Riksdagens protokoll 1977/78:55 Fredagen den 16 december

ProtokollRiksdagens protokoll 1977/78:55

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1977/78:55

Fredagen den 16 december

KL.  19.30

Förhandlingarna leddes lill en början av förste vice talmannen.

§ 1 Fortsatt giltighet av spaningslagen

Föredrogs justitieutskottets betänkande 1977/78:14 med anledning av propositionen 1977/78:46 om fortsall giltighet av lagen (1975:1360) om tvångsåtgärder i spaningssyfte i vissa fall Jämte motioner.

I propositionen 1977/78:46 hade regeringen (arbetsmarknadsdepartementet) föreslagit riksdagen all anta förslag lill lag om fortsalt giltighet av lagen (1975:1360) om tvångsåtgärder i spaningssyfle i vissa fall.

Förslaget innebar all spaningslagen skulle få fortsatt giltighet lill utgången av år 1978.

I detta sammanhang hade behandlats

dels de med anledning av propositionen väckta motionerna

1977/78:72 av Olle Wästberg i Stockholm m. fl. (fp), vari yrkats att riksdagen beslutade avslå propositionen,

1977/78:106 av Lars Werner m. fl. (vpk), vari yrkats alt riksdagen skulle avslå propositionen,

dels den under allmänna motionstiden vid 1976/77 års riksmöte väckta motionen 1976/77:644 av Lars Werner m. fl. (vpk).

Utskottet hemställde

alt riksdagen med bifall lill propositionen 1977/78:46 och med avslag på motionerna 1976/77:644, 1977/78:72 och 1977/78:106 skulle anta det genom propositionen framlagda förslaget till lag om fortsatt giltighet av lagen (1975:1360) om tvångsåtgärder i spaningssyfle i vissa fall.

Nr 55

Fredagen den 16 december 1977

Fortsatt giltighet av spaningslagen

OLLE WÄSTBERG i Stockholm (fp):

Herr talman! Vi skall i dag la ställning lill om vi för femte gången skall föriänga en lag - spaningslagen, som terroristlagens efterträdare heter - som är ett unikt avsteg från de rättsprinciper som präglar svensk lagstiftning i övrigt. Lagen är så speciell att riksdagen inle velat göra den permanent ulan i stället föriängt den år för år. Skall vi föriänga den ytteriigare ett år så börjar den få karaktären av permanent lag -och det är allvariigt.

147

Nr 55

Fredagen den 16 december 1977

Fortsatt giltighet av spaningslagen

148

Jag tror att vi alla här i riksdagen är ense om en sak: terroristdåd måste förebyggas och fördömas. En våg av terrorism som svept över världen har drabbat hundratals oskyldiga människor. Metoderna vid t. ex. massakern på Lodflygplatsen eller morden och kidnappningarna i Västtyskland har vittnat om grymhet och känslolöshet. Låt oss vara överens om delta.

I Sverige har vi i syfte att komma åt terrorismen stiftat en särskild lag, terroristlagen eller spaningslagen. Den lagen har varit ineffektiv och strider dessutom mot de rättssamhällets principer som lagen är satt att värna.

Den ursprungliga terroristlagen från 1973 var unik i svensk rättshistoria genom all den frångick principen om individuell ansvarighel för brott. Lagen har flera gånger modiflerals och väsentliga förbättringar har åstadkommits. Ändå kvarstår allvariiga invändningar mot den.

För del första räcker del med att det skall "vara av betydelse för att

utröna huruvida en organisation      planlägger eller förbereder gärning

som innebär våld, hot eller tvång för politiska syften" för att bl. a. husrannsakan skall kunna tillgripas. Detta innebär all en människa kan utsättas för husrannsakan ulan all vara misstänkt för något speciellt brott. Del räcker med att polisen vill få reda på om en organisation som personen är med i eventuellt planerar något brottsligt.

Just här ligger själva kärnpunkten. Om en människa är misstänkt för all planera ett grovt brott - ja, då får förundersökning och spaning ske i enlighet med brottsbalken. Då behövs inte spaningslagen. Del är först när man vill t. ex. avlyssna telefonen hos någon som inte är misstänkt för ell bestämt brott som terroristlagen kommer in. Genom att vara aktiv medlem i en organisation där andra - kanske i andra länder - begått terroristhandlingar, så kan en människa utsättas för telefonavlyssning.

För en liberal borde del vara tämligen självklart all värna om att ingen skall få sin integritet kränkt eller utsättas för husrannsaken eller telefonavlyssning, utan alt vara misstänkt för ett brott.

Den andra allvarliga invändningen mot terrorisllagen är alt den enbart riktar sig mot utlänningar. Om man vill förhindra terrorism - och det bör man fiirsöka göra - då måste åtgärderna gälla alla terrorister, oavsett om de är svenskar eller utlänningar. En lag som utgår från att svenska medborgare aldrig är terrorister är ell slag i luften. Just detla har ju del senaste årets händelser visat.

Än allvarligare är att lagen - ensam i svensk lagstiftning - skiljer ut svenskar från utlänningar och sätter vissa utlänningar under en speciallag.

Det mo:menl av diskriminering mot utländska medborgare som spaningslagen innebär genom de olika reglerna för svenskar och utlänningar har också väckt oro i invandrarkrelsar i Sverige. Det är ingen slump all varken socialstyrelsen eller invandrarverket velat tillstyrka lagen.

Den svenska terrorisllagen har inle varil effektiv. Under dess existens har del svåraste terroristdådet i Sverige - ockupationen av den västtyska

Slockholmsambassaden - ägt rum. Del är betecknande att när ambas-saddramal utspelades Baader-Meinhof-ligan inte fanns med i regeringens förteckning över organisationer som omfattas av terrorisllagen.

I samband med den akluella terrorislaffären har inte spaningslagen använts en enda gång. Ingen kan använda vårens händelser som argument för en förlängning av    spaningslagen.

De medborgerliga rättigheterna måste ha ett starkt skydd - och ett skydd som inte bara fungerar i fred och trygghet, ulan också i framtida krissituationer. I ett eventuellt framlida krisläge kan det tänkas att krav reses på diskriminerande lagstiftning med hänsyn till organisationstillhörighet. Det kan också tänkas all del framläggs förslag om telefonavlyssning utan misstanke om brott.

Om del då redan tidigare finns lagar av den typen, skulle det sannolikt vara svårare au stoppa sådana förslag. Därför måste vi ge de medborgeriiga fri- och rättigheterna ett starkt skydd, och därför måste vi ständigt slå vakt om grundläggande rättsprinciper till skydd för individens integritet.

Herr talman! Jag yrkar bifall till motionen 72 och därmed avslag på regeringens proposition om en föriängning av spaningslagen.

Nr 55

Fredagen den 16 december 1977

Fortsatt giltighet av spaningslagen

JÖRN SVENSSON (vpk):

Herr talman! Särskilda spaningslagen ingår i det lagkomplex som har brukat sammanfattas under beteckningen terrorisllagen. Delta lagkomplex är en erkänd undantagslag. Även lagens anhängare erkänner att den har undanlagskaraktär, dvs. all den eftersätter sådana rättsprinciper som annars normalt under fredliga samhälleliga förhållanden måste upprätthållas.

På grund av detta erkännande och detta delvis dåliga samvete samt inför kritiken mot lagen har riksdag och regering föreslagit vissa modifikationer i detta lagkomplex, och företrädare för regeringen har avgivit vissa löften inför riksdagen om garantier under vilka denna undantagslag skall tillämpas.

Del är alltså inte nog med att man har en lag med undanlagskarakiär, utan man har också avgivit löften och fattal beslut som i verkligheten inle följs. Det har nämligen sagts här i riksdagen, och även fattats beslut härom, att principen om indirekt skuld -guilt by association, som termen lyder - inte skall tillämpas. Det var en modifikation av terroristlagen. Men detta stämmer inle. Dessa påståenden är icke sanna. Detta beslut följs inte. Indirekt skuld tillämpas fortfarande, och jag kommer all visa detta i en rad frågor som Jag strax skall ta upp.

Som svar på en interpellation, ställd under den förra regeringens senare lid, har det sagts att de uppgifter, anklagelser och misstankar som framförts i ell ärende som väckts enligt denna lag skall redovisas för den misstänkte utlänningen, så alt han eller hon kan bemöta dem. Detla är inle heller sant. Det är lögnaktigt när man påslår någonting sådant, därför att flera uppgifter i en rad fall har varit av den karaktären all de antingen icke redovisats för den misstänkte eller alt de redovisats

149

Nr 55

Fredagen den 16 december 1977

Fortsatt giltighet av spaningslagen

150

i en sådan form att de i praktiken varit omöjliga att bemöta. Det gäller t. ex. när man vid ell vittnesmål inle anger vem som har avgivit vittnesmålet. Då kan inte den som har avgivit vittnesmålet kallas lill förhör, och den misstänkte har inle möjlighet att genom sitt juridiska ombud ställa frågor till vederbörande.

Del är >llerst allvarligt att man på detta sätt har fört riksdagen och offentligheten bakom ljuset och i verkligheten tillämpar lagen på ell sätt som egentligen inle är tillåtet. Men det är typiskt i denna rättshärva att man påstår saker och ting offentligt för alt sedan göra någonting annat.

Har man en gång introducerat laglöshelen i svensk förvaltning kan den också breda ut sig och användas för all krypa förbi de löften, beslut och garantier som riksdag och regering senare utfärdar eller påstår sig utfärda.

Vad man kan anmärka mot denna typ av lagar är, alt de inle bara på detla säll skapar ett osäkert rättstillstånd utan också all ju osäkrare detta rättstillstånd är, desto ineffektivare blir också lagen och desto mindre blir det syfte fyllt, för vilket lagen en gång påstås ha införts.

När vi behandlade denna fråga förra gången sade vi från vpk ungefär så här, och uttryckte därmed både vår principiella och vår praktiska ställning:

Rätten är och skall vara en och odelbar. Den får inte gälla i lägre grad för vissa människor än för andra. Denna rättens odelbarhet är inte bara en förutsättning för rättsstatliga förhållanden ulan det är också -vilket man inte alltid understryker - en förutsättning för en verkligt effektiv brottsbekämpning. Ty dålig bevisföring, okontrollerbara uppgifter, från exempelvis utländska säkerhetstjänster, eller falska och konstruerade bevis leder Ju i verkligheten inte lill att brott kan bekämpas eller förebyggas. De leder i själva verket lill motsatsen - att oskyldiga drabbas - medan många gånger de få verkliga terrorister som finns och som naturiiglvis skall bekämpas kan slippa ur nätet under skydd av osäkerhetens och olaglighelens dimridå. Ett intelligent och effektivt hindrande av terrorism underlättas i själva verket av en strikt uppgiflskonlroll och krav på hög sanningshall. Därför är terroristlagens lagkomplex något annat än vad del utger sig för all vara, och därför bör del i sina olika delar också bort.

Låt mig med detta som utgångspunkt, herr talman, sluta mitt anförande med att ställa nio konkreta frågor av principiell och praktisk rättslig betydelse samt av relevans för bedömningen av den här lagstiftningen. Låt mig passa på all ställa dem lill det ansvariga statsrådet, som har visat vilken betydelse ändå denna fråga har genom alt nu närvara i kammaren.

De nio delfrågorna är följande:

1. I ett fall, som föranledde utvisning enligt terrorisllagen, anfördes som belastande för den misstänkte att man i en utländsk tidning hade omtalat att en internationellt känd terrorist hade besökt en villa i Stock-

holm och att denna osökt, som det hette, förde tanken till den misstänktes bostad.

Anser statsrådet Ullslen alt den typen av resonemang innebär en tillfredsställande form av indiciebevisning?

2. I ell annal fall, som också föranledde utvisning, anfördes som bevis
på misstanke mot den anklagade eller den misstänkte att hustrun till
en känd terrorist hade gått på samma universitetskurs som den anklagade.

Min fråga är: Anser statsrådet Ullsten alt det är riktigt av polisen att anföra den typen av omständigheter, som ju är ett klart bevis på indirekt skuld och irrelevant samband? Anser han alt del är korrekt och rättsligt tillfredsställande att klassificera detla som styrkande av misstanke?

3.    I ett flertal fall, där man har misstänkt personer för att förbereda terrordåd, har man för att stärka misstanken anfört att de vid vissa tider skulle ha vistals på vissa platser. De har aldrig fåll reda på vid vilka lider de skulle ha vistals på de platser som angivits för alt styrka misstanken mot dem. Hur får herr Ullsten delta att gå ihop? Å ena sidan säger regeringen att de misstänkta skall få ta del av och kunna bemöta alla misstankar och uppgifter. Å andra sidan redovisar man uppgifter i denna obestämda form, uppgifter som är fullständigt omöjliga för någon människa att bemöta.

4.    I ett fall som handlagts enligt ifrågavarande lag har man anfört uppgifter beträffande vilka man har vägrat att uppge sagesman för den misstänkte. Man har sagt all uppgifterna kommer från "en trovärdig men känslig källa". Jag frågar herr Ullslen: Hur i all väriden skall man kunna bemöta en uppgift om vilken man inte vet varifrån den kommer, bara att den kommer från "en trovärdig men känslig källa"?

5.    I fall som har handlagts enligt denna lag har man anfört såsom en belastande omständighet mot de misstänkta all de har träffat eller umgåtts med en internationellt känd japansk Vietnamaktivisi, doktor Takahashi. Del har påståtts i akter och handlingar att denne Takahashi är en känd rödarmist. Denna uppgift kommer från den franska säkerhetstjänsten. Vi vet att uppgiften är lögnaktig. Takahashi har ingen beröring med Röda armén och har aldrig haft det. Han efterspanas inte av några Japanska myndigheter av del skälet. Jag frågar herr Ullsten: Hur kan förbindelsen med denne Takahashi användas såsom en belastning för personer som i Sverige är misstänkta enligt den akluella lagen?

6.    Uppgifter från utländska säkerhetstjänster, speciellt den franska Sij-reié, har i flera fall använts såsom tungt vägande bevisning gentemot misstänkta enligt denna lag. Franska Sureté är ökänd för sin antidemokratiska aktivitet och för sin tidigare inblandning i statskuppsplaner -någonting som den f. ö. delar med den italienska och västtyska säkerhetstjänsten. Den sistnämnda har ju deltagit i förberedelsen för den s. k. Rosa dei venti-planen, en fascistisk kupplan, som skulle sättas i kraft i Italien under 1960-lalet. Jag frågar: Anser herr Ullsten alt säkerhetstjänster av denna karaktär och med denna politiska inriktning-jag skulle vilja säga lerroristiska inriktning - är lämpliga baskällor för de svenska

Nr 55

Fredagen den 16 december 1977

Fortsatt giltighet av spaningslagen

151

Nr 55

myndigheterna när del gäller all samla misstankar och belastande uppgifter moi anklagade här i Sverige?

Fredagen den

16 deremher 1977        ' " ''" nyligen i samband med Kröcheraffären utvisade Alan Hun-

_____________    ter verkligen är terrorist och har deltagit i sådan här verksamhet, är han

Fortsatt giltighet av   naturligtvis farlig och bör bekämpas, också enligt oss som är motståndare
spantngslagen     till lagen. Om han nu är det, vad vann herr Ullslen på att utvisa honom

lill ett annal land, där han såvitt jag vet lever i högönsklig välmåga och frihet? Herr Ullsten vann bara att Hunter kunde fortsätta sin lerroristiska verksamhet. Om Hunter nu var oskyldig, vilken skada har herr Ullsten då åstadkommit mot en oskyldig människa som ulan att ha möjlighet lill appell eller molbevisning för resten av livet stämplas för misstanke om att vara terrorist?

8.    Det har varil rätt gott om utvisningar i samband med den s. k. Kröcherhärvan. De verkliga terroristerna, som är välkända och organiserade i sammanslutningar av terroristisk karaktär, de s. k. Uslasja-männen, har också varit misstänkta enligt denna lag. Men mig veterligt lever de flesta av dem i högönsklig välmåga här i Sverige. Man har i sådana fall vall lösningen att utsätta dem för vissa kontroller. Hade det inte varit skäl i att tillämpa samma förfarande gentemot flera av de personer som man nu har utvisat, i synnerhet som dessa personer har ett myckel löst - och i några fall förmodligen inget alls! - samband med den s. k. Kröscheraffären?

9.    Min sista fråga: Tycker herr Ullslen alt del är ett tecken på spaningslagens och terroristlagens effektivitet att man på lösliga indicier kan utvisa människor, vilkas beröring med verkligt misstänkta ting är högst löslig och osäker, samtidigt som denna lag - som klassificeras som så viktig och så oundgänglig och så behövlig - inte lyckades hindra verkliga terrorister från all komma in i Sverige och begå ett kvalificerat terroristdåd?

Med detta, herr talman, vill Jag yrka bifall till vpk-motionen  106.

152

BERTIL LIDGARD (m):

Herr talman! Jörn Svenssons anförande och framför allt hans nio frågor ger mig anledning påpeka att det ärende som vi behandlar är frågan om fortsalt giltighet av lagen om tvångsåtgärder i spaningssyfle i vissa fall jämte motioner.

Jörn Svensson räknade upp nio fall av viss karaktär.

Går vi till handlingarna i ärendet, kan vi konstatera att spaningslagen under det senaste året icke har tillämpats och, om jag inte minns fel, under del föregående året bara tillämpats i två fall. Vad Jörn Svensson har sagt har sålunda inget samband med den lag som vi i dag och just nu behandlar. Detta framgick också av hans anförande, där han vid flera lillfällen talade om "de här lagarna" och myckel obestämt rörde sig med uttrycket "lagen som det gäller". Men det var inte denna lagstiftning, den som vi behandlar nu, som han log upp i sitt anförande.

I övrigt kände jag igen både Olle Wästbergs anförande och Jörn Svens-

sons anförande från förra gången riksdagen behandlade detla ärende. Den filosofi som de företrädde underkände ju riksdagen då med myckel stor majoritet. Jag tycker inte att så begåvade herrar borde upprepa gamla argument som har underkänts!

Hade de däremot gått in på någonting som man kan ta ut ur det föreliggande ärendet, t. ex. genom alt säga all lagstiftningen inle har använts under det senaste året, och utifrån det förhållandet sedan försökt bygga upp en motivering, hade jag möjligtvis kunna förslå dem. Men jag hade inte accepterat det hela ändå, helt enkelt av den anledningen att förhållandena ute i väriden och i vårt eget land icke är så fridfulla att man kan avslå från en lagstiftning som är inriktad på att skydda svenska medborgare och vårt land från terroristisk verksamhet.

Herr Ullslen har kanske andra synpunkter på de nio frågorna. Jag skall inte föregripa honom, utan nöjer mig med all yrka bifall till utskottets hemställan.

Nr 55

Fredagen den 16 december 1977

Fortsatt giltighet av spaningslagen

JÖRN SVENSSON (vpk):

Herr talman! Bertil Lidgard är advokat lill yrket. Med risk för alt vara en smula oförskämd vill jag säga: Det märks fuller väl. Och jag tvivlar inte efter detla på att han är en myckel duktig advokat när det gäller att försvara bovar inför rätt, även om nu boven i dag råkar vara regeringen.

Samtidigt måste Jag som parlamentariker säga att jag skäms litet grand över det billiga sätt på vilket herr Lidgard försöker avfärda den här frågan. Han försöker nu göra gällande att det jag anfört av exempel på misstankar av typ som är i svang när fall enligt dessa lagar behandlas skulle vara irrelevant för dagens frågeställning. Men herr Lidgard måste ju myckel väl vela all det är Just denna typ av misstankar som kan föranleda att man mot människor sätter in åtgärder som finns i den lag vi nu diskuterar.

Om herr Lidgard varit en advokat med känsla för de principiella rättsfrågornas betydelse borde han - i stället för att krypa undan på det här sättet - ha gått in för att seriöst diskutera de principfrågor jag försökt väcka genom dessa som jag tycker ganska upprörande exempel på hur misstankar kan föranleda ingripanden mot människor.

Att jag upprepar synpunkter och argument, herr Lidgard, beror faktiskt på all jag tycker att jag aldrig fått några ordentliga svar på dem. Och jag kommer att upprepa dem till dess herr Lidgard eller någon annan talesman för den för dessa beslut ansvariga majoriteten svarar ordentligt, om de anser att det är korrekt att tillämpa indirekt skuld fastän de själva röstat för en ändring av lagen enligt vilken indirekt skuld inte skall till-lämpas. Anser ni all det är korrekt att tillämpa en rättspraxis som ni själva sagt inte får tillämpas och som regeringens representanter lovat att inle tillämpa?

Svara mig på dessa frågor någon gång, herr Lidgard eller någon annan talesman för majoriteten, så skall jag sedan, när jag fått ordentliga svar, sluta att ställa dessa frågor.

153

Nr 55                   OLLE WÄSTBERG i Stockholm (fp):

Fredaeen den        ' talman! Jag kommer bara med gamla argument, säger Bertil Lid-

16 december 1977    S'- '"    '°'' argument? Del är alt ingen skall få bli utsatt

_____________    för spaningsåigärder, t. ex. telefonavlyssning, utan att vara misstänkt för

Fortsatt giltighet av   ett speciellt brott. Det är att vi inle skall ha en lag som innehåller moment

spaningslagen     av specialbehandling av utlänningar. Det är att vi skall ha en lagstiftning

som kan hålla också i krislägen och inte missbrukas då.

Detta är gamla argument - gamla som liberalismen. Men de håller.

Sedan Rirra året har det hänt något viktigt. Vi har haft en allvarlig

terroristaffär i Sverige. Men trots detla har denna lag inte tillämpats -

inle under hela året. Inte nog med att lagen strider mot grundläggande

räitssäkerhetskrav - den är alltså dessutom ineffektiv.

BERTIL LIDGARD (m):

Herr talman! Det är naturligtvis inget fel på att argumenten är gamla eller har framförts tidigare. Men del blir litet onyttigt i debatten här i kammaren när riksdagen haft tillfälle att la ställning till dessa argument tidigare och inte accepterat dem.

JÖRN SVENSSON (vpk):

Herr talman! Nu måste jag säga att jag i ännu högre grad skäms över att en jurist kan uttala sig på del sättet. Det senaste uttalandet tyder på att herr Lidgard inte har uppfattal del grundläggande att denna lag är av den karaktären alt den skall omprövas förutsättningslöst och på nytt varje år. Då måste man också ha en ny och förutsättningslös diskussion. Då kan man inte åberopa att riksdagen förra året röstade ner opponenterna. I sä fall kunde ju herr Lidgard i själva verket ha ansett att lagen borde göras permanent för all evighet - och det är kanske del han vill.

OLLE WÄSTBERG i Slockholm (fp):

Herr talman! Del skulle i och för sig vara tämligen revolutionerande för riksdagens debatter om det blev förbud på att upprepa argument som tidigare anförts.

Men del väsentliga är att vi nu för femte gången skall ompröva en lag som har lillfällighetskaraklär, just därför alt den anses bryta mot de rättsprinciper som vi tidigare ansett vara mycket viktiga. Då måste vi också lägga ner oerhört mycket omsorg på argumenten i debatten kring en förnyelse av lagen. Jag kan inte rikligt se att Bertil Lidgard lägger ner den omsorgen i sin argumentering.

154

BERTIL LIDGARD (m):

Herr talman! Jag gav redan i mitt första anförande skälet till att lagen skulle förnyas, nämligen att vi inte lever i en så lugn, trygg och fridfull värld att man kan avslå från att ha det skydd för det svenska samhället som spaningslagen utgör.

Statsrådet OLA ULLSTEN:

Herr talman! Jag hade tänkt alt jag bara skulle lyssna lill den här debatten, men när nu Jörn Svensson ställer inte mindre än nio frågor, direkt adresserade till mig, kanske del ändå är honnett all svara på de frågorna.

Emellertid vill jag börja med att understryka det påpekande som Bertil Lidgard gjorde i debatten nyss, nämligen att del är spaningslagen vi diskuterar. Del är alltså inte utlänningslagens s. k. terroristparagrajér, som har diskuterats i en tidigare debatt, och det är ännu mindre den s. k. terroristlagen, vilken är avskaffad.

Vad vi diskuterar är alltså spaningslagen. Den är tillämplig bara i ytterst exklusiva situationer. Det gäller utländska medborgare som blir föremål för ulvisningsbeslut som inte kan verkställas därför att vederbörande kommer från ett land där han eller hon skulle riskera all utsättas för politisk förföljelse. I det lägel har vi alltså möjligheten att ställa personen i fråga under särskild observation. Det är bara för dessa fall som spaningslagen är tillämplig.

Man kan alltså säga att för alt någon person skall kunna utsättas för den typ av åtgärd som spaningslagen medger måste vederbörande dessförinnan ha gjort sig skyldig till någonting som föranlett utvisning enligt utlänningslagens terroristparagrafer. Följaktligen kan spaningslagen bara gälla utländska medborgare, hell enkelt av det skälet att del bara är utländska medborgare som omfattas av utlänningslagen.

Jörn Svensson tog upp flera enskilda fall och ville att jag skulle kommentera varför man hade använt de och de beläggen för åtgärder gentemot de personer som del gällde. Jag utgår ifrån att Jörn Svensson inser att jag inte kan kommentera de uppgifterna. Jag vet inle varifrån Jörn Svensson har fåll dem. De torde vara hämtade från material som rimligen borde vara hemligt. Det är i varje fall inte min stil att bryta mot de sekretessbestämmelser som alla som får del av sådana handlingar faktiskt har att rätta sig efter.

