nämnda votering antagit reservationen nr 4 av Maj Pehrsson.

Vid omröstning genom uppresning förklarades tvekan kunna råda angående resultat, varför votering med omröstningsapparal verkställdes. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 27

Nej - 59

Avstår - 215

I enlighet härmed blev följande voteringsproposilion för huvudvoteringen uppläst och godkänd:

Den som vill att kammaren bifaller socialförsäkringsutskotlets hemställan

i betänkandet nr 15 mom. 6 b röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 4 av Maj Pehrsson.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för Ja-propositionen. Då Maj Pehrsson begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 237

Nej - 43

Avslår - 21

Mom. 6 c

Utskottels hemställan bifölls.

Nr 56

Lördagen den 17 december 1977

Beskattningen av inkomst av en- och tvåfamiljsfasligheter

§ 7 Beskattningen av inkomst av en- och tvåfamiljsfastigheter

Föredrogs skatteutskottets betänkande 1977/78:18 med anledning av propositionen 1977/78:68 om ändrade regler för beskattning av inkomsi av en- och tvåfamiljsfasligheter Jämte motioner.

Regeringen (budgetdepartemenlet) hade i propositionen 1977/78:68 föreslagit all riksdagen skulle anta vid propositionen fogat förslag till lag om ändring i kommunalskallelagen (1928:370).

Beträffande propositionens huvudsakliga innehåll anfördes följande: "I propositionen läggs fram förslag om en ändring av den schablonmässiga intäktsberäkningen för en- och tvåfamiljsfastigheter. Den lägsta procentsatsen vid inläklsberäkningen föreslås höjd från 2 till 3. Den nya bestämmelsen avses träda i kraft den 1 januari 1978 och tillämpas första gången vid 1979 års taxering."

I detta sammanhang hade behandlats de med anledning av propositionen väckta motionerna

1977/78:206 av Lars Werner m. fl. (vpk), vari hemställts

1. alt riksdagen beslutade att 24 § 2 mom. kommunalskallelagen (1928:370) skulle ha av motionärerna föreslagen lydelse, innebärande ytteriigare skärpningar av beskattningen för villafastigheter med taxeringsvärden över 200 000 kr.,

2. alt riksdagen hos regeringen begärde att förslag snarast framlades om sådan ändring av reglerna för avdragsrätt för ränta å gäld att denna begränsades till att gälla skuldbelopp understigande 200 000 kr. och att avdrag skulle ske från skatten, och

1977/78:207 av Allan Åkeriind (m).

119

Nr 56

Lördagen den 17 december 1977

Beskattningen av inkomst av en- och tvåfamiljsfästighe-ter

Utskottet hemställde

1. beträffande intäktsberäkningen för en- och tvåfamiljsfastigheter alt riksdagen med avslag på motionerna 1977/78:206 yrkandel 1 och 1977/78:207 samt med bifall lill propositionen 1977/78:68 skulle anta det vid propositionen fogade förslaget till lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370);

2. beiräffande gäldränleavdragel alt riksdagen skulle avslå motionen 1977/78:206 yrkandet 2.

120

INGA LANTZ (vpk):

Herr talman! Regeringens förslag i propositionen 68 om ändrade regler för beskattning av en- och tvåfamiljsfastigheter angriper inte på något sätt de krafter som driver upp boendekostnaderna såväl för sådana som bor i en- och tvåfamiljsfasligheter som för sådana som bor i flerfamiljs-fasiigheter. Och det gör inte regeringens politik i övrigt heller. Den gynnar tvärtom spekulationen i mark och fastigheter, de stora monopolen inom byggande och bosladsförvaltning, de stora kapitalägarna och bankkapitalet.

Den avgörande målsättningen i bostadspolitiken måste enligt vad vpk menar vara att göra slut på spekulationen, göra slut på de kommersiella profitjagande krafternas spel på bostadsmarknaden. Därför kräver vänsterpartiet kommunisterna stopp för hyror och andra bostadskostnader samtidigt som vi kräver att man skall övergå till en bostadspolitik som bara har sociala målsättningar.

Ur denna synpunkt, herr talman, borde vi egentligen motsätta oss förslagen i propositionen 68, eftersom dessa formellt bryter mol linjen om stopp för hyror och andra bostadskostnader. Den föreslagna höjningen av intäklsprocenten från 2 lill 3 för taxeringsvärden som inte överstiger 200 000 kr. innebär bara ell återställande av det skattetryck som tidigare beslutats, med hänsyn lill att taxeringsvärdena nu ligger så lågt i förhållande till marknadsvärdena.