Men låt mig därför bara rent principiellt kommentera några av de påståenden som Jörn Svensson gjorde. Han talade om all riksdagen har ändrat i del här lagstiflningskomplexet och avskaffat den s. k. guilt by association-principen men att vi ändå skulle ha tillämpat den principen i de här fallen.

För det första rör Jörn Svensson ihop två helt skilda saker. Han rör ihop begreppet indiciebevis och principen om den indirekta bevisföringen. Det är det första misstaget som Jörn Svensson gör.

För del andra kan de bestämmelserna i dag inte tillämpas på personer bara därför att de t, ex. har anslutning till organisationer som är uppsatta på listan över terroriigor och motsvarande. Om ett sådant samröre skall kunna åberopas för alt en person skall bli avvisad eller utvisad som terrorist, måste det vara fråga om någon som har en ledande ställning i sådan organisation - eller en person som man på goda grunder kan misslänka själv är inbegripen i planeringen av terroristdåd eller som tidigare

Nr 55

Fredagen den 16 december 1977

Fortsatt giltighet av spaningslagen

155

Nr 55                 har gjort sig skyldig till terroristdåd. Del är bara i sådana fall som ut-

Fredaeen  den     länningslagen - som vi egentligen inle diskuterar - är tillämplig.

I6dprpmhpr 1977        Sedan insinuerar Jörn Svensson att vi skulle bygga våra beslut i re-

_____________    geringen på uppgifter som vi får från vad Jörn Svensson betecknar som

Fortsatt giltighet av   mer eller mindre obskyra säkerhetstjänster runt om i väriden. Det är
spaningslagen     inte på det viset. Det är självklart att den svenska polisen samarbetar

med poliser i andra länder. Gjorde den inte det skulle den inte fullgöra sina uppgifter på ett effektivt sätt enligt de riktlinjer som statsmakterna har gett den. Men det är samtidigt fullständigt klart alt när regeringen tar ställning i ett utvisningsfall är del en hel rad uppgifter som ligger till grund för sådana beslut. Självfallet finns bland de uppgifterna polisens rapporter om vad som faktiskt har hänt. Där finns också utskrift av de förhör som gjorts med de inblandade personerna. Till detla kommer inlagan från det Juridiska ombudet. Självfallet finns också möjligheter för mig och andra som agerar i sådana här fall all ställa kompletterande frågor för att få saker och ting ordentligt belysta. Det är t. ex. inte på det viset att vi noterar att den franska polistjänsten har sagt någonting om en viss person, och så blir han omedelbart utvisad av svenska regeringen. Del är en karikatyr som är för grov för att vara effektiv ens för de demagogiska syften som Jörn Svensson är ute i.

Däremot har Jörn Svensson en liten poäng när han ställer frågan: Var det någon mening med alt utvisa den aktuelle brittiske medborgaren, som nu gåi' fri? Detla visar naturligtvis på en svaghet i förfarandet. Jag har därför vid ett par tillfällen också sagt alt det vore önskvärt om man kunde få lill stånd en sådan ordning att del land i vilket en utvisad hör hemma kunde ställa vederbörande inför rätta. Men exempelvis den brittiska lagstiftningen medger inte alt någon ställs inför rätta för gärningar som begåtts i annat land. Därför uppstår den här i och för sig inte särskilt önskvärda situationen.

Låt mig lill sist bara säga, herr talman, alt jag inle tycker att terroristlagstiftningen är någonting som vi har anledning att glädja oss åt. Men vi har ännu mindre anledning att glädja oss åt terrorismen, och så länge den finns tvingas vi tyvärr också ha den här typen av lagar.

156

JÖRN SVENSSON (vpk):

Herr talman! Jag skall väl tacka för svaret på frågorna. Jag vill dock notera att de två sista leden i herr Ullstens anförande på ett även för denna kammares förhållanden ytterst elegant sätt slår ihjäl varandra. Om man erkänner alt lagen i ett mycket bestämt och uppmärksammat fall har gett hell otillfredsställande resultat, all man inte har något som helst skydd mot någon terrorism, och samtidigt åberopar att den är nödvändig för att skydda oss mot terrorismen, då har man ju begått en ganska grundlig logisk kullerbytta.

Men jag skall hålla herr Ullsten räkning för att han var äriig nog att öppet besvara frågan om Alan Hunter. Med det har han faktiskt visat på den tveksamhet som varje klok människa måste känna inför denna

typ av lagar. Det hade, som väl herr Ullsten själv antyder, varit bättre all låla Alan Hunter svara i en normal siraffprocess och döma honom eller frikänna honom, så hade den saken varil klar. Då hade man uppnått det skydd som man hade behövt därest han varit skyldig, och man hade undgått skammen att drabba en oskyldig, därest han hade varit oskyldig. Nu har man uppnått varken det ena eller det andra, och det är typiskt för denna sorts undantagslagar.

Som alla högl uppsaiia personer försöker herr Ullslen lillämpa den klassiska lekniken mol opponenler av lägre rang och dignitel, nämligen att påstå alt de inte riktigt vet vad de pratar om, all de blandar ihop saker och ting - alt jag blandar ihop indiciebevisning med frågan om indirekt skuld, "guilt by association". Det gör jag nu inle. Jag har myckel väl klart för mig vilka typer av misstankar som jag här har anfört exempel på.

Om man, efter att riksdagen har beslutat alt indirekt skuld icke skall tillämpas, som en belastande omständighet gentemot en misstänkt anför alt maken lill den misstänkte har studerat tillsammans med en känd terrorist, gått på samma universitetskurs, då kan jag inle förslå annal med milt enkla, lantliga förstånd än att delta är ett exempel på "guilt by association", indirekt skuld. Misstanken knyts alltså inle lill den misstänkte själv utan till en släkting, som i sin tur har haft ell fullständigt irrelevant samband med en terrorist - eller en person som misstänks för att vara terrorist.

Sedan fick jag inle svar på den fråga som gällde huruvida herr Ullslen anser all det är en tillfredsställande ordning all en misstänkt får sig förelagd en uppgift som kommer från en s. k. trovärdig men hemlig källa. Om nu handlingarna skall vara hemligstämplade, varför kan då inte den misstänkte få la del av varifrån uppgiften kommer och vad den egentligen avser i lid och rum? Jag kan inte se all delta är en tillfredsställande rättssäkerhet, och Jag förmodar att inte heller herr Ullsten, om han är uppriktig, anser det.

Slutligen lill frågan om den utländska säkerhetstjänsten. Det är klart att om del finns brister i rättsförhållandena i andra länder så behöver man för den skull inte utdöma alla uppgifter som kommer från och allt samarbete som förekommer med säkerhetstjänsterna i de länderna. Men anledningen lill att jag här har tagit upp denna fråga är att uppgifter från utländsk säkerhetstjänst, framför allt det franska Sijreté, uppenbarligen har vägt synnerligen tungt i ett par uppmärksammade utvisningsfall. Då ställer jag mig frågan: Denna franska säkerhetstjänst, ledd av den ökände ministern Michel Ponialowski, som också i det i delta avseende rätt toleranta Frankrike gjort sig känd som instigatör av ett antal grova rättsskandaler, denna säkerhetstjänst som vid flera lillfällen deltagit i eller uppmuntrat slalsfientlig verksamhet, är den en lämplig samarbetspartner för den svenska polisen i den här verksamheten? Kan man lila på uppgifter från en så korrupt organisation? All en polismakt är konservaliv eller reaktionär lill sin inriktning är ju ganska vanligt, men här

Nr 55

Fredagen den 16 december 1977

Fortsatt giltighet av spaningslagen

157

Nr 55

Fredagen den 16 december 1977

Fortsatt giltighet av spaningslagen

handlar det alltså om en organisation som varil inblandad i grova olag-ligheler. Då bör man väl ändå ställa sig tveksam till en lagstiftning som under så bristande kontroll som nu är fallet tillåter alt avgörande bevisvärde fästes vid uppgifter och anklagelser som kommer lill Sverige från denna franska säkerhetstjänst.

OLLE WÄSTBERG i Stockholm (fp):

Herr talman! Jag konstaterar att Ola Ullslen först påpekar att den gamla terroristlagen har avskaffats och numera heter spaningslagen, för att i nästa andelag själv tala om den nuvarande lerrorisllagsliflningen.

Att den ursprungliga terroristlagen har splittrats upp i två lagkomplex förändrar inte den grundläggande kritiken mot lerrorisllagsliflningen. Visst har del skett förbällringar från 1973 års ursprungliga terrorisllag, men de förbättringarna har också inneburit att lagen har blivit än mindre effektiv. Inte ens den riksåklagare som regeringen i dag utsett till ny rikspolischef har ansett all den nuvarande spaningslagen ökar förutsättningarna att förebygga terrorism utöver de möjligheter som vår ordinarie lagstiftning ger.

Låt oss se hur det förhåller sig i praktiken! Låt oss la flygplanskapningar - ett av de vanligaste terroristdåden. Antingen är en person misstänkt för att förbereda flygplanskapning, och då har ärendet nått förundersökningsstadiet. Då kan han redan i dag enligt brottsbalken utsättas för t. ex. telefonavlyssning. Eller också är denne person inle alls misstänkt för all vilja kapa något plan, och då vore del horribelt att sätta in telefonavlyssning. Om man vill behålla lagens praktik, då är lagen ineffektiv och kan avskaffas. Men är del lagens teori man är ute efter, då accepterar man en lag som avviker från de rättsprinciper som hittills har varil vägledande för svensk lagstiftning.

158

Statsrådet OLA ULLSTEN:

Herr talman! Det är klart att vi kan göra oss av med terroristlagstiftningen, men därmed gör vi oss också av med en någorlunda effektiv metod att bekämpa terrorism.

När vi talar om utlänningslagstiftningen gäller det inte så myckel lagens utformning som om vi skall ha en lagstiftning som ger oss en möjlighet att utvisa personer som vi på goda grunder kan anta vara terrorister. Det är del debatten egentligen gäller.

Jörn Svensson menade alt exemplet Alan Hunter skulle vara belysande för hur meningslös lagen är - jag antar att han då syftar på den lag som denna debatt gäller, nämligen spaningslagen. Det är bara det att spaningslagen inle har tillämpats i fallet Alan Hunter. Om vi hade fatlat beslut om utvisning men inte verkställt det utan han hade gått omkring här i Sverige, då hade vi kunnat använda spaningslagen för att med dess hjälp övervaka honom. Men del har vi alltså inte gjort. Det är ett helt annal problem som Jörn Svensson tar upp när han diskuterar denne brittiske medborgare, nämligen lagstiftningen i ett annat land, i England.

Sedan är del faktiskt på det sättet, Jörn Svensson, att ni gör er skyldig lill en total sammanblandning av indiciebevisning och begreppet guilt by association. Vi kan inte utvisa någon därför att maken till vederbörande råkar studera psykologi på samma kurs som en som är känd för terrorism. Vi kan inte heller utvisa någon för alt vederbörande har sagt det ena eller det andra enligt en tidningsuppgift. Vi kan över huvud taget inte utvisa någon på några av de grunder som Jörn Svensson nämnde i sin långa rad av frågor. Däremot är del möjligt alt olika bitar av den typ som Jörn Svensson gav exempel på kan ingå i en indiciekedja med någon sorts relevans för en utredning. Men principen guilt by association kan inle användas som utvisningsgrund eftersom del krävs ett personligt rekvisit för utvisning. Vi kan t. ex. utvisa människor bara om de har en ledande ställning i en erkänd terrorislorganisation eller om vi har konkreta skäl alt anta att de kommer all begå terrorhandlingar här i riket.

Del är inte heller på det sättet att vi kan nöja oss med en rapport där det står att det och det har sagts av en trovärdig källa. Vi måste gå vidare och kolla om denna källa är trovärdig eller inle.

Allt det material som slår till förfogande för regeringen i sådana här fall ställs också lill de juridiska ombudens förfogande och därmed till förfogande för de människor som uivisningsbeslutet gäller.

Nr 55

Fredagen den 16 december 1977

Fortsatt giltighet av spaningslagen

JÖRN SVENSSON (vpk):

Herr talman! Det är litet tröttsamt att behöva påminna herr Ullslen om all det senaste han sade uppenbarligen inle kan vara riktigt. Om man ställer till förfogande för en anklagad eller dennes juridiska ombud en uppgift som kommer från en anonym person, vilken den anklagade och det juridiska ombudet aldrig får se, och som avser förhållandena vid en tidpunkt som av polisen icke närmare preciseras, hur i all världen skall man dä kunna säga att det blir någonting kvar av den anklagades rätt att försvara sig? Och ändå erkänner herr Ullsten själv att sådana omständigheter mycket väl kan ingå i den indiciekedja som leder till långtgående ingripanden mot människor.

Sist och slutligen: Herr Ullsten säger att visst kan vi göra oss av med terroristlagstiftningen, men då mister vi ett viktigt skydd. Jag skulle, som jag har gjort tidigare, vilja hävda att raka motsatsen är fallet. Den dag dessa undanlagslagar faller blir frågan om alt styrka en misstanke eller fullfölja ett spår när det gäller de verkligt fariiga, de riktiga terroristerna, så viktig och måste bedömas och hanleras så grannlaga att man får en verkligt effektiv terroristbekämpning och icke denna sammanblandning av relevanta personer med irrelevanta, av potentiellt skyldiga med potentiellt oskyldiga.

Överläggningen var härmed slutad.

159

Nr 55

Fredagen den 16 december 1977

Åtgärder mot den

ekonomiska

brottsligheten

Propositioner gavs på bifall lill dels utskottets hemställan, dels motionerna nr 72 av Olle Wästberg i Slockholm m. fl. och nr 106 av Lars Werner m.fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Olle Wästberg i Stockholm begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition.

Den som vill att kammaren bifaller Juslitieutskottets hemställan i betänkandet nr 14 röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nei har kammaren bifallit motionerna nr 72 av Olle Wästberg i Slockholm m.fl. och nr 106 av Lars Werner m.fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöier ha röstat för ja-propositionen. Då Olle Wästberg i Slockholm begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 291

Nej -    16

Avslår -     3

§ 2 Föredrogs

Justitieutskottets belänkande

1977/78:15 med anledning av propositionen 1977/78:67 med förslag om

ändring i lagen (1974:8) om rättegången i tvistemål om mindre värden,

m. m. jämte motion.

Utskottets hemställan bifölls.

§ 3 Åtgärder mot den ekonomiska brottsligheten

Föredrogs Juslitieutskottets betänkande 1977/78:16 med anledning av motion om åtgärder mot den ekonomiska brottsligheten.

160

BARBRO ENGMAN (s):

Herr talman! Enligt all vedertagen praxis borde jag nu stå här och vara tacksam över den positiva skrivningen i ulskottsbetänkandet. Men några positiva skrivningar lär inte minska den ekonomiska brottsligheten i del här landet. Jag finner det oerhört beklagligt alt utskottet inte låter dessa skrivningar leda till några krav på regeringen. Utskottet håller med om allt och bekräftar alla uppgifter i motionen om hur allvarlig den här typen av brottslighet är. Trots det blir slutsatsen att man inle ens anser sig nödsakad att ge regeringen till känna sina uppfattningar om vad som måste göras.

När vi skrev den här motionen för snart ett år sedan hade vi tänkt precisera våra förslag till åtgärder i en lång rad punkter. Vi tvingades

avstå från detta av konstitutionella skäl - hur konstigt det nu än kan låla.

Skälet är inte utan intresse. Det visade sig nämligen att en sådan åtgärd skulle ha medfört att motionen måste behandlas i praktiskt taget alla utskott i denna riksdag. Den ekonomiska brottsligheten är av den karaktären att den ingriper på så många områden i samhällslivet att åtgärder mot den sorterar under de flesta departement.

Ett av problemen är au samhället och de brolisbekämpande institutionerna inle är organiserade på ett sådant säll, att del finns någon myndighet som har överblick över hela fältet och kan åstadkomma samordnade insalser mot den organiserade och ekonomiska brottsligheten. Det var skälet till alt vi till slut valde att ställa krav på en utredning.

Nu har utvecklingen sedan vi skrev motionen varit sådan att vi inte ens själva ämnar yrka bifall lill motionen. Men jag är så missnöjd med Justitieutskottets behandling av denna allvarliga fråga att Jag måste ta kammarens lid i anspråk för all så kortfattat som möjligt framföra mina synpunkter.

Del som framför allt har hänt är all rikspolisstyrelsen tillsatt en arbetsgrupp mot organiserad och ekonomisk brottslighet. Arbetsgruppen har lämnat en rapport om denna brottslighets omfattning och ell program för hur den skall angripas. Rapporten ger en skrämmande dokumentation av omfattningen av den organiserade och ekonomiska brottsligheten som på alla punkter stämmer med de bedömningar som gjorts i vår motion. Man kanske skulle kunna säga all vi snarare underskattat omfattningen av denna brottslighet.

I och med denna kartläggning har vi som politiker fått de fakta på områdel som är nödvändiga för att fylla den uppgift vi har att fatta de beslut som krävs för all komma till rätta med de problem rapporten avslöjar. Situationen är helt enkelt sådan all del inle går att försvara att samhället inte omedelbart vidtar krafttag för att bekämpa den brottslighet vi nu vet finns och som i stort sett agerar ostörd.

Riksåklagaren, den blivande rikspolischefen, säger i ett yttrande till Justitiedepartementet:

"De nya formerna av ekonomisk kriminalitet måste ges hög prioritet i den brolisbekämpande verksamheten. Denna kriminalitet kan medföra allvarliga störningar av samhällsekonomin och leda till en orättvis fördelning av skattebördorna och luckra upp de etiska normer som måste finnas inom näringsliv och samhällsförvaltning.

Ensidighet eller brist på balans i användningen av de tillgängliga resurserna där man låter de stora löpa men fångar in de små resulterar oundvikligen i en förtroendekris för rättsväsendet."

Den organiserade och ekonomiska brottslighetens natur är sådan att den bara i undantagsfall anmäls till polisen eller till annan myndighet. Och i de fall den kommer till allmän kännedom, eller anmäls till någon myndighet, är bristerna i polisorganisationen och bristen på samordning mellan polis, åklagarväsende och t. ex. skattemyndigheten sådan att nå-

Nr 55

Fredagen den 16 december 1977

Åtgärder mot den

ekonomiska

brottsligheten

161

11 Riksdagens protokoll 1977/78:54-55

Nr 55                 gon effektiv brottsbekämpning inte kan ske. Det var skälet till alt riks-

Fredagen den      polisstyrelsen hos regeringen begärde alt få genomföra en ny organisation

16 december 1977    "" ' ' förenar kravet på samordning och skapar möjligheter lill en

_____________    effektivare spaningsverksamhet på den här brollssektorn. Polisen måste

Åtgärder mot den   själv avslöja dessa brott, eftersom anmälningar inte görs av allmänheten.
ekonomiska         Jag menar att det är nödvändigt att riksdagen tar på sig ansvaret för

brottsligheten     att beslut fattas så alt denna organisation omedelbart kan genomföras

och arbetet med bekämpningen av den organiserade ekonomiska brottsligheten snarast möjligt kan komma i gång.

Det hade, enligt min mening, varit på sin plats att Justilieutskottet givit uttryck för denna uppfattning och klart givit regeringen till känna vad man förväntar sig. Inte minst är jag förvånad över att mina egna partikamrater i utskottet underlåtit att la tillfället i akt alt ställa sådana krav.

Nu har utskottet valt alt uttrycka sig så här: "Brottsligheten är också ofta sådan att den medför synnerligen allvarliga sociala och samhällsekonomiska skadeverkningar. Mot denna bakgrund vill utskottet i linje med önskemålen i motionen understryka att det är mycket angeläget alt samhället sätter in kraftfulla åtgärder för att möta den organiserade och ekonomiska brottsligheten."

Vad utskottet säger kan Jag i och för sig fullständigt instämma i. Problemet är bara att utskottet genom en sådan skrivning vall all överlåta till regeringen att själv tolka vilka åtgärder som följer av denna skrivning. Och jag är långt ifrån övertygad om alt regeringen drar de rikliga slutsatserna och genomför de åtgärder som är nödvändiga för att åstadkomma de förändringar som justilieutskottet kräver. I stället finns det anledning att befara alt regeringen kommer att vidta åtgärder som inle innebär några verkliga förändringar inom överskådlig framtid.

När jag i juni i år frågade justitieministern vilka åtgärder regeringen
avsåg att vidta med anledning av rikspolisstyrelsens rapport om den eko
nomiska brottsligheten, fick Jag ett svar som på ingen punkt kunde stilla
min oro. Han hänvisade till 1975 års polisutredning och tryckte på att
polisen i årets budgetproposition fåll medel till tio nya polistjänster för
att bekämpa denna brottslighet. Hos justitieministern fanns inle ett uns
förståelse för alt det fordras en radikalt ny organisation, som f ö. polisen
själv begär, för att komma lill rätta med de problem vi nu talar om.
Enligt de uppgifter som läcker ut från kanslihuset har vi inte heller något
annat att vänta oss av den budgetproposition som skall komma i januari.
Regeringen väntas plussa på ett antal nya tjänster och tror sig därigenom
kunna skaffa sig ett alibi. Det skall se ut som om man gör något åt
den ekonomiska brottsligheten. Men det hjälper inte alt tillsätta fler tjäns
ter på bedrägerirotlarna, när polisen själv anser att den nuvarande or
ganisationen är sådan att man inom den inte kan utföra ett effektivt
arbete när del gäller alt bekämpa den organiserade och ekonomiska brotts
ligheten. Det är bara att kasta goda pengar efter dåliga.
162                     Justilieutskottet är i sill betänkande inne på en liknande tanke och

skriver så här: "Frågor om ökade insatser i dessa hänseenden övervägs f n. i regeringens kansli inom ramen för arbetet på nästa års budgetproposition." Eller är man inte det? Har man kanske, vilket Jag hoppas, också i Justilieutskottet insett hur orimligt det är alt 99 96 av polisens resurser används för alt bekämpa en brottslighet som i ekonomiska mått handlar om 1 % av brottsligheten i Sverige, medan 1 % av polisens resurser avsatts lill att bekämpa 99 96 av brottsligheten?

Ställer sig justilieutskottet också bakom det självklara kravet alt de nya kunskaper vi fått om all del förhåller sig på del här sättet innebär att vi måste genomföra en omprioritering av polisens arbetsuppgifter? I så fall är Jag glad över del, men beklagar att ulskotlet i sin skrivning inte uttryckt sig tydligare än man har gjort. Ansvaret för att en sådan omprioritering genomförs kan nämligen inle läggas på polismyndigheten, utan det är en politisk fråga som fordrar klara och entydiga ställningstaganden från regering och riksdag.

De krav på en översyn av lagstiftningen som vi framfört i motionen anser jag i stort sett tillgodosedda genom alt regeringen givit brottsförebyggande rådet i uppdrag att genomföra en sådan.

Arbetet i brottsförebyggande rådet skall ske under ledning av en grupp parlamentariker, och det tycker jag är myckel tillfredsställande. Det här är ett arbete som måste utföras under politikernas aktiva medverkan. Den ekonomiska brottsligheten är ell så stort problem att politikerna inle får dra sig undan ansvaret för dess bekämpning, ulan aktivt medverka i det arbetet.

Jag tror t. o. m. att man borde ge denna styrgrupp i brottsförebyggande rådet ännu större befogenheter - eller skyldigheter. Jag har uppfattat det så att det arbete som skall utföras i rådet inte bara går ut på att se över lagstiftningen, utan att arbetsgrupperna också skall fungera som en kommission med skyldighet att successivt föreslå praktiska åtgärder för att effektivisera kampen mot den ekonomiska och organiserade brottsligheten.

Herr talman! Det brådskar med åtgärder.

Nr 55

Fredagen den 16 december 1977

Åtgärder mot den

ekonomiska

brottsligheten

ARNE NYGREN (s):

Herr talman! I den kriminalpolitiska debatten har särskilt under de
senaste åren framförts kritik mot att samhällets brolisbekämpande re
surser nästan uteslutande har inriktats på traditionell vålds- och förmö-
genhelsbrottslighet, medan den snabbt växande ekonomiska brottslighet
som vuxit fram, t. ex. skatte-, valuta- och miljöbrott, inle angripits med
motsvarande resurser.            .■;;

I många polisutredningar, i undersökningar som utförts av riksbanken och skattemyndigheterna samt i reportage i press, radio och TV har förts fram bevis på en snabbt växande och utbredd brottslighet som rör stora ekonomiska och sociala värden. Stora och nya problem har mött polis och andra samhällsorgan när del har gällt kartläggnings-, spanings- och utredningsarbete av den typ av modern brottslighet som kommit all be-

163

Nr 55

Fredagen den 16 december 1977

Åtgärder mot den

ekonomiska

brottsligheten

164

nämnas organiserad och ekonomisk brottslighet. Främst har det gällt omfattande skalle- och valutabrolt, s. k. svarta och grå affärer med fastigheter, företag, krediter, arbetskraft och bilar liksom organiserat häleri och organiserad prostitution, spel och klubbverksamhet. Krav på kraftigt ökade insatser och ökad samordning av polisens och andra myndigheters åtgärder mot dessa former av brottslighet har vuxit mycket snabbt. Att den rent ekonomiska omfattningen av denna brottslighet är många, många gånger större än brottslighet av mera traditionellt slag, står ulan allt tvivel. Vissa former av organiserad ekonomisk brottslighet, t. ex. narkotikahandeln och den organiserade häleribrottsligheien, orsakar också en väsentlig ökning av den traditionella förmögenhetsbrottslighelen.

När juslilieutskoltel nu för snart 11 månader sedan fick Barbro Eng-mans och Lars Ulanders motion om åtgärder mot denna brottslighet, var åtminstone socialdemokraterna i utskottet fast beslutna att kräva mycket kraftfulla samhällsåtgärder i kampen mot denna brottslighet. Sådana åtgärder måste framför allt sättas in på två fronter. Dels bör lagstiftningen ses över och anpassas så att den motsvarar organiserad och ekonomisk brottslighet av det slag som jag nämnt. Dels måste samhället förstärka resurserna när det gäller spanings- och utredningsinsatser för att mera än f n. kunna kartlägga och påtala denna brottslighet.

Nu har en hel del hänt när det gäller lagsliftningsöversyn under den tid som har gått sedan motionen lämnades. Från rikspolisstyrelsen har vi fåll en rapport, den s. k. AMOB-rapporten, som gav en föreställning om den omfattning som den organiserade och ekonomiska brottsligheten har. Brottsförebyggande rådet har lämnat ett förslag på sensommaren om hur en övergripande granskning av lagstiftningen för alt motverka denna form av brottslighet skulle kunna läggas upp. Ett arbete har också pågått, initierat av riksåklagaren, och för en vecka sedan fick så brottsförebyggande rådet ett uppdrag av regeringen att se över lagstiftningsfrågorna och lämna förslag lill åtgärder. Jag kan försäkra kammaren att BRÅ nu arbetar febrilt för au få i gång arbetet så snabbt som möjligt.

Bland kontrollmedlen mot den organiserade och ekonomiska brottsligheten har BRÅ angett inte bara den straffrättsliga ulan också den ci-vilrättslige, den förvaltningsrältsliga och den arbelsrätlsliga lagstiftningen. BRÅ har också pekat på alt ett viktigt arbetsfält för en översyn är att undersöka de näringsverksamheter, som styrs av eliska normer, bl. a. yrkesetiken på olika områden. Regeringens uppdrag lill BRÅ innebär att översynsarbelet skall ledas av en styrgrupp och i övrigt bedrivas i tre arbetsgrupper. I styrgruppen skall ingå bl. a. representanter för samtliga riksdagspartier, och förslag:p'm partiernas representanter har redan meddelats. Gruppen kommer att' utses inom kort. Av arbetsgrupperna skall en syssla med skatte- och valutabroilslighet, en med den ekonomiska brottsligheten och en tredje med yrkesetiken inom olika näringsgrenar. För de frågor som ligger utanför dessa områden, bl. a. arbetarskydd och miljöbrott, skall BRÅ engagera särskilda utredare.

Justitieulskoitet har nu enhälligt sagt alt   man med tillfredsställelse

välkomnar denna lagsliftningsöversyn. När det gäller den andra delen, frågan om vilka resurser samhället är berett att sälta in för all verkligen förslärka kartläggnings-, utrednings- och ingripandeåtgärderna mot den organiserade och ekonomiska brottsligheten, hade självfallet del naturliga varil all ell förslag från regeringen hade lagts i samband med motions-behandlingen i dag. Men utskottet har nu nöjt sig med alt avvakta den budgetproposition som kommer bara om tre veckor och de besked som denna kan ge om regeringens vilja att ta itu med åtgärder mot den organiserade och ekonomiska brottsligheten.

Jag har känt behov av att lämna denna redovisning av hur motions-yrkandet från januari 1977 genom en utvecklad aktivitet under elva månader förändrats så alt ett enhälligt utskott nu tvingas yrka avslag t. o. m. på motionskravet om en utredning, eftersom det kravet nu blivit inaktuellt.

Vi socialdemokrater i ulskollet anser det vara angeläget alt lagöver-synsarbetet i BRÅ bedrivs med mycket stor skyndsamhet och med mycket goda resurser.

Med stort intresse avvaktar vi regeringens förslag i budgetpropositionen i början av januari beträffande resurser som kraftfullt kan bidra lill all förbättra kartläggningen, utredningsarbetet och annan åtgärdsverksamhet mol den kända organiserade och ekonomiska brottsligheten.

Herr talman! Låt mig som en kommentar till Barbro Engmans inlägg säga all vi skall akta oss för att skapa den föreställningen att del enbart är polisresurser som behövs på det här områdel. Det är resurser på många andra områden som är nödvändiga för att åtgärderna skall få den effekt och den genomslagskraft som vi från socialdemokratiskt håll eftersträvar.

Till sist vill Jag säga att socialdemokraterna i Justitieulskoitet, som Barbro Engman nämnde, ingalunda anser att dagens beslut är något definitivt när del gäller åtgärder mot den organiserade och ekonomiska brottsligheten. Vi noterar med tillfredsställelse att så myckel kan hända på ett år, delvis tack vare en initierad motion i riksdagen.

Vi hoppas att de nu vidtagna åtgärderna skall kunna leda lill myckel snabba beslut och till en fortsättning som innebär att vi får de medel, de lagsiifiningsändringar och den vilja att bedriva kampen mol den organiserade och ekonomiska brottsligheten som behövs. Det vill jag myckel kraftigt understryka.

Nr 55

Fredagen den 16 december 1977

Åtgärder mot den

ekonomiska

brottsligheten

BARBRO ENGMAN (s):

Herr talman! Först vill Jag säga att det beslut som vi i dag skall fatta enligt min mening inte alls är något beslut. Man skall inte i riksdagen avslå från att anlägga synpunkter på vad som ytterligare måste åtgärdas bara för att man skjutit upp behandlingen av en motion nästan ell år och så börjar närma sig budgetpropositionens framläggande.

Anledningen till att jag säger detla är att jag tycker att Justilieutskollei i alltför hög grad förlitar sig på att någonting kan göras i den här frågan eftersom brottsförebyggande rådet nu fått i uppgift alt klara en del som

165

Nr 55

Fredagen den 16 december 1977

Åtgärder mot den

ekonomiska

brottsligheten

togs upp i rapporten från rikspolisstyrelsen. Det väsentligaste är enligt rikspolisstyrelsen alt spaningsområdel får bälire resurser. Av polisens 3 500 kriminalpoliser ägnar sig bara 41 ål polisarbete på grund av ekonomisk brottslighet trots alt denna är 40 gånger större än den traditionella brottsligheten som i dag omsätter 500 miljoner kronor. Den ekonomiska brottsligheten omsätter däremot 20 miljarder kronor.

Därför menar jag att när man i utskottet skriver att vad "som här först faller i ögonen är naturiiglvis mera omedelbara satsningar på resursförstärkningar och övergripande åtgärder för att åstadkomma bl. a. organisatoriska förbällringar, vidgat samarbete och fördjupad utbildning" har man hamnat alldeles rätt. Del är just det som behövs.

Men jag tycker inle all man skall tro att någonting kommer att hända bara därför att BRÅ tar itu med en bil av de problem som rör den ekonomiska brottsligheten. Därför är jag i och för sig glad över att Juslilieutskoltel har denna positiva inställning och vilja att göra någonting. Det är min förhoppning alt nästa års betänkande från Justitieulskoitet inle skall sluta med meningen: "Någon riksdagens åtgärd med anledning av motionen är därför enligt utskottets mening ej påkallad."

ARNE NYGREN (s):

Herr talman! För min del hoppas jag att jag inte blev så feltolkad all kammarens ledamöter fått den uppfattningen att utskottet nöjer sig med det arbete som nu satts i gång. Jag sade att jag hoppades att del skulle vant en god början som skulle följas av andra åtgärder.

Låt mig än en gång säga att vi aldrig får föriedas att tro att vi klarar kampen mol den organiserade och ekonomiska brottsligheten genom att göra rockader inom polisen eller genom alt tillsätta nya polistjänster. Det är så enormt mycket mera som behövs av resurser och insatser.

BARBRO ENGMAN (s):

Herr talman! Jag vill instämma i Arne Nygrens uttalande. Man brukar ofta säga - och det gjorde också justitieministern i svaret till mig - att man tillför polisen nya tjänster. Nu har del ju blivit 20 nya tjänster, sedan han meddelade mig alt del rörde sig om 10. Dessa tjänster används emellertid inte i dag som det egentligen var meningen att de skulle användas.

Göteborg t. ex. har fått sex av de här tjänsterna, och de har gått till bedrägerirotlarna och alltså lill den ordinarie organisationen inom polisen. Del om något visar nödvändigheten av att man vid budgetarbetet ser till att man inte bara plussar på tjänster till den nuvarande organisationen, eftersom det är den som i grunden måste ändras.

166

Överläggningen var härmed slutad. Utskottets hemställan bifölls.

§ 4 Föredrogs socialutskottets belänkande 1977/78:19 med anledning av propositionen 1977/78:25 med förslag om tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret 1977/78 såvitt avser socialdepartementets verksamhetsområde jämte motioner.

Punkten 1

Utskottets hemställan bifölls.

Punkten 2 Försöksverksamheten med tillnyklringsenheter

Nr 55

Fredagen den 16 december 1977

Försöksverksam -heten med tillnyktringsenhe-ter

MARGARETA ANDREN (fp):

Herr talman! Jag vill bara med några ord kommentera besvarandet av min motion  1977/78:197.

Med hänsyn till den besvärliga situation som vi har i Storstockholms-området när del gäller omhändertagandel av berusade personer, och som nog inte är riktigt lika svår på andra platser i vårt land, har frågan om tillnyktringskliniker blivit mycket angelägen för oss i Storstockholm. Vi anser att lägel är så besväriigl att alla nu måste hjälpas ål för att vi skall kunna få en bättring till stånd. När vi dessutom har ett statligt sjukhus i området. Karolinska sjukhuset, anser många med mig att detla lämpligen borde vara med i den planerade försöksverksamheten.

Under den allmänna motionstiden i år väckte jag därför en motion om att Stockholm borde få delta i den kommande försöksverksamheten. Motionen avstyrktes, bl. a. med motiveringen all ställningstagandet skulle anstå, tills den utlovade planen för den utökade försöksverksamheten redovisades. Man hänvisade också till att preliminär diskussion hade förts mellan Karolinska sjukhuset och socialdepartementet om ett försök, som skulle läcka Solna eller en viss del av Stockholm. Förhandlingarna fortsatte också, men det blev en besvikelse när det sedan i pressen meddelades vilka orter som skulle vara med i försöksverksamheten och all Stockholmsområdet saknades.

1 en interpellation begärde Jag då besked i den här frågan av socialministern, som också erkände att kontakter hade tagits av Stockholms läns landsting men ej lett fram till något resultat. Men tredje gången gillt: med anledning av min motion lill detta riksmöte och de två övriga motioner som väckts samtidigt säger socialutskottet, all vid förnyade förhandlingar mellan socialdepartementet och landstinget en arbetsgrupp nu bildats som skall arbeta vidare med frågan. Ulskoitet anser vidare all det finns starka skäl som talar för att tillgodose motionärernas krav. Man framhåller även att det aktuella förslagsanslaget bör få överskridas om det behövs för alt en försöksverksamhet med tillnyktringskliniker skall komma i gång i Stockholm. Vi får därför hoppas att del fortsatta arbetet i den gemensamma arbetsgruppen skall ge resultat.

Landstinget och de berörda kommunerna är beredda att hjälpa till när det gäller såväl det ekonomiska som det praktiska genomförandet av

167

Nr 55

Fredagen den 16 december 1977

Försöksverksamheten med tillnyklringsenheter

försöksverksamheten. Jag tror att denna utvidgade försöksverksamhet kommer att bli värdefull när det sedan gäller att permanenta verksamheten med tillnyktringskliniker.

Herr talman! Jag har orsak att känna mig ganska nöjd och ber all få yrka bifall lill utskottets hemställan.

STINA ANDERSSON (c):

Herr talman! Jag har begärt ordet närmast med anledning av motionen 1977/78:196.

De problem som vi har genom alkoholismen och dess verkningar i Slorstockholmsområdet tror Jag är väl kända för kammarens ledamöter. Också av tidsskäl finner Jag det mindre motiverat att här närmare gå in på delta.

Vad vi :jom motionärer i första hand reagerade mol i propositionen var, som också Margareta Andrén anförde i sin motion, alt Stockholmsregionen icke återfanns bland de områden, som på försök skulle få tillnyktringskliniker. En myckel stor del av det totala antalet alkoholskadade i landet återfinns i Stockholmsområdet. Vi har också speciella sociala bakgrundsproblem i storstadsområdena, som gör det motiverat all utöver den planerade verksamheten i Göteborg få lill stånd en försöksverksamhet i Stockholmsområdet.

Herr talman! Jag har icke något särskilt yrkande i den här frågan. Naturligtvis hade jag helst sett, alt utskottet direkt hade anslutit sig lill det i motionen väckta förslaget om lillnykiringsklinik i Stockholmsområdet. Socialutskottets skrivning är dock positiv, och Margareta Andrén har framhållit de positiva inslagen i den. Utskottet framhåller lill slut att del finns starka skäl som talar för ett tillgodoseende av de önskemål som framförts i motionerna.

Då jag hyser den förhoppningen att den nämnda arbetsgruppen skall komma fram till ett positivt resultat för Stockholmsområdet i det här avseendet, ber jag att få yrka bifall lill socialulskotlets hemställan.

168

1 detla anförande instämde Pär Granstedt (c).

GÖRAN KARLSSON (s):

Herr talman! Eftersom motionärerna är nöjda med utskottets skrivning, tror Jag alt kammarens ledamöier håller mig räkning för att jag nöjer mig med att yrka bifall till utskottets hemställan.

Överiäggningen var härmed slutad.

Utskottets hemställan bifölls.

§ 5 Vissa anslag inom industridepartementets verksamhetsområde

Föredrogs näringsutskottets betänkande 1977/78:32 med anledning av propositionen 1977/78:25 med förslag om tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret 1977/78 i vad avser vissa anslag inom industridepartementets verksamhetsområde jämte motioner.

FÖRSTE VICE TALMANNEN:

I fråga om detta betänkande hålles gemensam överläggning för samtliga punkter. Under den gemensamma överiäggningen får yrkanden framställas beträffande samtliga punkter i belänkandet.

I det följande redovisas endast de punkter, vid vilka under överläggningen framställts särskilda yrkanden.

Punkten 2 (Förelags- och branschfrämjande åtgärder) Regeringen hade i propositionen 1977/78:25 bilaga 11 under punkten 2 (s. 81) föreslagit riksdagen alt godkänna de ändringar i riktlinjerna för branschfrämjande åtgärder som föredragande statsrådet hade förordat.

I detta sammanhang hade behandlats motionen 1977/78:202 av Ingvar Svanberg m. fl. (s), vari hemställts att riksdagen som sin mening gav regeringen till känna vad som i motionen anförts om marknadsålgärder på tekoområdet.

Ulskollet hemställde

all riksdagen, med avslag på motionen 1977/78:202 godkände i propositionen 1977/78:25 bilaga 11 under punkten 2 angivna ändringar i riktlinjerna för branschfrämjande åtgärder.

Reservation hade avgivits

1. av Ingvar Svanberg, Hugo Bengtsson, Arne Blomkvist, Nils Erik Wååg, Kari-Erik Häll, Rune Jonsson i Husum och Wivi-Anne Radesjö (samtliga s) som ansett att utskottet bort hemställa

alt riksdagen med anledning av propositionen 1977/78:25 bilaga 11 punkten 2 och med bifall till motionen 1977/78:202 godkände av reservanterna angivna ändringar i riktlinjerna för branschfrämjande åtgärder.

Nr 55

Fredagen den 16 december 1977

Vissa anslag inom industridepartementets verksamhetsområde

Punkten 11 (Kraftstationer m. m.)

Regeringen hade i propositionen 1977/78:25 bilaga II under punkten 12 (s. 103-116) föreslagit riksdagen all

1.    godkänna all den andra ombyggnadselappen i Näs kraftstation fördes till valtenfallsverkets projekt reserv,

2.    bemyndiga regeringen att godkänna ett i propositionen redovisat

169

Nr 55

Fredagen den 16 december 1977

Vissa anslag inom industridepartementets verksamhetsområde

konsoriialavial mellan statens vattenfallsverk och Gollands kommun i vad det innefattade ekonomiska förpliktelser för staten,

3. till Kraftstationer m. m. på tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret 1977/78 anvisa ett investeringsanslag av 496 500 000 kr.

I detta sammanhang hade behandlats

dels den med anledning av propositionen väckta motionen 1977/78:203 av Ingvar Svanberg m. fl. (s), vari hemställts att riksdagen gav regeringen som sin mening till känna vad i motionen anförts om en ny elkabelförbindelse mellan Gotland och fastlandet.

dels den under allmänna motionstiden vid 1976/77 års riksmöte väckta motionen 1976/77:1242 av Bernt Ekinge m. fl. (fp), vari hemställts att riksdagen skulle

1.    uttala alt eltaxan på Golland i princip borde vara jämställd med förhållandena på fastlandet,

2.    ge regeringen till känna vad som i övrigt anförts i motionen.

Ulskoltei hemställde

1.   att riksdagen med bifall lill regeringens förslag godkände att den andra ombyggnadselappen i Näs kraftstation fördes lill vattenfallsverkets projektreserv,

2.   alt riksdagen skulle

a)   med bifall till regeringens förslag bemyndiga regeringen att godkänna konsortialavtalet mellan statens vattenfallsverk och Gotlands kommun i vad del innefattade ekonomiska förpliktelser för staten,

b)  med bifall till regeringens förslag lill Kraftstationer m. m. på lill-läggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret 1977/78 anvisa ett invesleringsanslag av 496 500 000 kr.,

c)   avslå motionen  1977/78:203,

d)                        avslå motionen 1976/77:1242 såvitt den ej tillgodosågs enligt ut
skottels hemställan i övrigt.

170

Reservation hade avgivits

2. av Ingvar Svanberg, Hugo Bengtsson, Arne Blomkvist, Nils Erik-Wååg, Karl-Erik Häll, Rune Jonsson i Husum och Wivi-Anne Radesjö (samtliga s) som ansett att utskottet under 2 bort hemställa

all riksdagen skulle

a)   med bifall till regeringens förslag bemyndiga regeringen alt godkänna konsortialavtalet mellan statens vattenfallsverk och Gotlands kommun i vad det innefattade ekonomiska förpliktelser för staten,

b)   med anledning av regeringens förslag till Kraftstationer m. m. på tilläggsbudget I lill statsbudgeten för budgetåret 1977/78 anvisa ett investeringsanslag av 451 500 000 kr.,

c)   med bifall till motionen 1976/77:1242 i ifrågavarande del och motionen 1977/78:203 som sin mening ge regeringen till känna vad re-

servanlerna anfört om en ny elkabelförbindelse mellan fastlandet och Gotland,

d) avslå motionen 1976/77:1242 såvitt den ej tillgodosågs enligt reservanternas hemställan i övrigt.

Punkten 16 (Beviljande av statliga investeringsgarantier) Regeringen hade i propositionen 1977/78:25 bilaga 11 under punkten 18 (s. 126-129) föreslagit riksdagen att medge att statlig garanti lill lån för investeringar fick beviljas under år 1978 i enlighet med vad föredragande statsrådet hade förordat.

Nr 55

Fredagen den 16 december 1977

Vissa anslag inom industridepartementets verksamhetsområde

I detla sammanhang hade behandlats motionerna

1977/78:201 av Ingvar Svanberg m, fl, (s), vari hemställts att riksdagen som sin mening gav regeringen lill känna vad som i motionen anförts om villkoren för statliga invesleringsgarantier, och

1977/78:204 av Lars Werner m, fl, (vpk), vari hemställts alt riksdagen skulle avslå förslaget i propositionen 1977/78:25 bilaga 11 under punkten 18 om statlig garanti till lån för investeringar under år 1978.

Utskottet hemställde

att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med avslag på motionerna 1977/78:201 och 1977/78:204 medgav att statlig garanti lill lån för investeringar fick beviljas under år 1978 i enlighet med vad som förordats i propositionen 1977/78:25 bilaga 11 under punkten 18.

Reservation hade avgivits

3. av Ingvar Svanberg, Hugo Bengtsson, Arne Blomkvist, Nils Erik Wååg, Kari-Erik Häll, Rune Jonsson i Husum och Wivi-Anne Radesjö (samtliga s) som ansett att utskottet bort hemställa

1.    att riksdagen med anledning av regeringens förslag, med bifall till motionen 1977/78:201 och med avslag på motionen 1977/78:204 medgav all statlig garanti lill lån för investeringar fick beviljas under år 1978 i enlighet med vad reservanterna hade förordat,

2.    all riksdagen som sin mening gav regeringen till känna vad reservanterna i övrigt anfört.

HUGO BENGTSSON (s):

Herr talman! I detla betänkande från näringsutskottel har vi haft att ta ställning lill propositionen 25 med en rad förslag om tilläggsanslag på olika områden. Det är endast fyra punkter jag kommer att kommentera. I tre av dessa har vi socialdemokrater avgivit reservationer.

Under punkten 2, Förelags- och branschfrämjande åtgärder, föreslår statsrådet att del anvisas ett reservationsanslag av 58 610 000 kr. Inom ramen för branschfrämjande åtgärder kan man i dag bl. a. erhålla stöd för marknadsföringsåtgärder på exportmarknaden. Nu föreslår statsrådet att pengarna också skall få användas med inriktning på hemmamark-

171

Nr 55

Fredagen den 16 december 1977

Vissa anslag inom industridepartementets verksamhetsområde

172

nåden. Vi menar från socialdemokratiskt håll att detta är vällovligt.

Det är kanske främst tekoindustrin som nu behöver delta stöd. Kan vi genom att bidra till finansieringen av marknadsföringsåtgärder vid utställningar och mässor med inriktning på hemmamarknaden medverka till att svenska förelag kan stärka sina avsättningsmöjligheter så är detta bra. Så långt råder det samstämmighet inom utskottet.

Men sedan menar vi, som framgår av reservationen 1, alt stödet måste utformas så att det inte kan utgå till sådana företag, som även bedriver en mer omfattande importverksamhet av kläder eller i sin försäljning i stor omfattning samarbetar med företag som bedriver sådan verksamhet. Delta villkor skall också gälla marknadsföringsinsatser. Villkoren måste vara utformade så, att de inte kan omfatta också produkter som importerats.

Detta måste klart sägas ifrån från riksdagens sida. Vi vet hur del förhåller sig på många håll. Svenska företag inom tekobranschen bedriver i stor utsträckning import från lågprisländerna. Vi vet också alt produktionen i stor omfattning sker i form av lönsömnad i fjärran länder, som har utomordentligt låga löner och allvarliga sociala förhållanden. Vi vill alltså ha en garanti för alt slödel verkligen utgår lill förelag här i landet som själva tillverkar sina varor.

Utskottsmajoriteten säger all det enligt dess mening varken finns möjligheter eller anledning att formulera särskilda regler med definition på vad som är att anse som svenska produkter. Detta vänder jag mig bestämt emot. Sådana regler måste utformas, om vi skall nå syftet med det anslag som vi nu står i begrepp att ge den svenska tekoindustrin. Jag yrkar bifall till reservationen 1,

Under punkten 11, Kraftstationer m, m,, föreslår statsrådet bl, a, också lösningar av Gotlands elförsörjning, och det är endast detta jag här kommer att uppehålla mig vid. Syftet med förslaget är alt sänka elpriserna på Gotland så att de kommer att ligga på samma nivå som priserna på fastlandet och alt säkra Gollands tillgång på elström. Frågan är, som de fiesta av kammarens ledamöier väl vet, inte ny. Riksdagen har som bekant 1976 närmast gjort en beställning, där man krävde en utjämning av elpriserna mellan Golland och fastlandet. Man krävde också lösningar av elförsörjningen i stort. När del därför nu i propositionen föreslås att denna prisutjämning skall komma till stånd enligt angivna riktlinjer, så har vi från socialdemokratisk sida inga erinringar. Vi tillstyrker förslaget på den punkten.

Men som framgår av reservationen 2 lill utskottsbelänkandel så delar vi inle slalsrådels och ulskottsmajoritetens uppfattning när det gäller hur Gotland framdeles skall få sin elström. Statsrådet föreslår och utskottsmajoritelen tillstyrker att kraftsystemet på ön får sitt nytillskott genom alt en dieselanläggning uppförs. Vi motsätter oss detta och förordar att de nya strömleveranserna ordnas genom en ny kabelförbindelse från fastlandet. De stora prisskillnaderna på elström - strömmen har kostat 5-7 öre mer per kilowatt på Golland än på fastlandet - är hu-

vudsakligen beroende på att elförsörjningen i hög grad är baserad på oljekraft. Vi kan därför inte tillstyrka förslaget om byggande av en ny dieselanläggning. Vidare bör vi uppmärksamma risken all oljeförsörjningen kan bli störd och all kraftiga prisökningar på olja kan förväntas i framliden.