Förändringarna medför i alla fall en viss utjäming av de olikartade förhållanden som råder mellan olika boendeformer och där boendet i fier-familjsfastigheler med hyres- och bostadsrätt utan tvivel är missgynnat jämfört med boendel i en- och tvåfamiljsfasligheter med äganderätt. Vi vill starkt betona alt denna fördyring av boendet i en- och ivåfamiljs-fasiigheterna inle är den väg till neutralitet i fråga om ekonomiska villkor för olika boendeformer som vi vill gå. Det riktiga måste i stället vara att på olika sätt, genom räntesänkning och andra metoder, förbilliga boendet i flerfamiljsfastigheter.

Regeringens förslag innebär en utgiftsökning med maximalt 140 kr. i månaden. Det gäller för höginkomsttagare med villor med taxeringsvärden på 200 000 kr. och mer, och de är inle många. För flertalet småhusägare blir ökningen mindre än 75 kr. i månaden. Pensionärer och låginkomsttagare med lågt belånade hus får en ökning med några tior i månaden. Genom avdragen får de flesta småhusägare underskoll på

sina hus, och det minskar förstås i sin tur skatten.

Den höjning som regeringen nu föreslår skall jämföras med den hyreshöjning som i år blir rekordhög för dem som bor i flerfamiljshus. Mellan 150 och 250 kr. mer i månaden får många hyresgäster i Storstockholmsområdet betala för sin bostad om man räknar in el- och val-tentaxehöjningar.

Om man i enlighet med förslaget i proposition 68 höjer intäklsprocenten från 2 till 3, dvs. med 50 96, för taxeringsvärden som inte överstiger 200 000 kr. måste motsvarande höjning av intäklsprocenten enligt vår mening ske också i de därpå följande skikten. Gör man inle della ändrar man den nuvarande progressivitelen i skalan. Det är detta som regeringens förslag gör. Den i proposition 68 föreslagna skalan innebär en kraftig minskning av progressivitelen i villabeskattningen. Och det kan inte accepteras.

Vpk föreslår alt samma progressivitet som tidigare skall gälla, vilket innebär att den tidigare intäktsprocenten i varje skikt skall höjas med 50 %. Skalan får då följande utseende: upp till 200 000 kr. blir det 3 96, för 200 000-250 000 kr. blir det 6 96, för 250 000-300 000 kr. blir del 12 96 och för över 300 000 kr. blir del 15 96.

Dessa förändringar i villabeskaltningen, som alltså innebär ett fullföljande av tidigare beslutade regler, avskaffar emellertid inte det allvarligaste inslaget i ojämlikheten i boendet, nämligen avdragsrätten för räntekostnaderna. Den möjligheten gynnar nu på ett upprörande sätt de stora inkomsttagarna. Vpk menar alt en förändring snarast måste komma lill stånd, som vpk redan tidigare föreslagit, genom att ett maxi-mitak införs för ränteavdragen och att avdragen göres från skatten, inte från inkomsten.

Herr lalman! Ett säkert sätt att tjäna pengar i Sverige är numera att undvika alt betala skatt. Och det bästa sättet att slippa del, om man vill hålla sig inom lagens ramar, är att låna pengar och skaffa sig ränteavdrag. Avdrag blir lönsammare Ju högre inkomst man har.

Höginkomsttagarna lånar pengar och investerar dem i hus och mark, som stiger i värde. Lånen däremot sjunker i värde i takt med inflationen. Samtidigt kan man dra av räntorna för lånen och därmed sänka sin skall. Kapitalägare och höginkomsttagare kan göra stora vinster tack vare den rekordhöga inflationen och de orättvisa avdragsmöjligheterna.

Avdragen gynnar alltså höginkomsttagare. Tjänar man 25 000 kr. och drar av 10 000 så. minskar man sin skatt med 3 400 kr. Men tjänar man 75 000 kr. och gör samma avdrag tjänar man nästan dubbelt så mycket, 6 500 kr.