Mot denna bakgrund anser vi utomordentligt starka skäl tala för att Gollands elförsörjning mera långsiktigt löses genom all en elkabel dras från fastlandet. Del ger också en säkrare lösning. Vi yrkar därför att del av regeringen föreslagna tilläggsanslaget, som avser en ny dieselanläggning på Golland, skall räknas ner med 45 milj. kr. och all riksdagen anmodar regeringen all snarast lägga fram förslag om en ny kabelförbindelse.

Med del anförda yrkar jag bifall till reservationen 2.

Under punkten 16, Beviljande av statliga invesleringsgarantier, har vi all ta ställning lill förslaget om föriängning av del tidigare i år fattade beslutet om statlig garanti lill lån för investeringar, alt gälla även under 1978, och förslaget om att sådana lån skall få beviljas inom ramen för en garanti av 1  miljard kronor.

Motivet bakom förslaget var, som kammarens ledamöter säkert erinrar sig, att stimulera industriinvesteringarna. Från socialdemokratiskt håll ställde vi oss utomordentligt tveksamma lill förslaget. Vi framhöll då, liksom vi nu gör i reservationen 3, all den stimulanseffekt som systemet avses ge är utomordentligt tvivelaktig. Systemet kan inle motiveras från vare sig konjunkiurpoliliska eller kreditpoliliska utgångspunkter. När vi tidigare i år behandlade frågan sade vi all vi under vissa bestämda förutsättningar inte ville motsätta oss förslaget, och detta gäller även nu, eftersom vi har att uttala oss om en förlängning av systemet under 1978.

Garantier av den art del här är fråga om kan få en styrande effekt på strukiuruivecklingen. Därför måste akluella investeringar sällas in i ett övergripande planeringssammanhang. Delta innebär alt investeringsprojekt av typen järn- och stålindustri alltid bör prövas av regeringen och att andra projekt av struklurpåverkande karaktär bör prövas av styrelsen för den strukturfond som vi har föreslagit.

Visserligen har riksdagen i förra veckan avslagit vårt förslag om inrättande av en strukturfond, som just på detla område skulle ha kunnat uträtta så myckel, men del innebär inte att vår principiella inställning till hur dessa frågor skall lösas har förändrats. Del av regeringen föreslagna systemet med invesleringsgarantier har inle medverkat till någon lösning av problemet hur man skall få fart på investeringarna inom näringslivet. Sedan beslutet fattades i våras har som bekant inle ett enda lån beviljats enligt detta syslem. Det, om något, talar väl sitt tydliga språk.

Från den socialdemokratiska sidan har vi hela liden kraftigt understrukit nödvändigheten av ökade industriinvesteringar och samtidigt pekat på den inriktning man borde ha gett den ekonomiska politiken för all kunna åstadkomma denna stimulans. Från borgerligt håll har man dock inle velat lyssna på oss. Hade man gjort det, hade resultatet varit

Nr 55

Fredagen den 16 december 1977

Vissa anslag inom industridepartementets verksamhetsområde

173

Nr 55

Fredagen den 16 december 1977

Vissa anslag inom industrideparte-mentels verksamhetsområde

ett annat än det vi nu upplever.

Med delta yrkar jag bifall även till reservationen 3.

Herr talman! Låt mig sedan också med ett par ord beröra en annan punkt i detta belänkande, den punkt som behandlar bidrag till Götaverken. När riksdagen i våras behandlade varvsfrågorna hade vi all la ställning lill ett förslag från näringsulskotlel om att regeringen under hösten skulle förelägga riksdagen ett definitivt förslag lill lösning beträffande det s. k. Lindholmenprojeklel. Riksdagen biföll som bekant näringsulskottels förslag.

Regeringen har nu framfört förslaget i den här propositionen, och det hälsar vi med tillfredsställelse. Del innebär all Lindholmens varv nu kan användas för utbildning och forskning men också för viss produktion. Verksamheten beräknas sysselsätta 300 personer. En stor del av dessa räknar man med kan rekryteras från varven i Göteborg. Detta är verkligen tillfredsstäilande mot bakgrund av del dåliga sysselsättningsläget inom varvsindus;lrin. Men minst lika betydelsefullt är att utbildningsplatser för ungefär 600 elever tillskapas.

Jag vill, herr talman, med del sagda ge uttryck för den tillfredsställelse Jag känner över att detla projekt med dagens beslut kommer att vara i hamn. Med del anförda ber jag att få yrka bifall till samtliga tre reservalioner som är fogade vid näringsutskotiets betänkande nr 32.

174

KARL HALLGREN (vpk):

Herr talman! De frågor som behandlas i näringsutskottets betänkande nr 32 gäller återigen stödåtgärder till storbolagen. Vi har från vpk lagit upp en punkt, p. 18 i bil. 11 lill propositionen 1977/78:25. Där föreslås att statlig garanti till lån för investeringar får beviljas också under 1978. Det ursprungliga förslaget - som tidigare godkänts av riksdagen - innebar att kreditgarantier av del slaget skulle upphöra i och med 1977 års utgång.

Detta garantisystem är så konstruerat alt det i första hand gynnar storbolagen. Statliga invesleringsgarantier ges inte lill investeringar som inle uppgår lill 5 milj. kr. Det innebär att mindre företag, som skulle vara i behov av mindre lån än på 5 milj. kr., inle kan komma i fråga för garantierna.

Vänsterpartiet kommunisterna kan inle finna en förlängd giltighetstid för åtgärden i tidigare riksdagsbeslut i denna fråga nödvändig. Det bör också poängteras, som tidigare sagts, att förelagen hittills inte ulnyttjat dessa investeringsgarantier. Att nu - genom att något uppluckra bestämmelserna för erhållande av statliga investeringsgarantier - försöka förmå företagen all utnyttja denna statliga stödform är enligt vår mening både överflödigt och oriktigt.

Vpk har i motionen 204 yrkat avslag på denna del av regeringens förslag. Vårt parti anser alt de medel som eventuellt skulle komma att tas i anspråk av storföretagen borde avsättas lill åtgärder för stöd till små och medelstora förelag. Dessutom har vi när propositionen 95 behand-

lades tidigare lagt fram alternativa förslag om den ekonomiska politiken. Men dessa har tyvärr avslagils. Jag vill med det anförda yrka bifall till motionen 204.

BENGT SJÖNELL (c):

Herr talman! 1 betänkandet nr 32 behandlar näringsulskotlel regeringens förslag om tilläggsbudget I i vad avser vissa anslag inom industridepartementets verksamhetsområde samt ett antal motioner. Betänkandet innehåller 16 punkter, och ulskoitet är enigt när det gäller att tillstyrka regeringens olika förslag på samtliga punkter utom tre. I dessa tre avseenden har reservationer avgivits, och Hugo Bengtsson har alldeles nyss redogjort för dem. Dessutom har vpk i en motion yrkat avslag på förslaget om särskilda investeringsgarantier.

Jag kommer att behandla de två reservationer som betecknats nr 1 och nr 3 - reservation nr 2 kommer min partikollega Fritz Börjesson att kommentera. Jag skall dessutom myckel kort beröra vpk-motionen nr 204.

Den första reservationen bygger på en motion av Ingvar Svanberg m. fl. och tar sikte på vad som sägs i propositionen beträffande marknadsföringsåtgärder på lekoområdel. I propositionen understryker departementschefen att de regler som hittills har gällt inle har givit någon möjlighet alt inom ramen för de branschfrämjande åtgärderna ge stöd för marknadsföringsåtgärder med inriktning på hemmamarknaden, en verksamhet som ju är utomordentligt viktig.

Det kan inte nog understrykas hur väsentligt det är att även de mindre företagen och kanske speciellt företagen inom lekoområdet får en tillräckligt effektiv marknadsföringsorganisalion. Dessa förelag är i första hand hemmamarknadsförelag, och av självklara skäl inriktas deras marknadsföring på denna marknad. Det föreligger också ell mycket stort intresse för sådana åtgärder från företagens sida.

Propositionens förslag innebär att reglerna för bidrag till konsultundersökningar i omsiällningsfrämjande syfte ändras så alt bidrag kan ges för kollektiva marknadsföringsåtgärder, t. ex. mässor, utställningar och försäljningskampanjer med inriktning på hemmamarknaden.

Som vi hörde av Hugo Bengtsson, har man från socialdemokratiskt håll i och för sig inle någonting att invända mot att reglerna förändras i den angivna riktningen, men man vill ändå från det hållet komma med ett förbud. Man vill förbjuda företag som importerar tekovaror att utnyttja de föreslagna åtgärderna. Man säger att det måste skapas särskilda regler som förhindrar att stödet kommer att avse produktion från utlandet.

Hugo Bengtsson sade nyss att det är alldeles uppenbart att sådana regler måste lill, och han kunde inle godta ulskottsmajoritetens invändning att det är svårt alt tillskapa dessa regler. Hugo Bengtsson sade att man måste göra en analys av förutsättningarna och sedan utforma regler. Del är lätt alt säga tulipanaros, men det är som bekant betydligt svårare alt göra en. Att få till stånd regler av det slag reservanterna önskar är

Nr 55

Fredagen den 16 december 1977

Vissa anslag inom industridepartementets verksamhetsområde

175

Nr 55

Fredagen den 16 december 1977

Vissa anslag inom industridepartementets verksamhetsområde

nog näst intill omöjligt, därför att reglerna måste vara klara, distinkta och entydiga, Verkligheten är så pass komplicerad i de här sammanhangen all sådana regler inle går all fastställa. Utskottet anser dessutom att del inle heller finns någon anledning att införa sådana regler därför att de för med sig en onödig och förmodligen fullkomligt orimlig byråkrati. Vi avstyrker alltså från utskottsmajoriletens sida motionärernas och reservanternas förelag.

Jag skall sedan säga några ord om reservationen 3. Jag vill även beröra mononen 204 från vpk, där man hell enkelt yrkar avslag på propositionen:; förslag - som innebär all de statliga invesieringsgaranlierna skall förlängas och all lån skall kunna beviljas under 1978 i enlighet med vad föredragande statsrådet förordat.

Låt mig la reservanterna först. De anför au man i det här sammanhanget måste få en mer centraliserad ordning när del gäller att fatta beslut. Motionskraven aren upprepning av krav som framställdes i samband med att del här systemet infördes. Socialdemokraternas partimotion gällde den gången inrättandet av en strukturfond - ett krav som återkommit i år. Utskottet sade då att det är alldeles uppenbart alt samhället på olika sätt måste utöva inflytande på industrins struklurutveckling.

De inve:5leringsgaranlier som vi nu talar om måste självfallet också - som vi ser det från vår sida - inordnas i denna rampolitik, men det är utomordentligt långt från del till att godta motionärernas och reservanternas förslag om en centralstyrning av alla mer omfattande investeringsbeslut inom industrin. Här har vi, herr talman, en klar ideologisk vattendelare. Det är väsentligt alt delta får komma fram och alt det understryks. Vi menar alt man kan och bör dra upp ramar från samhällets sida när det gäller industrins verksamhet, men vi avvisar bestämt kravet att några cenlralbyråkrater skall sitta och dirigera industrins investeringar och industrins verksamhet i detalj. De är inte skickade lill det. De har över huvud taget inte kompelens att klara ett så utomordentligt svårt arbete som det är fråga om. Del måste fackfolket på områdel, nämligen de som arbetar inom industrin och företagsamheten, sköta inom de ramar samhället drar upp.

Jag vill tillägga, herr talman, alt förra gången den här frågan behandlades avstyrktes motionen om en strukturfond av näringsutskottel i dess betänkande nr 24. Vi har anledning alt understryka de synpunkter som den gången framfördes och dem som jag nu framfört. Vi bör avslå den här motionen liksom vi tidigare avslagit de nämnda molionsförslagen.

Med detta, herr talman, ber jag alt få yrka bifall till utskotlets hemställan.

I detta anförande instämde Erik Hovhammar (m).

176

FRITZ BÖRJESSON (c):

Herr talman! Jag skall göra några kommentarer med anledning av reservationen 2 i utskottets betänkande nr 32, som gäller energi till Golland.

Reservanternas talesman sade tidigare här all man borde länka på att trygga Gotlands energiförsörjning på längre sikt, och han anmodade regeringen att lägga ut en kabelförbindelse. Del låter litet egendomligt, åtminstone för mig som följt frågan. Socialdemokraternas hantering av den här frågan är ett typexempel när det gäller alt belysa socialdemokraternas omställning från regeringsparti lill oppositionsparti - där oppositionen så alt säga blir ell självändamål. Ingenting kan mera typiskt dokumentera det än Just näringsulskottels belänkande med den slingriga väg som socialdemokraterna har använt i delta ärende.

I reservation nr 2 föreslås en elströmskabel till Gotland i stället för
den lösning som propositionen innehåller och som bl. a. innebär en ny
dieselanläggning med två block. Reservanterna skriver ordagrant all den
na dieselanläggning "kan- inte tillstyrkas".

Vad är det då som har hänt och sorh ger mig anledning lill dessa kommentarer? I oktober 1970 överiämnade Vallenfall en utredning med förslag om en likslrömskabel lill Golland. Samtliga remissinstanser var positiva. Regeringen gav inget besked huruvida man avsåg all göra någonting åt frågan om kabel till Gotland utan var helt lyst.   •

Den 16 februari 1973 meddelade industriminister Rune Johansson all han inte var beredd att i proposition lill riksdagen föreslå medel lill en likslrömsförbindelse med Gotland. Vid samma tillfälle utgick han från att AB Gollands kraftverk i stället skulle bygga en lokal produktionsanläggning med dieselkraft.

Nu är det egentligen för sent alt satsa på en likslrömskabel, om frågan skall lösas så att Golland får den energi som man behöver inom rimlig tid för att klara igångkörningen av Slite nya cemenlfabrik under 1979, som avseits. Men hade den socialdemokratiska regeringen sagt ja när Vattenfall ville lägga ut denna kabel 1970, hade Golland fått sin energiförsörjning tryggad - och vid en lid då man behövde energin. Man hade också sluppit de ofördelaktiga verkningarna av oljekrisen 1973 och 1974.1 stället har gotlänningarna enligt sina noggranna beräkningar sedan 1973 fått betala 80 milj. kr. i överpriser på elströmmen. Nu kostar die-selanläggningen i två block just 80 milj. kr.

I regeringens proposition föreslås att Vattenfall skall överta samtliga elproduklionsanläggningar på Gotland och sedan hålla elpriserna där på samma nivå som tillämpas på fastlandet.

I dag beräknas, enligt de handlingar som har förelegat i utskottet, att en elkabel på 130 MW skulle kosta 170 milj. kr. Om del är någonting som har försummats, så får man säga att lösningen sorgeligen har försummats av den socialdemokratiska regeringen under de gångna åren. Därför finns inget annat hållbart alternativ i dag än det som den nuvarande regeringen har lagt fram.

Utredningarna från Vattenfall säger att en elkabel i dag inte är lönsam. Jag vill minnas att den nuvarande energiministern som sin mening har uttalat att han inle hell avvisar en elkabel till Gotland i framtiden. Men på grund av del resonemang som Vallenfall fört har man nu gått på

Nr 55

Fredagen den 16 december 1977

Vissa anslag inom industridepartementets verksamhetsområde

\11

n Riksdagens protokoll 1977/78:54-55

Nr 55

Fredagen den 16 december 1977

Vissa anslag inom industridepartementets verksamhetsområde

den här linjen. I framtiden kan, med inlemmande av de anläggningar som enligt handlingarna föreligger, denna likslrömskabel användas för leverans av ström i båda riktningarna. Herr talman! Jag yrkar bifall till utskottets hemställan.

HUGO BENGTSSON (s):

Herr talman! Bengt SJönell menar att del skulle vara svårt för statens industriverk att dra upp de riktlinjer efter vilka förelagen skulle få de bidrag som nu föreslås utgå för kollekliva marknadsföringsåtgärder med inriktning på hemmamarknaden. Del bör emellertid inle bli så förskräckligt svårt. Avsikten med anslaget är väl ändå att öppna möjligheter alt främja den svenska tekoindustrin och inte alt anslå medel för att marknadsföra importerade tekovaror? Jag tror inte att del skulle vara så svårt att säga till industriverket: Ni skall se till att de företag som får pengar för dessa iindamål är sådana som själva tillverkar sina varor i detta land. - På det sättet gagnar vi tveklöst bäst den svenska tekoindustrin.

Bengt Sjönell kom också in på frågan om garaniilånen. Om dessa lån skall ges lill angelägna induslriprojekt krävs del en övergripande planering. I annal fall kan de komma alt motverka sitt syfte. Och syftet är all de skall främja en socialt anpassad struklurutveckling.

Fritz Börjesson underströk i sitt uttalande om Gotlands elförsörjning vad statsrådet har sagt i sin proposition. Och statsrådet stöder sig på kalkyler från Vattenfall enligt vilka en dieselanläggning skulle bli billigare än en elkabel. Jag är övertygad om att det är ett rikligt konstaterande om man ser kortsiktigt på frågan. Men i ett längre perspektiv kommer del säkeriigen att visa sig all en elkabel är vida överlägsen ett diesel-aggregai. Dessutom redovisas inte kalkylerna i propositionen, så vi har att skriva på mer eller mindre in blanko. Om inte den borgerliga regeringen hade misskött elenergifrågan hade det varit en betydligt enklare match alt dra elkabeln från fastlandet lill Gotland. Jag är övertygad om att det hade varit en mycket effektivare och långsiktigt betydligt bättre lösning.

178

BENGT SJÖNELL (c):

Herr talman! Jag instämmer självfallet i vad Hugo Bengtsson säger om att bidragen för kollektiva marknadsföringsåtgärder med inriktning på hemmamarknaden skall gå lill svenska industrier och inriktas på produktion inom Sverige avsedd för den svenska hemmamarknaden.

Men när del gäller att fastställa sådana detaljbeslämmelser som Hugo Bengtsson och hans kolleger bakom reservationen vill införa upprepar jag vad jag sade i mitt förra inlägg, alt del är praktiskt tagel omöjligt att få entydiga bestämmelser. Det framgår bl. a. av vad som skrivs både i motionen och av reservanterna. Man rör sig med kautschukullryck som t. ex. företag som "i stor omfattning samarbetar med företag som driver sådan importverksamhet". Vad menas då med "i stor omfattning"? Var går gränsen, om omfattningen börjar bli mindre? Ett annat uttryck

som används är "mer omfattande". Vad är mer omfattande och vad är mindre omfattande? Det här är, som Jag sade, begrepp som det är hart när omöjligt t. o. m. förde skickligaste lagskrivare att göra detaljerade bestämmelser om.

Jag har fullt förtroende, herr talman, för statens industriverks förmåga att i akluella fall göra en rimlighetsbedömning och ge rättvisande anvisningar om hur medlen skall användas i det syfte som motionärerna och reservanterna anger och som även vi instämmer i, nämligen att pengarna skall förbehållas svenska företag som producerar för den svenska marknaden. Men gränsfallen är så pass svåra att de omöjliggör detaljerade bestämmelser.

När del sedan gäller sirukturgarantilånen är det väl ganska onödigt att vi fortsätter debatten, eftersom vi här har en grundläggande ideologisk skillnad. Hugo Bengtsson säger att det är klart att här måste komma till en centralstyrning, en övergripande planering. Allt det där är Ju honnörsord för en omfattande cenlralbyråkralisk verksamhet, det som i själva verket är socialistisk planhushållning - och den avvisar vi. Vi har tidigare sagt att samhället måste fastställa ramar inom vilka de enskilda förelagen får röra sig under fullt ansvar. Vi avvisar däremot centralstyrningar som vi anser bara leder till en hell omöjlig byråkrati och dessutom lill inkompetens i beslutsfattandet.

Även i det här fallet, herr talman, har jag fullt förtroende för statens industriverks möjligheter att handla. Statens industriverk är en erfaren myndighet, som kan se över hela faltet och stå för den övergripande ledning av projekten som - del kan vi vara överens om - bör kunna fordras i sådana här fall. Men vi avvisar som sagt varje slags socialistisk planhushållning.

Nr 55

Fredagen den 16 december 1977

Vissa anslag inom industridepartementets verksamhetsområde

FRITZ BÖRJESSON (c):

Herr talman! Hugo Bengtsson kunde inte på något sätt skjuta sönder den historik över den här frågans gång som jag lämnade. Om man hade en långsiktig lösning i tankarna hela liden, varför kom man då inte i gång med del här arbetet? Gotlänningarna begärde del flera gånger, och det framställdes interpellationer här i riksdagen, men arbetet har inte kommit i gång.

Nu säger Hugo Bengtsson att vi har en kortsiktig lösning. Ja, det är klart att lösningen blir kortsiktig när man har låtit liden gå. Slite cementfabrik kör ju i gång 1979, och då behövs det mer ström än man nu har på Gotland; det vet hela näringsulskottet om, för vi har ju varit där. Nu blir del alltså en kortsiktig lösning på grund av den gamla regeringens sätt alt handlägga frågan.

HUGO BENGTSSON (s):

Herr talman! Fritz Börjesson försöker skylla på den gamla regeringen och menar att den skulle vara skuld till att vi nu får denna kortsiktiga lösning. Frliz Börjesson, säg i stället som del äri Det är ni som har

179

Nr 55

Fredagen den 16 december 1977

Vissa anslag inom industridepartementets verksamhetsområde

försummat elenergifrågan under det år ni har suttit i regeringsställning. Delta är den direkta anledningen lill att ni inte nu vill dra en kabel. Det ligger, höll jag på att säga, i luften att oljepriserna framöver kommer all stegras - ganska kraftigt, delta har vi anledning alt räkna med enligt tillgängliga uppgifter tid efter annan. Det talar för att det här kommer att bli en mycket dyrbar lösning sett på sikt. Hade man avklarat elenergifrågan i stort hade man kunnat få en mera varaktig och vettig lösning också här.

Sedan till Bengt Sjönell och frågan om stödet lill tekoindustrin som vi nu diskuterar. Om vi från riksdagens sida ger ett klart besked lill statens industriverk, att man naturiiglvis får göra de rimlighelsbedöm-ningar man kan kräva när del gäller att handlägga det enskilda ärendet, men samtidigt talar om alt pengarna skall användas på ett sådant sätt att de inte slösas bort på importvaror ulan att man skall gynna svensk tekoindustri, så tror Jag att vi löser de här frågorna som vi nu diskuterar på ett vettigt sätt.

180

Statsrådet OLOF JOHANSSON:

Herr talman! Hugo Bengtsson som brukar vara en hygglig person har inte läst in del här ärendet särskilt väl, annars skulle han inle komma med de här anklagelserna mol regeringen.

Låt mig först säga att det här är en fråga som har långhalats och förhalats sedan början på 1970-talel. När vi väl hade utrett den och gjort de kalkyler som behövdes log det ell knappt halvår att få en förhandlingsuppgörelse nu i somras i Juli månad. Det är del första som är viktigt att konstalera. De kalkyler som vi bygger detta på finns hos Vattenfall - del är bara att fråga efter dem. Där kunde man konstatera att vid ett oljepris på 40 kr. per gigakalori är en lokal produktion 10 milj. kr. billigare per år för gotlänningarna och för samhället än varje kabelallernativ. Skillnaderna är mellan 75,8 milj. kr. och 85,2 milj. kr. i det billigaste kabelalternativel. Jag har siffrorna här om Hugo Bengtsson vill titta på dem.

Del finns några andra saker som är viktiga att konstatera i sammanhanget. Nu har Vattenfall i fortsatt utredningsarbete beträffande pro-duktionsulbyggnaden på Gotland funnit att ett dieselkraftverk lokaliserat till Visby med s. k. gaspannor för samtidig produktion av el och värme är den bästa lösningen. Genom att kraftverket sålunda utförs som kraft-värmeverk kan bränslet utnyttjas myckel effektivt och betydande mängder bränsle sparas jämfört med separat produktion av el och varmvallen. Vattenfalls styrelse har fattat principbeslut om denna utbyggnad. Det faktum att kommande produktionstillskott på Gotland består i ett lokalt kraftverk utesluter inte heller möjligheten alt senare bygga en kabel om utvecklingen skulle motivera detta.

Jag noterar med tillfredsställelse att ulskottsmajoriteten instämmer i propositionens uttalande om all ett mindre, kolbaserat kraftverk i Slite skall noga prövas. Under alla förhållanden fordras en utbyggnad på Gotland för att klara den situation som uppstår vid tillfälliga fel på en even-

tuell framtida kabel. Den nu planerade utbyggnaden är alltså motiverad oberoende om den framlida utvecklingen skulle leda till installation av en kabel eller ej. Det är med nuvarande bedömningsunderiag totaleko-nomiskl den bästa lösningen.

Det finns en liten fråga som Jag tycker att Hugo Bengtsson skall svara på. Om man följer det socialdemokratiska förslaget - på grund av den långhalning som den förra regeringen gjorde sig skyldig till - innebär del, eftersom man samtidigt har gett tillstånd lill att Cementa kör upp sin kapacitet hösten 1979, elbrist på Gotland från samma tidpunkt. Hur har ni tänkt lösa den frågan?

Det går inte alt i allmänna svepande ordalag hänvisa lill handlings-föriamning hos den nuvarande regeringen, när ni var handlingsföriamade i sex år vad gäller den här frågan. Det går inle heller att på kort sikt installera en ny kabel, herr Bengtsson. Den tiden står inte till förfogande, fristen går ut hösten 1979. Jag tycker faktiskt att det förslag ni lägger fram är en förolämpning mot alla de gotlänningar som vet hur sådana här saker måste skötas. Om riksdagen skulle bifalla er reservation skulle det innebära att del blev elbrist på Gotland hösten 1979.

Nr 55

Fredagen den 16 december 1977

Vissa anslag inom industridepartementets verksamhetsområde

HUGO BENGTSSON (s) kort genmäle:

Herr talman! I propositionen står del följande: "Valtenfallsverket har utrett alternativen från tolalekonomisk synpunkt med olika antaganden om den framtida produkiionsutbyggnaden på fastlandet. Kalkylerna visar entydigt all det inle finns motiv för att nu besluta om utbyggnad av en ny kabel."

Någonting annat finns inte redovisat. Del finns inga siffror angivna. Ingen skall övertyga mig om all delta är en långsiktig lösning.

Nu uppfattade Jag närmast all statsrådet menade all denna lösning har beredskapskaraktär och att vi kan behöva den som reserv. Vi får därför hoppas, när Vattenfall säger att man inte nu vill dra kabeln, att det är något som kommer på litet längre sikt. Vi skall vara fullt på del klara med att sett i längre lidsperspektiv är en elkabel från fastlandet till Golland onekligen del billigaste alternativet. Jag tror också att den kommer så småningom.

Statsrådet OLOF JOHANSSON:

Herr talman! Del är möjligt all vi får en elkabel framöver. Det har jag inte uteslutit, och del står även i propositionen. Men då är det viktigt all komma ihåg en sak, och del är all den nuvarande kabeln, på 30 MW, blir för gammal någon gång under 1980-lalel. Det är då man skall lägga ut en ny kabel, och det för all använda produktionskapacitet på Gotland som kan transiteras till fastlandet. Och del blir aktuellt om vi beslutar om ett mindre, kolbaserat kraftverk i Slite, samplaneral med den kolanvändning som redan finns vid cemenlfabriken.

Detta är den långsikliga planeringen. Jag tycker del finns ett lättsinne i Hugo Bengtssons resonemang kring dessa saker, i synnerhet i reser-

181

Nr 55

Fredagen den 16 december 1977

Vissa anslag inom industridepartementets verksamhetsområde

vationen, som skulle innebära att man säger nej till den lösning som är helt nödvändig för alt klara de akuta energibehoven. Det finns därför anledning för Hugo Bengtsson alt svara på min fråga: Hur har ni tänkt klara energiproblemen lill hösten 1979?

HUGO BENGTSSON (s) kort genmäle:

Herr talman! Del är nästan i mesta laget att begära att oppositionen, som inle har kontroll över hur regeringen sköter och bygger ut elförsörjningen i det här landet, skall svara på den frågan. Energiministern bör närmast svara på den själv. Hade vi suttit i regeringsställning och skött de här frågorna hade det inle varil några som helst problem. Då hade vi löst frågan på det säll vi skrivit i reservationen.

Statsrådet OLOF JOHANSSON:

Herr talman! När jag började det här jobbet, Hugo Bengtsson, fanns det inte ett enda bud från Vattenfall om övertagande av anläggningarna på Gotland eller någon order utlagd på en kabel. Redan då var tiden långt gången för all över huvud taget få kabeln i drift till hösten 1979. Sådan var situationen.

182

BENGT SJÖNELL (c):

Herr talman! I mitt första inlägg kommenterade jag kanske Karl Hallgrens anförande och vpk:s motion en smula summariskt. Jag skall nu med ell par ord utveckla varför vi avstyrker molionsyrkandel.

I vpk-motionen, nr 204, anförs att strukturgarantisystemet till sin konstruktion är ett stöd för storbolagen. Man säger vidare att garantisystemel inte har visat sig ha någon stimulerande effekt på investeringarna eftersom del inte utnyttjats, och om del utnyttjas innebär delta att staten tar risker för investeringar som storkapitalet beslutar om. Det var detta resonemang som Kari Hallgren utvecklade i sill inlägg.

Enligt vår bedömning är detta garanlisyslem inle bara en insats för de stora förelagen. Systemet kan mycket väl användas och kommer säkerligen också att användas även av mindre och medelstora företag. Del är riktigt all de ännu inle har utnyttjat det, men del beror på de fruktansvärt dåliga konjunkturerna, något som jag inle behöver utveckla här. De ekonomiska förutsättningarna har varit miserabla, för att inle säga omöjliga. Dessutom har småföretagen en lång rad år under den socialdemokratiska regeringen kommit all känna allt större vanmakt och resignation när det gällt alt planera för framtiden.

Det småföretagarpakel, som vi kommer att debattera här i morgon och som riksdagen förhoppningsvis antar, innebär en rad stimulanser för de små företagen. De kommer att få en hell annan - för att uttrycka det något poetiskt - hoppfull håg och fantasi. Mol den bakgrunden kommer säkert de mindre och medelstora företagen att utnyttja dessa garantier.

I sitt senaste inlägg modererade Hugo Bengtsson sin tidigare inställ-

ning. Han sade inte längre att del var kategoriskt nödvändigt med detaljerade regler, ulan att man från riksdagens sida borde kunna instruera statens industriverk, när del fördelar pengarna, att i sin tillämpning se lill all dessa enbart går till svenska företag. Riksdagen borde alltså ge industriverket anvisningar om att göra rimlighetsbedömningar i den riktningen.

Delta innebär emellertid, herr talman, att slå in öppna dörrar. I propositionen sägs nämligen att reglerna för bidrag till konsuliundersök-ningar i omställningsfrämjande syfte ändras så att bidrag kan ges lill kollektiva marknadsföringsåtgärder såsom mässor, utställningar, försäljningskampanjer m. m. med inriktning på hemmamarknaden i syfte att stärka avsättningsmöjligheterna för svenska tekoprodukter. Om riksdagen antar detta uttalande i betänkandet, som härrör sig från propositionen, är del alldeles klart att ell svenskt ämbetsverk följer del som en klar och kategorisk anvisning. Att gå på den linje som Hugo Bengtsson förordade i sitt inlägg är som sagt all slå in öppna dörrar.

Jag tycker del var ell framsteg att han gick ifrån sin kategoriska begäran om detaljerade regler och vill överlåta tillämpningen på industriverket. Det är också precis vad vi har sagt, nämligen alt man skall uppdra åt industriverket all göra en rimlighetsbedömning. Industriverket har också kapacitet och kompetens alt göra en sådan.

Nr 55

Fredagen den 16 december 1977

Vissa anslag inom industridepartementets verksamhetsområde

KARL HALLGREN (vpk):

Herr talman! I mitt förra anförande sade jag att det här garantisystemel är så konstruerat att det i första hand gynnar storbolagen. Del är helt klart att så är fallet eftersom de företag som investerar för mindre än 5 milj. kr. inle kan komma i fråga. De flesta företag i detla land är ju mindre enheter, och många av dem är kanske i behov av lån som inle uppgår till 5 milj, kr. De bromsas alltså.

Nu sade Bengt Sjönell att småförelagens situation kommer att diskuteras i morgon, vilket jag också är medveten om. Därför skall Jag inte gå in på de propåer som vi har för att lösa deras problem. Faktum är dock att man, om man sätter en gräns på 5 milj. kr., slänger ute många mindre förelag som är i behov av ett lägre lånebelopp.

HUGO BENGTSSON (s):

Herr talman! Bara ett par ord lill Bengt SJönell då del gäller detta stöd till lekoindustrin. Vad vi framför allt vänder oss mol är när man i utskottsmajoriletens belänkande skriver: "Enligt utskottets mening finns det varken anledning eller möjlighet att genom särskilda regler formulera någon generell definition av vad som är att anse som svenska produkter." Del är denna myckel lösliga skrivning som vi vänder oss emot. Vi menar att det skall bestämt sägas ifrån, så all statens industriverk vet vad man har att rätta sig efter. Det skall vara stöd lill svensk tekoindustri och inte lill importerade tekovaror.

183

Nr 55

Fredagen den 16 december 1977

Vissa anslag inom industridepartementets verksamhetsområde

BENGT SJÖNELL (c):

Herr talman! Till Karl Hallgren vill jag säga att han självfallet har rätt när han säger att många småförelag i egentlig mening inte har möjlighet att göra investeringar på 5 milj. kr. Dessvärre har dock den snabba penningvärdeförsämringen medfört att 5 milj. kr. inle är särskilt myckel när man skall investera i maskiner, när bara en enda maskin kan kosta någon miljon och kanske mer. Det finns alltså en stor grupp av s. k. medelstora företag och mindre förelag på gränsen till medelstora, som utan vidare kommer över gränsen i fråga. I den mån som de minsta företagen inte kan utnyttja denna möjlighet finns det och kommer att tillskapas andra möjligheter, något som framgår av den proposition som vi skall behandla i morgon.

Till Hugo Bengtsson vill jag bara hell kort upprepa vad Jag sagt tidigare. Det går inle alt tillskapa detaljerade regler, som skulle utestänga importörer och sådana som i stor omfattning - som del sägs från motionärernas sida - importerar produkter. Det går helt enkelt inte att fastställa sådana regler och få dem entydiga. Jag har sagt det åtskilliga gånger här i dag. Däremot har vi förtroende för att statens industriverk skall kunna lillämpa dessa regler. 1 mitt tidigare inlägg sade jag att det är att slå in öppna dörrar all kräva alt industriverket skall få något slags anvisning från riksdagen, eftersom det av propositionen framgår att det är svenska företag, som det hela liden är fråga om.

184

KARL HALLGREN (vpk):

Herr talman! Bengt Sjönell sade någonting om att jag i viss mån hade rätt. Men så tog han tillbaka detla med en gång och sade att penningvärdeförsämringen är så stor att del snart kommer alt bli aktuellt för flera. Om inflationen skall fortsätta som den gjort det senaste året, är det klart all vilken småhandlare som helst kommer att kunna utnyttja 5-miljonersbeloppel. Det tar inte så många år att nå dit.

Sedan måste jag understryka vad vi tidigare sagt från kommunistiskt håll, nämligen att vi i princip är emot den form av stöd som utgår till del privata näringslivet och kapitalet, när man inle har någon som helst möjlighet att kontrollera och styra investeringar, vilkas användning inte går alt överblicka. Vi har ell privatkapilalistiskl samhällssystem som går på kryckor, där snart 80 % av företagen måste ha statligt understöd eller stöd i någon form för att över huvud taget överleva. Då måste man fråga sig om vi skall fortsätta med den s. k. medicineringen. Vi säger för vår del - det har sagts tidigare här i kammaren från kommunistiskt håll - att del vore effektivare med aktiv dödshjälp åt det här systemet och att övergå lill socialistisk planhushållning, som kan garantera både arbete och den sociala trygghet som man kräver av dem som har ansvaret för samhället.

Överläggningen var härmed slutad.

Punkten 1

Utskottels hemställan bifölls.

Punkten 2

Propositioner gavs på bifall lill dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 1 av Ingvar Svanberg m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägandeja besvarad. Sedan Hugo Bengtsson begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposilion:

Nr 55

Fredagen den 16 december 1977

Vissa anslag inom industridepartementets verksamhetsområde

Den som vill att kammaren bifaller näringsulskottels hemställan i belänkandet nr 32 punkten 2 röstar ja, den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 1 av Ingvar Svanberg m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöier ha röstat för ja-propositionen. Då Hugo Bengtsson begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 163

Nej - 147

Avstår -     2

Punkterna 3-10

Kammaren biföll vad ulskotlet i dessa punkter hemställt.

Punkten 11

Mom.    1

Utskottets hemställan bifölls.

Mom.   2

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 2 av Ingvar Svanberg m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägandeja besvarad. Sedan Hugo Bengtsson begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposilion:

Den som vill att kammaren bifaller näringsulskottels hemställan i betänkandet nr 32 punkten 11 mom. 2 röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 2 av Ingvar Svanberg m.fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för Ja-propositionen, Då Hugo Bengtsson begärde

185

Nr 55

Fredagen den 16 december 1977

Vissa anslag inom industridepartementets verksamhetsområde

rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat.

Ja - 162

Nej - 148

Avstår -     2

Punkterna 12-15

Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkter hemställt.

186

Punkten 16

Propositioner gavs på bifall lill l:o) utskottets hemställan, 2:o) reservationen nr 3 av Ingvar Svanberg m. fl. samt 3:o) motionen nr 204 av Lars Werner m. fl., och förklarades den förstnämnda propositionen vara med övervägandeja besvarad. Då Hugo Bengtsson begärde votering upptogs för bestämmande av kontrapropositionen ånyo de båda återstående propositionerna, av vilka den under 2:o) angivna förklarades ha flertalels mening för sig. Sedan Karl Hallgren begärt votering beträffande kontrapropositionen, upplästes och godkändes följande voteringsproposilion:

Den som vill alt kammaren till kontraproposition i huvudvoteringen angående näringsulskottels hemställan i belänkandet nr 32 punkten 16 antar reservationen nr 3 av Ingvar Svanberg m. fl. röstar ja, den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren till kontraproposition i nämnda votering antagit motionen nr 204 av Lars Werner m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för Ja-propositionen. Då Kari Hallgren begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 149

Nej -   10

Avstår - 151

I enlighet härmed blev följande voteringsproposition uppläst och godkänd:

Den som vill alt kammaren bifaller näringsutskotiets hemställan i betänkandet nr 32 punkten 16 röstar Ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 3 av Ingvar Svanberg m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Hugo Bengtsson begärde

rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparal. Denna om-      Nr 55

Fredagen den 16 december 1977

Inrättande av regionala försäkringsrätter

röstning gav följande resultat:

Ja - 162

Nej - 138

Avslår - 12

§ 6 Föredrogs

Arbetsmarknadsutskottets betänkande

1977/78:20 med anledning av propositionen 1977/78:66 om ändring i lagen (1970:742) om lönegarantiavgift, m. m.

Utskottets hemställan bifölls.

§ 7 Inrättande av regionala försäkringsrätter

Föredrogs socialförsäkringsutskotlets belänkande 1977/78:15 med anledning av propositionen 1977/78:20 med förslag till ändrad organisation för besvärsprövning inom socialförsäkringen m. m. jämte motioner.

I propositionen 1977/78:20 (socialdepartementet) hade regeringen föreslagit riksdagen

dels att anta de i propositionen framlagda förslagen till

1.    lag om försäkringsdomstolar

2.    lag om ändring i förvaltningsprocesslagen (1971:291)

3.    lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring

4.    lag om ändring i lagen (1962:392) om huslrutillägg och kommunalt bostadstillägg till folkpension

5.    lag om ändring i lagen (1975:380) om delpensionsförsäkring

6.    lag om ändring i lagen (1976:380) om arbelsskadeförsäkring

7.    lag om ändring i lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag

8.    lag om ändring i lagen (1964:143) om bidragsförskott

9.    lag om ändring i lagen (1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd

10.   lag om ändring i sludiestödslagen (1973:349)

11.   lag om ändring i lagen (1959:552) om uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring, m. m.

12.   lag om ändring i lagen (1959:551) om beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring

13.   lag om införande av lagen om försäkringsdomslolar, m. m.

dels att godkänna de riktlinjer för organisationen av försäkringsrätterna m. m. som förordals i propositionen.

Beträffande propositionens huvudsakliga innehåll anfördes följande: "1 propositionen föreslås all regionala försäkringsrätter skall inrättas för överprövning av framför allt ärenden som handläggs av de allmänna för-

187

Nr 55

Fredagen den 16 december 1977

Inrättande av regionala Jörsäk-ringsrätter

säkringskassorna. Försäkringsrätterna skall överta de arbetsuppgifter som riksförsäkringsverkets besvärsavdelning och försäkringsrådet har f n. De nya försäkringsrätterna avses bli lokaliserade till stockholmsområdet samt Jönköping och Umeå.

Försäkringsrätt föreslås bli domför med tre yrkesdomare. I ärendegrupper som tillsammans utgör drygt en tredjedel av ärendena skall dessutom två nämndemän delta i avgörandet. Lekmannamedverkan föreslås förekomma framför allt i sådana ärenden som i försäkringskassa har avgjorts av pensionsdelegation eller av försäkringsnämnd i dess helhet. I arbetsskadeärenden föreslås lekmannamedverkan förekomma generellt.

Genom att besvärsprövningen bryts ut från riksförsäkringsverket får verket en mera renodlad inriktning på centrala lednings- och tillsynsfunktioner. I linje med detta föreslås alt verket skall kunna inträda som part i förfarandet i försäkringsrätt med uppgiften alt verka för en likformig och rättvis till-lämpning av socialförsäkringsbeslämmelserna. En särskild enhet föreslås inrättad inom riksförsäkringsverket för att svara för denna uppgift. Såvitt gäller den högsta instansen, vars namn föreslås ändrat till försäkringsöver-domstolen, skall förfarandet genomgående vara utformat som ett tvåparis-förfarande. De befogenheter som vissa socialförsäkringsorgan f n. har all ex officio pröva beslut av lägre instans resp. underställa högre instans ett beslut för prövning föreslås försvinna i samband med att ett Ivåpartsför-farande införs.

Besvärstiden i socialförsäkringsärenden föreslås bli förlängd från tre veckor till två månader. För att möjliggöra snabb och enkel rättelse föreslås försäkringsorganen under vissa förutsättningar bli skyldiga att ändra egna beslut som innehåller kvalificerade felaktigheter. Vidare föreslås att försäkringskassa alltid skall ta upp beslut lill ny prövning när besvär har anförts av enskild. Om kassan finner besvären befogade skall den själv ändra beslutet i enlighet med yrkandet och del blir inte nödvändigt alt försäkringsrätt prövar ärendet.

Lagstiftningen om den nya besvärsorganisalionen och därmed sammanhängande frågor föreslås träda i kraft den 1 januari 1979."

I detla sammanhang hade behandlats dels de med anledning av propositionen väckta motionerna 1977/78:65 av Wilhelm Gustafsson m. fi. (fp, s, c, m), vari hemställts att riksdagen beslutade alt förorda Borås som förläggningsorl för försäkringsrätten i södra Sverige,

1977/78:66 av Hans Petersson i Röstånga m. fl. (fp, c, m), vari hemställts all riksdagen i likhet med utredningen beslutade att de nya försäkringsrätterna blev lokaliserade till Stockholmsområdet, Umeå och Malmö-Lund,

188

1977/78:110 av Lars Schött m, fl. (m, s, c, fp), vari hemställts all riksdagen fattade beslut om alt den regionala försäkringsrätten i södra Sverige lokaliserades till Kalmar,

1977/78:121 av Anna-Greta Skantz(s)och Hans Gustafsson (s), vari hemställts alt riksdagen gav 7 § i del i propositionen 1977/78:20 intagna lagförslaget den lydelse motionärerna föreslagit, innebärande all försäkringsrätt skulle vara domför med fem ledamöier, av vilka tre skulle vara försäkringsrättsråd eller försäkringsrätlsassessorer samt två nämndemän,

1977/78:122 av Anna-Greta Skantz m, fl. (s), vari hemställts au riksdagen beslutade att en av de i propositionen 1977/78:20 föreslagna försäkringsrätterna lokaliserades lill Malmö,

Nr 55

Fredagen den 16 december 1977

Inrättande av regionala försäkringsrätter

1977/78:139 av Sven Aspling m. fl. (s), vari hemställts

1.   att riksdagen beslutade all nämndemän skulle delta i försäkringsrätts beslut i den utsträckning som gavs i motionen, innebärande att lekmän i princip borde delta i alla sådana mål i försäkringsrätt, där inte utgången var uppenbar - undantag från lekmannainflytandel förordades i mål om socialförsäkringsavgifter och om beräkning av pensionsgrundande inkomst,

2.   all riksdagen beslutade uttala att regeringen borde utse nämndemän enligt de grunder som angavs i motionen, samt

1977/78:140 av Håkan Winberg (m) och Inger Lindquist (m), vari hemställts

1.   alt riksdagen uttalade att besvärsprövningen i första instans inom socialförsäkringen borde anknytas lill kammarrätterna,

2.   att riksdagen - därest yrkandet 1 icke skulle bifallas - uttalade att bestämmelsen om all lill försäkringsrätlsråd och försäkringsrällsassessor skulle kunna utses även den som icke var lagfaren borde gälla endast under en övergångstid,

dels den under allmänna motionstiden vid 1976/77 års riksmöte väckta motionen 1976/77:180 av Bo Forslund m.fl. (s, c, m).

Utskottet hemställde att riksdagen skulle

1,   beträffande en anknytning av besvärsprövningen till kammarrätterna avslå motionen 1977/78:140, yrkandet 1,

2,   beträffande behörighet till domartjänsier i försäkringsrätt med bifall till propositionen 1977/78:20 och med avslag på motionen 1977/78:140, yrkandet 2, anta 5 § i det i propositionen framlagda förslaget till lag om försäkringsdomslolar,

3,   beträffande lekmannamedverkan i försäkringsrätt med bifall lill propositionen och med avslag på motionerna 1977/78:121 och 1977/78:139, yrkandet 1, anta 7 § i del i propositionen framlagda förslaget lill lag om försäkringsdomslolar,

4,   beträffande val av nämndemän i försäkringsrätt med bifall lill propositionen och med avslag på motionen 1977/78:139, yrkandet 2, anta

a, de delar av det i propositionen framlagda förslaget lill lag om för-

189

Nr 55

Fredagen den 16 december 1977

Inrättande av regionala Jörsäk-ringsrätter

säkringsdomstolar som inte behandlats under 2, och 3, ovan,

b, det i propositionen framlagda förslaget till lag om införande av lagen om försäkringsdomstolar, m, m,,

5,   anta de i propositionen framlagda förslagen lill

a.   lag om ändring i förvaltningsprocesslagen (1971:291),

b.   lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring,

c.     lag om ändring i lagen (1962:392) om huslrutillägg och kommunalt
bostadstillägg till folkpension,

d.   lag om ändring i lagen (1975:380) om delpensionsförsäkring,

e.   lag om ändring i lagen (1976:380) om arbelsskadeförsäkring,

f.   lag orn ändring i lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag,

g.   lag om ändring i lagen (1964:143) om bidragsförskott,

h. lag om ändring i lagen (1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd,

i. lag orn ändring i sludiestödslagen (1973:349),

J. lagom ändring i lagen (1959:552) om uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring, m. m.,

k. lag om ändring i lagen (1959:551) om beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring,

6.   beträffande riktlinjer för organisationen av försäkringsrätterna m. m.

a. med bifall lill propositionen i fråga om föriäggning av den norra för
säkringsrätten lill Umeå avslå motionen 1976/77:180,

b. med bifall till propositionen i fråga om föriäggning av den södra för
säkringsrätten till Jönköping avslå motionerna 1977/78:65, 1977/78:66,
1977/78:110 och 1977/78:122,

c. godkänna de riktlinjer för organisationen av försäkringsrätterna i övrigt
som förordats i propositionen.

Reservationer hade avgivits

1. beträffande lekmannamedverkan i försäkringsrätt av Sven Aspling, Gillis Augustsson, Doris Håvik, Eric Marcusson, Börje Nilsson, Christer Nilsson och Barbro Engman (samtliga s) som ansett alt utskottet under 3 bort hemställa

att riksdagen med anledning av propositionen och med bifall till motionen 1977/78:139, yrkandet 1, samt med anledning av motionen 1977/78:121 skulle anta av reservanterna föreslagen lydelse av 7 § förslaget till lag om försäkringsdomstolar.

190

2. beträffande val av nämndemän i försäkringsrätt av Sven Aspling, Gillis Augustsson, Doris Håvik, Eric Marcusson, Börje Nilsson, Christer Nilsson och Barbro Engman (samtliga s) som ansett all utskottet under 4 bort hemställa

att riksdagen med bifall till motionen 1977/78:139, yrkandet 2, och med anledning av propositionen skulle

1. anta de delar av del i propositionen framlagda förslaget till lag om försäkringsdomslolar som inte behandlats under 2 och 3 med de ändringar au 8-10 §§ skulle erhålla av reservanterna föreslagen lydelse,

2.    anta det i propositionen framlagda förslaget till lag om införande av lagen om försäkringsdomstolar m. m. med de ändringar all dels 12 § skulle utgå, dels 13-15 §§ skulle betecknas 12-14 §§,

3.    ge regeringen till känna vad reservanterna anfört om tillsättande av nämndemän i försäkringsrätt,

beträffande riktlinjer för organisationen av försäkringsrätterna m. m. såvitt avsåg föriäggningsorl för den södra försäkringsrätten

3. av Gösta Andersson (c) som ansett att utskottet under 6 b bort hemställa

att riksdagen med bifall till motionen 1977/78:110 och med avslag på dels propositionen i vad den avsåg förläggning av den södra försäkringsrätten till Jönköping, dels motionerna 1977/78:65, 1977/78:66 och 1977/78:122 uttalade all nämnda försäkringsrätt borde förläggas till Kalmar,

Nr 55

Fredagen den 16 december 1977

Inrättande av regionala försäkringsrätter

4.   av Maj Pehrsson (c) som ansett att utskottet under 6 b bort hemställa
alt riksdagen med bifall lill motionen 1977/78:65 och med avslag på

dels propositionen i vad den avsåg förläggning av den södra försäkringsrätten till Jönköping, dels motionerna 1977/78:66, 1977/78:110 och 1977/78:122 uttalade att nämnda försäkringsrätt borde förläggas till Borås,

5.   av Börje Nilsson (s) som ansett att utskottet under 6 b bort hemställa
all riksdagen med bifall till motionen 1977/78:122 och med anledning

av motionen 1977/78:66 samt med avslag på propositionen i vad avsåg föriäggning av den södra försäkringsrätten lill Jönköping och motionerna 1977/78:65 och 1977/78:110 uttalade att nämnda försäkringsrätt borde förläggas till Malmö.