Att införa ett tak för ränteavdragen är inget hot mot småhusägarna. Det finns 1,4 miljoner småhusägare i Sverige. Och enligt en bostadsundersökning som genomfördes för någon tid sedan drar den genomsnittliga småhusägaren av 4 000 kr. i räntekostnader. Enligt samma uiredning hade en halv miljon småhusägare inga ränteavdrag alls.

Vpk menar att ett räntetak måste sällas så alt man inte kan dra av

Nr 56

Lördagen den 17 december 1977

Beskattningen av inkomst av en- och tvåfamiljsjastighe-ter

121

Nr 56

Lördagen den 17 december 1977

Beskattningen av inkomsi av en- och tvåfämiljsjastighe-ter

122

mer räntor än för ett skuldbelopp på 200 000 kr. Med en ränta på 10 % innebär det all avdrag får göras med högst 20 000 kr. Delta avdrag bör sedan ske med en viss procentuell andel ifrån skatten. Socialdemokraterna föreslår 50 000 kr. som ränletak, medan LO precis som vpk vill att det skall stanna vid 20 000 kr.

Herr talman! Med tanke på trycket från ledamöterna vill jag nu bara yrka bifall till motionen 206.

ALLAN ÅKERLIND (m):

Herr talman! Det förslag till ändrade regler för beskattning av inkomst av en- och tvåfamiljsfastigheter som vi nu skall la beslut om är ett dåligt förslag.

Den inläkisprocent som beskattas fastställdes från början till 3 96 när schablonmeloden infördes. Avsikten var att på ett rättvist sätt beskatta det egna kapitalet som var nedlagt i fasligheten. Man kan naturiiglvis fråga sig vari denna rättvisa består - rättvist gentemot vad?

Det finns många sätt att placera pengar. Den som köper en fin bål behöver inte betala skatt på den beräknade ränta som han skulle ha fått om han i stället satt in pengarna på bank. Den som råkar inneha aktier som inle ger någon utdelning under några år behöver inte därför betala skatt på den beräknade räntan på aktiernas värde. Han har inte fått någon ränta och behöver heller inle betala skall för en ränta som han inte fått. Självklart, tycker väl de flesta. Men en småhusägare, som inte heller har någon ränta på sitt kapital, måste betala skatt på en ränta som han inte har fått. Vad är det för rättvisa?

I villaägarens fall gäller det dessutom en bostad som han måste ha för sig och sin familj. En villaägare måste dessutom betala skatt på beräknad inlåningsränla, inte bara på sitt eget kapital i huset utan även på det kapital som han lånat i bank till den del det ligger inom taxeringsvärdet. Det tycker jag är minst sagt orättvist.

Eftersom det är fråga om kapitalbeskattning är det helt fel all motivera beskattningen med hänsyn tagen lill den låneränta som fastighetsägaren får betala. Det är ju i stället bankernas inlåningsräntor som skall vara utgångspunkten, dvs. hur mycket ränta som småhusägaren kunnat få om han haft motsvarande belopp insatt i bank, och med avdrag för de kostnader som han inte har möjlighet att få avdrag för vid beskattningen på samma sätt som gäller för hyreshus. Om man gjorde denna rättvisa värdering så skulle slutresultatet snarare ligga under än över nuvarande 2 96.

När det gäller talet om höga försäljningspriser på grund av inflation, så finns det också anledning peka på det faktum att t. ex. en villa som byggdes 1960 för 100 000 kr. med 6 % årlig ränta på kapitalet kan säljas år 1979 för 300 000 kr. Endast den del av försäljningssumman som då ligger över 300 000 kr. kan i detta fall i viss mån betecknas som "övervinst". De överpriser på villor som i vissa fall förekommer beror främst på att tillgången på småhus under de senare åren inte motsvarat efter-

frågan. Det beror i sin tur på en felaktig bostadspolitik under 1960-talet och början av 1970-talel, och della skall väl inte småhusägarna lastas för.

Del finns också anledning alt peka på alt f n. betydligt mer än hälften av samhällets intäkter av fastighetsbeskattningen kommer från småhus och fritidshus. Att då öka beskattningen för denna grupp från 2 till 3 % av värden under 200 000 kr. är inte rättvist.

När del gäller fritidshusen tillkommer också andra argument mot en höjning. Somliga svenskar väljer att tillbringa sin semester utomlands. Förutom att de då för ut valuta ur landet behöver de inte betala någon extra skatt för detta. Det behöver inle heller de som väljer all tillbringa sin semester i husvagn eller i en båt som kanske kostal stora pengar. Men den som väljer alternativet att tillbringa sin semester i en egen frilidssluga hotas nu av skärpt beskattning för delta, och det aren orättvisa.