SVEN ASPLING (s):

Herr talman! Inte något rättsområde i det svenska samhället har undergått en så kraftig förändring och utveckling under de senare decennierna som socialförsäkringen. Besluten i slutet av 1950-talel och början av 1960-talet om en allmän tilläggspension och en för de olika försäkringsgrenarna gemensam lag om allmän försäkring utgör här viktiga milstolpar. 1970-talel innesluter genomgripande reformer på sjukförsäkringens, pensionsförsäkringens och arbetsskadeförsäkringens område. Under 1970-talel har också de viktiga reformerna om tandvårdsförsäkring och föräldraförsäkring tillkommit.

Den nuvarande administrationen inom socialförsäkringen tillkom 1961. Då inrättades de allmänna försäkringskassorna och riksförsäkringsverket, som blev tillsynsmyndighet och samtidigt första besvärsinstans i socialförsäkringsmålen. Som andra och slutlig besvärsinsians inrättades försäkringsdomstolen. Den utveckling som socialförsäkringarna genomgått sedan dess har medfört allt fler nya uppgifter för försäkringskassorna

191

Nr 55

Fredagen den 16 december 1977

Inrättande av regionala försäkringsrätter

192

och ett av.sevärt ökat antal besvärsmål inom socialförsäkringsprocessen. Härtill kommer att administrationen av ett stort antal nya reformer utan samband med den egentliga socialförsäkringen anförtrolts försäkringskassorna.

Det var mot denna bakgrund vi inom den socialdemokratiska regeringen 1974 tog upp frågan om en ändrad besvärsorganisalion inom socialförsäkringsprocessen. En sakkunnig tillkallades all jämte experter bl. a. från arbetsmarknadens parter göra en översyn av denna och närliggande områden. I direktiven lill utredningen underströks att del visat sig vara en riktig väg då man 1961 bestämde alt man skulle ha en besvärsorganisation skild från den allmänna förvaltningsprocessen. Socialförsäkringsärendena är en ganska enhetlig grupp av ärenden som ofta rör den enskildes stöd och trygghet i olika situationer. Krav ställs också på en snabb handläggning. Den pågående differentieringen av målen har gjort ärendena mera komplicerade, och det i sin tur nödvändiggör en effektiv prövningsorganisation.

Jag vill i det här sammanhanget ge uttryck för min tillfredsslällelse au utredningen och regeringen i väsentliga delar följt den uppfattning vi förde fram i utredningsdirektiven och att regeringen valt att föreslå en besvärsorganisation, som är skild från den allmänna förvaltningsprocessen. Samtidigt har många av de förbättringar som genomfördes i samband med I97I års förvaltningsreform kunnat anpassas lill socialförsäkringsprocessen. Denna får ett mera renodlat domslolsförfarande med tyngdpunkten föriagd lill mellaninslansen, medan den högsta instansen mer än nu kommer all kunna inrikta sig på uppgiften att vara preju-dikaibildande. Inte minst genom de möjligheter som försäkringskassorna får att ompröva egna beslut tror jag man kommer alt kunna tillgodose de försäkrades berättigade krav på en snabb handläggning av besvärsärendena.

I ett avseende vill jag emellertid uttrycka både min förvåning och besvikelse över att denna vikliga reform inte kommer att bli så fullständig som man kunnat hoppas. Det gäller den begränsning som lekmanna-inflytandet fåll i försäkringsrätterna. Regeringen föreslår att majoriteten av målen i försäkringsrätterna skall handläggas av yrkesdomare. Lekmän skall bara medverka i de mål där lekmän deltagit i avgörandet i försäkringskassan och i mål om arbelsskadeförsäkring och statligt personskadeskydd eller motsvarande äldre bestämmelser. Härigenom kommer betydande grupper av ärenden som gäller förmåner från socialförsäkringen att lämnas utanför en angelägen och nödvändig lekmannamedverkan. Vi från den socialdemokratiska sidan i utskottet kan inle godta delta. Vi föreslår därför att lekmän i princip skall medverka i alla mål utom de som rör olika typer av sociala avgifter eller beräkning av pensionsgrundande inkomst. Detta är målgrupper som under en övergångslid kommer all handläggas av den föreslagna försäkringsrätten i Stockholm för att senare överföras lill skatteadministrationen.

Del är en gammal tradition i vårt land att lekmän skall delta i rätt-

skipningen och bidra lill att bevara och fördjupa allmänhetens förtroende för domstolarna. Lekmännen tillgodoser allmänhetens krav på insyn, kontroll och medbestämmanderätt, och de kan med sin närvaro förebygga eventuella misstankar hos allmänheten om bristande objektivitet och klasslänkande i den dömande verksamheten. Av hävd har frågor om bevisvärdering och skälighetsprövning ansetts vara områden där lekman-narepresenlanterna med sin allmänna livserfarenhet och sin kännedom om skilda områden av det praktiska livet och om medborgarnas värderingar ansetts kunna tillföra rättskipningen ett särskilt värde. Utvecklingen har också gått i riktning mot ett vidgat lekmannainflytande på allt fler områden. Ingen torde vilja bestrida att detta varit av värde för demokratin och för frågornas allsidiga belysning.

Del är i hög grad märkligt att regeringen, när den föreslår en hell ny och i många avseenden förbättrad och förstärkt besvärsorganisalion, låtit lekmännen få en underordnad betydelse i den instans som skall utgöra tyngdpunkten i denna organisation, nämligen försäkringsrätterna. Delta är direkt olyckligt eftersom socialförsäkringsmålen berör viktiga ekonomiska frågor, där skälighetsbedömningar har särskild betydelse. Man kan förutsätta att flertalet mål kommer att bli slutligt avgjorda av försäkringsrätterna och att företrädesvis frågor av mera renodlat rättsligt intresse kommer all fullföljas lill försäkringsdomslolen. Först i denna instans kommer det emellertid att finnas ett i princip obegränsat lekmannainflytande vid målens avgörande. En sådan ordning som regeringen nu föreslår saknar egentligen all logik och den kan leda till ett onödigt stort antal besvär till högsta instans. Förslaget avviker också från den ordning som man ansett lämplig och riktig på andra områden inom rättskipningen.

De remissinstanser som har den främsta sakkunskapen på socialförsäkringsområdet har över lag uttalat sig för ett lekmannainflytande i flertalet mål i försäkringsrätterna. Det gäller försäkringsdomstolen, för-säkringskasseförbundel, JO, likaså LO och TCO samt en minoriiet av riksförsäkringsverkets styrelse. Majoriteten av verkets styrelse har velat överlämna ål försäkringsrätterna alt själva avgöra i vilka mål lekmän bör delta men har samtidigt uttalat alt utgångspunkten bör vara ett lekmannainflytande.

Mot denna bakgrund borde del ha varit naturiigt au departementschefen ställt sig bakom dessa tunga remissinstansers krav. Så har nu inle skett, vilket minst sagt är förvånansvärt. Han har ju själv framhållit att ell brett lekmannadeltagande kan ge lekmännen erfarenhet av ärenden inom hela fältet och därigenom göra dem bättre skickade att döma i de mer kvalificerade målen. 1 stället för att dra de naturliga slutsatserna av detta resonemang ullalar han några vaga farhågor för att ell ökat lekmannainflytande skulle leda till längre handläggningstider och till en större utbyggnad av besvärsorganisationen.

Litet tillspetsat skulle man kunna säga att här har snålheten fått bedra visheten. Nu förutskickas visseriigen alt detta ställningstagande bara skall

Nr 55

Fredagen den 16 december 1977

Inrättande av regionala försäkringsrätter

193

13 Riksdagens protokoll 1977/78:54-55

Nr 55

Fredagen den 16 december 1977

Inrättande av regionala försäkringsrätter

gälla under uppbyggnadstiden och att man sedan skall la upp frågan lill nytt övervägande, vilket knappast gör saken bättre. Alla sakliga skäl talar för all del Just i inledningsskedet är särskilt viktigt med ell lekmannainflytande i majoriteten av målen.

Jag ber, herr talman, all på denna punkt få yrka bifall till den socialdemokratiska reservationen 1, som är fogad lill utskottets belänkande.

Även när det gäller sättet all utse nämndemän i försäkringsrätterna har vi en annan uppfattning än regeringen. I stället för all landslingen skall välja nämndemän anser vi att regeringen skall utse dem. Det bör ske på förslag av arbetsmarknadens parter och de politiska partierna. Del rör sig här om frågor som i hög grad är förbundna med arbetslivet. Det är därför naluriigl att låla personer med direkt anknytning till arbetsmarknadens organisationer ingå i nämnden. Motsvarande förfarande tillämpas när det gäller att utse icke lagfarna domare i försäkringsdomstolen, i framliden kallad försäkringsöverdomstolen.

Herr talman! Här kan Jag av erfarenhet omvittna vilket stort värde denna form för utseende av icke lagfarna domare haft. Jag kan försäkra all jag här också talar för de önskemål som de fackliga arbetsmarknadsorganisationerna har framfört. Genom vårt förslag får även de poliliska organisationerna ett inflytande vid nämndemannatillsättningen, som är av stort värde för den viktiga reform som riksdagen nu skall fatta beslut om. Jag ber således alt få yrka bifall även till reservationen 2 i socialförsäkringsutskotlets betänkande nr 15.

Under detta anförande övertog tredje vice talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

194

BARBRO ENGMAN (s):

Herr talman! Vi är inom socialförsäkringsutskottel överens om del nödvändiga i att införa en ny besvärsordning inom socialförsäkringsområdet, men vi är oeniga på två avgörande punkter, vilket har framgått av Sven Asplings anförande. Jag vill dock i korthet komplettera hans anförande på ett par punkter.

Redan i den utredning som föregick den här propositionen hamnade man på kollisionskurs med löntagarorganisationerna när det gäller omfattningen av lekmannainflytandel i försäkringsrätterna. LO- och TCO-represeniamerna hade den enligt min mening självklara uppfattningen att man måste se till alt åstadkomma ett brett lekmannainflytande i besvärsinstanserna och alt delta skall gälla alla ärenden. Framför allt är del viktigt att detla självklara krav kan tillgodoses när man bygger upp en ny besvärsordning.

Inom hela socialförsäkringsområdet innebär den nuvarande ordningen all på försäkringskassan, som är den handläggande myndigheten, är två tredjedelar av alla beslut rena tjänstemannabeslul. Bara i en tredjedel av fallen, nämligen de beslut som fattas av försäkringsnämnd och pensionsdelegation, finns ett lekmannainflytande.

I den första besvärsinsiansen, som är riksförsäkringsverket, är samtliga ärenden föremål för tjänstemannabeslul. Där finns alltså inget lekmannainflytande över huvud laget.

I stället för all följa löntagarorganisationernas självklara linje på den här punkten och passa på all utvidga lekmannainflytande! har man i propositionen valt att använda bristerna i den nuvarande besvärsordningen som argument för att inte utvidga lekmannainflytandel till att gälla alla ärenden. Man säger hell enkelt alt eftersom vi har lekmannainflytande på pensionsområdet vid handläggningen av kassorna, skall vi ha lekmannainflytande även i den nya besvärsinstansen. Och det är gott och väl, men tyvärr vänder man också upp och ner på all logik och .säger: Därför att vi inte har lekmannainflytande när det gäller alla övriga ärenden än pensioner i handläggningen, så skall det inle heller finnas lekmannainflytande på dessa ärenden i försäkringsrätten.

Man blir imponerad av regeringens konsekvens och envetna princip-fasthet: Finns det brister på ett ställe, så är man beredd alt se lill alt de hänger kvar genom hela organisationen!

Del måste ju vara precis tvärtom: Motivet att ha lekmän med i bedömningarna måste enligt vår uppfattning vara ännu starkare för de ärendegrupper som i dag enbart är föremål för tjänstemannabeslut.

Del beror inte på att vi tror all tjänstemännen fattar en massa felaktiga beslut.

Eftersom Jag också är anställd på försäkringskassan och ordförande för de försäkringsanställda i Slockholm kan Jag försäkra att om del är några som i dag upplever det som positivt att besluten på kassorna i en del ärenden fattas under medvekan av lekmän, så är del de anslällda på försäkringskassorna. Det är ju på del sättet att de ärenden som i dag handläggs på försäkringskassorna är av stor ekonomisk betydelse för de försäkrade. Det är också ärenden där värderingar och skälighetsbedömningar görs dagligen i praktiskt taget alla typer av ersättningar.

Lekmän med erfarenhet från arbetslivet och med sin allmänna livserfarenhet är oerhört värdefulla vid beslutsfattandet.

Egentligen är del fullständigt obegripligt att vi skall behöva slå här och strida om detta. Socialministern har helt enkelt inte förstått del här, och därför vädjar jag nu till riksdagen att se till att rätta lill hans misslag. Jag tror det är vikligl och nödvändigt.

Del finns helt enkelt inte något argument alls för att säga att det inle skall finnas något lekmannainflytande för två tredjedelar av alla ärenden som skall behandlas i försäkringsrätten.

Utredningen insåg det ohållbara i att hävda att alla ersättningsärenden, såsom bidragsförskott, barnbidrag, värnpliktsersältning, kontant arbetsmarknadsstöd m. m., skiljer sig från pensionsområdet, varför det skulle vara mindre berättigat att ha lekmannamedverkan vid bedömningen av dessa ärenden. Ändå fullföljde utredningen inte sin tanke, utan den gjorde en halvhjärtad kompromiss, som innebar all om en part begär det, skall lekman få delta i beslutet.

Nr 55

Fredagen den 16 december 1977

Inrättande av regionala försäkringsrätter

195

Nr 55

Fredagen den 16 december 1977

Inrättande av regionala Jörsäk-ringsrälter

Socialministern har inle ens ansett sig kunna gå så långt. Han tar bort alla möjligheter! Och han gör del i strid mol de uppfattningar som framförts av alla de remissinstanser som sysslar med detla.

Försäkringsdomstolen, som är den instans som i dag har lekmän med i praktiskt tagel alla ärenden, borde Ju vara viitnesgill när det gäller att bedöma det värdefulla med detla system. Men socialministern har struntat i domstolens uppfattning. Så får inte ske också i riksdagsbehandlingen!

Också när del gäller att bestämma vilka som skall utse det begränsade antal lekmän som skall delta i försäkringsrättens beslut fullföljer man sin brist på logik.

I pensionsdelegationerna på försäkringskassan skall sitta lekmän med särskild erfarenhet av arbetsförhållanden. Samma sak gäller försäkringsöverdomstolen.

Av någon fullständigt obegriplig anledning skall delta emellertid inte gälla i försäkringsrätterna. Där skall landstinget utse ledamöterna.

På område efter område ser nu regeringen lill att löntagarrepresentanterna inte kommer med i för dem viktiga organ.

Men är det verkligen möjligt alt löntagarflentligheten är så allmänt utbredd inom de borgeriiga riksdagsgrupperna att man också sväljer det här avsnittet av propositionen? Det är svårt att egentligen tro det.

Majoriteten i utskottet har haft problem med alt hitta argument för en sådan linje. Man tycker i och för sig att del är rikligi alt lekmännen skall komma från arbetsmarknadens parter. Men man vågar inte föreslå del utan gör i stället ett myckel krystat försök att komma ifrån problemet genom all säga:

"Enligt utskotlets uppfattning innebär inte det förhållandel alt lands
tingen skall utse nämndemännen alt arbetsmarknadens parter behöver
bli utan representation vid försäkringsrätterna      ."

Nej, det är klart alt det inte finns någon naturiag som förhindrar landstingen att utse nämndemän som också kan representera arbetsmarknadens parter. Men är man överens om att delta är viktigt - och del är viktigt - då löser man problemet bäst genom att besluta att nämndemännen skall utses på förslag av arbetsmarknadens parter.

Konstigare än så är det inte. Därför yrkar Jag bifall till reservationerna 1 och 2.

196

GÖSTA ANDERSSON (c):

Herrialman! Jag kan förstå om en del av riksdagens ledamöier uppfattar de tre reservationer som rör lokaliseringen av den södra försäkringsrätten som litet meningslösa demonstrationer. Det är ju inte första gången det är en hård dragkamp i lokaliseringsfrägor i den här kammaren. Den bistra verkligheten är tyvärr den alt flera regioner ofta kan anföra goda skäl för en förstärkning av sin arbetsmarknad.

Jag vill att kammarens ledamöter skall se min reservation till förmån för Kalmar län som en påminnelse om de beslut som denna kammare

fattat vid tidigare tillfällen.

För del första har vi här i riksdagen varit hell överens om alt Kal-mariänei tillhör de områden i landet som har ett mycket stort behov av en mer allsidig arbetsmarknad. Ett av skälen lill att länet har en av landets lägsta inkomstnivåer räknat per innevånare är att det finns en liten andel av administrativ verksamhet i länet. Det var därför som vi i riksdagen för några år sedan blev eniga om alt Kalmar borde tillföras statlig administrativ verksamhet.

Om riksdagen hade lätt för all ställa upp bakom ett positivt uttalande för länet vid del tillfället så har inte statsmakterna haft särskilt lätt för alt förverkliga beslutet. Vid utlokaliseringen av vissa av de slalliga verken blev Kalmarlänet nästan lottlösi. Länet fick en mycket blygsam andel av denna ullokalisering.

För del andra har en stor del av kammarens ledamöier varit med om att falla beslut om nedläggning av flygflottiljen i Kalmar. Det beslutet innebär att Kalmar kommer att föriora 400-500 arbetstillfällen. När beslutet fattades uttalade sig riksdagen för att Kalmar skulle kompenseras för denna föriust. Inle heller detta beslut har statsmakterna lyckats särskilt väl med att förverkliga.

De flesta av riksdagens ledamöter förstår säkert att tålamodet hos oss i Kalmarlänet är utsatt för rätt stora påfrestningar. Att gång på gång tvingas leva med positiva uttalanden som inte ger några konkreta resultat är påfrestande. Det är ingen överdrift att påstå att trovärdigheten börjar bli ifrågasatt när man inle förmår att omsätta i och för sig positiva beslut i konkret handling.

Jag vill gärna medge alt de lillfällen då konkreta och realistiska lo-kaliseringsalternaliv kommer fram är få. Delta var den gamla regeringens problem, och del är också den nya regeringens dilemma. Denna verklighet, som vi tvingas leva med, gör del ännu mer angeläget att rikta nya lokaliseringar till de områden som är i störst behov av insatser. Hade man gjort det i det aktuella fallet med försäkringsrätten borde Kalmar kommit i första hand. Jag har litet svårt all se att Jönköping - som tillförts ell mycket stort antal nya administrativa tjänster under senare år - också borde komma i fråga för försäkringsrätten. Vill riksdagen leva upp till de löften som man tidigare givit Kalmariänet så är det logiskt att stödja reservation nr 3 i socialförsäkringsutskotlets betänkande nr 15.

Herr talman! Jag ber all få yrka bifall till denna reservation.

Nr 55

Fredagen den 16 december 1977

Inrättande av regionala försäkringsrätter

MAJ PEHRSSON (c):

Herr talman! I proposition 1977/78:20 föreslås all regionala försäkringsrätter skall inrättas för överprövning av framför allt ärenden som handläggs av de allmänna försäkringskassorna. Departementschefen konstaterar i propositionen att socialförsäkringen fått en alltmer ökad betydelse och nu utgör grundvalen för flertalet medborgares ekonomiska trygghet under åtminstone något skede av deras levnad. Utvecklingen har varil särskilt intensiv under de senaste årtiondena. 1960 uppgick den

197

Nr 55

Fredagen den 16 december 1977

Inrättande av regionala försäkringslätter  .

198

allmänna försäkringens utgifter lill 4 000 milj. kr., 1975 till ca 47 000 milj. kr.

Denna utveckling har givetvis fört med sig en betydande ökning av ärendemängden inom socialförsäkringen, bl. a. hos besvärsinslanserna. Tillströmningen av mål och ärenden lill riksförsäkringsverkels besvärsavdelning och försäkringsdomstolen har mer än fördubblats under de senaste tio åren. Det har vidare vid skilda lillfällen påpekats att det är otillfredsställande att riksförsäkringsverket har en dubbelfunklion, dels som besvärsprövande organ, dels som tillsynsmyndighet över försäkringskassorna.

1974 tillsattes en utredning med uppgift att göra en översyn av besvärsorganisationen inom socialförsäkringen m. m. Utredningen, som överlämnade sitt betänkande 1976, föreslår att regionala försäkringsrätter skall inrättas för överprövning av framför allt ärenden som handläggs av de allmänna försäkringskassorna. Departementschefen delar utredningens uppfattning och föreslår i proposition 1977/78:20 inrättandet av tre regionala försäkringsrätter, bl. a. med motiveringen att det är väsentligt all allmänhetens kontakter med rätten underlättas.

Den förut nämnda utredningen föreslog alt en föriäggning av försäkringsrätterna borde ske lill orter där del finns dels hovrätt eller kammarrätt, dels centralkontor för försäkringskassa. Departementschefen uttalar med hänsyn härtill i propositionen att en försäkringsrätt bör förläggas till Stockholmsområdet och all lokalisering dessutom bör ske till Umeå och Jönköping. Motiveringen för alt Jönköping skulle komma i fråga är att del finns såväl hovrätt som kammarrätt och centralkontor för för-säkringskaiisa där. För valet av Jönköping kan enligt propositionen även anföras rent lokaliseringspolitiska skäl. Socialförsäkringsutskottel tillstyrker propositionens förslag.

I motion nr 65, undertecknad av samtliga partiers representanter i Södra Älvsborg, föreslås alt riksdagen måtte besluta all förorda Borås som förläggningsort för försäkringsrätten i södra Sverige. Vi motiverar detta med att det bör vara självklart alt man vid inrättande och lokalisering av nya statliga institutioner alltid prövar förläggningen också från lokaliseringspolitiska synpunkter. Vi säger vidare all Borås är centralt beläget inom den planerade domkretsen. Inom en limmes reseavstånd med bil från Borås bor omkring en miljon människor, vilket utgör nästan en tredjedel av den föreslagna domkretsens hela invånarantal. De kollektiva kommunikationerna till Borås är goda. Det finns bra lågförbindelser med exempelvis Alvesta och Kalmar, med Varberg och Göteborg samt med Herrljunga, från vilka orter anslutning kan ske lill Stockholm. Via Landvetters flygplats har Borås kontakt med inrikes och utrikes flygtrafik. Direklbussar går varje timme mellan Borås och flygplatsen.

Dessutom finns god tillgång till medicinsk expertis vid centrallasarettet i Borås, som har 17 kliniker. Antalet läkare där är ca 150. Borås har dessutom centralkontor för försäkringskassa och inom nio mils avstånd ytteriigare tre centralkontor.

Borås har inle hovrätt eller kammarält, men Göteborg resp. Jönköping, där domstolarna i fråga är belägna, kan nås på en timme, och pendling mellan dessa orter och Borås förekommer redan i dag. Borås är förläggningsorl för två tingsrätter med åtta ordinarie domarljänster samt två tjänster för domare i utbildningsgång, vilket bör underlätta rekryteringen av såväl försäkringsrätlsråd som assessorsljänster.

Vidare har Borås - det vill jag särskilt poängtera - de senaste åren föriorat tusentals arbetstillfällen, och prognosen för framliden är dyster, bl. a. på grund av ett starkt ensidigt näringsliv. Jag menar att vid val av förläggningsort bör mycket starka hänsyn las till lokaliseringspolitiska skäl. Då bör Borås komma i första hand.

Jag yrkar, herr talman, bifall lill reservationen 4.

Nr 55

Fredagen den 16 december 1977

Inrättande av regionala försäkringsrätter

ANNA-GRETA SKANTZ (s):

Herr talman! Socialförsäkringsutskotlets betänkande innehåller förslag som innebär väsentliga förändringar när del gäller den enskildes möjligheter lill överprövning av framför allt ärenden som handläggs av de allmänna försäkringskassorna. De föreslagna regionala försäkringsrätterna i Stockholmsområdet samt Jönköping och Umeå skall överta de arbetsuppgifter som riksförsäkringsverkets besvärsavdelning och försäkringsrådet f n. har.

Jag och några partivänner har i motionen 1977/78:122 föreslagit att en av försäkringsrätterna skall föriäggas lill Malmö. Motionen har i utskottet följts upp i reservationen 5 av Börje Nilsson i Kristianstad. Jag vill här gärna ställa en fråga direkt till socialministern: Vad är motivet till att socialministern har frångått utredningens förslag när del gäller förläggningen av en försäkringsrätt till Malmö?

Jag för min del vill gärna motivera varför vi anser all en av försäkringsrätterna bör föriäggas till Malmö. Jag vill börja med all erinra om att utredningen angående översyn av besvärsorganisationen inom socialförsäkringen föreslog alt tre försäkringsrätter skulle inrättas, varav en i Slockholm, en i södra delen av landet och en i Norriand. Som lämplig kansliort för södra Sverige diskuterade utredningen Göteborg eller Malmö-Lundområdet. För Göteborg talade att där fanns hovrätt och kammarrätt samt centralkontor för försäkringskassa. Malmö-Lundområdet däremot saknar kammarrätt. Men, skrev utredningen, myckel lyder på all en sådan kan komma att föriäggas dit inom inte alltför avlägsen framtid. Man hänvisade till Justitieutskottets av riksdagen godkända betänkande 1975/76:35, där kammarrätlsorganisationen behandlades.