Den föreslagna skattehöjningen kommer samtidigt som många andra kostnader för villaboendet ökat starkt. Kostnader för t. ex. uppvärmning, sotning, reparationer och sophämtning har ökat mycket mer än vad den allmänna prisnivån gjort under de senaste åren. Det har drabbat alla boende men allra mesl dem som har småhus. Verkningarna av den nu föreslagna höjningen av beskattningen blir särskilt allvariiga om de nu föreslagna reglerna för villabeskattningen bibehålls efter nästa fastighetstaxering. Om taxeringsvärdena då skulle fördubblas skulle skattehöjningen jämfört med 1977 vid 60 96 marginalskatt bli 2 400 kr. för den som har ett hus som nu är taxerat lill 100 000 kr. Skattehöjningen skulle bli 5 400 kr. för ett hus som nu är taxerat till 150 000 kr., 10 800 kr. för ett hus som nu är taxerat till 200 000 kr. och inte mindre än 15 600 kr. för ett hus som nu är taxerat lill 250 000 kr. Även om della bara är ett räkneexempel och del inle är troligt att del skall gå så illa kan skattehöjningarna ändå bli stora.

Från budgetdepartementet har meddelats att alla de problem som uppstår i samband med nästa fastighetstaxering kommer all ses över i anslutning lill det arbete som pågår inom 1976 års fastighetstaxeringskommitté. Vidare sägs i budgeldepartemenlets uttalande alt en utgångspunkt för översynen skall vara alt söka förhindra att den kommande faslig-hetstaxeringen medför en så kraftig och snabb skärpning av villabeskattningen all den får ekonomiskt eller socialt allvarliga konsekvenser.

Ullalandet är oroande. Även om skattehöjningen inle blir så kraftig och snabb att den leder lill ekonomiskt och socialt allvarliga konsekvenser, så kan den ändå bli myckel kännbar - och jämfört med andra boendeformer orättvis. Det är därför nödvändigt att fastighetstaxeringskommittén får direktiv försitt arbete som innebär alt fastighetstaxeringen blir rättvis gentemot andra laxeringsobjekt. Taxeringen måste vila på en rättvis grund i enlighet med vad jag anfört i det föregående.

Att redan den föreslagna skaltehöjningen medför allvarliga konsekvenser, både ekonomiskt och socialt, torde stå utom allt tvivel. Den som har en låg inkomsi och råkar ha byggt sitt hus i ell område där det

Nr 56

Lördagen den 17 december 1977

Beskattningen av inkomst av en- och tvåfamiljsfastigheter

123

Nr 56

Lördagen den 17 december 1977

Beskattningen av inkomst av en- och tvåfamiljsfastigheter

124

utan hans åtgärder blir allt högre taxerat kommer i en allt svårare situation.

Många villaägare i små omständigheter måste nu dra in på allt som går att dra in på för att kunna bo kvar i sitt hus. Del finns t. o. m. flera rapporter om att småhusägare sagt upp eller dragit ner sina hemförsäkringar till lägre belopp för att inte behöva betala så höga försäkringspremier. Då börjar det redan nu bli både ekonomiska och sociala konsekvenser. När man börjar dra in på försäkringar är det allvariigt. Men vad skall man göra i en pressad situation? Det går Ju inte att äta på huset.

Det finns i detla sammanhang ell förslag från vpk om en ytterligare kraftig ökning av villabeskaltningen. Vpk-förslagei innebär, om det skulle gå igenom, att skatteskärpningen blir så kraftig efter nästa fastighetstaxering att - om ingenting görs för att dämpa effekten - väldigt många småhusägare, kanske en majoritet av dem, blir tvungna att gå ifrån sitt hus. Vpk-förslaget innebär alt den arbetare som byggde sitt hus år 1960 för 100 000 kr. och som med en rimlig bankränta på 6 % per år nu skulle ha ett hus värt 300 000 kr. ulan någon höjning av taxeringen skulle få betala ytterligare 3 000 kr. i skatt utöver vad regeringspropositionen föreslår. Och eftersom han efter nästa taxering kommer upp i en högre skalteklass ökar skatten då med väldiga summor. Vpk-förslaget leder till ökad statlig profit på villaägarna och del leder till att många fattiga människor måste gå ifrån sina hus. Delta är kommunismen - utarmning och utsugning av människor som med mycken uppoffring har försökt skaffa sig något eget att bo i. Må Sveriges folk bli bevarat för kommunisternas förslag.

Herr talman! Regeringens förslag borde avslås av riksdagen trots att del inte går tillnärmelsevis lika långt som vpk:s förslag. Jag har motionerat om avslag på proposilionen. Del är med stort beklagande Jag konstaterar att ulskollet har enhälligt tillstyrkt propositionen. En votering om avslag skulle i det läget bara vara en demonstration, och det är skälet till att jag avstår från att ställa något yrkande vid den här tidpunkten. Men jag kan lova att vi från villaägarhåll skall hålla regeringen varm i de här frågorna i fortsättningen. Det måste bli en ändring inför nästa fastighetstaxering.

ERIK WÄRNBERG (s):

Herr lalman! Med hänvisning till den motivering som finns i det enhälliga ulskottsbetänkandet ber jag att få yrka bifall lill utskottets hemställan.

Överiäggningen var härmed slutad.

Propositioner gavs på bifall lill dels ulskoiiels hemställan, dels molionen nr 206 av Lars Werner m. fi., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Inga Lantz begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller skalteutskottets hemställan i betänkandet nr 18 röstar Ja, den det ej vill röstar nej. Vinner nej har kammaren bifallit motionen nr 206 av Lars Werner m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöier ha röstat för ja-propositionen. Då Inga Lantz begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 285

Nej - 10

Avstår - 1

Nr 56

Lördagen den 17 december 1977

Anmälan av interpellationer

§ 8 Föredrogs

Finansutskottets betänkande

1977/78:13 angående tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret 1977/78

Utskottels hemställan bifölls.

§ 9 Anmälan av interpellationer

Anmäldes och bordlades följande interpellationer som ingivits lill kammarkansliet

den 17 december

1977/78:103 av Eric Rejdnell (fp) till kommunikationsministern om utbyggnad av Visby färjhamn:

Vattendjupet i Visby hamn är 6 m vid normalvallen men minskar vid lågvatten med upp till 60 cm.

Eftersom färjorna har ett djupgående på ca 5 m är marginalen liten och risken för bottenslag stor. Detta gäller speciellt vid lågvatten. Även vid högvallen, som rått de senaste åren, har färjorna vid vissa lillfällen tvingats gå till reservhamn. Storm och lågvatten är de främsta orsakerna lill att färjorna inle kan komma in i hamnen. Vid några lillfällen har fartygen slagit i hamnbotten, vilket visar att riskerna är stora. Hamnen som sådan och även hamnbassängen, som är delad av den s. k. Holmen, är för liten och kunde disponeras bättre. Kajerna och markområdet däromkring har för liten omfattning för uppställning av exempelvis bilar.

För att eliminera här påtalade risker och förbättra Visby hamn behövs en utbyggnad av färjhamnen med nya färjlägen, större uppställningsområden och en ny vågbrytare, som ger bättre skydd åt infarten och hamnen.

125

Nr 56

Lördagen den 17 december 1977

Anmälan av interpellationer

Med hänvisning till vad som här anförts ber Jag alt till kommunikationsministern få ställa följande fråga:

Är kommunikationsministern beredd all medverka lill alt en om- och tillbyggnad, bl. a. nya färjlägen och ny vågbrytare, snarast kommer lill stånd?

126

1977/78:104 av Anna Lisa Lewén-Eliasson (s) till utrikesministern om förhållandena i södra Afrika:

På olika vägar nås vi av underrättelser om hur vedervärdiga förhållanden människorna i södra Afrika lever under. Frontslalerna tar på sig stora uppoffringar för att stödja frigörelsekampen inom området.

Mozambiques stöd till befrielsen i södra Afrika har blivit en tung börda för landet. Deltagandet i FN:s sanktioner mot Smithregimen betyder för Mozambique myckel stora inkomstbortfall. Landets egen återhämtning efter ett extremt hårt kolonialstyre fördröjes därigenom.

Del fria Mozambiques utvecklingspolitik är inriktad på att befästa det nationella oberoendet och alt främja ell ökat folkligt deltagande och inflytande i landet.