För Malmö-Lundregionen talade närheten lill den Juridiska fakulteten i Lund med de fördelar i fråga om bl. a. rekrytering som detta betyder.

För Norrlands del föreslog utredningen Umeå med hänsyn lill alt del där finns hovrätt och centralkontor för försäkringskassa.Någon kammarrätt finns inle. Till förmån för Umeå talade emellertid att där finns medicinsk universitetsklinik och därför bälire tillgång lill medicinsk expertis. Denna motivering, som används i fråga om Umeå, kan också användas

199

Nr 55

Fredagen den 16 december 1977

Inrättande av regionala försäkringsrätter

200

för placering av södra försäkringsrätten i Malmö.

Vid sina överväganden kom utredningen till slutsatsen att försäkringsrätter borde inrättas i Stockholm, i Malmö-Lundområdet - i första hand Malmö - och i Umeå.

Utredningens förslag att förlägga försäkringsrätten för södra Sverige till Malmö är väl underbyggt. När departementschefen nu frångår utredningens; förslag förefaller detta vara mindre väl underbyggt, i varje fall om man endast har tillgång lill vad departementschefen säger. Jag citerar från s. 134 i propositionen:

"När det gäller lokaliseringsorl för en försäkringsrätt i södra Sverige vill Jag föj-orda Jönköping. I Jönköping finns såväl hovrätt och kammarrätt som centralkontor för försäkringskassa. För valet av denna ort kan även anföras rent lokaliseringspolitiska skäl."

Om departementschefen med ullalandet att "rent lokaliseringspoliliska skäl" kan anföras för att förlägga försäkringsrätten lill Jönköping och menar att Jönköping har större behov än Malmö av arbetstillfällen, måste detta vara grundat på en ren missuppfattning i fråga om sysselsätlningssitualionen i Malmö, ja hela Skåne.

Från socialdemokratiskt håll har vi i flera motioner - och nu senast i en interpellation av Eric Holmqvisl - framhållit att utvecklingen av sysselsättningen i Malmöhus län och i Malmö kommun varil mycket ogynnsam under senare år. Arbetslösheten har blivit ett beslående problem. Arbetslösheten i Malmö, mätt i antalet kvarstående arbetssökande akluella för omedelbar placering, har stigit kraftigt under hösten. Under oktober registrerades 4 269 personer som arbetssökande, en ökning med 25 96 jämfjrt med motsvarande månad föregående år. Per hundra lediga platser noterades under oktober 367 sökande.

Betydelsen av all Malmö kommer i fråga som lokaliseringsort för statlig verksamhet har vi framhållit bl. a. i motion  1976/77:902.

Jag vill erinra om - vilket även tidigare talare har gjort - att Jönköping redan har statliga myndigheter som t. ex. länsstyrelse, hovrätt, kammarrätt, domstolsverket och lantbruksstyrelsen. Om Jönköping dessutom får försäkringsrätten för södra Sverige - och det förefaller så - innebär detta en snedfördelning i förhållande lill Malmö-Lundområdet, som endast har länsstyrelse och hovrätt. Dit har inte gjorts någon ullokalisering av central myndighet.

Vid bedömningen av en lämplig kansliort för försäkringsrätt kommer också andra aspekter in i bilden. Låt mig peka på ett par.

Till skillnad från den typ av myndigheter, t. ex. domstolsverket och SMHI, där lokaliseringen inte har någon större betydelse för allmänheten, är det av vikt att försäkringsrätterna är lätt åtkomliga för den allmänhet de skall betjäna. Allmänheten vill numera i allt större utsträckning ta personlig kontakt med den domstol som handlägger målen, inte bara när det gäller muntlig förhandling utan för att även i övrigt muntligt få framföra sina synpunkter. Vid en jämförelse mellan Jönköping och Malmö blir slutsatsen att försäkringsrätten för södra Sverige blir lättare

åtkomlig för fler om den lokaliseras i Malmö i stället för till Jönköping. Jag vill erinra om alt området för Östergötlands allmänna försäkringskassa föreslås höra under Stockholms försäkringsrätt. Jönköping kommer följaktligen all ligga i ytterkanten av domkretsen och dessutom i ett område som ej är så tätbefolkat.

Jag vill också beröra rekryteringen av tjänstemän till försäkringsrätten. I samband med inrättandet av försäkringsrätterna kommer riksförsäkringsverkels besvärsavdelning och försäkringsrådei all upphöra med sin verksamhet, och tjänstemännen hänvisas till all söka tjänster hos försäkringsrätterna. Del är av stort värde för försäkringsrätterna utanför Stockholm all erfarna tjänstemän från riksförsäkringsverkets besvärsavdelning söker sig dit. I det avseendet tror jag inle au det hade varil lill nackdel om en försäkringsrätt hade förlagts lill Malmö.

Vidare förutsätts att tjänster vid försäkringsrätterna i stor utsträckning kommer att sökas av tjänstemän hos försäkringskassorna. Låt mig då erinra om all i Malmö-Lundområdel finns två centralkontor för allmänna försäkringskassor, ett i Malmö med ca 680 anslällda och ell i Lund med 950 anställda. Mot dessa siffror skall ställas förhållandena i Jönköping med ett centralkontor och ca 480 anställda. Det förefaller troligt att det är lättare att rekrytera personal om den kan bo kvar i hemorten eller i dess närhet. Detta talar för en lokalisering lill Malmö.

Jag vill också erinra om alt ell av översynsulredningens argument för lokalisering lill Malmö var närheten till den juridiska fakulteten i Lund.

För en lokalisering till Malmö talar vidare all det i Malmö-Lundregionen finns två undervisnings- och regionsjukhus på 17 kilometers avstånd från varandra. 1 Malmö finns en tandläkarhögskola och i Lund en medicinsk fakultet. I Lund finns också en yrkesmedicinsk klinik och i Malmö en filialavdelning lill denna.

Dessa unika resurser säkerställer den nödvändiga tillgången på kvalificerad medicinsk expertis inom nära nog samtliga specialiteter och det skapar förutsättningar för snabba utredningar, något som från alla synpunkter måste vara eftersträvansvärt.

Departementschefen understryker på s. 77 i propositionen behovet och betydelsen av all försäkringsrätterna har tillgång till medicinsk och odon-lologisk sakkunskap. Den Jinns i Malmö-Lundområdet.

Med hänsyn lill delta och till alt statlig verksamhet inte har lokaliserats lill Malmö eller Skåne över huvud laget samt lill den svåra arbetsmarknadssituationen i Malmö-Lundregionen bör försäkringsrätten för södra Sverige förläggas till Malmö.

Jag ber alt få yrka bifall lill reservationen 5 av Börje Nilsson.

Nr 55

Fredagen den 16 december 1977

Inrättande av regionala Jörsäk-ringsrälter

I delta anförande instämde Grethe Lundblad, Bengt Silfverslrand, Per Olof Håkansson, Hans Pettersson i Helsingborg, Eric Holmqvisl, Hans Jönsson och Margit Sandéhn (samtliga s).

\4 Riksdagens protokoll 1977/78:54-55

201

Nr 55

Fredagen den 16 december 1977

Inrättande av regionala försäkringsrätter

202

ARNE MAGNUSSON (c):

Herr talman! I socialförsäkringsutskoitets betänkande nr 15 behandlas propositionen 20 med förslag lill ändrad organisation för besvärsprövning inom socialförsäkringen och de med anledning av propositionen väckta motionerna.

Utskottet har varil hell enigt om att en ny besvärsorganisalion behövs på grund av dels socialförsäkringens ökande omfattning, dels att det inte kan anses tillfredsställande all riksförsäkringsverket som central lednings- och tillsynsmyndighet också är besvärsinstans.

Förslaget i propositionen bygger, som flera talare har framhållit, på ett betänkande av utredningen angående översyn av besvärsorganisationen inom socialförsäkringen. Utredningen har varit föremål för en omfattande remiss. Utredningens förslag har i sina huvuddrag tillstyrkts eller lämnats utan erinran av flertalet remissinstanser. Allmän enighet har rått orn all den nuvarande ordningen för besvärsprövningen inte bör bibehållas.

Även i utskottet har enighet rått om att godta de i propositionen framförda skälen för en ändrad besvärsorganisation inom socialförsäkringen. Förslaget innebär att för överprövning av framför allt sådana ärenden som handläggs av försäkringskassorna inrättas tre regionala försäkringsrätter - en i Stockholmsområdet, en i Umeå och en i Jönköping. Dessa övertar de arbetsuppgifter som f n. ankommer på riksförsäkringsverkets besvärsavdelning och försäkringsrådei. Härigenom får riksförsäkringsverket en mera renodlad lednings- och tillsynsfunktion. Försäkringsdomslolen blir även i fortsättningen högsta instans och namnförändras till försäkrings:överdomstolen.

Förslagen i propositionen får ses mot bakgrunden av socialförsäkringens utveckling, vilken medfört en kraftig ökning av ärendemängden inom socialförsäkringen och då inte minst inom besvärsinstansen. Den förstärkning av förvaltningsrättskipningen som 1971 års förvaltningsreform innebar berörde endast i mycket begränsad omfattning besvärsprövningen inom socialförsäkringen. Denna har i förhållande lill vad som nu gäller på andra områden kommit att framstå som mindre utvecklad. Man har varit kritisk mot att den domslolsmässiga besvärsprövningen i flertalet mål varil koncentrerad till en enda instans, försäkringsdomstolen, och all riksförsäkringsverket haft en dubbelroll som dels besvärsprövande organ, dels tillsynsmyndighet. Därför menar utskottet alt det kan godta de i proposiitionen framlagda förslagen till ändrad besvärsprövning inom socialförsäikringen. Utskottet anser den föreslagna ordningen i högre grad än den som nu gäller vara ägnad att befrämja likformighet och rättvisa i lagstiftningen.

Låt mig efter delta, herr talman, övergå lill att något beröra de motioner som utskottet har behandlat i samband med propositionsbehandlingen. I motionen 140, som väckts av Håkan Winberg och Inger Lindquist, begärs att besvärsprövningen i första instans knyts lill kammarrätterna. Motionsförslaget har inte fått gehör inom utskottet. Departementschefens

uppfattning, som delas av fiera remissinstanser, är all en överföring av nytillkommande socialförsäkringsmål skulle innebära risk för en alldeles för kraftig ökning av antalet mål i kammarrätterna, vilken kunde komma att negativt påverka ärendebehandlingen i både dessa och kammarrätternas övriga mål. Den inställningen delas av utskottet, varför vi yrkar avslag på motionen 140 i denna del.

I ett andrahandsyrkande begär motionärerna all riksdagen skall uttala, att bestämmelsen om att till försäkringsrättsråd och försäkringsrällsassessor skall kunna utses även den som icke är lagfaren skall gälla endast under en övergångsperiod. Utskottet anser att de erfarenheter som man under den nya besvärsorganisalionens uppbyggnadsskede förvärvar rimligen bör kunna utvisa om och i vad mån man även i framtiden skall kunna göra avsteg från kravet på juris kandidat-examen för sådan domartjänst. Med anledning därav avstyrker ulskollet bifall till motionen även på denna punkt.

Försäkringsrätterna skall enligt propositionen vara domföra med tre ledamöter som är försäkringsrättsråd eller försäkringsrätlsassessorer. I en tredjedel av de mål som försäkringsrätten kommer att handlägga skall också två nämndemän ingå. Detta gäller vid prövning av beslut som fattals av organ i försäkringskassa där lekmän ingått, dvs. beslut av pensionsdelegation och försäkringsnämnd i dess helhet. Nämndemännen skall dessutom medverka vid prövning av mål enligt lagarna om yrkesskada och om statligt personskadeskydd eller motsvarande äldre bestämmelser. Propositionen ansluter i huvudsak även i denna del till utredningsförslaget. Utredningen hade inte föreslagit lekmannamedverkan i mål som avgjorts i försäkringsrätterna, vilket dock departementschefen föreslår i propositionen.

Lekmannainflytandel i försäkringsrätt las upp i två motioner avlämnade med anledning av propositionen; dels motionen 121 av Anna-Greta Skantz och Hans Gustafsson, dels motionen 139 av Sven Aspling m. fl. I motionerna yrkas att lekmannamedverkan bör ske vid försäkringsrätt i betydligt större utsträckning än vad som skall ske enligt propositionen. Yrkandena i de båda motionerna är dock inte rikligt lika. I motionen 121 av Anna-Greta Skantz och Hans Gustafsson anser man att nämndemän alllid skall delta utom i de fall som avses i 3 § andra stycket, under del alt man i motionen 139 av Sven Aspling m. fl. utöver undanlag i 3 § andra stycket föreslår undanlagande av de ärenden som blir behandlade som uppbörds- och skatlemål, vilket bl. a. innebär ell undanlagande av lokal skaltemyndighets beslut om pensionsgrundande inkomst och vissa egenavgifter.

Av remissinslanserna ar det endast ett fåtal som anser att lekmän bör medverka i samtliga mål i försäkringsrätt. De övriga instanserna har i allmänhet godtagit utredningens förslag att lekman endast bör delta i begränsad utsträckning. Detta med hänsyn till att processen i försäkringsrätten skall vara skriftlig och att en lekmannamedverkan därför kommer att fordra relativt utförliga föredragningar och ingående överiägg-

Nr 55

Fredagen: den   ; 16 december 1977

Inrättande av regionala Jörsäk-ringsrätter

203

Nr 55

Fredagen den 16 december 1977

Inrättande av regionala försäkringsrätter

204

ningar, vilket i sin tur kan komma all allvarligt försena ärendebehandlingen lill men för berörda parter.

Departementschefen ullalar dock i propositionen att han hyser förståelse för synpunkten alt lekmän skall kunna medverka i alla mål. Han säger vidare att hans ställningslagande nu inte hindrar att det kan finnas anledning till en annan bedömning sedan försäkringsrätten varil i verksamhet en tid. Lekmannainfiytandet bör därför, säger han, kunna las upp på nytt om erfarenhet och tillämpningen av de nya bestämmelserna ger anledning lill detta.

Utskottet ansluter sig helt till denna uppfattning och förutsätter att man noga följer utvecklingen på detla område, och föreslår de ändringar i bestämmelserna om lekmannarepresentationen som erfarenheterna kan ge anledning till.

Med anledning härav yrkar jag på utskottels vägnar avslag på motionerna 121 och 139.

Nämndemännen i försäkringsrätt skall enligt propositionen väljas av landsting för en period av 6 år. Utskottet ansluter sig lill propositionens förslag. Enligt utskottet innebär inle förhållandet att landstinget utser nämndemän alt arbetsmarknadens parter utestängs från försäkringsrätt. Jag har erfarenheter av detta från mitt län, efter att farhågor uttalades i riksdagen när vi beslutade om all landsting skulle utse lekmannale-damöterna i länsstyrelsen. I mitt län har det blivit helt motsatta förhållanden. LO-representalionen har fördubblats sedan landstingen fick välja represientation och på arbetsgivarsidan har företagarnas andel också ökat i länsstyrelsen. Jag är helt övertygad om alt de politiska organisationerna i varje län kommer att vara intresserade av att vid försäkringsrätterna som nämndemän välja represenlanler från arbetsmarknadens parter och från andra lämpliga delar av samhället. Det är vad som ligger till grund för alt vi från utskottets sida avstyrker yrkandet i motionen 139.

Vid val av lokaliseringsort för de tre försäkringsrätterna har departementschefen stannat för Stockholm, Umeå och Jönköping. Detta, säger man i propositionen, efter samråd med justitieministern. Det har ansetts lämpligt att försäkringsrätterna lokaliseras till orter där det finns kammarrätt eller hovrätt. Utskottet, som delar departementschefens uppfattning om val av lokaliseringsorter för de tre nya försäkringsrätterna, yrkar därför bifall till propositionen även i denna del. Det är med anledning därav som vi yrkar avslag även på motionerna 1976/77:180 och - väckta vid årets riksmöte - 65, 66, 110 och 122.

Represenlanler för olika orter i landets södra delar har diskuterat lämpligheten av en försäkringsrätt i Jönköping. Reservationer finns som förordar förlä.ggning dels till Kalmar, dels till Borås och dels till Malmö. Man har på olika sätt försökt motivera sina lokaliseringsförslag. Nu anses att försäkri ngsrällen bör föriäggas till en ort som har antingen kammarrätt eller hovrätt. Då kan det inle vara fel om den förläggs lill en ort som har både-och, som Jönköping har. Jönköping har dessutom domstolsver-

kel. Man har även cenlralsjukkassa och, vilket även andra påpekar, centrallasarett, så den expertisen har man tillgång till. Vi har även en odon-lologisk institution i Jönköping, och vi är ganska ensamma i landet om att kunna tillföra domstolen även den expertisen. Nog finns del förutsättningar för att rekryteringen av lämplig personal kan ske på ett tillfredsställande säll.

Det är därför jag nu, herr talman, bara vill yrka bifall till hemställan i alla delar av socialförsäkringsutskottets betänkande nr 15, som vi nu behandlar, och avslag på samtliga reservationer.

Nr 55

Fredagen den 16 december 1977

Inrättande av regionala försäkringsrätter

I detta anförande instämde Sven Johansson (c).

BARBRO ENGMAN (s) kort genmäle:

Herr talman! Arne Magnusson ägnar ungefär 80 % av tiden ål att tala om på vilka punkter vi är överens. Den lilla tid han får över för att beröra de punkter vi inte är överens på använder han till alt upprepa, nästan ordagrant, del som slår i propositionen. Men de argumenten kan vi Ju, dem har vi läst. Det är Ju orsaken till all vi motionerat. Vi anser alt argumenten inte är hållbara. Då är del föga meningsfullt att upprepa Just de argumenten. Man hade kunnat hoppas på något nytt argument, som stött den uppfattning Arne Magnusson har. Del blir nämligen ingen större omfattning av lekmannamedverkan för all man inskränker sig lill all visa förståelse för den. Det ökar inte antalet ledamöter med en enda person.

Sedan säger Arne Magnusson att det i remissinslanserna är ett fåtal som gått emot utredningens förslag om att begränsa lekmannainflytandel. Varför inle titta på de remissinstanser som gått emot? Vilka är del? Jo, del är samtliga de remissinstanser som i dag handlägger dessa ärenden, nämligen försäkringsdomstolen, alla försäkringskassor i landet och JO, och de bör väl vara intressanta i sammanhanget. Det kanske mest förvånande är alt man fäster så litet avseende vid vad försäkringsdomslolen säger. Det är ju en domstol med lekmannainflytande i samtliga ärenden. Nu sägs det att man skall avvakta och se vilka erfarenheterna blir av all inle lillämpa systemet med lekmannainflytande, men varför inte fråga försäkringsdomstolen om dess erfarenheter av lekmannainflytande? Det är sannolikl dessa som gör att försäkringsdomstolen ställer sig bakom ell sådant förslag.

Del mest märkliga är alt Arne Magnusson säger att antalet representanter från arbetsmarknadens parter i dessa försäkringsrätter ökar med 50 96 om man låter bli att se till alt arbetsmarknadens parter får föreslå lekmän. Varför fullföljer man då inle denna enorma tanke i försäkringsöverdomstolen? Om vi nu skall tillförsäkra folk med erfarenhet från arbetsmarknadsförhållandena all som lekmän komma in i försäkringsdomslolen, så bör väl landstingen få utse dessa eftersom del tydligen innebär att deras antal ökar med 50 96? I stället bör väl dessa lekmän utses av dem som har erfarenhet från arbetsmarknadsförhållandena och repre-

205

\5 Riksdagens protokoll 1977/78:54-55

Nr 55

Fredagen den 16 december 1977

Inrättande av regionala försäkringsrätter

senlerar arbetslagarna. Det är ett i grunden mycket märkligt resonemang som Arne Magnusson för.

Centerpartiet anser tydligen att det skall vara lekmannamedverkan i dessa försäkringsrätter, men ändå hittar man på allt underligare argument för all slippa ta det steget. Det vore intressant att få höra något annat argument än de vi kan läsa oss till.

ANNA-GRETA SKANTZ (s) kort genmäle:

Herr talman! Även jag efterlyser argument, både från Arne Magnusson och socialministern. Här står Arne Magnusson och talar varmt för värdet av alt del finns kammarrätter på de orter dit man förlägger dessa försäkringsrätter. Hur kan då Arne Magnusson acceptera föriäggandet av en försäkringsrätt till Umeå? Där finns Ju ingen kammarrätt. Det vore intressant all få svar på den frågan.

ARNE MAGNUSSON (c) kort genmäle:

Herr talman! Vad gäller möjligheterna lill en riktig medverkan från arbetsmarknadens parter, Barbro Engman, tog Jag mitt exempel från Jönköping niir det gällde länsstyrelsen. Det finns väl ingenting som hindrar all detla kan komma att upprepa sig.

Det är rikligt att ett litet antal remissinstanser tillstyrkte lekmannamedverkan i försäkringsrätterna, men del stora fiertalet gjorde inle det. Motivet för att inle ha lekmannainflytande är bl. a. erfarenheterna från kammarrätterna, där en mycket liten del av ärendena avgörs under lekmannamedverkan. Vid kammarrätterna infördes ju ändå denna medverkan under den lid då det parti som Barbro Engman representerar satt vid regeringsmakten.

För Anna-Greta Skantz vill jag gärna påpeka alt Jag sade att man i propositionen talar om kammarrätt eller hovrätt. Del kan inte vara fel att förlägga den södra försäkringsrätten till Jönköping, som har både kammarriitt och hovrätt.

206

BARBRO ENGMAN (s) kort genmäle:

Herr talman! Jag styrks i min uppfattning att vad Arne Magnusson egentligen tycker är att del är rimligt att lekmän är med i alla de mål som skal! avgöras i försäkringsrätten. Men varför då, herr Magnusson, bara nöja sig med att tänka sig att det som hänt på länsstyrelsen i Jönköping skulle kunna upprepas? Vad hindrar herr Magnusson från alt säga alt det är bättre att låla bli all tänka sig och hoppas än att försöka se till att det han egentligen vill blir verklighet så småningom? Dessutom vet herr Magnusson att jämförelsen med kammarrätten är fullkomligt omöjlig i det här sammanhanget.

Vad är del som har hänt egentligen? Jo, i sin iver att försöka begränsa lekmannainflytandel har man hakat sig fast vid att pensionsdelegationerna och försäkringsnämnderna har lekmän med. Men det finns egentligen ingen logik i detta när i dagens försäkringskassa så många nya

arbetsuppgifter tillkommit, som innehåller lika myckel, om inle mera, av skälighetsbedömningar som exempelvis i fråga om huslrutillägg. Därför är det ell konstruerat och påhittat kriterium för att man skall gå vidare även lill nästa instans, nämligen försäkringsrätten.

Utredningen har satt upp tre kriterier för lekmannamedverkan. Så småningom har del blivit ett enda argument som gällt, nämligen att man haft lekmän på den handläggande myndigheten. Detta gör att de tre argument som herr Magnusson tillfört debatten, att del som hänt på länsstyrelsen i Jönköping kan upprepas, detta med kammarrätter och försöken all åstadkomma någon logik i systemet, faller platt till marken.

Nr 55

Fredagen den 16 december 1977

Inrättande av regionala försäkringsrätter

ANNA-GRETA SKANTZ (s) kort genmäle:

Herr talman! När Arne Magnusson talade för kammarrätterna, trodde jag att del var fråga om en principiell uppfattning alt det skulle vara samma förutsättningar för samtliga försäkringsrätter, nämligen att de skulle förläggas lill orter där det finns kammarrätt. Det finns inte i Umeå. I Malmö finns del hovrätt men inte kammarrätt. Då sägs del att detla var ett motiv för att man inte kunde föriägga försäkringsrätten till Malmö. Man måste bestämma sig. Om det fästes så stor vikt vid att det finns kammarrätt, skall man väl hålla fast vid den uppfattningen.

ARNE MAGNUSSON (c) kort genmäle:

Herr talman! Både Sven Aspling och Anna-Greta Skantz betonade i sina första anföranden vikten av en snabb behandling av ärendena. Del är för att få denna snabba behandling som såväl remissinstanserna som departementschefen och ulskotlsmajorileten stannat för all i detta skede föreslå lekmannamedverkan i en tredjedel av ärendena. Delta har skett efter erfarenheter från kammarrätterna.

Sedan vill Jag ännu en gång säga lill Anna-Greta Skantz att när jag i utskottet argumenterade för förslaget i propositionen om en föriäggning av den södra försäkringsrätten lill Jönköping, sade jag att det i propositionen slår all den bör förläggas till en ort där endera av dessa rätter finns. Del kunde då inle vara fel all föriägga den lill Jönköping där båda finns. Dessutom finns domstolsverket där, vilket bör garantera en bra rekrytering av den personal som behövs på försäkringsrätten.

Tredje vice talmannen anmälde alt Barbro Engman anhållit att lill protokollet få antecknat att hon inte ägde rätt ti|l ytterligare replik.