Man söker tillfredsställa de grundläggande behoven av mat, kläder, bostad och läskunnighet hos folket samt förbättra levnadsvillkoren för tidigare eftersatta grupper.

Förutsättningen för detta är en ökad produktivitet i industrin och en ökad avkastning av jordbruket Man lider emellerlid brisl på väsenlliga resurser för all inom rimlig lid nå de uppställda målen. Knapphet på utbildad arbetskraft och ett mycket svagt transportsystem är allvarliga hinder för utvecklingen. I början av 1977 drabbades Mozambique dessutom av en översvämningskatastrof som gjorde försörjningsläget krisartat. Till detta kommer Smithregimens attacker mot landet, vilka förorsakat omfattande skador och tvingat stora befolkningsgrupper på flykt.

Del är en fruktansvärd grymhet som Smilhregimen utvecklar vid attackerna mol folkel i Mozambique. De som var vittnen till bombningarna mot flyktinglägrel vid Chimoio nyligen talar om angrepp på skolor och sjukhus och att kvinnor och barn blivit offer för bestialiska övergrepp.

Den förväntan man möjligen haft på en fredlig övergång till majo-ritelsslyre i Zimbabwe synes bli alltmer ogrundad.

Till bilden av Mozambique som en av frontstaterna hör de stora lägren av flyktingar från Zimbabwe och flyktingar som ingår i Zanus gerillaläger inkl. familjer. I oktober 1977 uppskattades antalet flyktingar i lägren till mer än 50 000, och antalet växer varje dag. Lägren administreras av Mozambique, och hjälp har lämnats från FN, vissa länder och hjälporganisationer. Även Sverige har bidragit.

Lägerledningen har berett tillfälle för svensk biståndspersonal i Mozambique all nyligen besöka två av lägren, och Sverige har därigenom fått en unik kunskap om förhållandena där.

Försörjningen av lägren är svag. Från ett av lägren rapporteras att

födan är synneriigen ensidig och leder till under- och felnäring. Tidigare hade man haft rena hungerproblem.

Transport- och lagringsförhållandena försvårade situationen. Man hade myckel sällan besök av någon kvalificerad läkare. Bristen på mediciner var akut. I lägret fanns drygt 2 800 barn som gick i skola, men nästan all sorls skolmateriel saknades. Lägret bedömdes som välordnat trots alla brister.

I det andra lägret rådde sämre förhållanden. Födan var nästan uteslutande majsgröt. Vattentillgången var mycket knapp. Omkring 80 96 av flyktingarna var sjuka på något sätt. I detta läger på 17 500 personer fanns det en läkare och två kvalificerade sjuksköterskor, som tillsammans med ell antal "hjälpare" gjorde ett jättearbete under omöjliga arbetsförhållanden. Undervisning bedrivs för 3 000 elever men nästan ulan materiel.

Mozambique klarar inte av att sörja för denna flyktingbefolkning, när man samtidigt har så många egna problem.

Sverige har i olika omgångar anslagit medel för att bistå flyktingarbetet. Men med den vetskap vi har om den faktiska situationen måste man ställa frågan, om vi gör allt vi kan för att fästa uppmärksamheten på det elände som människorna lider under. Och gör Sverige allt vi kan begära för all rikta världssamhällets uppmärksamhet på de grymheter som Smithregimen utvecklar?

Mol denna bild av förhållandena i Mozambique som bakgrund hemställer jag alt lill utrikesministern få ställa följande frågor:

Hur vill utrikesministern medverka för att förmedla upplysning om de övergrepp Smilhregimen utsätter folket i Mozambique för?

Hur ser utrikesministern på dessa våldshandlingars inverkan på utsikterna lill en förhandlingslösning i Zimbabwe?

Vill utrikesministern ta initiativ för att påskynda och förstärka insatserna till hjälp åt flyktingarna i lägren?

Nr 56

Lördagen den 17 december 1977

Meddelande om frågor

§ 10 Meddelande om frågor

Meddelades att följande frågor framställts den 17 december

1977/78:224 av Sten-Ove Sundström (s) till kommunikationsministern om malmexporlen över Luleå hamn:

De stora ekonomiska problem som LKAB i dag brottas med blir enligt uppgifter i pressen alltmer omfattande. Dessa problem kan lill stor del kopplas lill de höga fraktkostnaderna på malmbanan. Fraktprisets inverkan på företagels kostnader utgör ett allvarligt hot mol möjligheten alt även i framliden exportera malm över Luleå hamn. Snara och kraftfulla

127

Nr 56

Lördagen den 17 december 1977

Meddelande om statistik rörande riksdagsarbetet, m. m.