Socialministern RUNE GUSTAVSSON:

Herr talman! Som vi alla vet har socialförsäkringsområdet varit ett fält för ivrigt reformarbete under lång tid. Reformerna har nästan undantagslöst gällt utvecklingen av de olika socialförsäkringarna i sakligt hänseende. Den reform som vi nu diskuterar är av litet annorlunda karaktär och innebär en omdaning av förfarandet för omprövning av försäkringsorganens beslut. Det har också här framhållits att det är en viktig reform

207

Nr 55

Fredagen den 16 december 1977

Inrättande av regionala försäkringsrätter

208

och vi har alla stora förväntningar när del gäller de regionala försäkringsrätter som skall börja fungera fr. o. m. den  1 januari  1979.

Med hänsyn till det pressade lidsschemat för kammarens behandling av de ärenden som återstår innan julferierna börjar skall Jag begränsa mitt inlägg lill ett par punkter där propositionen har föranlett reservation. Jag har också några kommentarer till det som här har diskuterats.

Den första punkten gäller omfattningen av lekmannainflytandel i försäkringsrätterna. Som framgått av den tidigare diskussionen här har man i propositionen föreslagit att lekmannamedverkan skall införas inom de mest betydelsefulla ärendegrupperna. Jag vill även på denna punkt understryka alt min principiella uppfattning är att lekmannamedverkan skall förekomma i all den utsträckning som är sakligt motiverad. Man får dock inte glömma bort att det här gäller att få till stånd en hell ny organisation. Svårigheterna att dimensionera de nya försäkringsrätterna är ganska betydande. Detta har lett lill all en viss försiktighet har varit påkallad närdet gällt all föreskriva lekmannamedverkan i handläggningen. Men utvecklingen under uppbyggnadsskedet skall dock givetvis noga följas upp. Frågan om den definitiva utformningen av lekmannainflytandel tas upp till ny bedömning när man vunnit praktisk erfarenhet av den nu föreslagna ordningen.

Barbro Engman har talat om lönlagarfientlighet, och med ledning av diskussiorten kan man nästan få den uppfattningen att här inte har skett någonting. När Barbro Engman protesterar mol att man inte, som hon uttryckte sig, tagit tillfället i akt att utöka lekmannainflytandel vill jag dock erinra om all det f n. inte förekommer någon lekmannamedverkan i de mål som på mellaninstansplanel avgörs av riksförsäkringsverkets besvärsavdelning. Samtidigt vill jag understryka att man i den nu föreslagna mellaninslansformen föreskriver medverkan av lekmän när det gäller en betydande del av ärendena, nämligen ca en tredjedel, och därtill ärenden som är av mera invecklad beskaffenhet. Delta är enligt min mening en betydande utvidgning av del nuvarande lekmannainflytandel. Jag vill här citera vad som slår i utskottets belänkande nr 15 s. 35:

"Försäkringsrätterna skall enligt propositionen vara domföra med tre ledamöter som är försäkringsrätlsråd eller försäkringsassessorer. I vissa fall skall även två nämndemän ingå i rätlen. Detla gäller vid prövning av beslut som fallas av organ i försäkringskassa där lekmän ingått, dvs. beslut av pensionsdelegalion och försäkringsnämnd i dess helhet. Nämndemän skall också medverka vid prövning av mål enligt lagarna om arbetsskada och om statligt personskadeskydd eller motsvarande äldre bestämmelser. Är utgången i ett mål uppenbar skall lekmän dock inle behöva delta i beslutet. Genom de angivna reglerna beräknas lekman-nadeltagandet komma all avse ungefär en tredjedel av målen i försäkringsrätt."

Det är alltså fråga om en utvidgning av det förslag som fanns i utredningen.

Sedan är det den andra punkten som gäller utseende av nämndemän

i försäkringsrätterna. I propositionen föreslås, som framgått av diskussionen, att nämndemännen skall väljas av landslingen. Det förslaget stöds av utskottsmajoritelen, men socialdemokraterna har reserverat sig för en ordning där nämndemännen förordnas av regeringen efter förslag från LO, TCO, SAF och de poliliska partierna, della för all inte arbetsmarknadens organisationer skall ställas utanför medverkan i försäkringsrätterna. Försäkringsfrågorna omfattar ändock hela det svenska folkel, och därför vill Jag, efter att ha hört den här diskussionen, fråga Barbro Engman: Är det så att ni underkänner den poliliska demokratin och landstingspolitikernas omdöme? Del är ju del det är fråga om. Jag har den uppfattningen att vi skall ha en representation som omfattar hela folkel, och jag tror pä omdömet hos de personer som har alt utse representanter.

Anna-Greta Skantz, Gösta Andersson och Maj Pehrsson har i egenskap av reservanter framfört argument beträffande lokaliseringen, och Jag vill med anledning härav säga att det finns många synpunkter som talar för en lokalisering på de nämnda orterna.

När jag tog ställning till den här frågan utgick jag ifrån att, som tidigare framhållits, lokaliseringen skall ske i anslutning till hovrätt eller kammarrätt. Det är den linje som har följts. Då jag valde Jönköping kom också, förutom de av Anna-Greta Skantz citerade motiven i propositionen, en rent geografisk bedömning med i bilden. Försäkringsrätten skall nämligen omfatta hela Götaland med undantag av Östergötland och Golland, och Jönköping ligger ju centralt i förhållande lill hela Västsverige, som är ett ganska stort och tungt område. Det finns alltså ett betydande befolkningsunderlag i delta område. Detta har gjort att jag fastnat för Jönköping, och jag har ingen anledning att slå här och argumentera mot vare sig Anna-Greta Skantz, Maj Pehrsson eller Gösta Andersson.

Nr 55

Fredagen den 16 december 1977

Inrättande av regionala försäkringsrätter

SVEN ASPLING (s) kort genmäle:

Herr talman! Jag vill bara säga några få ord om de reservalioner som vi socialdemokrater har fogat till utskottsbelänkandel.

Till socialministern vill jag säga följande. Försäkringsdomslolen, För-säkringskasseförbundel, JO, LO och TCO tillhör de tunga remissinstanser som direkt kräver ett vidgat lekmannainflytande. De anser inte att det här ökade lekmannainflytande! eventuellt skall införas vid en senare tidpunkt, som herr Gustavsson ställde i utsikt, utan etableras nu. Det är ju här fråga om remissinstanser med utomordentligt stor sakkunskap på detta område.

Även Svenska kommunförbundet tillhör de remissinstanser som anser del vara principiellt vikligl alt utrymme skapas för förtroendemanna-medverkan inom hela det socialrätlsliga områdel. Man pekar också på all i försäkringsdomstolen, som ju är högsta besvärsinstans inom socialförsäkringen, dömer dels lagfarna domare, dels icke lagfarna ledamöter.

Herr talman! Eftersom jag har ganska stor erfarenhet och under många

209

Nr 55

Fredagen den 16 december 1977

Inrättande av regionala försäkringsrätter

210

år har sysslat med socialförsäkringsfrågorna, vill jag betygadel stora värde som delta lekmannainflytande har haft i försäkringsdomstolen. Ingen kan heller bestrida att den kunskapen och den erfarenheten har tillfört domstolen utomordentliga värden. Det är alltså synnerligen tungt vägande skiil som ligger bakom den socialdemokratiska reservationen.

Beträffande lekmannarepresentationens utseende skulle det vara mycket all säga. Här vill Jag bara understryka några saker. Anknytningen till arbetslivet är utomordentligt väsentlig. I dag utses representanter i försäkringskassornas pensionsdelegationer och i försäkringsdomstolen på direkt förslag av arbetsmarknadens organisationer. Det föreligger redan här en beprövad praxis, som visat sig vara mycket värdefull. Likaså är det av stor betydelse att de politiska partierna får tillfälle att direkt föreslå nämndemän. Härigenom får de politiska partierna ett inflytande vid tillsättningen av nämndemän, som kommer alt vara av myckel stort värde då del gäller uppbyggnaden och utvecklingen av försäkringsrätterna.

Till Arne Magnusson vill jag bara säga följande. Anledningen till att lekmän inte deltar i handläggningen av den dominerande målgruppen i kammarrätterna, taxeringsmålen, är inte att dessa mål inte skulle utgöra en tillräckligt viktig grupp. Anledningen är i stället alt ett lekmannainflytande är tillgodosett tidigare i laxeringsprocessen genom alt lekmän deltar i två instanser under kammarrätten, nämligen taxeringsnämnderna och länsskattenämnderna. Del förtjänar också nämnas, att vid remissbehandlingen av det utredningsförslag som låg till grund för det senaste beslutet om omfattningen av lekmannainslaget i bl. a. kammarrätterna remissinstanserna över lag anslöt sig till förslaget alt skattemålen icke skulle handläggas med medverkan av lekmän.

BARBRO ENGMAN (s) kort genmäle:

Herr talman! Eftersom jag flck en direkl fråga skall jag svara på den. Rune Gustavsson frågade om jag underkänner politikernas omdöme när del gäller att utse lekmän i detta sammanhang. Nej, det gör jag inte alls. Men uppenbarligen är del så all Rune Gustavsson underkänner regeringen. Vi har nämligen föreslagit att det är den som skall utse lekmännen, på förslag av arbetsmarknadens parter.

Dessutom vore det bra, om Rune Gustavsson läste reservationerna innan han gick upp i talarstolen. Då skulle han nämligen upptäcka alt vi inle bara föreslår att det skall utses en lekman från arbetstagarparlerna utan faktiskt all en lekman skall komma från de politiska partierna. Då har vi väl, Rune Gustavsson, uppnått samma typ av lekmannasam-mansättning som man har i pensionsdelegationerna, som Ju utses på poliliska grunder men också på grund av kännedom om förhållandena i arbetslivet.

Låt mig i min tur ställa en fråga till Rune Gustavsson: Underkänner Rune Gustavsson politikerna genom all föreslå att försäkringsöverdomstolen skall beslå av folk som har särskilda kunskaper om arbetsförhållandena? Det är ju exakt samma sak. Man hoppar bara över försäkringsrätterna.

Rune Gustavsson säger dessutom att huvuddelen av alla ärenden kommer att ha lekmannamedverkan i försäkringsrätterna. Det rör sig om en tredjedel av dessa ärenden. Enligt min mening är två tredjedelar mer än en tredjedel. Alltså kommer huvuddelen av ärendena att ligga utanför lekmannamedverkan i försäkringsrätterna.

Rune Gustavsson skall inte heller försöka påstå att de ärenden som handläggs i pensionsdelegalioner och försäkringsnämnder är av mera svårbedömd natur än de ärenden som ligger utanför. Del försökte man göra gällande också i utskottet - behandlingen av resterande ärenden skulle vara ren matematik.

Jag vill rekommendera till läsning bestämmelserna om bidragsförskott i lagen om allmän försäkring. Sådana ärenden skall ligga utanför försäkringsrätterna. På så gott som varje rad i bestämmelserna finner man uttryck som "om det föreligger grundad anledning anta", "om det be-finnes uppenbart", "om vårdnadshavaren uppenbarligen" osv. Det är alltså fråga om mängder av bedömningar och skälighetsprövningar- lill skillnad från ärenden om hustrutillägg, som av något skäl handläggs i försäkringsnämnderna men som trots detta inte är ärenden av svårare natur.

Man skall alltså inte försöka inbilla oss att skälet till begränsningen skulle ligga i skillnaden mellan de olika ärendegrupperna. Någon sådan skillnad finns inte.

Nr 55

Fredagen den 16 december 1977

Inrättande av regionala försäkringsrätter

ANNA-GRETA SKANTZ (s) kort genmäle:

Herr talman! Socialministern sade att han inte vill argumentera mol mig. Det kan jag nästan förstå, eftersom argumenten för Malmö egentligen är så starka alt del hade varit naturligt om socialministern följt utredningens förslag.

Socialministern framhöll att han hade fastnat för Jönköping efter en geografisk bedömning. Jag tycker att det är litet märkligt. Bara i Skåne och Blekinge bor väl ca 1,2 miljoner invånare. Jönköping i utkanten av domstolsområdet.

Gösta Andersson sade att vi skulle tänka tillbaka på vilka beslut riksdagen har fattat. Jag är inle så övertygad om att socialministern vill att vi skall göra det. När vi i maj månad 1973 hade en debatt om om-lokaliseringen av viss statlig verksamhet beklagade socialministern, som då inte var socialminister ulan Rune Gustavsson i Alvesta, att inte G-länet blev tillgodosett. Han anförde att det var alt beklaga att regeringen inle följt det uttalande som tidigare gjorts av utskottet och riksdagen beträffande G-länet. Men varför, kan man fråga, har socialministern inle försökt att nu förverkliga den tankegång han hade 1973? Jag erkänner villigt all det inle hade hjälpt Malmö. Jönköping ligger inte så värst bra till, och onekligen hade Alvesta och Nässjö varil bättre alternativ, när socialministern nu tvunget skulle gå ifrån utredningens förslag om Malmö.

211

Nr 55

Fredagen den 16 december 1977

Inrättande av regionala försäkringsrätter

Socialministern RUNE GUSTAVSSON:

Herr talman! Jag vill säga till Sven Aspling att del är riktigt att en del av remissinstanserna ville ha ett ökat lekmannainflytande. Men huvuddelen av remissinstanserna lämnade delta ulan erinran.

Sedan, Sven Aspling, har vi i propositionen gått något längre än utredningen och då till en viss del tillgodosett de önskemål som kommit fram i remissyttrandena. Som framgår på s. 35 i betänkandet har utredningen inte föreslagit lekmannamedverkan i mål som avgörs i försäkringsnämnd. Del har emellertid nu kommit med.

Jag vill åter hänvisa till det som står på s. 35 i betänkandet om vad vi nu har att iaktta. På Barbro Engmans inlägg verkar det nästan som om här inte förekommer något lekmannainflytande. Men väsentliga inslag kommer ju ändå med.

Det flnns en väsentlig skillnad, Barbro Engman. Vi genomför en decentralisering och flyttar ut så att vi får försäkringsrätter på två ställen i landet. Därmed följer vi konsekvent upp alt lekmännen utses regionalt. Vi har inte ändrat på försäkringsöverdomstolens sammansättning.

När del gäller argument för och emot Malmö framhöll jag, Anna-Greta Skantz, att del finns argument för samtliga de tre orter som är nämnda. Därför argumenterade jag inte för eller emot utan talade i stället om vad som har gjort all Jag fastnade för Jönköping. Då nämnde jag just del geografiska läget och framhöll att hela Skaraborgs län, hela Västsverige, kommer att höra till denna försäkringsrätt.

Även jag hade G-länel med i bilden. Hade jag föreslagit G-länet, hade del väl kommit en motion om bypolitik och påståenden om att jag hade valt mitt eget län. Men tyvärr hade inte Kronoberg och Växjö vare sig kammarrätt eller hovrätt. Vi gjorde en bedömning och ansåg all antingen kammarrätt eller hovrätt skulle finnas på den plats där vi föriade en försäkringsrätt.

212

SVEN ASPLING (s) kort genmäle:

Herr talman! Minuterna flyr, och jag är medveten om att vi skall försöka all så snart som möjligt nå fram lill ett beslut här.

Men, herr talman, det aren märklig argumentation som socialministern för! Här föir han in någon sorts kvanlitelsresonemang: eftersom han har räknat samman alt så och så många remissinstanser har ställt sig bakom utredningen på den här punkten, flyr han dit.

Vad Barbro Engman och Jag har pekat på är ju att de tunga remissinstanser som har varil och är engagerade i denna fråga enhälligt har slutit upp bakom kraven på ett vidgat lekmannainflytande. Ta försäkringsdomslolen som ett exempel med rik erfarenhet av vad lekmannainflytandel i dessa frågor verkligen betyder!

På den här punkten skulle Jag vilja ge socialministern rådet alt inte överargumenlera. Han har Ju i propositionen fört sitt resonemang fram och tillbaka på ett sätt som verkligen visar vacklan och osäkerhet.

Vi har sm utomordentligt stark grund att stå på här.

Låt mig bara påpeka att del också innebär all vi genom vårt förslag kommer fram till del resultatet att ungefär tre fjärdedelar av målen kommer alt ha lekmannamedverkan, medan regeringens förslag inskränker della lekmannainflytande till endast ca en tredjedel av målen. Delta ger en myckel god bild av vad det är fråga om, och eftersom både Barbro Engman och Jag har pekat på att detla är frågor som berör människorna på ett alldeles särskilt sätt - deras trygghet etc. - borde det vara en naturlig sak att ställa sig bakom den socialdemokratiska reservationen.

Nr 55

Fredagen den 16 december 1977

Inrättande av regionala försäkringsrätter

BARBRO ENGMAN (s) kort genmäle:

Herr talman! Jag tycker inte alt del skall få slå oemotsagt i protokollet att Rune Gustavsson säger alt han har gått längre än vad utredningen förslog. Inte då! Visserligen har han sett lill alt man får lekmannamedverkan vid de myckel få ärenden som ligger på försäkringsnämnd, men utredningen föreslog Ju också att om part påkallar det, skall lekmän delta i försäkringsrätten. Var någonslans står del i propositionen, Rune Gustavsson? Del är inte all gå längre än utredningen, ulan det är all gå en betydligt kortare bit på väg än vad utredningen gör.

Socialministern RUNE GUSTAVSSON:

Herr talman! Nej, Jag har inte på något sätt försökt att överargumentera, för att använda Sven Asplings uttryck, utan jag har redovisat alt det fanns olika uppfattningar hos remissinstanserna.

Sedan skall Jag be Sven Aspling citera de avsnitt i propositionen där det framgår att jag visat vacklan och osäkerhet.

Barbro Engman erinrade om att utredningen hade föreslagit att en part i ett mål i försäkringsrätt själv skulle kunna begära att lekmän skulle medverka i avgörandet. Jag vill framhålla all det förslaget dömdes ut av sakkunniga remissinstanser. Därför logs det inte med i propositionen.

LARS SCHÖTT (m):

Herr talman! Än en gång nödgas jag från denna talarstol erinra om hur Kalmar län av statsmakterna missgynnas i en rad olika avseenden.

Medan andra län som regel blivit väl tillgodosedda vid ullokalisering av olika statliga institutioner har Kalmar län exempelvis år 1975 berövats Kalmar flygflottilj - och därmed fö. blivit det enda länet i riket som är utan något försvarsförband.

Enbart detta betydde för länet ett bortfall av ca 500 arbetstillfällen. Upprepade löften har därefter givits alt länet skulle kompenseras för denna svåra förlust.

Redan dessförinnan, år 1971, hade dåvarande inrikesulskottel framhållit del stora behovet av statliga satsningar till sydöstra Sverige, och i annal sammanhang framhöll statsmakterna att Kalmarområdet med hänsyn lill sina regionalpolitiska problem borde prioriteras. Stor var därför vår besvikelse då riksdagen i Qd avvisade vårt motionsvis framförda förslag all placera den nytillkomna fjärde kammarrätten i Kalmar och

213

Nr 55

Fredagen den 16 december 1977

Inrättande av regionala försäkringsrätter

på dåvarande regeringens förslag beslöt dess förläggande till Jönköping.

Här i riksdagen framhöll vi från Kalmar län hur Jönköping gynnats i många avseenden och hur dit lokaliserats en rad ämbetsverk. I Jönköpings län var situationen dessutom gynnsammare än i Kalmar län i många avseenden, exempelvis i fråga om befolkningsutveckling samt arbets- och inkomstförhållanden. Departementschefens anförande av regionalpoliliska skäl var därför anmärkningsvärt. Della hände våren 1976.

Med hänsyn till den nya regeringens uttalanden om ökad decentralisering och ökad balans mellan olika regioner och de många uppvaktningar som skett från länels sida hade vi i Kalmar län grundad anledning anta att regeringen så snart möjlighet därtill gavs skulle lokalisera någon statlig institution till Kalmar.

Vi är därför djupt besvikna när vi nu än en gång får se hur Kalmar län ställs tillbaka för Jönköpings län. Vi vägrar definitivt alt acceptera del resonemang som fördes i fjol, all en kammarrätt kan placeras endast där det finns hovrätt, och resonemanget i år, alt en försäkringsrätt kan placeras endast där del finns kammarrätt eller hovrätt.

Innebörden av detta resonemang är Ju helt enkelt att alla juridiska regionala institutioner förbehålles ett fåtal centra i vårt land. Dessa målmedvetna koncentrationssträvanden anser vi olyckliga, och de står inte i överenssiiimmelse med regeringens uttalade löften att söka åstadkomma regionalpolilisk rättvisa.

Än en giing vill jag framhålla det orimliga i att låta sydöstra Sverige, speciellt Kalmar län, vara så missgynnat i fråga om lokalisering av statliga institutioner.

I delta ärende har den nya regeringen haft tillfälle att i någon mån tillgodose denna landsändas berättigade krav på en rättvis behandling. Jag beklagar att regeringen missade och att nu också riksdagen synes missa den chansen.

Herr talman! Jag yrkar bifall lill reservationen 3, som innebär ell bifall lill det i motionen 110 framförda förslaget om södra försäkringsrättens placering i Kalmar.

214

WILHELM GUSTAFSSON (fp):

Herr talman! Jag skulle i långa stycken kunna hålla samma anförande som Lars Schött -jag skulle bara byta ut "Kalmar" mol "Borås". Men jag skall inte välja den linjen, utan vill bara yrka bifall till reservationen 4 av Maj Pehrsson och dessutom tillfoga några allmänna synpunkter med utgångspunkt i den underordnade roll som lokaliseringspoliliska överväganden har fått spela för det beslut som riksdagen nu går att fatta.

När departementschefen i propositionen förordar att Jönköping i stället för 1. ex. Malmö skall bli lokaliseringsorl för försäkringsrätten för södra Sverige tillfogar han som påhäng: "För valet av denna ort kan även anföras ren», lokaliseringspolitiska skäl." Detta har litet av fotnolskaraktär över sig, om jag får uttrycka mig litet vanvördigt.

Utskottet har i anslutning lill en rad motioner fört en något utförligare

diskussion men kommit lill samma slutsats som socialministern.

Sedan början av 1970-lalet har det i riksdagen funnits en betydande förståelse för att söka åstadkomma en bälire balanserad regional utveckling, och man har även varit beredd alt låta den statliga verksamhetens lokalisering lämna bidrag till en sådan utveckling. 1971 års beslut om ullokalisering av ett antal statliga verksamheter blev del konkreta uttrycket fördetta synsätt. Alla vet ju, vilket personalmotstånd detta beslut vållade och hur en och annan myndighet än i dag försöker sabotera och förminska den utfiyttning som då beslöts. Möjligheten att upprepa 1971 års beslut om utflyttning av befintliga statliga verk lär vara liten, även om någon skulle försöka sig på det.

Så mycket viktigare är det därför att man vid varje uppbyggnad av nya statliga verksamheter söker finna förläggningsorter som verkligen bidrar till all förbättra balansen i den regionala utvecklingen. Det borde därför vara självklart all låla regionalpolitiska skäl i första hand bli utslagsgivande för sådana nya lokaliseringar, såvida icke verksamhetens specifika krav gör det omöjligt. Jag kan inte finna all behovet att föriägga de nya försäkringsrätterna till orter med hovrätt eller kammarrätt är så starkt alt del ensamt bör få styra lokaliseringen. I stället borde man i detta fall, liksom f ö. i åtskilliga andra fall, låta lokaliseringspolitiska skäl fälla huvudavgörandet. Om så varit fallet, skulle Borås haft en god chans.

Låt mig också säga att det är viktigt att göra dessa överväganden på ett sådant sätt att ingen kan säga att regering och riksdag handlar efter maximen "den som mycket har, åt honom skall mer varda givet". Del har funnits lokaliseringsbeslut - och de kommer tydligen att finnas också i fortsättningen - då en sådan reflexion ligger nära till hands.

Herr talman! Jag ber att få yrka bifall till Maj Pehrssons reservation.

Nr 55

Fredagen den 16 december 1977

Inrättande av regionala försäkringsrätter

På förslag av tredje vice talmannen beslöts all kammarens förhandlingar skulle fortsälias vid morgondagens sammanlräde.

§ 8 Tredje vice lalmannen meddelade au på föredragningslistan för morgondagens sammanträde skulle näringsutskotiets betänkande nr 34, skalteutskottets betänkande nr 19 och lagutskottets betänkande nr 8 i nu angiven ordning uppföras främst bland två gånger bordlagda ärenden samt finansutskottets belänkande nr 13 sältas sist.

215

Nr 55

§ 9 Meddelande om fråga

Fredagen den

16 december 1977       Meddelades att följande fråga framställts.

Meddelande om Jråga

den 16 december

1977/78:223 av Karl-Erik Häll (s) till. industriministern om åtgärder för att garantera sysselsättningen vid LKAB:s förvaltningar i Norrbotten:

Av uppgifter i massmedia framgår att situationen för LKAB:s gruvhanlering i malmfälten hotar att ytterligare förvärras. Redan beslutade nedskärningar av produktionen hotar allvarligt sysselsättningen i malm-kommuneina. Ytterligare sådana åtgärder skulle göra situationen katastrofal.

Med anledning härav vill jag lill industriministern ställa följande fråga: Vilka åtgärder avser industriministern vidta för att garantera sysselsättningen för de anställda vid LKAB:s förvaltningar i Norrbotten?

§ 10 Kammaren åtskildes kl. 23.48.

In fidem

BERTIL BJÖRNSSON

/Solveig Gemert