åtgärder är nödvändiga för att inte företagets problem skall resultera i en omfattande arbetslöshet för de anställda som har sill arbete knutet till malmbanan och malmanläggningarna i Luleå. Med anledning härav vill Jag lill kommunikationsministern ställa följande fråga:

När avser statsrådet vidta de ålgärder som skapar konkurrenskraftiga fraktpriser på malmbanan och säkrar malmexporten över Luleå hamn?

1977/78:225 av Birger Rosqvist (s) till kommunikationsministern om järnvägsnätet i Kalmar län:

Trafikutskottet fann 1974 att vägande skäl talade för en breddning av resterande del av bansträckan Kalmar-Berga.

Utskottet föreslog att regeringen skulle pröva möjligheterna att genom arbetsmarknadsverkets försorg låta utföra arbetet i syfte att få lill stånd ett sammanhängande Järnvägsnät inom regionen. Det framstod som angelägel såväl för näringslivet som i övrigt.

Riksdagen beslöt i enlighet med trafikutskollels förslag.

Genom breddningen blir Berga station en grenstation. Tåg med skilda destinalioner kommer därefter att behöva växlas vid stationen.

Breddningen av bandelen beräknas vara färdig inom ett år.

SJ har aviserat sin avsikt att nu göra stationen obevakad. Därigenom skulle uppstå stora svårigheter att få det sammanhängande nät som riksdagen uttalat sig för.

Med stöd av del anförda vill Jag fråga kommunikationsministern:

Är kommunikationsministern beredd att medverka till alt riksdagens beslut om ett sammanhängande Järnvägsnät i denna del av Kalmar län också blir ett tillfredsställande, fungerande järnvägsnät?

128

§ 11 Meddelande om statistik rörande riksdagsarbetet, m. m.

TALMANNEN:

Till ledamöterna har utdelats statistik rörande riksdagsarbetel under höstarna 1971-1977.

Av den preliminära tidsplan som utdelades i går framgår bl. a. att kammaren åter samlas tisdagen den 10 januari kl. 11.00.

Jag önskar kammarens ärade ledamöter och vår personal god jul och gott nytt år.

§ 12 Kammaren åtskildes kl. 16.12.

In fidem

BENGT TÖRNELL

/Solveig Gemert

Förteckning för talare 1977/78:56

(Siffrorna avser sida i protokollet)

Lördagen den 17 december

Talmannen 3, 128

Andersson, Lennart (s) 74, 92, 93

Andersson, Sven, i Örebro (fp) 54, 83, 84

Aulin, Olle (m) 116

Bergqvisl, Holger (fp) 84

Börjesosn, Fritz (c) 86

Gillström, Åke (s) 90

Gustafsson, Wilhelm (fp) 94

Hermansson, Cari-Henrik (vpk) 33, 36, 37, 47, 49

Hovhammar, Erik (m) 49, 54

Johansson, Rune, i Ljungby (s) 23, 30, 31

Johansson, Sune (s) 96

Josefson, Stig (c) 62, 67, 68

Kristenson, Valter (s) 69, 73

Kristiansson, Axel (c) 87

Lantz, Inga (vpk) 120

Lindberg, Sven (s) 95

Mårtensson, Iris (s) 100

Norrby, Kari-Eric (c) 97

Nygren, Carin (c) 101

Ollen, Joakim (m) 77

Olsson, Johan (c) 78, 83

Olsson, Martin (c) 91, 93

Sjönell, Bengl (c) 41, 48, 49

Strindberg, Per-Olof (m) 99

Svanslröm, Ivan (c) 78

Söderström, Kurt (m) 70, 73, 74

Winberg, Håkan (m) 112

Wååg, Nils Erik (s) 38, 46, 53, 58, 82

Wärnberg, Erik (s) 58, 66, 67, 72, 74, 124

Åkeriind, Allan (m) 122

Åsling, Nils, industriminister 18, 28, 31, 32, 35, 37, 38

129

Riksdagens protokoll 1977/78:56 Lördagen den 17 december

Riksdagens protokoll 1977/78:56